Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny lag om förtroendenämndsverksamhet inom hälso- och sjukvården, m.m. Förslaget innebär att den verksamhet som förtroendenämndema inom hälso- och sjukvården har bedrivit enligt en särskild lagstiftning sedan år 1980 nu läggs fast i en ny lag. Verksam- heten, som för närvarande omfattar den hälso— och sjukvård som ett landsting och en kommun som inte ingår i ett landsting ombesörjer en- ligt hälso- och sjukvårdslagen (1982z763), föreslås utvidgad till att om- fatta även folktandvården. I landsting och sådana kommuner skall det finnas en eller flera nämnder med uppgift att främja kontakterna mellan patienterna och hälso- och sjukvårdspersonalen samt att åt patienterna förmedla den hjälp som förhållandena kräver. För en sådan nämnd skall gälla vad som är föreskrivet om nämnder i kommunallagen (l991:900).

Mot bakgrund av kommunernas ökade ansvar på hälso- och sjukvårdsområdet föreslås vidare att det även inom den kommunala hälso- och sjukvården skall finnas nämnder med motsvarande uppgifter som inom landstingens hälso- och sjukvård. En kommun inom ett land- sting skall dock kunna överlämna denna uppgift till landstinget om kom- munen och landstinget är överens om detta.

Enligt lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård har de nuvarande för- troendenämndema till uppgift att utse stödpersoner för patienterna inom den psykiatriska tvångsvården. Enligt förslaget skall det i den nya lagen föreskrivas vilka av förvaltningslagens särskilda handläggningsregler vid

1 Riksf/(Igen IVH/593. I .ru/nl. .fX-"r HS

• Sida 2
•  Original

bl.a. myndighetsutövning mot en enskild som skall gälla vid nämndernas handläggning av ärenden om stödpersoner.

Den nya lagen skall enligt förslaget träda i kraft den 1 juli 1992. För- slaget föranleder redaktionella ändringar i lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård.

[ propositionen föreslås också att kommunerna inom ramen för för— söksverksamhet med kommunal primärvård ges" befogenhet att även erbjuda viss tandvård, s.k. distriktstandvård. Om ett landsting och en kommun har kommit överens om att kommunen med huvudmans ansvar skall överta landstingets skyldighet att erbjuda viss hälso- och sjukvård (s.k. primärvård) enligt lagen (l991:1136) om försöksverksamhet med kommunal primärvård, skall kommunen även kunna överta den av landstinget bedrivna distriktstandvården. Socialstyrelsen skall lämna sitt medgivande härtill.

Med distriktstandvård avses i detta sammanhang den verksamhet som bedrivs av landstinget enligt tandvårdslagen (1985: 125) som en organisa— toriskt integrerad del av primärvården och som enbart har en hel kom- mun eller del av sådan som upptagnings— eller betjäningsområde.

Försöksverksamhet med kommunal primärvård som inkluderar även distriktstandvård föreslås reglerad genom en ändring i lagen (1991: 1 136) om försöksverksamhet med kommunal primärvård. Ändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1992.

• Sida 3
•  Original

Propositionens lagförslag

1. Förslag till Lag om förtroendenämndsverksamhet inom hälso- och sjukvården, m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

] 5 För den hälso- och sjukvård och den tandvård som ett landsting eller en kommun ansvarar för enligt hälso- och sjukvårdslagen (19822763) eller tandvårdslagen (1985: 125) eller någon annan författning skall det finnas en eller flera nämnder med uppgift att främja kontak- terna mellan patienterna och hälso— och sjukvårdspersonalen samt att åt patienterna förmedla den hjälp som förhållandena kräver. För en sådan nämnd gäller vad som är föreskrivet om nämnder i kommunallagen (1991:900).

2 5 En kommun som ingår i ett landsting får överlåta sin uppgift enligt 1 5 till landstinget, om kommunen och landstinget har kommit överens om detta. Kommunen får lämna sådant ekonomiskt bidrag till landstinget som motiveras av överenskommelsen.

3 5 Föreskrifter om stödpersoner vid psykiatrisk vård som är förenad med frihetsberövande och annat tvång finns i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och i lagen (1991 : 1 129) om rättspsykiatrisk vård.

Vid en nämnds handläggning av ärenden om stödpersoner gäller, utöver vad som i övrigt föreskrivs, följande bestämmelser i förvaltningslagen (1986:223), nämligen

14 5 om muntlig handläggning, 15 5 om anteckning av uppgifter, 16 och 17 55 om parters rätt att få del av uppgifter, 20 5 om motivering av beslut, 21 5 om underrättelse om beslut,

26 5 om rättelse av skrivfel och liknande, och 27 5 om omprövning av beslut.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992, då lagen (1980:12) om för- troendenämnder inom hälso- och sjukvården skall upphöra att gälla.

• Sida 4
•  Original

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

Härigenom föreskrivs att 30 och 31 55 lagen (1991:1128) om psykiat- risk tvångsvård skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

30 & När patienten begär det, skall en stödperson utses. En stödperson kan utses också i annat fall, om patienten inte motsätter sig det. Stödpersonen skall bistå patienten i personliga frågor så länge denne ges tvångsvård. Stödpersonen har rätt att besöka patienten på vårdin— rättningen. Han får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han under uppdraget har fått veta om patientens hälsotillstånd eller personliga för- hållanden i övrigt.

Stödperson utses av den nämnd som avses i lagen (I980:12) om

Stödpersonen utses av en sådan nämnd som avses i lagen

förtroendenämnder inom hälso- (1992:000) om förtroende- och sj ukvården. nämnds verksamhet inom hälso- och sjukvården, m.m. 31 5

Chefsöverläkaren vid den enhet där patienten vårdas skall anmäla till förtroendenämnden när det kan finnas skäl att utse en stödperson.

Chefsöverläkaren vid den enhet där patienten vårdas skall anmäla till en sådan nämnd som avses i 30å när det kan finnas skäl att utse en stödperson.

Har stödperson för patienten inte redan utsetts, skall anmälan alltid göras när

1. chefsöverläkaren ansöker om medgivande till tvångsvård enligt 7, 12 eller 14 5,

2. patienten överklagar chef'söverläkarens beslut om intagning enligt 6

5,

3. patienten överklagar chefsöverläkarens beslut att avslå en begäran att tvångsvården skall upphöra.

När tvångsvården av en patient, för vilken stödperson utsetts, har upphört, skall chefsöverläkaren snarast möjligt underrätta för- troendenämnden om detta.

När tvångsvården av en patient, för vilken stödperson utsetts, har upphört, skall chefsöverläkaren snarast möjligt underrätta en så- dan nämnd som avses i 30 & om detta.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.

• Sida 5
•  Original

3. Förslag till Lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård

Härigenom föreskrivs att 26 5 lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 265

När rättspsykiatrisk vård i fall som avses i 1 5 andra stycket 1 har påbörjats eller upphört, skall chefsöverläkaren snarast under- rätta vederbörande förtroende— nämnd enligt lagen (1980:12) om för1roendenämnder inom hälsa— och sjukvården om att så har skett. Nämnden skall i fall som avses i 4 5 underrättas när patienten enligt 18 5 första stycket 2 har över- klagat ett beslut av chefsöver- läkaren att den rättspsykiatriska vården inte skall upphöra, liksom när vården efter överklagandet har upphört.

När rättspsykiatrisk vård i fall som avses i 1 5 andra stycket 1 har påbörjats eller upphört, skall chefsöverläkaren snarast under- rätta vederbörande nämnd enligt lagen (I992:000) om förtroende- nämndsverksamhet inom hälso- och sjukvården, m.m. om att så har skett. Nämnden skall i fall som avses i 4 & underrättas när patien- ten enligt 18 5 första stycket 2 har överklagat ett beslut av chefs- överläkaren att den rättspsykia- triska vården inte skall upphöra, liksom när vården efter överklag- andet har upphört.

Föreskrifterna om stödperson i 30 5 lagen (1991:1 128) om psykiatrisk tvångsvård tillämpas vid rättspsykiatrisk vård som ges på en sjuk- vårdsinrättning. Föreskriften i andra stycket andra meningen nämnda paragraf om rätt för stödpersonen att besöka patienten på vårdinrätt- ningen gäller dock bara i den mån det inte möter hinder på grund av- bestämmelsema i 8 & tredje stycket denna lag eller 16 5 lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl. om möj- lighet att besluta om inskränkningar i patientens rätt att ta emot besök.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.

• Sida 6
•  Original

4. Förslag till Lag om ändrin i lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med kommuna primärvård

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1136) om försöksverk- samhet med kommunal primärvård

dels att i 2 och 7 55 ordet "landstingskommunen" skall bytas ut mot "landstinget" ,

dels att 1 och 3-6 55 skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 a 5, och närmast före 2 a 5 en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse lå

En kommun som ingår i ett land- stingskommun får inom ramen för en försöksverksamhet erbjuda viss hälso— och sjukvård (primärvård), om latulstingskommunen och kom- munen har kommit överens om det och fått tillstånd till det.

En kommun som ingår i ett land- sting får inom ramen för en för— söksverksamhet erbjuda viss häl- so- och sjukvård (primärvård), om landstinget och kommunen har kommit överens om det och fått tillstånd till det. Om viss tandvård (distriktstandvård) bedrivs som en integrerad del av primärvården får även denna tandvård ingå i för- söksverksamheten.

Socialstyrelsen prövar frågor om tillstånd till sådan försöksverksamhet och får fastställa villkor för verksamheten.

Föreskrifter i tandvårdslagen som gäller för försöksverksamheten

Zaå

Föreskrifterna i tandvårdslagen (I985.'125),utom 5 och 6 55, 7 & första stycket 2 samt 10 och ]] åå, gäller för den distriktstandvård som ingår i försöksverksamheten. Vad som sägs om landstinget skall dock gälla kommunen och vad som sägs om folktandvården skall gälla disrriktstandvården enligt denna lag.

