lagen.nu
Ändrade rörelseregler för försäkringsföretag, Fi2025/01786

Ändrade rörelseregler för försäkringsföretag, Fi2025/01786

Typ
Lagrådsremiss
Datum
2026-11-06
Källa
www.regeringen.se

Lagrådsremiss

Ändrade rörelseregler för försäkringsföretag

Regeringen överlämnar denna remiss till Lagrådet.

Stockholm den 5 november 2026

Niklas Wykman

Alexander Dahlqvist

(Finansdepartementet)

Lagrådsremissens huvudsakliga innehåll

Solvens II-direktivet är det grundläggande regelverket för försäkringsföretag. Direktivet innehåller bl.a. regler om kapitalkrav, krav på företagsstyrning, regler för tillsynen över försäkringsföretag och krav på försäkringsföretagens rapportering och offentliggörande av information. Europaparlamentet och rådet har beslutat om ändringar i direktivet.

I lagrådsremissen lämnas förslag till de lagändringar som krävs för att genomföra ändringarna i Solvens II-direktivet. Förslagen innebär bl.a. följande: • Försäkringsföretag som bedriver en verksamhet som är mindre

omfattande och mindre komplex än genomsnittet får utökade

möjligheter att använda olika typer av proportionalitetsåtgärder för att

minska den administrativa och regulatoriska bördan. • Tillsynen över försäkringsföretag som bedriver gränsöverskridande

verksamhet utökas. • Försäkringsföretag som gör långsiktiga aktieinvesteringar får

möjlighet att använda ett kapitalkrav som är särskilt anpassat för

sådana investeringar. • Finansinspektionen får möjlighet att ingripa i ett tidigt skede, t.ex. om

ett försäkringsföretag har likviditetsbrist eller en betydande risk för en

sådan brist. • Företag som i allt väsentlig uppträder som en grupp trots att det saknas

kapitalkopplingar mellan företagen, s.k. horisontella grupper, kan

komma att omfattas av grupptillsyn.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj 2027.

1Beslut

Regeringen har beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043), 2. lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares

och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, 3. lag om ändring i lagen (2026:635) om ändring i försäkringsrörelse-

lagen (2010:2043).

2Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)

1 2 Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (2010:2043)

dels att 1 kap. 16 b §, 18 kap. 24 § och 19 kap. 3 och 33 §§ ska upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 18 kap. 8 och 24 §§ ska utgå, dels att nuvarande 1 kap. 16 a § ska betecknas 1 kap. 16 b §, dels att 1 kap. 12 §, den nya 1 kap. 16 b §, 1 kap. 19 §, 2 kap. 16 §,

3 kap. 15, 21 och 22 b §§, 4 kap. 5 §, 5 kap. 9, 10, 12, 14 och 18 §§, 7 kap. 10 och 13 §§, 8 kap. 8, 11, 12 och 22 §§, 10 kap. 1, 2, 4, 5, 7, 8, 11, 12 och 26 §§, 16 kap. 1, 2, 3 och 9 §§, 17 kap. 3–3 b, 18, 24, 25 och 30 §§, 18 kap. 4–7, 10 och 28 §§, 19 kap. 1, 2, 4, 6, 10 c, 11, 16–23 a, 29, 30, 32, 34–43, 49, 50, 54–56, 63, 71–74 och 104 §§ och 21 kap. 5 § och rubrikerna närmast före 3 kap. 15 §, 5 kap. 14 § och 19 kap. 10 c och 22 §§ ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 1 kap. 16 a § ska sättas närmast före den nya 1 kap. 16 b §,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 2 a kap., 129 nya paragrafer, 1 kap. 11 a, 16 a, 16 c–16 f, 18 a och 22 a§§, 3 kap. 22 c och 22 d §§, 5 kap. 6 a och 14 a §§, 6 kap. 10 a och 10 b §§, 7 kap. 3 a §, 8 kap. 8 a–8 c §§, 10 kap. 2 a, 5 a, 7 a–7 e, 11 a–11 c, 12 a och 12 b §§, 16 kap. 2 a–2 d, 3 a–3 c och 8 d §§, 17kap. 3 c–3 l, 5b, 6 a–6 d, 7 b, 16 a–16 c, 17 b och 28 a §§, 18 kap. 3 b–3 f och 7 a §§ och 19 kap. 1 a–1 e, 2 a–2 c, 3 b–3 g, 11 a, 11 b, 12 a–12 g, 20 a, 22 a–22 d, 28 a–28 h, 37 a, 37 b, 42 a–42 h, 43 a–43 c, 49 a, 56 a–56 d, 57 a–57 h, 64 och 64 a §§, och närmast före 1 kap. 11 a, 16 a, 16 c, 18 a och 22 a §§, 6 kap. 10 a §, 10 kap. 7 a och 7 e §§, 16 kap. 8 d §, 17 kap. 3 c, 3 d, 3 l, 6 a, 6 d, 7 b, 16 a–16 c, 17 b och 28 a §§, 18 kap. 3 b, 3 d, 3 f och 7 a §§ och 19 kap. 3 b, 3 g, 12 a, 20 a, 22 b, 28 a, 28 c, 28 d, 28 g, 28 h, 43 b, 43 c, 57 a och 64 §§ nya rubriker av följande lydelse.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2025/2. 2 Senaste lydelse av 1 kap. 16 b § 2015:700 rubriken närmast före 1 kap. 16 a § 2015:700 18 kap. 24 § 2020:400 rubriken närmast före 18 kap. 8 § 2015:700 19 kap. 3 § 2015:700 rubriken närmast före 18 kap. 24 § 2015:700. 19 kap. 33 § 2015:700 9

1 kap.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Benämningar på vissa EU-rättsakter
11 a §
I denna lag avses med
– direktivet om marknader för finansiella instrument: Europa parlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/2811,
– kapitaltäckningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/2994,
– konglomeratdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkrings företag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europa parlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2025/2,
– redovisningsdirektivet: Europa parlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av
10

företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets

direktiv (EU) 2025/2,

– Solvens II-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november

2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets

och rådets direktiv (EU) 2025/2,

och – tillsynsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni

2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och om ändring av

förordning (EU) nr 648/2012.

12 § I denna lag betyder 1. behörig myndighet: en ut- – behörig myndighet: en utländsk ländsk myndighet som har behö- myndighet som har behörighet att righet att utöva tillsyn över en ut- utöva tillsyn över en utländsk ländsk försäkringsgivare eller över försäkringsgivare eller över ett ett försäkringsföretag, försäkringsföretag,

2. blandat finansiellt holdingföretag: ett sådant företag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella

konglomerat,

– captivebolag för försäkring: ett captivebolag för försäkring enligt

artikel 13.2 i Solvens II-direktivet,

– dotterföretag: ett dotterföretag som avses i artikel 22.1 och 22.2 i redovisningsdirektivet, inbegripet dotterföretag till ett sådant företag eller ett företag som behöriga myndigheter ska betrakta som ett dotterföretag i enlighet med artikel 212.2, 214.5 eller 214.6 i

Solvens II-direktivet,

3 Senaste lydelse 2021:461. 11

3.EES: Europeiska ekonomiska – EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, samarbetsområdet,

4. EES-försäkringsgivare: en ut- – EES-försäkringsgivare: en utländsk försäkringsgivare vars hem- ländsk försäkringsgivare vars hemland hör till EES och som omfattas land hör till EES och som omfattas av Solvens II-direktivet, av Solvens II-direktivet,

5. externt kreditvärderingsinstitut: – externt kreditvärderingsinstitut: ett kreditvärderingsinstitut som har ett kreditvärderingsinstitut som har fått tillstånd eller blivit certifierat fått tillstånd eller blivit certifierat enligt Europaparlamentets och enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut 2009 om kreditvärderingsinstitut eller en centralbank som utfärdar eller en centralbank som utfärdar kreditvärderingar som inte omfattas kreditvärderingar som inte omfattas av den förordningen, av den förordningen,

– finansiellt institut: ett finansiellt institut enligt artikel

4.1.26 i tillsynsförordningen,

– finansiellt konglomerat: ett finansiellt konglomerat enligt artikel 2.14 i konglomerat-

direktivet,

6. försäkringsholdingföretag: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller för-

säkringsgivare från tredjeland,

7. försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföretag

som inte är ett försäkringsföretag,

en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag

som är försäkringsföretag,

8. försäkringsgivare från tredje- – försäkringsgivare från tredjeland: en utländsk försäkringsgivare land: en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II- som skulle omfattas av Solvens IIdirektivet om dess hemland hörde till direktivet om dess hemland hörde till EES, EES,

9. grupptillsynsmyndighet: den – grupptillsynsmyndighet: den myndighet som enligt 19 kap. 6 § myndighet som enligt 19 kap. 6 § ansvarar för grupptillsynen, ansvarar för grupptillsynen,

– hållbarhetsfaktorer: hållbarhetsfaktorer enligt artikel 2.24 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den

27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella

tjänstesektorn,

– hållbarhetsrisk: en miljörelaterad, social eller styrningsrelaterad

händelse eller omständighet som,

om den skulle inträffa, skulle ha en faktisk eller potentiell negativ inverkan på investeringens eller skul-

dens värde,

– kreditinstitut: ett kreditinstitut enligt artikel 4.1.1 i tillsyns-

förordningen,

– liten och icke-komplex grupp:

en grupp som har klassificerats som en liten och icke-komplex grupp enligt

19 kap. 3 b §,

– litet och icke-komplext försäkringsföretag: ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext

försäkringsföretag enligt 2 a kap. 10 §,

– moderföretag: ett moderföretag som avses i artikel 22.1 och 22.2 i redovisningsdirektivet eller ett företag som behöriga myndigheter betraktar som ett moderföretag i enlighet med artikel 212.2, 214.5

eller 214.6 i Solvens II-direktivet,

– proportionalitetsåtgärd: en

sådan åtgärd som anges i 5 kap. 14 a §, 10 kap. 2 a, 5 a, 7 b, 11 a,

11 c och 12 a §§, 16 kap. 2 c och

3 c §§ och 17 kap. 6 d § och i bestämmelser som har meddelats av Europeiska kommissionen med

anledning av Solvens II-direktivet,

– reglerat företag: en reglerad enhet i den mening som avses i arti-

kel 2.4 i konglomeratdirektivet,

eller ett tjänstepensionsinstitut i

den mening som avses i artikel 6.1 i 13

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den

14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv

(EU) 2023/2864,

10.Solvens II-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november

2009 om upptagande och utövande av försäkrings och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU)

2019/2177,

11. specialföretag: ett aktiebolag – specialföretag: ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som, eller en ekonomisk förening som, utan att vara ett försäkringsföretag utan att vara ett försäkringsföretag eller en utländsk försäkringsgivare, eller en utländsk försäkringsgivare, övertar försäkringsrisker från ett övertar försäkringsrisker från ett försäkringsföretag eller en EES- försäkringsföretag eller en EESförsäkringsgivare och som till fullo försäkringsgivare och som till fullo finansierar sin exponering för finansierar sin exponering för riskerna genom inkomster från riskerna genom inkomster från emissioner av skuldebrev eller emissioner av skuldebrev eller någon annan liknande form av någon annan liknande form av finansiering, för vilken rätten till finansiering, för vilken rätten till återbetalning är underordnad återbetalning är underordnad företagens skyldigheter enligt avtal företagens skyldigheter enligt avtal om riskövertagande, om riskövertagande,

12. tillsynskollegium: en perma- – tillsynskollegium: en permanent nent men flexibel struktur för men flexibel struktur för samarbete, samarbete, samordning och be- samordning och beslutsfattande slutsfattande mellan Finansinspek- mellan Finansinspektionen och en tionen och en eller flera behöriga eller flera behöriga myndigheter myndigheter eller mellan flera eller mellan flera behöriga behöriga myndigheter vid tillsynen myndigheter vid tillsynen över en över en grupp enligt 19 kap., och grupp enligt 19 kap.,

13. tjänstepensionsföretag: ett – tjänstepensionsföretag: ett företag som har tillstånd att driva företag som har tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt tjänstepensionsverksamhet enligt lagen (2019:742) om tjänste- lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag. pensionsföretag, och

– transaktion inom gruppen: en transaktion där ett försäkrings-

företag, en EES-försäkringsgivare,

en försäkringsgivare från tredjeland, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holding-

14 företag direkt eller indirekt förlitar

sig på ett annat företag inom samma grupp, eller på en fysisk eller juridisk person som har nära förbindelser med företag inom denna

grupp, för att fullgöra ett åtagande,

oavsett om det är kontraktsbundet eller inte och oavsett om det innebär

en betalning eller inte.

Företag med ägarintresse

16 a § Ett företag med ägarintresse är ett företag som är

1. ett moderföretag,

2. ett företag som, utan att vara

moderföretag, har ett ägarintresse,

eller 3. ett företag som är knutet till ett annat företag genom ett sådant förhållande som avses i artikel 22.7 i

redovisningsdirektivet.

16 a § 16 b §

Ett anknutet företag är ett företag som är 1. ett dotterföretag, 2. ett företag som annars är 2. ett företag som, utan att vara föremål för ägarintresse, eller dotterföretag, är föremål för ägarintresse, eller 3. ett företag som har gemensam 3. ett företag som är knutet till ett eller i huvudsak gemensam ledning annat företag genom ett sådant enligt 16 b § med ett annat företag. förhållande som avses i artikel 22.7 i redovisningsdirektivet.

Olika typer av holdingföretag

16 c § Med blandat finansiellt holdingföretag avses ett sådant företag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella

konglomerat.

4 Senaste lydelse av tidigare 1 kap. 16 a § 2015:700. 15

16 d § Med försäkringsholdingföretag avses ett företag som uppfyller

följande krav:

1. Företaget är ett moderföretag.

2. Företaget är inte a) ett blandat finansiellt holding-

företag,

b) en EES-försäkringsgivare,

c) ett finansiellt holdingföretag i den mening som avses i artikel 4.20

i tillsynsförordningen,

d) ett försäkringsföretag, e) ett kreditinstitut, f) en pensionsstiftelse, g) ett tjänstepensionsföretag, h) ett utländskt kreditinstitut,

i) ett utländskt tjänstepensions-

institut,

j) ett utländskt värdepappersföretag, eller

k) ett värdepappersbolag.

3. Företaget har åtminstone ett dotterföretag som är försäkringsföretag eller EES-försäkrings-

givare.

4. Företaget har som huvudsaklig verksamhet, oavsett vad företaget självt har uppgett som sitt ändamål, antingen a) att förvärva och ha ägarintressen i försäkringsföretag eller

EES-försäkringsgivare,

b) att tillhandahålla anknutna tjänster till ett eller flera anknutna försäkringsföretags eller EES-försäkringsgivares huvudsakliga verksamhet, eller c) att bedriva en eller flera av de verksamheter som förtecknas i punkterna 2–12 och 15 i bilaga I till kapitaltäckningsdirektivet, eller att utföra en eller flera av de tjänster eller bedriva en eller flera av de verksamheter som förtecknas i avsnitt B i bilaga I till direktivet om marknader för finansiella instrument, med avseende på finansiella instrument som förtecknas i avsnitt C i bilaga I till

16 samma direktiv.

Utöver det som anges i första stycket ska mer än 50 procent av åtminstone en indikator vara stadigvarande förenad med 1. dotterföretag som är

a) försäkringsföretag,

b) EES-försäkringsgivare, eller c) försäkringsgivare från tredje-

land,

2. försäkringsholdingföretag eller blandade finansiella holding-

företag,

3. holdingföretag till försäkringsgivare från tredjeland, eller 4. företag som tillhandahåller anknutna tjänster till den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera försäkringsföretag eller EESförsäkringsgivare i gruppen, samt till verksamhet som bedrivs av företaget självt och som inte har anknytning till förvärv eller innehav av ägarintressen i dotterföretag som är försäkringsföretag, EESförsäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland, om denna verksamhet är av samma art som den som bedrivs av försäkringsföretag eller EES-

försäkringsgivare.

Indikatorerna är följande:

– företagets egna kapital på grundval av dess konsoliderade

ställning,

– företagets tillgångar på grundval

av dess konsoliderade ställning,

– företagets intäkter på grundval

av dess konsoliderade ställning,

– företagets personal på grund-

val av dess konsoliderade ställning,

och – varje annan indikator som Finansinspektionen anser vara

relevant.

16 e § Med försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet avses ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkrings-

givare, en försäkringsgivare från 17

tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är försäkrings-

företag.

16 f § Med holdingföretag till försäkringsgivare från tredjeland avses ett moderföretag som inte är ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvudsakliga verksamhet består i att förvärva och ha ägarintressen i dotterföretag, om dotterföretagen enbart eller huvudsakligen är försäkringsgivare från

tredjeland.

Gränsöverskridande verksamhet

18 a § Med gränsöverskridande verksamhet avses verksamhet som ett försäkringsföretag bedriver i ett annat land inom EES och som avser risker belägna i, eller åtaganden som ska fullgöras i, ett annat land inom EES och om det sker utan förmedling av en sekundäretablering i det andra

landet.

Med betydande gränsöverskridande verksamhet avses gränsöverskridande verksamhet som ett försäkringsföretag som inte har klassificerats som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag

bedriver i ett annat land inom EES,

om 1. de totala årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från verksamheten i det andra landet överstiger 15 000 000 euro, eller 2. den behöriga myndigheten i det andra landet anser att verksamheten är relevant i förhållande till försäkrings-

marknaden i det landet.

19 §

Ett försäkringsföretag får beviljas undantag från 5–9, 16 och 19 kap. om

1. företagets årliga tecknade 1. företagets årliga tecknade bruttopremieinkomster inte över- bruttopremieinkomster inte överstiger ett belopp som motsvarar stiger ett belopp som motsvarar 5 400 000 euro, 15 000 000 euro,

2. företagets totala försäkrings- 2. företagets totala försäkringstekniska avsättningar brutto, inklu- tekniska avsättningar brutto, inklusive belopp som kan återvinnas sive belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, inte överstiger ett specialföretag, inte överstiger ett belopp som motsvarar belopp som motsvarar 26 600 000 euro, 50 000 000 euro,

3. företaget ingår i en grupp, om 3. företaget ingår i en grupp, om gruppens totala försäkringstekniska gruppens totala försäkringstekniska avsättningar, inklusive belopp som avsättningar, inklusive belopp som kan återvinnas brutto enligt kan återvinnas brutto enligt återförsäkringsavtal och från special- återförsäkringsavtal och från specialföretag, inte överstiger ett belopp företag, inte överstiger ett belopp som motsvarar 26 600 000 euro, som motsvarar 50 000 000 euro,

4. företagets verksamhet inte omfattar försäkrings- eller återförsäkringsrisker som täcker kredit- och borgensförbindelser,

5. företagets verksamhet inte omfattar försäkrings- eller återförsäkringsrisker som täcker ansvarsförbindelser, såvida de inte utgör underordnade risker,

6. företagets verksamhet inte omfattar mottagen återförsäkring

a) med premier som överstiger a) med premier som överstiger ett belopp som motsvarar ett belopp som motsvarar 600 000 euro eller tio procent av 600 000 euro eller 10 procent av bruttopremieinkomsterna, eller bruttopremieinkomsterna, eller

b) där försäkringstekniska avsätt- b) där försäkringstekniska avsättningar brutto, för belopp som kan ningar brutto, för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkrings- återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, inte avtal och från specialföretag, inte överstiger ett belopp som mot- överstiger ett belopp som motsvarar 2 700 000 euro eller svarar 2 700 000 euro eller tio procent av de försäkrings- 10 procent av de försäkringstekniska avsättningarna, och tekniska avsättningarna, och

7. inte något av de belopp som anges i 1–3 och 6 har överskridits under de föregående tre på varandra följande åren och inte heller förväntas göra detta inom de följande fem åren.

Undantag enligt första stycket får inte beviljas för ett försäkringsföretag som driver gränsöverskridande verksamhet eller verksamhet som sekundäretablering.

5 Senaste lydelse 2023:724. 19

Proportionalitetsåtgärder för ett försäkringsföretag som har beviljats undantag

22 a § Ett försäkringsföretag som har beviljats undantag enligt 19 eller

19 b § får använda de proportionalitetsåtgärder som

anges i 10 kap. 2 a, 5 a, 7 b, 11 a,

11 c och 12 a §§ och 17 kap. 6 d § och i bestämmelser som har meddelats av Europeiska kommissionen med anledning av

Solvens II-direktivet.

Försäkringsföretaget ska underrätta Finansinspektionen om vilka proportionalitetsåtgärder som företaget använder. Ett företag ska omedelbart underrätta Finansinspektionen om det avser att ändra vilka proportionalitetsåtgärder

som det använder.

2 kap.

16 §

Finansinspektionen ska innan Finansinspektionen ska innan den beslutar i fråga om tillstånd den beslutar i fråga om tillstånd ge samråda med behörig myndighet i en behörig myndighet i ett annat ett annat land inom EES, om land inom EES möjlighet att yttra företaget sig, om företaget

1. är eller kan förväntas bli dotterföretag till en försäkringsgivare, ett kreditinstitut eller ett värdepappersföretag med auktorisation i det landet,

2. är eller kan förväntas bli dotterföretag till moderföretaget till en försäkringsgivare, ett kreditinstitut, ett företag för elektroniska pengar eller ett värdepappersföretag med auktorisation i det landet, eller

3. kontrolleras eller kan förväntas komma att kontrolleras av samma fysiska eller juridiska personer som har ägarkontroll över en försäkringsgivare, ett kreditinstitut, ett företag för elektroniska pengar eller ett värdepappersföretag med auktorisation i det landet.

Om Finansinspektionen ska ge fler än en behörig myndighet möjlighet att yttra sig enligt första stycket, ska inspektionen bedöma en ansökan om tillstånd tillsammans med varje sådan myndighet som inom en månad från det att myndigheten fick möjlighet

6 20 Senaste lydelse 2013:456.

att yttra sig begär att ansökan ska bedömas tillsammans. Finansinspektionen ska vid ett beslut om tillstånd beakta de slutsatser som inspektionen och de behöriga myndigheterna har kommit fram till när de tillsammans gjort en

bedömning av ansökan.

2 a kap. Proportionalitet

Klassificering som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag

Grundläggande förutsättningar för klassificering

1 § Ett försäkringsföretag får klassificeras som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag om företaget under de två senaste räkenskapsåren närmast före en sådan klassificering uppfyller de villkor i 2–5 §§ som är relevanta för företaget.

Om försäkringsföretaget har fått tillstånd att bedriva försäkringsrörelse inom det senaste året före en klassificering, ska bedömningen av om villkoren är uppfyllda baseras på verksamhetsplanen.

Försäkringsföretag som bedriver livförsäkringsrörelse eller både liv- och

skadeförsäkringsrörelse

2 § Ett försäkringsföretag som bedriver livförsäkringsrörelse och ett företag som bedriver både liv- och skadeförsäkringsrörelse, vars försäkringstekniska avsättningar avseende livförsäkringsrörelse utgör minst 20procent av de totala försäkringstekniska avsättningarna brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag och vars årliga tecknade bruttopremieinkomster avseende skadeförsäkringsrörelsen utgör mindre än 40 procent av de totala årliga tecknade bruttopremieinkomsterna, får klassificeras som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag om

1. kapitalkravet för ränterisk, som ingår i kapitalkravet för marknadsrisk, utgör högst 5 procent av de försäkringstekniska avsättningarna brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag,

2. de årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från verksamhet i ett annat land inom EES är lägre än något av följande tröskelvärden:

a) 20 000 000 euro, b) 10procent av dess totala årliga tecknade bruttopremieinkomster,

3. försäkringstekniska avsättningar från livförsäkringsrörelsen brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, inte överstiger 1 000 000 000 euro,

4. det sammanlagda beloppet för a–c som högst uppgår till 20 procent av de totala investeringarna:

a) kapitalkravet för marknadsrisk,

b) den del av kapitalkravet för motpartsrisk som motsvarar exponeringar mot värdepapperiseringar, derivat, fordringar på förmedlare och andra investeringstillgångar som inte täcks av undergruppen för spreadrisk,

c) de kapitalkrav som är tillämpliga på investeringar i immateriella tillgångar som inte täcks av kapitalkraven för marknadsrisk och motpartsrisk,

5. mottagen återförsäkring inte omfattar mer än 50 procent av företagets totala årliga tecknade bruttopremieinkomster, och

6. solvenskapitalkravet är uppfyllt.

Försäkringsföretag som bedriver skadeförsäkringsrörelse eller både liv-

och skadeförsäkringsrörelse

3 § Ett försäkringsföretag som bedriver skadeförsäkringsrörelse och ett företag som bedriver både liv- och skadeförsäkringsrörelse, vars årliga tecknade bruttopremieinkomster avseende skadeförsäkringsrörelsen utgör minst 40 procent av företagets totala årliga tecknade bruttopremieinkomster och vars försäkringstekniska avsättningar avseende livförsäkringsrörelsen utgör mindre än 20 procent av företagets totala försäkringstekniska avsättningar brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, får klassificeras som ett litet och icke-komplext företag om

1. den genomsnittliga totalkostnadsprocenten för skadeförsäkringsrörelsen netto, efter avdrag för återförsäkring, för de senaste tre åren är mindre än 100 procent,

2. de årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från verksamhet i ett annat land inom EES är lägre än något av följande tröskelvärden:

a) 20 000 000 euro, b) 10 procent av dess totala årliga tecknade bruttopremieinkomster,

3. de årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från skadeförsäkringsrörelsen inte överstiger 100 000 000 euro,

4. det sammanlagda beloppet av de årliga tecknade bruttoinkomsterna i de försäkringar som anges i 2 kap. 11 § första stycket klasserna 5–7, 11, 12, 14 och 15 inte utgör mer än 30 procent av de totala årliga tecknade premieinkomsterna för skadeförsäkringsrörelsen,

5. det sammanlagda beloppet för a–c som högst uppgår till 20 procent av de totala investeringarna:

a) kapitalkravet för marknadsrisk,

b) den del av kapitalkravet för motpartsrisk som motsvarar exponeringar mot värdepapperiseringar, derivat, fordringar på förmedlare och andra investeringstillgångar som inte täcks av undergruppen för spreadrisk,

c) de kapitalkrav som är tillämpliga på investeringar i immateriella tillgångar som inte täcks av kapitalkraven för marknadsrisk och motpartsrisk,

6. mottagen återförsäkring inte omfattar mer än 50 procent av företagets totala årliga tecknade bruttopremieinkomster, och

7. solvenskapitalkravet är uppfyllt.

Försäkringsföretag som bedriver både liv- och skadeförsäkringsrörelse

4 § Ett försäkringsföretag som bedriver både liv- och skadeförsäkringsrörelse, vars försäkringstekniska avsättningar avseende livförsäkringsrörelsen utgör minst 20 procent av de totala försäkringstekniska avsättningarna brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag och vars årliga tecknade bruttopremieinkomster avseende skadeförsäkringsrörelsen utgör minst

40 procent av de totala årliga tecknade bruttopremieinkomsterna, får klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag om

1. kapitalkravet för ränterisk, som ingår i kapitalkravet för marknadsrisk, utgör högst 5 procent av de försäkringstekniska avsättningarna brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag,

2. den genomsnittliga totalkostnadsprocenten för skadeförsäkringsrörelsen netto, efter avdrag för återförsäkring, för de senaste tre åren är mindre än 100 procent,

3. försäkringstekniska avsättningar från livförsäkringsrörelsen brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, inte överstiger 1 000 000 000 euro,

4. de årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från skadeförsäkringsrörelsen inte överstiger 100 000 000 euro,

5. de årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från verksamhet i ett annat land inom EES är lägre än något av följande tröskelvärden:

a) 20 000 000 euro, b) 10procent av dess totala årliga tecknade bruttopremieinkomster,

6. det sammanlagda beloppet av de årliga tecknade bruttoinkomsterna i de försäkringar som anges i 2 kap. 11 § första stycket klasserna 5–7, 11, 12, 14 och 15 inte utgör mer än 30 procent av de totala årliga tecknade premieinkomsterna för skadeförsäkringsrörelse,

7. det sammanlagda beloppet för a–c som högst uppgår till 20 procent av de totala investeringarna:

a) kapitalkravet för marknadsrisk,

b) den del av kapitalkravet för motpartsrisk som motsvarar exponeringar mot värdepapperiseringar, derivat, fordringar på förmedlare och andra investeringstillgångar som inte täcks av undergruppen för spreadrisk,

c) de kapitalkrav som är tillämpliga på investeringar i immateriella tillgångar som inte täcks av kapitalkraven för marknadsrisk och motpartsrisk,

8. mottagen återförsäkring inte omfattar mer än 50 procent av företagets totala årliga tecknade bruttopremieinkomster, och

9. solvenskapitalkravet är uppfyllt.

Captivebolag för försäkring

5 § Ett captivebolag för försäkring får klassificeras som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag om det uppfyller villkoren i

– 2 § 1, 3, 4 och 6,

– 3 § 1 och 3–5, eller

– 4 § 1–4 och 6, 7 och 9.

Ett captivebolag för försäkring får också klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag om

1. de försäkrade och förmånstagarna är juridiska personer i samma grupp som captivebolaget eller är fysiska personer som får omfattas av den gruppens försäkringsavtal, förutsatt att den verksamhet som täcker dessa fysiska personer fortsätter att understiga 5 procent av de försäkringstekniska avsättningarna, och

2. de försäkringsåtaganden och försäkringsavtal som ligger till grund för återförsäkringsåtagandena för captivebolaget inte avser en obligatorisk ansvarsförsäkring.

Hinder mot en klassificering som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag

6 § Ett försäkringsföretag får inte klassificeras som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag om

1. företaget använder en fullständig eller partiell intern modell vid beräkningen av solvenskapitalkravet,

2. företaget är moderföretag i ett finansiellt konglomerat eller i en grupp som omfattas av sådan grupptillsyn som avses i artikel 213.2 a eller b i Solvens II-direktivet, såvida inte gruppen klassificeras som en liten och icke-komplex grupp,

3. företaget är moderföretag till ett företag som avses i artikel 228.1 a–e i Solvens II-direktivet, eller

4. företaget förvaltar sådana pensionsfonder som avses i artikel 2.3 b iii och iv i Solvens II-direktivet, om värdet av pensionsfondens tillgångar överstiger 1 000 000 000 euro.

Förfarande för att klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag

7 § Ett försäkringsföretag som uppfyller villkoren i 2–5 §§ får anmäla till Finansinspektionen att företaget har för avsikt att klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag. Ett försäkringsföretag ska klassificeras som ett sådant försäkringsföretag efter den tid som anges i 10 §.

8 § En anmälan enligt 7 § ska innehålla

1. uppgifter som visar att försäkringsföretaget uppfyller alla villkor i 2–5 §§ som är relevanta för företaget,

2. en försäkran om att försäkringsföretaget inte planerar några strategiska beslut som skulle leda till att något av villkoren i 2–5 §§ inte uppfylls under de kommande tre åren, och

3. uppgifter om vilka proportionalitetsåtgärder som försäkringsföretaget avser att använda.

9 § Finansinspektionen får inom två månader från det att en fullständig anmälan enligt 7 § kom in till inspektionen motsätta sig att ett försäkringsföretag klassificeras som ett litet eller icke-komplext försäkringsföretag om

1. försäkringsföretaget inte uppfyller alla villkor i 2–5 §§ som är relevanta för företaget,

2. försäkringsföretaget inte uppfyller solvenskapitalkravet utan användning av någon av de övergångsbestämmelser eller övergångsåtgärder som avses i 5 kap. 6 a, 10 eller 12 § eller 8 kap. 8 §, eller

3. försäkringsföretaget har en andel av den svenska marknaden för liveller skadeförsäkring som överstiger 5 procent, beräknad i enlighet med 17 kap. 6 e § tredje stycket.

10 § Om Finansinspektionen inte inom de två månaderna enligt 9 § har motsatt sig att ett försäkringsföretag klassificeras som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag, ska försäkringsföretaget klassificeras som ett sådant företag vid utgången av den tiden.

Om Finansinspektionen före utgången av den tid som anges i 9 § har fattat ett beslut om att ett försäkringsföretag uppfyller villkoren i 2–5 §§, ska företaget anses vara klassificerat som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag från och med dagen för beslutet.

11 § Ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag ska snarast möjligt underrätta Finansinspektionen om företaget inte uppfyller något av villkoren i 2–5 §§.

Om ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag under två på varandra följande år inte uppfyller ett villkor, ska företaget underrätta Finansinspektionen om det och upphöra med klassificeringen från och med det närmast följande räkenskapsåret.

Om något av de fall som anges i 6 § har inträffat, ska ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag snarast möjligt underrätta Finansinspektionen om det, och upphöra med klassificeringen från och med det närmast följande räkenskapsåret.

Användning av och underrättelse om de proportionalitetsåtgärder som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag använder

12 § Ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag får använda proportionalitetsåtgärder.

Ett försäkringsföretag ska inom ett år från en klassificering som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag underrätta Finansinspektionen om vilka proportionalitetsåtgärder som företaget använder. Ett företag ska omedelbart underrätta Finansinspektionen om det avser att ändra användningen av proportionalitetsåtgärder.

13 § Finansinspektionen får begära att ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag inte använder en eller flera proportionalitetsåtgärder, om

1. företaget inte uppfyller solvenskapitalkravet eller det finns risk för att företaget inte kommer att göra det under de närmaste tre månaderna utan användning av någon av de övergångsbestämmelser eller övergångsåtgärder som avses i 5kap. 6 a, 10 eller 12 § eller 8 kap. 8 §,

2. företagets företagsstyrningssystem inte säkerställer att företaget styrs på ett sunt och ansvarsfullt sätt, eller

3. väsentliga förändringar i företagets riskprofil kan leda till betydande brister när det gäller att uppfylla något av villkoren i 2–5 §§.

Användning av proportionalitetsåtgärder för ett företag som inte är ett litet och icke-komplext försäkringsföretag

14 § Ett försäkringsföretag som inte har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag får, efter tillstånd av Finansinspektionen, använda de proportionalitetsåtgärder som anges i 5 kap. 14 a §, 10 kap. 2 a,

5 a, 7 b, 11 c och 12 a §§ och 17 kap. 6 d § och i bestämmelser i genomförandeakter som Europeiska kommissionen har antagit med stöd av Solvens II-direktivet.

15 § En ansökan om tillstånd att använda proportionalitetsåtgärder ska innehålla

1. en förteckning över de proportionalitetsåtgärder som försäkringsföretaget avser att använda och skälen för att de är motiverade med hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten av riskerna i företagets verksamhet,

2. information om försäkringsföretagets riskprofil, och

3. en försäkran om att försäkringsföretaget inte planerar några strategiska beslut som skulle påverka företagets riskprofil under de kommande tre åren.

16 § Finansinspektionen ska fatta ett beslut inom två månader från det att en ansökan har lämnats in.

Om Finansinspektionen begär in kompletterande uppgifter som är nödvändiga för att inspektionen ska kunna bedöma en ansökan, börjar de två månaderna att löpa från och med att ytterligare uppgifter har kommit in till inspektionen. En ytterligare begäran om komplettering påverkar inte tidsfristen för Finansinspektionen att underrätta försäkringsföretaget om sitt beslut.

17 § Ett försäkringsföretag som har fått tillstånd att använda proportionalitetsåtgärder ska underrätta Finansinspektionen om företaget inte längre använder sådana åtgärder.

18 § Om ett försäkringsföretags riskprofil ändras, får Finansinspektionen återkalla eller ändra ett tillstånd om att använda proportionalitetsåtgärder.

3 kap.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Underrättelse till Finansinspektionen om avsikt att driva gränsöverskridande verksamhetUnderrättelse till Finansinspektionen om avsikt att bedriva gränsöverskridande verksamhet

15 §

Om ett försäkringsföretag som Om ett försäkringsföretag som inte är ett återförsäkringsbolag vill bedriva gränsöverskridande verk samhet, ska företaget underrätta Finansinspektionen om det. I underrättelsen ska det anges vilket eller vilka slag av risker eller åtaganden försäkringarna ska omfatta.
inte är ett återförsäkringsbolag vill
meddela försäkringar från Sverige
eller från en sekundäretablering i
ett land inom EES för risker
belägna i eller för åtaganden som
ska fullgöras i något annat EES-
land och om detta ska ske utan
förmedling av en sekundär -
etablering i det andra landet 26 ( gränsöverskridande verksamhet ) ,

ska företaget underrätta Finansinspektionen om det. I underrättelsen ska det anges vilket eller vilka slag av risker eller åtaganden försäkringarna ska omfatta.

21 §

Om ett försäkringsföretag avser att ändra något av de förhållanden som har angetts i en underrättelse enligt 15§, efter det att den gränsöverskridande verksamheten har inletts, ska 15–20 §§ tillämpas.

Ett försäkringsföretag ska omedelbart underrätta Finansinspektionen om det sker en ändring i företagets gränsöverskridande verksamhet som väsentligt påverkar företagets riskprofil eller försäkringsverksamhet i ett eller flera länder inom EES. Finansinspektionen ska snarast möjligt informera den behöriga myndigheten i det landet eller de länderna

om innehållet i underrättelsen.

22 b §

Finansinspektionen ska på Finansinspektionen ska på begäran av Europeiska försäkrings- begäran av Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten och tjänstepensionsmyndigheten lämna de uppgifter som den myn- eller en behörig myndighet i ett digheten behöver för att en sam- annat land inom EES lämna de arbetsplattform ska fungera väl. uppgifter som den myndigheten

behöver för att en samarbets-

plattform ska fungera väl.

22 c § Bestämmelserna om förstärkt tillsynssamarbete och informationsutbyte i 17 kap. 3 d–3 k §§ ska tillämpas också när det har inrättats en samarbetsplattform. Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har inrättat samarbetsplattformen, ska Finansinspektionen dela information

med den myndigheten.

22 d § Om en samarbetsplattform har inrättats, ska Finansinspektionen

7 Senaste lydelse 2021:461. 27

på begäran av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten snarast möjligt genomföra en platsundersökning

hos ett försäkringsföretag.

Finansinspektionen ska ge Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och berörda behöriga myndigheter möjlighet att delta i en plats-

undersökning enligt första stycket.

För en sådan undersökning gäller bestämmelserna i 17 kap. 3 b §

andra stycket, 3 j och 3 k §§.

4 kap.

5 §

Bestämmelserna i 5–10, 17 och Bestämmelserna i 5–10, 17 och 19 kap. ska tillämpas proportionellt 19 kap. ska tillämpas proportionellt i förhållande till arten, omfattningen i förhållande till arten, omfattningen och komplexiteten av riskerna i och komplexiteten av riskerna i varje försäkringsföretags verk- varje försäkringsföretags verksamhet. samhet. Vid tillämpningen ska

hänsyn tas till om ett försäkringsföretag har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkrings-

företag.

5 kap.

6 a § Finansinspektionen får besluta att ett försäkringsföretag får använda en infasning av riskfria räntesatser vid beräkningen av de försäkringstekniska avsätt-

ningarna.

9 §

Ett försäkringsföretag får an- Finansinspektionen får besluta vända en volatilitetsjusterad riskfri att ett försäkringsföretag får räntestruktur vid beräkningen av använda en volatilitetsjusterad eller de försäkringstekniska avsätt- en företagsspecifik volatilitets-

ningarna. justerad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa

skattningen.

Om Europeiska kommissionen har antagit en genomförandeakt med stöd av Solvens II-direktivet och denna gäller för försäkringsföretaget, får

8 Senaste lydelse 2015:700. 9 28 Senaste lydelse 2018:1982.

företaget för volatilitetsjusteringen endast använda de tekniska uppgifter som anges i den rättsakten.

10 § Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäkringsföretag får använda en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen.

Ett tillstånd får bara ges till ett försäkringsföretag som 1. tidigast 18 månader före ett beslut om att få använda en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen för första gången har kommit att omfattas av bestämmelserna i lagen efter att tidigare ha varit beviljad undantag enligt 1 kap. 19 §, eller 2. tidigast 6 månader före ett beslut om att få använda en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur har fått tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal enligt 14 kap. 5 § och det överlåtande företaget har haft tillstånd att använda en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen för det överlåtna

försäkringsbeståndet.

12 § Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäkringsföretag får använda ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna.

Ett tillstånd får bara ges till ett försäkringsföretag som 1. tidigast 18 månader före ett beslut om att få använda ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna för första gången har kommit att omfattas av bestämmelserna i lagen efter att tidigare ha varit beviljad undantag enligt 1 kap. 19 §, eller 2. tidigast 6 månader före ett beslut om att få använda ett till-

10 Senaste lydelse 2015:700. 11 Senaste lydelse 2015:700. 29

fälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna har fått tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal enligt

14 kap. 5 § och det överlåtande företaget har haft tillstånd att använda ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna för det

överlåtna försäkringsbeståndet.

Garantier och optioner Finansiella garantier och optioner

14 § Vid beräkningen av de för- Vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna säkringstekniska avsättningarna ska hänsyn tas till värdet av garantier ska hänsyn tas till värdet av och optioner i ingångna finansiella garantier och optioner i försäkringsavtal. ingångna försäkringsavtal.

14 a § Ett försäkringsföretag ska vid beräkningen av den bästa skattningen för försäkringsavtal som innehåller finansiella garantier och optioner använda en metod som på lämpligt sätt återspeglar att nuvärdet av kassaflöden som uppstår till följd av sådana avtal kan bero på 1. det förväntade resultatet av

framtida händelser och utveckling,

och 2. potentiella avvikelser mellan det faktiska resultatet och det för-

väntade resultatet i vissa scenarier.

Ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag får vid beräkningen använda en aktsam deterministisk värdering för försäkringsavtal som innehåller finansiella optioner och garantier

som inte är väsentliga.

12 Senaste lydelse 2015:700. 13 30 Senaste lydelse 2015:700.

18 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. de försäkringstekniska avsättningarnas innehåll och beräkning enligt 4, 6, 11 och 13–16 §§,

2. infasning av riskfria räntesatser

enligt 6 a §,

2.vilka krav som ska vara upp- 3. vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett försäkringsföretag fyllda för att ett försäkringsföretag ska få tillstånd att använda ska få tillstånd att använda matchningsjustering enligt 7 §, matchningsjustering enligt 7 §,

3. hur en volatilitetsjustering 4. vilka krav som ska vara uppenligt 9 § ska beräknas, fyllda för att ett försäkringsföretag

ska få tillstånd att använda en volatilitetsjustering eller en företagsspecifik volatilitetsjustering enligt

9 § och hur en sådan justering ska

beräknas,

4. villkoren för undantag enligt 5. villkoren för undantag enligt 10 § och beräkningen av en till- 10 § och beräkningen av en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur, fälligt justerad riskfri räntestruktur, och och

5. villkoren för undantag enligt 6. villkoren för undantag enligt 12 § och beräkningen av det till- 12 § och beräkningen av det tillfälliga avdraget. fälliga avdraget.

6 kap. Investeringsstrategi

10 a § Ett försäkringsföretag ska ha en

investeringsstrategi. Företaget ska,

när det beslutar om investeringsstrategin, ta hänsyn till åtminstone 1. möjlig makroekonomisk

utveckling,

2. möjlig utveckling på finans-

marknaderna,

3. hur hållbarhetsrisker påverkar företagets investeringar, och 4. de långsiktiga effekter som företagets investeringar kan ha på

hållbarhetsfaktorer.

10 b § På begäran av Finansinspek-

tionen ska ett försäkringsföretag,

när företaget beslutar om

14 Senaste lydelse 2015:700. 31

investeringsstrategin och vid investeringsbeslut, ta hänsyn till förhållanden som är oroande för

den finansiella stabiliteten.

Försäkringsföretaget ska då bedöma om investeringsstrategin eller ett investeringsbeslut kan 1. påverka den makroekonomiska

utvecklingen,

2. påverka utvecklingen på finansmarknaderna, eller

3. orsaka systemrisk.

Om ett försäkringsföretag är dotterföretag i en grupp som om-

fattas av grupptillsyn enligt 19 kap.

2 § andra stycket eller motsvarande

tillsyn i ett annat land inom EES,

ska Finansinspektionen beakta om en sådan bedömning som avses i första stycket som täcker dotterföretagets särdrag utförs på grupp-

nivå.

7 kap.

3 a § Finansinspektionen får besluta att ett försäkringsföretag, när företaget fastställer primärkapitalet, inte behöver dra av värdet av företagets ägarintressen i ett kreditinstitut eller finansiellt

institut.

10 §

Ackumulerade vinster som inte har gjorts tillgängliga för utdelning till försäkringstagare och andra ersättningsberättigade (överskottsmedel) får klassificeras som nivå 1, om posterna uppfyller förutsättningarna för en sådan klassificering enligt 7 och 8 §§.

En post i tilläggskapitalet får klassificeras som nivå 2 om den avser

1. kreditutrymme hos bank och 1. kreditutrymme hos bank och garantier som förvaras som garantier som förvaras som säkerhet för försäkringsgivares säkerhet för försäkringsgivares borgenärer av en oberoende för- borgenärer av en oberoende förvaltare och är utfärdade av kredit- valtare och är utfärdade av kreditinstitut som är auktoriserade enligt institut som är auktoriserade enligt Europaparlamentets och rådets kapitaltäckningsdirektivet, och

direktiv 2006/48/EG av den 14 juni

15 32 Senaste lydelse 2015:700.

2006 om rätten att starta och driva

verksamhet i kreditinstitut, och

2. framtida fordringar grundade på uttaxeringsrätt under de kommande tolv månaderna som kan ställas på delägare eller medlemmar i ömsesidiga försäkringsföretag.

13 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vilka krav som ska vara upp-

fyllda för att ett försäkringsföretag,

när företaget fastställer primärkapitalet enligt 3 a §, inte ska behöva dra av värdet av företagets ägarintressen i ett kreditinstitut

eller finansiellt institut,

1. de krav som ska gälla för god- 2. de krav som ska gälla för godkännande av poster som tilläggs- kännande av poster som tilläggskapital och grunder för värdering av kapital och grunder för värdering av poster i tilläggskapitalet enligt 5 §, poster i tilläggskapitalet enligt 5 §,

2. vilka egenskaper och kriterier 3. vilka egenskaper och kriterier som ska beaktas vid indelning i som ska beaktas vid indelning i nivåer enligt 7 §, nivåer enligt 7 §,

3. vilka egenskaper och kriterier 4. vilka egenskaper och kriterier som ska beaktas vid klassifice- som ska beaktas vid klassificeringen av kapitalbasposter enligt ringen av kapitalbasposter enligt 9 §, 9 §, och och

4. vilka egenskaper och kriterier 5. vilka egenskaper och kriterier som ska beaktas vid klassificering som ska beaktas vid klassificering av poster i tilläggskapitalet enligt av poster i tilläggskapitalet enligt 10 § andra stycket. 10 § andra stycket.

8 kap.

8 §

Finansinspektionen får i ett Om Europeiska kommissionen har

enskilt fall besluta att ett försäk- antagit en genomförandeakt med ringsföretag som meddelar sådana stöd av artikel 111.1 första stycket c i pensionsförsäkringar som anges i Solvens II-direktivet ska ett 58 kap. 2 § inkomstskattelagen försäkringsföretag under fem år efter (1999:1229) får beräkna kapital- det att rättsakten har trätt i kraft fasa kravet för aktiekursrisk, som ingår in de metoder, antaganden och i kapitalkravet för marknadsrisk, standardparametrar för beräkningen enligt en särskild metod anpassad av kapitalkravet för ränterisk som för denna verksamhet. anges i den rättsakten.

16 Senaste lydelse 2015:700. 17 Senaste lydelse 2015:700. 33

8 a § Finansinspektionen får besluta att ett försäkringsföretag vid beräkningen av kapitalkravet för aktiekursrisk, som ingår i kapitalkravet för marknadsrisk, får använda ett särskilt kapitalkrav för företagets långsiktiga aktie-

investeringar.

8 b § Ett försäkringsföretag som har fått tillstånd enligt 8 a § ska omedelbart underrätta Finansinspektionen om företaget inte längre uppfyller villkoren för tillståndet. Av underrättelsen ska det framgå när villkoren inte längre

var uppfyllda.

Ett försäkringsföretag som har fått tillstånd enligt 8 a § får inte återgå till att beräkna kapitalkravet för aktiekursrisk utan att använda det särskilda kapitalkravet för företagets långsiktiga aktie-

investeringar.

8 c § Om Finansinspektionen har förelagt ett försäkringsföretag enligt 17 kap. 17 b § andra stycket att omedelbart upphöra med att använda ett särskilt kapitalkrav för långsiktiga aktieinvesteringar, får inspektionen inte ge företaget tillstånd att återigen använda ett sådant kapitalkrav inom två och ett

halvt år från föreläggandet.

11 § Ett försäkringsföretag får göra Ett försäkringsföretag får

förenklade beräkningar av använda en förenklad beräkning

kapitalkravet för en specifik risk för att beräkna kapitalkravet för en om specifik risk, om 1. det är motiverat med hänsyn 1. det är motiverat med hänsyn till arten, omfattningen och till arten, omfattningen och komplexiteten av de risker som komplexiteten av de risker som företaget är utsatt för, och företaget är utsatt för,

18 34 Senaste lydelse 2015:700.

2. det är oproportionerligt 2. det är oproportionerligt betungande att göra beräkningar betungande att använda standardenligt standardformeln. formeln, och

3. skillnaden mellan en förenklad beräkning och en beräkning enligt standardformeln inte leder till en väsentligt felaktig redovisning av företagets solvenskapitalkrav, utom i de fall där den förenklade beräkningen leder till ett solvenskapitalkrav som överstiger solvenskapitalkravet beräknat enligt

standardformeln.

Ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag får även använda en förenklad beräkning av kapitalkravet för en specifik risk, om företaget första gången som det använder en sådan beräkning och därefter minst vart femte år kan visa för Finansinspektionen att 1. kapitalkravet för en specifik risk utan en förenklad beräkning är mindre än 2 procent av det primära solvenskapitalkravet, och 2. summan av alla kapitalkrav utan förenklade beräkningar är mindre än 10 procent av det

primära solvenskapitalkravet.

12 §

Ett försäkringsföretag ska omedelbart underrätta Finansinspektionen, om företaget inte uppfyller solvenskapitalkravet eller om det finns risk för detta under de närmaste tre månaderna.

Ett försäkringsföretag som Ett försäkringsföretag som har tillämpar 5 kap. 10 eller 12 § ska fått tillstånd att använda en sådan omedelbart underrätta Finans- tillfällig åtgärd som avses i 5 kap. inspektionen, om företaget inte 6 a, 10 eller 12 § ska omedelbart skulle uppfylla solvenskapitalkravet underrätta Finansinspektionen, om utan en tillämpning av dessa företaget inte skulle uppfylla bestämmelser. solvenskapitalkravet utan en

tillämpning av dessa bestämmelser.

Ett försäkringsföretag som i

enlighet med 8 § fasar in metoder,

antaganden och standardparametrar för beräkningen av kapitalkravet för

19 Senaste lydelse 2015:700. 35

ränterisk ska omedelbart underrätta Finansinspektionen, om företaget inte skulle uppfylla solvenskapital-

kravet utan infasningen.

22 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. hur det primära solvenskapitalkravet ska beräknas enligt 6 §,

2. vilka krav som ska vara 2. vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett försäkrings- uppfyllda för att ett försäkringsföretag ska få tillstånd att använda företag ska få använda företagsföretagsspecifika parametrar enligt specifika parametrar enligt 7 §, 7 §,

3. vilka krav som ska vara 3. vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett försäkrings- uppfyllda för att ett försäkringsföretag ska få beräkna kapital- företag ska få använda ett särskilt kravet för aktiekursrisk utifrån en kapitalkrav för företagets långsärskild metod enligt 8 §, siktiga aktieinvesteringar enligt

8 a § och hur detta kapitalkrav ska

utformas,

4. hur kapitalkravet för operativ 4. hur kapitalkravet för operativ risk ska beräknas enligt 9 §, och risk ska beräknas enligt 9 §,

5. hur justeringsbeloppet ska 5. hur justeringsbeloppet ska beräknas enligt 10 §. beräknas enligt 10 §, och

6. förenklade beräkningar av kapitalkravet för en specifik risk

enligt 11 §.

10 kap.

1 §

Ett försäkringsföretag ska ha ett företagsstyrningssystem som säkerställer att företaget styrs på ett sunt och ansvarsfullt sätt.

Systemet ska ses över regel- Systemet ska ses över regelbundet av företaget. bundet av företaget. Översynen ska

innefatta en bedömning av 1. lämpligheten i styrelsens sammansättning, och 2. styrningen och effektiviteten i

systemet.

Översynen ska göras med hänsyn till arten och omfattningen av och komplexiteten i riskerna i

företagets verksamhet.

20 Senaste lydelse 2015:700. 21 36 Senaste lydelse 2015:700.

2 § Ett försäkringsföretag ska upprätta och följa styrdokument för 1. riskhantering, 2. internkontroll, 3. internrevision, 4. verksamhet som omfattas av uppdragsavtal enligt 19 §,

5. uppgiftslämnande till Finans- 5.uppgiftslämnande till Finansinspektionen och kvalitetskontroll av inspektionen och kvalitetskontroll av uppgifterna, och uppgifterna,

6. ändring av företagets interna 6. ändring av företagets interna modell, om en sådan modell an- modell, om en sådan modell används. vänds,

7. mångfald i styrelsens sammansättning, och

8. ersättningar.

Styrdokumenten ska fastställas av styrelsen. De ska utvärderas och

ses över minst en gång per år.

2 a § Ett försäkringsföretags styrdokument ska fastställas av styrelsen. Styrdokumenten ska utvärderas och ses över minst

en gång per år.

Ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag ska i stället utvärdera och se över styr-

dokumenten minst vart femte år.

Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett sådant företag ska utvärdera och se över styr-

dokumenten oftare än vart femte år.

4 §

Ett försäkringsföretag ska ha funktioner för riskhantering, regelefterlevnad och internrevision samt en aktuariefunktion (centrala funktioner).

Uppgifter i en central funktion ska utföras självständigt från andra centrala funktioner i företaget för

att undvika intressekonflikter.

5 §

Ett försäkringsföretag ska säker- Ett försäkringsföretag ska säkerställa att den som ingår i styrelsen ställa att den som ingår i styrelsen

22 Senaste lydelse 2015:700. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort. 23 Senaste lydelse 2015:700. 24 Senaste lydelse 2020:400. 37

för företaget eller är verkställande för företaget eller är verkställande direktör i det, eller är ersättare för direktör i det, eller är ersättare för någon av dem, eller den som någon av dem, eller den som ansvarar för eller utför arbete i en ansvarar för eller utför arbete i en central funktion i företaget upp- central funktion i företaget uppfyller de krav som anges i 2 kap. 4 § fyller de krav som anges i 2 kap. 4 § första stycket 4. första stycket 4. Företaget ska även

säkerställa att styrelsen i sin helhet har de insikter och erfarenheter som krävs för att kunna utföra sina

uppgifter.

Försäkringsföretaget ska snarast Försäkringsföretaget ska snarast möjligt till Finansinspektionen möjligt till Finansinspektionen anmäla ändringar av vilka som ingår anmäla och ange skälen för i dess ledning enligt första stycket ändringar av vilka som ingår i dess eller som ansvarar för en central ledning enligt första stycket eller funktion i företaget. som ansvarar för en central

funktion i företaget.

Försäkringsföretaget ska under- Försäkringsföretaget ska snarast rätta inspektionen om någon av de möjligt underrätta Finanspersoner som avses i första stycket inspektionen om någon av de har ersatts på grund av att han eller personer som avses i första stycket hon inte längre uppfyller lämplig- inte längre uppfyller lämplighets-

hetskraven. kraven. Företaget ska också snarast möjligt underrätta Finansinspektionen om någon sådan person har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller

lämplighetskraven.

5 a § Den som ansvarar för en central funktion i ett försäkringsföretag får inte ansvara för eller utföra uppgifter i en annan central funktion i

företaget.

Om ett försäkringsföretag har klassificerats som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag får den som ansvarar för funktionen för riskhantering, funktionen för regelefterlevnad eller aktuariefunktionen också ansvara för eller utföra uppgifter i en annan central funktion i företaget än funktionen för internrevision, ingå i styrelsen

eller vara verkställande direktör.

Det gäller dock bara om 1. företaget kan hantera potentiella intressekonflikter, och

2. uppdragen inte påverkar personens förmåga att fullgöra sina

uppgifter.

7 §

Ett försäkringsföretags system för riskhantering ska avse såväl de risker som täcks av solvenskapitalkravet, eller ett kapitalkrav som ska uppfyllas av ett företag som har beviljats undantag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §, som risker som inte, eller endast delvis, beaktas vid beräkningen av detta.

Systemet ska omfatta

1. försäkringsrisker,

2. matchningsrisker,

3. investeringsrisker, särskilt avseende derivatinstrument och liknande åtaganden,

4. likviditets- och koncentrationsrisker,

5. operativa risker, 5. operativa risker, inbegripet

cybersäkerhet enligt artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/881 av den

17 april 2019 om Enisa (Europeiska unionens cybersäkerhetsbyrå) och om cybersäkerhetscertifiering av informations- och kommunikationsteknik och om upphävande av förordning (EU) nr 526/2013 (cybersäkerhets-

akten),

6. risker hänförliga till återförsäkring och andra riskreduceringstekniker, och

7. beroenden mellan risker som företaget är eller kan komma att bli exponerade för.

Ett försäkringsföretags styr- Ett försäkringsföretags styrdokument för riskhantering enligt dokument för riskhantering ska 2 § 1 ska omfatta de risker som omfatta de risker som avses i andra avses i andra stycket 1–6. stycket 1–6.

I ett försäkringsföretag som Ett försäkringsföretag ska inom

använder volatilitetsjustering en- systemet för riskhantering ha ligt 5 kap. 9 § ska styrdokument för strategier, riktlinjer, processer och riskhantering också innehålla system för att identifiera, värdera, riktlinjer för volatilitetsjusteringen. hantera och övervaka hållbarhets-

risker på kort, medellång och lång

sikt.

Plan för likviditetsriskhantering

7 a § Ett försäkringsföretag ska upprätta och regelbundet se över en

25 Senaste lydelse 2015:700. 39

plan för likviditetsriskhantering. En sådan plan ska innehålla en likviditetsanalys på kort sikt och en beräkning av inkommande och utgående kassaflöden i förhållande

till företagets tillgångar och skulder.

Planen ska lämnas in till Finans-

inspektionen.

Finansinspektionen får besluta att planen för likviditetsriskhantering även ska innehålla en likviditetsanalys på medellång och

lång sikt.

7 b § Ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag behöver inte upprätta en plan för

likviditetsriskhantering.

7 c § Ett försäkringsföretag som är dotterföretag i en grupp som om-

fattas av grupptillsyn enligt 19 kap.

2 § andra stycket eller motsvarande grupptillsyn i ett annat land inom EES behöver inte upprätta en plan för likviditetsriskhantering, om ett företag inom gruppen har upprättat en plan för hantering av likviditetsrisker på gruppnivå som täcker försäkringsföretagets hantering och

behov av likviditet.

Ett sådant försäkringsföretag ska till Finansinspektionen lämna in de delar av planen för hantering av likviditetsrisker på gruppnivå som omfattar hela gruppens och

försäkringsföretagets situation.

Finansinspektionen får besluta att ett sådant försäkringsföretag som avses i första stycket ska upprätta en plan för likviditetsriskhantering, om – inspektionen upptäcker en specifik likviditetssvaghet, eller – planen för hantering av likviditetsrisker på gruppnivå inte innehåller lämplig information som

40 inspektionen får kräva att

försäkringsföretag lämnar för övervakning av dess likviditets-

position.

7 d § Ett försäkringsföretag som ska upprätta en plan för likviditetsriskhantering ska ta fram likviditets-

riskindikatorer för att identifiera,

övervaka och hantera möjlig likviditetsstress. Likviditetsriskindikatorerna ska regelbundet ses

över och vid behov uppdateras.

Plan för att övervaka och hantera finansiella risker som kan uppstå på grund av hållbarhetsfaktorer

7 e § Ett försäkringsföretag ska upprätta en plan för att övervaka och hantera finansiella risker som på kort, medellång och lång sikt kan uppstå till följd av hållbarhets-

faktorer.

Planen ska innehålla kvantifierbara mål och processer för att övervaka och hantera risker. Målen och processerna ska stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten hos hållbarhetsriskerna i försäkringsföretagets

affärsmodell.

Ett försäkringsföretag som är dotterföretag i en grupp som omfattas av grupptillsyn enligt

19 kap. 2 § andra stycket eller motsvarande tillsyn i ett annat land inom EES behöver inte upprätta en plan enligt första stycket, om det på gruppnivå har upprättats en motsvarande plan som omfattar

försäkringsföretaget.

8 § Ett försäkringsföretag som använder matchningsjustering enligt 5 kap. 7 § eller volatilitetsjustering enligt 5 kap. 9 § ska 1. upprätta en likviditetsplan, och

26 Senaste lydelse 2015:700. 41

2. regelbundet utvärdera sin användning av justeringar.

Om ett försäkringsföretag använder volatilitetsjustering enligt 5 kap. 9 §, ska företagets styrdokument för riskhantering ta

hänsyn till volatilitetsjusteringen.

Ett försäkringsföretag som använder matchningsjustering enligt 5 kap. 7 § eller volatilitetsjustering enligt 5 kap. 9 § får upprätta en gemensam likviditetsplan och plan för likviditets-

riskhantering.

11 §

Ett försäkringsföretag ska genomföra en egen risk- och solvensbedömning.

I den egna risk- och solvensbedömningen ska försäkringsföretaget göra en bedömning av

1. företagets totala solvensbehov med hänsyn till dess specifika riskprofil, risktolerans och affärsstrategi,

2. företagets fortlöpande efter- 2. om företaget fortlöpande

levnad av bestämmelserna om uppfyller

solvens- och minimikapitalkraven,

eller ett kapitalkrav som ska uppfyllas av ett företag som har beviljats undantag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §, samt försäkringstekniska avsättningar, och – solvens- och minimikapitalkraven eller kapitalkravet för ett företag som har beviljats undantag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §, och – bestämmelserna om

försäkringstekniska avsättningar,

3. hur betydande skillnaderna är 3. hur betydande skillnaderna är mellan företagets riskprofil och de mellan företagets riskprofil och de antaganden om risker som har legat antaganden om risker som har legat till grund för beräkningen av till grund för beräkningen av solvenskapitalkravet eller ett solvenskapitalkravet eller ett kapitalkrav som ska uppfyllas av ett kapitalkrav som ska uppfyllas av ett företag som har beviljats undantag företag som har beviljats undantag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §. enligt 1 kap. 19 eller 19 b §,

4. den makroekonomiska situationen, möjlig makroekonomisk utveckling och utveckling på finansmarknaderna, och

27 42 Senaste lydelse 2015:700.

5. företagets samlade förmåga att fullgöra sina åtaganden mot försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar under både normala och stressade marknads-

förhållanden.

För bedömningen enligt andra stycket 1 ska försäkringsföretaget ha processer som säkerställer att de risker som företaget är eller kan komma att bli exponerade för, på såväl kort som lång sikt, identifieras och värderas. Företaget ska kunna redovisa de metoder som

använts vid bedömningen.

Ett försäkringsföretag som använder matchningsjustering enligt

5 kap. 7 §, volatilitetsjustering enligt 5 kap. 9 §, en tillfälligt justerad

riskfri räntestruktur enligt 5 kap.

10 § eller ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstek-

niska avsättningarna enligt 5 kap.

12 §, ska i den bedömning som avses i andra stycket 2 göra en bedömning av efterlevnaden av bestämmelserna om solvens- och minimikapitalkraven, såväl med som utan användning av match-

ningsjustering, volatilitetsjustering,

justerad riskfri räntestruktur eller tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsätt-

ningarna.

Den egna risk- och solvensbedömningen ska ingå som en integrerad del i ett försäkringsföretags affärsstrategier och ska beaktas vid företagets strategiska beslut.

11 a § För en bedömning av företagets totala solvensbehov enligt 11 § andra stycket 1 ska försäkringsföretaget ha processer som säkerställer att de risker som företaget är eller kan komma att bli exponerat

för, på såväl kort som lång sikt,

identifieras och värderas. Företaget ska kunna redovisa de metoder som använts vid bedöm-

ningen. 43

Bedömningen ska innehålla en utvärdering av om försäkringsföretaget har en väsentlig exponering för klimatförändringsrisker på kort eller lång sikt. Om företaget är exponerat för sådana risker, ska riskerna ingå i den egna risk- och solvensbedömningen. Om ett företag som inte har klassificerats som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag har en väsentlig exponering för klimatförändringsrisker, ska det redogöra för klimatförändringsscenarier och bedöma hur scenarierna påverkar

företagets verksamhet.

Ett försäkringsföretags bedömning enligt 11 § andra stycket 4 av möjlig makroekonomisk utveckling och utveckling på finansmarknaderna ska stå i proportion till riskernas art och omfattningen och komplexiteten i försäkrings-

företagets verksamhet.

11 b § Ett försäkringsföretag som använder en sådan justering eller övergångsåtgärd som anges i andra stycket ska i en bedömning enligt 11 § andra stycket 2 bedöma om företaget uppfyller solvens- och minimikapitalkraven både med och utan användning av justeringen

eller övergångsåtgärden.

Med justering eller övergångsåtgärd enligt första stycket avses – en infasning av riskfria räntor

enligt 5 kap. 6 a §,

– matchningsjustering enligt

5 kap. 7 §,

– volatilitetsjustering enligt 5 kap. 9 §,

– en tillfälligt justerad riskfri

räntestruktur enligt 5 kap. 10 §,

– ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkrings-

tekniska avsättningarna enligt 5 kap.

12 §, eller – en infasning av kapitalkravet

44 för ränterisk enligt 8 kap. 8 §.

Ett försäkringsföretag som använder en infasning av riskfria räntor enligt 5 kap. 6 a § får i den egna risk- och solvensbedömningen för en specifik valuta avstå från att göra en utvärdering av om företaget uppfyller solvens- och minimikapitalkraven både med och

utan användning av infasningen.

Ett försäkringsföretag som använder volatilitetsjustering enligt 5 kap. 9 § ska i den egna riskoch solvensbedömningen göra en bedömning av avvikelsen mellan företagets riskprofil och de antaganden som ligger till grund för

volatilitetsjusteringen.

11 c § Finansinspektionen får besluta att ett försäkringsföretag i den egna risk- och solvensbedömningen ska göra en bedömning av 1. förhållanden som är oroande ur för den finansiella stabiliteten och som kan påverka företagets riskprofil, risktoleransgränser, affärsstrategi, försäkringsverksamhet eller investeringsbeslut och företagets totala solvensbehov med

hänsyn till dess specifika riskprofil,

risktolerans och affärsstrategi, och 2. hur företagets verksamhet kan påverka den makroekonomiska utvecklingen och utvecklingen på finansmarknaderna och orsaka en

systemrisk.

Finansinspektionen får inte fatta ett sådant beslut som avses i första stycket om försäkringsföretaget 1. har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag, eller 2. är dotterföretag i en grupp som omfattas av grupptillsyn enligt

19 kap. 2 § andra stycket eller motsvarande grupptillsyn i ett annat land inom EES och ett företag inom gruppen har gjort en motsvarande bedömning för gruppen

som omfattar försäkringsföretagets

särdrag.

12 § Ett försäkringsföretag ska Ett försäkringsföretag ska genomföra en egen risk- och genomföra en egen risk- och solvensbedömning minst en gång solvensbedömning minst en gång per år. Om en väsentlig förändring per år.

skett av de risker som försäkringsföretaget är utsatt för, ska en ny sådan bedömning genomföras

snarast möjligt.

12 a § Ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag får genomföra en egen risk- och solvens-

bedömning minst vartannat år.

Ett captivebolag för försäkring får genomföra en egen risk- och solvensbedömning minst vartannat år, om 1. de försäkrade och förmånstagarna är juridiska personer i den grupp där captivebolaget för försäkring ingår eller om de är fysiska personer som får täckas av den gruppens försäkringsavtal och den verksamhet som täcker dessa fysiska personer fortsätter att understiga 5 procent av de försäkringstekniska avsättningarna, och 2. de försäkringsåtaganden och försäkringsavtal som ligger till grund för återförsäkringsåtagandena för captivebolaget för försäkring inte avser någon obligatorisk ansvars-

försäkring.

Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag eller ett captivebolag för försäkring ska genomföra en egen risk- och solvensbedömningen minst en gång

per år.

28 46 Senaste lydelse 2015:700.

12 b § Om det har skett en väsentlig förändring av de risker som ett försäkringsföretag är utsatt för, ska företaget snarast möjligt genomföra en ny egen risk- och solvens-

bedömning.

26 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. innehållet i ett styrdokument för mångfald i styrelsens samman-

sättning enligt 2 § 7,

1. vad ett system för riskhante- 2. vad ett system för riskhantering enligt 6 § ska innehålla när ett ring enligt 6 § ska innehålla när ett försäkringsföretag fått tillstånd att försäkringsföretag fått tillstånd att använda en partiell eller fullständig använda en partiell eller fullständig intern modell, intern modell,

2. innehållet i de riktlinjer för volatilitetsjustering som avses i 7 §

fjärde stycket,

3. innehållet i en plan för att övervaka och hantera hållbarhetsfaktorers påverkan på finansiella

risker enligt 7 e §,

3. innehållet i en sådan likvidi- 4. innehållet i en sådan likviditetsplan som avses i 8 § 1, tetsplan som avses i 8 § första

stycket 1,

4. kraven på regelbundna ut- 5. kraven på regelbundna utvärderingar som ska göras av värderingar som ska göras av försäkringsföretag som använder försäkringsföretag som använder matchnings- eller volatilitetsjus- matchnings- eller volatilitetsjustering enligt 8 § 2, tering enligt 8 § första stycket 2,

6. innehållet i de riktlinjer för volatilitetsjustering som avses i

8 § andra stycket,

5. kraven på regelbundna ut- 7. kraven på regelbundna utvärderingar som ska göras av värderingar som ska göras av försäkringsföretag när det gäller försäkringsföretag när det gäller företagets känslighet för de an- företagets känslighet för de antaganden som ligger till grund för taganden som ligger till grund för fastställandet av den relevanta riskfria fastställandet av den relevanta riskfria räntestrukturen enligt 9 §, räntestrukturen enligt 9 §,

6. hur en sådan egen bedömning 8. hur en sådan egen bedömning som avses i 10 § ska genomföras, som avses i 10 § ska genomföras,

29 Senaste lydelse 2015:700. 47

9.innehållet i bedömningar av möjlig makroekonomisk utveckling och utveckling på finansmarknaderna enligt 11 § andra

stycket 4,

10. hur och när en sådan bedömning av klimatförändringsscenarier som avses i 11 a § andra

stycket ska göras,

11. förutsättningarna för att ett försäkringsföretag för en specifik valuta ska få avstå från att göra en bedömning av om företaget uppfyller solvens- och minimikapitalkraven både med och utan användning av infasningen enligt

11 b § tredje stycket,

12. innehållet i en bedömning av förhållanden som är oroande för den finansiella stabiliteten enligt 11 c §

första stycket,

7. rapportering av resultat av den 13. rapportering av resultat av egna risk- och solvensbedömning den egna risk- och solvensbedömning enligt 13 §, enligt 13 §,

8. vad funktionen för risk- 14. vad funktionen för riskhantering enligt 15 § ska ansvara hantering enligt 15 § ska ansvara för när ett försäkringsföretag fått för när ett försäkringsföretag fått tillstånd att använda en partiell eller tillstånd att använda en partiell eller fullständig intern modell, fullständig intern modell,

9. villkor för behörighet för den 15. villkor för behörighet för den som ska ansvara för eller utföra som ska ansvara för eller utföra uppgifter i aktuariefunktionen uppgifter i aktuariefunktionen enligt 18 §, enligt 18 §,

10.innehållet i försäkringstekniska 16. innehållet i de försäkringsriktlinjer och beräkningsunderlag tekniska riktlinjer och beräkningssom avses i 23 §, och underlag som avses i 23 §, och

11. vilka uppgifter som riktlinjer 17. vilka uppgifter som riktlinjer för hantering av intressekonflikter för hantering av intressekonflikter enligt 24 § ska omfatta. enligt 24 § ska omfatta.

16 kap.

1 §

Ett försäkringsföretag ska Ett försäkringsföretag ska offentliggöra en solvens- och offentliggöra en solvens- och verksamhetsrapport en gång per år. verksamhetsrapport en gång per år. Rapporten ska uppdateras i de fall Rapporten ska lämnas in till som anges i 4 och 6 §§. Finansinspektionen.

30 48 Senaste lydelse 2015:700.

En solvens- och verksamhetsrapport ska uppdateras i de fall

som anges i 4 och 6 §§.

2 §

Solvens- och verksamhets- En solvens- och verksamhets-

rapporten ska innehålla en beskriv- rapport ska bestå av två delar:

ning av försäkringsföretagets

1. verksamhet och resultat, 1. information riktad till

försäkringstagare och andra

ersättningsberättigade, och

2. företagsstyrningssystem, 2.information riktad till personer

som är yrkesverksamma på de

finansiella marknaderna. 3. riskprofil,

4. värderingsmetoder för solvensändamål, och

5. solvenssituation.

Ett försäkringsföretag som använder matchningsjustering enligt

5 kap. 7 § ska i rapporten beskriva denna och den portfölj av åtaganden och motsvarande tillgångar på vilka justeringen används samt kvantifiera effekterna av en slopad matchningsjustering på företagets finansiella ställning. Ett försäkringsföretag som använder volatilitetsjustering enligt 5 kap. 9 § ska i rapporten kvantifiera effekterna av en slopad volatilitetsjustering på

företagets finansiella ställning.

Ett försäkringsföretag får helt eller delvis lämna de uppgifter som ska offentliggöras genom rapporten genom hänvisning till uppgifter som företaget offentliggjort för att uppfylla andra rättsliga eller administrativa krav, om dessa uppgifter är likvärdiga till art och om-

fattning.

2 a § Den del av solvens- och verksamhetsrapporten som är riktad till försäkringstagare och andra ersättningsberättigade ska innehålla

31 Senaste lydelse 2015:700. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort. 49

1. en kort beskrivning av företagets

verksamhet och resultat,

2. en kort beskrivning av företagets kapitalförvaltning och risk-

profil, inklusive hållbarhetsrisker,

och 3. en uppgift om ifall försäkringsföretaget offentliggör en hållbarhetsrapport eller en hållbarhets-

rapport för koncernen.

2 b § Den del av solvens- och verksamhetsrapporten som är riktad till personer som är yrkesverksamma på de finansiella marknaderna ska innehålla 1. en beskrivning av företagets

verksamhet och resultat,

2. en beskrivning av företags-

styrningssystemet,

3. en beskrivning av företagets värderingsmetoder för solvens-

ändamål,

4. en beskrivning av företagets

kapitalförvaltning och riskprofil,

5. en uppgift om ifall företaget har väsentlig exponering för klimatförändringsrisker och planer för att möta finansiella risker till följd av hållbarhetsrisker, och 6. en uppgift om ifall försäkringsföretaget offentliggör en hållbarhetsrapport eller en hållbarhets-

rapport för koncernen.

Ett försäkringsföretag som använder matchningsjustering enligt

5 kap. 7 § eller volatilitetsjustering enligt 5 kap. 9 § ska beakta detta i

en beskrivning enligt första stycket 5.

2 c § En solvens- och verksamhetsrapport ska innehålla en balans-

räkning.

Balansräkningen ska vara föremål för revision. Revisionen ska utföras med professionell skepticism och vara så ingående och omfattande som god revisions-

sed kräver. För revisorn gäller bestämmelserna om

1. kompetenskrav i 11 kap. 12 §,

12 kap. 43 § och 13 kap. 18 §, och 2. revisors och särskild granskares rapporterings-

skyldighet i 17 kap. 12 §.

Andra stycket gäller inte för ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag eller ett

captivebolag för försäkring.

2 d § En revisor ska upprätta en revisionsrapport. Rapporten ska innehålla 1. en beskrivning av vilket eller vilka normsystem för revision som revisorn har tillämpat, och

2. granskningsresultaten.

Revisionsrapporten ska lämnas in till Finansinspektionen tillsammans med försäkringsföretagets solvens- och verksam-

hetsrapport.

3 § Finansinspektionen får i ett Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäk- enskilt fall besluta att ett försäkringsföretag inte behöver offent- ringsföretag inte behöver offentliggöra uppgifter som anges i 2 § liggöra uppgifter som anges i första stycket 1–4, om ett offent- 2 a § 1 och 3 och 2 b § första liggörande skulle innebära att stycket 1–4 och 7 och andra stycket, om ett offentliggörande skulle innebära att 1. företagets konkurrenter otillbörligt gynnas, eller 2. företaget bryter mot tystnadsplikt avsedd att skydda försäkringstagare eller annan som företaget har en motpartsrelation till. Ett försäkringsföretag som har beviljats undantag ska ange detta och skälen för undantaget i rapporten.

Information i den del av en solvens- och verksamhetsrapport som är riktad till personer som är yrkesverksamma på de finansiella marknaderna får helt eller delvis lämnas genom hänvisningar till uppgifter som företaget offentlig-

32 Senaste lydelse 2015:700. 51

gjort för att uppfylla andra

rättsliga eller administrativa krav,

om dessa uppgifter är likvärdiga

till art och omfattning.

3 a § Ett captivebolag för försäkring behöver inte offentliggöra den del av solvens- och verksamhetsrapporten som är riktad till försäkringstagare och andra

ersättningsberättigade.

Ett captivebolag för försäkring behöver i den del av solvens- och verksamhetsrapporten som är riktad till personer som är yrkesverksamma på de finansiella marknaderna bara offentliggöra de kvantitativa data som krävs enligt sådana tekniska standarder som avses i artikel 56 i Solvens II-

direktivet.

3 b § Ett återförsäkringsbolag behöver inte offentliggöra den del av solvens- och verksamhetsrapporten som är riktad till försäkringstagare

och andra ersättningsberättigade.

3 c § Ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag behöver bara i den del av solvens- och verksamhetsrapporten som är riktad till personer som är yrkesverksamma på de finansiella marknaderna offentliggöra de kvantitativa data som krävs enligt sådana tekniska standarder som avses i artikel 56 i Solvens II-

direktivet.

Första stycket gäller bara om försäkringsföretaget minst vart tredje år offentliggör en fullständig

solvens- och verksamhetsrapport.

Mål i en plan för att övervaka och hantera finansiella risker som kan uppstå på grund av hållbarhetsfaktorer

8 d § Ett försäkringsföretag ska varje år offentliggöra de kvantifierbara mål som ingår i företagets plan för att övervaka och beakta de

finansiella risker som på kort,

medellång och lång sikt uppstår till följd av hållbarhetsfaktorer enligt

10 kap. 7 e §.

9 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. innehållet i solvens- och 1. innehållet i solvens- och verksamhetsrapporten enligt 2 §, verksamhetsrapporten enligt

2–2 b §§,

2. vilka uppgifter en ansökan om 2. vilka uppgifter en ansökan om undantag från kravet på offentlig- undantag från kravet på offentliggörande enligt 3 § ska innehålla, görande enligt 3 § ska innehålla,

och 3. villkoren för undantag enligt

3 a §, och

3. innehållet i informations- och 4. innehållet i informations- och rapporteringssystem och styr- rapporteringssystem och styrdokument enligt 8 §. dokument enligt 8 §.

17 kap.

3 §

Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med

– behöriga myndigheter,

– Europeiska kommissionen,

– Europeiska försäkrings- och – Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, och tjänstepensionsmyndigheten,

– Europeiska centralbanken. – Europeiska centralbanken, och

– myndigheter i ett annat land inom EES som ansvarar för tillsyn över kreditinstitut eller värde-

pappersföretag.

33 Senaste lydelse 2015:700. 34 Senaste lydelse 2021:461. 53

3 a §

Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES, om

1. inspektionen konstaterar 1. inspektionen konstaterar försämringar av de ekonomiska försämringar av de finansiella förhållandena eller andra fram- förhållandena eller andra framväxande risker i ett försäkrings- växande risker, inklusive risker för företag som driver gränsöverskri- konsumentskyddet, i ett försäkringsdande verksamhet eller verksamhet företag som bedriver gränsöverskrifrån en sekundäretablering i det dande verksamhet eller verksamhet landet, och från en sekundäretablering i det

landet, och

2. riskerna kan ha en gränsöverskridande effekt.

3 b §

Finansinspektionen får hänskjuta Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till behörig myndighet i ett annat land Europeiska försäkrings- och inom EES till Europeiska tjänstepensionsmyndigheten för försäkrings- och tjänstepensionstvistlösning i de fall som framgår av myndigheten för tvistlösning i de artiklarna 33, 38, 155 och 158 i fall som framgår av artiklarna 33, Solvens II-direktivet. 38, 155 och 158 i Solvens II-

direktivet.

Finansinspektionen får även Finansinspektionen får även hänskjuta frågor till Europeiska hänskjuta frågor till Europeiska försäkrings- och tjänstepensions- försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begära hjälp av myndigheten och begära hjälp av myndigheten i de fall som framgår myndigheten i de fall som framgår av artikel 152a i Solvens II- av artiklarna152a–152b i direktivet. Solvens II-direktivet.

Anmälan om betydande gränsöverskridande verksamhet inom EES

3 c § Om Finansinspektionen motsätter sig en behörig myndighets bedömning om att ett försäkringsföretags verksamhet i ett annat land inom EES är relevant för det landets marknad, ska inspektionen anmäla det till den behöriga myndigheten. En anmälan ska göras inom en månad från det att

35 Senaste lydelse 2021:461. 36 54 Senaste lydelse 2021:461.

den behöriga myndigheten anmält sin bedömning till Finansinspektionen. Anmälan ska innehålla skälen för inspektionens

inställning.

Förstärkt tillsynssamarbete och informationsutbyte vid betydande gränsöverskridande verksamhet

3 d § Om ett försäkringsföretag bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i ett annat land inom EES, ska Finansinspektionen samarbeta med den

behöriga myndigheten i det landet.

Samarbetet ska stå i proportion till riskerna med den gränsöverskridande verksamheten och åtminstone avse

1. företagsstyrningssystem,

2. uppdragsavtal och distribu-

tionspartner,

3. affärsstrategi och skadereglering, och

4. konsumentskydd.

3 e § Finansinspektionen ska snarast möjligt underrätta den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES där ett försäkringsföretag bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet, om företaget – kan komma att åsidosätta sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar företagets verksamhet, eller – har väsentliga brister inom de områden som anges i 3 d § och det påverkar eller sannolikt kommer att

påverka verksamheten i det landet.

3 f § Om ett försäkringsföretag bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i ett annat land inom EES, ska Finansinspektionen varje år till den

behöriga myndigheten i det landet, 55

eller oftare om den behöriga myndigheten begär det, lämna uppgifter om 1. företagets solvens- och minimikapitalkrav, och 2. de medräkningsbara kapitalbasmedel som företaget använder för att täcka solvens- och minimi-

kapitalkravet.

Om Finansinspektionen ifrågasätter riktigheten i företagets beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna och uppgifterna enligt första stycket 1 och 2, ska inspektionen även meddela skälen för det när inspektionen lämnar

uppgifterna.

3 g § Finansinspektionen ska snarast möjligt underrätta den behöriga myndigheten i det land där ett försäkringsföretag bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet, om 1. företaget får en försämrad finansiell ställning, eller 2. det finns risk för att företaget under de närmaste tre månaderna inte uppfyller solvens- eller minimi-

kapitalkravet.

3 h § Om ett försäkringsföretag bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i ett annat land inom EES, ska Finansinspektionen på begäran av den behöriga myndigheten i det landet snarast möjligt lämna uppgifter, utöver det som anges i

3 d–3 g §§, om företagets

1. solvens,

2. företagsstyrningssystem, och

3. affärsmodell.

3 i § Finansinspektionen ska pröva en begäran om gemensam platsundersökning enligt

56 artikel 152ab.4 i Solvens II-

direktivet av den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES där ett försäkringsföretag bedriver gränsöverskridande verksamhet inom en månad från det att

inspektionen tog emot begäran.

Om Finansinspektionen godtar en begäran om gemensam platsundersökning, ska inspektionen ge Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten möjlighet att delta i undersökningen. Om Finansinspektionen avslår en begäran, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten om

skälen för det.

3 j § Finansinspektionen ska inom två månader efter en gemensam platsundersökning enligt 3 i § försöka komma överens med den behöriga myndigheten i det andra landet om gemensamma slutsatser

av undersökningen.

Finansinspektionen ska beakta gemensamma slutsatser när inspektionen fattar ett beslut enligt

detta kapitel.

3 k § Om Finansinspektionen eller en behörig myndighet i ett annat land inom EES har hänskjutit ett ärende om gemensamma slutsatser till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, ska inspektionen invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan

komma att fatta.

Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har fattat ett sådant beslut som avses i första stycket, ska Finansinspektionen anta gemensamma slutsatser i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens be-

slut.

Uppgifter till en behörig myndighet i ett annat land inom EES

3 l § Finansinspektionen ska på begäran av en behörig myndighet i ett annat land inom EES lämna uppgifter om ett försäkringsföretag som bedriver verksamhet i det

landet.

Uppgifterna ska lämnas inom

20 arbetsdagar från att Finansinspektionen har tagit emot begäran och på officiella språk i det land där försäkringsföretaget bedriver verksamhet eller ett annat språk som den behöriga myndigheten i det landet godtar. Om uppgifterna inte är lätt tillgängliga för Finansinspektionen och är svåra att samla in, får uppgifterna lämnas

efter ytterligare 20 arbetsdagar.

5 b § Ett försäkringsföretag ska snarast möjligt lämna uppgifter till en behörig myndighet i ett annat inom EES om sin verksamhet som bedrivs i det landet om den behöriga myndigheten begär

det.

Periodisk rapportering

6 a § Ett försäkringsföretag ska rapportera uppgifter till Finans-

inspektionen varje kvartal och år.

6 b § Finansinspektionen får besluta att ett försäkringsföretag bara behöver rapportera uppgifter till inspektionen årligen om rapporteringen är onödigt

betungande i förhållande till arten,

omfattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna i företagets verksamhet. Ett sådant undantag får inte gälla

rapportering av minimikapital-

kravet.

Finansinspektionen får begränsa den periodiska rapporteringen för ett försäkringsföretag eller undanta ett försäkringsföretag från kraven på post för post-rapportering, om 1. rapporteringen eller lämnandet av upplysningar är onödigt betungande i förhållande till arten, omfattningen och komplexiteten hos de inneboende

riskerna i företagets verksamhet,

2. uppgifterna inte är nödvändiga för en ändamålsenlig

tillsyn av företaget,

3. en begränsning eller ett undantag inte påverkar stabiliteten i de berörda finansiella systemen inom EES, och 4. företaget kan lämna uppgifterna

efter begäran.

Finansinspektionen får besluta att ett captivebolag för försäkring inte behöver rapportera tillgångar post för post varje kvartal om 1. de försäkrade och förmånstagarna är – juridiska personer i samma grupp som captivebolaget, eller – fysiska personer som får omfattas av gruppens försäkringsavtal och mindre än 5 procent av de försäkringstekniska avsättningarna härrör från de fysiska personernas försäkringsavtal, och 2. de försäkringsåtaganden och försäkringsavtal som ligger till grund för återförsäkringsåtagandena för captivebolaget inte avser obligatorisk ansvars-

försäkring.

6 c § Finansinspektionen får inte besluta om undantag enligt 6 b § första eller andra stycket så att mer än 20 procent av den svenska

marknaden för livförsäkring,

skadeförsäkring eller åter-

försäkring undantas från kraven på 59

rapportering. Marknadsandelen för livförsäkring ska baseras på försäkringstekniska avsättningar brutto. För skadeförsäkring ska marknadsandelen baseras på bruttovärdet av de tecknade

premierna.

Finansinspektionen ska prioritera att ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag beviljas undantag enligt

6 b §.

Regelbunden tillsynsrapport

6 d § Ett försäkringsföretag ska vart tredje år lämna en regelbunden tillsynsrapport till Finansinspektionen. Rapporten ska innehålla uppgifter om företagets

1. verksamhet och resultat, 2. företagsstyrningssystem, 3. riskprofil,

4.värdering för solvensändamål,

och 5. solvenssituation under

rapporteringsperioden.

Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäkringsföretag, som inte har klassificerats som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag, ska lämna in en regelbunden tillsyns-

rapport oftare än vart tredje år.

Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag ska lämna in en regelbunden tillsyns-

rapport högst vart femte år.

Volatilitetsjustering

7 b § Om ett försäkringsföretag har fått tillstånd enligt 5 kap. 9 § att använda volatilitetsjustering och

60 företaget inte längre uppfyller

villkoren för tillstånd, ska Finansinspektionen förelägga företaget att upphöra att tillämpa volatilitets-

justeringen.

Underrättelse om försämrad finansiell ställning

16 a § Ett försäkringsföretag ska omedelbart underrätta Finansinspektionen när företaget har konstaterat att dess finansiella ställning har

försämrats.

Förebyggande tillsynsåtgärder

16 b § Finansinspektionen får efter en underrättelse från ett försäkringsföretag enligt 16 a § eller om inspektionen har konstaterat att ett försäkringsföretags finansiella

ställning har försämrats och,

dessutom företagets solvenssituation har försämrats förelägga företaget att 1. ange orsakerna och konsekvenserna av den försämrade finansiella situationen för företagets möjlighet att uppfylla kraven i denna lag eller andra författningar som reglerar företagets verksamhet samt ange åtgärder och en tidsram för att

genomföra dessa åtgärder,

2. tillfälligt stoppa eller begränsa

rörliga ersättningar och bonusar,

utdelningar och utbetalningar på kapitalbasinstrument samt återbetalning eller återköp av kapitalbasposter, eller 3. vidta andra nödvändiga åtgärder för att tillvarata försäk-

ringstagarnas intresse.

Åtgärder enligt första stycket 1 och

2 ska stå i proportion till risken och betydelsen av försämringen av företagets finansiella ställning. En åtgärd enligt första stycket 3 ska stå

i proportion till graden och var- 61

aktigheten av försämringen av före-

tagets finansiella ställning.

Ett försäkringsföretags likviditetssituation

16 c § Finansinspektionens tillsyn ska även omfatta ett försäkrings-

företags likviditetssituation.

Om ett försäkringsföretag har likviditetsbrist eller det finns en

betydande risk för en sådan brist,

får Finansinspektionen förelägga företaget att vidta åtgärder för att

stärka likviditetssituationen.

Finansinspektionen ska minst var sjätte månad bedöma om företaget har vidtagit ändamålsenliga åtgärder. Inspektionen ska ändra ett föreläggande om de förhållanden som legat till grund för

föreläggandet har ändrats.

Långsiktiga aktieinvesteringar

17 b § Om ett försäkringsföretag inte längre uppfyller villkoren för tillstånd att använda ett särskilt kapitalkrav för långsiktiga aktieinvesteringar enligt 8 kap. 8 a §, ska Finansinspektionen förelägga företaget att 1. inom en månad från dagen då villkoren inte längre var uppfyllda upprätta en åtgärdsplan och överlämna planen till inspektionen för godkännande, och 2. vidta nödvändiga åtgärder för att inom sex månader från dagen då villkoren inte längre var uppfyllda

åter uppfylla villkoren.

Om försäkringsföretaget inte uppfyller villkoren inom sex månader, ska Finansinspektionen förelägga företaget att omedelbart upphöra med att använda det särskilda kapitalkravet för lång-

siktiga aktieinvesteringar.

18 §

På begäran av Finansinspek- Ett försäkringsföretag som tionen ska ett försäkringsföretag använder en intern modell ska till som använder en intern modell Finansinspektionen vartannat år lämna in en beräkning av solvens- lämna in en beräkning av solvenskapitalkravet med användning av kapitalkravet som har gjorts med standardformeln. användning av standardformeln.

Inspektionen får besluta att ett företag ska lämna in en sådan

beräkning oftare än vartannat år.

24 §

Finansinspektionen får efter granskning besluta om ett tillägg till solvenskapitalkravet (kapitaltillägg) för ett försäkringsföretag, om

1. företagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräkningen av solvenskapitalkravet enligt standardformeln, och

a) ett beslut om användning av en intern modell enligt 23 § är olämpligt eller har visat sig sakna verkan, eller

b) en fullständig eller partiell intern modell håller på att utarbetas,

2. företagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräkningen av solvenskapitalkravet enligt en fullständig eller partiell intern modell, till följd av att en eller flera kvantifierbara risker inte beaktats i tillräcklig utsträckning och företaget inte inom skälig tid har anpassat modellen till sin riskprofil,

3. företaget använder match- 3. företaget använder matchningsjustering enligt 5 kap. 7 §, ningsjustering enligt 5 kap. 7 § volatilitetsjustering enligt 5 kap. eller volatilitetsjustering enligt 9 §, en tillfälligt justerad riskfri 5 kap. 9 § och företagets riskprofil räntestruktur enligt 5 kap. 10 § avviker väsentligt från de eller ett tillfälligt avdrag vid be- antaganden som ligger till grund för räkningen av de försäkringstekniska justeringarna,

avsättningarna enligt 5 kap. 12 §

och företagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för justeringarna,

eller 4. företaget använder en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur enligt 5 kap. 10 § eller ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna enligt 5 kap. 12 § och a) företaget inte skulle uppfylla solvenskapitalkravet utan en sådan justering eller avdrag, och

37 Senaste lydelse 2015:700. 38 Senaste lydelse 2015:700. 63

b) företaget inte har lämnat in en infasningsplan enligt 18 kap. 6 § första stycket eller den årliga rapporten enligt 18 kap. 6 § tredje stycket, eller

4.företagets företagsstyrnings- 5. företagets företagsstyrningssystem avviker väsentligt från kraven system avviker väsentligt från kraven i 10 kap. 1 §, samtidigt som i 10 kap. 1 §, samtidigt som avvikelserna medför att företaget inte avvikelserna medför att företaget inte kan garantera en korrekt identi- kan garantera en korrekt identifiering, mätning, övervakning, fiering, mätning, övervakning, hantering och rapportering av de hantering och rapportering av de risker som företaget exponeras för risker som företaget exponeras för eller kan komma att bli exponerat eller kan komma att bli exponerat för och det är osannolikt att brist- för och det är osannolikt att bristerna kan åtgärdas inom skälig tid. erna kan åtgärdas inom skälig tid.

25 §

Ett kapitaltillägg som avses i 24 § 1 och 2 ska beräknas så att det säkerställer att försäkringsföretaget uppfyller skyddsnivån enligt 8 kap. 1 §.

Ett kapitaltillägg som avses i Ett kapitaltillägg som avses i 24 § 3 ska vara proportionellt till de 24 § 3 ska vara proportionellt mot väsentliga risker som uppstår till de väsentliga risker som uppstår till följd av de avvikelser som har följd av de avvikelser som har lett till föranlett kapitaltillägget. kapitaltillägget.

Ett kapitaltillägg som avses i Ett kapitaltillägg som avses i 24 § 4 ska vara proportionellt mot 24 § 4 eller 5 ska vara de risker som finns på grund av proportionellt mot de betydande bristerna i företagsstyrnings- risker som har uppkommit på grund systemet. av avvikelsen eller den bristande

uppfyllelsen av kraven.

Makrotillsyn

28 a § Finansinspektionen ska informera Riksbanken och Riksgäldskontoret om resultaten av myndighetens makrotillsynsbedömning av ett försäkringsföretags egen risk- och solvens-

bedömning.

Finansinspektionen ska samarbeta med Riksbanken och Riksgäldskontoret för att analysera resultaten. Finansinspektionen ska även identifiera förhållanden som är oroande ur makrotillsyns-

39 64 Senaste lydelse 2015:700.

synpunkt när det gäller hur ett försäkringsföretags verksamhet kan påverka den makroekonomiska utvecklingen och utvecklingen på

finansmarknaderna.

Finansinspektionen ska informera ett försäkringsföretag om förhållanden i företaget som myndigheten bedömer som oroande för den finansiella stabiliteten och

skälen för en sådan bedömning.

30 § Regeringen får meddela före- Regeringen får meddela föreskrifter om sådana avgifter som skrifter om avses i 29 §.

1. vad Finansinspektionen ska beakta vid ett beslut om undantag enligt 6 b §, och 2. sådana avgifter som avses i

29 §. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vilka upplysningar ett för- 1. vilka uppgifter ett försäkringsföretag ska lämna till säkringsföretag ska rapportera Finansinspektionen enligt 5 § samt enligt 6 a och 6 d §§ samt när och när och hur de ska lämnas, och hur uppgifterna ska rapporteras, och 2. när och hur en försäkringsförening ska upprätta och ge in en försäkringsteknisk utredning enligt 17 a §.

18 kap.

Tillfälliga åtgärder vid betydande likviditetsrisker som kan orsaka hot mot konsumentskydd eller finansiell stabilitet

3 b § Om ett försäkringsföretag står inför betydande likviditetsrisker som kan orsaka ett överhängande hot mot skyddet av försäkringstagare eller det finansiella systemets stabilitet, får Finansinspektionen besluta att tillfälligt 1. begränsa eller stoppa vinstutdelning till aktieägare och andra

efterställda borgenärer,

40 Senaste lydelse 2020:660. 65

2. begränsa eller avbryta återköp av aktier och återbetalning eller

inlösen av kapitalbasposter,

3. begränsa eller stoppa bonusar eller annan rörlig ersättning, eller 4. upphäva livförsäkringstagares rätt till återköp eller överföring enligt 11 kap. 5 § försäkrings-

avtalslagen (2005:104).

När Finansinspektionen fattar ett beslut enligt första stycket ska inspektionen beakta det som framkommit vid den samlade tillsynsbedömningen och försäkringsföretagets framtida

solvens och finansiella ställning.

En åtgärd ska stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i försäkringsföretagets verksamhet, särskilt när det gäller ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-

komplext försäkringsföretag.

3 c § Finansinspektionen får bara upphäva livförsäkringstagares rätt till återköp eller överföring enligt

3 b § första stycket 4 om – det finns exceptionella omständigheter som påverkar

försäkringsföretaget,

– andra åtgärder har varit eller bedöms vara utan verkan, och – ett beslut ligger i försäkringsoch förmånstagarnas kollektiva

intresse.

När Finansinspektionen fattar ett sådant beslut ska inspektionen beakta möjliga effekter på finansmarknaderna och på rättigheterna för företagets försäkringsoch förmånstagare, även i ett

gränsöverskridande sammanhang.

Inspektionen ska offentliggöra

skälen för sitt beslut.

Om Finansinspektionen har upphävt livförsäkringstagares rätt till återköp eller överföring får ett

66 försäkringsföretag inte

1. göra några vinstutdelningar till aktieägare eller andra efter-

ställda borgenärer,

2. göra aktieåterköp eller återbetalning eller inlösen av någon kapitalbaspost, eller 3. betala ut bonusar eller andra rörliga ersättningar till styrelseledamöter, den verkställande direktören eller personer som ansvarar för eller utför arbete i en

central funktion i företaget.

Tillfälliga åtgärder för att upprätthålla företagens finansiella ställning vid exceptionella sektorsomfattande chocker

3 d § För att upprätthålla den finansiella ställningen hos ett försäkringsföretag med en särskilt sårbar riskprofil, får Finansinspektionen vid exceptionella sektorsomfattande chocker besluta att företaget ska 1. begränsa eller tillfälligt stoppa vinstutdelning till aktieägare och

andra efterställda borgenärer,

2. begränsa eller avbryta återköp av aktier och återbetalning eller inlösen av kapitalbasposter, eller 3. begränsa eller tillfälligt stoppa bonusar eller andra rörliga

ersättningar.

När Finansinspektionen fattar ett sådant beslut ska inspektionen beakta det som framkommit vid den samlade tillsynsbedömningen och försäkringsföretagets framtida

solvens och finansiella ställning.

En åtgärd ska stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i ett

försäkringsföretags verksamhet,

särskilt när det gäller ett försäkringsföretag som har klassificeras som ett litet och icke-

komplext försäkringsföretag.

Finansinspektionen ska beakta

godkända risktoleransgränser och 67

tröskelvärden i företagets risk-

hanteringssystem.

3 e § Om ett försäkringsföretag ingår i en grupp som omfattas av grupptillsyn enligt denna lag eller motsvarande grupptillsyn i ett annat land inom EES, får Finansinspektionen med stöd av 3 d § begränsa eller tillfälligt stoppa en betydande transaktion inom gruppen enligt 19 kap. 38 § bara om transaktionen utgör ett hot mot den finansiella ställningen på gruppnivå eller mot solvens- eller likviditetssituationen i minst ett företag i

gruppen.

När Finansinspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen ge grupptillsynsmyndigheten tillfälle att yttra sig innan

inspektionen fattar ett beslut.

Bedömning av tidigare beslut

3 f § Finansinspektionen ska minst var tredje månad bedöma om det fortfarande finns skäl för ett beslut

enligt 3 b eller 3 d §.

4 § Om ett försäkringsföretag inte uppfyller solvenskapitalkravet, ska Finansinspektionen förelägga företaget att 1. inom två månader från dagen då bristerna konstaterades upprätta en åtgärdsplan och överlämna planen till inspektionen för godkännande, och 2. vidta nödvändiga åtgärder för att inom sex månader från dagen då bristen konstaterades åter uppfylla solvenskapitalkravet.

En åtgärd enligt första stycket 2 ska stå i proportion till graden och varaktigheten av försämringen av

företagets finansiella ställning. Om det är lämpligt, får Finansinspektionen förlänga tidsfristen enligt första stycket 2 med tre månader.

41 68 Senaste lydelse 2015:700.

5 §

Om den Europeiska försäkrings- Om Europeiska försäkrings- och och tjänstepensionsmyndigheten tjänstepensionsmyndigheten har har meddelat att det föreligger meddelat att det råder exceptionella förhållanden och exceptionella förhållanden och dessa förhållanden påverkar ett dessa förhållanden påverkar ett försäkringsföretag som är föremål försäkringsföretag som är föremål för åtgärder enligt 4 §, får Finans- för åtgärder enligt 4 §, får Finansinspektionen förlänga den tidsfrist inspektionen förlänga den tidsfrist som avses i 4 § 2 med högst sju år. som avses i 4 § första stycket 2 med

högst sju år.

Ett försäkringsföretag ska under Ett försäkringsföretag ska under en sådan tidsfrist var tredje månad en sådan tidsfrist var tredje månad lämna in en lägesrapport om vilka lämna in en lägesrapport om vilka åtgärder som har vidtagits och i åtgärder som har vidtagits och det vilken mån solvenskapitalkravet fortsatta arbetet för att åter åter uppfyllts. uppfylla solvenskapitalkravet.

Om ett försäkringsföretags läges- Om ett försäkringsföretags lägesrapport visar att det inte har skett rapport visar att det inte har skett några väsentliga framsteg med att några väsentliga framsteg med att åter uppfylla solvenskapitalkravet åter uppfylla solvenskapitalkravet från det att bristen konstaterades från det att bristen konstaterades fram till dess rapporten gavs in, ska fram till dess rapporten lämnades Finansinspektionen besluta att den in, ska Finansinspektionen besluta förlängda tidsfristen ska upphöra att den förlängda tidsfristen ska att gälla. upphöra att gälla.

6 §

Finansinspektionen ska före- Om ett försäkringsföretag som

lägga ett försäkringsföretag att har fått tillstånd att använda en vidta nödvändiga åtgärder för att infasning av riskfria räntor enligt säkerställa att företaget kan upp- 5 kap. 6 a §, en tillfälligt justerad fylla solvenskapitalkravet utan riskfri räntestruktur enligt 5 kap. tillämpning av en tillfälligt justerad 10 § eller ett tillfälligt avdrag riskfri räntestruktur enligt 5 kap. enligt 5 kap. 12 § inte kan uppfylla 10 § eller ett tillfälligt avdrag solvenskapitalkravet utan att an-

enligt 5 kap. 12 § senast den vända åtgärden, ska Finans-

1 januari 2032 och att inom inspektionen förelägga företaget att

två månader från dagen då bristen konstaterades överlämna en plan

för infasning till inspektionen.

1. vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att företaget kan uppfylla solvenskapitalkravet utan att använda åtgärden senast den

1 januari 2032, och

42 Senaste lydelse 2015:700. 43 Senaste lydelse 2020:400. 69

2. inom två månader från dagen då bristen konstaterades lämna in en plan för infasning till

inspektionen.

Om ett försäkringsföretag, som i enlighet med 8 kap. 8 § fasar in metoder, antaganden och standardparametrar för beräkningen av kapitalkravet för ränterisk, inte skulle uppfylla solvenskapitalkravet utan tillämpning av infasningen ska Finansinspektionen förelägga försäkringsföretaget att 1. vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att företaget kan uppfylla solvenskapitalkravet utan infasningen senast fem år efter det

att den rättsakten har trätt i kraft,

och 2. inom två månader från dagen då företaget konstaterat att det inte kommer att uppfylla solvenskapitalkravet lämna in en plan för

infasning till inspektionen.

Företaget ska varje år lämna en lägesrapport till Finansinspektionen.

7 §

Finansinspektionen ska återkalla Om den lägesrapport som avses i ett tillstånd att använda en 6 § tredje stycket visar att försäk-

tillfälligt justerad riskfri ringsföretaget inte kommer att

räntestruktur enligt 5 kap. 10 § kunna uppfylla solvenskapitaleller ett tillfälligt avdrag enligt kravet senast den 1 januari 2032, 5 kap. 12 §, om den lägesrapport ska Finansinspektionen återkalla som avses i 6 § andra stycket visar att ett tillstånd att använda

företaget inte kommer att kunna uppfylla solvenskapitalkravet

senast den 1 januari 2032.

– en infasning av riskfria räntor

enligt 5 kap. 6 a §,

– en tillfälligt justerad riskfri

räntestruktur enligt 5 kap. 10 §,

eller – ett tillfälligt avdrag enligt

5 kap. 12 §.

44 70 Senaste lydelse 2015:700.

Åtgärder om ett försäkringsföretag inte uppfyller minimikapitalkrav eller kapitalkrav för ett företag som har beviljats undantag

7 a § Finansinspektionen får förelägga ett försäkringsföretag att vidta nödvändiga åtgärder för att

uppfylla minimikapitalkravet.

Sådana åtgärder ska stå i proportion till graden och varaktigheten av försämringen av

företagets finansiella ställning.

10 §

Finansinspektionen får begränsa ett försäkringsföretags förfoganderätt eller förbjuda företaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om

1. företaget inte följer gällande bestämmelser om försäkringstekniska avsättningar,

2. företaget inte uppfyller 2. företaget inte uppfyller solvenskapitalkravet och det solvenskapitalkravet och det finns föreligger särskilda omständigheter särskilda omständigheter som ger som ger anledning att befara att anledning att befara att företagets företagets finansiella ställning finansiella ställning kommer att kommer att försämras ytterligare, försämras ytterligare,

3. företaget inte uppfyller 3. företaget inte uppfyller minimikapitalkravet eller ett kapital- minimikapitalkravet och ett beslut krav som ska uppfyllas av ett om likvidation inte har fattats inom företag som har beviljats undantag två månader från det att inspekenligt 1 kap. 19, 19 b eller 19 d §, tionen tog emot en underrättelse eller enligt 8 kap. 16 §,

4. företaget inte uppfyller ett kapitalkrav som ska uppfyllas av ett företag som har beviljats undantag

enligt 1 kap. 19, 19 b eller 19d §,

eller

4. det vid beslut om återkallelse 5. det vid beslut om återkallelse av företagets tillstånd bedöms vara av företagets tillstånd bedöms vara nödvändigt för att skydda de nödvändigt för att skydda de intressen som försäkringstagarna intressen som försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar har. grund av försäkringar har.

Finansinspektionen får besluta hur försäkringsverksamheten ska drivas efter ett sådant beslut som avses i första stycket.

45 Senaste lydelse 2020:660. 71

28 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. att försäkringsföretag, vid exceptionella omständigheter som leder till likviditetsrisker för hela eller en betydande del av försäkringsmarknaden tillfälligt ska – begränsa eller stoppa vinstutdelning till aktieägare och andra

efterställda borgenärer,

– begränsa eller avbryta återköp av aktier och återbetalning eller

inlösen av kapitalbasposter,

– begränsa eller stoppa bonusar eller annan rörlig ersättning, eller – upphäva livförsäkringstagares rätt till återköp eller överföring enligt 11 kap. 5 § försäkrings-

avtalslagen (2005:104),

1. innehållet i en åtgärdsplan 2. innehållet i en åtgärdsplan enligt 4 §, enligt 4 §,

2. innehållet i en plan för 3. innehållet i en plan för infasning och en lägesrapport enligt infasning och en lägesrapport enligt 6 §, och 6 §, och

3. innehållet i en finansiell 4. innehållet i en finansiell saneringsplan enligt 8 §. saneringsplan enligt 8 §.

19 kap.

1 §

I en grupp ingår ett företag, dess En grupp består av dotterföretag och andra anknutna företag samt de företag som dotter-

företaget har ett ägarintresse i.

1. ett företag med ägarintresse,

dess dotterföretag, företag i vilka företaget med ägarintresse eller dess

dotterföretag har ett ägarintresse,

företag som leds av företaget med ägarintresse eller dess dotterföretag tillsammans med ett eller flera företag som inte ingår i gruppen och företag som är knutna till varandra genom ett sådant förhållande som avses i artikel 22.7

46 Senaste lydelse 2015:700. 47 72 Senaste lydelse 2015:700. Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.

i redovisningsdirektivet och deras

anknutna företag,

2. företag som förenas av starka och varaktiga finansiella förbindelser, om a) ett av företagen genom centraliserad samordning utövar ett bestämmande inflytande över besluten, inklusive finansiella beslut, i de andra företagen som ingår i gruppen, och b) ett ingående och avbrytande av sådana förbindelser kräver ett förhandsgodkännande av grupptillsynsmyndigheten, eller 3. företag enligt 1 och 2 i

kombination.

I en grupp ingår även företag som Det företag som enligt första förenas av starka och varaktiga stycket 2 utövar centraliserad samfinansiella förbindelser på grund av ordning ska anses som moderavtal eller på annat sätt, under företag och de andra företagen som förutsättning att ett av företagen dotterföretag.

genom att samordna beslutsfattandet i företagen utövar ett bestämmande inflytande över de övriga företagen. Det företag som utövar ett bestämmande inflytande ska betraktas som moderföretag och

övriga företag som dotterföretag.

Andra stycket gäller endast om det för att upprätta och avsluta sådana finansiella förbindelser som avses där krävs tillstånd av grupp-

tillsynsmyndigheten.

1 a § Finansinspektionen får besluta att 1. ett företag som i praktiken utövar ett bestämmande inflytande över ett annat företag ska anses som ett moderföretag, inbegripet om detta inflytande utövas genom centraliserad samordning av det

andra företagets beslut,

2. ett företag ska anses som ett dotterföretag om ett annat företag i praktiken utövar ett bestämmande inflytande över företaget, och 3. ett direkt eller indirekt innehav

av röster eller kapital i ett företag 73

över vilket ett betydande inflytande utövas ska anses som ett ägar-

intresse.

1 b § Finansinspektionen får besluta att två eller flera företag ska utgöra en grupp om inspektionen anser att företagen har en gemensam

ledning.

Om ett företag har sitt huvudkontor i ett annat land inom EES än Sverige, ska Finansinspektionen ge den behöriga myndigheten i den andra landet tillfälle att yttra sig

innan inspektionen fattar ett beslut.

1 c § Finansinspektionen får bara besluta enligt 1 a § eller 1 b § första stycket om inspektionen – är grupptillsynsmyndighet för en grupp som genom beslutet kommer att bestå av ytterligare företag, eller – blir grupptillsynsmyndighet för de företag som genom inspek-

tionens beslut ska utgöra en grupp.

1 d § Vid en bedömning enligt 1 a § eller 1 b § första stycket ska Finansinspektionen beakta 1. en fysisk persons eller ett företags kontroll över eller förmåga att påverka beslut i ett företag, i synnerhet om det är en följd av

innehav av kapital eller rösträtter,

representation i företagets styrelse eller motsvarande organ eller därför att personen är en av de personer som i praktiken leder ett före-

tag eller som har andra centrala,

kritiska eller viktiga funktioner i

det,

2. ett företags starka beroende av ett annat företag eller en annan juridisk eller fysisk person, på grund av förekomsten av väsentliga finansiella eller icke-finansiella

74 transaktioner eller väsentlig

finansiell eller icke-finansiell verksamhet, inbegripet uppdragsavtal och gemensam personal i

företagen,

3. omständigheter till stöd för att finansiella beslut eller investeringsbeslut, inbegripet gemensamma investeringar i anknutna företag, samordnas mellan två eller flera företag, och 4. omständigheter till stöd för samordnade och konsekventa strategier, verksamheter eller processer mellan två eller flera företag, inbegripet i samband med

försäkringsdistributionskanaler,

försäkringsprodukter eller försäkringsvarumärken, kommunikation

eller marknadsföring.

1 e § Finansinspektionen ska informera berörda behöriga myndigheter om ett beslut enligt 1 a § eller

1 b § första stycket och om skälen

för det.

2 §

Särskild tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en grupp (grupptillsyn) ska utövas enligt detta kapitel.

Grupptillsyn enligt 4, 5, 7–40, Grupptillsyn enligt 4, 5, 7–40, 42–64 och 74–103 §§ ska utövas 42–64 a och 74–103 §§ ska utövas

över om en grupp omfattar

1. försäkringsföretag som är 1.försäkringsföretag med ägarmoderföretag till eller har ägar- intresse i åtminstone ett försäkintresse i åtminstone ett försäk- ringsföretag, en EES-försäkringsringsföretag, en EES-försäkrings- givare eller en försäkringsgivare givare eller en försäkringsgivare från tredjeland, och från tredjeland,

2. försäkringsföretag som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland, och

3. försäkringsföretag vars 2. försäkringsföretag vars moderföretag är ett försäkrings- moderföretag är ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor holdingföretag med huvudkontor

48 Senaste lydelse 2015:700. 75

inom EES eller ett blandat inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES. huvudkontor inom EES. Grupptillsyn enligt 65–73 §§ ska utövas över försäkringsföretag vars moderföretag är en försäkringsgivare från tredjeland, ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor utanför EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor utanför EES. Grupptillsyn enligt 41 § ska utövas över försäkringsföretag vars moderföretag är ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet.

2 a § Ett sådant försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som avses i 2 § andra stycket 2 ska säkerställa att 1. gruppens interna arrangemang och ansvarsfördelning är tillräckliga för att uppfylla kraven i detta kapitel och ändamålsenliga när det gäller att a) samordna alla dotterföretag till företaget, inbegripet när så krävs genom en lämplig fördelning av arbetsuppgifter mellan före-

tagen,

b) förebygga eller hantera intressekonflikter inom gruppen, och c) styrdokumenten på gruppnivå

följs i hela gruppen,

2. organisationsstrukturen för den grupp som företaget ingår i inte motverkar eller hindrar en ändamålsenlig tillsyn över gruppen och dess dotterföretag som är försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare, med särskilt beaktande av a) företagets placering inom en

grupp med flera nivåer,

b) aktieägarstrukturen, och c) den roll som företaget har

inom gruppen.

2 b § Om ett företag inte uppfyller kraven i 2 a § får Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, förelägga

företaget om att vidta åtgärder.

Finansinspektionen får bara under exceptionella omständig-

76 heter besluta om ett föreläggande

som rör organisationsstrukturen enligt 2 a § 2. Innan Finansinspektionen fattar ett beslut, ska inspektionen ge Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och berörda behöriga

myndigheter tillfälle att yttra sig.

Om företaget är ett blandat finansiellt holdingföretag, ska Finansinspektionen särskilt beakta effekterna på det finansiella konglomeratet som helhet och på

dess anknutna reglerade företag.

2 c § Finansinspektionen får, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, om grupptillsyn enligt

2 § andra stycket ska utövas över en grupp med företag som är knutna till varandra genom ett sådant förhållande som avses i artikel 22.7 i redovisningsdirektivet och deras anknutna företag eller med företag som enligt 1 b § har ansetts ha gemensam ledning och gruppens organisationsstruktur är sådan att den motverkar eller hindrar en ändamålsenlig tillsyn över gruppen eller hindrar att gruppen uppfyller kraven i detta kapitel, förelägga företagen att vidta åtgärder för att säkerställa eller återställa en ändamålsenlig grupptillsyn och att kraven i detta

kapitel uppfylls.

Finansinspektionen får kräva att det etableras 1. ett försäkringsholdingföretag

med huvudkontor inom EES,

2. ett blandat finansiellt holding-

företag med huvudkontor inom EES,

eller 3. ett företag inom EES som genom centraliserad samordning i praktiken utövar ett bestämmande inflytande över de beslut, inbegripet finansiella beslut, som fattas av de försäkringsföretag eller EES-för-

säkringsgivare som ingår i gruppen.

Om ett företag etableras i enlighet med andra stycket, ska det företaget ansvara för att kraven i

detta kapitel uppfylls.

Proportionalitetsåtgärder

En liten och icke-komplex grupp

3 b § Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, klassificera en grupp som omfattas av grupptillsyn enligt

2 § andra stycket som en liten och icke-komplex grupp, om gruppen

uppfyller villkoren i 3 c och 3 d §§.

En grupp får bara klassificeras som en liten och icke-komplex grupp om gruppen under de två närmast föregående räkenskapsåren uppfyller villkoren. Om gruppen har omfattats av grupptillsyn enligt 2 § andra stycket i mindre än två år, ska bedömningen av om villkoren är uppfyllda baseras på det senaste räkenskaps-

året.

Om gruppen bara använder metod 2 för att beräkna den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet, behöver gruppen inte uppfylla villkoren i 3 c § första

stycket 1 eller 3 d § första stycket 3.

3 c § Om det i gruppen finns minst ett försäkringsföretag eller en EESförsäkringsgivare som inte är ett skadeförsäkringsföretag får en grupp klassificeras som en liten och icke-komplex grupp, om

1. kapitalkravet för ränterisk,

som ingår i kapitalkravet för marknadsrisk, beräknat med

utgångspunkt i sammanställda data,

inte överstiger 5 procent av gruppens totala försäkringstekniska avsättningar brutto, utan avdrag för

78 belopp som kan återvinnas enligt

återförsäkringsavtal och från specialföretag, med undantag för företag på vilka metod 2 används för att beräkna den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet, och 2. gruppens totala försäkringstekniska avsättningar brutto från livförsäkringsrörelse, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, inte överstiger

1 000 000 000 euro.

Om det i gruppen finns minst ett försäkringsföretag eller en EESförsäkringsgivare som inte är ett livförsäkringsföretag får en grupp klassificeras som en liten och ickekomplex grupp, om 1. den genomsnittliga totalkostnadsprocenten för skadeförsäkringsrörelse netto, efter avdrag för återförsäkring de tre senaste räkenskapsåren är

mindre än 100 procent,

2. gruppens årliga tecknade bruttopremieinkomster inte överstiger 100 000 000 euro, och 3. summan av de årliga tecknade bruttopremieinkomsterna i försäkringsklasserna 5–7, 11, 12, 14 och

15 i del A i bilaga I till Solvens IIdirektivet inte överstiger 30 procent av gruppens totala årliga tecknade premieinkomster för skadeförsäk-

ringsrörelse.

3 d § En grupp får bara klassificeras som en liten och icke-komplex grupp, om 1. de årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från försäkringar som har meddelats av EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen inte överstiger a) 20 000 000 euro, eller b) 10 procent av gruppens totala årliga tecknade bruttopremie-

inkomster,

2. de årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från verksamhet i andra länder inom EES än Sverige inte överstiger något av de

värden som anges i 1.

3. summan av följande belopp inte är högre än 20 procent av de totala investeringarna, beräknade med utgångspunkt i sammanställda

data:

a) kapitalkravet för marknads-

risk,

b) den del av kapitalkravet för motpartsrisk som motsvarar exponeringar mot värdepapperiseringar, derivat, fordringar på förmedlare och andra investeringstillgångar som inte täcks av undergruppen spreadrisk, och c) de kapitalkrav som är tillämpliga på investeringar i immateriella tillgångar som inte täcks av kapitalkraven för

marknadsrisk och motpartsrisk,

4. mottagen återförsäkring hos företag inom gruppen inte omfattar mer än 50 procent av gruppens totala årliga tecknade bruttopremieinkomster, och 5. solvensen på gruppnivå är

positiv.

Om en grupp använder metod 2 eller en kombination av metod 1 och 2 för att beräkna den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet, ska varje företag på vilket metod 2 används vara ett litet och

icke-komplext försäkringsföretag.

3 e § En grupp får inte klassificeras som en liten och icke-komplex grupp, om 1. gruppen är ett finansiellt

konglomerat,

2. minst ett dotterföretag i gruppen är ett sådant företag som avses i artikel 228.1 i Solvens IIdirektivet, eller

3. gruppen har fått tillstånd att använda en fullständig eller partiell intern modell för att beräkna det gruppbaserade

solvenskapitalkravet.

3 f §

Bestämmelserna i 2 a kap.

7–13 §§ om förfarandet för att klassificeras som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag och om användning av och underrättelse om de proportionalitetsåtgärder som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag använder ska gälla i tillämpliga

delar.

Bestämmelserna i 2 a kap.

7–11 §§ om förfarandet för att klassificeras som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag ska tillämpas på nivån för det försäkringsföretag, försäkringsholdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag som är yttersta moderföretag i gruppen eller det moderföretag som utsetts enligt

12 b eller 12 d §.

En grupp som inte har klassificerats som en liten och icke-komplex grupp

3 g § En grupp som inte har klassificerats som en liten och ickekomplex grupp får, efter tillstånd av Finansinspektionen om inspek-

tionen är grupptillsynsmyndighet,

använda de proportionalitets-

åtgärder som anges i 2 a kap. 14 §.

Bestämmelserna i 2 a kap.

15–18 §§ om förfarandet och användning av proportionalitetsåtgärder för ett företag som inte är ett litet och icke-komplext försäkringsföretag ska gälla i tillämpliga

delar.

4 §

Om det i toppen av en grupp finns Om ett sådant försäkringsföretag ett försäkringsföretag, en EES- med ägarintresse, försäkringsförsäkringsgivare, ett försäk- holdingföretag eller blandat finanringsholdingföretag med huvud- siellt holdingföretag som avses i 2 § kontor inom EES eller ett blandat andra stycket är dotterföretag till finansiellt holdingföretag med ett försäkringsföretag, en EEShuvudkontor inom EES som är försäkringsgivare eller ett försäk-

moderföretag till ett sådant ringsholdingföretag med huvud-

försäkringsföretag som avses i 2 § kontor inom EES eller ett blandat

andra stycket 1 eller 2, ska finansiellt holdingföretag med bestämmelserna om grupptillsyn i huvudkontor inom EES, ska

5, 7–40, 42–64 och 74–103 §§ bestämmelserna om grupptillsyn i tillämpas enbart på nivån för detta 5, 7–40, 42–64 a och 74–103 §§ yttersta moderföretag inom EES. tillämpas bara på nivån för det

yttersta moderföretaget.

Om det i toppen av en grupp finns ett försäkringsföretag, en EESförsäkringsgivare, ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES som är moderföretag till ett försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som i sin tur är moderföretag till ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 3, ska bestämmelserna om grupptillsyn i 5, 7–40, 42–64 och 74–103 §§ tillämpas enbart på nivån för detta

yttersta moderföretag inom EES.

6 §

För försäkringsföretag som avses För en grupp som omfattas av i 2 § andra stycket 1–3 ska det grupptillsyn enligt 2 § andra stycket finnas en grupptillsynsmyndighet ska det finnas en grupptillsynsmed ansvar för grupptillsynen. Om myndighet med ansvar för den det finns flera berörda tillsynen. Om det finns flera bemyndigheter, ska grupp- rörda myndigheter, ska grupptillsynsmyndigheten utses bland tillsynsmyndigheten utses bland dem. dem.

49 Senaste lydelse 2015:700. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort. 50 82 Senaste lydelse 2015:700.

Samråd med behöriga Samverkan med behöriga myndigheter inom ett myndigheter inom ett tillsynskollegium tillsynskollegium

10 c §

Om ett beslut är av betydelse för Finansinspektionen ska ge

behöriga myndigheter inom ett behöriga myndigheter inom ett tillsynskollegium, ska Finans- tillsynskollegium tillfälle att yttra inspektionen samråda med dem sig innan inspektionen fattar beslut innan inspektionen fattar beslut i i fråga om fråga om

1. en förändring i aktieägarstruktur, organisationsstruktur eller ledningsstruktur för ett försäkringsföretag i den aktuella gruppen, om förändringen kräver inspektionens tillstånd,

2. en förlängning av tidsfristerna 2. en förlängning av tidsfristerna för upprättande och överlämnande för upprättande och överlämnande av en återhämtningsplan enligt av en återhämtningsplan enligt 18 kap. 4 § 1 eller för att vidta 18 kap. 4 § första stycket 1 eller för åtgärder enligt en åtgärdsplan att vidta åtgärder enligt en enligt 18 kap. 4 § 2 eller 5 §, eller åtgärdsplan enligt 18 kap. 4 §

första stycket 2 eller 5 §, eller

3. betydande sanktioner eller exceptionella åtgärder som ska vidtas.

Om Finansinspektionen inte är Om Finansinspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, ska grupptillsynsmyndighet, ska samråd ske med grupptillsyns- inspektionen ge grupptillsynsmyndigheten innan inspektionen myndigheten tillfälle att yttra sig fattar sådana beslut som avses i innan inspektionen fattar sådana första stycket 2 och 3. beslut som avses i första stycket 2

och 3.

Finansinspektionen ska också Finansinspektionen ska också ge samråda med en behörig en behörig myndighet tillfälle att myndighet innan inspektionen yttra sig innan inspektionen fattar fattar ett beslut som bygger på ett beslut som bygger på information från den behöriga information från den behöriga myndigheten. myndigheten.

Samråd enligt första–tredje Första stycket gäller bara om ett styckena behöver inte ske om ett beslut är av betydelse för de beslut är brådskande eller om behöriga myndigheterna. samrådet kan äventyra beslutets Finansinspektionen behöver inte ge effekt. I så fall ska Finans- andra myndigheter tillfälle att yttra inspektionen utan dröjsmål sig om ett beslut är brådskande eller underrätta de berörda behöriga om det kan äventyra beslutets myndigheterna om beslutet. effekt. Om Finansinspektionen har

fattat ett beslut utan att ge berörda behöriga myndigheter tillfälle att yttra sig före ett beslut, ska

51 Senaste lydelse 2020:400. 52 Senaste lydelse 2020:400. 83

inspektionen underrätta

myndigheterna snarast möjligt.

11 §

När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet får inspektionen i ett enskilt fall besluta att, helt eller delvis, inte beakta ett företag som ingår i en grupp vid grupptillsynen om

1. företaget är beläget i ett land utanför EES och det finns rättsliga hinder mot överföring av nödvändig information,

2. företaget är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptillsynen, eller

3. det skulle vara olämpligt eller vilseledande med hänsyn till syftet med grupptillsynen att låta företaget omfattas av den.

Finansinspektionen ska vid en bedömning enligt första stycket 2 pröva om 1. företaget är litet sett till totala tillgångar och försäkringstekniska avsättningar i förhållande till andra företag i gruppen och gruppen som

helhet,

2. ett beslut om att inte beakta företaget inte har någon väsentlig inverkan på solvensen på gruppnivå, och 3. de kvalitativa och kvantitativa riskerna, inbegripet risker som härrör från transaktioner inom gruppen, som företaget utgör eller kan utgöra för hela gruppen är

oväsentliga.

När bestämmelsen i första Om mer än ett företag är av ringa stycket 2 är tillämplig på flera betydelse med hänsyn till syftet med företag, får ett sådant beslut inte grupptillsynen, får Finansfattas, utom om företagen inspektionen undanta företagen tillsammans är av ringa betydelse enligt första stycket 2 bara om de med hänsyn till syftet med tillsammans är av ringa betydelse. grupptillsynen.

Innan Finansinspektionen fattar Innan Finansinspektionen fattar ett beslut med stöd av första ett sådant beslut som avses i första stycket 2 eller 3 att inte beakta ett stycket 2 eller 3, ska inspektionen försäkringsföretag eller en EES- ge berörda behöriga myndigheter försäkringsgivare i en grupp ska tillfälle att yttra sig. inspektionen höra de behöriga myndigheter som berörs av beslutet.

53 84 Senaste lydelse 2015:700.

11 a § Finansinspektionen får bara under exceptionella omständigheter besluta att inte beakta ett eller flera företag om det leder till att gruppen inte ska omfattas av grupptillsyn enligt 2 § andra eller

tredje stycket.

Innan Finansinspektionen fattar ett sådant beslut, ska inspektionen ge Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och berörda behöriga myndigheter tillfälle att yttra sig. Finansinspektionen ska informera Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och berörda behöriga myndigheter om

ett beslut och om skälen för det.

Finansinspektionen ska minst årligen bedöma om det fortfarande finns skäl för ett sådant beslut som avses i första stycket. Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och berörda behöriga myndigheter om inspektionen ändrar ett beslut enligt

första stycket.

11 b § Om ett beslut enligt 11 § första stycket 2 avser det yttersta moderföretaget i en grupp, ska Finansinspektionen bedöma hur gruppens solvenssituation påverkas av att grupptillsyn utövas på nivån för ett mellanliggande företag med ägarintresse. Ett sådant moderföretag får inte undantas om det skulle leda till en väsentlig förbättring av

gruppens solvenssituation.

Innan Finansinspektionen fattar ett beslut enligt första stycket, ska inspektionen ge Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och berörda behöriga

myndigheter tillfälle att yttra sig.

Sammansatta grupper

12 a § Om en grupp som omfattas av grupptillsyn enligt 2 § andra eller tredje stycket har identifieras som en grupp efter ett beslut enligt 1 a eller 1 b § och om ett moderföretag eller dotterföretag i den gruppen också är yttersta moderföretag i en annan grupp, ska den andra

gruppen anses ingå i den gruppen.

12 b § Två eller flera företag som efter ett beslut enligt 1 b § ska utgöra en grupp och omfattas av grupptillsyn enligt 2 § andra eller tredje stycket ska utse ett av företagen som har en gemensam ledning till moder-

företag.

12 c § Om ett företag har utsetts till moderföretag enligt 12 b § och det leder till väsentliga hinder för Finansinspektionens möjlighet att utöva grupptillsyn eller om det skulle leda till att gruppen inte kan uppfylla kraven i detta kapitel, får Finansinspektionen förelägga företagen om att utse ett annat

moderföretag.

12 d § Om två eller flera företag i en sådan grupp som avses i 1 b § som omfattas av grupptillsyn enligt 2 § andra eller tredje stycket inte utser ett moderföretag, ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, utse ett av

företagen till moderföretag.

12 e § När ett företag har utsetts till moderföretag enligt 12 b § eller Finansinspektionen utser ett moderföretag enligt 12 d § ska inspektionen beakta

1. storleken på de försäkringstekniska avsättningarna i respek-

tive företag,

2. årliga tecknade bruttopremie-

inkomster för respektive företag,

och 3. antalet anknutna försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare

till respektive företag.

Finansinspektionen ska minst årligen bedöma om det företag som har utsetts till moderföretag fortfarande är lämpligt som moderföretag. Om företaget inte längre är lämpligt, ska inspektionen utse ett

annat företag till moderföretag.

12 f § Finansinspektionen ska ge berörda behöriga myndigheter tillfälle att yttra sig innan inspektionen fattar 1. ett beslut om föreläggande enligt 12 c §, eller

2. ett beslut enligt 12 d §.

Finansinspektionen ska underrätta berörda behöriga

myndigheter om skälen för beslutet.

12 g § Företaget som utsetts till moderföretag enligt 12 b eller

12 d § ska ansvara för att kraven i

detta kapitel uppfylls.

Företag som enligt 1 b § ska utgöra en grupp och som inte har utsetts till moderföretetag enligt 12 b eller 12 d § ska betraktas som

dotterföretag.

16 § Ett sådant försäkringsföretag Inom en grupp ska det sammansom avses i 2 § andra stycket 1, 2 taget finnas en gruppbaserad eller 3 ska säkerställa att det inom kapitalbas som alltid är minst lika gruppen sammantaget finns en med gruppbaserad kapitalbas som alltid är minst lika med

54 Senaste lydelse 2015:700. 87

1. ett gruppbaserat solvens- 1. ett gruppbaserat solvenskapitalkrav beräknat enligt kapitalkrav beräknat enligt 17–22 §§, eller 17–22 d och 28 a–28 h §§, eller

2. det högre belopp som Finansinspektionen har beslutat med stöd av 29 §.

Vid gruppsolvensberäkningen ska tillgångarna och skulderna värderas enligt 5 kap. 2 §.

För en sådan grupp som avses i

2 § andra stycket 1 ska försäkringsföretaget med ägarintresse säkerställa den gruppbaserade kapitalbasen enligt första stycket. För en sådan grupp som avses i 2 § andra stycket 2 ska i stället försäkringsföretaget vars moderföretag är ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES säkerställa den gruppbaserade kapital-

basen.

17 §

För företag som ingår i en grupp För företag som ingår i en grupp där det finns ett sådant försäkrings- med ett försäkringsföretag med

företag som avses i 2 § andra ägarintresse enligt 2 § andra

stycket 1 eller 2 ska den grupp- stycket 1 ska den gruppbaserade baserade kapitalbasen och det kapitalbasen och det gruppbaserade gruppbaserade solvenskapital- solvenskapitalkravet beräknas kravet beräknas enligt enligt konsolideringsmetoden konsolideringsmetoden (metod 1 (metod 1).

enligt artiklarna 230–232 i

Solvens II-direktivet).

Om det är lämpligt får Finans- Finansinspektionen får, när inspektionen, när inspektionen är inspektionen är grupptillsynsgrupptillsynsmyndighet, besluta att myndighet, besluta att den gruppden gruppbaserade kapitalbasen baserade kapitalbasen och det och det gruppbaserade solvens- gruppbaserade solvenskapitalkapitalkravet i stället ska beräknas kravet i stället ska beräknas enligt enligt sammanläggnings- och sammanläggnings- och avräkavräkningsmetoden (metod 2 enligt ningsmetoden (metod 2). Finansartikel 233 i Solvens II-direktivet) inspektionen får, utan att det eller enligt en kombination av de påverkar behandlingen av sådana angivna metoderna. företag som avses i artikel 228.1 i

Solvens II-direktivet, besluta att metod 2 ska tillämpas bara på

1. försäkringsföretag,

2. EES-försäkringsgivare,

55 88 Senaste lydelse 2015:700.

3. försäkringsgivare från tredje-

land,

4. försäkringsholdingföretag,

5. blandade finansiella holdingföretag, eller 6.holdingföretag till försäkrings-

givare från tredjeland.

Om det inte är lämpligt att bara använda metod 1, får Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, besluta att en kombination av metod 1 och 2 ska användas för att beräkna den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapital-

kravet.

Innan Finansinspektionen fattar ett Innan Finansinspektionen fattar ett sådant beslut som avses i andra sådant beslut som avses i andra stycket, ska inspektionen samråda eller tredje stycket, ska med berörda behöriga myndigheter inspektionen ge berörda behöriga och med den grupp som beslutet myndigheter och den grupp som rör. När konsolideringsmetoden beslutet rör tillfälle att yttra sig.

används ska bestämmelserna i

7 kap. 2–11 §§ om kapitalbas gälla vid beräkningen av den grupp-

baserade kapitalbasen.

18 §

Vid beräkningen av den grupp- Vid beräkningen av den gruppbaserade kapitalbasen och det baserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet gruppbaserade solvenskapitalkravet ska ett anknutet företag beaktas ska ett anknutet företag beaktas proportionellt efter det innehav proportionellt efter det innehav som som ett sådant försäkringsföretag ett företag med ägarintresse har i det som avses i 2 § andra stycket 1 anknutna företaget. Om det finns eller 2 eller ett sådant försäkrings- särskilda skäl, får innehav och holdingföretag eller blandat ägarintressen beaktas till en annan finansiellt holdingföretag som andel. avses i 2 § andra stycket 3 har i det anknutna företaget. Om särskilda skäl talar för det, får innehav och ägarintressen beaktas till en annan andel.

56 Senaste lydelse 2015:700. 89

19 §

När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen besluta vilken proportionell andel enligt 18 § som ska beaktas i följande fall:

1. då det inte finns kapitalbindningar mellan vissa av företagen i en grupp,

2. då en berörd behörig myndig- 2. då Finansinspektionen eller en het har bedömt att ett direkt eller behörig myndighet har bedömt att indirekt innehav av röster eller ett direkt eller indirekt innehav av kapital i ett företag ska räknas som röster eller kapital i ett företag ska ägarintresse på grund av att ett räknas som ägarintresse på grund betydande inflytande utövas över av att ett betydande inflytande det företaget, eller utövas över det företaget,

3. då en berörd behörig myndig- 3. då Finansinspektionen eller en het har bedömt att ett företag är ett behörig myndighet har bedömt att moderföretag på grund av att det ett företag är ett moderföretag på utövar ett dominerande inflytande grund av att det utövar ett över ett annat företag. bestämmande inflytande över ett

annat företag, eller

4. då Finansinspektionen eller en behörig myndighet har bedömt att två eller flera försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare ska utgöra en grupp på grund av att företagen anses stå under gemen-

sam ledning.

Innan Finansinspektionen fattar Innan Finansinspektionen fattar ett sådant beslut, ska inspektionen ett beslut enligt första stycket, ska samråda med berörda behöriga inspektionen ge berörda behöriga myndigheter och den grupp som myndigheter och gruppen tillfälle beslutet rör. att yttra sig.

20 §

Vid beräkningen av den grupp- Vid beräkningen av den gruppbaserade kapitalbasen ska avdrag baserade kapitalbasen ska avdrag göras så att inte dubbelräkning sker göras så att inte dubbelräkning sker av poster som ingår i kapitalbasen i av poster som ingår i kapitalbasen i flera företag i gruppen. Vid flera företag i gruppen. Om

beräkningen ska avdrag också Finansinspektionen eller en

göras för värden som skapats in- behörig myndighet i ett annat land

ternt inom gruppen och som härrör inom EES har bedömt att från ömsesidig finansiering. kapitalbasposter i ett anknutet företag inte kan göras tillgängliga för övriga företag i gruppen, ska

avdrag göras för sådana poster.

Vid beräkningen ska avdrag också göras för värden som skapats

57 Senaste lydelse 2015:700. 58 90 Senaste lydelse 2015:700.

internt inom gruppen och som

härrör från ömsesidig finansiering.

Konsolideringsmetoden (metod 1)

20 a § Solvensen på gruppnivå ska enligt metod 1 beräknas med utgångspunkt i den sammanställda

redovisningen.

För ett försäkringsföretag med ägarintresse ska solvensen på gruppnivå vara skillnaden mellan den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet, beräknade utifrån sammanställda data för gruppen med tillägg för bidrag från sådana anknutna företag som avses i

artikel 228.1 i Solvens II-direktivet.

Bestämmelserna i 7 kap.

2–11 §§ om kapitalbas ska gälla vid beräkningen av den gruppbaserade kapitalbasen, beräknad utifrån

sammanställda data för gruppen.

21 §

Om det gruppbaserade solvens- Om det gruppbaserade solvenskapitalkravet beräknas enligt kapitalkravet beräknat utifrån konsolideringsmetoden, kan sammanställda data (det beräkningen ske antingen med sammanställda solvenskapitalanvändning av standardformeln kravet på gruppnivå) ska beräknas eller med användning av en enligt metod 1, får beräkningen ske fullständig eller partiell intern antingen med användning av modell. standardformeln eller med

användning av en fullständig eller

partiell intern modell.

Bestämmelserna i 8 kap. 1–3 och Bestämmelserna i 8 kap. 1–3 och 5–11 §§ ska gälla vid beräkning av 5–11 §§ ska gälla vid beräkning av det gruppbaserade solvenskapital- det sammanställda solvenskapitalkravet enligt standardformeln. kravet på gruppnivå enligt Bestämmelserna i 9 kap. 1–18 §§ standardformeln. Bestämmelserna i ska gälla för en intern modell som 9 kap. 1–18 §§ ska gälla för en används för att beräkna det intern modell som används för att gruppbaserade solvenskapital- beräkna det sammanställda kravet. Om det finns ett tillsyns- solvenskapitalkravet på gruppnivå. kollegium, ska 9 kap. 2 a–2 c §§ Om det finns ett tillsynskollegium,

ska 9 kap. 2 a–2 c §§ inte gälla för

59 Senaste lydelse 2021:461. 91

inte gälla för en sådan ansökan som en sådan ansökan som avses i avses i 23 a §. 23 a §.

Minsta värde av det Minsta värde av det gruppbaserade sammanställda solvenskapitalkravet om solvenskapitalkravet på gruppnivå konsolideringsmetoden används om metod 1 används

22 §

Det gruppbaserade solvens- Det sammanställda solvenskapitalkapitalkravet ska, om konsolide- kravet på gruppnivå ska, om ringsmetoden används, uppgå till metod 1 används, uppgå till minst minst summan av summan av

1. minimikapitalkravet enligt 1. minimikapitalkravet enligt 8 kap. 13–21 §§ för ett sådant 8 kap. 13–21 §§ för försäkringsförsäkringsföretag som avses i 2 § företaget med ägarintresse, andra stycket 1 eller 2, och

2. den proportionella andelen av 2. den proportionella andelen av minimikapitalkravet för anknutna minimikapitalkravet för anknutna försäkringsföretag och EES-försäk- försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare. ringsgivare, och

3. den proportionella andel av ett kapitalkrav i tredjeland som om det underskrids av en anknuten försäkringsgivare från tredjeland medför att försäkringsgivarens tillstånd att bedriva försäkrings-

rörelse skulle återkallas.

Det minsta värdet av det grupp- Det minsta värdet av det baserade solvenskapitalkravet sammanställda solvenskapitalenligt första stycket ska täckas kravet på gruppnivå ska täckas genom medräkningsbara poster i genom medräkningsbara poster i primärkapitalbasen enligt 7 kap. primärkapitalbasen enligt 7 kap. 12 §. 12 § beräknat utifrån samman-

ställda data.

Vid beräkningen ska innehav i sådana anknutna företag som avses i artikel 228.1 i Solvens II-direktivet

inte beaktas.

22 a § Vid bestämmande av om poster får räknas med för att täcka det minsta värdet av det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska principerna i artiklarna 221–229a i Solvens II-

60 Senaste lydelse 2015:700. 61 92 Senaste lydelse 2015:700.

direktivet gälla i tillämpliga delar.

Bestämmelserna i 8 kap. 16 § och

18 kap. 8 § ska gälla i tillämpliga

delar.

Om de kapitalbasmedel som får räknas med för täckning av solvenskapitalkravet, beräknade med

utgångspunkt i sammanställda data,

överstiger solvenskapitalkravet på gruppnivå, beräknat med utgångspunkt i sammanställda data, och det minsta värdet av det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå inte uppfylls, ska 8kap. 12 § och

18 kap. 5 och 6 §§ gälla i tillämpliga delar i stället för 8 kap. 16 § och

18 kap. 8 §. Solvenskapitalkrav ska då avse minsta värdet av det sammanställda solvenskapitalkravet

på gruppnivå.

Förenklade beräkningar

22 b § Om den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet beräknas med metod 1, får ett försäkringsföretag med ägarintresse efter tillstånd av Finansinspektionen, när inspek-

tionen är grupptillsynsmyndighet,

använda en förenklad beräkning för att beakta ägarintressen i anknutna

företag som är oväsentliga.

Anknutna företag ska anses som oväsentliga om det bokförda värdet av vart och ett av företagen motsvarar mindre än 0,2 procent av gruppens tillgångar beräknade med utgångspunkt i sammanställda data och summan av de bokförda värdena för alla sådana företag motsvarar mindre än 0,5 procent av gruppens tillgångar beräknade med

utgångspunkt i sammanställda data.

Innan Finansinspektionen fattar ett beslut enligt första stycket, ska inspektionen ge berörda behöriga

myndigheter tillfälle att yttra sig.

22 c § En förenklad beräkning enligt

22 b § får bara användas om den är tillräckligt försiktig för att undvika en underskattning av risker som härrör från det anknutna företaget vid beräkningen av solvensen på

gruppnivå.

Om en förenklad beräkning används för en anknuten försäkringsgivare från tredjeland och tillsynen i det landet varken är likvärdig eller tillfälligt likvärdig i den mening som avses i artikel 227 i Solvens II-direktivet, får den förenklade beräkningen inte leda till att företagets bidrag till det gruppbaserade solvenskapitalkravet är lägre än det kapitalkrav som fast-

ställts för företaget i tredjelandet.

En förenklad beräkning får bara användas på en anknuten

försäkringsgivare från tredjeland,

om försäkringsföretaget med ägarintresse har tillförlitlig information om kapitalkravet i

tredjelandet.

22 d § Ett försäkringsföretag med ägarintresse som har fått tillstånd att använda en förenklad beräkning enligt 22 b § ska årligen bedöma om det fortfarande finns skäl för

det.

23 § En intern modell som används En intern modell som används för för beräkning av det grupp- att beräkna det sammanställda baserade solvenskapitalkravet får solvenskapitalkravet på gruppnivå även användas för beräkning av får även användas för att beräkna solvenskapitalkravet för ett enskilt solvenskapitalkravet för ett enskilt försäkringsföretag eller en enskild försäkringsföretag eller en enskild EES-försäkringsgivare som ingår i EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen. gruppen.

62 94 Senaste lydelse 2021:461.

23 a §

En ansökan om tillstånd att En ansökan om tillstånd att använda en intern modell för beräk- använda en intern modell för att ning av det gruppbaserade solvens- beräkna det sammanställda kapitalkravet och solvenskapital- solvenskapitalkravet på gruppnivå kravet för försäkringsföretag eller och solvenskapitalkravet för EES-försäkringsgivare som ingår i försäkringsföretag eller EESgruppen får lämnas in till försäkringsgivare som ingår i Finansinspektionen, när inspek- gruppen får lämnas in till tionen är grupptillsynsmyndighet. Finansinspektionen, när inspek- En sådan ansökan får göras av ett tionen är grupptillsynsmyndighet. försäkringsföretag, en EES-försäk- En sådan ansökan får göras

ringsgivare och dess anknutna företag eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingföretag eller ett

blandat finansiellt holdingföretag.

1. av ett försäkringsföretag med ägarintresse och dess anknutna företag, eller 2. gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat

finansiellt holdingföretag.

När Finansinspektionen är När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen också ta emot ansök- inspektionen också ta emot ansökningar om tillstånd att använda en ningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de solvenskapitalkravet för de försäkringsföretag och EES-försäk- försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, ringsgivare som ingår i gruppen, om en sådan ansökan görs om en sådan ansökan görs gemen-

samt av

1. gemensamt av ett sådant för- 1. ett försäkringsföretag med

säkringsföretag som avses i 2 § ägarintresse och de andra

andra stycket1 eller 2 och de övriga försäkringsföretag och EES-

försäkringsföretag och EES- försäkringsgivare som ingår i

försäkringsgivare som ingår i gruppen, eller gruppen, eller

2. gemensamt av sådana 2. försäkringsföretag och försäkringsföretag i en grupp som EES-försäkringsgivare vars moderavses i 2 § andra stycket 3 och företag är ett försäkringsholdingsådana EES-försäkringsgivare som företag med huvudkontor inom EES ingår i gruppen. eller ett blandat finansiellt holding-

företag med huvudkontor inom

EES.

63 Senaste lydelse 2021:461. 95

Sammanläggnings- och avräkningsmetoden (metod 2)

28 a § Om ett försäkringsföretag med ägarintresse ska beräkna den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet enligt metod 2 ska solvensen på gruppnivå utgöra skillnaden mellan 1. summan av a) gruppens sammanräknade kapitalbas efter avdrag för det värde som anknutna företag som ingår med metod 2 och anknutna företag som avses i artikel 228.1 i Solvens II-direktivet representerar i redovisningen för försäkringsföretaget med ägarintresse, och b) bidrag till den gruppbaserade kapitalbasen från sådana anknutna företag som avses i artikel 228.1 i Solvens II-direktivet, och 2. summan av a) gruppens sammanräknade solvenskapitalkrav, och b) bidrag till det gruppbaserade solvenskapitalkravet från sådana anknutna företag som avses i

artikel 228.1 i SolvensII-direktivet.

28 b § Om den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet beräknas med

metod 2 ska Finansinspektionen,

när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, bedöma om det gruppbaserade solvenskapitalkravet på ett tillfredsställande sätt åter-

speglar gruppens riskprofil.

Inspektionen ska särskilt uppmärksamma de eventuella specifika risker på gruppnivå som inte skulle

täckas i tillräcklig utsträckning, eftersom de är svåra att kvantifiera.

Kombination av konsolideringsmetoden (metod 1) och sammanläggnings- och avräkningsmetoden (metod 2)

28 c § Om ett försäkringsföretag med ägarintresse ska beräkna den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet med en kombination av metod 1 och 2, ska solvensen på gruppnivå utgöras av skillnaden mellan 1. summan av a) de kapitalbasmedel, beräknade med utgångspunkt i sammanställda data, som får räknas med för täckning av det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå för företag på vilka

metod 1 tillämpas,

b) den proportionella andel som tillkommer försäkringsföretaget med ägarintresse av de kapitalbasmedel som får räknas med för täckning av anknutna företags solvenskapitalkrav för varje anknutet företag på vilket metod 2 tillämpas, och c) bidrag till den gruppbaserade kapitalbasen från sådana anknutna företag som avses i artikel 228.1 i Solvens II-direktivet, och 2. summan av a) det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå, beräknat med utgångspunkt i sammanställda data, för företag på vilka metod 1

tillämpas,

b) den proportionella andelen av solvenskapitalkraven för varje anknutet företag på vilket metod 2 tillämpas, och c) bidraget till det gruppbaserade solvenskapitalkravet från sådana anknutna företag som avses i

artikel 228.1 i Solvens II-direktivet.

Om ett försäkringsföretag och dess anknutna företag eller företag

som är anknutna till ett försäkrings- 97

holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag har lämnat in en ansökan om tillstånd att beräkna det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare i gruppen med en intern modell ska 23–28 §§ gälla i

tillämpliga delar.

Minsta värde av det sammanställda solvenskapitalkravet om en kombination av metod 1 och 2 används

28 d § Det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska, om en kombination av metod 1 och 2 används, uppgå till minst summan av 1. minimikapitalkravet enligt

8 kap. 13–21 §§ för ett försäkrings-

företag med ägarintresse,

2. den proportionella andelen av minimikapitalkravet för anknutna försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare, och 3. den proportionella andel av ett kapitalkrav i tredjeland som om det underskrids av en anknuten försäkringsgivare från tredjeland medför att försäkringsgivarens tillstånd att bedriva försäkrings-

rörelse skulle återkallas.

Det minsta värdet av det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska täckas genom medräkningsbara poster i

primärkapitalbasen enligt 7 kap.

12 § beräknat utifrån samman-

ställda data.

Vid beräkningen ska innehav i sådana anknutna företag som avses i artikel 228.1 i Solvens II-

direktivet inte beaktas.

28 e § Vid bestämmande av om poster får

98 räknas med för att täcka det minsta

värdet av det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska principerna i artiklarna 221–229a i Solvens II-direktivet

gälla i tillämpliga delar.

Bestämmelserna i 8 kap. 16 § och

18 kap. 8 § ska gälla i tillämpliga

delar.

Om de kapitalbasmedel som får räknas med för täckning av solvenskapitalkravet, beräknade med

utgångspunkt i sammanställda data,

överstiger solvenskapitalkravet på gruppnivå, beräknat med utgångspunkt i sammanställda data, och det minsta värdet av det sammanställda solvenskapitalkravet på

gruppnivå inte uppfylls, ska 8 kap.

12 § och 18 kap. 5 och 6 §§ gälla i

tillämpliga delar i stället för 8 kap.

16 § och 18 kap. 8 §. Solvenskapitalkrav ska då avse det minsta värdet av det sammanställda

solvenskapitalkravet på gruppnivå.

28 f § Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, bedöma om den proportionella andelen av solvenskapitalkraven för varje anknutet företag på vilket metod 2 tillämpas på ett tillfredsställande sätt återspeglar gruppens riskprofil. Finansinspektionen ska särskilt uppmärksamma eventuella specifika risker på gruppnivå som inte skulle täckas i tillräcklig utsträckning eftersom de är

svåra att kvantifiera.

Långsiktiga aktieinvesteringar

28 g § Om solvensen på gruppnivå beräknas med metod 1 eller en kombination av metod 1 och 2, får ett försäkringsföretag med ägarintresse efter tillstånd av Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, använda ett

särskilt kapitalkrav för långsiktiga

aktieinvesteringar.

Bestämmelserna i 8 kap.

8 a–8 c §§ ska gälla i tillämpliga

delar på gruppnivå.

Åtgärder om en tillfällig justering eller ett tillfälligt avdrag ger en felaktig bild av gruppens solvenssituation

28 h § Om en grupp i väsentlig grad förlitar sig på att använda en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen eller ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna på ett sådant sätt att det ger en felaktig bild av gruppens solvenssituation, även om solvenskapitalkravet på gruppnivå skulle uppfyllas utan användning av övergångsbestämmelsen eller övergångsåtgärden, får Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, förelägga ett företag i gruppen att vidta lämpliga åtgärder. I ett sådant fall får Finansinspektionen minska det belopp av kapitalbasen som härrör från användningen av övergångsbestämmelsen eller övergångsåtgärden och som får räknas med för täckning av det gruppbaserade

solvenskapitalkravet.

29 § Finansinspektionen får, när Finansinspektionen får, när inspektionen är grupptillsyns- inspektionen är grupptillsynsmyndighet, besluta om ett kapital- myndighet, besluta om ett kapitaltillägg utöver det gruppbaserade tillägg utöver det gruppbaserade solvenskapitalkravet, om detta solvenskapitalkravet, om detta kapitalkrav inte stämmer överens kapitalkrav inte stämmer överens med gruppens riskprofil eller om med gruppens riskprofil eller om förutsättningarna enligt 17 kap. förutsättningarna enligt 17 kap. 24 § 4 är uppfyllda. 24 § 5 är uppfyllda.

64 100 Senaste lydelse 2015:700.

Vid bedömningen av om Vid bedömningen av om gruppens riskprofil stämmer gruppens riskprofil stämmer överens med det gruppbaserade överens med det gruppbaserade solvenskapitalkravet ska Finans- solvenskapitalkravet ska Finansinspektionen särskilt beakta om inspektionen särskilt beakta om det sådana omständigheter som avses i finns sådana omständigheter som 17 kap. 24 § föreligger med avses i 17 kap. 24 § med avseende avseende på gruppen. på gruppen.

Bestämmelserna i 17 kap. 25–28 §§ ska gälla för ett sådant beslut om kapitaltillägg som avses i första stycket.

30 §

I artikel 227.1 och 227.2 i Solvens II-direktivet finns bestämmelser om

1. beaktande av anknutna försäkringsgivare från tredjeland, när solvensen på gruppnivå beräknas, och

2. kontroll av likvärdighet.

Finansinspektionen ska, när Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsyns- inspektionen är grupptillsynsmyndighet och inga bestämmelser myndighet och inga bestämmelser om likvärdighet har antagits av om likvärdighet har antagits av Europeiska kommissionen, på eget Europeiska kommissionen, på eget initiativ eller på begäran av ett initiativ eller på begäran av ett

sådant försäkringsföretag som företag med ägarintresse

avses i 2 § andra stycket 1 eller 2 kontrollera om krav på solvenseller ett sådant försäkringsholding- ordning, solvenskapitalkrav och företag eller blandat finansiellt kapitalbasposter i det land där en holdingföretag som avses i 2§ andra anknuten försäkringsgivare från stycket 3 kontrollera om krav på tredjeland har sitt huvudkontor, är solvensordning, solvenskapitalkrav likvärdiga med kraven i denna lag. och kapitalbasposter i ett tredjeland

där en anknuten försäkringsgivare

är belägen, är likvärdiga med kraven i denna lag.

Innan inspektionen, efter kontroll Innan Finansinspektionen, efter enligt första stycket, fattar ett beslut kontroll enligt första stycket, fattar om likvärdighet ska den samråda ett beslut om likvärdighet ska med eventuella berörda behöriga inspektionen ge berörda behöriga tillsynsmyndigheter och med myndigheter och Europeiska Europeiska försäkrings- och tjänste- försäkrings- och tjänstepensionspensionsmyndigheten. Om en annan myndigheten tillfälle att yttra sig. myndighet har fattat beslut om lik- Om det tidigare har fattats ett värdighet, får Finansinspektionen beslut om likvärdighet, får Finansfatta ett beslut som avviker från det inspektionen fatta ett beslut som bara om det skett väsentliga för- avviker från det bara om det skett ändringar i tillsynsordningen i det väsentliga förändringar i tillsynstredjelandet. ordningen i det tredjelandet.

65 Senaste lydelse 2015:700. 101

32 §

Den gruppbaserade kapitalbas Den gruppbaserade kapitalbas och det gruppbaserade solvens- och det gruppbaserade solvenskapitalkrav som gäller enligt detta kapitalkravet som gäller enligt kapitel ska beräknas minst en gång detta kapitel ska beräknas minst en per år. Beräkningarna ska utföras av gång per år. Beräkningarna ska ett sådant försäkringsföretag som utföras av försäkringsföretaget med avses i 2 § andra stycket 1 eller 2 ägarintresse, försäkringsholdingeller av ett sådant försäkrings- företaget eller det blandade finanholdingföretag eller blandat siella holdingföretaget.

finansiellt holdingföretag som

avses i 2 § andra stycket 3.

Det företag som enligt första stycket utför beräkningarna ska rapportera resultatet av beräkningarna och väsentliga uppgifter som ligger till grund för beräkningarna till grupptillsynsmyn-

digheten.

Finansinspektionen får, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, bestämma att ett annat företag i gruppen ska ansvara för rapporteringen. Finansinspektionen ska innan inspektionen fattar ett sådant beslut ge berörda behöriga myndigheter och gruppen

tillfälle att yttra sig.

34 §

Det företag som ska ansvara för Företaget som enligt 32 § andra rapporteringen enligt 33 § ska eller tredje stycket ska rapportera fortlöpande övervaka solvens- resultatet av beräkningarna och kapitalkravet för gruppen. Om det väsentliga uppgifter som ligger till finns grundad anledning att anta grund för beräkningarna ska fortatt gruppens riskprofil förändrats löpande övervaka solvenskapitalväsentligt sedan dagen för den kravet för gruppen.

senaste rapporteringen av solvenskapitalkravet på gruppnivå, ska företaget göra en ny beräkning av detta krav och snarast möjligt rapportera denna till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. Finansinspektionen får under samma förutsättningar begära en förnyad

beräkning av solvenskapitalkravet.

66 Senaste lydelse 2015:700. 67 102 Senaste lydelse 2015:700.

Om det finns anledning att anta att gruppens riskprofil har förändrats väsentligt sedan dagen för den senaste rapporteringen, ska företaget göra nya beräkningar och snarast möjligt rapportera dessa till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. Finansinspektionen får under samma förutsättningar begära en förnyad beräkning av

solvenskapitalkravet.

35 §

Om en grupp inte uppfyller det Om en grupp inte uppfyller det gruppbaserade solvenskapital- gruppbaserade solvenskapitalkravet enligt 16 § eller om det finns kravet enligt 16 § eller om det finns risk för en sådan brist inom risk för en sådan brist inom tre månader, ska ett sådant försäk- tre månader, ska det företag som ringsföretag som avses i 2§ andra avses i 32 §, underrätta stycket 1 eller 2 eller ett sådant grupptillsynsmyndigheten omförsäkringsholdingföretag eller blan- gående. Grupptillsynsmyndigheten dat finansiellt holdingföretag som ska informera berörda behöriga avses i 2 § andra stycket 3 under- myndigheter. Gruppens situation ska rätta grupptillsynsmyndigheten analyseras inom tillsynskollegiet. omgående. Grupptillsynsmyndigheten ska informera berörda myndigheter. Gruppens situation ska analyseras inom tillsynskollegiet.

Bestämmelserna i 18 kap. 4–8 §§ om åtgärdsplan, förlängd tidsfrist, underrättelse och finansiell saneringsplan ska gälla i tillämpliga delar vid en sådan brist som avses i första stycket.

36 §

När ett försäkringsföretag är När ett försäkringsföretag är dotterföretag till ett försäkrings- dotterföretag till ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor holdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES, ska huvudkontor inom EES, ska beräkningen av gruppsolvens göras beräkningen av gruppsolvens göras med hänsyn även till försäkrings- med hänsyn även till försäkringsholdingföretaget eller det blandade holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget. finansiella holdingföretaget. Beräkningen ska ske enligt 16 § Beräkningen ska göras enligt 16 § andra stycket samt 17–22 och andra stycket samt 17–22 d och 29 §§. 28 a–29 §§.

68 Senaste lydelse 2015:700. 69 Senaste lydelse 2015:700. 103

Vid beräkningen enligt första stycket ska moderföretaget hanteras som ett försäkringsföretag som omfattas av

1. bestämmelserna om solvens- 1. bestämmelserna om solvenskapitalkrav i 8 kap. 1–11 §§, 9 kap. kapitalkrav i 8 kap. 1–11 §§ och 1–18 §§, och 9 kap. 1–18 §§, och

2. villkor enligt 7 kap. 2–11 §§, för att poster i kapitalbasen ska få medräknas för att täcka detta krav.

37 §

Väsentliga riskkoncentrationer Väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner av på gruppnivå ska minst en gång per vissa slag inom en grupp ska minst år rapporteras till Finansen gång per år rapporteras till inspektionen, när inspektionen är Finansinspektionen, när inspek- grupptillsynsmyndighet. tionen är grupptillsynsmyndighet.

Vilka dessa slag av riskkoncentrationer och transaktioner är ska, tillsammans med lämpliga tröskelvärden, beslutas av Finans-

inspektionen för varje enskild grupp.

Tröskelvärdena ska baseras på solvenskapitalkrav eller försäkringstekniska avsättningar eller båda dessa värden och hänsyn ska tas till gruppens struktur och risk-

hanteringssystem. Inspektionen ska,

innan dessa beslut meddelas, ha hört berörda behöriga myndigheter

och gruppen.

Vid bedömningen av Finansinspektionen ska, när riskkoncentrationer enligt första inspektionen är grupptillsynsstycket ska Finansinspektionen myndighet, besluta vilken typ av beakta risker för spridning inom riskkoncentrationer som en grupp gruppen, intressekonflikter samt alltid ska rapportera. Finansriskernas nivå och omfattning. inspektionen ska ta hänsyn till

gruppens struktur och risk-

hanteringssystem. Vid bedöm-

ningen av riskkoncentrationer ska

inspektionen särskilt beakta risker

för spridning inom gruppen,

intressekonflikter och riskernas nivå

och omfattning.

Även transaktioner som gjorts Finansinspektionen ska, när

med fysiska personer som har nära inspektionen är grupptillsynsförbindelser med något företag inom myndighet, också besluta om

gruppen ska rapporteras. lämpliga tröskelvärden för vilka riskkoncentrationer som ska anses

70 104 Senaste lydelse 2015:700. Ändringen innebär bl.a. att fjärde stycket tas bort.

väsentliga för en grupp. Sådana tröskelvärden ska baseras på

1. solvenskapitalkrav,

2. försäkringstekniska avsätt-

ningar,

3. medräkningsbar kapitalbas,

4. andra kvantitativa eller kvalitativa riskbaserade kriterier än de som anges i 1–3 som anses lämpliga, eller

5. en kombination av 1–4.

Om en transaktion har en mycket betydande omfattning, ska den

rapporteras snarast möjligt.

37 a § Betydande interna transaktioner inom en grupp ska minst en gång per år rapporteras till Finansinspektionen när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. Även transaktioner som gjorts med fysiska personer som har nära förbindelser med något företag inom gruppen ska rapporteras. Om en transaktion har en mycket betydande omfattning, ska den

rapporteras snarast möjligt.

Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, besluta vilken typ transaktioner som en grupp alltid ska rapportera. För Finansinspektionens prövning gäller 37 §

tredje stycket i tillämpliga delar.

Finansinspektionen får, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, besluta att transaktioner också ska rapporteras om de gjorts med andra företag i en grupp än försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare, försäkringsgivare från tredjeland, försäkringsholdingföretag och blandade finansiella

holdingföretag.

37 b § Innan Finansinspektionen fattar ett sådant beslut som avses i 37 eller 37 a §, ska inspektionen ge

berörda behöriga myndigheter

tillfälle att yttra sig.

38 §

Rapporteringen enligt 37 § ska Rapporteringen enligt 37 och göras av det försäkringsföretag som 37 a §§ ska göras av det försäkfinns i toppen av gruppen eller om ringsföretag som finns i toppen av det inte finns ett sådant företag, av gruppen. Om det inte finns ett det försäkringsföretag, försäkrings- sådant företag ska rapporteringen holdingföretag eller blandade göras av det försäkringsföretag, finansiella holdingföretag som försäkringsholdingföretag eller Finansinspektionen, när blandade finansiella holdingföretag inspektionen är grupptillsyns- som Finansinspektionen, när myndighet, bestämmer efter att ha inspektionen är grupptillsynshört berörda behöriga myndigheter myndighet, bestämmer. och gruppen.

Innan Finansinspektionen fattar ett sådant beslut, ska inspektionen ge berörda behöriga myndigheter

och gruppen tillfälle att yttra sig.

Skyldigheten att rapportera enligt första stycket gäller dock inte om Finansinspektionen enligt 39 § beslutat att inte tillämpa bestämmelserna i denna paragraf.

39 §

Om det i en grupp finns ett sådant Om det i en grupp finns ett sådant moderföretag som avses i 4 § och moderföretag som avses i 4 § och det företaget i sin tur är dotter- det företaget i sin tur är dotterföretag till ett sådant företag som företag till ett sådant företag som avses i 3 kap. 1 § lagen (2006:531) avses i 3 kap. 1 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, får Finansinspek- konglomerat, får Finansinspektionen, när inspektionen är grupp- tionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, besluta att på tillsynsmyndighet, besluta att på nivån för detta dotterföretag inte nivån för detta dotterföretag inte tillämpa bestämmelserna om tillsyn tillämpa bestämmelserna om tillsyn enligt 37 och 38 §§ avseende risk- enligt 37–38 §§ avseende riskkoncentrationer och transaktioner koncentrationer och transaktioner inom en grupp. inom en grupp.

Innan Finansinspektionen fattar Innan Finansinspektionen fattar ett sådant beslut ska inspektionen ett beslut enligt första stycket, ska samråda med de behöriga myndig- inspektionen ge berörda behöriga heter som berörs av beslutet. myndigheter tillfälle att yttra sig.

71 Senaste lydelse 2015:700. 72 106 Senaste lydelse 2015:700.

40 §

Finansinspektionen får, när Finansinspektionen får, när inspektionen är grupptillsyns- inspektionen är grupptillsynsmyndighet, efter samråd med myndighet, besluta att tillsyn över berörda behöriga myndigheter sådana riskkoncentrationer och besluta att tillsyn över sådana risk- transaktioner inom en grupp som koncentrationer och transaktioner avses i 37–38 §§ inte ska utövas på inom en grupp som avses i 37 och nivån för ett försäkringsföretag 38 §§ inte ska utövas på nivån för med ägarintresse, ett försäkringsett sådant försäkringsföretag som holdingföretag med huvudkontor avses i 2 § andra stycket 1 eller 2, inom EES eller ett blandat eller på nivån för det försäkrings- finansiellt holdingföretaget med holdingföretag eller blandade huvudkontor inom EES som är ett finansiella holdingföretag som avses anknutet företag till en reglerad i 2 § andra stycket 3 och som är ett enhet eller självt är en reglerad anknutet företag till en reglerad enhet eller ett blandat finansiellt enhet eller självt är en reglerad holdingföretag som omfattas av lagen enhet eller ett blandat finansiellt (2006:531) om särskild tillsyn över holdingföretag som omfattas av finansiella konglomerat. lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Innan Finansinspektionen fattar ett sådant beslut som avses i första stycket, ska inspektionen ge berörda behöriga myndigheter

tillfälle att yttra sig.

41 § När ett försäkringsföretag är Ett försäkringsföretag ska ha god

dotterföretag till ett försäkrings- kontroll över transaktioner med sitt holdingföretag med blandad verk- moderföretag och dess anknutna samhet, ska försäkringsföretaget ha företag om moderföretaget är ett en god kontroll över transaktioner försäkringsholdingföretag med med försäkringsholdingföretaget blandad verksamhet.

med blandad verksamhet och dess

andra anknutna företag.

Vid Finansinspektionens tillsyn Vid Finansinspektionens tillsyn över kraven i första stycket ska 37 § ska 37 a och 37 b §§ gälla i gälla i tillämpliga delar. tillämpliga delar.

42 §

Bestämmelserna i 10 kap. om företagsstyrning ska gälla i tillämpliga delar på gruppnivå.

Ettdera av ett sådant försäk- Ett företagsstyrningssystem inom

ringsföretag som avses i 2 § andra en grupp ska omfatta stycket 1 eller 2 eller ett sådant

73 Senaste lydelse 2015:700. 74 Senaste lydelse 2015:700. 75 Senaste lydelse 2015:700. Ändringarna innebär bl.a. att tredje och fjärde styckena tas bort. 107

försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som avses i 2 § andra stycket 3 ska ansvara för att kraven i 10 kap. på företagsstyrning i tillämpliga delar följs på gruppnivå. Om det är lämpligt, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta att ett annat företag i gruppen ska ansvara för

att kraven följs.

1. försäkringsföretag med ägar-

intresse,

2. försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag som är moderföretag till

försäkringsföretag,

3. företag som är anknutna företag enligt 1 § och ingår en grupp som omfattas av grupptillsyn enligt

2 § andra stycket, och 4. företag som leds av företag med ägarintresse eller dess dotterföretag tillsammans med ett eller flera företag som inte ingår i samma

grupp.

I en grupp där det finns ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1 eller 2 eller ett sådant försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som avses i 2 § andra stycket 3 ska system för riskhantering, internkontroll och rapportering genomföras konsekvent i alla företag som omfattas av grupptillsyn så att dessa system och rapporter kan kontrolleras på

gruppnivå.

Systemet för internkontroll inom en grupp ska omfatta 1.rutiner avseende gruppsolvens för att identifiera och mäta alla betydande risker gruppen är utsatt för och på lämpligt sätt anpassa kapitalbasen till riskerna, och 2.sunda rapporterings- och redovisningsmetoder för att övervaka och hantera transaktioner inom

gruppen och riskkoncentrationer.

42 a §

Styrelsen i ett försäkringsföretag,

ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är yttersta moderföretag i en grupp ska ansvara för att kraven för grupptillsynen uppfylls. Detsamma gäller för styrelsen i ett moderföretag som

utsetts enligt 12 b eller 12 d §.

Om det är lämpligt får Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet besluta att styrelsen i ett annat företag än det som avses i första stycket ska ansvara för kraven för grupptillsynen. Om ett sådant företag inte har en styrelse, ska Finansinspektionen besluta vilket organ hos företaget som ska ansvara för

kraven för grupptillsynen.

Första och andra styckena påverkar inte kraven för de enskilda

företagen.

42 b § De som i praktiken leder ett företag som enligt 42 a § ska ansvara för grupptillsynen ska

anses vara de som leder en grupp.

Ett företag som enligt 42 a § ska ansvara för grupptillsynen ska identifiera de som ansvarar för

centrala funktioner på gruppnivå.

Om de som i praktiken leder en grupp eller ansvarar för centrala funktioner på gruppnivå också i praktiken leder ett eller flera försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller andra anknutna företag i gruppen eller ansvarar för centrala funktioner hos sådana företag, ska det ansvariga företaget säkerställa att roller och ansvarsområden på gruppnivå är tydligt åtskilda från de roller och ansvarsområden som gäller på nivån för

varje enskilt företag.

42 c § Ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska regelbundet övervaka verksamheten i anknutna företag, inbegripet sådana anknutna företag som avses i artikel 228.1 i Solvens II-direktivet

och icke-reglerade företag.

Övervakningen ska stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten hos de risker som de anknutna företagen genererar eller

kan generera på gruppnivå.

Företaget ska också 1. upprätta och följa styr-

dokument på gruppnivå,

2. säkerställa samstämmigheten mellan styrdokumenten för alla reglerade företag i gruppen och styrdokumenten på gruppnivå, och 3. säkerställa att styrdokumenten på gruppnivå genomförs på ett konsekvent sätt av alla reglerade

företag i gruppen.

42 d § Ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska säkerställa

företagsstyrningen inom gruppen.

Företagsstyrningen ska omfatta en tydlig organisationsstruktur med en väldefinierad, transparent och konsekvent ansvarsfördelning och åtskillnad mellan funktioner inom

gruppen.

Företagsstyrningssystemet för en grupp ska förebygga intressekonflikter. Om intressekonflikter uppstår, ska systemet bidra till att

konflikterna kan hanteras.

42 e § Systemen för riskhantering och internkontroll på gruppnivå och rapporteringsrutiner för en grupp ska genomföras konsekvent i alla

110 företag i gruppen så att systemen

och rutinerna kan kontrolleras på

gruppnivå.

42 f § Systemet för riskhantering på gruppnivå ska åtminstone omfatta all försäkrings- och återförsäkringsverksamhet som bedrivs inom gruppen och väsentlig verksamhet som inte är försäkringsverksamhet. Systemet ska också täcka risker som härrör från sådan verksamhet som gruppen är eller kan bli exponerad för och det

inbördes beroendet mellan dessa.

42 g § Systemet för internkontroll på gruppnivå ska omfatta 1. rutiner avseende gruppsolvens för att identifiera och mäta alla betydande risker som gruppen är utsatt för och på lämpligt sätt

anpassa kapitalbasen till riskerna,

och 2. sunda rapporterings- och redovisningsmetoder för att övervaka och hantera riskkoncentrationer

och transaktioner inom gruppen.

42 h § Ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska upprätta och uppdatera en plan för att övervaka och beakta hållbarhetsfaktorers påverkan på finansiella risker för

en grupp.

43 § En egen risk- och solvens- Ett försäkringsföretag med ägarbedömning som omfattar hela intresse, ett försäkringsholdinggruppen ska genomföras i enlighet företag eller ett blandat finansiellt med 10 kap. 11–13 §§ av ett sådant holdingföretag ska genomföra en egen risk- och solvensbedömning som omfattar hela gruppen. Bedöm-

76 Senaste lydelse 2015:700. 111

ningen ska genomföras i enlighet

med 10 kap. 11, 12 och 13 §§.

1. försäkringsföretag som avses i

2 § andra stycket 1 eller 2, eller 2. försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som avses i 2 § andra

stycket 3.

Den egna risk- och solvensbedömningen på gruppnivå ska åtminstone omfatta all försäkringsoch återförsäkringsverksamhet som bedrivs inom gruppen och väsentlig verksamhet som inte är försäkringsverksamhet. Bedömningen ska också omfatta risker som härrör från sådan verksamhet som gruppen är eller kan bli exponerad för och

det inbördes beroendet mellan dessa.

När Finansinspektionen är Finansinspektionen får, när

grupptillsynsmyndighet får inspek- inspektionen är grupptillsynsmyntionen, efter att ha rådfrågat med- dighet, besluta att den egna risk-

lemmarna i tillsynskollegiet, be- och solvensbedömningen ska

sluta att företag som avses i första innehålla en sådan bedömning som stycket får göra en egen risk- och avses i 10 kap. 11 b eller 11 c §. solvensbedömning enligt 10 kap.

11–13 §§ på gruppnivå och på nivån för ett dotterföretag inom gruppen. En enda handling ska omfatta samtliga bedömningar. En sådan handling ska överlämnas samtidigt till Finansinspektionen och

till berörda behöriga myndigheter.

Ett beslut enligt andra stycket påverkar inte dotterföretagets skyl-

digheter enligt 10 kap. 11–13 §§.

43 a § När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet får inspektionen, efter att ha rådfrågat de andra medlemmarna i tillsynskollegiet, besluta att ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag får göra en egen risk- och solvensbedömning enligt

10 kap. 11, 12 och 13 §§ på gruppnivå och på nivån för ett

112 dotterföretag inom gruppen. En

enda handling ska omfatta samtliga bedömningar. En sådan handling ska lämnas till Finansinspektionen

och berörda behöriga myndigheter.

Ett beslut enligt första stycket påverkar inte dotterföretagets skyl-

digheter enligt 10 kap. 11–13 §§.

Hantering av likviditetsrisker på gruppnivå

43 b § Ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska upprätta och uppdatera en plan för likviditetsriskhantering på gruppnivå. Planen ska innehålla en likviditetsanalys

på kort sikt.

Finansinspektionen får, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, besluta att en plan för likviditetsriskhantering på gruppnivå ska innehålla likviditetsanalyser på medellång och lång

sikt.

Bestämmelserna i 10 kap.

7 a–7 f §§ ska gälla i tillämpliga delar för en plan för likviditets-

riskhantering på gruppnivå.

Andra makrotillsynsverktyg

43 c §

Bestämmelserna i 18 kap.

3 b–3 g §§ om åtgärder vid betydande likviditetsrisker och åtgärder för att upprätthålla företagens finansiella ställning ska gälla i tillämpliga delar på gruppnivå. Det som anges om Finansinspektionen ska dock bara gälla när inspektionen är

grupptillsynsmyndighet.

49 §

Ett försäkringsföretag som avses Ett försäkringsföretag med ägari 2 § ska på begäran av Finans- intresse, ett försäkringsholdinginspektionen lämna de upplys- företag eller ett blandat finansiellt ningar som behövs för grupp- holdingföretag ska på begäran av tillsynen. Finansinspektionen lämna de

upplysningar som behövs för

grupptillsynen.

49 a § Ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska rapportera

uppgifter till Finansinspektionen,

när inspektionen är grupptillsyns-

myndighet, varje kvartal och år.

50 §

Om ett försäkringsföretag inte Om ett försäkringsföretag med fullgör sin upplysningsskyldighet ägarintresse, ett försäkringsenligt 49 § inom skälig tid, får holdingföretag eller ett blandat Finansinspektionen förelägga ett finansiellt holdingföretag inte annat företag inom gruppen att fullgör sin upplysningsskyldighet lämna upplysningar som rör detta enligt 49 eller 49 a § inom skälig företag direkt till inspektionen, om tid, får Finansinspektionen upplysningarna behövs för grupp- förelägga ett annat företag inom tillsynen. gruppen att lämna upplysningar

som rör detta företag direkt till

inspektionen, om upplysningarna

behövs för grupptillsynen.

54 §

Ett sådant försäkringsföretag som Ett försäkringsföretag med ägaravses i 2 § andra stycket 1 eller 2 intresse, ett försäkringsholdingeller ett sådant försäkrings- företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag eller blandat finan- holdingföretag ska minst en gång siellt holdingföretag som avses i 2 § per år offentliggöra en solvens- och andra stycket 3 ska offentliggöra en verksamhetsrapport på gruppnivå. solvens- och verksamhetsrapport på Rapporten ska lämnas in till gruppnivå. Rapporten ska offentlig- Finansinspektionen, när inspektionen göras minst en gång per år. är grupptillsynsmyndighet.

Bestämmelserna i 16 kap. 2–8 §§ En solvens- och verksamhetsom offentliggörande ska gälla i rapport på gruppnivå ska innehålla tillämpliga delar. information om gruppen som riktar

sig till personer som är yrkes-

77 Senaste lydelse 2015:700. 78 Senaste lydelse 2015:700. 79 114 Senaste lydelse 2015:700.

verksamma på de finansiella

marknaderna. Bestämmelserna i

16 kap. 2–8 §§ ska gälla i

tillämpliga delar.

Om ett försäkringsföretag med ägarintresse har fått tillstånd att använda förenklade beräkningar enligt 22 b–22 d §§ ska en solvensoch verksamhetsrapport på gruppnivå innehålla en förteckning över de anknutna företag som omfattas av beräkningarna och företagens

storlek.

55 §

Ett sådant försäkringsföretag Ett försäkringsföretag med ägarsom avses i 2 § andra stycket 1 intresse, ett försäkringsholdingeller 2 eller ett sådant försäkrings- företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag eller blandat finan- holdingföretag får, efter tillstånd av siellt holdingföretag som avses i 2 § Finansinspektionen, om andra stycket 3 får, efter tillstånd inspektionen är grupptillsynsfrån Finansinspektionen, om myndighet, offentliggöra en inspektionen är grupptillsyns- gemensam solvens- och verksammyndighet, offentliggöra en hetsrapport på gruppnivå och för de gemensam solvens- och verksam- enskilda företagen i gruppen. hetsrapport såväl på gruppnivå som Rapporten ska lämnas in till Finansför de enskilda företagen i gruppen. inspektionen, när inspektionen är

grupptillsynsmyndighet.

Innan Finansinspektionen ger sitt Innan Finansinspektionen tillstånd till en gemensam rapport, beslutar om tillstånd att offentligska den samråda med berörda göra en gemensam solvens- och behöriga myndigheter i verksamhetsrapport på gruppnivå tillsynskollegiet. och för de enskilda företagen i

gruppen, ska inspektionen ge

berörda behöriga myndigheter i

tillsynskollegiet tillfälle att yttra

sig. Finansinspektionen ska beakta

synpunkter och reservationer som lämnas av berörda behöriga

myndigheter.

56 §

Den gemensamma rapporten En gemensam solvens- och verk-

enligt 55 § ska innehålla uppgifter samhetsrapport på gruppnivå och om för de enskilda företagen i gruppen

ska innehålla uppgifter om

1. gruppens samlade verksamhet och solvens enligt 54 §, och

80 Senaste lydelse 2015:700. 81 Senaste lydelse 2015:700. 115

2. varje enskilt dotterföretag 2. varje enskilt dotterföretag inom gruppen som är ett försäk- inom gruppen som är ett försäkringsföretag eller en EES-försäk- ringsföretag eller en EES-försäkringsgivare och uppgifter om dess ringsgivare och uppgifter om dess verksamhet och solvens enligt verksamhet och solvens enligt 16 kap. 2–8 §§. 16 kap. 2–8 §§, inbegripet båda

delarna av företagens solvens- och

verksamhetsrapport. Saknas sådana uppgifter som avses i första stycket 2 i rapporten, får Finansinspektionen förelägga dotterföretaget att offentliggöra dessa uppgifter, om 1. dotterföretaget är ett försäkringsföretag, 2. Finansinspektionen kräver att jämförbara försäkringsföretag ska offentliggöra dessa uppgifter, och 3. de utelämnade uppgifterna är av väsentlig betydelse. Bestämmelserna i 16 kap. 2–8 §§ om offentliggörande ska gälla i tillämpliga delar.

56 a § En solvens- och verksamhetsrapport enligt 54 eller 55 § ska inne-

hålla en gruppbalansräkning.

En gruppbalansräkning ska vara

föremål för revision.

56 b § Ett försäkringsföretag med ägarintresse, försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holding-

företag ska till Finansinspektionen,

när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, tillsammans med en solvens- och verksamhetsrapport enligt 54 eller 55 § lämna in en

revisionsrapport för gruppen.

Om en grupp har fått tillstånd enligt 55 § att offentliggöra en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen, ska företaget lämna revisionsrapporter för enskilda dotterföretag i gruppen till 1. Finansinspektionen, om dotterföretaget är ett försäkrings-

företag,

2. berörd behörig myndighet om dotterföretaget är en EES-försäk-

ringsgivare.

56 c § En revisionsrapport för en grupp ska innehålla 1. en beskrivning av vilket eller vilka normsystem för revision som revisorn har tillämpat, och

2. granskningsresultaten.

56 d §

Bestämmelserna i 16 kap.

2 c § om revision av en solvens- och verksamhetsrapport ska gälla i

tillämpliga delar.

Ett tillstånd enligt 55 § att offentliggöra en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen påverkar inte kraven på revision för dotterföretag

i gruppen som är försäkringsföretag.

Regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå

57 a § Ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska varje år lämna en regelbunden tillsynsrapport på

gruppnivå till Finansinspektionen,

när inspektionen är grupptillsyns-

myndighet.

Bestämmelserna i 17 kap.

6 d § om regelbunden tillsynsrapport ska gälla i tillämpliga

delar.

57 b §

Ett försäkringsföretag,

försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag får, efter tillstånd av Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, lämna en gemensam regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå och för de

enskilda företagen i gruppen.

Ett tillstånd att lämna en gemensam regelbunden tillsyns-

rapport på gruppnivå och för de 117

enskilda företagen i gruppen får inte leda till att mindre information lämnas än den information som skulle lämnats av försäkringsföretag som lämnar in en regelbunden tillsynsrapport i enlighet med 17 kap. 6 d § eller av EESförsäkringsgivare enligt motsvarande bestämmelser i EES-

försäkringsgivarens hemland.

Innan Finansinspektionen ger tillstånd att lämna in en gemensam regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen, ska inspektionen ge berörda behöriga myndigheter i tillsynskollegiet tillfälle att yttra sig. Finansinspektionen ska beakta synpunkter och reservationer som lämnas av

berörda behöriga myndigheter.

57 c § Finansinspektionen ska, om inspektionen inte är grupptillsynsmyndighet och motsätter sig att en gemensam regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen ska få lämnas in av en grupp med ett eller flera försäkringsföretag, ange skälen för det till grupptillsyns-

myndigheten.

57 d § Ett försäkringsföretag, försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag ska lämna en gemensam regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen till Finansinspektionen när inspek-

tionen är grupptillsynsmyndighet.

Om Finansinspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, ska ett försäkringsföretag som omfattas av en gemensam regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå och för de

enskilda företagen i gruppen,

lämna in en sådan rapport till

118 inspektionen.

57 e § En gemensam regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen ska innehålla 1. den information på gruppnivå

som ska rapporteras enligt 57 a §,

och 2. information om varje enskilt dotterföretag inom gruppen som är ett försäkringsföretag eller en EESförsäkringsgivare och som ska rapporteras enligt 17 kap. 6 d § eller motsvarande bestämmelser i en EES-försäkringsgivares hem-

land.

57 f § Om en gemensam regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen inte innehåller information om ett dotterföretag som är försäkringsföretag, får Finansinspektionen förelägga dotterföretaget att lämna

ytterligare information.

Finansinspektionen får bara förelägga ett försäkringsföretag att lämna ytterligare information om inspektionen kräver att jämförbara försäkringsföretag lämnar motsvarande information och den är nödvändig och av väsentlig

betydelse för tillsynen.

57 g § Finansinspektionen ska underrätta berörda behöriga

myndigheter i ett tillsynskollegium,

om inspektionen 1. konstaterar att försäkringsföretag som är dotterföretag i en

grupp inte uppfyller kraven i 17 kap.

6 d §, eller 2. begär ytterligare information från ett försäkringsföretag som är

dotterföretag i enlighet med 57 §.

Om en behörig myndighet lämnar sådan information som avses i

första stycket om en EES-försäk- 119

ringsgivare som är dotterföretag i

en grupp, ska Finansinspektionen,

när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, lämna samma begäran

till det ansvariga företaget.

57 h § Om en gemensam regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen inte är tillfredsställande för de

berörda behöriga myndigheterna,

får Finansinspektionen återkalla ett tillstånd att lämna in en sådan

rapport.

63 §

Ett försäkringsholdingföretag Ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holding- eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska säkerställa att de som företag ska säkerställa att följande avses ingå i styrelsen för företaget personer uppfyller de krav som eller vara verkställande direktör i anges i 2 kap. 4 § första stycket 4:

det, eller vara ersättare för någon

av dem uppfyller de krav som anges i 2 kap. 4 § första stycket 4.

1. de som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller vara ersättare

för någon av dem,

2. de som ansvarar för en sådan

central funktion som avses i 10 kap.

4 § i företaget.

Ett försäkringsholdingföretag Ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holding- eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska snarast möjligt till företag ska snarast möjligt till Finansinspektionen anmäla Finansinspektionen anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ändringar av vilka som ingår i dess ledning enligt första stycket. ledning eller ansvarar för centrala

funktioner enligt första stycket.

Ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska underrätta inspektionen om någon av de personer som avses i första stycket har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller lämplighetskraven.

82 120 Senaste lydelse 2020:400.

Ingripanden mot försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag

64 § Finansinspektionen ska ingripa mot ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i Sverige om företaget har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som

reglerar företagets verksamhet.

Ett ingripande enligt första stycket sker genom 1. utfärdande av föreläggande att

vidta rättelse inom viss tid,

2. förbud att verkställa beslut,

eller

3. anmärkning.

64 a § Innan Finansinspektionen fattar

ett sådant beslut som avses i 64 §,

ska inspektionen ge berörda behöriga myndigheter och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten till-

fälle att yttra sig.

Första stycket gäller bara om beslutet påverkar företag med huvudkontor i ett annat land inom

EES än Sverige.

71 §

Om tillsynen inte bedöms Om tillsynen inte bedöms likvärdig, ska Finansinspektionen likvärdig, ska Finansinspektionen antingen besluta att bestämmel- antingen besluta att bestämmelserna om grupptillsyn i 4, 5, 7–40, serna om grupptillsyn i 4, 5, 7–40, 42–64 och 74–83 §§ ska tillämpas 42–64 a och 74–83 §§ ska på gruppen på samma sätt som om tillämpas på gruppen på samma sätt företaget i toppen av gruppen hade som om företaget i toppen av haft sitt huvudkontor inom EES, gruppen hade haft sitt huvudkontor eller besluta att en sådan metod inom EES, eller besluta att en sådan

83 Tidigare rubrik närmast före 19 kap. 64 § upphävd genom 2020:400. 84 Tidigare 19 kap. 64 § upphävd genom 2020:400. 85 Senaste lydelse 2015:700. 121

som avses i 72 § ska tillämpas på metod som avses i 73 § ska gruppen. tillämpas på gruppen.

De allmänna principer och De allmänna principer och metoder som anges i 4, 5, 7–40, metoder som anges i 4, 5, 7–40, 42–64 och 74–103 §§ ska tillämpas 42–64 a och 74–103 §§ ska på nivån för ett försäkringsholding- tillämpas på nivån för ett företag från tredjeland, ett blandat försäkringsholdingföretag från finansiellt holdingföretag från tredjeland, ett blandat finansiellt tredjeland eller en försäkrings- holdingföretag från tredjeland eller givare från tredjeland. en försäkringsgivare från tredje-

land.

Vid beräkningen av gruppsolvens ska ett moderföretag i tredjeland hanteras som ett försäkringsföretag som omfattas av samma villkor för att poster i kapitalbasen ska få medräknas för att täcka solvenskapitalkravet som gäller enligt 7 kap. 2–11 §§.

72 §

Efter att ha hört berörda Finansinspektionen får besluta behöriga myndigheter får Finans- om att använda andra tillsynsinspektionen besluta att använda metoder om sådana metoder andra tillsynsmetoder än de som säkerställer att tillsynen över följer av 4, 5, 7–40, 42–64 och företagen i gruppen är tillräcklig. 74–103 §§, om dessa metoder säkerställer att tillsynen över företagen i gruppen är tillräcklig.

Finansinspektionen ska Innan Finansinspektionen fattar underrätta de berörda behöriga ett sådant beslut som avses i första myndigheterna, Europeiska stycket, ska inspektionen ge kommissionen och Europeiska berörda behöriga myndigheter tillförsäkrings- och tjänste- fälle att yttra sig. Finanspensionsmyndigheten när sådana inspektionen ska underrätta de andra tillsynsmetoder används. berörda behöriga myndigheter,

Europeiska kommissionen och

Europeiska försäkrings- och

tjänstepensionsmyndigheten om ett

beslut enligt första stycket.

73 §

Finansinspektionen får med stöd Finansinspektionen får med stöd av 72 § begära att en ägare som har av 72 § besluta

ett bestämmande inflytande över försäkringsföretaget inrättar ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag

med huvudkontor inom EES.

Inspektionen får då besluta att bestämmelserna i denna lag ska

86 Senaste lydelse 2015:700. 87 122 Senaste lydelse 2015:700.

tillämpas på de företag i den grupp

som leds av detta holdingföretag.

1. att det ska etableras ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES och att bestämmelserna om grupptillsyn i detta kapitel ska tillämpas på företagen i den grupp som leds av

det etablerade företaget,

2. att ett försäkringsföretag i en grupp med försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som inte har ett gemensamt moderföretag inom EES, ska ansvara för att

kraven för grupptillsynen uppfylls,

3. att försäkringsföretag som tillsammans med EES-försäkringsgivare ingår i en undergrupp med ett moderföretag med huvudkontor inom EES, utöver att omfattas av

grupptillsyn enligt detta kapitel,

ska – vidta ytterligare åtgärder, eller

– omfattas av ytterligare krav, inbegripet de krav som avses i 4–6,

och skärpt tillsyn över riskkoncentrationer och transaktioner inom

gruppen,

4. att ledamöterna i styrelsen eller motsvarande organ hos det yttersta moderföretaget inom EES ska vara oberoende gentemot det yttersta

moderföretaget utanför EES,

5. om att förbjuda, begränsa,

inskränka, övervaka eller kräva

förhandsanmälan av transaktioner,

inbegripet utdelningar och kupongutbetalningar på efterställda

skulder,

6. att ytterligare uppgifter ska lämnas om solvens och finansiell ställning, riskprofil och risktoleransgränser för moderföretag med huvudkontor utanför EES, i tillämpliga fall inbegripet rapporter om dessa frågor som har lämnats in till styrelsen eller motsvarande organ i företaget eller till tillsynsmyndigheterna för dessa

moderföretag med huvudkontor

utanför EES.

Ett beslut enligt första stycket 5 får fattas bara om transaktionerna utgör eller skulle kunna utgöra ett hot mot den finansiella ställningen eller solvenssituationen hos försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare inom gruppen och involverar

å ena sidan ett försäkringsföretag,

en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES och å andra sidan ett företag som ingår i gruppen och som har sitt huvudkontor utanför EES. Om ett beslut rör en anknuten EES-försäkringsgivare, ska Finansinspektionen underrätta den behöriga myndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland om vad

inspektionen kommit fram till.

74 §

Om det moderföretag som finns i Om det moderföretag som finns i toppen av en grupp enligt 4 § har toppen av en grupp enligt 4 § har huvudkontor i ett annat land inom huvudkontor i ett annat land inom EES än Sverige, får Finans- EES än Sverige, får Finansinspektionen besluta att inspektionen besluta att bestämmelserna om grupptillsyn bestämmelserna om grupptillsyn ska tillämpas även på nivån för ett ska tillämpas även på nivån för ett sådant försäkringsföretag som försäkringsföretag, försäkringsavses i 2 § andra stycket 1 eller 2 holdingföretag eller blandat finaneller på nivån för ett sådant försäk- siellt holdingföretag som är det ringsholdingföretag med huvudkontor yttersta moderföretaget i Sverige.

i Sverige eller blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i Sverige som avses i 2 § andra

stycket 3.

104 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. hur den gruppbaserade kapital- 1. hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade basen och det gruppbaserade

88 Senaste lydelse 2015:700. 89 124 Senaste lydelse 2025:183.

kapitalkravet ska beräknas enligt solvenskapitalkravet ska beräknas 16–22 §§, enligt 16–22 a, 28 a, 28 c och

28 g §§,

2. hur den gruppbaserade kapital- 2. hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade basen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas när solvenskapitalkravet ska beräknas kraven är likvärdiga enligt 30 §, när kraven är likvärdiga enligt 30 §,

3. innehållet i samt omfattningen 3. innehållet i samt omfattningen och fullgörandet av rapporteringen och fullgörandet av rapporteringen enligt 33 §, enligt 32 §,

4. innehållet i en åtgärdsplan och en finansiell saneringsplan enligt 35 § andra stycket,

5. vilka upplysningar ett företag 5. vilka upplysningar ett företag ska lämna till Finansinspektionen ska lämna till Finansinspektionen enligt 37 och 49 §§, enligt 37, 37 a, 49 a och 50 §§ och

när upplysningarna ska lämnas,

6. företagstyrningssystem inom en grupp enligt 42 §,

7. innehållet i en plan för hållbarhetsfaktorers påverkan på finansiella risker för en grupp enligt

42 h §,

7.innehållet i en egen risk- och 8. innehållet i en egen risk- och solvensbedömning inom en grupp solvensbedömning inom en grupp enligt 43 §, enligt 43 och 43 a §§,

8. hur uppgifter enligt 45 a § första 9.hur uppgifter enligt 45 a§ första stycket och 46§ ska lämnas, och stycket och 46§ ska lämnas,

10. innehållet i en solvens- och verksamhetsrapport enligt 54 eller

55 § och när en sådan rapport

senast ska offentliggöras,

11. när en regelbunden tillsynsrapport enligt 57 a eller 57 b § ska lämnas in, och

9.hur den gruppbaserade kapital- 12.hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade basen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas enligt kapitalkravet ska beräknas enligt 71 § tredje stycket. 71 § tredje stycket.

21 kap.

5 §

Om beslut i ett ärende om Sökanden får begära förklaring tillstånd enligt 2 kap. 4 § inte har av domstol att ett ärende onödigt meddelats inom sex månader från det uppehålls, om Finansinspektionen

att ansökan gavs in, eller i ett ärende enligt 3 kap. 2 § inom tre månader eller i ett ärende enligt

3 kap. 7 eller 17 § inom en månad, får sökanden begära förklaring av

90 Senaste lydelse 2015:700. 125

domstol att ärendet onödigt uppehålls.

– inte har fattat beslut om tillstånd enligt 2 kap. 4 § inom sex månader från det att en ansökan

lämnades in,

– inte har fattat beslut om tillstånd i ett sådant fall som avses i

2 kap. 16 § andra stycket inom åtta månader från det att en

ansökan lämnades in,

– inte har lämnat ett sådant meddelande som avses i 3 kap. 2 § inom tre månader från det att en

underrättelse lämnades in,

– inte har fattat ett sådant beslut som avses i 3 kap. 7 § inom en månad från det att en underrättelse lämnades in, eller – inte har lämnat ett sådant meddelande som avses i 3 kap. 17 § inom en månad från det att en

underrättelse lämnades in.

En begäran om en förklaring som En sådan begäran ska göras hos avses i första stycket ska göras hos den förvaltningsrätt som är behörig allmän förvaltningsdomstol. att pröva ett överklagande av Prövningstillstånd krävs vid Finansinspektionens beslut i överklagande till kammarrätten. ärendet. Prövningstillstånd krävs

vid överklagande till kammarrätten.

Om rätten lämnar en förklaring ska ansökan anses ha avslagits av Finansinspektionen om beslut därefter inte har meddelats inom motsvarande tidsfrister som anges i första stycket för respektive ärende.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2027.

2. Om en anmälan enligt 2 a kap. 9 § lämnas in till Finansinspektionen inom sex månader från och med den 1 maj 2027, ska tidsperioden inom vilken inspektionen får motsätta sig en klassificering vara fyra månader.

3. Om en ansökan enligt 2a kap. 16 § lämnas in till Finansinspektionen före den 1 november 2027, ska tidsperioden inom vilken inspektionen ska fatta ett beslut vara fyra månader.

4. Ett försäkringsföretag som före den 29 januari 2026 har använt en volatilitetsjusterad riskfri räntestruktur vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna enligt 5 kap. 9 § i den äldre lydelsen får fortsätta att använda justeringen bara om företaget uppfyller de villkor som gäller för en sådan justering från och med den 1 maj 2027.

5. Ett försäkringsföretag som före den 1 maj 2027 har fått tillstånd att beräkna kapitalkravet för aktiekursrisk utifrån en särskild metod enligt 8 kap. 8 § i den äldre lydelsen får fortsätta att använda metoden för de tillgångar

och skulder som vid den tidpunkten omfattades av tillståndet. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för en sådan beräkning.

6. Ett försäkringsföretag som senast den 28 januari 2025 tillämpade en åtgärd som motsvarar en sådan proportionalitetsåtgärd som avses i 1 kap. 12 § får fortsätta att tillämpa åtgärden högst fyra räkenskapsår från och med den 1maj 2027.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

dels att 1 kap. 13 § och 3 kap. 1, 2 a–2 c, 2 e, 3 och 4 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas sex nya paragrafer, 3 kap. 2 f–2 i, 3 a och 3 b §§, av följande lydelse.

1 kap.

13 §

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Med gränsöverskridande verksamhet avses i denna lag att en EES-försäkringsgivare från ett utländskt driftsställe meddelar försäkring, utan förmedling av en sekundäretablering eller ett dotter bolag här i landet, avseende en risk som är belägen i Sverige eller ett åtagande som skall fullgöras här i enlighet med 1 kap. 7 §.Med gränsöverskridande verksamhet avses i denna lag att en EES-försäkringsgivare från ett utländskt driftsställe meddelar försäkring, utan förmedling av en sekundäretablering eller ett dotter bolag här i landet, avseende en risk som är belägen i Sverige eller ett åtagande som ska fullgöras här i enlighet med 1 kap. 7 §.
Med gränsöverskridande verksamhet avses också att ett utländskt tjänstepensionsinstitut, utan förmedling av en sekundär etablering eller ett dotterbolag här i landet, ingår avtal om tjänste pension som skall fullgöras här i enlighet med 1 kap. 7 §.Med gränsöverskridande verksamhet avses också att ett utländskt tjänstepensionsinstitut, utan förmedling av en sekundär etablering eller ett dotterbolag här i landet, ingår avtal om tjänste pension som ska fullgöras här i enlighet med 1 kap. 7 §.
Med betydande gränsöver skridande verksamhet avses gräns överskridande verksamhet som en EES-försäkringsgivare som inte har klassificerats som ett litet och icke-komplext företag i sitt hemland bedriver i Sverige, om
1. de totala årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från verksamheten i Sverige överstiger 15 000 000 euro, eller

Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om

upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i

lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2025/2.

Senaste lydelse av lagens rubrik 2005:1123. 128 Senaste lydelse 2005:1123.

2. Finansinspektionen anser att verksamheten är relevant i förhållande till försäkrings-

marknaden i Sverige.

3 kap.

1 §

Den behöriga myndigheten i Den behöriga myndigheten i hemlandet har ansvaret för den hemlandet har ansvaret för den finansiella tillsynen över en EES- finansiella tillsynen över en EESförsäkringsgivares eller ett försäkringsgivares eller ett utländskt tjänstepensionsinstituts utländskt tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. Den verksamhet i Sverige. Den finansiella tillsynen omfattar finansiella tillsynen omfattar kontroll av, i tillämpliga delar, kontroll av, i tillämpliga delar, försäkringsgivarens eller tjänste- försäkringsgivarens eller tjänstepensionsinstitutets solvens, pensionsinstitutets solvens, försäkringstekniska avsättningar försäkringstekniska avsättningar och skuldtäckning. och skuldtäckning. För EES-

försäkringsgivare omfattar den finansiella tillsynen även kontroll av försäkringsgivarens företags-

styrningssystem.

Finansinspektionen skall ansvara Finansinspektionen ska ansvara för tillsynen i övrigt över EES- för tillsynen i övrigt över EESförsäkringsgivarens eller det försäkringsgivarens eller det utländska tjänstepensionsinstitutets utländska tjänstepensionsinstitutets verksamhet i Sverige. verksamhet i Sverige.

2 a §

Finansinspektionen får underrätta Finansinspektionen får underrätta den behöriga myndigheten i hem- den behöriga myndigheten i hemlandet om inspektionen har landet och Europeiska försäkringsanledning att befara att det hos en och tjänstepensionsmyndigheten EES-försäkringsgivare finns om inspektionen har anledning att allvarliga brister i fråga om befara att det hos en EESkonsumentskydd. försäkringsgivare finns allvarliga

brister i fråga om konsumentskydd.

2 b §

Finansinspektionen får hänskjuta Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till behörig myndighet i ett annat land Europeiska försäkrings- och inom EES till Europeiska tjänstepensionsmyndigheten för försäkrings- och tjänstepensionstvistlösning i de fall som framgår av myndigheten för tvistlösning i de

4 Senaste lydelse 2005:1123. 5 Senaste lydelse 2021:460. 6 Senaste lydelse 2021:460. 129

artiklarna 33, 155 och 158 i fall som framgår av artiklarna 33, Europaparlamentets och rådets 155 och 158 i Europaparlamentets direktiv 2009/138/EG av den och rådets direktiv 2009/138/EG av 25 november 2009 om upptagande den 25 november 2009 om och utövande av försäkrings- och upptagande och utövande av återförsäkringsverksamhet försäkrings- och återförsäkrings- (Solvens II), i lydelsen enligt verksamhet (Solvens II), i lydelsen Europaparlamentets och rådets enligt Europaparlamentets och

direktiv (EU) 2019/2177 rådets direktiv (EU) 2025/2

(Solvens II-direktivet). (Solvens II-direktivet).

Finansinspektionen får även Finansinspektionen får även hänskjuta frågor till Europeiska hänskjuta frågor till Europeiska försäkrings- och tjänstepensions- försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begära hjälp av myndigheten och begära hjälp av myndigheten i de fall som framgår myndigheten i de fall som framgår av artikel 152a i Solvens II- av artiklarna 152a ̶152b i direktivet. Solvens II-direktivet.

2 c §

Finansinspektionen får Finansinspektionen får tillsammans med berörda behöriga tillsammans med berörda behöriga myndigheter inrätta en sådan myndigheter inrätta en sådan samarbetsplattform som avses i samarbetsplattform som avses i artikel 152b i Solvens II-direktivet artikel 152b i Solvens II-direktivet för att förbättra informationsutbytet för att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan dem och stärka samarbetet mellan dem när en EES-försäkringsgivare när en EES-försäkringsgivare driver verksamhet i Sverige. bedriver verksamhet i Sverige.

Bestämmelserna i 2 g–2 i §§ om förstärkt tillsynssamarbete vid betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige gäller även inom ramen för en samarbetsplattform. Finansinspektionen ska dela relevant information med Europeiska försäkrings- och tjänste-

pensionsmyndigheten.

2 e §

Finansinspektionen ska på Finansinspektionen ska på begäran av Europeiska försäkrings- begäran av Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten och tjänstepensionsmyndigheten lämna de uppgifter som den myn- eller en behörig myndighet i ett digheten behöver för att en sam- annat land inom EES lämna de arbetsplattform ska fungera väl. uppgifter som den myndigheten

behöver för att en sam-

arbetsplattform ska fungera väl.

7 Senaste lydelse 2021:460. 8 130 Senaste lydelse 2021:460.

2 f § Om Finansinspektionen anser att en EES-försäkringsgivare bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige, ska inspektionen anmäla det till den behöriga myndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland. Finansinspektionen ska i en sådan anmälan

ange skälen för sin bedömning.

2 g § Om en EES-försäkringsgivare bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige, ska Finansinspektionen samarbeta med den behöriga myndigheten i EES-

försäkringsgivarens hemland.

Samarbetet ska stå i proportion till riskerna med den gränsöverskridande verksamheten och åtminstone avse

1. företagsstyrningssystem,

2. uppdragsavtal och distribu-

tionspartner,

3. affärsstrategi och skadereglering, och

4. konsumentskydd.

2 h § Om en EES-försäkringsgivare bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige, får Finansinspektionen begära att den behöriga myndigheten i hemlandet lämnar uppgifter om 1. solvens- och minimikapitalkrav, och 2. medräkningsbara kapitalbasmedel för att täcka solvens- och

minimikapitalkravet.

Finansinspektionen får även begära att den behöriga myndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland lämnar andra uppgifter än sådana som avses i första stycket om det rör uppgifter om EES-försäkringsgivarens solvens, företagsstyrningssystem

eller affärsmodell. Finans- 131

inspektionen ska i så fall motivera

en sådan begäran.

2 i § Om en EES-försäkringsgivare som bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige inte uppfyller, eller riskerar att inte uppfylla, solvens- eller minimikapitalkravet inom tre månader, får Finansinspektionen framställa en begäran till den behöriga myndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland om att myndigheterna gemensamt genomför en platsundersökning hos EES-försäkringsgivaren. Finansinspektionen ska ange

skälen för en sådan begäran.

Inom två månader efter en gemensam platsundersökning ska Finansinspektionen försöka komma överens med den behöriga myndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland om gemensamma

slutsatser av undersökningen.

3 §

En EES-försäkringsgivare eller ett Ett utländskt tjänstepensionsutländskt tjänstepensionsinstitut institut som bedriver verksamhet i som driver verksamhet här i landet Sverige ska till Finansinspektionen skall lämna Finansinspektionen de lämna de uppgifter om verkuppgifter om verksamheten som samheten som behövs för tillsynen. behövs för tillsynen.

Finansinspektionen har rätt att granska den verksamhet som en EES-försäkringsgivares sekundäretablering bedriver. Försäkrings-

givaren skall även hålla tillgångar,

räkenskaper och andra handlingar

tillgängliga för granskning.

Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka meddela föreskrifter om vilka upplysningar som försäkringsgiva- upplysningar som tjänstepensionsren eller tjänstepensionsinstitutet institutet ska lämna till Finansskall lämna till inspektionen enligt inspektionen enligt första stycket. första stycket.

9 132 Senaste lydelse 2005:1123. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.

3 a § Finansinspektionen får begära att den behöriga myndigheten i en EESförsäkringsgivares hemland lämnar inspektionen de uppgifter som krävs för tillsynen över EES-försäkrings-

givarens verksamhet i Sverige.

Om den behöriga myndigheten inte inom den tid eller förlängda tid som anges i artikel 153 i Solvens IIdirektivet lämnar uppgifterna till Finansinspektionen, får inspektionen begära dessa upp-

gifter från EES-försäkringsgivaren.

Finansinspektionen ska informera den behöriga myndigheten innan

inspektionen gör en sådan begäran.

3 b § En EES-försäkringsgivare som bedriver verksamhet i Sverige ska snarast möjligt lämna uppgifter

enligt 3 a § andra stycket.

4 §

Skyldighet enligt 3 § att lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning gäller även för

1. styrelsen och den verk- 1. styrelsen och den verkställande direktören eller mot- ställande direktören eller motsvarande organ i företag vars svarande organ i företag vars verksamhet uteslutande skall vara verksamhet uteslutande ska vara att att biträda EES-försäkringsgivare biträda ett utländskt tjänsteeller ett utländskt tjänste- pensionsinstitut eller som ett sådant pensionsinstitut eller som en sådan institut har ett bestämmande försäkringsgivare eller ett sådant inflytande i, institut har ett bestämmande inflytande i,

2. ordföranden och den verk- 2. ordföranden och den verkställande direktören eller mot- ställande direktören eller motsvarande befattningshavare i en svarande befattningshavare i en skaderegleringsnämnd, villkors- skaderegleringsnämnd, villkorsnämnd eller annat liknande organ, nämnd eller annat liknande organ, som här i landet biträder en EES- som här i landet biträder ett försäkringsgivare eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut i utländskt tjänstepensionsinstitut i dess rörelse. dess rörelse.

10 Senaste lydelse 2005:1123. 133

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2027.

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (2026:635) om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 12 §, 16 kap. 1 och 9 §§ och 19 kap. 54 och 104 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043) i stället för lydelsen enligt lagen (2026:635) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse.

1 kap.

Lydelse enligt SFS 2026:635Föreslagen lydelse
12§
I denna lag betyder
1. behörig myndighet : en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare eller över ett försäkringsföretag,– behörig myndighet : en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare eller över ett försäkringsföretag,
2. blandat finansiellt holding företag: ett sådant företag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,
– captivebolag för försäkring: ett captivebolag för försäkring enligt artikel 13.2 i Solvens II-direktivet,
– dotterföretag: ett dotterföretag som avses i artikel 22.1 och 22.2 i redovisningsdirektivet, inbegripet dotterföretag till ett sådant företag eller ett företag som behöriga myndigheter ska betrakta som ett dotterföretag i enlighet med artikel 212.2, 214.5 eller 214.6 i Solvens II-direktivet
3. EES : Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,– EES : Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
4. EES-försäkringsgivare : en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till EES och som omfattas av Solvens II-direktivet,– EES-försäkringsgivare : en ut ländsk försäkringsgivare vars hem land hör till EES och som omfattas av Solvens II-direktivet,
5. externt kreditvärderings institut : ett kreditvärderingsinstitut som har fått tillstånd eller blivit certifierat enligt Europaparla mentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut eller en centralbank som utfärdar – externt kreditvärderingsinstitut : ett kreditvärderingsinstitut som har fått tillstånd eller blivit certifierat enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut eller en centralbank som utfärdar
135

kreditvärderingar som inte omfattas kreditvärderingar som inte omfattas av den förordningen, av den förordningen,

– finansiellt institut: ett finansiellt institut enligt artikel

4.1.26 i tillsynsförordningen,

finansiellt konglomerat: ett finansiellt konglomerat enligt definitionen i artikel 2.14 i konglomeratdirektivet, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv

(EU) 2023/2864,

6. försäkringsholdingföretag: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EESförsäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredje-

land,

7. försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EESförsäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är

försäkringsföretag,

8. försäkringsgivare från tredje- – försäkringsgivare från tredjeland: en utländsk försäkringsgivare land: en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II- som skulle omfattas av Solvens IIdirektivet om dess hemland hörde direktivet om dess hemland hörde till till EES, EES,

9. grupptillsynsmyndighet: den – grupptillsynsmyndighet: den myndighet som enligt 19 kap. 6 § myndighet som enligt 19 kap. 6 § ansvarar för grupptillsynen, ansvarar för grupptillsynen,

– hållbarhetsfaktorer: hållbarhetsfaktorer enligt artikel 2.24 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den

27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella

136 tjänstesektorn,

– hållbarhetsrisk: en miljörelaterad, social eller styrningsrelaterad

händelse eller omständighet som,

om den skulle inträffa, skulle ha en faktisk eller potentiell negativ inverkan på investeringens eller skul-

dens värde,

– kreditinstitut: ett kreditinstitut enligt artikel 4.1.1 i tillsyns-

förordningen,

– liten och icke-komplex grupp:

en grupp som har klassificerats som en liten och icke-komplex grupp

enligt 19 kap. 3 b §,

– litet och icke-komplext försäkringsföretag: ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext

försäkringsföretag enligt 2 a kap. 10 §,

– moderföretag: ett moderföretag som avses i artikel 22.1 och

22.2 i redovisningsdirektivet eller ett företag som behöriga myndigheter betraktar som ett moderföretag i enlighet med artikel 212.2, 214.5 eller 214.6 i

Solvens II-direktivet,

– proportionalitetsåtgärd: en

sådan åtgärd som anges i 5 kap. 14 a §, 10 kap. 2 a, 5 a, 7 b, 11 a,

11 c och 12 a §§, 16 kap. 2 c och

3 c §§ och 17 kap. 6 d § och i bestämmelser som har meddelats av Europeiska kommissionen med

anledning av Solvens II-direktivet,

– reglerat företag: en reglerad enhet i den mening som avses i

artikel 2.4 i konglomeratdirektivet,

eller ett tjänstepensionsinstitut i den mening som avses i artikel 6.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den

14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv

(EU) 2023/2864, 10. Solvens II-direktivet:

Europaparlamentets och rådets

direktiv 2009/138/EG av den 137

25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets

direktiv (EU) 2023/2864,

11. specialföretag: ett aktiebolag – specialföretag: ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som, eller en ekonomisk förening som, utan att vara ett försäkringsföretag utan att vara ett försäkringsföretag eller en utländsk försäkringsgivare, eller en utländsk försäkringsgivare, övertar försäkringsrisker från ett övertar försäkringsrisker från ett försäkringsföretag eller en EES- försäkringsföretag eller en EESförsäkringsgivare och som till fullo försäkringsgivare och som till fullo finansierar sin exponering för finansierar sin exponering för riskerna genom inkomster från riskerna genom inkomster från emissioner av skuldebrev eller emissioner av skuldebrev eller någon annan liknande form av någon annan liknande form av finansiering, för vilken rätten till finansiering, för vilken rätten till återbetalning är underordnad återbetalning är underordnad företagens skyldigheter enligt avtal företagens skyldigheter enligt avtal om riskövertagande, om riskövertagande,

12. tillsynskollegium: en – tillsynskollegium: en permanent men flexibel struktur för permanent men flexibel struktur för samarbete, samordning och samarbete, samordning och beslutsfattande mellan Finans- beslutsfattande mellan Finansinspektionen och en eller flera inspektionen och en eller flera behöriga myndigheter eller mellan behöriga myndigheter eller mellan flera behöriga myndigheter vid flera behöriga myndigheter vid tillsynen över en grupp enligt tillsynen över en grupp enligt 19 kap., och 19 kap.,

13. tjänstepensionsföretag: ett – tjänstepensionsföretag: ett företag som har tillstånd att driva företag som har tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt tjänstepensionsverksamhet enligt lagen (2019:742) om tjänste- lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag. pensionsföretag, och

– transaktion inom gruppen: en transaktion där ett försäkrings-

företag, en EES-försäkringsgivare,

en försäkringsgivare från tredjeland, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag direkt eller indirekt förlitar sig på ett annat företag inom samma grupp, eller på en fysisk eller juridisk person som har nära förbindelser med företag inom denna

grupp, för att fullgöra ett åtagande,

oavsett om det är kontraktsbundet eller inte och oavsett om det innebär

en betalning eller inte.

16 kap.

1 §

Ett försäkringsföretag ska Ett försäkringsföretag ska offentliggöra en solvens- och offentliggöra en solvens- och verksamhetsrapport en gång per år. verksamhetsrapport en gång per år. Rapporten ska uppdateras i de fall Rapporten ska lämnas in till som anges i 4 och 6 §§. Rapporten Finansinspektionen. ska samtidigt lämnas till Finansinspektionen.

En solvens- och verksamhetsrapport ska uppdateras i de fall

som anges i 4 och 6 §§.

9 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. solvens- och verksamhets- 1. solvens- och verksamhetsrapporten som ska lämnas till rapporten som ska lämnas till Finansinspektionen enligt 1 §, Finansinspektionen enligt

1–2 b §§,

2. vilka uppgifter en ansökan om undantag från kravet på offentliggörande enligt 3 § ska innehålla,

3. villkoren för undantag enligt

3 a §,

3. innehållet i informations- och 4. innehållet i informations- och rapporteringssystem och styr- rapporteringssystem och styrdokument enligt 8 §, och dokument enligt 8 §, och

4. information som ska lämnas 5. information som ska lämnas till Finansinspektionen enligt 8 c § till Finansinspektionen enligt 8 c § tredje stycket. tredje stycket.

19 kap.

54 §

Ett sådant försäkringsföretag Ett försäkringsföretag med ägarsom avses i 2 § andra stycket 1 intresse, ett försäkringsholdingeller 2 eller ett sådant försäkrings- företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag eller blandat holdingföretag ska minst en gång finansiellt holdingföretag som per år offentliggöra en solvens- och avses i 2 § andra stycket 3 ska verksamhetsrapport på gruppnivå. offentliggöra en solvens- och Rapporten ska lämnas in till verksamhetsrapport på gruppnivå. Finansinspektionen, när inspektionen Rapporten ska offentliggöras minst är grupptillsynsmyndighet.

en gång per år och samtidigt

lämnas till Finansinspektionen.

Bestämmelserna i 16 kap. 2–8 §§ En solvens- och verksamhetsom offentliggörande ska gälla i rapport på gruppnivå ska innehålla tillämpliga delar. information om gruppen som riktar

sig till personer som är yrkesverksamma på de finansiella

marknaderna. Bestämmelserna i

16 kap. 2–8 §§ ska gälla i

tillämpliga delar.

Om ett försäkringsföretag med ägarintresse har fått tillstånd att använda förenklade beräkningar enligt 22 b–22 d §§ ska en solvensoch verksamhetsrapport på gruppnivå innehålla en förteckning över de anknutna företag som omfattas av beräkningarna och företagens

storlek.

104 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. hur den gruppbaserade kapital- 1. hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade basen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas enligt solvenskapitalkravet ska beräknas 16–22 §§, enligt 16–22 a, 28 a, 28 c och

28 g §§,

2. hur den gruppbaserade kapital- 2. hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade basen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas när solvenskapitalkravet ska beräknas kraven är likvärdiga enligt 30 §, när kraven är likvärdiga enligt 30 §,

3. innehållet i samt omfattningen 3. innehållet i samt omfattningen och fullgörandet av rapporteringen och fullgörandet av rapporteringen enligt 33 §, enligt 32 §,

4. innehållet i en åtgärdsplan och en finansiell saneringsplan enligt 35 § andra stycket,

5. vilka upplysningar ett företag 5. vilka upplysningar ett företag ska lämna till Finansinspektionen ska lämna till Finansinspektionen enligt 37 och 49 §§, enligt 37, 37 a, 49 a och 50 §§ och

när upplysningarna ska lämnas,

6. företagstyrningssystem inom en grupp enligt 42 §,

7. innehållet i en plan för hållbarhetsfaktorers påverkan på finansiella risker för en grupp enligt

42 h §,

7. innehållet i en egen risk- och 8. innehållet i en egen risk- och solvensbedömning inom en grupp solvensbedömning inom en grupp enligt 43 §, enligt 43 och 43 a §§,

8. hur uppgifter enligt 45 a § 9. hur uppgifter enligt 45a § första första stycket och 46 § ska lämnas, stycket och 46 § ska lämnas,

9. solvens- och verksamhets- 10. innehållet i en solvens- och rapporten som ska lämnas till verksamhetsrapport som ska Finansinspektionen enligt 54 §, och lämnas till Finansinspektionen

enligt 54 eller 55 § och när en sådan rapport senast ska

offentliggöras,

11. när en regelbunden tillsynsrapport enligt 57 a eller 57 b § ska lämnas in, och

10. hur den gruppbaserade 12.hur den gruppbaserade kapitalkapitalbasen och det gruppbaserade basen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas enligt kapitalkravet ska beräknas enligt 71 § tredje stycket. 71 § tredje stycket.

3Ärendet och dess beredning

Europaparlamentet och rådet har antagit direktiv (EU) 2025/2 av den 27 november 2024 om ändring av direktiv 2009/138/EG vad gäller proportionalitet, tillsynskvalitet, rapportering, långsiktiga garantiåtgärder, makrotillsynsverktyg, hållbarhetsrisker samt grupptillsyn och gränsöverskridande tillsyn, och om ändring av direktiven 2002/87/EG och 2013/34/EU, kallat ändringsdirektivet. Ändringsdirektivet finns i bilaga 1.

Under förhandlingarna om Europeiska kommissionens förslag till ändringsdirektivet har en faktapromemoria upprättats inom Regeringskansliet och överlämnats till riksdagen (2021/22:FPM8).

Regeringen beslutade den 29 augusti 2024 att ge en särskild utredare i uppdrag att bl.a. lämna förslag till hur ändringarna i Solvens II-direktivet ska genomföras i svensk rätt (dir. 2024:77). Uppdraget skulle redovisas senast den 1 september 2025.

Utredningen redovisade sitt uppdrag i september 2025 i betänkandet Krishantering och ändrade rörelseregler för försäkringsföretag (SOU 2025:97). En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 2. Betänkandets lagförslag finns i bilaga 3.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. Remissvaren finns tillgängliga på regeringens webbplats (regeringen.se) och i Finansdepartementet (Fi2025/01786).

I denna lagrådsremiss behandlas betänkandets förslag om genomförande av ändringsdirektivet.

4Solvens II-regelverket

4.1Solvens II-direktivet

Solvens II-direktivet är det grundläggande regelverket för försäkringsföretag. Direktivet innehåller bl.a. regler om kapitalkrav, krav på företagsstyrning, regler för tillsynsprocesserna och krav på försäkringsföretagens rapportering och offentliggörande av information.

Direktivet är en del av ett samlat regelverk för företag som bedriver försäkringsrörelse och kompletteras av bl.a. av en delegerad förordning, kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 av den 10 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkringsverksamhet (Solvens II), kallad Solvens II-förordningen.

Solvens II-regelverket har tillämpats sedan den 1 januari 2016.

4.2Ändringsdirektivet

Europeiska kommissionen presenterade den 22 september 2021 ett lagstiftningspaket med bl.a. förslag till ändringar i EU:s tillsynsregler för

försäkringsföretag. I paketet fastställde kommissionen vissa mål för översynen (se COM/2021/581 final): • att ge försäkringsgivare incitament att bidra till en långsiktig och

hållbar finansiering av ekonomin, • att förbättra riskkänsligheten och förmågan att hantera variationer i

volatiliteten i solvensen i försäkringsföretagen, • att förbättra proportionaliteten i regelverket för att minska kostnaderna

för små försäkringsföretag med mindre komplex verksamhet, • att bidra till en bättre, mer enhetlig och samordnad tillsyn av

försäkringsföretag inom EU och stärka skyddet för försäkringstagare

och förmånstagare, bl.a. om deras försäkringsgivare skulle fallera, • att utöka verktygen för att hantera den potentiella uppbyggnaden av

systemrisker i försäkringssektorn på ett bättre sätt.

I november 2024 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2025/2 av den 27 november 2024 om ändringar av direktiv 2009/138/EG vad gäller proportionalitet, rapportering långsiktiga garantiåtgärder, makrotillsynsverktyg, hållbarhetsrisker samt grupptillsyn och gränsöverskridande tillsyn, och om ändring av direktiven 2002/87/EG och 2013/34/EU, kallat ändringsdirektivet, som ska vara genomfört senast den 30 januari 2027.

I det nu gällande regelverket finns en möjlighet för försäkringsföretag att undantas från tillämpningsområdet baserat på storlek, t.ex. om företagets årliga tecknade bruttopremieinkomster inte överstiger ett bestämt belopp, s.k. tröskelvärden. Genom ändringsdirektivet höjs tröskelvärden som används för att undanta vissa kategorier av försäkringsföretag. Det införs anpassade regler i form av lättnader för mindre försäkringsföretag och försäkringsföretag av mindre komplexitet än genomsnittet. Vidare ska omfattningen av kraven på tillsynsrapportering för sådana försäkringsföretag och grupper minska, samt frekvensen för tillsynsrapporteringen och omfattningen av den rapporteringen minska generellt.

För livförsäkringsföretag är det vanligt förekommande med försäkringskontrakt som löper under en lång tidsperiod. Möjligheten för försäkringsföretag att ställa ut långsiktiga garantier påverkas av marknadsförhållanden, inte minst ränteläget och volatilitet på marknaderna. För att underlätta för försäkringsföretag att erbjuda långsiktiga garantier görs genom ändringsdirektivet vissa justeringar när det gäller dessa långsiktiga garantiåtgärder. Det handlar bl.a. om att öka riskkänsligheten, t.ex. genom ändringar av extrapoleringen av den riskfria räntekurvan genom krav på att i större utsträckning ta hänsyn till tillgängliga marknadsdata. Det finns även regler som syftar till att förhindra oönskad volatilitet.

För att stärka motståndskraften mot systemrisker utvidgas Solvens IIdirektivet med s.k. makrotillsynsverktyg. Till exempel ska försäkringsföretagen integrera olika ogynnsamma makroekonomiska utfall, bl.a. konjunkturnedgångar, prisfall på aktiemarknaden eller andra händelser som har en negativ effekt på solvensen, i sina egna risk- och solvensbedömningar. Därutöver införs nya krav på övervakning och hantering av likviditetsrisker.

Ett annat område för justeringar är aktietillgångar. Genom ändringsdirektivet ändras den symmetriska justeringen av aktiekursrisk som syftar till

att dämpa variationer av solvenskravet för aktietillgångar för att på så vis sänka sannolikheten för att försäkringsföretag blir tvungna att sälja aktier i sämre tider.

Genom ändringsdirektivet görs det även vissa ändringar av reglerna om grupptillsyn. Tillämpningsområdet utvidgas till att också omfatta företag som i praktiken uppträder som en grupp även om det saknas kapitalkopplingar mellan företagen, s.k. horisontella grupper. Vidare justeras och förtydligas reglerna för beräkning av den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet. Också reglerna om riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp och om företagsstyrning inom en grupp justeras.

4.3Definitioner och hänvisningar

Regeringens förslag

Följande definitioner ska tas in i försäkringsrörelselagen: – captivebolag för försäkring – dotterföretag – finansiellt institut – finansiellt konglomerat – hållbarhetsfaktorer – hållbarhetsrisk – kreditinstitut – liten och icke-komplex grupp – litet och icke-komplext försäkringsföretag – moderföretag – proportionalitetsåtgärd – reglerat företag – transaktion inom gruppen.

Följande benämningar på EU-rättsakter ska tas in i försäkringsrörelselagen: – direktivet om marknader för finansiella instrument – kapitaltäckningsdirektivet – konglomeratdirektivet – redovisningsdirektivet – tillsynsförordningen.

Hänvisningar till EU-direktiv ska vara statiska. Hänvisningar till EUförordningar ska vara dynamiska.

Regeringens bedömning

Det bör inte införas definitioner av lagstadgad revisor, revisionsföretag och kryptotillgång i försäkringsrörelselagen.

Utredningens förslag och bedömning

144 Utredningen behandlar inte dessa frågor.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tar inte upp dessa frågor.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Definitioner

Genom ändringsdirektivet införs nya definitioner i Solvens II-direktivet (se t.ex. artikel 13.10a–13.10d). Samtidigt ändras vissa befintliga definitioner (se bl.a. artikel 13.15, 13.16 och 13.19).

Definitionerna, t.ex. moder- och dotterföretag, har i första hand betydelse för tillämpningen av de enskilda materiella bestämmelserna både i svenska författningar och i Solvens II-förordningen. Som utgångspunkt bör det bara tas in definitioner i försäkringsrörelselagen av termer och uttryck som används i lagen. Därmed bör det tas in definitioner av hållbarhetsfaktorer, hållbarhetsrisk, litet och icke-komplext försäkringsföretag, liten och icke-komplex grupp, proportionalitetsåtgärd och reglerat företag.

Definitionerna lagstadgad revisor, revisionsföretag och kryptotillgång används inte i försäkringsrörelselagen och bör därför inte tas in i lagen.

När det gäller captivebolag för försäkring föreslås nu flera bestämmelser för sådana bolag (se t.ex. avsnitt 9.11). Regeringen anser därmed, till skillnad från tidigare bedömning, att det bör införas en definition av captivebolag för försäkring (se prop. 2015/16:9 s. 203–204).

Det finns i dag inte några definitioner av dotterföretag, finansiellt institut, finansiellt konglomerat, kreditinstitut, moderföretag eller transaktion inom gruppen i försäkringsrörelselagen. Dessa termer och uttryck används i flera bestämmelser och definitioner bör därför tas in i lagen.

I försäkringsrörelselagen finns hänvisningar även till flera EU-rättsakter. Det gäller t.ex. Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU, Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012. Benämningar på dessa EU-rättsakter, dvs. direktivet om marknader för finansiella instrument, kapitaltäckningsdirektivet, konglomeratdirektivet, redovisningsdirektivet och tillsynsförordningen, bör tas in i försäkringsrörelselagen.

Hänvisningar till EU-rättsakter

Hänvisningar till EU-rättsakter kan göras antingen statiska eller dynamiska. En statisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EUrättsakten i en viss angiven lydelse. En dynamisk hänvisning innebär i stället att hänvisningen avser EU-rättsakten i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

I försäkringsrörelselagen finns en benämning på Solvens II-direktivet (1 kap. 12 § 10). I benämningen är hänvisningen till direktivet statisk. En motsvarande hänvisningsteknik används bl.a. i en bestämmelse i lagen en om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige (6 kap. 2 a §). EU-direktiv som ändrar Solvens II-direktivet kommer att kräva nationella överväganden om hur ändringarna ska genomföras i svensk rätt. Hänvisningen till Solvens II-direktivet i försäkringsrörelselagen bör därför även i fortsättningen vara statiska (jfr prop. 2015/16:9 s. 207). Den bör dock justeras så att de avser direktivet i lydelsen enligt ändringsdirektivet.

Ovan föreslås att det också ska tas in benämningar på direktivet om marknader för finansiella instrument, kapitaltäckningsdirektivet, konglomeratdirektivet och redovisningsdirektivet. Också i dessa fall bör benämningarna i försäkringsrörelselagen vara statiska, dvs. avse direktivet i en viss angiven lydelse.

När det gäller EU-förordningar krävs vanligtvis inte några nationella överväganden. För att eventuella ändringar i sådana ska få omedelbart genomslag i den svenska lagstiftningen är det lämpligt att hänvisningarna är dynamiska (se t.ex. prop. 2015/16:156 s. 20–21, prop. 2016/17:22 s. 95–96 och prop. 2019/20:37 s. 33).

5Tillstånd att bedriva försäkringsrörelse och för kvalificerade innehav

5.1Villkor för tillstånd att bedriva försäkringsrörelse

Regeringens bedömning

De nya reglerna i Solvens II-direktivet om innehållet i en ansökan om tillstånd att bedriva försäkringsrörelse bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i sak överens med regeringens bedömning.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens bedömning

I Solvens II-direktivet ställs det upp krav på vilka uppgifter och handlingar en ansökan om att bedriva försäkringsrörelse ska innehålla. Genom ändringsdirektivet införs ett nytt krav på ytterligare uppgifter (artikel 18.1 i Solvens II-direktivet). Det nya kravet är att ett företag som ansöker om tillstånd att bedriva försäkringsrörelse i sin ansökan ska ange om företaget ansökt om att bedriva försäkringsverksamhet eller att utöva verksamhet som ett annat reglerat företag eller en försäkringsdistributör i en annan medlemsstat och ansökan där har avslagits eller dragits tillbaka samt ska skälen för att ansökan avslogs eller drogs tillbaka.

I försäkringsrörelseförordningen (2011:257) finns bestämmelser om vilka uppgifter och handlingar en ansökan om att bedriva försäkringsrörelse ska innehålla (2 kap. 3–5 §§). Även de nya kraven i Solvens IIdirektivet på innehållet i en ansökan bör införas i den förordningen. Regeringen kan meddela sådana föreskrifter med stöd av den s.k. restkompetensen (8 kap. 7 § första stycket 2 regeringsformen).

5.2Innehåll i en verksamhetsplan

Regeringens bedömning

De nya reglerna i Solvens II-direktivet om innehållet i en verksamhetsplan bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag med stöd av befintliga bemyndiganden.

Utredningens bedömning

Bedömningen från utredningen stämmer överens med regeringens bedömning.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning

En ansökan om tillstånd att bedriva försäkringsrörelse ska enligt Solvens II-direktivet innehålla en plan för den tilltänkta verksamheten. Genom ändringsdirektivet införs ett nytt krav på vad verksamhetsplanen ska innehålla (artikel 23.1 f i Solvens II-direktivet). De nya kraven är att verksamhetsplanen även ska innehålla uppgifter eller dokumentation om de medlemsstater, tredjeländer och, om auktorisation att starta och driva försäkringsverksamhet beviljas på geografisk nivå inom tredjeländer, de relevanta geografiska områden i dessa tredjeländer där det berörda försäkringsföretaget avser att bedriva verksamhet.

I försäkringsrörelselagen finns ett krav på att en ansökan om tillstånd att bedriva försäkringsrörelse ska innehålla en verksamhetsplan (2 kap. 18 §). Bestämmelser om innehållet i en verksamhetsplan finns i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2015:8) om försäkringsrörelse

(2 kap. 3–8 §§). De föreskrifterna är meddelade med stöd av bemyndiganden i försäkringsrörelselagen och försäkringsrörelseförordningen (2 kap. 19 § 3 respektive 7 kap. 2 § första stycket 15). Även de nya kraven i Solvens II-direktivet på innehållet i en verksamhetsplan bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Sådana föreskrifter kan meddelas med stöd av befintliga bemyndiganden i försäkringsrörelselagen och försäkringsrörelseförordningen.

5.3 Möjlighet för behöriga myndigheter i andra länder inom EES att yttra sig före beslut om tillstånd att bedriva försäkringsrörelse

Regeringens förslag

Det nuvarande kravet att Finansinspektionen innan den beslutar om tillstånd för ett försäkringsföretag i vissa fall ska samråda med en behörig myndighet i ett annat land inom EES ska ändras till att inspektionen i stället ska ge en sådan myndighet möjlighet att yttra sig.

Om Finansinspektionen ska ge fler än en behörig myndighet möjlighet att yttra sig, ska inspektionen bedöma en ansökan om tillstånd tillsammans med varje sådan myndighet som inom en månad från det att myndigheten fick möjlighet att yttra sig begär att ansökan ska bedömas tillsammans. Finansinspektionen ska vid ett beslut om tillstånd beakta de slutsatser som inspektionen och de behöriga myndigheterna har kommit fram till när de tillsammans gjort en bedömning av ansökan.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i allt väsentligt överens med regeringens förslag.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

I Solvens II-direktivet finns regler om när och hur en tillsynsmyndighet ska samråda med tillsynsmyndigheter i andra medlemsstater innan den beslutar att bevilja auktorisation för ett försäkringsföretag (artikel 26). Reglerna är i svensk rätt genomförda i motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen (2010:2043, förkortad FRL), se 2 kap. 16 §.

Genom ändringsdirektivet införs ytterligare krav på samråd inför ett beslut om auktorisation (artikel 26.4 i Solvens II-direktivet). Om samråd behöver ske enligt Solvens II-direktivet med flera tillsynsmyndigheter innan auktorisation beviljas, får varje berörd tillsynsmyndighet inom en månad från den dag då begäran mottogs begära att tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten för det företag som ansöker om auktorisation är med och gemensamt bedömer ansökan om auktorisation. Tillsynsmyndigheten

i hemmedlemsstaten för det företag som ansöker om auktorisation ska beakta slutsatserna av den gemensamma bedömningen när den fattar sitt slutliga beslut.

Även de nya reglerna i Solvens II-direktivet om samråd med tillsynsmyndigheter i andra medlemsstater bör genomföras i motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen. I direktivet och i nuvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen formuleras det med ordet ”samråd” (artikel 26 respektive 2 kap. 16 §). Regeringen anser, till skillnad från utredningen, att det i lagen bör uttryckas som att Finansinspektionen ska ge en behörig myndighet i ett annat land inom EES möjlighet att yttra sig innan inspektionen beslutar i fråga om tillstånd.

5.4Beslut om tillstånd att bedriva försäkringsrörelse

Regeringens förslag

Om Finansinspektionen i ett ärende om tillstånd att driva försäkringsrörelse, där en behörig myndighet i ett annat land inom EES har begärt en gemensam bedömning, inte har meddelat ett beslut inom åtta månader från det att ansökan lämnades in, ska sökanden få begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls.

En sådan begäran ska göras hos den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av Finansinspektionens beslut i ärendet. Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätten.

Om rätten lämnar en förklaring ska ansökan anses ha avslagits av Finansinspektionen om beslut därefter inte har meddelats inom tidsfristen.

Regeringens bedömning

Regeringen kan meddela föreskrifter om att Finansinspektionen vid avslag på ansökan om tillstånd att driva försäkringsrörelse ska anmäla detta till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i sak överens med regeringens förslag och bedömning, men har en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Förklaring att ärendet onödigt uppehålls

I Solvens II-direktivet finns det krav på att den sökande ska ha rätt till domstolsprövning om tillsynsmyndigheten inte behandlat en ansökan om

auktorisation inom sex månader från den dag då ansökan togs emot (artikel 25 tredje stycket).

Kravet i Solvens II-direktivet är i svensk rätt genomfört som en möjlighet för sökanden att begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls (21 kap. 5 § FRL).

Genom ändringsdirektivet införs det ett krav i Solvens II-direktivet på att sökanden ska ha rätt till domstolsprövning även när tillsynsmyndigheten inte har behandlat en ansökan om auktorisation inom åtta månader från den dag då ansökan togs emot när det är fråga om en ansökan som också en tillsynsmyndighet i en annan medlemsstat ska göra en bedömning av (se avsnitt 5.3). Det är alltså fråga om den situationen när en ansökan till Finansinspektionen om att bedriva försäkringsrörelse görs av ett företag som är eller kan förväntas bli dotterföretag till en EESförsäkringsgivare, är eller kan förväntas bli dotterföretag till moderföretaget till en EES-försäkringsgivare eller kontrolleras eller kan förväntas kontrolleras av samma fysiska eller juridiska personer som har ägarkontroll över en EES-försäkringsgivare (se avsnitt 5.3). I det fall en behörig myndighet i ett annat land inom EES har begärt att ett sådant ärende ska bedömas gemensamt, ska Finansinspektionen i enlighet med Solvens II-direktivet besluta i ärendet inom åtta månader från den dag då ansökan togs emot. Efter den tidens utgång bör den sökande ha rätt att begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls på motsvarande sätt som enligt gällande rätt gäller om Finansinspektionen inte har meddelat beslut i ett ärende om tillstånd att bedriva försäkringsrörelse inom sex månader från det att ansökan gavs in (21 kap. 5 § första stycket FRL).

För ett sådant ärende bör även i övrigt gälla detsamma som det som gäller enligt gällande rätt för ett ärende om förklaring av domstol att ett ärende om tillstånd att bedriva försäkringsrörelse onödigt uppehålls (21 kap. 5 § andra och tredje styckena FRL). En begäran om en förklaring av domstol att ett ärende onödigt uppehålls bör därmed göras hos allmän förvaltningsdomstol. Det bör dock tydliggöras att en begäran, oavsett ärendetyp, ska göras hos den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av Finansinspektionens beslut i samma ärende. Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätten. Om domstolen lämnar en förklaring ska ansökan anses ha avslagits av Finansinspektionen om beslut därefter inte har meddelats inom tidsfristen.

Anmälan till Eiopa vid avslag på en ansökan om tillstånd

Genom ändringsdirektivet införs ett krav i Solvens II-direktivet på att varje avslag på en ansökan om auktorisation att ska anmälas till Eiopa, inbegripet namnet på det ansökande företaget och skälen till att ansökan avslogs (artikel 25 fjärde stycket i Solvens II-direktivet). Eiopa ska ha en uppdaterad databas med sådan information och ge tillsynsmyndigheterna tillgång till databasen.

I gällande svensk rätt finns det inte något krav på Finansinspektionen att anmäla avslag på en ansökan om att bedriva försäkringsrörelse till Eiopa. Ett sådant krav bör därför införas. Denna skyldighet för Finansinspektionen bör lämpligen regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen kan meddela sådana föreskrifter med stöd av den s.k. restkompetensen (8 kap. 7 § första stycket 2 regeringsformen).

5.5Kvalificerade innehav

Regeringens bedömning

Ändringarna i reglerna i Solvens II-direktivet om kvalificerade innehav kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

Utredningens bedömning

Bedömningen från utredningen stämmer överens med regeringens bedömning.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning

I Solvens II-direktivet finns regler om kvalificerade innehav i försäkringsföretag (artiklarna 57–63). De är i svensk rätt genomförda i motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen (15 kap.).

Genom ändringsdirektivet görs vissa ändringar i några av dessa regler (artiklarna 58, 60, 62 och 63 i Solvens II-direktivet). Ändringarna är dock bara språkliga eller avser hänvisningar till numera upphävda EG-direktiv som har ersatts av EU-direktiv. Dessa ändringar kräver därför inte några lagstiftningsåtgärder.

6Proportionalitet

6.1Undantag beroende på storlek

Regeringens förslag

Följande belopp som inte får överskridas för att ett försäkringsföretag ska få beviljas undantag från bestämmelser om solvens, offentliggörande och grupptillsyn ska höjas: 1. beloppet för ett försäkringsföretags årliga tecknade bruttopremie-

inkomster från 5 400 000 till 15 000 000 euro 2. beloppet för ett försäkringsföretags totala försäkringstekniska

avsättningar från 26 600 000 till 50 000 000 euro 3. beloppet om ett försäkringsföretag ingår i en grupp, för gruppens

totala försäkringstekniska avsättningar från 26 600 000 till

50 000 000 euro.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens förslag.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Genom ändringsdirektivet höjs vissa belopp i Solvens II-direktivet som gäller för undantag från tillämpningsområdet för vissa regler i direktivet beroende på storlek (artikel 4.1 i Solvens II-direktivet).

När det gäller ett försäkringsföretags årliga tecknade bruttopremieinkomster får de enligt Solvens II-direktivet inte överstiga inte 15 000 000 euro, vilket innebär en höjning från hittillsvarande 5 400 000 euro. Ett försäkringsföretags totala försäkringstekniska avsättningar brutto får, inbegripet belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, inte överstiga 50 000 000 euro, vilket innebär en höjning från hittillsvarande 26 600 000 euro. Om ett försäkringsföretag ingår i en grupp får gruppens totala försäkringstekniska avsättningar brutto, inbegripet belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, inte överstiga 50 000 000 euro, vilket även det innebär en höjning från hittillsvarande 26 600 000 euro.

Reglerna i Solvens II-direktivet om undantag beroende på storlek har i svensk rätt genomförts i motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen (1 kap. 19 §, se även prop. 2015/16:9 s. 207–213 och 566–567). I lagen bör de nu aktuella beloppen höjas på samma sätt som i direktivet.

6.2Den allmänna proportionalitetsprincipen

Regeringens förslag

Vid tillämpning av den allmänna proportionalitetsprincipen i försäkringsrörelselagen, om att de rörelserättsliga reglerna om tillgångar, skulder, försäkringstekniska avsättningar, investeringar, kapitalbas, kapitalkrav, interna modeller, företagsstyrning, tillsynsrapportering och försäkringsgrupper ska tillämpas proportionellt i förhållande till arten, omfattningen och komplexiteten av riskerna i varje försäkringsföretags verksamhet, ska hänsyn tas till om ett försäkringsföretag har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens förslag.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Sveriges advokatsamfund anser att den nuvarande bestämmelsen om proportionalitet i försäkringsrörelselagen (4 kap. 5 § FRL) och dess motiv strider mot de krav som EU-rätten och Europakonventionsrätten ställer på 152 den svenska rättsordningen.

Skälen för regeringens förslag

Genom ändringsdirektivet görs ett tillägg i Solvens II-direktivet om att den allmänna proportionalitetsprincipen i det direktivet ska tillämpas särskilt när det gäller företag som klassificeras som små och icke-komplexa företag. Medlemsstaterna ska därigenom säkerställa att kraven Solvens IIdirektivet tillämpas på ett sätt som står i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i ett försäkringsföretags verksamhet, särskilt när det gäller företag som klassificeras som små och icke-komplexa företag (artikel 29.3).

I försäkringsrörelselagen anges att bestämmelserna i lagen om solvens, tillsyn och grupptillsyn ska tillämpas proportionellt i förhållande till arten, omfattningen och komplexiteten av riskerna i varje försäkringsföretags verksamhet, den s.k. allmänna proportionalitetsprincipen (4 kap. 5 §). Ändringen i Solvens II-direktivet bör i svensk rätt genomföras genom ett motsvarande tillägg i försäkringsrörelselagen. Vid tillämpningen av den allmänna proportionalitetsprincipen bör därmed hänsyn tas till om ett försäkringsföretag har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag.

Den allmänna proportionalitetsprincipen och dess tillämpningsområde behandlades vid genomförandet i svensk rätt av Solvens II-direktivet (se prop. 2015/16:9 s. 228–230). Det finns inte skäl att, som Sveriges advokatsamfund efterfrågar, nu göra en annan bedömning av principens tillämpningsområde.

6.3Proportionalitetsåtgärder

6.3.1Ny definition

Regeringens förslag

Med proportionalitetsåtgärder ska följande åtgärder avses: – att få använda en aktsam deterministisk värdering vid beräkningen av den bästa skattningen för försäkringsavtal som innehåller finansiella optioner och garantier om sådana optioner och garantier inte är väsentliga – att bara behöva utvärdera och se över företagets styrdokument minst vart femte år – att den som ansvarar för funktionen för riskhantering, funktionen för regelefterlevnad eller aktuariefunktionen också får ansvara för eller utföra uppgifter i en annan central funktion i företaget än funktionen för internrevision, ingå i styrelsen för företaget eller vara verkställande direktör i det – att inte behöva inte upprätta en plan för likviditetsriskhantering – att i den egna risk- och solvensbedömningen inte behöva redogöra för klimatförändringsscenarier och bedöma hur sådana scenarier påverkar företagets verksamhet – att i den egna risk- och solvensbedömningen inte behöva göra en bedömning av förhållanden som är oroande ur makrotillsynssynpunkt och som kan påverka företagets riskprofil, risktolerans-

gränser, affärsstrategi, försäkringsverksamhet eller investeringsbeslut och företagets totala solvensbehov och hur företagets verksamhet kan påverka den makroekonomiska utvecklingen och utvecklingen på finansmarknaderna och orsaka en systemrisk – att bara behöva genomföra en egen risk- och solvensbedömning minst vartannat år – att balansräkningen i företagets solvens- och verksamhetsrapport inte behöver vara föremål för revision – att i den del av solvens- och verksamhetsrapporten som är riktad till personer som är yrkesverksamma på de finansiella marknaderna bara offentliggöra de kvantitativa data som krävs enligt sådana tekniska standarder som avses i artikel 56 i Solvens II-direktivet – att bara behöva lämna in en regelbunden tillsynsrapport högst vart femte år – sådana åtgärder som anges i bestämmelser som har meddelats av Europeiska kommissionen med anledning av Solvens II-direktivet.

Utredningens förslag

Utredningen lämnar inte något förslag i denna fråga.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser berör inte frågan.

Finansinspektionen föreslår att det införs en definition av samtliga proportionalitetsåtgärder.

Skälen för regeringens förslag

Genom ändringsdirektivet införs i Solvens II-direktivet en definition av proportionalitetsåtgärder. Med proportionalitetsåtgärd avses i Solvens IIdirektivet varje åtgärd som föreskrivs i artiklarna 35.5a, 41, 45.1b, 45.5, 45a.5, 51.6, 51a.1, 77.8 och 144a.4 i direktivet eller varje åtgärd som föreskrivs i de delegerade akter som antas enligt direktivet och som uttryckligen är tillämplig på små och icke-komplexa företag i enlighet med artikel 29c (artikel 13.43).

Regeringen instämmer med Finansinspektionen att det bör införas en definition av proportionalitetsåtgärder även i försäkringsrörelselagen. Med proportionalitetsåtgärder bör, i enlighet med Solvens II-direktivet, avses en sådan åtgärd som anges i de bestämmelser i försäkringsrörelselagen som genomför de nu aktuella artiklarna i direktivet och sådana åtgärder som anges i delegerade akter som antas med stöd av Solvens II-direktiv och som uttryckligen är tillämpliga på små och icke-komplexa företag. Detta bör anges genom hänvisningar till de åtgärder som nu föreslås. I huvudsak rör det sig om olika former av lättnader i förhållande till det som annars gäller, t.ex. att ett företag får lämna in en regelbunden tillsynsrapport mer sällan eller undantag från kravet på revision av en balansräkning. Det rör sig även om att Finansinspektionen i vissa fall inte får ställa ytterligare krav. När det gäller de enskilda åtgärderna, se avsnitten 6.3.3 och 6.3.5.

6.3.2Klassificering som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag

Regeringens förslag

Ett försäkringsföretag ska få klassificeras som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag om vissa villkor är uppfyllda. Ett företag som uppfyller de villkoren ska få anmäla till Finansinspektionen att det har för avsikt att klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag. En sådan anmälan ska innehålla 1. uppgifter som visar att försäkringsföretaget uppfyller villkoren för

en klassificering som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag 2. en försäkran om att företaget inte planerar några strategiska beslut

som skulle leda till att villkoren inte uppfylls under de kommande

tre åren 3. uppgifter om vilka proportionalitetsåtgärder som försäkrings-

företaget avser att använda.

Finansinspektionen ska inom två månader från det att en anmälan lämnats få motsätta sig att ett försäkringsföretag klassificeras som ett litet eller icke-komplext försäkringsföretag. Inspektionen ska bara få motsätta sig en klassificering om försäkringsföretaget 1. inte uppfyller villkoren för en klassificering 2. inte uppfyller solvenskapitalkravet utan användning av övergångs-

bestämmelser eller övergångsåtgärder eller 3. har en andel av den svenska marknaden för liv- eller skade-

försäkring som överstiger 5 procent.

Om Finansinspektionen inte inom två månader har motsatt sig en klassificering, ska ett försäkringsföretag klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag efter den tiden. Om Finansinspektionen inom två månader har fattat ett beslut att ett försäkringsföretag uppfyller villkoren, ska företaget klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag från och med dagen för beslutet.

Regeringens bedömning

Kraven i Solvens II-direktivet att tillsynsmyndigheterna ska ange skälen för ett beslut att motsätta sig klassificeringen av ett företag som ett litet och icke-komplext företag och skriftligen meddela det berörda företaget kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i huvudsak överens med regeringens förslag och bedömning. Utredningen föreslår att det ska införas bestämmelser i lag även om att Finansinspektionen ska motivera ett beslut om att motsätta sig en klassificering som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag och skriftligen underrätta det berörda företaget.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Finansinspektionen anser att uttrycket ”mottagen återförsäkring” bör användas i stället för ”återförsäkring som accepterats”. Inspektionen anser även att det bör klargöras att villkoret om intern modell omfattar både en partiell och en fullständig intern modell.

Svensk Försäkring anser att terminologin för små och icke-komplexa företag i lagförslaget bör ses över och att det bör förtydligas vad som avses med försäkringar som utfärdats i en annan medlemsstat.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Villkor för klassificering

Genom ändringsdirektivet införs regler i Solvens II-direktivet om kriterier för identifiering av små och icke-komplexa företag. Medlemsstaterna ska säkerställa att företag klassificeras som små och icke-komplexa företag om företaget under de två på varandra följande räkenskapsåren direkt före en sådan klassificering uppfyller vissa kriterier (artikel 29a.1 i Solvens IIdirektivet). Villkoren varierar utifrån den verksamhet som det enskilda försäkringsföretaget bedriver, liv- eller skadeförsäkring, både liv och skadeförsäkring eller captive. För företag som bedriver livförsäkringsverksamhet och företag som bedriver både liv- och skadeförsäkringsverksamhet gäller bl.a. att undergruppen för ränterisk inte får utgöra mer än 5 procent av de försäkringstekniska avsättningar brutto och att de årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från försäkringar som utfärdas i andra medlemsstater än den hemmedlemsstat där företaget erhållit auktorisation inte får överstiga vissa tröskelvärden (artikel 29a.1 första stycket a i Solvens II-direktivet). Motsvarande villkor anges för företag som bedriver skadeförsäkringsverksamhet och företag som bedriver både liv- och skadeförsäkringsverksamhet (artikel 29a.1 första stycket b i Solvens IIdirektivet).

För företag som har haft auktorisation under de två senaste räkenskapsåren ska uppfyllelsen av villkoren bedömas med avseende på det senaste räkenskapsår som föregått klassificeringen eller, om de har haft auktorisationen inom de senaste tolv månaderna, med avseende på verksamhetsplanen (artikel 29a.2 i Solvens II-direktivet).

