1 §  I denna förordning meddelas bestämmelser om gymnasieskolan utöver vad som föreskrivs i skollagen (1985:1100) och i förordningen (1986:572) med vissa tillämpningsföreskrifter till skollagen.

Föreskrifter som rör gymnasieskolan finns även i läroplanen och i andra författningar.

3 §  I gymnasieskolan finns skolkonferenser, vissa andra sammankomster om pedagogiska frågor, klassråd och elevvårdskonferenser. Förordning (1991:1116).

5 §  I denna förordning avses med

arbetsteknik dels den del av ett ämne som enligt timplaneföreskrifter för studievägar inom området industri och hantverk benämns arbetsteknik, dels sådant separat ämne på andra yrkesinriktade studievägar som har en motsvarande praktisk inriktning (t. ex. ämnena kontorspraktik, vårdpraktik, barnavårdspraktik),

filialenhet en med hänsyn till skollokalerna bestämd organisatorisk enhet för filialutbildning,

filialutbildning utbildning som helt eller delvis förläggs till skollokaler i en annan kommun och som är organisatoriskt knuten till en gymnasieskola på gymnasieorten under ledning av en rektor i gymnasieskolan,

gymnasial lärlingsutbildning att en elev i gymnasieskolan samtidigt är lärling hos ett företag eller motsvarande och därvid huvudsakligen genom företagets försorg får utbildning för ett visst yrke enligt en plan som är fastställd eller godkänd av en statlig eller kommunal myndighet,

grupp elever som i ett visst ämne eller annars mera tillfälligt undervisas gemensamt, även om de inte tillhör samma studieväg, årskurs eller klass,

grundvux grundutbildning för vuxna,

huvudenhet gymnasieskola som filialutbildning är organisatoriskt knuten till,

inbyggd utbildning undervisning som förläggs till ett företag eller en institution utanför gymnasieskolan där företaget eller institutionen tillhandahåller lärare, lokaler och utrustning för undervisningen,

klass elever som i olika ämnen och ämnesgrupper regelmässigt undervisas gemensamt, även om de inte tillhör samma studieväg eller årskurs,

komvux kommunal vuxenutbildning,

LA-kurs specialkurs som är lokalt arbetsmarknadsanknuten,

lektion en tidsenhet om 40 minuter då eleverna undervisas,

lågfrekventa moderna språk ryska, finska och annat liknande C-språk på tre- och fyraåriga linjer,

lågfrekventa studievägar sådana reguljära eller försöksvis införda studievägar som med hänsyn till sin karaktär bör anordnas endast på ett fåtal orter i landet men som har allmänt intresse,

läsår den del om 40 veckor (280 dagar) av redovisningsåret då eleverna utbildas,

lärarveckotimme en lektion i veckan under ett läsår eller motsvarande tidsrymd för en lärare eller annan som fullgör undervisning,

lärokurs den utbildning och annan verksamhet som enligt gällande läroplan skall förekomma på en viss studieväg i gymnasieskolan,

påbyggnadsutbildning specialkurs som bygger på en minst tvåårig gymnasial utbildning,

RA-kurser påbyggnadsutbildning som före den 30 juni 1991 har utformats av en länsskolnämnd med stöd av förordningen (1984:795) om försöksverksamhet med beslut av länsskolnämnderna om regionalt arbetsmarknadsanknutna påbyggnadsutbildningar i gymnasieskolan,

redovisningsår tiden den 1 juli--den 30 juni följande kalenderår,

skolhuvudman kommun eller landstingskommun som anordnar gymnasieskola,

studieväg varje linje, specialkurs, gren eller variant,

undervisning i B-form att elever från skilda årskurser på samma studieväg undervisas gemensamt i samma klass (B-klass) eller grupp,

veckotimme en lektion i veckan i en årskurs, eller för studieväg som är kortare än en årskurs, en lektion i veckan på studievägen,

vuxenutbildning grundvux och komvux,

årskurs den lärokurs eller del därav, som skall genomgås under ett läsår eller under 40 veckor (280 dagar) av två på varandra följande redovisningsår. Förordning (1991:1116).

9 §  Statens skolverk fastställer de formulär som fordras för tillämpningen av denna förordning. Lag (1991:1116).

1 §  I gymnasieskolan ingår

1. linjer,
2. specialkurser,
3. gymnasial lärlingsutbildning.

2 §  En linje eller specialkurs kan delas upp på */k/ grenar. */-k/

I en linje eller specialkurs eller i en gren av en linje eller specialkurs kan en eller flera */k/ varianter */-k/ ingå.

Föreskrifter om grenar och varianter finns i timplanerna.

3 §  Bestämmelser om gymnasial lärlingsutbildning finns i 14 kap.

4 §  I gymnasieskolan finns följande linjer som omfattar två, tre eller fyra årskurser (två-, tre- respektive fyraåriga linjer).

Tvååriga linjer

bygg- och anläggningsteknisk linje (Ba)

beklädnadsteknisk linje (Be)

distributions- och kontorslinje (Dk)

drift- och underhållsteknisk linje (Du)

tvåårig ekonomisk linje (Ek)

estetisk-praktisk linje (Ep), som försöksverksamhet

el-teleteknisk linje (Et)

fordonsteknisk linje (Fo)

handels- och kontorslinje (Hk), som försöksverksamhet

jordbrukslinje (Jo)

konsumtionslinje (Ko)

livsmedelsteknisk linje (Li)

musiklinje (Mu)

processteknisk linje (Pr)

skogsbrukslinje (Sb)

social linje (So)

social servicelinje (Ss)

tvåårig teknisk linje (Te)

trädgårdslinje (Td)

träteknisk linje (Tr)

verkstadsteknisk linje (Ve)

vårdlinje (Vd)

Treåriga linjer

treårig ekonomisk linje (E)

humanistisk linje (H)

naturvetenskaplig linje (N)

samhällsvetenskaplig linje (S)

Fyraårig linje

fyraårig teknisk linje (T)

4 a §  Av punkt 5 jämfört med punkt 6 första stycket övergångsbestämmelserna till lagen (1991:1111) om ändring i lagen (1991:1107) om ändring i skollagen (1985:1100) framgår att intagning till tvåårig ekonomisk och tvåårig teknisk linje inte får ske efter läsåret 1991/92. Förordning (1991:1409).

5 §  Linjerna bygger på grundskolan.

6 §  Specialkurser bygger på grundskolan eller på någon ytterligare utbildning.

7 §  Det finns specialkurser som är särskilt anpassade till den lokala eller regionala arbetsmarknaden.

Sådana specialkurser är

1. LA-kurser
2. RA-kurser.

8 §  Särskilda specialkurser får anordnas i syfte att hjälpa invandrarungdomar att genomgå utbildning i gymnasieskolan, */k/ kurser för invandrarungdom. */-k/

Sådana specialkurser är

1. introduktionskurser om en eller två terminer, eller
2. kompletterande sommarkurser.

9 §  I punkt 6 fjärde stycket övergångsbestämmelserna till lagen (1991:1111) om ändring i lagen (1991:1107) om ändring i skollagen (1985:1100) finns bestämmelser om kommuners och landstingskommuners rätt att övergångsvis anordna utbildning på specialkurser i gymnasieskolan. De kurser som får anordnas är sådana som beslutats av skolöverstyrelsen före den 1 juli 1991.

Regeringen beslutar vilka specialkurser som därutöver får finnas i gymnasieskolan. Förordning (1991:1409).

10 §  Påbyggnadsutbildningar får omfatta högst sex terminer och LA- kurser högst fyra terminer.

10 a §  De nationellt fastställda grenarna på de nationella programmen framgår av bilaga 1. Förordning (1991:1409).

10 b §  De utbildningar som är riksrekryterande framgår av bilaga 2. Förordning (1991:1409).

10 c §  Finskspråkig utbildning på linjer i Stockholms kommun skall vara öppen för sökande från hela landet.

Denna utbildning skall i första hand förbehållas elever, vilka har tillräckliga kunskaper och färdigheter i finska språket och i övrigt för att kunna tillgodogöra sig undervisningen, men vilkas kunskaper i svenska är alltför bristfälliga för att de skall kunna tillgodogöra sig en svenskspråkig gymnasieutbildning. I andra hand får utbildningen ges till elever som vill utveckla sin tvåspråkighet. Förordning (1991:1409).

10 d §  Studievägar kombinerade med specialidrott skall vara riksrekryterande. Av bilaga 3 framgår de specialidrotter en studieväg får kombineras med och i vilka kommuner en sådan kombination får anordnas. Förordning (1991:1409).

10 e §  En kommun som har tagit in en elev som inte är hemmahörande i kommunen eller i samverkansområdet för utbildningen på en riksrekryterande utbildning, har rätt till ersättning för sina kostnader för elevens utbildning från elevens hemkommun. Förordning (1991:1409).

11 §  Utbildningen skall bedrivas under perioder som kallas läsår och som delas upp på en hösttermin och en vårtermin.

Ett läsår skall omfatta sammanlagt 40 veckor, om inte annat föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Läsåret skall ha minst 178 skoldagar. Delar av kalenderåret som inte ingår i läsåret utgör ferier. Förordning (1990:1473).

12 §  Om regeringen inte föreskriver annat, bör läsåret börja i augusti och sluta senast i juni. När det gäller utbildning på områdena naturbruk, lantbruk och trädgård får styrelsen för utbildningen med hänsyn till utbildningens krav bestämma andra tider. I fråga om studievägar där det finns elever som skall påbörja värnpliktsutbildning bör dock läsåret sluta senast vid utgången av vecka 23.

Dagarna för höst- och vårterminernas början och slut bestäms av styrelsen för utbildningen. Förordning (1991:1116).

13 §  Det vanliga skolarbetet skall ersättas med idrott och friluftsverksamhet under 4 dagar (8 halvdagar) varje läsår (friluftsdagar) enligt beslut av styrelsen för utbildningen.

Friluftsverksamheten skall bedrivas under lärares ledning.

En av friluftsdagarna får bytas ut mot en dag för kulturaktiviteter. Förordning (1991:1409).

14 §  Under läsåret skall eleverna få minst tolv */k/ lovdagar. */-k/

15 §  Undervisningen får ställas in under en tid motsvarande högst fem dagar varje läsår för planering av skolarbetet eller för fortbildning av lärare på studiedagar, som anordnas av styrelsen för utbildningen. Förordning (1991:1116).

16 §  I antalet skoldagar under läsåret skall friluftsdagar enligt 13 § inräknas men inte lovdagar och studiedagar enligt 14 och 15 §§.

17 §  Undervisningen i en årskurs av en linje eller av en sådan specialkurs som omfattar två terminer eller längre tid skall starta med början av höstterminen. Dock får undervisningen i en årskurs av någon av linjerna Ss och Vd eller en specialkurs som ligger nära någon av dessa linjer starta med början av vårterminen. Förordning (1991:1116).

18 §  Undervisningen i en specialkurs som är kortare än två terminer får starta vid den tidpunkt under läsåret som styrelsen för utbildningen bestämmer. Förordning (1991:1116).

20 §  Elevernas skolarbete skall i regel förläggas måndag-fredag.

Om undervisningen förläggs till arbetsställen utanför skolan, får rektor bestämma att den fördelning av arbetstiden på veckans dagar som gäller på arbetsplatsen skall tillämpas.

21 §  En elevs dagliga undervisningstid får i regel omfatta högst åtta lektioner, om inte annat följer av timplanen eller av andra eller tredje stycket.

Frivillig undervisning inräknas inte i antalet lektioner.

För undervisning som enligt 10 kap.26 och 27 §§ är förlagd till arbetsställe utanför gymnasieskolan får de arbetstider som gäller på arbetsstället tillämpas.

22 §  Gemensamma samlingar för information m. m. får anordnas utöver föreskrivet antal lektioner. Rektor meddelar beslut om gemensam samling.

