Prop. 1989/90:116

om ägande i banker och andra kreditinstitut m.m.

Regeringens proposition 1989/ 90: 1 16

om ägande i banker och andra kreditinstitut m.m. - Prop.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo- gade utdrag ur regeringsprotokollet den 15 februari 1990.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson Odd Engström

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 februari 1990

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm- Wallén. S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist. G. Andersson. Lönnqvist, Thalén, Engström, Frei- valds. Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin

Föredragande: statsrådet Engström

Proposition om ägande i banker och andra kreditin- stitut m.m.

Sammanfattningsvis anser jag att tidsbegränsningen av oktrojer för bank- aktiebolag är obehövlig och bör tas bort. De oktrojer för affärsbankerna som för närvarande gäller och som är begränsade i tiden bör därför vid lagänd- ringens ikraftträdande utan ansökan bytas ut mot en oktroj utan tidsbe- gränsning.

3.4 Utländska bankfilialer 3.4.1 Principiella överväganden

Mitt förslag: Utländska bankföretag får, efter regeringens tillstånd, driva bankrörelse från avdelningskontor med självständig förvalt- ning (filial) här i landet.

Bankfilialgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom riksskatteverket (RSV) har tillstyrkt att bankfilialgruppens förslag nu genomförs i huvudsak. RSV har ifrågasatt om förslaget skall genomföras innan vissa beskattnings- frågor rörande utländska filialer i allmänhet har lösts. — Flera instanser (bl.a. fullmäktige i Sveriges riksbank och NO) har framfört att någon be- hovsprövning inte bör ingå i tillståndsprövningen. NO har också anfört att de utländska bankfilialcrna bör få verka på samma villkor som svenska banker och därmed även få upplåningsrätt i riksbanken. Riksbanksfullmäk- tige och Svenska Bankföreningen har ansett att verksamheten i filial och dotterbolag inte bör få sammanfalla samt att krav på bredd och allsidighet i verksamheten inte bör ställas på både filial och dotterbank. Konsument- verket och Svenska Bankmannaförbundet har däremot ansett att samma krav på verksamhetsbredd bör ställas på en utländsk bankfilial som på en svensk bank. — Hovrätten för Västra Sverige har beträffande den föreslagna lagstiftningstekniken pekat på svårigheten att avgöra vilka bestämmelser i banklagstiftningen m.m. som i det enskilda fallet blir tillämplig på bankfi- lial. Hovrätten har förordat att tillämpliga regler sammanförs till en särskild lag om utländska bankfilialer.

Skälen för mitt förslag: Utlänningars och utländska företags rätt att driva näringsverksamhet regleras av lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket. Ett utländskt företag måste ha regeringens eller kommerskollegiums tillstånd för att utöva närings- verksamhet i Sverige. Tillstånd får i huvudsak beviljas ett företag som är

• Sida 63
•  Original

registrerat som bolag eller ekonomisk förening i sitt hemland och som där bedriver näringsverksamhet.

Ett utländskt företag skall bedriva sin näringsverksamhet här genom ett avdelningskontor med självständig förvaltning, s.k. filial. Filialen skall stå under ledning av en verkställande direktör för den svenska rörelsen.

Det utländska företagets verksamhet här skall drivas under firma. som innehåller företagets namn med tillägg av ordet filial och som också tydligt anger företagets nationalitet. Firman tecknas av den verkställande direktö- ren.

Filialen skall ha egen bokföring, som är helt skild från det utländska företagets bokföring i övrigt.

Bestämmelserna i lagen gäller inte utländskt bank- eller försäkringsföre- tags rätt att driva verksamhet i Sverige. Utländska försäkringsföretags rätt att driva försäkringsrörelse i Sverige regleras av lagen (1950c272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige. Ut- ländska bankers möjligheter att här driva verksamhet regleras av bankrö- relselagen (1987:617, BRL) och, när det gäller de utlandsägda dotterban- kerna, av bankaktiebolagslagen (1987:618, BAL).

Sedan den 1 juli 1985 har utländska banker kunnat ansöka om tillstånd att etablera dotterbolag i Sverige. I dag har nio utlandsägda bankaktiebolag oktroj att driva bankrörelse här i landet. Samtliga utlandsägda banker har erhållit valutahandelstillstånd, vilket innebär att de är s.k. valutabanker. De har också en upplåningsmöjlighet i riksbanken.

Internationellt sett är det ett vanligt fenomen att utlandsägda banker har svårt att komma in och bli stora på andra länders marknader. Även i Sverige har de utlandsägda bankerna tagit små andelar av kreditmarknaden och de har hitintills inte utgjort något särskilt märkbart konkurrenselement. Jäm- fört med de svenskägda affärsbankerna har de utlandsägda bankerna haft förhållandevis större andelar affärer med svenska och utländska banker, medan rena kundaffarer är en mindre del av verksamheten. Etableringen i Sverige har varit förenad med stora kostnader vilket medfört att de flesta bankerna hittills redovisat underskott i sin verksamhet.

Flera inslag i regleringen av dotterbankerna har uppfattats som häm- mande. Tillämpningen av den s.k. enhandskreditregeln har således i flera fall upplevts som en belastning. I 2 kap. 16 g' BRL stadgas att en bank skall ägna särskild uppmärksamhet åt att banken inte i sådan omfattning. att fara kan uppkomma för dess säkerhet. har fordringar på samma låntagare eller på låntagare som har intressegemenskap. Vid tillämpningen av enhandskredit- bestämmelsen har bankinspektionen rekommenderat bankerna att be- gränsa engagemangen med en kund till femton procent av bankens riskbä- rande kapital. I bankens riskbärande kapital inräknas förutom eget kapital även utelöpande förlagslån samt värderegleringskonto för utlåning till fullt belopp. Dessa femton procent utgör dock inte någon absolut gräns. Hänsyn hari viss utsträckning kunnat tas till exempelvis säkerhetens art och kredit- tagarens person.

Med hänsyn till de utlandsägda bankernas begränsade egna kapital, till att flertalet inte tagit upp några förlagslån samt till att de inte hunnit arbeta upp några värderegleringskonton är deras riskbärande kapital förhållandevis

• Sida 64
•  Original

litet. Särskilt med tanke på att flertalet av dem vänder sig till stora och medelstora företag har tillämpningen av enhandskreditbestämmelsen upp- levts som hämmande. En övergång från dotterbank till filial skulle omedel- bart ge ett väsenligt vidgat utrymme i nu berört hänseende. Med beaktande av att en filial arbetar med hela den utländska bankens kapitalbas som grund skulle enhandskreditregeln inte påverka en filial på samma sätt som nu sker med dotterbankerna.

Eftersom kapitalbasen ligger till grund för expansionsutrymmet kommer även i detta avseende en filialbildning att vara fördelaktigare. Vidare för- bättras upplåningsvillkoren genom att hela koncernen står bakom. Även om en bank med hänsyn till praxis om s.k. ansvarsgenombrott kan tvingas svara för ett dotterbolags förbindelser, framstår lån direkt till den utländska ban- ken som ett säkrare alternativ för placerarna.

Ikostnadshänseende kommer filialalternativet att ställa sig något billigare eftersom beroendet av en svensk organisation minskar. Det kommer t.ex. inte att ställas något krav på särskild styrelse.

Från de utländska bankernas synpunkt talar sålunda flera omständigheter till förmån för filialetableringsalternativet. Med tiden kan det också bli en stimulans till ökad konkurrens på den svenska kreditmarknaden om det blir möjligt för utländska banker att öppna filial i Sverige. Särskilt inom valu- tahandeln kan de utländska bankerna bidra med ökat kunnande. De skulle på sikt — inte minst med beaktande av att valutaregleringen i allt väsentligt avskaffats — kunna utvecklas till ett värdefullt inslag på den svenska kre- ditmarknaden.

När Sverige år 1985 öppnade marknaden för utländska banker genom att tillåta etablering av dotterbolag angavs i lagstiftningsärendet att detta skulle ses som ett första steg i riktning mot en ökad integrering med utlandet. Som tidigare nämnts har Sverige ett starkt intresse av att så långt det är möjligt delta i det västeuropeiska samarbetet för att möjliggöra en enhetlig marknad för finansiella tjänster. Det framstår som naturligt att nu ta ett steg vidare i fråga om en integration av bankmarknaderna.

Jag föreslår därför att utländska banker ges möjlighet att, efter tillstånd av regeringen. driva bankverksamhet med självständig förvaltning (filial) häri landet. De frågor som finns kring beskattningen av utländska filialer i all- mänhet bör inte föranleda att genomförandet av förslaget uppskjuts. Jag återkommer till denna beskattningsfråga (se avsnitt 3.4.6).

1 bankfilialgruppens förslag ingår även att skapa möjligheter för andra företag som bedriver finansieringsverksamhet att etablera filial i Sverige. De föreslagna ändringarna förutsätter emellertid att KMK:s förslag till ny ka- pitalmarknadslag genomförs. Jag ställer mig i princip positiv till att ut- ländska fondkommissionsbolag och andra finansiella företag skall få möj- lighet att verka genom filial här i landet. De lagtekniska förutsättningarna behöver emellertid utredas ytterligare. Jag tar därför inte upp frågan i detta sammanhang.

I det följande tar jag först upp frågor om utländska bankfilialers verksam- hetsförutsättningar.

• Sida 65
•  Original

3.4.2 Förutsättningar för verksamheten m.m. Prop. 1989/90: 1 16 Allmänt

Det är enligt min mening inte nödvändigt att tillskapa en särskild lag för de utländska bankfilialerna. I stället anser jag att utgångspunkten för regler- ingen bör vara vad som gäller för de svenska bankerna i den mån reglerna i BRL kan och bör tillämpas på filialerna. I övrigt kan reglerna i lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring häri riket i vissa avseenden ligga till grund för regleringen även av bankfilialer.

Kravet att bedriva bankverksamhet

Av den nuvarande definitionen av bankrörelse (verksamhet i vilken ingår inlåning från allmänheten på sådan räkning som bank allmänt använder) följer att en i Sverige verksam bank måste vara beredd att ta emot de medel som kunder önskar sätta in på räkning i banken. I prop. 1984/85:191 med förslag om utländska banketableringar i Sverige ansåg departementschefen att kravet att en bank skall erbjuda ett brett sortiment av tjänster inte borde innebära att en utlandsägd bank skulle vara skyldig att driva verksamhet som omfattar alla de banktjänster allmänheten har behov av. Verksamheten fick emellertid inte bli så snäv att den lika gärna kunde ha drivits i fond- kommissionsbolag eller finansbolag utan borde inrymma flertalet av de tra- ditionella banktjänsterna.

Frågan om omfattningen av en banks verksamhet diskuteras i kredit- marknadskommitténs (KMK:s) slutbetänkande. Frågan kommer att be- handlas i ett senare skede. Tills vidare anser jag att de uttalanden som gjordes i nämnda proposition om krav i fråga om verksamhetens bredd också bör gälla för de utländska bankfilialerna. Hänsyn får emellertid även tas till den utveckling som under senare år har ägt rum i fråga om de krav som ställs på svenska banker i detta hänseende.

Til/stånd

För att etablera bankrörelse i Sverige krävs regeringens tillstånd. Vid bevil- jande av oktroj enligt BAL, sparbankslagen (1987:619) och föreningsbanks- lagen (1987z620) skall en viss prövning av den planerade verksamheten göras. Motsvarande prövning görs när ett svenskt bankaktiebolag önskar etablera en filial utomlands. Denna princip bör också gälla för ett utländskt bankföretag som vill driva verksamhet genom en filial här i landet. Jag har i föregående avsnitt (3.3) föreslagit en ändring av det kriterium som hittills gällt vid denna prövning.

Den nuvarande EG-regleringen innebär att EG-staterna tills vidare kräver särskilda tillstånd för etablering av tredjelandsfilialer (se avsnitt 2.2.2). Det finns därför inte någon anledning för Sverige att nu överväga att avstå från tillståndsprövning av filialer till utländska banker.

Tillståndet bör avse en rätt för den utländska banken att över huvud taget öppna filial i Sverige. Om banken önskar öppna fler än ett avdelningskontor 65

• Sida 66
•  Original

bör inget ytterligare tillstånd krävas. Den i Sverige bedrivna filialverksam- heten bör således ses som en enhet.

En särskild fråga är om det skall vara möjligt för en utländsk bank att ha såväl en dotterbank som en filial i Sverige. Jag anser för min del att något hinder mot ett sådant arrangemang inte bör uppställas. Om tillstånd skall ges för båda altemativen bör det emellertid av verksamhetsplanen klart framgå vilken verksamhet som skall bedrivas i dotterbanken resp. i filialen. Verksamheterna får bl.a. av skatteskäl inte sammanblandas.

F illa/ens ledning

Enligt lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring häri riket gäller för utländska företagsfilialer i allmänhet att de skall stå under ledning av en verkställande direktör och att därjämte en vice verkställande direktör kan utses. För dessa båda gäller att de skall vara myndiga och bosatta här i riket. Verkställande direktören är ansvarig för filialens verksamhet. Någon särskild styrelse krävs inte.

En bankstyrelse i en svensk bank kan delegera sin beslutanderätt till en styrelse som är knuten till ett avdelningskontor eller ett annat lokalt kontor. Styrelsen består vanligtvis av kontorsföreståndaren och ett mindre antal personer som representerar olika intresseområden på orten. Dessa styrelser handlägger ofta t.ex. kreditfrågor.

Jag anser att den modell som i Sverige valts för företagsfilialer i allmänhet bör gälla också för banker. Det bör alltså krävas att den verkställande di- rektören är bosatt i Sverige, men han behöver inte vara svensk medborgare. Det är som sagt inte nödvändigt att filialen förestås av en särskild styrelse. Det bör dock inte föreligga något hinder mot att en styrelse tillsätts i likhet med vad som gäller beträffande avdelningskontor i svenska banker.

Fråga om eget kapital ijilialen

I vissa länder har en utländsk bankfilial i viss mån avskärmats från huvud— kontoret genom ett krav på att filialkontoret skall ha ett avskilt eget kapital som utgör bas för verksamheten.

I likhet med bankfilialgruppen anserjag att det inte bör ställas krav på ett särskilt avskilt kapital för de här etablerade filialerna. Kapitalbasen bör i stället utgöras av koncernens kapitalbas. Det blir sedan tillsynsmyndighe- terna i Sverige och hemlandet som har att kontrollera att filialens affärer är sådana att de inte kommer i konflikt med vare sig kapitaltäckningsregler eller enhandskreditbestämmelser i Sverige eller i hemlandet. Det kan för övrigt nämnas att det enligt andra banksamordningsdirektivet fr.o.m. år 1993 inte längre skall få krävas något sådant eget kapital för filialer till kreditinstitut auktoriserade i något EG -land.

3.4.3 Regler för rörelsen

Enligt andra banksamordningsdirektivet skall banker och andra kreditin- stitut inom EG inte vara bundna av värdlandets rörelseregler, i den mån

• Sida 67
•  Original

dessa innehåller förbud mot någon av de verksamheter som enligt direktivet skall hänföras till elementär bankrörelse och som banken enligt hemlandets regler får bedriva. Det kan komma att bli aktuellt även för svensk del att tillämpa en sådan princip åtminstone för banker från vissa grupper av län- der, t.ex. om ett samarbetsavtal av denna innebörd träffas mellan EG- kommissionen och EFTA-länderna. Intill dess bör dock utgångpunkten för regleringen av den verksamhet som skall bedrivas av utländska bankers filialer i Sverige vara att samma regler som gäller för de svenska bankerna skall gälla. Det innebär att i första hand BRL:s regler i tillämpliga delar skall komma till användning.

BRL:s rörelseregler finns i 2 kap. som har följande underrubriker: verk- samhet, kapitaltäckning och kassareserv, kreditgivning, upplåning samt sär- skilda bestämmelser.

1 l ä i den gällande lydelsen anges den yttre ramen för bankernas verk- samhet. Denna beskrivs på följande sätt:

En bank får bedriva in- och utlåning av pengar samt, med den inskränk- ning som följer av 2 tj, driva annan verksamhet som har samband därmed. Att en lokal föreningsbanks rätt att bedriva inlåning är begränsad följer av 1 kap. 5 & föreningsbankslagen.

I 3, 37 och 38 55 fondkommissionslagen (l979:748) finns bestämmelser om rätt för bank att driva fondkommissionsrörelse.

Inom denna yttre ram är emellertid bankernas verksamhet begränsad i vissa avseenden. Dessa begränsningar finns intagna i 2 kap. 2-6 åå BRL.

I 2 & anges att bankerna har rätt att förvärva och driva handel med endast viss i paragrafen angiven egendom. Den egendom som anges är mynt, sedlar, växlar, checkar och anvisningar samt obligationer, förlagsbevis, förlagsan- delsbevis och andra fordringsbevis som är avsedda för den allmänna mark- naden. Därutöver sägs att en bank för egen räkning får förvärva egendom som anges i 3-8 55 .

Bestämmelsen i 3 & ger bankerna rätt att under vissa förutsättningar för- värva fordringar som inte är avsedda för den allmänna marknaden. På dessa fordringsförvärv ställs samma grundläggande krav som på kreditgivningen genom att en fordran endast får förvärvas om det låneavtal på vilket ford- ringen grundas har ett sådant innehåll, att banken själv vid förvärvstillfället hade kunnat bevilja krediten.

I 4-6 && anges den egendom som bankerna får förvärva men inte driva handel med. Gemensamt för den i paragraferna angivna egendomen är att förvärvet förutsätts ske i syfte att ge banken sådana tillgångar som behövs för att kunna driva rörelsen på ett praktiskt och ändamålsenligt sätt. Annan ' egendom än den som anges i 2-6 55 är bank alltså förbjuden att förvärva, dock med vissa undantag som finns intagna i 7-8 55 . Även om det förutsätts att egendom som förvärvats med stöd av dessa undantagsbestämmelser senare skall avyttras, är det inte fråga om att driva en sådan handel som avses i 2 _5 .

Enligt 7 5 andra stycket får en bank förvärva aktier som ingår i en emission i vilken banken medverkat. Underförstått skall syftet med förvärvet vara att underlätta emissionen. Om en bank driver fondkommissionsrörelse får ban- ken enligt 7 & tredje stycket också i viss utsträckning för att underlätta fond-

• Sida 68
•  Original

kommissionsrörelsen förvärva aktier, emissionsbevis samt andelar i aktie- fonder och i ekonomiska föreningar.

I 8 & ges banken möjlighet att förvärva i stort sett alla typer av egendom. om förvärvet sker i syfte att skydda en fordran, dvs. minska eller eliminera en kreditförlust. 1 första hand avses förvärv av egendom som utgör säkerhet för fordran men även annan egendom kan komma i fråga.

Utanför ramen förtillåten bankverksamhet i Sverige faller alltjämt leasing av lös egendom och fastighetsleasing/renting. Sådan verksamhet tillåts ban- ker inom EG. KMK har föreslagit att finansieringsverksamhet som är för- enlig med bankinlåning skall tillåtas bankerna. Detta innebär att bankerna skulle få rätt att bedriva factoring, finansiell leasing samt fastighetsleasing.

Som redan angetts bör som huvudregel samma regler gälla för filialerna som för de svenska bankerna. Det betyder bl.a. att filialerna tills vidare inte kan tillåtas göra placeringsförvärv av fastigheter eller ägna sig åt leasing av vare sig fast eller lös egendom. Även när det gäller förvärv av fastighet för annat ändamål. t.ex. för att erhålla lokaler eller bereda bostad åt anställda i banken erfordras särskilt tillstånd enligt lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m. (fastighetsförvärvslagen). Sådant tillstånd bör dock regelmässigt ges för fastighetsförvärv som syftar till att tillgodose i 2 kap. 4 & BRL angivna ändamål. En bank får enligt denna bestämmelse förvärva bl.a. fast egendom, tomträtt och bostadsrätt för att erhålla lokaler för verksamheten eller tillgodose därmed sammanhängande behov eller för att bereda bostad åt någon som är anställd i banken.

Den utländska banken bör genom sin filial kunna få fondkommissions— tillstånd under samma förutsättningar som gäller för en svensk bank.

Aktiejörvärv

Det principiella aktieförvärvsförbudet innebär att banker inte får göra place- ringsförvärv av aktier, dvs. förvärv som sker i bankfrämmande företag i syfte att behålla aktierna i egen portfölj och tillgodogöra sig avkastning och värdestegring.

En utländsk bank genom sin filial skall lika litet som en inhemsk bank få förvärva aktier i allmänhet. Även de övriga förvärvsförbud som är utlöpare av det principiella aktieförvärvsförbudet bör träffa den rörelse som bedrivs i Sverige i filialen. Sålunda bör endast de förvärv som nämns i 2 kap. 2-8 åå BRL kunna komma i fråga för filialen. Förvärv av rörelse i bankfrämmande företag bör inte få ske.

Det finns enligt BRL ett visst utrymme för förvärv av s.k. transaktionsak- tier. Hit hänförs aktieförvärv som har som gemensamt drag att de ingår som ett led i bankens affärsverksamhet och där syftet med förvärven är att un- derlätta bankens rörelse. Det kan vara fråga om förvärv som ingår i en emission i vilken banken medverkar (2 kap. 7 45 andra stycket BRL). Ett innehav av aktier som har förvärvats med stöd av detta lagrum får inte vara längre än nödvändigt och i princip inte längre än ett år. Bankinspektionen kan, om särskilda skäl föreligger. förlänga denna tidsfrist. Det kan vidare vara fråga om förvärv av aktier med syfte att underlätta fondkommissions- rörelse (2 kap. 7 & tredje stycket BRL). Detta gäller naturligtvis endast bank

• Sida 69
•  Original

som har tillstånd att driva sådan rörelse. Det sammanlagda anskaffnings- värdet av de aktier som banken innehar med stöd av detta lagrum får uppgå till högst fyra procent av den genomsnittliga årsomsättningen i bankens fondkommissionsrörelse, dock högst 100 milj.kr. Om banken driver fond- kommissionsrörelse även i dotterbolag gäller begränsningen för banken och bolaget gemensamt. Bankinspektionen kan, om synnerliga skäl föreligger, medge att en bank får förvärva dessa värdepapper i större omfattning. Slut- ligen kan förvärv av aktier för skyddande av fordran enligt 2 kap. 8 & BRL hänförastill kategorin transaktionsförvärv. Aktieförvärv enligt nämnda lag- rum får ske genom köp på fondbörsen eller — om banken annars skulle lida avsevärd förlust — genom ett direkt övertagande av aktien. Förvärv enligt paragrafen skall enligt 2 kap. 22 & BRL anmälas hos bankinspektionen.

Till transaktionsförvärven kan även hänföras aktieförvärv i finansierings- syfte. Bank har enligt gällande lag inga möjligheter att förvärva sådana aktier. '

Ett utländskt bankföretag med filialetablering här i Sverige är ett kontroll- subjekt enligt företagsförvärvslagen och är därmed förhindrat att förvärva bundna aktier och att utan särskild prövning enligt lagen förvärva fria aktier i svenska aktiebolag. På sätt jag tidigare föreslagit för svensk bank, som inte har utlänningsförbehåll i sin bolagsordning, anser jag att en utländsk bank genom sin filial här skall kunna förvärva aktier och andelar i den utsträck- ning som 2 kap. 7 och 8 5 g” BRL tillåter.

Undantag från bestämmelserna i företagsförvärvslagen bör därför göras för förvärv som ingår som ett naturligt led i bankverksamheten vare sig det är fråga om en svensk bank eller ett utländskt bankföretag med filial här i landet.

För en utländsk bankfilial bör, som redan angetts, motsvarande regler gälla som för de svenska bankerna när det gäller förvärv av aktier till han- delslager för fondkommissionsrörelsen. Handelslagerbegränsningen gäller därmed. Denna innebär att filialen får inneha värdepapper i sitt handelsla- ger som uppgår till högst de belopp som anges i 16 åfondkommissionslagen. Den ytterligare begränsningsregel som avser beräkning av underlag på kon- cernbasis bör dock inte tillämpas på ett utländskt bankföretag med filial här i landet.

För medverkan vid en emission av aktier på den allmänna-marknaden erfordras enligt 2 kap. 75 första stycket BRL för sparbank eller central föreningsbank tillstånd av bankinspektionen. Något sådant tillstånd krävs inte för bankaktiebolag. Frågan uppkommer hur bankfilialer skall be- handlas i detta hänseende.

Ett utländskt bankföretag genom sin filial bör inte vara förhindrat att bedriva emissionsverksamhet i Sverige. Med hänsyn till att det är fråga om ett utländskt rättssubjekt har emellertid bankfilialgruppen föreslagit att för detta skall krävas bankinspektionens tillstånd. De utländska banker som önskar etablera filial i Sverige är emellertid i första hand stora affärsbanker med en bra kännedom om den svenska kreditmarknaden. Det får antas att en sådan bank av rent lönsamhetsmässiga skäl inte medverkar vid en emis- sion av svenska aktier förrän en tillräckligt god kunskap om den svenska aktiemarknaden och om svenska förhållanden i övrigt erhållits. De bör

• Sida 70
•  Original

därför enligt min mening behandlas som svenska bankaktiebolag i detta hänseende. Bestämmelsen om skyldighet för sparbank och central för- eningsbank att söka bankinspektionens tillstånd i detta fall kommer att omprövas i samband med att KMK:s förslag om förändrade rörelseregler för banker övervägs.

Även när det gäller förvärv för skyddande av fordran bör de utländska bankfilialema vara likställda med svenska banker. Det betyder att BRL:s regler skall gälla och att tillstånd enligt lagen om utländska förvärv av svenska företag inte erfordras.

Till organisations/ärvärv av aktier kan hänföras förvärv enligt 2 kap. 4 5 2 och 6 5 första stycket BRL.

Aktier som förvärvas enligt det förstnämnda lagrummet avser aktier i bolag, vilka har till uteslutande syfte att förvalta fast egendom eller tomträtt som förvärvats för att bereda banken lokaler för verksamheten eller tillgo- dose därmed sammanhängande behov. Något särskilt tillstånd erfordras således inte. Motsvarande bör gälla för de utländska filialerna. Däremot kommer det att krävas tillstånd enligt fastighetsförvärvslagen för de fastig- heter den utländska banken vill förvärva.

Om förvärvet sker med stöd av 2 kap. 6 5 första stycket BRL krävs där- emot att regeringen eller bankinspektionen lämnat sitt tillstånd till förvär- vet. De aktier som avses därmed är för bankaktiebolagens del aktier eller andelari svensk eller utländsk bank och i svenskt eller utländskt företag, vars ändamål kan anses vara till nytta för bankväsendet eller det allmänna. För sparbanks och föreningsbanks del avses aktie i svenskt företag, vars ändamål kan anses vara till nytta för bankväsendet eller det allmänna eller som till- godoser för resp. bankkategori gemensamma intressen.

Avsikten med denna rätt att förvärva aktier i bolag med bankfrämjande eller allmännyttigt ändamål är att bereda banken möjlighet att äta sig viktiga uppgifter, som kan vara fördelaktiga för bankverksamheten eller samhället och vilkas fullgörande lämpligen. kan ske genom förvärv av aktier. Som exempel nämns i förarbetena affärsbankernas medverkan vid tillkomsten av vissa kreditinrättningar med delvis allmännyttig inriktning. Något behov att, såsom beträffande transaktionsförvärven, undanta denna typ av förvärv från prövningsbestämmelsema i företagsförvärvslagen anser jag inte före-

ligga.

Kapitaltäckning

Enligt det s.k. Baselkonkordatet (se avsnitt 2.2.4) skall tillsynen av solvensen för utländska bankfilialer åvila hemlandets tillsynsmyndigheter. Inom en snar framtid kommertroligen 10-gruppens länder — liksom EG — att i detta hänseende ha i stort sett likvärdiga regler. Det torde sålunda inte innebära några problem att solvenskontrollen överlämnas till tillsynsmyndigheten i den utländska bankens hemland. För den svenska tillsynsmyndigheten blir uppgiften att bistå hemlandsmyndigheten med upplysningar och på annat sätt.

För bankfilialer från länder som inte tillhör vare sig lO-gruppen eller EG bör krav ställas att hemlandets kapitaltäckningsregler uppfyller den mini-

• Sida 71
•  Original

mistandard som Baselkommitténs förslag innebär. Om detta villkor inte uppfylls bör tillstånd till etablering inte lämnas eller om — frågan upp- kommer sedan etablering skett — tillståndetdras in.

Kassareserv

Kassareservsbestämmelsen i 2 kap. 12 & BRL ålägger bankerna att hålla en tillfredsställande betalningsberedskap för att kunna möta variationer i me- delsflödet. Regeln innebär att kassareserven skall bestå av tillgångar som med lätthet kan förvandlas i pengar. Den skall, tillsammans med innelig- gande kassa, uppgå till lägst ett belopp som svarar mot tio procent av ban- kens samtliga förbindelser med undantag av förlagslån, lån mot pant i egen fastighet, lån som tagits upp hos AP-fonden i samband med återlån och garantiförbindelser.

Regeln behandlar alltså likviditetssituationen i banken. Enligt Baselkon- kordatet (se avsnitt 2.2.4) är likviditeten en fråga för värdlandets tillsyns- myndighet. Det förutsätts att en utländsk banketablering i allmänhet har att följa värdlandets regler för likviditet. Regler om bankernas likviditet finns i alla länders regelsystem. Tillämpningen av den svenska regeln — som är förhållandevis allmänt formulerad — på de utländska bankfilialema torde inte föranleda några större problem.

Kreditgivningsregler

Kreditgivningsreglema i 2 kap. 13-19 åå BRL behandlar det formella säker- hetskravet. förbud mot beviljande av kredit med efterställd betalningsrätt, förbud mot förbehåll om andel i vinst, storleken på enhandskrediter, kre- ditjäv och krediters löptid. Dessa regler är generella till sin utformning och torde ha sina motsvarigheter i de allra flesta länders banklagstiftning. Ett undantag kan vara regeln om förbud mot andel i vinst. Den regeln har emellertid sin bakgrund i det principiella aktieförvärvsförbudet. Det torde åtminstone för närvarande vara omöjligt att undanta de utländska bankfi- lialerna från tillämpning av detta förbud.

Kreditgivningsreglema kan närmast sägas vara till för att garantera sol- vensen i ett bankföretag, möjligen med undantag för den s.k. bundna-lån- paragrafen (19 tj) som närmast tar sikte på likviditeten. Upprätthållandet av de intressen som ligger bakom reglerna borde alltså enligt vad som angetts ovan falla på hemlandets tillsynsmyndighet och utgångspunkten borde också vara att hemlandets regler skall tillämpas. I praktiken torde det emel- lertid inte bli någon större skillnad eftersom de svenska reglerna i allt vä- sentligt överensstämmer med internationella regler. Åtminstone tills vidare kan därför de svenska kreditgivningsreglerna gälla för de utländska bankfi- lialerna. Det blir bankinspektionens uppgift att i samarbete med hemlandets tillsynsmyndighet tillse att filialen iakttar de svenska reglerna.

Tillämpningen av enhandskreditbestämmelsen sker i dag på koncernbasis med utgångspunkt i det s.k. riskbärande kapitalet. Det får förutsättas att bankinspektionen i allmänna råd fastställer hur den anser att tillämpningen av regeln skall ske för en utländsk bankkoncern med en filial i Sverige. Det

• Sida 72
•  Original

kan anmärkas att KMK föreslagit att bankinspektionen skall kunna utfärda bindande föreskrifter för tillämpningen av enhandskreditbestämmelsen. Även i fråga om andra regler kan det vara behov av att bankinspektionen utfärdar allmänna råd för hur den utländska bankfilialen skall tillämpa rörelsereglerna.

Upplåningsregeln

2 kap. 20å BRL innehåller i dag bestämmelser som begränsar bankernas obligationsutgivning. Obligationer som banken ger ut i Sverige får dels inte ha en löptid överstigande sju år, dels motsvara högst tre procent av bankens inlåning från allmänheten om löptiden överstiger ett år.

Möjligheten till billigare upplåning torde enligt bankfilialgruppen vara ett av de främsta skälen till att en filialetablering framstår som fördelaktigare än en dotterbolagsetablering. Enligt arbetsgruppens förslag talar främst kon- kurrensskäl för att upplåningsregeln skall tillämpas även för de utländska bankfilialerna.

Upplåningsbestämmelserna är tillkomna i syfte att begränsa bankernas möjlighet att konkurrera med andra finansieringsinstitut, främst kredit- aktiebolagen, på marknaden för långa lån. Det kan ifrågasättas om regler av detta slag är befogade idag. Med tanke på detta och på att en banks solvens i princip är en tillsynsfråga för bankens hemland anser jag att upplånings- bestämmelsema i 2 kap. 20 å BRL inte skall tillämpas på utländskt bankfö- retag med filial i Sverige. Upplåningsreglema bör sannolikt tas bort också för svenska banker. Med hänsyn till att dessa regler har nära beröring med bl.a. soliditetsbestämmelserna får en utmönstring av reglerna emellertid övervä- gas i ett annat sammanhang.

Övriga bestämmelser

Bestämmelserna i 2 kap. 21-23 åå BRL vilka behandlar motbokens värde- ' pappersrättsliga status, bankkontorsetablering och bankernas behandling av omyndigas bankmedel bör alla tillämpas också för de utländska bankfi- lialema.

3.4.4 Valutabanksrollen

Den svenska valutaregleringen har upprätthållits med tillämpning av en fullmaktslagstiftning. Enligt valutalagen (1939z350) kan regeringen under vissa förhållanden förordna om valutareglering. Med stöd av bemyndigan- det har regeringen återkommande'meddelat förordnanden om giltighet av en valutaförordning (19591264). Förordningen innehåller bl.a. bemyndig- ande för riksbanken att ge bankaktiebolag, sparbanker och postverket till- stånd att driva handel med utländska valutor, dvs. att vara valutabank. Härutöver har riksbanken genom valutalagen bemyndigats att i allmänhet meddela närmare föreskrifter om tillämpningen av valutaregleringsförord- nanden som regeringen meddelat. Som villkor för valutabankstillstånd har

• Sida 73
•  Original

riksbanken regelmässigt ställt krav på att banken prövar enskilda valuta- transaktioner. Valutabankema har således tilldelats en central roll som kon- trollorgan i administrationen av valutaregleringen.

Vid halvårsskiftet 1989 upphävdes i huvudsak alla valutarestriktioner. De begränsningar som härefter alltjämt gäller rör placeringar på konton i utlandet och premiebetalning för livförsäkring i utländskt försäkringsföre- tag. Som hittills gäller dock att

— betalningar till och från utlandet skall göras genom valutabank, —- värdepapperstransaktioner med utlandet skall göras genom valuta- bank som är fondkommissionär eller annan av riksbanken i särskild ordning godkänd fondkommissionär,

— utländska värdepapper skall förvaras i depå hos valutabank eller god- känd fondkommissionär.

Dessa regler syftar till att möjliggöra för riksbanken att upprätthålla en god betalningsbalansstatistik och till att säkra en tillfredsställande skatte- kontroll.

Valutalagen och valutaförordningen har senast förlängts i juni 1989 (SFS 1989:442 resp. 443) och gäller nu t.o.m. den 30 juni 1990. Någon ytterligare förlängning är inte avsedd att ske. I stället avses en ny valutalag träda i kraft den I juli 1990. Valutalagen skall då bli en ren beredskapslag. Förslag härom har lagts fram av en arbetsgrupp inom finansdepartementet i promemorian (Ds 1989:74) Ny valutalag,m.m. I denna föreslås att reglerna om valutahan- delstillstånd tas in i riksbankslagen och att de utvidgas så att andra kredi- tinstitut än banker kan få begränsade tillstånd. Den valutareglerande funk- tionen bortfaller i valutahandelstillstånden, men för skattekontroll och sta- tistikändamål åläggs valutabankerna en rapporteringsplikt.

Med hänsyn till denna begränsning av valutabanksfunktionen anser jag, i likhet med bankfilialgruppen och remissinstansema, att valutabanksfunk- tionen efter särskilt tillstånd mycket väl kan överlämnas också till en filial till en utländsk bank som fått tillstånd att bedriva bankverksamhet i Sverige. Denna fråga får beaktas vid den fortsatta behandlingen av departements- promemorian.

3.4.5 Kreditpolitiska aspekter

Om filialerna skall vara verksamma på den svenska marknaden på i huvud- sak samma sätt som de svenska bankerna, måste de också omfattas av lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel. Lagen är en s.k. fullmaktslag, vars giltighetstid nyligen förlängts till utgången av år 1992 (prop. 1989/90:15, FiU12, rskr. 49). En översyn av lagen skall ske bl.a. i syfte att göra den till en renodlad beredskapslag som medger att fullmakterna kan tas i anspråk en- dast vid exceptionella förhållanden.

Lagen om kreditpolitiska medel omfattar idag särskilt omnämnda kredit- institut. Lagen bör kompletteras så att den omfattar även utländska banker avseende den verksamhet som bedrivs från filial i Sverige. De regleringar i lagen som riksbanken kan tillämpa efter särskilt förordnande av regeringen bör således också komma att omfatta bankfilialer i Sverige. De utländska

• Sida 74
•  Original

bankernas filialer kommer därmed också att omfattas av den uppgiftsskyl- dighet som åvilar de svenska bankerna enligt lagen.

Enligt lagen ( 1988: 1 385)om Sveriges riksbank definieras bankinstitut och kreditinstitut i 3å på samma sätt som i lagen om kreditpolitiska medel. Motsvarande tillägg som nyss angetts i lagen om kreditpolitiska medel bör därför göras i riksbankslagen. Därigenom kommer riksbanken att få möj- lighet att tillämpa kassakrav på dessa bankers verksamhet i Sverige. Genom denna förändring kommer de utländska bankfilialema också att vara rap- porteringsskyldiga enligt 22 å riksbankslagen.

. Riksbankslagen ger riksbanken möjlighet att lämna lån till svenska bank- aktiebolag, sparbanker och centrala föreningsbanker. Villkoren för dessa lån bestäms av penningpolitiska motiv. Då de utlandsägda dotterbankerna in- går i denna krets är frågan om även utländska filialer skall få göra det. Det bör först betonas att det här inte är frågan om fall där riksbanken har en extraordinär möjlighet till utlåning såsom då konkurs hotar ett bankin- stitut eller ett annat finansiellt företag och en sådan utveckling enligt riks- bankens bedömning medför att förtroendet för landets kredit- och betal- ningssystem riskerar att allvarligt undergrävas. Denna funktion regleras i 18 å andra stycket och bör endast avse svenska institut. Den upplåningsmöjlighet som här diskuteras behandlas i 18 å första styc- ket och avser i stället bankernas behov av att utjämna tillfälliga obalanseri likviditetsströmmama. Bankfilialgruppen ansåg inte att det var påkallat att ge utländska bankfi- lialer denna upplåningsrätt. Gruppen anförde att omedelbara likviditetsbe- hov normalt kan tillgodoses via dagslånemarknaden. Riksbanksfullmäktige pekar i sitt remissvar också på vissa svårigheter att beräkna storleken av en utländsk bankfilials upplåningsrätt mot bakgrund av att filialen inte har ett avskilt eget kapital. Vissa skäl talar alltså för att de utländska filialerna hänvisas till att ordna

sin likviditetsförsörjning i andra former utan tillgång till upplåning i riks- banken. Jag anser emellertid inte att lagstiftningen skall utesluta att de utländska filialerna kan beredas möjlighet att låna i riksbanken. Jag föreslår därför att riksbankslagen ändras när det gäller filialernas ställning i detta avseende. Liksom när det gäller de inhemska bankerna är det riksbankens uppgift att pröva om kredit bör lämnas och att ställa villkoren härför. ' l 20å riksbankslagen ges vidare bestämmelser om beräkning av kassa- krav. Ett sådant krav skall utgöra en viss andel av ett kreditinstituts place- ringar och förbindelser. Ett klargörande i lagtexten bör göras av att kassa- krav mot en utländsk bankfilial skall beräknas på filialens och inte på det utländska bankföretagets placeringar och förbindelser.

3.4.6 Beskattningsfrågor

Bankfilialgruppen föreslår inte några ändrade regler på beskattningens om- råde. Riksskatteverket (RSV) har i sitt remissvar pekat på att en utförligare reglering behövs i fråga om utländska filialer i Sverige.

En utländsk bank med en filial i Sverige beskattas som inskränkt skatt- skyldig enligt reglerna i 6 å 1 mom 0 och 16 å 2 mom lagen (1947:576) om

• Sida 75
•  Original

statlig inkomstskatt. Enligt dessa regler skall utländska bolag beskattas för bl.a. inkomst av rörelse som här bedrivits från fast driftställe. En filial är ett sådant fast driftställe. Filialens skattemässiga resultat skall beräknas enligt de allmänna regler som gäller för intäkter och kostnader i rörelse.

Den internationellt vedertagna princip som kommit till uttryck i 43å 1 mom kommunalskattelagen (19282370) är tillämplig också beträffande för- hållandet mellan en filial och övriga delar av ett utländskt bolag. Principen innebär att transaktioner mellan företag med intressegemenskap skall ba- seras på samma villkor som gäller vid transaktioner mellan fristående före- tag (armlängdsprincipen). Syftet är att varje stat skall beskatta så stor del av det multinationella företagets vinst som skulle ha beskattats där om den gren av verksamheten som bedrivits där hade varit fristående och oberoende av andra delar av företaget. I fråga om taxeringsförfarandet, kontrollen och skatteuppbörden gäller också vanliga regler.

Vid taxeringen av multinationella företag möter myndigheterna en rad problem beroende på att utredningsläget ofta är mycket komplicerat. Ma- terialet är regelmässigt både omfattande och svåråtkomligt. Det är t.ex. svårt att fastställa ett armlängdspris vid transaktioner som inte förekommer mellan andra än företagets olika delar.

Regeringens syn på frågan om de multinationella företagens beskattning har senast redovisats i prop. 1985/86:100 (bil. 9 s. 17 f.). En bedömning var att de multinationella företagens beskattning under överskådlig tid torde få lösas enligt armlängdsmetoden. Samtidigt underströks angelägenheten av att så långt som möjligt söka nå internationella lösningar. Det ansågs emel- lertid inte vara aktuellt att tillsätta någon särskild utredning om de multi- nationella företagens skatteförhållanden. Samma slutsats har riksdagens skatteutskott kommit fram till (SkU 1984/85235).

Regeringen följer uppmärksamt det utrednings- och forskningsarbete som bedrivs på skilda håll, bl.a. det arbete som pågår inom EG och OECD. Nämnas kan OECD:s två rapporter, ”Transfer Pricing and Multinational Enterprises" (1979) och ”Transfer Pricing and Multinational Enterprises, Three Taxation Issues" (1984). I den senare rapporten behandlas särskilt de speciella problem som är förknippade med att beskatta internationella bankföretag. RSV. som gjort en översättning av OC ED:s rapport "Transfer Pricing and Multinational Enterprises”, gör för närvarande en utvärdering av innebörden av gällande rätt mot bakgrund av att flera mål om prissätt- ningsfrågor nu blivit föremål för domstolarnas prövning. Utvärderingen syftar till att klarlägga behovet av lagstiftning och att finna förslag till lämp- liga lösningar. En särskild fråga i sammanhanget är på vilket sätt förutsätt- ningarna ändras genom den reformering av det svenska skatte- och taxe- ringssystemet som förestår. När arbetet med en utvärdering slutförts kan det åter bli aktuellt för regeringen att pröva behovet av lagstiftningsåtgärder.