• Sida 7
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 35

Kommunen skall erbjuda en god primärvård åt dem som är bosatta inom det område som omfattas av försöksverksamhet och därvid verka för en god hälsa hos hela denna befolkning.

45

Om distriktstandvård ingår i försöksverksamheten skall kom- munen erbjuda en god sådan tand- vård åt dem som är bosatta inom det område som omfattas av för- söksverksamheten och därvid verka för en god tandhälsa hos hela denna befolkning.

Om någon som vistas inom det område som omfattas av försöksverk- samhet utan att vara bosatt där behöver omedelbar hälso- och sjukvård, som faller inom primärvården, skall kommunen erbjuda sådan vård.

En kommun får också i andra fall erbjuda primärvård åt den som är bosatt i en annan kommun om berörda kommuner och landstings- kommuner kommer överens om det.

En kommun får också i andra fall erbjuda primärvård åt den som är bosatt i en annan kommun om berörda kommuner och landsting kommer överens om det.

Bestämmelserna i första och an— dra stycket om primärvården gäl- Ier även distriktstandvården om denna ingår i försöksverksam- heten.

55

Sådan primärvård som en kom- mun har ansvar för enligt denna lag omfattas inte av landstings- kommunens ansvar enligt hälso- och sjukvårdslagen (19821763).

Sådan primärvård och distrikts- tandvård som en kommun har ansvar för enligt denna lag om- fattas inte av landstingets ansvar enligt hälso— och sjukvårdslagen (1982z763) eller tarulvårdslagen (I985:125).

• Sida 8
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1991/922148 6 5

Har en landstingskommun och en Om ett landsting och en kommun kommun träffat en överens— har träffat en överenskommelse kommelse om försöksverksamhet om försöksverksamhet enligt

enligt denna lag får landstings- denna lag, får landstinget lämna kommunen lämna sådant ekonom- sådant ekonomiskt bidrag till kom-

iskt bidrag till kommunen som munen som motiveras av öve- motiveras av överenskommelsen. renskommelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.

• Sida 9
•  Original

Socialdepartementet Prop. 1991/92zl48

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1992

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, P. Westerberg

Föredragande: statsrådet Könberg

Proposition om förtroendenämndsverksamhet inom hälSO* och sjukvården, m.m.

1. Ärendet och dess beredning

F örtroendenämnder ittom hälso- och sjukvården

Den 1 juli 1980 inleddes en försöksverksamhet med förtroendenämnder inom hälso- och sjukvården. Verksamheten regleras i lagen (1980:12) om förtroendenämnder inom hälso- och sjukvården. Enligt denna lag skall det inom varje landsting och kommun som inte tillhör något lands- ting finnas en eller flera förtroendenämnder för den hälso- och sjukvård som landstinget eller kommunen ombesörjer enligt hälso- och sjukvårds- lagen (1982:763). Nämnderna har till uppgift att främja kontakterna mellan patienterna och hälso- och sjukvårdspersonalen samt att förmedla den hjälp till patienterna som förhållandena påkallar. Landstinget eller kommunen får tillsätta en särskild förtroendenämnd eller uppdra åt nå- gon annan nämnd att vara förtroendenämnd. När det finns flera för- troendenämnder skall varje nämnd fullgöra förtroendenämndsuppgifter för en viss del av landstinget eller kommunen eller för en viss vårdin- rättning. För en särskild förtroendenämnd gäller vad som är föreskrivet om nämnder i kommunallagen (l991:900).

Socialutskottet uttalade vid sin behandling av frågan om lagreglerade förtroendenämnder (prop. 1978/79:220, SoU 1979/80:16) att verksam— heten borde få karaktär av försöksverksamhet, pågå i fem år och ut- värderas innan man tog slutlig ställning till hur verksamheten borde utformas på längre sikt. Riksdagen ställde sig bakom utskottets uttalande (rskr. 130).

Lagen om förtroendenämnder inom hälso- och sjukvården trädde såle- des i kraft den 1 juli 1980 med en giltighetstid till utgången av juni 1985. Giltighetstiden har därefter förlängts vid två tillfällen, första gång- en med ett år och andra gången tills vidare (prop. 1984/85:181, SoU28,

• Sida 10
•  Original

rskr. 400 resp. prop. 1985/86:136, SoU21, rskr. 218).

En arbetsgrupp inom socialdepartementet har utvärderat försöksverk- samheten med förtroendenämnder. Arbetsgruppen avlämnade i septem— ber 1984 rapporten (Ds S 1984: 16) Förtroendenämnder inom hälso— och sjukvården. I rapporten föreslogs bl.a. att verksamheten med förtroende- nämnder skall bestå även sedan försöksperioden har upphört och att sjukvårdshuvudmännen i fortsättningen skall vara skyldiga enligt lag att inrätta en eller fiera särskilda förtroendenämnder. Förtroendenämnder- nas verksamhet borde enli gt arbetsgruppen utvidgas till att omfatta även folktandvården. Arbetsgruppens egen sammanfattning av de förslag som rör förtroendenämndema och gruppens lagförslag i denna del bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga.

Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstansema och en sammanställning av deras yttranden över förslagen om förtroen- denämndemas verksamhet har redovisats i prop. 1984/85:181 Utveck— lingslinjer för hälso- och sjukvården, m.m.

Jag tar i detta ärende upp frågan om den fortsatta verksamheten hos förtroendenämndema.

F örsöksverksamhet med kommunal primärvård

Riksdagen beslutade i maj 1991 att kommunerna inom ramen för en för- söksverksamhet skulle ges befogenhet att erbjuda viss hälso- och sjuk- vård, s.k. primärvård (prop. 1990/91:121, SoU21, rskr. 362). Om ett landsting och en kommun är överens om det och socialstyrelsen lämnar sitt medgivande skall kommunen med huvudmans ansvar kunna överta landstingets skyldighet att erbjuda sådan vård.

Försöksverksamheten regleras i lagen (1991:1136) om försöksverksam- het med kommunal primärvård. Den skall kunna pågå fr.o.m. år 1992 t.o.m. år 1996.

Med primärvård avses i detta sammanhang den verksamhet som drivs eller planeras att drivas av landstinget enligt hälso- och sjukvårdslagen och som enbart har en hel kommun eller del av sådan som upptagnings- och betjäningsområde. Sådan tandvård som ett landsting ansvarar för enligt tandvårdslagen (19851125) omfattas således inte av den lagstift- ning som gör det möjligt för kommunema att med huvudmans ansvar överta primärvården från landstingen genom en försöksverksamhet.

Jag tar i ärendet upp frågan om att inkludera även distriktstandvården i försöksverksamheten med kommunal primärvård.

2. Förtroendenämndsverksamhet inom hälso- och Sjukvården, m.m.

2.1. Allmän bakgrund

Lagen (1980:12) om förtroendenämnder inom hälso— och sjukvården tillkom mot bakgrund av de önskemål som under fiera år framförts i

• Sida 11
•  Original

olika sammanhang - bl.a. genom motioner i riksdagen — om insatser från samhällets sida för att förbättra möjligheterna till kontakt och infor- mation mellan patienterna å den ena sidan samt sjukvårdshuvudmännen och de anställda inom hälso- och sjukvården å den andra sidan.

När lagen antogs beslutade riksdagen att verksamheten skulle pågå som försöksverksamhet i fem år för att sedan utvärderas inför ett slutligt ställningstagande till utformningen på längre sikt (SoU 1979/ 80: 16, rskr. 130).

Den arbetsgrupp inom socialdepartementet som utvärderat försöksverk— samheten med förtroendenämnder föreslog i sin rapport (Ds S 1984:16) bl.a. att verksamheten med förtroendenämnder skulle permanentas och även i fortsättningen vara lagreglerad samt utvidgas något.

Giltighetstiden för den lag som reglerar försöksverksamheten med för- troendenämnder förlängdes först med ett år till utgången av juni 1986 (prop. 1984/85:181, SoU28, rskr. 400) och därefter ytterligare en gång att gälla tills vidare (prop. 1985/86zl36, SoU21, rskr. 218).

Skälet till förlängningama angavs vara att socialberedningens förslag i betänkandet (SOU 1984:64) Psykiatrin, tvånget och rättssäkerheten bedömdes vara av den karaktären att de skulle bli av betydelse för för- troendenämndemas verksamhet. Socialberedningen föreslog bl.a. att stödpersoner skulle utses för patienter som är föremål för psykiatrisk tvångsvård, Riksdagen har sedermera beslutat om en ny lagstiftning om psykiatrisk tvångsvård m.m. (prop. 1990/91:58, SoU13, rskr. 329 resp. JuU34, rskr. 330). Den nya lagstiftningen, som trädde i kraft den 1 januari 1992, innebär bl.a. att det för tvångsvårdade patienter inom psykiatrin skall utses stödpersoner. Enligt lagen (1991:l 128) om psykia- trisk tvångsvård skall dessa stödpersoner utses av den nämnd som avses i lagen om förtroendenämnder inom hälso- och sjukvården. Regleringen innebär att såväl patienter som har tagits in för psykiatrisk tvångsvård i administrativ ordning som patienter som ges rättspsykiatrisk vård, t.ex. efter att ha begått brott, skall kunna få en stödperson. Chefsöverläkaren vid den enhet där patienten vårdas är skyldig att underrätta förtroende- nämnden när behov uppkommer att förordna stödpersoner. Uppgifts- skyldigheten är så utformad att förtroendenämndema getts ökad möjlig- het att överblicka de prövningar i tvångsvårdsfrågor som förekommer inom nämndens område.

Riksdagen har därutöver under senare tid fattat andra beslut som har en särskild betydelse vid bedömningen av förtroendenämndemas fort- satta verksamhet. Jag tänker härvid på den generella kommunrättsliga reformen och på kommunernas ökade roll på hälso- och sjukvårdsom- rådet.