23 §  Om det är lämpligt med hänsyn till undervisningen, får rektor bestämma att lektioner skall läggas samman till längre eller delas i kortare arbetspass än 40 minuter.

24 §  Mellan lektioner eller arbetspass skall det vara en rast på 5--30 minuter. En måltidsrast på 40--60 minuter skall i regel läggas senast efter dagens fjärde lektion. Vid fem lektioner i följd bör eleven efter den andra eller den tredje lektionen få en rast på 20 minuter. Om undervisningen kräver det får rektor bestämma en annan fördelning av lektioner och raster.

27 §  Hemuppgifterna skall fördelas så att eleverna får en så jämn arbetsbörda som möjligt. Till dagen efter söndag, helgdag eller hel lovdag får hemuppgifter inte ges.

30 §  Rektor fastställer för läsåret eller för kortare tid ett schema, som skall innehålla uppgifter om samtliga lektioner i veckan för varje årskurs, klass och grupp samt om lärarnas namn. Ett förslag till schema upprättas av den skolledare som styrelsen för utbildningen bestämmer.

För varje läsår eller för kortare tid fastställer rektor dels en plan för elevernas skriftliga och andra särskilda arbeten, dels en plan för friluftsverksamheten.

Rektor skall se till att lärarna, i samband med att förslaget till schema eller planer upprättas, får tillfälle att framställa önskemål. Förordning (1991:1116).

2 §  Landstingskommunerna får i sina gymnasieskolor anordna studievägar endast inom områdena vård, konsumtion, jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring.

3 §  Inom konsumtionsområdet får en landstingskommuns gymnasieskola omfatta specialkurs som till sina huvuddelar motsvarar kurs vid lanthushållsskola under läsåret 1970/71. Annan specialkurs inom konsumtionsområdet får anordnas endast efter regeringens medgivande. Förordning (1991:1116).

4 §  Sådana kommuner som ingår i en landstingskommun får inte i sina gymnasieskolor anordna studievägar inom områdena vård, jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring.

Om det finns särskilda skäl kan dock regeringen medge att en sådan kommuns gymnasieskola får omfatta även studieväg inom vårdområdet. Förordning (1991:1116).

Geografisk spridning

1 §  Eleverna skall fördelas på klasser och grupper.

2 §  Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte när samordnade timplaner tillämpas för linjer. Vid filialutbildning gäller vissa särskilda bestämmelser enligt 8 kap.

Beslut om antal klasser

19 §  För elever som på grund av hörsel- eller synskada, rörelsehinder eller andra uttalade studiesvårigheter inte kan följa den vanliga undervisningen får specialundervisning anordnas i specialklasser enligt bestämmelserna i 21--24 §§, om eleverna kan samundervisas. Förordning (1991:1409).

21 §  För hörselskadade får det anordnas en klass för 5--8 elever, två klasser för sammanlagt 9--14 elever samt därutöver en klass för varje påbörjat 7-tal elever.

22 §  För synskadade får det anordnas en klass för 5--10 elever, två klasser för sammanlagt 11--16 elever samt därutöver en klass för varje påbörjat 8-tal elever.

23 §  För rörelsehindrade får det anordnas en klass för 7--12 elever, två klasser för sammanlagt 13--18 elever samt därutöver en klass för varje påbörjat 9-tal elever.

24 §  För elever med andra uttalade studiesvårigheter får det anordnas en klass för 7--13 elever, två klasser för sammanlagt 14--27 elever samt därutöver en klass för varje påbörjat 14-tal elever.

1 §  Skolkonferensen är ett organ för beslut i vissa frågor som är av stor betydelse för eleverna samt för informationsutbyte, samråd och gemensamma diskussioner mellan rektor, personal och elever.

I skolkonferensen bör uppmärksammas frågor om elevmedverkan i arbetsmiljöarbetet enligt föreskrifter i arbetsmiljölagen (1977:1160) och arbetsmiljöförordningen (1977:1166). Förordning (1990:285).

2 §  Vid varje gymnasieskola skall det finnas en skolkonferens, om inte annat följer av andra stycket.

Om flera gymnasieskolor leds av samma rektor, får styrelsen för utbildningen besluta att en gemensam skolkonferens skall inrättas. Förordning (1991:1116).

3 §  Skolkonferensen skall bestå av tio ledamöter, nämligen

1. rektor, som även är ordförande,
2. tre företrädare för lärarna,
3. en företrädare för övrig skolpersonal,
4. fem företrädare för eleverna.

För ledamöterna skall utses ersättare. Rektor utser sin egen ersättare. Förordning (1989:463).

4 §  Företrädare för lärarna och för övrig skolpersonal skall utses för en period av ett till tre år. De skall utses vid en sammankomst med enbart de berörda arbetstagarna. Rektor skall kalla till denna sammankomst. Förordning (1989:463).

5 §  Företrädare för eleverna skall utses för ett år i taget av en valförsamling bestående av två ombud för varje klass. Förordning (1989:463).

6 §  Skolkonferensen skall, i den utsträckning styrelsen för utbildningen bestämmer, besluta i frågor som annars hör till rektors beslutsområde och som är av stor betydelse för eleverna. Till sådana frågor hör bland annat

• budgetförslag för den egna skolan till styrelsen för utbildningen,
• principer för användning av tilldelade medel,
• principer för utläggning av läsåret, för schemaläggning, för ordningsregler och för tillämpning av regler i 9 kap. 84 § om elevers ledighet,
• principer för utvärdering av skolans verksamhet,
• riktlinjer för studiebesök och praktik samt för friluftsverksamhetens innehåll och utformning,
• riktlinjer för lokaldisponering inom skolan, ändring och reparationer av skollokalerna,
• riktlinjer för bokinköp till biblioteket, för inköp av inventarier, läromedel och annan undervisningsmateriel,
• planering av utbildning för elevskyddsombud,
• planering av åtgärder för ökad jämställdhet mellan könen samt
• planering av trivselfrämjande åtgärder.

Skolkonferensens beslutsbefogenheter får inte omfatta frågor som avser enskilda personer eller är begränsade till en enda klass. Förordning (1991:1116).

7 §  Ordföranden skall i skolkonferensen fortlöpande lämna information om aktuella frågor. Förordning (1989:463).

8 §  Om företrädare för eleverna inför ett beslut av rektor begär samråd i frågor som rör eleverna men i vilka skolkonferensen inte har fått rätt att besluta, bör rektor före sitt beslut samråda med elevföreträdarna, om det inte är alltför ont om tid eller finns något annat hinder.

Som beslut av rektor räknas även förslag och yttrande som rektor skall avge till någon myndighet. Förordning (1989:463).

9 §  Skolkonferensen skall sammanträda på kallelse av ordföranden när det finns behov enligt 6 eller 7 § eller när det begärs av någon företrädare som avses i 3 § 2--4, dock minst fem gånger under läsåret. Förordning (1989:463).

11 §  Skolkonferensen är beslutför när ordföranden och minst två av företrädarna för personalen och minst tre av företrädarna för eleverna är närvarande. Förordning (1989:463).

12 § har upphävts genom förordning (1989:463)..

13 §  Vid sammanträde med skolkonferensen förs protokoll.

26 §  För varje klass i gymnasieskolan skall det finnas ett klassråd.

Klassrådet består av samtliga elever i klassen och deras klassföreståndare.

Klassrådet skall behandla frågor som handläggs av andra samverkansorgan i vilkas överläggningar elevföreträdare deltar samt övriga frågor som är av gemensamt intresse för klassens elever. Förordning (1991:1116).

32 §  För varje gymnasieskola finns en elevvårdskonferens.

Ledamöter i elevvårdskonferensen är

1. rektor,
2. skolläkare,
3. skolpsykolog,
4. skolsköterska,
5. skolkurator,
6. den som är anställd för studie- och yrkesorientering,
7. klassföreståndare eller motsvarande till den berörda eleven,
8. i förekommande fall berörd speciallärare och hemspråkslärare.

Rektor eller den ledamot som rektor utser är ordförande. Förordning (1991:1116).

33 §  Elevvårdskonferensen handlägger de frågor som ankommer på konferensen enligt denna förordning eller andra föreskrifter.

34 §  Elevvårdskonferensen sammanträder på kallelse av ordföranden, när han finner det lämpligt eller när någon av de ledamöter som anges i 32 § andra stycket begär det.

35 §  Efter kallelse av ordföranden har lärare, vårdnadshavare, elev och andra, som är berörda av en fråga som skall behandlas, rätt att närvara vid sammanträde med elevvårdskonferensen. En sådan person har rätt att yttra sig men får inte delta i elevvårdskonferensens beslut. Förordning (1988:658).

36 §  Elevvårdskonferensen är beslutsför när mer än hälften av ledamöterna är närvarande.

Vid sammanträde med elevvårdskonferensen förs protokoll.

1 §  Gymnasieortskommuner kan enligt bestämmelserna i detta kapitel medges rätt att inom ramen för sin gymnasieskola anordna filialutbildning.

2 §  I kapitlet avses med

filialort ort med filialenhet,

filialortskommun kommun där filialorten ligger.

3 §  Filialutbildning får avse endast yrkesinriktade studievägar och skall knytas till en huvudenhet med yrkesinriktad utbildning.

Filialortskommunen skall vara en närliggande kommun som saknar egen gymnasieskola.

Medgivande får lämnas endast till sådan filialutbildning som tillstyrkts av filialortskommunen.

4 §  I ett medgivande till filialutbildning skall det anges

1. vilken eller vilka studievägar som får anordnas,
2. filialort,
3. huvudenhet.

5 §  Det ankommer på regeringen att besluta om medgivande till filialutbildning. Lag (1991:1116).

7 §  För sådana studievägar i gymnasieortskommunens gymnasieskola som anordnas i form av filialutbildning skall filialortskommunen alltid ingå i elevområdet.

10 §  Sådan undervisning i yrkesämnen som inte anordnas som inbyggd utbildning enligt bestämmelserna i 10 kap. skall förläggas till filialenheten. Om det finns särskilda skäl, kan dock viss sådan undervisning förläggas till huvudenheten.

Undervisning i allmänna ämnen skall förläggas till huvudenheten. Sådan undervisning får dock förläggas till filialenheten, om antalet elever motiverar detta.

1 §  I fråga om urval bland behöriga sökande enligt 5 kap.skollagen (1985:1100) som önskar inträde i gymnasieskolan vid början av utbildningen på ett nationellt program eller en grundskoleanknuten studieväg enligt äldre bestämmelser gäller bestämmelserna i 2--8 §§.

Av 5 kap. 8 § andra och tredje styckena skollagen följer att vissa behöriga sökande skall tas emot i första hand. Först sedan alla sådana sökande har tagits emot sker urval bland övriga behöriga sökande. Förordning (1991:1409).

2 §  När antalet platser är färre än antalet behöriga sökande, skall platserna fördelas enligt följande. Förordning (1991:1409).

3 §  Ett begränsat antal platser skall avsättas för dem som på grund av särskilda omständigheter bör ges företräde framför de övriga eller som kommer från skolor vilkas betyg inte utan vidare kan jämföras med betygen från grundskolan (fri kvot). Förordning (1991:1409).

4 §  Övriga platser skall tilldelas två grupper i proportion till antalet förstahandssökande i varje grupp.

Till grupp 1 hänförs de sökande som endast åberopar slutbetyg från årskurs 9 i grundskolan eller motsvarande.

Till grupp 2 hänförs de sökande som åberopar slutbetyg från årskurs 9 i grundskolan eller motsvarande och som därutöver vill tillgodoräknas poäng enligt 5 § andra stycket 2.Förordning (1991:1409).

5 §  Sökandena i grupp 1 tillgodoräknas poäng för slutbetyg.

Sökandena i grupp 2 tillgodoräknas poäng för:

1. slutbetyg,
2. intresse för sökt utbildning och verksamhet efter grundskoleutbildning inom intresseområdet enligt vad som sägs i 8 §. Förordning (1991:1409).

