Prop. 1992/93:75

Satellitsändningar av TV-program

Regeringens proposition 1992/93: 75 ww %%

Satellitsändningar av ”PV—program Prop.

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Chefen för Kulturdepartementet har varit föredragande vid regeringssamman- trädet.

Stockholm den 5 november 1992

På regeringens vägnar

C url Bildt

Birgit Friggebo

1 Betänkandets innehåll

Betänkandet innehåller förslag till åtgärder med anledning av de åtaganden som Sverige gjort eller avser göra till följd av den europeiska konventionen om gränsöverskridande television och EES-avtaleL

I de inledande kapitlen (17) redovisas tekniska och juridiska aspekter och utvecklingen på satellit— och kabelområdet. ] kapitel 8 redovisas innehållet i den europeiska konventionen om gränsöverskridande television och 12st di- rektiv om TV över gränserna.

I kapitel 9 redovisas de överväganden som ligger till grund för den före- slagna lagstiftning som behövs för att Sverige skall kunna uppfylla sina skyldigheter som ansvarigt land för sändningar till länder som omfattas av EES-avtalet eller den europeiska konventionen om gränsöverskridande tele- vrsmn.

2 Uppdraget

l tilläggsdirektiv (198921) till radiolagsutredningen den 3 maj 1989 sägs att den europeiska konventionen om gränsöverskridande television innebär att de stater som skall tillträda den måste se till att konventionens regler är uppfyllda för alla slag av gränsöverskridande sändningar. för vilka de är ansvariga. Det innebär att det måste finnas regler för innehället i satellitsändningar med TV- program som vänder sig till allmänheten. Sverige saknar i dag sådan lagstift- ning.

Utredningsuppdraget vidgades därför till att omfatta uppgiften att utarbeta ett förslag till satellitlag och i övrigt belysa konsekvenserna av ett svenskt till— träde till konventionen.

3 Ändrade förutsättningar internationellt

Under den tid utredningsarbete-t pågått har förutsättningama för utredningen förändrats.

Sverige har närmat sig den europeiska gemenskapen (EG). dels genom ansökan om svenskt medlemsskap i EG, dels genom överenskommelsen mellan EG och EFTA-ländema om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsom- råde (EES). Detta innebär att EG:s direktiv om TV-sändningar även skall gälla för EFTA-Iänderna. I kapitel 8 finns en genomgång av såväl EG-direk- tivet som den europeiska konventionen om gränsöverskridande television.

• Sida 73
•  Original

4 Ändrade förutsättning nationellt

Utformningen av bestämmelsema i direktivet har skett parallellt med Europarådets arbete med konventionen och skillnaden i sakligt avseende mellan de båda dokumenten är liten.

En lagstiftning om satellitsändningar måste om, Sverige blir bundet av de båda dokumenten ta hänsyn till såväl Europarådskonventionen som EG-di- rektivet

En annan Viktig förändring av förutsättningarna för utredningen är att Sverige sedan den 1 Januari i år har en ny yttrandefrihetsgrundlag (1991:1469), som reglerar skyddet för yttrandefriheten i radio. TV, filmer, videogram och ljudupptagningar. Detta redovisas utförligt i kapitel 4. En viktig skillnad i förhållande till vad som gällde tidigare är att den nya grundlagen ger varje svensk medborgare och svensk juridisk person rätt att sända radioprogram genom tråd. dvs. vad som i dagligt tal kallas kabelsändningar. med såväl TV som ljudradio

I kapitel 4 och 5 redovisas också den kompletterande lagstiftning som trätt i kraft med anledning av yttrandefrihetsgrundlagen och ändringar av radiola- gen

Förändringarna på kabelsändning som rådet har redovisats i kapitel 7 De innebär att till följd av den tekniska utvecklingen under 1980-talet sa gott som alla satellitsändningar med "FV-program avsedda för allmänheten kom att i radiolagens mening vara rundradiosändningar. vilket innehar att de kunde vi- daresändas i svenska kabelnät utan krav på tillstånd enligt den tidigare lagen om lokala kabelsändningar från år 1985.

Den nya lagen om kabelsändningar till allmänheten bygger på principen om etableringsfrihet, dvs att var och en har rätt att sända radio och TV-pro- gram i kabelnät Den reglering som tidigare var anknuten till tillståndsgiv- ningen sker nu i stället genom reglerna i kabellagen.

5 Sveriges åtaganden enligt de europeiska överenskommelsema

De åtaganden som Sverige gjort handlar både om mottagning av TV-program från andra länder och sändning av program från Sverige. De kan sammanfat- tas ,som två huvudsakliga förpliktelser.

För det första åtar sig Sverige som mottagande land att inte hindra mot- tagning av gränsöverskridande televisionssändningar eller vidaresändning av sådana sändningar om de uppfyller direktivets och konventionens regler.

För det andra åtar sig Sverige som sändande land att se till att sändningar som Sverige ansvarar för enligt definitionema i direktivet och konventionen uppfyller de krav som uppställs i de båda dokumenten.

] kapitel 8 redovisas bakgrund och syfte med direktivet och konventionen. Där framgår att ett huvudsyfte med de båda överenskommelsema är att sä-

• Sida 74
•  Original

Bilaga 1

kerställa att de TV-sändningar som följer överenskomna regler inte skall hindras från att distribueras i de länder som omfattas av konventionen eller direktivet.

Utöver det regelverk som direktivet och konventionen föreskriver kan de enskilda länderna tillämpa mer restriktiva bestämmelser rör sändningar som de ansvarar för som sändande land.

Direktivet bygger på en harmonisering av lagstiftningen i de olika med- lemsländerna. Romfördragets principer om en övergång från nationella mark- nader till gemensamma produktions- och distributionsmarknader ska även gälla TV-området. Den fria rörligheten främjas genom att en sändning som är tillåten i ett EG-land också skall vara det i övriga medlemsländer. Genom EES-avtalet utsträcks denna princip även till EFT A-ländema.

Detta innebär en förpliktelse att inte hindra mottagning eller vidaresändning av program från andra EES-länder. Det innebär dock inte någon skyldighet att praktiskt sörja för att sådan mottagning eller vidarespridning äger rum. _

Vissa möjligheter att stoppa inkommande sändningar som bryter mot re- gelverken medges i såväl direktivet som konventionen. Sverige kan dock inte ställa upp regler som medger ingripanden mot vidaresändningar av utifrån kommande sändningar i stöne omfattning än vad direktivet och konventionen anger. Däremot kan Sverige avstå från att utnyttja denna möjlighet. Lag- förslaget i detta betänkande innebär att Sverige inte utnyttjar möjligheten utan i stället förlitar sig på grundregeln att det sändande landet ansvarar för att sändningarna följer överenskommelsema.

När det gäller de sändningar som Sverige har ansvaret för kan Sverige som framgått ovan tillämpa mer restriktiva regler än de som anges i direktivet och konventionen. I lagförslaget har denna möjlighet utnyttjats sa att reklam— reglerna är mer restriktiva än direktivets och konventionens minimiregler Lagstiftningen blir därmed enhetlig på detta område för alla sändningar som Sverige ansvarar för.

6 Regler om ansvarigt land

Genom EES-avtalet åtar sig Sverige att införa en lagstiftning som gör det möjligt att effektivt uppfylla EG-direktivets krav när det gäller Sveriges an- svar som sändande land. För att Sverige skall kunna ratificera den europeiska konventionen om gränsöverskridande television måste också konventionens krav vara tillgodosedda.

Varje stat skall se till att det för sändningar som faller inom dess jurisdik- tion linns ett system för att möjliggöra att direktivets och konventionens re- gler upprätthålls.

Eftersom innehållet i de båda dokumenten i huvudsak överensstämmer in- nebär det inte några större problem att sammanföra dessa regelverk i samma lag. På en punkt uppstår dock svårigheter. nämligen när det gäller att fast-

• Sida 75
•  Original

Bilaga 1

ställa vilket land som ansvarar för en sändning. eftersom direktivet och kon- ventionen tillämpar olika principer i det avseendet.

Enligt direktivet är det i första hand den stat som harjurisdiktion över pro- gramföretaget som ansvarar för att sändningarna följer direktivets regler. I andra hand, om ingen EES-stat har jurisdiktion över programföretaget. är det den stat som tillhandahåller frekverts eller satellitkapacitet eller där upplänken är belägen. som ansvarar för sändningen.

Europarådskonventionen placerar i första hand ansvaret för sändningarna i det land där upplänken sker. I andra hand ansvarar det land som ställer fre- kvens eller satellitkapacitet till förfogande och därefter programbolagets hem- land.

Genom en så kallad bonkopplingsparagraf i konventionen gäller direkti- vets regler mellan EG:s medlemsländer även om de tillträtt konventionen. Genom EES-avtalet utsträcks denna princip även till EFT A-ländema

Det lagförslag som redovisas i detta betänkande tar i alla avseenden utom i fråga om regeln om ansvarigt land hänsyn till såväl direktivets som konven- tionens regler. Eftersom direktivets och konventionens ansvarsregler är olika går det inte att på ett tillfredsställande sätt inarbeta båda i lagen. I bilaga 4 re- dovisas ett förslag till utformning av lagtexten som även tar med konventio- nens regler. Resultatet av en sådan lagstiftning skulle kunna bli att flera länder samtidigt skulle kunna bli ansvariga för en och samma sändning.

Konventionen ger de konventionsanslutna staterna möjlighet att sinsemel- lan sluta avtal i frågor som regleras av konventionen. Det öppnar åtminstone teoretiskt möjligheten att ländema avtalar om ansvarsfrågor för de sändningar som berör dem. Om denna möjlighet utnyttjas av alla berörda länder så att di- rektivets och konventionens regler harmoniseras på denna punkt skulle det kunna minska de olägenheter som det innebär med olika lösningarna i kon- ventionen och direktivet

Huvudförslagct i betänkandet är dock utformat enligt direktivets ansvars- regler. Detta innebär att Sverige inför en eventuell ratificering av konventio- nen måste överväga om en ratificering är möjlig även om Sverige på denna punkt har en annan ordning än konventionen. Sverige bör i berörda interna- tionella fora aktualiscra frågan om att bringa de två dokumenten till sam- stämmighet på denna punkt

7 Registrering och information

Lagförslaget innebär att de regler som skall gälla för sändningar till satellit ges formen av lagregler som blir tillämpliga på alla som bedriver en viss i lagen angiven verksamhet. Det innebär att en tillståndsgivning med till en koncession knutna förpliktelser inte kommer att vara nödvändig.

En anmälningsplikt föreslås för dem som bedriver verksamheten för att efterlevnaden av lagreglerna skall kunna bevakas.

Såväl konventionen som direktivet ställer stora krav på information. både om programbolagen och om sändningamas karaktär. Det gäller uppgifter om

• Sida 76
•  Original

Bilaga 1

programbolagets ägare och finansiering och vem som har rätt att företräda programbolaget. För att kunna redovisa hur olika programbolag lever upp till bestämmelser om viss andel europeiska program i sändningsinnehållet och viss andel program från fristående producenter krävs också uppgifter om programstatistik.

I satellitlagen föreslås en bestämmelse som innebär att programbolag som bedriver sändningar enligt satellitlagens definition skall till en tillsynsmyndig- het anmäla sin verksamhet för registrering innan den påbörjas. Regeringen beslutar hos vilken myndighet sådan registrering skall ske.

Programbolagen skall också årligen redovisa viss programstatistik. som underlag till rapporter om andelen europeiska program och frilansproduktio- ner.

För de nationella marksända TV-kanalerna finns inte någon skyldighet att lämna uppgifter om programstatistik. För att Sverige skall kunna redovisa de uppgifter som föreskrivsi EG-direktivet krävs redovisningar även från dessa programbolag. En skyldighet att lämna uppgifter om sådan programstatistik bör införas genom en ändring i radiolagen. ] övrigt krävs inte någon lagän- dring för de programbolag som bedriver verksamhet med stöd av tillstånd en- ligt 5 5 radiolagen.

] svensk lagstiftning finns idag regler om referensbandning av TV-sänd- ningar. Någon sådan skyldighet finns emellertid inte för den som för annans räkning utför sändningar till satellit. Lagförslaget innehåller därför en be- stämmelse om att satellitentreprenörema skall ha skyldighet att ombesörja att televisionsprogram spelas in såvida inte sådan skyldighet åligger någon an- nan. Sådana inspelningar skall pä uppmaning av tillsynsmyndigheten ställas till dess förfogande.

8 Allmänna programregler

Direktivet och konventionen innehåller allmänna föreskrifter om program- mens karaktär. Där sägs att den mänskliga värdigheten och andras rättigheter skall respekteras. att programmen inte skall vara oanständiga eller innehålla pornografi eller ge obefogat utrymme för våld eller framkalla rashat. att pro- gram som kan vara skadliga för barn och ungdom inte skall sändas på tider" då barn och ungdomar kan förväntas se dem. Konventionen har också bestämmelser om att nyhetsrapporteringen skall vara saklig och främja en fri opinionsbildning.

Dessa bestämmelser motsvaras av reglerna i radiolagen om opartiskhet och saklighet, vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet samt demokratiska värderingari programverksamheten. I radiolagen anges i att regler får tas in i ett avtal mellan regeringen och ett sändande företag om respekt för den en- skildes privatliv och om att programverksamheten skall bedrivas med beak- tande av televisionens och ljudradions särskilda genomslagskraft. Den sist- nämnda föreskriften tolkas bl.a. som att programföretagen skall vara var- samma med skildringar som kan verka upprörande eller skrämmande på pu-

• Sida 77
•  Original

Bilaga 1

bliken och ta särskild hänsyn till minderårigas tittarvanor vid programlägg— ningen.

I satellitlagen förs motsvarande bestämmelser in som en allmän föreskrift om att programverksamheten skall präglas av det demokratiska statsskickcts grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet Vid utformningen av en programtjänsts in- nehåll skall satellitprogramföretaget när det gäller programmens ämnen och tiden för sändning ta hänsyn till televisionens särskilda genomslagskraft samt dess betydelse för den fria åsiktsbildningen och kulturens utveckling.

9 Beriktigande

Både direktivet och konventionen förutsätter att det skall finnas möjligheter till beriktigande. Varje land skall se till att alla fysiska eller juridiska personer, oberoende av nationalitet eller vistelseon har rätt att få uppgifter beriktigade. Villkoren skall vara sådana att denna rätt kan utövas effektivt. Direktivet krä- ver också att det skall vara möjligt att underkasta tvister i dessa frågor rättslig prövning. En bestämmelse om skyldighet att införa beriktigande föreslås i .satellitlagen. Tillsynsmyndigheten skall övervaka satellitprogramföretagens efterlevnad av denna bestämmelse och kan vid vite förelägga företaget att publicera beslut i vilket konstateras att företaget brutit mot sin skyldighet i detta avseende.

10 Andel europeiska program och fristående produktioner

En viktig principfråga för såväl EG:s som Europarådets medlemsländer har varit att stimulera produktion och distribution av europeiska program. Denna ambition har tagit sig uttryck i regler om att det skall finnas minst 50 % euro- peiska program i sändningarna.

En annan strävan har varit att uppmuntra etablering av fristående produk— tionsbolag. l direktivet anges därför att 10 % av sändningstiden eller 10% av programbudgeten skall avsätts för program från fristående producenter.

I satellitlagen föreslås en bestämmelse som motsvarar kraven på andel eu- ropeiska program och fristående produktioner. Vidare finns ett tillägg till re- geln om europeiska program att det i program som är avsedda att tas emot i Sverige bör finnas en betydande andel program på svenska språket och med svenska artister och verk av svenska upphovsmän.

] 1 Regler för sponsring och reklam

Direktivets och konventionens reklamregler innehåller i huvudsak samma re- striktioner som den svenska lagstiftningen på detta område. De medger dock en större total reklamvolym än de svenska reglerna och för möjligheter att bryta program med reklam. En viktig skillnad är att spelfilmer inte får brytas

• Sida 78
•  Original

Bilaga 1

med reklam enligt de svenska reglerna. medan detta i begränsad omfattning är tillåtet enligt direktivet och konventionen.

Utgångspunkten för förslaget till satellitlag är att denna lagstiftning så långt möjligt skall följa svensk reglering på radio- och TV-området. Genom att de svenska reklamreglerna även tillämpas på satellitsändningama uppnås en enhetlighet i regelverket för de sändningar som Sverige ansvarar för.

12 Ansvarsbestämmelser

l satellitlagen föreslås regler av följande innehåll. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att lämna uppgifter om sitt satellitprogramföretag till den ansvariga myndigheten skall kunna dömas till böter. Om någon uppsåtli- gen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelserna om inspelning av program kan han dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

Om ett satellitprogramföretag bryter mot reglerna om programidentifiering. om sponsring eller om reklamens utformning och omfattning skall den an- svariga myndigheten kunna förelägga satellitprogramföretaget att följa be- stämmelserna Ett sådant föreläggande får förenas med vite om satellitpro— gram företaget inte har hemvist i riket och det därför i stället är satellitentrepre- nören som är ansvarig för sändningen, får myndigheten i stället rikta föreläg- gandet mot denne eller dennes uppdragsgivare.

13 Ändring av befintlig lagstiftning

För att det skall vara möjligt att ålägga de nationella TV—bolagen att redovisa det underlag som enligt direktivet och konventionen krävs för en rapportering om andelen europeisk produktion i sändningarna måste, som redovisats ovan under punkt 8, en bestämmelse om detta införas i radiolagen.

Vid utarbetandet av förslaget till satellitlag har utgångspunkten varit att samma reklamregler skall gälla för alla sändningar som Sverige ansvarar för. Reklamreglema i satellitlagen överensstämmer därför med reklamreglerna i radiolagen.

l direktivet och konventionen finns också regler som har sin motsvarighet 1 den svenska marknadsföringslagstiftningen. Eftersom Sverige åtagit sig att svara för att sändningar inom vårjurisdiktion följer reglerna i konventionen och direktivet bör marknadsföringslagens regler utsträckas till att även om- fatta sändningar som riktar sig till annat land i de. fall då Sverige är ansvarigt land. Detta föreslås ske genom en ändring av marknadsföringslagen.

Även för lagarna om marknadsföring av alkoholdrycker och tobaksvaror föreslås en ändring. I dessa finns i dag ett förbud mot att använda TV—pro- gram för marknadsföring av alkohol och tobak. Bestämmelsema gäller i dag för sändningar som kan tas emot i Sverige. Dessa lagar föreslås kompletteras med en bestämmelse om att förbudet mot att marknadsföra alkohol och tobak med hjälp av TV utsträcks till att gälla alla sändningar som Sverige ansvarar för enligt Europarådskonventionen eller EG-direktivet.

• Sida 79
•  Original

Bilaga 1

Övriga åtaganden enligt konventionen och direktivet gäller främst adminis- trativa frågor. som regeringens skyldighet att utpeka en ansvarig myndighet för tillsyn och rapportering. Dessa kräver enligt min bedömning inte någon lagstiftning utöver den föreslagna.

• Sida 80
•  Original

Radioutredningens lagförslag i betänkande PrOp. 1992/93: 75 SOU 199213 1

1 Förslag till Lag om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 & I denna lag finns föreskrifter om sändningar av televisionsprogram till satelliter för mottagning av allmänheten. Föreskriftema i 2—33 && gäller en- dast om sändningen kan tas emoti något land som är bundet av avtalet om eu- ropeiskt ekonomiskt samarbete (EES-avtalet) eller den europeiska konventio— nen om gränsöverskridande television.

2 5 I denna lag avses med sändare. reklam, programtjänst och annonstid i televisionen detsamma som i radiolagen (l966:755). Vidare förstås med satellitprogramföretag: den fysiska eller juridiska person som sätter samman och svarar för en hel programtjänst eller en del av en programtjänst satellitentreprenör: den som här i landet för annans räkning bedriver sändningar av televisionsprogram till satellit eller som upplåter satellitkapaci- tet.

3 5 Lagen är tillämplig om satellitprogramföretaget har sitt hemvist i Sverige.

4 Q' Har satellitprogramföretaget sitt hemvist i ett annat land som inte är bun- det av avtalet om europeiskt ekonomiskt samarbete ("EES-avtalet) är lagen till- lämplig om

1. sändningen till satellit sker från en sändare häri landet, eller

2. sändningen frän satellit sker med användning av satellitkapacitet som en svensk fysisk eller juridisk person förfogar över.

5 & Lagen gäller inte för en sådan sändning till satellit som helt överens- stämmer med en sändning som sker med stöd av tillstånd enligt 5 & radiola— gen (1966z755) eller l 5 lagen (19863) om rundradiosändning av finländska televisionsprogram och inte heller för en sändning av sökbar text-TV.

6 5 Den myndighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten) utövar tillsyn över efterlevnaden av denna lag.

• Sida 81
•  Original

Bilaga 2

Register över satellitprogramföretag och satellitentreprenörer m.m.

7 & Tillsynsmyndigheten skall upprätta ett register över satellitprogramföre- tag och satellitentreprenörer. Registret skall föras med hjälp av automatisk databehandling. Det får endast innehålla sådana uppgifter som lämnas enligt 8—11 55.

8 5 Varje satellitprogramföretag och satellitentreprenör skall anmäla sig för registrering hos tillsynsmyndigheten.

9 5 Varje satellitprogramföretag skall årligen till tillsynsmyndigheten redo- visa hur stor andel av programtjänsten som utgjorts av sådana program som avses i 15 & första stycket.

10 5 På anmodan av tillsynsmyndigheten skall satellitprogramföretaget lämna upplysningar om vem som äger företaget och på vilket sätt program- tjänsten finansieras.

11 5 På anmodan av tillsynsmyndigheten skall en satellitentreprenör lämna upplysningar om

1. uppdragsgivarens namn och adress.

2. namnet på den eller de programtjänster som uppdragsgivaren sänder, och

3. hur sändningen till satellit sker.

12 5 Varje satellitentreprenör som bedriver sändningar enligt denna lag skall ombesörja att televisionsprogrammen spelas in. Detta gäller dock inte om så- dan skyldighet åligger någon annan enligt 5 kap. 3 5 lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens om- råden.

Inspelningen skall bevaras i minst sex månader från sändningen.

13 5 Den som enligt denna lag eller 5 kap. 3 & lagen (1991:1559) med före- skrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden är skyldig att spela in televisionsprogram skall på uppmaning av tillsyns- myndigheten utan kostnad tillställa myndigheten en sådan inspelning.

Programverksamheten

14 & Programverksamheten skall som helhet präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. När det är befogat skall upp- gifter som förekommit i ett program beriktigas.

Vid utforrnnin gen av en programtjänsts innehåll skall varje satellitprogram- företag när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av programmen. ta hänsyn till televisionens särskilda genomslags-

• Sida 82
•  Original

Bilaga 2

kraft samt dess betydelse för den fria åsiktsbildningen och kulturens utveck- ling.

15 9 Om inte särskilda skäl föranleder annat skall mer än hälften av en pro- gramtjänsts årliga sändningstid upptas av program av europeiskt ursprung och minst tio procent av den årliga sändningstiden eller minst tio procent av programbudgeten avse program som har framställts av självständiga produ- center. Som sändningstid anses tid då satellitprogramföretaget sänder pro— gram med annat innehåll än nyheter. sport. tävlingar och annonser. 1 sänd— ningstiden skall inte heller räknas in sändningar av teletext.

Om programtjänsten är avsedd att tas emot i Sverige bör. om inte särskilda skäl föranleder annat. program på svenska språket samt program med sven- ska artister och verk av svenska upphovsmän förekomma i betydande om- fattning.

16 5 I början och slutet av varje sammanhängande programblock inom en programtjänst skall satellitprogramföreurgets namn eller programtjänstens be- teckning anges. Däremellan skall namnet eller beteckningen, om inte särskilda skäl föranleder annat. anges minst en gång per timme.

17 5 Den som bedriver sändningar enligt denna lag får inte i en sändning mot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt in- tresse. Uppgift om vem som bekostat programmet får dock lämnas enligt vad som sägsi 18 &.

Föreskriftema i första stycket gäller inte vad som sänds under annonstid i televisionen.

Program som bekostats av annan

18 & Om ett program helt eller delvis har bekostats av någon. som inte be- driver programverksamhet med ljudradio eller television eller framställer au- diovisuella verk. skall satellitprogramföretaget på lämpligt sätt i början och i slutet av programmet ange vem bidragsgivaren eller vilka bidragsgivarna är.

19 & Program som har bekostats av någon. vars huvudsakliga verksamhet gäller tillverkning eller försäljning av tobaksvaror, alkoholdrycker eller läke- medel. får inte sändas.

20 & Program som huvudsakligen innehåller nyheter eller nyhetskommenta- rer får inte. bekostas så som anges i 18 &.

Annonser

21 & Reklam mot vederlag och program mot betalning får endast sändas un- der annonstjd i televisionen.

• Sida 83
•  Original

Bilaga 2

22 & Av en annons som sänds under annonstid i televisionen skall framgå i vems intresse sändningen sker.

I annonser som sänds mot betalning eller annat vederlag får det inte upp— träda personer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som hu— vudsakli gen handlar om nyheter eller nyhetskommcntarer.

23 5 En annons med reklam som sänds under annonstid i televisionen får inte syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under 12 år.

1 annonser med reklam får det inte uppträda personer eller figurer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år.

24 5 Ett satellitprogramföretag får inte diskriminera någon som begär att fö- retaget skall sända en annons.

25 & Av en programtjänsts sändningstid per dygn får högst tio procent avse annonser under annonstid i televisionen. Denna andel beräknas särskilt för ti- den mellan kl. 18.00 och kl. 24.00.

Inom en sändningstid av en timme mellan hela klockslag får annonser fö- rekomma högst under åtta minuter eller. i rena undantagsfall. tio minuter.

Om ett satellitprogramföretag endast svarar för en del av en programtjänsts utbud skall vad som föreskrivs i första och andra styckena i stället avse detta satellitprogramföretags sändningstid.

26 & Annonstiden i televisionen vid ett givet tillfälle får inte understiga en minut, sedan sändningstiden för den särskilda ljud- och bildsignaturen har frånräknats.

27 & Annonser under annonstid i televisionen skall sättas in mellan pro- grammen. Annonser med reklam får dock inte förekomma under annonstidcn omedelbart före eller efter ett program som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år.

Utan hinder av vad som föreskrivs i första stycket första meningen får an— nonser avbryta ett program, om de sätts in

1. i pauser i sportprogram. där det förekommer längre pauser eller i pauser i program som avser föreställningar eller evenemang med pauser för publi- ken. eller

2. mellan delar i program. som består av olika avslutade delar och där varje del som föregås eller följs av annonser varar minst 20 minuter; annonser med reklam får dock inte förekomma under annonstidcn omedelbart före eller efter en del av programmet som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 ar.