Enligt den nya kommunallagen (l991:900), som trädde i kraft den 1 januari 1992, får kommunerna och landstingen ökad frihet att organi— sera sin nämndverksamhet (prop. 1990/911117, KU38, rskr. 360). På det specialreglerade området innebär detta att kraven på obligatoriska nämnder har SlopatS. Av lagstiftningen på de skilda specialområdena bör det i stället, enligt förarbetena till den nya kommunallagen, framgå att det i varje kommun resp. landsting skall finnas ett eller flera ansvariga

• Sida 12
•  Original

politiska organ för resp. verksamhetsområde. För de fakultativa nämn- dernas del innebär den ökade friheten att uppgifterna kan fördelas på flera nämnder. Organisationsfriheten innefattar också en frihet att be— stämma att vissa nämnder skall verka på lokal nivå. Riksdagsbeslutet om en fri nämndorganisation har fullföljts genom att den särskilda benäm- ningen på vissa nämnder i olika lagar har slopats (prop.1991/92:17, KU6, rskr. 31).

För närvarande skall förtroendenämnder finnas i landsting och i kom- muner som inte ingår i ett landsting. På hälso- och sjukvårdsområdet har kommuner som ingår i ett landsting efterhand fått allt större uppgifter. Kommunerna har sålunda fr.o.m. den 1 januari 1992 ålagts ett samlat ansvar för långvarig service och vård för äldre och handikappade (prop.]990/9lzl4, SoU9, rskr. 97). Den s.k. ÄDEL—reformen innebär bl.a. att kommunerna från landstingen har övertagit ansvaret för sådana sjukhem och andra vårdinrättningar för somatisk långtidssjukvård som har ett lokalt upptagningsområde eller som ett landsting och en kommun kommit överens om skall föras över till kommunen. Kommunerna har vidare fått en skyldighet att erbjuda hälso- och sjukvård vid de sjukhem och motsvarande som kommunerna övertar liksom vid övriga särskilda boendeformer för service och omvårdnad, vid bostäder med särskild service och vid kommunala dagverksamheter. Kommunernas skyldighet omfattar dock inte läkarinsatser. Efter överenskommelse med landstinget och med regeringens medgivande får en kommun också överta lands- tingets skyldighet att erbjuda hemsjukvård, utom vad avser läkar- insatser, i ordinärt boende.

Riksdagen har vidare beslutat att en försöksverksamhet med kom- munalt huvudmannaskap för primärvård skall få bedrivas fr.o.m. år 1992 till utgången av år 1996 (prop. 1990/91:121, SoU21, rskr. 362). Enligt lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med kommunal primär— vård kan en kommun överta landstingets skyldighet att erbjuda viss hälso- och sjukvård (primärvård) om landstinget och kommunen är över- ens om det och socialstyrelsen lämnat sitt medgivande. Jag återkommer snart till denna försöksverksamhet.

Vid den bedömning av frikommunförsöket som riksdagen nyligen har tagit ställning till (prop. 1991/92: 13, KU6, rskr. 31) har riksdagen ock- så beslutat att kommuner som ingår i ett landsting på försök skall få bedriva primärvård utan att huvudmannaansvaret övergår på kommunen (entreprenadverksamhet). Denna försöksverksamhet regleras i lagen (1985: 1089) om försöksverksamhet inom hälso— och sjukvårdens område (senast ändrad 1991:1590). Även i detta fall skall socialstyrelsen lämna medgivande till försöksverksamheten.

2.2. Fortsatt förtroendenämndsverksamhet

Mitt förslag: Förtroendenämndsverksamheten inom hälso- och

sjukvården skall bestå.

• Sida 13
•  Original

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Remissinstansema: Remissinstansema var med något undantag posi- tiva till en fortsatt verksamhet med förtroendenämnder inom hälso- och sjukvården.

Skälen för mitt förslag: Sedan den 1 juli 1980 finns i varje landsting och kommun som inte ingår i ett landsting på försök en eller flera för— troendenämnder som skall förmedla information och ge stöd och hjälp i olika former till patienter. Nämnden skall verka för att patienternas rättigheter tas till vara och deras integritet skyddas. Den har även till uppgift att för de ansvariga påpeka eventuella behov av resurser inom ett visst område. Nämndernas verksamhet omfattar all somatisk och psykia- trisk vård som landstingen och de landstingsfria kommunerna ansvarar för enligt hälso- och sjukvårdslagen.

Erfarenheterna från den hittillsvarande verksamheten med förtroende- nämnder har visat att den har varit värdefull och fyllt ett behov. Det står för mig helt klart att förtroendenämndema har en viktig funktion att fylla. De verkar nära vården och kan hjälpa till att på ett informellt, snabbt och smidigt sätt lösa olika problem som kan uppkomma vid den enskilda människans kontakter med hälso- och sjukvården. Inom nämn- derna har under åren utvecklats en person- och miljökännedom som ger goda förutsättningar för att konkreta åtgärder snabbt skall kunna vidtas när det behövs.

Patienter som klagar över något förhållande inom hälso— och sjukvår- den är inte alltid i första hand intresserade av att någon disciplinär åt- gärd vidtas mot personalen inom hälso- och sjukvården. En hel del pati- enter tar kontakt endast i syfte att få ersättning för skador som de anser har uppkommit i samband med vård och behandling. Dessa ärenden regleras sedan år 1975 för huvudmännens räkning av patientförsäkring- en. Försäkringens villkor är sådana att den enskilde inte behöver bevisa att någon bland personalen har begått något fel eller annars varit för- sumlig vid skadans uppkomst för att ersättning skall kunna utgå.

Andra klagomål och förfrågningar från patienter och deras anhöriga har inte sällan sin grund i missförstånd eller bristande information till den enskilde. En ytterligare kontakt med personalen kan många gånger vara tillräcklig för att komma till rätta med problemen.

Problem kan också lösas genom att en missnöjd patient hänvisas till en annan läkare eller genom att fortsatt vård ges på ett annat sjukhus. När personalen inom vården av något skäl inte själv kommer till rätta med patientens klagomål har förtroendenämndema en viktig roll som förmed- lare av kontakter och information.

Genom sin ställning har nämnderna också goda möjligheter att på det lokala planet ta initiativ till eller annars verka för de ändringar inom värden som bedöms erforderliga. Detta är självfallet av stor betydelse.

Nämnderna utgör inte bara ett viktigt komplement till landstingens häl- so— och sjukvård. För de statliga organ dit patienter ofta vänder sig med klagomål och synpunkter - t.ex. hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) eller socialstyrelsen — är det värdefullt att kunna hänvisa pati- enterna till personer nära hemorten, som har en mer direkt möjlighet att

• Sida 14
•  Original

hjälpa till eller förmedla kontakter. Denna möjlighet har också kommit att utnyttjas i ökad utsträckning. Efter ett förslag från arbetsgruppen har HSAN också fr.o.m. år 1986 fått möjlighet att till sjukvårdshuvudmän- nen överlämna ärenden som rör klagomål över brister i kontakten mellan patient och hälso- och sjukvårdspersonalen eller något annat liknande förhållande, då det är uppenbart att någon disciplinär åtgärd enligt den s.k. tillsynslagen inte kan komma i fråga (prop. 1984/85:189, SoU33, rskr. 401).

Mot bakgrund av vad jag nu sagt anser jag sammanfattningsvis att förtroendenämndsverksamheten fyller en viktig funktion inom hälso- och sjukvården genom att främja kontakterna mellan patienter och hälso- och sjukvårdspersonal samt informera och hjälpa patienter. Denna verksam— het bör därför fortsätta och vidareutvecklas.

2.3. Skyldighet att svara för förtroendenämndsverksamhet

Mitt förslag: Landstingen och kommunerna skall enligt lag vara skyldiga att ha en eller flera nämnder med uppgift att främja kon— takterna mellan patienterna och hälso- och sjukvårdspersonalen samt att åt patienterna förmedla den hjälp som förhållandena krä- ver. För en sådan nämnd skall gälla vad som är föreskrivet om nämnder i kommunallagen (l991:900).

Arbetsgruppens förslag: Sjukvårdshuvudmännen skall vara skyldiga att inrätta en eller flera särskilda förtroendenärrmder. Verksamheten skall inte kunna läggas på redan befintliga nämnder. Arbetsgruppen föreslog inte någon ändring i reglerna om fördelning av uppgifter mellan flera förtroendenämnder.

Remissinstansema: Majoriteten av remissinstansema var positiva till en fortsatt reglering i lag om skyldighet för sjukvårdshuvudmännen att inrätta förtroendenämnder och till att verksamheten i fortsättningen skall bedrivas endast av särskilda nämnder. Negativa till detta var stat-kom- munberedningen (C 1983:02), 1983 års demokratiberedning (C1983:03), Landstingsförbundet samt tolv landsting och de tre landstingsfria kom- munerna.

Skälen för mitt förslag: Socialutskottet uttalade år 1979 vid behand- ling av frågan om lagreglerade förtroendenämnder (prop. 1978/79:220, SOU 1979/80:16) att det kunde ifrågasättas om sjukvårdshuvudmännen borde åläggas att inrätta förtroendenämnder eller om det borde överläm- nas åt resp. huvudman att själv avgöra om de berörda frågorna borde lösas på ett annat sätt. Utskottet hänvisade till att den dåvarande kom- munallagen (1977:179) gav sjukvårdshuvudmännen möjlighet att inrätta särskilda organ, t.ex. för ändamål som de aktuella. Enligt utskottets uppfattning borde statsmakterna visa stor återhållsamhet när det gäller att tvinga på kommuner och landsting nya verksamheter. Utskottet fann dock att reformen på sjukvårdsinformationens område inte skulle få den

• Sida 15
•  Original

önskade genomslagskraften, om inte inrättandet av förtroendenämnder gjordes obligatoriskt. Riksdagen ställde sig bakom utskottets uttalande (rskr. 1979/80:130).