6 §  Företräde mellan sökande inom en grupp bestäms efter ett jämförelsetal. Detta utgörs av summan av sökandes poäng enligt 5 §.

I den mån utbildningens art kräver att den sökande har speciella färdigheter, såsom i musik eller liknande, kan vid urvalet hänsyn tas till ett färdighetsprov.

Vid intagning till musikgymnasium får de elever som har betyg i ämnet musik från årskurs 9 av musikklass i grundskolan anses ha sådana färdigheter som färdighetsprovet kan utvisa och vid urvalet får särskild hänsyn tas till betyget i musik. Förordning (1991:1883).

7 §  Poäng för betyg utgörs av medelvärdet av sökandens betyg.

Vid intagning i gymnasieskolan skall ett sammanfattande betyg i samhällsorienterande ämnen respektive naturorienterande ämnen vid bestämmande av betygsmedelvärdet räknas som om det getts i vart och ett av ämnena i ämnesgruppen.

Har en elev varit befriad från undervisning i religionskunskap eller inte studerat huvudmoment med inriktning på teknik skall dessa ämnen inte medtas vid beräkning av sammanfattningsbetygets värde. Förordning (1991:1409).

8 §  En sökande som andra gången i följd anger den aktuella studievägen som förstahandsönskemål får tillgodoräknas poäng för intresse för sökt utbildning.

En sökande som efter grundskoleutbildningen har skaffat sig arbetslivserfarenhet eller annan erfarenhet inom det område som utbildningen avser får tillgodoräknas poäng för verksamhet efter grundeskoleutbildning.

Sammanlagt får den sökande tillgodoräknas högst 1,5 poäng. Förordning (1991:1409).

9 §  Styrelsen för utbildningen beslutar i fråga om urval bland behöriga sökande till grenar i högre årskurs. Förordning (1991:1409).

10 §  I fråga om urval bland behöriga sökande till en specialkurs som inte är grundskoleanknuten gäller de föreskrifter som skolöverstyrelsen meddelat före den 1 juli 1991. Sökanden skall dock härvid inte tillgodoräknas poäng för underrepresenterat kön. Förordning (1991:1409).

38 §  Om en elev på en linje eller specialkurs i gymnasieskolan innan lärokursen på denna är slutförd vill övergå till samma linje vid annan gymnasieskola eller en annan linje eller specialkurs vid samma gymnasieskola när utbildningen på denna börjar eller i ett senare skede, skall eleven likställas med den som utan att redan vara elev i gymnasieskolan önskar komma in på linjen eller specialkursen.

Första stycket gäller inte i de fall som avses i 52 §. Förordning (1991:1116).

38 a §  Om en elev har återintagits i gymnasieskolan får rektor besluta att eleven skall befrias från undervisning i ett ämne som eleven tidigare har läst. Förordning (1991:1409).

39 §  En elev tas in i gymnasieskolan vid utbildningens eller en termins början, om inte särskilda skäl föranleder annat.

40 §  I fråga om sådan utbildning på grundskoleanknutna studievägar som startar en hösttermin gäller följande.

Efter urval bland de sökande i början av vårterminen närmast före utbildningens start skall ett preliminärt beslut om intagning fattas. Höstterminsbetyget från högsta årskursen skall vara urvalsgrund i slutbetygets ställe för de sökande som vid preliminära beslut om intagning går i årskurs 9 i grundskolan, i en riksinternatskola eller i en sådan fristående skola som avses i 2 kap. förordningen (1991:1079) om statsbidrag m. m. till fristående skolor eller går i årskurs 10 i specialskolan. Det slutliga beslutet om intagning skall om möjligt fattas före den 1 juli. Förordning (1991:1409).

41 §  Om förfarandet vid intagning av elever till gymnasieskolan gäller 42, 44, 45 och 47--49 §§. Förordning (1991:1409).

42 §  Intagning av elever till skilda studievägar i en kommuns eller landstingskommuns gymnasieskola samordnas så långt det är möjligt.

44 §  Om det finns särskilda skäl, får regeringen förordna att intagning till visst slag av studievägar i gymnasieskolan skall vara gemensam för hela landet. Förordning (1991:1116).

45 §  Ärenden om intagning av elever i gymnasieskolan såvitt gäller läsåret 1991/92 avgörs av en intagningsnämnd enligt bestämmelser i 5 kap.skollagen (1985:1100) i dess lydelse den 30 juni 1991, om inte annat följer av 50 §. Bestämmelser om intagning av elever såvitt gäller läsåren 1992/93 och senare finns i 5 kap. 15 § skollagen.

Ärenden om intagning till studievägar som avses i beslut enligt 44 § avgörs av den intagningsnämnd som regeringen bestämmer.

Bestämmelser som gäller intagningsnämnd skall i stället gälla styrelsen för utbildning såvitt avser intagning till utbildning som skall äga rum efter den 1 juli 1992. Förordning (1991:1409).

47 §  Sådan intagningsnämnd som avses i 45 § första stycket första meningen är beslutför, när ordföranden eller vice ordföranden och minst hälften av övriga ledamöter är närvarande.

Nämnden får uppdra åt grupp av ledamöter eller suppleanter i nämnden, ledamot eller suppleant eller åt tjänsteman hos nämnden att på nämndens vägnar besluta i visst slag av ärenden. Sådant uppdrag får inte avse ärenden av principiell natur. Förordning (1991:1409).

48 §  Ansökan till andra utbildningar än sådana som avses i 5 kap. 12 § skollagen (1985:1100) skall lämnas till styrelsen för utbildningen i den sökandes hemkommun.

Närmare föreskrifter om ansökan meddelas av statens skolverk. Förordning (1991:1409).

49 §  Om arbetslivserfarenhet av visst slag gäller som behörighetsvillkor för intagning på en yrkesinriktad studieväg, får intagningsnämnden inte, utan att först höra yrkesrådet, avvisa en sökande med hänvisning till att han inte uppfyller behörighetsvillkoret.

52 §  I högre årskurs än den första är gymnasieelev behörig att välja sådan studieväg i årskursen, som han kan antas ha förutsättningar att tillgodogöra sig.

För behörighet att i den högre årskursen välja sådan studieväg som omfattar praktik eller utbildning som avses i 10 kap. 33 § krävs dessutom att eleven antingen gått igenom sådan del av denna praktik eller utbildning som skall förekomma före början av den högre årskursen eller att han på annat sätt förvärvat motsvarande erfarenhet. Förordning (1991:1116).

53 §  Rektor prövar efter samråd med berörda lärare elevens behörighet enligt 52 §.

Eleven har rätt att undergå prövning för att styrka att han har de kunskaper och färdigheter som fordras för behörighet enligt 52 § första stycket. Prövningen genomförs av lärarna i den ordning rektor bestämmer. Den skall äga rum vid början av utbildningen i årskursen. När kunskapsproven genomförts, prövas elevens behörighet av rektor efter samråd med lärarna för den klass till vilken inträde kommer i fråga och de lärare som genomfört kunskapsproven. Förordning (1991:1116).

55 §  På linjer och i specialkurser sätts betyg i varje ämne om inte annat är särskilt föreskrivet.

På samtliga linjer ges i ämnet svenska två betyg, nämligen ett i svenska språket och ett i litteraturkunskap och språklig orientering.

56 §  Som betyg i ämnena används någon av siffrorna 1--5, om inte annat följer av andra stycket eller regeringen medger annat för viss studieväg. Högsta betyg är siffran 5.

Vid betygsättning i praktikämnen på studievägar inom vårdområdet skall användas något av uttrycken Godkänd eller Icke Godkänd.

Om regeringen inte föreskriver annat gäller vid betygsättning enligt skalan 1--5 följande. Betygsättningen skall ske med utgångspunkten att betyget skall ge en anvisning om elevens kunskaper och färdigheter i förhållande till övriga elever i samma årskurs i landet som helhet. Som bakgrund för bedömningen av vilket betyg som bäst svarar mot en elevs kunskaper och färdigheter skall vidare beaktas att betygen för en årskurs i landet som helhet bör fördela sig i huvudsak på följande sätt:

• betyget 1, 7 procent av eleverna -- betyget 2, 24 procent av eleverna
• betyget 3, 38 procent av eleverna -- betyget 4, 24 procent av eleverna -- betyget 5, 7 procent av eleverna.

Statens skolverk skall meddela närmare föreskrifter om betygsättningen. Statens skolverk får därvid beträffande enskilda ämnen föreskriva om avvikelse från den huvudsakliga fördelning som anges i tredje stycket, om det finns särskilda skäl.

Statens skolverk skall vidare meddela föreskrifter om centralt utarbetade obligatoriska prov (centralprov) i vissa ämnen på linjerna som underlag för en anpassning av betygsnivån i den enskilda skolan efter förhållandena i landet som helhet.

Statens skolverk skall också meddela föreskrifter om antalet obligatoriska prov i olika ämnen på linjerna och om tidsgränser för sådana prov. Förordning (1991:1116).

57 §  Av 10 kap. 59 § framgår att betyg inte ges i frivillig undervisning i vissa ämnen. Förordning (1990:134).

58 §  Betyg ges inte i ämnena arbetslivsorientering och konst- och musikhistoria. I stället för betyg används något av uttrycken Deltagit eller Icke deltagit. Detsamma gäller även vissa andra ämnen på enskilda studievägar enligt föreskrifter i timplanen för studievägen.

59 §  Om en elev i ett ämne som avser yrkeskunnande i inskränkt mening, inte uppfyller kraven på godtagbart yrkeskunnande, skall betyg i ämnet inte sättas för eleven.

Detsamma gäller även i andra ämnen för elever som på grund av långvarig frånvaro, försummelse, handikapp eller annan särskild omständighet inte har uppnått de kunskaper och färdigheter som utbildningen skall ge.

60 §  Ämnesbetyg sätts vid slutet av varje termin under vilken ett ämne förekommer. Har skolöverstyrelsen före den 1 juli 1991 föreskrivit annat får dessa bestämmelser fortsätta att tillämpas.

Betyg i ett ämne sätts dessutom när eleven avgår från gymnasieskolan, om inte frågan om betyg i ämnet prövats i samband med att ämnet avslutats under någon tidigare termin. Förordning (1991:1409).

61 §  Betyg som sätts innan ett ämne avslutats, avser den del av årskursen som eleven har genomgått.

När ett ämne avslutas, avser betyget hela kursen i ämnet.

Om en elev avgår från gymnasieskolan utan att ha slutfört kursen i ett ämne, avser betyget i ämnet den del av kursen som eleven har genomgått.

62 §  Betyg i ett ämne sätts av läraren, om inte annat följer av tredje stycket.

Om ett betyg beror av två eller flera lärares bedömning och lärarna inte kan enas, skall betyget sättas av rektor.

Om en lärare anser att betyg inte skall sättas för en elev på grund av 59 §, skall han överlämna frågan till rektors avgörande. Rektor, eller den lärare rektor bestämmer, får genomföra prov med eleven. Förordning (1987:993).

63 §  De olika betygen skall antecknas i en betygskatalog och för varje elev sammanställas i ett terminsbetyg. Terminsbetyget skall även innehålla uppgift om den studieväg och årskurs betyget avser. Om en elev får avgångsbetyg, skall terminsbetyg inte utfärdas.

I terminsbetyget skall anges om eleven deltagit i undervisning i ämnen som avses i 10 kap. 59 § eller i ämne i vilket betyg inte skall ges enligt föreskrifter i timplanen. Om eleven inte fått betyg i ett ämne enligt 59 §, skall detta anges i terminsbetyget på det sätt som statens skolverk föreskriver.

Rektor eller den rektor bestämmer utfärdar terminsbetyget. Betyget skall lämnas till eleven. Förordning (1991:1409).