Vissa företag få inte klassificeras som små och icke-komplexa företag (artikel 29a.3 i Solvens II-direktivet). Det gället t.ex. företag som använder en godkänd partiell eller fullständig intern modell vid beräkningen av solvenskapitalkravet.

Reglerna i Solvens II-direktivet om klassificering som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag och villkor för en sådan klassificering bör i svensk rätt genomföras i motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen.

Som anges ovan gäller olika villkor för en klassificering som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag utifrån den verksamhet som ett försäkringsföretag bedriver, dvs. om försäkringsföretaget bedriver livförsäkringsrörelse eller både liv- och skadeförsäkringsrörelse (artikel 29a.1 a), om försäkringsföretaget bedriver skadeförsäkringsrörelse eller

både liv- och skadeförsäkringsrörelse (artikel 29a.1 b) eller om försäkringsföretaget bedriver både liv- och skadeförsäkringsrörelse (artikel 29a.1 c). Försäkringsföretag som bedriver både liv- och skadeförsäkringsrörelse omfattas således av mer än en regel i direktivet. Även om villkoren i de enskilda reglerna är delvis överlappande torde det mest lämpliga vara att även i genomförandet i svensk rätt behålla denna uppdelning, dvs. med villkor för försäkringsföretag som bedriver livförsäkringsrörelse eller både liv- och skadeförsäkringsrörelse, för försäkringsföretag som bedriver skadeförsäkringsrörelse eller både livoch skadeförsäkringsrörelse och för försäkringsföretag som bedriver både liv- och skadeförsäkringsrörelse.

Regeringen instämmer med Svensk Försäkring att detta genomgående bör benämnas på ett och samma sätt. Ett försäkringsföretag bör därmed få klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag om det uppfyller vissa villkor. Ett sådant företag bör benämnas försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag.

Svensk Försäkring anser även att det bör tydliggöras vad som avses med försäkringar som utfärdas i andra medlemsstater än den hemmedlemsstat där företaget fått auktorisation. Utgångspunkten är att ett försäkringsföretag bara ska få klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag om det kan anses som ett mindre företag och företag av mindre komplexitet än genomsnittet (skäl 14 i ändringsdirektivet). En gränsöverskridande verksamhet ökar i normalfallet komplexiteten ett försäkringsföretags verksamhet. Likväl är det inte uteslutet att även ett försäkringsföretag som bedriver gränsöverskridande verksamhet ska få klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag (se t.ex. artikel 29a.1 första stycket a ii i Solvens II-direktivet). Dock bör verksamheten i det andra landet vara begränsad. Tröskelvärdena bör därmed bestämmas utifrån de årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från verksamhet i ett annat land inom EES (jfr artikel 152aa.1 i Solvens IIdirektivet).

När det gäller villkoren för en klassificering som avser återförsäkring bör det, som Finansinspektionen framför, avse mottagen återförsäkring.

Ett försäkringsföretag bör inte få klassificeras som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag om det använder interna modeller. Som Finansinspektionen framför, bör detta gälla användning av en fullständig eller partiell intern modell (se 9 kap. 1 § FRL).

Anmälan om klassificering

Genom ändringsdirektivet införs också regler i Solvens II-direktivet om förfarandet för att klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag. Medlemsstaterna ska säkerställa att företag som uppfyller kriterierna för klassificering får anmäla detta till tillsynsmyndigheten i syfte att klassificeras som små och icke-komplexa företag (artikel 29b.1 i Solvens II-direktivet). Ett försäkringsföretag ska lämna in en anmälan till tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där den tidigare auktorisation beviljades. En anmälan ska innehålla belägg för att alla kriterier som är tillämpliga på företaget uppfylls, en försäkran om att företaget inte planerar några strategiska förändringar som skulle leda till att något av kriterierna inte uppfylls under de närmaste tre åren och uppgift

om vilka proportionalitetsåtgärder som företaget avser att använda, särskilt om det planerar att tillämpa förenklande bästa skattningar, samt om företaget planerar att tillämpa den förenklade metoden för att beräkna försäkringstekniska avsättningar (artikel 29b.2 i Solvens II-direktivet).

En tillsynsmyndighet får inom två månader från mottagandet av en fullständig anmälan motsätta sig att ett företag klassificeras som ett litet eller icke-komplext företag av skäl som uteslutande gäller bristande uppfyllelse av kriterierna, underskridande av solvenskapitalkravet, bedömt utan användning av någon övergångsbestämmelse eller övergångsåtgärd eller att företaget står för över 5 procent av livmarknaden eller i tillämpliga fall skademarknaden i företagets hemmedlemsstat (artikel 29b.3 i Solvens II-direktivet). Ett beslut av en tillsynsmyndighet att motsätta sig klassificeringen av ett företag som ett litet och icke-komplext företag ska ange skälen till det och skriftligen meddelas det berörda företaget. I avsaknad av ett sådant beslut ska företaget klassificeras som ett litet och icke-komplext företag fr.o.m. utgången av tvåmånadersperioden. Om tillsynsmyndigheten före utgången av tvåmånadersperioden har utfärdat ett beslut som bekräftar att kriterierna är uppfyllda, ska företaget klassificeras som ett litet och icke-komplext företag fr.o.m. dagen för ett sådant beslut (artikel 29b.4 i Solvens II-direktivet). Om en begäran tas emot av en tillsynsmyndighet inom de första sex månaderna från den 30 januari 2027 ska den perioden förlängas till fyra månader (artikel 29b.5 i Solvens II-direktivet).

Motsvarande bestämmelser om förfarandet för klassificering som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag bör tas in i försäkringsrörelselagen. Därmed bör ett försäkringsföretag som uppfyller villkoren för en klassificering som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag få anmäla till Finansinspektionen att företaget har för avsikt att klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag. En sådan anmälan bör innehålla uppgifter som visar att försäkringsföretaget uppfyller villkoren för en klassificering, en försäkran om att företaget inte planerar några strategiska beslut som skulle leda till att villkoren inte uppfylls under de kommande tre åren. En anmälan bör också innehålla uppgifter om de proportionalitetsåtgärder som företaget avser att använda.

Efter en anmälan bör Finansinspektionen inom två månader ha möjlighet att motsätta sig en klassificering som ett litet eller icke-komplext försäkringsföretag. Inspektionen bör, i enlighet med Solvens II-direktivet, bara få motsätta sig en klassificering om försäkringsföretaget inte uppfyller villkoren för en klassificering, inte uppfyller solvenskapitalkravet utan användning av någon av vissa övergångsbestämmelser eller övergångsåtgärder eller har en andel av den svenska marknaden för liv- eller skadeförsäkring som överstiger 5 procent. Enligt direktivet ska en tillsynsmyndighet som motsätter sig en klassificering ange skälen för det och skriftligen meddela det berörda företaget (artikel 29b.4 första stycket). I förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser för Finansinspektionen om motivering och information om beslut. Bland annat gäller att ett beslut som kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt ska innehålla en klargörande motivering om det inte är uppenbart obehövligt, och att en motivering ska innehålla uppgifter om vilka föreskrifter som har tillämpats och vilka omständigheter som har varit avgörande för myndig- 158 hetens ställningstagande (32 §). Att Finansinspektionen ska informera de

berörda företagen följer även det av förvaltningslagen (33 §). Detta tillgodoser fullt ut kravet i Solvens II-direktivet (artikel 29b.4) att en tillsynsmyndighet, om den motsätter sig en klassificering som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag, ska ange skälen för det och skriftligen meddela det berörda företaget. Regeringen anser därmed, till skillnad från utredningen, att det inte bör anges i försäkringsrörelselagen att Finansinspektionen ska motivera ett beslut och underrätta företaget om det.

Om Finansinspektionen inte inom två månader motsätter sig en klassificering, ska ett försäkringsföretag klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag efter utgången av den tiden, dvs. två månader efter att en fullständig anmälan har lämnats in. Om inspektionen inom två månader har fattat ett beslut om att ett försäkringsföretag uppfyller villkoren, ska företaget i stället anses klassificerat som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag från och med dagen för beslutet.

För en anmälan som lämnas in till Finansinspektionen inom de första sex månaderna från den 30 januari 2027, se avsnitt 14.2.

I avsnitt 6.3.3 föreslås att ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag ska få använda proportionalitetsåtgärder. I avsnitt 6.3.4 föreslås vad som ska gälla om ett sådant försäkringsföretag inte längre uppfyller villkoren för att vara klassificerat som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag.

6.3.3Ett litet och icke-komplext försäkringsföretag får använda proportionalitetsåtgärder

Regeringens förslag

Ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag ska få använda proportionalitetsåtgärder. Inom ett år från en klassificering ska ett sådant försäkringsföretag underrätta Finansinspektionen om vilka proportionalitetsåtgärder som det använder. Ett försäkringsföretag ska omedelbart underrätta Finansinspektionen om det avser att ändra användningen av proportionalitetsåtgärder.

Finansinspektionen ska få begära att ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag inte använder en eller flera proportionalitetsåtgärder, om 1. företaget inte uppfyller solvenskapitalkravet eller det finns risk för

detta under de närmaste tre månaderna utan användning av

övergångsbestämmelser eller övergångsåtgärder 2. företagets företagsstyrningssystem inte säkerställer att företaget

styrs på ett sunt och ansvarsfullt sätt eller 3. väsentliga förändringar i företagets riskprofil kan leda till betydande

brister när det gäller att uppfylla något av villkoren för att

klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i överens med regeringens förslag. 159

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

I avsnitt 6.3.2 föreslås att ett försäkringsföretag ska få klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag.

Genom ändringsdirektivet regleras också i Solvens II-direktivet särskilt ett litet och icke-komplext försäkringsföretags användning av proportionalitetsåtgärder. Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkringsföretag som har klassificerats som små och icke-komplexa företag får använda alla proportionalitetsåtgärder (artikel 29c.1 i Solvens IIdirektivet). En tillsynsmyndighet får dock, om den hyser allvarliga farhågor när det gäller riskprofilen för ett litet och icke-komplext företag, begära att det berörda företaget avstår från att använda en eller flera av proportionalitetsåtgärderna, förutsatt att den begäran vederbörligen motiveras skriftligen med hänvisning till de specifika farhågorna om företagets riskprofil. Allvarliga farhågor ska anses finnas om solvenskapitalkravet underskrids eller om det finns en risk för att det underskrids under de följande tre månaderna, i tillämpliga fall bedömt utan användning av någon övergångsbestämmelse eller övergångsåtgärd. Allvarliga farhågor ska också anses finnas om företagets företagsstyrningssystem är inte ändamålsenligt eller väsentliga förändringar i företagets riskprofil kan leda till väsentligt bristande uppfyllelse av något av kriterierna för klassificeringen som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag (artikel 29c.2 i Solvens II-direktivet).

Motsvarande bestämmelser bör tas in i försäkringsrörelselagen. Ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag bör därmed få använda proportionalitetsåtgärder. För vad som avses med proportionalitetsåtgärder, se avsnitt 6.3.1. Ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag bör inom ett år från en klassificering underrätta Finansinspektionen om vilka åtgärder som det använder. Vidare bör försäkringsföretaget omedelbart underrätta Finansinspektionen om det avser att ändra användningen av åtgärder.

Finansinspektionen bör få begära att ett försäkringsföretag avstår från att använda en eller flera proportionalitetsåtgärder. Det bör dock bara gälla om inspektionen hyser allvarliga farhågor om riskprofilen hos ett försäkringsföretag. I enlighet med Solvens II-direktivet (artikel 29c.2) bör det gälla om ett försäkringsföretag inte uppfyller solvenskapitalkravet eller om det finns risk för att företaget inte gör det under de närmaste tre månaderna utan användning av övergångsbestämmelser eller övergångsåtgärder. Inspektionen bör också få begära att ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag inte använder proportionalitetsåtgärder om företagets företagsstyrningssystem inte säkerställer att företaget styrs på ett sunt och ansvarsfullt sätt eller om väsentliga förändringar i företagets riskprofil kan leda till betydande bristande uppfyllelse av något av villkoren för en klassificering som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag.

I avsnitt 6.3.4 föreslås vad som ska gälla om ett försäkringsföretag inte längre uppfyller villkoren för att vara klassificerat som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag.

6.3.4Om villkoren för klassificering som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag inte längre är uppfyllda

Regeringens förslag

Ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag ska snarast möjligt underrätta Finansinspektionen om det inte längre uppfyller villkoren för en sådan klassificering. Om försäkringsföretaget under två på varandra följande år fortsatt inte uppfyller ett villkor, ska företaget underrätta Finansinspektionen om det och upphöra med att klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag från och med närmast följande räkenskapsår.

Ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag ska om en omständighet som utesluter en klassificering som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag har inträffat, underrätta Finansinspektionen och upphöra med att klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag från och med det närmast följande räkenskapsåret.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens förslag.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

I avsnitt 6.3.2 föreslås att ett försäkringsföretag ska få klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag.

Genom ändringsdirektivet införs även regler i Solvens II-direktivet om när en klassificering som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag ska upphöra. Ett försäkringsföretag ska vara klassificerat som ett litet och ickekomplext företag så länge klassificeringen inte upphör. Om ett litet och icke-komplext företag inte längre uppfyller något av kriterierna, ska det utan dröjsmål informera tillsynsmyndigheten. Om villkoren kontinuerligt inte uppfylls under två på varandra följande år, ska företaget informera tillsynsmyndigheten om detta och upphöra att klassificeras som ett litet och icke-komplext företag fr.o.m. med det följande räkenskapsåret. Om ett företag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext företag uppfyller något av uteslutningskriterierna, ska det utan dröjsmål informera tillsynsmyndigheten om detta och upphöra att klassificeras som ett litet

och icke-komplext företag fr.o.m. påföljande räkenskapsår (artikel 29b.6 i Solvens II-direktivet).

Liksom för klassificeringen som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag bör det tas in bestämmelser i försäkringsrörelselagen om upphörande av en klassificering. Ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag bör underrätta Finansinspektionen om det inte längre uppfyller villkoren för en klassificering. Om ett försäkringsföretag under två på varandra följande kalenderår fortsatt inte uppfyller ett villkor, bör företaget dels underrätta Finansinspektionen, dels upphöra med klassificeringen. Klassificeringen som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag bör då upphöra fr.o.m. närmast följande räkenskapsår. I vissa fall bör ett försäkringsföretag underrätta Finansinspektionen och upphöra med att en klassificering som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag redan fr.o.m. närmast följande räkenskapsår. Detta bör gälla om företaget har fått tillstånd att använda en fullständig eller partiell intern modell vid beräkningen av solvenskapitalkravet, om företaget har blivit moderföretag i ett finansiellt konglomerat eller i en grupp som ska omfattas av grupptillsyn och gruppen klassificeras som en liten och icke-komplex grupp (se avsnitt 6.3.6), om företaget har blivit moderföretag till ett företag inom en annan finansiell sektor eller om företaget har börjat förvalta vissa typer av pensionsfonder, om värdet av en sådan pensionsfonds tillgångar överstiger 1 000 000 000 euro. Ett försäkringsföretag bör i båda fallen underrätta Finansinspektionen så snart det är möjligt.

6.3.5Försäkringsföretag som inte har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag

Regeringens förslag

Ett försäkringsföretag som inte har klassificerats som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag ska, efter tillstånd av Finansinspektionen, få använda vissa proportionalitetsåtgärder.

En ansökan om att få använda proportionalitetsåtgärder ska innehålla 1. en förteckning över de proportionalitetsåtgärder som försäkrings-

företaget avser att använda och skälen för det 2. information om försäkringsföretagets riskprofil 3. en försäkran om att försäkringsföretaget inte planerar några

strategiska beslut som skulle påverka företagets riskprofil under de

kommande tre åren.

Finansinspektionen ska fatta ett beslut inom två månader från det att en ansökan har lämnats in. Om Finansinspektionen begär in kompletterande uppgifter som är nödvändiga för att bedöma en ansökan, ska tiden för ett beslut förlängas. En ytterligare begäran om komplettering ska inte påverka tiden för Finansinspektionen att underrätta försäkringsföretaget om sitt beslut.

Ett försäkringsföretag som har fått tillstånd att använda proportionalitetsåtgärder ska underrätta Finansinspektionen om

162 företaget inte längre använder åtgärderna.

Om ett försäkringsföretags riskprofil ändras, ska Finansinspektionen få återkalla eller ändra ett tillstånd om att använda proportionalitetsåtgärder.

Regeringens bedömning

Kraven i Solvens II-direktivet att en tillsynsmyndighet ska motivera och skriftligen meddela ett försäkringsföretag om ett beslut om användning av proportionalitetsåtgärder tillgodoses genom gällande rätt och kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i huvudsak överens med regeringens förslag. Utredningen föreslår att det ska införas bestämmelser i lag även om att Finansinspektionen ska motivera beslut om proportionalitetsåtgärder och informera företag om sådana beslut.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Användning av proportionalitetsåtgärder

Genom ändringsdirektivet införs i Solvens II-direktivet, utöver regler om proportionalitetsåtgärder för försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag (se avsnitt 6.3.2), regler om proportionalitetsåtgärder för andra försäkringsföretag, dvs. försäkringsföretag som inte har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag. Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkringsföretag som inte klassificerats som små och icke-komplexa företag endast får använda de proportionalitetsåtgärder som föreskrivs i artiklarna 35.5a, 41, 45.1b, 45.5, 77.8 och 144a.4 i direktivet samt sådana proportionalitetsåtgärder som föreskrivs i delegerade akter och som är både uttryckligen tillämpliga på små och icke-komplexa företag och identifieras vid tillämpning av den här artikeln, efter förhandsgodkännande från tillsynsmyndigheten (artikel 29d.1 första stycket i Solvens II-direktivet).

Reglerna i Solvens II-direktivet om användning av proportionalitetsåtgärder för ett försäkringsföretag som inte har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag bör i svensk rätt genomföras i motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen. Därmed bör även ett försäkringsföretag som inte har klassificerats som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag få använda proportionalitetsåtgärder.

I Solvens II-direktivet anges att ett försäkringsföretag som inte har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag bara får använda de proportionalitetsåtgärder som föreskrivs i artiklarna 35.5a, 41, 45.1b, 45.5, 77.8 och 144a.4 samt sådana proportionalitetsåtgärder som föreskrivs i delegerade och som är både uttryckligen tillämpliga på små och icke-komplexa företag i enlighet med artikel 29c och identifieras vid tillämpning av den här artikeln (artikel 29d.1 första stycket). I artiklarna

anges i vissa fall att en åtgärd gäller både försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag och försäkringsföretag som inte har klassificerats som ett sådant företag men i stället har fått tillstånd att använda proportionalitetsåtgärder (se t.ex. artikel 144a.4 i Solven II-direktivet). När det gäller den regelbundna tillsynsrapporten anges dock bara att åtgärden gäller för ett litet och ickekomplext försäkringsföretag, detta trots att åtgärden anges som en proportionalitetsåtgärd för ett försäkringsföretag som inte har klassificerats som ett sådant försäkringsföretag (se artikel 35.5a i Solvens II-direktivet). När det gäller de allmänna krav på företagsstyrningen (artikel 41 i Solvens II-direktivet) anges ett åtgärden om ansvariga personer gäller den både för försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag och för ett försäkringsföretag som inte har klassificerats som ett sådant företag men fått tillstånd att använda proportionalitetsåtgärder (artikel 41.2a i Solvens II-direktivet). Åtgärden om styrdokument gäller dock uttryckligen bara för ett försäkringsföretag som har klassificerat som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag (artikel 41.3 i Solvens II-direktivet). Rimligen bör ett försäkringsföretag som inte har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag få använda samtliga proportionalitetsåtgärder som ryms inom uppräkningen i artikel 29d.1 första stycket i Solvens II-direktivet (jämför även artiklarna 327b–327g i Solvens II-förordningen).

Ansökan om tillstånd

Genom ändringsdirektivet införs även regler i Solvens II-direktivet om förfarandet för att få använda proportionalitetsåtgärder. Ett försäkringsföretag ska lämna in en skriftlig begäran om godkännande till tillsynsmyndigheten. En sådan begäran ska bl.a. innehålla en förteckning över de proportionalitetsåtgärder som företaget avser att använda och skälen till att de är motiverade med tanke på arten, omfattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna i företagets verksamhet och all annan väsentlig information om företagets riskprofil (artikel 29d.1 andra stycket i Solvens II-direktivet).

Motsvarande bestämmelser om förfarandet för att få använda proportionalitetsåtgärder bör tas in i försäkringsrörelselagen. För att stämma överens med terminologin i försäkringsrörelselagen bör detta benämnas som en ansökan om tillstånd att använda proportionalitetsåtgärder. En sådan ansökan bör ges in till Finansinspektionen och innehålla en förteckning över de åtgärder som försäkringsföretaget avser att använda och skälen för att de är motiverade med hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten av riskerna i företagets verksamhet. En ansökan bör också innehålla information om försäkringsföretagets riskprofil och en försäkran om att försäkringsföretaget inte planerar några strategiska beslut som skulle påverka företagets riskprofil under kommande tre kalenderår.

Prövning av en ansökan

Genom ändringsdirektivet införs det också regler i Solvens II-direktivet om prövningen av en ansökan om att få använda proportionalitetsåtgärder. Tillsynsmyndigheten ska inom två månader från mottagandet av en

begäran om att använda proportionalitetsåtgärder bedöma begäran och informera företaget om sitt godkännande eller avslag samt om de beviljade proportionalitetsåtgärder vars användning har godkänts. Om tillsynsmyndigheten godkänner användning av proportionalitetsåtgärder på vissa villkor, ska villkoren motiveras i beslutet om godkännande. Tillsynsmyndighetens beslut att motsätta sig användning av en eller flera proportionalitetsåtgärder ska meddelas skriftligen och innehålla skälen för beslutet. Skäl för att villkora eller motsätta sig användning av proportionalitetsåtgärder ska ha anknytning till företagets riskprofil (artikel 29d.2 i Solvens II-direktivet). En tillsynsmyndighet får begära ytterligare information som är nödvändig för att slutföra bedömning av en begäran. Perioden för bedömningen ska upphöra att löpa fr.o.m. dagen för tillsynsmyndighetens första begäran till och med dagen för mottagandet av det berörda företagets svar på begäran. Eventuella ytterligare begäranden från tillsynsmyndigheten ska inte leda till att bedömningsperioden upphör att löpa (artikel 29d.3 i Solvens II-direktivet). Om en begäran tas emot av en tillsynsmyndighet före den 31 juli 2027 ska perioden för en bedömning vara fyra månader (artikel 29d.4 i Solvens II-direktivet).

Ett godkännande att använda proportionalitetsåtgärder får ändras eller återkallas när som helst om försäkringsföretagets riskprofil har förändrats. Varje beslut av en tillsynsmyndighet att ändra eller återkalla ett godkännandet ska ange skälen till det och ska skriftligen meddelas det berörda företaget (artikel 29d.5 i Solvens II-direktivet).

Motsvarandet bestämmelser för prövningen av en ansökan om att få använda proportionalitetsåtgärder bör tas in i försäkringsrörelselagen. Finansinspektionen bör fatta ett beslut inom två månader från det att en ansökan har lämnats in till inspektionen. Om Finansinspektionen begär in kompletterande uppgifter bör fristen förlängas. Detta bör dock bara gälla om det rör sig om uppgifter som är nödvändiga för att bedöma en ansökan. En ytterligare begäran om komplettering bör inte påverka denna frist. Fristen bör därmed inte börja löpa förrän en ansökan är komplett.

För en ansökan som lämnas in till Finansinspektionen före den 1 november 2027, se avsnitt 14.2.

I förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om motivering av och underrättelse av ett beslut. Bland annat gäller att ett beslut som kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt ska innehålla en klargörande motivering om det inte är uppenbart obehövligt, och att en motivering ska innehålla uppgifter om vilka föreskrifter som har tillämpats och vilka omständigheter som har varit avgörande för myndighetens ställningstagande (32 §). Att Finansinspektionen ska informera ett berört försäkringsföretag följer även det av förvaltningslagen (33 §). Detta tillgodoser kraven i Solvens II-direktivet om att en tillsynsmyndighet ska motivera vissa beslut om användning av proportionalitetsåtgärder och informera ett företag om ett godkännande eller avslag samt om de beviljade proportionalitetsåtgärder vars användning har godkänts (artikel 29d.2 och 29d.5 i Solvens II-direktivet). Det krävs därmed inte några lagstiftningsåtgärder för att uppfylla dessa krav i direktivet.

Ett försäkringsföretag som har fått tillstånd att använda proportionalitetsåtgärder bör underrätta Finansinspektionen om företaget inte längre använder sådana åtgärder. Om ett försäkringsföretags riskprofil

ändras, bör Finansinspektionen återkalla eller ändra ett tillstånd om att använda proportionalitetsåtgärder.

6.3.6En liten och icke-komplex grupp

Regeringens förslag

Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, klassificera en grupp som en liten och icke-komplex grupp om gruppen uppfyller vissa villkor.

En grupp ska bara få klassificeras som en liten och icke-komplex grupp om gruppen under de två senaste räkenskapsåren direkt före en sådan klassificering uppfyller villkoren. Om gruppen har omfattats av grupptillsyn i mindre än två år, ska bedömningen baseras på det senaste räkenskapsåret.

En grupp ska inte få klassificeras som en liten och icke-komplex grupp om 1. gruppen är ett finansiellt konglomerat 2. minst ett dotterföretag i gruppen är ett anknutet företag från en

annan finansiell sektor eller 3. gruppen har fått tillstånd att använda en fullständig eller partiell

intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapital-

kravet.

Bestämmelserna om förfarandet för att klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag och om ett sådant företags användning av och underrättelse om de proportionalitetsåtgärder som gäller för ett enskilt försäkringsföretag ska i tillämpliga delar gälla på gruppnivå.

Bestämmelserna om förfarandet för en klassificering som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag ska tillämpas på nivån för det försäkringsföretag, försäkringsholdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag som är yttersta moderföretag i gruppen eller det moderföretag som särskilt utsetts.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens förslag.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Villkor för klassificering

Genom ändringsdirektivet införs, på motsvarande sätt som för enskilda försäkringsföretag, regler i Solvens II-direktivet om användning av proportionalitetsåtgärder på gruppnivå. En grupp som omfattas av fullständig grupptillsyn ska av grupptillsynsmyndigheten klassificeras som en liten och icke-komplex grupp, om gruppen uppfyller vissa kriterier

på gruppnivå för de två senaste räkenskapsåren direkt före en sådan klassificering (artikel 213a.1 första stycket i Solvens II-direktivet). Villkoren varierar utifrån den verksamhet som bedrivs inom en grupp, liveller skadeförsäkringsrörelse, och vilken metod som används för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet (se artikel 213a.1 första och andra styckena i Solvens II-direktivet). Grupper som har omfattats av fullständig grupptillsyn i mindre än två år ska bara beakta det senaste räkenskapsåret när de bedömer om de uppfyller villkoren för en klassificering (artikel 213a.3 i Solvens II-direktivet). Vissa grupper ska aldrig klassificeras som en liten och icke-komplex grupp. Det gäller grupper som är finansiella konglomerat, grupper där minst ett dotterföretag är ett anknutet företag inom en annan finansiell sektor eller en grupp som använder en godkänd partiell eller fullständig intern modell för att beräkna sitt solvenskapitalkrav på gruppnivå (artikel 213a.4).

Motsvarande bestämmelser om klassificering som en liten och ickekomplex grupp bör tas in i försäkringsrörelselagen. Finansinspektionen bör därmed klassificera en grupp som en liten och icke-komplex grupp om den uppfyller de för gruppen relevanta villkoren för en sådan klassificering. Detta bör dock bara gälla när inspektionen är grupptillsynsmyndighet för gruppen i fråga. I enlighet med Solvens II-direktivet bör en grupp bara få klassificeras som en liten och icke-komplex grupp om den under de två senaste räkenskapsåren direkt före en sådan klassificering uppfyller villkoren. Om gruppen har omfattats av grupptillsyn i mindre än två år bör bedömningen baseras på det senaste räkenskapsåret.

I enlighet med Solvens II-direktivet bör det också tas in en bestämmelse i försäkringsrörelselagen om grupper som inte får klassificeras som en liten och icke-komplext grupp. Detta bör gälla om gruppen är ett finansiellt konglomerat, om minst ett dotterföretag i gruppen är ett anknutet företag från en annan finansiell sektor eller gruppen har fått tillstånd att använda en fullständig eller partiell intern modell för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet.

Klassificering och underrättelse om proportionalitetsåtgärder Genom ändringsdirektivet införs även regler i Solvens II-direktivet om förfarandet för klassificering som en liten och icke-komplex grupp (se avsnitt 6.3.2 när det gäller klassificering av ett enskilt försäkringsföretag som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag). Det som gäller för klassificeringen av enskilda försäkringsföretag som små och ickekomplexa (artikel 29b) ska i tillämpliga delar tillämpas på nivån för det försäkrings- eller återförsäkringsföretag, försäkringsholdingbolag eller blandade finansiella holdingföretag som är moderföretag som har det yttersta ägarintresset (artikel 213a.2 i Solvens II-direktivet). Detta gäller även det som gäller för enskilda försäkringsföretag om användning av proportionalitetsåtgärder av företag som klassificeras som små och ickekomplexa (artikel 29c) och om övervakning av användningen av proportionalitetsåtgärder (artikel 29e).

Motsvarande bestämmelser bör tas in i försäkringsrörelselagen. Därmed bör bestämmelserna om förfarandet för klassificering som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag och om användning av och underrättelse om de proportionalitetsåtgärder som ett sådant försäkringsföretag

använder gälla i tillämpliga delar för en grupp. Bestämmelserna om förfarandet för klassificering som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag bör tillämpas på nivån för det försäkringsföretag, försäkringsholdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag som är yttersta moderföretag i gruppen eller det moderföretag som särskilt utsetts.

6.3.7En grupp som inte har klassificerats som en liten och icke-komplex grupp

Regeringens förslag

En grupp som inte har klassificerats som en liten och icke-komplex grupp ska, efter tillstånd av Finansinspektionen om inspektionen är grupptillsynsmyndighet, få använda vissa proportionalitetsåtgärder.

Bestämmelserna om förfarandet för och användning av proportionalitetsåtgärder för ett försäkringsföretag som inte har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag ska i tillämpliga delar gälla på gruppnivå.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens förslag.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Genom ändringsdirektivet införs i Solvens II-direktivet, utöver regler om klassificering som en liten och icke-komplex grupp (se avsnitt 6.3.6), regler om proportionalitetsåtgärder för andra grupper, dvs. grupper som inte har klassificerats som en liten och icke-komplex grupp. För sådana grupper ska de regler som gäller för enskilda försäkringsföretag, dvs. på enskild nivå, om användning av proportionalitetsåtgärder av företag som inte har klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag (artikel 29d) och om övervakning av användningen av proportionalitetsåtgärder (artikel 29e) gälla i tillämpliga delar (artikel 213a.5 i Solvens IIdirektivet).

Motsvarande bestämmelser om användning av proportionalitetsåtgärder på gruppnivå bör tas in i försäkringsrörelselagen. En grupp som inte har klassificerats som en liten och icke-komplex grupp bör därmed få använda vissa proportionalitetsåtgärder. Liksom för enskilda försäkringsföretag bör det krävas tillstånd av Finansinspektionen (se avsnitt 6.3.5). Finansinspektionen bör pröva en fråga om användning av proportionalitetsåtgärder om inspektionen är grupptillsynsmyndighet för gruppen. Vidare bör bestämmelserna som gäller på enskild nivå för ett försäkringsföretag som inte har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag om förfarandet för och användning av proportionalitetsåtgärder

gälla i tillämpliga delar för en grupp. För bestämmelserna för enskilda försäkringsföretag, se avsnitt 6.3.5.

6.3.8Försäkringsföretag med undantag beroende på storlek och verksamhet

Regeringens förslag

Ett försäkringsföretag som har beviljats undantag beroende på storlek och verksamhet ska få använda samma proportionalitetsåtgärder som ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag.

Försäkringsföretaget ska underrätta Finansinspektionen om vilka proportionalitetsåtgärder som företaget använder. Ett företag ska omedelbart underrätta Finansinspektionen om det avser att ändra användningen av proportionalitetsåtgärder.

Utredningens förslag

Utredningen behandlar inte denna fråga.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser behandlar inte frågan.

Svensk Försäkring framför att det bör förtydligas att ett försäkringsföretag som har beviljats undantag beroende på storlek och verksamhet får använda proportionalitetsåtgärder även utan en anmälan om att klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag.

Skälen för regeringens förslag

Ett försäkringsföretag får i vissa fall beviljas undantag från bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om solvens, offentliggörande och grupptillsyn. Detta gäller försäkringsföretag av mindre storlek och med viss verksamhet, t.ex. att företagets årliga tecknade bruttopremieinkomster inte överstiger ett belopp som motsvarar 5 400 000 euro (se 1 kap. 19 och 19 b §§ FRL). En sådan ansökan om undantag prövas av Finansinspektionen (1 kap. 22 § FRL).

Dessa försäkringsföretag är som utgångspunkt undantagna från tillämpningsområdet för Solvens II-direktivet (artikel 4). Vid genomförandet i svensk rätt av Solvens II-direktivet gjordes dock bedömningen att dessa försäkringsföretag bara bör undantas från bestämmelserna om solvens, offentliggörande och grupptillsyn i försäkringsrörelselagen, dvs. 5–9, 16 och 19 kap. (se prop. 2015/16:9 s. 207–213). Det innebär att dessa försäkringsföretag omfattas av bestämmelserna om företagsstyrning (10 kap.) och tillsyn (17 kap.), trots att de bestämmelserna har sin grund i Solvens II-direktivet.

Som Svensk Försäkring framför bör det förtydligas vad som ska gälla för dessa försäkringsföretag. I avsnitten 6.3.2 och 6.3.5 föreslås att både försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext

försäkringsföretag och företag som inte har fått en sådan klassificering under vissa förutsättningar ska få använda proportionalitetsåtgärder. Det finns i och för sig inte något hinder mot att även ett försäkringsföretag med undantag beroende på storlek och verksamhet klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag eller ansöker om att få använda proportionalitetsåtgärder. Dessa försäkringsföretag bedriver dock en förhållandevis begränsad verksamhet. Detta gäller även i förhållande till ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag. Ett försäkringsföretag som beviljats undantag beroende på storlek och verksamhet bör därmed ha samma möjlighet som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag att använda proportionalitetsåtgärder. Ett sådant försäkringsföretag bör således även utan tillstånd få använda de proportionalitetsåtgärder som avser bestämmelser i försäkringsrörelselagen som företaget omfattas av, dvs. bestämmelserna om företagsstyrning och tillsyn.

När det gäller förfarandet och användningen i sig bör det vara tillräckligt att försäkringsföretaget underrättar Finansinspektionen om vilka proportionalitetsåtgärder som det använder. Vidare bör ett företag omedelbart underrätta Finansinspektionen om det avser att ändra användningen av proportionalitetsåtgärder.

7Tillsyn över gränsöverskridande verksamhet

7.1Uppgifter vid gränsöverskridande verksamhet

Regeringens bedömning

Ändringarna i reglerna i Solvens II-direktivet om uppgifter som ska lämnas i en underrättelse om etablering av en filial berör inte Sverige och kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

Utredningens bedömning

Bedömningen från utredningen stämmer i sak överens med regeringens bedömning.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning

I Solvens II-direktivet finns regler om villkor för etablering av filial. Genom ändringsdirektivet görs det ändringar som avser krav som bara gäller i fråga om Lloyd’s (artikel 145.2 första stycket c och andra stycket i Solvens II-direktivet). De ändringarna berör inte Sverige och kräver därför inte några lagstiftningsåtgärder.

7.2Ändringar av slaget av risker eller åtaganden

Regeringens förslag

Ett försäkringsföretag ska omedelbart underrätta Finansinspektionen, om det sker en ändring i företagets gränsöverskridande verksamhet som väsentligt påverkar företagets riskprofil eller försäkringsverksamhet i ett eller flera länder inom EES. Finansinspektionen ska snarast möjligt informera den behöriga myndigheten i det landet eller de länderna om innehållet i underrättelsen.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i allt väsentligt överens med regeringens förslag.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Finansinspektionen anser att det i lagtexten bör anges att skyldigheten att informera behöriga myndigheter om en underrättelse avser myndigheter i berörda länder inom EES.

Skälen för regeringens förslag

Genom ändringsdirektivet görs ändringar i reglerna i Solvens II-direktivet om det som gäller när ett försäkringsföretag avser att ändra uppgifter som företaget har lämnat om risker eller åtaganden (artikel 149 i Solvens IIdirektivet). Det införs ett krav på att om det sker en förändring av den verksamhet som försäkringsföretaget bedriver på grundval av friheten att tillhandahålla tjänster som väsentligt påverkar dess riskprofil eller väsentligt påverkar försäkringsverksamheten i en eller flera värdmedlemsstater, ska företaget omedelbart underrätta tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten (artikel 149.2 första meningen). Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska i så fall utan dröjsmål informera tillsynsmyndigheterna i de berörda värdmedlemsstaterna.

De hittillsvarande reglerna i Solvens II-direktivet om ändringar av risker eller åtaganden är genomförda i svensk rätt i en motsvarade bestämmelse i försäkringsrörelselagen (3 kap. 21 §). Om ett försäkringsföretag avser att ändra något av de förhållanden som har angetts i en underrättelse om att bedriva gränsöverskridande verksamhet, efter det att den gränsöverskridande verksamheten har inletts, ska de allmänna bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om gränsöverskridande verksamhet tillämpas.

Även de nu aktuella nya kraven i Solvens II-direktivet bör i svensk rätt genomföras i motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen. Regeringen instämmer med Finansinspektionen att det i lagtexten bör förtydligas att det är fråga om behöriga myndigheter i andra länder inom EES.

7.3Underrättelse vid försämrade finansiella förhållanden eller andra framväxande risker

Regeringens förslag

Även risker för konsumentskyddet ska omfattas av Finansinspektionens skyldighet att underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES om ett försäkringsföretag bedriver gränsöverskridande verksamhet i det landet eller verksamhet från en sekundäretablering och riskerna kan ha en gränsöverskridande effekt. Det ska även göras en språklig justering så att underrättelseskyldigheten gäller vid försämringar av de ”finansiella förhållanden” i ett företag i stället för vid försämringar av de ”ekonomiska förhållanden”.

Finansinspektionen ska få underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om inspektionen har anledning att befara att det hos en EES-försäkringsgivare finns allvarliga brister i fråga om konsumentskydd.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens förslag.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Finansinspektionen ska informera berörda behöriga myndigheter i andra länder inom EES och Eiopa om försämrade finansiella förhållanden Genom ändringsdirektivet justeras det som anges i Solvens II-direktivet om skyldigheten för tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten att underrätta Eiopa och tillsynsmyndigheten i den berörda värdmedlemsstaten om den konstaterar försämrade ekonomiska förhållanden eller andra framväxande risker hos ett försäkringsföretag som kan ha en gränsöverskridande effekt (artikel 152a.2 i Solvens II-direktivet). Justeringen förtydligar att med andra framväxande risker, inbegrips sådana som rör konsumentskyddet (artikel 152a.2 första meningen). I den svenska språkversionen görs även en justering där uttrycket ”ekonomiska förhållanden” ändras till ”finansiella förhållanden (i den engelska språkversionen görs det inte någon motsvarande justering, utan i den anges oförändrat uttrycket ”financial conditions”).

Finansinspektionens skyldigheter som hemlandsmyndighet enligt Solvens II-direktivet regleras i försäkringsrörelselagen (17 kap. 3 a §). Finansinspektionen ska enligt gällande rätt underrätta Eiopa och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES om inspektionen konstaterar försämringar av de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker i ett försäkringsföretag som driver gränsöverskridande verksamhet eller verksamhet från en sekundäretablering i det landet, och 172 riskerna kan ha en gränsöverskridande effekt (17 kap. 3 a §). På mot-

svarande sätt som i Solvens II-direktivet bör det i lagen anges att risker för konsumentskyddet inbegrips. Även om det inte görs någon ändring i den engelska språkversionen av direktivet, bör det i lagen justeras på motsvarande sätt som i den svenska språkversionen av direktivet så att det i stället för ”ekonomiska förhållanden” anges ”finansiella förhållanden”.

Finansinspektionen ska få underrätta Eiopa om inspektionen befarar att det finns allvarliga brister i konsumentskyddet

Genom ändringsdirektivet införs det en möjlighet i Solvens II-direktivet för tillsynsmyndigheten i värdmedlemsstaten att också få underrätta Eiopa om tillsynsmyndigheten hyser allvarliga och motiverade farhågor i fråga om konsumentskydd (artikel 152a.2 andra meningen i Solvens IIdirektivet).

Finansinspektionens rättigheter som värdlandsmyndighet regleras i lagen om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige. Finansinspektionen får enligt gällande rätt underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om inspektionen har anledning att befara att det hos en EESförsäkringsgivare finns allvarliga brister i fråga om konsumentskydd (3 kap. 2 a §). I linje med ändringen i Solvens II-direktivet bör Finansinspektionen i en sådan situation även få underrätta Eiopa.

7.4Betydande gränsöverskridande verksamhet

Regeringens förslag

Med betydande gränsöverskridande verksamhet ska i försäkringsrörelselagen avses gränsöverskridande verksamhet som ett försäkringsföretag, som inte har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag, bedriver i ett annat land inom EES, om 1. de totala årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från verksam-

heten i det andra landet överstiger 15 000 000 euro eller 2. den behöriga myndigheten i det andra landet anser att verksamheten

är relevant i förhållande till försäkringsmarknaden i det landet.

Med betydande gränsöverskridande verksamhet ska i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige avses gränsöverskridande verksamhet som en EES-försäkringsgivare, som inte har klassificerats som ett litet och icke-komplext företag i sitt hemland, bedriver i Sverige, om 1. de totala årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från verk-

samheten i Sverige överstiger 15 000 000 euro eller 2. Finansinspektionen anser att verksamheten är relevant i förhållande

till försäkringsmarknaden i Sverige.

Finansinspektionen ska till den behöriga myndigheten i hemlandet anmäla om en EES-försäkringsgivare bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige. Finansinspektionen ska i en sådan anmälan ange skälen för detta.

Om Finansinspektionen motsätter sig en behörig myndighets bedömning om att ett försäkringsföretags verksamhet i ett annat land inom EES är relevant för det landets marknad, ska inspektionen anmäla det till den behöriga myndigheten. En anmälan ska göras inom en månad från det att den behöriga myndigheten anmält sin bedömning till Finansinspektionen. Anmälan ska innehålla skälen för inspektionens inställning.

Finansinspektionen ska få hänskjuta frågan till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begära hjälp av myndigheten, om – Finansinspektionen inte instämmer i en bedömning som den

behöriga myndigheten i ett annat land inom EES gör om att den

verksamhet som ett försäkringsföretag bedriver i det landet är

relevant i förhållande till försäkringsmarknaden i det landet – den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES inte instämmer

i Finansinspektionens bedömning att den verksamhet som en EES-

försäkringsgivare bedriver i Sverige är relevant i förhållande till

försäkringsmarknaden i Sverige.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i sak överens med regeringens förslag, men har en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Finansinspektionen anser att ”värdland” och ”hemland” bör definieras i försäkringsrörelselagen. I försäkringsrörelselagen bör definitionen av betydande gränsöverskridande verksamhet utformas som en hänvisning till den föreslagna nya definitionen i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i stället för till definitionen i Solvens II-direktivet.

Skälen för regeringens förslag

Genom ändringsdirektivet införs regler i Solvens II-direktivet om betydande gränsöverskridande verksamhet.

Med betydande gränsöverskridande verksamhet avses i Solvens IIdirektivet (artikel 152aa.1) försäkringsverksamhet som bedrivs i en viss värdmedlemsstat med stöd av etableringsfriheten eller rätten att tillhandahålla tjänster av ett försäkringsföretag som inte klassificeras som ett litet och icke-komplext företag och a) den totala årliga tecknade bruttopremieinkomster motsvarande den

verksamhet som bedrivs av företaget i den värdmedlemsstaten med

stöd av etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster

överstiger 15 000 000 euro, eller b) den verksamhet som bedrivs med stöd av etableringsrätten eller friheten

att tillhandahålla tjänster anses av tillsynsmyndigheten i värdmedlems-

staten vara relevant när det gäller värdmedlemsstatens marknad.

Vid tillämpning av led b ska värdmedlemsstatens tillsynsmyndighet, om den anser att verksamhet som bedrivs med stöd av etableringsrätten eller av friheten att tillhandahålla tjänster är relevant när det gäller värdmedlemsstatens marknad, anmäla detta till hemmedlemsstatens tillsynsmyndighet och ange skälen till detta (artikel 152aa.3).

Om hemmedlemsstatens tillsynsmyndighet inte instämmer i den är relevant, ska den anmäla detta till värdmedlemsstatens tillsynsmyndighet inom en månad och ange skälen till detta (artikel 152aa.4 första meningen). Om tillsynsmyndigheterna inte är eniga får det hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp (artikel 152aa.4 andra meningen).

Kommissionen får, efter förslag från Eiopa, anta tekniska standarder för tillsyn för att ytterligare specificera villkor och kriterier som ska användas för att fastställa om ett försäkringsföretags verksamhet är relevant på värdmedlemsstatens försäkringsmarknad (artikel 152aa.2).

Reglerna i Solvens II-direktivet innebär för Sverige som hemland ska Finansinspektionen göra bedömning av om en EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige bör anses som betydande gränsöverskridande verksamhet (artikel 152aa.1 b). Det bör därför tas in en definition av betydande gränsöverskridande verksamhet i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige som motsvarar definitionen i Solvens II-direktivet. I tekniska standarder för tillsyn som antas av kommissionen kommer det att specificeras villkor och kriterier som ska användas när Finansinspektionen fastställer vilka EESförsäkringsgivare som är relevanta när det gäller försäkringsmarknaden i Sverige (artikel 152aa.2 i Solvens II-direktivet). På motsvarande sätt kommer det att vara den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES i vilket ett försäkringsföretag bedriver gränsöverskridande verksamhet som gör bedömningen av om företagets verksamhet i det landet bör anses som betydande gränsöverskridande verksamhet. Det är dock någon som regleras i det landet och inte i svensk rätt.

Regeringen anser, till skillnad från utredningen och Finansinspektionen, att en definition av betydande gränsöverskridande verksamhet i försäkringsrörelselagen bör utformas som en egen bestämmelse och inte genom en hänvisning till definitionen av gränsöverskridande verksamhet i Solvens II-direktivet eller lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, förkortad LUFT.

Finansinspektionen anser även att ”värdland” och ”hemland” bör definieras i försäkringsrörelselagen. Regeringen konstaterar att termen hemland förekommer i flera befintliga bestämmelser i försäkringsrörelselagen och anser, i likhet med utredningen, att det inte behöver införas någon definition i den lagen av den termen eller termen värdland.

Finansinspektionen bör i enlighet med Solvens II-direktivet vara skyldig att till den behöriga myndigheten i en EES-försäkringsgivares hemland anmäla om EES-försäkringsgivaren bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige (artikel 152aa.3). Detta bör anges i försäkringsrörelselagen. Finansinspektionen bör i så fall ange skälen för sin bedömning.

På motsvarande sätt ska en behörig myndighet i ett annat land inom EES anmäla till Finansinspektionen om den myndigheten anser att ett 175

försäkringsföretag bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i det landet. Om Finansinspektionen inte instämmer i bedömningen att försäkringsföretagets verksamhet i det landet är relevant, ska Finansinspektionen enligt Solvens II-direktivet inom en månad ange skälen till detta (artikel 152aa.4). Detta bör anges i försäkringsrörelselagen. Finansinspektionen bör i så fall också ange skälen för sin inställning.

Finansinspektionen får enligt försäkringsrörelselagen hänskjuta frågor till Eiopa och begära hjälp av myndigheten i vissa situationer (17 kap. 3 b §). Finansinspektionen bör i enlighet med Solvens II-direktivet även få hänskjuta frågor till Eiopa och begära hjälp av myndigheten i de fall som framgår av den nu aktuella artikeln i direktivet (artikel 152aa).

7.5Förstärkt tillsynssamarbete och informationsutbyte vid betydande gränsöverskridande verksamhet

7.5.1Förstärkt tillsynssamarbete

Regeringens förslag

Om ett försäkringsföretag bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i ett annat land inom EES eller en EES-försäkringsgivare bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige, ska Finansinspektionen samarbeta med den behöriga myndigheten i det berörda landet inom EES. Samarbetet ska stå i proportion till riskerna med den gränsöverskridande verksamheten och åtminstone avse 1. företagsstyrningssystem 2. uppdragsavtal och distributionspartner 3. affärsstrategi och skadereglering 4. konsumentskydd.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i huvudsak överens med regeringens förslag. I utredningens förslag används termen företagsstyrning.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Finansinspektionen anser att i lagtexten bör termen ”företagsstyrning” ersättas med ”företagsstyrningssystem” för att harmonisera med såväl Solvens II-direktivet som med terminologin i försäkringsrörelselagen.

Skälen för regeringens förslag

Genom ändringsdirektivet införs regler i Solvens II-direktivet om förstärkt tillsynssamarbete vid betydande gränsöverskridande verksamhet.

Vid betydande gränsöverskridande verksamhet ska tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten och tillsynsmyndigheten i värdmedlemsstaten samarbeta med varandra för att bedöma om ett företag är väl medvetet om de risker som det exponeras för eller kan exponeras för i värdmedlemsstaten och hanterar dem på rätt sätt (artikel 152ab.1 första stycket i Solvens IIdirektivet). Samarbetet ska stå i proportion till de risker som den betydande gränsöverskridande verksamheten medför och ska omfatta åtminstone aspekter som företagsstyrningssystemet, uppdragsavtal och distributionspartner, affärsstrategi och skadereglering, samt konsumentskydd (artikel 152ab.1 andra stycket).

De nya reglerna i Solvens II-direktivet innebär att Finansinspektionen ska samarbeta med en behörig myndighet i ett annat land inom EES vid betydande gränsöverskridande verksamhet. Detta gäller utöver den generella skyldigheten för Finansinspektionen att samarbeta och utbyta information med bl.a. sådana myndigheter (17 kap. 3 § FRL).

Finansinspektionens skyldighet att samarbeta vid betydande gränsöverskridande verksamhet gäller enligt Solvens II-direktivet både när inspektionen är hemlandsmyndighet för ett försäkringsföretag som bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i ett annat land inom EES och när inspektionen är värdlandsmyndighet för en EES-försäkringsgivare som bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige. Samarbetet ska enligt direktivet stå i proportion till de risker som den betydande gränsöverskridande verksamheten medför och åtminstone omfatta företagsstyrningssystemet, uppdragsavtal och distributionspartner, affärsstrategi och skadereglering samt konsumentskydd (artikel 152ab.1 andra stycket). Detta bör anges i motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen när det gäller Finansinspektionen som tillsynsmyndighet i hemlandet och i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige när det gäller inspektionen som tillsynsmyndighet i ett värdland.

Med företagets företagsstyrningssystem inbegrips enligt Solvens IIdirektivet förmåga hos förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet att förstå de gränsöverskridande marknadernas särdrag, riskhanteringsverktyg, befintliga interna kontroller och efterlevnadsrutiner för den gränsöverskridande verksamheten (artikel 152ab.1 andra stycket). Regeringen anser, i likhet med Finansinspektionen och till skillnad från utredningen, att termen företagsstyrningssystem bör användas även i lagtexten i stället för termen företagsstyrning.

7.5.2Förstärkt informationsutbyte när försäkringsföretag bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet

Regeringens förslag

Finansinspektionen ska snarast möjligt underrätta den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES där ett försäkringsföretag bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet, om företaget kan komma att åsidosätta sina skyldigheter enligt tillämpliga bestämmelser

i lag och andra författningar eller har väsentliga brister i företagsstyrningssystem, uppdragsavtal och distributionspartner, affärsstrategi och skadereglering, eller konsumentskydd, som påverkar eller sannolikt kommer att påverka verksamheten i det landet.

Om ett försäkringsföretag bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i ett annat land inom EES, ska Finansinspektionen varje år till den behöriga myndigheten i det landet, eller oftare om den behöriga myndigheten begär det, lämna uppgifter om 1. solvens- och minimikapitalkrav 2. medräkningsbara kapitalbasmedel för att täcka solvens- och

minimikapitalkravet.

Om Finansinspektionen ifrågasätter riktigheten i företagets beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna eller uppgifterna enligt 1 och 2, ska inspektionen även lämna uppgifter om det.

Finansinspektionen ska snarast möjligt underrätta den behöriga myndigheten i det land där ett försäkringsföretag bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet om företaget får en försämrad finansiell ställning eller det finns risk för att företaget under de närmaste tre månaderna inte uppfyller solvens- eller minimikapitalkravet. Finansinspektionen ska på begäran av den behöriga myndigheten i det landet snarast möjligt lämna annan information än den som avses ovan, om företagets solvens, företagsstyrningssystem eller affärsmodell.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens förslag.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Genom ändringsdirektivet införs regler i Solvens II-direktivet om förstärkt informationsutbyte vid betydande gränsöverskridande verksamhet.

Vid betydande gränsöverskridande verksamhet ska tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten utan onödigt dröjsmål informera tillsynsmyndigheten i värdmedlemsstaten om resultatet av sin samlade tillsynsbedömning när det gäller betydande gränsöverskridande verksamhet där potentiella problem med att följa tillämpliga bestämmelser i lagar och andra författningar i värd- eller hemmedlemsstaten eller väsentliga problem som har identifierats genom samarbete mellan myndigheterna och dessa problem påverkar eller sannolikt kommer att påverka utövandet av verksamheten i värdmedlemsstaten (artikel 152ab.2 första stycket i Solvens II-direktivet).

Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska minst en gång per år, eller oftare om tillsynsmyndigheten i värdmedlemsstaten begär det, lämna följande information till tillsynsmyndigheten i den värdmedlemsstat där företaget bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet: a) solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet, enligt försäkrings-

företagets rapportering

b) medräkningsbara kapitalbasmedel för att uppfylla solvenskapital-

kravet respektive minimikapitalkravet, enligt försäkringsföretagets

rapportering c) uppgift om potentiella farhågor från tillsynsmyndigheten i

hemmedlemsstaten när det gäller försäkrings beräkning av

försäkringstekniska avsättningar samt när det gäller de element som

avses i leden a och b (artikel 152ab.2 andra stycket).

Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska utan dröjsmål underrätta tillsynsmyndigheten i den värdmedlemsstat där företaget bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet om den konstaterar försämringar av den finansiella ställningen eller en risk för att solvenskapitalkravet eller minimikapitalkravet underskrids inom de närmaste tre månaderna (artikel 152ab.2 tredje stycket). Tillsynsmyndigheten i en värdmedlemsstat där ett försäkringsföretag bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet får rikta en vederbörligen motiverad begäran till tillsynsmyndigheten i det företagets hemmedlemsstat om att få annan information förutsatt att den rör företagets solvens, företagsstyrningssystem eller affärsmodell. Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska tillhandahålla denna information utan onödigt dröjsmål (artikel 152ab.2 fjärde stycket).

Det bör införas motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen. När ett försäkringsföretag bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i ett annat land inom EES bör Finansinspektionen därför snarast möjligt underrätta den behöriga myndigheten i det landet om försäkringsföretaget kan komma att åsidosätta sina skyldigheter enligt tillämpliga bestämmelser i lag och andra författningar. Detta bör gälla dels svenska bestämmelser, dels bestämmelser i det land där företaget bedriver den gränsöverskridande verksamheten. Finansinspektionen bör även underrätta den behöriga myndigheten i det landet om försäkringsföretaget bedöms ha väsentliga brister i fråga om företagsstyrningssystemet, uppdragsavtal och distributionspartner, affärsstrategi och skadereglering eller konsumentskydd när det är fråga om brister som påverkar eller sannolikt kan komma att påverka verksamheten i det landet (artikel 152ab.2 första stycket i Solvens II-direktivet).

När ett försäkringsföretag bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i ett annat land inom EES bör Finansinspektionen även vara skyldig att varje år, eller oftare om den behöriga myndigheten i det landet begär det, lämna viss information till den behöriga myndigheten i det landet. Detta bör gälla uppgifter från företagets periodiska rapportering om solvens- och minikapitalkrav, den medräkningsbara kapitalbasmedel för att täcka solvens- och minimikapitalkravet. Finansinspektionen bör också vara skyldig att lämna uppgifter om inspektionen ifrågasätter riktigheten i företagets beräkning av försäkringstekniska avsättningar, solvens- och minimikapitalkraven eller de medräkningsbara kapitalbasmedlen (artikel 152ab.2 andra stycket i Solvens II-direktivet).

Om ett försäkringsföretag bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i ett annat land inom EES, bör Finansinspektionen även snarast möjligt informera den behöriga myndigheten i det landet om inspektionen konstaterar en försämring av företagets finansiella ställning eller risk för att

solvens- eller minimikapitalkravet underskrids inom de närmaste tre månaderna (artikel 152ab.2 tredje stycket i Solvens II-direktivet).

Finansinspektionen bör i enlighet med Solvens II-direktivet på motsvarande sätt vara skyldig att lämna den information som en behörig myndighet i ett annat land inom EES begär från inspektionen om ett försäkringsföretag som bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i det landet. Även det bör anges i försäkringsrörelselagen.

I avsnitt 7.5.3 behandlas situationen när EES-försäkringsgivare bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige.

7.5.3Förstärkt informationsutbyte när EESförsäkringsgivare bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige

Regeringens förslag

Om en EES-försäkringsgivare bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige, ska Finansinspektionen få begära att den behöriga myndigheten i hemlandet lämnar uppgifter om 1. solvens- och minimikapitalkrav 2. medräkningsbara kapitalbasmedel för att täcka solvens- och

minimikapitalkravet.

Finansinspektionen ska få begära att den behöriga myndigheten för en EES-försäkringsgivare som bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige lämnar annan information än den som avses ovan som gäller EES-försäkringsgivarens solvens, företagsstyrningssystem eller affärsmodell. Finansinspektionen ska motivera sin begäran.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i huvudsak överens med regeringens förslag. Enligt utredningens förslag ska Finansinspektionen få begära att den behöriga myndigheten i en EES-försäkringsgivares hemland oftare än en gång per år lämnar uppgifter om myndigheten ifrågasätter riktigheten i EES-försäkringsgivarens beräkning av försäkringstekniska avsättningar, solvens- och minimikapitalkraven eller de medräkningsbara kapitalbasmedlen. Enligt utredningens förslag ska Finansinspektionen få begära att få även ytterligare information av den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Finansinspektionen anser att utredningens förslag går utöver det som ska gälla enligt Solvens II-direktivet i fråga om vilken information som Finansinspektionen ska få begära att få ta del av. Enligt direktivet ska en sådan begäran få avse bara annan information som rör företagets solvens, 180 företagsstyrningssystem eller affärsmodell.

Skälen för regeringens förslag

Genom ändringsdirektivet införs regler i Solvens II-direktivet om förstärkt informationsutbyte vid betydande gränsöverskridande verksamhet.

I avsnitt 7.5.2 föreslås det att reglerna ska genomföras i svensk rätt i motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen som ska gälla när försäkringsföretag bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i ett annat land inom EES. De förslagen avser situationen när Finansinspektionen är behörig myndighet hemlandet. I detta avsnitt behandlas motsvarande situation när EES-försäkringsgivare bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige och de ändringar som bör göras i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.

Om det är en EES-försäkringsgivare som bedriver gränsöverskridande verksamhet i Sverige, bör Finansinspektionen, i egenskap av behörig myndighet i värdlandet, få begära motsvarande uppgifter från den behöriga myndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland, dvs. uppgifter från företagets periodiska rapportering om solvens- och minikapitalkrav, den medräkningsbara kapitalbasmedel för att täcka solvens- och minimikapitalkravet. Regeringen anser, till skillnad från utredningen, att det som gäller att lämna uppgifter om den behöriga myndigheten ifrågasätter riktigheten i företagets beräkningar inte är något som bör regleras i svensk rätt (artikel 152ab.2 andra stycket c i Solvens II-direktivet). Det är i stället något som bör regleras bara i nationella bestämmelser som genomför Solvens IIdirektivet i EES-försäkringsgivarens hemland.

Om en EES-försäkringsgivare bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige, bör Finansinspektionen också få begära annan information än den som nämns ovan från den behörig myndigheten i hemlandet. Regeringen anser, till skillnad från utredningen och i likhet med Finansinspektionen, att detta i enlighet med Solvens II-direktivet bara bör röra information om företagets solvens, företagsstyrningssystem eller affärsmodell (artikel 152ab.2 fjärde stycket). Enligt direktivet ska den behöriga myndigheten i hemlandet lämna denna information snarast möjligt.

7.5.4Gemensamt platsbesök vid risk att solvens- och minimikapitalkravet inte uppfylls

Regeringens förslag

Om en EES-försäkringsgivare som bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige inte uppfyller, eller riskerar att inte uppfylla, solvens- eller minimikapitalkravet inom tre månader, ska Finansinspektionen få framställa en begäran till den behöriga myndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland om att myndigheterna gemensamt genomför en platsundersökning hos EES-försäkringsgivaren. Finansinspektionen ska ange skälen för en sådan begäran.

Finansinspektionen ska pröva en begäran om gemensam platsundersökning av den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES där ett försäkringsföretag bedriver betydande gränsöverskridande

verksamhet inom en månad från det att inspektionen tar emot en sådan begäran. Om Finansinspektionen godtar en begäran, ska inspektionen bjuda in Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten till den gemensamma platsundersökningen. Om inspektionen avslår en begäran, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten om skälen för det.

Finansinspektionen ska inom två månader från en gemensam platsundersökning försöka komma överens med den behöriga myndigheten i det andra landet om gemensamma slutsatser av undersökningen.

Finansinspektionen ska beakta gemensamma slutsatser när inspektionen fattar ett beslut om en tillsynsåtgärd.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i sak överens med regeringens förslag, men har en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Genom ändringsdirektivet införs regler i Solvens II-direktivet om förstärkt tillsynssamarbete vid betydande gränsöverskridande verksamhet (se avsnitt 7.5.1). De gäller bl.a. inspektioner på plats, dvs. det som i Sverige brukar benämnas platsundersökningar.

Om ett försäkringsföretag som bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet inte uppfyller eller sannolikt inte kommer att uppfylla solvenskapitalkravet eller minimikapitalkravet under de följande tre månaderna, får tillsynsmyndigheten i den värdmedlemsstat där företaget bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet rikta en begäran till tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten om att en gemensam inspektion ska utföras på plats hos försäkringsföretaget, med angivande av skälen till denna begäran (artikel 152ab.4 första stycket första meningen i Solvens IIdirektivet).

Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska godta eller avslå en sådan begäran inom en månad från mottagandet (artikel 152ab.4 första stycket andra meningen i Solvens II-direktivet). Om tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten går med på att utföra en gemensam inspektion på plats ska den bjuda in Eiopa att delta i den inspektionen (artikel 152ab.5 första stycket). Om tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten avslår begäran om en gemensam inspektion på plats ska den skriftligen ange skälen till avslaget för tillsynsmyndigheten i värdmedlemsstaten (artikel 152ab.6 första stycket).

När den gemensamma inspektionen på plats har genomförts ska de berörda tillsynsmyndigheterna inom två månader komma fram till gemensamma slutsatser, inbegripet de lämpligaste tillsynsåtgärderna. Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska beakta de gemensamma slutsatserna när den fattar beslut om lämpliga tillsynsåtgärder (artikel 152ab.5 andra stycket).

Motsvarande bestämmelser bör tas in i försäkringsrörelselagen och lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.

Finansinspektionen bör vara skyldig att pröva en begäran från en behörig myndighet i ett annat land inom EES om att gemensamt genomföra en platsundersökning hos ett försäkringsföretag som bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i det landet inom en månad från att inspektionen tar emot en sådan begäran. Finansinspektionen bör, om inspektionen går med på att genomföra en gemensam platsundersökning, bjuda in Eiopa till platsundersökningen. Om Finansinspektionen avslår en sådan begäran, bör inspektionen underrätta den behöriga myndigheten om skälen för det. Efter att en gemensam platsundersökning har genomförts bör Finansinspektionen inom två månader försöka komma överens med den behöriga myndigheten om gemensamma slutsatser av undersökningen. Finansinspektionen bör vid ett beslut om tillsynsåtgärder beakta de gemensamma slutsatserna som inspektionen och den behöriga myndigheten har kommit fram till.

Motsvarande bestämmelser bör tas in i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige när det gäller EES-försäkringsgivare som bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige. Om en EES-försäkringsgivare bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige, bör Finansinspektionen få framställa en begäran till den behöriga myndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland att myndigheterna gemensamt utför en platsundersökning hos EES-försäkringsgivaren i hemlandet. Det bör gälla om EES-försäkringsgivaren inte uppfyller eller sannolikt inte kommer att uppfylla solvenskapitalkravet under de närmaste tre månaderna. Finansinspektionen bör ange skälen för en sådan begäran. Finansinspektionen bör försöka komma överens med den behöriga myndigheten om gemensamma slutsatser inom två månader efter att en gemensam platsundersökning har genomförts.

Frågan om vad som bör gälla om Finansinspektionen och en behörig myndighet i ett annat land inom EES inte lyckas komma överens om gemensamma slutsatser efter en platsundersökning behandlas i avsnitt 7.5.5.

7.5.5Finansinspektionen får hänskjuta vissa frågor till Eiopa

Regeringens förslag

Finansinspektionen ska få hänskjuta frågan till Europeiska försäkrings-

och tjänstepensionsmyndigheten och begära hjälp av myndigheten, om

– den behöriga myndigheten i en EES-försäkringsgivares hemland

inte tillhandahåller information som rör en EES-försäkringsgivare

som bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige

– Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett annat land

inom EES inte kan komma överens om slutsatser av en gemensam

platsundersökning hos ett försäkringsföretag som bedriver

betydande gränsöverskridande verksamhet i det landet eller en EES-

försäkringsgivare från det landet som bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige – Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES är oeniga om skälen när inspektionen har avslagit en begäran om en gemensam platsundersökning hos ett försäkringsföretag som bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i det landet eller den behöriga myndigheten har avslagit en begäran om gemensam platsundersökning hos en EES-försäkringsgivare från det landet som bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige.

Finansinspektionen ska besluta i enlighet med Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndighetens beslut om ett ärende om slutsatser av en gemensam platsundersökning har hänskjutits till den myndigheten.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i sak överens med regeringens förslag.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

I Solvens II-direktivet finns regler om möjlighet för tillsynsmyndigheterna att hänskjuta vissa frågor till Eiopa och be om myndighetens hjälp. Denna möjlighet ska enligt ändringsdirektivet finnas även vid vissa frågor som uppkommer vid tillämpningen av de nya reglerna i Solvens II-direktivet om förstärkt tillsynssamarbete och informationsutbyte vid betydande gränsöverskridande verksamhet.

Om en EES-försäkringsgivare bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige och den behöriga myndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland inte lämnar den information som avses i artikel 152ab.2 i Solvens II-direktivet (se avsnitt 7.5.3), ska Finansinspektionen få hänskjuta frågan till Eiopa och begära myndighetens hjälp (artikel 152ab.3).

Möjlighet att hänskjuta en fråga till Eiopa ska gälla även om Finansinspektionen och en behörig myndighet i ett annat land inom EES inte inom två månader efter att en gemensam platsundersökning har genomförts hos ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare inte kan komma fram till en gemensam slutsats (se avsnitt 7.5.4 och artikel 152ab.5 tredje stycket i Solvens II-direktivet). Finansinspektionen eller den behöriga myndigheten ska i så fall hänskjuta frågan till Eiopa inom två månader från utgången av den tvåmånadersperiod som myndigheterna har att komma överens om slutsatser, dvs. fyra månader efter den gemensamma platsundersökningen. Detta påverkar inte Finansinspektionens möjligheter, att vidta tillsynsåtgärder mot ett försäkringsföretag på grund av företagets bristande solvens. Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES har kommit fram till en gemensam slutsats eller tvåmånadersperioden löpt ut, har ingen av myndigheterna

längre möjlighet att hänskjuta ärendet till Eiopa (artikel 152ab.5 tredje stycket).

Finansinspektionen ska även ha möjlighet att hänskjuta frågan till Eiopa om den behöriga myndigheten i hemlandet för en EES-försäkringsgivare som bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige har avslagit en begäran från Finansinspektionen om en gemensam platsundersökning (artikel 152ab.6 första stycket i Solvens II-direktivet).

Finansinspektionens möjlighet att hänskjuta frågor som avses i Solvens II-direktivet till Eiopa regleras i gällande rätt i lag (17 kap. 3 b § andra stycket FRL och 3 kap. 2 b § andra stycket LUFT). Detsamma bör gälla för de frågor vid förstärkt tillsynssamarbete och informationsutbyte vid betydande gränsöverskridande verksamhet som enligt artikel 152ab i Solvens II-direktivet får hänskjutas till Eiopa.

Finansinspektionen får enligt Solvens II-direktivet inte besluta om några slutliga slutsatser från en gemensam platsundersökning innan Eiopa har fattat sitt beslut. När Eiopa har fattat sitt beslut ska detta vara avgörande och Finansinspektionen besluta om tillsynsåtgärder i linje med detta (artikel 152ab.5 fjärde stycket).

I försäkringsrörelselagen bör det därför anges att Finansinspektionen ska besluta i enlighet med Eiopas beslut. Att Finansinspektionen ska besluta om tillsynsåtgärder i enlighet med Eiopas beslut bör innebära dels att Finansinspektionen ska invänta Eiopas beslut, dels att detta är det slutliga steget i ärendet och att inspektionen därefter har avgjort ärendet slutligt (artikel 152ab.5 fjärde stycket i Solvens II-direktivet).

7.6Samarbetsplattformar

Regeringens förslag

Finansinspektionen ska på begäran av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten eller en behörig myndighet i ett annat land inom EES lämna de uppgifter som den myndigheten behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl.

Bestämmelserna om förstärkt tillsynssamarbete och informationsutbyte i försäkringsrörelselagen och lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige ska tillämpas också när det har inrättats en samarbetsplattform. Det ska gälla även när plattformen inte avser tillsynen över ett försäkringsföretag som bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet. Om Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten har inrättat samarbetsplattformen, ska Finansinspektionen dela information med den myndigheten.

Finansinspektionen ska inom ramen för en samarbetsplattform få hänskjuta en fråga till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begära hjälp av myndigheten, om inspektionen och en behörig myndighet i ett annat land inom EES inte kan komma överens om – utbytet av information eller – förfaranden och åtgärder och det finns allvarliga farhågor om

negativa effekter för försäkringstagare.

Om en samarbetsplattform har inrättats, ska Finansinspektionen på begäran av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten snarast möjligt genomföra en platsundersökning hos ett försäkringsföretag.

Finansinspektionen ska ge Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och berörda behöriga myndigheter möjlighet att delta i en sådan platsundersökning.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i sak överens med regeringens förslag, men har en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Regler om samarbetsplattformar i Solvens II-direktivet och i svensk rätt I Solvens II-direktivet finns regler om samarbetsplattformar (artikel 152b). Eiopa får, vid motiverade farhågor om negativa effekter för försäkringstagare, på eget initiativ eller på begäran av en eller flera berörda tillsynsmyndigheter, inrätta och samordna en samarbetsplattform för att förbättra informationsutbytet och förstärka samarbetet mellan de berörda tillsynsmyndigheterna. För att Eiopa ska få inrätta en samarbetsplattform krävs att ett försäkringsföretag bedriver eller har för avsikt att bedriva verksamhet som grundas på friheten att tillhandahålla tjänster eller etableringsfriheten. Det krävs dessutom att försäkringsföretagets verksamhet är relevant när det gäller värdmedlemsstatens marknad, tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten har gjort en underrättelse om försämringar av de finansiella förhållandena eller andra framväxande risker eller ärendet har hänskjutits till Eiopa.

Eiopas möjlighet att inrätta en samarbetsplattform påverkar inte de berörda tillsynsmyndigheternas rätt att inrätta en samarbetsplattform om de alla är eniga om att göra detta (artikel 152b.2 i Solvens II-direktivet). Inrättandet av en samarbetsplattform påverkar inte tillsynsmandatet för tillsynsmyndigheterna i hem- och värdmedlemsstaten (artikel 152b.3).

För att tillsynsplattformen ska fungera väl ska de berörda tillsynsmyndigheterna på Eiopas begäran i god tid lämna alla de uppgifter som behövs (artikel 152b.4).

Reglerna om samarbetsplattformar i Solvens II-direktivet som innebär krav på eller befogenheter för Finansinspektionen är i svensk rätt genomförda i motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen och lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige (3 kap. 22–22 b §§ respektive 3 kap. 2 c–2 e §§). Finansinspektionen får enligt gällande rätt tillsammans med berörda behöriga myndigheter inrätta en samarbetsplattform för att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan dem när ett försäkringsföretag bedriver verksamhet i ett eller flera länder inom EES eller när en EESförsäkringsgivare bedriver verksamhet i Sverige. Om Finansinspektionen

och de berörda behöriga myndigheterna inte kan enas om inrättandet av en samarbetsplattform, får inspektionen begära att Eiopa inrättar en samarbetsplattform. Finansinspektionen ska på begäran av Eiopa lämna de uppgifter som den myndigheten behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl.

Uppgifter till Eiopa och berörda behöriga myndigheter

Genom ändringsdirektivet utvidgas skyldigheten i Solvens II-direktivet för de berörda tillsynsmyndigheterna att i god tid lämna den information som Eiopa begär för att samarbetsplattformen ska fungera och lämna information som någon av de andra tillsynsmyndigheterna begär (artikel 152b.4 i Solvens II-direktivet). Ett motsvarande tillägg bör därför göras i försäkringsrörelselagen och lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. Finansinspektionen bör i enlighet med det vara skyldig att på begäran av en berörd behörig myndighet lämna de uppgifter som den myndigheten behöver för att samarbetsplattformen ska fungera väl. Finansinspektionen bör även få begära att en berörd behörig myndighet lämnar de uppgifter som inspektionen behöver för samarbetsplattformen ska fungera väl.

Kraven på förstärkt tillsynssamarbete och informationsutbyte ska

tillämpas även på samarbetsplattformar

Genom ändringsdirektivet införs regler i Solvens II-direktivet om förstärkt tillsynssamarbete och informationsutbyte vid betydande gränsöverskridande verksamhet (se avsnitt 7.5). De krav som gäller enligt de reglerna ska tillämpas på de tillsynsmyndigheter som deltar i en samarbetsplattform fr.o.m. att samarbetsplattformen har inrättats och oavsett om ett försäkringsföretag bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet (artikel 152b.5 i första stycket i Solvens II-direktivet). Tillsynsmyndigheterna ska också dela informationen med Eiopa när samarbetsplattformen inrättas (artikel 152b.5 andra meningen i Solvens IIdirektivet).

De nya krav som enligt Solvens II-direktivet ska gälla för Finansinspektionen inom ramen för en samarbetsplattform bör genomföras i svensk rätt i motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen och lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. När det gäller de krav som ska gälla vid förstärkt tillsynssamarbete och informationsutbyte vid betydande gränsöverskridande verksamhet, se avsnitten 7.5.1–7.5.3.

Finansinspektionen får begära hjälp från Eiopa inom ramen för en

samarbetsplattform

Solvens II-direktivet innehåller regler om att tillsynsmyndigheterna får hänskjuta ärenden till Eiopa i olika situationer. Dessa regler är i svensk rätt genomförda i motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen och lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige (17 kap. 3 b § respektive i 3 kap. 2 b §). Finansinspektionen får enligt gällande rätt hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till Eiopa för tvistlösning i vissa fall (artiklarna 33, 38, 155 och 158 i Solvens II-direktivet). Finans-

inspektionen får även hänskjuta frågor till Eiopa och begära hjälp av myndigheten i vissa andra fall (artikel 152a).

Genom ändringsdirektivet införs även en möjlighet för tillsynsmyndigheterna att inom ramen för en samarbetsplattform begära att Eiopa bistår dem med hjälp att nå en överenskommelse om två eller fler av tillsynsmyndigheterna är oeniga och inte kan nå en överenskommelse om utbyte av information eller en överenskommelse om förfaranden och innehåll i en åtgärd, eller om åtgärder ska vidtas, och det finns allvarliga farhågor om negativa effekter för försäkringstagare (artikel 152b.6 första stycket och 152b.7 i Solvens II-direktivet).

Eiopa får enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 på begäran av en eller flera av de berörda behöriga myndigheterna bistå dessa myndigheter med att nå fram till en överenskommelse om en behörig myndighet har invändningar emot förfarande hos den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat, med avseende på innehållet i någon av dennas åtgärder eller på grund av att den avstått från att vidta åtgärder (artikel 19.1).

Den nya möjligheten i Solvens II-direktivet för en tillsynsmyndighet att inom ramen för en samarbetsplattform begära att Eiopa bistår med att nå en överenskommelse när två eller flera av tillsynsmyndigheterna är oeniga liknar till viss del det som gäller i andra fall när tillsynsmyndigheter har möjlighet att hänskjuta ett ärende till Eiopa för tvistlösning och hjälp. Till skillnad från det som gäller i en del av de andra fallen får Eiopa dock inte besluta om det som ska gälla utan bara bistå myndigheterna med att nå en överenskommelse. De nya reglerna har därmed stora likheter med dem i artikel 152a i direktivet. De reglerna har i svensk rätt genomförts i bestämmelser i försäkringsrörelselagen och lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige enligt vilka Finansinspektionen får hänskjuta frågor till Eiopa och begära hjälp av myndigheten i de fall som framgår av artikel 152a i Solvens IIdirektivet (17 kap. 3 b § andra stycket respektive 3 kap. 2 b § andra stycket). De nu aktuella nya reglerna i Solvens II-direktivet om samarbete inom ramen för samarbetsplattformar bör genomföras på motsvarande sätt. Det bör därför i de båda lagarna anges att Finansinspektionen får hänskjuta frågor till Eiopa och begära hjälp av myndigheten de fall som framgår av artikel 152b i Solvens II-direktivet.

Eiopa får begära en platsundersökning

Genom ändringsdirektivet införs i Solvens II-direktivet en möjlighet för Eiopa att begära att tillsynsmyndigheten i ett försäkringsföretags hemmedlemsstat gör en inspektion på plats av försäkringsföretaget om det finns allvarliga farhågor om negativa effekter för försäkringstagare i andra medlemsstater och tecken på allvarliga brister i försäkringsföretaget och tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten inte har vidtagit några korrigerande åtgärder eller har vidtagit otillräckliga åtgärder (artikel 152b.6 andra stycket första meningen i Solvens II-direktivet). Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska utan dröjsmål inleda inspektionen på plats och bjuda in Eiopa och andra berörda tillsynsmyndigheter att delta (artikel 152b.6 andra stycket första meningen). Vid platsundersökningen ska de regler som gäller vid en platsundersökning vid förstärkt tillsynssamarbete och

informationsutbyte tillämpas (artikel 152b.6 andra stycket tredje meningen, se artikel 152ab.5 andra–fjärde styckena och avsnitt 7.5).

De nya reglerna i Solvens II-direktivet innebär att Eiopa får begära att Finansinspektionen genomför en platsundersökning hos ett försäkringsföretag. Finansinspektionen ska då följa vissa regler. Det bör därför anges i försäkringsrörelselagen att om en samarbetsplattform har inrättats, ska Finansinspektionen på begäran av Eiopa genomföra en platsundersökning hos ett försäkringsföretag.

Det bör även anges i lagen att Finansinspektionen ska ge Eiopa och andra berörda behöriga myndigheter möjlighet att delta i en gemensam platsundersökningen. I enlighet med SolvensII-direktivet ska Finansinspektionen tillämpa de bestämmelser om platsundersökning vid förstärkt tillsynssamarbete och informationsutbyte som föreslås i avsnitt 7.5.

Eiopa får offentliggöra information om resultaten av tillsynssamarbetet

på en samarbetsplattform

Genom ändringsdirektivet införs en möjlighet för Eiopa att offentliggöra information om resultat, rekommendationer eller åtgärder som härrör från tillsynsarbetet inom ramen för en samarbetsplattform, om Eiopa anser att detta är lämpligt mot bakgrund av intresset av att skydda försäkringstagarna eller för ändamål som rör finansiell stabilitet (artikel 152b.8 första stycket i Solvens II-direktivet).

Om Eiopa avser att offentliggöra försäkringsföretagets namn ska myndigheten utan dröjsmål underrätta företaget om denna avsikt och ge företaget tillräckligt med tid för att inkomma med skriftliga synpunkter och lägga fram alla relevanta uppgifter eller argument för Eiopa och andra tillsynsmyndigheter på samarbetsplattformen (artikel 152b.8 andra stycket i Solvens II-direktivet). Eiopa ska vederbörligen bedöma det berörda företagets ställning och ta vederbörlig hänsyn till denna när beslut fattas om offentliggörande av företagets namn. Eiopa ska inte offentliggöra namnet på det berörda företaget om ett offentliggörande skulle äventyra en pågående utredning eller, i den utsträckning det kan fastställas, skulle orsaka oproportionerligt stor skada för företaget.

De nu aktuella nya reglerna av i Solvens II-direktivet riktar sig till Eiopa och kräver inte några lagstiftningsåtgärder. Det bör dock noteras att Eiopa i ett fall som avses här kommer att ha direkt kontakt ett försäkringsföretag utan krav på att Finansinspektionen ska informeras eller vara involverad.

7.7Rätt att begära och skyldighet att lämna information

7.7.1Finansinspektionen och försäkringsföretag som bedriver verksamhet i ett annat land inom EES

Regeringens förslag

Finansinspektionen ska på begäran av en behörig myndighet i ett annat land inom EES lämna uppgifter om ett försäkringsföretag som bedriver verksamhet i det landet. Uppgifterna ska lämnas inom 20 arbetsdagar

från att Finansinspektionen har tagit emot begäran och på det officiella språket i det landet eller på ett annat språk som den behöriga myndigheten godtar. Om uppgifterna inte är lätt tillgängliga för Finansinspektionen och är svåra att samla in, ska inspektionen få ytterligare 20 arbetsdagar för att lämna uppgifterna. Om Finansinspektionen inte lämnar uppgifterna inom tidsfristen och den behöriga myndigheten begär uppgifterna från försäkringsföretaget, ska företaget lämna uppgifterna snarast möjligt till den behöriga myndigheten.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i huvudsak överens med regeringens förslag. Utredningen föreslår inte att det särskilt ska anges att ett försäkringsföretag snarast möjligt ska lämna uppgifter till en behörig myndighet i ett annat land inom EES om sin verksamhet som drivs i det landet om den behöriga myndigheten begär det. Utredningens förslag har också en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Finansinspektionen är kritisk till kravet på att inspektionen lämna information till en behörig myndigheten i ett annat land på det officiella språket i det landet eller på ett annat språk som den behöriga myndigheten godtar.

Skälen för regeringens förslag

Genom ändringsdirektivet ändras reglerna i Solvens II-direktivet om tidsramar och språk när det gäller information som tillsynsmyndigheteten i en värdmedlemsstat får begära i fråga om den verksamhet som ett försäkringsföretag bedriver på den medlemsstatens territorium från tillsynsmyndigheten i företagets hemmedlemsstat (artikel 153 i Solvens IIdirektivet). I detta avsnitt behandlas situationen när ett försäkringsföretag bedriver verksamhet i ett annat land inom EES. I avsnitt 7.7.2 behandlas situationen när en EES-försäkringsgivare bedriver verksamhet i Sverige.

Med anledning av de ändringar som görs i Solvens II-direktivet behöver svensk rätt anpassas i enlighet med de nya regler som införs genom ändringsdirektivet.

Det bör införas nya bestämmelser i försäkringsrörelselagen om när Finansinspektionen ska lämna information om ett försäkringsföretag som bedriver verksamhet i ett annat land inom EES till den behöriga myndigheten i det landet. Finansinspektionen bör vara skyldig att på begäran av en behörig myndighet i ett annat land inom EES lämna uppgifter om ett försäkringsföretag som bedriver verksamhet i det landet (artikel 153.1 första stycket första meningen i Solvens II-direktivet). I enlighet med Solvens II-direktivet bör det även tas in bestämmelser om när Finansinspektionen ska lämna uppgifterna och i vilken form. Uppgifterna bör därmed lämnas inom 20 arbetsdagar från att inspektionen har tagit emot en begäran och på det officiella språket i det landet eller på

ett annat språk som den behöriga myndigheten godtar (artikel 153.1 första stycket andra meningen). Om uppgifterna inte är lätt tillgängliga för Finansinspektionen och är svåra att samla in, bör inspektionen få ytterligare 20 arbetsdagar för att lämna uppgifterna (artikel 153.1 andra stycket). Om Finansinspektionen inte lämnar informationen inom den tidsfrist eller förlängda tidsfrist som anges i artikel 153.1 i Solvens IIdirektivet, får den behöriga myndigheten enligt direktivet begära denna information från försäkringsföretaget (artikel 153.2 första meningen i Solvens II-direktivet). Försäkringsföretaget ska därmed om den behöriga myndigheten gör en sådan begäran, lämna informationen snarast möjligt (artikel 153.2 tredje meningen i Solvens II-direktivet).

Finansinspektionen är kritisk till kravet att inspektionen ska lämna information till en behörig myndighet i ett annat land på det officiella språket i det landet eller på ett annat språk som den behöriga myndigheten godtar. Det är emellertid det krav som ställs i Solvens II-direktivet och därmed ett krav som ska gälla även enligt svensk rätt.

7.7.2Finansinspektionen och EES-försäkringsgivare som bedriver verksamhet i Sverige

Regeringens förslag

Finansinspektionen ska inte längre få begära att en EES-försäkringsgivare som bedriver verksamhet i Sverige ska lämna inspektionen de uppgifter om verksamheten som behövs för tillsynen. Finansinspektionen ska inte heller längre ha rätt att granska den verksamhet som en EES-försäkringsgivares sekundäretablering bedriver. En sådan försäkringsgivare ska inte heller längre behöva hålla tillgångar, räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för Finansinspektionens granskning.

Finansinspektionen ska få begära att den behöriga myndigheten i en EES-försäkringsgivares hemland lämnar inspektionen de uppgifter som krävs för tillsynen över EES-försäkringsgivarens verksamhet i Sverige.

Om den behöriga myndigheten inte lämnar uppgifterna till Finansinspektionen inom 20 arbetsdagar eller inom ytterligare 20 arbetsdagar om uppgifterna inte är lätt tillgängliga och är svåra att samla in, ska inspektionen få begära dessa uppgifter från EES-försäkringsgivaren. EES-försäkringsgivaren ska i så fall snarast möjligt lämna uppgifterna. Finansinspektionen ska informera den behöriga myndigheten innan inspektionen gör en sådan begäran.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska inte längre få meddela föreskrifter om vilka upplysningar som EESförsäkringsgivare som bedriver verksamhet här i landet ska lämna till Finansinspektionen.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens förslag, men har en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Genom ändringsdirektivet ändras reglerna i Solvens II-direktivet om tidsramar och språk när det gäller information som tillsynsmyndigheteten i en värdmedlemsstat får begära i fråga om den verksamhet som ett försäkringsföretag bedriver på den medlemsstatens territorium från tillsynsmyndigheten i företagets hemmedlemsstat (artikel 153 i Solvens IIdirektivet). I avsnitt 7.7.1 behandlas situationen när ett försäkringsföretag bedriver verksamhet i ett annat land inom EES. I detta avsnitt behandlas situationen när en EES-försäkringsgivare bedriver verksamhet i Sverige.

Finansinspektionen får enligt gällande rätt begära att en EESförsäkringsgivare som bedriver verksamhet i Sverige lämnar inspektionen de uppgifter om verksamheten som behövs för tillsynen (3 kap. 3 § första stycket LUFT). Finansinspektionen har även rätt att granska den verksamhet som en EES-försäkringsgivares sekundäretablering bedriver och försäkringsgivaren ska hålla tillgångar, räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för granskning (3 kap. 3 § andra stycket). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka upplysningar som försäkringsgivaren ska lämna till inspektionen (3 kap. 3 § tredje stycket).

Med anledning av de ändringar som görs i Solvens II-direktivet behöver svensk rätt anpassas i enlighet med de nya regler som införs genom ändringsdirektivet.

Finansinspektionen bör därför inte längre få begära att en EESförsäkringsgivare som bedriver verksamhet i Sverige lämna inspektionen de uppgifter om verksamheten som behövs för tillsynen. Finansinspektionen bör inte heller längre ha rätt att granska den verksamhet som en EESförsäkringsgivares sekundäretablering bedriver. Det bör inte heller längre gälla något krav på att en sådan försäkringsgivaren ska hålla tillgångar, räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för Finansinspektionens granskning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör inte längre få meddela föreskrifter om vilka upplysningar som EESförsäkringsgivare som bedriver verksamhet här i landet ska lämna till Finansinspektionen.

I enlighet med den nya lydelsen av Solvens II-direktivet bör Finansinspektionen i stället få begära den information som krävs för tillsynen av en EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige från den behöriga myndigheten i hemlandet för en EES-försäkringsgivare (artikel 153.1 i). Om den behöriga myndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland inte inom den tidsfrist eller förlängda tidsfrist som anges i artikel 153.1 i Solvens II-direktivet, bör Finansinspektionen få begära denna information från EES-försäkringsgivaren i Sverige (artikel 153.2 första meningen). EES-försäkringsgivaren ska i så fall lämna informationen utan dröjsmål (artikel 153.2 tredje meningen). Finansinspektionen bör vara skyldig att informera den behöriga myndigheten innan inspektionen gör en sådan begäran (artikel 153.2 andra meningen).

8Kvantitativa krav

8.1Försäkringstekniska avsättningar

8.1.1Riskfria räntesatser

Regeringens förslag

Finansinspektionen ska få ge ett försäkringsföretag tillstånd att använda en infasning av riskfria räntesatser vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna.

Ett försäkringsföretag ska omedelbart underrätta Finansinspektionen om företaget inte skulle uppfylla solvenskapitalkravet utan att tillämpa en infasning av riskfria räntesatser. Finansinspektionen ska i så fall förelägga företaget att 1. vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att företaget kan upp-

fylla solvenskapitalkravet utan tillämpning av infasningen av risk-

fria räntor senast den 1 januari 2032 2. inom två månader från dagen då bristen konstaterades lämna in en

plan för infasning till inspektionen.

Företaget ska varje år lämna en lägesrapport till Finansinspektionen.

Finansinspektionen ska återkalla ett tillstånd att använda en infasning av riskfria räntor om lägesrapporten visar att företaget inte kommer att kunna uppfylla solvenskapitalkravet senast den 1 januari 2032.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om infasning av riskfria räntesatser.

Regeringens bedömning

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av befintligt bemyndigande meddela föreskrifter om extrapolering av riskfria räntesatser.

Utredningens förslag och bedömning

Förslaget och bedömningen från utredningen stämmer överens med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Extrapolering av riskfria räntesatser

Enligt ändringsdirektivet bör användningen av information som härleds från relevanta finansiella instrument vid fastställandet av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer balanseras mot försäkringsföretagens förmåga att säkra räntor som härleds från finansiella instrument. 193

I synnerhet kan det hända att mindre försäkringsföretag inte har förmåga att säkra ränterisk med andra instrument än obligationer, lån eller liknande tillgångar med fasta kassaflöden. De riskfria räntesatserna för relevanta durationer bör därför extrapoleras för löptider där obligationsmarknaderna inte längre är djupa, likvida och transparenta (skäl 43 i ändringsdirektivet). I enlighet med det ändras genom ändringsdirektivet kraven i Solvens IIdirektivet för extrapolering av riskfria räntesatser för relevanta durationer. Liksom det som hittills har gällt ska den riskfria räntestrukturen bygga på information från relevanta finansiella instrument. Dock regleras i Solvens II-direktivet även hur en extrapolering ska ske (artikel 77a.1 första, tredje och fjärde styckena).

Vid genomförandet i svensk rätt av Solvens II-direktivet gjordes bedömningen att det som anges om fastställande av de riskfria räntesatserna var av sådan teknisk karaktär att det inte behöver anges i lag, utan i stället kan meddelas genom föreskrifter på lägre nivå än lag (prop. 2015/16:9 s. 242–243). Detsamma bör gälla också för de krav för extrapolering av riskfria räntesatser som nu införs i Solvens II-direktivet (artikel 77a.1). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av befintligt bemyndigande i försäkringsrörelselagen (5 kap. 18 § 1) meddela föreskrifter om hur de riskfria räntesatserna ska fastställas, vilket inbegriper hur en extrapolering ska ske.

En särskild infasningsmekanism

För att undvika störningar i den befintliga försäkringsverksamheten och möjliggöra en smidig övergång till den nya extrapoleringsmetoden införs genom ändringsdirektivet en särskild infasningsmekanism för riskfria räntesatser vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna. Ett försäkringsföretag får därmed, efter förhandsgodkännande från tillsynsmyndigheten, tillämpa en infasningsmekanism för riskfria räntesatser (artikel 77a.2 i Solvens II-direktivet). Infasningsmekanismen ska syfta till att undvika marknadsstörningar och skapa en transparent utveckling mot den slutliga extrapoleringsmetoden (skäl 44 i ändringsdirektivet).

Det bör införas en bestämmelse i försäkringsrörelselagen om att ett försäkringsföretag i vissa fall får använda en infasning av riskfria räntesatser vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna. Liksom gäller för användning av en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen eller ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna, bör det krävas tillstånd av Finansinspektionen för att få använda en sådan infasning (se 5 kap. 10 och 12 §§ FRL).

De mer detaljerade bestämmelserna för en infasning, dvs. vad en infasningsmekanism ska bestå av (se artikel 77a.2 andra och tredje styckena i Solvens II-direktivet), bör lämpligen genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därmed få meddela föreskrifter om infasning av riskfria räntesatser.

När det gäller offentliggörande av tillämpningen av infasning av riskfria räntesatser vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna i solvens- och verksamhetsrapporten (artikel 77a.2 fjärde stycket i Solvens II-direktivet), se avsnitt 10.2.1.

Ett försäkringsföretag som inte uppfyller solvenskapitalkravet utan att

använda en infasning av riskfria räntesatser

Tillsammans med den infasning av riskfria räntesatser som beskrivs ovan införs regler i Solvens II-direktivet för det fall ett försäkringsföretag inte skulle uppfylla solvenskapitalkravet utan användning av en sådan infasning (artikel 308e första stycket).

Ett försäkringsföretag som använder en infasningsmekanism för riskfria räntesatser ska informera tillsynsmyndigheten så snart företaget konstaterar att det inte skulle uppfylla solvenskapitalkravet utan tillämpning av infasningsmekanismen. Tillsynsmyndigheten ska kräva att försäkringsföretaget vidtar nödvändiga åtgärder för att säkerställa efterlevnad av solvenskapitalkravet vid utgången av övergångsperioden (artikel 308e första stycket i Solvens II-direktivet). Vidare gäller att försäkringsföretaget inom två månader från det att företaget konstaterat att det inte uppfyller solvenskapitalkravet utan tillämpning av mekanismen, ska lämna in en infasningsplan till tillsynsmyndigheten i vilken företaget redogör för de åtgärder som har planerats för att vid utgången av övergångsperioden återupprätta nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller reducera riskprofilen för att följa solvenskapitalkravet. Försäkringsföretaget får uppdatera infasningsplanen under övergångsperioden (artikel 308e andra stycket i Solvens II-direktivet). Försäkringsföretaget ska varje år till tillsynsmyndigheten lämna in en lägesrapport i vilken företaget redogör för de åtgärder som har vidtagits för att vid utgången av övergångsperioden uppfylla solvenskapitalkravet. Tillsynsmyndigheten ska återkalla tillståndet att använda infasningsmekanismen om lägesrapporten visar att uppfyllandet av solvenskapitalkravet vid utgången av övergångsperioden är orealistiskt (artikel 308e tredje stycket i Solvens II-direktivet). Motsvarande bestämmelser bör tas in i försäkringsrörelselagen.

Reglerna i Solvens II-direktivet om det som gäller för ett försäkringsföretag som inte uppfyller solvenskapitalkravet utan användning av en infasning av riskfria räntor stämmer överens med det som gäller för ett försäkringsföretag som inte uppfyller solvenskapitalkravet utan användning av en justering av de riskfria räntesatserna eller ett tillfälligt avdrag för de försäkringstekniska avsättningarna (se artikel 308e). Reglerna i Solvens II-direktivet för ett försäkringsföretag som använder en justering av de riskfria räntesatserna eller ett tillfälligt avdrag för de försäkringstekniska avsättningarna har genomförts bestämmelser i försäkringsrörelselagen (se 8 kap. 12 § andra stycket och 18 kap. 6 och 7 §§).

Dessa bestämmelser i försäkringsrörelselagen bör utvidgas så att de omfattar även ett försäkringsföretag som använder en infasning av riskfria räntor och som inte skulle uppfylla solvenskapitalkravet utan att använda infasningen. Därmed bör ett försäkringsföretag som har fått tillstånd att använda en infasning av riskfria räntesatser omedelbart underrätta Finansinspektionen om företaget inte skulle uppfylla solvenskapitalkravet utan att tillämpa infasningen. Efter en underrättelse bör Finansinspektionen förelägga företaget att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det kan uppfylla solvenskapitalkravet utan tillämpning av en infasning av riskfria räntesatser senast den 1 januari 2032 och att inom två månader från dagen då bristen konstaterades till inspektionen överlämna en plan för

infasning. Ett försäkringsföretag bör varje år lämna en lägesrapport till Finansinspektionen. Om lägesrapporten visar att försäkringsföretaget inte kommer att kunna uppfylla solvenskapitalkravet senast den 1 januari 2032, bör Finansinspektionen bör återkalla företagets tillstånd att använda en infasning av riskfria räntor.

8.1.2Matchningsjustering

Regeringens bedömning

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av befintligt bemyndigande meddela föreskrifter om hanteringen av grupplivavtal när det gäller kraven för tillstånd att använda en matchningsjusterad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen.

Utredningens bedömning

Bedömningen från utredningen stämmer överens med regeringens bedömning.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning

Ett försäkringsföretag får, med tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande, tillämpa en matchningsjustering på de riskfria räntesatserna för relevanta durationer för beräkning av bästa skattning i fråga om en portfölj med livförsäkringsförpliktelser, inbegripet livräntor som härrör från skadeförsäkrings- eller återförsäkringskontrakt om vissa villkor är uppfyllda (artikel 77b.1 första stycket i Solvens II-direktivet).

Genom ändringsdirektivet införs i Solvens II-direktivet regler om hanteringen av grupplivavtal. Sådana avtal ska när det gäller villkoren för att få använda en matchningsjustering ses som ett enda avtal (artikel 77b.1 fjärde stycket).

De närmare villkoren för tillstånd att använda matchningsjustering har i svensk rätt genomförts i föreskrifter på lägre nivå än lag (se 5 kap. 18 § 2 FRL och 4 kap. 15 och 16 §§ Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd [FFFS 2015:8] om försäkringsrörelse, se även prop. 2015/16:9 s. 243–245). Detsamma bör gälla för de nya reglerna i Solvens II-direktivet om hanteringen av grupplivavtal. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av befintligt bemyndigande i försäkringsrörelselagen (5 kap. 18 § 2) meddela föreskrifter om vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett försäkringsföretag ska få tillstånd att använda matchningsjustering, vilket inbegriper hanteringen av grupplivavtal.

8.1.3Volatilitetsjustering

Regeringens förslag

Finansinspektionen ska få besluta att ett försäkringsföretag får använda en volatilitetsjusterad eller en företagsspecifik volatilitetsjusterad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen.

Om ett försäkringsföretag inte längre uppfyller kraven för tillstånd för att få använda en volatilitetsjustering, ska Finansinspektionen förelägga företaget att upphöra med användningen av justeringen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett försäkringsföretag ska få tillstånd att använda en volatilitetsjustering eller en företagsspecifik volatilitetsjustering.

Regeringens bedömning

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av befintligt bemyndigande meddela föreskrifter om hur en volatilitetsjustering ska beräknas.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i huvudsak överens med regeringens förslag och bedömning. Enligt utredningens förslag ska begränsningen av användningen av en volatilitetsjusterad riskfri räntestruktur i försäkringsrörelselagen tas bort.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Särskilt tillstånd

Genom ändringsdirektivet ändras reglerna om volatilitetsjustering i Solvens II-direktivet. Medlemsstaterna ska säkerställa att ett försäkringsföretag får tillämpa en volatilitetsjustering av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer vid beräkningen av bästa skattning efter förhandsgodkännande från tillsynsmyndigheterna om vissa villkor är uppfyllda (artikel 77d.1 i Solvens II-direktivet).

Det krävs i dag inte tillstånd av Finansinspektionen för att få använda volatilitetsjustering (se 5 kap. 9 §, se även prop. 2015/16:9 s. 246–247). För att fullt ut uppfylla kraven enligt Solvens II-direktivet bör en bestämmelse om tillstånd tas in i försäkringsrörelselagen. Finansinspektionen bör därmed få besluta att ett försäkringsföretag ska få använda en volatilitetsjusterad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen.

För det som gäller för försäkringsföretag som före den 29 januari 2026 använder en volatilitetsjusterad riskfri räntestruktur vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna, se avsnitt 14.2.

Villkor för tillstånd

Genom ändringsdirektivet införs också villkor i Solvens II-direktivet för att ett försäkringsföretag ska få använda en infasning av riskfria räntesatser vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna (artikel 77d.1 a och b i Solvens II-direktivet). Det gäller att volatilitetsjusteringen för en viss valuta tillämpas vid beräkningen av bästa skattning av företagets samtliga försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser uttryckta i den valutan, om de riskfria räntesatser för relevanta durationer som används för att beräkna bästa skattning för dessa förpliktelser inte inbegriper en matchningsjustering enligt och att företaget påvisar på ett för tillsynsmyndigheten tillfredsställande sätt att det har infört lämpliga förfaranden för beräkningen av volatilitetsjusteringen. Dessa mer detaljerade regler bör lämpligen genomföras i svensk rätt i föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett försäkringsföretag ska få tillstånd att använda en volatilitetsjustering.

Beräkningen

Genom ändringsdirektivet ändras också reglerna i Solvens II-direktivet om hur volatilitetsjusteringen av de riskfria räntesatserna ska beräknas (artikel 77d.2–77d.4a i Solvens II-direktivet).

Dessa detaljerade och tekniska regler bör, i enlighet med tidigare ställningstagande, lämpligen genomföras i svensk rätt i föreskrifter på lägre nivå än lag (se 5 kap. 18 § 3 FRL, se även prop. 2015/16:9 s. 246–247). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av befintligt bemyndigande i försäkringsrörelselagen (5 kap. 18 § 3) meddela föreskrifter om hur en volatilitetsjustering ska beräknas.

Enligt försäkringsrörelselagen gäller att om Europeiska kommissionen har antagit en genomförandeakt med stöd av Solvens II-direktivet och denna gäller för försäkringsföretaget, får företaget för volatilitetsjusteringen endast använda de tekniska uppgifter som anges i den rättsakten (5 kap. 9 §, se även prop. 2018/19:7 s. 23–24 och 30–31). Regeringen anser till skillnad från utredningen att denna bestämmelse i försäkringsrörelselagen bör gälla även i fortsättningen eftersom motsvarande regel i Solvens II-direktivet inte ändras (artikel 77e.3).

Företagsspecifik justering av den riskkorrigerade spreaden

Genom ändringsdirektivet införs i Solvens II-direktivet även regler om att försäkringsföretag i vissa fall får tillämpa en företagsspecifik justering av den riskkorrigerade spreaden för en viss valuta, dvs. vid beräkningen av volatilitetsjusteringen. Också i detta fall krävs ett förhandsgodkännande från tillsynsmyndigheten och att vissa särskilda villkor är uppfyllda. Villkoren tar dels sikte på själva värdet av den riskkorrigerade spreaden, dels att företaget har data som möjliggör en tillförlitlig beräkning (artikel 77d.1c första stycket i Solvens II-direktivet). Den företagsspecifika beräkningen av den riskkorrigerade spreaden har till syfte att kompensera för en artificiell volatilitet som kan uppstå i kapitalbasen när ett försäkringsföretag investerar i skuldinstrument som har en bättre kredit- 198 kvalitet än skuldinstrument i den representativa portföljen som ligger till

grund för beräkningen av volatilitetsjusteringen. I ett sådant fall kan volatilitetsjusteringen överkompensera den förlust av kapitalbas som orsakas av växande avkastningsdifferenser mellan företagets portfölj och referensportföljen och leda till alltför stor volatilitet i kapitalbasen (skäl 46 i ändringsdirektivet).

Det bör tas in en bestämmelse i försäkringsrörelselagen om att ett försäkringsföretag, efter tillstånd av Finansinspektionen, får använda företagsspecifik justering av den riskkorrigerade spreaden för en viss valuta. Detta är en del av en volatilitetsjutering och ett tillstånd om att få använda en sådan justering. Det bör därför anges som att Finansinspektionen får besluta att ett försäkringsföretag får använda en företagsspecifik volatilitetsjusterad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen.

Genom ändringsdirektivet införs i Solvens II-direktivet även detaljerade regler om hur en företagsspecifik justering ska beräknas (artikel 77d.1c andra och tredje styckena). De bör lämpligen genomföras i svensk rätt i föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett försäkringsföretag ska få tillstånd att använda en företagsspecifik volatilitetsjustering. Detta inbegriper även det som anges i Solvens II-direktivet om att försäkringsföretaget omedelbart ska upphöra med att tillämpa justeringen för en valuta, om justeringen leder till att justeringen ökar den riskkorrigerade spreaden för valutan under två på varandra följande kvartalsvisa rapporteringsperioder (artikel 77d.1c fjärde stycket).

Upphörande

Genom ändringsdirektivet införs i Solvens II-direktivet även ett krav på att medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna har befogenhet att kräva att försäkringsföretag upphör att tillämpa en volatilitetsjustering av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer vid beräkningen av bästa skattning om företaget inte längre uppfyller de villkor för förhandsgodkännande (artikel 77d.1b i Solvens II-direktivet).

En motsvarande bestämmelse bör tas in i försäkringsrörelselagen. Bestämmelsen bör utformas efter förebild av bestämmelsen i försäkringsrörelselagen om när ett försäkringsföretag inte längre uppfyller villkoren för tillstånd att använda matchningsjustering (17 kap. 7 a § andra stycket). Därmed bör Finansinspektionen, om ett försäkringsföretag inte längre uppfyller kraven för tillstånd för att få använda en volatilitetsjustering, förelägga företaget att upphöra med användningen av justeringen.

Nytt tillstånd

Genom ändringsdirektivet införs i Solvens II-direktivet en möjlighet för försäkringsföretag att återigen få tillstånd att använda en volatilitetsjustering. När ett försäkringsföretag återställer efterlevnaden av villkoren för förhandsgodkännande får det begära ett förhandsgodkännande från tillsynsmyndigheterna att tillämpa en volatilitetsjustering av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer vid beräkningen av bästa skattning (artikel 77d.1b i Solvens II-direktivet).

Det införs nu inte något villkor i Solvens II-direktivet som begränsar ett försäkringsföretags möjlighet att få tillstånd att använda en volatilitetsjustering bara för att företaget tidigare inte har uppfyllt villkoren, t.ex. någon form av karenstid innan ett företag åter kan få använda justeringen. I stället har Finansinspektionen bara att bedöma om företaget, när ansökan ges in, uppfyller de relevanta villkoren. Detta krav är således tillgodosett genom de bestämmelser som nu föreslås och allmänna förvaltningsrättsliga principer.

8.1.4Riskmarginal

Regeringens bedömning

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av befintligt bemyndigande meddela föreskrifter om beräkningen av riskmarginalen.

Utredningens bedömning

Bedömningen från utredningen stämmer överens med regeringens bedömning.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning

Genom ändringsdirektivet justeras reglerna i Solvens II-direktivet om beräkning av försäkringstekniska avsättningar. Det införs bl.a. ett exponentiellt och tidsberoende inslag i beräkningen av riskmarginalen (artikel 77.5 första stycket i Solvens II-direktivet, se även skäl 41 i ändringsdirektivet). Riskmarginalen har till syfte att säkerställa att de försäkringstekniska avsättningarna uppgår till ett belopp som motsvarar vad försäkringsföretaget skulle behöva betala för att överföra sina åtaganden till ett annat försäkringsföretag. I beräkningen av riskmarginalen ingår bl.a. solvenskapitalkravet och en s.k. kapitalkostnadsräntesats (cost-of-capital-räntesats). Genom ändringsdirektivet bestäms denna räntesats till 4,75 procent (artikel 77.6 i Solvens II-direktivet, se även skäl 42 i ändringsdirektivet).

Reglerna i Solvens II-direktivet om beräkning av riskmarginalen har i svensk rätt genomförts delvis genom en bestämmelse i försäkringsrörelselagen (5 kap. 13 §, se prop. 2015/16:9 s. 239–242). De mer detaljerade reglerna om beräkningen har genomförts i föreskrifter på lägre nivå än lag (se 5 kap. 18 § 1 FRL och 4 kap. 29 § Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om försäkringsrörelse). Detsamma bör gälla för de nu aktuella ändringarna (artikel 77.5 första stycket och 77.6 i Solvens IIdirektivet). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av befintligt bemyndigande i försäkringsrörelselagen (5 kap.

18 § 1) meddela föreskrifter om de försäkringstekniska avsättningarnas innehåll och beräkning, vilket inbegriper beräkning av riskmarginalen.

8.1.5Finansiella optioner och garantier

Regeringens förslag

Ett försäkringsföretag ska vid beräkningen av den bästa skattningen för försäkringsavtal som innehåller finansiella garantier och optioner använda en metod som på lämpligt sätt återspeglar att nuvärdet av kassaflöden som uppstår till följd av sådana avtal kan bero både på det förväntade resultatet av framtida händelser och utveckling och på potentiella avvikelser mellan det faktiska resultatet och det förväntade resultatet i vissa scenarier.

Ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag ska vid beräkningen av den bästa skattningen för försäkringsavtal som innehåller finansiella garantier och optioner få använda en aktsam deterministisk värdering av finansiella optioner och garantier som inte är väsentliga.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer delvis överens med regeringens förslag. Enligt utredningens förslag ska ett försäkringsföretag använda en stokastisk metod vid värderingen av finansiella optioner och garantier i beräkningen försäkringstekniska avsättningar.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Svensk Försäkring ifrågasätter att värderingen av finansiella optioner och garantier vid beräkningen av bästa skattningen alltid ska ske med stokastisk metod då andra metoder på ett mer lämpligt sätt kan spegla nuvärdet av de aktuella kassaflödena.

Skälen för regeringens förslag

Metod vid beräkningen av den bästa skattningen

Genom ändringsdirektivet införs i Solvens II-direktivet krav på hur vissa försäkrings- och återförsäkringsavtal ska hanteras vid beräkningen av den bästa skattningen. Om ett försäkrings- eller återförsäkringsavtal innehåller finansiella optioner och garantier ska de metoder som används vid beräkning av bästa skattning på lämpligt sätt återspegla att nuvärdet av kassaflöden som uppstår till följd av avtalet kan bero både på det förväntade resultatet av framtida händelser och utveckling och på potentiella avvikelser mellan det faktiska resultatet och det förväntade resultatet i vissa scenarier (artikel 77.7 i Solvens II-direktivet).

En motsvarande bestämmelse bör tas in i försäkringsrörelselagen. Regeringen anser, i likhet med Svensk Försäkring, att ändringen i

Solvens II-direktivet inte innebär att det införs ett krav i direktivet på att ett försäkringsföretag alltid ska använda en stokastisk metod. I stället för det som utredningen föreslår bör ett försäkringsföretag därför använda en metod som på lämpligt sätt återspeglar att nuvärdet av kassaflöden som uppstår till följd av avtalet kan bero både på det förväntade resultatet av framtida händelser och utveckling och på potentiella avvikelser mellan det faktiska resultatet och det förväntade resultatet i vissa scenarier. Detta kan vara en stokastisk metod eller någon annan metod, t.ex. en sluten formel (se riktlinje 53–54 i Eiopas Riktlinjer för värdering av försäkringstekniska avsättningar, EIOPA-BoS-14/166).

Ett litet och icke-komplext försäkringsföretag eller ett försäkringsföretag

som har fått tillstånd att använda proportionalitetsåtgärder

Genom ändringsdirektivet införs i Solvens II-direktivet regler om användning av en försiktig deterministisk värdering av en bästa skattning för livförsäkringsförpliktelser med optioner och garantier som inte anses väsentliga. Detta ska gälla för försäkringsföretag som har klassificeras ett litet och icke-komplext försäkringsföretag och företag som har ”fått tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande” (artikel 77.8 i Solvens IIdirektivet).

En motsvarande bestämmelse bör tas in i försäkringsrörelselagen. I enlighet med den nuvarande terminologin i försäkringsrörelselagen bör detta benämnas som en aktsam deterministisk värdering, i stället för som i direktivet en försiktig deterministisk värdering (se t.ex. prop. 2018/19:158 s. 251–252). Därmed bör ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag vid beräkningen av den bästa skattningen för försäkringsavtal som innehåller finansiella garantier och optioner få använda en aktsam deterministisk värdering för avtal med finansiella optioner och garantier som inte är väsentliga. Detsamma bör gälla för ett försäkringsföretag som har fått tillstånd att använda denna proportionalitetsåtgärd (se avsnitt 6.3.5).

8.1.6Tillfälliga justeringar och avdrag

Regeringens förslag

Från och med den 1 maj 2027 ska Finansinspektionen bara i vissa fall få ge ett försäkringsföretag tillstånd att använda 1. en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den

bästa skattningen eller 2. ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska

avsättningarna.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i sak överens med regeringens förslag, men har en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Riskfria räntor

Finansinspektionen får i dag besluta att ett försäkringsföretag får använda en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen (5 kap. 10 § FRL). Genom ändringsdirektivet begränsas denna möjlighet i Solvens II-direktivet. Efter den 30 januari 2027 ska en tillsynsmyndighet endast godkänna en tillfällig justering av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer i särskilda fall. Det gäller om ett försäkringsföretag för första gången omfattas av Solvens II-direktivet och om ett försäkringsbestånd har överlåtits från ett försäkringsföretag som har använt en tillfällig justering för beståndet (artikel 308c.1a i Solvens IIdirektivet, se även skäl 99 i ändringsdirektivet).

En motsvarande begränsning bör tas in i försäkringsrörelselagen. Till skillnad från utredningen, anser regeringen att detta inte bör göras i en övergångsbestämmelse. Begränsningen bör i stället införas tillsammans med bestämmelsen som ger Finansinspektionen möjlighet att besluta om att ett försäkringsföretag får använda en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur, dvs. 5 kap. 10 § FRL. I avsnitt 14.1 föreslås att lagändringarna ska träda i kraft den 1 maj 2027. Begränsningen bör därmed gälla från och med denna tidpunkt.

Försäkringstekniska avsättningar

Finansinspektionen får i dag besluta att ett försäkringsföretag får använda ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna (5 kap. 13 § FRL). Genom ändringsdirektivet begränsas denna möjlighet i Solvens II-direktivet. Liksom gäller för riskfria räntor ska en tillsynsmyndighet endast godkänna ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna i särskilda fall (jfr artikel 308c.1a i Solvens II-direktivet). Också för försäkringstekniska avsättningar gäller det om ett försäkringsföretag för första gången omfattas av Solvens IIdirektivet och om ett försäkringsbestånd har överlåtits från ett försäkringsföretag som har använt en tillfällig justering för beståndet (artikel 308d.1a i Solvens II-direktivet, se även skäl 99 i ändringsdirektivet).

En motsvarande begränsning bör tas in i försäkringsrörelselagen. Till skillnad från utredningen, anser regeringen också när det gäller försäkringstekniska avsättningar att detta inte bör göras i en övergångsbestämmelse. Begränsningen bör i stället införas tillsammans med bestämmelsen som ger Finansinspektionen möjlighet att besluta om att ett försäkringsföretag får använda ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna, dvs. 5 kap. 12 § FRL. Liksom föreslås för riskfria räntor (se ovan), bör begränsningen gälla från och med den 1 maj 2027.

8.2Investeringsstrategi

Regeringens förslag

Ett försäkringsföretag ska ha en investeringsstrategi. Företaget ska, när det beslutar om investeringsstrategin, ta hänsyn till åtminstone 1. möjlig makroekonomisk utveckling 2. möjlig utveckling på finansmarknaderna 3. hur hållbarhetsrisker påverkar företagets investeringar 4. de långsiktiga effekter som företagets investeringar kan ha på

hållbarhetsfaktorer.

På begäran av Finansinspektionen ska ett försäkringsföretag, när företaget beslutar om investeringsstrategin och vid investeringsbeslut, ta hänsyn till förhållanden som är oroande för den finansiella stabiliteten. Försäkringsföretaget ska då bedöma om investeringsstrategin eller ett investeringsbeslut kan 1. påverka den makroekonomiska utvecklingen 2. påverka utvecklingen på finansmarknaderna eller 3. orsaka systemrisk.

Om ett försäkringsföretag är dotterföretag i en grupp som omfattas av fullständig grupptillsyn, ska Finansinspektionen beakta om de bedömningar som utförs av försäkringsföretaget med ägarintresse, EES-försäkringsgivaren med ägarintresse eller försäkringsgivaren från tredjeland med ägarintresse, försäkringsholdingbolaget med huvudkontor inom EES eller det blandade finansiella holdingföretaget med huvudkontor i EES och bedömningarna täcker dotterföretagets särdrag.

Regeringens bedömning

Övriga ändringar i Solvens II-direktivet som gäller aktsamhetsprincipen och placeringsfrihet kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

Utredningens förslag och bedömning

Förslaget och bedömningen från utredningen stämmer i allt väsentligt överens med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Finansinspektionen och Svensk Försäkring framför, var för sig, att lagtexten bör utformas så att den närmare följer direktivets lydelse.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Nya krav om investeringsstrategi

I Solvens II-direktivet finns flera regler om ett försäkringsföretags placeringar och aktsamhetsprincipen (artikel 132). Genom ändrings-

direktivet införs nya regler för ett försäkringsföretags placeringar och ett krav om att ett företag ska ha en investeringsstrategi. Ett försäkringsföretag ska enligt direktivet beakta möjlig makroekonomisk utveckling och utveckling på finansmarknaderna när det beslutar om sin investeringsstrategi. Företaget ska när det beslutar om sin investeringsstrategi också beakta hållbarhetsriskernas effekter på deras investeringar och de potentiella långsiktiga effekterna av deras investeringsbeslut på hållbarhetsfaktorer (artikel 132.5 i Solvens II-direktivet).

Det finns inte något uttryckligt krav i försäkringsrörelselagen på att ett försäkringsföretag ska ha en investeringsstrategi. När det gäller aktsamhetensprincipen tar den sikt på de faktiska tillgångarna som företaget investerar i, med krav på t.ex. att riskerna i tillgångarna ska kunna identifieras, mätas, övervakas, hanteras, kontrolleras och rapporteras. Kravet på en investeringsstrategi bör i och med det inte ses som ett dokumentationskrav, utan i stället ett krav på en strategisk utgångspunkt för företagets investeringar. Detta torde också följa av att företaget ska besluta om en investeringsstrategi. En sådan strategisk utgångspunkt borde i sig inte medföra något nytt, då försäkringsföretag bör tillämpa någon form av investeringsstrategi redan i dag. Likväl bör motsvarande bestämmelser tas in i försäkringsrörelselagen för att uppfylla de nya kraven enligt Solvens II-direktivet. Som Finansinspektionen och Svensk Försäkring framför bör de svenska bestämmelserna nära följa ordalydelsen i Solvens II-direktivet. Ett försäkringsföretag bör därmed ha en investeringsstrategi. När ett försäkringsföretag beslutar om investeringsstrategin, bör företaget åtminstone ta hänsyn till möjlig makroekonomisk utveckling, möjlig utveckling på finansmarknaderna, hur hållbarhetsrisker påverkar företagets investeringar och de långsiktiga effekter som företagets investeringar kan ha på hållbarhetsfaktorer.

Enligt artikel 132.7 i Solvens II-direktivet ska makroekonomisk utveckling och utveckling av finansmarknaderna samt förhållanden som är oroande ur makrotillsynsperspektiv ha samma betydelse som i nya artikel 45.1a och 45.1b, som gäller analyser i den egna risk- och solvensbedömningen. För genomförandet i svensk rätt av artikel 45.1a och 45.1b, se avsnitten 9.10 och 9.11.

När det gäller vad som avses med hållbarhetsfaktorer, se avsnitt 9.8.

Förhållanden som är oroande för den finansiella stabiliteten

Genom ändringsdirektivet införs i Solvens II-direktivet också krav som gäller omständigheter som ett försäkringsföretag ska beakta vid framtagande av en investeringsstrategi och ett investeringsbeslut. På begäran av tillsynsmyndigheten ska ett försäkringsföretag beakta förhållanden som är oroande ur makrotillsynssynpunkt när företaget beslutar om sin investeringsstrategi och bedöma i vilken utsträckning företagets investeringsstrategi kan påverka den makroekonomiska utvecklingen och utvecklingen på finansmarknaderna och ge upphov till systemrisk, och införliva sådana överväganden i sina investeringsbeslut (artikel 132.6 i Solvens II-direktivet).

Det bör även i detta fall tas in en motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen. Som anges i avsnitt 9.10 torde med förhållanden som är oroande ut makrotillsynssynpunkt avses förhållanden som är

oroande för den finansiella stabiliteten. Som Finansinspektionen framför bör det tydliggöras att ett försäkringsföretag ska ta hänsyn till förhållanden som är oroande för den finansiella stabiliteten när det beslutar om företagets investeringsstrategi. Ett försäkringsföretag ska därmed, på begäran av Finansinspektionen, när företaget beslutar om sin investeringsstrategi och vid investeringsbeslut, ta hänsyn till förhållanden som är oroande för den finansiella stabiliteten. Företaget bör då bedöma om investeringsstrategin eller ett investeringsbeslut kan påverka den makroekonomiska utvecklingen, påverka utvecklingen på finansmarknaderna eller orsaka systemrisk.

Vidare införs genom ändringsdirektivet i Solvens II-direktivet regler som gäller för det fall ett försäkringsföretag ingår i en grupp. Om ett försäkringsföretag är dotterföretag i en grupp som omfattas av fullständig grupptillsyn, ska tillsynsmyndigheten beakta om de bedömningar som utförs av försäkringsföretaget med ägarintresse, EES-försäkringsgivaren med ägarintresse eller försäkringsgivaren från tredjeland med ägarintresse, försäkringsholdingbolaget med huvudkontor inom EES eller det blandade finansiella holdingföretaget med huvudkontor inom EES och bedömningarna täcker dotterföretagets särdrag (artikel 132.8 i Solvens IIdirektivet). En motsvarande bestämmelse bör införas i försäkringsrörelselagen.

Ändrade hänvisningar

Rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) har upphävts genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (omarbetning). Som en följd ändras genom ändringsdirektivet hänvisningarna till det numera upphävda EG-direktivet i reglerna i Solvens II-direktivet om aktsamhetsprincipen (artikel 132.3 andra stycket) och om placeringsfrihet (artikel 133.3) till att i stället avse det nu gälande EU-direktivet.

De nu aktuella reglerna i Solvens II-direktivet har i svensk rätt inte genomförts genom hänvisningar till den nu upphävda EU-rättsakten (se 6 kap. 8–10 §§ FRL, se även prop. 2015/16:9 s. 257–258). De ändrade hänvisningarna i Solvens II-direktivet kräver därmed inte några lagstiftningsåtgärder.

8.3Kapitalbas

8.3.1Fastställande av primärkapital

Regeringens förslag

Finansinspektionen ska få besluta att ett försäkringsföretag vid fastställandet av primärkapitalet inte behöver dra av värdet av företagets ägarintressen i ett kreditinstitut eller finansiellt institut.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett försäkringsföretag vid fastställandet av primärkapitalet inte ska behöva dra av värdet av företagets ägarintressen i ett kreditinstitut eller finansiellt institut.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i sak överens med regeringens förslag, men har en annan lagteknisk utformning. Enligt utredningens förslag ska det införas ett generellt bemyndigande om föreskrifter om primärkapitalet.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Finansinspektionen anser att ett beslut om att ett försäkringsföretag inte behöver dra av värdet av vissa ägarintressen vid fastställandet av primärkapitalet är ett sådant ingrepp i enskildas ekonomiska angelägenheter att det bör regleras i lag. Inspektionen är positiv till att få meddela verkställighetsföreskrifter om primärkapital.

Skälen för regeringens förslag

I Solvens II-förordningen finns bestämmelser om behandling av ägarintressen vid fastställandet av primärkapitalet. Som utgångspunkt ska ett försäkringsföretag göra avdrag för vissa ägarintressen i kreditinstitut eller finansiella institut (se artikel 68).

Genom ändringsdirektivet införs i Solvens II-direktivet en möjlighet för tillsynsmyndigheterna att vid fastställande av primärkapitalet tillåta att ett försäkringsföretag inte drar av värdet av företagets ägarintressen i ett kreditinstitut eller finansiellt institut, om vissa är uppfyllda (artikel 92.1a och 92.2).

Reglerna i Solvens II-direktivet om hur vissa ägarintressen ska beaktas vid fastställandet av primärkapitalet liknar reglerna om användning av durationsbaserad aktiekursrisk (se artikel 304 i Solvens II-direktivet). I enlighet med hur de reglerna har genomförts i svensk rätt bör det, som Finansinspektionen framför, anges i lag att Finansinspektionen i vissa fall får besluta att ett försäkringsföretag vid fastställandet av primärkapitalet inte behöver göra ett avdrag (se 8 kap. 8 § FRL, se även prop. 2015/16:9 s. 275–276). Finansinspektionen bör därmed få besluta att ett försäkringsföretag vid fastställandet av primärkapitalet inte behöver dra av värdet av företagets ägarintressen i ett kreditinstitut eller finansiellt institut om vissa villkor är uppfyllda.

De detaljerade villkoren för att ett försäkringsföretag inte ska behöva dra av värdet för ett innehav i ett kreditinstitut eller finansiellt institut (artikel 92.1a och 92.2 i Solvens II-direktivet) bör lämpligen genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Också detta stämmer överens med genomförandet av reglerna om användning av durationsbaserad aktiekursrisk (se 8 kap. 22 § 3 FRL, se även samma prop.). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om vilka

krav som ska vara uppfyllda för ett tillstånd. Med denna lösning saknas behov av en, som utredningen föreslår och Finansinspektionen ställer sig positiv till, generell föreskriftsrätt i fråga om primärkapitalet.

8.3.2Klassificering av kapitalbasposter

Regeringens förslag

Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen om att vissa poster i tilläggskapitalet får klassificeras som nivå 2 ska justeras så att hänvisningen avser nu gällande EU-rättsakt.

Regeringens bedömning

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av befintligt bemyndigande meddela föreskrifter om vilka egenskaper och kriterier som ska beaktas vid klassificering av poster i tilläggskapitalet.

Övriga ändringar i Solvens II-direktivet som gäller klassificering av kapitalbasposter och om klassificering av kapitalbasposter som är specifika för försäkringsföretag kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

Utredningens förslag och bedömning

Förslaget och bedömningen från utredningen stämmer överens med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut har upphävts genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (kallat kapitaltäckningsdirektivet). Som en följd ändras en hänvisning till det numera upphävda EU-direktivet i Solvens II-direktivet (artikel 96 första stycket 2) till att i stället avse det nu gällande EU-direktivet. En sådan justering bör göras i försäkringsrörelselagen så att hänvisningen i motsvarande bestämmelse i lagen avser kapitaltäckningsdirektivet (7 kap. 10 § andra stycket 1).

De ändringar som rör den nödvändiga preciseringen av vilka egenskaper och kriterier som ska beaktas vid klassificeringen av de specifika kapitalbasposterna (artikel 96 första stycket i Solvens II-direktivet) bör, i enlighet med tidigare ställningstagande, lämpligen genomföras i svensk rätt i föreskrifter på lägre nivå än lag (se 7 kap. 13 § 4 FRL, se även prop.

2015/16:9 s. 263–266). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av befintligt bemyndigande i försäkringsrörelselagen (7 kap. 13 § 4) meddela föreskrifter om vilka egenskaper och kriterier som ska beaktas vid klassificering av poster i tilläggskapitalet.

Övriga ändringar i Solvens II-direktivet som avser klassificering av kapitalbasposter och klassificering av kapitalbasposter som är specifika för försäkringsföretag (artiklarna 95 andra stycket och 96 första stycket) utgör rättelser som inte kräver några lagstiftningsåtgärder.

8.4Solvenskapitalkrav

8.4.1Långsiktiga aktieinvesteringar

Regeringens förslag

Finansinspektionen ska få besluta att ett försäkringsföretag får använda ett särskilt kapitalkrav för företagets långsiktiga aktieinvesteringar vid beräkningen av kapitalkravet för aktiekursrisk. Ett försäkringsföretag ska omedelbart underrätta Finansinspektionen, om företaget inte längre uppfyller villkoren för att använda ett sådant kapitalkrav. Av underrättelsen ska det framgå när villkoren inte längre var uppfyllda.

Ett försäkringsföretag som har fått tillstånd att använda ett särskilt kapitalkrav för företagets långsiktiga aktieinvesteringar ska inte få återgå till att beräkna kapitalkravet för aktiekursrisk utan att använda det särskilda kapitalkravet.

Om ett försäkringsföretag inte längre uppfyller villkoren för att använda ett särskilt kapitalkrav för långsiktiga aktieinvesteringar, ska Finansinspektionen förelägga företaget att 1. inom en månad upprätta en åtgärdsplan och överlämna planen till

inspektionen för godkännande 2. vidta nödvändiga åtgärder för att inom sex månader åter uppfylla

villkoren.

Om försäkringsföretaget inte uppfyller villkoren inom sex månader ska Finansinspektionen förelägga företaget att omedelbart upphöra att med att använda det särskilda kapitalkravet för långsiktiga aktieinvesteringar. Om Finansinspektionen har utfärdat ett sådant föreläggande, ska inspektionen inte få ge företaget tillstånd att återigen använda det särskilda kapitalkravet inom två och ett halvt år från föreläggandet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett försäkringsföretag ska få använda ett särskilt kapitalkrav för företagets långsiktiga aktieinvesteringar vid beräkningen av kapitalkravet för aktiekursrisk och hur ett sådant kapitalkrav ska utformas.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens förslag.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Finansinspektionen instämmer i förslaget, men anser att uttrycket ”långsiktiga aktieinvesteringar” bör användas genomgående i stället för som i vissa fall ”långsiktiga aktietillgångar”.

Skälen för regeringens förslag

Ett särskilt kapitalkrav

Genom ändringsdirektivet införs nya regler i Solvens II-direktivet om ett försäkringsföretags långfristiga aktieinvesteringar. Ett försäkringsföretag får vid beräkningen av solvenskapitalkravet och som en del av undergruppen för aktiekursrisk använda ett särskilt kapitalkrav på en specifik undergrupp av aktieinvesteringar som innehas med ett långfristigt perspektiv (artikel 105a.1 första stycket i Solvens II-direktivet). För detta krävs att vissa villkor är uppfyllda, bl.a. att undergruppen av aktieinvesteringar är tydligt identifierad och förvaltas separat från företagets övriga verksamhet (artikel 105a.1 andra stycket i Solvens II-direktivet).

Motsvarande bestämmelser bör tas in i försäkringsrörelselagen. Bestämmelserna bör utformas efter förebild av den nuvarande bestämmelsen om en särskild beräkningsmetod för kapitalkravet för aktiekursrisk för försäkringsföretag som meddelar vissa typer av pensionsförsäkringar (se 8 kap. 8 § FRL). Regeringen instämmer med Finansinspektionen att detta genomgående bör benämnas ”långsiktiga aktieinvesteringar”. Ett försäkringsföretag bör därmed få använda ett särskilt kapitalkrav för företagets långsiktiga aktieinvesteringar vid beräkningen av kapitalkravet för aktiekursrisk. Detta bör, i enlighet med Solvens II-direktivet, kräva tillstånd av Finansinspektionen (artikel 105a.1 andra stycket, jfr även 5 kap. 7 § första stycket FRL).

Det bör även, också det i enlighet med Solvens II-direktivet, införas en bestämmelse om att ett försäkringsföretag inte får återgå till att beräkna kapitalkravet för aktiekursrisk utan att använda det särskilda kapitalkravet om företaget har fått tillstånd att använda det särskilda kapitalkravet (se artikel 105a.3 första stycket, jfr även 5 kap. 7 § andra stycket FRL).

De mer detaljerade kraven, dvs. villkoren för att få tillämpa det särskilda kapitalkravet för långsiktiga aktieinvesteringar (artikel 105a.1 andra stycket i Solvens II-direktivet), vad som gäller om aktier innehas i bl.a. europeiska långsiktiga investeringsfonder (artikel 105a.2) och kapitalkravets storlek (artikel 105a.4) bör lämpligen i svensk rätt genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett försäkringsföretag ska få tillstånd att använda det särskilda kapitalkravet för långsiktiga aktieinvesteringar och hur kapitalkravet ska utformas.

Ett försäkringsföretag som inte längre uppfyller villkoren för det

särskilda kapitalkravet

Tillsammans med de nya reglerna som genom ändringsdirektivet införs i Solvens II-direktivet om ett särskilt kapitalkrav för ett försäkringsföretags

långfristiga aktieinvesteringar införs även regler för det fall ett försäkringsföretag inte längre uppfyller villkoren för att få använda ett sådant särskilt kapitalkrav. Om detta inträffar ska försäkringsföretaget omedelbart underrätta tillsynsmyndigheten och vidta nödvändiga åtgärder för att återställa efterlevnaden. Inom en månad ska försäkringsföretaget förse tillsynsmyndigheten med nödvändig information och de åtgärder som företaget ska vidta för att inom sex månader från dagen för det första konstaterandet av bristande efterlevnad, återupprätta efterlevnaden av villkoren. Om företaget inte klarar detta, ska det upphöra med att klassificera alla aktieinvesteringar som långfristiga aktieinvesteringar under en period på två och ett halvt år, eller så länge uppfyllelsen av villkoren inte har återställts, beroende på vilken period som är längst (artikel 105a.3 andra–fjärde styckena i Solvens II-direktivet).

Motsvarande bestämmelser bör tas in i försäkringsrörelselagen. Bestämmelserna bör i första hand utformas efter förebild av de nuvarande bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om vad som gäller om ett försäkringsföretag inte längre uppfyller villkoren för att använda matchningsjustering (se 5 kap. 8 § och 17 kap. 7 a § andra stycket FRL). Ett försäkringsföretag bör därmed underrätta Finansinspektionen om det inte längre uppfyller villkoren för att få använda ett särskilt kapitalkrav för företagets långsiktiga aktieinvesteringar. Detta bör göras omedelbart efter att företaget har konstaterat att det inte längre uppfyller villkoren. Det bör framgå av underrättelsen till Finansinspektionen när villkoren inte längre var uppfyllda (jfr 5 kap. 8 § första stycket FRL).

Kraven om att ett försäkringsföretag ska vidta åtgärder för att åter uppfylla villkoren bör dock utformas efter förebild av vad som gäller om ett försäkringsföretag inte uppfyller solvenskapitalkravet (se 18 kap. 4 § FRL). I ett sådant fall gäller dock en längre frist för att upprätta en åtgärdsplan. Finansinspektionen bör därmed efter en underrättelse, förelägga företaget att inom en månad från dagen då villkoren inte längre var uppfyllda upprätta en åtgärdsplan och överlämna planen till inspektionen för godkännande. Inspektionen bör samtidigt förelägga företaget att vidta nödvändiga åtgärder för att inom sex månader från dagen då villkoren inte längre var uppfyllda åter uppfylla villkoren. Om försäkringsföretaget inte uppfyller villkoren inom sex månader, bör Finansinspektionen förelägga företaget att omedelbart upphöra att med att använda det särskilda kapitalkravet för långsiktiga aktieinvesteringar (jfr 17 kap. 7 a § andra stycket FRL).

Ett försäkringsföretag som har fått ett föreläggande om att omedelbart upphöra med att använda ett särskilt kapitalkrav för långsiktiga aktieinvesteringar bör först efter viss tid återigen ges möjlighet att använda ett sådant kapitalkrav (se artikel 105a.3 fjärde stycket i Solvens II-direktivet). En ny användning bör, liksom en första användning, kräva tillstånd av Finansinspektionen. Finansinspektionen bör därmed i ett sådant fall inte få ge företaget tillstånd att återigen använda kapitalkravet inom två och ett halvt år från föreläggandet (jfr 5 kap. 8 § andra stycket FRL).

8.4.2Symmetrisk justering

Regeringens bedömning

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av befintligt bemyndigande meddela föreskrifter om symmetrisk justering av kapitalkravet för aktiekursrisk.

Utredningens bedömning

Bedömningen från utredningen stämmer överens med regeringens bedömning.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning

Genom ändringsdirektivet justeras reglerna i Solvens II-direktivet om beräkning av kapitalkravet för aktiekursrisk. Den symmetriska justeringen får i och med det inte leda till användning av ett kapitalkrav för aktier som understiger eller överstiger standardkapitalkravet för aktier med mer än 13 procentenheter (artikel 106.3 i Solvens II-direktivet).

Dessa regler i direktivet (artikel 106 i Solvens II-direktivet) utgör en del av reglerna om hur det primära solvenskapitalkravet ska beräknas (se artikel 105.5 i Solvens II-direktivet). De mer detaljerade reglerna om hur det primära solvenskapitalkravet ska beräknas har i svensk rätt genomförts i motsvarande bestämmelser i föreskrifter på lägre nivå än lag (8 kap. 22 § 1 FRL och 7 kap. 2–30 §§ Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om försäkringsrörelse), se även prop. 2015/16:9 s. 272–274). Detsamma bör gälla för den nu aktuella ändringen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av befintligt bemyndigande i försäkringsrörelselagen (8 kap. 22 § 1) meddela föreskrifter om hur det primära solvenskapitalkravet ska beräknas, vilket inbegriper symmetrisk justering av kapitalkravet för aktiekursrisk.

8.4.3Förenklingar av standardformeln

Regeringens förslag

Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen om förenklade beräkningar av kapitalkravet för en specifik risk ska kompletteras med det nya kravet om att skillnaden mellan den förenklade beräkningen och en beräkning enligt standardformeln inte får leda till en väsentligt felaktig redovisning av företagets solvenskapitalkrav, utom i de fall där den förenklade beräkningen leder till ett solvenskapitalkrav som överstiger solvenskapitalkravet enligt standardformeln.

Ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag ska få göra förenklade beräkningar av kapitalkravet för en specifik risk, om företaget första gången som det använder en sådan beräkning och därefter minst vart femte år kan visa för Finansinspektionen att 1. kapitalkravet för en specifik risk utan en förenklad beräkning är

mindre än 2 procent av det primära solvenskapitalkravet 2. summan av alla kapitalkrav utan förenklade beräkningar är mindre

än 10 procent av det primära solvenskapitalkravet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om förenklade beräkningar av kapitalkravet för en specifik risk.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i sak överens med regeringens förslag, men har en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Genom ändringsdirektivet ändras reglerna i Solvens II-direktivet om förenklingar av standardformeln för beräkning av solvenskapitalkravet (artikel 109 i Solvens II-direktivet). De grundläggande villkoren för förenklade beräkningar bör, i enlighet med tidigare ställningstagande, fortsatt anges i lag (se prop. 2015/16:9 s. 280–281). Den nuvarande bestämmelsen i försäkringsrörelselagen (8 kap. 11 §) bör därmed, till skillnad från utredningens förslag, kompletteras med det nya villkoret om att skillnaden mellan den förenklade beräkningen och en beräkning enligt standardformeln inte får leda till en väsentligt felaktig redovisning av företagets solvenskapitalkrav, utom i de fall där den förenklade beräkningen leder till ett solvenskapitalkrav som överstiger solvenskapitalkravet enligt standardformeln (artikel 109.1 första stycket c i Solvens II-direktivet).

Genom ändringsdirektivet införs också regler för försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag. Sådana försäkringsföretag ges enligt Solvens II-direktivet ytterligare möjligheter använda förenklade beräkningar (artikel 109.1 andra stycket i Solvens II-direktivet). Även detta bör, till skillnad från utredningens förslag, anges i lag. Därmed bör ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag också få göra förenklade beräkningar av kapitalkravet för en specifik risk om företaget första gången som det använder en sådan beräkning och därefter minst vart femte år kan visa för Finansinspektionen att kapitalkravet för en specifik risk utan en förenklad beräkning är mindre än 2 procent av det primära solvenskapitalkravet och att summan av alla kapitalkrav utan förenklade beräkningar är mindre än 10 procent av det primära solvenskapitalkravet.

Genom ändringsdirektivet införs även mer detaljerade villkor för en användning av förenklade beräkningar (artikel 109.1 tredje stycket, 109.2 och 109.3 i Solvens II-direktivet). Dessa villkor bör lämpligen i svensk rätt genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om förenklade beräkningar av kapitalkravet för en specifik risk.

8.4.4Infasning av kapitalkrav för ränterisk

Regeringens förslag

Om Europeiska kommissionen har antagit en genomförandeakt med bestämmelser om kapitalkravet för ränterisk, ska ett försäkringsföretag under fem år efter det att rättsakten har trätt i kraft fasa in de metoder, antaganden och standardparametrar för beräkningen av kapitalkravet för ränterisk som anges i den rättsakten.

Ett försäkringsföretag som fasar in metoder, antaganden och standardparametrar för beräkningen av kapitalkravet för ränterisk ska omedelbart underrätta Finansinspektionen, om företaget inte skulle uppfylla solvenskapitalkravet utan infasningen. Finansinspektionen ska förelägga försäkringsföretaget att 1. vidta nödvändiga åtgärder för att uppfylla solvenskapitalkravet utan

infasningen senast fem år efter det att genomförandeakten har trätt

i kraft och 2. inom två månader från dagen då bristen konstaterades lämna in en

plan för infasning till inspektionen.

Ett sådant företag ska varje år lämna en lägesrapport till Finansinspektionen.

Regeringens bedömning

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av befintligt bemyndigande meddela föreskrifter om innehållet i en plan för infasning och en årlig lägesrapport.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens förslag och bedömning. Utredningen gör inte någon bedömning.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Finansinspektionen avstyrker förslaget då en motsvarande reglering saknas i Europeiska kommissionens delegerade förordning (Solvens IIförordningen).

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Ändringar i kapitalkrav för ränterisk

Av skäl 54 i ändringsdirektivet framgår, som bakgrund till infasningen av ändringar av kapitalkravet för ränterisk, att behovet av att på ett korrekt sätt återspegla extremt låga och negativa räntesatser i försäkringstillsynen har uppstått på grund av det man har bevittnat på marknaderna under de senaste åren. Vidare anges att detta bör åstadkommas genom en omkalibrering av undergruppen för ränterisk för att återspegla att en negativ avkastningsmiljö är möjlig. Samtidigt bör den metod som ska användas inte leda till orealistiskt stora minskningar i den likvida delen av kurvan, som skulle kunna undvikas genom att man föreskriver ett uttryckligt golv som representerar en lägre gräns för negativa räntesatser. I linje med räntesatsdynamiken bör Europeiska kommissionen sträva efter att införa ett golv som är tidsberoende snarare än schablonmässigt, om tillgängliga marknadsdata möjliggör en robust riskbaserad kalibrering av sådant tidsberoende.

Ändringarna av beräkningen av kapitalkravet ska genomföras i delegerade akter som antas av kommissionen. I nya artikel 111.2a i Solvens II-direktivet införs dock en obligatorisk infasning av tillämpning av en eventuell kommande ändring av beräkningen av ränterisken.

Infasning av nya bestämmelser för kapitalkravet för ränterisk I skälen i ändringsdirektivet anges att det finns ett behov av att på ett korrekt sätt återspegla de extremt låga och negativa räntesatser i försäkringstillsynen som uppstått på grund av det man har bevittnat på marknaderna under de senaste åren. Detta bör åstadkommas genom en omkalibrering av undergruppen för ränterisk för att återspegla att en negativ avkastningsmiljö är möjlig (skäl 54). Europeiska kommissionen har sedan tidigare möjlighet att anta delegerade akter för att specificera de metoder, antaganden och standardparametrar som ska användas vid beräkningen av undergruppen för ränterisk (artikel 111.1 första stycket c i Solvens II-direktivet).

Genom ändringsdirektivet införs en särskild infasning för det fall kommissionen har antagit delegerade akter. Om kommissionen antar delegerade akter som specificerar de metoder, antaganden och standardparametrar som ska användas vid beräkningen av undergruppen för ränterisk, i syfte att förbättra kapitalkravens känslighet i linje med ränteutvecklingen, får ändringar av undergruppen för ränterisk fasas in under en övergångsperiod på upp till fem år. En sådan infasning ska vara obligatorisk och vara tillämplig för alla försäkringsföretag (artikel 111.2a i Solvens II-direktivet).

Kommissionen har ännu inte, som Finansinspektionen påpekar, antagit någon delegerad akt som specificerar de metoder, antaganden och standardparametrar som ska användas vid beräkningen av undergruppen för ränterisk. Detta påverkar dock inte skyldigheten att genomföra ändringen i Solvens II-direktivet. För att genomföra ändringarna bör det tas in en bestämmelse i försäkringsrörelselagen om det som ska gälla om kommissionen har antagit en delegerad akt, s.k. genomförandeakt (5 kap. 9 § andra stycket FRL). Ett försäkringsföretag bör därmed, om Europeiska kommissionen har antagit en genomförandeakt, under fem år efter det att 215

rättsakten har trätt i kraft fasa in de metoder, antaganden och standardparametrar för beräkningen av kapitalkravet för ränterisk som anges i den rättsakten.

När det gäller offentliggörande av tillämpningen av infasning av beräkning av ränterisk i solvens- och verksamhetsrapporten (artikel 111.3 andra stycket i Solvens II-direktivet), se avsnitt 10.2.3.

Om ett försäkringsföretag inte uppfyller solvenskapitalkravet Genom ändringsdirektivet införs även regler i Solvens II-direktivet för vad som ska gälla om ett försäkringsföretag inte uppfyller solvenskapitalkravet utan att använda de metoder, antaganden och standardparametrar för beräkningen av kapitalkravet för ränterisk som anges i en genomförandeakt, dvs. om företaget uppfyller solvenskapitalkravet om det beräknas med men inte utan infasningen (artikel 308e i Solvens IIdirektivet).

Ett försäkringsföretag ska först och främst informera tillsynsmyndigheten. Detta ska ske så snart företaget konstaterar att det inte skulle uppfylla solvenskapitalkravet utan tillämpning av övergångsbestämmelsen, i detta fall genom att inte tillämpa bestämmelserna i den delegerade akten för att beräkna kapitalkravet för ränterisk. Tillsynsmyndigheten ska å sin sida kräva att försäkringsföretaget vidtar nödvändiga åtgärder för att säkerställa efterlevnad av solvenskapitalkravet vid utgången av övergångsperioden, i detta fall fem år efter att kommissionens genomförandeakt har trätt i kraft (artikel 308e första stycket i Solvens II-direktivet). Försäkringsföretaget ska inom två månader lämna in en infasningsplan. I en sådan plan ska företaget redogöra för de åtgärder som har planerats för att uppfylla solvenskapitalkravet senast vid utgången av övergångsperioden (artikel 308e andra stycket). Samtidigt gäller att företaget varje år ska lämna in en lägesrapport, i vilken företaget redogör för de åtgärder som har vidtagits. En tillsynsmyndighet ska återkalla tillståndet att använda övergångsregleringen om lägesrapporten visar att uppfyllandet av solvenskapitalkravet vid utgången av övergångsperioden är orealistisk.

Dessa regler stämmer överens med det som gäller för ett försäkringsföretag som tillämpar bestämmelser om en justering av de riskfria räntesatserna eller ett tillfälligt avdrag för de försäkringstekniska avsättningarna och inte uppfyller solvenskapitalkravet utan en tillämpning av sådana bestämmelser. De nu aktuella reglerna om infasning av nya bestämmelser för kapitalkravet för ränterisk bör genomföras på samma sätt (se 18 kap. 6 § FRL, se även prop. 2015/16:9 s. 551–552). Därmed bör det tas in en bestämmelse i försäkringsrörelselagen om att ett försäkringsföretag som fasar in metoder, antaganden och standardparametrar för beräkningen av kapitalkravet för ränterisk, ska underrätta Finansinspektionen om företaget inte skulle uppfylla solvenskapitalkravet utan infasningen. Detta bör ske omedelbart efter att försäkringsföretaget har konstaterat att så är fallet. Finansinspektionen bör därefter förelägga försäkringsföretaget att vidta nödvändiga åtgärder så att det uppfyller solvenskapitalkravet utan infasningen senast fem år efter det att den rättsakten har trätt i kraft. Finansinspektionen bör samtidigt förelägga företaget att inom två månader från dagen då bristen konstaterades lämna

in en plan för infasning till inspektionen. Ett sådant företag bör också varje år lämna en lägesrapport till Finansinspektionen.

I enlighet med tidigare ställningstagande, bör reglerna i Solvens IIdirektivet om det närmare innehållet i en infasningsplan och en lägesrapport genomföras i svensk rätt i föreskrifter på lägre nivå än lag (se 18 kap. 28 § 2 FRL, se även prop. 2015/16:9 s. 551–552). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av befintligt bemyndigande i försäkringsrörelselagen (18 kap. 28 § 2) meddela föreskrifter om innehållet i en plan för infasning och en årlig lägesrapport.

8.4.5Beaktande av en volatilitetsjustering i en intern modell

Regeringens bedömning

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av befintligt bemyndigande meddela föreskrifter om hur ett försäkringsföretag ska beakta en volatilitetsjustering i en intern modell.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens bedömning.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens bedömning

Enligt försäkringsrörelselagen ska ett försäkringsföretag beräkna solvenskapitalkravet enligt standardformeln (se 8 kap. 4 och 5 §§ FRL). Dock får ett försäkringsföretag, efter tillstånd av Finansinspektionen, i stället använda en intern modell för att beräkna solvenskapitalkravet (se 9 kap. 1 § FRL).

Genom ändringsdirektivet införs i Solvens II-direktivet en möjlighet för en medlemsstat att tillåta att försäkringsföretag beaktar effekten av kreditspreadfluktuationer på en volatilitetsjustering som beräknats i företagets interna modell (artikel 122.5 i Solvens II-direktivet). Denna möjlighet införs i anslutning till Solvens II-direktivets regler om kalibreringsnormer för en intern modell (artikel 122.1–122.3). Dessa regler har i svensk rätt genomförts i en bestämmelse i försäkringsrörelselagen om att ett försäkringsföretag ska kalibrera en intern modell på ett sätt som ger försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade en skyddsnivå som är likvärdig med den grundläggande skyddsnivån för solvenskapitalkravet (9 kap. 15 § FRL, se även prop. 2015/16:9 s. 296–297). Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen kompletteras med ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om kalibrering av en intern modell (9 kap. 19 § 4, se även samma prop. s. 296–297 och 299–300). Finansinspektionen har meddelat

föreskrifter om kalibrering av en intern modell (8 kap. 10 och 11 §§ Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om försäkringsrörelse).

I enlighet med tidigare ställningstagande bör reglerna i Solvens IIdirektivet om beaktande av effekten av kreditspreadfluktuationer på en volatilitetsjustering i ett försäkringsföretagets interna modell genomföras i svensk rätt i föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av befintligt bemyndigande i försäkringsrörelselagen (9 kap. 19 § 4) meddela föreskrifter om kalibrering av en intern modell, vilket inbegriper hur ett försäkringsföretag ska beakta effekten av kreditspreadfluktuationer på en volatilitetsjustering som beräknats i företagets interna modell.

8.4.6Durationsbaserad aktiekursrisk

Regeringens förslag

Finansinspektionen ska inte längre få besluta att ett försäkringsföretag som meddelar vissa pensionsförsäkringar ska få beräkna kapitalkravet för aktiekursrisk, som ingår i kapitalkravet för marknadsrisk, enligt en särskild metod anpassad för denna verksamhet, s.k. durationsbaserad aktiekursrisk.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska inte längre få meddela föreskrifter om kraven för att ett företag ska få använda en sådan särskild metod.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i sak överens med regeringens förslag, men har en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

I Solvens II-direktivet finns en särskild metod för beräkning av solvenskapitalkravet för aktiekursrisk som bl.a. kan användas av livförsäkringsföretag som erbjuder pensionsförmåner som är knutna till att någon går i pension och där premierna för dessa förmåner är skattemässigt avdragsgilla för försäkringstagaren enligt nationell lagstiftning i den medlemsstat som har auktoriserat företaget (se artikel 304.1 b). Denna metod benämns durationsbaserad aktiekursrisk och innebär att ett försäkringsföretag under vissa omständigheter tillåts basera delar av beräkningen av solvenskapitalkravet för aktier på andra antaganden än de som annars gäller. Försäkringsföretaget får i så fall basera riskberäkningen på en tidsperiod som överensstämmer med den typiska innehavsperioden för företagets placeringar i aktier, med en konfidensnivå som ger försäkringstagare och förmånstagare en skyddsnivå som är likvärdig med den som anges i Solvens II-direktivet. För att få använda metoden krävs 218 att alla tillgångar och motsvarande skulder som hänför sig till denna

verksamhet separeras samt förvaltas och organiseras skilt från försäkringsföretagens övriga verksamheter, utan möjlighet till överföring.

När Solvens II-direktivet genomfördes valde Sverige att införa bestämmelser användning av durationsbaserad aktiekursrisk. Finansinspektionen får således besluta att ett försäkringsföretag som meddelar vissa pensionsförsäkringar får beräkna kapitalkravet för aktiekursrisk, som ingår i kapitalkravet för marknadsrisk, enligt en särskild metod anpassad för den verksamheten (8 kap. 8 § FRL, se även prop. 2015/16:9 s. 275–276).

Genom ändringsdirektivet införs i Solvens II-direktivet en begränsning av möjligheten för livförsäkringsföretag att fr.o.m. den 30 januari 2027 fortsätta att använda det särskilda kapitalkravet endast med avseende på tillgångar och skulder för vilka tillsynsmyndigheterna har godkänt tillämpningen av undergruppen för durationsbaserade aktiekursrisker före den 30 januari 2027 (artikel 304.2 i Solvens II-direktivet). Begränsningen bör ses mot de nya reglerna om långsiktiga aktieinvesteringar som också de har till syfte att belöna långsiktiga investeringar (se avsnitt 8.4.1). I skälen i ändringsdirektivet anges även att det bör införas en bestämmelse om tillämpning av äldre regler med avseende på de försäkringsföretag som tillämpar undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker för att undvika negativa effekter (se skäl 94).

I enlighet de ändrade reglerna i Solvens II-direktivet bör Finansinspektionen inte längre få besluta att ett försäkringsföretag som meddelar vissa pensionsförsäkringar ska få beräkna kapitalkravet för aktiekursrisk enligt en särskild metod anpassad för den verksamheten (se artikel 304.2). Därmed bör bestämmelsen i försäkringsrörelselagen om durationsbaserad aktiekursrisk (8 kap. 8 § FRL) upphöra att gälla. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör i och med det inte längre få meddela föreskrifter om vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett försäkringsföretag ska få beräkna kapitalkravet för aktiekursrisk utifrån en den särskilda metoden (8 kap. 22 § 3 FRL).

För vad som ska gälla för ett försäkringsföretag som senast den 30 april 2027 använder den särskilda metoden, se avsnitt 14.2.

9Kvalitativa krav

9.1Krav på styrelsen och styrelseledamöter

Regeringens förslag

Ett försäkringsföretag ska säkerställa att styrelsen i sin helhet har de insikter och erfarenheter som krävs för att kunna utföra sina uppgifter.

Regeringens bedömning

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av befintligt bemyndigande meddela föreskrifter om att en styrelseledamot eller verkställande direktör inte får ha dömts för viss allvarlig brottslighet.

Kravet i Solvens II-direktivet att en ledamot i ett försäkringsföretags förvaltnings-, lednings- och tillsynsorgan ska ha ett gott anseende kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

Utredningens förslag och bedömning

Förslaget och bedömningen från utredningen stämmer överens med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Finansinspektionen påpekar att det i dag enligt försäkringsrörelselagen inte ställs krav på styrelsens samlade kompetens.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Genom ändringsdirektivet införs nya krav i Solvens II-direktivet för ledamöter i ett försäkringsföretags förvaltnings-, lednings- och tillsynsorgan (artikel 40 i Solvens II-direktivet). Med förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan avses i vissa fall styrelsen i ett försäkringsföretag medan det i andra fall avser både styrelsen och den verkställande direktören (se prop. 2015/16:9 s. 301–303).

Enligt försäkringsrörelselagen ska den som ingår i styrelsen för ett försäkringsföretag eller är verkställande direktör i det, eller är ersättare för någon av dem, ha de insikter och den erfarenhet som måste krävas av den som deltar i styrningen av ett försäkringsföretag och även i övrigt är lämpliga för en sådan uppgift (10 kap. 5 § första stycket tillsammans med 2 kap. 4 § första stycket 4). Detta bör i huvudsak tillgodose de nya kraven för ledamöter i Solvens II-direktivet (artikel 40 andra stycket).

Genom ändringsdirektivet införs i Solvens II-direktivet även ett krav om den samlade kompetensen, dvs. att ledamöterna tillsammans ska ha tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenheter för att kunna utföra sina uppgifter (artikel 40 andra stycket i Solvens II-direktivet). Som Finansinspektionen påpekar finns det i dag inte något krav i försäkrings-

rörelselagen om styrelsens samlade kompetens. Ett sådant krav finns dock i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse (3 kap. 2 § första stycket 5, se även prop. 2013/14:228 s. 167–168). En bestämmelse om detta bör tas in i försäkringsrörelselagen. Ett försäkringsföretag bör därmed säkerställa att styrelsen i dess helhet har de insikter och erfarenheter som krävs för att kunna utföra sina uppgifter.

Det införs även ett krav i Solvens II-direktivet om att ledamöter inte får ha dömts för allvarliga eller upprepade brott med anknytning till penningtvätt eller finansiering av terrorism eller andra brott som skulle kunna äventyra deras goda anseende under åtminstone de tio år som föregått det år då de utför eller skulle utföra sitt uppdrag i företaget (artikel 40 tredje stycket). Detta krav bör lämpligen genomföras i svensk rätt i föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av befintligt bemyndigande i försäkringsrörelselagen (2 kap. 19 § 1) meddela föreskrifter om att en styrelseledamot eller verkställande direktör inte får ha dömts för viss allvarlig brottslighet.

9.2Oberoende mellan centrala funktioner

Regeringens förslag

Uppgifter i en central funktion i ett försäkringsföretag ska utföras självständigt från andra centrala funktioner i företaget för att undvika intressekonflikter.

Den som ansvarar för en central funktion i ett försäkringsföretag ska inte få ansvara för eller utföra uppgifter i en annan central funktion i företaget.

Om ett försäkringsföretag har klassificerats som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag, ska den som ansvarar för funktionen för riskhantering, funktionen för regelefterlevnad eller aktuariefunktionen i vissa fall också få ansvara för eller utföra uppgifter i en annan central funktion i företaget än funktionen för internrevision, ingå i styrelsen eller vara verkställande direktör.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i sak överens med regeringens förslag, men har en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Finansinspektionen anser att kravet på oberoende bör anges som oberoende till och gälla både för den som ansvarar för och för den som utför uppgifter i en central funktion. Därmed bör den som ansvarar för funktionen för internrevision i ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag eller har fått tillstånd att använda proportionalitetsåtgärder inte få utföra uppgifter i en annan central funktion i företaget. Inspektionen anser även att den som ansvarar 221

för en annan central funktion än funktionen för internrevision i ett sådant försäkringsföretag också ska få utföra uppgifter i en annan funktion.

Kommunförsäkringsföreningen anser att en styrelseledamot fortsatt bör få vara beställaransvarig för internrevisionsfunktionen.

Skälen för regeringens förslag

Oberoende mellan centrala funktioner

Genom ändringsdirektivet införs i Solvens II-direktivet ett krav på att varje central funktion ska utföras på ett oberoende sätt i förhållande till de andra funktionerna för att undvika intressekonflikter (artikel 41.2a första stycket i Solvens II-direktivet). En motsvarande bestämmelse bör tas in i försäkringsrörelselagen. Detta grundläggande krav för en central funktion bör, som Finansinspektionen framför, införas tillsammamans med den allmänna bestämmelsen i försäkringsrörelselagen om centrala funktioner, dvs. i 10 kap. 4 §. Inspektionen anser att detta, i enlighet med direktivet, bör anges som oberoende till. Regeringen anser dock, till skillnad från utredningen, att detta lämpligen bör anges som att uppgifter i en central funktion bör utföras självständigt från andra centrala funktioner i företaget för att undvika intressekonflikter.

Den som ansvarar för en central funktion

Genom ändringsdirektivet införs också krav i Solvens II-direktivet för personer som är verksamma i ett försäkringsföretag. Ett försäkringsföretag ska utse olika personer att utföra centrala funktioner som riskhanteringsfunktionen, aktuariefunktionen, funktionen för regelefterlevnad och internrevisionsfunktionen (artikel 41.2a första stycket i Solvens IIdirektivet). Detta krav bör enligt regeringens uppfattning, vilket även kommissionen under hand har gett uttryck för, bara gälla den som utses att ansvara för en central funktion och inte, som Finansinspektionen anser, också den som bara utför uppgifter i en central funktion. Kravet innebär dock att den som ansvarar för en central funktion vare sig får ansvara för eller utföra uppgifter i en annan central funktion i företaget. En bestämmelse om detta bör tas in i försäkringsrörelselagen. Detta krav för de som ska ansvara för centrala funktioner bör, till skillnad från vad Finansinspektionen framför, införas i anslutning till bestämmelsen i försäkringsrörelselagen om lämplighetskrav, dvs. 10 kap. 5 §.

Undantag för vissa försäkringsföretag

Tillsammans med kraven i Solvens II-direktivet på dem som utses att utföra centrala funktioner införs genom ändringsdirektivet även undantag. Den som ansvarar för en central funktion i ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag eller har fått tillstånd att använda proportionalitetsåtgärder får i vissa fall också utföra andra centrala funktioner än funktionen för internrevision (artikel 41.2a andra stycket). En sådan person får även ingå i företagets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan, dvs. ingå i styrelsen eller vara verkställande direktör. En motsvarande bestämmelse bör tas in i försäkringsrörelselagen.

Regeringen instämmer med Finansinspektionen att en person som ansvarar för en central funktion i ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag, bör både få ansvara för och få utföra uppgifter i en annan central funktion så länge det inte rör sig om funktionen för internrevision. Den som ansvarar för funktionen för riskhantering, funktionen för regelefterlevnad eller aktuariefunktionen, dvs. en annan central funktion än funktionen för internrevision, får därmed vare sig ansvara för eller utföra uppgifter i funktionen för internrevision. Detsamma bör gälla för ett försäkringsföretag som har fått tillstånd att använda denna proportionalitetsåtgärd (se avsnitt 6.3.5). Till skillnad från Kommunförsäkringsföreningen anser regeringen att de nya reglerna om oberoende innebär att den som ansvar för internrevisionsfunktionen inte kan ha andra ledande befattningar i företaget, t.ex. vara ledamot i styrelsen.

För undantag krävs enligt Solvens II-direktivet även att försäkringsföretaget kan hantera potentiella intressekonflikter och att en kombination av uppgifter inte påverkar personens förmåga att fullgöra sina uppgifter (artikel 41.2a andra stycket a och b). Också detta bör anges i försäkringsrörelselagen.

9.3Ändringar i styrelsen och i de centrala funktionerna

Regeringens förslag

Ett försäkringsföretag ska i en anmälan om ändring av de som ingår i företagets ledning eller ansvarar för en central funktion i företaget ange skälen för ändringen.

Ett försäkringsföretag ska snarast möjligt underrätta Finansinspektionen om någon som ingår i styrelsen för företaget inte längre uppfyller lämplighetskraven eller har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller lämplighetskraven. Detsamma ska gälla för någon som är verkställande direktör i företaget, är ersättare för en styrelseledamot eller verkställande direktör eller ansvarar för eller utför arbete i en central funktion i företaget.

Regeringens bedömning

Kravet i Solvens II-direktivet att en tillsynsmyndighet ska ha befogenhet att kräva att en person som i praktiken leder ett försäkringsföretag eller utför andra centrala funktioner i ett sådant företag ska entledigas om personen inte uppfyller kraven för en sådan befattning tillgodoses genom gällande rätt och kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

Utredningens förslag och bedömning

Förslaget och bedömningen från utredningen stämmer i huvudsak överens med regeringens förslag och bedömning. Enligt utredningens förslag ska ett försäkringsföretag underrätta Finansinspektionen bara om någon av de

personer som ingår i företagets ledning inte längre uppfyller lämplighetskraven. Utredningen lämnar inte något förslag om när en underrättelse ska göras.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Finansinspektionen anser att en underrättelse om att någon inte längre uppfyller lämplighetskraven ska göras snarast möjligt.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Anmälan och underrättelse

Genom ändringsdirektivet införs ett krav i Solvens II-direktivet på att försäkringsföretag i en anmälan om ändring av de personer som i praktiken leder företaget eller ansvarar för andra centrala funktioner ska uppge skälen till ändringarna (artikel 42.2 i Solvens II-direktivet). På så sätt ges en tillsynsmyndighet möjlighet ska bedöma om nytillkomna medlemmar som utsetts att ingå i företagsledningen för ett försäkringsföretag eller att utföra en central funktion har den lämplighet som krävs (skäl 24 i ändringsdirektivet). Någon motsvarande gäller inte i dag enligt svensk rätt. Den nuvarande bestämmelsen i försäkringsrörelselagen om att ett försäkringsföretag ska anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ledning eller som ansvarar för en central funktion i företaget (10 kap. 5 § andra stycket) bör således kompletteras med ett krav om att företaget ska ange skälen för ändringen.

Genom ändringsdirektivet införs i Solvens II-direktivet även ett krav på att försäkringsföretag ska underrätta tillsynsmyndigheten om någon i dess ledning inte längre uppfyller lämplighetskraven (artikel 42.3 i Solvens IIdirektivet). Detta har hittills bara gällt om en sådan person har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller lämplighetskraven (se 10 kap. 5 § tredje stycket FRL). Den nuvarande bestämmelsen i försäkringsrörelselagen bör justeras så att ett försäkringsföretag ska underrätta Finansinspektionen också om någon som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller är ersättare för någon av dem, eller som ansvarar för eller utför arbete i en central funktion inte längre uppfyller lämplighetskraven. En sådan underrättelse bör, som Finansinspektionen anser, göras snarast möjligt. Detsamma bör gälla för en underrättelse om att någon har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller lämplighetskraven.

Möjlighet att ingripa

De som ingår i ledningen i ett försäkringsföretag eller utför en central funktion bör uppfylla lämplighetskraven på kontinuerlig basis (skäl 24 i ändringsdirektivet). Genom ändringsdirektivet införs i enlighet med det ett krav i Solvens II-direktivet på entledigande av vissa befattningshavare i ett försäkringsföretag. En tillsynsmyndighet ska kunna kräva att en person som i praktiken leder ett försäkringsföretag eller utför andra centrala funktioner i det ska entledigas om personen inte uppfyller kraven för en 224 sådan befattning (artikel 42.4 i Solvens II-direktivet).

Enligt försäkringsrörelselagen ska Finansinspektionen ingripa om ett försäkringsföretag har åsidosatt sina skyldigheter enligt lagen (18 kap. 1 § 1). Det gäller t.ex. om försäkringsföretaget inte har säkerställt att den som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller är ersättare för någon av dem, eller den som ansvarar för eller utför arbete i en central funktion i företaget uppfyller de krav som gäller för en sådan befattning (10 kap. 5 § första stycket FRL). Ett ingripande kan ske genom utfärdande av ett föreläggande att vidta rättelse inom viss tid, t.ex. att ersätta personen (18 kap. 2 § första stycket FRL). Dessa bestämmelser tillgodoser det nya kravet i Solvens II-direktivet på att en tillsynsmyndighet ska kunna kräva att en person som leder ett försäkringsföretag eller utför centrala funktioner i företaget entledigas om personen inte uppfyller kraven för att inneha en sådan befattning. Ändringen i Solvens II-direktivet kräver därmed inte några lagstiftningsåtgärder.

9.4Styrdokument

Regeringens förslag

Ett försäkringsföretag ska upprätta och följa styrdokument för – mångfald i styrelsens sammansättning – ersättningar.

Ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag ska, i stället för varje år, utvärdera och se över styrdokumenten minst vart femte år. Finansinspektionen ska få besluta att ett sådant företag ska utvärdera och se över styrdokumenten oftare.

Om ett försäkringsföretag använder volatilitetsjustering, ska företagets styrdokument för riskhantering ta hänsyn till justeringen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om innehållet i ett styrdokument för mångfald i styrelsens sammansättning.

Utredningens förslag och bedömning

Förslaget från utredningen stämmer delvis överens med regeringens förslag. Utredningen lämnar inte något förslag om styrdokument för ersättning. Utredningen bedömer att ändringen i Solvens II-direktivet som rör styrdokument för riskhantering inte kräver några lagstiftningsåtgärder.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Finansinspektionen påpekar att det genom ändringsdirektivet införs krav om att försäkringsföretag ska ha styrdokument för ersättningar men att utredningen inte lämnar förslag om ett sådant styrdokument. Inspektionen anser även att de ändrade kraven för styrdokumentet för

riskhantering för försäkringsföretag som använder volatilitetsjustering bör tydliggöras.

Skälen för regeringens förslag

Styrdokument för mångfald i styrelsen

Genom ändringsdirektivet införs ett krav i Solvens II-direktivet på att försäkringsföretag ska införa en policy som främjar mångfald i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet, inbegripet fastställande av individuella kvantitativa mål för en jämn könsfördelning (artikel 41.1 fjärde stycket i Solvens II-direktivet). Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan bör i detta fall bara avse styrelsen i ett försäkringsföretag (se prop. 2015/16:9 s. 301–303, se även avsnitt 9.1). En motsvarande bestämmelse bör tas in i försäkringsrörelselagen. I enlighet med den nuvarande terminologin i försäkringsrörelselagen bör detta benämnas styrdokument. Ett försäkringsföretag bör därmed upprätta och följa styrdokument för mångfald i styrelsens sammansättning.

De mer detaljerade kraven i Solvens II-direktivet på innehållet i styrdokumentet, dvs. om fastställande av individuella kvantitativa mål för en jämn könsfördelning, bör lämpligen genomföras i svensk rätt i föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om innehållet i ett styrdokument för mångfald i styrelsens sammansättning.

Styrdokument för ersättningar

Genom ändringsdirektivet införs, som Finansinspektionen påpekar, ett krav i Solvens II-direktivet på att försäkringsföretag ska ha styrdokument för ersättningar (artikel 41.3 första stycket i Solvens II-direktivet).

En motsvarande bestämmelse bör tas in i försäkringsrörelselagen. Ett försäkringsföretag bör således upprätta och följa styrdokument för ersättningar. I likhet med det som gäller för andra styrdokument bör styrdokumentet för ersättningar fastställas av styrelsen och utvärderas och ses över minst en gång per år.

Ett litet och icke-komplext försäkringsföretag

Ett försäkringsföretags styrdokument ska utvärderas och ses över minst en gång per år (10 kap. 2 § FRL). Genom ändringsdirektivet införs en lättnad i Solvens II-direktivet för försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag. Ett sådant företag får göra översynen av styrdokumenten mer sällan, dock minst vart femte år, såvida inte tillsynsmyndigheten på grundval av de särskilda omständigheterna i företaget drar slutsatsen att det behövs en mer frekvent översyn (artikel 41.3 andra stycket i Solvens II-direktivet). En motsvarande bestämmelse bör tas in i försäkringsrörelselagen. Ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag bör därmed utvärdera och se över företagets styrdokument minst vart femte år. Finansinspektionen bör dock få besluta att detta ska ske oftare. Detsamma bör gälla för ett försäkringsföretag som har fått tillstånd att använda denna proportionalitetsåtgärd (se avsnitt 6.3.5).

Ett försäkringsföretag som använder volatilitetsjustering

Genom ändringsdirektivet ändras reglerna i Solvens II-direktivet om styrdokument för riskhantering för försäkringsföretag som använder volatilitetsjustering vid beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna (artikel 44.2a tredje stycket i Solvens II-direktivet). Hittills har gällt att styrdokumentet ska innehålla en policy för kriterierna för tillämpningen av justeringen. I och med ändringen gäller i stället att styrdokumentet ska ta hänsyn till justeringen. Denna ändring bör, som Finansinspektionen anser, få genomslag i försäkringsrörelselagen. Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen (10 kap. 8 § fjärde stycket) bör därför justeras så att den stämmer överens med den nya lydelsen av Solvens II-direktivet.

Finansinspektionen anser att de ändrade kraven för styrdokumentet för riskhantering för försäkringsföretag som använder volatilitetsjustering bör tydliggöras. Enligt Solvens II-direktivet ska dock kommissionen anta delegerade akter för att ytterligare specificera delarna i systemet för riskhantering (artikel 50). Det är därmed inte lämpligt att i svenska nationella bestämmelser ange vilka krav som ska gälla för detta styrdokument.

9.5Översyn av företagsstyrningssystemet

Regeringens förslag

En översyn av företagsstyrningssystemet ska innefatta en bedömning av 1. lämpligheten i styrelsens sammansättning 2. styrningen och effektiviteten i systemet.

Översynen ska göras med hänsyn till arten och omfattningen av och komplexiteten i riskerna i företagets verksamhet.

Regeringens bedömning

Kravet i Solvens II-direktivet på att ett företagsstyrningssystem regelbundet ska ses över internt kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i huvudsak överens med regeringens förslag och bedömning. Utredningen föreslår inte att det särskilt anges att det är lämpligheten som ska bedömas vid en översyn.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Finansinspektionen anser att det bör framgå att det är lämpligheten som ska bedömas, dvs. att översynen ska innefatta en bedömning av lämpligheten i styrelsens sammansättning.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Genom ändringsdirektivet ändras kraven i Solvens II-direktivet på översyn av ett försäkringsföretags företagsstyrningssystem (artikel 41.1 tredje stycket i Solvens II-direktivet).

Att företagssystemet regelbundet ska ses över internt har hittills gällt enligt Solvens II-direktivet och ett motsvarande krav finns i dag i försäkringsrörelselagen (10 kap. 1 § andra stycket). Detta krav i direktivet tillgodoses således av gällande rätt och kräver därför inte några lagstiftningsåtgärder.

Genom ändringsdirektivet förtydligas vad ett försäkringsföretag ska göra i en översyn. En regelbunden översyn av företagsstyrningssystemet ska inbegripa en bedömning av lämpligheten i förvaltnings-, ledningseller tillsynsorganets sammansättning, ändamålsenlighet och interna styrning med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna i företagets verksamhet (artikel 41.1 tredje stycket i Solvens II-direktivet). En motsvarande bestämmelse bör tas in i försäkringsrörelselagen. Också i detta fall bör förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan bara avse styrelsen i ett försäkringsföretag (se prop. 2015/16:9 s. 301–303, se även avsnitt 9.1). Regeringen anser, i likhet med Finansinspektionen, att det är lämpligheten som ska bedömas. Ett försäkringsföretags översyn av företagsstyrningssystemet bör därmed innefatta en bedömning av lämpligheten i styrelsens sammansättning. Översynen bör även innefatta en bedömning av styrningen och effektiviteten i systemet. I enlighet med Solvens II-direktivet bör översynen göras med hänsyn till arten och omfattningen av och komplexiteten i riskerna i försäkringsföretagets verksamhet (se artikel 41.1 tredje stycket).

9.6Operativ risk

Regeringens förslag

Inom ett försäkringsföretags system för riskhantering ska cybersäkerhet ingå i operativa risker.

Utredningens bedömning

Bedömningen från utredningen stämmer inte överens med regeringens förslag. Utredningen bedömer att ändringen i Solvens II-direktivet om operativ risk inte kräver några lagstiftningsåtgärder.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Finansinspektionen anser att Solvens II-direktivets definition av operativ risk är begränsad till risker som kan leda till förlust för företagen medan definitionen av cybersäkerhet i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/881 av den 17 april 2019 om Enisa (Europeiska

unionens cybersäkerhetsbyrå) och om cybersäkerhetscertifiering av informations- och kommunikationsteknik och om upphävande av förordning (EU) nr 526/2013 (cybersäkerhetsakten), kallad EU:s cybersäkerhetsakt, inte innehåller en sådan begränsning och att det därför bör förtydligas vilka risker som omfattas av operativ risk enligt försäkringsrörelselagen.

Skälen för regeringens förslag

I Solvens II-direktivet anges vilka risker som ett försäkringsföretags system för riskhantering åtminstone ska omfatta (artikel 44.2). Genom ändringsdirektivet förtydligas att operativ risk ska inbegripa cybersäkerhet enligt definitionen i artikel 2.1 i EU:s cybersäkerhetsakt (artikel 44.2 andra stycket e i Solvens II-direktivet). Med cybersäkerhet avses enligt EU:s cybersäkerhetsakt all verksamhet som är nödvändig för att skydda nätverks- och informationssystem, användare av dessa system och andra berörda personer mot cyberhot. Regeringen anser, till skillnad från utredningen och i likhet med Finansinspektionen, att ett motsvarande förtydligande bör göras i bestämmelsen i försäkringsrörelselagen om vad ett system för riskhantering ska omfatta (10 kap. 7 § andra stycket 5). Operativa risker bör i och med det, inom ett försäkringsföretags system för riskhantering, inbegripa cybersäkerhet enligt EU:s cybersäkerhetsakt.

9.7Företag som använder volatilitets- eller matchningsjustering

Regeringens bedömning

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med

stöd av befintliga bemyndiganden meddela föreskrifter om

– att likviditetsplaner för försäkringsföretag som använder

volatilitetsjustering ska beakta användningen av justeringen och

bedöma ifall det kan uppstå likviditetsbegränsningar som inte är

förenliga med användningen av justeringen

– de ändrade kraven för de regelbundna utvärderingar som ska göras

av försäkringsföretag som använder matchningsjustering

– de regelbundna utvärderingar som ska göras av försäkringsföretag

som använder volatilitetsjustering.

Utredningens bedömning

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens bedömning.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning

Likviditetsplan

Genom ändringsdirektivet införs i Solvens II-direktivet krav för försäkringsföretag som använder volatilitetsjustering, dvs. en volatilitetsjusterad riskfri räntestruktur vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna. I ett sådant fall ska ett försäkringsföretags likviditetsplaner beakta användningen av volatilitetsjusteringen och bedöma huruvida det kan uppstå likviditetsbegränsningar som inte är förenliga med användningen av justeringen (artikel 44.2 femte stycket i Solvens II-direktivet).

De nya kraven på innehållet i en likviditetsplan bör, i enlighet med tidigare ställningstagande om innehållet i sådan plan, lämpligen i svensk rätt genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag (se 10 kap. 26 § 3 FRL och 9 kap. 4 § Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om försäkringsrörelse, se även prop. 2015/16:9 s. 311–314). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av befintligt bemyndigande i försäkringsrörelselagen (10 kap. 26 § 3) meddela föreskrifter om att likviditetsplaner för försäkringsföretag som använder volatilitetsjustering ska beakta användningen av justeringen och bedöma huruvida det kan uppstå likviditetsbegränsningar som inte är förenliga med användningen av justeringen.

Utvärdering vid användning av matchningsjustering

Genom ändringsdirektivet ändras kraven i Solvens II-direktivet på regelbunden utvärdering vid användning av matchningsjustering. Ett försäkringsföretag som använder matchningsjustering ska i och med det regelbundet utvärdera hur känsliga företagets försäkringstekniska avsättningar och medräkningsbara kapitalbas är för de antaganden som ligger till grund för beräkningen av matchningsjusteringen, inbegripet beräkningen av den grundläggande räntedifferens (spread) som avses i artikel 77c.1 b i direktivet (artikel 44.2a b i Solvens II-direktivet). Dessutom utmönstras kravet om att utvärdera effekterna av minskningen av matchningsjusteringen till noll (hittillsvarande artikel 44.2a b iii i Solvens II-direktivet).

De hittillsvarande reglerna i Solvens II-direktivet om utvärdering av en användning av matchningsjustering har i svensk rätt genomförts i föreskrifter på lägre nivå än lag (se 10 kap. 26 § 4 FRL och 9 kap. 5 § Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om försäkringsrörelse, se även prop. 2015/16:9 s. 311–314). Detsamma bör gälla för de nu aktuella ändringarna. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av befintligt bemyndigande i försäkringsrörelselagen (10 kap. 26 § 4) meddela föreskrifter om de ändrade kraven för de regelbundna utvärderingar som ska göras av försäkringsföretag som använder matchningsjustering.

Utvärdering vid användning av volatilitetsjustering

Genom ändringsdirektivet ändras också kraven i Solvens II-direktivet på regelbunden utvärdering vid användning av volatilitetsjustering. Ett försäkringsföretag som använder volatilitetsjustering ska i och med det utvärdera hur känsliga företagets försäkringstekniska avsättningar och

medräkningsbara kapitalbas är för förändringar i de ekonomiska förhållandena som skulle påverka den riskkorrigerade spread som avses i artikel 77d.3 (artikel 44.2a c i Solvens II-direktivet). Även när det gäller volatilitetsjustering utmönstras kravet om att utvärdera effekterna av minskningen av volatilitetsjusteringen till noll (hittillsvarande artikel 44.2a c ii i Solvens II-direktivet).

På motsvarande sätt som reglerna om utvärdering vid en användning av matchningsjustering, har de hittillsvarande reglerna i Solvens II-direktivet om utvärdering vid en användning av volatilitetsjustering i svensk rätt genomförts i föreskrifter på lägre nivå än lag (se 10 kap. 26 § 4 FRL och 9 kap. 6 § Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om försäkringsrörelse, se även prop. 2015/16:9 s. 311–314). Detsamma bör gälla för de nu aktuella ändringarna. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av befintligt bemyndigande i försäkringsrörelselagen (10 kap. 26 § 4) meddela föreskrifter för de regelbundna utvärderingar som ska göras av försäkringsföretag som använder volatilitetsjustering.

9.8Hållbarhet i riskhanteringen

Regeringens förslag

Definitioner av hållbarhetsfaktorer och hållbarhetsrisker ska tas in i försäkringsrörelselagen.

Ett försäkringsföretag ska inom systemet för riskhantering ha strategier, riktlinjer, processer och system för att identifiera, värdera, hantera och övervaka hållbarhetsrisker på kort, medellång och lång sikt.

Ett försäkringsföretag ska upprätta en plan för att övervaka och hantera finansiella risker som på kort, medellång och lång sikt kan uppstå till följd av hållbarhetsfaktorer. En sådan plan ska innehålla kvantifierbara mål och processer för att övervaka och hantera risker. Målen och processerna ska stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten hos hållbarhetsriskerna i försäkringsföretagets affärsmodell. De kvantifierbara målen ska offentliggöras varje år.

Ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag i en grupp som omfattas av fullständig grupptillsyn ska upprätta och uppdatera en plan för att övervaka och hantera finansiella risker som på kort, medellång och lång sikt kan uppstå till följd av hållbarhetsfaktorer. Ett försäkringsföretag som är dotterföretag i en grupp som omfattas av fullständig grupptillsyn ska inte behöva upprätta en plan för att övervaka och hantera hållbarhetsfaktorers påverkan på finansiella risker om ett företag inom gruppen har upprättat en motsvarande plan för en grupp som omfattar försäkringsföretaget.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om innehållet i en plan för att övervaka och hantera hållbarhetsfaktorers påverkan på finansiella risker.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i huvudsak överens med regeringens förslag. Utredningen föreslår dock inte någon bestämmelse om proportionalitet för de kvantifierbara målen och processerna för att övervaka och hantera hållbarhetsrisker som ingår i plan.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Finansinspektionen anser att det bör förtydligas vad som avses med de riktlinjer och system som ett företag ska ha för att för att identifiera, mäta, hantera och övervaka hållbarhetsrisker och hur dessa nya krav förhåller sig till befintliga bestämmelser för systemet för riskhantering. Inspektionen anser att ordet ”värdera” bör användas i stället för ”mäta”, att ordet ”hantera” bör användas i stället för ”beakta” och att en plan också ska innehålla processer. Vidare påpekar Finansinspektionen att utredningen inte lämnar något förslag om proportionalitet.

Skälen för regeringens förslag

Hållbarhetsfaktorer och hållbarhetsrisk

Genom ändringsdirektivet införs nya regler i Solvens II-direktivet om hållbarhetsrisker. Som ett led i detta införs definitioner av hållbarhetsrisk och hållbarhetsfaktorer. Med hållbarhetsrisk avses en miljörelaterad, social eller styrningsrelaterad händelse eller omständighet som, om den skulle inträffa, skulle ha en faktisk eller potentiell negativ inverkan på investeringens eller skuldens värde (artikel 13.44 i Solvens II-direktivet). Med hållbarhetsfaktorer avses hållbarhetsfaktorer enligt definitionen i artikel 2.24 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn, dvs. miljörelaterade, sociala och personalrelaterade frågor, respekt för mänskliga rättigheter samt bekämpning av korruption och mutor (artikel 13.45 i Solvens II-direktivet). Dessa definitioner bör tas in i försäkringsrörelselagen.

Hållbarhetsrisker – en del i systemet för riskhantering

Genom ändringsdirektivet införs nya krav i Solvens II-direktivet på ett försäkringsföretags riskhantering. Ett försäkringsföretag ska beakta utsikterna på kort, medellång och lång sikt vid bedömningen av hållbarhetsrisker (artikel 44.2 sjätte stycket i Solvens II-direktivet). För bedömningen ska tillsynsmyndigheterna säkerställa att försäkringsföretagen som en del av sin riskhantering har strategier, riktlinjer, förfaranden och system för identifiering, mätning, hantering och övervakning av hållbarhetsrisker på kort, medellång och lång sikt (artikel 44.2 sjunde stycket i Solvens II-direktivet). Motsvarande bestämmelser bör tas in i försäkringsrörelselagen.

De nya kraven i Solvens II-direktivet om hållbarhetsrisker införs i den artikel i direktivet som gäller riskhantering och systemet för riskhantering, men inte tillsammans med kraven om de områden som systemet för

riskhantering minst ska omfatta (se artikel 44.2 andra stycket a–f). Det bör göras på motsvarande sätt när det gäller de bestämmelser som tas in i försäkringsrörelselagen. De nya kraven om hållbarhetsrisker bör därmed inte tas in i uppräkningen av risker i 10 kap. 7 § anda stycket. Regeringen anser, i likhet med Finansinspektionen och i enlighet med nuvarande terminologi i försäkringsrörelselagen (se t.ex. 10 kap. 6 § första stycket), att detta bör anges som ”att värdera risker” och inte, som i Solvens IIdirektivet och i utredningens förslag, som ”att mäta risker”. Ett försäkringsföretag bör således inom systemet för riskhantering ha strategier, riktlinjer, processer och system för att identifiera, värdera, hantera och övervaka hållbarhetsrisker på kort, medellång och lång sikt.

Finansinspektionen anser att det bör förtydligas vad som avses med de system som ett företag ska ha, särskilt om avsikten är att de nya kraven i förhållande till hållbarhetsrisker ska inkluderas i ett företags riskhanteringssystem. För att säkerställa en konsekvent tillämpning av kraven om hållbarhetsrisker ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ytterligare specificera minimistandarderna och referensmetoderna för identifiering, mätning, hantering och övervakning av hållbarhetsrisker. Europeiska kommissionen får komplettera Solvens II-direktivet genom att anta Eiopas förslag till tekniska standarder (artikel 44.2c i Solvens II-direktivet). Det är därmed inte lämpligt att i svenska nationella bestämmelser ange vilka krav som ska gälla för detta system.

En plan för att övervaka och hantera finansiella risker som uppstår på

grund av hållbarhetsfaktorer

Genom ändringsdirektivet införs krav i Solvens II-direktivet på en plan för att övervaka och bemöta de finansiella risker som på kort, medellång och lång sikt uppstår till följd av hållbarhetsfaktorer (artikel 44.2b i Solvens IIdirektivet). En motsvarande bestämmelse bör tas in i försäkringsrörelselagen. Ett försäkringsföretag bör i och med det upprätta en plan för att övervaka och, som Finansinspektionen anser, ”hantera” finansiella risker som på kort, medellång och lång sikt kan uppstå till följd av hållbarhetsfaktorer. I enlighet med Solvens II-direktivet bör en sådan plan innehålla kvantifierbara mål och, som Finansinspektionen framför, processer för att övervaka och hantera risker (se artikel 44.2b första stycket).

Finansinspektionen påpekar att det enligt Solvens II-direktivet ska gälla ett proportionalitetskrav för en plan för att övervaka och hantera finansiella risker som uppstår på grund av hållbarhetsfaktorer (artikel 44.2b tredje stycket). Också detta krav bör tas in i försäkringsrörelselagen. Därmed bör de kvantifierbara målen och processerna för att övervaka och hantera hållbarhetsrisker i en plan stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten hos hållbarhetsriskerna i försäkringsföretagets affärsmodell.

Enligt Solvens II-direktivet ska de kvantifierbara målen i en sådan plan offentliggöras (artikel 44.2d). En motsvarande bestämmelse bör tas in i försäkringsrörelselagen.

De mer detaljerade kraven om innehållet i en plan (artikel 44.2b första och andra styckena i Solvens II-direktivet) bör i svensk rätt lämpligen genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om innehållet i en plan för att övervaka och hantera hållbarhetsfaktorers påverkan på finansiella risker. Detta måste dock ske med beaktande av ytterligare krav i kommande tekniska standarder (se artikel 44.2c i Solvens II-direktivet).

Försäkringsföretag i grupper som omfattas av fullständig grupptillsyn Genom ändringsdirektivet införs även krav i Solvens II-direktivet på en plan för att övervaka och hantera finansiella risker som uppstår på grund av hållbarhetsfaktorer för försäkringsföretag som ingår i en grupp. Om ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingbolag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i unionen är skyldigt att upprätta en plan på gruppnivå, ska medlemsstaterna säkerställa att de försäkringsdotterföretag som täcks av planen och som omfattas av grupptillsyn, undantas från skyldigheten att upprätta en plan på individuell nivå (artikel 44.2e i Solvens II-direktivet).

Det finns inte något uttryckligt krav i Solvens II-direktivet på att en plan för att övervaka och hantera finansiella risker som uppstår på grund av hållbarhetsfaktorer ska upprättas på gruppnivå. Dock gäller kraven för enskilda företag i tillämpliga delar också för grupper (artikel 246.1). För tydlighets skull bör det tas in en bestämmelse i försäkringsrörelselagen (19 kap.) om att ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska upprätta och uppdatera en plan för att övervaka och hantera finansiella risker som på kort, medellång och lång sikt kan uppstå till följd av hållbarhetsfaktorer. Bestämmelsen bör, i enlighet med Solvens II-direktivet (artikel 44.2e), kompletteras med en bestämmelse om undantag. Därmed bör ett försäkringsföretag som är dotterföretag i en grupp som omfattas av fullständig grupptillsyn inte behöva upprätta en plan för att övervaka och hantera finansiella risker som på kort, medellång och lång sikt kan uppstå till följd av hållbarhetsfaktorer, om ett företag inom gruppen har upprättat en motsvarande plan för en grupp som omfattar försäkringsföretaget.

9.9Likviditetsriskhantering

Regeringens förslag

Ett försäkringsföretag ska upprätta och regelbundet se över en plan för likviditetsriskhantering. En plan ska innehålla en likviditetsanalys på kort sikt och en beräkning av inkommande och utgående kassaflöden i förhållande till företagets tillgångar och skulder. Finansinspektionen ska få besluta att en plan för likviditetsriskhantering också ska innehålla en likviditetsanalys på medellång och lång sikt. En plan ska lämnas in till Finansinspektionen.

Ett försäkringsföretag som använder matchningsjustering eller volatilitetsjustering ska få upprätta en gemensam likviditetsplan och plan för likviditetsriskhantering.

Ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag ska inte behöva upprätta en plan för likviditetsriskhantering.

Ett försäkringsföretag som är dotterföretag i en grupp som omfattas av fullständig grupptillsyn ska inte behöva upprätta en plan för likviditetsriskhantering om ett företag inom gruppen har upprättat en plan för hantering av likviditetsrisker på gruppnivå som täcker försäkringsföretagets hantering och behov av likviditet. Ett sådant försäkringsföretag ska till Finansinspektionen lämna in de delar av planen för hantering av likviditetsrisker på gruppnivå som omfattar hela gruppens och försäkringsföretagets situation. Finansinspektionen ska i vissa fall få kräva att även ett försäkringsföretag som omfattas av en plan för hantering av likviditetsrisker på gruppnivå, ska upprätta en egen plan för likviditetsriskhantering.

Ett försäkringsföretag som ska upprätta en plan för likviditetsriskhantering ska ta fram likviditetsriskindikatorer för att identifiera, övervaka och hantera möjlig likviditetsstress. Likviditetsriskindikatorerna ska regelbundet ses över och vid behov uppdateras.

Regeringens bedömning

Kraven i Solvens II-direktivet på att ett försäkringsföretag ska säkerställa att företaget upprätthåller tillräcklig likviditet för att kunna uppfylla sina finansiella åtaganden gentemot försäkringstagare och andra motparter när de förfaller till betalning kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

Utredningens förslag och bedömning

Förslaget och bedömning från utredningen stämmer i sak överens med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Finansinspektionen påpekar i fråga om bedömningen av innehållet i en plan för likviditetshantering på gruppnivå, att bedömningen bör göras utifrån den information som inspektionen får inhämta ”för övervakning av företagens likviditetsposition”.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Tillräcklig likviditet

Genom ändringsdirektivet införs regler i Solvens II-direktivet om makrotillsynsverktyg. Ett försäkringsföretags likviditetsriskhantering ska bl.a. säkerställa att företaget upprätthåller tillräcklig likviditet för att kunna uppfylla sina finansiella åtaganden gentemot försäkringstagare och andra motparter när åtagandena förfaller till betalning, även under stressade förhållanden (artikel 144a.1 i Solvens II-direktivet).

Enligt stabilitetsprincipen ska försäkringsrörelsen drivas med en för rörelsens omfattning och art tillfredsställande soliditet, likviditet och kontroll över försäkringsrisker, placeringsrisker och rörelserisker, så att åtagandena mot försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar kan fullgöras (4 kap. 1 § FRL). Stabilitetsprincipen

i försäkringsrörelselagen gäller oavsett marknadsförhållanden, dvs. både under normala och stressade marknadsförhållanden. Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen tillgodoser därmed de nya kraven i Solvens IIdirektivet på att ett försäkringsföretag ska säkerställa att det upprätthåller tillräcklig likviditet för att kunna uppfylla sina finansiella åtaganden gentemot försäkringstagare och andra motparter när de förfaller till betalning (artikel 144a.1). Det krävs därför inte några lagstiftningsåtgärder.

Plan för likviditetsriskhantering

Som en del av de nya kraven om makrotillsynsverktyg införs genom ändringsdirektivet krav i Solvens II-direktivet på en särskild plan för likviditetsriskhantering. Ett försäkringsföretag ska upprätta och uppdatera en plan för likviditetsriskhantering som täcker företagets likviditetsanalys på kort sikt och där inkommande och utgående kassaflöden beräknas i förhållande till företagens tillgångar och skulder (artikel 144a.2 i Solvens IIdirektivet). En motsvarande bestämmelse bör tas in i försäkringsrörelselagen. Ett försäkringsföretag bör därmed upprätta och regelbundet se över en plan för likviditetsriskhantering. I enlighet med Solvens II-direktivet bör en plan för likviditetsriskhantering innehålla en likviditetsanalys på kort sikt och en beräkning av inkommande och utgående kassaflöden i förhållande till företagets tillgångar och skulder (se artikel 144a.2).

De nya kraven om en plan för likviditetsriskhantering ska inte gälla för ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag (artikel 144a.4 i Solvens II-direktivet). En motsvarande bestämmelse bör tas in i försäkringsrörelselagen. Detsamma bör gälla för ett försäkringsföretag som har fått tillstånd att använda denna proportionalitetsåtgärd (se avsnitt 6.3.5).

I enlighet med Solvens II-direktivet bör Finansinspektionen få besluta att ett försäkringsföretags plan för likviditetsriskhantering även ska innehålla en likviditetsanalys på medellång och lång sikt (se artikel 144a.2). Detta bör anges i lag.

Det bör, även det i enlighet med Solvens II-direktivet, tas in en bestämmelse i försäkringsrörelselagen om att en plan för likviditetsriskhantering ska lämnas in till Finansinspektionen (se artikel 144a.3).

Ett försäkringsföretag som använder en matchningsjusterad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen eller volatilitetsjusterad riskfri räntestruktur vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska upprätta en särskild likviditetsplan (10 kap. 8 § 1 FRL). Enligt Solvens II-direktivet får ett sådant försäkringsföretag kombinera en plan för likviditetsriskhantering med en likviditetsplan (artikel 144a.5). Denna möjlighet till en gemensam plan bör framgå av lag. Ett försäkringsföretag som använder en matchningsjustering eller volatilitetsjustering bör därmed få upprätta en gemensam likviditetsplan och plan för likviditetsriskhantering.

Genom ändringsdirektivet införs även krav i Solvens II-direktivet på likviditetsriskindikatorer. Ett försäkringsföretag ska utarbeta och uppdatera en uppsättning av likviditetsriskindikatorer för att identifiera, övervaka och hantera potentiell likviditetsstress (artikel 144a.2 i Solvens IIdirektivet). Indikatorerna bör utgöra en del av ett försäkringsföretags arbete med en plan för likviditetsriskhantering. Därmed bör ett

försäkringsföretag som ska upprätta en plan för likviditetsriskhantering också ta fram särskilda likviditetsriskindikatorer för att identifiera, övervaka och hantera möjlig likviditetsstress. En bestämmelse om detta bör tas in i försäkringsrörelselagen. I enlighet med Solvens II-direktivet bör indikatorerna regelbundet ses över och vid behov uppdateras (se artikel 144a.2).

Försäkringsföretag i grupper som omfattas av fullständig grupptillsyn Utöver reglerna om likviditetsriskhantering för enskilda försäkringsföretag införs genom ändringsdirektivet också regler i Solvens IIdirektivet om likviditetsriskhantering på gruppnivå (se avsnitt 12.4.6). De enskilda försäkringsföretagens hantering av likviditetsrisker har ett nära samband med en grupps hantering av likviditetsrisker. Ett försäkringsdotterföretag som omfattas av tillämpningsområdet för grupptillsyn får därmed undantas från skyldigheten att upprätta och uppdatera en plan för likviditetsriskhantering på individuell nivå, om en plan för likviditetsriskhantering på gruppnivå täcker det berörda dotterföretagets likviditetshantering och likviditetsbehov (artikel 246a.2 första stycket i Solvens IIdirektivet). En tillsynsmyndighet får dock kräva att ett försäkringsdotterföretag ska upprätta och uppdatera en plan för likviditetsriskhantering på individuell nivå närhelst myndigheten upptäcker en specifik likviditetssvaghet eller om planen för likviditetsriskhantering på gruppnivå inte innehåller lämplig information som den tillsynsmyndighet som auktoriserat dotterföretaget kräver att jämförbara företag tillhandahåller för övervakning av deras likviditetsposition (artikel 246a.3 i Solvens II-direktivet).

Motsvarande bestämmelser om likviditetsriskhantering för försäkringsföretag som ingår i grupper bör tas in i försäkringsrörelselagen. Ett försäkringsföretag som är dotterföretag i en grupp som omfattas av grupptillsyn bör därmed inte alltid behöva upprätta en plan för likviditetsriskhantering. Detta bör gälla om ett företag inom gruppen har upprättat en plan för hantering av likviditetsrisker på gruppnivå som täcker försäkringsföretagets hantering och behov av likviditet. Det bör inte krävas att det rör sig om grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen, dvs. enligt 19 kap. 2 § andra stycket. Även en motsvarande grupptillsyn i ett annat land inom EES bör kunna ligga till grund för undantag från kravet att upprätta en särskild plan för likviditetsriskhantering.

I enlighet med Solvens II-direktivet bör Finansinspektionen likväl få besluta att ett försäkringsföretag, trots att företaget omfattas av en plan för likviditetsriskhantering på gruppnivå, ska upprätta en plan för likviditetsriskhantering (se artikel 246a.3). Detta bör gälla om Finansinspektionen upptäcker en specifik likviditetssvaghet. Inspektionen bör också få kräva att ett försäkringsföretag ska upprätta en plan om en grupps plan för hantering av likviditetsrisker på gruppnivå inte innehåller lämplig information som inspektionen får kräva att försäkringsföretag lämnar för övervakning av dess likviditetsposition. Som Finansinspektionen påpekar gäller detta information som inspektionen annars kan begära från ett försäkringsföretag.

I enlighet med Solvens II-direktivet bör det tas in en bestämmelse i försäkringsrörelselagen om att ett försäkringsföretag, som inte ska upp-

rätta en egen plan för hantering av likviditetsrisker, ska lämna in de delar av planen för hantering av likviditetsrisker på gruppnivå som omfattar hela gruppens och försäkringsföretagets situation (se artikel 246a.2 andra stycket).

9.10Nya bedömningar i den egna risk- och solvensbedömningen

Regeringens förslag

Ett försäkringsföretag ska i den egna risk- och solvensbedömningen göra en bedömning av 1. den makroekonomiska situationen, möjlig makroekonomisk

utveckling och utveckling på finansmarknaderna 2. företagets samlade förmåga att fullgöra sina åtaganden mot

försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av

försäkringar under både normala och stressade marknads-

förhållanden.

Finansinspektionen ska få besluta att försäkringsföretag i den egna riskoch solvensbedömningen gör en bedömning av 1. förhållanden som är oroande för den finansiella stabiliteten och som

kan påverka företagets riskprofil, risktoleransgränser, affärsstrategi,

försäkringsverksamhet eller investeringsbeslut, samt det totala

solvensbehovet med hänsyn till dess specifika riskprofil, risk-

tolerans och affärsstrategi 2. hur företagets verksamhet kan påverka den makroekonomiska

utvecklingen och utvecklingen på finansmarknaderna på ett sätt som

ger upphov till systemrisk.

Finansinspektionen ska inte få besluta att ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag eller har fått tillstånd att använda proportionalitetsåtgärder ska göra en sådan bedömning. Detsamma ska gälla om försäkringsföretaget är dotterföretag i en grupp som omfattas av fullständig grupptillsyn och ett företag inom gruppen har gjort en motsvarande bedömning för gruppen som omfattar försäkringsföretagets särdrag.

Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, få besluta om att den egna risk- och solvensbedömningen för en grupp ska innehålla en motsvarande bedömning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om innehållet i bedömningar av 1. möjlig makroekonomisk utveckling och utveckling på finans-

marknaderna 2. förhållanden som är oroande för den finansiella stabiliteten.

Regeringens bedömning

Regeringen kan meddela föreskrifter om att Finansinspektionen årligen ska rapportera till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och Europeiska systemrisknämnden om vilka försäkringsföretag och grupper som inspektionen har begärt ska utföra ytterligare makrotillsynsåtgärder.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i huvudsak överens med regeringens förslag. Utredningen föreslår att uttrycket samlad betalningsförmåga ska användas för att beskriva ett försäkringsföretags förmåga att fullgöra sina finansiella åtaganden mot försäkringstagare och andra motparter när de förfaller till betalning. Vidare har utredningens förslag delvis en annan lagteknisk utformning när det gäller vilka företag som ska utföra ytterligare makroekonomiska analyser. Utredningen föreslår även att det ska särskilt anges att Finansinspektionen ska motivera en begäran om att ett försäkringsföretag ska utföra ytterligare makroekonomiska analyser.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Finansinspektionen föreslår en mer direktivnära formulering av kravet om att ett försäkringsföretag ska bedöma förmågan att fullgöra dess finansiella åtaganden och att det även ska omfatta normala marknadsförhållanden. När det gäller en begäran om att utföra ytterligare makroekonomiska analyser påpekar Finansinspektionen att då en begäran görs av ett försäkringsföretag är det inte möjligt för inspektionen att, inför en sådan begäran, avgöra om analyserna på gruppnivå täcker dotterföretagets särdrag. Inspektionen föreslår vidare en mer direktivnära formulering och att termen försäkringsholdingföretag i stället används. Finansinspektionen påpekar att möjligheten för grupptillsynsmyndigheten att begära särskilda makroanalyser på gruppnivå inte framgår av den lagtext som utredningen föreslår.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Nya bedömningar

Genom ändringsdirektivet införs i Solvens II-direktivet ytterligare krav på innehållet i ett försäkringsföretags egna risk- och solvensbedömning (artikel 45.1 andra stycket). Detta gäller bedömningar av makroekonomisk utveckling och utveckling på finansmarknaderna och på företagets samlade förmåga att fullgöra sina finansiella åtaganden gentemot försäkringstagare och andra motparter när de förfaller till betalning, oavsett marknadsförhållanden.

De nya kraven om bedömningar av den makroekonomiska situationen, möjlig makroekonomisk utveckling och utveckling på finansmarknaderna (artikel 45.1 andra stycket d i Solvens II-direktivet) bör anges i lag. Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen om innehållet i den egna risk- och solvensbedömningen (10 kap. 11 §) bör således kompletteras med krav på 239

att ett försäkringsföretag ska göra en bedömning av den makroekonomiska situationen, möjlig makroekonomisk utveckling och utveckling på finansmarknaderna.

Även det nya kravet om analyser av företagets samlade förmåga att fullgöra sina finansiella åtaganden gentemot försäkringstagare och andra motparter när de förfaller till betalning (artikel 45.1 andra stycket f i Solvens II-direktivet) bör anges i lag. Utredningen föreslår att detta benämns som ”samlad betalningsförmåga” för förmågan att fullgöra sina finansiella åtaganden mot försäkringstagare och andra motparter när de förfaller till betalning. Regeringen anser dock, i likhet med Finansinspektionen, att lagtexten bör utformas så direktivnära som möjligt, i detta fall som företagets samlade förmåga att fullgöra sina åtaganden. Med åtaganden gentemot försäkringstagare och andra motparter bör avses åtaganden mot försäkringstagarna och, i enlighet med det som annars gäller enligt försäkringsrörelselagen, andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar (se t.ex. 4 kap. 1 §). Som Finansinspektionen framför, bör bedömningen gälla både för under normala och stressade marknadsförhållanden. Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen om innehållet i den egna risk- och solvensbedömningen bör därmed kompletteras med krav på att ett försäkringsföretag ska göra en bedömning av företagets samlade förmåga att fullgöra sina åtaganden mot försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar under både normala och stressade marknadsförhållanden.

Möjlighet att begära ytterligare makroekonomiska bedömningar

Genom ändringarna i Solvens II-direktivet ska en tillsynsmyndighet få kräva ytterligare makroekonomiska analyser i ett försäkringsföretags egna risk- och solvensbedömning (artikel 45.1 andra stycket e). Detta gäller förhållanden som är oroande ur makrotillsynssynpunkt och som kan påverka företagets specifika riskprofil, godkända risktoleransgränser, affärsstrategi, försäkringsverksamhet eller investeringsbeslut och det totala solvenskravet. Tillsynsmyndigheten ska också få kräva att ett försäkringsföretag analyserar hur dess verksamhet kan påverka den makroekonomiska utvecklingen och utvecklingen på finansmarknaderna på ett sätt som ger upphov till systemrisk.

En motsvarande bestämmelse bör tas in i försäkringsrörelselagen. I skälen i ändringsdirektivet anges att eftersom försäkringsverksamhet kan utlösa eller förstärka risker för den finansiella stabiliteten bör försäkringsföretag införliva överväganden och analyser som är av relevans ur makrotillsynssynpunkt i sin försäkrings-, investerings- och riskhanteringsverksamhet (skäl 25). I detta fall torde med förhållanden som är oroande ur makrotillsynssynpunkt avses förhållanden som är oroande för den finansiella stabiliteten. Finansinspektionen bör därmed få besluta att försäkringsföretag i den egna risk- och solvensbedömningen gör en bedömning av förhållanden som är oroande för den finansiella stabiliteten och som kan påverka företagets riskprofil, risktoleransgränser, affärsstrategi, försäkringsverksamhet eller investeringsbeslut, och företagets totala solvensbehov med hänsyn till dess specifika riskprofil, risktolerans och affärsstrategi. Inspektionen bör också få kräva att ett försäkringsföretag gör en bedömning av hur företagets verksamhet kan påverka den

makroekonomiska utvecklingen och utvecklingen på finansmarknaderna på ett sätt som ger upphov till systemrisk.

Utredningen föreslår att Finansinspektionen inför en begäran om ytterligare bedömningar från ett dotterföretag som omfattas av grupptillsyn ska avgöra om någon av dessa analyser utförs på gruppnivå. Finansinspektionen framför att då en begäran görs av ett försäkringsföretag är det inte möjligt för inspektionen att, inför en sådan begäran, avgöra om analyserna på gruppnivå täcker dotterföretagets särdrag. Regeringen anser, till skillnad från utredningen, att det inte bör införas någon bestämmelse om att ett dotterföretag ska ge in en begäran om ytterligare bedömningar och därmed bör det inte heller införas något krav om vad inspektionen ska göra inför en begäran. I stället bör det, i enlighet med det som annars gäller enligt försäkringsrörelselagen, vara Finansinspektionen som ska få besluta att ett försäkringsföretag ska göra ytterligare makroekonomiska bedömningar (se t.ex. 5 kap. 7 §). När det gäller ett försäkringsföretag som ingår i en grupp, se nedan.

Finansinspektionen bör dock inte få kräva att ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag ska göra ytterligare bedömningar (artikel 45.1b i Solvens II-direktivet). Detsamma bör gälla för ett försäkringsföretag som har fått tillstånd att använda denna proportionalitetsåtgärd (se avsnitt 6.3.5).

I förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om motivering av beslut. Enligt 32 § gäller bl.a. att ett beslut som kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt ska innehålla en klargörande motivering om det inte är uppenbart obehövligt, och att en motivering ska innehålla uppgifter om vilka föreskrifter som har tillämpats och vilka omständigheter som har varit avgörande för myndighetens ställningstagande. Detta tillgodoser fullt ut kravet i Solvens II-direktivet (artikel 45.1 andra stycket e) att tillsynsmyndigheten ska motivera ett beslut om ytterligare makroekonomiska analyser. Regeringen anser därmed, till skillnad från utredningen, att det inte bör anges uttryckligen i försäkringsrörelselagen att Finansinspektionen ska motivera en begäran om ytterligare makroekonomiska bedömningar.

Innehållet i bedömningar

I Solvens II-direktivet anges vad som åtminstone ska ingå i en bedömning av makroekonomisk utvecklingen och utvecklingen på finansmarknaderna (artikel 45.1a första stycket). Det gäller t.ex. nivån på räntesatser och spreadar. När det gäller förhållanden som är oroande ur makrotillsynssynpunkt ska en bedömning åtminstone inbegripa rimliga ogynnsamma framtidsscenarier och risker som rör kreditcykeln och konjunkturnedgångar, flockbeteende i fråga om investeringar eller alltför höga exponeringskoncentrationer på sektorsnivå (artikel 45.1a första stycket). Det anges även vad som åtminstone ska ingå i en bedömning av förhållanden som är oroande ur makrotillsynssynpunkt, dvs. åtminstone inbegripa rimliga ogynnsamma framtidsscenarier och risker som rör kreditcykeln och konjunkturnedgångar, flockbeteende i fråga om investeringar eller alltför höga exponeringskoncentrationer på sektorsnivå (artikel 45.1a andra stycket).

De mer detaljerade kraven i Solvens II-direktivet om innehållet i bedömningar av makroekonomisk utveckling och utveckling på finans-

marknaderna och av förhållanden som är oroande för den finansiella stabiliteten bör i svensk rätt lämpligen genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om innehållet i bedömningar av möjlig makroekonomisk utveckling och utveckling på finansmarknaderna och i en bedömning av förhållanden som är oroande för den finansiella stabiliteten.

Försäkringsföretag i en grupp

Ovan föreslås att Finansinspektionen ska få besluta att ett försäkringsföretag ska utföra ytterligare makroekonomiska analyser i den egen riskoch solvensbedömningen. Detta ska, liksom det som enligt Solvens IIdirektivet i övrigt ska gälla om företagsstyrning, i tillämpliga delar gälla även på gruppnivå (artikel 246.1). Således får även grupptillsynsmyndigheten begära ytterligare makroekonomiska bedömningar. För tydlighets skull bör, som Finansinspektionen påpekar, en bestämmelse om detta tas in i försäkringsrörelselagen.

I Solvens II-direktivet anges att en tillsynsmyndighet vid ett beslut att begära ytterligare makroekonomiska bedömningar från ett försäkringsföretag som är dotterföretag och omfattas av fullständig grupptillsyn, ska avgöra om någon av dessa bedömningar utförs på gruppnivå av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse, försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget med huvudkontor i unionen och täcker det dotterföretagets särdrag (artikel 45.9 första stycket). Detta får förstås som att ett försäkringsföretag, som är dotterföretag i en grupp, inte ska behöva göra ytterligare makroekonomiska bedömningar om motsvarande bedömningar har gjorts för gruppen och dessa bedömningar omfattar försäkringsföretagets särdrag. En bestämmelse om detta bör tas in i försäkringsrörelselagen.

Rapportering till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och Europeiska systemrisknämnden

De nationella tillsynsmyndigheterna ska årligen till Europeiska försäkrings- och tillsynsmyndigheten (Eiopa) och Europeiska systemrisknämnden (ESRB), lämna in en förteckning över de försäkrings- och återförsäkringsföretag och grupper för vilka myndigheten har begärt ytterligare makrotillsynsåtgärder (artikel 45.9 andra stycket i Solvens IIdirektivet). Denna skyldighet för Finansinspektionen bör lämpligen regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen kan meddela sådana föreskrifter med stöd av den s.k. restkompetensen (8 kap. 7 § första stycket 2 regeringsformen).

9.11Proportionalitet i den egna risk- och solvensbedömningen

Regeringens förslag

Ett försäkringsföretags bedömning av möjlig makroekonomisk utveckling och utveckling på finansmarknaderna ska stå i proportion till riskernas art och omfattningen och komplexiteten i företagets verksamhet.

Ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag och vissa captivebolag för försäkring ska, i stället för minst en gång per år, få genomföra en egen risk- och solvensbedömning minst vartannat år. Om det har skett en väsentlig förändring av de risker som ett sådant försäkringsföretag är utsatt för, ska företaget genomföra en ny egen risk- och solvensbedömning snarast möjligt.

Finansinspektionen ska få besluta att ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag eller ett captivebolag för försäkring ska genomföra en egen risk- och solvensbedömningen minst en gång per år.

Regeringens bedömning

Ändringarna i reglerna i Solvens II-direktivet om att ett försäkringsföretag ska genomföra en egen risk- och solvensbedömning årligen och om att ett undantag från detta inte ska hindra företaget från att fortlöpande identifiera, mäta, hantera, övervaka och rapportera risker tillgodoses genom gällande rätt och kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

Utredningens förslag och bedömning

Förslaget från utredningen stämmer i huvudsak överens med regeringens förslag. Utredningen föreslår dock att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om villkoren för få genomföra egna risk- och solvensbedömningen minst vartannat år.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Finansinspektionen påpekar att proportionalitetsbeskrivningen inte överensstämmer med Solvens II-direktivet.

Svensk Försäkring anser att kriterierna för att få genomföra en egen riskoch solvensbedömning mer sällan än minst en gång per åt ska anges i lag.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Proportionalitet för bedömningar i den egna risk- och solvensbedömningen

I avsnitt 9.10 föreslås att ett försäkringsföretag i den egna risk- och solvensbedömningen ska göra en bedömning av den makroekonomiska situationen,

möjlig makroekonomisk utveckling och utveckling på finansmarknaderna. I Solvens II-direktivet anges dessa bedömningar ska stå i proportion till riskernas art samt omfattningen och komplexiteten hos företagens verksamhet (artikel 45.1b).

En motsvande bestämmelse om proportionalitet bör tas in i lag. Som Finansinspektionen påpekar, ska en bedömning av möjlig makroekonomisk utveckling och utveckling på finansmarknaderna i den egna risk- och solvensbedömningen enligt Solvens II-direktivet stå i proportion till riskernas art och omfattningen och komplexiteten i försäkringsföretagets verksamhet. Detta ska gälla för samtliga försäkringsföretag som ska utföra dessa bedömningar.

En egen risk- och solvensbedömning årligen eller mer sällan

Ett försäkringsföretag ska i och med ändringarna i Solvens II-direktivet genomföra en egen risk- och solvensbedömning årligen (artikel 45.5 första stycket). Detta stämmer överens med det som redan i dag gäller enligt försäkringsrörelselagen (se 10 kap. 12 §). Denna ändring i Solvens IIdirektivet kräver därmed inte några lagstiftningsåtgärder.

Genom ändringsdirektivet införs det en möjlighet till undantag från huvudregeln i Solvens II-direktivet om att den egna risk- och solvensbedömningen ska utföras årligen (artikel 45.5 andra stycket i Solvens IIdirektivet). Detta gäller för försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag och vissa captivebolag för försäkring. Dessa försäkringsföretag ska i stället få genomföra den egna risk- och solvensbedömningen minst vartannat år. Regeringen anser, i likhet med Svensk Försäkring och till skillnad från utredningen, att detta undantag bör anges i lag. Detsamma ska gälla för ett försäkringsföretag som har fått tillstånd att använda denna proportionalitetsåtgärd (se avsnitt 6.3.5).

I vissa fall ska dock även försäkringsföretag med undantag, dvs. försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag och vissa captivebolag för försäkring, genomföra den egna risk- och solvensbedömningen minst en gång per år. Det gäller om tillsynsmyndigheten på grundval av de särskilda omständigheterna i företaget anser att det behövs en mer frekvent bedömning (artikel 45.5 andra stycket i Solvens II-direktivet). Finansinspektionen bör därmed få besluta att också ett försäkringsföretag med undantag ska genomföra den egna risk- och solvensbedömningen minst en gång per år. En bestämmelse om detta bör tas in i försäkringsrörelselagen.

I och med ändringsdirektivet förtydligas i Solvens II-direktivet att ett undantag från en årlig risk- och solvensbedömning inte ska hindra försäkringsföretaget från att fortlöpande identifiera, mäta, hantera, övervaka och rapportera risker (artikel 45.5 tredje stycket i Solvens IIdirektivet). I försäkringsrörelselagen anges i dag att ett försäkringsföretag ska fortlöpande kunna identifiera, mäta, hantera, övervaka och rapportera sina risker (10 kap. 6 § första stycket). Detta gäller oavsett hur ofta försäkringsföretaget ska genomföra en egen risk- och solvensbedömning, dvs. minst årligen eller mer sällan. Denna ändring i Solvens II-direktivet kräver därmed inte några lagstiftningsåtgärder.

9.12Försäkringsföretag som använder en justering eller övergångsåtgärd

Regeringens förslag

Ett försäkringsföretag som använder en infasning av riskfria räntor eller av kapitalkravet för ränterisk ska i den egna risk- och solvensbedömningen göra en bedömning av om företaget uppfyller solvensoch minimikapitalkraven både med och utan infasningen. Ett försäkringsföretag som använder en infasning av riskfria räntor ska i vissa fall för en specifik valuta få avstå från att göra en sådan bedömning.

Ett försäkringsföretag som använder volatilitetsjustering ska i den egna risk- och solvensbedömningen göra en bedömning av avvikelsen mellan företagets riskprofil och de antaganden som ligger till grund för justeringen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om villkoren för att ett försäkringsföretag som använder en infasning av riskfria räntesatser i den egna risk- och solvensbedömningen, för en specifik valuta, ska få avstå från att göra en bedömning av företaget uppfyller solvens- och minikapitalkraven såväl med som utan användning av en sådan infasning.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens förslag.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Finansinspektionen anser att det inte bör införas någon bestämmelse som rör infasning av ränterisk.

Skälen för regeringens förslag

Ett försäkringsföretag som använder matchningsjustering, volatilitetsjustering, en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur eller ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska i den egna risk- och solvensbedömningen göra en bedömning av efterlevnaden av bestämmelserna om solvens- och minimikapitalkraven, såväl med som utan användning av matchningsjustering, volatilitetsjustering, justerad riskfri räntestruktur eller tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna (10 kap. 11 § fjärde stycket FRL).

Genom ändringsdirektivet införs i Solvens II-direktivet möjlighet till ytterligare justeringar och övergångsåtgärder i form av infasning av riskfria räntor och av kapitalkravet för ränterisk (se avsnitten 8.1.1 och 8.4.4). Också ett försäkringsföretag som använder en infasning av riskfria räntor eller av kapitalkravet för ränterisk ska göra en bedömning av om företaget uppfyller solvens- och minimikapitalkraven både med och utan åtgärden (artikel 45.2a första stycket i Solvens II-direktivet). Bestämmel-

sen i försäkringsrörelselagen (10 kap. 11 § fjärde stycket) bör justeras så att kravet på en bedömning av om försäkringsföretaget uppfyller solvensoch minimikapitalkraven såväl med som utan användning av en justering eller övergångsåtgärd, ska gälla även för försäkringsföretag som använder en infasning av riskfria räntor. I avsnitt 8.4.4 föreslås att ett försäkringsföretag under vissa förutsättningar ska få använda en infasning av kapitalkravet för ränterisk. Också de nya kraven i Solvens II-direktivet om en bedömning av om försäkringsföretaget uppfyller solvenskapitalkravet både med och utan en sådan infasning ska genomföras i nationell rätt. Regeringen anser därmed, till skillnad från Finansinspektionen, att det bör införas en bestämmelse om detta. Ett försäkringsföretag som använder en infasning av kapitalkravet för ränterisk bör därmed i den egna risk- och solvensbedömningen göra en bedömning av om företaget uppfyller solvens- och minimikapitalkraven både med och utan infasningen.

När det gäller en infasning av riskfria räntesatser får ett försäkringsföretag enligt Solvens II-direktivet i vissa fall avstå från att bedöma om det uppfyller solvens- och minimikapitalkravet både med och utan infasningen (artikel 45.2a andra stycket). En motsvarande bestämmelse bör tas in i försäkringsrörelselagen. De närmare villkoren för att få avstå från bedömningen, dvs. att kassaflödena från försäkringsförpliktelser i en valuta utgör mindre än fem procent av kassaflödena från samtliga försäkringsförpliktelser eller då andelen kassaflöden som avser löptider då den riskfria räntan extrapoleras understiger tio procent av de sammanlagda kassaflödena i valutan, är sådana att de lämpligen bör anges i föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därmed få meddela föreskrifter om villkoren för att ett försäkringsföretag som använder en infasning av riskfria räntesatser i den egna risk- och solvensbedömningen, för en specifik valuta, ska få avstå från att göra en bedömning av om företaget uppfyller solvens- och minikapitalkraven både med och utan användning av infasningen.

Genom ändringarna i Solvens II-direktivet införs krav om att ett försäkringsföretag som använder volatilitetsjustering, i den egna risk- och solvensbedömningen, göra en bedömning av avvikelsen mellan företagets riskprofil och de antaganden som ligger till grund för volatilitetsjusteringen (artikel 45.2b). En motsvarande bestämmelse bör tas in i försäkringsrörelselagen.

9.13Klimatförändringsrisker i den egna risk- och solvensbedömningen

Regeringens förslag

En bedömning av det totala solvensbehovet ska innehålla en bedömning av om försäkringsföretaget har en väsentlig exponering för klimatförändringsrisker på kort eller lång sikt. Om företaget är exponerat för sådana risker ska de ingå i den egna risk- och solvensbedömningen.

Om ett försäkringsföretag som inte har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag har en väsentlig exponering för

klimatförändringsrisker, ska företaget redogöra för klimatförändringsscenarier och bedöma hur scenarierna påverkar företagets verksamhet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om hur en bedömning av klimatförändringsrisker ska göras och hur ofta.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i huvudsak överens med regeringens förslag, men har en annan lagteknisk utformning. Utredningen föreslår att ett försäkringsföretag i den egna risk- och solvensbedömningen även ska identifiera och bedöma om företaget kan komma att bli exponerat för väsentliga klimatförändringsrisker.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Svensk Försäkring påpekar att ett försäkringsföretag enligt Solvens IIdirektivet bara ska bedöma om företaget har en väsentlig exponering för klimatförändringsrisker eller inte och att ett krav på en bedömning av om företaget kan komma att bli exponerat är mer långtgående än det som krävs enligt direktivet.

Skälen för regeringens förslag

Särskild bedömning av klimatförändringsrisker

Vissa risker, t.ex. klimatförändringsrisker, är svåra att kvantifiera eller kan förverkligas under en längre period än den som används för kalibreringen av solvenskapitalkravet. Dessa risker kan i stället beaktas bättre i ett försäkringsföretags egna risk- och solvensbedömningen. Om ett försäkringsföretag har en väsentlig exponering för klimatförändringsrisker bör företaget, med lämpliga intervall och som en del av den egna risk- och solvensbedömningen analysera hur risker enligt långsiktiga klimatförändringsscenarier påverkar verksamhet (se skäl 31 i ändringsdirektivet).

Genom ändringsdirektivet införs krav på analys av klimatförändringsrisker i Solvens II-direktivet (artikel 45a i Solvens II-direktivet). Kraven gäller dels processerna för den egna risk- och solvensbedömningen, dvs. processer som ska säkerställa att de risker som ett försäkringsföretag är eller kan komma att bli exponerat för, på såväl kort som lång sikt, identifieras och värderas (10 kap. 11 § tredje stycket FRL), dels själva innehållet i den egna risk- och solvensbedömningen (10 kap. 11 § andra stycket FRL). Motsvarande bestämmelser bör tas in i försäkringsrörelselagen.

Ett försäkringsföretag ska därmed i bedömningen av företagets totala solvensbehov (10 kap. 11 § andra stycket 1 FRL) göra en bedömning av om företaget har en väsentlig exponering för klimatförändringsrisker på kort eller lång sikt. Som Svensk Försäkring påpekar ska försäkringsföretaget bara bedöma om företaget är eller inte är exponerat för klimatförändringsrisker och inte också, som utredningen föreslår, om företaget kan komma att bli exponerat för sådana risker. Om bedömningen visar att

försäkringsföretaget är exponerat för klimatförändringsrisker, ska riskerna ingå i företagets egna risk- och solvensbedömning.

Om en bedömning visar att ett försäkringsföretag har en väsentlig exponering för klimatförändringsrisker, ska företaget redogöra för minst två långsiktiga klimatförändringsscenarier (artikel 45a.2 i Solvens IIdirektivet). Detta grundläggande krav om att redogöra för klimatförändringsscenarier bör anges i lag. Detsamma gäller kravet om att ett försäkringsföretag ska bedöma hur scenarierna påverkar företagets verksamhet (artikel 45a.3 i Solvens II-direktivet). De mer detaljerade kraven om scenarier, bedömningar och om en regelbunden översyn av klimatförändringsscenarierna (artikel 45a.4 i Solvens II-direktivet) bör emellertid lämpligen i svensk rätt genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om hur en bedömning av klimatförändringsrisker ska göras och hur ofta.

Ett litet och icke-komplext försäkringsföretag

Genom ändringarna i Solvens II-direktivet införs lättnader för vissa typer av försäkringsföretag, t.ex. om ett försäkringsföretag har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag (se avsnitt 6.3.2). Ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag ska inte vara skyldigt att redogöra för klimatförändringsscenarier eller bedöma hur de påverkar företagets verksamhet (artikel 45a.5 i Solvens II-direktivet). Ett sådant försäkringsföretag är därmed undantaget från kraven på att bl.a. redogöra för långsiktiga klimatförändringsscenarier samt se över och uppdatera dessa scenarier (artikel 45a.2–45a.4 i Solvens II-direktivet).

Ovan föreslås att ett försäkringsföretag i den egna risk- och solvensbedömningen, om företaget har en väsentlig exponering för klimatförändringsrisker, ska redogöra för klimatförändringsscenarier och bedöma hur scenarierna påverkar företagets verksamhet. Det bör, i enlighet med Solvens II-direktivet, anges att detta inte ska gälla för ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag.

10Rapportering och offentliggörande

10.1Rapportering

10.1.1Uppgifter som ska lämnas efter begäran

Regeringens bedömning

Ändringarna i reglerna i Solvens II-direktivet om uppgifter som ska lämnas till tillsynsmyndigheterna tillgodoses genom gällande rätt och kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

Utredningens bedömning

Bedömningen från utredningen stämmer överens med regeringens bedömning.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning

Genom ändringsdirektivet ändras kraven i Solvens II-direktivet på vilka uppgifter som ett försäkringsföretag ska lämna. Medlemsstaterna ska kräva att ett försäkringsföretag till tillsynsmyndigheten lämnar de uppgifter som är nödvändiga för tillsynen med hänsyn till tillsynsmålen, de allmänna principerna för tillsynen, särskilt proportionalitetsprincipen (artikel 35.1 i Solvens II-direktivet).

I försäkringsrörelselagen finns det en grundläggande upplysningsskyldighet för försäkringsföretag. Ett sådant företag ska lämna Finansinspektionen de upplysningar om sin verksamhet som inspektionen begär (17 kap. 5 §). Denna bestämmelse ska tillämpas proportionellt i förhållande till arten, omfattningen och komplexiteten av riskerna i varje försäkringsföretags verksamhet (4 kap. 5 §). Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen tillgodoser både den hittillsvarande och den nya lydelsen av Solvens II-direktivet.

10.1.2Periodisk rapportering

Regeringens förslag

Ett försäkringsföretag ska rapportera uppgifter till Finansinspektionen varje kvartal och år.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka uppgifter ett försäkringsföretag ska rapportera och hur rapportering ska ske.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i sak överens med regeringens förslag, men har en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Enligt försäkringsrörelselagen ska ett försäkringsföretag lämna Finansinspektionen de upplysningar om sin verksamhet som inspektionen begär (17 kap. 5 §). Detta gäller i första hand uppgifter som Finansinspektionen begär i ett enskilt fall. Det regelbundna uppgiftslämnandet, den s.k.

Solvens II-rapporteringen (solvens- och verksamhetsrapporten, den regelbundna tillsynsrapporten, den egna risk- och solvensbedömningen och de årliga och kvartalsvisa kvantitativa blanketterna) framgår i stället av Solvens II-förordningen, tekniska standarder och Finansinspektionens föreskrifter.

Genom ändringsdirektivet införs i Solvens II-direktivet undantag från kravet på rapportering (se artikel 35a i Solvens II-direktivet) och tidsfrister som ska gälla för rapportering (se artikel 35b). För tydlighets skull bör det införas en grundläggande bestämmelse i försäkringsrörelselagen om periodisk rapportering. På så sätt tydliggörs även att den nuvarande bestämmelsen om uppgiftslämnande i försäkringsrörelselagen (17 kap. 5 §), i enlighet med ordalydelsen, bara gäller uppgifter som ska lämnas efter begäran från Finansinspektionen. Ett försäkringsföretag bör därmed lämna uppgifter till Finansinspektionen varje kvartal och år, s.k. periodisk rapportering.

I huvudsak torde det röra sig om kvantitativa uppgifter som ska lämnas. Vilka uppgifter som ska lämnas bör dock, i likhet med det som gäller i dag, regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag (se 17 kap. 30 § 1 FRL och Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd [FFFS 2015:13] om tillsynsrapportering för försäkringsrörelse). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om vilka upplysningar ett försäkringsföretag ska lämna till Finansinspektionen inom den periodiska rapporteringen och hur uppgifterna ska lämnas. Det nuvarande bemyndigandet i försäkringsrörelselagen (17 kap. 30 § andra stycket 1) om föreskrifter om uppgiftslämnande bör därmed ändras. För när rapportering ska ske, se avsnitt 10.1.4.

10.1.3Undantag från periodisk rapportering

Regeringens förslag

Finansinspektionen ska få besluta att ett försäkringsföretag bara behöver rapportera uppgifter till inspektionen årligen om rapporteringen är onödigt betungande i förhållande till arten, omfattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna i företagets verksamhet. Ett undantag ska inte gälla rapportering av en beräkning av minimikapitalkravet.

Finansinspektionen ska i vissa fall få besluta om att ett försäkringsföretag får begränsa rapporteringen av uppgifter eller undantas från kravet om att lämna upplysningar om tillgångar som ska lämnas post för post.

Finansinspektionen ska få besluta att ett captivebolag för försäkring i vissa fall inte behöver rapportera tillgångar post för post varje kvartal.

Finansinspektionen ska inte få besluta om undantag så att mer än 20 procent av den svenska marknaden för livförsäkring-, skadeförsäkring- eller återförsäkring undantas från rapporteringen. Marknadsandelen för livförsäkring ska baseras på försäkringstekniska avsättningar brutto. För skadeförsäkring ska marknadsandelen baseras på bruttovärdet av de tecknade premierna. Finansinspektionen ska

prioritera att ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag beviljas undantag.

Regeringen ska få meddela föreskrifter om vad Finansinspektionen ska beakta vid ett beslut om undantag.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i sak överens med regeringens förslag, men har en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Bara årlig rapportering

Genom ändringsdirektivet ändras reglerna i Solvens II-direktivet om begränsning av den regelbundna tillsynsrapporteringen. Om den i förväg fastställda periodiciteten för rapportering är kortare än ett år, får en tillsynsmyndighet, utan att det påverkar rapportering som rör minimikapitalkravet, begränsa den regelbundna tillsynsrapporteringen. Detta gäller om överlämnandet av uppgifterna skulle vara alltför betungande mot bakgrund av arten, omfattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna i företagets verksamhet och uppgifterna rapporteras minst årligen (artikel 35a.1 första stycket i Solvens II-direktivet).

Detta stämmer delvis överens med det som har gällt hittills enligt en punkt som utgår genom ändringsdirektivet (artikel 35.6 första stycket i Solvens II-direktivet, se även artikel 15 c i ändringsdirektivet). Reglerna i den punkten har i svensk rätt genomförts i föreskrifter på lägre nivå än lag (se prop. 2015/16:9 s. 352–355, se även 3 kap. 8 § 1 Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om tillsynsrapportering för försäkringsrörelse). Till skillnad från tidigare ställningstagande, anser regeringen att möjligheten till undantag bör regleras i lag. Därmed bör det tas in en bestämmelse i försäkringsrörelselagen om att Finansinspektionen ska få besluta att ett försäkringsföretag bara behöver rapportera uppgifter årligen. Detta bör dock inte gälla rapportering av minimikapitalkravet. I enlighet med Solvens II-direktivet bör detta gälla om rapporteringen är onödigt betungande i förhållande till arten, omfattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna i försäkringsföretagets verksamhet (artikel 35a.1 första stycket a).

Begränsningar och undantag i rapporteringen

Genom ändringsdirektivet ändras även reglerna i Solvens II-direktivet om begränsning och undantag från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post. En tillsynsmyndighet får i vissa fall begränsa den regelbundna tillsynsrapporteringen eller bevilja ett försäkringsföretag undantag från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post. Det gäller bl.a. om överlämnandet av uppgifterna skulle vara alltför betungande mot bakgrund av arten, omfattningen och komplexiteten hos

de inneboende riskerna i företagets verksamhet (artikel 35a.2 första stycket i Solvens II-direktivet).

Också det stämmer delvis överens med det som har gällt hittills enlig en punkt som utgår genom ändringsdirektivet (artikel 35.7 första stycket i Solvens II-direktivet, se även artikel 1.15 c i ändringsdirektivet). Reglerna i den upphävda punkten har i svensk rätt genomförts i föreskrifter på lägre nivå än lag (se prop. 2015/16:9 s. 352–355, se även 3 kap. 8 § 2 Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om tillsynsrapportering för försäkringsrörelse). Till skillnad från tidigare ställningstagande, anser regeringen att även denna möjlighet till undantag bör regleras i lag. Det bör därmed också i detta fall tas in en bestämmelse i försäkringsrörelselagen om att Finansinspektionen ska få besluta om att begränsa ett försäkringsföretags rapportering av uppgifter, dvs. att ett försäkringsföretag får lämna en mindre mängd uppgifter. Inspektionen bör också få besluta om undantag från kravet om att ett försäkringsföretag ska lämna upplysningar om tillgångar som ska lämnas post för post. I enlighet med Solvens II-direktivet bör detta gälla om rapporteringen eller uppgiftslämnandet är onödigt betungande i förhållande till arten, omfattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna i försäkringsföretagets verksamhet, uppgifterna inte är nödvändiga för en ändamålsenlig tillsyn av företaget, en begränsning eller undantag inte påverkar stabiliteten i de berörda finansiella systemen inom Europeiska unionen och företaget kan lämna uppgifterna efter begäran (artikel 35a.2 första stycket).

Finansinspektionens prövning

Tillsammans med begränsningar av och undantag från rapporteringskrav införs genom ändringsdirektivet i Solvens II-direktivet även vissa begränsningar och undantag för tillsynsmyndigheten. Begränsningarna och undantagen ska endast beviljas försäkringsföretag som tillsammans inte representerar mer än 20 procent av en medlemsstats livförsäkringsoch skadeförsäkringsmarknad och dess återförsäkringsmarknad, varvid livmarknadens andel ska grundas på försäkringstekniska avsättningar brutto och skademarknadensandel på tecknade bruttopremieinkomster. När en tillsynsmyndighet fastställer huruvida företag är berättigade till begränsningar ska den prioritera små och icke-komplexa företag (artikel 35a.1 andra och tredje styckena respektive 35a.2 andra och tredje styckena i Solvens II-direktivet).

Motsvarande bestämmelser för Finansinspektionens prövning bör tas in i försäkringsrörelselagen. Finansinspektionen bör därmed, vid ett beslut om undantag, beakta hur stor del av försäkringsmarknaderna som omfattas av ett undantag från eller begränsning av den periodiska rapporteringen. Inspektionen bör prioritera att ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag beviljas undantag.

Genom ändringsdirektivet införs även krav i Solvens II-direktivet på en tillsynsmyndighets bedömning, dvs. vad en sådan myndighet ska beakta vid ett beslut om undantag. Det gäller bl.a. att tillsynsmyndigheten som ett led i den samlade tillsynsbedömningen och när det gäller företag som klassificeras som små och icke-komplexa företag ska bedöma huruvida överlämnandet av uppgifter skulle vara alltför betungande mot bakgrund av arten, omfattningen och komplexiteten hos företagets risker, med be-

aktande av bl.a. de marknadsrisker som företagets investeringar ger upphov till (se artikel 35a.4 och 35a.5 i Solvens II-direktivet).

Dessa krav påminner om dem i avsnitt C i bilagan till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (kallat krishanteringsdirektivet). På motsvarande sätt som de kraven har genomförts (se prop. 2015/16:5 s. 238–240) bör även kraven i Solvens II-direktivet (artikel 35a.4 och 35a.5) genomföras i svensk rätt i föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen bör därmed få meddela föreskrifter om vad Finansinspektionen ska beakta vid ett beslut om undantag.

Captivebolag för försäkring

Genom ändringsdirektivet införs ett undantag i Solvens II-direktivet för captivebolag för försäkring. Sådana bolag ska undantas från regelbunden tillsynsrapportering där tillgångarna redovisas post för post om den i förväg fastställda periodiciteten för rapportering är kortare än ett år och om företaget efterlever vissa följande villkor. Det gäller om de försäkrade och förmånstagarna är juridiska personer i den grupp där captivebolaget för försäkring eller captivebolaget för återförsäkring ingår eller om fysiska personer som får omfattas av den gruppens försäkringsavtal, förutsatt att den verksamhet som täcker dessa fysiska personer fortsätter att understiga 5 procent av de försäkringstekniska avsättningarna. Dessutom ska de försäkringsåtaganden och försäkringsavtal som ligger till grund för återförsäkringsåtagandena för captivebolaget för försäkring eller captivebolaget för återförsäkring inte avse någon obligatorisk ansvarsförsäkring (artikel 35a.3 i Solvens II-direktivet).

På motsvarande sätt som för de andra begränsningarna och undantagen i rapporteringen bör det även för captivebolag för försäkring tas in en bestämmelse i försäkringsrörelselagen om undantag från den kvartalsvisa rapporteringen. Detta bör, i enlighet med Solvens II-direktivet, gälla rapportering av tillgångar post för post. För detta undantag gäller inte något krav om att bara viss del av marknaden får undantas eller att försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag ska prioriteras (jfr artikel 35a.1 andra och tredje styckena och artikel 35a.2 andra och tredje styckena).

10.1.4Regelbunden tillsynsrapport

Regeringens förslag

Ett försäkringsföretag ska vart tredje år lämna en regelbunden tillsynsrapport till Finansinspektionen. En rapport ska innehålla uppgifter om företagets 1. verksamhet och resultat

2. företagsstyrningssystem 3. riskprofil 4. värdering för solvensändamål 5. solvenssituation under rapporteringsperioden.

Finansinspektionen ska få besluta att ett försäkringsföretag som inte har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag ska lämna in en rapport oftare än vart tredje år.

Finansinspektionen ska få besluta att ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag ska lämna in en rapport högst vart femte år.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka uppgifter ett försäkringsföretag ska rapportera och hur det ska ske.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i sak överens med regeringens förslag, men har en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Genom ändringsdirektivet införs ett nytt krav i Solvens II-direktivet på en regelbunden tillsynsrapport. Med beaktande av de uppgifter som ett försäkringsföretag ska lämna och de principer som gäller för uppgiftslämnande ska ett försäkringsföretag till tillsynsmyndigheten lämna in en regelbunden tillsynsrapport som omfattar uppgifter om företagets verksamhet och resultat, företagsstyrningssystem, riskprofil, värdering för solvensändamål och kapitalförvaltning under rapporteringsperioden (artikel 35.5a första stycket i Solvens II-direktivet). Ett litet och ickekomplext försäkringsföretag ska lämna rapporten vart tredje år, eller om tillsynsmyndigheten tillåter det upp till vart femte år. Ett försäkringsföretag som inte är ett litet och icke-komplext försäkringsföretag ska lämna rapporten vart tredje år (artikel 35.5a andra stycket). En tillsynsmyndighet får när det gäller ett försäkringsföretag som inte är ett litet och icke-komplext försäkringsföretag, om det anses nödvändigt, kräva att företaget rapporterar oftare (artikel 35.5a tredje stycket).

Motsvarande bestämmelser om en regelbunden tillsynsrapport bör tas in i försäkringsrörelselagen. Det gäller att ett försäkringsföretag ska lämna in en sådan rapport till Finansinspektionen och att rapporten ska innehålla uppgifter om företagets verksamhet och resultat, företagsstyrningssystem, riskprofil, värdering för solvensändamål och solvenssituation under rapporteringsperioden.

Det bör även införas bestämmelser om hur ofta ett försäkringsföretag ska lämna in en rapport. Som utgångspunkt bör en rapport lämnas till Finansinspektionen vart tredje år. Finansinspektionen bör få besluta att ett försäkringsföretag ska lämna in en rapport oftare än så. Det bör dock, i

enlighet med Solvens II-direktivet, bara gälla för försäkringsföretag som inte har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag.

Ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag bör, liksom andra försäkringsföretag, lämna in en rapport vart tredje år. Finansinspektionen bör dock få besluta att ett sådant försäkringsföretag ska lämna in en rapport mer sällan, dock inte mer sällan än vart femte år. Detsamma bör gälla för ett försäkringsföretag som har fått tillstånd att använda denna proportionalitetsåtgärd (se avsnitt 6.3.5).

Liksom gäller i dag bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela föreskrifter om vilka uppgifter ett försäkringsföretag ska rapportera och hur rapportering ska ske även för en regelbunden tillsynsrapport (se 17 kap. 30 § andra stycket 1 FRL). För när en rapport ska lämnas in, se avsnitt 10.1.4.

10.1.5Tidsfrister för rapportering

Regeringens förslag

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om när rapportering ska ske.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens förslag.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Finansinspektionen påpekar att bemyndigandet bör gälla även uppgifter som ett försäkringsföretag ska rapportera uppgifter till Finansinspektionen på kvartals- och årsbasis.

Skälen för regeringens förslag

Tillsammans med krav på periodisk rapportering (se avsnitt 10.1.2) och en regelbunden tillsynsrapport (se avsnitt 10.1.4) införs i Solvens IIdirektivet genom ändringsdirektivet krav på när rapportering ska ske. När det gäller den årsvisa periodiska rapporteringen ska ett försäkringsföretag till tillsynsmyndigheten lämna uppgifter på årsbasis eller mer sällan senast 16 veckor efter utgången av företagets räkenskapsår (artikel 35b.1 i Solvens II-direktivet). För den kvartalsvisa periodiska rapporteringen gäller att ett försäkringsföretag till tillsynsmyndigheten ska lämna uppgifter på kvartalsbasis inom fem veckor efter utgången av respektive kvartal (artikel 35b.2). För den regelbundna tillsynsrapporten gäller att ett försäkringsföretag till tillsynsmyndigheten ska lämna in rapporten inom 18 veckor efter utgången av företagets räkenskapsår (artikel 35b.3).

Motsvararande krav på när ett försäkringsföretag ska lämna uppgifter bör lämpligen regleras på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därmed få meddela föreskrifter om när 255

rapportering ska ske. Som Finansinspektionen påpekar bör detta gälla både när ett försäkringsföretag ska lämna uppgifter inom den periodiska rapporteringen, dvs. uppgifter som ett försäkringsföretag ska lämna varje kvartal och år, och när ett företag ska lämna den regelbundna tillsynsrapporten.

10.1.6Särskild rapportering av försäkringsföretag som använder en intern modell

Regeringens förslag

Ett försäkringsföretag som använder en intern modell ska till Finansinspektionen vartannat år lämna in en beräkning av solvenskapitalkravet som har gjorts med användning av standardformeln.

Finansinspektionen ska få besluta att ett företag ska lämna in en uppskattning oftare än vartannat år.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i sak överens med regeringens förslag.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Svensk Försäkring anser att det inte bör krävas en beräkning av solvenskapitalkravet med standardformeln då det är striktare än vad direktivet kräver.

Skälen för regeringens förslag

Genom ändringsdirektivet ändras kraven i Solvens II-direktivet på rapportering som rör försäkringsföretag som har fått tillstånd att använda en intern modell för att beräkna solvenskapitalkravet. Efter att en tillsynsmyndighet har gett ett försäkringsföretag tillstånd att använda en intern modell ska företaget vartannat år till tillsynsmyndigheten lämna en skattning av solvenskapitalkravet som utarbetats i enlighet med standardformeln. En tillsynsmyndighet får genom ett motiverat beslut begära mer frekvent rapportering från försäkrings- eller återförsäkringsföretaget (artikel 112.7 i Sovlens II-direktivet).

Enligt försäkringsrörelselagen gäller att ett försäkringsföretag som använder en intern modell på begäran av Finansinspektionen ska lämna in en beräkning av solvenskapitalkravet med användning av standardformeln (17 kap. 18 §). I och med ändringarna i Solvens II-direktivet införs ett krav om att ett försäkringsföretag ska lämna in en sådan beräkning vartannat år. Liksom det som har gällt hittills ska Finansinspektionen få kräva att ett försäkringsföretag gör en sådan beräkning.

Svensk Försäkring anser att ett försäkringsföretag bör göra en uppskattning och inte en beräkning av solvenskapitalkravet med användning av standardformeln. Regeringen anser dock, i enlighet med tidigare

ställningstagande, att det av tillsynsskäl bör stå Finansinspektionen fritt att fastställa omfattningen av beräkningen i varje enskilt fall, vilket behövs för att bättre kunna jämföra resultatet av beräkning enligt den interna modellen med resultatet av en beräkning enligt standardformeln (se prop. 2015/16:9 s. 371–372). Ett försäkringsföretag som använder en intern modell bör därmed vartannat år lämna in en beräkning av solvenskapitalkravet som har gjorts med användning av standardformeln. Finansinspektionen bör få besluta att ett försäkringsföretag ska lämna in en uppskattning oftare än vartannat år.

10.2Offentliggörande

10.2.1Innehåll i en solvens- och verksamhetsrapport

Regeringens förslag

En solvens- och verksamhetsrapport ska innehålla information som är riktad till dels försäkringstagare och andra ersättningsberättigade, dels personer som är yrkesverksamma på de finansiella marknaderna.

Den del av solvens- och verksamhetsrapporten som är riktad till försäkringstagare och andra ersättningsberättigade ska innehålla 1. en kort beskrivning av företagets verksamhet och resultat 2. en kort beskrivning av företagets kapitalförvaltning och riskprofil

inklusive hållbarhetsrisker 3. en uppgift om försäkringsföretaget offentliggör en hållbarhets-

rapport eller en hållbarhetsrapport för koncernen.

Den del av solvens- och verksamhetsrapporten som är riktad till personer som är yrkesverksamma på de finansiella marknaderna ska innehålla 1. en beskrivning av företagets verksamhet och resultat 2. en beskrivning av företagsstyrningssystemet 3. en beskrivning av företagets värderingsmetoder för solvensändamål 4. en beskrivning av företagets kapitalförvaltning och riskprofil 5. en uppgift om företaget har väsentlig exponering för klimat-

förändringsrisker och planer för att möta finansiella risker till följd

av hållbarhetsrisker 6. en uppgift om försäkringsföretaget offentliggör en hållbarhets-

rapport eller en hållbarhetsrapport för koncernen.

Ett försäkringsföretag som använder matchningsjustering eller volatilitetsjustering ska beakta detta en beskrivning av företagets solvenssituation.

Ett försäkringsföretag ska få lämna de uppgifter som är riktade till personer som är yrkesverksamma på de finansiella marknaderna genom hänvisning till uppgifter som företaget offentliggjort för att uppfylla andra rättsliga eller administrativa krav, om dessa uppgifter är likvärdiga till art och omfattning.

Regeringens bedömning

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av befintligt bemyndigande meddela föreskrifter om vad en solvens- och verksamhetsrapport i övrigt ska innehålla enligt Solvens II-direktivet.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i huvudsak överens med regeringens förslag, men har en annan lagteknisk utformning. Utredningen föreslår att båda delarna av solvens- och verksamhetsrapporten ska innehålla en beskrivning av försäkringsföretagets solvenssituation.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Finansinspektionen anser att den del av solvens- och verksamhetsrapporten som är riktad till försäkringstagare och andra ersättningsberättigade ska innehålla en beskrivning av företagets kapitalförvaltning och i stället för företagets solvenssituation.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

En rapport med två delar

Genom ändringsdirektivet ändras kraven i Solvens II-direktivet på en lägesrapport om solvens och finansiell ställning. I huvudsak rör det sig om att en sådan rapport ska delas upp i två delar med särskilt anpassad information. Den ena delen ska vara riktad till konsumenter, dvs. försäkringstagare och förmånstagare, medan den andra delen ska rikta sig till professionella aktörer i form av analytiker och andra yrkesverksamma på marknaden (artikel 51.1 andra stycket i Solvens II-direktivet).

Informationen riktad till försäkringstagare och förmånstagare ska vara mer begränsad och avse grundläggande information om försäkringsföretaget och dess verksamhet, t.ex. en kort beskrivning av företagets resultat (se artikel 51.1a i Solvens II-direktivet).

När det gäller informationen riktad till yrkesverksamma ska den vara mer omfattande och detaljerad, t.ex. en beskrivning av företagsstyrningssystemet (se artikel 51.1b i Solvens II-direktivet). Informationen för yrkesverksamma får antingen anges i rapporten i fullständig form eller genom hänvisning till information som i fråga om både art och omfattning är likvärdig och som offentliggjorts enligt andra rättsliga eller administrativa krav (artikel 51.1b).

Kraven i Solvens II-direktivet på lägesrapport om solvens och finansiell ställning har bl.a. genomförts genom bestämmelser i försäkringsrörelselagen. I försäkringsrörelselagen benämns detta dock som en solvens- och verksamhetsrapport (se prop. 2015/16:9 s. 332). Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen om vad en solvens- och verksamhetsrapport ska innehålla (16 kap. 2 §) bör ändras så att den stämmer överens med Solvens II-direktivet (artikel 51.1). En solvens- och verksamhetsrapport 258 bör därmed bestå av två delar. Den första delen bör, i enlighet med

direktivet, vara riktad till konsumenter. Detta bör i enlighet med den nuvarande terminologin i försäkringsrörelselagen benämnas försäkringstagare och andra ersättningsberättigade (se t.ex. 7 kap. 10 §, jfr även de svenska och engelska språkversionerna av artiklarna 51 och 91 i Solvens II-direktivet). Den andra delen bör vara riktad till personer som är yrkesverksamma på de finansiella marknaderna.

Ett försäkringsföretag får enligt Solvens II-direktivet lämna uppgifter riktade till yrkesverksamma genom hänvisning till uppgifter som företaget offentliggjort för att uppfylla andra rättsliga eller administrativa krav, om dessa uppgifter är likvärdiga till art och omfattning (artikel 51.1b). Motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen bör justeras så att denna typ av uppgiftslämnande bara gäller uppgifter som ska lämnas till yrkesverksamma och inte som i dag, samtliga uppgifter (se 16 kap. 2 § tredje stycket).

Nya krav på innehållet

Genom ändringsdirektivet ändras även kraven i Solvens II-direktivet på vad en solvens- och verksamhetsrapport ska innehålla. Den del som är riktad till konsumenter ska innehålla mer grundläggande information, t.ex. en kort beskrivning av företagets verksamhet och resultat (artikel 51.1a a i Solvens II-direktivet). Den andra delen, riktad till yrkesverksamma ska innehålla mer detaljerad information om verksamheten, t.ex. om kapitalförvaltningen och riskprofilen (artikel 51.1b d).

I enlighet med tidigare ställningstagande bör det tas in grundläggande bestämmelser i lag om innehållet i en solvens- och verksamhetsrapport (se prop. 2015/16:9 s. 332–334). Det bör gälla både den del som innehåller uppgifter riktade till försäkringstagare och andra ersättningsberättigade och den del som innehåller uppgifter som är riktade till personer som är yrkesverksamma på de finansiella marknaderna.

Till skillnad från utredningen anser regeringen att det bör anges i lag att en solvens- och verksamhetsrapport ska innehålla en förklaring om ifall företaget offentliggör de planer som avses i artikel 19a eller 29a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG, dvs. en hållbarhetsrapport eller en hållbarhetsrapport för koncernen. Regeringen anser, i likhet med Finansinspektionen, att den del av solvens- och verksamhetsrapporten som är riktad till försäkringstagare och andra ersättningsberättigade bör innehålla en kort beskrivning av företagets kapitalförvaltning och inte, som utredningen föreslår, en beskrivning av företagets solvenssituation.