3.4.7 Tillsyn och redovisning

Som framgått innebär Baselkonkordatet att det primära tillsynsansvaret för en utländsk filial skall åvila hemlandets tillsynsorgan. Även EG arbetar med hemlandstillsyn som utgångspunkt, vilket tagit sig uttryck i flera av de di-

• Sida 76
•  Original

rektiv och rekommendationer som föreligger. I enlighet med det gemen- samma ansvar som åvilar värdlandets och hemlandets myndigheter bör dock värdlandets tillsynsorgan ha en god inblick i en filials verksamhet.

I lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket, som rent generellt reglerar utländska filialer i Sverige, föreskrivs att filialen skall ha en egen bokföring som är helt skild från det utländska företagets bokföringi övrigt. I fråga om bokföring och redovisning skall därvid i tillämpliga delar gälla bestämmelserna för svenskt företag av motsvarande slag. Förvaltningen och räkenskaperna skall granskas av svensk auktoriserad revisor.

Starka skäl talar för att vad som stadgats för andra företagsfilialer i fråga om särskild redovisning bör gälla även på bankområdet. Inte minst hänsy- nen till skattekontrollen talar för att bankfilialer bör ha egen bokföring skild från det utländska företagets bokföring i övrigt. Jag anser därför att filialen bör ha en särskild bokföring så att dess verksamhet och utveckling kan följas av svenska myndigheter och att den bör tillämpa samma redovisningsregler som svenska banker. Filialen bör också — enligt vad som gäller för filialer i allmänhet — ha svensk auktoriserad revisor. Jag förordar därför att 4 kap. BRL i tillämpliga delar — liksom för övrigt hela bankrörelselagen— skall gälla för filialerna. Även 7 kap. BRL, som behandlar tillsyn bör tillämpas i den utsträckning detär möjligt. Det betyder t.ex. att bankinspektionen skall utse en eller flera revisorer att med övriga revisorer delta i granskningen av bankfilialens räkenskaper. En särskild regel bör gälla om ingripanden mot filialer som inte följer gällande svenska regler.

Rapporteringsskyldigheten gentemot bankinspektionen bör vara den- samma som gäller för svenska banker enligt 7 kap. 6 å BRL. Det betyder att bl.a. följande handlingar bör tillhandahållas inspektionen:

_- månadsbalans,

_- periodbokslut per den 30 april, den 31 augusti eller annan lämplig tidpunkt, -

_- årsredovisning inklusive specifikation per den 31 december, _- engagemangsrapporter över viss beloppsgräns per den 31 december, _- rapport över s.k. enhandsengagemang per den 30 juni. En utländsk bankfilial skall omfattas av samma rapporteringsskyldighet gentemot riksbanken som enligt lagen om kreditpolitiska medel, valutala- gen och riksbankslagen åvilar de svenska bankerna.

Den redovisnings— och rapporteringsskyldighet som jag här förordar är något vidare än vad som föreslås gälla mellan EG-länderna i det att särskild redovisning för en filial inte skall kunna krävas inom EG. Med hänsyn till att så skall kunna ske i förhållande till kreditinstitut från tredje land och då reslutatet av anpassningsarbetet för svenskt vidkommande till de regler som skall gälla inom EG för närvarande inte i detalj kan förutses anser jag att den nu föreslagna redovisningsskyldigheten tills vidare bör gälla.

• Sida 77
•  Original

3.5 Representationskontor

Mitt förslag: Kravet på tillstånd för etablering av representationskon- tor ersätts med en skyldighet att anmäla sådan etablering till bankin- spektionen.

Skälen för mitt förslag: Enligt 1 kap. 4 å BRL får ett utländskt bankföretag redan nu driva verksamhet här i landet från ett s.k. representationskontor. Verksamheten får inte omfatta inlånings— eller utlåningsrörelse. Ett flertal av de utländska banker som nu har dotterbanker här hade tidigare representa- tionskontor.

Inrättande av ett representationskontor kräver tillstånd av regeringen. Som framgått ovan (avsnitt 2.2.1) har emellertid OECD:s s.k. invisible- stadga nyligen ändrats på denna punkt. Enligt de nya reglerna skall ett företag från ett medlemsland ha rätt att öppna representationskontor i ett annat medlemsland efter anmälan. Något krav på särskild auktorisation skall alltså inte längre få upprätthållas.

I enlighet med vad som nu beslutats av OECD och med tanke på den begränsning som gäller för verksamheten från ett representationskontor anser jag att Sverige utan olägenheter kan avskaffa det nuvarande kravet på tillstånd av regeringen. Härvid finns det enligt min mening inte anledning att göra skillnad på banker från OECD-länder och andra banker, utan tillståndstvånget bör avskaffas för alla utländska banker. I stället bör det i enlighet med vad som beslutats inom OECD införas en skyldighet för den bank som vill öppna ett representationskontor här att i förväg anmäla detta till bankinspektionen. Samtidigt bör det i lagtexten göras ett förtydligande av vilken verksamhet som får drivas från ett sådant kontor (se vidare i specialmotiveringen till 1 kap. 4 å BRL).

1.1. Bankinspektionen

Ägande— och rösträttsregler [ bank

Bankerna som företag skiljer sig i väsentliga avseenden från andra företag. Det kanske mest särskiljande är att bankerna har ett lågt eget kapital och att en mycket stor del av deras rörelsekapital utgörs av insättarmedel. Bankerna har ensamrätt till inlåning från allmänheten och dessa inlåningsmedel sätts in utan att bankerna avkrävs någon säkerhet för återbetalning. ] stället skall 94

• Sida 95
•  Original

banklagstiftningen vara så utformad och tillsynen så effektiv att bankerna Prop. 1989/90: 1 16 har förmåga och kapacitet att i alla lägen betala tillbaka insättamas medel. Bilaga ] Därför måste det i lagstiftningen finnas inbyggt ett s k insättarskydd.

En annan för bankerna unik roll är deras centrala betydelse för hela det ekonomiska systemet. De har av statsmakterna ålagts en rad uppgifter för att kreditväsendet skall vara funktionsdugligt och effektivt vilket är ett väsent- ligt allmänt samhällsintresse.

Bankinspektionen vill mot denna bakgrund betona bankernas särart och de speciella skyddsintressen som måste beaktas. KMK har närmare redo- visat nämnda förhållanden.Inspektionen vill inledningsvis anmärka att det är dessa speciella förhållanden som utgör grunden för att över huvud taget ta upp frågan om att begränsa ägandet i bank.

Inspektionen delar den grundläggande principiella uppfattning som kom- mer till uttryck i KMK:s direktiv, nämligen att man måste i framtiden liksom hittills hålla åtskillnad mellan ägande och kreditgivning samt att det i bankerna skall finnas ett spritt ägande.

Principen om åtskillnad mellan ägande och kreditgivning tillkom efter Kreugerkraschen på 1930-talet, då vissa banker råkade i svårigheter på grund av sammanblandning av ägande och kreditgivning. Det är denna sedan lång tid tillbaka bärande princip i svensk banklagstiftning som moti— verar det uttryckliga aktieförvärvsförbudet i lagstiftningen, innebärande ett förbud för bank att förvärva aktier i ett näringslivsföretag. Däremot finns för närvarande inget hinder mot att näringslivsföretag förvärvar aktiemajori- teten i en bank och därigenom skaffar sig avsevärt ianytande i banken.

Vägledande för lagstiftaren bör vara att denne skall försöka förutse och Överväga potentiella risker samt genom att i förväg vidta erforderliga åtgär- der förebygga att för samhället och enskilda medborgare skadliga effekter uppkommer. Detta är speciellt viktigt när det gäller verksamheten på de finansiella marknaderna. Bankinspektionen anser sålunda. att det med hän- syn till Skyddsintressena inte nödvändigtvis behöver vara dokumenterat att stora ägare av en bank missbrukat sin ställning för att lagstiftaren skall överväga regler som garanterar att det finns ett spritt ägande i bank.

Ett av de två huvudmotiven KMK åberopat till stöd för att förhindra stark ägarkoncentration i affärsbankema är således att sammanblandning av äg- ande och kreditgivning kan leda till icke välgrundad kreditgivning, som ytterst kan äventyra bankens soliditet och därmed åsidosätta insättarskyd- det. Det andra motivet är att en affärsbank genom ägarkoncentration kan få en alltför stark anknytning till vissa ägarkonstellationer inom näringslivet. En sådan anknytning skulle kunna motverka intresset av att en banks kre- ditgivning allokeras så optimalt som möjligt.

Bankinspektionen instämmer i de motiv KMK redovisat till stöd för en ägarbegränsning. Bankinspektionen har tidigare i skrivelse den 19 septem- ber 1985 till regeringen motiverat sitt dåvarande förslag till en begränsning av förvärv och innehav av bankaktier. Inspektionen vidhåller de skäl som åberopas i skrivelsen och anser att någon form av ägarbegränsning eller annan kontroll av bankägandet bör införas.

När det gäller själva utformningen av reglerna rörande ägarbegränsningen har kommittén uppenbarligen haft svårt att finna en för alla banker enhetlig 95

• Sida 96
•  Original

lösning. Kommitténs utgångspunkt har varit att försöka finna en sådan Prop, 1989/90; 116 avvägning att. å ena sidan, det av insättar- och samhällsintresset dikterade Bilaga 1 kraven på bankledningens självständighet tillgodoses samt, å andra sidan, fördelen i vissa lägen med starka ägare kan tas till vara.

Bankinspektionen har förståelse för kommitténs argument och förslag att i detta avseende skilja mellan stora och små banker. Goda skäl har emeller- tid i denna fråga åberopats av två skiljaktiga ledamöter, vilka förordat en enhetlig gräns. Enligt inspektionens mening är det som tidigare nämnts mycket viktigt att det nu införs någon form av ägarbegränsning eller annan kontroll av bankägandet och mindre väsentligt vilken form som väljs och vilken nivå som slutligen fastställs.

Utöver den omfattande redovisning och argumentering kommittén läm- nat i denna fråga vill inspektionen tillägga att det sannolikt förhåller sig så att en stor ägare i en mindre bank har större möjligheter att påverka bankled- ningcn än vad en procentuellt lika stor ägare i en större bank har. Risken för missbruk kan enligt inspektionens uppfattning i detta hänseende således vara lika stor i en liten som i en stor bank. Detta är ännu ett motiv för en enhetlig reglering.

Bankinspektionen förordar för sin del en enhetlig lösning som innebär en för samtliga banker gemensam gräns på förslagsvis 10 % av aktiekapitalet och 5 % av rösterna. Denna lösning bör som kommittén föreslagit kom plet- teras med en skyldighet för den som förvärvat mer än 2 % av aktierna i ett bankaktiebolag att anmäla förvärvet till bankinspektionen. Detta förslag kan inte anses alltför ingripande eftersom flertalet av bankernas bolagsord- ningar redan nu upptar frivilliga begränsningar såsom eitempelvis att ingen får utöva rösträtt för mer än sammanlagt 2 % av aktierna.

ISG-anpassning

Bankinspektionen vill i sammanhanget erinra om att man inom EG har ett delvis annat synsätt när det gäller utformningen och tillämpningen av till; synen över ägarförhållandena i kreditinstitut.

Även inom EG anser man att en effektiv myndighetstillsyn över bankerna omfattar ägarförhållandena. Detta tillsynskrav sägs bli starkare i takt med utvecklingen i riktning mot koncern- och gruppbildningar. Man strävar nu efter att möjliggöra myndighetskontroll av dels att ”olämpliga personer” inte blir stora aktieägare i banker, dels att bankledningcn blir självständig och oavhängig andra intressen i enlighet med god banksed. Tillsynsmyndig— heterna skall beredas möjlighet att inhämta erforderliga upplysningar i dessa syften.

Förutsättning för auktorisation är enligt förslaget till EG:s andra samord- ningsdirektiv att tillståndsmyndigheten informeras om vilka ägare som in- nehar tio procent eller mer av aktiekapitalet eller rösträtten eller en andel som eljest möjliggör ett betydande inflytande i banken. Även komplicerade ägarförhållanden och risker för intressekonflikter skall beaktas när myndig- heten prövar ägarnas lämplighet. Myndigheten skall ha befogenhet att hindra de ägare eller ägargrupper, som bedöms vara "improper", att få auktorisation. 96

• Sida 97
•  Original

Motsvarande föreslås gälla under myndighetens fortlöpande tillsyn över Prop. 1989/90: 1 16 bankerna. Anmälningsskyldigheten beträffande ägandeförhållandena avser Bilaga 1 att möjliggöra för tillsynsmyndigheten att ingripa om ägare utövar sitt in- flytande på ett sätt som kan antas vara till skada för en sund skötsel av bankverksamheten. Myndighetsingripandena kan ha formen av förbud och förelägganden, sanktioner mot bankledningcn samt upphävande av rösträt- ten för den berörda ägaren. EG-förslaget följer därmed den ordning som för närvarande förekommer i de olika EG-ländema och som innebär en diskre- tionär prövning av större ägare från fall till fall, inte en i lag angiven pro- centgräns för vare sig ägare eller rösträtt. KMK:s förslag om maximala procentgränser står alltså inte i överensstämmelse med den metod för ägan- dekontroll som med stor sannolikhet kommer att gälla inom EG.

Om det med hänsyn till EG-anpassningen blir nödvändigt att välja en annan form för kontroll av bankägandet än den procentuella ägarbegräns- ningen, anser bankinspektionen att det beskrivna EG-systemet kan vara en lösning som inspektionen får acceptera. Kontrollen bör då ligga hos bank- inspektionen eller i tveksamma fall hänskjutas till regeringen. Rättssäker- heten kan anses tillgodosedd genom att bankinspektionens beslut kan över- klagas till regeringen.

Särskilt om utländskt ägande i svenska bankaktiebolag För bankinspektionen har det sedan länge stått klart, att Sverige måste delta i den pågående intemationaliseringen av kapitalmarknaden, dvs både kreditmarknaden och Värdepappersmarknaden, och att Sverige måste ge utländska företag eller utlandsägda svenska företag i stort sett samma möj- ligheter till verksamhet i Sverige som svenska företag får driva utomlands. Av bland annat reciprocitetsskäl måste den svenska lagstiftningen succes- sivt anpassas till de internationella förhållandena. Den pågående avregle- ringen på det finansiella området liksom det nu i stora delar genomförda avskaffandet av valutaregleringen ställer givetvis ökade krav på en snabbare och mer genomgripande anpassning och likabehandling.

Bankinspektionen tog år 1980 initiativet till det lagstiftningsarbete som resulterade i kreditmarknadskommitténs delbetänkande år 1984 angående utländska banketableringar i Sverige. I bankinspektionens remissvar över delbetänkandet kritiserades kommitténs då restriktiva ståndpunkt att av- visa dels möjligheten för utländska banker att samarbeta med svenska ban- ker via ett minoritetsägande och dels möjligheten att för svenska banker på motsvarande sätt kunna manifestera ett samarbete genom delägande i ut- landsägd bank här i landet. I remissvaret förordade inspektionen en möj- lighet till ömsesidigt delägande genom minoritetsposter på högst 20 %.

Mot denna bakgrund tillstyrker bankinspektionen kommitténs förslag att tillåta utländskt ägande i svenska banker. Inspektionen delar kommitténs uppfattning att den inhemska kontrollen över bankväsendet bör behållas. De av kommittén föreslagna procenttalen på högst 20 % av aktiekapitalet för utländsk ägande och högst 10 % av röstetalet för samtliga aktier i ett svenskt bankaktiebolag kan accepteras från dessa synpunkter.

KMK har i några fall föreslagit att bankinspektionen skall överlämna avgörandet i en principiellt betydelsefull fråga till regeringen. Detta har

• Sida 98
•  Original

föreslagits bl a vid prövning av kreditmarknadsbolags aktie- eller andelsför- Prop. 1989/90: 1 16 värv i företag. Bilaga 1

När det gäller förslaget om utländskt ägande i ett svenskt bankaktiebolag skall enligt förslaget sådant förvärv få ske endast efter tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Detta innebär att rege- ringen i förordning kan delegera beslutanderätten till bankinspektionen. En sådan möjlighet föreligger även i ett flertal andra situationer. Inspektionen anser att regeringen vid eventuell delegation bör förbehålla sig att under vissa förutsättningar behålla beslutanderätten eller ålägga inspektionen att till regeringen hänskjuta prövning av förvärv som kan anses ha principiell betydelse.

I samband med ett tillståndsärende ijuni 1988 meddelade bankinspek- tionen regeringen, att inspektionen ansåg det angeläget att frågan om ut- ländskt ägande i svenska banker behandlades med förtur när kreditmark— nadskommittén överlämnat sitt betänkande. Någon begäran om särskilt yttrande i denna fråga har inte infordrats av finansdepartementet."Bankin- spektionen vidhåller sin uppfattning och förordar att efter remisstidens utgång denna fråga bryts ut och behandlas med förtur. Det skulle kunna innebära att en proposition kan antas redan under 1989 och att lagstift- ningen träder i kraft den ljanuari 1990.

En näraliggande fråga är huruvida utländsk bank skall äga rätt att öppna filial i Sverige. Som inledningsvis omnämnts är lösningen på denna fråga lika angelägen som utländskt ägande i bank, främst på grund av reciproci- tetsskäl. Det är bankinspektionens uppfattning att dessa frågor bör be- handlas gemensamt och med förtur. I detta sammanhang kan andra hithö- rande frågor aktualiseras t ex den av bankinspektionen tidigare berörda frågan om möjligheten för svenska banker att vara delägare i utlandsägd bank i Sverige.

E (':'-anpassning

Inom EG finns inga restriktioner för utlänningars ägande i EG-banker, för- utom anmälningsplikten för innehav fr o m 10 %. I vilken mån man kan behöva göra avsteg från ovan redovisade ställningstaganden i fråga om ut- ländskt ägande i svenska banker, får bedömas i de kommande förhandling- arna med EG.

1.2. Försäkringsinspektionen

Inspektionen vill till en början erinra om att FVK i sitt slutbetänkande föreslagit regler som begränsar ägandet i försäkringsaktiebolag. Bakom för- slaget låg dels intresset av att på något sätt — i likhet med vad som gäller för aktiebolag i allmänhet — kontrollera utländskt ägande i försäkringsaktie- bolag, dels ett behov av att motverka att — med hänsyn till ett försäkrings- bolags särskilda karaktär — ägandet koncentreras till en eller ett fåtal hän- der. lnspektionen framhöll i sitt remissyttrande beträffande utländskt äg- ande att det kunde finnas behov av en reglering som hade till syfte att förhindra innehav av sådan storlek som gav ett inflytande som inte kan anses 98

• Sida 99
•  Original

förenligt med svenska samhällsintressen. Vidare fann inspektionen i likhet Prop. 1989/90: 1 l6 med FVK att det finns starka skäl för införandet av regler som delvis be— Bilaga 1 gränsar svenska rättssubjekts möjligheter att förvärva aktier i svenska för- säkringsaktiebolag. Ett huvudskäl var därvid att det angsågs viktigt att för- säkringsbolagen i likhet med bankerna är oberoende institut. Inspektionen förklarade emellertid också att de frågor som rör ägarförhållanden på för- säkringsområdet borde bedömas även mot bakgrund av KM Kzs kommande förslag varför inspektionen avsåg att återkomma till dessa frågor när KM Kzs

förslag förelåg.

KMK har efter sin genomgång av olika aspekter på ägarfrågan kommit fram till att det finns ett behov av att genom bestämmelser i lagen begränsa ägandet i bankaktiebolagen ävensom rätten att utöva rösträtt på bolags- stämma. Som grund härför pekar kommittén på bankernas centrala ställ- ning i det ekonomiska systemet. Utöver sin huvudsakliga roll som sparupp- samlare och kreditgivare har bankerna getts uppgifter som verkställare av statsmakternas ekonomiska politik och som myndighetsutövare. Bankerna kan därmed sägas inta en halvofficiell ställning i samhället. Det är därför av stor vikt att de kan verka som oberoende institut. KMK anser vidare att begränsningar av rösträtten på bolagsstämma inte är tillräckliga för att nå den önskvärda begränsningen av inflytandet över en bank.

Inspektionen delar den principiella uppfattningen att garantier bör skapas för att det för såväl försäkringsaktiebolag som bankaktiebolag skall finnas regler som har till syfte att trygga en oberoende ställning för instituten. Även i andra länder torde allmänt gälla uppfattningen att banker och försäkrings- bolag bör driva sin verksamhet såsom oberoende institut. Kontrollen av ägarintressena sker utomlands dock i regel på annat sätt än genom en direkt reglering av ägandet. En kommande anpassningtill EG kan sålunda göra det nödvändigt att finna andra former för kontrollen av ägandet än regler av det slag som de båda kommittéerna förordat. Även om dessa regler i princip enligt inspektionens mening synes lämpliga för sitt ändamål kan därför ifrågasättas om det finns tillräckligt starka skäl att lagreglcra ägarfrågan enligt kommittéernas linjer. innan läget klarnat i vad gäller frågan om en anpassning till förhållandena inom EG.

För det fall kontrollen av ägandet skergenom särskilda begränsningsregler bör. som kommittéerna framhållit, gränsen för ägandet inte sättas så lågt att inte fördelen i vissa situationer med starka ägare kan tas till vara och inte heller så högt att intresset av företagsledningarnas självständighet inte till- godoses.

FVK:s förslag i fråga om försäkringsaktiebolag innebär att en maximi- gräns för ägande på en hand sätts vid 15 % av röstetalet för samtliga aktier och 20 % av aktiekapitalet, därvid gränsen avses gälla lika för såväl svenska som utländska rättssubjekt. KMK föreslåri fråga om bankaktiebolagen att gränsen grundas enbart på andel i aktiekapitalet med gränsen 20 % av ak- tiekapitalet beträffande medelstora och mindre banker och 10 % av aktie- kapitalet beträffande de större bankerna. KMK föreslår vidare att utländskt ägande i fortsättningen skall tillåtas i bankaktiebolagen därvid — förutom begränsning av ägande på en hand till 10 % av aktiekapitalet och S% av röstetalet — skall gälla den begränsningsregeln att högst 20 % av ak- 99

• Sida 100
•  Original

tiekapitalet och högst 10 % av röstetalet för samtliga aktier i ett bankaktie- Prop. 1989/90: 1 16 bolag skall få ligga i utländsk ägo. För kontrollens skull skall förvärv utöver Bilaga 1 hälften av nämnda andelar kräva tillstånd av regeringen eller bankinspek- tionen. _

Inspektionen anser i fråga om ägande på en hand att samma regler bör gälla oavsett om förvärvaren är utländskt eller svenskt rättssubjekt. Inspek- tionen anser vidare att maximigränsen kan grundas enbart på andel av aktiekapitalet och således inte nödvändigtvis också på en viss lägre andel av det totala röstetalet. Inspektionen ifrågasätter vidare om det finns tillräck- liga skäl att i fråga om bankaktiebolagen dela upp dessa i två grupper efter storleksordningen med olika gränstal. Inspektionen anser att gränsen kan sättas vid 20 % för ägande såväl i bankaktiebolag som i försäkringsaktiebo- lag. Gränstalet har samband bl a med hur förutsättningarna för dispens anges. Beroende härav kan ett lägre gränstal väljas. Det synes befogat att diskutera en sådan lösning främst i fråga om bankerna.

Inspektionen finner — mot bakgrund bl a att det f n råder förbud för utlänningar att äga svenska bankaktier — det kan vara befogat att begränsa det totala utländska ägandet i ett svenskt bankaktiebolag. Enligt inspektio- nen kan övervägas om det inte är tillräckligt med en enkel regel som säger att högst 20 % av aktierna i ett bankaktiebolag får vara fria aktier. I fråga om försäkringsbolagen — för vilka ingen begränsning av det utländska ägandet i dag gäller — anser inspektionen, såsom angavs i inspektionens remissytt- rande över FVK:s förslag, att frågan om en kvotering bör utredas ytterligare. Frågan inrymmer ett antal problem — bl a förenligheten med åtagandena gentemot OECD — som bör belysas innan en sådan åtgärd kan beslutas.

Både FVK och KMK har föreslagit att rösträtten på bolagsstämma be- gränsas i förhållande till det på stämman företrädda röstetalet, 15 % för försäkringsaktiebolag resp 5 % (större banker) och 10 % (övriga banker) för bankaktiebolagen. Vad gäller bankerna anger KMK att reglerna i stor ut- sträckning ansluter sig till vad som redan gäller enligt bankernas bolagsord- ningar. Inspektionen har ingen erinran mot att en gräns lagfästs; lämpligen bör denna för samtliga banker läggas vid 10 %. Inspektionen godtar också den gräns på 15 % som F VK föreslagit i fråga om försäkringsbolagen.

Införs begränsningsregler av nämnt slag bör de, som KMK föreslår, också gälla i fråga om holdingbolag som äger banker. Motsvarande bör gälla på försäkringsområdet. Det kan emellertid finnas anledning att återkomma till de frågor som rör holdingbolagen när branschglidningsgruppen lagt fram sina förslag.

Om förvärv av aktier i bankaktiebolag sker över tillåten gräns har kom- mittén för andra förvärv än sådana, som sker över Stockholms fondbörs eller på exekutiv auktion, föreslagit ett visst arrangemang till skydd för säljare i god tro. I förslaget ligger även ett anmälningsförfarande till bank- inspektionen.

Med hänsyn till att de flesta förvärv säkerligen sker över Stockholms , fondbörs, vill försäkringsinspektionen i denna del förorda den lösning som ' F VK har föreslagit på försäkringsområdet. Lösningen innebär att fång som inte sker över Stockholms fondbörs eller på exekutiv auktion. blir ogiltigt till den del det överskrider tillåtet gränsvärde och skall återgå. Hela fånget skall 100

• Sida 101
•  Original

gå åter, om någon av parterna så begär. I övriga fall skall avyttring ske inom Prop. 198 9/90: 1 16 sex månader, i vilket fall annars regeringen eller den myndighet som rege- Bilaga 1 ringen bestämmer skall ge ett föreläggande, som kan förenas med vite.

KMK:s motiv bakom förslaget om anmälningsskyldighet till bankinspek- tionen är huvudsakligen förestavad av att detta skulle underlätta kontrollen av förvärv, som har gjorts av aktieägare i väsentlig ekonomisk intressege- menskap, eftersom sådana förvärv skall sammanräknas och sammantaget inte får överskrida angivet gränsvärde. Då otillåtna förvärv inte får föras in i aktieboken menar inspektionen, att kontrollen i första hand bör göras i anslutning till notering i denna. Någon lagsstadgad skyldighet att anmäla aktieinnehav till bankinspektionen synes därför inte påkallad. Däremot bör Lföreskrift ges att vederbörande bank eller i förekommande fall VPC skall göra anmälan om otillåtna förvärv till bankinspektionen. En motsvarande bestämmelse bör även finnas på försäkringsområdet.

Kommittén föreslår vidare, att regeringen skall kunna meddela dispens, när särskilda skäl föreligger såsom att trygga en banks fortbestånd eller att möjliggöra en nödvändig rekonstruktion. Begränsningsreglerna föreslås träda i kraft fem år efter lagens ikraftträdande. Denna tidsperiod har be- dömts tillräcklig för att en avveckling skall kunna ske av de fåtal aktieinne- hav som kan komma i fråga. Därutöver skall möjlighet finnas att få dispens. Inspektionen har ingen erinran mot KMK:s förslag i dessa delar.

FVK:s förslag på motsvarande punkter är, att regeringen skall kunna ge dispens, om synnerliga skäl föreligger. Vidare föreslår FVK, att lagstift- ningen inte skall ges retroaktiv verkan. Inspektionen anser att reglerna i dessa avseenden i stället bör utformas efter mönster av vad KMK föreslagit för bankområdet. Avveckling av överskjutande aktieinnehav bör sålunda ske inom den föreslagna tidsrymden av fem år. Möjlighet till dispens bör Också finnas om särskilda skäl föreligger. Härigenom öppnas möjlighet att efter särskild prövning i det enskilda fallet medge att försäkringsbolag som i dag ingår i en koncern får ha kvar sin ägarbild eller att aktieägaren får en längre avvecklingsrespit. Inspektionen vill erinra om att denna fråga, som framgår av FVK:s slutbetänkande, har samband med utformningen av kon- cembidragsreglerna.

1.3. Kommerskollegium

l regeringens proposition ”Sverige och den västeuropeiska integrationen” framhålls särskilt Sveriges intresse att medverka i samarbete med EG för att skapa ökad rörlighet för varor. tjänster, kapital och arbetskraft i Västeuropa. Avvecklingen av stora delar av den svenska valutaregleringen som skett under senare tid är en viktig förutsättning för att skapa möjligheter för ett — på grundval av fri konkurrens — fritt utbyte av finansiella tjänster med EG och Västeuropa i övrigt. Intentionema bakom kreditmarknadskommitténs liggande betänkande är ju också att bl a söka åstadkomma en struktur med ökad internationalisering. Med tanke på att mer än hälften av Sveriges utrikeshandel sker med EG—området (ca 2/3 med Västeuropa) är det — inte minst av övergripande internationella konkurrensskäl — angeläget att det svenska regelverket på bank- och försäkringsområdet utformas på ett sådant 101

• Sida 102
•  Original

| sätt att den inom EG åsyftade förstärkningen av konkurrenseffektiviteten i Prop. 1989/90: 1 16 tjänsteutbytet tillåts slå igenom även i Sverige. Detta innebär krav på en Bilaga 1 långtgående harmonisering med/anpassning till motsvarande bestämmel- ser/arrangemang inom EG så att företag och medborgare i Sverige kan delta på samma villkor i tjänsteutbytet som sina motsvarigheteri EG. Detta torde gälla för flertalet av de lagstiftningsområden som behandlas i KMK:s be- tänkande och i förslaget från kapitaltäckningsgruppen (bl a frågan om bank- definition, förvärvsförbud, kapitaltäckningsregler. ägande- och rösträttsbe- gränsning. utländskt ägande, försäkringsbolagens finansförvaltning samt konccmfrågor). Andra frågor av direkt relevans i sammanhanget rör frågor om hemlandskontroll. utlänska bankfilialer och avgränsning mellan bank och försäkringsbolag ur ägande- och kreditgivningssynpunkt. Då många av ovanstående frågor ännu ej fått sin slutliga lösning i form av bindande EG-direktiv är det naturligt att man på svensk sida så nära som möjligt följer händelseutvecklingen inom EG för att inte tappa momentum i det erforderliga svenska harmoniserings- och anpassningsarbetet. Mot denna bakgrund förordar kollegiet att slutgiltig ställning till utform- ning av ny svensk kapitalmarknadslag icke tas innan EG färdigbehandlat sina liggande förslag till samordningsdirektiv på bank- och försäkringsom- rådena. Utredningens förslag bör sålunda ses i ljuset av de västeuropeiska integrationsaspekterna. De modifieringar, som dessa aspekter kräver, bör därför genomföras. Den heltäckande kartläggning och analys som utred- ningen utfört bör därvid bli av betydande värde.

1.4. Statens industriverk (SIND)

Enligt SINDs uppfattning är kommitténs analys av behovet av lagstiftning föratt begränsa ägandet och rösträtten i affärsbanker ofullständig. Analysen motiverar inte en ändring av nuvarande ordning.

Det finns däremot skäl som talar för att den nuvarande ordningen inte motiverarlagstiftningsåtgärder. De ledande storbankerna — SE-banken och Handelsbanken — har i sina bolagsordningar infört rösträttsbegränsningar med sådana effekter att ingen enskild ägare kan missbruka sin ställning. För PK-banken synes några begränsningar inte vara aktuella. De tre största bankerna skulle med andra ord inte beröras av lagstiftning. Kvar finns Go- tabanken (inkl Wermlandsbanken och Skaraborgsbanken), Nordbanken samt provinsbankerna. Kommittén har icke visat att någon dominerande ägare missbrukat sin ställning så att lagstiftning erfordras eller att det finns risk för sådant missbruk. Förslaget avstyrkes.

1.5. Patent- och registreringsverket

PRV tillstyrker i princip att de av förslaget berörda bolagen skall falla in under lagen (1982:61 7) om utländska förvärv av svenska företag. Dock bör tillståndsprövningen ske enligt nuvarande regler. d v s av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. En enhetlig praxis bör eftersträ- vas vid myndigheters tillståndsprövning. Detta försvåras. om tillstånds- prövningen fördelas på ett flertal myndigheter, beroende på vilken typ av 102

• Sida 103
•  Original

bolag det gäller. Då förvärv av de aktuella bolagstyperna regelmässigt inne- Prop. l989/ 90: 1 16 bär överlåtelse av stora värden. bör prövningen angående förvärvstillstånd Bilaga 1 enligt lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag regelmäs- sigt åvila regeringen.

1.6. Hovrätten för västra Sverige

Kommitténs förslag erinrar starkt om vad bankinspektionen föreslog i en till regeringen år 1985 gjord framställning om begränsning av förvärv och in- nehav av bankaktier. Denna framställning avstyrktes av en tämligen enhäl- lig remissopinion, i vilken hovrätten ingick. Hovrätten uttalade därvid sam- manfattningsvis att bankinspektionen inte tillräckligt hade belyst vare sig lagstiftningens syfte, de reformalternativ som kunde stå till buds, konse- kvenserna av ägarfunktionens uttunning eller de faktiska återverkningarna på affärsbankernas verksamhet. Enligt hovrättens mening innebure en lag- stiftning på grundval av framställningen att man på ett bristfälligt underlag och under brådska skulle genomföra en ordning som skulle kunna till struk- tur och funktion'omvälva de svenska bankaktiebolagen. De frågor som bankinspektionens framställning aktualiserade borde därför enligt hovrät- tens uppfattning utredas inom ramen för kommitténs uppdrag.

Kommitténs betänkande ger självfallet ett avsevärt bättre underlag för prövningen av hithörande frågor, ehuru det nu framlagda förslaget om be- gränsningar av ägande och rösträtt i svenska affärsbanker — med dess i jämförelse med den redovisade lagstiftningen i andra länder tämligen unika karaktär _ enligt hovrättens meningborde ha föranlett en mer ingående analys av om och vilken mån förslaget är väl förenligt med den på det internationella planet i allt snabbare takt pågående ekonomiska integratio- nen och de därmed förknippade strävandena att skapa internationella över- enskommelser angående kapitalliberalisering och-harmoniera sådan natio- nell lagstiftning som reglerar flödet av investeringar över gränserna.

Frånsett sistnämnda aspekt känner sig hovrätten emellertid inte heller övertygad av de överväganden som lett kommittén fram till dess lagförslag. Eftersom kommittén sålunda enligt hovrättens mening i allt väsentligt inte förmått undanröja de principiella och praktiska betänkligheter, som hov— rätten anfört i sitt tidigare remissyttrande, finner hovrätten inte anledning att upprepa sin argumentering eller att närmare granska lagförslagets en- skildheter. Hovrätten vill härtill foga endast att ett lagförslag förknippat med nackdelar av det slag hovrätten befarar inte torde böra genomföras mot vad som synes vara en samfälld mening hos de berörda institutionerna såvida det inte föreligger ett klart dokumenterat missbruk i annat än enstaka fall och att andra till buds stående remedier är verkningslösa eller helt otill- räckliga. Det bör nämligen kunna förutsättas att seriösa företrädare för branschen saknar anledning att motsätta sig sådana åtgärder som visat sig ofrånkomliga för att principen om integritet mellan bankverksamheten och annat företagande liksom branschens anseende över huvud taget inte skall äventyras.

På grund av det anförda avstyrker hovrätten kommitténs förslag i före- varande del'. 103

• Sida 104
•  Original

1.7. Kammarrätten i Göteborg Prop. 1989/90: 116

1.8 Fullmäktige i Sveriges riksbank

över i synnerhet bankaktiebolagen inte koncentreras så långt att en liten grupp bland ägarna i praktiken bestämmer över verksamheten. Enligt kammarrättens mening har samhället goda möjligheter att ingripa om miss- förhållanden skulle uppstå. Det är genom rösträttsbegränsning möjligt att minska en stor ägares inflytande. En ägandebegränsning kan medföra att den verkställande ledningen får större inflytande än vad som är önskvärt. Fördelarna med starka ägare äri vissa lägen uppenbara. Konkurrens mellan flera av varandra oberoende banker förefaller vara en bättre garanti för bankväsendets sunda utveckling än en ägandebegränsning. Även om det finns nackdelar och risker med att bankaktiebolagt ex skulle bli dotterbolag till en industrikoncern anser kammarrätten därför inte att det finns tillräck- ligt starka skäl för en ägandebegränsning vad gäller bankaktiebolagen. Det är dessutom tveksamt om förslaget är verkningsfullt mot oseriösa aktörer.

Förslag till 3 kap 2 a & BAL Som anförts ovan under "Allmänna synpunkter” anser kammarrätten inte att det finns tillräckligt starka skäl för en ägandebegränsning. Om för- slaget genomförs anser kammarrätten i likhet med kommitténs ledamöter Malmgren och Sahlén att det med hänsyn till de övergångsproblem som kommer att uppstå inte bör göras någon skillnad mellan stor och liten bank. Vidare synes det önskvärt att begreppet "väsentlig ekonomisk intressege- menskap” konkretiseras eftersom det här är fråga om en regel som kan få vittgående konsekvenser för enskilda. Förslaget om viss anmälningsplikt i 2 kap. 19 5 första stycket BAL kan vara motiverat med hänsyn till bankin- spektionens granskning av verksamheten även om förslaget om ägandebe- gränsning inte genomförs.

Fullmäktige kan inledningsvis konstatera att flera tungt vägande skäl kan anföras mot ägarbegränsningar i bankaktiebolag. Det bör t ex inte bortses från att en stark ägare eller ägarkonstellation ofta kan vara till gagn för ett företags stabilitet och allmänna utvecklingsförmåga. Långtgående krav på spritt ägande kan därför återverka negativt på ansvarstagandet i en bank och resultera i en oönskad maktförskjutning där den verkställande ledningen får en allt för stark ställning. Kraven kan vidare fungera som en barriär i en etableringssituation.

KMK anför dock att dessa risker inte bör överdrivas. Man bör enligt utredningen söka de balanspunkter som å ena sidan förhindrar ägare att utöva ett negativt inflytande över banken, men som å andra sidan inte motverkar de positiva ägarengagemang som har till syfte att stötta, utveckla och förnya. Det senare ärinte minst viktigt i lägen där en utveckling som är till direkt skada för en bank skall vändas.

Till detta vill fullmäktige tillägga att det givetvis underlättar för en styrelse att vara handlingskraftigi tillspetsade situationer om en majoritet av aktie- ägarna utgörs av mindre grupp, direkt företrädda i styrelsen. Ett fåtal kapi- 104

• Sida 105
•  Original

talstarka ägare underlättar vidare för banken att vid behov snabbt förstärkas Prop. 1 989/ 90: 1 16 med nytt kapital. I sammanhanget bör också uppmärksammas att det 1 Bilaga 1 banklagstiftningen redan finns bestämmelser som är avsedda att förebygga direkt missbruk av inflytande över banken, -bl 3 från större aktieägare, ex- empelvis regler om krediter till styrelseledamöter och ägare. begränsningar av enhandskrediter, regler om kreditjäv m rn. Därmed kan det också vara svårt att få förståelse för att mer långtgående ingrepp i själva ägarstrukturen faktiskt kan vara motiverade, särskilt i lägen där större ägare måste avveckla engagemang p g a att nya begränsningsregler införs. Reglerna syftar till att förstärka det förebyggande skyddet inom banksektorn, men framstår lätt som "trubbiga" instrument, vilka träffar såväl oförvitliga som mindre seri- ösa ägare.

Mot bakgrund av det ovan anförda skulle det i och för sig ligga nära till hands att ersätta de föreslagna generella ägarbegränsningsreglema med be- stämmelser som direkt tar sikte på ”oseriösa” eller ”olämpliga" ägare. Efter förebild från vad som förekommeri utlandet skulle ett tillståndsförfarande kunna införas enligt vilket tillstånd krävs för förvärv och innehav av större aktieposter i bank. Endast den som kan antas ha vilja och förmåga att i sin ägarroll uppträda på ett ansvarsfullt sätt skulle komma ifråga för sådant tillstånd. Ett lämnat tillstånd skulle kunna återkallas om ägaren visar sig ha brustit i högt ställda krav, varvid denne har att överlåta delar av sin aktiepost och minska ägarinflytandet i banken.

Ett sådant tillståndsförfarande inrymmer emellertid uppenbara rättssä- kerhetsproblem. Det torde vara svårt att från myndigheters sida ha en rimlig uppfattning om en ägares lämplighet och ekonomiska stabilitet sett över den längre tidsperiod som ägarengagemanget kan förväntas vara. Få aktörer inom näringslivet behåller sin status oförändrad över tiden. Tillsyns- myndigheten ifråga skulle åläggas att göra mycket långtgående bedömningar av enskilda aktörer med stöd av endast allmänt hållna lagregler.

Svårigheterna att tillgodose högt ställda rättssäkerhetskrav synes enligt fullmäktiges bedömning göra det nödvändigt att avstå från en ingående individuell prövning av det slag som här skisserats. Fullmäktige har därför stannat för att tillstyrka den av KMK föreslagna metoden att förstärka det förebyggande skyddet på kreditmarknaden genom att föreskriva generella ägarbegränsningsregler för banker. .

En utgångspunkt för fullmäktiges ställningstagande är att nuvarande lag- stiftning framstår som otillräcklig. För närvarande gäller som huvudregel att en bank får ingå som dotterbolag i en koncern endast om en annan bank är moderbolag. Ett koncemförhållande med industriföretag eller liknande ak- törer är således uteslutet.

Däremot utesluter lagstiftningen inte att en ensam ägare i praktiken kan dominera en banks ägar- och inflytandestruktur i kraft av höga kapitalan- delar (i närheten av 50 %). Detta är enligt fullmäktiges mening inte tillfreds- ställande. Det bör dock framhållas att kravet på en oberoende ställning för bankers vidkommande inte behöver utesluta att ett fåtal starka ägare samlat fyller en aktiv, effektiv ägarfunktion. Således vill fullmäktige se ett regelsy- stem som å ena sidan förhindrar en allt för ensidig koncentration av infly-

• Sida 106
•  Original

tande. Bankerna bör å andra sidan inte avkrävas en spridd ägarstruktur i Prop. 1989/90: 1 16 mycket långtgående mening. Bilaga 1

När det gäller begränsningsreglemas konkreta utformning är fullmäktige medvetna om att avvägningsproblemen är stora. Procentsatser eller andra motsvarande avgränsningar blir i viss mening godtyckliga. Samtidigt som avsikten är att sätta spärrar för en renodlad maktkoncentration anser full- mäktige att en viss försiktighet bör iakttagas vid fastställandet av den högsta ägargränsen med hänsyn till den diskussion om ingreppets återverkningar som ovan förts.