64 §  En elev får avgångsbetyg när han avgår från gymnasieskolan eller övergår till en annan huvudmans gymnasieskola. Betyget skall tillställas eleven senast en vecka från avgången. Förordning (1990:134).

65 §  Den som har slutfört årskurs 3 på linje T har rätt att på begäran få avgångsbetyg.

66 §  Avgångsbetyg utfärdas av rektor eller, efter rektors bemyndigande, av annan skolledare eller klassföreståndaren. Förordning (1990:1473).

67 §  Ett nytt avgångsbetyg, som gäller hela lärokursen, får utfärdas för den som har deltagit i förlängd undervisning enligt 10 kap. 57 § eller som efter beslut av rektor i samråd med berörda lärare helt eller delvis har gått om högsta årskursen eller årskurs 3 av linje T. Förordning (1991:1116).

68 § från gymnasieskola skall innehålla uppgifter om den studieväg och årskurs vilken eleven senast tillhört. I avgångsbetyget anges om eleven slutfört lärokursen eller årskursen och om han följt fullständig, utökad eller mindre studiekurs.

Avgångsbetyget skall innehålla uppgifter om dels de betyg eleven fått vid avgången, dels, i fråga om ämnen som avslutats under tidigare termin och för vilka betyg då bestämts, de betyg han senast fått, dels specialarbete som avses i 10 kap. 30 §, dels praktik och utbildning som avses i 10 kap. 33 §. Ett avgångsbetyg över slutförd lärokurs skall vidare innehålla uppgift om elevens sammanlagda frånvaro under sista terminen. Frånvarouppgift skall också lämnas i ett sådant avgångsbetyg som avses i 65 §. Bestämmelserna om terminsbetyg i 63 § andra stycket skall också tillämpas i fråga om avgångsbetyg.

Betyg som en elev får vid särskild prövning i ett ämne enligt 91 § eller vid särskild prövning i ett ämne enligt vuxenutbildningsförordningen (1985:288) tas in i elevens avgångsbetyg som hans betyg i ämnet, under förutsättning dels att ämnet ingår i den lärokurs som eleven följer, dels att prövningen sker innan undervisningen i ämnet förts så långt att tillräckligt underlag för betygsättning föreligger. Har elev undergått särskild prövning i samma ämne mer än en gång, gäller vad nu föreskrivits betyget över den första prövningen, om inte särskilda skäl föranleder annat. Bestämmelserna i detta stycke gäller dock endast om eleven befriats från undervisning i ämnet enligt 84 § fjärde stycket.

Om eleven har genomgått gymnasieskolkurs i kommunal eller statlig vuxenutbildning i ett ämne som ingår i elevens lärokurs i gymnasieskolan, skall betyget från gymnasieskolkursen tas in i avgångsbetyget.

Närmare föreskrifter om avgångsbetyg meddelas av statens skolverk. Förordning (1991:1116).

69 §  Om ett betyg som tagits in i betygskatalog, terminsbetyg eller avgångsbetyg, på grund av skrivfel eller annat liknande misstag blivit oriktigt, skall misstaget rättas samt i förekommande fall nytt terminsbetyg eller avgångsbetyg utfärdas.

Rektor beslutar om åtgärder enligt första stycket. Han skall göra anteckning om åtgärden i betygskatalogen. Om det är möjligt, skall rektor makulera felaktigt terminsbetyg eller avgångsbetyg.

70 §  På sådan studieväg i gymnasieskolan som omfattar mer än en årskurs prövas frågan om en elevs fortsatta skolgång på studievägen vid slutet av varje årskurs utom den högsta.

Vid prövningen avgörs om eleven skall flyttas upp med fullständig studiekurs, sättas kvar eller skiljas från vidare studier i gymnasieskolan. På studieväg som avses i 10 kap. 55 § första stycket kan även uppflyttning med mindre studiekurs komma i fråga.

71 §  En elev som kan antas vara i stånd att tillgodogöra sig undervisningen i närmast högre årskurs skall i regel flyttas upp med fullständig studiekurs. Tillhör eleven en studieväg som avses i 10 kap. 55 § första stycket, får han flyttas upp med mindre studiekurs eller sättas kvar, endast om det på grund av sjukdom, långvarig frånvaro eller andra skäl är lämpligast för honom och hans fortsatta skolgång. Detsamma gäller som villkor för kvarsättning, om eleven tillhör en annan studieväg än som avses i 10 kap. 55 § första stycket.

72 §  Har eleven på en studieväg som avses i 10 kap. 55 § påtagliga studiesvårigheter, skall han flyttas upp med mindre studiekurs, om övervägande skäl talar för att han är i stånd att tillgodogöra sig undervisningen enligt den kursen. Om det sist nämnda villkoret inte är uppfyllt, skall eleven sättas kvar, om inte annat följer av 73 § första stycket.

Har elev på en annan studieväg än som avses i 10 kap. 55 § första stycket påtagliga studiesvårigheter, skall han sättas kvar, om inte annat följer av 73 § första stycket.

73 §  En elev som under samma genomgång av gymnasieskolan slutfört någon årskurs två gånger och som vid prövning av hans fortsatta skolgång inte flyttas upp, skall skiljas från vidare studier i gymnasieskolan, om inte särskilda skäl föranleder annat.

Beslut om att skilja elev från vidare studier i gymnasieskolan utgör inte hinder för honom att därefter på nytt tas in som elev i gymnasieskolan på en studieväg där han kan antas vara i stånd att tillgodogöra sig undervisningen.

74 §  En elev som flyttats upp med mindre studiekurs, satts kvar eller skilts från vidare studier i gymnasieskolan har rätt att vid början av nästa termin pröva för högre betyg i det eller de ämnen som rektor bestämmer efter samråd med berörda lärare och eleven och, i fråga om elever som inte fyllt 18 år och inte heller ingått äktenskap, elevens vårdnadshavare. Prövningen genomförs av lärarna i den ordning rektor bestämmer.

Om en elev prövats enligt första stycket, skall frågan om hans fortsatta skolgång prövas på nytt. Förordning (1991:1116).

75 §  En elev får flyttas upp med fullständig studiekurs även under läsåret, om han önskar det och har goda förutsättningar att följa undervisningen i den högre årskursen. Om eleven i den högre årskursen önskar välja sådan studieväg som omfattar praktik eller utbildning som avses i 10 kap. 33 §, krävs dessutom att eleven antingen har gått igenom den del av denna praktik eller utbildning som skall förekomma före början av den högre årskursen eller att han på annat sätt förvärvat motsvarande erfarenhet.

76 §  Om en elev på studieväg som avses i 10 kap. 55 § första stycket har påtagliga studiesvårigheter, får han även under läsåret övergå till mindre studiekurs.

En elev som följer mindre studiekurs får under läsåret övergå till fullständig studiekurs, om han önskar det och kan antas vara i stånd att på tillfredsställande sätt tillgodogöra sig undervisningen enligt den fullständiga studiekursen.

77 §  I beslut om uppflyttning med mindre studiekurs eller övergång till mindre studiekurs anges vilka ämnen som skall ingå i kursen.

78 §  Rektor beslutar efter samråd med berörda lärare om en elevs fortsatta skolgång. Förordning (1991:1116).

79 §  Innan rektor fattar beslut om elevens fortsatta skolgång, bör samråd ske med eleven och, i fråga om elev som inte fyllt 18 år och inte heller ingått äktenskap, elevens vårdnadshavare. Dessutom bör studierådgivning äga rum. Beslut om uppflyttning med mindre studiekurs, övergång till mindre studiekurs, kvarsättning eller skiljande av elev från vidare studier i gymnasieskolan får inte fattas utan att sådant samråd har ägt rum.

Om rektor finner att en elev på en studieväg som avses i 10 kap. 55 § första stycket bör flyttas upp med mindre studiekurs eller sättas kvar, skall han vid valet mellan uppflyttning med mindre studiekurs och kvarsättning följa elevens önskemål. Förordning (1991:1116).

80 §  Rektor får medge en gymnasieelev att helt eller delvis gå om högsta årskursen av en linje eller av en specialkurs som omfattar minst två årskurser (förnyad genomgång), om detta på grund av sjukdom eller andra särskilda skäl är lämpligast för eleven och om det inte medför utvidgning av skolorganisationen.

Förnyad genomgång av årskurs enligt första stycket skall ske i omedelbar anslutning till den första genomgången av årskursen. Förordning (1991:1116).

81 §  Om en elev inte inställer sig i gymnasieskolan och inte anmäler giltigt förfall hos rektor inom tre dagar efter uppropet, anses han ha avgått från skolan.

82 §  Om en elev vill avgå från gymnasieskolan utan att ha slutfört en lärokurs, skall han anmäla detta hos rektor och i fråga om elever som inte fyllt 18 år och inte heller ingått äktenskap, visa vårdnadshavarnas samtycke till avgången.

83 §  Om en gymnasieelev på grund av sjukdom eller av annan orsak inte kan besöka skolan, skall hindret snarast anmälas till skolan. Anmälan görs av eleven eller, i fråga om elever som inte fyllt 18 år och inte heller ingått äktenskap, av vårdnadshavare eller den hos vilken eleven vistas. Styrelsen för utbildningen kan besluta att anmälningsskyldigheten alltid skall fullgöras av eleven.

Om styrelsen för utbildningen föreskriver det, skall elev visa upp försäkran eller, om eleven inte fyllt 18 år och inte heller ingått äktenskap, intyg om anledningen till frånvaron. Försäkran avges av eleven på heder och samvete. Intyg utfärdas av vårdnadshavare eller den som eleven vistas hos. Förordning (1991:1116).

84 §  Om en elev behöver ledighet från skolarbetet för enskilda angelägenheter, får klassföreståndaren bevilja sådan ledighet för högst tre dagar i följd och sammanlagt högst sex dagar per läsår, om inte annat följer av andra stycket. Rektor får bevilja eleven ledighet för enskilda angelägenheter för den tid som rektor bestämmer.

Om en elev behöver ledighet enligt första stycket för att fullgöra sin värnplikt, fattas beslut om ledigheten alltid av rektor.

Om det finns särskilda skäl, får rektor i mindre omfattning befria en elev från undervisning vissa lektioner eller från annat skolarbete.

Av 6 kap. 18 § arbetsmiljölagen (1977:1160) följer att en elev som utsetts till elevskyddsombud skall få den ledighet från lektioner och annat skolarbete som behövs för uppdraget. Rektor beslutar om sådan ledighet.

Rektor får medge en elev befrielse från undervisning i ämnen i vilka eleven undergått särskild prövning enligt 91 § eller enligt vuxenutbildningsförordningen (1985:288). Förordning (1990:285).

86 §  Om en elev har begått en mindre förseelse eller uppträtt olämpligt, skall läraren på lämpligt sätt för honom framhålla vikten av att han ändrar sitt uppförande. Om han inte bättrar sig bör läraren vid personligt samtal med eleven försöka utreda orsaken till hans beteende, klargöra innebörden av det inträffade för honom och varna för upprepning. Har eleven inte fyllt 18 år och inte heller ingått äktenskap, skall samråd med vårdnadshavarna äga rum, om det behövs.

Läraren får visa ut en elev från lärorummet för högst återstoden av pågående lektion.

87 §  Vid upprepade förseelser eller fortsatt olämpligt uppträdande samt allvarligare förseelse skall saken hänskjutas till rektor, som har att tillsammans med eleven, elevens lärare och, i fråga om elev som inte fyllt 18 år och inte heller ingått äktenskap, elevens vårdnadshavare försöka utreda orsaken till beteendet. Vid behov skall skolläkare samt skolpsykolog och kurator medverka vid utredningen.

Med ledning av vad som framkommit vid utredningen skall rektor försöka få eleven att bättra sig genom åtgärder som är avpassade efter elevens individuella förhållanden. Rektor får därvid tilldela eleven en varning.