Under försöksperioden med förtroendenämnder har gällt att det skall finnas en eller flera sådana nämnder i varje landsting och kommun som inte ingår i ett landsting. Sjukvårdshuvudmännen får tillsätta en särskild förtroendenämnd eller uppdra åt någon annan nämnd att vara förtroende- nämnd.

Arbetsgruppen som utvärderade försöksverksamheten med förtroende— nämnder angav i sin rapport att flertalet sjukvårdshuvudmän valt att inrätta särskilda förtroendenämnder och att erfarenheterna av denna lösning överlag har varit positiva. Några huvudmän hade lagt uppgif- terna på förvaltningsutskott, hälso- och sjukvårdsnämnd, direktion eller primärvårdsnämnd. Majoriteten av remissinstansema var positiva till arbetsgruppens förslag om att verksamheten med förtroendenämnder i fortsättningen inte borde läggas på redan befintliga nämnder.

Som jag nyss anfört har riksdagen beslutat att stödpersoner i vissa situationer skall utses för patienter inom den psykiatriska tvångsvården, och att stödpersonema skall utses av förtroendenämndema. Bl.a. med hänsyn till den roll dessa nämnder har fått i samband med tvångsvården är det enligt min bedömning nödvändigt att nämndernas verksamhet blir lagreglerad även fortsättningsvis.

Den diskussion som förts i frågan om förtroendenämndema skall vara obligatoriska eller inte måste ses mot bakgrund av den tidigare gällande kommunalrättsliga regleringen. Genom riksdagens tidigare omnämnda beslut om en ny kommunallag har kommuner och landsting fått en ökad frihet att bestämma vilka nämnder som skall finnas. Enligt kommunal- lagen (1991:900) får landstingen och kommunerna således i princip själva besluta om vilka nämnder som skall finnas för att fullgöra upp- gifter på de specialreglerade områdena och om nämndernas inbördes förhållanden.

Om en sjukvårdshuvudman finner det lämpligt, exempelvis på grund av geografiska förhållanden eller omfattningen av den hälso- och sjuk- vårdande verksamheten, ges enligt nuvarande lagstiftning möjlighet att inrätta mer än en förtroendenämnd. Enligt lagen skall i sådant fall verk- samheten delas upp mellan nämnderna antingen efter geografiska grun- der eller så att varje nämnd får ansvar för vissa inrättningar. Kombina- tioner mellan dessa metoder är också möjliga. Jag anser att sådana frå- gor om fördelning av verksamheten bör avgöras av sjukvårdshuvudman- nen själv. Det kan finnas fördelar med att göra andra fördelningar mel— lan nämnderna än dem som anges i gällande lag, t.ex. fördelning efter verksamhetsområden för att kunna samla erfarenhet och kunskap i vissa specifika frågor hos en nämnd. För huvudmän med omfattande psykiat- risk hälso— och sjukvård kan det t.ex. visa sig vara fördelaktigt att in- rätta en särskild förtroendenämnd för denna typ av vård.

Jag föreslår mot denna bakgrund att sjukvårdshuvudmännen i fort— sättningen åläggs en skyldighet i lag att inrätta en eller flera nämnder med uppgift att svara för förtroendenämndsverksamhet. Vad denna verk-

• Sida 16
•  Original

samhet skall omfatta återkommer jag strax till. För en sådan nämnd skall gälla vad som är föreskrivet om nämnder i den nya kommunal- lagen. Frågan om hur uppgifter skall fördelas mellan olika nämnder inom ett landsting eller en kommun skall inte längre regleras i lag.

2.4. Verksamhetens omfattning m.m.

Mitt förslag: Förtroendenämndsverksamheten utvidgas till att om- fatta, utöver vård enligt hälso- och sjukvårdslagen och uppgiften att utse stödpersoner enligt lagstiftningen om psykiatrisk tvångs- vård, även den vård som landstingen och de landstingsfria kom- munerna svarar för enligt tandvårdslagen (folktandvården).

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt i fråga om ut- vidgat ansvarsområde för förtroendenämndema.

Remissinstansema: Flertalet remissinstanser var positiva till förslaget om att folktandvården skall innefattas i nämndernas verksamhet. Flera förordade att även omsorgsverksamheten skall inkluderas.

Skälen för mitt förslag: Förtroendenämndemas verksamhet omfattar för närvarande den hälso- och sjukvård som landstingen och de lands- tingsfria kommunerna ombesörjer enligt hälso- och sjukvårdslagen. Utanför den lagreglerade verksamheten faller annan kommunal samt privat och statlig hälso— och sjukvård, tandvård och omsorger om psy- kiskt utvecklingsstörda. Kommunallagstiftningen lägger dock inga hinder i vägen för sjukvårdshuvudmännen att frivilligt utvidga nämndernas kompetensområde till att omfatta annan vård som huvudmännen ansvarar för. Arbetsgruppen konstaterade också i sin rapport att flera huvudmän beslutat att lägga patientärenden inom tandvård och omsorger om psyk- iskt utvecklingsstörda på nämnderna samt att förtroendenämndemas handläggare ofta hjälper till med råd och upplysningar till patienter hos privata vårdgivare.

Frågor inom tandvård är ofta likartade de frågor som uppstår inom den vård som bedrivs enligt hälso- och sjukvårdslagen. Gränsdragningen mellan de olika vårdområdena kan ibland vara oklar. Jag anser därför att nämndernas ansvarsområde bör utvidgas till att omfatta även folktand- vården.

Jag anser däremot inte att det finns skäl för att förtroendenämndsverk- samheten obligatoriskt också skall omfatta den omsorgsverksamhet som sker enligt lagen (1985 :568) om särskilda omsorger om psykiskt utveck- lingsstörda m.fl. Organisatoriskt och änmesmässigt hör dessa omsorger samman med landstingens och kommunernas sociala verksamhet och har en annan karaktär än den värd som avses ingå i förtroendenämndsverk- samhetens ansvarsområde. Patientkontaktema inom andra vårdområden är oftast av mera tillfällig natur än inom omsorgsverksamheten. Ett krav på nämnderna att även innefatta de särskilda omsorgema i sin verksam— het skulle därför kunna innebära att verksamheten blev tung och svår-

• Sida 17
•  Original

hanterlig. Den s.k. tillsynsutredningen (S 1987:03) har bl.a. haft i upp- drag att överväga om omsorgspersonalen skall föras in under tillämp- ningsområdet för lagen (1980:11) om tillsyn över hälso— och sjukvårds- personalen m.fl. (tillsynslagen). l utredningens betänkande (SOU1991:63) Tillsynen över hälso- och sjukvården föreslås att om— sorgspersonalen inte heller i fortsättningen skall omfattas av tillsynslagen annat än när de fullgör hälso- och sjukvårdsuppgifter. Betänkandet re- missbehandlas för närvarande. Mera omfattande förändringar inom detta vårdområde har också nyligen föreslagits av 1989 års handikapputred- ning i betänkandet (SOU 1991:46) Handikapp Välfärd Rättvisa. Handi- kapputredningen har bl.a. föreslagit att en särskild lag om stöd och ser- vice till vissa funktionshindrade skall ersätta den nuvarande omsorgs- lagstiftningen. Förslagen bereds för närvarande i regeringskansliet.

Mot bakgrund av vad jag nu anfört anserjag att det inte är lämpligt att inbegripa de särskilda omsorgema bland de obligatoriska förtroende- nämndsuppgiftema.

Flertalet remissinstanser ställde sig negativa till att förtroendenämn- dema skulle ha skyldighet att handha även frågor rörande enskilt be- driven verksamhet. Inte heller jag anser det vara lämpligt att införa en sådan skyldighet. Liksom beträffande omsorgsverksamheten för utveck- lingsstörda m.fl. bör varje sjukvårdshuvudman själv få avgöra om en sådan utvidgning av förtroendenämndsverksamheten skall ske. Särskilt inom storstadsområdena kan det dock vara motiverat att den nämnd som ansvarar för förtroendenämndsverksamheten har möjlighet att förmedla hjälp också till patienter som ges enskild vård. Ges en sådan möjlighet bör nämnden, särskilt såvitt gäller uppgiften att ta initiativ till önskvärda förändringar inom vården, vara lyhörd för att man då har att göra med en verksamhet med annat än kommunalt huvudmannaskap. Sådan vård som bedrivs av enskilda vårdgivare efter avtal med ett landsting måste däremot anses ingå i nämndernas lagreglerade kompetensområde.

Som jag tidigare framhållit har den nämnd som avses i förtroende— nämndslagen till uppgift att utse stödpersoner för patienter som behand— las inom den psykiatriska tvångsvården. Någon ändring i detta hänseen- de är inte aktuell. Så som angavs i propositionen om psykiatrisk tvångs- vård, m.m. bör det kunna ligga inom dessa nämnders mandat att vid behov ta initiativ till undersökningar för att komma till rätta med brister som uppmärksammas och att på andra sätt verka aktivt på området för tvångsvård, t.ex. genom information till och andra kontakter med patien— ter, vårdpersonal och ledning för institutioner i vårdpolicyfrågor (prop. l990/9l:58 s. 166). Genom att den praktiska uppgiften att utse stöd- personer handhas av förtroendenämndsorganen får dessa nämnder värde- full kompletterande information om och nära kontakt med förhållandena inom tvångsvården som grund för sin övergripande verksamhet på om- rådet.

I anslutning till de förslag somjag har lagt fram vill jag beröra ytterli- gare några frågor somjag bedömer som viktiga när det gäller den prak— tiska förtroendenämndsverksamheten.

Arbetsgruppen som utvärderade verksamheten med förtroendenämnder

• Sida 18
•  Original

påpekade att det är viktigt med ett så obyråkratiskt och snabbt arbetssätt som möjligt hos nämnderna. Detta är något som också jag finner ange- läget att framhålla. Arbetsfördelningen mellan nämnderna och deras tjänstemän bör syfta till att åstadkomma en smidig handläggning av patientärendena, i stor utsträckning genom personliga kontakter, och till att ge nämnderna utrymme att inrikta sig på de principiella frågorna och det förebyggande arbetet.