• Sida 84
•  Original

Bilaga 2

Ansvars- och överklagandebestämmelser m.m.

28 5 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör sin anmälnings- skyldighet enligt 8 & döms till böter.

29 & Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot vad som före- skrivs i 12 5 om skyldighet att spela in televisionsprogram döms till böter el- ler fängelse i högst ett år. Är brottet ringa. skall han inte dömas till ansvar. Justitiekanslern är åklagare i mål om ansvar för sådant brott som avses i första stycket.

30 & Tillsynsmyndigheten får ålägga ett satellitprogramföretag att på lämp- ligt sätt offentliggöra ett beslut av myndigheten enligt vilket företaget har brutit mot bestämmelsen i 14 5 om beriktigande eller i 24 & om annonsdis- kriminering. 31 & Om ett satellitprogramföretag bryter mot någon av bestämmelsema i 9— 11, 13. 16—23. 25—27 eller Sf) & får tillsynsmyndigheten förelägga det att följa bestämmelsen. Föreläggandet får förenas med vite.

32 5 Om satellitprogramföretaget inte har hemvist i riket får föreläggande enligt 31 å i stället riktas mot satellitentreprenören.

Om satellitentreprenören visar att satellitprogramföretaget fått tillgång till sändningsmöjligheten genom upplåtelse av en av satellitentreprenörens upp- dragsgivare utan att satellitentreprenömn godkänt det. får dock föreläggandet rikta sig mot uppdragsgivaren.

33 & Tillsynsmyndighetens beslut om föreläggande. som förenats med vite.. att följa bestämmelsema i 9—1 1 och 13 55 samt beslut om åläggande enligt 30 & att offentliggöra myndighetens beslut. får överklagas hos kammarrätten. Andra beslut får inte överklagas.

34 & Bestämmelsema i yttrandefrihetsgrundlagen gäller inte för tillfälliga sändningar av televisionsprogram som huvudsakligen är avsedda att tas emot utomlands. Reglerna i 1 kap. 2 och 3 55 yttrandefrihetsgrundlagen gäller dock även för sådana sändningar.

35 5 Om ett satellitprogramföretag riktar sändningar som innehåller reklam särskilt till befolkningen i något annat land som är bundet av den europeiska konventionen om gränsöverskridande television skall. om inte Sverige och det andra landet har ingått överenskommelse om annat. satellitprogramförcui- get se till att dessa sändningar inte strider mot de regler som gäller för televi— sionssändningar i det landet avseende reklam och övriga program som sänds mot vederlag. Föreskrifterna i 31—33 %& skall gälla även vid överträdelser av vad som nu har sagts. Tillsynsmyndigheten får dock besluta om föreläggande endast efter begäran av det land till vilket sändningarna har riktats.

• Sida 85
•  Original

Bilaga 2

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

2. Den som vid lagens ikraftträdande bedriver registreringspliktig verk- samhet skall registrera sig hos tillsynsmyndigheten senast den 30 juni 1993.

3. Om det finns särskilda skäl får tillsynsmyndigheten för tiden före den 1ju1i 1993 medge undantag från bestämmelserna i 19—20. 25, 27 och 35 55. 2 Förslag till Lag om ändring av radiolagen (l966:755)

Härigenom föreskrivs i fråga om radiolagen (l966:755)] dels att 1 & och 17 a & skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny para- graf, 7 a 5. av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 5

I denna lag förstås med radiosändning: ljud. bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilkas frekvenser är lägre än 3 000 gigahertz och vilka utbreder sig i rymden utan särskilt anordnad ledare.

rundradiosändning: radiosändning som är avsedd att tas emot direkt av allmänheten, om sändningen inte är avsedd endast för en sluten krets. vars medlemmar är förenade genom en påtaglig gemenskap av annat slag än ett gemensamt intresse att lyssna på eller se sändningen,

trådsändning: ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilka är bundna vid särskild anordnad ledare,

sändare: anordning för radiosändning (radiosändare) eller trådsändning (trådsändare),

mottagare: anordning för mottagning av radiosändning eller trådsändning, radioprogram: radiosändnings eller trådsändnings innehåll, om detta består av annat än. utom angivande av namn eller källa, enkla meddelanden om tid, väderlek. nyheter eller dylikt.

reklam: ett radioprogram som är avsett att främja en näringsidkares avsätt- ning av en vara. en tjänst eller någon annan nyttighet, annonstid r' televisionen: sänd- annonstid i televisionen: sänd- ningstid i televisionen som inleds ningstid i televisionen som inleds och avslutas av en särskild ljud- och och avslutas av en särskild ljud- och bildsignatur som markerar att den bildsignatur som markerar att den som sänder under den angivna tiden i som sänder under den angivna tiden huvudsak gör detta på uppdrag av i huvudsak gör detta på uppdrag av andra. andra, programtjänst: det samlade utbud av ljudradio- eller televisionspro- gram som sänds under en gemensam beteckning.

'Lagen omtryckt 199111066.

• Sida 86
•  Original

Bilaga 2

Nuvarande lydelse 7 a &

17a 52

Om programföretaget bryter mot en bestämmelse i 9—11 åå. 13 5 första eller andra styckena. 14 eller 15 åå, får radionämnden förelägga programföretaget att följa bestämmel- sen. Föreläggandet får förenas med vite. Motsvarande gäller om pro- gramföretaget bryter mot en bestäm- melse som tagits in i ett avtal med stöd av 7 & andra stycket eller 13 & tredje stycket.

Föreslagen lydelse

Varje programföretag skall år- ligen till radionämnden redovisa hur stor andel av programtjänsten sam utgjorts av sådana program som avses i 15 5 första stycket lagen ( I 992.'00) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten.

Om programföretaget bryter mot en bestämmelse i 7 a 5, 9—11 55. 13 & första eller andra styckena. 14 eller 15 åå, får radionämnden före- lägga programföretaget att följa be- stämmelsen. Föreläggandet får för- enas med vite. Motsvarande gäller om programföretaget bryter mot en bestämmelse som tagits in i ett avtal med stöd av 7 5 andra stycket eller 13 & tredje stycket.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1993.

2Senastelydelsc 1992:74.

• Sida 87
•  Original

3 Förslag till Prop. 1992/93:75 Lag om ändring i marknadsföringslagen(1975: 1418) Bilaga 2

Härigenom föreskrivs att 2 & marknadsföringslagen(197511418) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 &

Företager näringsidkare vid marknadsföring av vara. tjänst eller annan nyttighet reklamåtgärd eller annan handling. som genom att strida mot god af- färssed eller på annat sätt är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare. kan marknadsdomstolen förbjuda honom att fortsätta därmed eller att företaga annan liknande handling. Förbud kan meddelas även anställd hos näringsid- kare och annan som handlar på näringsidkares vägnar samt var och en som i övrigt väsentligt har bidragit till handlingen.

Föreskrifterna i första stycket gäl- ler för en televisionssr'indning som är riktad till allmänheten även om sänd- ningen endast kan tas emot i något annat land som är bundet av avtalet om europeiskt ekonomiskt sam- arbete eller den europeiska kan-

ventionen om gränsöverskridande television.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

• Sida 88
•  Original

Bilaga 2

4 Förslag till Lag om ändring i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker

Härigenom föreskrivs att 2 & lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Zål

Med hänsyn till de hälsorisker som är förbundna med bruk av alkohol skall särskild måttfullhet iakttas vid marknadsföring av alkoholdryck. Därvid gäller särskilt att reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd inte får företas som är påträngande eller uppsökande eller som uppmanar till bruk av alkohol.

Vid marknadsföring av alkohol- dryck får inte användas kommersiell annons i ljudradio- eller televisions-

Vid marknadsföring av alkohol- dryck får inte. användas kommersiell annons i ljudradio- eller televisions-

program. program. Detta gäller för sådan sändning som avses i lagen (I992:00) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten även om sändningen endast kan tas emot i något annat land, som är bundet av avtalet om europeiskt eko- nomiskt samarbete eller den euro- peiska konventionen om gränsöver- skridande television.

Vid marknadsföring av spritdryck, vin eller starköl får ej användas kom- mersiell annons i periodisk skrift eller annan skrift på vilken tryckfrihetsför- ordningen är tillämplig och som med avseende på ordningen för dess utgiv- ning är jämförbar med periodisk skrift. Detta gäller dock ej i fråga om skrift som tillhandahålls endast på försäljningsställe för sådan dryck.

Denna lag träderikraft den 1 januari 1993.

1Senaste lydelse 1991 : 1076.

• Sida 89
•  Original

Bilaga 2

5 Förslag till Lag om ändring i lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror

Härigenom föreskrivs att 2 5 lagen (l978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse . Föreslagen lydelse 2 51 Med hänsyn till de hälsorisker som är förbundna med bruk av tobak skall särskild måttfullhet iakttas vid marknadsföring av tobaksvara. Därvid gäller särskilt att reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd inte får företas som är påträngande eller uppsökande eller som uppmanar till bruk av tobak.

Vid marknadsföring av tobaksvara Vid marknadsföring av tobaks— får inte användas kommersiell annons vara får inte användas kommersiell i ljudradio- eller televisionsprogram. annons i ljudradio- eller televisions-

program. Detta gäller för sådan sändning som avses i lagen (1992.'00) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten även om sändningen endast kan tas emot i något annat land, som är bun- det av avtalet om europeiskt ekono- miskt samarbete eller den europeiska konventionen om gränsöverskrid- ande television.

Denna lag träderikraft den ljanuan' 1993.

Senaste lydelse 1991 : 1077.

• Sida 90
•  Original

Alternativt förslag till Prop. 1992/93:75

. ' _ _ Bilaga2 Lag (1992:00) om satellitsändningar av televrsronsprogram

till allmänheten. Paragraferna a-c ersätter 3-4 åå i huvudförslaget

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

a å Lagen är tillämplig om satellitprogramföretaget har sitt hemvist i Sverige.

b 5 Har satellitprogramföretaget sitt hemvist i ett annat land som är bundet av avtalet om europeiskt ekonomiskt samarbete (EES-avtalet) är lagen tilllämplig om sändningen till satellit

1. sker från en sändare här i landet, eller

2. sker från en sändare i ett land som inte är bundet av den europeiska konventionen om gränsöverskridande television och sändningen från satellit sker med användning av satellitkapacitet som en svensk fysisk eller juridisk person förfogar över.

Lagen gäller dock inte om Sverige och ett annat land som är bundet av den europeiska konventionen om gränsöverskridande television har ingått över- enskommelse att det andra landet i förhållande till Sverige skall anses som sändande land i konventionens mening. '

c å Har satellitprogramföretaget sitt hemvist i ett annat land som inte är bun- det av avtalet om europeiskt ekonomiskt samarbete (EES-avtalet) är lagen till- lämplig om

1. sändningen till satellit sker från en sändare häri landet, eller

2. sändningen från satellit sker med användning av satellitkapacitet som en svensk fysisk ellerjuridisk person förfogar över.

Specialmotivering

Skillnaderna mellan EG-direktivets och konventionens bestämmelser om vil- ket land som skall vara ansvarigt för en sändning har behandlats i avsnitt 8.3.2. De allmänna övervågandena som ligger till grund för förslaget och skälen till att jag utformat ett alternativt förslag har redovisats i avsnitt 9.1, 9.4.1 och 10.1. (Se också avsnitt 10.1 under 3 och 4 åå.)

Ändamålet med bestämmelserna i a—c åå är att Sverige skall kunna fullgöra sina åtaganden som ansvarigt land för en sändning enligt såväl EG-direktivet som konventionen.

Föreskrifterna i paragraferna a och c har samma lydelse som 3 och 4 åå i förslaget. Dessa föreskrifter har utformats med EG-direktivets bestämmelser om ansvarigt land som utgångspunkt. Det har emellertid varit nödvändigt att komplettera dessa föreskrifter med bestämmelsen i paragraf b. för att Sverige 90

• Sida 91
•  Original

Bilaga 2

skall kunna uppfylla sina åtaganden enligt konventionen. I det följande redo- visas de olika fall då Sverige kan bli ansvarigt för innehållet i ursprungliga "IV-sändningar till satellit enligt dels direktivet, dels konventionen.

1. Satellitprogramföretaget har hemvist i Sverige. 1 A. Om upplänkssändningen sker från Sverige bär Sverige ansvaret både enligt direktivet och konventionen. Med tillämpning av huvudregeln i a å uppfyller Sveri ge sina åtaganden. ] B. Om upplänkssändningen sker från ett annat land som också är bundet av konventionen bär Sverige ansvaret enligt direktivet men upplänkslandet enligt konventionen. Med tillämpning av huvudregeln i a å uppfyller Sverige sitt åtagande enligt direktivet. Någon förpliktelse enligt konventionen förelig- ger inte. 1 C. Om upplänkssändningen sker från ett land som inte är bundet av konventionen blir Sverige ansvarigt enligt direktivet. Detta åtagande uppfylls med tillämpning av a å. Sverige blir ansvarigt också enligt konventionen utom i det fall då satellit- kapaciteten har ställts till förfogande av ett subjekt från ett land som är bundet av konventionen. Sverige uppfyller sitt åtagande med tillämpning av a å.

2. Satellitprogramföretaget har hemvist i ett annat EES-land som också är bundet av konventionen. 2 A. Om upplänkssändningen sker från Sverige bär det land där program- företaget har hemvist ansvaret enligt direktivet, men Sverige enligt konven- tionen. Sveriges åtagande uppfylls med tillämpning av b å första punkten. Eftersom det land där programföretaget har hemvist är bundet av konven- tionen kan Sverige träffa avtal om att det landet skall bära ansvaret också en— ligt konventionen. Detta framgår av b å andra stycket. 2 B. Om upplänkssändningen sker från ett land som inte är bundet av konventionen men satellitkapaciteten har ställts till förfogande av ett svenskt subjekt bär det land där programföretaget har hemvist ansvaret enligt direkti- vet. men Sverige enligt konventionen. Sveriges åtagande uppfylls med till- ämpning av b å andra punkten. Eftersom det land där programföretaget har hemvist är bundet av konven- tionen kan Sverige träffa avtal om att det landet skall bära ansvaret också en— ligt konventionen. Detta framgår av b å andra stycket.

3. Satellitprogramföretaget har hemvist i ett annat EES-land som inte är bundet av konventionen. 3 A. Om upplänkssändningen sker från Sverige här det land där program- företaget har hemvist ansvaret enligt direktivet, men Sverige enligt konven— tionen. Sveriges åtagande uppfylls med tillämpning av b å första punkten. 3 B. Om upplänkssändningen sker från ett land som inte är bundet av konventionen men satellitkapaciteten har ställts till förfogande av ett svenskt subjekt här det land där programföretaget har hemvist ansvaret enligt direkti- vet, men Sverige enligt konventionen. Sveriges åtagande uppfylls med till- lämpning av b å andra punkten.

• Sida 92
•  Original

Bilaga 2

Eftersom det land där programföretaget har hemvist inte är bundet av kön- ventionen kan Sverige inte genom avtal med det landet frånträda ansvaret en- ligt konventionen.

4. Satellitprogramföretaget har hemvist i ett land som inte är ett EES-land. 4 A. Om upplänkssändningen sker från Sverige bär Sverige ansvaret både enligt direktivet och konventionen. Med tillämpning av c å första punkten uppfyller Sverige sina åtaganden. Om satellitkapaciteten har ställts till förfo- gande av ett subjekt från ett EES-land blir detta land tillsammans med Sverige ansvarigt enligt direktivet 4 B. Om upplänkssändningen sker från ett EES-land som är bundet av konventionen men satellitkapaciteten har ställts till förfogande av ett svenskt subjekt bär upplänkslandet ansvaret enligt konventionen medan Sverige till- sammans med upplänkslandet bär ansvaret enligt direktivet. Sveriges åta- gande uppfylls med tillämpning av e 5 andra punkten. 4 C. Om upplänkssändningen sker från ett EES-land som inte är bundet av konventionen men satellitkapaciteten har ställts till förfogande av ett svenskt subjekt bär Sverige ansvaret enligt konventionen medan Sverige tillsammans med upplänkslandet bär ansvaret enligt direktivet. Sveriges åtaganden uppfylls med tillämpning av c å andra punkten. 4 D. Om upplänkssändningen sker från ett land som är bundet av kon- ventionen men som inte är ett EES-land men satellitkapaciteten har ställts till förfogande av ett svenskt subjekt bär upplänkslandet ansvaret enligt konven— tionen medan Sverige bär ansvaret enligt direktivet. Sveriges åtagande upp- fylls med tillämpning av c å andra punkten. 4 E. Om upplänkssändningen sker från ett land som varken är ett EES- land eller är bundet av konventionen men satellitkapaciteten har ställts till för- fogande av ett svenskt subjekt bär Sverige ansvaret enligt både direktivet och konventionen. Sveriges åtaganden uppfylls med tillämpning av c å andra punkten. Om det land där satellitprogramföretaget har hemvist är bundet av konven- tionen kan Sverige träffa avtal om att detta land skall bära ansvaret enligt konventionen. Eftersom en sådan ansvarsövertlyttning inte får verkan gente— mot EES—ländema har det emellertid inte ansetts lämpligt att införa en sådan möjlighet i e å.

• Sida 93
•  Original

Sammanställning av remissyttranden över radiolagsutredningens delbetänkande (SOU 1992: 31) Lagstiftning om satellitsändningar av TV-program

Remissinstansema

Efter remiss har yttranden över radiolagsutredningens betänkande avgetts av Justitiekanslern. Göta hovrätt, Kammarrätten i Göteborg. Televerket. Juri- diska fakultetsnämnden vid universitetet i Stockholm, Radionämnden. Kabelnämnden. Marknadsdomstolen, Näringsfrihetsombudsmanncn (NO). Statens pris- och konkurrensverk (SPK). Konsumentverket. Riksskatteverket (RSV), Statskontoret, Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB. Sveriges Utbildningsradio AB. TV5 Nordic Channel. Filmnet International Holdings AB, Kabelvision KB, Svenska tidningsutgivareföreningen (TU). Svenska arbetsgivareföreningen (SAF). Tjänstemännens eentralorganisation (TCO). Sveriges industriförbund, Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS), Svenska tonsättares internationella musikbyrå (STIM). Förhandlingskartellen Copyswede. Svenska kabel-TV-föreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges reklamförbund, Annonsörföreningen. Sveriges Köpmannaförbund. Nykterhetsrörelsernas landsförbund, Sveriges frikyrkoråd. Organisationskommittén för Svensk Rundradio AB och Våldsskildringsrådct.

Härutöver har skrivelser inkommit från Marknadsföringsutredningen (C 199]: 10). Barnmiljörådet, Telestyrelsen och Svenska journalist- förbundet.

En del av remissinstanserna ovan har lämnat gemensamma yttranden. l sammanställningen av svaren används beteckningen Sveriges Radio mfl. för det gemensamma ytttrandet från Sveriges Radio AB. Sveriges Television AB samt Sveriges Utbildningsradio AB. SAF och Industrijiirbunder står för ett gemensamt yttrande från Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund. Beteckningen KLYS och Copyrwede avser det gemensamma yttrandet från Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd samt Förhandlingskartellen Copyswede. Sveriges frikyrkoråd m.fl. står för ett gemensamt yttrande från Sveriges frikyrkoråd och De fria kristna samfundens råd (SAMRÅD).

• Sida 94
•  Original

Bilaga 3

1 Allmänt om radiolagsutredningen och föreliggande delbetänkande

Radiolagsutredningens delbetänkande innehåller förslag till åtgärder med an- ledning av de åtaganden som Sverige gjort eller avser göra till följd av den eu- ropeiska konventionen om gränsöverskridande television och EES-avtalet. Sverige saknar idag regler för innehållet i satellitsändnin gar med TV-program som vänder sig till allmänheten. Betänkandets förslag syftar sålunda till att ut- arbeta sådan lagstiftning vilken kan uppfylla Sveriges skyldigheter som an- svarigt land för sändningar till länder som omfattas ovannämnda åtaganden.

Justitiekanslern. Göta hovrätt, Kammarrätten i Göteborg, Televerket. TCO, Svenska Tidningsutgivareföreningen (TU). Statskontoret, Svenska tonsättares internationella musikbyrå (STIM) och Svenska journalistförbundet tillstyrker i huvudsak förslaget till satellitlag. Telestyrelsen understryker vikten av att frågor om yttrandefriheten och frågor om tillstånd att inneha och använda radiosändare hålls åtskilda på sätt som förslaget innebär. och har inget att erinra mot utredningens förslag. Nykterhetsrörelsens landsförbund tillstyrker också i huvudsak lagförslaget, men vill emellertid betona vikten av att Sverige noga överväger konsekvenserna av den pågående integreringen i Europa och världen i övrigt. samt att man nu i högre grad beaktar de svagheter som finns i Sverige rörande lagstiftningen om marknadsföringen av alkohol och tobak.

Filmnet anser att förslagets uppbyggnad är enkel och ändamålsenlig sam- tidigt som onödig byråkrati undviks. Dock anser Filmnet att vissa delar av förslaget har utformats med ledning av nuvarande svenska bestämmelser för markbundna kanaler, utan att bestämmelsemas tillämpning på internationella eller specialkanaler närmare övervägts. Kabelvision välkomnar en harmoni- sering av det europeiska regelverket inom området. men saknar i samman- hanget stadganden som skulle underlätta distribution av ytterligare program- kanaler till anslutna hushåll. Därigenom skulle konkurrensen mellan pro- grambolagen främjas. med ett kvalitativt bättre programinnehåll som följd. Som exempel på dylika stadganden nämner Kabelvision regler om lika be- handling av kabel-TV-operatörer, såväl i ett land som i olika länder vad avser ersättning till respektive från programbolag för vidaresändning av dessas sändningar.

Näringsfrihetsombudsmannen (NO) är i princip för en sådan harmonise- ring av lagstiftningen som utredningen föreslår, men har vissa synpunkter på de delar av lagförslaget som kan få betydelse för konkurrensen, d v 5 de som berör sponsring och reklam. Statens pris- och konkurrensverk (SPK) har från konkurrenssynpunkt heller inget att erinra mot utredningens lagförslag, utom vad gäller frågan om diskriminering av annonsörer, där man hänvisar till de synpunkter som framförs i NO:s yttrande.

Våldsskildringsrådet menar att ett "publikt perspektiv" på lagstiftningen måste tillkomma. I utredningsförslaget tycks tyngdpunkten snarare ha lagts på en teknisk/juridisk nivå. Rådet anser att behovet av lagstiftning främst har sin utgångspunkt i den svenska opinionens krav på att vissa minimikrav upp-

• Sida 95
•  Original

Bilaga 3

rätthålls när det gäller vad som får visas i allmänt tillgänglig television. _ Särskilt viktigt anser man det härvidlag vara att företag som saknar public servicesfärens avtal med statsmakten kan förmås att ta hänsyn till värderingar i det enskilda mottagarlandet.

Sveriges advokatsamfund anser att Sverige inte. utöver vad som är nöd- vändigt enligt konventionen eller EG-direktivet, skall införa vare sig in- skränkningar i yttrandefriheten eller påbud om programverksamheten och programinnehållet. För att inte olikheter mellan regler för olika typer av sändningar skall uppstå. föreslår samfundet därför att reglerna för andra sändningar anpassas till reglerna för satellitsändningar. Advokatsamfundet anför två skäl för denna uppfattning. För det första anser man att de "nationella" regler Sverige har i dag är onödigt stränga. För det andra menar man att de inhemska reglerna har liten — och får mindre och mindre — verk- ningskraft med hänsyn till de ökande möjligheterna att i Sverige ta emot sändningar som inte lyder under de svenska reglerna. Enligt samfundet kommer den av utredningen föreslagna lösningen att innebära konkurren- snackdelar för svenska företag i förhållande till utländska. samt en därmed sammanhängande risk för utflyttning av svenska företag utomlands.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser rent allmänt beträffande transformering av EG-regler till svensk lagtext att någon större frihet eller strykningar knappast är tillåtna. i den mån reglerna inte är fakulta- tiva. Radiolagsutredningens förslag framstår därför i vissa delar som alltför fritt i förhållande till direktivet. Som exempel härvidlag framhåller fakultets— nämnden förslagets l4-15 åå i förhållande till direktivets artikel 22. Sammanfattningsvis kräver lagförslaget därför enligt fakultetsnämnden en av- sevärd överarbetning - eller att direktivtexten som sådan tas in som gällande svensk rätt — för att en fullgod EES-anpassning skall kunna genomföras. En liknande inställning har TV5 Nordic Channel som helst ser att hela utredning- ens förslag förkastas och att EG-direktivet istället direkt inkorporeras i svensk rätt. I andra hand föreslår man att förslaget omarbetas för att det inte skall strida mot svenska grundlagar, EES-avtalet eller Sveriges respektive EG:s konkurrensrätt. Nordic anser bl. a. att det är direkt stötande ur rättssäkerhetssynvinkel att olika lagstiftningssystem reglerari tur och ordning Kanal 1 och TV 2. TV 4. Nordic Channel. samt utländska TV—bolags sändningar. Vidare menar man att utredningsförslaget står i strid med EES- avtalet eftersom det föreslås olika konkurrensvillkor och olika regler för likvärdiga företag.

Marknadsföringsuuedningen påpekar att utredningen inte haft tillfälle att lämna synpunkter på någon lagtext beträffande de frågor för vilka det anges i radiolagsutredningens betänkande (s. 157) att samråd mellan de bägge utred- ningarna skett.