Den del av solvens- och verksamhetsrapporten som är riktad till försäkringstagare och andra ersättningsberättigade bör således innehålla en kort beskrivning av företagets verksamhet och resultat och av företagets kapitalförvaltning och riskprofil, inklusive hållbarhetsrisker. Denna del bör också innehålla en uppgift om försäkringsföretaget offentliggör en hållbarhetsrapport eller en hållbarhetsrapport för koncernen.

Den del av solvens- och verksamhetsrapporten som är riktad till personer som är yrkesverksamma på de finansiella marknaderna bör

innehålla en beskrivning av företagets verksamhet och resultat, företagsstyrningssystemet, värderingsmetoder för solvensändamål, väsentlig exponering för klimatförändringsrisker och planer för att möta finansiella risker till följd av hållbarhetsrisker och en uppgift om försäkringsföretaget offentliggör en hållbarhetsrapport eller en hållbarhetsrapport för koncernen. Regeringen anser, till skillnad från utredningen, att även denna del av solvens- och verksamhetsrapporten bör innehålla en beskrivning av företagets kapitalförvaltning och riskprofil och inte solvenssituationen. Om försäkringsföretaget använder matchningsjustering eller volatilitetsjustering, bör företaget beakta detta i beskrivningen av företagets solvenssituation (se artikel 51.1c i Solvens II-direktivet).

De mer detaljerade kraven på innehållet i en solvens- och verksamhetsrapport i Solvens II-direktivet bör lämpligen i svensk rätt anges i föreskrifter på lägre nivå än lag (artikel 51.1b). Det gäller även krav på – information om matchnings- och volatilitetsjusteringar (artikel 51.1c) – uppgifter om förändringar i kapitalbasen och offentliggörande av

solvenskapitalkravet (artikel 51.2) – uppgifter om effekter av användning av vissa riskfria räntesatser vid

beräkning av försäkringstekniska avsättningar (artikel 51.8) – offentliggörande av om effekter vid infasning av ändringar av

ränteriskberäkningen (artikel 111.3 andra stycket) – offentliggörande av att företaget använder en tillfällig justering av

riskfria räntor (artikel 308c.4 c) – offentliggörande av att företaget använder ett tillfälligt avdrag vid

beräkning av försäkringstekniska avsättningar (artikel 308d.5 c) – offentliggörande av kombinerade effekter av infasnings- och

övergångsbestämmelser (artikel 308f) – om ett försäkringsföretag som använder en infasningsmekanism, det

faktum att företaget använder infasningsmekanismen för extrapolering

och en kvantifiering av hur deras finansiella ställning skulle påverkas

om infasningsmekanismen inte tillämpades (artikel 77a.2 fjärde

stycket).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av befintligt bemyndigande i försäkringsrörelselagen (16 kap. 9 § 1) meddela föreskrifter om innehållet i en solvens- och verksamhetsrapport.

10.2.2Undantag från krav på offentliggörande

Regeringens förslag

Finansinspektionen ska i vissa fall få besluta att ett försäkringsföretag bara behöver offentliggöra en del av uppgifterna i en solvens- och verksamhetsrapport.

Ett captivebolag för försäkring ska inte behöva offentliggöra den del av solvens- och verksamhetsrapporten som är riktad till försäkringstagare och andra ersättningsberättigade. Ett sådant bolag ska i den del av solvens- och verksamhetsrapporten som är riktad till yrkesverksamma personer bara behöva offentliggöra de kvantitativa data

som krävs enligt tekniska standarder som avses i artikel 56 i Solvens IIdirektivet.

Ett återförsäkringsbolag ska inte behöva offentliggöra den del av solvens- och verksamhetsrapporten som är riktad till försäkringstagare och andra ersättningsberättigade.

Om ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag minst vart tredje år offentliggör en fullständig solvens- och verksamhetsrapport, ska företaget däremellan i den del av solvens- och verksamhetsrapporten som är riktad till yrkesverksamma personer bara behöva offentliggöra de kvantitativa data som krävs enligt tekniska standarder som avses i artikel 56 i Solvens IIdirektivet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om förutsättningar undantag för ett captivebolag för försäkring.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i sak överens med regeringens förslag, men har en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Finansinspektionen påpekar att den av utredningen föreslagna bestämmelsen i försäkringsrörelselagen om att inspektionen får besluta om undantag från kravet på offentliggörande inte överensstämmer med Solvens II-direktivet. Inspektionen föreslår att det bör framgå av lag vilka tekniska standarder som avses.

Skälen för regeringens förslag

Undantag för vissa typer av försäkringsföretag

Tillsammans med kraven på innehållet i en solvens- och verksamhetsrapport (se avsnitt 10.2.1) införs genom ändringsdirektivet även undantag i Solvens II-direktivet. Det gäller för captivebolag för försäkring och återförsäkring, för återförsäkringsbolag och för försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag.

Ett captivebolag för försäkring behöver inte offentliggöra den del av solvens- och verksamhetsrapporten som är riktad till försäkringstagare och andra ersättningsberättigade. När det gäller uppgifter riktade till yrkesverksamma behöver ett sådant bolag bara offentliggöra den kvantitativa data som krävs enligt de tekniska standarder för genomförande som avses i artikel 56 i Solvens II-direktivet (artikel 51.3 i Solvens II-direktivet). Dock krävs att vissa villkor är uppfyllda, bl.a. att de försäkrade och förmånstagarna är juridiska personer i den grupp där captivebolaget för försäkring ingår eller fysiska personer som får täckas av den gruppens försäkringsavtal och den verksamhet som täcker dessa fysiska personer fortsätter att understiga 5 procent av de försäkringstekniska avsättningarna. I huvudsak gäller detsamma för captivebolag för återförsäkring (artikel 51.4). För ett sådant bolag gäller dock ytterligare villkor, bl.a. att

lån till moderföretaget eller något annat företag inom gruppen, inbegripet kontantpooler på gruppnivå, inte överstiger 20 procent av de totala tillgångar som innehas av captivebolaget för återförsäkring.

Ett återförsäkringsföretag behöver inte offentliggöra den del av solvensoch verksamhetsrapporten som är riktad till försäkringstagare och andra ersättningsberättigade (artikel 51.5 i Solvens II-direktivet).

Också ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag har möjlighet till undantag från kraven om offentliggörande av företagets solvens- och verksamhetsrapport. I den del av solvens- och verksamhetsrapporten som är riktad till personer som är yrkesverksamma på de finansiella marknaderna, behöver ett sådant försäkringsföretag bara offentliggöra den kvantitativa data som krävs enligt de tekniska standarder för genomförande som avses i artikel 56 i Solvens II-direktivet. Det gäller dock bara om företaget vart tredje år offentliggör en fullständig rapport som innehåller all information (artikel 51.6).

Motsvarande bestämmelser om undantag från kraven på offentliggörande bör tas in i försäkringsrörelselagen. Ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag bör därmed, i enlighet med Solvens II-direktivet, få begränsa den årliga solvens- och verksamhetsrapporten om företaget minst vart tredje år offentliggör en fullständig solvens- och verksamhetsrapport.

När det gäller captivebolag för försäkring och captivebolag för återförsäkring stämmer de grundläggande bestämmelserna överens med varandra. Därmed bör det vara tillräckligt med en bestämmelse för captivebolag för försäkring som omfattar båda formerna och att de detaljerade och delvis skilda villkoren anges i föreskrifter på lägre nivå än lag (jfr prop. 2015/16:9 s. 203–204). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om förutsättningar för undantag för ett captivebolag för försäkring.

Regeringen instämmer med Finansinspektionen att det för undantagen för captivebolag för försäkring och försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag bör anges vilka tekniska standarder som avses, dvs. sådana tekniska standarder som avses i artikel 56 i Solvens II-direktivet.

Undantag efter tillstånd av Finansinspektionen

Finansinspektionen får i ett enskilt fall tillåta att ett försäkringsföretag inte offentliggör vissa uppgifter. Det gäller om ett offentliggörande skulle innebära att försäkringsföretagets konkurrenter otillbörligt gynnas eller företaget bryter mot tystnadsplikt avsedd att skydda försäkringstagare eller andra som företaget har en motpartsrelation till (16 kap. 3 § FRL).

Genom ändringsdirektivet justeras Solvens II-direktivet när det gäller vilka uppgifter som ett försäkringsföretag i vissa fall inte behöver offentliggöra (artikel 53.4). Det gäller både den del av solvens- och verksamhetsrapporten som är riktad mot försäkringstagare och andra ersättningsberättigade och den del som är riktad till personer som är yrkesverksamma på de finansiella marknaderna.

Regeringen instämmer med Finansinspektionen att ett försäkringsföretag i den del av solvens- och verksamhetsrapporten som är riktad till

försäkringsföretagare och andra ersättningsberättigade bör kunna undantas från kravet att offentliggöra uppgifter som inte rör beskrivningen av företagets kapitalförvaltning och riskprofil, inklusive hållbarhetsrisker, dvs. sådana uppgifter som avses i artikel 51.1a b i Solvens II-direktivet. När det gäller den del som är riktad till personer som är yrkesverksamma på de finansiella marknaderna bör motsvarande gälla uppgifter som rör företagets solvenssituation och uppgifter om företaget har väsentlig exponering för klimatförändringsrisker och planer för att möta finansiella risker till följd av hållbarhetsrisker, dvs. sådana uppgifter som avses i artikel 51.1b d och e i Solvens II-direktivet.

10.2.3Offentliggörande och lämnande till Finansinspektionen en gång per år

Regeringens förslag

Ett försäkringsföretag ska en gång per år lämna in solvens- och verksamhetsrapporten till Finansinspektionen.

Regeringens bedömning

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om när en solvens- och verksamhetsrapport ska offentliggöras och lämnas in till Finansinspektionen.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i huvudsak överens med regeringens förslag, men har en annan lagteknisk utformning. Utredningen lämnar inte något förslag om att en solvens- och verksamhetsrapport ska lämnas till Finansinspektionen.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Liksom det som hittills har gällt enligt Solvens II-direktivet ska ett försäkringsföretag årligen offentliggöra en rapport beträffande sin solvens och sin finansiella ställning (artikel 51.1 första stycket i Solvens IIdirektivet). Genom ändringsdirektivet införs ett krav i Solvens IIdirektivet på att ett försäkringsföretag även ska offentliggöra och till tillsynsmyndigheten lämna de uppgifter som ska lämnas i solvens- och verksamhetsrapporten på årsbasis eller mer sällan senast 18 veckor efter utgången av företagets räkenskapsår (artikel 51.7 i Solvens II-direktivet).

Enligt försäkringsrörelselagen ska ett försäkringsföretag offentliggöra en solvens- och verksamhetsrapport en gång per år (16 kap. 1 §). I huvudsak stämmer det överens även med de nya kraven i Solvens II-direktivet (artikel 51.1 första stycket och 51.7). Bestämmelsen i försäkringsrörelse-

lagen bör dock kompletteras med att ett krav om att solvens- och verksamhetsrapporten ska lämnas till Finansinspektionen.

När en solvens- och verksamhetsrapport ska offentliggöras och lämnas till Finansinspektionen bör lämpligen regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela verkställighetsföreskrifter om när en solvens- och verksamhetsrapport ska offentliggöras och lämnas till Finansinspektionen (8 kap. 7 § regeringsformen).

10.2.4Särskilt revisionskrav för solvens- och verksamhetsrapporten

Regeringens förslag

En solvens- och verksamhetsrapport ska innehålla en balansräkning.

För andra försäkringsföretag än ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag eller ett captivebolag för försäkring, ska balansräkningen vara föremål för revision.

Revisionen ska utföras med professionell skepticism och vara så ingående och omfattande som god revisionssed kräver. Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om kompetenskrav för revisorer och om revisors rapporteringsskyldighet ska gälla för revisionen.

En revisor ska upprätta en revisionsrapport. En sådan rapport ska innehålla 1. en beskrivning av vilket eller vilka normsystem för revision som

revisorn har tillämpat 2. granskningsresultaten.

En revisionsrapport ska lämnas in till Finansinspektionen tillsammans med försäkringsföretagets solvens- och verksamhetsrapport.

Regeringens bedömning

Kravet på revision bör bara gälla för balansräkningen.

Undantaget i Solvens II-direktivet om att registrerade aktuarier fortsatt får granska försäkringstekniska avsättningar, fordringar enligt återförsäkringsavtal och relaterade poster är inte tillämpligt i Sverige och kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

Utredningens förslag och bedömning

Förslaget och bedömningen från utredningen stämmer i sak överens med regeringens förslag och bedömning, men har en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Revisorsinspektionen påpekar att Europeiska kommissionen inte har antagit några internationella revisionsstandarder och att revision i Sverige i stället ska utföras enligt god revisorssed och god revisionssed. Myndigheten framför även att samma kompetenskrav bör gälla för den som utför revisionen som för den som ska vara revisor för ett försäkringsföretag och att revisionen rimligen bör utföras av samma revisor som utför granskningen av den finansiella redovisningen.

Svensk Försäkring anser att säkerhetsnivån för revisionen bör bestämmas till begränsad säkerhet.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Nya krav om revision

Genom ändringsdirektivet införs i Solvens II-direktivet ett revisionskrav även för ett försäkringsföretags solvens- och verksamhetsrapport. För andra försäkringsföretag än ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag eller ett captivebolag för försäkring ska den balansräkning som offentliggörs som en del av solvens- och verksamhetsrapporten eller den balansräkning som offentliggörs som en del av en gemensam solvens och verksamhetsrapport, vara föremål för en revision (artikel 51a.1 i Solvens II-direktivet). I skälen i ändringsdirektivet anges att revisionen ska avse om balansräkningen är upprättad i enlighet med de värderingskriterier som framgår av Solvens IIdirektivet (skäl 36).

Motsvarande bestämmelser bör tas in i försäkringsrörelselagen. För tydlighets skull bör det anges att en solvens- och verksamhetsrapport ska innehålla en balansräkning. Det har inte framkommit att hela eller andra delar av en solvens- och verksamhetsrapport bör vara föremål för revision. Möjligheten att utvidga kravet på revision bör därmed inte utnyttjas (se artikel 51a.3 i Solvens II-direktivet). Det bör således bara vara balansräkningen som ska vara föremål för revision.

Ett litet och icke-komplext försäkringsföretag eller ett captivebolag för

försäkring

I skälen i ändringsdirektivet anges att ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag inte kan förväntas vara relevant för den finansiella stabiliteten inom unionen och att det därmed är det lämpligt att inbegripa ett undantag från kravet på revision av solvens- och verksamhetsrapporten för dessa företag. På samma sätt och på grund av den särskilda riskprofilen och särdragen hos captivebolag för försäkring bör ett revisionskrav inte heller införas för sådana bolag. Det bör dock vara möjligt för medlemsstater som redan tillämpar revisionskrav på alla företag, att fortsätta tillämpa sådana krav (skäl 37).

I Sverige finns det i dag inte något motsvarande krav om revision. Inte heller har det framkommit särskilda skäl för det. Möjligheten att kräva att en solvens- och verksamhetsrapport för ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag eller ett captivebolag för försäkring bör därmed inte utnyttjas (se artikel 51a.2 i Solvens II-direktivet).

Formerna för revisionen

Enligt Solvens II-direktivet ska revisionen av ett försäkringsföretags solvens- och verksamhetsrapport utföras av en lagstadgad revisor eller ett revisionsföretag, i enlighet med tillämpliga revisionsstandarder enligt artikel 26 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning och om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 84/253/EEG, kallat revisorsdirektivet. Lagstadgade revisorer och revisionsföretag ska fullgöra sitt uppdrag med iakttagande av de skyldigheter för revisorer som anges i artikel 72 i Solvens II-direktivet (artikel 51a.4 i Solvens II-direktivet).

Enligt revisorsdirektivet ska lagstadgade revisorer och revisionsföretag genomföra lagstadgade revisioner i enlighet med internationella revisionsstandarder som har antagits av Europeiska kommissionen. Om kommissionen inte har antagit en internationell revisionsstandard för ett visst område får medlemsstaterna i stället tillämpa nationella revisionsstandarder, revisionsförfaranden och revisionskrav (artikel 26.1 i revisorsdirektivet). Kommissionen har, som Revisorsinspektionen påpekar, inte antagit några internationella standarder. Så långt möjligt bör detsamma gälla för revision av en balansräkning som för granskning av ett försäkringsföretags finansiella redovisning. Enligt 9 kap. 3 § aktiebolagslagen (2005:551) och 8 kap. 3 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska en revisors granskning utföras med professionell skepticism och vara så ingående och omfattande som god revisionssed kräver. Detsamma bör gälla för revision av en balansräkning.

I försäkringsrörelselagen finns det särskilda kompetenskrav för revisorer. För försäkringsaktiebolag gäller att minst en revisor som bolagsstämman har utsett ska vara auktoriserad revisor (11 kap. 12 § FRL). Motsvarande krav gäller för ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar (12 kap. 43 § och 13 kap. 18 § FRL). Regeringen instämmer med Revisorsinspektionen att samma kompetenskrav bör gälla för den som utför revison av en balansräkning i en solvens- och verksamhetsrapport som för den som valts av försäkringsföretagets stämma. Det innebär, som Revisorsinspektionen framför, att revisionen av balansräkningen i en solvens- och verksamhetsrapport kan utföras av samma person som utsetts att granska den finansiella redovisningen. Den särskilda rapporteringsskyldigheten för en revisor (17 kap. 12 § FRL) bör i enlighet med Solvens II-direktivet även gälla för revision av en balansräkning (artikel 51a.4). Bestämmelser om detta bör tas in i försäkringsrörelselagen.

När det gäller säkerhetsnivån instämmer regeringen med Svensk Försäkring att det i avsaknad av annan reglering bör vara tillräckligt med begränsad säkerhet.

En revisionsrapport

Enligt Solvens II-direktivet gäller även att ett försäkringsföretag till tillsynsmyndigheten ska lämna in en separat rapport med en beskrivning av typen av revision och granskningsresultat som utarbetats av den lagstadgade revisorn eller revisionsföretaget, tillsammans med företagets solvens och verksamhetsrapport (artikel 51a.6).

Motsvarande bestämmelser bör tas in i försäkringsrörelselagen. Den separata rapporten bör benämnas revisionsrapport. En revisor bör därmed upprätta en revisionsrapport. En sådan rapport bör innehålla en beskrivning av vilket eller vilka normsystem för revision som revisorn har tillämpat och granskningsresultaten (jfr 27 b och 27 c §§ revisionslagen [1999:1079]). En upprättad revisionsrapport bör lämnas till Finansinspektionen. Detta bör ske tillsammans med solvens- och verksamhetsrapporten (se avsnitt 10.2.3).

Registrerade aktuarier

Genom ändringsdirektivet införs ett undantag i Solvens II-direktivet som är tillämpligt i medlemsstater där registrerade aktuarier den 28 januari 2025 är registrerade enligt nationell rätt att granska försäkringstekniska avsättningar, fordringar enligt återförsäkringsavtal och relaterade poster som innebär att dessa aktuarier får fortsätta att utföra sådana revisioner, om de utför detta i enlighet med bindande standarder som säkerställer en hög kvalitet på revisionen och täcker åtminstone området revisionspraxis, opartiskhet och självständighet och intern kvalitetskontroll och i överensstämmelse med de skyldigheter som avses i artikel 72 i Solvens IIdirektivet (artikel 51a.5 i Solvens II-direktivet). Detta undantag avser inte svenska förhållande och kräver därmed inte några lagstiftningsåtgärder.

10.2.5Årlig rapportering till Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten

Regeringens bedömning

Ändringarna i reglerna i Solvens II-direktivet om årlig rapportering till Europeiska försäkrings- och tjänstpensionsmyndigheten tillgodoses genom gällande rätt och kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

Utredningens bedömning

Bedömningen från utredningen stämmer överens med regeringens bedömning.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning

Enligt Solvens II-direktivet ska en tillsynsmyndighet årligen ska lämna vissa uppgifter till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Det gäller bl.a. uppgifter om genomsnittligt kapitaltillägg per företag och fördelningen av det kapitaltillägg som tillsynsmyndigheten ålagt under det föregående året (artikel 52). Genom ändringsdirektivet införs krav i Solvens II-direktivet på att ytterligare uppgifter ska rapporteras. Det gäller uppgifter om totala antalet försäkringsföretag,

uppdelat på små och icke-komplexa företag och andra företag, som använder förenklingar eller proportionalitetsåtgärder och antalet företag som använder vissa proportionalitetsåtgärder (artikel 52.1 e i Solvens IIdirektivet). Även uppgifter om antalet grupper, uppdelat på små och ickekomplexa grupper och andra grupper, som använder förenklingar eller proportionalitetsåtgärder och antalet företag som använder vissa proportionalitetsåtgärder ska rapporteras (artikel 52.1 f).

Enligt försäkringsrörelselagen ska Finansinspektionen, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med bl.a. Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (17 kap. 3 §, se även prop. 2015/16:9 s. 359–360). Det omfattar även de ytterligare uppgifter som enligt ändringarna i Solvens II-direktivet ska rapporteras till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (artikel 52.1 e och f). Denna ändring i Solvens II-direktivet kräver därför inte några lagstiftningsåtgärder.

10.2.6Skyldighet för revisorer att rapportera vissa uppgifter

Regeringens bedömning

Ändringen i Solvens II-direktivet om skyldigheter för revisorer kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

Utredningens bedömning

Bedömningen från utredningen stämmer överens med regeringens bedömning.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning

Genom revisorsdirektivet upphävdes rådets åttonde direktiv 84/253/EEG av den 10 april 1984 grundat på artikel 54.3 g i fördraget, om godkännande av personer som har ansvar för lagstadgad revision av räkenskaper. Som en följd ändras hänvisningen till det upphävda EG-direktivet i Solvens IIdirektivet till att i stället avse revisorsdirektivet (artikel 72.1 i Solvens IIdirektivet).

Solvens II-direktivet har i svensk rätt inte genomförts på så sätt att det i försäkringsrörelselagen görs hänvisningar till det numera upphävda EGdirektivet (se 17 kap. 12 § FRL, se även prop. 2015/16:9 s. 367–369). Den ändrade hänvisningen i Solvens II-direktivet kräver därmed inte några lagstiftningsåtgärder.

11Tillsyn och ingripanden

11.1Tillsynens omfattning och granskningsprocess

Regeringens förslag

Finansinspektionens tillsyn över en EES-försäkringsgivare ska inte omfatta kontroll av en sådan försäkringsgivares företagsstyrningssystem.

Regeringens bedömning

Övriga ändringar i reglerna i Solvens II-direktivet om tillsynens omfattning och granskningsprocess tillgodoses genom gällande rätt och kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

Utredningens bedömning

Bedömningen från utredningen stämmer i huvudsak överens med regeringens bedömning. Utredningen lämnar inte något förslag om tillsynen över EES-försäkringsgivare.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Finansinspektionen instämmer i bedömningen och framför särskilt att myndigheten anser att bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om tillsyn över försäkringsföretag motsvarar även de nya kraven enligt Solvens II-direktivet.

Svensk Försäkring anser att det bör förtydligas att det är tillsynsmyndigheten i hemlandet som ska ansvara för tillsynen över ett företags företagsstyrningssystem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Tillsynens omfattning

Genom ändringsdirektivet görs det justeringar i Solvens II-direktivet när det gäller det som anges om tillsynens omfattning. Enligt den nya lydelsen av artikel 30.2 första stycket i Solvens II-direktivet ska finansiell tillsyn (enligt artikel 30.1 i samma direktiv) omfatta kontroll avseende försäkringsföretagets hela verksamhet. Detta ska inbegripa företagets företagsstyrningssystem, dess solvens och upprättande av försäkringstekniska avsättningar, dess tillgångar och medräkningsbara kapitalbas. Tillsynen ska ske i enlighet med de regler som fastställts eller den praxis som tillämpas i hemmedlemsstaten med iakttagande av de bestämmelser som har antagits på unionsnivå.

I huvudsak är kraven i Solvens II-direktivet emellertid desamma som hittills. Genom ändringen anges dock särskilt att tillsynen ska avse ett försäkringsföretags företagsstyrningssystem. Enligt motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen ska Finansinspektionens tillsyn 269

omfatta bl.a. att verksamheten bedrivs enligt försäkringsrörelselagen (17 kap. 2 § andra stycket 1), vilket inbegriper kraven i 10 kap. om ett försäkringsföretags företagsstyrningssystem (jfr prop. 2015/16:9 s. 346). Regeringen bedömer därmed, i likhet med utredningen och Finansinspektionen, att kraven i Solvens II-direktivet om tillsynens omfattning (artikel 30.2 första stycket) över försäkringsföretag, dvs. svenska företag, tillgodoses av gällande rätt och att ändringen i direktivet därför inte kräver några lagstiftningsåtgärder.

I lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige finns bestämmelser om tillsyn över EES-försäkringsgivare, dvs. företag som har hemvist i andra länder inom EES. Den behöriga myndigheten i hemlandet har ansvaret för den finansiella tillsynen över en EES-försäkringsgivares eller ett utländskt tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. Den finansiella tillsynen omfattar kontroll av, i tillämpliga delar, försäkringsgivarens eller tjänstepensionsinstitutets solvens, försäkringstekniska avsättningar och skuldtäckning (3 kap. 1 § första stycket). Finansinspektionen ska ansvara för tillsynen i övrigt över EES-försäkringsgivarens eller det utländska tjänstepensionsinstitutets verksamhet i Sverige (3 kap. 1 § andra stycket). Regeringen anser, i likhet med Svensk Försäkring, att det bör förtydligas att den finansiella tillsynen enligt lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige över EES-försäkringsgivare inte omfattar kontroll av företagsstyrningssystemet. Finansinspektionens tillsyn över EES-försäkringsgivare ska således inte omfatta en sådan försäkringsgivares företagsstyrningssystem.

Tillsynens granskningsprocess

Genom ändringsdirektivet ändras också det som anges i Solvens IIdirektivet om tillsynens granskningsprocess. Enligt den nya lydelsen av artikel 36.2 a ska tillsynsmyndigheterna särskilt granska och utvärdera att bestämmelserna om ett försäkringsföretags företagsstyrningssystem efterlevs. Det inbegriper även lämplighetskraven och kraven för den egna riskoch solvensbedömningen.

Liksom för tillsynens omfattning (se ovan) rör det sig framför allt om förtydliganden om att en tillsynsmyndighets granskning även ska omfatta ett försäkringsföretags företagsstyrningssystem, inbegripet att företaget uppfyller lämplighetskraven och kraven för den egna risk- och solvensbedömningen. Också i detta fall anser regeringen, i likhet med utredningen och Finansinspektionen, att kraven i Solvens II-direktivet om tillsynens granskningsprocess (artikel 36.2 a) tillgodoses genom bestämmelserna i försäkringsrörelselagen (17 kap. 2 § tillsammans med 10 kap. 5 och 11–13 §§). Därmed kräver inte heller denna ändring i direktivet några lagstiftningsåtgärder.

11.2Kapitaltillägg

Regeringens förslag

Finansinspektionen ska få besluta om ett tillägg till solvenskapitalkravet (kapitaltillägg) för ett försäkringsföretag som använder en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur eller ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna, om företaget 1. inte skulle uppfylla solvenskapitalkravet utan justeringen eller

avdraget 2. inte har lämnat in en infasningsplan eller den årliga lägesrapporten.

Ett kapitaltillägg i ett sådant fall ska vara proportionellt mot de betydande risker som har uppkommit på grund av avvikelsen eller den bristande uppfyllelsen av kraven.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i huvudsak överens med regeringens förslag. Enligt utredningens förslag ska proportionalitetsbedömningen göras utifrån de väsentliga risker som har uppstått till följd de avvikelser som har lett till kapitaltillägget.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Finansinspektionen anser att den nya bestämmelsen om kapitaltillägg bör utformas mer direktivnära.

Svensk Försäkring framför att proportionalitetsbedömningen ska göras i förhållande till den bristande regelefterlevnaden.

Skälen för regeringens förslag

Enligt Solvens II-direktivet får en tillsynsmyndighet i särskilda fall fastställa ett krav på kapitaltillägg för ett försäkringsföretag (artikel 37.1). Det gäller t.ex. om tillsynsmyndigheten har funnit att företagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som har legat till grund för beräkningen av solvenskapitalkravet beräknat i enlighet med standardformeln, och kravet på att använda en intern modell är olämpligt eller har visat sig ineffektivt eller en fullständig eller partiell intern modell håller på att utarbetas. Genom ändringsdirektivet införs en regel om att en tillsynsmyndighet endast under vissa förutsättningar får ålägga ett försäkringsföretag ett kapitaltillägg vid tillämpningen av övergångsbestämmelserna i artiklarna 308c och 308d i Solvens II-direktivet, dvs. en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur eller ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna (artikel 37.1 e i Solvens II-direktivet). Dessa förutsättningar är om företaget inte skulle uppfylla solvenskapitalkravet utan tillämpning av övergångsbestämmelsen eller övergångsåtgärden (artikel 37.1 e i), och att företaget har underlåtit att till tillsynsmyndigheten lämna in antingen den ursprungliga infasningsplanen inom

den period som anges i artikel 308e andra stycket eller den årliga rapport som krävs enligt tredje stycket i den artikeln (artikel 37.1 e ii).

Genom ändringsdirektivet justeras även reglerna om proportionalitet vid beslut om kapitaltillägg. När det gäller kapitaltillägg vid tillämpningen av en justering eller övergångsregel ska ett sådant tillägg stå i proportion till de betydande risker som uppstått på grund av den avvikelse respektive den bristande efterlevnad (artikel 37.2 tredje stycket i Solvens II-direktivet).

Reglerna om kapitaltillägg i Solvens II-direktivet har i svensk rätt genomförts i bestämmelser i försäkringsrörelselagen. I 17 kap. 24 § FRL anges när Finansinspektionen får besluta om kapitaltillägg (se även prop. 2015/16:9 s. 378–382). Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen bör kompletteras med de nya kraven enligt Solvens II-direktivet. Finansinspektionen bör därmed bara få besluta om ett kapitaltillägg för ett försäkringsföretag som använder en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur eller ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna om företaget inte skulle uppfylla solvenskapitalkravet utan justeringen eller avdraget och företaget inte heller har lämnat in en infasningsplan eller den årliga lägesrapporten.

För beräkningen gäller enligt försäkringsrörelselagen att ett kapitaltillägg för ett försäkringsföretag som använder en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur eller ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna, ska vara proportionellt till de väsentliga risker som uppstår till följd av de avvikelser som har lett till kapitaltillägget (17 kap. 25 § andra stycket FRL). Även denna bestämmelse bör justeras så att den stämmer överens med de nya kraven i Solvens II-direktivet. En direktivnära utformning är, som Finansinspektionen framför, att föredra. Regeringen anser, i likhet med Svensk Försäkring och till skillnad från utredningen, att kapitaltillägget bör vara proportionellt mot de betydande risker som har uppkommit på grund av avvikelsen eller den bristande uppfyllelsen av kravet.

11.3Förebyggande åtgärder

Regeringens förslag

Ett försäkringsföretag ska omedelbart underrätta Finansinspektionen när företaget har konstaterat att dess finansiella ställning har försämrats.

Efter en sådan underrättelse eller efter att Finansinspektionen på annat sätt har konstaterat att ett försäkringsföretag har en försämrad finansiell ställning och företagets solvenssituation har försämrats, ska Finansinspektionen få förelägga företaget att 1. ange orsakerna och konsekvenserna av den försämrade finansiella

situationen för företagets möjlighet att uppfylla kraven enligt

försäkringsrörelselagen eller andra författningar som reglerar

företagets verksamhet samt ange åtgärder och en tidsram för att

genomföra dessa åtgärder 2. tillfälligt stoppa eller begränsa rörliga ersättningar och bonusar,

utdelningar och utbetalningar på kapitalbasinstrument samt

återbetalning eller återköp av kapitalbasposter eller

3. vidta andra nödvändiga åtgärder för att tillvarata försäkrings-

tagarnas intresse.

Åtgärder ska stå i proportion till risken och till betydelsen av försämringen av företagets finansiella ställning. Åtgärder för att tillvarata försäkringstagarnas intresse ska stå i proportion till graden och varaktigheten av försämringen av företagets finansiella ställning.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i huvudsak överens med regeringens förslag. Utredningen föreslår att ett försäkringsföretag omedelbart ska underrätta Finansinspektionen när företaget har konstaterat att dess finansiella ställning har försämrats väsentligt. Utredningen föreslår även att Finansinspektionen ska få förelägga ett försäkringsföretag vidta åtgärder som rör en plan för förebyggande återhämtning.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Finansinspektionen anser att den bör få förelägga ett försäkringsföretag att vidta förebyggande åtgärder om företagets solvenssituation har försämrats och inte om, som utredningen föreslår, om solvenssituationen har påverkats.

Svensk Försäkring anser att Finansinspektionen ska få vidta åtgärder mot ett försäkringsföretag bara om det påvisas att företaget har en väsentligt försämrad finansiell ställning och om solvenssituationen är hotad.

Skälen för regeringens förslag

Underrättelse till Finansinspektionen

I Solvens II-direktivet finns krav på att försäkringsföretag ska upprätta rutiner för att konstatera försämringar av de ekonomiska förhållandena och omedelbart underrätta tillsynsmyndigheterna när sådana försämringar inträffar (artikel 136). Det finns inte någon bestämmelse i försäkringsrörelselagen som uttryckligen anger att ett försäkringsföretag ska underrätta Finansinspektionen om försämringar av de ekonomiska förhållandena. En sådan bestämmelse bör tas in i lagen. Ett försäkringsföretag bör därmed omedelbart ska underrätta Finansinspektionen när företaget konstaterar att dess finansiella ställning har försämrats.

Utredningen föreslår att ett försäkringsföretag ska underrätta Finansinspektionen om företaget har konstaterat att dess finansiella ställning har försämrats väsentligt. Det anges dock inte artikel 136 i Solvens IIdirektivet hur betydande en försämring ska vara för att ett försäkringsföretag ska vara skyldigt att underrätta tillsynsmyndigheten. Regeringen anser därmed, till skillnad från utredningen, att det bör vara tillräckligt att den finansiella ställningen har försämrats.

Efter en underrättelse eller om Finansinspektionen påvisat att den

finansiella ställningen har försämrats

Genom ändringsdirektivet införs nya krav i Solvens II-direktivet på de befogenheter som tillsynsmyndigheterna ska ha för att hantera ett försäkringsföretags försämrade solvenssituation. Efter en anmälan om en försämring av de ekonomiska förhållandena (se ovan) eller om en tillsynsmyndighet har påvisat av försämringar av den finansiella ställningen ska myndigheten (se artikel 36.3 i Solvens II-direktivet), om företagets solvenssituation försämras, ha befogenhet att vidta nödvändiga åtgärder för att åtgärda sådana försämringar (artikel 136a.1). I ett sådant fall ska en tillsynsmyndighet ha befogenhet att vidta vissa åtgärder (artikel 136a.2). Det gäller t.ex. att företetaget tillfälligt stoppar eller begränsar rörliga ersättningar och bonusar, utdelningar och utbetalningar på kapitalbasinstrument samt återbetalning eller återköp av kapitalbasposter.

Motsvarande bestämmelser bör tas in i försäkringsrörelselagen. Ovan föreslås att ett försäkringsföretag ska underrätta Finansinspektionen om företagets finansiella ställning har försämrats. I enlighet med det anser regeringen, till skillnad från Svensk Försäkring, att det inte bör krävas en kvalificerat försämrad finansiell ställning för att Finansinspektionen ska få kräva att ett företag vidtar åtgärder. Inte heller bör det, som Svensk Försäkring framför, krävas att företagets solvenssituation är hotad. Finansinspektionen bör därmed få kräva att ett försäkringsföretag ska vidta åtgärder efter en underrättelse från företaget om att dess finansiella ställning har försämrats eller efter att inspektionen har konstaterat att ett försäkringsföretag har en försämrad finansiell ställning. Det bör dock också krävas att företagets solvenssituation har försämrats.

I Solvens II-direktivet anges åtgärder som en tillsynsmyndighet åtminstone bör ha befogenhet att vidta (se artikel 136a.2). De åtgärder som rör ett försäkringsföretags plan för förebyggande återhämtning (artikel 136a.2 a och b) bör lämpligen hanteras i samband med krav på att ett försäkringsföretag ska upprätta en sådan plan, dvs. vid genomförandet i svensk rätt av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2025/1 av den 27 november 2024 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av försäkrings- och återförsäkringsföretag och om ändring av direktiven 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2007/36/EG, 2014/59/EU och (EU) 2017/1132 och förordningarna (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 648/2012, (EU) nr 806/2014 och (EU) 2017/1129. Finansinspektionen bör därmed som en förebyggande åtgärd få förelägga ett försäkringsföretag att ange orsakerna och konsekvenserna av den försämrade finansiella situationen för företagets möjlighet att uppfylla kraven enligt försäkringsrörelselagen eller andra författningar som reglerar företagets verksamhet samt ange åtgärder och en tidsram för att genomföra dessa åtgärder. Inspektionen bör även få förelägga ett företag att tillfälligt stoppa eller begränsa rörliga ersättningar och bonusar, utdelningar och utbetalningar på kapitalbasinstrument samt återbetalning eller återköp av kapitalbasposter.

Som anges ovan anges i Solvens II-direktivet att tillsynsmyndigheterna ska ha befogenhet att vidta nödvändiga åtgärder och åtminstone de åtgärder som räknas upp i artikel 136a.2 i direktivet. Genom ändringsdirektivet införs även en regel om tillsynsmyndighetens befogenheter vid försämringar av finansiell ställning. Om tillsynsmyndigheten anser att

någon av de åtgärder som avses i bl.a. artikel 136a är ineffektiv eller otillräcklig för att åtgärda försämringen av ett företags solvenssituation, ska tillsynsmyndigheten ha befogenhet att vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att säkra försäkringstagarnas intressen när det rör sig om försäkringsavtal, eller förpliktelser som uppstår till följd av återförsäkringsavtal (artikel 141.1).

En motsvarade bestämmelse bör tas in i försäkringsrörelselagen. Finansinspektionen bör därmed få förelägga ett försäkringsföretag att vidta andra nödvändiga åtgärder för att tillvarata försäkringstagarnas intresse. I enlighet med direktivet bör sådana åtgärder stå i proportion till graden och varaktigheten av försämringen av företagets solvenssituation (artikel 141.2).

11.4Förlängd tidsfrist för återställande av solvenskapitalkravet

Regeringens bedömning

Ändringarna i reglerna i Solvens II-direktivet om förfarandet när Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har fastställt att det råder exceptionella omständigheter tillgodoses genom gällande rätt och kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

Utredningens bedömning

Bedömningen från utredningen stämmer överens med regeringens bedömning.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning

Genom ändringsdirektivet justeras det som anges i Solvens II-direktivet om Eiopas möjlighet att förklara att det råder exceptionella förhållanden som påverkar försäkrings- och återförsäkringsföretag som står för en betydande del av marknaden eller berörda försäkringsklasser och i ett sådant fall förlänga tidsfristen för försäkringsföretag att återställa solvenskapitalkravet (artikel 138.4 i Solvens II-direktivet). Justeringen avser emellertid bara det som anges om Eiopas skyldighet att samråda med Europeiska systemrisknämnden (ESRB).

Eiopa kan, som har gällt hittills, förklara att det råder exceptionellt svåra förhållanden som påverkar försäkringsföretag som står för en betydande del av marknaden eller berörda försäkringsklasser (artikel 138.4 första stycket i Solvens II-direktivet). I sådana fall får tillsynsmyndigheten förlänga perioden för att återställa solvenskapitalkravet med högst sju år. Vid förlängningen av perioden ska alla relevanta faktorer beaktas, inbegripet de försäkringstekniska avsättningarnas genomsnittliga löptid. 275

Vidare anges att Eiopa på begäran av den berörda tillsynsmyndigheten och vid behov efter samråd med Europeiska systemrisknämnden (ESRB), ska förklara att det råder exceptionellt svåra förhållanden (artikel 138.4 andra stycket första meningen i Solvens II-direktivet). Detta påverkar dock inte Eiopas befogenheter enligt artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG.

I försäkringsrörelselagen finns bestämmelser om förlängd tidsfrist för återställande av solvenskapitalkravet vid exceptionella förhållanden. Finansinspektionen får, om Eiopa har meddelat att det råder exceptionella förhållanden och dessa förhållanden påverkar ett försäkringsföretag som är föremål för åtgärder enligt 18 kap. 4 § FRL, förlänga den tidsfrist som avses i 18 kap. 4 § 2 FRL med högst sju år (18 kap. 5 § FRL). Dessa bestämmelser tillgodoser även den nya lydelsen av artikel i artikel 138.4 i Solvens II-direktivet. När det gäller Eiopas samarbete med berörda tillsynsmyndigheter har regeringen tidigare konstaterat att för Finansinspektionens del regleras samarbetet i den utvidgade samarbetsbestämmelsen, dvs. 17 kap. 3 § FRL (se prop. 2015/16:9 s. 384–386). Övriga delar rör Eiopas verksamhet och kräver därmed inte några åtgärder. Ändringarna i Solvens II-direktivet om förfarandet när Eiopa fastställer att det råder exceptionella omständigheter kräver därför inte några lagstiftningsåtgärder.

11.5Om ett försäkringsföretag inte uppfyller minikapitalkravet

Regeringens förslag

Finansinspektionen ska få begränsa ett försäkringsföretags förfoganderätt eller förbjuda företaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om – företaget inte uppfyller minimikapitalkravet – ett beslut om likvidation inte har fattats inom två månader från det

att inspektionen tog emot en underrättelse om att företaget inte

uppfyller minimikapitalkravet eller riskerar att inte göra det.

Regeringens bedömning

Övriga ändringar i reglerna i Solvens II-direktivet om ett försäkringsföretag inte uppfyller minimikapitalkravet tillgodoses genom gällande rätt och kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

Utredningens förslag och bedömning

Förslaget och bedömningen från utredningen stämmer överens med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Underrättelse om att ett företag inte uppfyller minimikapitalkravet eller

ett särskilt kapitalkrav

Genom ändringsdirektivet görs ändringar i Solvens II-direktivet när det gäller skyldigheten för försäkringsföretag att till tillsynsmyndigheten rapportera bristande efterlevnad av minimikapitalkravet. Ett försäkringsföretag ska omedelbart underrätta tillsynsmyndigheten om det konstaterar att minimikapitalkravet inte längre efterlevs eller att det finns en risk för bristande efterlevnad under de närmaste tre månaderna (artikel 139.1 första stycket i Solvens II-direktivet). Detta krav på att underrätta tillsynsmyndigheten ska vara tillämpligt oavsett om försäkringsföretaget konstaterar att minimikapitalkravet inte efterlevs eller att det finns en risk för bristande efterlevnad vid en beräkning av minimikapitalkravet enligt artikel 129.4, dvs. när försäkrings- och återförsäkringsföretag ska beräkna minimikapitalkravet minst en gång per kvartal, eller vid en beräkning av minimikapitalkravet mellan två datum då en sådan beräkning ska rapporteras till tillsynsmyndigheten (artikel 139.1 andra stycket).

Enligt försäkringsrörelselagen gäller att ett försäkringsföretag omedelbart ska underrätta Finansinspektionen om företaget inte uppfyller minimikapitalkravet eller riskerar att inte uppfylla minimikapitalkravet under de närmaste tre månaderna (8 kap. 16 § 1). Om det finns risk för att någon av dessa två situationer inträffar under de närmaste tre månaderna, ska försäkringsföretaget också omedelbart underrätta Finansinspektionen (8 kap. 16 § 3). Dessa bestämmelser i försäkringsrörelselagen tillgodoser både den hittillsvarande och den nya lydelsen av artikel 139.1 i Solvens IIdirektivet.

Återställande av primärkapitalet

Genom ändringsdirektivet görs även ändringar i kraven i Solvens IIdirektivet på återställande av primärkapitalkravet om ett försäkringsföretag inte uppfyller minimikapitalkravet. Ett försäkringsföretag ska, inom en månad från konstaterandet av att minimikapitalkravet inte efterlevs eller att det finns en risk för bristande efterlevnad, överlämna en realistisk kortfristig finansiell saneringsplan till tillsynsmyndigheten för godkännande vars syfte är att inom tre månader från konstaterandet återställa det primärkapital som får medräknas till en nivå som minst motsvarar minimikapitalkravet eller reducera företagets riskprofil för att säkerställa att minimikapitalkravet efterlevs (artikel 139.2 i Solvens IIdirektivet). I förhållande till den hittillsvarande lydelsen av Solvens IIdirektivet är det en ändring på så sätt att det anges dels att kravet gäller även när det finns en risk för bristande efterlevnad, dels att det är primärkapitalet som ska som ska återställas i stället för medräkningsbara egna medel.

Enligt försäkringsrörelselagen ska Finansinspektionen förelägga ett försäkringsföretag, om företaget inte uppfyller minimikapitalkravet att

inom en månad från dagen då bristen konstaterades upprätta en finansiell saneringsplan och överlämna planen till inspektionen för godkännande (18 kap. 8 § första stycket). En sådan plan ska ges in till Finansinspektionen inom en månad från dagen då bristen i minimikapitalkravet konstaterades. Saneringsplanen ska godkännas av Finansinspektionen och innehålla de åtgärder som ska vidtas för att försäkringsföretaget inom tre månader åter ska uppfylla minimikapitalkravet. Dessa bestämmelser i försäkringsrörelselagen tillgodoser både den hittillsvarande och den nya lydelsen av Solvens II-direktivet.

Inskränkning av rätten att förfoga över vissa tillgångar

Genom ändringsdirektivet görs ändringar i Solvens II-direktivet när det gäller förutsättningarna för tillsynsmyndigheten i ett försäkringsföretags hemmedlemsstat att inskränka ett försäkringsföretags rätt att förfoga över vissa tillgångar (artikel 139.3 i Solvens II-direktivet). Om ett likvidationsförfarande inte inleds inom två månader efter att tillsynsmyndigheten i ett försäkringsföretags hemmedlemsstat har tagit emot en underrättelse från ett försäkringsföretag om att företaget inte längre efterlever minimikapitalkravet eller att det finns en risk för bristande efterlevnad under de närmaste tre månaderna, ska tillsynsmyndigheten överväga att inskränka eller helt förbjuda försäkringsföretagets rätt att fritt förfoga över sina tillgångar. Tillsynsmyndigheten ska underrätta tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaterna om alla åtgärder den har vidtagit. På begäran av tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska dessa myndigheter vidta samma åtgärder. Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska ange vilka tillgångar som ska täckas av dessa åtgärder.

Enligt försäkringsrörelselagen får Finansinspektionen begränsa ett försäkringsföretags förfoganderätt eller helt förbjuda företaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om företaget inte uppfyller minimikapitalkravet (18 kap. 10 § första stycket 3). Det finns dock inte, till skillnad från i Solvens II-direktivet, något krav på att detta bara ska gälla om ett likvidationsförfarande inte har inletts inom två månader efter att Finansinspektionen har tagit emot en underrättelse om att försäkringsföretaget inte längre uppfyller minimikapitalkravet eller att det finns en risk det under de närmaste tre månaderna (jfr artikel 139.3). Ett sådant krav bör tas in i försäkringsrörelselagen. Finansinspektionen bör därmed få begränsa ett försäkringsföretags förfoganderätt eller förbjuda företaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige om det inte uppfyller minimikapitalkravet bara om ett beslut om likvidation inte har fattats inom två månader från det att inspektionen tog emot en underrättelse om att företaget inte uppfyller minimikapitalkravet eller riskerar att inte göra det.

Skyldigheten att underrätta tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaterna om alla åtgärder som Finansinspektionen har vidtagit och att ange vilka tillgångar som det handlar om tillgodoses av bestämmelsen i försäkringsrörelselagen om samarbete med behöriga myndigheter (se 17 kap. 3 §).

När det gäller EES-försäkringsgivare som bedriver verksamhet i Sverige ska finansinspektionen, om den behöriga myndigheten i en EESförsäkringsgivares hemland inskränker försäkringsgivarens rätt att förfoga över sina tillgångar, på begäran av myndigheten vidta motsvarande

åtgärder i fråga om försäkringsgivarens tillgångar i Sverige (3 kap. 7 § första stycket LUFT). Detta tillgodose kravet i direktivet på att tillsynsmyndigheter i värdmedlemsstater, på begäran av tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten, ska vidta samma åtgärder som tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten (se även prop. 2015/16:9 s. 388–390).

11.6Tillsynsmyndigheternas befogenheter vid försämring av ett försäkringsföretags finansiella ställning

Regeringens förslag

Finansinspektionen ska få förelägga ett försäkringsföretag att vidta nödvändiga åtgärder för att uppfylla minimikapitalkravet. Sådana åtgärder ska stå i proportion till graden och varaktigheten av försämringen av företagets finansiella ställning.

Regeringens bedömning

Övriga ändringar i reglerna Solvens II-direktivet om en tillsynsmyndighets befogenhet vid försämring av ett försäkringsföretags finansiella ställning tillgodoses genom gällande rätt och kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

Utredningens förslag och bedömning

Förslaget och bedömningen från utredningen stämmer överens med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Genom ändringsdirektivet ändras det som i Solvens II-direktivet anges om tillsynsmyndigheters befogenheter vid försämring av finansiell ställning. Om tillsynsmyndigheterna anser att någon av de åtgärder som avses i artikel 136a, 138 eller 139, dvs. vid en försämring av solvenssituationen, bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet eller bristande efterlevnad av minimikapitalkravet, är ineffektiv eller otillräcklig för att kunna åtgärda försämringen av ett företags solvenssituation, ska tillsynsmyndigheterna ha befogenhet att vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att säkra försäkringstagarnas intressen (artikel 141.1 i Solvens II-direktivet). Åtgärderna ska vara proportionella och därmed återspegla graden och varaktigheten av försämringen av det berörda försäkringsföretagets solvenssituation (artikel 141.2).

När det gäller åtgärder vid en försämring av solvenssituationen (artikel 136a), se avsnitt 11.3.

Enligt försäkringsrörelselagen får Finansinspektionen förelägga ett försäkringsföretag att vidta nödvändiga åtgärder att för att inom sex månader från dagen då bristen konstaterades åter uppfylla solvenskapitalkravet (18 kap. 4 § första stycket 2, jfr artikel 138 i Solvens IIdirektivet). Om ett försäkringsföretag inte inom den tidsfristen har vidtagit de åtgärder för att åter uppfylla solvenskapitalkravet som finns angivna i en godkänd åtgärdsplan, får Finansinspektionen återkalla företagets tillstånd att bedriva försäkringsrörelse (18 kap. 13 § första stycket 4). Dessa befogenheter för Finansinspektionen får anses vara tillräckliga för att kunna åtgärda försämringen av ett försäkringsföretags solvenssituation (artikel 138). Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen tillgodoser därmed kraven i direktivet (artikel 141.1) på ytterligare befogenheter för en tillsynsmyndighet när ett försäkringsföretag inte uppfyller solvenskapitalkravet.

Om ett försäkringsföretag inte uppfyller minimikapitalkravet ska Finansinspektionen förelägga företaget att inom en månad från dagen då bristen konstaterades upprätta en finansiell saneringsplan och överlämna planen till inspektionen för godkännande (18 kap. 8 § första stycket FRL). Finansinspektionen ska återkalla ett försäkringsföretags tillstånd att bedriva försäkringsrörelse om företaget inte uppfyller minimikapitalkravet och företagets finansiella saneringsplan eller åtgärdsplan är uppenbart otillräcklig (18 kap. 12 § 4). Finansinspektionen ska också återkalla ett försäkringsföretags tillstånd om företaget inte inom tre månader från den tidpunkt då det inte längre uppfyllde minimikapitalkravet har vidtagit de åtgärder som finns angivna i en godkänd finansiell saneringsplan eller åtgärdsplan (18 kap. 12 § 5). Det finns dock inte någon bestämmelse om att Finansinspektionen får förelägga ett försäkringsföretag att vidta åtgärder för att åter uppfylla minimikapitalkravet (18 kap. 8 § jämförd med 18 kap. 4 §). För att fullt ut tillgodose kraven i Solvens II-direktivet (artikel 141.1) när det gäller ett försäkringsföretag som inte uppfyller minimikapitalkravet, bör Finansinspektionen få en sådan möjlighet. Finansinspektionen bör därmed få förelägga ett försäkringsföretag att vidta nödvändiga åtgärder för att uppfylla minimikapitalkravet. Sådana åtgärder bör stå i proportion till graden och varaktigheten av försämringen av företagets finansiella ställning (se artikel 141.2).

11.7Tillsyn efter ett tillstånd återkallats

Regeringens bedömning

Kravet i Solvens II-direktivet att ett försäkringsföretag ska stå under tillsyn även efter tillståndet att bedriva verksamhet har återkallats tillgodoses genom gällande rätt och kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

Utredningens bedömning

Bedömningen från utredningen stämmer överens med regeringens bedömning.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning

Genom ändringsdirektivet införs ett nytt krav i Solvens II-direktivet om tillsyn vid återkallelse av försäkringsföretags auktorisation. Om en auktorisation återkallas ska medlemsstaterna säkerställa att ett försäkringsföretag fortsätter att omfattas av de allmänna regler och mål för försäkringstillsyn åtminstone till dess att ett likvidationsförfarande inleds (artikel 144.4 i Solvens II-direktivet).

Om ett försäkringsföretags tillstånd återkallas, får Finansinspektionen enligt försäkringsrörelselagen bestämma hur avvecklingen av rörelsen ska ske (18 kap. 14 §). Finansinspektionen får fortsatt ställa krav på försäkringsföretaget, t.ex. begära in uppgifter verksamheten (17 kap. 5 § FRL). En återkallelse av ett tillstånd att bedriva försäkringsrörelse innebär alltså inte att försäkringsföretaget inte längre ska stå under tillsyn. Ändringarna i Solvens II-direktivet tillgodoses därmed genom gällande svensk rätt och det krävs därför inte några lagstiftningsåtgärder.

11.8Ett försäkringsföretags likviditet

Regeringens förslag

Finansinspektionen ska utöva tillsyn över ett försäkringsföretags likviditetssituation.

Regeringens bedömning

Kraven i Solvens II-direktivet att en tillsynsmyndighet ska informera ett försäkringsföretag om myndigheten har identifierat betydande likviditetsrisker och att ett försäkringsföretag ska beskriva hur det avser att hantera dessa likviditetsrisker tillgodoses genom gällande rätt och kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Genom ändringsdirektivet införs nya krav i Solvens II-direktivet på tillsynsmyndigheternas regelbundna övervakning av försäkringsföretags likviditetssituation. Tillsynsmyndigheterna ska övervaka försäkrings-

företagens likviditetssituation som en del av den regelbundna samlade tillsynsbedömningen (artikel 144b.1 första meningen i Solvens IIdirektivet). Om tillsynsmyndigheterna identifierar betydande likviditetsrisker, ska de informera det berörda försäkringsföretaget om detta (artikel 144b.1 andra meningen). Försäkringsföretaget ska då beskriva hur det avser att hantera dessa likviditetsrisker (artikel 144b.1 tredje meningen).

Det finns inte någon bestämmelse i försäkringsrörelselagen som direkt motsvarar den nya regeln i Solvens II-direktivet om att Finansinspektionen ska övervaka försäkringsföretagens likviditetssituation. I och för sig finns det en allmän bestämmelse om att Finansinspektionen ska ha tillsyn över försäkringsföretag och att tillsynen bl.a. ska omfatta att ett verksamheten bedrivs enligt försäkringsrörelselagen och andra författningar som reglerar företagets verksamhet (17 kap. 2 §). Detta gäller t.ex. den s.k. stabilitetsprincipen i 4 kap. 1 § om att försäkringsrörelsen ska drivas med en för rörelsens omfattning och art tillfredsställande soliditet, likviditet och kontroll över försäkringsrisker, placeringsrisker och rörelserisker, så att åtagandena mot försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar kan fullgöras. Det kan dock finnas skäl att tydliggöra att Finansinspektionens tillsyn, i enlighet med direktivet, även ska omfattas ett företags likviditetssituation. Finansinspektionen bör därmed utöva tillsyn också över ett försäkringsföretags likviditetssituation.

Enligt försäkringsrörelselagen ska ett försäkringsföretag ska lämna Finansinspektionen de upplysningar om sin verksamhet som inspektionen begär (17 kap. 5 §). Detta inbegriper att Finansinspektionen får påtala risker som inspektionen har identifierat och begära information om hur försäkringsföretaget avser att hantera sådana riskerna. Detta tillgodoser kraven i Solvens II-direktivet om att en tillsynsmyndighet ska informera det berörda försäkringsföretaget om den identifierar betydande likviditetsrisker och att försäkringsföretaget ska beskriva hur det avser att hantera dessa likviditetsrisker (artikel 144b.1 andra och tredje meningarna). Dessa nya krav i direktivet kräver därmed inte några lagstiftningsåtgärder.

11.9Åtgärder för att stärka likviditeten

Regeringens förslag

Finansinspektionen ska få förelägga ett försäkringsföretag som har likviditetsbrist eller en betydande risk för en sådan brist att vidta åtgärder för att stärka företagets likviditetssituation.

Finansinspektionen ska minst var sjätte månad bedöma om företaget har vidtagit ändamålsenliga åtgärder. Inspektionen ska ändra ett föreläggande om de förhållanden som legat till grund för föreläggandet har ändrats.

Regeringens bedömning

Kraven i Solvens II-direktivet om att en tillsynsmyndighet bara får förelägga ett försäkringsföretag att stärka företagets likviditetssituation om det finns tillräckliga belägg för att det finns betydande likviditetsrisker

och företaget inte har vidtagit ändamålsenliga åtgärder tillgodoses genom gällande rätt och kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

Regeringen kan meddela föreskrifter om att Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om ett föreläggande att ett försäkringsföretag ska stärka sin likviditetssituation.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i allt väsentligt överens med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Genom ändringsdirektivet införs nya krav i Solvens II-direktivet på tillsynsmyndigheternas befogenheter att under exceptionella omständigheter vidta åtgärder för att rätta till en situation med likviditetssvaghet. Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna har de befogenheter som behövs för att kräva att ett försäkringsföretag stärker sin likviditetssituation när betydande likviditetsrisker eller likviditetsbrister identifieras. Sådana befogenheter ska tillämpas om det finns tillräckliga belägg för att det finns betydande likviditetsrisker och att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget inte har vidtagit ändamålsenliga åtgärder (artikel 144b.2 första stycket i Solvens II-direktivet). De åtgärder som en tillsynsmyndighet vidtar ska ses över av myndigheten minst var sjätte månad och upphävas när företaget har vidtagit ändamålsenliga åtgärder (artikel 144b.2 andra stycket). I förekommande fall ska tillsynsmyndigheten dela beläggen på svaghet i fråga om likviditetsrisker med Eiopa (artikel 144b.2 tredje stycket). För att säkerställa en konsekvent tillämpning ska Eiopa, efter samråd med ESRB, utarbeta riktlinjer som ytterligare specificerar åtgärderna för att ta itu med brister i likviditetsriskhanteringen samt utformningen, aktiveringen och kalibreringen av de befogenheter som tillsynsmyndigheterna kan utöva för att stärka företagens likviditetssituation om likviditetsrisker identifierats och inte hanteras på lämpligt sätt av dessa företag (artikel 144b.8 a).

Det finns inte någon bestämmelse i försäkringsrörelselagen som direkt motsvarar den nya regeln i Solvens II-direktivet om att Finansinspektionen ska kunna kräva att ett försäkringsföretag vidtar åtgärder för att stärka företagets likviditetssituation. I och för sig får Finansinspektionen utförda ett föreläggande om att vidta rättelse inom viss tid, t.ex. om ett försäkringsföretag inte uppfyller den s.k. stabilitetsprincipen i 4 kap. 1 § (se 18 kap. 1 § 1 och 2 §). Det kan dock finnas skäl att tydliggöra att Finansinspektionen, i enlighet med direktivet, ska få kräva att ett försäkringsföretag stärker sin likviditetssituation. I enlighet med direktivet bör detta kunna ske på ett tidigt stadium, dvs. innan ett försäkringsföretag bryter mot t.ex. stabilitetsprincipen. Det bör därmed ses som en tillsynsåtgärd och

regleras i 17 kap. försäkringsrörelselagen. Det bör göras skillnad mellan likviditetsrisker och likviditetsbrister. En likviditetsbrist uppstår när en likviditetsrisk materialiserats och en likviditetsrisk är en risk för att det ska uppstå likviditetsbrist. Finansinspektionen bör därmed få förelägga ett försäkringsföretag som har likviditetsbrist eller en betydande risk för en sådan brist att vidta åtgärder för att stärka företagets likviditetssituation.

Att Finansinspektionen bara får förelägga ett försäkringsföretag att stärka likviditetssituationen om det finns tillräckliga belägg för att det finns betydande likviditetsrisker och att försäkringsföretaget inte har vidtagit ändamålsenliga åtgärder (artikel 144b.2 första stycket i Solvens II-direktivet) följer av förvaltningslagens (2017:900) krav på legalitet, objektivitet och proportionalitet (5 §).

I enlighet med Solvens II-direktivet (artikel 144b.2) bör det tas in en bestämmelse i försäkringsrörelselagen om att Finansinspektionen regelbundet ska se över om det fortfarande finns skäl för ett föreläggande om att ett försäkringsföretag ska stärka sin likviditetssituation. Finansinspektionen bör därmed minst var sjätte månad bedöma om företaget har vidtagit ändamålsenliga åtgärder. Inspektionen bör ändra ett föreläggande om de förhållanden som legat till grund för föreläggandet har ändrats.

Enligt Solvens II-direktivet ska en tillsynsmyndighet dela beläggen på svaghet i fråga om likviditetsrisker med Eiopa (artikel 144b.2 tredje stycket). Denna skyldighet för Finansinspektionen bör lämpligen regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen kan meddela sådana föreskrifter med stöd av den s.k. restkompetensen (8 kap. 7 § första stycket 2 regeringsformen).

11.10Betydande likviditetsrisker

11.10.1Tillfälliga åtgärder mot ett försäkringsföretag

Regeringens förslag

Om ett försäkringsföretag står inför betydande likviditetsrisker som kan orsaka ett överhängande hot mot skyddet av försäkringstagare eller det finansiella systemets stabilitet, ska Finansinspektionen få besluta att tillfälligt 1. begränsa eller stoppa vinstutdelning till aktieägare och andra efter-

ställda borgenärer 2. begränsa eller avbryta återköp av aktier och återbetalning eller

inlösen av kapitalbasposter 3. begränsa eller stoppa bonusar eller annan rörlig ersättning eller 4. upphäva livförsäkringstagares rätt till återköp eller överföring.

Finansinspektionen ska bara i särskilda fall få upphäva livförsäkringstagares rätt till återköp eller överföring. Om Finansinspektionen har upphävt livförsäkringstagares rätt till återköp eller överföring ska ett försäkringsföretag inte få 1. göra några vinstutdelningar till aktieägare eller andra efterställda

borgenärer

2. göra aktieåterköp eller återbetalning eller inlösen av någon kapitalbaspost eller 3. betala ut bonusar eller andra rörliga ersättningar till styrelseledamöter, den verkställande direktören eller personer som ansvarar för eller utför arbete i en central funktion i företaget.

Utredningens förslag och bedömning

Förslaget från utredningen stämmer i huvudsak överens med regeringens förslag. Utredningen föreslår även att Finansinspektionen bara ska få fatta ett beslut om att upphäva en livförsäkringstagares rätt till återköp om ett beslut om andra tillfälliga åtgärder har saknat verkan.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Folksam och Skandia avstyrker att återbäring ska likställas med vinstutdelning. Även Svensk Försäkring motsätter sig att återbäring ska ses som vinstutdelning. Svensk Försäkring påpekar även att Finansinspektionen också bör få begränsa en livförsäkringstagares rätt till överföring.

Skälen för regeringens förslag

Möjlighet att ingripa

Genom ändringsdirektivet införs nya krav i Solvens II-direktivet på de befogenheter tillsynsmyndigheterna ska få vidta tillfälliga åtgärder vid betydande likviditetsrisker som kan orsaka hot mot konsumentskydd eller finansiell stabilitet. När enskilda försäkringsföretag står inför betydande likviditetsrisker som kan orsaka ett överhängande hot mot skyddet av försäkringstagare eller det finansiella systemets stabilitet ska medlemsstaterna säkerställa att tillsynsmyndigheterna har befogenhet att tillfälligt vidta åtgärder, t.ex. genom att begränsa eller stoppa utdelningar till aktieägare (artikel 144b.3 första stycket i Solvens II-direktivet). En tillsynsmyndigheterna ska i ett sådant fall ha befogenhet att begränsa eller stoppa utdelningar till aktieägare och andra efterställda borgenärer (led a) och begränsa eller stoppa andra utbetalningar till aktieägare och andra efterställda borgenärer (led b). En tillsynsmyndighet ska också få begränsa eller avbryta aktieåterköp och återbetalning eller inlösen av kapitalbasposter (led c), begränsa eller tillfälligt stoppa bonusar eller annan rörlig ersättning (led d) eller tillfälligt upphäva livförsäkringstagares inlösenrätt (led e).

Finansinspektionen får enligt försäkringsrörelselagen ingripa mot ett försäkringsföretag, bl.a. genom ett förbud (18 kap. 2 §). Detta kräver dock någon form av överträdelse eller brist i företaget (se 18 kap. 1 §). För att genomföra de nya kraven i Solvens II-direktivet, bör det tas in en motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen.

Finansinspektionen bör därmed om ett försäkringsföretag står inför betydande likviditetsrisker som kan orsaka ett överhängande hot mot skyddet av försäkringstagare eller det finansiella systemets stabilitet, få besluta att företaget tillfälligt inte får vidta vissa åtgärder. Denna typ av åtgärder begränsar ett försäkringsföretags rätt att bestämma över den egna

verksamheten och det krävs inte att företaget inte uppfyller solvens- eller minimikapitalkravet. Till skillnad från förebyggande åtgärder (se avsnitt 11.3) eller om det finns en likviditetsbrist i ett försäkringsföretag (se avsnitt 11.9), bör detta ses som ett ingripande och i och med det regleras i 18 kap. försäkringsrörelselagen. För vilken typ av åtgärder som kan komma i fråga, se nedan.

Beslut om tillfälliga åtgärder

Som anges och utvecklas ovan införs genom ändringsdirektivet krav i Solvens II-direktivet om att en tillsynsmyndighet ska få vidta åtgärder vid betydande likviditetsrisker (artikel 144b.3 första stycket i Solvens IIdirektivet). I ett sådant fall ska en tillsynsmyndighet ha befogenhet att begränsa eller stoppa utdelningar till aktieägare och andra efterställda borgenärer (led a) och begränsa eller stoppa andra utbetalningar till aktieägare och andra efterställda borgenärer (led b). En tillsynsmyndighet ska också få begränsa eller avbryta aktieåterköp och återbetalning eller inlösen av kapitalbasposter (led c), begränsa eller tillfälligt stoppa bonusar eller annan rörlig ersättning (led d) eller tillfälligt upphäva livförsäkringstagares inlösenrätt (led e).

Finansinspektionen bör få besluta om motsvarande tillfälliga åtgärder mot ett försäkringsföretag. De enskilda åtgärderna bör så långt möjligt utformas i enlighet med de termer och uttryck som används i svenska lagar.

I aktiebolagslagen (2005:551), förkortad ABL, används begreppet vinstutdelning som en form av värdeöverföring (se 17 kap. 1 §). Också i försäkringsrörelselagen används vinstutdelning som en form av värdeöverföring (se t.ex. 11 kap. 16 § och 12 kap. 63 §). De dispositioner som i Solvens II-direktivet benämns som utdelningar till aktieägare och andra efterställda borgenärer och andra utbetalningar till aktieägare och andra efterställda borgenärer (artikel 144b.3 första stycket a och b) bör avse en värdeöverföring i form av vinstutdelning. Finansinspektionen bör därmed få besluta om att tillfälligt begränsa eller stoppa vinstutdelning till aktieägare och andra efterställda borgenärer. Regeringen instämmer med Folksam, Skandia och Svensk Försäkring att återbäring inte bör anses som vinstutdelning. Finansinspektionen bör därmed inte, som utredningen anför, få tillfälligt stoppa eller begränsa återbäring.

Det som i Solvens II-direktivet beskrivs som att begränsa eller avbryta aktieåterköp och återbetalning eller inlösen av kapitalbasposter (artikel 144b.3 första stycket c) bör förstås som en värdeöverföring som innebär minskning av aktiekapitalet, den bundna överkursfonden eller reservfonden för återbetalning till aktieägarna (17 kap. 1 § första stycket 3 ABL). Finansinspektionen bör därmed få tillfälligt begränsa eller avbryta återköp av aktier och återbetalning eller inlösen av kapitalbasposter.

I enlighet med Solvens II-direktivet bör Finansinspektionen också tillfälligt få begränsa eller stoppa bonusar eller annan rörlig ersättning (artikel 144b.3 första stycket d). Detta bör omfatta all rörlig ersättning i ett försäkringsföretag, dvs. inte enbart sådan ersättning till ledande befattningshavare.

Enligt Solvens II-direktivet ska en tillsynsmyndighet även tillfälligt få upphäva livförsäkringstagares inlösenrätt (artikel 144b.3 första stycket e). Detta bör avse en försäkringstagares rätt till återköp eller, som Svensk

Försäkring påpekar, överföring (se 4 kap. 17 a § FRL). Finansinspektionen bör därmed tillfälligt få upphäva en livförsäkringstagares rätt till återköp eller överföring enligt försäkringsavtalslagen (2005:104).

Om den tillfälliga åtgärden upphäver en rätt till återköp eller överföring Ovan föreslås att Finansinspektionen tillfälligt bör få upphäva livförsäkringstagares rätt till återköp eller överföring. För ett sådant beslut gäller ytterligare krav enligt Solvens II-direktivet. Befogenheten att upphäva inlösenrätten får endast utövas under exceptionella omständigheter som påverkar företaget, som en sista utväg och om detta ligger i det kollektiva intresset för företagets försäkringstagare och förmånstagare. Innan tillsynsmyndigheten utövar denna befogenhet ska den ta hänsyn till potentiella oavsiktliga effekter på finansmarknaderna och på rättigheterna för företagets försäkringstagare och förmånstagare, även i ett gränsöverskridande sammanhang. Tillsynsmyndigheterna ska offentliggöra sina skäl för utövandet av denna befogenhet (artikel 144b.3 andra stycket).

Regeringen anser, till skillnad från utredningen, att ett beslut om upphävande av rätten till återköp eller inlösen inte måste föregås av ett beslut om andra tillfälliga åtgärder. I stället är det tillräckligt att andra åtgärder har varit eller bedöms vara utan verkan. Finansinspektionen bör därmed bara få upphäva livförsäkringstagares rätt till återköp eller överföring om det finns exceptionella omständigheter som påverkar försäkringsföretaget, om andra åtgärder har varit eller bedöms vara utan verkan och om ett beslut ligger i försäkrings- och förmånstagarnas kollektiva intresse. Finansinspektionen bör, i enlighet med Solvens IIdirektivet, offentliggöra skälen för ett sådant beslut.

Genom ändringsdirektivet införs även regler i Solvens II-direktivet om vad som ska gälla om en tillsynsmyndighet har upphävt en rätt till inlösen. I ett sådant fall ska medlemsstaterna säkerställa att försäkringsföretag, tills en tillsynsmyndigheten har avbrutit upphävandet av inlösenrätten, inte gör några utdelningar eller andra betalningar till aktieägare eller andra efterställda borgenärer, gör aktieåterköp eller återbetalar eller inlöser någon kapitalbaspost eller betalar ut bonusar eller annan rörlig ersättning till ledamöter i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet, personer som utför centrala funktioner eller den verkställande ledningen (artikel 144b.3 fjärde stycket i Solvens II-direktivet). Medlemsstaterna ska säkerställa att en tillsynsmyndighet har nödvändiga befogenheter för att verkställa dessa krav (artikel 144b.3 femte stycket).

En motsvarande bestämmelse om innebörden av ett beslut om att tillfälligt upphäva en livförsäkringstagares rätt till återköp eller överföring bör införas i försäkringsrörelselagen. Därmed bör ett försäkringsföretag om Finansinspektionen har fattat ett beslut om att tillfälligt upphäva en rätt till återköp eller överföring inte få göra några vinstutdelningar till aktieägare eller andra efterställda borgenärer eller göra aktieåterköp eller återbetalning eller inlösen av någon kapitalbaspost. Ett försäkringsföretag bör inte heller få betala ut bonusar eller annan rörlig ersättning till styrelseledamöter, den verkställande direktören eller personer som ansvarar för eller utför arbete i en central funktion i företaget. Detta bör gälla så länge som det tillfälliga beslutet gäller. Om ett försäkringsföretag trots det vidtar en sådan disposition, har Finansinspektionen möjlighet att

ingripa mot företaget med stöd av de allmänna bestämmelserna om ingripande (se 18 kap. 1, 2 och 13 §§ FRL).

11.10.2Finansinspektionens beslut om tillfälliga åtgärder

Regeringens förslag

När Finansinspektionen fattar ett beslut om tillfälliga åtgärder vid betydande likviditetsrisker mot ett enskilt försäkringsföretag ska inspektionen beakta det som framkommit vid den samlade tillsynsbedömningen och försäkringsföretagets framtida solvens och finansiella ställning. En åtgärd ska stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i försäkringsföretagets verksamhet, särskilt när det gäller ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag.

När Finansinspektionen fattar ett beslut om att upphäva livförsäkringstagares rätt till återköp eller överföring ska inspektionen beakta möjliga effekter på finansmarknaderna och på rättigheterna för företagets försäkrings- och förmånstagare, även i ett gränsöverskridande sammanhang. Inspektionen ska offentliggöra skälen för sitt beslut.

Regeringens bedömning

Regeringen kan meddela föreskrifter om att Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och Europeiska systemrisknämnden om inspektionen har fattat ett beslut mot bakgrund av ett överhängande hot mot det finansiella systemets stabilitet.

Kravet i Solvens II-direktivet att en tillsynsmyndighet ska informera eller samråda med andra myndigheter med makrotillsynsuppdrag tillgodoses genom gällande rätt och kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

Utredningens förslag och bedömning

Förslaget och bedömningen från utredningen stämmer i sak överens med regeringens förslag och bedömning, men har en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Finansinspektionens bedömning

Genom ändringsdirektivet införs även regler i Solvens II-direktivet om vad en tillsynsmyndighet ska beakta vid ett beslut. Vid tillämpning av

befogenheter när det gäller enskilda företag som står inför betydande likviditetsrisker som kan orsaka ett överhängande hot mot skyddet av försäkringstagare eller det finansiella systemets stabilitet, ska tillsynsmyndigheterna ta hänsyn till de belägg som framkommit under den samlade tillsynsbedömningen och till en framåtblickande bedömning av de berörda företagens solvens och finansiella ställning, i linje med den bedömning som avses i artikel 45.1 andra stycket a och b i Solvens IIdirektivet, dvs. om det totala solvenskravet med beaktande av företagets specifika riskprofil, godkända risktoleransgränser och affärsstrategi och fortlöpande uppfyllelse av kapitalkraven och av kraven på försäkringstekniska avsättningar (artikel 144b.5 i Solvens II-direktivet).

En motsvarande bestämmelse bör tas in i försäkringsrörelselagen. Finansinspektionen bör därmed när inspektionen fattar ett beslut om tillfälliga åtgärder beakta det som framkommit vid den samlade tillsynsbedömningen och försäkringsföretagets framtida solvens och finansiella ställning.

Finansinspektionen bör, i enlighet med kraven i Solvens II-direktivet, också ta vederbörlig hänsyn till vissa proportionalitetskriterier (artikel 144b.4). En åtgärd om tillfälliga åtgärder bör därmed stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i försäkringsföretagets verksamhet, särskilt när det gäller ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag.

Om ett beslut rör livförsäkringstagares rätt till återköp eller överföring bör Finansinspektionen också beakta möjliga effekter på finansmarknaderna och på rättigheterna för företagets försäkrings- och förmånstagare, även i ett gränsöverskridande sammanhang (artikel 144b.3). Inspektionen bör offentliggöra skälen för ett sådant beslut (samma artikel).

När det gäller hur länge ett beslut ska gälla, se avsnitt 11.13.

Information och samarbete med andra myndigheter

Genom ändringsdirektivet införs även krav i Solvens II-direktivet om att medlemsstaterna ska säkerställa att organ och myndigheter med ett makrotillsynsuppdrag, om det handlar om andra myndigheter än tillsynsmyndigheterna, utan onödigt dröjsmål vederbörligen informeras om tillsynsmyndighetens avsikt att utöva de befogenheter som avses i artikel 144b.3 i Solvens II-direktivet, dvs. tillfälliga åtgärder, och involveras i bedömningen av potentiella oavsiktliga effekter på finansmarknaderna och på rättigheterna för företagets försäkringstagare och förmånstagare. Medlemsstaterna ska även säkerställa att tillsynsmyndigheterna underrättar Eiopa och Europeiska systemrisknämnden (ESRB) närhelst dessa befogenheter för att hantera en risk för det finansiella systemets stabilitet (artikel 144b.3 sjunde stycket).

Makrotillsyn syftar till att identifiera och hantera risker i det finansiella systemet som helhet. Förutom Finansinspektionen har Riksbanken och Riksgäldskontoret sådana uppgifter som kan anses rymmas inom ett makrotillsynsuppdrag. Tillsammans med företrädare för regeringen ingår företrädare för dessa myndigheter i det finansiella stabilitetsråd, som är en del av Regeringskansliet och ett forum för regelbundna diskussioner om finansiell stabilitet och risker som kan leda till oönskade konsekvenser för

det finansiella systemet som helhet (se Fi2024/00244). Vidare gäller att Finansinspektionen ska verka för att det finansiella systemet är stabilt (2 § första stycket 1 förordningen [2023:910] med instruktion för Finansinspektionen). Finansinspektionen ska även underrätta regeringen om den bedömer att instabilitet i finanssektorn riskerar att negativt påverka det svenska finansiella systemets funktionssätt (2 § andra stycket samma förordning). Dessa bestämmelser tillgodoser kraven i Solvens II-direktivet om att en tillsynsmyndighet ska informera eller samråda myndigheter med makrotillsynsuppdrag om tillsynsmyndigheten har för avsikt att vidta tillfälliga åtgärder mot ett försäkringsföretag. Det krävs därmed inte några lagstiftningsåtgärder för denna ändring i direktivet.

Genom ändringsdirektivet införs även ett krav i Solvens II-direktivet om att en tillsynsmyndighet ska underrätta Eiopa och ESRB när tillsynsmyndigheten utövar någon av de aktuella befogenheterna för att hantera en risk för det finansiella systemets stabilitet (artikel 144b.3 sjunde stycket i Solvens II-direktivet). Denna skyldighet för Finansinspektionen bör lämpligen regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen kan meddela sådana föreskrifter med stöd av den s.k. restkompetensen (8 kap. 7 § första stycket 2 regeringsformen).

11.11Tillfälliga åtgärder vid betydande likviditetsrisker för försäkringsmarknaden

Regeringens förslag

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om att försäkringsföretag, vid exceptionella omständigheter som leder till likviditetsrisker för hela eller en betydande del av försäkringsmarknaden tillfälligt ska 1. begränsa eller stoppa vinstutdelning till aktieägare och andra

efterställda borgenärer 2. begränsa eller avbryta återköp av aktier och återbetalning eller

inlösen av kapitalbasposter 3. begränsa eller stoppa bonusar eller annan rörlig ersättning eller 4. upphäva livförsäkringstagares rätt till återköp eller överföring.

Regeringens bedömning

Regeringen kan meddela föreskrifter om att Finansinspektionen ska underrätta Europiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten före ett beslut om tillfälliga åtgärder och, om åtgärden vidtas för att ta itu med en risk för det finansiella systemets stabilitet, även Europeiska systemrisknämnden. Detta gäller även för innehåller i en sådan underrättelse.

Utredningens förslag och bedömning

Förslaget och bedömningen från utredningen stämmer i sak överens med regeringens förslag och bedömning, men har en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Åtgärder mot mer än ett försäkringsföretag

I avsnitt 11.10 föreslås att Finansinspektionen ska få besluta om tillfälliga åtgärder mot ett försäkringsföretag om företaget står inför betydande likviditetsrisker som kan orsaka ett överhängande hot mot skyddet av försäkringstagare eller det finansiella systemets stabilitet. Genom ändringsdirektivet införs också en regel i Solvens II-direktivet om bredare ingripanden. En tillsynsmyndighets befogenheter om tillfälliga åtgärder ska få utövas med avseende på berörda företag som är verksamma i en viss medlemsstat och om de exceptionella omständigheterna påverkar hela eller en betydande del av försäkringsmarknaden. Medlemsstaterna ska utse en myndighet som ska utöva de befogenheterna. Om den myndighet som utses inte är densamma som tillsynsmyndigheten, ska medlemsstaten säkerställa lämplig samordning och lämpligt informationsutbyte mellan de olika myndigheterna. Alla myndigheter ska i synnerhet vara skyldiga att ha ett nära samarbete och utbyta all information som kan behövas för att den myndighet som utsetts enligt denna punkt ska kunna utföra sina uppgifter på ett ändamålsenligt sätt (artikel 144b.6 i Solvens II-direktivet).

En motsvarande bestämmelse bör tas in i försäkringsrörelselagen. Som anges och utvecklas ovan bör Finansinspektionen få besluta om tillfälliga åtgärder mot ett enskilt försäkringsföretag (se avsnitt 11.10). Det gäller dock bara om företaget står inför betydande likviditetsrisker som kan orsaka ett överhängande hot mot skyddet av försäkringstagare eller det finansiella systemets stabilitet. Något sådant villkor gäller dock inte enligt artikel 144b.6 i Solvens II-direktivet. I stället anges att en myndighet ska kunna besluta om tillfälliga åtgärder om de exceptionella omständigheterna påverkar hela eller en betydande del av försäkringsmarknaden. Det krävs därmed inte att ett enskilt försäkringsföretag står inför betydande risker för ett beslut om tillfälliga åtgärder. Åtgärderna ska i stället gälla för berörda företag som är verksamma i en viss medlemsstat.

Regeringen anser, till skillnad från utredningen, att denna typ av beslut om tillfälliga åtgärder bör utformas så att ett beslut gäller för alla aktörer på marknaden. Beslutet får då verkningar för en obestämd krets adressater, t.ex. samtliga företag som har tillstånd att bedriva försäkringsrörelse i Sverige, vilket skiljer sig från ett förvaltningsbeslut som bara riktar sig till en eller flera bestämda adressater. Detta innebär att beslutet är av den karaktären att det bör meddelas genom föreskrifter (se prop. 2018/19:3 s. 29–31 och prop. 2022/23:7 s. 148–150).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därmed få meddela föreskrifter om att försäkringsföretag, vid exceptionella 291

omständigheter som leder till likviditetsrisker för hela eller en betydande del av försäkringsmarknaden, tillfälligt ska begränsa eller stoppa vinstutdelning till aktieägare och andra efterställda borgenärer, begränsa eller avbryta återköp av aktier och återbetalning eller inlösen av kapitalbasposter, begränsa eller stoppa bonusar eller annan rörlig ersättning, eller upphäva livförsäkringstagares rätt till återköp eller överföring.

Information och samarbete med andra myndigheter

Genom ändringsdirektivet införs även krav i Solvens II-direktivet om att medlemsstaterna ska säkerställa att en myndighet i god tid underrättar Eiopa om utövandet av befogenheter och, om åtgärden vidtas för att ta itu med en risk för det finansiella systemets stabilitet, ESRB. En underrättelse ska innehålla en beskrivning av den åtgärd som vidtagits, dess varaktighet och skälen till utövandet av befogenheten, inbegripet skälen till att åtgärden ansågs vara ändamålsenlig och proportionerlig i förhållande till dess negativa effekter på försäkringstagarna (artikel 144b.7).

Dessa skyldigheter för Finansinspektionen bör lämpligen regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen kan meddela sådana föreskrifter med stöd av den s.k. restkompetensen (8 kap. 7 § första stycket 2 regeringsformen).

11.12Åtgärder vid exceptionella sektorsomfattande chocker

Regeringens förslag

För att upprätthålla den finansiella ställningen hos ett försäkringsföretag med särskilt sårbar riskprofil ska Finansinspektionen vid exceptionella sektorsomfattande chocker få besluta att ett försäkringsföretag ska 1. begränsa eller tillfälligt stoppa vinstutdelning till aktieägare och

andra efterställda borgenärer 2. begränsa eller avbryta återköp av aktier och återbetalning eller

inlösen av kapitalbasposter eller 3. begränsa eller tillfälligt stoppa bonusar eller annan rörlig ersättning.

När Finansinspektionen fattar ett beslut ska inspektionen beakta det som framkommit vid den samlade tillsynsbedömningen och försäkringsföretagets framtida solvens och finansiella ställning.

En åtgärd ska stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i ett försäkringsföretags verksamhet, särskilt när det gäller ett försäkringsföretag som har klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag. Finansinspektionen ska beakta godkända risktoleransgränser och tröskelvärden i företagets riskhanteringssystem.

Om ett försäkringsföretag ingår i en grupp som omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen eller motsvarande grupptillsyn i ett annat land inom EES, ska Finansinspektionen få begränsa eller tillfälligt stoppa en betydande transaktion inom gruppen bara om

292 transaktionen utgör ett hot mot den finansiella ställningen på gruppnivå

eller mot solvens- eller likviditetssituationen i minst ett företag i gruppen. När Finansinspektionen inte är grupptillsynsmyndighet ska inspektionen ge grupptillsynsmyndigheten tillfälle att yttra sig innan inspektionen fattar ett beslut.

Regeringens bedömning

Kravet i Solvens II-direktivet att en tillsynsmyndighet ska informera eller samråda med andra myndigheter med makrotillsynsuppdrag tillgodoses genom gällande rätt och kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

Utredningens förslag och bedömning

Förslaget och bedömningen från utredningen stämmer överens med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Åtgärder mot ett försäkringsföretag med särskilt sårbar riskprofil Genom ändringsdirektivet införs nya krav i Solvens II-direktivet på tillsynsåtgärder vid exceptionella sektorsomfattande chocker (artikel 144c i Solvens II-direktivet). Medlemsstaterna ska utan att det påverkar tillämpningen av artikel 141, dvs. befogenheterna vid försämringar av finansiell ställning (se avsnitt 11.6), säkerställa att tillsynsmyndigheterna har befogenhet att vidta åtgärder för att upprätthålla enskilda försäkringsföretags finansiella ställning under perioder av exceptionella sektorsomfattande chocker som kan hota det berörda företagets finansiella ställning eller det finansiella systemets stabilitet (artikel 144c.1 i Solvens IIdirektivet). Tillsynsmyndigheterna ska, under perioder av exceptionella sektorsomfattande chocker, ha befogenhet att kräva att företag med en särskilt sårbar riskprofil åtminstone begränsar eller tillfälligt stoppar utdelningar till aktieägare och andra efterställda borgenärer, begränsar eller tillfälligt stoppar andra utbetalningar till aktieägare och andra efterställda borgenärer, begränsar eller avbryter aktieåterköp och återbetalning eller inlösen av kapitalbasposter, och begränsar eller tillfälligt stoppar bonusar eller annan rörlig ersättning (artikel 144c.2 första stycket).

För att genomföra de nya kraven i Solvens II-direktivet bör det tas in motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen. Finansinspektionen bör därmed få vidta åtgärder mot ett försäkringsföretag för att upprätthålla den finansiella ställningen hos ett försäkringsföretag med särskilt sårbar riskprofil. Detta bör, i enlighet med direktivet, bara gälla vid exceptionella sektorsomfattande chocker. I dessa fall bör Finansinspektionen få besluta att ett försäkringsföretag ska begränsa eller tillfälligt stoppa vinstutdelning till aktieägare och andra efterställda borgenärer. Inspektionen bör också få begränsa eller avbryta återköp av aktier och återbetalning eller inlösen av

kapitalbasposter. Slutligen bör inspektionen även få begränsa eller tillfälligt stoppa bonusar eller annan rörlig ersättning. Dessa åtgärder får anses vara tillräckliga för att tillgodose kraven i Solvens II-direktivet.

Finansinspektionens bedömning

Genom ändringsdirektivet införs även regler i Solvens II-direktivet om vad en tillsynsmyndighet ska beakta vid ett beslut. Vid utövandet av befogenheten ska en tillsynsmyndighet ta hänsyn till de belägg som framkommit under den samlade tillsynsbedömningen och till en framåtblickande bedömning av de berörda företagens solvens och finansiella ställning, i linje med den bedömning som avses i artikel 45.1 andra stycket a och b i Solvens II-direktivet, dvs. om det totala solvenskravet med beaktande av företagets specifika riskprofil, godkända risktoleransgränser och affärsstrategi och fortlöpande uppfyllelse av kapitalkraven och av kraven på försäkringstekniska avsättningar (artikel 144c.4 i Solvens IIdirektivet).

En motsvarande bestämmelse bör tas in i försäkringsrörelselagen. Finansinspektionen bör därmed när inspektionen fattar ett beslut om åtgärder vid exceptionella sektorsomfattande chocker beakta det som framkommit vid den samlade tillsynsbedömningen och försäkringsföretagets framtida solvens och finansiella ställning.

Finansinspektionen bör, i enlighet med kraven i Solvens II-direktivet, också ta vederbörlig hänsyn till vissa proportionalitetskriterier (artikel 144c.3). En åtgärd bör därmed stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i ett försäkringsföretags verksamhet, särskilt när det gäller ett försäkringsföretag som har klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag. Finansinspektionen bör, även det i enlighet med direktivet (artikel 144c.3), beakta godkända risktoleransgränser och tröskelvärden i företagets riskhanteringssystem.

När det gäller hur länge ett beslut ska gälla, se avsnitt 11.13.

Gruppinterna transaktioner

Genom ändringsdirektivet införs en särskild regel i Solvens II-direktivet för försäkringsföretag som ingår i en grupp. När en tillsynsmyndighet överväger att vidta åtgärder för att upprätthålla företagens finansiella ställning vid exceptionella sektorsomfattande chocker, ska myndigheten särskilt beakta av gruppinterna transaktioner. Sådana betydande transaktioner inom gruppen som avses i artikel 245.2 i Solvens II-direktivet, inbegripet utdelning inom gruppen, bara stoppas tillfälligt eller begränsas om de utgör ett hot mot gruppens eller minst ett gruppföretags solvens- eller likviditetssituation. Tillsynsmyndigheterna för de anknutna företagen ska samråda med grupptillsynsmyndigheten innan de tillfälligt stoppar eller begränsar transaktioner med resten av gruppen (artikel 144c.6 i Solvens II-direktivet).

Motsvarande bestämmelser bör tas in i försäkringsrörelselagen. Finansinspektionen bör om ett försäkringsföretag ingår i en grupp som omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen eller motsvarande grupptillsyn i ett annat land inom EES, bara få begränsa eller tillfälligt stoppa en betydande transaktion inom gruppen om transaktionen utgör ett hot mot den finansiella ställningen på gruppnivå eller mot solvens- eller likviditetssituationen i minst ett företag i gruppen. När Finansinspektionen inte är grupptillsyns-

myndighet bör inspektionen ge grupptillsynsmyndigheten tillfälle att yttra sig innan inspektionen fattar ett sådant beslut.

Information till andra nationella myndigheter med makrotillsynsuppdrag Genom ändringsdirektivet införs även krav i Solvens II-direktivet om att medlemsstaterna ska säkerställa att relevanta nationella organ och myndigheter med makrotillsynsuppdrag informeras på vederbörligt sätt om den nationella tillsynsmyndighetens avsikt att utöva de befogenheter som föreskrivs i denna artikel, dvs. ett beslut om åtgärder vid exceptionella sektorsomfattande chocker, och på lämpligt sätt involveras i bedömningen av exceptionella sektorsomfattande chocker (artikel 144c.2 andra stycket i Solvens II-direktivet).

När det gäller skyldigheten enligt Solvens II-direktivet för den svenska tillsynsmyndigheten, dvs. Finansinspektionen, att informera organ och myndigheter med ett makrotillsynsuppdrag gör regeringen samma bedömning som när det gäller motsvarande krav vid tillfälliga åtgärder vid betydande likviditetsrisker (avsnitt 11.10.2). Det krävs därmed inte några lagstiftningsåtgärder.

11.13Bedömning av tidigare beslut om tillfälliga åtgärder

Regeringens förslag

Finansinspektionen ska minst var tredje månad bedöma om det fortfarande finns skäl för ett beslut – om tillfälliga åtgärder vid betydande likviditetsrisker som kan

orsaka hot mot konsumentskydd eller finansiell stabilitet eller – om tillfälliga åtgärder för att upprätthålla företagens finansiella

ställning vid exceptionella sektorsomfattande chocker.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i sak överens med regeringens förslag, men har en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

I avsnitten 11.10 och 11.12 föreslås att Finansinspektionen ska få vidta åtgärder mot ett tillfälliga åtgärder vid betydande likviditetsrisker vid exceptionella sektorsomfattande chocker.

Genom ändringsdirektivet införs även krav i Solvens II-direktivet om hur länge en åtgärd ska gälla. När det gäller åtgärder vid betydande likviditetsrisker ska en åtgärd tillämpas i högst tre månader. Medlemsstaterna ska säkerställa att en åtgärd kan förlängas om de omständigheter

som motiverar åtgärden fortfarande finns kvar. Medlemsstaterna ska även säkerställa att en åtgärd avslutas om det inte längre finns skäl för åtgärden (artikel 144.b.3 tredje stycket i Solvens II-direktivet). Detsamma gäller för åtgärder som vidtas vid exceptionella sektorsomfattande chocker (artikel 144c.5).

Motsvarande bestämmelser bör tas in i försäkringsrörelselagen. Finansinspektionen bör därmed minst var tredje månad bedöma om det fortfarande finns skäl för ett beslut om tillfälliga åtgärder vid betydande likviditetsrisker som kan orsaka hot mot konsumentskydd eller finansiell stabilitet. Detta bör också gälla för ett beslut om tillfälliga åtgärder för att upprätthålla företagens finansiella ställning vid exceptionella sektorsomfattande chocker.

11.14Nya makrotillsynsåtgärder

Regeringens förslag

Finansinspektionen ska informera Riksbanken och Riksgäldskontoret om resultaten av myndighetens makrotillsynsbedömning av ett försäkringsföretags egen risk- och solvensbedömning.

Finansinspektionen ska samarbeta med Riksbanken och Riksgäldskontoret för att analysera resultaten. Finansinspektionen ska även identifiera förhållanden som är oroande ur makrotillsynssynpunkt när det gäller hur ett försäkringsföretags verksamhet kan påverka den makroekonomiska utvecklingen och utvecklingen på finansmarknaderna.

Finansinspektionen ska informera ett försäkringsföretag om förhållanden i företaget som myndigheten bedömer som oroande för den finansiella stabiliteten och skälen för en sådan bedömning.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens förslag.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Riksbanken lyfter särskilt fram behovet av att kunna dela uppgifter som omfattas av sekretess. Riksbanken föreslår även att den ska kunna stödja Finansinspektionen i en bedömning av när betydande likviditetsrisker i ett försäkringsföretag kan hota den finansiella stabiliteten.

Skälen för regeringens förslag

Informationsdelning och samarbete

Genom ändringsdirektivet införs krav i Solvens II-direktivet på informationsdelning och samarbete mellan tillsynsmyndigheter och myndigheter som har makrotillsynsuppdrag. Medlemsstaterna ska säker- 296 ställa att tillsynsmyndigheterna, om andra myndigheter än tillsyns-

myndigheterna har ett makrotillsynsuppdrag, delar resultaten av sina makrotillsynsbedömningar av försäkringsföretags egen risk- och solvensbedömning såvitt gäller makroekonomiska bedömningar med relevanta nationella organ och myndigheter med ett makrotillsynsuppdrag (artikel 45.8 första stycket i Solvens II-direktivet). Medlemsstaterna ska även säkerställa att tillsynsmyndigheterna samarbetar med nationella organ och myndigheter med ett makrotillsynsuppdrag när det gäller att analysera resultaten och i tillämpliga fall identifiera förhållanden som är oroande ur makrotillsynssynpunkt när det gäller hur företagens verksamhet kan påverka den makroekonomiska utvecklingen och utvecklingen på finansmarknaderna (artikel 45.8 andra stycket). Vidare betonas i skälen i ändringsdirektivet att en god samordning mellan tillsynsmyndigheter och relevanta organ och myndigheter med ett makrotillsynsuppdrag är viktig för att identifiera, övervaka och analysera potentiella risker för stabiliteten i det finansiella systemet som kan påverka försäkrings- och återförsäkringsföretag och för att vidta åtgärder i syfte att på ett ändamålsenligt och lämpligt sätt hantera dessa risker. Samarbetet mellan myndigheter bör också syfta till att undvika alla former av överlappande eller inkonsekventa åtgärder (skäl 29).

Som anges och utvecklas i avsnitt 11.10.2 har Finansinspektionen, tillsammans med Riksbanken och Riksgäldskontoret, uppgifter som kan anses rymmas inom ett makrotillsynsuppdrag. De nya kraven i Solvens IIdirektivet bör röra ett samarbete och informationsutbyte mellan dessa myndigheter.

De krav som nu införs i Solvens II-direktivet ger uttryck för att informationsdelning och samarbete ska ske i ett tidigt skede, dvs. innan risker har materialiserats och även innan försäkringsföretag eller den makroekonomiska utvecklingen har påverkats. Det finns inte någon motsvarande bestämmelse om tidiga samarbeten och informationsutbyte i svensk rätt. I stället rör det sig i första hand om bestämmelser om samarbete och informationsutbyte när det kan bli aktuellt med ett ingripande från Finansinspektionen, dvs. i ett senare skede när det finns en konkret risk eller påverkan, eller när en instabilitet i finanssektorn redan inträffat (se t.ex. 2 § andra stycket förordningen med instruktion för Finansinspektionen). Som Riksbanken lyfter fram är det av stor vikt att myndigheterna även i ett tidigt skede kan dela uppgifter som omfattas av sekretess. För att uppfylla kraven i Solvens II-direktivet (artikel 45.8 första stycket) bör det tas in en bestämmelse i försäkringsrörelselagen om samarbete och informationsutbyte mellan Finansinspektionen, Riksbanken och Riksgäldskontoret. Finansinspektionen bör därmed, i enlighet med Solvens II-direktivet, informera Riksbanken och Riksgäldskontoret om resultaten av myndighetens makrotillsynsbedömning av ett försäkringsföretags egen risk- och solvensbedömning.

Det bör även, också i enlighet med Solvens II-direktivet, tas in en bestämmelse i försäkringsrörelselagen om att Finansinspektionen ska samarbeta med Riksbanken och Riksgäldskontoret för att analysera resultaten. Finansinspektionen bör även i tillämpliga fall, dvs. utifrån vad som framkommer vid analysen, identifiera förhållanden som är oroande ur makrotillsynssynpunkt när det gäller hur ett försäkringsföretags verksamhet kan påverka den makroekonomiska utvecklingen och utvecklingen på finansmarknaderna (artikel 45.8 andra stycket). 297

Utifrån vad som hittills framkommit finns inte anledning att, som Riksbanken föreslår, ytterligare reglera samarbetet mellan myndigheterna så att det uttryckligen avser även andra bedömningar, t.ex. en bedömning av när betydande likviditetsrisker i ett försäkringsföretag kan hota den finansiella stabiliteten.

Information till försäkringsföretag

Genom ändringsdirektivet införs även en regel i Solvens II-direktivet om att en tillsynsmyndighet ska informera det berörda försäkringsföretaget om eventuella förhållanden som är oroande ur makrotillsynssynpunkt och indataparametrar som är av betydelse för bedömningen (artikel 45.8 tredje stycket i Solvens II-direktivet).

En motsvarande skyldighet bör införas för Finansinspektionen. Liksom anges i avsnitt 9.10 torde med förhållanden som är oroande ur makrotillsynssynpunkt avses förhållanden som är oroande för den finansiella stabiliteten. Finansinspektionen bör därmed informera ett försäkringsföretag om förhållanden i företaget som inspektionen bedömer som oroande för den finansiella stabiliteten och skälen för en sådan bedömning. Detta bör omfatta det som framkommit både vid Finansinspektionen bedömning av försäkringsföretagets egen risk- och solvensbedömning och i samarbetet med Riksbanken och Riksgäldskontoret (se ovan).

11.15Offentliggörande av stresstester

Regeringens bedömning

Ändringarna i reglerna i Solvens II-direktivet om offentliggörande av stresstester tillgodoses genom gällande rätt och kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

Utredningens bedömning

Bedömningen från utredningen stämmer överens med regeringens bedömning.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Finansinspektionen anser att det bör klargöras i lag att myndigheten får offentliggöra även individuella stressresultat.

Skälen för regeringens bedömning

Medlemsstaterna ska enligt Solvens II-direktivet säkerställa att en tillsynsmyndighet har befogenhet att, när så är lämpligt och nödvändigt, utöver reglerna för beräkning av solvenskapitalkravet, utarbeta kvantitativa redskap som ett led i den samlade tillsynsbedömningen för att analysera försäkringsföretags förmåga att hantera möjliga händelser eller framtida 298 förändringar av de ekonomiska förhållandena som skulle kunna påverka

deras samlade finansiella ställning negativt (artikel 34.4). Tillsynsmyndigheterna ska även ha befogenhet att kräva att företagen genomför sådana bedömningar (artikel 34.4). Eiopa genomför vartannat år stresstester av försäkringsföretagen. Resultaten av de stresstesterna publiceras på aggregerad nivå i en rapport.

I Solvens II-direktivet finns krav om att medlemsstaterna ska föreskriva att tystnadsplikt gäller för bl.a. personer som arbetar eller har arbetat hos en tillsynsmyndighet (artikel 64 första stycket). Konfidentiell information som sådana personer erhåller i tjänsten får enligt Solvens II-direktivet inte röjas till någon person eller myndighet utom i sammandrag eller sammanställning som omöjliggör identifikation av enskilda försäkringsföretag (artikel 64 andra stycket). Vid genomförandet i svensk rätt av Solvens IIdirektivet gjordes bedömningen att kraven i direktivet tillgodoses i svensk rätt genom bestämmelser i 7–10 kap. offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Regeringen lyfte även fram bestämmelserna i 15kap. 1 a § och 30 kap. 7 § samma lag om sekretess i det internationella samarbetet (se prop. 2015/16:9 s. 361).

Genom ändringsdirektivet görs ett tillägg i Solvens II-direktivets regler om tystnadsplikt (artikel 64 fjärde stycket i Solvens II-direktivet). Kraven om tystnadsplikt ska inte hindra tillsynsmyndigheterna från att offentliggöra resultatet av de stresstest som genomförts i enlighet med artikel 34.4 i Solvens II-direktivet eller artikel 32 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 eller från att översända resultatet av stresstesten till Eiopa så att Eiopa kan offentliggöra dessa resultat för hela unionen. Gällande bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen tillgodoser enligt regeringens bedömning kraven i Solvens II-direktivet även i lydelsen enligt ändringsdirektivet. Denna ändring i direktivet kräver därmed inte några lagstiftningsåtgärder. Det finns inte skäl att, som Finansinspektionen efterfrågar, i lag särskilt ange att myndigheten också får offentliggöra individuella stresstestresultat.

11.16Informationsutbyte mellan myndigheter

Regeringens bedömning

Ändringarna i reglerna i Solvens II-direktivet om informationsutbyte mellan myndigheter tillgodoses genom gällande rätt och kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

Utredningens bedömning

Bedömningen från utredningen stämmer överens med regeringens bedömning.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning

I Solvens II-direktivet finns regler om informationsutbyte mellan myndigheter (artikel 68). Genom ändringsdirektivet införs nya krav i Solvens II-direktivet om detta informationsutbyte. Reglerna om tystnadsplikt (artikel 64 första stycket) och om användning av konfidentiell information (artikel 67) ska inte hindra utbyte av information mellan tillsynsmyndigheter och skattemyndigheter i samma medlemsstat om ett sådant utbyte är tillåtet enligt nationell rätt. När den informationen härrör från en annan medlemsstat får den endast utbytas med uttryckligt medgivande från den myndighet från vilken informationen härrör (artikel 68.1 andra stycket).

Vid genomförandet i svensk rätt av Solvens II-direktivet gjordes bedömningen att reglerna i direktivet om informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter och andra myndigheter tillgodoses av gällande bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen (prop. 2015/16:9 s. 362). Enligt regeringens uppfattning bör detsamma gälla även för de nya reglerna om informationsutbyte och därför bedöms gällande bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen tillgodose kraven i Solvens II-direktivet även i lydelsen enligt ändringsdirektivet. De nya reglerna i direktivet kräver därmed inte några lagstiftningsåtgärder.

12Grupptillsyn

12.1Tillämpningsområdet

12.1.1Nya och ändrade definitioner

Regeringens förslag

Det ska införas definitioner av moderföretag, dotterföretag, reglerat företag, företag med ägarintresse och holdingföretag till försäkringsgivare från tredjeland.

Nuvarande definitioner av anknutet företag, grupp och försäkringsholdingföretag ska justeras så att de stämmer överens med motsvarande definitioner i Solvens II-direktivet.

Nuvarande definition av gemensam eller i huvudsak gemensam ledning ska tas bort.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens förslag.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Moderföretag, dotterföretag och reglerat företag

Genom ändringsdirektivet justeras definitionerna i Solvens II-direktivet av moderföretag och dotterföretag. Därmed ska moder- och dotterföretag enligt Solvens II-direktivet inte bara avse moder- och dotterföretag enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (kallat redovisningsdirektivet, se artikel 13.15 och 13.16 i Solvens II-direktivet). Moder- och dotterföretag ska även kunna vara företag som en tillsynsmyndighet anser att det finns ett förhållande mellan (se artiklarna 212.2, 214.5 och 214.6 i Solvens II-direktivet, se även avsnitt 12.1.3). Regeringen anser, i likhet med utredning och till skillnad från tidigare ställningstaganden, att motsvarande definitioner av moder- och dotterföretag bör tas in i försäkringsrörelselagen (se prop. 1999/2000:99 s. 29 och prop. 2015/16:9 s. 398).

Genom ändringsdirektivet införs även en definition i Solvens II-direktivet av reglerat företag, vilket kan vara ett kreditinstitut, ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag (se artikel 13.41 i Solvens II-direktivet). En motsvarande definition av reglerat företag bör tas in i försäkringsrörelselagen.

Företag med ägarintresse

Genom ändringsdirektivet justeras definitionen i Solvens II-direktivet av företag med ägarintresse (artikel 212.1 a i Solvens II-direktivet). Detta görs genom att hänvisningen till artikel 12.1 i numera upphävda rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om sammanställd redovisning ändras till artikel 22.7 i redovisningsdirektivet.

Vid genomförandet av Solvens II-direktivet gjordes bedömningen att uttrycket företag med ägarintresse inte bör införas i svensk rätt. Som skäl angavs bl.a. att det var näraliggande termen ägarintresse trots att de inte hade samma innebörd (se prop. 2015/16:9 s. 399–400). Denna bedömning har dock lett till vissa tillämpningsproblem. Det gäller särskilt eftersom uttrycket företag med ägarintresse förekommer i Solvens II-förordningen som är direkt tillämplig och ska tillämpas tillsammans med det svenska regelverket, t.ex. försäkringsrörelselagen och föreskrifter som meddelas med stöd av den lagen. Det finns därmed skäl att frångå den tidigare bedömningen och nu införa en definition av företag med ägarintresse i försäkringsrörelselagen.

Anknutet företag

Genom ändringsdirektivet justeras även definitionen i Solvens IIdirektivet av anknutet företag så att hänvisningen i den avser redovisningsdirektivet (artikel 212.1 b i Solvens II-direktivet).

En motsvararande definition finns i försäkringsrörelselagen (1 kap. 16 a §). Denna bör justeras så att den, i enlighet med Solvens II-direktivet, inte innehåller uttrycket gemensam eller i huvudsak gemensam ledning (se

artikel 212.1 b). I stället bör förhållandet mellan företagen anges som ett företag som är knutet till ett annat företag genom ett sådant förhållande som avses i artikel 22.7 i redovisningsdirektivet, dvs. att ett företag och ett eller flera andra företag som företaget inte är närstående enligt beskrivningen i artikel 22.1 eller 22.2 i samma direktiv, har en enhetlig ledning i enlighet med antingen ett avtal som ingåtts med det förstnämnda företaget eller att dessa andra företags stiftelseurkund eller bolagsordning, eller att förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganen i företaget och ett eller flera andra företag med vilka det förstnämnda företaget inte har något sådant samband som avses i artikel 22.1 eller 22.2 i samma direktiv, till större delen består av samma personer vilka har fullgjort sitt uppdrag under räkenskapsåret och fram till dess att den koncernredovisningen upprättas.

Till den nuvarande definitionen i försäkringsrörelselagen av anknutet företag hör även en definition av gemensam eller i huvudsak gemensam ledning (se 1 kap. 16 a § 3). Med detta avses att företag har en samma ledning på grund av ett avtal mellan företagen eller en bestämmelse i företagens bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar eller har styrelser eller motsvarande organ i utländska företag som till större delen består av samma personer och som har fullgjort sitt uppdrag under räkenskapsåret och fram till dess att årsredovisningar har upprättats i de berörda företagen (1 kap. 16 b § FRL). Genom ändringsdirektivet får definitionen av gemensam ledning en ny innebörd i Solvens II-direktivet (se artikel 212.3 i Solvens II-direktivet, se även avsnitt 12.1.2). Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen om vad som avses med att företag har gemensam eller i huvudsak gemensam ledning bör därför tas bort.

Grupp, försäkringsholdingföretag och holdingföretag till försäkringsgivare från tredjeland

Genom ändringsdirektivet justeras även definitionerna i Solvens IIdirektivet av vad som avses med grupp (artikel 212.1 c) och av försäkringsholdingbolag (artikel 212.1 f). Motsvarande definitioner i försäkringsrörelselagen av grupp (19 kap. 1 §) och av försäkringsholdingföretag (1 kap. 12 § 6) bör justeras så att de fullt ut stämmer överens med nya lydelsen av Solvens II-direktivet.

Inom vissa grupper finns det ägarintressen i försäkrings- och återförsäkringsdotterföretag i ett tredjeland via ett mellanliggande och oreglerat holdingföretag. Även om sådana mellanliggande holdingföretag inte har något försäkrings- eller återförsäkringsdotterföretag med huvudkontor inom EES, är det viktigt att holdingföretaget kan behandlas på samma sätt som ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och ingå i beräkningen av solvensen på gruppnivå (skäl 77 i ändringsdirektivet). Genom ändringsdirektivet införs därför en definition i Solvens II-direktivet av holdingbolag till försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland (artikel 212.1 fa i Solvens II-direktivet). Motsvarande definition bör tas in i försäkringsrörelselagen. I enlighet med terminologin i försäkringsrörelselagen bör denna typ av holdingföretag benämnas som ett holdingföretag till försäkringsgivare från tredjeland (se 1 kap. 12 § 6 och 8 jämförda med artiklarna 13.3 och 212.1 f i Solvens IIdirektivet).

12.1.2Nya typer av grupper

Regeringens förslag

Finansinspektionen ska i vissa fall få besluta att företag ska anses om moderföretag och dotterföretag. Finansinspektionen ska även få besluta att ett direkt eller indirekt innehav av röster eller kapital i ett företag över vilket ett betydande inflytande utövas, ska anses som ett ägarintresse. Finansinspektionen ska bara få fatta ett sådant beslut om inspektionen är eller blir grupptillsynsmyndighet för en grupp med sådana företag.

Finansinspektionen ska få besluta att två eller flera företag ska utgöra en grupp om inspektionen anser att företagen har en gemensam ledning. Om ett sådant företag har sitt huvudkontor i ett annat land inom EES, ska Finansinspektionen ge den behöriga myndigheten i det andra landet tillfälle att yttra sig före ett beslut. Finansinspektionen ska bara få fatta ett sådant beslut om inspektionen är eller blir grupptillsynsmyndighet för en grupp med sådana företag.

Vid sin bedömning inför ett beslut som leder till att grupptillsyn ska utövas ska Finansinspektionen beakta 1. en fysisk persons eller ett företags kontroll över eller förmåga att

påverka beslut i ett företag 2. ett företags starka beroende av ett annat företag eller en annan

juridisk eller fysisk person 3. omständigheter till stöd för att finansiella beslut eller investerings-

beslut samordnas mellan två eller flera företag 4. omständigheter till stöd för samordnade och konsekventa strategier,

verksamheter eller processer mellan två eller flera företag.

Finansinspektionen ska informera berörda behöriga myndigheter om sitt beslut och skälen för det.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens förslag.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Finansinspektionen påpekar att uttrycket betydande inflytande bör användas för att avgöra om ett direkt eller indirekt innehav av röster eller kapital i ett företag ska anses som ett ägarintresse. Inspektionen anser även att det bör förtydligas vad som avses med att en person har centrala, kritiska eller viktiga funktioner.

Skälen för regeringens förslag

Bestämmande inflytande och ägarintresse

Genom ändringsdirektivet justeras reglerna i Solvens II-direktivet om att en tillsynsmyndighet i vissa fall ska betrakta ett företag som ett moder-

företag (artikel 212.2 första stycket i Solvens II-direktivet). En tillsynsmyndighet ska i och med det betrakta varje företag som enligt myndighetens uppfattning i praktiken utövar ett dominerande inflytande över ett annat företag som ett moderföretag, inbegripet om detta inflytande utövas genom centraliserad samordning av det andra företagets beslut. Den justering som görs i förhållande till den hittillsvarande lydelsen är att det läggs ”inbegripet om detta inflytande utövas genom centraliserad samordning av det andra företagets beslut”. Det gäller oförändrat att en tillsynsmyndighet ska beakta varje företag över vilket ett moderföretag i praktiken utövar ett dominerande inflytande som ett dotterföretag (artikel 212.2 andra stycket i Solvens II-direktivet) och att en tillsynsmyndighet som ägarintresse ska betrakta ett direkt eller indirekt innehav av röster eller kapital i ett företag över vilket enligt deras uppfattning ett betydande inflytande utövas (artikel 212.2 tredje stycket).

Vid genomförandet i svensk rätt av Solvens II-direktivet gjordes bedömningen att det inte bör införas någon bestämmelse som motsvarar artikel 212.2 i direktivet (prop. 2015/16:9 s. 398). Regeringen anser dock, i likhet med utredningen, att det nu finns anledning att införa en sådan bestämmelse i försäkringsrörelselagen. Finansinspektionen bör därmed få besluta att företag ska anses som moderföretag och dotterföretag om ett företag i praktiken utövar ett dominerande inflytande över ett annat företag (artikel 212.2 första och andra styckena i Solvens II-direktivet). Själva inflytandet bör dock benämnas ett bestämmande inflytande (jfr t.ex. 1 kap. 4 § årsredovisningslagen [1995:1554)]).

Finansinspektionen bör också, även det i enlighet med Solvens IIdirektivet, få besluta att ett direkt eller indirekt innehav av röster eller kapital i ett företag över vilket ett betydande inflytande utövas, ska anses som ett ägarintresse (artikel 212.2 tredje stycket). Regeringen instämmer med Finansinspektionen att detta även i försäkringsrörelselagen bör benämnas betydande inflytande.

Horisontella grupper

Det kan uppkomma relationer och bindningar mellan företag som gör att de i praktiken utgör och uppträder som en grupp även om de inte motsvarar definitionen av en grupp i Solvens II-direktivet. I sådana fall, särskilt för s.k. horisontella grupper utan kapitalkopplingar mellan företag, bör grupptillsynsmyndigheten ha befogenhet att identifiera förekomsten av en grupp (skäl 78 i ändringsdirektivet).

Genom ändringsdirektivet görs det ett tillägg i Solvens II-direktivet som gäller försäkringsföretag som uppträder som en grupp, utan att det finns kapitalkopplingar mellan de enskilda företagen, en s.k. horisontell grupp. En tillsynsmyndighet får såldes om den anser att två eller flera företag har en gemensam ledning, bestämma att företagen ska utgöra en grupp (artikel 212.3 första stycket i Solvens II-direktivet). Om inte alla företagen har huvudkontor i samma medlemsstat ska medlemsstaterna säkerställa att bara den tillsynsmyndighet som agerar grupptillsynsmyndighet, efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter, får fastställa att företagen utgör en grupp (artikel 212.3 andra stycket i Solvens II-direktivet).

Motsvarande bestämmelser om horisontella grupper bör tas in i försäkringsrörelselagen. Finansinspektionen bör därmed få besluta att två eller

flera företag ska utgöra en grupp om inspektionen anser att företagen har en gemensam ledning. Om ett sådant företag har sitt huvudkontor i ett annat land inom EES bör inspektionen, i enlighet med Solvens IIdirektivet, ge den behöriga myndigheten i det andra landet tillfälle att yttra sig innan inspektionen fattar ett beslut (artikel 212.3 andra stycket i Solvens II-direktivet).

Finansinspektionen bör dock bara få besluta att två eller flera företag ska utgöra en grupp om det finns ett berättigat intresse av att inspektionen ska utöva grupptillsyn. Detta bör vara när inspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet för en viss grupp (se artikel 212.3 andra stycket i Solvens IIdirektivet). Om så inte är fallet bör det vara upp till en berörd behörig myndighet i ett annat land inom EES att fatta ett motsvarande beslut. Bestämmelser om när Finansinspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet finns i 19 kap. 7 och 8 §§ FRL (se även artikel 247 i Solvens IIdirektivet). Finansinspektionen bör därmed få fatta beslut om att företag ska utgöra en grupp om inspektionen är grupptillsynsmyndighet för en befintlig grupp och ytterligare företag ska ingå i gruppen genom inspektionens beslut. Finansinspektionen bör också få fatta ett sådant beslut om inspektionen ska vara grupptillsynmyndighet för den grupp som bildas genom beslutet.

Finansinspektionens bedömning

Det centrala syftet med regleringen av och tillsynen över försäkringsföretag är att ge försäkringstagare och förmånstagare tillräckligt skydd (skäl 16 i Solvens II-direktivet). I vissa fall utgör flera försäkringsföretag en grupp i praktiken och uppträder som sådan, även om gruppen inte motsvarar den allmänna definitionen av en grupp i Solvens II-direktivet (se artikel 212). I sådana fall, särskilt för horisontella grupper utan kapitalkopplingar mellan olika företag, bör grupptillsynsmyndigheterna ha befogenhet att identifiera förekomsten av en grupp (se skäl 78 i ändringsdirektivet, se även 19 kap. 11 § FRL om beslut om att inte beakta ett företag vid grupptillsynen).

Genom ändringsdirektivet införs regler i Solvens II-direktivet om vad en tillsynsmyndighet ska beakta vid en bedömning av ett förhållande mellan två eller flera företag. Det gäller t.ex. en fysisk persons eller ett företags kontroll över eller förmåga att påverka beslut i ett företag, representation i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet eller därför att personen är en av de personer som i praktiken leder ett företag eller som har andra centrala, kritiska eller viktiga funktioner (artikel 212.4 i Solvens II-direktivet).

En motsvarande bestämmelse om vad Finansinspektionen ska beakta bör tas in i försäkringsrörelselagen. Detta bör, i enlighet med Solvens IIdirektivet, gälla vid ett beslut att företag ska anses om moder- och dotterföretag, att ett direkt eller indirekt innehav av röster eller kapital i ett företag över vilket ett betydande inflytande utövas ska anses som ett ägarintresse eller att två eller flera företag ska utgöra en grupp om företagen kan anses stå under gemensam ledning (artikel 212.4 i Solvens IIdirektivet).

Finansinspektionen anser att det bör förtydligas vad som avses med att personer har centrala, kritiska eller viktiga funktioner. Det är något som

enligt regeringens uppfattning bör avgöras utifrån de företag som är aktuella i det enskilda fallet. För svenska företag torde det i första hand röra sig om personer som är styrelseledamöter, verkställande direktör eller ansvarar för centrala funktioner, dvs. funktionerna för riskhantering, regelefterlevnad och internrevision samt aktuariefunktionen (se 10 kap. 4 § FRL).

Det bör även införas en bestämmelse i försäkringsrörelselagen om att Finansinspektionen ska informera berörda behöriga myndigheter om ett beslut och om skälen för det (artikel 212.5 i Solvens II-direktivet). Att Finansinspektionen ska informera de berörda företagen följer av förvaltningslagen (2017:900) (se 32 och 33 §§).

Ett beslut som leder till att Finansinspektionen ska utöva grupptillsyn bör i, enlighet med Solvens II-direktivet, bara gälla för grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen (se artikel 212.2 och 212.3). Finansinspektionens beslut enligt försäkringsrörelselagen t.ex. om att ett företag ska anses som moderföretag eller att två eller flera företag ska anses utgöra en grupp innebär således inte ensamt att företagen t.ex. enligt gällande redovisningsregler ska vara moder- och dotterföretag.

12.1.3Moderföretag i en horisontell grupp

Regeringens förslag

Företag som Finansinspektionen har ansett ska utgöra en grupp ska utse ett av företagen till moderföretag.

Finansinspektionen ska i vissa fall, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, få förelägga företagen att utse ett annat företag till moderföretag. Om företagen inte utser moderföretag ska Finansinspektionen få utse ett av dem till moderföretag. Vid ett sådant beslut ska inspektionen bl.a. beakta storleken på de försäkringstekniska avsättningarna i respektive företag och årliga tecknade bruttopremieinkomster för företagen. Finansinspektionen ska ge berörda behöriga myndigheter tillfälle att yttra sig inför ett beslut om utseende av moderföretag och därefter informera om skälen för det.

Om Finansinspektionen har utsett ett företag till moderföretag ska inspektionen minst årligen utvärdera beslutet.

Det företag som har utsetts till moderföretag ska ansvara för att kraven för grupptillsyn uppfylls. Företag som tillsammans med ett sådant företag ska utgöra en grupp ska anses som dotterföretag.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens förslag.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

I en grupp finns det vanligtvis ett företag som har ett bestämmande inflytande över ett eller flera andra företag (se 19 kap. 1 och 2 §§ FRL). Detta gäller dock inte för s.k. horisontella grupper som vanligtvis saknar ett tydligt organisatoriskt förhållande inom gruppen. I en sådan grupp ska gruppen, dvs. de företag som tillsynsmyndigheten har ansett tillsammans ska utgöra en grupp utse ett företag till moderföretag för att ansvara för att kraven på grupptillsyn uppfylls (artikel 214.5 Solvens II-direktivet). Andra företag, dvs. företag som en tillsynsmyndighet har ansett ha gemensam ledning med det utsedda moderföretaget, ska anses som dotterföretag.

Om utseende av ett visst företag till moderföretag skulle innebära väsentliga hinder för utövandet av grupptillsyn eller om utseendet skulle leda till att gruppen i praktiken inte skulle kunna följa bestämmelserna om grupptillsyn, ska grupptillsynsmyndigheten, efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter, få kräva att ett annat moderföretag utses. Ett beslut om att utse ett annat moderföretag ska vederbörligen motiveras för gruppen och övriga berörda tillsynsmyndigheter av den tillsynsmyndighet som agerar grupptillsynsmyndighet (artikel 214.6 första stycket i Solvens II-direktivet). För det fall företagen underlåter att utse moderföretag ska grupptillsynsmyndigheten utse ett av företagen till moderföretag (artikel 214.6 andra stycket i Solvens II-direktivet). Vid utseende av moderföretag ska grupptillsynsmyndigheten beakta bl.a. storleken på de försäkringstekniska avsättningarna i respektive företag och årliga tecknade bruttopremieinkomster för företagen. Detta gäller både när en grupptillsynsmyndighet anser att det företag som företagen tillsammans har utsett till moderföretag leder till väsentliga hinder för utövandet av grupptillsynen och när företagen underlåter att utse moderföretag (artikel 214.6 tredje stycket i Solvens II-direktivet). En tillsynsmyndighet ska åtminstone årligen bedöma om det moderföretag som utsetts fortfarande är lämpligt. Om så inte är fallet ska den tillsynsmyndighet som agerar grupptillsynsmyndighet, efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter, utse ett annat moderföretag. Detta andra moderföretag ska då ansvara för att kraven på grupptillsyn efterlevs (artikel 214.6 fjärde stycket i Solvens II-direktivet).

Motsvarande bestämmelser bör tas in i försäkringsrörelselagen. Därmed bör företag som Finansinspektionen har ansett ska utgöra en grupp utse ett av dem till moderföretag. Finansinspektionen bör, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, få förelägga företagen att utse ett annat företag till moderföretag. Detta bör gälla om utseendet av moderföretag leder till väsentliga hinder för utövandet av grupptillsynen eller om det skulle leda till att gruppen inte kan uppfylla kraven för grupptillsynen. Om företagen inte utser ett moderföretag, bör Finansinspektionen få utse ett av dem till moderföretag. Vid ett sådant beslut bör inspektionen bl.a. beakta storleken på de försäkringstekniska avsättningarna i respektive företag och årliga tecknade bruttopremieinkomster för företagen. Om Finansinspektionen har utsett ett företag till moderföretag, bör inspektionen minst årligen utvärdera sitt beslut.

I enlighet med Solvens II-direktivet bör det i försäkringsrörelselagen även införas bestämmelser om att Finansinspektionen ska ge berörda behöriga myndigheter tillfälle att yttra sig inför ett föreläggande eller

beslut som rör utseende av moderföretag och att inspektionen därefter ska underrätta myndigheterna om skälen för ett sådant föreläggande eller beslut.

Det bör även tas in bestämmelser i försäkringsrörelselagen om det som ska gälla efter att ett företag har utsetts till moderföretag. Därmed bör, i enlighet med Solvens II-direktivet, företaget som har utsetts till moderföretag ansvara för att kraven för grupptillsynen uppfylls (se artikel 214.5 och 214.6). Andra företag, dvs. företag som tillsammans med det företag som har utsetts till moderföretag enligt Finansinspektionen ska utgöra en grupp, ska betraktas som dotterföretag (se artikel 214.5 och 214.6 i Solvens II-direktivet).

12.1.4Fall då grupptillsyn ska utövas

Regeringens förslag

Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, utöva fullständig grupptillsyn över en grupp som omfattar 1. försäkringsföretag med ägarintresse i åtminstone ett försäkrings-

företag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från

tredjeland 2. försäkringsföretag vars moderföretag är ett försäkringsholding-

företag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt

holdingföretag med huvudkontor inom EES.

Regeringens bedömning

Övriga regler i Solvens II-direktivet om tillämpningsområdet för grupptillsyn kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Fullständig grupptillsyn

Genom ändringsdirektivet justeras reglerna i Solvens II-direktivet om de fall då grupptillsyn ska utövas. Genom justeringen förtydligas att medlemsstaterna ska säkerställa att grupptillsyn tillämpas när en grupp omfattar vissa angivna företag (artikel 213.2 i Solvens II-direktivet).

Reglerna i Solvens II-direktivet om fall då grupptillsyn ska utövas har i svensk rätt genomförts genom en bestämmelse i försäkringsrörelselagen (19 kap. 2 §, se även prop. 2015/16:9 s. 404–409 och 619–620). Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen bör justeras så att den fullt ut

stämmer överens med Solvens II-direktivet. Bestämmelsen bör även justeras med hänsyn till nya och ändrade definitioner som föreslås (se avsnitt 12.1.1).

Fullständig grupptillsyn bör därmed utövas om en grupp omfattar försäkringsföretag med ägarintresse i åtminstone ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland. Sådan grupptillsyn bör också utövas om en grupp omfattar försäkringsföretag vars moderföretag är ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES.

Tillämpningsområdet

Genom ändringsdirektivet ändras reglerna i Solvens II-direktivet om grupptillsynens tillämpningsområde (artikel 214.1 i Solvens II-direktivet). Grupptillsynen ska i sig inte innebära krav på tillsynsmyndigheterna om att utföra tillsynsuppgifter i fråga om enskilda försäkringsföretag i tredjeland, enskilda återförsäkringsföretag i tredjeland eller enskilda försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet. Ett utövande av grupptillsyn får dock, för att säkerställa efterlevnad av direktivet, innebära direkt tillsyn och utövande av tillsynsbefogenheter över försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag av en tillsynsmyndighet.

Vid genomförandet i svensk rätt av Solvens II-direktivet gjordes bedömningen att det i direktivet (artikel 214.1) är fråga om ett klargörande av att utövande av grupptillsyn inte innebär att tillsyn ska utövas över vissa moderföretag som inte har huvudkontor inom EES samt vissa moderföretag som inte är försäkringsföretag och att så är fallet utan att det behöver anges särskilt i lag (se prop. 2015/16:9 s.405). Denna bedömning bör gälla även i fråga om den nya lydelsen av Solvens II-direktivet.

Genom ändringsdirektivet införs ytterligare regler i Solvens II-direktivet om tillämpningsområdet för grupptillsyn. Utan att det påverkar tillämpningen av reglerna om undantag, ska omfattningen av den grupp som omfattas av grupptillsyn fastställas i enlighet med reglerna om vad som avses som en grupp (artikel 214.4 första stycket i Solvens II-direktivet). En tillsynsmyndighet ska även få fatta beslut som leder till att grupptillsyn ska utövas över två eller flera företag för att utvidga omfattningen av en grupp (artikel 214.4 tredje stycket i Solvens II-direktivet). Dessa nya regler bör tillgodoses dels genom gällande bestämmelser i försäkringsrörelselagen om företag som ingår i en grupp (19 kap. 1 §) och fall då grupptillsyn ska utövas (19 kap. 2 §), dels förslaget att Finansinspektionen i vissa fall ska få fatta beslut som leder till att grupptillsyn ska utövas (se avsnitt 12.1.2). De nya reglerna i Solvens II-direktivet (artikel 214.4 första och tredje styckena) kräver därmed inte några ytterligare lagstiftningsåtgärder.

När det gäller sammansatta grupper (artikel 214.4 andra stycket i Solvens II-direktivet), se avsnitt 12.1.8.

12.1.5Nya krav för försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag

Regeringens förslag

I en grupp med ett försäkringsföretag vars moderföretag är ett försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES som omfattas av fullständig grupptillsyn, ska holdingföretaget säkerställa att gruppens interna arrangemang och ansvarsfördelning uppfyller vissa krav och att organisationsstrukturen för gruppen inte motverkar eller hindrar en ändamålsenlig tillsyn.

Om ett försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag inte uppfyller kraven ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, få förelägga holdingföretaget att vidta åtgärder.

Finansinspektionen ska bara under exceptionella omständigheter få besluta om ett föreläggande som rör organisationsstrukturen. Inspektionen ska ge Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och berörda behöriga myndigheter tillfälle att yttra sig innan inspektionen fattar ett sådant beslut.

Om holdingföretaget är ett blandat finansiellt holdingföretag ska Finansinspektionen särskilt beakta effekterna på det finansiella konglomeratet som helhet och på dess anknutna reglerade företag.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens förslag.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Genom ändringsdirektivet införs regler i Solvens II-direktivet om hinder för grupptillsyn. De tar sikte på grupper med försäkringsföretag vilkas moderföretag är ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES (se 19 kap. 2 § andra stycket 2 FRL). Det gäller krav dels om en grupps interna arrangemang och ansvarsfördelning, dels om organisationsstrukturen för en grupp.

När det gäller en grupps interna arrangemang och ansvarsfördelning ska holdingföretaget säkerställa att dessa är tillräckliga för att uppfylla kraven för grupptillsyn och i synnerhet är ändamålsenliga när det gäller att samordna alla dotterföretag till holdingföretaget, inbegripet när så krävs genom en lämplig fördelning av arbetsuppgifter mellan dessa företag, för att förebygga eller hantera konflikter inom gruppen och se till att de styrdokument på gruppnivå som har fastställts av holdingföretaget följs i hela gruppen (artikel 213b.1 a i Solvens II-direktivet). Beträffande organisationsstrukturen för en grupp ska holdingföretaget säkerställa att den inte motverkar och inte på annat sätt hindrar en ändamålsenlig tillsyn över gruppen och dess försäkringsdotter- och återförsäkringsdotterföretag,

med särskilt beaktande av holdingföretagets placering inom en grupp med flera nivåer, aktieägarstrukturen och den roll som holdingföretaget har inom gruppen (artikel 213b.1 b i Solvens II-direktivet).

Genom ändringsdirektivet införs också regler för det fall ett holdingföretag inte uppfyller kraven för en grupps interna arrangemang och ansvarsfördelning eller för organisationsstrukturen för en grupp (artikel 213b.2 i Solvens II-direktivet). Om kraven för en grupps interna arrangemang och ansvarsfördelning inte uppfylls ska grupptillsynsmyndigheten ha befogenhet att kräva att holdingföretaget ändrar de interna arrangemangen och ansvarsfördelningen inom gruppen. Om i stället kraven för organisationsstrukturen för en grupp inte uppfylls ska holdingföretaget kunna bli föremål för lämpliga tillsynsåtgärder från grupptillsynsmyndigheten i syfte att säkerställa eller, i tillämpliga fall, återställa kontinuiteten och integriteten i grupptillsynen och efterlevnaden av kraven för den. I synnerhet ska medlemsstaterna säkerställa att tillsynsmyndigheterna, när de agerar grupptillsynsmyndighet, har befogenhet att kräva att ett holdingföretag organiserar gruppen på ett sätt som gör det möjligt för den berörda tillsynsmyndigheten att utöva en ändamålsenlig grupptillsyn. Tillsynsmyndigheterna ska bara utöva denna befogenhet under exceptionella omständigheter och efter samråd med Eiopa och, i tillämpliga fall, övriga berörda behöriga myndigheter, och ge holdingföretaget en motivering till detta.

Om grupptillsynsmyndigheten har fastställt att det finns hinder för grupptillsynen, ska försäkringsholdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget bli föremål för lämpliga tillsynsåtgärder i syfte att säkerställa eller, i tillämpliga fall, återställa kontinuiteten och integriteten i grupptillsynen och säkerställa att kraven uppfylls. När det gäller ett blandat finansiellt holdingföretag ska tillsynsåtgärderna särskilt beakta effekterna på det finansiella konglomeratet som helhet samt på dess anknutna reglerade företag (artikel 258.2a i Solvens II-direktivet).

Motsvarande bestämmelser om en grupps interna arrangemang och ansvarsfördelning och organisationsstruktur bör tas in i försäkringsrörelselagen. I enlighet med Solvens II-direktivet bör detta säkerställas av ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. Detta bör dock bara gälla för grupper med försäkringsföretag vars moderföretag är ett sådant holdingföretag med huvudkontor inom EES och som ska omfattas av fullständig grupptillsyn. Finansinspektionen bör även få möjlighet att ingripa om ett holdingföretag inte uppfyller kraven för en grupps interna arrangemang och ansvarsfördelning organisationsstruktur. I försäkringsrörelselagen bör förfarandet för ett ingripande regleras och det anges vad Finansinspektionen särskilt ska beakta.

När det gäller ingripande mot ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, se avsnitt 12.7.2.

12.1.6Särskilda grupper

Regeringens förslag

Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, få förelägga företag som är knutna till varandra genom ett sådant förhållande som avses i EU:s redovisningsdirektiv eller som anses ha gemensam ledning att vidta åtgärder för att säkerställa eller återställa en ändamålsenlig grupptillsyn och att kraven uppfylls.

Finansinspektionen ska få kräva att det i gruppen etableras ett företag inom EES. Ett företag som har etableras efter krav från Finansinspektionen ska ansvara för att kraven för grupptillsyn följs.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens förslag.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Genom införs i Solvens II-direktivet regler om att grupptillsynsmyndigheten i fråga om vissa grupper ska ha särskilda befogenheter för att säkerställa grupptillsynen (artikel 213b.3 i Solvens II-direktivet).

Om en grupp omfattas av fullständig grupptillsyn och det i gruppen finns företag som är knutna till varandra genom ett sådant förhållande som avses i artikel 22.7 i redovisningsdirektivet och deras anknutna företag, eller som identifieras på grundval av artikel 212.3 i Solvens II-direktivet (se avsnitt 12.1.2), och organisationsstrukturen för gruppen är sådan att den motverkar eller hindrar en ändamålsenlig tillsyn över gruppen eller hindrar gruppen från att följa bestämmelserna om grupptillsyn, ska gruppen bli föremål för lämpliga tillsynsåtgärder för att säkerställa eller, i tillämpliga fall, återställa kontinuiteten och integriteten i grupptillsynen och att kraven som gäller vid grupptillsynen följs. I synnerhet ska medlemsstaterna säkerställa att en tillsynsmyndighet, när myndigheten agerar grupptillsynsmyndighet, har befogenhet att kräva etablering av ett försäkringsholdingbolag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i unionen, eller etablering av ett företag i unionen som genom centraliserad samordning i praktiken utövar ett dominerande inflytande över de beslut, inbegripet finansiella beslut, som fattas av de försäkrings- eller återförsäkringsföretag som ingår i gruppen. I sådana fall ska försäkringsholdingbolaget, det blandade finansiella holdingföretaget eller det företag som i praktiken utövar centraliserad samordning ansvara för att kraven för grupptillsyn följs.

Motsvarande bestämmelser bör tas in i försäkringsrörelselagen. Finansinspektionen bör därmed, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, få förelägga företag i sådana grupper att vidta åtgärder för att säkerställa eller återställa kontinuiteten och integriteten i grupptillsynen och att gruppen uppfyller kraven för en sådan tillsyn. Detta bör, i enlighet med Solvens II-

direktivet, gälla om gruppens organisationsstruktur motverkar eller hindrar en ändamålsenlig grupptillsyn, vilket inbegriper att kräva etablering av ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett företag inom EES som genom centraliserad samordning i praktiken utövar ett bestämmande inflytande över beslut, inbegripet finansiella beslut. Om ett sådant företag etableras bör det företaget ansvara för att kraven för grupptillsyn följs.

12.1.7Undantag från grupptillsyn

Regeringens förslag

Vid en bedömning av om ett företag är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptillsynen ska Finansinspektionen säkerställa att 1. företaget är litet sett till totala tillgångar och försäkringstekniska

avsättningar i förhållande till andra företag i gruppen och gruppen

som helhet 2. ett beslut om att inte beakta företaget inte har någon väsentlig

inverkan på solvensen på gruppnivå 3. de kvalitativa och kvantitativa riskerna, inbegripet risker som härrör

från transaktioner inom gruppen, som företaget utgör eller kan

utgöra för hela gruppen är oväsentliga.

Finansinspektionen ska bara under exceptionella omständigheter få besluta att inte beakta ett eller flera företag om det leder till att gruppen inte omfattas av grupptillsyn. Finansinspektionen ska ge Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och berörda behöriga myndigheter tillfälle att yttra sig innan inspektionen fattar ett sådant beslut och informera om beslutet och om skälen för det. Finansinspektionen ska minst årligen bedöma om det fortfarande finns skäl för ett sådant beslut. Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och berörda behöriga myndigheter om inspektionen ändrar ett beslut.

Om ett beslut om undantag rör det yttersta moderföretaget i en grupp, ska Finansinspektionen bedöma hur gruppens solvenssituation påverkas av att grupptillsyn kommer att utövas på nivån för ett mellanliggande företag med ägarintresse. Ett sådant moderföretag ska inte få undantas om det skulle leda till en väsentlig förbättring av gruppens solvenssituation. Innan Finansinspektionen fattar ett sådant beslut, ska inspektionen ge berörda behöriga myndigheter tillfälle att yttra sig.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens förslag.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Företag som är av ringa betydelse

Finansinspektionen får, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, i vissa fall besluta om att, helt eller delvis, inte beakta ett företag i en grupp vid grupptillsynen. Det gäller bl.a. om företaget är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptillsynen (19 kap. 11 § första stycket 2 FRL).

Genom ändringsdirektivet införs regler i Solvens II-direktivet om grupptillsynsmyndighetens bedömning av om ett företag är av ringa betydelse (artikel 214.2 i Solvens II-direktivet). Vid en sådan bedömning ska grupptillsynsmyndigheten säkerställa att företaget är litet sett till totala tillgångar och försäkringstekniska avsättningar i förhållande till andra företag i gruppen och gruppen som helhet, att ett undantagande av företaget från grupptillsyn inte skulle ha någon väsentlig inverkan på solvensen på gruppnivå och att de kvalitativa och kvantitativa risker, inbegripet risker som härrör från transaktioner inom gruppen, som företaget utgör eller kan utgöra för hela gruppen är oväsentliga.

En motsvarande bestämmelse bör tas in i försäkringsrörelselagen. Bestämmelsen bör, som gäller för ett beslut om att inte beakta ett företag, bara gälla när Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet (se 19 kap. 11 § första stycket FRL).

Om ett beslut leder till att grupptillsyn inte ska utövas

I vissa fall kan ett beslut om att inte beakta ett eller flera företag leda till att grupptillsyn inte alls ska utövas över gruppen. Genom ändringsdirektivet införs en begränsning i Solvens II-direktivet enligt vilken ett sådant beslut bara får fattas under exceptionella omständigheter (artikel 214.3 första stycket i Solvens II-direktivet). I dessa fall gäller även krav på samråd med och information till berörda myndigheter. Dessutom ska ett beslut regelbundet omprövas.

Motsvarande bestämmelser bör tas in i försäkringsrörelselagen. Finansinspektionen bör därmed bara under exceptionella omständigheter få besluta att inte beakta ett eller flera företetag om det leder till att gruppen inte ska omfattas av grupptillsyn. Detta bör gälla oavsett skäl för att inte beakta företaget, dvs. att det finns rättsliga hinder mot överförande av information från tredjeland, att företaget är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med tillsynen eller att det skulle vara olämpligt eller är vilseledande att låta företaget omfattas av grupptillsynen (19 kap. 11 § första stycket FRL). I enlighet med Solvens II-direktivet bör detta inte gälla för den grupptillsyn som ska utövas över försäkringsföretag vars moderföretag är ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet, dvs. de fall av begränsad grupptillsyn som bara avser tillsyn över transaktioner med försäkringsföretaget och försäkringsholdingföretaget med blandad verksamhet och dess andra anknutna företag (se 19 kap. 2 § fjärde stycket och 41 § FRL).

Det bör även, också i enlighet med Solvens II-direktivet, tas in bestämmelser om samarbetet mellan Finansinspektionen och andra myndigheter och om att inspektionen ska utvärdera tidigare beslut. Finansinspektionen bör därmed ge Eiopa och berörda behöriga myndigheter möjlighet att yttra sig innan inspektionen fattar ett beslut. Inspektionen bör 314 informera dessa myndigheter om ett beslut och om skälen för det.

Finansinspektionen bör minst årligen bedöma om det fortfarande finns skäl för ett beslut. Om så inte är fallet, dvs. att ett beslut om att undanta ett företag inte längre bör gälla, bör Finansinspektionen underrätta Eiopa och berörda behöriga myndigheter om att inspektionen kommer att utöva grupptillsyn över gruppen.

Vissa moderföretag

Genom ändringsdirektivet införs även krav i Solvens II-direktivet som gäller för ett beslut att inte beakta vissa moderföretag (artikel 214.3 andra stycket i Solvens II-direktivet). Det handlar om beslut som rör ett moderföretag med det yttersta ägarintresset i en grupp.

Motsvarande bestämmelser bör tas in i försäkringsrörelselagen. Det aktuella moderföretaget bör dock vara det yttersta moderföretaget i en grupp och inte ett moderföretag med det yttersta ägarintresset (jfr de svenska och engelska språkversionerna av artikel 214.3 andra stycket i Solvens II-direktivet, se även avsnitt 12.4.1). Finansinspektionen bör därmed om ett beslut rör det yttersta moderföretaget i en grupp bedöma hur gruppens solvenssituation påverkas av att grupptillsyn kommer att utövas på nivån för ett mellanliggande företag med ägarintresse. Detta bör, i enlighet med Solvens II-direktivet, bara gälla de fall ett sådant moderföretag bedöms vara av ringa betydelse för grupptillsynen (se 19 kap. 11 § första stycket 2 FRL).

Finansinspektionen bör inte få undanta det yttersta moderföretaget i en grupp om det skulle leda till en väsentlig förbättring av gruppens solvenssituation. Vidare bör Finansinspektionen ge Eiopa och berörda behöriga myndigheter tillfälle att yttra sig innan inspektionen fattar ett beslut.

12.1.8Sammansatta grupper

Regeringens förslag

Om en grupp som omfattas av grupptillsyn har identifierats som en grupp efter ett beslut av Finansinspektionen och om ett moderföretag eller dotterföretag i den gruppen också är ett företag med det yttersta ägarintresset i en annan grupp, ska den andra gruppen anses ingå i den grupp som har identifierats som en grupp efter ett beslut av inspektionen.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i sak överens med regeringens förslag, men har en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Finansinspektionen anser att bestämmelsen bör ges en mer direktivnära lydelse.

Skälen för regeringens förslag

I avsnitt 12.1.2 föreslås att Finansinspektionen ska få fatta vissa beslut som leder till att grupptillsyn ska utövas. Det gäller om bl.a. om ett företag i praktiken utövar ett bestämmande inflytande över ett annat företag eller om två eller flera företag anses stå under gemensam ledning. Ett sådant företag kan i sig vara t.ex. ett företag med ägarintresse och i och med det ingå i en grupp enligt 19 kap. 1 § första stycket 1 försäkringsrörelselagen.

Genom ändringsdirektivet införs regler i Solvens II-direktivet om hur denna typ av sammansatta grupper ska hanteras (artikel 214.4 andra stycket i Solvens II-direktivet). Om en grupp som omfattas av grupptillsyn har identifierats som en grupp efter ett särskilt beslut av en tillsynsmyndighet och om ett moderföretag eller dotterföretag i den gruppen också är ett företag med det yttersta ägarintresset i en annan grupp, ska den andra gruppen anses ingå i den grupp som har identifierats genom det särskilda beslutet.

En motsvarande bestämmelse bör tas in i försäkringsrörelselagen. Regeringen instämmer med Finansinspektionen att bestämmelsen i lagen i huvudsak bör ha samma lydelse som i Solvens II-direktivet. Därmed bör följande gälla. Om en grupp som omfattas av grupptillsyn enligt 19 kap. 2 § andra eller tredje stycket försäkringsrörelselagen har identifierats som en grupp efter ett beslut av Finansinspektionen och om ett moderföretag eller dotterföretag i den gruppen också är ett företag med det yttersta ägarintresset i en annan grupp, ska den andra gruppen anses ingå i den första gruppen.

12.2Gruppsolvens

12.2.1Proportionella andelar och avdrag för dubbelräkning

Regeringens förslag

När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen besluta vilken proportionell andel av ett anknutet företag som ska beaktas vid beräkningen av den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet om en tillsynsmyndighet har bedömt att två eller flera försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare ska utgöra en grupp.

Om Finansinspektionen eller en behörig myndighet bedömer att poster i ett anknutet företag inte kan göras tillgängliga för övriga företag i gruppen ska det göras avdrag för sådana poster vid beräkningen av den gruppbaserade kapitalbasen.

Regeringens bedömning

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med stöd av befintliga bemyndiganden meddela föreskrifter om 1. proportionellt beaktande av andelar vid beräkningen av den grupp-

baserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet 2. avdrag för dubbelräkning vid beräkningen av den gruppbaserade

kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet.

Utredningens förslag och bedömning

Förslaget och bedömningen från utredningen stämmer i huvudsak överens med regeringens förslag och bedömning. Enligt utredningens förslag ska ändringarna i reglerna i Solvens II-direktivet om innehav i anknutna företag inom andra finansiella sektorer i genomföras i lag.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Finansinspektionen anser att reglerna i Solvens II-direktivet om innehav i anknutna företag inom andra finansiella sektorer bör genomföras i myndighetens föreskrifter.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Proportionellt beaktande av andelar

Den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet, dvs. gruppsolvensen, ska beräknas med konsolideringsmetoden (metod 1) eller sammanläggnings- och avräkningsmetoden (metod 2) eller en kombination av dessa metoder (19 kap. 17 § FRL). Oavsett metod ska hänsyn tas till den proportionella andel som ett företag med ägarintresse innehar i anknutna företag. Enligt konsolideringsmetoden ska den proportionella andelen vara de procentandelar som tillämpats vid upprättandet av den sammanställda redovisningen. Om sammanläggningsoch avräkningsmetoden används är i stället den proportionella andelen den andel av det tecknade bolagskapitalet som direkt eller indirekt innehas av företaget med ägarintresse. Om särskilda skäl talar för det, får innehav och ägarintressen beaktas till en annan andel (se artikel 221.1 i Solvens IIdirektivet).

Bestämmelser om proportionella andelar finns i försäkringsrörelselagen (19 kap. 18 och 19 §§) och i Finansinspektionen föreskrifter (13 kap. 3 § Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd [FFFS 2015:8] om försäkringsrörelse).

Genom ändringsdirektivet införs ett undantag för bestämmande av den proportionella andelen för vissa typer av anknutna företag. Om det anknutna företaget är t.ex. ett kreditinstitut eller ett tjänstepensionsföretag (artikel 228.1 i Solvens II-direktivet), ska med proportionell andel avses den andel av det tecknade bolagskapitalet som direkt eller indirekt innehas av företaget med ägarintresse i det anknutna företaget (artikel 221.1a i Solvens II-direktivet).

Vid genomförandet av Solvens II-direktivet gjordes bedömningen att principen om proportionellt beaktande av innehav bör anges i försäkringsrörelselagen medan det mer detaljerade reglerna i direktivet bör genomföras genom myndighetsföreskrifter (se prop. 2015/16:9 s. 425, se även 19 kap. 18 § och 104 § 1 FRL). Regeringen anser, i likhet med Finansinspektionen och till skillnad från utredningen, att det bör gälla även i fråga om det nya undantaget i Solvens II-direktivet vid bestämmande av den proportionella andelen för vissa typer av anknutna företag (artikel 221.1a i Solvens II-direktivet). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med stöd av befintligt bemyndigande i försäkringsrörelse- 317

lagen (19 kap. 104 § 1) meddela föreskrifter om hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet ska beräknas, vilket inbegriper proportionellt beaktande av andelar.

I vissa fall ska en grupptillsynsmyndighet fatta ett särskilt beslut om vilken andel som ska beaktas. Det gäller t.ex. om det inte finns kapitalbindningar mellan vissa av företagen i en grupp (artikel 221.2 a i Solvens II-direktivet). Genom ändringsdirektivet görs ett tillägg i Solvens II-direktivet om att detta även ska gälla om en tillsynsmyndighet har ansett att två eller flera försäkrings- eller återförsäkringsföretag utgör en grupp eftersom de har en gemensam ledning (artikel 221.2 d i Solvens II-direktivet).

En motsvarande bestämmelse bör tas in i försäkringsrörelselagen. I enlighet med den bedömning som gjordes vid genomförandet i svensk rätt av Solvens II-direktivet bör detta gälla även då en annan tillsynsmyndighet än Finansinspektionen, dvs. en behörig myndighet i ett annat land inom EES, har fattat ett beslut med stöd av nationella bestämmelser i det landet som genomför artikel 212.2 i Solvens II-direktivet (prop. 2015/16:9 s. 424–426).

Dubbelräkning

I Solvens II-direktivet finns regler om eliminering av dubbelräkning av poster i kapitalbasen (artikel 222). Först och främst gäller ett förbud mot att beakta kapitalbasposter två gånger vid beräkningen av den gruppbaserade kapitalbasen. Det finns också regler om vilka avdrag som ska göras vid beräkningen av gruppsolvensen. Det gäller bl.a. hur vissa kapitalbasposter t.ex. överskottsmedel, s.k. surplus funds, i företag som det överordnade företaget har ett ägarintresse i ska hanteras.

Bestämmelser om eliminering av dubbelräkning finns i försäkringsrörelselagen (19 kap. 20 §) och i Finansinspektionens föreskrifter (13 kap. 4–7 §§ Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om försäkringsrörelse).

Genom ändringsdirektivet justeras reglerna i Solvens II-direktivet om eliminering av dubbelräkning. Genom ändringarna förtydligas att summan av vissa poster i kapitalbasen inte får överstiga det anknutna företagets bidrag till solvenskapitalkravet på gruppnivå (artikel 222.4 i Solvens IIdirektivet). Det förtydligas även att, oavsett vilken metod som används, en kapitalbaspost som emitterats av ett företag med ägarintresse inte ska anses vara fri från belastningar om återbetalning av posten inte kan vägras dess innehavare när ett anknutet försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som är ett dotterföretag träder i likvidation (artikel 222.6 i Solvens IIdirektivet).

Vid genomförandet i svensk rätt av Solvens II-direktivet gjordes bedömningen att en allmän bestämmelse om avdrag vid beräkning av den gruppbaserade kapitalbasen bör finnas i lag medan andra delar av reglerna i Solvens II-direktivet bör genomföras genom myndighetsföreskrifter (se prop. 2015/16:9 s. 426, se även 19 kap. 20 § och 104 § 1 FRL). I enlighet med tidigare bedömning bör de aktuella ändringarna genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med stöd av befintligt bemyndigande i försäkringsrörelselagen (19 kap. 104 § 1) meddela föreskrifter om hur den

gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet ska beräknas, vilket inbegriper vissa avdrag vid beräkning av den gruppbaserade kapitalbasen.

Det bör dock förtydligas i försäkringsrörelselagen att avdrag ska göras för poster i anknutna företag som inte kan göras tillgängliga för övriga företag i gruppen.

12.2.2Vissa typer av företag och om information saknas

Regeringens bedömning

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med stöd

av befintliga bemyndiganden meddela föreskrifter om

1. hanteringen av mellanliggande holdingföretag och vissa anknutna

företag inom andra finansiella sektorer vid beräkningen av den

gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapital-

kravet

2. hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvens-

kapitalkravet ska beräknas om Finansinspektionen saknar

nödvändig information.

Utredningens bedömning

Bedömningen från utredningen stämmer överens med regeringens bedömning.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning

Mellanliggande holdingföretag och anknutna företag inom andra

finansiella sektorer

Genom ändringsdirektivet justeras reglerna i Solvens II-direktivet om hur innehav i vissa typer av företag ska hanteras vid beräkningen av solvens på gruppnivå. Det gäller hanteringen av dels mellanliggande holdingföretag (artikel 226 i Solvens II-direktivet), dels anknutna företag inom andra finansiella sektorer (artikel 228 i Solvens II-direktivet).

Vid genomförandet i svensk rätt av Solvens II-direktivet gjordes bedömningen att dessa regler bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag (prop. 2015/16:9 s. 423–424 och 427–428). Detta bör fortsatt gälla. Även ändringarna i Solvens II-direktivet som rör mellanliggande holdingföretag och anknutna företag inom andra finansiella sektorer bör därmed genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med stöd av befintligt bemyndigande i försäkringsrörelselagen (19 kap. 104 § 1) meddela föreskrifter om hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet ska beräknas, vilket inbegriper hanteringen av mellanliggande holdingföretag och vissa anknutna företag inom andra finansiella sektorer.

Om nödvändig information saknas

I Solvens II-direktivet finns regler om de fall en tillsynsmyndighet inte har tillgång till information som behövs för att beräkna den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet (artikel 229). Om en tillsynsmyndighet inte har tillgång till den information som är nödvändig för att beräkna solvensen på gruppnivå för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och som rör ett anknutet företag med huvudkontor i en medlemsstat eller i tredjeland, ska företagets bokförda värde i företaget med ägarintresse dras av från de poster i kapitalbasen som får medräknas vid bestämningen av solvensen på gruppnivå.

Genom ändringsdirektivet införs ytterligare regler i Solvens IIdirektivet för de fall en tillsynsmyndighet inte har tillgång till information som behövs för att beräkna den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet. Ett avdrag ska därmed inte göras om det skulle förbättra gruppens solvenssituation jämfört med situationen om företaget fortsatt tas med i beräkningen av solvensen på gruppnivå (artikel 229 tredje stycket i Solvens II-direktivet).

Vid genomförandet i svensk rätt av Solvens II-direktivet gjordes bedömningen att de nu aktuella reglerna i Solvens II-direktivet bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag (prop. 2015/16:9 s. 427–428). Detta bör fortsatt gälla. Även tillägget i Solvens II-direktivet om de fall en tillsynsmyndighet saknar nödvändig information bör därmed genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med stöd av befintligt bemyndigande i försäkringsrörelselagen (19 kap. 104 § 1) meddela föreskrifter om hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet ska beräknas, vilket inbegriper hur dessa ska beräknas om Finansinspektionen saknar nödvändig information.

12.2.3Metoder för beräkningen av solvensen på gruppnivå

Regeringens förslag

Det ska införas grundläggande bestämmelser i försäkringsrörelselagen om de olika metoderna för att beräkna den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet.

De nuvarande bestämmelserna om konsolideringsmetoden (metod 1) ska justeras med anledning av den nya definitionen företag med ägarintresse och den nya innebörden av uttrycket sammanställda data.

Regeringens bedömning

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med stöd av befintliga bemyndiganden meddela föreskrifter om de olika metoderna för att för att beräkna den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet.

De nya reglerna i Solvens II-direktivet om kapitaltillägg tillgodoses genom gällande rätt och kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

Utredningens förslag och bedömning

Förslaget och bedömningen från utredningen stämmer i huvudsak överens med regeringens förslag, men har en annan lagteknisk utformning. Utredningen lämnar inte något förslag om att bestämmelserna om konsolideringsmetoden ska justeras med anledning av den nya definitionen företag med ägarintresse och den nya innebörden av uttrycket sammanställda data. Utredningen föreslår att det även ska införas nya bestämmelser om kapitaltillägg.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Finansinspektionen anser att det bör tydliggöras att konsolideringsmetoden kan användas även om det inte har upprättats en koncernredovisning. Inspektionen påpekar att innebörden av uttrycket sammanställda data ändras genom ändringsdirektivet och att motsvarande ändring bör göras i försäkringsrörelselagen. När det gäller en kombination av metod 1 och 2 anser inspektionen att ytterligare regler i Solvens IIdirektivet bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Vidare framför Finansinspektionen att bestämmelsen i försäkringsrörelselagen om en ansökan om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp bör justeras ytterligare med anledning av att det i den lagen föreslås en definition av företag med ägarintresse. Det bör också tydliggöras att en ansökan om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen ska göras gemensamt. Inspektionen påpekar att, när det gäller en kombination av metoderna, bör det tydliggöras att en ansökan om tillstånd att beräkna det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EESförsäkringsgivare i gruppen med en intern modell också gälla anknutna företag till ett blandat finansiellt holdingföretag. Slutligen anser inspektionen att de nya bestämmelserna om kapitaltillägg som utredningen föreslår bör ses över så att de inte överlappar gällande bestämmelser om kapitaltillägg.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Två huvudsakliga metoder – grundläggande bestämmelser i lag

I Solvens II-direktivet finns det två olika metoder för att beräkna solvensen på gruppnivå (se 19 kap. 17 kap. FRL). Dessa metoder är konsolideringsmetoden (metod 1) och avräknings- och sammanläggningsmetoden (metod 2). I försäkringsrörelselagen benämns dock metod 2 som sammanläggnings- och avräkningsmetoden (se prop. 2015/16:9 s. 422, se även prop. 2005/06:45 s. 127).

Enligt Solvens II-direktivet är konsolideringsmetoden huvudmetod (artikel 230). Huvudregeln är således konsolideringsmetoden ska användas för att beräkna den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet för en grupp (se 19 kap. 17 § första stycket FRL). En grupp kan få tillstånd av grupptillsynsmyndigheten att använda metod 2, dvs. sammanläggnings- och avräkningsmetoden (19 kap. 17 § 321

andra stycket FRL). Metoderna kan också användas i kombination med varandra. Även detta kräver särskilt tillstånd från grupptillsynsmyndigheten (19 kap. 17 § andra stycket FRL).

De två metoderna har olika utgångslägen. Konsolideringsmetoden utgår från en sammanställd redovisning, t.ex. en koncernredovisning. Gruppsolvensen utgörs enligt konsolideringsmetoden av skillnaden mellan den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet (artikel 230 i Solvens II-direktivet). Sammanläggnings- och avräkningsmetoden utgår i stället från den redovisning som har upprättas av de enskilda företag som ingår i gruppen, dvs. flera olika redovisningar som upprättats var för sig. Kapitalbas och kapitalkrav för gruppens företag läggs därefter samman med vissa justeringar, t.ex. för att undvika en dubbelräkning av vissa kapitalbasposter, varvid en sammanlagd kapitalbas och solvenskapitalkrav för gruppen beräknas (artikel 233 i Solvens II-direktivet).

Genom ändringsdirektivet ändras reglerna i Solvens II-direktivet om beräkningen av solvensen på gruppnivå. Det gäller såväl konsolideringsmetoden som sammanläggnings- och avräkningsmetoden (artiklarna 230 och 233).

Vid genomförandet i svensk rätt av Solvens II-direktivet gjordes en bedömning i huvudsak enligt följande. De grundläggande reglerna i Solvens II-direktivet om gruppsolvens bör genomföras i lag. I försäkringsrörelselagen bör det därför införas bestämmelser om val av metod för solvensberäkningen och vissa andra utgångspunkter för beräkningen. I Solvens II-direktivet är reglerna om gruppsolvens dock delvis av detaljerad art. De delar av regelverket som utgörs av regler om beräkning av kapitalbas och kapitalkrav bör, med vissa undantag, inte införas i lag. De lämpar sig i stället för att genomföras genom myndighetsföreskrifter. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därmed få meddela föreskrifter om beräkning av kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå (prop. 2015/16:9 s. 421). I huvudsak bör detta gälla också för de ändringar i dessa regler i Solvens II-direktivet som görs genom ändringsdirektivet.

När det gäller de huvudsakliga metoderna för att beräkna den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet, dvs. konsolideringsmetoden och sammanläggnings- och avräkningsmetoden, bör dock vissa grundläggande bestämmelser om metoderna tas in i försäkringsrörelselagen (artiklarna 230 och 233 i Solvens II-direktivet). Detsamma bör gälla för möjligheten att använda en kombination av metoderna (artikel 233a), se nedan.

Konsolideringsmetoden

När det gäller konsolideringsmetoden bör det tas i en bestämmelse i försäkringsrörelselagen om att solvensen på gruppnivå enligt den metoden bör beräknas med utgångspunkt i den sammanställda redovisningen. För ett försäkringsföretag med ägarintresse bör solvensen på gruppnivå utgöra skillnaden mellan den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet.

Det är, som Finansinspektionen framför, inte ett krav att koncernredovisning har upprättats för att det ska vara möjligt att använda metoden. Konsolideringsmetoden får därmed användas även om en koncernredovis-

ning inte finns, t.ex. om det finns en motsvarande sammanställning upprättad enligt metodiken för hur en koncernredovisning ska upprättas (se 13 kap. 15 § Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd [FFFS 2015:8] om försäkringsrörelse).

I enlighet med Solvens II-direktivet bör det som gäller för en beräkning av kapitalbasen för ett enskilt företag gälla också för beräkningen av den gruppbaserade kapitalbasen (se artikel 230.1 första, andra och fjärde styckena).

Genom ändringsdirektivet ändras innebörden av uttrycket sammanställda data på det sätt att sådana anknutna företag som är t.ex. kreditinstitut eller tjänstepensionsföretag, dvs. de företag som anges i artikel 228.1 i Solvens II-direktivet, inte längre ska omfattas. Denna ändring bör, som Finansinspektionen påpekar, få genomslag i försäkringsrörelselagen. Detta gäller dock bara för den del av den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet som beräknas utifrån sammanställda data vid användning av konsolideringsmetoden (metod 1) (se 19 kap. 21, 23 och 23 a §§ FRL).

De mer detaljerade reglerna i Solvens II-direktivet om beräkningen, bl.a. hanteringen av anknutna företag (artikel 230.1 andra och tredje styckena) bör lämpligen genomföras i svensk rätt i föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med stöd av befintligt bemyndigande i försäkringsrörelselagen (19 kap. 104 § 1) meddela föreskrifter om hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet ska beräknas, vilket inbegriper beräkningar enligt konsolideringsmetoden.

När det gäller en ansökan om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp bör den nuvarande bestämmelsen i försäkringsrörelselagen (19 kap. 23 a §), som Finansinspektionen föreslår, justeras med anledning av förslaget att införa en definition av företag med ägarintresse (se avsnitt 12.1.1). Det bör även, som Finansinspektionen efterfrågar, tydliggöras att en ansökan om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen ska göras gemensamt.

I försäkringsrörelselagen finns det en bestämmelse om minsta värdet av det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå när konsolideringsmetoden används (19 kap. 22 §). Den bestämmelsen beaktar dock bara minimikapitalkrav för försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare. Det gäller dels minimikapitalkravet för ett försäkringsföretag med ägarintresse, dels den proportionella andelen av minimikapitalkravet för anknutna försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare. I och med ändringsdirektivet ska även motsvarande lokala kapitalkrav för försäkringsgivare från tredjeland beaktas (artikel 230.2 andra stycket c i Solvens II-direktivet). En bestämmelse om detta bör tas in i försäkringsrörelselagen. Det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå, beräknat utifrån sammanställda data, ska därmed minst uppgå till summan av minimikapitalkraven för försäkringsföretag med ägarintresse, den proportionella andelen av minimikapitalkravet för anknutna försäkringsföretag och EESförsäkringsgivare och den proportionella andel av lokala kapitalkrav under vilka auktorisationen skulle återkallas för anknutna försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland. I enlighet med Solvens II-direktivet bör det även tas in en bestämmelse i försäkringsrörelselagen om att 323

beräkningen av de kapitalbasmedel, dvs. poster, som får medräknas för täckning av solvenskapitalkravet och av solvenskapitalkravet på gruppnivå ska ske med utgångspunkt i sammanställda data (artikel 230.1 fjärde stycket). Vid beräkningen ska, i enlighet med direktivet, innehav i sådana anknutna företag som avses i artikel 228.1 i Solvens II-direktivet (t.ex. kreditinstitut eller tjänstepensionsföretag) inte beaktas (artikel 230.1 fjärde stycket).

När det gäller minsta värdet av det sammanställda solvenskapitalkravet bör det tas in bestämmelser i försäkringsrörelselagen för vad som ska gälla vid bestämmande av om poster ska få medräknas för att täcka detta minsta värde (artikel 230.2 fjärde stycket i Solvens II-direktivet).

Det bör även tas in en bestämmelse i försäkringsrörelselagen om åtgärder om de kapitalbasmedel som får räknas med för täckning av solvenskapitalkravet, beräknat utifrån sammanställda data för gruppen, likväl överstiger det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå, samtidigt som det minsta sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå inte uppfylls (artikel 230.2 femte stycket i Solvens II-direktivet).

Sammanläggnings- och avräkningsmetoden

För sammanläggnings- och avräkningsmetoden bör det, i enlighet med Solvens II-direktivet, tas in en bestämmelse i försäkringsrörelselagen om att Finansinspektionen ska få besluta om att tillämpa metoden bara på försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare, försäkringsgivare från tredjeland, försäkringsholdingföretag, blandade finansiella holdingföretag och holdingföretag till försäkringsgivare i tredjeland (artikel 220.3 i Solvens II-direktivet). Ett sådant beslut bör inte påverka behandlingen av sådana företag som avses i artikel 228.1 i Solvens II-direktivet (t.ex. kreditinstitut och tjänstepensionsföretag).

Det bör även, på motsvarande sätt som för konsolideringsmetoden, tas in en bestämmelse i försäkringsrörelselagen om hur solvensen på gruppnivå ska beräknas enligt sammanläggnings- och avräkningsmetoden. Solvensen på gruppnivå för ett försäkringsföretag med ägarintresse bör därmed enligt sammanläggnings- och avräkningsmetoden vara skillnaden mellan gruppens samlade kapitalbas och det värde som anknutna företag representerar i redovisningen för försäkringsföretaget med ägarintresse, med tillägg för det aggregerade solvenskapitalkravet för gruppen (artikel 233.1 i Solvens II-direktivet). Detta bör även gälla för grupper där ett försäkringsföretag är dotterföretag till ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. I sådana fall ska moderföretaget hanteras som ett försäkringsföretag (se 19 kap. 36 § FRL, se även artikel 235 i Solvens II-direktivet).

Också för sammanläggnings- och avräkningsmetoden bör de mer detaljerade reglerna i Solvens II-direktivet om beräkningen (artikel 233.1 b, 233.2 b och c och 233.3 b och c i Solvens II-direktivet) genomföras i svensk rätt i föreskrifter på lägre nivå än lag. Detta gäller såväl ändringar i Solvens II-direktivet, som nya regler i direktivet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med stöd av befintligt bemyndigande i försäkringsrörelselagen (19 kap. 104 § 1) meddela föreskrifter om hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade

solvenskapitalkravet ska beräknas, vilket inbegriper beräkningar enligt sammanläggnings- och avräkningsmetoden.

Kombination av de två metoderna

Utöver de huvudsakliga metoderna konsolideringsmetoden och sammanläggnings- och avräkningsmetoden, får en tillsynsmyndighet besluta att den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet ska beräknas enligt en kombination av metoderna (artikel 220 i Solvens II-direktivet, se även 19 kap. 17 § andra stycket FRL). Det har dock hittills inte funnits några mer detaljerade regler i Solvens II-direktivet för en sådan kombination av metoderna (skäl 90 i ändringsdirektivet). Genom ändringsdirektivet införs regler i Solvens II-direktivet om hur solvensen på gruppnivå ska beräknas med en kombination av metoderna (artikel 233a i Solvens II-direktivet).

I enlighet med det som föreslås i fråga om konsolideringsmetoden och sammanläggnings- och avräkningsmetoden när de används var för sig (se ovan), bör de mer grundläggande bestämmelserna för en kombination av metoderna tas in i försäkringsrörelselagen. Solvensen på gruppnivå bör därmed med en kombination av metoderna utgöras av skillnaden mellan två belopp. Dessa belopp bör avse dels den gruppbaserade kapitalbasen, dels det gruppbaserade solvenskapitalkravet. Vid bestämmande av beloppen bör hänsyn tas till vilken metod som används och bidrag från anknutna företag.

Som Finansinspektionen påpekar bör bestämmelsen om en kombination av metoderna, i fråga om ansökan om tillstånd att beräkna det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare i gruppen med en intern modell, också gälla anknutna företag till ett blandat finansiellt holdingföretag (jfr 19 kap. 23 a § FRL).

Också vid en kombination av metoderna bör det gälla ett minsta belopp för det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå. Det bör dock bara gälla för den del av solvenskapitalkravet som beräknas med konsolideringsmetoden (jfr 19 kap. 22 § FRL). Även i dessa fall bör det ske en summering av minimikapitalkravet för försäkringsföretag och EESförsäkringsgivare, proportionella andelar av minimikapitalkrav för anknutna försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare och proportionella andelar av motsvarande lokala kapitalkrav för anknutna försäkringsgivare från tredjeland. Vidare bör det minsta värdet av det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå, beräknat utifrån sammanställda data, täckas av primärkapital. Det bör dock bara gälla för den del av solvenskapitalkravet som har beräknats med konsolideringsmetoden. Vid denna beräkning bör innehav i sådana anknutna företag som avses i artikel 228.1 (t.ex. kreditinstitut och tjänstepensionsföretag) inte inkluderas (artikel 233a.6 i Solvens II-direktivet). Detta bör även tas in en bestämmelse i försäkringsrörelselagen om vilka poster som får räknas med för att täcka det minsta sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå och vad som ska gälla om de kapitalbasmedel som får medräknas för täckning av solvenskapitalkravet, beräknade med utgångspunkt i sammanställda data, överstiger solvenskapitalkravet på gruppnivå, beräknat med utgångspunkt i samman-

ställda data och det minsta sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå inte efterlevs (artikel 233a.6 i Solvens II-direktivet).

De mer detaljerade reglerna i Solvens II-direktivet om beräkningen och hur innehav i anknutna företag ska hanteras (artikel 233a.2 och 233a.3 i) bör, som Finansinspektionen framför, lämpligen genomföras i svensk rätt i föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med stöd av befintligt bemyndigande i försäkringsrörelselagen (19 kap. 104 § 1) meddela föreskrifter om hur den gruppbaserade kapitalbasen och gruppbaserade solvenskapitalkravet ska beräknas, vilket inbegriper beräkningar enligt en kombination av konsolideringsmetoden och sammanläggnings- och avräkningsmetoden.

För att fullt ut genomföra Solvens II-direktivet bör det också tas in bestämmelser i försäkringsrörelselagen om grupptillsynsmyndighetens uppgifter, dvs. vad Finansinspektionen ska göra när inspektionen är grupptillsynsmyndighet för en viss grupp. Som hittills gällt bör det krävas särskilt tillstånd för att få använda en kombination av metoderna (se 19 kap. 17 § FRL). Vidare bör Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, bedöma om en grupps aggregerade solvenskapitalkrav vid en användning av en kombination av metoderna på ett tillfredsställande sätt återspeglar gruppens riskprofil. I vissa fall bör Finansinspektionen särskilt uppmärksamma eventuella specifika risker på gruppnivå som inte skulle täckas i tillräcklig utsträckning, eftersom de är svåra att kvantifiera. Det gäller för de företag där sammanläggnings- och avräkningsmetoden används och om andelar från försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare, försäkringsgivare från tredjeland, försäkringsholdingbolag, blandade finansiella holdingföretag och holdingföretag till försäkringsgivare från tredjeland ingår i det aggregerade solvenskapitalkravet (artikel 233a.7 i Solvens IIdirektivet).

Kapitaltillägg

När det gäller användning av en kombination av metoderna införs genom ändringsdirektivet även regler i Solvens II-direktivet om kapitaltillägg (artikel 233a.7 andra och tredje styckena i Solvens II-direktivet). Motsvarande regler i Solvens II-direktivet finns för konsolideringsmetoden (artikel 232) och för sammanläggnings- och avräkningsmetoden (artikel 233.6 andra och tredje styckena).

Reglerna i Solvens II-direktivet om kapitaltillägg är i svensk rätt genomförda i bestämmelser i försäkringsrörelselagen (19 kap. 29 §, se även prop. 2015/16:9 s. 434). Finansinspektionen får i vissa fall besluta om kapitaltillägg till det gruppbaserade solvenskapitalkravet. Ett kapitaltillägg får också beslutas i fråga om solvenskapitalkravet för ett enskilt försäkringsföretag under särskilda förutsättningar, om en intern modell används för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet. Bestämmelserna om kapitaltillägg för ett enskilt försäkringsföretag gäller även för ett beslut om kapitaltillägg som rör det gruppbaserade solvenskapitalkravet (19 kap. 29 §).

De nuvarande bestämmelserna i försäkringsrörelselagen bör tillgodose även de nya reglerna om kapitaltillägg i Solvens II-direktivet. Regeringen anser därmed, i likhet med Finansinspektionen och till skillnad från

utredningen, att det inte behöver tas in några nya bestämmelser om kapitaltillägg i försäkringsrörelselagen.

12.2.4Förenklade beräkningar för beaktande av ägarintressen i anknutna företag

Regeringens förslag

Om den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet beräknas enligt konsolideringsmetoden ska ett försäkringsföretag med ägarintresse efter tillstånd få använda en förenklad beräkning för att beakta ägarintressen i anknutna företag som är oväsentliga. Ett sådant tillstånd ska få meddelas av Finansinspektionen när inspektionen är grupptillsynsmyndighet.

Anknutna företag ska anses som oväsentliga om det bokförda värdet av vart och ett av företagen motsvarar mindre än 0,2 procent av gruppens tillgångar beräknade med utgångspunkt i sammanställda data och summan av de bokförda värdena för alla sådana företag motsvarar mindre än 0,5 procent av gruppens tillgångar beräknade med utgångspunkt i sammanställda data.

En förenklad beräkning ska bara få användas om den är tillräckligt försiktig för att undvika en underskattning av risker som härrör från anknutna företag.

Om en förenklad beräkning används för en anknuten försäkringsgivare från tredjeland och tillsynen i det landet varken är likvärdig eller tillfälligt likvärdig, ska den förenklade beräkningen inte få leda till att företagets bidrag till det gruppbaserade solvenskapitalkravet är lägre än det kapitalkrav som fastställts för företaget i tredjelandet. En förenklad beräkning ska bara få användas på en anknuten försäkringsgivare från tredjeland om försäkringsföretaget med ägarintresse har tillförlitlig information om kapitalkravet i tredjelandet.

Innan Finansinspektionen fattar ett beslut om förenklade beräkningar, ska inspektionen ger berörda behöriga myndigheter tillfälle att yttra sig.

Ett försäkringsföretag med ägarintresse som har fått tillstånd att använda en förenklad metod ska i solvens- och verksamhetsrapporten på gruppnivå särskilt ange de anknutna företag som omfattas av förenklade beräkningar och företagens storlek.

Ett försäkringsföretag med ägarintresse som har fått tillstånd att använda en förenklad beräkning ska årligen bedöma om det fortfarande finns skäl för det.

Regeringens bedömning

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om innehållet i en ansökan om att använda förenklade beräkningar.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens förslag. Utredningen gör inte någon bedömning.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Finansinspektionen föreslår att kraven i Solvens II-direktivet för tillstånd att använda en förenklad beräkning bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Inspektionen anser att det bör tydliggöras att en förenklad beräkning för beaktande av ägarintressen i anknutna företag bara får användas om den är tillräckligt försiktig för att undvika en underskattning av risker som härrör från de anknutna företag för vilka beräkningen används. Inspektionen anser även att det bör förtydligas att det är försäkringsföretaget med ägarintresse, som har fått tillstånd att använda en förenklad beräkning, som också ska utvärdera om det fortfarande finns skäl för att använda den förenklade beräkningen.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Genom ändringsdirektivet införs en möjlighet i Solvens II-direktivet för försäkringsföretag med ägarintresse som använder konsolideringsmetoden att, efter tillstånd av tillsynsmyndigheten, använda en förenklad metod för att beakta ägarintressen i anknutna företag som är oväsentliga (artikel 229a i Solvens II-direktivet).

Motsvarande bestämmelser om förenklade beräkningar bör tas in i försäkringsrörelselagen. I enlighet med Solvens II-direktivet bör detta bara gälla för de fall den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet ska beräknas med konsolideringsmetoden (jfr artikel 229a.1 första stycket i Solvens II-direktivet). I första hand bör detta gälla för grupper med ett försäkringsföretag med ägarintresse. Även grupper med försäkringsföretag som är dotterföretag till försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag bör ges möjlighet att använda förenklade beräkningar (se 19 kap. 36 § och hänvisningarna i den paragrafen). I enlighet med Solvens II-direktivet bör dessa företag få använda en förenklad beräkning för att beakta ägarintressen i anknutna företag om sådana företag är oväsentliga. Detta bör dock kräva särskilt tillstånd av grupptillsynsmyndigheten.

Med ett krav på tillstånd följer att ett företag ska ge in en ansökan och i denna ange relevanta omständigheter, dvs. motivera ansökan och påvisa för tillsynsmyndigheten att kraven för att få använda förenklade beräkningar är uppfyllda (se artikel 229a.1 andra stycket i Solvens IIdirektivet). Vad en ansökan ska innehålla bör dock, som Finansinspektionen framför, lämpligen regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela verkställighetsföreskrifter om innehållet i en ansökan (8 kap. 7 § regeringsformen). Detta måste dock ske med beaktande av bestämmelser i delegerade akter som antas av Europeiska kommissionen med de kriterier på grundval av vilka tillsynsmyndigheterna får godkänna användningen av

den förenklade metoden (artikel 234 första stycket b i Solvens IIdirektivet).

Det bör även, i enlighet med Solvens II-direktivet, tas in bestämmelser i försäkringsrörelselagen om när anknutna företag ska anses som oväsentliga (artikel 229a.3) och de krav som ska gälla för att få använda en förenklad beräkning (artikel 229a.2). En förenklad beräkning för beaktande av ägarintressen i anknutna företag bör, som Finansinspektionen framför, bara få användas om den är tillräckligt försiktig för att undvika en underskattning av risker som härrör från de anknutna företag för vilka beräkningen ska användas.

När det gäller prövningen av en ansökan bör Finansinspektionen ge berörda behöriga myndigheter tillfälle att yttra sig innan inspektionen fattar ett beslut (artikel 229a.1 första stycket i Solvens II-direktivet).

Ett försäkringsföretag med ägarintresse, dvs. det företag som har ansökt om tillstånd att använda en förenklad beräkning, bör, som Finansinspektionen påpekar, årligen bedöma om det fortfarande är motiverat att använda den förenklade beräkningen (artikel 229a.1 tredje stycket i Solvens II-direktivet).

Det bör också tas in en bestämmelse i försäkringsrörelselagen om att ett försäkringsföretag med ägarintresse som har fått tillstånd att använda förenklade beräkningar i solvens- och verksamhetsrapporten på gruppnivå särskilt ska ange de anknutna företag som omfattas av förenklade beräkningar och företagens storlek (artikel 229a.1 i Solvens II-direktivet).

12.2.5Långsiktiga aktieinvesteringar

Regeringens förslag

Om den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet beräknas med konsolideringsmetoden eller en kombination av konsolideringsmetoden och sammanläggnings- och avräkningsmetoden, ska ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag efter tillstånd få använda ett särskilt kapitalkrav för långsiktiga aktieinvesteringar. Ett sådant tillstånd ska få meddelas av Finansinspektionen när inspektionen är grupptillsynsmyndighet.

Bestämmelserna för enskilda försäkringsföretag om långsiktiga aktieinvesteringar ska i tillämpliga delar gälla även på gruppnivå.

Regeringens bedömning

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med stöd av befintliga bemyndiganden meddela föreskrifter om vilka krav som ska vara uppfyllda för tillstånd att använda ett särskilt kapitalkrav för långsiktiga aktieinvesteringar och hur kapitalkravet ska utformas.

Utredningens förslag och bedömning

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Genom ändringsdirektivet införs ett särskilt kapitalkrav för långsiktiga aktieinvesteringar i Solvens II-direktivet. Detta gäller både för enskilda försäkringsföretag, dvs. på enskild nivå, och på gruppnivå, dvs. för grupper som omfattas av fullständig grupptillsyn. I huvudsak rör det sig om samma regler på de olika nivåerna (se artikel 233b i Solvens IIdirektivet). För reglerna för enskilda försäkringsföretag, se avsnitt 8.4.1.

Motsvarande bestämmelser på gruppnivå bör tas in i försäkringsrörelselagen. Ett försäkringsföretag med ägarintresse bör därmed i vissa fall få tillämpa ett särskilt kapitalkrav för långsiktiga aktieinvesteringar. Detsamma bör gälla för grupper med försäkringsföretag som är dotterföretag till försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag (se 19 kap. 36 § FRL). I enlighet med SolvensII-direktivet bör detta bara gälla om den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet ska beräknas med konsolideringsmetoden eller en kombination av konsolideringsmetoden och sammanläggnings- och avräkningsmetoden.

Också i enlighet med Solvens II-direktivet bör motsvarande bestämmelser för enskilda försäkringsföretag, i tillämpliga delar, gälla även på gruppnivå (se artikel 233b första stycket i Solvens II-direktivet). Det bör därmed även på gruppnivå krävas tillstånd för att få använda ett särskilt kapitalkrav för långsiktiga aktieinvesteringar. För en grupp bör ett sådant tillstånd ges av grupptillsynsmyndigheten.

De mer detaljerade kraven i Solvens II-direktivet bör i svensk rätt genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag (se avsnitt 8.4.1 när det gäller motsvarande krav för enskilda försäkringsföretag). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med stöd av befintligt bemyndigande i försäkringsrörelselagen (19 kap. 104 § 1) meddela föreskrifter om hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet ska beräknas, vilket inbegriper de krav som ska vara uppfyllda för tillstånd att använda ett särskilt kapitalkrav för långsiktiga aktieinvesteringar och hur kapitalkravet ska utformas.

12.3Riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp

Regeringens förslag

Det ska införas en definition av transaktion inom gruppen.

Ett beslut om tröskelvärden för en grupp ska baseras på solvenskapitalkrav, försäkringstekniska avsättningar, medräkningsbar kapitalbas, kvantitativa eller kvalitativa riskbaserade kriterier som anses lämpliga, eller en kombination av dessa.

Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, få besluta att även transaktioner som har gjorts med andra företag i en grupp än försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare, försäkringsgivare

från tredjeland, försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag ska rapporteras till inspektionen.

Regeringens bedömning

Ändringen i Solvens II-direktivet om ytterligare fall av tillsyn av transaktioner inom en grupp tillgodoses genom gällande rätt och kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

Utredningens förslag och bedömning

Förslaget och bedömningen från utredningen stämmer överens med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Finansinspektionen anser att det bör tydliggöras att en grupp med begränsad grupptillsyn kan bestå av företag utöver de företag som gör att begränsad grupptillsyn ska utövas över gruppen.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Ny definition av transaktion inom gruppen

Genom ändringsdirektivet justeras definitionen i Solvens II-direktivet av transaktion inom gruppen (artikel 13.19 i Solvens II-direktivet). Med en transaktion inom gruppen ska därmed avses en transaktion där ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland, ett försäkringsholdingbolag eller ett blandat finansiellt holdingföretag direkt eller indirekt förlitar sig på ett annat företag inom samma grupp, eller på en fysisk eller juridisk person som har nära förbindelser med företag inom denna grupp, för att fullgöra ett åtagande, oavsett om det är kontraktsbundet eller inte och oavsett om det innebär en betalning eller inte.

I försäkringsrörelselagen finns det i dag inte någon definition av transaktion inom gruppen. En motsvarande definition bör tas in i lagen. Definitionen bör dock anpassas till terminologin i försäkringsrörelselagen. Med transaktion inom gruppen bör därmed avses en transaktion där ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag direkt eller indirekt förlitar sig på ett annat företag inom samma grupp, eller på en fysisk eller juridisk person som har nära förbindelser med företag inom denna grupp, för att fullgöra ett åtagande, oavsett om det är kontraktsbundet eller inte och oavsett om det innebär en betalning eller inte.

Tröskelvärden

Väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner av vissa slag inom en grupp ska minst en gång per år rapporteras till Finansinspektionen. Vilka slag av riskkoncentrationer och transaktioner som ska

rapporteras, tillsammans med lämpliga tröskelvärden, ska beslutas av Finansinspektionen för varje enskild grupp. Tröskelvärdena ska baseras på solvenskapitalkrav eller försäkringstekniska avsättningar eller båda dessa värden och hänsyn ska tas till gruppens struktur och riskhanteringssystem (19 kap. 37 § första stycket FRL).

Genom ändringsdirektivet justeras reglerna i Solvens II-direktivet om vad tröskelvärdena ska baseras på (artikel 244.3 tredje stycket i Solvens IIdirektivet). Motsvarande justering bör göras i försäkringsrörelselagen. Finansinspektionen bör således, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet och ska bestämma lämpliga tröskelvärden för en grupp, beakta solvenskapitalkrav, försäkringstekniska avsättningar, medräkningsbar kapitalbas och andra kvantitativa eller kvalitativa riskbaserade kriterier som anses lämpliga eller en kombination av alla dessa.

Utökad rapportering av transaktioner

Genom ändringsdirektivet införs även en möjlighet i Solvens II-direktivet för tillsynsmyndigheterna att kräva rapportering av ytterligare transaktioner. Utöver transaktioner inom gruppen får en tillsynsmyndighet, om så är motiverat, kräva att grupper också rapporterar transaktioner inom gruppen som inbegriper andra företag än försäkrings- och återförsäkringsföretag, försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland, försäkringsholdingbolag och blandade finansiella holdingföretag (artikel 245.3a i Solvens II-direktivet).

En motsvarande bestämmelse bör tas in i försäkringsrörelselagen. Finansinspektionen bör därmed få besluta att ytterligare transaktioner, dvs. sådana transaktioner som inte är att anse som transaktioner inom gruppen (se ovan) ska rapporteras till inspektionen. Det bör bara gälla när inspektionen är grupptillsynsmyndighet för en viss grupp och avse transaktioner som har gjorts med andra företag i en grupp än försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare, försäkringsgivare från tredjeland, försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag.

Utvidgad tillsyn av god kontroll över transaktioner inom en grupp I vissa fall är grupptillsynen begränsad till att bara avse god kontroll över transaktioner mellan ett försäkringsföretag och dess moderföretag och till moderföretaget anknutna företag. Detta är fallet om en grupp består av ett försäkringsföretag som är dotterföretag till ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet (19 kap. 2 § fjärde stycket och 41 § FRL). Som Finansinspektionen påpekar kan en sådan grupp bestå av även andra företag, dvs. företag utöver de företag som leder till att begränsad grupptillsyn ska utövas över gruppen.

Genom ändringsdirektivet införs ytterligare fall av begränsad grupptillsyn enligt Solvens II-direktivet. Om moderföretaget till ett eller flera försäkrings- eller återförsäkringsföretag är ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag, ett finansiellt institut, ett förvaltningsbolag för fondföretag, en AIF-förvaltare, ett tjänstepensionsinstitut eller ett icke reglerat företag som bedriver en eller flera av de verksamheter som avses i bilaga I till kapitaltäckningsdirektivet och om dessa verksamheter utgör en betydande del av deras samlade verksamhet, ska medlemsstaterna särskilt säkerställa att en tillsynsmyndighet med ansvar för tillsynen över dessa

försäkrings- eller återförsäkringsföretag utövar allmän tillsyn över transaktioner mellan dessa försäkrings- eller återförsäkringsföretag och moderföretaget och dess anknutna företag (artikel 265.1a i Solvens IIdirektivet).

Med ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet avses ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är försäkringsföretag (1 kap. 12 § 7 FRL). Detta inbegriper flera olika typer av moderföretag, t.ex. företag som bedriver verksamhet på finansmarknadsområdet. Ett kreditinstitut som är moderföretag till ett försäkringsföretag är således att anse som ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet enligt försäkringsrörelselagen. En sådan grupp omfattas i dag av begränsad grupptillsyn och kraven om god kontroll över vissa transaktioner inom gruppen (se 19 kap. 3 § fjärde stycket och 41 § FRL). Ändringen i Solvens II-direktivet tillgodoses således genom gällande rätt och det krävs därmed inte några lagstiftningsåtgärder.

12.4Företagsstyrningssystem inom en grupp

12.4.1Omfattning och ansvar

Regeringens förslag

Ett företagsstyrningssystem inom en grupp ska omfatta 1. försäkringsföretag med ägarintresse 2. försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag

som är moderföretag till försäkringsföretag 3. företag som är anknutna företag och ingår en grupp som omfattas av

grupptillsyn 4. företag som leds av företag med ägarintresse eller dess dotterföretag

tillsammans med ett eller flera företag som inte ingår i samma

grupp.

Styrelsen i ett försäkringsföretag, försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som är yttersta moderföretag i en grupp eller ett särskilt utsett moderföretag ska ytterst ansvara för att kraven för grupptillsynen uppfylls.

Om ett sådant företag inte har en styrelse ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, få besluta vilket organ hos företaget som ska ansvara för att kraven för grupptillsynen uppfylls.

Kraven på gruppnivå ska inte påverka kraven för ett enskilt företag.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i allt väsentligt överens med regeringens förslag, men har en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Finansinspektionen föreslår att uttrycket ”yttersta moderföretag i en grupp” bör användas i stället för ”moderföretag med det yttersta ägarintresset” när det gäller vilket företag som ska ansvara för kraven för grupptillsynen och att även grupper som omfattas av fullständig grupptillsyn och där det finns ett ägarintresse men inte ett moder- och dotterföretagsförhållande ska omfattas. Finansinspektionen anser att bestämmelser i lag om vilket företag som ska ansvara för ett krav bör utformas mer direktivnära.

Skälen för regeringens förslag

Omfattningen av ett företagsstyrningssystem

Genom ändringsdirektivet görs omfattande ändringar i reglerna i Solvens II-direktivet om riskhantering och internkontroll på gruppnivå (artikel 246 i Solvens II-direktivet). I första hand rör det sig dock om förtydliganden. Liksom det som hittills har gällt enligt Solvens II-direktivet ska reglerna om företagsstyrning på enskild nivå i tillämpliga delar också gälla på gruppnivå.

Reglerna i Solvens II-direktivet om riskhantering och internkontroll på gruppnivå är i svensk rätt delvis genomförd genom en bestämmelse i försäkringsrörelselagen (se 19 kap. 42 §, se även prop. 2015/16:9 s. 448–452 och 628). Denna bestämmelse bör justeras så att den fullt ut stämmer överens med Solvens II-direktivet (artikel 246.1 första stycket). I enlighet med direktivet bör det anges vilka företag som ett företagsstyrningssystem för en grupp ska omfatta, t.ex. försäkringsföretag med ägarintresse och anknutna företag som är föremål omfattas av grupptillsynen.

Ansvar för att kraven uppfylls

Genom ändringsdirektivet införs även regler i Solvens II-direktivet om ansvar för att kraven för grupptillsynen följs (artikel 246.1 tredje stycket i Solvens II-direktivet). Medlemsstaterna ska säkerställa att förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet för det försäkrings- eller återförsäkringsföretag, försäkringsholdingbolag eller blandade finansiella holdingföretag som utgör moderföretaget med det yttersta ägarintresset och som har sitt huvudkontor i unionen eller det särskilt utsedda moderföretag har det yttersta ansvaret för att den grupp på vilken grupptillsyn tillämpas följer de lagar och andra författningar som antas enligt detta direktiv. Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet i varje försäkrings- och återförsäkringsföretag inom gruppen ska förbli ansvarigt för företagets egen efterlevnad av samtliga krav.

Motsvarande bestämmelser bör tas in i försäkringsrörelselagen. Bestämmelserna bör, som Finansinspektionen framför, omfatta samtliga fall då grupptillsyn ska utövas (se 19 kap. 2 § FRL). Bestämmelserna bör, som inspektionen förordar, ges en lydelse som ligger nära direktivets. Därmed bör styrelsen i ett försäkringsföretag, försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som är yttersta moderföretag i en

grupp eller ett särskilt utsett moderföretag ytterst ansvara för att kraven för grupptillsynen uppfylls.

Styrelsen eller annat organ

I de flesta fall bör det vara styrelsen i ett företag som ska ha det yttersta ansvaret för att kraven uppfylls (se ovan). I enstaka fall kan det dock röra sig om ett företag där det inte finns någon styrelse, t.ex. med företag som har sitt huvudkontor i ett annat land inom EES.

Finansinspektionen bör i ett sådant fall få besluta vilket annat organ i företaget som ska ansvara för att kraven uppfylls. Detta bör dock bara gälla om inspektionen är grupptillsynsmyndighet.

Kraven på enskild nivå

Att ett företag i en grupp ska ansvara för kraven för grupptillsynen innebär inte någon lättnad vare sig för det företaget eller för något av de andra företagen i gruppen när det gäller kraven för ett enskilt företag (artikel 246.1 tredje stycket i Solvens II-direktivet).

Ett försäkringsföretag som ingår i en grupp, som omfattas av grupptillsyn ska därmed fortsatt uppfylla kraven som gäller på enskild nivå, t.ex. kraven om företagsstyrning i 10 kap. försäkringsrörelselagen. En bestämmelse om detta bör, i enlighet med Solvens II-direktivet, tas in i försäkringsrörelselagen.

12.4.2Centrala funktioner på gruppnivå

Regeringens förslag

De som i praktiken leder ett företag som ska ansvara för grupptillsynen ska anses vara dem som leder en grupp. Ett sådant företag ska identifiera dem som ansvarar för centrala funktioner på gruppnivå.

Om de som i praktiken leder en grupp eller ansvarar för centrala funktioner på gruppnivå också i praktiken leder ett eller flera försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller andra anknutna företag i gruppen eller ansvarar för centrala funktioner hos sådana företag, ska det ansvariga företaget säkerställa att roller och ansvarsområden på gruppnivå är tydligt åtskilda från de roller och ansvarsområden som gäller på nivån för varje enskilt företag.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i huvudsak överens med regeringens förslag, men har en annan lagteknisk utformning. Utredningen föreslår inte att det ska finnas centrala funktioner på gruppnivå.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Finansinspektionen anser att det enligt Solvens II-direktivet ska finnas centrala funktioner på gruppnivå och att det bör tydliggöras. 335

Skälen för regeringens förslag

Särskilda centrala funktioner på gruppnivå

Enligt Solvens II-direktivet ska kraven om företagsstyrningssystem för enskilda företag i tillämpliga delar gälla på gruppnivå (artikel 246.1 första stycket i Solvens II-direktivet). Detta ska fortsatt gälla (se artikel 1.88 a i ändringsdirektivet).

Vid genomförandet i svensk rätt av Solvens II-direktivet gjordes en bedömning i huvudsak enligt följande (prop. 2015/16:9 s. 452). Av artikel 246.1 första stycket i Solvens II-direktivet framgår sammanfattningsvis att företagsstyrningskraven på individuell nivå i tillämpliga delar ska gälla på gruppnivå. Kraven torde åtminstone omfatta områdena riskhantering, internkontroll och rapporteringsrutiner. Som exempel kan nämnas att ett ansvarigt företags riskhanteringssystem bör omfatta risker både på individuell nivå och på gruppnivå samt deras inbördes beroende. Artikeln torde emellertid inte förstås på så sätt att ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag måste ha egna funktioner för riskhantering eller regelefterlevnad eller någon annan central funktion, vilket gäller för ett enskilt försäkringsföretag.

Som anges ovan gäller den grundläggande principen i Solvens IIdirektivet om att kraven om företagsstyrningssystem för enskilda företag i tillämpliga delar ska gälla på gruppnivå. Genom ändringsdirektivet görs dock omfattande ändringar i Solvens II-direktivets regler om företagsstyrningssystem på gruppnivå. Det införs bl.a. krav för gruppens företagsstyrningssystem (artikel 246.5 första stycket), att personer som ansvarar för centrala funktioner inom en grupp ska identifieras (artikel 246.5 tredje stycket) och särskilda krav för att undvika intressekonflikter (artikel 246.5 fjärde stycket). Dessa och övriga ändringar i Solvens II-direktivet som gäller ökad grupptillsyn talar, som Finansinspektionen framför, för att det ska finnas centrala funktioner på gruppnivå. När reglerna i Solvens IIdirektivet genomförs i svensk rätt bör bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om företagssystem inom en grupp därmed utformas utifrån att det ska finnas centrala funktioner på gruppnivå.

De som leder en grupp

Genom ändringsdirektivet införs regler i Solvens II-direktivet om ansvariga personer.

Inledningsvis tydliggörs att de som i praktiken leder en försäkrings- eller återförsäkringsgrupp ska anses vara de som i praktiken leder företaget som ska ansvara för att kraven för grupptillsynen följs (artikel 246.5 andra stycket i Solvens II-direktivet).

Vidare ska ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingbolag eller det blandade finansiella holdingföretaget identifiera de personer som ansvarar för andra centrala funktioner inom en försäkrings- eller återförsäkringsgrupp som är föremål för grupptillsyn. Det förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan i företaget som ska ansvara för att kraven för grupptillsynen följs ska ansvara för den verksamhet som utförs av dessa personer (artikel 246.5 tredje stycket i Solvens IIdirektivet).

Det införs även ett krav på att förebygga intressekonflikter. Om de 336 personer som i praktiken leder en försäkrings- eller återförsäkringsgrupp

eller ansvarar för andra centrala funktioner också är de personer som i praktiken leder ett eller flera försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller andra anknutna företag eller ansvarar för andra centrala funktioner inom något av dessa företag, ska företaget med ägarintresse säkerställa att roller och ansvarsområden på gruppnivå är tydligt åtskilda från de roller och ansvarsområden som gäller på nivån för varje enskilt företag (artikel 246.5 fjärde stycket i Solvens II-direktivet).

Motsvarande bestämmelser om vilka personer som ska anses leda en grupp, att personer som ansvarar för centrala funktioner ska identifieras och åtgärder för att förebygga intressekonflikter bör tas in i försäkringsrörelselagen. De som i praktiken leder det ansvariga företaget (se avsnitt 12.4.1) bör anses vara de som leder en grupp. Ett sådant företag bör identifiera de som ansvarar för centrala funktioner på gruppnivå. Om de som i praktiken leder en grupp eller ansvarar för centrala funktioner på gruppnivå också i praktiken leder ett eller flera försäkringsföretag, EESförsäkringsgivare eller andra anknutna företag i gruppen eller ansvarar för centrala funktioner hos sådana företag, bör företaget säkerställa att roller och ansvarsområden på gruppnivå är tydligt åtskilda från de roller och ansvarsområden som gäller på nivån för varje enskilt företag.

12.4.3Grundläggande krav för företagsstyrning på gruppnivå

Regeringens förslag

Ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska regelbundet övervaka verksamheten i anknutna företag. Övervakningen ska stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten hos de risker som de anknutna företagen genererar eller kan generera på gruppnivå.

Företaget ska 1. upprätta och följa styrdokument på gruppnivå 2. säkerställa samstämmigheten mellan styrdokumenten för alla

reglerade företag som ingår i gruppen och styrdokumenten på

gruppnivå 3. säkerställa att styrdokumenten på gruppnivå genomförs på ett

konsekvent sätt av alla reglerade företag som ingår i gruppen.

Ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska säkerställa företagsstyrningen inom en grupp. Företagsstyrningen ska omfatta en tydlig organisationsstruktur med en väldefinierad, transparent och konsekvent ansvarsfördelning och åtskillnad mellan funktioner inom gruppen.

Företagsstyrningssystemet för en grupp ska förebygga intressekonflikter. Om intressekonflikter uppstår, ska systemet bidra till att konflikterna kan hanteras.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i sak överens med regeringens förslag, men har en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Genom ändringsdirektivet införs krav i Solvens II-direktivet på övervakning av verksamheten och styrdokument på gruppnivå.

Försäkringsföretaget med ägarintresse, försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget ska regelbundet övervaka verksamheten i sina anknutna företag, inbegripet anknutna företag som avses i artikel 228.1 i Solvens II-direktivet (t.ex. kreditinstitut och tjänstepensionsföretag) och icke-reglerade företag. Övervakningen ska stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten hos de risker som de anknutna företagen genererar eller kan generera på gruppnivå (artikel 246.2 första stycket).

Försäkringsföretaget med ägarintresse, försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget ska också ha styrdokument på gruppnivå och säkerställa samstämmigheten mellan styrdokumenten för alla reglerade företag som räknas in i gruppen och styrdokumentet på gruppnivå. Företaget ska också säkerställa att styrdokumentet på gruppnivå genomförs på ett konsekvent sätt av alla reglerade företag som räknas in i gruppen (artikel 246.2 andra stycket i Solvens II-direktivet).

Vidare gäller att försäkringsföretaget med ägarintresse, försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget ska säkerställa att gruppen har robusta styrningsarrangemang som omfattar en tydlig organisationsstruktur med en väldefinierad, transparent och konsekvent ansvarsfördelning och åtskillnad mellan funktioner inom gruppen. Gruppens företagsstyrningssystem ska sträva efter att förebygga intressekonflikter eller, om detta inte är möjligt, hantera dem (246.5 första stycket i Solvens II-direktivet).

Motsvarande bestämmelser bör tas in i försäkringsrörelselagen. I enlighet med Solvens II-direktivet bör därmed ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag regelbundet övervaka verksamheten i sina anknutna företag. Övervakningen bör vara proportionerlig. Företaget bör även upprätta och följa styrdokument på gruppnivå, säkerställa samstämmigheten mellan styrdokumenten för alla reglerade företag som ingår i gruppen och styrdokumenten på gruppnivå och säkerställa att styrdokumenten på gruppnivå genomförs på ett konsekvent sätt av alla reglerade företag som ingår i gruppen. Vidare bör ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag säkerställa företagsstyrningen för gruppen. Detta bör omfatta en tydlig organisationsstruktur med en väldefinierad, transparent och konsekvent ansvarsfördelning och åtskillnad mellan funktioner inom gruppen. Vidare bör företagsstyrningssystemet för en grupp förebygga

intressekonflikter. Om intressekonflikter uppstår, bör systemet bidra till att de kan hanteras.

12.4.4System för riskhantering och internkontroll och rapporteringsrutiner

Regeringens förslag

Systemen för riskhantering och internkontroll på gruppnivå och rapporteringsrutiner för en grupp ska genomföras konsekvent i alla företag som ingår i gruppen så att systemen och rutinerna kan kontrolleras på gruppnivå.

Systemet för riskhantering på gruppnivå ska åtminstone omfatta all försäkrings- och återförsäkringsverksamhet som bedrivs inom gruppen och väsentlig verksamhet som inte är försäkringsverksamhet. Systemet ska också täcka risker som härrör från sådan verksamhet som gruppen är eller kan bli exponerad för och det inbördes beroendet mellan dessa.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens förslag.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Genom ändringsdirektivet utvecklas bestämmelserna i Solvens IIdirektivet om systemen för riskhantering och internkontroll och rapporteringsrutiner.

Liksom det som har gällt hittills enligt Solvens II-direktivet ska systemen för riskhantering och internkontroll samt rapporteringsrutiner genomföras konsekvent i alla företag som omfattas av tillämpningsområdet för grupptillsynen, så att dessa system och rapporteringsrutiner kan kontrolleras på gruppnivå (artikel 246.1 andra stycket i Solvens IIdirektivet).

Riskhanteringssystemet ska täcka åtminstone all försäkrings- och återförsäkringsverksamhet som bedrivs inom gruppen samt väsentlig verksamhet som inte är försäkringsverksamhet. Systemet ska också täcka risker härrörande från sådan verksamhet som gruppen är eller kan bli exponerad för och det inbördes beroendet mellan dessa (artikel 246.1 fjärde stycket i Solvens II-direktivet).

Motsvarande bestämmelser bör tas in i försäkringsrörelselagen. I avsnitt 12.4.2 föreslås att det ska finnas centrala funktioner på gruppnivå. Systemen för riskhantering och internkontroll på gruppnivå och rapporteringsrutiner för en grupp bör i och med det genomföras konsekvent i alla företag som ingår i gruppen så att systemen och rutinerna kan kontrolleras på gruppnivå. Systemet för riskhantering på gruppnivå bör, i enlighet med Solvens II-direktivet, åtminstone omfatta all

försäkrings- och återförsäkringsverksamhet som bedrivs inom gruppen och väsentlig verksamhet som inte är försäkringsverksamhet. Systemet bör, också i enlighet med direktivet, täcka risker som härrör från sådan verksamhet som gruppen är eller kan bli exponerad för och det inbördes beroendet mellan dessa.

12.4.5Den egna risk- och solvensbedömningen på gruppnivå

Regeringens förslag

Den egna risk- och solvensbedömningen på gruppnivå ska åtminstone omfatta all försäkrings- och återförsäkringsverksamhet som bedrivs inom gruppen och väsentlig verksamhet som inte är försäkringsverksamhet. Bedömningen ska också omfatta risker som härrör från sådan verksamhet som gruppen är eller kan bli exponerad för och det inbördes beroendet mellan dessa.

Regeringens bedömning

Kravet i Solvens II-direktivet att den egna risk- och solvensbedömningen ska vara föremål för tillsynsbedömning av grupptillsynsmyndigheten tillgodoses genom gällande rätt och kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

Utredningens förslag och bedömning

Förslaget och bedömningen från utredningen stämmer överens med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Precis som det som gäller på enskild nivå, ska det på gruppnivå tas fram en egen risk- och solvenbedömning. En egen risk- och solvensbedömning som omfattar hela gruppen ska genomföras i enlighet med vad som gäller för ett enskilt försäkringsföretag. Efter särskilt tillstånd får det göras en egen risk- och solvensbedömning på gruppnivå och på nivån för ett dotterföretag inom gruppen, dvs. en enda handling som då omfattar samtliga bedömningar (19 kap. 43 § FRL).

Genom ändringsdirektivet görs ändringar i reglerna i Solvens IIdirektivet om innehållet i den egna risk- och solvensbedömningen på gruppnivå (artikel 246.4 i Solvens II-direktivet). Den egna risk- och solvensbedömning som utförs på gruppnivå ska täcka åtminstone all försäkrings- och återförsäkringsverksamhet som bedrivs inom gruppen samt väsentlig verksamhet som inte är försäkringsverksamhet. Bedöm- 340 ningen ska också täcka risker härrörande från sådan verksamhet som

gruppen är eller kan bli exponerad för och det inbördes beroendet mellan dessa. Kravet att den egna risk- och solvensbedömningen ska bli föremål för tillsynsbedömning av grupptillsynsmyndigheten (artikel 246.4 första stycket i Solvens II-direktivet).

En motsvarande bestämmelse om innehållet i den egna risk- och solvensbedömningen på gruppnivå bör tas in i försäkringsrörelselagen. Den egna risk- och solvensbedömningen på gruppnivå bör därmed omfatta åtminstone all försäkrings- och återförsäkringsverksamhet som bedrivs inom gruppen och väsentlig verksamhet som inte är försäkringsverksamhet. Bedömningen bör också omfatta risker som härrör från sådan verksamhet som gruppen är eller kan bli exponerad för och det inbördes beroendet mellan dessa.

När det gäller grupptillsynsmyndigheten och dess ansvar anges i försäkringsrörelselagen att det ska finnas en grupptillsynsmyndighet med ansvar för grupptillsynen (se 19 kap. 6 §). Detta får anses innefatta att den egna risk- och solvensbedömningen på gruppnivå ska omfattas av grupptillsynsmyndighetens tillsyn över en enskild grupp (artikel 246.4 första stycket fjärde meningen i Solvens II-direktivet). Kravet i Solvens IIdirektivet att den egna risk- och solvensbedömningen vara föremål för tillsynsbedömning av grupptillsynsmyndigheten tillgodoses därmed genom gällande rätt och kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

12.4.6Likviditetsrisker och andra makrotillsynsverktyg

Regeringens förslag

Ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska upprätta och uppdatera en plan för likviditetsriskhantering på gruppnivå. En sådan plan ska innehålla en likviditetsanalys på kort sikt.

Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, få besluta att en plan för likviditetsriskhantering på gruppnivå ska innehålla likviditetsanalyser på medellång och lång sikt.

Bestämmelserna om en plan för likviditetsriskhantering för enskilda företag ska i tillämpliga delar gälla på gruppnivå.

Bestämmelserna om åtgärder vid betydande likviditetsrisker och åtgärder för att upprätthålla företagens finansiella ställning (andra makrotillsynsåtgärder) för enskilda företag ska i tillämpliga delar gälla på gruppnivå. Det som gäller för Finansinspektionen på enskild nivå ska dock bara gälla när inspektionen är grupptillsynsmyndighet.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i sak överens med regeringens förslag, men har en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Finansinspektionen anser att lydelser om ansvarigt företag bör utformas mer direktivnära. Inspektionen anser att samma terminologi bör användas för enskilda försäkringsföretag som för grupper.

Skälen för regeringens förslag

Plan för likviditetsriskhantering

Genom ändringsdirektivet införs regler i Solvens II-direktivet om likviditetsriskhantering på gruppnivå. Försäkrings- och återförsäkringsföretag med ägarintresse, försäkringsholdingbolag och blandade finansiella holdingföretag ska upprätta och uppdatera en plan för likviditetsriskhantering på gruppnivå som täcker likviditetsanalys på kort sikt och, om grupptillsynsmyndigheten så begär, även likviditetsanalys på medellång och lång sikt. Reglerna som gäller för enskilda försäkringsföretag ska gälla i tillämpliga delar (artikel 246a.1 i Solvens II-direktivet).

Motsvarande bestämmelser bör tas in i försäkringsrörelselagen. Som Finansinspektionen framför bör samma terminologi användas för enskilda försäkringsföretag och för grupper. En plan bör därmed både på enskild nivå och på gruppnivå benämnas plan för likviditetsriskhantering (se avsnitt 9.9 för en plan för ett enskilt försäkringsföretag). Ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag bör därmed upprätta och uppdatera en plan för likviditetsriskhantering på gruppnivå. En sådan plan bör innehålla en likviditetsanalys på kort sikt. Finansinspektionen bör, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, få besluta att en plan för likviditetsriskhantering på gruppnivå också ska innehålla likviditetsanalyser på medellång och lång sikt. De bestämmelser som gäller för enskilda försäkringsföretag bör i tillämpliga delar gälla även på gruppnivå.

När det gäller undantag för enskilda försäkringsföretag (artikel 246a.2 och 246a.3 i Solvens II-direktivet), se avsnitt 9.9.

Andra makrotillsynsverktyg

Genom ändringsdirektivet införs regler i Solvens II-direktivet om andra makrotillsynsregler. På enskild nivå, dvs. för enskilda försäkringsföretag, ska en tillsynsmyndighet under exceptionella omständigheter få vidta åtgärder mot ett försäkringsföretag för att rätta till en situation med likviditetssvaghet (artikel 144b i Solvens II-direktivet). Tillsynsmyndigheterna ska även få vidta tillsynsåtgärder för att upprätthålla företagens finansiella ställning vid exceptionella sektorsomfattande chocker (artikel 144c). Reglerna som gäller i fråga om enskilda försäkringsföretag ska i tillämpliga delar gälla på nivån för försäkringseller återförsäkringsföretaget med ägarintresse, försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget (artikel 246b).

I avsnitten 11.8–11.14 föreslås att det ska införas tillsynsbefogenheter för Finansinspektionen för att uppfylla kraven i artiklarna 144b och 144c i Solvens II-direktivet. Dessa tillsynsbefogenheter bör, i enlighet med direktivet, i tillämpliga delar gälla även på gruppnivå (artikel 246b). En bestämmelse om detta bör tas in i försäkringsrörelselagen. Detta bör dock bara gälla när Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet.

12.5Samarbete med andra tillsynsmyndigheter

Regeringens förslag

Finansinspektionen ska samarbeta och utbyta information med myndigheter i ett annat land inom EES som ansvarar för tillsyn över kreditinstitut eller värdepappersföretag.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens förslag.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och antingen ett kreditinstitut eller ett värdepappersföretag eller båda är direkt eller indirekt anknutna eller har samma företag med ägarintresse, ska de berörda tillsynsmyndigheterna och de myndigheter som är ansvariga för tillsynen över dessa andra företag ha ett nära samarbete (artikel 252 i Solvens IIdirektivet). Genom ändringsdirektivet ändras hänvisningarna i Solvens IIdirektivet till numera upphävda Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut när det gäller kreditinstitut och numera upphävda Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG när det gäller värdepappersföretag så att hänvisningarna i stället avser Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 när det gäller kreditinstitut och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU när det gäller värdepappersföretag.

Vid genomförandet i svensk rätt av Solvens II-direktivet gjordes bedömningen att skyldigheten för Finansinspektionen att samarbeta och utbyta information rymdes inom befintlig lagreglering (prop. 2015/16:9 s. 436). Enligt försäkringsrörelselagen ska Finansinspektionen, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter, Europeiska kommissionen, Eiopa och Europeiska centralbanken (17 kap. 3 §). Med behörig myndighet avses enligt försäkringsrörelselagen en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare eller över ett försäkringsföretag (1 kap. 12 § 1). I flera länder inom EES är det, som i Sverige, en och samma myndighet som utövar tillsyn över såväl försäkringsföretag som kreditinstitut och värdepappers-

företag. Det är dock inte alltid fallet. Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen bör justeras så att den även omfattar fall då mer än en myndighet i ett land inom EES utövar tillsyn över försäkringsföretag, kreditinstitut och värdepappersföretag. Finansinspektionen bör därmed samarbeta och utbyta information med myndigheter i ett annat land inom EES som ansvarar för tillsyn över kreditinstitut eller värdepappersföretag.

12.6Rapportering och offentliggöranden

12.6.1Upplysningar och regelbunden rapportering

Regeringens förslag

Ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska på begäran av Finansinspektionen lämna de upplysningar som behövs för grupptillsynen. Ett sådant företag rapportera uppgifter till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, varje kvartal och år.

Om ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag inte lämnar upplysningar inom skälig tid ska Finansinspektionen få förelägga ett annat företag inom gruppen att lämna upplysningar som rör detta företag direkt till inspektionen, om upplysningarna behövs för grupptillsynen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om när rapportering ska ske.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer delvis överens med regeringens förslag, men har en annan lagteknisk utformning. Utredningen lämnar inte något förslag om vilket företag som ska lämna upplysningar.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Finansinspektionen anser att det bör förtydligas att det är försäkringsföretaget med ägarintresse, försäkringsholdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget som ska lämna informationen.

Skälen för regeringens förslag

Genom ändringsdirektivet införs ett nytt krav i Solvens II-direktivet på tillgång till information. Försäkringsföretaget med ägarintresse, försäkringsholdingbolaget och det blandade finansiella holdingföretaget ska årligen lämna information till grupptillsynsmyndigheten senast 22 veckor efter utgången av företagets räkenskapsår och, när informationen krävs kvartalsvis, senast 11 veckor efter utgången av varje kvartal (artikel 254 i Solvens II-direktivet).

Enligt försäkringsrörelselagen ska ett försäkringsföretag till Finansinspektionen ska lämna de upplysningar som behövs för grupptillsynen (19kap. 49 §). Om så inte sker inom skälig tid får Finansinspektionen förelägga ett annat företag inom gruppen att lämna upplysningarna (19 kap. 50 §). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka upplysningar som ska lämnas av ett försäkringsföretag (19 kap. 104 § 5).

Regeringen instämmer med Finansinspektionen att bestämmelsen i försäkringsrörelselagen bör, i enlighet med Solvens II-direktivet, justeras så att även andra företag än försäkringsföretag kan vara skyldiga att lämna uppgifter (jfr artikel 254). I enlighet med direktivet bör ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag på begäran av Finansinspektionen lämna de upplysningar som behövs för grupptillsynen.

På motsvarande sätt som för enskilda försäkringsföretag, bör det också för en grupp införas en bestämmelse om periodisk rapportering (se avsnitt 10.1.2). Ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag bör därmed lämna uppgifter till Finansinspektionen varje kvartal och år. Detta bör dock bara gälla om Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet.

Om ett företag inte lämnar uppgifter inom skälig tid bör Finansinspektionen få förelägga ett annat företag i gruppen att lämna upplysningar som rör detta företag direkt till inspektionen, om upplysningarna behövs för grupptillsynen.

Information som ska lämnas årligen ska enligt Solvens II-direktivet lämnas senast 22 veckor efter utgången av företagets räkenskapsår. Om informationen ska lämnas kvartalsvis ska informationen lämnas senast 11 veckor efter utgången av varje kvartal (artikel 254.3 i Solvens IIdirektivet). Dessa mer detaljerade regler om när uppgifter ska lämnas bör lämpligen genomföras i svensk rätt i föreskrifter på lägre nivå än lag. Det är också vad som föreslås för motsvarande regler som gäller för enskilda försäkringsföretag (se avsnitt 10.1.5). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därmed få meddela föreskrifter om när uppgifter ska lämnas in.

12.6.2Solvens- och verksamhetsrapport

Regeringens förslag

En solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå ska innehålla information om gruppen som riktar sig till personer som är yrkesverksamma på de finansiella marknaderna.

Om ett försäkringsföretag med ägarintresse har fått tillstånd att använda förenklade beräkningar ska en solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå innehålla en förteckning över de anknutna företag som omfattas av beräkningarna och företagens storlek.

En solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå eller en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och för enskilda företag i en grupp ska lämnas in till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om innehållet i en solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och en gemensam rapport på gruppnivå och för enskilda företag i en grupp och när sådana rapporter ska offentliggöras.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i huvudsak överens med regeringens förslag. Utredningen föreslår inte något bemyndigande om att meddela föreskrifter om innehållet i en rapport. Utredningen föreslår inte heller att en rapport ska lämnas in till Finansinspektionen.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Finansinspektionen anser att uttrycket ”förenklad beräkning” bör användas i stället för ”förenklad metod”. Inspektionen lyfter även fram att det införs nya krav för en solvens- och verksamhetsrapport om ett företag i gruppen använder övergångsåtgärder.

Skälen för regeringens förslag

Innehåll i en solvens- och verksamhetsrapport

Genom ändringsdirektivet ändras bestämmelserna i Solvens II-direktivet om rapport om solvens och finansiell ställning på gruppnivå, dvs. en solvens- och verksamhetsrapport (artikel 256 i Solvens II-direktivet). Försäkringsföretag med ägarintresse, försäkringsholdingbolag och blandade finansiella holdingföretag ska årligen offentliggöra en rapport om solvens och finansiell ställning på gruppnivå. Denna rapport ska innehålla information om gruppen som riktar sig till andra yrkesverksamma. Bestämmelserna för enskilda försäkringsföretag ska gälla i tillämpliga delar. Informationen ska offentliggöras senast 24 veckor efter utgången av företagets räkenskapsår (artikel 256.1 i Solvens II-direktivet). Om en tillsynsmyndighet har godkänt att det lämnas en enda rapport om solvens och finansiell ställning som ska rapporten innehålla uppgifter om alla dotterföretag inom gruppen, som ska kunna identifieras per företag, inbegripet båda delarna av rapporten om solvens och finansiell ställning, och som ett enskilt försäkringsföretag måste offentliggöra (artikel 256.2 b i Solvens II-direktivet).

Bestämmelser om en solvens och verksamhetsrapport på gruppnivå och en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och för enskilda företag i en grupp finns i försäkringsrörelselagen (19 kap. 54–56 §§). Bestämmelserna i lagen bör justeras så att de fullt ut stämmer överens med den nya lydelsen av Solvens II-direktivet. En solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå bör därmed innehålla information om gruppen som riktar sig till personer som är yrkesverksamma på de finansiella marknaderna (jfr avsnitt 10.2.1 och förslag när det gäller solvens- och verksamhetsrapport för ett enskilt försäkringsföretag). Om ett försäkringsföretag med ägarintresse har fått tillstånd att använda förenklade beräkningar (se avsnitt 12.2.4), bör en rapport innehålla uppgifter

som rör en sådan beräkning. Som Finansinspektionen påpekar bör detta även när det gäller en solvens- och verksamhetsrapport benämnas förenklade beräkningar.

Genom ändringsdirektivet ändras även övergångsbestämmelserna i Solvens II-direktivet. Som Finansinspektionen påpekar införs nya krav för innehållet i en solvens- och verksamhetsrapport om ett företag i gruppen använder vissa övergångsåtgärder eller övergångsbestämmelser (artikel 308b.17 andra stycket i Solvens II-direktivet). Dessa krav bör i svensk rätt genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därmed få meddela föreskrifter om innehållet i en solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och för enskilda företag i en grupp.

En rapport ska lämnas in till Finansinspektionen

Enligt artikel 256.1 i Solvens II-direktivet ska bl.a. artikel 51 gälla i tillämpliga delar. Det gäller t.ex. att en solvens- och verksamhetsrapport ska lämnas in till tillsynsmyndigheten (se artikel 51.7).

För enskilda försäkringsföretag föreslås att en solvens- och verksamhetsrapport ska lämnas in till Finansinspektionen (se avsnitt 10.2.3). Motsvarande bör gälla för en grupp. Därmed bör ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag lämna in en solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå till Finansinspektionen. Detta bör bara gälla när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. Detsamma bör gälla om ett företag har fått tillstånd att offentliggöra en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen.

När ska en solvens- och verksamhetsrapport offentliggöras?

Genom ändringsdirektivet införs även ett krav i Solvens II-direktivet på att informationen, dvs. en solvens- och verksamhetsrapport, ska offentliggöras senast 24 veckor efter utgången av företagets räkenskapsår (artikel 256.1 i Solvens II-direktivet).

I avsnitt 12.6.1 föreslås att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om när en regelbunden tillsynsrapport ska lämnas in. Detsamma bör gälla för när information senast ska offentliggöras. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därmed få meddela föreskrifter om när en solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå eller en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och för enskilda företag i en grupp ska offentliggöras.

12.6.3Tillfälliga justeringar eller avdrag

Regeringens förslag

Om en grupp i väsentlig grad förlitar sig på att använda en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen eller ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna på ett sådant sätt att det ger en felaktig bild av gruppens solvenssituation, även om solvenskapitalkravet på gruppnivå skulle uppfyllas utan användning av övergångsbestämmelsen eller övergångsåtgärden, ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, få förelägga ett företag i gruppen att vidta lämpliga åtgärder.

Utredningens förslag

Utredningen lämnar inte något förslag i denna fråga.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser berör inte frågan.

Finansinspektionen anser att det bör förtydligas hur reglerna i Solvens II-direktivet om åtgärder när ett företag använder övergångsbestämmelser eller övergångsåtgärder ska genomföras.

Skälen för regeringens förslag

Genom ändringsdirektivet införs ett krav i Solvens II-direktivet på att grupptillsynsmyndigheten ska ha befogenhet att vidta åtgärder mot ett företag i en grupp som använder sig av vissa övergångsbestämmelser eller övergångsåtgärder (artikel 308b.17 tredje stycket i Solvens II-direktivet). Om en försäkrings- eller återförsäkringsgrupp i väsentlig grad förlitar sig på att använda övergångsbestämmelser för de riskfria räntesatserna (artikel 308c) eller övergångsåtgärder för försäkringstekniska avsättningar (artikel 308d) på ett sådant sätt att det ger en felaktig bild av gruppens faktiska solvenssituation, även om solvenskapitalkravet på gruppnivå skulle uppfyllas utan användning av övergångsbestämmelsen eller övergångsåtgärden, ska grupptillsynsmyndigheten ha befogenhet att vidta lämpliga åtgärder, inbegripet möjligheten att minska det belopp av kapitalbasen som härrör från användningen av övergångsbestämmelsen eller övergångsåtgärden och som får medräknas för täckning av solvenskapitalkravet på gruppnivå (artikel 308b.17 tredje stycket).

Det bör, som Finansinspektionen lyfter fram, tydliggöras vad som ska gälla om en grupp i väsentlig grad förlitar sig på att använda övergångsbestämmelser för de riskfria räntesatserna eller övergångsåtgärder för försäkringstekniska avsättningar, dvs. en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen eller ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna, på ett sådant sätt att det ger en felaktig bild av gruppens solvenssituation. Detta även om solvenskapitalkravet på gruppnivå skulle uppfyllas utan användning av justeringen eller avdraget. I dessa fall bör Finansinspektionen, om inspektionen är grupptillsynsmyndighet, få förelägga ett företag i gruppen

att vidta lämpliga åtgärder. Detta bör, i enlighet med Solvens II-direktivet, gälla möjligheten att minska det belopp av kapitalbasen som härrör från användningen av övergångsbestämmelsen eller övergångsåtgärden och som får räknas med för täckning av solvenskapitalkravet på gruppnivå.

12.6.4Särskilt revisionskrav

Regeringens förslag

En solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och för enskilda företag i en grupp ska innehålla en gruppbalansräkning. En gruppbalansräkning ska vara föremål för revision.

Ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, tillsammans med en solvens- och verksamhetsrapport lämna in en revisionsrapport för gruppen.

Om en grupp har fått tillstånd att offentliggöra en gemensam solvensoch verksamhetsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen, ska det företaget lämna revisionsrapporter för enskilda dotterföretag i gruppen till 1. Finansinspektionen om dotterföretaget är ett försäkringsföretag 2. berörd behörig myndighet om dotterföretaget är en EES-försäk-

ringsgivare.

En revisionsrapport för en grupp ska innehålla 1. en beskrivning av vilket eller vilka normsystem för revision som

revisorn har tillämpat 2. granskningsresultaten.

Bestämmelserna om revisionskrav för enskilda försäkringsföretag ska i tillämpliga delar gälla på gruppnivå.

Ett tillstånd att offentliggöra en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen ska inte påverka kraven om revision för dotterföretag inom en grupp som är försäkringsföretag.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i huvudsak överens med regeringens förslag, men har en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Finansinspektionen anser att kravet om att lämna in revisionsrapporter för enskilda företag ska gälla för dotterföretag och inte, som i Solvens IIdirektivet, anknutna företag.

Svensk Försäkring framför att det bör förtydligas att revisionen av en gruppbalansräkning inte ska omfatta poster som beräknas i enlighet med andra sektorsregler än Solvens II-direktivet.

Skälen för regeringens förslag

Genom ändringsdirektivet införs i Solvens II-direktivet ett revisionskrav när det gäller rapporter om solvens och finansiell ställning (artiklarna 51a och 256c). Det gäller både för enskilda försäkringsföretag (se avsnitt 10.2.4) och för grupper.

Ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingbolag eller ett blandat finansiellt holdingföretag i en grupp ska omfattas av ett revisionskrav för den gruppbalansräkning som offentliggörs som en del av rapporten om solvens och finansiell ställning på gruppnivå eller som en del av den enda rapporten om solvens och finansiell ställning (artikel 256c.1 i Solvens II-direktivet).

En separat rapport, med uppgift om typen av revisionsutlåtande och granskningsresultat, som utarbetats av revisionsföretaget ska lämnas in till grupptillsynsmyndigheten tillsammans med en rapport om solvens och finansiell ställning på gruppnivå eller en enda rapport om solvens och finansiell ställning som lämnas in av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse, försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget (artikel 256c.2 i Solvens II-direktivet).

Om det finns en enda rapport om solvens och finansiell ställning ska revisionskraven för ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag uppfyllas och en rapport för ett enskilt företag lämnas in till tillsynsmyndigheten för det företaget av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse, försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget (artikel 256c.3 i Solvens II-direktivet).

För en grupp ska reglerna för enskilda försäkringsföretag (artikel 51a) gälla i tillämpliga delar (artikel 256c.4 i Solvens II-direktivet).

Motsvarande bestämmelser bör tas in i försäkringsrörelselagen. Först och främst bör bestämmelserna för enskilda försäkringsföretag gälla i tillämpliga delar också på gruppnivå. Liksom det föreslås för enskilda försäkringsföretag (se avsnitt 10.2.4), bör det särskilt anges att en solvensoch verksamhetsrapport på gruppnivå och en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och för enskilda företag i en grupp bör innehålla en gruppbalansräkning. En sådan gruppbalansräkning bör vara föremål för revision. Som Svensk Försäkring framför bör revisionen bara gälla den verksamhet i en gruppbalansräkning som omfattas av Solvens IIregelverket, dvs. den verksamhet som bedrivs av försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare.

I enlighet med det som föreslås för enskilda försäkringsföretag (se avsnitt 10.2.4) bör den särskilda rapporten benämnas revisionsrapport. Ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag bör således, tillsammans med solvensoch verksamhetsrapporten, lämna in en revisionsrapport för gruppen till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet.

I vissa fall får ett företag i gruppen offentliggöra en gemensam solvensoch verksamhetsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen (se 19 kap. 55 § FRL). En sådan rapport ska innehålla uppgifter

om varje enskilt dotterföretag i gruppen som är försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare och uppgifter om dess verksamhet och solvens (19 kap. 56 § första stycket 2 FRL). I artikel 256c.3 i Solvens II-direktivet anges att om det finns en enda rapport om solvens och finansiell ställning, ska revisionskraven för ett anknutet försäkringsföretag uppfyllas och en revisionsrapport lämnas in till tillsynsmyndigheten för det företaget av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse, försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget. I artikel 256.2 anges dock att bl.a. ett försäkringsföretag med ägarintresse får, om grupptillsynsmyndigheten godkänner detta, lämna en enda rapport om solvens och finansiell ställning som bl.a. ska innehålla uppgifter beträffande dotterföretag inom gruppen. Som Finansinspektionen framför bör kravet på att lämna in revisionsrapporter för enskilda företag gälla dotterföretag som är försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som i enlighet med artikel 256.2 i Solvens II-direktivet får lämna in en gemensam rapport och inte, som anges artikel 256c.3 och som utredningen föreslår, anknutna försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare.

I enlighet med Solvens II-direktivet bör en revisionsrapport för en grupp innehålla en beskrivning av vilket eller vilka normsystem för revision som revisorn har tillämpat, och granskningsresultaten (se artikel 256c.2, se även avsnitt 10.2.4 om kraven för enskilda försäkringsföretag).

Det bör slutligen tas in en bestämmelse i försäkringsrörelselagen om att ett tillstånd att offentliggöra en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen inte påverkar kraven om revision för anknutna försäkringsföretag (se artikel 256c.3 i Solvens II-direktivet).

12.6.5Regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå

Regeringens förslag

Ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska varje år lämna en regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå till Finansinspektionen när inspektionen är grupptillsynsmyndighet.

Bestämmelserna om en regelbunden tillsynsrapport för enskilda försäkringsföretag ska gälla i tillämpliga delar.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens förslag.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Genom ändringsdirektivet införs krav i Solvens II-direktivet på en regelbunden tillsynsrapport (artiklarna 35.5a och 256b i Solvens II-

direktivet). Det gäller både för enskilda försäkringsföretag (se avsnitt 10.1.4) och för grupper.

Försäkrings- och återförsäkringsföretag med ägarintresse, försäkringsholdingbolag och blandade finansiella holdingföretag ska årligen lämna in en regelbunden tillsynsrapport till grupptillsynsmyndigheten. Reglerna för enskilda försäkringsföretag (artikel 35.5a) ska i tillämpliga delar gälla på gruppnivå (artikel 256b.1 i Solvens II-direktivet).

Motsvarande bestämmelser bör tas in i försäkringsrörelselagen. Ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag bör därmed varje år lämna in en regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå. En sådan rapport bör lämnas till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. Vidare bör bestämmelserna om en regelbunden tillsynsrapport för enskilda försäkringsföretag (se avsnitt 10.1.4) gälla i tillämpliga delar.

12.6.6En gemensam regelbunden tillsynsrapport

Regeringens förslag

Ett försäkringsholdingföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska, efter tillstånd av Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, få lämna en gemensam regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen.

Ett sådant tillstånd ska inte få leda till att mindre information lämnas än den information som skulle ha lämnats av ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare som lämnar in en regelbunden tillsynsrapport på enskild nivå. Innan Finansinspektionen fattar ett beslut om tillstånd att lämna in en gemensam regelbunden tillsynsrapport, ska inspektionen ge berörda behöriga myndigheter i ett tillsynskollegium tillfälle att yttra sig. Finansinspektionen ska beakta synpunkter och reservationer som lämnas av berörda behöriga myndigheter.

Finansinspektionen ska, om inspektionen inte är grupptillsynsmyndighet och motsätter sig att en gemensam regelbunden tillsynsrapport ska få lämnas in, ange skälen för det till grupptillsynsmyndigheten.

Ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska lämna in en gemensam regelbunden tillsynsrapport till Finansinspektionen när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. Om Finansinspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, ska ett försäkringsföretag som omfattas av en gemensam regelbunden tillsynsrapport lämna in en sådan rapport till inspektionen.

En gemensam regelbunden tillsynsrapport ska innehålla 1. den information på gruppnivå som ska rapporteras i en regelbunden

tillsynsrapport på gruppnivå 2. information om varje enskilt dotterföretag inom gruppen som är ett

försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare och som ska

rapporteras i en regelbunden tillsynsrapport på enskild nivå.

Regeringens bedömning

Kravet i Solvens II-direktivet att varje tillsynsmyndighet ska ha befogenhet att utöva tillsyn över den del av den enda regelbundna tillsynsrapporten som specifikt avser det berörda dotterföretaget tillgodoses genom gällande rätt och kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i huvudsak överens med regeringens förslag och bedömning, men har en annan lagteknisk utformning. Utredningen föreslår att ett företag med ägarintresse ska lämna in en gemensam regelbunden tillsynsrapport till Finansinspektionen.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

En enda rapport

Genom ändringsdirektivet införs i Solvens II-direktivet tillsammans med kravet på en regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå även en möjlighet för en grupp att lämna en enda regelbunden tillsynsrapport, dvs. en gemensam regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen (artikel 256b i Solvens II-direktivet).

Ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingbolag eller ett blandat finansiellt holdingföretag får, om grupptillsynsmyndigheten godkänner det, lämna in en enda regelbunden tillsynsrapport. En sådan rapport ska innehålla den information på gruppnivå som ska rapporteras och information om alla dotterföretag inom gruppen, som ska kunna identifieras per företag och som ska rapporteras av ett enskilt försäkringsföretag, vilket inte får leda till att mindre information lämnas än den som skulle lämnas av försäkrings- och återförsäkringsföretag som lämnar in en regelbunden tillsynsrapport för ett enskilt försäkringsföretag. Innan en grupptillsynsmyndighet ger sitt godkännande ska den samråda med medlemmarna i tillsynskollegiet och ta vederbörlig hänsyn till deras synpunkter och reservationer. Om de berörda nationella tillsynsmyndigheterna inte ger sitt godkännande ska detta motiveras på vederbörligt sätt. Om tillsynskollegiet godkänner den enda regelbundna tillsynsrapporten, ska varje enskilt försäkrings- och återförsäkringsföretag lämna in den enda regelbundna tillsynsrapporten till sin tillsynsmyndighet. Varje tillsynsmyndighet ska ha befogenhet att utöva tillsyn över den del av den enda regelbundna tillsynsrapporten som specifikt avser det berörda dotterföretaget (artikel 256b.2 i Solvens IIdirektivet).

Motsvarande bestämmelser om en gemensam regelbunden tillsynsrapport bör tas in i försäkringsrörelselagen. Ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag bör därmed få lämna en gemensam regelbunden tillsyns-

rapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen. För vilket företag i en grupp som ska vara ansvarigt företag, se avsnitt 12.4.1.

I enlighet med Solvens II-direktivet bör det krävas tillstånd av Finansinspektionen för att få lämna en gemensam regelbunden tillsynsrapport. Finansinspektionen bör få besluta om ett sådant tillstånd, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. Ett tillstånd att lämna en gemensam regelbunden tillsynsrapport bör inte få leda till att mindre information lämnas än den information som skulle har lämnats av ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare som lämnar en regelbunden tillsynsrapport på enskild nivå, dvs. den regelbundna tillsynsrapport som ska lämnas av ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare (se avsnitt 10.1.4). Innan Finansinspektionen fattar ett beslut om tillstånd att lämna en gemensam regelbunden tillsynsrapport, bör inspektionen ge berörda behöriga myndigheter i ett tillsynskollegium tillfälle att yttra sig. Finansinspektionen bör beakta synpunkter och reservationer som lämnas av berörda behöriga myndigheter. Om Finansinspektionen inte är grupptillsynsmyndighet är det en behörig myndighet i ett annat land inom EES som har att besluta om tillstånd att lämna en gemensam regelbunden tillsynsrapport. Finansinspektionen bör i ett sådant fall, dvs. om inspektionen inte är grupptillsynsmyndighet och motsätter sig att en gemensam regelbunden tillsynsrapport lämnas, ange skälen för det till grupptillsynsmyndigheten.

En gemensam rapport ska lämnas in till Finansinspektionen

Ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag bör lämna en gemensam regelbunden tillsynsrapport till Finansinspektionen när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. Enligt Solvens II-direktivet ska varje enskilt försäkrings- och återförsäkringsföretag lämna in den enda regelbundna tillsynsrapporten till sin tillsynsmyndighet (artikel 256b.2).

Om Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, bör det dock inte krävas att både det ansvariga företaget, dvs. ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, och varje enskilt försäkringsföretag i gruppen som är dotterföretag ska lämna in den gemensamma regelbundna tillsynsrapporten till inspektionen. Ett försäkringsföretag bör därmed bara lämna in en gemensam regelbunden tillsynsrapport till Finansinspektionen när inspektionen inte är grupptillsynsmyndighet.

Innehåll i en gemensam rapport

En gemensam regelbunden tillsynsrapport bör innehålla den information på gruppnivå som ska rapporteras i en regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå. En gemensam regelbunden tillsynsrapport bör också innehålla information om varje enskilt dotterföretag inom gruppen som är ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare och som ska rapporteras en regelbunden tillsynsrapport på enskild nivå.

Finansinspektionen har enligt försäkringsrörelselagen tillsyn över enskilda försäkringsföretag. Detta gäller bl.a. att verksamheten bedrivs enligt den lagen och andra författningar som reglerar företagets verksamhet (17 kap. 2 §). Denna tillsyn och befogenhet för Finansinspektionen

påverkas inte av de bestämmelser om en gemensam regelbunden tillsynsrapport som nu föreslås. Det nya kravet i Solvens II-direktivet att varje tillsynsmyndighet ska ha befogenhet att utöva tillsyn över den del av den enda regelbundna tillsynsrapporten som specifikt avser det berörda dotterföretaget (artikel 256b.2 andra stycket fjärde meningen) tillgodoses därmed genom gällande rätt och kräver därför inte några lagstiftningsåtgärder.

12.6.7Brister i en gemensam regelbunden tillsynsrapport

Regeringens förslag

Om en gemensam regelbunden tillsynsrapport inte innehåller information om ett dotterföretag som är försäkringsföretag, ska Finansinspektionen få förelägga företaget att rapportera in ytterligare information. Det ska dock gälla bara om inspektionen kräver att jämförbara försäkringsföretag lämnar motsvarande information och att informationen är nödvändig och av väsentlig betydelse för tillsynen.

Finansinspektionen ska underrätta berörda behöriga myndigheter i ett tillsynskollegium, om inspektionen 1. konstaterar att försäkringsföretag som är dotterföretag i en grupp

inte uppfyller kraven som gäller för en regelbunden tillsynsrapport

på enskild nivå eller 2. begär ytterligare information från ett försäkringsföretag som är

dotterföretag.

Om en behörig myndighet lämnar motsvarande information om en EES-försäkringsgivare som är dotterföretag, ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, lämna samma begäran till det ansvariga företaget.

Om en gemensam regelbunden tillsynsrapport inte är tillfredsställande för de berörda behöriga myndigheterna, ska Finansinspektionen få återkalla ett tillstånd om att lämna in en sådan gemensam rapport.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens förslag.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Genom ändringsdirektivet införs även bestämmelser för det fall det finns brister i en gemensam regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen.

Om den enda regelbundna tillsynsrapport som lämnas in inte är tillfredsställande för tillsynsmyndigheterna, får ett godkännande om en sådan

rapport återkallas (artikel 256b.3 i Solvens II-direktivet). Om en gemensam rapport inte innehåller information som den tillsynsmyndighet som auktoriserat ett dotterföretag inom gruppen kräver att jämförbara företag ska lämna och detta utelämnande är av väsentlig betydelse, ska den berörda tillsynsmyndigheten ha befogenhet att kräva att dotterföretaget i fråga rapporterar nödvändig ytterligare information (artikel 256b.4 i Solvens II-direktivet). Om den tillsynsmyndighet som auktoriserat ett dotterföretag inom gruppen konstaterar bristande efterlevnad av bestämmelserna som gäller för enskilda försäkringsföretag eller begär ändringar eller förtydliganden avseende den enda regelbundna tillsynsrapporten ska den också informera tillsynskollegiet, och grupptillsynsmyndigheten ska lämna in samma begäran till försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse, försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget (artikel 256b.5 i Solvens IIdirektivet).

Motsvarande bestämmelser bör tas in i försäkringsrörelselagen. Finansinspektionen bör därmed, om en gemensam regelbunden tillsynsrapport inte innehåller information om ett dotterföretag som är försäkringsföretag, få förelägga företaget att rapportera in ytterligare information. Som anges i avsnitt 12.6.6 bör ett tillstånd att lämna en gemensam rapport inte leda till att mindre information lämnas om försäkringsföretag i en grupp. Likväl innebär det en lättnad att få lämna en enda rapport. Finansinspektionen bör därmed bara få kräva att ytterligare information lämnas om inspektionen kräver att jämförbara försäkringsföretag lämnar motsvarande information och informationen är nödvändig och av väsentlig betydelse för tillsynen.

Finansinspektionen bör underrätta berörda behöriga myndigheter i ett tillsynskollegium om inspektionen konstaterar att ett försäkringsföretag som är dotterföretag i en grupp inte uppfyller kraven som gäller för en regelbunden tillsynsrapport på enskild nivå. Finansinspektionen bör också underrätta behöriga myndigheter i ett tillsynskollegium om inspektionen begär ytterligare information från ett sådant försäkringsföretag. Om en behörig myndighet lämnar motsvarande information om en EESförsäkringsgivare som är dotterföretag, bör Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, lämna samma begäran till det ansvariga företaget.

Om en gemensam regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen inte är tillfredsställande för de berörda behöriga myndigheterna, bör Finansinspektionen få återkalla ett tillstånd att lämna in en sådan rapport.

12.6.8När ska en regelbunden tillsynsrapport lämnas in

Regeringens förslag

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om när en regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå eller en gemensam regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen senast ska lämnas in.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens förslag.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Genom ändringsdirektivet införs även en tidsfrist i Solvens II-direktivet inom vilken en regelbunden tillsynsrapport ska lämnas.

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska lämna uppgifterna på årsbasis eller mer sällan, senast 24 veckor efter utgången av företagets räkenskapsår (artikel 256b.1 i Solvens II-direktivet).

För enskilda försäkringsföretag får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om när upplysningar ska lämnas till Finansinspektionen (17 kap. 30 § andra stycket 1 FRL). Detsamma bör gälla för när en regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå eller en gemensam regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen ska lämnas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därmed få meddela föreskrifter om när en regelbunden tillsynsrapport eller en gemensam regelbunden tillsynsrapport senast ska lämnas in till Finansinspektionen.

12.7Försäkringsholdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag

12.7.1Lämplighetskrav för personer som ska ansvara för centrala funktioner på gruppnivå

Regeringens förslag

Ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska säkerställa att de som ansvarar för en central funktion i företaget uppfyller de lämplighetskrav som ställs på ledningen i ett försäkringsföretag.

Ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska snarast möjligt till Finansinspektionen anmäla ändringar av vilka som ansvarar för centrala funktioner i företaget eller om någon sådan person har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller lämplighetskraven.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens förslag.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Finansinspektionen konstaterar att lämplighetskraven ska uppfyllas av personer som, i tillämpliga fall, avses ansvara för en central funktion.

Skälen för regeringens förslag

Genom ändringsdirektivet utvidgas kraven i Solvens II-direktivet på de som i praktiken leder verksamheten i ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag till att omfatta även personer som ansvarar för andra centrala funktioner (artikel 257 i Solvens II-direktivet).

Medlemsstaterna ska kräva att de personer som i praktiken leder försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget och i tillämpliga fall de personer som ansvarar för andra centrala funktioner, uppfyller de lämplighetskrav som är nödvändiga för att de ska kunna utföra sina uppdrag (artikel 257 första stycket i Solvens IIdirektivet). Liksom det som har gällt hittills ska reglerna som gäller för enskilda försäkringsföretag även i fortsättningen gälla i tillämpliga delar också för dessa företag (artikel 257 andra stycket i Solvens II-direktivet).

Enligt försäkringsrörelselagen ska ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag säkerställa att de som avses ingå i styrelsen för företaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem, uppfyller de krav som gäller för motsvarande ledningsfunktioner i ett försäkringsföretag (19 kap. 63 § första stycket). I och med ändringsdirektivet utvidgas, som Finansinspektionen konstaterar, lämplighetskraven i Solvens II-direktivet till att gälla även för personer som ansvarar för andra centrala funktioner (jfr prop. 2015/16:9 s. 457–459). Med andra centrala funktioner avses funktioner för riskhantering, regelefterlevnad och internrevision samt en aktuariefunktion (se 10 kap. 4 § FRL). För krav på centrala funktioner på gruppnivå, se avsnitt 12.4.2.

Bestämmelserna i förssäkringsrörelselagen bör justeras så att de stämmer överens med den nya lydelsen av Solvens II-direktivet. Ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag bör därmed säkerställa att personer som ska ansvara för en central funktion i företaget uppfyller lämplighetskraven. Detta bör vara samma lämplighetskrav som för ett enskilt försäkringsföretag, vilket också gäller för bl.a. styrelseledamöter i ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. För lämplighetskraven för ett enskilt försäkringsföretag, se 10 kap. 5 § FRL.

Ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag bör, liksom det som gäller för styrelseledamöter och verkställande direktör, snarast möjligt till Finansinspektionen anmäla ändringar av vilka som ansvarar för centrala funktioner i företaget (se 19 kap. 63 § andra stycket FRL) eller om någon sådan person har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller lämplighetskraven (se 19 kap. 63 § tredje stycket FRL).

12.7.2Ingripanden mot försäkringsholdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag

Regeringens förslag

Finansinspektionen ska ingripa mot ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som har huvudkontor i Sverige om företaget har åsidosatt sina skyldigheter enligt försäkringsrörelselagen eller andra författningar som reglerar företagets verksamhet.

Ett ingripande mot ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska göras genom 1. utfärdande av föreläggande att vidta rättelse inom viss tid 2. förbud att verkställa beslut eller 3. anmärkning.

Om en åtgärd påverkar företag med huvudkontor i ett annat land inom EES än Sverige, ska Finansinspektionen ge berörda behöriga myndigheter och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten tillfälle att yttra sig innan inspektionen ingriper.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i sak i huvudsak överens med regeringens förslag, men har en annan lagteknisk utformning. Utredningen föreslår att Finansinspektionen bara ska få vidta åtgärder mot ett företag om inspektionen är grupptillsynsmyndighet.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Finansinspektionen anser att det bör förtydligas hur artikel 258.2b i Solvens II-direktivet om ingripanden mot försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag ska genomföras i svensk rätt.

Skälen för regeringens förslag

Möjlighet att ingripa

Genom ändringsdirektivet justeras reglerna i Solvens II-direktivet om åtgärder för att säkerställa regelefterlevnad (artikel 258 i Solvens IIdirektivet).

Tillsynsmyndigheterna ska ges alla tillsynsbefogenheter som de behöver för att vidta de åtgärder när det gäller försäkringsholdingbolag och blandade finansiella holdingföretag som krävs för att säkerställa att grupper som omfattas av grupptillsyn efterlever alla krav som gäller för grupptillsynen. Dessa befogenheter ska inbegripa de allmänna tillsynsbefogenheterna (artikel 258.2 första stycket i Solvens II-direktivet).

Utan att det påverkar tillämpningen av nationella straffrättsliga bestämmelser ska medlemsstaterna säkerställa att sanktioner eller andra åtgärder kan åläggas försäkringsholdingbolag eller blandade finansiella holdingföretag eller personer som i praktiken leder dessa bolag, om de

överträder lagar och andra författningar som satts i kraft för att införliva bestämmelserna för grupptillsynen. Tillsynsmyndigheterna ska ha ett nära samarbete för att säkerställa att sådana sanktioner eller åtgärder är effektiva, särskilt när den centrala förvaltningen eller det huvudsakliga etableringsstället för ett försäkringsholdingbolag eller blandat finansiellt holdingföretag inte finns i samma medlemsstat som dess säte (artikel 258.2 andra stycket i Solvens II-direktivet).

Bestämmelser om ingripanden mot försäkringsholdingbolag och blandade finansiella holdingföretag finns i 18 kap. försäkringsrörelselagen. Finansinspektionen har möjlighet att ingripa mot ett sådant företag om någon i ledningen för företaget inte uppfyller de krav som gäller uppdraget (18 kap. 24 § första stycket). Finansinspektionen har också möjlighet att ingripa mot ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag om företaget inte uppfyller de krav som ställs på det enligt EU-förordningar som antagits med stöd av Solvens II-direktivet, 19 kap. försäkringsrörelselagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av det kapitlet (18 kap. 24 § andra stycket FRL). Dessa bestämmelser tillgodoser i sak även de nya kraven enligt Solvens II-direktivet (artikel 258.1 första stycket).

Det finns dock anledning att se över om placeringen, dvs. om bestämmelserna hör hemma i 18 kap. om ingripanden eller 19 kap. om grupptillsyn. En bestämmelse om ingripande mot ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag rör i första hand bestämmelser om grupptillsyn och att ett sådant företag inte uppfyller kraven som gäller vid sådan tillsyn. I huvudsak bör det vara fråga om överträdelser av bestämmelser i 19 kap. En bestämmelse om ingripande mot försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag bör därmed lämpligen placeras tillsammans med bestämmelser som gäller grupptillsyn och inte, som i dag, med bestämmelser som i första hand gäller ingripanden mot enskilda försäkringsföretag.

Den nuvarande bestämmelsen i 18 kap. försäkringsrörelselagen bör därmed flyttas till 19 kap. I samband med det bör bestämmelsen justeras så att den stämmer överens med den grundläggande bestämmelsen om ingripanden mot enskilda försäkringsföretag (se 18 kap. 1 § FRL). Finansinspektionen bör därmed få ingripa mot ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag om företaget har åsidosatt sina skyldigheter enligt försäkringsrörelselagen eller andra författningar som reglerar företagets verksamhet. Det bör därmed inte, som utredningen föreslår införas någon ytterligare bestämmelse om ingripanden i 18 kap.

Hur ska Finansinspektionen ingripa?

Genom ändringsdirektivet införs detaljerade krav i Solvens II-direktivet på de tillsynsåtgärder som en tillsynsmyndighet åtminstone ska få tillämpa mot ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag (artikel 258.2b första stycket i Solvens II-direktivet).

Medlemsstaterna ska säkerställa att de tillsynsåtgärder som får tillämpas på försäkringsholdingbolag och blandade finansiella holdingföretag åtminstone omfattar följande: a) upphävande av rösträtter som är knutna till de aktier i försäkrings-

dotter- eller återförsäkringsdotterföretagen som innehas av

försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget

b) utfärdande av förelägganden, sanktioner eller påföljder mot

försäkringsholdingbolaget, det blandade finansiella holdingföretaget eller medlemmarna av förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet i dessa bolag

c) utfärdande av instruktioner eller anvisningar till försäkrings-

holdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget om att till sina aktieägare överföra ägarintressena i sina försäkringsdottereller återförsäkringsdotterföretag

d) utseende på tillfällig basis av ett annat försäkringsholdingbolag,

blandat finansiellt holdingföretag eller försäkrings- eller återförsäkringsföretag inom gruppen som ansvarigt för att säkerställa att kraven uppfylls

e) begränsning av eller förbud mot utdelningar eller räntebetalningar till

aktieägare f) krav på att försäkringsholdingbolag eller blandade finansiella

holdingföretag avyttrar eller minskar innehav i försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller andra anknutna företag som avses i artikel 228.1 i Solvens II-direktivet (t.ex. kreditinstitut eller tjänstepensionsföretag)

g) krav på att försäkringsholdingbolag eller blandade finansiella

holdingföretag ska lägga fram en plan för hur de utan dröjsmål ska återgå till att uppfylla kraven.

Finansinspektionen anser att det bör förtydligas hur de nu aktuella reglerna i Solvens II-direktivet om ingripanden mot försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag genomförs i svensk rätt. Finansinspektionen får enligt gällande rätt ingripa mot ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag genom att förelägga företaget att rätta till ett förhållande, så att företaget uppfyller de krav som gäller för det (18 kap. 24 § FRL). Detta stämmer delvis överens med det som gäller för ingripanden mot ett enskilt försäkringsföretag (18 kap. 2 § FRL). När det gäller ett enskilt försäkringsföretag får Finansinspektionen ingripa genom utfärdande av föreläggande att vidta rättelse inom viss tid, genom förbud att verkställa beslut eller genom anmärkning. Finansinspektionen får också begränsa ett försäkringsföretags förfoganderätt eller förbjuda företaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige och om en överträdelse är allvarlig ska försäkringsföretagets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas. Ovan föreslås att Finansinspektionen i vissa fall ska få ingripa mot ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag om företaget har åsidosatt sina skyldigheter enligt försäkringsrörelselagen eller andra författningar som reglerar företagets verksamhet. Denna bestämmelse bör, på motsvarande sätt som redan gäller för enskilda försäkringsföretag, kompletteras med en bestämmelse om hur Finansinspektionen ska ingripa.