Jag vill understryka att problem som har uppkommit i första hand bör lösas så nära den vårdande verksamheten som möjligt. Nämnderna bör därför vid klagomål undersöka vilka kontakter som har tagits och om det är möjligt med direktkontakt mellan patienten och berörd hälso- och sjukvårdspersonal. I kontakterna med hälso- och sjukvårdspersonalen och deras företrädare bör nämnderna också framhålla att det i första hand är personalen som har ansvaret för att lösa uppkomna problem tillsammans med patienterna.

Är relationerna sådana att detta inte är möjligt kan ett alternativ vara att patienten får knyta en ny vårdkontakt. Nämnderna bör i sådana fall medverka till detta och hjälpa patienten tillrätta. Framställer patienten uttryckligt önskemål om att göra en anmälan till hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) i ett ärende som faller under HSAN:s prövnings- område bör nämnden informera om vad en anmälan bör innehålla samt i övrigt på lämpligt sätt bistå patienten.

Med den spännvidd förtroendenänmdsverksamheten har finns det ett behov både för nämndernas ledamöter och handläggare av fortbildning inom olika områden. Återkommande kontakter nämnderna emellan bör vara av värde för att ge dem möjlighet att ta del av varandras erfaren— heter och diskutera gemensamma problem.

För att information skall spridas om nämndernas verksamhet anser jag att det i nämndernas förebyggande arbete bör ingå att medverka i ut- bildning av hälso- och sjukvårdspersonalen, främst i form av fortbild- ning, och att besöka olika institutioner inom vården. Detta är en viktig väg att sprida kunskap om de frågor som nämnderna handhar.

Såväl arbetsgruppen som utvärderat förtroendenämndsverksamheten som flera remissinstanser har påpekat att informationen om förtroen- denämndema inte alltid har nått ut till patienter, personal och allmänhet och att den måste förbättras. Även om en förbättring har skett sedan dess anser jag att det är av största vikt att ansträngningar görs för att ytterligare sprida kännedom om nämnderna och deras uppgifter. Det är angeläget att undvika att nämnderna bland hälso- och sjukvårdspersona- len uppfattas som ensidiga företrädare för patienterna och därmed på ett olyckligt sätt upplevs som motparter till den berörda personalen. Det är också av vikt att patienter och andra enskilda inte uppfattar nämnderna och deras tjänstemän som en osjälvständig del av hälso- och sjukvårds- organisationen. En hög grad av integritet och förmåga att göra själv- ständiga bedömningar bör utmärka nämnderna och deras tjänstemän. Samtidigt måste det dock noteras att även andra nämnder med uppgifter inom värden på olika sätt skall hjälpa patienterna (jfr 2 a & hälso- och sjukvårdslagen). Det finns inte i detta hänseende något motsatsförhållan-

• Sida 19
•  Original

de mellan de olika nämnderna.

Betydelsen av en återföring av nämndernas erfarenheter till hälso- och sjukvården har betonats av både arbetsgruppen och flera remissinstanser. Jag anser att det är mycket angeläget med en sådan återföring för att bl.a. ytterligare förbättra sjukvårdshuvudmännens och personalens kun- skap om olika patientproblem. Detta kan t.ex. vara ett inslag i vård- personalens fortbildning.

2.5. Förtroendenämndsverksamhet inom kommunernas hälso- och sjukvård

Mitt förslag: Även inom den hälso- och sjukvård som en kom- mun ansvarar för skall det finnas nämnder med motsvarande upp- gifter som inom landstingens hälso- och sjukvård. En kommun inom ett landsting skall dock kunna överlämna denna uppgift till en nämnd hos landstinget med förtroendenämndsuppgifter. En förutsättning är att kommunen och landstinget är överens om detta. Kommunen får i sådant fall lämna ekonomiskt bidrag till landstinget.

Arbetsgruppens förslag: Arbetsgruppen hade inte anledning att be- röra frågan om förtroendenämnder inom kommunernas hälso- och sjuk— vård och lämnade inte något förslag.

Skälen för mitt förslag: Riksdagen beslutade i december 1990 (prop. 1990/91:14, SoU9, rskr. 97) om ändrad ansvarsfördelning inom äldre- omsorgen m.m. Som jag tidigare redovisat har kommunerna genom beslutet fått ett utvidgat ansvar för långvarig service och vård till äldre och handikappade. Reformen har inneburit bl.a. att kommunerna överta— git vissa sjukhem och andra vårdinrättningar för somatisk långtidssjuk- vård. Vid de sjukhem och motsvarande inrättningar som kommunerna övertagit liksom vid övriga särskilda boendeformer för service och om- vårdnad, vid bostäder med särskild service och vid kommunala dagverk- samheter har kommunerna skyldighet att erbjuda den hälso- och sjuk- vård som de enskilda behöver. Kommunernas skyldighet omfattar dock inte läkarinsatser.

l prop. 1990/91: 14 berördes även frågan om förtroendenämnder inom kommunernas hälso- och sjukvård (avsnitt 5.7). Det föredragande stats- rådet gjorde den bedömningen att frågan om förtroendenämnder inom denna hälso- och sjukvård borde tas upp i anslutning till att ställning tas till frågan om permanentning och utbyggnad av gällande lagstiftning om landstingets förtroendenämnder.

Som jag också tidigare redovisat pågår olika försöksverksamheter med kommunal primärvård.

För egen del anser jag att många av de skäl som motiverar fortsatt förtroendenämndsverksamhet inom landstingens hälso- och sjukvård självfallet har bärkraft även inom kommunernas motsvarande nya verk- samhet. Det finns visserligen väsentliga skillnader mellan den vård som

• Sida 20
•  Original

ett landsting ansvarar för och den som en kommun ansvarar för. som t.ex. läkarinsatser och psykiatrisk tvångsvård med därmed följande an- svar för att utse stödpersoner. Kravet på en likvärdighet i patienternas omhändertagande inom landstingen och kommunerna talar dock för att även kommunerna bör ha skyldighet att svara för förtroendenämndsverk- samhet.

lnte minst med hänsyn till kommunernas varierande storlek anser jag att verksamheten måste kunna organiseras utifrån lokala hänsyn. I de allra största kommunerna kan det ibland vara lämpligt att organisera egna nämnder för dessa frågor. En annan väg, som kanske bättre passar små och medelstora kommuner, är att kommunen och landstinget kom- mer överens om att förtroendenämndsverksamheten inorn landstinget utvidgas till att omfatta även kommunens hälso— och sjukvård. Det är från patienternas synpunkt praktiskt att kunna vända sig till en instans. Inom äldreomsorgen rör patientärenden ofta både sådan vård som ett landsting ansvarar för och sådan som kommunen ansvarar för och det kan vara onödigt försvårande för patienten att behöva vända sig till olika huvudmän. Jag anser att en sådan samarbetslösning kan vara lämplig för att tillgodose såväl patienternas intressen som övriga motiv för förtroen- denämndsverksamheten. Den bör också ligga väl i linje med de ökade möjligheterna till försöksverksamhet med kommunalt bedriven primär— vård både i form av överfört huvudmannaskap och på entreprenad. Det är rimligt att kommunen i sådant fall bidrar till landstingets kostnader för nämnden.

För att en nämnd inom landstinget skall få handha även frågor som ligger inom en kommuns kompetens krävs lagstöd. Detsamma gäller för kommunens möjligheter att överlåta sitt ansvar för att ha en eller flera nämnder för förtroendenämndsverksamheten och att ge bidrag till lands- tinget. Det bör i övrigt överlåtas åt landstingen och kommunerna att bestämma villkoren för denna samverkan inom ramen för gällande reg- ler om samverkan mellan landsting och kommuner. Också en samverkan mellan flera kommuner kan ibland vara lämplig. En sådan samverkan kan ske genom ett kommunalförbund.

2.6. Den lagtekniska lösningen m.m.

Mitt förslag: Bestämmelserna om förtroendenämndsverksam- heten ges i en ny fristående lag. I lagen anges vilka av förvalt- ningslagens särskilda handläggningsregler för ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild m.m. som skall gälla vid nämndernas handläggning av ärenden om stödpersoner. Redaktio- nella följdändringar sker i lagstiftningen om psykiatrisk tvångs- vård.

• Sida 21
•  Original

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt så vitt gäller att bestämmelserna om förtroendenämndema även i fortsättningen bör ges i en särskild lag.

Remissinstansema: De remissinstanser som ställde sig positiva till förtroendenämndemas verksamhet var i allmänhet också positiva till att denna verksamhet regleras i lag. I sammanhanget har väckts en fråga om lagreglering kan ske genom ett tillägg till hälso- och sjukvårdslagen.

Skälen för mitt förslag: Under försöksperioden har förtroende- nämndemas Verksamhet reglerats i lagen (1980: 12) om förtroendenämn- der inom hälso- och sjukvården.

Jag anser att bestämmelserna om förtroendenämndsverksamheten även i fortsättningen bör finnas i en särskild lag och inte i hälso- och sjuk- vårdslagen. En särskild lag markerar tydligare att förtroendenämnds— verksamheten inte utgör en integrerad del av den allmänna hälso- och sjukvården. Som jag tidigare redovisat har landstingen och kommunerna numera i princip full frihet att bestämma sin nämndorganisation. Jag anser det dock angeläget att betona att förtroendenåmndsverksamheten bör handhas så att den av patienterna kan upplevas som fristående inom landstingen Och kommunerna i sin uppgift att när så behövs vara ett komplement till hälso- och sjukvården m.m.

Jag har i det föregående föreslagit att förtroendenämndsverksamheten skall utvidgas till att omfatta även folktandvården. Nämnderna har vida- re genom den nya lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård fått i uppgift att utse stödpersoner åt patienter i sådan vård. Också dessa förhållanden talar enligt min mening för att en ny fristående lag bör ersätta den nuva- rande och att bestämmelserna bör hållas skilda från hälso— och sjuk- vårdslagen.