• Sida 96
•  Original

Bilaga 3

2 Lagtekniska synpunkter

Konsumentverket tillstyrker radiolagsutredningens förslag att reglerna för reklam i markbundna TV-sändningar utsträcks till att gälla även satellitsänd- ningar under svensk jurisdiktion. Detta anser man visar hänsyn till intresset av klarhet och överskådlighet i de radiorättsliga regelsystemen. Det vore dock enligt konsumentverket fördelaktigt om såväl lagstiftningen för markbundna TV-sändningar som satellitsändningar kunde samlas till en gemensam lag för samtliga sändningssätt.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholm universitet anför att det är en delvis politisk fråga huruvida det verkligen finns skäl att särskilja satellit- sändningama i en egen lag. Eftersom EG-direktivets regler som ex. vis sän- darlandsprincipen även gäller markbundna sändningar som kan tas in i våra grannländer — vilka antingen redan är EG-medlemmar eller omfattas av EES- avtalet — så förefaller en integrering av gemensamma regler och en utskillnad av sådana som är speciella för satellitsändningar resp. markbundna sänd- ningar i en och samma lag vara mest ändamålsenligt

Marknadsdomstolen noterar att deti vart fall som ett provisorium är möj- ligt att välja utredningens föreslagna lösning med två olika lagar där regler för satellitsändningar återfinns. Men man påpekar samtidigt att det inte är helt lätt att av lagtexten i radiolagen tillägna sig vilka bestämmelser som gäller för sa- tellit-TV. Marknadsdomstolen förordar därför att man — åtminstone på sikt — bör ta in reglerna i den föreslagna satellitlagen i radiolagen. för att därigenom på ett klart sätt markera att det är samma reglering för såväl markbundna sändningar som satellitsändningar. Härvidlag blir det också nödvändigt att komplettera defrnitionema i l å radiolagen med de definitioner som finns i EG-direktivet om "smygreklam" och "sponsring". Detsamma gäller direkti— vets term "programföretag" och de av utredningen föreslagna defmitionema av begreppen "programtjänst". respektive "satellitentreprenör".

SAF och Industriförbundet hävdari sitt gemensamma yttrande att utred- ningens lagförslag är exempel på hur pusselbitar tillfogats ett regelverk som icke är sammanhållet av uppställda ramar. Man hänvisar i detta sammanhang till lagrådets yttrande (prop 1990/91: 149) över TV4-lagstiftningen, där den radiorättsliga lagstiftningen beskrivs som svårövcrskådli g och svårtillgänglig. De bägge instanserna förordar därför en allmän översyn och koordinering av lagarna för hela etennedicverksamhetcn.

• Sida 97
•  Original

Bilaga 3

3 Möjligheten att hindra vidaresändning

Europarådskonventionen lämnar i förhållande till EG-direktivet fler möjlighe- ter att införa regler som möjliggör att vidarespridning av sändningar från an- nat land hindras. Detta gäller framförallt överträdelser mot reglerna om reklam och sponsring. Den grundhållning som direktivet avspeglar innebär att överträdelser som gäller regler om reklamens omfattning och inplacering uteslutande skall beivras av det sändande landet. Förbud mot vidaresändning av program kan provisoriskt meddelas enbart vid övenrädelse av bestämmel- serna i artikel 22 mot pornografi, meningslöst våld. rashets m.m. Radiolagsutredningen anser dock att det vore olyckligt att inte ha en enhetlig lagstiftning för sändningar från annat land och föreslår därför att möjligheten att hindra vidarespridning av sändningar inte skall utnyttjas.

Marknadsdomstolen. KLYS och Copyswede. samt Svenska kabel-TV- föreningen tillstyrker utredningens förslag att det inte införs någon möjlighet att stoppa vidaresändningar. Enligt Svenska kabel-TV-förcningen överens- stämmer de principiella och praktiska skäl som utredningen redovisar till fullo med den erfarenhet föreningen har från den tid då lagen om lokala kabel— sändningar medgav sådana förbud. Konsumentverket delar också utredning- ens grundläggande ståndpunkt i denna fråga. men hävdar att det finns anled- ning att hysa viss oro för att det från vissa av de stater som kan komma att omfattas av konventionen men ej av direktivet. främst de forna "östländema", kan riktas sändningar till Sverige via satellit eller mark, vilka inte uppfyller konventionens bestämmelser.

Göta hovrätt, Kabelnämnden, Sveriges frikyrkoråd m.fl., Våldsskild- ringsrådet och Bamnu'ljörådet anser däremot att den möjlighet att stoppa vida- resändning i kabelnätet av satellitsändningar som EG-direktivet erbjuder bör tillvaratas. Hovrätten, Kabelnämnden och frikyrkoådet föreslår att ett lagrum härom lämpligen kan utformas med 16 & kabellagen som förebild. Kabel- nämnden påpekar vidare att regler för att hindra vidarespridning i kabelnät av vissa sändningar från satellit kommer att riktas mot nätinnehavarna. Dessa regler kan därför med fördel inarbetas i kabellagen. som redan innehåller vissa regler för beivrande av yttrandefrihetsbrott. Våldrskildringsrådet ser möjligheten till förbud mot vidaresändning främst som en förebyggande åt- gärd. och betonar vikten av att statsmakten inte avhänder sig möjligheten att kunna ingripa till konsumenternas, främst barnens. skydd. Sveriges frikyrkoråd m.fl. betonar särskilt vikten av en möjlighet för Sverige att tillfälligt kunna stoppa sändningar som uppenbart och allvarligt bryter mot direktivets artikel 22, samt dess snarlika motsvarighet i konventionens artikel 7. Frikyrkorådet m.fl. anser att utredarens argumentering på denna punkt inte är hållbar av tre skäl. För det första hävdar man att en svensk lagstiftning om förbud på detta område skulle ge vårt land möjlighet att med större kraft hävda vår tolkning, även om EG-kommissionen med utgångspunkt i gemen- skapens lagar kan överpröva varje enskilt ingripande. För det andra anser f ri- kyrkorådet m.fl. att grovt missbruk av yttrandefriheten _ dvs. sändningar in- nehållande pornografi. omotiverat våld. hets mot folkgrupp m.m. — är en så

• Sida 98
•  Original

Bilaga 3

pass drastisk handling att drastiska motåtgärder är motiverade. För det tredje menar frikyrkorådet m.fl. att det stora flertalet av de hushåll som har tillgång till satellit-TV finns i de nät som skulle omfattas av en dylik bestämmelse. Utredarens uppfattning att bestämmelsen inte kan omfatta små kabelnät och privata paraboler är sålunda inte tillräckliga skäl för att avstå från den. Vidare föreslår frikyrkorådet m.fl. att bestämmelsen skall gälla vidaresändning av alla programtjänster som står under utländsk jurisdiktion. alltså även sådana som inte omfattas av konventionens eller direktivets regler — en synpunkt som också delas av Kabelnämnden. Marknadsdomstolen och Sveriges frikyrkoråd m.fl. tillstyrker dock utredarens förslag att inte införa förbud mot vidarespridning av alkoholreklam i sändningar från utlandet. eftersom ett sådant förbud torde bli verkningslöst.

4. Sveriges ansvar för sändningar till andra länder

4.1. Ansvarighetsprincipen

EG-direktivet och Europasrådskonventionen tillämpar olika principer för att fastställa vilket land som ansvarar för en sändning. Enligt konventionen an— svarari första hand det sändande landet. medan direktivet lägger ansvaret på det land där programföretaget har sitt säte. Radiolagsutredningen anser att den mest ändamålsenliga lösningen är den som fastställs i direktivet. och hari huvudförslaget följaktligen utgått från direktivets bestämmelser för att definiera ansvarigt land. Detta innebär att programbolagets hemland i första hand ansvarar för en sändning. Endast då programbolaget har sin hemvist utanför kretsen av fördragsslutande stater bör det sändande landet vara ansvarigt för sändningarna. I bilaga 4 har dock utredningen som ett alternativt förslag redovisat hur lagen skall utformas om även konventionens regler skall gälla.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser att betänkan- dets huvudförslag bör utgöra rättesnöre för den svenska lagstiftningen. En reell konflikt mellan EG-direktivet och konventionen skulle därmed inte kunna uppkomma för svenskt vidkommande. Betänkandets alternativa för- slag förutsätter nämligen att Sverige kommer överens med konventionssta- tema i ansvarsfrågan för att undvika risken att två länder kan komma att an- svara för innehållct i en och samma sändning. Huvudförslagct erbjuder även fördelar för programbolagen. vilka torde ha lättare att följa hemlandets lag än lagen i det land där upplänken kan komma att ske.

Marknadsdomstolen anser att det är mest ändamålsenligt att anpassa re- glerna efter direktivet och instämmer därför tillika i utredningens huvudför- slag. Man finner det dessutom klargörande att reglerna skall tillämpas på sändningen i sin helhet — dvs. både s.k. upplänk och nedlänk — vilket i sin tur att medför att ingen åtskillnad görs mellan mark- och satellitsändningar. STIM anser också i likhet med utredningen att ansvarighetsreglcma bör ut- formas enligt EG—direktivct regler. och att det altemativa lagförslaget därför bör anstå till dess frågan om en ratificering av konventionen blir aktuell.

• Sida 99
•  Original

Bilaga 3

Utredningens huvudförslag får vidare också uttryckligt stöd av Justitie- kanslern, SPK, Konsumentverket, KLYS och Copyswede, samt TU.

Kabelnämnden anser däremot att såväl direktivets som konventionens an- svarighetsregler bör beaktas i den svenska lagstiftningen vad gäller sänd— ningar som Sverige ansvarar för. Nämnden finner det olyckligt att vissa sändningar som Sverige ansvarar för enligt konventionen faller utanför Sveriges jurisdiktion enligt betänkandets huvudförslag. och man förordar därför ett mer täckande alternativt lagförslag. "eventuellt" betänkandets altemativförslag.

4.2 Registrering och information

Såväl konventionen som direktivet ställer stora krav på information. både om programbolagen och om sändningamas karaktär. Radiolagsutredningen fö- reslåri satellitlagen bestämmelser som innebär att satellitprogramföretag som bedriver sändningar enligt satellitlagens definition skall anmäla sin verksam- het innan den påbörjas, samt också årligen redovisa viss programstatistik. Även satellitentreprenörer föreslås bli registreringspliktiga. Vidare skall in- formation om det ansvariga programföretaget eller uppgift om programtjän- stens beteckning lämnas i sändning i början och slutet av varje programblock. I övrigt skall sådan information lämnas en gång per timme, om inte pro- grammets karaktär gör att det kan upplevas som störande. Den ansvariga myndigheten får vidare kräva in de upplysningar av satellitprogramföretagen som ligger inom ramen för direktivets och konventionens bestämmelser. Myndigheten kan vid vite förelägga företagen att lämna dessa uppgifter. På liknade sätt får myndigheten förelägga satellitentreprenörer att lämna upplys- ningar om uppdragsgivaren och de programtjänster som denne sänder. Ett satellitprogramföreurg har också skyldighet att göra inspelningar av sända program. vilka sedan skall bevaras minst sex månader från sändningen.

Marknadsdomstolen. SPK och STIM har inget att erinra mot utformningen av reglerna i 7 — 13 5,5 rörande registrering. information och inspelning. STIM påpekar vidare att sådan registrering och information kan underlätta för STIM i dess verksamhet. bl.a. när det gäller klarering av rättigheter för inspelningsverksamhct. samt att det är nödvändigt med tillgång till korrekt information om ansvariga programföretag och ägarförhållanden för att ge förutsättningar för avtalsförhandlingar och avtalsteckning inom det alltmer komplexa och rörliga etennedieområdet STIM anser vidare att det är angeläget att möjlighet finns till verkningsfulla sanktioner mot företag som inte fullgör sina skyldigheter med avseende på klarering av rättigheter, t.ex. underlåter att söka tillstånd. inte erlägger ersättning och inte fullgör rapporteringsskyldighet. STIM hemställer därför att möjligheten övervägs att i anslutning till lagförslaget införa en ansvarsbestämmelse mot den som inte fullgör sina skyldigheter gentemot rättighetsinnehavarna på upphovsrättsområdet.

• Sida 100
•  Original

Bilaga 3

Statskontoret påpekar att man förutsätter att de myndighetsuppgifter inom detta område som enligt utredaren skall åläggas cn tillsynsmyndighet kommer att vara uppgifter för den nya myndighet för radio- och TV-sändningar till allmänheten vilken f.n. är under utredande.

Konsumentverket anser att de föreslagna bestämmelserna i 1 1-13 && sa- tellitlagen inte bara bör gälla gentemot den radiorättsliga övervakningsmyn- digheten utan även gentemot den myndighet som har att övervaka efterlevna- den av marknadsföringslagen. Vidare bör bestämmelsen även gälla mark- bundna sändningar.

Filmnet anser att tillsynsmyndigheten bör ges möjlighet att medge undan- tag från den rapporteringsskyldighet varom det stadgas i 9 5 av förslaget. samt att i övrigt bestärnma omfattningen av nämnda skyldighet. Filmnet åbe- ropar att man i sammanhanget måste ta hänsyn till att inte alla kanaler är unv derkastade de krav som anges i 15 å och att sådana kanaler därför inte skall belastas med onödig rapporteringsskyldighet.

Kamnmrrlitten i Göteborg har synpunkter på ll) & i förslaget till lag om sa- tellitsändningar. i vilken stadgas att ett satellitprogramföretag på anmodan av tillsynsmyndigheten skall lämna upplysningar om vem som äger företaget och på vilket sätt programtjänsten finansieras. Enligt Kammarrätten bör upp- lysningar av denna att kunna omfattas av sekretess enligt 8 kap. 6 & sekretesslagen. Ett tillägg bör därför enligt Kammarrätten göras i bilagan till sekretessförordningen, förslagsvis med innehållet "tillsyn enligt lagen ((XXX): 000) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten".

Justitiekanslern (JK) noterar att den skyldighet för satellitentreprenören att ombesörja inspelning av TV-program som stadgas i 12 5 i utredningens lag- förslag på motsvarande sätt föreligger också på det yttrandefrihetsrättsliga området enligt 5 kap. 5 & lagen (1991: 1559) med föreskrifter på tryckfrihets- förordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden för den som sänder radioprogram till allmänheten. Justitiekanslern kan i enlighet med de yttrande- frihetsrättsliga föreskrifterna framställa en begäran om att få ta del av en in- spelning som gjorts av den som är ansvarig för att detta sker. JK anser att för undvikande av missförstånd bör en erinran om vad som gäller på det yttran- defrihetsrättsliga området tas upp i specialmotiveringen till 13 å i det aktuella lagförslaget. Vidare bör enligt JK en hänvisning till de nya föreskrifter i lagen om satellitsändningar till allmänheten som gäller skyldighet att leverera in- spelningar tas in i 5 kap. 7 & lagen med före-skrifter på TF's och YGL's om- råden.

Kabelnämnden och Vå!(Lsskildringsrådet föreslår att en registreringsplikt upprättas också för nätinnchavama. Detta skall enligt instanserna underlätta hindrandet av en vidarespridning av vissa sändningar. Kabelnämnden under- stryker i sitt yttrande också att ett register skulle ge en god möjlighet att följa utvecklingen på området. att föra viss statistik samt att lämna upplysningar. Intemationellt sett torde det enligt nämnden vara mycket ovanligt att den an- svariga myndigheten på området saknar kunskap om landets nätinnehavare.

• Sida 101
•  Original

Bilaga 3

4.3. Allmänna programregler

Direktivets artikel 22 och konventionens artikel 7 innehåller allmänna för- skrifter om programmens karaktär. Radiolagsutredningen föreslår att det i satellitlagen förs in motsvarande bestämmelser som en allmän föreskrift för programverksamheten om att denna skall präglas av det demokratiska stats- skickets grundidéer samt principen om alla människors värde och den en- skilda människans frihet och värdighet. Programföretagen skall vid utform- ningen av en programtjänsts innehåll samt när det gäller tiden för sändning ta hänsyn till televisionens särskilda genomslagskraft samt dess betydelse för den fria åsiktsbildningen och kulturens utveckling. För de nationella sänd- ningarna är vidare radiolagens bestämmelse om att programföretagcns sänd- ningsrätt skall utövas opartiskt och sakligt av central betydelse.

Nykterhetsrörelsens landsförbund betonar vikten av att man i lagstift— ningen starkt skall värna om minderårigas integritet. Reglerna för våld och pornografi. som särskilt nämnes, är oftast starkt kopplade till alkoholförtäring eller narkotikabruk. Barns och ungdomars beteenden återspeglar de vuxna i egenskap av förebilder i dessa avseenden. vilket bör betonas i en lagstiftning som rent allmänt bör vara sa'ikt och restriktiv.

Enligt Radionämnden tillgodoser 14 5 i förslaget till satellitlag de allmänna föreskrifter som finns i konventionen, artikel 7 och direktivet. artikel 22. Utredningen anger dock inte på vilket sätt konventionens bestämmelse om ansvar för att nyhetsrapporteringen skall vara saklig och främja den fria opi- nionsbildningen tillgodoses genom lagförslaget. Radionämnden anser emel- lertid att föreskriften om hänsyn till televisionens särskilda genomslagskraft samt dess betydelse för den fria åsiktsbildningen torde inrymma ett sådant åliggande.

Konsumentverket samt Sveriges frikyrkoråd m.fl. anser emellertid i sina respektive yttranden att det är tveksamt om de allmänt hållna stadganden i radiolagen som åberopas av radiolagsutredningen är tillräckliga för att hindra missbruk av yttrandefriheten i sändningar som Sverige ansvarar för. Enligt bägge yttrandcna är en mer specin reglering av dessa frågor i den radiorätts- liga lagstiftningen nödvändig. Enligt frikyrkorädet m.fl. bör 14 & formuleras om så att det tydligt framgår att svenska myndigheter kan ingripa för att hin- dra att satellitsändningar under svensk jurisdiktion förmedlar ett sådant inne- håll som brännmärks av konventionen och direktivet. Frikyrkorådet m.fl. är dessutom av den meningen att bestämmelsen bör gälla även sådana sänd- ningar som når länder som inte omfattas av reglerna i dessa dokument. Även Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser som tidigare nämnts förslagets 14-15 55 som alltför fritti förhållande till direktivets artikel 22. Kabelnämnden anser också att regler f ör att hindra sändningar som inne- håller grova kränkningar av yttrandefriheten borde finnas för sändningar som Sverige ansvarar för. Dessa skulle kunna utformas i likhet med de regler som finns då det gäller närradio och kabelsändningar. vilket skulle ge Sverige ef- fektiva medel att efterfölja såväl konventionens artikel 7 som direktivets arti- kel 22.

• Sida 102
•  Original

Bilaga 3

Marknazlrdnmtolen anför i enlighet med sin generella synpunkt på de lag- tekniska lösningarna att endast om direktivet tas in som en bilaga till lagen kan 14 & anses tillräcklig i förhållande till direktivets artikel 22. Detsamma gäller enligt domstolen bestämmelserna i 15 &. vilka bl.a. handlar om andelen europeiska verk. Detta begrepp finns utförligt utrett i direktivets artikel 6. Om direktivet tas in som en bilaga blir det lätt att tillägna sig vad som avses med begreppet.

Filmnet har i stort sett samma synpunkt som Marknadsdomstolen och fö— reslår i första hand att 14 & utformas i enlighet med direktivets artikel 22. Därvid uppnås enhetlig behandling mellan satellitprogramföretagen inom EES-avtalets ram. Om paragrafens nuvarande utformning ändå anses vara att föredra. bör reservation göras för spccialkanaler. Beträf f ande bestämmelsen i 15 5 anser Filmnet att det för de flesta specialkanaler inte är praktiskt genom- förbart att kräva minst 50 procents andel europeiska verk. Filmnet ser helst också att utredningens formulering "där så är praktiskt genomförbart" an- vänds i själva lagtexten, som översättning av konventionens och direktivets "where practicable". Det vore olyckligt om utgångspunkten i 15 5 blir om- vänd och om dessutom uttrycket "särskilda skäl" används. Paragrafen skulle därigenom bli strängare än förlagoma. Det är vidare orimligt att ställa samma krav på satellitkanaler som på t.ex. Sveriges Television vad gäller program på svenska språket och med svenska artister och verk av svenska upphovsmän. Filmnet föreslår därföri första hand att 15 5 andra stycket utgår, i andra hand att det görs klarare hur bestämmelsen skall tolkas.

Sveriges advokatsamjimd noterar att påbuden om programverksamhet och programinnehåll inte är understödda av sanktioner. bortsett från regeln om beriktigande. Samfundets uppfattning är härvidlag att påbud utan sanktioner riskerar att skapa osäkerhet om lagstiftarens avsikter eller allvar. samt att re- spekten för lagar i allmänhet kan undergrävas. Vissa av påbudcn såsom de formulerats lämpar sig dock inte för sanktioner. Detta gäller t.ex. programfö- retagens skyldighet att ta hänsyn till televisionens betydelse för kulturens ut- veckling. Samfundet ifrågasätter emellertid om ett påbud utan sanktion inne- bär att skyldigheten för varje "transmitting party" att efterleva såväl konven- tionen som direktivet verkligen uppfylls. Samfundet anser dock inte att en "vanlig" lag är rätta platsen för sanktioner. utan föreslår yttrandefrihetsgrund- lagen (YGL) för dessa avseenden. Om YGL kompletteras enligt ovanstående kan följaktligen 14 & första stycket första meningen i förslaget till satellitlag utgå. Inte heller 14 5 andra stycket bedöms av samfundet vara nödvändigt enligt konventionen eller direktivet och bör därför utgå. Vidare anser samfun- det att reglerna i 15 5 med visst fog kan anses vara inskränkningar i den ytt- randefrihet som avses i YGL. 1 den mån dessa påbud måste stödjas av sank— tioner bör därför dessa tas in i YGL. Däremot torde inte 15 & andra stycket vara nödvändigt enligt konventionen eller direktivet och kan därför utgå. Även Kabelnämnden är av den meningen att avsaknaden av sanktioner kan medföra vissa problem vid tillämpningen av 15 &. Nämnden noterar emeller- tid att EG—direktivets regler för andel program av europeiskt ursprung re— spektive av självständiga producenter skall tillämpas där det är "praktiskt ge-

• Sida 103
•  Original

Bilaga 3

nomförhart", samt att dessa kvotreglers effekter skall utvärderas av EG senast fem år efter ikraftträdandet.

Sveriges köpnmnnaförbund anser med avseende på kravet i 15 5 på viss andel europeiska program. att Sverige i överläggningar med EG skall verka för en avveckling av denna typ av programstyming. Förbundet anser det vara principiellt felaktigt att samhället genom lagar skall bestämma vad satellit- sända TV-program skall innehålla. Vidare avstyrker förbundet bestämt kravet på viss andel svenska artister och verk av svenska upphovsmän i satellitpro— gram avsedda för Sverige. Detta skulle i sin tur innebära att kravet på pro- gramstatistik bortfaller. TV 5 Nordic Channel anför liknande synpunkter i sitt yttrande. Nordic menar att förslaget missgynnar just deras kanal, eftersom de för närvarande har en programmix som inte uppfyller de i 15 & angivna vill- koren. Bakgrunden är att kostnaderna för svenska program samt upphovs- rättsliga kostnader är synnerligen höga. Ekonomiska begränsningar av detta slag borde enligt Nordic ha beaktats av utredningen. För övrigt ställer varken konventionen eller direktivet krav på svenska program. utan endast på euro- peisk dominans. påpekar Nordic.

TCO, KLYS och Copyswede samt Svenska journalistförbundet (SJF) till— styrker emellertid i motsats till Köpmannaförbundet de regler som tagits in i 15 &. SIF anser vidare att detär positivt att det slås fast i lagförslaget beträf- fande programtjänster avsedda att tas emot i Sverige att program på svenska språket samt program med svenska artister och verk av svenska upphovsmän ska förekomma i betydande omfattning. Dock anser såväl TCO, KLYS och Copy5wede som SJF att innebörden av begreppet "betydande omfattning" bör preciseras. KLYS och Copyrwede anser vidare att reglerna bör förses med någon form av sanktion för att bestämmelsemas efterlevnad skall kunna garanteras.

4.4 Beriktigande/genmäle

Artikel 23 i direktivet och artikel 8 i konventionen behandlar rätten till berikti- gande. Innebörden är att varje land skall se till att alla fysiska ellerjuridiska personer. oberoende av nationalitet eller vistelseort, vars legitima intresse. och särskilt rykte och goda namn. har lidit skada till följd av felaktiga påstå- enden i ett TV-program, ska ha rätt till beriktigande eller liknande åtgärd. Radiolagsutredningen har utformat bestämmelsen i satellitlagen så att det står programföretaget fritt att välja i vilken form det vill ge en rättelse offentlighet. Mot bakgrund av reglerna om god publicistisk sed torde det i normalfallet komma att innebära publicering i det egna mediet.

Svenska ridningsurgr'vareföreningen (TU) delar utredarens bedömning i kommentaren till 14 5 att det skall stå programföretaget fritt att välja i vilken form det vill ge en rättelse offentlighet, för att därmed inte inkräkta på den an- svarige utgivarens ensamrådighet över programinnehållet. TU och Svenska journalistförbundet understryker emellertid att för att oklarheter skall undvi- kas bör det komma till uttryck i specialmotiveringen att det här endast är fråga

• Sida 104
•  Original

Bilaga 3

om just beriktiganden, (] v s rättelser av felaktiga uppgifter. och inte genmälen i största allmänhet. Marknadsdomstolen påpekar i sitt yttrande att den av utredningen föreslagna 14 & inte är lika utförlig som dess motsvarighet i direktivets artikel 23. och föreslår därför att direktivtexten kan tas in i lagen som en bilaga.

Enligt Radionämnden bör reglerna om beriktigande behandlas i en särskild bestämmelse och i högre grad utformas i anknytning till texterna i konventio— nens artikel 8 respektive direktivets artikel 23. Bestämmelserna om berikti— gande bör i enlighet med direktivets artikel 23.3 också förenas med särskilda förfaranderegler. Av dessa bör framgå att en framställan skall riktas till satel- litprogramföretaget inom viss tid, lämpligen sex månader. från det att sänd- ningen ägde rum, samt att den som är missnöjd med satellitprogramföretagets beslut kan vända sig till tillsynsmyndigheten. Vidare bör det framgå att pro- gramföretaget i dessa fall har en skyldighet att behålla en inspelning av det berörda programmet så lång tid som krävs för att säkerställa tillsynsmyndighetens prövning.

4.5 Reklam och sponsring 4.5.1 Allmänt

Direktivets och konventionens reklamregler innehåller i huvudsak samma re- striktioner som den svenska lagstiftningen på detta område. De medger dock en större total reklamvolym än de svenska reglerna och fler möjligheter att bryta program med reklam. Den princip som Radiolagsutredningen följt vid utformningen av satellitlagen är att den så långt möjligt skall följa svensk re- glering på radio- och "FV-området

Utredarens förslag att Sverige ska utnyttja möjligheterna till mer restriktiva reklamregler än direktivets, hälsas mcd tillfredsställelse av KLYS och Copyswede. Dessa instanser. liksom Svenska journalistförbundet, tillstyrker också att lagstiftningen om reklamregler görs enhetlig för alla sändningar un- der svensk jurisdiktion.