Vilken typ av åtgärd och därmed form av ingripande som kan bli aktuell styrs av omständigheterna i det enskilda fallet. En viss åtgärd kan komma i fråga vid en typ av överträdelse, medan en annan åtgärd kan vara relevant vid en annan överträdelse. Oavsett åtgärd gäller att Finansinspektionen bara får vidta en åtgärd om den kan antas leda till det avsedda resultatet. 361

Dessutom gäller att åtgärden aldrig får vara mer långtgående än vad som behövs och får vidtas endast om det avsedda resultatet står i rimligt förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för den som åtgärden riktas mot (5 § förvaltningslagen). Finansinspektionen bör genom ett föreläggande om att vidta rättelse inom viss tid eller genom ett förbud om att verkställa beslut få ingripa mot ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag på det sätt som anges i Solvens IIdirektivet, t.ex. genom ett upphävande av vissa rösträtter. Vidare bör inspektionen, liksom gäller för ett ingripande mot ett enskilt försäkringsföretag, få meddela en anmärkning.

När ska Finansinspektionen ingripa?

I Solvens II-direktivet finns det regler om när grupptillsynsmyndigheten respektive tillsynsmyndigheten ska ingripa. Om ett försäkringsföretag i en grupp inte följer kraven som gäller när gruppen är föremål för grupptillsyn, eller om kraven är uppfyllda men solvensen ändå kan vara äventyrad eller om transaktioner inom gruppen eller riskkoncentrationer hotar försäkringsföretagets finansiella ställning, ska grupptillsynsmyndigheten kräva nödvändiga åtgärder för att snarast möjligt rätta till situationen i fråga om försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag och tillsynsmyndigheterna i fråga om försäkringsförsäkringsföretag (artikel 258.1 första stycket). Om grupptillsynsmyndigheten, när det gäller försäkringsholdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag inte är en av tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där företaget har sitt säte, ska grupptillsynsmyndigheten underrätta dessa tillsynsmyndigheter om vad den kommit fram till i syfte att göra det möjligt för dem att vidta nödvändiga åtgärder (artikel 258.1 andra stycket). Om grupptillsynsmyndigheten, om det rör sig om ett försäkringsföretag, inte är en av tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där försäkringsföretaget har sitt säte, ska grupptillsynsmyndigheten underrätta dessa tillsynsmyndigheter om vad den kommit fram till i syfte att göra det möjligt för dem att vidta nödvändiga åtgärder (artikel 258.1 tredje stycket).

Finansinspektionen bör därmed bara få ingripa mot ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag om företaget har huvudkontor i Sverige.

Innan Finansinspektionen fattar ett beslut om ingripande

Genom ändringsdirektivet införs även regler i Solvens II-direktivet om att grupptillsynsmyndigheten ska samråda med övriga berörda tillsynsmyndigheter och Eiopa innan någon åtgärd vidtas, om åtgärden påverkar företag med säte i mer än en medlemsstat (artikel 258.2b andra stycket i Solvens II-direktivet).

En motsvarande bestämmelse bör tas in i försäkringsrörelselagen. Om en åtgärd påverkar företag med huvudkontor i ett annat land inom EES än Sverige, bör Finansinspektionen därmed ge berörda behöriga myndigheter och Eiopa tillfälle att yttra sig innan inspektionen beslutar om ett ingripande.

12.8Moderföretag utanför EES

12.8.1Om tillsynen inte är likvärdig

Regeringens förslag

Om ett moderföretag till ett försäkringsföretag är en försäkringsgivare från tredjeland, ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor utanför EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor utanför EES och tillsynen i tredjeland inte är likvärdig ska Finansinspektionen få besluta om att använda andra tillsynsmetoder.

Regeringens bedömning

Regeringen kan meddela föreskrifter om målen för grupptillsynen om andra tillsynsmetoder används. Kraven i Solvens II-direktivet på motivering, dokumentation och underrättelse till andra myndigheter om ett beslut om att använda andra tillsynsmetoder tillgodoses genom gällande rätt och kräver inte några lagstiftningsåtgärder. Även övriga ändringar i Solvens II-direktivet tillgodoses genom gällande rätt och kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i huvudsak överens med regeringens förslag och bedömning. Utredningen föreslår att det ska krävas tillstånd från grupptillsynsmyndigheten för att Finansinspektionen ska få använda en annan tillsynsmetod.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Finansinspektionen påpekar att bestämmelserna bara gäller när inspektionen skulle ha varit grupptillsynsmyndighet och att det därmed inte bör krävas tillstånd från grupptillsynsmyndigheten för ett beslut om andra tillsynsmetoder.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Grupptillsyn eller andra tillsynsmetoder

Genom ändringsdirektivet ändras reglerna i Solvens II-direktivet om tillsyn över försäkringsföretag i grupper med moderföretag utanför EES. Om tillsynen i tredjeland, dvs. i landet utanför EES, inte är likvärdig med den tillsyn som skulle utövats över gruppen om moderföretaget skulle ha sitt huvudkontor inom EES eller om en medlemsstat inte tillämpar reglerna i Solvens II-direktivet om likvärdig tillsyn i samband med tillfällig likvärdighet, ska den medlemsstaten på försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp och på vilka grupptillsyn tillämpas, tillämpa artiklarna 218–235 och 244–258 i Solvens II-direktivet i tillämpliga delar eller en annan särskild metod (artikel 262.1 i Solvens II-direktivet).

De hittillsvarande reglerna i Solvens II-direktivet om när tillsynen inte är likvärdig har i svensk rätt genomförts genom en bestämmelse i försäkringsrörelselagen (19 kap. 71 § första stycket, se prop. 2015/16:9 s. 465–467 och 632). Om tillsynen inte bedöms likvärdig, ska Finansinspektionen besluta att bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om grupptillsyn avseende gruppsolvens, riskkoncentrationer, transaktioner inom en grupp, riskhantering och intern kontroll ska tillämpas på gruppen på samma sätt som om företaget i toppen av gruppen hade haft sitt huvudkontor inom EES. Finansinspektionen får också besluta att använda sig av andra tillsynsmetoder som säkerställer att tillsynen över företagen i gruppen är föremål för tillräcklig tillsyn.

Genom ändringsdirektivet tydliggörs att reglerna i Solvens II-direktivet om likvärdig tillsyn och de fall en tillsynsmyndighet får besluta om att utöva grupptillsyn bara ska gälla för företag som tillsammans utgör en grupp som ska omfattas av grupptillsyn enligt Solvens II-direktivet. Detta följer redan av gällande bestämmelser i försäkringsrörelselagen och detta förtydligande i Solvens II-direktivet kräver därför inte några lagstiftningsåtgärder.

Beslut om att använda andra tillsynsmetoder

Genom ändringsdirektivet ändras även reglerna i Solvens II-direktivet om andra tillsynsmetoder (artikel 262.2 i Solvens II-direktivet).

Medlemsstaterna ska tillåta att deras tillsynsmyndigheter tillämpar andra metoder som säkerställer lämplig tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp och på vilka grupptillsyn tillämpas. Dessa metoder ska ha godkänts av den grupptillsynsmyndighet som fastställts efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter (artikel 262.2 första stycket i Solvens II-direktivet). Metoderna ska göra det möjligt att uppnå målen för grupptillsynen. Dessa mål ska innefatta att bevara försäkrings- och återförsäkringsföretagens kapitalallokering och sammansättningen av deras kapitalbas och förhindra ett väsentligt skapande av kapital inom gruppen om ett sådant skapande av kapital inom gruppen finansieras med inkomster från skuldinstrument eller andra finansiella instrument som inte räknas som kapitalbasposter av moderföretaget. Målen ska även innefatta att bedöma och övervaka risker som härrör från företag både inom och utanför unionen och begränsa risken för spridning från dessa företag och från andra icke-reglerade företag till försäkrings- och återförsäkringsföretag inom gruppen och till en undergrupp där moderföretaget med det yttersta ägarintresset är ett försäkringseller återförsäkringsföretag, ett försäkringsholdingbolag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i unionen om en sådan undergrupp finns (artikel 262.2 andra stycket i Solvens II-direktivet).

Som Finansinspektionen påpekar gäller bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om andra tillsynsmetoder bara för de fall Finansinspektionen skulle ha varit grupptillsynsmyndighet om moderföretaget haft sitt huvudkontor inom EES (se 19 kap. 65 §). Finansinspektionen bör därmed, till skillnad från vad utredningen föreslår, inte behöva ett godkännande från grupptillsynsmyndigheten för att få besluta om andra tillsynsmetoder. För vilka åtgärder som kan bli aktuella som andra tillsynsmetoder, se avsnitt 12.8.2.

Kraven i Solvens II-direktivet om vad de andra tillsynsmetoderna ska bidra till, dvs. målen med metoderna, riktar sig i första hand till Finansinspektionen (artikel 262.2 andra stycket). Dessa krav torde utgöra som omständigheter som Finansinspektionen ska beakta vid ett beslut om att använda andra tillsynsmetoder. Detta bör lämpligen regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen kan meddela sådana föreskrifter med stöd av den s.k. restkompetensen (8 kap. 7 § första stycket 2 regeringsformen).

Motivering och underrättelse om ett beslut

Genom ändringsdirektivet införs också en regel i Solvens II-direktivet om att andra tillsynsmetoder ska motiveras på lämpligt sätt, dokumenteras och anmälas till övriga berörda tillsynsmyndigheter, Eiopa och kommissionen (artikel 262.2 tredje stycket i Solvens II-direktivet).

Finansinspektionen får enligt gällande rätt under vissa förutsättningar besluta om att använda andra tillsynsmetoder (19 kap. 71 och 72 §§ FRL). För ett sådant beslut gäller kraven i förvaltningslagen om motivering av beslut (se 32 §). Kraven i Solvens II-direktivet om motivering och dokumentation av ett beslut om andra tillsynsåtgärder tillgodoses därmed genom gällande rätt och kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

Enligt försäkringsrörelselagen gäller även att Finansinspektionen ska underrätta de berörda behöriga myndigheterna, kommissionen och Eiopa när andra tillsynsmetoder används (19 kap. 72 § andra stycket). Detta tillgodoser fullt ut kraven i Solvens II-direktivet att andra tillsynsmetoder ska anmälas till övriga berörda tillsynsmyndigheter, Eiopa och kommissionen (se artikel 262.2 tredje stycket). Även kravet i Solvens IIdirektivet att underrätta andra myndigheter tillgodoses genom gällande rätt och kräver inte heller det några lagstiftningsåtgärder.

12.8.2Andra tillsynsmetoder

Regeringens förslag

Finansinspektionen ska om tillsynen i tredjeland inte är likvärdig, få besluta om följande andra tillsynsmetoder: 1. att det ska etableras ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES och att bestämmelserna om grupptillsyn ska tillämpas på företagen i den grupp som leds av det etablerade företaget 2. att ett försäkringsföretag i en grupp med försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som inte har ett gemensamt moderföretag inom EES, ska ansvara för att kraven för grupptillsynen uppfylls 3. att försäkringsföretag som tillsammans med EES-försäkringsgivare ingår i en undergrupp med ett moderföretag med huvudkontor inom EES, utöver att omfattas av grupptillsyn, ska vidta ytterligare åtgärder eller omfattas av ytterligare krav och skärpt tillsyn över riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen 4. att ledamöterna i styrelsen eller motsvarande organ hos det yttersta moderföretaget inom EES ska vara oberoende gentemot det yttersta moderföretaget utanför EES

5. att förbjuda, begränsa, inskränka, övervaka eller kräva förhands-

anmälan av transaktioner, inbegripet utdelningar och kupong-

utbetalningar på efterställda skulder 6. att uppgifter ska lämnas om solvens och finansiell ställning,

riskprofil och risktoleransgränser för moderföretag med huvud-

kontor utanför EES, i tillämpliga fall inbegripet rapporter om dessa

frågor som har lämnats in till styrelsen eller motsvarande organ i

företaget eller till tillsynsmyndigheterna för dessa moderföretag

med huvudkontor utanför EES.

Ett beslut som gäller transaktioner ska få fattas bara om transaktionerna utgör eller skulle kunna utgöra ett hot mot den finansiella ställningen eller solvenssituationen hos försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare inom gruppen och involverar å ena sidan ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES och å andra sidan ett företag som ingår i gruppen och som har sitt huvudkontor utanför EES. Om ett sådant beslut rör en anknuten EES-försäkringsgivare, ska Finansinspektionen underrätta en berörd behörig myndighet om vad inspektionen kommit fram till.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens förslag.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Finansinspektionen anser att det bör tydliggöras att det är bestämmelserna om grupptillsyn som ska tillämpas om ett företag etableras, att det ska vara företag i en undergrupp med ett moderföretag inom EES som ska vidta åtgärder eller omfattas av ytterligare krav, att ytterligare detaljer bör anges när det är fråga om transaktioner och att det i fråga om krav på information bör tydliggöras att det rör information som har lämnats till tillsynsmyndigheter för moderföretag med huvudkontor utanför EES.

Skälen för regeringens förslag

Genom ändringsdirektivet införs det även nya regler i Solvens II-direktivet om andra tillsynsmetoder. Enligt Solvens II-direktivet ska de berörda tillsynsmyndigheterna få använda följande tillsynsmetoder på försäkringsoch återförsäkringsföretag, försäkringsholdingbolag och blandade finansiella holdingföretag som ingår i en grupp som är föremål för grupptillsyn (artikel 262.3): a) Utseende av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som

ansvarigt för att kraven som gäller vid grupptillsynen uppfylls, om de

försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i gruppen inte har

ett gemensamt moderföretag i unionen.

b) Krav på etablering av ett försäkringsholdingbolag med huvudkontor i

unionen eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i unionen, om de försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i gruppen inte har ett gemensamt moderföretag i unionen, och tillämpar denna avdelning på försäkrings- och återförsäkringsföretagen i den grupp som leds av det försäkringsholdingbolaget eller blandade finansiella holdingföretaget.

c) Om flera försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i gruppen

utgör en undergrupp vars moderföretag har sitt huvudkontor i unionen, vidtagande av ytterligare åtgärder eller införande av ytterligare krav, och skärpt tillsyn över riskkoncentrationer och över transaktioner inom gruppen, i syfte att uppnå målen med de andra tillsynsmetoderna.

d) Krav på att medlemmarna av förvaltnings-, lednings- eller tillsyns-

organet för moderföretaget med det yttersta ägarintresset i unionen ska vara oberoende av moderföretaget med det yttersta ägarintresset utanför unionen.

e) Förbud mot, begränsning, inskränkning eller övervakning av eller

krav på förhandsanmälan av transaktioner, inbegripet utdelningar och kupongutbetalningar på efterställda skulder, om sådana transaktioner utgör eller skulle kunna utgöra ett hot mot den finansiella ställningen eller solvenssituationen hos försäkrings- och återförsäkringsföretag inom gruppen och involverar å ena sidan ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, ett försäkringsholdingbolag med huvudkontor i unionen eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i unionen och å andra sidan ett företag som ingår i gruppen och som har sitt huvudkontor utanför unionen. Om grupptillsynsmyndigheten i unionen inte är en av tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag har sitt huvudkontor ska grupptillsynsmyndigheten i unionen underrätta dessa tillsynsmyndigheter om vad den kommit fram till i syfte att göra det möjligt för dem att vidta lämpliga åtgärder.

f) Krav på information om solvens och finansiell ställning, riskprofil och

risktoleransgränser för moderföretag med huvudkontor utanför unionen, i tillämpliga fall inbegripet rapporter om dessa frågor som lämnas in till förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet eller tillsynsmyndigheterna för dessa moderföretag i tredjeland.

Finansinspektionen har i dag möjlighet att, som en annan tillsynsmetod, begära att en ägare som har ett bestämmande inflytande över ett försäkringsföretag inrättar ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES (19 kap. 73 § FRL, se även hittillsvarande artikel 262.2 tredje stycket i Solvens II-direktivet). Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen om andra tillsynsmetoder bör kompletteras så att den fullt ut stämmer överens med den nya lydelsen av direktivet (artikel 262.3).

Om ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag har etableras inom EES (se artikel 262.3 b i Solvens II-direktivet) bör, som Finansinspektionen framför, bestämmelserna om grupptillsyn och inte som utredningen föreslår bestämmelserna i försäkringsrörelselagen tillämpas på företagen i gruppen som leds av det företag som 367

etablerats. Som inspektionen påpekar bör det vara företag i en undergrupp med ett moderföretag inom EES, och inte som utredningen föreslår i en undergrupp till en grupp med ett moderföretag med huvudkontor inom EES, som ska vidta åtgärder eller omfattas av ytterligare krav (se artikel 262.3 c). Vidare bör det, som Finansinspektionen efterfrågar och i enlighet med Solvens II-direktivet, anges vilket typ av transaktioner som kan omfattas av en annan tillsynsåtgärd, dvs. ett förbud mot, begränsning, inskränkning eller övervakning av eller krav på förhandsanmälan av transaktioner, inbegripet utdelningar och kupongutbetalningar på efterställda skulder (se artikel 262.3 e). Det bör också, som inspektionen framför, tydliggöras att metoden om att lämna ytterligare uppgifter bör avse sådan information som har lämnats till tillsynsmyndigheter för moderföretag med huvudkontor utanför EES.

13Årsredovisning i försäkringsföretag

Regeringens bedömning

Ändringen i redovisningsdirektivet om att ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag ska få upprätta en begränsad hållbarhetsrapport kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer inte överens med regeringens bedömning. Utredningen föreslår att ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag ska få begränsa hållbarhetsrapporteringen.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens bedömning

En förvaltningsberättelse för ett försäkringsföretag ska som utgångspunkt innehålla en hållbarhetsrapport (6 kap. 1 § första stycket lagen [1995:1560] om årsredovisning i försäkringsföretag). Ett captivebolag för försäkring har dock möjlighet att upprätta en begränsad rapport (6 kap. 1 § femte stycket samma lag, se även prop. 2023/24:124 s. 137–141).

Genom ändringsdirektivet införs en regel i redovisningsdirektivet om att även ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag ska få upprätta en begränsad hållbarhetsrapport (artikel 19a.6 i redovisningsdirektivet).

Denna regel har numera utgått (artikel 2.4 c i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2026/470 om ändring av direktiven 2006/43/EG, 2013/34/EU, (EU) 2022/2464 och (EU) 2024/1760 vad gäller vissa krav 368 avseende företags hållbarhetsrapportering och vissa krav avseende

tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet). Skyldigheten att hållbarhetsrapportera ska inte längre vara beroende av företagets balansomslutning, utan endast av antalet anställda och nettoomsättningens storlek. I samband med detta höjs också gränsvärdena avsevärt för vilka företag som ska upprätta en hållbarhetsrapport. I fortsättningen ska bara företag med fler än 1 000 anställda och mer än 450 miljoner euro i redovisad nettoomsättning vara skyldiga att upprätta en hållbarhetsrapport (artikel 2.4a i samma direktiv). Dessa ändringar ska vara genomförda senast den 19 mars 2027 (artikel 5.1).

Regeringen beslutade den 22 oktober 2026 lagrådsremissen Lättnader i kraven på hållbarhetsrapportering, där det föreslås att möjligheten för captivebolag för försäkring att upprätta en förenklad hållbarhetsrapport ska tas bort. Vidare föreslås att lagändringarna ska träda i kraft den 19 mars 2027. Vid dessa förhållanden saknas anledning till att gå vidare med utredningens förslag om att även ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag ska upprätta en förenklad hållbarhetsrapport. Ändringen som genom ändringsdirektivet görs i redovisningsdirektivet bör därmed inte längre vara aktuell och kräver i och med det inte några lagstiftningsåtgärder.

14Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

14.1Ikraftträdande

Regeringens förslag

Lagändringarna ska träda i kraft den 1 maj 2027.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer inte överens med regeringens förslag. Enligt utredningens förslag ska lagändringarna träda i kraft den 30 januari 2027.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Enligt ändringsdirektivet ska medlemsstaterna senast den 29 januari 2027 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa ändringsdirektivet, dvs. de nya kraven i Solvens II-direktivet. Bestämmelserna ska tillämpas fr.o.m. den 30 januari 2027 (artikel 4.1 i ändringsdirektivet). De lagändringar som föreslås i denna lagrådsremiss kommer dock inte att kunna träda i kraft vid den tidpunkten. Lag-

ändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt, vilket bedöms vara den 1 maj 2027.

I denna lagrådsremiss föreslås även ändringar som innebär förtydliganden av befintliga bestämmelser som genomför Solvens II-direktivet. Dessa ändringar bör också träda i kraft den 1 maj 2027.

14.2Övergångsbestämmelser

Regeringens förslag

Om en anmälan om att klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag lämnas in till Finansinspektionen inom sex månader från och med den 1 maj 2027, ska tidsperioden inom vilken inspektionen får motsätta sig en klassificering vara fyra månader.

Om en ansökan om att få använda proportionalitetsåtgärder lämnas in till Finansinspektionen före den 1 november 2027, ska tidsperioden inom vilken inspektionen ska fatta ett beslut vara fyra månader.

Ett försäkringsföretag som före den 29 januari 2026 har använt en volatilitetsjusterad riskfri räntestruktur vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska få fortsätta att använda justeringen bara om företaget uppfyller de villkor som gäller för en sådan justering från och med den 1 maj 2027.

Ett försäkringsföretag som före den 1 maj 2027 har fått tillstånd att beräkna kapitalkravet för aktiekursrisk utifrån en durationsbaserad aktiekursrisk ska få fortsätta att använda en sådan metod för de tillgångar och skulder som vid den tidpunkten omfattades av tillståndet. Äldre föreskrifter ska fortfarande gälla för en sådan beräkning.

Ett försäkringsföretag som senast den 28 januari 2025 tillämpade en åtgärd som motsvarar en proportionalitetsåtgärd ska få fortsätta att tillämpa åtgärden högst fyra räkenskapsår från och med den 1 maj 2027.

Regeringens bedömning

Det finns inte något behov av övergångsbestämmelser för de övriga lagändringarna.

Utredningens förslag och bedömning

Förslaget från utredningen stämmer i huvudsak överens med regeringens förslag. Utredningen föreslår även att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett försäkringsföretag ska få fortsätta att använda en volatilitetsjusterad riskfri räntestruktur vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna efter den 29 januari 2026.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Klassificering som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag och

användning av proportionalitetsåtgärder

Genom ändringsdirektivet införs regler i Solvens II-direktivet om anmälan om att klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag och ansökan om att få använda proportionalitetsåtgärder.

Finansinspektionen ska inom två månader från det att en anmälan om att klassificering som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag har lämnats in få motsätta sig att en sådan klassificering (se avsnitt 6.3.2). Om en sådan anmälan tas emot av en tillsynsmyndighet inom de första sex månaderna från den 30 januari 2027, ska den period som en tillsynsmyndighet får motsätta sig en klassificering uppgå till fyra månader (artikel 29b.5 i Solvens II-direktivet). En motsvarande bestämmelse bör tas in i övergångsbestämmelser. Tiden bör dock löpa från och med ikraftträdandet för lagändringarna (se avsnitt 14.1). Finansinspektionen bör därmed, om en anmälan om att klassificeras som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag lämnas in till inspektionen inom sex månader fr.o.m. den 1 maj 2027, få motsätta sig en klassificering inom fyra månader från det att en anmälan har lämnats in.

När det gäller en ansökan om att få använda proportionalitetsåtgärder ska Finansinspektionen fatta ett beslut inom två månader från det att en ansökan har lämnats in (se avsnitt 6.3.5). Om en ansökan tas emot av en tillsynsmyndighet före den 31 juli 2027, dvs. inom 6 månader från ikraftträdandet, ska perioden för ett beslut i stället uppgå till fyra månader (artikel 29d.4 i Solvens II-direktivet). En motsvarande bestämmelse bör tas in i övergångsbestämmelser. Också i detta fall bör tiden löpa från ikraftträdandet av lagändringarna. Finansinspektionen bör därmed, om en ansökan om att få använda proportionalitetsåtgärder har lämnats in till inspektionen före den 1 november 2027, fatta ett beslut om ansökan inom fyra månader från det att en ansökan har lämnats in.

Volatilitetsjusterad riskfri räntestruktur

Genom ändringsdirektivet ändras reglerna i Solvens II-direktivet om volatilitetsjustering av riskfria räntesatser för relevanta durationer. Det gäller bl.a. villkoren för att få använda en sådan justering (se avsnitt 8.1.3). Ett försäkringsföretag som före den 29 januari 2026 har använt en volatilitetsjustering av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer vid beräkningen av bästa skattning får dock fortsätta att tillämpa volatilitetsjusteringen utan förhandsgodkännande från tillsynsmyndigheten, förutsatt att företaget efterlever villkoren för förhandsgodkännande fr.o.m. den 30 januari 2027 (artikel 77d.1a i Solvens II-direktivet).

En motsvarande bestämmelse bör införas i övergångsbestämmelser. Ett försäkringsföretag som före den 29 januari 2026 har använt en volatilitetsjusterad riskfri räntestruktur vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna bör därmed få fortsätta att använda justeringen utan särskilt tillstånd av Finansinspektionen (se 5 kap. 9 § FRL). I enlighet med Solvens II-direktivet bör det bara gälla om försäkringsföretaget uppfyller de nya villkoren. Ett försäkringsföretag bör därmed bara få fortsätta använda justeringen om företaget uppfyller de villkor som gäller för justeringen efter ikraftträdandet, dvs. de nya krav som ska gälla fr.o.m. den 1 maj 2027.

I avsnitt 8.1.3 föreslås att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett försäkringsföretag ska få tillstånd att använda en volatilitetsjustering eller en företagsspecifik volatilitetsjustering. Sådana föreskrifter kommer att gälla även för de försäkringsföretag som före den 29 januari 2026 har använt en volatilitetsjustering. Regeringen anser därmed, till skillnad från utredningen, att det inte finns något behov av ytterligare övergångsbestämmelser i föreskrifter på lägre nivå än lag. Genom ändringsdirektivet ändras reglerna i Solvens II-direktivet om durationsbaserad aktiekursrisk (artikel 304.2 i Solvens II-direktivet).

Durationsbaserad aktiekursrisk

Ett försäkringsföretag ska inte längre få använda en durationsbaserad aktiekursrisk (se avsnitt 8.4.6). Ett livförsäkringsföretag ska ändå få fortsätta att tillämpa en sådan metod, dock bara med avseende på tillgångar och skulder för vilka tillsynsmyndigheterna har godkänt tillämpningen av undergruppen för durationsbaserade aktiekursrisker före den 30 januari 2027 (artikel 304.2 i Solvens II-direktivet).

En motsvarande bestämmelse bör införas i övergångsbestämmelser. Därmed bör ett försäkringsföretag som före den 1 maj 2027 har fått tillstånd att beräkna kapitalkravet för aktiekursrisk utifrån en durationsbaserad aktiekursrisk, få fortsätta att använda en sådan metod för de tillgångar och skulder som vid den tidpunkten omfattades av tillståndet. Äldre föreskrifter bör fortfarande gälla för en sådan beräkning.

Åtgärder som motsvarar proportionalitetsåtgärder

Genom ändringsdirektivet införs en regel i Solvens II-direktivet för försäkringsföretag som har använt åtgärder som motsvarar de proportionalitetsåtgärder som införs genom ändringsdirektivet. Ett försäkringsföretag som tillämpar någon av de proportionalitetsåtgärder som motsvarar befintliga åtgärder inom ramen för Solvens II-direktivet senast den 28 januari 2025 får fortsätta att tillämpa sådana åtgärder utan tillämpning av de krav som gäller för sådana åtgärder, under en period på högst fyra räkenskapsår (artikel 29e.3).

En motsvarande bestämmelse bör införas i övergångsbestämmelser. Ett försäkringsföretag som senast den 28 januari 2025 tillämpade en åtgärd som motsvarar en proportionalitetsåtgärd bör därmed får fortsätta att tillämpa åtgärden högst fyra räkenskapsår, Detta bör gälla fyra räkenskapsår efter ikraftträdandet, dvs. fr.o.m. den 1 maj 2027.

Övriga lagändringar

När det gäller övriga lagändringar finns det inte behov av några övergångsbestämmelser.

15Konsekvenser

Regeringens bedömning

Förslagen bedöms öka skyddet för försäkringstagarna.

Förslagen kan innebära en ökad administrativ och regulatorisk börda för försäkringsföretag. Detta bedöms dock stå i proportion till den samhällsekonomiska nyttan av förslagen. För mindre försäkringsföretag kan förslagen däremot leda till en minskad administrativ och regulatorisk börda.

Eventuella ökade kostnader som förslagen medför för Finansinspektionen, domstolar och andra myndigheter ryms inom befintliga ekonomiska ramar.

Utredningens bedömning

Bedömningen från utredningen stämmer överens med regeringens bedömning.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Förvaltningsrätten i Stockholm och Kammarrätten i Stockholm framför att finansmarknadsmålen utgör några av de mest arbetskrävande målen hos domstolarna och att det är viktigt att domstolarna får de ytterligare resurser som kan behövas om kostnaderna skulle öka.

Regelrådet anser att redovisningen av behov av speciella informationsinsatser är bristfällig.

Skälen för regeringen bedömning

Ramen för konsekvensanalysen

I lagrådsremissen föreslås bestämmelser för att fullt ut uppfylla de nya och ändrade kraven i Solvens II-direktivet. Konsekvensanalysen är begränsad till dessa lagförslag. Ändringarna i Solvens II-direktivet följs dock av ändringar i andra delar av det EU-rättsliga Solvens II-regelverket, bl.a. Solvens II-förordningen. Det är därmed svårt att fullt ut överblicka konsekvenserna av de ändringar som nu införs eftersom en stor del av regleringen ska kompletteras genom delegerade akter och tekniska standarder som Europeiska kommissionen antar.

Förslagens syfte och alternativa lösningar

Medlemsstaterna ska senast den 29 januari 2027 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa ändringsdirektivet (artikel 4.1). De nationella åtgärder som behövs för att uppfylla de nya kraven i Solvens II-direktivet ska i och med det vara genomförda vid denna tidpunkt.

Förslagen i denna lagrådsremiss bedöms tillgodose kraven på genomförande av Solvens II-direktivet i nationell rätt. I lagrådsremissen föreslås

även mindre justeringar för att förtydliga och komplettera det tidigare genomförandet i svensk rätt av Solvens II-direktivet (se prop. 2015/16:9).

Solvens II-direktivet är ett fullharmoniseringsdirektiv och därmed är möjligheterna till alternativa lösningar begränsade. De alternativ som finns är hur bestämmelserna ska utformas och på vilken nivå en bestämmelse ska införas, dvs. i lag eller i föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Hur bestämmelser utformas kan påverka hur mycket resurser försäkringsföretagen och Finansinspektionens behöver använda för att förstå och tillämpa bestämmelserna. De ändringar som föreslås är i första hand utformade så nära Solvens II-direktivets lydelse som möjligt. I vissa fall, t.ex. då direktivet ger utrymme för tolkning eller innehåller oklarheter, görs det dock avsteg. I dessa fall utformas bestämmelserna, så långt det är möjligt, utformas för att underlätta tillämpningen av regleringen och minimera kostnaderna för att tolka och förstå regelverket. I de fall där särskilda överväganden görs redovisas de i berörda avsnitt i lagrådsremissen. När det gäller nya bestämmelser bör de stämma överens med terminologin och strukturen i befintliga svenska bestämmelser, t.ex. i försäkringsrörelselagen.

Det bedöms inte finnas några alternativa lösningar när det gäller de åtgärder som nu föreslås för att genomföra bestämmelserna i ändringsdirektivet. Om Sverige inte vidtar nödvändiga lagstiftningsåtgärder, är det sannolikt att Europeiska kommissionen inleder ett förfarande om fördragsbrott. Att avstå från att vidta lagstiftningsåtgärder är alltså inte något alternativ.

I ändringsdirektivet anges att de nationella bestämmelser som införs för att följa direktivet ska tillämpas fr.o.m. den 30 januari 2027 (artikel 4.1, se även avsnitt 14.1). I förslaget utnyttjas de möjligheter till övergångsbestämmelser som ändringsdirektivet medger.

I huvudsak rör det sig om genomförande av EU-rättsliga bestämmelser. De EU-rättsliga bestämmelserna utvärderas regelbundet. Det finns inget behov av en särskild svensk uppföljning av de bestämmelser som föreslås.

Berörda aktörer

Förslagen berör framför allt försäkringsföretagen och Finansinspektionen. Även försäkringstagare berörs. Om andra finansiella företag, t.ex. banker eller tjänstepensionsföretag, ingår i grupper med försäkringsföretag berörs de av förslagen. Riksbanken och Riksgäldskontoret berörs i begränsad utsträckning. Förslagen bedöms bara ha några konsekvenser för kommuner och regioner då de är försäkringstagare.

Konsekvenser för försäkringsföretag

Solvens II-regelverket har tillämpats i Sverige sedan den 1 januari 2016 (se prop. 2015/16:9 och SFS 2015:700). När regelverket infördes fick det stora konsekvenser för försäkringsföretagen och deras verksamhet. De ändringar som nu föreslås är, i förhållande till när regelverket infördes, begränsade. Ändringarna kan dock få stora konsekvenser för vissa försäkringsföretag. Vid utgången av 2025 finns det 172 försäkringsföretag i Sverige, dvs. försäkringsföretag som har sitt grundläggande rörelse-

tillstånd i Sverige, se tabell 15.1. Av dessa omfattas 120 försäkringsföretag av Solvens II-regelverket.

Tabell 15.1 Försäkringsföretag

Per den 31 december 2025

Typ avAntal Varav Under Omfattas
försäkringsföretag försäkringsföretag ömsesidiga likvidationSolvens IIav
Rikstäckande företag9510491
Livförsäkringsföretag236122
Fondförsäkringsföretag4004
Skadeförsäkringsföretag684265
varav skadecaptive330131
Lokala skadebolag7777329
Större lokala bolag3535029
Mindre lokala bolag111130
Kreatursbolag313100
Totalt172877120

Källa: Finansinspektionen.

I försäkringsrörelselagen finns det i dag en grundläggande bestämmelse om proportionalitet (4 kap. 5 §). Denna gälla för samtliga försäkringsföretag som omfattas av lagen. Proportionalitet utgår enligt denna bestämmelse från arten, omfattningen och komplexiteten i verksamheten hos varje företag som omfattas av Solvens II-regelverket. Därmed beror tillämpningen av proportionalitetsprincipen inte på företagens storlek, utan på riskerna i det enskilda försäkringsföretagets verksamhet. Regelverket ställer i dag inte upp några krav på vilka som kan komma att omfattas av proportionalitetsåtgärder, vilket minskar förutsägbarheten för försäkringsföretagen och försvårar tillsynen för Finansinspektionen.

Genom de nya bestämmelser som föreslås skapas bättre förutsättningar för att använda proportionalitet. Detta gäller dels de förtydliganden som görs för den grundläggande proportionalitetsprincipen, dels de bestämmelser som nu införs om proportionalitetsåtgärder. Detta gäller särskilt när det tydliggörs vilka åtgärder som kan komma i fråga (se avsnitt 6.3.1) och vilka företag som detta kan bli aktuellt för (se avsnitt 6.3.3). Detta bedöms kunna minska den administrativa och regulatoriska bördan för försäkringsföretag när det är berättigat, dvs. när ett företag bedriver en mindre omfattande och mindre komplex verksamhet.

Det finns redan i dag möjlighet till undantag från tillämpning av Solvens II-regelverket beroende på ett företags storlek (se 1 kap. 19 § FRL). Vid utgången av 2025 har 20 försäkringsföretag beviljats undantag beroende av storlek, se tabell 15.2. Gränserna för ett undantag, s.k. tröskelvärden, har inflationsjusterats (se prop. 2023/24:10). I övrigt är kraven för

att få undantag desamma som när Solvens II-regelverket trädde i kraft 2016.

Tabell 15.2 Undantag beroende på storlek och klassificering som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag

Per den 31 december 2025

Försäkringsföretag som uppfyller villkoren för undantag Antal eller en klassificering som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag försäkringsföretag

Har beviljats undantag beroende på storlek20
Kan i dag få undantag beroende på storlek34
Kan efter ändringar få undantag beroende på storlek39
Uppfyller villkoren för en klassificering som ett litet och icke-16

komplext försäkringsföretag (ej captivebolag för försäkring) Källa: Finansinspektionen.

Genom ändringsdirektivet höjs gränserna markant för att få undantag på grund av storlek och fler företag kommer därmed att ges möjlighet till undantag beroende på storlek. I vart fall torde ett tiotal företag genom ändringarna har möjlighet att ansöka om undantag beroende på storlek. Det finns dock försäkringsföretag som, trots att de bedöms uppfylla villkoren, inte har ansökt om undantag beroende på storlek.

Genom ändringsdirektivet införs också en ny kategori av försäkringsföretag, ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag (se avsnitt 6.3.2). Ett försäkringsföretag som uppfyller kriterierna för att klassificeras som litet och icke-komplext och vill tillämpa proportionalitetsåtgärder ska anmäla detta till Finansinspektionen (se avsnitt 6.3.2). En klassificering som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag bedöms öka användningen av proportionalitetsåtgärder överlag och i och med det minska den administrativa och regulatoriska bördan för företag som bedriver en verksamhet av mindre omfattning och mindre komplexitet än genomsnittet. Även att det rör sig om ett anmälningsförfarande, och inte ett ansökningsförfarande, bör det gynna de företag som uppfyller kraven för att klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag.

Det är svårt att bedöma hur många försäkringsföretetag utnyttja denna klassificering. I slutändan är det, som gäller för undantag beroende på storlek, upp till de enskilda försäkringsföretagen att bestämma om de vill utnyttja dessa nya regler. Det kan även leda till omställningskostnader om ett företag är nära ett tröskelvärde och vid en mindre ändring av verksamheten inte längre uppfyller villkoren för att få använda en proportionalitetsåtgärd. Detta leder till att de sammantagna kostnadsbesparingarna av denna del av regelverket bedöms vara begränsade sett till hela försäkringsbranschen, även om det leder till kostnadsbesparingar för de enskilda företagen. Uppskattningsvis torde tiotalet företag uppfylla villkoren, exklusive captivebolag för försäkring.

Genom ändringsdirektivet ändras bl.a. delar av regleringen av beräkningen av försäkringstekniska avsättningar och beräkningen av kapitalkravet. Detta för att dels anpassa regelverket för att skapa incita-

ment för långsiktiga investeringar, dels skapa möjligheter för försäkringsföretagen att hantera volatiliteten i solvensen och öka riskkänsligheten. Ändringarna som rör beräkningen av försäkringstekniska avsättningar rör den del av diskonteringsräntan som är extrapolerad och metoden att göra detta. Genom ändringsdirektivet införs utgångspunkterna för extrapolering i Solvens II-direktivet, från att hittills ha angetts i tekniska standarder. Den tekniska utformningen av extrapoleringen kommer även i fortsättningen att regleras i rättsakter som antas av kommissionen. Konsekvenserna av dessa ändringar beror i hög grad av de verksamheten i de enskilda försäkringsföretagen och det är därmed svårt att göra någon generell bedömning av dessa ändringar. Till detta kommer att en stor del av detta i svensk rätt föreslås regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag. I det fall den slutliga metoden och parametrarna leder till en lägre diskonteringsränta än med nuvarande metod, kommer försäkringsföretagens försäkringstekniska avsättningar att öka. Därmed, allt annat lika, minskar företagens kapitalbas, vilket leder till en sämre solvenssituation. Hur stor denna effekt blir beror på en rad faktorer, framför allt sammansättningen av löptider i försäkringsåtagandena.

Vidare föreslås det en möjlighet för försäkringsföretag att, efter tillstånd av Finansinspektionen, dels fasa in en ny diskonteringsränta under en viss tid, dels tillämpa olika volatilitetsjusteringar av de riskfria räntesatserna. Ett försäkringsföretag föreslås även, efter tillstånd av Finansinspektionen, få tillämpa ett särskilt kapitalkrav för långfristiga aktieinvesteringar. Ett försäkringsföretag torde ansöka om att få använda en viss åtgärd, t.ex. det särskilda kapitalkravet för långsiktiga aktieinvesteringar, om företaget bedömer att åtgärden har en betydande positiv effekt på företagets balansräkning och fördelarna med att tillämpa åtgärden överväger kostnaderna för de resurser som det behöver lägga på att uppfylla de krav som följer med att använda åtgärden. I vilken utsträckning försäkringsföretag väljer att ansöka om att få använda dessa nya åtgärder går inte att bedöma utan kännedom om företagsspecifika faktorer, dvs. förhållandena i det enskilda försäkringsföretaget. Det är därmed mycket svårt att bedöma konsekvenserna för företagen av dessa nya och ändrade bestämmelser om olika åtgärder som ett företag kan ansöka om att få använda.

I samband med genomförandet av Solvens II-regelverket krävdes i många fall stora ändringar av försäkringsföretagens företagsstyrningssystem. De krav som införs inom detta område enligt förslagen i denna lagrådsremiss är antingen av mindre karaktär eller sådana att de bör kunna uppfyllas inom gällande strukturer. Det föreslås dock vissa lättnader, framför allt för försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag, t.ex. genom att en och samma person kan få inneha mer än en ledande befattning i ett sådant företag.

De krav som nu föreslås om att ett försäkringsföretags hantering av hållbarhetsrisker både inom riskhanteringssystemet och i den egna riskoch solvensbedömningen bör inte leda till markant ökade kostnader för försäkringsföretagen. Det kan dock leda till att enskilda försäkringsföretag behöver utveckla sin kompetens inom detta område. Detsamma gäller för klimatrisker. Försäkringsföretagen kan också komma att behöva stärka sin kompetens utifrån de nya krav som enligt förslagen kommer att ställas på hantering av likviditetsrisker, och makroekonomiska analyser.

Ändringar som rör rapportering kan vara mer eller mindre kostsamma för försäkringsföretagen. När det gäller den kvantitativa rapporteringen på kvartals- och årsbasis uppdaterar Eiopa regelbundet den s.k. taxonomin för rapportering, vilket leder till kostnader för försäkringsföretagen, framför allt genom att det kräver ändringar i rapporteringssystemen, inklusive tester av ändringarna innan de tas i bruk. Detta gäller oavsett om ändringarna rör nya eller borttagna rapporterade uppgifter eller om de enbart rör hur befintliga uppgifterna är uppställda enligt taxonomin för rapportering. De kostnader som ändringarna i Solvens II-direktivet medför kommer till stor del bero på hur omfattande ändringar Eiopa gör av taxonomin för rapportering.

Flera av de ändringar som rör rapportering innebär att krav som hittills har funnits i Solvens II-förordningen nu i stället införs i Solvens IIdirektivet, vilket i sin tur innebär att kraven i fortsättningen finns i nationella bestämmelser. Vissa initiala kostnader kan uppstå för att anpassa innehållet i rapporteringen till de nya bestämmelserna och att ändra arbetsprocesser, t.ex. genom att solvens- och verksamhetsrapporten ska delas upp i två delar (se avsnitt 10.2.1). Dessa ändringar kan leda till en viss ökad rapporteringsbörda för försäkringsföretagen.

Också när det gäller rapportering bör de nya kraven leda till kostnadsbesparingar för försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag genom de lättnader som föreslås för sådana företag (se avsnitt 10.2.2). Detsamma gäller för kraven på revision av balansräkningen (se avsnitt 10.2.4).

Konsekvenser för Finansinspektionen

Solvens II-direktivet är ett mycket detaljerat regelverk och en stor del av reglerna har i svensk rätt genomförts genom föreskrifter som meddelats antingen av regeringen eller av Finansinspektionen. Flera av ändringarna i direktivet rör regler som har genomförts genom Finansinspektionens föreskrifter. Det är sannolikt att Finansinspektionen kommer att behöva ändra flera av myndighetens föreskrifter för att uppfylla de nya kraven i direktivet. Till detta kommer att flera av de tillkommande kraven föreslås genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag, t.ex. reglerna om infasning av riskfria räntesatser (se avsnitt 8.1.1).

De nya reglerna om proportionalitetsåtgärder bör leda till vissa extra arbetsinsatser för Finansinspektionen. Detta rör främst granskning av anmälningar om en klassificering som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag och den administration som följer av en sådan klassificering t.ex. att hålla en uppdaterad förteckning över vilka proportionalitetsåtgärder som respektive företag tillämpar (se avsnitt 6.3.2). Även ansökningar från försäkringsföretag som inte har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag om att få använda proportionalitetsåtgärder bör kräva arbetsinsatser från Finansinspektionen (se avsnitt 6.3.5). Som anges ovan är det svårt att på förhand bedöma hur många försäkringsföretag som upp fyller dessa villkor och är intresserade av att få använda åtgärderna. Detsamma gäller för de nya reglerna där ett försäkringsföretag föreslås få, efter tillstånd av Finansinspektionen, använda en viss åtgärd eller justering, t.ex. ett särskilt kapitalkrav för företagets långsiktiga aktieinvesteringar (se avsnitt 8.4.1).

De nya kraven på förstärkt tillsynssamarbete informationsutbyte vid betydande gränsöverskridande verksamhet påverkar Finansinspektionen och myndighetens verksamhet. Det gäller både för tillsynen över svenska försäkringsföretag och företag som har hemvist i andra länder inom EES, dvs. EES-försäkringsgivare. Först och främst bör inspektionens möjligheter att utöva tillsyn förbättras, t.ex. genom utökade möjligheter att få information om EES-försäkringsgivare (se avsnitt 7.7.2).

De eventuella merkostnader som förslagen medför för Finansinspektionen ryms inom befintliga ekonomiska ramar.

Konsekvenser för domstolarna

Som anges ovan innebär flera förslag att ett försäkringsföretag kan ansöka om tillstånd hos Finansinspektionen för att få använda en viss åtgärd, t.ex. proportionalitetsåtgärder (se avsnitt 6.3.5). Finansinspektionens beslut får vanligtvis överklagas till allmän förvaltningsdomstol och prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten (21 kap. 3 § FRL).

Kammarrätten i Stockholm framför att finansmarknadsmål utgör några av de mest arbetskrävande målen hos domstolen och att det är viktigt att domstolarna får de ytterligare resurser som kan behövas om kostnaderna skulle öka. Även Förvaltningsrätten i Stockholm framför att det ställs stora krav på såväl domstolens kompetens som möjligheterna att ta in externa bedömningar och att det kan komma att leda till ökade kostnader för domstolarna som inte kan hanteras inom befintliga ramar.

Förslagen kan i och för sig leda till att fler beslut överklagas till domstol. Som konstaterats i flera tidigare lagstiftningsärenden är det förhållandevis få beslut från Finansinspektionen som överklagas (se bl.a. prop. 2024/25:44 s. 161–162 och prop. 2025/26:186 s. 217). Sammanlagt torde det röra sig om ett begränsat antal beslut från Finansinspektionen per år och endast ett fåtal om något av dessa som överklagas. Eventuella ökade kostnader för detta bedöms därför kunna hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.

Konsekvenser för andra myndigheter

De nya reglerna om makrotillsynsverktyg innebär bl.a. krav på ett utökat samarbete mellan myndigheter med makrotillsynsuppdrag, se t.ex. avsnitt 11.10.2. Detta innebär framför allt ett utökat samarbete mellan Finansinspektionen, Riksbanken och Riksgäldskontoret. Det finns redan i dag ett samarbete mellan myndigheterna, t.ex. inom det finansiella stabilitetsråd som är en del av Regeringskansliet. De nya kraven bör inte innebära annat än begränsade konsekvenser för dessa myndigheter. Detsamma bör gälla för andra myndigheter, t.ex. Bolagsverket, Kronofogdemyndigheten och Skatteverket. Eventuella merkostnader som förslagen medför ryms inom befintliga ekonomiska ramar.

Konsekvenser för enskilda

Ett övergripande syfte med ändringarna i Solvens II-direktivet är att åtgärda brister i tillsynen över försäkringsföretag som bedriver gränsöverskridande verksamhet och grupper för att på så sätt skapa ett större skydd för försäkringstagare.

Genom ändringsdirektivet införs också regler i Solvens II-direktivet om förebyggande tillsynsåtgärder som Finansinspektionen ska få använda vid en försämring av ett försäkringsföretags finansiella situation. Dessa åtgärder syftar till att förmå ett försäkringsföretag att vidta åtgärder på ett tidigare stadium än vad som är möjligt i dag.

Vidare bör de nya kraven på försäkringsföretagen för hanteringen av likviditetsrisker öka försäkringsföretagens förmåga att kunna betala ut försäkringsersättningar även i svåra ekonomiska lägen.

Sammantaget bör de nya reglerna minska risken att ett försäkringsföretag inte kan fullgöra sina åtaganden mot försäkringstagarna, vilket leder till ett ökat skydd för försäkringstagarna.

Konsekvenser för kapitalmarknaderna

Vid genomförandet i svensk rätt av Solvens II-direktivet konstaterades att försäkringsföretagens kapitalkrav kan få effekter på kapitalmarknaderna (se prop. 2015/16:9 s. 559–562). Genom högre kapitalkrav för mer volatila tillgångar som t.ex. aktier, och lägre kapitalkrav för säkrare tillgångar, som räntetillgångar, styrs efterfrågan på olika tillgångar utifrån försäkringsföretagens solvenssituation och kapitalstyrka. Större rörelser på de finansiella marknaderna påverkar försäkringsföretagen olika beroende på det enskilda företagets solvenssituation. I avsnitt 8.4.1 föreslås ett särskilt kapitalkrav för långsiktiga aktieinvesteringar. Detta, som det får förmodas, sänkta kapitalkrav är tänkt att skapa utrymme för försäkringsföretagen att hålla större placeringar i aktier, vilket på så sätt också bidrar till ett ökat kapital på de finansiella marknaderna och i långsiktiga investeringar som bidrar till samhällsutveckling. Detta beror emellertid på hur många försäkringsföretag som inte bara i Sverige väljer att ansöka om och får tillstånd att använda detta särskilda kapitalkrav.

Informationsinsatser

Regelrådet anser att redovisningen av behov av speciella informationsinsatser är bristfällig i betänkandet.

Förslagen rör genomförande av ändringar i ett EU-direktiv. De nya reglerna riktar sig uteslutande till försäkringsföretagen och myndigheter, i första hand Finansinspektionen. Finansinspektionen kommer att behöva informera de berörda försäkringsföretagen om ändringarna. Detta gäller särskilt de regler som föreslås genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Det torde dock inte finnas behov av särskilda informationsinsatser med anledning av förslagen i denna lagrådsremiss.

Övriga konsekvenser

Förslagen får inga konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män och har inga sociala konsekvenser. De har inte heller några konsekvenser för miljön.

Förenlighet med unionsrätten

Förslagen stämmer överens med unionsrätten.

16Författningskommentar

16.1Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)

1 kap.

Benämningar på vissa EU-rättsakter

11 a § I denna lag avses med

– direktivet om marknader för finansiella instrument: Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/2811,

– kapitaltäckningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/2994,

– konglomeratdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2025/2,

– redovisningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2025/2,

– Solvens II-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU)

2025/2, och

– tillsynsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012.

Paragrafen, som är ny, innehåller benämningar på EU-rättsakter som förekommer i lagen. Övervägandena finns i avsnitt 4.3. Genom paragrafen införs benämningar i lagen på direktivet om marknader för finansiella instrument, kapitaltäckningsdirektivet, konglomeratdirektivet, redovisningsdirektivet och tillsynsförordningen. Hänvisningarna till EU-direktiven är utformade på så sätt att de avser direktiven i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Hänvisningen till tillsynsförordningen avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamisk hänvisning. I benämningen på Solvens II-direktivet, som i nuvarande lydelse av lagen finns i 12 §, ändras den statiska hänvisningen till att avse direktivet i lydelsen enligt ändringsdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2025/2 av den 27 november 2024 om ändring av direktiv 2009/138/EG vad gäller proportionalitet, tillsynskvalitet, rapportering, långsiktiga garantiåtgärder, makrotillsynsverktyg, hållbarhetsrisker samt

grupptillsyn och gränsöverskridande tillsyn, och om ändring av direktiven 2002/87/EG och 2013/34/EU).

12 § I denna lag betyder

– behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare eller över ett försäkringsföretag,

– captivebolag för försäkring: ett captivebolag för försäkring enligt artikel 13.2 i Solvens II-direktivet,

– dotterföretag: ett dotterföretag som avses i artikel 22.1 och 22.2 i redovisningsdirektivet, inbegripet dotterföretag till ett sådant företag eller ett företag som behöriga myndigheter ska betrakta som ett dotterföretag i enlighet med artikel 212.2, 214.5 eller 214.6 i Solvens II-direktivet,

– EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

– EES-försäkringsgivare: en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till EES och som omfattas av Solvens II-direktivet,

– externt kreditvärderingsinstitut: ett kreditvärderingsinstitut som har fått tillstånd eller blivit certifierat enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut eller en centralbank som utfärdar kreditvärderingar som inte omfattas av den förordningen,

– finansiellt institut: ett finansiellt institut enligt artikel 4.1.26 i tillsynsförordningen,

– finansiellt konglomerat: ett finansiellt konglomerat enligt artikel 2.14 i konglomeratdirektivet,

– försäkringsgivare från tredjeland: en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II-direktivet om dess hemland hörde till EES,

– grupptillsynsmyndighet: den myndighet som enligt 19 kap. 6 § ansvarar för grupptillsynen,

– hållbarhetsfaktorer: hållbarhetsfaktorer enligt artikel 2.24 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn,

– hållbarhetsrisk: en miljörelaterad, social eller styrningsrelaterad händelse eller omständighet som, om den skulle inträffa, skulle ha en faktisk eller potentiell negativ inverkan på investeringens eller skuldens värde,

– kreditinstitut: ett kreditinstitut enligt artikel 4.1.1 i tillsynsförordningen,

– liten och icke-komplex grupp: en grupp som har klassificerats som en liten och icke-komplex grupp enligt 19 kap. 3 b §,

– litet och icke-komplext försäkringsföretag: ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag enligt 2 a kap. 10 §,

– moderföretag: ett moderföretag som avses i artikel 22.1 och 22.2 i redovisningsdirektivet eller ett företag som behöriga myndigheter betraktar som ett moderföretag i enlighet med artikel 212.2, 214.5 eller 214.6 i Solvens II-direktivet,

– proportionalitetsåtgärd: en sådan åtgärd som anges i 5 kap. 14 a §, 10 kap. 2 a, 5 a, 7 b, 11 a, 11 c och 12 a §§, 16 kap. 2 c och 3 c §§ och 17 kap. 6 d § och i bestämmelser som har meddelats av Europeiska kommissionen med anledning av Solvens II-direktivet,

– reglerat företag: en reglerad enhet i den mening som avses i artikel 2.4 i konglomeratdirektivet, eller ett tjänstepensionsinstitut i den mening som avses i artikel 6.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/2864,

– specialföretag: ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som, utan att vara ett försäkringsföretag eller en utländsk försäkringsgivare, övertar försäkringsrisker från ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare och som till fullo

finansierar sin exponering för riskerna genom inkomster från emissioner av skuldebrev eller någon annan liknande form av finansiering, för vilken rätten till återbetalning är underordnad företagens skyldigheter enligt avtal om riskövertagande,

– tillsynskollegium: en permanent men flexibel struktur för samarbete, samordning och beslutsfattande mellan Finansinspektionen och en eller flera behöriga myndigheter eller mellan flera behöriga myndigheter vid tillsynen över en grupp enligt 19 kap.,

– tjänstepensionsföretag: ett företag som har tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag, och

– transaktion inom gruppen: en transaktion där ett försäkringsföretag, en EESförsäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag direkt eller indirekt förlitar sig på ett annat företag inom samma grupp, eller på en fysisk eller juridisk person som har nära förbindelser med företag inom denna grupp, för att fullgöra ett åtagande, oavsett om det är kontraktsbundet eller inte och oavsett om det innebär en betalning eller inte.

Paragrafen innehåller definitioner av termer och uttryck som förekommer i lagen. Paragrafen genomför artikel 13.10a, 13.10b, 13.15, 13.16, 13.19, 13.41, 13.44 och 13.45 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.5 b, c, e och i i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 4.3, 6.3.1, 9.8, 12.1.1 och 12.3.

Genom ändringarna införs, i enlighet med ändringarna i Solvens IIdirektivet, definitioner för captivebolag för försäkring (artikel 13.2), dotterföretag (artikel 13.16), hållbarhetsrisk (artikel 13.44), hållbarhetsfaktorer (artikel 13.45), litet och icke-komplext företag (artikel 13.10a), liten och icke-komplex grupp (artikel13.10b), moderföretag (artikel 13.15), proportionalitetsåtgärd (artikel 13.43), reglerat företag (artikel 13.41) och transaktion inom gruppen (artikel 13.19). Det införs också definitioner av finansiellt institut och kreditinstitut (artikel 13.25 a).

Paragrafen ändras också redaktionellt genom att numreringen tas bort.

De nuvarande definitionerna av blandat finansiellt holdingföretag, försäkringsholdingföretag, försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet och Solvens II-direktivet flyttas till nya 11 a och 16 d–16 f §§.

Företag med ägarintresse

16a § Ett företag med ägarintresse är ett företag som är

1. ett moderföretag, 2. ett företag som, utan att vara moderföretag, har ett ägarintresse, eller

3. ett företag som är knutet till ett annat företag genom ett sådant förhållande som avses i artikel 22.7 i redovisningsdirektivet.

Paragrafen, som är ny, innehåller en definition av företag med ägarintresse. Paragrafen genomför artikel 212.1 a i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.69 a i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.1.

Genom paragrafen införs, i enlighet med Solvens II-direktivet, en definition av företag med ägarintresse. Uttrycket används framför allt i bestämmelser om grupptillsyn (19 kap.). Med moderföretag avses bl.a. detsamma som i artikel 22.1 och 22.2 i redovisningsdirektivet, t.ex. ett företag som innehar mer än hälften av rösterna för samtliga andelar i en

annan juridisk person (se 12 § och 1 kap. 4 § årsredovisningslagen [1995:1554]). Med ägarintresse avses att ett företag direkt eller indirekt innehar minst 20 procent av kapitalet eller minst 20 procent av samtliga röster i ett annat företag (13 §). När det gäller redovisningsdirektivet, se 11 a §.

16 b § Ett anknutet företag är ett företag som är

1. ett dotterföretag,

2. ett företag som, som utan att vara dotterföretag, är föremål för ägarintresse, eller

3. ett företag som är knutet till ett annat företag genom ett sådant förhållande som avses i artikel 22.7 i redovisningsdirektivet.

Paragrafen, som i nuvarande lydelse betecknas 16 a §, innehåller en definition av anknutet företag. Ändringarna genomför artikel 212.1 b i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.69 a i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.1.

Definitionen anknutet företag justeras så att den fullt ut stämmer överens med motsvarande definition i Solvens II-direktivet. I samband med det upphör nuvarande 16 b § att gälla. Uttrycket anknutet företag används framför allt i bestämmelserna om grupptillsyn (se 19 kap.). Med dotterföretag avses bl.a. detsamma som i artikel 22.1 och 22.2 i redovisningsdirektivet, t.ex. en juridisk person om ett företag innehar mer än hälften av rösterna för samtliga andelar i den juridiska personen (se 12 § och 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554)). Med ägarintresse avses att ett företag direkt eller indirekt innehar minst 20 procent av kapitalet eller minst 20 procent av samtliga röster i ett annat företag (13 §). När det gäller redovisningsdirektivet, se 11 a §.

Olika typer av holdingföretag

16 c § Med blandat finansiellt holdingföretag avses ett sådant företag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Paragrafen, som är ny, innehåller en definition av blandat finansiellt holdingföretag.

Definitionen flyttas i sak oförändrad från nuvarande 12 § 2.

16 d § Med försäkringsholdingföretag avses ett företag som uppfyller följande krav:

1. Företaget är ett moderföretag.

2. Företaget är inte

a) ett blandat finansiellt holdingföretag,

b) en EES-försäkringsgivare,

c) ett finansiellt holdingföretag i den mening som avses i artikel 4.20 i tillsynsförordningen,

d) ett försäkringsföretag, e) ett kreditinstitut, f) en pensionsstiftelse, g) ett tjänstepensionsföretag, h) ett utländskt kreditinstitut, i) ett utländskt tjänstepensionsinstitut,

j) ett utländskt värdepappersföretag, eller

k) ett värdepappersbolag. 3. Företaget har åtminstone ett dotterföretag som är försäkringsföretag eller

EES-försäkringsgivare.

4. Företaget har som huvudsaklig verksamhet, oavsett vad företaget självt har

uppgett som sitt ändamål, antingen

a) att förvärva och ha ägarintressen i försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare,

b) att tillhandahålla anknutna tjänster till ett eller flera anknutna försäkringsföretags eller EES-försäkringsgivares huvudsakliga verksamhet, eller

c) att bedriva en eller flera av de verksamheter som förtecknas i punkterna 2–12 och 15 i bilaga I till kapitaltäckningsdirektivet, eller att utföra en eller flera av de tjänster eller bedriva en eller flera av de verksamheter som förtecknas i avsnitt B i bilaga I till direktivet om marknader för finansiella instrument, med avseende på finansiella instrument som förtecknas i avsnitt C i bilaga I till samma direktiv.

Utöver det som anges i första stycket ska mer än 50 procent av åtminstone en

indikator vara stadigvarande förenad med 1. dotterföretag som är

a) försäkringsföretag,

b) EES-försäkringsgivare, eller

c) försäkringsgivare från tredjeland, 2. försäkringsholdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag, 3. holdingföretag till försäkringsgivare från tredjeland, eller 4. företag som tillhandahåller anknutna tjänster till den huvudsakliga verk-

samheten i ett eller flera försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare i gruppen, samt till verksamhet som bedrivs av företaget självt och som inte har anknytning till förvärv eller innehav av ägarintressen i dotterföretag som är försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland, om denna verksamhet är av samma art som den som bedrivs av försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare.

Indikatorerna är följande: – företagets egna kapital på grundval av dess konsoliderade ställning, – företagets tillgångar på grundval av dess konsoliderade ställning, – företagets intäkter på grundval av dess konsoliderade ställning, – företagets personal på grundval av dess konsoliderade ställning, och – varje annan indikator som den Finansinspektionen anser vara relevant.

Paragrafen, som är ny, innehåller en definition av försäkringsholdingföretag. Paragrafen genomför artikel 212.1 f, i lydelsen enligt artikel 1.69 a i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.1. Definitionen ersätter nuvarande definition av försäkringsholdingföretag i 12 § 6. I enlighet med ändringarna i Solvens II-direktivet justeras innebörden av definitionen. Termen har i första hand betydelse för bestämmelserna om grupptillsyn (se 19 kap.).

16 e § Med försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet avses ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är försäkringsföretag.

Paragrafen, som är ny, innehåller en definition av försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet. Definitionen av försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet flyttas i sak oförändrad från nuvarande 12 § 7. 385

16 f § Med holdingföretag till försäkringsgivare från tredjeland avses ett moderföretag som inte är ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvudsakliga verksamhet består i att förvärva och ha ägarintressen i dotterföretag, om dotterföretagen enbart eller huvudsakligen är försäkringsgivare från tredjeland.

Paragrafen, som är ny, innehåller en definition av holdingföretag till försäkringsgivare från tredjeland. Paragrafen genomför artikel 212.1 fa i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.69 a i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.1.

I enlighet med ändringarna i Solvens II-direktivet införs en definition av holdingföretag till försäkringsgivare från tredjeland. Uttrycket har i första hand betydelse för bestämmelserna om grupptillsyn (se 19 kap.). Med försäkringsgivare från tredjeland avses en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II-direktivet om dess hemland hörde till EES (se 12 §). För vad som avses med moderoch dotterföretag, se 12 §. I 16 c och 16 d §§ finns definitioner av ett blandat finansiellt holdingföretag och ett försäkringsholdingföretag.

Gränsöverskridande verksamhet

18 a § Med gränsöverskridande verksamhet avses verksamhet som ett försäkringsföretag bedriver i ett annat land inom EES och som avser risker belägna i, eller åtaganden som ska fullgöras i, ett annat land inom EES och om det sker utan förmedling av en sekundäretablering i det andra landet.

Med betydande gränsöverskridande verksamhet avses gränsöverskridande verksamhet som ett försäkringsföretag som inte har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag bedriver i ett annat land inom EES, om

1. de totala årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från verksamheten i det

andra landet överstiger 15 000 000 euro, eller

2. den behöriga myndigheten i det andra landet anser att verksamheten är relevant i förhållande till försäkringsmarknaden i det landet.

Paragrafen, som är ny, innehåller definitioner som avser gränsöverskridande verksamhet. Paragrafen genomför delvis artikel 152aa.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.66 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.4.

I första stycket införs den definition av gränsöverskridande verksamhet som i nuvarande lydelse finns i 3 kap. 15 §.

Definitionen av betydande gränsöverskridande verksamhet i andra stycket är ny. Den verksamhet som avses är verksamhet som ett försäkringsföretag bedriver i ett annat land inom EES (värdland) med stöd av etableringsfriheten eller rätten att tillhandahålla tjänster i andra länder inom EES (se 3 kap. och artikel 152aa.1 Solvens II-direktivet). Definitionen omfattar bara försäkringsföretag som inte har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag. När det gäller ett litet och ickekomplext försäkringsföretag, se definitionen i 12 § och bestämmelserna i 2 a kap. om klassificering av ett försäkringsföretag som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag.

Den gränsöverskridande verksamheten ska, enligt andra stycket 1, anses vara betydande om de totala årliga tecknade bruttopremieinkomsterna

överstiger 15 miljoner euro. De bruttopremieinkomsterna som avses är dem som motsvarar den verksamhet som försäkringsföretaget bedriver i värdlandet med stöd av etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster (artikel 152aa.1 a i Solvens II-direktivet).

Den gränsöverskridande verksamheten ska, enligt andra stycket 2, anses vara betydande även om behörig myndighet i det andra landet inom EES (värdlandsmyndigheten) anser att verksamheten är relevant i förhållande till försäkringsmarknaden i det landet (artikel 152aa.1 b i Solvens IIdirektivet). Europeiska kommissionen får anta tekniska standarder för tillsyn för att specificera de villkor och kriterier som ska användas vid fastställandet av vilka försäkringsföretag som är relevanta när det gäller försäkringsmarknaden i ett värdland (artikel 152aa.2). Om den behöriga myndigheten i det andra landet inom EES anser att verksamheten är relevant, ska den anmäla det till Finansinspektionen och ange skälen för det (artikel 152aa.3). Om Finansinspektionen inte instämmer i den bedömningen, ska inspektionen enligt 17 kap. 3 c § anmäla det till behöriga myndigheten inom en månad och ange skälen för det (se författningskommentaren till den paragrafen och artikel 152aa.4). Finansinspektionen får enligt 17 kap. 3 b § även hänskjuta frågan till Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) och begära hjälp (se författningskommentaren till den paragrafen och artikel 152aa.4).

I 1 kap. 13 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige införs en motsvarande bestämmelse om när en EES-försäkringsgivare anses bedriva betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige. Se författningskommentaren till den paragrafen i avsnitt 16.2.

19§ Ett försäkringsföretag får beviljas undantag från 5–9, 16 och 19 kap. om

1. företagets årliga tecknade bruttopremieinkomster inte överstiger ett belopp som motsvarar 15 000 000 euro,

2. företagets totala försäkringstekniska avsättningar brutto, inklusive belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, inte överstiger ett belopp som motsvarar 50 000 000 euro,

3. företaget ingår i en grupp, om gruppens totala försäkringstekniska avsättningar, inklusive belopp som kan återvinnas brutto enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, inte överstiger ett belopp som motsvarar 50 000 000 euro,

4. företagets verksamhet inte omfattar försäkrings- eller återförsäkringsrisker som täcker kredit- och borgensförbindelser,

5. företagets verksamhet inte omfattar försäkrings- eller återförsäkringsrisker som täcker ansvarsförbindelser, såvida de inte utgör underordnade risker,

6. företagets verksamhet inte omfattar mottagen återförsäkring

a) med premier som överstiger ett belopp som motsvarar 600 000 euro eller 10procent av bruttopremieinkomsterna, eller

b) där försäkringstekniska avsättningar brutto, för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, inte överstiger ett belopp som motsvarar 2 700 000 euro eller 10 procent av de försäkringstekniska avsättningarna, och

7. inte något av de belopp som anges i 1–3 och 6 har överskridits under de föregående tre på varandra följande åren och inte heller förväntas göra detta inom de följande fem åren.

Undantag enligt första stycket får inte beviljas för ett försäkringsföretag som driver gränsöverskridande verksamhet eller verksamhet som sekundäretablering.

Paragrafen innehåller bestämmelser om undantag beroende på storlek. Ändringarna genomför artikel 4.1 a–c i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.2 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

I enlighet med ändringarna i Solvens II-direktivet utökas möjligheterna till undantag från bestämmelserna om solvens, offentliggörande och grupptillsyn, dvs. 5–9, 16 och 19 kap. Detta sker genom att vissa tröskelvärden höjs. För att ett företag ska få beviljas undanta ska samtliga villkor vara uppfyllda (prop. 2015/16:9 s. 566–567).

I första stycket 1 justeras beloppet för ett försäkringsföretags premieinkomster. För att beviljas undantag får ett försäkringsföretags årliga tecknade bruttopremieinkomsterna inte överstiga ett belopp som motsvarar 15 000 000 euro, i stället för som hittills 5 400 000 euro.

I första stycket 2 justeras beloppet för ett försäkringsföretags försäkringstekniska avsättningar. För att beviljas undantag får ett försäkringsföretags totala försäkringstekniska avsättningar brutto inte överstiga ett belopp som motsvarar 50 000 000 euro, i stället för som hittills 26 600 000 euro.

I första stycket 3 justeras kraven för undantag för ett försäkringsföretag som ingår i en grupp. För vad som avses med en grupp, se 19 kap. 1 §. Ett företag som ingår i en grupp får beviljas undantag om gruppens totala försäkringstekniska avsättningar inte överstiger ett belopp som motsvarar 50 000 000 euro, i stället för som hittills 26 600 000 euro.

I 19 b § finns bestämmelser om att Finansinspektionen redan i samband med att ett företag får tillstånd att bedriva försäkringsrörelse får bevilja undantag.

I första stycket6 görs redaktionella ändringar.

Proportionalitetsåtgärder för ett försäkringsföretag som har beviljats

undantag

22 a § Ett försäkringsföretag som har beviljats undantag enligt 19 eller 19 b § får använda de proportionalitetsåtgärder som anges i 10 kap. 2 a, 5 a, 7 b, 11 a, 11 c och 12 a §§ och 17 kap. 6 d § och i bestämmelser som har meddelats av Europeiska kommissionen med anledning av Solvens II-direktivet.

Försäkringsföretaget ska underrätta Finansinspektionen om vilka proportionalitetsåtgärder som företaget använder. Ett företag ska omedelbart underrätta Finansinspektionen om det avser att ändra vilka proportionalitetsåtgärder som det använder.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om proportionalitetsåtgärder för ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.8.

Ett försäkringsföretag som har beviljats undantag beroende på storlek och verksamhet (se 19 och 19 b §§) får enligt första stycket, på motsvarande sätt som ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag, använda proportionalitetsåtgärder.

I andra stycket finns bestämmelser om förfarandet för en användning av proportionalitetsåtgärder. När det gäller ett försäkringsföretag som har beviljats undantag är det tillräckligt att företaget underrättar Finansinspektionen om vilka åtgärder som det använder (jfr 2 a kap. 7–10 §§). Ett försäkringsföretag ska omedelbart underrätta Finansinspektionen om det avser ändra användningen av proportionalitetsåtgärder. Det gäller både

om företaget avser att använda ytterligare åtgärder och om företaget avser att inte längre använda en åtgärd.

2 kap.

16§ Finansinspektionen ska innan den beslutar i fråga om tillstånd ge en behörig myndighet i ett annat land inom EES möjlighet att yttra sig, om företaget

1. är eller kan förväntas bli dotterföretag till en försäkringsgivare, ett kreditinstitut eller ett värdepappersföretag med auktorisation i det landet,

2. är eller kan förväntas bli dotterföretag till moderföretaget till en försäkringsgivare, ett kreditinstitut, ett företag för elektroniska pengar eller ett värdepappersföretag med auktorisation i det landet, eller

3. kontrolleras eller kan förväntas komma att kontrolleras av samma fysiska eller juridiska personer som har ägarkontroll över en försäkringsgivare, ett kreditinstitut, ett företag för elektroniska pengar eller ett värdepappersföretag med auktorisation i det landet.

Om Finansinspektionen ska ge fler än en behörig myndighet möjlighet att yttra sig, enligt första stycket, ska inspektionen bedöma en ansökan om tillstånd tillsammans med varje sådan myndighet som inom en månad från det att myndigheten fick möjlighet att yttra sig begär att ansökan ska bedömas tillsammans. Finansinspektionen ska vid ett beslut om tillstånd beakta de slutsatser som inspektionen och de behöriga myndigheterna har kommit fram till när de tillsammans gjort en bedömning av ansökan.

Paragrafen innehåller krav på att Finansinspektionens ska höra med en behörig myndighet i ett annat land inom EES innan inspektionen beslutar om tillstånd. Ändringarna genomför artikel 26.4 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.11 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

I första stycket tydliggörs att Finansinspektionen ska ge en behörig myndighet i ett annat land inom EES möjlighet att yttra sig innan inspektionen fattar ett beslut om tillstånd. Det gäller bl.a. om företaget i fråga är eller kan förväntas bli dotterföretag till en försäkringsgivare med auktorisation i det andra landet. Någon ändring i sak är inte avsedd.

I andra stycket, som är nytt, finns bestämmelser för det fall en fråga om tillstånd berör behöriga myndigheter i mer än ett land inom EES. Om Finansinspektionen ska ge fler än en behörig myndighet möjlighet att yttra sig innan inspektionen beslutar om tillstånd, ska inspektionen bedöma en ansökan om tillstånd tillsammans med de myndigheterna. Det gäller dock bara de behöriga myndigheter som inom en månad från det att myndigheten fick möjlighet att yttra sig begär att en ansökan ska bedömas tillsammans. Finansinspektionen ska vid ett beslut om tillstånd beakta de slutsatser som inspektionen och de behöriga myndigheterna har kommit fram till när de tillsammans gjort en bedömning av ansökan.

2 a kap. Proportionalitet

Genom ändringsdirektivet införs nya regler i Solvens II-direktivet om proportionalitet. För att i svensk rätt genomföra de nya reglerna införs ett nytt kapitel i lagen, 2 a kap.

Det införs en ny kategori av försäkringsföretag som benämns ett litet och icke-komplext försäkringsföretag. Bestämmelser om villkor för att 389

klassificeras som ett sådant försäkringsföretag finns i 1–6 §§. Bestämmelser om förfarandet för en sådan klassificering, en särskild anmälan, finns i 7–11 §§. I 12 och 13 §§ finns bestämmelser om användningen av proportionalitetsåtgärder. I 1 kap. 12 § införs en definition av proportionalitetsåtgärder.

Även försäkringsföretag som inte uppfyller villkoren för att klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag får använda proportionalitetsåtgärder. I dessa fall krävs ett särskilt tillstånd av Finansinspektionen. Bestämmelser om förfarandet och vilka proportionalitetsåtgärder som ett försäkringsföretag får använda finns i 14–16 §§. Det finns också bestämmelser om att ett försäkringsföretag ska underrätta Finansinspektionen om det inte längre använder proportionalitetsåtgärder (17 §) och om att inspektionen i vissa fall får återkalla eller ändra ett tillstånd att använda proportionalitetsåtgärder (18 §).

I 19 kap. 3 b–3 g §§ finns motsvarande bestämmelser för en grupp.

Klassificering som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag

Grundläggande förutsättningar för klassificering

1 § Ett försäkringsföretag får klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag om företaget under de två senaste räkenskapsåren närmast före en sådan klassificering uppfyller de villkor i 2–5 §§ som är relevanta för företaget.

Om försäkringsföretaget har fått tillstånd att bedriva försäkringsrörelse inom det senaste året före en klassificering, ska bedömningen av om villkoren är uppfyllda baseras på verksamhetsplanen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om klassificering som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag. Paragrafen genomför artikel 29a.2 och delvis artikel 29a.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.13 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.2.

Ett försäkringsföretag får enligt första stycket klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag om det uppfyller vissa villkor (se 2–5 §§ och författningskommentarerna till de paragraferna). Företaget ska ha uppfyllt villkoren under de två senaste räkenskapsåren. En klassificering som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag innebär att företaget får använda proportionalitetsåtgärder (se 12 § och författningskommentaren till den paragrafen). Bestämmelser om förfarandet för en klassificering finns i 7–11 §§.

Andra stycket gäller bara för försäkringsföretag som det senaste året har fått tillstånd att bedriva försäkringsrörelse. I ett sådant fall ska en bedömning av om villkoren för en klassificering som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag är uppfyllda baseras på företagets verksamhetsplan. Bestämmelser om verksamhetsplan och vad en sådan plan ska innehålla finns i 2 kap. 18 § och i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2015:8) om försäkringsrörelse.

Försäkringsföretag som bedriver livförsäkringsrörelse eller både liv- och

skadeförsäkringsrörelse

2 § Ett försäkringsföretag som bedriver livförsäkringsrörelse och ett företag som bedriver både liv- och skadeförsäkringsrörelse, vars försäkringstekniska avsättningar avseende livförsäkringsrörelse utgör minst 20 procent av de totala försäkringstekniska

avsättningarna brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag och vars årliga tecknade bruttopremieinkomster avseende skadeförsäkringsrörelsen utgör mindre än 40 procent av de totala årliga tecknade bruttopremieinkomsterna, får klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag om

1. kapitalkravet för ränterisk, som ingår i kapitalkravet för marknadsrisk, utgör högst 5 procent av de försäkringstekniska avsättningarna brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag,

2. de årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från verksamhet i ett annat land inom EES är lägre än något av följande tröskelvärden:

a) 20 000 000 euro, b) 10 procent av dess totala årliga tecknade bruttopremieinkomster, 3. försäkringstekniska avsättningar från livförsäkringsrörelsen brutto, utan avdrag

för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, inte överstiger 1 000 000 000 euro,

4. det sammanlagda beloppet för a–c som högst uppgår till 20 procent av de totala investeringarna:

a) kapitalkravet för marknadsrisk, b) den del av kapitalkravet för motpartsrisk som motsvarar exponeringar mot

värdepapperiseringar, derivat, fordringar på förmedlare och andra investeringstillgångar som inte täcks av undergruppen för spreadrisk,

c) de kapitalkrav som är tillämpliga på investeringar i immateriella tillgångar som inte täcks av kapitalkraven för marknadsrisk och motpartsrisk,

5. mottagen återförsäkring inte omfattar mer än 50 procent av företagets totala årliga tecknade bruttopremieinkomster, och

6. solvenskapitalkravet är uppfyllt.

Försäkringsföretag som bedriver skadeförsäkringsrörelse eller både livoch skadeförsäkringsrörelse

3 § Ett försäkringsföretag som bedriver skadeförsäkringsrörelse och ett företag som bedriver både liv- och skadeförsäkringsrörelse, vars årliga tecknade bruttopremieinkomster avseende skadeförsäkringsrörelsen utgör minst 40 procent av företagets totala årliga tecknade bruttopremieinkomster och vars försäkringstekniska avsättningar avseende livförsäkringsrörelsen utgör mindre än 20 procent av företagets totala försäkringstekniska avsättningar brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, får klassificeras som ett litet och icke-komplext företag om

1. den genomsnittliga totalkostnadsprocenten för skadeförsäkringsrörelsen netto, efter avdrag för återförsäkring, för de senaste tre åren är mindre än 100 procent,

2. de årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från verksamhet i ett annat land inom EES är lägre än något av följande tröskelvärden:

a) 20 000 000 euro, b) 10 procent av dess totala årliga tecknade bruttopremieinkomster, 3. de årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från skadeförsäkringsrörelsen

inte överstiger 100 000 000 euro,

4. det sammanlagda beloppet av de årliga tecknade bruttoinkomsterna i de försäkringar som anges i 2 kap. 11 § första stycket klasserna 5–7, 11, 12, 14 och 15 inte utgör mer än 30 procent av de totala årliga tecknade premieinkomsterna för skadeförsäkringsrörelsen,

5. det sammanlagda beloppet för a–c som högst uppgår till 20 procent av de totala investeringarna:

a) kapitalkravet för marknadsrisk, b) den del av kapitalkravet för motpartsrisk som motsvarar exponeringar mot

värdepapperiseringar, derivat, fordringar på förmedlare och andra investeringstillgångar som inte täcks av undergruppen för spreadrisk, 391

c) de kapitalkrav som är tillämpliga på investeringar i immateriella tillgångar som inte täcks av kapitalkraven för marknadsrisk och motpartsrisk,

6. mottagen återförsäkring inte omfattar mer än 50 procent av företagets totala årliga tecknade bruttopremieinkomster, och

7. solvenskapitalkravet är uppfyllt.

Försäkringsföretag som bedriver både liv- och skadeförsäkringsrörelse

4 § Ett försäkringsföretag som bedriver både liv- och skadeförsäkringsrörelse, vars försäkringstekniska avsättningar avseende livförsäkringsrörelsen utgör minst 20 procent av de totala försäkringstekniska avsättningarna brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag och vars årliga tecknade bruttopremieinkomster avseende skadeförsäkringsrörelsen utgör minst 40 procent av de totala årliga tecknade bruttopremieinkomsterna, får klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag om

1. kapitalkravet för ränterisk, som ingår i kapitalkravet för marknadsrisk, utgör högst 5 procent av de försäkringstekniska avsättningarna brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag,

2. den genomsnittliga totalkostnadsprocenten för skadeförsäkringsrörelsen netto, efter avdrag för återförsäkring, för de senaste tre åren är mindre än 100 procent,

3. försäkringstekniska avsättningar från livförsäkringsrörelsen brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, inte överstiger 1 000 000 000 euro,

4. de årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från skadeförsäkringsrörelse inte överstiger 100 000 000 euro,

5. de årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från verksamhet i ett annat land inom EES är lägre än något av följande tröskelvärden:

a) 20 000 000 euro, b) 10 procent av dess totala årliga tecknade bruttopremieinkomster,

6. det sammanlagda beloppet av de årliga tecknade bruttoinkomsterna i de försäkringar som anges i 2 kap. 11 § första stycket klasserna 5–7, 11, 12, 14 och 15 inte utgör mer än 30 procent av de totala årliga tecknade premieinkomsterna för skadeförsäkringsrörelsen,

7. det sammanlagda beloppet för a–c som högst uppgår till 20 procent av de totala investeringarna:

a) kapitalkravet för marknadsrisk,

b) den del av kapitalkravet för motpartsrisk som motsvarar exponeringar mot värdepapperiseringar, derivat, fordringar på förmedlare och andra investeringstillgångar som inte täcks av undergruppen för spreadrisk,

c) de kapitalkrav som är tillämpliga på investeringar i immateriella tillgångar som inte täcks av kapitalkraven för marknadsrisk och motpartsrisk,

8. mottagen återförsäkring inte omfattar mer än 50 procent av företagets totala årliga tecknade bruttopremieinkomster, och

9. solvenskapitalkravet är uppfyllt.

Paragraferna innehåller villkor för att ett försäkringsföretag ska få klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag. Paragraferna genomför delvis artikel 29a.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.13 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.2. Ett försäkringsföretag får i vissa fall klassificeras som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag (se 1 § och författningskommentaren till den paragrafen). I 2–4 §§ finns villkor för en sådan klassificering. Villkoren varierar utifrån den verksamhet som företaget bedriver, liv- eller skadeförsäkringsrörelse eller om företaget bedriver både liv- och skade-

försäkringsrörelse i samma företag (se 4 kap. 7 §). I huvudsak rör det sig om villkor om att verksamheten är av mindre omfattning och mindre komplex än genomsnittet (se skäl 14 i ändringsdirektivet). För företag som bedriver både liv- och skadeförsäkringsrörelse bestäms villkoren också utifrån företagets försäkringstekniska avsättningar och premieinkomster. De försäkringstekniska avsättningarna ska beräknas utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag.

I 2 § anges villkor för försäkringsföretag som bedriver livförsäkringsrörelse. I paragrafen anges också villkor för försäkringsföretag som bedriver både liv- och skadeförsäkringsrörelse och vars försäkringstekniska avsättningar avseende livförsäkringsrörelse utgör minst 20 procent av de totala försäkringstekniska avsättningarna brutto och vars årliga tecknade bruttopremieinkomster avseende skadeförsäkringsrörelsen utgör mindre än 40 procent av de totala årliga tecknade bruttopremieinkomsterna.

I 3 § anges villkor för försäkringsföretag som bedriver skadeförsäkringsrörelse. I paragrafen anges också villkor för försäkringsföretag som bedriver både liv- och skadeförsäkringsrörelse i samma företag och vars årliga tecknade bruttopremieinkomster avseende skadeförsäkringsrörelsen utgör minst 40 procent av företagets totala årliga tecknade bruttopremieinkomster och vars försäkringstekniska avsättningar avseende livförsäkringsrörelsen utgör mindre än 20 procent av företagets totala försäkringstekniska avsättningar brutto.

I 4 § anges villkor för försäkringsföretag som bedriver både liv- och skadeförsäkringsrörelse och vars försäkringstekniska avsättningar avseende livförsäkringsrörelsen utgör minst 20 procent av de totala försäkringstekniska avsättningarna brutto och vars årliga tecknade bruttopremieinkomster avseende skadeförsäkringsrörelsen utgör minst 40 procent av de totala årliga tecknade bruttopremieinkomsterna.

För captivebolag för försäkring, se 5 §. Kommissionen har antagit delegerade akter som ytterligare specificerar

villkoren i 2–4 §§ (artikel 29.5 a i Solvens II-direktivet).

Captivebolag för försäkring

5 § Ett captivebolag för försäkring får klassificeras som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag om det uppfyller villkoren i

– 2 § 1, 3, 4 och 6, – 3 § 1 och 3–5, eller – 4 § 1–4 och 6, 7 och 9. Ett captivebolag för försäkring får också klassificeras som ett litet och icke-

komplext försäkringsföretag om

1. de försäkrade och förmånstagarna är juridiska personer i samma grupp som captivebolaget eller är fysiska personer som får omfattas av den gruppens försäkringsavtal, förutsatt att den verksamhet som täcker dessa fysiska personer fortsätter att understiga 5 procent av de försäkringstekniska avsättningarna, och

2. de försäkringsåtaganden och försäkringsavtal som ligger till grund för återförsäkringsåtagandena för captivebolaget inte avser en obligatorisk ansvarsförsäkring.

Paragrafen innehåller villkor för captivebolag för försäkring för att klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag. 393

Paragrafen genomför delvis artikel 29a.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.13 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.2.

I första stycket anges grundläggande villkor för att ett captivebolag för försäkring ska få klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag. Med captivebolag för försäkring avses ett försäkringsföretag som ägs endera av ett finansiellt företag annat än ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller en grupp av försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller av ett icke-finansiellt företag, och som syftar till att erbjuda försäkringsskydd uteslutande för risker i det företag eller de företag som captivebolaget tillhör eller i ett eller flera företag i den grupp som captivebolaget är en del av (se 1 kap. 12 § och artikel 13.2 i Solvens IIdirektivet). I huvudsak gäller samma villkor för ett captivebolag för försäkring som för ett annat försäkringsföretag, dvs. ett liv- eller skadeförsäkringsföretag eller ett försäkringsföretag som bedriver både liv- och skadeförsäkringsrörelse (se 2–4 §§ och författningskommentarerna till de paragraferna).

Enligt andra stycket får ett captivebolag för försäkring klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag trots att det inte uppfyller de grundläggande villkoren för en sådan klassificering. Det gäller bl.a. att de försäkringsåtaganden och försäkringsavtal som ligger till grund för återförsäkringsåtagandena för captivebolaget inte avser en obligatorisk ansvarsförsäkring.

Också för captivebolag för försäkring har kommissionen antagit delegerade akter som ytterligare specificerar villkoren (artikel 29.5 a i Solvens II-direktivet).

Hinder mot en klassificering som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag

6 § Ett försäkringsföretag får inte klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag om

1. företaget använder en fullständig eller partiell intern modell vid beräkningen av solvenskapitalkravet,

2. företaget är moderföretag i ett finansiellt konglomerat eller i en grupp som omfattas av sådan grupptillsyn som avses artikel 213.2 a eller b i Solvens II-direktivet, såvida inte gruppen klassificeras som en liten och icke-komplex grupp,

3. företaget är moderföretag till ett företag som avses i artikel 228.1 a–e i Solvens II-direktivet, eller

4. företaget förvaltar sådana pensionsfonder som avses i artikel 2.3 b iii och iv i Solvens II-direktivet, om värdet av pensionsfondens tillgångar överstiger 1 000 000 000 euro.

Paragrafen reglerar när ett försäkringsföretag inte får klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag. Paragrafen genomför artikel 29a.3 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.13 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.2.

I paragrafen anges när ett försäkringsföretag, trots att företaget uppfyller villkoren i 2–5 §§, inte får klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag. Det gäller situationer när verksamheten hos det enskilda försäkringsföretaget typiskt sett inte kan anses som liten och ickekomplex, t.ex. om företaget har fått tillstånd att använda en fullständig 394 eller partiell intern modell (punkt 1), eller att företaget ingår i en grupp där

andra företag bedriver annan verksamhet på finansmarknadsområdet, t.ex. om det i gruppen finns ett kreditinstitut (punkterna 2 och 3). Inte heller får ett försäkringsföretag klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag om det förvaltar vissa typer av pensionsfonder (punkt 4)

Förfarande för att klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag

7§ Ett försäkringsföretag som uppfyller villkoren i 2–5 §§ får anmäla till Finansinspektionen att företaget har för avsikt att klassificeras som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag. Ett försäkringsföretag ska klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag efter den tid som anges i 10 §.

Paragrafen reglerar förfarandet för att klassificeras som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag. Paragrafen genomför artikel 29b.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.13 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.2.

I 1–6 §§ anges villkor för att ett försäkringsföretag ska få klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag. Ett försäkringsföretag som uppfyller alla villkor som är relevanta för företaget får anmäla att det har för avsikt att klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag. En sådan anmälan ska göras till Finansinspektionen. I 8 § finns bestämmelser om vad en anmälan ska innehålla. I 9 § finns bestämmelser om när Finansinspektionen få motsätta sig en klassificering som litet och icke-komplext försäkringsföretag. I 10 § finns bestämmelser om när ett försäkringsföretag, dvs. från vilken tidpunkt, ska klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag. Efter två månader utan invändning från Finansinspektionen eller om inspektionen innan dess har konstaterat att företaget uppfyller villkoren, får ett försäkringsföretag klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag. Från denna tidpunkt får försäkringsföretaget använda proportionalitetsåtgärder (se 12 §).

Kommissionen har även antagit delegerade akter om den metod som ska användas för att klassificera ett försäkringsföretag som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag (artikel 29.5 b i Solvens II-direktivet).

8 § En anmälan enligt 7 § ska innehålla

1. uppgifter som visar att försäkringsföretaget uppfyller alla villkor i 2–5 §§ som är relevanta för företaget,

2. en försäkran om att försäkringsföretaget inte planerar några strategiska beslut som skulle leda till att något av villkoren i 2–5 §§ inte uppfylls under de kommande tre åren, och

3. uppgifter om vilka proportionalitetsåtgärder som försäkringsföretaget avser att använda.

Paragrafen reglerar innehållet i en anmälan om att klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag. Paragrafen genomför artikel 29b.2 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.13 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.2.

Ett försäkringsföretag får anmäla till Finansinspektionen att företaget har för avsikt att klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag (se 7 §). En sådan anmälan ska innehålla uppgifter som visar att

företaget uppfyller de villkor som är relevanta för företaget (punkt 1) och en försäkran om att företaget inte planerar åtgärder som skulle leda till att det inte längre uppfyller villkoren (punkt 2). I 1–6 §§ finns bestämmelser om villkoren för en klassificering som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag. En anmälan ska också innehålla uppgifter om de proportionalitetsåtgärder som företaget avser att använda (punkt 3). Bestämmelser om användning av proportionalitetsåtgärder finns i 12 och 13 §§.

9 § Finansinspektionen får inom två månader från det att en fullständig anmälan enligt 7 § kom in till inspektionen motsätta sig att ett försäkringsföretag klassificeras som ett litet eller icke-komplext försäkringsföretag om

1. försäkringsföretaget inte uppfyller alla villkor i 2–5 §§ som är relevanta för företaget,

2. försäkringsföretaget inte uppfyller solvenskapitalkravet utan användning av någon av de övergångsbestämmelser eller övergångsåtgärder som avses i 5 kap. 6 a, 10 eller 12 § eller 8 kap. 8 §, eller

3. försäkringsföretaget har en andel av den svenska marknaden för liv- eller skadeförsäkring som överstiger 5 procent, beräknad i enlighet med 17 kap. 6 e § tredje stycket.

Paragrafen reglerar när Finansinspektionen får motsätta sig att ett försäkringsföretag klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag. Paragrafen genomför artikel 29b.3 i Solvens IIdirektivet, i lydelsen enligt artikel 1.13 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.2.

Ett försäkringsföretag som uppfyller villkoren för att klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag ska ha möjlighet till en sådan klassificering genom ett enkelt anmälningsförfarande (skäl 15 i ändringsdirektivet). Finansinspektionen får bara i de fall som anges i paragrafen motsätta sig en klassificering som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag. Det ska i så fall göras inom två månader från det att inspektionen har tagit emot en fullständig anmälan. Om en anmälan lämnas in inom sex månader från och med ikraftträdandet uppgår tiden i stället till fyra månader, se punkt 2 i ikraftträdande och övergångsbestämmelserna.

Finansinspektionen får motsätta sig en klassificering om försäkringsföretaget inte uppfyller de villkor som är relevanta för företaget (punkt 1). Inspektionen får också motsätta sig en klassificering om den bedömer att företaget inte uppfyller solvenskapitalkravet utan användning av någon övergångsbestämmelse eller övergångsåtgärd (punkt 2). Slutligen får Finansinspektionen motsätta sig en klassificering om försäkringsföretaget har en andel av den svenska marknaden för liv- eller skadeförsäkring som överstiger 5 procent (punkt 3). Marknadsandelen för livförsäkring ska baseras på försäkringstekniska avsättningar brutto. För skadeförsäkring ska marknadsandelen baseras på bruttovärdet av de tecknade premierna (17 kap. 6 e §).

10 § Om Finansinspektionen inte inom de två månaderna enligt 9 § har motsatt sig att ett försäkringsföretag klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag, ska försäkringsföretaget klassificeras som ett sådant företag vid utgången av den tiden.

Om Finansinspektionen före utgången av den tid som anges i 9 § har fattat ett beslut om att ett försäkringsföretag uppfyller villkoren i 2–5 §§, ska företaget anses vara klassificerat som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag från och med dagen för beslutet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om tidpunkt för klassificering som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag. Paragrafen genomför artikel 29b.4 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.13 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.2.

Finansinspektionen får bara i särskilt angivna fall motsätta sig en klassificering som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag. Detta ska även ske inom viss tid (se 9 §). Om inspektionen inte motsätter sig en klassificering inom den särskilt angiva tiden, dvs. två månader från det att en fullständig anmälan har getts in, ska ett försäkringsföretag enligt första stycket från den tiden klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag.

Om Finansinspektionen i stället inom två månader från det att en fullständig anmälan har getts in har beslutat att ett försäkringsföretag uppfyller villkoren, ska företaget, enligt andra stycket, klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag från och med dagen för inspektionens beslut.

11 § Ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag ska snarast möjligt underrätta Finansinspektionen om företaget inte uppfyller något av villkoren i 2–5 §§.

Om ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag under två på varandra följande år inte uppfyller ett villkor, ska företaget underrätta Finansinspektionen om det och upphöra med klassificeringen från och med det närmast följande räkenskapsåret.

Om något av de fall som anges i 6 § har inträffat, ska ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag snarast möjligt underrätta Finansinspektionen om det, och upphöra med klassificeringen från och med det närmast följande räkenskapsåret.

Paragrafen innehåller bestämmelser om upphörande av en klassificering som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag. Paragrafen genomför artikel 29b.6 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.13 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.4.

En klassificering som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag gäller tills vidare (se artikel 29b.6 första stycket i Solvens II-direktivet). I vissa fall ska dock en sådan klassificering upphöra. Enligt första stycket ska ett försäkringsföretag som inte längre uppfyller ett villkor för att klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag underrätta Finansinspektionen om det. En sådan underrättelse ska lämnas så snart det är möjligt. Företaget får dock fortsätta att använda proportionalitetsåtgärder viss tid därefter.

Enligt andra stycket ska ett försäkringsföretag som under två på varandra följande år inte uppfyller ett villkor underrätta inspektionen om det. Företaget ska därefter upphöra med att klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag från och med närmast följande räkenskapsår och först då upphöra med att använda proportionalitetsåtgärder.

I vissa fall får ett försäkringsföretag inte klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag. Det gäller t.ex. om företaget har fått tillstånd att använda en intern modell (se 6 §). Enligt tredje stycket ska ett försäkringsföretag, om något av de fall som anges i 6 § har inträffat, underrätta Finansinspektionen. Detta ska ske så snart det är möjligt. Företaget ska därefter upphöra med att klassificeras som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag från och med det närmast följande räkenskapsåret.

Användning av och underrättelse om de proportionalitetsåtgärder som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag använder

12 § Ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag får använda proportionalitetsåtgärder.

Ett försäkringsföretag ska inom ett år från en klassificering som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag underrätta Finansinspektionen om vilka proportionalitetsåtgärder som företaget använder. Ett företag ska omedelbart underrätta Finansinspektionen om det avser att ändra användningen av proportionalitetsåtgärder.

Paragrafen innehåller bestämmelser om användning av proportionalitetsåtgärder. Paragrafen genomför artikel 29c.1 och 29e.1 i Solvens IIdirektivet, i lydelsen enligt artikel 1.13 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.3.

Enligt första stycket får ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag använda proportionalitetsåtgärder. Det gäller samtliga proportionalitetsåtgärder som anges i lagen eller i bestämmelser som har meddelats av Europeiska kommissionen med anledning av Solvens II-direktivet, se 1 kap. 12 §.

I andra stycket finns bestämmelser om underrättelser om vilka proportionalitetsåtgärder som ett företag använder. Ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag ska underrätta Finansinspektionen om vilka åtgärder som det använder. Detta gäller även ändringar av de åtgärder som används, dvs. om företaget avser att inte längre använda proportionalitetsåtgärder som företaget tidigare har underrättat Finansinspektionen om eller om företaget avser att använda proportionalitetsåtgärder som det tidigare inte har använt. Den första underrättelsen om användning av proportionalitetsåtgärder ska göras inom ett år från det att försäkringsföretaget har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag. För tidpunkten för en klassificering, se 10 § och författningskommentaren till den paragrafen. En underrättelse om ändring ska göras omedelbart.

13 § Finansinspektionen får begära att ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag inte använder en eller flera proportionalitetsåtgärder, om

1. företaget inte uppfyller solvenskapitalkravet eller det finns risk för att företaget inte kommer att göra det under de närmaste tre månaderna utan användning av någon av de övergångsbestämmelser eller övergångsåtgärder som avses i 5 kap. 6 a, 10 eller 12 a § eller 8 kap. 8 §,

2. företagets företagsstyrningssystem inte säkerställer att företaget styrs på ett sunt och ansvarsfullt sätt, eller

3. väsentliga förändringar i företagets riskprofil kan leda till betydande brister när det gäller att uppfylla något av villkoren i 2–5 §§.

Paragrafen reglerar när Finansinspektionen får begära att ett litet och ickekomplext försäkringsföretag inte ska använda proportionalitetsåtgärder. Paragrafen genomför artikel 29c.2 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.13 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.3.

Finansinspektionen får i vissa fall begära att ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag inte använder proportionalitetsåtgärder. Detta kan gälla samtliga åtgärder eller bara en viss åtgärd som företaget använder. Inspektionen får bara begära att ett försäkringsföretag avstår från att använda proportionalitetsåtgärder om den anser att det finns allvarliga farhågor när det gäller företagets riskprofil (se artikel 29c.2 i Solvens II-direktivet). Sådana farhågor ska anses finnas om försäkringsföretaget inte uppfyller solvenskapitalkravet eller det finns risk för det utan användning av övergångsbestämmelser eller övergångsåtgärder (punkt 1, jfr 9 § 2 och Finansinspektionens möjlighet att motsätta sig att ett försäkringsföretag klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag). Allvarliga farhågor ska också anses om företagets företagsstyrningssystem inte säkerställer att företaget styrs på ett sunt och ansvarsfullt sätt (punkt 2) eller om väsentliga förändringar i försäkringsföretagets riskprofil kan leda till betydande bristande uppfyllelse av något av villkoren för att få klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag (punkt 3).

Användning av proportionalitetsåtgärder för ett företag som inte är ett litet och icke-komplext försäkringsföretag

14§ Ett försäkringsföretag som inte har klassificerats som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag får, efter tillstånd av Finansinspektionen, använda de proportionalitetsåtgärder som anges i 5 kap. 14 a §, 10 kap. 2 a, 5 a, 7 b, 11 c och 12§§ och 17 kap. 6 d § och i bestämmelser i genomförandeakter som Europeiska kommissionen har antagit med stöd av Solvens II-direktivet.

Paragrafen reglerar användning av proportionalitetsåtgärder för ett försäkringsföretag som inte har klassificerats som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag. Paragrafen genomför delvis artikel 29d.1 i SolvensII-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.13 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.5.

I 1–13 §§ finns bestämmelser om klassificering av ett försäkringsföretag som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag och om att ett sådant företag får använda proportionalitetsåtgärder. Även ett försäkringsföretag som inte har klassificerats som ett sådant företag får använda proportionalitetsåtgärder. Det gäller försäkringsföretag som inte uppfyller samtliga relevanta villkor för en klassificering som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag (se 2–5 §§), men där vissa av kraven i Solvens II-direktivet är alltför kostsamma och komplexa med tanke på de risker som är förknippade med företagets verksamhet (se skäl 17 i ändringsdirektivet). I dessa fall krävs dock, till skillnad från en klassificering som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag, tillstånd av Finansinspektionen (jfr 7 §). I paragrafen anges även de proportionalitetsåtgärder som kan komma i fråga, t.ex. att använda en aktsam 399

deterministisk värdering av finansiella optioner och garantier som inte är väsentliga (5 kap. 14 §). Det rör sig dock om färre antal åtgärder än de som kan bli aktuella för ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag (jfr 12 § och 1 kap. 12 §).

Kommissionen har även antagit delegerade akter om villkoren för att bevilja eller återkalla ett tillstånd om att använda proportionalitetsåtgärder (artikel 29.5 c i Solvens II-direktivet).

15 § En ansökan om tillstånd att använda proportionalitetsåtgärder ska innehålla

1. en förteckning över de proportionalitetsåtgärder som försäkringsföretaget avser att använda och skälen för att de är motiverade med hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten av riskerna i företagets verksamhet,

2. information om försäkringsföretagets riskprofil, och

3. en försäkran om att försäkringsföretaget inte planerar några strategiska beslut som skulle påverka företagets riskprofil under de kommande tre åren.

Paragrafen reglerar innehållet i en ansökan om tillstånd att använda proportionalitetsåtgärder. Paragrafen genomför delvis artikel 29d.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.13 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.5.

Ett försäkringsföretag som inte har klassificerats som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag får efter tillstånd av Finansinspektionen använda vissa proportionalitetsåtgärder (se 14 § och författningskommentaren till den paragrafen). En sådan ansökan ska ges in till inspektionen och innehålla en förteckning över de åtgärder som företaget avser att använda och skälen för det (punkt 1). En ansökan ska också innehålla information om försäkringsföretagets riskprofil (punkt 2). Det gäller dock bara information som är väsentlig för inspektionens bedömning av ansökan. Företaget ska även lämna en försäkran om att företaget inte planerar några strategiska beslut som skulle påverka riskprofilen under de kommande tre åren (punkt 3).

I 16 § finns bestämmelser om Finansinspektionens prövning av en ansökan.

16 § Finansinspektionen ska fatta ett beslut inom två månader från det att en ansökan har lämnats in.

Om Finansinspektionen begär in kompletterande uppgifter som är nödvändiga för att inspektionen ska kunna bedöma en ansökan, börjar de två månaderna att löpa från och med att ytterligare uppgifter har kommit in till inspektionen. En ytterligare begäran om komplettering påverkar inte tidsfristen för Finansinspektionen att underrätta försäkringsföretaget om sitt beslut.

Paragrafen innehåller bestämmelser om tidsfrister för prövning av en ansökan om tillstånd att använda proportionalitetsåtgärder. Paragrafen genomför artikel 29d.2 och 29d.3 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.13 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.5.

Enligt första stycket ska Finansinspektionen besluta om en ansökan om användning av proportionalitetsåtgärder inom två månader, dvs. bevilja eller avslå en begäran, helt eller delvis, om att få använda proportionalitetsåtgärder. Det gäller även om användningen ska ske på vissa villkor. Finansinspektionen ska underrätta ett försäkringsföretag om myndighetens beslut och skälen för det (se 32 och 33 §§ förvaltningslagen

[2017:900]). Om en ansökan lämnas in till Finansinspektionen före den 31 juli 2027 uppgår tiden i stället till fyra månader, se punkt 3 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna.

Finansinspektionen har ett grundläggande ansvar för att ett ärende blir utrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver och får, om det behövs, verka för att en part förtydligar eller kompletterar sin framställning (23 § förvaltningslagen). Detta gäller bl.a. att begära in ytterligare information som är nödvändig för att inspektionen ska kunna slutföra sin bedömning av en ansökan om proportionalitetsåtgärder (jfr artikel 29d.3 i Solvens II-direktivet). Enligt andra stycket förlängs tiden för ett beslut om Finansinspektionen begär att en ansökan ska kompletteras. Om Finansinspektionen begär in kompletterande uppgifter löper tidsfristen från och med att ytterligare uppgifter har kommit in till inspektionen. Det gäller dock om bara om uppgifterna är nödvändiga för att inspektionen ska kunna bedöma en ansökan och för en första komplettering. Om Finansinspektionen efter en första komplettering begär in ytterligare uppgifter, gäller fortsatt att inspektionen ska underrätta försäkringsföretaget om sitt beslut inom två månader från och med att de första kompletterande uppgifterna kom in till inspektionen.

17§ Ett försäkringsföretag som har fått tillstånd att använda proportionalitetsåtgärder ska underrätta Finansinspektionen om företaget inte längre använder sådana åtgärder.

Paragrafen innehåller en skyldighet för försäkringsföretag att underrätta Finansinspektionen om företaget inte längre använder proportionalitetsåtgärder. Paragrafen genomför artikel 29e.2 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.13 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.5.

Ett tillstånd att använda proportionalitetsåtgärder gäller tills vidare. Om ett försäkringsföretag har bestämt sig för att inte längre använda sådana åtgärder, ska företaget underrätta Finansinspektionen om det. Detta bör ske i nära anslutning till ställningstagandet.

18§ Om ett försäkringsföretags riskprofil ändras, får Finansinspektionen återkalla eller ändra ett tillstånd om att använda proportionalitetsåtgärder.

Paragrafen reglerar återkallelse och ändring av ett tillstånd att använda proportionalitetsåtgärder. Paragrafen genomför artikel 29d.5 i Solvens IIdirektivet, i lydelsen enligt artikel 1.13 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.5.

Ett tillstånd att använda proportionalitetsåtgärder gäller tills vidare. Om ett försäkringsföretags riskprofil ändras, får Finansinspektionen dock återkalla ett tillstånd. Finansinspektionen får också ändra ett tillstånd att använda proportionalitetsåtgärder så att ett försäkringsföretag bara får använda vissa proportionalitetsåtgärder eller att vissa villkor gäller för användningen.

Kommissionen har antagit delegerade akter om villkoren för att återkalla ett tillstånd om att använda proportionalitetsåtgärder (artikel 29.5 c i Solvens II-direktivet).

3 kap.

Underrättelse till Finansinspektionen om avsikt att bedriva gränsöverskridande verksamhet

15 § Om ett försäkringsföretag som inte är ett återförsäkringsbolag vill bedriva gränsöverskridande verksamhet, ska företaget underrätta Finansinspektionen om det. I underrättelsen ska det anges vilket eller vilka slag av risker eller åtaganden försäkringarna ska omfatta.

Paragrafen innehåller krav på underrättelse om ett försäkringsföretag vill bedriva gränsöverskridande verksamhet.

Den nuvarande definitionen av gränsöverskridande verksamhet flyttas till nya 1 kap. 18 a § (se författningskommentaren till den paragrafen). Paragrafen ändras även språkligt.

21 § Om ett försäkringsföretag avser att ändra något av de förhållanden som har angetts i en underrättelse enligt 15 §, efter det att den gränsöverskridande verksamheten har inletts, ska 15–20 §§ tillämpas.

Ett försäkringsföretag ska omedelbart underrätta Finansinspektionen, om det sker en ändring i företagets gränsöverskridande verksamhet som väsentligt påverkar företagets riskprofil eller försäkringsverksamhet i ett eller flera länder inom EES. Finansinspektionen ska snarast möjligt informera den behöriga myndigheten i det landet eller de länderna om innehållet i underrättelsen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ändrade förhållanden vid gränsöverskridande verksamhet. Ändringarna genomför artikel 149 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.63 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.

I andra stycket, som är nytt, införs en särskild underrättelseskyldighet för försäkringsföretag som bedriver gränsöverskridande verksamhet. Med gränsöverskridande verksamhet avses försäkringsverksamhet som ett försäkringsföretag bedriver i ett annat land inom EES utan att det sker från en sekundäretablering i det andra landet (se nya 1 kap. 18 a §). Ett försäkringsföretag ska omedelbart underrätta Finansinspektionen om det sker en ändring i företagets gränsöverskridande verksamhet som väsentligt påverkar försäkringsföretagets riskprofil eller försäkringsverksamhet i ett eller flera länder inom EES. Ett försäkringsföretag har hittills bara behövt underrätta Finansinspektionen om det avser att ändra något av de förhållanden som har angetts i en underrättelse enligt 15 §, dvs. vilket eller vilka slag av risker eller åtaganden försäkringarna i det andra landet ska omfatta (se första stycket).

Finansinspektionen ska efter en underrättelse informera behöriga myndigheter i det landet eller de länderna. Med behörig myndighet avses en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över försäkringsföretaget (se 1 kap. 12 §).

22 b § Finansinspektionen ska på begäran av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten eller en berörd behörig myndigheti ett annat land inom EES lämna de uppgifter som den myndigheten behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl.

Paragrafen innehåller en skyldighet för Finansinspektionen att lämna uppgifter när det har inrättats en samarbetsplattform för tillsynen över ett försäkringsföretag som bedriver gränsöverskridande verksamhet. Ändringarna genomför delvis artikel 152b.4 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.67 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.6.

Genom ändringen utvidgas Finansinspektionens skyldighet att lämna uppgifter till att inte bara gälla Eiopa utan även till behöriga myndigheter i andra länder inom EES. Med behörig myndighet avses en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare eller över ett försäkringsföretag (se 1 kap. 12 §).

Om en sammabetsplattform rör tillsynen över en EES-försäkringsgivare som Finansinspektionen, som värdlandsmyndighet, utövar tillsyn över gäller 3 kap. 2 e § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.

22 c § Bestämmelserna om förstärkt tillsynssamarbete och informationsutbyte i 17 kap. 3 d–3 k §§ ska tillämpas också när det har inrättats en samarbetsplattform. Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har inrättat samarbetsplattformen, ska Finansinspektionen dela information med den myndigheten.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om tillsynssamarbete och informationsutbyte om det har inrättats en samarbetsplattform. Paragrafen genomför delvis artikel 152b.5 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.67 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.6.

I vissa fall får Eiopa inrätta en samarbetsplattform för att förbättra informationsutbytet och förstärka samarbetet mellan berörda tillsynsmyndigheter (se artikel 152b.1 i Solvens II-direktivet). Även Finansinspektionen får tillsammans med berörda behöriga myndigheter inrätta en samarbetsplattform (se 22 §). Om en samarbetsplattform har inrättats gäller bestämmelserna om förstärkt tillsynssammarbete och informationsutbyte också för Finansinspektionens samarbete med andra myndigheter inom ramen för samarbetsplattformen. Det gäller t.ex. gemensam platsundersökning (se 17 kap. 3 i § och författningskommentaren till den paragrafen). Bestämmelserna om förstärkt tillsynssamarbete och informationsutbyte gäller annars bara när ett försäkringsföretag bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet. En definition av betydande gränsöverskridande verksamhet införs i 1 kap. 18 a § (se författningskommentaren till den paragrafen).

Finansinspektionen ska enligt 22 b § på begäran av Eiopa lämna de uppgifter som den myndigheten behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl. Om en samarbetsplattform har inrättats av Eiopa ska Finansinspektionen även dela information med den myndigheten. När det gäller berörda behöriga myndigheter finns i 17 kap. 3 § en grundläggande skyldighet för Finansinspektionen att dela information.

22d § Om en samarbetsplattform har inrättats, ska Finansinspektionen på begäran av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten snarast möjligt genomföra en platsundersökning hos ett försäkringsföretag.

Finansinspektionen ska ge Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och berörda behöriga myndigheter möjlighet att delta i en 403

platsundersökning enligt första stycket. För en sådan undersökning gäller bestämmelserna i 17 kap. 3 b § andra stycket, 3 j och 3 k §§.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om platsundersökning. Paragrafen genomför delvis artikel 152b.6 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.67 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.6.

Om en samarbetsplattform har inrättats enligt 22 § får Eiopa begära att Finansinspektionen ska genomföra en gemensam platsundersökning hos det försäkringsföretag som plattformen avser (artikel 152b.6 i Solvens IIdirektivet). Finansinspektionen ska, enligt första stycket, genomföra en sådan platsundersökning snarast möjligt efter att ha tagit emot en begäran.

Enligt andra stycket ska Finansinspektionen ge både Eiopa och berörda behöriga myndigheter i andra länder inom EES möjlighet delta i den gemensamma platsundersökningen. För en sådan platsundersökning gäller samma bestämmelser som för en gemensam platsundersökning när ett försäkringsföretag bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet. Finansinspektionen ska således inom två månader försöka komma överens med de andra myndigheterna om gemensamma slutsatser som sedan ska beaktas om inspektionen beslutar att ingripa (17 kap. 3 j §). Om Finansinspektionen och de andra myndigheterna inte lyckas komma överens, får inspektionen begära hjälp av Eiopa (17 kap. 3 b § andra stycket). Om ett ärende har hänskjutits till Eiopa, ska Finansinspektionen invänta den myndighetens beslut och därefter anta gemensamma slutsatser i enlighet med Eiopas beslut (17 kap. 3 k §).

4 kap.

5 § Bestämmelserna i 5–10, 17 och 19 kap. ska tillämpas proportionellt i förhållande till arten, omfattningen och komplexiteten av riskerna i varje försäkringsföretags verksamhet. Vid tillämpningen ska hänsyn tas till om ett försäkringsföretag har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag.

Paragrafen innehåller en allmän proportionalitetsprincip. Ändringarna genomför artikel 29.3 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.12 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

Proportionalitetsprincipen gäller vid tillämpningen av de rörelserättsliga reglerna om tillgångar, skulder, försäkringstekniska avsättningar, investeringar, kapitalbas, kapitalkrav, interna modeller, företagsstyrning, tillsyn och grupptillsyn. Det är upp till rättstillämpningen att avgöra vilka krav som kan mildras eller skärpas med hänsyn till principen. Det gäller också vilka krav som inte bör ändras med beaktande av principen. Bedömningen ska ta sin utgångspunkt i den konkreta utformningen av den bestämmelse som är aktuell och i det grundläggande intresset av skydd för försäkringstagare och andra ersättningsberättigade (se prop. 2015/16:9 s. 570). Genom ändringsdirektivet tydliggörs att hänsyn ska tas till om ett försäkringsföretag har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag (se definitionen i 1 kap. 12 §). Bestämmelser om klassificering som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag finns i 2 a kap. 1–11 §§.

5 kap.

6 a § Finansinspektionen får besluta att ett försäkringsföretag får använda en infasning av riskfria räntesatser vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna.

Paragrafen, som är ny, innehåller en möjlighet att tillåta användning av en infasningsmekanism vid beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna. Paragrafen genomför delvis artikel 77a.2 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.39 i ändringsdirektivet. Den är utformad efter förebild av 7 §. Övervägandena finns i avsnitt 8.1.1.

Ett försäkringsföretag får, efter tillstånd av Finansinspektionen, använda en infasning av riskfria räntesatser vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna, en s.k. infasningsmekanism. I 18 § finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om infasningsmekanismen. Kommissionen har även meddelat föreskrifter om infasningsmekanismen (artikel 86.1 b i Solvens II-direktivet).

9 § Finansinspektionen får besluta att ett försäkringsföretag får använda en volatilitetsjusterad eller en företagsspecifik volatilitetsjusterad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen.

Om Europeiska kommissionen har antagit en genomförandeakt med stöd av Solvens II-direktivet och denna gäller för försäkringsföretaget, får företaget för volatilitetsjusteringen endast använda de tekniska uppgifter som anges i den rättsakten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om användning av en volatilitetsjusterad riskfri räntestruktur vid beräkning av den bästa skattningen. Ändringarna genomför artikel77d.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.41 i ändringsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 7 §. Övervägandena finns i avsnitt 8.1.3.

Enligt första stycket får ett försäkringsföretag, efter tillstånd av Finansinspektionen, använda en volatilitetsjusterad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen. I vissa fall kan ett försäkringsföretag i stället få tillstånd att använda en företagsspecifik volatilitetsjusterad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen. Den företagsspecifika volatilitetsjusteringen syftar till att kompensera för en artificiell volatilitet som kan uppstå i kapitalbasen hos ett försäkringsföretag om företaget investerar i skuldinstrument som har en bättre kreditkvalitet än skuldinstrument i den representativa portföljen som ligger till grund för beräkningen av volatilitetsjusteringen (skäl46 i ändringsdirektivet).

I 18 § finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur en volatilitetsjustering ska beräknas.

Om kommissionen har antagit en genomförandeakt som gäller för försäkringsföretaget, får företaget bara använda de tekniska uppgifter som anges i den rättsakten. Kommissionen har meddelat föreskrifter om metoder och antaganden för beräkning av den volatilitetsjustering (artikel 86.1 i i Solvens II-direktivet).

10 § Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäkringsföretag får använda en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen.

Ett tillstånd får bara ges till ett försäkringsföretag som

1. tidigast 18 månader före ett beslut om att få använda en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen för första gången har kommit att omfattas av bestämmelserna i lagen efter att tidigare ha varit

beviljad undantag enligt 1 kap. 19 §, eller

2. tidigast 6 månader före ett beslut om att få använda en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur har fått tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal enligt 14 kap. 5 § och det överlåtande företaget har haft tillstånd att använda en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen för det överlåtna försäkringsbeståndet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om tillstånd att använda en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen. Ändringarna genomför artikel 308c.1a i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.106 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.1.6. Enligt första stycket får ett försäkringsföretag, efter tillstånd av Finansinspektionen, använda en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen. Genom andra stycket, som är nytt, begränsas denna möjlighet. Från och med ikraftträdandet får Finansinspektionen bara ge ett sådan tillstånd till ett försäkringsföretag som för första gången omfattas av reglerna i Solvens II-direktivet efter att tidigare ha varit undantaget eller till ett försäkringsföretag som har tagit över ett försäkringsbestånd och det överlåtande företaget före överlåtelsen har haft tillstånd att använda en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen för det aktuella försäkringsbeståndet (se skäl 99 i ändringsdirektivet).

12 § Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäkringsföretag får använda ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna.

Ett tillstånd får bara ges till ett försäkringsföretag som

1. tidigast 18 månader före ett beslut om att få använda ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna för första gången har kommit att omfattas av bestämmelserna i lagen efter att tidigare ha varit beviljad

undantag enligt 1 kap. 19 §, eller

2. tidigast 6 månader före ett beslut om att få använda ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna har fått tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal enligt 14 kap. 5 § och det överlåtande företaget har haft tillstånd att använda ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna för det överlåtna försäkringsbeståndet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om tillstånd att använda ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna. Ändringarna genomför artikel 308d.1a i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.107 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.1.6.

Enligt första stycket får ett försäkringsföretag, efter tillstånd av Finansinspektionen, använda ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna.

Genom andra stycket, som är nytt, begränsas denna möjlighet. Från och med ikraftträdandet får Finansinspektionen bara ge ett sådant tillstånd till ett försäkringsföretag som för första gången omfattas av reglerna i Solvens II-direktivet efter att tidigare ha varit undantaget eller till ett försäkringsföretag som har tagit över ett försäkringsbestånd och det överlåtande företaget före överlåtelsen har haft tillstånd att använda ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna för det aktuella försäkringsbeståndet (se skäl 99 i ändringsdirektivet).

Finansiella garantier och optioner

14§ Vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska hänsyn tas till värdet av finansiella garantier och optioner i ingångna försäkringsavtal.

Paragrafen innehåller ett krav på att garantier och optioner ska beaktas vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna.

I paragrafen förtydligas att med garantier och optioner avses finansiella garantier och optioner (jfr artikel 79 i Solvens II-direktivet).

14a § Ett försäkringsföretag ska vid beräkningen av den bästa skattningen för försäkringsavtal som innehåller finansiella garantier och optioner använda en metod som på lämpligt sätt återspeglar att nuvärdet av kassaflöden som uppstår

till följd av sådana avtal kan bero på

1. det förväntade resultatet av framtida händelser och utveckling, och 2. potentiella avvikelser mellan det faktiska resultatet och det förväntade

resultatet i vissa scenarier.

Ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag får vid beräkningen använda en aktsam deterministisk värdering för försäkringsavtal som innehåller finansiella optioner och garantier som inte är väsentliga.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om metod vid beräkning av den bästa skattningen för försäkringsavtal som innehåller finansiella garantier och optioner. Paragrafen genomför artikel 77.7 och 77.8 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.38 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.1.5.

I första stycket regleras, i enlighet med Solvens II-direktivet, beräkningen av den bästa skattningen för försäkringsavtal som innehåller finansiella garantier och optioner. Med garanti avses bl.a. avtalsvillkor om garanterad avkastning på försäkringens värde. Med option avses en avtalad möjlighet att göra ett val (se prop. 2015/16:9 s. 575). För försäkringsavtal med denna typ av villkor ska ett försäkringsföretag vid beräkningen av den bästa skattningen använda en metod som på lämpligt sätt återspeglar nuvärdet av relevanta kassaflöden, dvs. kassaflöden som uppstår till följd av sådana avtal kan bero både på det förväntade resultatet av framtida händelser och utveckling och på potentiella avvikelser mellan det faktiska resultatet och det förväntade resultatet i vissa scenarier. Detta kan, men behöver inte, vara en stokastisk metod.

I andra stycket finns en proportionalitetsåtgärd, dvs. en förenkling som gäller för vissa försäkringsföretag (se skäl 40 i ändringsdirektivet). Ett 407

försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag (se 2 a kap. 1–11 §§) får i stället för det som gäller enligt första stycket använda en aktsam deterministisk värdering av finansiella optioner och garantier. Det gäller dock bara för finansiella optioner och garantier som inte är väsentliga. Detsamma gäller för ett försäkringsföretag som har fått särskilt tillstånd att använda denna proportionalitetsåtgärd (se 2 a kap. 14 § och författningskommentaren till den paragrafen).

18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. de försäkringstekniska avsättningarnas innehåll och beräkning enligt 4, 6, 11 och 13–16 §§,

2. infasning av riskfria räntesatser enligt 6 a §,

3. vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett försäkringsföretag ska få tillstånd att använda matchningsjustering enligt 7 §,

4. vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett försäkringsföretag ska få tillstånd att använda en volatilitetsjustering eller en företagsspecifik volatilitetsjustering enligt 9 § och hur en sådan justering ska beräknas,

5. villkoren för undantag enligt 10 § och beräkningen av en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur, och

6. villkoren för undantag enligt 12 § och beräkningen av det tillfälliga avdraget.

Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Övervägandena finns i avsnitten 8.1.1 och 8.1.3.

Punkt 2, som är ny, avser infasning av riskfria räntesatser (se 6 a §). Genom bemyndigandet kan delar av artikel 77a.2 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.39 i ändringsdirektivet, genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag, dvs. vad en infasningsmekanism ska bestå av.

Punkt 4, som är ny, avser krav för att ett försäkringsföretag ska få tillstånd att använda en volatilitetsjustering eller en företagsspecifik volatilitetsjustering vid beräkningen av den bästa skattningen. Genom bemyndigandet kan artikel 77d.1 och 77d.1c i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.41 i ändringsdirektivet, genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.

Nuvarande punkterna 4 och 5 blir punkterna 5 och 6.

6 kap.

Investeringsstrategi

10 a § Ett försäkringsföretag ska ha en investeringsstrategi. Företaget ska, när det beslutar om investeringsstrategin, ta hänsyn till åtminstone

1. möjlig makroekonomisk utveckling, 2. möjlig utveckling på finansmarknaderna, 3. hur hållbarhetsrisker påverkar företagets investeringar, och

4. de långsiktiga effekter som företagets investeringar kan ha på hållbarhetsfaktorer.

Paragrafen, som är ny, innehåller krav på en investeringsstrategi. Paragrafen genomför artikel 132.5 och 132.7 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.54 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.

I paragrafen tydliggörs att ett försäkringsföretag ska ha en investeringsstrategi. Investeringsstrategin ska utgöra en strategisk utgångspunkt för försäkringsföretagets investeringar. I paragrafen anges även vad ett företag ska ta hänsyn till när det tar fram sin investeringsstrategi. Med makroekonomisk utveckling och utvecklingen på finansmarknaderna avses detsamma som i 10 kap. 11 § andra stycket 4. I vissa fall ska ett försäkringsföretag ta hänsyn till ytterligare förhållanden när det tar fram sin investeringsstrategi, se 10 b §. Med hållbarhetsrisker avses miljörelaterade, social eller styrningsrelaterade händelser eller omständigheter som, om de skulle inträffa, skulle ha en faktisk eller potentiell negativ inverkan på en investerings eller skulds värde (1 kap. 12 §). Med hållbarhetsfaktorer avses detsamma som enligt artikel 2.24 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar, dvs. miljörelaterade, sociala och personalrelaterade frågor, respekt för mänskliga rättigheter samt bekämpning av korruption och mutor (se 1 kap. 12 §).

10b § På begäran av Finansinspektionen ska ett försäkringsföretag, när företaget beslutar om investeringsstrategin och vid investeringsbeslut, ta hänsyn till förhållanden som är oroande för den finansiella stabiliteten. Försäkringsföretaget ska då bedöma om investeringsstrategin eller ett investeringsbeslut kan

1. påverka den makroekonomiska utvecklingen,

2. påverka utvecklingen på finansmarknaderna, eller

3. orsaka systemrisk. Om ett försäkringsföretag är dotterföretag i en grupp som omfattas av grupp-

tillsyn enligt 19 kap. 2 § andra stycket eller motsvarande tillsyn i ett annat land inom EES, ska Finansinspektionen beakta om en sådan bedömning som avses i första stycket som täcker dotterföretagets särdrag utförs på gruppnivå.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om förhållanden som ett försäkringsföretag i vissa fall ska ta hänsyn till när det beslutar om investeringsstrategin eller vid investeringsbeslut. Paragrafen genomför artikel 132.6–132.8 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.54 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.

I 10 a § finns bestämmelser om en investeringsstrategi och förhållanden som ett försäkringsföretag ska ta hänsyn till när det beslutar om en sådan strategi. Finansinspektionen får, enligt första stycket, begära att ett försäkringsföretag ska ta hänsyn till ytterligare förhållanden när det beslutar om en investeringsstrategi. Det gäller förhållanden som är oroande för den finansiella stabiliteten. Ett försäkringsföretag ska ta hänsyn till sådan förhållandena också vid de enskilda investeringsbesluten. Försäkringsföretaget ska även bedöma om strategin eller ett beslut kan påverka den makroekonomiska utvecklingen, utvecklingen på finansmarknaderna eller orsaka systemrisk. Med förhållanden som är oroande för den finansiella stabiliteten avses detsamma som i 10 kap. 11 c § första stycket 1. Med makroekonomisk utveckling och utvecklingen på finansmarknaderna avses detsamma som i 10 kap. 11 § andra stycket 4.

Andra stycket gäller bara för försäkringsföretag som omfattas av grupptillsyn. Det är såväl grupptillsyn i Sverige som motsvarande grupptillsyn i ett annat land inom EES, dvs. grupptillsyn som har sin grund i artikel 213.2 a och b i Solvens II-direktivet. Om försäkringsföretaget är dotterföretag i en grupp som omfattas av grupptillsyn ska Finans- 409

inspektionen inför en begäran enligt första stycket beakta om motsvarande bedömningar görs av ett annat företag i gruppen och om de bedömningarna i så fall täcker försäkringsföretagets, dvs. det aktuella dotterföretagets, särdrag.

7 kap.

3 a § Finansinspektionen får besluta att ett försäkringsföretag, när företaget fastställer primärkapitalet, inte behöver dra av värdet av företagets ägarintressen i ett kreditinstitut eller finansiellt institut.

Paragrafen, som är ny, innehåller en möjlighet för Finansinspektionen att besluta att värdet av ägarintressen i vissa företag inte behöver dras av vid fastställande av primärkapitalet. Paragrafen genomför delvis artikel 92.1a andra stycket i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.44 i ändringsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 8 kap. 8 §. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.1.

Ett försäkringsföretag ska ha en kapitalbas som minst uppgår till solvenskapitalkravet (1 §). Kapitalbasen består av bl.a. av primärkapital (se 2 §). I kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 av den 10 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkringsverksamhet (Solvens II), kallad Solvens II-förordningen, finns bestämmelser om att ett försäkringsföretag vid fastställande av primärkapitalet ska göra avdrag för vissa ägarintressen i kreditinstitut och finansiella institut (artikel 68).

Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäkringsföretag inte behöver göra ett avdrag för innehav i kreditinstitut eller finansiella institut. För detta krävs dock att vissa villkor är uppfyllda. Med kreditinstitut och finansiella institut avses detsamma som i tillsynsförordningen, se 1 kap. 12 §.

I 13 § finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett försäkringsföretag inte ska behöva dra av värdet av företagets ägarintressen i ett kreditinstitut eller finansiellt institut vid fastställandet av primärkapitalet.

10 § Ackumulerade vinster som inte har gjorts tillgängliga för utdelning till försäkringstagare och andra ersättningsberättigade (överskottsmedel) får klassificeras som nivå 1, om posterna uppfyller förutsättningarna för en sådan klassificering enligt 7 och 8 §§.

En post i tilläggskapitalet får klassificeras som nivå 2 om den avser

1. kreditutrymme hos bank och garantier som förvaras som säkerhet för försäkringsgivares borgenärer av en oberoende förvaltare och är utfärdade av kreditinstitut som är auktoriserade enligt kapitaltäckningsdirektivet, och

2. framtida fordringar grundade på uttaxeringsrätt under de kommande tolv månaderna som kan ställas på delägare eller medlemmar i ömsesidiga försäkringsföretag.

Paragrafen innehåller bestämmelser om klassificering av kapitalbasposter. Ändringarna genomför artikel 96 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt 410 artikel 1.46 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.2.

I andra stycket 1 ändras den nuvarande hänvisningen till numera upphävda Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut till att i stället avse kapitaltäckningsdirektivet (se 1 kap. 11 a §).

Hänvisningen till EU-direktivet är utformad på så att den avser direktivet i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning, se 1 kap. 11 a § och författningskommentaren till den paragrafen.

13§ Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett försäkringsföretag när företaget fastställer primärkapitalet enligt 3 a § inte ska behöva dra av värdet av företagets ägarintressen i ett kreditinstitut eller finansiellt institut,

2. de krav som ska gälla för godkännande av poster som tilläggskapital och grunder för värdering av poster i tilläggskapitalet enligt 5 §,

3. vilka egenskaper och kriterier som ska beaktas vid indelning i nivåer enligt 7 §,

4. vilka egenskaper och kriterier som ska beaktas vid klassificeringen av kapitalbasposter enligt 9 §, och

5. vilka egenskaper och kriterier som ska beaktas vid klassificering av poster i tilläggskapitalet enligt 10 § andra stycket.

Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Övervägandena finns i avsnitten 8.3.1 och 8.3.2.

Punkt 1, som är ny, avser vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett försäkringsföretag inte ska behöva dra av värdet av företagets ägarintressen i ett kreditinstitut eller finansiellt institut vid fastställandet av primärkapitalet. Genom bemyndigandet kan artikel 92.1a och 92.2 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.44 i ändringsdirektivet, genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.

Med anledning av nya punkt 1 får övriga punkter ny numrering.

8 kap.

8 § Om Europeiska kommissionen har antagit en genomförandeakt med stöd av artikel 111.1 första stycket c i Solvens II-direktivet ska ett försäkringsföretag under fem år efter det att rättsakten har trätt i kraft fasa in de metoder, antaganden och standardparametrar för beräkningen av kapitalkravet för ränterisk som anges i den rättsakten.

Paragrafen, som i nuvarande lydelse innehåller en bestämmelse om vissa pensionsförsäkringar, får nytt innehåll med en bestämmelse om infasning av bestämmelser om kapitalkravet för ränterisk. Paragrafen genomför artikel 111.2a i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.51 i ändringsdirektivet. Den är utformad efter förebild av 5 kap. 9 §. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.4.

I paragrafen ersätts den nuvarande bestämmelsen om vissa pensionsförsäkringar med en bestämmelse om infasning av bestämmelser om kapitalkravet för ränterisk.

Kommissionen får anta delegerade akter för att specificera de metoder, antaganden och standardparametrar som ska användas vid beräkningen av

undergruppen för ränterisk, dvs. kapitalkravet för ränterisk (artikel 111.1 första stycket c i Solvens II-direktivet). Om kommissionen har meddelat sådana föreskrifter ska ett försäkringsföretag under fem år efter det att rättsakten har trätt i kraft fasa in de metoder, antaganden och standardparametrar för beräkningen av kapitalkravet för ränterisk som anges i den rättsakten.

I 12 § finns ett krav på att ett försäkringsföretag ska underrätta Finansinspektionen om det inte uppfyller solvenskapitalkravet utan infasningen. I 18 kap. 6 § finns bestämmelser om vad Finansinspektionen ska göra efter en sådan underrättelse.

8 a § Finansinspektionen får besluta att ett försäkringsföretag vid beräkningen av kapitalkravet för aktiekursrisk, som ingår i kapitalkravet för marknadsrisk, får använda ett särskilt kapitalkrav för företagets långsiktiga aktieinvesteringar.

Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om ett särskilt kapitalkrav för långsiktiga aktieinvesteringar. Paragrafen genomför delvis artikel 105a.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.48 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.1.

Ett försäkringsföretag får, efter tillstånd av Finansinspektionen, använda ett särskilt kapitalkrav för företagets långsiktiga aktieinvesteringar. I 22 § finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett försäkringsföretag ska få använda det särskilda kapitalkravet och hur kapitalkravet ska utformas. Kommissionen har även meddelat föreskrifter om kraven (artikel 105a.5 a och b i Solvens II-direktivet).

I 8 b och 8 c §§ finns ytterligare bestämmelser för användningen av det särskilda kapitalkravet.

8 b § Ett försäkringsföretag som har fått tillstånd enligt 8 a § ska omedelbart underrätta Finansinspektionen om företaget inte längre uppfyller villkoren för tillståndet. Av underrättelsen ska det framgå när villkoren inte längre var uppfyllda.

Ett försäkringsföretag som har fått tillstånd enligt 8 a § får inte återgå till att beräkna kapitalkravet för aktiekursrisk utan att använda det särskilda kapitalkravet för företagets långsiktiga aktieinvesteringar.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser användningen av det särskilda kapitalkravet för långsiktiga aktieinvesteringar. Paragrafen genomför delvis artikel 105a.3 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.48 i ändringsdirektivet. Den är utformad efter förebild av 5 kap. 8 §. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.1.

I första stycket finns en bestämmelse om underrättelse till Finansinspektionen. Ett försäkringsföretag ska underrätta Finansinspektionen om det inte längre uppfyller villkoren för att använda ett särskilt kapitalkrav för långsiktiga aktieinvesteringar (se 8 a § och författningskommentaren till den paragrafen). Detta ska ske omedelbart efter att företaget har konstaterat det inte längre uppfyller villkoren. Av underrättelsen ska det framgå när villkoren inte längre var uppfyllda (jfr 5 kap. 8 § första stycket).

Ett försäkringsföretag som har fått tillstånd att använda det särskilda 412 kapitalkravet får, enligt andra stycket, inte återgå till att beräkna kapital-

kravet för aktiekursrisk utan att använda det särskilda kapitalkravet (jfr 5 kap. 7 § andra stycket). I 17 kap. 17 c § finns en bestämmelse om att Finansinspektionen får förelägga ett försäkringsföretag att omedelbart upphöra med att använda det särskilda kapitalkravet för långsiktiga aktieinvesteringar (se författningskommentaren till den paragrafen).

8 c § Om Finansinspektionen har förelagt ett försäkringsföretag enligt 17 kap. 17b § andra stycket att omedelbart upphöra med att använda ett särskilt kapitalkrav för långsiktiga aktieinvesteringar, får inspektionen inte ge företaget tillstånd att återigen använda ett sådant kapitalkrav inom två och ett halvt år från föreläggandet.

Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om karenstid för att återigen få använda det särskilda kapitalkravet för långsiktiga aktieinvesteringar. Paragrafen genomför delvis 105a.3 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.48 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.1.

Om ett försäkringsföretag inte uppfyller villkoren för att använda det särskilda kapitalkravet för långsiktiga aktieinvesteringar ska Finansinspektionen förelägga företaget att vidta åtgärder så att det åter uppfyller villkoren. Om bristerna inte har åtgärdats inom viss tid, ska företaget omedelbart upphöra med att använda det särskilda kapitalkravet (se 17 kap. 17 c § och författningskommentaren till den paragrafen). Efter ett sådant föreläggande gäller en särskild karenstid. Ett försäkringsföretag som har fått ett föreläggande om att omedelbart upphöra med att använda ett särskilt kapitalkrav för företagets långsiktiga aktieinvesteringar, får inte beviljas tillstånd att återigen använda ett sådant kapitalkrav inom två och ett halvt år från föreläggandet.

11 § Ett försäkringsföretag får använda en förenklad beräkning för att beräkna kapitalkravet för en specifik risk, om

1. det är motiverat med hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten av de risker som företaget är utsatt för,

2. det är oproportionerligt betungande att använda standardformeln, och 3. skillnaden mellan en förenklad beräkning och en beräkning enligt standard-

formeln inte leder till en väsentligt felaktig redovisning av företagets solvenskapitalkrav, utom i de fall där den förenklade beräkningen leder till ett solvenskapitalkrav som överstiger solvenskapitalkravet beräknat enligt standardformeln.

Ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag får även använda en förenklad beräkning av kapitalkravet för en specifik risk, om företaget första gången som det använder en sådan beräkning och därefter minst vart femte år kan visa för Finansinspektionen att

1. kapitalkravet för en specifik risk utan en förenklad beräkning är mindre än

2 procent av det primära solvenskapitalkravet, och

2. summan av alla kapitalkrav utan förenklade beräkningar är mindre än 10procent av det primära solvenskapitalkravet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om förenklade beräkningar av kapitalkravet för en specifik risk. Ändringarna genomför delvis artikel 109.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.50 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.3.

Ett försäkringsföretag får, enligt första stycket, göra förenklade beräkningar av kapitalkravet för en specifik risk om vissa villkor är 413

uppfyllda. I första stycket 3, som är ny, införs ett ytterligare villkor. Utöver villkoren i första stycket 1 och 2 krävs, i enlighet med artikel 109.1 första stycket c i Solvens II-direktivet, att skillnaden mellan den förenklade beräkningen och en beräkning enligt standardformeln inte leder till en väsentligt felaktig redovisning av företagets solvenskapitalkrav, utom i de fall där den förenklade beräkningen leder till ett solvenskapitalkrav som överstiger solvenskapitalkravet enligt standardformeln. Det görs även språkliga ändringar.

I andra stycket, som är nytt, finns bestämmelser för försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag. Bestämmelser om klassificering som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag finns i 2 a kap. 1–11 §§. Ett sådant försäkringsföretag får även om villkoren i första stycket inte är uppfyllda, använda en förenklad beräkning om det kan visa att en eller flera förenklade beräkningar inte leder till större avvikelser i det primära solvenskapitalkravet (andra stycket 1 och 2). Detta ska visas för Finansinspektionen dels när företaget första gången använder beräkningen, dels minst vart femte år därefter.

I 22 § finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om förenklade beräkningar av kapitalkravet för en specifik risk.

12 § Ett försäkringsföretag ska omedelbart underrätta Finansinspektionen, om företaget inte uppfyller solvenskapitalkravet eller om det finns risk för detta under de närmaste tre månaderna.

Ett försäkringsföretag som har fått tillstånd att använda en sådan tillfällig åtgärd som avses i 5 kap. 6 a, 10 eller 12 § ska omedelbart underrätta Finansinspektionen, om företaget inte skulle uppfylla solvenskapitalkravet utan en tillämpning av dessa bestämmelser.

Ett försäkringsföretag som i enlighet med 8 § fasar in metoder, antaganden och standardparametrar för beräkningen av kapitalkravet för ränterisk ska omedelbart underrätta Finansinspektionen, om företaget inte skulle uppfylla solvenskapitalkravet utan infasningen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om underrättelseskyldighet om ett försäkringsföretag inte uppfyller solvenskapitalkravet. Ändringarna genomför delvis artikel 308e i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.108 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 8.1.1 och 8.4.4.

I andra stycket utvidgas skyldigheten att underrätta Finansinspektionen till att gälla även när ett försäkringsföretag som använder en infasning av riskfria räntesatser vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna (5 kap. 6 a §) inte skulle uppfylla solvenskapitalkravet utan en tillämpning av dessa bestämmelser. För att få använda dessa övergångsåtgärder krävs tillstånd av Finansinspektionen (se 5 kap. 6 a, 10 och 12 §§, se även 18 kap. 7 §). Stycket ändras även redaktionellt.

I tredje stycket, som är nytt, införs en underrättelseskyldighet som avser kapitalkravet för ränterisk. Kommissionen har möjlighet att meddela bestämmelser för beräkningen av kapitalkravet för ränterisk (se artikel 111.1 första stycket c i Solvens II-direktivet). Om kommissionen har meddelat sådana bestämmelser ska ett försäkringsföretag under fem år fasa 414 in de metoder, antaganden och standardparametrar för beräkningen av

kapitalkravet för ränterisk som anges i den rättsakten (se 8 §). Ett försäkringsföretag som under den tiden inte uppfyller solvenskapitalkravet utan infasningen, ska omedelbart underrätta Finansinspektionen om det. I 18 kap. 6 § finns bestämmelser om vad Finansinspektionen ska göra efter en sådan underrättelse.

22§ Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. hur det primära solvenskapitalkravet ska beräknas enligt 6 §,

2. vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett försäkringsföretag ska få använda företagsspecifika parametrar enligt 7 §,

3. vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett försäkringsföretag ska få använda ett särskilt kapitalkrav för företagets långsiktiga aktieinvesteringar enligt 8 a § och hur detta kapitalkrav ska utformas,

4. hur kapitalkravet för operativ risk ska beräknas enligt 9 §, 5. hur justeringsbeloppet ska beräknas enligt 10 §, och 6. förenklade beräkningar av kapitalkravet för en specifik risk enligt 11 §.

Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Övervägandena finns i avsnitten 8.4.1, 8.4.3 och 8.4.6.

Punkt 2 ändras redaktionellt.

I punkt 3 ersätts nuvarande bemyndigande. Finansinspektionen ska inte längre få besluta om användning av en särskild metod för att beräkna kapitalkravet för aktiekursrisk utifrån en särskild metod och därmed är det inte längre aktuellt med föreskrifter om vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett försäkringsföretag ska få använda en sådan metod (se avsnitt 8.4.6). Det nya bemyndigandet avser krav för att ett försäkringsföretag ska få använda ett särskilt kapitalkrav för företagets långsiktiga aktieinvesteringar enligt nya 8 a § och hur detta kapitalkrav ska utformas. Genom bemyndigandet kan delar av artikel 105a.1, 105a.2 och 105a.4 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.48 i ändringsdirektivet, genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Se även författningskommentaren till 8 a §.

Punkt 6, som är ny, avser förenklade beräkningar av kapitalkravet för en specifik risk. Genom bemyndigandet kan artikel 109.1, 109.2 och 109.3 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.50 i ändringsdirektivet, genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.

10 kap.

1 § Ett försäkringsföretag ska ha ett företagsstyrningssystem som säkerställer att företaget styrs på ett sunt och ansvarsfullt sätt.

Systemet ska ses över regelbundet av företaget. Översynen ska innefatta en

bedömning av 1. lämpligheten i styrelsens sammansättning, och

2. styrningen och effektiviteten i systemet.

Översynen ska göras med hänsyn till arten och omfattningen av och komplexiteten i riskerna i företagets verksamhet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om det företagsstyrningssystem som ett försäkringsföretag ska ha. Ändringarna genomför delvis artikel 41.1 i

Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.20 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.5.

Enligt andra stycket ska ett försäkringsföretag regelbundet se över företagsstyrningssystemet. En sådan översyn ska innefatta en bedömning av lämpligheten i styrelsens sammansättning. Översynen ska också innefatta en bedömning styrningen och effektiviteten i systemet.

I tredje stycket finns en bestämmelse om proportionalitet. En översyn av ett försäkringsföretags företagsstyrningssystem ska göras med hänsyn till riskerna i företagets verksamhet.

2 § Ett försäkringsföretag ska upprätta och följa styrdokument för

1. riskhantering, 2. internkontroll, 3. internrevision, 4. verksamhet som omfattas av uppdragsavtal enligt 19 §,

5. uppgiftslämnande till Finansinspektionen och kvalitetskontroll av uppgifterna,

6. ändring av företagets interna modell, om en sådan modell används, 7. mångfald i styrelsens sammansättning, 8. ersättningar.

Paragrafen innehåller krav på styrdokument. Ändringarna genomför delvis artikel 41.1 och 41.3 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.20 a och c i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.

Enligt punkt 7, som är ny, ska ett försäkringsföretag upprätta och följa styrdokument för mångfald i styrelsens sammansättning. I 26 § finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om innehållet i styrdokumentet. Eiopa har även utfärdat riktlinjer för termen mångfald (artikel 41.1 i Solvens IIdirektivet). Även dessa styrdokument ska fastställas av styrelsen och regelbundet utvärderas och ses över (se 2 a §).

Enligt punkt 8, som är ny, ska ett försäkringsföretag upprätta och följa styrdokument för ersättningar. Ett motsvarande krav har hittills gällt enligt artikel 258.1 l i Solvens II-förordningen.

Bestämmelsen i nuvarande andra stycket flyttas till nya 2 a §.

2 a § Ett försäkringsföretags styrdokument ska fastställas av styrelsen. Styrdokumenten ska utvärderas och ses över minst en gång per år.

Ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag ska i stället utvärdera och se över styrdokumenten minst vart femte år. Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett sådant företag ska utvärdera och se över styrdokumenten oftare än vart femte år.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om fastställande och översyn av styrdokument. Paragrafen genomför delvis artikel 41.3 i Solvens IIdirektivet, i lydelsen enligt artikel 1.20 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.

Bestämmelsen i nuvarande 2 § andra stycket införs i sak oförändrad i första stycket.

I andra stycket finns bl.a. en proportionalitetsåtgärd, dvs. en särskild lättnad för försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag (se 2 a kap. 1–11 §§). Ett sådant företag ska

utvärdera och se över styrdokumenten minst vart femte år, i stället för minst en gång per år (jfr första stycket). Motsvarande gäller för ett försäkringsföretag som har fått tillstånd att använda denna proportionalitetsåtgärd (se 2 a kap. 14 § och författningskommentaren till den paragrafen). Finansinspektionen får dock i ett enskilt fall besluta att ett försäkringsföretag, trots att det har klassificerats som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag, ska utvärdera och se över styrdokumenten oftare.

4 § Ett försäkringsföretag ska ha funktioner för riskhantering, regelefterlevnad och internrevision samt en aktuariefunktion (centrala funktioner).

Uppgifter i en central funktion ska utföras självständigt från andra centrala funktioner i företaget för att undvika intressekonflikter.

Paragrafen innehåller bestämmelser om centrala funktioner. Ändringarna genomför delvis artikel 41.2a i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.20 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.2.

Ett försäkringsföretag ska ha vissa centrala funktioner, t.ex. en funktion för riskhantering. Enligt andra stycket, som är nytt, ska uppgifter i en central funktion ska utföras självständigt. Det ska även finnas ett oberoende mellan de centrala funktionerna för att undvika intressekonflikter. I 5 a § finns bestämmelser för de som ska ansvara för centrala funktioner.

5 § Ett försäkringsföretag ska säkerställa att den som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller är ersättare för någon av dem, eller den som ansvarar för eller utför arbete i en central funktion i företaget uppfyller de krav som anges i 2 kap. 4 § första stycket 4. Företaget ska även säkerställa att styrelsen i sin helhet har de insikter och erfarenheter som krävs för att kunna utföra sina uppgifter.

Försäkringsföretaget ska snarast möjligt underrätta Finansinspektionen om någon av de personer som avses i första stycket inte längre uppfyller lämplighetskraven. Företaget ska också snarast möjligt underrätta Finansinspektionen om någon sådan person har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller lämplighetskraven.

Paragrafen innehåller bestämmelser om lämplighetskrav. Ändringarna genomför delvis artikel 40 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.19 i ändringsdirektivet, och artikel 42.2 och 42.3 i Solvens IIdirektivet, i lydelsen enligt artikel 1.21 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 9.1 och 9.3.

I första stycket införs, i enlighet med artikel 40 i Solvens II-direktivet, ett krav på styrelsens samlade kompetens. Bestämmelsen är utformad efter förebild av bl.a. 3 kap. 2 § första stycket 5 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. Ett försäkringsföretag ska i och med det säkerställa att styrelsen tillsammans har de insikter och erfarenheter som krävs för att kunna utföra sina uppgifter.

Ett försäkringsföretag ska enligt andra stycket anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ledning eller ansvarar för en central funktion i företaget. I enlighet med ändringarna i artikel 42.2 i Solvens II-direktivet, ska i försäkringsföretaget även ange skälen för ändringarna.

I tredje stycket finns ett krav på att underrätta Finansinspektionen om någon inte längre uppfyller lämplighetskraven. I enlighet med ändringarna i artikel 42.3 i Solvens II-direktivet, ska ett försäkringsföretag underrätta Finansinspektionen även om någon som ingår i företagets ledning eller ansvarar för eller utför arbete i en central funktion inte längre uppfyller lämplighetskraven. Det nuvarande kravet att ett försäkringsföretag ska underrätta inspektionen om någon som har lämplighetsprövats har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller lämplighetskraven gäller även i fortsättningen. I båda fallen ska en underrättelse göras snarast möjligt.

5a § Den som ansvarar för en central funktion i ett försäkringsföretag får inte ansvara för eller utföra uppgifter i en annan central funktion i företaget.

Om ett försäkringsföretag har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag får den som ansvarar för funktionen för riskhantering, funktionen för regelefterlevnad eller aktuariefunktionen också ansvara för eller utföra uppgifter i en annan central funktion i företaget än funktionen för internrevision, ingå i styrelsen eller vara verkställande direktör. Det gäller dock

bara om 1. företaget kan hantera potentiella intressekonflikter, och

2. uppdragen inte påverkar personens förmåga att fullgöra sina uppgifter.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser för de som ska ansvara en central funktion. Paragrafen genomför delvis artikel 41.2a i Solvens IIdirektivet, i lydelsen enligt artikel 1.20 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.2.

Enligt första stycket får den som ansvarar för en central funktion, t.ex. funktionen för riskhantering, inte ansvara för någon annan central funktion i försäkringsföretaget. Inte heller får en person som ansvara för en central funktion utföra uppgifter i en annan central funktion.

I andra stycket finns en proportionalitetsåtgärd. Trots den som anges i första stycket, får en person i vissa fall ansvara för eller utföra uppgifter i mer än en central funktion i ett försäkringsföretag eller ansvara för en central funktion och samtidigt ingå i företagets styrelse eller vara dess verkställande direktör. Det gäller om försäkringsföretaget har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag (se 2 a kap. 1–11 §§). Motsvarande gäller för ett försäkringsföretag som har fått särskilt tillstånd att använda denna proportionalitetsåtgärd (se 2 a kap. 14 § och författningskommentaren till den paragrafen). I båda fallen krävs också att försäkringsföretaget kan hantera potentiella intressekonflikter (andra stycket 1) och uppdragen, dvs. kombinationen av uppgifter, inte påverkar den aktuella personens förmåga att fullgöra sina uppgifter (andra stycket 2). Den som ansvarar för funktionen för internrevision får dock aldrig ansvara för andra centrala funktioner eller vara vare sig styrelseledamot eller verkställande direktör.

7 § Ett försäkringsföretags system för riskhantering ska avse såväl de risker som täcks av solvenskapitalkravet, eller ett kapitalkrav som ska uppfyllas av ett företag som har beviljats undantag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §, som risker som inte, eller endast delvis, beaktas vid beräkningen av detta.

Systemet ska omfatta

1. försäkringsrisker,

2. matchningsrisker,

3. investeringsrisker, särskilt avseende derivatinstrument och liknande åtaganden,

4. likviditets- och koncentrationsrisker,

5. operativa risker, inbegripet cybersäkerhet enligt artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/881 av den 17 april 2019 om Enisa (Europeiska unionens cybersäkerhetsbyrå) och om cybersäkerhetscertifiering av informations- och kommunikationsteknik och om upphävande av förordning (EU) nr 526/2013 (cybersäkerhetsakten),

6. risker hänförliga till återförsäkring och andra riskreduceringstekniker, och

7. beroenden mellan risker som företaget är eller kan komma att bli exponerade för.

Ett försäkringsföretags styrdokument för riskhantering ska omfatta de risker som avses i andra stycket 1–6.

Ett försäkringsföretag ska inom systemet för riskhantering ha strategier, riktlinjer, processer och system för att identifiera, värdera, hantera och övervaka hållbarhetsrisker på kort, medellång och lång sikt.

Paragrafen innehåller bestämmelser om risker och krav på innehåll i styrdokumentet för riskhantering. Ändringarna genomför artikel 44.2 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.22 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 9.6 och 9.8.

I andra stycket 5 förtydligas, i enlighet med motsvarande förtydligande i Solvens II-direktivet (artikel 44.2 andra stycket e), att ett försäkringsföretags system för riskhantering även ska omfatta cybersäkerhet. Med cybersäkerhet avses detsamma som enligt artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/881 av den 17 april 2019 om Enisa (Europeiska unionens cybersäkerhetsbyrå) och om cybersäkerhetscertifiering av informations- och kommunikationsteknik och om upphävande av förordning (EU) nr 526/2013 (cybersäkerhetsakten), dvs. all verksamhet som är nödvändig för att skydda nätverks- och informationssystem, användare av dessa system och andra berörda personer mot cyberhot.

I tredje stycket görs en redaktionell ändring.

Nuvarande bestämmelse i fjärde stycket flyttas till 8 §. I stycket införs i stället, i enlighet med artikel 44.2 sjätte stycket i Solvens II-direktivet, krav som gäller hållbarhetsrisker. Ett försäkringsföretag ska inom företagets riskhanteringssystem ha strategier, riktlinjer, processer och system för att identifiera värdera, hantera och övervaka hållbarhetsrisker på kort, medellång och lång sikt. Med hållbarhetsrisker avses miljörelaterade, sociala eller styrningsrelaterade händelser eller omständigheter som, om de skulle inträffa, skulle ha en faktisk eller potentiellt negativ inverkan på en investerings eller skulds värde (1 kap. 12 §).

Plan för likviditetsriskhantering

7 a § Ett försäkringsföretag ska upprätta och regelbundet se över en plan för likviditetsriskhantering. En sådan plan ska innehålla en likviditetsanalys på kort sikt och en beräkning av inkommande och utgående kassaflöden i förhållande till företagets tillgångar och skulder. Planen ska lämnas in till Finansinspektionen.

Finansinspektionen får besluta att planen för likviditetsriskhantering även ska innehålla en likviditetsanalys på medellång och lång sikt.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om en plan för likviditetsriskhantering. Paragrafen genomför artikel 144a.3 och delvis artikel 144a.2 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.61 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.9.

Enligt första stycket ska ett försäkringsföretag upprätta en plan för likviditetsriskhantering. En sådan plan ska regelbundet ses över och alltid lämnas in till Finansinspektionen. Planen alltid innehålla en likviditetsanalys på kort sikt och en beräkning av inkommande och utgående kassaflöden i förhållande till företagets tillgångar och skulder. Kommissionen har meddelat föreskrifter som specificerar innehållet en plan för likviditetsriskhantering och när en plan ska uppdateras (artikel 144d.2 i Solvens II-direktivet). I 7 b och 7 c §§ finns bestämmelser om att vissa företag inte behöver upprätta en plan har likviditetsriskhantering.

Finansinspektionen får, enligt andra stycket, besluta att plan för likviditetsriskhantering även ska innehålla en likviditetsanalys på medellång och lång sikt. Kommissionen har meddelat föreskrifter om de kriterier som tillsynsmyndigheterna ska beakta när de fastställer vilka försäkringsföretag ska uppmanas att utarbeta och upprätthålla en plan för likviditetshantering som omfattar en likviditetsanalys på medellång och lång sikt (artikel 144d.1 c i Solvens II-direktivet).

I 7 b och 7 c §§ finns bestämmelser om undantag från kravet på att upprätta en plan för likviditetsriskhantering.

7 b § Ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag behöver inte upprätta en plan för likviditetsriskhantering.

Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om undantag från kravet om att upprätta en plan för likviditetsriskhantering. Paragrafen genomför artikel 144a.4 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.61 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.9.

I paragrafen finns en proportionalitetsåtgärd. Ett försäkringsföretag ska upprätta en plan för likviditetsriskhantering (se 7 a §). Det gäller dock inte för ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag. Bestämmelser om klassificering som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag finns i 2 a kap. 1–11 §§. Motsvarande gäller för ett försäkringsföretag som har fått tillstånd att använda denna proportionalitetsåtgärd (se 2 a kap. 14 § och författningskommentaren till den paragrafen).

7 c § Ett försäkringsföretag som är dotterföretag i en grupp som omfattas av grupptillsyn enligt 19 kap. 2 § andra stycket eller motsvarande grupptillsyn i ett annat land inom EES, behöver inte upprätta en plan för likviditetsriskhantering om ett företag inom gruppen har upprättat en plan för hantering av likviditetsrisker på gruppnivå som täcker försäkringsföretagets hantering och behov av likviditet.

Ett sådant försäkringsföretag ska till Finansinspektionen lämna in de delar av planen för hantering av likviditetsrisker på gruppnivå som omfattar hela gruppens och försäkringsföretagets situation.

Finansinspektionen får besluta att ett sådant försäkringsföretag som avses i första stycket ska upprätta en plan för likviditetsriskhantering, om

– inspektionen upptäcker en specifik likviditetssvaghet, eller

– planen för hantering av likviditetsrisker på gruppnivå inte innehåller lämplig information som inspektionen får kräva att försäkringsföretag lämnar för övervakning av dess likviditetsposition.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om en plan för likviditetsriskhantering för ett försäkringsföretag som ingår i en grupp. Paragrafen genomför artikel 246a.2 och 246a.3 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.89 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.9.

Enligt första stycket behöver vissa försäkringsföretag, trots det som anges i 7 a §, inte upprätta en plan för likviditetsriskhantering. För detta krävs att försäkringsföretaget är dotterföretag i en grupp som omfattas av grupptillsyn i Sverige (19 kap. 2 § andra stycket) eller motsvarande tillsyn i ett annat land inom EES, dvs. grupptillsyn som har sin grund i artikel 213.2 a och b i Solvens II-direktivet. Dock krävs att det inom gruppen har upprättats en plan för hantering av likviditetsrisker på gruppnivå som täcker försäkringsföretagets hantering och behov av likviditet (se 19 kap. 43 b §).

Enligt andra stycket ska ett försäkringsföretag som inte behöver lämna in en egen plan för likviditetsriskhantering, dvs. ett försäkringsföretag som omfattas av undantaget i första stycket, lämna in delar av gruppens plan för hantering av likviditetsrisker på gruppnivå. Detta gäller de uppgifter som avser gruppens och företagets situation. Uppgifterna ska lämnas in till Finansinspektionen.

Finansinspektionen får, enligt tredje stycket, i vissa fall besluta att ett försäkringsföretag, trots att företaget är dotterföretag i en grupp som omfattas av grupptillsyn, ska upprätta en egen plan för likviditetsriskhantering. Det gäller om Finansinspektionen upptäcker en specifik likviditetssvaghet. Finansinspektionen får också besluta om att ett försäkringsföretag ska upprätta en egen plan för likviditetsriskhantering om en grupps plan för hantering av likviditetsrisker på gruppnivå inte innehåller lämplig information som inspektionen får kräva att ett enskilt försäkringsföretag lämnar till inspektionen. Om Finansinspektionen beslutar att ett försäkringsföretag ska upprätta en egen plan för likviditetsriskhantering gäller bestämmelserna i bl.a. 7 a § för en sådan plan.

7 d § Ett försäkringsföretag som ska upprätta en plan för likviditetsriskhantering ska ta fram likviditetsriskindikatorer för att identifiera, övervaka och hantera möjlig likviditetsstress. Likviditetsriskindikatorerna ska regelbundet ses över och vid behov uppdateras.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om likviditetsindikatorer. Paragrafen genomför delvis artikel 144a.2 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.61 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.9.

Ett försäkringsföretag ska ta fram likviditetsriskindikatorer för att identifiera, övervaka och hantera möjlig likviditetsstress. Detta gäller dock bara de försäkringsföretag som ska upprätta en plan för likviditetsriskhantering (se 7 a–7 c §§).

Plan för att övervaka och hantera finansiella risker som kan uppstå på

grund av hållbarhetsfaktorer

7 e § Ett försäkringsföretag ska upprätta en plan för att övervaka och hantera finansiella risker som på kort, medellång och lång sikt kan uppstå till följd av hållbarhetsfaktorer.

Planen ska innehålla kvantifierbara mål och processer för att övervaka och hantera risker. Målen och processerna ska stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten hos hållbarhetsriskerna i försäkringsföretagets affärsmodell.

Ett försäkringsföretag som är dotterföretag i en grupp som omfattas av grupptillsyn enligt 19 kap. 2 § andra stycket eller motsvarande tillsyn i ett annat land inom EES behöver inte upprätta en plan enligt första stycket, om det på gruppnivå har upprättats en motsvarande plan som omfattar försäkringsföretaget.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om en plan för att övervaka och hantera finansiella risker som uppstår på grund av hållbarhetsfaktorer. Paragrafen genomför delvis artikel 44.2b och 44.2e i Solvens IIdirektivet, i lydelsen enligt artikel 1.22 c i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.8.

Ett försäkringsföretag ska enligt första stycket upprätta en plan för att övervaka och hantera finansiella risker som kan uppstå till följd av hållbarhetsfaktorer. Det gäller risker på kort, medellång och lång sikt.

Enligt andra stycket ska en sådan plan innehålla kvantifierbara mål och processer för att övervaka och hantera risker. I 26 § finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om innehållet i planen för att övervaka och hantera finansiella risker till följd av hållbarhetsfaktorer. Kommissionen har även antagit tekniska standarder om innehållet i en sådan plan, bl.a. om de kvantifierbara målen (artikel 44.2c i Solvens IIdirektivet). För planen gäller att de kvantifierbara målen och processerna ska stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten hos hållbarhetsriskerna i försäkringsföretagets affärsmodell.

Enligt tredje stycket behöver ett försäkringsföretag som är dotterföretag i en grupp som omfattas av grupptillsyn inte upprätta en plan för att övervaka och hantera finansiella risker till följd av hållbarhetsfaktorer. Liksom för en plan för likviditetsriskhantering gäller detta försäkringsföretag som ingår i en grupp som omfattas av grupptillsyn i Sverige eller motsvarande tillsyn i ett annat land inom EES, dvs. grupptillsyn som har sin grund i artikel 213.2 a och b i Solvens II-direktivet (jfr 7 c §, se även författningskommentaren till den paragrafen). Dock krävs att det inom gruppen har upprättats en plan för att övervaka och hantera hållbarhetsfaktorers påverkan på finansiella risker för en grupp som omfattar försäkringsföretaget (se 19 kap. 42 h §).

8 § Ett försäkringsföretag som använder matchningsjustering enligt 5 kap. 7 § eller volatilitetsjustering enligt 5 kap. 9 § ska

1. upprätta en likviditetsplan, och 2. regelbundet utvärdera sin användning av justeringar.

Om ett försäkringsföretag använder volatilitetsjustering enligt 5 kap. 9 §, ska företagets styrdokument för riskhantering ta hänsyn till volatilitetsjusteringen.

Ett försäkringsföretag som använder matchningsjustering enligt 5 kap. 7 § eller volatilitetsjustering enligt 5 kap. 9 § får upprätta en gemensam likviditetsplan och plan för likviditetsriskhantering.

Paragrafen innehåller bestämmelser om krav på försäkringsföretag som använder matchningsjustering eller volatilitetsjustering. Ändringarna genomför delvis artikel 44.2a i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.22 b i ändringsdirektivet, och artikel 144a.5 i Solvens IIdirektivet, i lydelsen enligt artikel 1.61 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 9.4 och 9.9.

I andra stycket, som är nytt, införs ett krav för försäkringsföretag som använder volatilitetsjustering, dvs. en volatilitetsjusterad riskfri räntestruktur vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna. I ett sådant fall ska företagets styrdokument för riskhantering ta hänsyn till justeringen.

I tredje stycket, som är nytt, finns en bestämmelse om en gemensam likviditetsplan och plan för likviditetsriskhantering. Ett försäkringsföretag som använder matchningsjustering eller volatilitetsjustering får, i enlighet med artikel 144a.5 i Solvens II-direktivet, upprätta en gemensam likviditetsplan och plan för likviditetsriskhantering. Bestämmelser om att ett försäkringsföretag ska upprätta en likviditetsplan finns i första stycket 1. Bestämmelser om upprättande av en plan för likviditetsriskhantering finns i 7 a–7 d §§.

11 § Ett försäkringsföretag ska genomföra en egen risk- och solvensbedömning.

I den egna risk- och solvensbedömningen ska försäkringsföretaget göra en bedömning av

1. företagets totala solvensbehov med hänsyn till dess specifika riskprofil, risktolerans och affärsstrategi,

2. om företaget fortlöpande uppfyller – solvens- och minimikapitalkraven eller kapitalkravet för ett företag som har

beviljats undantag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §, och

– bestämmelserna om försäkringstekniska avsättningar, 3. hur betydande skillnaderna är mellan företagets riskprofil och de antaganden

om risker som har legat till grund för beräkningen av solvenskapitalkravet eller ett kapitalkrav som ska uppfyllas av ett företag som har beviljats undantag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §,

4. den makroekonomiska situationen, möjlig makroekonomisk utveckling och

utveckling på finansmarknaderna, och

5. företagets samlade förmåga att fullgöra sina åtaganden mot försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar under både normala och stressade marknadsförhållanden.

Den egna risk- och solvensbedömningen ska ingå som en integrerad del i ett försäkringsföretags affärsstrategier och ska beaktas vid företagets strategiska beslut.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ett försäkringsföretags egna riskoch solvensbedömning. Ändringarna genomför artikel 45.1 andra stycket d och f, i lydelsen enligt artikel 1.23 a i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.10.

I andra stycket 2 och 3 görs språkliga och redaktionella ändringar. Enligt andra stycket 4, som är ny, ska ett försäkringsföretag i den egna

risk- och solvensbedömningen göra en bedömning av den makroekonomiska situationen, möjlig makroekonomisk utveckling och utveckling på finansmarknaderna. I 26 § finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela 423

föreskrifter om innehållet i bedömningar av möjlig makroekonomisk utveckling och utveckling på finansmarknaderna.

Enligt andra stycket 5, som är ny, ska ett försäkringsföretag i den egna risk- och solvensbedömningen göra en bedömning av företagets förmåga att fullgöra sina åtaganden. Detta gäller åtaganden mot försäkringstagare och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar. Förmågan ska bedömas under både normala marknadsförhållanden och stressade marknadsförhållanden (se artikel 45.1 andra stycket f i Solvens IIdirektivet).

Bestämmelserna i nuvarande tredje och fjärde styckena flyttas till nya 11 a och 11 b §§. Som en följdändring blir nuvarande femte stycket tredje stycket.

I 11 a § finns ytterligare bestämmelser om innehållet i den egna risk- och solvensbedömningen.

11 a § För en bedömning av företagets totala solvensbehov enligt 11 § andra stycket 1 ska försäkringsföretaget ha processer som säkerställer att de risker som företaget är eller kan komma att bli exponerat för, på såväl kort som lång sikt, identifieras och värderas. Företaget ska kunna redovisa de metoder som använts vid bedömningen.

Bedömningen ska innehålla en utvärdering av om försäkringsföretaget har en väsentlig exponering för klimatförändringsrisker på kort eller lång sikt. Om företaget är exponerat för sådana risker, ska riskerna ingå i den egna risk- och solvensbedömningen. Om ett företag som inte har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag har en väsentlig exponering för klimatförändringsrisker, ska det redogöra för klimatförändringsscenarier och bedöma hur scenarierna påverkar företagets verksamhet.

Ett försäkringsföretags bedömning enligt 11 § andra stycket 4 av möjlig makroekonomisk utveckling och utveckling på finansmarknaderna ska stå i proportion till riskernas art och omfattningen och komplexiteten i försäkringsföretagets verksamhet.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om innehållet i ett försäkringsföretags egna risk- och solvensbedömning. Paragrafen genomför artikel 45a.1–45a.3 och 45a.5 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.24 i ändringsdirektivet, och delvis artikel 45.1b i Solvens IIdirektivet, i lydelsen enligt artikel 1.23 b i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 9.11 och 9.13.

Bestämmelsen i nuvarande 11 § tredje stycket införs i sak oförändrad i första stycket.

I andra stycket finns bestämmelser om klimatförändringsrisker. Ett försäkringsföretags bedömning av företagets totala solvensbehov ska innehålla en bedömning av om försäkringsföretaget har en väsentlig exponering för klimatförändringsrisker. Detta gäller sådana risker på både kort och lång sikt. Om försäkringsföretaget är exponerat för klimatförändringsrisker ska sådana risker ingå i den egna risk- och solvensbedömningen. Vidare ska ett försäkringsföretag om det har en väsentlig exponering för klimatförändringsrisker, redogöra för klimatförändringsscenarier och bedöma hur scenarierna påverkar företagets verksamhet. Detta gäller dock inte om företaget har klassificerats som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag. I 26 § finns ett bemyndigande för regeringen

eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur en bedömning ska göras och hur ofta.

I tredje stycket finns, i enlighet med artikel 45.1b i Solvens II-direktivet, en bestämmelse om proportionalitet. En bedömning av möjlig makroekonomisk utveckling och utveckling på finansmarknaderna ska stå i proportion till riskernas art och omfattningen och komplexiteten i försäkringsföretagets verksamhet

11 b § Ett försäkringsföretag som använder en sådan justering eller övergångsåtgärd som anges i andra stycket ska i en bedömning enligt 11 § andra stycket 2 bedöma om företaget uppfyller solvens- och minimikapitalkraven både med och utan användning av justeringen eller övergångsåtgärden.

Med justering eller övergångsåtgärd enligt första stycket avses – en infasning av riskfria räntor enligt 5 kap. 6 a §, – matchningsjustering enligt 5 kap. 7 §, – volatilitetsjustering enligt 5 kap. 9 §, – en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur enligt 5 kap. 10 §, – ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna

enligt 5 kap. 12 §, eller

– en infasning av kapitalkravet för ränterisk enligt 8 kap. 8 §. Ett försäkringsföretag som använder en infasning av riskfria räntor enligt 5 kap.

6 a § får i den egna risk- och solvensbedömningen för en specifik valuta avstå från att göra en utvärdering av om företaget uppfyller solvens- och minimikapitalkraven både med och utan användning av infasningen.

Ett försäkringsföretag som använder volatilitetsjustering enligt 5 kap. 9 § ska i den egna risk- och solvensbedömningen göra en bedömning av avvikelsen mellan företagets riskprofil och de antaganden som ligger till grund för volatilitetsjusteringen.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om innehållet i den egna risk- och solvensbedömningen för försäkringsföretag som använder justeringar eller övergångsåtgärder. Paragrafen genomför delvis artikel 45.2a och 45.2b i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.23 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.12.

Ett försäkringsföretag ska i den egna risk- och solvensbedömningen göra en bedömning av om företaget uppfyller solvens- och minimikapitalkraven (11 § andra stycket 2). I första stycket införs kravet i nuvarande 11 § fjärde stycket på en sådan bedömning för ett försäkringsföretag som använder en justering eller övergångsåtgärd, t.ex. matchningsjustering enligt 5 kap. 7 § eller tillfälligt justerad riskfri räntestruktur enligt 5 kap. 10 § (se prop. 2015/16:9 s. 603–604). Kravet på att göra en sådan bedömning utvidgas till att gälla även infasning av riskfria räntor enligt 5 kap. 6 a § och infasning av ränterisk enligt 8 kap. 8 §, se författningskommentarerna till de paragraferna. Ett försäkringsföretag som använder en justering eller övergångsåtgärd ska i den egna risk- och solvensbedömningen bedöma om företaget uppfyller solvens- och minimikapitalkraven både med och utan användning av justeringen eller övergångsåtgärden. I enlighet med ändringarna i Solvens II-direktivet ska det gälla för en infasning av riskfria räntor och ränterisk (artikel 45.2a i Solvens IIdirektivet).

Enligt andra stycket får ett försäkringsföretag som använder övergångsåtgärden en infasning av riskfria räntor för en specifik valuta avstå från att göra en utvärdering av om företaget uppfyller solvens- och minikapital- 425

kraven såväl med som utan användning av övergångsåtgärden, dvs. kravet enligt första stycket. I dessa fall är det tillräckligt att försäkringsföretaget bara utvärderar om det uppfyller kraven med användning av övergångsåtgärden. I 26 § finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om förutsättningarna för ett sådant undantag (se artikel 45.2a andra stycket i Solvens IIdirektivet).

I tredje stycket finns ett särskilt krav för ett försäkringsföretag som använder en volatilitetsjustering vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna. Ett sådant försäkringsföretag ska i den egna riskoch solvensbedömning göra en bedömning av avvikelsen mellan företagets riskprofil och de antaganden som ligger till grund för volatilitetsjusteringen.

11 c § Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäkringsföretag i den egna risk- och solvensbedömningen ska göra en bedömning av

1. förhållanden som är oroande för den finansiella stabiliteten och som kan påverka företagets riskprofil, risktoleransgränser, affärsstrategi, försäkringsverksamhet eller investeringsbeslut och företagets totala solvensbehov med hänsyn till dess specifika riskprofil, risktolerans och affärsstrategi, och

2. hur företagets verksamhet kan påverka den makroekonomiska utvecklingen och utvecklingen på finansmarknaderna och orsaka en systemrisk.

Finansinspektionen får inte fatta ett sådant beslut som avses i första stycket om

försäkringsföretaget

1. har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag, eller

2. är dotterföretag i en grupp som omfattas av grupptillsyn enligt 19 kap. 2 § andra stycket eller motsvarande grupptillsyn i ett annat land inom EES och ett företag inom gruppen har gjort en motsvarande bedömning för gruppen som omfattar försäkringsföretagets särdrag.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om bedömningar av bl.a. makroekonomisk utveckling i den egna risk- och solvensbedömningen. Paragrafen genomför artikel 45.1 andra stycket e och 45.9 och delvis artikel 45.1b i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.23 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.10.

Enligt första stycket får Finansinspektionen kräva att ett försäkringsföretag i den egna risk- och solvensbedömningen ska göra ytterligare bedömningar. Det gäller en bedömning av förhållanden som är oroande för den finansiella stabiliteten och som kan påverka företagets riskprofil, risktoleransgränser, affärsstrategi, försäkringsverksamhet eller investeringsbeslut och företagets totala solvensbehov med hänsyn till dess specifika riskprofil, risktolerans och affärsstrategi (första stycket 1). Finansinspektionen får också kräva att ett försäkringsföretag ska göra en bedömning av hur företagets verksamhet kan påverka den makroekonomiska utvecklingen och utvecklingen på finansmarknaderna och orsaka en systemrisk (första stycket 2). I 26 § finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om förhållanden som är oroande för den finansiella stabiliteten. Vidare har kommissionen meddelat föreskrifter om de kriterier som Finansinspektionen ska beakta när myndigheten beslutar att ett försäkringsföretag ska utföra dessa bedömningar (artikel 144d.1 a i Solvens II-direktivet).

I andra stycket finns en proportionalitetsåtgärd. Finansinspektionen får inte kräva att försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag ska göra en sådan bedömning som avses i första stycket (andra stycket 1). Bestämmelser om klassificering som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag finns i 2 a kap. 1–11 §§. Motsvarande gäller för ett försäkringsföretag som har fått tillstånd att använda denna proportionalitetsåtgärd (se 2 a kap. 14 § och författningskommentaren till den paragrafen). Detsamma gäller också om försäkringsföretaget är dotterföretag i en grupp som omfattas av grupptillsyn i Sverige eller motsvarande tillsyn i ett annat land inom EES, dvs. grupptillsyn som har sin grund i artikel 213.2 a och b i Solvens II-direktivet, och ett företag inom gruppen har gjort en motsvarande bedömning för gruppen som omfattar försäkringsföretagets särdrag.

12§ Ett försäkringsföretag ska genomföra en egen risk- och solvensbedömning minst en gång per år.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om när ett försäkringsföretag ska genomföra en egen risk- och solvensbedömning. Övervägandena finns i avsnitt 9.11.

Kravet i nuvarande andra meningen om att ett försäkringsföretag ska göra en ny egen risk- och solvensbedömning efter en väsentlig förändring av de risker som företaget är utsatt för flyttas till nya 12 b §.

12a § Ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag får genomföra en egen risk- och solvensbedömning minst vartannat år.

Ett captivebolag för försäkring får genomföra en egen risk- och solvens-

bedömning minst vartannat år, om

1. de försäkrade och förmånstagarna är juridiska personer i den grupp där captivebolaget för försäkring ingår eller om de är fysiska personer som får täckas av den gruppens försäkringsavtal och den verksamhet som täcker dessa fysiska personer fortsätter att understiga 5 procent av de försäkringstekniska

avsättningarna, och

2. de försäkringsåtaganden och försäkringsavtal som ligger till grund för återförsäkringsåtagandena för captivebolaget för försäkring inte avser någon obligatorisk ansvarsförsäkring.

Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag eller ett captivebolag för försäkring ska genomföra en egen risk- och solvensbedömningen minst en gång per år.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om lättnader för försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag och captivebolag för försäkring när det gäller en egen risk- och solvensbedömning. Paragrafen genomför artikel 45.5 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.23 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.11.

Enligt första stycket får ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag genomföra en egen risk- och solvensbedömning minst vartannat år i stället för som annars gäller minst en gång per år (se 12 §). Bestämmelser om klassificering som ett litet och

icke-komplext försäkringsföretag finns i 2 a kap. 1–11 §§. Motsvarande gäller för ett försäkringsföretag som har fått särskilt tillstånd att använda denna proportionalitetsåtgärd (se 2 a kap. 14 § och författningskommentaren till den paragrafen).

I andra stycket finns en bestämmelse för captivebolag för försäkring. För vad som avses med captivebolag för försäkring, se 1 kap. 12 §. Ett sådant bolag får, liksom ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag (se första stycket), genomföra en egen risk- och solvensbedömning minst vartannat år. För ett captivebolag för försäkring krävs dock att vissa villkor är uppfyllda (andra stycket 1 och 2).

Enligt tredje stycket får Finansinspektionen, trots det som anges i första och andra styckena, kräva att också ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag eller ett captivebolag för försäkring ska genomföra en egen risk- och solvensbedömning minst en gång per år. Det gäller om Finansinspektionen på grund av särskilda omständigheter i företaget anser att det behövs en mer frekvent egen risk- och solvensbedömning än vartannat år (se artikel 45.5 i Solvens II-direktivet).

12 b § Om det har skett en väsentlig förändring av de risker som ett försäkringsföretag är utsatt för, ska företaget snarast möjligt genomföra en ny egen risk- och solvensbedömning.

Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om att ett försäkringsföretag i vissa fall ska genomföra en ny egen risk- och solvensbedömning så snart det är möjligt. Övervägandena finns i avsnitt 9.11.

Paragrafen stämmer överens med nuvarande 12 § andra meningen. Kravet om att ett försäkringsföretag ska göra en ny egen risk- och solvensbedömning om det har skett en väsentlig förändring av de risker som företaget är utsatt för gäller för samtliga försäkringsföretag, dvs. även företag som får genomföra en egen risk- och solvensbedömning minst vartannat år (se 12 a § och författningskommentaren till den paragrafen). Liksom det som har gällt hittills ska en sådan bedömning göras snarast möjligt.

26 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. innehållet i ett styrdokument för mångfald i styrelsens sammansättning enligt 2 § 7,

2. vad ett system för riskhantering enligt 6 § ska innehålla när ett försäkringsföretag fått tillstånd att använda en partiell eller fullständig intern modell,

3. innehållet i en plan för att övervaka och hantera hållbarhetsfaktorers påverkan på finansiella risker enligt 7 e §,

4. innehållet i en sådan likviditetsplan som avses i 8 § första stycket 1,

5. kraven på regelbundna utvärderingar som ska göras av försäkringsföretag som använder matchnings- eller volatilitetsjustering enligt 8 § första stycket 2,

6. innehållet i de riktlinjer för volatilitetsjustering som avses i 8 § andra stycket,

7. kraven på regelbundna utvärderingar som ska göras av försäkringsföretag när det gäller företagets känslighet för de antaganden som ligger till grund för fastställandet av den relevanta riskfria räntestrukturen enligt 9 §,

8. hur en sådan egen bedömning som avses i 10 § ska genomföras,

9.innehållet i bedömningar av möjlig makroekonomisk utveckling och utveckling på finansmarknaderna enligt 11 § andra stycket 4,

10. hur och när en sådan bedömning av klimatförändringsscenarier som avses i 11 a § andra stycket ska göras,

11. förutsättningarna för att ett försäkringsföretag för en specifik valuta ska få avstå från att göra en bedömning av om företaget uppfyller solvens- och minimikapitalkraven både med och utan användning av infasningen enligt 11 b § tredje stycket,

12. innehållet i en bedömning förhållanden som är oroande för den finansiella stabiliteten enligt 11 c § första stycket,

13. rapportering av resultat av den egna risk- och solvensbedömning enligt 13 §,

14. vad funktionen för riskhantering enligt 15 § ska ansvara för när ett försäkringsföretag fått tillstånd att använda en partiell eller fullständig intern modell,

15. villkor för behörighet för den som ska ansvara för eller utföra uppgifter i aktuariefunktionen enligt 18 §,

16. innehållet i de försäkringstekniska riktlinjer och beräkningsunderlag som avses i 23 §, och

17. vilka uppgifter som riktlinjer för hantering av intressekonflikter enligt 24§ ska omfatta.

Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Övervägandena finns i avsnitten 9.7–9.10, 9.12 och 9.13.

Punkt 1, som är ny, avser innehållet i ett styrdokument för mångfald i styrelsens sammansättning. Genom bemyndigandet kan delar av artikel 41.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.20 a i ändringsdirektivet, genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.

Punkt 3, som är ny, avser innehållet i innehållet i en plan för att övervaka och hantera hållbarhetsfaktorers påverkan på finansiella risker. Genom bemyndigandet kan delar av artikel 44.2b i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.22 c i ändringsdirektivet, genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.

Punkt 9, som är ny, avser innehållet i bedömningar av möjlig makroekonomisk utveckling och utveckling på finansmarknaderna. Genom bemyndigandet kan artikel 45.1a i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.23b i ändringsdirektivet, genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.

Punkt 10, som är ny, avser när och hur ofta ett försäkringsföretag ska göra en bedömning av klimatförändringsrisker. Genom bemyndigandet kan artikel 45a.2–45a.4 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.24 i ändringsdirektivet, genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.

Punkt 11, som är ny, avser förutsättningarna för att ett försäkringsföretag för en specifik valuta, ska få avstå från att göra en bedömning av den fortlöpande efterlevnaden av bestämmelserna om solvens- och minikapitalkraven såväl med som utan användning av övergångsåtgärden. Genom bemyndigandet kan artikel 45.2a i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.23 c i ändringsdirektivet, genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.

Punkt 12, som är ny, avser innehållet i en bedömning av förhållanden som är oroande för den finansiella stabiliteten. Genom bemyndigandet kan artikel 45.1a i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.23 b i ändringsdirektivet, genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.

I övrigt görs följdändringar och språkliga och redaktionella ändringar med anledning av nya paragrafer och punkter.

16 kap.

1 § Ett försäkringsföretag ska offentliggöra en solvens- och verksamhetsrapport en gång per år. Rapporten ska lämnas in till Finansinspektionen.

En solvens- och verksamhetsrapport ska uppdateras i de fall som anges i 4 och 6 §§.

Paragrafen innehåller bestämmelser om offentliggörande av en solvensoch verksamhetsrapport. Ändringarna genomför artikel 51.7 i Solvens IIdirektivet, i lydelsen enligt artikel 1.25 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.3.

Ett försäkringsföretag ska, enligt första stycket, offentliggöra en solvens- och verksamhetsrapport. Genom tillägget tydliggörs att rapporten ska lämnas in till Finansinspektionen. I 9 § finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om när en solvens- och verksamhetsrapport ska offentliggöras och lämnas in till Finansinspektionen. Nuvarande andra meningen flyttas oförändrad till andra stycket, som är nytt.

2 § En solvens- och verksamhetsrapport ska bestå av två delar:

1. information riktad till försäkringstagare och andra ersättningsberättigade,

och

2. information riktad till personer som är yrkesverksamma på de finansiella marknaderna.

Paragrafen innehåller bestämmelser om informationen i en solvens- och verksamhetsrapport och hur uppgifter i en sådan rapport ska lämnas. Ändringarna genomför artikel 51.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.25 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.1.

Enligt första stycket ska en solvens- och verksamhetsrapport bestå av två delar. Den första delen ska innehålla information riktad till konsumenter, dvs. försäkringstagare och andra ersättningsberättigade (första stycket 1). Den andra delen ska innehålla information som är riktad till personer som är yrkesverksamma på de finansiella marknaderna, t.ex. finansiella analytiker (första stycket 2). I nya 2 a och 2 b §§ finns bestämmelser innehållet i respektive del, se författningskommentarerna till de paragraferna.

Nuvarande andra stycket tas bort. Bestämmelsen i nuvarande tredje stycket om att uppgifter får offentliggöras genom hänvisning flyttas till 3 §.

2 a § Den del av solvens- och verksamhetsrapporten som är riktad till försäkringstagare och andra ersättningsberättigade ska innehålla

1. en kort beskrivning av företagets verksamhet och resultat,

2. en kort beskrivning av företagets kapitalförvaltning och riskprofil, inklusive

hållbarhetsrisker, och

3. en uppgift om ifall försäkringsföretaget offentliggör en hållbarhetsrapport eller en hållbarhetsrapport för koncernen.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om innehållet i den del av solvens- och verksamhetsrapporten som är riktad till försäkringstagare och andra ersättningsberättigade. Paragrafen genomför artikel 51.1a i SolvensII-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.25 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.1.

Den del av en solvens- och verksamhetsrapport som är riktad till försäkringstagare och andra ersättningsberättigade ska innehålla basfakta om försäkringsföretagets verksamhet, resultat, kapitalförvaltning och riskprofil. Uppgifterna och informationen ska vara anpassad utifrån mottagarnas behov och förväntningar (se skäl 33 i ändringsdirektivet).

I 2 b § finns bestämmelser om innehållet i den del av solvens- och verksamhetsrapporten som är riktad till yrkesverksamma på de finansiella marknaderna.

I 9 § finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om innehållet i en solvensoch verksamhetsrapport.

2 b § Den del av solvens- och verksamhetsrapporten som är riktad till personer som är yrkesverksamma på de finansiella marknaderna ska innehålla

1. en beskrivning av företagets verksamhet och resultat, 2. en beskrivning av företagsstyrningssystemet, 3. en beskrivning av företagets värderingsmetoder för solvensändamål, 4. en beskrivning av företagets kapitalförvaltning och riskprofil,

5. en uppgift om ifall företaget har väsentlig exponering för klimatförändringsrisker och planer för att möta finansiella risker till följd av hållbarhetsrisker, och

6. en uppgift om ifall försäkringsföretaget offentliggör en hållbarhetsrapport eller en hållbarhetsrapport för koncernen.

Ett försäkringsföretag som använder matchningsjustering enligt 5 kap. 7 § eller volatilitetsjustering enligt 5 kap. 9 § ska beakta detta i en beskrivning enligt första stycket5.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om innehållet i den del av solvens- och verksamhetsrapporten som är riktad till personer som är yrkesverksamma på de finansiella marknaderna. Paragrafen genomför delvis artikel 51.1b och 51.1c i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.25 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.1.

Den del av en solvens- och verksamhetsrapport som är riktad till personer som är yrkesverksamma på de finansiella marknaderna ska, enligt första stycket, innehålla detaljerad information om verksamheten och om företagsstyrningssystemet, särskild information om försäkringstekniska avsättningar och andra förpliktelser, företagets kapitalförvaltning och riskprofil samt andra data som är relevanta för specialiserade analytiker. Uppgifterna och informationen ska, liksom gäller för den del som är riktad till försäkringstagare och andra ersättningsberättigade, vara anpassad utifrån denna grupps behov och förväntningar (skäl 33 i ändringsdirektivet). I 2 § andra stycket finns bestämmelser om att dessa uppgifter kan lämnas genom hänvisning.

Enligt andra stycket ska ett försäkringsföretag som använder matchningsjustering eller volatilitetsjustering beakta det i en beskrivning av solvenssituationen i företaget (första stycket 5). Bestämmelser om matchningsjustering finns i 5 kap. 7 §. Bestämmelser om volatilitetsjustering finns i 5 kap. 9 §.

I 2 a § finns bestämmelser om innehållet i den del av solvens- och verksamhetsrapporten som är riktad till försäkringstagare och andra ersättningsberättigade.

I 9 § finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om innehållet i en solvensoch verksamhetsrapport.

2 c § En solvens- och verksamhetsrapport ska innehålla en balansräkning.

Balansräkningen ska vara föremål för revision. Revisionen ska utföras med professionell skepticism och vara så ingående och omfattande som god revisions-

sed kräver. För revisorn gäller bestämmelserna om

1. kompetenskrav i 11 kap. 12 §, 12 kap. 43 §, 13 kap. 18 §, och 2. revisors och särskild granskares rapporteringsskyldighet i 17 kap. 12 §.

Andra stycket gäller inte för ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag eller ett captivebolag för försäkring.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om revison av en solvensoch verksamhetsrapport. Paragrafen genomför artikel 51a.1 i Solvens IIdirektivet, i lydelsen enligt artikel 1.26 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.4.

En solvens- och verksamhetsrapport ska, enligt första stycket, innehålla en balansräkning.

Enligt andra stycket ska balansräkningen i en solvens- och verksamhetsrapport vara föremål för revision. Det gäller dock bara för vissa försäkringsföretag (se tredje stycket). Liksom gäller för granskningen av ett försäkringsföretags finansiella redovisning, ska revisionen av en balansräkning utföras med professionell skepticism och vara så ingående och omfattande som god revisionssed kräver (se t.ex. 9 kap. 3 § aktiebolagslagen [2005:551]). Professionell skepticism innebär enligt god revisionssed bl.a. att revisorn ska ha en i frågasättande inställning, vara uppmärksam på förhållanden som eventuellt kan tyda på felaktigheter till följd av fel eller bedrägeri och göra en kritisk bedömning av revisionsbevisen. Revisorn bör särskilt upprätthålla professionell skepticism i granskningen av ledningens upp skattningar av verkliga värden, nedskrivningar av tillgångar, avsättningar samt framtida kassaflöden som är relevanta för företagets förmåga att fortsätta sin verksamhet (se prop. 2015/16:162 s. 259–260). För revisorn, dvs. den som ska utföra revisionen, gäller samma kompetenskrav som för den som ska granska ett försäkringsföretags finansiella redovisning (se för försäkringsaktiebolag 11 kap. 12 §, för ömsesidiga försäkringsbolag 12 kap. 43 § och för försäkringsföreningar 13 kap. 18 §). Revisorn ska således vara auktoriserad revisor. För revisorn gäller även en särskild rapporteringsskyldighet, t.ex. att revisorn genast ska rapportera till Finansinspektionen om han eller hon vid fullgörandet av sitt uppdrag i ett försäkringsföretag får kännedom om förhållanden som kan utgöra en väsentlig överträdelse av de författningar som reglerar försäkringsföretagets verksamhet (se 17 kap. 12 § första stycket 1).

Kravet på revision av balansräkningen gäller, enligt tredje stycket, inte för ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag eller ett captivebolag för försäkring. Bestämmelser om klassificering som ett litet och icke-komplext försäk-

ringsföretag finns i 2 a kap. 1–11 §§. För vad som avses med captivebolag för försäkring, se 1 kap. 12 §.

2 d § En revisor ska upprätta en revisionsrapport. Rapporten ska innehålla

1. en beskrivning av vilket eller vilka normsystem för revision som revisorn har

tillämpat, och

2. granskningsresultaten.

Revisionsrapporten ska lämnas in till Finansinspektionen tillsammans med försäkringsföretagets solvens- och verksamhetsrapport.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om en revisionsrapport. Paragrafen genomför artikel 51a.6 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.26 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.4.

En balansräkning i en solvens- och verksamhetsrapport ska vara föremål för revision (se 2 c §). Enligt första stycket ska revisorn upprätta en särskild revisionsrapport. En sådan rapport ska beskriva typen av den revision som utförts, dvs. vilket eller vilka normsystem för revision som revisorn har tillämpat (första stycket 1). Revisionsrapporten ska också återge granskningsresultaten (första stycket 2).

En revisionsrapport ska, enligt andra stycket, lämnas in till Finansinspektionen tillsammans med ett försäkringsföretags solvens- och verksamhetsrapport. Detta ska göras årligen (se 1 §). I 9 § finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om när en solvens- och verksamhetsrapport ska lämnas in till Finansinspektionen.

3 § Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäkringsföretag inte behöver offentliggöra uppgifter som anges i 2 a§1 och 3 och 2b§ första stycket1–4 och 7 och andra stycket, om ett offentliggörande skulle innebära att

1. företagets konkurrenter otillbörligt gynnas, eller

2. företaget bryter mot tystnadsplikt avsedd att skydda försäkringstagare eller annan som företaget har en motpartsrelation till.

Ett försäkringsföretag som har beviljats undantag ska ange detta och skälen för undantaget i rapporten.

Information i den del av en solvens- och verksamhetsrapport som är riktad till personer som är yrkesverksamma på de finansiella marknaderna får helt eller delvis lämnas genom hänvisningar till uppgifter som företaget offentliggjort för att uppfylla andra rättsliga eller administrativa krav, om dessa uppgifter är likvärdiga till art och omfattning.

Paragrafen innehåller bestämmelser om undantag från kravet på offentliggörande. Ändringarna genomför delvis artikel 51.1b i Solvens IIdirektivet, i lydelsen enligt artikel 1.25 i ändringsdirektivet, och artikel 53.4 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.28 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.2.

I första stycket anges fall då ett försäkringsföretag, efter tillstånd av Finansinspektionen, inte behöver offentliggöra vissa uppgifter i företagets solvens- och verksamhetsrapport. Genom ändringsdirektivet ändras reglerna i Solvens II-direktivet om innehållet i en solvens- och verksamhetsrapport (se 2 a och 2 b §§ och författningskommentarerna till de paragraferna). Som en följd ändras även bestämmelserna om vilka uppgifter som ett försäkringsföretag i vissa fall inte behöver offentliggöra. Det

gäller t.ex. uppgifter som beskriver företagets verksamhet och resultat om ett offentliggörande skulle innebära att företagets konkurrenter otillbörligt gynnas (första stycket 1).

I tredje stycket, som är nytt, anges hur vissa uppgifter får offentliggöras. Ett försäkringsföretag får helt eller delvis lämna de uppgifter som ska offentliggöras i en solvens- och verksamhetsrapport genom hänvisning till uppgifter som företaget offentliggjort för att uppfylla andra rättsliga eller administrativa krav, om dessa uppgifter är likvärdiga både till art och till omfattning. Till skillnad från det som hittills gällt (se nuvarande lydelse av 2 §), gäller det bara uppgifter i en solvens- och verksamhetsrapport som är riktade till yrkesverksamma på de finansiella marknaderna och inte, som hittills gällt, samtliga uppgifter i en rapport.

3 a § Ett captivebolag för försäkring behöver inte offentliggöra den del av solvens- och verksamhetsrapporten som är riktad till försäkringstagare och andra ersättningsberättigade.

Ett captivebolag för försäkring behöver i den del av solvens- och verksamhetsrapporten som är riktad till personer som är yrkesverksamma på de finansiella marknaderna bara offentliggöra de kvantitativa data som krävs enligt sådana tekniska standarder som avses i artikel 56 i Solvens II-direktivet.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om undantag för captivebolag för försäkring. Paragrafen genomför artikel 51.3 och 51.4 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.25 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.2.

Ett försäkringsföretag ska offentliggöra en solvens- och verksamhetsrapport en gång per år (se 1 §). En sådan rapport ska bestå av två delar, en del med information som är riktad till försäkringstagare och andra ersättningsberättigade och en del med information som är riktad till personer som är yrkesverksamma på de finansiella marknaderna (se 2 §).

Enligt första stycket behöver ett captivebolag för försäkring inte offentliggöra den del av solvens- och verksamhetsrapporten som är riktad till försäkringstagare och andra ersättningsberättigade. För vad som avses med captivebolag för försäkring, se 1 kap. 12 §.

Enligt andra stycket behöver ett captivebolag för försäkring i den andra delen av en av solvens- och verksamhetsrapporten, dvs. den del som är riktad till personer som är yrkesverksamma på de finansiella marknaderna, bara offentliggöra vissa uppgifter. Det gäller de kvantitativa data som krävs enligt sådana tekniska standarder som avses i artikel 56 i Solvens IIdirektivet (jfr 3 c § och vad som gäller för ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag). För undantag krävs dock att vissa ytterligare villkor är uppfyllda, bl.a. att försäkringsåtagandena inte avser obligatorisk ansvarsförsäkring (se artikel 51.3 och 51.4 i Solvens II-direktivet). I 9 § finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om villkoren för undantag.

3 b § Ett återförsäkringsbolag behöver inte offentliggöra den del av solvens- och verksamhetsrapporten som är riktad till försäkringstagare och andra ersättningsberättigade.

Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om undantag för återförsäkringsbolag. Paragrafen genomför artikel 51.5 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.25 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.2.

Ett försäkringsföretag ska offentliggöra en solvens- och verksamhetsrapport en gång per år (se 1 §). En sådan rapport ska bestå av två delar, en del med information som är riktad till försäkringstagare och andra ersättningsberättigade och en del med information som är riktad till personer som är yrkesverksamma på de finansiella marknaderna (se 2 §).

Kraven på offentliggörande gäller bara delvis för ett återförsäkringsbolag. Med återförsäkringsbolag avses ett försäkringsaktiebolag eller ett ömsesidigt försäkringsbolag som har fått tillstånd för rörelse som bara avser återförsäkring (1 kap. 10 §). Ett sådant bolag behöver inte offentliggöra den del av solvens- och verksamhetsrapporten som är riktad till försäkringstagare och andra ersättningsberättigade. Den andra delen av solvens- och verksamhetsrapporten, den del som är riktad till personer som är yrkesverksamma på de finansiella marknaderna, ska offentliggöras på samma sätt som gäller för andra försäkringsföretag (se 1 och 2 §§).

3 c § Ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag behöver bara i den del av solvens- och verksamhetsrapporten som är riktad till personer som är yrkesverksamma på de finansiella marknaderna offentliggöra de kvantitativa data som krävs enligt sådana tekniska standarder som avses i artikel 56 i Solvens II-direktivet.

Första stycket gäller bara om försäkringsföretaget vart minst tredje år offentliggör en fullständig solvens- och verksamhetsrapport.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om undantag för försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag. Paragrafen genomför artikel 51.6 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.25 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.2.

Ett försäkringsföretag ska offentliggöra en solvens- och verksamhetsrapport en gång per år (se 1 §). En sådan rapport ska bestå av två delar, en del med information som är riktad till försäkringstagare och andra ersättningsberättigade och en del med information som är riktad till personer som är yrkesverksamma på de finansiella marknaderna (se 2 §).

Enligt första stycket behöver ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag i den andra delen av en av solvens- och verksamhetsrapporten, dvs. den del som är riktad till personer som är yrkesverksamma på de finansiella marknaderna, bara offentliggöra vissa uppgifter. Det gäller de kvantitativa data som krävs enligt sådana tekniska standarder som avses i artikel 56 i Solvens IIdirektivet (jfr 3 a § och vad som gäller för ett captivebolag för försäkring). Bestämmelser om klassificering som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag finns i 2 a kap. 1–11 §§. Undantaget gäller bara den del av solvens- och verksamhetsrapporten som är riktad mot yrkesverksamma på de finansiella marknaderna.

Genom andra stycket begränsas möjligheten till undantag för ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag (första stycket). Ett sådant försäkringsföretag har bara

möjlighet till ett begränsat offentliggörande av den del av solvens- och verksamhetsrapporten som är riktad till yrkesverksamma personer om företaget minst vart tredje år offentliggör en fullständig solvens- och verksamhetsrapport.

Mål i en plan för att övervaka och hantera finansiella risker som kan uppstå på grund av hållbarhetsfaktorer

8 d § Ett försäkringsföretag ska varje år offentliggöra de kvantifierbara mål som ingår i företagets plan för att övervaka och beakta de finansiella risker som på kort, medellång och lång sikt uppstår till följd av hållbarhetsfaktorer enligt 10 kap. 7e §.

Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om information som ett försäkringsföretag regelbundet ska offentliggöra. Paragrafen genomför artikel 44.2d i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.22 c i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.8.

Ett försäkringsföretag ska upprätta en plan för att övervaka och hantera finansiella risker som på kort, medellång och lång sikt kan uppstå till följd av hållbarhetsfaktorer. En sådan plan ska innehålla kvantifierbara mål och processer för att övervaka och hantera risker (se 10 kap. 7 e § och författningskommentaren till den paragrafen). Ett försäkringsföretag ska varje år offentliggöra dessa mål.

9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. innehållet i solvens- och verksamhetsrapporten enligt 2–2 b §§,

2. vilka uppgifter en ansökan om undantag från kravet på offentliggörande enligt 3 § ska innehålla,

3. villkoren för undantag enligt 3 a §, och

4. innehållet i informations- och rapporteringssystem och styrdokument enligt 8 §.

Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Övervägandena finns i avsnitten 10.2.2 och 10.2.3.

Punkt 1 avser innehållet i en solvens- och verksamhetsrapport. Bemyndigandet justeras med anledning av nya 2 a–2 d §§.

Punkt 3, som är ny, avser villkoren för undantag för ett captivebolag för försäkring. Genom bemyndigandet kan artikel 51.3 och 51.4 i Solvens IIdirektivet, i lydelsen enligt artikel 1.25 i ändringsdirektivet, genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.

Nuvarande punkt 3 blir punkt 4.

17 kap.

3 § Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med

– behöriga myndigheter, – Europeiska kommissionen, – Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, – Europeiska centralbanken, och

– myndigheter i ett annat land inom EES som ansvarar för tillsyn över kreditinstitut eller värdepappersföretag.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om samarbete och utbyte av information mellan myndigheter. Ändringarna genomför artikel 252 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.90 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.5.

I femte strecksatsen, som är ny, tydliggörs att Finansinspektionen ska samarbeta och utbyta information med myndigheter i andra länder inom EES som ansvarar för tillsyn över kreditinstitut eller värdepappersföretag (se artikel 252 i Solvens II-direktivet). Detta gäller om mer än en myndighet i det andra landet utövar tillsyn över finansiella företag, t.ex. om en myndighet utövar tillsyn över EES-försäkringsgivare, dvs. den behöriga myndigheten, och en annan myndighet, t.ex. en centralbank, utövar tillsyn över kreditinstitut.

3 a § Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES, om

1. inspektionen konstaterar försämringar av de finansiella förhållandena eller andra framväxande risker, inklusive risker för konsumentskyddet, i ett försäkringsföretag som bedriver gränsöverskridande verksamhet eller verksamhet från en sekundäretablering i det landet, och

2. riskerna kan ha en gränsöverskridande effekt.

Paragrafen innehåller bestämmelser om underrättelser till Eiopa och behöriga myndigheter. Ändringarna genomför delvis artikel 152a.2 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.65 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.3.

Punkt 1 justeras i enlighet med motsvarande justering i Solvens IIdirektivet. Finansinspektionen ska således underrätta Eiopa och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES där ett försäkringsföretag bedriver verksamhet, om inspektionen konstaterar försämrade finansiella förhållanden hos företaget. Finansinspektionens underrättelseskyldighet utvidgas därmed till att gälla ytterligera omständigheter som påverkar företaget. Detta gäller såväl redovisningsmässiga och ekonomiska förhållanden som förhållanden som rör företagets solvens- och likviditet (se skäl 71 i Solvens II-direktivet). I enlighet med ändringarna i Solvens IIdirektivet förtydligas underrättelseskyldigheten även gäller risker för konsumentskyddet.

3 b § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet i ett annat land inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna33, 38, 155 och 158 i Solvens II-direktivet.

Finansinspektionen får även hänskjuta frågor till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begära hjälp av myndigheten i de fall som framgår av artiklarna 152a–152b i Solvens II-direktivet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om hänskjutande till Eiopa. Ändringarna genomför delvis artiklarna 152aa.4, 152ab.3, 152ab.5, 152ab.6, 152b.6 och 152b.7 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt

artikel 1.66 och 1.67 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 7.5.5 och 7.6.

I första stycket görs en redaktionell justering (jfr 3 a § första stycket).

Finansinspektionen ska samarbeta och utbyta information med bl.a. behöriga myndigheter (se 3 §). I vissa fall ska Finansinspektionen också komma överens med en behörig myndighet. Det gäller t.ex. gemensamma slutsatser efter en gemensam platsundersökning (se 3 j § och författningskommentaren till den paragrafen). Om detta inte är möjligt får Finansinspektionen enligt andra stycket hänskjuta ett ärende till Eiopa för tvistlösning. Genom ändringen kommer Finansinspektionen att få hänskjuta ytterligare frågor till Eiopa, se artiklarna 152aa.4, 152ab.3, 152ab.5, 152ab.6 och 152b.6 i Solvens II-direktivet. Det gäller t.ex. om Finansinspektionen inte instämmer i en bedömning som en behörig myndighet i ett annat land inom EES gör om att den verksamhet som ett försäkringsföretag bedriver i det landet är relevant i förhållande till försäkringsmarknaden i det landet (se 3 c § och författningskommentaren till den paragrafen). Även behöriga myndigheter i andra länder inom EES ska enligt Solvens II-direktivet få hänskjuta dessa frågor till Eiopa, men det är något som regleras i nationell rätt i respektive land.

Anmälan om betydande gränsöverskridande verksamhet inom EES

3 c § Om Finansinspektionen motsätter sig en behörig myndighets bedömning om att ett försäkringsföretags verksamhet i ett annat land inom EES är relevant för det landets marknad, ska inspektionen anmäla det till den behöriga myndigheten. En anmälan ska göras inom en månad från det att den behöriga myndigheten anmält sin bedömning till Finansinspektionen. Anmälan ska innehålla skälen för inspektionens inställning.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om när Finansinspektionen inte instämmer i den bedömning en behörig myndighet i ett annat land har gjort om att ett försäkringsföretags verksamhet är relevant för det landets marknad. Paragrafen genomför delvis artikel 152aa.4 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.66 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.4.

Genom ändringsdirektivet införs uttrycket betydande gränsöverskridande verksamhet (artikel 152aa i Solvens II-direktivet), 1 kap. 18 a § andra stycket och författningskommentaren till den paragrafen. En behörig myndighet i ett annat land inom EES som anser att ett försäkringsföretag, dvs. ett svenskt företag, bedriver en verksamhet som är relevant för det landets marknad ska anmäla det till Finansinspektionen (artikel 152aa.3 i Solvens II-direktivet). Motsvarande bestämmelser för en EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige införs i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige (se 1 kap. 13 § tredje stycket och 3 kap. 2 f § den lagen och författningskommentarerna till de paragraferna i avsnitt 16.2).

Om Finansinspektionen inte instämmer i en behörig myndighets bedömning, ska inspektionen inom en månad anmäla det till den behöriga myndigheten. Detta bör räknas från att Finansinspektionen har tagit emot en anmälan från den behöriga myndigheten. Finansinspektionen ska ange skälen för sin inställning, dvs. varför inspektionen anser att verksamheten

i det andra landet inte är relevant för marknaden i det landet. Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten inte kommer överens, får inspektionen hänskjuta ärendet till Eiopa (se 3 b §).

Kommissionen har antagit delegerade akter som ytterligare specificerar de villkor och kriterier som ska användas vid fastställandet av vilka försäkringsföretag som är relevanta när det gäller värdlandets marknad (artikel 152aa.2 i Solvens II-direktivet).

Förstärkt tillsynssamarbete och informationsutbyte vid betydande gränsöverskridande verksamhet

3 d § Om ett försäkringsföretag bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i ett annat land inom EES, ska Finansinspektionen samarbeta med den behöriga myndigheten i det landet. Samarbetet ska stå i proportion till riskerna

med den gränsöverskridande verksamheten och åtminstone avse

1. företagsstyrningssystem, 2. uppdragsavtal och distributionspartner,

3. affärsstrategi och skadereglering, och

4. konsumentskydd.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om förstärkt tillsynssamarbete vid betydande gränsöverskridande verksamhet. Paragrafen genomför delvis artikel 152ab.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.66 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.5.1.

Om ett försäkringsföretag bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet ska Finansinspektionen samarbeta med den behöriga myndigheten i det land inom EES där den gränsöverskridande verksamheten bedrivs. Detta gäller utöver den generella skyldigheten för Finansinspektionen att samarbeta och utbyta information med andra myndigheter (se 3 §). Med behörig myndighet avses en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare eller över ett försäkringsföretag (1 kap. 12 §). För vad som avses med betydande gränsöverskridande verksamhet, se författningskommentaren till 1 kap. 18 a §).

Samarbetet mellan Finansinspektionen och en behörig myndighet i ett annat land inom EES ska ske för att bedöma om försäkringsföretaget är väl medvetet om de risker som det exponerats för eller kan komma att exponeras för i det andra landet, dvs. det som i Solvens II-direktivet benämns värdmedlemsstaten, och hanterar riskerna på rätt sätt (artikel 152ab.1). Utbytet mellan myndigheterna bör vara tillräckligt informativt och omfatta all relevant information från Finansinspektionen, särskilt om resultatet av den samlade tillsynsbedömningen i samband med gränsöverskridande verksamhet och om försäkringsföretagets finansiella ställning. För att säkerställa en smidig tillgång till och ett effektivt utbyte av tillgänglig tillsynsdata, rapporter om den samlade tillsynsbedömningen och annan relevant information om försäkringsföretaget, och med beaktande av behovet av att begränsa den administrativa bördan, bör digitala verktyg för informationsutbyte användas (skäl 73 i Solvens IIdirektivet). Samarbetet mellan myndigheterna ska stå i proportion till de risker som den betydande gränsöverskridande verksamheten för med sig och åtminstone omfatta företagets företagsstyrningssystem, uppdragsavtal och distributionspartner, affärsstrategi och skadereglering samt konsumentskydd (punkterna 1–4). Med företagets företagsstyrnings-

system inbegrips förmåga hos förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet att förstå de gränsöverskridande marknadernas särdrag, riskhanteringsverktyg, befintliga interna kontroller och efterlevnadsrutiner för den gränsöverskridande verksamheten (artikel 152ab.1 i Solvens II-direktivet).

3 e § Finansinspektionen ska snarast möjligt underrätta den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES där ett försäkringsföretag bedriver

betydande gränsöverskridande verksamhet, om företaget

– kan komma att åsidosätta sina skyldigheter enligt denna lag eller andra

författningar som reglerar företagets verksamhet, eller

– har väsentliga brister inom de områden som anges i 3 d § och det påverkar eller sannolikt kommer att påverka verksamheten i det landet.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om underrättelser vid förstärkt tillsynssamarbete. Paragrafen genomför delvis artikel 152ab.2 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.66 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.5.2.

Genom paragrafen införs krav om att Finansinspektionen i vissa fall ska underrätta en behörig myndighet i ett annat land inom EES. Det gäller om Finansinspektionen bedömer att ett försäkringsföretag som bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet kan komma åsidosätta sina skyldigheter enligt de bestämmelser som gäller för företaget. Detta gäller dels svenska bestämmelser, dels bestämmelser i det land där den gränsöverskridande verksamheten bedrivs, dvs. värdlandet. Finansinspektionen ska också underrätta en behörig myndighet om försäkringsföretaget bedöms ha väsentliga brister i fråga om företagsstyrning, uppdragsavtal och distributionspartner, affärsstrategi och skadereglering eller konsumentskydd, dvs. de områden som anges i 3 d §. Både när det gäller regelefterlevnad och andra brister i verksamheten gäller att bristerna ska påverka eller sannolikt komma att påverka verksamheten i värdlandet.

3 f § Om ett försäkringsföretag bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i ett annat land inom EES, ska Finansinspektionen varje år till den behöriga myndigheten i det landet, eller oftare om den behöriga myndigheten

begär det, lämna uppgifter om

1. företagets solvens- och minimikapitalkrav,

2. de medräkningsbara kapitalbasmedel som företaget använder för att täcka solvens- och minimikapitalkravet.

Om Finansinspektionen ifrågasätter riktigheten i företagets beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna och uppgifterna enligt 1 och 2, ska inspektionen även meddela skälen för det när inspektionen lämnar uppgifterna.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om lämnande av uppgifter vid förstärkt tillsynssammarbete. Paragrafen genomför delvis artikel 152ab.2, i lydelsen enligt artikel 1.66 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.5.2.

Vid ett förstärkt tillsynssamarbete ska Finansinspektionen lämna viss information till den behöriga myndigheten i det land inom EES där ett försäkringsföretag bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet. Det gäller uppgifter från den periodiska rapporteringen om solvens- och minikapitalkravet och om de medräkningsbara kapitalbasmedlen som företaget använder för att täcka solvens- och minimikapitalkravet (första

stycket 1 och 2). Finansinspektionen ska lämna uppgifterna årligen eller oftare om den behöriga myndigheten begär det. Finansinspektionen ska också lämna uppgifter om inspektionen ifrågasätter riktigheten när det gäller företagets beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna eller de uppgifter som företaget har lämnat i den periodiska rapporteringen om solvens- och minimikapitalkravet eller de medräkningsbara kapitalbasmedlen (andra stycket).

3 g § Finansinspektionen ska snarast möjligt underrätta den behöriga myndigheten i det land där ett försäkringsföretag bedriver betydande gränsöverskridande

verksamhet om 1. företaget får en försämrad finansiell ställning, eller

2. det finns risk för att företaget under de närmaste tre månaderna inte uppfyller solvens- eller minimikapitalkravet.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om underrättelseskyldighet vid förstärkt informationsutbyte. Paragrafen genomför delvis artikel 152ab.2, i lydelsen enligt artikel 1.67 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.5.2.

I vissa fall är det av särskild vikt att den behöriga myndigheten i det land där den gränsöverskridande verksamheten bedrivs underrättas på ett tidigt stadium. Finansinspektionen ska snarast möjligt informera en behörig myndighet i ett annat land inom EES där ett försäkringsföretag bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet om inspektionen konstaterar försämringar av företagets finansiella ställning (punkt 1). Finansinspektionen ska också informera den behöriga myndigheten om det finns en risk för att solvens- eller minimikapitalkravet underskrids inom de närmaste tre månaderna (punkt 2).

3 h § Om ett försäkringsföretag bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i ett annat land inom EES, ska Finansinspektionen på begäran av den behöriga myndigheten i det landet snarast möjligt lämna uppgifter, utöver det som

anges i 3 d–3 g §§, om företagets

1. solvens,

2. företagsstyrningssystem, och

3. affärsmodell.

Paragrafen, som är ny, innehåller en skyldighet för Finansinspektionen att lämna uppgifter på begäran av en behörig myndighet i ett annat land inom EES. Paragrafen genomför delvis artikel 152ab.2, i lydelsen enligt artikel 1.66 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.5.2.

Enligt Solvens II-direktivet får en behörig myndighet i ett land där ett försäkringsföretag bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet begära att Finansinspektionen ska lämna uppgifter om företaget. Detta gäller utöver det som anges i 3 d–3 g §§ och bara vissa uppgifter (se artikel 152ab.2). Efter en sådan begäran ska Finansinspektionen snarast möjligt lämna uppgifterna.

3 i § Finansinspektionen ska pröva en begäran om gemensam platsundersökning enligt artikel 152ab.4 i Solvens II-direktivet av den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES där ett försäkringsföretag bedriver gränsöverskridande verksamhet inom en månad från det att inspektionen tog emot begäran.

Om Finansinspektionen godtar en begäran om gemensam platsundersökning, ska inspektionen ge Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten möjlighet att delta i undersökningen. Om Finansinspektionen avslår en begäran, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten om skälen för det.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om gemensam platsundersökning. Paragrafen genomför delvis artikel 152ab.4–152ab.6 i Solvens IIdirektivet, i lydelsen enligt artikel 1.66 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.5.4.

Vid ett förstärkt tillsynssamarbete får en behörig myndighet i ett land inom EES där ett försäkringsföretag bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet begära att myndigheten tillsammans med Finansinspektionen ska genomföra en undersökning på plats hos företaget (artikel 152ab.4). Detta gäller dock bara om försäkringsföretaget inte uppfyller eller sannolikt inte kommer att uppfylla solvens- eller minimikapitalkravet under de kommande tre månaderna. Finansinspektionen ska, enligt första stycket, godta eller avslå en sådan begäran inom en månad. Tiden ska räknas från mottagandet av en begäran.

Om Finansinspektionen godtar en begäran om en gemensam platsundersökning, ska inspektionen, enligt andra stycket, ge Eiopa möjlighet att delta vid undersökningen. Om Finansinspektionen i stället avslår begäran, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten om detta och skriftligen ange skälen till det.

3 j § Finansinspektionen ska inom två månader efter en gemensam platsundersökning enligt 3 i § försöka komma överens med den behöriga myndigheten i det andra landet om gemensamma slutsatser av undersökningen.

Finansinspektionen ska beakta gemensamma slutsatser när inspektionen fattar ett beslut enligt detta kapitel.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om gemensamma slutsatser efter en platsundersökning. Paragrafen genomför delvis artikel 152ab.5 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.66 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.5.4.

I Solvens II-direktivet finns regler om gemensam platsundersökning (se artikel 152ab.4–152ab.6, se även 3 i § och författningskommentaren till den paragrafen).

Enligt första stycket ska Finansinspektionen, efter en gemensam platsundersökning, försöka komma överens med den behöriga myndigheten i det andra landet om gemensamma slutsatser. Slutsatserna ska omfatta åtminstone resultatet av undersökningen och vilka de mest lämpliga tillsynsåtgärderna är. Om Finansinspektionen inte lyckas komma överens med den behöriga myndigheten inom den angivna tiden, får inspektionen hänskjuta ärendet till Eiopa för tvistlösning, se 3 b § och författningskommentaren till den paragrafen.

Enligt andra stycket ska Finansinspektionen vid ett beslut enligt kapitlet, dvs. ett beslut om tillsynsåtgärder, beakta de gemensamma slutsatserna som inspektionen och den behöriga myndigheten i det andra landet har kommit överens om.

3 k § Om Finansinspektionen eller en behörig myndighet i ett annat land inom 442 EES har hänskjutit ett ärende om gemensamma slutsatser till Europeiska

försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, ska inspektionen invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta.

Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har fattat ett sådant beslut som avses i första stycket, ska Finansinspektionen anta gemensamma slutsatser i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser för det fall ett ärende om gemensamma slutsatser efter en platsundersökning hänskjuts till Eiopa för tvistlösning. Paragrafen genomför delvis artikel 152ab.5 i Solvens IIdirektivet, i lydelsen enligt artikel 1.66 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.5.5.

Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i det andra landet ska försöka komma överens om gemensamma slutsatser efter en gemensam platsundersökning (se 3 j § och författningskommentaren till den paragrafen). Om det inte är möjligt får myndigheterna hänskjuta ett ärende till Eiopa för tvistlösning (se 3 b § och artikel 152ab.5 i Solvens IIdirektivet).

Om ett ärende hänskjuts för tvistlösning, ska Finansinspektionen, enligt första stycket, invänta det beslut som Eiopa kan komma att fatta. Detta gäller oavsett om det är Finansinspektionen eller den behöriga myndigheten som hänskjutit ärendet. Finansinspektionens möjligheter att bedriva tillsyn och vidta tillsynsåtgärder för att hantera ett försäkringsföretag som inte uppfyller solvenskapitalkravet eller inte uppfyller eller riskerar att inte uppfylla minimikapitalkravet påverkas inte av att ett ärende har hänskjutits till Eiopa (artikel 152ab.5 tredje stycket i Solvens IIdirektivet).

Eiopas beslut ska vara avgörande för Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i det andra landet (se artikel 152ab.5 fjärde stycket i Solvens II-direktivet). Finansinspektionen ska därmed, enligt andra stycket, anta gemensamma slutsatser i enlighet med Eiopas beslut.

Uppgifter till en behörig myndighet i ett annat land inom EES

3 l § Finansinspektionen ska på begäran av en behörig myndighet i ett annat land inom EES lämna uppgifter om ett försäkringsföretag som bedriver verksamhet i det landet.

Uppgifterna ska lämnas inom 20 arbetsdagar från att Finansinspektionen har tagit emot begäran och på officiella språk i det land där försäkringsföretaget bedriver verksamhet eller ett annat språk som den behöriga myndigheten i det landet godtar. Om uppgifterna inte är lätt tillgängliga för Finansinspektionen och är svåra att samla in, får uppgifterna lämnas efter ytterligare 20 arbetsdagar.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om skyldighet för Finansinspektionen att lämna uppgifter till en behörig myndighet i ett annat land inom EES. Paragrafen genomför delvis artikel 153 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.68 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.7.1.

I första stycket införs ett krav på att Finansinspektionen ska lämna uppgifter om försäkringsföretag som bedriver verksamhet i andra länder inom EES än Sverige. Finansinspektionen ska lämna uppgifter efter begäran från en behörig myndighet i det land inom EES där företaget

bedriver verksamhet. Detta gäller oavsett om verksamheten bedrivs genom sekundäretablering (3 kap. 1 §) eller som gränsöverskridande verksamhet (3 kap. 15 §).

I andra stycket anges när och i vilken form Finansinspektionen ska lämna uppgifter. Finansinspektionen ska lämna uppgifterna inom 20 arbetsdagar från att inspektionen har tagit emot en sådan begäran som avses i första stycket. Uppgifterna ska lämnas på ett officiellt språk i det land där verksamheten bedrivs. Uppgifterna får lämnas på ett annat språk om det godtas av den behöriga myndigheten i det landet. Tidsfristen får förlängas med ytterligare 20 arbetsdagar om de begärda uppgifterna inte är lätt tillgängliga för Finansinspektionen och är svåra att samla in.

5b§ Ett försäkringsföretag ska snarast möjligt lämna uppgifter till en behörig myndighet i ett annat inom EES om sin verksamhet som bedrivs i det landet om den behöriga myndigheten begär det.

Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om skyldighet för ett försäkringsföretag att lämna uppgifter till en behörig myndighet i ett annat land inom EES. Paragrafen genomför artikel 153.2 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.68 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.7.1.

Ett försäkringsföretag som bedriver verksamhet i ett annat land inom EES ska i vissa fall lämna uppgifter om sin verksamhet till den behöriga myndigheten i det andra landet. Det gäller dock om den behöriga myndigheten begär det och om den behöriga myndigheten tidigare har begärt uppgifterna från Finansinspektionen men inspektionen inte lämnat uppgifterna inom den tidsfrist eller förlängda tidsfrist som anges i Solvens II-direktivet (artikel 153.1). Försäkringsföretaget ska snarast möjligt lämna uppgifterna till den behöriga myndigheten.

Periodisk rapportering

6 a § Ett försäkringsföretag ska rapportera uppgifter till Finansinspektionen varje kvartal och år.

Paragrafen, som är ny, innehåller krav på periodisk rapportering. Övervägandena finns i avsnitt 10.1.2.

Ett försäkringsföretag ska lämna Finansinspektionen de upplysningar om sin verksamhet som inspektionen begär (17 kap. 5 §). Genom paragrafen införs ett krav på att uppgifter ska lämnas även varje kvartal och år. I huvudsak rör det sin om kvantitativa uppgifter, t.ex. om solvenssituationen.

I 30 § finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vilka uppgifter ett försäkringsföretag ska rapportera samt när och hur rapportering ska ske.

I 6 b och 6 c §§ finns bestämmelser om undantag från och begränsningar av den periodiska rapporteringen, se författningskommentarerna till de paragraferna.

6 b § Finansinspektionen får besluta att ett försäkringsföretag bara behöver rapportera uppgifter till inspektionen årligen om rapporteringen är onödigt 444 betungande i förhållande till arten, omfattningen och komplexiteten hos de

inneboende riskerna i företagets verksamhet. Ett sådant undantag får inte gälla rapportering av minimikapitalkravet.

Finansinspektionen får begränsa den periodiska rapporteringen för ett försäkringsföretag eller undanta ett försäkringsföretag från kraven på post för post-rapportering,

1. rapporteringen eller lämnandet av upplysningar är onödigt betungande i förhållande till arten, omfattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna i företagets verksamhet,

2. uppgifterna inte är nödvändiga för en ändamålsenlig tillsyn av företaget,

3. en begränsning eller ett undantag inte påverkar stabiliteten i de berörda

finansiella systemen inom EES, och

4. företaget kan lämna uppgifterna efter begäran.

Finansinspektionen får besluta att ett captivebolag för försäkring inte behöver

rapportera tillgångar post för post varje kvartal om 1. de försäkrade och förmånstagarna är – juridiska personer i samma grupp som captivebolaget, eller

– fysiska personer som får omfattas av gruppens försäkringsavtal och mindre än 5 procent av de försäkringstekniska avsättningarna härrör från de fysiska

personernas försäkringsavtal, och

2. de försäkringsåtaganden och försäkringsavtal som ligger till grund för återförsäkringsåtagandena för captivebolaget inte avser obligatorisk ansvarsförsäkring.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om möjlighet för Finansinspektionen att besluta om undantag från och begränsningar av den periodiska rapporteringen. Paragrafen genomför artikel 35a.3 och delvis artikel 35a.1 och 35a.2 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.16 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.1.3.

Första stycket gäller undantag som avser kravet på kvartalsvis periodisk rapportering (se 6 a § och författningskommentaren till den paragrafen). Finansinspektionen får besluta att ett försäkringsföretag bara behöver rapportera uppgifter till inspektionen en gång per år. Det gäller om rapporteringen är onödigt betungande i förhållande till arten, omfattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna i försäkringsföretagets verksamhet. Ett undantag får dock inte gälla rapportering av minimikapitalkravet (se artikel 129.4 i Solvens II-direktivet).

Andra stycket gäller undantag som avser krav på rapportering av uppgifter post för post. Även i detta fall krävs att vissa förutsättningar är uppfyllda för en begränsning av eller undantag från kraven på rapportering, t.ex. att rapporteringen eller lämnandet av uppgifter är onödigt betungande i förhållande till arten, omfattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna i företagets verksamhet (andra stycket 1). Samtliga villkor ska vara uppfyllda för att Finansinspektionen ska får besluta om en begränsning eller ett undantag.

Tredje stycket finns gäller undantag för captivebolag för försäkring. För vad som avses med captivebolag för försäkring, se 1 kap. 12 §. Liksom enligt andra stycket, gäller undantaget från kravet på rapportering av uppgifter post för post och bara om vissa villkor är uppfyllda (tredje stycket 1 och 2).

I 6 c § anges ytterligare villkor för att Finansinspektionen ska få besluta om en begränsning eller ett undantag.

I 30 § finns ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om vad Finansinspektionen ska beakta vid ett beslut om undantag.

6 c § Finansinspektionen får inte besluta om undantag enligt 6 b § första eller andra stycket så att mer än 20 procent av den svenska marknaden för livförsäkring, skadeförsäkring eller återförsäkring undantas från kraven på rapportering. Marknadsandelen för livförsäkring ska baseras på försäkringstekniska avsättningar brutto. För skadeförsäkring ska marknadsandelen baseras på bruttovärdet av de tecknade premierna.

Finansinspektionen ska prioritera att ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag beviljas undantag enligt 6 b §.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om Finansinspektionens prövning av ett ärende om undantag från den periodiska rapporteringen. Paragrafen genomför delvis artikel 35a.1 och 35a.2 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.16 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.1.3.

Enligt första stycket får Finansinspektionen inte besluta om undantag från den periodiska rapporteringen så att viss del av den svenska försäkringsmarknaden är undantagen från denna rapportering. Detta ska bestämmas var för sig för marknaderna för liv-, skade- och återförsäkring och inte i något fall får mer än 20 procent av dessa marknader vara undantagen från rapporteringen. I stycket anges även hur marknadsandelarna för liv- och skadeförsäkring ska beräknas. Eiopa har utfärdat riktlinjer för att ytterligare specificera metoderna för att fastställa dessa marknadsandelar (artikel 35a.6 a i Solvens II-direktivet).

I andra stycket finns en bestämmelse om proportionalitet. Finansinspektionen ska, i möjlig mån, se till att ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag ges lättnader i den periodiska rapporteringen. Det bör i första hand gälla i förhållande till kraven i första stycket om att bara viss del av den svenska försäkringsmarknaden för skade- respektive livförsäkring får undantas från rapporteringen. Bestämmelser om klassificering som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag finns i 2 a kap. 1–11 §§.

Paragrafen gäller inte vid prövning av ett beslut om undantag för ett captivebolag för försäkring, dvs. ett undantag enligt 6 b § tredje stycket.

Regelbunden tillsynsrapport

6 d § Ett försäkringsföretag ska vart tredje år lämna en regelbunden tillsynsrapport till Finansinspektionen. Rapporten ska innehålla uppgifter om företagets

1. verksamhet och resultat, 2. företagsstyrningssystem, 3. riskprofil,

4. värdering för solvensändamål, och

5. solvenssituation under rapporteringsperioden.

Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäkringsföretag, som inte har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag, ska lämna in en regelbunden tillsynsrapport oftare än vart tredje år.

Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag ska lämna in en regelbunden tillsynsrapport högst vart femte år.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om en regelbunden tillsynsrapport. Paragrafen genomför artikel 35.5a i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.15 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.1.4.

Enligt första stycket ska ett försäkringsföretag lämna in en regelbunden tillsynsrapport till Finansinspektionen. Detta ska ske vart tredje år. En rapport ska innehålla uppgifter om försäkringsföretagets verksamhet och resultat, företagsstyrningssystem, riskprofil, värdering för solvensändamål och kapitalförvaltning under rapporteringsperioden.

Enligt andra stycket får Finansinspektionen besluta att ett försäkringsföretag ska lämna en regelbunden tillsynsrapport oftare än vart tredje år. Det gäller dock bara försäkringsföretag som inte försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag (se 2 a kap. 1–11 §§).

I tredje stycket finns en proportionalitetsåtgärd. Ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag (se 2 a kap. 1–11 §§) får lämna in en regelbunden tillsynsrapport mer sällan en vart tredje år, dock inte mer sällan än vart femte år. Dock krävs ett särskilt beslut av Finansinspektionen. Motsvarande gäller för ett försäkringsföretag som har fått särskilt tillstånd att använda denna proportionalitetsåtgärd (se 2 a kap. 14 § och författningskommentaren till den paragrafen).

I 30 § finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vilka uppgifter ett försäkringsföretag ska rapportera samt när och hur rapportering ska ske. Det gäller dock bara i den mån det inte finns motsvarande bestämmelser i Solvens II-förordningen (se t.ex. artiklarna 304–311).

Volatilitetsjustering

7 b § Om ett försäkringsföretag har fått tillstånd enligt 5 kap. 9 § att använda volatilitetsjustering och företaget inte längre uppfyller villkoren för tillstånd, ska Finansinspektionen förelägga företaget att upphöra att tillämpa volatilitetsjusteringen.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om ett försäkringsföretags användning av volatilitetsjustering. Paragrafen genomför artikel 77d.1b i Solvens II-direktivet i lydelsen enligt artikel 1.41 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.1.3.

Ett försäkringsföretag får i vissa fall använda en volatilitetsjusterad eller företagsspecifik volatilitetsjusterad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen. Detta kräver dock särskilt tillstånd av Finansinspektionen (se 5 kap. 9 §). Om ett försäkringsföretag inte längre uppfyller kraven för ett sådant tillstånd ska Finansinspektionen förelägga företaget att upphöra att tillämpa volatilitetsjusteringen. Om försäkringsföretaget därefter åter uppfyller villkoren för att få använda en volatilitetsjustering, får företaget på nytt ansöka om att få tillstånd att tillämpa volatilitetsjusteringen (artikel 77d.1b i Solvens II-direktivet).

Underrättelse om försämrad finansiell ställning

16 a § Ett försäkringsföretag ska omedelbart underrätta Finansinspektionen när företaget har konstaterat att dess finansiella ställning har försämrats.

Paragrafen, som är ny, innehåller en skyldighet för försäkringsföretag att underrätta Finansinspektionen om dess finansiella ställning har försämrat. Paragrafen genomför artikel 136 i Solvens II-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.3.

Genom paragrafen införs krav på att ett försäkringsföretag omedelbart ska underrätta Finansinspektionen när företaget har konstaterat att dess finansiella ställning har försämrats. Försäkringsföretag ska ha rutiner för att kunna konstatera försämringar av de ekonomiska förhållandena (se artikel 136 i Solvens II-direktivet).

Förebyggande tillsynsåtgärder

16 b § Finansinspektionen får efter en underrättelse från ett försäkringsföretag enligt 16 a § eller om inspektionen har konstaterat att ett försäkringsföretags finansiella ställning har försämrats och, dessutom företagets solvenssituation har

försämrats förelägga företaget att

1. ange orsakerna och konsekvenserna av den försämrade finansiella situationen för företagets möjlighet att uppfylla kraven i denna lag eller andra författningar som reglerar företagets verksamhet samt ange åtgärder och en tidsram för att genomföra dessa åtgärder,

2. tillfälligt stoppa eller begränsa rörliga ersättningar och bonusar, utdelningar och utbetalningar på kapitalbasinstrument samt återbetalning eller återköp av

kapitalbasposter, eller

3. vidta andra nödvändiga åtgärder för att tillvarata försäkringstagarnas intresse.

Åtgärder enligt första stycket 1 och 2 ska stå i proportion till risken och betydelsen av försämringen av företagets finansiella ställning. En åtgärd enligt första stycket 3 ska stå i proportion till graden och varaktigheten av försämringen av företagets finansiella ställning.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om förebyggande tillsynsåtgärder vid försämring av ett försäkringsföretags solvenssituation. Paragrafen genomför delvis 136a i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.56 i ändringsdirektivet, och delvis artikel 141 i Solvens IIdirektivet, i lydelsen enligt artikel 1.59 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.3.

Enligt första stycket får Finansinspektionen förelägga ett försäkringsföretag att vidta förebyggande åtgärder. Det gäller dock bara om försäkringsföretaget har underrättat Finansinspektionen om att dess finansiella ställning har försämrats (se 16 a §) eller om inspektionen på annat sätt har konstaterat att företaget har en försämrad finansiell ställning och dessutom att företagets solvenssituation har försämrats. Finansinspektionen får i ett sådant fall förelägga företaget att ange orsakerna och konsekvenserna av den försämrade finansiella situationen för företagets möjlighet att uppfylla kraven enligt denna lag eller andra författningar som reglerar företagets verksamhet samt ange åtgärder och en tidsram för att genomföra dessa åtgärder (första stycket 1). Det gäller t.ex. kraven om solvenkapitalkravet och minimikapitalkravet i 8 kap. Inspektionen får 448 också förelägga företaget att tillfälligt stoppa eller begränsa bl.a. rörliga

ersättningar och bonusar (första stycket 2) eller att vidta nödvändiga åtgärder för att tillvarata försäkringstagarnas intresse (första stycket 3).

Enligt andra stycket ska åtgärderna enligt första stycket 1 och 2 stå i proportion till risken och betydelsen av försämringen av företagets finansiella ställning. När det gäller åtgärder för att tillvarata försäkringstagarnas intressen (första stycket 3) gäller dock att åtgärderna ska stå i proportion till graden och varaktigheten av försämringen av företagets finansiella ställning.

Ett försäkringsföretags likviditetssituation

16 c § Finansinspektionens tillsyn ska även omfatta ett försäkringsföretags likviditetssituation.

Om ett försäkringsföretag har likviditetsbrist eller det finns en betydande risk för en sådan brist, får Finansinspektionen förelägga företaget att vidta åtgärder för att stärka likviditetssituationen.

Finansinspektionen ska ändra ett föreläggande enligt andra stycket om försäkringsföretaget har vidtagit ändamålsenliga åtgärder. Inspektionen ska minst var sjätte månad bedöma om ett företag har vidtagit ändamålsenliga åtgärder.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om ett försäkringsföretags likviditetssituation. Paragrafen genomför artikel 144b.1 och 144b.2 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.61 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 11.8 och 11.9.

Finansinspektionens tillsyn över ett försäkringsföretag ska, enligt första stycket, även omfatta företagets likviditetssituation. Det innebär att Finansinspektionen ska utöva tillsyn över likviditeten hos ett försäkringsföretag. Inspektionen ska också identifiera och övervaka risker som kan leda till att likviditeten hos företaget försämras. Finansinspektionen ska på så sätt kunna få en inblick i hur den normala likviditetssituationen ser ut hos försäkringsföretagen och om det finns några risker i företagen. Med likviditetsrisk innefattas alla situationer som kan innebära att ett försäkringsföretag saknar likvida medel för att reglera finansiella åtaganden, oavsett om de gäller försäkringstagare eller andra motparter (se artikel 13.34 i Solvens II-direktivet).

Enligt andra stycket får Finansinspektionen förelägga ett försäkringsföretag med likviditetsbrist eller en betydande risk för en sådan brist att vidta åtgärder för att stärka företagets likviditetssituation.

Ett föreläggande om att vidta åtgärder för att stärka likviditetssituationen gäller tills vidare. Enligt tredje stycket ska ett föreläggande ändras om försäkringsföretaget har vidtagit ändamålsenliga åtgärder. Finansinspektionen ska följa upp ett föreläggande och bedöma om ett företag har vidtagit ändamålsenliga åtgärder. Detta ska ske minst var sjätte månad.

Långsiktiga aktieinvesteringar

17b § Om ett försäkringsföretag inte längre uppfyller villkoren för tillstånd att använda ett särskilt kapitalkrav för långsiktiga aktieinvesteringar enligt 8 kap.

8 a §, ska Finansinspektionen förelägga företaget att

1. inom en månad från dagen då villkoren inte längre var uppfyllda upprätta en åtgärdsplan och överlämna planen till inspektionen för godkännande, och

2. vidta nödvändiga åtgärder för att inom sex månader från dagen då villkoren inte längre var uppfyllda åter uppfylla villkoren.

Om försäkringsföretaget inte uppfyller villkoren inom sex månader, ska Finansinspektionen förelägga företaget att omedelbart upphöra med att använda det särskilda kapitalkravet för långsiktiga aktieinvesteringar.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser för det fall ett försäkringsföretag inte längre uppfyller villkoren för att använda ett särskilt kapitalkrav för långsiktiga aktieinvesteringar. Paragrafen genomför delvis artikel 105a.3 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.48 i ändringsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 18 kap. 4 §. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.1.

Ett försäkringsföretag får i vissa fall använda ett särskilt kapitalkrav för företagets långsiktiga aktieinvesteringar vid beräkningen av kapitalkravet för aktiekursrisk (se 8 kap. 8 a § och författningskommentaren till den paragrafen). Företaget ska omedelbart underrätta Finansinspektionen om det inte längre uppfyller villkoren (se 8 kap. 8 b § och författningskommentaren till den paragrafen). Efter en sådan underrättelse ska Finansinspektionen, enligt första stycket, förelägga företaget att vidta vissa åtgärder. Det gäller dels att inom en månad från dagen då villkoren inte längre var uppfyllda upprätta en åtgärdsplan och överlämna planen till inspektionen för godkännande (första stycket 1), dels att vidta nödvändiga åtgärder för att inom sex månader från dagen då villkoren inte längre var uppfyllda, åter uppfylla villkoren (första stycket 2).

Enligt andra stycket ska Finansinspektionen i vissa fall förelägga ett försäkringsföretag att omedelbart upphöra med att använda ett särskilt kapitalkrav för företagets långsiktiga aktieinvesteringar. Det gäller om försäkringsföretaget inte uppfyller villkoren inom sex månader, se första stycket 2. Ett sådant föreläggande innebär även att företaget inte får beviljas nytt tillstånd inom två och ett halvt år från föreläggandet (se 8 kap. 8 b § andra stycket och författningskommentaren till den paragrafen).

18 § Ett försäkringsföretag som använder en intern modell ska till Finansinspektionen vartannat år lämna in en in en beräkning av solvenskapitalkravet som har gjorts med användning av standardformeln. Inspektionen får besluta att ett företag ska lämna in en sådan beräkning oftare än vartannat år.

Paragrafen innehåller bestämmelser om rapportering för försäkringsföretag som använder en intern modell. Ändringarna genomför artikel 112.7 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.52 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.1.6.

Om ett försäkringsföretag har fått tillstånd att använda en intern modell för beräkning av solvenskapitalkravet, ska företaget lämna in en beräkning av solvenskapitalkravet som har gjorts med användning av standardformeln. Detta ska göras vartannat år i stället för som hittills gällt, bara efter begäran från Finansinspektionen. Finansinspektionen får dock begära att företaget ska lämna in en sådan beräkning oftare än vartannat år. I 8 kap. finns bestämmelser om standardformeln. Bestämmelser om interna modeller finns i 9 kap. Beräkningen bör på lämpligt sätt återspegla metoderna och de underliggande antagandena i standardformeln för att underlätta en korrekt tillsynsbedömning (skäl 56 i ändringsdirektivet).

24§ Finansinspektionen får efter granskning besluta om ett tillägg till solvenskapitalkravet (kapitaltillägg) för ett försäkringsföretag, om

1. företagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräkningen av solvenskapitalkravet enligt standardformeln, och

a) ett beslut om användning av en intern modell enligt 23 § är olämpligt eller har visat sig sakna verkan, eller

b) en fullständig eller partiell intern modell håller på att utarbetas,

2. företagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräkningen av solvenskapitalkravet enligt en fullständig eller partiell intern modell, till följd av att en eller flera kvantifierbara risker inte beaktats i tillräcklig utsträckning och företaget inte inom skälig tid har anpassat modellen till sin riskprofil,

3. företaget använder matchningsjustering enligt 5 kap. 7 § eller volatilitetsjustering enligt 5 kap. 9 § och företagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för justeringarna,

4. företaget använder en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur enligt 5 kap. 10 § eller ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsätt-

ningarna enligt 5 kap. 12 § och

a) företaget inte skulle uppfylla solvenskapitalkravet utan en sådan justering

eller avdrag, och

b) företaget inte har lämnat in en infasningsplan enligt 18 kap. 6 § första stycket eller den årliga rapporten enligt 18 kap. 6 § tredje stycket, eller

5. företagets företagsstyrningssystem avviker väsentligt från kraven i 10 kap. 1 §, samtidigt som avvikelserna medför att företaget inte kan garantera en korrekt identifiering, mätning, övervakning, hantering och rapportering av de risker som företaget exponeras för eller kan komma att bli exponerat för och det är osannolikt att bristerna kan åtgärdas inom skälig tid.

I paragrafen anges i vilka fall Finansinspektionen får besluta om kapitaltillägg. Ändringarna genomför artikel 37.1 e i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.18 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.2. I punkt 3 flyttas det som i nuvarande lydelse avser användning av en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur enligt 5 kap. 10 § eller tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna enligt

5 kap. 12 § till nya punkt 4. Punkt 4, som är ny, motsvarar delvis nuvarande punkt 3. I punkten införs ytterligare förutsättningar. De är att försäkringsföretaget inte skulle uppfylla solvenskapitalkravet, trots användningen av en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur eller ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna, och företaget antingen inte har lämnat in en infasningsplan enligt 18 kap. 6 § första stycket eller den årliga lägesrapporten enligt 18 kap. 6 § tredje stycket. Nuvarande punkt 4 blir punkt 5.

25§ Ett kapitaltillägg som avses i 24 § 1 och 2 ska beräknas så att det säkerställer att försäkringsföretaget uppfyller skyddsnivån enligt 8 kap. 1 §.

Ett kapitaltillägg som avses i 24 § 3 ska vara proportionellt mot de väsentliga risker som uppstår till följd av de avvikelser som har lett till kapitaltillägget.

Ett kapitaltillägg som avses i 24 § 4 eller 5 ska vara proportionellt mot de betydande risker som har uppkommit på grund av avvikelsen eller den bristande uppfyllelsen av kraven.

I paragrafen regleras hur ett kapitaltillägg ska beräknas. Ändringarna genomför artikel 37.2 tredje stycket i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.18 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.

I andra stycket görs språkliga ändringar.

Tredje stycket justeras med anledning av nya 24 § 4. Finansinspektionen får besluta om ett kapitaltillägg om ett försäkringsföretag använder en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur eller ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna och företaget inte skulle uppfylla solvenskapitalkravet utan justeringen eller avdraget och företaget inte har lämnat in en infasningsplan eller den årliga rapporten (se 24 § 4 och författningskommentaren till den paragrafen). I ett sådant fall ska ett kapitaltillägg vara proportionellt mot de betydande risker som har uppkommit på grund av avvikelsen eller den bristande uppfyllelsen av kraven. Detsamma ska gälla för ett kapitaltillägg vid brister i ett försäkringsföretags företagsstyrningssystem (se 24 § 5).

Makrotillsyn

28 a § Finansinspektionen ska informera Riksbanken och Riksgäldskontoret om resultaten av myndighetens makrotillsynsbedömning av ett försäkringsföretags egen risk- och solvensbedömning.

Finansinspektionen ska samarbeta med Riksbanken och Riksgäldskontoret för att analysera resultaten. Finansinspektionen ska även identifiera förhållanden som är oroande ur makrotillsynssynpunkt när det gäller hur ett försäkringsföretags verksamhet kan påverka den makroekonomiska utvecklingen och utvecklingen på finansmarknaderna.

Finansinspektionen ska informera ett försäkringsföretag om förhållanden i företaget som myndigheten bedömer som oroande för den finansiella stabiliteten och skälen för en sådan bedömning.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om makrotillsyn. Paragrafen genomför artikel 45.8 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.23 e i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.14.

I första stycket finns en bestämmelse om informationsdelning mellan Finansinspektionen, som ansvarar för tillsyn över försäkringsföretag, och Riksbanken och Riksgäldskontoret, som har makrotillsynsuppdrag. Finansinspektionen ska dela resultaten av myndighetens makrotillsynsbedömning av ett försäkringsföretags egen risk- och solvensbedömning med Riksbanken och Riksgäldskontoret. Det rör sig om en delning av information på ett tidigt skede och det krävs inte att det är aktuellt med någon form av åtgärd mot det berörda företaget.

Enligt andra stycket ska Finansinspektionen även samarbeta med Riksbanken och Riksgäldskontoret. Myndigheterna ska samarbeta för att analysera resultaten av Finansinspektionens makrotillsynsbedömning. Finansinspektionen ska även, utifrån vad som framkommer vid analysen, identifiera förhållanden som är oroande ur makrotillsynssynpunkt när det gäller hur ett försäkringsföretags verksamhet kan påverka den makroekonomiska utvecklingen och utvecklingen på finansmarknaderna. Syftet med analysen är att särskilt identifiera, övervaka och analysera potentiella risker för stabiliteten i det finansiella systemet som kan påverka försäkringsföretag och att vidta åtgärder i syfte att på ett ändamålsenligt och lämpligt sätt hantera sådana risker.

I tredje stycket finns en bestämmelse om information till det berörda försäkringsföretaget. Finansinspektionen ska informera företaget om förhållanden i företaget som myndigheten bedömer som oroande för den finansiella stabiliteten och skälen för en sådan bedömning.

30§ Regeringen får meddela föreskrifter om

1. vad Finansinspektionen ska beakta vid ett beslut om undantag enligt 6 b §,

och

2. sådana avgifter som avses i 29 §. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela före-

skrifter om

1. vilka upplysningar ett försäkringsföretag ska lämna till Finansinspektionen enligt 6 a och 6 d §§ samt när och hur uppgifterna ska rapporteras, och

2. när och hur en försäkringsförening ska upprätta och ge in en försäkringsteknisk utredning enligt 17 a §.

Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Övervägandena finns i avsnitten 10.1.2–10.1.5. Första stycket innehåller bemyndiganden för regeringen. Första stycket 1, som är ny, avser vad Finansinspektionen ska beakta vid ett beslut om undantag från den periodiska rapporteringen. Genom bemyndigandet kan artikel 35a.4 och 35a.5 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel

1.16 i ändringsdirektivet, genomföras i förordning. Första stycket 2 stämmer i sak överens med nuvarande första stycket. Andra stycket innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Andra stycket 1 justeras med anledning av de nya bestämmelserna om periodisk rapportering (6 a §) och regelbunden tillsynsrapport (6 d §). Genom bemyndigandet kan artikel 35b i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.16 i ändringsdirektivet, genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Det görs även språkliga ändringar.

18 kap.

Tillfälliga åtgärder vid betydande likviditetsrisker som kan orsaka hot mot konsumentskydd eller finansiell stabilitet

3 b § Om ett försäkringsföretag står inför betydande likviditetsrisker som kan orsaka ett överhängande hot mot skyddet av försäkringstagare eller det finansiella systemets stabilitet, får Finansinspektionen besluta att tillfälligt

1. begränsa eller stoppa vinstutdelning till aktieägare och andra efterställda borgenärer,

2. begränsa eller avbryta återköp av aktier och återbetalning eller inlösen av

kapitalbasposter, och

3. begränsa eller stoppa bonusar eller annan rörlig ersättning, eller 4. upphäva livförsäkringstagares rätt till återköp eller överföring enligt 11 kap.

5 § försäkringsavtalslagen (2005:104).

När Finansinspektionen fattar ett beslut enligt första stycket ska inspektionen beakta det som framkommit vid den samlade tillsynsbedömningen och försäkringsföretagets framtida solvens och finansiella ställning. En åtgärd ska stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i försäkringsföretagets verksamhet, särskilt när det gäller ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag. 453

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om tillfälliga åtgärder vid betydande likviditetsrisker som kan orsaka hot mot konsumentskydd eller finansiell stabilitet. Paragrafen genomför artikel 144b.3 första och tredje styckena, 144b.4 första stycket och 144b.5 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.61 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.10.

I första stycket anges de tillfälliga åtgärder som Finansinspektionen får besluta för att främja ett försäkringsföretags likviditet och finansiella stabilitet. Finansinspektionen får besluta om en eller flera av åtgärderna. Enligt första stycket 1 får inspektionen begränsa eller stoppa vinstutdelning till aktieägare och andra efterställda borgenärer. Detta gäller utbetalningar enligt 17 kap. 1 § första stycket 1 aktiebolagslagen (2005:551, ABL), 11 kap. 16 § FRL, 12 kap. 64 § FRL för ömsesidiga försäkringsbolag och 13 kap. 20 § FRL för försäkringsföreningar. Vidare får Finansinspektionen, enligt första stycket 2, begränsa eller avbryta återköp av aktier och återbetalning eller inlösen av kapitalbasposter och, enligt första stycket 3, begränsa eller stoppa bonusar eller annan rörlig ersättning. Enligt första stycket 4 får inspektionen upphäva livförsäkringstagares rätt till återköp eller överföring, dvs. en sådan försäkringstagares inlösenrätt. I 3 c § finns ytterligare bestämmelser om ett sådant beslut.

I andra stycket finns bestämmelser om vad Finansinspektionen ska beakta vid ett beslut och om proportionalitet. Finansinspektionen ska vid ett tillfälligt beslut enligt första stycket beakta det som framkommit vid den samlade tillsynsbedömningen och försäkringsföretagets framtida solvens och finansiella ställning (artikel 144b.5 i Solvens II-direktivet). Vidare gäller att ett beslut ska stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i försäkringsföretagets verksamhet, särskilt när det gäller ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag (artikel 144b.4 första stycket i Solvens II-direktivet). Med ett litet och ickekomplext försäkringsföretag avses ett försäkringsföretag som uppfyller villkoren i 2 a kap. 2–5 §§ och som har klassificerats som ett sådant enligt 2 a kap. 10 § (se 1 kap. 12 §).

I 3 f § finns en bestämmelse om att Finansinspektionen minst var tredje månad ska bedöma om det fortfarande finns skäl för ett beslut.

3 c § Finansinspektionen får bara upphäva livförsäkringstagares rätt till återköp

eller överföring enligt 3 b § första stycket 4 om

– det finns exceptionella omständigheter som påverkar försäkringsföretaget, – andra åtgärder har varit eller bedöms vara utan verkan, och – ett beslut ligger i försäkrings- och förmånstagarnas kollektiva intresse.