I fråga om elever som inte fyllt 18 år och inte heller ingått äktenskap skall vårdnadshavarna snarast underrättas om åtgärd som avses i andra stycket.

88 §  Om inte syftet med åtgärder enligt 87 § uppnås eller om elevens uppförande kan antas inverka skadligt på andra elever eller det finns andra särskilda skäl, får eleven stängas av från undervisning helt eller delvis under högst två veckor av terminen eller förvisas från kommunens eller landstingskommunens gymnasieskola för viss tid, högst tre terminer utöver den, när beslutet meddelas.

Om en elev står under åtal för brottslig gärning, får han inte förvisas på grund av gärningen med mindre han erkänt denna eller tingsrätt funnit utrett att han begått gärningen.

89 §  Fråga om avstängning eller förvisning avgörs av styrelsen för utbildningen.

Styrelsen för utbildningen skall se till att det i ett ärende om avstängning eller förvisning finns en utredning som allsidigt klarlägger de omständigheter som är av betydelse för ärendets bedömning. Utredningen skall inledas omgående och genomföras så skyndsamt som möjligt. Eleven och, i fråga om elev som inte har fyllt 18 år och inte heller har ingått äktenskap, elevens vårdnadshavare skall få tillfälle att muntligen yttra sig inför styrelsen för utbildningen. Var och en som antas kunna lämna upplysningar av betydelse skall höras under utredningen.

Innan beslut om avstängning eller förvisning fattas i fråga om en elev som inte har fyllt 18 år, skall styrelsen för utbildningen samråda med socialnämnden.

Styrelsen för utbildningen får förordna att beslut om avstängning eller förvisning skall gälla med omedelbar verkan. Förordning (1991:1116).

90 §  Utöver 86--89 §§ gäller i fråga om inbyggd utbildning bestämmelse i kollektivavtal om rätt för det företag eller den institution som tillhandahåller utbildningen att vidta disciplinära åtgärder mot eleven.

Ett sådant kollektivavtal skall på arbetstagarsidan ha slutits eller godkänts av organisation, vilken är att anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Företag eller institutioner som är bundna av sådant kollektivavtal får tillämpa avtalet på elever, vilka får utbildning som avses med avtalet, även om eleverna inte är medlemmar av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen. Detta gäller dock inte elever som omfattas av annat tillämpligt kollektivavtal.

91 §  Den som inte genomgått gymnasieskolan har rätt att gå igenom särskild prövning. Detta gäller dock inte ämnet specialidrott och inte heller andra ämnen i enlighet med vad statens skolverk föreskriver. Prövningen kan avse en hel lärokurs i gymnasieskolan eller enstaka ämnen inom en lärokurs.

Särskild prövning skall avläggas vid en gymnasieskola där den aktuella lärokursen anordnas. Prövningen får inte göras av lärare som har givit privatundervisning i ämnet åt den som skall prövas.

Även den som genomgått en lärokurs i gymnasieskolan har rätt att gå igenom särskild prövning. Detta gäller dock inte ämnet specialidrott och inte heller andra ämnen i enlighet med vad statens skolverk föreskriver. Prövningen får avse endast sådant ämne eller sådan kurs i ett ämne som inte kan ingå i den lärokurs som den som skall prövas redan genomgått.

Tredje stycket skall också tillämpas på den som genomgått äldre gymnasial skolform. Förordning (1991:1409).

92 §  Bestämmelserna om betyg i 55--59 och 62 § första och andra styckena skall också tillämpas på särskild prövning.

För särskild prövning som avser enstaka ämne utfärdar rektor betyg. Om betyg i ämnet inte skall ges enligt föreskrifter i timplanen eller enligt 59 §, utfärdar rektor intyg om prövningen.

Avgångsbetyg utfärdas på begäran för den som dels vid särskild prövning i gymnasieskolan fått betyg i alla sådana ämnen i fullständig studiekurs i gymnasieskolan eller i årskurs 3 på fyraårig teknisk linje i vilka betyg ges, dels fullgjort sådan praktik och utbildning som avses i 10 kap.30 och 33 §§ och som ingår i den fullständiga studiekursen. För avgångsbetyg fordras dock betyg från särskild prövning i gymnasieskolan i musik, konst- och musikhistoria, bild, slöjd, dramatik, idrott eller jämförbart ämne endast i den mån det krävs i föreskrifter som statens skolverk meddelar. Med sådant ämnesbetyg som satts vid särskild prövning i gymnasieskolan, jämställs motsvarande betyg som annars satts i gymmnasieskolan eller vid någon annan läroanstalt under statens skolverks inseende. Om någon har flera betyg i samma ämne, tas i avgångsbetyget in det första betyget i ämnet. Betyg som bestämts mer än åtta år före avgångsbetyget beaktas inte. Om det finns särskilda skäl, får styrelsen för utbildningen dock medge att betyg som är äldre än åtta år får tas in i visst avgångsbetyg.

Avgångsbetyg enligt tredje stycket utfärdas av rektor vid den gymnasieskola där den sista prövningen av betydelse för avgångsbetyget genomförts. Förordning (1991:1116)

93 §  Den som har slutfört en lärokurs i gymnasieskolan kan gå igenom fyllnadsprövning i varje ämne som lärokursen kan omfatta, dock ej i ämnet specialidrott eller de andra ämnen som statens skolverk har föreskrivit.

Bestämmelserna om betyg i 56--59 §§ och 62 § första och andra styckena skall också tillämpas på fyllnadsprövning. Betyg över fyllnadsprövning utfärdas av rektor. Om betyg inte skall ges i ämnet enligt föreskrifter i timplanen eller enligt 59 § utfärdar rektor intyg om prövningen.

Bestämmelserna i 91 § andra stycket gäller även i fråga om fyllnadsprövning. Förordning (1991:1409).

1 §  För gymnasieskolan gäller en läroplan, som innehåller mål och riktlinjer för skolans arbete samt timplaner och kursplaner.

Regeringen fastställer mål och riktlinjer samt timplaner för gymnasieskolans linjer och kursplaner för ämnena på linjerna. Statens skolverk fastställer tim- och kursplaner i övrigt.

Vid lågt elevantal på en linje får styrelsen för utbildningen besluta att undervisningen anordnas i B-form. Förordning (1991:1116).

2 §  På en linje i gymnasieskolan får försöksvis anordnas annan utbildning än som anges i läroplanen, om regeringen medger det. Förordning (1991:1116).

3 §  För årskurs 4 av fyraårig teknisk linje tillämpas ramtimplaner.

Styrelsen för utbildningen bestämmer hur valmöjligheten enligt ramtimplanen skall utnyttjas. Förordning (1991:1116).

4 §  För vissa linjer finns, förutom reguljära timplaner, alternativa timplaner och samordnade timplaner.

5 §  Alternativa timplaner finns för årskurserna 1--3 av de tre- och fyraåriga linjerna. De är avsedda för kommuner med ett relativt litet elevunderlag. Sådana timplaner får tillämpas efter medgivande av statens skolverk.

När alternativa timplaner tillämpas vid en kommuns gymnasieskola får undervisning i årskurs 3 av linje T anordnas endast om regeringen medger det. Förordning (1991:1116).

6 §  Bestämmelser om samordnade timplaner finns i 11 kap.

7 §  För LA-kurser får styrelsen för utbildningen fastställa timplaner och kursplaner enligt bestämmelserna i denna förordning och andra föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av statens skolverk. Styrelsen för utbildningen skall i sådana ärenden höra det eller de yrkesråd som berörs.

Timplaner som styrelsen för utbildningen fastställer med stöd av första stycket får inte uppta andra ämnen än sådana som finns på annan studieväg i gymnasieskolan. Förordning (1991:1116).

8 §  I timplanerna anges undervisningstid eller motsvarande för eleverna i obligatoriska ämnen och vissa andra obligatoriska utbildningsinslag.

Om inte särskilda skäl föranleder annat, anges tiden i antal timmar i veckan under årskursen eller den kortare tid som studievägen omfattar. En timme motsvarar i det sammanhanget en lektion om 40 minuter.

9 §  I årskurs 3 på de tre- och fyraåriga linjerna kan upp till två timmar i veckan läggas ut som självstudietid för eleverna. Förordning (1991:1409).

10 §  I timplanen för en påbyggnadsutbildning och för en LA-kurs får antalet timmar i veckan för eleverna bestämmas till högst 35. Lag (1991:1116).

11 §  I timplanen för en annan specialkurs än en påbyggnadsutbildning eller LA-kurs får antalet timmar i veckan för eleverna bestämmas till högst 38. Förordning (1990:285).

12 §  För kurser för invandrarungdom skall timplanen ha ramkaraktär.

13 §  Varje studieväg består av obligatorisk undervisning i de ämnen som anges i timplanen (obligatoriska ämnen). I timplanen anges hur många timmar i veckan eleverna skall ha i dessa ämnen.

På vissa studievägar kan eleverna välja mellan olika obligatoriska ämnen (alternativa ämnen) enligt föreskrifter i timplanerna.

På de tvååriga linjerna meddelas undervisning i ämnet engelska enligt två skilda kurser (allmän respektive särskild kurs).

14 §  På vissa studievägar anges i timplanerna ett visst antal timmar i veckan, för vilka eleverna får välja ett eller flera särskilt angivna ämnen (tillvalsämnen).

Om en elev inte gör något tillval eller om tiden för det eller de tillvalda ämnena är mindre än det för ändamålet avsatta antalet timmar i veckan enligt timplanen, skall eleven under den tid som inte utnyttjas delta i undervisning i ett eller flera yrkesämnen på studievägen. Rektor får dock medge undantag, om praktiska svårigheter eller andra särskilda skäl föreligger.

15 §  På andra tvååriga linjer än Ek, Ep, So, Te och Mu får en elev i årskurs 2 och, om det finns särskilda skäl, i årskurs 1 under högst tolv timmar i veckan byta ut en del av undervisningen i ett eller flera av de yrkesinriktade ämnena mot ett eller flera ämnen som förekommer på någon annan studieväg (inbytesämnen ).

Ett inbytesämne skall anknyta till elevens studieprogram i övrigt och syfta till att bredda eller fördjupa den yrkesinriktade utbildningen. En elev får också studera ett inbytesämne för att få behörighet till högre studier.

Beslut om inbytesämne fattas av rektor efter samråd med berörda lärare och den som är anställd för studie- och yrkesorientering. Förordning (1991:1116).

15 a §  Ämnet svenska som andraspråk kan förekomma för elever på varje studieväg som omfattar minst en termin enligt närmare föreskrifter i 48--50 §§. Förordning (1990:134).

16 §  I timplanerna för vissa studievägar ingår B-språk och C-språk som främmande språk utöver engelska.

17 §  Med B-språk avses språk i vilka undervisningen i gymnasieskolan bygger på att eleverna har studerat språket som B-språk under två eller tre år i grundskolan.

Som B-språk kan franska och tyska erbjudas. Även annat språk kan studeras som B-språk, om eleven utöver engelska har läst det i grundskolan under tre år.

Undervisning i arabiska, spanska eller ryska som B-språk får anordnas för elever som bedöms ha kunskaper i språket motsvarande tre års studier i grundskolan. Förordning (1991:1116).

18 §  Med C-språk avses språk som eleverna studerar från nybörjarnivå i gymnasieskolan.

På tvååriga linjer och i specialkurser kan franska, tyska, spanska, finska och teckenspråk erbjudas som C-språk.

På tre- och fyraåriga linjer kan franska, ryska, spanska, tyska samt även andra språk och teckenspråk erbjudas som C-språk.

Undervisning i engelska som C-språk får anordnas för elever som har annat hemspråk än svenska och som inte har läst engelska i grundskolan eller har i huvudsak motsvarande kunskaper. Förordning (1991:1116).

19 §  Om en elev har studerat ett språk som B-språk under två eller tre år i grundskolan men i gymnasieskolan inte med behållning kan följa undervisningen i språket som B-språk, får rektor efter samråd med berörda lärare medge att eleven i stället studerar det som C-språk. Förordning (1991:1116).