Svenska kabel-TV—föreningen, Filmnet , SAF och Industrrförbundet. Kiipmannafö'rbunder, samt Svensk rundradio AB anser att eftersom de sven- ska reklamreglema är avsevärt mer restriktiva än de europeiska minimikra- ven. riskeras obalans mellan de svenska satellitsändningarna och sändning- arna från utländska programföretag. Sveriges Radio m.fl. intar samma stånd- punkt och konstaterar att detta kan få vissa negativa, om än bara marginella. effekter på svensk ekonomi och arbetsmarknad. Vidare menar F ilmnet att en anpassning av dessa bestämmelser till de övriga ländernas bör övervägas, dock utan att man därför tar ställning till huruvida de svenska bestämmelserna är förenliga med EES-avtalet eller inte. Annonsörjöreningen anser att hänsyn till konkurrensneutraliteten talar för att samma reklamregler skall gälla såväl för svensk satellit—TV som för markbunden TV.

Juridiska fakultetsnärrmden vid Stockholms universitet påpekar att en hän- visning till marknadsföringslagen. som för närvarande EG-anpassas, lämpli-

• Sida 105
•  Original

Bilaga 3

gen bör göras för att täcka in direktivets preciserade regler beträffande annon- ser. Sveriges reklamförbund uppmärksammar också Marknadsförings- utredningens översyn av marknadsföringslagen (SFS 1975: 1418), i vilket bl.a. uttalas att EG-direktivet måste anses omfatta även efterfrågan av vara, tjänst eller annan nyttighet och att marlmadsföringslagen bör ändras i enlighet därmed. Reklamförbundet anser därför att även satellitlagen bör omfatta inköps- eller andra anskaffningsfrämjandeåtgärder som riktas "bakåt" mot leverantörer, arbetssökande m.fl.

Marknadsdomstolen anser att EG-direktivets bestämmelser om reklam och sponsring i tillämpliga delar skall tas in i radiolagen och därmed bli gemen- samma för såväl mark- som satellitprogramföretag. Programföretagens efter- levnad av EG-direktivets regler om reklam och Sponsring prövas således i första hand enligt radiorättsliga principer. Vidare anser domstolen att om Sverige vill ställa upp mer restriktiva regler för exempelvis reklamens om- fattning och inplacering, måste tillägg göras i särskilda bestämmelser. Direktivets artiklar 10, 12—14, 16 och 17 lämpar sig härvidlag väl för en di- rekt hänvisning.

4.5.2 Alkohol-, tobak- och läkemedelsreklam

Radiolagsutredningen föreslår att lagarna om marknadsföring av alkohol- drycker och tobaksvaror kompletteras med en bestämmelse om att förbudet mot att marknadsföra alkohol och tobak med hjälp av TV utsträcks till att gälla alla sändningar som Sverige ansvarar för enligt Europarådskonventionen eller EG-direktivet. Radiolagsutredningen har i dessa frågor samrått med utred- ningen (C 1991: 10) för översyn av marknadsföringslagen.

Konsumentverket anser i likhet med utredningen att förbudet mot reklam för alkoholvaror är motiverat. Dock påpekar Konsumentverket att ett förbud går längre än direktivets krav på måttfullhet. men noterar samtidigt att radio- lagsutredningen inte har behandlat alkoholreklamförbudets betydelse ur han- delshindrande synpunkt. Konsumentverket tar istället fasta på den bedömning som gjorts av Marknadsföringsutredningen att ett förbud skulle utgöra ett sådant handelshinder som ändock kan motiveras av hänsyn till skyddet för människors hälsa. Konsumentverket noterar emellertid att förbudet endast får en begränsad effekt p.g.a. möjligheten att annonser når svenska tittare genom satellitsändningar som även kan distribueras via kabelnäten, varför det kan finnas skäl att utnyttja den möjlighet som ges av EES-avtalet att i kabelnätcn stoppa vidaresändning av alkoholreklam. Konsumentverket tillstyrker vidare att lagen om marknadsföring av tobaksvaror kompletteras enligt utredningens förslag.

Mar/madsdomstolen erinrar i detta sammanhang om att de befintliga lagar om marknadsföring av alkoholdrycker och tobaksvaror som utredningen hänvisar till. är av marknadsrättslig karaktär. Dessa lagar ger ingen möjlighet för en central myndighet att självständigt vitesförelägga ett programföretag

• Sida 106
•  Original

Bilaga 3

som brutit mot reglema. Om en sådan möjlighet skall finnas måste därför di- rektivets regler tas in i radiorättslig lag. Marknadsdomstolen och Sveriges fri- kyrkoråd mfl. gör också bedömningen att direktivets artikel 15 bör föranleda en regel om generellt förbud mot alkoholreklam. Sveriges frikyrkoråd m.fl. anser dessutom att förbudet bör gälla alla sändningar som Sverige ansvarar för. alltså även om de kan tas emot utanför direktivets och konventionens gi- lighetområden. Frikyrkorådet föreslår därför att tillägget till 2 & förslaget till lag om ändring i lagen (l978:763) med vissa bestämmelser om marknadsfö- ring av alkoholdrycker får följande lydelse:

"Detta gäller för sådan sändning som avses i lagen (199200) om satellit- sändningar till allmänheten, även om sändningen endast kan tas emot i något annat land." Sveriges frikyrkor/id m.fl. föreslår på samma sätt att förbudet mot tobaksre- klam formuleras så att det gäller alla sändningar som Sverige ansvarar för. oavsett om de tillhör de områden där konventionen och direktivet gäller. Man skulle dessutom vinna i klarth och överskådlighet om bestämmelserna om alkohol- och tobaksreklam inarbetades i lagen om satellitsändningar.

Nykterhetsrörelsens landsförbund anser att den svenska lagstiftningen för alkohol- och tobaksreklam är uddlös. Producentema av alkoholdrycker an- vänder mycket dubiösa metoder i marknadsföringen, och Konsumentverket har endera inte resurser eller uppvisar en tveksam passivitet när anmärkningar framförs. Förbundet anser också att sanktionema är för vaga för att de skall avskräcka. och man föreslår härvidlag att utredningen beaktar den franska lagstiftningen vad avser brott mot lagarna om reklamförbud. vilka innebär bötesbelopp på mellan 50 000 och 500 000 franc.

SAF och Industriförbundet anser däremot i linje med sin generella syn på reklamreglerna att det finns anledning ifrågasätta om det finns skäl för Sverige att tillämpa mera restriktiva regler för alkoholreklam än dem som finns inskrivna i EG-direktivet och Europarådskonventionen.

Konsumentverket noterar att Radiolagsutredningen inte närmare berört ar- tikel 14 i EG-direktivet om förbud mot reklam för receptbelagda läkemedel. Konsumentverket hänvisar i denna fråga till Marknadsföringsutredningen, och finner i likhet med denna att det krävs ett uttryckligt förbud mot denna typ av reklam som gäller för såväl markbundna sändningar som satellitsändningar under svensk jurisdiktion.

4.5.3 Reklam riktad till minderåriga

Radiolagsutredningen föreslår att annonser med reklam som sänds under an- nonstid inte får syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under 12 år. inte heller får personer eller figurer som spelar en framträdande roll i program huvudsakligen avsedda för barn under 12 år uppträda i annonser med reklam. Huvudregeln för inplaceringen av annonser i ”TV-sändningar är att de skall placeras mellan programmen. I anslutning till program som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år får de dock inte förekomma.

• Sida 107
•  Original

Bilaga 3

Sveriges frikyrkoråd m.fl., Våldsskildringsrådet och Barnmiljörådet till- Styrker utredningens förslag att förbjuda TV—reklam till barn under 12 år. Barnmiljörådet anser vidare att ingen reklam bör visas i TV före kl 21 00.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser att förslagets 23 5 1 st. inte kan anses förenligt med EG-rätten. Ett generellt förbud av den typ som utredningen formulerat i denna paragraf har i ett tidigare ärende (EG- kommissionen . /. Grekland) ansetts vara oförenligt med Romfördragets art 30. EG-direktivets art 16 om TV-reklam till barn bygger istället för förbud på en missbruksprincip. Fakultetsnämndens synpunkter delas också av TU, SAF och Industriförbundet, Sveriges reklamförbund, samt TV 5 Nordic Channel. vilka samtliga hänvisar till Marknadsföringsutredningens bedöm- ning i denna fråga. enligt vilken gäller att ett förbud mot TV-reklam till barn inte låter sig försvaras vid en prövning utifrån Sveriges skyldigheter enligt EES-avtalet. Sveriges reklamförbund anser vidare att de föreslagna förbuden i 27 ä 1 st. 2p. samt 2p. sista meningen satellitlagen aldrig bör införas. Samtidigt bör även de likalydande bestämmelsema i radiolagen och i lagen om kabelsändningar till allmänheten upphävas.

Marknadsdomstolen anser att EG-direktivets regler på detta område är mer ändamålsenliga än de som utredningen föreslagit. Direktivets regler har inte utredningens exakta åldersgräns på 12 år utan ställer istället upp preciserade regler för reklam som vänder sig mot minderåriga. och medger därmed lös- ningar från fall till fall. 1 27 & bör följaktligen begreppet "barn under 12 är" ersättas med "minderåriga".

Annonsörföreningen hänvisar i sitt yttrande till tidigare remissvar. dels över betänkandet (SOU 1989:73) TV-politiken. samt dels över betänkandet (SOU l99():7) Lagstiftning för reklam i svensk TV. i vilka man riktat kritik mot radiolagens restriktioner rörande TV-reklam till barn. Annonsör- föreningcn anser att det är omöjligt att sätta åldersgränser för bamreklam eftersom sådana gränser kommer att uppfattas som orealistiska och knappast heller kan upprätthållas. Barn är ofta mycket väl utvecklade. intellektuellt sett och detär vanligt att barn får sitta upp'e sent på kvällarna. Dessutom har barn obegränsade möjligheter att titta på reklam som finns på videoband. Även förslagets regel om att sagofigurer inte skall få förekomma i annonser är orealistisk eftersom det är möjligt att i andra media och i butiker använda sa- gofigurer som kommersiella redskap. Vidare anser annonsörföreningen att tolkningsproblem kan uppstå vad beträffar uttrycken i 23 å "som spelar en framträdande roll" resp. "huvudsakligen vänder sig till barn". Det vore därför rimligare att man i detta sammanhang följer Marknadsföringslagen och Internationella Handelskammarens grundregler för reklam riktad till barn.

Konsumentverket anser att det inte är Romfördragets bestämmelser om den fria varurörligheten som i första hand skall tillämpas i fråga om detta re- klamförbud. Sändandet av TV-signaler för annonseringsändamål hör snarare till området för tjänsters fria rörlighet, vilket regleras av artikel 59 i Romfördraget som motsvaras av artikel 36 i EES-avtalet. EG-domstolen förefaller också att bedöma medlemsländernas restriktioner i fråga om tjänster - i ett mer fördelaktigt ljus än i fråga om varor. Tack vare direktivets

• Sida 108
•  Original

Bilaga 3

minimikaraktär kan ett förbud mot denna typ av reklam bibehållas om det är behövligt och inte är diskriminerande eller onödigt långtgående — dock under förutsättning att förbudet tillgodoser sådana "allmänna hänsyn" som följer av art 36 i Romfördraget (att 13 i EES-avtalet) och rättspraxis. Som skäl för förbudet som anförts i förarbetena till lagstiftningen betonades främst TV- mediets stora genomslagskraft samt det faktum att yngre barn inte kan skilja mellan reklaminslag och vanliga TV-program, samt att barn inte heller alltid förstår avsikten med reklaminslag. Enligt Konsumentverket föreligger dessa skäl för ett förbud alltjämt och har också bekräftats i olika undersökningar (t ex den nordiska undersökningen Born og TV-reklame — tre nordiske undersvtgelser. Nordiska ministerrådet, Nord 1992z4). Vid den avvägning av motstående intressen som det här blir fråga om. anser Konsumentverket att det är uppenbart att barnens behov bör vara styrande.

4.5.4 Sponsring

Enligt Radiolagsutredningens förslag får inte personer eller företag som har som huvudsaklig verksamhet att tillverka eller sälja tobak, alkohol eller läke- medel sponsra program. Vidare får inte program som huvudsakligen innehål- ler nyheter eller nyhetskommentarer sponsras.

Konsumentverket delar utredningens uppfattning att särskilda regler för sponsring i satellitsändnin gar är nödvändiga. Radionämnden anser emellertid att direktivets artikel 17.1 a) om sponsorers inflytande på programinnehåll m.m. inte har någon motsvarighet i radiolagen. varför en bestämmelse om detta bör införas både i den föreslagna satellitlagen och radiolagen.

Marlmadsdomsrolen anser inte heller att direktivets artikel 17 till fullo upp- fylls av den föreslagna regeln i 18 5. Detta gäller särskilt art. 17.1 a) och c). som drar upp den betydelsefulla gränsen mellan reklam och sponsring. Dom- stolen noterar också att förbudet mot sponsring av företag som tillverkar eller säljer alkoholdrycker inte får stöd i direktivet. Domstolen tillstyrker emellertid den föreslagna regeln med hänvisning till direktivets anikel 3.1.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser dock att det inte finns någon grund i direktivet för ett förbud för sponsring av alkoholpro- ducerande företag. Ett förbud kan också vara diskriminerande i Romför- dragets mening i de fall då sändningar som Sverige har jurisdiktion över inte nödvändigtvis hamnar på det svenska territoriet. Vidare kan den formulerade gränsdragningen i sig riskera att bli diskriminerande. då det kan vara svårt att fastställa vad som är ett företags "huvudsakliga verksamhet". Vad beträffar reklam för receptbelagda läkemedel anser fakultetsnämnden att den föreslagna lagtexten i 19 5 inte preciserar vilka läkemedel som förbjuds från reklam. och därmed vilka företag som inte kan utgöra sponsor. vilket däremot framkom- mer av direktivets artikel 14. Den mer långtgående regeln som föreslås av ut- redningen. riskerar att verka diskriminerande i EG—sammanhanget.

KLYS och Copyswede anser att ordalydelsen i 20 5 om sponsring av ny- heter eller nyhetskommentarer bör ändras så, att program som huvudsakligen

• Sida 109
•  Original

Bilaga 3

innehåller nyheter eller nyhetskommentarer och som bekostas så som anges i 18 5. inte får sändas.

4.5.5 Annonser och annonstider

Radiolagsutredningen föreslår att reklam mot vederlag och program som sänds mot betalning endast får sändas under annonstid. Utredningen föreslår vidare att det i satellitlagens 17 & förs in en bestämmelse motsvarande oå an- dra stycket radiolagen innebärande att program där ett kommersiellt intresse gynnas mot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt endast får sändas un— der annonstid. Vad det gäller annonstidens omfattning föreslår radiolagsut- redningen att de nuvarande reglerna i radiolagen för markbundna sändningar överförs till satellitlagen. vilket innebär mer restriktiva regler än minimire- glema i direktivet och konventionen.

Konsumentverket tillstyrker utredningens samtliga ovan nämnda förslag. STIM tillstyrker det förstnämnda förslaget, vilket man anser underlättar kla- retin gen av rättigheter för inspelningsverksamhct.

Enligt Radionämnden är den i 17 & föreslagna bestämmelsen om förbud mot otillbörligt gynnande av kommersiellt intresse otydlig. Bestämmelsen bör utfomras på ett sådant sätt att det tydligare framgår att vad som här avses är förbud mot dolda reklambudskap. vilket framgår av direktivets artikel 10.4. Marknadsdomstolen anför en liknande ståndpunkt. och anser att lydelsen i di- rektivets artikel 10 är att föredra.

Sveriges advokatsamfund anser att begreppet "annons" bör definieras ef- tersom det har en stor betydelse i lagförslaget. Så som detta begrepp formule- ras i lagtexten i 21-23 och 25 åå. ser Advokatsamfundet det som svårt att veta vad som skiljer en annons från vilket inslag som helst. Konsumentverket påpekar att radiolagen till skillnad från den föreslagna satellitlagen innehåller en legaldefrnition av begreppet "annonstid". innebärande att annonstidcn skall inledas och avslutas av en särskild ljud— och bildsignatur som markerar att den som sänder under den angivna tiden gör detta på uppdrag av andra. Konsumentverket anser att det torde krävas en liknande bestämmelse även för satellitsändningar.

TV 5 Nordic Channel anser sig missgynnade av lagförslaget. bl a genom förbud mot försäljning av sändningstid till tredje man samt genom begräns- ningar av annonstidens längd. Enligt utredningen föreslås att sådan sänd- ningstid som Nordic f.n. säljer till bl.a. TV Inter samt Televerket och lik- nande myndigheter. vilka använder kanalcn för sändande av religiösa pro- gram och infonnationsprogram. skall räknas som reklam vid beräkning av tOtal reklamtid. Konsekvensen blir att Nordic knappast alls kan sälja traditio- nella teklamspots i fortsättningen. Vare sig konventionen eller direktivet in- nehåller någonting om förbud mot sändande av program utan reklam mot ve- derlag. påpekar Nordic och anser därför att förslagets 21 5, i relation till 25 %, bör förkastas. Vidare anser Nordic att kanalen missgynnas visavi

• Sida 110
•  Original

Bilaga 3

utländska TV-bolag när det gäller mängden annonstid samt genom begränsningen av annonstiden till mellan programmen.

Sveriges Radio mfl. anser att begreppet "program mot betalning" i 21 5 är särskilt svärhanterligt. Det kan i vissa fall komma att röra sig om en sofistike- rad gränsdragning mellan å ena sidan sponsring och å andra sidan andra in- täkter som satellitföretaget får för att man sänder ett visst program. Om "program mot betalning" endast får sändas under annonstid försämras vä- sentligt möjligheterna för att i Sverige driva en kanal där Lex. organisationer och företag enkelt och obyräkratiskt och på egen bekostnad kan nå ut med in- formation och utbildning till ex.vis. medlemmar och anställda.

Vad beträffar bestämmelsen i 27 &, enligt vilka annonser skall sättas in mellan programmen. hävdar Sveriges rel—'Ianyförbund att erfarenheten visar att reklam inte har någon möjlighet att bli effektiv om den inte får avbryta pro- gram i större utsträckning än vad som är tillåtet idag. Satellitlagens regler bör därför utformas i överensstämmelse med direktivets artikel 14 respektive konventionens artikel 11.

4.5.6 Annonsdiskriminering

Radiolagsutredningen föreslår i 24 & satellitlagen att ett programföretag inte får diskriminera någon som begär att företaget skall sända en annons. Bestämmelsen har utformats med 12 å i radiolagen som förebild. Skälet för att införa bestämmelsen är en strävan att uppnå enhetlig reklamlagstiftning i alla sändningar som Sverige ansvarar för. Radionämnden ifrågasätter dock om de skäl som anfördes vid införandet av en sådan bestämmelse i den ra- diorättsliga lagstiftningen för de rikstäckande marksända TV-programmen väger lika tungt för de sändningar som nu avses.

Svens/w ridningsutgivareföreningen (TU) har i ett remissyttrande över be- tänkandet "Lagstiftning för reklam i svensk TV" (SOU l990:7) tidigare av- styrkt en motsvarande bestämmelse till den som nu föreslås. under hänvis- ning till den centrala yttrandefrihetsrättsliga regeln om utgivarens exklusiva bestämmanderätt över programinnehållet. TU anser att de principiella in- vändningar som man tidigare framfört kvarstår. och den föreslagna bestäm- melsen är enligt TU:s mening sålunda just en sådan inskränkning i utgivarens befogenhet som anges i YGL 4 kap. 3 &. TU:s slutsats är att 24 å i förslaget till satellitlag utgår. samt att också motsvarande bestämmelse i radiolagen bör upphävas för att därigenom uppnå samstämmighet i den nationella lagstift- ningen.

Näringsfrihetsnmbudsmannen (NO) ifrågasätter i liknande ordalag som TU grundlagsenligheten av den föreslagna regleringen i 24 &. Därutöver konstaterar NO emellertid att även om följden av en annonsvägran inte fö- reslas bli att programföretaget tvingas att sända annonsen. vilket direkt skulle strida mot ensamansvaret i yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). så torde redan förbudet i sig vara oförenligt med YGL. NO:s principiella ståndpunkt är dock att annonsvägran är en form av konkurrensbegränsning som inte skall skyd-

• Sida 111
•  Original

Bilaga 3

das. Den svenska konstruktionen av ansvaret för tryckfrihets- och yttrande- frihetsbrott får dock som en oavsedd bieffekt att ingripanden mot viss typ av samhällsskadlig konkurrensbegränsning hindras. Den rättsliga situationen beträffande annonsvägran vid EES-avtalets ikraftträdande kommer enligt NO att bli mycket otillfredsställande. och detta motiverar att frågan bör göras till föremål för en mer genomtänkt översyn. Såväl Marknadsdomstolen som SPK hänvisar till NO:s yttrande i denna fråga.

4.6 Ansvars- och överklagandebestämmelser

l utredningsförslagets 30 & föreslås att tillsynsmyndigheten skall få ålägga ett satellitprogramföretag att i vissa fall på lämpligt sätt offentliggöra myndig- hetsbeslut enligt vilket företaget har brutit mot bestämmelserna i 14 5 om be- riktigande eller i 24 5 om annonsdiskriminering. Om ett företag bryter mot reglerna om programidentifiering. om sponsring eller om reklamens utform- ning och omfattning skall den ansvariga myndigheten kunna förelägga ett sa- tellitprogramföretag att följa bestämmelserna. Föreläggandet får förenas med vite. Vissa av myndighetens beslut enligt satellitlagen får överklagas hos kammarrätten.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser inte att 30 5 i radiolagsutredningens förslag utgör någon tillfredsställande transformering av direktivets bestämmelser i art 23. vilka svensk rätt är skyldig att tillgodose. Enligt direktivet krävs rätt till genmäle eller likvärdiga möjligheter för varje fysisk och juridisk person, oberoende av nationalitet. vars legitima intressen, särskilt rykte och goda namn, har skadats av felaktiga påståenden om fakta i ett TV-program. Svensk rätt tillhandahåller emellertid t.ex. inget lagstadgat skydd mot förtal av företag i TV-sändningar i icke- reklamsammanhang. Någon grundlagsstadgad genmälesrätt finns inte heller. Däremot innehåller såvitt TF som YGL bestämmelser som understryker vikten av att rättelse sker.

Radionämnden anser att bestämmelsen i 30 & bör utformas som en obliga- torisk skyldighet för satellitprogramföretaget att"offentliggöra myndighetens beslut rörande brott mot bestämmelserna i 14 respektive 24 55. I fråga om överträdelse av bestämmelserna om beriktigande bör denna publicerings- skyldighet innefatta även myndighetens slutsatser och skälen för dessa. Vidare förutser Radionämnden att den vitesmöjlighet (31 & förslaget) som förenats med bestämmelsen i 30 & kan visa sig ineffektiv i åtskilliga fall på grund av det oprecisa ändamålet (offentliggörande "på lämpligt sätt") med vitet. Andra sätt att tillgodose syftet med bestämmelsen bör därför övervägas. t.ex. genom att ge tillsynsmyndigheten möjlighet att på programföretagets be- kostnad offentliggöra beslutet.

Konsumentverket tillstyrker förslaget att satellitprogramföretag vid brott mot bl.a. annonsreglema skall kunna föreläggas med vite. Detta gör lagen mer effektiv och harmoniserar reglerna med de marknadsföringsrättsliga. Motsvarande regler bör även gälla för markbundna sändningar.

• Sida 112
•  Original

Bilaga 3

Sveriges advokatsamftmd anför med avseende på 31 å i förslaget till sa- tellitlag att det förefaller överflödigt att tillsynsmyndigheten skall förelägga någon "att följa bestämmelsen". Samfundet anser det vara en naturlig ut- gångspunkt att en bestämmelse i en lag skall följas. Det nu föreslagna syste- met innebär att påföljd endast kan utdömas efter en allmänt hållen varning. Samfundet menar dock att frågan förtjänar en djupare belysning och att det inte är motiverat att utan vidare införa systemet i detta sammanhang. Samfundets invändningar gäller dock inte vad som anges i specialmotive- ringen till 33 & angående 9—1 1, 13 och 30 åå, där det framkommer att myn- digheten kan förelägga någon att företa en viss särskilt angiven åtgärd som enligt myndigheten faller under en mer allmänt hållen bestämmelse. Men i fråga om övriga berörda bestämmelser skulle enligt samfundet tillsynsmyn- digheten föreläggande inte innehålla annat än exempelvis: "Ni skall följa 16 5". Advokatsamfundet anser vidare att förslaget att tillsynsmyndigheten "får" förelägga och "får" förena föreläggandet med vite innebär en osäkerhet som knappast kan anses vara motiverade i dessa sammanhang. Risken för godtycke — eller vad som uppfattas som godtycke — är uppenbar.

! fråga om förslaget till överklaganderegler i 33 & framhåller Radio- nämnden att — för det fall granskningen kommer att åvila Radionämnden eller någon motsvarande nämnd — det inte bör komma i fråga att beslut som inne- fattar någon form av programgranskning skall kunna överprövas, eftersom en sådan ordning skulle kunna rubba nämndens roll som pnzjudikatsinstans i dessa frågor. Även värdet av en överprövningsmöjlighet av tillsynsnämndens beslut om offentliggörande kan diskuteras. Vidare ifrågasätter nämnden också behovet av den föreslagna överklaganderätten beträffande bestämmelsema i 9-11 och 13 55. Man erinrar här om att det inte ansetts nödvändigt med en sådan ordning för den bestämmelse i 18 & radiolagen som motsvarar 13 å i förslaget.

På ett liknande sätt som Radionämnden argumenterar Göta hovrätt som ifrågasätter att det finns tillräckligt bärande skäl att medge rätt till överkla- gande enligt 33 å satellitlagen. och då särskilt sådana vitesförelägganden som meddelas med stöd av 13 å och 30 & satellitlagen. I fråga om 13 & pekar hov- rätten på detta lagrums materiella motsvarigheteri 18 & radiolagen och 14 & närradiolagen. och att vitesförelägganden med stöd av dessa båda lagrum inte kan överklagas. Hovrätten anser att harmoni skall råda mellan lagrum med materiellt sett samma innehåll och följaktligen bör inte heller vitesföreläggan- den med stöd av 13 & satellitlagen få överklagas. I fråga om 30 & menar hov- rätten att beslut om åläggande enligt denna paragraf. vilken förenats med vite, att offentliggöra myndighetens beslut. är av sådan karaktär att det framstår som främmande att medge rätt till överklagande. Hovrätten befarar att en dy- lik klagorätt kan hämma en effektiv och snabb tillämpning av 30 & satellitla- gen då ett tredskande satellitprogramföretag genom att överklaga kan förhala ett offentliggörande medan den aktuella överträdelsen ännu är i relativt färskt minne hos allmänheten. Också Kammarrätten i Göteborg ansluter sig till Hovrättens synpunkter på överklagandereglema.