Fullmäktige förordar vidare en lösning där lagstiftningen blir enhetlig för samtliga svenska banker. Den uppdelning med skilda procentsatser för mindre respektive större institut KMK föreslår. skapar onödiga problem, bl. a. besvärande tröskeleffckter. Även om en förhållandevis låg ägarandel i praktiken kan räcka för att uppnå ”working control” i en storbank kan det med fog hävdas att risken för otillbörlig ägarpåverkan ändå är mindre inom de stora koncemema. Flera ägare i samverkan kan där normalt påverka den rådande maktfördelningen. Fullmäktige anser därför inte att begränsnings- reglerna bör sättas lägre för större banker än för mindre.

Gränsdragningen skall således passa banker av skiftande karaktär och reglerna bör inte utformas allt för snävt. Fullmäktige finner mot denna bakgrund att en enhetlig gräns för enskilt ägande i svenska banker lämpligen bör sättas vid 20 % av aktiekapitalet. Fullmäktige delar också KMK:s upp- fattning att lagstiftningen bör ange en yttersta gräns för rösträttsutövandet. Denna gräns bör dras vid 10 % (av det på stämman företrädda antalet aktier). I de fall en enskild bank väljer att begränsa rösträtten ytterligare möter detta givetvis inget hinder. Som tidigare framgått berör de här an- givna reglerna inte de utländska banker som bildar dotterbolag i Sverige.

KMK förordar att dagens restriktioner beträffande utlandsägandet mju- kas upp. Vissa begränsingar blir kvar för det samlade utländska ägandet i svenska banker. Utredningen föreslår att aktier motsvarande 10 % av kapi- talet och 5 % av röstetalet fritt kan tillåtas övergå i utländsk hand. Ytterligare förvärv, upp till motsvarande högsta gränser på 20 % respektive 10 %, bör enligt utredningen endast få komma till stånd efter särskild tillståndspröv- ning. Varje enskild bank har att ta ställning till frågan om bankens aktier till viss del skall kunna ägas av utländska intressen.

Fullmäktige bedömer att frågan om särskilda begränsningsregler för maxi- mala utländska andelar i svenska banker med stor säkerhet kommer i kon- flikt med EG:s framtida regelverk på bankområdet. Med hänsyn till att riksdagens uttalade strävan att så långt som möjligt harmonisera de svenska reglerna med gemenskapens motsvarigheter framstår KMK:s förslag på denna punkt som tveksamt, åtminstone sett i ett längre tidsperspektiv. Full— mäktige kan likväl tillstyrka att en sådan samlad begränsningsregel förs in i banklagstiftningen, i avvaktan på att större klarhet nås om den internatio- nella utvecklingen i detta hänseende. Upp till 20 % av aktiekapitalet och 10% av röstetalet bör fritt kunna förvärvas av utländska ägare, utan före- gående tillståndsprövning. I det fall ägarbegränsningsreglema senare kan utformas lika för såväl inhemska som utländska ägarintressen i svenska banker, bör dessa regler inte föranleda invändningar från EG:s sida. Den 106

• Sida 107
•  Original

avgörande frågan blir istället om spärregler av detta slag kan anses effektiva Prop. 1989/90: 1 16 också på sikt. Bilaga 1 Fullmäktige villslutligentillstyrka KMK:sförslagomsärskild anmälnings- skyldighet för större förvärv av aktier i svenska banker. Bankinspektionen bör löpande ha tillgång till god information om ägarbilderna och om even- tuella samband mellan närstående ägargrupper. KMK föreslår att sådan anmälningsplikt inträder vid innehav över 2 % av samtliga aktier. Därut- över anser fullmäktige att bankinspektionen i sina anvisningar till banker och andra kreditinstitut på den organiserade kreditmarknaden bör ställa krav på utförlig dokumentation om ägarstrukturema i de hel- och delårs- rapporter som lämnas.

1.9 Näringsfrihetsombudsmannen (NO)

NO har i tidigare remissyttrande över en framställning från bankinspektio- nen ställt sig avvisande till att införa en lagstiftning av ifrågavarande slag utan en ingående analys av behov och konsekvenser.

NO har inte övertygats av bärkraften i de argument för reglering i lag av ägandet i banker som KMK nu anför (avsnitt 7.4.6). Kommittén återkom- mer här till behovet av skydd för insättama i sin argumentering. Eftersom insättarskyddet tillgodoses genom andra regler i banklagstiftningen, främst kravet på kapitalbas, anser NO det knappast relevant att även motivera ägarbegränsning på detta sätt.

NO har i sitt remissyttrande 1988-04-21 över försäkringsverksamhets- kommitténs slutbetänkande, vari ingick förslag om ägarbegränsningar i för- säkringsaktiebolag, anfört principiella skäl mot sådana begränsningar av aktieägandet i företag. NO hänvisar till detta remissyttrande.

Kommitténs genomgång av utländska rättsförhållanden på området visar dessutom att ägarbegränsningar av det slag som föreslås är ovanliga. Med tanke på önskvärdheten att anpassa svensk lagstiftning till E05 regler även på det finansiella området synes det betänkligt att införa direkta ägarbe- gränsningar i svenska banker. Det torde vara tveksamt om sådana regler skulle vara acceptabla i sådant sammanhang.

Kommittén för i övrigt i och för sig en insiktsfull diskussion kring de frågeställningar som aktualiseras kring förslaget om ägarbegränsningar i bank. Den avvägning NO gör mot bakgrund av de skäl för och emot en ägarbegränsning i bankaktiebolagen som presenteras i utredningen leder emellertid till slutsatsen att det inte är motiverat med så långtgående ingrepp som en ägarbegränsning med vissa i lagen angivna gränser för aktieinneha- vet innebär. Kommitténs förslag till lagen angivna gränser för aktieinnehav avstyrks därför av NO.

En rimlig lösning synes i stället vara att tillåta ägare som kan bli så starka att de kan balansera företagsledningens makt men samtidigt beakta mak- targumentet på så sätt att dessa ägare inte samtidigt får ha alltför stort inflytande i andra delar av näringslivet.

NO vill förorda att aktieförvärv i banker skall kunna prövas av bankin- spektionen och i sista hand regeringen från fall till fall mot bakgrund av vad som kan anses stå i överensstämmelse med en sund utveckling av bankverk- 107

• Sida 108
•  Original

samheten. En lämplighetsprövning av stora aktieägare kan här ingå som ett Prop. 1989/90: 1 16 moment. Det finns dock skäl som talar för att en fråga som denna bör prövas Bilaga 1 av domstol. Här kan marknadsdomstolen vara ett alternativ. Huvudregeln bör således vara att förvärvet accepteras. Maktaspekten bör tillmätas stor betydelse. Samma regler bör givetvis tillämpas både för inhemska och ut- ländska förvärvare. En sådan av NO förordad ordning kan behöva kom- pletteras med en anmälningsskyldighet för aktieförvärv i banker ungefär i enlighet med kommitténs förslag.

Vad gäller förslaget om begränsning av rösträtten i banken vill NO inte principiellt avvisa att en sådan begränsning införs i banklagarna. En sådan, ehuru dispositiv, begränsning finns i nuvarande lag. Många banker har röst- rättsbegränsningar i sina bolagsordningar. Även om NO givetvis är medve- ten om att ägarinflytandet inte enbart beror på röststyrkan vid bolagsstäm- man utan att aktieinnehavets storlek spelar betyande roll är en lagstadgad rösträttsbegränsning ett sätt att i viss mån motverka alltför stor maktkon- centration hos stora bankägare. NO anser dock inte att man i lagen bör skilja mellan små och stora banker. En enhetlig gräns för rösträtten vid 10 procent av det på stämma företrädda antalet röster borde kunna vara en lämplig avvägning för alla banker.

NO hälsar med tillfredsställelse förslaget att öppna möjligheter till ut- ländskt ägande i svenska banker. Eftersom utländska ägare i princip ej bör diskrimineras måste med den av NO föreslagna modellen även utländska förvärv prövas från fall till fall enligt en sundhetsbedömning. Även rösträtts- begränsningen bör givetvis gälla lika för utländska aktieinnehav.

Även om KMK inte har särskilt behandlat frågan om att öppna möjlig- heter för utländska banker att etablera sig i Sverige genom filialer vill NO i detta sammanhang framhålla att en ändring av banklagstiftningen i denna riktning ter sig angelägna från NOs utgångspunkter. En svensk harmonise- ring med E05 etableringsregler gör också möjlighet till filialetablering nöd- vändig. Eftersom frågan för närvarande övervägs inom finansdepartemen- tet finns inte anledning att nu anföra ytterligare synpunkter. _

1.10 Svenska Bankföreningen

Allmänt

Såväl direktiven som kommitténs överväganden bygger på uppfattningen att storägare kan komma att missbruka sin ställning i banken. Med åbero- pande av koncentrationsutredningens undersökningar om ägarstorlek och inflytande vid bolagsstämmor finner kommittén att det fordras relativt be- gränsade ägarandelar för att utöva ett reellt inflytande över ett bolag. Kommittén har enligt bankföreningen förbisett att sådana frågor, där den själv är orolig för missbruk — kreditallokering och prissättning -— inte be— handlas av ägarna. Dessutom finns för banker, till skillnad från övriga fö- retag, särskilda lagregler som hindrar dominerande ägare att för egna in- tressen utnyttja ägardominansen: lagen förbjuder att kredit på andra villkor än som normalt tillämpas beviljas styrelseledamot och aktieägare med ett aktieinnehav som motsvarar minst tre procent av hela aktiekapitalet; mot- 108

• Sida 109
•  Original

svarande gäller kredit till juridisk person där styrelseledamoten eller aktie- Prop. 1989/90: 1 16 ägaren har ett väsentligt ekonomiskt intresse. Lagens föreskrift om begräns— Bilaga 1 ning av enhandskrediter har samma syfte. Till den här anförda kommer att det genom bankinSpektionens tillsyn och revisorernas kontroll av verksam- heten är väl sörjt för att de i lagen givna skyddsreglema verkligen iakttas.

Som framhålls i Curt G Olssons särskilda yttrande ligger det inte i en dominerande ägares eget intresse att använda sitt eventuella inflytande i banken på ett sätt som missgynnar bankkunder utanför samme ägares intresseområde: ett sådant förfarande skulle få omedelbara negativa följder för bankens hela verksamhet och utvecklingsmöjligheter. Detta rent affärs- mässiga argument är enligt bankföreningens mening så tungt vägande att kommitténs farhågor för missbruk och negativt inflytande från ägare får anses orealistiska.

Ytterligare ett led i kommitténs argumentering är att bankernas särställ- ning i samhället medför att de inte bör bli föremål för sådana spekulativa överlåtelser som tidvis förekommer inom andra branscher och att de inte bör vara en handelsvara (sid 464). Bankföreningen vill här särskilt in- stämma i den av Curt G Olsson uttryckta uppfattningen att bankaktier måste få handlas på börsen på samma sätt som andra bolags aktier.

Som Curt G Olsson framhållit i sitt yttrande tar kommittén alltför ringa hänsyn till ägarrollen och dess betydelse. Bankföreningen vill särskilt un- derstryka den starka ägarens, eller de starka ägarnas, betydelse inte bara i krissituationer utan även fortlöpande, för att förhindra att krissituationer uppkommer. Bankföreningen vill understryka att kommittén inte-påvisat några missförhållanden som har sin grund i ett dominerande ägarinflytande under nu rådande betingelser. Härav kan dras slutsatsen att gällande skydds- regler och rådande ägarstrukturer motsvarar de balanspunkter som kom- mittén eftersträvar.

Inte heller har några olägenheter kunnat påvisas av de nu gällande reglerna om begränsning i rösträtten vid banks bolagsstämma. Såsom framhålles i kommitténs betänkande har ett flertal banker i sina bolagsordningar regler som ytterligare begränsar rösträttens utövande vid bolagsstämman. Detta talar för att en begränsning av rösträtten — såsom Curt G Olsson påpekat i sitt yttrande — kan vara ändamålsenlig. Bankföreningen delar också Ols- sons mening om att en begränsning i rösträtten inte nödvändigtvis behöver regleras i lag.

EG:s direktivjb'rslag m m

När det gäller att ta ställning till frågorna om ägandet av svenska bankak- tiebolag är det emellertid ofrånkomligt att beakta utlandsberoendet. De utlandsägda bankernas inträde på den svenska marknaden ökar kon- kurrensen på vissa delområden; koncentrationen kommer att minska och konkurrensen att ytterligare öka när utländska banker bereds möjlighet att inrätta filialer och arbeta med hela sitt kapital som bas i Sverige. Kommittén konstaterar fö själv att ägandet i utlandsägda svenska bankaktiebolag inte kan begränsas; och på utländska banker. som kommer att verka här direkt, genom filialer, kan Självfallet svenska regler i fråga om ägandet inte göras 109

• Sida 110
•  Original

tillämpliga: här får man återfalla på reglerna i bankens hemland, i förekom- Prop. 1989/90: 1 16 mande fall de blivande EG-reglerna. Härtill kommer att riksdagens beslut år Bilaga 1 1988 angående EG innebär att Sverige i största möjliga mån skall ansluta sig till den fria marknaden som beräknas bli etablerad inom EG år 1993: even- tuell inhemsk koncentration och konkurrensbegränsning kommer då att ha föga betydelse.

Kommittén har — översiktligt — redogjort för regleringen av ägarbe- gränsning i andra länder. Av dessa synes endast Kanada ha i lag angivna procentuella begränsningar. I de övriga förekom mer på olika sätt ett anmäl- ningsförfarande. enligt vilket myndigheten bedömer lämpligheten av den ifrågavarande ägarandelen. Av redogörelsen framgår inte vilka prövnings- kriterier som skall tillämpas; i vissa länder synes det främst röra ledande personers och större ägares professionella kvalifikationer och personliga vandeL

Frågan om ägande i bank behandlas i EG:s förslag till samordningsdirek- tiv för banker.

Förutsättning för oktroj är enligt detta direktivförslag att tillståndsmyn- digheten informerats om vilka ägare som innehar tio procent eller mer av aktiekapitalet eller rösträtten eller en andel som eljest möjliggör ett bety- dande inflytande i banken. Myndigheten skall på grundval härav pröva ägarnas lämplighet: den närmare innebörden av prövningen anges i bifo- gade förklaring till direktivförslaget endast med uttalanden om komplice- rade ägarförhållanden och risker för intressekonflikter samt om befogenhe- ten för myndigheten att hindra sådana ägargrupperingar som bedöms vara "improper".

Motsvarande gäller under myndighetens fortlöpande tillsyn över ban- kerna. Anmälningsskyldigheten beträffande ägandeförhållandena avser att möjliggöra för tillsynsmyndigheten att ingripa om ägare utövar sitt inflyt— ande på ett sätt som kan antas vara till skada för en förståndig och sund skötsel av bankverksamheten. Myndighetsingripandena kan ha formen av förbud och förelägganden, sanktioner mot bankledningen samt upphävande av rösträtten för den berörda ägaren.

EG-förslaget följer sålunda den ordning som förekommer i de olika EG- ländema och som innebär en skönsmässig prövning av större ägare från fall till fall, inte en i lag angiven procentgräns för vare sig ägande eller rösträtt. Kreditmarknadskommitténs förslag står alltså inte i överensstämmelse med den metod för ägandekontroll som med stor sannolikhet kommer att gälla inom EG.

Bankföreningen anser att en skönsmässig myndighetsprövning av ägares lämplighet kan innebära olägenheter. Dessa minskar om prövningskrite- rierna i lag anges så noggrant som möjligt, vilket inte torde möta något hinder i förhållande till EG-direktivet. Det är vidare väsentligt att myndig- hetsprövningen av ägares lämplighet kan bli föremål för bedömning av en från de administrativa myndigheterna fristående allmän domstol. Så blir fallet inom EG. när direktivet träder i tillämpning. För svenskt vidkom- mande skulle en domstolsprövning av lagligheten i myndighetens beslut kunna ske enligt lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltnings- beslut. Prövningen skulle då komma att gälla om beslutet strider mot de 110

• Sida 111
•  Original

kriterier för ägandehinder som enligt vad bankföreningen nyss anfört bör Prop. 1989/90: 1 16 anges i lag. I brist på erfarenhet av rättsprövningslagens tillämpning är det Bilaga ] Ovisst om den i detta sammanhang skulle uppfylla EG:s krav på domstols- prövning. Bankföreningens slutsats blir således att en i lag angiven gräns för ägandet och rösträtten i bank inte kommer att stå i överensstämmelse med EG:s blivande ordning men att en svensk anpassning till denna ordning under de nyss angivna förutsättningarna är möjlig.

Utländskt ägande i svensk bank

För banker inom EG får man tills vidare räkna med att det nyssnämnda direktivförslaget kommer att gälla: det blir alltså inga procenttalsregler för ägandet utan i stället en anmälningsskyldighet vid 10 procent och en myn- dighetsprövning i varje särskilt fall av det utländska innehavet på samma sätt som prövningen av inländskt innehav. Denna ordning torde innebära att koncentrerat ägande av en bank skall förhindras om koncentrationen är "improper”. Det är emellertid ännu oklart hur långt de nationella myndig- heterna får gå i sin prövning härav och vilka omständigheter som får beak- tas.

En anpassning av svensk lagstiftning till EG-direktivet skulle alltså inte fullt ut tillgodose ett syfte att alltid förhindra utländskt ägande över en viss procentuell gräns. så som kommittén föreslår. Däremot tillgodoser givetvis en sådan svensk anpassning EG:s reciprocitetskrav. Huruvida en svensk ordning med i lag angivna procenttal för utländskt ägande uppfyller reci- procitetskravet får anses vara ovisst intill dess innebörden såväl av den myndighetsprövning som förutsätts skola ske enligt direktivförslaget som av reciprociteten närmare klarlagts inom EG.

I fråga om det utländska ägandet i svensk bank uppkommer. mot bak- grund av det ovan anförda, olika alternativ. '

Det första alternativet utgår från att någon generell procentuell ägande- begränsning för svenska ägare inte införs. Närmast till hands ligger då att göra lagen (1982:61 7) om utländska förvärv av svenska företag m rn tillämp- lig på bankaktiebolagen. Det innebär att kontrollsubjekt enligt denna lag — vartill räknas bl a utländska medborgare och företag — efter tillstånd av svensk myndighet kan förvärva samtliga aktier i en bank under förutsättning att bankaktier görs fritt överlåtbara; förvärvstillstånd aktualiseras när för- värvarens andel av aktiekapitalet eller röstetalet genom förvärvet kommer att överskrida något av gränsvärdena tio, tjugo, fyrtio eller femtio procent. F örvärvstillstånd skall ges om det inte strider mot något väsentligt allmänt intresse. Liksom i andra svenska aktiebolag skulle i detta alternativ även i banks bolagsordning kunna intas förbehåll enligt vilket utlänningar — och andra kontrollsubjekt — endast får förvärva viss del av aktierna motsva- rande mindre än 40 procentav aktiekapitalet och mindre än 20 procent av röstetalet. Huruvida en sådan ordning med förvärvstillstånd och utlännings- förbehåll skulle anses uppfylla EG:s krav på reciprocitet är ovisst; i prakti- ken syncs dock en viss likhet finnas med anmälningsskyldigheten och myn- dighetsprövningen i EG:s direktivförslag. 1 1 1

• Sida 112
•  Original

Det andra alternativet utgår från att en ägandebegränsning generellt in- Prop. 1989/90: 116 förs enligt kommitténs förslag, på vilket då särregler för utländskt ägande Bilaga 1 ' skall bygga. En praktisk komplikation uppstår emellertid, eftersom de skäl, som i fråga om ägandebegränsning för svenska ägare föranlett kommittén att skilja mellan stora och små banker, inte är relevanta för en gräns för det största tillåtna sammanlagda utländska ägandet. Detta är, som framhålls i Curt G Olssons särskilda yttrande, ett skäl att likabehandla stora och små banker. Under alla förhållanden anser bankföreningen att, som också sägs i yttrandet, en ordning med dels fria aktier och dels ”bundna tillståndsaktier” bör undvikas. Förslaget innebär att 10 % av aktierna fritt kan förvärvas av utländska intressen och ytterligare 10 % efter tillstånd av regeringen eller bankinspektionen. Det föreslås inga kriterier för denna prövning, något som inte är godtagbart. Vidare skulle vid varje ny överlåtelse krävas nytt tillstånd till förvärvet, något som förefaller praktiskt svårgenomförbart i de fall ak- tierna förvärvats i utlandet. Bankföreningen avstyrker ett sådant admini- strativt tungrott system. Som anförs i det särskilda yttrandet kan begräns- ningar av det utländska innehavet anknytas till röstvärdet för samtliga aktier i stället för till aktiekapitalet. Bankerna skulle i så fall kunna ge ut fria aktier motsvarande 20 % av aktiekapitalet och 10 % av röstetalet.

Föreningen har noterat att kommittén inte föreslagit någon ändring i rätten att förvärva aktier i svenskt bankaktiebolag som är bildat av utländskt bankföretag. Sådana förvärv förbehålls även framgent utländskt bankföre- tag som fått regeringens tillstånd till förvärvet. Enligt föreningens mening bör av reciprocitetsskäl svenska förvärv tillåtas i sådant företag i samma utsträckning som utländskt förvärv blir tillåtet i svenskägt bankaktiebolag.

Förslaget till lag om ändring [ bankaktiebolagslagen Som framgår av vad bankföreningen anfört under avsnittet 7.3 Ägande- och rösträttsbegränsning i bank anser föreningen att i fråga om utländskt ägande i svenskt bankaktiebolag ordningen med fria och s k bundna tillståndsaktier inte bör genomföras. Kvar står dock att ett system med fria och bundna aktier måste regleras i lag. Hur lagtexten bör utformas får bli beroende av vilket system man härvid använder sig av. Om man skulle följa den ordning som finns i aktiebolagslagen med huvudsakligen fria aktier och ett mindre antal bundna aktier finns tekniken given i ABL. Lagen om utländska förvärv av svenska företag m m bör i så fall göras tillämplig på bankerna. Om man väljer att stå kvar vid det nuvarande förslaget. nämligen att aktierna är bundna rent generellt med vissa fria aktier, kan man använda kommitténs förslag i fråga om att det endast är aktier som skall bli tillgängliga för ut- ländska köpare som behöver underkastas särskild behandling. Detta inne- bär t ex att utelöpande aktier inte skall behöva stämplas om. De legala förändringarna bör åstadkommas med så små ingrepp som möjligt i nuva- rande ordning.

• Sida 113
•  Original

1.11 Svenska Sparbanksföreningen Prop. 1989/901116 Ägar- och rösträttsbegränsningi bankaktiebolag Bilaga 1

Sparbanksföreningen motsätter sig kommitténs förslag om'ägarbegräns- ning. Föreningen hänvisar därvid till det särskilda yttrande som dess VD Jan Rydh i egenskap av sakkunnig i kommittén avgivit mot förslaget om ägarbegränsning.

Enligt Sparbanksföreningens mening är förslaget principiellt sett felak- tigt. Dessutom föreligger inget behov av ett regelsystem av ifrågavarande slag, enär det inte påvisats tillräckliga olägenheter med nu gällande ordning. Samhället har idag kontrollmöjligheter som är fullt tillräckliga för att till- godose det av kommittén angivna syftet med de föreslagna begränsnings- reglerna.

Inte minst viktigt är förhållandet till Europa och EG samt den lagharmo- nisering som kan förväntas på detta område. Föreliggande EG-förslag in- nebär inte en i lag angiven procentuell gräns för enskilt ägande. I stället föreslås ett regelsystem som möjliggör ingripande mot ägare som utövar sitt inflytande på ett skadligt sätt.

Allt talar idag för att EG-förslaget blir gällande ordning inom EGs medlemsländer. Det anknyter för övrigt nära till de regelsystem som redan finns i dessa länder. Mot denna bakgrund är det inte rimligt att den svenska banklagstiftningen skulle komma att i detta avseende ha en avvikande ut- formning. Sverige skulle då komma i en unik position i den industrialiserade världen och med stor sannolikhet få svårigheter i den internationella kon- kurrens som kan förväntas på bankområdet under 1990-talet.

Sparbanksföreningen motsätter sig även de av kommittén föreslagna röst- rättsbegränsningama. Motsvarande regler finns redan regelmässigt i bank- aktiebolagens bolagsordningar. Enligt föreningens mening kan mot detta förslag anföras i huvudsak samma skäl som mot förslaget om ägarbegräns- ning.

Utländskt ägande i svensk bank

Kommittén föreslår en uppluckring av det nuvarande förbudet mot ut- ländskt ägande i svenskt bankaktiebolag. Enligt förslaget tillåts ett på visst sätt begränsat aktieinnehav i utländsk ägo. . De föreslagna bestämmelserna är förhållandevis komplicerade och inte särskilt ändamålsenliga från praktiska utgångspunkter. Det kan dessutom konstateras att den föreslagna uppmjukningen av det tidigare förbudet inte är tillräckligt i jämförelse med de motsvarande regler som kan förväntas gälla inom EG när den inre marknaden beräknas bli fullbordad 1992. Då torde inom EG inga begränsningar gälla på detta område. Det är inte ute- slutet att en skillnad av nu angivet slag mellan den svenska lagstiftningen och motsvarande regler inom EG kan skapa svårigheter för svenska banker utomlands. Sparbanksföreningen ifrågasätter mot denna bakgrund om inte möjligheterna till utländskt ägande i svenska bankaktiebolag bör vidgas ytterligare. 1 13

• Sida 114
•  Original

1.12 Sveriges Föreningsbankers Förbund Prop. 1989/90: 1 16

Bila a 1 SFF anser i likhet med sakkunnige Per Schierbeck att KMK inte anfört skäl g som är starka nog att tillåta en sådan urholkning av principen om privat äganderätt. SFF hänvisar till Schierbecks yttrande. Det finns således inga sakliga skäl att med KMKs förslag som grund lagstifta i frågan. Oavsett härmed finns anledning att under alla förhållanden avvakta kommande EG-regler på detta område. De förslag som fn diskuteras inom EG avviker starkt från KMKs förslag.

1.13 Finansbolagens förening

Föreningen har föga förståelse för att bankernas integritet måste skyddas med lagregler om ägande- och rösträttsbegränsning och hänvisar till de ar- gument som framförts i flera reservationer till KMKs betänkande.

Regler om rösträtts- och ägandebegränsningar garanterar inte bankled- ningens självständighet. Däremot utgör de ett hinder vid nyetablering och omstrukturering.

I en bank utan ägarförankring riskerar bolagsstämmans betydelse att minskas. Nödvändiga beslut om bankens inriktning, organisation och kre- ditgivning riskerar att försenas eller utebli. Begränsningarna står i strid med målsättningen om största möjliga effektivitet på kreditmarknaden.

Enligt föreningens mening ankommer det på staten att utöva sin kontroll- funktion genom insyn och tillsyn. Dessa önskemål tillgodoses fullt ut genom bankinspektionens tillsynsverksamhet, genom offentliga revisorer och of- fentlig styrelserepresentation, genom jävsregler och genom en omfattande rapportskyldighet till olika myndigheter. Begränsningsregler av nu aktuellt slag kan, om så är önskvärt, vidare införas 1 enskilda bankers bolagsord- ningar, vilket är en betydligt smidigare ordning än begransnrngar 1 lag. Även ur EG- perspektiv torde regler av denna art vara åtminstone tveksamma. Förslaget bör inte genomföras.

Föreningen har ingen invändning mot förslaget att utländska rättssubjekt fritt skall få äga sammanlagt högst 10 % av aktiekapitalet eller disponera högst 5 % av rösträtten för samtliga aktier samt. efter tillstånd, högst det dubbla aktiekapitalet respektive högst 10 % av rösträtten. Även här torde hänsynen till EG så småningom framtvinga mer liberala regler, menjust på denna punkt bör en eventuell svensk anslutning till den gemensamma ka- pitalmarknaden inte avvaktas.

Finansiella koncerner

KMK har funnit att reglerna i bankaktiebolagslagen angående finansiella" koncerner i allt väsentligt är väl anpassade till kommitténs uppfattning om förutsättningarna för tillåtande av nya slag av bankkoncerner. Om ett re- gelsystem skapas som är lika vare sig banken ingår i en traditionell bank- koncern som moderbolag eller i en finansiell koncern som dotterbolag ska- pas förutsättningar för konkurrensneutralitet mellan de olika slagen av kon- cerner. Mot denna bakgrund anser KMK att det principiella förbudet i 114

• Sida 115
•  Original

banklagstiftningen mot att en bank ingår som dotterbolag i en koncern där Prop. 1989/90: 1 16 moderbolaget inte är ett bankbolag bör upphävas. Istället föreslås att frågan Bilaga 1 prövas i samband med dispensprövningen av rätten till förvärv av aktieri ett bankaktiebolag, varvid regeringen har att ta ställning till om ändamålet med koncernbildningen kan anses vara till nytta för bankväsendet eller det all- männa. Om ändamålet med förvärv av en majoritetspostaktie i en bank är att skapa en finansiell koncern med en väl motiverad ekonomisk grund bör dispens regelmässigt beviljas under förutsättning att några samhällsekono- miska intressen inom kan komma till skada, anser KMK.

KMK föreslår att regeln i bankaktiebolagen om bankinspektionens med- givande som förutsättning för koncernbidrag mellan de i koncernen ingå- ende företagen skall upphävas. Dessutom föreslås att bestämmelsen om kapitaltäckning i fortsättningen skall bygga på samma förutsättningar för de traditionella bankkoncernen som för den finansiella bankkoncernen genom införande av regler om konsoliderad kapitaltäckning.

Föreningen delar kommitténs uppfattning att det skall finnas möjlighet att bilda finansiella koncerner, vari bank ingår som dotterbolag. Föreningen anser som framgått att de av kommittén föreslagna bestämmelserna om ägarbegränsning i bank inte bör genomföras. I konsekvens härmed finner föreningen att frågor om tillstånd att bilda finansiella koncerner bör avgöras genom särskild prövning i varje enskilt fall med utgångspunkt iom koncem- bildningen kan anses vara till nytta för bankväsendet eller det allmänna.

I samband med remissförfarandet avseende den provisoriska lagstift- ningen om finansiella koncerner riktade Bankföreningen kritik mot de av departementet föreslagna bestämmelserna om kapitaltäckning för moder- bolaget i en finansiell koncern och om rätten att lämna koncernbidrag mel- lan bolagen i koncernen. Grunden för denna kritik var att bestämmelserna inte ansågs konkurrensneutrala. KMKs förslag innebär ett erkännande av att kritiken på dessa punkter var riktig.

Föreningen finner förslagen välgrundade.

1. 14 Svenska Fondhandlareföreningen

Kreditmarknadskommittén har lagt fram ett antal förslag avseende ägandet av banker, fondkommissionsbolag och andra institut på kreditmarknaden. Kommitténs förslag gällande möjligheter för ett utländskt ägande är därvid av stor vikt. 1 den process mot internationell samordning vi f n befinner oss är det inte längre möjligt för Sverige att begränsa utländskt ägande av svenska banker m m i den utsträckning som fn sker. Föreningen tillstyrker därför de lättnader i detta avseende som kommittén föreslagit. I fråga om bankaktiebolag bör man dock enligt föreningens uppfattning gå ytterligare ett steg och, såsom kommittén föreslagit för bl a fondkommissionsbolagens del, helt och hållet jämställa dem med andra aktiebolag.

Den begränsning av ägandet av svenska bankaktiebolag som kommittén föreslagit vill fondhandlareföreningen, med instämmande i sex av de sam- manlagt sju särskilda yttranden som avgetts i frågan, helt avvisa. Redan det förhållandet att förslaget kan äventyra en svensk samordning med de euro- peiska gemenskaperna är tillräckligt för detta ställningstagande. I de sex 1 15

• Sida 116
•  Original

yttrandena — och i huvudsak även i det sjunde (av sakkunnige Per Schier- Prop. 1989/90: 1 16 beck) — hari övrigt framförts övertygande skäl mot förslaget, vilket å andra Bilaga 1 sidan inte är nöjaktigt motiverat av kommittén. I detta sammanhang finns det anledning att påminna om att regeringen i sitt förslag rörande tillkoms- ten av löntagarfonder uttalat att det finns en risk för att varje typ av begräns- ningsregler som maximerar aktieinnehavet i ett visst företag får störande effekter på aktiemarknaden (prop 1983/84:50 s 79). Fondhandlareföre- ningen kan tveklöst bekräfta att denna risk är uppenbar. Föreningen avstyr- ker således förslaget till begränsning av ägandet av bankaktiebolag. Fondhandlareföreningen anser att kommitténs förslag angående finansi- ella koncerner är väl avvägda och bör kunna utgöra en fungerande grund för sådana koncerner. För framtiden måste dock skapas bättre möjligheter än f n att i sådana koncerner eller i övrigt koppla samman försäkringsrörelse med andra finan- siella verksamheter.

1.15 Styrelsen för Stockholms fondbörs

Börsstyrelsen anser att rent principiellt bör olika marknader styras av så få regleringar som möjligt. Detta synsätt innefattar även restriktioner för äg- ande och rösträtt. När det gäller ägande och rösträtt i banker finns det dock också andra överväganden som inte får förbises, bl a bör insättama ha ett fullgott skydd för sina tillgodohavanden. I avvägningen mellan ägande, självständighet och insättarskydd är börsstyrelsens ståndpunkt att ett fritt ägande så långt möjligt bör tillgodoses. De föreslagna ägarbegränsningama. som ej heller syns svara mot EG:s regler på området. kan därför enligt börsstyrelsens uppfattning höjas utan att försvåra de avvägningar som nämnts.

1.16LO

Ökad utländsk konkurrens måste också anses vara angelägen. Erfarenheten har dock visat att etableringen av utländska dotterbolag inte förmått bidra nämnvärt i det avseendet.

LO förordar att förbudet mot utländska bankfilialer upphävs. Det är tro- ligt att den därigenom förenklade proceduren för marknadsinträde kan göra att den utländska konkurrensen blir mer påtaglig än hittills. En filial har moderföretagets kapitaltäckning och servicekompetens som stöd.

Eftersom en filial står under samma tillsyn som moderbanken och denna följer hemlandets banklagstiftning är det en nödvändig förutsättning att kapitaltäckning, insättarskydd, neutralitet gentemot andra affärsintressen, insiderregler och konkurrensbestämmelser motsvarar minst den skydds- nivå, som anses acceptabel i Sverige. I övrigt skall den utländska filialen kunna konkurrera på den svenska marknaden med de beteenderegler som gäller svenska banker. Genom att tillåta utländska bankfilialer här uppstår en motsvarighet till rätten för svensk bank att öppna filial utomlands. För att tillgodose svenska bankers intresse av marknadsmöjligheter utomlands bör 1 16

• Sida 117
•  Original

en kontroll förekomma av att rätten till filialverksamhet i praktiken är öm- Prop. 1989/90: 1 16 sesidig. Bilaga 1

Neutral roll/ör banker i kreditförmedlingen

För en effektiv kapitalallokering i ekonomin. d v s förmedling av sparandet till sådana ändamål, som ger störst lönsamhet och avkastning och i övrigt är mest angelägna, krävs att bank- och kreditväsendet inte är partiskt genom hopknytningar — ägarmässigt eller på annat sätt — med särskilda affärsin- tressen.

Förhållanden som påverkar sådan sammanknytning är bl a följande: fö- retags innehav av bankaktier, regler som begränsar vilka som kan vara moderbolag till bank, regler för spridning av ägande och rösträtt i bank. banks rätt att direkt eller via dotterbolag göra aktie- eller andra andelsför- värv, begränsningsregler för bankrepresentation i företags styrelser, bankers indirekta ägarinflytande över företag via pensionsfonder. bankers engage- mang i leasing med det realkapitalägande som hör till.

Sett från de icke-finansiella företagens sida kan det finnas företagsekono- miska skäl att skapa en nära förbindelse till en bank eller ett kreditmark- nadsbolag. Man önskar större säkerhet för framtida kapitalförsörjning och möjlighet att utnyttja sådana hävstångseffekter till ökade resurser, som inom den lagliga sfären inte är möjliga utanför kreditväsendets ram.

Det är bank- och kreditlagstiftningens uppgift att bl a bryta upp eller motverka sådana intressekopplingar. Det har skett i viss men svårbedömbar grad hittills i Sverige. Å andra sidan finns eller har funnits ganska tydliga grupperingar grundade på familjestiftelser, verksamma som styrorgan för både bank och icke-finansiella företag, vidare sfärer av gradvis beroende företag kring de större affärsbankerna och på senare tid förvärv eller försök till förvärv av en bank till att bli en del av en koncern med vidare syftning än den rent bankmässiga.

KMK betonar förtjänstfullt principen att kreditgivning och ägande skall skiljas åt. Å andra sidan öppnar kommittén med de nu föreslagna bankre- formerna vissa undantag från oberoendekravet med hänvisning till önskan om breddning av bankers tjänsteutbud, till större flexibilitet vad gäller kopp- ling till andra tjänster och till internationella tendenser.

LO förordar en mer strikt politik från statsmakternas sida, när det gäller att bibehålla eller skapa en neutral. opartisk roll för kreditförmedling. Hotet ligger inte enbart i ägarförhållanden. I ett framtidsperspektiv med starkt internationaliserat bankväsende är det väsentligt att rågången mellan bank- och andra affärsintressen i Sverige är trovärdig. Därigenom påverkas svenska bankers kreditvärdighet och kundförtroende i den egentliga bank- marknadskonkurrensen. I samband med kommande överväganden om EG- samarbete anser LO att bankers neutralitet i kreditförmedlingen skall drivas som ett av minimikraven för ömsesidigt godkännande av utländska bank- filialer och för öppen konkurrens med banktjänster i övrigt.

KMKs förslag angående begränsning av en enskilds aktieinnehav och rösträtt i en bank innebär en gräns vid 10 % av aktiekapitalet och 5 % av det samlade röstvärdet för banker med minst 1 miljard i eget kapital. För 1 17

• Sida 118
•  Original

mindre banker föreslås gränserna bli 20 % respektive 10 %. Undantag från Prop. 1989/90: 1 16 huvudregeln om ägarbegränsning görs i förslaget för statens och svensk Bilaga 1 banks aktieinnehav. LO anser att ägarbegränsningar vid 10 % av aktiekapitalet bör gälla för alla banker. Likaså bör en enskild ägares rösträtt begränsas till högst 5 % av röstvärdet totalt. Organisationen ansluter sig i det avseendet till den reser- vation som gjorts av ledamöterna Malmgren och Sahlén. LO föreslår att liknande ägarrestriktioner, som KMK föreslår för banker, skall införas för fondkommissions- och fondhandlarbolag. Fullständig pa- rallellitet kan dock inte införas, eftersom sådan rörelse kan ingå som dot- terbolag i bank. Representanter för kreditmarknadsbolag bör vidare inte ingå som styrelseledamöter i icke-finansiella företag. Slutligen föreslår LO att effektiva etikregler utarbetas beträffande handläggningen från fondföre- tagens sida av övertaganden, affärer med större andelar och fusioner.

1.17TCO

Internationaliseringen av definansiella marknaderna

De finansiella marknaderna har vuxit explosionsartat i volym under 1980— talet. Antalet stora aktörer på dessa marknader har också ökat, då bl a de icke-finansiella företagen skaffat sig egen kvalificerad kompetens med egna finansavdelningar och egna finansbolag. Samtidigt har gränserna tenderats att suddas ut mellan olika typer av finansiella företag. Dessutom har nya finansiella instrument introducerats. Det blir dessutom allt större likheter mellan finansieringssidan och placeringssidan i olika typer av instituts ba- lansräkningar.

De olika finansiella marknaderna växer inte bara mycket snabbare än ekonomierna totalt gör. De blir dessutom allt mer integrerade med var- andra. Denna integration möjliggörs av en snabb utveckling på informa- tionsteknologins område, samt av en medveten politik från regeringarnas sida att öka kapitalets rörlighet över gränserna.

Situationen i Sverige påverkas av förebilder främst i USA och Storbritan- nien. Svenska banker och finansinstitut söker sig allt mer ut på de interna- tionella marknaderna. Samtidigt som denna intemationalisering är nödvän- dig och vitaliserande för svenskt kreditväsende måste viss försiktighet iakt- tas.

För Sverige har diskussionen kommit att fokuseras kring skapandet av EGs inre marknad. Diskussionen handlar om att samordna den svenska lagstiftningen på ett stort antal områden med den som kommer att gälla för EG som helhet. Detta gäller inte minst de finansiella marknaderna där både antagna och föreslagna bank- och försäkringsdirektiv från EG granskas.

Ägande och rösträttsbegränsning

KMK har utförligt motiverat förslagen om ägande- och rösträttsbegränsning i svenska bankaktiebolag. Stor vikt läggs vid bankernas speciella roll i sam- hället liksom det förtroende och den objektivitet som bankerna förväntas 1 18

• Sida 119
•  Original

garantera kunderna — insättama. Bankerna måste vara oberoende från Prop. 1989/90: 1 16 låntagande företag genom principen att ägande och kreditgivning inte skall Bilaga 1 blandas.

TC 0 delar KM Ks uppfattning att banker i vissa avseenden skiljer sig från andra företag: bankerna har ensamrätt till inlåning från allmänheten, de verkställer och har kontrollfunktioner för myndigheterna, de har ett litet eget kapital i förhållande till balansomslutningen m m. Styrelsen i en bank är i lag förhindrad påverka banken för egna intressen men något skydd för missbruk från enskilda ägares eller ägargruppers sida finns inte. Ett spritt ägande har sedan gammalt varit en självklarhet på affärsbanksområdet.

Under 1970— och 80—talen har emellertid förändringar skett i några av affärsbankema. Detta har skapat om både bland kunder och anställda i samband med uppköp och andra strukturella förändringar.

TCO anser att det är av vikt att bankernas ägande är spritt. Detta kan t ex garanteras genom en särskild lagbestämmelse vilket KMK föreslår. KMK föreslår en begränsning i ägandet så att högst 10 procent av aktiekapitalet i de största affärsbankema får innehas av en enskild ägare eller flera ägare i väsentlig intressegemenskap respektive högst 20 procent i de mindre och medelstora bankerna.

En annan tänkbar modell kan vara att Bankinspektionen eller någon an- nan myndighet gör en skönsmässig bedömning av ägare och ägarintressen och förhindrar en alltför stor koncentration i den enskilda banken. Denna metod tillämpas i flera länder där centralbanken eller annan myndighet skall godkänna ägarförändringar.