20 §  En elev på tre- eller fyraårig linje får i stället för ett B- språk studera ett annat språk som C-språk.

22 §  Skyldighet att starta undervisning i ryska eller finska eller i annat sådant C-språk föreligger endast om antalet elever uppgår till minst fem. Förordning (1991:1116).

26 §  Undervisning i arbetsteknik skall anordnas som inbyggd utbildning i den mån timplanen för studievägen föreskriver det.

27 §  På studievägar inom området industri och hantverk samt handel och kontor får undervisning i arbetsteknik anordnas som inbyggd utbildning utöver vad som följer av 26 §. Styrelsen för utbildningen bestämmer om och i vad mån denna möjlighet skall utnyttjas.

På studievägar inom andra områden än industri och hantverk samt handel och kontor får styrelsen för utbildningen om det finns särskilda skäl, bestämma att undervisning i arbetsteknik anordnas som inbyggd utbildning i de fall där den formen inte är föreskriven i timplanen. Förordning (1991:1116).

29 §  Styrelsen för utbildningen skall utöva tillsyn över den inbyggda utbildningen och även i övrigt följa hur den bedrivs och utfaller. Styrelsen skall se till att lämpliga åtgärder vidtas för samverkan mellan gymnasieskolan och de företag och institutioner som tar emot elever för inbyggd utbildning. Förordning (1991:1116).

30 §  På tre- och fyraåriga linjer skall eleven ensam eller i samarbete med en annan eller andra elever utföra ett specialarbete. I timplanerna för sådana studievägar anges hur många timmar eleverna skall ha för specialarbete.

Specialarbetet skall ge eleverna tillfälle att fördjupa sig inom kunskapsområden som är karakteristiska för studievägen och att träna sig i att arbeta på ett undersökande sätt.

31 §  I vissa timplaner anges timmar till förfogande (TTF). Dessa skall användas för särskilda utbildningsinslag (TTF-inslag).

TTF-inslag är verksamhet som inte har karaktär av ämnesundervisning eller specialarbete eller som i varje fall kan läggas upp fristående. I TTF-inslagen skall det ingå samlevnadsundervisning, studie- och yrkesorientering samt bok- och bibliotekskunskap. Härutöver kan det ingå exempelvis orientering i trafikfrågor, kulturaktiviteter samt studiebesök.

32 §  Hur många elever som skall delta tillsammans i TTF-inslag avgörs oberoende av bestämmelser om klasser och grupper.

33 §  Vissa studievägar omfattar obligatorisk praktik och annan obligatorisk utbildning än som avses i 13--20, 22 och 26--32 §§. Förordning (1991:1409).

34 §  För elever som har behov av extra stöd i skolarbetet under en begränsad tid anordnas stödundervisning. Stödundervisningen får anordnas antingen i stället för undervisning enligt timplaner eller som komplement till sådan undervisning.

Genom stödundervisning kan också elevföreträdare i skolkonferens och elevskyddsombud, om det behövs, få ersättning för lektioner som de gått miste om på grund av sina uppdrag.

För elever som har behov av särskilt stöd får specialundervisning anordnas inom klassen.

Bestämmelser om specialklasser finns i 5 kap.Förordning (1991:1116).

35 §  För sådana elever i gymnasieskolan som på grund av handikapp, långvarig sjukdom eller liknande omständighet inte kan delta i vanligt skolarbete anordnas särskild undervisning på sjukhus eller annan institution, i elevens hem eller på någon annan lämplig plats.

37 §  Särskild undervisning får anordnas i elevens hem endast om eleven och vårdnadshavare eller den som eleven bor hos lämnar sitt samtycke.

38 §  Särskild undervisning skall så långt det är möjligt motsvara den skolundervisning som eleven inte kan delta i.

39 §  Särskild undervisning skall efter omständigheterna meddelas enskilt eller i grupp.

Undervisningen bör omfatta fem timmar i veckan för en elev som får enskild undervisning.

Gruppundervisning bör omfatta åtta timmar i veckan för två elever och därutöver tre timmar i veckan för varje ytterligare elev i gruppen, dock högst 26 timmar i veckan för en grupp.

40 §  Om en elevs föräldrar (vårdnadshavare) eller en av dem har ett annat språk än svenska som modersmål och använder det språket i sitt dagliga umgänge med eleven på sådant sätt att det språket utgör dagligt umgängesspråk för eleven (hemspråk), skall hemspråksundervisning anordnas, förutsatt dessutom att

1. eleven har goda kunskaper i hemspråket och
2. eleven behöver och önskar få hemspråksundervisning.

Till hemspråksundervisning hör undervisning i hemspråket som ämne samt studiehandledning på hemspråket i ett eller flera andra ämnen på studievägen. Förordning (1988:658).

41 §  Hemspråksundervisningen får inte för någon elev omfatta mer än ett hemspråk.

41 a §  Utan hinder av 40 § gäller att en samisk, tornedalsfinsk eller zigensk elev har rätt att få hemspråksundervisning i och på det egna språket, även om det inte är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet. Detsamma gäller en elev som är adoptivbarn och som har ett annat modersmål än svenska. Förordning (1988:658).

41 b §  För en zigensk elev som kommer från utlandet får hemspråksundervisningen utan hinder av 41 § omfatta två hemspråk, om det behövs och det finns särskilda skäl. Förordning (1988:658).

41 c §  En elev som har rätt till hemspråksundervisning och som före sin ankomst till Sverige har undervisats på ett annat språk än hemspråket kan få studiehandledning på undervisningsspråket i stället för på hemspråket om det behövs och det finns särskilda skäl. Förordning (1988:658).

42 §  Hemspråksundervisningen skall ges den omfattning som fordras för att täcka elevens behov.

43 §  Hemspråksundervisningen kan anordnas utanför timplanen i form av utökad studiekurs för eleven eller ersätta undervisning av motsvarande omfattning i ett eller flera obligatoriska ämnen på elevens studieväg.

44 §  Rektor beslutar om en elevs hemspråksundervisning.

45 §  En kommun är inte skyldig att anordna undervisning i ett hemspråk som ämne, om lämplig lärare i hemspråket inte finns att tillgå eller antalet elever är mindre än fem.

Första stycket gäller inte i fråga om undervisning i hemspråk för samiska, tornedalsfinska eller zigenska elever. Förordning (1991:1116).

45 a §  En elev som får hemspråksundervisning får fortsätta att delta i sådan undervisning, även om hemspråket skulle upphöra att vara dagligt umgängesspråk för eleven. Förordning (1988:658).

46 §  Främmande språk som enligt läroplanen ingår i timplanen för en viss studieväg får bytas ut mot annat främmande språk som är elevens hemspråk.

47 §  Den undervisning och verksamhet som enligt 13--20, 22 och 26--46 §§ skall förekomma för en elev vid genomgång av gymnasieskolan kallas fullständig studiekurs. Förordning (1991:1409).

48 §  För elever i gymnasieskolan som har ett annat språk än svenska som hemspråk och som behöver och önskar delta i undervisning i svenska som andraspråk skall undervisning i detta ämne anordnas. Förordning (1990:134).

49 §  Undervisningen i ämnet svenska som andraspråk kan anordnas på något av följande sätt:

1. i form av utökad studiekurs enligt 58 §,
2. i utbyte mot något annat ämne utom ämnet svenska,
3. i utbyte mot ämnet svenska, om eleven bedöms ha så bristfälliga kunskaper i svenska att han inte kan följa den ordinarie undervisningen i svenska på ett tillfredsställande sätt. Förordning (1990:134).

50 §  Rektor beslutar om en elevs deltagande i undervisning i ämnet svenska enligt 48 och 49 §§. Innan rektor beslutar skall eleverna ha informerats om de olika alternativen enligt 49 § och deras fördelar och nackdelar för eleven. Rektor skall vid sitt beslut ta hänsyn till elevens önskemål om alternativ. Förordning (1991:1409).

55 §  En elev på en linje eller i en specialkurs kan befrias från undervisning i högst två eller, på de tre- och fyraåriga linjerna, högst tre obligatoriska ämnen (mindre studiekurs), om eleven har påtagliga studiesvårigheter. Befrielsen får inte avse yrkesämnen.

Befrielse från undervisning i tre ämnen får medges endast i fall där eleven har mindre studiekurs redan från första årskursen på linjen.

56 §  Beslut om mindre studiekurs får meddelas vid de tillfällen och på det sätt som anges i 9 kap.70--72 och 76--79 §§.

57 §  Den som följt mindre studiekurs har rätt till förlängd undervisning i varje ämne i vilket han varit befriad från undervisning. Den förlängda undervisningen får äga rum inom fyra år efter det att eleven avslutat sin skolgång på studievägen.

Förlängd undervisning förläggs till gymnasieskolan eller kommunal vuxenutbildning inom ramen för redan tillgängliga resurser för verksamheten. Förordning (1990:134).

58 §  En elev får delta frivilligt i undervisning i ett eller flera ämnen som förekommer i gymnasieskolan som obligatoriska ämnen men som inte är obligatoriska för honom (frivilliga ämnen), om han kan antas vara i stånd att på ett tillfredsställande sätt tillgodogöra sig undervisningen i såväl de obligatoriska ämnena som det eller de frivilliga ämnena (utökad studiekurs).

På motsvarande sätt får en elev, i fråga om obligatoriska ämnen i vilket undervisning kan meddelas enligt skilda kurser, byta ut undervisning enligt en kurs som är obligatorisk för honom mot undervisning enligt en annan, större kurs.

Beslut enligt första och andra styckena meddelas av rektor.

Ämnet svenska som andraspråk får förekomma som utökad studiekurs för vissa elever enligt föreskrifterna om detta ämne i 48--50 §§. Förordning (1990:134).

59 §  Utöver vad som följer av bestämmelserna om utökad studiekurs får vid sidan av verksamhet enligt timplanerna frivillig undervisning utan betyg anordnas i ämnena bild, dramatik, idrott och musik (frivillig undervisning).

Rektor beslutar om frivillig undervisning.

60 §  Om det finns särskilda skäl, får statens skolverk för en kommuns eller landstingskommuns gymnasieskola medge jämkning i en timplan som regeringen har fastställt. Det sammanlagda antalet timmar på studievägen får inte ändras.

Det antal timmar som skall förekomma i ett ämne enligt timplanen kan efter beslut av styrelsen för utbildningen inom läsårets ram utökas under del av utbildningstiden och minskas i motsvarande mån under en annan del av utbildningstiden enligt föreskrifter i timplanerna. Det sammanlagda antalet timmar i ett ämne får inte ändras på grund av att timmarna koncentreras. Förordning (1991:1116).

61 §  Statens skolverk får för en viss elev medge undantag från bestämmelserna i detta kapitel, föreskrifter som avses där eller föreskrifter i övrigt om utbildningen i gymnasieskolan.

Undantag får medges endast om eleven på grund av handikapp har påtagliga svårigheter att delta i viss undervisning eller om det finns annat synnerligt skäl.

Om det finns synnerliga skäl, får statens skolverk besluta att eleven trots undantaget skall anses ha fullständig studiekurs.

Statens skolverks beslut enligt denna paragraf får inte överklagas. Förordning (1991:1116).

63 §  I gymnasieskolan anordnas studie- och yrkesorientering.

64 §  En elev i gymnasieskolan har rätt att av en lärare få anvisning på uppgifter för studier som eleven lägger upp och genomför på egen hand och rätt att inför läraren uppvisa resultatet av sådana studier.

Läromedel m.m.

67 §  I undervisningen i gymnasieskolan får ingå utförande av arbeten på beställning eller för försäljning.