• Sida 113
•  Original

Bilaga 3

Enligt 34 å i utredningens förslag gäller inte bestämmelserna i yttrandefri- hetsgrundlagen för tillfälliga sändningar av televisionsprogram som huvud- sakligen är avsedda att tas emot utomlands. Dock gäller reglerna i 1 kap. 2 och 3 åå yttrandefrihetsgrundlagen även för sådana sändningar som avses i förslagets 34 &. Justitiekanslern har inget att invända mot detta undantag från yttrandefrihetsgnmdlagens tillämplighet eftersom det kan anses tillåtet enligt 1 kap. 6 & tredje stycket yttrandefrihetsgmndlagen. Dock vill JK uppmärk— samma att det redan finns en bestämmelse vars innebörd är sådan att den in- nefattar vad som följer av den nu föreslagna 34 &. Enligt en bestämmelse i 3 kap. 11 å andra stycket lagen (1991: 1559) med föreskrifter på tryckfrihets- förordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden tillämpas inte andra föreskrifter i yttrandefrihetsgrundlagen än 1 kap. 2 och 3 55 i fråga om pro- gram som sänds av andra än svenska programföretag och inte är avsedda att tas emot i Sverige. Den begränsning av undantagets omfattning som följer av sistnämnda bestämmelse framstår som bättre överensstämmande med de grundläggande allmänna syftena bakom yttrandefrihetsgrundlagen. JK fö- reslår därför att 34 å i utredningens förslag hör formuleras om till en erinran om vad som redan gäller enligt 3 kap. 11 å andra stycket lagen med föreskrif- ter på tryckfrihetsförordnin gens och yttrandefrihetsgrundla gens områden.

Kabelnämnden anser att utöver regeln i 35 &. borde en föreskrift finnas med innebörden att för sändningar som uppenbart inte är avsedda för publik i Sverige skall endast konventionen eller direktivet tillämpas. Anledningen är enligt kabelnämnden att om ett annat land påtalar brott mot direktivet i sänd- ningar under svensk jurisdiktion, kan det bedömas så att sändningarna även bryter (eller endast bryter) mot de strängare svenska reklambestämmelsema. Problemet uppkommer då huruvida myndigheten skall beivra överträdelser av de svenska bestämmelserna eller endast beivra eventuella brott mot direktivet eller reglerna i det klagande landet enligt 35 5.

Enligt Kammarrätten i Göteborg framstår hänvisningen i den näst sista meningen i 35 & inte som helt adekvat. Samtliga regler i 31 - 33 55 torde nämligen inte vara tillämpbara i de situationer som 35 & handlar om. Enligt Kammarrätten bör därför 35 & formuleras om; förslagsvis så att de båda sista meningama får följande lydelse.

"Efter begäran från det land till vilket sändningarna har riktats får till- synsmyndigheten förelägga satellitprogramföretaget att följa mottagar-landets regler avseende reklam och övriga program som delar.”

SAF och Industrtförbundet påpekar beträffande hänvisningen i lagförsla- gets 35 få till artikel 16 i Europarådskonventionen, att denna artikel är av högst marginell betydelse. Artikel 16 har heller inte kunnat accepteras av EG då den strider mot principen av fritt flöde av tjänster. SAF och Industri- förbundet anser därför att svenska regeringen bör verka för att artikel 16 utgår ur konventionen, varigenom EG-direktivet och konventionen skulle överensstämma även på denna punkt.

• Sida 114
•  Original

Bilaga 3

5 Övrigt

Kammarrätten i Göteborg anser att utredningens förslag i 5 5 om undantag för satellitlagens tillämpningsområde har ett oklart syfte och därför bör kunna utgå. Enligt förslaget skall sådan sändning till satellit som helt överensstäm- mer med en sändning som sker med stöd av tillstånd enligt 5 & radiolagen el— ler 1 5 lagen (198613) om rundradio av finländska TV-program undantas från lagens tillämpningsområde. Enligt kammarrättens uppfattning utgör inte det faktum att nämnda sändningar uppfyller de krav som Sverige har att uppfylla enligt konventionen och direktivet något skäl för att undanta sändningarna från lagens tillämpningsområde, vilket utredningen angivit som motivering till undantaget. Kammarrätten menar vidare att det inte framgår hur denna be- stämmelse bidrar till att uppnå det av utredningen angivna syftet att åstad- komma en så enhetlig reglering som möjligt. Marknadsdomstolen anser att undantaget i nämnda paragraf blir obehövligt om reglerna arbetas in i radiola- gen.

Kabelnämnden menar sig kunna räkna med att nämnden, och i framtiden den föreslagna Radio- och "TV-myndigheten (SOU 1992: 36), kommer att handha de intemationella kontakter som blir nödvändiga enligt direktivet och konventionen samt följa utvecklingen inom kabel- och satellitområdet. Häri bör ingå att ta emot klagomål f rån svenska konsumenter angående sändningar från såväl Sverige som andra länder, samt att också när det finns skäl för det agera på grundval av dessa klagomål. Dessa nya uppgifter bör införas i myndighetens instruktion.

Statskontoret finner anledning att uppmärksamma gränsdragningen mellan den nya myndighetens för radio och TV-sändningar ansvar för tillsyn av ra- dio- och TV-lagstiftning. vilken f.n. är under utredande. och Konsument- verkets/KO:s ansvar för tillsyn av marknadsföringslagen. För att motverka dubbelarbete och att dubbel kompetens byggs upp inom området bör möjlig- hetema till samverkan härvidlag beaktas.

Både Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet och Mark- nadsdomrtolen påpekar att någon motsvarighet till EG-direktivets artikel 7 om karenstid för nyproducerade frlmverk inte återfinns i det svenska förslaget till satellitlag. Bägge instanserna anser att Sverige är skyldig ta in en sådan regel i sin lagstiftning. Fakultetsnämnden understryker att upphovsrättslagens regler om frlmrättigheter är dispositiva och mycket fåordiga. varför regeln i artikel 7 — som endast gäller om inget annat avtalats — framstår som en viktig säkerhetsventil för upphovsmän och deras rättsinnehavare.

Riksskatteverket anmärker att om utredningens förslag genomförs torde begreppet förstagångssändning från sändare här i riket enligt bestämmelserna i 8 & andra stycket lagen (1991: 591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.. komma att omfatta även förstagångssändning från sa— tellit.

• Sida 115
•  Original

EG:s direktiv (89/552/EEG) om gränsöverskridande television på engelska och i översättning

COUNCIL DIRECTIVE of 3 October 1989

on the coordination of cer- tain provisions laid down by law, regulation or administra- tive action in Member States concerning the pursuit of tele- vision broadcasting activities

(89/552/EEC)

THE COUNCIL THE EURO- PEAN COMMUNTTIES.

Having regard to the Treaty estab- lishing the European Economic Community, and in particular Artic- les 57 (2) and 66 thereof,

Having regard to the proposal from the Commission,

ln cooperation with the European Parliament,

Having regard to the opinion of the Economic and Social Committee,

Whereas the objectives of the Community as laid down in the Treaty include establishing an even closer union among the peoples of Europe. fostering closet relations between the States belonging to the Community, ensuring the economic and social progress of its countries by common action to eliminate the barriers which divide Europe, encouraging the constant improve- ment of the living conditions of its peoples as well as ensuring the preservation and strengthening off peace and liberty;

RÅDETS DIREKTIV av den 3 oktober 1989

om samordning av vissa be- stämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utför- andet av sändningsverksamhet för television

(89/552/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAP- ERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTADIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekono- miska gemenskapen, särskilt arti- klarna 57.2 och 66 i detta,

med beaktande av kommission- ens förslag,

i samarbete med Europaparla- mentet,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och

med beaktande av följande: De mål för gemenskapen som fastställts i fördraget innefattar upp- rättande av ett allt fastare förbund mellan Europas folk, vilket skall främja närmare förbindelser mellan de stater som den förenar, garantera ekonomiskt och socialt framåtskri- dande i medlemsländema genom gemensamma åtgärder för att av- skaffa de barriärer som delar Eu- ropa, uppmuntra fortgående förbätt- ringar av levnadsvillkoren för ge- menskapens folk samt garantera att fred och frihet upprätthålls och stärks.

• Sida 116
•  Original

Bilaga 4

Whereas the Treaty provides for the establishment of a common mar- ket, including the abolition. as bet- ween Member States. of obstacles to freedom of movement for services and the institution, of a system en- suring that competition in the com- mon market is not distorted.

Whereas broadcasts transmitted across fronticrs by means of various technologies are one of the ways of pursuing the objectives of the Com- munity; whereas measures should be adopted to permit and ensure the. transition from national markets to a common programme production and distribution market and to establish conditions of fair competition with- out prejudice to the public interest role to be discharged by the televi- sion broadcasting services;

Whereas thc Council of Europe. has adopted the European Conven- tion on Transfrontiet Television;

Whereas the Treaty provides for the isstting of directives for the co- ordination of provisions to facilitate the taking up of activities as selfem- ploycd persons:

Whereas television broadcasting constitutes, in normal circumstances. a service within the meaning of the Treaty;

Whereas the Treaty provides for free movement of all services nor- mally provided against payment, without exclusion on grounds of their cultural or other content and without restriction of nationals of Member States established in a Community country other than that of the person for whom the services arc intended;

Fördraget föreskriver att en gc- mensam marknad upprättas, att med- lemsstaterna sinscmellan avskaffar hinder för fri rörlighet för tjänster och inför ett system som säkerställer att konkurrensen på den gemen- samma marknaden inte snedvrids.

Sändningar över gränserna med hjälp av olika tekniker är ett sätt att uppfylla gemenskapens mål, och åt- gärder bör vidtas för att medge och säkerställa övergången från natio- nella marknader till en gemensam produktions- och distributionsmark- nad för program och för att upprätta lojala konkurrensförhållanden utan att påverka den roll i det allmännas intresse som TV-tjänstema skall till- godose.

Europarådet har antagit Europa- konventioncn om television över gränserna.

Fördraget föreskriver att direktiv utfärdas om samordning av bestäm— melser för att underlätta egenföreta- gande.

Televisionssändning är normalt sett en tjänst enligt fördragcts inne- börd.

Fördraget föreskriver fri rörlighet för alla tjänster som normalt tillhan— dahålls mot betalning. utan in- skränkning på grund av kulturellt el- ler annat innehåll och utan begräns- ning för medborgare i medlemssta- terna som är etablerade i ett annat EG-land än det för vilken tjänsterna är avsedda.

• Sida 117
•  Original

Bilaga 4

Whereas this right as applied to the broadcasting and distribution of television services is also a specific manifestation in Community law of a more general principle. namely the freedom of expression as enshrined in Article 10 (1) of the Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms ratil'red by all Member States; whereas for this reason the issuing of directives on the broadcasting and distribution of television programmes must en- sure their free movement in the light of the said Article and subject only to the limits set by paragraph 2 of that Article and by Anicle 56 (1) of the Treaty:

Whereas the laws, regulations and administrative measures in Member States concerning the pursuit of activities as television broadcasters and cable operators contain dis- parities some of which may impede the free movement of broadcasts within the Community and may distort competition within the com- mon market;

Whereas all such restrictions on freedom to provide broadcasting ser- vices within the Community must be abolished under the Treaty;

Whereas such abolition must go hand in hand with coordination of the applicable laws; whereas this coordination must be aimed at facili- tating the pursuit of the professional activities concerned and more gene- rally. the free movement of infor- mation and ideas within the Com- munity;

Whereas it is consequently neces- sary and sufficient that all broadcasts comply with the law of Member State from which they emanate;

Denna rättighet som den tillämpas på sändning och distribution av te- levisionstjänster är ocksåett klan uttalande i gemenskapsrätten av en mer allmän princip. nämligen yttran- defriheten som den fastställts i artikel 10. l i Konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. som ratificerats av alla medlems- stater. Ett direktiv om sändning och distribution av TV-program måste därför säkerställa programmens fria rörlighet mot bakgrund av nämnda artikel och med förbehåll endast för de begränsningar som anges i stycke 2 i nämnda artikel och av artikel 56.1 i fördraget.

Medlemsstaternas lagar och andra författningar beträffande TV- och kabelsändningar innehåller olikheter. av vilka några kan hindra den fria rörligheten för sändningar inom ge- menskapen och snedvrida konkur- rensen inom den gemensamma marknaden.

Alla sådana restriktioner i friheten att tillhandahålla sändningstjänster inom gemenskapen skall avskaffas enligt fördraget

Ett sådant avskaffande skall ske

jämsides med en samordning av till-

lämpliga lagar. Denna samordning skall ha till syfte att underlätta de bc- rörda professionella verksamheterna och. mera allmänt. det fria utbytet av information och tankar inom gemen- skapen.

Det är följaktligen nödvändigt och tillräckligt att alla sändningar följer lagen i den medlemsstat. varifrån de härrör.

• Sida 118
•  Original

Bilaga 4

Whereas this Directive lays down the minimum rules needed to gua- rantee freedom of transmission in broadcasting; whereas therefore it does not affect the responsibility of the Member States and their authori- ties with regard to the organisation — including the systems of licensing administrative authorisation or taxa- tion — financing and the content of programmes; whereas the indepen- dence of cultural developments in the Member States and the preservation of cultural diversity in the Com- munity therefore remain unaffected;

Whereas it is necessary in the common market that all broadcasts emanating from and intended for re- ception within the Community and in particular those intended for re- ception in another Member State should respect the law of the origi- nating Member State applicable to broadcasts intended for reception by the public in that Member State and the provisions of this Directive:

Whereas the requirement that the originating Member State should ve- rify that broadcasts comply with na— tional law as coordinated by this Directive is sufficient under Com- munity law to ensure free movement of broadcasts without secondary control on the same grounds in the receiving Member States; whereas however the receiving Member State may exceptionally and under specific conditions provisionally suspend the retransmission of televised broad- casts;

Whereas it is essential for the Member States to ensure the preven- tion of any acts which may prove detrimental to freedom of movement and trade in television programmes or which may promote the. creation of dominant positions which would lead to restrictions on pluralism and freedom of televised information and of the information sector as a whole;

Detta direktiv fastställer minimi- kraven för att garantera frihet för sändning. Det påverkar därför inte medlemsstaternas och respektive myndigheters ansvar i fråga om or- ganisationen — inklusive systemen för tillståndsgivning, administrativ auktorisering eller beskattning — fi- nansiering och programinnehåll. Den kulturella utvecklingens obero- ende i medlemsstaterna och bevaran- det av den kulturella mångfalden inom gemenskapen förblir därför opåverkade.

Inom den gemensamma markna- den är det nödvändigt att alla sänd- ningar. som härrör från och är av- sedda för mottagning inom gemen- skapen. och i synnerhet de som är avsedda för mottagning i en annan medlemsstat. följer den lag som är tillämplig på sändningar. avsedda för mottagning av allmänheten i den medlemsstat. varifrån sändningen kommer. samt bestämmelserna i detta direktiv.

Kravet att den medlemsstat, vari- från sändningarna härrör. verifierar att dessa följer nationella lagar, samordnade genom detta direktiv, är enligt gemenskapsrätten tillräckligt för att garantera fri rörlighet för sändningar utan en andra kontroll på samma grunder i de mottagande medlemsstaterna. Den mottagande medlemsstaten får emellertid undan- tagsvis och under särskilda omstän- digheter interimistiskt hindra återut- sändning av televisionssändningar.

Det är viktigt att medlemsstatema säkerställer att varje handling förhin- dras, som kan visa sig skadlig för den fria rörligheten och handeln med televisionsprogram eller som kan medföra dominerande ställningar som skulle leda till begränsningar av den TV-överförda informationens mångfald och frihet och av informa- tionsscktom i dess helhet

• Sida 119
•  Original

Bilaga 4

Whereas this Directive being con- fined specifically to television broad- casting rules is without prejudice to existing or future Community acts of harmonisation in particular to satisfy mandatory requirements concerning the protection of consumers and the faimess of commercial transactions and competition;

Whereas coordination is never- theless needed to make it easier for persons and industries producing programmes having a cultural objec- tive to take up and pursue their acti- vities:

Whereas minimum requirements in respect of all public or private Community television programmes for European audio—visual produc- tions have been a means of promo- ting production independent pro- duction and distribution in the above mentioned industries and are com- plementary to other instruments which are already or will be propo- sed to favour the same objective;

Whereas it is therefore necessary to promote markets of sufficient size for television productions in the Member States to recover necessary investments not only by establishing common rules opening up national markets but also by envisaging for European productions where practi- cable and by appropriate means a majority proportion in television programmes of all Member States; whereas, in order to allow the moni- toring of the application of these rules and the pursuit of these objec— tives. Member States will provide the Commission with a report on the application of the proportions reser- ved for European works and inde- pendent productions in this Directive; whereas for the calculation of such proportions account should be taken of the specific situation of the Hel- lenic Republic and the Portuguese Republic: whereas

Detta direktiv. som är specifikt begränsat till regler för televisions- sändningar. påverkar inte existe- rande eller kommande gemenskaps- åtgärder beträffande harmonisering. särskilt för att tillfredsställa tving— ande krav som rör skydd för kon- sumenter och rimligheten i kommer- siella transaktioner och konkun'ens.

Samordning är inte desto mindre nödvändig för att underlätta för per- soner och företag som producerar program med ett kulturellt syfte att ägna sig åt sin verksamhet.

Minimikraven för alla offentliga eller privata televisionsprogram in- om gemenskapen beträffande euro- peiska. audiovisuella produktioner har varit ett sätt att främja produk- tion. oberoende produktion och dis- tribution i de ovan nämnda företagen och kompletterar andra åtgärder som redan vidtagits eller kommer att fö— reslås för att främja samma syfte.

Det är därför nödvändigt att främja marknader av tillräcklig stor- lek för TV-produktioner i medlems- staterna för att ge avkastning på nödvändiga investeringar. inte bara genom att upprätta gemensamma regler som öppnar nationella mark- nader utan också genom att där så är praktiskt möjligt och med lämpliga medel se till att europeisk produktion utgör en övervägande del av alla medlemsstaternas TV-program. För att tillämpningen av dessa regler skall kunna övervakas och för att dessa mål skall kunna uppfyllas, skall medlemsstaterna till kommis- sionen överlämna en rapport om de delar som reserverats för europeiska respektive oberoende produktioner enligt detta direktiv. Vid beräk— ningen av proportionerna skall hän- syn tas till den speciella situationen i Grekland och Portugal.

• Sida 120
•  Original

Bilaga 4

the Commission must inform the other Member States of these reports accompanied. where appropriate by an opinion taking account of, in particular. progress achieved in re- lation to previous years, the share of first broadcasts in the programming. the particular circumstances of new television broadcasters and the specific situation of countries with a low audio-visual production capacity or restricted language ama;

Whereas for these purposes 'European works' should be defined without prejudice to the possibility of Member States laying down & more detailed definition as regards televi- sion broadcasters under their juris- diction in accordance with Article 3 (1) in compliance with Community law and account being taken of the objectives of this Directive;

Whereas it is important to seek appropriate instruments and proce- dures in accordance with Community law in order to promote the imple- mentation of these objectives with a view to adopting suitable measures to encourage the activity and deve- lopment of European audio-visual production and distribution parti- cularly in countries with a low pro- duction capacity or restricted lan- guage area;

Whereas national support schemes for the development of European production may be applied in so far as they comply with Com- munity law;

Whereas a commitment, where practicable, to a certain proportion of broadcasts for independent pro- ductions created by producers who are independent of broadcasters. will stimulate new sources of television production especially the creation of small and mediumsized enterprises; whereas it will offer new oppor- tunities and outlets to the marketing of creative talents of employment of cultural professions and employees in the cultural field;

Kommissionen måste informera medlemsstaterna om dessa rap- porter. åtföljda där så är lämpligt av ett yttrande som särskilt tar hänsyn till framsteg i förhållande till tidigare är, andelen nya program i sänd— ningarna, de speciella villkoren för nya programföretag och den spe- ciella situationen i länder med låg audiovisuell produktionskapacitet el- ler med begränsat språkområde.

För dessa ändamål bör "euro- peiska produktioner" definieras utan att det påverkar medlemsstaternas möjligheter att fastställa en mera de- taljerad definition i fråga om TV- programförctag inom sin jurisdiktion i överensstämmelse med artikel 3 (1) i enlighet med gemenskapsrätten och med hänsyn till detta direktivs syf- ten.

Det är viktigt att söka efter lämp- liga medel och procedurer i över- ensstämmelse med gemenskaps- rätten för att främja att dessa syften förverkligas och att lämpliga åt- gärder vidtas för att uppmuntra genomförande och utveckling av europeisk audiovisuell produktion och distribution, särskilt i länder med låg produktionskapacitet eller med begränsat språkområde. -

Nationella stödåtgärder för ut- veckling av europeisk produktion kan tillämpas i den utsträckning de överensstämmer med gemenskaps- rätten.

Ett åtagande, där så är praktiskt möjligt, om att en viss del av sänd- ningarna skall reserveras för obero- ende produktioner, skapade av pro- ducenter som är oberoende av pro- gramföretag. kommer att stimulera nya källor för TV—produktion. sär— skilt genom att små och medelstora företag skapas. Det kommer att öppna nya möjligheter att lansera kreativa begåvningar inom kulturella yrken och bland personal på det kulturella området.

• Sida 121
•  Original

Bilaga 4

whereas the definition of the concept of independent producer by the Member States should take account of that objective. by giving due con- sideration to small and medium-Sized producers and making it possible to authorize financial participation by the coproduction subsidiaries of tele- vision organizations;

Whereas measures are necessary for Member States to ensure that a certain period elapses between the first cinema showing of a work and the. first television showing;

Whereas in order to allow for an active policy in favour of a specific language Member States remain free to lay down more detailed or stricter rule in particular on the basis of language criteria as long as these rules are in conformity with Com- munity law. and in particular are not applicable to the retransmission of broadcasts originating in other Mem- ber States;

Whereas in order to ensure that the interests of consumers as televi- sion viewers are fully and properly protected it is essential for television advertising to be subject to a certain number of minimum rules and stan- dards and that the Member States must maintain the right to set more detailed or stricter rules and in certain circumstances to lay down different c0nditions for television broadcasters under their jurisdiction;

Whereas Member States. with due regard to Community law and in relation to broadcasts intended solely for the national territory which may not be received directly or indirectly in one or more Member States must be able to lay down different con— ditions for the insertion of advert- ising and different limits for the volume of advertising in order to facilitate these particular broadcasts;

Medlemsstaternas definition av begreppet oberoende producent bör ta hänsyn till detta syfte genom att vederbörligen beakta små och medelstora producenter och tillåta fi- nansiellt deltagande vid samproduk- tion med "IV-företagen.

Det är nödvändigt att medlemssta- terna vidtar åtgärder för att säker- ställa att en viss period förflyter mellan premiärvisningen på biograf och TV-premiären.

För att medge en aktiv språkpo- licy till förmån för ett specifikt språk förblir medlemsstaterna fria att fast- ställa mcra detaljerade eller striktare regler framför allt på grundval av språkkriterier. så länge dessa regler överensstämmer med gemenskaps- rätten och särskilt inte är tillämpliga i fråga om återutsändning av program som producerats i andra medlems- stater.

För att säkerställa att konsumen- ternas intressen som TV-tittare är helt och fullt skyddade är det vä- sentli gt att TV-reklamen underkastas vissa minimiregler och standarder och att medlemsstaterna behåller rätten att fastställa mer detaljerade eller striktare regler och under vissa omständigheter kan fastställa olika villkor för programföretag inom deras jurisdiktion.

Med vederbörlig hänsyn till ge- menskapsrätten och i fråga om sänd- ningar, avsedda enbart för det egna landet vilka inte kan tas emot. direkt eller indirekt, i en eller flera med- lemsstater, skall medlemsstaterna kunna fastställa olika villkor för reklaminslag och olika gränser för reklamvolymen för att underlätta dessa speciella sändningar.

• Sida 122
•  Original

Bilaga 4

Whereas it is necessary to prohibit all television advertising promoting Cigarettes and other tobacco products including indirect forms of advert- ising which, whilst not directly men- tioning the tobacco product seek to circumvent the ban on advertising by using brand names symbols or other distinctive features of tobacco pro- ducts or of undertakings whose known or main activities include the production or sale of such products;

Whereas it is equally necessary to prohibit all television advertising for medicinal products and medical tre- atment available only on prescription in the Member State within whose jurisdiction the broadcaster falls and to introduce strict criteria relating to the television advertising of alcoholic products;

Whereas in view of the growing importance of sponsorship in the fi- nancing of programmes appropriate rules should be laid down;

Whereas it is, furtherrnore, neces- sary to introduce rules to protect the physical, mental and moral develop- ment of minors in programmes and in television advertising;

Whereas although television bro— adcasters are normally bound to en- sure that programmes present facts and events fairly, it is, nevertheless important that they should be subject to Specific obligations with respect to the right of reply or equivalent re— medies so that any person whose legitimate interests have been dam- aged by an assertion made in the course of a broadcast television pro- gramme may effectively exercise such right or remedy.

Det är nödvändigt att förbjuda all TV-reklam för cigaretter och andra tobaksvaror, inklusive indirekta former av reklam vilka, utan att di- rekt nämna tobaksvaran, söker kringgå reklamförbudet genom att utnyttja märkesnamn, symboler eller andra distinkta kännetecken för to- baksvaror eller företag, vars kända eller huvudsakliga verksamheter in- nefattar produktion eller försäljning av sådana produkter.

Det är även nödvändigt att för- bjuda all TV-reklam för medicinska produkter eller medicinsk behand- ling som är receptbelagd i den med- lemsstat, inom vars jurisdiktion pro— gramföretaget faller, samt att införa strikta kriterier i fråga om TV-reklam för alkoholhaltiga drycker.

Med beaktande av den växande betydelsen av sponsorer för finansi- ering av program bör lämpliga regler fastställas för detta.

Det är vidare nödvändigt att in- föra regler för program och TV-re— klam för att skydda minderårigas fysiska, mentala och moraliska ut— veckling.

Även om TV-programföretag normalt är skyldiga att garantera att programmen presenterar fakta och händelser på ett korrekt sätt är det inte desto mindre viktigt att pro- gramföretagen åläggs speciella skyl- digheter med hänsyn till rätten till genmäle eller motsvarande så att varje person, vars legitima intressen har skadats av ett påstående som gjorts under ett "TV-program, effek- tivt kan utnyttja denna rättighet.