Vissa negativa effekter har anförts mot en i lag fastställd begränsning av ägandet i bankerna. En är att handeln med bankaktier försvåras liksom anpassningen till EG. Beträffande det sistnämnda råder emellertid ännu oklarhet hur bestämmelserna på detta område slutgiltigt kommer att utfor- mas. KMK föreslår vidare ett utländskt ägande i svenska banker där högst 20 procent av aktiekapitalet och högst 10 procent av röstetalet får ligga på utländska händer. Med tanke på svårigheterna för svenska myndigheter att kunna klarlägga ägarbilden och intressen hos utländska företag och personer får inte det utländska ägandet vara för stort och koncentrerat.

TCO föreslår att en ägarbegränsning görs i alla svenska bankaktiebolag så att ingen enskild ägare eller intressegemenskap får äga mer än 10 procent av aktiekapitalet. Undantag från ägarbegränsningen bör göras i enlighet med KMKs förslag.

TCO tillstyrker KMKs förslag beträffande begränsning av utländskt äg- ande i svenska bankaktiebolag med 20 procent av aktiekapitalet och 10 procent av rösträten.

Finansiella koncerner

I Sverige finns idag finansiella koncerner av olika slag. Det finns finansiella holdingbolagskoncerner (Gota. C abanco AB, Nyckeln Holding AB) och det finns koncerner som förutom finansiella institut även omfattar industri eller andra näringslivsföretag s k blandade koncerner (Volvo, ASEA Brown B0- 1 19

• Sida 120
•  Original

veri). I den senare gruppen av koncerner kan bank inte ingå men däremot Prop. 1989/90: 1 16 försäkringsbolag. fondkommissionsbolag och andra finansiella institut. Bilaga 1 Försäkringsbolag kan dock i sin tur inte äga "rörelsefrämmande" bolag.

KMK har haft ambitionen att reglera koncerner där bank ingår medan för övriga koncernbildningar inte finns samma skyddsintressen att bevaka. Ge- nom regler om kapitaltäckning, ägarbegränsning. ledning. tillsyn etc skapas konkurrensneutrala förutsättningar i bankkoncerner. Endast ett holdingfö— retag accepteras som moderföretag i en sådan koncern. TC O tillstyrker förslagen vad gäller bankkoncerner. Det är dock angeläget att utrednings- arbetet fortsätter i syfte att skapa regler för kompletta finansiella koncerner där såväl banker som försäkringsbolag kan ingå.

Det är av stor betydelse att ett kompletterande utredningsarbete snabbt kommer till stånd nämligen beträffande branschglidningen bank- försäkring. TCO förutsätter att de förändringar som kommer att bli nöd- vändiga för att lösa denna problematik kan genomföras samtidigt med av KMK framlagda förslag.

Det är angeläget att svensk bank- och försäkringsrörelse får samma kön- kurrensbetingelser som motsvarande bolag i andra länder på de internatio- nella marknaderna.

Vissa konsekvenser uppkommer till följd av de föreslagna reglerna om finansiella koncerner liksom möjligheterna för banker att förlägga verksam- heter i dotterbolag i ganska obegränsad omfattning. Den nuvarande arbets- rättsliga lagstiftningen har inte förutsett denna utveckling och möjligheterna till medbestämmande i koncerner är begränsad. TCO vill därför under- stryka angelägenheten av en översyn av lagstiftningen på detta område så att de anställda kan få inflytande i koncerner såväl inom Sverige som i de allt vanligare nordiska och internationella bankföretagen.

1.18 Svenska bankmannaförbundet

Internationa/iseringen /utländskt ägande

Utvecklingen i Sverige på de finansiella marknaderna har genomgått stora förändringar under främst 1980-talet vilket är kännetecknande för flera högt industrialiserade länder. Nya finansiella instrument har tillkommit och gränsdragningen mellan instituten har förändrats. Både på finansieringssi- dan och placeringssidan tenderar nu balansräkningarna för olika instituts- slag att bli allt mer likartade (Kragh, bil 2 till KMKs betänkande).

Finansiell verksamhet har i de flesta länder ökat snabbare än den ekono- miska verksamheten i stort. Den nya informationsteknologin som är vanlig i bankindustrin har medfört tillgångtill nya tjänster. Hur utvecklingen kom- mer att bli efter utländska erfarenheter är oklar. Å ena sidan utvecklas finansiella fullserviceföretag å andra sidan finns exempel på specialisering och inriktning på olika nischer inom den finansiella sektorn.

Situationen i Sverige påverkas av förebilder i främst USA och Storbritan- nien. Svenska banker och finansinstitut söker sig allt mer ut på de interna- tionella marknaderna. Samtidigt som denna internationaliseringär nödvän- dig och vitaliserande för svenskt kreditväsende måste viss försiktighet iakt- 120

• Sida 121
•  Original

tas. KMK föreslår ett utländskt ägande i svenska banker där högst 20 % av Prop. 1989/90: 1 16 aktiekapitalet och högst 10 % av röstetalet får ligga på utländska händer. Bilaga 1 Med tanke på svårigheterna för svenska myndigheter att kunna klarlägga ägarbilden och intressen hos utländska företag och personer bör inte det utländska ägandet var för stort och koncentrerat. Förbundet anser det väsentligt med ett spritt ägande. En prövning bör ske så att ingen enskild — svensk eller utländsk — fysisk eller juridisk person får större inflytande än som motsvarar 10 % av aktiekapitalet och högst 5 % av röstetalet. Bankerna har möjlighet att för de fria aktier som utlänningar förvärvar föreskriva rösträttsbegränsning. Med hänsyn till EG-samarbetet och intemationalisering kan förbundet därför tillstyrka KMKs förslag.

Ägande och rösträttsbegränsning

Bankmannaförbundet delar KMKs uppfattning att banker i många avse- enden skiljer sig från andra företag: bankerna har ensamrätt till inlåning från allmänheten, de verkställer och har kontrollfunktioner för myndigheterna, de har ett litet eget kapital i förhållande till balansomslutningen m m. Sty- relsen i en bank är i lag förhindrad påverka banken för egna intressen men något skydd för missbruk från enskilda ägares eller ägargruppers sida finns inte. Ett spritt ägande har sedan gammalt varit en självklarhet på affärs- banksområdet. Under 1970 och 80-talen har förändringar skett i några av affärsbankema. Detta har skapat oro — bland kunder och anställda — i samband med uppköpssituationer och andra strukturella förändringar.

Bankmannaförbundet anser det ur de aspekter och intressen som förbun- det har att bevaka — bl a tryggheten för de anställda, konkurrensneutralitet, undvikande av spekulativ handel med banker och bankaktier — vara av vikt att bankernas ägande även framgent är spritt. Detta kan då garanteras ge- nom en särskild lagbestämmelse vilket KMK föreslår. En annan modell skulle vara att bankinspektionen eller någon annan myndighet gör en skönsmässig bedömning av ägare och ägarintressen och förhindrar en alltför stor koncentration i den enskilda banken. Denna sist— nämnda metod tillämpas i flera länder där centralbanken eller annan myn- dighet skall godkänna ägarförändringar. Förbundet anser inte att en sköns- mässig bedömning är att föredra framför klara regler.

Vissa negativa effekter har anförts mot en i lag fastställd begränsning av ägandet i bankerna. En är att handeln med bankaktier försvåras liksom" anpassningen till EG. Beträffande det sistnämnda råder emellertid ännu oklarhet hur bestämmelserna på detta område slutgiltigt kommer att utfor- mas.

Bankmannaförbundet kommer till den slutsatsen att en ägarbegränsning är nödvändig ur såväl de anställdas synpunkt som från allmänna skyddsas- pekter. KMKs förslag kan ligga till grund för sådana regler. Regler om ägar- spridning bör därför gälla för hela banksektorn såväl den privata som den statliga. Förbundet ser inga principiella hinder varför inte reglerna om ägar- spridning också gäller PKbanken. 171

• Sida 122
•  Original

1.19 SAF Prop. 1989/90:116 Ägande- och rösträttsbegränsningar i bankaktiebolag Bilaga |

Vi hari det föregående betonat vikten av att den svenska kreditmarknads- lagstiftningen harmoniseras med lagstiftningsarbetet inom EG. Såsom framgår av kreditmarknadskommitténs egen redovisning av förhållandena i andra länder, gäller att det i vår omvärld normalt inte finns några lagstad- gade ägande- och rösträttsbegränsningar i bankaktiebolag. Däremot gäller i ett antal länder, att förändringar som berör större ägarposter skall anmälas till tillsynsmyndigheten. Det är också denna väg som samordningsarbetet inom EG följer, d v 5 en skönsmässig prövning av större ägare från fall till fall — ägaren skall vara en ”fit and proper person” som det hette i EGs samord- ningsdirektiv från 1977. Det handlar däremot inte om att i lag ange vissa procentgränser för vare sig ägande eller rösträtt. Kreditmarknadskommit- téns förslag står alltså inte i överensstämmelse med den metod för ägande- kontroll, som med stor sannolikhet kommer att gälla inom EG. Enligt vår uppfattning är detta ett tillräckligt skäl för att en sådan ordning inte skall införas i Sverige.

Frågan om ägande- och rösträttsbegränsningar diskuteras också i ägaru- tredningens huvudbetänkande "Ägande och inflytande i svenskt näringsliv” (SOU l988z38). Med hänvisning till förslaget från kreditmarknadskom- mittén och ett liknande förslag från försäkringsverksamhetskommittén an- förs:

”Utredningen vill från sin utgångspunkt framhålla att behovet av en aktiv ägarfunktion inte är mindre i de finansiella än i de icke-finansiella företagen och att begränsningsregler av föreslagen art måste vägas mot risken för en passivisering av resursövervakningen i företagen. Utredningen anser det inte ligga inom ramen för sitt uppdrag att diskutera de bank- och försäkring- stekniska motiv som anförts för en reglering av ägandet i banker och försä- kringsbolag.”

Bankerna intar enligt kreditmarknadskommittén en särställning i sam- hälsekonomin. Det är därför enligt kommittén viktigt, att bankerna är obe- roende gentemot de stora ägargrupperingarna i samhället. Banker bör inte bli föremål för spekulativa överlåtelser; en bank bör inte vara en handels- vara.

Curt G. Olsson, som biträtt kreditmarknadskommittén som sakkunnig, har i ett särskilt yttrande analyserat kommitténs argumentering för en ägande- och rösträttsbegränsning. Han anför bl.a.:

. Bankernas särställning är i viss mån en effekt av rådande regleringar och restriktioner och kan inte anföras som självständigt motiv för nya reg- leringar. . Det saknas i betänkandet en analys av vilka de 5 k stora ägargruppe- ringarna i samhället är och vilket negativt inflytande dessa skulle kunna utöva.

. Kommittén undervärderar ägarrollens betydelse. (Jfr ägarutred- ningen). o Såväl förefintliga självregleringsinstrument som lagbestämmelser och 122

• Sida 123
•  Original

myndighetstillsyn tillgodoser de syften. som kommittén vill tillgodose me- Prop. 1989/90: 1 16 delst ägandebegränsning. Bilaga 1 O Om en dominerande ägare skulle använda sitt inflytande i banken på ett sätt som missgynnar kunder utanför ägarens intresseområde, skulle detta få omedelbara negativa följder för hela bankens verksamhet och utveck- lingsmöjligheter. 0 Att en dominerande ägare skulle utnyttja ägardominansen för egen vinning förhindras effektivt av bankrörelselagens stränga regler för krediter till styrelseledamöter och större ägare. Svenska Arbetsgivareföreningen avstyrker kreditmarknadskommitténs förslag om ägande- och rösträttsbegränsningar i bankaktiebolag.

Utländska banker i Sverige

Tillkomsten av EGs inre marknad kommer bl a att innebära full frihet för kapitalrörelser mellan medlemsländerna. Vidare kommer banker inom EG att kunna etablera sig fritt och driva verksamhet oberoende av nationella gränser.

] Sverige har sedan 1986 utländska banker kunnat etablera dotterbolag och driva viss verksamhet här i landet. Ett framtida närmande mellan Sve- rige och EG kommer att medföra, att utländska banker får vidgade möjlig- heter att konkurrera med inhemska banker. Svenska Arbetsgivareför- eningen välkomnar en sådan utveckling. som enligt vår bedömning kommer vara till fördel för bankernas kunder.

Den inre marknaden inom EG kommer vidare att innebära att rättssub- jekt inom EG kan förvärva andelar i bankaktiebolag fritt inom hela EG- området. Redan idag gäller, att utlänningar kan förvärva andelar i banker i Storbritannien med den enda inskränkningen att större aktieposter — på 15 % eller mer — är föremål för den ”fit and proper"-prövning, som generellt gäller. Inte heller i Västtyskland gäller några inskränkningar i utlänningars rätt att köpa andelar i banker.

I Sverige är det förbjudet för utlänningar att förvärva bankaktier. Kredit- marknadskommittén föreslår, att utländskt ägande skall tillåtasi begränsad omfattning, så att högst 20 procent av aktiekapitalet och 10 procent av röstvärdet av samtliga aktier i svenskt bankaktiebolag skall få ligga i ut- ländsk ägo. Också här föreslås sålunda mer restriktiva regler, än vad som kommer att gälla inom EG.

Finansiella koncerner

Ytterligare en punkt, där det av kreditmarknadskommittén förordade re- gelsystemet avviker från förhållandena inom EG-länder gäller s.k. finansi- ella koncerner. Kreditmarknadskommittén föreslår, att banklagens nuvarande princi- piella förbud mot att en bank ingår som dotterbolag i en koncern. där moder- bolaget inte är ett bankbolag. skall upphävas. Genom ett dispensförfarande skall s.k. finansiella koncerner kunna bildas. En sådan dispens skall dock inte kunna beviljas. om i koncernen ingår företag, som ägnar sig åt bank- främmande verksamhet. Försäkringsrörelse har hittills, framhåler kom- 123 mittén, betraktats som bankfrämmande verksamhet.

• Sida 124
•  Original

Kreditmarknadskommittén förutsätter, att den senare frågan, d v s om Prop. 1989/90: 1 16 försäkringsbolag kan ingå i finansiella koncerner tillsammans med banker Bilaga 1 ”blir föremål för förnyade överväganden i annat sammanhang". I flera EG-länder är det idag tillåtet för banker att äga försäkringsbolag — och vice versa — ”samt att ha bank- och försäkringsbolag under ett gemensamt hol- dingbolag. Så är t ex fallet i Västtyskland och sådana utländska koncerner är redan verksamma i Sverige med åtminstone någon av sina verksamhetsgre- nar. Sådana utländska finansiella koncerner, som kan erbjuda sina kunder samordnade tjänster, kan därigenom få en konkurrensfördel jämfört med svenska banker och försäkringsbolag.

Principen måste enligt vår mening vara, att svenska finansiella koncerner inte skall diskrimineras i förhållande till omvärlden. Också på detta område måste en harmonisering och internationell samordning av lagstiftningen komma till stånd.

Svenska Arbetsgivareföreningen har tidigare tillsammans med Sveriges Industriförbund avgivit ett remissyttrande över promemorian (DsFi 19873) Finansiella koncerner, där organisationerna avvisade den före- slagna, provisoriska lagstiftningen. Bl a anfördes:

”Vilka åtgärder som får vidtas i en bank är noggrant reglerat. Ett kontroll- system med övervakningsmyndighet är sedan länge inrättat. Denna ordning gör redan i sig att bankverksamhet måste bedrivas under betryggande for- mer. Under sådna förhållanden anser vi det ej motiverat att utesluta vissa typer av företag som möjliga moderbolag i aktuella typer av koncerner.”

Försäkringsbolag

Svenska Arbetsgivareföreningen avstår från att kommentera rent tekniska aspekter på kreditmarknadskommitténs förslag. Liksom i det föregående vill vi emellertid starkt understryka vikten av en koordinering av den svenska lagstiftningen med utvecklingen inom främst EG. Utländska för- säkringsbolag har idag möjlighet att verka på den svenska marknaden och kan i växande utsträckning förväntas komma att ta upp konkurrensen med svenska bolag. Det är därvid av vitalt intresse, att de svenska försäkrings- bolagens konkurrensmöjligheter inte hämmas av nationella särregler.

Ägandebegränsningar i försäkringsbolag

Svenska Arbetsgivareföreningen har i det föregående avstyrkt kreditmark- nadskommitténs förslag om ägande- och rösträttsbegränsningar i bankak- tiebolag. Kreditmarknadskommittén refererari sitt betänkande försäkrings- verksamhetskommitténs förslag till liknande begränsningar i rätten att äga aktier i försäkringsbolag.

Svenska Arbetsgivareföreningen har tillsammans med Sveriges Industri- förbund tidigare — med anledning av försäkringsverksamhetskommitténs betänkande ”Försäkringsväsendet i framtiden" (SOU 1987:58) — yttrat sig i frågan om begränsningar i rätten att förvärva aktier i svenska försäkrings- bolag. Där framhölls:

"Det är en viktig princip i vårt rättssystem att aktieägandet i princip är fritt vad gäller svenska medborgare. Försäkringsverksamhet är ställd under 124

• Sida 125
•  Original

en omfattande kontroll i syfte att trygga försäkringstagarnas intresse. För- Prop. 1989/90: 1 16 säkringsinspektionen utövar denna offentliga kontroll och har därvid bety- Bilaga 1 dande maktmedel till sitt förfogande. Regeringen har enligt gällande lag — 2 kap. 3 par. försäkringsrörelselagen— befogenhet att pröva om och i vad mån särkilda bestämmelser behövs med hänsyn till omfattningen och arten av försäkringsbolagens verksamhet.

Det allmänna har således redan tillerkännts ett betydande inflytande över försäkringsbolagen. Att det därutöver skulle finnas behov av att införa be- gränsningar i ägandet av aktier i ett försäkringsbolag har inte blivit visat. Experten Thomas Sköldborg redovisar i sitt särskilda yttrande skälen för att ' den av kommittén föreslagna av regeringen utövade ägandekontrollen inte behövs. Organisationerna vill särskilt understryka vad Sköldborg anför om riskerna för koncentration inom försäkringsväsendet. Nya försäkringsbolag måste kunna bildas. Utvecklingen kan som Sköldborg framhåller "eljest hämmas.”

Organisationerna avstyrkte mot denna bakgrund de föreslagna begräns- ningarna i rätten att förvärva aktier i försäkringsbolag. Vad som ovan an- förts mot ägande- och rösträttsbegränsningar i banker har också relevans i fråga om försäkringsbolag.

1.20 Småföretagens Riksorganisation

Småföretagens Riksorganisation anser att sådana begränsningar inte är för- enliga med det svenska ekonomiska systemet som bygger på marknadseko- nomi. Marknadsekonomin ger utrymme för enskilt initiativ utan myndig- heters detaljstyrning. Den enskilda äganderätten är en av grundpelarna i marknadsekonomin. .

Kredit- och kapitalmarknadema bör vara integrerade delar av marknads- ekonomin. Konsumenternas efterfrågan blir därmed ett naturligt och effek- tivt instrument för att styra kapital till de sektorer av näringslivet och de företag där den bästa avkastningen förväntas.

Kommittén har inte kunnat visa att negativa effekter av en stark ägare har funnits inom det svenska bankväsendet. Tvärtom, anser Småföretagens Riksorganisation, innebär en stark ägare ofta ett framgångsrikt företag och detta bör med största sannolikhet även vara fallet inom banksektorn.

Organisationen avstyrker därför kommitténs förslag i denna del.

1 .21 Företagareförbundet

Ägande och rösträttsregler

Det anses som en fördel om företag har starka ägare eller ägargrupperingar. Förbundet delar här Curt G Olssons reservation till förmån för förefintliga självregleringsintressen och lagbestämmelscr samt rådande myndighetstill- syn. Behovet av stora ägare eller ägargrupperingar gäller också bankerna.

Finansiella koncerner

Förbundet instämmer i det särskilda yttrandet som avgivits av sakkunnige Curt G Olsson vad avser behovet av att svenska banker, försäkringsbolag 125

• Sida 126
•  Original

och andra kreditinstitut ges likvärdiga konkurrensvillkor som utländska Prop. 1989/90: 1 16 kreditinstitut. Det är därför viktigt att den svenska lagstiftningen inte omöj- Bilaga 1 liggör bildandet av s k finansiella koncerner.

1.22 Sveriges Industriförbund Ägande och rösträttsbegränsningar i bankaktiebolag

Industriförbundet avstyrker förslaget till ägande- och rösträttsbegräns- ningar i bankaktiebolag.

Förbundet instämmer i vad sakkunnige Curt G. Olsson i ett särskilt ytt- rande har anfört om kommitténs förslag att begränsa rätten att äga aktier i bank.

I utredningens övriga förslag finns fullt tillräckliga garantier mot någon form av missbruk av inflytelserika ägare. Framförallt utgör en effektiv kon- kurrens på marknaden i sig en tillräckligt effektiv spärr mot att bankerna inte skulle göra en rimlig avvägning av olika intressen i sin verksamhet. Utred- ningen synes också bortse från de senast årens långtgående avreglering på kreditmarknaden där bankernas ”myndighetsroll” starkt tonats ned. Utred- ningen har inte heller kunnat belägga att starka ägare vid något tillfälle skadat allmänhetens förtroende för banksystemet eller utvecklingen på kre- ditmarknaden.

Kommitténs förslag skulle innebära att den aktiva ägarfunktionen i stort sett avskaffades och att länken mellan ägande och effektivitetskrav på verk- samheten bröts. All företagsverksamhet är ett samhällsintresse och utred- ningen har inte kunnat peka på några hållbara motiv till en särbehandling av bankerna när det gäller ägandet. Vi vill också referera till Ägarutredningens slutsats att ”...behovet av en aktiv ägarfunktion inte är mindre i finansiella än i icke-finansiella företag och att begränsningsregler av föreslagen art måste vägas mot risken för en passivisering av resursövervakningen i före- tagen." (SOU 1988138, sid 317).

Förbundet vill vidare framhålla betydelsen av en internationell anpass- ning i detta sammanhang. Inget land inom OECD-området har lika drama- tiska ingrepp i ägandet i banker som de som utredningen föreslår. Sådana ingrepp skulle allvarligt skada svenska bankers konkurrenskraft i en tid- punkt när det är angeläget att öppna Sverige för en starkare internationell konkurrens på det finansiella området. Utredningsförslaget går stick i stäv mot utvecklingen inom EG där den metod för ägandekontroll som med stor sannolikhet kommer att väljas innebär en skönsmässig prövning av större ägare från fall till fall.

Utländskt ägande

Kommittén föreslår att utländska rättssubjekt skall få möjlighet att i ett svenskt bankaktiebolag förvärva upp till 20 % av aktiekapitalet, dock högst motsvarande 10 % av det totala röstetalet. Detta är en mer restriktiv lag- stiftning än vad som sannolikt kommer att gälla inom EG. Eftersom kom- mitténs förslag är avsett att underlätta ett fortsatt internationellt samarbete 126

• Sida 127
•  Original

och en harmonisering med EG på det finansiella området, förutsätter Indu- Prop. l989/ 90: 1 16 striförbundet att lagstiftaren noga följer den internationella utvecklingen Bilaga 1 och anpassar den svenska lagstiftningen efter denna.

Finansiella koncerner

Kommittén föreslår att det principiella förbudet i bankaktiebolagslagen mot att bank ingår som dotterbolag i en koncern, där moderbolaget inte är ett bankaktiebolag, bör upphävas. Regeringen bör i stället, i samband med prövningen av frågan huruvida dispens skall lämnas från den av kommittén föreslagna ägarbegränsningen, ta ställning till om ändamålet kan anses vara till nytta för bankväsendet eller det allmänna. Dispens bör inte meddelas om det i koncernen kommer att ingå företag som ägnar sig åt bankfrämmande verksamhet. Försäkringsrörelse har hittills betraktats som bankfrämmande verksamhet. Kommittén förutsätter att denna fråga blir föremål för förny- ade överväganden i annat sammanhang.

Industriförbundet vill när det gäller denna fråga hänvisa till ett tidigare tillsammans med Svenska Arbetsgivareföreningen avgivet remissyttrande över promemorian Finansiella koncerner (Ds Fi 1987z3). där följande an- fördes: ”Vilka åtgärder som får vidtas i en bank är noggrant reglerat. Ett kontrollsystem med övervakningsmyndighet är sedan länge inrättat. Denna ordning gör redan i sig att bankverksamhet måste bedrivas under betrygg- ande former. Under sådana förhållanden anser vi det ej motiverat att ute- sluta vissa typer av företag som möjliga moderbolag i aktuella typer av koncerner.

1.23 Svensk Industriförening Kreditmarknadens internationalisering.

Svenskt näringsliv präglas alltmer av en ökad intemationalisering och kre- ditmarknaden utgör i detta sammanhang inget undantag. Därför är det synnerligen viktigt att de regler som kom mer att gälla på den svenska mark- naden framledcs stämmer överens med omvärldens. En avvikande svensk lagstiftning på detta område vore mycket olycklig. Kommitténs-arbete har ur denna synvinkel försvårats av att det för närvarande pågår ett intensivt lagstiftningsarbete inom EG. Mot denna bakgrund anser Svensk Industri- förening att detaljanpassningen av den nya lagstiftningen bör anstå tills dess utvecklingen inom EG kan utläsas klarare.

Ägande- oe/z rösträttsbegränsning [ svenska banker

Kommittén föreslår betydande begränsningar vad gäller ägande- och röst- rättsbegränsningar i bankaktiebolag. Syftet med dessa begränsningar är att bankernas särställning skall säkerställas och angelägenheten av att ingen bör tillåtas få dominerande inflytande i en bank genom ägarkoncentration. Svensk Industriförening delar i allt väsentligt den kritik mot förslaget som framförts av flera sakkunniga, då särskilt från Curt G Olsson, Jan Rydh och 127

• Sida 128
•  Original

Per Schierbeck och finner de föreslagna begränsningarna från behovssyn- Prop. 1989/90: 1 16 punkt omotiverade. Bilaga 1

1.24 Svenska Försäkringsbolags Riksförbund Ägande- oeh rävlrällsregler i banker .vamf/inansiella koncerner

Riksförbundet vill här återigen understryka det absolut nödvändiga i att Sverige inte skapar ett regelsystem som strider mot det utomlands — i första hand inom EG — tillämpade. Alla hinder som ställs upp mot att även svenska kreditinstitut kan liksom i utlandet bilda finansiella koncerner kom- mer att vara till nackdel för den svenska ekonomin.

1.25 Svenska Handelskammarförbundet

Allvarligare är dock att kommittén inte tillräckligt beaktat den mycket ge- nomgripande intemationaliseringen av kapitalmarknaden under senare år. en utveckling som kommer att accentueras under slutfasen i förverkligandet av EGs inre marknad. För svensk del är det utomordentligt angeläget att vara med i denna utvecklingsprocess.

Därvid kommer också de internationella konkurrensaspekterna i förgrun- den. Redan idag konkurrerar svenska banker och försäkringsbolagi hög grad med utländska motsvarigheter. Valutaregleringens avskaffande, möjlighe- ten att öppna utländska bankfilialer i Sverige m ni kommer att ytterligare skärpa denna konkurrens.

Det är därvid helt nödvändigt att svenska banker, försäkringsbolag och andra kreditinstitut ges samma organisations- och verksamhetsbetingelser som motsvarande institutioner i andra länder. En annan ordning skulle inte endast allvarligt försvåra svenska institutioners verksamhet utan även på sikt kunna bli en överlevnadsfråga.

Banker

Handelkammaren motsätter sig kommitténs förslag till ägar- och rösträtts- begränsningar i banker. Något behov av sådana begränsningar har varken påvisats i utredningen eller i övrigt framkommit. Härtill kommer att ban- kerna redan är föremål för en omfattande statlig tillsyn och kontroll.

Större ägarengagemang är också ofta till gagn för banker liksom för andra företag. Särskilt gäller detta i krissituationer eller när större omstrukture- ringar av andra skäl framstår som angelägna.

Härvid kan bl a hänvisas till ägarutredningen som i sitt huvudbetänkande Ägande och inflytande i svenskt näringsliv (SOU 1988:38) uttalat "att be- hovet av en aktiv ägarfunktion inte är mindre i finansiella än i icke- finansiella företag och att begränsningsregler av föreslagen art måste vägas mot risken för en passivisering av resursövervakningen i företagen”. Han- delskammaren delar denna bedömning och får dessutom tillägga att röst- rättsbegränsning framstår som onödig redan av det skälet att näst intill alla banker redan har en sådan begränsning inskriven i Sina bolagsordningar. 128

• Sida 129
•  Original

Slutligen finns anledning att notera att förslaget. såsom kommitténs egen Prop. 1989/90: 1 16 kartläggning ger vid handen. är långtgående i ett internationellt perspektiv. Bilaga 1 Det framstår som osannolikt att en sådan ägarbegränsning kommer att ligga i linje med en framtida EG-reglering. '

Handelskammaren avstyrker sålunda förslaget i denna del. Kommittén har vidare föreslagit att utländska intressen skall kunna äga högst 20 procent av aktiekapitalet och högst tio procent av röstetalet för samtliga aktier i en svensk bank. Handelskammaren anser det positivt att möjligheter nu öppnas för utländska intressenter att bli delägare i svenska banker. På detta område är det dock av reciprocitets- och andra skäl särskilt viktigt att anpassa de svenska reglerna till kommande EG-regler. Det kan därför ifrågasättas om det nu finns anledning att införa en särreglering för bankerna i förhållande till vad som gäller för andra företag. I avvaktan på en internationell anpassning bör i stället 1982 års företagsförvärvslag utvidgas till att omfatta jämväl bankerna.

F inansiella koncerner

Handelskammaren tillstyrker förslaget om finansiella koncerner. Det ligger i linje med den ökade organisations- och verksamhetsfrihet som Handels- kammaren i övrigt ställer sig bakom och innebär även en internationell anpassning. De synpunkter som ovan anförts beträffande banker gäller själv- fallet i tillämpliga delar även moderbolag i finansiell koncern. Handelskam- maren vill i'detta sammanhang även erinra om vad som inledningsvis an- förts beträffande ökad integration mellan försäkrings- och bankverksamhet. Finansiella koncerner kan vara en lämplig bas för sådan integration. I flera andra länder finns finansiella koncerner som bedriver både finans— och för- säkringsverksamhet. Samtidigt bör dock även möjligheterna öppnas för för- säkringsbolag att ingå som dotterbolag i bankkoncern och för bank att ingå som dotterbolag i försäkringskoncern.

1.26 Sveriges Aktiesparares Riksförbund

Ägarbegrä nsni ngar

Bankverksamhet är i många hänseenden en speciellt skyddsvärd verksam- het. Detta synsätt återspeglas i en mängd specialregleringar. Nämnas kan reglerna kring oktroj, kapitaltäckningsregler. samhällelig styrelserepresen- tation och regeringsgodkännande av styrelseordförande. Dessutom utövas offentlig tillsyn av bankinspektionen. Behovet av särskild tillsyn över denna typ av företag är enligt vår mening således väl tillgodosett. Ägarutredningen har i sitt huvudbetänkande (SOU l988z38) konstaterat att starka ägare är en förutsättning för en fungerande resursövervakning och därmed till gagn för företagens effektivitet. Ägarutredningen fortsätter vid- are "...behovet av en aktiv ägarfunktion inte är mindre i finansiella än icke-finansiella företag och att begränsningsregler av föreslagen art måste vägas mot risken för en passivisering av resursövervakningen i företagen". Förslaget om ägarbegränsning har ingen motsvarighet i de västliga indu- 129

• Sida 130
•  Original

striländema och torde inte vara förenlig med Europakonventionens regler Prop. 1989/90: 1 16 om privat äganderätt. Begränsningen av ägande och rösträtt för banker Bilaga 1 riskerar att störa handeln i bankaktiema. Vidare _urholkas ägarnas kontroll- funktion i bankerna, vilket kan leda till minskad effektivitet i banksektorn. SARF anser att den kontrollfunktion som utövas av bankinspektionen är fullt tillräcklig för att tillgodose allmänhetens behov av skydd för sina till- gångar i bankerna. SARF avvisar således helt förslaget om begränsning av ägandet av svenska bankaktiebolag. Kommittén har inte på ett acceptabelt sätt motiverat för- slaget. Tvärtom har i sex av de sju särskilda yttrandena i betänkandet fram- förts övertygande skäl mot förslaget. Kreditmarknadskommittén har föreslagit regler som begränsar det ut- ländska ägandet av svenska bankaktiebolag. Det är SARFzs uppfattning att man bör jämställa bankaktiebolag med fondkommissionsbolag och andra aktiebolag vad avser rätten för utländska ägare att äga sådana svenska bolag. I den internationella hannoniseringsprocess som f n pågår skulle begräns- ande regler i Sverige allvarligt kunna hämma svenska bolags etableringar utomlands.

1.27 Tredje löntagarfondstyrelsen

Enligt betänkandet bör dessa krav tillgodoses genom två skilda former av styrning av bankerna:

1. Lagstiftning samt tillsyn av att denna efterlevs.

2. Begränsning av ägandet och det inflytande som följer av ägandet.

Det naturliga tillvägagångssättet torde vara att via

_— tillståndsgivning _— lagstiftning _- offentlig styrelserepresentation _- godkännande av styrelsens ordförande

_- utseende av revisorer

_— tillsyn genom bankinspektionen skapa det för samhället bästa banksystemet.

Utöver detta diskuterar kommittén olika former av begränsningar av ägande och dess utövande. Härigenom störs emellertid de element som skall upprätthålla effektiviteten i banksystemet. Detta kan leda till en rad nega- tiva effekter: '

—- Affärsbankerna drivs i aktiebolagsform. Grundläggande för denna bolagsform är att bolagsstämman tillsätter styrelsen som i sin tur utser verk- ställande direktör. Detta ärju s a s garantin för att åtgärder vidtas, så att företaget sköts på ett effektivt sätt. Ingrepp i denna naturliga tågordning, innebär att företagsledningen i mindre utsträckning kan komma att behöva ansvara för sin skötsel av företaget. 1 sin tur kan detta leda till mindre effektiva banker. Bankerna får inte den effektivitetsstyrning som blivit än viktigare i och med de senaste årens avreglering av kreditmarknaden och de öppnare gränser mot omvärlden som diskuteras. 130

• Sida 131
•  Original

1.28 Svenska Livförsäkringsföreningars Riksförbund Prop. 1989/90: 116 Ägarbegränsningi bankaktiebolag Bilaga 1 Varje företag och sålunda även banker är för sitt väl och ve beroende av sin verkställande ledning. Banken kan misskötas på olika sätt. Ledningens stra- tegiska blick är inte tillräckligt utvecklad osv. Det är då styrelsens skyldighet att ingripa. Det ligger i deras ansvar att klara upp missförhållanden innan dessa blivit så svåra att bankinspektionen måste ingripa. KMK föreslår nu lagregler som begränsar ägandet av aktier i de svenska bankaktiebolagen och motiveringen är oro för bankers integritet och att därför ingen bör tillåtas få ett dominerande inflytande i en bank. Med all förståelse för KMK:s oro anser vi att det av KMK föreslagna regelsystemet endast delvis träffar de avsedda målen. Vi vill här endast peka på nuvarande läge beträffande Gota- gruppen och de stora bankerna, SE-banken och Svenska Handelsbanken, och deras inflytelsesfarer. KMK hävdar att ägarbegränsningama skulle öka säkerheten för insättar- nas pengar. Stora ägare skulle kunna missbruka sin ställning i banken. KMK kan dock inte dokumentera några sådana missförhållanden. Enligt vår me- ning är det risk att många mindre ägare kan skapa en svag styrelse, som inte med kraft kan ingripa mot en verkställande ledning som missköter sig. Bankstyrelser bör därför innefatta representanter för ett starkt ägarintresse i banken. Risken för missbruk från starka ägarintressens sida torde vara minimal. Regelsystemet för svenska banker är med nuvarande lagstiftning tillräckligt för att garantera samhället och bankkundema god insyn och kontroll. Riksförbundet avstyrker KMK:s förslag i denna del, som stridande mot viktiga principer om äganderätt och mot den internationella lagstiftningen.

1.29 Medborgarrättsrörelsen Friheten i Sverige

Enligt MRRs mening är det angeläget att det finns olika ägarstrukturer i banker. Det kan vara en fördel att vissa banker är ägda i huvudsak av en enda aktieägare, att andra är ägda av en familj och att en tredje bank är ägd av en kooperation, en fackförening eller av staten. Vad gäller inflytandet i ett företag, det gäller även en bank, har oftast personlighet och kunskap/kon- takter långt större betydelse än den roll en stark ägarposition speglar.

Medborgarrättsrörelsen Friheten i Sverige föreslår med anledning av det sagda att aktieägandet i bank inte skall begränsas. Däremot kan det finnas anledning att för bankaktiebolagen införa en regel om begränsning när det gäller röstandelen på stämman. Man skulle kunna införa den regeln att ingen får ha större andel på stämman än den andel vederbörande har i aktie- kapitalet i bolaget. Detta är en bättre regel än att maximera rösträtten till 5 %.

En stor ägare måste ha möjlighet att få utöva sin rösträtt utöver den bcgränsing till S% av det på stämman företrädda antalet aktier som KMK:s förslag innebär.

MRR kan inte finna godtagbara skäl för att, om en ägarbegränsing skall göras, det därvid skall göras undantag för staten. All erfarenhet talar för att 131

• Sida 132
•  Original

dominant statligt inflytande är minst lika skadligt som ett privat inflytande Prop. 1989/90: 1 16 kan vara. Enligt MRRs grunduppfattning bör dock staten kunna vara ma- Bilaga 1 joritetsägare till en bank, vilken den idag är i PK-banken, liksom i Investe- ringsbanken. Om man inför en ägarbegränsing, vilket MRR avstyrker, måste övergångsreglerna vara långfristigare och generösare än vad kom- mittén föreslår. En generell övergångstid på minst 10 år bör i så fall stadgas.

MRR välkomnar utländskt ägande av svenska banker. Vi tycker inte det finns någon anledning att införa en begränsning av detta ägande. Utred- ningen har inte anfört något skäl härför, annat än hänvisning till att det skall finnas inhemsk kontroll över bankväsendet. Den erforderliga kontrollen åstadkoms på annat sätt än genom ägarbegränsningar, framförallt genom konkurrensen och genom tillsyn.

Finansiella koncerner

MRR tillstyrker kommitténs förslag att bank kan vara dotterbolag i en koncern där moderbolaget inte är bankbolag. Över huvud taget bör finan- siella koncerner kunna konstrueras på alla tänkbara sätt. Både försäkrings- bolag och bank bör kunna ingå i samma koncern. Däremot måste de olika rörelsegrenarna ligga i skilda bolag beroende på de skilda regelsystem som gäller för verksamheterna.

2 Kreditaktiebolag, finansbolag och fondkommis- sionsbolag "

2.1 Bankinspektionen

Utländskt ägande i svenska kreditmarknadsbolag och fondkomm issi onsbolag (8.3.3 och 9.6.2)

KMK:s förslag att 1982 års lag om utländska förvärv av svenska företag skall tillämpas även på kreditmarknadsbolag och fondkommissionsbolag inne- bär en återgång till de förhållanden som rådde före år 1983. Då fanns det inte några särskilda regler om utländska förvärv i sådana bolag vilket innebär att 1982 års lag och dess föregångare tillämpades på såväl finans- och fondkom- missionsbolag som på övriga svenska företag. I samband med att frågan om utländska bankers och andra utländska finansinstituts etablering i Sverige skulle övervägas beslutade riksdagen ijuli 1983 om ett förbud för utländska rättssubjekt att förvärva aktier i dessa bolag. Detta förbud består alltjämt. Bankinspektionen tillstyrker kommitténs förslag om en återgång till likabe- handling av dessa och andra svenska företag. Inspektionen finner det natur- ligt att tillståndsprövningen inte ankommer på länsstyrelsen utan att rege- ringen i förordning kan bestämma att bankinspektionen skall pröva frågan om tillstånd till utländskt förvärv av företag som står under inspektionens tillsyn.

Kommitténs förslag innebär att det alltid skall ankomma på bankinspek- tionen att pröva lämpligheten av ett utländskt rättssubjekts förvärv. En 132

• Sida 133
•  Original

dylik prövning kan komma att avgöras av regeringen endast om inspektio— Prop. 1989/90: 1 16 nen avslagit begäran och part överklagat beslutet. En prövning kan avse 10% Bilaga 1 av aktiekapitalet eller röstetalet för samtliga aktier och dessutom varje gång andelen överskrider 20, 40 eller 50 %.

Bankinspektionen tillstyrker bifall till förslaget att det för nu aktuella företag således kan bli fråga om ett utländskt helägande. Däremot menar inspektionen att det just på grund härav kan finnas skäl att överväga att regeringen i någon form förbehåller sig prövningsrätten. I likhet med vad inspektionen anföit i avsnitt 2.3 om prövning av utländskt förvärv i svenskt bankaktiebolag, vill inspektionen därför erinra om regeringens möjlighet att behålla prövningsrätten, helt eller delvis, eller ålägga inspektionen att till regeringen hänskjuta prövning av förvärv som kan anses vara av principiell betydelse.

Bankinspektionen vill avslutningsvis i denna fråga betona att kommitténs förslag av reciprocitetsskäl bör genomföras snarast.

E G—anpassning

Inom EG finns inga direktiv som tar sikte på att separat reglera kraven på institut som bedriver finansieringsverksamhet. Förslagen till samordnings- direktiv för ”kreditinstitut" är tillämpliga på företag vars verksamhet består i att ta emot inlåning från allmänheten och att lämna lån för egen räkning. Definitionen omfattar förutom banker institut som finansierar sin långiv- ning genom att emittera obligationer och andra värdepapper avsedda för allmän omsättning. Av de svenska kreditinstituten skulle troligen såväl ban- kerna, kreditaktiebolagcn, hypoteksinstituten som finansbolagen inrymmas i EG:s definition av kreditinstitut.

EG:s direktiv förutsätter bl a att medlemsländerna kräver särskilt till- stånd för kreditinstitutens verksamhet. Vidare uppställs vissa minimikrav för tillstånd bl a när det gäller eget kapital. På denna punkt synes alltså KMK:s förslag, som innebär krav på auktorisation för i princip alla företag som driver finansieringsverksamhet, vara anpassade till kraven inom EG.

När det gäller frågan om utländskt ägande i andra institut som bedriver finansieringsverksamhet kan konstateras att KMK:s förslag, i likhet med vad som gäller inom EG, inte uppställer några hinder mot i princip utländskt helägande i dessa bolag. KMK:s förslag förutsätter emellertid bankinspek- tionens elle? regeringens formella prövning.

2.2 Försäkringsinspektionen

Vad avser frågan om utländskt ägande av kreditmarknadsbolag (avsnitt 8.3.3) har inspektionen ingen erinran mot förslaget att lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag skall tillämpas på utländska rättssub- jekts förvärv av andelar i kreditmarknadsbolag. — KMK berör i samman- hanget särskilt ett fall med ett utländskt försäkringsbolag som ägare. Inspek- tionen delar kommitténs uppfattning att ett kreditmarknadsbolag vari ett utländskt försäkringsbolag har större intressen än vad som f n är tillåtet för . ett svenskt försäkringsbolag inte bör få auktorisation. Såsom kommittén 133

• Sida 134
•  Original

framhåller finns det anledning att återkomma till sagda fråga i samband med Prop. 1989/90: 1 16 den fortsatta utredningsverksamheten beträffande den s k branschglidnings- Bilaga 1 frågan.