68 §  Elev på annan tvåårig linje än tvåårig teknisk, ekonomisk och social linje samt tvåårig musiklinje som på grund av fysiskt handikapp har svårigheter att tillgodogöra sig utbildningen i ett eller flera delmoment enligt kursplanen för yrkestekniskt ämne kan befrias från utbildningen i sådant eller sådana delmoment. För elev som erhåller sådan befrielse skall utbildningen i ämnet koncentreras till övriga delmoment enligt läroplanen.

Elev som avses i första stycket skall anses ha övergått till specialinriktad kursplan i ämnet. Förordning (1991:1116).

69 §  Utbildning enligt specialinriktad kursplan skall omfatta samma antal veckotimmar som anges i timplanen för ämnet. Förordning (1991:1116).

70 §  Beslut om övergång till specialinriktad kursplan meddelas av rektor efter samråd med berörda lärare. Förordning (1991:1116).

71 §  Elev som följt specialinriktad kursplan i ämne enligt 68 §, skall i vad avser detta ämne anses ha genomgått den undervisning och verksamhet som ingår i fullständig studiekurs. Förordning (1991:1116).

72 §  Av terminsbetyg och avgångsbetyg skall framgå att undervisningen omfattat specialinriktad kursplan och vilka delmoment undervisningen omfattat. Förordning (1991:1116).

1 §  De kommuner som före den 1 juli 1991 har haft medgivande att tillämpa samordnade timplaner får under läsåret 1991/92 fortsätta att tillämpa dessa timplaner. Förordning (1991:1116).

1 §  Enligt bestämmelserna i detta kapitel får vissa kommuners gymnasieskolor anordna en kombination med specialidrott i syfte att underlätta för ungdomar att förena intensiv idrottsträning med studier i gymnasieskolan.

Kombination med specialidrott innebär att fem timmar i veckan per årskurs i ämnet specialidrott för eleven ersätter motsvarande tid i ett eller flera andra ämnen på elevens studieväg.

5 §  Den som vill gå igenom utbildningen på en kombination med specialidrott skall i vanlig ordning ansöka om plats i gymnasieskolan med tillägget att ansökan avser en kombination med specialidrott på studievägen i fråga.

7 §  Behörig att tas in är den som dels uppfyller de behörighetsvillkor som gäller för tillträde till studievägen ifråga, dels har särskilt goda förutsättningar inom den idrottsgren som kombinationen med specialidrott avser. Förordning (1991:1116).

8 §  I fråga om urval bland flera behöriga sökande till en viss studieväg gäller samma föreskrifter som för gymnasieskolan i övrigt.

9 §  Om intagningsplatserna till en kombination med specialidrott är färre än antalet sökande som har behörighet enligt 7 § och har möjlighet att få elevplats enligt 8 §, skall företrädet mellan sökandena till intagningsplatserna till kombinationen med specialidrott bestämmas av styrelsen för utbildningen. Förordning (1991:1116).

10 §  Statens skolverk får föreskriva vilka jämkningar som får göras i timplanerna för att ge utrymme för ämnet specialidrott. Förordning (1991:1116).

11 §  Statens skolverk fastställer kursplan för ämnet specialidrott. Förordning (1991:1116).

1 §  Enligt bestämmelserna i detta kapitel får Örebro kommun i sin gymnasieskola

1. anordna utbildning för döva från hela landet,
2. för hörselskadade från hela landet anordna utbildning som bygger på muntlig kommunikation med tekniska hjälpmedel.

Utbildning enligt första stycket 1 skall vända sig även till dem som på grund av språkstörning behöver insatser av samma slag som döva. När det i denna förordning talas om döva elever avses även elever som har sådan språkstörning.

2 §  De bestämmelser som gäller för gymnasieskolan skall tillämpas även i fråga om utbildning enligt detta kapitel, om inte annat särskilt anges.

3 §  I den mån det är möjligt skall utbildningen enligt detta kapitel integreras med motsvarande utbildning i kommunens gymnasieskola.

4 §  Linje, specialkurs, gren eller variant får anordnas särskilt för döva, om antalet elever är lägst fyra.

En klass eller grupp som anordnas särskilt för döva får inte ha mindre än fyra eller mer än åtta elever. Förordning (1991:1116).

5 §  Linje, specialkurs, gren eller variant får anordnas särskilt för hörselskadade som bildar klasser enligt bestämmelserna om hörselklasser i 5 kap. 21 §.

För undervisning i ett enskilt ämne med endast hörselskadade elever får grupper bildas enligt bestämmelserna om hörselklasser.

6 §  Regeringen bestämmer antalet elevplatser i utbildningen för döva samt för hörselskadade. Förordning (1991:1116).

8 §  Läroplanen för gymnasieskolan skall tillämpas med de nödvändiga avvikelser som statens skolverk bestämmer. Förordning (1991:1116).

10 §  Undervisning i teckenspråk får för döv elev som har behov av och som önskar delta i sådan undervisning anordnas i en omfattning som svarar mot elevens behov. Den kan ersätta undervisning i ett eller flera av studievägens ämnen, dock inte svenska. Beslut meddelas av rektor eller den rektor bestämmer.

Statens skolverk skall meddela föreskrifter om betyg i teckenspråk. Förordning (1991:1116).

11 §  Skolstyrelsen i Örebro kommun skall för elever som behöver det medge att utbildningstiden enligt bestämmelserna för studievägen förlängs med ett år.

12 §  I utbildningen för döva och för hörselskadade skall sökandena tas in oberoende av var i landet de är bosatta.

13 §  Behörig att tas in i utbildning enligt 1 § 1 är den som är döv eller har språkstörning och som har gått igenom årskurs 10 i specialskolan.

Även andra som är döva eller som har språkstörning får tas in, om det finns särskilda skäl.

14 §  Behörig att tas in som elev i utbildning enligt 1 § 2 är den som uppfyller de inträdeskrav som gäller för sökande i allmänhet till studievägen och behöver en till hörselskadade elever anpassad utbildning som bygger på muntlig kommunikation med tekniska hjälpmedel.

15 §  Om antalet platser inte räcker till alla sökande som uppfyller behörighetsvillkoren enligt 13 resp. 14 §, skall urvalet göras enligt föreskrifter som statens skolverk meddelar. Förordning (1991:1116).

16 §  Frågor om intagning avgörs av intagningsnämnden för gymnasieskolan i Örebro kommun. När det gäller utbildningen för döva skall nämnden i sådana frågor höra företrädare för specialskolan.

17 §  Lärosalar och andra lokaler som används av de döva eller av de hörselskadade eleverna skall vara försedda med hörselteknisk utrustning.

18 §  För elever som behöver och önskar det skall kommunen anvisa kost och logi, inklusive tvätt och städning. Kommunen skall även svara för att eleverna har tillgång till den hjälp i övrigt som föranleds av deras handikapp.

Omvårdnad enligt första stycket skall vara kostnadsfri för eleverna i den mån så följer av lag eller kostnaderna täcks av statsbidrag.

1 §  I detta kapitel avses med svårt rörelsehindrad den som på grund av ett rörelsehinder eller, om även annat funktionshinder föreligger, sitt samlade handikapp inte kan följa reguljär studiegång i gymnasieskolan och som för att kunna genomföra gymnasiala studier behöver tillgång till en gymnasieskola med Rh-anpassad utbildning och särskilda omvårdnadsinsatser i form av boende i elevhem, omvårdnad i boendet och habilitering. Förordning (1990:1111).

2 §  De bestämmelser som gäller för gymnasieskolan i övrigt skall tillämpas även i fråga om utbildning enligt detta kapitel, om inte annat särskilt anges. Förordning (1991:1116).

3 §  I den mån det är möjligt skall utbildningen enligt detta kapitel integreras med motsvarande reguljär utbildning i kommunens gymnasieskola. Förordning (1990:1111).

4 §  Linjer, specialkurser, grenar eller varianter får anordnas särskilt för svårt rörelsehindrade, om antalet elever är lägst fyra.

En klass eller grupp som anordnas särskilt för svårt rörelsehindrade får inte ha mindre än fyra eller mer än åtta elever. Förordning (1990:1111).

5 §  Regeringen anger för varje redovisningsår det beräknade antalet elevplatser i den Rh-anpassade utbildningen. Förordning (1991:1116).

6 §  För en studieväg inom den Rh-anpassade utbildningen får göras sådana individuella eller gruppvisa jämkningar i den reguljära timplanen, som medger den långsammare studietakt som är nödvändig för den enskilda eleven. Studietiden får dock inte förlängas utöver den tidsram som följer av föreskrifterna om vissa åldersgränser avseende Rh-anpassad utbildning i skollagen (1985:1100). Förordning (1991:1116).

7 §  En svårt rörelsehindrad elev kan befrias från utbildningen i ett eller flera delmoment enligt den reguljära kursplanen för ett ämne, utan minskning av ämnets timtal (utbildning enligt specialinriktad kursplan). Detta gäller då eleven på grund av sitt handikapp har svårt att tillgodogöra sig delmomentet eller delmomenten.

En elev som följt en specialinriktad kursplan i något ämne skall i fråga om detta ämne anses ha genomgått den undervisning och verksamhet som ingår i en fullständig studiekurs enligt 10 kap. 47 §.

Av terminsbetyg och avgångsbetyg skall det framgå att undervisningen omfattat den specialinriktade kursplanen och vilka delmoment undervisningen omfattat. Förordning (1990:1111).

8 §  Beslut om jämkning av timplan enligt 6 § och om specialinriktad kursplan enligt 7 § meddelas av rektor efter samråd med berörda lärare.

Styrelsen för utbildningen beslutar i fråga om fortsatt utbildning efter utgången av vårterminen det kalenderår då eleven fyller 21 år. Förordning (1991:1409).

9 §  En individuell plan för studierna skall utarbetas tillsammans med eleven och fastställas av rektor. En omprövning av den individuella planen skall göras tillsammans med eleven minst en gång varje termin. Förordning (1990:1111).

10 §  I fråga om sådana särskilda omvårdnadsinsatser som avses i 1 § träffas avtal mellan staten och den kommun eller annan huvudman som ansvarar för omvårdnaden.

Grundläggande föreskrifter om avgifter för omvårdnadsinsatser finns i skollagen (1985:1100). Förordning (1991:1116).

1 §  I skollagen (1985:1100) finns grundläggande föreskrifter om gymnasial lärlingsutbildning.

Detta kapitel innehåller vissa närmare bestämmelser om gymnasial lärlingsutbildning.

2 §  Gymnasial lärlingsutbildning får anordnas av kommuner som har gymnasieskola.

Även en kommun som inte har gymnasieskola men har komvux får anordna gymnasial lärlingsutbildning. Förordning (1991:1116).

4 §  Den gymnasiala lärlingsutbildningen skall organisatoriskt knytas till en skola. Företrädesvis bör den skola väljas som har de närmast motsvarande yrkesinriktade studievägarna.

I fall som avses i 2 § andra stycket skall den gymnasiala lärlingsutbildningen organisatoriskt knytas till en skola som har komvux. Förordning (1991:1409).

5 §  För gymnasial lärlingsutbildning får avgift inte tas ut av eleven.

Elevområden

10 §  En lärlingsplats hos ett företag får av styrelsen för utbildningen godkännas för gymnasial lärlingsutbildning endast om företaget bedöms kunna fullgöra nödvändiga åtaganden för utbildningen samt om arbets- och utbildningsförhållandena i övrigt är tillfredsställande.

Om en lärlingsplats inte har inrättats efter lokal överenskommelse mellan företaget och den närmast berörda lokala arbetstagarorganisationen, skall styrelsen för utbildningen ge berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer inom branschen tillfälle att yttra sig. I ett sådant fall skall yttrande dessutom inhämtas från berört yrkesråd, om sådant finns.

Om någon av organisationerna underkänner lärlingsplatsen, får styrelsen för utbildningen godkänna den endast om det finns särskilda skäl. Förordning (1991:1116).