När Finansinspektionen fattar ett sådant beslut ska inspektionen beakta möjliga effekter på finansmarknaderna och på rättigheterna för företagets försäkrings- och förmånstagare, även i ett gränsöverskridande sammanhang. Inspektionen ska offentliggöra skälen för sitt beslut.

Om Finansinspektionen har upphävt livförsäkringstagares rätt till återköp eller

överföring får ett försäkringsföretag inte

1. göra några vinstutdelningar till aktieägare eller andra efterställda borgenärer,

2. göra aktieåterköp eller återbetalning eller inlösen av någon kapitalbaspost,

eller

3. betala ut bonusar eller andra rörliga ersättningar till styrelseledamöter, den verkställande direktören eller personer som ansvarar för eller utför arbete i en central funktion i företaget.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om särskilda villkor för ett beslut om att upphäva livförsäkringstagares rätt till återköp eller överföring. Paragrafen genomför artikel 144b.3 andra, fjärde och femte styckena i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.61 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.10.

Finansinspektionen får upphäva livförsäkringstagares rätt till återköp eller överföring om ett försäkringsföretag står inför betydande likviditetsrisker som kan orsaka ett överhängande hot mot skyddet av försäkringstagare eller det finansiella systemets stabilitet (se 3 b § första stycket 4). Ett sådant beslut kräver dock att ytterligare villkor är uppfyllda. Enligt första stycket får inspektionen bara fatta ett beslut om det finns exceptionella omständigheter som påverkar försäkringsföretaget. Det rör sig således om en åtgärd som bara ska användas under en kort period och som en sista åtgärd om ett företag står inför betydande likviditetsrisker (se skäl 70 i ändringsdirektivet). Det krävs också att andra åtgärder, t.ex. ett beslut om att begränsa eller stoppa vinstutdelning till aktieägare och andra efterställda borgenärer (se 3 b § första stycket 1), har varit eller bedöms vara utan verkan och att ett beslut ligger i försäkrings- och förmånstagarnas kollektiva intresse. Eiopa ska, efter samråd med ESRB, ta fram riktlinjer för när det råder exceptionella omständigheter som motiverar ett tillfälligt upphävande av inlösenrätten (artikel 144b.8 b i Solvens IIdirektivet). Eiopa ska även ta fram riktlinjerna som specificerar villkor för att säkerställa en konsekvent tillämpning av det tillfälliga upphävandet som en sista utväg inom hela EES och de aspekter som bör övervägas för att på ett likvärdigt och lämpligt sätt skydda försäkringstagare i alla hemoch värdjurisdiktioner (artikel 144b.8 c i Solvens II-direktivet).

I andra stycket finns bestämmelser om Finansinspektionens prövning. Innan Finansinspektionen fattar ett beslut om att upphäva livförsäkringstagares rätt till återköp eller överföring, ska inspektionen ta hänsyn till potentiella oavsiktliga effekter på finansmarknaderna och på rättigheterna för företagets försäkrings- och förmånstagare, även i ett gränsöverskridande sammanhang. Om inspektionen har fattat ett beslut om att upphäva livförsäkringstagares rätt till återköp eller överföring, ska inspektionen offentliggöra skälen för beslutet.

Ett beslut om att upphäva livförsäkringstagares rätt till återköp eller överföring har, enligt tredje stycket, ytterligare följder för ett försäkringsföretag. Så länge ett sådant beslut gäller får ett försäkringsföretag inte göra några vinstutdelningar till aktieägare eller andra efterställda borgenärer (tredje stycket 1) eller göra aktieåterköp eller återbetalning eller inlösen av någon kapitalbaspost (tredje stycket 2). Ett försäkringsföretag får inte heller betala ut bonusar eller andra rörliga ersättningar till styrelseledamöter, den verkställande direktören eller personer som ansvarar för eller utför arbete i en central funktion i företaget (tredje stycket 3). Med central funktion i företaget avses försäkringsföretagets funktioner för riskhantering, regelefterlevnad och internrevision samt aktuariefunktionen (se 10 kap. 4 §).

Tillfälliga åtgärder för att upprätthålla företagens finansiella ställning

vid exceptionella sektorsomfattande chocker

3 d § För att upprätthålla den finansiella ställningen hos ett försäkringsföretag med en särskilt sårbar riskprofil, får Finansinspektionen vid exceptionella

sektorsomfattande chocker besluta att företaget ska

1. begränsa eller tillfälligt stoppa vinstutdelning till aktieägare och andra efterställda borgenärer,

2. begränsa eller avbryta återköp av aktier och återbetalning eller inlösen av

kapitalbasposter, eller

3. begränsa eller tillfälligt stoppa bonusar eller andra rörliga ersättningar.

När Finansinspektionen fattar ett sådant beslut ska inspektionen beakta det som framkommit vid den samlade tillsynsbedömningen och försäkringsföretagets framtida solvens och finansiella ställning.

En åtgärd ska stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i ett försäkringsföretags verksamhet, särskilt när det gäller ett försäkringsföretag som har klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag. Finansinspektionen ska beakta godkända risktoleransgränser och tröskelvärden i företagets risk-hanteringssystem.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om tillfälliga åtgärder för att upprätthålla den finansiella ställningen hos vissa försäkringsföretag vid exceptionella sektorsomfattande chocker. Paragrafen genomför artikel 144c.1, 144c.2 första stycket och 144c.3–144c.5 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.61 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.12.

Genom första stycket införs en möjlighet för Finansinspektionen att besluta om tillfälliga åtgärder i syfte att upprätthålla den finansiella ställningen hos ett försäkringsföretag med en särskilt sårbar riskprofil vid exceptionella sektorsomfattande chocker. Finansinspektionen får besluta att ett sådant försäkringsföretag ska begränsa eller tillfälligt stoppa vinstutdelning till aktieägare och andra efterställda borgenärer, begränsa eller avbryta aktieåterköp och återbetalning eller inlösen av kapitalbasposter, samt begränsa eller tillfälligt stoppa bonusar eller andra rörliga ersättningar.

I andra stycket finns en bestämmelse om Finansinspektionens bedömning. Inspektionen ska vid en bedömning av om ett försäkringsföretag har en särskilt sårbar riskprofil beakta det som framkommit vid den samlade tillsynsbedömningen. Inspektionen ska även beakta företagets framtida solvens och finansiella ställning. Exempel på vad som avses med företag med särskild sårbar riskprofil ur ett likviditetsperspektiv är företag med likvida skulder, illikvida tillgångar eller likviditetssvaghet som kan påverka den finansiella stabiliteten (se skäl 67 i ändringsdirektivet).

En tillfällig åtgärd ska, enligt tredje stycket, stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i ett försäkringsföretagets verksamhet, särskilt när det gäller ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag. Med litet och icke-komplext försäkringsföretag avses ett försäkringsföretag som uppfyller villkoren i 2 a kap. 2–5 §§ och som har klassificerats som ett sådant enligt 2 a kap. 10 § (se 1 kap. 12 §). Det ska även beaktats om företaget i dess riskhanteringssystem har beslutade risktoleransgränser och tröskelvärden.

I 3 f § finns en bestämmelse om att Finansinspektionen minst var tredje månad ska bedöma om det fortfarande finns skäl för ett beslut.

3 e § Om ett försäkringsföretag ingår i en grupp som omfattas av grupptillsyn enligt denna lag eller motsvarande grupptillsyn i ett annat land inom EES, får Finansinspektionen med stöd av 3 d § begränsa eller tillfälligt stoppa en betydande transaktion inom gruppen enligt 19 kap. 38 § bara om transaktionen utgör ett hot mot den finansiella ställningen på gruppnivå eller mot solvens- eller likviditetssituationen i minst ett företag i gruppen.

När Finansinspektionen inte är grupptillsynsmyndighet ska inspektionen ge grupptillsynsmyndigheten tillfälle att yttra sig innan inspektionen fattar ett beslut.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om att gruppinterna transaktioner ska beaktas särskilt vid beslut om tillfälliga åtgärder vid exceptionella sektorsomfattande chocker. Paragrafen genomför artikel 144c.6 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.61 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.12.

Finansinspektionen får, enligt första stycket, med stöd av 3 d § begränsa eller tillfälligt stoppa en betydande transaktion inom en grupp enligt 19 kap. 38 § bara om transaktionen utgör ett hot mot solvens- eller likviditetssituationen i gruppen eller minst ett företag i gruppen. Med transaktion avses även utdelning inom en grupp. Detta gäller grupper som omfattas av grupptillsyn enligt denna lag eller motsvarande grupptillsyn i ett annat land inom EES.

Enligt andra stycket ska Finansinspektionen, när inspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, ge grupptillsynsmyndigheten tillfälle att yttra sig innan inspektionen fattar beslut. Detta gäller enbart beslut som rör ett anknutet företag till en EES-försäkringsgivare.

Bedömning av tidigare beslut

3 f § Finansinspektionen ska minst var tredje månad bedöma om det fortfarande finns skäl för ett beslut enligt 3 b eller 3 d §.

Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om att Finansinspektionen ska bedöma tidigare beslut. Övervägandena finns i avsnitt 11.13.

Finansinspektionen får besluta om tillfälliga åtgärder för att främja ett försäkringsföretags likviditet och finansiella stabilitet (se 3 b § och författningskommentaren till den paragrafen). Finansinspektionen får även besluta om tillfälliga åtgärder i syfte att upprätthålla den finansiella ställningen hos ett försäkringsföretag med särskilt sårbar riskprofil vid exceptionella sektorsomfattande chocker (se 3 d § och författningskommentaren till den paragrafen). Sådana tillfälliga beslut ska utvärderas minst var tredje månad. Om det inte längre finns skäl för ett beslut ska det ändras.

4 § Om ett försäkringsföretag inte uppfyller solvenskapitalkravet, ska Finansinspektionen förelägga företaget att

1. inom två månader från dagen då bristerna konstaterades upprätta en åtgärdsplan och överlämna planen till inspektionen för godkännande, och

2. vidta nödvändiga åtgärder för att inom sex månader från dagen då bristen konstaterades åter uppfylla solvenskapitalkravet.

En åtgärd enligt första stycket 2 ska stå i proportion till graden och varaktigheten av försämringen av företagets finansiella ställning.

Om det är lämpligt, får Finansinspektionen förlänga tidsfristen enligt första stycket 2 med tre månader.

Paragrafen innehåller bestämmelser om åtgärdsplan vid bristande uppfyllelse av solvenskapitalkravet. Ändringen genomför delvis artikel 141.2 (avseende hänvisningen till artikel 138) i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.59 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.3. I andra stycket, som är nytt, införs ett krav på proportionalitet. En proportionalitetsbedömning ska göras när Finansinspektionen förelägger ett försäkringsföretag, som inte uppfyller solvenskapitalkravet, att vidta åtgärder som är nödvändiga för att åtgärda försämringen av företagets solvenssituation. Det innebär att åtgärderna ska stå i proportion till graden och varaktigheten av försämringen av företagets finansiella ställning. Nuvarande andra stycket blir tredje stycket.

5 § Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har meddelat att det råder exceptionella förhållanden och dessa förhållanden påverkar ett försäkringsföretag som är föremål för åtgärder enligt 4 §, får Finansinspektionen förlänga den tidsfrist som avses i 4 § första stycket 2 med högst sju år.

Ett försäkringsföretag ska under en sådan tidsfrist var tredje månad lämna in en lägesrapport om vilka åtgärder som har vidtagits och det fortsatta arbetet för att åter uppfylla solvenskapitalkravet.

Om ett försäkringsföretags lägesrapport visar att det inte har skett några väsentliga framsteg med att åter uppfylla solvenskapitalkravet från det att bristen konstaterades fram till dess rapporten lämnades in, ska Finansinspektionen besluta att den förlängda tidsfristen ska upphöra att gälla.

Paragrafen innehåller bestämmelser om förlängd tidsfrist vid exceptionella förhållanden. Paragrafen genomför artikel 138.4 i Solvens II-direktivet. I första stycket görs en rättelse av hänvisningen till 4 §. Det görs även språkliga och redaktionella ändringar. Även i andra och tredje styckena görs språkliga ändringar.

6 § Om ett försäkringsföretag som har fått tillstånd att använda en infasning av riskfria räntor enligt 5 kap. 6 a §, en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur enligt 5 kap. 10 § eller ett tillfälligt avdrag enligt 5 kap. 12 § inte kan uppfylla solvenskapitalkravet utan att använda åtgärden ska Finansinspektionen förelägga

företaget att

1. vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att företaget kan uppfylla solvenskapitalkravet utan att använda åtgärden senast den 1 januari 2032, och

2. inom två månader från dagen då bristen konstaterades lämna in en plan för infasning till inspektionen.

Om ett försäkringsföretag, som i enlighet med 8 kap. 8 § fasar in metoder, antaganden och standardparametrar för beräkningen av kapitalkravet för ränterisk, inte skulle uppfylla solvenskapitalkravet utan tillämpning av infasningen

ska Finansinspektionen förelägga försäkringsföretaget att

1. vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att företaget kan uppfylla solvenskapitalkravet utan infasningen senast fem år efter det att den rättsakten har

trätt i kraft, och

2. inom två månader från dagen då företaget konstaterat att det inte kommer att uppfylla solvenskapitalkravet lämna in en plan för infasning till inspektionen.

Företaget ska varje år lämna en lägesrapport till Finansinspektionen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om förelägganden när ett försäkringsföretag inte uppfyller solvenskapitalkravet utan att tillämpa övergångsbestämmelser eller övergångsåtgärder. Ändringarna genomför delvis artikel 308e i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.108 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 8.1.1 och 8.4.4.

I första stycket görs ett tillägg så att paragrafen även omfattar tillstånd att använda en infasning av riskfria räntor enligt 5 kap. 6 a § (se författningskommentaren till den paragrafen). Ett försäkringsföretag som har fått tillstånd att använda en infasning av riskfria räntor ska omedelbart underrätta Finansinspektionen om företaget inte skulle uppfylla solvenskapitalkravet utan en tillämpning av infasningen (se 8 kap. 12 § och författningskommentaren till den paragrafen). Första stycket ändras även redaktionellt.

I 8 kap. 8 § införs en bestämmelse om infasning av metoder, antaganden och standardparametrar för beräkningen av kapitalkravet för ränterisk. Om ett försäkringsföretag inte skulle uppfylla solvenskapitalkravet utan infasningen, ska Finansinspektionen enligt andra stycket förelägga företaget att vidta nödvändiga åtgärder för att uppfylla solvenskapitalkravet utan infasningen senast fem år efter det att bestämmelserna om infasningen har trätt i kraft. Finansinspektionen ska även förelägga försäkringsföretaget att inom två månader från dagen då bristen konstaterandes lämna in en plan för infasning till inspektionen. Även i detta fall gäller att försäkringsföretaget ska lämna en lägesrapport till Finansinspektionen, se tredje stycket.

Nuvarande andra stycket blir tredje stycket.

7 § Om den lägesrapport som avses i 6 § tredje stycket visar att försäkringsföretaget inte kommer att kunna uppfylla solvenskapitalkravet senast den 1 januari 2032, ska Finansinspektionen återkalla ett tillstånd att använda

– en infasning av riskfria räntor enligt 5 kap. 6 a §, – en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur enligt 5 kap. 10 §, eller – ett tillfälligt avdrag enligt 5 kap. 12 §.

I paragrafen regleras när Finansinspektionen ska återkalla ett tillstånd att använda en övergångsåtgärd. Ändringen genomför delvis artikel 308e i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.108 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.1.1.

Paragrafen justeras med anledning av att ett försäkringsföretag får möjlighet att använda en infasningsmekanism vid beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna (se 5 kap. 6 a § och författningskommentaren till den paragrafen). I 6 § finns bestämmelser om förelägganden när ett försäkringsföretag inte uppfyller solvenskapitalkravet utan att använda övergångsåtgärd. Som hittills gällt för andra övergångsåtgärder ska Finansinspektionen återkalla ett tillstånd att använda en infasningsmekanism vid beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna om en lägesrapport visar att företaget inte kommer att kunna uppfylla solvenskapitalkravet senast den 1 januari 2032.

I paragrafen ändras även hänvisningen till 6 § som en följd av att nuvarande andra stycket blir tredje stycket. Paragrafen ändras också redaktionellt.

Åtgärder om ett försäkringsföretag inte uppfyller minimikapitalkrav eller

kapitalkrav för ett företag som har beviljats undantag

7 a § Finansinspektionen får förelägga ett försäkringsföretag att vidta nödvändiga åtgärder för att uppfylla minimikapitalkravet. Sådana åtgärder ska stå i proportion till graden och varaktigheten av försämringen av företagets finansiella ställning.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om ingripande mot ett försäkringsföretag som inte uppfyller minimikapitalkravet. Paragrafen genomför delvis artikel 141.1 och 141.2 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.59 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.6.

Enligt paragrafen får Finansinspektionen ingripa om ett försäkringsföretag inte uppfyller minimikapitalkravet. Bestämmelser om minimikapitalkravet finns i bl.a. 8 kap. 13–15 §§. Finansinspektionen får förelägga ett försäkringsföretag att vidta nödvändiga åtgärder för att åter uppfylla minimikapitalkravet. Åtgärderna ska stå i proportion till graden och varaktigheten av försämringen av företagets finansiella ställning.

10 § Finansinspektionen får begränsa ett försäkringsföretags förfoganderätt eller förbjuda företaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om

1. företaget inte följer gällande bestämmelser om försäkringstekniska avsättningar,

2. företaget inte uppfyller solvenskapitalkravet och det finns särskilda omständigheter som ger anledning att befara att företagets finansiella ställning kommer att försämras ytterligare,

3. företaget inte uppfyller minimikapitalkravet och ett beslut om likvidation inte har fattats inom två månader från det att inspektionen tog emot en underrättelse enligt 8 kap. 16 § eller ett kapitalkrav som ska uppfyllas av ett företag som har beviljats undantag enligt 1 kap. 19, 19 b eller 19 d § inte uppfylls, eller

4. företaget inte uppfyller ett kapitalkrav som ska uppfyllas av ett företag som har beviljats undantag enligt 1 kap. 19, 19 b eller 19 d§ inte uppfylls, eller

5. det vid beslut om återkallelse av företagets tillstånd bedöms vara nödvändigt för att skydda de intressen som försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar har.

Finansinspektionen får besluta hur försäkringsverksamheten ska drivas efter ett sådant beslut som avses i första stycket.

Paragrafen innehåller bestämmelser om när Finansinspektionen får begränsa ett försäkringsföretags förfoganderätt eller förbjuda företaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige. Ändringen genomför artikel 139.3 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.58 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.5.

I första stycket 2 görs en språklig ändring.

Första stycket 3 avser fall då ett försäkringsföretag inte uppfyller minimikapitalkravet eller riskerar inte göra det under de närmaste tre månaderna. Ett försäkringsföretag ska i ett sådant fall underrätta Finansinspektionen om det (8 kap. 16 §). Om ett beslut om likvidation inte har fattats inom två månader från en sådan underrättelse, får inspektionen begränsa eller förbjuda företaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige.

Första stycket 4, som är ny, avser fall då ett försäkringsföretag inte uppfyller ett kapitalkrav som ska uppfyllas av ett företag som har beviljats undantag från delar av lagen. Detta motsvarar delvis nuvarande första 460 stycket 3.

Nuvarande första stycket 4 blir första stycket 5.

28§ Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. att försäkringsföretag, vid exceptionella omständigheter som leder till likviditetsrisker för hela eller en betydande del av försäkringsmarknaden tillfälligt

ska

– begränsa eller stoppa vinstutdelning till aktieägare och andra efterställda borgenärer,

– begränsa eller avbryta återköp av aktier och återbetalning eller inlösen av kapitalbasposter,

– begränsa eller stoppa bonusar eller annan rörlig ersättning, eller

– upphäva livförsäkringstagares rätt till återköp eller överföring enligt 11 kap. 5 § försäkringsavtalslagen (2005:104),

2. innehållet i en åtgärdsplan enligt 4 §, 3. innehållet i en plan för infasning och en lägesrapport enligt 6 §, och 4. innehållet i en finansiell saneringsplan enligt 8 §.

Paragrafen innehåller bemyndiganden. Genom ändringen genomförs artikel 144b.6 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.61 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.11. Genom punkt 1, som är ny, kan Finansinspektionen få möjlighet att besluta om tillfälliga åtgärder vid exceptionella omständigheter som leder till likviditetsrisker för hela eller en betydande del av försäkringsmarknaden. Med stöd av bemyndigandet kan en tillfällig åtgärd beslutas i form av en föreskrift. En sådan föreskrift blir till skillnad från ett förvaltningsbeslut gällande för en obestämd krets adressater, dvs. samtliga aktörer på marknaden (se prop. 2018/19:3 s. 30). Det åtgärder som kan bli aktuella är desamma som om Finansinspektionen beslutar om en tillfällig åtgärd för ett enskilt försäkringsföretag, se 3 b § och författningskommentaren till den paragrafen. Nuvarande punkterna 1–3 får ny numrering och blir punkterna 2–4.

19 kap.

1 § En grupp består av

1. ett företag med ägarintresse, dess dotterföretag, företag i vilka företaget med ägarintresse eller dess dotterföretag har ett ägarintresse, företag som leds av företaget med ägarintresse eller dess dotterföretag tillsammans med ett eller flera företag som inte ingår i gruppen och företag som är knutna till varandra genom ett sådant förhållande som avses i artikel 22.7 i redovisningsdirektivet och deras anknutna företag,

2. företag som förenas av starka och varaktiga finansiella förbindelser, om

a) ett av företagen genom centraliserad samordning utövar ett bestämmande inflytande över besluten, inklusive finansiella beslut, i de andra företagen som ingår

i gruppen, och

b) ett ingående och avbrytande av sådana förbindelser kräver ett förhands-

godkännande av grupptillsynsmyndigheten, eller

3. företag enligt 1 och 2 i kombination.

Det företag som enligt första stycket 2 utövar centraliserad samordning ska anses som moderföretag och de andra företagen som dotterföretag.

Paragrafen innehåller bl.a. en definition av en grupp. Ändringarna genomför artikel 212.1 c i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.69 a i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.1.

I första stycket anges vad som avses med en grupp enligt Solvens IIregelverket. Genom ändringarna utvidgas, i enlighet med direktivet, fallen då företag tillsammans ska anses som en grupp och i och med det omfattas av grupptillsyn. I 2 § anges vilka grupper som ska omfattas av grupptillsyn och vad det betyder för den enskilda gruppen, dvs. vilka krav som gruppen ska uppfylla. I 1 b § finns bestämmelser om ytterligare fall då företag kan utgöra en grupp.

Första stycket 1 och 2 stämmer i sak överens med nuvarande första stycket och andra stycket första meningen och tredje stycket. Första stycket 1 justeras dock med anledning av det nya uttrycket företag med ägarintresse (se 1 kap. 16 a §).

Genom första stycket 3 genomförs artikel 212.1 c iii i Solvens IIdirektivet. En grupp kan i och med det bestå av en kombination av första stycket 1 och 2, dvs. både av företag med ägarintresse och företag som förenas av starka och varaktiga finansiella förbindelser.

Andra stycket stämmer i sak överens med nuvarande andra stycket andra meningen.

1 a § Finansinspektionen får besluta att

1. ett företag som i praktiken utövar ett bestämmande inflytande över ett annat företag ska anses som ett moderföretag, inbegripet om detta inflytande utövas genom centraliserad samordning av det andra företagets beslut,

2. ett företag ska anses som ett dotterföretag om ett moderföretag i praktiken

utövar ett bestämmande inflytande över företaget, och

3. ett direkt eller indirekt innehav av röster eller kapital i ett företag över vilket ett betydande inflytande utövas ska anses som ett ägarintresse.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om att Finansinspektionen i vissa fall får besluta att ett företag ska anses som ett moderföretag eller ett dotterföretag och när ett innehav ska anses som ett ägarintresse. Paragrafen genomför artikel 212.2 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.69 b i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.2.

I 1 kap. 12 § anges vad som avses med moder- och dotterföretag. Finansinspektionen får enligt första stycket besluta att ett företag ska anses som moderföretag om företaget i praktiken utövar ett bestämmande inflytande över ett annat företag. Ett sådant inflytande kan utövas t.ex. genom centraliserad samordning av det andra företagets beslut.

Enligt andra stycket får Finansinspektionen, på motsvarande sätt som enligt första stycket, besluta att ett företag ska anses som ett dotterföretag. Det gäller om ett moderföretag i praktiken utövar ett bestämmande inflytande över företaget.

I tredje stycket finns en bestämmelse om ägarintresse. Med ägarintresse avses att ett företag direkt eller indirekt innehar minst 20 procent av kapitalet eller minst 20 procent av samtliga röster i ett annat företag (1 kap. 13 §). Finansinspektionen får genom bestämmelsen besluta att ett direkt eller indirekt innehav av röster eller kapital i ett företag över vilket ett betydande inflytande utövas ska anses som ett ägarintresse, vilket leder till att företagen ska anses utgöra en grupp enligt 1 § första stycket 1.

I 1 d § finns bestämmelser för Finansinspektionens bedömning. I tekniska standarder som antas av kommissionen finns även bestämmelser om omständigheter som Finansinspektionen ska beakta vid en bedömning (se artikel 212.5 i Solvens II-direktivet).

1 b § Finansinspektionen får besluta att två eller flera företag ska utgöra en grupp om inspektionen anser att företagen har en gemensam ledning.

Om ett företag har sitt huvudkontor i ett annat land inom EES än Sverige, ska Finansinspektionen ge den behöriga myndigheten i den andra landet tillfälle att yttra sig innan inspektionen fattar ett beslut.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om s.k. horisontella grupper. Paragrafen genomför delvis artikel 212.3 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.69 c i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.2.

I 1 § anges vad som avses med en grupp. Finansinspektionen får, enligt första stycket, även besluta att företag ska utgöra en grupp trots att förutsättningarna i 1 § inte är uppfyllda. Det gäller om inspektionen anser att två eller flera företag har en gemensam ledning och därför bör anses utgöra en s.k. horisontell grupp. Finansinspektionen får härigenom en möjlighet att utöva grupptillsyn över företag som i praktiken är och uppträder som en grupp, även om de inte är en grupp enligt definitionen i 1 § första stycket. t.ex. om det saknas kapitalkopplingar mellan företagen (se skäl 78 i ändringsdirektivet).

Första stycket gäller inte bara för företag som har huvudkontor i Sverige. En horisontell grupp kan således uppkomma, genom en gemensam ledning, även med företag som har hemvist i olika länder inom EES. Om ett företag har sitt huvudkontor i ett annat land inom EES än Sverige, ska Finansinspektionen, enligt andra stycket, ge den behöriga myndigheten i det andra landet tillfälle att yttra sig innan inspektionen beslutar att företagen ska anses utgöra en grupp.

I 1 d § finns bestämmelser för Finansinspektionens bedömning. I tekniska standarder som antas av kommissionen finns även bestämmelser om omständigheter som Finansinspektionen ska beakta vid en bedömning (se artikel 212.5 i Solvens II-direktivet).

1 c § Finansinspektionen får bara besluta enligt 1 a § eller 1 b § första stycket

om inspektionen

– är grupptillsynsmyndighet för en grupp som genom beslutet kommer att bestå

av ytterligare företag, eller

– blir grupptillsynsmyndighet för de företag som genom inspektionens beslut ska utgöra en grupp.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om Finansinspektionens befogenhet. Paragrafen genomför delvis artikel 212.3 i Solvens IIdirektivet, i lydelsen enligt artikel 1.69 c i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.2.

Ett bestämmande eller betydande inflytande eller en gemensam ledning, dvs. ett sådant förhållande som avses i 1 a eller 1 b §, kan finnas mellan företag med hemvist i olika länder inom EES. Finansinspektionen har dock bara möjlighet att fatta ett beslut som leder till att grupptillsyn ska utövas om inspektionen också ska ansvara för grupptillsynen. Inspektionen får 463

således bara fatta ett beslut som leder till att grupptillsyn ska utövas, om inspektionen är eller blir grupptillsynsmyndighet för en grupp. Bestämmelser om när Finansinspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet finns i 7–10 §§.

1 d § Vid en bedömning enligt 1 a § eller 1 b § första stycket ska Finans-

inspektionen beakta

1. en fysisk persons eller ett företags kontroll över eller förmåga att påverka beslut i ett företag, i synnerhet om det är en följd av innehav av kapital eller rösträtter, representation i företagets styrelse eller motsvarande organ eller därför att personen är en av de personer som i praktiken leder ett företag eller som har andra centrala, kritiska eller viktiga funktioner i det,

2. ett företags starka beroende av ett annat företag eller en annan juridisk eller fysisk person, på grund av förekomsten av väsentliga finansiella eller icke-finansiella transaktioner eller väsentlig finansiell eller icke-finansiell verksamhet, inbegripet uppdragsavtal och gemensam personal i företagen,

3. omständigheter till stöd för att finansiella beslut eller investeringsbeslut, inbegripet gemensamma investeringar i anknutna företag, samordnas mellan två

eller flera företag, och

4. omständigheter till stöd för samordnade och konsekventa strategier, verksamheter eller processer mellan två eller flera företag, inbegripet i samband med försäkringsdistributionskanaler, försäkringsprodukter eller försäkringsvarumärken, kommunikation eller marknadsföring.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser för Finansinspektionens bedömning. Paragrafen genomför artikel 212.4 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.69 c i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.2.

I 1 a och 1 b §§ finns bestämmelser om att Finansinspektionen i vissa fall får besluta att ett förhållande ska anses som ett bestämmande eller betydande inflytande eller en gemensam ledning. I paragrafen anges omständigheter som Finansinspektionen ska beakta vid ett sådant beslut. Det gäller t.ex. en fysisk persons eller ett företags kontroll över eller förmåga att påverka beslut i ett företag (punkt 1). I enlighet med Solvens II-direktivet ska samtliga omständigheter beaktas. För att företag ska anses som en grupp bör det krävas att företagen utifrån omständigheterna i den enskilda fallet i praktiken utgör och uppträder som en grupp (se skäl 78 i ändringsdirektivet).

I tekniska standarder som antas av kommissionen finns ytterligare bestämmelser om omständigheter som Finansinspektionen ska beakta vid en bedömning (se artikel 212.5 i Solvens II-direktivet).

1 e § Finansinspektionen ska informera berörda behöriga myndigheter om ett beslut enligt 1 a § eller 1 b § första stycket och om skälen för det.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om Finansinspektionens samarbete med andra myndigheter. Paragrafen genomför artikel 212.5 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.69 c i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.2.

Om ett beslut om bestämmande eller betydande inflytande eller gemensam ledning, dvs. ett sådant förhållande som avses i 1 a eller 1 b §, berör företag med hemvist i andra länder inom EES än Sverige, t.ex. en EES- 464 försäkringsgivare, ska Finansinspektionen informera berörda behöriga

myndigheter. Inspektionen ska informera om både beslutet och om skälen för det. Med behörig myndighet avses en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare eller över ett försäkringsföretag (1 kap. 12 §). En motsvarande skyldighet att informera berörda företag följer av 32 och 33 §§ förvaltningslagen (2017:900).

2 § Särskild tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en grupp (grupptillsyn) ska utövas enligt detta kapitel.

Grupptillsyn enligt 4, 5, 7–40, 42–64 a och 74–103 §§ ska utövas om en grupp

omfattar

1. försäkringsföretag med ägarintresse i åtminstone ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland, och

2. försäkringsföretag vars moderföretag är ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES.

Grupptillsyn enligt 65–73 §§ ska utövas över försäkringsföretag vars moderföretag är en försäkringsgivare från tredjeland, ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor utanför EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor utanför EES.

Grupptillsyn enligt 41 § ska utövas över försäkringsföretag vars moderföretag är ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om när och hur grupptillsyn ska utövas över en grupp. Ändringarna genomför artikel 213.2 i Solvens IIdirektivet, i lydelsen enligt artikel 1.70 a i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.4.

Enligt första stycket ska grupptillsyn, dvs. en särskild tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en grupp, utövas enligt vad som anges i kapitlet. I andra–fjärde styckena anges vilka grupper som ska omfattas av grupptillsyn och vad tillsynen innebär, t.ex. krav om gruppsolvens och rapportering av transaktioner inom gruppen.

I andra stycket anges vilka grupper som ska omfattas av s.k. fullständig grupptillsyn. Detta utgör den mest omfattande grupptillsynen och rör bl.a. krav om ett gruppbaserat solvenskapitalkrav (se 16 §). Ändringen tydliggör, i enlighet med motsvarande ändring i Solvens II-direktivet, att grupptillsyn ska utövas över en grupp som omfattar vissa särskilt angivna företag, dvs. de företag som anges i punkterna.

Andra stycket 1 justeras med anledning av det nya uttrycket företag med ägarintresse (se 1 kap. 16 a §).

Nuvarande andra stycket 2 om försäkringsföretag som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland tas bort.

Nuvarande andra stycket 3 blir andra stycket 2. Andra stycket justeras även med anledning av nya 64 och 64 a §§.

2 a § Ett sådant försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holding-

företag som avses i 2 § andra stycket 2 ska säkerställa att

1. gruppens interna arrangemang och ansvarsfördelning är tillräckliga för att uppfylla kraven i detta kapitel och ändamålsenliga när det gäller att

a) samordna alla dotterföretag till företaget, inbegripet när så krävs genom en lämplig fördelning av arbetsuppgifter mellan företagen,

b) förebygga eller hantera intressekonflikter inom gruppen, och

c) styrdokumenten på gruppnivå följs i hela gruppen,

2. organisationsstrukturen för den grupp som företaget ingår i inte motverkar eller hindrar en ändamålsenlig tillsyn över gruppen och dess dotterföretag som är försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare, med särskilt beaktande av

a) företagets placering inom en grupp med flera nivåer,

b) aktieägarstrukturen, och

c) den roll som företaget har inom gruppen.

Paragrafen, som är ny, innehåller krav för vissa typer av holdingföretag. Paragrafen genomför artikel 213b.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.71 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.5.

En grupp kan bestå av flera olika typer av företag (se 1 §). I vissa fall kan en grupps interna arrangemang och ansvarsfördelning eller organisationsstruktur leda till att kraven enligt kapitlet, dvs. de krav som följer av att grupptillsyn ska utövas, inte uppfylls eller motverka en ändamålsenlig tillsyn. Det gäller särskilt för grupper med försäkringsföretag vars moderföretag är ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES och som ska omfattas av fullständig grupptillsyn. För dessa företag gäller särskilda krav. Ett sådant holdingföretag ska säkerställa att gruppens interna arrangemang och ansvarsfördelning är tillräckliga för att kunna uppfylla kraven i kapitlet (punkt 1). Det gäller bl.a. att det för gruppen finns ändamålsenliga arrangemang för att förebygga eller hantera intressekonflikter inom gruppen (punkt 1 b). Ett sådant holdingföretag ska också säkerställa att organisationsstrukturen för gruppen inte motverkar eller hindrar en ändamålsenlig tillsyn (punkt 2). Det gäller t.ex. med beaktande av på vilken nivå som holdingföretaget är placerat (punkt 2 a).

I 2 b § finns bestämmelser om tillsyn och ingripande.

2 b § Om ett företag inte uppfyller kraven i 2 a § får Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, förelägga företaget om att vidta åtgärder.

Finansinspektionen får bara under exceptionella omständigheter besluta om ett föreläggande som rör organisationsstrukturen enligt 2 a § 2. Innan Finansinspektionen fattar ett beslut, ska inspektionen ge Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och berörda behöriga myndigheter tillfälle att yttra sig.

Om företaget är ett blandat finansiellt holdingföretag, ska Finansinspektionen särskilt beakta effekterna på det finansiella konglomeratet som helhet och på dess anknutna reglerade företag.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om tillsyn och ingripande mot vissa typer av holdingföretag. Paragrafen genomför artikel 213b.2 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.71 i ändringsdirektivet, och artikel 258.2a i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.95 b i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.5.

I 2 a § finns bestämmelser om krav för vissa typer av holdingföretag i grupper som omfattas av fullständig grupptillsyn. Det gäller krav om en grupps interna arrangemang och ansvarsfördelning och organisationsstruktur. Finansinspektionen får, enligt första stycket, ingripa mot ett sådant holdingföretag som inte uppfyller de kraven, t.ex. om gruppens

interna arrangemang och ansvarsfördelning inte är tillräckliga för att uppfylla kraven och ändamålsenliga när det gäller att förebygga eller hantera intressekonflikter inom gruppen (se 2 a § 1 b). Ett ingripande ska ske genom ett föreläggande om att vidta åtgärder. Finansinspektionen får bara ingripa om inspektionen är grupptillsynsmyndighet för gruppen. Bestämmelser om när Finansinspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet finns i 7–10 §§.

I andra stycket finns en begränsning för ett ingripande som rör en grupps organisationsstruktur, dvs. kraven i 2 a § 2. Finansinspektionen får bara under exceptionella omständigheter besluta om ett föreläggande som rör organisationsstrukturen för en grupp. Innan ett sådant ingripande ska inspektionen ge både Eiopa och berörda behöriga myndigheter tillfälle att yttra sig.

I tredje stycket finns en bestämmelse för ett ingripande mot ett blandat finansiellt holdingföretag, dvs. ett moderföretag som inte är ett reglerat företag och som tillsammans med sina dotterföretag, varav minst ett är ett reglerat företag med huvudkontor inom EES, och andra företag utgör ett finansiellt konglomerat (se 1 kap. 16 § denna lag och 1 kap. 3 § 4 lagen [2006:531] om särskild tillsyn över finansiella konglomerat). Vid ett ingripande mot ett sådant företag ska Finansinspektionen särskilt beakta effekterna på det finansiella konglomeratet som helhet och på dess anknutna reglerade företag. För vad som avses med finansiellt konglomerat och reglerat företag, se 1 kap. 12 §.

2 c § Finansinspektionen får, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, om grupptillsyn enligt 2 § andra stycket ska utövas över en grupp med företag som är knutna till varandra genom ett sådant förhållande som avses i artikel 22.7 i redovisningsdirektivet och deras anknutna företag eller med företag som enligt 1 b § har ansetts ha gemensam ledning och gruppens organisationsstruktur är sådan att den motverkar eller hindrar en ändamålsenlig tillsyn över gruppen eller hindrar att gruppen uppfyller kraven i detta kapitel, förelägga företagen att vidta åtgärder för att säkerställa eller återställa en ändamålsenlig grupptillsyn och att kraven i detta kapitel uppfylls.

Finansinspektionen får kräva att det etableras

1. ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES, 2. ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES, eller

3. ett företag inom EES som genom centraliserad samordning i praktiken utövar ett bestämmande inflytande över de beslut, inbegripet finansiella beslut, som fattas av de försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen.

Om ett företag etableras i enlighet med andra stycket ska det företaget ansvara för att kraven i detta kapitel uppfylls.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om ingripanden mot företag i vissa grupper. Paragrafen genomför artikel 213b.3 i Solvens IIdirektivet, i lydelsen enligt artikel 1.71 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.6.

En grupp kan bestå av företag som i praktiken är och uppträder som en grupp även om det saknas ett vanligt moder- och dotterföretagsförhållande mellan företagen, t.ex. genom att det saknas kapitalkopplingar (se 1 b § och författningskommentaren till den paragrafen för s.k. horisontella grupper). Finansinspektionen får, enligt första stycket, ingripa mot företag i sådana grupper. Det gäller bara för grupper som omfattas av fullständig

grupptillsyn (se 2 § andra stycket) men där det inte finns ett vanligt moderdotterföretagsförhållande mellan i vart några av företagen i gruppen, t.ex. om inspektionen med stöd av 1 b § har ansett att företagen har gemensam ledning. Ett ingripande får ske om organisationsstrukturen är sådan att den motverkar eller hindrar en ändamålsenlig tillsyn över gruppen eller hindrar gruppen från att uppfylla kraven i detta kapitel, dvs. de krav som följer av att grupptillsyn ska utövas. Finansinspektionen får förelägga företagen om att vidta åtgärder för att säkerställa eller återställa en ändamålsenlig grupptillsyn och att kraven i detta kapitel uppfylls. Det gäller dock bara när inspektionen är grupptillsynsmyndighet för gruppen.

Enligt andra stycket får ett föreläggande gälla etablering av ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES, ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett företag inom EES som genom centraliserad samordning i praktiken utövar ett bestämmande inflytande över de beslut, inbegripet finansiella beslut, som fattas av de försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen.

Om ett företag har etablerats efter ett föreläggande från Finansinspektionen, ska det företaget enligt tredje stycket ansvara för att kraven enligt kapitlet uppfylls.

Proportionalitetsåtgärder

En liten och icke-komplex grupp

3 b § Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, klassificera en grupp som omfattas av grupptillsyn enligt 2 § andra stycket som en liten och icke-komplex grupp, om gruppen uppfyller villkoren i 3 c och 3 d §§.

En grupp får bara klassificeras som en liten och icke-komplex grupp om gruppen under de två närmast föregående räkenskapsåren uppfyller villkoren. Om gruppen har omfattats av grupptillsyn enligt 2 § andra stycket i mindre än två år, ska bedömningen av om villkoren är uppfyllda baseras på det senaste räkenskapsåret.

Om gruppen bara använder metod 2 för att beräkna den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet behöver gruppen inte uppfylla villkoren i 3 c § första stycket 1 eller 3 d § första stycket 3.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om klassificering av en grupp som en liten och icke-komplex grupp. Paragrafen genomför artikel 213a.3 och delvis artikel 213a.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.71 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.6.

Enligt första stycket ska Finansinspektionen klassificera en grupp som en liten och icke-komplex grupp om gruppen uppfyller villkoren för en sådan klassificering i 3 c och 3 d §§. Det gäller dock bara de villkor som är relevanta för den enskilda gruppen, t.ex. om det i en grupp bara finns företag som bedriver liv- eller skadeförsäkringsrörelse. Det är bara grupper som omfattas av fullständig grupptillsyn, dvs. grupptillsyn enligt 2 § andra stycket, som får klassificeras som en liten och icke-komplex grupp. Finansinspektionen får bara klassificera en grupp som en liten och ickekomplex grupp om inspektionen är grupptillsynsmyndighet för gruppen. Bestämmelser om när Finansinspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet för en grupp finns i 7–10 §§.

I andra stycket finns bestämmelser om när en grupp ska ha uppfyllt villkoren för en klassificering som en liten och icke-komplex grupp, dvs. 468 villkoren i 3 c och 3 d §§. Som utgångspunkt ska en grupp ha villkoren

under de två senaste räkenskapsåren. Detta motsvarar det som gäller för en klassificering som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag (se

2 a kap. 1 §). Om gruppen har omfattats av fullständig grupptillsyn i mindre än två år, ska en bedömning av om gruppen uppfyller de relevanta villkoren i stället baseras på det senaste räkenskapsåret. Tredje stycket gäller bara för grupper som bara använder sammanläggnings- och avräkningsmetoden, dvs. metod 2, för beräkning av den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet. En sådan grupp behöver inte uppfylla villkoren om ränterisk (3 c § första stycket 1) eller om att kapitalkraven för vissa risker inte får överstiga

20 procent av de totala investeringarna (3 d § första stycket 3).

3 c § Om det i gruppen finns minst ett försäkringsföretag eller en EESförsäkringsgivare som inte är ett skadeförsäkringsföretag får en grupp

klassificeras som en liten och icke-komplex grupp, om

1. kapitalkravet för ränterisk, som ingår i kapitalkravet för marknadsrisk, beräknat med utgångspunkt i sammanställda data, inte överstiger 5 procent av gruppens totala försäkringstekniska avsättningar brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, med undantag för företag på vilka metod 2 används för att beräkna den gruppbaserade

kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet, och

2. gruppens totala försäkringstekniska avsättningar brutto från livförsäkringsrörelse, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, inte överstiger 1 000 000 000 euro.

Om det i gruppen finns minst ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare som inte är ett livförsäkringsföretag får en grupp klassificeras som en liten

och icke-komplex grupp, om

1. den genomsnittliga totalkostnadsprocenten för skadeförsäkringsrörelse netto, efter avdrag för återförsäkring de tre senaste räkenskapsåren är mindre än 100 procent,

2. gruppens årliga tecknade bruttopremieinkomster inte överstiger

100 000 000 euro, och

3. summan av de årliga tecknade bruttopremieinkomsterna i försäkringsklasserna 5–7, 11, 12, 14 och 15 i del A i bilaga I till Solvens II-direktivet inte överstiger 30 procent av gruppens totala årliga tecknade premieinkomster för skadeförsäkringsrörelse.

3 d § En grupp får bara klassificeras som en liten och icke-komplex grupp, om

1. de årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från försäkringar som har meddelats av EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen inte överstiger

a) 20 000 000 euro, eller

b) 10 procent av gruppens totala årliga tecknade bruttopremieinkomster,

2. de årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från verksamhet i andra länder inom EES än Sverige inte överstiger något av de värden som anges i 1.

3. summan av följande belopp inte är högre än 20 procent av de totala investeringarna, beräknade med utgångspunkt i sammanställda data:

a) kapitalkravet för marknadsrisk,

b) den del av kapitalkravet för motpartsrisk som motsvarar exponeringar mot värdepapperiseringar, derivat, fordringar på förmedlare och andra investerings-

tillgångar som inte täcks av undergruppen spreadrisk, och

c) de kapitalkrav som är tillämpliga på investeringar i immateriella tillgångar som inte täcks av kapitalkraven för marknadsrisk och motpartsrisk,

4. mottagen återförsäkring hos företag inom gruppen inte omfattar mer än 50procent av gruppens totala årliga tecknade bruttopremieinkomster, och

5. solvensen på gruppnivå är positiv.

Om en grupp använder metod 2 eller en kombination av metod 1 och 2 för att beräkna den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet, ska varje företag på vilket metod 2 används vara ett litet och icke-komplext försäkringsföretag.

Paragraferna, som är nya, innehåller bestämmelser om villkor för klassificering som en liten och icke-komplex grupp. Paragraferna genomför delvis artikel 213a.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.71 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.6.

I 3 c § anges villkor som rör den typ av verksamhet som bedrivs inom gruppen. I första stycket anges villkor för grupper med minst ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare som inte är ett skadeförsäkringsföretag, t.ex. en grupp med ett livförsäkringsföretag. På motsvarande sätt finns i andra stycket villkor för grupper med minst ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare som inte är ett livförsäkringsföretag, t.ex. en grupp med ett skadeförsäkringsföretag.

I 3 d § anges villkor med särskilda tröskelvärden. Detta rör premieinkomster i andra länder än Sverige (första stycket 1 och 2), vissa belopp i förhållande till de totala investeringarna (första stycket 3), mottagen återförsäkring (första stycket 4) och solvensen på gruppnivå (första stycket 5). Andra stycket gäller bara för grupper som använder sammanläggnings- och avräkningsmetoden eller en kombination av konsolideringsmetoden och sammanläggnings- och avräkningsmetoden för att beräkna den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet. I ett sådant fall ska varje företag på vilket sammanläggnings- och avräkningsmetoden används vara ett litet och ickekomplext försäkringsföretag för att en grupp ska få klassificeras som en liten och icke-komplex grupp.

Kommissionen har antagit delegerade akter som ytterligare specificerar villkoren i 3 c och 3 d §§ (artikel 213a.6 a i Solvens II-direktivet).

3 e § En grupp får inte klassificeras som en liten och icke-komplex grupp, om

1. gruppen är ett finansiellt konglomerat,

2. minst ett dotterföretag i gruppen är ett sådant företag som avses i artikel 228.1

i Solvens II-direktivet, eller

3. gruppen har fått tillstånd att använda en fullständig eller partiell intern modell för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om när en grupp inte får klassificeras som en liten och icke-komplex grupp. Paragrafen genomför artikel 213a.4 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.71 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.6.

På motsvarande sätt som för enskilda försäkringsföretag finns det fall då en grupp, även om den uppfyller villkoren för en klassificering, inte kan anses som en mindre grupp och mindre komplex än genomsnittet (se 2 a kap. 6 §, se även skäl 14 i ändringsdirektivet). En sådan grupp får inte klassificeras som en liten och icke-komplex grupp. I huvudsak rör det sig om fall då verksamheten i en grupp, oavsett omfattning, i sig är förenad med särskilda risker. Det gäller om det i gruppen finns företag som bedriver annan verksamhet på finansmarknadsområdet, t.ex. om det i gruppen finns ett kreditinstitut (punkt 1 eller 2). En grupp får inte heller 470 klassificeras som en liten och icke-komplex grupp om den har fått tillstånd

att använda en intern modell för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet (punkt 3).

3 f § Bestämmelserna i 2 a kap. 7–13 §§ om förfarandet för att klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag och om användning av och underrättelse om de proportionalitetsåtgärder som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag använder ska gälla i tillämpliga delar.

Bestämmelserna i 2 a kap. 7–11 §§ om förfarandet för att klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag ska tillämpas på nivån för det försäkringsföretag, försäkringsholdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag som är yttersta moderföretag i gruppen eller det moderföretag som utsetts enligt 12 b eller 12 d §.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om förfarandet för att klassificeras som en liten och icke-komplex grupp och en sådan grupps användning av proportionalitetsåtgärder. Paragrafen genomför artikel 213a.2 och delvis artikel 213a.5 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.71 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.6.

En klassificering som en liten och icke-komplex grupp innebär att gruppen får använda proportionalitetsåtgärder. Enligt första stycket ska bestämmelserna för ett enskilt försäkringsföretag för att klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag gälla i tillämpliga delar för en grupp som vill klassificeras om en liten och icke-komplex grupp. Detsamma gäller för bestämmelserna för enskilda försäkringsföretag om användning av och om underrättelse om de proportionalitetsåtgärder som gruppen använder. För bestämmelserna om förfarandet och användningen av proportionalitetsåtgärder, se 2 a kap. 7–13 §§ och författningskommentarerna till de paragraferna. Liksom för det som gäller för enskilda försäkringsföretag har kommissionen antagit delegerade akter för att ytterligare specificera den metod som ska användas för att klassificera en grupp som en liten och icke-komplex grupp (artikel 213a.6 b i Solvens IIdirektivet).

I andra stycket anges hur bestämmelserna om förfarandet för en klassificering av ett enskilt försäkringsföretag som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag ska användas vid en klassificering av en grupp som en liten och icke-komplex grupp. Bestämmelserna för ett enskilt företag ska tillämpas på nivån för det försäkringsföretag, försäkringsholdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag som är yttersta moderföretag i gruppen eller det moderföretag som särskilt utsetts. På så sätt framgår t.ex. vilket företag i en grupp som ska anmäla att gruppen har för avsikt att klassificeras om en liten och icke-komplex grupp och vilka proportionalitetsåtgärder som gruppen avser att använda eller underrätta Finansinspektionen om att gruppen inte längre uppfyller villkoren för en klassificering. Detta varierar utifrån hur gruppen ser ut i det enskilda fallet och vilka företag som ingår i den. Om en grupp består av ett försäkringsföretag som är moderföretag till ett annat försäkringsföretag ska det förstnämnda försäkringsföretaget, dvs. moderföretaget, göra en anmälan till Finansinspektionen om att gruppen har för avsikt att klassificeras om en liten och icke-komplex grupp.

En grupp som inte har klassificerats som en liten och icke-komplex grupp

3 g § En grupp som inte har klassificerats som en liten och icke-komplex grupp får, efter tillstånd av Finansinspektionen om inspektionen är grupptillsynsmyndighet, använda de proportionalitetsåtgärder som anges i 2 a kap. 14 §.

Bestämmelserna i 2 a kap. 15–18 §§ om förfarandet och användning av proportionalitetsåtgärder för ett företag som inte är ett litet och icke-komplext försäkringsföretag ska gälla i tillämpliga delar.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om proportionalitetsåtgärder för en grupp som inte har klassificerats som en liten och icke-komplex grupp. Paragrafen genomför delvis artikel 213a.5 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.71 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.7.

På motsvarande sätt som för enskilda försäkringsföretag, får även en grupp som inte har klassificerats som en liten och icke-komplex grupp använda proportionalitetsåtgärder (se 2 a kap. 14 § och författningskommentaren till den paragrafen). Enligt första stycket får en grupp efter tillstånd av Finansinspektionen använda proportionalitetsåtgärder. Inspektionen ska dock bara pröva en sådan ansökan om inspektionen är grupptillsynsmyndighet för gruppen. Bestämmelser om när Finansinspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet för en grupp finns i 7–10 §§. De proportionalitetsåtgärder som kan bli aktuella är desamma som för ett enskilt försäkringsföretag (se 2 a kap. 14 § och författningskommentaren till den paragrafen).

Enligt andra stycket ska bestämmelserna om förfarandet och användning av proportionalitetsåtgärder för ett enskilt försäkringsföretag i tillämpliga delar gälla för en grupp. Därutöver har kommissionen antagit delegerade akter om villkoren för att bevilja eller återkalla ett tillstånd att använda proportionalitetsåtgärder (artikel 213a.6 c i Solvens II-direktivet).

4 § Om ett sådant försäkringsföretag med ägarintresse, försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som avses i 2 § andra stycket är dotterföretag till ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES, ska bestämmelserna om grupptillsyn i 5, 7–40, 42–64 a och 74–103 §§ tillämpas bara på nivån för det yttersta moderföretaget.

Paragrafen innehåller bestämmelser om nivån för grupptillsyn.

Paragrafen justeras med anledning av att det i 1 kap. 16 a § införs en definition av uttrycket företag med ägarintresse och följdändringarna i 2 § (se författningskommentaren till den paragrafen). Ingen ändring i sak avses. Paragrafen justeras även med anledning av nya 64 och 64 a §§.

6 § För en grupp som omfattas av grupptillsyn enligt 2 § andra stycket ska det finnas en grupptillsynsmyndighet med ansvar för den tillsynen. Om det finns flera berörda myndigheter, ska grupptillsynsmyndigheten utses bland dem.

Paragrafen innehåller bestämmelser om grupptillsynsmyndigheten och dess ansvar.

I paragrafen görs en följdändring med anledning av ändringen i 2 §.

Samverkan med behöriga myndigheter inom ett tillsynskollegium

10 c § Finansinspektionen ska ge behöriga myndigheter inom ett tillsynskollegium tillfälle att yttra sig innan inspektionen fattar beslut i fråga om

1. en förändring i aktieägarstruktur, organisationsstruktur eller ledningsstruktur för ett försäkringsföretag i den aktuella gruppen, om förändringen kräver inspektionens tillstånd,

2. en förlängning av tidsfristerna för upprättande och överlämnande av en återhämtningsplan enligt 18 kap. 4 § första stycket 1 eller för att vidta åtgärder enligt en åtgärdsplan enligt 18 kap. 4 § första stycket 2 eller 5 §, eller

3. betydande sanktioner eller exceptionella åtgärder som ska vidtas.

Om Finansinspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen ge grupptillsynsmyndigheten tillfälle att yttra sig innan inspektionen fattar sådana beslut som avses i första stycket 2 och 3.

Finansinspektionen ska också ge en behörig myndighet tillfälle att yttra sig innan inspektionen fattar ett beslut som bygger på information från den behöriga myndigheten.

Första stycket gäller bara om ett beslut är av betydelse för de behöriga myndigheterna. Finansinspektionen behöver inte ge andra myndigheter tillfälle att yttra sig om ett beslut är brådskande eller om det kan äventyra beslutets effekt. Om Finansinspektionen har fattat ett beslut utan att ge berörda behöriga myndigheter tillfälle att yttra sig före ett beslut, ska inspektionen underrätta myndigheterna snarast möjligt.

Paragrafen innehåller bestämmelser om Finansinspektionens samarbete med behöriga myndigheter inom ett tillsynskollegium. I första–fjärde styckena förtydligas att med samråd avses att Finansinspektionen ska ge andra myndigheter i ett tillsynskollegium tillfälle att yttra sig innan inspektionen fattar ett beslut. I styckena görs även redaktionella och språkliga ändringar. I första stycket 2 görs rättelser av hänvisningarna till 18 kap. 4 §.

11 § När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet får inspektionen i ett enskilt fall besluta att, helt eller delvis, inte beakta ett företag som ingår i en grupp vid grupptillsynen om

1. företaget är beläget i ett land utanför EES och det finns rättsliga hinder mot överföring av nödvändig information,

2. företaget är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptillsynen, eller

3. det skulle vara olämpligt eller vilseledande med hänsyn till syftet med grupptillsynen att låta företaget omfattas av den.

Finansinspektionen ska vid en bedömning enligt första stycket 2 pröva om

1. företaget är litet sett till totala tillgångar och försäkringstekniska avsättningar i förhållande till andra företag i gruppen och gruppen som helhet,

2. ett beslut om att inte beakta företaget inte har någon väsentlig inverkan på

solvensen på gruppnivå, och

3. de kvalitativa och kvantitativa riskerna, inbegripet risker som härrör från transaktioner inom gruppen, som företaget utgör eller kan utgöra för hela gruppen är oväsentliga.

Om mer än ett företag är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptillsynen, får Finansinspektionen undanta företagen enligt första stycket 2 bara om de tillsammans är av ringa betydelse.

Innan Finansinspektionen fattar ett sådant beslut som avses i första stycket 2 eller 3, ska inspektionen ge berörda behöriga myndigheter tillfälle att yttra sig.

Paragrafen innehåller bestämmelser om beslut att helt eller delvis inte beakta ett företag i en grupp vid grupptillsynen. Ändringen genomför artikel 214.2 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.72 b i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.7.

Finansinspektionen får i vissa fall besluta om att helt eller delvis inte beakta ett företag vid grupptillsynen. Det gäller bl.a. om företaget är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptillsynen (se första stycket 2). I 11 a § finns bestämmelser för de fall ett beslut leder till att grupptillsyn inte alls ska utövas över gruppen. I 11 b § finns bestämmelser för de fall ett beslut avser ett moderföretag med det yttersta ägarintresset i en grupp. Genom andra stycket, som är nytt, införs krav för Finansinspektionens bedömning av om ett företag är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptillsynen, dvs. vad inspektionen ska ta hänsyn till vid ett beslut om att inte beakta ett företag vid grupptillsynen. Vid en bedömning av om ett företag är av ringa betydelse ska Finansinspektionen säkerställa att företaget är litet sett till totala tillgångar och försäkringstekniska avsättningar i förhållande till andra företag i gruppen och gruppen som helhet (andra stycket 1) och att ett beslut inte har någon väsentlig inverkan på solvensen på gruppnivå (andra stycket 2). Inspektionen ska också säkerställa att de kvalitativa och kvantitativa riskerna, inbegripet risker som härrör från transaktioner inom gruppen, som företaget utgör eller kan utgöra för hela gruppen är oväsentliga (andra stycket 3).

I tredje stycket, nuvarande andra stycket, görs redaktionella ändringar. Ingen ändring avses i sak.

I fjärde stycket förtydligas att Finansinspektionen innan inspektionen fattar vissa beslut ska ge berörda behöriga myndigheter tillfälle att yttra sig. Ingen ändring avses i sak.

11 a § Finansinspektionen får bara under exceptionella omständigheter besluta att inte beakta ett eller flera företag om det leder till att gruppen inte ska omfattas av grupptillsyn enligt 2 § andra eller tredje stycket.

Innan Finansinspektionen fattar ett sådant beslut, ska inspektionen ge Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och berörda behöriga myndigheter tillfälle att yttra sig. Finansinspektionen ska informera Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och berörda behöriga myndigheter om ett beslut och om skälen för det.

Finansinspektionen ska minst årligen bedöma om det fortfarande finns skäl för ett sådant beslut som avses i första stycket. Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och berörda behöriga myndigheter om inspektionen ändrar ett beslut enligt första stycket.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om ett beslut att inte beakta ett företag vid grupptillsynen som leder till att grupptillsyn inte ska utövas över gruppen. Paragrafen genomför delvis artikel 214.3 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.72 c i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.7.

Finansinspektionen får i vissa fall besluta om att inte beakta ett företag som ingår i en grupp vid grupptillsynen. Det gäller t.ex. om företaget är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptillsynen (se 11 § första stycket 2). Genom första stycket begränsas Finansinspektionens möjlighet att inte beakta ett företag vid grupptillsynen, dvs. att fatta ett beslut enligt 474 11 §. Finansinspektionen får bara under exceptionella omständigheter fatta

ett beslut om att inte beakta ett företag om beslutet leder till att gruppen inte alls ska omfattas av grupptillsyn. Eiopa har utfärdat riktlinjer som specificerar vad som avses med exceptionella omständigheter (se Eiopas riktlinjer om undantagande av företag från grupptillsyn, Eiopa-BoS- 25/525). Liksom gäller för andra beslut om att inte beakta ett företag får Finansinspektionen bara fatta ett beslut om inspektionen är grupptillsynsmyndighet för gruppen.

I andra stycket finns bestämmelser om Finansinspektionens samarbete med andra myndigheter. Om ett beslut att inte beakta ett företag leder till att grupptillsyn inte ska utövas över gruppen, ska Finansinspektionen ge Eiopa och berörda behöriga myndigheter tillfälle att yttra sig före ett beslut. Med berörda myndigheter avses utländska myndigheter som har behörighet att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare eller över ett försäkringsföretag (se 1 kap. 12 §). Efter att ha fattat ett beslut ska inspektionen informera dessa myndigheter både om beslutet och om skälen för det.

I tredje stycket finns bestämmelser om utvärdering av ett beslut som lett till att grupptillsyn inte ska utövas över en grupp. Finansinspektionen ska minst årligen bedöma om det fortfarande finns skäl för att inte beakta ett eller flera företag om det lett till att gruppen inte omfattas av grupptillsyn. Om det inte längre finns skäl för ett sådan beslut ska Finansinspektionen underrätta Eiopa och berörda behöriga myndigheter om att inspektionen ändrat ett beslut och i och med det kommer att börja utöva grupptillsyn över gruppen.

11 b § Om ett beslut enligt 11 § första stycket 2 avser det yttersta moderföretaget i en grupp, ska Finansinspektionen bedöma hur gruppens solvenssituation påverkas av att grupptillsyn utövas på nivån för ett mellanliggande företag med ägarintresse. Ett sådant moderföretag får inte undantas om det skulle leda till en väsentlig förbättring av gruppens solvenssituation.

Innan Finansinspektionen fattar ett beslut enligt första stycket, ska inspektionen ge Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och berörda behöriga myndigheter tillfälle att yttra sig.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om ett beslut om att inte beakta vissa moderföretag vid grupptillsyn. Paragrafen genomför artikel delvis 214.3 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.72 c i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.7.

I 4 § finns bestämmelser om nivån för grupptillsyn. Som utgångspunkt ska grupptillsyn utövas bara på nivån för det yttersta moderföretaget inom en grupp, dvs. på det företag som finns i toppen av en grupp. I 11 § finns bestämmelser om att Finansinspektionen får besluta om att inte beakta ett företag i en grupp vid grupptillsynen om företaget är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptillsynen (se 11 § första stycket 2). Om ett sådant beslut avser det yttersta moderföretaget i en grupp, ska Finansinspektionen, enligt första stycket, bedöma hur gruppens solvenssituation påverkas av att grupptillsyn utövas på nivån för ett mellanliggande företag med ägarintresse. Finansinspektionen får inte besluta att inte beakta ett sådant moderföretag om det skulle leda till en väsentlig förbättring av gruppens solvenssituation.

I andra stycket finns bestämmelser om att Finansinspektionen ska samarbeta med andra myndigheter. Inspektionen ska ge Eiopa och berörda

behöriga myndigheter tillfälle att yttra sig innan inspektionen fattar ett beslut om att inte beakta det yttersta moderföretaget i en grupp. Med berörda myndigheter avses utländska myndigheter som har behörighet att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare eller över ett försäkringsföretag (se 1 kap. 12 §).

Sammansatta grupper

12 a § Om en grupp som omfattas av grupptillsyn enligt 2 § andra eller tredje stycket har identifieras som en grupp efter ett beslut enligt 1 a eller 1 b § och om ett moderföretag eller dotterföretag i den gruppen också är yttersta moderföretag i en annan grupp, ska den andra gruppen anses ingå i den gruppen.

Paragrafen, som är ny, gäller sammansatta grupper. Paragrafen genomför artikel 214.4 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.72 c i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.8.

I 1 a och 1 b §§ finns bestämmelser om att Finansinspektionen i vissa fall får fatta beslut som leder till att grupptillsyn ska utövas. Företag som ingår i en sådan grupp kan också ingå i en annan grupp, dvs. en grupp enligt 1 §. Om ett företag i den förstnämnda gruppen, dvs. den som uppkommit genom Finansinspektionen beslut, är yttersta moderföretag i den andra gruppen, dvs. en grupp enligt 1 §, ska den gruppen ingå i den förstnämnda. Det kommer således att bildas en större och sammansatt grupp som består av både företag som omfattas av Finansinspektionens beslut enligt 1 a eller 1 b § och andra företag som ingår i en grupp med ett sådant företag.

12 b § Två eller flera företag som efter ett beslut enligt 1 b § ska utgöra en grupp och omfattas av grupptillsyn enligt 2 § andra eller tredje stycket ska utse ett av företagen som har en gemensam ledning till moderföretag.

Paragrafen, som är ny, innehåller en skyldighet att utse ett moderföretag. Paragrafen genomför delvis artikel 214.5 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.72 c i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.3.

Finansinspektionen får i vissa fall besluta att två eller flera företag ska utgöra en grupp (se 1 b § och författningskommentaren till den paragrafen). I en sådan s.k. horisontell grupp saknas ett naturligt moder- och dotterföretagsförhållande. Om en sådan grupp ska omfattas av fullständig eller särskilda fall av grupptillsyn (se 2 § andra eller tredje stycket) ska företagen utse ett av företagen som har en gemensam ledning till moderföretag.

12 c § Om ett företag har utsetts till moderföretag enligt 12 b § och det leder till väsentliga hinder för Finansinspektionens möjlighet att utöva grupptillsyn eller om det skulle leda till att gruppen inte kan uppfylla kraven i detta kapitel, får Finansinspektionen förelägga företagen om att utse ett annat moderföretag.

Paragrafen, som är ny, innehåller en möjlighet för Finansinspektionen att besluta om föreläggande att utse ett annat företag som moderföretag. Paragrafen genomför delvis artikel 214.6 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.72 c i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.3.

Enligt 12 b § ska företagen i en grupp där företag har ansetts ha gemensam ledning utse ett av företagen till moderföretag. Enligt paragrafen får Finansinspektionen i vissa fall kräva att ett annat företag utses till moderföretag. Det gäller om utseendet leder till väsentliga hinder för Finansinspektionens möjlighet att utöva grupptillsyn, t.ex. om företaget som utsetts till moderföretag inte har sitt huvudkontor i Sverige. Finansinspektionen får också kräva att ett annat företag utses till moderföretag om utseendet skulle leda till att gruppen inte kan uppfylla kraven i detta kapitel.

För det fall företagen inte utser något moderföretag, se 12 d §.

12d § Om två eller flera företag i en sådan grupp som avses i 1 b § som omfattas av grupptillsyn enligt 2 § andra eller tredje stycket inte utser ett moderföretag, ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, utse ett av företagen till moderföretag.

Paragrafen, som är ny, innehåller en skyldighet för Finansinspektionen att utse ett moderföretag om företagen i gruppen inte har gjort det. Paragrafen genomför delvis artikel 214.6 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.72 c i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.3.

Enligt 12 b § ska två eller flera företag som ansetts ha gemensam ledning utse ett av företagen till moderföretag. Om företaget trots det inte gör det, ska Finansinspektionen utse ett av företagen till moderföretag. Det gäller dock bara om gruppen omfattas av fullständig eller särskilda fall av grupptillsyn (se 2 § andra eller tredje stycket) och när Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet för gruppen.

12 e § När ett företag har utsetts till moderföretag enligt 12 b § eller Finansinspektionen utser ett moderföretag enligt 12 d § ska inspektionen beakta

1. storleken på de försäkringstekniska avsättningarna i respektive företag, 2. årliga tecknade bruttopremieinkomster för respektive företag, och

3. antalet anknutna försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare till respektive företag.

Finansinspektionen ska minst årligen bedöma om det företag som har utsetts till moderföretag fortfarande är lämpligt som moderföretag. Om företaget inte längre är lämpligt, ska inspektionen utse ett annat företag till moderföretag.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om vad Finansinspektionen ska beakta vid ett utseende av moderföretag och om utvärdering av om ett företag fortsatt är lämpligt som moderföretag. Paragrafen genomför delvis artikel 214.6 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.72 c i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.3.

I vissa fall ska ett företag i en grupp utses till moderföretag (se 12 b–12 d §§ och författningskommentarerna till de paragraferna). I paragrafen anges vad Finansinspektionen ska beakta vid ett sådant utseende. Det gäller bl.a. omfattningen av respektive företags verksamhet (se punkterna 1 och 2).

Enligt andra stycket ska Finansinspektionen regelbundet bedöma om företaget som utsetts till moderföretag fortfarande är lämpligt som moderföretag. Inspektionen ska göra detta minst årligen. Om ett företag inte längre är lämpligt som moderföretag, t.ex. om det framkommit att det finns väsentliga hinder för att utöva grupptillsynen (se 12 c §), ska Finans-

inspektionen utse ett annat företag till moderföretag. Vid ett sådant beslut ska Finansinspektionen beakta de omständigheter som anges i 12 e §.

12 f § Finansinspektionen ska ge berörda behöriga myndigheter tillfälle att yttra

sig innan inspektionen fattar 1. ett beslut om föreläggande enligt 12 c §, eller

2. ett beslut enligt 12 d §.

Finansinspektionen ska underrätta berörda behöriga myndigheter om skälen för beslutet.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om Finansinspektionens samarbete med andra myndigheter. Paragrafen genomför delvis artikel 214.6 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.72 c i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.3.

Finansinspektionen ska enligt första stycket ge berörda behöriga myndigheter tillfälle att yttra sig innan ett beslut som rör utseende av moderföretag. Det gäller innan ett föreläggande om att två eller flera företag ska utse ett annat företag till moderföretag än det som företagen har utsett (12 c §) eller ett beslut om att utse ett moderföretag när företagen inte har utsett något moderföretag (12 d §). Med behörig myndighet avses en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare eller över ett försäkringsföretag (1 kap. 12 §). Av andra stycket följer att Finansinspektionen ska underrätta behöriga myndigheter om skälen för ett beslut som rör utseende av moderföretag. En motsvarande skyldighet att informera berörda företag följer av 32 och 33 §§ förvaltningslagen (2017:900).

12 g § Företaget som utsetts till moderföretag enligt 12 b eller 12 d § ska ansvara för att kraven i detta kapitel uppfylls.

Företag som enligt 1 b § ska utgöra en grupp och som inte har utsetts till moderföretetag enligt 12 b eller 12 d § ska betraktas som dotterföretag.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om ansvar för att uppfylla kraven för grupptillsyn och vilka företag som ska betraktas som dotterföretag. Paragrafen genomför delvis artikel 214.5 och 214.6 i Solvens IIdirektivet, i lydelsen enligt artikel 1.72 c i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.3.

Enligt första stycket ska det företag som har utsetts till moderföretag i en grupp där två eller flera företag har ansett ha gemensam ledning, ansvara för att kraven om grupptillsyn uppfylls. I 1 b § finns bestämmelser om när företag ska anses har gemensam ledning. Med kraven enligt detta kapitel avses t.ex. kraven om kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå (se 16 §) och om rapportering av väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp (se 38 §).

Enligt andra stycket ska företag som tillsammans med det utsedda moderföretaget ska utgöra en grupp, dvs. de företag som ansetts ha gemensam ledning med moderföretaget, anses som dotterföretag.

16 § Inom en grupp ska det sammantaget finnas en gruppbaserad kapitalbas som alltid är minst lika med

1. ett gruppbaserat solvenskapitalkrav beräknat enligt 17–22 d och 28 a–28 h §§, eller

2. det högre belopp som Finansinspektionen har beslutat med stöd av 29 §.

Vid gruppsolvensberäkningen ska tillgångarna och skulderna värderas enligt 5 kap. 2 §.

För en sådan grupp som avses i 2 § andra stycket 1 ska försäkringsföretaget med ägarintresse säkerställa den gruppbaserade kapitalbasen enligt första stycket. För en sådan grupp som avses i 2 § andra stycket 2 ska i stället försäkringsföretaget vars moderföretag är ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES säkerställa den gruppbaserade kapitalbasen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå. Första stycket justeras med anledning av att det i lagen införs en definition av företag med ägarintresse (se 1 kap. 16 a §). För vilket företag som ska uppfylla kraven om kapitalbas, se tredje stycket. Stycket justeras även med anledning av att det införs nya bestämmelser om beräkning av ett sammanställt kapitalkrav på gruppnivå, se 20 a, 22 a–22 d och 28 a–28 h §§ (första stycket 1). I tredje stycket, som är nytt, anges vilket företag i en grupp som ska säkerställa att den gruppbaserade kapitalbasen alltid uppgår till ett visst belopp (se första stycket). Liksom det som har gällt hittills är det alltid ett försäkringsföretag som ska uppfylla kraven (se nuvarande första stycket). Paragrafen ändras även språkligt och redaktionellt.

17 § För företag som ingår i en grupp med ett försäkringsföretag med ägarintresse enligt 2 § andra stycket 1 ska den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet beräknas enligt konsolideringsmetoden (metod 1).

Finansinspektionen får, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, besluta att den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet i stället ska beräknas enligt sammanläggnings- och avräkningsmetoden (metod 2). Finansinspektionen får, utan att det påverkar behandlingen av sådana företag som avses i artikel 228.1 i Solvens II-direktivet, besluta att metod 2 ska tillämpas bara

på

1. försäkringsföretag, 2. EES-försäkringsgivare, 3. försäkringsgivare från tredjeland, 4. försäkringsholdingföretag,

5.blandade finansiella holdingföretag, eller

6. holdingföretag till försäkringsgivare från tredjeland.

Om det inte är lämpligt att bara använda metod 1, får Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, besluta att en kombination av metod 1 och 2 ska användas för att beräkna den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet.

Innan Finansinspektionen fattar ett sådant beslut som avses i andra eller tredje stycket, ska inspektionen ge berörda behöriga myndigheter och den grupp som beslutet rör tillfälle att yttra sig.

Paragrafen innehåller bestämmelser om metoder för att beräkna kapitalbas och solvenskapitalkrav på gruppnivå. Ändringarna genomför artikel 220.2 och 220.3 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.73 b och c i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.3. Första stycket justeras med anledning av att det i lagen införs en definition av företag med ägarintresse (se 1 kap. 16 a §).

Genom tillägget i andra stycket får Finansinspektionen möjlighet att besluta att tillämpa metod 2 bara på vissa företag i gruppen, t.ex. ett försäkringsföretag. Ett sådant beslut påverkar dock inte behandlingen av anknutna företag inom andra finansiella sektorer, t.ex. ett anknutet kreditinstitut. Ett försäkringsföretag med ägarintresse ska därmed vid beräkningen av solvensen på gruppnivå, oavsett vilken metod som används, ta hänsyn till t.ex. ett anknutet kreditinstituts bidrag till gruppens medräkningsbara kapitalbas och till solvenskapitalkravet på gruppnivå (artikel 228.1 i Solvens II-direktivet). Liksom det som har gällt hittills är metod 1 huvudmetod för beräkningen av kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå medan metod 2 kräver särskilt tillstånd. För en kombination av metod 1 och 2, se tredje stycket.

I tredje stycket, som är nytt, tydliggörs möjligheten att, i stället för att använda metod 1, använda en kombination av metod 1 och 2 för att beräkna kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå (jfr nuvarande andra stycket). Om det inte är lämpligt att bara använda metod 1, får Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, besluta om att en kombination av metod 1 och 2 ska användas.

I fjärde stycket, nuvarande tredje stycket, flyttas nuvarande andra meningen i sak oförändrad till nya 20 a §. Det förtydligas även att Finansinspektionen ska ge berörda behöriga myndigheter och den grupp som beslutet rör tillfälle att yttra sig innan inspektionen fattar ett beslut om att använda metod 2 eller en kombination av metod 1 och 2.

I 20 a–28 f §§ finns bestämmelser om de olika metoderna.

18 § Vid beräkningen av den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet ska ett anknutet företag beaktas proportionellt efter det innehav som ett företag med ägarintresse har i det anknutna företaget. Om det finns särskilda skäl, får innehav och ägarintressen beaktas till en annan andel.

Paragrafen innehåller bestämmelser om proportionellt beaktande av innehav.

Paragrafen justeras med anledning av att det i lagen införs en definition av företag med ägarintresse (se 1 kap. 16 a §). Paragrafen ändras även språkligt.

19 § När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen besluta vilken proportionell andel enligt 18 § som ska beaktas i följande fall:

1. då det inte finns kapitalbindningar mellan vissa av företagen i en grupp,

2. då Finansinspektionen eller en behörig myndighet har bedömt att ett direkt eller indirekt innehav av röster eller kapital i ett företag ska räknas som ägarintresse på grund av att ett betydande inflytande utövas över det företaget,

3. då Finansinspektionen eller en behörig myndighet har bedömt att ett företag är ett moderföretag på grund av att det utövar ett bestämmande inflytande över ett annat företag, eller

4. då Finansinspektionen eller en behörig myndighet har bedömt att två eller flera försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare ska utgöra en grupp på grund av att företagen anses stå under gemensam ledning.

Innan Finansinspektionen fattar ett beslut enligt första stycket, ska inspektionen ge med berörda behöriga myndigheter och gruppen tillfälle att yttra sig.

Paragrafen innehåller bestämmelser om beslut om vilken proportionell andel som ska beaktas i vissa fall. Ändringarna genomför artikel 221.2d i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.74 b i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.1.

I första stycket finns bestämmelser om att Finansinspektionen särskilt ska besluta om vilken proportionell andel som ska beaktas vid beräkningen av den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet. Det gäller bara när Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet.

Första stycket 2 justeras med anledning av att Finansinspektionen får besluta att ett direkt eller indirekt innehav av röster eller kapital i ett företag ska räknas som ett ägarintresse (se 1 a § tredje stycket). På motsvarande sätt justeras första stycket 3 för de fall Finansinspektionen har beslutat att ett företag som i praktiken utövar ett bestämmande inflytande över ett annat företag, ska anses som ett moderföretag (se 1 a § första stycket).

Finansinspektionen ska enligt första stycket 4, som är ny, besluta vilken proportionell andel som ska beaktas om inspektionen eller en behörig myndighet har bedömt att två eller flera försäkringsföretag eller EESförsäkringsgivare ska utgöra en grupp på grund av att företagen anses stå under gemensam ledning (se 1 b § och artikel 212.3 i Solvens II-direktivet, se även författningskommentaren till 1 b §).

I andra stycket förtydligas skyldigheten för Finansinspektionen att samarbeta med andra myndigheter. Finansinspektionen ska ge berörda behöriga myndigheter tillfälle att yttra sig innan inspektionen fattar ett beslut om vilken proportionell andel som ska beaktas i de fall som anges i första stycket. Före ett sådant beslut ska inspektionen också ge den berörda gruppen tillfälle att yttra sig.

20§ Vid beräkningen av den gruppbaserade kapitalbasen ska avdrag göras så att inte dubbelräkning sker av poster som ingår i kapitalbasen i flera företag i gruppen. Om Finansinspektionen eller en behörig myndighet i ett annat land inom EES har bedömt att kapitalbasposter i ett anknutet företag inte kan göras tillgängliga för övriga företag i gruppen, ska avdrag göras för sådana poster.

Vid beräkningen ska avdrag också göras för värden som skapats internt inom gruppen och som härrör från ömsesidig finansiering.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vissa avdrag vid beräkning av den gruppbaserade kapitalbasen. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.1.

I första stycket finns bestämmelser om eliminering av avdrag för dubbelräkning av poster i kapitalbasen (artikel 222 i Solvens II-direktivet). I stycket förtydligas hanteringen av medel i anknutna företag vid beräkningen av den gruppbaserade kapitalbasen. Vid beräkningen ska det göras avdrag för poster i anknutna företag som Finansinspektionen eller en behörig myndighet i ett annat land inom EES har bedömt inte kan göras tillgängliga för övriga företag i gruppen (se artikel 222.3). Nuvarande andra meningen om avdrag för värden som skapats internt inom gruppen och som härrör från ömsesidig finansiering flyttas till andra stycket.

Andra stycket, som är nytt, stämmer överens med nuvarande första stycket andra meningen.

I 104 § 1 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer om att meddela föreskrifter om beräkningen av den gruppbaserade kapitalbasen.

Konsolideringsmetoden (metod 1)

20 a § Solvensen på gruppnivå ska enligt metod 1 beräknas med utgångspunkt i den sammanställda redovisningen.

För ett försäkringsföretag med ägarintresse ska solvensen på gruppnivå vara skillnaden mellan den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet, beräknade utifrån sammanställda data för gruppen med tillägg för bidrag från sådana anknutna företag som avses i artikel 228.1 i Solvens II-direktivet.

Bestämmelserna i 7 kap. 2–11 §§ om kapitalbas ska gälla vid beräkningen av den gruppbaserade kapitalbasen, beräknad utifrån sammanställda data för gruppen.

Paragrafen, som är ny, innehåller grundläggande bestämmelser om konsolideringsmetoden, dvs. metod 1. Paragrafen genomför delvis artikel 230.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.81 a i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.3.

För företag som ingår i en grupp med ett försäkringsföretag med ägarintresse ska den gruppbaserade kapitalbasen och det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå som huvudregel beräknas med konsolideringsmetoden (se 17 §). Enligt första stycket ska solvensen på gruppnivå för en sådan grupp beräknas med utgångspunkt i den sammanställda redovisningen.

Enligt andra stycket ska solvensen på gruppnivå för ett försäkringsföretag med ägarintresse vara skillnaden mellan den gruppbaserade kapitalbasen och det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå. Detta ska beräknas utifrån sammanställda data för gruppen. Tillägg ska göras för bidrag från sådana anknutna företag som avses i artikel 228.1 i Solvens II-direktivet, dvs. vissa anknutna företag inom andra finansiella sektorer, t.ex. ett kreditinstitut eller ett tjänstepensionsföretag.

Tredje stycket stämmer överens i sak med nuvarande 17 § tredje stycket andra meningen.

I 104 § 1 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer om att meddela föreskrifter om hur den gruppbaserade kapitalbasen och det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska beräknas.

21 § Om det gruppbaserade solvenskapitalkravet beräknat utifrån sammanställda data (det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå) ska beräknas enligt metod 1, får beräkningen ske antingen med användning av standardformeln eller med användning av en fullständig eller partiell intern modell.

Bestämmelserna i 8 kap. 1–3 och 5–11 §§ ska gälla vid beräkning av det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå enligt standardformeln. Bestämmelserna i 9 kap. 1–18 §§ ska gälla för en intern modell som används för att beräkna det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå. Om det finns ett tillsynskollegium, ska 9 kap. 2 a–2 c §§ inte gälla för en sådan ansökan som avses i 23 a §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om standardformeln och interna modeller på gruppnivå. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.3.

Paragrafen justeras med anledning av ändringar i Solvens II-direktivet. Genom ändringsdirektivet ändras innebörden av uttrycket sammanställda data och sådana anknutna företag som avses i artikel 228.1 i Solvens II-

direktivet, t.ex. ett kreditinstitut eller ett tjänstepensionsföretag, ska i och med det inte inkluderas (se ändringarna i artiklarna 230 och 233 i Solvens IIdirektivet). I och med ändringen ska det gruppbaserade solvenskapitalkravet beräknas utifrån sammanställda data, dvs. det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå.

Första stycket ändras även språkligt.

Minsta värde av det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå

om metod 1 används

22§ Det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska, om metod 1 används, uppgå till minst summan av

1. minimikapitalkravet enligt 8 kap. 13–21 §§ för försäkringsföretaget med ägarintresse,

2. den proportionella andelen av minimikapitalkravet för anknutna försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare, och

3. den proportionella andel av ett kapitalkrav i tredjeland som om det underskrids av en anknuten försäkringsgivare från tredjeland medför att försäkringsgivarens tillstånd att bedriva försäkringsrörelse skulle återkallas.

Det minsta värdet av det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska täckas genom medräkningsbara poster i primärkapitalbasen enligt 7 kap. 12 § beräknat utifrån sammanställda data.

Vid beräkningen ska innehav i sådana anknutna företag som avses i artikel 228.1 i Solvens II-direktivet inte beaktas.

Paragrafen innehåller bestämmelser om minsta värde av det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå om konsolideringsmetoden används. Ändringarna genomför delvis artikel 230.1 och 230.2 i Solvens IIdirektivet, i lydelsen enligt artikel 1.81 a och b i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.3.

Första stycket ändras med anledning av den nya innebörden av uttrycket sammanställda data (se författningskommentaren till 16 §). Vidare justeras första stycket 1 med anledning av att det i lagen införs en definition av företag med ägarintresse (se 1 kap. 16 a §).

Första stycket 3, som är ny, gäller, i enlighet med artikel 230.2 i Solvens II-direktivet, grupper med försäkringsgivare från tredjeland. Med försäkringsgivare från tredjeland avses en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II-direktivet om dess hemland hörde till EES (se 1 kap. 12 §). För en sådan grupp ska även den proportionella andel av ett kapitalkrav i tredjeland som, om det underskrids medför att försäkringsgivarens tillstånd att bedriva försäkringsrörelse återkallas, ingå i det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå.

Enligt andra stycket ska de medräkningsbara posterna i primärkapitalbasen ska beräknas utifrån sammanställda data. I 22 a § finns bestämmelser om hur dessa poster ska beräknas. Stycket ändras även med anledning av den nya innebörden av uttrycket sammanställda data.

Enligt tredje stycket, som är nytt, ska innehav i vissa anknutna företag inom andra finansiella sektorer, t.ex. kreditinstitut och tjänstepensionsföretag, inte ingå i beräkningen (se artikel 230.1 i Solvens II-direktivet).

22 a § Vid bestämmande av om poster får räknas med för att täcka det minsta värdet av det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska principerna i

artiklarna 221–229a i Solvens II-direktivet gälla i tillämpliga delar. Bestämmelserna i 8 kap. 16 § och 18 kap. 8 § ska gälla i tillämpliga delar.

Om de kapitalbasmedel som får räknas med för täckning av solvenskapitalkravet, beräknade med utgångspunkt i sammanställda data, överstiger solvenskapitalkravet på gruppnivå, beräknat med utgångspunkt i sammanställda data, och det minsta värdet av det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå inte uppfylls, ska 8 kap. 12 § och 18 kap. 5 och 6 §§ gälla i tillämpliga delar i stället för 8 kap. 16 § och 18 kap. 8 §. Solvenskapitalkrav ska då avse minsta värdet av det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser för beräkningen av minsta värdet av det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå. Paragrafen genomför delvis artikel 230.2 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.81 b ii i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.3.

Det minsta värdet av det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska täckas genom medräkningsbara poster i primärkapitalbasen (22 §). I första stycket anges hur dessa medräkningsbara poster ska bestämmas. I tillämpliga delar ska principerna i artiklarna 221–229a i Solvens IIdirektivet gälla. Det gäller t.ex. om proportionellt beaktande av andelar och eliminering av dubbelräkning och av kapital som skapats inom en grupp. Även bestämmelserna för enskilda försäkringsföretag om att ett försäkringsföretag ska underrätta Finansinspektionen om det inte uppfyller minimikapitalkravet (8 kap. 16 §) och att företaget i ett sådant fall ska upprätta och lämna in en finansiell saneringsplan (18 kap. 8 §) ska gälla i tillämpliga delar.

I andra stycket anges vad som ska gälla om de kapitalbasmedel som får räknas med för täckning av solvenskapitalkravet överstiger solvenskapitalkravet på gruppnivå samtidigt som det minsta värdet av det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå inte uppfylls. I sådana fall ska bestämmelserna om att ett försäkringsföretag ska underrätta Finansinspektionen om det inte uppfyller solvenskapitalkravet (8 kap. 12 §) och om förlängd tidsfrist vid exceptionella förhållanden (18 kap. 5 och 6 §§) gälla i tillämpliga delar i stället för bestämmelserna i 8 kap. 16 § och 18 kap. 8 § (jfr första stycket). Med solvenskapitalkrav enligt bestämmelserna i 8 och 18 kap. ska då i stället avses minsta värdet av det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå.

I paragrafen görs även språkliga ändringar.

Förenklade beräkningar

22 b § Om den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet beräknas med metod 1, får ett försäkringsföretag med ägarintresse efter tillstånd av Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, använda en förenklad beräkning för att beakta ägarintressen i anknutna företag som är oväsentliga.

Anknutna företag ska anses som oväsentliga om det bokförda värdet av vart och ett av företagen motsvarar mindre än 0,2 procent av gruppens tillgångar beräknade med utgångspunkt i sammanställda data och summan av de bokförda värdena för alla sådana företag motsvarar mindre än 0,5 procent av gruppens tillgångar beräknade med utgångspunkt i sammanställda data.

Innan Finansinspektionen fattar ett beslut enligt första stycket, ska inspektionen ger berörda behöriga myndigheter tillfälle att yttra sig.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om förenklade beräkningar. Paragrafen genomför artikel 229a.3 och delvis artikel 229a.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.80 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.4.

Enligt första stycket får ett försäkringsföretag med ägarintresse använda en förenklad metod för att beakta ägarintressen i anknutna företag och på så sätt ta med mycket små anknutna företag beräkningen av solvensen på gruppnivå (skäl 85 i ändringsdirektivet). För vad som avses med ett anknutet företag, se 1 kap. 16 b §. En förenklad beräkning får dock bara användas om den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet ska beräknas med konsolideringsmetoden, dvs. enligt metod 1 (se 20 a § och författningskommentaren till den paragrafen). Det krävs även att ägarintressena i anknutna företag som ska omfattas av den förenklade beräkningen är oväsentliga. För vad som ska anses som oväsentligt, se andra stycket. För att få använda en förenklad beräkning krävs särskilt tillstånd. Tillstånd beslutas av Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet för gruppen. Bestämmelser om när Finansinspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet finns i 7–10 §§. I 22 c § finns ytterligare krav för användning av en förenklad beräkning.

I andra stycket anges när ett anknutet företag ska anses som oväsentligt.

Enligt tredje stycket ska Finansinspektionen ge berörda behöriga myndigheter tillfälle att yttra sig innan inspektionen fattar ett beslut om att en grupp får använda förenklade beräkningar. Med berörda myndigheter avses utländska myndigheter som har behörighet att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare eller över ett försäkringsföretag (se 1 kap. 12 §).

22 c § En förenklad beräkning enligt 22 b § får bara användas om den är tillräckligt försiktig för att undvika en underskattning av risker som härrör från det anknutna företaget vid beräkningen av solvensen på gruppnivå.

Om en förenklad beräkning används för en anknuten försäkringsgivare från tredjeland och tillsynen i det landet varken är likvärdig eller tillfälligt likvärdig i den mening som avses i artikel 227 i Solvens II-direktivet, får den förenklade beräkningen inte leda till att företagets bidrag till det gruppbaserade solvenskapitalkravet är lägre än det kapitalkrav som fastställts för företaget i tredjelandet. En förenklad beräkning får bara användas på en anknuten försäkringsgivare från tredjeland, om försäkringsföretaget med ägarintresse har tillförlitlig information om kapitalkravet i tredjelandet.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om krav för användning av förenklade beräkningar. Paragrafen genomför artikel 229a.2 i Solvens IIdirektivet, i lydelsen enligt artikel 1.80 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.4.

Ett försäkringsföretag med ägarintresse får i vissa fall och efter tillstånd av grupptillsynsmyndigheten använda en förenklad beräkning för beaktande av ägarintressen i anknutna företag (se 22 b § och författningskommentaren till den paragrafen). I första stycket anges ytterligare krav för att få använda en förenklad beräkning. En förenklad beräkning får bara användas om den är tillräckligt försiktig för att undvika en underskattning av risker som härrör från anknutna företag vid beräkning av solvensen på

gruppnivå. I 22 d § finns krav på årlig utvärdering av användning av förenklad beräkning.

Andra stycket gäller om det anknutna företaget är en försäkringsgivare från tredjeland, dvs. en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II-direktivet om dess hemland hörde till EES (se 1 kap. 12 §). Om en sådant anknutet företag har sitt huvudkontor i ett tredjeland där tillsynen inte är likvärdig eller tillfälligt likvärdig, får den förenklade beräkningen inte leda till att företagets bidrag till det gruppbaserade solvenskapitalkravet är lägre än det kapitalkrav som fastställts för företaget i det berörda tredjelandet. Bestämmelser om likvärdig tillsyn och tillfälligt likvärdig tillsyn finns bl.a. i 69 och 70 §§. Vidare gäller ytterligare krav för ett försäkringsföretag med ägarintresse för att få använda en förenklad beräkning på en anknuten försäkringsgivare från tredjeland. Ett sådant försäkringsföretag måste ha tillförlitlig information om kapitalkravet i tredjelandet, dvs. det land utanför EES där försäkringsgivaren från tredjeland har sitt huvudkontor.

22 d § Ett försäkringsföretag med ägarintresse som har fått tillstånd att använda en förenklad beräkning enligt 22 b § ska årligen bedöma om det fortfarande finns skäl för det.

Paragrafen, som är ny, innehåller ett krav på regelbunden utvärdering av användning av förenklade beräkningar. Paragrafen genomför delvis artikel 229a.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.80 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.4.

Ett försäkringsföretag med ägarintresse som har fått tillstånd att använda en förenklad beräkning för beaktande av ägarintressen i anknutna företag ska regelbundet bedöma om det fortfarande finns skäl för en sådan beräkning. Det ska i första hand gälla om anknutna företag fortfarande är att anse som oväsentliga (se 22 b § andra stycket) och om den förenklade beräkningen är tillräckligt försiktig för att undvika en underskattning av risker som härrör från anknutna företag vid beräkning av solvensen på gruppnivå (22 c § första stycket). Om det inte längre finns skäl för att använda en förenklad beräkning, bör försäkringsföretaget, även utan ingripande från Finansinspektionen, inte längre använda beräkningen.

23 § En intern modell som används för att beräkna det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå får även användas för att beräkna solvenskapitalkravet för ett enskilt försäkringsföretag eller en enskild EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om användning av interna modeller inom en grupp.

Paragrafen ändras med anledning av den nya innebörden av uttrycket sammanställda data (se författningskommentaren till 16 §). Det görs även en språkliga ändringar.

23 a § En ansökan om tillstånd att använda en intern modell för att beräkna det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen får lämnas in till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. En sådan an- 486 sökan får göras

1. av ett försäkringsföretag med ägarintresse och dess anknutna företag, eller

2. gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag.

När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen också ta emot ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, om en sådan ansökan görs gemensamt av

1. försäkringsföretag med ägarintresse och de andra försäkringsföretag och

EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, eller

2. försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare vars moderföretag är ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES.

Paragrafen innehåller bestämmelser ansökningar om tillstånd att använda en intern modell. Paragrafen justeras med anledning av att det i lagen införs en definition av företag med ägarintresse (se 1 kap. 16 a §). I första stycket görs även en ändring med anledning av den nya innebörden av uttrycket sammanställda data (se författningskommentaren till 16 §). Det görs även språkliga och redaktionella ändringar i paragrafen.

Sammanläggnings- och avräkningsmetoden (metod 2)

28a § Om ett försäkringsföretag med ägarintresse ska beräkna den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet enligt metod 2

ska solvensen på gruppnivå utgöra skillnaden mellan 1. summan av

a) gruppens sammanräknade kapitalbas efter avdrag för det värde som anknutna företag som ingår med metod 2 och anknutna företag som avses i artikel 228.1 i Solvens II-direktivet representerar i redovisningen för försäkringsföretaget

med ägarintresse, och

b) bidrag till den gruppbaserade kapitalbasen från sådana anknutna företag

som avses i artikel 228.1 i Solvens II-direktivet, och 2. summan av a) gruppens sammanräknade solvenskapitalkrav, och

b) bidrag till det gruppbaserade solvenskapitalkravet från sådana anknutna företag som avses i artikel 228.1 i Solvens II-direktivet.

Paragrafen, som är ny, innehåller grundläggande bestämmelser om sammanläggnings- och avräkningsmetoden. Paragrafen genomför delvis artikel 233.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.83 a i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.3. Huvudregeln är att den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet ska beräknas enligt konsolideringsmetoden, dvs. metod 1 (se 20 a § och författningskommentaren till den paragrafen). Finansinspektionen får dock i ett enskilt fall besluta att beräkningen i stället ska göras enligt sammanläggnings- och avräkningsmetoden (se

17 §). Med sammanläggnings- och avräkningsmetoden ska solvensen på gruppnivå utgöra skillnaden mellan två olika belopp. Det första beloppet (punkt 1) ska bestå av summan av gruppens sammanräknade kapitalbas och bidrag till den gruppbaserade kapitalbasen från sådana anknutna företag som avses i artikel 228.1 i Solvens IIdirektivet, dvs. anknutna företag inom andra finansiella sektorer, t.ex. kreditinstitut eller tjänstepensionsföretag. När det gäller den aggregerade

kapitalbasen ska avdrag göras för värden som vissa anknutna företag representerar i redovisningen för försäkringsföretaget med ägarintresse. Det gäller värden för både anknutna företag som ingår med metod 2 och sådana anknutna företag som avses i artikel 228.1 i Solvens II-direktivet.

Det andra beloppet (punkt 2) ska bestå av summan av gruppens sammanräknade solvenskapitalkrav och bidrag till det gruppbaserade solvenskapitalkrav från sådana anknutna företag som avses i artikel 228.1 i Solvens II-direktivet.

I 104 § 1 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer om att meddela föreskrifter om hur den gruppbaserade kapitalbasen och det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska beräknas.

28 b § Om den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet beräknas med metod 2 ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, bedöma om det gruppbaserade solvenskapitalkravet på ett tillfredsställande sätt återspeglar gruppens riskprofil. Inspektionen ska särskilt uppmärksamma de eventuella specifika risker på gruppnivå som inte skulle täckas i tillräcklig utsträckning, eftersom de är svåra att kvantifiera.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om bedömning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet för en grupp om metod 2 används. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.3.

Finansinspektionen i vissa fall göra en särskild bedömning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet för en grupp. Det gäller bara när Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet och om den gruppbaserade kapitalbasen och det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska beräknas enligt sammanläggnings- och avräkningsmetoden (se 28 a § 2). Bestämmelser om när Finansinspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet för en grupp finns i 7–10 §§. Finansinspektionen ska bedöma om det gruppbaserade solvenskapitalkravet för en grupp på ett tillfredsställande sätt återspeglar gruppens riskprofil och då särskilt uppmärksamma de eventuella specifika risker på gruppnivå som inte skulle täckas i tillräcklig utsträckning eftersom de är svåra att kvantifiera.

Kombination av konsolideringsmetoden (metod 1) och sammanläggnings- och avräkningsmetoden (metod 2)

28 c § Om ett försäkringsföretag med ägarintresse ska beräkna den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet med en kombination av metod 1 och 2, ska solvensen på gruppnivå utgöras av skillnaden

mellan 1. summan av

a) de kapitalbasmedel, beräknade med utgångspunkt i sammanställda data, som får räknas med för täckning av det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå för företag på vilka metod 1 tillämpas,

b) den proportionella andel som tillkommer försäkringsföretaget med ägarintresse av de kapitalbasmedel som får räknas med för täckning av anknutna företags solvenskapitalkrav för varje anknutet företag på vilket metod 2 tillämpas,

och

c) bidrag till den gruppbaserade kapitalbasen från sådana anknutna företag

som avses i artikel 228.1 i Solvens II-direktivet, och 2. summan av

a) det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå, beräknat med utgångspunkt i sammanställda data, för företag på vilka metod 1 tillämpas,

b) den proportionella andelen av solvenskapitalkraven för varje anknutet

företag på vilket metod 2 tillämpas, och

c) bidraget till det gruppbaserade solvenskapitalkravet från sådana anknutna företag som avses i artikel 228.1 i Solvens II-direktivet.

Om ett försäkringsföretag och dess anknutna företag eller företag som är anknutna till ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag har lämnat in en ansökan om tillstånd att beräkna det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare i gruppen med en intern modell ska 23–28§§ gälla i tillämpliga delar.

Paragrafen, som är ny, innehåller grundläggande bestämmelser om användning av en kombination av metod 1 och metod 2. Paragrafen genomför artikel 233a.5 och delvis artikel 233a.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.84 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.3.

Den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet ska beräknas med konsolideringsmetoden (metod 1) eller, efter tillstånd av Finansinspektionen, med sammanläggnings- och avräkningsmetoden (metod2). Om det inte är lämpligt att bara använda metod 1, får ett försäkringsföretag med ägarintresse använda en kombination av metod 1 och 2. Liksom gäller för metod 2 krävs tillstånd av Finansinspektionen (se 17§). Med en kombination av metod 1 och 2 ska solvensen på gruppnivå bestå av skillnaden mellan två belopp.

Det första beloppet (första stycket 1) ska bestå av summan av kapitalbasmedel som får räknas med för täckning av det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå för företag på vilka metod 1 tillämpas, den proportionella andel som tillkommer försäkringsföretaget med ägarintresse av de kapitalbasmedel som får räknas med för täckning av anknutna företags solvenskapitalkrav för varje anknutet företag på vilket metod 2 tillämpas och bidrag till den gruppbaserade kapitalbasen från sådana anknutna företag som avses i artikel 228.1 i Solvens II-direktivet, dvs. anknutna företag inom andra finansiella sektorer, t.ex. kreditinstitut eller tjänstepensionsföretag.

Den andra beloppet (första stycket 2) ska bestå av det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå för företag på vilka metod1 tillämpas, den proportionella andelen av solvenskapitalkraven för varje anknutet företag på vilket metod 2 tillämpas och bidraget till det gruppbaserade solvenskapitalkravet från sådana anknutna företag som avses i artikel 228.1 i Solvens II-direktivet.

Tredje stycket gäller interna modeller inom en grupp (se 23 §). Om ett försäkringsföretag och dess anknutna företag eller företag som är anknutna till ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag har lämnat in en ansökan om tillstånd att beräkna det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare i gruppen med en intern modell, dvs. en sådan ansökan som avses i 23 a §, gäller bestämmelserna om interna modeller i tillämpliga delar.

I 104 § 1 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer om att meddela föreskrifter om hur den grupp-

baserade kapitalbasen och det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska beräknas.

Minsta värde av det sammanställda solvenskapitalkravet om en kombination av metod 1 och 2 används

28 d § Det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska, om en kombination av metod 1 och 2 används, uppgå till minst summan av

1. minimikapitalkravet enligt 8 kap. 13–21 §§ för ett försäkringsföretag med ägarintresse,

2. den proportionella andelen av minimikapitalkravet för anknutna försäkrings-

företag och EES-försäkringsgivare, och

3. den proportionella andel av ett kapitalkrav i tredjeland som om det underskrids av en anknuten försäkringsgivare från tredjeland medför att försäkringsgivarens tillstånd att bedriva försäkringsrörelse skulle återkallas.

Det minsta värdet av det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska täckas genom medräkningsbara poster i primärkapitalbasen enligt 7 kap. 12 § beräknat utifrån sammanställda data.

Vid beräkningen ska innehav i sådana anknutna företag som avses i artikel 228.1 i Solvens II-direktivet inte beaktas.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om minsta värde av det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå om en kombination av metod 1 och 2 används. Paragrafen genomför delvis artikel 233a.6 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.84 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.3.

Enligt första stycket ska det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå minst uppgå till summan av tre olika belopp. Det första beloppet utgörs av minimikapitalkravet för ett försäkringsföretag med ägarintresse (första stycket 1). Det andra beloppen utgörs av den proportionella andelen av minimikapitalkravet för anknutna försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare (första stycket 2). Även försäkringsgivare från tredjeland ska beaktas, dvs. en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II-direktivet om dess hemland hörde till EES (1 kap. 12 §). Det sista och tredje beloppet utgörs därmed av den proportionella andel av ett lokala kapitalkrav i tredjeland som om det underskrids av försäkringsgivaren i det landet medför att tillståndet att bedriva försäkringsrörelse återkallas (första stycket 3).

Enligt andra stycket ska det minsta värdet av det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå täckas genom medräkningsbara poster i primärkapitalbasen enligt vad som gäller för täckande av minimikapitalkravet hos ett enskilt försäkringsföretag (se 7 kap. 12 §). Detta ska beräknas utifrån sammanställda data.

Enligt tredje stycket ska innehav i vissa anknutna företag inom andra finansiella sektorer, t.ex. kreditinstitut och tjänstepensionsföretag, inte ingå i beräkningen (se artikel 230.1 i Solvens II-direktivet).

28 e § Vid bestämmande av om poster får räknas med för att täcka det minsta värdet av det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska principerna i artiklarna 221–229a i Solvens II-direktivet gälla i tillämpliga delar. Bestämmelserna i 8 kap. 16 § och 18 kap. 8 § ska gälla i tillämpliga delar.

Om de kapitalbasmedel som får räknas med för täckning av solvenskapitalkravet, beräknade med utgångspunkt i sammanställda data, överstiger solvens-

kapitalkravet på gruppnivå, beräknat med utgångspunkt i sammanställda data, och det minsta värdet av det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå inte uppfylls, ska 8 kap. 12 § och 18 kap. 5 och 6 §§ gälla i tillämpliga delar i stället för 8 kap. 16 § och 18 kap. 8 §. Solvenskapitalkrav ska då avse det minsta värdet av det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om tillgångar för täckning av det minsta värdet av det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå. Paragrafen genomför delvis artikel 233a.6 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.84 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.3.

Paragrafen gäller när den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet ska beräknas med en kombination av metod 1 och 2 (se 28 c §). Paragrafen stämmer överens med det som gäller om den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet i stället ska beräknas enligt metod 1 (se 22 a § och författningskommentaren till den paragrafen).

28 f § Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, bedöma om den proportionella andelen av solvenskapitalkraven för varje anknutet företag på vilket metod 2 tillämpas på ett tillfredsställande sätt återspeglar gruppens riskprofil. Finansinspektionen ska särskilt uppmärksamma eventuella specifika risker på gruppnivå som inte skulle täckas i tillräcklig utsträckning eftersom de är svåra att kvantifiera.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om bedömning av proportionella andelar. Paragrafen genomför artikel 233a.7 i Solvens IIdirektivet, i lydelsen enligt artikel 1.84 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.3.

Om den gruppbaserade kapitalbasen och det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå beräknas med en kombination av metod 1 och 2 gäller särskilda krav för den proportionella andelen av solvenskapitalkraven för varje anknutet företag på vilket metod 2 tillämpas (se 28 c § första stycket 2 b). När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet ska inspektionen i ett sådant fall bedöma om andelen för dessa anknutna företag på ett tillfredsställande sätt återspeglar gruppens riskprofil. Bestämmelser om när Finansinspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet för en grupp finns i 7–10 §§. Vid bedömningen ska Finansinspektionen särskilt uppmärksamma eventuella specifika risker på gruppnivå som inte skulle täckas i tillräcklig utsträckning eftersom de är svåra att kvantifiera.

Långsiktiga aktieinvesteringar

28g § Om solvensen på gruppnivå beräknas med metod 1 eller en kombination av metod 1 och 2, får ett försäkringsföretag med ägarintresse efter tillstånd av Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, använda ett särskilt kapitalkrav för långsiktiga aktieinvesteringar.

Bestämmelserna i 8 kap. 8 a–8 c §§ ska gälla i tillämpliga delar på gruppnivå.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om långsiktiga aktieinvesteringar. Paragrafen genomför artikel 233b i Solvens II-direktivet, i

lydelsen enligt artikel 1.84 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.5.

Enligt första stycket får ett försäkringsföretag med ägarintresse använda ett särskilt kapitalkrav för långfristiga aktieinvesteringar. Det kräver tillstånd av Finansinspektionen och att solvensen på gruppnivå beräknas med metod 1, dvs. konsolideringsmetoden, eller en kombination av den metoden och sammanläggnings- och avräkningsmetoden, dvs. metod 2.

Enligt andra stycket gäller bestämmelserna i 8 kap. 8 a och 8 b § om långsiktiga aktieinvesteringar för ett enskilt försäkringsföretag i tillämpliga delar även på gruppnivå.

Kommissionen har meddelat föreskrifter om kraven (artikel 105a.5 a och b i Solvens II-direktivet).

Åtgärder om en tillfällig justering eller ett tillfälligt avdrag ger en

felaktig bild av gruppens solvenssituation

28 h § Om en grupp i väsentlig grad förlitar sig på att använda en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen eller ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna på ett sådant sätt att det ger en felaktig bild av gruppens solvenssituation, även om solvenskapitalkravet på gruppnivå skulle uppfyllas utan användning av övergångsbestämmelsen eller övergångsåtgärden, får Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, förelägga ett företag i gruppen att vidta lämpliga åtgärder. I ett sådant fall får Finansinspektionen minska det belopp av kapitalbasen som härrör från användningen av övergångsbestämmelsen eller övergångsåtgärden och som får räknas med för täckning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet.

Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om åtgärder om en övergångsbestämmelse eller övergångsåtgärd ger en felaktig bild av gruppens solvenssituation. Paragrafen genomför artikel 308b.17 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt 1.105 c i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.6.3.

Ett försäkringsföretag får i vissa fall använda en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen (se 5 kap. 10 §) eller ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna (se 5 kap. 12 §). Om en grupp i väsentlig grad förlitar sig på att använda sådana åtgärder på ett sätt att det ger en felaktig bild av gruppens solvenssituation, får Finansinspektionen förelägga ett företag i gruppen att vidta lämpliga åtgärder. Detta gäller även om solvenskapitalkravet på gruppnivå skulle uppfyllas utan användning av övergångsbestämmelsen eller övergångsåtgärden. Finansinspektionen får bara vidta åtgärder mot ett företag om när inspektionen är grupptillsynsmyndighet för gruppen. Bestämmelser om när Finansinspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet för en grupp finns i 7–10 §§. Finansinspektionen får, som en åtgärd, minska det belopp av kapitalbasen som härrör från användningen av övergångsbestämmelsen eller övergångsåtgärden och som får räknas med för täckning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet.

29 § Finansinspektionen får, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, besluta om ett kapitaltillägg utöver det gruppbaserade solvenskapitalkravet, om detta kapitalkrav inte stämmer överens med gruppens riskprofil eller om förutsättningarna enligt 17 kap. 24 § 5 är uppfyllda.

Vid bedömningen av om gruppens riskprofil stämmer överens med det gruppbaserade solvenskapitalkravet ska Finansinspektionen särskilt beakta om det finns sådana omständigheter som avses i 17 kap. 24 § med avseende på gruppen.

Bestämmelserna i 17 kap. 25–28 §§ ska gälla för ett sådant beslut om kapitaltillägg som avses i första stycket.

Paragrafen innehåller bestämmelser om kapitaltillägg på gruppnivå till det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå. I första stycket görs en följdändring med anledning av att det i 17 kap.

24 § införs en ny punkt 4 och nuvarande punkt 4 blir punkt 5. Det innebär inte någon ändring i sak. Andra stycket ändras språkligt.

30§ I artikel 227.1 och 227.2 i Solvens II-direktivet finns bestämmelser om

1. beaktande av anknutna försäkringsgivare från tredjeland, när solvensen på gruppnivå beräknas, och

2. kontroll av likvärdighet.

Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet och inga bestämmelser om likvärdighet har antagits av Europeiska kommissionen, på eget initiativ eller på begäran av ett företag med ägarintresse kontrollera om krav på solvensordning, solvenskapitalkrav och kapitalbasposter i det land där en anknuten försäkringsgivare från tredjeland har sitt huvudkontor, är likvärdiga med kraven i denna lag.

Innan Finansinspektionen, efter kontroll enligt första stycket, fattar ett beslut om likvärdighet, ska inspektionen ge berörda behöriga myndigheter och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten tillfälle att yttra sig. Om det tidigare har fattats ett beslut om likvärdighet, får Finansinspektionen fatta ett beslut som avviker från det bara om det skett väsentliga förändringar i tillsynsordningen i det tredjelandet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om kontroll av likvärdighet för anknutna försäkringsgivare från tredjeland. Andra stycket justeras med anledning av att det i lagen införs en definition av företag med ägarintresse (se 1 kap. 16 a §). I tredje stycket förtydligas skyldigheten för Finansinspektionen att samarbeta med andra myndigheter. Inspektionen ska ge berörda behöriga myndigheter och Eiopa möjlighet att yttra sig innan inspektionen fattar ett beslut om likvärdighet. Paragrafen ändras även språkligt.

32§ Den gruppbaserade kapitalbas och det gruppbaserade solvenskapitalkravet som gäller enligt detta kapitel ska beräknas minst en gång per år. Beräkningarna ska utföras av försäkringsföretaget med ägarintresse, försäkringsholdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget.

Det företag som enligt första stycket utför beräkningarna ska rapportera resultatet av beräkningarna och väsentliga uppgifter som ligger till grund för beräkningarna till grupptillsynsmyndigheten.

Finansinspektionen får, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, bestämma att ett annat företag i gruppen ska ansvara för rapporteringen. Finansinspektionen ska innan inspektionen fattar ett sådant beslut ge berörda behöriga myndigheter och gruppen tillfälle att yttra sig.

Paragrafen innehåller bestämmelser om beräkning och rapportering av den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet.

Första stycket justeras med anledning av att det i lagen införs en definition av företag med ägarintresse (se 1 kap. 16 a §). Andra stycket, som är nytt, stämmer i sak överens med nuvarande 33 § första stycket. Tredje stycket, som är nytt, stämmer i sak överens med nuvarande 33 § andra stycket.

34 § Företaget som enligt 32 § andra eller tredje stycket ska rapportera resultatet av beräkningarna och väsentliga uppgifter som ligger till grund för beräkningarna ska fortlöpande övervaka solvenskapitalkravet för gruppen.

Om det finns anledning att anta att gruppens riskprofil har förändrats väsentligt sedan dagen för den senaste rapporteringen, ska företaget göra nya beräkningar och snarast möjligt rapportera dessa till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. Finansinspektionen får under samma förutsättningar begära en förnyad beräkning av solvenskapitalkravet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om bestämmelser om fortlöpande övervakning av solvenskapitalkravet för gruppen och ny beräkning om riskprofilen förändrats väsentligt. I paragrafen görs följdändringar med anledning av att nuvarande 33 § upphör att gälla. För bestämmelser om rapportering av återkommande beräkningar av kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå, se 32 § och författningskommentaren till den paragrafen. Det görs även språkliga och redaktionella ändringar.

35 § Om en grupp inte uppfyller det gruppbaserade solvenskapitalkravet enligt 16 § eller om det finns risk för en sådan brist inom tre månader, ska det företag som avses i 32 §, underrätta grupptillsynsmyndigheten omgående. Grupptillsynsmyndigheten ska informera berörda behöriga myndigheter. Gruppens situation ska analyseras inom tillsynskollegiet.

Bestämmelserna i 18 kap. 4–8 §§ om åtgärdsplan, förlängd tidsfrist, underrättelse och finansiell saneringsplan ska gälla i tillämpliga delar vid en sådan brist som avses i första stycket.

Paragrafen innehåller bestämmelser om åtgärder vid bristande uppfyllelse av det gruppbaserade solvenskapitalkravet. Första stycket justeras med anledning av att det i lagen införs en definition av företag med ägarintresse (se 1 kap. 16 a §). Stycket justeras även språkligt.

36 § När ett försäkringsföretag är dotterföretag till ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES, ska beräkningen av gruppsolvens göras med hänsyn även till försäkringsholdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget. Beräkningen ska göras enligt 16 § andra stycket samt 17–22 d och 28 a–29 §§.

Vid beräkningen enligt första stycket ska moderföretaget hanteras som ett försäkringsföretag som omfattas av

1. bestämmelserna om solvenskapitalkrav i 8 kap. 1–11 §§ och 9kap. 1–18 §§, och

2. villkor enligt 7 kap. 2–11 §§, för att poster i kapitalbasen ska få medräknas för att täcka detta krav.

Paragrafen innehåller bestämmelser om gruppsolvens för försäkringsföretag som är dotterföretag till försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag.

I första stycket görs följdändringar med anledning av nya 20 a, 22 a–22 d och 28 a–28 h §§. Det innebär att även grupper med försäkringsföretag som är dotterföretag till försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag får möjlighet att använda t.ex. förenklade beräkningar och ett särskilt kapitalkrav för långsiktiga aktieinvesteringar. Stycket ändras även språkligt.

Andra stycket 1 ändras redaktionellt.

37§ Väsentliga riskkoncentrationer på gruppnivå ska minst en gång per år rapporteras till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet.

Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, besluta vilken typ av riskkoncentrationer som en grupp alltid ska rapportera. Finansinspektionen ska ta hänsyn till gruppens struktur och riskhanteringssystem. Vid bedömningen av riskkoncentrationer ska inspektionen särskilt beakta risker för spridning inom gruppen, intressekonflikter och riskernas nivå och omfattning.

Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, också besluta om lämpliga tröskelvärden för vilka riskkoncentrationer som ska anses

väsentliga för en grupp. Sådana tröskelvärden ska baseras på

1. solvenskapitalkrav,

2. försäkringstekniska avsättningar,

3. medräkningsbar kapitalbas,

4. andra kvantitativa eller kvalitativa riskbaserade kriterier än de som

anges i 1–3 som anses lämpliga, eller

5. en kombination av 1–4.

Paragrafen innehåller bestämmelser om väsentliga riskkoncentrationer. Ändringarna genomför artikel 244.3 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.86 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.

Genom ändringarna flyttas bestämmelser om betydande interna transaktioner inom en grupp till nya 37 a § (se författningskommentaren till den paragrafen).

Enligt första stycket ska väsentliga riskkoncentrationer på gruppnivå minst en gång per år rapporteras till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. Detta stämmer i sak överens med det som har gällt hittills för väsentliga riskkoncentrationer. Bestämmelsen om att inspektionen innan ett beslut ska ha hört berörda behöriga myndigheter och gruppen flyttas till nya 37 b §.

Enligt andra stycket ska Finansinspektionen besluta vilken typ av riskkoncentrationer som en grupp alltid ska rapportera. Detta och vad inspektionen ska beakta vid ett beslut stämmer i sak överens med det som gäller enligt nuvarande första och andra styckena.

För att närmare bestämma vilka väsentliga riskkoncentrationer som ska rapporteras ska Finansinspektionen enligt tredje stycket, som är nytt, bestämma lämpliga tröskelvärden för en grupp. I enlighet med Solvens IIdirektivet ska dessa tröskelvärden baseras på solvenskapitalkrav, försäkringstekniska avsättningar, medräkningsbar kapitalbas och andra kvantitativa eller kvalitativa riskbaserade kriterier som anses lämpliga, eller en kombination av dessa (artikel 244.3).

Bestämmelserna i nuvarande tredje och fjärde styckena, som rör transaktioner, flyttas till nya 37 a §.

37 a § Betydande interna transaktioner inom en grupp ska minst en gång per år rapporteras till Finansinspektionen när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. Även transaktioner som gjorts med fysiska personer som har nära förbindelser med något företag inom gruppen ska rapporteras. Om en transaktion har en mycket betydande omfattning, ska den rapporteras snarast möjligt.

Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, besluta vilken typ transaktioner som en grupp alltid ska rapportera. För Finansinspektionens prövning gäller 37 § tredje stycket i tillämpliga delar.

Finansinspektionen får, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, besluta att transaktioner också ska rapporteras om de gjorts med andra företag i en grupp än försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare, försäkringsgivare från tredjeland, försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om betydande interna transaktioner. Paragrafen genomför artikel 245.3a i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.87 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.

Enligt första stycket ska betydande interna transaktioner inom en grupp minst en gång per år rapporteras till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. Även vissa transaktioner med fysiska personer ska rapporteras. Om en transaktion har en mycket betydande omfattning, ska den rapporteras så snart det är möjligt. Detta stämmer i sak överens med det som gäller enligt nuvarande 37 § första, tredje och fjärde styckena.

Enligt andra stycket ska Finansinspektionen i vissa fall besluta vilken typ av transaktioner som en grupp alltid ska rapportera. Detta och vad inspektionen ska beakta vid ett beslut stämmer i sak överens med nuvarande 37 § första stycket.

Finansinspektionen får, enligt tredje stycket, besluta om att ytterligare transaktioner, utöver transaktioner som är att anse som transaktioner inom en grupp (se 1 kap. 12 §) ska rapporteras till inspektionen. Det gäller bara när Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet för gruppen. Bestämmelser om när Finansinspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet för en grupp finns i 7–10 §§. De transaktioner som Finansinspektionen får besluta om är transaktioner med andra företag i en grupp än försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare, försäkringsgivare i tredjeland, försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag (artikel 245.3a i Solvens II-direktivet).

37 b § Innan Finansinspektionen fattar ett sådant beslut som avses i 37 eller 37 a §, ska inspektionen ge berörda behöriga myndigheter tillfälle att yttra sig.

Paragrafen, som är ny, gäller förfarandet för beslut om vilka riskkoncentrationer och interna transaktioner som ska rapporteras.

Finansinspektionen ska inför ett beslut som rör riskkoncentrationer och interna transaktioner ge berörda behöriga myndigheter och gruppen i fråga tillfälle att yttra sig. Detta stämmer överens med det som gäller enligt nuvarande 37 § första stycket. Att Finansinspektionen ska ge gruppen tillfälle att yttra sig följer av 25 § förvaltningslagen (jfr nuvarande 37 § första stycket).

38§ Rapporteringen enligt 37 och 37 a §§ ska göras av det försäkringsföretag som finns i toppen av gruppen. Om det inte finns ett sådant företag ska rapporteringen göras av det försäkringsföretag, försäkringsholdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag som Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, bestämmer.

Innan Finansinspektionen fattar ett sådant beslut, ska inspektionen ge berörda behöriga myndigheter och gruppen tillfälle att yttra sig.

Skyldigheten att rapportera enligt första stycket gäller dock inte om Finansinspektionen enligt 39 § beslutat att inte tillämpa bestämmelserna i denna paragraf.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vilket företag i en grupp som ska rapportera riskkoncentrationer och interna transaktioner. Första stycket justeras med anledning av att bestämmelser om betydande transaktioner inom en grupp flyttas från 37 § till nya 37 a §. I stycket görs även redaktionella ändringar. Enligt andra stycket, som är nytt, ska Finansinspektionen inför ett beslut om att ett annat företag än det försäkringsföretag som finns i toppen av gruppen ska rapportera riskkoncentrationer på gruppnivå och interna transaktioner inom en grupp ge både behöriga myndigheter och gruppen tillfälle att yttra sig. Detta stämmer i sak överens med det som gäller enligt nuvarande första stycket. Nuvarande andra stycket blir tredje stycket.

39§ Om det i en grupp finns ett sådant moderföretag som avses i 4 § och det företaget i sin tur är dotterföretag till ett sådant företag som avses i 3 kap. 1 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, får Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, besluta att på nivån för detta dotterföretag inte tillämpa bestämmelserna om tillsyn enligt 37–38 §§ avseende riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp.

Innan Finansinspektionen fattar ett beslut enligt första stycket, ska inspektionen ge berörda behöriga myndigheter tillfälle att yttra sig.

Paragrafen innehåller bestämmelser om undantag då tillsyn även ska utövas enligt lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Första stycket justeras med anledning av att bestämmelser om betydande transaktioner inom en grupp flyttas från 37 § till nya 37 a §. I andra stycket tydliggörs att Finansinspektionen innan inspektionen fattar ett beslut ska ge berörda behöriga myndigheter tillfälle att yttra sig.

40§ Finansinspektionen får, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, besluta att tillsyn över sådana riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp som avses i 37–38 §§ inte ska utövas på nivån för ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretaget med huvudkontor inom EES som är ett anknutet företag till en reglerad enhet eller självt är en reglerad enhet eller ett blandat finansiellt holdingföretag som omfattas av lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Innan Finansinspektionen fattar ett sådant beslut som avses i första stycket, ska inspektionen ge berörda behöriga myndigheter tillfälle att yttra sig.

Paragrafen innehåller bestämmelser om undantag från kravet på tillsyn över riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp.

Första stycket justeras med anledning av att bestämmelser om betydande transaktioner inom en grupp flyttas från 37 § till nya 37 a §. Stycket justeras även med anledning av att det i lagen införs en definition av företag med ägarintresse (se 1 kap. 16 a §). När det gäller samråd med berörda behöriga myndigheter, se nya andra stycket.

I andra stycket, som är nytt, förtydligas att Finansinspektionen ska ge berörda behöriga myndigheter tillfälle att yttra sig innan inspektionen fattar ett beslut.

41 § Ett försäkringsföretag ska ha god kontroll över transaktioner med sitt moderföretag och dess anknutna företag om moderföretaget är ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet.

Vid Finansinspektionens tillsyn ska 37 a och 37b §§ gälla i tillämpliga delar.

Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsyn över transaktioner inom grupper där moderföretaget är ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet.

Första stycket ändras språkligt. Någon ändring i sak avses inte.

Andra stycket justeras med anledning av nya 37 a och 37 b §§. Stycket ändras även redaktionellt.

42 § Bestämmelserna i 10 kap. om företagsstyrning ska gälla i tillämpliga delar på gruppnivå.

Ett företagsstyrningssystem inom en grupp ska omfatta

1. försäkringsföretag med ägarintresse,

2. försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag som är moderföretag till försäkringsföretag,

3. företag som är anknutna företag enligt 1 § och ingår en grupp som omfattas

av grupptillsyn enligt 2 § andra stycket, och

4. företag som leds av företag med ägarintresse eller dess dotterföretag tillsammans med ett eller flera företag som inte ingår i samma grupp.

Paragrafen innehåller bestämmelser om företagsstyrningssystem inom en grupp. Ändringarna genomför delvis artikel 246.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.88 a i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.4.1.

Enligt första stycket ska bestämmelserna om företagsstyrning för ett enskilt försäkringsföretag gälla i tillämpliga delar på gruppnivå. I 42 a och 43 b §§ finns ytterligare bestämmelser om företagsstyrning för en grupp.

Bestämmelsen i nuvarande andra stycket flyttas till nya 42 a §.

I andra stycket, som är nytt, anges omfattningen ett företagsstyrningssystem inom en grupp, dvs. vilka företag i en grupp som systemet ska omfatta. Det gäller bl.a. försäkringsföretag med ägarintresse och dess anknutna företag (andra stycket 1 och 3). I 42 a och 43 b §§ och i 10 kap. finns bestämmelser om innehållet i ett företagsstyrningssystem inom en grupp, dvs. de krav som gäller för en grupp.

Bestämmelserna i nuvarande tredje och fjärde stycken flyttas till nya 42 e och 42 g §§.

42 a § Styrelsen i ett försäkringsföretag, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är yttersta moderföretag i en grupp ska

ansvara för att kraven för grupptillsynen uppfylls. Detsamma gäller för styrelsen i ett moderföretag som utsetts enligt 12 b eller 12 d §.

Om det är lämpligt, får Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, besluta att styrelsen i ett annat företag än det som avses i första stycket ska ansvara för kraven för gruppen och verksamheten i centrala funktioner på gruppnivå. Om ett sådant företag inte har en styrelse, ska Finansinspektionen besluta vilket organ hos företaget som ska ansvara för kraven för grupptillsynen.

Första och andra styckena påverkar inte kraven för det enskilda företaget.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om ansvar för grupptillsynen och verksamheten i centrala funktioner på gruppnivå. Paragrafen genomför delvis artikel 246.1 och 246.5 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.88 a och d i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.4.1.

Enligt första stycket ska styrelsen i ett försäkringsföretag, försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som är yttersta moderföretag i en grupp ansvara för att kraven för grupptillsynen uppfylls. Vilket företag detta är, och därmed vilken styrelse som ska ansvara för kraven, kommer att variera utifrån den enskilda gruppen och de företag som ingår i den. För vilka företag som ska ingå i en grupp, se 1, 2 och 4 §§. I vissa grupper, t.ex. i s.k. horisontella grupper, finns det inte något naturligt moder- och dotterföretagsförhållande (se 1 b § och författningskommentern till den paragrafen). I en sådan grupp ska styrelsen i det särskilt utsedda moderföretaget ansvara för kraven. I 12 b och 12 d §§ finns bestämmelser om utseende av moderföretag i sådana grupper. Med kraven för grupptillsynen avses bestämmelser dels i lagen och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, dels i direkt tillämpliga EUförordningar. Detta inbegriper den verksamhet som bedrivs i de centrala funktionerna. Med centrala funktioner avses detsamma som för enskilda försäkringsföretag, dvs. funktioner för riskhantering, regelefterlevnad och internrevision och aktuariefunktion (se 42 § första stycket och 10 kap. 4 §). För ansvaret i förhållande till kraven på enskild nivå, se tredje stycket.

Finansinspektionen får, enligt andra stycket, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet för en grupp, besluta att styrelsen i ett annat företag än det som avses i första stycket ska ansvara för att kraven för grupptillsynen uppfylls (det stämmer i sak överens med det som gäller enligt nuvarande 42 § andra stycket andra meningen). Om det ansvariga företaget inte har en styrelse, t.ex. om det ansvariga företaget har sitt huvudkontor i ett annat land inom EES, ska Finansinspektionen bestämma vilket organ hos företaget som ska ansvara för kraven för grupptillsynen. Bestämmelser om när Finansinspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet för en grupp finns i 7–10 §§.

Genom tredje stycket tydliggörs förhållandet mellan kraven på gruppnivå och på enskild nivå. Kraven för en styrelse eller motsvarande organ på gruppnivå, t.ex. enligt detta kapitel, påverkar inte kraven för de enskilda företaget i en grupp, t.ex. enligt 10 kap. Styrelsen i ett försäkringsföretag ska således fortsatt ansvara för företagsstyrningssystemet i det egna företaget, dvs. på enskild nivå, även om företaget ingår i en grupp som omfattas av krav på företagsstyrningssystem inom en grupp.

42b § De som i praktiken leder ett företag som enligt 42 a § ska ansvara för grupptillsynen ska anses vara de som leder en grupp. 499

Ett företag som enligt 42 a § ska ansvara för grupptillsynen ska identifiera de

som ansvarar för centrala funktioner på gruppnivå

Om de som i praktiken leder en grupp eller ansvarar för centrala funktioner på gruppnivå också i praktiken leder ett eller flera försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller andra anknutna företag i gruppen eller ansvarar för centrala funktioner hos sådana företag, ska det ansvariga företaget säkerställa att roller och ansvarsområden på gruppnivå är tydligt åtskilda från de roller och ansvarsområden som gäller på nivån för varje enskilt företag.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om de som leder en grupp eller ansvarar för centrala funktioner på gruppnivå. Paragrafen genomför delvis artikel 246.5 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.88 d i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.4.2.

Genom första stycket tydliggörs att de personer som i praktiken leder det ansvariga företaget (se 42 a § och författningskommentaren till den paragrafen) också ska anses vara de som leder en grupp.

Enligt andra stycket ska det ansvariga företaget identifiera personer som ansvarar för centrala funktioner på gruppnivå. Med centrala funktioner på gruppnivå avses samma typ av centrala funktioner som för ett enskilt försäkringsföretag, dvs. funktioner för riskhantering, regelefterlevnad och internrevision och aktuariefunktion (se 42 § första stycket och 10 kap. 4 §).

I tredje stycket finns en bestämmelse om att undvika intressekonflikter inom en grupp. I den mån de som i praktiken leder en grupp eller ansvarar för centrala funktioner på gruppnivå också i praktiken leder ett eller flera företag i gruppen eller ansvarar för centrala funktioner hos sådana företag, ska det ansvariga företaget säkerställa att roller och ansvarsområden på gruppnivå är tydligt åtskilda från roller och ansvarsområden i de enskilda företagen i gruppen.

42 c § Ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska regelbundet övervaka verksamheten i anknutna företag, inbegripet sådana anknutna företag som avses i artikel 228.1 och icke-reglerade företag. Övervakningen ska stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten hos de risker som de anknutna företagen genererar eller kan generera på gruppnivå.

Företaget ska också

1. upprätta och följa styrdokument på gruppnivå,

2. säkerställa samstämmigheten mellan styrdokumenten för alla reglerade

företag i gruppen och styrdokumenten på gruppnivå, och

3. säkerställa att styrdokumenten på gruppnivå genomförs på ett konsekvent sätt av alla reglerade företag i gruppen.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om övervakning av verksamheten i en grupp. Paragrafen genomför artikel 246.2 i Solvens IIdirektivet, i lydelsen enligt artikel 1.88 b i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.4.3.

Enligt första stycket ska ett företag i en grupp regelbundet övervaka verksamheten i anknutna företag. Utifrån vilka företag som ingår i den enskilda gruppen kan det vara ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. För vilka företag som ska ingå i en grupp, se 1, 2 och 4 §§. Övervakningen 500 gäller samtliga anknutna företag till företaget som ska ansvara för

övervakningen, t.ex. försäkringsföretag och anknutna företag inom andra finansiella sektorer såsom kreditinstitut och tjänstepensionsföretag och icke-reglerade företag, t.ex. fastighetsbolag. Övervakningen ska stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten hos de risker som de anknutna företagen genererar eller kan generera på gruppnivå.

I andra stycket finns krav på styrdokument. Det ansvariga företaget i en grupp, dvs. företaget som avses i första stycket, ska först och främst upprätta och följa styrdokument på gruppnivå (andra stycket 1). I tillämpliga delar gäller bestämmelserna för enskilda försäkringsföretag om vilka styrdokument som ska upprättas på gruppnivå (se 42 § första stycket). Även enskilda företag i en grupp ska upprätta styrdokument (se t.ex. 10 kap. 2 §). Det ansvariga företaget ska säkerställa samstämmigheten mellan styrdokumenten för alla reglerade företag i gruppen och styrdokumenten på gruppnivå (andra stycket 2). För vad som avses med ett reglerat företag, se 1 kap. 12 §. När det gäller styrdokumenten på gruppnivå ska det ansvariga företaget säkerställa att styrdokumenten genomförs på ett konsekvent sätt av alla reglerade företag i gruppen (andra stycket 3).

42d § Ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska säkerställa företagsstyrningen inom en grupp. Företagsstyrningen ska omfatta en tydlig organisationsstruktur med en väldefinierad, transparent och konsekvent ansvarsfördelning och åtskillnad mellan funktioner inom gruppen.

Företagsstyrningssystemet för en grupp ska förebygga intressekonflikter. Om intressekonflikter uppstår, ska systemet bidra till att konflikterna kan hanteras.

Paragrafen, som är ny, innehåller krav på företagsstyrningen och företagsstyrningssystem inom en grupp. Paragrafen genomför delvis artikel 246.5 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.88 d i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.4.3.

Enligt första stycket ska ett företag i en grupp säkerställa företagsstyrningen inom gruppen. Utifrån vilka företag som ingår i den enskilda gruppen kan det vara ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. För vilka företag som ska ingå i en grupp, se 1, 2 och 4 §§. Företaget säkerställa en tydlig organisationsstruktur med en väldefinierad, transparent och konsekvent ansvarsfördelning och åtskillnad mellan funktioner inom gruppen. Liksom det som gäller för enskilda försäkringsföretag ska systemet säkerställa att gruppen styrs på ett sunt och ansvarsfullt sätt (42 § första stycket tillsammans med 10 kap. 1 § första stycket).

I andra stycket finns en bestämmelse om intressekonflikter inom en grupp. Företagsstyrningssystemet för en grupp ska, dels förebygga intressekonflikter, dels bidra till att sådana konflikter kan hanteras.

42 e § Systemen för riskhantering och internkontroll på gruppnivå och rapporteringsrutiner för en grupp ska genomföras konsekvent i alla företag i gruppen så att systemen och rutinerna kan kontrolleras på gruppnivå.

Paragrafen, som är ny, innehåller krav på systemen för riskhantering och internkontroll och rapporteringsrutiner. Paragrafen genomför delvis artikel 501

246.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.88 a i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.4.4.

Bestämmelserna om företagsstyrning för enskilda försäkringsföretag gäller i tillämpliga delar på gruppnivå (42 § första stycket). I bl.a. 10 kap. 6 och 7 §§ finns bestämmelser om system för riskhantering och i 10 kap. 14 § finns bestämmelser om system för internkontroll och rapporteringsrutiner. När det gäller systemen för riskhantering och internkontroll på gruppnivå ska de genomföras konsekvent i alla företag som ingår i en grupp. Detsamma gäller för rapporteringsrutiner. Systemen och rutinerna ska kunna kontrolleras på gruppnivå. Detta stämmer i huvudsak överens med det som gäller enligt nuvarande 42 § tredje stycket.

I 42 f och 42 g §§ finns ytterligare bestämmelser om systemen för riskhantering och internkontroll på gruppnivå.

42 f § Systemet för riskhantering på gruppnivå ska åtminstone omfatta all försäkrings- och återförsäkringsverksamhet som bedrivs inom gruppen och väsentlig verksamhet som inte är försäkringsverksamhet. Systemet ska också täcka risker som härrör från sådan verksamhet som gruppen är eller kan bli exponerad för och det inbördes beroendet mellan dessa.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om systemet för riskhantering. Paragrafen genomför delvis artikel 246.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.88 a i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.4.4.

Bestämmelserna om företagsstyrning för enskilda försäkringsföretag gäller i tillämpliga delar på gruppnivå (42 § första stycket) och i bl.a. 10 kap. 6 och 7 §§ finns bestämmelser om system för riskhantering och vad ett sådant system ska innehålla, t.ex. försäkringsrisker, investeringsrisker och operativa risker. När det gäller systemet för riskhantering på gruppnivå ska systemet åtminstone täcka all försäkrings- och återförsäkringsverksamhet som bedrivs inom gruppen och väsentlig verksamhet som inte är försäkringsverksamhet. Systemet ska också täcka risker som härrör från sådan verksamhet som gruppen är eller kan bli exponerad för och det inbördes beroendet mellan dessa.

42 g § Systemet för internkontroll på gruppnivå ska omfatta

1. rutiner avseende gruppsolvens för att identifiera och mäta alla betydande risker som gruppen är utsatt för och på lämpligt sätt anpassa kapitalbasen till

riskerna, och

2. sunda rapporterings- och redovisningsmetoder för att övervaka och hantera riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen.

Paragrafen, som är ny, innehåller krav på systemet för internkontroll på gruppnivå.

Paragrafen stämmer överens med nuvarande 42 § fjärde stycket.

42 h § Ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska upprätta och uppdatera en plan för att övervaka och hantera hållbarhetsfaktorers påverkan på finansiella risker för en grupp.

Paragrafen, som är ny, innehåller krav på en plan för att övervaka och hantera hållbarhetsfaktorers påverkan på finansiella risker för en grupp. Övervägandena finns i avsnitt 9.8.

Bestämmelserna för enskilda försäkringsföretag om en plan för att övervaka och hantera finansiella risker som kan uppstå på grund av hållbarhetsfaktorer (se 10 kap. 7 e § och författningskommentaren till den paragrafen) gäller i tillämpliga delar på gruppnivå (42 § första stycket). Genom paragrafen tydliggörs att det ska upprättas en motsvarande plan för en grupp. Utifrån vilka företag som ingår i den enskilda gruppen kan det vara ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. För vilka företag som ska ingå i en grupp, se 1, 2 och 4 §§.

I 104 § 7 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer om att meddela föreskrifter om innehållet i en plan.

43§ Ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska genomföra en egen risk- och solvensbedömning som omfattar hela gruppen. Bedömningen ska genomföras i enlighet med 10 kap. 11, 12 och 13 §§.

Den egna risk- och solvensbedömningen på gruppnivå ska åtminstone omfatta all försäkrings- och återförsäkringsverksamhet som bedrivs inom gruppen och väsentlig verksamhet som inte är försäkringsverksamhet. Bedömningen ska också omfatta risker som härrör från sådan verksamhet som gruppen är eller kan bli exponerad för och det inbördes beroendet mellan dessa.

Finansinspektionen får, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, besluta att den egna risk- och solvensbedömningen ska innehålla en sådan bedömning som avses i 10 kap. 11 b eller 11 c §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om den egna risk- och solvensbedömningen. Ändringarna genomför artikel 246.4 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.88 c i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 9.10 och 12.4.5.

Första stycket justeras med anledning av att det i lagen införs en definition av företag med ägarintresse (se 1 kap. 16 a §). Genom justeringen tydliggörs även vilket företag som ska genomföra den egna risk- och solvensbedömningen för hela gruppen. Utifrån vilka företag som ingår i den enskilda gruppen kan det vara ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. För vilka företag som ska ingå i en grupp, se 1, 2 och 4 §§. Stycket justeras också med anledning av nya 10 kap. 11 a–11 c §§.

Bestämmelsen i nuvarande andra stycket flyttas till nya 43 a §.

I andra stycket, som är nytt, införs bestämmelser om vad den egna riskoch solvensbedömning på gruppnivå ska omfatta. En sådan bedömning ska åtminstone omfatta all försäkrings- och återförsäkringsverksamhet som bedrivs inom gruppen och väsentlig verksamhet som inte är försäkringsverksamhet. Bedömningen ska också omfatta risker som härrör från sådan verksamhet som gruppen är eller kan bli exponerad för och det inbördes beroendet mellan dessa.

Tredje stycket innebär att Finansinspektionen får besluta att en egen riskoch solvensbedömningen på gruppnivå ska innehålla ytterligare bedömningar. Det gäller en bedömning av om ett försäkringsföretag som

använder en justering eller övergångsåtgärd uppfyller solvens- och minimikapitalkraven både med och utan användning av justeringen eller övergångsåtgärden (se 10 kap. 11 b § och författningskommentaren till den paragrafen). Inspektionen får också besluta om att den egna risk- och solvensbedömningen ska innehålla bedömningar av bl.a. makroekonomisk utveckling (se 10 kap. 11 c § och författningskommentaren till den paragrafen). Finansinspektionen får bara fatta ett sådant beslut om ytterligare bedömningar när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. Bestämmelser om när Finansinspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet för en grupp finns i 7–10 §§.

Bestämmelsen i nuvarande tredje stycket flyttas till nya 43 a §.

43 a § När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet får inspektionen, efter att ha rådfrågat de andra medlemmarna i tillsynskollegiet, besluta att ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag får göra en egen risk- och solvensbedömning enligt 10 kap. 11, 12 och 13 §§ på gruppnivå och på nivån för ett dotterföretag inom gruppen. En enda handling ska omfatta samtliga bedömningar. En sådan handling ska lämnas till Finansinspektionen och berörda behöriga myndigheter.

Ett beslut enligt första stycket påverkar inte dotterföretagets skyldigheter enligt 10 kap. 11–13 §§.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om en egen risk- och solvensbedömning på gruppnivå och på nivån för dotterföretag inom gruppen.

Första stycket överensstämmer i huvudsak med nuvarande 43 § andra stycket. Stycket justeras dock med anledning av att det i lagen införs en definition av företag med ägarintresse (se 1 kap. 16 a §). Genom justeringen tydliggörs även vilket företag som Finansinspektionen kan besluta ska genomföra den egna risk- och solvensbedömningen för hela gruppen. Utifrån vilka företag som ingår i den enskilda gruppen kan det vara ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. För vilka företag som ska ingå i en grupp, se 1, 2 och 4 §§. Stycket justeras också med anledning av bestämmelserna i nya 10 kap. 11 a–11 c §§ om den egna risk- och solvensbedömningen för ett enskilt försäkringsföretag. I stycket görs även en redaktionell ändring.

Andra stycket stämmer överens med nuvarande 43 § tredje stycket.

Hantering av likviditetsrisker på gruppnivå

43 b § Ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska upprätta och uppdatera en plan för likviditetsriskhantering på gruppnivå. Planen ska innehålla en likviditetsanalys på kort sikt.

Finansinspektionen får, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, besluta att en plan för likviditetsriskhantering på gruppnivå ska innehålla likviditetsanalyser på medellång och lång sikt.

Bestämmelserna i 10 kap. 7 a–7 f §§ ska gälla i tillämpliga delar för en plan för likviditetsriskhantering på gruppnivå.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om hantering av 504 likviditetsrisker på gruppnivå. Paragrafen genomför artikel 246a.1 i

Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.89 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.4.6.

Enligt första stycket det upprättas en plan för likviditetsriskhantering på gruppnivå. Utifrån vilka företag som ingår i den enskilda gruppen kan det vara ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. För vilka företag som ska ingå i en grupp, se 1, 2 och 4 §§. En sådan plan ska innehålla en likviditetsanalys på kort sikt och, vid behov, uppdateras.

Finansinspektionen får, enligt andra stycket, besluta att en plan för likviditetsriskhantering, utöver en likviditetsanalys på kort sikt, ska innehålla likviditetsanalyser på medellång och lång sikt. Finansinspektionen får bara fatta ett sådant beslut om inspektionen är grupptillsynsmyndighet för gruppen. Bestämmelser om när Finansinspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet för en grupp finns i 7–10 §§.

Enligt tredje stycket ska bestämmelserna för enskilda försäkringsföretag gälla i tillämpliga delar för likviditetsriskhantering på gruppnivå.

I tekniska standarder som antas av kommissionen finns bestämmelser som ytterligare specificerar innehållet i och hur ofta en plan för likviditetsriskhantering på gruppnivå ska uppdateras (artikel 246a.4 i Solvens IIdirektivet).

Andra makrotillsynsverktyg

43 c § Bestämmelserna i 18 kap. 3 b–3 g §§ om åtgärder vid betydande likviditetsrisker och åtgärder för att upprätthålla företagens finansiella ställning ska gälla i tillämpliga delar på gruppnivå. Det som anges om Finansinspektionen ska dock bara gälla när inspektionen är grupptillsynsmyndighet.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om andra makrotillsynsverktyg. Paragrafen genomför artikel 246b i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.89 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.4.6.

Genom ändringsdirektivet införs regler i Solvens II-direktivet om likviditetsriskhantering (se 43 b §) och andra makrotillsynsverktyg. Bestämmelser om andra makrotillsynsverktyg införs dels för enskilda försäkringsföretag (se 18 kap. 3 b–3 g §§ och författningskommentarerna till de paragraferna), dels för grupper. Bestämmelserna för enskilda försäkringsföretag ska i tillämpliga delar gälla även på gruppnivå. Dock ska det som anges om Finansinspektionen i bestämmelserna för enskilda försäkringsföretag på gruppnivå bara gälla när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. Bestämmelser om när Finansinspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet för en grupp finns i 7–10 §§.

49§ Ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska på begäran av Finansinspektionen lämna de upplysningar som behövs för grupptillsynen.

Paragrafen innehåller en skyldighet för företag att lämna upplysningar till Finansinspektionen. Ändringarna genomför artikel 254.3 i Solvens IIdirektivet, i lydelsen enligt artikel 1.91 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.6.1.

Ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag ska lämna vissa upplysningar till Finansinspektionen. Utifrån vilka företag som ingår i den enskilda gruppen kan det vara ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. För vilka företag som ska ingå i en grupp, se 1, 2 och 4 §§. Upplysningarna ska lämnas på begäran och vara av sådan art att de behövs för grupptillsynen. Genom ändringen tydliggörs att skyldigheten att lämna upplysningar, i enlighet med Solvens II-direktivet, kan gälla för andra företag än ett försäkringsföretag.

I 50 § finns bestämmelser för vad som gäller om ett företag inte lämnar begärda upplysningar.

49 a § Ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska rapportera uppgifter till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, varje kvartal och år.

Paragrafen, som är ny, innehåller krav på periodisk rapportering. Övervägandena finns i avsnitt 12.6.1.

På motsvarande sätt som för enskilda försäkringsföretag, införs krav på periodisk rapportering för en grupp (se 17 kap. 6 § och författningskommentaren till den paragrafen). Ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska rapportera uppgifter till Finansinspektionen varje kvartal och år. Utifrån vilka företag som ingår i den enskilda gruppen kan det vara ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. För vilka företag som ska ingå i en grupp, se 1, 2 och 4 §§. Rapporteringen ska bara göras till Finansinspektionen när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. Bestämmelser om när Finansinspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet för en grupp finns i 7–10 §§.

I 104 § finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vilka uppgifter ett försäkringsföretag ska rapportera samt när och hur rapportering ska ske.

50 § Om ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag, eller ett blandat finansiellt holdingföretag inte fullgör sin upplysningsskyldighet enligt 49 eller 49 a § inom skälig tid, får Finansinspektionen förelägga ett annat företag inom gruppen att lämna upplysningar som rör detta företag direkt till inspektionen, om upplysningarna behövs för grupptillsynen.

Paragrafen innehåller möjlighet för Finansinspektionen att besluta om föreläggande om ett företag inte lämnar uppgifter som inspektionen har begärt. Övervägandena finns i avsnitt 12.6.1.

I paragrafen görs en följdändring med anledning av ändringen i 49 § om vilket företag i en grupp som ska lämna upplysningar (se författningskommentaren till den paragrafen).

54 § Ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska minst en gång per år offentliggöra en solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå. Rapporten ska lämnas in till 506 Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet.

En solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå ska innehålla information om gruppen som riktar sig till personer som är yrkesverksamma på de finansiella marknaderna. Bestämmelserna i 16 kap. 2–8 §§ ska gälla i tillämpliga delar.

Om ett försäkringsföretag med ägarintresse har fått tillstånd att använda förenklade beräkningar enligt 22 b–22 d §§ ska en solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå innehålla en förteckning över de anknutna företag som omfattas av beräkningarna och företagens storlek.

Paragrafen innehåller bestämmelser om offentliggörande av en solvensoch verksamhetsrapport på gruppnivå. Ändringarna genomför delvis artiklarna 229a.1 och 256.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.80 och 1.92 a i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 12.2.4 och 12.6.2.

Första stycket justeras med anledning av att det i lagen införs en definition av företag med ägarintresse i nya 1 kap. 16 a § och av ansvarigt företag i nya 42 a §. En solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå ska i och med det offentliggöras av ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. Detta ska ske minst en gång per år. Vilket företag som ska göra detta beror, liksom hittills gällt, på vilka företag som ingår i den enskilda gruppen. För vilka företag som ska ingå i en grupp, se 1, 2 och 4 §§. På motsvarande sätt som för enskilda försäkringsföretag, ska en rapport lämnas in till Finansinspektionen (se 16 kap. 1 § och författningskommentaren till den paragrafen). Det gäller dock bara när Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet. Bestämmelser om när Finansinspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet för en grupp finns i 7–10 §§.

Enligt andra stycket ska en solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå, som en solvens- och verksamhetsrapport för ett enskilt försäkringsföretag, innehålla information om gruppen som riktar sig till personer som är yrkesverksamma på de finansiella marknaderna. Med detta avses bl.a. en beskrivning av företagens verksamhet och resultat (se artikel 51.1b i Solvens II-direktivet). Bestämmelserna för enskilda försäkringsföretag gäller, som hittills gällt, i tillämpliga delar.

Tredje stycket, som är nytt, gäller om ett företag i gruppen har fått tillstånd att använda förenklade beräkningar. Bestämmelser om tillstånd att använda förenklade beräkningar finns i 22 b–22 d §§. Om ett försäkringsföretag med ägarintresse har fått ett sådant tillstånd, ska en solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå innehålla en förteckning över de anknutna företag som omfattas av beräkningarna och deras storlek.

55§ Ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag får, efter tillstånd av Finansinspektionen, om inspektionen är grupptillsynsmyndighet, offentliggöra en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen. Rapporten ska lämnas in till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet.

Innan Finansinspektionen fattar ett sådant beslut som avses i första stycket, ska inspektionen ge berörda behöriga myndigheter i tillsynskollegiet tillfälle att yttra sig. Finansinspektionen ska beakta synpunkter och reservationer som lämnas av berörda behöriga myndigheter.

Paragrafen innehåller bestämmelser om offentliggörande av en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen.

Första stycket justeras med anledning av att det i lagen införs en definition av företag med ägarintresse (se 1 kap. 16 a §). Därmed får ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ansöka om tillstånd hos Finansinspektionen om att offentliggöra en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen. Vilket företag detta är beror, liksom hittills gällt, på vilka företag som ingår i den enskilda gruppen. För vilka företag som ska ingå i en grupp, se 1, 2 och 4 §§. I stycket görs även språkliga ändringar. En gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen ska, som en solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå (se 54 §) lämnas in till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet.

Genom ändringarna i andra stycket tydliggörs att Finansinspektionen ska ge berörda behöriga myndigheter i ett tillsynskollegium möjlighet att yttra sig innan inspektionen fattar ett beslut om tillstånd att offentliggöra en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen. I stycket tydliggörs även att inspektionen ska beakta synpunkter och reservationer som lämnas av berörda behöriga myndigheter (se artikel 256.2 andra stycket i Solvens II-direktivet, jfr även 57 b §).

56 § En gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen ska innehålla uppgifter om

1. gruppens samlade verksamhet och solvens enligt 54 §, och

2. varje enskilt dotterföretag inom gruppen som är ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare och uppgifter om dess verksamhet och solvens enligt 16 kap. 2–8 §§, inbegripet båda delarna av företagens solvens- och verksamhetsrapport.

Saknas sådana uppgifter som avses i första stycket 2 i rapporten, får Finansinspektionen förelägga dotterföretaget att offentliggöra dessa uppgifter, om

1. dotterföretaget är ett försäkringsföretag,

2. Finansinspektionen kräver att jämförbara försäkringsföretag ska offentliggöra dessa uppgifter, och

3. de utelämnade uppgifterna är av väsentlig betydelse.

Bestämmelserna i 16 kap. 2–8 §§ om offentliggörande ska gälla i tillämpliga delar.

Paragrafen innehåller bestämmelser om innehållet i en gemensam solvensoch verksamhetsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen. Ändringarna genomför artikel 256.2 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.92 b i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.6.2.

I första stycket 2 tydliggörs att en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen, när det gäller dotterföretag inom gruppen som är försäkringsföretag eller EESförsäkringsgivare, ska innehålla båda delarna av ett sådant företags solvens- och verksamhetsrapport, dvs. både den del som riktar sig till försäkringstagare och andra ersättningsberättigade och den del som riktar sig till personer som är yrkesverksamma på de finansiella marknaderna (se

16 kap. 2 § och författningskommentaren till den paragrafen). Första stycket ändras även redaktionellt.

56a § En solvens- och verksamhetsrapport enligt 54 eller 55 § ska innehålla en gruppbalansräkning.

En gruppbalansräkning ska vara föremål för revision.

Paragrafen, som är ny, innehåller krav på en gruppbalansräkning och på revision. Paragrafen genomför artikel 256c.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.93 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.6.4.

Enligt första stycket ska en solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå (54 §) eller gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och för enskilda företag i en grupp (55 §) innehålla en gruppbalansräkning.

En gruppbalansräkning ska, enligt andra stycket, vara föremål för revision. Motsvarande krav på en balansräkning och att den ska vara föremål för revision införs även för enskilda försäkringsföretag (se 16 kap. 2 c § och författningskommentaren till den paragrafen). I 56 b–56 d §§ finns ytterligare bestämmelser som rör de nya kraven på revision av en solvens- och verksamhetsrapport (artikel 256c.1 i Solvens II-direktivet).

56b § Ett försäkringsföretag med ägarintresse, försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag ska till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, tillsammans med en solvens- och verksamhetsrapport enligt 54 eller 55 § lämna in en revisionsrapport för gruppen.

Om en grupp har fått tillstånd enligt 55 § att offentliggöra en gemensam solvensoch verksamhetsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen, ska det företaget lämna revisionsrapporter för enskilda dotterföretag i gruppen till

1. Finansinspektionen, om dotterföretaget är ett försäkringsföretag, och 2. berörd behörig myndighet om dotterföretaget är en EES-försäkringsgivare.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om inlämnade av en revisionsrapport. Paragrafen genomför delvis artikel 256c.2 och 256c.3 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.93 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.6.4.

Enligt första stycket ska ett försäkringsföretag, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag lämna in en särskild rapport till Finansinspektionen, en s.k. revisionsrapport för gruppen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. Bestämmelser om när Finansinspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet för en grupp finns i 7–10 §§. Vilket företag som ska lämna in rapporten beror på vilka företag som ingår i den enskilda gruppen. För vilka företag som ska ingå i en grupp, se 1, 2 och 4 §§. Revisionsrapporten ska lämnas in tillsammans med en solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå (54 §). Om Finansinspektionen har gett tillstånd till att lämna en gemensam solvensoch verksamhetsrapport på gruppnivå och för enskilda företag i en grupp (se 55 §), ska revisionsrapporten lämnas tillsammans med en sådan gemensam rapport.

Andra stycket gäller om en grupp har fått tillstånd till att offentliggöra en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och för enskilda företag i en grupp (se 55 §). I ett sådant fall ska det ansvariga företaget, dvs. det företag som enligt första stycket ska lämna in en

revisionsrapport till gruppen, lämna revisionsrapporter för enskilda dotterföretag i gruppen dels till Finansinspektionen om dotterföretaget är ett försäkringsföretag, dels till berörd behörig myndighet om dotterföretaget är en EES-försäkringsgivare. Med behörig myndighet avses en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare eller över ett försäkringsföretag (1 kap. 12 §).

I 56 c § finns bestämmelser om innehållet i en revisionsrapport för en grupp.

56 c § En revisionsrapport för en grupp ska innehålla

1. en beskrivning av vilket eller vilka normsystem för revision som revisorn har

tillämpat, och

2. granskningsresultaten.

Paragrafen, som är ny, innehåller krav på om innehållet i en revisionsrapport för en grupp. Paragrafen genomför delvis artikel 256c.2 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.93 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 16.6.4.

I 56 a och 56 b §§ finns bestämmelser om att en gruppbalansräkning ska vara föremål för revision och att det ska upprättas en särskild revisionsrapport för en grupp. En sådan revisionsrapport ska innehålla en beskrivning av vilket eller vilka normsystem för revision som revisorn har tillämpat och granskningsresultaten.

Motsvarande krav på innehållet i en revisionsrapport införs även för enskilda försäkringsföretag (se 16 kap. 2 d § och författningskommentaren till den paragrafen).

56 d § Bestämmelserna i 16 kap. 2 c § om revision av en solvens- och verksamhetsrapport ska gälla i tillämpliga delar.

Ett tillstånd enligt 55 § att offentliggöra en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen påverkar inte kraven på revision för dotterföretag i gruppen som är försäkringsföretag.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om revisionskrav. Paragrafen genomför artikel 256c.4 och delvis artikel 256c.3 i Solvens IIdirektivet, i lydelsen enligt artikel 1.93 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 16.6.4.

Enligt första stycket ska bestämmelserna i lag om revision av en solvensoch verksamhetsrapport för enskilda försäkringsföretag gälla i tillämpliga delar också på gruppnivå. Det gäller t.ex. att revisionen ska utföras med professionell skepticism och vara så ingående och omfattande som god revisionssed kräver (se 16 kap. 2 c §).

Genom andra stycket tydliggörs förhållandet mellan kraven på gruppnivå och på enskild nivå. Ett tillstånd att offentliggöra en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i en grupp påverkar inte kraven om revision för ett dotterföretag i gruppen som är försäkringsföretag. Ett sådant försäkringsföretag ska alltjämt uppfylla kraven på revision i 16 kap. 2 c och 2 d §§.

Regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå

57a § Ett försäkringsföretag med ägarintresse, försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag ska varje år lämna en regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet.

Bestämmelserna i 17 kap. 6 d § om en regelbunden tillsynsrapport ska gälla i tillämpliga delar.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om en regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå. Paragrafen genomför artikel 256b.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.93 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.6.5.

Enligt första stycket ska ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag lämna en regelbunden tillsynsrapport till Finansinspektionen när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. Bestämmelser om när Finansinspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet för en grupp finns i 7–10 §§. Vilket företag som ska lämna in rapporten bestäms utifrån de företag som ingår i den enskilda gruppen. För vilka företag som ska ingå i en grupp, se 1, 2 och 4 §§. I 57 b § finns bestämmelser om en gemensam regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen.

Enligt andra stycket ska bestämmelserna om en regelbunden tillsynsrapport för enskilda försäkringsföretag gälla i tillämpliga delar också för en regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå. Det gäller t.ex. om innehållet i en rapport (se 17 kap. 6 d §).

57b § Ett försäkringsföretag, försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag får, efter tillstånd av Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, lämna en gemensam regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen.

Ett tillstånd att lämna en gemensam regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen får inte leda till att mindre information lämnas än den information som skulle lämnats av försäkringsföretag som lämnar in en regelbunden tillsynsrapport i enlighet med 17 kap. 6 d § eller av EESförsäkringsgivare enligt motsvarande bestämmelser i EES-försäkringsgivarens hemland.

Innan Finansinspektionen fattar ett sådant beslut som avses i första stycket, ska inspektionen ge berörda behöriga myndigheter i tillsynskollegiet tillfälle att yttra sig. Finansinspektionen ska beakta synpunkter och reservationer som lämnas av berörda behöriga myndigheter.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om en gemensam regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen. Paragrafen genomför delvis artikel 256b.2 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.93 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.6.6.

Enligt första stycket får ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag i vissa fall lämna en gemensam regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen. Liksom det som gäller för en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och för enskilda

företag i en grupp krävs särskilt tillstånd av Finansinspektionen när inspektionen är grupptillsynsmyndighet (se 55 §). Bestämmelser om när Finansinspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet för en grupp finns i 7–10 §§.

Enligt andra stycket får ett tillstånd att lämna en gemensam regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen inte leda till att mindre information lämnas än den information som skulle lämnats av enskilda försäkringsföretaget i gruppen. Det gäller dels den information som ett försäkringsföretag ska lämna i en regelbunden tillsynsrapport (se 17 kap. 6 d § och författningskommentaren till den paragrafen), dels den information som en EES-försäkringsgivare ska lämna i en motsvarande rapport enligt bestämmelserna i EES-försäkringsgivarens hemland.

Finansinspektionen ska, enligt tredje stycket, innan inspektionen ger tillstånd att lämna in en gemensam regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen ge berörda behöriga myndigheter i tillsynskollegiet tillfälle att yttra sig. Med tillsynskollegium avses en permanent men flexibel struktur för samarbete, samordning och beslutsfattande mellan Finansinspektionen och en eller flera behöriga myndigheter eller mellan flera behöriga myndigheter vid tillsynen över en grupp (1 kap. 12 §). Inspektionen ska beakta synpunkter och reservationer som lämnas av berörda behöriga myndigheter.

I 57 h § finns en bestämmelse om återkallelse av ett tillstånd att lämna en gemensam regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen

57 c § Finansinspektionen ska, om inspektionen inte är grupptillsynsmyndighet och motsätter sig att en gemensam regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen ska få lämnas in av en grupp med ett eller flera försäkringsföretag, ange skälen för det till grupptillsynsmyndigheten.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om tillstånd till en gemensam regelbunden tillsynsrapport. Paragrafen genomför artikel delvis 256b.2 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.93 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.6.6.

När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet får inspektionen besluta om tillstånd att lämna en gemensam regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen (se 57 b § och författningskommentaren till den paragrafen). Om Finansinspektionen inte är grupptillsynsmyndighet ska inspektionen, om den motsätter sig ett tillstånd att lämna in en gemensam regelbunden tillsynsrapport, underrätta grupptillsynsmyndigheten om det. Det gäller dock bara om det i gruppen finns ett eller flera försäkringsföretag. Finansinspektionen ska även till grupptillsynsmyndigheten ange skälen för att inspektionen motsätter sig en sådan gemensam regelbunden tillsynsrapport. Detta gäller både vid en ansökan om tillstånd och om det senare framkommer omständigheter som kan leda till ett tillstånd ska återkallas (se 57 b § tredje stycket).

57 d § Ett försäkringsföretag med ägarintresse, försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag ska lämna en gemensam regelbunden tillsyns-

rapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen till Finansinspektionen när inspektionen är grupptillsynsmyndighet.

Om Finansinspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, ska ett försäkringsföretag som omfattas av en gemensam regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen, lämna in en sådan rapport till inspektionen.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om inlämnande av en gemensam regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen. Paragrafen genomför delvis artikel 256b.2 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.93 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.6.6.

Enligt första stycket ska ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, om en grupp har fått tillstånd att lämna en gemensam rapport (se 57 b § och författningskommentaren till den paragrafen) lämna en gemensam regelbunden tillsynsrapport till Finansinspektionen när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. Bestämmelser om när Finansinspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet för en grupp finns i 7–10 §§. Vilket företag som ska lämna in rapporten bestäms utifrån de företag som ingår i den enskilda gruppen. För vilka företag som ska ingå i en grupp, se 1, 2 och 4 §§.

Om Finansinspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, ska ett försäkringsföretag som omfattas av en gemensam regelbunden tillsynsrapport, enligt andra stycket, lämna in en sådan rapport till inspektionen.

57 e § En gemensam regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå och för de

enskilda företagen i gruppen ska innehålla

1. den information på gruppnivå som ska rapporteras enligt 57 a §, och

2. information om varje enskilt dotterföretag inom gruppen som är ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare och som ska rapporteras enligt 17 kap. 6 d § eller motsvarande bestämmelser i en EES-försäkringsgivares hemland.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om innehållet i en gemensam regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen. Paragrafen genomför delvis artikel 256b.2 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.93 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.6.6.

En gemensam regelbunden tillsynsrapport ska innehålla information som ska lämnas i en regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå (punkt 1). En sådan rapport ska också innehålla information som ska lämnas av ett enskilt dotterföretag som är försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare i en regelbunden tillsynsrapport på enskild nivå (punkt 2). För vilken information som ett försäkringsföretag ska lämna i en regelbunden tillsynsrapport, se 17 kap. 6 d § och författningskommentaren till den paragrafen. För en EES-försäkringsgivare motsvarande bestämmelser i försäkringsgivarens hemland.

57 f § Om en gemensam regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen inte innehåller information om ett dotterföretag som är försäkringsföretag, får Finansinspektionen förelägga dotterföretaget att lämna ytterligare information.

Finansinspektionen får bara förelägga ett försäkringsföretag att lämna ytterligare information om inspektionen kräver att jämförbara försäkringsföretag lämnar motsvarande information och den är nödvändig och av väsentlig betydelse för tillsynen.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om lämnande av information utöver informationen i en gemensam regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen. Paragrafen genomför artikel 256b.4 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt 1.93 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.6.7.

Ett tillstånd att lämna en gemensam rapport får inte leda till att mindre information lämnas (se 57b § och författningskommentaren till den paragrafen). Enligt första stycket får Finansinspektionen kräva ett företag i en grupp lämnar ytterligare information, dvs. information utöver den information som har lämnats i en gemensam regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen. Finansinspektionen får bara kräva ytterligare information från företag i en grupp som är både dotterföretag och försäkringsföretag. Finansinspektionen har denna möjlighet både när inspektionen är grupptillsynsmyndighet och inte är det, dvs. då en behörig myndighet i ett annat land inom EES är grupptillsynsmyndighet över en grupp. Bestämmelser om när Finansinspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet för en grupp finns i 7–10 §§.

I andra stycket begränsas Finansinspektionens möjlighet att begära in ytterligare information. Finansinspektionen får bara förelägga ett försäkringsföretag att lämna ytterligare information om inspektionen kräver att jämförbara försäkringsföretag lämnar motsvarande information. Dessutom krävs att informationen är nödvändig och av väsentlig betydelse för tillsynen.

Kommissionen har antagit delegerade akter som ytterligare specificerar den information som ska rapporteras (artikel 256b.6 i Solvens IIdirektivet).

57 g § Finansinspektionen ska underrätta berörda behöriga myndigheter i ett

tillsynskollegium, om inspektionen

1. konstaterar att försäkringsföretag som är dotterföretag i en grupp inte upp-

fyller kraven i 17 kap. 6 d §, eller

2. begär ytterligare information från ett försäkringsföretag som är dotterföretag i enlighet med 57 §.

Om en behörig myndighet lämnar sådan information som avses i första stycket om en EES-försäkringsgivare som är dotterföretag i en grupp, ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, lämna samma begäran till det ansvariga företaget.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om informationsutbyte inom ett tillsynskollegium och åtgärder vid brister i den regelbundna tillsynsrapporteringen. Paragrafen genomför artikel 256b.5 i Solvens IIdirektivet, i lydelsen enligt artikel 1.93 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.6.7.

Bestämmelser om regelbunden tillsynsrapportering finns både på enskild nivå och på gruppnivå. Enligt första stycket ska Finansinspektionen informera berörda behöriga myndigheter i ett tillsynskollegium vid brister i den regelbundna tillsynsrapporteringen. Med

tillsynskollegium avses en permanent men flexibel struktur för samarbete, samordning och beslutsfattande mellan Finansinspektionen och en eller flera behöriga myndigheter eller mellan flera behöriga myndigheter vid tillsynen över en grupp (1 kap. 12 §). Med behörig myndighet avses en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare eller över ett försäkringsföretag (1 kap. 12 §). Finansinspektionen ska informera myndigheterna i ett tillsynskollegium om inspektionen konstaterar att ett försäkringsföretag som är dotterföretag i en grupp inte uppfyller kraven för en regelbunden tillsynsrapport på enskild nivå, dvs. den tillsynsrapport som ett försäkringsföretag ska lämna enligt 17 kap. 6 d § (första stycket 1). Finansinspektionen ska också informera berörda behöriga myndigheter i ett tillsynskollegium om inspektionen begär att försäkringsföretag som också är dotterföretag ska lämna ytterligare information, dvs. ett föreläggande enligt 57 f § (första stycket 2).

Första stycket gäller bara om försäkringsföretag brister i den regelbundna tillsynsrapporteringen, dvs. svenska företag. Är det i stället en EES-försäkringsgivare, dvs. ett företag som har hemvist i ett annat land inom EES, som inte uppfyller kraven för den regelbundna tillsynsrapporteringen, ska en den behöriga myndigheten underrätta inspektionen om det. Efter en sådan underrättelse ska Finansinspektionen, enligt andra stycket, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, lämna samma begäran till det ansvariga företaget som den behöriga myndigheten har lämnat till en EES-försäkringsgivare. För vad som avses med det ansvariga företaget, se 42 a § och författningskommentaren till den paragrafen.

57h § Om en gemensam regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen inte är tillfredsställande för de berörda behöriga myndigheterna, får Finansinspektionen återkalla ett tillstånd att lämna in en sådan rapport.

Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om återkallelse av ett tillstånd att lämna en gemensam regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen. Paragrafen genomför artikel 256b.3 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.93 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.6.7.

Enligt 57 b § får ett ansvarigt företag, efter tillstånd av Finansinspektionen när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, lämna en gemensam regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen. Om en sådan gemensam regelbunden tillsynsrapport inte är tillfredsställande för de berörda behöriga myndigheterna, får Finansinspektionen återkalla ett sådant tillstånd. I 57 e § finns bestämmelser om innehållet i en gemensam regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen.

63§ Ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska säkerställa att följande personer uppfyller de krav som anges i 2 kap. 4 § första stycket 4:

1. de som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem,

2. de som ansvarar för en sådan central funktion som avses i 10 kap. 4 § i företaget. 515

Ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska snarast möjligt till Finansinspektionen anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ledning eller ansvarar för centrala funktioner enligt första stycket.

Ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska underrätta inspektionen om någon av de personer som avses i första stycket har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller lämplighetskraven.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ledningen i ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. Ändringarna genomför artikel 257 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.94 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.7.1.

I första stycket finns krav på ledningen i ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. Ett sådant företag ska även i fortsättningen säkerställa att de som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem, uppfyller de lämplighetskrav som ställs på ledningen i ett försäkringsföretag (första stycket 1). Nu införs motsvarande krav även när det gäller de som ansvarar för en central funktion i företaget (första stycket 2). Med central funktion avses funktioner för riskhantering, regelefterlevnad och internrevision samt en aktuariefunktion (10 kap. 4 §).

Enligt andra stycket ska ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag anmäla ändringar av vilka som ansvarar för centrala funktioner i företaget. Detta ska göras snarast möjligt och motsvarar det som gäller i fråga om styrelseledamöter, verkställande direktör och ersättare för någon av dem. Ett företag ska, enligt tredje stycket, även underrätta inspektionen om en person som har ansvarat för en central funktion har ersatts på grund av att den inte längre uppfyller lämplighetskraven.

Ingripanden mot försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag

64 § Finansinspektionen ska ingripa mot ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i Sverige om företaget har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar företagets verksamhet.

Ett ingripande enligt första stycket sker genom

1. utfärdande av föreläggande att vidta rättelse inom viss tid,

2. förbud att verkställa beslut, eller

3. anmärkning.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om ingripanden mot försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. Paragrafen genomför delvis artikel 258.2 och 258.2b i Solvens IIdirektivet, i lydelsen enligt artikel 1.95 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.7.2.

Finansinspektionen får, enligt första stycket, ingripa mot försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag om ett sådant företag har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar företagets verksamhet. Detta inbegriper direkt tillämpliga EU-förordningar. Inspektionen får därmed utökade möjligheter att ingripa mot dessa typer av företag jämfört med det som har gällt hittills.

Enligt nuvarande 24 § andra stycket, som upphör att gälla, har inspektionen bara möjlighet att ingripa om ett sådant företag inte uppfyller de krav som ställs i EU-förordningar som antagits med stöd av Solvens IIdirektivet, i 19 kap. denna lag eller i föreskrifter som meddelats med stöd av bemyndigande i det kapitlet.

I andra stycket anges hur Finansinspektionen får ingripa. Formerna för ett ingripande motsvarar delvis det som gäller för ett ingripande mot ett enskilt försäkringsföretag (se 18 kap. 2 §). Till skillnad mot det som gäller för ett ingripande mot ett enskilt försäkringsföretag är det inte aktuellt med att återkalla ett tillstånd eller att meddela en varning.

64a § Innan Finansinspektionen fattar ett sådant beslut som avses i 64 §, ska inspektionen ge berörda behöriga myndigheter och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten tillfälle att yttra sig.

Första stycket gäller bara om beslutet påverkar företag med huvudkontor i ett annat land inom EES än Sverige.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om ingripanden mot försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. Paragrafen genomför delvis artikel 258.2 och 258.2b i Solvens IIdirektivet, i lydelsen enligt artikel 1.95 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.7.2.

Enligt första stycket ska Finansinspektionen ge berörda behöriga myndigheter och Eiopa tillfälle att yttra sig innan inspektionen ingriper enligt 64 § mot ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. Det gäller dock bara om en åtgärd påverkar företag med huvudkontor i ett annat land inom EES än Sverige. Med behörig myndighet avses en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare eller över ett försäkringsföretag (se 1 kap. 12 §).

Paragrafen gäller, enligt andra stycket, bara om beslutet påverkar företag med huvudkontor i ett annat land inom EES än Sverige.

71§ Om tillsynen inte bedöms likvärdig, ska Finansinspektionen antingen besluta att bestämmelserna om grupptillsyn i 4, 5, 7–40, 42–64 a och 74–83 §§ ska tillämpas på gruppen på samma sätt som om företaget i toppen av gruppen hade haft sitt huvudkontor inom EES, eller besluta att en sådan metod som avses i 73 § ska tillämpas på gruppen.

De allmänna principer och metoder som anges i 4, 5, 7–40, 42–64 a och 74–103§§ ska tillämpas på nivån för ett försäkringsholdingföretag från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag från tredjeland eller en försäkringsgivare från tredjeland.

Vid beräkningen av gruppsolvens ska ett moderföretag i tredjeland hanteras som ett försäkringsföretag som omfattas av samma villkor för att poster i kapitalbasen ska få medräknas för att täcka solvenskapitalkravet som gäller enligt 7 kap. 2–11 §§.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vad Finansinspektionen ska göra om tillsynen i ett tredjeland inte är likvärdig med grupptillsynen enligt Solvens II-direktivet.

Första stycket justeras med anledning av nya 64 a § och ändringarna i 73 §.

Även andra stycket justeras med anledning av nya 64 a §.

72 § Finansinspektionen får besluta om att använda andra tillsynsmetoder om sådana metoder säkerställer att tillsynen över företagen i gruppen är tillräcklig.

Innan Finansinspektionen fattar ett sådant beslut som avses i första stycket, ska inspektionen ge berörda behöriga myndigheter tillfälle att yttra sig. Finansinspektionen ska underrätta de berörda behöriga myndigheter, Europeiska kommissionen och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om ett beslut enligt första stycket.

Paragrafen innehåller bestämmelser om att Finansinspektionen i vissa fall får använda andra tillsynsmetoder när moderföretaget finns utanför EES. I paragrafen görs språkliga och redaktionella ändringar.

73 § Finansinspektionen får med stöd av 72 § besluta

1. att det ska etableras ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES och att bestämmelserna om grupptillsyn i detta kapitel ska tillämpas på företagen i den grupp som leds av det etablerade företaget,

2. att ett försäkringsföretag i en grupp med försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som inte har ett gemensamt moderföretag inom EES, ska ansvara för att kraven för grupptillsynen uppfylls,

3. att försäkringsföretag som tillsammans med EES-försäkringsgivare ingår i en undergrupp med ett moderföretag med huvudkontor inom EES, utöver att omfattas

av grupptillsyn enligt detta kapitel, ska – vidta ytterligare åtgärder, eller

– omfattas av ytterligare krav, inbegripet de krav som avses i 4–6, och skärpt tillsyn över riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen,

4. att ledamöterna i styrelsen eller motsvarande organ hos det yttersta moderföretaget inom EES ska vara oberoende gentemot det yttersta moderföretaget utanför EES,

5. om att förbjuda, begränsa, inskränka, övervaka eller kräva förhandsanmälan av transaktioner, inbegripet utdelningar och kupongutbetalningar på efterställda skulder,

6. att uppgifter ska lämnas om solvens och finansiell ställning, riskprofil och risktoleransgränser för moderföretag med huvudkontor utanför EES, i tillämpliga fall inbegripet rapporter om dessa frågor som har lämnats in till styrelsen eller motsvarande organ i företaget eller till tillsynsmyndigheterna för dessa moderföretag med huvudkontor utanför EES.

Ett beslut enligt första stycket 5 får fattas bara om transaktionerna utgör eller skulle kunna utgöra ett hot mot den finansiella ställningen eller solvenssituationen hos försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare inom gruppen och involverar å ena sidan ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES och å andra sidan ett företag som ingår i gruppen och som har sitt huvudkontor utanför EES. Om ett beslut rör en anknuten EES-försäkringsgivare, ska Finansinspektionen underrätta en berörd behörig myndighet om vad inspektionen kommit fram till.

Paragrafen innehåller bestämmelser om andra tillsynsmetoder. Ändringarna genomför artikel 262.3 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.96 c i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.8. Finansinspektionen får i vissa fall besluta att använda andra tillsynsmetoder (se 71 och 72 §§). I första stycket anges sådana andra tillsyns-

518 metoder. Det gäller bl.a. att ett försäkringsföretag inte får genomföra vissa

transaktioner eller att företaget ska anmäla transaktioner före eller efter de har genomförts (första stycket 5). I andra stycket anges förutsättningarna för att Finansinspektionen ska få fatta ett beslut som rör ett företags transaktioner enligt första stycket 5. Ett sådant beslut får bara fattas om transaktionerna utgör eller skulle kunna utgöra ett hot mot den finansiella ställningen eller solvenssituationen hos försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare inom gruppen och involverar å ena sidan ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES och å andra sidan ett företag som ingår i gruppen och som har sitt huvudkontor utanför EES. Om ett beslut rör en anknuten EES-försäkringsgivare, ska Finansinspektionen underrätta en berörd behörig myndighet om vad inspektionen kommit fram till.

74§ Om det moderföretag som finns i toppen av en grupp enligt 4 § har huvudkontor i ett annat land inom EES än Sverige, får Finansinspektionen besluta att bestämmelserna om grupptillsyn ska tillämpas även på nivån för ett försäkringsföretag, försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som är det yttersta moderföretaget i Sverige.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om när Finansinspektionen får besluta om nationell undergrupptillsyn. Paragrafen justeras med anledning av att det i lagen införs en definition av företag med ägarintresse (se 1 kap. 16 a §).

104 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet ska beräknas enligt 16–22 a, 28 a, 28 c och 28 g §§,

2. hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet ska beräknas när kraven är likvärdiga enligt 30 §,

3. innehållet i samt omfattningen och fullgörandet av rapporteringen enligt 32 §,

4. innehållet i en åtgärdsplan och en finansiell saneringsplan enligt 35 § andra stycket,

5. vilka upplysningar ett företag ska lämna till Finansinspektionen enligt 37, 37a, 49 a och 50 §§ och när upplysningarna ska lämnas,

6. företagstyrningssystem inom en grupp enligt 42 §,

7. innehållet i en plan för hållbarhetsfaktorers påverkan på finansiella risker för en grupp enligt 42 h §,

8. innehållet i en egen risk- och solvensbedömning inom en grupp enligt 43 och 43a §§,

9. hur uppgifter enligt 46 § ska lämnas,

10. innehållet i en solvens- och verksamhetsrapport enligt 54 eller 55 § och när en sådan rapport senast ska offentliggöras,

11. när en regelbunden tillsynsrapport enligt 57 a eller 57 b § ska lämnas in, och

12. hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas enligt 71 § tredje stycket.

Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Övervägandena finns i avsnitten 12.2.1, 12.6.1, 12.6.2 och 12.6.8.

Punkt 1 avser hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet ska beräknas. Bemyndigandet justeras med anledning av att det införs nya bestämmelser för dessa beräkningar (se 16–22 a, 28 a, 28 c och 28 g §§ och författningskommentarerna till de paragraferna).

I punkt 2 tydliggörs att bemyndigandet avser det gruppbaserade solvenskapitalkravet.

I punkt 3 justeras hänvisningen med anledning av att nuvarande 33 § upphör att gälla (se 32 § och författningskommentaren till den paragrafen).

Punkt 5 avser vilka upplysningar ett företag ska lämna till Finansinspektionen och när upplysningarna ska lämnas. Genom justeringen kan artikel 254.3 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.91 i ändringsdirektivet, genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Bemyndigandet justeras även med anledning av nya 49 a § om periodisk rapportering.

Punkt 7, som är ny, avser innehållet i en plan för hållbarhetsfaktorers påverkan på finansiella risker för en grupp. Detta överensstämmer med det som ska gälla för enskilda försäkringsföretag (se 10 kap. 26 § 3 och författningskommentaren till den paragrafen).

Punkt 8, nuvarande punkt 7, justeras med anledning av nya 43 a §.

Som en följd av nya punkt 7 får nuvarande punkt 8 ny numrering och blir punkt 9.

Punkt 10, som är ny, avser innehållet i en solvens- och verksamhetsrapport. Det gäller både en solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och för enskilda företag i en grupp, och när en sådan rapport senast ska offentliggöras. Genom bemyndigandet kan artikel 256.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.92 a i ändringsdirektivet, och artikel 308b.17 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.105 c i ändringsdirektivet, genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.

Punkt 11, som är ny, avser när en regelbunden tillsynsrapport ska lämnas in, dvs. en regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå eller en gemensam regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen. Genom bemyndigandet kan artikel 256b.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.93 i ändringsdirektivet, genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.

Som en följd av nya punkt 7 får nuvarande punkt 9 ny numrering och blir punkt 12.

21 kap.

5 § Sökanden får begära förklaring av domstol att ett ärende onödigt uppehålls,

om Finansinspektionen

– inte har fattat beslut om tillstånd enligt 2 kap. 4 § inom sex månader från det att en ansökan lämnades in,

– inte har fattat beslut om tillstånd i ett sådant fall som avses i 2 kap. 16 § andra stycket inom åtta månader från det att en ansökan lämnades in,

– inte har lämnat ett sådant meddelande som avses i 3 kap. 2 § inom tre månader från det att en underrättelse lämnades in,

– inte har fattat ett sådant beslut som avses i 3 kap. 7 § inom en månad från det

att en underrättelse lämnades in, eller

– inte har lämnat ett sådant meddelande som avses i 3 kap. 17 § inom en månad från det att en underrättelse lämnades in.

En sådan begäran ska göras hos den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av Finansinspektionens beslut i ärendet. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Om rätten lämnar en förklaring ska ansökan anses ha avslagits av Finansinspektionen om beslut därefter inte har meddelats inom motsvarande tidsfrister som anges i första stycket för respektive ärende.

Paragrafen innehåller bestämmelser om förklaring av domstol då ett ärende onödigt uppehållits. Ändringarna genomför artikel 25 tredje stycket i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.9 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.4. I första stycket finns en bestämmelse om att en sökande i vissa fall får begära en förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls. Genom ändringarna gäller detta också i de fall Finansinspektionens ska höra med en behörig myndighet i ett annat land inom EES innan inspektionen beslutar om tillstånd att bedriva försäkringsrörelse (andra strecksatsen, se

2 kap. 16 § och författningskommentaren till den paragrafen). I ett sådant fall är dock fristen för att fatta ett beslut åtta månader. Stycket ändras även redaktionellt. Enligt andra stycket ska, som hittills gällt, en begäran om förklaring av domstol att ett ärende onödigt uppehålls göras hos allmän förvaltningsdomstol. I stycket förtydligas vid vilken förvaltningsrätt en sådan begäran ska göras. När det gäller vilken förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande från Finansinspektionen, se 14 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2027.

2. Om en anmälan enligt 2 a kap. 9 § lämnas in till Finansinspektionen inom sexmånader från och med den 1 maj 2027, ska tidsperioden inom vilken inspektionen får motsätta sig en klassificering vara fyra månader.

3. Om en ansökan enligt 2 a kap. 16§ lämnas in till Finansinspektionen före den 1 november 2027, ska tidsperioden inom vilken inspektionen ska fatta ett beslut vara fyra månader.

4. Ett försäkringsföretag som före den 29 januari 2026 har använt en volatilitetsjusterad riskfri räntestruktur vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna enligt 5kap. 9 § i den äldre lydelsen får fortsätta att använda justeringen bara om företaget uppfyller de villkor som gäller för en sådan justering från och med den 1maj 2027.

5. Ett försäkringsföretag som före den 1 maj 2027 har fått tillstånd att beräkna kapitalkravet för aktiekursrisk utifrån en särskild metod enligt 8 kap. 8 § i den äldre lydelsen får fortsätta att använda metoden för de tillgångar och skulder som vid den tidpunkten omfattades av tillståndet. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för en sådan beräkning.

6. Ett försäkringsföretag som senast den 28 januari 2025 tillämpade en åtgärd som motsvarar en sådan proportionalitetsåtgärd som avses i 1 kap. 12 § får fortsätta att tillämpa åtgärden högst fyra räkenskapsår från och med den 1 maj 2027.

Övervägandena finns i avsnitten 14.1 och 14.2. I punkt 1 anges när lagen träder i kraft.

Punkt 2 innehåller en övergångsbestämmelse för en anmälan om att klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag. Om en sådan anmälan lämnas in till Finansinspektionen inom sex månader från och med ikraftträdandet, får inspektionen motsätta sig en klassificering inom fyra månader, i stället för inom två månader som annars gäller (se 2 a kap. 9 § och författningskommentaren till den paragrafen.)

Punkt 3 innehåller en övergångsbestämmelse för en ansökan om att få använda proportionalitetsåtgärder. Om en sådan ansökan lämnas in till Finansinspektionen före den 31 juli 2027, ska inspektionen fatta ett beslut inom fyra månader, i stället för inom två månader som annars gäller (se 2 a kap. 16 § och författningskommentaren till den paragrafen).

Punkt 4 innehåller en övergångsbestämmelse för försäkringsföretag som har använt en volatilitetsjusterad riskfri räntestruktur vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna. Om ett försäkringsföretag före den 29 januari 2026 har använt en sådan justering får företaget, även utan nytt tillstånd, fortsätta att använda justeringen. Det gäller dock bara om företaget uppfyller de nya villkoren för att få använda en sådan justering, dvs. de villkor gäller från och med ikraftträdandet (se 5 kap. och författningskommentaren till den paragrafen).

Punkt 5 innehåller en övergångsbestämmelse för försäkringsföretag som har fått tillstånd att beräkna kapitalkravet för aktiekursrisk utifrån en särskild metod, s.k. durationsbaserad aktiekursrisk. Om ett försäkringsföretag före ikraftträdandet har fått tillstånd att använda en sådan metod, får företaget fortsätta att använda metoden för de tillgångar och skulder som vid den tidpunkten omfattades av tillståndet. Äldre föreskrifter ska gälla för beräkningen.

Punkt 6 innehåller en övergångsbestämmelse för försäkringsföretag som senast den 28 januari 2025 tillämpade en åtgärd som motsvarar en proportionalitetsåtgärd, dvs. en sådan åtgärd som avses i 1 kap. 12 §. Ett sådant företag får fortsätta att tillämpa åtgärden i högst fyra räkenskapsår från och med ikraftträdandet.

16.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

1 kap.

13 § Med gränsöverskridande verksamhet avses i denna lag att en EESförsäkringsgivare från ett utländskt driftsställe meddelar försäkring, utan förmedling av en sekundäretablering eller ett dotterbolag här i landet, avseende en risk som är belägen i Sverige eller ett åtagande som ska fullgöras här i enlighet med 1 kap. 7 §.

Med gränsöverskridande verksamhet avses också att ett utländskt tjänstepensionsinstitut, utan förmedling av en sekundäretablering eller ett dotterbolag här i landet, ingår avtal om tjänstepension som ska fullgöras här i enlighet med 1 kap. 7 §.

Med betydande gränsöverskridande verksamhet avses gränsöverskridande verksamhet som en EES-försäkringsgivare som inte har klassificerats som ett litet och icke-komplext företag i sitt hemland bedriver i Sverige, om

1. de totala årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från verksamheten i

Sverige överstiger 15 000 000 euro, eller

2. Finansinspektionen anser att verksamheten är relevant i förhållande till försäkringsmarknaden i Sverige.

I paragrafen anges det som i lagen avses med gränsöverskridande verksamhet. Ändringen genomför delvis artikel 152aa.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.66 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.4.

Första och andra styckena ändras språkligt.

I Solvens II-direktivet införs uttrycket betydande gränsöverskridande verksamhet (artikel 152aa.1). Med detta avses i lagen verksamhet som en EES-försäkringsgivare bedriver i Sverige med stöd av etableringsfriheten eller rätten att tillhandahålla tjänster i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). En EES-försäkringsgivare är en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till EES och vars verksamhet inom EES står under tillsyn av den behöriga myndigheten i hemlandet (se 5 § första stycket 1). Med behörig myndighet avses en nationell myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över EES-försäkringsgivare (se 5 § första stycket 5). Om den betydande gränsöverskridande verksamheten i stället rör ett försäkringsföretag som bedriver verksamhet i ett annat land inom EES och Finansinspektionen är hemlandsmyndighet gäller 1 kap. 18 a § FRL.

För att den gränsöverskridande verksamheten i Sverige ska anses vara betydande krävs, enligt tredje stycket, som är nytt, antingen att de totala årliga tecknade bruttopremieinkomsterna överstiger 15 miljoner euro (tredje stycket 1) eller att Finansinspektionen anser att verksamheten är relevant i förhållande till Sveriges marknad (tredje stycket 2). En EESförsäkringsgivare som i sitt hemland har klassificerats som ett litet och icke-komplext företag bedriver en verksamhet som är mindre omfattande och har begränsade risker. En sådan verksamhet kan i sig inte anses som betydande gränsöverskridande verksamhet. Betydande gränsöverskridande verksamhet kan alltså inte bedrivas av små och icke-komplexa företag. Med litet och icke-komplext företag avses detsamma som i artikel 13.10a i Solvens II-direktivet, dvs. ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, inbegripet ett captivebolag för försäkring eller ett captivebolag för återförsäkring, som uppfyller villkoren i artikel 29a i Solvens II-direktivet och som har klassificerats som ett sådant i enlighet med artikel 29b i samma direktiv.

3 kap.

1 § Den behöriga myndigheten i hemlandet har ansvaret för den finansiella tillsynen över en EES-försäkringsgivares eller ett utländskt tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. Den finansiella tillsynen omfattar kontroll av, i tillämpliga delar, försäkringsgivarens eller tjänstepensionsinstitutets solvens, försäkringstekniska avsättningar och skuldtäckning. För EES-försäkringsgivare omfattar den finansiella tillsynen även kontroll av försäkringsgivarens företagsstyrningssystem.

Finansinspektionen ska ansvara för tillsynen i övrigt över EES-försäkringsgivarens eller det utländska tjänstepensionsinstitutets verksamhet i Sverige.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ansvar för finansiell tillsyn. Ändringen genomför artikel 30.2 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.14 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.1.

Enligt första stycket ska den behöriga myndigheten i en EESförsäkringsgivares hemland ansvara för den finansiella tillsynen över EES-försäkringsgivarens verksamhet i Sverige. Genom ändringen tydliggörs att den finansiella tillsynen även omfattar kontroll av EESförsäkringsgivarens företagsstyrningssystem.

Andra stycket ändras redaktionellt.

2 a § Finansinspektionen får underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om inspektionen har anledning att befara att det hos en EES-försäkringsgivare finns allvarliga brister i fråga om konsumentskydd.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om Finansinspektionens informationsutbyte med den behöriga myndigheten i en EES-försäkringsgivares hemland. Ändringen genomför delvis artikel 152a.2 i Solvens IIdirektivet, i lydelsen enligt artikel 1.65 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.3.

I paragrafen görs ett tillägg så att Finansinspektionen även får underrätta Eiopa. Detta är en möjlighet för Finansinspektionen, ingen skyldighet.

2 b § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet i ett annat land inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 33, 155 och 158 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2025/2 (Solvens II-direktivet).

Finansinspektionen får även hänskjuta frågor till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begära hjälp av myndigheten i de fall som framgår av artiklarna 152a–152b i Solvens II-direktivet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om möjligheten för Finansinspektionen att hänskjuta frågor till Eiopa för tvistlösning. Ändringen genomför delvis artiklarna 152aa.4, 152ab.3, 152ab.5, 152ab.6 och 152b.7 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.66 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 7.4, 7.5.5 och 7.6.

I första stycket ändras den statiska hänvisningen till Solvens II-direktivet till att avse lydelsen enligt ändringsdirektivet. Stycket ändras även redaktionellt.

Finansinspektionen ska samarbeta och utbyta information med bl.a. behöriga myndigheter i andra länder inom EES, se 17 kap. 3 § försäkringsrörelselagen (2010:2043). Det gäller både om Finansinspektionen är hemlandsmyndighet för ett försäkringsföretag som bedriver gränsöverskridande verksamhet i ett annat land inom EES och om inspektionen är värdlandsmyndighet för en EES-försäkringsgivare som bedriver gränsöverskridande verksamhet i Sverige. I Solvens II-direktivet införs genom ändringsdirektivet regler om förstärkt tillsynssamarbete och utbyte av information vid betydande gränsöverskridande verksamhet och samarbetsplattformar (artiklarna 152aa–152b i Solvens II-direktivet). Med anled-

ning av det ändras befintliga bestämmelser i denna lag och det införs nya bestämmelser (se 2 c–2 i §§). I vissa fall ska Finansinspektionen försöka att komma överens med en behörig myndighet i ett annat land inom EES. Det gäller t.ex. gemensamma slutsatser efter en gemensam platsundersökning (se 2 i § och författningskommentaren till den paragrafen). Om detta inte är möjligt, får Finansinspektionen, enligt andra stycket, hänskjuta ett ärende till Eiopa för tvistlösning. Genom ändringen får Finansinspektionen hänskjuta ytterligare frågor till Eiopa, se artiklarna 152aa.4, 152ab.3, 152ab.5, 152ab.6 och 152b.7 i Solvens II-direktivet. Även behöriga myndigheter i andra länder inom EES ska enligt Solvens IIdirektivet få hänskjuta dessa frågor till Eiopa, men det är något som regleras i nationell rätt i respektive land.

2 c § Finansinspektionen får tillsammans med berörda behöriga myndigheter inrätta en sådan samarbetsplattform som avses i artikel152b i Solvens II-direktivet för att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan dem när en EESförsäkringsgivare bedriver verksamhet i Sverige.

Bestämmelserna i 2 g–2 i §§ om förstärkt tillsynssamarbete vid betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige gäller även inom ramen för en samarbetsplattform. Finansinspektionen ska dela relevant information med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsynssamarbete och informationsutbyte om det har inrättats en samarbetsplattform. Ändringen genomför delvis artikel 152b.5 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.67 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.6.

Första stycket ändras språkligt.

Enligt andra stycket, som är nytt, gäller bestämmelserna om förstärkt tillsynssammarbete och informationsutbyte när Finansinspektionen samarbetar med andra myndigheter inom ramen för en samarbetsplattform. Bestämmelserna om förstärkt tillsynssamarbete och informationsutbyte gäller annars bara när en EES-försäkringsgivare bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige. För vad som avses med betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige, se författningskommentaren till 1 kap. 3 a §). Om en samarbetsplattform har inrättats av Eiopa, ska Finansinspektionen dela information också med den myndigheten (se artikel 152b.5 i Solvens II-direktivet).

2 e § Finansinspektionen ska på begäran av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten eller en behörig myndighet i ett annat land inom EES lämna de uppgifter som den myndigheten behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl.

I paragrafen finns en skyldighet för Finansinspektionen att lämna uppgifter inom ramen för en samarbetsplattsform. Ändringen genomför delvis artikel 152b.4 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.67 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.6.

Finansinspektionens skyldighet att lämna uppgifter utökas genom ändringen till att gälla även berörda behöriga myndigheter i andra länder inom EES. Med behörig myndighet avses en nationell myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över EES-försäkringsgivare (1 kap. 5 § första stycket 5).

Även när det gäller en behörig myndighet i ett annat land inom EES ska uppgifterna lämnas efter begäran och vara sådana som den behöriga myndigheten behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl. Om sammabetsplattformen i stället rör ett försäkringsföretag som Finansinspektionen, som hemlandsmyndighet, utövar tillsyn över, gäller 3 kap. 22 b § försäkringsrörelselagen (2010:2043).

2 f § Om Finansinspektionen anser att en EES-försäkringsgivare bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige, ska inspektionen anmäla det till den behöriga myndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland. Finansinspektionen ska i en sådan anmälan ange skälen för sin bedömning.

I paragrafen, som är ny, finns en skyldighet för Finansinspektionen att anmäla betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige. Paragrafen genomför artikel 152aa.3 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.66 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.4.

Om en EES-försäkringsgivare, dvs. ett utländskt företag, anses bedriva betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige, ska Finansinspektionen anmäla det till den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. För vad som avses med sådan verksamhet, se 1 kap. 13 § och författningskommentaren till den paragrafen. Finansinspektionen ska i en anmälan ange skälen för sin bedömning.

2 g § Om en EES-försäkringsgivare bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige, ska Finansinspektionen samarbeta med den behöriga myndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland. Samarbetet ska stå i proportion till riskerna med den gränsöverskridande verksamheten och åtminstone avse

1. företagsstyrningssystem, 2. uppdragsavtal och distributionspartner,

3. affärsstrategi och skadereglering, och

4. konsumentskydd.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om förstärkt tillsynssamarbete vid gränsöverskridande verksamhet inom EES. Paragrafen genomför delvis artikel 152ab.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.66 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.5.1.

Om en EES-försäkringsgivare bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige, ska Finansinspektionen samarbeta med den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Detta gäller utöver den generella skyldighet Finansinspektionen har att samarbeta och utbyta information med andra myndigheter, se 17 kap. 3 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Samarbetet mellan Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland ska ske för att bedöma om försäkringsgivaren är väl medveten om de risker som den exponerats för eller kan komma att exponeras för i Sverige och hanterar riskerna på rätt sätt (artikel 152ab.1 i Solvens II-direktivet). Samarbetet mellan myndigheterna ska åtminstone omfatta företagets företagsstyrningssystem (punkt 1), uppdragsavtal och distributionspartner (punkt 2), affärsstrategi och skadereglering (punkt 3) samt konsumentskydd (punkt 4). I företagsstyrningssystem inbegrips förmågan hos förvaltnings-, lednings- eller tillsyns- 526 organet i försäkringsgivaren att förstå de gränsöverskridande

marknadernas särdrag, riskhanteringsverktyg, befintliga interna kontroller och efterlevnadsrutiner för den gränsöverskridande verksamheten (artikel 152ab.1).

Samarbetet mellan Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland ska stå i proportion till de risker som den betydande gränsöverskridande verksamheten för med sig (artikel 152ab.1 andra stycket).

2 h § Om en EES-försäkringsgivare bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige, får Finansinspektionen begära att den behöriga myndig-

heten i hemlandet lämnar uppgifter om

1. solvens- och minimikapitalkrav, 2. medräkningsbara kapitalbasmedel för att täcka solvens- och minimikapital-

kravet.

Finansinspektionen får även begära att den behöriga myndigheten i EESförsäkringsgivarens hemland lämnar andra uppgifter än sådana som avses i första stycket om det rör uppgifter om EES-försäkringsgivarens solvens, företagsstyrningssystem eller affärsmodell. Finansinspektionen ska i så fall motivera en sådan begäran.

Paragrafen, som är ny, innehåller en möjlighet för Finansinspektionen att begära att få uppgifter från den behöriga myndighet i hemlandet när en EES-försäkringsgivare bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige. Paragrafen genomför delvis artikel 152ab.2 andra och fjärde styckena i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.66 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.5.3.

Finansinspektionen får, enligt första stycket, begära att den behöriga myndigheten i en EES-försäkringsgivares hemland lämnar viss information om försäkringsgivaren bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige. Det gäller uppgifter från den periodiska rapporteringen om solvens- och minikapitalkravet och om de medräkningsbara kapitalbasmedlen som används för att täcka solvens- och minimikapitalkravet (första stycket 1 och 2). Enligt Solvens II-direktivet ska den behöriga myndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland minst en gång per år, eller oftare om Finansinspektionen, begär det, lämna sådan information till Finansinspektionen som värdlandmyndighet (artikel 152b.2 andra stycket). Om det i stället är ett svenskt försäkringsföretag som bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i ett annat land inom EES, ska Finansinspektionen, som hemlandsmyndighet, på motsvarande sätt lämna denna information om den behöriga myndigheten ett annat land inom EES begär det (se 17 kap. 3 f § försäkringsrörelselagen [2010:2043]).

Finansinspektionen får, enligt andra stycket, begära annan information än sådan som avses i första stycket från den behöriga myndigheten i en EES-försäkringsgivares hemland när försäkringsgivaren bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige. Det förutsätter att informationen rör försäkringsgivarens solvens, företagsstyrningsmodell eller affärsmodell. Den behöriga myndigheten ska lämna den begärda informationen snarast möjligt (se artikel 152ab.2 fjärde stycket i Solvens II-direktivet). Finansinspektionen ska på motsvarande sätt lämna den information som en behörig myndighet begär från Finansinspektionen om det i stället är ett svenskt försäkringsföretag som bedriver betydande 527

gränsöverskridande verksamhet i ett annat land inom EES (se 17 kap. 3 h § försäkringsrörelselagen).

2 i § Om en EES-försäkringsgivare som bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige inte uppfyller, eller riskerar att inte uppfylla, solvens- eller minimikapitalkravet inom tre månader, får Finansinspektionen framställa en begäran till den behöriga myndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland om att myndigheterna gemensamt genomför en platsundersökning hos EES-försäkringsgivaren. Finansinspektionen ska ange skälen för en sådan begäran.

Inom två månader efter en gemensam platsundersökning ska Finansinspektionen försöka komma överens med den behöriga myndigheten i EESförsäkringsgivarens hemland om gemensamma slutsatser av undersökningen.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om gemensam platsundersökning hos en EES-försäkringsgivare som bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige och om gemensamma slutsatser efter sådan platsundersökning. Paragrafen genomför artikel 152ab.4 första stycket och 152ab.5 andra stycket i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.66 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.5.4.

Finansinspektionens får, enligt första stycket, begära att den behöriga myndigheten i en EES-försäkringsgivares hemland tillsammans med inspektionen genomför en platsundersökning hos försäkringsgivaren i hemlandet om den bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige. Finansinspektionen ska ange skälen för en sådan begäran. Om den behöriga myndigheten i hemlandet går med på att utföra en gemensam platsundersökning, ska den bjuda Eiopa att delta (artikel 152ab.5 första stycket i Solvens II-direktivet). Om den behöriga myndigheten i hemlandet avslår Finansinspektionens begäran, ska den skriftligen ange skälen för avslaget till inspektionen (artikel 152ab.6 första stycket i Solvens II-direktivet). Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i hemlandet är oeniga om skälen för avslaget, får de hänskjuta ärendet till Eiopa inom en månad från det att den behöriga myndigheten i hemlandet meddelat sitt beslut (artikel 152ab.6 andra stycket i Solvens II-direktivet). När det gäller frågor som Finansinspektionen får hänskjuta till Eiopa, se 2 b § och författningskommentaren till den paragrafen.

Efter en gemensam platsundersökning ska Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland, enligt andra stycket, försöka komma överens om gemensamma slutsatser av undersökningen. Slutsatserna ska omfatta åtminstone resultatet av undersökningen och vilka tillsynsåtgärder som är de lämpligaste. Den behöriga myndigheten i hemlandet ska beakta slutsatserna när den fattar beslut om lämpliga tillsynsåtgärder (artikel 152ab.5 andra stycket i Solvens IIdirektivet). Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten inte kan komma fram till en gemensam slutsats, får var och en av dem, inom två månader från utgången av tvåmånadersperioden, hänskjuta ärendet till Eiopa (artikel 152ab.5 tredje stycket i Solvens II-direktivet). När det gäller frågor som Finansinspektionen får hänskjuta till Eiopa, se 2 b § och författningskommentaren till den paragrafen.

3 § Ett utländskt tjänstepensionsinstitut som bedriver verksamhet i Sverige ska till Finansinspektionen lämna de uppgifter om verksamheten som behövs för tillsynen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka upplysningar som tjänstepensionsinstitutet ska lämna till Finansinspektionen enligt första stycket.

Paragrafen innehåller en skyldighet för vissa utländska företag som bedriver verksamhet i Sverige att lämna uppgifter till Finansinspektionen. Övervägandena finns i avsnitt 7.7.2.

I paragrafen tas de nuvarande hänvisningarna till EES-försäkringsgivare bort, och därmed även nuvarande andra stycket. Paragrafen gäller i fortsättningen därför bara utländska tjänstepensionsinstitut som bedriver verksamhet i Sverige. Bestämmelser om att Finansinspektionen har rätt att begära uppgifter om eller från EES-försäkringsgivare som bedriver verksamhet i Sverige införs i stället i 3 a och 3 b §§, se författningskommentarerna till de paragraferna.

Övriga ändringar i paragrafen är språkliga.

3 a § Finansinspektionen får begära att den behöriga myndigheten i en EESförsäkringsgivares hemland lämnar inspektionen de uppgifter som krävs för tillsynen över EES-försäkringsgivarens verksamhet i Sverige.

Om den behöriga myndigheten inte inom den tid eller förlängda tid som anges i artikel 153 i Solvens II-direktivet lämnar uppgifterna till Finansinspektionen, får inspektionen begära dessa uppgifter från EES-försäkringsgivaren. Finansinspektionen ska informera den behöriga myndigheten innan inspektionen gör en sådan begäran.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om Finansinspektionens rätt att begära att få uppgifter om en EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige. Paragrafen genomför delvis artikel 153 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 1.68 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 7.5.3. och 7.7.

Finansinspektionen får, enligt första stycket, begära att den behöriga myndigheten i en EES-försäkringsgivares hemland lämnar de uppgifter som krävs för tillsynen över försäkringsgivarens verksamhet i Sverige.

Den behöriga myndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland ska lämna uppgifterna inom 20 arbetsdagar från att den har tagit emot begäran från Finansinspektionen (artikel 153.1 första stycket i Solvens IIdirektivet). Om de begärda uppgifterna inte är lätt tillgängliga för den behöriga myndigheten och om de är svåra att samla in, får tidsfristen förlängas med ytterligare 20 arbetsdagar (artikel 153.1 andra stycket i Solvens II-direktivet). Om den behöriga myndigheten inte lämnar uppgifterna inom tidsfristen, får Finansinspektionen, enligt andra stycket, begära dessa uppgifter från EES-försäkringsgivaren i Sverige (artikel 153.2 i Solvens II-direktivet). Finansinspektionen ska informera den behöriga myndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland om inspektionen begär att försäkringsgivaren ska lämna uppgifter.

3 b § En EES-försäkringsgivare som bedriver verksamhet i Sverige ska snarast möjligt lämna uppgifter enligt 3 a § andra stycket.

Paragrafen, som är ny, innehåller en skyldighet för EES-försäkringsgivare som bedriver verksamhet i Sverige att lämna uppgifter till Finansinspektionen. Paragrafen genomför delvis artikel 153.2 i Solvens IIdirektivet, i lydelsen enligt artikel 1.68 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.7.2. Om den behöriga myndigheten i en EES-försäkringsgivares hemland inte lämnar Finansinspektionen uppgifter i enlighet med 3 a §, får inspektionen begära att EES-försäkringsgivaren i Sverige lämnar uppgifterna (se författningskommentaren till 3 a §). EES-försäkringsgivaren ska i så fall snarast möjligt lämna de uppgifter som Finansinspektionens begär och som är nödvändiga för tillsynen över försäkringsgivarens verksamhet i Sverige.

4 § Skyldighet enligt 3 § att lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning gäller även för

1. styrelsen och den verkställande direktören eller motsvarande organ i företag vars verksamhet uteslutande ska vara att biträda ett utländskt tjänstepensionsinstitut eller som ett sådant institut har ett bestämmande inflytande i,

2. ordföranden och den verkställande direktören eller motsvarande befattningshavare i en skaderegleringsnämnd, villkorsnämnd eller annat liknande organ, som här i landet biträder ett utländskt tjänstepensionsinstitut i dess rörelse.

Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet för bl.a. styrelser att lämna uppgifter. I paragrafen görs följdändringar med anledning av ändringarna i 3 §, se författningskommentaren till den paragrafen. Paragrafen ändras även språkligt.

16.3Förslaget till lag om ändring i lagen (2026:635) om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)

1 kap.

12 § I denna lag betyder

– behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare eller över ett försäkringsföretag,

– captivebolag för försäkring: ett captivebolag för försäkring enligt artikel 13.2 i Solvens II-direktivet,

– dotterföretag: ett dotterföretag som avses i artikel 22.1 och 22.2 i redovisningsdirektivet, inbegripet dotterföretag till ett sådant företag eller ett företag som behöriga myndigheter ska betrakta som ett dotterföretag i enlighet med artikel 212.2, 214.5 eller 214.6 i Solvens II-direktivet,

– EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

– EES-försäkringsgivare: en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till EES och som omfattas av Solvens II-direktivet,

– externt kreditvärderingsinstitut: ett kreditvärderingsinstitut som har fått tillstånd eller blivit certifierat enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut eller en centralbank som utfärdar kreditvärderingar som inte omfattas av den förordningen,

– finansiellt institut: ett finansiellt institut enligt artikel 4.1.26 i tillsynsförordningen,

– finansiellt konglomerat: ett finansiellt konglomerat enligt artikel 2.14 i konglomeratdirektivet,

– försäkringsgivare från tredjeland: en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II-direktivet om dess hemland hörde till EES,

– grupptillsynsmyndighet: den myndighet som enligt 19 kap. 6 § ansvarar för grupptillsynen,

– hållbarhetsfaktorer: hållbarhetsfaktorer enligt artikel 2.24 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn,

– hållbarhetsrisk: en miljörelaterad, social eller styrningsrelaterad händelse eller omständighet som, om den skulle inträffa, skulle ha en faktisk eller potentiell negativ inverkan på investeringens eller skuldens värde,

– kreditinstitut: ett kreditinstitut enligt artikel 4.1.1 i tillsynsförordningen, – liten och icke-komplex grupp: en grupp som har klassificerats som en liten och

icke-komplex grupp enligt 19 kap. 3 b §,

– litet och icke-komplext försäkringsföretag: ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag enligt 2a kap. 10 §,

– moderföretag: ett moderföretag som avses i artikel 22.1 och 22.2 i redovisningsdirektivet eller ett företag som behöriga myndigheter betraktar som ett moderföretag i enlighet med artikel 212.2, 214.5 eller 214.6 i Solvens II-direktivet,

– proportionalitetsåtgärd: en sådan åtgärd som anges i 5 kap. 14 a §, 10 kap. 2 a, 5 a, 7 b, 11 a, 11 c och 12 a §§, 16 kap. 2 c och 3 c §§ och 17 kap. 6 d § och i bestämmelser som har meddelats av Europeiska kommissionen med anledning av Solvens II-direktivet,

– reglerat företag: en reglerad enhet i den mening som avses i artikel 2.4 i konglomeratdirektivet, eller ett tjänstepensionsinstitut iden mening som avses i artikel 6.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/2864,

– specialföretag: ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som, utan att vara ett försäkringsföretag eller en utländsk försäkringsgivare, övertar försäkringsrisker från ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare och som till fullo finansierar sin exponering för riskerna genom inkomster från emissioner av skuldebrev eller någon annan liknande form av finansiering, för vilken rätten till återbetalning är underordnad företagens skyldigheter enligt avtal om riskövertagande,

– tillsynskollegium: en permanent men flexibel struktur för samarbete, samordning och beslutsfattande mellan Finansinspektionen och en eller flera behöriga myndigheter eller mellan flera behöriga myndigheter vid tillsynen över en grupp enligt 19 kap.,

– tjänstepensionsföretag: ett företag som har tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag, och

– transaktion inom gruppen: en transaktion där ett försäkringsföretag, en EESförsäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag direkt eller indirekt förlitar sig på ett annat företag inom samma grupp, eller på en fysisk eller juridisk person som har nära förbindelser med företag inom denna grupp, för att fullgöra ett åtagande, oavsett om det är kontraktsbundet eller inte och oavsett om det innebär en betalning eller inte.

Jag hör av mig. Paragrafen innehåller definitioner av termer och uttryck som förekommer i lagen. Ändringarna är följdändringar på grund av förslaget i avsnitt 2.1, se författningskommentaren till paragrafen i avsnitt 16.1. 531

16 kap.

1 § Ett försäkringsföretag ska offentliggöra en solvens- och verksamhetsrapport en gång per år. Rapporten ska lämnas in till Finansinspektionen.

En solvens- och verksamhetsrapport ska uppdateras i de fall som anges i 4 och 6 §§.

Paragrafen innehåller bestämmelser om offentliggörande av en solvensoch verksamhetsrapport. Ändringarna i första stycket och andra stycket, som är nytt, är följdändringar på grund av förslaget i avsnitt 2.1, se författningskommentaren till paragrafen i avsnitt 16.1.

9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. solvens- och verksamhetsrapporten som ska lämnas till Finansinspektionen enligt 1–2 b §§,

2. vilka uppgifter en ansökan om undantag från kravet på offentliggörande enligt 3 § ska innehålla,

3. villkoren för undantag enligt 3 a §,

4. innehållet i informations- och rapporteringssystem och styrdokument enligt 8 §, och

5. information som ska lämnas till Finansinspektionen enligt 8 c § tredje stycket.

Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Ändringarna i punkterna 1, 4 och 5 och punkt 3, som är ny, är följdändringar på grund av förslaget i avsnitt 2.1, se författningskommentaren till paragrafen i avsnitt 16.1.

19 kap.

54 § Ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska minst en gång per år offentliggöra en solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå. Rapporten ska lämnas in till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet.

En solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå ska innehålla information om gruppen som riktar sig till personer som är yrkesverksamma på de finansiella marknaderna. Bestämmelserna i 16 kap. 2–8 §§ ska gälla i tillämpliga delar.

Om ett försäkringsföretag med ägarintresse har fått tillstånd att använda förenklade beräkningar enligt 22 b–22 d §§ ska en solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå innehålla en förteckning över de anknutna företag som omfattas av beräkningarna och företagens storlek.

Paragrafen innehåller bestämmelser om offentliggörande av en solvensoch verksamhetsrapport på gruppnivå. Ändringarna i första stycket och andra stycket, som är nytt, är följdändringar på grund av förslaget i avsnitt 2.1, se författningskommentaren till paragrafen i avsnitt 16.1.

104 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet ska beräknas enligt 16–22 a, 28 a, 28 c och 28 g §§,

2. hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet ska beräknas när kraven är likvärdiga enligt 30 §,

3. innehållet i samt omfattningen och fullgörandet av rapporteringen enligt 32 §,

4. innehållet i en åtgärdsplan och en finansiell saneringsplan enligt 35 § andra stycket,

5. vilka upplysningar ett företag ska lämna till Finansinspektionen enligt 37, 37a, 49 a och 50 §§ och när upplysningarna ska lämnas,

6. företagstyrningssystem inom en grupp enligt 42 §,

7. innehållet i en plan för hållbarhetsfaktorers påverkan på finansiella risker för en grupp enligt 42 h §,

8. innehållet i en egen risk- och solvensbedömning inom en grupp enligt 43 och 43a §§,

9.hur uppgifter enligt 45 a§ första stycket och 46 § ska lämnas,

10. innehållet i en solvens- och verksamhetsrapport som ska lämnas till Finansinspektionen enligt 54 eller 55 § och när en sådan rapport senast ska offentliggöras,

11. när en regelbunden tillsynsrapport enligt 57 a eller 57 b § ska lämnas in, och

12.hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas enligt 71 § tredje stycket.

Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Ändringarna i punkterna 1, 2, 5, 8–10 och 12 och punkterna 7 och 11, som är nya, är följdändringar på grund av förslaget i avsnitt 2.1, se författningskommentaren till paragrafen i avsnitt 16.1.

Bilaga 1

Europeiska unionens SV

officiella tidning L-serien

2025/2 8.1.2025

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2025/2

av den 27 november 2024

om ändring av direktiv 2009/138/EG vad gäller proportionalitet, tillsynskvalitet, rapportering, långsiktiga garantiåtgärder, makrotillsynsverktyg, hållbarhetsrisker samt grupptillsyn och gränsöverskridande tillsyn, och om ändring av direktiven 2002/87/EG och 2013/34/EU

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 53.1, 62 och 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande ( ),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( ), och

av följande skäl:

(1) 3

Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG ( ) infördes mer riskbaserade och harmoniserade

tillsynsregler för försäkrings- och återförsäkringssektorn. Vissa bestämmelser i direktivet omfattas av över-

synsklausuler. Tillämpningen av direktivet har i hög grad bidragit till att stärka det finansiella systemet i unionen och

gjort försäkrings- och återförsäkringsföretag mer motståndskraftiga mot en rad olika risker. Även om direktivet är

mycket omfattande åtgärdar det emellertid inte samtliga brister som identifierats och som påverkar försäkrings- och

återförsäkringsföretags verksamhet.

(2) Covid-19-pandemin har orsakat enorma socioekonomiska skador och medfört att unionens ekonomi behöver en

återhämtning som är hållbar, inkluderande och rättvis. Dessutom är de ekonomiska och sociala konsekvenserna av

Rysslands anfallskrig mot Ukraina ännu inte kända i sin helhet. Det har därför blivit än mer angeläget att driva på

arbetet med unionens politiska prioriteringar för att i synnerhet säkerställa en ekonomi som verkar för människor

och uppnå målen med den europeiska gröna given. Försäkrings- och återförsäkringssektorn kan vara en källa till

privat finansiering för europeiska företag och göra ekonomin mer motståndskraftig genom att tillhandahålla ett

skydd mot ett brett spektrum av risker. Med denna dubbla roll har sektorn stor potential att bidra till att unionens

prioriteringar uppnås.

(3) Det är, vilket understryks i kommissionens meddelande av den 24 september 2020 En kapitalmarknadsunion för

människor och företag – en ny handlingsplan, avgörande för att främja en ökad grad av aktiefinansiering (re-equitisation)

inom företagssektorn att skapa incitament för institutionella investerare, särskilt försäkringsgivare, att göra mer

långsiktiga investeringar. För att det ska bli lättare för försäkringsgivarna att bidra till finansieringen av unionens

ekonomiska återhämtning bör tillsynsramen justeras så att den bättre beaktar försäkringsverksamhetens långsiktiga

karaktär. Vid beräkningen av solvenskapitalkravet enligt standardformeln bör det framför allt bli lättare att använda

en gynnsammare standardparameter för investeringar i aktier som innehas med ett långsiktigt perspektiv, förutsatt

att försäkrings- och återförsäkringsföretagen uppfyller säkra och robusta kriterier som vidmakthåller skyddet av

försäkringstagare och den finansiella stabiliteten. Sådana kriterier bör syfta till att säkerställa att försäkrings- och

återförsäkringsföretag kan undvika att tvingas sälja aktier som är avsedda att innehas på lång sikt, till exempel under

stressade marknadsförhållanden. Eftersom försäkrings- och återförsäkringsföretag har en mängd olika riskhanter-

ingsverktyg för att undvika sådan tvångsförsäljning, bör kriterierna ta hänsyn till denna variation och inte kräva att

långsiktiga investeringstillgångar rättsligt eller genom avtal separeras för att försäkrings- och återförsäkringsföretag

ska kunna dra nytta av den gynnsammare standardparametern för aktieinvesteringar. Dessutom bör försäkrings- eller

( ) EUT C 275, 18.7.2022, s. 45. ( ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 23 april 2024 (ännu inte offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 5 november 2024. ( ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och

återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1).

534 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 1/91

Bilaga 1

Europeiska unionens SV officiella tidning L-serien SV EUT L, 8.1.2025

2025/2 8.1.2025

återförsäkringsföretagets ledning genom styrdokument förbinda sig till en minsta innehavsperiod för de aktier som

företaget investerar i och påvisa företagets förmåga att behålla dessa aktier under den innehavsperioden.

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2025/2

av den 27 november 2024 (4) Justeringar som tar bättre hänsyn till försäkringsverksamhetens långsiktiga art kan leda till en ökning av det fria

tillgängliga kapitalet till följd av nedsättningen av solvenskapitalkravet. Om så är fallet bör försäkrings- och

återförsäkringsföretag överväga att inte styra det frigjorda kapitalet till aktieägarutdelningar eller bonusar till

om ändring av direktiv 2009/138/EG vad gäller proportionalitet, tillsynskvalitet, rapportering, ledningen, utan sträva efter att styra det frigjorda kapitalet till produktiva investeringar i realekonomin i syfte att

långsiktiga garantiåtgärder, makrotillsynsverktyg, hållbarhetsrisker samt grupptillsyn och stödja den ekonomiska återhämtningen och unionens bredare politiska mål.

gränsöverskridande tillsyn, och om ändring av direktiven 2002/87/EG och 2013/34/EU

(Text av betydelse för EES) (5) Försäkringsgivare och återförsäkrare har frihet att investera var som helst i världen och är inte begränsade till

unionen. Investeringar i tredjeländer kan också bidra till unionens eller medlemsstaternas allmänna politik för

utvecklingsbistånd. Försäkrings- och återförsäkringsföretag bör därför säkerställa att deras investeringsstrategi EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV återspeglar målen i EU:s aktuella förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet och

i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 ( ) med avseende på högrisktredjeländer.

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 53.1, 62 och 114,

(6) I sitt meddelande av den 11 december 2019 om den europeiska gröna given åtog sig kommissionen att bättre med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

integrera hanteringen av klimat- och miljörisker i unionens tillsynsregelverk. Den europeiska gröna given är

unionens nya tillväxtstrategi, som syftar till att omvandla unionen till en modern, resurseffektiv och efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten, konkurrenskraftig ekonomi utan nettoutsläpp av växthusgaser senast 2050. Den ska bidra till målet att skapa en

ekonomi för människor genom att stärka EU:s sociala marknadsekonomi och säkerställa att den är framtidssäkrad

1 och kan leverera stabilitet, arbetstillfällen, tillväxt och investeringar. Kommissionen lade den 4 mars 2020 fram ett med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande ( ), förslag till en europeisk klimatlag för att göra målet om klimatneutralitet och klimatresiliens bindande i unionen

senast 2050. Förslaget antogs av Europaparlamentet och rådet och trädde i kraft den 29 juli 2021 ( ).

2 Kommissionens ambition att säkerställa unionens globala ledarskap på vägen mot 2050 upprepades i 2021 års i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( ), och

strategiska framsynsrapport, i vilken uppbyggnaden av motståndskraftiga och framtidssäkra ekonomiska och

finansiella system identifieras som ett strategiskt verksamhetsområde. av följande skäl:

(1) 3 Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG ( ) infördes mer riskbaserade och harmoniserade (7) EU:s ram för hållbar finansiering kommer att spela en viktig roll för att uppnå målen med den europeiska gröna tillsynsregler för försäkrings- och återförsäkringssektorn. Vissa bestämmelser i direktivet omfattas av över- given, och miljölagstiftningen bör kompletteras med en ram för hållbar finansiering som kanaliserar finansiering till synsklausuler. Tillämpningen av direktivet har i hög grad bidragit till att stärka det finansiella systemet i unionen och investeringar som minskar exponeringen för klimat- och miljörisker. I sitt meddelande av den 6 juli 2021 Strategi för gjort försäkrings- och återförsäkringsföretag mer motståndskraftiga mot en rad olika risker. Även om direktivet är att finansiera omställningen till en hållbar ekonomi åtog sig kommissionen att föreslå ändringar av direktiv 2009/138/EG mycket omfattande åtgärdar det emellertid inte samtliga brister som identifierats och som påverkar försäkrings- och för att genom att ställa krav på att försäkringsgivare ska göra analyser av klimatförändringsscenarier säkerställa att återförsäkringsföretags verksamhet. hållbarhetsrisker konsekvent integreras i deras riskhantering.

(2) Covid-19-pandemin har orsakat enorma socioekonomiska skador och medfört att unionens ekonomi behöver en återhämtning som är hållbar, inkluderande och rättvis. Dessutom är de ekonomiska och sociala konsekvenserna av (8) Ett antal förslag till lagstiftningsakter har nyligen lagts fram och antagits för att förbättra resiliensen och som bidrar Rysslands anfallskrig mot Ukraina ännu inte kända i sin helhet. Det har därför blivit än mer angeläget att driva på till hållbarhet, särskilt när det gäller hållbarhetsrapportering, inbegripet Europaparlamentets och rådets förordning

6 7 arbetet med unionens politiska prioriteringar för att i synnerhet säkerställa en ekonomi som verkar för människor (EU) 2019/2088 ( ), Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2464 ( ) och ett direktiv om tillbörlig och uppnå målen med den europeiska gröna given. Försäkrings- och återförsäkringssektorn kan vara en källa till aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet och om ändring av direktiv (EU) 2019/1937, vilka alla påverkar privat finansiering för europeiska företag och göra ekonomin mer motståndskraftig genom att tillhandahålla ett försäkrings- och återförsäkringssektorn. skydd mot ett brett spektrum av risker. Med denna dubbla roll har sektorn stor potential att bidra till att unionens prioriteringar uppnås.

(9) Fortsatt integrering av unionens inre marknad för försäkringar är ett centralt mål för detta ändringsdirektiv. (3) Det är, vilket understryks i kommissionens meddelande av den 24 september 2020 En kapitalmarknadsunion för Integreringen av den inre marknaden för försäkringar ökar konkurrensen och tillgången till försäkringsprodukter människor och företag – en ny handlingsplan, avgörande för att främja en ökad grad av aktiefinansiering (re-equitisation) i medlemsstaterna till förmån för företag och konsumenter. Försäkringsmisslyckanden på unionens inre marknad för inom företagssektorn att skapa incitament för institutionella investerare, särskilt försäkringsgivare, att göra mer försäkringar sedan direktiv 2009/138/EG började tillämpas framhäver behovet av mer konsekvens och konvergens långsiktiga investeringar. För att det ska bli lättare för försäkringsgivarna att bidra till finansieringen av unionens i tillsynen i hela unionen. Tillsynen över försäkrings- och återförsäkringsföretag som bedriver verksamhet inom ekonomiska återhämtning bör tillsynsramen justeras så att den bättre beaktar försäkringsverksamhetens långsiktiga ramen för rätten att tillhandahålla tjänster och etableringsfriheten bör förbättras ytterligare utan att undergräva målet karaktär. Vid beräkningen av solvenskapitalkravet enligt standardformeln bör det framför allt bli lättare att använda att fortsätta att integrera den inre marknaden för försäkringar för att säkerställa ett konsekvent konsumentskydd och en gynnsammare standardparameter för investeringar i aktier som innehas med ett långsiktigt perspektiv, förutsatt upprätthålla rättvis konkurrens på den inre marknaden. att försäkrings- och återförsäkringsföretagen uppfyller säkra och robusta kriterier som vidmakthåller skyddet av försäkringstagare och den finansiella stabiliteten. Sådana kriterier bör syfta till att säkerställa att försäkrings- och ( ) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet återförsäkringsföretag kan undvika att tvingas sälja aktier som är avsedda att innehas på lång sikt, till exempel under används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) stressade marknadsförhållanden. Eftersom försäkrings- och återförsäkringsföretag har en mängd olika riskhanter- nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG ingsverktyg för att undvika sådan tvångsförsäljning, bör kriterierna ta hänsyn till denna variation och inte kräva att (EUT L 141, 5.6.2015, s. 73).

( ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå långsiktiga investeringstillgångar rättsligt eller genom avtal separeras för att försäkrings- och återförsäkringsföretag

klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag) (EUT L 243, ska kunna dra nytta av den gynnsammare standardparametern för aktieinvesteringar. Dessutom bör försäkrings- eller

9.7.2021, s. 1).

( ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ( ) EUT C 275, 18.7.2022, s. 45. ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn (EUT L 317, 9.12.2019, s. 1). 2 7 ( ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 23 april 2024 (ännu inte offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 5 november 2024. ( ) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2464 av den 14 december 2022 om ändring av förordning (EU) nr 537/2014, ( ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och direktiv 2004/109/EG, direktiv 2006/43/EG och direktiv 2013/34/EU vad gäller företagens hållbarhetsrapportering (EUT L 322, återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1). 16.12.2022, s. 15).

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 1/91 2/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 535

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV

(10) Direktiv 2009/138/EG undantar vissa företag från sitt tillämpningsområde på grund av deras storlek. Nu när direktiv 2009/138/EG har tillämpats under ett antal år och för att undvika en oskälig tillämpning av det på mindre företag är det lämpligt att se över dessa undantag genom att höja tröskelvärdena, så att mindre företag som uppfyller vissa villkor inte omfattas av det direktivet. Såsom redan är fallet med försäkringsföretag som är undantagna från tillämpningsområdet för direktiv 2009/138/EG bör företag som gynnas av sådana höjda tröskelvärden ha möjlighet att behålla eller ansöka om auktorisation enligt det direktivet för att komma i åtnjutande av den gemensamma auktorisation som föreskrivs i direktivet, och det bör vara möjligt för medlemsstaterna att låta försäkringsföretag som är undantagna från tillämpningsområdet för direktiv 2009/138/EG omfattas av bestämmelser som liknar eller är identiska med bestämmelserna i det direktivet.

(11) Direktiv 2009/138/EG är inte tillämpligt på assistans om villkoren i artikel 6.1 i direktivet är uppfyllda. Det första villkoret är att assistansen ska avse olyckor eller maskinhaverier med vägfordon som inträffar i den medlemsstat där den försäkringsgivare som tillhandahåller försäkringsskyddet är verksam. Denna bestämmelse skulle kunna antyda att det krävs auktorisation som försäkringsgivare för att ge assistans till vägfordon om en olycka eller ett maskinhaveri inträffar på andra sidan gränsen, vilket kan försvåra assistansverksamhet på ett oskäligt sätt. Det är därför lämpligt att se över detta villkor. Således bör villkoret i artikel 6.1 a i direktiv 2009/138/EG utvidgas till att omfatta olyckor eller maskinhaverier med ett vägfordon som kan inträffa i ett grannland till medlemsstaten för det företag som tillhandahåller försäkringsskyddet.

(12) Information om eventuella ansökningar om auktorisation att starta verksamhet i en medlemsstat och resultatet av bedömningen av dem kan ge information som är väsentlig för bedömningen av ansökningar i andra medlemsstater. Därför bör sökanden informera den berörda tillsynsmyndigheten om tidigare avslag på ansökningar om eller återkallelser av ansökningar om auktorisation i en annan medlemsstat.

(13) Innan auktorisation beviljas ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är ett dotterföretag till ett företag i en annan medlemsstat eller som kommer att kontrolleras av samma juridiska eller fysiska person som ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag i en annan medlemsstat, bör tillsynsmyndigheten i den medlemsstat som beviljar auktorisationen samråda med tillsynsmyndigheterna i alla berörda medlemsstater. Med tanke på den växande försäkringsgruppverksamheten i olika medlemsstater måste tillämpningen av unionsrätten bli mer enhetlig och informationsutbytet mellan tillsynsmyndigheter öka, i synnerhet innan auktorisation beviljas. Om det är nödvändigt att samråda med flera tillsynsmyndigheter, bör varje berörd tillsynsmyndighet därför ha rätt att till tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där auktorisationsförfarandet för ett framtida försäkrings- eller återförsäkringsföretag inom gruppen pågår rikta en begäran om att en gemensam bedömning ska göras av en ansökan om auktorisation. Befogenheten att fatta beslut om att bevilja auktorisation tillhör tillsynsmyndigheten i den hemmedlemsstat där det berörda företaget ansöker om auktorisation. Resultaten från den gemensamma bedömningen bör emellertid tas i beaktande när detta beslut fattas.

(14) Direktiv 2009/138/EG bör tillämpas i enlighet med proportionalitetsprincipen. För att underlätta en proportionerlig tillämpning av direktivet på mindre företag och företag av mindre komplexitet än genomsnittet och för att säkerställa att de inte ställs under oproportionerligt betungande krav är det nödvändigt att fastställa riskbaserade kriterier som gör det möjligt att identifiera sådana företag.

(15) Det bör vara möjligt för företag som uppfyller de riskbaserade kriterierna att klassificeras som små och icke-komplexa företag i enlighet med ett enkelt anmälningsförfarande. Om tillsynsmyndigheten inom en begränsad tidsperiod efter en sådan anmälan inte av vederbörligen motiverade skäl som rör bedömningen av de relevanta kriterierna motsätter sig denna klassificering bör företaget betraktas som ett litet och icke-komplext företag. När ett företag väl har klassificerats som ett litet och icke-komplext företag bör företaget i princip automatiskt omfattas av fastställda proportionalitetsåtgärder när det gäller rapportering, offentliggörande av information, företagsstyrning, översyn av styrdokument, beräkning av försäkringstekniska avsättningar, egenrisk- och solvensbedömning och planer för likviditetsriskhantering.

(16) Genom undantag från den automatiska förmånen att omfattas av proportionalitetsåtgärder bör tillsynsmyndigheterna, om de hyser allvarliga farhågor när det gäller riskprofilen hos ett enskilt litet och icke-komplext företag, ha befogenhet att kräva att det berörda företaget avstår från att använda en eller flera proportionalitetsåtgärder. En sådan befogenhet kan användas om de fastställer att solvenskapitalkravet inte längre efterlevs, om det finns en risk för underskridande, om riskprofilen hos ett företag förändras väsentligt eller om ett företags styrningssystem är ineffektivt.

536 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 3/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

(10) Direktiv 2009/138/EG undantar vissa företag från sitt tillämpningsområde på grund av deras storlek. Nu när direktiv (17) Proportionalitetsåtgärder bör även kunna komma i fråga för företag som inte klassificeras som små och 2009/138/EG har tillämpats under ett antal år och för att undvika en oskälig tillämpning av det på mindre företag är icke-komplexa företag men för vilka vissa av kraven i direktiv 2009/138/EG är alltför kostsamma och komplexa med det lämpligt att se över dessa undantag genom att höja tröskelvärdena, så att mindre företag som uppfyller vissa tanke på de risker som är förknippade med sådana företags verksamhet. Dessa företag bör på grundval av en analys villkor inte omfattas av det direktivet. Såsom redan är fallet med försäkringsföretag som är undantagna från i varje enskilt fall och efter ett förhandsgodkännande från sin tillsynsmyndighet få tillämpa proportionalitetsåtgärder. tillämpningsområdet för direktiv 2009/138/EG bör företag som gynnas av sådana höjda tröskelvärden ha möjlighet att behålla eller ansöka om auktorisation enligt det direktivet för att komma i åtnjutande av den gemensamma auktorisation som föreskrivs i direktivet, och det bör vara möjligt för medlemsstaterna att låta försäkringsföretag (18)

Ett korrekt genomförande av proportionalitetsprincipen är avgörande för att undvika en alltför stor börda för som är undantagna från tillämpningsområdet för direktiv 2009/138/EG omfattas av bestämmelser som liknar eller försäkrings- och återförsäkringsföretag. Därför bör försäkrings- och återförsäkringsföretag till sina tillsynsmyndigär identiska med bestämmelserna i det direktivet.

heter endast rapportera om det sker en förändring i tillämpningsområdet för de proportionalitetsåtgärder som de

tillämpar.

(11) Direktiv 2009/138/EG är inte tillämpligt på assistans om villkoren i artikel 6.1 i direktivet är uppfyllda. Det första villkoret är att assistansen ska avse olyckor eller maskinhaverier med vägfordon som inträffar i den medlemsstat där (19) Captivebolag för försäkring och captivebolag för återförsäkring som endast täcker risker förknippade med den den försäkringsgivare som tillhandahåller försäkringsskyddet är verksam. Denna bestämmelse skulle kunna antyda industri- eller handelsgrupp de tillhör uppvisar en särskild riskprofil som bör beaktas när vissa krav fastställs, särskilt att det krävs auktorisation som försäkringsgivare för att ge assistans till vägfordon om en olycka eller ett när det gäller egenrisk- och solvensbedömning, offentliggörande av information och relaterade befogenheter för maskinhaveri inträffar på andra sidan gränsen, vilket kan försvåra assistansverksamhet på ett oskäligt sätt. Det är kommissionen att ytterligare specificera reglerna för sådana krav. Captivebolag för försäkring och captivebolag för därför lämpligt att se över detta villkor. Således bör villkoret i artikel 6.1 a i direktiv 2009/138/EG utvidgas till att återförsäkring bör också kunna omfattas av proportionalitetsåtgärder om de klassificeras som små och omfatta olyckor eller maskinhaverier med ett vägfordon som kan inträffa i ett grannland till medlemsstaten för det icke-komplexa företag. företag som tillhandahåller försäkringsskyddet.

(20) Det är viktigt att försäkrings- och återförsäkringsföretag upprätthåller en sund finansiell ställning. För detta ändamål

föreskrivs i direktiv 2009/138/EG finansiell tillsyn med avseende på ett företags solvens, upprättande av (12) Information om eventuella ansökningar om auktorisation att starta verksamhet i en medlemsstat och resultatet av försäkringstekniska avsättningar, dess tillgångar och dess medräkningsbara kapitalbas. Ett företags styrningssystem är bedömningen av dem kan ge information som är väsentlig för bedömningen av ansökningar i andra medlemsstater. emellertid också en viktig faktor för att säkerställa att företaget upprätthåller sin finansiella ställning. I detta syfte bör Därför bör sökanden informera den berörda tillsynsmyndigheten om tidigare avslag på ansökningar om eller tillsynsmyndigheterna bli skyldiga att regelbundet se över företagsstyrningssystemet som en del av deras finansiella återkallelser av ansökningar om auktorisation i en annan medlemsstat. tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsföretag.

(21) Tillsynsmyndigheter bör ha rätt att från varje försäkrings- och återförsäkringsföretag som står under tillsyn och deras (13) Innan auktorisation beviljas ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är ett dotterföretag till ett företag i en

grupper minst vart tredje år få en regelbunden beskrivande rapport med information om verksamhet och resultat, annan medlemsstat eller som kommer att kontrolleras av samma juridiska eller fysiska person som ett annat

företagsstyrningssystem, riskprofil, kapitalförvaltning och annan relevant information för solvensändamål. För att försäkrings- eller återförsäkringsföretag i en annan medlemsstat, bör tillsynsmyndigheten i den medlemsstat som

förenkla detta rapporteringskrav för försäkrings- och återförsäkringsgrupper bör det vara möjligt att på vissa villkor beviljar auktorisationen samråda med tillsynsmyndigheterna i alla berörda medlemsstater. Med tanke på den växande

lämna information i den regelbundna tillsynsrapporten för gruppen och dess dotterföretag i aggregerad form för hela försäkringsgruppverksamheten i olika medlemsstater måste tillämpningen av unionsrätten bli mer enhetlig och

gruppen. informationsutbytet mellan tillsynsmyndigheter öka, i synnerhet innan auktorisation beviljas. Om det är nödvändigt att samråda med flera tillsynsmyndigheter, bör varje berörd tillsynsmyndighet därför ha rätt att till tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där auktorisationsförfarandet för ett framtida försäkrings- eller återförsäkringsföretag inom gruppen pågår rikta en begäran om att en gemensam bedömning ska göras av en ansökan om auktorisation. (22) Det bör säkerställas att små och icke-komplexa företag prioriteras när tillsynsmyndigheter beviljar undantag från och Befogenheten att fatta beslut om att bevilja auktorisation tillhör tillsynsmyndigheten i den hemmedlemsstat där det begränsningar av rapporteringen. För denna typ av enhet bör det anmälningsförfarande som gäller för klassificering berörda företaget ansöker om auktorisation. Resultaten från den gemensamma bedömningen bör emellertid tas som ett litet och icke-komplext företag säkerställa att det råder tillräcklig säkerhet när det gäller användningen av i beaktande när detta beslut fattas. undantag från och begränsningar av rapporteringen.

(23) Tidsfrister för rapportering och offentliggörande av information bör fastställas tydligt i direktiv 2009/138/EG. Det (14) Direktiv 2009/138/EG bör tillämpas i enlighet med proportionalitetsprincipen. För att underlätta en proportionerlig bör dock erkännas att exceptionella omständigheter såsom hälsokriser, naturkatastrofer och andra extrema händelser tillämpning av direktivet på mindre företag och företag av mindre komplexitet än genomsnittet och för att säkerställa skulle kunna göra det omöjligt för försäkrings- och återförsäkringsföretag att lämna sådana rapporter och att de inte ställs under oproportionerligt betungande krav är det nödvändigt att fastställa riskbaserade kriterier som offentliggöra sådan information inom de fastställda tidsfristerna. Kommissionen bör därför ges befogenhet att gör det möjligt att identifiera sådana företag. förlänga tidsfristerna under sådana omständigheter efter samråd med den europeiska tillsynsmyndigheten

(Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa), inrättad genom Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) nr 1094/2010 ( ).

(15) Det bör vara möjligt för företag som uppfyller de riskbaserade kriterierna att klassificeras som små och icke-komplexa företag i enlighet med ett enkelt anmälningsförfarande. Om tillsynsmyndigheten inom en begränsad

(24) I direktiv 2009/138/EG föreskrivs att tillsynsmyndigheterna ska bedöma om nytillkomna medlemmar som utsetts tidsperiod efter en sådan anmälan inte av vederbörligen motiverade skäl som rör bedömningen av de relevanta kriterierna motsätter sig denna klassificering bör företaget betraktas som ett litet och icke-komplext företag. När ett att ingå i företagsledningen för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller att utföra en central funktion har den företag väl har klassificerats som ett litet och icke-komplext företag bör företaget i princip automatiskt omfattas av lämplighet som krävs. De som ingår i företagsledningen eller utför en central funktion bör dock uppfylla

lämplighetskraven på kontinuerlig basis. Om lämplighetskraven inte uppfylls bör tillsynsmyndigheterna ha fastställda proportionalitetsåtgärder när det gäller rapportering, offentliggörande av information, företagsstyrning, översyn av styrdokument, beräkning av försäkringstekniska avsättningar, egenrisk- och solvensbedömning och befogenhet att vidta åtgärder, exempelvis att, om det är lämpligt, entlediga den berörda personen från den relevanta

positionen. planer för likviditetsriskhantering.

(25) Eftersom försäkringsverksamhet kan utlösa eller förstärka risker för den finansiella stabiliteten bör försäkrings- och (16) Genom undantag från den automatiska förmånen att omfattas av proportionalitetsåtgärder bör tillsynsmyndighe- återförsäkringsföretag införliva överväganden och analyser som är av relevans ur makrotillsynssynpunkt i sin terna, om de hyser allvarliga farhågor när det gäller riskprofilen hos ett enskilt litet och icke-komplext företag, ha försäkrings-, investerings- och riskhanteringsverksamhet. Detta kan inbegripa att ta hänsyn till andra befogenhet att kräva att det berörda företaget avstår från att använda en eller flera proportionalitetsåtgärder. En sådan befogenhet kan användas om de fastställer att solvenskapitalkravet inte längre efterlevs, om det finns en risk 8

( ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk för underskridande, om riskprofilen hos ett företag förändras väsentligt eller om ett företags styrningssystem är tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om ineffektivt. upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48).

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 3/91 4/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 537

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV

marknadsaktörers potentiella beteende, makroekonomiska risker, såsom nedgångar i kreditcykeln eller minskad marknadslikviditet, eller alltför stora koncentrationer på marknaden när det gäller vissa tillgångstyper, motparter eller sektorer.

(26) På begäran av tillsynsmyndigheten bör försäkrings- och återförsäkringsföretag åläggas att i sin egenrisk- och solvensbedömning beakta all relevant makrotillsynsinformation som tillsynsmyndigheterna tillhandahåller. I syfte att säkerställa en konsekvent tillämpning av sådana ytterligare makrotillsynskrav bör Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn där det specificeras vilka kriterier tillsynsmyndigheterna ska beakta när de fastställer för vilka företag åtgärden gäller. Tillsynsmyndigheterna bör analysera resultaten av de egenrisk- och solvensbedömningar som försäkrings- och återförsäkringsföretag inom deras jurisdiktioner vilka ombeds att beakta makrotillsynsöverväganden lämnar i sina tillsynsrapporter, aggregera dem och lämna synpunkter till försäkrings- och återförsäkringsföretagen om de faktorer som bör beaktas i deras framtida egenrisk- och solvensbedömningar, särskilt när det gäller makrotillsynsrisker. Medlemsstaterna bör, när ett makrotillsynsuppdrag har tilldelats en myndighet eller ett organ, säkerställa att resultaten av och slutsatserna från tillsynsmyndigheternas makrotillsynsbedömningar meddelas den myndigheten.

(27) I enlighet med de grundläggande principer för försäkringssektorn som antogs 2011 av Internationella organisationen för försäkringstillsynsmyndigheter bör de nationella tillsynsmyndigheterna kunna identifiera, övervaka och analysera marknadsutveckling och finansiell utveckling som kan påverka försäkrings- och återförsäkringsföretag eller försäkrings- och återförsäkringsmarknader, och använda denna information i tillsynen över enskilda försäkrings- eller återförsäkringsföretag. Vid utförandet av dessa uppgifter bör tillsynsmyndigheterna, om det är lämpligt, använda information från och insikter som vunnits av andra tillsynsmyndigheter.

(28) Organ eller myndigheter som tilldelats ett makrotillsynsuppdrag ansvarar för makrotillsynspolicyn över sin nationella försäkrings- och återförsäkringsmarknad. Makrotillsynspolicyn kan verkställas av tillsynsmyndigheten eller av någon annan myndighet eller något annat organ som fått detta uppdrag.

(29) En god samordning mellan tillsynsmyndigheter och relevanta organ och myndigheter med ett makrotillsynsuppdrag är viktig för att identifiera, övervaka och analysera potentiella risker för stabiliteten i det finansiella systemet som kan påverka försäkrings- och återförsäkringsföretag och för att vidta åtgärder i syfte att på ett ändamålsenligt och lämpligt sätt hantera dessa risker. Samarbetet mellan myndigheter bör också syfta till att undvika alla former av överlappande eller inkonsekventa åtgärder.

(30) Informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter och skattemyndigheter bör inte förhindras. Sådana utbyten bör vara förenliga med nationell rätt och om informationen härrör från en annan medlemsstat bör den endast lämnas ut efter uttryckligt tillstånd från den relevanta myndighet som informationen härrör från.

(31) Enligt direktiv 2009/138/EG ska försäkrings- och återförsäkringsföretag, som en integrerad del av sin affärsstrategi, utföra en regelbunden egenrisk- och solvensbedömning. Vissa risker, exempelvis klimatförändringsrisker, är svåra att kvantifiera eller kan förverkligas under en längre period än den som används för kalibreringen av solvenskapitalkravet. Dessa risker kan beaktas bättre i egenrisk- och solvensbedömningen. Om försäkrings- och återförsäkringsföretag har en väsentlig exponering för klimatförändringsrisker bör de bli skyldiga att, med lämpliga intervall och som en del av egenrisk- och solvensbedömningen, analysera hur risker enligt långsiktiga klimatförändringsscenarier påverkar deras verksamhet. Sådana analyser bör stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna i företagens verksamhet. I synnerhet bör det krävas att alla försäkrings- och återförsäkringsföretag bedömer huruvida exponeringen för klimatförändringsrisker är väsentlig, men långsiktiga analyser av klimatförändringsscenarier bör inte krävas av små och icke-komplexa företag.

(32) Företagen bör utarbeta och övervaka genomförandet av särskilda planer för att bemöta de finansiella risker som härrör från hållbarhetsfaktorer. Om en grupp är skyldig att upprätta en sådan plan på gruppnivå bör det säkerställas att undantag från kravet att upprätta planer på individuell nivå medges gruppens försäkrings- och återförsäkringsdotterföretag, om alla relevanta aspekter av dessa dotterföretag återspeglas i planen på gruppnivå.

(33) Enligt direktiv 2009/138/EG ska väsentlig information offentliggöras minst en gång per år genom en rapport om solvens och finansiell ställning. Denna rapport är riktad till försäkringstagare och förmånstagare, å ena sidan, och analytiker och andra yrkesverksamma på marknaden, å andra sidan. För att tillgodose dessa två olika gruppers behov och förväntningar bör innehållet i rapporten delas upp i två delar. Den första delen, som är riktad främst till

538 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 5/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

marknadsaktörers potentiella beteende, makroekonomiska risker, såsom nedgångar i kreditcykeln eller minskad försäkringstagare och förmånstagare, bör innehålla basfakta om verksamhet, resultat, kapitalförvaltning och marknadslikviditet, eller alltför stora koncentrationer på marknaden när det gäller vissa tillgångstyper, motparter riskprofil. Den andra delen, som är riktad till yrkesverksamma på marknaden, bör innehålla detaljerad information eller sektorer. om verksamheten och om företagsstyrningssystemet, särskild information om försäkringstekniska avsättningar och

andra förpliktelser, solvenssituationen samt andra data som är relevanta för specialiserade analytiker.

(26) På begäran av tillsynsmyndigheten bör försäkrings- och återförsäkringsföretag åläggas att i sin egenrisk- och solvensbedömning beakta all relevant makrotillsynsinformation som tillsynsmyndigheterna tillhandahåller. I syfte att (34)

Försäkrings- och återförsäkringsföretag får justera de riskfria räntesatserna för relevanta durationer för att beräkna en säkerställa en konsekvent tillämpning av sådana ytterligare makrotillsynskrav bör Eiopa utarbeta förslag till tekniska bästa skattning i linje med kreditspreadfluktuationen för sina tillgångar och efter tillsynsmyndighetens godkännande standarder för tillsyn där det specificeras vilka kriterier tillsynsmyndigheterna ska beakta när de fastställer för vilka

(matchningsjustering) eller i linje med den genomsnittliga spreadfluktuationen för tillgångar som innehas av företag åtgärden gäller. Tillsynsmyndigheterna bör analysera resultaten av de egenrisk- och solvensbedömningar som

försäkrings- och återförsäkringsföretag i en viss valuta eller i ett visst land (volatilitetsjustering). Den del av rapporten försäkrings- och återförsäkringsföretag inom deras jurisdiktioner vilka ombeds att beakta makrotillsynsövervä- om solvens och finansiell ställning som är riktad till försäkringstagarna och förmånstagarna bör endast innehålla den ganden lämnar i sina tillsynsrapporter, aggregera dem och lämna synpunkter till försäkrings- och återförsäkrings-

information som förväntas vara relevant för en genomsnittlig försäkringstagares eller förmånstagares beslutsfattande. företagen om de faktorer som bör beaktas i deras framtida egenrisk- och solvensbedömningar, särskilt när det gäller Även om försäkrings- och återförsäkringsföretag bör offentliggöra information om effekterna på deras finansiella makrotillsynsrisker. Medlemsstaterna bör, när ett makrotillsynsuppdrag har tilldelats en myndighet eller ett organ,

ställning av att matchningsjusteringen, volatilitetsjusteringen, övergångsbestämmelsen för riskfria räntesatser och säkerställa att resultaten av och slutsatserna från tillsynsmyndigheternas makrotillsynsbedömningar meddelas den

övergångsåtgärden för försäkringstekniska avsättningar inte tillämpas, bör sådan information inte antas vara relevant myndigheten. för en genomsnittlig försäkringstagares eller förmånstagares beslutsfattande. Sådan information bör därför ingå i den

del av rapporten om solvens och finansiell ställning som är riktad till yrkesverksamma på marknaden och inte i den

del som är riktad till försäkringstagare och förmånstagare. (27) I enlighet med de grundläggande principer för försäkringssektorn som antogs 2011 av Internationella organisationen för försäkringstillsynsmyndigheter bör de nationella tillsynsmyndigheterna kunna identifiera, övervaka och analysera marknadsutveckling och finansiell utveckling som kan påverka försäkrings- och återförsäkringsföretag eller försäkrings- och återförsäkringsmarknader, och använda denna information i tillsynen (35) De krav som ställs på försäkrings- och återförsäkringsföretag om offentliggörande av information bör inte vara över enskilda försäkrings- eller återförsäkringsföretag. Vid utförandet av dessa uppgifter bör tillsynsmyndigheterna, alltför betungande. I detta syfte bör vissa förenklingar och proportionalitetsåtgärder införas i direktiv 2009/138/EG, om det är lämpligt, använda information från och insikter som vunnits av andra tillsynsmyndigheter. särskilt om de inte äventyrar läsbarheten hos de data som lämnas av försäkrings- och återförsäkringsföretag.

Dessutom bör Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU ( ) ändras så att det är möjligt för små och

icke-komplexa företag att begränsa sin hållbarhetsrapportering i enlighet med de förenklade standarder för

hållbarhetsrapportering för små och medelstora företag som fastställs i det direktivet. (28) Organ eller myndigheter som tilldelats ett makrotillsynsuppdrag ansvarar för makrotillsynspolicyn över sin nationella försäkrings- och återförsäkringsmarknad. Makrotillsynspolicyn kan verkställas av tillsynsmyndigheten eller av någon annan myndighet eller något annat organ som fått detta uppdrag.