I förvaltningslagen (1986z223) finns grundläggande regler som gäller bl.a. förvaltningsmyndighetemas handläggning av ärenden. En stor del av dessa bestämmelser gäller dock, av naturliga skäl, vanligen inte inom hälso- och sjukvården (33 & förvaltningslagen). Som en följd av förvalt- ningslagens regler och av att en förtroendenämnds eller motsvarande nämnds beslut om utseende av stödperson inte kan överklagas genom förvaltningsbesvär blir således förvaltningslagens särskilda handlägg- ningsregler om bl.a. parters rätt att få del av uppgifter inte tillämpliga, såvida det inte särskilt anges i en annan lag eller i en förordning (jfr 3 & förvaltningslagen). Förvaltningslagen är tillkommen främst med hänsyn till parts rättssäkerhetsintresse. Det bör därför i den föreslagna nya lagen anges vilka av förvaltningslagens nu åsyftade regler som skall gälla vid handläggningen av ärenden om stödpersoner. Till detta åter— kommer jag i specialmotiveringen.

Mitt förslag innebär att redaktionella följdändringar bör ske i lagen om psykiatrisk tvångsvård och i lagen om rättspsykiatrisk vård.

• Sida 22
•  Original

2.7. Ekonomiska konsekvenser

Landstingen och de landstingsfria kommunerna Gotland, Göteborg och Malmö har för närvarande det ekonomiska ansvaret för de nämnder som handhar förtroendenämndsverksamheten. Förslaget innebär för lands- tingens och dessa kommuners del att verksamheten utvidgas till att om- fatta även frågor inom folktandvården. Hos flera sjukvårdshuvudmän ligger patientärenden om tandvård redan i dag på förtroendenämndema. Denna nya uppgift bör med hänsyn bl.a. härtill inte föranleda annat än smärre kostnadsökningar.

Förslaget innebär vidare att de kommuner som ingår i ett landsting ges skyldighet att svara för förtroendenämndsverksamhet inom sin hälso- och sjukvård på motsvarande sätt som redan tidigare gäller för lands- tingen och de landstingsfria kommunerna. När det gäller kommunernas hälso— och sjukvård får landstingen och kommunerna möjlighet att sam- verka. Någon kvantitativ eller annan fördyrande förändring av verksam- heten är inte aktuell. Den förändring som skett är att viss del av hälso- och sjukvården har förts över från landstingen till kommunerna. I den mån nya kommunala nämnder kommer att inrättas kan vissa merkost- nader uppkomma. Sannolikt kommer dock en stor del av förtroende- nämndsverksamheten inom denna del av hälso- och sjukvården att ombe- sörjas genom samverkan med resp. landsting. Fördelningen av kostna- den mellan landstinget och kommunen bör därvid kunna ske inom ramen för den överenskommelse om samverkan som skall ske.

3. Försöksverksamhet med kommunal distriktstandvård

3.1. Allmän bakgrund

Folktandvårdslagen (1973:457) och den till denna lag anslutande folk- tandvårdskungörelsen (1973:637) reglerade endast den tandvård som landstingen svarade för. Fr.o.m. år 1986 ersattes denna lag av den nu gällande tandvårdslagen (1985:125). Tandvårdslagen har i likhet med hälso- och sjukvårdslagen karaktären av en målinriktad ramlag som ger ett betydande utrymme för landstingen att anpassa verksamheten till de särskilda behoven och förutsättningarna inom resp. landsting. Tand- vårdslagens allmänna krav på tandvården gäller också för tandvård som andra vårdgivare, t.ex. privattandläkama, svarar för.

Vid tillkomsten av hälso- och sjukvårdslagen år 1982 undantogs tand— vården från dess tillämpningsområde. Anledningen till detta var att särskilda överväganden om tandvården då pågick i den s.k. tandvårdsut- redningen (TU 78), vilka redovisades i utredningens betänkanden (SOU 1982z4) Tandvården under 80-talet samt (Ds 1983z4) Sjukhustandvår- dens omfattning, inriktning och arbetsuppgifter. I regeringens proposi—

• Sida 23
•  Original

tion 1984/85:79 med förslag till tandvårdslag m.m. angavs som skäl mot att inarbeta tandvårdslagens bestämmelser i hälso- och sjukvårdslagen, dels att landstingens andel av tandvården är avsevärt mycket mindre än deras andel av hälso- och sjukvården i övrigt, dels att kraven på tand- vården bör gälla all tandvård, dvs. både den privata och den av lands— tingen bedrivna tandvården. För att sistnämnda krav skulle kunna tillgo- doses hade en särreglering av tandvården i hälso- och sjukvårdslagen behövts, vilket ansågs mindre lämpligt. Vid utformningen av tandvårds- lagen strävade man dock efter att i så stor utsträckning som möjligt anpassa bestämmelserna i denna till hälso- och sjukvårdslagen för att på sikt, om så skulle bedömas önskvärt, kunna göra hälso— och sjukvårds- lagen tillämplig också på tandvården.

Målet för tandvården är en god tandhälsa och en tandvård på lika villkor för hela befolkningen. Kraven på tandvården överensstämmer i allt väsentligt med motsvarande bestämmelser i hälso- och sjukvårds- lagen, men det framhålls särskilt i tandvårdslagen att tandvården skall lägga vikt vid förebyggande åtgärder.

Sedan mitten av 1970-talet har också en betydande förbättring av be- folkningens tandhälsa ägt rum. 1974 års tandvårdsreform anses ha haft en avgörande betydelse för denna utveckling. Barn och ungdomar som nu växer upp har en påtagligt bättre tandhälsa än tidigare generationer. Utbyggnaden av folktandvården med dess starka inslag av förebyggande åtgärder har säkerligen spelat en stor roll. Också hos vuxna kan en förbättring av tandhälsan urskiljas, även om många fortfarande har ett relativt omfattande behov av s.k. reparativ tandvård, dvs. tandlagning och tandproteser.

Bland äldre människor finns dock fortfarande flera grupper, vilkas be— hov av tandvård inte är tillräckligt väl tillgodosedda. Vikten av att även äldre personer omfattas av en god tandvård har också uppmärksammats i flera undersökningar under senare år. En ökad samverkan och samord- ning mellan primärvård, tandvård och socialtjänst kan bidra till bättre förutsättningar att uppmärksamma och avhjälpa sådana behov.

Primärvården av i dag har ett förstahandsansvar för befolkningens behov av professionell hälso- och sjukvård inom ett begränsat geograf- iskt område. I vissa fall har sjukvårdshuvudmännen funnit det mest ändamålsenligt att inkludera även distriktstandvården i primärvårdsorga- nisationen. Detta gäller t.ex. Hallands, Jämtlands, Skaraborgs och Älvs- borgs läns landsting. Primärvården tillhandahåller således ett mångfacet- terat serviceutbud och har olika innehåll i skilda delar av landet. Älvs- borgs läns landsting och Ale kommun deltar sedan den 1 januari 1992 i försöksverksamheten med kommunal primärvård. Dessa huvudmän har också uttalat önskemål om att även distriktstandvården skall få ingå i försöksverksamheten.

• Sida 24
•  Original

3.2. Försöksverksamhet med kommunal primärvård inkl. distriktstandvård

Mitt förslag: Försöksverksamhet med kommunal primärvård skall kunna inkludera s.k. distriktstandvård, om ett landsting och en kommun är överens om att så skall ske och distriktstandvården redan är eller avses bli en integrerad del av primärvården.

Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare redovisat att riksdagen i slutet av år 1991 har antagit lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med kommunal primärvård (prop. 1990/911121, SoU21, rskr. 362). I propositionen om försöksverksamhet med kommunalt huvudmannaansvar för primärvård m.m. har det föredragande statsrådet närmare redovisat bakgrunden och motiven för en sådan försöksverksamhet. Jag vill i detta sammanhang hänvisa till propositionen och riksdagens behandling av den.

I vissa delar av landet, där huvudmännen är intresserade av att delta i en sådan försöksverksamhet, är den s.k. distriktstandvården organisa- toriskt integrerad med primärvården. För att försöksverksamheten skall kunna genomföras måste dock landstinget, enligt nuvarande lagregle- ring, genomföra en organisationsförändring av den primärvård man hittills utvecklat och anpassat efter de aktuella behoven hos befolkningen i området. Alternativt kan kommunerna inom ramen för försöksverk- samheten ges möjlighet att med huvudmans ansvar överta även lands- tingens skyldighet att erbjuda viss tandvård, s.k. distriktstandvård.

Jag vill framhålla att riksdagen också i annat sammanhang har uttalat sig för en försöksverksamhet inom tandvårdsområdet, som skulle ha inneburit en förändring av huvudmannaansvaret. Enligt lagen (1988:1419) om försöksverksamhet inom socialtjänstens, hälso- och sjukvårdens samt omsorgsverksamhetens område kan regeringen medge att Jämtlands läns landsting och Östersunds kommun på försök gemen- samt får fullgöra uppgifter inom socialtjänsten, viss hälso- och sjukvård (primärvård) samt verksamheten med särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. I samband med lagens tillkomst gav riksdagen regeringen tillkänna att det i och för sig vore värdefullt om försöksverk- samheten kom att omfatta även tandvård (1988/89zKU6, rskr.13). Som konstitutionsutskottet angav hade emellertid det landsting och den kom- mun som omfattas av lagen inte för avsikt att ta med tandvården i för- söket. Det konstaterades också i samband med utvärderingen av frikom- munförsöket att landstinget och kommunen inte heller därefter haft så- dan avsikt (prop. 1991/92:13).

Mot denna bakgrund anser jag att försöksverksamhet med kommunal primärvård skall kunna inkludera s.k. distriktstandvård, om ett landsting och en kommun är överens om att så skall ske och distriktstandvården redan är eller avses att bli en integrerad del av primärvården.