2.3 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Fullmäktige kan här tillstyrka utredningens förslag.

2.4 Näringsfrihetsombudsmannen (NO)

No tillstyrker förslaget att upphäva det särskilda förbudet för utländska rättssubjekt att förvärva aktier i finansbolag. NO ansluter sig till kommitténs synpunkt att sådana förvärv i kreditmarknadsbolag skall prövas efter samma regler som gäller för företag i gemen, dvs i nuvarande läge lagen om utländska förvärv av svenska företag och att denna prövning kan göras av bankinspektionen.

2.5 Finansbolagens förening

Förslaget är utmärkt och bör genomföras skyndsamt. Inte heller i denna del bör en eventuell anslutning till EG:s inre marknad avvaktas, även om en omkastning kan antas innebära att begränsningarna upphör helt. Med tanke på att åtminstone ett land med hänvisning till reciprociteten reser hinder för svenska finansbolag att komma in i landet med egna dotterbolag är det viktigt att den svenska viljan att avreglera på detta område snarast kommer till klart uttryck.

Sedan de utländska försäkringsbolagen nu avvecklat sina finansbolag i Sverige torde det problem som KMK berör på sid 464 inte längre vara aktuellt. Föreningen återkommer nedan till frågan om försäkringsbolagens finansförvaltning men vill framhålla att försäkringsbolagens möjligheter att bedriva finansbolag bör vara oberoende av om försäkringsbolaget är svenskt eller utländskt.

2.6 LO

Inom denna sektor, liksom i fråga om banksektorn och värdepappers- marknaden. kan det vara positivt för att inte säga nödvändigt att förbättra konkurrensgraden genom att tillåta utländsk etablering eller filialbildning. Om så sker skall naturligtvis behovet av tillräckliga skyddsregler tillgodoses.

• Sida 135
•  Original

Sammanställning sav remissyttrandenden över för- Prop. 1989/902116 säkringsverksamhetskommitténs slutbetänkande Bllaga 2 Försäkringsväsendet i framtiden (SOU 1987: 58) så- vitt avser begränsningar i rätten att förvärva aktier i

svenska försäkringsaktiebolag m. m.

Efter remiss har yttrande avgetts av datainspektionen, kommerskollegium, bankinspektionen, föesäkringsinspektionen, riksskatteverket, näringsfri- hetsombudsmannen, konsumentverket, statskontoret, riksrevisionsverkct, kamarrätten i Sundsvall, Försäkringsrättskommittén, exportkeditnämn- den, socialstyrelsen, lantbruksstyrelsen, Juridiska falkultetsnämnden vid Stockholms universitet, Värdepappersmarknadskommittén, fullmäktige i Sveriges Riksbank, Sveriges Industriförbund. Sveriges Grossistförbund, Sveriges Handelskammarförbund, Småföretagens Riksorganisation — SHIO. Sveriges Exportförening, Svenska Försäkringsbolags Riksförbund, Folksam, Utländska Försäkringsbolags Förening, Svenska Livförsäkrings- föreningars Riksförbund, Svenska Försäkringsmäklares och Försäkrings- konsulters Förening. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Försäk- ringstjänstemannaförbundet, Försäkringsjuridiska Föreningen, Koopera- tiva Förbundet (KF), Lantbrukarnas Riksförbund. Sveriges Fastighetsäga- reförbund, Svenska Kommunförbundet. Landstingsförbundet, Svenska Bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges Föreningsbankers Förbund. Sveriges Advokatsamfund, Svenska Revisorsamfundet SRS, För- eningen Auktoriserade Revisorer FAR. Svenska avdelningen av Associa- tion Internationale de Droi des Assurances (AIDA), styrelsen för Stock- holms Fondbörs, Svenska Fondhandlareföreningen, F inansbolagens Före- ning, Försäkringsaktiebolaget Atlantica, Försäkringsaktiebolagen Njord. Försäkringsaktiebolaget Sirius. Svenska Kreditförsäkringsaktiebolaget. Skandia International Holding AB, Volvo, konsumentverket, och Sveriges Aktiesparares Riksförbund (SARF).

1. Kommerskollegium

Den föreslagna begränsningen av varje ägares aktieinnehav i ett svenskt försäkringsbolag kan förefalla oförenligt med det svenska agerandet inom GATT. Den föreslagna begränsningen innebär visserligen inget totalförbud mot utländskt aktieägande men förvärv av aktier över en nivå motsvarande 15 procent av röstetalet för samtliga aktier och 20 procent av aktiekapitalet kräver dispens av regeringen. Dispens kan enligt förslaget ges om synnerliga skäl föreligger. Det finns enligt kollegiets uppfattning en risk att en sådan begränsning kan komma att aktualisera reciprocitetsproblem eftersom re- geringens dispensmöjligheter förefaller begränsade om kriteriet synnerliga skäl skall vara vägledande.

• Sida 136
•  Original

2. Bankinspektionen Prop. 1989/90: 1 16

Bilaga 2 Kommittén menar att det föreligger ett klart behov av att reglera rätten att förvärva aktier i svenska försäkringsaktiebolag med hänsyn till bolagens viktiga sociala funktion i samhället. Det grundläggande syftet med en sådan reglering skulle vara att eliminera risken för att ett dominerande inflytande från utländska eller svenska ägargrupper skall kunna utnyttjas på:ett sätt som inte är förenligt med försäkringslagstiftningens grundläggande syfte att sörja för en sund utveckling av det svenska försäkringsväsendet.

Enligt kommittén bör försäkringsaktiebolag inte vara dotterbolag till fö- retag med annan verksamhetsinriktning eller i övrigt vara föremål för ett faktiskt dominerande inflytande från olika ägargrupper. Kommittén före- slår begränsningsregler knutna till dels röstetal för aktier dels aktiekapital. i båda fallen med dispensrätt för regeringen.

Bankinspektionen vill erinra om att motsvarande problemställning i fråga om ägarbegränsning föreligger beträffande bankerna. Inspektionens princi- piella inställning är att begränsningsregler av den art som-. diskuteras i för- säkrngsverksmahetskommitténs'betänkande kan fylla en väsentlig uppgift när det gäller att främja en sund utveckling och motverka otillbörlig påver- kan från stora ägare.

Kreditmarknadskommittén håller f n på att slutföra sitt uppdrag, varvid man bl a utrett frågan om begränsningsregler avseende ägarinflytande i bankerna. Med hänsyn till bankaktiebolagen och försäkringsaktiebolagens stora och i flera avseenden avgörande betydelse för den ekonomiska stabi- liteten och utvecklingen i Sverige bör enligt bankinspektionens uppfattning eventuella begränsningsregler för bank- respektive försäkringsaktiebolag inte avvika från varandra i alltför stor utsträckning. Frågan om sådana regler bör i konsekvens härmed diskuteras närmare i ett sammanhang. Ställnings- tagande till försäkringsverksamhetskommitténs förslag bör därför anstå till dess kreditmarknadskommittén har avlämnat sitt slutbetänkande.

3. Försäkringsinspektionen

Inspektionen anser att de olika frågor som rör ägarförhållanden på försäk- ringsområdet bör bedömas mot bakgrund inte bara av FVK:s förslag utan även med hänsyn till förslag som kreditmarknadskommittén kommer att presentera i sitt kommande betänkande. Inspektionen nöjer sig därför med att i detta sammanhang anföra vissa principiella synpunkter betr FVK:s förslag och återkommer till ägarfrågoma när kreditmarknadskommitténs förslag föreligger.

De begränsningsregler som FVK föreslår för försäkringsaktiebolag har som bakgrund dels intresset av att på något sätt — i likhet med vad som gäller för aktiebolag i allmänhet — kontrollera utländskt ägande i svenska försä- kringsaktiebolag, dels ett behov av att motverka att —- med hänsyn till ett försäkringsbolags särskilda karaktär — ägandet koncentreras till en eller ett fåtal händer.

Beträffande utländskt ägande av svenska försäkringsaktiebolag delar in- spektionen FVK:s uppfattning att det är svårt att motivera att aktier i för- 136

• Sida 137
•  Original

säkringsaktiebolag till skillnad från aktier i allmänna aktiebolag och banker Prop. 1989/ 90: 1 16 kan fritt överlåtas till utländska ägare. De skäl som ligger till grund för Bilaga 2 regleringen av rätten att överlåta aktier i allmänna aktiebolag och banker kan i princip även åberopas när det gäller överlåtbarheten av aktier i försä- kringsaktiebolag. Inte minst de stora fastighetsinnehav som finns hos för- säkringsbolagen bör härvid uppmärksammas. Det utländska aktieinneha- vet i svenska försäkringsaktiebolag har visserligen hittills varit förhållande- vis begränsat och några direkta olägenheter har avsaknaden av reglering inte medfört. Emellertid kan de nu påtagliga tendenserna till internationalise- ring på försäkringsområdet snabbt förändra denna bild. Mot bakgrund av det sagda bör enligt inspektionens mening utländska rättssubjekts rätt att förvärva och inneha aktier i svenska försäkringsaktiebolag på något sätt kontrolleras. Något totalförbud för förvärv av försäkringsaktier, motsva- rande vad som hittills gällt på bankområdet, är inte påkallat utan en regle- ring bör, som kommittén framhållit. endast ha som syfte att förhindra in- nehav av sådan storlek som ger ett inflytande som inte kan anses förenligt med svenska samhällsintressen.

När det gäller svenskt ägande av försäkringsaktiebolagen leder FVK:s överväganden fram till slutsatsen att en reglering även på detta område är motiverad. De motiv som FVK redovisar för sitt ställningstagande synes övertygande. Det är viktigt att försäkringsbolagen i likhet med bankerna är oberoende institut. Ägarspridning skapar vissa garantier för att försäkrings- bolagens verksamhet drivs med sikte på de egna försäkringstagarnas in- tresse. Inspektionen anser därför i likhet med FVK att det finns starka skäl för införandet av regler som delvis begränsar svenska rättssubjekts möjlig- heter att förvärva aktier i svenska försäkringsaktiebolag.

Inspektionen anser i likhet med FVK att i FRL bör föreskrivas att vid prövning av koncession för ett nytt bolag kan anges villkor SOm syftar till att tillgodose intresset av ägarspridning.

Vid utformningen av en lagstiftning om begränsning av ägandet bör man, som FVK framhållit, eftersträva en gemensam lösning av svenskt och ut- ländskt ägande av svenska försäkringsbolag genom att i försäkringsrörelse- lagstiftningen införa i princip likartade regler för utländska och svenska rättssubjekt.

Inspektionen vill i detta sammanhang även beröra ett par frågor som har samband med tillämpningen av regler i fråga om rätten att förvärva och inneha aktier i svenska försäkringsaktiebolag.

FVK framhåller på s 105 i betänkandet att en nybildning av försäkrings- bolag som består i att ett försäkringsbolag vill skapa ett dotterbolag för att dit överföra vissa delar av sin försäkringsrörelse inte kan anses strida mot syftet med FVK:s förslag till begränsning av rätten till aktieförvärv och att därför frågan om ägarspridning inte aktualiseras vid prövningar av ansökningar om koncession för sådana nybildade försäkringsaktiebolag. Enligt inspek- tionens mening bör någon begränsningsregel över huvudtaget inte tillämpas när ett försäkringsbolag ansöker om koncession för ett nytt försäkringsbo- lag. Det finns i detta sammanhang ingen anledning att se annorlunda på det fall där syftet med nybildningen inte är att föra över en viss del av försäk- ringsrörelsen utan starta en helt ny rörelse. 137

• Sida 138
•  Original

En annan fråga som bör övervägas vid utformningen av begränsningsregel Prop. 1989/90: 1 16 är om det bör införas bestämmelser om högsta tillåtna kvot för utländskt Bilaga 2 ägande av svenska försäkringsaktiebolag. En sådan kvotering skapar garan- tier för att försäkringsbolagen-i huvudsak förblir i svensk ägo, vilket bl.a. från beredskapssynpunkt är av intresse. Inspektionen delar FVK:s uppfatt- ning att frågan om kvotering. som inrymmer en rad problem, förtjänar att närmare utredas. Lämpligen bör en sådan utredning omfatta såväl banker som försäkringsbolag.

FVK:s förslag till begränsningsregler tar också sikte på svenska och ut- ländska försäkringsbolags förvärv av aktier i andra försäkringsbolag här i landet. När det gäller utländska försäkringsbolags rätt att förvärva aktier i svenska försäkringsbolag kan inspektionen ansluta sig till FVK:s uppfatt- ning att begränsningsregler bör omfatta även sådana förvärv. Det måste dock — t.ex. av reciprocitetsskäl — finnas möjlighet att lämna dispens från reglerna. Dispensgivningen bör —- inte minst när det är fråga om försäk- ringsbolag i Norden — kunna vara liberal. När det gäller utländskt försäk- ringsbolag som tillåts ha större ägarengagemang i svenskt försäkringsbolag kan ägarbilden i det utländska bolaget ha viss betydelse (jfr prop 1984/85:1915 2lf).

Skälet enligt FVK för att begränsningsregler skall avse även svenska för- säkringsbolags förvärv är att det bör finnas möjlighet att förhindra en av konkurrenshänsyn icke önskvärd utveckling. Inspektionen vill till detta framhålla att konkurrenslagen ger ett skydd mot osunda koncentrationsten- denser och att det därför skulle kunna hävdas att regler inte bör omfatta svenska försäkringsbolags aktieförvärv i ett annat försäkringsbolag. Inspek- tioncn anser emellertid att FVK:s förslag har fog för sig med hänsyn till att även inspektionen tillagts en uppgift att bevaka utvecklingen ur konkurrens— synpunkt. Inspektionen vill emellertid samtidigt understryka att en generös dispensgivning bör tillämpas. Endast vid uppenbar risk för en icke önskvärd strukturell förändring bör en dispensansökan leda till avslag. Liksom hittills bör inspektionen och NO samråda i frågor som rör konkurrensaspekter.

4. Näringsfrihetsombudsmannen

Kommittén föreslår att det i försäkringsrörelselagen införs en föreskrift att ingen får förvärva så många aktier i ett svenskt försäkringsaktiebolag att genom förvärvet förvärvarens andel uppgår till mer än 15 procent av röste- talet för samtliga aktieri bolaget ellertill mer än 20 procent av aktiekapitalet. Om synnerliga skäl föreligger skall regeringen kunna meddela dispens för förvärv av aktier utöver de angivna gränserna. ' '

Kommittén anför flera motiv för att försäkringsaktiebolag inte skall få domineras av industrikoncerner eller andra ägare.

Av dessa argument är NO främst benägen att acceptera det maktargument som kommittén berör (s 96). Det är onekligen även från konkurrenssyn- punkt ett problem om den mycket stora likviditeten hos bl.a. stora industri- koncerner skulle användas till att via uppköp av försäkringsaktiebolag yt- terligare förstärka inflytandet inom olika delar av det svenska näringslivet.

Det är emellertid svårt att förstå hur kommittén kan ha resonerat (s 95) 138

• Sida 139
•  Original

när man säger att utomstående koncerners förvärv av svenska försäkrings- Prop. 1989/90: 1 16 aktiebolag skulle leda till en uppsplittring av marknaden och medföra svå- Bilaga 2 righeter att uppnå erforderlig riskspridning för de traditionella försäkrings- bolagen. Det vill synas som om kommittén i detta sammanhang betonar solidaritetsprincipen på bekostnad av skälighetsprincipen. Att industrikon- cernsknutna försäkringsbolag inriktar sig på speciellt goda risker inom t.ex. företagsförsäkring talar väl för och inte mot att industrikoncerner skall få äga försäkringsbolag. Detta är ju en av marknadsekonomi'ns grundläggande fördelar, nämligen att den styr resurser dit där de bäst behövs. Goda risker påen delmarknad innebäri själva verket svag konkurrens mellan försäkrings- givarna på den delmarknaden. Alltså bör fler försäkringsgivare dras till denna delmarknad så att konkurrensen skärps. _

En annan sak är att kommitténs resonemang på denna punkt verkar orea- listiskt. Det är helt enkelt svårt att förstå varför just bara industriägda för- säkringsbolag skulle vara intreserade av att ta ”goda risker” på företagsför- säkring.

Än mer svårförståeligt är att kommittén tror att mindre goda risker skulle få sämre möjligheter att ordna sitt försäkringsskydd om industrikoncer- nema äger försäkringsbolag. Det bör väl ändå tvärtom vara så att möjlighe- terna till gott försäkringsskydd för mindre goda risker bör bli bättre om fler aktörer släpps in på marknaden och får skärpa konkurrensen mellan försä- kringsgivama. En sådan skärpning stärker föräkringstagamas ställning och ökar följaktligen deras möjligheter att få ett gott försäkringsskydd även för mindre goda risker.

Kommittén anför vidare (5 96) att det är ett samhällsintresse att försäk- ringsaktiebolagen har karaktären av oberoende institutioner gentemot de stora ägargrupperna i samhället. Kommittén framhåller de ömsesidiga för- säkringsbolagen som självständiga i detta hänseende.

Detta argument reser vissa principfrågor. Är ett försäkringsaktiebolag med många svaga ägare mera självständigt än ett bolag med en eller flera starka ägare? Vad menas med självständigt? Är det att företagsledningen (VD) eller en styrelse som ägarna i praktiken aldrig skulle kunna avsätta har möjlighet att agera som den själv anser lämpligt? En stor ägare kan om aktiernas värde sjunker för lågt förlora makten genom en take over. Detta gäller dock endast under förutsättning att det inte finns alltför stora hinder mot att köpa större aktieposter eller rösta för dem. I ett försäkringsbolag där hindren att äga större aktieposter är stora blir styrelsen praktiskt taget oav- sättbar.

I och för sig har NO i det föregående accepterat maktargumentet. Härav följer dock knappast att försäkringsbolagen behöver bli plattformar för en självständig makt som kan utövas av en företagsledning som i praktiken kan förnya sig själv. Resultaten kan bli okontrollerade maktpositioner som kan missbrukas om företaget råkar få en mindre kompetent eller eljest olämplig ledning.

En rimlig lösning synes vara att tillåta ägare som kan bli så starka att de kan balansera företagsledningens makt men samtidigt beakta maktargumentet på sätt att dessa ägare inte samtidigt får ha alltför stort inflytande i andra delar av näringslivet. 139

• Sida 140
•  Original

NO, som sätter försäkringstagamas/konsumenternas intressen i första Prop. 1989/90: 1 16 rummet, går dock principiellt ut från konkurrens. Det primära för försäk- Bilaga 2 ringstagaren är att kunna spela ut olika försäkringsgivare mot varandra för att pressa priser och driva fram bättre, till försäkringstagarnas intressen anpassade. lösningar (kvalitetsaspekter). Kommittén vill i stället göra för- säkringsbolagen självständiga mot starka ägare. En bakomliggande tanke torde vara att självständiga försäkringsbolag bättre tar tillvara försäkrings- tagarnas intressen. Man kan säga att det föreligger en grundläggande skillnad mellan kommitténs synsätt som kan beskrivas i konstellation vocie-exit. Detta begreppspar brukar användas för att beskriva olika aktieägares alter- nativ — påverka eller lämna företaget. Försäkringsverksamhetskommittén synes sätta större tilltro än NO till att försäkringstagarna som kollektiv skall kunna skydda sina intressen genom att utöva inflytande på försäkringsbo- lagens ledning. NOs synsätt grundas på att en vanlig försäkingstagare/kon- sument har en alltför svag ställning för att kunna utöva voice på ett effektivt sätt. En sådan försäkringstagare blir hänvisad till exit. dvs att flytta över försäkringen till ett annat bolag.

Det kan också från effektivitetssynpunkt uppstå positiva effekter av att kombinera olika slag av verksamheter. t.ex. industriförsäkring och finanse- ringsverksamhet. NO återkommer till denna frågeställning i kommenta- rerna till 2:a kapitlet om förbud mot annan rörelse.

Kommittén förutsätter (s 104) att begränsningsregeln för aktieinnehav skall tillmätas betydelse även vid koncessionsprövningen av nya försäkrings- aktiebolag. NO vill särskilt framhålla att en sådan ägarbegränsning kommer att minska intresset att etablera nya försäkringsbolag. NO är klart negativ till regler som ytterligare försvårar nyetablering i den starkt koncentrerade för- säkringsbranschen.

Kommittén anser (s 109) att begränsningsregeln för aktieinnehav även skall tillämpas för svenska försäkringsbolags förvärv av aktier i andra för- säkringsbolag. NO anser att förslaget i denna del kan försvåra en struktur- omvandling som kan bedömas som önskvärd, t.ex. där små bolag går sam- man för att möta konkurrensen från de stora riskbolagen. Visserligen skall regeringen enligt förslaget kunna meddela dispens från förbudet att förvärva aktier utöver de i lagen fastställda gränserna då synnerligen starka skäl föreligger och syftet är att uppnå en ändamålsenlig struktur (s 102). Man måste dock fråga sig om inte ett så högt ställt dispenskrav i sig motverkar en önskvärd strukturomvandling.

NO vill här peka på att konkurrenslagen (KL), som kommittén föreslår skall äga fortsatt full tillämpning inom försäkringsväsendet. innefattar en sådan bedömning av aktieförvärvs struktureffekter som kommittén har i åtanke. KL är dock inriktad på att förhindra att marknadsdominans uppstår eller förstärks genom förvärvet. Detta innebär att KL normalt inte kan användas som ett instrument för att motverka maktkoncentration som upp- kommer genom förvärv mellan branscher (konglomeratförvärv).

Kommitténs genomgång av förhållandena i andra länder visar att någon motsvarande ägarbegränsning som kommittén föreslår för inhemska ägare inte finns i andra länder med undantag för Norge där liknande lagstiftning övervägs. Genomgången visar dock på förekomsten av kontroll av utländsk 140

• Sida 141
•  Original

företagsetablering. NO vill här hänvisa till vad som anförts under avsnittet Prop. 1989/90: 1 16 Allmänt om att målsättningen bör vara att den svenska lagstiftningen har- Bilaga 2 monierar med internationell lagstiftning. särskilt den inom EG. Det ovanstående resonemanget leder NO till slutsatsen att den av kom- mittén föreslagna regleringen av aktieinnehavet i försäkringsaktiebolag bör avvisas. NO anser att lagstiftningen inte bör innehålla rigida gränser. NO vill i stället i första hand förorda att aktieförvärv i försäkringsbolag skall kunna prövas av försäkringsinspektionen och i sista hand regeringen från fall till fall mot bakgrund av vad som skall anses vara en sund utveckling i försäkringsbranschen. Det finns dock även skäl som talar för att en fråga som denna prövas av domstol. Här kan marknadsdomstolen vara ett alternativ. Huvudreglen bör således vara att förvärvet accepteras, såsom i 1982 års lag om utländska förvärv av svenska företag och vid koncessionsprövning av nyetableringar enligt nuvarande regler. Maktaspekten bör dock tillmätas stor betydelse. Samma regler bör tillämpas både för inhemska och utländska förvärvare. __ __ ___. __

5. Konsumentverket

Konsumentverket kan konstatera att kommittén ger goda skäl för sin upp- fattning att försäkringsbolagen bör vara föremål för ett spritt ägande och har därför inget att erinra mot de begränsningar i rätten att förvärva försäkring- saktier som föreslås.

6. Försäkringsrättskommittén

Försäkringsverksamhetskommittén föreslår preciserade regler om rätten att förvärva aktier i svenskt aktiebolag med möjlighet för regeringen att med- dela dispens om det finns synnerliga skäl (18 kap. försäkringsrörelselagen). Reglerna skall tillämpas endast i förhållande till bestående bolag. Då det gäller nybildade bolag är reglerna inte lika ingående. Samtidigt framhålls (betänkandet s. 104) att det i allmänhet finns skäl att ställa samma krav på ägarförhållandena i ett nybildat bolag som i ett redan existerande bolag (det skall t.ex. föreligga synnerliga skäl för att aktieinnehav skall få innebära mer än 15 procent av röstetalet). Vi ifrågasätter om inte detta på något sätt bör framgå av lagtexten.

Dispens skall i allmänhet sökas redan före förvärvet. I särskilda fall skall det dock vara möjligt att ansöka om dispens under månaden efter förvärvet (betänkandet s. 107). Det synes lämpligt att det anges under vilka förhål- landen det sålunda finns tillfälle att avvakta med en dispensansökan. Det bör i vart fall övervägas om ett förvärv i allmänhet måste bli ogiltigt ifall förvärvaren felaktigt antagit att omständigheterna varit sådana att ansök- ningen kunnat uppskj utas. Möjligen bör det vid alla förvärv finnas utrymme för dispensansökan under en viss (kortare) tid efter förvärvet.

Med anlending av förslaget i 18 kap. 1 åförsäkringsrörelslagen att reglerna om ägarbegränsning inte skall gälla i bolag som meddelar kollektivavtals- grundade försäkringar, vill vi endast erinra om vad vi tidigare anfört om en eventuell samordning mellan försäkringsverksamhetskommitténs och våra 141

• Sida 142
•  Original

förslag om sådana försäkringar (se vårt yttrande över kommitténs betänk- Prop. 1989/90: 116 ande Soliditet och skälighet i försäkringsverksamheten). Bilaga 2

7. Stockholms universitet

När det gäller försäkringsföretagens ställning på marknaden bygger den i betänkandet föreslagna regleringen på tre ”motiv”, trygghetsmotivet, segre- gationsmotivet och det näringspolitiska motivet. Trygghetsmotivet är emel- lertid övergripande. Man kunde ha redovisat tydligare i betänkandet att motiven kan komma i konflikt med varandra. Begränsar man av segrega- tionsmotiv friheten att välja ägarstruktur, göra investeringar och välja verk- samhetsformer kan det inte uteslutas att lönsamheten och därmed trygg- hetsmotivet motverkas.

Kommittén har sålunda föreslagit begränsningar i rätten att förvärva ak- tier i försäkringsbolag avseende andel av röstetalet och andel av aktie- kapitalet. Begränsningen till 15 procent av röstetalet understöds av en mot- svarande tvingande rösträttsbegränsning på bolagsstämman. Från regeln undantas — förutom captivebolag — försäkringsaktiebolag som meddelar enbart arbetsmarknadsförsäkringar. Denna begränsning är olycklig. Kom- mittén har redan i betänkandet SOU 1986:8 föreslagit åtskilliga undantag just för dessa företag, som har en påtaglig monopolställning på sin del av marknaden. Här tillskapas en enklav av företag som genom undantagsregler och de egen villkoren faller vid sidan av praktiskt taget all domstols- och myndighetskontroll. Det är olämpligt, eftersom bolagen samtidigt represen- terar starka maktcentra i samhället. Fakultetsnämnden förordar att arbets- marknadens försäkringsbolag får arbeta på försäkringsmarknadens normala betingelser.

Segregationsmotivet tillgodoses bl.a. genom begränsningen för försäk- ringsbolag att äga aktier i andra företag. För närvarande är sådan begräns- ning knuten till röstetalet (högst 5 % av röstetalet för samtliga aktier). Detta möjliggör att försäkringsbolag kan förvärva röstsvaga aktier och därmed komma upp i nära 35 % av det totala aktiekapitalet i andra företag än försäkringsbolag. Kommittén vill nu föreslå en höjning av röstetalsgränsen men samtidigt kombinera detta med en viss begränsning av den tillåtna andelen av det totala aktiekapitalet i sådana företag. Här torde det räcka med en anknytning till antingen röstetalet eller andelen av det totala aktie- kapitalet. Den senare modellen vore i så fall att föredra. Om man tillåter försäkringsbolagen att själva eller genom hel- eller delägda bolag driva sådan verksamhet som medför synergieffekter med försäkringsverksamheten — t.ex. finansieringsverksamhet — bör begränsningsregeln kunna koncentre- ras till rena kapitalplaceringar.

8. Sveriges riksbank

Fullmäktige avser återkomma till ägarfrågor och vissa andra frågor t.ex. kreditförsäkring, i samband med behandlingen av kreditmarknadskommit- 142

• Sida 143
•  Original

téns kommande betänkande. Dessa frågor bör behandlas i ett sammanhang Prop. 1989/90: 1 16 när också den kommitténs förslag om nya strukturregler för banker, finan- Bilaga 2 siella koncerner m.m. föreligger för bedömning.

I betänkandet har kommittén behandlat bl.a. ägarfrågor i vid mening och föreslagit begränsningar i rätten att förvärva aktier i svenska försäkringsak- tiebolag m.m. Begränsningarna föreslås inte gälla befintliga aktieinnehav men samma regler skall gälla för såväl utländska som svenska rättssubjekts förvärv av försäkringsaktiebolagsaktier. Även ett annat försäkringsbolags förvärv av försäkringsbolagsaktier föreslås bli omfattade av begränsning- arna.

Kommittén har också avgivit förslag avseende försäkringsbolags förvärv av aktieri andra företag och i det sammanhanget behandlat aktieplaceringar inom den finansiella sektorn. Försäkringsbolags infogande i finansiella kon- cerner, både i rollen som ägare och som dotterbolag, omfattas också av kommittéförslagen.

Härigenom upptas i betänkandet direkt sådana övergripande strukturella frågor som också kreditmarkandskommittén har till luppgift att se över på hela kreditmarknaden. Den kommittén skall behandla bl.a. frågan om in- förande av ägarbegränsningsregler avseende banker. 1 det sammanhanget torde också utländskt ägande i svenska bankaktiebolag komma att be- handlas. Bland dessa uppgifter ingår vidare att se över den provisoriska lagstiftningen om finansiella koncerner.

Ägandet av banker och försäkringsbolag, i vertikal mening såväl uppåt som nedåt, liksom den närmare utformningen av finansiella koncerner i vilka banker och försäkringsbolag kan tänkas ingå, anser fullmäktige vara betydelsefulla frågor vilka kräver grundliga överväganden. Hur dessa löses blir i hög grad avgörande för den långsiktiga strukturbilden inom kredit- marknaden och därmed ytterst för dess effektivitet och funktionssätt. Där- för bör dessa frågor enligt fullmäktiges mening om möjligt behandlas vid ett och samma tillfälle. Med hänsyn härtill avser fullmäktige återkomma till dessa och vissa andra frågor, t.ex. kreditförsäkring, i samband med behand- lingen av kreditmarknadskommitténs kommande betänkande.

9. Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriför- bund

Det är en viktig princip i vårt rättssystem att aktieägandet i princip är fritt vad gäller svenska medborgare. Försäkringsverksamhet är ställd under en omfattande offentlig kontroll i syfte att trygga försäkringstagarnas intresse. Försäkringsinspektionen utövar denna offentliga kontroll och har därvid betydande maktmedel till sitt förfogande. Regeringen har enligt gällande lag — 2 kap. 3 & försäkringsrörelselagen — befogenhet att pröva om och i vad mån särskilda bestämmelser behövs med hänsyn till omfattningen och arten av försäkringsbolagets verksamhet.

Det allmänna har således redan tillerkänts ett betydande inflytande över försäkringsbolagen. Att det därutöver skulle finnas behov av att införa be- gränsningar i ägandet av aktier i ett försäkringsaktiebolag har inte blivit visat. Experten Thomas Sköldborg redovisar i sitt särskilda yttrande skälen 143

• Sida 144
•  Original

för att den av kommittén föreslagna regleringen utöver ägandekontrollen Prop. 1989/90: 116 inte behövs. Organisationerna vill särskilt understryka vad Sköldborg anför Bilaga 2 om riskerna för koncetration inom försäkringsvärlden. Det är viktigt att en fri konkurrens upprätthålles även inom försäkringsväsendet. Nya försäk- ringsbolag måste kunna bildas. Utvecklingen kan som Sköldborg framhåller eljest hämmas. Mot ovan angivna bakgrund avstyrkes de föreslagna begränsningarna i rätten att förvärva aktier i försäkringsaktiebolag.

10. Stockholms handelskammare

Det framlagda förslaget innebär sådana begränsningar på försäkringsväsen- det i Sverige att det kan ifrågasättas om ett närmare samarbete med EG på detta område blir möjligt. Samtidigt finns uppenbara risker att de svenska försäkringsbolagen förlorar marknadsandelar till utländska konkurrenter utan motsvarande begränsningar.

Handelskammaren vill särskilt vända sig emot de föreslagna begränsning- arna i ägandet av svenska försäkringsbolag — här vill Handelskammaren dra paralleller med aviserade förslag om begränsningar i ägandet av banker — samt möjligheterna för försäkringsbolag att driva annan rörelse än för- säkringsrörelse. '

Kommittén föreslår att ingen skall få förvärva så många aktier i ett svenskt försäkringsaktiebolag att genom förvärvet andelen uppgår till mer än 15 procent av röstetalet för samtliga aktiebolag eller till mer än 20 procent av aktiekapitalet. Dispens från förbudet skall endast kunna medges om "syn- nerliga skäl” föreligger.

Först kan konstateras att något behov av en sådan ägarbegränsning inte har framträt. Nuvarande frihet att förvärva aktier i försäkringsaktiebolag har inte lett till några missförhållanden. Kommittén har inte heller beaktat att större ägarengagemang många gångar kan vara till gagn för försäkrings- bolagen och försäkringstagama, särskilt vid omstruktureringar och för att skapa slagkraftiga grupper. Även i övrigt spelar ofta starka ägare. som kan ta ett ägaransvar, en betydande roll. Handelskammaren vill därför motsätta sig förslaget i denna del. Om ägarbegränsning ändock införs, bör den inte ut- formas som ett förbud utan som tillståndsprövning vid vissa bestämda grän- ser. Tillstånd bör ges om inte särskilda skäl föreligger däremot. Gränserna bör också sättas högre än i förslaget.

Handelskammaren kan tillstyrka att den till röstetalet anknutna gränsen för innehav av aktier i aktiebolag höjs från nuvarande fem till åtta procent. I övrigt anser Handelskammaren att förslaget i väsentliga delar fått en sådan utformning att det inte utan betydelse omarbetningar bör läggas till grund för lagstiftning.

1 l. Småföretagens Riksorganisation

Kommittén föreslår införandet av en begränsning av rätten att förvärva försäkringsaktier till 15 procent av röstetalet med samtliga aktier och till 20 procent av aktiekapitalet. Detta förslag avstyrkes. Kommittén har inte 144

• Sida 145
•  Original

kunnat påvisa några negativa effekter av avsaknaden av reglering när det Prop. 1989/90: 116 gäller rätten att äga aktier i försäkringsbolag. De förslagna reglerna kommer Bilaga 2 däremot att medföra en stelhet inom försäkringsmarknaden genom att ny- etablering kommer att försvåras. Likaså kommer strukturförändringar i övrigt att försvåras. Sammantaget innebär detta att effektiviteten inom för- säkringsväsendet kommer att påverkas på ett negativt sätt på långt sikt. Organisationen anser att det är naturligt att det finns särskilda regler som syftar till att säkerställa att försäkringsbolag kan fullgöra sina förpliktelser mot försäkringstagarna. Ett sådant skydd finns bl.a. genom krav för att säkerställa soliditeten inom försäkringsbolag. Ytterligare ett skydd finns genom försäkringsinspektionens verksamhet. Någon annan reglering än en sådan som syftar till att skydda försäkringstagarnas intressen är enligt vår uppfattning inte lämplig. Vi kan inte se att den föreslagna begränsningen, som ger rätt att förvärva aktier i svenska försäkringsbolag, är motiverad utifrån ett sådant skyddsintresse.

12. Svenska Försäkringsbolags Riksförbund

Försäkringsrörelse går ut på att meddela försäkring mot risker och att för- valta de tillgångar som hör till rörelsen. Försäkringsverksamhetskommittén (FVK) har i sitt slutbetänkande inte i nämnvärd omfattning behandlat den försäkringstekniska sidan av bolagens verksamhet utan mera uppehållit sig vid förvaltningen av tillgångarna. Kommittén har emellertid inte klart insett att denna förvaltning är en i försäkringsrörelsen helt integrerad del.

Kommittén har inte heller beaktat den pågående utvecklingen mot en nationellt och internationellt integrerad marknad för försäkringar och andra finansiella tjänster.

Enligt riksförbundets mening är det anmärkningsvärt att kommittén på detta sätt underlåtit att ta hänsyn till några av de viktigaste förutsättning- arna för försäkringsväsendet i framtiden.

De nu påpekade bristerna gör enligt riksförbundets mening att väsentliga delar av förslaget inte kan läggas till grund för lagstiftning. Vad som åsyftas är de delar som främst rör ägarförhållandet mellan olika bolag och förbudet mot att driva annan rörelse (kap 1 och 2). FVK:s förslag i dessa delar avstyrks därför bestämt.

13. Folksam

För närvarande finns inga begränsningar i rätten att förvärva aktier i svenska försäkringsbolag. Det rådet heller inget hinder för ett svenskt för- säkringsbolag att köpa aktier i ett annat svenskt försäkringsbolag. Här gäller således inte den s.k. 5 O/o-regeln. En jämförelse med banksektorn ger vid handen att inte heller här finns några lagstadgade begränsningar i ägandet. Bankinspektionen gjorde dock 1985 en framställning till regeringen om en begränsning till 10 % av aktiekapitalet och röstetalet. Regeringen tillmötes- gick inte denna framställning utan hänvisade frågan till kreditmarknads- kommittén för närmare utredning. Det synes troligt att kommittén kommer att föreslå någon form av begränsning av ägandet. 145

• Sida 146
•  Original

Argumenten för en begränsning av ägandet i försäkringsbolag — och i Prop. 1989/90: 116 princip även i banker — är enligt FVK:s argumentering: Bilaga 2

1. Ett dominerande ägande kan ge möjligheter för ägaren att skaffa sig egna fördelar som kund i företaget på bekostnad av andra kunders intressen. Detta kan gälla såväl försäkringsrörelsen som kapitalförvaltningen.

2. Försäkringsbolagen spelar en betydande roll på kreditmarknaden bl.a. genom att förse de olika samhällssektorema med kapital. Det vore olämpligt om en stor ägare i bolaget finge möjlighet att påverka styrningen av kapi- talplaceringama.

3. Ett ägande överstigande 90 % ger enligt svensk skattelagstiftning möj- lighet att ge koncernbidrag. Detta skulle kunna medföra att ett försäkrings- bolag dränerades på vinstmedel till men för bolagets konsolidering.

4. Ett betydande utländskt ägande av svenska försäkringsbolag skulle kunna motverka i annan svensk lagstiftning eftersträvad spärr mot bety- dande utländskt inflytande över näringsliv och kreditmarknad.

5. För såväl banker som försäkringsbolag gäller att deras verksamhet har ett speciellt samhällsintresse. Försäkringsbolagens grundfunktion är att till- handahålla ett betryggande riskskydd. En oundviklig och naturlig följd av detta är att bolagen måste svara för en effektiv kapitalförvaltning. Men med de speciella samhälleliga funktioner bolagen har kan det anses olämpligt om de skulle komma under ett dominerande inflytande från företag — eller personer — med annan verksamhetsinriktning. Det finns emellertid även starka skäl som talar mot en ägarbegränsning:

1. Även andra företag än försäkringsbolag (och banker) kan anses ha en speciell samhällelig ställning.

2. Balansen mellan ägare och ledning skulle förändras till den senares fördel. Övervakning och kontroll skulle försvåras.

3. En fast ägarförankring hos en eller ett fåtal större ägare ger större möjlighet till långsiktighet i ledningen av företaget.

4. Omsättningen av börsnoterade försäkringsaktier skulle försvåras, lik- som genomförandet av nyemissioner.

5. Nivån på ägarbegränsningen kan bli svår att sakligt motivera. Även mindre aktieägare kan i vissa situationer utöva ett ”olämpligt” inflytande.

6. Vid ett införande av ägarbegränsningar kunde vissa befintliga ägare bli tvungna sälja ut delar av sitt innehav, vilket strider mot rättssäkerheten.

7. Begränsningsregler försvårar nyetablering. vilket kan vara till men för en sund konkurrens.

8. Begränsning av rösträtten vid bolagsstämma kan vara en bättre metod att gardera mot "skadligt” inflytande än ägarbegränsning. FV K gör bedömningen att övervägande skäl talar för att en begränsning av ägandet bör införas för såväl svenska som utländska ägare. Man avvisar också tanken att enbart med rösträttsbegränsning vid bolagsstämman uppnå de syften man eftersträvar. Här hävdar man att ägarandelen i sig ger stora påverkansmöjligheter, särskilt då bolagen behöver skaffa nytt kapital genom nyemissioner. Som gränser för tillåtet ägande föreslår kommittén 20 % av aktiekapitalet och 15 % av röstetalet. Vid synnerligen starka skäl föreslås att regeringen skall erhålla rätt att lämna dispens för ett större ägande. 146

• Sida 147
•  Original

Arbetsmarknadsförsäkringsaktiebolagen undantages enligt förslaget från Prop. 1989/90: 1 16 reglerna, liksom sådana captivebolag som bildats inom en koncern. Föränd-

Vad gäller nyetablering av försäkringsbolag föreslår FVK att regeringen anger tillåten ägarandel i samband med prövningen av koncessionsansökan och att man därvid i princip tillämpar de regler som gäller vid ägande. I konsekvens med förslaget om en ägarbegränsning till 15 % av rösträtten i ett bolag föreslås också att rösträtten vid bolagsstämman skall vara begränsad till samma tal.

Samma regler vad gäller kapital och rösträtt som allmänt föreslås gälla skall också gälla för svenska och utländska försäkringsbolags rätt att äga aktier i svenska försäkringsbolag.

Folksam har efter en analys av de skäl som FVK åberopar för sitt förslag inte funnit att fördelarna med reglerna uppväger de nackdelar som samtidigt uppstår. Grunden för den i och för sig nödvändiga regleringen och kontrol- len av försäkringsbolagen bör ligga i det regelverk som redan föreligger och berör soliditet, skälighet, försäkringstagarinflytande och separationsprinci- pen. Försäkringsinspektionens allmänt övervakande roll är också utomor- dentligt viktig.

Mot denna bakgrund finns enligt Folksams mening ingen anledning till- gripa så drastiska ägarbegränsningar som F VK föreslår. En viktig grundsten i aktiebolagsformen ärju att aktierna skall vara i princip fritt överlåtbara. Det hittills rådande friheten i ägandet av försäkringsbolagen har också enligt vår mening inte medfört några nackdelar av det slag som F VK befarar.

Med hänvisning till de argrument mot en ägarbegränsning som inled- ningsvis återgivits och till vad som i övrigt ovan anförts vill Folksam av- styrka kommitténs förslag till ägarbegränsning. med de av kommittén före- slagna gränserna. Vi vill i synnerhet peka på de svårigheter som kan uppstå vid nybildande av försäkringsaktiebolag om regeringen vid sitt ställnings- tagande till koncession har att ta hänsyn till de föreslagna begränsnings- reglerna. Det kan nämligen i initialskcdet vara svårt att organisera en ägar- grupp på minst 7 medlemmar, vilket erfordras om 15 %-regeln för rösträtt- sandclen skall kunna uppfyllas.