(36) För att den information som offentliggörs för allmänheten ska vara så korrekt som möjligt bör vissa delar av

rapporten om solvens och finansiell ställning vara föremål för revision. Ett sådant revisionskrav bör åtminstone (29) En god samordning mellan tillsynsmyndigheter och relevanta organ och myndigheter med ett makrotillsynsuppdrag omfatta den balansräkning som bedöms i enlighet med de värderingskriterier som anges i direktiv 2009/138/EG. är viktig för att identifiera, övervaka och analysera potentiella risker för stabiliteten i det finansiella systemet som kan påverka försäkrings- och återförsäkringsföretag och för att vidta åtgärder i syfte att på ett ändamålsenligt och lämpligt sätt hantera dessa risker. Samarbetet mellan myndigheter bör också syfta till att undvika alla former av

(37) Eftersom små och icke-komplexa företag inte förväntas vara relevanta för den finansiella stabiliteten i unionen är det överlappande eller inkonsekventa åtgärder.

lämpligt att inbegripa ett undantag från kravet på revision av rapporten om solvens och finansiell ställning för dessa

företag. På samma sätt och på grund av den särskilda riskprofilen och särdragen hos captivebolag för försäkring och

captivebolag för återförsäkring bör revisionskravet inte införas för dessa bolag. Det bör dock vara möjligt för (30) Informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter och skattemyndigheter bör inte förhindras. Sådana utbyten bör vara medlemsstater som redan tillämpar revisionskrav på alla företag eller på andra delar av rapporten om solvens och förenliga med nationell rätt och om informationen härrör från en annan medlemsstat bör den endast lämnas ut efter finansiell ställning än balansräkningen att fortsätta att tillämpa sådana krav. uttryckligt tillstånd från den relevanta myndighet som informationen härrör från.

(38) Det bör tillstås att revisionskravet trots dess nytta utgör en ytterligare börda för alla företag. Därför bör tidsfristerna (31) Enligt direktiv 2009/138/EG ska försäkrings- och återförsäkringsföretag, som en integrerad del av sin affärsstrategi,

för försäkrings- och återförsäkringsföretags och för försäkrings- och återförsäkringsgruppers årliga rapportering och utföra en regelbunden egenrisk- och solvensbedömning. Vissa risker, exempelvis klimatförändringsrisker, är svåra att

årliga offentliggörande av information förlängas, så att de får tillräckligt med tid för att utarbeta reviderade rapporter. kvantifiera eller kan förverkligas under en längre period än den som används för kalibreringen av solvenskapitalkravet. Dessa risker kan beaktas bättre i egenrisk- och solvensbedömningen. Om försäkrings- och återförsäkringsföretag har en väsentlig exponering för klimatförändringsrisker bör de bli skyldiga att, med lämpliga intervall och som en del av egenrisk- och solvensbedömningen, analysera hur risker enligt långsiktiga (39) I Eiopas riktlinjer om rapportering i syfte att skapa finansiell stabilitet fastställs redan kriterier för att identifiera klimatförändringsscenarier påverkar deras verksamhet. Sådana analyser bör stå i proportion till arten, omfattningen försäkrings- och återförsäkringsföretag som är relevanta för stabiliteten i de finansiella systemen i unionen. och komplexiteten hos de inneboende riskerna i företagens verksamhet. I synnerhet bör det krävas att alla försäkrings- och återförsäkringsföretag bedömer huruvida exponeringen för klimatförändringsrisker är väsentlig, men långsiktiga analyser av klimatförändringsscenarier bör inte krävas av små och icke-komplexa företag.

(40) Det bör säkerställas att metoderna för att beräkna försäkringstekniska avsättningar för avtal med optioner och

garantier står i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten hos de risker som försäkringsgivaren är (32) Företagen bör utarbeta och övervaka genomförandet av särskilda planer för att bemöta de finansiella risker som exponerad för. I det avseendet bör vissa förenklingar föreskrivas. härrör från hållbarhetsfaktorer. Om en grupp är skyldig att upprätta en sådan plan på gruppnivå bör det säkerställas att undantag från kravet att upprätta planer på individuell nivå medges gruppens försäkrings- och återförsäkringsdotterföretag, om alla relevanta aspekter av dessa dotterföretag återspeglas i planen på gruppnivå.

(41) Kapitalkostnaden bör minskas jämfört med den nivå som fastställdes vid tidpunkten för antagandet av direktiv

2009/138/EG och de delegerade akter som antagits enligt det direktivet, samtidigt som en tillräcklig nivå av

försiktighet och skydd för försäkringstagarna bibehålls. Dessutom bör beräkningen av riskmarginalen ta hänsyn till (33) Enligt direktiv 2009/138/EG ska väsentlig information offentliggöras minst en gång per år genom en rapport om solvens och finansiell ställning. Denna rapport är riktad till försäkringstagare och förmånstagare, å ena sidan, och 9

( ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa analytiker och andra yrkesverksamma på marknaden, å andra sidan. För att tillgodose dessa två olika gruppers behov typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets och förväntningar bör innehållet i rapporten delas upp i två delar. Den första delen, som är riktad främst till direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 5/91 6/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 539

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV

riskernas tidsberoende och minska riskmarginalens belopp, särskilt för långfristiga skulder och därigenom minska riskmarginalens känslighet för räntesatsförändringar. Därför bör ett exponentiellt och tidsberoende inslag införas.

(42) Direktiv 2009/138/EG kräver att det belopp av medräkningsbar kapitalbas som behövs för att täcka försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna fastställs för beräkningen av riskmarginalen och att cost-of-capitalräntesatsen ska vara lika med den ytterligare ränta utöver den relevanta riskfria räntan som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag skulle ådra sig genom att ha detta belopp av medräkningsbar kapitalbas. I direktiv 2009/138/EG föreskrivs också att cost-of-capital-räntesatsen regelbundet ska ses över. I detta syfte bör översynerna säkerställa att cost-of-capital-räntesatsen förblir riskbaserad och inte överstiger 5 %.

(43) Vid fastställandet av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer bör användningen av information som härleds från relevanta finansiella instrument balanseras mot försäkrings- och återförsäkringsföretagens förmåga att säkra räntor som härleds från finansiella instrument. I synnerhet kan det hända att mindre försäkrings- och återförsäkringsföretag inte har förmåga att säkra ränterisk med andra instrument än obligationer, lån eller liknande tillgångar med fasta kassaflöden. De riskfria räntesatserna för relevanta durationer bör därför extrapoleras för löptider där obligationsmarknaderna inte längre är djupa, likvida och transparenta. Extrapoleringsmetoden bör dock använda information som härleds från andra relevanta finansiella instrument än obligationer, om sådan information finns tillgänglig på djupa, likvida och transparenta marknader för löptider där obligationsmarknaderna inte längre är djupa, likvida och transparenta. För att uppnå säkerhet och en harmoniserad tillämpning och samtidigt göra det möjligt att utan onödigt dröjsmål reagera på förändrade marknadsförhållanden bör kommissionen anta delegerade akter för att specificera hur den nya extrapoleringsmetoden bör tillämpas. Mot bakgrund av de rådande marknadsförhållandena bör utgångspunkten för extrapoleringen för euron den dag då detta ändringsdirektiv träder i kraft ligga kvar på samma nivå som nivån den 31 december 2023, dvs. vid en löptid på 20 år.

(44) Fastställandet av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer har en betydande inverkan på solvenssituationen, särskilt för livförsäkringsföretag med långfristiga skulder. För att undvika störningar i den befintliga försäkringsverksamheten och möjliggöra en smidig övergång till den nya extrapoleringsmetoden är det nödvändigt att föreskriva en infasningsmekanism. En sådan infasningsmekanism bör syfta till att undvika marknadsstörningar och skapa en transparent utveckling mot den slutliga extrapoleringsmetoden.

(45) I direktiv 2009/138/EG föreskrivs en volatilitetsjustering som söker mildra effekterna av överdrivna avkastningsdifferenser mellan obligationer och som grundas på referensportföljer för försäkrings- och återförsäkringsföretags relevanta valutor och, när det gäller euron, på referensportföljer för nationella försäkringsmarknader. Användningen av en enhetlig volatilitetsjustering för hela valutor eller länder kan leda till fördelar utöver mildrandet av överdrivna avkastningsdifferenser mellan obligationer, särskilt när dessa försäkrings- och återförsäkringsföretags relevanta tillgångar är mindre känsliga för förändringar i kreditspreadar än den relevanta bästa skattningens känslighet för förändringar i räntesatserna. För att undvika sådana överdrivna fördelar av volatilitetsjusteringen bör volatilitetsjusteringen godkännas av tillsynsmyndigheten och beräkningen av den beakta företagsspecifika egenskaper som rör tillgångars spreadkänslighet och räntekänsligheten hos den bästa skattningen av försäkringstekniska avsättningar. Dessutom bör minimivillkor för användningen av volatilitetsjusteringen införas som en ytterligare skyddsåtgärd. I vissa medlemsstater omfattas användningen av volatilitetsjusteringen redan av en process för tillsynsmyndighetens godkännande, och medlemsstaterna bör ha möjlighet att utvidga villkoren för godkännande så att de även inbegriper en bedömning i förhållande till de antaganden som ligger till grund för volatilitetsjusteringen. Mot bakgrund av de ytterligare skyddsåtgärderna bör försäkrings- och återförsäkringsföretag tillåtas att addera en ökad andel på upp till 85 % av den riskkorrigerade spread som härleds från de representativa portföljerna till de riskfria basräntesatserna för durationer.

(46) Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget investerar i skuldinstrument som har en bättre kreditkvalitet än skuldinstrumenten i den representativa portföljen för beräkningen av volatilitetsjusteringen skulle volatilitetsjusteringen kunna överkompensera den förlust av kapitalbas som orsakas av växande avkastningsdifferenser och leda till alltför stor volatilitet i kapitalbasen. Med målet att kompensera för den artificiella volatilitet som orsakas av sådan överkompensation bör försäkrings- och återförsäkringsföretagen i dessa fall kunna ansöka om en ändring av volatilitetsjusteringen som tar hänsyn till informationen om företagets specifika investeringar i skuldinstrument.

(47) I direktiv 2009/138/EG föreskrivs en landskomponent i volatilitetsjusteringen som syftar till att mildra överdrivna avkastningsdifferenser mellan obligationer i ett visst land. Aktiveringen av landskomponenten grundas dock på ett absolut tröskelvärde och ett relativt tröskelvärde när det gäller landets riskjusterade spread, vilket kan leda till

540 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 7/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

riskernas tidsberoende och minska riskmarginalens belopp, särskilt för långfristiga skulder och därigenom minska stupeffekter och därmed öka volatiliteten i försäkrings- och återförsäkringsföretagens kapitalbas. För att säkerställa riskmarginalens känslighet för räntesatsförändringar. Därför bör ett exponentiellt och tidsberoende inslag införas. att överdrivna avkastningsdifferenser i en viss medlemsstat som har euron som valuta mildras på ett ändamålsenligt

sätt bör landskomponenten ersättas med en makrokomponent som bör beräknas på grundval av skillnaderna mellan

den riskkorrigerade spreaden för euron och den riskkorrigerade spreaden för landet. För att undvika stupeffekter bör

man vid beräkningen undvika avbrott i indataparametrarna. (42) Direktiv 2009/138/EG kräver att det belopp av medräkningsbar kapitalbas som behövs för att täcka försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna fastställs för beräkningen av riskmarginalen och att cost-of-capitalräntesatsen ska vara lika med den ytterligare ränta utöver den relevanta riskfria räntan som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag skulle ådra sig genom att ha detta belopp av medräkningsbar kapitalbas. I direktiv (48) För att ta hänsyn till utvecklingen i försäkrings- och återförsäkringsföretagens investeringspraxis bör kommissionen 2009/138/EG föreskrivs också att cost-of-capital-räntesatsen regelbundet ska ses över. I detta syfte bör översynerna ges befogenhet att anta delegerade akter för att fastställa kriterier för vilka tillgångar som ska få medräknas säkerställa att cost-of-capital-räntesatsen förblir riskbaserad och inte överstiger 5 %. i portföljen av avsatta tillgångar i de fall slaget av tillgångar kan leda till olika praxis när det gäller kriterierna för

tillämpning och beräkning av matchningsjusteringen.

(43) Vid fastställandet av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer bör användningen av information som härleds från relevanta finansiella instrument balanseras mot försäkrings- och återförsäkringsföretagens förmåga att säkra

(49) För att säkerställa att samma behandling tillämpas på alla försäkrings- och återförsäkringsföretag som beräknar räntor som härleds från finansiella instrument. I synnerhet kan det hända att mindre försäkrings- och

volatilitetsjusteringen eller för att ta hänsyn till marknadsutvecklingen, bör kommissionen ges befogenhet att anta återförsäkringsföretag inte har förmåga att säkra ränterisk med andra instrument än obligationer, lån eller liknande

delegerade akter som specificerar beräkningen av företagsspecifika delar av volatilitetsjusteringen. För andra valutor tillgångar med fasta kassaflöden. De riskfria räntesatserna för relevanta durationer bör därför extrapoleras för

än euron bör man vid beräkningen av valutaspecifika delar av volatilitetsjusteringen ta hänsyn till möjligheten till löptider där obligationsmarknaderna inte längre är djupa, likvida och transparenta. Extrapoleringsmetoden bör dock

matchning av kassaflöden mellan medlemsstatsvalutor som är knutna till varandra, på villkor att detta konsekvent använda information som härleds från andra relevanta finansiella instrument än obligationer, om sådan information

minskar valutarisken. finns tillgänglig på djupa, likvida och transparenta marknader för löptider där obligationsmarknaderna inte längre är djupa, likvida och transparenta. För att uppnå säkerhet och en harmoniserad tillämpning och samtidigt göra det möjligt att utan onödigt dröjsmål reagera på förändrade marknadsförhållanden bör kommissionen anta delegerade akter för att specificera hur den nya extrapoleringsmetoden bör tillämpas. Mot bakgrund av de rådande 10

(50) Vid beräkning av sin kapitalbas enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 ( ) kan institut marknadsförhållandena bör utgångspunkten för extrapoleringen för euron den dag då detta ändringsdirektiv träder 11 i kraft ligga kvar på samma nivå som nivån den 31 december 2023, dvs. vid en löptid på 20 år. som tillhör finansiella konglomerat som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG ( ) tillåtas

att inte dra av sina väsentliga innehav i försäkrings- eller återförsäkringsföretag, förutsatt att vissa kriterier är

uppfyllda. Det bör säkerställas att de tillsynsregler som gäller för försäkrings- eller återförsäkringsföretag och

kreditinstitut möjliggör lika villkor mellan bankinriktade och försäkringsinriktade finansiella grupper. Försäkrings- (44) Fastställandet av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer har en betydande inverkan på solvenssituationen, eller återförsäkringsföretag bör därför också tillåtas att på liknande villkor inte behöva dra av ägarintressen särskilt för livförsäkringsföretag med långfristiga skulder. För att undvika störningar i den befintliga försäkrings- i kreditinstitut och finansiella institut från sin medräkningsbara kapitalbas. I synnerhet bör antingen grupptillsyn verksamheten och möjliggöra en smidig övergång till den nya extrapoleringsmetoden är det nödvändigt att i enlighet med direktiv 2009/138/EG eller extra tillsyn i enlighet med direktiv 2002/87/EG vara tillämpligt för en föreskriva en infasningsmekanism. En sådan infasningsmekanism bör syfta till att undvika marknadsstörningar och grupp som omfattar både försäkrings- eller återförsäkringsföretaget och det anknutna institutet. Dessutom bör skapa en transparent utveckling mot den slutliga extrapoleringsmetoden. ägarintresset i institutet utgöra en aktieinvestering av strategisk art för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget, och

tillsynsmyndigheterna bör försäkra sig om att den samordnade ledningen av och den integrerade riskhanteringen

och internkontrollen hos de enheter som omfattas av grupptillsyn eller extra tillsyn är tillfredsställande.

(45) I direktiv 2009/138/EG föreskrivs en volatilitetsjustering som söker mildra effekterna av överdrivna avkastningsdifferenser mellan obligationer och som grundas på referensportföljer för försäkrings- och återförsäkringsföretags relevanta valutor och, när det gäller euron, på referensportföljer för nationella försäkringsmarknader. Användningen (51) De befintliga ålagda gränserna för nivån på den symmetriska justeringen begränsar denna justerings förmåga att av en enhetlig volatilitetsjustering för hela valutor eller länder kan leda till fördelar utöver mildrandet av överdrivna mildra potentiella procykliska effekter av det finansiella systemet och undvika en situation där försäkrings- och avkastningsdifferenser mellan obligationer, särskilt när dessa försäkrings- och återförsäkringsföretags relevanta återförsäkringsföretag i otillbörlig utsträckning tvingas anskaffa ytterligare kapital eller avyttra sina investeringar till tillgångar är mindre känsliga för förändringar i kreditspreadar än den relevanta bästa skattningens känslighet för följd av en tillfälligt ogynnsam utveckling på finansmarknaderna, såsom den som utlösts av covid-19-pandemin. förändringar i räntesatserna. För att undvika sådana överdrivna fördelar av volatilitetsjusteringen bör Därför bör den symmetriska justeringen ändras så att den möjliggör större förändringar av standardkapitalkravet för volatilitetsjusteringen godkännas av tillsynsmyndigheten och beräkningen av den beakta företagsspecifika aktier och ytterligare mildrar effekterna av kraftiga uppgångar eller nedgångar på aktiemarknaderna. egenskaper som rör tillgångars spreadkänslighet och räntekänsligheten hos den bästa skattningen av försäkringstekniska avsättningar. Dessutom bör minimivillkor för användningen av volatilitetsjusteringen införas som en ytterligare skyddsåtgärd. I vissa medlemsstater omfattas användningen av volatilitetsjusteringen redan av en process för tillsynsmyndighetens godkännande, och medlemsstaterna bör ha möjlighet att utvidga villkoren för godkännande (52) För att öka de kvantitativa kravens proportionalitet bör försäkrings- och återförsäkringsföretag ges möjlighet att så att de även inbegriper en bedömning i förhållande till de antaganden som ligger till grund för beräkna kapitalkravet för icke-betydande risker i standardformeln enligt en förenklad metod för en period på högst volatilitetsjusteringen. Mot bakgrund av de ytterligare skyddsåtgärderna bör försäkrings- och återförsäkringsföretag tre år. En sådan förenklad metod bör göra det möjligt för företag att skatta kapitalkravet för en icke-betydande risk på tillåtas att addera en ökad andel på upp till 85 % av den riskkorrigerade spread som härleds från de representativa grundval av ett lämpligt volymmått som varierar över tiden. Den metoden bör grundas på gemensamma regler och portföljerna till de riskfria basräntesatserna för durationer. omfattas av gemensamma kriterier för identifiering av icke-betydande risker.

(46) Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget investerar i skuldinstrument som har en bättre kreditkvalitet än (53)

Försäkrings- och återförsäkringsföretag som använder matchningsjusteringen måste identifiera, organisera och skuldinstrumenten i den representativa portföljen för beräkningen av volatilitetsjusteringen skulle volatilitetsjuster- förvalta portföljen av avsatta tillgångar och förpliktelser separat från andra delar av affärsverksamheten och tillåts ingen kunna överkompensera den förlust av kapitalbas som orsakas av växande avkastningsdifferenser och leda till därför inte att hantera risker som uppstår i andra delar av verksamheten genom att använda portföljen av avsatta alltför stor volatilitet i kapitalbasen. Med målet att kompensera för den artificiella volatilitet som orsakas av sådan tillgångar. En separat förvaltning av portföljen leder dock inte till en ökning av korrelationen mellan riskerna överkompensation bör försäkrings- och återförsäkringsföretagen i dessa fall kunna ansöka om en ändring av i portföljen och riskerna i resten av företaget. Försäkrings- och återförsäkringsföretag som använder matchningsvolatilitetsjusteringen som tar hänsyn till informationen om företagets specifika investeringar i skuldinstrument.

( ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och om ändring

av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).

( ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, (47) I direktiv 2009/138/EG föreskrivs en landskomponent i volatilitetsjusteringen som syftar till att mildra överdrivna försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, avkastningsdifferenser mellan obligationer i ett visst land. Aktiveringen av landskomponenten grundas dock på ett 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och absolut tröskelvärde och ett relativt tröskelvärde när det gäller landets riskjusterade spread, vilket kan leda till 2000/12/EG (EUT L 35, 11.2.2003, s. 1).

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 7/91 8/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 541

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV

justeringen bör därför tillåtas att beräkna sitt solvenskapitalkrav på grundval av ett antagande om fullständig diversifiering mellan portföljens tillgångar och förpliktelser och resten av företaget, såvida inte de tillgångsportföljer som täcker en motsvarande bästa skattning av försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser utgör en separat fond.

(54) Behovet av att på ett korrekt sätt återspegla extremt låga och negativa räntesatser i försäkringstillsynen har uppstått på grund av det man har bevittnat på marknaderna under de senaste åren. Detta bör åstadkommas genom en omkalibrering av undergruppen för ränterisk för att återspegla att en negativ avkastningsmiljö är möjlig. Samtidigt bör den metod som ska användas inte leda till orealistiskt stora minskningar i den likvida delen av kurvan som skulle kunna undvikas genom att man föreskriver ett uttryckligt golv som representerar en lägre gräns för negativa räntesatser. I linje med räntesatsdynamiken bör kommissionen sträva efter att införa ett golv som är tidsberoende snarare än schablonmässigt, i den mån tillgängliga marknadsdata möjliggör en robust riskbaserad kalibrering av sådant tidsberoende.

(55) Kommissionen har samlat alla befogenheter som föreskrivs i direktiv 2009/138/EG i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 ( ). Denna metod har fungerat väl för genomförandet av det direktivet och underlättat efterlevnaden av den delegerade förordningen. Delegerad förordning (EU) 2015/35 bör därför fortsätta att gälla och alla nödvändiga ändringar inom ramen för befintliga befogenheter samt genomförandet av nya befogenheter enligt detta direktiv bör genomföras uteslutande i form av ändringsakter till delegerad förordning (EU) 2015/35. Om sådana ändringar i framtiden ska samlas i en eller flera delegerade ändringsakter anger kommissionen i enlighet med punkt 31 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning ( ) under samråden vid utarbetandet av sådana delegerade akter också vilka befogenheter som anses vara materiellt kopplade till varandra, för vilka kommissionen förväntas tillhandahålla objektiva motiveringar på grundval av den materiella kopplingen mellan två eller flera befogenheter.

(56) Som en del av den samlade tillsynsbedömningen är det viktigt att tillsynsmyndigheterna kan jämföra information mellan de försäkrings- och återförsäkringsföretag som de utövar tillsyn över. Partiella och fullständiga interna modeller gör det möjligt att bättre fånga upp ett företags individuella risk och enligt direktiv 2009/138/EG får försäkrings- och återförsäkringsföretag använda sådana modeller för att fastställa kapitalkrav utan de begränsningar som följer av standardformeln. Tillsynsmyndigheterna skulle också gynnas av att få tillgång till uppskattningar av solvenskapitalkravet som fastställts i enlighet med standardformeln för att göra jämförelser mellan företag och göra jämförelser över tid för ett visst företag. Alla försäkrings- och återförsäkringsföretag som använder en fullständig eller partiell intern modell bör därför regelbundet rapportera en skattning av solvenskapitalkravet enligt standardformeln till sina tillsynsmyndigheter. En sådan uppskattning bör på lämpligt sätt återspegla metoderna och de underliggande antagandena i standardformeln för att underlätta en korrekt tillsynsbedömning. För att undvika en alltför stor börda för företagen när de fastställer uppskattningen bör de tillåtas att använda information som härrör från relevanta förenklingar i standardformeln i direktiv 2009/138/EG och de delegerade akter som antagits enligt det direktivet. Om en sådan förenklad metod används för att fastställa skattningen av solvenskapitalkravet bör de underliggande antagandena tydligt förklaras på ett för tillsynsmyndigheterna tillfredsställande sätt.

(57) Direktiv 2009/138/EG ger försäkrings- och återförsäkringsföretag möjlighet att med tillsynsmyndighetens godkännande beräkna sina solvenskapitalkrav med en intern modell. Om en intern modell används hindrar det direktivet inte ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag från att beakta effekten av kreditspreadfluktuationer på volatilitetsjusteringen i sin interna modell. Eftersom användningen av volatilitetsjusteringen kan leda till fördelar utöver mildrandet av överdrivna avkastningsdifferenser mellan obligationer vid beräkningen av en bästa skattning, kan sådana överdrivna fördelar också snedvrida beräkningen av solvenskapitalkravet om effekten av kreditspreadfluktuationer på volatilitetsjusteringen beaktas i den interna modellen. För att undvika en sådan snedvridning bör i de fall där tillsynsmyndigheterna tillåter försäkrings- och återförsäkringsföretag att beakta effekten av kreditspreadfluktuationer på volatilitetsjusteringen i sina interna modeller en lägsta nivå för solvenskapitalkravet fastställas under vilken det förväntas uppstå fördelar för solvenskapitalkravet utöver mildrandet av överdrivna avkastningsdifferenser mellan obligationer.

( ) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 av den 10 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 12, 17.1.2015, s. 1). ( ) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

542 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 9/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

justeringen bör därför tillåtas att beräkna sitt solvenskapitalkrav på grundval av ett antagande om fullständig (58) Försäkrings- och återförsäkringsföretag bör uppmuntras att bygga upp motståndskraft mot krissituationer. Om diversifiering mellan portföljens tillgångar och förpliktelser och resten av företaget, såvida inte de tillgångsportföljer försäkrings- och återförsäkringsföretag beaktar effekten av kreditspreadfluktuationer på volatilitetsjusteringen i sin som täcker en motsvarande bästa skattning av försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser utgör en separat fond. interna modell samtidigt som de även beaktar effekten av kreditspreadfluktuationer på makrovolatilitetsjusteringen

skulle detta på ett allvarligt sätt kunna undergräva alla incitament att bygga upp motståndskraft mot krissituationer.

Försäkrings- och återförsäkringsföretag bör därför hindras från att beakta en makrovolatilitetsjustering i sin interna

modell.

(54) Behovet av att på ett korrekt sätt återspegla extremt låga och negativa räntesatser i försäkringstillsynen har uppstått på grund av det man har bevittnat på marknaderna under de senaste åren. Detta bör åstadkommas genom en omkalibrering av undergruppen för ränterisk för att återspegla att en negativ avkastningsmiljö är möjlig. Samtidigt (59) Med hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten hos riskerna bör tillsynsmyndigheterna kunna samla in bör den metod som ska användas inte leda till orealistiskt stora minskningar i den likvida delen av kurvan som skulle relevant makrotillsynsinformation om försäkrings- och återförsäkringsföretagens investeringsstrategi, analysera den kunna undvikas genom att man föreskriver ett uttryckligt golv som representerar en lägre gräns för negativa tillsammans med annan relevant information som kan finnas tillgänglig från andra marknadskällor och integrera ett räntesatser. I linje med räntesatsdynamiken bör kommissionen sträva efter att införa ett golv som är tidsberoende makrotillsynsperspektiv i sin tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsföretag. Detta kan inbegripa övervakning av snarare än schablonmässigt, i den mån tillgängliga marknadsdata möjliggör en robust riskbaserad kalibrering av risker i samband med särskilda kreditcykler, konjunkturnedgångar och kollektivt beteende eller flockbeteende i fråga sådant tidsberoende. om investeringar.

(60) Det är nödvändigt att på ett effektivt sätt kunna hantera situationer där försäkrings- och återförsäkringsföretagens (55) Kommissionen har samlat alla befogenheter som föreskrivs i direktiv 2009/138/EG i kommissionens delegerade finansiella ställning försämras eller där dessa företag bryter mot lagstadgade krav och att förhindra att problemen förordning (EU) 2015/35 ( ). Denna metod har fungerat väl för genomförandet av det direktivet och underlättat förvärras. Tillsynsmyndigheterna bör därför ha befogenhet att vidta förebyggande åtgärder. Sådana förebyggande efterlevnaden av den delegerade förordningen. Delegerad förordning (EU) 2015/35 bör därför fortsätta att gälla och befogenheter bör dock vara förenliga med de interventionssteg och de tillsynsbefogenheter som redan föreskrivs alla nödvändiga ändringar inom ramen för befintliga befogenheter samt genomförandet av nya befogenheter enligt i direktiv 2009/138/EG för liknande omständigheter, inbegripet de tillsynsbefogenheter som föreskrivs i den detta direktiv bör genomföras uteslutande i form av ändringsakter till delegerad förordning (EU) 2015/35. Om granskningsprocess som fastställs i artikel 36 i det direktivet. Sådana förebyggande befogenheter bör inte leda till sådana ändringar i framtiden ska samlas i en eller flera delegerade ändringsakter anger kommissionen i enlighet med någon ny förutbestämd utlösande faktor före det solvenskapitalkrav som fastställs i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 punkt 31 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning ( ) under samråden vid i det direktivet. Tillsynsmyndigheterna bör göra en individuell bedömning av varje situation och besluta om behovet utarbetandet av sådana delegerade akter också vilka befogenheter som anses vara materiellt kopplade till varandra, av förebyggande åtgärder på grundval av omständigheterna, företagets situation och sin tillsynsbedömning. för vilka kommissionen förväntas tillhandahålla objektiva motiveringar på grundval av den materiella kopplingen mellan två eller flera befogenheter.

(61) I direktiv 2009/138/EG föreskrivs ömsesidigt erkännande och ömsesidig verkställighet i alla medlemsstater av beslut

om rekonstruktion eller likvidation av försäkringsföretag. Genom direktivet säkerställs att alla företagets tillgångar

och skulder, oberoende av det land där de finns, hanteras i ett enda förfarande i hemmedlemsstaten och att (56) Som en del av den samlade tillsynsbedömningen är det viktigt att tillsynsmyndigheterna kan jämföra information borgenärer i värdmedlemsstaterna behandlas på samma sätt som borgenärer i hemmedlemsstaten. För att uppnå en mellan de försäkrings- och återförsäkringsföretag som de utövar tillsyn över. Partiella och fullständiga interna ändamålsenlig resolution bör bestämmelserna om rekonstruktion och likvidation i direktiv 2009/138/EG vara modeller gör det möjligt att bättre fånga upp ett företags individuella risk och enligt direktiv 2009/138/EG får tillämpliga i händelse av användning av resolutionsverktygen både när de verktygen tillämpas på försäkrings- och försäkrings- och återförsäkringsföretag använda sådana modeller för att fastställa kapitalkrav utan de begränsningar återförsäkringsföretag och när de tillämpas på andra enheter som omfattas av resolutionsordningen. Dessa som följer av standardformeln. Tillsynsmyndigheterna skulle också gynnas av att få tillgång till uppskattningar av bestämmelser bör därför ändras i enlighet med detta. solvenskapitalkravet som fastställts i enlighet med standardformeln för att göra jämförelser mellan företag och göra jämförelser över tid för ett visst företag. Alla försäkrings- och återförsäkringsföretag som använder en fullständig eller partiell intern modell bör därför regelbundet rapportera en skattning av solvenskapitalkravet enligt standardformeln till sina tillsynsmyndigheter. En sådan uppskattning bör på lämpligt sätt återspegla metoderna och de underliggande antagandena i standardformeln för att underlätta en korrekt tillsynsbedömning. För att undvika en (62) I direktiv 2009/138/EG föreskrivs en förlängning av återhämtningsperioden vid överträdelser av solvenskapitalkraalltför stor börda för företagen när de fastställer uppskattningen bör de tillåtas att använda information som härrör vet om Eiopa har förklarat att det råder exceptionellt svåra förhållanden. Sådana förklaringar kan avges på begäran av från relevanta förenklingar i standardformeln i direktiv 2009/138/EG och de delegerade akter som antagits enligt det nationella tillsynsmyndigheter, som i lämpliga fall ska samråda med Europeiska systemrisknämnden (ESRB), som direktivet. Om en sådan förenklad metod används för att fastställa skattningen av solvenskapitalkravet bör de inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 ( ), före begäran. Att de nationella underliggande antagandena tydligt förklaras på ett för tillsynsmyndigheterna tillfredsställande sätt. tillsynsmyndigheterna samråder med ESRB på ett decentraliserat sätt är mindre effektivt än om Eiopa samråder med

ESRB på ett centraliserat sätt. För att säkerställa ett effektivt förfarande bör det vara Eiopa och inte de nationella

tillsynsmyndigheterna som samråder med ESRB innan man förklarar att det råder exceptionellt svåra förhållanden,

om situationens karaktär tillåter ett sådant föregående samråd.

(57) Direktiv 2009/138/EG ger försäkrings- och återförsäkringsföretag möjlighet att med tillsynsmyndighetens godkännande beräkna sina solvenskapitalkrav med en intern modell. Om en intern modell används hindrar det direktivet inte ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag från att beakta effekten av kreditspreadfluktuationer på (63) Enligt direktiv 2009/138/EG ska försäkrings- och återförsäkringsföretag omedelbart underrätta den berörda volatilitetsjusteringen i sin interna modell. Eftersom användningen av volatilitetsjusteringen kan leda till fördelar tillsynsmyndigheten om de konstaterar att minimikapitalkravet underskrids eller riskerar att underskridas under de utöver mildrandet av överdrivna avkastningsdifferenser mellan obligationer vid beräkningen av en bästa skattning, närmaste tre månaderna. I direktivet anges dock inte när ett underskridande eller en risk för underskridande av kan sådana överdrivna fördelar också snedvrida beräkningen av solvenskapitalkravet om effekten av minimikapitalkravet under de närmaste tre månaderna kan konstateras, och det är möjligt för företagen att vänta kreditspreadfluktuationer på volatilitetsjusteringen beaktas i den interna modellen. För att undvika en sådan med att underrätta tillsynsmyndigheterna fram till slutet av det berörda kvartalet, då beräkningen av det snedvridning bör i de fall där tillsynsmyndigheterna tillåter försäkrings- och återförsäkringsföretag att beakta minimikapitalkrav som formellt ska rapporteras till tillsynsmyndigheten äger rum. För att säkerställa att effekten av kreditspreadfluktuationer på volatilitetsjusteringen i sina interna modeller en lägsta nivå för tillsynsmyndigheterna får information utan onödigt dröjsmål och kan vidta nödvändiga åtgärder bör försäkringssolvenskapitalkravet fastställas under vilken det förväntas uppstå fördelar för solvenskapitalkravet utöver mildrandet och återförsäkringsföretag åläggas att omedelbart underrätta tillsynsmyndigheterna om minimikapitalkravet av överdrivna avkastningsdifferenser mellan obligationer. underskrids eller riskerar att underskridas, även när detta konstateras under det berörda kvartalet på grundval av

skattningar eller beräkningar mellan två datum för officiella beräkningar av minimikapitalkravet. ( ) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 av den 10 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 12, 17.1.2015, s. 1). ( ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn av det finansiella ( ) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1. systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd (EUT L 331, 15.12.2010, s. 1).

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 9/91 10/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 543

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV

(64) Skyddet av de försäkrades intressen är ett allmänt mål för tillsynsregelverket som tillsynsmyndigheterna bör uppnå i alla skeden av tillsynsbedömningen, inbegripet vid försäkrings- eller återförsäkringsföretags överträdelser eller sannolika överträdelser av krav som kan leda till att auktorisationen återkallas. Detta mål bör eftersträvas innan och efter det att en auktorisation återkallas, varvid eventuella rättsliga följder för de försäkrade som kan uppstå på grund av återkallelsen bör beaktas.

(65) Tillsynsmyndigheterna bör utrustas med verktyg för att förhindra uppkomsten av risker för den finansiella stabiliteten på försäkringsmarknaderna, begränsa försäkrings- och återförsäkringsföretags procykliska beteende och mildra negativa spridningseffekter inom det finansiella systemet och till den reala ekonomin.

(66) Den senaste tidens ekonomiska och finansiella kriser, särskilt krisen till följd av covid-19-pandemin, har visat att en sund likviditetshantering hos försäkrings- och återförsäkringsföretag kan förhindra risker för det finansiella systemets stabilitet. Därför bör försäkrings- och återförsäkringsföretag åläggas att stärka likviditetsförvaltningen och likviditetsplaneringen, särskilt med tanke på svåra förhållanden som påverkar en stor del av eller hela försäkringsoch återförsäkringsmarknaden.

(67) När försäkrings- och återförsäkringsföretag med särskilt sårbara profiler, såsom företag med likvida skulder, illikvida tillgångar eller likviditetssvaghet som kan påverka den övergripande finansiella stabiliteten, inte på lämpligt sätt åtgärdar denna situation, bör de nationella tillsynsmyndigheterna kunna ingripa för att stärka dessa företags likviditetssituation.

(68) Tillsynsmyndigheterna bör ha de befogenheter som behövs för att upprätthålla specifika försäkrings- eller återförsäkringsföretags solvenssituation i exceptionella situationer, såsom vid negativa ekonomiska händelser eller marknadshändelser som påverkar en stor del av eller hela försäkrings- och återförsäkringsmarknaden, i syfte att skydda försäkringstagarna och upprätthålla den finansiella stabiliteten. Dessa befogenheter bör inbegripa möjligheten att begränsa eller tillfälligt stoppa utdelning till aktieägare i och utbetalningar till andra efterställda borgenärer till ett visst försäkrings- eller återförsäkringsföretag innan en faktisk överträdelse av solvenskapitalkravet inträffar. Dessa befogenheter bör tillämpas från fall till fall, iaktta gemensamma riskbaserade kriterier och inte undergräva den inre marknadens funktion.

(69) Eftersom begränsningar av eller tillfälligt stopp för utdelning och annan återbäring, om än bara tillfälligt, skulle påverka aktieägares och andra efterställda borgenärers rättigheter, bör tillsynsmyndigheterna ta vederbörlig hänsyn till principerna om proportionalitet och nödvändighet när de vidtar sådana åtgärder. Tillsynsmyndigheterna bör också säkerställa att de åtgärder som antas inte medför oproportionerliga negativa effekter på hela eller delar av det finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen som helhet. Tillsynsmyndigheterna bör i synnerhet begränsa kapitalutbetalningar inom en försäkrings- och återförsäkringsgrupp endast under exceptionella omständigheter och när detta är vederbörligen motiverat för att upprätthålla stabiliteten på försäkrings- och återförsäkringsföretagsmarknaden och i det finansiella systemet som helhet.

(70) I undantagsfall kan försäkringsföretag utsättas för betydande likviditetsrisker. Därför bör tillsynsmyndigheterna ha befogenhet att under en kort period och endast som en sista utväg tillfälligt upphäva inlösenrätten för livförsäkringsavtal för sådana företag som berörs av betydande likviditetsrisker. En sådan exceptionell åtgärd bör användas i syfte att vidmakthålla det kollektiva skyddet av försäkringstagare, dvs. skyddet av alla försäkringstagare, inbegripet dem som kan komma att påverkas indirekt av sådana risker.

(71) Fallissemang på senare tid bland försäkrings- och återförsäkringsföretag med gränsöverskridande verksamhet har tydliggjort vikten av att tillsynsmyndigheterna är bättre informerade om dessa företags verksamhet. Försäkrings- och återförsäkringsföretag bör därför ha en skyldighet att underrätta tillsynsmyndigheten i sin hemmedlemsstat om alla väsentliga förändringar som påverkar deras riskprofil när det gäller deras pågående gränsöverskridande försäkringsverksamhet, och denna information bör delas med tillsynsmyndigheterna i de berörda värdmedlemsstaterna.

(72) Enligt direktiv 2009/138/EG har Eiopa befogenhet att inrätta och samordna samarbetsplattformar för att förstärka samarbetet mellan berörda tillsynsmyndigheter, om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag bedriver eller har för avsikt att bedriva verksamhet som grundas på friheten att tillhandahålla tjänster eller etableringsrätten. Med tanke på komplexiteten i de tillsynsfrågor som hanteras på dessa plattformar lyckas de tillsynsmyndigheterna dock i flera fall inte komma fram till en gemensam uppfattning om hur frågor som rör ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som bedriver gränsöverskridande verksamhet ska hanteras. Om de tillsynsmyndigheter som deltar på samarbetsplattformarna inte kan nå en överenskommelse om frågor som rör ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som

544 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 11/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

(64) Skyddet av de försäkrades intressen är ett allmänt mål för tillsynsregelverket som tillsynsmyndigheterna bör uppnå bedriver gränsöverskridande verksamhet bör Eiopa ha befogenhet att lösa tvisten i enlighet med artikel 19 i alla skeden av tillsynsbedömningen, inbegripet vid försäkrings- eller återförsäkringsföretags överträdelser eller i förordning (EU) nr 1094/2010. sannolika överträdelser av krav som kan leda till att auktorisationen återkallas. Detta mål bör eftersträvas innan och efter det att en auktorisation återkallas, varvid eventuella rättsliga följder för de försäkrade som kan uppstå på grund av återkallelsen bör beaktas.

(73) Samarbetet och informationsutbytet mellan den tillsynsmyndighet i hemmedlemsstaten som beviljat auktorisation

för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och tillsynsmyndigheterna i de medlemsstater där detta företag (65) Tillsynsmyndigheterna bör utrustas med verktyg för att förhindra uppkomsten av risker för den finansiella

bedriver verksamhet genom att etablera filialer eller tillhandahålla tjänster bör stärkas, för att bättre förebygga stabiliteten på försäkringsmarknaderna, begränsa försäkrings- och återförsäkringsföretags procykliska beteende och

potentiella problem som påverkar konsumenträttigheterna och förbättra skyddet för försäkringstagare i hela mildra negativa spridningseffekter inom det finansiella systemet och till den reala ekonomin.

unionen. Detta förstärkta samarbete är särskilt viktigt om det förekommer betydande gränsöverskridande

verksamhet och bör öka transparensen och det regelbundna obligatoriska informationsutbytet mellan de berörda

tillsynsmyndigheterna. Detta utbyte bör vara tillräckligt informativt och omfatta all relevant information från (66) Den senaste tidens ekonomiska och finansiella kriser, särskilt krisen till följd av covid-19-pandemin, har visat att en

tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten, särskilt om resultatet av den samlade tillsynsbedömningen i samband med sund likviditetshantering hos försäkrings- och återförsäkringsföretag kan förhindra risker för det finansiella gränsöverskridande verksamhet och om företagets finansiella ställning. För att säkerställa en smidig tillgång till och systemets stabilitet. Därför bör försäkrings- och återförsäkringsföretag åläggas att stärka likviditetsförvaltningen och ett effektivt utbyte av tillgängliga tillsynsdata, rapporter om den samlade tillsynsbedömningen och annan relevant likviditetsplaneringen, särskilt med tanke på svåra förhållanden som påverkar en stor del av eller hela försäkrings- information om företag som bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet, och med beaktande av behovet av och återförsäkringsmarknaden. att begränsa den administrativa bördan, bör digitala verktyg för informationsutbyte användas. Denna information

skulle därför kunna kanaliseras genom de befintliga digitala samarbetsverktyg som inrättats av Eiopa.

(67) När försäkrings- och återförsäkringsföretag med särskilt sårbara profiler, såsom företag med likvida skulder, illikvida tillgångar eller likviditetssvaghet som kan påverka den övergripande finansiella stabiliteten, inte på lämpligt sätt åtgärdar denna situation, bör de nationella tillsynsmyndigheterna kunna ingripa för att stärka dessa företags likviditetssituation. (74) Om tillsynsmyndigheten i en värdmedlemsstat hyser allvarliga farhågor när det gäller solvenssituationen hos ett

försäkrings- eller återförsäkringsföretag som bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet på dess territorium

bör den ha befogenhet att begära att en gemensam inspektion på plats utförs tillsammans med tillsynsmyndigheten (68) i hemmedlemsstaten, om det föreligger ett underskridande av solvenskapitalkravet eller minimikapitalkravet. Tillsynsmyndigheterna bör ha de befogenheter som behövs för att upprätthålla specifika försäkrings- eller

Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten bör samordna den gemensamma inspektionen på plats och bjuda in alla återförsäkringsföretags solvenssituation i exceptionella situationer, såsom vid negativa ekonomiska händelser eller marknadshändelser som påverkar en stor del av eller hela försäkrings- och återförsäkringsmarknaden, i syfte att relevanta nationella tillsynsmyndigheter samt Eiopa. Alla berörda tillsynsmyndigheter bör komma överens om målen

för inspektionen på plats innan den genomförs. I slutet av inspektionen bör de också bilda sig en gemensam skydda försäkringstagarna och upprätthålla den finansiella stabiliteten. Dessa befogenheter bör inbegripa möjligheten att begränsa eller tillfälligt stoppa utdelning till aktieägare i och utbetalningar till andra efterställda uppfattning om vilka tillsynsåtgärder som måste vidtas. Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten bör informera alla

berörda tillsynsmyndigheter om uppföljningen av inspektionen på plats. Om tillsynsmyndigheterna är oeniga om borgenärer till ett visst försäkrings- eller återförsäkringsföretag innan en faktisk överträdelse av solvenskapitalkravet

huruvida det är nödvändigt att utföra en gemensam inspektion på plats bör Eiopa ha befogenhet att lösa tvisten inträffar. Dessa befogenheter bör tillämpas från fall till fall, iaktta gemensamma riskbaserade kriterier och inte undergräva den inre marknadens funktion. i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010.

(69) Eftersom begränsningar av eller tillfälligt stopp för utdelning och annan återbäring, om än bara tillfälligt, skulle påverka aktieägares och andra efterställda borgenärers rättigheter, bör tillsynsmyndigheterna ta vederbörlig hänsyn (75) Enligt direktiv 2009/138/EG är försäkrings- och återförsäkringsföretag inte skyldiga att utan onödigt dröjsmål lämna till principerna om proportionalitet och nödvändighet när de vidtar sådana åtgärder. Tillsynsmyndigheterna bör information om utövandet av sin verksamhet till tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaterna. Sådan information också säkerställa att de åtgärder som antas inte medför oproportionerliga negativa effekter på hela eller delar av det kan endast inhämtas genom en begäran till tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten. Ett sådant tillvägagångssätt finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen som helhet. Tillsynsmyndigheterna bör i synnerhet säkerställer dock inte tillgång till information inom rimlig tid. Därför bör tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsbegränsa kapitalutbetalningar inom en försäkrings- och återförsäkringsgrupp endast under exceptionella staterna ha befogenhet att direkt begära information från försäkrings- eller återförsäkringsföretag, om omständigheter och när detta är vederbörligen motiverat för att upprätthålla stabiliteten på försäkrings- och tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten underlåter att tillhandahålla informationen utan onödigt dröjsmål. Den återförsäkringsföretagsmarknaden och i det finansiella systemet som helhet. befogenheten bör inte hindra frivillig överföring av information från försäkrings- och återförsäkringsföretag till

tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaterna.

(70) I undantagsfall kan försäkringsföretag utsättas för betydande likviditetsrisker. Därför bör tillsynsmyndigheterna ha befogenhet att under en kort period och endast som en sista utväg tillfälligt upphäva inlösenrätten för livförsäkringsavtal för sådana företag som berörs av betydande likviditetsrisker. En sådan exceptionell åtgärd bör

(76) För att kunna identifieras som ett försäkringsholdingbolag måste ett moderföretag som sin huvudsakliga verksamhet användas i syfte att vidmakthålla det kollektiva skyddet av försäkringstagare, dvs. skyddet av alla försäkringstagare, inbegripet dem som kan komma att påverkas indirekt av sådana risker. särskilt ha förvärv och innehav av ägarintressen i dotterföretag som enbart eller huvudsakligen är försäkrings- eller

återförsäkringsföretag eller försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland. För närvarande tolkar till-

synsmyndigheterna innebörden av begreppet enbart eller huvudsakligen i detta sammanhang på olika sätt. Därför

bör definitionen av ett försäkringsholdingbolag ändras och förtydligas med beaktande av liknande ändringar av (71) Fallissemang på senare tid bland försäkrings- och återförsäkringsföretag med gränsöverskridande verksamhet har

definitionen av ett finansiellt holdingföretag enligt förordning (EU) nr 575/2013 för banksektorn. För att ett företag tydliggjort vikten av att tillsynsmyndigheterna är bättre informerade om dessa företags verksamhet. Försäkrings- och

ska kunna klassificeras som ett försäkringsholdingbolag bör dess huvudsakliga verksamhet i synnerhet ha återförsäkringsföretag bör därför ha en skyldighet att underrätta tillsynsmyndigheten i sin hemmedlemsstat om alla

anknytning till förvärv och innehav av försäkrings- eller återförsäkringsföretag, tillhandahållande av anknutna väsentliga förändringar som påverkar deras riskprofil när det gäller deras pågående gränsöverskridande

tjänster till anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller utförande av annan oreglerad finansiell försäkringsverksamhet, och denna information bör delas med tillsynsmyndigheterna i de berörda värdmedlems-

verksamhet. Tillsynsmyndigheter bör ha befogenhet att fastställa att detta kriterium är uppfyllt, oavsett vilket föremål staterna.

för verksamheten företaget självt har uppgett.

(72) Enligt direktiv 2009/138/EG har Eiopa befogenhet att inrätta och samordna samarbetsplattformar för att förstärka samarbetet mellan berörda tillsynsmyndigheter, om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag bedriver eller har för avsikt att bedriva verksamhet som grundas på friheten att tillhandahålla tjänster eller etableringsrätten. Med tanke på (77) Inom en grupp som omfattas av grupptillsyn i enlighet med artikel 213.2 a, b eller c i direktiv 2009/138/EG innehas komplexiteten i de tillsynsfrågor som hanteras på dessa plattformar lyckas de tillsynsmyndigheterna dock i flera fall i vissa fall ägarintressen i försäkrings- och återförsäkringsdotterföretag i ett tredjeland via ett mellanliggande oreglerat inte komma fram till en gemensam uppfattning om hur frågor som rör ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag holdingbolag. Även om detta mellanliggande oreglerade holdingbolag inte har något försäkrings- eller återförsäksom bedriver gränsöverskridande verksamhet ska hanteras. Om de tillsynsmyndigheter som deltar på samarbets- ringsdotterföretag vars huvudkontor finns i unionen är det viktigt att det kan behandlas i likhet med ett plattformarna inte kan nå en överenskommelse om frågor som rör ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som försäkringsholdingbolag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och ingå i beräkningen av solvensen på

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 11/91 12/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 545

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV

gruppnivå. Därför bör en definition av holdingbolag till försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland införas så att grupper ska kunna beakta anknutna företag i tredjeländer när de beräknar solvenskapitalkravet på gruppnivå.

(78) I vissa fall utgör flera försäkrings- och återförsäkringsföretag en grupp i praktiken och uppträder som sådan, även om de inte motsvarar definitionen av en grupp enligt artikel 212 i direktiv 2009/138/EG. Avdelning III i direktivet är därför inte tillämplig på sådana försäkrings- och återförsäkringsföretag. I sådana fall, särskilt för horisontella grupper utan kapitalkopplingar mellan olika företag, bör grupptillsynsmyndigheterna ha befogenhet att identifiera förekomsten av en grupp. Objektiva kriterier bör också föreskrivas för en sådan identifiering. I avsaknad av förändringar i gruppernas särdrag förväntas grupper som redan omfattas av grupptillsyn fortsätta att omfattas av sådan tillsyn.

(79) Försäkrings- och återförsäkringsgrupper får själva fatta beslut om närmare interna arrangemang, ansvarsfördelning och organisationsstruktur inom gruppen för att säkerställa efterlevnad av direktiv 2009/138/EG. I ett fåtal fall kan dock sådana arrangemang och organisationsstrukturer äventyra en ändamålsenlig grupptillsyn. Därför bör grupptillsynsmyndigheter – under exceptionella omständigheter och efter samråd med Eiopa och övriga berörda tillsynsmyndigheter – ha befogenhet att kräva ändringar av dessa arrangemang eller organisationsstrukturer. Grupptillsynsmyndigheter bör på vederbörligt sätt motivera sina beslut och förklara varför de befintliga arrangemangen eller strukturerna hindrar och äventyrar en ändamålsenlig grupptillsyn.

(80) Grupptillsynsmyndigheter kan besluta att undanta ett företag från grupptillsyn, särskilt när ett sådant företag bedöms vara av ringa intresse med tanke på syftet med grupptillsynen. Eiopa har noterat skiljaktiga tolkningar av kriteriet ringa intresse och har konstaterat att sådana undantag i vissa fall leder till att grupptillsyn frångås fullständigt eller till att tillsyn utövas på nivån för ett mellanliggande moderföretag. Det är därför nödvändigt att klargöra att beslut att undanta som skulle leda till att grupptillsyn frångås fullständigt eller till att tillsyn utövas på nivån för ett mellanliggande moderföretag endast bör fattas under mycket exceptionella omständigheter och att grupptillsynsmyndigheter bör samråda med Eiopa innan de fattar sådana beslut. Kriterier bör också införas så att det blir tydligare vad som ska anses vara av ringa intresse med tanke på syftet med grupptillsynen.

(81) Beslut om att inte låta ett företag omfattas av tillämpningsområdet för grupptillsyn kan grundas på olika bestämmelser i direktiv 2009/138/EG. Ändringar av artikel 214.2 i det direktivet som syftar till att specificera begreppet ringa intresse bör därför inte påverka den befintliga möjliga grunden för att fatta beslut om undantag från grupptillsyn enligt led c i den punkten, i de fall där medlemsstaten har införlivat artikel 214 i det direktivet på ett sådant sätt att det är möjligt att utesluta det yttersta moderföretaget om det sistnämnda har samtliga följande egenskaper: det fortsätter att vara föremål för tillsyn av tillsynsmyndigheten enligt lagstiftningen i den medlemsstaten, har ingen auktorisation att utöva försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet, tillhandahåller inte anknutna tjänster till försäkrings- eller återförsäkringsdotterföretagen i gruppen, har stadgar som uttryckligen hindrar företaget från att utföra centraliserad samordning av sina försäkrings- eller återförsäkringsdotterföretag i enlighet med medlemsstatens lagstiftning och som strikt begränsar omfattningen av företagets verksamhet, och det finns en mellanliggande enhet som är etablerad inom en medlemsstats territorium och som aktivt förvaltar försäkrings- eller återförsäkringsdotterföretagen i gruppen.

(82) Det råder brist på tydlighet när det gäller de typer av företag med avseende på vilka metod 2, dvs. en avräknings- och sammanläggningsmetod enligt definitionen i direktiv 2009/138/EG, kan tillämpas vid beräkningen av solvensen på gruppnivå, vilket inverkar menligt på målet att uppnå lika villkor. Det bör därför tydligt anges vilka företag som kan ingå i beräkningen av solvensen på gruppnivå enligt metod 2. Metod 2 bör endast tillämpas på försäkrings- och återförsäkringsföretag, försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland, företag som ingår i andra finansiella sektorer, blandade finansiella holdingföretag, försäkringsholdingbolag och andra moderföretag vars huvudsakliga verksamhet består i att förvärva och ha ägarintressen i dotterföretag som enbart eller huvudsakligen är försäkringseller återförsäkringsföretag eller försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland.

(83) Inom vissa försäkrings- eller återförsäkringsgrupper förvärvar och innehar ett mellanliggande moderföretag, som inte är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland, ägarintressen i dotterföretag som enbart eller huvudsakligen är försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland. Om dessa mellanliggande moderföretag inte har ägarintressen i minst ett dotterföretag som är ett försäkrings- eller

546 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 13/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

gruppnivå. Därför bör en definition av holdingbolag till försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland införas så återförsäkringsföretag med huvudkontor inom unionen, behandlas de enligt gällande regler inte som försäkringsatt grupper ska kunna beakta anknutna företag i tredjeländer när de beräknar solvenskapitalkravet på gruppnivå. holdingbolag vid beräkningen av solvensen på gruppnivå, även om deras risker är mycket likartade. Därför bör

reglerna ändras så att sådana holdingbolag med ägarintressen i försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland

behandlas på samma sätt som försäkringsholdingbolag vid beräkningen av solvensen på gruppnivå.

(78) I vissa fall utgör flera försäkrings- och återförsäkringsföretag en grupp i praktiken och uppträder som sådan, även om de inte motsvarar definitionen av en grupp enligt artikel 212 i direktiv 2009/138/EG. Avdelning III i direktivet är

(84) Direktiv 2009/138/EG och delegerad förordning (EU) 2015/35 föreskriver fyra olika metoder för att ta med företag därför inte tillämplig på sådana försäkrings- och återförsäkringsföretag. I sådana fall, särskilt för horisontella grupper

som ingår i andra finansiella sektorer i beräkningen av solvensen på gruppnivå, inbegripet metoderna 1 och 2 enligt utan kapitalkopplingar mellan olika företag, bör grupptillsynsmyndigheterna ha befogenhet att identifiera

bilaga I till direktiv 2002/87/EG. Det leder till inkonsekventa tillsynsstrategier och ojämlika konkurrensvillkor och förekomsten av en grupp. Objektiva kriterier bör också föreskrivas för en sådan identifiering. I avsaknad av

skapar onödig komplexitet. Därför bör reglerna förenklas så att företag som ingår i andra finansiella sektorer alltid förändringar i gruppernas särdrag förväntas grupper som redan omfattas av grupptillsyn fortsätta att omfattas av

bidrar till gruppens solvens, genom att tillämpa de relevanta sektorsreglerna för beräkning av kapitalbas och sådan tillsyn.

kapitalkrav. Dessa kapitalbas- och kapitalkrav bör helt enkelt läggas samman med kapitalbas- och kapitalkraven för

gruppens försäkrings- och återförsäkringsdel.

(79) Försäkrings- och återförsäkringsgrupper får själva fatta beslut om närmare interna arrangemang, ansvarsfördelning och organisationsstruktur inom gruppen för att säkerställa efterlevnad av direktiv 2009/138/EG. I ett fåtal fall kan (85) Enligt gällande regler ges försäkrings- och återförsäkringsföretag med ägarintresse begränsade möjligheter att dock sådana arrangemang och organisationsstrukturer äventyra en ändamålsenlig grupptillsyn. Därför bör använda förenklade beräkningar för att fastställa sin solvens på gruppnivå när de använder metod 1, dvs. en metod grupptillsynsmyndigheter – under exceptionella omständigheter och efter samråd med Eiopa och övriga berörda baserad på sammanställd redovisning. Detta skapar en oproportionerligt stor börda, särskilt när grupper har tillsynsmyndigheter – ha befogenhet att kräva ändringar av dessa arrangemang eller organisationsstrukturer. ägarintressen i mycket små anknutna företag. Således bör företag med ägarintresse, efter ett förhandsgodkännande Grupptillsynsmyndigheter bör på vederbörligt sätt motivera sina beslut och förklara varför de befintliga från tillsynsmyndigheterna, tillåtas att integrera anknutna företag vars storlek inte är väsentlig i sin solvens på arrangemangen eller strukturerna hindrar och äventyrar en ändamålsenlig grupptillsyn. gruppnivå genom att använda förenklade metoder.

(86) Det är oklart hur begreppet belastningar, som bör beaktas vid klassificering av kapitalbasposter i olika nivåer ska (80) Grupptillsynsmyndigheter kan besluta att undanta ett företag från grupptillsyn, särskilt när ett sådant företag bedöms

tillämpas på försäkringsholdingbolag och blandade finansiella holdingföretag som inte har försäkringstagare och vara av ringa intresse med tanke på syftet med grupptillsynen. Eiopa har noterat skiljaktiga tolkningar av kriteriet

förmånstagare som direkta kunder. Därför bör minimikriterier införas för att göra det möjligt att identifiera fall där ringa intresse och har konstaterat att sådana undantag i vissa fall leder till att grupptillsyn frångås fullständigt eller till

en kapitalbaspost som emitterats av ett försäkringsholdingbolag eller ett blandat finansiellt holdingföretag anses vara att tillsyn utövas på nivån för ett mellanliggande moderföretag. Det är därför nödvändigt att klargöra att beslut att

fri från belastningar. undanta som skulle leda till att grupptillsyn frångås fullständigt eller till att tillsyn utövas på nivån för ett mellanliggande moderföretag endast bör fattas under mycket exceptionella omständigheter och att grupptillsynsmyndigheter bör samråda med Eiopa innan de fattar sådana beslut. Kriterier bör också införas så att det blir tydligare vad som ska anses vara av ringa intresse med tanke på syftet med grupptillsynen.

(87) Omfattningen av de företag som bör beaktas vid beräkningen av den lägsta nivån för solvenskapitalkravet på

gruppnivå bör överensstämma med omfattningen av de företag som bidrar till den medräkningsbara kapitalbas som

är tillgänglig för att uppfylla det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå. Vid beräkningen av den lägsta

nivån bör försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland som tas med genom metod 1 därför beaktas. (81) Beslut om att inte låta ett företag omfattas av tillämpningsområdet för grupptillsyn kan grundas på olika bestämmelser i direktiv 2009/138/EG. Ändringar av artikel 214.2 i det direktivet som syftar till att specificera begreppet ringa intresse bör därför inte påverka den befintliga möjliga grunden för att fatta beslut om undantag från grupptillsyn enligt led c i den punkten, i de fall där medlemsstaten har införlivat artikel 214 i det direktivet på ett (88) Formeln för beräkning av det minsta sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå kan leda till situationer där sådant sätt att det är möjligt att utesluta det yttersta moderföretaget om det sistnämnda har samtliga följande minimikravet ligger nära, eller till och med är lika med, det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå. Om egenskaper: det fortsätter att vara föremål för tillsyn av tillsynsmyndigheten enligt lagstiftningen i den en grupp i ett sådant fall inte uppfyller det minsta sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå men ändå medlemsstaten, har ingen auktorisation att utöva försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet, tillhandahåller inte uppfyller sitt solvenskapitalkrav på gruppnivå, beräknat med utgångspunkt i sammanställda data, bör anknutna tjänster till försäkrings- eller återförsäkringsdotterföretagen i gruppen, har stadgar som uttryckligen tillsynsmyndigheterna endast utöva de befogenheter som är tillgängliga om solvenskapitalkravet på gruppnivå hindrar företaget från att utföra centraliserad samordning av sina försäkrings- eller återförsäkringsdotterföretag inte uppfylls. i enlighet med medlemsstatens lagstiftning och som strikt begränsar omfattningen av företagets verksamhet, och det finns en mellanliggande enhet som är etablerad inom en medlemsstats territorium och som aktivt förvaltar försäkrings- eller återförsäkringsdotterföretagen i gruppen.

(89) Vid beräkningen av solvensen på gruppnivå bör försäkringsholdingbolag och blandade finansiella holdingföretag

behandlas som försäkrings- eller återförsäkringsföretag. Detta innebär att teoretiska kapitalkrav beräknas för sådana

företag. Sådana beräkningar bör dock aldrig innebära att försäkringsholdingbolag och blandade finansiella

holdingföretag måste uppfylla dessa teoretiska kapitalkrav på individuell nivå. (82) Det råder brist på tydlighet när det gäller de typer av företag med avseende på vilka metod 2, dvs. en avräknings- och sammanläggningsmetod enligt definitionen i direktiv 2009/138/EG, kan tillämpas vid beräkningen av solvensen på gruppnivå, vilket inverkar menligt på målet att uppnå lika villkor. Det bör därför tydligt anges vilka företag som kan ingå i beräkningen av solvensen på gruppnivå enligt metod 2. Metod 2 bör endast tillämpas på försäkrings- och (90)

Det finns inga rättsliga bestämmelser som specificerar hur solvensen på gruppnivå ska beräknas när en kombination återförsäkringsföretag, försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland, företag som ingår i andra finansiella

av metod 1 och metod 2 används. Detta leder till inkonsekvent praxis och osäkerhet, särskilt när det gäller metoden sektorer, blandade finansiella holdingföretag, försäkringsholdingbolag och andra moderföretag vars huvudsakliga

för beräkning av bidraget till solvenskapitalkravet på gruppnivå från försäkrings- och återförsäkringsföretag som tas verksamhet består i att förvärva och ha ägarintressen i dotterföretag som enbart eller huvudsakligen är försäkrings-

med genom metod 2. Det bör följaktligen klargöras hur solvensen på gruppnivå ska beräknas när en kombination av eller återförsäkringsföretag eller försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland.

metoder används. Därför bör ingen betydande risk som härrör från sådana företag ignoreras vid beräkningen av

solvensen på gruppnivå. För att undvika väsentliga ökningar av kapitalkraven och upprätthålla lika villkor för

försäkrings- och återförsäkringsföretag på global nivå bör det emellertid klargöras att man vid beräkningen av det

sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå inte ska tillämpa något kapitalkrav för aktiekursrisker på sådana (83) Inom vissa försäkrings- eller återförsäkringsgrupper förvärvar och innehar ett mellanliggande moderföretag, som innehav. Av samma skäl bör ett kapitalkrav för valutarisk endast tillämpas på värdet av de innehav som överstiger inte är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland, solvenskapitalkraven för dessa anknutna företag. Försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse bör ägarintressen i dotterföretag som enbart eller huvudsakligen är försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland. tillåtas att beakta diversifiering mellan denna valutarisk och andra risker som ligger till grund för beräkningen av det Om dessa mellanliggande moderföretag inte har ägarintressen i minst ett dotterföretag som är ett försäkrings- eller sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå.

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 13/91 14/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 547

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV

(91) För närvarande kan grupptillsynsmyndigheter fastställa tröskelvärden över vilka transaktioner och riskkoncentrationer inom en grupp ska anses vara betydande på grundval av solvenskapitalkrav, försäkringstekniska avsättningar eller båda dessa värden. Andra riskbaserade kvantitativa eller kvalitativa kriterier, exempelvis medräkningsbar kapitalbas, kan dock också vara lämpliga för att fastställa tröskelvärdena. Därför bör grupptillsynsmyndigheterna ha större flexibilitet när de fastställer en betydande transaktion eller riskkoncentration inom en grupp.

(92) Försäkringsholdingbolag och blandade finansiella holdingföretag kan vara moderföretag till försäkrings- eller återförsäkringsgrupper. I sådana fall föreskrivs grupptillsyn på grundval av den sammanställda situationen för sådana holdingbolag. Eftersom de försäkrings- eller återförsäkringsföretag som står under ägarkontroll av sådana holdingbolag inte alltid kan säkerställa att kraven enligt grupptillsyn uppfylls, är det nödvändigt att säkerställa att grupptillsynsmyndigheterna har lämpliga tillsyns- och efterlevnadskontrollbefogenheter för att säkerställa att grupper följer direktiv 2009/138/EG. Därför bör grupptillsynsmyndigheterna, i likhet med de ändringar av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU ( ) som infördes genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878 ( ) för kreditinstitut och finansiella institut, ha en minimiuppsättning befogenheter över holdingbolag, inbegripet de allmänna tillsynsbefogenheter som gäller för försäkrings- och återförsäkringsföretag vid grupptillsyn.

(93) I syfte att skydda försäkringstagarna bör alla försäkringsgrupper som bedriver verksamhet i unionen, oavsett var huvudkontoret för deras moderföretag med det yttersta ägarintresset är beläget, behandlas lika vid tillämpningen av grupptillsyn enligt avdelning III i direktiv 2009/138/EG. Om försäkrings- och återförsäkringsföretag ingår i en grupp vars moderföretag har sitt huvudkontor i ett tredjeland vars tillsynsordning inte anses vara likvärdig eller tillfälligt likvärdig i enlighet med artikel 260 i det direktivet, är det svårare att utöva grupptillsyn. Grupptillsynsmyndigheterna kan besluta att tillämpa andra metoder i enlighet med artikel 262 i det direktivet på sådana grupper. Dessa metoder är dock inte tydligt definierade och osäkerhet råder om de mål som sådana andra metoder ska uppnå. Om detta inte åtgärdas skulle det kunna leda till oönskade effekter på de likvärdiga villkoren för grupper vilkas moderföretag med det yttersta ägarintresset finns i unionen och grupper vilkas moderföretag med det yttersta ägarintresset finns i ett icke-likvärdigt tredjeland. Således bör syftet med de andra metoderna specificeras ytterligare, inbegripet en minimiuppsättning åtgärder som grupptillsynsmyndigheterna bör överväga. I synnerhet bör dessa metoder garantera samma skyddsnivå för alla försäkringstagare hos försäkringsföretag eller återförsäkringsföretag som har sina huvudkontor i unionen, oavsett platsen för huvudkontoret för moderföretaget med det yttersta ägarintresset i den grupp till vilken ett sådant försäkringsföretag eller återförsäkringsföretag hör.

(94) 17 Genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/981 ( ) infördes en förmånsbehandling för långfristiga aktieinvesteringar. Undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker, som också syftar till att återspegla den lägre risken hos investeringar med en längre tidshorisont men vars användning i unionen är mycket begränsad, omfattas av kriterier som är strängare än de som gäller för långfristiga aktieinvesteringar. Den nya tillsynskategorin långfristiga aktieinvesteringar verkar därför undanröja behovet av den befintliga undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker. Eftersom det inte finns något behov av att behålla två olika förmånsbehandlingar som har samma syfte att belöna långsiktiga investeringar, bör undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker utgå. För att undvika att denna strykning får negativa effekter bör dock en bestämmelse om tillämpning av äldre regler införas med avseende på försäkringsgivare som i nuläget tillämpar undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker.

(95) För att uppnå miljö- och klimatambitionerna i den europeiska gröna given krävs att stora investeringsbelopp från den privata sektorn, inbegripet från försäkrings- och återförsäkringsföretag, kanaliseras till hållbara investeringar. Bestämmelserna i direktiv 2009/138/EG om kapitalkrav bör inte hindra försäkrings- och återförsäkringsföretag från att göra hållbara investeringar, utan bör återspegla hela risken med investeringar i miljöskadliga verksamheter. Därför finns det ett behov av att bedöma om tillgängliga belägg för riskskillnader mellan miljöskadliga eller socialt skadliga investeringar och andra investeringar är tillräckliga för att motivera en differentierad tillsynsbehandling. För att säkerställa en lämplig bedömning av relevanta belägg bör Eiopa övervaka och senast den 1 mars 2025 rapportera

( ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338). ( ) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878 av den 20 maj 2019 om ändring av direktiv 2013/36/EU vad gäller undantagna enheter, finansiella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag, ersättning, tillsynsåtgärder och tillsynsbefogenheter och kapitalbevarande åtgärder (EUT L 150, 7.6.2019, s. 253). ( ) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/981 av den 8 mars 2019 om ändring av delegerad förordning (EU) 2015/35 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 161, 18.6.2019, s. 1).

548 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 15/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

(91) För närvarande kan grupptillsynsmyndigheter fastställa tröskelvärden över vilka transaktioner och riskkon- om beläggen för miljöskadliga eller socialt skadliga investeringars riskprofil. Om det är lämpligt bör Eiopas rapport centrationer inom en grupp ska anses vara betydande på grundval av solvenskapitalkrav, försäkringstekniska ge råd om ändringar av direktiv 2009/138/EG och de delegerade akter och genomförandeakter som antagits avsättningar eller båda dessa värden. Andra riskbaserade kvantitativa eller kvalitativa kriterier, exempelvis i enlighet med det direktivet. Det bör vara möjligt för Eiopa att också undersöka om det vore lämpligt att ta hänsyn medräkningsbar kapitalbas, kan dock också vara lämpliga för att fastställa tröskelvärdena. Därför bör grupptill- till vissa miljörisker, andra än klimatförändringsrelaterade risker, och på vilket sätt. Om beläggen tyder på detta synsmyndigheterna ha större flexibilitet när de fastställer en betydande transaktion eller riskkoncentration inom en skulle Eiopa till exempel kunna analysera behovet av att utvidga de scenarioanalyser som i fråga om grupp. klimatförändringsrelaterade risker införs i detta direktiv till att även omfatta andra miljörisker.

(96) Klimatförändringarna påverkar naturkatastrofers frekvens och allvarlighetsgrad, vilka båda sannolikt kommer att öka (92) Försäkringsholdingbolag och blandade finansiella holdingföretag kan vara moderföretag till försäkrings- eller

ytterligare på grund av miljöförstöring och föroreningar. Detta kan också förändra försäkrings- och återförsäkåterförsäkringsgrupper. I sådana fall föreskrivs grupptillsyn på grundval av den sammanställda situationen för sådana

ringsföretagens exponering för naturkatastrofrisk och innebära att de standardparametrar för naturkatastrofrisk som holdingbolag. Eftersom de försäkrings- eller återförsäkringsföretag som står under ägarkontroll av sådana

anges i delegerad förordning (EU) 2015/35 blir ogiltiga. För att säkerställa att det inte finns någon bestående holdingbolag inte alltid kan säkerställa att kraven enligt grupptillsyn uppfylls, är det nödvändigt att säkerställa att

diskrepans mellan standardparametrarna för naturkatastrofrisk och försäkrings- och återförsäkringsföretagens grupptillsynsmyndigheterna har lämpliga tillsyns- och efterlevnadskontrollbefogenheter för att säkerställa att

faktiska exponering för sådana risker bör Eiopa regelbundet se över omfattningen av riskmodulen för grupper följer direktiv 2009/138/EG. Därför bör grupptillsynsmyndigheterna, i likhet med de ändringar av

15 naturkatastrofrisk och kalibreringarna av dess standardparametrar. För detta ändamål bör Eiopa beakta de senast Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU ( ) som infördes genom Europaparlamentets och rådets

16 tillgängliga beläggen från klimatvetenskap och, om diskrepanser upptäcks, avge ett yttrande till kommissionen om direktiv (EU) 2019/878 ( ) för kreditinstitut och finansiella institut, ha en minimiuppsättning befogenheter över

detta. holdingbolag, inbegripet de allmänna tillsynsbefogenheter som gäller för försäkrings- och återförsäkringsföretag vid grupptillsyn.

(97) Kraven i artikel 308b.12 i direktiv 2009/138/EG bör ändras för att säkerställa överensstämmelse med

bankregelverket och lika villkor när det gäller behandlingen av exponeringar mot medlemsstaternas nationella (93) I syfte att skydda försäkringstagarna bör alla försäkringsgrupper som bedriver verksamhet i unionen, oavsett var regeringar eller centralbanker vilka uttrycks och finansieras i en medlemsstats nationella valuta. I det syftet bör det huvudkontoret för deras moderföretag med det yttersta ägarintresset är beläget, behandlas lika vid tillämpningen av införas en ordning för tillämpning av äldre regler för sådana exponeringar för att undanta sådana exponeringar från grupptillsyn enligt avdelning III i direktiv 2009/138/EG. Om försäkrings- och återförsäkringsföretag ingår i en grupp kapitalkraven för spread- och marknadskoncentrationsrisk, förutsatt att exponeringarna uppstod före den 1 januari vars moderföretag har sitt huvudkontor i ett tredjeland vars tillsynsordning inte anses vara likvärdig eller tillfälligt 2023. likvärdig i enlighet med artikel 260 i det direktivet, är det svårare att utöva grupptillsyn. Grupptillsynsmyndigheterna kan besluta att tillämpa andra metoder i enlighet med artikel 262 i det direktivet på sådana grupper. Dessa metoder är dock inte tydligt definierade och osäkerhet råder om de mål som sådana andra metoder ska uppnå. Om detta inte åtgärdas skulle det kunna leda till oönskade effekter på de likvärdiga villkoren för grupper vilkas moderföretag med (98) I vissa fall använder försäkrings- eller återförsäkringsgrupper i stor utsträckning övergångsbestämmelserna för det yttersta ägarintresset finns i unionen och grupper vilkas moderföretag med det yttersta ägarintresset finns i ett riskfria räntesatser och övergångsåtgärden för försäkringstekniska avsättningar. Denna användning kan ge en felaktig icke-likvärdigt tredjeland. Således bör syftet med de andra metoderna specificeras ytterligare, inbegripet en bild av gruppens faktiska solvenssituation. Försäkrings- eller återförsäkringsgrupper bör därför vara skyldiga att minimiuppsättning åtgärder som grupptillsynsmyndigheterna bör överväga. I synnerhet bör dessa metoder garantera offentliggöra information om effekterna på deras solvenssituation av ett antagande om att den kapitalbas som härrör samma skyddsnivå för alla försäkringstagare hos försäkringsföretag eller återförsäkringsföretag som har sina från dessa övergångsbestämmelser och denna övergångsåtgärd inte är tillgänglig för att uppfylla solvenskapitalkravet huvudkontor i unionen, oavsett platsen för huvudkontoret för moderföretaget med det yttersta ägarintresset i den på gruppnivå. Tillsynsmyndigheterna bör också få befogenhet att vidta lämpliga åtgärder för att användningen av grupp till vilken ett sådant försäkringsföretag eller återförsäkringsföretag hör. dessa övergångsbestämmelser och denna övergångsåtgärd på lämpligt sätt ska återspegla gruppens finansiella

ställning. Dessa åtgärder bör dock inte inverka på anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretags användning av

dessa övergångsbestämmelser och denna övergångsåtgärd vid beräkningen av deras individuella solvenskapitalkrav.

(94) 17 Genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/981 ( ) infördes en förmånsbehandling för långfristiga aktieinvesteringar. Undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker, som också syftar till att återspegla den lägre

(99) I direktiv 2009/138/EG föreskrivs övergångsbestämmelser för riskfria räntesatser och en övergångsåtgärd för risken hos investeringar med en längre tidshorisont men vars användning i unionen är mycket begränsad, omfattas av kriterier som är strängare än de som gäller för långfristiga aktieinvesteringar. Den nya tillsynskategorin försäkringstekniska avsättningar, vilka får användas med tillsynsmyndighetens godkännande och som gäller för långfristiga aktieinvesteringar verkar därför undanröja behovet av den befintliga undergruppen durationsbaserade kontrakt som genererar försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser och som ingåtts före 2016. Dessa aktiekursrisker. Eftersom det inte finns något behov av att behålla två olika förmånsbehandlingar som har samma övergångsbestämmelser bör uppmuntra företagen att så snart som möjligt börja följa det direktivet, men syfte att belöna långsiktiga investeringar, bör undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker utgå. För att undvika tillämpningen av övergångsbestämmelser och övergångsåtgärder som godkänts för första gången långt efter 2016 att denna strykning får negativa effekter bör dock en bestämmelse om tillämpning av äldre regler införas med kommer sannolikt att bromsa vägen mot efterlevnad av direktivet. Ett sådant godkännande av användningen av avseende på försäkringsgivare som i nuläget tillämpar undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker. dessa övergångsbestämmelser bör därför begränsas till fall där ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag för första

gången omfattas av reglerna i direktiv 2009/138/EG eller om ett företag har accepterat en portfölj av försäkrings-

eller återförsäkringsavtal och det överlåtande företaget före överlåtelsen tillämpade övergångsbestämmelser eller en

övergångsåtgärd för de förpliktelser som hänför sig till denna portfölj.

(95) För att uppnå miljö- och klimatambitionerna i den europeiska gröna given krävs att stora investeringsbelopp från den privata sektorn, inbegripet från försäkrings- och återförsäkringsföretag, kanaliseras till hållbara investeringar. Bestämmelserna i direktiv 2009/138/EG om kapitalkrav bör inte hindra försäkrings- och återförsäkringsföretag från (100) I syfte att beakta marknadsutvecklingen och komplettera vissa detaljerade tekniska aspekter av detta direktiv bör att göra hållbara investeringar, utan bör återspegla hela risken med investeringar i miljöskadliga verksamheter. Därför befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt finns det ett behov av att bedöma om tillgängliga belägg för riskskillnader mellan miljöskadliga eller socialt skadliga (EUF-fördraget) delegeras till kommissionen med avseende på kriterierna för att identifiera små och icke-komplexa investeringar och andra investeringar är tillräckliga för att motivera en differentierad tillsynsbehandling. För att företag och grupper, behandlingen av den risk som kryptotillgångar utgör i marknadsriskmodulen, förtydliganden säkerställa en lämplig bedömning av relevanta belägg bör Eiopa övervaka och senast den 1 mars 2025 rapportera avseende långsiktiga investeringar, kriterierna för begränsad tillsynsrapportering för captivebolag för försäkring och

captivebolag för återförsäkring, en försiktig deterministisk värdering av den bästa skattningen, tillämpningen av den ( ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och förenklade metoden vid beräkningen av solvensen på gruppnivå, vilken information som ska ingå i regelbundna om tillsyn av kreditinstitut, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT tillsynsrapporter på gruppnivå, och förlängningen av tidsfrister för rapportering under exceptionella omständigheter. L 176, 27.6.2013, s. 338). 16 Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på ( ) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878 av den 20 maj 2019 om ändring av direktiv 2013/36/EU vad gäller

expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den undantagna enheter, finansiella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag, ersättning, tillsynsåtgärder och tillsynsbefogenheter och kapitalbevarande åtgärder (EUT L 150, 7.6.2019, s. 253). 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter 17 erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ( ) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/981 av den 8 mars 2019 om ändring av delegerad förordning (EU) 2015/35 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkrings- och ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 161, 18.6.2019, s. 1). akter.

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 15/91 16/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 549

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV

(101) För att säkerställa en harmoniserad tillämpning av detta direktiv bör Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ytterligare specificera de faktorer som tillsynsmyndigheterna ska beakta i syfte att identifiera förhållandet mellan olika företag som skulle kunna ingå i en grupp. Kommissionen bör komplettera detta direktiv genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som utarbetats av Eiopa genom delegerade akter enligt artikel 290 i EUF-fördraget och i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010. Kommissionen bör också ges befogenhet att anta tekniska standarder för genomförande som utarbetats av Eiopa vad gäller vissa specifika metodkomponenter som avser den försiktiga deterministiska värderingen av den bästa skattningen av livförsäkringsförpliktelser, genom genomförandeakter i enlighet med artikel 291 i EUF-fördraget och i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.

(102) Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att ge försäkringsgivare incitament att bidra till en långsiktig och hållbar finansiering av ekonomin, förbättra riskkänsligheten, motverka alltför stor kortsiktig volatilitet i försäkringsgivarnas solvenssituationer, bidra till en bättre, mer enhetlig och samordnad tillsyn av försäkringsföretag inom unionen och stärka skyddet för försäkringstagare och förmånstagare samt hantera den potentiella uppbyggnaden av systemrisker i försäkringssektorn på ett bättre sätt, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av deras omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(103) Förenade kungariket blev ett tredjeland den 1 februari 2020 och unionsrätten upphörde att gälla för och i landet den 31 december 2020. Direktiv 2009/138/EG innehåller flera bestämmelser som särskilt rör vissa medlemsstater och de bestämmelser som särskilt rör Förenade kungariket har blivit föråldrade och bör därför utgå.

(104) De kalibreringar som används för de delegerade akter och genomförandeakter som antas av kommissionen grundas ofta på data som i hög grad påverkas av inkluderingen av data från Förenade kungarikets marknad. Därför bör alla kalibreringar som används som indata i beräkningarna av solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet ses över i syfte att fastställa om de i otillbörlig grad är beroende av data från Förenade kungarikets marknad och, i tillämpliga fall, om sådana data bör tas bort från de relevanta datasammanställningarna, såvida inga andra data finns tillgängliga.

(105) Det bör säkerställas att tillsynsbehandlingen av investeringar i värdepapperisering, inbegripet enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering (STS-värdepapperisering), på lämpligt sätt återspeglar de faktiska riskerna och att kapitalkraven i samband med sådana investeringar är riskorienterade. I detta syfte bör kommissionen bedöma lämpligheten av befintliga kalibreringar för investeringar i värdepapperiseringar som fastställs i de delegerade akter som antas i enlighet med direktiv 2009/138/EG, med beaktande av tillgängliga marknadsdata, och deras förenlighet med de kapitalkrav som är tillämpliga på investeringar i andra värdepapper med fast avkastning. På grundval av en sådan bedömning och när så är lämpligt bör kommissionen överväga att ändra den delegerade akt där kapitalkrav som är tillämpliga på investeringar i värdepapperisering fastställs. Sådana ändringar, som bör vara riskbaserade och evidensbaserade, kan inbegripa införandet av en mer detaljerad uppsättning riskfaktorer beroende på värdepapperiseringstranchernas rangordning eller differentiering mellan olika typer av icke-STS-värdepapperisering beroende på deras risker.

(106) Direktiv 2009/138/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av direktiv 2009/138/EG

Direktiv 2009/138/EG ska ändras på följande sätt:

1. I artikel 2.3 a ska led iv ersättas med följande:

”iv) Den typ av permanenta, inte uppsägningsbara sjukförsäkring som finns i Irland.”

550 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 17/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

(101) För att säkerställa en harmoniserad tillämpning av detta direktiv bör Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder 2. I artikel 4.1 ska leden a, b och c ersättas med följande: för tillsyn för att ytterligare specificera de faktorer som tillsynsmyndigheterna ska beakta i syfte att identifiera förhållandet mellan olika företag som skulle kunna ingå i en grupp. Kommissionen bör komplettera detta direktiv

”a) Företagets årliga tecknade bruttopremieinkomster överstiger inte 15 000 000 EUR. genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som utarbetats av Eiopa genom delegerade akter enligt artikel 290 i EUF-fördraget och i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010. Kommissionen bör också ges befogenhet att anta tekniska standarder för genomförande som utarbetats av Eiopa vad gäller vissa specifika b) Företagets totala försäkringstekniska avsättningar brutto inbegripet belopp som kan återvinnas enligt metodkomponenter som avser den försiktiga deterministiska värderingen av den bästa skattningen av livförsäk- återförsäkringsavtal och från specialföretag, som avses i artikel 76, överstiger inte 50 000 000 EUR. ringsförpliktelser, genom genomförandeakter i enlighet med artikel 291 i EUF-fördraget och i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.

c) Om företaget ingår i en grupp och gruppens totala försäkringstekniska avsättningar brutto, inbegripet belopp som

kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, inte överstiger 50 000 000 EUR.”

(102) Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att ge försäkringsgivare incitament att bidra till en långsiktig och hållbar finansiering av ekonomin, förbättra riskkänsligheten, motverka alltför stor kortsiktig volatilitet i försäkringsgivarnas 3. Artikel 6 ska ändras på följande sätt: solvenssituationer, bidra till en bättre, mer enhetlig och samordnad tillsyn av försäkringsföretag inom unionen och stärka skyddet för försäkringstagare och förmånstagare samt hantera den potentiella uppbyggnaden av systemrisker

a) I punkt 1 ska led a ersättas med följande: i försäkringssektorn på ett bättre sätt, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av deras omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen ”a) Assistans tillhandahålls i händelse av olyckor eller maskinhaverier med vägfordon när olyckorna eller i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. maskinhaverierna inträffar inom den medlemsstat där försäkringsgivaren är verksam eller i ett grannland.”

b) Punkt 2 ska ersättas med följande: (103) Förenade kungariket blev ett tredjeland den 1 februari 2020 och unionsrätten upphörde att gälla för och i landet den 31 december 2020. Direktiv 2009/138/EG innehåller flera bestämmelser som särskilt rör vissa medlemsstater och de bestämmelser som särskilt rör Förenade kungariket har blivit föråldrade och bör därför utgå. ”2. I de fall som avses i punkt 1 b i och ii ska villkoret att olyckan eller maskinhaveriet måste ha inträffat inom

den medlemsstat där försäkringsgivaren är verksam inte tillämpas i fall där förmånstagaren är medlem i den

organisation som är försäkringsgivare, och där maskinskadeservice eller borttransport av fordonet tillhandahålls av (104) De kalibreringar som används för de delegerade akter och genomförandeakter som antas av kommissionen grundas en liknande organisation i respektive land inom ramen för ett ömsesidigt avtal, mot företeende enbart av ett ofta på data som i hög grad påverkas av inkluderingen av data från Förenade kungarikets marknad. Därför bör alla medlemskort och utan att någon tilläggspremie betalas.” kalibreringar som används som indata i beräkningarna av solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet ses över i syfte att fastställa om de i otillbörlig grad är beroende av data från Förenade kungarikets marknad och, i tillämpliga

c) Punkt 3 ska utgå. fall, om sådana data bör tas bort från de relevanta datasammanställningarna, såvida inga andra data finns tillgängliga.

4. I artikel 8 ska led 3 utgå. (105) Det bör säkerställas att tillsynsbehandlingen av investeringar i värdepapperisering, inbegripet enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering (STS-värdepapperisering), på lämpligt sätt återspeglar de faktiska riskerna och att 5. Artikel 13 ska ändras på följande sätt: kapitalkraven i samband med sådana investeringar är riskorienterade. I detta syfte bör kommissionen bedöma lämpligheten av befintliga kalibreringar för investeringar i värdepapperiseringar som fastställs i de delegerade akter som antas i enlighet med direktiv 2009/138/EG, med beaktande av tillgängliga marknadsdata, och deras förenlighet a) I led 7 ska led b utgå. med de kapitalkrav som är tillämpliga på investeringar i andra värdepapper med fast avkastning. På grundval av en sådan bedömning och när så är lämpligt bör kommissionen överväga att ändra den delegerade akt där kapitalkrav b) Följande led ska införas: som är tillämpliga på investeringar i värdepapperisering fastställs. Sådana ändringar, som bör vara riskbaserade och evidensbaserade, kan inbegripa införandet av en mer detaljerad uppsättning riskfaktorer beroende på värdepapperiseringstranchernas rangordning eller differentiering mellan olika typer av icke-STS-värdepapperisering beroende på ”10a. litet och icke-komplext företag: ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, inbegripet ett captivebolag för deras risker. försäkring eller ett captivebolag för återförsäkring, som uppfyller villkoren i artikel 29a och som har

klassificerats som ett sådant i enlighet med artikel 29b.

(106) Direktiv 2009/138/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

10b. liten och icke-komplex grupp: en grupp som efterlever villkoren i artikel 213a och som har klassificerats som

en sådan av grupptillsynsmyndigheten enligt punkt 2 i den artikeln.

10c. lagstadgad revisor: en lagstadgad revisor i den mening som avses i artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. direktiv 2006/43/EG (*).

10d. revisionsföretag: ett revisionsföretag i den mening som avses i artikel 2.3 i direktiv 2006/43/EG.

Artikel 1

(*) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av

Ändringar av direktiv 2009/138/EG årsbokslut och sammanställd redovisning och om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG

samt om upphävande av rådets direktiv 84/253/EEG (EUT L 157, 9.6.2006, s. 87).”

Direktiv 2009/138/EG ska ändras på följande sätt:

c) Leden 15 och 16 ska ersättas med följande: 1. I artikel 2.3 a ska led iv ersättas med följande:

”15. moderföretag: ett moderföretag som avses i artikel 22.1 och 22.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv

2013/34/EU (*) eller ett företag som tillsynsmyndigheterna betraktar som ett moderföretag i enlighet med ”iv) Den typ av permanenta, inte uppsägningsbara sjukförsäkring som finns i Irland.” artikel 212.2, 214.5 eller 214.6 i det här direktivet.

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 17/91 18/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 551

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV 16. dotterföretag: ett dotterföretag som avses i artikel 22.1 och 22.2 i direktiv 2013/34/EU, inbegripet

dotterföretag till ett sådant företag eller ett företag som tillsynsmyndigheterna ska betrakta som ett

dotterföretag i enlighet med artikel 212.2, 214.5 eller 214.6 i det här direktivet. (*) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovis-

ning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv

2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013,

s. 19).” d) I led 18 ska orden ”artikel 1 i direktiv 83/349/EEG” ersättas med orden ”artikel 22.1 och 22.2 i direktiv 2013/34/EU”. e) Led 19 ska ersättas med följande: ”19. transaktion inom gruppen: en transaktion där ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, ett försäkrings- eller

återförsäkringsföretag i tredjeland, ett försäkringsholdingbolag eller ett blandat finansiellt holdingföretag

direkt eller indirekt förlitar sig på ett annat företag inom samma grupp, eller på en fysisk eller juridisk person

som har nära förbindelser med företag inom denna grupp, för att fullgöra ett åtagande, oavsett om det är

kontraktsbundet eller inte och oavsett om det innebär en betalning eller inte.” f) Led 22 ska ändras på följande sätt: i) I led a ska orden ”artikel 4.1.14 i direktiv 2004/39/EG” ersättas med orden ”artikel 4.1.21 i Europaparlamentets

och rådets direktiv 2014/65/EU (*)

(*) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella

instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014,

s. 349).” ii) I led b i ska orden ”direktiv 2004/39/EG” ersättas med orden ”direktiv 2014/65/EU”. g) Led 25 ska ändras på följande sätt: i) I led a ska orden ”artikel 4.1, 4.5 och 4.21 i direktiv 2006/48/EG” ersättas med orden ”artikel 4.1.1, 4.1.18 och

4.1.26 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (*)

(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för

kreditinstitut och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).” ii) I led c ska orden ”direktiv 2004/39/EG” ersättas med orden ”direktiv 2014/65/EU”. h) Led 27 ska ändras på följande sätt: i) I första stycket ska led c ii ersättas med följande:

”ii) Nettoomsättning: 13 600 000 EUR i den mening som avses i artikel 2.5 i direktiv 2013/34/EU.” ii) I andra stycket ska orden ”direktiv 83/349/EEG” ersättas med orden ”direktiv 2013/34/EU”. i) Följande led ska läggas till: ”41. reglerat företag: en reglerad enhet i den mening som avses i artikel 2.4 i direktiv 2002/87/EG eller ett

tjänstepensionsinstitut i den mening som avses i artikel 6.1 i direktiv (EU) 2016/2341. 552 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 19/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

16. dotterföretag: ett dotterföretag som avses i artikel 22.1 och 22.2 i direktiv 2013/34/EU, inbegripet 42. kryptotillgång: en kryptotillgång enligt definitionen i artikel 3.1.5 i Europaparlamentets och rådets förordning dotterföretag till ett sådant företag eller ett företag som tillsynsmyndigheterna ska betrakta som ett (EU) 2023/1114 (*). dotterföretag i enlighet med artikel 212.2, 214.5 eller 214.6 i det här direktivet.

43. proportionalitetsåtgärd: varje åtgärd som föreskrivs i artiklarna 35.5a, 41, 45.1b, 45.5, 45a.5, 51.6, 51a.1, 77.8 och 144a.4 eller varje åtgärd som föreskrivs i de delegerade akter som antas enligt detta direktiv och som (*) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovis- uttryckligen är tillämplig på små och icke-komplexa företag i enlighet med artikel 29c. ning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).” 44. hållbarhetsrisk: en miljörelaterad, social eller styrningsrelaterad händelse eller omständighet som, om den skulle inträffa, skulle ha en faktisk eller potentiell negativ inverkan på investeringens eller skuldens värde.

d) I led 18 ska orden ”artikel 1 i direktiv 83/349/EEG” ersättas med orden ”artikel 22.1 och 22.2 i direktiv 45. hållbarhetsfaktorer: hållbarhetsfaktorer enligt definitionen i artikel 2.24 i Europaparlamentets och rådets 2013/34/EU”. förordning (EU) 2019/2088 (**).

e) Led 19 ska ersättas med följande:

”19. transaktion inom gruppen: en transaktion där ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, ett försäkrings- eller (*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1114 av den 31 maj 2023 om marknader för kryptotillgångar och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 1095/2010 samt återförsäkringsföretag i tredjeland, ett försäkringsholdingbolag eller ett blandat finansiellt holdingföretag direkt eller indirekt förlitar sig på ett annat företag inom samma grupp, eller på en fysisk eller juridisk person direktiven 2013/36/EU och (EU) 2019/1937 (EUT L 150, 9.6.2023, s. 40). som har nära förbindelser med företag inom denna grupp, för att fullgöra ett åtagande, oavsett om det är (**) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetskontraktsbundet eller inte och oavsett om det innebär en betalning eller inte.” relaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn (EUT L 317, 9.12.2019, s. 1).”

f) Led 22 ska ändras på följande sätt: 6. I artikel 18.1 ska följande led läggas till:

i) I led a ska orden ”artikel 4.1.14 i direktiv 2004/39/EG” ersättas med orden ”artikel 4.1.21 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU (*) ”i) ange om en begäran om auktorisation att utöva direkt försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet eller att utöva verksamhet som ett annat reglerat företag eller en försäkringsdistributör har ingetts i en annan medlemsstat och har avslagits eller dragits tillbaka samt skälen till att den avslogs eller drogs tillbaka.” (*) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, 7. I artikel 23.1 ska följande led läggas till: s. 349).”

”f) De medlemsstater, tredjeländer och, om auktorisation att starta och driva försäkrings- eller återförsäkringsii) I led b i ska orden ”direktiv 2004/39/EG” ersättas med orden ”direktiv 2014/65/EU”. verksamhet beviljas på geografisk nivå inom tredjeländer, de relevanta geografiska områden i dessa tredjeländer där det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget avser att bedriva verksamhet.”

g) Led 25 ska ändras på följande sätt: 8. I artikel 24.2 andra stycket ska orden ”direktiv 2004/39/EG” ersättas med orden ”direktiv 2014/65/EU”. i) I led a ska orden ”artikel 4.1, 4.5 och 4.21 i direktiv 2006/48/EG” ersättas med orden ”artikel 4.1.1, 4.1.18 och 4.1.26 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (*) 9. Artikel 25 ska ändras på följande sätt:

(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för a) Tredje stycket ska ersättas med följande: kreditinstitut och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).”

”Sådan rätt till domstolsprövning ska även finnas i de fall där tillsynsmyndigheterna inte behandlat en ansökan om auktorisation inom sex månader eller vid gemensam bedömning enligt artikel 26.4 inom åtta månader från den ii) I led c ska orden ”direktiv 2004/39/EG” ersättas med orden ”direktiv 2014/65/EU”. dag då ansökan mottogs.”

h) Led 27 ska ändras på följande sätt: b) Följande stycke ska läggas till:

i) I första stycket ska led c ii ersättas med följande: ”Varje avslag på en ansökan om auktorisation, inbegripet namnet på det ansökande företaget och skälen till att ansökan avslogs, ska anmälas till den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepen- ”ii) Nettoomsättning: 13 600 000 EUR i den mening som avses i artikel 2.5 i direktiv 2013/34/EU.” sionsmyndigheten) (Eiopa), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (*). Eiopa ska ha en uppdaterad databas med sådan information och ge tillsynsmyndigheterna ii) I andra stycket ska orden ”direktiv 83/349/EEG” ersättas med orden ”direktiv 2013/34/EU”. tillgång till databasen.

(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av i) Följande led ska läggas till: en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, ”41. reglerat företag: en reglerad enhet i den mening som avses i artikel 2.4 i direktiv 2002/87/EG eller ett 15.12.2010, s. 48).” tjänstepensionsinstitut i den mening som avses i artikel 6.1 i direktiv (EU) 2016/2341.

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 19/91 20/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 553

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV

10. I artikel 25a ska orden ”Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 ( )” ersättas med ordet ”Eiopa”.

11. I artikel 26 ska följande punkt läggas till:

”4. Om samråd enligt punkt 1 behöver ske med flera tillsynsmyndigheter, får varje berörd tillsynsmyndighet inom en månad från den dag då begäran mottogs begära att tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten för det företag som ansöker om auktorisation är med och gemensamt bedömer ansökan om auktorisation. Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten för det företag som ansöker om auktorisation ska beakta slutsatserna av den gemensamma bedömningen när den fattar sitt slutliga beslut.”

12. Artikel 29.3 och 29.4 ska ersättas med följande:

”3. Medlemsstaterna ska säkerställa att kraven i detta direktiv tillämpas på ett sätt som står i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags verksamhet, särskilt när det gäller företag som klassificeras som små och icke-komplexa företag.

4. Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn och genomförande som antas av kommissionen ska ta hänsyn till proportionalitetsprincipen så att det säkerställs att detta direktiv tillämpas proportionerligt, särskilt när det gäller små och icke-komplexa företag.

Förslag till tekniska standarder för tillsyn som överlämnas av Eiopa i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010, förslag till tekniska standarder för genomförande som överlämnas i enlighet med artikel 15 i den förordningen samt riktlinjer och rekommendationer som utfärdas i enlighet med artikel 16 i den förordningen ska säkerställa att detta direktiv tillämpas proportionerligt, särskilt när det gäller små och icke-komplexa företag.

5. Kommissionen ska komplettera detta direktiv genom att i enlighet med artikel 301a anta delegerade akter för att specificera

a) de kriterier som fastställs i artikel 29a.1, inbegripet metoden för att beräkna den summa som avses i leden a iv,

b v och c vii i den artikeln,

b) den metod som ska användas för att klassificera företag som små och icke-komplexa företag, och

c) villkoren för att bevilja eller dra tillbaka tillsynsmyndighetens godkännande för proportionalitetsåtgärder som ska

användas av företag som inte klassificeras som små och icke-komplexa företag och som avses i artikel 29d.”

13. Följande artiklar ska införas:

”Artikel 29a

Kriterier för identifiering av små och icke-komplexa företag

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att företag klassificeras som små och icke-komplexa företag i enlighet med förfarandet i artikel 29b om företagen under de två på varandra följande räkenskapsåren direkt före en sådan klassificering uppfyller följande kriterier:

a) För företag som bedriver livförsäkringsverksamhet och företag som bedriver både liv- och skadeförsäkrings-

verksamhet, vars försäkringstekniska avsättningar avseende livförsäkringsverksamheten utgör minst 20 % av de

totala försäkringstekniska avsättningar brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkrings-

avtal och från specialföretag, som avses i artikel 76, och vars årliga tecknade bruttopremieinkomster avseende

skadeförsäkringsverksamheten utgör mindre än 40 % av de totala årliga tecknade bruttopremieinkomsterna, ska

samtliga följande kriterier vara uppfyllda:

i) Undergruppen för ränterisk, som avses i artikel 105.5 andra stycket a, utgör inte mer än 5 % av de

försäkringstekniska avsättningar brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal

och från specialföretag, som avses i artikel 76.

554 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 21/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

10. I artikel 25a ska orden ”Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) ii) De årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från försäkringar som utfärdas i andra medlemsstater än den (Eiopa), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 ( )” ersättas med ordet ”Eiopa”. hemmedlemsstat där företaget erhållit auktorisation i enlighet med artikel 14 är lägre än något av följande

tröskelvärden:

11. I artikel 26 ska följande punkt läggas till:

1. 20 000 000 EUR.

”4. Om samråd enligt punkt 1 behöver ske med flera tillsynsmyndigheter, får varje berörd tillsynsmyndighet inom

2. 10 % av dess totala årliga tecknade bruttopremieinkomster. en månad från den dag då begäran mottogs begära att tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten för det företag som ansöker om auktorisation är med och gemensamt bedömer ansökan om auktorisation. Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten för det företag som ansöker om auktorisation ska beakta slutsatserna av den gemensamma iii) Försäkringstekniska avsättningar från livförsäkringsverksamhet brutto, utan avdrag för belopp som kan bedömningen när den fattar sitt slutliga beslut.” återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, som avses i artikel 76, överstiger inte

1 000 000 000 EUR.

12. Artikel 29.3 och 29.4 ska ersättas med följande:

iv) Summan av följande är högst 20 % av de totala investeringarna:

”3. Medlemsstaterna ska säkerställa att kraven i detta direktiv tillämpas på ett sätt som står i proportion till arten, 1. Den marknadsriskmodul som avses i artikel 105.5. omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags verksamhet, särskilt när det gäller företag som klassificeras som små och icke-komplexa företag.

2. Den del av motpartsriskmodulen som avses i artikel 105.6 och som motsvarar exponeringar mot

värdepapperiseringar, derivat, fordringar på förmedlare och andra investeringstillgångar som inte täcks av 4. Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn och genomförande som antas av kommissionen ska ta undergruppen för spreadrisk. hänsyn till proportionalitetsprincipen så att det säkerställs att detta direktiv tillämpas proportionerligt, särskilt när det gäller små och icke-komplexa företag.

3. Alla kapitalkrav som är tillämpliga på investeringar i immateriella tillgångar som inte täcks av marknadsrisk-

och motpartsriskmodulerna. Förslag till tekniska standarder för tillsyn som överlämnas av Eiopa i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010, förslag till tekniska standarder för genomförande som överlämnas i enlighet med artikel 15 i den v) Den återförsäkring som accepterats av företaget svarar inte för mer än 50 % av dess totala årliga tecknade förordningen samt riktlinjer och rekommendationer som utfärdas i enlighet med artikel 16 i den förordningen ska bruttopremieinkomster. säkerställa att detta direktiv tillämpas proportionerligt, särskilt när det gäller små och icke-komplexa företag.

vi) Solvenskapitalkravet efterlevs. 5. Kommissionen ska komplettera detta direktiv genom att i enlighet med artikel 301a anta delegerade akter för att specificera

b) För företag som bedriver skadeförsäkringsverksamhet och företag som bedriver både liv- och skadeförsäkrings-

verksamhet, vars årliga tecknade bruttopremieinkomster avseende skadeförsäkringsverksamheten utgör minst

40 % av deras totala årliga tecknade bruttopremieinkomster och vars försäkringstekniska avsättningar avseende a) de kriterier som fastställs i artikel 29a.1, inbegripet metoden för att beräkna den summa som avses i leden a iv,

b v och c vii i den artikeln, livförsäkringsverksamheten utgör mindre än 20 % av deras totala försäkringstekniska avsättningar brutto, utan

avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, som avses i artikel 76, ska

samtliga följande kriterier vara uppfyllda: b) den metod som ska användas för att klassificera företag som små och icke-komplexa företag, och

i) Den genomsnittliga totalkostnadsprocenten för skadeförsäkringsverksamhet netto efter avdrag för återförsäk-

ring för de tre senaste åren är mindre än 100 %. c) villkoren för att bevilja eller dra tillbaka tillsynsmyndighetens godkännande för proportionalitetsåtgärder som ska

användas av företag som inte klassificeras som små och icke-komplexa företag och som avses i artikel 29d.”

ii) De årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från försäkringar som utfärdas i andra medlemsstater än den

hemmedlemsstat där företaget erhållit auktorisation i enlighet med artikel 14 är lägre än något av de följande 13. Följande artiklar ska införas: tröskelvärdena:

”Artikel 29a 1. 20 000 000 EUR.

Kriterier för identifiering av små och icke-komplexa företag

2. 10 % av dess totala årliga tecknade bruttopremieinkomster.

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att företag klassificeras som små och icke-komplexa företag i enlighet med

iii) De årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från skadeförsäkringsverksamhet överstiger inte förfarandet i artikel 29b om företagen under de två på varandra följande räkenskapsåren direkt före en sådan

100 000 000 EUR. klassificering uppfyller följande kriterier:

iv) Summan av de årliga tecknade bruttopremieinkomsterna i klasserna 5–7, 11, 12, 14 och 15 i del A i bilaga I utgör a) För företag som bedriver livförsäkringsverksamhet och företag som bedriver både liv- och skadeförsäkrings- inte mer än 30 % av de totala årliga tecknade premieinkomsterna för skadeförsäkringsverksamheten.

verksamhet, vars försäkringstekniska avsättningar avseende livförsäkringsverksamheten utgör minst 20 % av de totala försäkringstekniska avsättningar brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, som avses i artikel 76, och vars årliga tecknade bruttopremieinkomster avseende v) Summan av följande är högst 20 % av de totala investeringarna: skadeförsäkringsverksamheten utgör mindre än 40 % av de totala årliga tecknade bruttopremieinkomsterna, ska samtliga följande kriterier vara uppfyllda: 1. Den marknadsriskmodul som avses i artikel 105.5.

i) Undergruppen för ränterisk, som avses i artikel 105.5 andra stycket a, utgör inte mer än 5 % av de 2. Den del av motpartsriskmodulen som avses i artikel 105.6 och som motsvarar exponeringar mot

försäkringstekniska avsättningar brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal värdepapperiseringar, derivat, fordringar på förmedlare och andra investeringstillgångar som inte täcks av

och från specialföretag, som avses i artikel 76. undergruppen för spreadrisk.

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 21/91 22/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 555

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV

3. Alla kapitalkrav som är tillämpliga på investeringar i immateriella tillgångar som inte täcks av

marknadsrisk- och motpartsriskmodulerna.

vi) Den återförsäkring som accepterats av företaget svarar inte för mer än 50 % av dess totala årliga tecknade bruttopremieinkomster.

vii) Solvenskapitalkravet efterlevs.

c) För försäkringsföretag som bedriver både liv- och skadeförsäkringsverksamhet, vars försäkringstekniska avsättningar avseende livförsäkringsverksamheten utgör minst 20 % av deras totala försäkringstekniska avsättningar brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, som avses i artikel 76, och vars årliga tecknade bruttopremieinkomster avseende skadeförsäkringsverksamheten utgör minst 40 % av deras totala årliga tecknade bruttopremieinkomster, ska samtliga följande kriterier vara uppfyllda:

i) Undergruppen för ränterisk, som avses i artikel 105.5 andra stycket a, utgör inte mer än 5 % av de försäkringstekniska avsättningar brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, som avses i artikel 76.

ii) Den genomsnittliga totalkostnadsprocenten för skadeförsäkringsverksamhet netto efter avdrag för återförsäkring för de tre senaste åren är mindre än 100 %.

iii) Försäkringstekniska avsättningar från livförsäkringsverksamhet brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, som avses i artikel 76, överstiger inte 1 000 000 000 EUR.

iv) De årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från skadeförsäkringsverksamhet överstiger inte 100 000 000 EUR.

v) De årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från försäkringar som utfärdas i andra medlemsstater än den hemmedlemsstat där företaget erhållit auktorisation i enlighet med artikel 14 är lägre än något av de tröskelvärdena:

1. 20 000 000 EUR.

2. 10 % av dess totala årliga tecknade bruttopremieinkomster.

vi) Summan av de årliga tecknade bruttopremieinkomsterna i klasserna 5–7, 11, 12, 14 och 15 i del A i bilaga I utgör inte mer än 30 % av de totala årliga tecknade premieinkomsterna för skadeförsäkringsverksamheten.

vii) Summan av följande är högst 20 % av de totala investeringarna:

1. Den marknadsriskmodul som avses i artikel 105.5.

2. Den del av motpartsriskmodulen som avses i artikel 105.6 och som motsvarar exponeringar mot

värdepapperiseringar, derivat, fordringar på förmedlare och andra investeringstillgångar som inte täcks av

undergruppen för spreadrisk.

3. Alla kapitalkrav som är tillämpliga på investeringar i immateriella tillgångar som inte täcks av

marknadsrisk- och motpartsriskmodulerna.

viii) Den återförsäkring som accepterats av företaget svarar inte för mer än 50 % av dess totala årliga tecknade bruttopremieinkomster.

ix) Solvenskapitalkravet efterlevs.

Kriterierna i första stycket a ii och v, b ii och vi samt c v och viii ska inte tillämpas på captivebolag för försäkring eller på captivebolag för återförsäkring.

556 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 23/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

3. Alla kapitalkrav som är tillämpliga på investeringar i immateriella tillgångar som inte täcks av Genom undantag från första stycket ska captivebolag för försäkring och captivebolag för återförsäkring också marknadsrisk- och motpartsriskmodulerna. klassificeras som små och icke-komplexa företag om de inte uppfyller kriterierna i första stycket, förutsatt att de uppfyller båda följande kriterier: vi) Den återförsäkring som accepterats av företaget svarar inte för mer än 50 % av dess totala årliga tecknade bruttopremieinkomster. a) De försäkrade och förmånstagarna är något av följande:

vii) Solvenskapitalkravet efterlevs.

i) Juridiska personer i den grupp där captivebolaget för försäkring eller captivebolaget för återförsäkring ingår. c) För försäkringsföretag som bedriver både liv- och skadeförsäkringsverksamhet, vars försäkringstekniska avsättningar avseende livförsäkringsverksamheten utgör minst 20 % av deras totala försäkringstekniska

ii) Fysiska personer som får omfattas av den gruppens försäkringsavtal, förutsatt att den verksamhet som täcker avsättningar brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag,

dessa fysiska personer fortsätter att understiga 5 % av de försäkringstekniska avsättningarna. som avses i artikel 76, och vars årliga tecknade bruttopremieinkomster avseende skadeförsäkringsverksamheten utgör minst 40 % av deras totala årliga tecknade bruttopremieinkomster, ska samtliga följande kriterier vara uppfyllda: b) De försäkringsförpliktelser och försäkringsavtal som ligger till grund för återförsäkringsförpliktelserna för

captivebolaget för försäkring eller captivebolaget för återförsäkring avser inte någon obligatorisk ansvarsförsäkring. i) Undergruppen för ränterisk, som avses i artikel 105.5 andra stycket a, utgör inte mer än 5 % av de försäkringstekniska avsättningar brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, som avses i artikel 76. 2. För företag som har haft auktorisation i enlighet med artikel 14 under de två senaste räkenskapsåren ska uppfyllelsen av kriterierna i punkt 1 i denna artikel bedömas med avseende på det senaste räkenskapsår som föregått ii) Den genomsnittliga totalkostnadsprocenten för skadeförsäkringsverksamhet netto efter avdrag för återför- klassificeringen eller, om de har haft auktorisationen inom de senaste tolv månaderna, med avseende på den säkring för de tre senaste åren är mindre än 100 %. verksamhetsplan som avses i artikel 23.

iii) Försäkringstekniska avsättningar från livförsäkringsverksamhet brutto, utan avdrag för belopp som kan 3. Följande företag ska aldrig klassificeras som små och icke-komplexa företag: återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, som avses i artikel 76, överstiger inte 1 000 000 000 EUR. a) Företag som använder en godkänd partiell eller fullständig intern modell vid beräkningen av solvenskapitalkravet iv) De årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från skadeförsäkringsverksamhet överstiger inte i enlighet med kraven på fullständiga och partiella interna modeller i kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3. 100 000 000 EUR.

b) Företag som är moderföretag i ett finansiellt konglomerat i den mening som avses i artikel 2.14 i direktiv v) De årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från försäkringar som utfärdas i andra medlemsstater än den 2002/87/EG eller en grupp i den mening som avses i artikel 212 i det här direktivet och på vilket grupptillsyn hemmedlemsstat där företaget erhållit auktorisation i enlighet med artikel 14 är lägre än något av de tillämpas i enlighet med artikel 213.2 a eller b i det här direktivet, såvida inte gruppen klassificeras som en liten tröskelvärdena: och icke-komplex grupp.

1. 20 000 000 EUR. c) Företag som är moderföretag till ett företag som avses i artikel 228.1 a–e.

2. 10 % av dess totala årliga tecknade bruttopremieinkomster. d) Företag som förvaltar pensionsfonder i den mening som avses i artikel 2.3 b iii och 2.3 b iv, om värdet av vi) Summan av de årliga tecknade bruttopremieinkomsterna i klasserna 5–7, 11, 12, 14 och 15 pensionsfondens tillgångar överstiger 1 000 000 000 EUR. i del A i bilaga I utgör inte mer än 30 % av de totala årliga tecknade premieinkomsterna för skadeförsäkringsverksamheten. Artikel 29b

vii) Summan av följande är högst 20 % av de totala investeringarna: Klassificeringsförfarande för företag som uppfyller kriterierna

1. Den marknadsriskmodul som avses i artikel 105.5. 1. Medlemsstaterna ska säkerställa att företag som uppfyller kriterierna i artikel 29a får anmäla detta till tillsynsmyndigheten i syfte att klassificeras som små och icke-komplexa företag. 2. Den del av motpartsriskmodulen som avses i artikel 105.6 och som motsvarar exponeringar mot värdepapperiseringar, derivat, fordringar på förmedlare och andra investeringstillgångar som inte täcks av undergruppen för spreadrisk. 2. Företaget ska lämna in den anmälan som avses i punkt 1 i denna artikel till tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där den tidigare auktorisation som avses i artikel 14 beviljades. Anmälan ska innehålla följande:

3. Alla kapitalkrav som är tillämpliga på investeringar i immateriella tillgångar som inte täcks av marknadsrisk- och motpartsriskmodulerna. a) Belägg för att alla kriterier i artikel 29a som är tillämpliga på företaget uppfylls.

viii) Den återförsäkring som accepterats av företaget svarar inte för mer än 50 % av dess totala årliga tecknade bruttopremieinkomster. b) En försäkran om att företaget inte planerar några strategiska förändringar som skulle leda till att något av

kriterierna i artikel 29a inte uppfylls under de närmaste tre åren. ix) Solvenskapitalkravet efterlevs. c) Uppgift om vilka proportionalitetsåtgärder företaget avser att använda, särskilt om det planerar att tillämpa Kriterierna i första stycket a ii och v, b ii och vi samt c v och viii ska inte tillämpas på captivebolag för försäkring eller förenklande bästa skattningar, samt om företaget planerar att tillämpa den förenklade metoden för att beräkna på captivebolag för återförsäkring. försäkringstekniska avsättningar enligt artikel 77.8.

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 23/91 24/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 557

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV

3. Tillsynsmyndigheten får inom två månader från mottagandet av en fullständig anmälan enligt punkt 1 motsätta sig att ett företag klassificeras som ett litet eller icke-komplext företag av skäl som uteslutande gäller något av följande:

a) Bristande uppfyllelse av kriterierna som föreskrivs i artikel 29a.

b) Underskridande av solvenskapitalkravet, bedömt utan användning av någon övergångsbestämmelse eller

övergångsåtgärd som avses i artiklarna 77a.2, 308c, 308d eller i relevanta fall artikel 111.1 andra stycket.

c) Företaget står för över 5 % av livmarknaden eller i tillämpliga fall skademarknaden i enlighet med artikel 35a.1

andra stycket i företagets hemmedlemsstat.

4. Ett beslut av tillsynsmyndigheten om att motsätta sig klassificeringen av ett företag som ett litet och icke-komplext företag ska ange skälen till detta och skriftligen meddelas det berörda företaget.

I avsaknad av ett sådant beslut ska företaget klassificeras som ett litet och icke-komplext företag från och med utgången av den tvåmånadersperiod som avses i punkt 3.

Om tillsynsmyndigheten före utgången av den tvåmånadersperiod som avses i punkt 3 har utfärdat ett beslut som bekräftar att kriterierna är uppfyllda, ska företaget klassificeras som ett litet och icke-komplext företag från och med dagen för ett sådant beslut.

5. När det gäller begäranden som tas emot av tillsynsmyndigheterna inom de första sex månaderna från den 30 januari 2027 ska den period som avses i punkt 3 förlängas till fyra månader.

6. Ett företag ska vara klassificerat som ett litet och icke-komplext företag så länge klassificeringen inte upphör i enlighet med denna punkt.

Om ett litet och icke-komplext företag inte längre uppfyller något av kriterierna i artikel 29a.1 ska det utan dröjsmål informera tillsynsmyndigheten. Om villkoren kontinuerligt inte efterlevs under två på varandra följande år, ska företaget informera tillsynsmyndigheten om detta och upphöra att klassificeras som ett litet och icke-komplext företag från och med det följande räkenskapsåret.

Om ett företag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext företag uppfyller något av uteslutningskriterierna i artikel 29a.3 ska det utan dröjsmål informera tillsynsmyndigheten om detta och upphöra att klassificeras som ett litet och icke-komplext företag från och med påföljande räkenskapsår.

Artikel 29c

Användning av proportionalitetsåtgärder av företag som klassificeras som små och icke-komplexa

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att företag som klassificeras som små och icke-komplexa företag får använda alla proportionalitetsåtgärder.

2. Genom undantag från punkt 1 får tillsynsmyndigheten om den hyser allvarliga farhågor när det gäller riskprofilen för ett litet och icke-komplext företag begära att det berörda företaget avstår från att använda en eller flera av proportionalitetsåtgärderna, förutsatt att den begäran vederbörligen motiveras skriftligen med hänvisning till de specifika farhågorna om företagets riskprofil. Allvarliga farhågor ska anses föreligga om

a) solvenskapitalkravet underskrids eller om det finns en risk för att det underskrids under de följande tre månaderna,

i tillämpliga fall bedömt utan användning av någon övergångsbestämmelse eller övergångsåtgärd som avses

i artiklarna 77a.2, 308c, 308d eller i relevanta fall artikel 111.1 andra stycket,

b) företagets företagsstyrningssystem är inte ändamålsenligt enligt artikel 41, eller

c) väsentliga förändringar i företagets riskprofil kan leda till väsentligt bristande uppfyllelse av något av kriterierna

i artikel 29a.1.

558 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 25/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

3. Tillsynsmyndigheten får inom två månader från mottagandet av en fullständig anmälan enligt punkt 1 motsätta Artikel 29d sig att ett företag klassificeras som ett litet eller icke-komplext företag av skäl som uteslutande gäller något av följande:

Användning av proportionalitetsåtgärder av företag som inte klassificeras som små och icke-komplexa

a) Bristande uppfyllelse av kriterierna som föreskrivs i artikel 29a.

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag som inte klassificeras som små och

icke-komplexa företag endast får använda proportionalitetsåtgärder som föreskrivs i artiklarna 35.5a, 41, 45.1b, 45.5, b) Underskridande av solvenskapitalkravet, bedömt utan användning av någon övergångsbestämmelse eller 77.8 och 144a.4 samt sådana proportionalitetsåtgärder som föreskrivs i delegerade akter som antas enligt detta

övergångsåtgärd som avses i artiklarna 77a.2, 308c, 308d eller i relevanta fall artikel 111.1 andra stycket. direktiv och som är både uttryckligen tillämpliga på små och icke-komplexa företag i enlighet med artikel 29c och

identifieras vid tillämpning av den här artikeln, efter förhandsgodkännande från tillsynsmyndigheten.

c) Företaget står för över 5 % av livmarknaden eller i tillämpliga fall skademarknaden i enlighet med artikel 35a.1

andra stycket i företagets hemmedlemsstat. Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget ska lämna in en skriftlig begäran om godkännande till tillsynsmyndigheten.

Denna begäran ska innehålla

4. Ett beslut av tillsynsmyndigheten om att motsätta sig klassificeringen av ett företag som ett litet och icke-komplext företag ska ange skälen till detta och skriftligen meddelas det berörda företaget. a) en förteckning över de proportionalitetsåtgärder som företaget avser att använda och skälen till att de är

motiverade med tanke på arten, omfattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna i företagets

verksamhet, I avsaknad av ett sådant beslut ska företaget klassificeras som ett litet och icke-komplext företag från och med utgången av den tvåmånadersperiod som avses i punkt 3.

b) all annan väsentlig information om företagets riskprofil, Om tillsynsmyndigheten före utgången av den tvåmånadersperiod som avses i punkt 3 har utfärdat ett beslut som bekräftar att kriterierna är uppfyllda, ska företaget klassificeras som ett litet och icke-komplext företag från och med

c) en försäkran om att företaget inte planerar några strategiska förändringar som skulle inverka på företagets dagen för ett sådant beslut.

riskprofil under de närmaste tre åren.

5. När det gäller begäranden som tas emot av tillsynsmyndigheterna inom de första sex månaderna från den 30 januari 2027 ska den period som avses i punkt 3 förlängas till fyra månader. 2. Tillsynsmyndigheten ska inom två månader från mottagandet av den begäran som avses i punkt 1 andra stycket

bedöma begäran och informera företaget om sitt godkännande eller avslag samt om de beviljade proportionalitets-

åtgärder vars användning har godkänts. Om tillsynsmyndigheten godkänner användningen av proportionalitets- 6. Ett företag ska vara klassificerat som ett litet och icke-komplext företag så länge klassificeringen inte upphör åtgärder på vissa villkor, ska villkoren motiveras i beslutet om godkännande. Tillsynsmyndighetens beslut att motsätta i enlighet med denna punkt. sig användningen av en eller flera av de proportionalitetsåtgärder som förtecknas i begäran ska anmälas skriftligen

och ange skälen till tillsynsmyndighetens beslut. Sådana skäl ska ha anknytning till företagets riskprofil.

Om ett litet och icke-komplext företag inte längre uppfyller något av kriterierna i artikel 29a.1 ska det utan dröjsmål informera tillsynsmyndigheten. Om villkoren kontinuerligt inte efterlevs under två på varandra följande år, ska 3. Tillsynsmyndigheten får begära ytterligare information som är nödvändig för att slutföra den bedömning som företaget informera tillsynsmyndigheten om detta och upphöra att klassificeras som ett litet och icke-komplext företag avses i punkt 2. Den period som avses i den punkten ska upphöra att löpa från och med dagen för från och med det följande räkenskapsåret. tillsynsmyndighetens första begäran till och med dagen för mottagandet av det berörda företagets svar på begäran.

Eventuella ytterligare begäranden från tillsynsmyndigheten ska inte leda till att bedömningsperioden upphör att löpa.

Om ett företag som har klassificerats som ett litet och icke-komplext företag uppfyller något av uteslutningskriterierna i artikel 29a.3 ska det utan dröjsmål informera tillsynsmyndigheten om detta och upphöra att klassificeras som ett 4. När det gäller begäranden som tas emot av tillsynsmyndigheterna före den 31 juli 2027 ska den period som litet och icke-komplext företag från och med påföljande räkenskapsår. avses i punkt 2 vara fyra månader.

Artikel 29c 5. Ett godkännande att använda proportionalitetsåtgärder får ändras eller återkallas när som helst om försäkrings- Användning av proportionalitetsåtgärder av företag som klassificeras som små och icke-komplexa eller återförsäkringsföretagets riskprofil har förändrats. Varje beslut av tillsynsmyndigheten att ändra eller återkalla det

godkännandet ska ange skälen till detta och ska skriftligen meddelas det berörda företaget.

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att företag som klassificeras som små och icke-komplexa företag får använda alla proportionalitetsåtgärder. Artikel 29e

Övervakning av användningen av proportionalitetsåtgärder

2. Genom undantag från punkt 1 får tillsynsmyndigheten om den hyser allvarliga farhågor när det gäller riskprofilen för ett litet och icke-komplext företag begära att det berörda företaget avstår från att använda en eller flera

1. Inom ett år från det att de klassificerats som små och icke-komplexa företag ska försäkrings- och av proportionalitetsåtgärderna, förutsatt att den begäran vederbörligen motiveras skriftligen med hänvisning till de

återförsäkringsföretagen rapportera till sina tillsynsmyndigheter om de proportionalitetsåtgärder som använts som en specifika farhågorna om företagets riskprofil. Allvarliga farhågor ska anses föreligga om

del av den information som ska lämnas till tillsynsmyndigheterna enligt artikel 35. Om sådana företag avser att ändra

förteckningen över de proportionalitetsåtgärder som ska användas ska de omedelbart underrätta sina tillsynsmyndiga) solvenskapitalkravet underskrids eller om det finns en risk för att det underskrids under de följande tre månaderna, heter.

i tillämpliga fall bedömt utan användning av någon övergångsbestämmelse eller övergångsåtgärd som avses

i artiklarna 77a.2, 308c, 308d eller i relevanta fall artikel 111.1 andra stycket,

2. Om försäkrings- och återförsäkringsföretag som använder proportionalitetsåtgärder enligt artikel 29d beslutar

att sluta använda sådana åtgärder ska de underrätta sina tillsynsmyndigheter om detta. b) företagets företagsstyrningssystem är inte ändamålsenligt enligt artikel 41, eller

3. Försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillämpar någon av de proportionalitetsåtgärder som motsvarar c) väsentliga förändringar i företagets riskprofil kan leda till väsentligt bristande uppfyllelse av något av kriterierna befintliga åtgärder inom ramen för detta direktiv senast den 28 januari 2025 får fortsätta att tillämpa sådana åtgärder

i artikel 29a.1. utan tillämpning av de krav som anges i artiklarna 29b, 29c och 29d, under en period på högst fyra räkenskapsår.”

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 25/91 26/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 559

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV

14. I artikel 30.2 ska första stycket ersättas med följande: ”Finansiell tillsyn enligt punkt 1 ska omfatta kontroll avseende försäkrings- eller återförsäkringsföretagets hela verksamhet, inbegripet dess företagsstyrningssystem, dess solvens och upprättande av försäkringstekniska avsättningar, dess tillgångar och medräkningsbara kapitalbas, i enlighet med de regler som fastställts eller den praxis som tillämpas i hemmedlemsstaten med iakttagande av de bestämmelser som har antagits på unionsnivå.” 15. Artikel 35 ska ändras på följande sätt: a) I punkt 1 ska första meningen ersättas med följande:

”Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag till tillsynsmyndigheterna lämnar de

uppgifter som är nödvändiga för tillsynen med hänsyn till de tillsynsmål som fastställs i artiklarna 27 och 28, de

allmänna principer för tillsynen som fastställs i artikel 29, särskilt proportionalitetsprincipen.” b) Följande punkt ska införas:

”5a. Med beaktande av de uppgifter som krävs enligt punkterna 1, 2 och 3 och de principer som anges

i punkt 4 ska medlemsstaterna säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag till tillsynsmyndigheterna

lämnar in en regelbunden tillsynsrapport som omfattar uppgifter om företagets verksamhet och resultat,

företagsstyrningssystem, riskprofil, värdering för solvensändamål och kapitalförvaltning under rapporterings-

perioden. Den regelbundna tillsynsrapporten ska lämnas in med följande frekvens:

a) för små och icke-komplexa företag, vart tredje år eller, om tillsynsmyndigheten tillåter detta, upp till vart femte

år.

b) För försäkrings- och återförsäkringsföretag som inte är små och icke-komplexa företag, vart tredje år.

Vid tillämpning av andra stycket b får en tillsynsmyndighet, om det anses nödvändigt, kräva att företag som står

under tillsyn rapporterar oftare.” c) Punkterna 6, 7 och 8 ska utgå. d) Punkt 9 ska ersättas med följande:

”9. Kommissionen ska komplettera detta direktiv genom att anta delegerade akter i enlighet med artikel 301a

för att specificera a) de uppgifter som avses i punkterna 1–4 i den här artikeln,

b) kriterierna för begränsad tillsynsrapportering för captivebolag för försäkring och captivebolag för återförsäkring

med hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten hos riskerna i dessa specifika typer av företag, i syfte att

nå en lämplig grad av enhetlighet i tillsynsrapporteringen.” e) I punkt 10 ska första stycket ersättas med följande:

”För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för denna artikel ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder

för genomförande av den regelbundna tillsynsrapporteringen med avseende på mallarna för överlämnande av

uppgifter till de tillsynsmyndigheter som avses i punkterna 1 och 2, inbegripet de riskbaserade tröskelvärden som

fastställer utlösande faktorer för rapporteringskrav i tillämpliga fall eller undantag för specifika uppgifter för vissa

typer av företag, såsom captivebolag för försäkring och captivebolag för återförsäkring, med beaktande av arten,

omfattningen och komplexiteten hos riskerna i vissa typer av företag. Eiopa ska utveckla it-lösningar, inbegripet

rapporteringsmallar och instruktioner för den rapportering som avses i punkterna 1 och 2.” f) Punkt 11 ska utgå. 560 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 27/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

14. I artikel 30.2 ska första stycket ersättas med följande: g) Följande punkt ska läggas till:

”Finansiell tillsyn enligt punkt 1 ska omfatta kontroll avseende försäkrings- eller återförsäkringsföretagets hela ”12. Senast den 29 januari 2027 ska Eiopa till kommissionen lämna in en rapport om möjliga åtgärder, verksamhet, inbegripet dess företagsstyrningssystem, dess solvens och upprättande av försäkringstekniska inbegripet lagstiftningsändringar, för att utveckla en integrerad datainsamling i syfte att avsättningar, dess tillgångar och medräkningsbara kapitalbas, i enlighet med de regler som fastställts eller den praxis som tillämpas i hemmedlemsstaten med iakttagande av de bestämmelser som har antagits på unionsnivå.”

a) minska överlappning och bristande överensstämmelse mellan rapporteringsramarna inom försäkringssektorn

och andra finansiella sektorer, 15. Artikel 35 ska ändras på följande sätt:

b) förbättra standardisering av data och effektivisera utbyte och användning av data som redan rapporterats enligt

unionens rapporteringsramar av en relevant behörig myndighet på unionsnivå eller nationell nivå, och a) I punkt 1 ska första meningen ersättas med följande:

c) reducera efterlevnadskostnaderna. ”Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag till tillsynsmyndigheterna lämnar de uppgifter som är nödvändiga för tillsynen med hänsyn till de tillsynsmål som fastställs i artiklarna 27 och 28, de allmänna principer för tillsynen som fastställs i artikel 29, särskilt proportionalitetsprincipen.” Eiopa ska prioritera men inte begränsa sig till uppgifter som rör rapportering om företag för kollektiva

investeringar och derivat.

b) Följande punkt ska införas:

Vid utarbetandet av den rapport som avses i första stycket ska Eiopa ha ett nära samarbete med övriga europeiska

tillsynsmyndigheter och Europeiska centralbanken (ECB) och i relevanta fall involvera de nationella behöriga ”5a. Med beaktande av de uppgifter som krävs enligt punkterna 1, 2 och 3 och de principer som anges myndigheterna.” i punkt 4 ska medlemsstaterna säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag till tillsynsmyndigheterna lämnar in en regelbunden tillsynsrapport som omfattar uppgifter om företagets verksamhet och resultat, företagsstyrningssystem, riskprofil, värdering för solvensändamål och kapitalförvaltning under rapporterings- 16. Följande artiklar ska införas: perioden.

”Artikel 35a Den regelbundna tillsynsrapporten ska lämnas in med följande frekvens: Undantag från och begränsningar av regelbunden tillsynsrapportering beviljade av tillsynsmyndigheter

a) för små och icke-komplexa företag, vart tredje år eller, om tillsynsmyndigheten tillåter detta, upp till vart femte 1. Om den i förväg fastställda periodicitet som avses i artikel 35.2 a i är kortare än ett år, får de berörda

år. tillsynsmyndigheterna, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 129.4, begränsa den regelbundna

tillsynsrapporteringen om b) För försäkrings- och återförsäkringsföretag som inte är små och icke-komplexa företag, vart tredje år.

a) överlämnandet av dessa uppgifter skulle vara alltför betungande mot bakgrund av arten, omfattningen och

komplexiteten hos de inneboende riskerna i företagets verksamhet, Vid tillämpning av andra stycket b får en tillsynsmyndighet, om det anses nödvändigt, kräva att företag som står under tillsyn rapporterar oftare.”

b) uppgifterna rapporteras minst årligen.

c) Punkterna 6, 7 och 8 ska utgå.

Denna begränsning av den regelbundna tillsynsrapporteringen ska endast beviljas företag som tillsammans inte

representerar mer än 20 % av en medlemsstats livförsäkrings- och skadeförsäkringsmarknad eller dess återförsäkd) Punkt 9 ska ersättas med följande: ringsmarknad, varvid livmarknadens andel ska grundas på försäkringstekniska avsättningar brutto och skade-

marknadensandel på tecknade bruttopremieinkomster.

”9. Kommissionen ska komplettera detta direktiv genom att anta delegerade akter i enlighet med artikel 301a för att specificera När tillsynsmyndigheterna fastställer huruvida företag är berättigade till dessa begränsningar ska de prioritera små och

icke-komplexa företag.

a) de uppgifter som avses i punkterna 1–4 i den här artikeln,

2. De berörda tillsynsmyndigheterna får begränsa den regelbundna tillsynsrapporteringen eller bevilja försäkrings-

och återförsäkringsföretag undantag från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post, om b) kriterierna för begränsad tillsynsrapportering för captivebolag för försäkring och captivebolag för återförsäkring

med hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten hos riskerna i dessa specifika typer av företag, i syfte att

nå en lämplig grad av enhetlighet i tillsynsrapporteringen.” a) överlämnandet av dessa uppgifter skulle vara alltför betungande mot bakgrund av arten, omfattningen och

komplexiteten hos de inneboende riskerna i företagets verksamhet,

e) I punkt 10 ska första stycket ersättas med följande:

b) överlämnandet av dessa uppgifter inte är nödvändig för en ändamålsenlig tillsyn av företaget,

”För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för denna artikel ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder

c) undantaget inte undergräver stabiliteten i de berörda finansiella systemen i unionen, och för genomförande av den regelbundna tillsynsrapporteringen med avseende på mallarna för överlämnande av uppgifter till de tillsynsmyndigheter som avses i punkterna 1 och 2, inbegripet de riskbaserade tröskelvärden som fastställer utlösande faktorer för rapporteringskrav i tillämpliga fall eller undantag för specifika uppgifter för vissa d) företaget kan tillhandahålla uppgifterna på begäran. typer av företag, såsom captivebolag för försäkring och captivebolag för återförsäkring, med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten hos riskerna i vissa typer av företag. Eiopa ska utveckla it-lösningar, inbegripet

Undantaget från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post ska endast beviljas företag som rapporteringsmallar och instruktioner för den rapportering som avses i punkterna 1 och 2.”

tillsammans inte representerar mer än 20 % av en medlemsstats livförsäkrings- och skadeförsäkringsmarknad och dess

återförsäkringsmarknad, varvid livmarknadens andel ska grundas på försäkringstekniska avsättningar brutto och f) Punkt 11 ska utgå. skademarknadens andel på tecknade bruttopremieinkomster.

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 27/91 28/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 561

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV När tillsynsmyndigheterna fastställer huruvida företag är berättigade till dessa begränsningar eller undantag ska de prioritera små och icke-komplexa företag. 3. Captivebolag för försäkring och captivebolag för återförsäkring ska undantas från regelbunden tillsynsrapportering där tillgångarna redovisas post för post om den i förväg fastställda periodicitet som avses i artikel 35.2 a i är kortare än ett år, förutsatt att de efterlever båda följande villkor: a) De försäkrade och förmånstagarna är något av följande:

i) Juridiska personer i den grupp där captivebolaget för försäkring eller captivebolaget för återförsäkring ingår.

ii) Fysiska personer som får omfattas av den gruppens försäkringsavtal, förutsatt att den verksamhet som täcker

dessa fysiska personer fortsätter att understiga 5 % av de försäkringstekniska avsättningarna. b) De försäkringsförpliktelser och försäkringsavtal som ligger till grund för återförsäkringsförpliktelserna för

captivebolaget för försäkring eller captivebolaget för återförsäkring avser inte någon obligatorisk ansvarsförsäkring. 4. Vid tillämpning av punkterna 1 och 2 i denna artikel ska tillsynsmyndigheterna som ett led i den samlade tillsynsbedömningen och när det gäller företag som klassificeras som små och icke-komplexa företag bedöma huruvida överlämnandet av uppgifter skulle vara alltför betungande mot bakgrund av arten, omfattningen och komplexiteten hos företagets risker, med beaktande av åtminstone följande: a) De marknadsrisker som företagets investeringar ger upphov till. b) Riskkoncentrationsnivån. c) Möjliga effekter av förvaltningen av företagets tillgångar på den finansiella stabiliteten. d) Företagets system och strukturer för att lämna uppgifter för tillsynsändamål och det styrdokument som avses

i artikel 35.5. 5. Vid tillämpning av punkterna 1 och 2 ska tillsynsmyndigheterna som ett led i den samlade tillsynsbedömningen och när det gäller företag som inte klassificeras som små och icke-komplexa företag bedöma huruvida överlämnandet av uppgifter skulle vara alltför betungande mot bakgrund av arten, omfattningen och komplexiteten ho företagets risker, med beaktande av åtminstone punkt 4 a–d och följande: a) Volymen av företagets premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar. b) Volatiliteten i de anspråk och förmåner som företaget täcker. c) Det totala antalet livförsäkrings- och skadeförsäkringsklasser för vilka auktorisation beviljats. d) Lämpligheten hos företagets företagsstyrningssystem. e) Storleken på den kapitalbas som täcker solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet. f) Huruvida företaget är ett captivebolag för försäkring eller captivebolag för återförsäkring som endast täcker risker

förknippade med den industri- eller handelsgrupp som det tillhör. 6. För att säkerställa en sammanhängande och konsekvent tillämpning av punkterna 1-5 i denna artikel ska Eiopa utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1094/2010 för att ytterligare specificera a) metoderna för att fastställa de marknadsandelar som avses i punkt 1 andra stycket och i punkt 2 andra stycket

i denna artikel, b) det förfarande som tillsynsmyndigheterna ska använda för att informera försäkrings- och återförsäkringsföretagen

om de begränsningar eller undantag som avses i denna artikel. 562 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 29/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

När tillsynsmyndigheterna fastställer huruvida företag är berättigade till dessa begränsningar eller undantag ska de Artikel 35b prioritera små och icke-komplexa företag.

Tidsfrister för rapportering

3. Captivebolag för försäkring och captivebolag för återförsäkring ska undantas från regelbunden till-

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag till tillsynsmyndigheterna lämnar de synsrapportering där tillgångarna redovisas post för post om den i förväg fastställda periodicitet som avses

uppgifter som avses i artikel 35.1–35.4 på årsbasis eller mer sällan senast 16 veckor efter utgången av företagets i artikel 35.2 a i är kortare än ett år, förutsatt att de efterlever båda följande villkor:

räkenskapsår.

a) De försäkrade och förmånstagarna är något av följande:

2. Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag till tillsynsmyndigheterna lämnar de

uppgifter som avses i artikel 35.1–35.4 på kvartalsbasis inom fem veckor efter utgången av respektive kvartal.

i) Juridiska personer i den grupp där captivebolaget för försäkring eller captivebolaget för återförsäkring ingår.

3. Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag till tillsynsmyndigheterna lämnar in

ii) Fysiska personer som får omfattas av den gruppens försäkringsavtal, förutsatt att den verksamhet som täcker den regelbundna tillsynsrapport som avses i artikel 35.5a inom 18 veckor efter utgången av företagets räkenskapsår.”

dessa fysiska personer fortsätter att understiga 5 % av de försäkringstekniska avsättningarna.

17. I artikel 36.2 ska led a ersättas med följande: b) De försäkringsförpliktelser och försäkringsavtal som ligger till grund för återförsäkringsförpliktelserna för

captivebolaget för försäkring eller captivebolaget för återförsäkring avser inte någon obligatorisk ansvarsförsäkring.

”a) Företagsstyrningssystem, inbegripet lämplighetskraven enligt artikel 42 och egenrisk- och solvensbedömningen

enligt kapitel IV avsnitt 2.” 4. Vid tillämpning av punkterna 1 och 2 i denna artikel ska tillsynsmyndigheterna som ett led i den samlade tillsynsbedömningen och när det gäller företag som klassificeras som små och icke-komplexa företag bedöma

18. Artikel 37 ska ändras på följande sätt: huruvida överlämnandet av uppgifter skulle vara alltför betungande mot bakgrund av arten, omfattningen och komplexiteten hos företagets risker, med beaktande av åtminstone följande:

a) I punkt 1 ska följande led läggas till: a) De marknadsrisker som företagets investeringar ger upphov till.

”e) Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget tillämpar någon övergångsbestämmelse eller övergångsåtgärd

som avses i artiklarna 308c och 308d och samtliga följande villkor är uppfyllda: b) Riskkoncentrationsnivån.

i) Företaget skulle inte efterleva solvenskapitalkravet utan tillämpning av övergångsbestämmelsen eller c) Möjliga effekter av förvaltningen av företagets tillgångar på den finansiella stabiliteten.

övergångsåtgärden.

d) Företagets system och strukturer för att lämna uppgifter för tillsynsändamål och det styrdokument som avses

ii) Företaget har underlåtit att till tillsynsmyndigheten lämna in antingen den ursprungliga infasningsplanen

i artikel 35.5.

inom den period som anges i artikel 308e andra stycket eller den årliga rapport som krävs enligt tredje

stycket i den artikeln.” 5. Vid tillämpning av punkterna 1 och 2 ska tillsynsmyndigheterna som ett led i den samlade tillsynsbedömningen och när det gäller företag som inte klassificeras som små och icke-komplexa företag bedöma huruvida överlämnandet

b) I punkt 2 ska tredje stycket ersättas med följande: av uppgifter skulle vara alltför betungande mot bakgrund av arten, omfattningen och komplexiteten ho företagets risker, med beaktande av åtminstone punkt 4 a–d och följande:

”I de fall som anges i punkt 1 d och e ska kapitaltillägget stå i proportion till de betydande risker som uppstått på

grund av den avvikelse respektive den bristande efterlevnad som avses i de leden.” a) Volymen av företagets premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar.

19. I artikel 40 ska följande stycken läggas till: b) Volatiliteten i de anspråk och förmåner som företaget täcker.

”Alla ledamöter i försäkrings- eller återförsäkringsföretagets förvaltnings-, lednings- och tillsynsorgan ska ha gott c) Det totala antalet livförsäkrings- och skadeförsäkringsklasser för vilka auktorisation beviljats.

anseende och tillsammans ha tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenheter för att kunna utföra sina uppgifter.

d) Lämpligheten hos företagets företagsstyrningssystem.

Ledamöter i förvaltnings-, lednings- och tillsynsorgan får inte ha dömts för allvarliga eller upprepade brott med

anknytning till penningtvätt eller finansiering av terrorism eller andra brott som skulle kunna äventyra deras goda e) Storleken på den kapitalbas som täcker solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet. anseende under åtminstone de tio år som föregått det år då de utför eller skulle utföra sitt uppdrag i företaget.”

f) Huruvida företaget är ett captivebolag för försäkring eller captivebolag för återförsäkring som endast täcker risker 20. Artikel 41 ska ändras på följande sätt:

förknippade med den industri- eller handelsgrupp som det tillhör.

a) I punkt 1 ska tredje stycket ersättas med följande: 6. För att säkerställa en sammanhängande och konsekvent tillämpning av punkterna 1-5 i denna artikel ska Eiopa utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1094/2010 för att ytterligare specificera

”Företagsstyrningssystemet ska regelbundet ses över internt. En sådan intern översyn ska inbegripa en bedömning

av lämpligheten i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganets sammansättning, ändamålsenlighet och interna a) metoderna för att fastställa de marknadsandelar som avses i punkt 1 andra stycket och i punkt 2 andra stycket styrning med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna i företagets

i denna artikel, verksamhet.

b) det förfarande som tillsynsmyndigheterna ska använda för att informera försäkrings- och återförsäkringsföretagen Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska införa en policy som främjar mångfald i förvaltnings-, lednings- eller

om de begränsningar eller undantag som avses i denna artikel. tillsynsorganet, inbegripet fastställande av individuella kvantitativa mål för en jämn könsfördelning.

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 29/91 30/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 563

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV

Eiopa ska utfärda riktlinjer för begreppet mångfald som ska beaktas vid valet av ledamöter till förvaltnings-,

lednings- eller tillsynsorganet.”

b) Följande punkt ska införas:

”2a. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag utser olika personer att utföra

centrala funktioner som riskhanteringsfunktionen, aktuariefunktionen, funktionen för regelefterlevnad och

internrevisionsfunktionen och att varje sådan funktion utförs på ett oberoende sätt i förhållande till de andra

funktionerna för att undvika intressekonflikter.

Om ett företag har klassificerats som ett litet och icke-komplext företag enligt artikel 29b eller om ett företag har

fått tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande enligt artikel 29d, får personer som ansvarar för centrala

funktioner som riskhanteringsfunktionen, aktuariefunktionen och funktionen för regelefterlevnad också utföra

andra centrala funktioner än internrevision och andra funktioner eller ingå i förvaltnings-, lednings- eller

tillsynsorganet, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

a) Potentiella intressekonflikter hanteras på ett lämpligt sätt.

b) Kombinationen av funktioner eller kombinationen av en funktion med ett medlemskap i förvaltnings-,

lednings- eller tillsynsorganet äventyrar inte personens förmåga att fullgöra sina uppdrag.”

c) Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska ha styrdokument för åtminstone riskhantering, internkontroll,

internrevision, ersättningar och i tillämpliga fall verksamhet som omfattas av uppdragsavtal. De ska säkerställa att

dessa styrdokument följs.

Styrdokumenten ska ses över minst en gång per år. Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganets

förhandsgodkännande ska krävas för styrdokumenten, som ska anpassas när väsentliga förändringar i det berörda

systemet eller inom det berörda området inträffar. Små och icke-komplexa företag får göra översynen mer sällan,

dock minst vart femte år, såvida inte tillsynsmyndigheten på grundval av de särskilda omständigheterna i det

företaget drar slutsatsen att det behövs en mer frekvent översyn.”

21. I artikel 42 ska punkterna 2 och3 ersättas med följande:

”2. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska meddela tillsynsmyndigheten varje förändring i fråga om de personer som i praktiken leder företaget eller ansvarar för andra centrala funktioner och därvid uppge skälen till förändringarna och alla uppgifter som är nödvändiga för att kunna bedöma om de nytillkomna medlemmarna av företagsledningen har den lämplighet som krävs.

3. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska meddela sin tillsynsmyndighet om någon av de personer som avses i punkt 1 inte längre uppfyller de krav som avses i punkt 1 eller har ersatts av det skälet.

4. Om en person som i praktiken leder företaget eller utför andra centrala funktioner inte uppfyller kraven i punkt 1, ska tillsynsmyndigheterna ha befogenhet att kräva att denna person av försäkrings- och återförsäkringsföretaget entledigas från sin befattning.”

22. Artikel 44 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 2 ska ändras på följande sätt:

i) Led e ska ersättas med följande:

”e) Hantering av operativ risk, inbegripet cybersäkerhet enligt definitionen i artikel 2.1 i Europaparlamentets

och rådets förordning (EU) 2019/881 (*).

(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/881 av den 17 april 2019 om Enisa (Europeiska

unionens cybersäkerhetsbyrå) och om cybersäkerhetscertifiering av informations- och kommunikations-

teknik och om upphävande av förordning (EU) nr 526/2013 (cybersäkerhetsakten) (EUT L 151, 7.6.2019,

s. 15).”

564 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 31/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

Eiopa ska utfärda riktlinjer för begreppet mångfald som ska beaktas vid valet av ledamöter till förvaltnings-, ii) Följande stycken ska läggas till: lednings- eller tillsynsorganet.”

”Om försäkrings- eller återförsäkringsföretag tillämpar den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d, ska deras b) Följande punkt ska införas:

likviditetsplaner beakta användningen av volatilitetsjusteringen och bedöma huruvida likviditetsbegränsningar

kan uppstå som inte är förenliga med användningen av volatilitetsjusteringen. ”2a. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag utser olika personer att utföra centrala funktioner som riskhanteringsfunktionen, aktuariefunktionen, funktionen för regelefterlevnad och internrevisionsfunktionen och att varje sådan funktion utförs på ett oberoende sätt i förhållande till de andra Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska beakta utsikterna på kort, medellång och lång sikt vid funktionerna för att undvika intressekonflikter. bedömningen av hållbarhetsrisker.

Om ett företag har klassificerats som ett litet och icke-komplext företag enligt artikel 29b eller om ett företag har För den bedömning som avses i femte stycket ska tillsynsmyndigheterna säkerställa att företagen som en del av fått tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande enligt artikel 29d, får personer som ansvarar för centrala sin riskhantering har strategier, riktlinjer, förfaranden och system för identifiering, mätning, hantering och funktioner som riskhanteringsfunktionen, aktuariefunktionen och funktionen för regelefterlevnad också utföra övervakning av hållbarhetsrisker på kort, medellång och lång sikt.” andra centrala funktioner än internrevision och andra funktioner eller ingå i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

b) Punkt 2a ska ändras på följande sätt: a) Potentiella intressekonflikter hanteras på ett lämpligt sätt.

i) Första stycket ska ändras på följande sätt: b) Kombinationen av funktioner eller kombinationen av en funktion med ett medlemskap i förvaltnings-,

lednings- eller tillsynsorganet äventyrar inte personens förmåga att fullgöra sina uppdrag.”

1. Led b ska ändras på följande sätt: c) Punkt 3 ska ersättas med följande:

— Led i ska ersättas med följande: ”3. Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska ha styrdokument för åtminstone riskhantering, internkontroll, internrevision, ersättningar och i tillämpliga fall verksamhet som omfattas av uppdragsavtal. De ska säkerställa att dessa styrdokument följs. ”i) hur känsliga deras försäkringstekniska avsättningar och medräkningsbara kapitalbas är för de

antaganden som ligger till grund för beräkningen av matchningsjusteringen, inbegripet beräkningen

av den grundläggande räntedifferens (spread) som avses i artikel 77c.1 b,”. Styrdokumenten ska ses över minst en gång per år. Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganets förhandsgodkännande ska krävas för styrdokumenten, som ska anpassas när väsentliga förändringar i det berörda systemet eller inom det berörda området inträffar. Små och icke-komplexa företag får göra översynen mer sällan, — Led iii ska utgå. dock minst vart femte år, såvida inte tillsynsmyndigheten på grundval av de särskilda omständigheterna i det företaget drar slutsatsen att det behövs en mer frekvent översyn.”

2. Led c ska ersättas med följande: 21. I artikel 42 ska punkterna 2 och3 ersättas med följande:

”c) Om den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d tillämpas, hur känsliga deras försäkringstekniska ”2. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska meddela tillsynsmyndigheten varje förändring i fråga om de avsättningar och medräkningsbara kapitalbas är för förändringar i de ekonomiska förhållandena som personer som i praktiken leder företaget eller ansvarar för andra centrala funktioner och därvid uppge skälen till skulle påverka den riskkorrigerade spread som avses i artikel 77d.3.” förändringarna och alla uppgifter som är nödvändiga för att kunna bedöma om de nytillkomna medlemmarna av företagsledningen har den lämplighet som krävs.

ii) Tredje stycket ska ersättas med följande:

3. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska meddela sin tillsynsmyndighet om någon av de personer som avses i punkt 1 inte längre uppfyller de krav som avses i punkt 1 eller har ersatts av det skälet. ”Om den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d tillämpas, ska det styrdokument för riskhantering som

avses i artikel 41.3 ta hänsyn till volatilitetsjusteringen.” 4. Om en person som i praktiken leder företaget eller utför andra centrala funktioner inte uppfyller kraven i punkt 1, ska tillsynsmyndigheterna ha befogenhet att kräva att denna person av försäkrings- och återförsäkrings-

c) Följande punkter ska införas: företaget entledigas från sin befattning.”

22. Artikel 44 ska ändras på följande sätt: ”2b. Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag upprättar och övervakar

genomförandet av särskilda planer, som inbegriper kvantifierbara mål och processer för att övervaka och bemöta

de finansiella risker som på kort, medellång och lång sikt uppstår till följd av hållbarhetsfaktorer, inbegripet dem a) Punkt 2 ska ändras på följande sätt:

som uppstår till följd av processen med anpassnings- och omställningstrender rörande de relevanta

regleringsmålen och rättsakterna på och unions- och medlemsstatsnivå när det gäller hållbarhetsfaktorer, särskilt i) Led e ska ersättas med följande: dem som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 (*).

”e) Hantering av operativ risk, inbegripet cybersäkerhet enligt definitionen i artikel 2.1 i Europaparlamentets

De kvantifierbara målen och processerna för att hantera de hållbarhetsrisker som ingår i de planer som avses

och rådets förordning (EU) 2019/881 (*).

i första stycket i denna punkt ska beakta de senaste rapporter och åtgärder som föreskrivs av det europeiska

vetenskapliga rådgivande organet för klimatförändringar, särskilt när det gäller uppnåendet av unionens klimatmål.

Om företaget offentliggör information om hållbarhetsfrågor i enlighet med direktiv 2013/34/EU, ska de planer

(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/881 av den 17 april 2019 om Enisa (Europeiska som avses i första stycket i denna punkt vara förenliga med de planer som avses i artikel 19a eller artikel 29a i det

unionens cybersäkerhetsbyrå) och om cybersäkerhetscertifiering av informations- och kommunikations- direktivet och ska särskilt innehålla åtgärder med avseende på företagets affärsmodell och affärsstrategi som är

teknik och om upphävande av förordning (EU) nr 526/2013 (cybersäkerhetsakten) (EUT L 151, 7.6.2019, konsekventa mellan de båda planerna. I tillämpliga fall ska de metoder och antaganden som ligger till grund för de

s. 15).” mål, åtaganden och strategiska beslut som företagen offentliggör vara förenliga med de metoder och antaganden

som ingår i de planer som avses i första stycket i denna punkt.

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 31/91 32/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 565

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV

Målen, förfarandena och åtgärderna för att hantera de hållbarhetsrisker som ingår i planerna, som avses i första stycket i denna punkt, ska stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten hos hållbarhetsriskerna i försäkrings- och återförsäkringsföretagens affärsmodell, i enlighet med artikel 29.3.

2c. För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ytterligare specificera

a) minimistandarderna och referensmetoderna för identifiering, mätning, hantering och övervakning av

hållbarhetsrisker,

b) de delar som ska täckas av de planer som ska utarbetas i enlighet med punkterna 2b och 2e i denna artikel, vilka

ska innehålla specifika tidsramar och mellanliggande kvantifierbara mål och delmål, i syfte att övervaka och

bemöta de finansiella risker som härrör från hållbarhetsfaktorer samt kopplingarna till de krav som fastställs

i artiklarna 45 och 45a,

c) tillsynsmetoder för de planer, kvantifierbara mål och förfaranden som avses i punkterna 2b och 2e,

d) de delar av de planer som avses i punkterna 2b och 2e i denna artikel som ska offentliggöras, inbegripet de

relevanta kvantifierbara målen, i enlighet med artikel 51.

Eiopa ska överlämna de förslag till tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket till kommissionen senast den 29 januari 2026.

Kommissionen ges befogenhet att komplettera detta direktiv genom att i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de förslag till tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i denna punkt.

2d. Företaget ska årligen offentliggöra de kvantifierbara mål som ingår i de planer som avses i punkterna 2b och 2e.

2e. Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingbolag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i unionen är skyldigt att upprätta en plan i enlighet med punkt 2b i denna artikel på gruppnivå, ska medlemsstaterna säkerställa att de försäkrings- och återförsäkringsdotterföretag som täcks av den planen och som omfattas av tillämpningsområdet för grupptillsyn i enlighet med artikel 213.2 a och b undantas från skyldigheten att upprätta en plan på individuell nivå i enlighet med punkt 2b i denna artikel.

(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram

för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999

(europeisk klimatlag) (EUT L 243, 9.7.2021, s. 1).”

23. Artikel 45 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 andra stycket ska följande led läggas till:

”d) Överväganden och analyser av den makroekonomiska situationen och möjlig makroekonomisk utveckling och

utveckling på finansmarknaderna.

e) På motiverad begäran av tillsynsmyndigheten, överväganden och analyser av följande:

i) Förhållanden som är oroande ur makrotillsynssynpunkt och som kan påverka företagets specifika riskprofil,

godkända risktoleransgränser, affärsstrategi, försäkringsverksamhet eller investeringsbeslut och det totala

solvenskrav som avses i led a.

ii) Företagets verksamhet som kan påverka den makroekonomiska utvecklingen och utvecklingen på

finansmarknaderna och som kan ge upphov till systemrisk.

f) Företagets samlade förmåga att fullgöra sina finansiella åtaganden gentemot försäkringstagare och andra

motparter när de förfaller till betalning, även under stressade förhållanden.”

566 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 33/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

Målen, förfarandena och åtgärderna för att hantera de hållbarhetsrisker som ingår i planerna, som avses i första b) Följande punkter ska införas: stycket i denna punkt, ska stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten hos hållbarhetsriskerna i försäkrings- och återförsäkringsföretagens affärsmodell, i enlighet med artikel 29.3.

”1a. Vid tillämpning av punkt 1 d och e ska den makroekonomiska utvecklingen och utvecklingen på

finansmarknaderna åtminstone inbegripa följande: 2c. För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ytterligare specificera

a) Nivån på räntesatser och spreadar.

a) minimistandarderna och referensmetoderna för identifiering, mätning, hantering och övervakning av

b) Nivån på finansmarknadsindex. hållbarhetsrisker,

c) Inflation.

b) de delar som ska täckas av de planer som ska utarbetas i enlighet med punkterna 2b och 2e i denna artikel, vilka

ska innehålla specifika tidsramar och mellanliggande kvantifierbara mål och delmål, i syfte att övervaka och bemöta de finansiella risker som härrör från hållbarhetsfaktorer samt kopplingarna till de krav som fastställs d) Sammanlänkning med andra finansmarknadsaktörer. i artiklarna 45 och 45a,

e) Klimatförändringar, pandemier, andra storskaliga händelser och katastrofer som kan påverka försäkrings- och c) tillsynsmetoder för de planer, kvantifierbara mål och förfaranden som avses i punkterna 2b och 2e, återförsäkringsföretag.

d) de delar av de planer som avses i punkterna 2b och 2e i denna artikel som ska offentliggöras, inbegripet de Vid tillämpning av punkt 1 e i ska förhållanden som är oroande ur makrotillsynssynpunkt åtminstone inbegripa

relevanta kvantifierbara målen, i enlighet med artikel 51. rimliga ogynnsamma framtidsscenarier och risker som rör kreditcykeln och konjunkturnedgångar, flockbeteende

i fråga om investeringar eller alltför höga exponeringskoncentrationer på sektorsnivå.

Eiopa ska överlämna de förslag till tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket till kommissionen senast den 29 januari 2026. 1b. Medlemsstaterna ska säkerställa att de analyser som krävs enligt punkt 1 d i denna artikel står i proportion

till riskernas art samt omfattningen och komplexiteten hos företagens verksamhet. Medlemsstaterna ska säkerställa

att små och icke-komplexa företag och företag som har fått tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande enligt Kommissionen ges befogenhet att komplettera detta direktiv genom att i enlighet med artiklarna 10–14 artikel 29d inte är skyldiga att utföra de analyser som avses i punkt 1 e i denna artikel.” i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de förslag till tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i denna punkt.

c) Punkt 2a ska ersättas med följande:

2d. Företaget ska årligen offentliggöra de kvantifierbara mål som ingår i de planer som avses i punkterna 2b och

”2a. Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget tillämpar den matchningsjustering som avses i artikel 77b, 2e.

den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d eller en övergångsbestämmelse eller övergångsåtgärd som avses

i artiklarna 77a.2, 308c och 308d eller i relevanta fall artikel 111.1 andra stycket och artikel 111.2a ska det utföra 2e. Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingbolag eller ett den bedömning av efterlevnad av de kapitalkrav som avses i punkt 1 b i denna artikel både genom att beakta och blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i unionen är skyldigt att upprätta en plan i enlighet med inte beakta de justeringarna, övergångsbestämmelserna eller övergångsåtgärderna. punkt 2b i denna artikel på gruppnivå, ska medlemsstaterna säkerställa att de försäkrings- och återförsäkringsdotterföretag som täcks av den planen och som omfattas av tillämpningsområdet för grupptillsyn i enlighet med

Genom undantag från första stycket i denna punkt ska dock bedömningskravet för den infasningsmekanism som artikel 213.2 a och b undantas från skyldigheten att upprätta en plan på individuell nivå i enlighet med punkt 2b

avses i artikel 77a inte vara tillämplig för en valuta för vilken något av följande gäller: i denna artikel.

(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram a) Andelen framtida kassaflöden i samband med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser i denna valuta

för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 i förhållande till alla framtida kassaflöden i samband med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser

(europeisk klimatlag) (EUT L 243, 9.7.2021, s. 1).” överstiger inte 5 %.

b) När det gäller framtida kassaflöden i samband med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser i denna valuta 23. Artikel 45 ska ändras på följande sätt: överstiger den andel av framtida kassaflöden som avser löptider där de riskfria räntesatserna för relevanta

durationer extrapoleras i förhållande till alla framtida kassaflöden i samband med försäkrings- eller

återförsäkringsförpliktelser inte 10 %. a) I punkt 1 andra stycket ska följande led läggas till:

2b. Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget tillämpar den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d, ska ”d) Överväganden och analyser av den makroekonomiska situationen och möjlig makroekonomisk utveckling och den bedömning som avses i punkt 1 i den här artikeln dessutom inbegripa hur betydande avvikelsen är mellan det

utveckling på finansmarknaderna. berörda företagets riskprofil och de antaganden som ligger till grund för volatilitetsjusteringen.”

e) På motiverad begäran av tillsynsmyndigheten, överväganden och analyser av följande: d) Punkt 5 ska ersättas med följande:

i) Förhållanden som är oroande ur makrotillsynssynpunkt och som kan påverka företagets specifika riskprofil, ”5. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska genomföra den bedömning som avses i punkt 1 årligen och utan

godkända risktoleransgränser, affärsstrategi, försäkringsverksamhet eller investeringsbeslut och det totala dröjsmål efter varje väsentlig förändring i deras riskprofil. solvenskrav som avses i led a.

Genom undantag från första stycket i denna punkt får försäkrings- och återförsäkringsföretag utföra den

ii) Företagets verksamhet som kan påverka den makroekonomiska utvecklingen och utvecklingen på bedömning som avses i punkt 1 minst vartannat år och utan dröjsmål efter varje väsentlig förändring i deras

finansmarknaderna och som kan ge upphov till systemrisk. riskprofil, såvida inte tillsynsmyndigheten på grundval av de särskilda omständigheterna i företaget drar slutsatsen

att det behövs en mer frekvent bedömning, om något av följande villkor är uppfyllt: f) Företagets samlade förmåga att fullgöra sina finansiella åtaganden gentemot försäkringstagare och andra

motparter när de förfaller till betalning, även under stressade förhållanden.” a) Företaget är klassificerat som ett litet och icke-komplext företag.

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 33/91 34/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 567

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV

b) Företaget är ett captivebolag för försäkring eller ett captivebolag för återförsäkring som uppfyller samtliga

följande kriterier:

i) De försäkrade och förmånstagarna är juridiska personer i den grupp där captivebolaget för försäkring eller

captivebolaget för återförsäkring ingår eller fysiska personer som får täckas av den gruppens försäkringsavtal

och den verksamhet som täcker dessa fysiska personer fortsätter att understiga 5 % av de försäkringstekniska

avsättningarna.

ii) De försäkringsförpliktelser och försäkringsavtal som ligger till grund för återförsäkringsförpliktelserna för

captivebolaget för försäkring eller captivebolaget för återförsäkring avser inte någon obligatorisk

ansvarsförsäkring.

Undantaget från kravet på en årlig bedömning ska inte hindra företaget från att fortlöpande identifiera, mäta, hantera, övervaka och rapportera risker.”

e) Följande punkter ska läggas till:

”8. Vid tillämpning av punkt 1 d och e ska medlemsstaterna, om andra myndigheter än tillsynsmyndigheterna har ett makrotillsynsuppdrag, säkerställa att tillsynsmyndigheterna delar resultaten av sina makrotillsynsbedömningar av försäkrings- och återförsäkringsföretags egenrisk- och solvensbedömningar enligt denna artikel med relevanta nationella organ och myndigheter med ett makrotillsynsuppdrag.

Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna samarbetar med nationella organ och myndigheter med ett makrotillsynsuppdrag när det gäller att analysera resultaten och i tillämpliga fall identifiera förhållanden som är oroande ur makrotillsynssynpunkt när det gäller hur företagens verksamhet kan påverka den makroekonomiska utvecklingen och utvecklingen på finansmarknaderna.

Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna informerar det berörda företaget om eventuella förhållanden som är oroande ur makrotillsynssynpunkt och indataparametrar som är av betydelse för bedömningen.

9. Vid beslut om att begära någon av de analyser som avses i punkt 1 e i denna artikel från ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är ett dotterföretag som omfattas av tillämpningsområdet för grupptillsyn i enlighet med artikel 213.2 a och b ska tillsynsmyndigheten avgöra om någon av dessa analyser utförs på gruppnivå av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse, försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget med huvudkontor i unionen och täcker det dotterföretagets särdrag.

De nationella tillsynsmyndigheterna ska årligen till Eiopa och Europeiska systemrisknämnden (ESRB), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 (*) lämna in förteckningen över försäkringsoch återförsäkringsföretag och förteckningen över grupper för vilka de begär ytterligare makrotillsynsåtgärder.

(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn

av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd (EUT L 331,

15.12.2010, s. 1).”

24. Följande artikel ska införas:

”Artikel 45a

Analyser av klimatförändringsscenarier

1. Vid den identifiering och bedömning av risker som avses i artikel 45.2 ska det berörda företaget också bedöma om det har någon väsentlig exponering för klimatförändringsrisker. I den bedömning som avses i artikel 45.1 ska företaget påvisa att dess exponering för klimatförändringsrisker är väsentlig.

2. Om det berörda företaget har en väsentlig exponering för klimatförändringsrisker ska det redogöra för minst två långsiktiga klimatförändringsscenarier, inbegripet följande:

a) Ett långsiktigt klimatförändringsscenario där den globala temperaturökningen ligger under två grader Celsius.

568 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 35/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

b) Företaget är ett captivebolag för försäkring eller ett captivebolag för återförsäkring som uppfyller samtliga b) Ett långsiktigt klimatförändringsscenario där den globala temperaturökningen blir avsevärt högre än två grader

följande kriterier: Celsius.

i) De försäkrade och förmånstagarna är juridiska personer i den grupp där captivebolaget för försäkring eller 3. Den bedömning som avses i artikel 45.1 ska regelbundet innehålla en analys av hur de långsiktiga

captivebolaget för återförsäkring ingår eller fysiska personer som får täckas av den gruppens försäkringsavtal klimatförändringsscenarier som anges i punkt 2 i denna artikel skulle påverka företagets verksamhet. Hur ofta

och den verksamhet som täcker dessa fysiska personer fortsätter att understiga 5 % av de försäkringstekniska analysen ska ingå ska stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten hos de inneboende

avsättningarna. klimatförändringsriskerna i företagets verksamhet, men den ska åtminstone ingå vart tredje år.

ii) De försäkringsförpliktelser och försäkringsavtal som ligger till grund för återförsäkringsförpliktelserna för 4. De långsiktiga klimatförändringsscenarier som avses i punkt 2 ska ses över minst vart tredje år och vid behov

captivebolaget för försäkring eller captivebolaget för återförsäkring avser inte någon obligatorisk uppdateras. Vid översynen av de långsiktiga klimatförändringsscenarierna ska försäkrings- och återförsäkringsföre-

ansvarsförsäkring. tagen ta hänsyn till hur de verktyg och principer som använts i tidigare klimatförändringsscenarier har fungerat, för

att öka deras ändamålsenlighet.

Undantaget från kravet på en årlig bedömning ska inte hindra företaget från att fortlöpande identifiera, mäta, hantera, övervaka och rapportera risker.” 5. Genom undantag från punkterna 2, 3 och 4 ska små och icke-komplexa företag inte vara skyldiga att redogöra

för klimatförändringsscenarier eller bedöma hur de påverkar företagets verksamhet.”

e) Följande punkter ska läggas till:

25. Artikel 51 ska ersättas med följande:

”8. Vid tillämpning av punkt 1 d och e ska medlemsstaterna, om andra myndigheter än tillsynsmyndigheterna

”Artikel 51 har ett makrotillsynsuppdrag, säkerställa att tillsynsmyndigheterna delar resultaten av sina makrotillsynsbedömningar av försäkrings- och återförsäkringsföretags egenrisk- och solvensbedömningar enligt denna artikel med Lägesrapport om solvens och finansiell ställning: innehåll relevanta nationella organ och myndigheter med ett makrotillsynsuppdrag.

’1. Medlemsstaterna ska med beaktande av de uppgifter som krävs enligt artikel 35.3 och principerna som anges Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna samarbetar med nationella organ och myndigheter med i punkt 4 i den artikeln kräva att varje försäkrings- och återförsäkringsföretag årligen offentliggör en rapport ett makrotillsynsuppdrag när det gäller att analysera resultaten och i tillämpliga fall identifiera förhållanden som är beträffande sin solvens och sin finansiella ställning. oroande ur makrotillsynssynpunkt när det gäller hur företagens verksamhet kan påverka den makroekonomiska utvecklingen och utvecklingen på finansmarknaderna.

Rapporten om solvens och finansiell ställning ska bestå av två delar som tydligt kan identifieras och som offentliggörs

tillsammans. Den första delen ska bestå av information särskilt riktad till försäkringstagare och förmånstagare, den Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna informerar det berörda företaget om eventuella andra delen av information riktad till yrkesverksamma på marknaden. förhållanden som är oroande ur makrotillsynssynpunkt och indataparametrar som är av betydelse för bedömningen.

1a. Den del av rapporten om solvens och finansiell ställning som består av information riktad till försäkringstagare

och förmånstagare ska innehålla följande information: 9. Vid beslut om att begära någon av de analyser som avses i punkt 1 e i denna artikel från ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är ett dotterföretag som omfattas av tillämpningsområdet för grupptillsyn i enlighet

a) En kort beskrivning av företagets verksamhet och resultat. med artikel 213.2 a och b ska tillsynsmyndigheten avgöra om någon av dessa analyser utförs på gruppnivå av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse, försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget med huvudkontor i unionen och täcker det dotterföretagets särdrag. b) En kort beskrivning av företagets kapitalförvaltning och riskprofil, inbegripet i förhållande till hållbarhetsrisker.

De nationella tillsynsmyndigheterna ska årligen till Eiopa och Europeiska systemrisknämnden (ESRB), inrättad c) En förklaring om huruvida företaget offentliggör de planer som avses i artikel 19a eller artikel 29a i direktiv genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 (*) lämna in förteckningen över försäkrings- 2013/34/EU.’ och återförsäkringsföretag och förteckningen över grupper för vilka de begär ytterligare makrotillsynsåtgärder.

1b. Den del av rapporten om solvens och finansiell ställning som består av information riktad till yrkesverksamma (*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn på marknaden ska innehålla följande information, i fullständig form eller genom hänvisning till information som

av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd (EUT L 331, i fråga om både art och omfattning är likvärdig och som offentliggjorts enligt andra rättsliga eller administrativa krav:

15.12.2010, s. 1).”

a) En beskrivning av företagets verksamhet och resultat.

24. Följande artikel ska införas:

b) En beskrivning av företagsstyrningssystemet.

”Artikel 45a

c) En beskrivning, med separat behandling av tillgångar, försäkringstekniska avsättningar och andra skulder, av de Analyser av klimatförändringsscenarier underlag och metoder som använts för värderingen av dessa.

1. Vid den identifiering och bedömning av risker som avses i artikel 45.2 ska det berörda företaget också bedöma d) En beskrivning av kapitalförvaltningen och riskprofilen, som minst tar upp följande: om det har någon väsentlig exponering för klimatförändringsrisker. I den bedömning som avses i artikel 45.1 ska företaget påvisa att dess exponering för klimatförändringsrisker är väsentlig. i) Kapitalbasens sammansättning och belopp samt kvalitet.

2. Om det berörda företaget har en väsentlig exponering för klimatförändringsrisker ska det redogöra för minst två ii) Beloppen för solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet. långsiktiga klimatförändringsscenarier, inbegripet följande:

iii) För försäkrings- och återförsäkringsföretag som är relevanta för stabiliteten i unionens finansiella system: a) Ett långsiktigt klimatförändringsscenario där den globala temperaturökningen ligger under två grader Celsius. information om riskkänslighet.

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 35/91 36/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 569

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV

iv) Det alternativ för att beräkna solvenskapitalkravet som anges i artikel 304.

v) Information som klargör de huvudsakliga skillnaderna mellan de antaganden som ligger till grund för

standardformeln och dem som ligger till grund för den eventuella interna modell som företaget använder vid

beräkningen av sitt solvenskapitalkrav.

vi) Storleken på eventuella underskridanden av minimikapitalkravet eller eventuella väsentliga underskridanden av

solvenskapitalkravet under rapporteringsperioden, även om dessa senare rättats till, samt en redogörelse för

deras orsaker och konsekvenser samt eventuella korrigerande åtgärder som vidtagits.

e) En uppgift om huruvida företaget har någon väsentlig exponering för klimatförändringsrisker efter den

väsentlighetsbedömning som avses i artikel 45a.1 och i förekommande fall om det har vidtagit några åtgärder.

f) En förklaring om huruvida företaget offentliggör de planer som avses i artikel 19a eller artikel 29a

i direktiv 2013/34/EU.

g) De delar som avses i artikel 44.2c d.

1c. Om den matchningsjustering som avses i artikel 77b tillämpas, ska den beskrivning som avses i punkt 1b c, d i och d ii i denna artikel också innehålla en beskrivning av matchningsjusteringen och den portfölj av förpliktelser och avsatta tillgångar på vilken matchningsjusteringen tillämpas samt en kvantifiering av vilka effekter en ändring av matchningsjusteringen till noll skulle få på företagets finansiella ställning.

Den beskrivning som avses i punkt 1b, c och d i och d ii i denna artikel ska också innehålla en förklaring om huruvida företaget använder den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d och, om volatilitetsjustering används, innehålla följande information:

a) En kvantifiering av vilka effekter en ändring av volatilitetsjusteringen till noll skulle få på företagets finansiella

ställning.

b) För varje relevant valuta eller i tillämpliga fall land, en volatilitetsjustering som beräknats i enlighet med artikel 77d

och motsvarande bästa skattningar av försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser.

2. Den beskrivning som avses i punkt 1b d i ska innehålla en analys av eventuella väsentliga förändringar som inträffat sedan den föregående rapporteringsperioden och en förklaring av eventuella större skillnader i förhållande till värderingen av sådana delar i den finansiella rapporteringen samt en kort beskrivning av i vilken mån kapital kan överföras.

I det offentliggörande av solvenskapitalkravet som avses i punkt 1b d ii i denna artikel ska separat anges det belopp som beräknats enligt kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten 2 och 3 och eventuellt kapitaltillägg som ålagts i enlighet med artikel 37 eller effekterna av de specifika parametrar som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget ska använda i enlighet med artikel 110, tillsammans med kortfattad information om den berörda tillsynsmyndighetens skäl för detta.

Offentliggörandet av solvenskapitalkravet ska i tillämpliga fall åtföljas av en uppgift om att beloppet blir slutgiltigt först efter det att tillsynsmyndigheten gjort sin bedömning.

3. Captivebolag för försäkring ska inte vara skyldiga att offentliggöra den del som är riktad till försäkringstagare och förmånstagare och ska inte vara skyldiga att i den del som är riktad till yrkesverksamma på marknaden inbegripa annan information än de kvantitativa data som krävs enligt de tekniska standarder för genomförande som avses i artikel 56, förutsatt att dessa företag uppfyller följande villkor:

a) De försäkrade och förmånstagarna är juridiska personer i den grupp där captivebolaget för försäkring ingår eller

fysiska personer som får täckas av den gruppens försäkringsavtal och den verksamhet som täcker dessa fysiska

personer fortsätter att understiga 5 % av de försäkringstekniska avsättningarna.

b) Försäkringsförpliktelserna för captivebolaget för försäkring avser inte någon obligatorisk ansvarsförsäkring.

570 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 37/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

iv) Det alternativ för att beräkna solvenskapitalkravet som anges i artikel 304. 4. Captivebolag för återförsäkring ska inte vara skyldiga att offentliggöra den del som är riktad till

försäkringstagare och förmånstagare, och de ska inte vara skyldiga att i den del som är riktad till yrkesverksamma

på marknaden inbegripa annan information än de kvantitativa data som krävs enligt de tekniska standarder för

v) Information som klargör de huvudsakliga skillnaderna mellan de antaganden som ligger till grund för genomförande som avses i artikel 56, förutsatt att dessa företag uppfyller följande villkor: standardformeln och dem som ligger till grund för den eventuella interna modell som företaget använder vid beräkningen av sitt solvenskapitalkrav.

a) De försäkrade och förmånstagarna är juridiska personer i den grupp där captivebolaget för återförsäkring ingår

eller fysiska personer som får täckas av den gruppens försäkringsavtal och den verksamhet som omfattar dessa

vi) Storleken på eventuella underskridanden av minimikapitalkravet eller eventuella väsentliga underskridanden av fysiska personer fortsätter att understiga 5 % av de försäkringstekniska avsättningarna. solvenskapitalkravet under rapporteringsperioden, även om dessa senare rättats till, samt en redogörelse för deras orsaker och konsekvenser samt eventuella korrigerande åtgärder som vidtagits.

b) De försäkringsavtal som ligger till grund för återförsäkringsförpliktelserna för captivebolaget för återförsäkring

avser inte någon obligatorisk ansvarsförsäkring. e) En uppgift om huruvida företaget har någon väsentlig exponering för klimatförändringsrisker efter den

väsentlighetsbedömning som avses i artikel 45a.1 och i förekommande fall om det har vidtagit några åtgärder.

c) Lån till moderföretaget eller något annat företag inom gruppen, inbegripet kontantpooler på gruppnivå, överstiger

inte 20 % av de totala tillgångar som innehas av captivebolaget för återförsäkring. f) En förklaring om huruvida företaget offentliggör de planer som avses i artikel 19a eller artikel 29a

i direktiv 2013/34/EU.

d) Den maximala förlusten till följd av försäkringstekniska avsättningar brutto kan bedömas deterministiskt utan

stokastiska metoder. g) De delar som avses i artikel 44.2c d.

5. Genom undantag från punkt 1 får återförsäkringsföretag välja att inte offentliggöra den del av rapporten om 1c. Om den matchningsjustering som avses i artikel 77b tillämpas, ska den beskrivning som avses i punkt 1b c, solvens och finansiell ställning som är riktad till försäkringstagare och förmånstagare. d i och d ii i denna artikel också innehålla en beskrivning av matchningsjusteringen och den portfölj av förpliktelser och avsatta tillgångar på vilken matchningsjusteringen tillämpas samt en kvantifiering av vilka effekter en ändring av matchningsjusteringen till noll skulle få på företagets finansiella ställning. 6. Genom undantag från punkt 1b i denna artikel får små och icke-komplexa företag offentliggöra endast de

kvantitativa data som krävs enligt de tekniska standarder för genomförande som avses i artikel 56 i den del av

rapporten om solvens och finansiell ställning som består av information riktad till andra yrkesverksamma på Den beskrivning som avses i punkt 1b, c och d i och d ii i denna artikel ska också innehålla en förklaring om huruvida marknaden, förutsatt att de vart tredje år offentliggör en fullständig rapport som innehåller all den information som företaget använder den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d och, om volatilitetsjustering används, innehålla krävs enligt denna artikel. följande information:

7. Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag offentliggör och till tillsynsmyndiga) En kvantifiering av vilka effekter en ändring av volatilitetsjusteringen till noll skulle få på företagets finansiella heten lämnar de uppgifter som avses i denna artikel på årsbasis eller mer sällan senast 18 veckor efter utgången av

ställning. företagets räkenskapsår.

b) För varje relevant valuta eller i tillämpliga fall land, en volatilitetsjustering som beräknats i enlighet med artikel 77d 8. Som en del av den rapport som avses i punkt 1 i denna artikel ska försäkrings- och återförsäkringsföretag vara

och motsvarande bästa skattningar av försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser. skyldiga att offentliggöra effekterna om man vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningar som fastställs

i artikel 77 använder de riskfria räntesatser för relevanta durationer som fastställts utan tillämpning av den

övergångsmekanism för extrapolering som avses i artikel 77e.1 aa i stället för de riskfria räntesatserna för relevanta 2. Den beskrivning som avses i punkt 1b d i ska innehålla en analys av eventuella väsentliga förändringar som

durationer. inträffat sedan den föregående rapporteringsperioden och en förklaring av eventuella större skillnader i förhållande till värderingen av sådana delar i den finansiella rapporteringen samt en kort beskrivning av i vilken mån kapital kan överföras. Genom undantag från första stycket ska dock kravet på offentliggörande inte gälla en valuta i något av följande fall:

I det offentliggörande av solvenskapitalkravet som avses i punkt 1b d ii i denna artikel ska separat anges det belopp a) Andelen framtida kassaflöden i samband med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser i denna valuta som beräknats enligt kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten 2 och 3 och eventuellt kapitaltillägg som ålagts i enlighet med i förhållande till alla framtida kassaflöden i samband med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser överstiger artikel 37 eller effekterna av de specifika parametrar som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget ska använda inte 5 %. i enlighet med artikel 110, tillsammans med kortfattad information om den berörda tillsynsmyndighetens skäl för detta.

b) När det gäller framtida kassaflöden i samband med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser i denna valuta

överstiger den andel av framtida kassaflöden som avser löptider där de riskfria räntesatserna för relevanta Offentliggörandet av solvenskapitalkravet ska i tillämpliga fall åtföljas av en uppgift om att beloppet blir slutgiltigt durationer extrapoleras i förhållande till alla framtida kassaflöden i samband med försäkrings- eller återförsäkförst efter det att tillsynsmyndigheten gjort sin bedömning.

ringsförpliktelser inte 10 %.”

3. Captivebolag för försäkring ska inte vara skyldiga att offentliggöra den del som är riktad till försäkringstagare 26. Följande artikel ska införas: och förmånstagare och ska inte vara skyldiga att i den del som är riktad till yrkesverksamma på marknaden inbegripa annan information än de kvantitativa data som krävs enligt de tekniska standarder för genomförande som avses i artikel 56, förutsatt att dessa företag uppfyller följande villkor: ”Artikel 51a

Rapport om solvens och finansiell ställning: revisionskrav

a) De försäkrade och förmånstagarna är juridiska personer i den grupp där captivebolaget för försäkring ingår eller

fysiska personer som får täckas av den gruppens försäkringsavtal och den verksamhet som täcker dessa fysiska

personer fortsätter att understiga 5 % av de försäkringstekniska avsättningarna. 1. För andra försäkrings- och återförsäkringsföretag än små och icke-komplexa företag, captivebolag för försäkring

och captivebolag för återförsäkring ska den balansräkning som offentliggörs som en del av rapporten om solvens och

finansiell ställning i enlighet med artikel 51.1 eller den balansräkning som offentliggörs som en del av den enda b) Försäkringsförpliktelserna för captivebolaget för försäkring avser inte någon obligatorisk ansvarsförsäkring. rapporten om solvens och finansiell ställning i enlighet med artikel 256.2 b vara föremål för en revision.

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 37/91 38/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 571

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV

2. Genom undantag från artikel 29c får medlemsstaterna utöka det krav som föreskrivs i punkt 1 i den här artikeln till företag som klassificeras som små och icke-komplexa företag, captivebolag för försäkring och captivebolag för återförsäkring.

3. Medlemsstaterna får utöka tillämpningsområdet för det revisionskrav som avses i punkt 1 till andra delar av rapporten om solvens och finansiell ställning.

4. Revisionen ska utföras av en lagstadgad revisor eller ett revisionsföretag, i enlighet med tillämpliga revisionsstandarder enligt artikel 26 i direktiv 2006/43/EG. Lagstadgade revisorer och revisionsföretag ska fullgöra sitt uppdrag med iakttagande av de skyldigheter för revisorer som anges i artikel 72 i det här direktivet.

5. I medlemsstater där registrerade aktuarier den 28 januari 2025 är auktoriserade enligt nationell rätt att granska försäkringstekniska avsättningar, fordringar enligt återförsäkringsavtal och relaterade poster får dessa registrerade aktuarier fortsätta att utföra sådana revisioner, förutsatt att de utför denna revision i enlighet med bindande standarder som säkerställer en hög kvalitet på revisionen och täcker åtminstone området revisionspraxis, opartiskhet och självständighet och intern kvalitetskontroll och i överensstämmelse med de skyldigheter som avses i artikel 72.

6. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska till tillsynsmyndigheten lämna in en separat rapport med en beskrivning av typen av revision och granskningsresultat som utarbetats av den lagstadgade revisorn eller revisionsföretaget, tillsammans med rapporten om solvens och finansiell ställning.”

27. Artikel 52 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 ska följande led läggas till:

”e) Det totala antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag, uppdelat på små och icke-komplexa företag och

andra företag, som använder förenklingar eller proportionalitetsåtgärder och antalet företag som använder

vissa proportionalitetsåtgärder.

f) Antalet grupper, uppdelat på små och icke-komplexa grupper och andra grupper, som använder förenklingar

eller proportionalitetsåtgärder och antalet företag som använder vissa proportionalitetsåtgärder.”

b) I punkt 2 ska följande led läggas till:

”f) För varje medlemsstat, antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag och antalet grupper, uppdelat på små och

icke-komplexa företag respektive grupper och andra företag eller grupper, som använder förenklingar eller

proportionalitetsåtgärder och antalet företag eller grupper som använder vissa förenklingar och andra

proportionalitetsåtgärder.”

c) Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Eiopa ska till Europaparlamentet, rådet och kommissionen lämna de uppgifter som avses i punkt 2

tillsammans med en rapport som redogör för graden av enhetlighet i tillsynen mellan de olika medlemsstaternas

tillsynsmyndigheter när det gäller användningen av kapitaltillägg och av proportionalitetsåtgärder.

4. Eiopa ska bedöma effekterna av att kriterierna som anges i artikel 29a.1 tillämpas för att identifiera små och

icke-komplexa företag och kriterierna som anges i artikel 213a.1 för att identifiera små och icke-komplexa

grupper, åtminstone med avseende på målen om skydd av försäkringstagare, finansiell stabilitet och lika villkor.

Eiopa ska lämna in en rapport om sina resultat till kommissionen senast den 31 januari 2030. Om så är lämpligt

ska rapporten överväga möjligheten att ändra dessa kriterier.”

28. Artikel 53.4 ersättas med följande:

”4. Punkterna 1 och 2 i denna artikel ska inte tillämpas på de uppgifter som avses i artikel 51.1a b och 51.1b d och e.”

572 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 39/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

2. Genom undantag från artikel 29c får medlemsstaterna utöka det krav som föreskrivs i punkt 1 i den här artikeln 29. I artikel 56 ska följande stycke läggas till: till företag som klassificeras som små och icke-komplexa företag, captivebolag för försäkring och captivebolag för återförsäkring. ”Eiopa ska utveckla it-lösningar för de förfaranden, format och mallar som avses i andra stycket, inbegripet för

instruktioner.”

3. Medlemsstaterna får utöka tillämpningsområdet för det revisionskrav som avses i punkt 1 till andra delar av rapporten om solvens och finansiell ställning. 30. I artikel 58.3 ska leden a och b ersättas med följande:

”a) belägen eller reglerad utanför unionen, eller 4. Revisionen ska utföras av en lagstadgad revisor eller ett revisionsföretag, i enlighet med tillämpliga revisionsstandarder enligt artikel 26 i direktiv 2006/43/EG. Lagstadgade revisorer och revisionsföretag ska fullgöra sitt

b) en fysisk eller juridisk person som inte är föremål för tillsyn enligt det här direktivet, Europaparlamentets och uppdrag med iakttagande av de skyldigheter för revisorer som anges i artikel 72 i det här direktivet.

rådets direktiv 2009/65/EG (*), direktiv 2013/36/EU eller direktiv 2014/65/EU.

5. I medlemsstater där registrerade aktuarier den 28 januari 2025 är auktoriserade enligt nationell rätt att granska försäkringstekniska avsättningar, fordringar enligt återförsäkringsavtal och relaterade poster får dessa registrerade (*) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra aktuarier fortsätta att utföra sådana revisioner, förutsatt att de utför denna revision i enlighet med bindande författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EUT L 302, standarder som säkerställer en hög kvalitet på revisionen och täcker åtminstone området revisionspraxis, opartiskhet 17.11.2009, s. 32).” och självständighet och intern kvalitetskontroll och i överensstämmelse med de skyldigheter som avses i artikel 72.

31. I artikel 60.1 a ska orden ”artikel 1a.2 i direktiv 85/611/EEG” ersättas med orden ”artikel 2.1 b i direktiv 6. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska till tillsynsmyndigheten lämna in en separat rapport med en

2009/65/EG”. beskrivning av typen av revision och granskningsresultat som utarbetats av den lagstadgade revisorn eller revisionsföretaget, tillsammans med rapporten om solvens och finansiell ställning.”

32. I artikel 62 första stycket ska första meningen ersättas med följande:

27. Artikel 52 ska ändras på följande sätt: ”Medlemsstaterna ska, i fall då de personer som avses i artikel 57 utövar sitt inflytande på ett sätt som är ägnat att vara

till förfång för en sund och ansvarsfull ledning av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, kräva att

tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten för det företag i vilket ett kvalificerat innehav innehas, eftersträvas eller a) I punkt 1 ska följande led läggas till: utökas vidtar lämpliga åtgärder för att få detta förhållande att upphöra.”

”e) Det totala antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag, uppdelat på små och icke-komplexa företag och 33. I artikel 63 andra stycket ska orden ”direktiv 2004/39/EG” ersättas med orden ”direktiv 2014/65/EU”. andra företag, som använder förenklingar eller proportionalitetsåtgärder och antalet företag som använder vissa proportionalitetsåtgärder. 34. I artikel 64 ska följande stycke läggas till:

”Första, andra och tredje styckena i denna artikel ska inte hindra tillsynsmyndigheterna från att offentliggöra resultatet

f) Antalet grupper, uppdelat på små och icke-komplexa grupper och andra grupper, som använder förenklingar

av de stresstest som genomförts i enlighet med artikel 34.4 i detta direktiv eller artikel 32 i förordning (EU)

eller proportionalitetsåtgärder och antalet företag som använder vissa proportionalitetsåtgärder.”

nr 1094/2010 eller från att översända resultatet av stresstesten till Eiopa så att Eiopa kan offentliggöra dessa resultat

för hela unionen.” b) I punkt 2 ska följande led läggas till:

35. I artikel 68.1 ska följande stycke införas efter första stycket:

”f) För varje medlemsstat, antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag och antalet grupper, uppdelat på små och ”Artikel 64 första stycket och artikel 67 ska inte hindra utbyte av information mellan tillsynsmyndigheter och

icke-komplexa företag respektive grupper och andra företag eller grupper, som använder förenklingar eller skattemyndigheter i samma medlemsstat i den mån sådant utbyte är tillåtet enligt nationell rätt. När den

proportionalitetsåtgärder och antalet företag eller grupper som använder vissa förenklingar och andra informationen härrör från en annan medlemsstat får den endast utbytas med uttryckligt medgivande från den

proportionalitetsåtgärder.” myndighet från vilken informationen härrör.”

c) Punkt 3 ska ersättas med följande: (36) Artikel 70.1 ska ändras på följande sätt:

a) I led a ska orden ”Europeiska centralbanken (ECB)” ersättas med ordet ”ECB”. ”3. Eiopa ska till Europaparlamentet, rådet och kommissionen lämna de uppgifter som avses i punkt 2 tillsammans med en rapport som redogör för graden av enhetlighet i tillsynen mellan de olika medlemsstaternas

b) I led c ska orden ”Europeiska systemrisknämnden (ESRB), som etablerats genom Europaparlamentets och rådets

tillsynsmyndigheter när det gäller användningen av kapitaltillägg och av proportionalitetsåtgärder. 1

förordning (EU) nr 1092/2010 ( )” ersättas med ordet ”ESRB”.

4. Eiopa ska bedöma effekterna av att kriterierna som anges i artikel 29a.1 tillämpas för att identifiera små och 37. I artikel 72.1 ska inledningsfrasen ersättas med följande: icke-komplexa företag och kriterierna som anges i artikel 213a.1 för att identifiera små och icke-komplexa

grupper, åtminstone med avseende på målen om skydd av försäkringstagare, finansiell stabilitet och lika villkor. ”1. Medlemsstaterna ska föreskriva åtminstone att auktoriserade personer i den mening som avses i direktiv

Eiopa ska lämna in en rapport om sina resultat till kommissionen senast den 31 januari 2030. Om så är lämpligt 2006/43/EG, som i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag utför en lagstadgad revision som avses i artikel 34 eller

ska rapporten överväga möjligheten att ändra dessa kriterier.” 35 i direktiv 2013/34/EU eller artikel 73 i direktiv 2009/65/EG eller något annat uppdrag föreskrivet i lag, är skyldiga

att omgående rapportera till tillsynsmyndigheterna alla uppgifter eller beslut rörande detta företag som de har fått

kännedom om vid utförandet av sitt uppdrag och som riskerar att få någon av följande konsekvenser:” 28. Artikel 53.4 ersättas med följande:

38. Artikel 77 ska ändras på följande sätt: ”4. Punkterna 1 och 2 i denna artikel ska inte tillämpas på de uppgifter som avses i artikel 51.1a b och 51.1b d och e.” a) I punkt 5 ska första stycket ersättas med följande:

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 39/91 40/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 573

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV

”Om försäkrings- och återförsäkringsföretag värderar bästa skattning och riskmarginal separat, ska riskmarginalen

beräknas genom att kostnaden fastställs för att hålla ett belopp av medräkningsbar kapitalbas som motsvarar det

tidsjusterade solvenskapitalkravet för att kunna täcka försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna under deras

återstående ansvars- och avvecklingstid. Justeringen av solvenskapitalkravet består av en exponentiell och

tidsberoende del.”

b) Följande punkter ska läggas till:

”6. Den cost-of-capital-räntesats som avses i punkt 5 ska antas vara lika med 4,75 % från och med den

30 januari 2027. Den regelbundna översyn som avses i punkt 5 andra stycket ska genomföras av kommissionen

tidigast den 31 januari 2032.

7. Om försäkrings- och återförsäkringsavtal innehåller finansiella optioner och garantier, ska de metoder som

används vid beräkningen av bästa skattning på lämpligt sätt återspegla att nuvärdet av kassaflöden som uppstår till

följd av sådana avtal kan bero både på det förväntade resultatet av framtida händelser och utveckling och på

potentiella avvikelser mellan det faktiska resultatet och det förväntade resultatet i vissa scenarier.

8. Utan hinder av punkt 7 får försäkrings- och återförsäkringsföretag som klassificeras som små och

icke-komplexa företag och företag som har fått tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande göra en försiktig

deterministisk värdering av en bästa skattning för livförsäkringsförpliktelser med optioner och garantier som inte

anses väsentliga.”

39. Artikel 77a ska ersättas med följande:

”Artikel 77a

Extrapolering av riskfria räntesatser för relevanta durationer

1. Fastställandet av de riskfria räntesatser för relevanta durationer som avses i artikel 77.2 ska utnyttja och vara förenligt med information som härleds från relevanta finansiella instrument. Det fastställandet ska ta hänsyn till relevanta finansiella instrument för de löptiderna om marknaderna för dessa finansiella instrument är djupa, likvida och transparenta. För löptider utöver den första utjämningspunkten ska de relevanta riskfria räntesatserna extrapoleras i enlighet med tredje stycket. Den första utjämningspunkten för en valuta ska vara den längsta löptid för vilken följande villkor är uppfyllda:

a) Marknaderna för finansiella instrument med denna löptid är djupa, likvida och transparenta.

b) Procentandelen utestående obligationer med denna eller en längre löptid av alla utestående obligationer uttryckta

i denna valuta är tillräckligt hög.

Den extrapolerade delen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer ska grundas på terminskurser som konvergerar smidigt från den terminskurs som är tillämplig vid den första utjämningspunkten till en slutlig terminskurs.

Den extrapolerade terminskursen ska vara lika med ett vägt genomsnitt av en likvid terminskurs och den slutliga terminskursen. Den likvida terminskursen ska grundas på en eller en uppsättning terminskurser i förhållande till de längsta löptider för vilka det relevanta finansiella instrumentet kan observeras på en djup, likvid och transparent marknad. För löptider som sträcker sig minst 40 år bortom den första utjämningspunkten ska vikten av den slutliga terminskursen vara minst 77,5 %.

Den extrapolerade delen av de relevanta riskfria räntesatserna ska beakta information från andra finansiella instrument än obligationer, om marknaderna för dessa finansiella instrument är djupa, likvida och transparenta.

2. Försäkrings- och återförsäkringsföretag får efter förhandsgodkännande från sin tillsynsmyndighet tillämpa den infasningsmekanism som anges i andra stycket.

Den infasningsmekanism som avses i första stycket ska bestå av följande:

a) Den 30 januari 2027 ska de parametrar som bestämmer hastigheten för terminskursernas konvergens mot

extrapoleringens slutliga terminskurs fastställas på ett sådant sätt att de riskfria räntesatserna för relevanta

durationer är tillräckligt lika de riskfria räntesatser för relevanta durationer som på den dagen fastställs i linje med

de regler för extrapolering som är tillämpliga den 29 januari 2027.

574 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 41/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

”Om försäkrings- och återförsäkringsföretag värderar bästa skattning och riskmarginal separat, ska riskmarginalen b) De parametrar som bestämmer hastigheten för terminskursernas konvergens mot extrapoleringens slutliga

beräknas genom att kostnaden fastställs för att hålla ett belopp av medräkningsbar kapitalbas som motsvarar det terminskurs för extrapolering ska minskas linjärt i början av varje kalenderår, så att de slutliga parametrarna för

tidsjusterade solvenskapitalkravet för att kunna täcka försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna under deras extrapolering tillämpas från och med den 1 januari 2032. återstående ansvars- och avvecklingstid. Justeringen av solvenskapitalkravet består av en exponentiell och tidsberoende del.”

Den infasningsmekanism som avses i första stycket i denna punkt ska inte inverka på fastställandet av

finansmarknadernas djup, likviditet och transparens eller den första utjämningspunkt som avses i punkt 1. b) Följande punkter ska läggas till:

Försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillämpar första och andra styckena i denna punkt ska i den del av

”6. Den cost-of-capital-räntesats som avses i punkt 5 ska antas vara lika med 4,75 % från och med den

rapporten om solvens och finansiell ställning som består av sådan information riktad till yrkesverksamma på

30 januari 2027. Den regelbundna översyn som avses i punkt 5 andra stycket ska genomföras av kommissionen

marknaden som avses i artikel 51.1b offentliggöra tidigast den 31 januari 2032.

7. Om försäkrings- och återförsäkringsavtal innehåller finansiella optioner och garantier, ska de metoder som a) det faktum att de tillämpar infasningsmekanismen för extrapolering, och används vid beräkningen av bästa skattning på lämpligt sätt återspegla att nuvärdet av kassaflöden som uppstår till följd av sådana avtal kan bero både på det förväntade resultatet av framtida händelser och utveckling och på

b) en kvantifiering av hur deras finansiella ställning skulle påverkas om infasningsmekanismen inte tillämpades. potentiella avvikelser mellan det faktiska resultatet och det förväntade resultatet i vissa scenarier.

8. Utan hinder av punkt 7 får försäkrings- och återförsäkringsföretag som klassificeras som små och 3. Utan hinder av punkt 1 ska den första utjämningspunkten för euron den 28 januari 2025 ha en löptid på 20 år.”

icke-komplexa företag och företag som har fått tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande göra en försiktig deterministisk värdering av en bästa skattning för livförsäkringsförpliktelser med optioner och garantier som inte

40. I artikel 77b.1 ska följande stycke läggas till: anses väsentliga.”

39. Artikel 77a ska ersättas med följande: ”Vid tillämpning av första stycket i ska ett grupplivavtal betraktas som ett enda avtal.”

”Artikel 77a 41. Artikel 77d ska ändras på följande sätt:

Extrapolering av riskfria räntesatser för relevanta durationer

a) Punkterna 1–4 ska ersättas med följande: 1. Fastställandet av de riskfria räntesatser för relevanta durationer som avses i artikel 77.2 ska utnyttja och vara förenligt med information som härleds från relevanta finansiella instrument. Det fastställandet ska ta hänsyn till

”1. Medlemsstaterna ska säkerställa att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag får tillämpa en volatilitetsrelevanta finansiella instrument för de löptiderna om marknaderna för dessa finansiella instrument är djupa, likvida

justering av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer vid beräkningen av bästa skattning enligt artikel 77.2 och transparenta. För löptider utöver den första utjämningspunkten ska de relevanta riskfria räntesatserna

efter förhandsgodkännande från tillsynsmyndigheterna och om åtminstone följande villkor är uppfyllda: extrapoleras i enlighet med tredje stycket. Den första utjämningspunkten för en valuta ska vara den längsta löptid för vilken följande villkor är uppfyllda:

a) Volatilitetsjusteringen för en viss valuta tillämpas vid beräkningen av bästa skattning av företagets samtliga a) Marknaderna för finansiella instrument med denna löptid är djupa, likvida och transparenta. försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser uttryckta i den valutan, om de riskfria räntesatser för relevanta

durationer som används för att beräkna bästa skattning för dessa förpliktelser inte inbegriper en

matchningsjustering enligt artikel 77b. b) Procentandelen utestående obligationer med denna eller en längre löptid av alla utestående obligationer uttryckta

i denna valuta är tillräckligt hög.

b) Företaget påvisar på ett för tillsynsmyndigheten tillfredsställande sätt att det har infört lämpliga förfaranden för

beräkningen av volatilitetsjusteringen enligt punkterna 3 och 4 i denna artikel. Den extrapolerade delen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer ska grundas på terminskurser som konvergerar smidigt från den terminskurs som är tillämplig vid den första utjämningspunkten till en slutlig terminskurs. 1a. Utan hinder av punkt 1 i denna artikel får försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillämpade en

volatilitetsjustering av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer vid beräkningen av bästa skattning enligt Den extrapolerade terminskursen ska vara lika med ett vägt genomsnitt av en likvid terminskurs och den slutliga artikel 77.2 före den 29 januari 2026 fortsätta att tillämpa en volatilitetsjustering utan förhandsgodkännande från terminskursen. Den likvida terminskursen ska grundas på en eller en uppsättning terminskurser i förhållande till de tillsynsmyndigheten, förutsatt att de efterlever villkoren för förhandsgodkännande enligt punkt 1 i denna artikel längsta löptider för vilka det relevanta finansiella instrumentet kan observeras på en djup, likvid och transparent från och med den 30 januari 2027. marknad. För löptider som sträcker sig minst 40 år bortom den första utjämningspunkten ska vikten av den slutliga terminskursen vara minst 77,5 %.

1b. Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna har befogenhet att kräva att försäkrings- eller

återförsäkringsföretag upphör att tillämpa en volatilitetsjustering av de riskfria räntesatserna för relevanta Den extrapolerade delen av de relevanta riskfria räntesatserna ska beakta information från andra finansiella durationer vid beräkningen av bästa skattning enligt artikel 77.2 om de inte längre uppfyller de villkor för instrument än obligationer, om marknaderna för dessa finansiella instrument är djupa, likvida och transparenta. förhandsgodkännande som fastställts genom nationell rätt i enlighet med punkt 1 i denna artikel. När ett företag

återställer efterlevnaden av dessa villkor för förhandsgodkännande får det begära ett förhandsgodkännande från

tillsynsmyndigheterna att tillämpa en volatilitetsjustering av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer vid 2. Försäkrings- och återförsäkringsföretag får efter förhandsgodkännande från sin tillsynsmyndighet tillämpa den

beräkningen av bästa skattning i enlighet med punkt 1 i denna artikel. infasningsmekanism som anges i andra stycket.

Den infasningsmekanism som avses i första stycket ska bestå av följande: 1c. Försäkrings- och återförsäkringsföretag får efter förhandsgodkännande från tillsynsmyndigheten tillämpa en

företagsspecifik justering av den riskkorrigerade spreaden för den valuta som avses i punkt 3, om

a) Den 30 januari 2027 ska de parametrar som bestämmer hastigheten för terminskursernas konvergens mot

extrapoleringens slutliga terminskurs fastställas på ett sådant sätt att de riskfria räntesatserna för relevanta a) den riskkorrigerade spreaden överstigit den riskkorrigerade spreaden beräknad på grundval av företagets

durationer är tillräckligt lika de riskfria räntesatser för relevanta durationer som på den dagen fastställs i linje med portfölj av investeringar i skuldinstrument för de fyra kvartalsvisa rapporteringsperioderna före rapporter-

de regler för extrapolering som är tillämpliga den 29 januari 2027. ingsdagen, och

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 41/91 42/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 575

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV

b) de uppgifter som avser företagets relevanta tillgångar och som företaget rapporterar i enlighet med artikel 35.1–

35.4 är av tillräcklig kvalitet för att möjliggöra en gedigen och tillförlitlig beräkning av den justeringen.

Justeringen ska motsvara det lägre värdet av 105 % och kvoten av den riskkorrigerade spreaden beräknad på grundval av företagets portfölj av investeringar i skuldinstrument och den riskkorrigerade spreaden beräknad på grundval av referensportföljen för den relevanta valutan. Den riskkorrigerade spreaden på grundval av företagets portfölj av investeringar i skuldinstrument ska beräknas på samma sätt som den riskkorrigerade spreaden på grundval av referensportföljen för den relevanta valutan men med hjälp av företagsspecifika data om vikter och genomsnittlig löptid för relevanta underklasser i företagets portfölj av investeringar i skuldinstrument för den relevanta valutan.

Om justeringen tillämpas, ska volatilitetsjusteringen inte ökas med den makrovolatilitetsjustering som avses i punkt 4.

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska omedelbart upphöra att tillämpa justeringen när den ökar den riskkorrigerade spreaden för en valuta som avses i punkt 3 under två på varandra följande kvartalsvisa rapporteringsperioder.

2. För varje relevant valuta ska volatilitetsjusteringen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer grundas på spreaden mellan den ränta som skulle kunna fås på en referensportfölj av investeringar i skuldinstrument i denna valuta och de riskfria basräntesatserna för relevanta durationer i denna valuta.

Referensportföljen av investeringar i skuldinstrument för en valuta ska vara representativ för de tillgångar som är uttryckta i denna valuta och som försäkrings- och återförsäkringsföretag investerar i för att täcka den bästa skattningen för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser uttryckta i denna valuta.

3. Volatilitetsjusteringen av riskfria räntesatser för en valuta ska beräknas enligt följande:

VAcu= 85 % · CSSRcu · RCScu

där

a) VAcu är volatilitetsjusteringen för valutan cu,

b) CSSRcu är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags kreditspreadkänslighet för valutan cu,

c) RCScu är den riskkorrigerade spreaden för valutan cu.

VAcu ska tillämpas på de riskfria räntesatser för relevanta durationer som inte härleds genom extrapolering i enlighet med artikel 77a. Om den extrapolerade delen av de relevanta riskfria räntesatserna beaktar information från andra finansiella instrument än obligationer enligt artikel 77a.1, ska VAcu också tillämpas på de riskfria räntesatser som härleds från dessa finansiella instrument. Extrapoleringen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer ska grundas på dessa justerade riskfria räntesatser.

CSSRcu får inte ha ett negativt värde och inte vara högre än ett. Den ska ha värden som är lägre än ett, om känsligheten hos ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags tillgångar i en viss valuta för förändringar i kreditspreadar är lägre än känsligheten för räntesatsförändringar hos företagets försäkringstekniska avsättningar i samma valuta.

RCScu ska beräknas som skillnaden mellan den spread som avses i punkt 2 och den andel av denna spread som följer av en realistisk bedömning av förväntade förluster, oförutsedd kreditrisk eller annan risk för tillgångarna.

Den andel av spreaden som följer av en realistisk bedömning av förväntade förluster, oförutsedd kreditrisk eller annan risk ska beräknas som en procentandel av spreadarna. Denna procentandel ska minska i takt med att spreadarna ökar och ska åtminstone differentiera följande tre fall:

a) Om spreadarna inte överstiger sitt långsiktiga genomsnitt.

576 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 43/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

b) de uppgifter som avser företagets relevanta tillgångar och som företaget rapporterar i enlighet med artikel 35.1– b) Om spreadarna överstiger sitt långsiktiga genomsnitt men inte överstiger två gånger sitt långsiktiga genomsnitt.

35.4 är av tillräcklig kvalitet för att möjliggöra en gedigen och tillförlitlig beräkning av den justeringen.

c) Om spreadarna överstiger två gånger sitt långsiktiga genomsnitt. Justeringen ska motsvara det lägre värdet av 105 % och kvoten av den riskkorrigerade spreaden beräknad på grundval av företagets portfölj av investeringar i skuldinstrument och den riskkorrigerade spreaden beräknad på

Riskkorrigeringen får aldrig överstiga en lämplig procentandel av de långsiktiga genomsnittliga spreadarna. grundval av referensportföljen för den relevanta valutan. Den riskkorrigerade spreaden på grundval av företagets portfölj av investeringar i skuldinstrument ska beräknas på samma sätt som den riskkorrigerade spreaden på grundval av referensportföljen för den relevanta valutan men med hjälp av företagsspecifika data om vikter och Genom undantag från första stycket ska försäkrings- och återförsäkringsföretag med huvudkontor i en genomsnittlig löptid för relevanta underklasser i företagets portfölj av investeringar i skuldinstrument för den medlemsstat med en valuta som är knuten till euron och som uppfyller de detaljerade justeringskriterierna för relevanta valutan. valutor som är knutna till euron, i syfte att underlätta beräkningen av undergruppen för valutarisk enligt

artikel 111.1 p, vid beräkning av volatilitetsjusteringen av riskfria räntesatser för den knutna valutan och

volatilitetsjusteringen av riskfria räntesatser för euron tillåtas beräkna en gemensam CSSRcu för både sin lokala Om justeringen tillämpas, ska volatilitetsjusteringen inte ökas med den makrovolatilitetsjustering som avses

valuta och euron, genom att beakta tillgångar och skulder uttryckta i euro och deras lokala valuta tillsammans. i punkt 4.

4. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1c ska volatilitetsjusteringen för euron ökas genom en Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska omedelbart upphöra att tillämpa justeringen när den ökar den

makrovolatilitetsjustering. Makrovolatilitetsjusteringen ska beräknas enligt följande: riskkorrigerade spreaden för en valuta som avses i punkt 3 under två på varandra följande kvartalsvisa rapporteringsperioder.

VAEuro,macro= 85 %·CSSREuro·max(RCSco-1,3·RCSEuro;0)·ωco

2. För varje relevant valuta ska volatilitetsjusteringen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer grundas på spreaden mellan den ränta som skulle kunna fås på en referensportfölj av investeringar där i skuldinstrument i denna valuta och de riskfria basräntesatserna för relevanta durationer i denna valuta.

a) VAEuro,macro är makrovolatilitetsjusteringen för landet co, Referensportföljen av investeringar i skuldinstrument för en valuta ska vara representativ för de tillgångar som är uttryckta i denna valuta och som försäkrings- och återförsäkringsföretag investerar i för att täcka den bästa skattningen för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser uttryckta i denna valuta. b) CSSREuro är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags kreditspreadkänslighet för euron,

c) RCSco är den riskkorrigerade spreaden för landet co, 3. Volatilitetsjusteringen av riskfria räntesatser för en valuta ska beräknas enligt följande:

d) RCSEuro är den riskkorrigerade spreaden för euron,

VAcu= 85 % · CSSRcu · RCScu

e) ωco är landjusteringsfaktorn för landet co. där

CSSREuro ska beräknas som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags kreditspreadkänslighet för euron i enlighet a) VAcu är volatilitetsjusteringen för valutan cu,

med punkt 3.

b) CSSRcu är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags kreditspreadkänslighet för valutan cu,

RCSco ska beräknas på samma sätt som den riskkorrigerade spreaden för euron enligt punkt 3, men på grundval av

en referensportfölj som är representativ för de tillgångar som försäkrings- och återförsäkringsföretag investerar c) RCS är den riskkorrigerade spreaden för valutan cu. i för att täcka den bästa skattningen för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser för produkter som säljs på det

cu

landets försäkringsmarknad och är uttryckta i euro.

VAcu ska tillämpas på de riskfria räntesatser för relevanta durationer som inte härleds genom extrapolering

RCSEuro beräknas som den riskkorrigerade spreaden för euron i enlighet med punkt 3. i enlighet med artikel 77a. Om den extrapolerade delen av de relevanta riskfria räntesatserna beaktar information från andra finansiella instrument än obligationer enligt artikel 77a.1, ska VAcu också tillämpas på de riskfria räntesatser som härleds från dessa finansiella instrument. Extrapoleringen av de riskfria räntesatserna för relevanta Den landjusteringsfaktor som avses i första stycket e ska beräknas enligt följande: durationer ska grundas på dessa justerade riskfria räntesatser.

CSSR ωco= max(min (((RCSco*- 0,6 %)/0,3 %);1);0)

cu får inte ha ett negativt värde och inte vara högre än ett. Den ska ha värden som är lägre än ett, om känsligheten hos ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags tillgångar i en viss valuta för förändringar i kreditspreadar är lägre än känsligheten för räntesatsförändringar hos företagets försäkringstekniska avsättningar

där RCSco* är den riskkorrigerade spreaden för landet co, som avses i första stycket c, multiplicerad med i samma valuta.

procentandelen investeringar i skuldinstrument av de totala tillgångar som innehas av försäkrings- och

återförsäkringsföretag som är auktoriserade i land co. RCScu ska beräknas som skillnaden mellan den spread som avses i punkt 2 och den andel av denna spread som följer av en realistisk bedömning av förväntade förluster, oförutsedd kreditrisk eller annan risk för tillgångarna.

4a. Vid beräkningen av den spread som ligger till grund för volatilitetsjusteringen ska för varje valuta och varje

land den spread som avses i punkterna 2 och 4 vara den värdeviktade summan av den genomsnittliga Den andel av spreaden som följer av en realistisk bedömning av förväntade förluster, oförutsedd kreditrisk eller valutaspreaden för statsobligationer och den genomsnittliga valutaspreaden för andra obligationer än annan risk ska beräknas som en procentandel av spreadarna. Denna procentandel ska minska i takt med att statsobligationer, lån och värdepapperiseringar. Vid denna beräkning ska respektive vikter utgöras av förhållandet spreadarna ökar och ska åtminstone differentiera följande tre fall: mellan värdet av statsobligationer som ingår i referensportföljen av tillgångar för den valutan eller landet och

värdet av alla tillgångar som ingår i den referensportföljen samt förhållandet mellan värdet av andra obligationer än

statsobligationer, lån och värdepapperiseringar som ingår i referensportföljen av tillgångar för den valutan eller a) Om spreadarna inte överstiger sitt långsiktiga genomsnitt. landet och värdet av alla tillgångar som ingår i den referensportföljen.”

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 43/91 44/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 577

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV

42. Artikel 77e ska ändras på följande sätt: a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt: i) Följande led ska införas:

”aa) För offentliggöranden enligt artikel 51.8, riskfria räntesatser för relevanta durationer utan någon

matchnings- eller volatilitetsjustering vilka fastställts utan tillämpning av den infasningsmekanism för

extrapolering som avses i artikel 77a.2.

ab) Den uppsättning scenarier som ska användas för en försiktig deterministisk värdering av en bästa

skattning för livförsäkringsförpliktelser enligt artikel 77.8.” ii) Led c ska ersättas med följande:

”c) För varje relevant valuta och nationell försäkringsmarknad, en riskkorrigerad spread, som avses

i artikel 77d.3 respektive 77d.4.” iii) Följande led ska läggas till:

”d) För varje relevant medlemsstat, procentandelen investeringar i skuldinstrument av de totala tillgångar som

innehas av försäkrings- och återförsäkringsföretag som är auktoriserade i landet, som avses i artikel 77d.4.” b) Följande punkt ska införas: ”1a. För varje relevant valuta och varje löptid, om marknaderna för relevanta finansiella instrument eller obligationer med denna löptid är djupa, likvida och transparenta, ska Eiopa minst en gång om året fastställa och offentliggöra procentandelen obligationer med denna eller en längre löptid av alla de obligationer som är uttryckta i den valutan, som avses i artikel 77a.1.” c) I punkt 2 ska första stycket ersättas med följande: ”I syfte att säkerställa enhetliga villkor för beräkning av försäkringstekniska avsättningar och primärkapital får kommissionen anta genomförandeakter, i vilka de tekniska uppgifter som avses i punkt 1 i denna artikel och den första utjämningspunkten i enlighet med artikel 77a.1 anges för varje relevant valuta. Dessa genomförandeakter får bygga på de uppgifter som offentliggjorts av Eiopa i enlighet med punkt 1 i den här artikeln.” d) I punkt 3 ska andra stycket ersättas med följande: ”När det gäller valutor där den riskkorrigerade spread som avses i punkt 1 c inte anges i de genomförandeakter som avses i punkt 2, ska ingen volatilitetsjustering tillämpas på de riskfria räntesatserna för relevanta durationer vid beräkningen av bästa skattning. När det gäller medlemsstater som har euron som valuta och där den riskkorrigerade spread som avses i punkt 1 c och den procentandel som avses i punkt 1 d inte anges i de genomförandeakter som avses i punkt 2, ska ingen makrovolatilitetsjustering läggas till volatilitetsjusteringen.” e) Följande punkt ska läggas till: ”4. Vid tillämpning av punkt 2 i denna artikel får den första utjämningspunkt för en valuta som anges i en genomförandeakt inte ändras, såvida inte en bedömning av procentandelarna obligationer med en löptid som är längre än eller lika med en given löptid av alla obligationer som är uttryckta i den valutan tyder på att det under minst två på varandra följande år föreligger en annan första utjämningspunkt enligt artikel 77a.1 och en procentandel som anges i delegerade akter enligt artikel 86.1 b iii.” 43. Artikel 86 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt: i) Följande led ska införas:

”aa) Den försiktiga deterministiska värdering som avses i artikel 77.8 samt på vilka villkor denna beräkning får

användas för att värdera den bästa skattningen av försäkringstekniska avsättningar med optioner och

garantier.” 578 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 45/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

42. Artikel 77e ska ändras på följande sätt: ii) Led b ska ersättas med följande:

a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt: ”b) Metoder, principer och tekniker för att fastställa de riskfria räntesatser för relevanta durationer som ska

användas vid beräkningen av bästa skattning enligt artikel 77.2, särskilt i) Följande led ska införas:

i) formeln för den extrapolering som avses i artikel 77a.1, inbegripet de parametrar som bestämmer

”aa) För offentliggöranden enligt artikel 51.8, riskfria räntesatser för relevanta durationer utan någon extrapoleringens konvergenshastighet, matchnings- eller volatilitetsjustering vilka fastställts utan tillämpning av den infasningsmekanism för extrapolering som avses i artikel 77a.2.

ii) metoden för att fastställa djupet, likviditeten och transparensen hos marknaderna för finansiella

instrument enligt artikel 77a.1,

ab) Den uppsättning scenarier som ska användas för en försiktig deterministisk värdering av en bästa

skattning för livförsäkringsförpliktelser enligt artikel 77.8.”

iii) de valutarelaterade procentandelar under vilka andelen obligationer med en löptid som är längre än

eller lika med en given löptid av alla obligationer ska anses vara låg vid tillämpningen av artikel 77a.1, ii) Led c ska ersättas med följande:

”c) För varje relevant valuta och nationell försäkringsmarknad, en riskkorrigerad spread, som avses iv) den infasningsmekanism som avses i artikel 77a.2.”

i artikel 77d.3 respektive 77d.4.”

iii) Led i ska ersättas med följande: iii) Följande led ska läggas till:

”i) Metoder och antaganden för beräkning av den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d, inbegripet

”d) För varje relevant medlemsstat, procentandelen investeringar i skuldinstrument av de totala tillgångar som följande:

innehas av försäkrings- och återförsäkringsföretag som är auktoriserade i landet, som avses i artikel 77d.4.”

i) En formel för beräkning av den kreditspreadkänslighet som avses i artikel 77d.3 och 77d.4. b) Följande punkt ska införas:

”1a. För varje relevant valuta och varje löptid, om marknaderna för relevanta finansiella instrument eller ii) För varje relevant tillgångsklass: den procentandel av spreaden som utgör den andel av spreaden som följer obligationer med denna löptid är djupa, likvida och transparenta, ska Eiopa minst en gång om året fastställa och av en realistisk bedömning av förväntade förluster, oförutsedd kreditrisk eller annan risk, som ska beräknas offentliggöra procentandelen obligationer med denna eller en längre löptid av alla de obligationer som är uttryckta enligt artikel 77d.3; en sådan procentandel ska minska i takt med att spreadarna ökar, med beaktande av i den valutan, som avses i artikel 77a.1.” åtminstone följande tre fall:

c) I punkt 2 ska första stycket ersättas med följande: 1. Om spreadarna inte överstiger sitt långsiktiga genomsnitt.

”I syfte att säkerställa enhetliga villkor för beräkning av försäkringstekniska avsättningar och primärkapital får 2. Om spreadarna överstiger sitt långsiktiga genomsnitt men inte överstiger två gånger sitt långsiktiga kommissionen anta genomförandeakter, i vilka de tekniska uppgifter som avses i punkt 1 i denna artikel och den genomsnitt. första utjämningspunkten i enlighet med artikel 77a.1 anges för varje relevant valuta. Dessa genomförandeakter får bygga på de uppgifter som offentliggjorts av Eiopa i enlighet med punkt 1 i den här artikeln.”

3. Om spreadarna överstiger två gånger sitt långsiktiga genomsnitt.

d) I punkt 3 ska andra stycket ersättas med följande:

Riskkorrigeringen får aldrig överstiga en lämplig procentandel av de långsiktiga genomsnittliga spreadarna.” ”När det gäller valutor där den riskkorrigerade spread som avses i punkt 1 c inte anges i de genomförandeakter som avses i punkt 2, ska ingen volatilitetsjustering tillämpas på de riskfria räntesatserna för relevanta durationer b) Följande punkter ska införas: vid beräkningen av bästa skattning. När det gäller medlemsstater som har euron som valuta och där den riskkorrigerade spread som avses i punkt 1 c och den procentandel som avses i punkt 1 d inte anges i de genomförandeakter som avses i punkt 2, ska ingen makrovolatilitetsjustering läggas till volatilitetsjusteringen.” ”1a. Kommissionen får komplettera detta direktiv genom att anta delegerade akter i enlighet med artikel 301a

för att fastställa kriterier för att tillgångar ska kunna räknas med i den portfölj av tillgångar som avses

i artikel 77b.1 a. e) Följande punkt ska läggas till:

”4. Vid tillämpning av punkt 2 i denna artikel får den första utjämningspunkt för en valuta som anges i en 1b. Om den regelbundna översyn av den cost-of-capital-räntesats som avses i artikel 77.5 visar att det antagna

värdet inte längre är lämpligt, får kommissionen anta en delegerad akt om ändring av det antagna värdet av genomförandeakt inte ändras, såvida inte en bedömning av procentandelarna obligationer med en löptid som är längre än eller lika med en given löptid av alla obligationer som är uttryckta i den valutan tyder på att det under cost-of-capital-räntesatsen som anges i artikel 77.6. Kommissionen får endast fastställa det antagna värdet av

cost-of-capital-räntesatsen på en nivå som inte är lägre än 4 % och inte högre än 5 %.” minst två på varandra följande år föreligger en annan första utjämningspunkt enligt artikel 77a.1 och en procentandel som anges i delegerade akter enligt artikel 86.1 b iii.”

c) Följande punkt ska införas: 43. Artikel 86 ska ändras på följande sätt:

”2a. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av artikel 77.8 ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt: standarder för genomförande som specificerar metoden för att fastställa den uppsättning scenarier som ska

användas för en försiktig deterministisk värdering av en bästa skattning för livförsäkringsförpliktelser enligt den i) Följande led ska införas: punkten. Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den

29 januari 2026.

”aa) Den försiktiga deterministiska värdering som avses i artikel 77.8 samt på vilka villkor denna beräkning får

användas för att värdera den bästa skattningen av försäkringstekniska avsättningar med optioner och Kommissionen ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de förslag till

garantier.” tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i denna punkt.”

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 45/91 46/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 579

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV

44. I artikel 92 ska punkterna 1a och 2 ersättas med följande:

”1a. Kommissionen ska komplettera detta direktiv genom att anta delegerade akter i enlighet med artikel 301a för att specificera behandlingen av ägarintressen, i den mening som avses i artikel 212.2 tredje stycket, i finansiella institut och kreditinstitut när det gäller fastställandet av kapitalbasen, inbegripet metoder för hur väsentliga ägarintressen i kreditinstitut och finansiella institut kan dras av från ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags primärkapital.

Utan hinder av avdragen av ägarintressen från de kapitalbasmedel som får medräknas för täckning av solvenskapitalkravet enligt vad som anges i den delegerade akt som antas enligt första stycket i denna punkt får tillsynsmyndigheterna i syfte att fastställa primärkapitalet, som avses i artikel 88, tillåta att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag inte drar av värdet av sina ägarintressen i ett kreditinstitut eller finansiellt institut, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget befinner sig i någon av följande omständigheter:

i) Kreditinstitutet eller det finansiella institutet och försäkrings- eller återförsäkringsföretaget tillhör samma grupp

enligt definitionen i artikel 212 och grupptillsyn tillämpas på det i enlighet med artikel 213.2 a, b och c, och det

anknutna kreditinstitutet eller finansiella institutet omfattas inte av det avdrag som avses i artikel 228.5.

ii) Tillsynsmyndigheterna kräver eller tillåter att försäkrings- eller återförsäkringsföretag tillämpar tekniska

beräkningsmetoder i enlighet med del II i bilaga I till direktiv 2002/87/EG, och kreditinstitutet eller det

finansiella institutet omfattas av samma extra tillsyn enligt det direktivet som försäkrings- eller återförsäk-

ringsföretaget.

b) Tillsynsmyndigheterna anser att nivån på den samordnade ledningen, riskhanteringen och internkontrollen

avseende de företag som omfattas av den grupptillsyn som avses i led a i eller den extra tillsyn som avses i led a ii är

tillfredsställande.

c) Ägarintresset i kreditinstitutet eller det finansiella institutet är en strategisk aktieinvestering enligt vad som anges

i den delegerade akt som antas enligt artikel 111.1 m.

2. Ägarintressena i finansiella institut och kreditinstitut, som avses i punkt 1a, ska omfatta följande:

a) Ägarintressen som försäkrings- och återförsäkringsföretag har i

i) kreditinstitut och finansiella institut i den mening som avses i artikel 4.1.1 respektive 4.1.26 i förordning (EU)

nr 575/2013,

ii) värdepappersföretag i den mening som avses i artikel 4.1.1 i direktiv 2014/65/EU.

b) Primärkapitaltillskott som avses i artikel 52 i förordning (EU) nr 575/2013 och supplementärkapitalinstrument

som avses i artikel 63 i den förordningen samt primärkapitaltillskott och supplementärkapital i den mening som

avses i artikel 9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2033 (*), som försäkrings- och

återförsäkringsföretag innehar i sådana enheter som avses i led a i denna punkt och i vilka de har ett ägarintresse.

(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2033 av den 27 november 2019 om tillsynskrav för

värdepappersföretag och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 575/2013, (EU)

nr 600/2014 och (EU) nr 806/2014 (EUT L 314, 5.12.2019, s. 1).”

45. I artikel 95 ska andra stycket ersättas med följande:

”För detta ändamål ska försäkrings- och återförsäkringsföretagen i tillämpliga fall referera till den förteckning över kapitalbasposter som avses i artikel 97.1.”

46. I artikel 96 ska första stycket ersättas med följande:

”Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 95 och 97.1 ska vid tillämpning av detta direktiv följande klassificeringar gälla:

1. Överskottsmedel enligt artikel 91.2 ska klassificeras som tillhörande nivå 1.

580 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 47/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

44. I artikel 92 ska punkterna 1a och 2 ersättas med följande: 2. Bankkreditiv och garantier som förvaras som säkerhet för försäkringsgivares borgenärer av en oberoende förvaltare

och är utfärdade av kreditinstitut som är auktoriserade enligt direktiv 2013/36/EU ska klassificeras som tillhörande ”1a. Kommissionen ska komplettera detta direktiv genom att anta delegerade akter i enlighet med artikel 301a för nivå 2. att specificera behandlingen av ägarintressen, i den mening som avses i artikel 212.2 tredje stycket, i finansiella institut och kreditinstitut när det gäller fastställandet av kapitalbasen, inbegripet metoder för hur väsentliga ägarintressen i kreditinstitut och finansiella institut kan dras av från ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags 3. Varje framtida fordran som fartygsägares ömsesidiga associationer eller liknande företag med variabla bidrag, vilka primärkapital. endast försäkrar risker inom klasserna 6, 12 och 17 i del A i bilaga I, kan ställa på sina medlemmar efter en

infordran av ytterligare bidrag under de kommande tolv månaderna ska klassificeras som tillhörande nivå 2.” Utan hinder av avdragen av ägarintressen från de kapitalbasmedel som får medräknas för täckning av solvenskapitalkravet enligt vad som anges i den delegerade akt som antas enligt första stycket i denna punkt får tillsynsmyndigheterna i syfte att fastställa primärkapitalet, som avses i artikel 88, tillåta att ett försäkrings- eller 47. I artikel 105 ska följande punkt läggas till: återförsäkringsföretag inte drar av värdet av sina ägarintressen i ett kreditinstitut eller finansiellt institut, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

”7. Kommissionen ges befogenhet att i enlighet med artikel 301a anta delegerade akter som kompletterar detta

direktiv för att återspegla den risk som kryptotillgångar utgör i den marknadsriskmodul som avses i punkt 5 i denna a) Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget befinner sig i någon av följande omständigheter:

artikel och i den motpartsriskmodul som avses i punkt 6 i denna artikel.”

i) Kreditinstitutet eller det finansiella institutet och försäkrings- eller återförsäkringsföretaget tillhör samma grupp enligt definitionen i artikel 212 och grupptillsyn tillämpas på det i enlighet med artikel 213.2 a, b och c, och det

48. Följande artikel ska införas: anknutna kreditinstitutet eller finansiella institutet omfattas inte av det avdrag som avses i artikel 228.5.

ii) Tillsynsmyndigheterna kräver eller tillåter att försäkrings- eller återförsäkringsföretag tillämpar tekniska ”Artikel 105a beräkningsmetoder i enlighet med del II i bilaga I till direktiv 2002/87/EG, och kreditinstitutet eller det finansiella institutet omfattas av samma extra tillsyn enligt det direktivet som försäkrings- eller återförsäk- Långfristiga aktieinvesteringar ringsföretaget.

b) Tillsynsmyndigheterna anser att nivån på den samordnade ledningen, riskhanteringen och internkontrollen 1. Genom undantag från artikel 101.3 och som en del av undergruppen för aktiekursrisk som avses i artikel 105.5

andra stycket b ska medlemsstaterna tillåta att försäkrings- och återförsäkringsföretag som efterlever villkoren i andra

avseende de företag som omfattas av den grupptillsyn som avses i led a i eller den extra tillsyn som avses i led a ii är

tillfredsställande. stycket i denna punkt tillämpar ett kapitalkrav i enlighet med punkt 4 i den här artikeln på en specifik undergrupp av

aktieinvesteringar som innehas med ett långfristigt perspektiv.

c) Ägarintresset i kreditinstitutet eller det finansiella institutet är en strategisk aktieinvestering enligt vad som anges

i den delegerade akt som antas enligt artikel 111.1 m.

Vid tillämpning av första stycket får en undergrupp av aktieinvesteringar behandlas som långfristiga aktie-

investeringar, om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget på ett för tillsynsmyndigheten tillfredsställande sätt 2. Ägarintressena i finansiella institut och kreditinstitut, som avses i punkt 1a, ska omfatta följande: påvisar att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Ägarintressen som försäkrings- och återförsäkringsföretag har i

a) Undergruppen av aktieinvesteringar är tydligt identifierad och förvaltas separat från företagets övriga verksamhet.

i) kreditinstitut och finansiella institut i den mening som avses i artikel 4.1.1 respektive 4.1.26 i förordning (EU)

nr 575/2013,

b) En policy för långfristig investeringsförvaltning upprättas för varje långfristig aktieportfölj och återspeglar

företagets åtagande att inneha den sammantagna exponeringen mot aktier i undergruppen av aktieinvesteringar

ii) värdepappersföretag i den mening som avses i artikel 4.1.1 i direktiv 2014/65/EU.

under en period som i genomsnitt överstiger fem år. Företagets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan ska

uttryckligen godkänna policyerna för investeringsförvaltning, policyerna kontrolleras regelbundet mot den faktiska b) Primärkapitaltillskott som avses i artikel 52 i förordning (EU) nr 575/2013 och supplementärkapitalinstrument förvaltningen av portföljerna och rapporteras i företagets egenrisk- och solvensbedömning som avses i artikel 45.

som avses i artikel 63 i den förordningen samt primärkapitaltillskott och supplementärkapital i den mening som

avses i artikel 9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2033 (*), som försäkrings- och

återförsäkringsföretag innehar i sådana enheter som avses i led a i denna punkt och i vilka de har ett ägarintresse.

c) Undergruppen av aktieinvesteringar består endast av aktier som är noterade i länder som är medlemmar i EES eller

i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) eller av onoterade aktier i bolag med

huvudkontor i länder som är medlemmar i EES eller OECD. (*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2033 av den 27 november 2019 om tillsynskrav för

värdepappersföretag och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 575/2013, (EU)

nr 600/2014 och (EU) nr 806/2014 (EUT L 314, 5.12.2019, s. 1).” d) Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget kan påvisa att det fortlöpande och under stressade förhållanden kan

undvika tvångsförsäljning av aktieinvesteringar inom undergruppen under fem år.

45. I artikel 95 ska andra stycket ersättas med följande:

e) Försäkrings- eller återförsäkringsföretagets policyer för riskhantering, asset-liability management och investeringar

återspeglar företagets avsikt att inneha undergruppen av aktieinvesteringar under en period som är förenlig med ”För detta ändamål ska försäkrings- och återförsäkringsföretagen i tillämpliga fall referera till den förteckning över kapitalbasposter som avses i artikel 97.1.” det krav som anges i led b och företagets förmåga att uppfylla det krav som anges i led d.

46. I artikel 96 ska första stycket ersättas med följande:

f) Undergruppen av aktieinvesteringar är lämpligt diversifierad på ett sådant sätt att man undviker ett alltför stort

beroende av en viss emittent eller grupp av företag och en alltför stor ackumulering av risker i portföljen av ”Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 95 och 97.1 ska vid tillämpning av detta direktiv följande långfristiga aktieinvesteringar som helhet med samma riskprofil. klassificeringar gälla:

1. Överskottsmedel enligt artikel 91.2 ska klassificeras som tillhörande nivå 1. g) Undergruppen av aktieinvesteringar omfattar inte ägarintressen.

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 47/91 48/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 581

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV

2. Om aktier innehas i europeiska långsiktiga investeringsfonder eller i vissa typer av företag för kollektiva investeringar, inbegripet alternativa investeringsfonder (AIF-fonder), som i de delegerade akter antagna enligt detta direktiv konstateras ha en lägre riskprofil, får villkoren i punkt 1 bedömas på fondnivå och inte på nivån för de underliggande tillgångar som innehas i dessa fonder.

3. Försäkrings- eller återförsäkringsföretag som behandlar en undergrupp av aktieinvesteringar som långfristiga aktieinvesteringar i enlighet med punkt 1 får inte återgå till en metod som inte inbegriper långfristiga aktieinvesteringar.

Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som behandlar en undergrupp av aktieinvesteringar som långfristiga aktieinvesteringar inte längre efterlever villkoren i punkt 1 ska det omedelbart underrätta tillsynsmyndigheten och vidta nödvändiga åtgärder för att återställa efterlevnaden.

Inom en månad från dagen för det första konstaterandet av bristande efterlevnad av de villkor som fastställs i punkt 1 ska försäkrings- eller återförsäkringsföretaget förse tillsynsmyndigheten med nödvändig information och de åtgärder som företaget ska vidta för att inom sex månader från dagen för det första konstaterandet av bristande efterlevnad, återupprätta efterlevnaden av dessa villkor.

Om företaget inte kan återställa uppfyllelsen inom sex månader från dagen för det första konstaterandet av bristande uppfyllelse, ska det upphöra att klassificera alla aktieinvesteringar som långfristiga aktieinvesteringar i enlighet med denna artikel under en period på två och ett halvt år, eller så länge uppfyllelsen av de villkor som fastställs i punkt 1 inte har återställts, beroende på vilken period som är längst.

4. Kapitalkravet för långfristiga aktieinvesteringar ska motsvara den förlust i primärkapitalet som skulle bli följden av en omedelbar nedgång som motsvarar 22 % av värdet av de investeringar som behandlas som långfristiga aktier.

5. Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 301a för att komplettera detta direktiv genom att ytterligare specificera

a) de villkor som anges i punkt 1 andra stycket i denna artikel,

b) de typer av företag för kollektiva investeringar som avses i punkt 2 i denna artikel,

c) de uppgifter som ska ingå i den rapport om solvens och finansiell ställning som avses i artikel 51.1 och i den

regelbundna tillsynsrapport som avses i artikel 35.5a.”

49. Artikel 106.3 ska ersättas med följande:

”3. Den symmetriska justering som görs av standardkapitalkravet för aktier och som täcker risker som uppstår till följd av nivåändringar i aktiepriserna får inte leda till användning av ett kapitalkrav för aktier som understiger eller överstiger standardkapitalkravet för aktier med mer än 13 procentenheter.”

50. Artikel 109 ska ersättas med följande:

”Artikel 109

Förenklingar av standardformeln

1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag får använda en förenklad beräkning för en specifik riskmodul eller undergrupp av en riskmodul om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Arten, omfattningen och komplexiteten hos de risker som de står inför motiverar användning av en förenklad

beräkning.

b) Det vore oproportionerligt att kräva att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget ska tillämpa standardberäk-

ningen.

c) Felet jämfört med den standardiserade beräkningen leder inte över tid till någon väsentlig felaktighet

i solvenskapitalkravet, utom i de fall där den förenklade beräkningen leder till ett solvenskapitalkrav som

överstiger det solvenskapitalkrav som följer av standardberäkningen.

582 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 49/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

2. Om aktier innehas i europeiska långsiktiga investeringsfonder eller i vissa typer av företag för kollektiva Utan hinder av första stycket får små och icke-komplexa företag använda en förenklad beräkning för en specifik investeringar, inbegripet alternativa investeringsfonder (AIF-fonder), som i de delegerade akter antagna enligt detta riskmodul eller undergrupp av en riskmodul om de på ett för tillsynsmyndigheten tillfredsställande sätt och minst vart direktiv konstateras ha en lägre riskprofil, får villkoren i punkt 1 bedömas på fondnivå och inte på nivån för de femte år kan påvisa att följande villkor är uppfyllda: underliggande tillgångar som innehas i dessa fonder.

a) Varje enskild riskmodul eller undergrupp av en riskmodul för vilken en förenklad beräkning är avsedd att användas 3. Försäkrings- eller återförsäkringsföretag som behandlar en undergrupp av aktieinvesteringar som långfristiga utgör utan tillämpning av förenklingen mindre än 2 % av det primära solvenskapitalkravet. aktieinvesteringar i enlighet med punkt 1 får inte återgå till en metod som inte inbegriper långfristiga aktieinvesteringar. b) Summan av alla riskmoduler eller undergrupper av riskmoduler för vilka en förenklad beräkning är avsedd att

användas utgör, utan tillämpning av förenklingen, mindre än 10 % av det primära solvenskapitalkravet.

Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som behandlar en undergrupp av aktieinvesteringar som långfristiga aktieinvesteringar inte längre efterlever villkoren i punkt 1 ska det omedelbart underrätta tillsynsmyndigheten och Vid tillämpning av denna punkt ska förenklade beräkningar kalibreras i enlighet med artikel 101.3. vidta nödvändiga åtgärder för att återställa efterlevnaden.

2. Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag beräknar solvenskapitalkravet och en riskmodul eller

undergrupp av en riskmodul inte motsvarar en andel på mer än 5 % av det primära solvenskapitalkravet enligt Inom en månad från dagen för det första konstaterandet av bristande efterlevnad av de villkor som fastställs i punkt 1 artikel 103 a får företaget, utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 i denna artikel och artikel 102.1, använda ska försäkrings- eller återförsäkringsföretaget förse tillsynsmyndigheten med nödvändig information och de åtgärder en förenklad beräkning för den riskmodulen eller undergruppen av en riskmodul under en period på högst tre år efter som företaget ska vidta för att inom sex månader från dagen för det första konstaterandet av bristande efterlevnad, denna beräkning av solvenskapitalkravet. återupprätta efterlevnaden av dessa villkor.

3. Vid tillämpning av punkt 2 får summan av andelarna för varje riskmodul eller undergrupp av en riskmodul för Om företaget inte kan återställa uppfyllelsen inom sex månader från dagen för det första konstaterandet av bristande vilka förenklade beräkningar enligt den punkten tillämpas inte överstiga 10 % i förhållande till det primära uppfyllelse, ska det upphöra att klassificera alla aktieinvesteringar som långfristiga aktieinvesteringar i enlighet med solvenskapitalkravet. denna artikel under en period på två och ett halvt år, eller så länge uppfyllelsen av de villkor som fastställs i punkt 1 inte har återställts, beroende på vilken period som är längst. Den andel som en riskmodul eller undergrupp av en riskmodul motsvarar i förhållande till det primära

solvenskapitalkravet och som avses i första stycket i denna punkt ska vara den andel som blev resultatet senaste 4. Kapitalkravet för långfristiga aktieinvesteringar ska motsvara den förlust i primärkapitalet som skulle bli följden gången riskmodulen eller undergruppen av en riskmodul beräknades utan en förenklad beräkning enligt punkt 2.” av en omedelbar nedgång som motsvarar 22 % av värdet av de investeringar som behandlas som långfristiga aktier.

51. Artikel 111 ska ändras på följande sätt:

5. Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 301a för att komplettera detta direktiv genom att

a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt: ytterligare specificera

i) Leden l och m ska ersättas med följande: a) de villkor som anges i punkt 1 andra stycket i denna artikel,

”l) De förenklade beräkningar för specifika riskmoduler och undergrupper av en riskmodul som avses b) de typer av företag för kollektiva investeringar som avses i punkt 2 i denna artikel, i artikel 109.1 och för de riskmoduler och undergrupper av en riskmodul med icke-betydande risk som

avses i artikel 109.2 samt de kriterier som försäkrings- och återförsäkringsföretag, inbegripet captivebolag

för försäkring och captivebolag för återförsäkring, måste uppfylla för att ha rätt att använda förenklingar c) de uppgifter som ska ingå i den rapport om solvens och finansiell ställning som avses i artikel 51.1 och i den

enligt artikel 109.1.

regelbundna tillsynsrapport som avses i artikel 35.5a.”

m) Den metod som ska användas för kvalificerade innehav i den mening som avses i artikel 13.21 vid 49. Artikel 106.3 ska ersättas med följande: beräkningen av solvenskapitalkravet, särskilt beräkningen av den undergrupp för aktiekursrisk som avses

i artikel 105.5, med beaktande av den förmodat minskade volatiliteten för värdet på dessa kvalificerade ”3. Den symmetriska justering som görs av standardkapitalkravet för aktier och som täcker risker som uppstår till innehav som uppstår till följd av de investeringarnas strategiska natur och det inflytande som försäkrings-

eller återförsäkringsföretaget har över dessa investeringsobjekt.” följd av nivåändringar i aktiepriserna får inte leda till användning av ett kapitalkrav för aktier som understiger eller överstiger standardkapitalkravet för aktier med mer än 13 procentenheter.”

ii) Följande stycken ska läggas till:

50. Artikel 109 ska ersättas med följande:

”Vid tillämpning av första stycket c i denna punkt ska metoderna, antagandena och standardparametrarna för

undergruppen för ränterisk enligt artikel 105.5 andra stycket a återspegla risken för att räntesatserna kan sjunka ”Artikel 109 ytterligare även om de är låga eller negativa, och beräkningen av undergruppen för ränterisk ska vara förenlig

med extrapoleringen av räntesatser i enlighet med artikel 77a. Utan hinder av första meningen i detta stycke ska

Förenklingar av standardformeln

det vid beräkningen av undergruppen för ränterisk inte krävas att hänsyn tas till risken för att räntorna sjunker

till nivåer under ett negativt räntegolv om ett negativt räntegolv fastställs på så sätt att sannolikheten för att 1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag får använda en förenklad beräkning för en specifik riskmodul eller räntorna för alla relevanta valutor och löptider inte alltid ligger över det negativa räntegolvet är tillräckligt liten. undergrupp av en riskmodul om samtliga följande villkor är uppfyllda:

Vid tillämpning av första stycket h i denna punkt ska de metoder och justeringar som ska användas för att

återspegla det minskade utrymmet för riskdiversifiering för försäkrings- och återförsäkringsföretag när det a) Arten, omfattningen och komplexiteten hos de risker som de står inför motiverar användning av en förenklad

beräkning. gäller separata fonder inte tillämpas på portföljer av tillgångar som inte är separata fonder och som är avsatta

för att täcka en motsvarande bästa skattning av försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser enligt

artikel 77b.1 a.” b) Det vore oproportionerligt att kräva att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget ska tillämpa standardberäk-

ningen. b) Följande punkt ska införas:

c) Felet jämfört med den standardiserade beräkningen leder inte över tid till någon väsentlig felaktighet ”2a. Om kommissionen, enligt punkt 1 första stycket c i denna artikel, antar delegerade akter för att

i solvenskapitalkravet, utom i de fall där den förenklade beräkningen leder till ett solvenskapitalkrav som komplettera detta direktiv genom att specificera de metoder, antaganden och standardparametrar som ska

överstiger det solvenskapitalkrav som följer av standardberäkningen. användas vid beräkningen av undergruppen för ränterisk enligt artikel 105.5 andra stycket a, i syfte att förbättra

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 49/91 50/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 583

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV

kapitalkravens känslighet i linje med ränteutvecklingen, får ändringar av undergruppen för ränterisk fasas in under

en övergångsperiod på upp till fem år. En sådan infasning ska vara obligatorisk och vara tillämplig för alla

försäkrings- eller återförsäkringsföretag.”

c) Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Senast den 29 januari 2030 och därefter vart femte år ska Eiopa göra en bedömning av lämpligheten hos de

metoder, antaganden och standardparametrar som används vid beräkningen av standardformeln för

solvenskapitalkravet. Eiopa ska ta särskild hänsyn till tillgångsklassernas och de finansiella instrumentens resultat,

beteendet hos dem som investerar i dessa tillgångsklasser och finansiella instrument samt utvecklingen när det

gäller fastställande av internationella standarder för finansiella tjänster. Granskningen av vissa risker och vissa

tillgångsklasser får prioriteras. På grundval av Eiopas bedömning ska kommissionen när så är lämpligt lägga fram

förslag till ändringar av detta direktiv eller av delegerade akter eller genomförandeakter som antagits enligt detta

direktiv.

Försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillämpar den infasning som avses i punkt 2a i denna artikel ska i den

del av sin rapport om solvens och finansiell ställning som består av information riktad till yrkesverksamma på

marknaden enligt artikel 51.1b offentliggöra

i) det faktum att de tillämpar den infasning som avses i punkt 2a i denna artikel och

ii) en kvantifiering av hur deras finansiella ställning skulle påverkas om den infasning som avses i punkt 2a i denna

artikel inte tillämpades.”

52. Artikel 112.7 ska ersättas med följande:

”7. Efter det att tillsynsmyndigheterna givit dem sitt godkännande att använda en intern modell ska försäkringsoch återförsäkringsföretag vartannat år till tillsynsmyndigheterna lämna en skattning av solvenskapitalkravet som utarbetats i enlighet med standardformeln så som anges i underavsnitt 2. Tillsynsmyndigheterna får genom ett motiverat beslut begära mer frekvent rapportering från försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.”

53. I artikel 122 ska följande punkt läggas till:

”5. Medlemsstaterna får tillåta försäkrings- och återförsäkringsföretag att beakta effekten av kreditspreadfluktuationer på den volatilitetsjustering som beräknats i enlighet med artikel 77d i deras interna modell endast om

a) metoden för att beakta effekten av kreditspreadfluktuationer på volatilitetsjusteringen för en valuta varken tar

hänsyn till den företagsspecifika justeringen av den riskkorrigerade spreaden enligt artikel 77d.1c eller, för euro, en

eventuell ökning av volatilitetsjusteringen genom en makrovolatilitetsjustering enligt artikel 77d.4,

b) solvenskapitalkravet inte är lägre än något av följande:

i) Ett teoretiskt solvenskapitalkrav beräknat som solvenskapitalkravet, med undantag för att effekten av

kreditspreadfluktuationer på volatilitetsjusteringen beaktas i enlighet med den metod som Eiopa använder för

offentliggörandet av tekniska uppgifter enligt artikel 77e.1 c.

ii) Ett teoretiskt solvenskapitalkrav beräknat i enlighet med led i i denna punkt, med undantag för att den

representativa portfölj för en valuta som avses i artikel 77d.2 andra stycket fastställs på grundval av de tillgångar

som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget investerar i och inte på grundval av tillgångarna hos alla

försäkrings- eller återförsäkringsföretag med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser uttryckta i den

valutan.

Vid tillämpning av första stycket b ska fastställandet av den representativa portföljen för en viss valuta grundas på de av företagets tillgångar som är uttryckta i den valutan och som används för att täcka den bästa skattningen för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser uttryckta i den valutan.”

54. Artikel 132 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 3 andra stycket ska orden ”direktiv 85/611/EEG” ersättas med orden ”direktiv 2009/65/EG”.

584 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 51/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

kapitalkravens känslighet i linje med ränteutvecklingen, får ändringar av undergruppen för ränterisk fasas in under b) Följande punkter ska läggas till: en övergångsperiod på upp till fem år. En sådan infasning ska vara obligatorisk och vara tillämplig för alla försäkrings- eller återförsäkringsföretag.” ”5. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska beakta möjlig makroekonomisk utveckling och utveckling på

finansmarknaderna när de beslutar om sin investeringsstrategi. c) Punkt 3 ska ersättas med följande:

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska när de beslutar om sin investeringsstrategi också beakta hållbarhets-

riskernas effekter på deras investeringar och de potentiella långsiktiga effekterna av deras investeringsbeslut på ”3. Senast den 29 januari 2030 och därefter vart femte år ska Eiopa göra en bedömning av lämpligheten hos de hållbarhetsfaktorer. metoder, antaganden och standardparametrar som används vid beräkningen av standardformeln för solvenskapitalkravet. Eiopa ska ta särskild hänsyn till tillgångsklassernas och de finansiella instrumentens resultat,

6. På tillsynsmyndighetens begäran ska försäkrings- och återförsäkringsföretag beakta förhållanden som är beteendet hos dem som investerar i dessa tillgångsklasser och finansiella instrument samt utvecklingen när det

oroande ur makrotillsynssynpunkt när de beslutar om sin investeringsstrategi och bedöma i vilken utsträckning gäller fastställande av internationella standarder för finansiella tjänster. Granskningen av vissa risker och vissa

deras investeringsstrategi kan påverka den makroekonomiska utvecklingen och utvecklingen på finanstillgångsklasser får prioriteras. På grundval av Eiopas bedömning ska kommissionen när så är lämpligt lägga fram

marknaderna och ge upphov till systemrisk, och införliva sådana överväganden i sina investeringsbeslut. förslag till ändringar av detta direktiv eller av delegerade akter eller genomförandeakter som antagits enligt detta direktiv.

7. Vid tillämpning av punkterna 5 och 6 i denna artikel ska makroekonomisk utveckling och utveckling på

finansmarknaderna samt förhållanden som är oroande ur makrotillsynssynpunkt ha samma betydelse som Försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillämpar den infasning som avses i punkt 2a i denna artikel ska i den i artikel 45. del av sin rapport om solvens och finansiell ställning som består av information riktad till yrkesverksamma på marknaden enligt artikel 51.1b offentliggöra

8. Vid beslut om huruvida en sådan begäran som avses i punkt 6 i denna artikel ska riktas till ett försäkrings-

eller återförsäkringsföretag som är ett dotterföretag som omfattas av tillämpningsområdet för grupptillsyn i) det faktum att de tillämpar den infasning som avses i punkt 2a i denna artikel och i enlighet med artikel 213.2 a och b ska tillsynsmyndigheten avgöra om den bedömning som avses i punkt 6

i denna artikel utförs på gruppnivå av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse, försäkrings-

holdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget med huvudkontor i unionen och täcker det ii) en kvantifiering av hur deras finansiella ställning skulle påverkas om den infasning som avses i punkt 2a i denna dotterföretagets särdrag.”

artikel inte tillämpades.”

55. I artikel 133.3 ska orden ”direktiv 85/611/EEG” ersättas med orden ”direktiv 2009/65/EG”. 52. Artikel 112.7 ska ersättas med följande:

56. Följande artikel ska införas: ”7. Efter det att tillsynsmyndigheterna givit dem sitt godkännande att använda en intern modell ska försäkringsoch återförsäkringsföretag vartannat år till tillsynsmyndigheterna lämna en skattning av solvenskapitalkravet som ”Artikel 136a utarbetats i enlighet med standardformeln så som anges i underavsnitt 2. Tillsynsmyndigheterna får genom ett

Försämring av solvenssituationen

motiverat beslut begära mer frekvent rapportering från försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.”