• Sida 123
•  Original

Bilaga 4

HAS ADOPTED THIS DIREC- TIVE

CHAP'I'ER l : DEFINITION S

Article I For the purpose of this Directive: (a) 'television broadcasting' me- ans the initial transmission by wire or over the air. including that by sa- tellite. in unencoded or encoded form of television programmes intended for reception by the public. It in- cludes the communication of pro- grammes between undertakings with a view to their being relayed to the public. It does not include commu- nication services providing items of information or other messages on in- dividual demand such as telecopy- ing, electmnic data banks and other similar services;

(b) 'television advertising' means any form of announcement broadcast in return for payment or for similar consideration by a public or private undertaking in connection with a trade, business, craft or profession in order to promote the supply of goods or services, including im- movable property. or rights and obligations, in return for payment .

Except for the purposes of Article 18, this does not include direct offers to the public for the sale purchase or rental of products or for the provi- sion of services in return for pay- ment.

(c) 'surreptitious advertising' means the representation in words or pictures of goods, services, the name, the trade mark or the activities of a producer of goods or a provider or services in programmes when such representation is intended by the broadcaster to serve advertising and might mislead the public as to its nature. Such representation n is considered to he intentional in parti- cular if it is done in return for pay- ment or for similar consideration;

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL 1: DEFINITIONER

Artikel 1 I detta direktiv avses med

a) TV-sändning: den ursprungliga överföringen av TV-program av- sedda för mottagning av allmänhe- ten, per tråd eller genom luften in- klusive överföring via satellit, i oko- dad eller kodad form. Den innefattar överföring av program mellan före- tag för vidaresändning till allmänhe- ten. Den innefattar inte kommunika- tionstjänster som tillhandahåller data eller andra meddelanden som efter- frågas individuellt såsom telefax, databaser och andra liknande tjän- ster.

b) TV-reklam: varje form av sänt meddelande mot betalning eller lik- nande ersättning som utförs av ett offentligt eller privat företag i sam- band med handel, affärsverksamhet, hantverk eller yrke i avsikt att mot betalning främja tillhandahållandet av varor eller tjänster, inklusive fast egendom, eller rättigheter och för- pliktelser.

Med undantag för de ändamål som anges i artikel 18 innefattar detta inte direkta erbjudanden till all- mänheten som gäller försäljning, köp eller uthyrning av produkter el- ler tillhandahållande av tjänster mot betalning.

c) Smygreklam: presentation i ord eller bild av varor. tjänster, namn, varumärke eller verksamheter som utövas av en varu- eller tjänstepro- ducent i program, då sådan presen- tation av programföretaget avses tjäna som reklam. och då allmänhe- ten kan vilseledas i fråga om presen- tationens art. Sådan presentation be- traktas som avsiktlig, särskilt om den görs mot betalning eller liknande ersättning.

• Sida 124
•  Original

Bilaga 4

(d) sponsorship means any con- tribution made by a public or private undertaking not engaged in television broadcasting activities or in the pro— duction of audio-visual works to the financing of television programmes with a view to promoting its name, its trade mark, its image, its activities or its products.

CHAPTER II: GENERAL PRO- VISIONS

Article 2 1 Each Member State shall ensure that all television broadcasts trans- mitted

—— by broadcasters under its juris— diction or

-— by broadcasters who while not being under the jurisdiction of any Member State make use of a fre- quency or a satellite capacity granted by or a satellite up-link situated in that Member State

comply with the law applicable to broadcasts intended for the public in that Member State.

2. Member States shall ensure freedom of reception and shall not restrict retransmission on their teni- tory of television broadcasts from other Member States for reasons which fall within the fields coordi- nated by this Directive. Member States may provisionally suspend retransmissions of television broad- casts it the following conditions are fulfilled: (a) a television broadcast coming from another Member State mani- festly, seriously and gravely in- fringes Article 22;

(b) during the previous 12 months, the broadcaster has infrin- ged the same provision on at least two prior occasions;

d) Sponsring: varje bidrag, sorn ges för finansiering av TV-program av ett offentligt eller privat företag som inte är engagerat i TV-verksam- het eller i produktion av audiovisu- ella verk, i syfte att främja företagets namn, varumärke, anseende, verk- samhet eller produkter.

kAPrrEL 2; ALLMÄNNA BE- STAMMELSER

Artikel 2

1. Varje medlemsstat skall säker- ställa att alla TV-sändningar. som sänds

— av programföretag inom dess jurisdiktion, eller

— av programföretag som utan att stå under någon medlemsstats jurisdiktion använder sig av en frekvens eller satellitkapacitet upp- låten av eller en satellitupplänk be- lägen i denna medlemsstat.

överensstämmer med den lag- stiftning som gäller för sändningar. avsedda för allmänheten i denna medlemsstat

2. Medlemsstaterna skall säker- ställa fri mottagning och får inte be- gränsa återutsändning inom sina territorier av TV-sändningar från an- dra medlemsstater av skäl som om- fattas av detta direktiv. Medlems- staterna kan interimistiskt inställa återutsändning av TV-sändningar om följande villkor uppfylls:

a) En TV-sändning som kommer från annat medlemsland uppenbarli- gen, allvarligt och djupt överträder bestämmelserna i artikel 22.

b) Programföretaget under de fö- regående 12 månaderna har överträttt

samma bestämmelse vid minst två tillfällen.

• Sida 125
•  Original

(c) the Member State concerned has notificd the broadcaster and the Commission in writing of the alleged infringemean and of its intention to restrict retransmission should any such infringement occur again:

(d) consultations with the trans- mitting State and the Commission have not produced an amicable sett- lement within 15 days of the notifi- cation provided for in point (c), and the alleged infringement persists.

The Commission shall ensure that the suspension is compatible with Community law. It may ask the Member State concerned to put an end to a suspension which is con- trary to Community law, as a matter of urgency. This provision is with- out prejudice to the application of any procedure, remedy or sanction to the infringements in question in the Member State which has jurisdiction over the broadcaster concerned.

3. This Directive shall not apply to broadcasts intended exclusively for reception in States other than Member States and which are not received directly or indirectly in one or more Member States.

Article 3 l. Member States shall remain free to require. television broadcasters under their jurisdiction to lay down more detailed or stricter rules in the areas covered by this Directive.

2. Member States shall, hy app- ropriate means, ensure, within the framework of their legislation, that television broadcasters under their jurisdiction comply with the provi- siOns of this Directive.

c) Medlemsstaten ifråga skriftli- gen har underrättat programföretaget och kommissionen om de angivna överträdelsema och om sin avsikt att begränsa återutsändning om sådan överträdelse åter skulle inträffa.

d) Samråd med den sändande staten och kommissionen inte har re- sulterat i en uppgörelse i godo inom 15 dagar efter den skriftliga under- rättelsen enligt c och den angivna överträdelsen fortsätter.

Kommissionen skall säkerställa att åtgärderna för att hindra återut- sändningen sker i överensstämmelse med gemenskapens lagar. Kom- missionen kan som ett angeläget är- ende anmoda den berörda medlems- staten att upphöra med åtgärder som strider mot gemenskapens lagar. Denna bestämmelse påverkar inte tillämpningen av procedurer, gott- görelser eller sanktioner för över— trädelserna i fråga i den medlemsstat som har jurisdiktion över det be- rörda programföretaget.

3. Detta direktiv skall inte beröra sändningar som uteslutande är av- sedda för mottagning i andra stater än mcdlemsstaterna och som inte mottas direkt eller indirekt i en eller flera medlemsstater.

Artikel 3

1. Medlemsstaterna skall ha frihet att föreskriva att TV-programförcta- gen inom deras jurisdiktion faststäl- ler mera detaljerade eller striktare regler inom de områden som omfat- tas av detta direktiv.

2. Medlemsstaterna skall, inom ramen för sin lagstiftning, på lämp- ligt sätt säkerställa att TV-program- företagen inom deras jurisdiktion uppfyller bestämmelsema i detta dir- ektiv.

l 5

• Sida 126
•  Original

Bilaga 4

CHAPI'ER III: PROMOTION OF DISTRIBUTION AND PRODUC- TION OF TELEVISION PRO- GRAMMES

Article 4

1. Member States shall ensure where practicable and by appropriate means that broadcasters reserve for European works within the meaning of Article 6, a majority proportion of their transmission time, excluding the time appointed to news, spons events. games, advertising and tele- text services. This proportion. hav- ing regard to the broadcaster's in- formational. educational, cultural and entertainment responsibilities to its viewing public, should he achieved progressively, on the basis of suit- able criteria.

2. Where the proportion laid down in paragraph I cannot be at— tained it must not be lower than the average for 1988 in the Member State concerned. However, in re- spect of the Hellenic Republic and the Portuguese Republic. the year 1988 shall be replaced by the year 1990.

3. From 3 October 1991, the Member States shall provide the Commission every two years with & report on the application of this Art- icle and Article 5. That report shall in particular in- clude a statistical statement on the. achievement of the proportion refer- red to in this Article and Article 5 for each of the television programmes falling within the jurisdiction of the Member State concerned, the rea- sons. in each case, for the failure to attain that proportion and the measures adopted or envisaged in order to achieve it.

KAPITEL 3: FRÄMJANDE AV DISTRIBUTION OCH PRODUK- TION AV TV-PROGRAM

Artikel 4

1. Medlemsstaterna skall, där så är praktiskt möjligt och på lämpligt sätt, säkerställa att programföretagen reserverar en övervägande del av sin sändningstid med undantag av tid för nyheter, sportevenemang, täv- lingar. reklam och teletexttjänster för europeiska produktioner definierade i artikel 6. Denna andel bör uppnås gradvis på grundval av lämpliga kri- terier med beaktande av programfö- retagets ansvar gentemot sin publik för information, utbildning, kultur och underhållning.

2. Om den andel som anges i punkt 1 inte kan uppnås, får den inte vara mindre än genomsnittet under 1988 i den berörda medlemsstaten. Vad avser Grekland och Portugal skall år 1988 ersättas av år 1990.

3. Från och med den 3 oktober 1991 skall medlemsstaterna vart- annat år till kommissionen över- lämna en rapport om tillämpningen av denna artikel och artikel 5. Rapporten skall innefatta en sta- tistisk uppgift om den uppnådda an- delen som anges i denna artikel och i artikel 5 för vart och ett av de TV- program som faller inom den bc- rörda medlemsstatens jurisdiktion. skälen i varje enskilt fall till att man inte uppnått denna andel och de åt- gärder som vidtagits eller förutses för att uppnå målet

• Sida 127
•  Original

Bilaga 4

The Commission shall inform the other Member States and the Euro- pean Parliament of the reports, which shall be accompanied, where appropriate, by an opinion. The Commission shall ensure the appli- cation of this Article and Article 5 in accordance with the provisions of the Treaty. The Commission may take account in its opinion, in particular. of progress achieved in relation to previous years, the share of first broadcast works in the program- ming, the particular circumstanccs of new television broadcasters and the specific situation of countries with a low audio-visual production capacity or restricted language area.

4. The Council shall review the implementation of this Article on the basis of a report from the Com- mission accompanied by any pro- posals for revision that it may deem appropriate no later than the end of the fifth year from the adoption of the Directive. To that end. the Commission re- port shall, on the basis of the infor- mation provided by Member States under paragraph 3. take account in particular of developments in the Community market and of the inter- national context.

Article 5

Member States shall ensure. where practicable and by appropriate means. that broadcasters reserve at least 10 % of their transmission time. excluding the time appointed to news. sports events. games, advert- ising and teletext services. or alter- nately, at the discretion of the Mem- ber State. at least l() % of their pro- gramming budget, for European works created by producers who are independent of broadcasters.

Kommissionen skall informera de övriga medlemsstaterna och Euro- paparlamentet om rapporterna, som då så är lämpligt skall åtföljas av ett yttrande. Kommissionen skall säker- ställa att denna artikel och artikel 5 tillämpas i överensstämmelse med bestämmelserna i fördraget. Kom- missionen får i sitt yttrande särskilt beakta de framsteg som uppnåtts i förhållande till tidigare år, andelen premiärproduktioner i program- planeringen, de särskilda omständig- heterna för nya TV-programföretag och den speciella situationen i länder med låg audiovisuell produktions- kapacitet eller begränsat språkom- råde.

4. Rådet skall senast vid slutet av det femte året efter detta direktivs antagande granska genomförandet av denna artikel med utgångspunkt från en rapport från kommissionen. åtföljd av alla de förslag till åtgärder som den kan anse lämpliga. För detta ändamål skall kommis- sionens rapport. baserad på den av medlemsstaterna enligt punkt 3 till- handahållna informationen, särskilt ta hänsyn till utvecklingen inom den gemensamma marknaden och till det intemationella sammanhanget.

Artikel 5

Medlemsstaterna skall där så är praktiskt möjligt och på lämpligt sätt säkerställa att programföretagen re- serverar minst 10 % av sin sänd- ningstid. med undantag för tid reser- verad för nyheter, sportevenemang. tävlingar, reklam och teletexttjänster. eller alternativt, efter medlemsstatens bedömande, minst 10 % av sin pro- grambudget. för europeiska produk- tioner. skapade av producenter som är oberoende av programföretagen.

• Sida 128
•  Original

Bilaga 4

This proportion, having regard to the broadcaster's informational. edu— cational, cultural and entertainment responsibilities to its viewing public. should be achieved progressively. on the basis of suitable criteria: it must be achieved by earmarking an ad- equate proportion for recent works. that is to say works transmitted within five years of their production.

Article 6 l. Within the meaning of this chapter, 'European works' means the following:

(_a) works originating from Member States of the Community and, as regards television broadcas- ters falling within the jurisdiction of the Federal Republic of Germany. works from German territories where the Basic Law does not apply and fultilling thc conditions of para- graph 2;

(b) works originating from Euro- pean third States party to the Euro- pean Convention on Transfrontier Television of the Council of Europe and fulfilling the conditions of para- graph 2;

(.c) works originating from other European third countries and fulfil- ling the conditions of paragraph 3.

2. The works referred to in pa- ragraph ] (a) and (b) are works main- ly made with authors and workers residing in one or more States re- ferred to in paragraph l (a) and (b) provided that they comply with one of the following three conditions:

(a) they are made by one or more producers established in one or more of those States; or

b) production of the works is su- pervised and actually controlled by one or more producers established in one or more of those States; or

Denna andel bör uppnås gradvis och baseras på lämpliga kriterier med tanke på programföretagets ansvar gentemot sina tittare när det gäller information, utbildning. kultur och underhållning. Detta måste upp- nås genom öronmärkning av en lämplig andel för nya produktioner, d.v.s. produktioner som sänds inom fem år efter framställningen.

Ani/ce! 6 l. I detta kapitel avses med euro- peiska produktioner

a) produktioner som härrör från gemenskapens medlemsstater och. vad gäller TV-programförctag som faller inom Förbundsrepubliken Tysldandsjurisdiktion. produktioner från de tyska territorier där För- bundsrepublikens grundlag inte till lämpas och som uppfyller villkoren i punkt 2;

b) produktioner som härrör från europeiska tredjestater som är an- slutna till Europarådets konvention om gränsöverskridande television och som uppfyller villkoren i punkt 2;

c) produktioner som härrör från andra europeiska tredjestater och som uppfyller villkoren i punkt 3.

2. Med produktioner som anges i punkt 1 a och 1 b avses sådana pro- duktioner som huvudsakligen är gjorda tillsammans med författare och personal som är bosatta i en eller flera av de stater som anges i punkt l a och 1 b. under förutsättning att produktionerna uppfyller ett av föl- jande tre villkor:

a) De har gjorts av en eller flera producenter som är etablerade i en eller flera av dessa stater.

b) Framställningen av produktio- nerna har övervakats och styrts av en eller flera producenter, etablerade i en eller flera av dessa stater.

• Sida 129
•  Original

Bilaga 4

(c) the contribution of co-produ- cers of those States to the total co- production costs is preponderant and the co-production is not controlled by one or more producers estab- lished outside those States.

3. The works referred to in pa— ragraph I (c) are works made exclu- sively or in co-production with pro- ducers established in one or more Member States by producers esta- blished in one or more European third countries with which the Com- munity will conclude agreements in accordance with the procedures of the Treaty. if those works are mainly made with authors and workers residing in one or more European States.

4. Works which are not European works within the meaning of para- graph 1, but made mainly with au- thors and workers residing in one or more Member States. shall be con— sidered to be European works to an extent corresponding to the propor- tion of the contribution of Com- munity co-producers to the total pro- duction costs.

Article 7

Member States shall ensure that the television broadcasters under their jurisdiction do not broadcast any cinematographic work. unless otherwise agreed between its rights holdcrs and the broadcaster. until two years have elapscd since the work was first shown in eincmas in one of the Member States of the Community; in the case of cinema- tographic works co-produced by the broadcaster this period shall be one yean

c) Bidrag från samproducenter i dessa stater utgör en övervägande del av den totala samproduktions- kostnaden och samproduktionen styrs inte av en eller flera producen- ter, etablerade utanför dessa stater.

3. De produktioner som anges i punkt 1 c är produktioner som ut- förts i samarbete med producenter, etablerade i en eller flera medlems- stater, eller uteslutande av pro- ducenter etablerade i en eller flera europeiska tredjestater, med vilka gemenskapen kommer att sluta avtal i enlighet med bestämmelserna i för- draget, om dessa produktioner hu- vudsakligen utförts med författare och personal som är bosatta i en eller flera europeiska stater.

4. Produktioner som inte är euro- peiska produktioner enligt punkt 1, men som huvudsakligen gjorts till- sammans med författare och perso- nal som är bosatta i en eller flera medlemsstater. skall betraktas som europeiska produktioner i den ut- sträckning som motsvarar andelen bidrag från gemenskapens sampro- ducenter till de totala produktions- kostnaderna.

Artikel 7 Medlemsstaterna skall säkerställa att TV-programföretag inom deras jurisdiktion inte sänder någon bio- graffilm innan två år förflutit sedan filmen först visades på en biografi någon av gemenskapens medlems- stater, såvida inte annat överens- kommits mellan innehavarna av dis- tributionsrättighetcma och program- företaget. I fråga om biograffilm som samproducerats med program- företaget skall denna period vara ett ar.

• Sida 130
•  Original

Bilaga 4

Article 8 Where they consider it necessary for purposes of language policy the Member States. whilst observing Community law. may as regards some or all programmes of television broadcasters under thcirjurisdiction. lay down more detailed or stricter rules in particular on the basis of lan- guage criteria.

Article 9 This chapter shall not apply to 10- cal television broadcasts not forming part of a national network.

CHAPTER IV: TELEVISION ADVERTISING. AND SPONSOR- SHIP

Article 10

]. Television advertising shall be readily recognisable as such and kept quite separate from other parts of the programme service by optical and/or acoustic means.

"2 lsolatcd advertising spots shall remain the exception.

3. Advertising shall not use subli- minal techniques.

4. Surreptitious advenising shall be prohibited.

Article 11 l. Advertisements shall be in- serted between programmes. Pro- vided the conditions contained in paragraphs 1 to 5 of this Article are fulfilled. advertisements may also be inserted during programmes in such a way that the integrity and value of the programme, taking into account natural breaks in and the duration and nature of the programme. and the rights of the rights holders are not prejudiced.

Artikel 8 Om medlemsstaterna anser det nödvändigt av språkpolitiska skäl. kan de vad gäller en del eller alla program från TV-programföretagen inom sin jurisdiktion, med beakt- ande av gemenskapens lagstiftning fastställa mera detaljerade eller strikt- are regler. särskilt på grundval av språkliga kriterier.

Artikel 9 Detta kapitel skall inte gälla lokala TV-sändningar som inte ingår i ett nationellt nät

KAPITEL 4: TV-REKLAM OCH SPONSRING

Artikel 10 ]. TV-reklam skall vara lätt att känna igen som sådan och hållas ät- skild från andra delar av programmet med optiska och/eller akustiska hjälpmedel.

2. Enstaka reklaminslag skall en- dast förekomma undantagsvis.

3. Reklam får inte använda sub— liminalteknik.

4. Smygreklam är förbjuden.

Artikel 11

1. Reklam skall infogas mellan program. Under förutsättning att villkoren i punkt 2—5 i denna artikel uppfylls får reklam också infogas i program på sådant sätt och med hän- syn till naturliga pauser samt pro- rammcts sändningslängd och karak- tär, att varken programmets integritet och värde eller innehavamas rättig- heter kränks.

• Sida 131
•  Original

Bilaga 4

2. In programmes Consisting of autonomous parts or in sports pro- grammes and similarly structured events and performances comprising intervals. advertisements shall only be inserted between the parts or in the intervals.

3. The transmission of audio- visual works such as feature films and films made for television (ex- cluding series. serials, light enter- tainment programmes and docu- mentarics) provided their program- med duration is more than 45 min- utes may be interrupted once for each complete period of 45 minutes. A further interruption is allowed if their programmed duration is at least 20 minutes longer than two or more complete periods of 45 minutes.

4. Where programmes. other than those covered by paragraph 2. are interrupted by advertisements a period of at least 20 minutes should elapse between each successive ad- vertising break within the pro- gramme.

5. Advertisements shall not be in- serted in any broadcast of a religious service. News and current affairs programmes, documentaries. reli- gious programmes. and children pro- grammes. when their programmed duration is less than 30 minutes shall not be interrupted by advertisements. If their programmed duration is 30 minutes or longer the provisions of the previous paragraphs shall apply.

Article 12 Television advertising shall not: (a) prejudice respect for human dignity;

(b) include any discrimination on grounds of race sex or nationality:

(c) be offensive to religious or po- litical beliefs;

(d) encourage behaviour prejudi- cial to health or to safety;

(e) encourage behaviour prejudi- cial to the protection of the environ- ment

2. I program som består av fri- stående delar eller i sportprogram och på liknande sätt strukturerade evenemang och föreställningar som innehåller pauser. skall reklam en- dast infogas mellan sådana delar el— ler i pauserna.

3. Överföring av audiovisuella produktioner såsom spelfilm och filmer gjorda för TV (utom TV-se- rier, lätta underhållningsprogram och dokumentärer) under förutsättning att deras programlagda sändnings- längd är mer än 45 minuter. får av- brytas en gång för varje hel period om 45 minuter. Ett ytterligare avbrott medges om den programlagda sänd- ningslängden är minst 20 minuter längre än två eller flera kompletta fyrtiofemminutersperioder.

4. Om andra program än de som omfattas av punkt 2 avbryts av re- klam skall en period om minst 20 minuter förflyta mellan reklaminsla- gen i programmet.

5. Reklam får inte infogas i sänd- ningar av gudstjänster. Nyhetspro- gram och program om aktuella sam- hällsfrågor. dokumentärprogram. re- ligiösa program och barnprogram får inte avbrytas av reklaminslag om deras programlagda sändningslängd är mindre än 30 minuter. Om deras programlagda sändningslängd är 30 minuter eller mer skall de ovan an- givna styckena gälla.

Artikel 12 TV-reklam får inte 3) undergräva respekten för den mänskliga värdigheten.

b) diskriminera någon på grund av ras, kön eller nationalitet.

c) angripa religiös eller politisk övertygelse.

d) uppmuntra ett beteende som är skadligt för hälsa eller säkerhet,

e) uppmuntra ett beteende som är skadligt för miljön.

Prop. 1992/93: 75

• Sida 132
•  Original

Article 13 All forms of television advertising for Cigarettes and other tobacco pro- ducts shall be prohibited.

Article 14 Television advertising for medici- nal products and medicinal treatment available only on prescription in the Member State within whose juris- diction the broadcaster falls shall be prohibited.

Article 15 Television advertising for alcohol- ic beverages shall comply with the following criteria;

(a) it may not be aimed specifical at minors or in particular depict mi- nors consuming these beverages;

(b) it shall not link the consump- tion of alcohol to enhanced physical performance or to driving;

(c) it shall not create the impres- sion that the consumption of alcohol contributes towards social or sexual success;

(d) it shall not claim that alcohol has therapeutic qualities or that it is a stimulant. a sedativc or a means of resolving personal conflicts;

(c) it shall not encourage immo- derate consumption of alcohol or present abstinence or moderation in an negative light;

(f) it shall not place emphasis on high alcoholic content as being a positive quality of the beverages.

Article 16 Television advertising shall not cause. moral or physical detrimcnt to minors and shall therefore comply with the following criteria for their protection

(a) it shall not directly exhort mi- nors to bay a product or a service by exploiting their inexperience or cre- dulity;

Artikel 13

Alla fomrer av TV-reklam för ci— garetter eller andra tobaksvaror skall vara förbjudna.

Artikel 14 TV-reklam för medicinska pro- dukter och medicinsk behandling skall vara förbjuden. om produk- terna eller behandlingarna är till- gängli ga endast efter ordination i den medlemsstat till vars jurisdiktion programföretaget hör.

Artikel 15 TV-reklam för alkoholhaltiga drycker skall uppfylla följande krite- rier:

a) Den får inte rikta sig speciellt till minderåriga eller särskilt skildra minderåriga som intar dessa dryc- ker.

b) Den skall inte förknippa kon— sumtion av alkohol med förbättrad fysisk prestation eller med bilkör- ning.

6) Den skall inte ge intryck av att konsumtion av alkohol bidrar till social eller sexuell framgång.

(1) Den skall inte göra gällande att alkohol har terapeutiska egenskaper eller att den är ett stimulerande eller lugnande medel eller ett medel för att lösa personliga konflikter.

c) Den skall inte uppmuntra över- konsumtion av alkohol eller ge en negativ bild av nykterhet eller åter- hållsamhet.

0 Den skall inte framhålla en hög alkoholhalt som en positiv egenskap hos dryckerna.

Artikel 16

TV-reklam skall inte orsaka mo- ralisk eller fysisk skada hos min- deråriga och måste därför uppfylla följande kriterier:

a) Den skall inte direkt uppmana minderåriga att köpa en produkt eller tjänst genom att utnyttja deras oer- farenhet eller godtrogenhet.

L:) R)

• Sida 133
•  Original

Bilaga 4

_ (b) it shall not directly encourage minors to persuade their parents or others to purchase the goods or serv- ices being advertised;

(c it shall not exploit the special trust minors place in parents, tea- chers or other persons;

(d) it shall not unreasonably show minors in dangerous situations.