• Sida 25
•  Original

3.3. Den rättsliga regleringen av försöksverksamheten

Mitt förslag: Det lagstöd som behövs för att försöksverksamheten med kommunal primärvård skall kunna omfatta även distriktstand- vård lämnas genom en ändring i lagen om försöksverksamhet med kommunal primärvård. I lagen anges på motsvarande sätt som gäller för landsting och kommuner enligt hälso- och sjukvårds- lagen vilka åligganden som kommunema skall ha för denna tand- vård inom ramen för försöksverksamheten.

Skälen för mitt förslag: En principiellt betydelsefull skillnad mellan landstingens ansvar för hälso- och sjukvården enligt hälso- och sjuk- vårdslagen och motsvarande ansvar för tandvården enligt tandvårdslagen är att det för tandvården har lagts fast en skyldighet för landstingen att själva svara för vissa slag av tandvård (7 & tandvårdslagen). Medan ett landsting utan särskilda lagändringar har rätt att överlåta driftansvaret för hälso— och sjukvården krävs lagstöd för att landstinget skall kunna överlåta ett sådant ansvar vad gäller tandvård för barn och ungdomar och specialisttandvård för vuxna. Både vad gäller sådan hälso- och sjuk- vård och sådan tandvård som ett landsting ansvarar för krävs dock lag- stöd för att en kommun skall kunna åta sig sådana uppgifter. Vad gäller hälso- och sjukvården har försök med en kommunalt driven primärvård förekommit sedan mitten av 1980-talet. Lagstöd för sådan försöksverk- samhet skapades i anslutning till försöksverksamheten med ökad kom- munal självstyrelse, det s.k. frikommunförsöket. Denna verksamhet har närmare redovisats i propositionen 1990/91:12] om försöksverksamhet med kommunalt huvudmannaansvar för primärvården m.m. och i den tidigare omnämnda utvärderingen av frikommunförsöket (prop.l99l/92:13, KU6, rskr. 31). Någon motsvarande försöksverk- samhet inom tandvården har inte varit aktuell i samband med frikom- munförsöken. Den försöksverksamhet som för närvarande pågår inom tandvården sker inom ramen för tandvårdslagens bestämmelser.

Som jag inledningsvis berört regleras den försöksverksamhet med kommunalt huvudmannaansvar för primärvård, som påbörjades i januari 1992, i en särskild lag — lagen om försöksverksamhet med kommunal primärvård. Ytterligare lagstöd krävs för att en sådan försöksverksamhet skall kunna omfatta även den tandvård, s.k. distriktstandvård, som vissa huvudmän sedan tidigare driver som en i vissa avseenden integrerad del av primärvården. Försökskaraktären och anknytningen till försöksverk— samheten med kommunal primärvård gör dock att regleringen lämpligen inte kan ske i tandvårdslagen. Ett sätt att lösa denna fråga är att ändra och komplettera den nyss nämnda lagen om försöksverksamhet med kommunal primärvård så att en kommun som ingår i ett landsting för- söksvis kan vara huvudman även för distriktstandvård som är anknuten till primärvården inom kommunens område i samband med att kom- munen övertar landstingets huvudmannaansvar för primärvården inom detta område.

• Sida 26
•  Original

Tandvårdslagen eller lagstiftningen i övrigt innehåller inte någon defi- nition av begreppet distriktstandvård. Landstinget och kommunen måste därför klargöra och lägga samma innebörd i distriktstandvårdsbegrepp- et när man avtalar om att delta i försöksverksamheten. I övrigt bör i princip motsvarande villkor gälla för den tandvård som omfattas av förSÖksverksamheten som för den primärvård som omfattas. Det gäller bl.a. den geografiska avgränsningen och krav på uppföljning och ut- värdering.

Kvalitetsmässigt måste en försöksverksamhet som inkluderar även distriktstandvård självfallet fylla samma krav som ställs i tandvårds- lagen på den tandvård som bedrivs av landstingen och privata vårdgiva- re. Likaså måste reglerna om planering, samverkan, nämnder, personal och patientsäkerhet m.m. ha sin motsvarighet i försökslagen. Lagtek- niskt kan detta till största delen genomföras genom hänvisningar till tandvårdslagens föreskrifter. Att tandvårdslagen till viss del gäller även utan sadan hänvisning hindrar inte detta.

Vissa författningar som utfärdas av regeringen kan behöva ändras till följd av ändringar i lagen om försöksverksamhet med kommunal primär- vård. Jag avser att senare återkomma till regeringen med förslag till behövliga förordningsändringar.

Författningsregleringen inom socialförsäkringsområdet gäller om tand- vård meddelas bl.a. genom det allmännas försorg. Detta medför att exempelvis ersättningsreglema enligt tandvårdstaxan (l973:638, om- tryckt 1986:1055) kommer att gälla även när en kommun tar över an- svaret för distriktstandvården.

4. Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu anfört har inom socialdepartementet upprättats förslag till 1. lag om förtroendenämndsverksamhet inom hälso- och sjukvården m.m., 2. lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, 3. lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, 4. lag om ändring i lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med kommunal primärvård. Förslagen under 2 och 3 gäller lagstiftning som faller under lagrådets granskningsområde. Förslagen är dock av sådan beskaffenhet att lag- rådets hörande skulle sakna betydelse.

• Sida 27
•  Original

5. Specialmotivering

5.1. Förslaget till lag om förtroendenämndsverksamhet inom hälso- och sjukvården, m.m.

Den nya lagen bygger i väsentliga hänseenden på den gamla men inne- håller också några nya bestämmelser. När det gäller kommentarer till de regler som har flyttats från den gamla lagen till den nya utan ändring i sak, får jag hänvisa till den proposition som ligger till grund för den gamla lagen (prop. 1978/79:220 s. 30 f.). Jag vill även hänvisa till den proposition som ligger till grund för hälso- och sjukvårdslagen (1982z763), vilken medförde att förtroendenämndemas ansvarsområde utvidgades till att avse också förebyggande insatser (prop.1981/82297 5.53).

1 5 I paragrafen regleras landstingens och kommunernas (sjukvårds- huvudmännens) skyldighet att inrätta nämnder för det som i lagens rub- rik benämns förtroendenämndsverksamhet och dessa nämnders huvud- sakliga uppgifter. Bestämmelserna har behandlats i den allmänna motiveringen (aVSnitt 2.2, 2.3, 2.4 och 2.5). För de kommuner som ingår i ett landsting modifieras skyldigheten av bestämmelsen i 2 &.

Nämndernas ansvarsområde omfattar enligt första stycket den hälso- och sjukvård som ett landsting eller en kommun ansvarar för enligt hälso- och sjukvårdslagen (19821763) eller någon annan författning. Detta innebär att de kommuner som ingår i ett landsting åläggs en ny skyldighet. Så som framgår av den allmänna motiveringen hänger detta samman med att kommunerna fr.o.m. den 1 januari 1992 har fått ansvar för viss hälso- och sjukvård. Kommunerna kan därutöver helt eller del- vis överta landstingens ansvar för primärvård inom ramen för de för- söksverksamheter som för närvarande pågår med stöd av lagen (1985: 1089) om försöksverksamhet inom hälso- och sjukvårdens område eller lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med kommunal primär- vård. Med hälso- och sjukvård som kommunen ansvarar för enligt nå- gon annan författning än hälso— och sjukvårdslagen avses sådan primär- vård.

Föreskriftema i hälso- och sjukvårdslagen gäller all somatisk och psy- kiatrisk vård. Att all psykiatrisk vård omfattas av reglerna i hälso- och sjukvårdslagen har uttryckligen lagts fast i lagen (1991: 1 128) om psykia— trisk tvångsvård. Genom den nya lagen utvidgas nämndernas ansvars- område till att gälla även inom folktandvården, dvs. den tandvård som ett landsting eller en landstingsfri kommun själv bedriver enligt tand- vårdslagen (1985:125).

Nämndernas huvuduppgifter anges, i överensstämmelse med vad som sägs i gällande lag, vara att främja kontakterna mellan patienterna och hälso- och sjukvårdspersonalen samt att åt patienterna förmedla den hjälp som förhållandena kräver. Att ordet "påkallar" har bytts ut mot "kräver" innebär inte någon saklig ändring. Patientens egen uppfattning

• Sida 28
•  Original

om vilken hjälp som krävs måste alltid beaktas. Självfallet kan dock denna uppfattning inte ensamt få avgöra vilka åtgärder nämnden eller dess tjänstemän skall vidta. Så som framgår av den allmänna motive- ringen innefattar uppgifterna såväl individärenden efter t.ex. klagomål från en patient som mera övergripande policyfrågor och andra initiativ på området.

Enligt paragrafen skall det finnas en eller flera nämnder med uppgifter enligt denna lag. Sjukvårdshuvudmännen får således möjlighet att inrätta mer än en sådan nämnd. De flesta landsting kommer sannolikt även i fortsättningen att ha endast en nämnd för dessa uppgifter. Huvudmännen får dock, till skillnad mot vad som gäller för närvarande, frihet att själva bestämma hur arbetsuppgiftema skall fördelas mellan nämnderna om det inrättas flera sådana. Utformningen av bestämmelsen är i linje med den ökade organisatoriska frihet för landstingen och kommunerna som följer av kommunallagen (l991:900). För nämnderna gäller också, enligt sista meningen i paragrafen, vad som är föreskrivet om nämnder i den nya kommunallagen. Vad detta innebär framgår av den lagen och dess förar— beten (prop. 1990/91:117, KU38, rskr. 360).