1. Efter en anmälan enligt artikel 136 eller efter påvisande av försämringar av den finansiella ställningen enligt 53. I artikel 122 ska följande punkt läggas till: artikel 36.3, om företagets solvenssituation försämras, ska tillsynsmyndigheterna ha befogenhet att vidta nödvändiga

åtgärder för att åtgärda sådana försämringar. ”5. Medlemsstaterna får tillåta försäkrings- och återförsäkringsföretag att beakta effekten av kreditspreadfluktuationer på den volatilitetsjustering som beräknats i enlighet med artikel 77d i deras interna modell endast om 2. De åtgärder som avses i punkt 1 ska stå i proportion till risken och till betydelsen av försämringarna av

ställningen. Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna har befogenhet att vidta åtminstone följande

åtgärder: a) metoden för att beakta effekten av kreditspreadfluktuationer på volatilitetsjusteringen för en valuta varken tar hänsyn till den företagsspecifika justeringen av den riskkorrigerade spreaden enligt artikel 77d.1c eller, för euro, en

a) Krav på att företagets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan uppdaterar den förebyggande återhämtningsplan eventuell ökning av volatilitetsjusteringen genom en makrovolatilitetsjustering enligt artikel 77d.4,

som utarbetats i enlighet med artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2025/1 (*), om

omständigheterna skiljer sig från de antaganden som anges i planen. b) solvenskapitalkravet inte är lägre än något av följande:

b) Krav på att företagets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan vidtar de åtgärder som anges i den förebyggande

återhämtningsplan som utarbetats i enlighet med artikel 5 i direktiv (EU) 2025/1; om planen uppdateras enligt i) Ett teoretiskt solvenskapitalkrav beräknat som solvenskapitalkravet, med undantag för att effekten av

led a i denna punkt ska de åtgärder som vidtas innehålla eventuella uppdaterade åtgärder. kreditspreadfluktuationer på volatilitetsjusteringen beaktas i enlighet med den metod som Eiopa använder för offentliggörandet av tekniska uppgifter enligt artikel 77e.1 c.

c) Krav på att förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet i ett företag som inte har en förebyggande

återhämtningsplan som avses i artikel 5 i direktiv (EU) 2025/1 anger orsakerna till den bristande efterlevnaden ii) Ett teoretiskt solvenskapitalkrav beräknat i enlighet med led i i denna punkt, med undantag för att den eller sannolika bristande efterlevnaden av lagstadgade krav och fastställer lämpliga åtgärder och en tidsram för

representativa portfölj för en valuta som avses i artikel 77d.2 andra stycket fastställs på grundval av de tillgångar genomförandet av dessa lagstadgade krav. som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget investerar i och inte på grundval av tillgångarna hos alla försäkrings- eller återförsäkringsföretag med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser uttryckta i den

d) Krav på att företagets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan tillfälligt stoppar eller begränsar rörliga

valutan.

ersättningar och bonusar, utdelningar och utbetalningar på kapitalbasinstrument samt återbetalning eller återköp

av kapitalbasposter. Vid tillämpning av första stycket b ska fastställandet av den representativa portföljen för en viss valuta grundas på de av företagets tillgångar som är uttryckta i den valutan och som används för att täcka den bästa skattningen för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser uttryckta i den valutan.” (*) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2025/1 av den 27 november 2024 om inrättande av en ram för

återhämtning och resolution av försäkrings- och återförsäkringsföretag och om ändring av direktiven

2002/47/EG, 2004/25/EG, 2007/36/EG, 2014/59/EU och, (EU) 2017/1132 och förordningarna (EU) 54. Artikel 132 ska ändras på följande sätt:

nr 1094/2010, (EU) nr 648/2012, (EU) nr 806/2014 och (EU) 2017/1129 (EUT L, 2025/1, 8.1.2025,

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/1/oj).” a) I punkt 3 andra stycket ska orden ”direktiv 85/611/EEG” ersättas med orden ”direktiv 2009/65/EG”.

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 51/91 52/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 585

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV

57. Artikel 138.4 ska ändras på följande sätt:

a) Första stycket ska ersättas med följande:

”Om Eiopa förklarar att det råder exceptionellt svåra förhållanden som påverkar försäkrings- och återförsäk-

ringsföretag som står för en betydande del av marknaden eller berörda försäkringsklasser, får tillsynsmyndigheten

förlänga den period som anges i punkt 3 andra stycket för berörda företag med högst sju år, med beaktande av alla

relevanta faktorer, inbegripet de försäkringstekniska avsättningarnas genomsnittliga löptid.”

b) I andra stycket ska första meningen ersättas med följande:

”Utan att det påverkar Eiopas befogenheter enligt artikel 18 i förordning (EU) nr 1094/2010 ska Eiopa enligt denna

punkt, på begäran av den berörda tillsynsmyndigheten och vid behov efter samråd med ESRB, förklara att det råder

exceptionellt svåra förhållanden.”

58. Artikel 139 ska ersättas med följande:

”Artikel 139

Bristande efterlevnad av minimikapitalkravet

1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska omedelbart underrätta tillsynsmyndigheten om de konstaterar att minimikapitalkravet inte längre efterlevs eller att det finns en risk för bristande efterlevnad under de närmaste tre månaderna.

Vid tillämpning av första stycket i denna punkt ska kravet på att underrätta tillsynsmyndigheten vara tillämpliga oavsett om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget konstaterar att minimikapitalkravet inte efterlevs eller att det finns en risk för bristande efterlevnad vid en beräkning av minimikapitalkravet enligt artikel 129.4 eller vid en beräkning av minimikapitalkravet mellan två datum då en sådan beräkning ska rapporteras till tillsynsmyndigheten enligt artikel 129.4.

2. Inom en månad från konstaterandet av att minimikapitalkravet inte efterlevs eller av att det finns en risk för bristande efterlevnad ska det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget överlämna en realistisk kortfristig finansiell saneringsplan till tillsynsmyndigheten för godkännande vars syfte är att inom tre månader från konstaterandet återställa det primärkapital som får medräknas till en nivå som minst motsvarar minimikapitalkravet eller reducera företagets riskprofil för att säkerställa att minimikapitalkravet efterlevs.

3. Om ett likvidationsförfarande inte inleds inom två månader efter mottagandet av den information som avses i punkt 1 ska tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten överväga att inskränka eller helt förbjuda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets rätt att fritt förfoga över sina tillgångar. Den ska underrätta tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaterna om alla åtgärder den har vidtagit. På begäran av tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska dessa myndigheter vidta samma åtgärder. Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska ange vilka tillgångar som ska täckas av dessa åtgärder.

4. Eiopa får utarbeta riktlinjer för de åtgärder som tillsynsmyndigheterna bör vidta när de konstaterar bristande efterlevnad av minimikapitalkravet eller en risk för bristande efterlevnad enligt punkt 1.”

59. Artikel 141 ska ersättas med följande:

”Artikel 141

Tillsynsmyndighetens befogenheter vid försämringar av finansiell ställning

1. Om tillsynsmyndigheterna anser att någon av de åtgärder som avses i artiklarna 136a, 138 och 139 är ineffektiv eller otillräcklig för att man ska kunna åtgärda försämringen av ett företags solvenssituation, ska tillsynsmyndigheterna ha befogenhet att vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att säkra försäkringstagarnas intressen när det rör sig om försäkringsavtal, eller förpliktelser som uppstår till följd av återförsäkringsavtal.

586 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 53/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

57. Artikel 138.4 ska ändras på följande sätt: 2. Åtgärderna ska vara proportionella och därmed återspegla graden och varaktigheten av försämringen av det

berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets solvenssituation.”

a) Första stycket ska ersättas med följande:

60. I artikel 144 ska följande punkt läggas till:

”Om Eiopa förklarar att det råder exceptionellt svåra förhållanden som påverkar försäkrings- och återförsäk-

ringsföretag som står för en betydande del av marknaden eller berörda försäkringsklasser, får tillsynsmyndigheten ”4. Om en auktorisation återkallas ska medlemsstaterna säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag

förlänga den period som anges i punkt 3 andra stycket för berörda företag med högst sju år, med beaktande av alla fortsätter att omfattas av de allmänna regler och mål för försäkringstillsyn som anges i avdelning I kapitel III

relevanta faktorer, inbegripet de försäkringstekniska avsättningarnas genomsnittliga löptid.” åtminstone till dess att ett likvidationsförfarande inleds.”

b) I andra stycket ska första meningen ersättas med följande: 61. I avdelning I ska följande kapitel införas:

”KAPITEL VIIa ”Utan att det påverkar Eiopas befogenheter enligt artikel 18 i förordning (EU) nr 1094/2010 ska Eiopa enligt denna punkt, på begäran av den berörda tillsynsmyndigheten och vid behov efter samråd med ESRB, förklara att det råder exceptionellt svåra förhållanden.” Makrotillsynsverktyg

58. Artikel 139 ska ersättas med följande:

Artikel 144a ”Artikel 139

Likviditetsriskhantering Bristande efterlevnad av minimikapitalkravet

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretagens likviditetsriskhantering enligt

artikel 44.2 andra stycket d säkerställer att företagen upprätthåller tillräcklig likviditet för att kunna uppfylla sina 1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska omedelbart underrätta tillsynsmyndigheten om de konstaterar att finansiella åtaganden gentemot försäkringstagare och andra motparter när de förfaller till betalning, även under minimikapitalkravet inte längre efterlevs eller att det finns en risk för bristande efterlevnad under de närmaste tre

stressade förhållanden. månaderna.

2. Vid tillämpning av punkt 1 ska medlemsstaterna säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag upprättar Vid tillämpning av första stycket i denna punkt ska kravet på att underrätta tillsynsmyndigheten vara tillämpliga och uppdaterar en plan för likviditetsriskhantering som täcker likviditetsanalys på kort sikt och där inkommande och oavsett om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget konstaterar att minimikapitalkravet inte efterlevs eller att det utgående kassaflöden beräknas i förhållande till företagens tillgångar och skulder. På begäran av tillsynsmyndigheterna finns en risk för bristande efterlevnad vid en beräkning av minimikapitalkravet enligt artikel 129.4 eller vid en ska försäkrings- och återförsäkringsföretag utvidga planen för likviditetsriskhantering till att även täcka likviditetsberäkning av minimikapitalkravet mellan två datum då en sådan beräkning ska rapporteras till tillsynsmyndigheten analys på medellång och lång sikt. Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag enligt artikel 129.4. utarbetar och uppdaterar en uppsättning likviditetsriskindikatorer för att identifiera, övervaka och hantera potentiell

likviditetsstress.

2. Inom en månad från konstaterandet av att minimikapitalkravet inte efterlevs eller av att det finns en risk för bristande efterlevnad ska det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget överlämna en realistisk kortfristig 3. Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag lämnar in planen för likviditetsfinansiell saneringsplan till tillsynsmyndigheten för godkännande vars syfte är att inom tre månader från riskhantering till tillsynsmyndigheterna som en del av de uppgifter som avses i artikel 35.1. konstaterandet återställa det primärkapital som får medräknas till en nivå som minst motsvarar minimikapitalkravet eller reducera företagets riskprofil för att säkerställa att minimikapitalkravet efterlevs.

4. Medlemsstaterna ska säkerställa att små och icke-komplexa företag och företag som har fått tillsynsmyndig-

hetens förhandsgodkännande enligt artikel 29d inte är skyldiga att upprätta en sådan plan för likviditetsriskhantering 3. Om ett likvidationsförfarande inte inleds inom två månader efter mottagandet av den information som avses som avses i punkt 2 i denna artikel. i punkt 1 ska tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten överväga att inskränka eller helt förbjuda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets rätt att fritt förfoga över sina tillgångar. Den ska underrätta tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaterna om alla åtgärder den har vidtagit. På begäran av tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska 5. Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillämpar den matchningsdessa myndigheter vidta samma åtgärder. Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska ange vilka tillgångar som ska justering som avses i artikel 77b eller den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d får kombinera den plan för täckas av dessa åtgärder. likviditetsriskhantering som avses i punkt 2 i denna artikel med den plan som krävs i enlighet med artikel 44.2 fjärde

stycket.

4. Eiopa får utarbeta riktlinjer för de åtgärder som tillsynsmyndigheterna bör vidta när de konstaterar bristande efterlevnad av minimikapitalkravet eller en risk för bristande efterlevnad enligt punkt 1.” Artikel 144b

Tillsynsmyndigheters befogenheter att under exceptionella omständigheter vidta åtgärder för att rätta till en situation med likviditetssvaghet

59. Artikel 141 ska ersättas med följande:

1. Som en del av den regelbundna samlade tillsynsbedömningen ska tillsynsmyndigheterna övervaka försäkrings- ”Artikel 141 och återförsäkringsföretagens likviditetssituation. Om de identifierar betydande likviditetsrisker ska de informera det

berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget om detta. Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget ska beskriva Tillsynsmyndighetens befogenheter vid försämringar av finansiell ställning hur det avser att hantera dessa likviditetsrisker.

1. Om tillsynsmyndigheterna anser att någon av de åtgärder som avses i artiklarna 136a, 138 och 139 är ineffektiv 2. Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna har de befogenheter som behövs för att kräva att eller otillräcklig för att man ska kunna åtgärda försämringen av ett företags solvenssituation, ska tillsynsmyndighe- företag stärker sin likviditetssituation när betydande likviditetsrisker eller likviditetsbrister identifieras. Sådana terna ha befogenhet att vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att säkra försäkringstagarnas intressen när det rör sig befogenheter ska tillämpas om det finns tillräckliga belägg för att det föreligger betydande likviditetsrisker och att om försäkringsavtal, eller förpliktelser som uppstår till följd av återförsäkringsavtal. försäkrings- eller återförsäkringsföretaget inte har vidtagit ändamålsenliga åtgärder.

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 53/91 54/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 587

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV

De åtgärder som en tillsynsmyndighet vidtar på grundval av denna punkt ska ses över av denna minst var sjätte månad och upphävas när företaget har vidtagit ändamålsenliga åtgärder. I förekommande fall ska tillsynsmyndigheten dela beläggen på svaghet i fråga om likviditetsrisker med Eiopa. 3. När det gäller enskilda företag som står inför betydande likviditetsrisker som kan orsaka ett överhängande hot mot skyddet av försäkringstagare eller det finansiella systemets stabilitet ska medlemsstaterna säkerställa att tillsynsmyndigheterna har befogenhet att tillfälligt a) begränsa eller tillfälligt stoppa utdelningar till aktieägare och andra efterställda borgenärer, b) begränsa eller tillfälligt stoppa andra utbetalningar till aktieägare och andra efterställda borgenärer, c) begränsa eller avbryta aktieåterköp och återbetalning eller inlösen av kapitalbasposter, d) begränsa eller tillfälligt stoppa bonusar eller annan rörlig ersättning, e) upphäva livförsäkringstagares inlösenrätt (inlösenrätt). Befogenheten att upphäva inlösenrätten får endast utövas under exceptionella omständigheter som påverkar företaget, som en sista utväg och om detta ligger i det kollektiva intresset för företagets försäkringstagare och förmånstagare. Innan tillsynsmyndigheten utövar denna befogenhet ska den ta hänsyn till potentiella oavsiktliga effekter på finansmarknaderna och på rättigheterna för företagets försäkringstagare och förmånstagare, även i ett gränsöverskridande sammanhang. Tillsynsmyndigheterna ska offentliggöra sina skäl för utövandet av denna befogenhet. De åtgärder som avses i första stycket ska tillämpas i högst tre månader. Medlemsstaterna ska säkerställa att en åtgärd kan förlängas om de skäl som motiverar den fortfarande föreligger och att den upphör att tillämpas när dessa skäl inte längre föreligger. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 144c.6 ska medlemsstaterna säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag, tills tillsynsmyndigheterna har avbrutit upphävandet av inlösenrätten, inte a) gör några utdelningar eller andra betalningar till aktieägare eller andra efterställda borgenärer, b) gör aktieåterköp eller återbetalar eller inlöser någon kapitalbaspost, eller c) betalar ut bonusar eller annan rörlig ersättning till ledamöter i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet,

personer som utför centrala funktioner eller den verkställande ledningen. Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna har nödvändiga befogenheter för att verkställa de krav som avses i fjärde stycket. Medlemsstaterna ska säkerställa att organ och myndigheter med ett makrotillsynsuppdrag, om det handlar om andra myndigheter än tillsynsmyndigheterna, utan onödigt dröjsmål vederbörligen informeras om tillsynsmyndighetens avsikt att utöva de befogenheter som avses i denna punkt och involveras i bedömningen av de potentiella oavsiktliga effekter som avses i andra stycket. Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna underrättar Eiopa och ESRB närhelst de befogenheter som avses i denna punkt utövas för att hantera en risk för det finansiella systemets stabilitet. 4. Vid tillämpning av de befogenheter som avses i punkt 3 i denna artikel ska tillsynsmyndigheterna ta vederbörlig hänsyn till de proportionalitetskriterier som avses i artikel 29.3. 588 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 55/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

De åtgärder som en tillsynsmyndighet vidtar på grundval av denna punkt ska ses över av denna minst var sjätte Om Eiopa, efter samråd med ESRB, anser att den behöriga myndighetens utövande av de befogenheter som avses månad och upphävas när företaget har vidtagit ändamålsenliga åtgärder. i punkt 3 är överdrivet ska Eiopa avge ett yttrande till den berörda tillsynsmyndigheten om att den

tillsynsmyndighetens beslut bör ses över. Det yttrandet ska inte offentliggöras.

I förekommande fall ska tillsynsmyndigheten dela beläggen på svaghet i fråga om likviditetsrisker med Eiopa.

5. Vid tillämpning av de befogenheter som avses i punkt 3 i denna artikel ska tillsynsmyndigheterna ta hänsyn till

de belägg som framkommit under den samlade tillsynsbedömningen och till en framåtblickande bedömning av de 3. När det gäller enskilda företag som står inför betydande likviditetsrisker som kan orsaka ett överhängande hot berörda företagens solvens och finansiella ställning, i linje med den bedömning som avses i artikel 45.1 andra mot skyddet av försäkringstagare eller det finansiella systemets stabilitet ska medlemsstaterna säkerställa att stycket a och b. tillsynsmyndigheterna har befogenhet att tillfälligt

6. De befogenheter som avses i punkt 3 får utövas med avseende på berörda företag som är verksamma i en viss a) begränsa eller tillfälligt stoppa utdelningar till aktieägare och andra efterställda borgenärer, medlemsstat och om de exceptionella omständigheter som avses i punkt 3 påverkar hela eller en betydande del av

försäkringsmarknaden.

b) begränsa eller tillfälligt stoppa andra utbetalningar till aktieägare och andra efterställda borgenärer,

Medlemsstaterna ska utse en myndighet som ska utöva de befogenheter som avses i första stycket.

c) begränsa eller avbryta aktieåterköp och återbetalning eller inlösen av kapitalbasposter,

Om den myndighet som utses inte är densamma som tillsynsmyndigheten ska medlemsstaten säkerställa lämplig

samordning och lämpligt informationsutbyte mellan de olika myndigheterna. Alla myndigheter ska i synnerhet vara

skyldiga att ha ett nära samarbete och utbyta all information som kan behövas för att den myndighet som utsetts d) begränsa eller tillfälligt stoppa bonusar eller annan rörlig ersättning,

enligt denna punkt ska kunna utföra sina uppgifter på ett ändamålsenligt sätt.

e) upphäva livförsäkringstagares inlösenrätt (inlösenrätt).

7. Medlemsstaterna ska säkerställa att den myndighet som avses i punkt 6 andra stycket i god tid underrättar Eiopa

om utövandet av de befogenheter som avses i punkt 6 och, om åtgärden vidtas för att ta itu med en risk för det

finansiella systemets stabilitet, ESRB. Befogenheten att upphäva inlösenrätten får endast utövas under exceptionella omständigheter som påverkar företaget, som en sista utväg och om detta ligger i det kollektiva intresset för företagets försäkringstagare och förmånstagare. Innan tillsynsmyndigheten utövar denna befogenhet ska den ta hänsyn till potentiella oavsiktliga effekter på Underrättelsen ska innehålla en beskrivning av den åtgärd som vidtagits, dess varaktighet och skälen till utövandet av finansmarknaderna och på rättigheterna för företagets försäkringstagare och förmånstagare, även i ett gränsöver- befogenheten, inbegripet skälen till att åtgärden ansågs vara ändamålsenlig och proportionerlig i förhållande till dess skridande sammanhang. Tillsynsmyndigheterna ska offentliggöra sina skäl för utövandet av denna befogenhet. negativa effekter på försäkringstagarna.

De åtgärder som avses i första stycket ska tillämpas i högst tre månader. Medlemsstaterna ska säkerställa att en åtgärd 8. För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel ska Eiopa, efter samråd med ESRB, utarbeta kan förlängas om de skäl som motiverar den fortfarande föreligger och att den upphör att tillämpas när dessa skäl inte riktlinjer som ytterligare specificerar längre föreligger.

a) åtgärderna för att ta itu med brister i likviditetsriskhanteringen samt utformningen, aktiveringen och kalibreringen Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 144c.6 ska medlemsstaterna säkerställa att försäkrings- och av de befogenheter som tillsynsmyndigheterna kan utöva för att stärka företagens likviditetssituation om återförsäkringsföretag, tills tillsynsmyndigheterna har avbrutit upphävandet av inlösenrätten, inte likviditetsrisker identifierats och inte hanteras på lämpligt sätt av dessa företag,

a) gör några utdelningar eller andra betalningar till aktieägare eller andra efterställda borgenärer, b) när det föreligger exceptionella omständigheter som motiverar ett tillfälligt upphävande av inlösenrätten,

b) gör aktieåterköp eller återbetalar eller inlöser någon kapitalbaspost, eller c) villkoren för att säkerställa en konsekvent tillämpning av det tillfälliga upphävandet av inlösenrätten som en sista

utväg i hela unionen och de aspekter som bör övervägas för att på ett likvärdigt och lämpligt sätt skydda

försäkringstagare i alla hem- och värdjurisdiktioner. c) betalar ut bonusar eller annan rörlig ersättning till ledamöter i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet,

personer som utför centrala funktioner eller den verkställande ledningen.

Artikel 144c

Tillsynsåtgärder för att upprätthålla företagens finansiella ställning vid exceptionella sektorsomfattande

Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna har nödvändiga befogenheter för att verkställa de krav som chocker avses i fjärde stycket.

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 141 ska medlemsstaterna säkerställa att tillsynsmyndigheterna

har befogenhet att vidta åtgärder för att upprätthålla enskilda försäkrings- eller återförsäkringsföretags finansiella Medlemsstaterna ska säkerställa att organ och myndigheter med ett makrotillsynsuppdrag, om det handlar om andra

ställning under perioder av exceptionella sektorsomfattande chocker som kan hota det berörda företagets finansiella myndigheter än tillsynsmyndigheterna, utan onödigt dröjsmål vederbörligen informeras om tillsynsmyndighetens

ställning eller det finansiella systemets stabilitet. avsikt att utöva de befogenheter som avses i denna punkt och involveras i bedömningen av de potentiella oavsiktliga effekter som avses i andra stycket.

2. Under perioder av exceptionella sektorsomfattande chocker ska tillsynsmyndigheterna ha befogenhet att kräva

att företag med en särskilt sårbar riskprofil vidtar åtminstone följande åtgärder: Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna underrättar Eiopa och ESRB närhelst de befogenheter som avses i denna punkt utövas för att hantera en risk för det finansiella systemets stabilitet.

a) Att begränsa eller tillfälligt stoppa utdelningar till aktieägare och andra efterställda borgenärer.

4. Vid tillämpning av de befogenheter som avses i punkt 3 i denna artikel ska tillsynsmyndigheterna ta vederbörlig hänsyn till de proportionalitetskriterier som avses i artikel 29.3. b) Att begränsa eller tillfälligt stoppa andra utbetalningar till aktieägare och andra efterställda borgenärer.

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 55/91 56/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 589

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV

c) Att begränsa eller avbryta aktieåterköp och återbetalning eller inlösen av kapitalbasposter.

d) Att begränsa eller tillfälligt stoppa bonusar eller annan rörlig ersättning.

Medlemsstaterna ska säkerställa att relevanta nationella organ och myndigheter med makrotillsynsuppdrag informeras på vederbörligt sätt om den nationella tillsynsmyndighetens avsikt att utöva de befogenheter som föreskrivs i denna artikel och på lämpligt sätt involveras i bedömningen av exceptionella sektorsomfattande chocker i enlighet med denna punkt.

3. Vid utövandet av den befogenhet som avses i punkt 2 i denna artikel ska tillsynsmyndigheterna ta vederbörlig hänsyn till de proportionalitetskriterier som avses i artikel 29.3 samt till förekomsten av risktoleransgränser som godkänts av företaget och tröskelvärden i dess riskhanteringssystem.

4. Vid utövandet av den befogenhet som avses i punkt 2 i denna artikel ska tillsynsmyndigheterna ta hänsyn till de belägg som framkommit under den samlade tillsynsbedömningen och till en framåtblickande bedömning av de berörda företagens solvens och finansiella ställning, i linje med den bedömning som avses i artikel 45.1 andra stycket a och b.

5. De åtgärder som avses i punkt 2 ska tillämpas så länge de skäl som motiverar åtgärderna kvarstår. Åtgärderna ska ses över minst var tredje månad och upphävas så snart de skäl som motiverade åtgärderna inte längre föreligger.

6. Vid tillämpning av denna artikel ska sådana betydande transaktioner inom gruppen som avses i artikel 245.2, inbegripet utdelning inom gruppen, endast stoppas tillfälligt eller begränsas om de utgör ett hot mot gruppens eller minst ett gruppföretags solvens- eller likviditetssituation. Tillsynsmyndigheterna för de anknutna företagen ska samråda med grupptillsynsmyndigheten innan de tillfälligt stoppar eller begränsar transaktioner med resten av gruppen.

7. För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel ska Eiopa, efter samråd med ESRB, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera kriterierna för identifiering av exceptionella sektorsomfattande chocker. Eiopa ska överlämna de förslag till tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket till kommissionen senast den 29 januari 2026.

Kommissionen ges befogenhet att komplettera detta direktiv genom att i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i denna punkt.

Artikel 144d

Tillämpning av ytterligare makrotillsynsverktyg

1. För att säkerställa en konsekvent tillämpning av de makrotillsynsverktyg som avses i artiklarna 45.1 e, 132.6 och 144a.2 ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn om de kriterier som tillsynsmyndigheterna ska beakta när de fastställer vilka försäkrings- eller återförsäkringsföretag och försäkrings- eller återförsäkringsgrupper som ska uppmanas att

a) utföra de ytterligare makroanalyser som avses i artikel 45.1 e, med beaktande av de omständigheter som avses

i punkt 9 i den artikeln,

b) införliva överväganden som är av relevans ur makrotillsynssynpunkt som en del av den aktsamhetsprincip som

avses i artikel 132.6, med beaktande av de omständigheter som avses i punkt 8 i den artikeln,

c) utarbeta och upprätthålla en plan för likviditetshantering som omfattar likviditetsanalys på medellång och lång sikt

i enlighet med artikel 144a.2.

Eiopa ska överlämna de förslag till tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket till kommissionen senast den 29 januari 2026.

Kommissionen ges befogenhet att komplettera detta direktiv genom att i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i denna punkt.

590 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 57/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

c) Att begränsa eller avbryta aktieåterköp och återbetalning eller inlösen av kapitalbasposter. 2. För att säkerställa en konsekvent tillämpning av de makrotillsynsverktyg som avses i artikel 144a.2 ska Eiopa

utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar innehållet i planerna för likviditetsriskhantering

och dessa planers uppdateringsfrekvens, med beaktande av en eventuell kombination av planer enligt punkt 5 i den d) Att begränsa eller tillfälligt stoppa bonusar eller annan rörlig ersättning. artikeln. Eiopa ska överlämna de förslag till tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket till kommissionen

senast den 29 januari 2026.

Medlemsstaterna ska säkerställa att relevanta nationella organ och myndigheter med makrotillsynsuppdrag informeras på vederbörligt sätt om den nationella tillsynsmyndighetens avsikt att utöva de befogenheter som Kommissionen ges befogenhet att komplettera detta direktiv genom att i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning föreskrivs i denna artikel och på lämpligt sätt involveras i bedömningen av exceptionella sektorsomfattande chocker (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i denna punkt. i enlighet med denna punkt.

3. Vid tillämpning av punkt 1 a och b ska de kriterier som ska beaktas stå i proportion till arten, omfattningen och 3. Vid utövandet av den befogenhet som avses i punkt 2 i denna artikel ska tillsynsmyndigheterna ta vederbörlig komplexiteten hos riskerna och i synnerhet graden av sammanlänkning med finansmarknaderna, den gränsöverhänsyn till de proportionalitetskriterier som avses i artikel 29.3 samt till förekomsten av risktoleransgränser som skridande karaktären hos försäkrings- och återförsäkringsverksamheten och försäkrings- och återförsäkringsföregodkänts av företaget och tröskelvärden i dess riskhanteringssystem.

tagens investeringar.

4. Vid utövandet av den befogenhet som avses i punkt 2 i denna artikel ska tillsynsmyndigheterna ta hänsyn till de

4. Vid tillämpning av punkt 1 c ska de kriterier som ska beaktas stå i proportion till arten, omfattningen och belägg som framkommit under den samlade tillsynsbedömningen och till en framåtblickande bedömning av de

komplexiteten hos riskerna och i synnerhet tillgångs- och skuldportföljernas sammansättning, försäkrings- och berörda företagens solvens och finansiella ställning, i linje med den bedömning som avses i artikel 45.1 andra stycket

återförsäkringsförpliktelsernas art och variabilitet samt de marknadsfluktuationer som det förväntade kassaflödet från a och b.

tillgångar exponeras för.”

5. De åtgärder som avses i punkt 2 ska tillämpas så länge de skäl som motiverar åtgärderna kvarstår. Åtgärderna

62. I artikel 145 ska punkt 2 ändras på följande sätt: ska ses över minst var tredje månad och upphävas så snart de skäl som motiverade åtgärderna inte längre föreligger.

a) Led c ska ersättas med följande: 6. Vid tillämpning av denna artikel ska sådana betydande transaktioner inom gruppen som avses i artikel 245.2, inbegripet utdelning inom gruppen, endast stoppas tillfälligt eller begränsas om de utgör ett hot mot gruppens eller minst ett gruppföretags solvens- eller likviditetssituation. Tillsynsmyndigheterna för de anknutna företagen ska

”c) Namn på en person som har tillräckliga befogenheter att ingå rättshandlingar som binder försäkringsföretaget samråda med grupptillsynsmyndigheten innan de tillfälligt stoppar eller begränsar transaktioner med resten av

i förhållande till tredje part.” gruppen.

b) Andra stycket ska utgå. 7. För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel ska Eiopa, efter samråd med ESRB, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera kriterierna för identifiering av exceptionella sektorsomfattande chocker. Eiopa ska överlämna de förslag till tekniska standarder för tillsyn som avses i första 63. Artikel 149 ska ersättas med följande: stycket till kommissionen senast den 29 januari 2026.

”Artikel 149 Kommissionen ges befogenhet att komplettera detta direktiv genom att i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i denna punkt. Ändringar av slaget av risker eller åtaganden

Artikel 144d 1. Det förfarande som föreskrivs i artiklarna 147 och 148 ska tillämpas på varje ändring som ett

försäkringsföretag avser att göra av den information som avses i artikel 147.

Tillämpning av ytterligare makrotillsynsverktyg

1. För att säkerställa en konsekvent tillämpning av de makrotillsynsverktyg som avses i artiklarna 45.1 e, 132.6 2. Om det sker en förändring av den verksamhet som försäkringsföretaget bedriver på grundval av friheten att och 144a.2 ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn om de kriterier som tillsynsmyndigheterna tillhandahålla tjänster som väsentligt påverkar dess riskprofil eller väsentligt påverkar försäkringsverksamheten i en ska beakta när de fastställer vilka försäkrings- eller återförsäkringsföretag och försäkrings- eller återförsäkringsgrupper eller flera värdmedlemsstater, ska försäkringsföretaget omedelbart underrätta tillsynsmyndigheten i hemmedlemssom ska uppmanas att staten. Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska utan dröjsmål informera tillsynsmyndigheterna i de berörda

värdmedlemsstaterna.”

a) utföra de ytterligare makroanalyser som avses i artikel 45.1 e, med beaktande av de omständigheter som avses

i punkt 9 i den artikeln, 64. Rubriken på kapitel VIII avsnitt 2A ska ersättas med följande:

b) införliva överväganden som är av relevans ur makrotillsynssynpunkt som en del av den aktsamhetsprincip som ”U n d e r r ä t t e l s e , b e t y d a n d e g r ä n s ö v e r s k r i d a n d e v e r k s a m h e t o c h s a m a r b e t s p l a t t -

avses i artikel 132.6, med beaktande av de omständigheter som avses i punkt 8 i den artikeln, f o r m a r” .

c) utarbeta och upprätthålla en plan för likviditetshantering som omfattar likviditetsanalys på medellång och lång sikt 65. I artikel 152a ska punkt 2 ersättas med följande:

i enlighet med artikel 144a.2.

”2. Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska underrätta Eiopa och tillsynsmyndigheten i den berörda Eiopa ska överlämna de förslag till tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket till kommissionen senast värdmedlemsstaten om den konstaterar försämrade finansiella förhållanden eller andra framväxande risker, inbegripet den 29 januari 2026. sådana som rör konsumentskyddet, hos ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som bedriver verksamhet grundad

på rätten att tillhandahålla tjänster eller etableringsfriheten och som kan ha en gränsöverskridande effekt.

Tillsynsmyndigheten i värdmedlemsstaten får också underrätta Eiopa och tillsynsmyndigheten i den berörda Kommissionen ges befogenhet att komplettera detta direktiv genom att i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning hemmedlemsstaten om den hyser allvarliga och motiverade farhågor i fråga om konsumentskydd. Tillsynsmyndighe- (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i denna punkt. terna får hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp om ingen bilateral lösning kan hittas.”

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 57/91 58/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 591

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV

66. Följande artiklar ska införas:

”Artikel 152aa

Betydande gränsöverskridande verksamhet

1. Vid tillämpning av detta avsnitt avses med ’betydande gränsöverskridande verksamhet’ försäkrings- och återförsäkringsverksamhet som bedrivs i en viss värdmedlemsstat med stöd av etableringsfriheten eller rätten att tillhandahålla tjänster av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som inte klassificeras som ett litet och icke-komplext företag och som uppfyller något av följande krav:

a) De totala årliga tecknade bruttopremieinkomster motsvarande den verksamhet som bedrivs av företaget i den

värdmedlemsstaten med stöd av etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster överstiger

15 000 000 EUR.

b) Den verksamhet som bedrivs med stöd av etableringsrätten eller friheten att tillhandahålla tjänster anses av

tillsynsmyndigheten i värdmedlemsstaten vara relevant när det gäller värdmedlemsstatens marknad.

2. Vid tillämpning av punkt 1 b i denna artikel ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ytterligare specificera de villkor och kriterier som ska användas vid fastställandet av vilka försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är relevanta när det gäller värdmedlemsstatens marknad.

Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 29 januari 2026.

Kommissionen ges befogenhet att komplettera detta direktiv genom att i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i denna punkt.

3. Vid tillämpning av punkt 1 b ska värdmedlemsstatens tillsynsmyndighet, om den anser att verksamhet som bedrivs med stöd av etableringsrätten eller av friheten att tillhandahålla tjänster är relevant när det gäller värdmedlemsstatens marknad, anmäla detta till hemmedlemsstatens tillsynsmyndighet och ange skälen till detta.

4. Om hemmedlemsstatens tillsynsmyndighet inte instämmer i att den verksamhet som bedrivs med stöd av etableringsrätten eller av friheten att tillhandahålla tjänster är relevant ska den anmäla detta till värdmedlemsstatens tillsynsmyndighet inom en månad och ange skälen till detta. I händelse av oenighet om relevansen hos den verksamhet som bedrivs med stöd av etableringsrätten eller av friheten att tillhandahålla tjänster får tillsynsmyndigheterna hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I ett sådant fall får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter som den tilldelats genom den artikeln.

Artikel 152ab

Förstärkt tillsynssamarbete och informationsutbyte mellan hemlandets och värdlandets tillsynsmyndigheter när det gäller betydande gränsöverskridande verksamhet

1. Vid betydande gränsöverskridande verksamhet ska tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten och tillsynsmyndigheten i värdmedlemsstaten samarbeta med varandra för att bedöma om företaget är väl medvetet om de risker som det exponeras för eller kan exponeras för i värdmedlemsstaten och hanterar dem på rätt sätt.

Samarbetet ska stå i proportion till de risker som den betydande gränsöverskridande verksamheten medför och ska omfatta åtminstone följande aspekter:

a) Företagsstyrningssystemet, inbegripet förmåga hos förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet att förstå de

gränsöverskridande marknadernas särdrag, riskhanteringsverktyg, befintliga interna kontroller och efterlevnads-

rutiner för den gränsöverskridande verksamheten.

b) Uppdragsavtal och distributionspartner.

c) Affärsstrategi och skadereglering.

d) Konsumentskydd.

592 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 59/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

66. Följande artiklar ska införas: 2. Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska utan onödigt dröjsmål informera tillsynsmyndigheten

i värdmedlemsstaten om resultatet av sin samlade tillsynsbedömning när det gäller betydande gränsöverskridande

verksamhet där potentiella problem med efterlevnaden av tillämpliga bestämmelser i lagar och andra författningar ”Artikel 152aa

i värd- eller hemmedlemsstaten eller väsentliga problem som rör de aspekter som avses i punkt 1 andra stycket har Betydande gränsöverskridande verksamhet identifierats och dessa problem påverkar eller sannolikt kommer att påverka utövandet av verksamheten

i värdmedlemsstaten.

1. Vid tillämpning av detta avsnitt avses med ’betydande gränsöverskridande verksamhet’ försäkrings- och återförsäkringsverksamhet som bedrivs i en viss värdmedlemsstat med stöd av etableringsfriheten eller rätten att Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska minst en gång per år, eller oftare om tillsynsmyndigheten i den berörda tillhandahålla tjänster av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som inte klassificeras som ett litet och värdmedlemsstaten begär det, lämna följande information till tillsynsmyndigheten i den värdmedlemsstat där företaget icke-komplext företag och som uppfyller något av följande krav: bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet:

a) De totala årliga tecknade bruttopremieinkomster motsvarande den verksamhet som bedrivs av företaget i den a) Solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet, enligt försäkrings- eller återförsäkringsföretagets rapportering.

värdmedlemsstaten med stöd av etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster överstiger

15 000 000 EUR.

b) Medräkningsbara kapitalbasmedel för att uppfylla solvenskapitalkravet respektive minimikapitalkravet, enligt

försäkrings- eller återförsäkringsföretagets rapportering. b) Den verksamhet som bedrivs med stöd av etableringsrätten eller friheten att tillhandahålla tjänster anses av

tillsynsmyndigheten i värdmedlemsstaten vara relevant när det gäller värdmedlemsstatens marknad.

c) Uppgift om potentiella farhågor från tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten när det gäller försäkrings- eller 2. Vid tillämpning av punkt 1 b i denna artikel ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att återförsäkringsföretagets beräkning av försäkringstekniska avsättningar samt när det gäller de element som avses

i leden a och b. ytterligare specificera de villkor och kriterier som ska användas vid fastställandet av vilka försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är relevanta när det gäller värdmedlemsstatens marknad.

Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska utan dröjsmål underrätta tillsynsmyndigheten i den värdmedlemsstat Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 29 januari 2026. där företaget bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet om den konstaterar försämringar av den finansiella

ställningen eller en risk för att solvenskapitalkravet eller minimikapitalkravet underskrids inom de närmaste tre

månaderna. Kommissionen ges befogenhet att komplettera detta direktiv genom att i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i denna punkt.

Tillsynsmyndigheten i en värdmedlemsstat där ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag bedriver betydande

gränsöverskridande verksamhet får rikta en vederbörligen motiverad begäran till tillsynsmyndigheten i det företagets 3. Vid tillämpning av punkt 1 b ska värdmedlemsstatens tillsynsmyndighet, om den anser att verksamhet som

hemmedlemsstat om att få annan information än den som anges i första, andra och tredje styckena, förutsatt att den bedrivs med stöd av etableringsrätten eller av friheten att tillhandahålla tjänster är relevant när det gäller

rör företagets solvens, företagsstyrningssystem eller affärsmodell. Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska värdmedlemsstatens marknad, anmäla detta till hemmedlemsstatens tillsynsmyndighet och ange skälen till detta.

tillhandahålla denna information utan onödigt dröjsmål.

4. Om hemmedlemsstatens tillsynsmyndighet inte instämmer i att den verksamhet som bedrivs med stöd av etableringsrätten eller av friheten att tillhandahålla tjänster är relevant ska den anmäla detta till värdmedlemsstatens 3. Om tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten inte utan onödigt dröjsmål tillhandahåller den information som tillsynsmyndighet inom en månad och ange skälen till detta. I händelse av oenighet om relevansen hos den avses i punkt 2 i denna artikel får tillsynsmyndigheten i den berörda värdmedlemsstaten hänskjuta ärendet till Eiopa verksamhet som bedrivs med stöd av etableringsrätten eller av friheten att tillhandahålla tjänster får och begära myndighetens bistånd i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. tillsynsmyndigheterna hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I ett sådant fall får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter som den tilldelats

4. Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet inte genom den artikeln.

uppfyller eller sannolikt inte kommer att uppfylla solvenskapitalkravet eller minimikapitalkravet under de följande tre

månaderna, får tillsynsmyndigheten i den värdmedlemsstat där företaget bedriver betydande gränsöverskridande Artikel 152ab verksamhet rikta en begäran till tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten om att en gemensam inspektion ska utföras

på plats hos försäkrings- eller återförsäkringsföretaget, med angivande av skälen till denna begäran.

Förstärkt tillsynssamarbete och informationsutbyte mellan hemlandets och värdlandets tillsynsmyndigheter när det gäller betydande gränsöverskridande verksamhet

Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska godta eller avslå den begäran som avses i första stycket inom en månad

från mottagandet. 1. Vid betydande gränsöverskridande verksamhet ska tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten och tillsynsmyndigheten i värdmedlemsstaten samarbeta med varandra för att bedöma om företaget är väl medvetet om de risker som det exponeras för eller kan exponeras för i värdmedlemsstaten och hanterar dem på rätt sätt. 5. Om tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten går med på att utföra en gemensam inspektion på plats ska den

inbjuda Eiopa att delta i den inspektionen. Samarbetet ska stå i proportion till de risker som den betydande gränsöverskridande verksamheten medför och ska omfatta åtminstone följande aspekter:

När den gemensamma inspektionen på plats har genomförts ska de berörda tillsynsmyndigheterna inom två månader

komma fram till gemensamma slutsatser, inbegripet om de lämpligaste tillsynsåtgärderna. Tillsynsmyndigheten a) Företagsstyrningssystemet, inbegripet förmåga hos förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet att förstå de i hemmedlemsstaten ska beakta dessa gemensamma slutsatser när den fattar beslut om lämpliga tillsynsåtgärder.

gränsöverskridande marknadernas särdrag, riskhanteringsverktyg, befintliga interna kontroller och efterlevnads-

rutiner för den gränsöverskridande verksamheten.

Om tillsynsmyndigheterna inte kan komma fram till en gemensam slutsats om den gemensamma inspektionen på

plats får var och en av dem, inom två månader från utgången av den period som avses i andra stycket i denna punkt, b) Uppdragsavtal och distributionspartner. och utan att det påverkar de tillsynsåtgärder och tillsynsbefogenheter som ska vidtas respektive utövas av

tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten för att hantera underskridandet av solvenskapitalkravet eller under-

skridandet eller det sannolika underskridandet av minimikapitalkravet, hänskjuta ärendet till Eiopa och begära c) Affärsstrategi och skadereglering.

myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. Ärendet får inte hänskjutas till Eiopa

efter det att den tvåmånadersperiod som avses i detta stycke har löpt ut eller efter det att tillsynsmyndigheterna har d) Konsumentskydd. nått en överenskommelse om gemensamma slutsatser i enlighet med andra stycket i denna punkt.

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 59/91 60/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 593

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV

Om någon av de berörda tillsynsmyndigheterna inom den tvåmånadersperiod som avses i tredje stycket i denna punkt har hänskjutit ärendet till Eiopa i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, ska tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten uppskjuta antagandet av de slutgiltiga slutsatserna av den gemensamma inspektionen på plats och invänta ett beslut som eventuellt fattas av Eiopa i enlighet med artikel 19.3 i den förordningen, och ska anta slutsatserna i enlighet med Eiopas beslut. Alla berörda tillsynsmyndigheter ska betrakta dessa slutsatser som avgörande.

6. Om tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten avslår begäran om en gemensam inspektion på plats ska den skriftligen ange skälen till avslaget för tillsynsmyndigheten i värdmedlemsstaten.

Om tillsynsmyndigheterna är oeniga om skälen till avslaget får de hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010 inom en månad från det att tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten meddelat sitt beslut. I ett sådant fall får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter myndigheten tilldelats genom den artikeln.”

67. Artikel 152b ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 35 i förordning (EU) nr 1094/2010 ska de berörda

tillsynsmyndigheterna på Eiopas eller en tillsynsmyndighets begäran i god tid lämna alla de uppgifter som behövs

för att samarbetsplattformen ska fungera väl.”

b) Följande punkter ska läggas till:

”5. Krav på förstärkt tillsynssamarbete och informationsutbyte mellan hemlandets och värdlandets

tillsynsmyndigheter i enlighet med artikel 152ab ska även tillämpas på tillsynsmyndigheter som deltar i en

samarbetsplattform från och med inrättandet av en sådan samarbetsplattform enligt punkt 1 eller 2 i den här

artikeln och oavsett om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget bedriver betydande gränsöverskridande

verksamhet. Denna information ska också delas med Eiopa när samarbetsplattformar inrättas enligt punkt 1 i den

här artikeln.

6. Om två eller flera relevanta myndigheter på en samarbetsplattform är oeniga om förfarandet för eller

innehållet i en åtgärd som ska vidtas, eller om underlåtenhet att vidta åtgärder, när det gäller ett försäkrings- eller

återförsäkringsföretag, och om det finns allvarliga farhågor om negativa effekter för försäkringstagare, får Eiopa, på

begäran av en relevant myndighet, bistå myndigheterna med att nå en överenskommelse i enlighet med

artikel 19.1 i förordning (EU) nr 1094/2010.

Om det finns allvarliga farhågor om negativa effekter för försäkringstagare i andra medlemsstater än

hemmedlemsstaten och tecken på allvarliga brister i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag för vilka inga

korrigerande åtgärder eller endast otillräckliga åtgärder har vidtagits av den behöriga tillsynsmyndigheten, får

Eiopa begära att tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten genomför en inspektion på plats av försäkrings- och

återförsäkringsföretaget. Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska utan dröjsmål inleda inspektionen på plats

och bjuda in Eiopa och andra berörda tillsynsmyndigheter att delta i den. Artikel 152ab.5 andra, tredje och fjärde

styckena ska tillämpas.

7. Om två eller flera relevanta myndigheter på en samarbetsplattform är oeniga om informationsutbytet enligt

punkt 4 eller 5 i denna artikel får Eiopa, på begäran av en relevant myndighet, bistå dem med att nå en

överenskommelse i enlighet med artikel 19.1 i förordning (EU) nr 1094/2010.

8. Om Eiopa anser det lämpligt mot bakgrund av intresset av att skydda försäkringstagarna eller för ändamål

som rör finansiell stabilitet, får Eiopa offentliggöra information om resultat, rekommendationer eller åtgärder som

härrör från tillsynsarbetet inom ramen för samarbetsplattformen.

Om Eiopa avser att offentliggöra det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets namn ska myndigheten

utan dröjsmål underrätta företaget om denna avsikt och ge företaget tillräckligt med tid för att inkomma med

skriftliga synpunkter och lägga fram alla relevanta uppgifter eller argument för Eiopa och andra tillsynsmyndig-

heter på samarbetsplattformen. Eiopa ska vederbörligen bedöma det berörda företagets ställning och ta vederbörlig

hänsyn till denna när beslut fattas om offentliggörande av företagets namn. Eiopa ska inte offentliggöra namnet på

594 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 61/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

Om någon av de berörda tillsynsmyndigheterna inom den tvåmånadersperiod som avses i tredje stycket i denna punkt det berörda företaget om ett offentliggörande skulle äventyra en pågående utredning eller, i den mån det kan har hänskjutit ärendet till Eiopa i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, ska tillsynsmyndigheten fastställas, skulle orsaka oproportionerligt stor skada för företaget.” i hemmedlemsstaten uppskjuta antagandet av de slutgiltiga slutsatserna av den gemensamma inspektionen på plats och invänta ett beslut som eventuellt fattas av Eiopa i enlighet med artikel 19.3 i den förordningen, och ska anta slutsatserna i enlighet med Eiopas beslut. Alla berörda tillsynsmyndigheter ska betrakta dessa slutsatser som 68. Artikel 153 ska ersättas med följande: avgörande.

”Artikel 153 6. Om tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten avslår begäran om en gemensam inspektion på plats ska den Tidsram och språk för begäran om information skriftligen ange skälen till avslaget för tillsynsmyndigheten i värdmedlemsstaten.

1. Tillsynsmyndigheten i värdmedlemsstaten får begära sådan information som den har rätt att begära beträffande Om tillsynsmyndigheterna är oeniga om skälen till avslaget får de hänskjuta ärendet till Eiopa och begära den verksamhet som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag bedriver på den medlemsstatens territorium från myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010 inom en månad från det att tillsynsmyndigheten i det företagets hemmedlemsstat. Denna information ska lämnas inom 20 arbetsdagar från tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten meddelat sitt beslut. I ett sådant fall får Eiopa agera i enlighet med de mottagandet av begäran på värdmedlemsstatens officiella språk eller på ett annat språk som godtas av befogenheter myndigheten tilldelats genom den artikeln.” tillsynsmyndigheten i värdmedlemsstaten.

67. Artikel 152b ska ändras på följande sätt: Genom undantag från första stycket får, i vederbörligen motiverade fall, om den begärda informationen inte är lätt

tillgänglig för tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten och om den är komplex att samla in, den tidsfrist som avses

i det stycket förlängas med 20 arbetsdagar. a) Punkt 4 ska ersättas med följande:

2. Om tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten underlåter att tillhandahålla informationen inom den relevanta

”4. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 35 i förordning (EU) nr 1094/2010 ska de berörda tid som avses i punkt 1 får tillsynsmyndigheten i värdmedlemsstaten rikta begäran direkt till försäkrings- eller

tillsynsmyndigheterna på Eiopas eller en tillsynsmyndighets begäran i god tid lämna alla de uppgifter som behövs återförsäkringsföretaget. I så fall ska tillsynsmyndigheten i värdmedlemsstaten informera tillsynsmyndigheten

för att samarbetsplattformen ska fungera väl.” i hemmedlemsstaten om begäran om information innan den riktar begäran till företaget. Försäkrings- eller

återförsäkringsföretaget ska vara skyldigt att tillhandahålla denna information utan dröjsmål.”

b) Följande punkter ska läggas till:

69. Artikel 212 ska ändras på följande sätt:

”5. Krav på förstärkt tillsynssamarbete och informationsutbyte mellan hemlandets och värdlandets tillsynsmyndigheter i enlighet med artikel 152ab ska även tillämpas på tillsynsmyndigheter som deltar i en a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt: samarbetsplattform från och med inrättandet av en sådan samarbetsplattform enligt punkt 1 eller 2 i den här artikeln och oavsett om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget bedriver betydande gränsöverskridande

i) I led a ska orden ”artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG” ersättas med ”artikel 22.7 i direktiv 2013/34/EU”. verksamhet. Denna information ska också delas med Eiopa när samarbetsplattformar inrättas enligt punkt 1 i den här artikeln.

ii) I led b ska orden ”artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG” ersättas med ”artikel 22.7 i direktiv 2013/34/EU”. 6. Om två eller flera relevanta myndigheter på en samarbetsplattform är oeniga om förfarandet för eller innehållet i en åtgärd som ska vidtas, eller om underlåtenhet att vidta åtgärder, när det gäller ett försäkrings- eller iii) Led c ska ersättas med följande: återförsäkringsföretag, och om det finns allvarliga farhågor om negativa effekter för försäkringstagare, får Eiopa, på begäran av en relevant myndighet, bistå myndigheterna med att nå en överenskommelse i enlighet med artikel 19.1 i förordning (EU) nr 1094/2010. ”c) grupp: en företagsgrupp

Om det finns allvarliga farhågor om negativa effekter för försäkringstagare i andra medlemsstater än i) som består av ett företag med ägarintresse, dess dotterföretag, enheter i vilka företaget med ägarintresse

hemmedlemsstaten och tecken på allvarliga brister i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag för vilka inga eller dess dotterföretag har ett innehav, företag som leds av företaget med ägarintresse eller dess

korrigerande åtgärder eller endast otillräckliga åtgärder har vidtagits av den behöriga tillsynsmyndigheten, får dotterföretag tillsammans med ett eller flera företag som inte ingår i gruppen och företag som är knutna

Eiopa begära att tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten genomför en inspektion på plats av försäkrings- och till varandra genom ett sådant förhållande som avses i artikel 22.7 i direktiv 2013/34/EU samt deras

återförsäkringsföretaget. Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska utan dröjsmål inleda inspektionen på plats anknutna företag och bjuda in Eiopa och andra berörda tillsynsmyndigheter att delta i den. Artikel 152ab.5 andra, tredje och fjärde styckena ska tillämpas.

ii) som baseras på ingående, genom avtal eller på annat sätt, av starka och varaktiga finansiella kopplingar

mellan dessa företag, och som kan innehålla ömsesidiga associationer eller liknande företag, under

7. Om två eller flera relevanta myndigheter på en samarbetsplattform är oeniga om informationsutbytet enligt förutsättning att punkt 4 eller 5 i denna artikel får Eiopa, på begäran av en relevant myndighet, bistå dem med att nå en överenskommelse i enlighet med artikel 19.1 i förordning (EU) nr 1094/2010.

— ett av dessa företag genom centraliserad samordning utövar ett dominerande inflytande över

besluten, inklusive finansiella beslut, i de andra företag som ingår i gruppen, och 8. Om Eiopa anser det lämpligt mot bakgrund av intresset av att skydda försäkringstagarna eller för ändamål som rör finansiell stabilitet, får Eiopa offentliggöra information om resultat, rekommendationer eller åtgärder som

— ingående och avbrytande av sådana förbindelser, enligt vad som avses i denna avdelning, kräver ett

härrör från tillsynsarbetet inom ramen för samarbetsplattformen.

förhandsgodkännande av grupptillsynsmyndigheten.

Om Eiopa avser att offentliggöra det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets namn ska myndigheten Det företag som utövar centraliserad samordning ska betraktas som moderföretag och de andra

utan dröjsmål underrätta företaget om denna avsikt och ge företaget tillräckligt med tid för att inkomma med företagen ska betraktas som dotterföretag, eller skriftliga synpunkter och lägga fram alla relevanta uppgifter eller argument för Eiopa och andra tillsynsmyndigheter på samarbetsplattformen. Eiopa ska vederbörligen bedöma det berörda företagets ställning och ta vederbörlig hänsyn till denna när beslut fattas om offentliggörande av företagets namn. Eiopa ska inte offentliggöra namnet på iii) som består av en kombination av leden i och ii.”

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 61/91 62/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 595

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV

iv) Led f ska ersättas med följande: ”f) försäkringsholdingbolag: ett företag som uppfyller samtliga följande villkor: i) Företaget är ett moderföretag. ii) Företaget är inte ett kreditinstitut, ett försäkringsföretag, ett återförsäkringsföretag, ett värdepappersföretag eller ett tjänstepensionsinstitut. iii) Företaget är inte ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett finansiellt holdingföretag i den mening som avses i artikel 4.20 i förordning (EU) nr 575/2013. iv) Åtminstone ett av dess dotterföretag är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag. v) Företagets huvudsakliga verksamhet är något av följande, oavsett vad företaget självt har uppgett som sitt ändamål: 1. Att förvärva och ha ägarintressen i försäkrings- eller återförsäkringsföretag. 2. Att tillhandahålla anknutna tjänster till ett eller flera anknutna försäkrings- eller återförsäkrings-

företags huvudsakliga verksamhet. 3. Att bedriva en eller flera av de verksamheter som förtecknas i punkterna 2–12 och punkt 15

i bilaga I till direktiv 2013/36/EU, eller att utföra en eller flera av de tjänster eller bedriva en eller

flera av de verksamheter som förtecknas i avsnitt B i bilaga I till direktiv 2014/65/EU med avseende

på finansiella instrument som förtecknas i avsnitt C i bilaga I till direktiv 2014/65/EU. vi) Mer än 50 % av åtminstone en av följande indikatorer har en fast anknytning till dotterföretag som är försäkrings- eller återförsäkringsföretag, försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland, försäkringsholdingbolag eller blandade finansiella holdingföretag, holdingbolag till försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland eller företag som tillhandahåller anknutna tjänster till den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera försäkrings- eller återförsäkringsföretag i gruppen, samt till verksamhet som bedrivs av företaget självt och som inte har anknytning till förvärv eller innehav av ägarintressen i dotterföretag som är försäkrings- eller återförsäkringsföretag, eller försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland, om denna verksamhet är av samma art som den som bedrivs av försäkrings- eller återförsäkringsföretag: 1. Företagets egna kapital på grundval av dess konsoliderade ställning. 2. Företagets tillgångar på grundval av dess konsoliderade ställning. 3. Företagets intäkter på grundval av dess konsoliderade ställning. 4. Företagets personal på grundval av dess konsoliderade ställning. 5. Varje annan indikator som den nationella tillsynsmyndigheten anser vara relevant.” v) Följande led ska införas: ”fa) holdingbolag till försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland: ett moderföretag som inte är ett försäkringsholdingbolag eller ett blandat finansiellt holdingföretag i den mening som avses i artikel 2.15 i direktiv 2002/87/EG och vars huvudsakliga verksamhet består i att förvärva och ha ägarintressen i dotterföretag, om dotterföretagen enbart eller huvudsakligen är försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland,”. 596 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 63/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

iv) Led f ska ersättas med följande: b) I punkt 2 ska första stycket ersättas med följande:

”f) försäkringsholdingbolag: ett företag som uppfyller samtliga följande villkor: ”Vid tillämpning av denna avdelning ska tillsynsmyndigheterna även betrakta varje företag som enligt deras

uppfattning i praktiken utövar ett dominerande inflytande över ett annat företag som ett moderföretag, inbegripet

om detta inflytande utövas genom centraliserad samordning av det andra företagets beslut.” i) Företaget är ett moderföretag.

c) Följande punkter ska läggas till: ii) Företaget är inte ett kreditinstitut, ett försäkringsföretag, ett återförsäkringsföretag, ett värdepappersföretag eller ett tjänstepensionsinstitut.

”3. Vid tillämpning av denna avdelning ska tillsynsmyndigheterna också anse att två eller flera företag utgör en

grupp i den mening som avses i punkt 1 c, om tillsynsmyndigheterna anser att dessa står under gemensam ledning. iii) Företaget är inte ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett finansiellt holdingföretag i den mening som avses i artikel 4.20 i förordning (EU) nr 575/2013.

Om inte alla de företag som avses i första stycket i denna punkt har huvudkontor i samma medlemsstat ska

medlemsstaterna säkerställa att endast den tillsynsmyndighet som agerar grupptillsynsmyndighet enligt artikel 247, iv) Åtminstone ett av dess dotterföretag är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag. efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter, får fastställa att sådana företag utgör en grupp om den anser

att dessa företag står under gemensam ledning.

v) Företagets huvudsakliga verksamhet är något av följande, oavsett vad företaget självt har uppgett som sitt ändamål: 4. Vid identifiering av ett förhållande mellan minst två företag som avses i punkterna 2 och 3 ska

tillsynsmyndigheterna beakta samtliga följande faktorer:

1. Att förvärva och ha ägarintressen i försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

a) En fysisk persons eller ett företags kontroll över eller förmåga att påverka beslut, även finansiella beslut, i ett

företag, i synnerhet om det är en följd av innehav av kapital eller rösträtter, representation i förvaltnings-, 2. Att tillhandahålla anknutna tjänster till ett eller flera anknutna försäkrings- eller återförsäkrings- lednings- eller tillsynsorganet eller därför att personen är en av de personer som i praktiken leder ett företag

företags huvudsakliga verksamhet. eller som har andra centrala, kritiska eller viktiga funktioner.

3. Att bedriva en eller flera av de verksamheter som förtecknas i punkterna 2–12 och punkt 15 b) Ett företags starka beroende av ett annat företag eller en annan juridisk eller fysisk person, på grund av

i bilaga I till direktiv 2013/36/EU, eller att utföra en eller flera av de tjänster eller bedriva en eller förekomsten av väsentliga finansiella eller icke-finansiella transaktioner eller väsentlig finansiell eller

flera av de verksamheter som förtecknas i avsnitt B i bilaga I till direktiv 2014/65/EU med avseende icke-finansiell verksamhet, inbegripet uppdragsavtal och gemensam personal mellan företag. på finansiella instrument som förtecknas i avsnitt C i bilaga I till direktiv 2014/65/EU.

c) Belägg för att finansiella beslut eller investeringsbeslut, inbegripet gemensamma investeringar i anknutna vi) Mer än 50 % av åtminstone en av följande indikatorer har en fast anknytning till dotterföretag som är företag, samordnas mellan två eller flera företag. försäkrings- eller återförsäkringsföretag, försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland, försäkringsholdingbolag eller blandade finansiella holdingföretag, holdingbolag till försäkrings- och

d) Belägg för samordnade och konsekventa strategier, verksamheter eller processer mellan två eller flera företag, återförsäkringsföretag i tredjeland eller företag som tillhandahåller anknutna tjänster till den

inbegripet i samband med försäkringsdistributionskanaler, försäkringsprodukter eller försäkringsvarumärken, huvudsakliga verksamheten i ett eller flera försäkrings- eller återförsäkringsföretag i gruppen, samt

kommunikation eller marknadsföring. till verksamhet som bedrivs av företaget självt och som inte har anknytning till förvärv eller innehav av ägarintressen i dotterföretag som är försäkrings- eller återförsäkringsföretag, eller försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland, om denna verksamhet är av samma art som den som bedrivs av 5. Om en grupp identifieras på grundval av punkt 2 eller 3 i denna artikel ska den tillsynsmyndighet som agerar försäkrings- eller återförsäkringsföretag: grupptillsynsmyndighet i enlighet med artikel 247 till det företag som utsetts till moderföretag i enlighet med

artikel 214.5 eller 214.6 och till de berörda tillsynsmyndigheterna tillhandahålla en ingående redogörelse för de

faktorer som ligger till grund för en sådan identifiering. 1. Företagets egna kapital på grundval av dess konsoliderade ställning.

I syfte att säkerställa konsekvent tillämpning av denna artikel ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för 2. Företagets tillgångar på grundval av dess konsoliderade ställning.

tillsyn för att komplettera eller ytterligare specificera de faktorer som tillsynsmyndigheterna ska beakta för att

identifiera ett förhållande mellan minst två företag som avses i punkterna 2 och 3. Eiopa ska överlämna dessa

förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 29 januari 2026. 3. Företagets intäkter på grundval av dess konsoliderade ställning.

Kommissionen ges befogenhet att komplettera detta direktiv genom att i enlighet med artiklarna 10–14 4. Företagets personal på grundval av dess konsoliderade ställning.

i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i andra stycket i denna punkt.”

5. Varje annan indikator som den nationella tillsynsmyndigheten anser vara relevant.” 70. Artikel 213 ska ändras på följande sätt:

v) Följande led ska införas: a) Punkt 2 ska ersättas med följande:

”fa) holdingbolag till försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland: ett moderföretag som inte är ett ”2. Medlemsstaterna ska säkerställa att grupptillsyn tillämpas när en grupp omfattar något av följande: försäkringsholdingbolag eller ett blandat finansiellt holdingföretag i den mening som avses i artikel 2.15 i direktiv 2002/87/EG och vars huvudsakliga verksamhet består i att förvärva och ha ägarintressen i dotterföretag, om dotterföretagen enbart eller huvudsakligen är försäkrings- eller återförsäkringsföretag a) Försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse i åtminstone ett försäkringsföretag, återförsäkringsi tredjeland,”. företag, försäkringsföretag i tredjeland eller återförsäkringsföretag i tredjeland enligt artiklarna 218–258.

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 63/91 64/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 597

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV

b) Försäkrings- eller återförsäkringsföretag vilkas moderföretag är ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat

finansiellt holdingföretag med säte inom unionen enligt artiklarna 218–258.

c) Försäkrings- eller återförsäkringsföretag vilkas moderföretag är ett försäkringsholdingbolag eller ett blandat

finansiellt holdingföretag med säte i ett tredjeland eller ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland

enligt artiklarna 260–263.

d) Försäkrings- eller återförsäkringsföretag vilkas moderföretag är ett försäkringsholdingföretag med blandad

verksamhet enligt artikel 265.” b) I punkt 5 ska orden ”direktiv 2006/48/EG” ersättas med orden ”direktiv 2013/36/EU”. 71. Följande artiklar ska införas: ”Artikel 213a

Användning av proportionalitetsåtgärder på gruppnivå

1. Grupper i den mening som avses i artikel 212 och som omfattas av grupptillsyn i enlighet med artikel 213.2 a och b ska av sin grupptillsynsmyndighet klassificeras som små och icke-komplexa grupper enligt det förfarande som anges i punkt 2 i denna artikel, om de uppfyller samtliga följande kriterier på gruppnivå för de två senaste räkenskapsåren direkt före en sådan klassificering: a) Om minst ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som räknas in i gruppen inte är ett skadeförsäkringsföretag

ska samtliga följande kriterier vara uppfyllda:

i) Undergruppen ränterisk som avses i artikel 105.5 andra stycket a, beräknad med utgångspunkt i sammanställda

data, överstiger inte 5 % av gruppens sammanställda försäkringstekniska avsättningar brutto, utan avdrag för

belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, som avses i artikel 76, undantaget

företag på vilka metod 2, som fastställs i artikel 233, tillämpas.

ii) Gruppens totala sammanställda försäkringstekniska avsättningar från livförsäkringsverksamhet brutto inklusive

belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag överstiger inte

1 000 000 000 EUR. b) Om minst ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som räknas in i gruppen inte är ett livförsäkringsföretag ska

samtliga följande kriterier vara uppfyllda:

i) Den genomsnittliga totalkostnadsprocenten för skadeförsäkringsverksamhet netto efter avdrag för återförsäk-

ring för de tre senaste räkenskapsåren är mindre än 100 %.

ii) Gruppens årliga tecknade bruttopremieinkomster överstiger inte 100 000 000 EUR.

iii) Summan av de årliga tecknade bruttopremieinkomsterna i klasserna 5–7, 11, 12, 14 och 15 i del

A i bilaga I överstiger inte 30 % av gruppens totala årliga tecknade premieinkomster för skadeförsäkrings-

verksamhet. c) Årliga tecknade bruttopremieinkomster från försäkringar som utfärdas av försäkrings- och återförsäkringsföretag

som ingår i gruppen och vars huvudkontor är beläget i andra medlemsstater än grupptillsynsmyndighetens

medlemsstat är lägre än något av följande tröskelvärden: i) 20 000 000 EUR. ii) 10 % av gruppens totala årliga tecknade bruttopremieinkomster.

d) Årliga tecknade bruttopremieinkomster från försäkringar som utfärdas av gruppen i andra medlemsstater än

grupptillsynsmyndighetens medlemsstat är lägre än något av följande tröskelvärden: i) 20 000 000 EUR. ii) 10 % av gruppens totala årliga tecknade bruttopremieinkomster.

598 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 65/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

b) Försäkrings- eller återförsäkringsföretag vilkas moderföretag är ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat e) Summan av följande är högst 20 % av de totala investeringarna, beräknad med utgångspunkt i sammanställda data: finansiellt holdingföretag med säte inom unionen enligt artiklarna 218–258.

i) Den marknadsriskmodul som avses i artikel 105.5. c) Försäkrings- eller återförsäkringsföretag vilkas moderföretag är ett försäkringsholdingbolag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med säte i ett tredjeland eller ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland enligt artiklarna 260–263. ii) Den del av motpartsriskmodulen som avses i artikel 105.6 och som motsvarar exponeringar mot

värdepapperiseringar, derivat, fordringar på förmedlare och andra investeringstillgångar som inte täcks av

undergruppen för spreadrisk. d) Försäkrings- eller återförsäkringsföretag vilkas moderföretag är ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet enligt artikel 265.”

iii) Alla kapitalkrav som är tillämpliga på investeringar i immateriella tillgångar som inte täcks av marknadsrisk-

och motpartsriskmodulerna. b) I punkt 5 ska orden ”direktiv 2006/48/EG” ersättas med orden ”direktiv 2013/36/EU”.

71. Följande artiklar ska införas: f) Mottagen återförsäkring i företag inom gruppen svarar inte för mer än 50 % av gruppens totala årliga tecknade

bruttopremieinkomster.

”Artikel 213a g) Den skillnad som avses i artikel 230.1 om metod 1 används, i artikel 233.1 om metod 2 används, eller

Användning av proportionalitetsåtgärder på gruppnivå

i artikel 233a.1 om en kombination av metoder används, är positiv.

1. Grupper i den mening som avses i artikel 212 och som omfattas av grupptillsyn i enlighet med artikel 213.2 h) Om metod 2 eller en kombination av metoderna 1 och 2 används är varje företag på vilket metod 2 tillämpas ett a och b ska av sin grupptillsynsmyndighet klassificeras som små och icke-komplexa grupper enligt det förfarande som

litet och icke-komplext företag. anges i punkt 2 i denna artikel, om de uppfyller samtliga följande kriterier på gruppnivå för de två senaste räkenskapsåren direkt före en sådan klassificering: De kriterier som fastställs i första stycket leden a i och e ska inte tillämpas på gruppen om endast metod 2 används. a) Om minst ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som räknas in i gruppen inte är ett skadeförsäkringsföretag ska samtliga följande kriterier vara uppfyllda: 2. Artikel 29b ska i tillämpliga delar tillämpas på nivån för det försäkrings- eller återförsäkringsföretag, försäkringsholdingbolag eller blandade finansiella holdingföretag som är moderföretag som har det yttersta i) Undergruppen ränterisk som avses i artikel 105.5 andra stycket a, beräknad med utgångspunkt i sammanställda ägarintresset. data, överstiger inte 5 % av gruppens sammanställda försäkringstekniska avsättningar brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, som avses i artikel 76, undantaget 3. Grupper som omfattats av grupptillsyn i enlighet med artikel 213.2 a och b i mindre än två år ska endast beakta företag på vilka metod 2, som fastställs i artikel 233, tillämpas. det senaste räkenskapsåret när de bedömer om de uppfyller kriterierna i punkt 1 i denna artikel.

ii) Gruppens totala sammanställda försäkringstekniska avsättningar från livförsäkringsverksamhet brutto inklusive belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag överstiger inte 4. Följande grupper ska aldrig klassificeras som små och icke-komplexa grupper: 1 000 000 000 EUR. a) Grupper som är finansiella konglomerat i den mening som avses i artikel 2.14 i direktiv 2002/87/EG. b) Om minst ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som räknas in i gruppen inte är ett livförsäkringsföretag ska samtliga följande kriterier vara uppfyllda: b) Grupper där minst ett dotterföretag är ett företag som avses i artikel 228.1.

i) Den genomsnittliga totalkostnadsprocenten för skadeförsäkringsverksamhet netto efter avdrag för återförsäkc) Grupper som använder en godkänd partiell eller fullständig intern modell för att beräkna sitt solvenskapitalkrav på ring för de tre senaste räkenskapsåren är mindre än 100 %.

gruppnivå.

ii) Gruppens årliga tecknade bruttopremieinkomster överstiger inte 100 000 000 EUR. 5. Artiklarna 29c, 29d och 29e ska gälla i tillämpliga delar.

iii) Summan av de årliga tecknade bruttopremieinkomsterna i klasserna 5–7, 11, 12, 14 och 15 i del A i bilaga I överstiger inte 30 % av gruppens totala årliga tecknade premieinkomster för skadeförsäkrings- 6. Kommissionen ska komplettera detta direktiv genom att anta delegerade akter i enlighet med artikel 301a för att verksamhet. specificera

c) Årliga tecknade bruttopremieinkomster från försäkringar som utfärdas av försäkrings- och återförsäkringsföretag a) de kriterier som fastställs i punkt 1, inbegripet metoden för att beräkna den summa som avses i första stycket som ingår i gruppen och vars huvudkontor är beläget i andra medlemsstater än grupptillsynsmyndighetens e i den punkten, medlemsstat är lägre än något av följande tröskelvärden:

b) den metod som ska användas för att klassificera grupper som små och icke-komplexa grupper, och i) 20 000 000 EUR.

c) villkoren för att bevilja eller dra tillbaka tillsynsmyndighetens godkännande för proportionalitetsåtgärder som ska ii) 10 % av gruppens totala årliga tecknade bruttopremieinkomster.

användas av grupper som inte klassificeras som små och icke-komplexa grupper.

d) Årliga tecknade bruttopremieinkomster från försäkringar som utfärdas av gruppen i andra medlemsstater än grupptillsynsmyndighetens medlemsstat är lägre än något av följande tröskelvärden: Artikel 213b

Hinder för grupptillsyn

i) 20 000 000 EUR. 1. I de fall som avses i artikel 213.2 b ska försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget ii) 10 % av gruppens totala årliga tecknade bruttopremieinkomster. säkerställa följande:

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 65/91 66/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 599

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV

a) Gruppens interna arrangemang och ansvarsfördelning är tillräckliga för att efterleva denna avdelning och

i synnerhet ändamålsenliga när det gäller att

i) samordna alla dotterföretag till försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget,

inbegripet när så krävs genom en lämplig fördelning av arbetsuppgifter mellan dessa företag,

ii) förebygga eller hantera konflikter inom gruppen, och

iii) se till att de styrdokument på gruppnivå som har fastställts av försäkringsholdingbolaget eller det blandade

finansiella holdingföretaget efterlevs i hela gruppen.

b) Organisationsstrukturen för den grupp som försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföre-

taget ingår i motverkar inte och hindrar inte på annat sätt en ändamålsenlig tillsyn över gruppen och dess

försäkringsdotter- och återförsäkringsdotterföretag, med särskilt beaktande av

i) försäkringsholdingbolagets eller det blandade finansiella holdingföretagets placering inom en grupp med flera

nivåer,

ii) aktieägarstrukturen, och

iii) den roll som försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget har inom gruppen.

2. Om de villkor som anges i punkt 1 a inte är uppfyllda ska grupptillsynsmyndigheten ha befogenhet att kräva att försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget ändrar de interna arrangemangen och ansvarsfördelningen inom gruppen.

Om de villkor som anges i punkt 1 b i denna artikel inte är uppfyllda ska försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget bli föremål för lämpliga tillsynsåtgärder från grupptillsynsmyndighetens sida i syfte att säkerställa eller, i tillämpliga fall, återställa kontinuiteten och integriteten i grupptillsynen och efterlevnaden av kraven i denna avdelning. I synnerhet ska medlemsstaterna säkerställa att tillsynsmyndigheterna, när de agerar grupptillsynsmyndighet i enlighet med artikel 247, har befogenhet att kräva att försäkringsholdingbolag eller blandade finansiella holdingföretag organiserar gruppen på ett sätt som gör det möjligt för den berörda tillsynsmyndigheten att utöva en ändamålsenlig grupptillsyn. Tillsynsmyndigheterna ska endast utöva denna befogenhet under exceptionella omständigheter och efter samråd med Eiopa och, i tillämpliga fall, övriga berörda tillsynsmyndigheter, och ska ge försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget en motivering till detta.

3. I de fall som avses i artikel 213.2 a och b i detta direktiv och om organisationsstrukturen för en grupp bestående av företag som är knutna till varandra genom ett sådant förhållande som avses i artikel 22.7 i direktiv 2013/34/EU och deras anknutna företag, eller som identifieras på grundval av artikel 212.3 i det här direktivet, är sådan att den motverkar eller hindrar en ändamålsenlig tillsyn över gruppen eller hindrar gruppen från att efterleva denna avdelning, ska gruppen bli föremål för lämpliga tillsynsåtgärder för att säkerställa eller, i tillämpliga fall, återställa kontinuiteten och integriteten i grupptillsynen och efterlevnaden av denna avdelning. I synnerhet ska medlemsstaterna säkerställa att tillsynsmyndigheterna, när de agerar grupptillsynsmyndighet i enlighet med artikel 247 i det här direktivet, har befogenhet att kräva etablering av ett försäkringsholdingbolag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i unionen, eller etablering av ett företag i unionen som genom centraliserad samordning i praktiken utövar ett dominerande inflytande över de beslut, inbegripet finansiella beslut, som fattas av de försäkrings- eller återförsäkringsföretag som ingår i gruppen. I sådana fall ska försäkringsholdingbolaget, det blandade finansiella holdingföretaget eller det företag som i praktiken utövar centraliserad samordning ansvara för att denna avdelning efterlevs.”

72. Artikel 214 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Att grupptillsyn utövas i enlighet med artikel 213 ska inte innebära något krav på tillsynsmyndigheterna att

utföra en tillsynsuppgift i fråga om det enskilda försäkringsföretaget i tredjeland, det enskilda återförsäkrings-

företaget i tredjeland eller det enskilda försäkringsholdingbolaget med blandad verksamhet.

600 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 67/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

a) Gruppens interna arrangemang och ansvarsfördelning är tillräckliga för att efterleva denna avdelning och Endast i syfte att säkerställa efterlevnad av denna avdelning får utövande av grupptillsyn innebära direkt tillsyn och

i synnerhet ändamålsenliga när det gäller att utövande av tillsynsbefogenheter över försäkringsholdingbolag och blandade finansiella holdingföretag av

tillsynsmyndigheter.”

i) samordna alla dotterföretag till försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget,

inbegripet när så krävs genom en lämplig fördelning av arbetsuppgifter mellan dessa företag, b) I punkt 2 ska följande stycke införas efter första stycket:

ii) förebygga eller hantera konflikter inom gruppen, och ”Vid bedömningen av huruvida ett företag är av ringa intresse med hänsyn till grupptillsynens syfte enligt första

stycket b ska grupptillsynsmyndigheten säkerställa att följande villkor är uppfyllda:

iii) se till att de styrdokument på gruppnivå som har fastställts av försäkringsholdingbolaget eller det blandade

a) Företaget är litet sett till totala tillgångar och försäkringstekniska avsättningar i förhållande till andra företag

finansiella holdingföretaget efterlevs i hela gruppen.

i gruppen och gruppen som helhet.

b) Organisationsstrukturen för den grupp som försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföre-

b) Ett undantagande av företaget från grupptillsyn skulle inte ha någon väsentlig inverkan på solvensen på

taget ingår i motverkar inte och hindrar inte på annat sätt en ändamålsenlig tillsyn över gruppen och dess

gruppnivå. försäkringsdotter- och återförsäkringsdotterföretag, med särskilt beaktande av

c) De kvalitativa och kvantitativa risker, inbegripet risker som härrör från transaktioner inom gruppen, som

i) försäkringsholdingbolagets eller det blandade finansiella holdingföretagets placering inom en grupp med flera företaget utgör eller kan utgöra för hela gruppen är oväsentliga.”

nivåer,

c) Följande punkter ska läggas till:

ii) aktieägarstrukturen, och

”3. Om undantagandet av ett eller flera företag från grupptillsyn i enlighet med punkt 2 i denna artikel skulle

iii) den roll som försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget har inom gruppen. leda till ett fall som inte skulle utlösa tillämpningen av grupptillsyn enligt artikel 213.2 a, b och c, ska

grupptillsynsmyndigheten samråda med Eiopa och, i tillämpliga fall, övriga berörda tillsynsmyndigheter innan den

fattar beslut om undantagande. Ett sådant beslut får endast fattas under exceptionella omständigheter och ska 2. Om de villkor som anges i punkt 1 a inte är uppfyllda ska grupptillsynsmyndigheten ha befogenhet att kräva att motiveras på vederbörligt sätt för Eiopa och, i tillämpliga fall, för övriga berörda tillsynsmyndigheter. försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget ändrar de interna arrangemangen och Grupptillsynsmyndigheten ska åtminstone årligen ompröva huruvida dess beslut fortfarande är lämpligt. Om så ansvarsfördelningen inom gruppen. inte längre är fallet ska grupptillsynsmyndigheten underrätta Eiopa och, i tillämpliga fall, övriga berörda

tillsynsmyndigheter om att den kommer att börja utöva grupptillsyn.

Om de villkor som anges i punkt 1 b i denna artikel inte är uppfyllda ska försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget bli föremål för lämpliga tillsynsåtgärder från grupptillsynsmyndighetens sida i syfte att Innan ett moderföretag med det yttersta ägarintresset undantas från grupptillsyn enligt punkt 2 första stycket b ska säkerställa eller, i tillämpliga fall, återställa kontinuiteten och integriteten i grupptillsynen och efterlevnaden av kraven grupptillsynsmyndigheten samråda med Eiopa och, i tillämpliga fall, övriga berörda tillsynsmyndigheter, och ska i denna avdelning. I synnerhet ska medlemsstaterna säkerställa att tillsynsmyndigheterna, när de agerar bedöma effekterna av att utöva grupptillsyn på nivån för ett mellanliggande företag med ägarintresse på gruppens grupptillsynsmyndighet i enlighet med artikel 247, har befogenhet att kräva att försäkringsholdingbolag eller solvenssituation. I synnerhet ska ett sådant undantagande inte vara möjligt om det skulle leda till en väsentlig blandade finansiella holdingföretag organiserar gruppen på ett sätt som gör det möjligt för den berörda förbättring av gruppens solvenssituation. tillsynsmyndigheten att utöva en ändamålsenlig grupptillsyn. Tillsynsmyndigheterna ska endast utöva denna befogenhet under exceptionella omständigheter och efter samråd med Eiopa och, i tillämpliga fall, övriga berörda tillsynsmyndigheter, och ska ge försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget en För att säkerställa en sammanhängande och konsekvent tillämpning av denna punkt ska Eiopa utfärda riktlinjer motivering till detta. i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1094/2010 för att ytterligare specificera de exceptionella

omständigheter som avses i första stycket i denna punkt eller de fall då det kan vara motiverat att undanta ett

moderföretag med det yttersta ägarintresset, inbegripet försäkringsholdingbolag, från att omfattas av grupptillsyn. 3. I de fall som avses i artikel 213.2 a och b i detta direktiv och om organisationsstrukturen för en grupp bestående av företag som är knutna till varandra genom ett sådant förhållande som avses i artikel 22.7 i direktiv 2013/34/EU och deras anknutna företag, eller som identifieras på grundval av artikel 212.3 i det här direktivet, är sådan att den 4. Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 2 och 3 i denna artikel, ska omfattningen av den grupp motverkar eller hindrar en ändamålsenlig tillsyn över gruppen eller hindrar gruppen från att efterleva denna som omfattas av grupptillsyn enligt artikel 213.2 fastställas i enlighet med artikel 212. avdelning, ska gruppen bli föremål för lämpliga tillsynsåtgärder för att säkerställa eller, i tillämpliga fall, återställa kontinuiteten och integriteten i grupptillsynen och efterlevnaden av denna avdelning. I synnerhet ska

Om en grupp som omfattas av grupptillsyn enligt artikel 213.2 a, b och c identifieras i enlighet med artikel 212.2 medlemsstaterna säkerställa att tillsynsmyndigheterna, när de agerar grupptillsynsmyndighet i enlighet med

och 212.3 och om ett moderföretag eller dotterföretag i den gruppen också är ett företag med det yttersta artikel 247 i det här direktivet, har befogenhet att kräva etablering av ett försäkringsholdingbolag eller ett blandat

ägarintresset i en annan grupp i den mening som avses i artikel 212.1 c, ska den andra gruppen anses ingå i den finansiellt holdingföretag med huvudkontor i unionen, eller etablering av ett företag i unionen som genom

grupp som identifierats i enlighet med artikel 212.2 och 212.3. centraliserad samordning i praktiken utövar ett dominerande inflytande över de beslut, inbegripet finansiella beslut, som fattas av de försäkrings- eller återförsäkringsföretag som ingår i gruppen. I sådana fall ska försäkringsholdingbolaget, det blandade finansiella holdingföretaget eller det företag som i praktiken utövar centraliserad Tillsynsmyndigheterna får tillämpa artikel 212.2 och 212.3 för att utvidga omfattningen av en grupp i den mening samordning ansvara för att denna avdelning efterlevs.” som avses i artikel 212.1 c.

72. Artikel 214 ska ändras på följande sätt: 5. Om en grupp som identifieras i enlighet med artikel 212.3 omfattas av grupptillsyn i enlighet med

artikel 213.2 a, b och c ska gruppen utse ett av de företag som står under gemensam ledning till moderföretag,

vilket ska ansvara för efterlevnaden av denna avdelning. Övriga företag som avses i artikel 212.3 första stycket ska a) Punkt 1 ska ersättas med följande: betraktas som dotterföretag.

”1. Att grupptillsyn utövas i enlighet med artikel 213 ska inte innebära något krav på tillsynsmyndigheterna att 6. Om utseendet av moderföretag i enlighet med punkt 5 i denna artikel skulle innebära väsentliga hinder för

utföra en tillsynsuppgift i fråga om det enskilda försäkringsföretaget i tredjeland, det enskilda återförsäkrings- utövandet av grupptillsyn, särskilt i fall då företagets huvudkontor inte är etablerat på territoriet för den

företaget i tredjeland eller det enskilda försäkringsholdingbolaget med blandad verksamhet. medlemsstat vars tillsynsmyndighet agerar grupptillsynsmyndighet i enlighet med artikel 247, eller om utseendet

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 67/91 68/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 601

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV

skulle leda till att gruppen i praktiken inte skulle kunna efterleva denna avdelning, ska medlemsstaterna säkerställa att den tillsynsmyndighet som agerar grupptillsynsmyndighet har befogenhet att, efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter, kräva att ett annat moderföretag utses. Beslutet att utse ett annat moderföretag ska vederbörligen motiveras för gruppen och övriga berörda tillsynsmyndigheter av den tillsynsmyndighet som agerar grupptillsynsmyndighet.

Om en grupp som identifieras i enlighet med artikel 212.3, och som omfattas av grupptillsyn i enlighet med artikel 213.2 a, b och c, underlåter att utse ett moderföretag i enlighet med punkt 5 i den här artikeln ska den tillsynsmyndighet som agerar grupptillsynsmyndighet i enlighet med artikel 247, efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter, utse ett moderföretag som ska ansvara för efterlevnaden av denna avdelning. Övriga företag i denna grupp ska betraktas som dotterföretag.

När ett moderföretag utses i enlighet med första eller andra stycket i denna punkt ska den tillsynsmyndighet som agerar grupptillsynsmyndighet i enlighet med artikel 247 beakta följande faktorer:

a) Storleken på de försäkringstekniska avsättningarna i respektive företag.

b) Årliga tecknade bruttopremieinkomster för respektive företag.

c) Antalet anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretag till respektive företag.

Tillsynsmyndigheterna ska åtminstone årligen bedöma om det moderföretag som utsetts fortfarande är lämpligt. Om så inte är fallet ska den tillsynsmyndighet som agerar grupptillsynsmyndighet i enlighet med artikel 247, efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter, utse ett annat moderföretag. Detta andra moderföretag ska då ansvara för att denna avdelning efterlevs.”

73. Artikel 220 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 ska orden ”i artiklarna 221–233” ersättas med orden ”i artiklarna 221–233a”.

b) I punkt 2 ska andra stycket ersättas med följande:

”Medlemsstaterna ska dock tillåta att deras tillsynsmyndigheter, om de tar på sig uppgiften att vara grupptillsynsmyndighet för en viss grupp, efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och gruppen beslutar att på denna grupp tillämpa metod 2 i enlighet med artiklarna 233 och 234 eller, om en tillämpning uteslutande av metod 1 inte skulle vara lämplig, en kombination av metoderna 1 och 2 i enlighet med artiklarna 233a och 234.”

c) Följande punkt ska läggas till:

”3. Utan att det påverkar behandlingen av de företag som avses i artikel 228.1 får tillsynsmyndigheterna besluta att tillämpa metod 2 enligt punkt 2 andra stycket bara på försäkrings- och återförsäkringsföretag, försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland, försäkringsholdingbolag, blandade finansiella holdingföretag och holdingbolag till försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland.”

74. Artikel 221 ska ändras på följande sätt:

a) Följande punkt ska införas:

”1a. Genom undantag från punkt 1 i denna artikel och endast vid tillämpning av artikel 228, oavsett om metod 1 eller metod 2 används, ska med proportionell andel avses den andel av det tecknade bolagskapitalet som direkt eller indirekt innehas av företaget med ägarintresse i det anknutna företaget.”

b) I punkt 2 ska följande led läggas till:

”d) När en tillsynsmyndighet har fastställt att två eller flera försäkrings- eller återförsäkringsföretag utgör en grupp

enligt artikel 212.3 eftersom de står under gemensam ledning.”

602 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 69/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

skulle leda till att gruppen i praktiken inte skulle kunna efterleva denna avdelning, ska medlemsstaterna säkerställa 75. Artikel 222 ska ändras på följande sätt: att den tillsynsmyndighet som agerar grupptillsynsmyndighet har befogenhet att, efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter, kräva att ett annat moderföretag utses. Beslutet att utse ett annat moderföretag ska

a) Punkt 4 ska ersättas med följande: vederbörligen motiveras för gruppen och övriga berörda tillsynsmyndigheter av den tillsynsmyndighet som agerar grupptillsynsmyndighet.

”4. Summan av de poster i kapitalbasen som avses i punkterna 2 och 3 får inte överstiga det anknutna

försäkrings- eller återförsäkringsföretagets bidrag till solvenskapitalkravet på gruppnivå.” Om en grupp som identifieras i enlighet med artikel 212.3, och som omfattas av grupptillsyn i enlighet med artikel 213.2 a, b och c, underlåter att utse ett moderföretag i enlighet med punkt 5 i den här artikeln ska den tillsynsmyndighet som agerar grupptillsynsmyndighet i enlighet med artikel 247, efter samråd med övriga berörda b) Följande punkt ska läggas till: tillsynsmyndigheter, utse ett moderföretag som ska ansvara för efterlevnaden av denna avdelning. Övriga företag i denna grupp ska betraktas som dotterföretag.

”6. Vid tillämpningen av artiklarna 230.1, 233.2 och 233a.1 a ska en kapitalbaspost som emitterats av ett

företag med ägarintresse inte anses vara fri från belastningar i den mening som avses i artikel 93.2 andra stycket c, När ett moderföretag utses i enlighet med första eller andra stycket i denna punkt ska den tillsynsmyndighet som om återbetalning av denna post inte kan vägras dess innehavare när ett anknutet försäkrings- eller agerar grupptillsynsmyndighet i enlighet med artikel 247 beakta följande faktorer: återförsäkringsföretag som är ett dotterföretag träder i likvidation.”

a) Storleken på de försäkringstekniska avsättningarna i respektive företag. 76. Artikel 226 ska ändras på följande sätt:

a) Rubriken ska ersättas med följande: b) Årliga tecknade bruttopremieinkomster för respektive företag.

”Mellanliggande holdingföretag”.

c) Antalet anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretag till respektive företag.

b) Följande punkt ska läggas till: Tillsynsmyndigheterna ska åtminstone årligen bedöma om det moderföretag som utsetts fortfarande är lämpligt. Om så inte är fallet ska den tillsynsmyndighet som agerar grupptillsynsmyndighet i enlighet med artikel 247, efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter, utse ett annat moderföretag. Detta andra moderföretag ska då ”3. Vid tillämpning av punkterna 1 och 2 ska holdingbolag till försäkrings- och återförsäkringsföretag ansvara för att denna avdelning efterlevs.” i tredjeland också betraktas som försäkrings- eller återförsäkringsföretag.”

73. Artikel 220 ska ändras på följande sätt: 77. I artikel 227.1 första stycket ska orden ”och artikel 233a” införas efter orden ”artikel 233”.

78. Artikel 228 ska ersättas med följande: a) I punkt 1 ska orden ”i artiklarna 221–233” ersättas med orden ”i artiklarna 221–233a”.

”Artikel 228 b) I punkt 2 ska andra stycket ersättas med följande:

Behandling av specifika anknutna företag inom andra finansiella sektorer

”Medlemsstaterna ska dock tillåta att deras tillsynsmyndigheter, om de tar på sig uppgiften att vara grupptillsynsmyndighet för en viss grupp, efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och gruppen 1. Oberoende av vilken metod som används i enlighet med artikel 220 i detta direktiv ska försäkrings- eller beslutar att på denna grupp tillämpa metod 2 i enlighet med artiklarna 233 och 234 eller, om en tillämpning återförsäkringsföretaget med ägarintresse vid beräkningen av solvensen på gruppnivå ta hänsyn till följande företags uteslutande av metod 1 inte skulle vara lämplig, en kombination av metoderna 1 och 2 i enlighet med bidrag till gruppens medräkningsbara kapitalbas och till solvenskapitalkravet på gruppnivå: artiklarna 233a och 234.”

a) Kreditinstitut i den mening som avses i artikel 4.1.1 i förordning (EU) nr 575/2013 eller värdepappersföretag i den c) Följande punkt ska läggas till: mening som aves i artikel 4.1.2 i den förordningen.

”3. Utan att det påverkar behandlingen av de företag som avses i artikel 228.1 får tillsynsmyndigheterna besluta b) Förvaltningsbolag för fondföretag i den mening som avses i artikel 2.1 b i direktiv 2009/65/EG och att tillämpa metod 2 enligt punkt 2 andra stycket bara på försäkrings- och återförsäkringsföretag, försäkrings- och investeringsbolag som auktoriserats i enlighet med artikel 27 i det direktivet, förutsatt att de inte har utsett något återförsäkringsföretag i tredjeland, försäkringsholdingbolag, blandade finansiella holdingföretag och holdingbolag förvaltningsbolag i enlighet med det direktivet. till försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland.”

c) Förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) i den mening som avses i artikel 4.1 b i Europa-

parlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU (*). 74. Artikel 221 ska ändras på följande sätt:

d) Andra företag än reglerade företag som bedriver en eller flera av de verksamheter som avses i bilaga I till direktiv a) Följande punkt ska införas:

2013/36/EU, om dessa verksamheter utgör en betydande del av deras samlade verksamhet.

”1a. Genom undantag från punkt 1 i denna artikel och endast vid tillämpning av artikel 228, oavsett om e) Tjänstepensionsinstitut i den mening som avses i artikel 6.1 i direktiv (EU) 2016/2341. metod 1 eller metod 2 används, ska med proportionell andel avses den andel av det tecknade bolagskapitalet som direkt eller indirekt innehas av företaget med ägarintresse i det anknutna företaget.”

2. Bidraget till gruppens medräkningsbara kapitalbas från de företag som avses i punkt 1 i denna artikel ska

beräknas som summan av de proportionella andelarna av respektive företags kapitalbas, när denna kapitalbas b) I punkt 2 ska följande led läggas till: beräknas på följande sätt:

”d) När en tillsynsmyndighet har fastställt att två eller flera försäkrings- eller återförsäkringsföretag utgör en grupp a) För varje anknutet företag som avses i punkt 1 a i denna artikel, i enlighet med de relevanta särreglerna enligt

enligt artikel 212.3 eftersom de står under gemensam ledning.” definitionen i artikel 2.7 i direktiv 2002/87/EG.

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 69/91 70/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 603

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV

b) För varje anknutet företag som avses i punkt 1 b i denna artikel, i enlighet med artikel 2.1 l i direktiv 2009/65/EG.

c) För varje anknutet företag som avses i punkt 1 c i denna artikel, i enlighet med artikel 4.1 ad i direktiv

2011/61/EU.

d) För varje anknutet företag som avses i punkt 1 d i denna artikel, i enlighet med de relevanta särreglerna enligt

definitionen i artikel 2.7 i direktiv 2002/87/EG, om de var reglerade enheter i den mening som avses i artikel 2.4

i det direktivet.

e) För varje anknutet företag som avses i punkt 1 e i denna artikel, den disponibla solvensmarginalen beräknad

i enlighet med artikel 16 i direktiv (EU) 2016/2341.

Vid tillämpning av första stycket i denna punkt ska det belopp för kapitalbasen i varje anknutet företag som motsvarar icke utdelningsbara reserver och andra poster som av grupptillsynsmyndigheten fastställts ha en minskad förlusttäckningskapacitet samt preferensaktier, efterställda medlemskonton, efterställda skulder och uppskjutna skattefordringar, som ingår i den kapitalbas som överstiger de kapitalkrav som beräknats i enlighet med punkt 3, inte beaktas, såvida inte försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse på ett för grupptillsynsmyndigheten tillfredsställande sätt kan styrka att dessa poster kan göras tillgängliga för att täcka solvenskapitalkravet på gruppnivå. Vid fastställandet av sammansättningen av den överskjutande kapitalbasen ska försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse beakta att vissa krav för vissa anknutna företag endast får uppfyllas med kärnprimärkapital eller övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål i den mening som avses i förordning (EU) nr 575/2013.

3. Bidraget till solvenskapitalkravet på gruppnivå från de anknutna företag som avses i punkt 1 ska beräknas som summan av den proportionella andelen av kapitalkravet eller det teoretiska kapitalkravet för varje anknutet företag. Detta kapitalkrav eller detta teoretiska kapitalkrav ska beräknas enligt följande:

a) För anknutna företag som avses i punkt 1 a i denna artikel, i enlighet med följande:

i) För varje värdepappersföretag som omfattas av kapitalbaskrav i enlighet med förordning (EU) 2019/2033,

summan av det krav som anges i artikel 11 i den förordningen, de särskilda kapitalbaskrav som avses

i artikel 39.2 a i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2034 (**) eller de lokala kapitalbaskraven

i tredjeländer.

ii) För varje kreditinstitut, det högsta av följande:

1. Summan av det krav som anges i artikel 92.1 c i förordning (EU) nr 575/2013, inbegripet de åtgärder som

avses i artiklarna 458 och 459 i den förordningen, de särskilda kapitalbaskrav för att hantera andra risker än

risken för alltför låg bruttosoliditet som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det kombinerade

buffertkravet enligt definitionen i artikel 128.6 i det direktivet eller de lokala kapitalbaskraven i tredjeländer.

2. Summan av de krav som anges i artikel 92.1 d i förordning (EU) nr 575/2013, inbegripet de åtgärder som

avses i artiklarna 458 och 459 i den förordningen, de särskilda kapitalbaskrav för att hantera risken för

alltför låg bruttosoliditet som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det krav på bruttosoliditetsbuffert

som anges i artikel 92.1a i förordning (EU) nr 575/2013 eller de lokala kapitalbaskraven i tredjeländer, i den

mån dessa krav ska täckas med primärkapital.

b) För varje anknutet företag som avses i punkt 1 b i denna artikel, i enlighet med artikel 7.1 a i direktiv 2009/65/EG.

c) För varje anknutet företag som avses i punkt 1 c i denna artikel, i enlighet med artikel 9 i direktiv 2011/61/EU.

d) För varje anknutet företag som avses i punkt 1 d i denna artikel, det kapitalkrav som det anknutna företaget skulle

behöva efterleva i enlighet med de relevanta särreglerna enligt definitionen i artikel 2.7 i direktiv 2002/87/EG, om

det var en reglerad enhet i den mening som avses i artikel 2.4 i det direktivet.

604 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 71/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

b) För varje anknutet företag som avses i punkt 1 b i denna artikel, i enlighet med artikel 2.1 l i direktiv 2009/65/EG. e) För varje anknutet företag som avses i punkt 1 e i denna artikel, det högsta av den föreskrivna solvensmarginalen

beräknad i enlighet med artikel 17 i direktiv (EU) 2016/2341 och de totala kapitalkrav som åläggs enligt nationell

rätt i de medlemsstater där det anknutna företaget är registrerat eller auktoriserat. c) För varje anknutet företag som avses i punkt 1 c i denna artikel, i enlighet med artikel 4.1 ad i direktiv

2011/61/EU.

4. Om flera anknutna företag som avses i punkt 1 i denna artikel utgör en undergrupp som omfattas av ett

sammanställt kapitalkrav i enlighet med ett direktiv eller en förordning som avses i punkt 3 i denna artikel, inbegripet d) För varje anknutet företag som avses i punkt 1 d i denna artikel, i enlighet med de relevanta särreglerna enligt om ett finansiellt holdingföretag i den mening som avses i artikel 4.1.20 i förordning (EU) nr 575/2013 eller ett

definitionen i artikel 2.7 i direktiv 2002/87/EG, om de var reglerade enheter i den mening som avses i artikel 2.4 blandat finansiellt holdingföretag är ett dotterföretag i en grupp, får grupptillsynsmyndigheten kräva att dessa

i det direktivet. anknutna företags bidrag till gruppens medräkningsbara kapitalbas beräknas som den proportionella andelen av

undergruppens kapitalbas i stället för att punkt 2 a–e i denna artikel tillämpas för varje enskilt företag som ingår i den

undergruppen. I sådana fall ska försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse även beräkna bidraget från

dessa anknutna företag till solvenskapitalkravet på gruppnivå som den proportionella andelen av undergruppens e) För varje anknutet företag som avses i punkt 1 e i denna artikel, den disponibla solvensmarginalen beräknad

kapitalkrav i stället för att tillämpa punkt 3 a–e i denna artikel för varje enskilt företag som ingår i den undergruppen.

i enlighet med artikel 16 i direktiv (EU) 2016/2341.

Alla finansiella institut i den mening som avses i artikel 4.1.26 i förordning (EU) nr 575/2013 och anknutna företag

i den mening som avses i led 18 i den punkten vilka omfattas av undergruppen ska inbegripas i beräkningen av

undergruppens kapitalbas och kapitalkrav. Vid tillämpning av första stycket i denna punkt ska det belopp för kapitalbasen i varje anknutet företag som motsvarar icke utdelningsbara reserver och andra poster som av grupptillsynsmyndigheten fastställts ha en minskad förlusttäckningskapacitet samt preferensaktier, efterställda medlemskonton, efterställda skulder och uppskjutna Vid tillämpning av första stycket i denna punkt ska punkterna 2 och 3 i denna artikel tillämpas på den specifika skattefordringar, som ingår i den kapitalbas som överstiger de kapitalkrav som beräknats i enlighet med punkt 3, inte undergruppen, på grundval av dess konsoliderade situation i den mening som avses i artikel 4.1.47 i förordning (EU) beaktas, såvida inte försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse på ett för grupptillsynsmyndigheten nr 575/2013 eller artikel 4.1.11 i förordning (EU) 2019/2033, eller på grundval av dess konsoliderade ställning, tillfredsställande sätt kan styrka att dessa poster kan göras tillgängliga för att täcka solvenskapitalkravet på gruppnivå. beroende på vad som är lämpligt. Vid fastställandet av sammansättningen av den överskjutande kapitalbasen ska försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse beakta att vissa krav för vissa anknutna företag endast får uppfyllas med kärnprimärkapital eller övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål i den mening som avses i förordning (EU) nr 575/2013.

5. Utan hinder av punkterna 1–4 ska medlemsstaterna tillåta att deras tillsynsmyndigheter, om de tar på sig

uppgiften att vara grupptillsynsmyndighet för en viss grupp, på begäran av företaget med ägarintresse eller på eget

initiativ beslutar att dra av varje sådant ägarintresse som avses i punkt 1 a–d från de kapitalbasmedel som får 3. Bidraget till solvenskapitalkravet på gruppnivå från de anknutna företag som avses i punkt 1 ska beräknas som medräknas vid fastställandet av solvensen på gruppnivå. summan av den proportionella andelen av kapitalkravet eller det teoretiska kapitalkravet för varje anknutet företag. Detta kapitalkrav eller detta teoretiska kapitalkrav ska beräknas enligt följande:

(*) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa

investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG)

nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1) a) För anknutna företag som avses i punkt 1 a i denna artikel, i enlighet med följande: (**) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2034 av den 27 november 2019 om tillsyn av

värdepappersföretag och om ändring av direktiven 2002/87/EG, 2009/65/EG, 2011/61/EU, 2013/36/EU,

2014/59/EU och 2014/65/EU (EUT L 314, 5.12.2019, s. 64).” i) För varje värdepappersföretag som omfattas av kapitalbaskrav i enlighet med förordning (EU) 2019/2033, summan av det krav som anges i artikel 11 i den förordningen, de särskilda kapitalbaskrav som avses i artikel 39.2 a i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2034 (**) eller de lokala kapitalbaskraven i tredjeländer. 79. I artikel 229 ska följande stycke läggas till:

ii) För varje kreditinstitut, det högsta av följande: ”Om det avdrag som avses i första stycket skulle förbättra gruppens solvenssituation jämfört med situationen om

företaget fortsatt tas med i beräkningen av solvensen på gruppnivå ska avdraget inte tillämpas.”

1. Summan av det krav som anges i artikel 92.1 c i förordning (EU) nr 575/2013, inbegripet de åtgärder som

avses i artiklarna 458 och 459 i den förordningen, de särskilda kapitalbaskrav för att hantera andra risker än 80. I avdelning III kapitel II avsnitt I underavsnitt 3 ska följande artikel läggas till:

risken för alltför låg bruttosoliditet som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det kombinerade

buffertkravet enligt definitionen i artikel 128.6 i det direktivet eller de lokala kapitalbaskraven i tredjeländer.

”Artikel 229a

Förenklade beräkningar

2. Summan av de krav som anges i artikel 92.1 d i förordning (EU) nr 575/2013, inbegripet de åtgärder som

avses i artiklarna 458 och 459 i den förordningen, de särskilda kapitalbaskrav för att hantera risken för

alltför låg bruttosoliditet som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det krav på bruttosoliditetsbuffert

1. Vid tillämpning av artikel 230 får grupptillsynsmyndigheten efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndig-

som anges i artikel 92.1a i förordning (EU) nr 575/2013 eller de lokala kapitalbaskraven i tredjeländer, i den

heter tillåta att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse tillämpar en förenklad metod för

mån dessa krav ska täckas med primärkapital.

ägarintressen i anknutna företag som är oväsentliga.

b) För varje anknutet företag som avses i punkt 1 b i denna artikel, i enlighet med artikel 7.1 a i direktiv 2009/65/EG. Tillämpningen av den förenklade metod som avses i första stycket på ett eller flera anknutna företag ska på

vederbörligt sätt motiveras av företaget med ägarintresse för grupptillsynsmyndigheten, med beaktande av arten,

omfattningen och komplexiteten hos riskerna i det eller de anknutna företagen. c) För varje anknutet företag som avses i punkt 1 c i denna artikel, i enlighet med artikel 9 i direktiv 2011/61/EU.

Medlemsstaterna ska kräva att företaget med ägarintresse årligen bedömer om det fortfarande är motiverat att d) För varje anknutet företag som avses i punkt 1 d i denna artikel, det kapitalkrav som det anknutna företaget skulle använda den förenklade metoden och i sin rapport om solvens och finansiell ställning på gruppnivå som avses

behöva efterleva i enlighet med de relevanta särreglerna enligt definitionen i artikel 2.7 i direktiv 2002/87/EG, om i artikel 256.1 offentliggör en förteckning över de anknutna företag som omfattas av den förenklade metoden och

det var en reglerad enhet i den mening som avses i artikel 2.4 i det direktivet. deras storlek.

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 71/91 72/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 605

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV

2. Vid tillämpning av punkt 1 ska försäkrings- och återförsäkringsföretaget med ägarintresse på ett för grupptillsynsmyndigheten tillfredsställande sätt påvisa att tillämpningen av den förenklade metoden på ägarintressen i ett eller flera anknutna företag är tillräckligt försiktig för att undvika en underskattning av risker som härrör från det företaget eller dessa företag vid beräkningen av solvensen på gruppnivå.

När den förenklade metoden tillämpas på ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland som har sitt huvudkontor i ett land som inte är likvärdigt eller tillfälligt likvärdigt i den mening som avses i artikel 227, får den förenklade metoden inte leda till att det anknutna företagets bidrag till solvenskapitalkravet på gruppnivå är lägre än det kapitalkrav för det relaterade företaget som fastställts av det berörda tredjelandet.

Den förenklade metoden får inte tillämpas på ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland, om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse inte har någon tillförlitlig information om kapitalkravet i det tredjelandet.

3. Vid tillämpning av punkt 1 ska anknutna företag anses vara oväsentliga om det bokförda värdet av vart och ett av dem motsvarar mindre än 0,2 % av gruppens tillgångar beräknade med utgångspunkt i sammanställda data och summan av de bokförda värdena för alla sådana företag motsvarar mindre än 0,5 % av gruppens tillgångar beräknade med utgångspunkt i sammanställda data.”

81. Artikel 230 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Beräkningen av solvensen på gruppnivå för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse ska

göras med utgångspunkt i den sammanställda redovisningen.

Solvensen på gruppnivå för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse utgörs av skillnaden mellan

följande:

a) Summan av de kapitalbasmedel som får medräknas för täckning av solvenskapitalkravet, beräknad med

utgångspunkt i sammanställda data, och bidraget till gruppens medräkningsbara kapitalbas från anknutna

företag som avses i artikel 228.1, om bidraget beräknas i enlighet med artikel 228.2 eller 228.4.

b) Summan av solvenskapitalkravet på gruppnivå, beräknad med utgångspunkt i sammanställda data, och bidraget

till solvenskapitalkravet på gruppnivå från anknutna företag som avses i artikel 228.1, om bidraget beräknas

i enlighet med artikel 228.3 eller 228.4.

Vid tillämpning av andra stycket i denna punkt ska innehav i anknutna företag som avses i artikel 228.1 inte

inbegripas i de sammanställda data.

Avdelning I kapitel VI avsnitt 3 underavsnitten 1, 2 och 3 och avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten 1, 2

och 3 ska vara tillämpligt vid beräkningen av de kapitalbasmedel som får medräknas för täckning av

solvenskapitalkravet och av solvenskapitalkravet på gruppnivå med utgångspunkt i sammanställda data.”

b) Punkt 2 ska ändras på följande sätt:

i) I andra stycket ska följande led läggas till:

”c) Den proportionella andel av de lokala kapitalkrav under vilka auktorisationen skulle återkallas för anknutna

försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland.”

ii) Följande stycke ska läggas till:

”Om de kapitalbasmedel som får medräknas för täckning av solvenskapitalkravet, beräknade med utgångspunkt

i sammanställda data, överstiger solvenskapitalkravet på gruppnivå, beräknat med utgångspunkt i samman-

ställda data, och det minsta sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå inte efterlevs, ska artikel 138.1–

138.4 gälla i tillämpliga delar, medan artikel 139.1 och 139.2 inte ska tillämpas. Vid tillämpning av detta stycke

ska hänvisningen till solvenskapitalkrav i artikel 138 tolkas som en hänvisning till minsta sammanställda

solvenskapitalkrav på gruppnivå.”

606 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 73/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

2. Vid tillämpning av punkt 1 ska försäkrings- och återförsäkringsföretaget med ägarintresse på ett för 82. I artikel 232 första stycket den inledande frasen ska orden ”som avses i artikel 37.1 a–d” ersättas med orden ”som grupptillsynsmyndigheten tillfredsställande sätt påvisa att tillämpningen av den förenklade metoden på ägarintressen avses i artikel 37.1 a–e”. i ett eller flera anknutna företag är tillräckligt försiktig för att undvika en underskattning av risker som härrör från det företaget eller dessa företag vid beräkningen av solvensen på gruppnivå.

83. Artikel 233 ska ändras på följande sätt:

När den förenklade metoden tillämpas på ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland som har sitt a) I punkt 1 ska led b ersättas med följande: huvudkontor i ett land som inte är likvärdigt eller tillfälligt likvärdigt i den mening som avses i artikel 227, får den förenklade metoden inte leda till att det anknutna företagets bidrag till solvenskapitalkravet på gruppnivå är lägre än

”b) Det värde som de anknutna företag som avses i artiklarna 220.3 och 228.1 representerar i redovisningen för det kapitalkrav för det relaterade företaget som fastställts av det berörda tredjelandet.

försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse plus det aggregerade solvenskapitalkravet på

gruppnivå enligt punkt 3 i den här artikeln.” Den förenklade metoden får inte tillämpas på ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland, om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse inte har någon tillförlitlig information om kapitalkravet b) Punkt 2 ska ändras på följande sätt: i det tredjelandet.

i) Led b ska ersättas med följande: 3. Vid tillämpning av punkt 1 ska anknutna företag anses vara oväsentliga om det bokförda värdet av vart och ett av dem motsvarar mindre än 0,2 % av gruppens tillgångar beräknade med utgångspunkt i sammanställda data och ”b) Den proportionella andel som tillkommer försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse av de summan av de bokförda värdena för alla sådana företag motsvarar mindre än 0,5 % av gruppens tillgångar beräknade

kapitalbasmedel hos varje enskilt anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag som får medräknas för med utgångspunkt i sammanställda data.”

täckning av solvenskapitalkravet.”

81. Artikel 230 ska ändras på följande sätt: ii) Följande led ska läggas till:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande: ”c) Bidraget till gruppens medräkningsbara kapitalbas från anknutna företag som avses i artikel 228.1, om

bidraget beräknas i enlighet med artikel 228.2 eller 228.4.”

”1. Beräkningen av solvensen på gruppnivå för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse ska göras med utgångspunkt i den sammanställda redovisningen. c) Punkt 3 ska ändras på följande sätt:

i) Led b ska ersättas med följande: Solvensen på gruppnivå för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse utgörs av skillnaden mellan följande:

”b) Den proportionella andelen av solvenskapitalkravet för varje enskilt anknutet försäkrings- eller

återförsäkringsföretag.”

a) Summan av de kapitalbasmedel som får medräknas för täckning av solvenskapitalkravet, beräknad med

utgångspunkt i sammanställda data, och bidraget till gruppens medräkningsbara kapitalbas från anknutna

ii) Följande led ska läggas till:

företag som avses i artikel 228.1, om bidraget beräknas i enlighet med artikel 228.2 eller 228.4.

”c) Bidraget till solvenskapitalkravet på gruppnivå från anknutna företag som avses i artikel 228.1, om bidraget

b) Summan av solvenskapitalkravet på gruppnivå, beräknad med utgångspunkt i sammanställda data, och bidraget beräknas i enlighet med artikel 228.3 eller artikel 228.4.”

till solvenskapitalkravet på gruppnivå från anknutna företag som avses i artikel 228.1, om bidraget beräknas

i enlighet med artikel 228.3 eller 228.4.

84. Följande artiklar ska införas:

Vid tillämpning av andra stycket i denna punkt ska innehav i anknutna företag som avses i artikel 228.1 inte

”Artikel 233a

inbegripas i de sammanställda data.

Kombination av metoderna 1 och 2

Avdelning I kapitel VI avsnitt 3 underavsnitten 1, 2 och 3 och avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten 1, 2

och 3 ska vara tillämpligt vid beräkningen av de kapitalbasmedel som får medräknas för täckning av 1. Solvensen på gruppnivå för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse ska utgöras av skillnaden

solvenskapitalkravet och av solvenskapitalkravet på gruppnivå med utgångspunkt i sammanställda data.” mellan följande:

a) Summan av b) Punkt 2 ska ändras på följande sätt:

i) för företag på vilka metod 1 tillämpas, de kapitalbasmedel som får medräknas för täckning av

i) I andra stycket ska följande led läggas till:

solvenskapitalkravet, beräknade med utgångspunkt i sammanställda data,

”c) Den proportionella andel av de lokala kapitalkrav under vilka auktorisationen skulle återkallas för anknutna ii) för varje anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag på vilket metod 2 tillämpas, den proportionella

försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland.” andel som tillkommer försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse av de kapitalbasmedel som

får medräknas för täckning av det anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretagets solvenskapitalkrav,

ii) Följande stycke ska läggas till:

iii) bidraget från anknutna företag som avses i artikel 228.1, beräknat i enlighet med artikel 228.2 eller

artikel 228.4. ”Om de kapitalbasmedel som får medräknas för täckning av solvenskapitalkravet, beräknade med utgångspunkt i sammanställda data, överstiger solvenskapitalkravet på gruppnivå, beräknat med utgångspunkt i sammanställda data, och det minsta sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå inte efterlevs, ska artikel 138.1– b) Summan av 138.4 gälla i tillämpliga delar, medan artikel 139.1 och 139.2 inte ska tillämpas. Vid tillämpning av detta stycke

ska hänvisningen till solvenskapitalkrav i artikel 138 tolkas som en hänvisning till minsta sammanställda i) för företag på vilka metod 1 tillämpas, det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå, beräknat

solvenskapitalkrav på gruppnivå.” i enlighet med artikel 230.2 med utgångspunkt i sammanställda data,

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 73/91 74/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 607

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV

ii) för varje anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag på vilket metod 2 tillämpas, den proportionella

andelen av dess solvenskapitalkrav,

iii) bidraget från anknutna företag som avses i artikel 228.1, beräknat i enlighet med artikel 228.3 eller

artikel 228.4.

2. Vid tillämpning av punkt 1 a i och b i) i denna artikel ska innehav i anknutna företag som avses i artikel 228.1 inte inkluderas i sammanställda data.

3. Vid tillämpning av punkt 1 a i och b i) i denna artikel ska innehav i anknutna företag som avses i artikel 220.3 och på vilka metod 2 tillämpas inte inkluderas i sammanställda data.

Vid tillämpning av punkt 1 b i) i denna artikel ska värdet av innehav i företag som avses i artikel 220.3 och på vilka metod 2 tillämpas, som överstiger den proportionella andelen av deras eget solvenskapitalkrav, inbegripas i de sammanställda data vid beräkning av tillgångars och skulders känslighet för förändringar i valutakursers nivå eller volatilitet (valutarisk). Värdet av dessa innehav ska dock antas inte vara känsligt för förändringar i nivåerna på marknadspriserna för aktier eller dessas volatilitet (aktiekursrisk).

4. Artikel 233.4 ska i tillämpliga delar gälla vid tillämpning av punkt 1 a ii och b ii i denna artikel.

5. Artikel 231 ska i tillämpliga delar gälla vid en ansökan om tillstånd att beräkna det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå och solvenskapitalkravet för försäkrings- och återförsäkringsföretagen i gruppen med en intern modell, där ansökan lämnats in av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och dess anknutna företag eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingbolag.

6. Det minsta sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska beräknas i enlighet med artikel 230.2.

Det minsta sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska täckas av det medräkningsbara primärkapital som fastställts i enlighet med artikel 98.4, beräknat med utgångspunkt i sammanställda data. Vid denna beräkning ska innehav i anknutna företag som avses i artikel 228.1 inte inbegripas i de sammanställda data.

Vid fastställandet av huruvida sådana kapitalbasmedel får medräknas för täckning av det minsta sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska principerna i artiklarna 221–229a gälla i tillämpliga delar. Artikel 139.1 och 139.2 ska gälla i tillämpliga delar.

Om de kapitalbasmedel som får medräknas för täckning av solvenskapitalkravet, beräknade med utgångspunkt i sammanställda data, överstiger solvenskapitalkravet på gruppnivå, beräknat med utgångspunkt i sammanställda data, och det minsta sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå inte efterlevs, ska artikel 138.1–138.4 tillämpas i tillämpliga delar, medan artikel 139.1 och 139.2 inte ska tillämpas. Vid tillämpning av detta stycke ska hänvisningen till solvenskapitalkrav i artikel 138 tolkas som en hänvisning till minsta sammanställda solvenskapitalkrav på gruppnivå.

7. Vid fastställandet av huruvida det belopp som beräknats enligt punkt 1 b ii i denna artikel på ett tillfredsställande sätt återspeglar gruppens riskprofil när det gäller företag som avses i artikel 220.3 och på vilka metod 2 tillämpas, ska de berörda tillsynsmyndigheterna särskilt uppmärksamma de eventuella specifika risker på gruppnivå som inte skulle täckas i tillräcklig utsträckning, eftersom de är svåra att kvantifiera.

Om gruppens riskprofil när det gäller företag som avses i artikel 220.3 och på vilka metod 2 tillämpas avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för det aggregerade solvenskapitalkravet på gruppnivå enligt artikel 233.3, får ett kapitaltillägg utöver det belopp som beräknas enligt punkt 1 b ii i denna artikel fastställas för gruppen.

Artikel 37.1–37.5 ska tillsammans med de delegerade akter och tekniska standarder för genomförande som antas i enlighet med artikel 37.6, 37.7 och 37.8 gälla i tillämpliga delar.

608 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 75/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

ii) för varje anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag på vilket metod 2 tillämpas, den proportionella Artikel 233b

andelen av dess solvenskapitalkrav,

Långfristiga aktier på gruppnivå

iii) bidraget från anknutna företag som avses i artikel 228.1, beräknat i enlighet med artikel 228.3 eller Om metod 1 eller en kombination av metoder används, ska försäkrings- och återförsäkringsföretag med ägarintresse,

artikel 228.4. försäkringsholdingbolag och blandade finansiella holdingföretag tillåtas att tillämpa artikel 105a på en undergrupp av

aktieinvesteringar.

2. Vid tillämpning av punkt 1 a i och b i) i denna artikel ska innehav i anknutna företag som avses i artikel 228.1 inte inkluderas i sammanställda data. Kommissionen ska komplettera detta direktiv genom att anta delegerade akter i enlighet med artikel 301a för att

specificera

3. Vid tillämpning av punkt 1 a i och b i) i denna artikel ska innehav i anknutna företag som avses i artikel 220.3 a) den metod som ska användas vid bedömning av efterlevnaden av de villkor som avses i artikel 105a.1 och vid och på vilka metod 2 tillämpas inte inkluderas i sammanställda data. beräkning av beloppet för aktier som behandlas som långfristiga aktieinvesteringar om metod 1 eller en

kombination av metoder används,

Vid tillämpning av punkt 1 b i) i denna artikel ska värdet av innehav i företag som avses i artikel 220.3 och på vilka metod 2 tillämpas, som överstiger den proportionella andelen av deras eget solvenskapitalkrav, inbegripas i de b) de uppgifter som ska ingå i rapporten om solvens och finansiell ställning på gruppnivå som avses i artikel 256.1 sammanställda data vid beräkning av tillgångars och skulders känslighet för förändringar i valutakursers nivå eller eller den enda rapporten om solvens och finansiell ställning som avses i artikel 256.2 och i den regelbundna volatilitet (valutarisk). Värdet av dessa innehav ska dock antas inte vara känsligt för förändringar i nivåerna på tillsynsrapporten på gruppnivå som avses i artikel 256b.1 eller den enda regelbundna tillsynsrapporten som avses marknadspriserna för aktier eller dessas volatilitet (aktiekursrisk). i artikel 256b.2.”

85. Artikel 234 ska ersättas med följande: 4. Artikel 233.4 ska i tillämpliga delar gälla vid tillämpning av punkt 1 a ii och b ii i denna artikel.

”Artikel 234 5. Artikel 231 ska i tillämpliga delar gälla vid en ansökan om tillstånd att beräkna det sammanställda

Delegerade akter för tekniska principer och metoder som anges i artiklarna 220-229, för den förenklade

solvenskapitalkravet på gruppnivå och solvenskapitalkravet för försäkrings- och återförsäkringsföretagen i gruppen

metoden som anges i artikel 229a och för tillämpningen av artiklarna 230-233a

med en intern modell, där ansökan lämnats in av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och dess anknutna företag eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingbolag.

Kommissionen ska komplettera detta direktiv genom att anta delegerade akter i enlighet med artikel 301a för att

specificera 6. Det minsta sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska beräknas i enlighet med artikel 230.2.

a) de försäkringstekniska principer och metoder som anges i artiklarna 220-229, Det minsta sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska täckas av det medräkningsbara primärkapital som fastställts i enlighet med artikel 98.4, beräknat med utgångspunkt i sammanställda data. Vid denna beräkning ska b) de tekniska detaljerna i den förenklade metod som anges i artikel 229a.1 samt de kriterier på grundval av vilka innehav i anknutna företag som avses i artikel 228.1 inte inbegripas i de sammanställda data. tillsynsmyndigheterna får godkänna användningen av den förenklade metoden,

Vid fastställandet av huruvida sådana kapitalbasmedel får medräknas för täckning av det minsta sammanställda c) tillämpningen av artiklarna 230-233a, med beaktande av den ekonomiska karaktären hos vissa legala strukturer. solvenskapitalkravet på gruppnivå ska principerna i artiklarna 221–229a gälla i tillämpliga delar. Artikel 139.1 och 139.2 ska gälla i tillämpliga delar.

Kommissionen får komplettera detta direktiv genom att anta delegerade akter i enlighet med artikel 301a för att

specificera de kriterier på grundval av vilka grupptillsynsmyndigheten får godkänna tillämpningen av den förenklade

metod som anges i artikel 229a.2.” Om de kapitalbasmedel som får medräknas för täckning av solvenskapitalkravet, beräknade med utgångspunkt i sammanställda data, överstiger solvenskapitalkravet på gruppnivå, beräknat med utgångspunkt i sammanställda data, och det minsta sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå inte efterlevs, ska artikel 138.1–138.4 86. I artikel 244.3 ska tredje stycket ersättas med följande: tillämpas i tillämpliga delar, medan artikel 139.1 och 139.2 inte ska tillämpas. Vid tillämpning av detta stycke ska hänvisningen till solvenskapitalkrav i artikel 138 tolkas som en hänvisning till minsta sammanställda solvenskapitalkrav på gruppnivå. ”För att närmare ange vilka väsentliga riskkoncentrationer som ska rapporteras ska grupptillsynsmyndigheten efter

samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och gruppen föreskriva lämpliga tröskelvärden på grundval av

solvenskapitalkrav, försäkringstekniska avsättningar, medräkningsbar kapitalbas och andra kvantitativa eller

kvalitativa riskbaserade kriterier som anses lämpliga, eller en kombination av dessa.” 7. Vid fastställandet av huruvida det belopp som beräknats enligt punkt 1 b ii i denna artikel på ett tillfredsställande sätt återspeglar gruppens riskprofil när det gäller företag som avses i artikel 220.3 och på vilka metod 2 tillämpas, ska de berörda tillsynsmyndigheterna särskilt uppmärksamma de eventuella specifika risker på 87. Artikel 245 ska ändras på följande sätt: gruppnivå som inte skulle täckas i tillräcklig utsträckning, eftersom de är svåra att kvantifiera.

a) I punkt 1 ska orden ”punkterna 2 och 3” ersättas med orden ”punkterna 2, 3 och 3a”. Om gruppens riskprofil när det gäller företag som avses i artikel 220.3 och på vilka metod 2 tillämpas avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för det aggregerade solvenskapitalkravet på gruppnivå enligt

b) Följande punkt ska införas: artikel 233.3, får ett kapitaltillägg utöver det belopp som beräknas enligt punkt 1 b ii i denna artikel fastställas för gruppen.

”3a. Utöver transaktioner inom gruppen i den mening som avses i artikel 13.19 får tillsynsmyndigheterna vid

tillämpning av punkterna 2 och 3 i den här artikeln, om så är motiverat, kräva att grupper också rapporterar Artikel 37.1–37.5 ska tillsammans med de delegerade akter och tekniska standarder för genomförande som antas transaktioner inom gruppen som inbegriper andra företag än försäkrings- och återförsäkringsföretag, försäkringsi enlighet med artikel 37.6, 37.7 och 37.8 gälla i tillämpliga delar. och återförsäkringsföretag i tredjeland, försäkringsholdingbolag och blandade finansiella holdingföretag.”

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 75/91 76/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 609

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV

88. Artikel 246 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Kraven i avdelning I kapitel IV avsnitt 2 ska i tillämpliga delar gälla på gruppnivå. Gruppens företagsstyrningssystem ska omfatta försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse, försäkringsholdingbolag eller blandade finansiella holdingföretag som utgör moderföretag samt alla anknutna företag som räknas in i gruppen i den mening som avses i artikel 212 och som är föremål för grupptillsyn i enlighet med artikel 213.2 a, b och c. Gruppens företagsstyrningssystem ska också täcka alla företag som leds av företaget med ägarintresse eller dess dotterföretag tillsammans med ett eller flera företag som inte ingår i samma grupp.

Utan att det påverkar tillämpningen av första stycket i denna punkt ska systemen för riskhantering och internkontroll samt rapporteringsrutiner genomföras konsekvent i alla företag som omfattas av tillämpningsområdet för grupptillsyn enligt artikel 213.2 a och b, så att dessa system och rapporteringsrutiner kan kontrolleras på gruppnivå.

Medlemsstaterna ska säkerställa att förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet för det försäkrings- eller återförsäkringsföretag, försäkringsholdingbolag eller blandade finansiella holdingföretag som utgör moderföretaget med det yttersta ägarintresset och som har sitt huvudkontor i unionen eller det moderföretag som utsetts i enlighet med artikel 214.5 eller 214.6 har det yttersta ansvaret för att den grupp på vilken grupptillsyn tillämpas i enlighet med artikel 213.2 a, b och c följer de lagar och andra författningar som antas enligt detta direktiv. Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet i varje försäkrings- och återförsäkringsföretag inom gruppen ska förbli ansvarigt för företagets egen efterlevnad av samtliga krav enligt vad som anges i artikel 40 och artikel 213.1 andra stycket.

Riskhanteringssystemet ska täcka åtminstone all försäkrings- och återförsäkringsverksamhet som bedrivs inom gruppen samt väsentlig verksamhet som inte är försäkringsverksamhet. Det ska också täcka de risker härrörande från sådan verksamhet som gruppen är eller kan bli exponerad för och det inbördes beroendet mellan dessa.”

b) I punkt 2 ska följande stycken läggas till:

”Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse, försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget ska regelbundet övervaka verksamheten i sina anknutna företag, inbegripet anknutna företag som avses i artikel 228.1 och icke-reglerade företag. Denna övervakning ska stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten hos de risker som de anknutna företagen genererar eller kan generera på gruppnivå.

Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse, försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget ska ha styrdokument på gruppnivå och ska säkerställa samstämmigheten mellan styrdokumenten för alla reglerade företag som räknas in i gruppen och styrdokumentet på gruppnivå. Det ska också säkerställa att styrdokumentet på gruppnivå genomförs på ett konsekvent sätt av alla reglerade företag som räknas in i gruppen.”

c) I punkt 4 första stycket ska andra meningen ersättas med följande:

”Den egenrisk- och solvensbedömning som utförs på gruppnivå ska täcka åtminstone all försäkrings- och återförsäkringsverksamhet som bedrivs inom gruppen samt väsentlig verksamhet som inte är försäkringsverksamhet. Den ska också täcka de risker härrörande från sådan verksamhet som gruppen är eller kan bli exponerad för och det inbördes beroendet mellan dessa. Den ska bli föremål för tillsynsbedömning av grupptillsynsmyndigheten i enlighet med kapitel III.”

d) Följande punkt ska läggas till:

”5. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse, försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget säkerställer att gruppen har robusta styrningsarrangemang som omfattar en tydlig organisationsstruktur med en väldefinierad, transparent och konsekvent ansvarsfördelning och åtskillnad mellan funktioner inom gruppen. Gruppens företagsstyrningssystem ska sträva efter att förebygga intressekonflikter eller, om detta inte är möjligt, hantera dem.

De personer som i praktiken leder en försäkrings- eller återförsäkringsgrupp ska anses vara de personer som i praktiken leder det moderföretag som avses i punkt 1 tredje stycket.

610 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 77/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

88. Artikel 246 ska ändras på följande sätt: Medlemsstaterna ska kräva att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkrings-

holdingbolag eller det blandade finansiella holdingföretaget identifierar de personer som ansvarar för andra

centrala funktioner inom en försäkrings- eller återförsäkringsgrupp som är föremål för grupptillsyn i enlighet med a) Punkt 1 ska ersättas med följande: artikel 213.2 a, b och c. Det förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan som avses i punkt 1 tredje stycket i denna

artikel ska ansvara för den verksamhet som utförs av dessa personer. ”1. Kraven i avdelning I kapitel IV avsnitt 2 ska i tillämpliga delar gälla på gruppnivå. Gruppens företagsstyrningssystem ska omfatta försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse, försäkrings- Om de personer som i praktiken leder en försäkrings- eller återförsäkringsgrupp eller ansvarar för andra centrala holdingbolag eller blandade finansiella holdingföretag som utgör moderföretag samt alla anknutna företag som funktioner också är de personer som i praktiken leder ett eller flera försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller räknas in i gruppen i den mening som avses i artikel 212 och som är föremål för grupptillsyn i enlighet med andra anknutna företag eller ansvarar för andra centrala funktioner inom något av dessa företag, ska företaget med artikel 213.2 a, b och c. Gruppens företagsstyrningssystem ska också täcka alla företag som leds av företaget med ägarintresse säkerställa att roller och ansvarsområden på gruppnivå är tydligt åtskilda från de roller och ägarintresse eller dess dotterföretag tillsammans med ett eller flera företag som inte ingår i samma grupp. ansvarsområden som gäller på nivån för varje enskilt företag.”

Utan att det påverkar tillämpningen av första stycket i denna punkt ska systemen för riskhantering och 89. I avdelning III ska följande kapitel införas: internkontroll samt rapporteringsrutiner genomföras konsekvent i alla företag som omfattas av tillämpningsområdet för grupptillsyn enligt artikel 213.2 a och b, så att dessa system och rapporteringsrutiner kan kontrolleras på

”KAPITEL IIa gruppnivå.

Makrotillsynsregler på gruppnivå

Medlemsstaterna ska säkerställa att förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet för det försäkrings- eller återförsäkringsföretag, försäkringsholdingbolag eller blandade finansiella holdingföretag som utgör moderföretaget med det yttersta ägarintresset och som har sitt huvudkontor i unionen eller det moderföretag som utsetts i enlighet med artikel 214.5 eller 214.6 har det yttersta ansvaret för att den grupp på vilken grupptillsyn tillämpas i enlighet med artikel 213.2 a, b och c följer de lagar och andra författningar som antas enligt detta direktiv. Förvaltnings-, Artikel 246a lednings- eller tillsynsorganet i varje försäkrings- och återförsäkringsföretag inom gruppen ska förbli ansvarigt för Likviditetsriskhantering på gruppnivå företagets egen efterlevnad av samtliga krav enligt vad som anges i artikel 40 och artikel 213.1 andra stycket.

1. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag med ägarintresse, försäkringsholdingbo- Riskhanteringssystemet ska täcka åtminstone all försäkrings- och återförsäkringsverksamhet som bedrivs inom lag och blandade finansiella holdingföretag upprättar och uppdaterar en plan för likviditetsriskhantering på gruppnivå

som täcker likviditetsanalys på kort sikt och, om grupptillsynsmyndigheten så begär, även likviditetsanalys på gruppen samt väsentlig verksamhet som inte är försäkringsverksamhet. Det ska också täcka de risker härrörande från sådan verksamhet som gruppen är eller kan bli exponerad för och det inbördes beroendet mellan dessa.” medellång och lång sikt. Artikel 144a ska gälla i tillämpliga delar.

2. Genom undantag från artikel 144a ska medlemsstaterna säkerställa att försäkrings- eller återförsäkringsdotterb) I punkt 2 ska följande stycken läggas till:

företag som omfattas av tillämpningsområdet för grupptillsyn i enlighet med artikel 213.2 a och b undantas från

skyldigheten att upprätta och uppdatera en plan för likviditetsriskhantering på individuell nivå närhelst den plan för ”Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse, försäkringsholdingbolaget eller det blandade likviditetsriskhantering som avses i punkt 1 i denna artikel täcker de berörda dotterföretagens likviditetshantering och finansiella holdingföretaget ska regelbundet övervaka verksamheten i sina anknutna företag, inbegripet anknutna likviditetsbehov. företag som avses i artikel 228.1 och icke-reglerade företag. Denna övervakning ska stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten hos de risker som de anknutna företagen genererar eller kan generera på

Medlemsstaterna ska kräva att varje enskilt försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av undantaget enligt gruppnivå.

första stycket till sin tillsynsmyndighet lämnar in de delar av likviditetsriskhanteringsplanen som omfattar hela

gruppens situation och deras egen situation. Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse, försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget ska ha styrdokument på gruppnivå och ska säkerställa samstämmigheten mellan

3. Utan hinder av punkt 2 får tillsynsmyndigheterna kräva att ett försäkrings- eller återförsäkringsdotterföretag styrdokumenten för alla reglerade företag som räknas in i gruppen och styrdokumentet på gruppnivå. Det ska upprättar och uppdaterar en plan för likviditetsriskhantering på individuell nivå närhelst de upptäcker en specifik också säkerställa att styrdokumentet på gruppnivå genomförs på ett konsekvent sätt av alla reglerade företag som

likviditetssvaghet eller om planen för likviditetsriskhantering på gruppnivå inte innehåller lämplig information som räknas in i gruppen.”

den tillsynsmyndighet som auktoriserat dotterföretaget kräver att jämförbara företag tillhandahåller för övervakning

av deras likviditetsposition. c) I punkt 4 första stycket ska andra meningen ersättas med följande:

4. För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel ska Eiopa utarbeta utkast till tekniska standarder

för tillsyn för att ytterligare specificera innehållet i och hur ofta planen för likviditetsriskhantering på gruppnivå ska ”Den egenrisk- och solvensbedömning som utförs på gruppnivå ska täcka åtminstone all försäkrings- och

uppdateras. Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den återförsäkringsverksamhet som bedrivs inom gruppen samt väsentlig verksamhet som inte är försäkringsverksamhet. Den ska också täcka de risker härrörande från sådan verksamhet som gruppen är eller kan bli 29 januari 2026. exponerad för och det inbördes beroendet mellan dessa. Den ska bli föremål för tillsynsbedömning av grupptillsynsmyndigheten i enlighet med kapitel III.” Kommissionen ges befogenhet att komplettera detta direktiv genom att i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning

(EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i denna punkt. d) Följande punkt ska läggas till:

Artikel 246b

”5. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse, försäkrings- Andra makrotillsynsregler holdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget säkerställer att gruppen har robusta styrningsarrangemang som omfattar en tydlig organisationsstruktur med en väldefinierad, transparent och konsekvent Artiklarna 144b och 144c ska i tillämpliga delar gälla på nivån för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ansvarsfördelning och åtskillnad mellan funktioner inom gruppen. Gruppens företagsstyrningssystem ska sträva ägarintresse, försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget.” efter att förebygga intressekonflikter eller, om detta inte är möjligt, hantera dem.

90. I artikel 252 första stycket ska orden ”ett kreditinstitut enligt definitionen i direktiv 2006/48/EG eller ett De personer som i praktiken leder en försäkrings- eller återförsäkringsgrupp ska anses vara de personer som värdepappersföretag enligt definitionen i direktiv 2004/39/EG” ersättas med orden ”ett kreditinstitut enligt i praktiken leder det moderföretag som avses i punkt 1 tredje stycket. definitionen i förordning (EU) nr 575/2013 eller ett värdepappersföretag enligt definitionen i direktiv 2014/65/EU”.

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 77/91 78/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 611

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV

91. I artikel 254 ska följande punkt läggas till:

”3. Försäkrings- och återförsäkringsföretaget med ägarintresse, försäkringsholdingbolaget och det blandade finansiella holdingföretaget ska årligen lämna den information som avses i denna artikel till grupptillsynsmyndigheten senast 22 veckor efter utgången av företagets räkenskapsår och, när den information som avses i denna artikel krävs kvartalsvis, senast 11 veckor efter utgången av varje kvartal.”

92. Artikel 256 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag med ägarintresse, försäkrings-

holdingbolag och blandade finansiella holdingföretag årligen offentliggör en rapport om solvens och finansiell

ställning på gruppnivå. Denna rapport ska innehålla information om gruppen som riktar sig till andra

yrkesverksamma, enligt artikel 51.1b. Artiklarna 51, 53, 54 och 55 ska gälla i tillämpliga delar.

Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretagen med ägarintresse, försäkrings-

holdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget offentliggör den information som avses i denna

artikel senast 24 veckor efter utgången av företagets räkenskapsår.”

b) I punkt 2 ska led b ersättas med följande:

”b) Uppgifter om alla dotterföretag inom gruppen, som ska kunna identifieras per företag, inbegripet båda delarna

av rapporten om solvens och finansiell ställning, och som måste offentliggöras i enlighet med artiklarna 51,

53, 54 och 55.”

c) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Kommissionen ska komplettera detta direktiv genom att anta delegerade akter i enlighet med artikel 301a

för att ytterligare specificera vilka uppgifter som ska offentliggöras i den enda rapport om solvens och finansiell

ställning som avses i punkt 2 i denna artikel och i den rapport om solvens och finansiell ställning på gruppnivå

som avses i punkt 1 i denna artikel.”

93. Följande artiklar ska införas:

”Artikel 256b

Regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå

1. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag med ägarintresse, försäkringsholdingbolag och blandade finansiella holdingföretag årligen lämnar in en regelbunden tillsynsrapport till grupptillsynsmyndigheten. Artikel 35.5a första stycket och andra stycket a ska gälla i tillämpliga delar.

Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag lämnar de uppgifter som avses i denna artikel på årsbasis eller mer sällan senast 24 veckor efter utgången av företagets räkenskapsår.

2. Ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingbolag eller ett blandat finansiellt holdingföretag får, om grupptillsynsmyndigheten godkänner detta, lämna in en enda regelbunden tillsynsrapport, som ska innehålla följande:

a) Den information på gruppnivå som ska rapporteras i enlighet med punkt 1.

b) Information om alla dotterföretag inom gruppen, som ska kunna identifieras per företag och som ska rapporteras

i enlighet med artikel 35.5a, vilket inte får leda till att mindre information lämnas än den som skulle lämnas av

försäkrings- och återförsäkringsföretag som lämnar in en regelbunden tillsynsrapport i enlighet med artikel 35.5a.

Innan grupptillsynsmyndigheten ger sitt godkännande enligt första stycket ska den samråda med medlemmarna i tillsynskollegiet och ta vederbörlig hänsyn till deras synpunkter och reservationer. Om de berörda nationella tillsynsmyndigheterna inte ger sitt godkännande ska detta motiveras på vederbörligt sätt. Om tillsynskollegiet godkänner den enda regelbundna tillsynsrapporten i enlighet med denna punkt, ska varje enskilt försäkrings- och

612 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 79/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

91. I artikel 254 ska följande punkt läggas till: återförsäkringsföretag lämna in den enda regelbundna tillsynsrapporten till sin tillsynsmyndighet. Varje

tillsynsmyndighet ska ha befogenhet att utöva tillsyn över den del av den enda regelbundna tillsynsrapporten som

specifikt avser det berörda dotterföretaget. ”3. Försäkrings- och återförsäkringsföretaget med ägarintresse, försäkringsholdingbolaget och det blandade finansiella holdingföretaget ska årligen lämna den information som avses i denna artikel till grupptillsynsmyndigheten senast 22 veckor efter utgången av företagets räkenskapsår och, när den information som avses i denna artikel krävs 3. Om den enda regelbundna tillsynsrapport som lämnas in inte är tillfredsställande för de nationella kvartalsvis, senast 11 veckor efter utgången av varje kvartal.” tillsynsmyndigheterna, får det godkännande som avses i punkt 2 återkallas.

92. Artikel 256 ska ändras på följande sätt: 4. Om den rapport som avses i punkt 2 inte innehåller information som den tillsynsmyndighet som auktoriserat

ett dotterföretag inom gruppen kräver att jämförbara företag ska lämna och detta utelämnande är av väsentlig a) Punkt 1 ska ersättas med följande: betydelse, ska den berörda tillsynsmyndigheten ha befogenhet att kräva att dotterföretaget i fråga rapporterar

nödvändig ytterligare information.

”1. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag med ägarintresse, försäkrings-

holdingbolag och blandade finansiella holdingföretag årligen offentliggör en rapport om solvens och finansiell 5. Om den tillsynsmyndighet som auktoriserat ett dotterföretag inom gruppen konstaterar bristande efterlevnad av

ställning på gruppnivå. Denna rapport ska innehålla information om gruppen som riktar sig till andra artikel 35.5a eller begär ändringar eller förtydliganden avseende den enda regelbundna tillsynsrapporten ska den

yrkesverksamma, enligt artikel 51.1b. Artiklarna 51, 53, 54 och 55 ska gälla i tillämpliga delar. också informera tillsynskollegiet, och grupptillsynsmyndigheten ska lämna in samma begäran till försäkrings- eller

återförsäkringsföretaget med ägarintresse, försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget.

Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretagen med ägarintresse, försäkrings-

holdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget offentliggör den information som avses i denna 6. Kommissionen ska komplettera detta direktiv genom att anta delegerade akter i enlighet med artikel 301a för att

artikel senast 24 veckor efter utgången av företagets räkenskapsår.” ytterligare specificera den information som avses i denna artikel och som ska rapporteras.

b) I punkt 2 ska led b ersättas med följande: Artikel 256c

Rapport om solvens och finansiell ställning: revisionskrav

”b) Uppgifter om alla dotterföretag inom gruppen, som ska kunna identifieras per företag, inbegripet båda delarna

av rapporten om solvens och finansiell ställning, och som måste offentliggöras i enlighet med artiklarna 51,

53, 54 och 55.” 1. Medlemsstaterna ska säkerställa att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse, ett

försäkringsholdingbolag eller ett blandat finansiellt holdingföretag i en grupp omfattas av ett revisionskrav för den

gruppbalansräkning som offentliggörs som en del av rapporten om solvens och finansiell ställning på gruppnivå som c) Punkt 4 ska ersättas med följande:

avses i artikel 256.1 eller som en del av den enda rapporten om solvens och finansiell ställning som avses

i artikel 256.2. ”4. Kommissionen ska komplettera detta direktiv genom att anta delegerade akter i enlighet med artikel 301a för att ytterligare specificera vilka uppgifter som ska offentliggöras i den enda rapport om solvens och finansiell

ställning som avses i punkt 2 i denna artikel och i den rapport om solvens och finansiell ställning på gruppnivå 2. En separat rapport, med uppgift om typen av revisionsutlåtande och granskningsresultat, som utarbetats av

som avses i punkt 1 i denna artikel.” revisionsföretaget ska lämnas in till grupptillsynsmyndigheten tillsammans med den rapport om solvens och finansiell

ställning på gruppnivå som avses i artikel 256.1 eller den enda rapport om solvens och finansiell ställning som avses

i artikel 256.2 som lämnas in av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse, försäkrings- 93. Följande artiklar ska införas: holdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget.

”Artikel 256b 3. Om det finns en enda rapport om solvens och finansiell ställning som avses i artikel 256.2, ska revisionskraven Regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå för ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag efterlevas och den rapport som avses i artikel 51a.6 lämnas in

till tillsynsmyndigheten för det företaget av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse, försäkrings-

holdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget. 1. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag med ägarintresse, försäkringsholdingbolag och blandade finansiella holdingföretag årligen lämnar in en regelbunden tillsynsrapport till grupptillsynsmyndigheten. Artikel 35.5a första stycket och andra stycket a ska gälla i tillämpliga delar. 4. Artikel 51a ska gälla i tillämpliga delar.”

Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag lämnar de uppgifter som avses i denna 94. Artikel 257 ska ersättas med följande: artikel på årsbasis eller mer sällan senast 24 veckor efter utgången av företagets räkenskapsår.

”Artikel 257 2. Ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingbolag eller ett blandat finansiellt holdingföretag får, om grupptillsynsmyndigheten godkänner detta, lämna in en enda regelbunden Lämplighetskrav för personer som i praktiken leder ett försäkringsholdingbolag eller ett blandat finansiellt tillsynsrapport, som ska innehålla följande: holdingföretag eller som har andra centrala funktioner

a) Den information på gruppnivå som ska rapporteras i enlighet med punkt 1. Medlemsstaterna ska kräva att de personer som i praktiken leder försäkringsholdingbolaget eller det blandade

finansiella holdingföretaget och i tillämpliga fall de personer som ansvarar för andra centrala funktioner uppfyller de

lämplighetskrav som är nödvändiga för att de ska kunna utföra sina uppdrag. b) Information om alla dotterföretag inom gruppen, som ska kunna identifieras per företag och som ska rapporteras

i enlighet med artikel 35.5a, vilket inte får leda till att mindre information lämnas än den som skulle lämnas av försäkrings- och återförsäkringsföretag som lämnar in en regelbunden tillsynsrapport i enlighet med artikel 35.5a. Artikel 42 ska gälla i tillämpliga delar.”

Innan grupptillsynsmyndigheten ger sitt godkännande enligt första stycket ska den samråda med medlemmarna 95. Artikel 258 ska ändras på följande sätt: i tillsynskollegiet och ta vederbörlig hänsyn till deras synpunkter och reservationer. Om de berörda nationella tillsynsmyndigheterna inte ger sitt godkännande ska detta motiveras på vederbörligt sätt. Om tillsynskollegiet godkänner den enda regelbundna tillsynsrapporten i enlighet med denna punkt, ska varje enskilt försäkrings- och a) Punkt 2 ska ersättas med följande:

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 79/91 80/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 613

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV

”2. Tillsynsmyndigheterna ska ges alla tillsynsbefogenheter som de behöver för att vidta de åtgärder när det gäller försäkringsholdingbolag och blandade finansiella holdingföretag som krävs för att säkerställa att grupper som omfattas av grupptillsyn i enlighet med artikel 213.2 a, b och c efterlever alla krav som fastställs i denna avdelning. Dessa befogenheter ska inbegripa de allmänna tillsynsbefogenheter som avses i artikel 34.

Utan att det påverkar tillämpningen av nationella straffrättsliga bestämmelser ska medlemsstaterna säkerställa att sanktioner eller andra åtgärder kan åläggas försäkringsholdingbolag eller blandade finansiella holdingföretag eller personer som i praktiken leder dessa bolag, om de överträder lagar och andra författningar som satts i kraft för att införliva bestämmelserna i denna avdelning. Tillsynsmyndigheterna ska ha ett nära samarbete för att säkerställa att sådana sanktioner eller åtgärder är effektiva, särskilt när den centrala förvaltningen eller det huvudsakliga etableringsstället för ett försäkringsholdingbolag eller blandat finansiellt holdingföretag inte finns i samma medlemsstat som dess säte.”

b) Följande punkter ska införas:

”2a. Om grupptillsynsmyndigheten har fastställt att villkoren i artikel 213b.1 inte är uppfyllda eller inte längre är uppfyllda, ska försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget bli föremål för lämpliga tillsynsåtgärder i syfte att säkerställa eller, i tillämpliga fall, återställa kontinuiteten och integriteten i grupptillsynen och säkerställa efterlevnaden av kraven i denna avdelning. När det gäller ett blandat finansiellt holdingföretag ska tillsynsåtgärderna särskilt beakta effekterna på det finansiella konglomeratet som helhet samt på dess anknutna reglerade företag.

2b. Vid tillämpning av punkterna 1 och 2a i denna artikel ska medlemsstaterna säkerställa att de tillsynsåtgärder som får tillämpas på försäkringsholdingbolag och blandade finansiella holdingföretag åtminstone omfattar följande:

a) Upphävande av rösträtter som är knutna till de aktier i försäkringsdotter- eller återförsäkringsdotterföretagen

som innehas av försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget.

b) Utfärdande av förelägganden, sanktioner eller påföljder mot försäkringsholdingbolaget, det blandade finansiella

holdingföretaget eller medlemmarna av förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet i dessa bolag.

c) Utfärdande av instruktioner eller anvisningar till försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella

holdingföretaget om att till sina aktieägare överföra ägarintressena i sina försäkringsdotter- eller återförsäk-

ringsdotterföretag.

d) Utseende på tillfällig basis av ett annat försäkringsholdingbolag, blandat finansiellt holdingföretag eller

försäkrings- eller återförsäkringsföretag inom gruppen som ansvarigt för att säkerställa att kraven i denna

avdelning efterlevs.

e) Begränsning av eller förbud mot utdelningar eller räntebetalningar till aktieägare.

f) Krav på att försäkringsholdingbolag eller blandade finansiella holdingföretag avyttrar eller minskar innehav

i försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller andra anknutna företag som avses i artikel 228.1.

g) Krav på att försäkringsholdingbolag eller blandade finansiella holdingföretag ska lägga fram en plan för hur de

utan dröjsmål ska återgå till att efterleva kraven.

Grupptillsynsmyndigheten ska samråda med övriga berörda tillsynsmyndigheter och Eiopa innan någon av de åtgärder som avses i första stycket vidtas, om dessa åtgärder påverkar företag med säte i mer än en medlemsstat.”

96. Artikel 262 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 första stycket ska ersättas med följande:

”1. Om en likvärdig tillsyn enligt artikel 260 inte föreligger eller om en medlemsstat inte tillämpar artikel 261 i samband med tillfällig likvärdighet enligt artikel 260.7, ska den medlemsstaten på försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp i den mening som avses i artikel 212 och på vilka grupptillsyn tillämpas i enlighet med artikel 213.2 c tillämpa något av följande:

614 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 81/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

”2. Tillsynsmyndigheterna ska ges alla tillsynsbefogenheter som de behöver för att vidta de åtgärder när det a) Artiklarna 218–235 och artiklarna 244–258 i tillämpliga delar. gäller försäkringsholdingbolag och blandade finansiella holdingföretag som krävs för att säkerställa att grupper som omfattas av grupptillsyn i enlighet med artikel 213.2 a, b och c efterlever alla krav som fastställs i denna

b) En av de metoder som fastställs i punkt 3.” avdelning. Dessa befogenheter ska inbegripa de allmänna tillsynsbefogenheter som avses i artikel 34.

b) Punkt 2 ska ersättas med följande: Utan att det påverkar tillämpningen av nationella straffrättsliga bestämmelser ska medlemsstaterna säkerställa att sanktioner eller andra åtgärder kan åläggas försäkringsholdingbolag eller blandade finansiella holdingföretag eller

”2. Medlemsstaterna ska tillåta att deras tillsynsmyndigheter tillämpar andra metoder som säkerställer lämplig personer som i praktiken leder dessa bolag, om de överträder lagar och andra författningar som satts i kraft för att

tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp i den mening som avses i artikel 212 och införliva bestämmelserna i denna avdelning. Tillsynsmyndigheterna ska ha ett nära samarbete för att säkerställa att

på vilka grupptillsyn tillämpas i enlighet med artikel 213.2 c. Dessa metoder ska ha godkänts av den sådana sanktioner eller åtgärder är effektiva, särskilt när den centrala förvaltningen eller det huvudsakliga

grupptillsynsmyndighet som fastställts i enlighet med artikel 247 efter samråd med övriga berörda etableringsstället för ett försäkringsholdingbolag eller blandat finansiellt holdingföretag inte finns i samma

tillsynsmyndigheter. medlemsstat som dess säte.”

De metoder som avses i första stycket ska göra det möjligt att uppnå de mål för grupptillsynen som anges i denna b) Följande punkter ska införas: avdelning. Dessa mål ska innefatta följande:

”2a. Om grupptillsynsmyndigheten har fastställt att villkoren i artikel 213b.1 inte är uppfyllda eller inte längre a) Att bevara försäkrings- och återförsäkringsföretagens kapitalallokering och sammansättningen av deras är uppfyllda, ska försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget bli föremål för lämpliga kapitalbas och förhindra ett väsentligt skapande av kapital inom gruppen om ett sådant skapande av kapital tillsynsåtgärder i syfte att säkerställa eller, i tillämpliga fall, återställa kontinuiteten och integriteten i grupptillsynen inom gruppen finansieras med inkomster från skuldinstrument eller andra finansiella instrument som inte och säkerställa efterlevnaden av kraven i denna avdelning. När det gäller ett blandat finansiellt holdingföretag ska räknas som kapitalbasposter av moderföretaget. tillsynsåtgärderna särskilt beakta effekterna på det finansiella konglomeratet som helhet samt på dess anknutna reglerade företag.

b) Att bedöma och övervaka risker som härrör från företag både inom och utanför unionen och begränsa risken

för spridning från dessa företag och från andra icke-reglerade företag till försäkrings- och återförsäkringsföretag 2b. Vid tillämpning av punkterna 1 och 2a i denna artikel ska medlemsstaterna säkerställa att de tillsynsåtgärder inom gruppen och till en undergrupp där moderföretaget med det yttersta ägarintresset är ett försäkrings- eller som får tillämpas på försäkringsholdingbolag och blandade finansiella holdingföretag åtminstone omfattar återförsäkringsföretag, ett försäkringsholdingbolag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor följande: i unionen, som avses i artikel 215, om en sådan undergrupp finns.

De metoder som avses i första stycket ska motiveras på lämpligt sätt, dokumenteras och anmälas till övriga berörda a) Upphävande av rösträtter som är knutna till de aktier i försäkringsdotter- eller återförsäkringsdotterföretagen

tillsynsmyndigheter, Eiopa och kommissionen.”

som innehas av försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget.

c) Följande punkt ska läggas till: b) Utfärdande av förelägganden, sanktioner eller påföljder mot försäkringsholdingbolaget, det blandade finansiella

holdingföretaget eller medlemmarna av förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet i dessa bolag.

”3. Vid tillämpning av punkt 2 i denna artikel får de berörda tillsynsmyndigheterna särskilt tillämpa en eller

flera av följande metoder på försäkrings- och återförsäkringsföretag, försäkringsholdingbolag och blandade c) Utfärdande av instruktioner eller anvisningar till försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella finansiella holdingföretag som ingår i en grupp som är föremål för grupptillsyn i enlighet med artikel 213.2 c:

holdingföretaget om att till sina aktieägare överföra ägarintressena i sina försäkringsdotter- eller återförsäk-

ringsdotterföretag.

a) Utseende av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som ansvarigt för att kraven i denna avdelning efterlevs,

om de försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i gruppen inte har ett gemensamt moderföretag d) Utseende på tillfällig basis av ett annat försäkringsholdingbolag, blandat finansiellt holdingföretag eller i unionen.

försäkrings- eller återförsäkringsföretag inom gruppen som ansvarigt för att säkerställa att kraven i denna

avdelning efterlevs. b) Krav på etablering av ett försäkringsholdingbolag med huvudkontor i unionen eller ett blandat finansiellt

holdingföretag med huvudkontor i unionen, om de försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i gruppen e) Begränsning av eller förbud mot utdelningar eller räntebetalningar till aktieägare. inte har ett gemensamt moderföretag i unionen, och tillämpar denna avdelning på försäkrings- och

återförsäkringsföretagen i den grupp som leds av det försäkringsholdingbolaget eller blandade finansiella

holdingföretaget. f) Krav på att försäkringsholdingbolag eller blandade finansiella holdingföretag avyttrar eller minskar innehav

i försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller andra anknutna företag som avses i artikel 228.1.

c) Om flera försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i gruppen utgör en undergrupp vars moderföretag

har sitt huvudkontor i unionen, utöver tillämpning av denna avdelning på denna undergrupp, vidtagande av g) Krav på att försäkringsholdingbolag eller blandade finansiella holdingföretag ska lägga fram en plan för hur de ytterligare åtgärder eller införande av ytterligare krav, inbegripet krav som avses i leden d, e och f i detta stycke,

utan dröjsmål ska återgå till att efterleva kraven. och skärpt tillsyn över riskkoncentrationer i den mening som avses i artikel 244 och över transaktioner inom

gruppen i den mening som avses i artikel 245, i syfte att uppnå det mål som avses i punkt 2 andra stycket b

i denna artikel. Grupptillsynsmyndigheten ska samråda med övriga berörda tillsynsmyndigheter och Eiopa innan någon av de åtgärder som avses i första stycket vidtas, om dessa åtgärder påverkar företag med säte i mer än en medlemsstat.”

d) Krav på att medlemmarna av förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet för moderföretaget med det yttersta

ägarintresset i unionen ska vara oberoende av moderföretaget med det yttersta ägarintresset utanför unionen. 96. Artikel 262 ska ändras på följande sätt:

e) Förbud mot, begränsning, inskränkning eller övervakning av eller krav på förhandsanmälan av transaktioner,

inbegripet utdelningar och kupongutbetalningar på efterställda skulder, om sådana transaktioner utgör eller a) Punkt 1 första stycket ska ersättas med följande:

skulle kunna utgöra ett hot mot den finansiella ställningen eller solvenssituationen hos försäkrings- och

återförsäkringsföretag inom gruppen och involverar å ena sidan ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, ett ”1. Om en likvärdig tillsyn enligt artikel 260 inte föreligger eller om en medlemsstat inte tillämpar artikel 261 försäkringsholdingbolag med huvudkontor i unionen eller ett blandat finansiellt holdingföretag med i samband med tillfällig likvärdighet enligt artikel 260.7, ska den medlemsstaten på försäkrings- och huvudkontor i unionen och å andra sidan ett företag som ingår i gruppen och som har sitt huvudkontor återförsäkringsföretag som ingår i en grupp i den mening som avses i artikel 212 och på vilka grupptillsyn utanför unionen. Om grupptillsynsmyndigheten i unionen inte är en av tillsynsmyndigheterna i den tillämpas i enlighet med artikel 213.2 c tillämpa något av följande: medlemsstat där ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag har sitt huvudkontor ska grupptill-

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 81/91 82/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 615

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV

synsmyndigheten i unionen underrätta dessa tillsynsmyndigheter om vad den kommit fram till i syfte att göra

det möjligt för dem att vidta lämpliga åtgärder.

f) Krav på information om solvens och finansiell ställning, riskprofil och risktoleransgränser för moderföretag

med huvudkontor utanför unionen, i tillämpliga fall inbegripet rapporter om dessa frågor som lämnas in till

förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet eller tillsynsmyndigheterna för dessa moderföretag i tredjeland.”

97. I artikel 265 ska följande punkt införas:

”1a. Om moderföretaget till ett eller flera försäkrings- eller återförsäkringsföretag är ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag, ett finansiellt institut, ett förvaltningsbolag för fondföretag, en AIF-förvaltare, ett tjänstepensionsinstitut eller ett icke reglerat företag som bedriver en eller flera av de verksamheter som avses i bilaga I till direktiv 2013/36/EU och om dessa verksamheter utgör en betydande del av deras samlade verksamhet, ska medlemsstaterna särskilt säkerställa att tillsynsmyndigheterna med ansvar för tillsynen över dessa försäkrings- eller återförsäkringsföretag utövar allmän tillsyn över transaktioner mellan dessa försäkrings- eller återförsäkringsföretag och moderföretaget och dess anknutna företag.”

98. I artikel 267 ska följande stycken läggas till:

”Vid tillämpning av direktiv (EU) 2025/1 ska vid tillämpning av de resolutionsverktyg som avses i artikel 26.3 i det direktivet och vid utövande av de resolutionsbefogenheter som avses i avdelning III kapitel IV i det direktivet bestämmelserna i kapitlen I, II och IV i denna avdelning tillämpas på återförsäkringsföretag och de enheter som avses i artikel 1.1 b-e i det direktivet.

Artiklarna 270 och 272 i det här direktivet ska inte tillämpas när artikel 63 i direktiv (EU) 2025/1 tillämpas.”

99. Artikel 268.1 första stycket ska ändras på följande sätt:

a) Led a ska ersättas med följande:

”a) behöriga myndigheter: antingen de administrativa eller rättsliga myndigheter i medlemsstaterna som är behöriga

i fråga om rekonstruktionsåtgärder eller likvidationsförfaranden eller en resolutionsmyndighet enligt

definitionen i artikel 2.12 i direktiv (EU) 2025/1 med avseende på rekonstruktionsåtgärder som vidtas enligt

det direktivet.”

b) Led c ska ersättas med följande:

”c) rekonstruktionsåtgärder: åtgärder som medför ingripande av behöriga myndigheter och som är avsedda att bevara

eller återställa ett försäkringsföretags finansiella ställning och som påverkar redan befintliga rättigheter som

innehas av en annan part än försäkringsföretaget, inbegripet inställande av betalningar eller verkställighets-

åtgärder eller nedskrivning av fordringar, tillämpning av de resolutionsverktyg som avses i artikel 26.3

i direktiv (EU) 2025/1 och utövande av de resolutionsbefogenheter som avses i avdelning III kapitel IV i det

direktivet.”

100. Artikel 301a ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 2 ska ändras på följande sätt:

i) Andra stycket ska ersättas med följande:

”Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 29, 105, 105a, 213a, 233b, 256b och 304e ges till

kommissionen för en period på fyra år från och med den 28 januari 2025.”

ii) Följande stycken ska läggas till:

”Den delegering av befogenhet som avses i första och andra styckena ska genom tyst medgivande förlängas med

perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast

tre månader före utgången av perioden i fråga.

616 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 83/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

synsmyndigheten i unionen underrätta dessa tillsynsmyndigheter om vad den kommit fram till i syfte att göra Kommissionen ska utarbeta en rapport om de delegerade befogenheterna senast sex månader före utgången av

det möjligt för dem att vidta lämpliga åtgärder. varje fyraårsperiod.”

f) Krav på information om solvens och finansiell ställning, riskprofil och risktoleransgränser för moderföretag

b) Punkt 3 ska ersättas med följande: med huvudkontor utanför unionen, i tillämpliga fall inbegripet rapporter om dessa frågor som lämnas in till förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet eller tillsynsmyndigheterna för dessa moderföretag i tredjeland.”

”3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 17, 29, 31, 35, 37, 50, 56, 75, 86, 92, 97, 99, 105, 97. I artikel 265 ska följande punkt införas: 105a, 109a, 111, 114, 127, 130, 135, 143, 172, 210, 211, 213a, 216, 217, 227, 233b, 234, 241, 244, 245, 247,

248, 256, 256b, 258, 260, 304e och 308b får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet.

”1a. Om moderföretaget till ett eller flera försäkrings- eller återförsäkringsföretag är ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag, ett finansiellt institut, ett förvaltningsbolag för fondföretag, en AIF-förvaltare, ett tjänstepen-

Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet sionsinstitut eller ett icke reglerat företag som bedriver en eller flera av de verksamheter som avses i bilaga I till

får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet direktiv 2013/36/EU och om dessa verksamheter utgör en betydande del av deras samlade verksamhet, ska

angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.” medlemsstaterna särskilt säkerställa att tillsynsmyndigheterna med ansvar för tillsynen över dessa försäkrings- eller återförsäkringsföretag utövar allmän tillsyn över transaktioner mellan dessa försäkrings- eller återförsäkringsföretag och moderföretaget och dess anknutna företag.”

c) Punkt 5 ska ersättas med följande:

98. I artikel 267 ska följande stycken läggas till:

”5. En delegerad akt som antas enligt artikel 17, 29, 31, 35, 37, 50, 56, 75, 86, 92, 97, 99, 105, 105a, 109a,

111, 114, 127, 130, 135, 143, 172, 210, 211, 213a, 216, 217, 227, 233b, 234, 241, 244, 245, 247, 248, 256, ”Vid tillämpning av direktiv (EU) 2025/1 ska vid tillämpning av de resolutionsverktyg som avses i artikel 26.3 i det 256b, 258, 260 eller 308b ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar direktivet och vid utövande av de resolutionsbefogenheter som avses i avdelning III kapitel IV i det direktivet mot den delegerade akten inom en period på tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och bestämmelserna i kapitlen I, II och IV i denna avdelning tillämpas på återförsäkringsföretag och de enheter som avses rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen i artikel 1.1 b-e i det direktivet. om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller

rådets initiativ. Artiklarna 270 och 272 i det här direktivet ska inte tillämpas när artikel 63 i direktiv (EU) 2025/1 tillämpas.”

5a. En delegerad akt som antas enligt artikel 304e ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller 99. Artikel 268.1 första stycket ska ändras på följande sätt: rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på en månad från den dag då akten delgavs

Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har

underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med en månad på a) Led a ska ersättas med följande:

Europaparlamentets eller rådets initiativ.”

”a) behöriga myndigheter: antingen de administrativa eller rättsliga myndigheter i medlemsstaterna som är behöriga i fråga om rekonstruktionsåtgärder eller likvidationsförfaranden eller en resolutionsmyndighet enligt 101. Artikel 304.2 ska ersättas med följande: definitionen i artikel 2.12 i direktiv (EU) 2025/1 med avseende på rekonstruktionsåtgärder som vidtas enligt det direktivet.”

”2. Från och med den 30 januari 2027 får livförsäkringsföretag fortsätta att tillämpa den metod som avses

i punkt 1 endast med avseende på tillgångar och skulder för vilka tillsynsmyndigheterna godkänt tillämpningen av b) Led c ska ersättas med följande:

undergruppen för durationsbaserade aktiekursrisker före den 30 januari 2027.”

”c) rekonstruktionsåtgärder: åtgärder som medför ingripande av behöriga myndigheter och som är avsedda att bevara eller återställa ett försäkringsföretags finansiella ställning och som påverkar redan befintliga rättigheter som 102. Följande artiklar ska införas: innehas av en annan part än försäkringsföretaget, inbegripet inställande av betalningar eller verkställighetsåtgärder eller nedskrivning av fordringar, tillämpning av de resolutionsverktyg som avses i artikel 26.3 i direktiv (EU) 2025/1 och utövande av de resolutionsbefogenheter som avses i avdelning III kapitel IV i det ”Artikel 304c direktivet.”

Rapport avseende hållbarhetsrisker

100. Artikel 301a ska ändras på följande sätt:

1. Eiopa ska efter samråd med ESRB på grundval av tillgängliga data och slutsatser från den plattform för hållbar

finansiering som avses i artikel 20 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 (*) och EBA inom a) Punkt 2 ska ändras på följande sätt:

ramen för dess arbete enligt det mandat som anges i artikel 501c.1 i förordning (EU) nr 575/2013 bedöma huruvida

en särskild tillsynsbehandling av exponeringar med anknytning till tillgångar eller verksamheter som i väsentlig grad

i) Andra stycket ska ersättas med följande: är förknippade med miljörelaterade eller sociala mål skulle vara motiverad. Eiopa ska särskilt bedöma de potentiella

effekterna av en särskild tillsynsbehandling av exponeringar med anknytning till tillgångar och verksamheter som

i väsentlig grad är förknippade med miljörelaterade eller sociala mål eller som i väsentlig grad är förknippade med

”Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 29, 105, 105a, 213a, 233b, 256b och 304e ges till skada för sådana mål på skyddet av försäkringstagare och den finansiella stabiliteten i unionen, inbegripet

kommissionen för en period på fyra år från och med den 28 januari 2025.” fossilbränslerelaterade tillgångar.

ii) Följande stycken ska läggas till:

Eiopa ska lämna in en rapport om sina resultat till kommissionen senast den 1 mars 2025. Om det är lämpligt ska

rapporten överväga en möjlig riskbaserad tillsynsbehandling av exponeringar med anknytning till tillgångar och

”Den delegering av befogenhet som avses i första och andra styckena ska genom tyst medgivande förlängas med verksamheter som i väsentlig grad är förknippade med miljörelaterade eller sociala mål eller som i väsentlig grad är

perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast förknippade med skada för sådana mål. Rapporten ska åtföljas av en bedömning av effekterna på försäkrings- och

tre månader före utgången av perioden i fråga. återförsäkringsföretag av den möjliga riskbaserade tillsynsbehandlingen av sådana exponeringar.

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 83/91 84/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 617

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV

2. När det gäller naturkatastrofrisk ska Eiopa minst vart femte år se över omfattningen och kalibreringen av standardparametrarna för den undergrupp för katastrofrisker inom skadeförsäkring med avseende på solvenskapitalkravet som avses i artikel 105.2 tredje stycket b. Vid dessa översyner ska Eiopa beakta den senaste tillgängliga relevanta bevisningen från klimatvetenskap och riskernas relevans när det gäller de risker som täcks av försäkringsoch återförsäkringsföretag som använder standardformeln för beräkning av undergruppen för katastrofrisker inom undergruppen för skadeförsäkring med avseende på solvenskapitalkravet.

Den första översynen enligt första stycket ska vara avslutad senast den 29 januari 2027.

Om Eiopa vid en översyn enligt första stycket konstaterar att det på grund av omfattningen eller kalibreringen av standardparametrarna för undergruppen för katastrofrisker inom skadeförsäkring finns en betydande diskrepans mellan den del av solvenskapitalkravet som avser naturkatastrofer och den faktiska naturkatastrofrisk som försäkrings- och återförsäkringsföretag står inför, ska Eiopa lämna in ett yttrande om naturkatastrofrisk till kommissionen.

Ett yttrande om naturkatastrofrisk som lämnas in till kommissionen enligt tredje stycket ska behandla omfattningen eller kalibreringen av standardparametrarna för undergruppen för katastrofrisker inom skadeförsäkring med avseende på solvenskapitalkravet i syfte att åtgärda den konstaterade diskrepansen och åtföljas av en bedömning av de föreslagna ändringarnas effekter på försäkrings- och återförsäkringsföretag.

3. Eiopa ska utvärdera om och i vilken utsträckning försäkrings- och återförsäkringsföretag bedömer sin väsentliga exponering för risker avseende förlust av biologisk mångfald som en del av den bedömning som avses i artikel 45.1. Därefter ska Eiopa bedöma vilka åtgärder som ska vidtas för att säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag tar vederbörlig hänsyn till dessa risker. Eiopa ska lämna in en rapport med sina resultat till kommissionen senast den 30 juni 2025.

EBA, Eiopa och Esma ska genom den gemensamma kommitté som avses i artikel 54 i förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 utarbeta riktlinjer för att säkerställa att samstämmighet, långsiktiga överväganden och gemensamma standarder för bedömningsmetoder integreras i stresstesterna av miljömässiga, sociala och styrningsrelaterade risker. Den gemensamma kommittén ska offentliggöra dessa riktlinjer senast den 10 januari 2026. EBA, Eiopa och Esma ska genom denna gemensamma kommitté undersöka hur sociala och styrningsrelaterade risker kan integreras i stresstesterna.

Artikel 304d

Översyn av åtskillnaden mellan liv- och skadeförsäkringsverksamhet och kapitalbuffertar

1. Eiopa ska bedöma huruvida det krav på åtskillnad mellan livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet som avses i artikel 73.1 fortfarande är motiverat. Eiopa ska särskilt bedöma effekterna av att upprätthålla och de potentiella effekterna av att häva förbudet mot blandad verksamhet, åtminstone när det gäller skydd av försäkringstagare, potentiell korssubventionering mellan livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet, marknadseffektivitet och konkurrenskraft. Vid bedömningen ska Eiopa ta hänsyn till tillsynserfarenheten av företag med blandad verksamhet. Eiopa ska lämna in en rapport med sina resultat till kommissionen senast den 31 januari 2028.

2. Eiopa ska till och med den 31 januari 2032 övervaka det bidrag till solvenskapitalkraven på gruppnivå som avses i artikel 228.3 a ii) i detta direktiv från det kombinerade buffertkravet för anknutna kreditinstitut enligt definitionen i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU. För detta ändamål ska Eiopa samverka med EBA och rapportera alla resultat till kommissionen.

Artikel 304e

Förlängning av tidsfrister under exceptionella omständigheter

1. I händelse av en exceptionell hälsokris, en naturkatastrof eller en annan extrem händelse ska Eiopa på eget initiativ eller på begäran av en eller flera tillsynsmyndigheter eller av kommissionen bedöma huruvida en sådan exceptionell hälsokris, naturkatastrof eller annan extrem händelse är sådan att den väsentligt påverkar den operativa kapaciteten hos försäkrings- och återförsäkringsföretag och hindrar dem från att lämna information inom de tidsfrister som anges i artiklarna 35b.1, 35b.2 och 35b.3, 51.7, 254.3, 256.1 och 256b.1. Eiopa ska vid genomförandet av denna bedömning ha ett nära samarbete med de relevanta tillsynsmyndigheterna för att fastställa hur den extrema händelsen påverkar förmågan att lämna information inom de tidsfrister som anges i dessa bestämmelser.

618 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 85/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

2. När det gäller naturkatastrofrisk ska Eiopa minst vart femte år se över omfattningen och kalibreringen av Eiopa ska lämna in sin bedömning till kommissionen utan onödigt dröjsmål och senast en vecka efter det att den standardparametrarna för den undergrupp för katastrofrisker inom skadeförsäkring med avseende på solvens- begäran som avses i första stycket har mottagits. kapitalkravet som avses i artikel 105.2 tredje stycket b. Vid dessa översyner ska Eiopa beakta den senaste tillgängliga relevanta bevisningen från klimatvetenskap och riskernas relevans när det gäller de risker som täcks av försäkrings-

Om Eiopa anser att en exceptionell hälsokris, en naturkatastrof eller en annan extrem händelse väsentligt påverkar den och återförsäkringsföretag som använder standardformeln för beräkning av undergruppen för katastrofrisker inom

operativa kapaciteten hos försäkrings- och återförsäkringsföretag och hindrar dem från att lämna information inom undergruppen för skadeförsäkring med avseende på solvenskapitalkravet.

de tidsfrister som anges i artiklarna 35b.1, 35b.2 och 35b.3, 51.7, 254.3, 256.1 och 256b.1 ska Eiopa och de

relevanta tillsynsmyndigheterna offentliggöra denna information på sina respektive webbplatser. Den första översynen enligt första stycket ska vara avslutad senast den 29 januari 2027.

Kommissionen får förlänga dessa tidsfrister genom en delegerad akt som antas i enlighet med denna artikel.

Om Eiopa vid en översyn enligt första stycket konstaterar att det på grund av omfattningen eller kalibreringen av standardparametrarna för undergruppen för katastrofrisker inom skadeförsäkring finns en betydande diskrepans 2. För att säkerställa lika villkor vid tillämpningen av punkt 1 får kommissionen komplettera detta direktiv genom mellan den del av solvenskapitalkravet som avser naturkatastrofer och den faktiska naturkatastrofrisk som att anta delegerade akter i enlighet med artikel 301a för enskilda extrema händelser i vilka den försäkrings- och återförsäkringsföretag står inför, ska Eiopa lämna in ett yttrande om naturkatastrofrisk till kommissionen. a) fastställer tillämpningsområdet för förlängningen av tidsfrister med beaktande av de försäkrings- och

återförsäkringsföretag som påverkas av händelsen,

Ett yttrande om naturkatastrofrisk som lämnas in till kommissionen enligt tredje stycket ska behandla omfattningen eller kalibreringen av standardparametrarna för undergruppen för katastrofrisker inom skadeförsäkring med avseende b) fastställer exceptionella förlängda tidsfrister för rapportering, vilka får vara upp till tio veckor längre än de som på solvenskapitalkravet i syfte att åtgärda den konstaterade diskrepansen och åtföljas av en bedömning av de anges i artiklarna 35b.1, 35b.2 och35b.3, 51.7, 254.3, 256.1 och 256b.1, och föreslagna ändringarnas effekter på försäkrings- och återförsäkringsföretag.

c) anger vilken information enligt artiklarna 35b.1, 35b.2 och35b.3, 51.7, 254.3, 256.1 och 256b.1 som ska

rapporteras inom sådana förlängda tidsfrister. 3. Eiopa ska utvärdera om och i vilken utsträckning försäkrings- och återförsäkringsföretag bedömer sin väsentliga exponering för risker avseende förlust av biologisk mångfald som en del av den bedömning som avses i artikel 45.1. Därefter ska Eiopa bedöma vilka åtgärder som ska vidtas för att säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag Om Eiopa inte har lämnat in en bedömning i enlighet med punkt 1 ska kommissionen i förekommande fall inhämta tar vederbörlig hänsyn till dessa risker. Eiopa ska lämna in en rapport med sina resultat till kommissionen senast den Eiopas synpunkter innan den antar en delegerad akt i enlighet med denna artikel. 30 juni 2025.

(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att

underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 (EUT L 198, 22.6.2020, EBA, Eiopa och Esma ska genom den gemensamma kommitté som avses i artikel 54 i förordningarna (EU) s. 13).” nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 utarbeta riktlinjer för att säkerställa att samstämmighet, långsiktiga överväganden och gemensamma standarder för bedömningsmetoder integreras i stresstesterna av miljömässiga, sociala och styrningsrelaterade risker. Den gemensamma kommittén ska offentliggöra dessa riktlinjer senast den 10 januari 2026. EBA, Eiopa och Esma ska genom denna gemensamma kommitté undersöka hur sociala 103. I artikel 305 ska punkterna 2 och 3 utgå. och styrningsrelaterade risker kan integreras i stresstesterna.

104. Artikel 308a ska utgå.

Artikel 304d

105. Artikel 308b ska ändras på följande sätt:

Översyn av åtskillnaden mellan liv- och skadeförsäkringsverksamhet och kapitalbuffertar

a) Punkterna 5–8 ska utgå. 1. Eiopa ska bedöma huruvida det krav på åtskillnad mellan livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet som avses i artikel 73.1 fortfarande är motiverat. Eiopa ska särskilt bedöma effekterna av att upprätthålla och de b) Punkt 12 ska ersättas med följande: potentiella effekterna av att häva förbudet mot blandad verksamhet, åtminstone när det gäller skydd av försäkringstagare, potentiell korssubventionering mellan livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet, marknadseffektivitet och konkurrenskraft. Vid bedömningen ska Eiopa ta hänsyn till tillsynserfarenheten av företag med ”12. Utan hinder av artiklarna 100, 101.3 och 104 ska medlemsstaterna säkerställa att de standardparametrar blandad verksamhet. Eiopa ska lämna in en rapport med sina resultat till kommissionen senast den 31 januari 2028. som ska användas vid beräkning av undergrupperna för marknadsriskkoncentrationer och för spreadrisk i enlighet

med standardformeln är desamma för exponeringar mot medlemsstaters nationella regeringar eller centralbanker

som uppstått före den 1 januari 2023 och som uttrycks och finansieras i vilken medlemsstats som helst nationella 2. Eiopa ska till och med den 31 januari 2032 övervaka det bidrag till solvenskapitalkraven på gruppnivå som valuta som för sådana exponeringar som uttrycks och finansieras i deras nationella valuta.” avses i artikel 228.3 a ii) i detta direktiv från det kombinerade buffertkravet för anknutna kreditinstitut enligt definitionen i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU. För detta ändamål ska Eiopa samverka med EBA och rapportera c) I punkt 17 ska första stycket ersättas med följande: alla resultat till kommissionen.

”Utan hinder av artikel 218.2 och 218.3 ska de övergångsbestämmelser som avses i punkterna 9-12 och 15 Artikel 304e i denna artikel och övergångsbestämmelserna och övergångsåtgärderna i artiklarna 308c, 308d och 308e gälla

i tillämpliga delar på gruppnivå.

Förlängning av tidsfrister under exceptionella omständigheter

Om en försäkrings- eller återförsäkringsgrupp eller något av dess försäkrings- eller återförsäkringsdotterföretag 1. I händelse av en exceptionell hälsokris, en naturkatastrof eller en annan extrem händelse ska Eiopa på eget tillämpar den övergångsbestämmelse för riskfria räntesatser som avses i artikel 308c eller den övergångsåtgärd för initiativ eller på begäran av en eller flera tillsynsmyndigheter eller av kommissionen bedöma huruvida en sådan försäkringstekniska avsättningar som avses i artikel 308d, ska försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med exceptionell hälsokris, naturkatastrof eller annan extrem händelse är sådan att den väsentligt påverkar den operativa ägarintresse, försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget som en del av sin rapport kapaciteten hos försäkrings- och återförsäkringsföretag och hindrar dem från att lämna information inom de om solvens och finansiell ställning på gruppnivå, som avses i artikel 256, och utöver de offentliggöranden som tidsfrister som anges i artiklarna 35b.1, 35b.2 och 35b.3, 51.7, 254.3, 256.1 och 256b.1. Eiopa ska vid avses i artiklarna 308c.4 c och 308d.5 c offentliggöra kvantifieringen av effekterna på dess finansiella ställning av genomförandet av denna bedömning ha ett nära samarbete med de relevanta tillsynsmyndigheterna för att fastställa antagandet att de kapitalbasmedel som härrör från tillämpningen av denna övergångsbestämmelse eller hur den extrema händelsen påverkar förmågan att lämna information inom de tidsfrister som anges i dessa övergångsåtgärd i praktiken inte kan göras tillgängliga för täckning av solvenskapitalkravet för det företag med bestämmelser. ägarintresse för vilket solvensen på gruppnivå beräknas.

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 85/91 86/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 619

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV

Om en försäkrings- eller återförsäkringsgrupp i väsentlig grad förlitar sig på att använda den övergångsbestämmelse eller den övergångsåtgärd som avses i artiklarna 308c respektive 308d på ett sådant sätt att det ger en felaktig bild av gruppens faktiska solvenssituation, även om solvenskapitalkravet på gruppnivå skulle efterlevas utan användning av denna övergångsbestämmelse eller denna övergångsåtgärd, ska grupptillsynsmyndigheten ha befogenhet att vidta lämpliga åtgärder, inbegripet möjligheten att minska det belopp av kapitalbasen som härrör från användningen av denna övergångsbestämmelse eller denna övergångsåtgärd och som får medräknas för täckning av solvenskapitalkravet på gruppnivå.”

106. Artikel 308c ska ändras på följande sätt:

a) Följande punkt ska införas:

”1a. Efter den 30 januari 2027 ska tillsynsmyndigheterna endast godkänna en tillfällig justering av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer i följande fall:

a) Under en period på 18 månader före godkännandet blev reglerna i detta direktiv för första gången tillämpliga på

det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som begärt ett godkännande efter att ha varit undantaget från detta

direktivs tillämpningsområde enligt artikel 4.

b) Under en period på sex månader före godkännandet erhöll det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som

begärt godkännandet auktorisation att acceptera en portfölj av försäkrings- eller återförsäkringsavtal, om det

överlåtande försäkrings- eller återförsäkringsföretaget tillämpade den tillfälliga justeringen av de riskfria

räntesatserna för relevanta durationer för den portföljen av avtal före överlåtelsen.”

b) I punkt 4 ska led c ersättas med följande:

”c) i den del av sin rapport om solvens och finansiell ställning som består av information riktad till

yrkesverksamma på marknaden enligt artikel 51.1b offentliggöra allt av följande:

i) Det faktum att de tillämpar den tillfälliga anpassningen till riskfria räntesatser för relevanta durationer.

ii) En kvantifiering av hur deras finansiella ställning skulle påverkas om denna övergångsbestämmelse eller

övergångsåtgärd inte tillämpades.

iii) Om företaget skulle efterleva solvenskapitalkravet utan tillämpning av denna övergångsbestämmelse eller

övergångsåtgärd, skälen till att tillämpa den.

iv) En bedömning av företagets beroende av denna övergångsbestämmelse eller övergångsåtgärd och

i tillämpliga fall en beskrivning av de åtgärder som företaget vidtagit eller planerar att vidta för att minska

eller undanröja beroendet.”

107. Artikel 308d ska ändras på följande sätt:

a) Följande punkt ska införas:

”1a. Efter den 30 januari 2027 ska tillsynsmyndigheterna endast godkänna ett tillfälligt avdrag för försäkringstekniska avsättningar i följande fall:

a) Under en period på 18 månader före godkännandet blev reglerna i detta direktiv för första gången tillämpliga på

det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som begärt ett godkännande efter att ha varit undantaget från detta

direktivs tillämpningsområde enligt artikel 4.

b) Under en period på sex månader före godkännandet accepterade det försäkrings- eller återförsäkringsföretag

som begärt godkännandet en portfölj av försäkrings- och återförsäkringsavtal, om det överlåtande försäkrings-

eller återförsäkringsföretaget tillämpade den tillfälliga justeringen av de riskfria räntesatserna för relevanta

durationer för den portföljen av avtal före överlåtelsen.”

b) I punkt 5 ska led c ersättas med följande:

”c) i den del av sin rapport om solvens och finansiell ställning som består av information riktad till

yrkesverksamma på marknaden enligt artikel 51.1b offentliggöra allt av följande:

620 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 87/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

Om en försäkrings- eller återförsäkringsgrupp i väsentlig grad förlitar sig på att använda den övergångsbe- i) Det faktum att de tillämpar det tillfälliga avdraget för försäkringstekniska avsättningar. stämmelse eller den övergångsåtgärd som avses i artiklarna 308c respektive 308d på ett sådant sätt att det ger en felaktig bild av gruppens faktiska solvenssituation, även om solvenskapitalkravet på gruppnivå skulle efterlevas utan användning av denna övergångsbestämmelse eller denna övergångsåtgärd, ska grupptillsynsmyndigheten ha ii) En kvantifiering av hur deras finansiella ställning skulle påverkas om detta tillfälliga avdrag inte tillämpades. befogenhet att vidta lämpliga åtgärder, inbegripet möjligheten att minska det belopp av kapitalbasen som härrör från användningen av denna övergångsbestämmelse eller denna övergångsåtgärd och som får medräknas för iii) Om företaget skulle efterleva solvenskapitalkravet utan tillämpning av detta tillfälliga avdrag, skälen till att täckning av solvenskapitalkravet på gruppnivå.” tillämpa det.

106. Artikel 308c ska ändras på följande sätt:

iv) En bedömning av företagets beroende av detta tillfälliga avdrag och i tillämpliga fall en beskrivning av de

åtgärder som företaget vidtagit eller planerar att vidta för att minska eller undanröja beroendet.” a) Följande punkt ska införas:

108. Artikel 308e första stycket ska ersättas med följande: ”1a. Efter den 30 januari 2027 ska tillsynsmyndigheterna endast godkänna en tillfällig justering av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer i följande fall:

”Försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillämpar de övergångsbestämmelser eller övergångsåtgärder som avses

i artikel 77a.2, 111.1 andra stycket, 308c eller 308d ska informera tillsynsmyndigheten så snart de konstaterar att de a) Under en period på 18 månader före godkännandet blev reglerna i detta direktiv för första gången tillämpliga på

inte skulle efterleva solvenskapitalkravet utan tillämpning av dessa övergångsbestämmelser eller övergångsåtgärder.

det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som begärt ett godkännande efter att ha varit undantaget från detta

Tillsynsmyndigheten ska kräva att de berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagen vidtar nödvändiga åtgärder

direktivs tillämpningsområde enligt artikel 4.

för att säkerställa efterlevnad av solvenskapitalkravet vid utgången av övergångsperioden.”

b) Under en period på sex månader före godkännandet erhöll det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som

begärt godkännandet auktorisation att acceptera en portfölj av försäkrings- eller återförsäkringsavtal, om det 109. Följande artikel ska läggas till: överlåtande försäkrings- eller återförsäkringsföretaget tillämpade den tillfälliga justeringen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer för den portföljen av avtal före överlåtelsen.”

”Artikel 308f

b) I punkt 4 ska led c ersättas med följande: I den del som riktas till yrkesverksamma i rapporten om solvens och finansiell ställning som avses i artikel 51.1 ska

försäkrings- och återförsäkringsföretag offentliggöra vilka kombinerade effekter det skulle få på deras finansiella

ställning om de infasnings- och övergångsbestämmelser eller övergångsåtgärder som anges i artiklarna 77a.2, 308c ”c) i den del av sin rapport om solvens och finansiell ställning som består av information riktad till och 308d och i förekommande fall artikel 111.1 andra stycket inte tillämpades.”

yrkesverksamma på marknaden enligt artikel 51.1b offentliggöra allt av följande:

110. I artikel 309.1 ska fjärde stycket utgå.

i) Det faktum att de tillämpar den tillfälliga anpassningen till riskfria räntesatser för relevanta durationer.

ii) En kvantifiering av hur deras finansiella ställning skulle påverkas om denna övergångsbestämmelse eller 111. I artikel 311 ska andra stycket utgå.

övergångsåtgärd inte tillämpades.

112. Bilaga III ska ändras i enlighet med bilagan till det här direktivet.

iii) Om företaget skulle efterleva solvenskapitalkravet utan tillämpning av denna övergångsbestämmelse eller

övergångsåtgärd, skälen till att tillämpa den.

iv) En bedömning av företagets beroende av denna övergångsbestämmelse eller övergångsåtgärd och Artikel 2

i tillämpliga fall en beskrivning av de åtgärder som företaget vidtagit eller planerar att vidta för att minska Ändring av direktiv 2013/34/EU

eller undanröja beroendet.”

I artikel 19a i direktiv 2013/34/EU ska punkt 6 ersättas med följande: 107. Artikel 308d ska ändras på följande sätt:

a) Följande punkt ska införas: ”6. Genom undantag från punkterna 2–4 i denna artikel och utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 9–10

i denna artikel får små och medelstora företag som avses i punkt 1 i denna artikel, små och icke-komplexa institut enligt

definitionen i artikel 4.1.145 i förordning (EU) nr 575/2013, captivebolag för försäkring enligt definitionen i artikel 13.2 ”1a. Efter den 30 januari 2027 ska tillsynsmyndigheterna endast godkänna ett tillfälligt avdrag för

i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG (*), captivebolag för återförsäkring enligt definitionen i artikel 13.5 försäkringstekniska avsättningar i följande fall:

i det direktivet och små och icke-komplexa företag enligt definitionen i artikel 13.10a i det direktivet begränsa sin

hållbarhetsrapportering till följande: a) Under en period på 18 månader före godkännandet blev reglerna i detta direktiv för första gången tillämpliga på

det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som begärt ett godkännande efter att ha varit undantaget från detta

a) En kort beskrivning av företagets affärsmodell och strategi. direktivs tillämpningsområde enligt artikel 4.

b) Under en period på sex månader före godkännandet accepterade det försäkrings- eller återförsäkringsföretag b) En beskrivning av företagets policy vad avser hållbarhetsfrågor.

som begärt godkännandet en portfölj av försäkrings- och återförsäkringsavtal, om det överlåtande försäkrings-

eller återförsäkringsföretaget tillämpade den tillfälliga justeringen av de riskfria räntesatserna för relevanta

c) Företagets huvudsakliga faktiska eller potentiella negativa inverkan på hållbarhetsfrågor och alla åtgärder som vidtagits

durationer för den portföljen av avtal före överlåtelsen.”

för att identifiera, övervaka, förebygga, begränsa eller avhjälpa sådan faktisk eller potentiell negativ inverkan.

b) I punkt 5 ska led c ersättas med följande:

d) De huvudsakliga riskerna för företaget relaterade till hållbarhetsfrågor och hur företaget hanterar dessa risker.

”c) i den del av sin rapport om solvens och finansiell ställning som består av information riktad till

yrkesverksamma på marknaden enligt artikel 51.1b offentliggöra allt av följande: e) Centrala indikatorer som är nödvändiga för de upplysningar som avses i leden a-d.

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 87/91 88/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 621

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV

Små och medelstora företag, små och icke-komplexa institut, captivebolag för försäkring och återförsäkring och små och icke-komplexa företag som utnyttjar det undantag som avses i första stycket i denna punkt ska rapportera i enlighet med de standarder för hållbarhetsrapportering för små och medelstora företag som avses i artikel 29c.

(*) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av

försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1).”

Artikel 3

Ändring av direktiv 2002/87/EG

I artikel 31 i direktiv 2002/87/EG ska följande punkt läggas till:

”3. Senast den 31 december 2027 ska kommissionen i en rapport till Europaparlamentet och rådet bedöma hur detta direktiv och direktiv 2009/138/EG fungerar i fråga om de aspekter som anges nedan, särskilt med beaktande av tillsynsbehandlingen av sektorsövergripande innehav av ägarintressen i enlighet med särregler, när det gäller lika villkor:

a) Huruvida det faktum att det finns företag som tillhandahåller finansiella tjänster och som är föremål för finansiell tillsyn

enligt särregler men som inte räknas till någon av de finansiella sektorer som anges i detta direktiv skapar ojämlika

konkurrensvillkor mellan finansiella konglomerat.

b) Huruvida alla finansiella konglomerat på ett konsekvent sätt tillämpar reglerna för kapitaltäckningskrav, inbegripet dem

som anges i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 342/2014 (*), och huruvida dessa regler ålägger jämförbara

övergripande kvantitativa krav för finansiella konglomerat, oavsett om det finansiella konglomeratets huvudsakliga

finansiella sektor är banksektorn, försäkringssektorn eller värdepapperssektorn.

c) Huruvida tillsynsförfarandena och fördelningen av mandat och verkställighetsbefogenheter mellan samordnare och

sektorsvisa tillsynsmyndigheter, särskilt när det gäller kapitaltäckningskrav, är tillräckligt tydliga och harmoniserade för

att säkerställa att kapitaltäckningskraven faktiskt verkställs på ett konsekvent sätt i hela unionen, oberoende av den

huvudsakliga finansiella sektor inom vilken ett finansiellt konglomerat är verksamt.

d) Huruvida det faktum att inget företag identifieras som ytterst ansvarigt för att följa detta direktiv medför problem när det

gäller att säkerställa lika villkor.

(*) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 342/2014 av den 21 januari 2014 om komplettering av

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG och Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 575/2013 vad gäller tekniska standarder för tillsyn av användningen av beräkningsmetoder för kapitaltäcknings-

kraven för finansiella konglomerat (EUT L 100, 3.4.2014, s. 1).”

Artikel 4

Införlivande

1. Medlemsstaterna ska senast den 29 januari 2027 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast underrätta kommissionen om texten till dessa bestämmelser.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 30 januari 2027.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

622 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 89/91

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV SV EUT L, 8.1.2025

Små och medelstora företag, små och icke-komplexa institut, captivebolag för försäkring och återförsäkring och små och 2. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar icke-komplexa företag som utnyttjar det undantag som avses i första stycket i denna punkt ska rapportera i enlighet med de inom det område som omfattas av detta direktiv. standarder för hållbarhetsrapportering för små och medelstora företag som avses i artikel 29c.

Artikel 5 (*) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av

Ikraftträdande

försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1).”

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 6

Adressater

Artikel 3

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Ändring av direktiv 2002/87/EG

Utfärdat i Strasbourg den 27 november 2024.

I artikel 31 i direktiv 2002/87/EG ska följande punkt läggas till:

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

R. METSOLA BÓKA J. ”3. Senast den 31 december 2027 ska kommissionen i en rapport till Europaparlamentet och rådet bedöma hur detta direktiv och direktiv 2009/138/EG fungerar i fråga om de aspekter som anges nedan, särskilt med beaktande av Ordförande Ordförande tillsynsbehandlingen av sektorsövergripande innehav av ägarintressen i enlighet med särregler, när det gäller lika villkor:

a) Huruvida det faktum att det finns företag som tillhandahåller finansiella tjänster och som är föremål för finansiell tillsyn

enligt särregler men som inte räknas till någon av de finansiella sektorer som anges i detta direktiv skapar ojämlika

konkurrensvillkor mellan finansiella konglomerat.

b) Huruvida alla finansiella konglomerat på ett konsekvent sätt tillämpar reglerna för kapitaltäckningskrav, inbegripet dem

som anges i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 342/2014 (*), och huruvida dessa regler ålägger jämförbara

övergripande kvantitativa krav för finansiella konglomerat, oavsett om det finansiella konglomeratets huvudsakliga

finansiella sektor är banksektorn, försäkringssektorn eller värdepapperssektorn.

c) Huruvida tillsynsförfarandena och fördelningen av mandat och verkställighetsbefogenheter mellan samordnare och

sektorsvisa tillsynsmyndigheter, särskilt när det gäller kapitaltäckningskrav, är tillräckligt tydliga och harmoniserade för

att säkerställa att kapitaltäckningskraven faktiskt verkställs på ett konsekvent sätt i hela unionen, oberoende av den

huvudsakliga finansiella sektor inom vilken ett finansiellt konglomerat är verksamt.

d) Huruvida det faktum att inget företag identifieras som ytterst ansvarigt för att följa detta direktiv medför problem när det

gäller att säkerställa lika villkor.

(*) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 342/2014 av den 21 januari 2014 om komplettering av

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG och Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 575/2013 vad gäller tekniska standarder för tillsyn av användningen av beräkningsmetoder för kapitaltäcknings-

kraven för finansiella konglomerat (EUT L 100, 3.4.2014, s. 1).”

Artikel 4

Införlivande

1. Medlemsstaterna ska senast den 29 januari 2027 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast underrätta kommissionen om texten till dessa bestämmelser.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 30 januari 2027.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 89/91 90/91 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 623

Bilaga 1

EUT L, 8.1.2025 SV

BILAGA Bilaga III till direktiv 2009/138/EG ska ändras på följande sätt: 1. I avsnitt A (Företagsformer för skadeförsäkringsföretag) ska punkt 27 utgå. 2. I avsnitt B (Företagsformer för livförsäkringsföretag) ska punkt 27 utgå. 3. I avsnitt C (Former för återförsäkringsföretag) ska punkt 27 utgå.

624 ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2025/2/oj 91/91

Bilaga 2

Sammanfattning av betänkandet Krishantering och ändrade rörelseregler för försäkringsföretag (SOU 2025:97)

Inledning

Utredningens uppdrag är i huvudsak tudelat; krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag och ändringsdirektivet till Solvens II-direktivet ska genomföras i svensk rätt. Till det förstnämnda genomförandet knyts även ett uppdrag att analysera det särskilda beslutsorganet resolutionsdelegationen vid Riksgäldskontoret och föreslå en annan effektiv och ändamålsenlig beslutsordning för de frågor som beslutsorganet ansvarar för inom myndigheten samt analysera vilka konsekvenser som följer för Riksgäldskontoret av att myndigheten blir ansvarig resolutionsmyndighet för försäkringsföretag. Dessutom, skilt från övriga uppdrag, ska utredningen göra en översyn av den svenska regleringen av vissa frågor inom försäkrings- och tjänstepensionsområdet. De två frågor det gäller är sanktionsavgifter och möjligheterna att ta upp förlagslån för att stärka kapitalbasen.

Genomförande av krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag

Inledning

Enligt utredningsdirektiven ska genomförandet anpassas till nationella förhållanden så långt som det är möjligt enligt krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag. Där sägs också att det även är viktigt att i det arbetet slå vakt om den svenska försäkringsmarknadens associationsformer, där ömsesidiga försäkringsbolag spelar en viktig roll, men även se till att den administrativa bördan minimeras och att föreslaget regelverk är så effektivt som möjligt.

Innehållet i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag kan delas upp i en förebyggandefas, en återhämtningsfas och en resolutionsfas. I den förebyggande fasen ska ett försäkringsföretag upprätta en plan för förebyggande återhämtning som förberedelse för åtgärder om det utsätts för påfrestningar. Till förebyggandefasen hör även upprättande av resolutionsplaner. Återhämtningsfasen inträder när planen för förebyggande återhämtning aktiveras.

En resolutionsplan ska beskriva hur ett försäkringsföretag ska hanteras i en fortsatt kris. I första hand gäller detta de åtgärder som en resolutionsmyndighet kan komma att vidta mot företaget efter ett beslut om resolution. Resolutionsfasen inleds med ett sådant beslut. Under den fasen ska resolutionsmyndigheten vidta resolutionsåtgärder (krishanterande arbete).

Bilaga 2 Krisförebyggande arbete

Förebyggande återhämtningsplaner

De krav på krisförebyggande åtgärder som införs avser både försäkringsföretagen och ansvariga myndigheter. När det gäller försäkringsföretagen består det förebyggande arbetet i första hand av upprättande av en plan för förebyggande återhämtning. Finansinspektionen, den svenska tillsynsmyndigheten, ska bestämma vilka företag som ska upprätta en sådan plan. Minst 60 procent av den svenska marknaden för livförsäkring och motsvarande del av den svenska marknaden för skadeförsäkring ska omfattas av krav på planering för förebyggande återhämtning.

Arbetet med en plan för förebyggande återhämtning – framtagande, upprättande, översyn och uppdatering – ska utgöra en del av ett företags företagssyrningssystem. En plan ska bland annat innehålla en beskrivning av företaget och den verksamhet som bedrivs och ett antal korrigerande åtgärder som kan bli aktuella att vidta om ett visst scenario inträffar. Planen ska godkännas av företagets styrelse och därefter ges in till Finansinspektionen för granskning.

Finansinspektionen ska bland annat granska om ett genomförande av de korrigerande åtgärder som föreslås i planen kan förväntas att inom rimlig tid upprätthålla eller återställa försäkringsföretagets lönsamhet och finansiella ställning. Inspektionen ska även granska om planen och de korrigerande åtgärderna kan förväntas bli genomförda snabbt och effektivt i situationer av finansiell stress. Denna granskning ska ske i samråd med Riksgäldskontoret, den svenska resolutionsmyndigheten. Om Finansinspektionen bedömer att det finns väsentliga brister i en plan för förebyggande återhämtning eller hinder för genomförande av en sådan plan gäller ett särskilt förfarande för att komma till rätta med bristerna eller hindren.

En plan för förebyggande återhämtning är inte bindande för de enskilda företagen. Det finns således utrymme för företagen att vidta en annan åtgärd än den som anges i en plan vid ett visst scenario. Det är även möjligt att vidta en åtgärd som anges i en plan även om ett scenario i en plan inte har inträffat. Utgångspunkten bör dock vara att de åtgärder som anges i en plan är de mest lämpliga att vidta vid ett visst scenario och det krävs goda skäl för att inte vidta en åtgärd enligt en plan.

För företag som ingår i en grupp gäller i stället krav på planering för förebyggande gruppåterhämtning. I grunden gäller detsamma för planering för förebyggande gruppåterhämtning som för planering för förebyggande återhämtning av ett enskilt försäkringsföretag. Finansinspektionen ska således, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, också i dessa fall besluta om vilka grupper som ska omfattas av krav om att upprätta en plan för förebyggande gruppåterhämtning. En sådan plan ska omfatta gruppen och ange de korrigerande åtgärder som kan bli nödvändiga att genomföra på nivån för moderföretaget och för de enskilda dotterföretagen för att återställa försäkringsföretagens finansiella ställning, om det skett en betydande försämring av denna. Även en plan för förebyggande gruppåterhämtning ska granskas. Detta ska ske inom tillsynskollegiet och, om möjligt, leda till en överenskommelse mellan berörda tillsynsmyndigheter om granskningen och eventuella åtgärder

om det föreligger väsentliga brister i eller hinder för genomförande av en Bilaga 2 plan för förebyggande gruppåterhämtning.

Resolutionsplaner

Den andra delen av det krisförebyggande arbetet består av framtagande av resolutionsplaner. Till skillnad från en plan för förebyggande återhämtning ska en sådan plan upprättas av resolutionsmyndigheten, i Sverige Riksgäldskontoret. På motsvarande sätt som för planering för förebyggande återhämtning ska en viss del av den svenska marknaden omfattas av krav på resolutionsplanering. När det gäller resolutionsplanering ska minst 40 procent av den svenska marknaden för livförsäkring och minst 40 procent av den svenska marknaden för skadeförsäkring omfattas. Riksgäldskontoret ska först besluta om att en plan ska upprättas för ett visst försäkringsföretag. Därefter ska myndigheten ta fram ett utkast till resolutionsplan och i samband med det, göra en bedömning av möjligheten till resolution. En resolutionsplan ska bland annat innehålla en beskrivning av de olika resolutionsstrategierna med beaktande av de olika möjliga scenarierna samt de tillämpliga tidsramarna. Om det föreligger väsentliga hinder för möjligheten till resolution gäller, liksom för en plan för förebyggande återhämtning, ett särskilt förfarande för att komma till rätta med hindren.

Utgångspunkten är att en resolutionsmyndighet ska vidta de åtgärder som anges i en resolutionsplan om ett försäkringsföretag uppfyller villkoren för resolution. En resolutionsplan är likväl, på motsvarande sätt som en plan för förebyggande återhämtning, inte bindande. Om målen med ett resolutionsförfarande uppnås effektivare med hjälp av andra åtgärder än de som anges i en plan, bör sådana andra åtgärderna vidtas.

Om ett företag ingår i en grupp ska Riksgäldskontoret i stället upprätta en gruppresolutionsplan. En sådan plan ska gälla hela gruppen och ange bland annat de resolutionsåtgärder som en resolutionsmyndighet får vidta mot ett företag i gruppen om åtgärder kommer att krävas för att säkerställa att kritiska funktioner upprätthålls. I huvudsak gäller samma för förfarandet med upprättande av en resolutionsplan som med planen för förebyggande återhämtning, med skillnaden att detta ska ske inom ett resolutionskollegium och, om möjligt, leda till ett gemensamt beslut, dvs. en överenskommelse om upprättande av en plan.

Krishanterande arbete

Resolutionsändamålen och förutsättningar för resolution

Ändamålen med resolution är att skydda försäkringstagares, förmånstagares och fordringsägares kollektiva intressen, upprätthålla finansiell stabilitet, särskilt genom att förebygga spridningseffekter och genom att upprätthålla marknadsdisciplin, säkerställa att kritiska funktioner upprätthålls samt skydda offentliga medel.

Finansinspektionen efter samråd med Riksgäldskontoret, eller i vissa fall Riksgäldskontoret, efter samråd med Finansinspektionen, ska pröva om ett försäkringsföretag kommer att fallera eller sannolikt kommer att fallera.

Bilaga 2 Det ska anses att ett försäkringsföretag fallerar om företaget bryter mot eller sannolikt kommer att bryta mot minimikapitalkravet enligt försäkringsrörelselagen och det saknas rimliga utsikter till att efterlevnaden återställs, företaget åsidosätter sina skyldigheter på ett sätt som medför att tillståndet ska återkallas, värdet på företagets tillgångar underskrider värdet på dess skulder, företaget kan inte betala sina skulder eller andra åtaganden i takt med att de förfaller till betalning, eller företaget behöver statligt stöd. Ett försäkringsföretag ska anses sannolikt fallera om Finansinspektionen på objektiva grunder finner att det inom den närmaste framtiden kommer att befinna sig i en av de nyss beskrivna situationerna.

Om Finansinspektionen finner att försäkringsföretaget fallerar eller sannolikt kommer att fallera, ska inspektionen omgående underrätta Riksgäldskontoret, som ska vidta resolutionsåtgärder gentemot ett försäkringsföretag om Finansinspektionen har fastställt att det inte finns alternativa åtgärder som inom rimlig tid skulle avhjälpa eller förhindra fallissemang i företaget och resolution är nödvändigt av hänsyn till allmänintresset.

Resolution ska anses vara i det allmännas intresse om åtgärden är nödvändig för att uppnå ett eller flera av de nyss nämnda ändamålen, åtgärden står i proportion till ändamålen och en avveckling av försäkringsföretaget genom konkurs eller likvidation inte skulle uppnå ändamålen i lika hög grad.

När Riksgäldskontoret vidtar en resolutionsåtgärd och fram till dess att den resolutionsåtgärden har avslutats får tillsynsmyndigheten inte vidta åtgärder med avseende på företaget i resolution, såvida inte resolutionsmyndigheten samtycker till sådana åtgärder.

Allmänna tillämpningsprinciper för resolution

Riksgäldskontoret ska, när myndigheten använder resolutionsverktyg och utövar resolutionsbefogenheter, vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att resolutionsåtgärderna vidtas i enlighet med i huvudsak följande principer:

1. Prioritetsordningen ska upprätthållas genom att aktieägarna i

företaget i resolution ska bära de första förlusterna och borgenärerna ska bära förluster efter aktieägarna i enlighet med deras fordringars prioritetsordning enligt ett normalt insolvensförfarande, såvida det inte uttryckligen föreskrivs något annat i direktivet.

2. Styrelsen och den verkställande ledningen i företaget i resolution ska

ersättas, utom när det anses nödvändigt att behålla hela eller delar av det organet eller den verkställande ledningen för att uppnå resolutionsändamålen.

3. Styrelsen och den verkställande ledningen för företaget i resolution

ska ge allt bistånd som krävs för att uppnå resolutionsändamålen.

4. Om inte annat föreskrivs i direktivet ska borgenärer i samma för-

månsklass behandlas likvärdigt.

5. Ingen aktieägare eller borgenär ska åsamkas större förluster än vad Bilaga 2

som skulle ha varit fallet om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget hade avvecklats enligt ett normalt insolvensförfarande.

Riksgäldskontoret ska, när myndigheten tillämpar resolutionsverktyg och utövar resolutionsbefogenheter (se nedan), ta hänsyn till resolutionsändamålen och välja de verktyg och befogenheter som bäst uppfyller de ändamål som är relevanta beroende på omständigheterna i varje enskilt fall.

Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget ingår i en grupp ska resolutionsmyndigheterna tillämpa resolutionsverktyg och utöva resolutionsbefogenheter på ett sätt som minimerar inverkan på andra gruppenheter och på gruppen som helhet, men även minimerar de negativa effekterna på försäkringstagarna, realekonomin och den finansiella stabiliteten i unionen och i medlemsstaterna.

Värdering

Riksgäldskontoret ska säkerställa att alla resolutionsåtgärder vidtas på grundval av en rättvis, försiktig och realistisk värdering av företagets tillgångar och förpliktelser. Innan Riksgäldskontoret prövar en fråga om resolution ska den säkerställa att en första värdering görs för att fastställa om villkoren för resolution är uppfyllda. Efter ett beslut att försätta ett försäkringsföretag i resolution ska Riksgäldskontoret säkerställa en andra värdering som ska fungera som underlag bland annat för beslutet om vilken resolutionsåtgärd som är lämplig att vidta. Värderingarna klassificeras som preliminära respektive slutliga enligt olika villkor. Om riksgäldskontoret vidtar resolutionsåtgärder på grundval av en preliminär värdering ska den säkerställa att en slutgiltig värdering görs så snart som möjligt.

I syfte att bedöma om det ekonomiska utfallet för aktieägare, försäkringstagare, förmånstagare och andra borgenärer skulle ha blivit bättre om företaget i stället för att försättas i resolution hade försatts i konkurs eller i likvidation, ska Riksgäldskontoret så snart som möjligt efter det att resolutionsåtgärder har vidtagits, uppdra åt en person som har en oberoende ställning i förhållande till myndigheter och det företag som ska värderas, att göra en tredje värdering som fastställer vilket ekonomiskt utfall nämnda ägare och borgenärer skulle ha fått om företaget i stället hade försatts i konkurs eller i likvidation vid den tidpunkt då beslutet att försätta företaget i resolution fattades. Detta resultat ska jämföras med det ekonomiska utfall som ägarna och borgenärerna faktiskt har fått vid resolutionen av företaget och skillnaden fastställas.

Resolutionsverktygen

Genom de nya krishanteringsreglerna kommer Riksgäldskontoret få tillgång till flera resolutionsverktyg för att kunna hantera olika typer av kriser i försäkringsföretag och under olika omständigheter. Verktygen kan kombineras på det sätt som behövs för att bäst nå resolutionsändamålen.

Vid tillämpningen av resolutionsverktygen är Riksgäldskontoret bundet av ett antal grundläggande principer. Den mest centrala är att de förluster som försäkringsföretaget ådragit sig i första hand ska bäras av innehavare

Bilaga 2 av kapitalinstrument och oprioriterade borgenärer, innan försäkringstagare och andra prioriterade borgenärer påverkas. Det innebär att innan ett resolutionsverktyg får tillämpas på ett sätt som medför att försäkringstagare drabbas av förluster eller får sina fordringar konverterade till aktier, måste Riksgäldskontoret först utöva sin befogenhet att skriva ned eller konvertera kapitalinstrument och kvalificerade skulder med lägre prioritet. På så sätt säkerställs att förluster fördelas i enlighet med prioritetsordningen.

Verktygen liknar i stor utsträckning de som Riksgäldskontoret redan har tillgång till för att hantera banker i kris. Ett är dock nytt, verktyget för solvent avveckling, som är särskilt utformat för att tillämpas på försäkringsföretag. Detta verktyg gör det möjligt för Riksgäldskontoret att låta ett försäkringsföretag i resolution fullgöra sina försäkringsåtaganden i takt med att avtalen löper ut. På så sätt kan försäkringsavtal som är avgörande för individers eller företags ekonomiska trygghet och stabilitet fortsätta att gälla. Redan i dag kan ett försäkringsföretag frivilligt avveckla sin verksamhet genom att gradvis låta försäkringsavtalen löpa ut. En sådan avveckling förutsätter dock att företaget är solvent vid beslutstillfället. Genom resolution ges möjlighet att genomföra en liknande avveckling även om företaget är insolvent när det fallerar, genom att kombinera verktyget för solvent avveckling med skuldnedskrivningsskrivningsverktyget och på så sätt återställa solvensen.

Om försäkringsverksamheten bedöms vara fortsatt bärkraftig efter att förlusterna har absorberats, kan Riksgäldskontoret använda försäljningsverktyget för att sälja hela företaget eller delar av försäkringsbeståndet. Att överlåta verksamheten till en extern aktör kan vara det mest effektiva sättet att säkerställa att samhällsviktig försäkringsverksamhet kan drivas vidare. Användande av försäljningsverktyget förutsätter dock att det finns en lämplig köpare tillgänglig vid tidpunkten för resolutionen. Om en sådan saknas kan broföretagsverktyget användas i stället. Det innebär att företaget eller dess inkråm förs över till ett särskilt bildat broföretag som drivs vidare under Riksgäldskontorets kontroll i väntan på att en försäljning kan genomföras.

Om Riksgäldskontoret beslutar att endast vissa tillgångar och skulder ska föras över till ett livskraftigt företag – antingen en privat aktör eller ett broföretag – ska de delar av företaget som inte förs över normalt avvecklas genom konkurs eller likvidation.

I vissa fall kan det dock finnas särskilda skäl att inte omedelbart sälja vissa tillgångar genom ett vanligt insolvensförfarande, till exempel för att undvika värdeförstöring. I sådana situationer kan Riksgäldskontoret i stället överföra dessa tillgångar till ett tillgångsförvaltningsbolag med stöd av avskiljandeverktyget. Ett tillgångsförvaltningsbolag är ett företag som kontrolleras av Riksgäldskontoret och som har bildats särskilt för att förvalta svårhanterliga tillgångar tills de kan säljas på ett ordnat och värdebevarande sätt.

Skuldnedskrivningsverktyget ger Riksgäldskontoret befogenhet att fördela företagets förluster på ägare och borgenärer och kapitalisera upp företaget genom att konvertera skulder till aktier.

Huvudprincipen är att alla företagets skulder som har uppkommit före resolutionsbeslutet kan skrivas ned eller konverteras. Försäk- 630 ringsfordringar får skriva ned, men först efter att Riksgäldskontoret

noggrant övervägt konsekvenserna av en eventuell nedskrivning av Bilaga 2 försäkringsfordringar.

Vissa skulder är dock undantagna, till exempel säkerställda skulder och sådana som är kopplade till tjänster som är avgörande för företagets löpande verksamhet. Riksgäldskontoret får också besluta att undanta skulder under vissa särskilda omständigheter, bland annat om det motiveras av operationella hinder eller om det bedöms som nödvändigt för att undvika systemrisker.

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ger medlemsstater möjlighet att ytterligare begränsa skuldnedskrivningsverktygets tillämpningsområde till att inte omfatta försäkringsfordringar som, i enlighet försäkringsrörelselagstiftningen, ska vara täckta av skuldtäckningstillgångar, det vill säga fordringar med särskild förmånsrätt. Försäkringstekniska avsättningar – det vill säga försäkringsfordringar – utgör uppskattningsvis 95 procent av skulderna i svenska försäkringsföretag. Ett generellt undantag för dessa skulle därmed kraftigt begränsa skuldnedskrivningsverktygets effekt, och i praktiken göra det svårt att använda verktyget för att absorbera förluster i företaget. I stället skulle sannolikheten för att finansieringsarrangemanget (se nedan) skulle behöva användas för att täcka förluster öka. En sådan standardmässig användning av externa medel skulle dock stå i strid med en av de bärande idéerna för resolution; att förluster i första hand ska bäras av företagets ägare och borgenärer enligt prioritetsordningen. Utredningen bedömer därför att ett undantag från skuldnedskrivning och konvertering för fordringar som omfattas av särskild förmånsrätt inte bör införas i svensk rätt.

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag öppnar dessutom för att införa ytterligare resolutionsverktyg eller anpassa befintliga sådana, så att de blir tillämpliga även på särskilda associationsformer såsom ömsesidiga försäkringsbolag. Den svenska försäkringsmarknaden har en relativt hög andel ömsesidiga försäkringsbolag, inom både liv- och skadeförsäkringsområdet. Dessa företag drivs utan vinstsyfte och i försäkringstagarnas intresse. Försäkringstagarna är delägare i företaget, men delägarskapet är inte kopplat till överlåtbara äganderättsinstrument.

Denna struktur innebär att ett ömsesidigt försäkringsbolag saknar en mekanism för att emittera äganderättsinstrument, vilket gör det omöjligt att kapitalisera företaget enligt grundprincipen i resolution – det vill säga genom skuldkonvertering till ägarkapital. Detta utgör en väsentlig begränsning för tillämpningen av resolution på denna associationsform och måste särskilt beaktas vid utformning av krishanteringsreglerna.

För att möjliggöra en effektiv hantering av fallissemang i ömsesidiga försäkringsbolag föreslår utredningen att Riksgäldskontoret ges befogenhet att, i samband med resolution, besluta om att ombilda ett ömsesidigt försäkringsbolag till ett försäkringsaktiebolag. Efter en sådan ombildning kan de ordinarie resolutionsverktygen tillämpas på det sätt som gäller för försäkringsaktiebolag.

Utredningen bedömer att en ombildning bör kunna genomföras relativt snabbt inom ramen för resolutionsförfarandet, särskilt eftersom vissa förberedelser kan vidtas redan i normaltid. Väl i resolution har Riksgäldskontoret omfattande befogenheter att styra och kontrollera

Bilaga 2 företaget, vilket bör underlätta en effektiv ombildning utan inflytande från den tidigare ägarstrukturen.

Utredningen har även övervägt möjligheten att anpassa befintliga resolutionsverktyg för att bättre passa andra associationsformer än aktiebolag. Inga sådana anpassningar har dock ansetts möjliga utan att det skulle innebära en oönskad särbehandling av ömsesidiga försäkringsbolag.

Kontroll och styrning vid resolution (resolutionsbefogenheter) Det finns många skäl till att Riksgäldskontoret ska kunna utöva kontroll över ett försäkringsföretag i resolution. Om den möjligheten skulle saknas kan företagets befintliga ägare driva företaget vidare på ett samhällsekonomiskt icke önskvärt sätt eller vidta åtgärder som gynnar dem på borgenärernas bekostnad. Det måste därför vara möjligt för Riksgäldskontoret att inom ramen för kontrolltagandet förhindra att företaget vidtar åtgärder som motverkar syftet med resolutionen. Utgångspunkten bör därför vara att Riksgäldskontoret ges de befogenheter som myndigheten kan behöva för att kunna vidta erforderliga resolutionsåtgärder och på det sättet uppnå resolutionsändamålen. Det framgår tydligt av krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag att resolutionsmyndigheten ska ges möjlighet att ta kontroll över företaget i resolution.

Att utöva kontroll över ett företag innebär att ensam ha beslutanderätt över företaget. Kontrollbegreppet i relation till en juridisk person relaterar vanligtvis till företagets beslutsorgan, exempelvis bolagsstämman och styrelsen. Som en del i kontrolltagandet bör därför såväl aktieägarna, delägarna i ömsesidiga försäkringsbolag och medlemmarna i försäkringsföreningar som styrelsen och verkställande direktören kunna avskärmas från inflytande över ett företag i resolution. Utredningen gör bedömningen att det inte finns behov av kompletterande befogenheter för Riksgäldskontoret till följd av associationsformen för företaget i resolution. En möjlighet som ges i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag.

Rådrum och kontinuitet vid resolution (resolutionsbefogenheter) På försäkringsområdet ska resolution göra det möjligt för Riksgäldskontoret att säkerställa att försäkringsskyddet för försäkringstagare, förmånstagare och skadelidande parter upprätthålls, i tillämpliga fall genom att överföra försäkringsföretagets bärkraftiga verksamhet och portföljer (försäkringsbestånd) till något annat livskraftigt företag samt fördela förlusterna på ett rättvist och förutsägbart sätt. Ändamålet med åtgärden är att bidra till att undvika att parterna drabbas av onödiga förluster eller försätts i sociala svårigheter, att dämpa de negativa effekterna på realekonomin, att minimera de negativa effekterna för finansmarknaderna och även kostnaderna för staten.

I de flesta fall är det rationellt för ett företags borgenärer att dra tillbaka sin finansiering och säga upp sina avtal med ett företag när de riskerar att drabbas av förluster. Om ett företags förpliktelser fullgörs enligt en princip om att den borgenär som först framställer ett yrkande får först betalt, kan det resultera i en ojämlik behandling av företagets borgenärer.

Dessutom kan det leda till att prioritetsordningen sätts ur spel. I en konkurs Bilaga 2 förhindras detta genom att gäldenären förlorar rådigheten över sina tillgångar och en konkursförvaltare får i uppdrag att avveckla verksamheten för borgenärskollektivets räkning, samtidigt som egendom som tillhör konkursboet i princip inte får utmätas. Under en företagsrekonstruktion är gäldenärens möjligheter att betala skulder reglerade och företaget skyddas mot att avtal sägs upp. Som regel är utmätning eller annan verkställighet enligt utsökningsbalken inte tillåten under en företagsrekonstruktion.

Att stoppa betalningar i ett företag som bedriver finansiell verksamhet är förenat med stora problem. Frysning av tillgångar och betalningsstopp kan få allvarliga konsekvenser, eftersom skulder i exempelvis banker används som betalningsmedel av hushåll, företag och andra finansiella aktörer. De finansiella kopplingarna, det vill säga att långivarna i stor utsträckning är andra finansiella företag, gör också att ett betalningsstopp i ett företag snabbt kan leda till likviditetsproblem för andra företag. Ett betalningsstopp kan vidare vara förödande för förtroendet för företaget, vilket kan förvärra likviditetsproblemen. Det är alltså mer komplicerat att innehålla betalningar i finansiella företag generellt sett, än i andra former av företag.

I jämförelse kan sägas att det på försäkringsområdet finns en inneboende tröghet i systemet som har sin huvudsakliga grund i att åtagandena till försäkringstagarna i stort sett utgör hela skulden i ett försäkringsföretag. Visserligen kan problem i försäkringsföretaget leda till att försäkringstagare tappar förtroendet och byter försäkringsföretag. Försäkringsavtalen reglerar emellertid hur snabbt försäkringen kan sägas upp. Skadeförsäkringsavtal är normalt ettåriga, med begränsade möjligheter att sägas upp före försäkringstidens utgång. När det gäller individuella livförsäkringar med sparmoment finns det fortfarande vissa begränsningar för återköp och flytt, särskilt vad gäller traditionella livförsäkringar. Om än med viss fördröjning, kan emellertid försäkringstagares agerande leda till likviditetsmässiga utmaningar för försäkringsföretag. Men omfattningen på den här typen av påfrestningar bör generellt vara mindre för försäkringsföretagen än för banker och andra kreditinstitut.

Mot denna bakgrund kan det vara nödvändigt med en möjlighet att stoppa vissa betalningar för att motverka en oordnad avveckling och den ojämlika behandlingen av borgenärer som kan följa av det. För att kunna behålla prioritetsordningen och samtidigt kunna hålla i gång den verksamhet som företaget i resolution bedriver, eller som ska föras över från det, behöver Riksgäldskontoret inledningsvis och tillfälligt kunna förhindra att motparter säger upp sina avtal om exempelvis leverans av ittjänster och andra stödfunktioner. Åtgärder i detta syfte behöver också kunna anpassas på lämpligt sätt till vilka avtal som bör fullgöras och vilka avtal där fullgörandet tillfälligt kan skjutas upp.

Skyddsåtgärder

Resolution innebär potentiellt vittgående ingrepp i ägares och borgenärers rättigheter, varför skyddsåtgärder är motiverade för att se till att det aldrig ska bli ett sämre utfall för ägare och borgenärer än det hade blivit

Bilaga 2 vid ett insolvensförfarande. Som tidigare nämnts ska en tredje värdering göras för detta ändamål, efter att resolutionsverktygen har använts. Om den värderingen visar att ägare och borgenärer har fått ett sämre utfall än vad de skulle ha fått i ett normalt insolvensförfarande ska de ersättas från finansieringsarrangemanget med mellanskillnaden. Det införs även andra skyddsregler av mer teknisk natur som rör till exempel olika typer av finansiella avtal.

Finansieringsarrangemang

Utredningen föreslår att ett finansieringsarrangemang i statlig regi för försäkringsföretag i resolution ska upprättas. Finansieringsarrangemanget ska vara efterhandsfinansierat och administrerat av Riksgäldskontoret.

I samband med resolution får Riksgäldskontoret besluta att

1. ersätta ägare eller borgenärer som till följd av resolution har fått ett

sämre ekonomiskt utfall än vid konkurs eller likvidation,

2. skjuta till medel till ett broföretag eller ett tillgångsförvaltningsbolag,

3. utfärda garantier avseende tillgångar och förpliktelser för ett företag i

resolution eller dess dotterföretag, eller ett tillgångsförvaltningsbolag,

4. förvärva tillgångar från ett företag i resolution vid tillämpning av

broföretagsverktyget och avskiljandeverktyget, och

5. lämna medel som kompensation till ett företag i resolution i syfte att

gottgöra den förlust som skulle ha burits av de borgenärer som Riksgäldskontoret beslutar att undanta från nedskrivning eller konvertering vid tillämpning av skuldnedskrivningsverktyget och verktyget för solvent avveckling.

Dessa åtgärder får även beslutas i förhållande till köpare vid tillämpning av försäljningsverktyget.

För att i efterhand täcka kostnader som får finansieras av finansieringsarrangemanget och Riksgäldskontorets administrationskostnader, med avdrag för de ersättningar som har erhållits från företagen i resolution vid tillämpning av resolutionsverktygen, ska försäkringsföretag och tredjelandsfilialer som har tillstånd att bedriva försäkringsverksamhet i Sverige betala avgifter. Avgifterna ska tas ut av Riksgäldskontoret.

Finansieringsarrangemanget ska utgöras av ett räntebärande konto i Riksgäldskontoret för förvaltade avgiftsmedel och av olika former av kompensation som Riksgäldskontoret får avseende åtgärder som har vidtagits enligt den nya lagen om resolution av försäkringsföretag. Arrangemanget ska vara uppdelat i en del för livförsäkring och en annan del för skadeförsäkring.

Avgifternas storlek ska baseras på totala försäkringstekniska avsättningar brutto för livförsäkring respektive bruttovärdet av totala inbetalda premier för skadeförsäkring.

Riksgäldskontoret ska bestämma hur stort belopp varje försäkringsföretag ska betala i avgift. Avgiften ska betalas inom en månad från dagen för beslutet, eller den längre tid som Riksgäldskontoret beslutar. Hänsyn till försäkringsföretagens finansiella ställning ska tas vid

bestämmandet av betalningstidpunkten, så att den inte hotas som en följd Bilaga 2 av avgiftsbeslutet.

För att säkerställa att finansieringsarrangemanget har tillräcklig finansiell kapacitet i ett krisläge behöver tillräckliga låneramar etableras. Låneramarna ska knytas till arrangemanget för att säkerställa att staten kan täcka finansieringsbehoven fram till dess att avgifterna har betalats in.

Resolution av gränsöverskridande grupper

Ett försäkringsföretag som omfattas av krav på resolutionsplanering kan ingå i en grupp med andra företag, till exempel ett svenskt försäkringsföretag som är moderföretag till ett annat svenskt försäkringsföretag. Ett svenskt försäkringsföretag kan även ingå i en s.k. gränsöverskridande grupp, till exempel om ett svenskt försäkringsföretag är moderföretag till en EES-försäkringsgivare, det vill säga ett utländskt försäkringsföretag.

Om ett företag inom en grupp fallerar kan även andra företag i gruppen påverkas och det kan finnas ett behov av att vidta åtgärder mot mer än ett företag. I dessa fall bör gruppen beaktas som en helhet och resolutionsarrangemangen ska avse hela gruppen. Om företagen har hemvist i olika medlemsstater ställs höga krav på informationsutbyte och samarbete mellan olika resolutionsmyndigheter. Detta gäller för både det krisförebyggande arbetet och vidtagande av resolutionsåtgärder.

För att underlätta samarbetet mellan resolutionsmyndigheter i olika länder inom EES ska det inrättas särskilda resolutionskollegier. Även andra myndigheter ska ingå i ett resolutionskollegium, till exempel vissa tillsynsmyndigheter. Ett resolutionskollegium ska inrättas för varje grupp som omfattas av krav på resolutionsplanering. Inom ett resolutionskollegium ska det bland annat tas fram en gruppresolutionsplan. Ett resolutionskollegium är inte i sig ett beslutsfattande organ utan enbart ett verktyg för att underlätta de nationella myndigheternas beslutsfattande. Det är fortsatt de nationella myndigheterna som beslutar om såväl krisförberedande åtgärder som resolutionsåtgärder även om det för grupper i första hand ska ske genom överenskommelser mellan berörda resolutionsmyndigheter.

Övrigt

Konsekvenser för Riksgäldskontoret av att bli resolutionsmyndighet för

försäkringsföretag

Krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag har stora likheter med det som gäller för banker. Men Riksgäldskontoret behöver anpassa tillämpningen av det nya regelverket utifrån de särskilda förutsättningar som gäller för försäkringsverksamhet. För att på ett effektivt sätt kunna göra detta behöver myndigheten bygga upp kompetens om det nya regelverket, den svenska försäkringsmarknaden och enskilda försäkringsföretags verksamhet.

EU-rätten ställer vissa krav på att det ska finnas ett operationellt oberoende mellan resolutionsfunktionen och övriga funktioner inom en myndighet. Detta för att undvika intressekonflikter, i synnerhet sådana som kan uppstå om en myndighet har ansvar för både tillsyns- och resolutionsfrågor. Inom Riksgäldskontoret finns redan en avdelning – 635

Bilaga 2 Finansiell stabilitet – med ansvar för resolutionsfrågor. Det nya resolutionsuppdraget för försäkringsföretag bör naturligt kunna organiseras inom denna avdelning. Avdelningen har separata beslutsvägar från myndighetens övriga verksamhet. Någon ytterligare organisatorisk åtskillnad bedöms inte behövas.

Resolutionsdelegationen på Riksgäldskontoret

Frågor som prövas inom ramen för Riksgäldskontorets uppgifter inom finansiell stabilitet och konsumentskydd fattas av resolutionsdelegationen. Resolutionsdelegationen är ett särskilt beslutsorgan inom myndigheten som inrättades 2016, i samband med att Riksgäldskontoret blev resolutionsmyndighet för kreditinstitut och värdepappersföretag. Ledamöterna utses av regeringen och ska, enligt Riksgäldskontorets instruktion, bestå av myndighetschefen, som är ordförande, och högst sex andra ledamöter. Ledamöterna har i huvudsak varit jurister med höga positioner inom rättsväsendet eller ekonomer med erfarenhet från ledande positioner inom den svenska banksektorn eller inom svensk offentlig förvaltning.

I utredningens uppdrag har ingått att analysera för- och nackdelar med den nuvarande beslutsordningen samt att föreslå en annan effektiv och ändamålsenlig struktur. Som underlag för detta har utredningen genomfört intervjuer med flera personer med god insyn i resolutionsdelegationen och även studerat hur ansvar och beslutsprocesser i resolutionsfrågor är organiserade i några andra europeiska länder.

En utgångspunkt har varit att beslut i resolutionsfrågor även fortsättningsvis bör fattas av ett kollegialt beslutsorgan med externa ledamöter. Detta är motiverat av legitimitetsskäl och för att säkerställa en bred förankring av de beslut som Riksgäldskontoret kan behöva fatta i en kris – beslut som kan vara mycket ingripande och få betydande konsekvenser för enskilda aktörer och det finansiella systemet i stort. Utredningen har därför avgränsat sin analys till två huvudalternativ: att behålla resolutionsdelegationen, med eller utan justeringar av dess form och funktion, eller att överföra ansvaret för resolutionsfrågor till Riksgäldskontorets styrelse.

Utredningen ser flera fördelar med den nuvarande ordningen. För det första möjliggör ett särskilt beslutsorgan för resolutionsfrågor att ledamöter med den specifika kompetens som uppdraget kräver kan rekryteras. En rättssäker och ändamålsenlig tillämpning av resolutionsregelverket förutsätter både hög juridisk kompetens och god förståelse för de finansiella aktörerna och marknadernas funktionssätt.

För det andra skapar ett mindre och mer specialiserat beslutsorgan bättre förutsättningar för snabb samordning i en kris. Det underlättar också en kontinuerlig kunskapsuppbyggnad genom träning och deltagande i krisövningar.

Mot detta kan invändas att det generellt är en bra ordning att en styrelse, som ansvarar för verksamhetens övergripande inriktning inom en myndighet, också har befogenhet att fatta beslut i sakfrågor av principiell eller strategisk betydelse inom hela verksamheten. Det finns också, ur ett administrativt perspektiv vissa effektivitetsvinster med att samla beslutsfattandet till ett enda högsta organ.

Utredningens bedömning är dock att fördelarna med att ha ett särskilt Bilaga 2 beslutsorgan bestående av en mindre grupp med särskild kompetens för resolutionsuppdraget väger tyngre än de fördelar som en enhetlig styrelse med ansvar för hela verksamheten skulle kunna erbjuda. Den nuvarande ordningen har dessutom i allt väsentligt fungerat väl, vilket talar mot genomgripande förändringar. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att resolutionsdelegationen behålls som ett separat beslutsorgan inom Riksgäldskontoret. Däremot ser utredningen skäl att genomföra följande förändringar utan att ändra på den övergripande beslutsstrukturen. 1. Ansvaret för insättningsgarantin och investerarskyddet bör ligga på

styrelsen. Insättningsgarantifrågor är främst administrativa och tekniskt

inriktade, med tydliga lagregler och fokus på operativ beredskap. De

kräver inte samma strategiska och juridiska överväganden som resolutionsbeslut.

2. Resolutionsdelegationen bör vara fullt bemannad, det vill säga bestå

av sju ledamöter. Då är delegationen beslutsför även om två ledamöter är frånvarande. En sådan bemanning skapar också förutsättningar att tillgodose den bredd av kompetens som krävs för delegationens uppdrag – inklusive de nya frågor som rör försäkringssektorn.

3. Jävsreglerna bör tillämpas på ett sätt som inte i onödan försvårar

rekryteringen av ledamöter från finanssektorn.

Genomförande av ändringsdirektivet till Solvens II-direktivet

Inledning

Inledningsvis bör nämnas att kommissionen hade följande mål för översynen av Solvens II-direktivet. • Att ge försäkringsgivare incitament att bidra till en långsiktig och

hållbar finansiering av ekonomin. • Att förbättra riskkänsligheten och förmågan att hantera variationer i

volatiliteten i solvensen i försäkringsföretagen. • Att förbättra proportionaliteten i regelverket för att minska kostnaderna

för små försäkringsföretag med mindre komplex verksamhet. • Att bidra till en bättre, mer enhetlig och samordnad tillsyn av för-

säkringsföretag inom EU och stärka skyddet för försäkringstagare och förmånstagare.

• Att utöka skyddet för att hantera den potentiella uppbyggnaden av

systemrisker i försäkringssektorn på ett bättre sätt.

Bilaga 2 Det kan konstateras att alla nationella bestämmelser som nu föreslås för att genomför det slutliga ändringsdirektivet till Solvens II-direktivet kan inordnas i dessa fem kategorier.

Proportionalitet

Sedan tidigare finns en möjlighet för försäkringsföretag att undantas från tillämpningsområdet för Solvens II-direktivet baserat på storlek. Nu föreslås en kraftig höjning av de tröskelvärden som används för att undanta vissa kategorier av försäkringsföretag. De företag som undantas regleras i stället genom en mindre omfattande reglering på nationell nivå.

Genom en grundläggande, principiell bestämmelse i dagens regelverk finns även en proportionalitet i tillämpningen av gällande regler för försäkringsföretag som inte är undantagna på grund av storlek. Proportionalitet utgår från arten, omfattningen och komplexiteten i verksamheten hos varje företag som omfattas av Solvens II-regelverket. Denna proportionalitet beror således på tillämpningen av den grundläggande principen om proportionalitet, inte på företagens storlek, utan på de riskerna i det enskilda försäkringsföretagets verksamhet.

Nu föreslås en ny proportionalitetsklass benämnd små och ickekomplexa försäkringsföretag. För denna kategori införs en rad proportionalitetsåtgärder. Dessa åtgärder rör rapportering, offentliggörande av information, företagsstyrning, översyn av styrdokument, beräkning av försäkringstekniska avsättningar, egen risk- och solvensbedömning samt planer för likviditetsriskhantering. Kriterierna för att klassas som litet och icke-komplext är såväl kvantitativa som kvalitativa och utgörs bland annat av kriterier där storleken av olika riskmoduler i beräkningen av kapitalkravet sätts i relation till försäkringstekniska avsättningar och investeringar. Ett försäkringsföretag som uppfyller kriterierna för att klassas som litet och icke-komplext och vill tillämpa proportionalitetsåtgärderna ska anmäla detta till Finansinspektionen och får, om myndigheten inte har några invändningar, därmed tillämpa dessa proportionalitetsåtgärder.

Det föreslås nu även möjlighet för försäkringsföretag som inte klassificeras som ett litet och icke-komplext att tillämpa vissa proportionalitetsåtgärder. Detta sker genom ansökan och tillstånd från Finansinspektionen för respektive proportionalitetsåtgärd.

Tillsyn över gränsöverskridande verksamhet Bilaga 2 I gällande försäkringsrörelsereglering finns närmare bestämmelser om försäkringsföretags etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster. Nu föreslås bland annat begreppet betydande gränsöverskridande verksamhet, vilket påverkar Finansinspektionens tillsyn. Detta gäller både Finansinspektionens tillsyn över ett försäkringsföretags som bedriver gränsöverskridande verksamhet i ett annat land inom EES, det vill säga när Finansinspektionen är hemlandsmyndighet, och inspektionens tillsyn över en EES-försäkringsgivares gränsöverskridande verksamhet i Sverige, det vill säga när inspektionen är värdlandsmyndighet.

Betydande gränsöverskridande verksamhet definieras antingen kvantitativt eller genom att tillsynsmyndigheten i värdlandet anser att den gränsöverskridande verksamheten är relevant på försäkringsmarknaden i det landet. Värdlandsmyndigheten ska, när den anser att en gränsöverskridande verksamhet är betydande på grund av relevans, anmäla detta till hemlandsmyndigheten. Betydande gränsöverskridande verksamhet kan inte bedrivas av små och icke-komplexa företag.

Betydande gränsöverskridande verksamhet föreslås nu omfattas av förstärkt tillsynssamarbete och informationsutbyte mellan hemlands- och värdmyndigheten. Det förstärkta tillsynssamarbetet ska åtminstone omfatta företagsstyrning, uppdragsavtal och distributionspartner, affärsstrategi och skadereglering samt konsumentskydd. Det ska stå i proportion till de risker som den gränsöverskridande verksamheten medför. Förstärkt informationsutbyte innebär bland annat att hemlandsmyndigheten ska informera värdmyndigheten om potentiella problem med efterlevnaden av tillämpliga bestämmelser i lag och andra författningar i ett försäkringsföretag som bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i en annan medlemsstat. Detta rör såväl problem i företagets verksamhet i värdlandet, som verksamheten i hemlandet som påverkar eller sannolikt kan påverka verksamheten i värdlandet.

Med kraven på förstärkt tillsynsamarbete och informationsutbyte vid betydande gränsöverskridande verksamhet följer även en möjlighet till gemensamma platsundersökningar hos ett försäkringsföretag som bedriver gränsöverskridande verksamhet.

Kraven på förstärkt tillsynssamarbete och informationsutbyte ska även tillämpas av de tillsynsmyndigheter som deltar på de så kallade samarbetsplattformar som kan upprättas under vissa förutsättningar.

Med bland annat kraven på förstärkt tillsynssamarbete ökar också möjligheterna för såväl hemlands- som värdlandmyndigheten att begära hjälp från Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) då myndigheterna inte kan enas i tillsynssamarbetet.

Nya kvantitativa krav

Ändringarna av de kvantitativa kraven rör främst beräkning av försäkringstekniska avsättningar och solvenskapitalkravet.

Vad gäller beräkningen av försäkringstekniska avsättningar ändras extrapoleringen av de riskfria räntesatser som används vid beräkningen av bästa skattningen. Dessa ändringar föreslås nu införas på lägre nivå än lag. Eftersom en ändrad extrapoleringmetod kan leda till stora förändringar av

Bilaga 2 de försäkringstekniska avsättningarna föreslås nu en successiv infasning av en ny extrapoleringsmetod under en övergångsperiod, vilken kräver tillstånd från Finansinspektionen att tillämpa.

Som en del i att hantera variationer i volatilitet i solvensen i försäkringsföretagen föreslås även möjlighet att tillämpa en volatilitetsjusterad eller företagsspecifik volatilitetsjusterad riskfri räntesats vid beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna. Dessa åtgärder kräver tillstånd från Finansinspektionen. Förutsättningarna för tillstånd samt beräkningen av volatilitetsjusteringarna ska framgå på lägre nivå än lag. Tillämpningen av en volatilitetsjustering medför även särskilda krav på företagsstyrning och offentliggörande.

Som en del i att hantera makroekonomiska- och hållbarhetsrisker i gällande regelverk föreslås nu införande av krav på en investeringsstrategi. Ett försäkringsföretag ska i sin investeringsstrategi åtminstone beakta förväntad makroekonomisk utveckling på finansmarknaderna och effekter av hållbarhetsrisker på enskilda investeringar och effekter av företagets investeringar på hållbarhetsfaktorer. Finansinspektionen ges även möjlighet att ställa ytterligare krav med makroekonomisk anknytning både vid utformningen av investeringsstrategin och vid genomförande av enskilda investeringsbeslut.

I beräkningen av solvenskapitalkravet föreslås en särskild beräkning av kapitalkravet för långsiktiga aktieinvesteringar, vilken syftar till att försäkringsföretagen ska bidra till långsiktig finansiering. Samtidigt fasas undergruppen för durationsbaserad aktiekursrisk i kapitalkravsberäkningen ut.

Vidare görs även ändringar av gällande lagstiftning för att öka proportionaliteten i kapitalkravsberäkningen, bland annat genom att försäkringsföretagen ges möjlighet att beräkna kapitalkravet för ickebetydande risker enligt en förenklad metod.

Företagsstyrning

De bestämmelser som nu föreslås införas på detta område speglar till stor del de övergripande syftena med översynen av Solvens II-direktivet, framför allt relaterat till makroekonomiska aspekter och hållbarhet samt proportionalitet. Vidare föreslås även vissa ändringar i bestämmelserna om styrdokument, centrala funktioner och styrelsens samlade kompetens.

I riskhanteringssystemet föreslås särskilda krav på att ett försäkringsföretag ska ha strategier, riktlinjer, processer och system för att identifiera mäta, hantera och övervaka hållbarhetsrisker på kort, medellång och lång sikt. Företaget ska även upprätta och följa en plan, inklusive kvantifierbara mål, för att övervaka och beakta de finansiella risker som på kort, medellång och lång sikt uppstår till följd av hållbarhetsfaktorer. Detta krav gäller även för grupper som omfattas av fullständig grupptillsyn. Ett försäkringsföretag som ingår i en grupp som omfattas av fullständig grupptillsyn, ska dock inte behöva upprätta en plan för hållbarhetsfaktorers påverkan på finansiella risker om en sådan plan finns på gruppnivå och täcker företagets risker.

Inom ramen för riskhanteringssystemet ska ett försäkringsföretag även utarbeta och uppdatera en uppsättning likviditetsriskindikatorer för att identifiera, övervaka och hantera potentiell likviditetsstress. Företaget

ska också upprätta och uppdatera en plan för likviditetsriskhantering som Bilaga 2 ska lämnas in till Finansinspektionen.

Det föreslås nu införas nya krav på innehållet i den egna risk- och solvensbedömningen relaterade dels till makroekonomiska aspekter, dels till analyser av klimatförändringsscenarier. Vidare omfattas även den egna risk- och solvensbedömningen av en högre grad av proportionalitet genom att de makroekonomiska analyserna ska stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av riskerna i försäkringsföretagets verksamhet. Ett företag som är litet och icke-komplext eller har fått Finansinspektionens godkännande att använda denna proportionalitetsåtgärd, är inte skyldigt att utföra vissa analyser ur makrotillsynssynpunkt på Finansinspektionens begäran.

Rapportering och offentliggörande

I kraven på rapportering och offentliggörande föreslås vissa nya krav, samtidigt som andra krav flyttas från Solvens II-förordningen till direktivet.

De krav som tidigare framgått av Solvens II-förordningen på en regelbunden tillsynsrapport införs i Solvens II-direktivet. Det innebär att det i försäkringsrörelselagen föreslås införas krav på att ett försäkringsföretag ska lämna en regelbunden tillsynsrapport till Finansinspektionen vart tredje år. Rapporten ska innehålla uppgifter om företagets verksamhet och resultat, företagsstyrningssystem, riskprofil, värdering för solvensändamål och kapitalförvaltning under rapporteringsperioden. Tidsfristen för att lämna denna rapport till Finansinspektionen ska framgå på lägre nivå än lag.

Även krav på solvens- och verksamhetsrapporten har tidigare i hög grad framgått av Solvens II-förordningen men förs nu in i direktivet. Samtidigt delas rapporten upp i två separata delar; den ena med information riktad till försäkrings- och förmånstagare, den andra med information riktad till yrkesverksamma på den finansiella marknaden.

Den del av solvens- och verksamhetsrapporten som är riktad mot försäkrings- och förmånstagare ska innehålla korta beskrivningar av företagets verksamhet och resultat samt solvenssituation och riskprofil, medan den del av solvens- och verksamhetsrapporten som är riktad mot yrkesverksamma på den finansiella marknaden ska ha ett innehåll som liknar dagens solvens- och verksamhetsrapport, men med ett utökat fokus på klimatförändrings- och hållbarhetsrisker. Detaljerade krav på innehållet i rapporten samt tidsfrister för när den ska offentliggöras och lämnas till Finansinspektionen, ska framgå av föreskrift på lägre nivå än lag.

En solvens- och verksamhetsrapport ska innehålla en balansräkning som ska vara föremål för revision. Ett litet och icke-komplext företag eller ett captivebolag för försäkring eller återförsäkring omfattas dock inte av kravet på revision.

Det har tidigare saknats en bestämmelse om periodisk rapportering på kvartals- och årsbasis i försäkringsrörelselagen, vilket nu föreslås införas. Utifrån denna ges Finansinspektionen möjlighet att meddela undantag från skyldigheten att rapportera uppgifter som ska lämnas varje kvartal samt att

Bilaga 2 rapportera uppgifter om tillgångar som ska lämnas post för post och uppgifter som ska lämnas regelbundet.

Tillsyn och ingripanden

Genom nu föreslagna, ändrade bestämmelser förstärks Finansinspektionens befogenheter att vidta åtgärder vid försämring av solvenssituationen i ett försäkringsföretag redan innan företaget bryter mot eller riskerar att bryta solvenskapitalkravet. Genom dessa bestämmelser vidgas också de befogenheter som Finansinspektionen har att förelägga ett företag att vidta åtgärder då företaget bryter eller riskerar att bryta mot antingen solvenskapitalkravet eller minimikapitalkravet. De nya befogenheterna ger Finansinspektionen möjlighet att vidta olika åtgärder beroende på företag och omständigheter.

Nu föreslås även så kallade makrotillsynsverktyg, vilka dels rör företagens likviditetsriskhantering, dels Finansinspektionens tillsyn av likviditetsrisker. Makrotillsynsverktygen ger också Finansinspektionen en rad befogenheter att ingripa då ett försäkringsföretag har likviditetsbrist eller betydande likviditetsrisker som kan orsaka ett överhängande hot mot skyddet av försäkringstagare eller det finansiella systemets stabilitet. Dessa befogenheter ska gälla vid exceptionella omständigheter som leder till likviditetsrisker för hela eller en betydande del av försäkringsmarknaden och vid exceptionella sektorsomfattande chocker. Finansinspektionen får då bland annat begränsa eller tillfälligt stoppa vinstutdelning till aktieägare, begränsa eller avbryta aktieåterköp och återbetalning eller inlösen av kapitalbasposter, och begränsa eller tillfälligt stoppa bonusar eller annan rörlig ersättning samt i vissa särskilda fall tillfälligt upphäva livförsäkringstagares återköpsrätt. Det bör dock särskilt betonas att det är fråga om tillfälliga ingripanden som Finansinspektionen endast kan tillämpa under extrema omständigheter.

Grupptillsyn

Enligt Solvens II-regelverket ska tillsyn inte bara utövas över de enskilda företagen. Om ett företag ingår i en grupp ska tillsyn utövas också över gruppen som helhet. Grupptillsynen variera utifrån vilka företag som ingår i respektive grupp. Den mest omfattande grupptillsynen innebär krav på gruppsolvens, rapportering av riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp, företagsstyrning för gruppen samt tillgång till information och offentliggöranden.

Genom ändringsdirektivet görs det vissa ändringar i Solvens IIdirektivets bestämmelser om grupptillsyn. I flera fall rör det sig om ändringar och förtydliganden för att uppnå en mer enhetlig tillsyn inom hela EES. På motsvarande sätt som för enskilda företag införs bestämmelser om proportionalitetsåtgärder och om lättnader för små och icke-komplexa grupper. Därutöver utvidgas tillämpningsområdet för grupptillsyn till att omfatta också företag som i praktiken är och uppträder som grupp, trots att det saknas kapitalkopplingar mellan företagen, så kallade horisontella grupper. Detta kräver dock en särskild prövning av Finansinspektionen. Flera lagändringar föreslås i försäkringsrörelselagen för att ändringarna i Solvens II-direktivet ska få genomslag i svensk rätt.

Bilaga 2

Översyn av den svenska regleringen av vissa frågor inom försäkrings- och tjänstepensionsområdet

Sanktionsavgifter

När det gäller sanktionsavgifter för försäkringsföretag, specialföretag och tjänstepensionsföretag föreslås en ändrad modell för att bestämma en sanktionsavgift mot ett företag. Ändringarna rör i första hand den högsta möjliga sanktionsavgiften, det vill säga den avgift som ska dömas ut som ett alternativ till att återkalla ett rörelsetillstånd. Den föreslagna modellen överensstämmer med vad som gäller enligt flera andra regelverk på finansmarknadsområdet.

En sanktionsavgift för ett försäkringsföretag, specialföretag eller ett tjänstepensionsföretag ska fastställas till högst det högsta av

1. 10 procent av företagets omsättning eller, i förekommande fall,

motsvarande omsättning på koncernnivå närmast föregående räkenskapsår,

2. två gånger den vinst som företaget gjort till följd av regelöver-

trädelsen, om beloppet går att fastställa, eller

3. ett belopp motsvarande 5 000 000 euro.