En viss ägarbegränsning kan dock vara motiverad med hänsyn till försä- kringsrörelsens speciella sociala karaktär och önskemålet att förhindra kon- cernbidrag till 90-procentiga ägare. Folksam anser att en gräns vid 50 % för såväl kapitalandel som rösträttsandel kan accepteras.

FVK föreslår som nämnts att även försäkringsbolags möjlighet att äga aktier i andra försäkringsboalg skall begränsas enligt huvudregeln, dock med vissa självklara undantag. Vi anser att den nu rådande obegränsade ägan- derättsmöjligheten utan nackdelar kan bibehållas. Hittills har inga för oss kända nackdelar med rådande frihet kunna påvisas och det förefaller oss då onödigt och oklokt att inrätta nya begränsningsregler.

Vad slutligen gäller rätten att vid bolagsstämma utnyttja rösträtten anser Folksam att några begränsningar inte bör finnas. Detta innebär visserligen att ägare med stor andel av rösträtten kan få en mycket dominerande roll vid bolagsstämman, men detta är också nödvändigt och önskvärt om en aktiv 147

• Sida 148
•  Original

ägarroll skall kunna upprätthållas. Offentligheten vid bolagsstämman torde Prop. 1989/90: 1 16 också ha en naturligt avhållande effekt på alltför extrema förslag och yrk- Bilaga 2 anden.

14. Utländska Försäkringsbolags Förening

Begränsningar i rätten att förvärva aktier i svenska försäkringsbolag.

Ett utländskt försäkringsbolags verksamhet utvecklas normalt i följande faser.

— generalagentur via svensk privatperson eller juridisk person renume- rerad med provision

— avdelningskontor (filial) och generalagenturen formellt genom privat- person. Rörelsen regleras på basis av intäkt/kostnad

— dotterbolag när rörelsen blivit av sådan storleksordning att verksam- heten självständigt kan klara återförsäkring, finans m.m.

Om försäkringsverksamheten i Sverige skall kunna utvecklas sunt och bidraga till äkta konkurrens är det väsentligt att utländska försäkringsbolag själva skall kunna välja den lämpligaste bolagsforrnen för sin svenska verk- samhet.

En begränsning av äganderätten i nya dotterbolag typ Holmia-Hafnia vore diskriminerande och skulle förhindra en sund utvecklign av utländska försäkringsbolag inom våra gränser. Nu och i framtiden behöver Sverigefler försäkringsbolag, inte färre genom byråkratiska procentsatser.

15. Landsorganisationcn i Sverige (LO)

I detta avsnitt tillstyrker LO förslagen att ingen, svenskt eller utländskt rättssubjekt, får förvärva aktier av nämnt slag, om innehavet kommer att överstiga 15 procent av totala röstetalet eller 20 procent av aktiekapitalet. Utredningens tekniska lösning är acceptabel. Undantaget för arbetsmark- nadsförsäkringsbolagen är nödvändigt med hänsyn till dessas speciella funk- tion. Samma ställningstagande gäller undantaget för captivebolag.

LO instämmer i kommitténs uttalande om behovet av en gräns för det sammanlagda utländska inflytandet i försäkringsbolag. Utredningar och förslag på den punkten efterlyses också av LO. Det är att förutse att änd- ringar i detta slags regler senare kan behöva modifieras som resultat av överenskommelser på det europeiska planet om försäkringsbranschen.

LO tillstyrker också förslaget, att en tvingande regel om rösträttsbegräns- ning till 15 procent vid bolagsstämma införs.

16. Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)

FVK föreslår att man begränsar möjligheten att förvärva aktier i svenska försäkringsbolag för enskilda intressenter eller grupper av intressen till 15 procent av röstvärdet och/eller 20 procent av aktiekapitalet. Om syftet med den av FVK föreslagna begränsningen är att hindra en enskild intres- sent till dominerande inflytande i ett bolag har man enligt TCO lagt begräns- 148

• Sida 149
•  Original

ningen alltför högt. Syftet förefaller i stället att vara ett förhindrande av Prop. 1989/90: 116 bildandet av eventuella finansiella koncerner, där försäkringsaktiebolag Bilaga 2 skulle kunna ingå som dotterbolag. Enligt TCO bör frågan om begränsningar i rätten att förvärva aktier i svenska försäkringsbolag ses i ett sammanhang när Kreditmarknadskom- mittén är färdig med sitt arbete.

17. Försäkringstjänstemannaförbundet

Förbundet har ingen invändning mot kommitténs uppfattning att begräns- ningar bör införas av försäkringsbolags rätt att äga aktier i enskilda aktie- bolag och i andra försäkringsaktiebolag. dock bör försäkringsbolag äga rätt driva allmän finansrörelse genom dotterföretag om detta är ändamålsenligt för en effektiv kapitalförvaltning.

18. F örsäkringsjuridiska föreningen och Svenska avdelningen av AIDA

Vad avser begränsningar i rätten att jön'än'a aktier i svenska försäkrings- bolag m.m. vill föreningarna anföra följande.

FVK vill införa nya restriktioner när det gäller svenskt eller utländskt rättssubjekts aktieförvärv i svenskt försäkringsaktiebolag. Begränsningarna gäller andelen av det totala röstetalet och andelen av det totala aktie- kapitalet. Kommittén har lagt gränserna vid 15 procent av röstetalet för samtliga aktier och 20 procent av aktiekapitalet.

De bärande motiven för förslaget i denna del är att lagen om utländska förvärv av svenska företag inte gäller försäkringsaktiebolagen, vilket kom- mittén funnit vara inkonsekvent, och att likartade regler bör gälla svenska och utländska rättssubjekt. Kommittén vill förhindra innehav av sådan storlek som ger ett inflytande som inte kan anses förenligt med svenska samhällsintressen och en sund utveckling av försäkringsväsendet. Förslaget återspeglar en oro för att starka ägargrupper skulle kunna verka genom försäkringsbolag och förstärka sitt inflytande inom olika delar av det svenska näringslivet.

Föreningarna anser rent principiellt att man bör vara återhållsam med olika typer av ägarbegränsningar i lagstiftningen. F VK tar ett avsevärt steg mot ökad reglering av ägandet och styrs därvid av farhågor som inte före- faller tillräckligt realistiska med tanke på den utveckling som varit hittills i vårt land. Trots att någon legal begränsning i rätten att äga försäkringsbolag inte finns i dag har inga påtagliga missförhållanden visat sig.

Föreningarna menar att ingripande förbud av det slag som föreslås måste byggas under av en utveckling som inger farhågor och som kräver att åtgär- der vidtas. På den punkten brister det i kommitténs motiv.

En mera acceptabel väg är att i lagen ange vissa restriktioneri fråga om utländska rättssubjekts möjligheter att förvärva aktieri svenskt försäkrings- aktiebolag, innebärande t.ex. att förvärv över viss storleksnivå skall prövas i särskild ordning. Eventuellt skulle även förvärv som görs av svenskt rätts- subjekt kunna underkastas prövning av detta slag. 149

• Sida 150
•  Original

Allmänt anser föreningarna att man bör akta sig för en utveckling av Prop. 1989/90: 116 försäkringslagstiftningen som hindrar en vidare utveckling av försäkrings- Bilaga 2 väsendet. Det förslag som kommittén presenterat iden nu aktuella delen kan bli en hämsko på utvecklingen. Bl.a. förhindras eller i vart fall försvåras ett ägande genom holdingbolag. vilket kan förutses bli en lämplig ägandeform på den framtida marknaden. Föreningarna ställer sig sammanfattningsvis negativa till FVK:s förslag om ägandebegränsningar och anser att de problem som kommittén vill komma till rätta med kan lösas med betydligt mindre ingripande medel.

19. Lantbrukarnas Riksförbund (LRF)

För närvarande finns inga särskilda begränsningsregler, varken för ut- ländska eller svenska rättssubjekt vad gäller rätten att förvärva aktier i svenska försäkringsbolag. Kommittén föreslår begränsningsregler till 1 5 procent av röstetalet och 20 procent av aktiekapitalet i redan existerande försäkringsbolag. Befintliga aktieinnehav berörs således ej. LRF finneratt en klar avgränsning måste göras mellan företag och organisationer vad gäller tillämpningen av dessa begränsningar. En facklig/kooperativ organisation ger en bred representation av medlemmar utan kapitalinressen. Försäk- ringstagarnas rättigheter kan i dessa organisationer tillvaratas på ett betryg- gande sätt och därmed bör inte begränsningen tillämpas för fackliga/ko- operativa organisationer.

20. Svenska Bankföreningen

FVK anför olika argument för ägarbegränsning i försäkringsbolag. Bland annat åberopas risken för att dominerande ägargrupper skulle inrikta för- säkringsbolagens kapitalförvaltning på placeringar inom ramen för ägarnas speciella intressesfär. Bankföreningen anser att denna farhåga kan och bör lösas genom lagregler om enhandsengagemang så som för bankerna; på köpet vinnes därvid konkurrenslikställighet i placeringsverksamheten. I öv- rigt är detta en styrelse- och tillsynsfråga.

Ett annat argument som FVK anför för ägarbegränsning i försäkringsbo- lag är ”samhällsintresset”. Detta anges av FVK bestå i behovet av försäk- ringsverksamhetens oberoende gentemot ”de stora ägargrupperna i samhäl- let". Ingenstans anges dock vilka dessa är, om de finns inom näringslivet, folkrörelserna, fackföreningsrörelsen eller statsmakterna. Argumenteringen utmynnar i uttalandet (sid 97) att både banker och försäkringsbolag kan sägas vara halvofficiella organ. eftersom de bedriver de viktiga samhälls- funktionerna att sammanföra inlåning och utlåning respektive att sörja för ett betryggande riskskydd. Bankföreningen vill påpeka att andra slag av näringsverksamhet kan framletas som kan påstås ha minst samma betydelse för medborgarnas ekonomi och välfärd, utan att man där talar om halvof- ficiella organ. Argumentet är därför innehållslöst.

Svagheten i FVK:s argumentering i fråga om ägarbegränsningar framgår dels av att nuvarande ordning inte visats innebära några olägenheter. dels av FVK:s eget förslag till dispens. FVK anför att i vissa lägen, t.ex. krislägen, 150

• Sida 151
•  Original

kan ”inträdet av en stark ägare med en betydande aktiepost” behövas (sid Prop. 1989/90: 1 16 101). FVK föreslår därför att regeringen, om synnerliga skäl föreligger, skall Bilaga 2 kunna ge dispens för förvärv utöver de föreslagna gränserna. Bankför- eningen anser att det kan vara för sent att låta ”starka ägare” komma in först i krislägen. Starka ägare kan behövas redan dessförinnan, så att krislägen kanske undviks. FVK:s resonemang om dispens vid synnerliga skäl är därför snarast ett argument emot den förslagna ägarbegränsningen. Bankföreningen avstyrker FVK:s förslag om begränsning av rätten för en ägare att förvärva försäkringsaktier. Missbruk av stora aktieinnehav kan förhindras på andra sätt, t ex genom rösträttsbegränsning vid bolags- stämma. För närvarande råder enligt försäkringsrörelselagen förbud mot att rösta för mer än 20 % av de aktier som företräds på stämman ”om inte något annat följer av bolagsordningen”. FVK föreslår dels att denna gräns sänks till 15 %, dels att regeln blir tvingande oavsett vad som anges i bolagsordningen. Den senare skärpningen innebär att'risken för missbruk kraftigt minskar. Minsk- ningen från 30 till 15 % förefaller därför onödig.

21 . Svenska sparbanksföreningen

I nuvarande lagstiftning finns för svenska försäkringsbolag inga begräns- ningar i rätten att förvärva aktier. Kommitténs förslag att begränsa ägandet av försäkringsbolag bygger på ett antal argument som talar för ett spritt ägande av försäkringsbolag.

Det finns även starka argument mot en ägarbegränsning som inte har beaktats av kommittén. Den konkurrens som råder inom branschen mellan de olika försäkringsbolagen innebär enligt Sparbanksföreningens uppfatt- ning att en dominerande ägare i ett försäkringsbolag ej kan skaffa sig egna fördelar utan att övriga kunder eller försäkringsinspektionen reagerar. Ett alltför spritt ägande kan vidare medföra andra negativa effekter i form av tex maktförskjutningar från styrelse till företagsledning.

Den pågående intemationaliseringen innebär att konkurrensen från ut- landsägda försäkringsbolag ökar på den svenska försäkringsmarknaden. Sett ur allmänhetens perspektiv är detta positivt då det leder till bättre service och/eller lägre premier. Den ökade konkurrensen minskar också risken för att negativa monopol-tendenser uppstår. En-väl fungerande för- säkringsmarknad är en bättre garanti mot att dominerande ägargrupper uppstår, än regler som innebär begränsningar i rätten att förvärva aktier i försäkringsbolag.

Det fordras enligt Sparbanksföreningen mycket starka skäl för att idag införa begränsningar av ägandet i aktiebolag. Lagstiftning på detta område riskerar att sätta delar av konkurrensen ur spel. Försäkringsbolagen blir alla lika. Skillnaden i ägande och företagsform blir inte längre väsentliga delari konkurrensen försäkringsbolag emellan.

Sparbanksföreningen anser inte att sådana begränsningar i rätten att för- värva aktier i försäkringsbolag bör införas. Sparbanksföreningen har samma inställning när det gäller förvärv av aktier i bankföretag. Om reglerna, trots våra invändningar, trots allt kommer att införas, bör enbart regeringen 151

• Sida 152
•  Original

kunna medge dispens. En dispensgivning via myndigheter ger inte tillräck- Prop. 1989/90: 1 16 liga garantier för en likartad behandling i de fall ägarbegränsningar gäller för Bilaga 2 flera branscher.

22. Sveriges Advokatsamfund

Kommittén föreslår att rätten för utländska rättssubjekt att förvärva aktier i svenska försäkringsaktiebolag skall inskränkas. Försäkringsverksamheten har under senare år blivit alltmera internationell, en utveckling, som kan förväntas fortsätta. En bestämmelse av föreslagen art kan få negativ effekt för svenska försäkringsbolag i deras internationella verksamhet. Förslaget avstyrkes därför i denna del.

23. Stockholms Fondbörs

Kommitténs förslag är av väsentlig betydelse för försäkringsväsendet här i landet och rör förhållanden av komplicerad natur. Det är enligt börsstyrel- sens mening lämpligast om ställningstagande till förändringar av det slag kommittén föreslagit grundas på en samlad bedömning av strukturproble- men på kapitalmarknaden med beaktande av de skilda institutens särart men också med hänsynstagande till deras inbördes förhållande. En sådan helhetsbedömning kan enligt börsstyrelsens uppfattning ej göras förrän re- sultatet av kreditmarknadskommitténs arbete föreligger, vilket enligt upp- gift väntas vara fallet senare i år. Börsstyrelsen anser att i avvaktan på dessa förslag lagstiftning bör tillgripas endast om det bedöms nödvändigt för att komma till rätta med uppenbara missförhållanden eller för att förebygga att påtagliga risker för sådana missförhållanden förverkligas. Såvitt börsstyrel- sen känner till föreligger ej sådana förhållanden inom försäkringsväsendet. Börsstyrelsen avstyrker därför att kommitténs förslag i denna del nu läggs till grund för lagstiftning.

Börsstyrelsen vill med hänsyn till de intressen styrelsen har att beakta också framhålla att lagregler av det slag kommittén föreslagit kan komma att motverka en effektiv börshandel och därmed försäkringsbolagens möjlighet att via börsen generera erforderligt riskkapital.

24. Svenska Fondhandlareföreningen

Fondhandlareföreningen avstyrker förslaget att begränsa rätten att förvärva aktier i försäkringsaktiebolag. Långsiktigt är detta slag av begränsning till skada för de företag och den bransch som avses med begränsningarna. Det är lätt att förutse situationer i vilka starka ägare med därav följande enga- gemang kan ha mycket att betyda för ett företags positiva utveckling och därmed för dess kunder. Kommittén har själv pekat på att detta kan vara betydelsefullt. i det aktuella fallet finns redan bestämmelser om begränsad rösträtt på bolagsstämma, vilka tillräckligt torde garantera att de syften som skulle motivera en ägarbegränsning inte träds för när. 152

• Sida 153
•  Original

25. Försäkringsaktiebolaget Njord Prop. 1989/90:116

. . . . B'l Det finns två scenarier som kan förväntas ske om försäkringsbolag får bildas ' aga 2

och ägas fritt.

Rika bolag köper upp försäkringsbolag och använder dessa som boksluts- dispositioner. U nderreserverade bolag, gärna inom finanssektorn, blir at- traktiva att äga för rika försäkringsbolag. På detta sätt expanderar man in i varandras verksamhetsområden på ett kanhända spekulativt sätt med pengar. som antingen till en viss del skulle betalas i skatt eller användas som försäkringsbolagens reserver. Detta får som konsekvens att alla svenska försäkringsbolag antingen måste vara väldigt stora för att få en egen balan- serad riskpopulation varje år eller ägas av ett storbolag som kan jämna ut de dåliga åren med de goda.

Om detta sker i större utsträckning kommer möjligheten för försäkrings- bolag att göra avsättningar för konjunkturutjämningar och katastrofer att ifrågasättas och troligen begränsas avsevärt. Med utgångspunkt från detta resonemang stöder vi FVKs förslag om att begränsa ägandet. '

26. Skandia International Holding AB

FVK föreslår begränsningari rätten att äga aktier i svenska försäkringsbolag. Samma begränsningar skall gälla för svenskar och utlänningar. Om det finns synnerliga skäl skall regeringen kunna ge dispens från begränsningarna.

Redan existerande svenska särregler vållar erfarenhetsmässigt problem i kontakterna mellan svenska försäkringsbolag och utländska tillståndsgi- vande myndigheter - problem som har sin grund i bristande reciprocitet länderna emellan.

Skärpta regler i rätten att komma in på den svenska marknaden skulle ytterligare öka svårigheterna för svenska försäkringsbolag utomlands och bör därför undvikas. Om begränsningar skall införas måste de vara moti- verade med mycket starkare skäl än de av FVK angivna.

Skandia International är majoritetsägare i t ex danska Kgl Brand och en rad andra utländska bolag. För vår del skulle ett genomförande av FVK:s förslag kunna få mycket besvärande verkningar, genom att våra ägarandelar i utländska bolag då kan komma att ifrågasättas.

Enligt vår mening bör rätten att förvärva aktier i svenska försäkringsbolag vara helt fri, åtminstone när förvärvaren är ett bolag inom en försäkrings- koncern. Om statsmakterna ändå vill ha möjlighet att kunna ingripa vid förvärv som man uppfattar som olämpliga, bör det kunna ske genom att försäkringsin- spektionen, vid synnerliga skäl, ges befogenhet att i efterhand ingripa mot förvärvet. Ett alternativ vore att införa det engelska systemet. som innebär att den som förvärvar kontrollposter i ett försäkringsbolag skall godkännas av tillsynsmyndigheten.

• Sida 154
•  Original

Sammanställning av remissyttranden över departe- P_r0p- 1989/90:116 mentspromemorian (Ds 1989: 13) Utländska bankfi- B'laga 3 lialeri Sverige

Efter remiss har yttrande avgetts av bankinspektionen, försäkringsinspek- tionen, kommerskollegium. konsumentverket, riksskatteverket, hovrätten för Västra Sverige. kammarrätten i Göteborg, fullmäktige i Sveriges riks- bank, fullmäktige i riksgäldskontoret, näringsombudsmannen, Svenska Bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Svenska Skeppshypotekskassan, Finansbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen. styrelsen för Stockholms fondbörs. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Centralorganisationen SACO/SR, Svenska bankmannaförbundet, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges Industriförbund, Svenska Försäkringsbolags Riksförbund, Utländska Försäkringsbolags Förening, Svenska handelskammarförbundet, Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR) och bokföringsnämnden (BFN).

1. Bankinspektionen

Allmänna synpunkter

Bankinspektionen är positiv till en fortsatt intemationalisering av den svenska finansiella marknaden, vilket tidigare framgått av inspektionens yttrande över kreditmarknadskommitténs slutbetänktande. I yttrandet framfördes bl a att det är önskvärt att frågan om s k ingående filialer snarast blir avgjord.

Bankinspektionen anser att det är av vikt att utländska och svenska ban- ker får agera på marknaden på ett konkurrensneutralt sätt och att samma krav och begränsningsregler gäller för bankerna. Inspektionen delar också bankfilialgruppens uppfattning att utländska bankfilialer får bättre konkur- rensmöjligheter i förhållande till de inhemska bankerna än de nuvarande utlandsägda dotterbankerna, vars verksamhet blir begränsad, tex i fråga om enhandsengagemang. med hänsyn till det egna kapitalet. Bankinspektionen anser, att det bör klart framgå av lagtext och förarbeten att förslaget reglerar utländska bankers och andra finansiella företags etablering i Sverige genom filialer med de rättigheter och skyldigheter som följer för den utländska banken som juridisk person.

Grunden jör tillstånd

Bankinspektionen vill påpeka att prövningsgrunden för tillstånd i konse- kvens med förslaget till kreditmarknadslag och under förutsättning att detta antas. bör formuleras ”om hinder inte möter från allmänsynpunkt”.

F ilialernas ledning

Den näringsrättsliga särställning som banker i Sverige har och som kommer till uttryck genom det särskilda regelkomplex som gäller för bankverksam- 154

• Sida 155
•  Original

het gör. enligt bankinspektionens mening, att man inte helt kan likställa Prop. 1989/90: 1 16 utländska banker med andra utländska företag som har rätt att idka näring Bilaga 3 häri riket. För svenska banker krävs en styrelse. Bankinspektionen anser av konkurrensneutrala och tillsynsmässiga skäl, att också filialerna bör ha en egen styrelse här i riket av den typ som i regel finns vid inhemska bankers regionkontor enligt exempelvis 7 kap 6 tj bankaktiebolagslagen. Det innebär att det inte ställs några formella krav beträffande offentliga styrelseledamö- ter, medborgarskap, bosättning m m och att styrelsen kan bestå av t ex enbart tjänstemän i banken. Det innebär å andra sidan att man får en instans över VD eller motsvarande befattningshavare vid filialen för diskussion om över- gripande frågor, delegering till VD, instruktioner m fl frågor av den typ som bör diskuteras inom en bredare krets som en styrelse utgör och där protokoll förs. Dessutom har bankinspektionen en styrelse i Sverige att ta upp till- synsfrågor med ovanför VD. I annat fall måste en sådan diskussion föras med bankens styrelse eller ledning i utlandet.

Aktie/öri'ärv

Bankinspektionen vill framhålla att det i lagstiftningen bör framgå klart att det är den utländska banken och inte filialen som skall få tillstånd att för- värva aktier. Bankinspektionen noterar att i den föreslagna lydelsen av l4a & i lagen (1982:617) om utländska förvärv av' svenska företag får ett utländskt bankföretag genom sin filial här i landet möjlighet att utan till- stånd förvärva aktier. Bankinspektionen utgår från att detär den utländska banken med filial här i riket som äger förvärva aktier.

Frågan om aktieförvärv för utländska banker har också vissa konkurrens- mässiga aspekter. Bankfilialgruppen har utgått från att en utländsk bank som avser att öppna filial i Sverige inte behöver avyttra ett befintligt aktiein- nehav. Ståndpunkten innebär, enligt bankinspektionens mening, att en ut- ländsk bank som söker fondkommissionstillstånd härvidlag kan komma att få betydande konkurrensfördelar. Frågan har naturligt nog inte ställts på sin spets vid dotterbolagsetablering. Bankinspektionen har den principiella uppfattningen att det bör vara en förutsättning att den utländska banken vid sin filialetablering inte har något större aktieinnehav i svenska bolag utöver ett cv handelslager i egenskap av fondkommissionär.

Enhandskrediter

Bankinspektionen vill redan i detta sammanhang uttala att inspektionen har för avsikt att så långt som möjligt tillämpa samma regler beträffande en- handskrediter för såväl inhemska som utländska banker och deras filialer i Sverige. En fortsättning är ändå att det totala engagemanget i banken kon- trolleras av hemlandets tillsynsmyndighet.

Fondkommissionsverksamhet m m

Bankinspektionen anser att frågan om fondkommissionsverksamhet över- huvudtaget är svår att ta ställning till innan värdepappersmarknadskom- 155

• Sida 156
•  Original

mittén lagt fram sitt förslag. Frågan om utländskt ägande i svenska fond- Prop. 1989/90: 1 16 kommissionsbolag sammanfaller med frågan om en utländsk bank skall Bilaga 3 kunna erhålla fondkommissionstillstånd både genom filial och genom dot- terbolag.

Krav på en strikt uppdelning inom koncernen mellan banken och dess dotterbolag upprätthålls enligt gällande praxis gentemot inhemska banker. Enligt prop 1986/87:148 (s 30) om finansiella koncerner m m bör en mycket klar uppdelning av fondkommissionsrörelsen göras mellan banken och ett av banken ägt fondkommissionsbolag och man bör inte få bygga upp två parallella verksamheter. Samma princip bör gälla även vid motsvarande utländska etableringar här i riket.

Bankinspektionen vill också upplysa att beträffande svenska fondkom- missionsbolag sker en prövning för närvarande vid utlandsetablering genom dotterbolag. Detta sker i samband med att tillstånd ges enligt fondkommis- sionslagen för att det svenska fondkommissionsbolaget skall få förvärva aktier i det utländska bolaget. För finansbolag gäller däremot endast att anmälan till inspektionen skall ske om förvärv av aktier i utländska bolag. Det är angeläget att — som gruppen föreslagit — krav på tillstånd genomförs även för finansbolags etablering i utlandet.

Tillsynssamarbete

Bankinspektionen vill betona att utländska filialetableringar i Sverige för- utsätter ett fungerande internationellt tillsynssamarbete. Till övervägande del måste tillsynsansvaret anses åligga hemlandet.

2. Försäkringsinspektionen

Försäkringsinspektionen tillstyrker arbetsgruppens förslag att utländska banker och andra finansiella företag skall kunna ges rätt att etablera filialer i Sverige.

När det gäller tillståndsprövningen konstaterar inspektionen, att det vad gäller banker i praktiken inte görs någon behovsprövning vid utgående fi- lialetablering, även om 1 kap 4 5 bankrörelselagen (1987:617) föreskriver detta. Arbetsgruppen föreslår (s 78), att samma ordning bör gälla för ingå- ende bankfilialer som för utgående, d v 5 att lagstiftningen skall innehålla krav på nytta för bankväsendet eller det allmänna och att någon behovs- prövning inte skall göras. Arbetsgruppen hänvisar i denna del till att frågan om prövningskriterier bör tas upp i anslutning till beredningen av kredit- marknadskommitténsslutbetänkande. Inspektionen menar, att det av lag- stifningen bör framgå, att någon behovsprövning inte skall göras vid ut- gående filialetableringar. När det gäller ingående filialetableringar anser inspektionen att — i avbidan på att tillståndskriterierna och frågan om en däri ingående behovsprövning kommer att omprövas — sådana bör be- handlas på grundval av samma kriterier som gäller för annan banketablering i Sverige. 156

• Sida 157
•  Original

3. Kommerskollegium ' Prop. 1989/90:116

_ ,

bankfilialgruppens förslag är mycket positivt. Enligt kollegiets mening får förslaget dock bara ses som ett steg på vägen mot en fullständig liberalise- ring, i vart fall inom EG-EFTA området.

EG-kommissionen framlade den 13 april 1989 ett förslag. att när det gäller förhållandet till tredje land tillämpa principen om nationell behandling, dvs. att utländska och inhemska banker skall behandlas lika och enligt etab- leringslandets lagstiftning. Enligt förslaget är denna behandling tillräcklig för att en bank från det tredje landet skall kunna få EG-licens att etablera dotterbolag och filialer inom hela EG-området.

Bankfilialgruppens förslag synes i huvudsak följa principen om nationell behandling. På vissa punkter innebär förslaget dock att utländska banker särbehandlas. Kollegiet vill därför påpeka att de fortsatta diskussionerna mellan EFTA och EG på området kan leda till att de regler i lagförslaget som avser behandlingen av utländska banker i ett senare skede kan komma att behöva ändras.

Bankfilialgruppens förslag kommer vidare, om det genomförs, att under- lätta svenskt agerande i de fora där tjänstehandelsfrågorna behandlas. Ex- empelvis kommer innehållet i Sveriges reservation till OEC Ds kapitallibe- raliseringsstadga, i den del den avser etablering av filialer till utländska banker, att kunna modifieras.

4. Konsumentverket

Bankfilialgruppen ger enligt Konsumentverket godtagbara skäl för att ut- ländska banker ska få etablera bankfilialer i Sverige. Nyetableringama kan tänkas stimulera en ökad konkurrens inom banksektorn, som i sin tur kan leda till förbättringar för hushållen. Verket ser även positivt på en ökad internationell integration vilket på sikt kan underlätta för konsumenterna vid internationella transaktioner. En förutsättning för att förbättringar till följd av utländska bankfilialetableringar skulle komma hushållen till del är att samma krav på verksamhetsbredd ställs på dessa bankfilialer som på de svenska bankerna så att filialerna inte enbart blir företagsinriktade samt att en konkurrensneutralitet upprätthålls.

Konsumentverket har svårt att bedöma alla konsekvenser av att hemlan- dets kapitaltäckningsregler ska gälla och att tillsynen i stor utsträckning ska ske i hemlandet. De förhållandevis många konkursema inom bankvärlden som förekommit i exempelvis USA och Danmark gör dock att vi inte ogra- verat bör acceptera utländska kapitaltäckningsregler. Svenska hushåll måste vara säkra på att en penningplacering i bank är en i praktiken riskfri och fullt likvid placeringsform.

Beträffande förslagen om att utländska företag ska få bedriva finansiell verksamhet genom filial i Sverige samt att svenska finansbolag och fond- kommissionsbolag ska kunna bilda filial i utlandet efter tillstånd finner verket ligga i linje med internationella liberaliseringssträvanden. Konsu- mentverket finner de föreslagna ändringarna i gällande lagar lämpliga. 157

• Sida 158
•  Original

5. Riksskatteverket (RSV) Prop. 1989/90: 1 16 I Beskattningsfrägor Bilaga 3

Allmänna beskattningsfrågor

Inledningsvis vill RSV betona att det är väsentligt att regler utformas så att de så långt möjligt tillgodoser konkurrensneutraliteten. l skattelagstift- ningen finns en rad regler som i första hand är knutna till skattesubjektet och först i andra hand till inkomstslaget. Först måste således villkoret att vara svenskt aktiebolag uppfyllas, därefter har det betydelse om rörelse bedrivs. Vinstdelningsskatten är ett exempel som drabbar aktiebolag men inte filia- ler. Som skattereglerna ser ut f n skulle således en utländsk bankfilial i Sverige kunna bli lindrigare beskattad, genom utebliven vinstdelningsskatt, än dess konkurrenter, de svenska bankaktiebolagen. Dessutom kan nämnas att utländska juridiska personer som driver verksamhet i Sverige genom fast driftställe (t ex filial) kan bli beskattade för den förmögenhet som finns nedlagd i Sverige. Det finns också fördelslagstiftning. Som exempel kan nämnas reglerna om allmän investeringsfond. Därutöver kan nämnas att ingen dubbelbeskattning sker när det utländska ägarbolaget ”tar hem" vins- ten i filialen (nettobehållningen av rörelseinkomsten). Detta ska jämföras med verksamhet som bedrivs i Sverige genom dotterbolag då kupongskatt utgår.

Skattelagstiftningen står emellertid inför omdanande förändringar fr o m inkomståret 1991. Det är väsentligt att hänsyn tas till neutralitetsfrågorna i kommande skattelagstiftning.

Bankfilialgruppen behandlar alltför kortfattat frågan om bankfilials be- skattning. En filial är inte något självständigt skattesubjekt. Den i Sverige bedrivna filialen som sådan erlägger inte inkomstskatt i Sverige. Detta gör istället det utländska ägarföretaget som beskattas som inskränkt skattskyl- digenligt reglerna i 6 5 1 mom c och 16 5 2 mom lagen om statlig inkomstskatt (SI). Enligt dessa regler skall utländska bolag beskattas för bland annat inkomst av rörelse som här bedrivts från fast driftställe, och inkomster som en filial uppbär anses som sådan rörelseinkomst. Begreppet ”fast driftställe” definieras i anvisningspunkt 3 till 53 & kommunalskattelagen (KL).

Det skattemässiga reslutatet för filialen skall beräknas enligt de regler som gäller för intäkter och kostnader i rörelse 'enligt 19 och 20 55 samt 28 — 30 55 KL. Problem kan dock uppstå när man skall avgränsa vilka intäkter och kostnader som skall hänföras till filialen respektive det utländska ägarbola- get. Två fördelningsnormer kan bli aktuella.

Antingen beskattar man ett bolags samtliga inkomster i en stat, förutsatt att bolaget i fråga har ett fast driftställe i staten, eller så beskattar man endast de inkomster som kan anses hänförliga till det fasta driftstället. Båda dessa fördelningsnormer har sina för- och nackdelar. Den sista fördelningsnor- men är den internationellt vedertagna och har kommit till uttryck i OECD:s modellavtal liksom i de svenska dubbelbeskattningsavtalen.

Risken med denna beskattningsprincip är, att om skatten är högre i käll- staten än i hemviststaten. torde det utländska bolaget i vissa fall försöka styra bolagets betalningsströmmar förbi det fasta driftstället för att undvika 1 58

• Sida 159
•  Original

skatt i källstaten genom att forma organisationen så, att inkomsterna inte Prop. 1989/90: 1 16 kan anses hänförliga till det fasta driftstället i källstaten. Det utländska Bilaga 3 bolaget torde härvidlag ha en stor valfrihet beträffande sitt handlingsmön-

Ster.

Internprissättning

Vad avser internationellt verksamma banker kan frågor uppstå rörande prissättningen av kapital och tjänster. Transaktionerna mellan en interna- tionellt verksam banks olika enheter är ofta så frekventa och komplexa att en av svårigheterna består i att avgöra till vilken enhet inom banken en viss andel av vinsten ska anses vara hänförlig vid beskattning. En utländsk bank- filial i Sverige skaju betala samma pris på kapital och tjänster från moder- bolaget som ett fristående bolag, s k armlängdspris. vilka möjligheter till prisjämförelser kommer att finnas?

Enligt gällande rätt ger dubbelbeskattningsavtalen — i vart fall de som är utformade i enlighet med OECD:s modellavtal — de svenska skattemyn- digheterna möjlighet att justera inkomsten av rörelse från fast driftställe i Sverige. Häri ligger inte något problem.

Problemet är istället hur långt den interna rätten sträcker sig. 43 _S 1 mom KL är inte direkt tillämplig beträffande utländsk filial i Sverige och antag- ligen inte heller beträffande svensk filial eller självständigt bedriven rörelse i utlandet. lndirekt kan man antagligen använda sig av principen om att prissättning m in mellan fast driftställe och ägarbolag skall vara marknads- mässig. Reglerna om avdrag för driftskostnader i 20 och 29 55 KL är natur- ligtvis tillämpliga.

Samma gäller reglerna om inkomsternas beräknande i 19 och 28 55 KL, även om dessa bestämmelser i praktiken kan vara svår att tillämpa. bl a beroende på bevisbördans placering. Reglerna i 42 å KL om beskattning av uttag ur rörelse vid överlåtelse av varor och produkter från det fasta drift- stället till det utländska ägarbolaget och även från svenskt företag till i utlandet självständigt bedriven röelse kan ibland bli aktuella.

Det genomgående problemet med gällande rätt är i detta avseende avsak- naden av speciell lagtext eller entydiga förarbetsuttalanden, vari framgår hur man skall angripa otillåten vinstöverföring. Som det nu är får man många gånger stödja sig enbart på mer allmänna bestämmeler och principer.

Även om rättsläget klarläggs. så kvarstår problemet att från det utländska ägarbolaget erhålla all den information som är nödvändig för att rätt kunna beräkna det i Sverige belägna fasta driftställets reslutat.

Särskilt kapital i en bankfilial

Banklagstiftningen i många länder kräver att filialer till utländska banker skall ha ett avskilt eget kapital i sin balansräkning som bas för verksamheten. Sådana bestämmelser utgör ofta grunden för beskattning. Arbetsgruppen har diskuterat möjligheten att föreskriva ett särskilt tillskjutet filialkapital för utländska bankfilialer. Gruppen har emellertid inte funnit något behov av att så sker. Kapitalbasen böri stället utgöras av koncernens kapitalbas. 159

• Sida 160
•  Original

RSV vill betona att det är komplicerat att fördela vinster redan när det Prop. 1989/90: 1 16 gäller ”vanlig varuproduktion”. Vid ”finansiell produktion” är det än mer Bilaga 3 komplicerat. Vad avser en utländsk bankfilial som dessutom saknar eget kapital torde stora svårigheter uppstå. RSV vill påpeka att möjligheten att bestämma ”rätt pris”, 5 k armlängdspris, ökar om filialen har ett särskilt tillskjutet filialkapital, t ex genom att det egna kapitalet kan tjäna som beskattningsunderlag.

Om den utländska bankfilialen har ett särskilt tillskjutet kapital ökar möjligheten att bedöma avdragsrätten för räntor. RSV är av den uppfatt- ningen att det bör klarläggas att ”ränta” på lån som rätteligen bör rubriceras som filialens del av ägarbolagets egna kapital inte är avdragsgill.

Valutakursförändringar

En bank som driver internationell verksamhet, oavsett genom filial eller genom dotterbolag, har som målsättning att utnyttja de möjligheter som erbjuds att lönsamt låna upp och låna ut kapital. Detta innebär att stora mängder kapital flyter över nationsgränserna, inte bara från filial till huvud- kontor eller från dotterbolag till moderbolag och tvärtom, utan också från filial till filial. Kapital flyteri själva verket ofta i båda riktningarna mellan olika enheter inom banken. En fråga som kan få stor betydelse för en ut- ländsk bankfilials beskattning är valutakursförändringar. Hur ska förlust resp vinst på valutakurser behandlas skattemässigt? Frågan är av extra stor betydelse när det gäller transaktioner mellan bolag inom koncernen. I skat- telagstiftningen saknas nämligen bestämmelser om hur valutakursföränd- ringar skall beskattas. Skattepraxis innebär att endast orealiserade kursför- luster behöver beaktas vid boksluten. Någon kvittering mot motsvarande orealiserade kursvinSter behöver inte ske. Detta gäller även i sådana fall där orealiserade vinster och förluster föreligger i samma valuta. Om däremot i bokföringen beaktats även orealiserade kursvinster blir dessa skattepliktiga inkomster. Det följer av den starka koppling som råder mellan bokföring och beskattning. Den märkliga situationen föreligger därför, att den skattskyl- dige efter egen skön kan styra beskattningen av de orealiserade kursvinst- erna.

Bokföringsnämnden (BFN) har under en längre tid i olika omgångar ar- betat med en valutarekommendation. Nämnden har hösten 1988 lagt ett förslag, "Värdering av fordringar och skulder i utländsk valuta”. som har blivit rekommendation den 11 maj 1989 (BFN Nr 2, maj 1989). RSV be- dömer det som väsentligt att denna fråga även regleras närmare i den kom- mande förändringen av företagsbeskattningen.

II Kontroll— och redovisnirzgrf'rågor Bankfilials skyldighet att följa svenska bestämmelser

RSV instämmer med gruppens förslag att utländska bankfilialer ska lyda under samma regler som stadgats för andra i Sverige verksamma filialer. 1 Danmark finns farhågor att utländsk bankfilial med verksamhet i Danmark 160

• Sida 161
•  Original

kommeratt omfattas endastav ”hemlandets”sekretessbestämmelser. Detta Prop. 1989/90: 1 16 skulle få till följd att uppgift om danskars ränteinkomster etc i utländsk Bilaga 3 banks filial i Danmark ej skulle komma danska skatteförvaltningen till- handa. RSV utgår dock från att en utländsk bankfilial i Sverige är skyldig att följa gällande bestämmelser inom skatte- och sekretessområdet. Exempel på bestämmelser är uppgiftsskyldigheten i 37 & taxeringslagen (TL), bestäm- melserna om taxeringsrevision i 56 & TL samt bestämmelserna i 3 5 upp— bördslagen om skyldighet att verkställa skatteavdrag på anställningsinkom- ster. RSV instämmer också i förslaget att svenska bestämmelser beträffande bokföring och redovisning i tillämpliga delar även ska gälla utländsk bank- filial i Sverige.

Kontrollproblem

Filialens uppgiftsskyldighet enligt TL m m och skyldighet att följa gällande svenska bestämmelser beträffande bokföring och redovisning gäller förmod- ligen formellt bara filialens redovisning och handlingar, inte det utländska ägarbolagets dokumentation rn in. Det bör uppmärksammas att filiallagens (lag om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket, SFS 1968:555) krav på bokföring, redovisning m m formellt sett endast gäller när verksamheten bedrivs i form av registrerad filial. Emellertid har i rättspraxis slagits fast att bestämmelserna är tillämpliga även om re- gistrering av filial i sig inte har ägt rum.

För att kunna rätt bedöma om prissättningen mellan ägarbolaget och filialen är marknadsmässig och hur koncerninterna tjänster rn in har förde- lats mellan t ex huvudkontoret och det fasta driftstället i Sverige, kan ytter- ligare material behöva införskaffas. Hur långt medverkansplikten i 21 åoch 56 ä 2 mom TL sträcker sig är dock oklart.

I och för sig kan man med fog hävda att bestämmelserna formellt även omfattar samtliga ägarbolagets handlingar som behövs för att rätt kunna beskatta ägarbolaget för det fasta driftställets resultat häri riket. Ägarbolaget är ju skattskyldigt i Sverige och då bör TLs bestämmelser vara fullt ut tillämpliga på bolaget. Detta innebär i så fall att skattemyndighetema kan kräva mer dokumentation i "filialfallet'” än då verksamheten bedrivs i dot- terbolagsform. Emellertid har det i praktiken visat sig svårt att få den be- gärda informationen från utländska ägarbolag. Vad skattemyndighetema kan göra i avsaknad av begärd information är att skönstaxera ägarbolaget för ett beräknat skäligt rörelseresutlat av det fasta driftstället. Risken är dock stor att någon egentlig granskning inte blir av om det inte finns lagliga — eller praktiska — möjligheter att få all den information av ägarbolaget som be- hövs för att rätt kunna bedöma om den, i det fasta driftstället, redovisade vinsten överensstämmer med vad som rätteligen skall redovisas i detta.

[[I F örslag

RVS anser att nuvarande reglering om hur prissättning mm mellan fasta driftställen (och således även filialer) och ägarbolag skall behandlas är otill- 161

• Sida 162
•  Original

räcklig. Allmänna principer och några enstaka uttryckliga regler finns emel- Prop. 1989/90: 1 16 lertid att tillgå. Avsaknaden av hänvisningar till dessa regler och direkta Bilaga 3 principer i lagtext är dock ett problem. i synnerhet som rättspraxis på om- rådet är mycket sparsam.