Article 17

1. Sponsored television program- mes shall meet the following requi- rements: (a) the content and scheduling of sponsored programmes may in no circumstances be influenced by the sponsor in such a way as to affect the responsibility and editorial inde- pendence of the broadcaster in re- spect of programmes; (b) they must be clearly identified as such by the name and/or logo of the sponsor at the beginning and/or the end of the programmes; (c) they must not encourage the purchase or rental of the products or services of the sponsor or a third party, in particular by making special promotional references to those pro- ducts or services.

2. Television programmes may not be sponsored by natural or legal persons whose principal activity is the manufacture or sale of products. or the provision of services, the ad- vertising of which is prohibited by Article 13 or 14.

3. News and current affairs pro- grammes may not be sponsored.

Article 18

1. The amount of advertising shall not exceed 15 % of the daily trans- mission time. However, this per- centage may be increased to 20 % to include forms of advertisements such as direct offers to the public for the sale, purchase or rental of products or for the provision of services. provided the amount of spot advert- ising does not exceed 15 %.

b) Den skall inte direkt upp- muntra minderåriga att övertala sina föräldrar eller andra att köpa de ut- annonserade varorna eller tjänsterna.

c) Den skall inte utnyttja det spe- ciella förtroende minderåriga hyser för föräldrar. lärare eller andra per- sonen

d) Den skall inte utan skäl visa minderåriga i farliga situationer.

Artikel 17

1. Sponsrade TV-program skall uppfylla följande krav:

a) Innehåll och programläggning av sponsrade program får under inga förhållanden påverkas av sponsom på ett sätt som inverkar på program- företagets ansvar och redaktionella oberoende avseende program.

b) De måste klan identifieras som sponsrade genom att sponsoms namn och/eller logotyp anges i bör- jan och/eller slutet av programmen.

0) De skall inte uppmuntra till köp eller förhyrning av sponsoms eller en tredje parts produkter eller tjän- ster. särskilt inte genom att göra speciella säljfrämjande referenser till dessa produkter eller tjänster.

2. TV-program får inte sponsras av fysiska eller juridiska personer. vars huvudsakliga verksamhet är tillverkning eller försäljning av pro— dukter eller tillhandahållande av tjänster för vilka reklam är förbjuden enligt artikel 13 eller 14.

3. Nyheter och program som tar upp aktuella samhällsfrågor får inte sponsras. Artikel 18 1.Reklamtiden skall inte överstiga 15 % av den dagliga sändningstiden. Denna andel får emellertid ökas till 20 % för att innefatta reklam som in- nehåller direkta erbjudanden till all— mänheten om försäljning. köp eller hyra av produkter eller tillhandahål- lande av tjänster, under förutsättning att andelen reklaminslag inte över— skrider 15 %.

• Sida 134
•  Original

Bilaga 4

2. The amount of spot advertising within a given one-hour period shall not exceed 20 %.

3. Without prejudice to the provi- sions of paragraph ]. forms of ad- vertisements such as direct offers to the public for the sale. purchase or rental of products or for the provi- sion of services shall not exceed one hour per day.

Article 19 Member States may lay down stricter rules than those in Article 18 for programming time and the pro- cedures for television broadcasting for television broadcasters under their jurisdiction, so as to reconcile demand for televised advertising with the public interest, taking ac- count in particular of:

(a) the role of television in provi- ding information, education. culture and entertainment;

(b) the protection of pluralism of information and of the media.

Article 20 Without prejudiCe to Article 3. Member States may. with due regard for Community law. lay down con- ditions other than those laid down in Article 11 (2) to (5) and in Article 18 in respect of broadcasts intended solely for the national territory which may not be received. directly or in- direetly, in one or more other Mem- ber States.

Article 21 Member States shall. within the framework of their laws, ensure that in the case of television broadcasts that do not comply with the provi- sions of this chapter, appropriate measures arc applied to secure com- pliance with these provisions.

2. Reklaminslagens längd inom en given entimmesperiod skall inte överskrida 20 %.

3. Utan att det påverkar tillämp- ningen av bestämmelserna i punkt 1 skall reklam som innehåller direkta erbjudanden till allmänheten om för- säljning, köp eller hyra av produkter eller tillhandahållande av tjänster inte överstiga en timme om dagen.

Artikel 19 Medlemsstatema får inom sin ju- risdiktion fastställa striktare regler för sändningstid och föreskrifter för programföretagens TV-sändningar. än de i artikel 18, i syfte att förena efterfrågan på TV-reklam med all- mänintresset, varvid hänsyn särskilt skall tas till:

3) televisionens uppgift att till- handahålla information, utbildning, kultur och underhållning.

b) bevarandet av informationens och mediernas mångsidighet.

Artikel 20 Utan att det påverkar tillämp- ningen av artikel 3 får medlemssta- terna, med vederbörlig hänsyn till gemenskapens lagstiftning. fastställa andra villkor än de som fastställts i artikel 11. 2 som 11. 5 och i artikel 18 ifråga om sändningar, som ute- slutande är avsedda för det nationella territoriet och som inte kan tas emot. direkt eller indirekt. i en eller flera andra medlemsstater.

Artikel 21 Medlemsstaterna skall, i fråga om TV-sändningar som inte överens- stämmer mcd bestämmelserna i detta kapitel. inom ramen för sin lagstift- ning vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att dessa bestämmelser efterlevs.

• Sida 135
•  Original

Bilaga 4

CHAPTER V: PROTECTION OF MINORS

Article 22 Member States shall take appro- priate measures to ensure that tele- vision broadcasts by broadcasters under their jurisdiction do not in- clude programmes which might ser- iously impair the physic mental or moral development of minors. in particular those that involve por- nography or gratuitous violence. This provision shall extend to other programmes which are likely to im- pair the physical. mental or moral development of minors. except where it is ensured by selecting the time of the broadcast or by any tech- nical measure. that minors in the area of transmission will not normally hear or see such broadcasts.

Member States shall also ensure that broadcasts do not contain any incitement to hatred on grounds of race, sex. religion or nationality.

CHAPTER VI: RIGHT OF RE- PLY -

Article 23

1. Without prejudice to other pro- visions adopted by the Member States under civil, administrative or criminal law. any natural or legal person. regardless of nationality. whose legitimate interests, in parti- cular reputation and good name. have been damaged by an assertion of incorrect facts in a television pro— gramme must have a right of reply or equivalent remedies.

2. A right of reply or equivalent remedies shall exist in relation to all broadcasters under the jurisdiction of a Member State.

KAPITEL 5: SKYDD AV MIN- DERÅRIGA

Artikel 22 Medlemsstatema skall vidta lämp— liga åtgärder för att säkerställa att TV-sändningar från TV-programfö- retag inom respektive stats jurisdik- tion inte inkluderar program som all- varligt kan skada den fysiska, men- tala eller moraliska utvecklingen hos minderåriga. särskilt program som innehåller pomografr eller menings— löst våld. Denna bestämmelse skall utsträckas till att gälla andra program som kan bedömas skada den fy- siska. mentala eller moraliska ut- vecklingen hos minderåriga. utom då det kan anses säkert, genom val av tid för sändningen eller genom tekniska åtgärder. att de minderåriga inom sändningsområdet normalt inte hör eller ser sådana sändningar.

Medlemsstaterna skall också sä- kerställa att sändningar inte innehål- ler något som uppammar hat. grun- dat på ras, kön. religion eller natio- nalitet.

_KAPITEL 6: RÄTT TILL GEN- MALE

Artikel 23

1. Utan att det påverkar tillämp— ningen av andra bestämmelser inom civilrätt. straffrätt eller administrativ lagstiftning som antagits av med- lemsstaterna. skall varje fysisk eller juridisk person. oberoende av natio— nalitet vars legitima intressen. i syn- nerhet vederbörandes rykte och goda namn, har skadats av påståenden om felaktiga fakta i ett TV-program. ha rätt till genmäle eller motsvarande.

2. Rätt till genmäle eller motsva- rande skall gälla gentemot alla pro- gramföretag inom en medlemsstats jurisdiktion.

• Sida 136
•  Original

Bilaga 4

3. Member States shall adopt the measures needed to establish the right of reply or the equivalent re- medies and shall determine the pro- cedure to be followed for the exer- cise thereof. In particular. they shall ensure that a sufficient time span is allowed and that the procedures are such that the right or equivalent re- medies can be exercised appropria- tely by natural or legal persons resi- dent or established in other Member States.

4. An application for exercise of the right of reply or the equivalent remedies may he rejected if such a reply is not justified according to the conditions laid down in paragraph I, would involve a punishable act. would render the broadcaster liable to civil law proceedings or would transgress standards of public de- cency.

5. Provision shall be made for procedures whereby disputes as to the exercise of the right of reply or the equivalent remedies can be sub- ject to judicial review.

CHAPTER VII: FINAL PROVI- SIONS

Article 24 In fields which this Directive does not coordinate it shall not affect the rights and obligations of Member States resulting from existing con- ventions dealing with telecommun- ications or broadcasting.

3.Medlemsstatema skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att etablera rätten till genmäle eller mot- svarande och skall fastställa den pro- cedur som skall följas för att genom- föra detta. Särskilt skall de säker- ställa att en tillräcklig tidrymd med- ges och att procedurerna är sådana, att tillfälle till genmäle eller motsva- rande vederbörligen kan ges fysiska eller juridiska personer som bor eller är etablerade i andra medlemsstater.

4. En begäran om genmäle eller motsvarande kan avvisas om detta inte är motiverat enligt de villkor som angetts i punkt 1 eller skulle in- nebära en straffbar handling eller skulle medföra civilrättsligt ansvar för programföretaget eller skulle överskrida gränserna för allmän an- ständighet.

5. Bestämmelser skall fastställas för förfaranden. varigenom tvister om rätten till genmäle eller motsva- rande kan bli föremål för rättslig '

prövning.

KAPITEL 7: SLUTBESTÄMM— ELSER

Artikel 24 På områden som inte omfattas av detta direktiv skall direktivet inte på- verka medlemsstaternas rättigheter och skyldigheter till följd av gällande konventioner som handlar om tele- kommunikation och rundradio.

• Sida 137
•  Original

Bilaga 4

Article 25 ]. Member States shall bring into force the laws regulations and ad- ministrative provisions necessary to comply with this Directive not later than 3 October 1991. They shall forthwith inform the Commission thereof.

2. Member States shall communi- cate to the Commission the text of the main provisions of national law which the adopt in the fields gov- emed by this Directive.

Article 26 Not later than the end of the tifth year after the date of adoption of this Directive and every two years there- after. the Commission shall submit to the European Parliament, the Council, and the Economic and Soc- ial Committee a report on the ap- plication of this Directive and. if necessary, make further proposals to adapt it to developments in the field of television broadcasting.

Article 27 This Directive is addressed to the Member States.

Done at Luxembourg. 3 October 1989.

For the Council The President

R. DUMAS

Artikel 25 l. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 3 oktober 1991. De skall genast informera kommis- sionen om detta.

2. Medlemsstaterna skall till kom- missionen överlämna texten till cen- trala bestämmelser i nationell lag- stiftning som de antar inom det om- råde som omfattas av detta direktiv.

Artikel 26 Senast vid slutet av det femte året efter dagen för antagandet av detta direktiv och vartannat år därefter skall kommissionen till Europa- parlamentet. rådet och Ekonomiska och sociala kommittén överlämna en rapport om tillämpningen av detta direktiv och. om nödvändigt. ut- arbeta ytterligare förslag för att an- passa det till utvecklingen inom om- rådet TV-sändning.

Artikel 27 Detta direktiv riktar sig till med- lemsstatema.

Utfärdat i Luxemburg den 3 ok- tober 1989.

På rådets vägnar

R. DUMAS

Ordförande

• Sida 138
•  Original

Marknadsföringsutredningens sammanfattning av betänkandet SOU l992:49 EES-anpassning av marknadsföringslagstiftningen

Betänkandet handlar om vilka förändringar som bör göras i den marknads- föringsrättsliga lagstiftningen med hänsyn till EES-avtalet mellan de Europeiska gemenskaperna (EG) och medlemsländerna i EG samt Sverige och övriga länder som tillhör frihandelssammanslutningen EFTA. Inom ramen for detta avtal kommer Sverige att vara skyldigt att uppfylla kraven i bl. a. direktiven (84/450/EEG) om vilseledande reklam och (89/552/EEG) om TV—sändningar till allmänheten. Direktiven finns i bilagorna 3 och 4.

Den svenska lagstiftningen tillgodoser på det hela taget kraven enligt direktivet om vilseledande reklam. I viss utsträckning krävs dock att gällande regler justeras.

Direktivet om TV-sändningar tilldrar sig i det här sammanhanget intresse beroende på bestämmelserna om TV-reklam och sponsring (artiklarna 10- 21). När det gäller detta direktiv är anpassningsfrågoma något mer komplicerade än i fråga om direktivet om vilseledande reklam.

Ändringar i marknadqöringslagen

Marknadsföringslagens huvudbestämmelse är generalklausulen mot otillbör- lig marknadsföring (2 5 MFL). Den omfattar näringsidkares avsättningsfräm- jande åtgärder men inte inköps- eller andra anskaffningsfrämjande åtgärder som riktas "bakåt" mot L ex. leverantörer eller kreditgivane.

Uttrycket reklam i direktivet om vilseledande reklam täcker emellertid alla framställningar som syftar till att främja marknadstillgången på varor eller tjänster. Det omfattar därför både avsättningsfrämjande reklam och inköps- reklam och liknande. Med hänsyn härtill föreslås att 2 & MFL kompletteras så att vad som där sägs om otillbörlig marknadsföring också skall tillämpas på reklamåtgärder som företas i näringsverksamhet vid efterfrågan av en vara, en tjänst eller någon annan nyttighet (se avsnitt 3.4.1).

1 sin praxis rörande generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring har Marknadsdomstolen utvecklat den s. k. lagstridighetsprincipen. Principen innebär att domstolen kan anse att en marknadsföringsåtgärd som strider mot en bestämmelse i speciallagstiftning även är otillbörlig i generalklausulens mening. En stor del av harmoniseringsbehovet vad gäller direktivet om TV- sändningar kan enligt utredningen tillgodoses med hjälp av generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring.

Ett till godoseende av harmoniseringsbehovet på detta sätt kräver dock att den tem'toriella räckvidden för generalklausulen anpassas till TV-direktivet.

TV-direktivet är baserat på den s.k. sändarlandsprincipen, som innebär att vad som isändarlandet är lagenligt och dimktiv enligt programinnehåll skall få Spridas fritt utanför detta lands gränser och att det är förbehållet sändar- landet att vidta åtgärder mot sändningar som inte följer reglerna

• Sida 139
•  Original

Bilaga 5

Såsom TV-direktivet är utformat aktualiserar det att den territoriella räck- vidden för generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring i tillämpningen både kan snävas in och utvidgas. Utredningen föreslår därför att det for tele- visionssändningar införs en särskild bestämmelse i MFL. 21 5. Enligt para- grafen skall. om en internationell överenskommelse påkallar det, 2 och 3 55 MFL 1. tillämpas på en televisionssändning från Sverige, även om sändningen endast kan tas emot i ett annat land,

2. inte tillämpas på en televisionssändning från ett annat land. Med en internationell överenskommelse förstås framför allt EES-avtalet och den europeiska konventionen om gränsöverskridande television. som Sverige undertecknat men ännu inte ratificerat.

De här berörda frågorna diskuteras närmare i avsnitt 4.7.

Ändringari (len radiorättsliga lagstiftningen

Direktivet om TV-sändningar innebär att det står ett EG—land fritt att kräva att programföretag som landet har jurisdiktion över följer mer preciserade eller strängare regler än direktivets. Ett lands handlingsfrihet är emellertid inte obegränsad.

Romfördraget mellan EG: s medlemsländer förbjuder att ett land inför inte bara kvantitativa importrestriktioner utan också "alla åtgärder med mot- svarande verkan" (artikel 30). I EES-avtalet finns en motsvarande reglering.

En av de år 1991 tillkomna reglerna för den svenska marksända televi- sionen innebär att en annons med reklam inte får syfta till att fånga uppmärk- samheten hos barn under 12 år ( 11 5 första stycket radiolagen). En lika- lydande förbudsregel har härefter införts i lagen (1991: 2027) om kabelsänd- ningar till allmänheten.

EG-kommissionen har med hänsyn till handelshinderaspektema uppmärk- sammat nationella förbudsbestämmelser av det slag som 1 15 första stycket radiolagen representerar. På föranstaltande av kommissionen inskränkte Grekland i mars 1991 ett där tidigare gällande TV-reklamförbud för barnlek- saker till att gälla enbart krigsleksaker.

Utredningen konstaterar att det av motiven till 1991 års svenska lagstift- ning om reklam i marksänd TV framgår. att den inte utformades med något systematiskt beaktande av EES-rättens krav. Det föreliggande totalförbudet mot TV-reklam till barn under 12 år utgör enligt utredningen otvivelaktigt ett handelshinder enligt artikel 11 i EES-avtalet (EES-avtalets motsvarighet till artikel 30 i Romfördraget).

Utredningen gör även bedömningen att detta förbud sannolikt inte låter sig försvaras vid en prövning utifrån Sveriges skyldigheter enligt EES-avtalet. Därför föreslår utredningen ett upphävande av bestämmelserna i I 19" första stycket radiolagen och 11 5 första stycket lagen om kabelsändningar till all- mänheten. Som utredningen påpekar kommer TV-reklam när det gäller barn alldeles bortsett från dessa förbudsregler att vara omgärdad av mycket väsentliga spärrar.

• Sida 140
•  Original

Bilaga 5

Bl. a. erinras om regeln i 11 å andra stycket radiolagen, enligt vilken deti annonser med reklam inte får uppträda personer eller figurer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år. Utredningen pekar också på en annan ny regel i radiolagen. nämligen att annonser med reklam inte får förekomma omedelbart före eller efter ett program som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år. Något borttagande av dessa regler föreslås inte.

De här berörda frågorna diskuteras närmare i avsnitt 5.4. Efter en ändring i radiolagens censurförbudsparagraf (19 &) år 1991 har Marknadsdomstolen rätt att förbjuda otillbörlig reklam i radio och TV, dock endast i fråga om näringsidkares avsätmingsfrämjande åtgärder. Utredningen föreslår att paragrafen kompletteras så att domstolen även skall kunna för- bjuda otillbörlig inköpsreklam och liknande i radio och TV. Förslaget är en följd av ändringsförslaget om att vad som i 2 & MFL sägs om otillbörlig marknadsföring också skall tillämpas på reklamåtgärder som företas i näringsverksamhet vid efterfrågan av en vara. en tjänst eller någon annan nyttighet (se avsnitt 3.4. 1).

• Sida 141
•  Original

Marknadsföringsutredningens lagförslag Pr0p- 1992/93: 75 .

Härigenom föreskrivs i fråga om marknadsföringslagen (197511418) dels att 2 & skall ha följande lydelse. dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 21 få. av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 &

Företager näringsidkare vid marknadsföring av vara. tjänst eller annan nyttighet reklamåtgärd eller annan handling. som genom att strida mot god affärssed eller på annat sätt är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare. kan marknadsdomstolen förbjuda honom att fortsätta därmed eller att företaga annan liknande handling. Förbud kan meddelas även anställd hos näringsidkare och annan som handlar på näringsidkares vägnar samt var och en som i övrigt väsentligt har bidragit till handlingen.

Första stycket skall tillämpas även på reklamåtgärd somföretages i näringsverksamhet vid efterfrågan av vara, tjänst eller annan nyttighet.

2151

Om en internationell överens- kommelse påkallar det skall 2 och 3—

]. tillämpas på televisionssänd- ning från Sverige, även om sänd- ningen endast kan tagas emot i annat land.

2. inte tillämpas på televisions- sändning från annat land

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

1 Förutvarande 21 & upphävd genom 1988: 233 141

• Sida 142
•  Original

Bilaga 6

2 Förslag till Lag om ändring i radiolagen (l966:755)

Härigenom föreskrivs att 11 och 19 && radiolagen (l966:755)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydeLse 1 l 5

En annons med reklam som sänds under annonstid i televisionen får inte syfta till att fånga uppmärk- samheten hos barn under 12 år.

I annonser med reklam får det I annonser med reklam som inte uppträda personer eller figurer sänds under annonstidi televisionen som spelar en framträdande roll i får det inte uppträda personer eller televisionsprogram som huvudsak- figurer som spelar en framträdande ligen vänder sig till barn under 12 roll i televisionSprogram som hu- år. vudsakligen vänder sig till barn

under 12 år.

19g1

Myndigheter och andra allmänna organ får inte i förväg granska eller före- skriva förhandsgranskning av radiosändningars innehåll och ej heller för- bjuda en radiosändning på grund av dess innehåll. Detsamma gäller i fråga om trådsändningar.

I fråga om trådsändningar för visning av frlmer och videogram vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning gäller dock sådant förbud som avses i första stycket endast om

]. sändningen är en vidaresändning av en sändning från en satellit eller annars av en rundradiosändning eller

2. sändningen är en egensändning i enlighet med bestämmelserna i lagen (1991: 2027) om kabelsändningar till allmänheten.

Med vidaresändning och egensändning förstås i denna paragraf detsamma som i lagen om kabelsändningar till allmänheten.

Bestämmelserna i första och andra styckena hindrar inte förhandsgransk- ning eller sändningsförbud i fråga om bild som återger Sverige eller del därav och som innehåller upplysning av betydelse för rikets försvar.

I fråga om andra trådsändningar för visning av frlmer och videogram vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning än sådana som avses i andra stycket gäller föreskrifterna i lagen (1990886) om granskning och kontroll av frlmer och videogram.

] Senaste lydelse 1991: 2028

• Sida 143
•  Original

Bilaga 6

Nuvarande lydelse

I fråga om marknadsföring gäl- ler föreskrifterna i marknads- föringslagen (197511418), lagen (l978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkohol- drycker, lagen (l978:764) med vissa bestämmelser om marknads- föring av tobaksvaror och produkt- säkerhetslagen (1988: 1064).

Föreslagen lydelse

I fråga om marknadsföring gäl ler föreskrifterna i marknads- föringslagen (197511418). lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkohol- drycker. lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om marknads- föring av tobaksvaror och produkt- säkerhetslagen (1988:1604). Mark- nadsföringslagen gäller också ifråga om reklamåtgärd som företages i näringsverksamhet vid efterfrågan av vara. tjänst eller annan nyttighet.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

• Sida 144
•  Original

Bilaga 6

3 Förslag till Lag om ändring i lagen ( 1991: 2027) om kabelsändningar till allmänheten

Härigenom föreskrivs att 11 & lagen (1991: 2027) om kabelsändningar till allmänheten skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1151

En annons med reklam som sänd under annonstid i en televisions- sändning får inte syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under 12 år.

1 annonser med reklam som sänds under annonstid i en televisionssänd- ning får det inte uppträda personer eller figurer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

1 Ändringen innebär att första stycket upphävs.

• Sida 145
•  Original

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till Lag om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 & I denna lag ftnns föreskrifter om sändningar av televisionsprogram över satelliter för mottagning av allmänheten. Lagen gäller endast om sändningen kan tas emot i något land som är bundet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet).

2 5 I denna lag avses med sändare. reklam, programtjänst och annonstid i televisionen detsamma som i radiolagen (l966:755). Vidare förstås med satellitprogramföretag: den fysiska eller juridiska person som sätter samman och svarar för en hel programtjänst eller en del av en programtjänst. satellitentreprenör: den som här i landet för någon annans räkning bedriver sändningar av televisionsprogram över satellit eller som upplåter satellitkapacitet.

3 & Lagen är tillämplig om satellitprogramföretaget har sitt hemvist i Sverige.

4 5 Har satellitprogramföretaget sitt hemvist i ett annat land är lagen tillämplig om det landet inte är bundet av EES-avtalet och

]. sändningen till satellit sker från en sändare häri landet. eller

2. sändningen från satellit sker med användning av satellitkapacitet som en svensk fysisk eller juridisk person förfogar över.

5 5 Lagen gäller inte för en sådan sändning över satellit som helt överens- stämmer med en sändning som sker med stöd av tillstånd enligt 5 & radiola- gen (l966:755) eller l & lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska televisionsprogram och som sänds samtidigt. Lagen gäller inte heller för en sändning av sökbar text-TV.

6 & Kabelnämnden har tillsynen över att denna lag följs.

Register över satellitprogramföretag och satellitentreprenörer m.m.

7 5 För att underlätta tillsynen skall Kabelnämnden upprätta ett register över satellitprogramföretag och satellitentreprenörer. Registret skall föras med hjälp av automatisk databehandling. Det får endast innehålla sådana uppgifter som lämnas av de registreringsskyldiga enligt 8—11 55.

8 5 Varje satellitprogramföretag och satellitentreprenör skall innan de på- börjar verksamhet enligt denna lag anmäla sig för registrering hos tillsyns- myndigheten.

En anmälan skall innehålla ]. fysisk persons namn,

2. firma eller motsvarande.

• Sida 146
•  Original

Bilaga 7

3. postadress och telefonnummer, och 4. uppgift om vilken verksamhet som bedrivs.

9 5 Varje satellitprogramföretag skall årligen till Kabelnämnden redovisa hur stor andel av programtjänsten som utgjorts av sådana program som avses i 15 Q' första stycket.

10 5 På begäran av Kabelnämnden skall satellitprogramföretaget lämna upplysningar om vem som äger företaget och på vilket sätt programtjänsten finansieras.

11 5 På begäran av Kabelnämnden skall en satellitentreprenör lämna upplysningar om

1. vem som är uppdragsgivare och hans adress,

'2. namnet på den eller de programtjänster som uppdragsgivaren sänder. och

3. hur sändningen över satellit sker.

12 & Varje satellitentreprenör skall se till att televisionsprogrammen spelas in. Detta gäller dock inte om någon annan skall göra det enligt 5 kap. 3 5 lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden.

Inspelningen skall bevaras i minst sex månader från sändningen.

13 & Den som enligt denna lag eller 5 kap. 3 5 lagen (1991:1559) med före- skrifter på tryckfrihetsf örordnin gens och yttrandefrihetsgrundlagens områden har spelat in ett televisionsprogram. skall på uppmaning av Kabelnämnden utan kostnad lämna en sådan inspelning.

Programverksamheten

14 & Programverksamheten skall som helhet präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. När det är befogat skall uppgifter som förekommit i ett program beriktigas.

Vid utformningen av en programtjänsts innehåll skall varje satellitprogram- företag när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av programmen. ta hänsyn till televisionens särskilda genomslags- kraft samt dess betydelse för den fria åsiktsbildningen och kulturens utveck- ling.