Det föreslås även införas en ny möjlighet att ingripa mot en fysisk eller juridisk person som anskaffar eller avyttrar ett kvalificerat ägande i ett försäkrings- eller ett tjänstepensionsföretag utan att underrätta Finansinspektionen. Ett sådant ingripande ska ske genom en sanktionsavgift.

Enligt de nu gällande regelverken har Finansinspektionen begränsade möjligheter att ingripa mot företrädare för försäkringsföretag, specialföretag och tjänstepensionsföretag, dvs. styrelseledamöter och verkställande direktör. Detta avviker från vad som gäller enligt flera andra regelverk på finansmarknadsområdet, till exempel kreditinstitut. För att uppnå ett mer ändamålsenligt regelverk för ingripanden föreslås att Finansinspektionen ges utökade möjligheter att ingripa mot företrädare för försäkringsföretag, specialföretag och tjänstepensionsföretag. Detta ska bland annat gälla om företaget har fått tillstånd att bedriva verksamhet på felaktiga grunder, inte uppfyller de grundläggande kraven för verksamheten eller försvårar tillsynen genom att till Finansinspektionen lämna felaktiga eller inga uppgifter alls. Ett ingripande mot en företrädare ska kunna ske genom ett förbud om att under viss tid inneha en motsvarande ställning eller en sanktionsavgift.

Möjligheter att ta upp förlagslån för att stärka kapitalbasen

Inledning

Ett förlagslån är en efterställd skuld. Det innebär att långivaren har rätt till betalning av såväl kapital som ränta först efter det att andra oprioriterade fordringsägare har fått betalt, vid exempelvis en konkurs. Vid förlagslån upprättas förlagsbevis som är ett räntebärande skuldebrev.

Bilaga 2 En viktig skillnad mellan förlagslån och till exempel företagsobligationer, är att kreditrisken är högre för långivaren i ett förlagslån. Anledningen är att om företaget går i konkurs, har innehavarna av förlagslånen rätt till betalning från företagets konkursbo efter obligationsinnehavarna. Givetvis gäller detta även i förhållande till försäkringstagarna, som också har särskild förmånsrätt i skuldtäckningstillgångarna.

Försäkringsföretag

Inledning

Om upplåning generellt är tillåten på försäkringsområdet är en rörelserättslig fråga som inte regleras av Solvens II-direktivet eller andra EU-direktiv. Varje medlemsstat styr över dessa regler. Vad som måste beaktas i sammanhanget är dock förbudet mot försäkringsfrämmande verksamhet. Det som däremot tydligt framgår av Solvens II-direktivet och Solvens II-förordningen är om och i så fall hur ett befintligt förlagslån får räknas med i kapitalbasen.

En grundläggande förutsättning för att få ta upp förlagslån är att förlagslånet i sig till art och volym är tillåtet enligt bestämmelsen om upplåning i försäkringsrörelselagen. En sådan bestämmelse finns i 4 kap. 6 § i den lagen. Ett försäkringsföretag får ta upp eller ta över lån (upplåning) bara om det görs för att effektivisera kapitalförvaltningen eller om det i övrigt är motiverat av försäkringsrörelsen (första stycket). Det krävs dessutom att den samlade upplåningen är av ringa betydelse med hänsyn till rörelsens omfattning och kapitalbasens storlek (andra stycket). Från kravet om ringa betydelse är det möjligt att ansöka om undantag hos Finansinspektionen. För att i ett enskilt fall få undantag krävs särskilda skäl (tredje stycket).

Reglerna infördes i försäkringsrörelselagen den 1 januari 2000. Ett skäl för införandet var att hindra branschglidning mellan olika typer av finansföretag (se även förbudet mot försäkringsfrämmande verksamhet i den lagen). En annan orsak är att lån är skulder. En omfattande upplåning till art eller volym riskerar att långsiktigt underminera försäkringstagarnas skyddsintressen.

Det finns behov av att utöka möjligheten att uppta förlagslån Utredningen föreslår att det från upplåningsbegränsningen i försäkringsrörelselagen ska införas ett undantag för lån som är efterställda andra borgenärers fordringar (förlagslån) och att sådana lån får tas upp motsvarande högst 8 procent av primärkapitalet i kapitalbasen.

Som skäl för förslaget anför utredningen i huvudsak följande. Det kan konstateras att utformningen av upplåningsbegränsningen och den praxis som är knuten till nu aktuell bestämmelse i försäkringsrörelselagen innebär att försäkringsföretagen visserligen får ta upp lån för att räkna in i kapitalbasen, men att det endast kan ske när det finns en faktisk och konkret risk för att kapitalbasen kommer att bli otillräcklig. Detta får till följd att det i praktiken lämnas små möjligheter att ta upp förlagslån överstigande upplåning som anses vara av ”ringa betydelse”, men även inom ramen för det begreppet, eftersom det även i dessa, sistnämnda

situationer krävs att ändamålskriterierna i nu aktuell bestämmelses första Bilaga 2 stycke är uppfyllda.

Lånebegränsningen i försäkringsrörelselagen är en rörelserättslig reglering som beslutas av varje enskild medlemsstat. Den har inte sitt ursprung i det, näst intill fullharmoniserade Solvens II-direktivet. Begränsningen har i stället sin ursprungliga grund dels i förbudet mot försäkringsfrämmande verksamhet som säkerställer att svenska försäkringsbolag inte bedriver tillståndspliktig verksamhet som kan jämställas med bank- eller finansieringsverksamhet, dels, och numera framför allt, i uppfattningen att en omfattande upplåning riskerar att långsiktigt underminera försäkringstagarnas skyddsintressen. Aktsamhet handlar om att hitta en lagom nivå för risktagande. Dessa skäl för en lånebegränsning är gällande även i dag.

Det kan å andra sidan sägas finnas ett relativt stort behov av lånefinansiering, åtminstone för vissa svenska försäkringsföretag. Detta gäller särskilt nystartade företag, omstrukturerade företag, företag som ingår stora affärer i sin kapitalförvaltning, företag nära en konkurs och företag under avveckling. Försäkringsföretag som befinner sig i dessa situationer kan behöva ta upp lån för att säkerställa fortsatt drift eller för att effektivisera kapitalförvaltningen.

Även stora och finansiellt stabila försäkringsföretag kan ha behov av att ta upp lån och då framför allt förlagslån i syfte att stärka kapitalbasen och skapa en extra buffert, vilket ger ett bättre skydd för försäkringstagarna. Genom att använda förlagslån i stället för eget kapital i viss utsträckning kan försäkringsföretaget uppnå en lägre finansieringskostnad, vilket i förlängningen kan komma försäkringstagarna till del genom lägre premier. En särskild fördel med förlagslån är att de, till skillnad från traditionella lån, är efterställda andra skulder och därmed inte medför samma krav på omedelbar återbetalning vid finansiella svårigheter. Förlagslån inom vissa, strikta gränser kan därigenom stärka företagets finansiella motståndskraft utan att i samma utsträckning som annan upplåning öka riskerna. Den EU-rättsliga regleringen ger även uttryck för ställningstagandet att de förlagslån som får räknas in i kapitalbasen är en finansieringskälla som inte äventyrar ett företags stabilitet eller försäkringstagarnas skyddsintressen.

Det bör även framhållas att en möjlighet för försäkringsföretagen att ta upp förlagslån inte bara är motiverat ur ett nationellt behov av flexibilitet i kapitalförvaltningen, utan även ur ett konkurrensneutralt perspektiv inom EU. I dagsläget befinner sig svenska företag i ett sämre utgångsläge jämfört med sina europeiska motsvarigheter, där förlagslån i genomsnitt utgör cirka 8 procent av kapitalbasen. Att tillåta förlagslån i kapitalbasen i större utsträckning än i dag skulle därmed bidra till att skapa likvärdiga konkurrensvillkor inom den inre marknaden.

Det är givetvis viktigt att lån för dessa ändamål kan tas upp innan det är helt nödvändigt, det vill säga vid svag solvens. Generellt är det lätt att förstå att svag kapitalstyrka och ett starkt behov av kapitaltillskott i absolut närtid ger dåliga förutsättningar för att få teckna lån till goda villkor. Svenska försäkringsföretag bör således ges möjlighet att stärka kapitalbasen genom förlagslån även om företaget inte befinner sig i ett ansträngt finansiellt läge. Försäkringsföretag har behov av att kunna

Bilaga 2 planera och säkerställa en sund finansiering av försäkringsrörelsen löpande över tid.

I sammanhanget bör dock även beaktas att kapitalbasen är den buffert som ska kunna användas vid hastigt uppkomna solvensproblem. Här är det försäkringstagarnas skyddsintresse som gör att lån, varken i stora volymer eller i komplicerade instrument, inte bör ingå i förvaltningen i någon större omfattning. Om så var fallet skulle en alltför liten del av kapitalbasen fylla sitt syfte att i en problemsituation snabbt kunna omvandlas till kontanta medel och användas för betalning, eller att onödig risk tas med företagets medel.

Mot bakgrund av vad som anförts ovan finns det anledning att – som ett undantag från upplånebegränsningen i försäkringsrörelselagen – införa en bestämmelse om att försäkringsföretag ska få ta upp förlagslån i större utsträckning än enligt den nuvarande tillämpningen av dessa bestämmelser. Bestämmelsen bör innehålla en begränsning innebärande att förlagslån endast får tas upp motsvarande högst 8 procent av primärkapitalet i kapitalbasen. En nivå som speglar EU-genomsnittet för efterställda instrument i kapitalbasen. Denna undantagsnivå är således delvis vald av konkurrensneutralitetsskäl. Den är dock givetvis även vald för att skydda försäkringstagarna; en tillräckligt stor del av kapitalbasen ska kunna fylla sitt syfte i en problemsituation. Upplåningen får inte vara så omfattande att den riskerar att långsiktigt underminera försäkringstagarnas skyddsintressen; något som uppnås med vald nivå.

Tjänstepensionsföretag

Inledning

I artikel 19.3 i andra tjänstepensionsdirektivet anges att tjänstepensionsinstitut ska förbjudas att ta upp lån eller ställa säkerheter för tredje parts vägnar. Tjänstepensionsinstitut får dock, för en begränsad period, ta upp vissa lån som endast syftar till att tillgodose likviditetsbehov. När ett lån väl har tagits upp beskriver artikel 16.3 om och hur lånet för räknas med i kapitalbasen.

I 4kap. 7 § lagen om tjänstepensionsföretag stadgas att ett tjänstepensionsföretag får ta upp eller ta över lån (upplåning) bara om det görs för att tillgodose tillfälliga likviditetsbehov eller för att uppfylla kraven på en tillräcklig kapitalbas i 7 kap. (första stycket). Paragrafens andra och tredje stycke motsvarar helt 4 kap. 6 § i försäkringsrörelselagen (se ovan).

Ingen anledning att ändra gällande upplånebegränsning

Utredningen gör bedömningen att det inte finns anledning att ändra gällande bestämmelser om upplånebegränsning för tjänstepensionsföretag.

Som skäl för bedömningen anför utredningen följande. Tjänstepensionsrörelse i Sverige har sitt ursprung i livförsäkringsrörelse. Det är naturligt att det långa sparande som tjänstepension utgör till stora delar följer en liknande reglering som livförsäkringssparande.

Eiopa har uppmärksammat frågan om att lån i tjänstepensionsrörelse är inkonsekvent reglerad. Enligt artikel 62 i andra tjänstepensionsdirektivet anges att kommissionen senast den 13 januari 2023 skulle

ha gjort en översyn av direktivet och rapporterat om dess tillämpning och Bilaga 2 verkan till Europaparlamentet och rådet. Någon utvärdering har ännu inte gjorts.

I lagen om tjänstepensionsföretag finns redan i dag en bestämmelse som vidgar möjligheten till förlagslån något utöver andra tjänstepensionsdirektivets tydliga lånebegränsning. Det finns därför inte anledning att nu ändra gällande bestämmelser om upplånebegränsning för tjänstepensionsföretag.

Bilaga 3

Betänkandets lagförslag i aktuella delar

Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)

1 2 Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (2010:2043)

dels att 1 kap. 16 b § ska upphöra att gälla,

dels att nuvarande 1 kap. 16 a och 18 kap. 24 §, ska betecknas 1 kap. 16 b och 19 kap. 64 §,

dels att 1 kap. 12, 16 b, 19, 19 b och 19 d §§, 2 kap. 16 §, 3 kap. 21 och 22 b §§, 4 kap. 5 §, 5 kap. 9, 14 och 18 §§, 7 kap. 10 och 13 §§, 8 kap. 11, 12 och 22 §§, 10 kap. 1, 2, 5, 7, 8, 11, 12 och 26 §§, 16 kap. 2, 3, 8 c och 9 §§. 17 kap. 3, 3 a, 3 b, 18, 24, 25 och 30 §§, 18 kap. 1, 2 a, 3, 3 a, 4, 8, 10, 16, 17, 17 b, 18 och 18 a §§, 19 kap. 1, 2, 4, 6, 11, 16, 17, 18, 19, 20, 22, 23 a, 30, 32, 33, 35–37, 40–42, 43, 54–56, 63, 72–74 och 104 §§, 20 kap. 16, 17, 18 och 20–23 §§ och 21 kap. 1 och 5 §§ och rubrikerna närmast före 19 kap. 22 § och 20 kap. 16 och 20 §§ ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 1 kap. 16 a § ska sättas närmast före nya 1 kap. 16 b §,

dels att rubriken närmast före 14 kap. 16 § ska lyda ”Särskilda bestämmelser om överlåtelse av livförsäkringsbestånd vid likvidation, konkurs eller resolution”,

dels att det ska införas tre nya kapitel, 2 a, 10 a och 19 a kap., 155 nya paragrafer, 1 kap. 2 a, 12 a, 16 a, 16 c–16 f och 22 a §§, 2 kap. 18 a §, 3 kap. 22 c och 22 d §§, 4 kap. 6 a §, 5 kap. 6 a och 14 a §, 6 kap. 10 a och 10 b §§, 8 kap. 8 a–8 c och 12 a §§, 10 kap. 2 a, 5 a, 5 b, 7 a–7 g, 11 a– 11 c §§, 12 kap. 78 a§, 14 kap. 18 §, 15 kap. 18 a§, 16 kap. 2 a–2 d, 3 a– 3 c§§, 17 kap. 3 c–3 m, 5 b, 6 a–6 h, 9 a, 16 a, 16 b, 16 c, 16 d, 17 b, 17 c och 28 a §§, 18 kap. 1 c, 1 d, 3 b–3 g, 15 a, 17 c, 18 b–18 e §§, 19 kap. 1 a– 1 e, 2 a–2 c, 3 b–3 g, 11 a, 11 b, 12 a–12 h, 20 a, 22 a–22 e, 28 a–28 g, 37 a, 37 b, 42 a–42 h, 43 a–43 c, 56 a–56 c, 57 a–57 g §§ och 20 kap. 11 a, 12 a–12 c, 17 a, 17 b och 18 a–18 e §§, och närmast före 1 kap. 16 a och 16 c §§, 8 kap. 12 a §, 10 kap. 7 f och 11 c §§, 17 kap. 3 c, 3 d, 3 f, 3 l, 3 m, 6 a, 6 c, 16 a–16 c och 28 a §§, 18 kap. 3 b, 3 e, 3 f och 15 a §§, 19 kap. 3 b, 3 g, 12 a, 12 b, 20 a, 22 b, 28 a, 28 c, 28 d, 28 g, 43 b, 43 c och 57 a §§ och 20 kap. 12 b och 18 a §§ nya rubriker av följande lydelse,

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2025/2, och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2025/1 av den 27 november 2024 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av försäkrings- och återförsäkringsföretag och om ändring av direktiven 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2007/36/EG, 2014/59/EU och (EU) 2017/1132 och förordningarna (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 648/2012, (EU) nr 806/2014 och (EU) 2017/1129, i den ursprungliga lydelsen. 2 Senaste lydelse av 1 kap. 16 b § 2015:700 648 rubriken närmast före 1 kap. 16 a § 2015:700.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Bilaga 3

1 kap.

2 a § I lagen (2026:000) om resolution av försäkringsföretag finns bestämmelser om resolution av för-

säkringsföretag.

12 §

I denna lag betyder

1. behörig myndighet: en ut- behörig myndighet: en utländsk ländsk myndighet som har behö- myndighet som har behörighet att righet att utöva tillsyn över en ut- utöva tillsyn över en utländsk ländsk försäkringsgivare eller över försäkringsgivare eller över ett ett försäkringsföretag, försäkringsföretag,

betydande gränsöverskridande verksamhet: betydande gränsöverskridande verksamhet enligt definitionen i artikel 152aa.1 i direktiv

Solvens II-direktivet,

2. blandat finansiellt holdingföretag: ett sådant företag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella

konglomerat,

captivebolag för försäkring: ett försäkringsföretag som ägs endera av ett finansiellt företag annat än ett försäkrings- eller ett återförsäkringsföretag eller en grupp av försäkrings- eller återförsäkringsföretag enligt artikel 212.1 c i Solvens II-direktivet eller ett ickefinansiellt företag, och som syftar till att erbjuda försäkringsskydd uteslutande för risker i det företag eller de företag som captivebolaget tillhör eller i ett eller flera företag i den grupp som captivebolaget är en

del av,

dotterföretag: ett dotterföretag som avses i artikel 22.1 och 22.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni

2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring

3 Senaste lydelse 2021:461. 649

Bilaga 3 av Europaparlamentets och rådets

direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1306, inbegripet dotterföretag till ett sådant företag eller ett företag som behöriga myndigheter ska betrakta som ett dotterföretag i enlighet med artikel 212.2, 214.5

eller 214.6 i Solvens II-direktivet,

3.EES: Europeiska ekonomiska EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, samarbetsområdet,

4. EES-försäkringsgivare: en ut- EES-försäkringsgivare: en utländsk försäkringsgivare vars hem- ländsk försäkringsgivare vars hemland hör till EES och som omfattas land hör till EES och som omfattas av Solvens II-direktivet, av Solvens II-direktivet,

5. externt kreditvärderingsinstitut: externt kreditvärderingsinstitut: ett ett kreditvärderingsinstitut som har kreditvärderingsinstitut som har fått fått tillstånd eller blivit certifierat tillstånd eller blivit certifierat enligt enligt Europaparlamentets och Europaparlamentets och rådets rådets förordning (EG) nr förordning (EG) nr 1060/2009 av 1060/2009 av den 16 september den 16 september 2009 om 2009 om kreditvärderingsinstitut kreditvärderingsinstitut eller en eller en centralbank som utfärdar centralbank som utfärdar kreditvärderingar som inte omfattas kreditvärderingar som inte omfattas av den förordningen, av den förordningen,

finansiellt konglomerat: ett finansiellt konglomerat enligt definitionen i artikel 2.14 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december

2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av

rådets direktiv 73/239/EEG,

79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/ 96/EEG, 93/6/EEG och 93/ 22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU)

2023/2864,

6. försäkringsholdingföretag: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat

650 finansiellt holdingföretag och vars

huvudsakliga verksamhet är att Bilaga 3

förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller för-

säkringsgivare från tredjeland,

7. försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföretag

som inte är ett försäkringsföretag,

en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag

som är försäkringsföretag,

8. försäkringsgivare från tredje- försäkringsgivare från tredjeland: en utländsk försäkringsgivare land: en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II- som skulle omfattas av SolvensIIdirektivet om dess hemland hörde till direktivet om dess hemland hörde till EES, EES,

9. grupptillsynsmyndighet: den grupptillsynsmyndighet: den myndighet som enligt 19 kap. 6 § myndighet som enligt 19 kap. 6 § ansvarar för grupptillsynen, ansvarar för grupptillsynen,

gränsöverskridande grupp: en grupp med företag etablerade i fler

än en medlemsstat,

hållbarhetsfaktorer: hållbarhetsfaktorer definieras enligt definitionen i artikel 2.24 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november

2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den

finansiella tjänstesektorn,

hållbarhetsrisk: en miljörelaterad, social eller styrningsrelaterad

händelse eller omständighet som,

om den skulle inträffa, skulle ha en faktisk eller potentiell negativ inverkan på investeringens eller skul-

dens värde,

litet och icke-komplext företag:

ett försäkringsföretag som uppfyller villkoren i 2 a kap. 2–5 §§ och som har klassificerats som ett sådant

enligt 2 a kap. 10 §,

liten och icke-komplex grupp: en grupp som uppfyller villkoren i

19 kap. 3 c eller 3 d § och som har

klassificerats som en sådan av grupp- 651

Bilaga 3 tillsynsmyndigheten enligt 19 kap. 3 f §,

moderföretag: ett moderföretag som avses i artikel 22.1 och 22.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU eller ett företag som behöriga myndigheter betraktar som ett moderföretag i enlighet med artikel 212.2, 214.5 eller

214.6 i Solvens II-direktivet,

moderföretag med det yttersta ägarintresse i en grupp: ett moderföretag i en medlemsstat i en grupp som är föremål för grupptillsyn i enlighet med artikel 213.2 a eller b i Solvens II-direktivet och som inte är ett dotterföretag till ett annat försäkringsföretag, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är auktoriserat och etablerat inom

EES,

plan för förebyggande återhämtning: en plan för förebyggande återhämtning som utarbetas och upprätthålls i enlighet med bestäm-

melserna i 10 a kap.,

plan för förebyggande gruppåterhämtning: en plan för förebyggande gruppåterhämtning som utarbetas och upprätthålls i enlighet

med bestämmelserna i 19 a kap.,

reglerat företag: en reglerad enhet i den mening som avses i artikel 2.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den

16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om änd-

ring av rådets direktiv 73/239/EEG,

79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/ 96/EEG, 93/6/EEG och 93/ 22/EEG samt Europaparlamentets och rådets

direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG,

i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/2864, eller ett tjänstepensionsinstitut i den mening som avses i artikel 6.1 i

652 Europaparlamentets och rådets

direktiv (EU) 2016/2341 av den Bilaga 3

14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv

(EU) 2023/2864,

10. Solven II-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november

2009 om upptagande och utövande av försäkrings och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU)

2019/2177,

11. specialföretag: ett aktiebolag specialföretag: ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som, eller en ekonomisk förening som, utan att vara ett försäkringsföretag utan att vara ett försäkringsföretag eller en utländsk försäkringsgivare, eller en utländsk försäkringsgivare, övertar försäkringsrisker från ett övertar försäkringsrisker från ett försäkringsföretag eller en EES- försäkringsföretag eller en EESförsäkringsgivare och som till fullo försäkringsgivare och som till fullo finansierar sin exponering för finansierar sin exponering för riskerna genom inkomster från riskerna genom inkomster från emissioner av skuldebrev eller emissioner av skuldebrev eller någon annan liknande form av någon annan liknande form av finansiering, för vilken rätten till finansiering, för vilken rätten till återbetalning är underordnad återbetalning är underordnad företagens skyldigheter enligt avtal företagens skyldigheter enligt avtal om riskövertagande, om riskövertagande,

12. tillsynskollegium: en perma- tillsynskollegium: en permanent nent men flexibel struktur för men flexibel struktur för samarbete, samarbete, samordning och be- samordning och beslutsfattande slutsfattande mellan Finansinspek- mellan Finansinspektionen och en tionen och en eller flera behöriga eller flera behöriga myndigheter myndigheter eller mellan flera eller mellan flera behöriga behöriga myndigheter vid tillsynen myndigheter vid tillsynen över en över en grupp enligt 19 kap., och grupp enligt 19 kap.,

13. tjänstepensionsföretag: ett tjänstepensionsföretag: ett företag företag som har tillstånd att driva som har tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt tjänstepensionsverksamhet enligt lagen (2019:742) om tjänstepen- lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag. sionsföretag, och

transaktion inom gruppen: en transaktion där ett försäkrings-

företag, en EES-försäkringsgivare,

en försäkringsgivare från tredjeland, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag direkt eller indirekt förlitar

sig på ett annat företag inom samma 653

Bilaga 3 grupp, eller på en fysisk eller juri-

disk person som har nära förbindelser med företag inom denna

grupp, för att fullgöra ett åtagande,

oavsett om det är kontraktsbundet eller inte och oavsett om det innebär

en betalning eller inte.

12 a § I denna lag avses med Solvens II-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november

2009 om upptagande och utövande av försäkrings och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets

och rådets direktiv (EU) 2025/2,

redovisningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2025/2, och krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2025/1 av den 27 november 2024 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av försäkringsoch återförsäkringsföretag och om

ändring av direktiven 2002/ 47/EG, 2004/25/EG, 2007/ 36/EG,

2014/59/EU och (EU) 2017/1132 och förordningarna (EU) nr

1094/2010, (EU) nr 648/2012,

(EU) nr 806/2014 och (EU)

2017/1129.

Företag med ägarintresse

16 a § Ett företag med ägarintresse är ett företag som är

654 1. ett moderföretag,

2. ett annat företag som har ett Bilaga 3

ägarintresse i ett företag eller 3. ett företag som är knutet till ett annat företag genom ett sådant förhållande som avses i artikel 22.7 i

redovisningsdirektivet.

16 a § 16 b §

Ett anknutet företag är ett företag som är 1. ett dotterföretag, 2. ett företag som annars är 2. ett annat företag som är föremål för ägarintresse, eller föremål för ägarintresse, eller 3. ett företag som har gemensam 3. ett företag som är knutet till ett eller i huvudsak gemensam ledning annat företag genom ett sådant enligt 16 b § med ett annat företag. förhållande som avses i artikel 22.7 i redovisningsdirektivet.

Olika typer av holdingföretag

16 c § Med blandat finansiellt holdingföretag avses ett sådant företag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella

konglomerat.

16 d § Med försäkringsholdingföretag avses ett företag som

1. är ett moderföretag,

2. inte är

– ett kreditinstitut, – ett utländskt kreditinstitut, – ett försäkringsföretag, – en EES-försäkringsgivare, – ett värdepappersföretag, – ett tjänstepensionsföretag,

– en pensionsstiftelse, eller – ett utländskt tjänstepensions-

institut,

3. inte är – ett blandat finansiellt holdingföretag, eller – ett finansiellt holdingföretag i den mening som avses i artikel 4.20 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav

4 Senaste lydelse av tidigare 1 kap. 16 a § 2015:700. 655

Bilaga 3 för kreditinstitut och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012,

4. har åtminstone ett dotterföretag som är försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare, och 5. har som huvudsaklig verksamhet, oavsett vad företaget självt har uppgett som sitt ändamål, antingen – att förvärva och ha ägarintressen i försäkringsföretag eller

EES-försäkringsgivare,

– att tillhandahålla anknutna tjänster till ett eller flera anknutna försäkringsföretags eller EES-försäkringsgivares huvudsakliga verksamhet, eller – att bedriva en eller flera av de verksamheter som förtecknas i punkterna 2–12 och punkt 15 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/2994, eller att utföra en eller flera av de tjänster eller bedriva en eller flera av de verksamheter som förtecknas i avsnitt B i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj

2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/790, med avseende på finansiella instrument som förtecknas i avsnitt C i bilagaI

till samma direktiv.

Utöver det som anges i första stycket ska mer än 50 procent av åtminstone en av följande indikatorer vara stadigvarande förenad

656 med dotterföretag som är försäk-

ringsföretag, EES-försäkringsgivare Bilaga 3

eller försäkringsgivare från tredjeland, försäkringsholdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag, holdingföretag till försäkringsgivare från tredjeland eller företag som tillhandahåller anknutna tjänster till den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera försäkringsföretag eller EESförsäkringsgivare i gruppen, samt till verksamhet som bedrivs av företaget självt och som inte har anknytning till förvärv eller innehav av ägarintressen i dotterföretag som är försäkringsföretag, EESförsäkringsgivare, eller försäkringsgivare från tredjeland, om denna verksamhet är av samma art som den som bedrivs av försäkringsföretag eller EES-försäk-

ringsgivare:

– företagets egna kapital på grundval av dess konsoliderade

ställning,

– företagets tillgångar på grundval

av dess konsoliderade ställning,

– företagets intäkter på grundval

av dess konsoliderade ställning,

– företagets personal på grundval av dess konsoliderade ställning, och – varje annan indikator som den nationella tillsynsmyndigheten anser

vara relevant.

16 e § Med försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet avses ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är försäkrings-

företag.

16 f § Med holdingföretag till försäk-

ringsgivare från tredjeland avses 657

Bilaga 3 ett moderföretag som inte är ett

försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvudsakliga verksamhet består i att förvärva och ha ägarintressen i dotterföretag, om dotterföretagen enbart eller huvudsakligen är försäkringsgivare från

tredjeland.

19 §

Ett försäkringsföretag får be- Ett försäkringsföretag får beviljas undantag från 5–9, 16 och viljas undantag från 5–9, 10 a, 16 19 kap. om och 19 kap. om

1. företagets årliga tecknade 1. företagets årliga tecknade bruttopremieinkomster inte över- bruttopremieinkomster inte överstiger ett belopp som motsvarar stiger ett belopp som motsvarar 5 400 000 euro, 15 000 000 euro,

2.företagets totala försäkrings- 2. företagets totala försäkringstekniska avsättningar brutto, in- tekniska avsättningar brutto, inklusive belopp som kan återvinnas klusive belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, inte överstiger ett specialföretag, inte överstiger ett belopp som motsvarar belopp som motsvarar 26 600 000 euro, 50 000 000 euro,

3. företaget ingår i en grupp, om 3. företaget ingår i en grupp, om gruppens totala försäkringstekniska gruppens totala försäkringstekniska avsättningar, inklusive belopp som avsättningar, inklusive belopp som kan återvinnas brutto enligt kan återvinnas brutto enligt återförsäkringsavtal och från återförsäkringsavtal och från specialföretag, inte överstiger ett specialföretag, inte överstiger ett belopp som motsvarar belopp som motsvarar 26 600 000 euro, 50 000 000 euro,

4. företagets verksamhet inte omfattar försäkrings- eller återförsäkringsrisker som täcker kredit- och borgensförbindelser,

5. företagets verksamhet inte omfattar försäkrings- eller återförsäkringsrisker som täcker ansvarsförbindelser, såvida de inte utgör underordnade risker,

6. företagets verksamhet inte omfattar mottagen återförsäkring

a) med premier som överstiger ett belopp som motsvarar 600 000 euro eller tio procent av bruttopremieinkomsterna, eller

b) där försäkringstekniska avsättningar brutto, för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, inte överstiger ett belopp som motsvarar 2 700 000 euro eller tio procent av de försäkringstekniska avsättningarna, och

7. inte något av de belopp som anges i 1–3 och 6 har överskridits under de föregående tre på varandra följande åren och inte heller förväntas göra detta inom de följande fem åren.

5 658 Senaste lydelse 2023:724.

Undantag enligt första stycket får inte beviljas för ett försäkringsföretag Bilaga 3 som driver gränsöverskridande verksamhet eller verksamhet som sekundäretablering.

19 b §

Ett företag får beviljas undantag Ett företag får beviljas undantag från 5–9, 16 och 19 kap. i samband från 5–9, 10 a, 16 och 19 kap. i med att det får tillstånd att bedriva samband med att det får tillstånd att försäkringsrörelse, om företagets bedriva försäkringsrörelse, om tecknade bruttopremieinkomster företagets tecknade eller försäkringstekniska bruttopremieinkomster eller föravsättningar brutto, inklusive säkringstekniska avsättningar belopp som kan återvinnas enligt brutto, inklusive belopp som kan återförsäkringsavtal och från återvinnas enligt återförsäkringsavtal specialföretag, inte förväntas och från specialföretag, inte överskrida något av de belopp som förväntas överskrida något av de anges i 19 § första stycket 1–3 och belopp som anges i 19 § första 6 inom de följande fem åren. stycket 1–3 och 6 inom de följande

fem åren.

19 d §

En försäkringsförening som En försäkringsförening som uppfyller villkoren i 19 § får i sam- uppfyller villkoren i 19 § får i samband med att den ges tillstånd att band med att den ges tillstånd att driva försäkringsrörelse beviljas driva försäkringsrörelse beviljas undantag från 4 kap. 2 och 4 §§ och undantag från 4 kap. 2 och 4 §§ och 5–10, 16 och 19 kap., om föreningen 5–10, 10 a, 16 och 19 kap., om

föreningen

1. vid tidpunkten för ansökan om tillstånd att driva försäkringsrörelse är registrerad enligt lagen (1972:262) om understödsföreningar,

2. inte meddelar annan tjänstepensionsförsäkring än sådan som avses i 1 kap. 4 § andra stycket 1 lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag, och

3. inte väsentligen ändrat inriktningen eller utökat omfattningen av sin verksamhet i förhållande till den verksamhet som drevs enligt lagen om understödsföreningar.

En försäkringsförening som beviljats undantag enligt första stycket anses vara en mindre förening om dess genomsnittligt beräknade försäkringsförmåner per medlem eller annan ersättningsberättigad understiger 50 procent av det prisbasbelopp som fastställs enligt 2 kap. 7 § socialförsäkringsbalken.

2 kap.

16 §

Finansinspektionen ska innan den beslutar i fråga om tillstånd samråda med behörig myndighet i ett annat land inom EES, om företaget

6 Senaste lydelse 2023:111. 7 Senaste lydelse 2021:1322. 8 Senaste lydelse 2013:456. 659

Bilaga 3 1. är eller kan förväntas bli dotterföretag till en försäkringsgivare, ett kreditinstitut eller ett värdepappersföretag med auktorisation i det landet,

2. är eller kan förväntas bli dotterföretag till moderföretaget till en försäkringsgivare, ett kreditinstitut, ett företag för elektroniska pengar eller ett värdepappersföretag med auktorisation i det landet, eller

3. kontrolleras eller kan förväntas komma att kontrolleras av samma fysiska eller juridiska personer som har ägarkontroll över en försäkringsgivare, ett kreditinstitut, ett företag för elektroniska pengar eller ett värdepappersföretag med auktorisation i det landet.

Om samråd ska ske med flera behöriga myndigheter, får varje berörd tillsynsmyndighet inom en månad från den dag då begäran mottogs, begära att få delta vid bedömningen av ansökan om tillstånd. Finansinspektionen ska, när myndigheten fattar sitt slutliga beslut, beakta slutsatserna av den

gemensamma bedömningen.

Anmälan till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten vid avslag

18 a § Finansinspektionen ska vid avslag på en ansökan enligt 4 § anmäla detta till Europeiska försäkrings- och

tjänstepensionsmyndigheten.

Anmälan ska inkludera det sökande företagets namn samt skälen för

avslag.

2 a kap. Proportionalitet

Förutsättningar för att klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag

1 § Ett försäkringsföretag får klassificeras som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag om företaget under de två senaste räkenskapsåren direkt före en sådan klassificering uppfyller de för företaget relevanta villkoren i 2–5 §§. Om företaget har blivit auktoriserat inom det senaste året före en klassificering, ska bedömningen av huruvida villkoren är uppfyllda baseras på verksamhetsplanen.

2 § Ett försäkringsföretag som bedriver livförsäkringsverksamhet och ett företag som bedriver både liv- och skadeförsäkringsverksamhet, vars försäkringstekniska avsättningar avseende livförsäkringsverksamheten utgör minst 20 procent av de totala försäkringstekniska avsättningarna brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från

specialföretag och vars årliga tecknade bruttopremieinkomster avseende Bilaga 3 skadeförsäkringsverksamheten utgör mindre än 40 procent av de totala årliga tecknade bruttopremieinkomsterna, får klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag om

1. undergruppen ränterisk utgör högst 5 procent av de försäkringstekniska avsättningarna brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag,

2. de årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från försäkringar som utfärdas i andra medlemsstater än hemmedlemsstaten är lägre än något av följande tröskelvärden:

a) 20 000 000 euro, b) 10procent av dess totala årliga tecknade bruttopremieinkomster, 3. Försäkringstekniska avsättningar från livförsäkringsverksamheten brutto,

utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, inte överstiger 1 000 000 000 euro,

4. Det sammanlagda beloppet av följande punkter är högst 20 procent av de totala investeringarna:

a) kapitalkravet för marknadsrisk, b) den del av kapitalkravet för motpartsrisk som motsvarar exponeringar

mot värdepapperiseringar, derivat, fordringar på förmedlare och andra investeringstillgångar som inte täcks av undergruppen för spreadrisk,

c) de kapitalkrav som är tillämpliga på investeringar i immateriella tillgångar som inte täcks av kapitalkraven för marknadsrisk och motpartsrisk,

5. Den återförsäkring som har accepterats av försäkringsföretaget inte omfattar mer än 50 procent av företagets totala årliga tecknade bruttopremieinkomster, och

6. Solvenskapitalkravet är uppfyllt. För captivebolag för försäkring gäller villkoren enligt första stycket med

undantag för punkterna 2 och 5.

3 § Ett försäkringsföretag som bedriver skadeförsäkringsverksamhet och ett företag som bedriver både liv- och skadeförsäkringsverksamhet, vars årliga tecknade bruttopremieinkomster avseende skadeförsäkringsverksamheten utgör minst 40 procent av företagets totala årliga tecknade bruttopremieinkomster och vars försäkringstekniska avsättningar avseende livförsäkringsverksamheten utgör mindre än 20 procent av företagets totala försäkringstekniska avsättningar brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, får klassificeras som ett litet och icke-komplext företag om

1. den genomsnittliga totalkostnadsprocenten för skadeförsäkringsverksamhet netto, efter avdrag för återförsäkring, för de senaste tre åren är mindre än 100 procent,

2. de årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från försäkringar som utfärdas i andra medlemsstater än hemmedlemsstaten är lägre än något av följande tröskelvärden:

a) 20 000 000 euro, b) 10procent av dess totala årliga tecknade bruttopremieinkomster, 3. De årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från skadeför-

säkringsverksamhet inte överstiger 100 000 000 euro, 661

Bilaga 3 4. Det sammanlagda beloppet av de årliga tecknade bruttoinkomsterna i de försäkringar som anges i 2 kap. 11 § första stycket klasserna 5–7, 11, 12, 14 och 15 inte utgör mer än 30 procent av de totala årliga tecknade premieinkomsterna för skadeförsäkringsverksamheten,

5. Det sammanlagda beloppet av följande punkter är högst 20 procent av de totala investeringarna:

a) kapitalkravet för marknadsrisk,

b) den del av kapitalkravet för motpartsrisk som motsvarar exponeringar mot värdepapperiseringar, derivat, fordringar på förmedlare och andra investeringstillgångar som inte täcks av undergruppen för spreadrisk,

c) de kapitalkrav som är tillämpliga på investeringar i immateriella tillgångar som inte täcks av kapitalkraven för marknadsrisk och motpartsrisk,

6. Den återförsäkring som har accepterats av försäkringsföretaget inte omfattar mer än 50 procent av företagets totala årliga tecknade bruttopremieinkomster, och

7. Solvenskapitalkravet är uppfyllt.

För captivebolag för försäkring gäller villkoren enligt första stycket med undantag för punkterna 2 och 6.

4 § Ett försäkringsföretag som bedriver både liv- och skadeförsäkringsverksamhet, vars försäkringstekniska avsättningar avseende livförsäkringsverksamheten utgör minst 20 procent av de totala försäkringstekniska avsättningarna brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag och vars årliga tecknade bruttopremieinkomster avseende skadeförsäkringsverksamheten utgör minst 40 procent av de totala årliga tecknade bruttopremieinkomsterna, får klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag om

1. undergruppen ränterisk utgör högst 5 procent av de försäkringstekniska avsättningarna brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag,

2. den genomsnittliga totalkostnadsprocenten för skadeförsäkringsverksamhet netto, efter avdrag för återförsäkring, för de senaste tre åren är mindre än 100 procent,

3. försäkringstekniska avsättningar från livförsäkringsverksamheten brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, inte överstiger 1 000 000 000 euro,

4. de årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från skadeförsäkringsverksamhet inte överstiger 100 000 000 euro,

5. de årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från försäkringar som utfärdas i andra medlemsstater än hemmedlemsstaten är lägre än något av följande tröskelvärden:

a) 20 000 000 euro, b) 10 procent av dess totala årliga tecknade bruttopremieinkomster,

6. det sammanlagda beloppet av de årliga tecknade bruttoinkomsterna i de försäkringar som anges i 2 kap. 11 § första stycket klasserna 5–7, 11, 12, 14 och 15 inte utgör mer än 30 procent av de totala årliga tecknade premieinkomsterna för skadeförsäkringsverksamheten,

7. det sammanlagda beloppet av följande punkter är högst 20 procent av 662 de totala investeringarna:

a) kapitalkravet för marknadsrisk, Bilaga 3

b) den del av kapitalkravet för motpartsrisk som motsvarar exponeringar mot värdepapperiseringar, derivat, fordringar på förmedlare och andra investeringstillgångar som inte täcks av undergruppen för spreadrisk,

c) de kapitalkrav som är tillämpliga på investeringar i immateriella tillgångar som inte täcks av kapitalkraven för marknadsrisk och motpartsrisk,

8. den återförsäkring som har accepterats av försäkringsföretaget inte omfattar mer än 50 procent av företagets totala årliga tecknade bruttopremieinkomster, och

9. solvenskapitalkravet är uppfyllt.

För captivebolag för försäkring gäller villkoren enligt första stycket med undantag för punkterna 5 och 8.

5 § Om ett captivebolag för försäkring inte uppfyller villkoren i 2–4 §§, får bolaget ändå klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag om

1. de försäkrade och förmånstagarna är juridiska personer i den grupp där captivebolaget ingår eller är fysiska personer som får omfattas av den gruppens försäkringsavtal, förutsatt att den verksamhet som täcker dessa fysiska personer fortsätter att understiga 5 procent av de försäkringstekniska avsättningarna, och

2. de försäkringsförpliktelser och försäkringsavtal som ligger till grund för återförsäkringsförpliktelserna för captivebolaget inte avser en obligatorisk ansvarsförsäkring.

6 § Ett försäkringsföretag får inte klassificeras som ett litet och ickekomplext företag om

1. företaget använder en intern modell vid beräkningen av solvenskapitalkravet,

2. företaget är moderföretag i ett finansiellt konglomerat eller i en grupp på vilken grupptillsyn tillämpas enligt artikel 213.2a eller 213.2b i Solvens II-direktivet, såvida inte gruppen klassificeras som en liten och ickekomplex grupp,

3. företaget är moderföretag till ett företag som avses i artikel 228.1a–e i Solvens II-direktivet, eller

4. företaget förvaltar sådana pensionsfonder som avses i artikel 2.3b iii och 2.3b iv i Solvens II-direktivet, om värdet av pensionsfondens tillgångar överstiger 1 000 000 000 euro.

Förfarandet för att klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag

7 § Ett försäkringsföretag som uppfyller de för företaget relevanta villkoren i 2–5 §§, får anmäla till Finansinspektionen att företaget ämnar klassificeras som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag.

8 § En anmälan enligt 7 § ska innehålla:

1. Belägg för att alla villkor som är relevanta för försäkringsföretaget är uppfyllda,

Bilaga 3 2. En försäkran om att företaget inte planerar några strategiska förändringar som skulle leda till att någon av de för företaget relevanta villkoren inte uppfylls under de närmaste tre åren, och

3. Uppgifter om vilka proportionalitetsåtgärder som företaget avser att använda, särskilt om det avser åtgärder beträffande bästa skattningen och beräkningen av försäkringstekniska avsättningar enligt artikel 77.8 i Solvens II-direktivet.

9 § Finansinspektionen får inom två månader från mottagandet av en fullständig anmälan enligt 7 § motsätta sig att försäkringsföretaget klassificeras som ett litet eller icke-komplext företag om

1. de för företaget relevanta villkoren i 2–5 §§ inte har uppfyllts,

2. solvenskapitalkravet inte har uppfyllts, vid en bedömning utan användning av övergångsbestämmelser eller övergångsåtgärder som avses i artiklarna 77a.2, 308c, 308d eller i relevanta fall, artikel 111.1 andra stycket i Solvens II-direktivet, eller

3. företaget har en andel av den svenska marknaden för liv- eller skadeförsäkring som överstiger 5 procent, beräknad i enlighet med artikel 35a.1 andra stycket i Solvens II-direktivet.

10 § Ett beslut av Finansinspektionen om att motsätta sig klassificering av ett försäkringsföretag som ett litet och icke-komplext företag ska innehålla skälen till beslutet. Beslutet ska skriftligen meddelas det berörda företaget.

Om Finansinspektionen inte motsätter sig klassificeringen inom den i 9 § stadgade fristen, ska företaget anses vara klassificeras som ett litet och icke-komplext företag från och med utgången av den fristen.

Om Finansinspektionen före utgången av den i 9 § stadgade fristen fattar ett beslut om att de för företaget relevanta villkoren är uppfyllda, ska företaget anses vara klassificerat som ett litet och icke-komplext företag från dagen för ett sådant beslut.

11 § En klassificering som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag ska upphöra att gälla från och med det påföljande räkenskapsåret, om de för företaget relevanta villkoren i 2–5 §§ inte uppfylls under två på varandra följande år, eller om något av villkoren i 9 § är tillämpliga.

Om något av villkoren i första stycket är uppfyllda ska försäkringsföretaget informera Finansinspektionen om detta utan dröjsmål.

Användningen av proportionalitetsåtgärder för ett litet och ickekomplext försäkringsföretag

12 § Ett försäkringsföretag som har klassificerats som ett litet och ickekomplext företag får använda alla proportionalitetsåtgärder som framgår av denna lag.

Inom ett år från det att företaget har klassificerats som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag ska företaget rapportera till Finansinspektionen om vilka proportionalitetsåtgärder som används. Om företaget avser att ändra förteckningen över proportionalitetsåtgärder som ska användas, ska det omedelbart underrätta Finansinspektionen om detta.

13 § Finansinspektionen får, om myndigheten hyser allvarliga farhågor Bilaga 3 när det gäller riskprofilen för ett litet och icke-komplext företag, begära att företaget avstår från att använda en eller flera av proportionalitetsåtgärderna. En sådan begäran ska motiveras skriftligen med hänvisning till specifika farhågor om företagets riskprofil.

Allvarliga farhågor enligt första stycket ska anses föreligga om 1. solvenskapitalkravet inte är uppfyllt eller det finns risk att det inte

uppfylls under de kommande tre månaderna, vid en bedömning utan användning av övergångsbestämmelser eller övergångsåtgärder som avses i artiklarna 77a.2, 308c, 308d eller i relevanta fall, artikel 111.1 andra stycket i Solvens II-direktivet,

2. företagets företagsstyrningssystem inte är ändamålsenligt, eller 3. väsentliga förändringar i företagets riskprofil kan leda till väsentligt

bristande uppfyllelse av villkoren i 2–5 §§.

Förfarande och användning av proportionalitetsåtgärder för ett företag som inte är ett litet och icke-komplext försäkringsföretag

14 § Ett försäkringsföretag som inte har klassificerats som ett litet och icke-komplext företag får, efter godkännande från Finansinspektionen, använda de proportionalitetsåtgärder som avses i 5 kap. 14 §, 10 kap. 5 b, 7 c, 11 b och 12 §§ samt 17 kap. 6 b §. Detta gäller även proportionalitetsåtgärder som föreskrivs i delegerade akter som har antagits enligt det direktivet och som är både uttryckligen tillämpliga på små och icke-komplexa företag enligt 12 § och på företag som inte har klassificerats som ett sådant företag, enligt nämnda artiklar i Solvens IIdirektivet.

15 § Ett försäkringsföretag får ansöka hos Finansinspektionen om att få använda de proportionalitetsåtgärder som framgår av 14 §. Ansökan ska innehålla:

1. En förteckning över de proportionalitetsåtgärder som företaget avser att använda och skälen till att de är motiverade med tanke på arten, omfattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna i företagets verksamhet,

2. Övrig väsentlig information om företagets riskprofil, 3. En försäkran om att företaget inte planerar några strategiska

förändringar som skulle inverka på företagets riskprofil under de närmast kommande tre åren.

16 § Finansinspektionen ska inom två månader från mottagandet av en ansökan enligt 15 § pröva saken. Inspektionen får begära in ytterligare nödvändig information inför beslut. Vid en första sådan begäran ska tvåmånadersfristen upphöra att löpa från och med dagen för myndighetens begäran till dagen för företagets svar.

17 § Finansinspektionen ska informera det försäkringsföretag som har ansökt om godkännande av proportionalitetsåtgärder om innehållet i beslutet. Om inspektionen godkänner användningen av proportionalitetsåtgärder på vissa villkor, ska villkoren motiveras.

Bilaga 3 Ett beslut av Finansinspektionen om att motsätta sig användningen av en eller flera av de proportionalitetsåtgärder som försäkringsföretaget har begärt, ska innehålla skälen till beslutet. Skälen ska ha anknytning till företagets riskprofil. Beslutet ska skriftligen meddelas det berörda företaget.

18 § Om ett försäkringsföretag beslutar att sluta använda godkända proportionalitetsåtgärder enligt 16 §, ska företaget omedelbart underrätta Finansinspektionen om det beslutet.

19 § Om försäkringsföretagets riskprofil förändras, kan Finansinspektionen upphäva eller ändra beslutet om proportionalitetsåtgärder. Ett sådant beslut ska innehålla skälen för avgörandet. Det ska skriftligen meddelas det berörda företaget.

3 kap.

21 §

Om ett försäkringsföretag avser att ändra något av de förhållanden som har angetts i en underrättelse enligt 15 §, efter det att den gränsöverskridande verksamheten har inletts, ska 15–20 §§ tillämpas.

Om ett försäkringsföretag vid gränsöverskridande verksamhet ändrar verksamheten så att det väsentligt påverkar företagets riskprofil eller företagets försäkringsverksamhet i ett eller flera länder inom EES ska försäkringsföretaget omedelbart underrätta Finans-

inspektionen.

Vid en underrättelse enligt andra stycket ska Finansinspektionen utan dröjsmål informera de berörda be-

höriga myndigheterna.

22 b §

Finansinspektionen ska på be- Finansinspektionen ska på begäran av Europeiska försäkrings- gäran av Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten och tjänstepensionsmyndigheten lämna de uppgifter som den myn- eller en berörd behörig myndighet digheten behöver för att en sam- lämna de uppgifter som den mynarbetsplattform ska fungera väl. digheten behöver för att en sam-

arbetsplattform ska fungera väl.

22 c § När Finansinspektionen deltar i en samarbetsplattform, ska bestämmelserna om förstärkt tillsyns-

9 Senaste lydelse 2015:700. 10 666 Senaste lydelse 2021:461.

samarbete vid betydande gränsöver- Bilaga 3 skridande verksamhet enligt 17 kap.

3 d–3 k§§ tillämpas. Relevant information ska delas med Europeiska försäkrings- och tjänstepensions-

myndigheten.

22 d § Finansinspektionen ska på begäran av Europeiska försäkrings-

och tjänstepensionsmyndigheten,

inom ramen för en samarbetsplattform, genomföra en platsundersökning hos ett försäkringsföretag för vilket det finns allvarliga farhågor för negativa effekter för försäkringstagare i andra medlemsstater och tecken på allvarliga brister i försäkringsföretaget, utan att tillräckliga korrigerande till-

synsåtgärder har vidtagits.

Finansinspektionen ska bjuda in Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och berörda behöriga myndigheter till en

sådan platsundersökning.

Finansinspektionen ska tillämpa bestämmelserna om platsundersökning vid förstärkt tillsynssamarbete och informationsutbyte en-

ligt 17 kap. 3 j–3 k §§.

4 kap.

5 § Bestämmelserna i 5–10, 17 och Bestämmelserna i 5–10, 17 och 19 kap. ska tillämpas proportionellt 19 kap. ska tillämpas proportionellt i förhållande till arten, omfattningen i förhållande till arten, omfattningen och komplexiteten av riskerna i och komplexiteten av riskerna i varje försäkringsföretags varje försäkringsföretags verksamhet. verksamhet. Vid den bedömningen

ska särskilt beaktas om företaget har klassificerats som ett litet och icke-komplext företag enligt

2 a kap.

6 a § Utan hinder av 6 § får ett försäkringsföretag ta upp eller ta över

11 Senaste lydelse 2015:700. 667

Bilaga 3 lån som är efterställda övriga bor-

genärers fordringar (förlagslån) motsvarande högst 8 procent av

primärkapitalet i kapitalbasen.

5 kap.

6 a § Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäkringsföretag får använda en infasning av

riskfria räntesatser.

9 §

Ett försäkringsföretag får an- Finansinspektionen får i ett

vända en volatilitetsjusterad riskfri enskilt fall besluta att ett försäkräntestruktur vid beräkningen av ringsföretag får använda en volade försäkringstekniska avsätt- tilitetsjusterad eller företagsspecifik

ningarna. volatilitetsjusterad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den

bästa skattningen.

Om Europeiska kommissionen har antagit en genomförandeakt med stöd av Solvens II-direktivet och denna gäller för försäkringsföretaget, får företaget för volatilitetsjusteringen endast använda de tekniska uppgifter som anges i den

rättsakten.

14 §

Vid beräkningen av de för- Vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna säkringstekniska avsättningarna ska hänsyn tas till värdet av garantier ska hänsyn tas till värdet av finanoch optioner i ingångna för- siella garantier och optioner i insäkringsavtal. gångna försäkringsavtal.

Ett försäkringsföretag ska använda en stokastisk metod vid värderingen av finansiella optioner och garantier i beräkningen av

försäkringstekniska avsättningar.

Ett försäkringsföretag som är litet och icke-komplext eller ett företag som har fått tillstånd från

Finansinspektionens enligt 2a kap.

14 § att tillämpa denna proportionalitetsåtgärd får använda en aktsam deterministisk värdering av

12 Senaste lydelse 2018:1982. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort. 13 668 Senaste lydelse 2015:700.

finansiella optioner och garantier Bilaga 3

som inte är väsentliga.

18 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. de försäkringstekniska avsättningarnas innehåll och beräkning enligt 4, 6, 11 och 13–16 §§,

2. infasningen av riskfria ränte-

satser enligt 6 a §,

2. vilka krav som ska vara upp- 3. vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett försäkringsföretag fyllda för att ett försäkringsföretag ska få tillstånd att använda ska få tillstånd att använda matchningsjustering enligt 7 §, matchningsjustering enligt 7 §,

4. vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett försäkringsföretag ska få tillstånd att använda en volatilitetsjustering eller en företagsspe-

cifik volatilitetsjustering enligt 9 §,

3. hur en volatilitetsjustering 5. hur en volatilitetsjustering enligt 9 § ska beräknas, enligt 9 § ska beräknas,

4. villkoren för undantag enligt 6. villkoren för undantag enligt 10 § och beräkningen av en 10 § och beräkningen av en tillfälligt justerad riskfri ränte- tillfälligt justerad riskfri räntestruktur, och struktur, och

5. villkoren för undantag enligt 7. villkoren för undantag enligt 12 § och beräkningen av det 12 § och beräkningen av det tillfälliga avdraget. tillfälliga avdraget.

6 kap.

10 a § Ett försäkringsföretag ska i sin investeringsstrategi åtminstone beakta 1. förväntad makroekonomisk utveckling och utvecklingen på finansmarknaderna, och 2. effekter av hållbarhetsrisker på enskilda investeringar och långsiktiga effekter av företagets inve-

steringar på hållbarhetsfaktorer.

Förväntad makroekonomisk utveckling och utvecklingen på finansmarknaderna ska ha samma betydelse som i 10 kap. 11 § andra

stycket 4.

14 Senaste lydelse 2015:700. 669

Bilaga 3 10 b §

På begäran av Finansinspektionen ska ett försäkringsföretag både vid utformningen av investeringsstrategin och igenomförandet av enskilda investeringsbeslut 1. beakta förhållanden som är

oroande ur makrotillsynssynpunkt,

och 2. bedöma i vilken utsträckning deras investeringsstrategi kan påverka den makroekonomiska utvecklingen och utvecklingen på finansmarknaderna samt ge upphov

till systemrisk.

Förhållanden som är oroande ur makrotillsynssynpunkt ska ha

samma betydelse som i 10 kap.

11 b § första stycket 1 och förväntad makroekonomisk utveckling och utvecklingen på finansmarknaderna ska ha samma betydelse

som i 10 kap. 11 § andra stycket 4.

10 c § Finansinspektionen ska inför en begäran enligt första stycket från ett dotterföretag som omfattas av grupptillsyn enligt 19 kap. 2 § andra stycket beakta om motsvarande bedömning utförs på gruppnivå av försäkringsföretaget med ägarintresse, försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget med huvudkontor i unionen och täcker det dotter-

företagets särdrag.

7 kap.

10 § Ackumulerade vinster som inte har gjorts tillgängliga för utdelning till försäkringstagare och andra ersättningsberättigade (överskottsmedel) får klassificeras som nivå 1, om posterna uppfyller förutsättningarna för en sådan klassificering enligt 7 och 8 §§. En post i tilläggskapitalet får klassificeras som nivå 2 om den avser 1. kreditutrymme hos bank och 1. kreditutrymme hos bank och garantier som förvaras som garantier som förvaras som säkerhet för försäkringsgivares säkerhet för försäkringsgivares

15 670 Senaste lydelse 2015:700.

borgenärer av en oberoende för- borgenärer av en oberoende för- Bilaga 3 valtare och är utfärdade av kredit- valtare och är utfärdade av kreditinstitut som är auktoriserade enligt institut som är auktoriserade enligt

Europaparlamentets och rådets Europaparlamentets och rådets

direktiv 2006/48/EG av den 14 juni direktiv 2013/36/EG av den 26 juni 2006 om rätten att starta och driva 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut, och verksamhet i kreditinstitut och om

tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv

2006/48/EG och 2006/49/EG,

i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU)

2024/2994, och 2. framtida fordringar grundade på uttaxeringsrätt under de kommande

tolv månaderna som kan ställas på delägare eller medlemmar i ömsesidiga försäkringsföretag.

13 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. primärkapitalet enligt 3 §,

1. de krav som ska gälla för 2. de krav som ska gälla för godkännande av poster som till- godkännande av poster som tillläggskapital och grunder för vär- läggskapital och grunder för värdering av poster i tilläggskapitalet dering av poster i tilläggskapitalet enligt 5 §, enligt 5 §,

2. vilka egenskaper och kriterier 3. vilka egenskaper och kriterier som ska beaktas vid indelning i som ska beaktas vid indelning i nivåer enligt 7 §, nivåer enligt 7 §,

3. vilka egenskaper och kriterier 4. vilka egenskaper och kriterier som ska beaktas vid klassifi- som ska beaktas vid klassiceringen av kapitalbasposter enligt ficeringen av kapitalbasposter enligt 9 §, och 9 §, och

4. vilka egenskaper och kriterier 5. vilka egenskaper och kriterier som ska beaktas vid klassificering som ska beaktas vid klassificering av poster i tilläggskapitalet enligt av poster i tilläggskapitalet enligt 10 § andra stycket. 10 § andra stycket.

8 kap.

8 a § Om Europeiska kommissionen har antagit en genomförandeakt med stöd av artikel 111.1 första stycket c i Solvens II-direktivet ska ett försäkringsföretag tillämpa in-

16 Senaste lydelse 2015:700. 671

Bilaga 3 fasningen av ränterisk upp till fem

år efter ändringen har trätt i kraft.

8 b § Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäkringsföretag får använda ett särskilt kapitalkrav för långsiktiga aktieinvesteringar för en specificerad del av företags innehav i aktier, som en

del i kapitalkravet för marknadsrisk.

Ett försäkringsföretag som tilllämpar ett kapitalkrav för långsiktiga aktieinvesteringar för en specificerad del av företagets innehav i aktier enligt första stycket får inte återgå till en beräkning av kapitalkravet än den för långsiktiga

aktieinvesteringar.

8 c § Ett försäkringsföretag ska omedelbart underrätta Finansinspektionen, om företaget inte uppfyller villkoren för användningen av det särskilda kapitalkravet för långsiktiga aktieinvesteringar. Av underrättelsen ska det framgå när vill-

koren inte längre var uppfyllda.

11 §

Ett försäkringsföretag får göra Ett försäkringsföretag får göra förenklade beräkningar av kapital- förenklade beräkningar av kapitalkravet för en specifik risk om kravet.

1. det är motiverat med hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten av de risker som företaget är utsatt för, och 2. det är oproportionerligt betungande att göra beräkningar en-

ligt standardformeln.

12 §

Ett försäkringsföretag ska omedelbart underrätta Finansinspektionen, om företaget inte uppfyller solvenskapitalkravet eller om det finns risk för detta under de närmaste tre månaderna.

17 Senaste lydelse 2015:700. 18 672 Senaste lydelse 2015:700.

Ett försäkringsföretag som Ett försäkringsföretag som Bilaga 3 tillämpar 5 kap. 10 eller 12 § ska tillämpar 5 kap. 6 a ,5 kap. 10 §, omedelbart underrätta Finans- 5 kap. 12 § eller 8 kap. 8 a § ska inspektionen, om företaget inte omedelbart underrätta Finansskulle uppfylla solvenskapitalkravet inspektionen, om företaget inte utan en tillämpning av dessa skulle uppfylla solvenskapitalkravet bestämmelser. utan en tillämpning av dessa

bestämmelser.

Åtgärder vid bristande solvenskapitalkrav

12 a § Ett försäkringsföretag som inte

uppfyller solvenskapitalkravet ska,

om det är lämpligt, vidta korrigerande åtgärder i enlighet med företagets plan för förebyggande åter-

hämtning.

22 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. hur det primära solvenskapitalkravet ska beräknas enligt 6 §,

2. vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett försäkringsföretag ska få tillstånd att använda företagsspecifika parametrar enligt 7 §,

3. vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett försäkringsföretag ska få beräkna kapitalkravet för aktiekursrisk utifrån en särskild metod enligt 8 §,

4. vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett försäkringsföretag ska få använda ett särskilt kapitalkrav för långsiktiga aktieinvesteringar enligt 8 b § och hur

detta kapitalkrav ska utformas,

4. hur kapitalkravet för operativ 5. hur kapitalkravet för operativ risk ska beräknas enligt 9 §, och risk ska beräknas enligt 9 §,

5. hur justeringsbeloppet ska 6. hur justeringsbeloppet ska beräknas enligt 10 §. beräknas enligt 10 §, och

7. förenklade beräkningar av

kapitalkraven enligt 11 §.

10 kap.

1 §

Ett försäkringsföretag ska ha ett företagsstyrningssystem som säkerställer att företaget styrs på ett sunt och ansvarsfullt sätt.

Systemet ska ses över regel- Systemet ska ses över regelbundet av företaget. bundet av företaget. Översynen ska

innefatta en bedömning av

19 Senaste lydelse 2015:700. 20 Senaste lydelse 2015:700. 673

Bilaga 3 styrelsens sammansättning, styrning

och effektivitet med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten i riskerna i företagets verk-

samhet.

2 § Ett försäkringsföretag ska upprätta och följa styrdokument för 1. riskhantering, 2. internkontroll, 3. internrevision, 4. verksamhet som omfattas av uppdragsavtal enligt 19 §,

5.uppgiftslämnande till Finans- 5. uppgiftslämnande till Finansinspektionen och kvalitetskontroll av inspektionen och kvalitetskontroll av uppgifterna, och uppgifterna,

6. ändring av företagets interna 6. ändring av företagets interna modell, om en sådan modell an- modell, om en sådan modell används. vänds, och

7. mångfald i styrelsens sam-

mansättning.

Styrdokumenten ska fastställas av styrelsen. De ska utvärderas och ses över minst en gång per år.

2 a § Ett försäkringsföretag som är litet och icke-komplext ska utvärdera och se över sina styrdokument

minst vart femte år.

Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett litet och ickekomplext företag ska utvärdera och se över sina styrdokument oftare än

vart femte år.

5 §

Ett försäkringsföretag ska säkerställa att den som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller är ersättare för någon av dem, eller den som ansvarar för eller utför arbete i en central funktion i företaget uppfyller de krav som anges i 2 kap. 4 § första stycket 4.

Försäkringsföretaget ska säkerställa att styrelsen sammantaget har de insikter och den erfarenhet som krävs för att kunna utföra sina

uppgifter.

Försäkringsföretaget ska snarast Försäkringsföretaget ska snarast möjligt till Finansinspektionen möjligt till Finansinspektionen anmäla ändringar av vilka som ingår anmäla och uppge skälen för

21 Senaste lydelse 2015:700. 22 674 Senaste lydelse 2020:400.

i dess ledning enligt första stycket ändringar av vilka som ingår i dess Bilaga 3 eller som ansvarar för en central ledning enligt första stycket eller funktion i företaget. som ansvarar för en central funktion i företaget.

Försäkringsföretaget ska underrätta Finansinspektionen om någon av de personer som avses i första stycket inte längre uppfyller lämp-

lighetskraven. Försäkringsföretaget ska underrätta inspektionen om någon av de personer som avses i första stycket har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller lämplighetskraven.

5 a § Uppgifterna inom en central funktion ska utföras oberoende från andra centrala funktioner och på ett sätt som undviker intresse-

konflikter.

Ett försäkringsföretag ska säkerställa att det är olika personer som ansvarar för de centrala funk-

tionerna.

5 b § I ett litet och icke-komplext företag, eller i ett företag som har fått Finansinspektionens godkännande enligt 2 a kap. 14 §, får den som ansvarar för en central funktion även ansvara för andra centrala funktioner, ingå i försäkringsföretagets styrelse eller vara verkställande direktör om 1. företaget på ett lämpligt sätt kan hantera de intressekonflikter som kan uppstå, och 2. om kombinationen av uppgifter inte riskerar att påverka personens

förmåga att fullgöra sina uppdrag.

Första stycket gäller inte den som ska ansvara för internrevisions-

funktionen.

7 § Ett försäkringsföretags system för riskhantering ska avse såväl de risker som täcks av solvenskapitalkravet, eller ett kapitalkrav som ska uppfyllas

23 Senaste lydelse 2015:700. 675

Bilaga 3 av ett företag som har beviljats undantag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §, som risker som inte, eller endast delvis, beaktas vid beräkningen av detta. Systemet ska omfatta 1. försäkringsrisker, 2. matchningsrisker, 3. investeringsrisker, särskilt avseende derivatinstrument och liknande åtaganden, 4. likviditets- och koncentrationsrisker, 5. operativa risker, 6. risker hänförliga till återförsäkring och andra riskreduceringstekniker, och 7. beroenden mellan risker som företaget är eller kan komma att bli exponerade för. Ett försäkringsföretags styrdokument för riskhantering enligt 2 § 1 ska omfatta de risker som avses i andra stycket 1–6.

I ett försäkringsföretag som använder volatilitetsjustering enligt 5 kap. 9 § ska styrdokument för riskhantering också innehålla

riktlinjer för volatilitetsjusteringen.

Ett försäkringsföretag ska inom ramen för riskhanteringssystemet ha strategier, riktlinjer, processer

och system för att identifiera mäta,

hantera och övervaka hållbarhetsrisker på kort, medellång och lång

sikt.

Likviditetsriskindikatorer

7 a § Ett försäkringsföretag ska utarbeta och uppdatera en uppsättning likviditetsriskindikatorer för att identifiera, övervaka och han-

tera potentiell likviditetsstress.

Plan för likviditetsriskhantering

7 b § Ett försäkringsföretag ska upprätta och uppdatera en plan för likviditetsriskhantering. Planen ska innehålla en likviditetsanalys på kort sikt och där inkommande och utgående kassaflöden beräknas i förhållande till företagens tillgångar

och skulder.

Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta om att en plan för

676 likviditetsriskhantering även ska

innehålla en likviditetsanalys på Bilaga 3

medellång och lång sikt. Finansinspektionen ska motivera en sådan

begäran.

En plan för likviditetsriskhantering ska årligen ges in till Finans-

inspektionen.

7 c § Ett litet och icke-komplext företag eller ett företag som har fått tillstånd enligt 2 a kap. 14 § att använda denna proportionalitetsåtgärd behöver inte upprätta en

plan för likviditetsriskhantering.

7 d § Ett försäkringsföretag som är dotterföretag i en grupp som om-

fattas av grupptillsyn enligt 19 kap.

2 § andra stycket behöver inte upprätta en plan för likviditetsriskhantering om en sådan plan inom en grupp täcker försäkringsföretagets likviditetshantering och likviditets-

behov.

Ett sådant försäkringsföretag som avses i första stycket ska till Finansinspektionen lämna in de delar av planen för likviditetsriskhanterings som omfattar hela gruppens situation och deras egen

situation.

7 e § Finansinspektionen får besluta att ett sådant försäkringsföretag som avses i 7 d § ska upprätta och uppdatera en plan för likviditets-

riskhantering enligt 7 b §.

Ett beslut enligt första stycket får fattas om Finansinspektionen upptäcker en specifik likviditetssvaghet eller om en plan för likviditetsriskhantering på gruppnivå inte innehåller lämplig information som inspektionen får kräva att jämförbara försäkringsföretag tillhandahåller för övervakning av

företagets likviditetsposition.

Bilaga 3 Plan för att övervaka och beakta

finansiella risker till följd av hållbarhetsfaktorer

7 f § Ett försäkringsföretag ska upprätta och följa en plan, inklusive kvantifierbara mål, för att övervaka och beakta de finansiella risker som på kort, medellång och lång sikt uppstår till följd av hållbar-

hetsfaktorer.

7 g § Ett försäkringsföretag som är dotterföretag i en grupp som om-

fattas av grupptillsyn enligt 19 kap.

2 § andra stycket, behöver inte upprätta en plan för hållbarhetsfaktorers påverkan på finansiella risker om en sådan plan finns på gruppnivå och täcker företagets

risker.

8 § Ett försäkringsföretag som använder matchningsjustering enligt 5 kap. 7 § eller volatilitetsjustering enligt 5 kap. 9 § ska 1. upprätta en likviditetsplan, och 2. regelbundet utvärdera sin användning av justeringar.

Om ett försäkringsföretag använder volatilitetsjustering enligt

5 kap. 9 §, ska styrdokument för riskhantering innehålla riktlinjer

för volatilitetsjusteringen.

Ett försäkringsföretag som använder matchningsjustering enligt

5 kap. 7 § eller volatilitetsjustering enligt 5 kap. 9 § får upprätta en gemensam likviditetsplan och plan

för likviditetsriskhantering.

11 § Ett försäkringsföretag ska genomföra en egen risk- och solvensbedömning. I den egna risk- och solvensbedömningen ska försäkringsföretaget göra en bedömning av

24 Senaste lydelse 2015:700. 25 678 Senaste lydelse 2015:700.

1. företagets totala solvensbehov med hänsyn till dess specifika Bilaga 3 riskprofil, risktolerans och affärsstrategi,

2. företagets fortlöpande efter- 2. företagets fortlöpande efterlevnad av bestämmelserna om levnad av bestämmelserna om solvens- och minimikapitalkraven, solvens- och minimikapitalkraven, eller ett kapitalkrav som ska eller ett kapitalkrav som ska uppfyllas av ett företag som har uppfyllas av ett företag som har beviljats undantag enligt 1 kap. 19 beviljats undantag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §, samt försäkrings- eller 19 b §, samt försäkringstekniska avsättningar, och tekniska avsättningar,

3. hur betydande skillnaderna är 3. hur betydande skillnaderna är mellan företagets riskprofil och de mellan företagets riskprofil och de antaganden om risker som har legat antaganden om risker som har legat till grund för beräkningen av till grund för beräkningen av solvenskapitalkravet eller ett solvenskapitalkravet eller ett kapitalkrav som ska uppfyllas av ett kapitalkrav som ska uppfyllas av ett företag som har beviljats undantag företag som har beviljats undantag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §. enligt 1 kap. 19 eller 19 b §,

4. den makroekonomiska situationen, möjlig makroekonomisk utveckling och utveckling på finansmarknaderna, och 5. företagets samlade förmåga att fullgöra sina betalningar av fodringar under stressade mark-

nadsförhållanden.

För bedömningen enligt andra stycket 1 ska försäkringsföretaget ha processer som säkerställer att de risker som företaget är eller kan komma att bli exponerade för, på såväl kort som lång sikt, identifieras och värderas. Företaget ska kunna redovisa de metoder som använts vid bedömningen.

Ett försäkringsföretag som an- Analyserna av makroekonomisk

vänder matchningsjustering enligt utveckling och utveckling på 5 kap. 7 §, volatilitetsjustering en- finansmarknaderna enligt andra ligt 5 kap. 9 §, en tillfälligt justerad stycket 4 ska stå i proportion till riskfri räntestruktur enligt 5 kap. arten omfattningen och komplexi- 10 § eller ett tillfälligt avdrag vid teten av riskernas i försäkringsberäkningen av de försäkringstek- företagets verksamhet. niska avsättningarna enligt 5 kap.

12 §, ska i den bedömning som avses i andra stycket 2 göra en bedömning av efterlevnaden av bestämmelserna om solvens- och minimikapitalkraven, såväl med som utan användning av match-

ningsjustering, volatilitetsjustering,

justerad riskfri räntestruktur eller tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsätt-

ningarna.

Bilaga 3 Den egna risk- och solvensbedömningen ska ingå som en integrerad del i ett försäkringsföretags affärsstrategier och ska beaktas vid företagets strategiska beslut.

11 a § Ett försäkringsföretag som använder infasning av riskfria räntor enligt 5 kap. 6 a §, matchningsjustering enligt 5 kap. 7 §, volatilitetsjustering enligt 5 kap. 9 §, en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur enligt 5 kap. 10 §, ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna enligt 5 kap. 12 § eller en infasning av ränterisk enligt 8 kap. 8 a § ska i den bedömning som avses i andra stycket 2 göra en bedömning av efterlevnaden av bestämmelserna om solvens- och minimikapitalkraven, såväl med som utan användning infasning av riskfria räntor, matchningsjustering, volatilitetsjustering, en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur, ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna eller en infasning av ränte-

risk.

Ett försäkringsföretag får i den

egna risk- och solvensbedömningen,

för en specifik valuta, under vissa förutsättningar avstå från att göra en bedömning av den fortlöpande efterlevnaden av bestämmelserna om solvens- och minikapitalkraven såväl med som utan användning av

infasning av riskfria räntesatser.

Ett förtag som tillämpar en volatilitetsjustering ska i sin egen risk- och solvensbedömning göra en bedömning av avvikelsen mellan företagets riskprofil och de antaganden som ligger till grund för

volatilitetsjusteringen.

11 b § I ett enskilt fall får Finansinspektionen begära att ett försäkringsföretag i den egna risk- och

solvensbedömningen gör en bedöm- Bilaga 3

ning av 1. förhållanden som är oroande ur makrotillsynssynpunkt och som kan

påverka företagets riskprofil, risktoleransgränser, affärsstrategi,

försäkringsverksamhet eller investeringsbeslut, samt det totala solvensbehovet, och 2. hur företagets verksamhet kan påverka den makroekonomiska utvecklingen och utvecklingen på finansmarknaderna på ett sätt som

ger upphov till systemrisk.

Finansinspektionen ska motivera sin begäran om bedömning enligt

första stycket.

Ett företag som är litet och ickekomplext eller har fått Finansinspektionens godkännande att använda denna proportionalitetsåtgärd enligt 2 a kap. 14 § är inte skyldigt att på Finansinspektionens begäran utföra särskilda analyser ur makro-

tillsynssynpunkt.

11 c § Finansinspektionen ska inför en begäran enligt första stycket från ett dotterföretag som omfattas av grupptillsyn enligt 19 kap. 2 § andra stycket avgöra om någon av dessa analyser utförs på gruppnivå av försäkringsföretaget med ägarintresse, försäkringsholdingbolaget eller det blandade finansiella holdingföretaget med huvudkontor i unionen och täcker det dotter-

företagets särdrag.

Analyser av klimatförändringsscenarier i den egna risk- och solvensbedömningen

11 d § Inom ramen för ett försäkringsföretags processer för den egna riskoch solvensbedömningen ska företaget identifiera och bedöma om

företaget är eller kan komma att bli 681

Bilaga 3 exponerade för några väsentliga

klimatförändringsrisker. Bedömningen ska avse såväl kort som lång

sikt.

Om ett försäkringsföretag har identifierat väsentliga klimatförändringsrisker ska företaget beakta dessa i den egna risk- och solvens-

bedömningen.

Ett litet och icke-komplext företag ska endast identifiera och bedöma om företaget är exponerat mot väsentliga klimatförändringsrisker och om så är fallet redogöra för detta i den egna risk- och solvens-

bedömningen.

12 §

Ett försäkringsföretag ska genomföra en egen risk- och solvensbedömning minst en gång per år. Om en väsentlig förändring skett av de risker som försäkringsföretaget är utsatt för, ska en ny sådan bedömning genomföras snarast möjligt.

Ett försäkringsföretag får under vissa förutsättningar genomföra den egna risk- och solvensbedöm-

ningen minst vartannat år.

Finansinspektionen får i ett enskilt fall kräva att bedömningen

enligt andra stycket sker årligen.

26 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. innehållet i styrdokumentet om mångfald i styrelsens samman-

sättning enligt 2 § första stycket 7,

1. vad ett system för riskhan- 2. vad ett system för riskhantering enligt 6 § ska innehålla när tering enligt 6 § ska innehålla när ett ett försäkringsföretag fått tillstånd att försäkringsföretag fått tillstånd att använda en partiell eller fullständig använda en partiell eller fullständig intern modell, intern modell,

2. innehållet i de riktlinjer för 3. innehållet i de riktlinjer för volatilitetsjustering som avses i 7 § volatilitetsjustering som avses i 7 § fjärde stycket, fjärde stycket,

4. innehållet i ett företags plan för likviditetsriskhantering enligt

7 b §,

26 Senaste lydelse 2015:700. 27 682 Senaste lydelse 2015:700.

5. innehållet i planen för över- Bilaga 3

vaka och beakta finansiella risker till följd av hållbarhetsfaktorer en-

ligt 7 f §,

3. innehållet i en sådan likvi- 6. innehållet i en sådan likviditetsplan som avses i 8 § 1, ditetsplan som avses i 8 § 1,

4. kraven på regelbundna ut- 7. kraven på regelbundna utvärderingar som ska göras av värderingar som ska göras av försäkringsföretag som använder försäkringsföretag som använder matchnings- eller volatilitetsjus- matchnings- eller volatilitetsjustering enligt 8 § 2, tering enligt 8 § 2,

5. kraven på regelbundna ut- 8. kraven på regelbundna utvärderingar som ska göras av värderingar som ska göras av försäkringsföretag när det gäller försäkringsföretag när det gäller företagets känslighet för de an- företagets känslighet för de antaganden som ligger till grund för taganden som ligger till grund för fastställandet av den relevanta riskfria fastställandet av den relevanta riskfria räntestrukturen enligt 9 §, räntestrukturen enligt 9 §,

6. hur en sådan egen bedömning 9. hur en sådan egen bedömning som avses i 10 § ska genomföras, som avses i 10 § ska genomföras,

10.innehåll i analyser av makroekonomisk utveckling och utveckling på de finansiella marknaderna

enligt 11 § andra stycket 4,

11. förutsättningar tillämpa

undantaget i 11 a § andra stycket,

12. förhållanden som är oroande ur makrotillsynssynpunkt enligt

11 b §,

13. hur och hur ofta klimatförändringsrisker ska beaktas i den egna risk- och solvensbedömningen

enligt 11 d § andra stycket,

14. villkoren för att tillämpa

undantaget enligt 12 § andra stycket,

7. rapportering av resultat av den 15. rapportering av resultat av egna risk- och solvensbedömning den egna risk- och solvensbedömning enligt 13 §, enligt 13 §,

8. vad funktionen för risk- 16. vad funktionen för riskhantering enligt 15 § ska ansvara hantering enligt 15 § ska ansvara för när ett försäkringsföretag fått för när ett försäkringsföretag fått tillstånd att använda en partiell eller tillstånd att använda en partiell eller fullständig intern modell, fullständig intern modell,

9. villkor för behörighet för den 17. villkor för behörighet för den som ska ansvara för eller utföra som ska ansvara för eller utföra uppgifter i aktuariefunktionen uppgifter i aktuariefunktionen enligt 18 §, enligt 18 §,

10. innehållet i försäkringstekniska 18.innehållet i försäkringstekniska riktlinjer och beräkningsunderlag riktlinjer och beräkningsunderlag som avses i 23 §, och som avses i 23 §, och

Bilaga 3 11. vilka uppgifter som riktlinjer 19. vilka uppgifter som riktlinjer för hantering av intressekonflikter för hantering av intressekonflikter enligt 24 § ska omfatta. enligt 24 § ska omfatta.

10 a kap. Plan för förebyggande återhämtning för försäkringsföretag

Upprättande en plan för förebyggande återhämtning

1 § Finansinspektionen får besluta att ett försäkringsföretag ska upprätta en plan för förebyggande återhämtning.

Vid ett beslut enligt första stycket ska Finansinspektionen beakta försäkringsföretagets storlek, affärsmodell, riskprofil, grad av sammankoppling och utbytbarhet, företagets betydelse för ekonomin i de medlemsstater där det verkar och dess gränsöverskridande verksamhet, särskilt betydande gränsöverskridande verksamhet.

2 § Ett försäkringsföretag som omfattas av en resolutionsplan ska upprätta en plan för förebyggande återhämtning.

Ett litet och icke-komplext företag ska bara upprätta en plan för förebyggande återhämtning om ett sådant företag utgör en särskild risk på nationell eller regional nivå.

3 § Ett försäkringsföretag som ingår i en grupp som omfattas av krav om planering för förebyggande gruppåterhämtning ska bara i särskilda fall upprätta en plan för förebyggande återhämtning.

4 § Finansinspektionen ska se till att minst 60 procent av den svenska marknaden för livförsäkring och livåterförsäkring samt minst 60 procent av den svenska marknaden för skadeförsäkring och skadeåterförsäkring ska omfattas av krav på planering för förebyggande återhämtning.

Marknadsandelen för livförsäkring ska baseras på försäkringstekniska avsättningar brutto. För skadeförsäkring ska marknadsandelen baseras på bruttovärdet av de tecknade premierna.

Vid beräkningen av marknadstäckningsgraden får dotterförsäkringsföretag i en grupp beaktas om dessa dotterföretag ingår i en grupp där moderföretaget med det yttersta ägarintresset ska upprätta en plan för förebyggande gruppåterhämtning.

5 § En plan för förebyggande återhämtning ska godkännas av försäkringsföretagets styrelse och lämnas in till Finansinspektionen.

6 § En plan för förebyggande återhämtning ska uppdateras minst vartannat år.

En plan för förebyggande återhämtning ska alltid uppdateras

1. efter en ändring av försäkringsföretagets juridiska eller organisatoriska struktur, av företagets affärsverksamhet eller av dess finansiella ställning om ändringen skulle kunna ha en väsentlig inverkan på eller nödvändiggöra en väsentlig ändring av planen för förebyggande återhämtning, eller

2. när det går att förutse en väsentlig förändring av försäkringsföretagets Bilaga 3 finansiella ställning, om förändringen skulle kunna ha en väsentlig inverkan på effektiviteten av planen för förebyggande återhämtning, eller på annat sätt nödvändiggöra en översyn av planen.

7 § En plan för förebyggande återhämtning ska utgöra en del av ett försäkringsföretags företagsstyrningssystem.

Ett försäkringsföretag ska ha lämpliga arrangemang för att övervaka de kvalitativa och kvantitativa indikatorer som ska identifiera tidpunkter vid vilka korrigerande åtgärder bör övervägas eller vidtas.

Innehåll i en plan för förbyggande återhämtning

8 § En plan för förebyggande återhämtning ska ange korrigerande åtgärder som kan vidtas av försäkringsföretaget för att återställa dess finansiella ställning om det skett en betydande försämring av denna. En plan får inte förutsätta att statligt stöd lämnas.

En plan för förebyggande återhämtning ska innehålla:

1. En sammanfattning av de viktigaste delarna av planen, inbegripet väsentliga ändringar av den senast inlämnade planen.

2. En beskrivning av försäkringsföretaget, och i förekommande fall, gruppen, inbegripet en sammanfattning av eventuella väsentliga förändringar sedan den senast inlämnade planen.

3. En beskrivning av hur planen för förebyggande återhämtning har utarbetats och hur den kommer att uppdateras och tillämpas.

4. Ett antal korrigerande åtgärder.

5. En kommunikationsstrategi.

En plan för förebyggande återhämtning ska också innehålla en ram med kvalitativa och kvantitativa indikatorer som ska identifiera de tidpunkter vid vilka korrigerande åtgärder bör övervägas eller vidtas.

9 § Om försäkringsföretaget någon gång under de senaste tio åren har lämnat in en åtgärdsplan i enlighet med 18 kap. 4 §, ska planen för förebyggande återhämtning innehålla den inlämnade åtgärdsplanen och en bedömning av de åtgärder som företaget har vidtagit för att åter uppfylla solvenskapitalkravet.

10 § Ett försäkringsföretag ska bedöma trovärdigheten i och möjligheten till att genomföra företagets plan för förebyggande återhämtning, särskilt den ram med indikatorer som avses i 8 § andra stycket och de korrigerande åtgärderna. Bedömningen ska göras utifrån scenarier med allvarlig makroekonomisk och finansiell stress som är relevanta för företagets specifika förhållanden, inbegripet systemomfattande händelser, isolerade stresshändelser som sannolikt väsentligt påverkar företagets tillgångs- och skuldprofil samt kombinationer av sådana stresshändelser.

Granskning av en plan för förebyggande återhämtning

11 § Finansinspektionen ska, inom nio månader från det att en plan för förebyggande återhämtning har lämnats in, granska om

1. planen uppfyller kraven i 8 § om vad en plan ska innehålla,

Bilaga 3 2. ett genomförande av de korrigerande åtgärder som föreslås i planen kan förväntas att inom rimlig tid upprätthålla eller återställa försäkringsföretagets lönsamhet och finansiella ställning,

3. planen och de korrigerande åtgärderna kan förväntas bli genomförda snabbt och effektivt i situationer av finansiell stress, och

4. planen och de korrigerande åtgärderna kan förväntas i största möjliga utsträckning undvika betydande negativa effekter på det finansiella systemet, inbegripet i scenarier som skulle leda till att andra försäkringsföretag genomför planer för förebyggande återhämtning under samma period.

12 § Finansinspektionen ska lämna över en plan för förebyggande återhämtning till Riksgäldskontoret.

Riksgäldskontoret får granska en plan för förebyggande återhämtning i syfte att identifiera korrigerande åtgärder som skulle kunna inverka negativt på möjligheten till resolution av det berörda försäkringsföretaget. Eventuella synpunkter ska lämnas till Finansinspektionen inom den tid som avses i 11 §.

Om ett försäkringsföretag bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet, ska Finansinspektionen efter begäran av en behörig myndighet i ett annat land inom EES, överlämna en plan för förebyggande återhämtning till den behöriga myndigheten för synpunkter. Finansinspektionen ska bemöta synpunkter som den behöriga myndigheten har lämnat.

Väsentliga brister i eller hinder för genomförande av en plan för förebyggande återhämtning

13 § Finansinspektionen ska underrätta försäkringsföretaget om utfallet av en granskning av en plan för förebyggande återhämtning.

Om Finansinspektionen bedömer att det finns väsentliga brister i en plan för förebyggande återhämtning eller hinder för genomförande av en sådan plan, ska inspektionen förelägga försäkringsföretaget att inom två månader lämna in en reviderad plan som visar hur bristerna eller hindren åtgärdas. Finansinspektionen får, efter begäran från försäkringsföretaget, förlänga tiden med en månad.

14 § Om bristerna eller hindren inte åtgärdas i en reviderad plan, får Finansinspektionen förelägga försäkringsföretaget att göra specifika ändringar av planen för förebyggande återhämtning.

15 § Om ett försäkringsföretag inte lämnar in en reviderad plan eller om Finansinspektionen bedömer att en reviderad plan inte åtgärdar bristerna eller hindren, och att dessa inte kan undanröjas genom specifika ändringar i planen, ska inspektionen förelägga företaget att inom rimlig tid ange vilka ändringar av affärsverksamheten som företaget kan göra för att åtgärda bristerna eller hindren.

16 § Finansinspektionen får förelägga ett försäkringsföretag om att vidta åtgärder för att komma till rätta med bristerna eller hindren i en plan för förebyggande återhämtning om

1. företaget inte följer ett föreläggande enligt 15 § om att identifiera de Bilaga 3 ändringar av affärsverksamheten som företaget kan göra för att åtgärda bristerna eller hindren, eller

2. inspektionen anser att bristerna eller hindren inte skulle åtgärdas genom de åtgärder som företaget har föreslagit.

Vid ett föreläggande enligt första stycket ska Finansinspektionen ta hänsyn till hur allvarliga bristerna eller hindren är och vilken effekt som åtgärderna skulle ha på försäkringsföretagets affärsverksamhet. Åtgärderna ska vara nödvändiga och proportionella.

Underrättelse om att ett företag har vidtagit eller avstått från att vidta en åtgärd som anges i en plan för förebyggande återhämtning

17 § Ett försäkringsföretag ska utan dröjsmål underrätta Finansinspektionen om företaget

1. vidtar en korrigerande åtgärd i enlighet med företagets plan för förebyggande återhämtning, eller

2. avstår från att vidta en korrigerande åtgärd enligt företagets plan för förebyggande återhämtning, trots att en indikator i ramen med kvalitativa och kvantitativa indikatorer har identifierat att korrigerande åtgärder bör övervägas eller vidtas.

Förenklade skyldigheter

18 § Finansinspektionen får besluta om undantag från kraven i

1. 1 § om när en första plan ska upprättas,

2. 6 § om när en plan ska uppdateras, och

3. 8 och 9 §§ om innehållet i en plan.

19 § Vid ett beslut om undantag enligt 18 § ska Finansinspektionen beakta

1. vilken typ av verksamhet som försäkringsföretaget bedriver, 2. försäkringsföretagets aktieägarstruktur, 3. försäkringsföretagets associationsrättsliga form, 4. försäkringsföretagets riskprofil, 5. försäkringsföretagets storlek och juridiska ställning, 6. försäkringsföretagets grad av sammankoppling med andra reglerade

företag eller med det finansiella systemet i allmänhet, och

7. verksamhetens omfattning och komplexitet. Finansinspektionen ska även beakta om ett försäkringsföretags

fallissemang och därpå följande avveckling genom konkurs eller likvidation sannolikt skulle få en betydande negativ inverkan på finansmarknaderna, på andra försäkringsföretag, på försäkringstagare, på finansieringsvillkor eller på ekonomin i stort.

Bemyndigande

20 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. arrangemang för övervakning av kvalitativa och kvantitativa indikatorer enligt 7 §, och

2. de kvalitativa och kvantitativa indikatorer som i en plan för förebyggande återhämtning ska identifiera tidpunkter vid vilka korrigerande åtgärder bör övervägas eller vidtas enligt 8 §. 687

Bilaga 3

12 kap.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
78 a §
Om styrelsen i ett ömsesidigt försäkringsbolag tar emot eller upp rättar förslag till stämmobeslut om likvidation enligt 73 §, ska styrelsen underrätta Riksgäldskontoret och Finansinspektionen om förslaget.
Om det ömsesidiga försäkrings bolaget är försatt i resolution eller om Riksgäldskontoret underrättar styrelsen om att det ömsesidiga försäkringsbolaget ska försättas i resolution, får kallelse till en bo lagsstämma där frågan om likvi dation ska prövas inte utfärdas.

14 kap.

18 §
Bestämmelserna i 1–15 §§ gäller inte för en överlåtelse av för säkringsbestånd som sker genom användning av försäljningsverk tyget enligt 16 kap. lagen (2026:000) om resolution av försäkringsföretag.

15 kap.

Sanktionsavgift
18 a §
Finansinspektionen får besluta att en ägare som inte följer bestäm melserna om förvärvstillstånd i 1 eller 2 § eller om anmälningsskyl dighet vid avyttring i 11 § ska betala en sanktionsavgift.
En sanktionsavgift enligt första stycket ska bestämmas i enlighet med bestämmelserna i 18 kap. 17, 17 b och 18 §§.
688

16 kap. Bilaga 3

2 §

Solvens- och verksamhetsrap- Solvens- och verksamhetsrapporten ska innehålla en beskrivning porten ska innehålla två skilda delar

av försäkringsföretagets med information riktad till

1. verksamhet och resultat, 1. försäkrings- och förmånsta-

gare, respektive

2. företagsstyrningssystem, 2.yrkesverksamma på den finan-

siella marknaden. 3. riskprofil,

4. värderingsmetoder för solvensändamål, och

5. solvenssituation.

Ett försäkringsföretag som använder matchningsjustering enligt

5 kap. 7 § ska i rapporten beskriva denna och den portfölj av åtaganden och motsvarande tillgångar på vilka justeringen används samt kvantifiera effekterna av en slopad matchningsjustering på företagets finansiella ställning. Ett försäkringsföretag som använder volatilitetsjustering enligt 5 kap. 9 § ska i rapporten kvantifiera effekterna av en slopad volatilitetsjustering på

företagets finansiella ställning.

Ett försäkringsföretag får helt eller Ett försäkringsföretag får helt eller delvis lämna de uppgifter som ska delvis lämna de uppgifter som är offentliggöras genom rapporten riktade mot yrkesverksamma på de genom hänvisning till uppgifter finansiella marknaderna genom som företaget offentliggjort för att hänvisning till uppgifter som uppfylla andra rättsliga eller företaget offentliggjort för att administrativa krav, om dessa upp- uppfylla andra rättsliga eller gifter är likvärdiga till art och om- administrativa krav, om dessa uppfattning. gifter är likvärdiga till art och om-

fattning.

2 a § Den del av solvens- och verksamhetsrapporten som är riktad mot försäkrings- och förmånstagare ska innehålla korta beskrivningar av företagets 1. verksamhet och resultat, samt

2. solvenssituation och riskprofil,

inklusive hållbarhetsrisker.

29 Senaste lydelse 2015:700. Ändringen innebär bland annat att andra stycket tas bort. 689

Bilaga 3 2 b §

Den del av solvens- och verksamhetsrapporten som är riktad mot yrkesverksamma på den finansiella marknaden ska innehålla en beskrivning av

1. verksamhet och resultat, 2. företagsstyrningssystem, 3. riskprofil,

4. värderingsmetoder för sol-

vensändamål,

5. solvenssituation, och 6. väsentlig exponering för klimatförändringsrisker och planer för att möta finansiella risker till följd

av hållbarhetsrisker.

Ett försäkringsföretag som tilllämpar en matchnings- eller volatilitetsjustering ska beakta detta i

beskrivningen enligt första stycket 5.

2 c § Solvens- och verksamhetsrapport

ska innehålla en balansräkning. Den ska vara föremål för revision.

Ett litet och icke-komplext företag eller ett captivebolag för försäkring eller återförsäkring omfattas inte av kravet på revision enligt första

stycket.

2 d § Revisionen enligt 2 c § första stycket ska göras enligt de standarder som har antagits med stöd av artikel 26 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning och om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG samt om upphävande av

rådets direktiv 84/253/EEG,

i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/2864, samt med iakttagande av de skyldigheter för revisorer som

framgår av 17 kap. 12 §.

Revisorn ska utarbeta en rapport med en beskrivning av revisionen

690 och dess resultat.

Försäkringsföretaget ska lämna Bilaga 3

in rapporten enligt andra stycket till Finansinspektionen tillsammans med solvens- och verksam-

hetsrapporten.

3 § Finansinspektionen får i ett Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäk- enskilt fall besluta att ett försäkringsföretag inte behöver offent- ringsföretag inte behöver offentliggöra uppgifter som anges i 2 § liggöra uppgifter som anges i första stycket 1–4, om ett offent- 2 a § 1 samt 2 b § första stycket 1–4, liggörande skulle innebära att om ett offentliggörande skulle innebära att 1. företagets konkurrenter otillbörligt gynnas, eller 2. företaget bryter mot tystnadsplikt avsedd att skydda försäkringstagare eller annan som företaget har en motpartsrelation till. Ett försäkringsföretag som har beviljats undantag ska ange detta och skälen för undantaget i rapporten.

3 a § Ett captivebolag för försäkringeller återförsäkring är inte skyldigt att offentliggöra uppgifter enligt

2 a §.

Ett captivebolag för försäkringeller återförsäkring är endast skyldigt att offentliggöra uppgifter enligt 2 b § om de kvantitativa data som krävs enligt tekniska stan-

darder.

3 b § Ett återförsäkringsbolag är inte skyldigt att offentliggöra uppgifter

enligt 2 a §.

3 c § Ett litet och icke-komplext företag är endast skyldigt att offentliggöra uppgifter enligt 2 b § om de kvantitativa data som krävs enligt

tekniska standarder.

Ett litet och icke-komplext företag ska offentliggöra fullständiga

uppgifter enligt 2 b § vart tredje år.

30 Senaste lydelse 2015:700. 691

Bilaga 3 8 c §

Den information som avses i 8 a och 8 b §§ ska hållas tillgänglig utan kostnad på livförsäkringsföretagets webbplats. Om försäkringsföretaget inte har en egen webbplats får informationen hållas tillgänglig på en annan webbplats som enkelt kan nås.

Informationen ska uppdateras varje år. Försäkringsföretaget får dock avstå från att göra en uppdatering om det inte har skett någon väsentlig förändring.

Försäkringsföretaget får lämna informationen i den solvens- och verksamhetsrapport som avses i 2 §.

Ett försäkringsföretag ska årligen offentliggöra de kvantifierbara mål som ingår i planen för att övervaka och beakta de finansiella risker som på kort, medellång och lång sikt uppstår till följd av håll-

barhetsfaktorer enligt 10 kap. 7 f §.

9 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. innehållet i solvens- och 1. innehållet i solvens- och verkverksamhetsrapporten enligt 2 §, samhetsrapporten enligt

2–2 b §§,

2. när solvens- och verksamhetsrapporten enligt 2 § ska offentliggöras och lämnas till Finans-

inspektionen,

2. vilka uppgifter en ansökan om 3. vilka uppgifter en ansökan om undantag från kravet på undantag från kravet på offentliggörande enligt 3 § ska offentliggörande enligt 3 § ska innehålla, och innehålla,

4. förutsättningar för undantag enligt 3 a §, och

3. innehållet i informations- och 5. innehållet i informations- och rapporteringssystem och styr- rapporteringssystem och styrdokument enligt 8 §. dokument enligt 8 §.

17 kap.

3 §

Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med

– behöriga myndigheter,

– Europeiska kommissionen,

31 Senaste lydelse 2019:210. 32 Senaste lydelse 2015:700. 33 692 Senaste lydelse 2021:461.

– Europeiska försäkrings- och – Europeiska försäkrings- och Bilaga 3 tjänstepensionsmyndigheten, och tjänstepensionsmyndigheten,

– Europeiska centralbanken. – Europeiska centralbanken, och

– myndigheter som ansvarar för tillsyn över kreditinstitut och

värdepappersföretag.

3 a §

Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES, om

1. inspektionen konstaterar 1. inspektionen konstaterar försämringar av de ekonomiska försämringar av de finansiella förhållandena eller andra fram- förhållandena eller andra framväxande risker i ett försäkrings- växande risker, inklusive risker för företag som driver gränsöverskri- konsumentskyddet, i ett fördande verksamhet eller verksamhet säkringsföretag som driver gränsfrån en sekundäretablering i det överskridande verksamhet i det landet, och landet, och

2. riskerna kan ha en gränsöverskridande effekt.

3 b §

Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 33, 38, 155 och 158 i Solvens II-direktivet.

Finansinspektionen får även Finansinspektionen får även hänskjuta frågor till Europeiska hänskjuta frågor till Europeiska försäkrings- och tjänstepensions- försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begära hjälp av myndigheten och begära hjälp av myndigheten i de fall som framgår myndigheten i de fall som framgår av artikel 152a i Solvens II- av artikel152a, 152aa och 152ab i direktivet. Solvens II-direktivet.

Betydande gränsöverskridande verksamhet

3 c § Om Finansinspektionen har tagit emot en sådan anmälan som avses i artikel 152aa i Solvens II-direktivet och inte delar den behöriga myndighetens bedömning att ett försäkringsföretags verksamhet i värdlandet är relevant, ska Finansinspektionen anmäla detta till den behöriga myndigheten i

34 Senaste lydelse 2021:461. 35 Senaste lydelse 2021:461. 693

Bilaga 3 värdlandet inom en månad och ange skälen till detta.

Förstärkt tillsynssamarbete och informationsutbyte vid betydande gränsöverskridande verksamhet

3 d § Om ett försäkringsföretag bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i ett annat land inom EES, ska Finansinspektionens samarbeta med den behöriga myndigheten i det landet om åtminstone

1. företagsstyrning,

2. uppdragsavtal och distribu-

tionspartner,

3. affärsstrategi och skadereglering, samt

4. konsumentskydd.

Samarbete ska stå i proportion till de risker som den gränsöver-

skridande verksamheten medför.

3 e § Finansinspektionen ska utan dröjsmål underrätta den behöriga myndigheten om ett försäkringsföretag som bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i landet kan komma att brista i efterlevnaden av denna lag eller andra författningar som reglerar företagets verksamhet eller har väsentliga brister i de avseenden som

framgår av 3 d § första stycket 1–4,

som påverkar verksamheten i det

landet.

3 f § Om ett försäkringsföretag bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i ett annat land inom EES, ska Finansinspektionen årligen till den behöriga myndigheten i det landet lämna uppgifter om 1. solvens- och minimikapital-

694 krav,

2. medräkningsbara kapitalbas- Bilaga 3

medel för att täcka solvens- och minimikapitalkravet, samt 3. tvivel beträffande korrektheten i företagets beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna

eller uppgifterna enligt 1 och 2.

Finansinspektionen ska lämna uppgifterna enligt första stycket oftare på begäran av den behöriga

myndigheten.

3 g § Finansinspektionen ska, utan dröjsmål, underrätta den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES om ett försäkringsföretag som bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i det landet 1. får en försämrad finansiell ställning, eller 2. om det inom tre månader finns risk för att företaget inte uppfyller

solvens- eller minimikapitalkravet.

3 h § Finansinspektionen ska, efter

begäran och utan onödigt dröjsmål,

till en behörig myndighet i ett annat land inom EES, utöver det som anges i 3 d–3 f §§, lämna information om ett försäkringsföretag som bedriver betydande gräns-

överskridande verksamhets solvens,

företagsstyrningsstyrningssystem

och affärsmodell.

3 i § Om Finansinspektionen får en begäran enligt artikel 152ab.4 i Solvens II-direktivet om gemensam platsundersökning ska inspektionen inom en månad från mottagandet

pröva denna begäran.

Om Finansinspektionen godtar en begäran om gemensam platsundersökning ska inspektionen bjuda in Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten till

att delta i undersökningen.

Bilaga 3 Om Finansinspektionen inte

godtar en begäran ska inspektionen underrätta den behöriga myn-

digheten om skälen för det.

3 j § Finansinspektionen ska, om möjligt, inom två månader efter en gemensam platsundersökning försöka komma överens med den behöriga myndigheten om gemensamma slutsatser, ingripet mest

lämpliga tillsynsåtgärder.

Finansinspektionen ska beakta dessa slutsatser när inspektionen

fattar beslut om tillsynsåtgärder.

3 k § Finansinspektionen ska besluta i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut i det fall ett ärende har hänskjutits till den myndigheten

enligt artikel 152ab.5 tredje stycket.

Begäran från den behöriga myndigheten i värdlandet om information

3 l § Finansinspektionen ska lämna de uppgifter som en behörig myndighet i ett annat inom EES där ett försäkringsföretag bedriver verk-

samhet begär.

Finansinspektionen ska lämna uppgifter enligt första stycket inom

20 arbetsdagar på det landets officiella språk eller ett annat språk som den behöriga myndigheten anger. Om informationen inte är lätt tillgänglig för Finansinspektionen och om den är svår att samla in, får denna tidsfrist förlängas med

20 arbetsdagar.

Information till Bilaga 3

Riksgäldskontoret och andra resolutionsmyndigheter

3 m § Finansinspektionen ska omedelbart informera Riksgäldskontoret och andra berörda resolutionsmyndigheter om inspektionen har tagit emot en underrättelse enligt

8 kap. 12 eller 16 § eller 5 b, 9 a

eller 16 a § detta kapitel.

5 b § Ett försäkringsföretag ska underrätta Finansinspektionen om företaget fallerar eller sannolikt kom-

mer att fallera.

Periodisk rapportering

6 a § Ett försäkringsföretag ska rapportera uppgifter till Finansinspek-

tionen på kvartals- och årsbasis.

6 b § Ett försäkringsföretag ska lämna en regelbunden tillsynsrapport till

Finansinspektionen vart tredje år.

Rapporten ska innehålla uppgifter om företagets verksamhet och resultat, företagsstyrningssystem, riskprofil, värdering för solvensändamål och solvenssituation under

rapporteringsperioden.

Ett litet och icke-komplext företag får efter godkännande från Finansinspektionen lämna in till-

synsrapporten högst vart femte år.

Finansinspektionen får besluta att ett försäkringsföretag ska lämna in tillsynsrapporten oftare än vart

tredje år.

Undantag från periodisk rapportering

6 c § Finansinspektionen får i ett enskilt

fall besluta om undantag från 697

Bilaga 3 skyldigheten för ett försäkringsföre-

tag att rapportera uppgifter som ska lämnas varje kvartal, om 1. rapporteringen av uppgifterna är onödigt betungande i förhållande till arten omfattningen och komplexiteten hos riskerna i försäkringsföretagets verksamhet, och 2. försäkringsföretaget

rapporterar uppgifterna årligen.

Ett undantag enligt första stycket omfattar inte rapportering av

minimikapitalkravet.

6 d § Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta om undantag från skyldigheten för ett försäkringsföretag att rapportera uppgifter om tillgångar som ska lämnas post för post och uppgifter som ska lämnas regelbundet, om 1. rapporteringen om uppgifterna är onödigt betungande i förhållande till arten, omfattningen och komplexiteten hos riskerna i

försäkringsföretagets verksamhet,

2. uppgifterna är inte nödvändiga för en ändamålsenlig tillsyn av

försäkringsföretaget,

3. undantaget påverkar inte den finansiella stabiliteten i det finansiella systemet, och 4. försäkringsföretaget kan till-

handahålla uppgifterna på begäran.

6 e § När Finansinspektionen fastställer vilka försäkringsföretag som ska få undantag enligt 6 c och

6 d §§, ska små och icke-komplexa

företag prioriteras.

Andelen försäkringsföretag som har fått undantag enligt 6 c och

6 d §§ får inte vardera överstiga

20 procent av den svenska marknaden för livförsäkring respektive

skadeförsäkring.

Marknadsandelen för livförsäkring ska baseras på försäkringstekniska

698 avsättningar brutto. För

skadeförsäkring ska marknadsande- Bilaga 3

len baseras på bruttovärdet av de

tecknade premierna.

6 f § I bedömningen av om rapporteringen enligt 6 c eller 6 d § är onödigt betungande i förhållande till arten, omfattningen och komplexiteten hos riskerna i ett litet och icke-komplext försäkringsföretag ska Finansinspektionen beakta åtminstone 1. de marknadsrisker som före-

tagets investeringar ger upphov till,

2. riskkoncentrationsnivån,

3. möjliga effekter av förvaltningen av företagets tillgångar på den finansiella stabiliteten, och 4. företagets system och strukturer för att lämna uppgifter för tillsynsändamål och det styrdoku-

ment som avses i 10 kap. 2 § 5.

6 g § I bedömningen av om rapporteringen är onödigt betungande i förhållande till arten, omfattningen och komplexiteten hos riskerna i ett försäkringsföretag som inte är litet och icke-komplext ska Finansinspektionen beakta åtminstone

1. kriterier i 6 f § 1–4, 2. volymen av företagets premier,

försäkringstekniska avsättningar

och tillgångar,

3. volatiliteten i de anspråk och

förmåner som företaget täcker,

4. det totala antalet livförsäkrings- och skadeförsäkringsklasser för

vilka auktorisation beviljats,

5. lämpligheten hos företagets

företagsstyrningssystem,

6. storleken på den kapitalbas som täcker solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet, och 7. huruvida företaget är ett captivebolag för försäkring eller captivebolag för återförsäkring som endast täcker risker förknippade med den

Bilaga 3 industri- eller handelsgrupp som det tillhör.

6 h § Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett captivebolag ska undantas från den kvartalsvisa rapporteringen av tillgångar post för post om 1. de försäkrade och förmånstagarna antingen är juridiska personer i den grupp där captivebolaget ingår eller att mindre än fem procent av de försäkringstekniska avsättningarna härrör från försäkringsavtal för fysiska personer, och 2.de försäkringsförpliktelser och försäkringsavtal som ligger till grund för återförsäkringsförpliktelserna för captivebolaget inte avser obliga-

torisk ansvarsförsäkring.

9 a § Ett sådant företag som avses i

1 kap. 1 § första stycket 3–5 lagen (2026:000) om resolution av försäkringsföretag ska underrätta Finansinspektionen om företaget fallerar eller sannolikt kommer att

fallera.

Underrättelse från ett försäkringsföretag om försämring av finansiell ställning

16 a § Ett försäkringsföretag ska omedelbart underrätta Finansinspektionen när företaget har konstaterat att dess finansiella ställning har

försämrats väsentligt.

Förebyggande tillsynsåtgärder vid försämring av ett försäkringsföretags solvenssituation

16 b § När ett försäkringsföretag, efter

700 en anmälan enligt 16 a § eller efter

att Finansinspektionen på annat Bilaga 3

sätt har påvisat att företaget har en försämrad finansiell ställning, så att företagets solvenssituation har påverkats får Finansinspektionen förelägga företaget att 1. uppdatera den förebyggande

återhämtningsplanen enligt 10 a kap.

1 §, om omständigheterna skiljer sig från de antaganden som anges i

planen,

2. vidta de åtgärder som anges i den enligt första punkten uppdaterade förebyggande återhämt-

ningsplanen,

3. om företaget saknar en förebyggande återhämtningsplan, ange orsakerna och konsekvenserna av den försämrade finansiella situationen för företagets möjlighet att leva upp till lagstadgade krav samt ange åtgärder och en tidsram för att genomföra dessa åtgärder, eller 4. tillfälligt stoppa eller begrän-

sar rörliga ersättningar och bonusar,

utdelningar och utbetalningar på kapitalbasinstrument samt återbetalning eller återköp av kapitalbasposter, eller 5. vidta andra nödvändiga åtgärder för att tillvarata försäkrings-

tagarnas intresse.

Åtgärder enligt andra stycket 1–4 ska stå i proportion till risken och betydelsen av försämringen av företagets finansiella ställning. Åtgärder enligt andra stycket 5 ska stå i proportion till graden och varaktigheten av försämringen av före-

tagets finansiella ställning.

Tillsyn av likviditetsrisk

16 c § Finansinspektionen ska övervaka ett försäkringsföretags likvi-

ditetssituation och likviditetsrisker.

16 d § Finansinspektionen får förelägga

ett försäkringsföretag med 701

Bilaga 3 likviditetsbrist eller en betydande

risk för likviditetsbrist att vidta åtgärder för att stärka sin likviditets-

situation.

Ett föreläggande enligt första stycket ska omprövas minst var sjätte månad. Föreläggandet ska upphöra då företaget vidtagit ända-

målsenliga åtgärder.

17 b § Om ett försäkringsföretag inte uppfyller kraven för tillstånd för att tillämpa en volatilitetsjustering enligt 5 kap. 9 § ska Finansinspektionen förelägga företaget att upphöra att tillämpa volatilitetsjus-

teringen.

17 c § Om ett försäkringsföretag inte uppfyller kraven för att tillämpa det särskilda kapitalkravet för långsiktiga aktieinvesteringar enligt

8 kap. 8 §, ska Finansinspektionen förelägga företaget att 1. inom två månader från dagen då bristerna konstaterades upprätta en åtgärdsplan och överlämna planen till inspektionen, och 2. vidta nödvändiga åtgärder för att inom sex månader från dagen då bristen konstaterades åter uppfylla kraven för att tillämpa det särskilda kapitalkravet för långsiktiga

aktieinvesteringar.

Om bristerna inte har åtgärdats inom sex månader från dagen då bristen konstaterades, ska företaget föreläggas att omedelbart upphöra med användningen av det särskilda kapitalkravet för långsiktiga

aktieinvesteringar.

Ett försäkringsföretag som har fått ett föreläggande att omedelbart upphöra med användningen av det särskilda kapitalkravet för långsiktiga aktieinvesteringar, får inte använda ett sådant kapitalkrav inom två och ett halvt år från

702 föreläggandet.

Bilaga 3

18 §

På begäran av Finansinspek- Ett försäkringsföretag som tionen ska ett försäkringsföretag använder en intern modell ska som använder en intern modell lämna in en uppskattning av sollämna in en beräkning av solvens- venskapitalkravet beräknat med kapitalkravet med användning av standardformeln vartannat år. standardformeln.

Finansinspektionen får besluta att ett försäkringsföretag som använder en intern modell ska lämna in en uppskattning av solvenskapitalkravet beräknat med stan-

dardformeln oftare än vartannat år.

24 §

Finansinspektionen får efter granskning besluta om ett tillägg till solvenskapitalkravet (kapitaltillägg) för ett försäkringsföretag, om

1. företagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräkningen av solvenskapitalkravet enligt standardformeln, och

a. ett beslut om användning av en intern modell enligt 23 § är olämpligt eller har visat sig sakna verkan, eller

b. en fullständig eller partiell intern modell håller på att utarbetas,

2. företagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräkningen av solvenskapitalkravet enligt en fullständig eller partiell intern modell, till följd av att en eller flera kvantifierbara risker inte beaktats i tillräcklig utsträckning och företaget inte inom skälig tid har anpassat modellen till sin riskprofil,

3. företaget använder match- 3. företaget använder matchningsjustering enligt 5 kap. 7 §, ningsjustering enligt 5 kap. 7 § volatilitetsjustering enligt 5 kap. eller volatilitetsjustering enligt 9 §, en tillfälligt justerad riskfri 5 kap. 9 § och företagets riskprofil räntestruktur enligt 5 kap. 10 § avviker väsentligt från de eller ett tillfälligt avdrag vid be- antaganden som ligger till grund för räkningen av de försäkringstekniska justeringarna,

avsättningarna enligt 5 kap. 12 §

och företagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för justeringarna,

eller 4. företaget använder en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur enligt 5 kap. 10 § eller ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna enligt 5 kap. 12 § och företaget inte

36 Senaste lydelse 2015:700. 37 Senaste lydelse 2015:700. 703

Bilaga 3 skulle uppfylla sol-

venskapitalkravet utan dessa, och a) företaget har inte lämnat in en infasningsplan enligt 18 kap. 6 § första stycket, eller b) den årliga rapporten enligt

18 kap. 6 § andra stycket, eller

4.företagets företagsstyrnings- 5. företagets företagsstyrningssystem avviker väsentligt från kraven system avviker väsentligt från kraven i 10 kap. 1 §, samtidigt som i 10 kap. 1 §, samtidigt som avvikelserna medför att företaget inte avvikelserna medför att företaget inte kan garantera en korrekt kan garantera en korrekt identifiering, mätning, övervak- identifiering, mätning, övervakning, hantering och rapportering av ning, hantering och rapportering av de risker som företaget exponeras de risker som företaget exponeras för eller kan komma att bli för eller kan komma att bli exponerat för och det är osannolikt exponerat för och det är osannolikt att bristerna kan åtgärdas inom att bristerna kan åtgärdas inom skälig tid. skälig tid.

25 §

Ett kapitaltillägg som avses i 24 § 1 och 2 ska beräknas så att det säkerställer att försäkringsföretaget uppfyller skyddsnivån enligt 8 kap. 1 §.

Ett kapitaltillägg som avses i Ett kapitaltillägg som avses i 24 § 3 ska vara proportionellt till de 24 § 3 eller 4 ska vara proporväsentliga risker som uppstår till tionellt till de väsentliga risker som följd av de avvikelser som har uppstår till följd av de avvikelser föranlett kapitaltillägget. som har föranlett kapitaltillägget.

Ett kapitaltillägg som avses i Ett kapitaltillägg som avses i 24 § 4 ska vara proportionellt mot 24 § 5 ska vara proportionellt mot de risker som finns på grund av de risker som finns på grund av bristerna i företagsstyrnings- bristerna i företagsstyrningssystemet. systemet.

Makrotillsyn

28 a § Finansinspektionen ska dela sina makrotillsynsbedömningar av företagens egna risk- och solvensbedömningar med Riksbanken och Riks-

gäldskontoret.

38 704 Senaste lydelse 2015:700.

Finansinspektionen ska, för att Bilaga 3

identifiera förhållanden där försäkringsföretag kan påverka den makroekonomiska utvecklingen och utvecklingen på finansmarknaderna samt identifiera förhållanden som är oroande ur makrotillsynssynpunkt, samarbeta med Riksbanken

och Riksgäldskontoret.

Finansinspektionen ska informera ett försäkringsföretag om förhållanden i företaget som Finansinspektionen bedömer som oroande ur makrotillsynssynpunkt och grunderna

för denna bedömning.

30 §

Regeringen får meddela föreskrifter om sådana avgifter som avses i 29 §.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vilka upplysningar ett för- 1. vilka upplysningar ett försäkringsföretag ska lämna till säkringsföretag ska lämna till Finansinspektionen enligt 5 § samt Finansinspektionen enligt 6 b § när och hur de ska lämnas, och samt när och hur de ska lämnas, och

2. när och hur en försäkringsförening ska upprätta och ge in en försäkringsteknisk utredning enligt 17 a §.

18 kap.

1 §

Finansinspektionen ska ingripa om Finansinspektionen ska ingripa mot

ett försäkringsföretag om

1. ett försäkringsföretag har 1. företaget har åsidosatt sina åsidosatt sina skyldigheter enligt skyldigheter enligt denna lag, andra denna lag, andra författningar som författningar som reglerar reglerar företagets verksamhet, företagets verksamhet, företagets företagets bolagsordning eller stadgar bolagsordning eller stadgar eller eller företagets försäkringstekniska företagets försäkringstekniska riktlinjer, beräkningsunderlag, riktlinjer, beräkningsunderlag, riktlinjer för hantering av riktlinjer för hantering av inintressekonflikter eller sådana tressekonflikter eller sådana styrstyrdokument som har sin grund i dokument som har sin grund i författningar som reglerar författningar som reglerar föreföretagets verksamhet, tagets verksamhet,

39 Senaste lydelse 2020:660. 40 Senaste lydelse 2015:700. 705

Bilaga 3 2. bolagsordningen, stadgarna, de försäkringstekniska riktlinjerna, beräkningsunderlaget, riktlinjerna för hantering av intressekonflikter eller styrdokumenten inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och arten av företagets verksamhet, eller 3. försäkringsbeståndet inte är tillräckligt för erforderlig riskutjämning.

Finansinspektionen ska ingripa mot ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag om företaget har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som regle-

rar företagets verksamhet.

Finansinspektionen ska ge berörda behöriga myndigheter och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten tillfälle att yttra sig innan ett ingripande enligt andra stycket om en åtgärd påverkar företag med huvudkontor i ett annat land inom EES än

Sverige.

Om Riksgäldskontoret eller en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES har vidtagit en

resolutionsåtgärd mot ett företag,

får Finansinspektionen till dess att åtgärden har avslutats bara ingripa mot företaget om resolutionsmyn-

digheten samtycker till det.

1 c § Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i styrelsen eller är verkställande direktör i ett försäkringsföretag, försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, eller ersättare för någon av dem, om företaget 1. i strid med 10 a kap. 1§ låter bli att upprätta eller lämna in en plan

för förebyggande återhämtning,

2. i strid med 19 a kap. 1 § låter bli att upprätta eller lämna in en plan för förebyggande grupp-

återhämtning,

3. i strid med 25 kap. 1 § lagen (2026:000) om resolution av försäkringsföretag låter bli att lämna sådana uppgifter som Riksgälds-

706 kontoret begärt och behöver för att

upprätta eller uppdatera en resolu- Bilaga 3

tionsplan eller en gruppresolutionsplan, eller 4. i strid med 17 kap. 5 b eller

9 a § låter bli att underrätta Finansinspektionen om att företaget fallerar eller sannolikt kommer att

fallera.

Ett ingripande enligt första stycket får ske bara om företagets överträdelse är allvarlig och den fysiska personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat

överträdelsen.

1 d § Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i styrelsen eller är verkställande direktör i ett försäkringsföretag eller ersättare för någon av dem, om företaget 1. har fått tillstånd att bedriva försäkringsrörelse genom att lämna falska uppgifter eller på annat otill-

börligt sätt,

2. inte uppfyller de grundläggande kraven för försäkringsrörelse i

4 kap. 1–4, 5–7, 9–13 eller 17 a–

17 c eller i föreskrifter som har med-

delats med stöd av 4 kap. 18 §,

3. låter bli att upprätta en sol-

vensbalansräkning enligt 5 kap. 1 §,

4. låter bli att göra försäkrings-

tekniska avsättningar enligt 5 kap. 3 §,

5. förvarar företagets tillgångar i

strid med 6 kap. 4 §,

6. inte för ett sådant register som

avses i 6 kap. 11 §,

7. inte uppfyller kraven på

kapitalbas enligt 7 kap. 1 §,

8. i strid med 8 kap. 12 § låter bli att underrätta Finansinspektionen om att företaget inte uppfyller

solvenkapitalkravet,

9. inte lämnar en sådan under-

rättelse som avses i 8 kap. 16 §,

10. i strid med 9 kap. 7 § inte ansöker om tillstånd för större änd-

ringar av en intern modell,

Bilaga 3 11. inte uppfyller kraven på

dokumentation om en intern modell

enligt 9 kap. 18 §,

12. inte uppfyller kraven om företagsstyrning i 10 kap. 1–25 § eller föreskrifter som har meddelats

med stöd av 9 kap. 26 §,

13. i strid med 15 kap. 12 § första stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar i institutet samt storleken på inne-

haven,

14. i strid med 15 kap. 12 § andra stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla sådana förvärv

och avyttringar som avses där,

15. låter bli att offentliggöra eller lämnar ofullständig eller felaktig information i en solvens- och

verksamhetsrapport enligt 16 kap.

1, 2 och 4 §§ eller föreskrifter som

meddelats med stöd av 16 kap.

9 § 1, eller 16. inte uppfyller kraven på informations- och rapporteringssystem och styrdokument i 16 kap. 8 § eller föreskrifter som meddelats med

stöd av 16 kap. 9 § 3.

Om en sådan person som anges i första stycket omfattas av tillstånds- eller underrättelseskyldighet enligt 15 kap. 1, 2 eller 11 § för förvärv eller avyttring av aktier eller andelar i företaget, ska första stycket 13 och 14 inte gälla för den personen i fråga om dessa aktier

eller andelar.

Ett ingripande enligt första stycket får ske bara om företagets överträdelse är allvarlig och den fysiska personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat

överträdelsen.

2 a § Bilaga 3

Ett ingripande enligt 1 a eller Ett ingripande enligt 1 a, 1 b, 1 c 1 b § får ske genom en eller båda av eller 1 d § får ske genom en eller följande sanktioner: båda av följande sanktioner:

1. beslut att personen i fråga 1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får upprätthålla en tio år, inte får vara styrelseledamot funktion som avses i 1 a § första eller verkställande direktör, eller stycket och 1 b § första stycket i ett ersättare för någon av dem, i ett försäkringsföretag, eller försäkringsföretag, ett

försäkringsholdingföretag eller ett

blandat finansiellt holdingföretag,

eller

2. beslut om sanktionsavgift.

3 §

Vid valet av ingripande ska Finansinspektionen ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått. Särskild hänsyn ska tas till skador som har uppstått och graden av ansvar.

Finansinspektionen får avstå från ingripande om 1. en överträdelse är ringa eller ursäktlig,

2. försäkringsföretaget gör rät- 2. företaget gör rättelse eller om telse eller om den fysiska personen den fysiska personen verkat för att verkat för att företaget gör rättelse, företaget gör rättelse, eller eller

3. någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot företaget eller den fysiska personen och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.

3 a §

I försvårande riktning ska det I försvårande riktning ska det beaktas om försäkringsföretaget beaktas om företaget tidigare har tidigare har begått en överträdelse begått en överträdelse eller om den eller om den fysiska personen fysiska personen tidigare orsakat en tidigare orsakat en sådan över- sådan överträdelse. trädelse.

I förmildrande riktning ska det beaktas om

1. företaget eller den fysiska personen i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning, och

2. företaget snabbt har upphört med överträdelsen, eller den fysiska personen snabbt verkat för att överträdelsen ska upphöra, sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen.

41 Senaste lydelse 2024:1287. 42 Senaste lydelse 2017:653. 43 Senaste lydelse 2017:653. 709

Bilaga 3 Tillfälliga åtgärder vid betydande

likviditetsrisker som kan orsaka hot mot konsumentskydd eller finansiell stabilitet

3 b § När ett försäkringsföretag står inför betydande likviditetsrisker som kan orsaka ett överhängande hot mot skyddet av försäkringstagare eller det finansiella systemets stabilitet, får Finansinspektionen efter granskning besluta om att tillfälligt 1. begränsa eller stoppa vinstutdelning till aktieägare och andra

efterställda borgenärer,

2. begränsa eller avbryta aktieåterköp och återbetalning eller inlösen av kapitalbasposter, och 3. begränsa eller stoppa bonusar

eller annan rörlig ersättning.

Finansinspektionen ska ompröva ett beslut enligt första stycket minst

var tredje månad.

3 c § När ett försäkringsföretag under exceptionella omständigheter som påverkar företaget står inför betydande likviditetsrisker som kan orsaka ett överhängande hot mot skyddet av försäkringstagare eller

det finansiella systemets stabilitet,

får Finansinspektionen efter granskning besluta att tillfälligt upphäva livförsäkringstagares återköpsrätt enligt 11 kap. 5 § försäkringsavtals-

lagen (2005:104).

Finansinspektionen får fatta ett beslut enligt första stycket om 1. ett beslut enligt 3 b § har saknat verkan, och 2. det ligger i det kollektiva intresset för försäkringsföretagets försäkringstagare och

förmånstagare.

Vid ett beslut enligt första stycket ska Finansinspektionen även besluta om åtgärder enligt 3 b § första

710 stycket 1–3.

Finansinspektionen ska offent- Bilaga 3

liggöra skälen för ett beslut enligt

första stycket.

Finansinspektionen ska ompröva ett beslut enligt första stycket minst

var tredje månad.

3 d § Finansinspektionens granskning inför beslut enligt 3 b och 3 c §§ ska omfatta företagets framtida solvens och finansiella ställning enligt 10 kap. 11 § första stycket 1

och 2.

När Finansinspektionen fattar ett beslut enligt 3b och 3c §§ ska åtgärderna stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i

försäkringsföretagets verksamhet,

särskilt när det gäller företag som klassificeras som små och icke-

komplexa företag.

Tillfälliga åtgärder vid betydande likviditetsrisker under exceptionella omständigheter som påverkar hela eller en betydande del av försäkringsmarknaden

3 e § Vid exceptionella omständigheter som leder till likviditetsrisker för hela eller en betydande del av försäkringsmarknaden får Finansinspektionen fatta beslut om tillfälliga åtgärder enligt 3 b § och

3 c §.

Finansinspektionen ska ompröva ett beslut enligt första stycket minst

var tredje månad.

Tillfälliga åtgärder för att upprätthålla företagens finansiella ställning vid exceptionella sektorsomfattande chocker

3 f § Finansinspektionen får vid

exceptionella sektorsomfattande 711

Bilaga 3 chocker, med syfte att upprätthålla

ett den finansiella ställningen hos ett försäkringsföretag med särskilt sårbar riskprofil, besluta att försäkringsföretaget ska 1. begränsa eller tillfälligt stoppa vinstutdelning till aktieägare och

andra efterställda borgenärer,

2. begränsa eller avbryta aktieåterköp och återbetalning eller inlösen av kapitalbasposter, samt 3. begränsa eller tillfälligt stoppa

bonusar eller annan rörlig ersättning.

Om ett försäkringsföretag ingår i en grupp som omfattas av grupptillsyn enligt 19 kap. får Finansinspektionen bara begränsa eller tillfälligt stoppa en betydande trans-

aktion inom gruppen enligt 19 kap.

38 § om transaktionen utgör ett hot mot den finansiella ställningen på gruppnivå eller mot solvens- eller likviditetssituationen i minst ett

företag i gruppen.

När Finansinspektionen inte är grupptillsynsmyndighet ska inspektionen ge grupptillsynsmyndigheten tillfälle att yttra sig inför ett beslut

enligt första stycket.

Finansinspektionen ska ompröva ett beslut enligt första stycket minst

var tredje månad.

3 g § Finansinspektionens granskning av om ett försäkringsföretag har en särskilt sårbar riskprofil inför beslut enligt 3 f § ska omfatta företagets framtida solvens och finansiella ställning enligt 10 kap. 11 §

första stycket 1 och 2.

Åtgärder enligt 3 f § ska stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i ett försäkringsföretagets verksamhet, särskilt när det gäller företag som klassificeras som små och icke-komplexa företag samt om företaget i dess riskhanteringssystem har beslutade risk-

712 toleransgränser och tröskelvärden.

Bilaga 3

4 §

Om ett försäkringsföretag inte uppfyller solvenskapitalkravet, ska Finansinspektionen förelägga företaget att

1. inom två månader från dagen då bristerna konstaterades upprätta en åtgärdsplan och överlämna planen till inspektionen för godkännande, och

2. vidta nödvändiga åtgärder för att inom sex månader från dagen då bristen konstaterades åter uppfylla solvenskapitalkravet.

Om det är lämpligt, får Finansinspektionen förlänga tidsfristen enligt första stycket 2 med tre månader.

Åtgärderna enligt första stycket 2 ska stå i proportion till graden och varaktigheten av försämringen av

företagets finansiella ställning.

6 §

Finansinspektionen ska förelägga Finansinspektionen ska förelägga ett försäkringsföretag att vidta ett försäkringsföretag att vidta nödvändiga åtgärder för att nödvändiga åtgärder för att säkerställa att företaget kan upp- säkerställa att företaget kan uppfylla solvenskapitalkravet utan fylla solvenskapitalkravet utan tillämpning av en tillfälligt justerad tillämpning av en infasning av riskfri räntestruktur enligt 5 kap. riskfria räntor enligt 5 kap. 6 a §, 10 § eller ett tillfälligt avdrag enligt en tillfälligt justerad riskfri ränte- 5 kap. 12 § senast den 1 januari struktur enligt 5 kap. 10 § eller ett 2032 och att inom två månader från tillfälligt avdrag enligt 5 kap. 12 § dagen då bristen konstaterades senast den 1 januari 2032 och att överlämna en plan för infasning till inom två månader från dagen då inspektionen. bristen konstaterades överlämna en

plan för infasning till inspektionen.

Finansinspektionen ska förelägga

ett försäkringsföretag att vidta

nödvändiga åtgärder för att

säkerställa att företaget kan upp-

fylla solvenskapitalkravet utan

tillämpning av en infasning av

ränterisk enligt 8 kap. 8 a § senast

fem år efter infasningen har trätt

i kraft och att inom två månader

från dagen då bristen konstaterades

överlämna en plan för infasning till

inspektionen.

Företaget ska varje år lämna en lägesrapport till Finansinspektionen.

44 Senaste lydelse 2015:700. 45 Senaste lydelse 2020:400. 713

Bilaga 3 7 §

Finansinspektionen ska återkalla Finansinspektionen ska återkalla ett tillstånd att använda en tillfälligt ett tillstånd att använda en justerad riskfri räntestruktur enligt infasning av riskfria räntor enligt 5 kap. 10 § eller ett tillfälligt 5 kap. 6 a §, en tillfälligt justerad avdrag enligt 5 kap. 12 §, om den riskfri räntestruktur enligt 5 kap. 10 § lägesrapport som avses i 6 § andra eller ett tillfälligt avdrag enligt stycket visar att företaget inte 5 kap. 12 §, om den lägesrapport kommer att kunna uppfylla som avses i 6 § andra stycket visar att solvenskapitalkravet senast den företaget inte kommer att kunna 1 januari 2032. uppfylla solvenskapitalkravet senast

den 1 januari 2032.

8 §

Om ett försäkringsföretag inte uppfyller minimikapitalkravet eller ett kapitalkrav som gäller efter det att företaget har beviljats undantag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §, ska Finansinspektionen förelägga företaget att inom en månad från dagen då bristen konstaterades upprätta en finansiell saneringsplan och överlämna planen till inspektionen för godkännande.

Den finansiella saneringsplanen ska innehålla åtgärder som företaget ska vidta för att inom tre månader från den dag då bristen konstaterades åter uppfylla minimikapitalkravet eller det kapitalkrav som gäller efter det att företaget har beviljats undantag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §.

Finansinspektionen får förelägga företaget att vidta nödvändiga åtgärder för att åter uppfylla

minimikapitalkravet.

Åtgärderna enligt tredje stycket ska stå i proportion till graden och varaktigheten av försämringen av

företagets finansiella ställning.

10 §

Finansinspektionen får begränsa ett försäkringsföretags förfoganderätt eller förbjuda företaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om

1. företaget inte följer gällande bestämmelser om försäkringstekniska avsättningar,

2. företaget inte uppfyller solvenskapitalkravet och det föreligger särskilda omständigheter som ger anledning att befara att företagets finansiella ställning kommer att försämras ytterligare,

3. företaget inte uppfyller 3. företaget inte uppfyller minimikapitalkravet eller ett kapi- minimikapitalkravet och ett beslut talkrav som ska uppfyllas av ett om likvidation inte har fattats inom företag som har beviljats undantag två månader från mottagandet av enligt 1 kap. 19, 19 b eller 19 d §, en underrättelse enligt 8 kap. 16 § eller eller ett kapitalkrav som ska upp-

46 Senaste lydelse 2015:700. 47 Senaste lydelse 2015:700. 48 714 Senaste lydelse 2020:660.

fyllas av ett företag som har be- Bilaga 3

viljats undantag enligt 1 kap. 19,

19 b eller 19 d § inte uppfylls, eller

4. det vid beslut om återkallelse av företagets tillstånd bedöms vara nödvändigt för att skydda de intressen som försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar har.

Finansinspektionen får besluta hur försäkringsverksamheten ska drivas efter ett sådant beslut som avses i första stycket.

Underrättelse till Riksgäldskontoret och andra berörda resolutionsmyndigheter

15 a § När Finansinspektionen har anledning att ingripa mot ett försäkringsföretag enligt 17 kap. 16 b § eller 18 kap. 2, 4, 5 eller 9–14 § och överträdelserna är av sådan art eller omfattning att det finns skäl att anta att företaget kan komma att omfattas av resolution enligt lagen (2026:000) om resolution av försäkringsföretag, ska Finansinspektionen underrätta Riksgäldskontoret och andra berörda resolutionsmyndigeter om

detta.

Om ett försäkringsföretag har lämnat in åtgärdsplan enligt 4 § eller en finansiell saneringsplan enligt 8 § ska Finansinspektionen överlämna en plan tillsammans med ett eventuellt godkännande till Riksgäldskontoret och andra

berörda resolutionsmyndigheter.

16 §

Om Finansinspektionen har Om Finansinspektionen har meddelat ett beslut om anmärkning meddelat ett beslut om anmärkning eller varning mot ett försäk- eller varning mot ett företag, får ringsföretag, får inspektionen be- inspektionen besluta att företaget sluta att företaget ska betala en ska betala en sanktionsavgift. sanktionsavgift.

Avgiften tillfaller staten.

49 Senaste lydelse 2017:653. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort. 715

Bilaga 3 17 §

Sanktionsavgiften ska fastställas Sanktionsavgiften för ett företag till lägst 5 000 kronor och högst ska fastställas till högst det högsta

50 miljoner kronor. av 1. 10 procent av företagets om-

sättning eller, i förekommande fall,

motsvarande omsättning på koncernnivå närmast föregående räken-

skapsår,

2. två gånger den vinst som företaget gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller 3. ett belopp som per den

28 januari 2025 i svenska kronor

motsvarade 5 000 000 euro.

Avgiften får inte överstiga tio Sanktionsavgiften får inte beprocent av försäkringsföretagets om- stämmas till ett lägre belopp än sättning närmast föregående räken- 5 000 kronor.

skapsår. Om överträdelsen har skett under försäkringsföretagets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen

uppskattas.

Om överträdelsen har skett under företagets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen

annars saknas eller är bristfälliga,

får omsättningen uppskattas.

Avgiften får inte vara så stor att Avgiften får inte vara så stor att försäkringsföretaget därefter inte ett försäkringsföretag därefter inte uppfyller kraven enligt 4 kap. 1 §. uppfyller kraven enligt 4 kap. 1 §.

17 b §

En sanktionsavgift för en fysisk person ska som högst fastställas till det högsta av

1. två gånger den vinst som den 1. ett belopp som per den

fysiska personen gjort till följd av 28 januari 2025 i kronor motsvaregelöverträdelsen, om beloppet går rade 5 000 000 euro, eller

att fastställa, eller

2. ett belopp som per den 25 juni 2. två gånger den vinst som den 2015 i kronor motsvarade fem fysiska personen har gjort till följd

miljoner euro. av regelöverträdelsen, om beloppet

går att fastställa.

Avgiften tillfaller staten.

50 Senaste lydelse 2017:653. 51 716 Senaste lydelse 2017:653. Ändringen innebär bland annat att andra stycket tas bort.

17 c § Bilaga 3

Sanktionsavgifter tillfaller staten.

18 §

När sanktionsavgiftens storlek När sanktionsavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas till fastställs, ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i sådana omständigheter som anges i 3 § första stycket och 3 a§ samt till 3 § första stycket och 3 a§ samt till försäkringsföretagets eller den företagets eller den fysiska personens fysiska personens finansiella ställning finansiella ställning och, om det går och, om det går att fastställa, den vinst att fastställa, den vinst som gjorts till som gjorts till följd av regelöver- följd av regelöverträdelsen. trädelsen.

18 a §

Frågor om ingripanden mot Frågor om ingripanden mot fysiska personer för överträdelser fysiska personer för överträdelser enligt 1 a eller 1 b § tas upp av enligt 1 a, 1 b, 1 c eller 1 d § tas Finansinspektionen genom sank- upp av Finansinspektionen genom tionsföreläggande. sanktionsföreläggande.

Finansinspektionen ska då tillämpa bestämmelserna om sanktionsföreläggande i 15 kap. 9 a–

9 d §§ lagen (2004:297) om bank-

och finansieringsrörelse.

18 b § Ett sanktionsföreläggande innebär att den fysiska personen föreläggs att inom en viss tid godkänna ett ingripande enligt 2 a § som är

bestämt till tid eller belopp.

När föreläggandet har godkänts,

gäller det som ett domstolsavgörande som fått laga kraft. Ett godkännande som görs efter den tid som angetts i föreläggandet är utan

verkan.

18 c § Ett sanktionsföreläggande ska innehålla uppgift om 1. den fysiska person som före-

läggandet avser,

2. överträdelsen och de omständigheter som behövs för att känne-

teckna den,

52 Senaste lydelse 2017:653. 53 Senaste lydelse 2024:1287. Ändringen innebär bland annat att andra stycket tas bort. 717

Bilaga 3 3. de bestämmelser som är till-

lämpliga på överträdelsen, och 4. den sanktion som föreläggs

personen.

Föreläggandet ska också innehålla en upplysning om att ansökan om sanktion kan komma att ges in till domstol, om föreläggandet inte godkänns inom den tid som Finans-

inspektionen anger.

18 d § Om ett sanktionsföreläggande

inte har godkänts inom angiven tid,

får Finansinspektionen ansöka hos domstol om att sanktion ska beslutas. En sådan ansökan ska göras hos den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av Finansinspektionens beslut om ingripande mot företaget

för samma överträdelse.

Prövningstillstånd krävs vid

överklagande till kammarrätten.

18 e § Ett sanktionsföreläggande är utan verkan, om föreläggandet inte har delgetts den som det riktas mot inom två år från den tidpunkt då överträdelsen ägde rum. I ett sådant fall får inte heller någon sanktion enligt 18 d § första stycket

beslutas.

19 kap.

1 §

I en grupp ingår ett företag, dess En grupp består av dotterföretag och andra anknutna företag samt de företag som dotter-

företaget har ett ägarintresse i.

1. ett företag med ägarintresse,

dess dotterföretag, företag i vilka företaget med ägarintresse eller dess

dotterföretag har ett ägarintresse,

företag som leds av företaget med ägarintresse eller dess dotterföretag tillsammans med ett

54 718 Senaste lydelse 2015:700. Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.

eller flera företag som inte ingår i Bilaga 3

gruppen och företag som är knutna till varandra genom ett sådant förhållande som avses i artikel 22.7 i direktiv 2013/34/EU och deras

anknutna företag,

2. företag som förenas av starka och varaktiga finansiella förbindelser om a) ett av företagen genom centraliserad samordning utövar ett bestämmande inflytande över besluten, inklusive finansiella beslut, i de andra företagen som ingår i gruppen, och b) ett ingående och avbrytande av sådana förbindelser kräver ett förhandsgodkännande av grupptillsynsmyndigheten, eller

3. en kombination av 1 och 2.

I en grupp ingår även företag som Det företag som enligt första förenas av starka och varaktiga stycket 2 utövar centraliserad samfinansiella förbindelser på grund av ordning ska betraktas som moderavtal eller på annat sätt, under företag och de andra företagen ska förutsättning att ett av företagen betraktas som dotterföretag.

genom att samordna beslutsfattandet i företagen utövar ett bestämmande inflytande över de övriga företagen. Det företag som utövar ett bestämmande inflytande ska betraktas som moderföretag och

övriga företag som dotterföretag.

Andra stycket gäller endast om det för att upprätta och avsluta sådana finansiella förbindelser som avses där krävs tillstånd av grupp-

tillsynsmyndigheten.

1 a § Finansinspektionen får besluta att ett företag som i praktiken utövar ett bestämmande inflytande över ett annat företag ska anses som ett moderföretag, inbegripet om detta inflytande utövas genom centraliserad samordning av det

andra företagets beslut.

Finansinspektionen får besluta att ett företag ska anses som ett dotterföretag om ett moderföretag i

Bilaga 3 praktiken utövar ett bestämmande inflytande över företaget.

Finansinspektionen får besluta att ett direkt eller indirekt innehav av röster eller kapital i ett företag över vilket ett betydande inflytande utövas, ska anses som ett ägar-

intresse.

1 b § Finansinspektionen får besluta att två eller flera företag ska utgöra en grupp enligt 1 § första stycket om företagen anses stå under ge-

mensam ledning.

Om ett företag har sitt huvudkontor i ett annat land inom EES än Sverige, ska Finansinspektionen ge berörd behörig myndighet tillfälle

att yttra sig innan ett beslut.

1 c § Finansinspektionen får bara fatta ett beslut enligt 1 a eller 1 b § första stycket om inspektionen är eller blir grupptillsynsmyndighet

för en grupp med sådana företag.

1 d § Vid bedömningen enligt 1 a § eller 1 b § första stycket ska Finansinspektionen beakta 1. en fysisk persons eller ett företags kontroll över eller förmåga att påverka beslut i ett företag, i synnerhet om det är en följd av

innehav av kapital eller rösträtter,

representation i företagets styrelse eller motsvarande organ eller därför att personen är en av de personer som i praktiken leder ett före-

tag eller som har andra centrala, kritiska eller viktiga funktioner,

2. ett företags starka beroende av ett annat företag eller en annan juridisk eller fysisk person, på grund av förekomsten av väsentliga finansiella eller icke-finansiella transaktioner eller väsentlig finansiell eller icke-finansiell verk-

720 samhet, inbegripet uppdragsavtal

och gemensam personal mellan Bilaga 3

företag,

3. omständigheter till stöd för att finansiella beslut eller investeringsbeslut, inbegripet gemensamma investeringar i anknutna företag, samordnas mellan två eller flera företag, och 4. omständigheter till stöd för samordnade och konsekventa strategier, verksamheter eller processer mellan två eller flera företag, inbegripet i samband med försäkringsdistributionskanaler, försäkringsprodukter eller försäkringsvarumärken, kommunikation eller

marknadsföring.

1 e§ Finansinspektionen ska informera berörda behöriga myndigheter om ett beslut enligt 1 a eller

1 b § första stycket och om skälen

för det.

2 §

Särskild tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en grupp (grupptillsyn) ska utövas enligt detta kapitel.

Grupptillsyn enligt 4, 5, 7–40, Grupptillsyn enligt 4, 5, 7–40, 42–64 och 74–103 §§ ska utövas 42–64 och 74–103 §§ ska utövas

över om en grupp omfattar

1. försäkringsföretag som är 1.försäkringsföretag med ägarmoderföretag till eller har ägar- intresse i åtminstone ett försäkintresse i åtminstone ett försäk- ringsföretag, en EES-försäkringsringsföretag, en EES-försäkrings- givare eller en försäkringsgivare givare eller en försäkringsgivare från tredjeland, och från tredjeland,

2. försäkringsföretag som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland, och

3. försäkringsföretag vars 2. försäkringsföretag vars moderföretag är ett försäkrings- moderföretag är ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor holdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat inom EES eller ett blandat

55 Senaste lydelse 2015:700. 721

Bilaga 3 finansiellt holdingföretag med finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES. huvudkontor inom EES. Grupptillsyn enligt 65–73 §§ ska utövas över försäkringsföretag vars moderföretag är en försäkringsgivare från tredjeland, ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor utanför EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor utanför EES. Grupptillsyn enligt 41 § ska utövas över försäkringsföretag vars moderföretag är ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet.

2 a § Ett sådant försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som avses i 2 § andra stycket 2 ska säkerställa att 1. gruppens interna arrangemang och ansvarsfördelning är tillräckliga för att efterleva kraven i detta kapitel och ändamålsenliga när det gäller att a) samordna alla dotterföretag till försäkringsholdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget, inbegripet när så krävs genom en lämplig fördelning av

arbetsuppgifter mellan företagen,

b) förebygga eller hantera intressekonflikter inom gruppen, och c) styrdokumenten på gruppnivå

efterlevs i hela gruppen,

2. organisationsstrukturen för den grupp som försäkringsholdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget ingår i inte motverkar eller hindrar en ändamålsenlig tillsyn över gruppen och dess dotterföretag som är försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare, med särskilt beaktande av a) försäkringsholdingföretagets eller det blandade finansiella holdingföretagets placering inom

en grupp med flera nivåer,

b) aktieägarstrukturen, och c) den roll som försäkringsholdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget har

inom gruppen.

2 b § Om ett holdingföretag inte upp-

722 fyller kraven i 2 a § får Finans-

inspektionen, när inspektionen är Bilaga 3

grupptillsynsmyndighet, förelägga

företaget om att vidta åtgärder.

Finansinspektionen får bara besluta om ett föreläggande som rör organisationsstrukturen enligt

2 a § 2 under exceptionella omständigheter. Inspektionen ska ge Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och berörda behöriga myndigheter tillfälle att yttra sig innan ett sådant före-

läggande.

Om företaget är ett blandat finansiellt holdingföretag ska Finansinspektionen särskilt beakta effekterna på det finansiella konglomeratet som helhet och på dess an-

knutna reglerade företag.

2 c § Om grupptillsyn enligt 2 § andra stycket utövas över en grupp med företag som är knutna till varandra genom ett sådant förhållande som avses i artikel 22.7 i direktiv 2013/34/EU och deras anknutna företag eller med företag som enligt

1 b § har ansetts ha gemensam ledning och organisationsstrukturen för gruppen är sådan att den motverkar eller hindrar en ändamålsenlig tillsyn över gruppen eller hindrar gruppen från

att uppfylla kraven i detta kapitel,

får Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, förelägga företagen om att vidta åtgärder för att säkerställa eller återställa kontinuiteten och integriteten i grupptillsynen och

efterlevnaden av den.

Finansinspektionen får kräva att det etableras 1. ett försäkringsholdingföretag

med huvudkontor inom EES,

2. ett blandat finansiellt holding-

företag med huvudkontor inom EES,

eller 3. ett företag inom EES som

genom centraliserad samordning i 723

Bilaga 3 praktiken utövar ett bestämmande

inflytande över de beslut, inbegripet finansiella beslut, som fattas av de försäkringsföretag eller EES-för-

säkringsgivare som ingår i gruppen.

Om ett företag etableras ska det ansvara för att kraven i detta

kapitel följs.

Liten och icke-komplex grupp

3 b § Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, klassificera en grupp som omfattas av grupptillsyn enligt 2 § andra stycket som en liten och ickekomplex grupp om följande villkor

är uppfyllda:

1. Om det i gruppen finns minst ett försäkringsföretag eller en EESförsäkringsgivare som inte är ett skadeförsäkringsföretag, ska a) undergruppen ränterisk, beräknad med utgångspunkt i sammanställda data, utgöra högst 5 procent av gruppens sammanställda försäkringstekniska avsättningar brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäk-

ringsavtal och från specialföretag,

undantaget företag på vilka sammanläggnings- och avräkningsmetoden (metod 2) tillämpas, och b) gruppens totala sammanställda försäkringstekniska avsättningar brutto från livförsäkringsverksamheten, utan avdrag förbelopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, inte överstiger

1 000 000 000 euro,

2. Om det i gruppen finns minst ett försäkringsföretag eller en EESförsäkringsgivare som inte är ett livförsäkringsföretag ska a) den genomsnittliga totalkostnadsprocenten för skadeförsäkringsverksamhet netto, efter avdrag för återförsäkring för de tre senaste

räkenskapsåren, vara mindre än Bilaga 3 100 procent,

b) gruppens årliga tecknade bruttopremieinkomster inte överstiger 100 000 000 euro, och c) summan av de årliga tecknade bruttopremieinkomsterna i klasserna 5–7, 11, 12, 14 och 15 i del A i bilaga I till Solvens IIdirektivet, inte överstiger 30 procent av gruppens totala årliga tecknade premieinkomster för skadeförsäk-

ringsverksamhet.

3. De årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från försäkringar som utfärdas av EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen inte överstiger något av följande tröskelvärden a) 20 000 000 euro, eller b) 10 procent av gruppens totala årligen tecknade bruttopremiein-

komster.

4. De årliga tecknade bruttopremieinkomsterna från försäkringar som utfärdas i andra länder inom EES än Sverige inte överstiger något av följande tröskelvärden a) 20 000 000 euro, eller b) 10 procent av gruppens totala årliga tecknade bruttopremiein-

komster.

5. Det sammanlagda beloppet av följande punkter är högst 20 procent

av de totala investeringarna,

beräknade med utgångspunkt i sam-

manställda data:

a) kapitalkravet för marknads-

risk,

b) den del av kapitalkravet för motpartsrisk som motsvarar expo-

neringar mot värdepapperiseringar,

derivat, fodringar på förmedlare och andra investeringstillgångar som inte täcks av undergruppen spreadrisk, och c) de kapitalkrav som är tilllämpliga på investeringar i immateriella tillgångar som inte täcks av kapitalkraven för marknadsrisk och

motpartsrisk, 725

Bilaga 3 6. Mottagen återförsäkring inom

gruppen inte omfattar mer än 50 procent av gruppens totala årliga teck-

nade bruttopremieinkomster,

7. Solvensen på gruppnivå, ska oavsett om metod 1 eller 2 eller en kombination av dessa metoder används, vara positiv, och 8. Om metod 2 eller en kom-

bination av metod 1 och 2 används,

ska varje företag på vilken metod 2 tillämpas vara ett litet och icke-

komplext företag.

Om gruppen endast använder metod 2, ska villkoren i första

stycket 1 a och 5 inte tillämpas.

3 c § En grupp får bara klassificeras som liten och icke-komplex om gruppen under de två senaste räkenskapsåren har uppfyllt de för gruppen

relevanta villkoren i 3 b §.

Om gruppen har omfattats av grupptillsyn i mindre än två år, ska bedömningen om huruvida villkoren är uppfyllda bara baseras

på det senaste räkenskapsåret.

3 d § En grupp får inte klassificeras som en liten och icke-komplex grupp om 1. gruppen är ett finansiellt kon-

glomerat,

2. ett dotterföretag i gruppen är ett sådant företag som avses i arti-

kel 228.1 i Solvens II-direktivet,

eller 3. gruppen har fått tillstånd att använda en partiell eller fullständig intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapital-

kravet.

3 e §

Bestämmelserna i 2 a kap.

7–11 §§ om förfarandet för att klassificeras som ett litet och ickekomplext försäkringsföretag ska

726 gälla i tillämpliga delar för klassi-

ficeringen av en grupp som liten Bilaga 3 och icke-komplex.

Bestämmelserna i första stycket ska tillämpas på nivån för det försäkringsföretag, försäkringsholdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag som är moderföretag med det yttersta ägarintresset i gruppen eller det moderföretag

som utsetts enligt 12 b eller 12 d §.

När Finansinspektionen, i ege-

nskap av grupptillsynsmyndighet,

fattar beslut om att de för gruppen relevanta villkoren i 3 b–3 d §§ är uppfyllda, ska gruppen anses vara klassificerad som en liten och ickekomplex grupp från dagen för ett

sådant beslut.

3 f § En grupp som har klassificerats som en liten och icke-komplex grupp får använda alla proportionalitetsåtgärder som framgår av

denna lag.

Inom ett år från det att en grupp har klassificerats som en liten och icke-komplex grupp, ska det yttersta moderföretaget i gruppen rapportera till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, om vilka proportionalitetsåtgärder som används av gruppen. Moderföretaget ska snarast möjligt underrätta Finansinspek-

tionen om ändringar.

Bestämmelserna i 2 a kap. 13 § ska gälla i tillämpliga delar på

gruppnivå.

Proportionalitetsåtgärder för en grupp som inte är en liten och icke-komplex grupp

3 g § Det yttersta moderföretaget i en grupp som inte har klassificerats som en liten och icke-komplex grupp enligt 3 b §, får ansöka hos Finansinspektionen, när inspektionen är

grupptillsynsmyndighet, om att få 727

Bilaga 3 använda de proportionalitetsåtgär-

der som framgår 2 a kap. 14 §, i

tillämpliga delar.

Bestämmelserna i 2 a kap.

15–19 §§ om Finansinspektionens beslut i saken, förfarandet och användningen av dessa proportionalitetsåtgärder för ett försäkringsföretag som inte har klassificerats som ett litet och icke-komplext försäkringsföretag, ska gälla i tillämp-

liga delar på gruppnivå.

4 §

Om det i toppen av en grupp finns Om ett sådant försäkringsföretag ett försäkringsföretag, en EES- med ägarintresse, försäkringsförsäkringsgivare, ett försäk- holdingföretag eller blandat finanringsholdingföretag med huvud- siellt holdingföretag som avses i 2 § kontor inom EES eller ett blandat andra stycket är dotterföretag till finansiellt holdingföretag med ett försäkringsföretag, en EEShuvudkontor inom EES som är försäkringsgivare eller ett försäkmoderföretag till ett sådant för- ringsholdingföretag med huvudsäkringsföretag som avses i 2 § kontor inom EES eller ett blandat andra stycket 1 eller 2, ska be- finansiellt holdingföretag med stämmelserna om grupptillsyn i 5, huvudkontor inom EES ska be- 7–40, 42–64 och 74–103 §§ till- stämmelserna om grupptillsyn i 5, lämpas enbart på nivån för detta 7–40, 42–64 och 74–103 §§ tillyttersta moderföretag inom EES. lämpas endast på nivån för det

yttersta moderföretaget.

Om det i toppen av en grupp finns ett försäkringsföretag, en EESförsäkringsgivare, ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES som är moderföretag till ett försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som i sin tur är moderföretag till ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 3, ska bestämmelserna om grupptillsyn i 5, 7–40, 42–64 och 74–103 §§ tillämpas enbart på nivån för detta

yttersta moderföretag inom EES.

56 728 Senaste lydelse 2015:700. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.

6 § Bilaga 3

För försäkringsföretag som avses För en grupp som omfattas av i 2 § andra stycket 1–3 ska det grupptillsyn enligt 2 § andra stycket finnas en grupptillsynsmyndighet ska det finnas en grupptillsynsmed ansvar för grupptillsynen. Om myndighet med ansvar för den det finns flera berörda tillsynen. Om det finns flera bemyndigheter, ska grupp- rörda myndigheter, ska grupptillsynsmyndigheten utses bland tillsynsmyndigheten utses bland dem. dem.

11 §

När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet får inspektionen i ett enskilt fall besluta att, helt eller delvis, inte beakta ett företag som ingår i en grupp vid grupptillsynen om

1. företaget är beläget i ett land utanför EES och det finns rättsliga hinder mot överföring av nödvändig information,

2. företaget är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptillsynen, eller

3. det skulle vara olämpligt eller vilseledande med hänsyn till syftet med grupptillsynen att låta företaget omfattas av den.

Vid bedömningen av om ett företag är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptillsynen enligt första stycket 2 ska Finansinspektionen säkerställa att 1. företaget är litet sett till totala tillgångar och försäkringstekniska avsättningar i förhållande till andra företag i gruppen och gruppen som

helhet,

2. ett beslut om att inte beakta företaget, inte har någon väsentlig inverkan på solvensen på gruppnivå, och 3. de kvalitativa och kvantitativa riskerna, inbegripet risker som härrör från transaktioner inom gruppen, som företaget utgör eller kan utgöra för hela gruppen är

oväsentliga.

När bestämmelsen i första stycket 2 är tillämplig på flera företag, får ett sådant beslut inte fattas, utom om företagen tillsammans är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptillsynen.

Innan Finansinspektionen fattar ett beslut med stöd av första stycket 2 eller 3 att inte beakta ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare i en grupp ska inspektionen höra de behöriga myndigheter som berörs av beslutet.

57 Senaste lydelse 2015:700. 58 Senaste lydelse 2015:700. 729

Bilaga 3

11 a § Om ett beslut om att inte beakta ett eller flera företag enligt 11 § skulle leda till att grupptillsyn inte ska utövas över en grupp enligt 2 § andra eller tredje styckena, ska Finansinspektionen ge Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och berörda behöriga myndigheter tillfälle att

yttra sig.

Ett beslut enligt första stycket får fattas endast under exceptionella omständigheter. Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och berörda behöriga

myndigheter om skälen för beslutet.

Finansinspektionen ska åtminstone årligen ompröva huruvida ett beslut enligt första stycket fortfarande är lämpligt. Om så inte längre är fallet ska Finansinspektionen underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och berörda behöriga myndigheter om att Finansinspektionen kommer att börja utöva

grupptillsyn över gruppen.

11 b § Innan ett moderföretag med det yttersta ägarintresse i en grupp undantas från grupptillsyn enligt

11 § första stycket 2 ska Finansinspektionen bedöma hur gruppens solvenssituation påverkas av att grupptillsyn kommer att utövas på nivån för ett mellanliggande företag med ägarintresse. Ett moderföretag får inte undantas om det skulle leda till en väsentlig förbätt-

ring av gruppens solvenssituation.

Finansinspektionen ska ge Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och berörda behöriga myndigheter tillfälle att yttra

sig innan ett beslut om undantag.

Sammansatta grupper Bilaga 3

12 a § Om en grupp består av företag som enligt 1 a eller 1 b § ska utgöra en grupp och omfattas av grupptillsyn enligt 2 § andra eller tredje stycket och ett moderföretag eller dotterföretag i gruppen också är ett företag med det yttersta ägarintresset i en annan grupp i den mening som avses i 1 §, ska företagen i den andra gruppen anses ingå i den grupp som utgör en

grupp enligt 1 a eller 1 b §.

Utseende av moderföretag

12 b § Företag som enligt 1 b § ska utgöra en grupp och som omfattas av grupptillsyn enligt 2 § andra eller tredje stycket, ska utse ett av företagen som står under gemen-

sam ledning till moderföretag.

12 c § Om ett moderföretag utsetts enligt 12 b § och det leder till väsentliga hinder för utövandet av grupptillsyn, särskilt om det utsedda företaget inte har sitt huvudkontor i Sverige eller om det skulle leda till att gruppen inte kan uppfylla kraven i detta kapitel, får Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, förelägga företagen om att utse ett annat

moderföretag.

12 d § Om företagen i en sådan grupp som avses i 1 b § som omfattas av grupptillsyn enligt 2 § andra eller tredje stycket, inte utser ett moder-

företag ska Finansinspektionen,

när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, utse ett av företagen till

moderföretag.

Bilaga 3 12 e §

Vid utseende av ett moderföretag ska Finansinspektionen beakta 1. storleken på de försäkringstekniska avsättningarna i respek-

tive företag,

2. årliga tecknade bruttopremieinkomster för respektive företag, och 3. antalet anknutna försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare

till respektive företag.

12 f § Finansinspektionen ska åtminstone årligen bedöma om det företag som utsetts till moderföretag fortfarande är lämpligt som moderföretag. Om så inte är fallet ska Finansinspektionen utse ett annat

företag till moderföretag för gruppen.

12 g § Det företag som utsetts till moderföretag ska ansvara för att

kraven i detta kapitel följs.

Företag som enligt 1 b § ska utgöra en grupp med ett företag som utsetts till moderföretag ska anses

som dotterföretag.

12 h § Finansinspektionen ska ge berörda behöriga myndigheter tillfälle att yttra sig innan inspektionen meddelar ett föreläggande enligt 12 c § eller ett beslut enligt

12 d §. Berörda behöriga myndigheter ska underrättas om skälen för

ett föreläggande eller ett beslut.

16 § Ett sådant försäkringsföretag Inom en grupp ska det sammansom avses i 2 § andra stycket 1, 2 taget finnas en gruppbaserad kapieller 3 ska säkerställa att det inom talbas som alltid är minst lika med gruppen sammantaget finns en gruppbaserad kapitalbas som alltid är minst lika med

59 732 Senaste lydelse 2015:700.

1. ett gruppbaserat solvenskapitalkrav beräknat enligt 17–22 §§, eller Bilaga 3

2. det högre belopp som Finansinspektionen har beslutat med stöd av 29 §.

Vid gruppsolvensberäkningen ska tillgångarna och skulderna värderas enligt 5 kap. 2 §.

För en sådan grupp som avses i

2 § andra stycket 1 ska kraven om en gruppbaserad kapitalbas uppfyllas av försäkringsföretaget med

ägarintresse.

För en sådan grupp som avses i

2 § andra stycket 2 ska kraven om en gruppbaserad kapitalbas uppfyllas av försäkringsföretag vars moderföretag är ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvud-

kontor inom EES.

17 §

För företag som ingår i en grupp För företag som ingår i en grupp

där det finns ett sådant med ett försäkringsföretag med

försäkringsföretag som avses i 2 § ägarintresse enligt 2 § andra andra stycket 1 eller 2 ska den stycket 1 ska den gruppbaserade gruppbaserade kapitalbasen och det kapitalbasen och det gruppbaserade gruppbaserade solvenskapi- solvenskapitalkravet beräknas talkravet beräknas enligt konso- enligt konsolideringsmetoden lideringsmetoden (metod 1 enligt (metod 1).

artiklarna 230–232 i Solvens II-

direktivet).

Om det är lämpligt får Finans- Finansinspektionen får, när inspektionen, när inspektionen är inspektionen är grupptillsynsgrupptillsynsmyndighet, besluta att myndighet, besluta att den gruppden gruppbaserade kapitalbasen baserade kapitalbasen och det och det gruppbaserade gruppbaserade solvenskapitalkravet solvenskapitalkravet i stället ska i stället ska beräknas enligt beräknas enligt sammanläggnings- sammanläggnings- och avräkoch avräkningsmetoden (metod 2 ningsmetoden (metod 2). Finansenligt artikel233 i Solvens II-direk- inspektionen får, utan att det påtivet) eller enligt en kombination av verkar behandlingen av sådana de angivna metoderna. företag som avses i artikel 228.1 i

Solvens II-direktivet, besluta om att tillämpa metod 2 bara på

1. försäkringsföretag,

2. EES-försäkringsgivare,

3. försäkringsgivare från tredje-

land,

60 Senaste lydelse 2015:700. 733

Bilaga 3 4. försäkringsholdingföretag,

5. blandade finansiella holdingföretag, eller 6. holdingföretag till försäkrings-

givare från tredjeland.

Om det inte är lämpligt att bara använda metod 1, får Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, besluta om att använda en kombination av metod 1 och 2 för att beräkna den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapital-

kravet.

Innan Finansinspektionen fattar ett Innan Finansinspektionen fattar ett sådant beslut som avses i andra sådant beslut som avses i andra stycket, ska inspektionen samråda eller tredje stycket, ska inmed berörda behöriga myndigheter spektionen ge berörda behöriga och med den grupp som beslutet myndigheter och den grupp som rör. När konsolideringsmetoden beslutet rör tillfälle att yttra sig.

används ska bestämmelserna i

7 kap. 2–11 §§ om kapitalbas gälla vid beräkningen av den

gruppbaserade kapitalbasen.

18 §

Vid beräkningen av den grupp- Vid beräkningen av den gruppbaserade kapitalbasen och det baserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet gruppbaserade solvenskapitalkravet ska ett anknutet företag beaktas ska ett anknutet företag beaktas proportionellt efter det innehav proportionellt efter det innehav som som ett sådant försäkringsföretag ett företag med ägarintresse har i det som avses i 2 § andra stycket 1 anknutna företaget. Om särskilda eller 2 eller ett sådant skäl talar för det, får innehav och försäkringsholdingföretag eller blan- ägarintressen beaktas till en annan dat finansiellt holdingföretag som andel. avses i 2 § andra stycket 3 har i det anknutna företaget. Om särskilda skäl talar för det, får innehav och ägarintressen beaktas till en annan andel.

Om det anknutna företaget är ett sådant företag som avses i artikel 228.1 i Solvens II-direktivet ska med proportionell andel avses den andel av det tecknade bolagskapitalet som direkt eller indirekt

61 734 Senaste lydelse 2015:700.

innehas av företaget med ägar- Bilaga 3

intresse i det anknutna företaget.

19 §

När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen besluta vilken proportionell andel enligt 18 § som ska beaktas i följande fall:

1. då det inte finns kapitalbindningar mellan vissa av företagen i en grupp,

2. då en berörd behörig myn- 2. då Finansinspektionen eller en dighet har bedömt att ett direkt eller behörig myndighet har bedömt att indirekt innehav av röster eller ett direkt eller indirekt innehav av kapital i ett företag ska räknas som röster eller kapital i ett företag ska ägarintresse på grund av att ett räknas som ägarintresse på grund betydande inflytande utövas över av att ett betydande inflytande det företaget, eller utövas över det företaget,

3. då en berörd behörig myn- 3. då Finansinspektionen eller en dighet har bedömt att ett företag är behörig myndighet har bedömt att ett moderföretag på grund av att det ett företag är ett moderföretag på utövar ett dominerande inflytande grund av att det utövar ett över ett annat företag. bestämmande inflytande över ett

annat företag, eller

4. då Finansinspektionen eller en behörig myndighet har bedömt att två eller flera försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare ska utgöra en grupp på grund av att företagen anses stå under gemen-

sam ledning.

Innan Finansinspektionen fattar ett sådant beslut, ska inspektionen samråda med berörda behöriga myndigheter och den grupp som beslutet rör.

20 §

Vid beräkningen av den grupp- Vid beräkningen av den gruppbaserade kapitalbasen ska avdrag baserade kapitalbasen ska avdrag göras så att inte dubbelräkning sker göras så att inte dubbelräkning sker av poster som ingår i kapitalbasen i av poster som ingår i kapitalbasen i flera företag i gruppen. Vid flera företag i gruppen.

beräkningen ska avdrag också göras för värden som skapats internt inom gruppen och som härrör

från ömsesidig finansiering.

Om Finansinspektionen eller en behörig myndighet bedömer att poster i anknutna företag inte kan göras tillgängliga för övriga före-

62 Senaste lydelse 2015:700. 63 Senaste lydelse 2015:700. 735

Bilaga 3 tag i gruppen, ska avdrag göras för

posterna.

Vid beräkningen ska avdrag också göras för värden som skapats internt inom gruppen och som här-

rör från ömsesidig finansiering.

Konsolideringsmetoden (metod 1)

20 a § Solvensen på gruppnivå ska enligt konsolideringsmetoden beräknas med utgångspunkt i den

sammanställda redovisningen.

För ett försäkringsföretag med ägarintresse ska solvensen på gruppnivå vara skillnaden mellan den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet, beräknade utifrån sammanställda data för gruppen med tillägg för bidrag från sådana anknutna företag som avses i arti-

kel 228.1 i Solvens II-direktivet.

Bestämmelserna i 7 kap.

2–11 §§ om kapitalbas ska gälla vid beräkningen av den gruppbaserade kapitalbasen, beräknad utifrån

sammanställda data för gruppen.

Minsta värde av det Minsta värde av det gruppbaserade sammanställda solvenskapitalkravet om solvenskapitalkravet om konsolideringsmetoden används konsolideringsmetoden används

22 §

Det gruppbaserade solvens- Det gruppbaserade solvenskapitalkravet ska, om konsolider- kapitalkravet beräknat utifrån samingsmetoden används, uppgå till manställda data (det sammanställda minst summan av solvenskapitalkravet på gruppnivå)

ska, om konsolideringsmetoden

används, uppgå till minst summan

av

1. minimikapitalkravet enligt 1. minimikapitalkravet enligt 8 kap. 13–21 §§ för ett sådant 8 kap. 13–21 §§ för försäkringsförsäkringsföretag som avses i 2 § företaget med ägarintresse, andra stycket 1 eller 2, och

64 736 Senaste lydelse 2015:700.

2. den proportionella andelen av 2. den proportionella andelen av Bilaga 3 minimikapitalkravet för anknutna minimikapitalkravet för anknutna försäkringsföretag och EES- försäkringsföretag och EESförsäkringsgivare. försäkringsgivare, och

3. den proportionella andel av lokala kapitalkrav under vilka auktorisationen skulle återkallas för anknutna försäkringsgivare från

tredjeland. Det minsta värdet av det grupp- Det minsta värdet av det sambaserade solvenskapitalkravet en- manställda solvenskapitalkravet på ligt första stycket ska täckas genom gruppnivå enligt första stycket ska medräkningsbara poster i täckas genom medräkningsbara primärkapitalbasen enligt 7 kap. poster i primärkapitalbasen enligt 12 §. 7 kap. 12§ beräknat utifrån sammanställda data.

Vid beräkningen ska innehav i sådana anknutna företag som avses i artikel 228.1 i Solvens II-direktivet

inte inkluderas.

22 a § Vid bestämmande av om poster får medräknas för att täcka det minsta värdet av det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska principerna i artiklarna 221– 229a i SolvensII-direktivet gälla i tillämpliga delar. Även 8 kap. 16 § och 18 kap. 8 § ska gälla i

tillämpliga delar.

Om de kapitalbasmedel som får medräknas för täckning av solvenskapitalkravet, beräknade med utgångspunkt i sammanställda data, överstiger solvenskapitalkravet på gruppnivå, beräknat med

utgångspunkt i sammanställda data,

och det minsta värdet av det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå inte efterlevs, ska i

tillämpliga delar 8 kap. 12 §, 18 kap. 5 och 6 §§ gälla i stället för 8 kap.

16 § och 18 kap. 8 §. Med solvenskapitalkrav ska då avses minsta värdet av det sammanställda sol-

venskapitalkravet på gruppnivå.

Bilaga 3 Förenklade beräkningar

22 b § Om den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet beräknas enligt konsolideringsmetoden får ett försäkringsföretag med ägarintresse efter tillstånd av Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, använda en förenklad beräkning för beaktande av ägarintressen i anknutna företag

som är oväsentliga.

Anknutna företag ska anses som oväsentliga om det bokförda värdet av vart och ett av företagen motsvarar mindre än 0,2 procent av gruppens tillgångar beräknade med utgångspunkt i sammanställda data och summan av de bokförda värdena för alla sådana företag motsvarar mindre än 0,5 procent av gruppens tillgångar beräknade med

utgångspunkt i sammanställda data.

22 c § En förenklad beräkning enligt

22 b § får bara användas om den är tillräckligt försiktig för att undvika en underskattning av risker som härrör från anknutna företag vid beräkningen av solvensen på

gruppnivå.

Om en förenklad beräkning används för en anknuten försäkringsgivare från tredjeland som har sitt huvudkontor i ett land som inte är vare sig likvärdigt eller tillfälligt likvärdigt i den mening som avses i

artikel 227 i Solvens II-direktivet,

får den förenklade beräkningen inte leda till att företagets bidrag till det gruppbaserade solvenskapitalkravet är lägre än det kapitalkrav som fastställts för

företaget i det berörda tredjelandet.

En förenklad beräkning får bara tillämpas på en anknuten försäkringsgivare från tredjeland, om för-

738 säkringsföretaget med ägarintresse

har tillförlitlig information om Bilaga 3

kapitalkravet i det tredjelandet.

22 d § Finansinspektionen ska ge berörda behöriga myndigheter tillfälle att yttra sig innan ett beslut enligt 22 b § om förenklade be-

räkningar.

22 e § Ett försäkringsföretag som har beviljats tillstånd att använda en förenklad beräkning enligt 22 b § ska årligen bedöma om det fort-

farande finns skäl för det.

23 a §

En ansökan om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES- försäkringsgivare som ingår i gruppen får lämnas in till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. En sådan ansökan får göras av ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare och dess anknutna företag eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag.

När Finansinspektionen är När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska in- grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen också ta emot ansök- spektionen också ta emot ansökningar om tillstånd att använda en ningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de för- solvenskapitalkravet för de försäkringsföretag och EES- försäk- säkringsföretag och EES- försäkringsgivare som ingår i gruppen, ringsgivare som ingår i gruppen, om en sådan ansökan görs om en sådan ansökan görs ge-

mensamt av

1. gemensamt av ett sådant för- 1. ett försäkringsföretag med säkringsföretag som avses i 2 § ägarintresse och de andra försäkandra stycket1 eller 2 och de övriga ringsföretag och EES-försäkringsförsäkringsföretag och EES-för- givare som ingår i gruppen, eller säkringsgivare som ingår i gruppen,

eller 2. gemensamt av sådana för- 2. ett försäkringsföretag och

säkringsföretag i en grupp som av- EES-försäkringsgivare vars moderses i 2 § andra stycket 3 och sådana företag är ett försäkringsholding- EES-försäkringsgivare som ingår i företag med huvudkontor inom EES

gruppen. eller ett blandat finansiellt

65 Senaste lydelse 2021:461. 739

Bilaga 3 holdingföretag med huvudkontor inom EES.

Sammanläggnings- och avräkningsmetoden (metod 2)

28 a § Om ett försäkringsföretag med ägarintresse ska beräkna den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet enligt sammanläggnings- och avräkningsmetoden ska solvensen på gruppnivå utgöra skillnaden mellan

1. summan av a) gruppens aggregerade kapitalbas efter avdrag för det värde som anknutna företag som ingår med metod 2 och anknutna företag som avses i artikel 228.1 i Solvens IIdirektivet representerar i redovisningen för försäkringsföretaget med ägarintresse, och b) bidrag till den gruppbaserade kapitalbasen från sådana anknutna företag som avses i artikel 228.1 i Solvens II-direktivet, och 2. summan av a) gruppens aggregerade solvenskapitalkrav, och b) bidrag till det gruppbaserade solvenskapitalkravet från sådana anknutna företag som avses i

artikel 228.1 i SolvensII-direktivet.

28 b § Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, bedöma om en grupps aggregerade solvenskapitalkrav på ett tillfredsställande sätt återspeglar gruppens riskprofil. Finansinspektionen ska särskilt uppmärksamma de eventuella specifika risker på gruppnivå som inte skulle täckas i tillräcklig utsträckning, eftersom de

är svåra att kvantifiera.

Om en grupps riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som

740 ligger till grund för det agg-

regerade solvenskapitalkravet på Bilaga 3 gruppnivå, får Finansinspektionen,

när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, besluta om ett kapitaltillägg utöver det aggregerade sol-

venskapitalkravet på gruppnivå.

Kombination av metod 1 och 2

28 c § Om ett försäkringsföretag med ägarintresse ska beräkna den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet med en kombination av metod 1 och 2 ska solvensen på gruppnivå utgöras av skillnaden mellan 1. summan av a) de kapitalbasmedel, beräknade med utgångspunkt i sammanställda data, som får medräknas för täckning av det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå för företag på vilka metod 1 till-

lämpas,

b) den proportionella andel som tillkommer försäkringsföretaget med ägarintresse av de kapitalbasmedel som får medräknas för täckning av anknutna företags solvenskapitalkrav för varje anknutet företag på vilket metod 2 tillämpas, och c) bidrag till den gruppbaserade kapitalbasen från sådana anknutna företag som avses i artikel 228.1 i Solvens II-direktivet, och 2. summan av a) det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå, beräknat med utgångspunkt i sammanställda data, för företag på vilka metod 1

tillämpas,

b) den proportionella andelen av solvenskapitalkraven för varje anknutet företag på vilket metod 2 tillämpas, och c) bidraget till det gruppbaserade solvenskapitalkravet från sådana anknutna företag som avses i

artikel 228.1 i Solvens II-direktivet. 741

Bilaga 3 Om ett försäkringsföretag och

dess anknutna företag eller företag som är anknutna till ett försäkringsholdingföretag har lämnat in en ansökan om tillstånd att beräkna det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare i gruppen med en intern modell ska 23–26, 27 och 28 §§ gälla i tillämp-

liga delar.

Minsta värde av det sammanställda solvenskapitalkravet om en kombination av metod 1 och 2 används

28 d § Det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska, om en kombination av metod 1 och 2 används, uppgå till minst summan av 1. minimikapitalkravet enligt

8 kap. 13–21 §§ för ett försäkringsföretag med ägarintresse, och 2. den proportionella andelen av minimikapitalkravet för anknutna försäkringsföretag och EESförsäkringsgivare, och 3. den proportionella andel av lokala kapitalkrav under vilka auktorisationen skulle återkallas för anknutna försäkringsgivare från

tredjeland.

Det minsta värdet av det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå enligt första stycket ska täckas genom medräkningsbara poster i primärkapitalbasen enligt

7 kap. 12 § beräknat utifrån sammanställda data. Vid denna beräkning ska innehav i sådana anknutna företag som avses i artikel 228.1 i Solvens II-direktivet inte

inkluderas.

28 e § Vid bestämmande av om poster får

742 medräknas för att täcka det minsta

värdet av det sammanställda Bilaga 3

solvenskapitalkravet på gruppnivå ska principerna i artiklarna 221– 229a i Solvens II-direktivet gälla i tillämpliga delar. Även 8 kap. 16 § och 18 kap. 8 § ska gälla i

tillämpliga delar.

Om de kapitalbasmedel som får medräknas för täckning av solvenskapitalkravet, beräknade med

utgångspunkt i sammanställda data,

överstiger solvenskapitalkravet på gruppnivå, beräknat med utgångspunkt i sammanställda data, och det minsta värdet av det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå inte efterlevs, ska i

tillämpliga delar 8 kap. 12 §,

18 kap. 5 och 6 §§ gälla i stället för

8 kap. 16 § och 18 kap. 8 §. Med solvenskapitalkrav ska då avses det minsta värdet av det sammanställda solvenskapitalkravet på

gruppnivå.

28 f § Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, bedöma om den proportionella andelen av solvenskapitalkraven för varje anknutet företag på vilket metod 2 tillämpas på ett tillfredsställande sätt återspeglar gruppens riskprofil. Finansinspektionen ska särskilt uppmärksamma eventuella specifika risker på gruppnivå som inte skulle täckas i tillräcklig utsträckning eftersom de är

svåra att kvantifiera.

Om gruppens riskprofil när det gäller anknutna företag på vilket metod 2 tillämpas avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för det aggregerade solvenskapitalkravet på gruppnivå, får ett kapitaltillägg utöver det belopp som beräknas enligt 26 c § första

stycket 2 b fastställas för gruppen.

Bestämmelserna i 17 kap. 24–28 §§ om kapitaltillägg ska i tillämpliga

Bilaga 3 delar gälla för ett sådant beslut om

kapitaltillägg.

Långsiktiga aktieinvesteringar

28 g § Om den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet beräknas med metod 1 eller en kombination av metod 1 och 2, får ett försäkringsföretag med ägarintresse, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, efter tillstånd av Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, använda ett särskilt kapitalkrav för långsiktiga aktieinve-

steringar.

Bestämmelserna i 8 kap. 8 b och

8 c §§ ska gälla i tillämpliga delar

på gruppnivå.

30 §

I artikel 227.1 och 227.2 i Solvens II-direktivet finns bestämmelser om

1. beaktande av anknutna försäkringsgivare från tredjeland, när solvensen på gruppnivå beräknas, och

2. kontroll av likvärdighet.

Finansinspektionen ska, när Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsyns- inspektionen är grupptillsynsmyndighet och inga bestämmelser myndighet och inga bestämmelser om likvärdighet har antagits av om likvärdighet har antagits av Europeiska kommissionen, på eget Europeiska kommissionen, på eget initiativ eller på begäran av ett initiativ eller på begäran av ett sådant försäkringsföretag som företag med ägarintresse konavses i 2 § andra stycket 1 eller 2 trollera om krav på solvensordning, eller ett sådant försäkringsholding- solvenskapitalkrav och kapiföretag eller blandat finansiellt talbasposter i det land där en holdingföretag som avses i 2 § andra anknuten försäkringsgivare från stycket 3 kontrollera om krav på tredjeland har sitt huvudkontor, är solvensordning, solvenskapitalkrav likvärdiga med kraven i denna lag. och kapitalbasposter i ett tredjeland

där en anknuten försäkringsgivare

är belägen, är likvärdiga med kraven i denna lag.

Innan inspektionen, efter kontroll Innan inspektionen, efter kontroll enligt första stycket, fattar ett beslut enligt första stycket, fattar ett beslut om likvärdighet ska den samråda om likvärdighet ska den ge berörda

66 744 Senaste lydelse 2015:700.

med eventuella berörda behöriga behöriga myndigheter och Bilaga 3 tillsynsmyndigheter och med Europeiska försäkrings- och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten tillfälle tjänstepensionsmyndigheten. Om en att yttra sig. Om det tidigare har annan myndighet har fattat beslut om fattats ett beslut om likvärdighet, får likvärdighet, får Finansinspektionen Finansinspektionen fatta ett beslut fatta ett beslut som avviker från det som avviker från det bara om det bara om det skett väsentliga skett väsentliga förändringar i förändringar i tillsynsordningen i tillsynsordningen i det tredjelandet. det tredjelandet.

32 §

Den gruppbaserade kapitalbas Den gruppbaserade kapital-bas och det gruppbaserade sol- och det gruppbaserade solvenskapitalkrav som gäller enligt venskapitalkrav som gäller enligt detta kapitel ska beräknas minst en detta kapitel ska beräknas minst en gång per år. Beräkningarna ska gång per år. Beräkningarna ska utföras av ett sådant försäkrings- utföras av försäkringsföretaget med företag som avses i 2 § andra ägarintresse, försäkringsholdingstycket 1 eller 2 eller av ett sådant företaget eller det blandade finanförsäkringsholdingföretag eller blan- siella holdingföretaget.

dat finansiellt holdingföretag som

avses i 2 § andra stycket 3.

33§

Om det i toppen av en grupp finns Det företag som avses i 32 § ska ett sådant försäkringsföretag som rapportera resultatet av beräkavses i 2 § andra stycket 1 eller 2 ningarna och väsentliga uppgifter ska det företaget rapportera som ligger till grund för beräkresultatet av beräkningarna enligt ningarna till grupptillsynsmyn- 32 § och väsentliga uppgifter som digheten.

ligger till grund för dem till grupptillsynsmyndigheten. Om det i toppen av en grupp finns ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES, ska i stället det moderföretaget ansvara för rap-

porteringen.

Finansinspektionen får, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, efter att ha hört berörda behöriga myndigheter och gruppen, bestämma att ett annat företag i gruppen ska ansvara för rapporteringen enligt första stycket.

67 Senaste lydelse 2015:700. 68 Senaste lydelse 2015:700. 745

Bilaga 3 35 §

Om en grupp inte uppfyller det Om en grupp inte uppfyller det gruppbaserade solvenskapi- gruppbaserade solvenskapitalkravet enligt 16 § eller om det talkravet enligt 16 § eller om det finns risk för en sådan brist inom tre finns risk för en sådan brist inom tre månader, ska ett sådant för- månader, ska det företag som avses säkringsföretag som avses i 2 § andra i 32 §, underrätta gruppstycket 1 eller 2 eller ett sådant tillsynsmyndigheten omgående. försäkringsholdingföretag eller blan- Grupptillsynsmyndigheten ska indat finansiellt holdingföretag som formera berörda behöriga myndigavses i 2 § andra stycket 3 under- heter. Gruppens situation ska anarätta grupptillsynsmyndigheten lyseras inom tillsynskollegiet. omgående. Grupptillsynsmyndigheten ska informera berörda myndigheter. Gruppens situation ska analyseras inom tillsynskollegiet.

Bestämmelserna i 18 kap. 4–8 §§ om åtgärdsplan, förlängd tidsfrist, underrättelse och finansiell saneringsplan ska gälla i tillämpliga delar vid en sådan brist som avses i första stycket.

36 §

När ett försäkringsföretag är När ett försäkringsföretag är dotterföretag till ett försäkrings- dotterföretag till ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor holdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES, ska be- huvudkontor inom EES, ska beräkningen av gruppsolvens göras räkningen av gruppsolvens göras med hänsyn även till försäkrings- med hänsyn även till försäkringsholdingföretaget eller det blandade holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget. finansiella holdingföretaget. Beräkningen ska ske enligt 16 § Beräkningen ska ske enligt 16 § andra stycket samt 17–22 och andra stycket samt 17–22 e och 29 §§. 28 a–29 §§.

Vid beräkningen enligt första stycket ska moderföretaget hanteras som ett försäkringsföretag som omfattas av

1. bestämmelserna om solvenskapitalkrav i 8 kap. 1–11 §§, 9 kap. 1– 18 §§, och

2. villkor enligt 7 kap. 2–11 §§, för att poster i kapitalbasen ska få medräknas för att täcka detta krav.

37 §

Väsentliga riskkoncentrationer Väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner av och betydande transaktioner av vissa slag inom en grupp ska minst vissa slag inom en grupp ska minst en gång per år rapporteras till en gång per år rapporteras till

69 Senaste lydelse 2015:700. 70 Senaste lydelse 2015:700. 71 746 Senaste lydelse 2015:700. Ändringen innebär bl.a. att andra–fjärde styckena tas bort.

Finansinspektionen, när in- Finansinspektionen, när in- Bilaga 3 spektionen är grupptillsynsmyn- spektionen är grupptillsynsmyndighet. Vilka dessa slag av risk- dighet. Även transaktioner som har koncentrationer och transaktioner gjorts med fysiska personer som har är ska, tillsammans med lämpliga nära förbindelser med något företag tröskelvärden, beslutas av Finans- inom gruppen ska rapporteras. inspektionen för varje enskild grupp.

Tröskelvärdena ska baseras på solvenskapitalkrav eller försäkringstekniska avsättningar eller båda dessa värden och hänsyn ska tas till gruppens struktur och risk-

hanteringssystem. Inspektionen ska,

innan dessa beslut meddelas, ha hört berörda behöriga myndigheter

och gruppen.

Vid bedömningen av riskkoncentrationer enligt första stycket ska Finansinspektionen beakta ris-

ker för spridning inom gruppen,

intressekonflikter samt riskernas

nivå och omfattning.

Även transaktioner som gjorts med fysiska personer som har nära förbindelser med något företag inom

gruppen ska rapporteras.

Om en transaktion har en mycket betydande omfattning, ska den rapporteras snarast möjligt.

37 a § Vilka slag av riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen som alltid ska rapporteras ska tillsammans med lämpliga tröskelvärden beslutas för varje enskild grupp. Finansinspektionen ska fatta ett sådant beslut om inspektionen är grupptillsynsmyndighet för gruppen. Hänsyn ska tas till gruppens struktur och riskhan-

teringssystem.

Vid bedömningen av riskkoncentrationer ska Finansinspektionen beakta risker för spridning inom gruppen, intressekonflikter

samt riskernas nivå och omfattning.

Tröskelvärdena ska baseras på

1. solvenskapitalkrav,

2. försäkringstekniska avsätt-

ningar,

3. medräkningsbar kapitalbas, 747

Bilaga 3 4. kvantitativa eller kvalitativa

riskbaserade kriterier som anses lämpliga, eller

5. en kombination av 1–4.

Finansinspektionen ska innan ett beslut ge berörda behöriga myndigheter och gruppen tillfälle att

yttra sig.

37 b § Finansinspektionen får, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, besluta att transaktioner som gjorts med andra företag i en grupp än försäkringsföretag, EESförsäkringsgivare, försäkringsgivare från tredjeland, försäkringsholdingföretag och blandade finansiella

holdingföretag ska rapporteras.

40 §

Finansinspektionen får, när Finansinspektionen får, när inspektionen är grupptillsyns- inspektionen är grupptillsynsmyndighet, efter samråd med myndighet, efter samråd med berörda behöriga myndigheter berörda behöriga myndigheter besluta att tillsyn över sådana besluta att tillsyn över sådana riskkoncentrationer och trans- riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp som avses i aktioner inom en grupp som avses i 37 och 38 §§ inte ska utövas på 37 och 38 §§ inte ska utövas på nivån för ett sådant för- nivån för ett försäkringsföretag

säkringsföretag som avses i 2 § med ägarintresse, ett för-

andra stycket 1 eller 2, eller på säkringsholdingföretag med huvudnivån för det försäkringsholding- kontor inom EES eller ett blandat företag eller blandade finansiella finansiellt holdingföretaget med holdingföretag som avses i 2 § andra huvudkontor inom EES som är ett stycket 3 och som är ett anknutet anknutet företag till en reglerad företag till en reglerad enhet eller enhet eller självt är en reglerad självt är en reglerad enhet eller ett enhet eller ett blandat finansiellt blandat finansiellt holdingföretag holdingföretag som omfattas av lagen som omfattas av lagen (2006:531) (2006:531) om särskild tillsyn över om särskild tillsyn över finansiella finansiella konglomerat. konglomerat.

41 §

När ett försäkringsföretag är Ett försäkringsföretag ska ha god dotterföretag till ett försäkrings- kontroll över transaktioner med sitt holdingföretag med blandad verk- moderföretag och dess anknutna

72 Senaste lydelse 2015:700. 73 748 Senaste lydelse 2015:700.

samhet, ska försäkringsföretaget ha företag om moderföretaget är ett Bilaga 3 en god kontroll över transaktioner försäkringsholdingföretag med med försäkringsholdingföretaget blandad verksamhet.

med blandad verksamhet och dess

andra anknutna företag.

Vid Finansinspektionens tillsyn Vid Finansinspektionens tillsyn över kraven i första stycket ska 37 § över kraven i första stycket ska 37– gälla i tillämpliga delar. 37 b §§ gälla i tillämpliga delar.

42 §

Bestämmelserna i 10 kap. om företagsstyrning ska gälla i tillämpliga delar på gruppnivå.

Ettdera av ett sådant försäk- Ett företagsstyrningssystem inom

ringsföretag som avses i 2 § andra en grupp ska omfatta stycket 1 eller 2 eller ett sådant försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som avses i 2 § andra stycket 3 ska ansvara för att kraven i 10 kap. på företagsstyrning i tillämpliga delar följs på gruppnivå. Om det är lämpligt, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta att ett annat företag i gruppen ska ansvara för

att kraven följs.

1. försäkringsföretag med ägar-

intresse,

2. försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag som är moderföretag till

försäkringsföretag,

3. företag som är anknutna företag enligt 1 § och ingår en grupp som omfattas av grupptillsyn enligt

2 § andra stycket, och 4. företag som leds av företag med ägarintresse eller dess dotterföretag tillsammans med ett eller flera företag som inte ingår i samma

grupp.

I en grupp där det finns ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1 eller 2 eller ett sådant försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som avses i 2§ andra stycket 3 ska system för riskhantering, intern-

74 Senaste lydelse 2015:700. Ändringarna innebär bl.a. att tredje och fjärde styckena tas bort. 749

Bilaga 3 kontroll och rapportering genom-

föras konsekvent i alla företag som omfattas av grupptillsyn så att dessa system och rapporter kan kontrol-

leras på gruppnivå.

Systemet för internkontroll inom en grupp ska omfatta 1.rutiner avseende gruppsolvens för att identifiera och mäta alla betydande risker gruppen är utsatt för och på lämpligt sätt anpassa kapitalbasen till riskerna, och 2.sunda rapporterings- och redovisningsmetoder för att övervaka och hantera transaktioner inom

gruppen och riskkoncentrationer.

42 a §

Styrelsen i ett försäkringsföretag,

ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är moderföretag med det yttersta ägarintresset i gruppen och som har sitt huvudkontor inom EES eller det moderföretag som utsetts enligt 12 b eller 12 d § ska ytterst ansvara för att gruppen uppfyller kraven för grupptillsynen. Det gäller även verksamhet som utförs inom centrala funktioner hos företag som

ingår i en grupp.

Om det är lämpligt, får Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, i ett enskilt fall besluta att styrelsen i ett annat företag i gruppen ska ansvara för att kraven följs. Om moderföretaget inte har en styrelse, ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, besluta vilket organ hos företaget som ska ansvara för att gruppen uppfyller

kraven.

Första och andra styckena påverkar inte kraven som gäller för

det enskilda företaget.

42 b § De personer som i praktiken leder det ansvariga företaget enligt

750 42 a § ska anses vara de personer

som i praktiken leder en grupp Bilaga 3 enligt detta kapitel.

Det ansvariga företaget enligt

42 a § ska identifiera de personer som ansvarar för centrala funktioner hos företag i en grupp som är föremål för grupptillsyn enligt 2 §

andra eller tredje stycket.

Om de personer som i praktiken leder en grupp eller ansvarar för centrala funktioner i ett sådant ansvarigt företag som avses i 42 a § också i praktiken leder ett eller flera försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller andra anknutna företag i gruppen eller ansvarar för centrala funktioner hos sådana företag, ska det ansvariga företaget enligt 42 a § säkerställa att roller och ansvarsområden på gruppnivå är tydligt åtskilda från de roller och ansvarsområden som gäller på nivån för varje enskilt

företag.

42 c § Det ansvariga företaget enligt

42 a § ska regelbundet övervaka verksamheten i sina anknutna företag, inbegripet sådana anknutna företag som avses i artikel 228.1 och icke-reglerade företag. Övervakningen ska stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten hos de risker som de anknutna företagen genererar eller kan gene-

rera på gruppnivå.

Det ansvariga företaget enligt

42 a § ska också 1. upprätta och följa styrdoku-

ment på gruppnivå,

2. säkerställa samstämmigheten mellan styrdokumenten för alla reglerade företag som ingår i gruppen

och styrdokumentet på gruppnivå,

och 3. säkerställa att styrdokumentet på gruppnivå genomförs på ett konsekvent sätt av alla reglerade

företag som ingår i gruppen.

Bilaga 3 42 d§

Det ansvariga företaget enligt

42 a § ska säkerställa företagsstyrningen för gruppen. Detta ska omfatta en tydlig organisationsstruktur med en väldefinierad, transparent och konsekvent ansvarsfördelning och åtskillnad mellan funktioner

inom gruppen.

Gruppens företagsstyrningssystem ska sträva efter att förebygga

och hantera intressekonflikter.

42 e § Systemen för riskhantering och internkontroll samt rapporteringsrutiner ska genomföras konsekvent i alla företag som ingår i gruppen så att dessa system och rutiner kan

kontrolleras på gruppnivå.

42 f § Systemen för riskhantering inom en grupp ska åtminstone täcka all försäkrings- och återförsäkringsverksamhet som bedrivs inom gruppen och väsentlig verksamhet

som inte är försäkringsverksamhet.

Systemen ska också täcka risker som härrör från sådan verksamhet som gruppen är eller kan bli exponerad för och det inbördes beroendet

mellan dessa.

42 g § Systemen för internkontroll inom en grupp ska omfatta 1. rutiner avseende gruppsolvens för att identifiera och mäta alla betydande risker gruppen är utsatt för och på lämpligt sätt anpassa kapitalbasen till riskerna, och 2. sunda rapporterings- och redovisningsmetoder för att övervaka och hantera transaktioner inom

gruppen och riskkoncentrationer.

42 h § Det ansvariga företaget enligt

42 a § ska upprätta och uppdatera

752 en plan för att övervaka och beakta

hållbarhetsfaktorers påverkan på Bilaga 3

finansiella risker för en grupp.

43 §

En egen risk- och solvens- Det ansvariga företaget enligt bedömning som omfattar hela 42 a § ska genomföra en egen riskgruppen ska genomföras i enlighet och solvensbedömning som omfattar med 10 kap. 11–13 §§ av ett sådant hela gruppen. Bedömningen ska

genomföras i enlighet med 10 kap.

11, 12 och 13 §§.

1. försäkringsföretag som avses i

2 § andra stycket 1 eller 2, eller 2. försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som avses i 2 § andra

stycket 3.

Den egna risk- och solvensbedömningen på gruppnivå ska omfatta åtminstone all försäkringsoch återförsäkringsverksamhet som bedrivs inom gruppen och väsentlig verksamhet som inte är försäkringsverksamhet. Bedömningen ska också omfatta risker som härrör från sådan verksamhet som gruppen är eller kan bli exponerad för och

det inbördes beroendet mellan dessa.

När Finansinspektionen är Finansinspektionen får, när in-

grupptillsynsmyndighet får inspek- spektionen är grupptillsynsmyntionen, efter att ha rådfrågat med- dighet, besluta om att den egna lemmarna i tillsynskollegiet, be- risk- och solvensbedömningen ska sluta att företag som avses i första innehålla en sådan bedömning som stycket får göra en egen risk- och avses i 10 kap. 11 a §. solvensbedömning enligt 10 kap.

11–13 §§ på gruppnivå och på nivån för ett dotterföretag inom gruppen. En enda handling ska omfatta samtliga bedömningar. En sådan handling ska överlämnas samtidigt till Finansinspektionen och

till berörda behöriga myndigheter.

Ett beslut enligt andra stycket påverkar inte dotterföretagets skyl-

digheter enligt 10 kap. 11–13§§.

43 a § När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet får inspek-

75 Senaste lydelse 2015:700. 753

Bilaga 3 tionen, efter att ha rådfrågat de

andra medlemmarna i tillsynskollegiet, besluta att det ansvariga företaget enligt 42 a § får göra en egen risk- och solvensbedömning enligt 10 kap. 11, 12 och 13 §§ på gruppnivå och på nivån för ett dotterföretag inom gruppen. En enda handling ska omfatta samtliga bedömningar. En sådan handling ska överlämnas samtidigt till Finansinspektionen och till berörda

behöriga myndigheter.

Ett beslut enligt första stycket påverkar inte dotterföretagets skyl-

digheter enligt 10 kap. 11–13 §§.

Hantering av likviditetsrisker på gruppnivå

43 b § Det ansvariga företaget enligt

42 a § ska upprätta och uppdatera en plan för hantering av likviditetsrisker på gruppnivå. Planen ska innehålla en likviditetsanalys på

kort sikt.

Finansinspektionen får, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, besluta om att en plan för hantering av likviditetsrisker på gruppnivå även ska innehålla likviditetsanalyser på medellång och

lång sikt.

Bestämmelserna i 10 kap. 7 a–

7 e §§ ska gälla i tillämpliga delar för en plan för hantering av lik-

viditetsrisker på gruppnivå.

Andra makrotillsynsverktyg

43 c §

Bestämmelserna i 18 kap.

3 b–3 g §§ om åtgärder vid betydande likviditetsrisker som kan orsaka hot mot konsumentskydd eller finansiell stabilitet, åtgärder vid betydande likviditetsrisker under exceptionella omständigheter som påverkar försäkringsmarkna-

754 den och åtgärder för att upprätt-

hålla företagens finansiella ställning Bilaga 3

vid exceptionella sektorsomfattande chocker ska gälla i tillämpliga delar för en grupp. Det som i de bestämmelserna anges om Finansinspektionen ska bara gälla när inspek-

tionen är grupptillsynsmyndighet.

54 §

Ett sådant försäkringsföretag Det ansvariga företaget enligt

som avses i 2 § andra stycket 1 eller 42 a § ska minst en gång per år 2 eller ett sådant försäkrings- offentliggöra en solvens- och verkholdingföretag eller blandat finan- samhetsrapport på gruppnivå. Rapsiellt holdingföretag som avses i 2 § porten ska innehålla sådan inforandra stycket 3 ska offentliggöra en mation om gruppen som riktar sig solvens- och verksamhetsrapport på till yrkesverksamma på den finangruppnivå. Rapporten ska siella marknaden. offentliggöras minst en gång per år.

Bestämmelserna i 16 kap. 2–8 §§ om offentliggörande ska gälla i tillämpliga delar.

Om ett försäkringsföretag med ägarintresse har fått tillstånd att använda en förenklad metod enligt

22 a §, ska en solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå innehålla en förteckning över de anknutna företag som omfattas av den förenklade metoden och deras

storlek.

55 §

Ett sådant försäkringsföretag Det ansvariga företaget enligt

som avses i 2 § andra stycket 1 42 a § får, efter tillstånd från eller 2 eller ett sådant försäkrings- Finansinspektionen, om inspekholdingföretag eller blandat finan- tionen är grupptillsynsmyndighet, siellt holdingföretag som avses i 2 § offentliggöra en gemensam andra stycket 3 får, efter tillstånd solvens- och verksamhetsrapport på från Finansinspektionen, om gruppnivå och för de enskilda inspektionen är grupptill- företagen i gruppen. synsmyndighet, offentliggöra en gemensam solvens- och verksamhetsrapport såväl på gruppnivå som för de enskilda företagen i gruppen.

Innan Finansinspektionen ger sitt tillstånd till en gemensam rapport, ska den samråda med berörda behöriga myndigheter i tillsynskollegiet.

76 Senaste lydelse 2015:700. 77 Senaste lydelse 2015:700. 755

Bilaga 3 56 §

Den gemensamma rapporten En gemensam solvens- och verk-

enligt 55 § ska innehålla uppgifter samhetsrapport på gruppnivå och om för de enskilda företagen i gruppen

ska innehålla uppgifter om

1. gruppens samlade verksamhet och solvens enligt 54 §, och

2. varje enskilt dotterföretag 2. varje enskilt dotterföretag inom gruppen som är ett försäk- inom gruppen som är ett försäkringsföretag eller en EES-försäk- ringsföretag eller en EES-försäkringsgivare och uppgifter om dess ringsgivare och uppgifter om dess verksamhet och solvens enligt verksamhet och solvens enligt 16 kap. 2–8 §§. 16 kap. 2–8 §§, inbegripet båda

delarna av företagens solvens och

verksamhetsrapport.

Saknas sådana uppgifter som avses i första stycket 2 i rapporten, får Finansinspektionen förelägga dotterföretaget att offentliggöra dessa uppgifter, om

1. dotterföretaget är ett försäkringsföretag,

2. Finansinspektionen kräver att jämförbara försäkringsföretag ska offentliggöra dessa uppgifter, och

3. de utelämnade uppgifterna är av väsentlig betydelse.

Bestämmelserna i 16 kap. 2–8 §§ om offentliggörande ska gälla i tillämpliga delar.

56 a § En solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen ska

innehålla en gruppbalansräkning.

Gruppbalansräkningen ska vara

föremål för revision.

56 b § Det ansvariga företaget enligt

42 a § ska lämna in en separat

rapport till Finansinspektionen,

när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. En sådan rapport ska innehålla uppgifter om typen av revisionsutlåtande och granskningsresultat som utarbetats av revisionsföretaget. Rapporten ska lämnas in tillsammans med en solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå eller en gemensam solvens- och verk-

78 756 Senaste lydelse 2015:700.

samhetsrapport på gruppnivå och Bilaga 3 för de enskilda företagen i gruppen.

Om en grupp har fått tillstånd att offentliggöra en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen ska det ansvariga företaget lämna den separata rapporten för anknutna företag till

– Finansinspektionen om an-

knutna företag är försäkringsföretag, och – berörd behörig myndighet om anknutna företag är EES-försäk-

ringsgivare.

56 c §

Bestämmelserna i 16 kap.

2 c och 2 d §§ och 9 § 3 om revisionskrav ska gälla i tillämpliga

delar.

Ett tillstånd att offentliggöra en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen påverkar inte kraven om revision för ett anknutet försäkringsföretag eller en anknuten EES-försäkrings-

givare.

Regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå

57 a § Det ansvariga företaget enligt

42 a § ska årligen lämna in en regelbunden tillsynsrapport på

gruppnivå till Finansinspektionen,

när inspektionen är grupptillsyns-

myndighet.

Bestämmelserna i 17 kap.

6 b–6 h §§ om innehållet i och undantag från och begränsningar av regelbunden tillsynsrapporter-

ing ska gälla i tillämpliga delar.

57 b § Det ansvariga företaget enligt

42 a § får efter tillstånd från Finansinspektionen, när inspek-

tionen är grupptillsynsmyndighet, 757

Bilaga 3 lämna in en gemensam regelbun-

den tillsynsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i

gruppen.

Ett tillstånd om att lämna in gemensam regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen får inte leda till att mindre information lämnas, än den information som skulle lämnas av försäkringsföretag som lämnar in en regelbunden tillsynsrapport i enlighet med 17 kap. 6 b § eller av EESförsäkringsgivare enligt motsvarande bestämmelser i dess hemland Om en gemensam regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen inte är tillfredsställande för de berörda behöriga myndigheterna, får Finansinspektionen återkalla ett tillstånd om att lämna in en sådan

gemensam rapport.

57 c § Innan Finansinspektionen ger tillstånd till att lämna in en gemensam regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen ska inspektionen ge berörda behöriga myndigheter i tillsynskollegiet tillfälle att yttra sig. Finansinspektionen ska ta vederbörlig hänsyn till synpunkter och reservationer som lämnas av

berörda behöriga myndigheter.

Finansinspektionen ska, om inspektionen inte är grupptillsynsmyndighet och motsätter sig att en gemensam regelbunden tillsynsrapport ska lämnas in av en grupp med ett eller flera försäkringsföretag, till grupptillsynsmyndigheten

ange skälen för det.

57 d § Ett försäkringsföretag som omfattas av en gemensam regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå och

758 för de enskilda företagen i gruppen

ska lämna in rapporten till Bilaga 3 Finansinspektionen.

57 e § En gemensam regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen ska innehålla 1. den information på gruppnivå

som ska rapporteras enligt 57 a §,

och 2. information om varje enskilt dotterföretag inom gruppen som är ett försäkringsföretag eller en EESförsäkringsgivare och som ska

rapporteras enligt 17 kap. 6 b §.

57 f § Om en gemensam regelbunden tillsynsrapport på gruppnivå och för de enskilda företagen i gruppen inte innehåller information om ett dotterföretag som är försäkringsföretag får Finansinspektionen förelägga dotterföretaget om att rappor-

tera in ytterligare information.

Första stycket gäller bara om informationen är nödvändig och av väsentlig betydelse och Finansinspektionen kräver att försäkringsföretag ska lämna sådan in-

formation.

57 g § Finansinspektionen ska informera berörda behöriga myndigheter i ett tillsynskollegium om inspektionen 1. konstaterar att försäkringsföretag som är dotterföretag i en

grupp inte uppfyller kraven i 17 kap.

6 b §, eller 2. i enlighet med 57 § begär in ytterligare information från ett för-

säkringsföretag som är dotterföretag.

Om en behörig myndighet lämnar sådan information som avses i första stycket om en EES-försäkringsgivare som är dotterföretag i

en grupp ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsyns- 759

Bilaga 3 myndighet, lämna samma begäran

till det ansvariga företaget enligt

42 a §.

63 §

Ett försäkringsholdingföretag Ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska säkerställa att holdingföretag ska säkerställa att de som avses ingå i styrelsen för följande personer uppfyller de krav företaget eller vara verkställande som anges i 2 kap. 4 § första direktör i det, eller vara ersättare stycket 4: för någon av dem uppfyller de krav som anges i 2 kap. 4 § första stycket 4.

1. de som avses ingå i styrelsen för företaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem, och 2. de som, i tillämpliga fall, avses ansvara för en sådan central funktion som avses i 10 kap. 4 § i

företaget.

Ett försäkringsholdingföretag Ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska snarast möjligt holdingföretag ska snarast möjligt till Finansinspektionen anmäla till Finansinspektionen anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ändringar av vilka som ingår i dess ledning enligt första stycket. ledning eller ansvarar för centrala

funktioner enligt första stycket.

Ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska underrätta inspektionen om någon av de personer som avses i första stycket har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller lämplighetskraven.

72 §

Efter att ha hört berörda behöriga Efter att ha hört berörda behöriga myndigheter får Finans- myndigheter och ett godkännande inspektionen besluta att använda från grupptillsynsmyndigheten, får andra tillsynsmetoder än de som Finansinspektionen besluta att följer av 4, 5, 7–40, 42–64 och 74– använda andra tillsynsmetoder än de 103 §§, om dessa metoder som följer av 4, 5, 7–40, 42–64 och säkerställer att tillsynen över före- 74–103 §§, om dessa metoder tagen i gruppen är tillräcklig. säkerställer att tillsynen över

företagen i gruppen är tillräcklig.

De andra tillsynsmetoderna ska bidra till att

79 Senaste lydelse 2020:400. 80 760 Senaste lydelse 2015:700.

1. bevara försäkringsföretags och Bilaga 3

EES-försäkringsgivares kapitalallokering och sammansättning av deras kapitalbas och förhindra att det skapas väsentliga värden inom gruppen om ett sådant skapande av kapital inom gruppen finansieras med inkomster från skuldinstrument eller andra finansiella instrument som inte räknas som kapitalbasposter av moderföretaget, och 2. bedöma och övervaka risker som härrör från företag både inom och utanför EES och begränsa risken för spridning från dessa företag och från andra icke-reglerade företag till försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare inom gruppen och till den undergrupp där moderföretaget med det yttersta ägarintresset är ett sådant företag som avses i 4 §, om en sådan under-

grupp finns.

Finansinspektionen ska underrätta de berörda behöriga myndigheterna, Europeiska kommissionen och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten när sådana andra tillsynsmetoder används.

73 §

Finansinspektionen får med stöd Finansinspektionen får med stöd av 72 § begära att en ägare som har av 72 § besluta om

ett bestämmande inflytande över försäkringsföretaget inrättar ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag

med huvudkontor inom EES.

Inspektionen får då besluta att bestämmelserna i denna lag ska tillämpas på de företag i den grupp

som leds av detta holdingföretag.

1. att det ska etableras ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES och att bestämmelserna i denna lag ska tillämpas på företagen i den grupp

som leds av företaget som etablerats,

81 Senaste lydelse 2015:700. 761

Bilaga 3 2. att ett försäkringsföretag i en

grupp med försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som inte har ett gemensamt moderföretag inom EES, ska ansvara för att kra-

ven om grupptillsyn följs,

3. att försäkringsföretag som tillsammans med EES-försäkringsgivare ingår i en undergrupp till en grupp med ett moderföretag med huvudkontor inom EES, utöver tillämpning av detta kapitel på undergruppen, ska – vidta ytterligare åtgärder, eller

– omfattas av ytterligare krav, inbegripet krav som avses i 4–6,

och skärpt tillsyn över riskkoncentrationer och transaktioner inom

gruppen,

4. att ledamöterna i styrelsen eller motsvarande organ hos moderföretaget med det yttersta ägarintresset inom EES ska vara oberoende gentemot moderföretaget med det yttersta ägarintresset utanför

EES,

5. att ett försäkringsföretag – inte får genomföra vissa transaktioner eller – ska anmäla vissa transaktioner

före eller efter de har genomförts,

eller 6. ytterligare krav på information

om solvens- och finansiell ställning,

riskprofil och risktoleransgränser för moderföretag med huvudkontor utanför EES, i tillämpliga fall inbegripet rapporter om dessa frågor som har lämnats in till styrelsen eller motsvarande organ i företaget eller till tillsynsmyndigheterna moderföretag med

huvudkontor utanför EES.

Ett beslut enligt första stycket 5 får fattas bara om transaktionerna utgör eller skulle kunna utgöra ett hot mot den finansiella ställningen eller solvenssituationen hos försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare inom gruppen och involverar å

762 ena sidan ett försäkringsföretag, en

EES-försäkringsgivare, ett för- Bilaga 3

säkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES och å andra sidan ett företag som ingår i gruppen och som har sitt huvudkontor utanför EES. Om ett beslut rör en anknuten EES-försäk-

ringsgivare ska Finansinspektionen,

när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, underrätta en berörd behörig myndighet om vad inspek-

tionen kommit fram till.

74 §

Om det moderföretag som finns i Om det moderföretag som finns i toppen av en grupp enligt 4 § har toppen av en grupp enligt 4 § har huvudkontor i ett annat land inom huvudkontor i ett annat land inom EES än Sverige, får EES än Sverige, får Finansinspektionen besluta att Finansinspektionen besluta att bestämmelserna om grupptillsyn bestämmelserna om grupptillsyn ska tillämpas även på nivån för ett ska tillämpas även på nivån för ett sådant försäkringsföretag som försäkringsföretag, försäkringsavses i 2 § andra stycket 1 eller 2 holdingföretag eller blandat finaneller på nivån för ett sådant försäk- siellt holdingföretag som är det ringsholdingföretag med huvudkontor yttersta moderföretaget i Sverige.

i Sverige eller blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i Sverige som avses i 2 § andra

stycket 3.

104 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. hur den gruppbaserade kapi- 1. hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade talbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas enligt kapitalkravet ska beräknas enligt 16–22 §§, 16–22 a, 28 a, 28 b och 28 g §§,

2. hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas när kraven är likvärdiga enligt 30 §,

3. innehållet i samt omfattningen och fullgörandet av rapporteringen enligt 33 §,

4. innehållet i en åtgärdsplan och en finansiell saneringsplan enligt 35 § andra stycket,

82 Senaste lydelse 2015:700. 83 Senaste lydelse 2018:1795. 763

Bilaga 3 5. vilka upplysningar ett företag 5. vilka upplysningar ett företag ska lämna till Finansinspektionen ska lämna till Finansinspektionen enligt 37 och 49 §§, enligt 37, 49 och 50 §§ och när,

6. företagstyrningssystem inom en grupp enligt 42 §,

7. innehållet i en plan för hållbarhetsfaktorers påverkan på finansiella risker för en grupp enligt

42 h §,

7. innehållet i en egen risk- och 8. innehållet i en egen risk- och solvensbedömning inom en grupp solvensbedömning inom en grupp enligt 43 §, enligt 43 §,

8.hur uppgifter enligt 46 § ska 9.hur uppgifter enligt 46 § ska lämnas, och lämnas,

10. när en solvens- och verksamhetsrapport enligt 54 eller 55 §

senast ska offentliggöras,

11. när en regelbunden tillsynsrapport enligt 57 a eller 57 b § senast ska lämnas in, och

9. hur den gruppbaserade kapi- 12.hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade talbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas enligt kapitalkravet ska beräknas enligt 71 § tredje stycket. 71 § tredje stycket.

19 a kap. Plan för förebyggande återhämtning för företag som ingår i en grupp

Upprättande av en plan för förebyggande gruppåterhämtning

1 § Finansinspektionen får, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, besluta att ett moderföretag med det yttersta ägarintresset i en grupp ska upprätta en plan för förebyggande gruppåterhämtning.

Vid ett beslut enligt första stycket ska Finansinspektionen, i tillämpliga delar, beakta sådana omständigheter som anges i 10 a kap. 1, 2 och 4 §§.

2 § Kraven i 10 a kap. 6, 8–10 §§ om en plan för förebyggande återhämtning gäller i tillämpliga delar för en plan för förebyggande gruppåterhämtning.

Finansinspektionen får, efter begäran av en behörig myndighet i ett annat land inom EES, kräva att ett moderföretag med det yttersta ägarintresset i en grupp lämnar in en reviderad plan för förebyggande gruppåterhämtning.

3 § En plan för förebyggande gruppåterhämtning ska godkännas av moderföretagets styrelse eller motsvarande organ och ges in till Finansinspektionen om inspektionen är grupptillsynsmyndighet.

4 § När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen överlämna en plan för förebyggande gruppåterhämtning till

1. Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, 2. berörda behöriga myndigheter i tillsynskollegiet,

764 3. resolutionsmyndigheten på gruppnivå,

4. dotterföretagens resolutionsmyndigheter. Bilaga 3

Om gruppen är eller ingår i ett finansiellt konglomerat ska en plan för förebyggande gruppåterhämtning överlämnas till den relevanta resolutionsmyndighet som utsetts i enlighet med artikel 3 i krishanteringsdirektivet och den behöriga myndighet som definieras i artikel 4.1.40 i tillsynsförordningen.

5 § Det moderföretag som avses i 1 § ska inrätta lämpliga arrangemang för en regelbunden övervakning av de kvalitativa och kvantitativa indikatorer som ska identifiera de tidpunkter vid vilka korrigerande åtgärder bör övervägas eller vidtas.

Innehåll i en plan för förebyggande gruppåterhämtning

6 § En plan för förebyggande gruppåterhämtning ska innehålla en plan för förebyggande återhämtning för den grupp som leds av det moderföretag som avses i 1 §.

En plan för förebyggande gruppåterhämtning ska ange de korrigerande åtgärder som kan bli nödvändiga att genomföra på nivån för moderföretaget med det yttersta ägarintresset i en grupp och på nivån för dess enskilda dotterföretag för att återställa försäkringsföretagens eller EES-försäkringsgivarnas finansiella ställning om det har skett en betydande försämring av denna. De korrigerande åtgärderna ska bidra till att stabilisera gruppen eller ett försäkringsföretag eller en EESförsäkringsgivare som ingår i den och vidtas för att åtgärda eller avlägsna orsakerna till krissituationen och återställa den finansiella ställningen för gruppen eller för de försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i den. Korrigerande åtgärder för ett företag i gruppen ska ta hänsyn till den finansiella ställningen hos andra företag i gruppen.

En plan för förebyggande gruppåterhämtning ska också innehålla arrangemang för att säkerställa att de åtgärder som ska vidtas är proportionella, samordnade och konsekventa.

7 § I en plan för förebyggande gruppåterhämtning ska det anges om

1. det finns hinder för genomförande av korrigerande åtgärder inom gruppen, inbegripet på nivån för de enskilda företagen som planen omfattar, och

2. om det finns väsentliga praktiska eller juridiska hinder för att utan dröjsmål överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala skulder eller tillgångar inom gruppen.

Granskning av en plan för förebyggande av gruppåterhämtning

8 § Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, efter samråd med berörda behöriga myndigheter i tillsynskollegiet, granska om en plan för förebyggande gruppåterhämtning uppfyller kraven i 2, 6 och 7 §§.

För Finansinspektionens granskning gäller 10 a kap. 11 och 12 §§ i tillämpliga delar. Finansinspektionen ska även beakta potentiella effekter av de korrigerande åtgärderna för försäkringstagarna, realekonomin och den finansiella stabiliteten i alla medlemsstater där gruppen verkar.

Bilaga 3

9 § Finansinspektionen ska, om möjligt, inom fyra månader från och med att inspektionen har överlämnat eller mottagit en plan för förebyggande gruppåterhämtning, försöka komma överens med de berörda behöriga myndigheterna i tillsynskollegiet om

1. granskningen av en plan för förebyggande gruppåterhämtning,

2. huruvida ett försäkringsföretag som ingår i gruppen ska upprätta en plan för förebyggande återhämtning, och

3. åtgärder vid väsentliga brister i eller hinder för genomförande av en plan för förebyggande gruppåterhämtning.

Finansinspektionen får begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med 31.2 c i förordning (EU) nr 1094/2010 bistår myndigheterna med icke-bindande medling för att nå en överenskommelse.

För en sådan plan som avses i första stycket 2 gäller bestämmelserna i 10 a kap.

10 § Om en överenskommelse enligt 9 § första stycket 1 eller 3 inte har träffats inom den tid som anges i den paragrafen ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, besluta om

1. granskningen av en plan för förebyggande gruppåterhämtning, och

2. de åtgärder som moderföretaget med det yttersta ägarintresset i gruppen ska vidta för att åtgärda väsentliga brister i eller undanröja väsentliga hinder för genomförande av en plan för förebyggande gruppåterhämtning.

Ett beslut enligt första stycket ska beakta synpunkter och reservationer som de berörda behöriga myndigheterna i tillsynskollegiet har uttryckt. Finansinspektionen ska överlämna beslutet till moderföretaget med det yttersta ägarintresset i gruppen och de berörda behöriga myndigheterna i tillsynskollegiet.

11 § Om en överenskommelse enligt 9 § första stycket 2 och 3 inte har träffats inom den tid som anges i den paragrafen och en grupptillsynsmyndighet i ett annat land inom EES inte har fattat ett sådant beslut som avses i 10 § första stycket, ska Finansinspektionen besluta om

1. huruvida ett dotterföretag i gruppen som är försäkringsföretag ska upprätta en plan för förebyggande återhämtning, och

2. de åtgärder som ett dotterföretag i gruppen som är försäkringsföretag ska vidta för att åtgärda väsentliga brister i eller undanröja väsentliga hinder för genomförande av en plan för förebyggande återhämtning.

Ett beslut enligt första stycket ska beakta synpunkter och reservationer som de berörda behöriga myndigheterna i tillsynskollegiet har uttryckt.

För en sådan plan som avses i första stycket 1 gäller bestämmelserna i 10 a kap.

12 § Om en överenskommelse enligt 9 § första stycket inte har träffats inom den tid som anges i den paragrafen får Finansinspektionen och behöriga myndigheter i tillsynskollegiet komma överens om en plan för förebyggande gruppåterhämtning för företag i gruppen som står under deras tillsyn.

Finansinspektionen får bara ingå en överenskommelse enligt första Bilaga 3 stycket om den inte har haft något att invända mot ett sådant beslut som avses i 11 § som har fattats av en behörig myndighet i tillsynskollegiet.

13 § Finansinspektionen får i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010 hänskjuta ett ärende enligt 9 § första stycket till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning.

Ett ärende får inte hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter

1. den tid som anges i 9 § första stycket, eller 2. en överenskommelse har träffats.

14 § Om ett ärende har hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten ska Finansinspektionen avvakta med ett beslut enligt 10 eller 11 § och invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt 19.3 samma förordning.

Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har fattat ett sådant beslut som avses i första stycket, ska Finans-inspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, fatta ett beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut.

Om ett ärende har hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och myndigheten inte fattar ett sådant beslut som avses i första stycket inom den tid som anges i artikel 17.7 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag ska Finansinspektionen fatta ett beslut enligt 10 eller 11 §.

Om en enhet inte beaktas i tillräcklig grad i en plan för förebyggande gruppåterhämtning

15 § Om Finansinspektionen anser att ett försäkringsföretag, utifrån företagets betydelse i Sverige och de skyldigheter som jämförbara försäkringsföretag i Sverige omfattas av, inte i tillräckligt hög grad beaktas i planen för förebyggande gruppåterhämtning, får inspektionen begära att grupptillsynsmyndigheten beslutar om att moderföretaget med det yttersta ägarintresset i gruppen ska lämna in en reviderad plan för förebyggande gruppåterhämtning.

En begäran enligt första stycket ska tydligt ange de brister och problem som Finansinspektionen anser finns i den upprättade planen för förebyggande gruppåterhämtning.

16 § Om en reviderad plan för förebyggande gruppåterhämtning har lämnats in till grupptillsynsmyndigheten och Finansinspektionen anser att planen inte åtgärdar de brister och problem som uppmärksammats, får inspektionen besluta att något av följande företag ska upprätta en plan för förebyggande återhämtning:

1. ett dotterföretag som är försäkringsföretag,

2. ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES, eller

3. ett moderförsäkringsholdingbolag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag med huvudkontor inom EES.

Bilaga 3 Finansinspektionen ska underrätta grupptillsynsmyndigheten om ett beslut enligt första stycket.

17 § För en sådan plan som avses i 16 § gäller kraven i 10 a kap. i tillämpliga delar. Planen ska godkännas av företagets styrelse eller motsvarande organ och ges in till Finansinspektionen.

Finansinspektionen ska överlämna en plan för förebyggande återhämtning till grupptillsynsmyndigheten.

Om det inte finns någon plan för förebyggande gruppåterhämtning

18 § Om det inte finns någon plan för förebyggande gruppåterhämtning får Finansinspektionen besluta att en plan för förebyggande återhämtning ska upprättas av

1. ett dotterföretag som är försäkringsföretag,

2. ett försäkringsholdingbolag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES om minst ett av dotterföretagen är ett försäkringsföretag, och

3. ett moderförsäkringsholdingbolag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat om minst ett av dotterföretagen är ett försäkringsföretag.

19 § För en sådan plan som avses i 18 § gäller kraven i 10 a kap. i tillämpliga delar. Planen ska godkännas av företagets styrelse eller motsvarande organ och ges in till Finansinspektionen.

Beaktande av en plan för förebyggande av gruppåterhämtning som utarbetats av ett företag från tredjeland

20 § Ett dotterföretag med huvudkontor inom EES får vid upprättande av en plan för förebyggande återhämtning, beakta en plan för förebyggande gruppåterhämtning som utarbetats av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag från tredjeland eller ett moderföretag från tredjeland som företaget är dotterföretag till.

Beslut

21 § Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, fatta ett beslut i enlighet med en överenskommelse enligt 9 § första stycket.

22 § Ett beslut av en utländsk grupptillsynsmyndighet gäller i Sverige om det har fattats efter en sådan överenskommelse som avses i artikel 8.2 eller 17.6 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag. Detsamma gäller för sådana beslut som avses i artikel 17.2 och 17.3 i krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag som har fattats av en behörig myndighet i ett annat land inom EES på grund av att myndigheterna i tillsynskollegiet inte har kommit överens inom den angivna tiden.

Besluten är bindande för de berörda företagen och Finansinspektionen.

Förenklade skyldigheter Bilaga 3

23 § Finansinspektionen får besluta om undantag från kraven i

1. 1 § om när en första plan ska upprättas, 2. 2 § om när en plan ska uppdateras, och 3. 2, 6 och 7 §§ om innehållet i en plan.

24 § Vid ett beslut om undantag enligt 23 § ska Finansinspektionen beakta

1. vilken typ av verksamhet som försäkringsföretagen eller försäkringsgivarna bedriver,

2. försäkringsföretagets eller försäkringsgivarnas aktieägarstruktur, 3. försäkringsföretagets eller försäkringsgivarnas associationsrättsliga

form,

4. försäkringsföretagets eller försäkringsgivarnas riskprofil, 5. försäkringsföretagets eller försäkringsgivarnas storlek och juridiska

ställning,

6. försäkringsföretagets eller försäkringsgivarnas grad av sammankoppling med andra reglerade företag eller med det finansiella systemet i allmänhet, och

7. verksamhetens omfattning och komplexitet. Finansinspektionen ska även beakta om ett försäkringsföretags eller

försäkringsgivares fallissemang och därpå följande avveckling genom konkurs eller likvidation sannolikt skulle få en betydande negativ inverkan på finansmarknaderna, på andra försäkringsföretag, på försäkringstagare, på finansieringsvillkor eller på ekonomin i stort.

Bemyndigande

25 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. arrangemang för övervakning av indikatorer enligt 5 §, 2. de kvalitativa och kvantitativa indikatorer som i en plan för före-

byggande återhämtning identifierar tidpunkter vid vilka korrigerande åtgärder bör övervägas eller vidtas enligt 2 § detta kapitel och 10 a kap. 8 §.

20 kap.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
11 a §
Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i styrelsen eller är verkställande direktör i ett specialföretag eller ersättare för någon av dem, om företaget
1. har fått tillstånd att bedriva verksamhet som specialföretag ge nom att lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt,
2. inte uppfyller kraven om obligatoriska avtalsvillkor i arti - 769

Bilaga 3 kel 319–321 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35,

3. i strid med artikel 322 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 låter bli att underrätta Finansinspektionen om namnen hos de personer som driver specialföretaget eller ändringar av

dem,

4. i strid med artikel 323 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 låter bli att meddela Finansinspektionen om namnen på de ägare eller medlemmar som har ett kvalificerat

innehav i företaget,

5. inte uppfyller kraven om ett effektivt system för företagsstyrning i artikel 324 i kommissionens delegerade förordning (EU)

2015/35,

6. låter bli att rapportera eller lämnar ofullständig eller felaktig information i en särskild tillsynsrapport enligt artikel 325.2 i kommissionens delegerade förordning

(EU) 2015/35,

7. i strid med artikel 325.5 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 låter bli att underrätta Finansinspektionen om förändringar som kan påverka företagets efterlevnad av artikel 318–

324 och 326 i samma förordning,

och 8. inte uppfyller kraven om solven i artiklarna 326 och 327 i kommissionens delegerade förord-

ning (EU) 2015/35.

Ett ingripande enligt första stycket får ske bara om företagets överträdelse är allvarlig och den fysiska personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat

överträdelsen.

12 a § Ett ingripande enligt 11 a § får ske genom en eller båda av följande

sanktioner:

1. beslut om att personen i fråga Bilaga 3

under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, i ett specialföretag, eller

2. beslut om sanktionsavgift.

Omständigheter som Finansinspektionen ska beaktavid ett ingripande

12 b§ Vid valet av ingripande ska Finansinspektionen ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått. Särskild hänsyn ska tas till skador som har

uppstått och graden av ansvar.

12 c § I försvårande riktning ska det beaktas om specialföretaget tidigare har begått en överträdelse eller om den fysiska personen tidi-

gare orsakat en sådan överträdelse.

I förmildrande riktning ska det beaktas om 1. företaget eller den fysiska personen i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning, och 2. företaget snabbt har upphört med överträdelsen, eller den fysiska personen snabbt verkat för att överträdelsen ska upphöra, sedan den anmälts till eller påtalats av

Finansinspektionen.

Straffavgift Sanktionsavgift

16 § Om Finansinspektionen har Om Finansinspektionen har meddelat ett beslut om anmärkning meddelat ett beslut om anmärkning eller varning mot ett specialföretag, eller varning mot ett specialföretag, får inspektionen besluta att

84 Senaste lydelse 2015:700. 85 Senaste lydelse 2015:700. 771

Bilaga 3 får inspektionen besluta att företaget ska betala en företaget ska betala en straffavgift. sanktionsavgift.

Avgiften tillfaller staten.

17 §

Straffavgiften ska fastställas till Sanktionsavgiften för ett spelägst femtusen kronor och högst cialföretag ska fastställas till högst

femtio miljoner kronor. det högsta av 1. 10 procent av företagets om-

sättning eller, i förekommande fall,

motsvarande omsättning på koncernnivå närmast föregående räken-

skapsår,

2. två gånger den vinst som företaget gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller 3. ett belopp som per den

28 januari 2025 i svenska kronor

motsvarande 5 000 000 euro.

Avgiften får inte överstiga tio Sanktionsavgiften får inte beprocent av specialföretagets omsätt- stämmas till ett lägre belopp än ning närmast föregående räken- 5 000 kronor.

skapsår. Om överträdelsen har skett under specialföretagets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen upp-

skattas.

Om överträdelsen har skett under företagets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen

annars saknas eller är bristfälliga,

får omsättningen uppskattas.

Avgiften får inte vara så stor att specialföretaget efter det att avgiften har påförts inte uppfyller kravet på full finansiering.

17 a § En sanktionsavgift för en fysisk person ska som högst fastställas till det högsta av 1. ett belopp som per den

28 januari 2025 i kronor motsvarade 5 000 000 euro, eller 2. två gånger den vinst som den fysiska personen har gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet

går att fastställa.

86 772 Senaste lydelse 2015:700.

Bilaga 3

17 b §

Sanktionsavgifter tillfaller staten.

18 § När straffavgiftens storlek När sanktionsavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas fastställs, ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig den överträdelse till sådana omständigheter som är som har föranlett anmärkningen anges i 12 b och 12 c §§ samt till eller varningen och hur länge över- företagets eller den fysiska per-

trädelsen har pågått. sonens finansiella ställning och, om det går att fastställa, den vinst som gjorts till följd av regelöver-

trädelsen.

Sanktionsföreläggande

18 a § Frågor om ingripande mot fysiska personer för överträdelser enligt 11 a § tas upp av Finansinspektionen genom sanktionsföre-

läggande.

18 b § Ett sanktionsföreläggande innebär att den fysiska personen föreläggs att inom en viss tid godkänna ett ingripande enligt 12 a § som är

bestämt till tid eller belopp.

När föreläggandet har godkänts,

gäller det som ett domstolsavgörande som fått laga kraft. Ett godkännande som görs efter den tid som angetts i föreläggandet är utan

verkan.

18 c § Ett sanktionsföreläggande ska innehålla uppgift om 1. den fysiska person som före-

läggandet avser,

2. överträdelsen och de omständigheter som behövs för att känne-

teckna den,

3. de bestämmelser som är tillämpliga på överträdelsen, och

87 Senaste lydelse 2015:700. 773

Bilaga 3 4. den sanktion som föreläggs

personen.

Föreläggandet ska också innehålla en upplysning om att ansökan om sanktion kan komma att ges in till domstol, om föreläggandet inte godkänns inom den tid som Finans-

inspektionen anger.

18 d § Om ett sanktionsföreläggande

inte har godkänts inom angiven tid,

får Finansinspektionen ansöka hos domstol om att sanktion ska beslutas. En sådan ansökan ska göras hos den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av Finansinspektionens beslut om ingripande mot företaget

för samma överträdelse.

Prövningstillstånd krävs vid

överklagande till kammarrätten.

18 e § Ett sanktionsföreläggande är utan verkan, om föreläggandet inte har delgetts den som det riktas mot inom två år från den tidpunkt då överträdelsen ägde rum. I ett sådant fall får inte heller någon sanktion enligt 18 d § första stycket

beslutas.

Verkställighet av beslut Verkställighet av beslut om straffavgift och om sanktionsavgift och förseningsavgift förseningsavgift

20 §

Straffavgiften eller försenings- Sanktionsavgiften eller föravgiften ska betalas till Finans- seningsavgiften ska betalas till inspektionen inom trettio dagar Finansinspektionen inom trettio efter det att beslutet om den har dagar efter det att beslutet om den vunnit laga kraft eller inom den har vunnit laga kraft eller inom den längre tid som anges i beslutet. längre tid som anges i beslutet.

88 Senaste lydelse 2015:700. 89 774 Senaste lydelse 2015:700.

21 § Bilaga 3

Finansinspektionens beslut att ta ut Finansinspektionens beslut att ta ut straffavgift eller förseningsavgift sanktionsavgift eller försefår verkställas utan föregående dom ningsavgift får verkställas utan eller utslag, om avgiften inte har föregående dom eller utslag, om betalats inom den tid som anges i avgiften inte har betalats inom den 20 §. tid som anges i 20 §.

22 §

Om straffavgiften eller för- Om sanktionsavgiften eller förseningsavgiften inte betalas inom seningsavgiften inte betalas inom den tid som anges i 20 §, ska den tid som anges i 20 §, ska Finansinspektionen lämna den Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning av Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av stat- (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. liga fordringar m.m.

23 §

En beslutad straffavgift eller En beslutad sanktionsavgift eller förseningsavgift faller bort i den förseningsavgift faller bort i den utsträckning verkställighet inte har utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att skett inom fem år från det att beslutet fick laga kraft. beslutet fick laga kraft.

21 kap.

1 §

Följande beslut av Finansinspektionen får inte överklagas:

1. beslut om sammankallande av styrelse eller stämma enligt 17 kap. 13 § första stycket,

2. beslut om sanktionsföre- 2. beslut om sanktionsföreläggande enligt 18 kap. 18 a §, läggande enligt 18 kap. 18 a§ eller

20 kap. 18 a §,

3. beslut om föreläggande att den som driver rörelsen ska lämna de upplysningar om rörelsen som inspektionen behöver för att bedöma om lagen är tillämplig på rörelsen enligt 18 kap. 25 § andra stycket,

4. beslut om begäran att den som är revisor i ett företag ska lämna sådana upplysningar om företagets rörelse enligt 18 kap. 25 § andra stycket, eller

5. beslut om förordnande av sakkunnig enligt

– 11 kap. 1 § andra stycket 2 denna lag och 23 kap. 45 b § aktiebolagslagen (2005:551),

– 11 kap. 1 § andra stycket 3 denna lag och 24 kap. 47 § aktiebolagslagen, eller

– 11 kap. 1 § andra stycket 4 denna lag och 24 a kap. 24 § aktiebolagslagen.

90 Senaste lydelse 2015:700. 91 Senaste lydelse 2015:700. 92 Senaste lydelse 2015:700. 93 Senaste lydelse 2024:1287. 775

Bilaga 3

5 §

Om beslut i ett ärende om Om beslut i ett ärende om tillstånd enligt 2 kap. 4 § inte har tillstånd enligt 2 kap. 4 § inte har meddelats inom sex månader från det meddelats inom sex månader från det att ansökan gavs in, eller i ett ärende att ansökan gavs in eller efter enligt 3 kap. 2 § inom tre månader gemensam bedömning enligt 2 kap. eller i ett ärende enligt 3 kap. 7 eller 16 § andra stycket, inom åtta månader 17 § inom en månad, får sökanden eller i ett ärende enligt 3 kap. 2 § begära förklaring av domstol att inom tre månader eller i ett ärende ärendet onödigt uppehålls. enligt 3 kap. 7 eller 17 § inom en

månad, får sökanden begära

förklaring av domstol att ärendet

onödigt uppehålls.

En begäran om en förklaring som avses i första stycket ska göras hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Om rätten lämnar en förklaring ska ansökan anses ha avslagits av Finansinspektionen om beslut därefter inte har meddelats inom motsvarande tidsfrister som anges i första stycket för respektive ärende.

1. Denna lag träder i kraft den 30 januari 2027.

2. Ett försäkringsföretag som den 29 januari 2026 tillämpade en volatilitetsjusterad riskfri räntesats enligt 5 kap. 9 § i dess äldre lydelse, får fortsätta att tillämpa en volatilitetsjusterad räntestruktur utan tillstånd. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett försäkringsföretag ska få fortsätta att använda en sådan volatilitetsjustering.

3. Ett försäkringsföretag som den 29 januari 2027 tillämpade en särskild metod anpassad för pensionsförsäkringar för beräkningen av kapitalkravet för aktiekursrisk enligt 8 kap. 8 §, får fortsätta att tillämpa metoden endast för de tillgångar och skulder som Finansinspektionen har godkänt tillämpning av metoden för. Finansinspektionen får efter den 30 januari 2027 inte meddela tillstånd enligt 8 kap. 8 §.

4. Finansinspektionen får efter den 30 januari 2027 endast meddela tillstånd enligt 5 kap. 10 § till ett försäkringsföretag som

– 18 månader före ett godkännande omfattades av undantag enligt 1 kap. 19 §, eller

– 6 månader innan ett godkännande erhöll tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal enligt 14 kap. 5 § och det överlåtande företaget tillämpade en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur enligt 5 kap. 10 § för det överlåtna försäkringsbeståndet.

5. Finansinspektionen får efter den 30 januari 2027 endast meddela tillstånd enligt 5 kap. 12 § till ett försäkringsföretag som

94 776 Senaste lydelse 2015:700.

– 18 månader före ett godkännande omfattades av undantag enligt 1 kap. Bilaga 3 19 §, eller

– 6 månader innan ett godkännande erhöll tillstånd enligt 14 kap. 5 § att verkställa ett överlåtelseavtal och det mottagande försäkringsföretaget tillämpade en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur enligt 5 kap. 10 § för det överlåtna beståndet.

6. Vid en anmälan enligt 2 a kap. 9 § som tas emot av Finansinspektionen inom sex månader från den 30 januari 2027, ska perioden i stället bestämmas till fyra månader.

7. Vid en ansökan enligt 2 a kap. 16 § som tas emot av Finansinspektionen före den 31 juli 2027, ska perioden i stället bestämmas till fyra månader.

8. Om ett försäkringsföretag senast den 28 januari 2025 tillämpade någon av de proportionalitetsåtgärder som motsvarar befintliga åtgärder inom ramen för krishanteringsdirektivet för försäkringsföretag, får företaget fortsätta att tillämpa sådana åtgärder utan tillämpning av de krav som anges i 2a kap. 7– 17 och 19§§, under en period om högst fyra räkenskapsår.

Bilaga 3

Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 1 § lagen (1995:1560) om årsredovisning

i försäkringsföretag ska ha följande lydelse.

6 kap.

1 §

Följande bestämmelser i 6 kap. årsredovisningslagen (1995:1554) ska

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
tillämpas:

1 § första–fjärde styckena om förvaltningsberättelsens innehåll,

2 § om förslag till dispositioner av vinst eller förlust m.m.,

2 a § om vissa upplysningar i förvaltningsberättelsen i aktiebolag vars

aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande

marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, och

10–14 §§ om hållbarhetsrapport.

Det som sägs i 6 kap. 1 § andra stycket 6–8 årsredovisningslagen om

upplysningar om kvotvärde ska dock i stället avse nominellt belopp.

Försäkringsaktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad

marknad i Sverige ska även tillämpa 6 kap. 1 a § årsredovisningslagen om

förvaltningsberättelsens innehåll.

Försäkringsaktiebolag vars överlåtbara värdepapper är upptagna till

handel på en reglerad marknad ska även tillämpa 6 kap. 6–9 §§ års-

redovisningslagen om bolagsstyrningsrapport.

Det som sägs i första stycket om 6 kap. 10–14 §§ årsredovis ningslagen gäller inte tjänste pensionsaktiebolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänste pensionsföreningar. Sådana cap tivebolag för försäkring respektive återförsäkring som avses i artikel 13.2 eller 13.5 i Europa parlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäk ringsverksamhet (Solvens II) och som är företag av sådan storlek som avses i 6 kap. 10 § första stycket årsredovisningslagen får begränsa innehållet i hållbarhetsrapporten enligt 6 kap. 12 g § samma lag.Det som sägs i första stycket om 6 kap. 10–14 §§ årsredovis ningslagen gäller inte tjänste pensionsaktiebolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänste pensionsföreningar. Sådana cap tivebolag för försäkring respektive återförsäkring som avses i artikel 13.2 eller 13.5 och små och icke-komplexa företag som avses i artikel 13.10a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upp tagande och utövande av försäk rings- och återförsäkringsverk samhet (Solvens II) , i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2025/2, och som är företag av sådan storlek som

Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om

upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i

lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2025/2. 778 Senaste lydelse 2024:349.

avses i 6 kap. 10 § första stycket Bilaga 3

årsredovisningslagen får begränsa

innehållet i hållbarhetsrapporten

enligt 6 kap. 12 g § samma lag.

Vid tillämpningen av 6 kap. 11 a § årsredovisningslagen ska försäkringsföretag, som ingår i en grupp och omfattas av grupptillsyn enligt 19 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043), behandlas som dotterföretag till den gruppens moderföretag.

Denna lag träder i kraft den 30 januari 2027.

Bilaga 3

Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

dels att 1 kap. 5 § och 3 kap. 2 a–2 c, 2 e och 3 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas 12 nya paragrafer, 1 kap. 13 a, 3 kap. 2 f–2 m, 3 a, 3 b och 7 a §§, och närmast före 1 kap. 13 a § och 3 kap. 2 f, 2 g och 7 a §§ nya rubriker av följande lydelse.

1 kap.

5 §

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
I denna lag avses med

1. EES-försäkringsgivare: utländsk försäkringsgivare vars hemland hör

till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och vars verksamhet

inom EES står under finansiell tillsyn endast av den behöriga myndigheten

i hemlandet,

2. försäkringsgivare från tredje land: annan utländsk försäkringsgivare

än EES-försäkringsgivare som enligt sitt hemlands lag är en juridisk

person,

3. utländskt tjänstepensionsinstitut: utländskt institut vars hemland hör till

EES och som utan att vara försäkringsgivare enligt denna lag omfattas av

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den

14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänste-

pensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen,

4. hemland: det land där försäkringsgivaren eller det utländska

tjänstepensionsinstitutet har sitt säte och, när det gäller försäkringsgivaren

i en försäkringssammanslutning, det land där sammanslutningens ledning

finns,

5. behörig myndighet: den nationella myndighet utomlands som enligt

lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över EES-

försäkringsgivare, utländskt tjänstepensionsinstitut eller försäkringsgivare

från tredje land.
6. plan för förebyggande åter hämtning: en plan för förebyggande återhämtning som utarbetas och upprätthålls i enlighet med artikel 5

Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2025/1 av den 27 november 2024 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av försäkrings- och återförsäkringsföretag och om ändring av direktiven 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2007/36/EG, 2014/59/EU och (EU) 2017/1132 och förordningarna (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 648/2012, (EU) nr 806/2014 och (EU) 2017/1129, i den ursprungliga lydelsen, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2025/2. 780 Senaste lydelse 2019:751.

i Europaparlamentets och rådets Bilaga 3

direktiv (EU) 2025/1 av den

27 november 2024 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av försäkrings- och återförsäkringsföretag och om ändring av direktiven 2002/47/EG, 2004/ 25/EG, 2007/36/EG, 2014/59/EU och (EU) 2017/1132 och förordningarna (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 648/2012, (EU) nr 806/ 2014 och (EU) 2017/1129, i den ursprungliga

lydelsen. Bestämmelserna i 2 och 3 kap. i denna lag tillämpas på EES-försäkringsgivare och bestämmelserna i 4–7 kap. på försäkringsgivare från tredje land. Bestämmelserna i 8–10 kap. gäller både EES-försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land. För utländska tjänstepensionsinstitut gäller bestämmelserna i 2, 3, 8, 9 och 10 kap. i tillämpliga delar.

Betydande gränsöverskridande verksamhet

13 a § En EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige definieras som betydande gränsöverskridande verksamhet om den verksamhet som bedrivs i Sverige 1. har en total årlig tecknad bruttopremieinkomsten som överstiger 15 miljoner euro, eller 2. av Finansinspektionen anses vara relevant i förhållande till den

svenska försäkringsmarknaden.

En EES-försäkringsgivare som i sitt hemland klassificeras som litet och icke-komplext kan inte bedriva betydande gränsöverskridande

verksamhet.

3 kap.

2 a § Finansinspektionen får underrätta Finansinspektionen får underrätta den behöriga myndigheten i den behöriga myndigheten i hemlandet om inspektionen har hemlandet och Europeiska föranledning att befara att det hos en säkrings- och tjänstepensionsmyn- EES-försäkringsgivare finns digheten om inspektionen har

3 Senaste lydelse 2021:460. 781

Bilaga 3 allvarliga brister i fråga om kon- anledning att befara att det hos en sumentskydd. EES-försäkringsgivare finns

allvarliga brister i fråga om kon-

sumentskydd.

2 b §

Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 33, 155 och 158 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177 (Solvens IIdirektivet).

Finansinspektionen får även Finansinspektionen får även hänskjuta frågor till Europeiska hänskjuta frågor till Europeiska försäkrings- och tjänstepensions- försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begära hjälp av myndigheten och begära hjälp av myndigheten i de fall som framgår myndigheten i de fall som framgår av artikel 152a i Solvens II- av artikel 152a, 152aa, 152ab och direktivet. 152b i Solvens II-direktivet.

2 c §

Finansinspektionen får tillsammans med berörda behöriga myndigheter inrätta en sådan samarbetsplattform som avses i artikel 152b i Solvens IIdirektivet för att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan dem när en EES-försäkringsgivare driver verksamhet i Sverige.

När Finansinspektionen deltar i en samarbetsplattform, ska bestämmelserna om förstärkt tillsynssamarbete vid betydande gränsöverskridande verksamhet enligt

3 kap. 2 g–2 k §§ tillämpas. Relevant information ska delas med Europeiska försäkrings- och tjänste-

pensionsmyndigheten.

2 e §

Finansinspektionen ska på be- Finansinspektionen ska på begäran av Europeiska försäkrings- gäran av Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten och tjänstepensionsmyndigheten lämna de uppgifter som den myn- eller en berörd behörig myndighet digheten behöver för att en sam- lämna de uppgifter som den mynarbetsplattform ska fungera väl. digheten behöver för att en sam-

arbetsplattform ska fungera väl.

4 Senaste lydelse 2021:460. 5 Senaste lydelse 2021:460. 6 782 Senaste lydelse 2021:460.

Anmälan av betydande Bilaga 3

gränsöverskridande verksamhet

2 f § Om Finansinspektionen anser att en EES-försäkringsgivare bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige, ska inspektionen anmäla det till den behöriga myndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland. Finansinspektionen ska i en sådan anmälan

ange skälen för sin bedömning.

Förstärkt tillsynssamarbete och informationsutbyte vid gränsöverskridande verksamhet

2 g § Finansinspektionens ska, om en EES-försäkringsgivare bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige, samarbeta med behörig myndighet om frågor som rör åtminstone

1. företagsstyrning,

2. uppdragsavtal och distribu-

tionspartner,

3. affärsstrategi och skadereglering, och

4. konsumentskydd.

Samarbetet ska stå i proportion till de risker som den gränsöver-

skridande verksamheten medför.

2 h § Om en EES-försäkringsgivare bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige, får Finansinspektionen begära att den behöriga myndigheten i hemlandet oftare än årligen lämnar uppgifter om 1. solvens- och minimikapital-

krav,

2. medräkningsbara kapitalbasmedel för att täcka solvens- och minimikapitalkravet, samt 3. tvivel beträffande korrektheten i företagets beräkning av de

försäkringstekniska avsättningarna 783

Bilaga 3 eller uppgifterna enligt första stycket 1 och 2.

2 i § Finansinspektionen får av den behöriga myndigheten begära annan information om en EES-försäkringsgivare som bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige än den som framgår av

2 h §. Finansinspektionen ska moti-

vera sin begäran.

2 j § Om en EES-försäkringsgivare som bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige, inte uppfyller eller riskerar att inte uppfylla solvens- eller minimikapitalkravet inom tre månader, får Finansinspektionen framställa en begäran till den behöriga myndigheten i hemlandet att myndigheterna gemensamt genomför en platsundersökning hos EES-försäkringsgivaren. Finansinspektionen ska ange skälen för en sådan be-

gäran.

2 k § Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i hemlandet för en EES-försäkringsgivare som bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige, ska inom två månader efter en gemensam platsundersökning enligt 2 j § komma överens om gemensamma

slutsatser, ingripet tillsynsåtgärder.

2 l § Om en EES-försäkringsgivare bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet, får Finansinspektionen begära att den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland överlämnar en plan för

förebyggande återhämtning.

Finansinspektionen får granska en plan för förebyggande återhämtning

784 för att identifiera korrigerande

åtgärder som skulle kunna inverka Bilaga 3 negativt på försäkringstagarna,

realekonomin eller den finansiella stabiliteten i Sverige och lämna rekommendationer till den behöriga myndigheten i EES-för-

säkringsgivarens hemland.

Om den behöriga myndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland inte beaktar de rekommendationer som Finansinspektionen har lämnat, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten för icke-bindande medling i enlighet med artikel 31.2 c i förordning

(EU) nr 1094/2010.

2 m § Om ett utkast till resolutionsplan för en EES-försäkringsgivare som bedriver betydande gränsöverskridande verksamhet i Sverige har överlämnats till Finansinspektionen och Riksgäldskontoret, får myndigheterna granska en sådan plan för att identifiera åtgärder i planen som skulle kunna inverka negativt på försäkringstagarna, realekonomin eller den finansiella stabiliteten i Sverige och lämna rekommendationer till resolutionsmyndighetgen i EES-försäkrings-

givarens hemland.

Om resolutionsmyndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland inte beaktar de rekommendationer som Finansinspektionen och Riksgäldskontoret har lämnat, får Finansinspektionen och Riksgäldskontoret hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för icke-bindande medling i enlighet med artikel 31.2 c i förordning (EU) nr

1094/2010.

Bilaga 3 3 §

En EES-försäkringsgivare eller ett Ett utländskt tjänstepensionsutländskt tjänstepensionsinstitut institut som driver verksamhet här i som driver verksamhet här i landet landet ska lämna Finansskall lämna Finansinspektionen de inspektionen de uppgifter om uppgifter om verksamheten som verksamheten som behövs för tillbehövs för tillsynen. synen.

Finansinspektionen har rätt att granska den verksamhet som en EES-försäkringsgivares sekundäretablering bedriver. Försäkrings-

givaren skall även hålla tillgångar,

räkenskaper och andra handlingar

tillgängliga för granskning.

Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka meddela föreskrifter om vilka upplysningar som försäkringsgiva- upplysningar som tjänstepensionsren eller tjänstepensionsinstitutet institutet ska lämna till inspektionen skall lämna till inspektionen enligt enligt första stycket. första stycket.

3 a § Finansinspektionen får från den behöriga myndigheten i hemlandet för en EES-försäkringsgivare begära den information som krävs för tillsynen av en EES-försäkrings-

givares verksamhet i Sverige.

Om den behöriga myndigheten i det land där EES-försäkringsgivaren har sitt huvudkontor inte inom den frist eller förlängda frist som anges i artikel 153 i Solvens IIdirektivet får Finansinspektionen får Finansinspektionen begära denna information från EES-för-

säkringsgivaren i Sverige.

Finansinspektionen ska informera den behöriga myndigheten i hemlandet om en begäran enligt

andra stycket.

7 786 Senaste lydelse 2005:1123. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket utgår.

3 b § Bilaga 3

En EES-försäkringsgivare som driver verksamhet i Sverige ska lämna uppgifter enligt 3 a § andra

stycket utan dröjsmål.

Underrättelse till Riksgäldskontoret och andra berörda resolutionsmyndigheter

7 a § När Finansinspektionen har anledning att ingripa mot ett en EES-försäkringsgivare enligt 7 § och överträdelsen är av sådan art eller omfattning att det finns skäl att anta att företaget kan komma att omfattas av resolution enligt lagen (2026:000) om resolution av försäkringsföretag eller motsvarande bestämmelser i ett annat land inom EES, ska Finansinspektionen underrätta Riksgäldskontoret och andra berörda resolutions-

myndigeter om detta.

Denna lag träder i kraft den 30 januari 2027.

Bilaga 4

Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttranden kommit in från Bolagsverket, Ekobrottsmyndigheten, Finansförbundet, Finansinspektionen, Fondbolagens förening, Förvaltningsrätten i Stockholm, Integritetsskyddsmyndigheten, Justitiekanslern, Kammarkollegiet, Kammarrätten i Stockholm, Kommerskollegium, Konkurrensverket, Konsumentverket, Kronofogdemyndigheten, Landsorganisationen i Sverige (LO), PTK, Regelrådet, Rekonstruktör- och konkursförvaltarkollegiet i Sverige, Revisorsinspektionen, Riksgäldskontoret, Skatteverket, Statskontoret, Stockholms tingsrätt, Stockholms universitet (juridiska fakulteten), Svea hovrätt, Svensk Försäkring, Svenska journalistförbundet, Svenskt Näringsliv, Sveriges advokatsamfund, Sveriges riksbank, Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och TU – medier i Sverige.

Därutöver har yttranden kommit in från Folksam och Skandia, Forena, Kommunförsäkringsföreningen och Nordic Guarantee Försäkringsaktiebolag.

Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att lämna synpunkter: Ekonomistyrningsverket, Finansbolagens Förening, Svenska Bankföreningen, Riksdagens ombudsmän (JO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) och Sveriges Kommuner och Regioner.