RSV anser att det är nödvändigt med hänvisningar av nu nämnt slag och föreslår därför att någon av följande modeller bör tillämpas.

—- Hänvisning till reglerna i 435 1 mom KL innebärande att prissättning m m även mellan fasta driftställen och ägarbolag skall vara marknadsmässig. Detta bör ske i något av följande lagrum:

a) 41 ;; KL eller i anvisningarna härtill, eller möjligen b) 6 5 1 mom Sl — I stället för hänvisning enligt ovan modell kan man i ett moment till 43 5 1 mom KL, eller i anvisningarna till lagrummet, inskriva att principen i 43 5 1 mom KL om att ersättning för varor och tjänster etc skall vara marknadsmässig även skall gälla beträffande köp och försäljning, upplåtel- ser m m mellan fasta driftställen och ägarbolag.

Ovanstående förslag överensstämmer med de förslag och synpunkter som RSVs "Transfer Pricing” grupp kommer att framlägga i höst till finansde- partementet.

Beträffande det senare alternativet, vill RSV peka på att den danska mot- svarigheten till 43 & 1 mom KL. ”12 & selskabsskatteloven”, innehåller ett andra stycke som säger att lagrummet även gäller filialer till utländska bolag vilka bedrivs från fast driftställe i Danmark. Detta gäller antagligen även när filialen är bedriven utomlands (jmfr "Internprissättning i multinationella koncerner" Nordiska skattevetenskapliga forskningsrådets skriftserie NSFS 19 s 19). Även åtskilliga andra länder låter sina korrigeringsbestämmelser — direkt eller indirekt — omfatta filialfallen (sc "Transfer-Pricing Rules” s 10, utgiven 1987 av Touch Ross International och betr USA: Wiman ”Prissätt— ning inom multinationella koncerner” s 123 f).

Den tyska skatterätten använder två fördelningsmetodcr. — Filialen betraktas som en ekonomisk självständig enhet och dess vinst och förmögenhet fastställs enbart på basis av filialens redovisning, den s k direkta metoden. .

— Ägarbolagets totala vinst och förmögenhet kan också vara underlag för fördelning mellan ägarbolag och filial med lämpliga fördelningsnycklar. den s k indirekta metoden. Denna metod stöter regelmässigt på stora praktiska svårigheter speciellt hos inhemska filialer till utländska bolag. Den gemen- samma vinsten och förmögenheten måste beräknas så, att de överensstäm- mer med inhemska bestämmeler. Valda fördelningsnycklar måste utvecklas så att de dels är enhetliga för hela bolaget. dels är tillämpbara på beskatt- ningsunderlaget. Slutligen måste vinsten kunna prövas från hemviststaten. Tänkbart användningsområde för den indirekta metoden blir bolag med relativt homogena tjänster och affärsstrukturer. t ex banker, försäkringsbo- lag och handelshus. lnom dessa branscher har den indirekta metoden suc- cesivt tillämpats.

RSV vill dessutom trycka på den osäkerhet som råder beträffande hur långt de utländska ägarbolagens uppgiftsskyldighet sträcker sig. Denna fråga bör uppmärksammas ytterligare. De krav på dokumentation och uppgifts- lämnande som gäller beträffande rätten till avdrag för underskott p g a så 162

• Sida 163
•  Original

kallad joint venture-verksamhet utomlands kan vara till viss vägledning vid Prop. l989/ 90: 1 16 en översyn av uppgiftsskyldigheten. Bilaga 3 Sammanfattningsvis ifrågasätter RSV om bankfilialgruppens förslag ska genomföras innan beskattnings- och kontrollfrågor rörande utländska filia- ler i Sverige har lösts.

6. Hovrätten för Västra Sverige

Föhr/age! i sak

Hovrätten saknar anledning att i sak göra invändningar mot den föreslagna liberaliseringen.

Lagtekniska synpunkter

Hovrätten avstyrker att förslaget i dess nuvarande utformning läggs till grund förlagstiftning. Hovrätten förordari stället att hithörande lagstiftning sammanförs till en särskild lag om utländska bankfilialer. =:=:=:=:= Oavsett om erforderliga bestämmelser införs i en särskild lag eller inarbetas i nu gälande författningar, synes det nödvändigt att åtminstone vad gäller till- synen i högre grad än som skett precisera vad som skall gälla beträffande utländska bankfilialer.

Tillstånd

Villkoret för tillstånd till in- och utgående filialetablering har fått samma utformning som det rekvisit som gäller för erhållande av bankoktroj. Till- stånd skall sålunda lämnas ”om ändamålet kan anses vara till nytta för bankväsendet eller det allmänna". Vid bedömningen av om bankoktroj skall beviljas är det avsett att tillståndsgivaren skall göra en behovsprövning, en sådan skall, enligt promemorian, inte ske vid prövning av om tillstånd skall ges till in- och utgående filialbildning.

Hovrätten anser det vara oacceptabelt att samma formulering på detta sätt ges en skiftande innebörd. Det kan dessutom sättas i fråga om nytto- rekvisitet, såsom det utformats, är lämpligt när det uppställda målet är en långtgående integration. Rekvisitet är så allmänt hållet att det synes möj- liggöra hänsynstaganden till skiftande nationella intressen av både högre och lägre dignitet, något som kan tänkas försvåra möjligheten till utgående svenska etableringar i länder med friare etableringsrätt.

Hovrätten förordar, att tillståndsbestämmelsen ges en annan utformning än den förslagna.

Utgående ban/(filialens upplåningsrätt i centra/banken

En utgångspunkt för arbetsgruppen har varit att utländska bankfilialer och svenska banker skall arbeta under så konkurrensneutrala villkor som möj- ' ligt. När en princip om likabehandling sålunda skall gälla borde behovet av avsteg därifrån ingående analyseras och avsteg från principen tillåtas endast 163

• Sida 164
•  Original

om starka sakliga skäl talar därför. De skäl som i promemorian anförs till Prop. 1989/90: 116 stöd för förslaget att inte medge de utländska filialerna samma rätt som Bilaga 3 inhemska banker — inklusive de utlandsägda svenska bankerna — att låna i riksbanken har, enligt hovrättens mening, inte den tyngd att avsteget från den fastlagda likabehandlingsprincipen framstår som motiverat.

Verkställande direktörens behörighet

Enligt förslaget skall en utländsk bankfilial — i överensstämmelse med vad som gäller för utländska filialer i allmänhet enligt 9 5 2 st, 17 och 19 55 lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idkla näring häri riket — stå under ledning av en verkställande direktör, för vilken den ut- ländska banken skall utfärda en fullmakt innebärande rätt för verkställande direktören att företräda banken i alla frågor som rör verksamheten i riket samt rätt att mottaga stämning mot banken och själv eller genom annan tala och svara för denne. Det förutses av arbetsgruppen att en utländsk bank på grund av tvingande bankregler kan vara förhindrad att utfärda en så generell fullmakt som föreskrivs i nyssnämnda bestämmelser. Det föreslås därför ett tillägg till 19 & anförd lag av innehåll att bankinspektionen ”får beträffande filial till utländskt bankföretag medge undantag om särskilda skäl förelig- ger”.

Paragrafen är så utformad att bankinspektionen skulle kunna helt efterge kravet på fullmakt utan att handla i strid med bestämmelsen. Även om en sådan långtgående dispensgivning sannolikt inte är avsedd framstår det som otillfredsställande att det varken av föreslagen lagtext eller motivuttalanden framgår vilka eftergifter från kravet på generell fullmakt som kan tillåtas. Med hänsyn särskilt till de rättsförluster för bankkunder som kan uppstå om en banks företrädare överskrider sin behörighet synes det erforderligt att närmare utreda frågan om inskränkning i verkställande direktörens behö- righet. Hovrätten avstyrker att paragrafen ges den föreslagna lydelsen.

7. Kammarrätten i Göteborg

Allmänna synpunkter

Sverige har redan tagit ett första steg mot ökad integration med omvärlden genom att sedan den 1 juli 1985 tillåta utländska banker att etablera dotter- banker här. Det är då följdriktigt att nu även införa möjlighet för utländska banker att öppna filialkontor här. Det har även visat sig att tillämpningen av den s k enhandsregeln i 2 kap 16 & BRL upplevts som hämmande, eftersom de fiesta av dotterbankerna vänder sig till stora och medelstora företag. En filial skulle få betydligt större utrymme för stora krediter till en och samma kund med hänsyn till att den skulle arbeta med hela den utländska bankens kapitalbas som grund. Huruvida inrättande av filialer även skulle bidraga till någon påtagligt ökad konkurrens på den svenska kreditmarknaden fö- refaller däremot tveksamt. Kammarrätten är således positiv till de framlagda förslagen och tillstyrker 164

• Sida 165
•  Original

att dessa lägges till grund för ny lagstiftning. Kammarrätten önskar endast Prop. 1989/90: 1 16 göra några smärre kommentarer. Bilaga 3

Delegation av svensk myndighetsfunktion

Kreditmarknadskommitténs direktiv anger att endast en inhemsk juridisk person och inte en filial till en utländsk bank borde få vara valutabank med det myndighetsansvar som är förenat med en sådan ställning. 1 det lagstift- ningsärende som behandlade utgående filialer hänvisade föredraganden till att motsvarande tveksamhet förekommit i Finland och Norge.

Såsom närmare utretts i promemorian är valutabankens myndighetsfunk- tion endast en kontrollfunktion. Om en valutatransaktion inte kan godkän- nas skall banken inte avslå framställningen utan vidarebefordra ärendet till riksbanken. Valutabanken får således inte utöva sådan myndighetsfunktion som innebär att ett negativt beslut fattas. Kammarrätten hyser inte några betänkligheter mot att en utländsk bankfilial får utöva samma myndighets- funktion som tillkommer en svenska valutabank.

Beskattningen av utländksa bankfilialer

Utländsk bank blir skattskyldig för den genom filialen bedrivna verksam- heten. Risken är dock som alltid i dylika sammanhang att oberättigade interna vinstöverföringar kan göras genom felaktig eller eljest onormal pris- sättning av varor och tjänster. De praktiska problem som uppstår vid til- lämpningen av den s k armlängdsprincipen — till ett fastldriftställe skall hänföras den inkomst som det kan antas att driftstället skulle ha förvärvat om det varit ett fristående företag och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör — har för övrigt enligt uppgift diskuterats internationellt. Kammarrätten ser inte någon anledning att här gå närmare in på ämnet.

Lagtekniska synpunkter

] tilläggsdirektiv till dåvarande banklagsutredningen (Dir 1981 ::46) ifråga- sattes om det inte i händelse av att utländska banker fick inrätta filialer i Sverige måste stiftas en särskild lag. Vid den tiden fanns emellertid inte någon för bankinstitutcn gemensam bankrörelselag. Arbetsgruppen anser emellertid nu att utgångspunkten för en ny lagstiftning bör var bankrörel- selagen. Gruppen har valt att bygga vidare på kreditmarknadskommitténs förslagtill lag om ändring i bankrörelselagen, eftersom gruppens förslag skall ses som ett komplement till kommittéförslaget. Kammarrätten anser tillvä— gagångssättet vara invändningsfritt.

Tillstånd

Det framgår att många av de rekvisit som föreslås för tillstånd att etablera utländsk bankfilial i Sverige är avsedda att gälla tills vidare i avvaktan på en anpassning till blivande EG-regler. 165

• Sida 166
•  Original

Som en särskild fråga behandlas om det skall tillåtas en utländsk bank att Prop. 1989/ 90: 1 16 ha såväl dotterbank som filial i Sverige. Arbetsgruppen anser att något for- Bilaga 3 mellt hinder inte bör uppställas men att tillstånd till båda etableringsför- mema endast bör ges när det framstår som motiverat av organisatoriska eller andra skäl. Kammarrätten, som saknar exemplifiering av sistnämnda situa- tion. har för sin del svårt att inse när det skulle föreligga sådant behov.

Lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket

Även på detta område skall ändringar i den svenska lagstiftningen på grund av EG:s bestämmelser anstå till dess vissa utredningar avslutats (prop 1987/88:66). Arbetsgruppen har därför byggt på gällande regler och kom- pletterat dessa i erforderlig omfattning. Genomgången är enligt kammar- rättens mening förtjänstfullt gjord.

8. Sveriges riksbank

Fullmäktige i riksbanken kan tillstyrka de förslag till utökad etableringsfri- het på det finansiella området som filialgruppen lagt fram. Fullmäktige delar uppfattningen att några avgörande hinder för ingående filialetableringar inte längre kan anses föreligga. Tvärtom framstår det som önskvärt att nu snarast förverkliga föreliggande förslag.

Finansdepartementets arbetsgrupp har gjort bedömningen att filialfrågan bäst kan lösas genom anpassningari befintliga regelsystem för banker och för övriga kreditinstitut. Så långt möjligt bör svenska och utländska institut arbeta under likformiga begränsningsregler och konkurrensförutsättningar i övrigt. Fullmäktige delar detta synsätt och vill i sammanhanget, i tillämp- liga delar, hänvisa till de synpunkter som nyligen avlämnats i remissyttran- det över kreditmarknadskommitténs slutbetänkande (KMK-remissen från 1989-03-23). Där behandlas flera centrala frågeställlningar som rör banker- nas och kreditinstitutens framtida verksamhetsförutsättningar och som där- med också berör de utländska filialerna vid deras förestående inträde på den svenska marknaden.

Tillstånd att etablera utländsk bankfilial bör lämnas av regeringen. Själva auktorisationsprövningen bör härvid ges en rent kvalitativ inriktning mot bakgrund av de krav banklagstiftningen uppställer. Enligt fullmäktiges upp- fattning bör nu föreliggande möjligheter till behovsprövning vid banketab- leringar utmönstras ur denna lagstiftning, vilket närmare har utvecklats i KMK-remissen.

Vidare bör likartade krav ifråga om verksamhetens inriktning och inne- håll ställas på utländska filialer som på svenska banker. Rapporteringsskyl- digheten gentemot bankinspektionen och riksbanken bör likaså vara den- samma. Utgångspunkten är att svensk rätt gäller för filialens aktiviteter i Sverige. Några formella krav på bredd och allsidighet bör härvid inte komma ifråga. Banker och bankfilialer måste vara beredda att motta inlå- ning på räkning från allmänheten men bör i övrigt kunna välja strategier under ett betydande mått av frihet och oberoende på marknaden. Detta 166

• Sida 167
•  Original

gäller både ifråga om alternativa verksamhetsfält och alternativa organisa- Prop. 1989/ 90: 1 16 tionslösningar. Bilaga 3

Det förefaller naturligt att betrakta den utländska bankens rörelse i Sve- rige som en enhet, på det sätt som arbetsgruppen föreslår. Tillstånd bör kunna lämnas till att parallellt driva såväl dotterbank som filial, förutsatt att intriktning och rollfördelning kan klargöras på ett tillfredställande sätt. Uppfattningen att "endast när det framstår som motiverat av organisato- riska eller andra skäl” bör tillstånd ges för båda etableringsformerna paral- lellt anser fullmäktige vara onödigt inskränkande. Det torde räcka att i förarbetena till förslaget klart markeras att verksamheterna inte skall sam- manfalla i en eventuell filial respektive dotterbank.

I några avseenden kommer reglering och tillsyn att se annorlunda ut för utländska filialer jämfört med svenska banker. Detta gäller exempelvis be- träffande kapitaltäckningen där hemlandets regler och övervakning bildar grund för de utländska filialerna; Enligt gruppens förslag skall filialerna i fråga inte heller behöva redovisa något avskilt kapital som bas för den svenska verksamheten. Fullmäktige tillstyrker förslagen i dessa avseenden.

Ett ytterligare område där vissa olikheter vis-a-vis dotterbanker och öv- riga svenska banker framträder gäller frågan om eventuella upplåningsmöj- ligheter i riksbanken (för tillfälligt likviditetsbehov). Enligt riksbankslagen kan sådana lån bara lämnas till svenska bankinstitut och någon utvidning av denna krets föreslås inte. Fullmäktige delar också här gruppens synsätt och tillstyrker förslaget. Detta ställningstagande kan för övrigt kopplas till frå- gan om kapitalbasens definition och avsaknaden av en avskild kapitalbas i den utländska filialen. Om etablering i stället sker i form av en dotterbank i Sverige föreligger inte motsvarande hinder för direkt upplåning i riksban- ken.

Arbetsgruppen behandlar även vissa valutatekniska frågor som samman- hänger med de utländska bankfilialernas inträde på den svenska markna- den. Filialerna skall bl a kunna fungera som valutabanker och då fylla en kontrollfunktion när det gäller betalningstrafiken över gränserna. Av bety- delse i detta sammanhang är att valutabanksrollen innefattar en speciell och klart avgränsad form av myndighetsutövning. Valutabankema prövar olika betalningar med ledning av kundernas uppgifter. Om godkännande inte kan lämnas av valutabanken själv måste banken hänvisa kunden vidare till riksbanken. Fullmäktige delar den slutsats som kommer till uttryck i arbets- gruppens rapport att denna kontrollfunktion kan överlåtas till utländska banker, med tillstånd att driva rörelse i Sverige. Filialer kan därmed enligt fullmäktiges uppfattning fungera i rollen som valutabank.

Fullmäktige har heller inget att erinra mot den del av förslaget som rör riksbankerns rätt att sätta limiter för valutapositionernas storlek. Rekom- mendationen är att riksbanken tillämpar den modell som hittills gällt för utlandsägda dotterbanker och som bl a beaktar bankernas förutsättningar att driva handel med valutor och deras roll på valutamarknaden. Även här bör den utländska bankens rörelse betraktas som en enhet. i de fall rörelsen drivs under skilda etableringsformer.

• Sida 168
•  Original

9. Riksgäldskontoret Prop. 1989/90: 1 16

, __ _ _ Bilaga 3 Riksgäldskontoret har fn svenska banker och fondkommrssronsbolag som

återförsäljare av bl a Statsskuldväxlar och riksobligationer. Vid försäljning av värdepapper i stora belopp till återförsäljarna är det av vikt att dessa har god kreditvärdighet och goda administrativa rutiner. Att så är fallet borgar bankinspektionens tillsyn för.

Avvecklingen av valutaregleringen kommer att leda till en internationa- lisering av svensk kreditmarknad. Riksgäldskontoret kommer dock att även framöver enbart ha i Sverige verksamma banker och fondkommissionsbo- lag som återförsäljare. 1 den mån utländska filialer etableras i Sverige får kontoret överväga huruvida sådana skall kunna antagas som återförsäljare av Statsskuldväxlar och riksobligationer.

Kontoret har uppmärksammat att filialernas kapitaltäckningssregler skall vara de som gäller i hemlandet. Fullmäktige förutsätter härvidlag att bank- inspektionens tillsyn och regeringens tillstånd borgar för att någon osund konkurrens i kapitaltäckningsregler ej uppstår. Fullmäktige tillstyrker under nu angivna förutsättningar gruppens förslag.

10. Näringsfrihetsombudsmannen

Redan i sitt remissyttrande år 1986 över en framställning från Svenska Bankföreningen om möjlighet för svenska banker att etablera filialer utom- lands förutskickade NO att om en sådan möjlighet infördes borde på sikt övervägas om inte utländska banker skulle ges motsvarande valfrihet be- träffande etableringsform i Sverige. Med hänsyn till att utländska banker då nyligen hade fått möjlighet att etablera sig i Sverige, men enbart via dotter- banker, och att utvecklingen därför kunde behöva avvaktas godtog NO den olikhet i konkurrensförutsättningar i etableringshänseende som kom att gälla mellan utgående och ingående filialetableringar.

Utvecklingen härefter gör det nu angeläget att denna olikhet tas bort. Som framgår av förslaget har de utlandsägda bankerna tagit små andelar av den svenska kreditmarknaden. En möjlighet till filialetablering med de kostnads- och verksamhetsbetingade fördelar som denna etableringsform innebär jämfört med dotterbank skulle troligen öka konkurrenstrycket från utländska banker på den svenska marknaden. Detta finner NO angeläget mot bakgrund av den i prieip oligopolistiska konkurrensstituation som rå- der på den svenska bankmarknaden. Utvecklingen inom EG och den ut- tryckliga strävan från svensk sida till närmare samarbete med EG innefat- tande harmonisering till lagstiftningen bl a på kreditmarknadsområdet, t ex ifråga om etableringsregler. gör det i hög grad motiverat och angeläget att tillåta även ingående filialetableringar.

NO tillstyrker mot denna bakgrund förslaget att utländska bankfilialer skall tillåtas etablera sig på den svenska kreditmarknaden.

NO instämmer också i att målsättningen bör vara att de utländska bank- filialerna i princip skall ha samma rättigheter och skyldigheter som svenska banker för att kunna verka på lika villkor. NO anser att bankfilialgruppens förslag i olika delar i allt väsentligt lever upp till målsättningen om konkur- 168

• Sida 169
•  Original

rensneutralitet. NO finner därför inte anledning att detaljerat kommentera Prop. 1989/90: 1 16 förslagets alla olika delar. Bilaga 3

1 ett avseende kommer emellertid en ny olikhet i konkurrensförutsätt- ningar att uppstå. Gruppen föreslår att de utländska filialerna inte Skall få någon upplåningsrätt i riksbanken när behov föreligger att utjämna tillfal- liga obalanser i likviditetsströmmama. Genomgången av internationella förhållanden visar enligt NOs uppfattning snarast på att en sådan upplå- ningsmöjlighet är vanligt förekommande. Endast i England, med en från andra länder helt avvikande organisation, saknas sådan möjlighet enligt genomgången. Även om det i några länder föreligger krav på de utländska filialerna att ha ett avskilt eget kapital, vilket gruppen inte finner behov av för svensk del, anser NO att några bärande skäl inte anförts för en diskri- minering av utländska filialer ifråga om upplåningsmöjlighet i riksbanken. En sådan upplåningsrätt för filialerna bör därför föreligga på jämförbara villkor som för svenska banker och utlandsägda dotterbanker.

Vad gäller frågan om vilken verksamhet som filialerna skall bedriva vill NO hänvisa till sitt i april 1989 avgivna remissyttrande över kreditmark- nadskommitténs slutbetänkande. 1 yttrandet har NO bl a utvecklat varför krav inte bör ställas på bankerna att bedriva bred verksamhet. Inte heller bör krav ställas på att inlåning från allmänheten eller utlåning måste ingå i banks verksamhet. NO instämmer dock i att samma krav ifråga om verksamhetens bredd m m bör ställas på såväl utländska som de svenska bankerna.

NO finner inte anledning att invända mot den lagtekniska lösningen in- nebärande att bankrörelselagen i vissa delar tillämpas på filialerna och att i övrigt reglerna i lagen om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket i vissa delar får ligga till grund för regleringen.

NO motsätter sig inte förslaget att även utländska filialetableringar skall kräva tillstånd. Förslaget innebär att samma nyttorekvisit som vid oktroj- prövning av banker skall gälla, dock med den tilläggande förklaringen att för de ingående filialetableringama bör ingen behövsprövning göras. NO har i flera andra remissyttranden, senast över KMKs slutbetänkande, utvecklat varför behovsprincipen vid Oktrojprövningen bör slopas. NO finner inte skäl att upprepa dessa synpunkter men konstaterar att förslaget att för in- gående filialetableringar tillämpa ett nyttorekvisit utan behovsprövning vi- sar på det orimliga i att över huvud taget behålla behovsprövningen vid banketablering.

1 1. Svenska Bankföreningen Allmänt

Enligt bankföreningen har frågan om utländska bankfilialetableringar i Sve- rige fätt en i stort sett tillfredsställande lösning i det förslag som arbetsgrup- pen lägger fram. Bankföreningen kan därför tillstyrka att detta genomförs i sina huvuddrag. Föreningen begränsar sig i det följande till att kommentera några av de frågor som arbetsgruppen behandlat och beträffande vilka för- eningen föreslår vissa tillägg eller ändringar i den kommande lagstiftningen. 169

• Sida 170
•  Original

Valutafrågor Prop. 1989/90: 1 16

Arbetsgruppen har rekommenderat att filialernas valutalimiter sätts på un- Bilaga 3 gefärligen den nivå som motsvarande utlandsägd svensk dotterbanks limit för närvarande ligger på. Av promemorian framgår att det skall vara möjligt för den utländska banken att ha såväl en dotterbank som en filial i Sverige. Gruppen har emellertid inte behandlat frågan om hur valutalimiten skall bestämmas i det fall, att den utländska banken öppnar både dotterbank och filial i Sverige. Den enda ledning man här kan få av promemorian är utta- landet att verksamheterna i banken och filialen inte får sammanfalla. Enligt föreningen bör tillstånd till valutahandel meddelas endast i endera av de två verksamheterna. Limiterna för filialer bör bestämmas från fall till fall med beaktande av omfattningen av filialens kundrelaterade valutarörelse; detta innebär att det kan bli anledning att vid behov ändra limiten allteftersom filialens rörelse utvecklas.

Kreditpolitiska frågor

Arbetsgruppen föreslår att utländsk bankfilial inte skall ha möjlighet att låna i riksbanken på sätt föreskrivs i 18 & riksbankslagen. Bankföreningen kan godta en sådan ordning. Begränsningen i filialernas upplåningsrätt bör emel- lertid inte träffa de transaktioner som förekommer i samband med s k repor utan endast den upplåningsrätt som således följer av 18 & riksbankslagen. Detta bör klart framgå av den blivande lagstiftningen.

Bankverksamheten

Arbetsgruppen uttalari promemorian att samma krav i fråga om verksam- hetens bred bör ställas på de utländska bankfilialema som på de svenska bankerna. Om en utländsk bank får tillstånd att ha både en dotterbank och en filial i Sverige bör enligt gruppen av verksamhetsplanen klart framgå vilken verksamhet som skall bedrivas i dotterbanken respektive i filialen. I de fall en utländsk bank har båda dessa former av bankverksamhet är det alltså inte möjligt att upprätthålla kravet på bredd i verksamheten i såväl filialen som dotterbanken. Att det s k breddkravet inte bör gälla i ett fall som detta bör likaledes framgå av den blivande lagstiftningen.

Tillsynsfrågor

Arbetsgruppen anser att 7 kap bankrörelselagen (BRL), som behandlar till— synen, skall tillämpas på utländska filialer i den utsträckning det är möjligt. Gruppen föreslår också en särskild regel om ingripanden mot filialer som inte följer gällande svenska regler. Att BRL:s tillsynsbestämmelser inte blir gällande fullt ut sägs hänga samman med det 5 k Basel-konkordatet, enligt vilket det primära tillsynsansvaret för en utländsk filial i Sverige skall åvila hemlandets tillsynsorgan. Även EG arbetar med hemlandstillsyn som ut- gångspunkt. Enligt bankföreningen framgår inte klart av motiven och de föreslagna lagändringama om samtliga de sanktionsmöjligheter som före— 170

• Sida 171
•  Original

skrivs i 7 kap BRL skall kunna tillämpas på en utländsk bankfilial eller om Prop. 1989/90: 1 16 den enda sanktion som inspektionen härvid skall kunna tillgripa är den som Bilaga 3 anges i den föreslagna 7 kap % _S BRL. Enligt föreningen bör inspektionen ha ett större spelrum i fråga om sanktioner än att påfordra indragning av filia- lens tillstånd. Samtliga de sanktioner som finns i 7 kap BRL bör enligt

föreningen kunna tillgripas gentemot filialen.

Etableringsrätten

Enligt arbetsgruppen bör en utländsk bank tillåtas att etablera både dotter- bank och filial ”endast när det framstår som motiverat av organisatoriska eller andra skäl”. Enligt föreningen kan den angivna förutsättningen för s k dubbelt tillstånd medföra en alltför skönsmässig bedömning. Föreningen förordar i stället att en utländsk bank alltid skall ha rätt att etablera de bägge verksamhetsformema så snart de krav som enligt lagstiftningen ställs för var och en av dem uppfylls.

Filialens ledning

l promemorian sägs att en särskild verkställande direktör skall förestå en filial. Däremot berörs inte frågan hur man ska förfara i detta avseende om den utlänska banken har flera avdelningskontor i Sverige. 1 promemorian sägs bara att verksamheten i sådant fall skall ses som en enhet. Som bank- föreningen har uppfattat frågan blir det. när flera avdelningskontor inrättas. närmast frågan om filial till filial vilket i sig skulle innebära att endast ett av avdelningskontoren behöver förestås av en verkställande direktör. Denna fråga bör klarläggas i den kommande lagstiftningen. Därvid bör också be- röras frågan om hur bokföringsskyldigheten och inkomstbeskattningen skall fullgöras då flera avdelningskontor finns.

Kapitaltäckning i filial

Enligt föreningen är det oklart vad som skall gälla beträffande kapitaltäck- ning i filial.

l promemorian finns motstridiga uttalanden: — På sid 82 sägs om särskilt filialkapital att kaptialbasen bör utgöras av koncernens kapitalbas. Bankföreningen delar detta synsät.

— På sid 20 och 99 sägs att hemlandets kapitaltäckningsregler skall gälla för de utländska filialerna. Här måste gruppen avse att filialen naturligtvis skall ingå när hemlandets kapitaltäckningsregler tillämpas av hemlandets tillsynsmyndighet för hela den utländska huvudbanken/koncernen.

- På sid 83 sägs att tillsynsmyndighetema i Sverige och hemlandet ”har att kontrollera att filialens affärer är sådana att de inte kommer i konflikt med vare sig kapitaltäckningsregler eller enhandskreditbestämmelser i Sve- rige eller i hemlandet”. Bankföreningen vill påpeka att eftersom en filial inte skall ha något eget kaptial, kan bankinspektionen inte kontrollera att ”filia- lens affärer” inte kommer i konflikt med svenska regler om kapitaltäckning och enhandskrediter. Menar då gruppen att bankinspektionen skall kontrol- 171

• Sida 172
•  Original

lera att den utländska huvudbankens/koncemens kaptialtäckning och en- Prop. 1989/90: 116 handskrediter inte kommer i konflikt med svenska regler — förutom att Bilaga 3 tillsynsmyndigheten i hemlandet kontrollerar att huvudbankens/koncer- nens total verksamhet inte strider mot hemlandet regler? Detta förefaller inte lämpligt.

Av ovanstående framgår att ett klarläggande behövs.

Vidare sägs på sid 99 att för bankfilialer från länder som inte tilllhör vare sig lO-gruppen eller EG krav bör ställas på att deras kapitaltäckning —— beräk- nad på koncern -— skall uppfylla den minimistandard som Cooke- kommitténs regler innebär. Om detta villkor inte uppfylls bör enligt arbets- gruppen tillstånd till etablering inte lämnas eller tillståndet dras in om eta- blering redan skett. Enligt bankföreningen vore det orimligt om högst tillfälliga störningar i koncernens kapitaltäckning skulle medföra att ett filialtillstånd måste dras in. Det bör vara tillfyllest att i motiven anges att möljlighet skall finnas att i ett sådant läge dra in tillståndet. Av skrivningen framgår inte heller om filialens hemland skall ha en lagstiftning som upp- fyller minimistandarden för Cooke-kommitténs regler eller om det är kon- cernens faktiska kapitaltäckning som åsyftas. Ett klargörande av vad som här avses är nödvändigt.

Allmänna råd

Arbetsgruppen föreslår att bankinspektionen skall ha rätt att utfärda all- männa råd för den utländska bankfilialens tillämpning av rörelsereglema i bankrörelselagen. En sådan rätt torde föreligga utan särskilda regler härom. Det förtjänar att påpekas att ett frångäende av sådant råd skulle — om det strider mot en sund utveckling av bankverksamheten enligt kreditmarknads- kommitténs förslag till ändringar i 7 kap BRL i princip kunna medföra en skriftlig erinran och föreläggande om rättelse från bankinspektionens sida. När det gäller utländska filialer har emellertid såvitt framgår av promemo- rian inte föreslagits att dessa sanktionsmöjligheter skall kunna tillämpas på de utländska bankfilialerna. Ett allmänt råd. som inte på något sätt kan följas upp med någon sanktion, riskerar att bli verkningslöst. Detta talar ytterli- gare för att de nyss angivna sanktionerna skall kunna tillämpas också på filialerna (jfr vad som sägs under avsnittet tillsynsfrågor).

Lagtekniska frågor

1 kap 4 & bankrörelselagen

Av bestämmelserna i l 5 lagen (1968:555) om rätt för utlänning och ut- ländskt företag att idka näring häri riket framgår att utländskt företag utöver bestämmelserna i den lagen är underkastade de föreskrifter som enligt andra författningar gäller för näringsverksamhet här i riket. Arbetsgruppen har i förtydligande syfte gjort en hänvisning i 1 kap 4 & bankrörelselagen till bestämmelserna i BRL vilka sägs skola tillämpas på filial i tillämpliga delar. 172

• Sida 173
•  Original

Enligt bankföreningen innebär orden ”i tillämpliga delar " en begränsning Prop. 1989/90: 1 16 av möjligheten att tillämpa BRL på filial, i vart fall i förhållande till huvud- Bilaga 3 stadgandet i 1 5 1968 års lag. Med den valda regleringen bör man i vart fall i motiven klargöra vilka bestämmelser i lagstiftningen om näringsverksam- het som inte skall tillämpas på utländska bankfilialer. Vidare bör av lagen klart framgå t ex vilket lands kapitaltäckningsbestämmelser som skall gälla för filialen.

19 & lagen om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket

Arbetsgruppen har föreslagit ett tillägg i 19 & rubricerade lag som innebär att bankinspektionen får beträffande filial till utländskt bankföretag ”medge undantag som om särskilda skäl föreligger”. Det framgår emellertid inte av lagtexten från vilka bestämmelser undantag kan medges. Det föreslagna tillägget bör utformas på ett mer klargörande sätt.

Den lagtekniska lösningen

Den lagtekniska lösning som förslaget har fått innebär att hänvisningar görs till den av kreditmarknadskommittén föreslagna kaptialmarknadslagen. Enligt vad bankföreningen är bekant kommer en sådan lag inte att kunna införas förrän tidigast under år 1991. Om man således önskar en snabb lösning av filialfrågan bör reformen istället genomföras genom ändringar i befintlig lagstiftning.

12. Svenska sparbanksföreningen

Sparbanksföreningen tillstyrker förslaget. Det är enligt föreningens mening ett nödvändigt led i den pågående intemationaliseringen av kreditmarkna- den att utländska banker skall kunna ha möjlighet att bedriva verksamhet häri landet. inte endast i dotterbolagsform utan även genom filialer. Särskilt med hänsyn till den pågående harmoniseringen inom EG och intresset hos svenska kreditinstitut att ha möjlighet att verka i EG-området är det av vikt att den svenska kreditmarknaden öppnas för utländska filialetableringar.

Sparbanksföreningen anser det var ytterst angeläget att den föreslagna lagstiftningen inte ges sådan utformning att svenska kreditinstitut av reci- procitetsskäl får svårigheter att bedriva filialverksamhet utomlands. Såvitt Sparbanksföreningen kan finna genom tillgängligt material. bl a förelig- gande förslag till ett andra banksamordningsdirektiv. saknas anledning räkna med att arbetsgruppens förslag skall ge upphov till några sådana pro- blem.

Sparbanksföreningen instämmer således i arbetsgruppens bedömning att principen om likabehandling bör ligga till grund för regler om ingående filialetableringar i Sverige. Detta betyder att de regler i banklagstiftningen som gäller för svenska kreditinstitut i princip även skall vara tillämpliga på utländska filialer.

Det är enligt Sparbanksföreningens mening angeläget att svenska och utländska kreditinstitut får möjlighet att verka under så konkurrensneutrala 173

• Sida 174
•  Original

betingelser som möjligt. Arbetsgruppens bedömningar och förslag rörande Prop. 1989/90: 1 16 tillämpligheten av enskilda regleri bankrörelselagen och annan lagstiftning Bilaga 3 på utländska filialetableringar ter sig väl förenliga med syftet att uppnå största möjliga konkurrensneutralitet. Sparbanksföreningen har således inget att invända i dessa avseenden. När det gäller utgående filialverksamhet, dvs svenska kreditinstituts möj- ligheter att öppna filial utomlands. kan sedan en tid tillbaka svenska bank- aktiebolag få tillstånd till sådan etablering. Bl a sparbanker saknar dock denna möjlighet. Sparbanksföreningen har tidigare. i yttrandet den 5 april 1989 över Kreditmarknadskommitténs slutbetänkande. påpekat detta och hemställt att också sparbank skall få etablera filial i utlandet. Det är av konkurrensneutralitetsskäl angeläget att banklagstiftningen inte diskrimi- nerar vissa associationsformcr på kreditmarknaden. Sparbanksföreningen anser därför alltjämt att även sparbanker skall ges samma formella möjlig- heter som bankaktiebolag att få tillstånd till utländska filialetableringar.

13. Svenska Föreningsbankers Förbund

Skillnaden i regelverken för utlandsägda svenska banker och utländska bankfilialer kan vara ett incitament till banker i utlandet att etablera såväl dotterbank som filial i Sverige. Om så skulle bli fallet vill förbundet betona vikten av att klar åtskillnad i alla avseenden görs mellan de båda företagen.

Det internationella regleverket har inte tagit slutlig form i alla delar på detta område. Enligt förbundets mening har arbetsgruppen i de här exem- plifierade fallen och i övrigt kommit fram till lämpliga avvägningar.

För svenska banker föreligger redan möjligheten att efter tillstånd av regeringen öppna en filial utomlands. Mot denna bakgrund och i beaktande av vad förbundet ovan anfört om det för utländska bankfilialer föreslagna regelverket tillstyrket förbundet arbetsgruppens förslag inklusive de till för- slagen hörande förslagen till ändringar i gällande lag.

Föreningsbankernas Bank, som tagit del av bankfilialgruppens förslag. ansluter sig till förbundets yttrande.

14. Svenska Skeppshypotekskassan

Kassan har sålunda redan i dagsläget fullt effektiv konkurrens från såväl svenska som utländska banker och andra kreditinrättningar. Denna kon- kurrensbild skulle icke påverkas annat än möjligen helt marginellt av att vissa av de utländska kreditgivarna fick möjlighet att upprätta inte bara dotterföretag utan också filialer i Sverige.

Kassan kan därför icke se egentliga nackdelar vare sig för egen del eller för låntagarnas/rederiförctagens del av den föreslagna möjligheten för ut- ländska banker och fmansföretag att öppna filial i Sverige. Utifrån de all- männa strävandena mot ökad intemationalisering, liberalisering och an- passning till omvärldens regelsystem talar starka principiella skäl för att medge filialetablering i Sverige. 174

• Sida 175
•  Original

Kassan tillstyrker därför Bankfilialgruppens förslag. Prop. 1989/90: 116 De mera administrativa och banktekniska begränsningar och villkor som Bllaga 3 därvid enligt Gruppens förslag bör gälla för sådan verksamhet ur bl a soliditets- och tillsynssynpunkt anser sig Kassan icke ha kompetens att göra några konkreta uttalanden om.

15. Finansbolagens Förening

Föreningen, som inte har några invändningar mot förslagen såvitt avser banker. begränsar sitt yttrande till att avse situationen för finansbolag/kre- ditmarknadsbolag.

Det principiella förbudet mot utländskt ägande av finansbolag bör enligt föreningens mening upphävas i sambandmed att filialfrågan löses. Det finns ingen anledning att avvakta en eventuell proposition rörande KMK:s förslag till kapitalmarknadslag, särskilt som det framstår som osäkert om en samlad sådan proposition överhuvudtaget är att vänta. 1 sak finns det ingen anled- ning att beskära möjligheten till utländskt ägande av finansbolag när mot- svarande möjighet finns på banksidan. låt vara begränsad.

I promemorian anförs (s 120) att någon formell prövning av dotterbolags- etablering utomlands från t ex ett svenskt finansbolags sida inte har före- kommit. Detta är naturligtvis riktigt och utgående etableringar har först i efterhand anmälts till bankinspektionen. Det bör dock påpekas att riksban- ken inom ramen för valutaregleringen utövat en effektiv kontroll över dot- terbolagens verksamhet genom att föreskriva att kreditportföljen måste ha en viss andel "svenskrclaterade" krediter. Denna regel har i praktiken upp- fattats som en begränsande omständighet inför beslut om utlandsetable- ringar. Det är föreningens förhoppning att kravet på ”'svenskrelatering” försvinner när valutaregleringen nu upphävs i övrigt.

16. Svenska Fondhandlareföreningen

Fondhandlareföreningen instämmer i stort i det förslag arbetsgruppen läg- ger fram.

Fondhandlareföreningen vill också understryka att utländska filialers verksamhet i Sverige i regelhänseende måste behandlas i likhet med vad som gäller för motsvarande svenska verksamheter.

17. Stockholms Fondbörs

Börsstyrelsen tillstyrker det framlagda förslaget. lnom börsstyrelsen har diskuterats att ersätta den föreslagna behovspröv- ningen i 1 kap 4 & lagen om ändring i bankrörelselagen med en skadepröv- ning. En sådan kan dock inte komma i fråga endast för utländska bankers filialer utan får övervägas i samband med en eventuell förändring av vill- koren för bedrivande av bankverksamhet i allmänhet. 175

• Sida 176
•  Original

18. Landsorganisationcn i Sverige Prop. 1989/90: 116

Bilaga 3 Genom sitt yttrande över kreditmarknadskommitténs betänkande har LO i

allt väsentligt tagit ställning till bankfilialgruppens förslag i rubricerade de- partementspromemoria. LO förordade där att rätt skulle ges till etablering av utländska bankfilialer i Sverige. Den närmare motiveringen för ställ- ningstagandet framgår av yttrandet. LO har beträffande de speciella regler och villkor som bankfilialgruppen föreslår inget att invända.

19. Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)

TCO tillstyrker förslaget om rätt för utländska banker att öppna filial i Sverige. Ett beslut bör emellertid dröja till fullständig klarhet råder om vilka regler som Europeiska Gemenskapen (EG) kommer att stanna vid.

TCO vill emellertid speciellt framhålla vad arbetsgruppen föreslårbeträf- fande tillstånd. nämligen att detta skall ges av regeringen i varje enskilt fall. TCO anser att regeringen liksom idag, då det gäller utländska dotterbanker. även fortsättningsvis bör göra en behovsprövning i varje enskilt fall innan tillstånd lämnas.

Arbetsgruppen föreslår att likabehandlingsregler skall gälla för filials ka- pitaltäckning. Detta medför att tillsynen för solvens kommer att åvila hem- landets tillsynsmyndighet, och att hemlandets kapitaltäckningsregler bör gälla för filial till utländsk bank. TCO vill i detta sammanhang peka på nödvändigheten av öppen information från filialens sida om vad dessa regler innebär både i klartext och i jämförelse med svenska kapitaltäckningsregler.

EG-reglema om tillsyn förutsätter hemlandskontroll av filialer. När så erfordras skall samarbete ske med tillsynsmyndighet i det land där verksam- heten bedrivs. TCO anser det viktigt ur konkurrensneutralitetssynpunkt och så länge vi har en nationell lagstiftning om tillsyn. att svenska myndigheter har möjlighet till insyn och kontroll även av utländska bankers filialer i Sverige.