För att ett landsting eller en kommun skall få ha hand om en ange- lägenhet krävs i allmänhet att denna har anknytning till landstingets eller kommunens område eller deras medlemmar (jfr 2 kap. 1 & kommunal- lagen). När en patient vårdas utanför sitt hemlandsting kan detta sägas ha anknytning såväl till hemlandstinget som till det landsting där vården sker. Om patienten är missnöjd med något inom vården kan han därför i princip vända sig till förtroendenämndsorganet i två olika landsting. Av praktiska skäl är det dock rimligt att den nämnd inom vars område vård— inrättningen är belägen tar upp patientens frågor eller klagomål. Nämn- der inom olika landsting bör utveckla rutiner för samverkan i nu åsyfta- de situationer.

2 5 Av bestämmelserna i kommunallagen (1991 1900) om kommunernas och landstingens befogenheter följer att ett landsting inte får ägna sig åt sådant som skall handhas enbart av kommunema. Verksamhetsområdet för en nämnd inom landstinget med förtroendenämndsuppgifter skall dock enligt vad som föreslås i detta ärende få omfatta även den kom- munala hälso- och sjukvården. Uttryckt på annorlunda sätt skall en kom- mun som ingår i ett landsting kunna uppfylla sin skyldighet enligt l 5 genom att uppdra åt en nämnd inom landstinget att svara för förtroende- nämndsverksamheten. En bestämmelse som klargör denna kompetens har tagits in i paragrafen. För att möjliggöra ett sådant överförande av ansvar behövs en bestämmelse som ger kommunen befogenhet att lämna ekonomiskt bidrag till landstinget. En sådan bestämmelse har tagits in i paragrafen.

Det bör understrykas att en landstingsnämnd som med stöd av denna paragraf fullgör uppgifter för en kommun, inte kan delegera beslutande- rätt till anställda hos kommunen.

• Sida 29
•  Original

3 5 Som har framgått av den allmänna motiveringen finns i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, vilka trätt i kraft den 1 januari 1992, föreskrifter om stödpersoner för patienter inom den psykiatriska tvångsvården. Stöd- personer utses av en nämnd som fullgör förtroendenämndsuppgifter inom hälso- och sjukvården. En hänvisning till lagarna om psykiatrisk tvångsvård resp. rättspsykiatrisk vård har tagits in i första stycket. För- troendenämndsverksamheten omfattar all psykiatrisk vård inom landsting och kommuner. Uppgiften att utse stödpersoner berör däremot inte alla nämnder utan endast sådana som har uppgifter som berör den psykiatris- ka tvångsvården.

Ikraftträdande m.m.

Den nya lagen om förtroendenämndsverksamhet inom hälso- och sjuk- vården, m.m. avses gälla fr.o.m. den 1 juli l992. I och med den nya la- gens ikraftträdande skall den gamla lagen om förtroendenämnder inom hälso- och sjukvården upphöra att gälla. Det är dock inte nödvändigt att välja nya förtroendenämnder innan mandattiden för de nuvarande nämn- derna gått ut. Om verksamheten omorganiseras är det å andra sidan möjligt att ändra nämndorganisationen. Enligt 6 kap. 13 å kommunal- lagen (1991:900) bestämmer nämligen fullmäktige mandattidema för andra nämnder än styrelsen. Det innebär att kommunema och landsting- en när de så vill kan göra förändringar i sin nämndorganisation genom att t.ex. bilda nya nämnder och avskaffa gamla. Någon särskild över- gångsreglering i denna fråga behövs därför inte. Den nya lagen föran- leder inte heller i övrigt särskilda övergångsbestämmelser.

• Sida 30
•  Original

5.2. Förslagen till lag om ändring i övriga lagar

Ändringarna i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård resp. lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård innebär endast redaktionella följder av förslaget till ny lag om förtroendenämndsverksamhet.

Ändringarna i lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med kom- munal primärvård har tillkommit för att göra det möjligt för kommu- nerna att inom ramen för försöksverksamheten överta ansvaret för viss tandvård. Bestämmelserna har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 3).

6. Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. lag om förtroendenämndsverksamhet inom hälso- och sjuk- vården, m.m.,

2. lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångs- vård,

3. lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,

4. lag om ändring i lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med kommunal primärvård.

7. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredra— ganden har lagt fram.

• Sida 31
•  Original

Sammanfattning av rapporten (Ds S 1984:16) PFOP- 1991/921148 Förtroendenämnder inom hälso- och sjukvården, B”" 1 m.m.

Arbetsgruppens sammanfattning av rapporten

En särskild arbetsgrupp inom socialdepartementet har utvärderat för- söksverksamheten med förtroendenämnder inom hälso- och sjukvården.

Verksamheten regleras i lagen (1980:12) om förtroendenämnder inom hälso- och sjukvården. Lagen trädde i kraft den 1 juli 1980 och gäller till utgången av juni 1985. Enligt lagen skall landstingskommun och kommun, som inte ingår i en landstingskommun, för hälso- och sjukvår- den ha en eller flera förtroendenämnder. Nämnderna skall ha till uppgift att främja kontakten mellan patienterna och hälso- och sjukvårdspersona- len samt att förmedla den hjälp som förhållandena påkallar till patienter- na.

Socialutskottet förutsatte i sin behandling av frågan om förtroende- nämnder (SoU 1979/80:16) att verksamheten skulle utvärderas innan slutlig ställning togs till hur verksamheten borde utformas på längre sikt.

Arbetsgruppen har gjort en enkätundersökning för att få en uppfattning om innehåll och omfattning av förtroendenämndemas verksamhet. Syn- punkter på verksamheten har inhämtats från förvaltningsutskotten (motsv.), vilka i sin tur inhämtat yttranden från förtroendenämndema och hälso- och sjukvårdsnämndema.

Arbetsgruppen har sammanträffat med handläggarna hos förtroende- nämndema samt med företrädare för hälso- och sjukvårdens ansvars- nämnd (HSAN), socialstyrelsen, Spri och personal- och patient- organisationer.

Arbetsgruppen lägger fram följande förslag:

— Verksamheten med förtroendenämnder inom hälso- och sjukvården bör bestå även sedan försöksperioden upphört — Sjukvårdshuvudmännen bör i fortsättningen vara skyldiga att inrätta en eller flera särskilda nämnder för verksamheten. — Nämndernas verksamhet bör i fortsättningen omfatta både den all- männa hälso- och sjukvården och folktandvården. — Förtroendenämndema bör även i fortsättningen regleras i en särskild lag. — Hälso— och sjukvårdens ansvarsnämnd föreslås få möjligheter att till sjukvårdshuvudmännen överlämna ärenden som rör klagomål över bemötande av personal inom hälso- och sjukvården eller bristande kontakt och information i vården. Arbetsgruppen anser vidare — att arbetsfördelningen mellan förtroendenämndema och deras hand- läggare bör syfta till att åstadkomma en snabb och obyråkratisk hand- läggning av patientärendena,

• Sida 32
•  Original

— att återföringen av erfarenheterna från nämndema bör göras effek- Prop. 1991/92:148 tivare, Bil. l — att fortbildning bör anordnas för nämndema och deras handläggare, — att nämnderna i ökad omfattning bör delta i utbildning av hälso- och sjukvårdspersonalen, — att återkommande information om nämnderna bör lämnas till perso- nal, patienter och allmänheten, - att lämpliga former för fortlöpande kontakter med företrädare för lo- kala personal- och patientorganisationer bör övervägas. Arbetsgruppen lägger fram förslag till lag om förtroendnämnder inom hälso- och sjukvården och folktandvården samt föreslår en ändring i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.

Arbetsgruppen författningsförslag

Förslag till Lag om förtroendenämnder inom hälso- och sjukvården och folktandvården

Härigenom föreskrivs följande.

1 5 För den hälso- och sjukvård och folktandvård som en landstings— kommun eller en kommun som inte ingår i en landstingskommun ombe- sörjer enligt hälso— och sjukvårdslagen (1982z763) eller folktandvårdsla- gen (l973:457) skall det finnas en eller flera förtroendenämnder med uppgift att främja kontakterna mellan patienterna och hälso- och sjuk— vårdspersonalen samt att åt patienterna förmedla den hjälp som förhål- landena påkallar.

När flera förtroendenämnder finns, skall varje nämnd fullgöra de upp- gifter som sägs i första stycket för en viss del av landstingskommunen eller kommunen eller för en viss vårdinrättning.

2 5 I fråga om förtroendenämndema gäller bestämmelserna i 3 kap. 212 åå kommunallagen (1977:179) i tillämpliga delar.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985. 2. Annan nämnd än förtroendenämnd får till utgången av år 1985 vara förtroendenämnd.

• Sida 33
•  Original

Innehållsförteckning Prop. 1991/92:148

. . Bil. l Proposrtlon ................................... Propositionens huvudsakliga innehåll ................... 1 Propositionens lagförslag ........................... 3 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1992 . . 9 1 Inledning ................................ 9 2 Förtroendenämndsverksamhet inom hälso- och sjukvården

m.m. .................................. 10 2.1 Allman bakgrund ........................ 10 2.2 Fortsatt förtroendenämndsverksamhet ............ 12 2.3 Skyldighet att svara för förtroendenämndsverksamhet . . 14 2.4 Verksamhetens omfattning m.m. ............... 16 2.5 Förtroendenämndsverksamhet inom kommunernas hälso- och sjukvård ........................... 19 2.6 Den lagtekniska lösningen m.m. ............... 20 2.7 Ekonomiska konsekvenser ................... 22 3 Försöksverksamhet med kommunal distriktstandvård ..... 22 3.1 Allmän bakgrund ........................ 22 3.2 Försöksverksamhet med kommunal primärvård inkl.distrikts- tandvård .............................. 24 3.3 Den rättsliga regleringen av försöksverksamheten . . . . 25 4 Upprättade lagförslag ........................ 26 5 Specialmotivering .......................... 27 6 Hemställan .............................. 30 7 Beslut ................................. 30

Bilaga Sammanfattning av rapporten (Ds S 1984:16) Förtroendenämnder inom hälso- och sjukvården, m.m. samt Arbetsgruppens författningsförslag .............. 31

• Sida 34
•  Original