15 5 Om inte särskilda skäl föranleder något annat, skall mer än hälften av en programtjänsts årliga sändningstid upptas av program av europeiskt ursprung och minst tio procent av den årliga sändningstiden eller minst tio procent av programbudgeten avse program av europeiskt ursprung som har framställts av självständiga producenter. Som sändningstid anses tid då satellitprogram— företaget sänder program med annat innehåll än nyheter, sport, tävlingar och annonser. I sändningstiden skall inte heller räknas in sändningar av teletext. Varje programtjänst som är avsedd att tas emot i landet skall. om inte sär- skilda skäl föranleder något annat. innehålla program på svenska språket och program med svenska artister och verk av svenska upphovsmän i betydande '

omfattning.

• Sida 147
•  Original

Bilaga 7

16 & Satellitprogramföretagets namn eller programtjänstens beteckning skall anges varje gång sändningarna av en programtjänst inleds eller avslutas samt däremellan en gång per timme.

17 5 Den som bedriver sändningar enligt denna lag får inte i en sändning mot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt in- tresse.

Föreskriften i första stycket gäller inte vad som sänds under annonstid i televisionen.

Program som bekostats av någon annan

18 å Om ett program helt eller delvis har bekostats av någon, som inte bedri- ver prograrnverksamhet med ljudradio eller television eller framställer audio- visuella verk. skall satellitprogramföretaget på lämpligt sätt i början och i slu- tet av programmet ange vem eller vilka bidragsgivarna är.

Föreskriften i första stycket gäller inte vad som sänds under annonstid i television.

19 5 Program som har bekostats av någon, vars huvudsakliga verksamhet gäller tillverkning eller försäljning av tobaksvaror, alkoholdrycker eller receptbelagda läkemedel. får inte sändas.

20 5 Program som huvudsakligen innehåller nyheter eller nyhetskommenta- rer och som bekostas så som anges i 18 &. får inte sändas.

Annonser

21 & Reklam mot vederlag och program mot betalning får endast sändas un- der annonstid i televisionen.

22 & Av en annons som sänds under annonstid i televisionen skall framgå i vems intresse sändningen sker.

I annonser som sänds mot betalning eller annat vederlag får det inte upp- träda personer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som hu- vudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommentarer.

23 5 En annons med reklam som sänds under annonstid i televisionen får inte syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under 12 år.

I annonser med reklam får det inte uppträda personer eller figurer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år.

24 5 Av en programtjänsts sändningstid per dygn får högst tio procent avse annonser under annonstid i televisionen. Denna andel beräknas särskilt för ti- den mellan kl. 18.00 och kl. 24.00.

Inom en sändningstid av en timme mellan hela klockslag får annonser fö- rekomma under högst åtta minuter eller, i rena undantagsfall. tio minuter.

Om ett satellitprogramföretag endast svarar för en del av en programtjänsts utbud skall vad som föreskrivs i första och andra styckena i stället avse detta satellitprogramföretags sändningstid.

• Sida 148
•  Original

Bilaga 7

25 & Annonstiden i televisionen vid ett givet tillfälle får inte understiga en minut. sedan sändningstiden för den särskilda ljud- och bildsignaturen har frånräknats.

26 5 Annonser under annonstid i televisionen skall sättas in mellan pro- grammen. Annonser med reklam får dock inte förekomma under annonstidcn omedelbart före eller efter ett program som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år.

Utan hinder av första stycket första meningen får annonser avbryta ett program. om de sätts in

1. i pauser i sportprogram. där det förekommer'längre pauser, eller i pau- ser i program som avser föreställningar eller evenemang med pauser för publiken,

2. mellan delar i program. som består av olika avslutade delar och där varje del som föregås eller följs av annonser varar minst 20 minuter; annonser med reklam får dock inte förekomma under annonstidcn omedelbart före eller efter en del av programmet som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 ar.

Straff- och överklagandebestämmelser m.m.

27 & Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör sin anmälnings- skyldighet enligt 8 & döms till böter.

28 & Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot vad som föreskrivs i 12 5 om skyldighet att spela in televisionsprogram döms till böter eller fängelse i högst ett år. Är brottet ringa, skall han inte dömas till ansvar.

Justitiekanslern är åklagare i mål om ansvar för sådant brott som avses i första stycket.

29 & Kabelnämnden får ålägga ett satellitprogramföretag att på lämpligt sätt offentliggöra ett beslut av nämnden enligt vilket företaget har brutit mot bestämmelserna i 14 & om beriktigande. Föreläggandet får förenas med vite.

30 5 Om ett satellitprogramföretag bryter mot någon av bestämmelserna i 9, 10. 13 eller 16—26 & får Kabelnämnden förelägga det att följa bestämmel- sen. Föreläggandet får förenas med vite.

31 & Om en satellitentreprenör bryter mot bestämmelsen i 11 & får Kabel- nämnden förelägga denne att följa bestämmelsen. Föreläggandet får förenas med vite.

Om satellitprogramföretaget inte har hemvist i Sverige, får föreläggande enligt 30 å i stället riktas mot satellitentreprenören.

Om satellitentreprenören visar att satellitprogramföretaget fått tillgång till sändningsmöjligheten genom upplåtelse av en av satellitentreprenörens upp- dragsgivare utan att satellitentreprenören godkänt det, får dock föreläggandet rikta sig mot uppdragsgivaren.

• Sida 149
•  Original

32 & Kabelnämndens beslut enligt denna lag får inte överklagas. PTOP' 1992/93: 75 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. 311383 7 2. Den som vid lagens ikraftträdande bedriver registreringspliktig verk-

samhet skall registrera sig hos Kabelnämnden senast den 30 juni 1993. 3. Om det finns särskilda skäl, får Kabelnämnden för tiden före den 1 juli 1993 medge undantag från bestämmelserna i 19, 20, 24 och 26 55.

• Sida 150
•  Original

Bilaga 7

2 Förslag till Lag om ändring av radiolagen (l966:755)

Härigenom föreskrivs i fråga om radiolagen (l966:755)l dels att 1 och 17 a 55 skall ha följande lydelse. dels att det i lagen skall införas en ny paragraf. 7 a 5. av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

lå

] denna lag förstås med

Föreslagen lydelse

radiosändning: ljud. bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilkas frekvenser är lägn: än 3 ()()(l gigahertz och vilka utbreder sig i rymden utan särskilt anordnad ledare.

rundradiosändning: radiosändning som är avsedd att tas emot direkt av allmänheten. om sändningen inte är avsedd endast för en sluten krets. vars medlemmar är förenade genom en påtaglig gemenskap av annat slag än ett gemensamt intresse att lyssna på eller se sändningen.

trådsändning: ljud. bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av el- ektromagnetiska vågor vilka är bundna vid särskild anordnad ledare,

sändare: anordning för radiosändning (radiosändare) eller trådsändning (trådsändarc).

mottagare: anordning för mottagning av radiosändning eller trådsändning. radioprogram: radiosändnings eller trådsändnings innehåll. om detta består av annat än. utom angivande av namn eller källa. enkla meddelanden om tid. väderlek. nyheter eller dylikt.

reklam: ett radioprogram som är avsett att främja en näringsidkares avsättning av en vara. en tjänst eller någon annan nyttighet.

annonstid i televisionen: sänd- ningstid i televisionen som inleds och avslutas av en särskild ljud- och bildsignatur som markerar att den som sänder under den angivna tiden i huvudsak gör detta på uppdrag av andra.

1Lagen omtryckt 1991 :1()66.

annonstid i televisionen: sänd— ningstid i televisionen som inleds och avslutas av en särskild ljud— och bild— signatur som markerar att den som sänder under den angivna tiden i hu— vudsak gör detta på uppdrag av andra.

programtjänst: det samlade utbud av ljudraclio- eller telm'isionsprogram som sänds under en gemensam be' teckning.

• Sida 151
•  Original

Bilaga 7

Nuvarande lydelse

7aå

17351

Om programföretaget bryter mot en bestämmelse i 9—11 55. 135 första eller andra styckena, 14 eller 15 &. får radionämnden förelägga programföretaget att följa bestämmelsen. Föreläggandet får förenas med vite. Motsvarande gäller om programföretaget bryter mot en bestämmelse som tagits in i ett avtal med stöd av 75 andra stycket eller 13 & tredje stycket.

Föreslagen lydelse

Varje programföretag skall årligen till Radionämnden redovisa hur stor andel av programtjänsten som utgjorts av sådana program som avses i 15 5 första stycket lagen ( ] 992.000) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten.

Om programföretaget bryter mot en bestämmelse i 7 a 5, 9—11 55. 13 5 första eller andra stycket. 14 eller 15 &, får Radionämnden före- lägga programföretaget att följa be- stämmelsen. Föreläggandet får för- enas med vite. Motsvarande gäller om programföretaget bryter mot en bestämmelse som tagits in i ett avtal med stöd av 7 & andra stycket eller 13 & tredje stycket.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1993.

1Senaste lydelse 1992:74.

• Sida 152
•  Original

Bilaga 7

3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 7 5 lagen (l99lzl559) med föreskrifter på tryckfriheLsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydeLre

5 kap. 7 5]

] närradiolagen (19821459) och Inärradiolagcn (19821459). lagen lagen (1991 :2027) om (199112027) om kabelsändningar till kabelsändningar till allmänheten allmänheten och lagen (1992:()0()) finns ytterligare bestämmelser om om satellitsändningar av televisions- skyldighet att tillhandahålla program rill allmänheten finns ytter- inspelningar av radioprogram. ligare bestämmelser om skyldighet

att tillhandahålla inspelningar av ra- dioprogram.

I lagen (l978z487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bild- upptagningar finns bestämmelser om skyldighet att lämna skrifter och upptagningar till bibliotek eller till arkivet för ljud och bild.

Denna lag träder i kraft den ljanuari l993.

] Senaste lydelse l99lz2032.

• Sida 153
•  Original

4 Förslag till Bilaga 7 Lag om ändring i marknadsföringslagen (l975zl418)

Härigenom föreskrivs att 2 & marknadsföringslagen (l975:14l8) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 &

Företager näringsidkare vid marknadsföring av vara, tjänst eller annan nyttighet reklamåtgärd eller annan handling, som genom att strida mot god affärssed eller på annat sätt är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare, kan marknadsdomstolen förbjuda honom att fonsätta därmed eller att företaga annan liknande handling. Förbud kan meddelas även anställd hos näringsid- kare och annan som handlar på näringsidkares vägnar samt var och en som i övrigt väsentligt har bidragit till handlingen.

Första stycket tillämpas också på sådana televisionssändningar som avses i lagen (1992:0()()) om satel- litsändningar av televisionsprogram till allmänheten. även om sänd- ningen endast kan tas emot i något annat land som är bundet av avtalet

om Europeiska ekonomiska sam- arbetsområdet ( EES-avtalet).

Denna lag träderikraft den ljanuari 1993.

• Sida 154
•  Original

Bilaga 7

5 Förslag till Lag om ändring i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker

Härigenom föreskrivs att 2 5 lagen (l978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 51

Med hänsyn till de hälsorisker som är förbundna med bruk av alkohol skall särskild måttfullhet iakttas vid marknadsföring av alkoholdryck. Därvid gäller särskilt att reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd inte får företas som är påträngande eller uppsökande eller som uppmanar till bruk av alkohol.

Vid marknadsföring av alkohol- Vid marknadsföring av alkohol- dryck får inte användas kommersiell dryck får inte användas kommersiell annons i ljudradio- eller televisions- annons i ljudradio- eller televisions- program. program. Detta gäller också för sådana

televisionssändningar som avses i la- gen ( ] 992.000) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten, även om sändningen endast kan tas emot i något annat land som är bundet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ( EES avtalet).

Vid marknadsföring av spritdryck. vin eller starköl får ej användas kom- mersiell annons i periodisk skrift eller annan skrift på vilken tryckfrihetsför- ordningen är tillämplig och som med avseende på ordningen för dess utgiv- ning ärjämförbar med periodisk skrift. Detta gäller dock ej i fråga om skrift som tillhandahålls endast på lörsäljningsställe för sådan dryck.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1993.

1Senaste lydelse l99l:1076.

• Sida 155
•  Original

Bilaga 7

6 Förslag till Lag om ändring i lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror

Härigenom föreskrivs att 2 5 lagen (l978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 51

Med hänsyn till de hälsorisker som är förbundna med bruk av tobak skall särskild måttfullhet iakttas vid marknadsföring av tobaksvara. Därvid gäller särskilt att reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd inte får företas som är påträngande eller uppsökande eller som uppmanar till bruk av tobak.

Vid marknadsföring av tobak- Vid marknadsföring av tobaksvara svara får inte användas kommersiell får inte användas kommersiell an- annons i ljudradio—- eller televisions- nons i ljudradio- eller televisionspro- program. gram. Detta gäller också för sådana

televisionssändningar som avses i lagen (1992.'()()()) om satellitsänd- ningar av televisionsprogram till all- mänheten, även om sändningen endast kan tas emot i något annat land som är bundet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbets- området ( EES -avtale t).

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1993.

ISenaste lydelse 1991 :1077.

• Sida 156
•  Original

Lagrådets yttrande Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-l 1-04

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Wieslander. justitierådet Bo Svensson. regeringsrådet Arne Baekkevold.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 8 oktober 1992 har regeringen på hemställan av statsrådet Birgit Friggebo beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten

2. lag om ändring i radiolagen (l966:755)

3. lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden

4.1ag om ändring i marknadsföringslagen (1975: 1418)

5. lag om ändring i lagen (l978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker.

6 lag om ändring i lagen (1978:764) med vissa hestärnmelser om marknadsföring av tobaksvaror.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av kanslirådet Björn Rosén

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet;

Förslaget till lag om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten

1—4 55

I det remitterade förslaget behandlas lagens tillämpningsområde i 1 och 3—5 åå varjämte i 2 & upptas vissa definitioner. Regleringen är svåröver- skådlig och lagrådet förordar i stället att den föreslagna 2 & betecknas ] 5 samt att de föreslagna bestämmelserna i 1, 3 och 4 55 förs samman till en paragraf, 2 & av följande lydelse:

"Denna lag är tillämplig på sändningar av televisionsprogram över satelliter till allmänheten, om sändningen kan tas emot i något land som är bundet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) och

1. satellitprogramföretaget har sitt hemvist i Sverige.

2. sändningen till satellit sker från en sändare här i landet. eller

3. sändningen från satellit sker med användning av satellitkapacitet som en svensk fysisk eller juridisk person förfogar över.

Punkterna 2 och 3 tillämpas dock ej om satellitprogramföretaget har sitt hemvist i annat land inom EES—området"

Godtas förslaget måste numreringen av efterföljande paragrafer justeras.

• Sida 157
•  Original

Bilaga 8

14 och 29 55 Beriktigande

Enligt 14 5 skall uppgifter som förekommit i ett program berikti gas när det är befogat. Enligt 29 & får kabelnämnden ålägga ett satellitprogramföretag att på lämpligt sätt offentliggöra ett beslut av nämnden enligt vilket företaget har brutit mot bestämmelserna i 14 5 om beriktigande.

Bestämmelserna skall tillgodose bl.a. artikel 23 i EG:s direktiv (89/552/EEG) om TV-sändningar. Artikeln föreskriver bl.a. att alla fysiska och juridiska personer. vilkas legitima intressen har skadats av påståenden om felaktiga fakta i ett TV-program skall ha rätt till genmäle (right of reply) eller motsvarande åtgärd. Enligt artikeln skall medlemsstaterna också fastställa vissa procedurregler m.m. för utövandet av rätten.

Den rätt till genmäle eller motsvarande åtgärd som sålunda tillförsäkras enligt direktivet får i och för sig anses kunna tillgodoses genom vad som i förslaget betecknas om beriktigande. Bestämmelserna i 14 och 29 55 ger emellertid enligt lagrådet anledning till tveksamhet i ett annat avseende. Regeringen framhåller sålunda i remissen att — för att inte inkräkta på den ansvarige utgivarens ensamrådighet beträffande programmens innehåll — det bör stå programföretaget fritt att välja i vilken form företaget vill ge ett beriktigande offentlighet. Vidare sägs att. eftersom satellitprogramföretaget inte är tvunget att offentligggöra beslutet i det egna mediet. bestämmelsen i 29 & är förenlig med yttrandefrihetsgrundlagens princip om den ansvarige utgivarens ensamansvar.

Regeringen syftar här uppenbarligen på bestämmelsen i 3 kap. 4 & yttrandefrihetsgrundlagen. som föreskriver att den som sänder radioprogram självständigt avgör vad som skall förekomma i programmen. Något undantag i yttrandefrihetsgrundlagen som ger möjlighet att införa bestämmelser om att beriktigande skall ske i programmen finns inte.

EG-direktivet kräver inte uttryckligen att beriktigandet sker i TV- programmen. Det får dock anses ligga i sakens natur att så bör ske om inte annat sägs och det mesta talar alltså för att också direktivet har denna utgångspunkt. Regeringen uttalar i sammanhanget att av reglerna för god publicistisk sed följer att ett tillrättaläggande skall publiceras så att det har den åsyftade effekten och vidare att offentliggörandet skall ske på ett sådant sätt att dess spridning står i rimligt proportion till den spridning som den felaktiga uppgiften hade och att det har en geografisk anknytning till det kränkta subjektet. Dessa uttalanden framstår i och för sig som rimliga men ändrar inte på det förhållandet att det inte finns någon möjlighet att framtvinga ett offentliggörande av beriktigandet i det egna mediet. men någon möjlighet att föreskriva detta finns som sagt inte.

Slutsatsen av det anförda blir att med den nuvarande grundlagsregleringen rätten till berikti gande kan ha ett begränsat värde. Lagrådet vill ifrågasätta om inte yttrandefrihetsgrundlagen bör ändras så att det blir möjligt för Kabelnämnden att besluta att ett beriktigande skall ske i ett program som företaget sänder. En sådan ordning är också mera i direktivets anda. ] avbidan

• Sida 158
•  Original

Bilaga 8

på en grundlagsändring bör det av 29 & klarare framgå vilka begränsningar som gäller för beriktigande. Lagrådet föreslår att paragrafen får följande lydelse

"Kabelnämnden får ålägga ett satellitprogramföretag att på lämpligt sätt offentliggöra ett beslut av nämnden enligt vilket företaget har brutit mot bestämmelserna i 14 5 om beriktigande. Föreläggandet får dock inte innebära att offentliggörande måste ske i ett program som företaget sänder. Föreläggandet får förenas med vite."

23 och 26 && Reklam riktad till barn

Enligt 23 % första stycket i förslaget får en annons med reklam som sänds under annonstid i televisionen inte syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under 12 år. I paragrafens andra stycke föreskrivs att i annonser med reklam får inte uppträda personer eller figurer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig till bam under 12 år.

Det föreslagna förbudet mot hamreklam i 23 5 första stycket har kritiserats vid remissbehandlingen på den grunden att det skulle strida mot EG-rättens - och därmed också EES-avtalets — regler om varors och tjänsters fria rörlighet. det bör i sammanhanget nämnas att marknadsföringsutredningen av samma skäl föreslagit att motsvarande bestämmelser i radiolagen och lagen om kabelsändningar till allmänheten skall utgå.

De regler i EG-rätten som avses är främst artiklarna 30, 36 och 59 i Romfördraget (artiklarna l 1. 13 och 39 i EES-avtalet). Enligt dessa bestäm- melser är kvantitativa import-restriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan i princip förbjudna mellan de avtalsslutande parterna. Undantag gäller dock för det fall förbud eller restriktioner grundas på vissa uppräknade särskilda hänsyn. bl.a. hänsyn till allmän moral eller människors liv och hälsa. Det föreskrivs dock att sådana åtgärder inte får utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller innefatta en förtäckt begränsning av handeln mellan de avtalsslutande parterna. Enligt ett avgörande av EG-domstolen (Cassis de Dijon-fallet) gäller vidare att en restriktion måste vara behövlig samt att den inte får vara onödigt långtgående.

Vid bedömningen av om de föreslagna reglerna om bamreklamförbud strider mot EG-rätten och EES-avtalet kan till att börja med konstateras att reglerna går längre än motsvarande regler i EG:s direktiv (89/552/EEG) om TV-sändningar. Enligt TV-direktivet gäller sålunda inte något absolut förbud mot sådan reklam som syftar till att fånga uppmärksamheten hos barn. 1 artikel 16 anges att TV-reklam inte skall orsaka moralisk eller fysisk skada hos minderåriga och att den därför måste uppfylla vissa kriterier. Bl.a. gäller att reklamen inte skall direkt uppmana minderåriga att köpa en produkt eller tjänst genom att utnyttja deras oerfarenhet eller godtrogenhet och att reklamen inte heller skall direkt uppmuntra minderåriga att övertala sina föräldrar eller andra att köpa de utannonserade varorna eller tjänsterna. Enligt artikel 22

• Sida 159
•  Original

Bilaga 8

gäller vidare bl.a. att medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att TV-sändningar från "IV-programföretag inom respektive stats jurisdiktionsområde inte inkluderar program som allvarligt kan skada den fysiska. mentala eller moraliska utvecklingen nos minderåriga. I ingressen till direktivet anges att detta fastställer minimikraven för att garantera frihet för sändning. Vidare anges i artikel 3:1 att det står ett land fritt att föreskriva att programföretag inom dess jurisdiktion skall följa mer detaljerad eller striktare regler inom de områden som omfattas av direktivet.

Det går uppenbarligen inte att göra något bestämt uttalande om huruvida de angivna bestämmelserna i EG-rättcn medger att ett förbud införs mot barn- reklam på det sätt som föreslås i remissen. Det kan hävdas att ett sådant förbud i praktiken inte kommer att sträcka sig särskilt mycket längre än vad en reglering i enlighet med TV-direktivet skulle göra. Men det finns en inte oväsentlig principiell skillnad mellan regleringarna och det kan därför inte uteslutas att det föreslagna förbudet anses strida mot reglerna om varors och tjänsters fria rörlighet. Lagrådet finner emellertid övervägande skäl tala för att förbudet är förenligt med nyssnämnda regler i EG-rätten.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

• Sida 160
•  Original

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 november 1992

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande. och statsråden B.Westerberg, Friggebo. Johansson. Laurén. Olsson, Svensson. Hellsvik. Wibble. Björck. Davidson. Könberg, Odell, Lundgren. Unckel, P. Westerberg, Ask

Chefen för Kulturdepartementet. statsrådet Friggebo anmäler fråga om lagstiftning om satellitsändningar av TV-pmgram.

Regeringen beslutar att genom propositionen lämna förslag till riksdagen om lagstiftning om satellitsändningar av TV-program i enlighet med bilagan till detta protokoll.

Ur protokollet Maud Melin

• Sida 161
•  Original

Innehåll Propositionens huvudsakliga innehåll ...................... 1 Ärendet och dess beredning .......................... 2 Bakgrund ..................................... 2.1 Europarådskonventionen och EG:s TV—direktiv ......... 2.1.1 Huvuddragen i konventionen och direktivet ...... 2.1.2 Huvudsakliga skillnader mellan Europarådskonventionen och EG-direktivet ...... 2.1.3 Nationsgränser får inte stoppa TV—program ...... 2.1.4 Främjande av europeisk produktion ........... 2.1.5 Bestämmelser om andel europeiska program ...... 2.1.6 Andel program från fristående producenter ....... 2.1.7 Regler för reklam och sponsring .............. Reklamens utformning och placering ........... Reklamens innehåll ...................... Sponsring ............................ Reklamens omfattning .................... 2.1.8 Regler om programutbudet. Skydd för minderåriga .................... 2.1.9 Rätt till beriktigande ...................... 2. 1 . 1 () Ändringar och uppsägning ................. 2.2 Svensk lagstiftning och andra regler med betydelse för innehållet i radio- och televisionssändningar ......... 2.3 Lagstiftningen i vissa andra länder .................. 3 Allmän motivering ................................ 3.1 Ratifikation av den europeiska konventionen om gränsöverskridande television ..................... 3.2 Regler för marksändningar av TV-program ............ 3.3. TV-direktivets införlivande med svensk rätt ........... 3.4 Frågan om tillstånd för satellitsändningar ............. 3.5 Regler om ansvarigt land ........................ 3.6 Lagens tillämpningsområde ...................... 3.7 Programverksamheten .......................... 3.7.1 Allmänna regler för programinnehållet .......... 3.7.2 Andel europeiska program m.m. ............. 3.7.3 Beriktigande ........................... 3.8 Reklammgler ................................ 3.8.1 Allmänna regler för reklamen. inplacering i program m.m .................. 3.8.2 Internationell TV-reklam ................... 3.8.3 Reklam riktad till barn .................... 3.8.4 Reklam för alkohol. tobak och läkemedel ........ 3.9 Tillsynsmyndighet och behandling av klagomål om sändningar ............................... 3.10 Visning i television av nyproducerad film ............. 4 Ekonomiska konsekvenser av regeringens förslag ........... 5 Upprättade lagförslag ..............................

13

13 17 18

• Sida 162
•  Original

6 S(xtcialmotivcring ................................. 6.1 Förslaget till lag om satellitsändingar av televisionsprogram till allmänheten ...............................

6.2 Förslaget till lag om ändring i radiolagen (l966:755) ..... 6.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrande- frihetsgrundlagens områden ...................... 6.4 Förslaget till lag om ändring i marknadsföringslagen (1975zl4l8) ................................ 6.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (l978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker ..... 6.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror ....... 7 Ärendet till riksdagen .............................. Propositionens lagförslag .............................. Bilaga I Radiolagsutredningens sammanfattning av SOU1992z31 Lagstiftning om satellitsändningar av TV-program ....... BilagaZ Radioutredningens lagförslag i betänkande SOU l992z31 . . Bilaga 3 Sammanställning av remissyttranden över radiolagsutredningens delbetänkande (SOU 1992z3l) Lagstiftning om satellitsändningar av TV-program. ...... Bilaga 4 EG:s direktiv (89/552/EEG) om gränsöverskridande television på engelska och i översättning .............. Bilaga 5 Marknadsföringsutrednin gens sammanfattninng av betänkandet SOU l992:49 EES—anpassning av marknadsföringslagstiftningen .................... Bilaga 6 Marknadsföringsutredningens lagförslag ............. Bilaga 7 Lagrådsremissens lagförslag ..................... Bilaga 8 Lagrådets yttrande ............................

Utdrag ur regeringsprotokollet 1992—l 1—05 ..................

44

58

59

59

59 60 61

72

80

93

115

138

141

145 156

160