11 §  Elever i gymnasial lärlingsutbildning antas av styrelsen för utbildningen. Dess beslut i ett sådant ärende får inte överklagas. Förordning (1991:1116).

12 §  Följande förutsättningar skall vara uppfyllda för att en sökande skall antas som elev.

1. Sökanden hör till elevområdet. Om någon skall folkbokföras inom elevområdet men detta ännu inte har hunnit ske, skall han likställas med en sökande som hör till elevområdet.
2. Sökanden har fullgjort sin skolplikt.
3. Sökanden har eller får, om han antas som elev, anställning hos ett företag inom det geografiska område som bildar elevområdet. Styrelsen för utbildningen får även godta anställning hos företag utanför detta område.
4. Styrelsen för utbildningen har godkänt lärlingsplatsen för gymnasial lärlingsutbildning.
5. Företaget har, för det fall att sökanden antas som elev, gentemot styrelsen för utbildningen utfäst sig att ge sökanden den ledighet från anställningen som behövs för att kontroll från skolmyndigheternas sida enligt bestämmelserna i detta kapitel skall kunna utövas.
6. Företaget kan antas vara i stånd att fullgöra sitt åtagande i det aktuella fallet.
7. Styrelsen för utbildningen och företaget är överens om ersättningen till företaget.
8. Sökanden kan antas ha förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen. Förordning (1991:1116).

13 §  Om intagningsplatser inte finns för alla behöriga sökande, skall företräde ges åt dem som är under 18 år eller fyller 18 år det kalenderhalvår utbildningen startar. Styrelsen för utbildningen får dock göra undantag till förmån för en äldre sökande, om speciella omständigheter föreligger. Förordning (1991:1116).

14 §  Gymnasial lärlingsutbildning anordnas under 40 veckor av redovisningsåret, fördelade på två terminer.

Verksamhet i anställningen utanför terminerna utgör inte gymnasial lärlingsutbildning.

15 §  Utbildningstiden vid och utanför företaget under en vecka skall normalt till omfattning och förläggning sammanfalla med den ordinarie arbetstiden för en heltidsarbetande i företaget.

16 §  Bestämmelserna om friluftsdagar och lovdagar i 2 kap.13 och 14 §§ gäller inte elever i gymnasial lärlingsutbildning.

17 §  Gymnasial lärlingsutbildning meddelas i form av grundutbildning, som syftar till att ge eleven de grundläggande kunskaper och färdigheter som behövs för att kunna börja utöva yrket i fråga.

Utbildning utöver grundutbildningen (färdigutbildning) kan inte meddelas i form av gymnasial lärlingsutbildning.

18 §  Gymnasial lärlingsutbildning anordnas vid sidan av linjerna och specialkurserna.

Viss gymnasial lärlingsutbildning kan även ingå som en del av utbildningen på en linje eller specialkurs, om styrelsen för utbildningen medger det för studievägen i fråga. I sådana fall får avvikelse göras från bestämmelserna i detta kapitel. Förordning (1991:1409).

19 §  Gymnasial lärlingsutbildning får anordnas enligt 18 § första stycket endast om utbildning för yrket normalt inte kan erhållas på linje eller specialkurs.

20 §  Gymnasial lärlingsutbildning skall läggas upp individuellt utifrån ramkursplaner för olika yrkesområden eller motsvarande.

Om inte särskilda skäl föranleder annat, skall utbildningen, förutom nödvändig arbetsteknik och fackteori för yrket, innehålla vissa kompletterande utbildningsinslag.

21 §  Utbildning i nödvändig arbetsteknik och fackteori för yrket skall ombesörjas av företaget.

Styrelsen för utbildningen kan dock låta en elev få viss sådan utbildning på annat sätt, om det finns särskilda skäl. Förordning (1991:1116).

22 §  Innehållet i, omfattningen av och formen för kompletterande utbildningsinslag skall bestämmas av styrelsen för utbildningen med hänsyn till elevens behov och intresse samt till de praktiska förutsättningarna.

Innehållet skall normalt bestå i förkovran i ett allmänt ämne, såsom svenska, engelska eller matematik, studier i ett yrkesämne eller arbetslivs- och samhällsorientering eller en kombination av flera sådana moment.

Kompletterande utbildningsinslag får för ett utbildningsår räknat inte ha större omfattning än som är normalt för undervisningen i allmänna ämnen under en årskurs på yrkesinriktade linjer i gymnasieskolan.

De kompletterande utbildningsinslagen kan förläggas till skola eller företag eller anordnas på annat sätt. Förordning (1991:1116).

23 §  Utbildningsinslag som avses i 21 § andra stycket och 22 § får anordnas i form av vanlig ämnesundervisning i gymnasieskolan inom ramen för redan tillgängliga timresurser för sådan undervisning. De får anordnas i form av en kurs i komvux, om eleven kan få plats i en redan befintlig undervisningsgrupp eller i en kurs som genom elever i gymnasial lärlingsutbildning når upp till det antal elever som krävs för att undervisning skall få starta.

Sådana utbildningsinslag får slutföras även efter det att utbildningen hos företaget har avslutats.

24 §  Ramkursplaner för varje yrkesområde eller motsvarande fastställs av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av statens skolverk. Förordning (1991:1116).

25 §  I ramkursplanen skall mål och huvudmoment anges. Stor frihet skall ges att utforma lärlingsutbildningen med hänsyn till lokala förhållanden och till de enskilda företagen och enskilda eleverna.

26 §  För varje elevs gymnasiala lärlingsutbildning fastställer styrelsen för utbildningen en individuell kursplan. Förslag till sådan skall utarbetas i samverkan mellan företrädare för skolan, företaget, den lokala fackliga organisationen och andra som har kompetens på yrkesområdet i fråga. Styrelsen för utbildningen skall i ärendet inhämta yttrande från berört yrkesråd, om sådant finns.

I den individuella kursplanen skall med utgångspunkt i ramkursplanen anges

1. utbildningens mål med närmare uppgifter om vilka kunskaper och färdigheter utbildningen skall ge,
2. utbildningens längd,
3. den huvudsakliga uppläggningen av utbildningen. Förordning (1991:1116).

27 §  Rektor skall utfärda utbildningsbevis över fullgjord gymnasial lärlingsutbildning.

Utbildningsbeviset skall innehålla uppgifter om den gymnasiala lärlingsutbildningens längd och art. I utbildningsbeviset skall det också anges i vilket företag eleven har fått utbildning. Vidare skall kompletterande utbildningsinslag anges.

I utbildningsbeviset skall ingå betyg från företaget enligt 28 §. Om eleven har deltagit i utbildning utanför företaget med stöd av 21 § andra stycket eller 22 § skall i utbildningsbeviset också de betyg ingå som kan ha meddelats enligt bestämmelserna om sådan utbildning.

28 §  Betyget från företaget skall utgöra en helhetsbedömning av de kunskaper och färdigheter som eleven har uppnått i lärlingsutbildning hos företaget.

Som betyg används någon av siffrorna 1--5. Högsta betyg är siffran 5. Siffran 3 anger normal prestation.

Om en elev inte har uppnått de kunskaper och färdigheter som utbildningen hos företaget syftar till, sätts inte betyg.

29 §  För kontakterna med skolan bör företaget ha en särskild kontaktperson.

30 §  Att elevens arbetsmiljö är tillfredsställande skall kunna bevakas genom lokalt skyddsombud eller på annat sätt.

31 §  Styrelsen för utbildningen svarar för tillsyn över den gymnasiala lärlingsutbildningen hos företagen och skall även i övrigt följa hur denna utbildning bedrivs och utfaller.

Styrelsen för utbildningen skall se till att lämpliga åtgärder vidtas för samverkan mellan gymnasieskolan eller, i fall som avses i 2 § andra stycket, komvux och de företag som tar emot elever för gymnasial lärlingsutbildning. Därvid skall beaktas att de som handleder eleverna i företagen bör ges möjligheter till kontakter med skolan och lärarna där. Förordning (1991:1116).

32 §  En elev får av företaget beviljas ledighet med verkan även för den gymnasiala lärlingsutbildningen där.

Från gymnasial lärlingsutbildning utanför företaget får eleven beviljas ledighet av rektor.

33 §  Om en elev är borta från utbildningen i företaget mer än tio dagar av den tid som är avsatt för utbildningsåret, skall företaget anmäla detta till skolan på det sätt som styrelsen för utbildningen bestämmer.

Styrelsen för utbildningen bestämmer efter samråd med företaget om och i vad mån frånvarotid skall tas igen genom förlängning av utbildningstiden. Förordning (1991:1116).

34 §  En elevs gymnasiala lärlingsutbildning upphör, om anställningen upphör.

35 §  Oberoende av att anställningen består kan styrelsen för utbildningen förklara att elevens gymnasiala lärlingsutbildning skall upphöra om

1. eleven inte kan tillgodogöra sig utbildningen eller missköter sig i denna eller
2. företaget inte fullgör sitt åtagande i fråga om utbildningen gentemot styrelsen.

Styrelsens beslut enligt denna paragraf får överklagas hos skolväsendets överklagandenämnd. Förordning (1991:1116).

1 §  I lagen (1991:1109) om uppdragsutbildning i vissa fall finns föreskrifter om att en kommun eller landstingskommun får bedriva viss uppdragsutbildning som svarar mot verksamhet i det offentliga skolväsendet.

Detta kapitel innehåller ytterligare bestämmelser om sådan uppdragsutbildning. Förordning (1991:1116).

2 §  I detta kapitel avses med reguljär utbildning, utbildning i gymnasieskolan för elever som har tagits in i gymnasieskolan enligt bestämmelserna om behörighet och urval (ordinarie elever).

Uppdragsutbildning innebär att huvudmannen mot särskild ersättning från en uppdragsgivare för dennes räkning i anslutning till sin gymnasieskola anordnar utbildning för personer (uppdragselever) som uppdragsgivaren utser. Statliga, kommunala och landstingskommunala myndigheter, enskilda företag och organisationer kan vara uppdragsgivare i fråga om personalutbildning. Statliga myndigheter kan vara uppdragsgivare även i fråga om utbildning som betingas av arbetsmarknadsskäl.

3 §  Uppdragsutbildningen får inte försämra förutsättningarna för den reguljära utbildningen eller ungdomars möjligheter att få sådan utbildning.

4 §  Deltagare i uppdragsutbildning kan undervisas tillsammans med ordinarie elever (samundervisning) eller i egna grupper (separat uppdragsutbildning).

Samundervisning skall följa gällande föreskrifter för gymnasieskolan.

Samundervisning fullgörs av lärare eller andra med undervisningsskyldighet enligt samma föreskrifter som gäller vid undervisning med enbart ordinarie elever. Förordning (1990:1473).

Förhållandet till gymnasieskolans organisation m.m.

9 §  Uppdragselever får ges betyg enligt bestämmelserna i 9 kap. om

1. uppdragsutbildningen följer en kursplan som har fastställts enligt bestämmelserna för påbyggnadsutbildningar eller andra specialkurser i gymnasieskolan,
2. lärarna har en kompetens som motsvarar vad som gäller för lärare inom jämförbar utbildning i gymnasieskolan och
3. uppdragseleverna uppfyller de behörighetskrav som gäller för intagning till motsvarande utbildning i gymnasieskolan.

1 §  I 3--15 kap. har lämnats bestämmelser om överklagande för vissa fall. I övrigt gäller beträffande överklagande 2, 3 och 7 §§ nedan. Förordning (1991:1116).

2 §  Intagningsnämndens beslut enligt 9 kap. denna förordning får inte överklagas.

3 §  Beslut av styrelsen för utbildningen om avstängning och förvisning av en elev enligt 9 kap. 89 § får överklagas hos kammarrätten. Förordning (1991:1116).

Beslut av länsskolnämnd

7 §  Av 23 § förvaltningslagen (1986:223) följer att en skrivelse med överklagande skall ges in till den myndighet som har meddelat beslutet.