20. Svenska Bankmannaförbundet

Svenska Bankmannaförbundet anser, att det är en naturlig konsekvens av svenska bankers intemationalisering och den integration som sker på det finansiella området att utländska banker ges möjlighet att etablera filialbank i Sverige. Så långt möjligt bör därvid konkurrensneutrala förutsättningar föreligga mellan svenska banker och utländska bankers filialer.

Förbundet vill i detta sammanhang särskilt understryka att samma krav ifråga om verksamhetens bredd bör ställas på de utländska bankfilialema som på de svenska bankerna. En bedömning av detta sker lämpligen genom prövning av verksamhetsplan vid tillståndsprövningen och kontinuerligt efter etableringen av bankinspektionen. Bankinspektionen bör f ö i detta och andra fall kunna använda alla de sanktioner som kan tillämpas för svenska banker.

I motsats till vad som framförs i Bankfilialgruppens förslag (sid 78) anser Bankmannaförbundet att en behovsprövning måste ske på samma sätt som 176

• Sida 177
•  Original

för svenska banker och utländska dotterbanker. En annan ordning står i Prop. 1989/90: 116 strid med gällande och även av KMK föreslaget nyttokriterium som inne- Bilaga 3 håller en behovsbedömning.

21. Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF)

Enligt SAF:s mening är det mycket väsentligt för företagen och andra bank- kunder att ökad konkurrens kan åstadkommas på den svenska marknaden för kredit och annan bankservice, bl a genom ett växande utbud från ut- ländska bankers sida. Övergång från dotterbank till filialbank ger, enligt vad arbetsgruppen påpekar, väsentligt ökat kreditutrymme genom att den sk enhandskreditregeln inte påverkar en filial på samma sätt som nu sker med en dotterbank. Filialen arbetar med hela den utländska bankens kapitalbas som grund. vilket också ger ett större expansionsutrymme. Upplåningsvill- koren kan förbättras genom att lån direkt till utländska banker framstår som ett säkrare alternativ för placerarna. Filialalternativet medför dessutom enligt arbetsgruppen något lägre kostnader än en dotterbank. SAF anser att man med hänsyn till dessa fördelar för bankfilialen ijämförelse med dot- terbanksformen bör kunna hysa förhoppningen att den utländska bankfi- lialverksamheten så småningom växer till ett betydande inslag på den svenska kreditmarknaden. Kunderna bör dra nytta av detta ökade konkur- renstryck genom bättre priser och prestanda på olika typer av banktjänster, inte minst i anslutning till internationella affärstransaktioner. SAF tillstyr- ker därför i princip förslaget att utländska banker skall kunna Öppna filial i Sverige.

Enligt arbetsgruppens förslag bör, liksom för svenska bankers filialetab- lering i utlandet, tillstånd krävas för en utländsk bank som önskar etablera en filial här i riket. Förutsättningen för tillstånd bör vara att regeringen finner att ändamålet med filialen kan anses vara till nytta för bankväsendet eller det allmänna. Rekvisitet är detsamma som gäller för beviljandet av oktroj för bank. Frågan om vilket rekvisit som i fortsättningen bör väljas för Oktrojprövningen resp prövningen av in- resp utgående filialetableringar bör enligt arbetsgruppens mening tas upp i samband med beredningen av kre- ditmarknadskommitténs betänkande.

SAF anser att en marknad för varor eller tjänster i princip fungerar effek- tivareju mindre inslag den har av offentlig eller annan reglering av köparnas och säljarnas beteende. Föreningen konstaterar därför med tillfredsställelse att strävan efter att avreglera och förenkla bestämmelse, bl a genom inter- nationell harmonisering, för att nå ökad effektivitet och tillväxt, är på stark frammarsch inte minst inom det västeuropeiska integrationsarbetet. Man försöker eliminera de hinder som finns för internationell handel och pro- duktionsfaktoremas rörelsefrihet. Administrativa kontroller t ex i form av tillståndsprövning från nationella myndigheters sida, tas bort eller mjukas upp. Härmed åstadkoms bl a en konkurrensfrämjande sänkning av etable- ringströsklar för nya verksamheter. Även på det finansiella området (valuta- och kreditmarknader rn m) sker en omprövning av regler och administrativa kontroller. Mot den bakgrunden vill SAF ifrågasätta att arbetsgruppen utan 177

• Sida 178
•  Original

närmare analys och överväganden slår fast att det behövs ett tillståndsför- Prop. 1989/90: 1 16 farande för ingående bankfilialer. Bilaga 3

Den nuvarande EG-regleringen ger enligt arbetsgruppen inte tillräckliga skäl för att Sverige nu skulle avstå från tillståndsprövning av filialer till utländska banker. Arbetsgruppen menar att frågan om villkoren för ut- ländska bankers filialetableringar i Sverige bör tas upp sedan EG tagit slutlig ställning till förslaget om ett andra banksamordningsdirektiv. I det sam- manhanget bör enligt gruppen kunna övervägas vilka förutsättningar som finns för en överenskommelse om ömsesidig rätt till fri filialetablering i Sverige och EG-området.

Enligt SAF:s bedömning torde OECD:s kapitalliberaliseringsstadga hindra Sverige att ingå överenskommelse med enbart EG om ömsesidig frihet för filialetablering, så länge som vi inte har åtminstone en tullunion med EG. Det torde komma att dröja åtskilliga år innan Sverige eventuellt har sådana relationer med EG att dess medlemsländer kan behandlas för- månligt och övriga medlemmar av OECD diskrimineras i fråga om kapital- rörelser och etablering. För att uppnå Överenskommelse med EG av nyss nämnda innebörd torde alltså krävas att även övriga OECD-länder ges eta- bleringsfrihet för bankfilialer i Sverige. Denna fråga borde enligt SAF:s mening ha analyserats närmare av arbetsgruppen.

SAF föreslår att statsmakterna så snart som möjligt utreder möjigheten att ge utländska banker en fri etableringsrätt på den svenska kreditmarknaden. Istället för en formell tillståndsprövning skulle man t ex kunna ha ordningen att den bank som vill etablera sig, och som auktoriserats av hemlandets myndigheter. anmäler detta till svenska tillsynsmyndigheter för att möjlig- göra tillsyn av att den följer bankrörelselagen m fl bestämmelser.

Införandet av en fri etableringsrätt kan föregås av förhandlingar med och i internationella organ (främst OECD) med syftet att uppnå internationella överenskommelser om ömsesidighet. Men även ett ensidigt svenskt upphä- vande av tillståndsplikten är en strategi som enligt SAF:s mening inte bör betraktas som helt utesluten.

22. Industriförbundet

Allmänt

För svensk industri är det välkommet med den ökade konkurrens som eta- bleringen av utländska företag inom den finansiella sektorn i Sverige kan komma att medföra.

Utgångspunkten för bankfilialgruppens arbete har varit att utländska och svenska banker skall arbeta under så konkurrensneutrala villkor som möj- ligt. Förbundet har inget att invända mot denna princip, men drar inte i alla stycken samma slutsatser av den som gruppen gör. Svenska banker arbetar i vissa avseenden under hårdare restriktioner än banker i en del EG-länder. Det naturliga är då att harmonisera det svenska regelverket med det inom EG. Inte att kringgärda de utländska bankernas filialeri Sverige med de mer restriktiva svenska reglerna.

Industriförbundet utgår ifrån att Sverige kommer att träffa överenskom- 178

• Sida 179
•  Original

melse med EG om tillämpning av EGs regler med avseende på bankfilialer Prop. 1989/90: 1 16 när dessa funnit en mer slutlig form. Förbundet förutsätter att svenska regler Bilaga 3 för instituten på kreditmarknaden då också harmoniseras med EGs.

Valutatekniska och tillsynsmässiga frågor samt rörelseregler

Industriförbundet har inget att invända mot arbetsgruppens förslag till lös- ning av valutatekniska problem vid filialetablering.

När det gäller tillsynen föreslår arbetsgruppen en vidare redovisnings- och rapporteringsskyldighet än vad som har föreslagits gälla mellan EG- länderna. Inom EG skall ingen särskild redovisning för en filial kunna krä- vas. Industriförbundet förutsätter en svensk anpassning till detta i samband med arbetet på att få till stånd överenskommelser med EG om ömsesidiga filialetableringar. Även beträffande frågan om fri filialetablering (utan sär- skilt tillstånd) förutsätter förbundet en anpassning till EG så snart en sådan blir möjlig.

När det gäller rörelseregler för i Sverige verksamma bankfilialer har ar- betsgruppens utgångspunkt varit att svensk rätt skall gälla för filialernas aktiviteteri Sverige. Enligt de föreslagna EG-reglerna skall banker och kre- ditinstitut inte var bundna av världlandets rörelseregler i den mån dessa innehåller förbud mot någon av de verksamheter som enligt EG skall hän- föras till elementär bankrörelse. Svenska rörelseregler för banker är mer restriktiva än de som av EG hänförs till elementär bankrörelse. Detta gäller främst fastighetsleasing och möjligheter till begränsade aktieförvärv. Även här krävs enligt Industriförbundet en anpassning av svensk lagstiftning till den inom EG.

23. Svenska Försäkringsbolags Riksförbund

Riksförbundet anser förslaget ligga väl i linje med den utveckling mot en internationellt öppnare marknad som förbundet i olika sammanhang uttalat sig för. Svenska lagar bör på alla områden visa en sådan öppenhet för inter- nationell konkurrens att det även möjliggör svenska företags deltagande i denna på lika villkor. Utan att gå in på detaljer i förslaget är riksförbundet positivt till detsamma

24. Utländska Försäkringsbolags Förening

Föreningen finner det framlagda förslaget positivt och helt i linje med För- eningens inställning till en ökad internationell integration. Det finns också anledning för Föreningen att tillskynda synpunkter i arbetsgruppens sam- manfattning som avser de utländska bankernas möjligheter att via sina filialer i Sverige genom ökat konkurrens på sikt utvecklas till ett värdefullt inslag på den svenska kreditmarknaden. 179

• Sida 180
•  Original

25. Stockholms Handelskammare Prop. 1989/90:116 Stockholms Handelskammare vill tillstyrka det förslag som bankfilial- Bilaga 3

gruppen framlägger. Förslaget ligger väl i linje med de tankegångar som Stockholms Handelskammare tidigare framfört på detta område.

26. Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR

FAR tillstyrker förslaget.

Motivering

FAR finner att förslaget helt stämmer med den allmänna utvecklingen mot större öppenhet vad avser det internationella bankväsendet och svenskt ' näringsliv i allmänhet.

FAR har inga invändingar mot utformningen av reglerna om tillstånd, rörelse, tillsyn rn m.

FAR noterar att bankfilialema kommer att lyda under lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring häri riket, och att den lagens bestämmelser om egen bokföring, auktoriserad revisor och re- gistrering av redovisningshandlingar kommer att gälla. Dessutom kommer bankinspektionen att kunna tillsätta en eller flera revisorer.

• Sida 181
•  Original

1 Förslag till Lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)

Härigenom föreskrivs i fråga om bankrörelselagen (1987:617) dels att 1 kap. 4 &, 2 kap. 5 och 7 55 , 6 kap. 2 5 och 9 kap. l & skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 7 kap. 9 a 5 , av följande lydelse." Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 4 5 '

Ett utländskt bankföretag får en- dast efter tillstånd av regeringen driva verksamhet från kontor eller annat fast driftställe här i riket. Så- dan verksamhet får inte omfatta inlånings— eller utlåningsrörelse.

Ett bankaktiebolag får efter till- stånd av regeringen eller, efter rege- ringens bemyndigande, bankin- spektionen inrätta filial i utlandet. Sådant tillstånd skall lämnas om än- damålet kan anses vara till nytta för bankväsendet eller det allmänna. Bestämmelser om bankaktiebolags förvärv av aktie eller andel i ut- ländskt bankföretag finns i 2 kap. 6 5 första stycket 1.

Ett utländskt bankföretag får 1. efter tillstånd av regeringen driva bankrörelse från avdelnings- kontor med självständig förvaltning (filial) eller

2. efter anmälan till bankinspek- tionen driva verksamhet, som huvud- sakligen avser representation och förmedling av banktjänster, från kontor eller annat fast driftställe ( re- presentationskontor).

Ett bankaktiebolag får efter till- stånd av regeringen eller, efter rege- ringens bemyndigande, bankin- spektionen inrätta filial i utlandet.

Tillstånd tillflialetablering enligt första stycket 1 och andra stycket skall lämnas om den planerade rör- elsen kan antas komma att uppfylla kraven på en sund bankverksamhet. Bestämmelser om bankaktiebolags förvärv av aktier eller andelar i ut- ländska bankföretag fi n ns i 2 kap. 6 5 första stycket 1.

För utländska bankers verksam- het genom filial i Sverige gäller be- stämmelserna i denna lag i tillämp- liga delar. I övrigt gäller för sådana företag lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring häri riket.

_ 181

• Sida 182
•  Original

Bilaga 4

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 5 få En bank får förvärva ett bankaktiebolags eller en sparbanks rörelse, om övertagandet inte kan anses vara till skada för det allmänna. Om förvärvet avser hela eller en inte obetydlig del av rörelsen krävs det att regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. bankinspektionen lämnar tillstånd till för- värvet.

Ett bankaktiebolag som är bildat av utländskt bankföretag får dock inte överta en svenskägd bankrö- relse.

75'

En sparbank och en central föreningsbank får endast efter tillstånd av bankinspektionen medverka vid emission av aktier, förlagsbevis eller för- lagsandelsbevis på den allmänna marknaden.

Ett bankaktiebolag. en sparbank eller en central föreningsbank som medverkar vid emission av aktier på den allmänna marknaden får för- värva aktier som ingår i emissionen men skall avyttra dessa så snart det lämpligen kan ske och senast ett år efter förvärvet. Om särskilda skäl föreligger. kan bankinspektion medge att aktierna får innehas längre tid.

Ett bankaktiebolag, en sparbank, en eentralföreningsbank och ett ut- ländskt bankföretag genom filial här i landet som medverkar vid emis- sion av aktier på den allmänna marknaden får förvärva aktier som ingåri emissionen men skall avyttra dessa så snart det lämpligen kan ske och senast ett år efter förvärvet. Om särskilda skäl föreligger, kan bank- inspektionen medge att aktierna får innehas längre tid.

En bank' som har tillstånd att driva fondkommissionsrörelse får, för att underlätta rörelsen, i samband med denna förvärva aktier, emissionsbevis samt andelar i aktiefonder och ekonomiska föreningar. Banken får inte inneha sådana värdepapper till högre anskaffningsvärde än som anges i 16 5 första stycket fondkommissionslagen (l979:748). Om en bank som driver fondkommissionsrörelse ingår i en koncern, i vilken också ingår fondkom- missionsbolag eller annan bank som har tillstånd att driva fondkommis- sionsrörelse, gäller dessa begränsningar för koncernen i dess helhet. I sådant fall skall banken till bankinspektionen anmäla vilka värdegränser som be- stämts för de olika företagens innehav av värdepapper. Om synnerliga skäl föreligger kan bankinspektionen medge att banken får inneha värdepapper i större omfattning än vad som anges i nämnda paragraf.

6 kap. 2å

En banks firma skall tydligt skilja sig från andra ännu bestående fir- mor, som är införda i bankregistret, samt från benämningar på ut- ländska bankföretag, som är allmänt kända i Sverige. För registrering av firma gäller i övrigt vad som före- skrivs i firmalagen (l974:156).

' Senaste lydelse 1988: 545.

En banks firma skall tydligt skilja sig från andra ännu bestående fir- mor, som är införda i bankregistret, samt från benämningar på ut- ländska bankföretag, som är allmänt kända i Sverige. F irmanför ett bank- aktiebolagi vilket ett utländskt bank- företag har ett bestämmande inflyt-

• Sida 183
•  Original

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

Utan hinder av första stycket får firman för ett bankaktiebolag som har bildats av ett utländskt bankföre- tag innehålla det företagets firma. Motsvarande gäller om bankaktie- bolaget har bildats avflera utländska bankföretag.

Föreslagen lydelse

ande får dock innehålla det företa- getsfirma. För registrering av firma gäller i övrigt vad som föreskrivs i firmalagen (1974: 1 56).

7kap. 9a5

Om ett utländskt bankföretag ge- nom en flial eller i övrigt här i landet handlar på ett sätt som strider mot lag eller annan författning. skall bankinspektionen anmoda banken att upphöra med verksam/teten. Ont rättelse inte .sker, ska/l inspektionen anmäla detta till tillsynsmyndighe- ten i det land där banken har sitt huvudkontor. Anmälan skall också göras till regeringen, .som kan åter- kalla ett tillstånd att driva bankrö- relse här i landet.

9 kap.

Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen

]. i Sverige driver bankrörelse utan att vara berättigad till detta.

2. för ett utländskt bankföretags räkningförestår en verksamhet .som utan tillstånd enligt 1 kap. 4 ,6 drivs från ett kontor eller något annat fast driftställe i Sverige.

Till böter döms den som uppsåt- ligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelseni 1 kap. 5 åom förbud att i firma eller i övrigt vid beteck- ning av affärsrörelse använda ordet bank.

Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen i Sve- rige driver bankrörelse utan att vara berättigad till detta.

Till böter döms den som uppsåt- ligen eller av oaktsamhet

]. bryter mot bestämmelsen i 1 kap. 5 5 om förbud att i firma eller i övrigt vid beteckning av affärsrö- relse använda ordet bank,

2. för ett utländskt bankföretags räkningförestår en verksamhet som utan anmälan enligt 1 kap. 4 åförsta stycket 2 drivs från ett representa- tionskontor i Sverige,

3. bryter mot bestämmelsen om anmälningsskyldighet i 3 kap. 29"

• Sida 184
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. l989/ 90: 1 16

. 4 andra stycket bankaktiebolagslagen Bilaga

( 1987:618 ).

Ansvar enligt 20 kap. 3 & brottsbalken skall inte följa för den som bryter mot förbudet i 1 kap. 6 5 första stycket att obehörigen röja enskildas förhål- lande till en bank. Detsamma gäller en revisor som bryter mot förbudet i 3 kap. 14 5 första stycket att lämna upplysningar om en banks angelägenheter.

Den som har åsidosatt vitesföreläggande som avses i 3 5 får inte dömas till ansvar för gärning som omfattas av föreläggandet.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1990.

• Sida 185
•  Original

Bilaga 4

2 Förslag till Lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618)

Härigenom föreskrivs i fråga om bankaktiebolagslagen (1987:618) dels att 3 kap. 3 5 skall upphöra att gälla, dels att 2 kap 3 5, 3 kap. 2 5, 4 kap. 8 å och 11 kap. 1 och 2 55 skall ha följande lydelse,

dels att det 1 lagen skall föras in ett nytt kapitel, 12 kap., av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

Stiftarna skall upprätta en bolagsordning som skall underställas reger- ingen för stadfästelse. Till ansökan om oktroj skall fogas en plan för den tilltänkta verksamheten.

Regeringen prövar att bolagsordningen överensstämmer med denna lag, bankrörelselagen ( 1 987. 6 1 7) och andra författningar samt om och i vad mån särskilda bestämmelser behövs med hänsyn till omfattningen och arten av bolagets verksamhet.

Om regeringen finner den plane- rade rörelsen vara nyttig för det all- männa stadfäster regeringen bolags- ordningen samt beviljar oktrojför en tid av högst tio år och därutöver till det löpande räkenskapsårets slut.

Regeringen skall stadfästa bolags- ordningen och bevilja oktroj. om den planerade rörelsen kan antas komma att uppfylla kraven på en sund bankverksamhet.

3 kap.

Aktier kan fritt överlåtas och för- värvas. om något annat inte följer av 3 _é' eller i övrigt av lag.

Aktier kan fritt överlåtas och för- värvas om något annat inte följer av 12 kap. eller i övrigt av lag.

Den som förvärvar aktier skall inom en månad anmäla detta till bankinspektionen, om förvärvet medför att förvärvarens andel av ak- tiekapitalet eller röstetalet för samt- liga aktier i bolaget kommer att ö ver- skrida något av gränsvärdena tio, tjugo, fyrtio ochfemtio procent.

4 kap.

Beslutet om nyemission eller en redogörelse för det väsentliga inne- hållet i beslutet skall genast kungö- ras i Post- och lnrikes Tidningaroch den eller de ortstidningar som sty- relsen bestämmer. Kungörs inte be- slutet i sin helhet. skall det i kungö- relsen lämnas uppgifter om var be- slutet hålls tillgängligt. I ett bankaktiebolag som inte är avstäm- ningsbolag krävs dock inte någon

Beslutet om nyemission eller en redogörelse för det väsentliga inne- hållet i beslutet skall genast kungö- ras i Post— och lnrikes Tidningar och den eller de ortstidningar som sty- relsen bestämmer. Kungörs inte be- slutet i sin helhet, skall det i kungö- relsen lämnas uppgifter om var be- slutet hålls tillgängligt. 1 ett bankaktiebolag som inte är avstäm- ningsbolag krävs dock inte någon

• Sida 186
•  Original

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

kungörelse, om samtliga aktie- ägare har varit företrädda vid den bolagsstämma som har beslutat om

F öreslagen lydelse

kungörelse, om samtliga aktie- ägare har varit företrädda vid den bolagsstämma som har beslutat om

emissionen. Inte heller krävs någon emissionen. kungörelse när ett bankaktiebolag som är bildat av utländskt bank/öre- tag har fattat beslut om ökning av

aktiekapitalet.

Är bolaget inte ett avstämningsbolag, skall beslutet om nyemission genast sändas till de aktieägare, vilkas postadresser är kända för bolaget, om ak- tieägarna skall ha företrädesrätt att delta i emissionen. Detta gäller dock inte, om samtliga aktieägare har varit företrädda vid den bolagsstämma som har beslutat om emissionen.

11 kap. l 5

Enligt ett avtal om fusion kan ett bankaktiebolag (det överlåtande bolaget) gå upp i ett annat bankaktiebolag (det övertagande bolaget). En sådan fusion innebär att det överlåtande bolaget upplöses utan likvidation samt att dess tillgångar och skulder övertas av det övertagande bolaget. Avtalet skall för att bli giltigt godkännas av bolagsstämman i det överlåtande bolaget. om inte annat följer av 9 &. Fusion kan ske, trots att det överlåtande bolaget har trätt i likvidation. ] ett sådant fall skall likvidationen avslutas när tillstånd enligt 4 & har registrerats.

Följande handlingar skall hållas tillgängliga för aktieägarna under minst en vecka före den bolagsstämma vid vilken frågan om godkännande av fusionsavtalet skall behandlas samt läggas fram på stämman:

1. förslag till bolagsstämmans beslut,

2. fusionsavtalet, som skall ange fusionsvederlaget och grunderna för dess fördelning,

3. en redogörelse av styrelsen för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av förslagets lämplighet för bolaget och insättama,

4. ett yttrande av revisorerna över styrelsens redogörelse enligt 3,

5. om årsredovisningen inte skall behandlas på stämman. de handlingar som anges i 4 kap. 5 & första stycket 1-3,

6. om i fusionsvederlaget ingår aktier i det övertagande bolaget eller av detta bolag utfärdade konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning, de handlingar som anges i 4 kap. 5 5 första stycket 1-3 beträffande det övertagande bolaget.

Handlingarna skall genast sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Ett avtal om fusion enligt första stycket får inte träffas mellan ett svenskägt bankaktiebolag och ett bankaktiebolag .som är bildat av ut- ländskt bankföretag.

2 5 Enligt ett avtal om fusion kan två eller flera bankaktiebolag (de över-

låtande bolagen) förenas genom att bilda ett nytt bankaktiebolag (det över- tagande bolaget). En sådan fusion innebär att de överlåtande bolagen upp-

• Sida 187
•  Original

Bilaga 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

löses utan likvidation samt att det övertagande bolaget övertar deras till- gångar och skulder mot aktierna i det övertagande bolaget. Avtalet skall för att bli giltigt godkännas av bolagsstämman i varje överlåtande bolag. Be- stämmelsen i 1 5 första stycket fjärde meningen skall tillämpas.

De handlingar som anges i 1 5 andra stycket 1-5 skall upprättas för varje överlåtande bolag. De skall hållas tillgängliga för aktieägarna i de över- låtande bolagen under minst en vecka före bolagsstämma vid vilken frågan om godkännande av fusionsavtalet skall behandlas. Handlingarna skall ge- nast sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress. Handlingarna skall läggas fram på stämmorna.

Fusionsavtalet skall innehålla ett förslag till bolagsordning för det över- tagande bolaget och ange hur styrelse och revisorer skall utses. Om de över- låtande bolagen godkänner fusionsavtalet, skall de samtidigt i enlighet med avtalets bestämmelser utse styrelse och revisorer i det nya bolaget.

Ett avtal om fusion enligt första stycket får inte träffas mellan ett .svenskägt bankaktiebolag och ett bankaktiebolag som är bildat av ut- ländskt bankföretag. 12 kap. Bundna och fria aktier 15

I bolagsordningen kan tas in för- behåll att aktier i bolaget inte får ge- nom teckning eller ö verlåtelse förvär- vas av aktiebolag eller andra sam— manslutningar eller stiftelser eller av visst slag av aktiebolag eller annan sammanslutning eller stiftelse eller av andra än svenska medborgare. Sådana aktier kallas bundna aktier. Om inte alla aktier .skall vara bundna, kallas övriga aktier fria ak- tier.

På den konstituerande stämman kan ändring av bolagsordningen i fråga omförbehåll enligtförsta styc- ket inte göras utan samtycke av de aktietecknare .som berörs av änd- ringen.

Om en aktieägare. som enligt för- behållet inte genom teckning eller överlåtelse får förvärva bundna ak- tier. på något annat sätt harförvär- vat en sådan aktie. hindrar förbe- hållet honom inte att vid ökning av aktiekapitalet utöva den företrädes- rätt till nya bundna aktier som ärför- enad med aktier enligt denna lag el- ler den vid förvärvet gällande bolags- ordningen.

• Sida 188
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 1162 5 Bilaga 4

A vserförbehållet inte samtliga ak- tier. skall aktietecknare med rätt att förvärva endast fria aktier ange att hans teckning avserfria aktier. Har det belopp som skall betalas för aktie bestämts högre för fria aktier än för bundna skall andra aktieägare vid sin teckning ange det högsta antal fria aktier som de är beredda attför- värva.

Den företrädesrätt som vid ökning av aktiekapitalet förenas med fria aktier skall avse nya fria aktier.

Vid ökninge/ler nedsättningav ak- tiekapitalet får förhållandet mellan antalet bundna och antalet fria ak- tier inte ändras i strid med förbe- hållet. Om på grund av detta hela an- talet fria aktier .som har tecknats med företrädesrätt vid nyemission inte kan ges ut, skall defria aktierna fördelas mellan tecknarna i förhål- lande till det tecknade antalet och, i den mån detta inte kan ske, genom lottning. Om fler nya fria aktier ges ut än som tecknats med företrädes- rätt. skall överskottet på samma sätt fördelas bland dem som tecknat med

, företrädesrätt på grund av bundna aktier, i den mån det kan ske utan att förhållandet mellan antalet bundna och antaletfria aktier ändras.

3 5

Vid emission enligt 5 kap. .skall iakttas attförhållandet mellan anta- let bundna och antaletfria aktier inte ändras i strid med förbehållet, om den i emissionsvillkoren medgivna utbytes— eller teckningsrätten .skulle utnyttjas helt.

Emissionskursen, utbyteskursen eller kursen vid nyteckning får be- stämmas högre för skuldebrev där utbytes— eller teckningsrätten avser fria aktier än för andra skuldebrev.

Vid utbyte eller nyteckning ut- färdas bundna och fria aktier i enlig- het med vad .som anges [ skuldebrevet eller optionsbeviset. Den som endast har rätt att förvärva fria aktier får inte tilldelas bundna aktier. 188

• Sida 189
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/ 90: 1 16

Bila a 4 Bestämmelserna i denna paragraf g tillämpas även på utfästelser som av- ses i 5 kap. 1 s sjätte stycket.

4 .*?

I varje aktiebrev eller interimsbe— vis som avser bunden aktie skall an- ges att aktien är bunden.

[ emissionsbevis skall anges om rätten till en ny aktie tillkommer ak- tieägaren på grund av bunden eller fri aktie. I konvertibelt skuldebrev. i skuldebrev förenat med optionsrätt till nyteckning och i Optionsbevis skall anges om utbytes- eller teck- ningsrätten avser bunden ellerfri ak- tie.

I aktieboken skal/för varje aktie anmärkas om den är bunden ellerfri.

5 9”

Om antalet fria aktier har kommit att överstiga det enligt förbehållet medgivna antalet genom att aktier av ett visst slag omvandlats till aktier av ett annat slag, genom att bundna aktier blivit ogiltiga eller genom att bundna aktier har blivit inlösta eller indragna i samband med nedsätt- ning av aktiekapitalet, skall bolaget inom tre månader för registrering anmäla och visa att det tillåtnaför— hållandet nte/lan antalet bundna och antalet fria aktier återställts.

Om detta inte görs skall bankin- spektionen förelägga bolaget att inom en månad komma in med an- mälan och bevis. Om bolaget inte rättar sig efter föreläggandet, skall inspektionen göra anmälan till rät— ten för bolagetsförsättande i likvida- tion och underrätta bolaget om detta. 65

Om antalet fria aktier efter re- gistrering kommit att överstiga det enligt förbehållet medgivna antalet sedan tiden för utbyte eller ny- teckning enligt 5 kap. gått ut. skall bankinspektionen förelägga bolaget att inom sex månader för re- gistrering anmäla och visa att det tillåtna förhållandet mellan antalet bundna och antalet fria aktier åter- ställts. Om bolaget inte rättar sig ef- 189

• Sida 190
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. ] 989/ 90: 1 16

B '1 4 ter föreläggandet skall inspektionen 1 aga göra anmälan till rättenför bolagets försättande i likvidation och under- rätta bolaget om detta.

Om bolaget har fått ett sådantfö— reläggande. fär styrelsen inom ra- men för bolagsordningens bestäm- melser om aktiekapitalets .storlek be- sluta om en sådan ökning av aktiekapitalet genom utgivande av nya bundna aktier mot betalning i pengar som behövsför att det tillåtna förhållandet mellan antalet bundna och antalet fria aktier .skall återstäl- las. Styrelsen får därvid besluta om avvikelse från den företrädesrätt till teckning av nya aktier som annars tillkommer förutvarande aktie- ägare. Full betalning för aktierna skall erläggas inom sådan tid att den i första stycket angivna tidsfristen kan iakttas. När full betalning er- lagts skall styrelsen anmäla nyemis- sionen för registrering.

Överstiger tidenför utbyte eller ny- teckning tre år skall bankinspektio- nen e/ter utgången av varje treårspe- riod iaktta vad som sägs i första styc- ket. Därvid skall bestämmelserna i andra stycket tillämpas.

7 s

Bolagsstämmobeslut, som inne- bär attförbehåll enligt 1 åförsta styc- ket tas in i bolagsordningen, fattas enligt 8 kap. 13 &" första stycket. När beslutet har registrerats. skall styrel- sen genast verkställa det.

Omfördelning avfria och bundna aktier enligt förbehållet inte katt ske genom emission av nya aktier eller genom överenskommelse, .skall sty— relsen inför notarius publicus be— stämma vilka aktier som skall vara fria och vilka som skall vara bundna. Tillhör därvid en aktie, när registe- ringen av bolagsstämmobeslutet kungörs. någon som på grund avför- behållet intefårförvärva bunden ak- tie, är aktien fri, om ägaren inte ge- nom överlåtelse har förvärvat den med vetskap om beslutet. Om ägarna av övriga aktier inte ltar kommit överens om något annat. ska/[ det ge- 1 90

• Sida 191
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 116

Bila a 4 nom lottning bestämmas vilka öv- g riga aktier som skall vara fria. En skriftlig redogörelse för vad som så- lunda bestämts skall upprättas och bestyrkas av notarius publicus.

Styrelsen i aktiebolag som inte är avstämningsbolag skall genast. ge- nom anntaning till aktieägarna på det sätt som föreskrivs i 8 kap. Så" andra stycket när det gäller kallelse till bolagsstämma, infordra breven på de aktier som skall vara bundna. Styrelsen skall .se till att det på dessa aktiebrev görs en anteckning om att aktierna är bundna. Vidare skall sty- relsen setill att det i aktieboken för varje aktie anmärks om aktien är bunden ellerfri. Om den aktieägare som senast antecknats i aktieboken på grund avförbeltållet inte kanför— .värva bundna aktier. får anteckning på brevet inte göras utan att det i ak- tieboken införs en sådan ägare till aktien som fårförvärva bundna ak- tier trots förbeltållet.

'I fråga om avstämningsbolag gäl- ler i stället för bestämmelserna i tredje stycketföljande. Om en aktie skall vara bunden. skall styrelsen ge- nom ett kontoförande institut som avses i aktiekontolagen (1 989.827) låta registrera detta förhållande på aktiekonto enligt den lagen. Genom styrelsens försorg skall i aktieboken för varje aktie anmärkas om aktien är bunden ellerfri. 89"

Inom ett år efter det att beslut ltar fattats om att ta in förbehåll ert/igt 1,9" första stycket i bolagsordningen eller talan om klander av beslutet ge- nom lagakrafl vunnen dom har ogil- lats, skall det för registrering an- mälas att beslutet har verkställts. Om en sådan anmälan inte hargjorts inom den föreskrivna tiden eller om bankinspektionen genom lagakraft- ågande beslut har avskrivit en sådan anmälan eller vägrat registrering, skall inspektionen förklara att frå- gan om ändring av bolagsordningen harfallit.

Innan registrering har gjorts på 19]

• Sida 192
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90". 1 16

Bila a 4 grund av anmälan enligtförsta styc- g ket, kan bolagsstämman i den ord- ning som anges i 8 kap. 12 åförsta stycket första meningen besluta att frågan om att ta in förbehållet [ bo- lagsordningen skall falla. Beslutet skall genast anmälas för re- gistrering.

9 5

På en bunden aktiefår utdelning inte äga rum innan det i aktiebrevet eller interirnsbeviset ltar angivits att aktien är bunden.

1. Denna lag träder i kraft den ljuli 1990.

2. Ifråga om bestående bankaktiebolag skall dock bestämmelserna i 3 kap. 35 första, tredje och fjärde styckena tillämpas till dess att aktieägarna på bolagsstämma har beslutat att aktierna i bolaget skall vara fria eller har beslutat att i bolagsordningen ta in ett förbehåll enligt 12 kap. l 5. Ett sådant beslut är giltigt om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna. Beslutet får inte registreras utan godkännande av regeringen.

3. Bestämmelserna i 12 kap. 7 & tredje stycket gäller även för bankaktie- bolag som är avstämningsbolag till dess att aktiekontolagen (1989:827)trä- der i kraft för det bolaget.

4. Bestämmelserna i 12 kap. 3 & fjärde stycket och 7 ;; fjärde stycket träder i kraft för ett bankaktiebolag när aktiekontolagen (l989:827) träder i kraft för det bolaget.

5. Oktroj, som har beviljats för viss tid och som inte har upphört att gälla vid ikraftträdandet, skall anses vara beviljad tills vidare. Bankinspektionen skall efter ikraftträdandet utfärda bevis om detta.

• Sida 193
•  Original

3 Förslag till Prop. 1989/90: 116 Lag om ändring i sparbankslagen (1987:619) Bilaga 4

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 & sparbankslagen (1987:619) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 3 &

Stiftarna skall upprätta ett reglemente som skall underställas regeringen för stadfästelse. Till ansökan om oktroj skall fogas en plan för den tilltänkta verksamheten.

Regeringen prövar att reglementet överensstämmer med denna lag, ban- krörelselagen (1987:617) och andra författningar samt om och i vad mån särskilda bestämmelser behövs med hänsyn till omfattningen och arten av sparbankens verksamhet.

Om regeringen finner den plane— Regeringen skall stadfästa regle- rade rörelsen vara nyttig för det all— mentet och bevilja oktroj, om den männa stadfäster regeringen regle— planerade rörelsen kan antas mentet samt beviljar oktroj. komma att uppfylla kraven på en

sund bankverksamhet.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1990.

• Sida 194
•  Original

4 Förslag till Prop. 1989/90: 116 Lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620) Bilaga 4

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 & föreningsbankslagen (1987:620) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 2 5

En föreningsbanks stadgar skall stadfästas. Till ansökan om stadfästelse skall fogas en plan för den tilltänkta verksamheten.

Stadfästelse av stadgar meddelas för en central föreningsbank av rege- ringen och för en lokal föreningsbank av bankinspektionen.

Vid behandlingen av en ansökan om stadfästelse av stadgar prövas att stadgarna överensstämmer med denna lag, bankrörelselagen (1987:6 1 7) och andra författningar samt om och i vad mån särskilda bestämmelser behövs med hänsyn till omfattningen och arten av föreningsbankens verksamhet.

Om regeringen vid behandlingen Regeringen skall stadfästa stad- av en ansökan från en nybildad cen- garna och bevilja oktroj för en central tralföreningsbankfinner att den pla- föreningsbank. om den planerade rö- nerade rörelsen är nyttig för det all- relsen kan antas komma att uppfylla männa stadfäster regeringen stad— kraven på en .sund bankverksam- garna samt beviljar oktroj. het.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1990.

• Sida 195
•  Original

5 Förslag till Lag om ändring i lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket

Härigenom föreskrivs att 13. 19, 20 och 30 55 lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring häri riket skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen l vdelse 13 &”

Utländskt företag får idka näring här i riket endast efter tillstånd av re- geringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Tillstånd får beviljas företag, vilket enligt sitt hemlands lag är registrerat som bolag eller ekono- misk förening och driver näringsverksamhet i hemlandet. Annat företag kan erhålla tillstånd, om särskilda skäl föreligger.

Om rätt för utländskt bankföretag att bedriva verksamhet gäller be- stämmelserna i 1 kap. 4 5 bankrörel— selagen (198 7:61 7).

195

Verkställande direktören är an- svarig för filialens verksamhet. Det utländska företaget skall för honom utfärda fullmakt med sådant inne- håll som anges i 9 5 andra stycket.

205

Det utländska företagets verk- samhet genom filial här i riket skall drivas under firma, som innehåller företagets namn med tillägg av ordet filial och som tydligt anger företa- gets nationalitet. Firman skall tyd- ligt skilja sig från andra bestående firmor som förut införts i aktie- bolagsregistret eller register som av- ses i 26 5. För registrering av filials firma gäller i övrigt vad som före- skrives i firmalagen (1974: 1 56).

Firman tecknas av verkställande direktören.

' Senaste lydelse l975:l361. 2 Senaste lydelse 1974: 1 69.

Verkställande direktören är an- svarig för filialens verksamhet. Det utländska företaget skall för honom utfärda fullmakt med sådant inne- håll som anges i 95 andra stycket. Om detfinns särskilda skäl, får bank- inspektionen medge undantag i

fråga omfullmaktens irztteltållför_h'-

lial till utländskt bankföretag.

2

Det utländska företagets verk- samhet genom filial här i riket skall drivas under firma, som innehåller företagets nanm med tillägg av ordet filial och som tydligt anger företa- gets nationalitet. Firman skall tyd- ligt skilja sig från andra bestående firmor som förut införts i aktie- bolagsregistret eller register som av- ses i 26 å. Firman för ett utländskt bankföretagsfflial skall dessutom in- nehålla ordet bank. För registrering av filials firma gälleri övrigt vad som föreskrivs i firmalagen (l974:156).

Firman tecknas av verkställande direktören. För ett utländskt bankfö- retagsfilial skal/firman istället teck-

• Sida 196
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/ 90: 1 16

. . . ' 4 nas av tva eller flera personer tföre- Bllaga

ning.

30 53

Bestämmelserna i denna lag gäl- Bestämmelserna idenna lag gäller ler ej i fråga om utländsk försäk- ejifrågaom utländskförsäkringsan- ringsanstalts rätt att driva försä- stalts rätt att driva försäkringsrö- kringsrörelse här i riket eller i fråga relse här i riket eller i fråga om ut- om utländskt bankföretags rätt att ländskt bankföretags rätt att här här driva verksamhet. driva verksamhet från representa—

tionskontor.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1990.

3 Senaste lydelse 1973z831. 196

• Sida 197
•  Original

6 Förslag till Prop. 1989/90: 116 Lag om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel Bilaga 4

Härigenom föreskrivs att 2 5 lagen ( 19741922) om kreditpolitiska medel skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 25' I denna lag förstås med I denna lag förstås med 1. bankinstitut: bankaktiebolag, l. bankinstitut: bankaktiebolag, sparbank och central föreningsbank, sparbank, central föreningsbank och utländskt bankföretag som fått rege- ringens tillstånd att driva bankrö- relse från filial häri landet. 2. fönsäkringsinstitut: allmänna pensionsfonden och försäkringsföretag med svensk koncession, 3. kreditinstitut: bankinstitut, lokal föreningsbank, kreditaktiebolag, fi- nansbolag, fondkommissionsbolag, försäkringsinstitut, landshypoteks- och stadshypoteksinstitutionema och Svenska skeppshypotekskassan.

Denna lag träderikraft den 1 juli 1990.

' Senaste lydelse 1987:385. 197

• Sida 198
•  Original

7 Förslag till Prop. 1989/90: 116 Lag om ändring i fondkommissionslagen ( 1 9791748) Bilaga 4

Härigenom föreskrivs i fråga om fondkommissionslagen (l979:748) ' dels att 8 a 5 skall upphöra att gälla, dels att 1 och 3 55 skall ha följande lydelse.

Nu va rande lydelse Föreslagen lydelse . l åz

I denna lag förstås med

1. fondkommissionsrörelse: yrkesmässigt utövad verksamhet som avser handel med värdepapper för annans räkning i eget namn,

2. fondkommissionär: den som har tillstånd att driva fondkommissions- rörelse,

3. fondkommissionsbolag: aktiebolag som har tillstånd att driva fond- kommissionsrörelse,

4. bankinstitut: bankaktiebolag, 4. bankinstitut: bankaktiebolag, sparbank och central förenings- sparbank,centralföreningsbankoch bank, utländskt bankföretag som fått rege-

ringens tillstånd att driva bankrö- relse från filial här i landet,

5. fondpapper: aktie, annat bevis om delaktighet i bolag, obligation, förlagsbevis och liknande skuldebrev avsett för allmän omsättning samt andel i aktiefond.

3 & Fondkommissionsrörelse får drivas endast efter tillstånd av bankinspek- tionen.

Tillstånd får meddelas svenskt ak- Tillstånd får meddelas för svenskt tiebolag och svenskt bankinstitut. aktiebolag och för bankinstitut.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

2. I fråga om bestående fondkommissionsbolag skall dock bestämmels- erna i 8 a & tillämpas till dess att aktieägarna på bolagsstämma har beslutat att aktierna i bolaget skall vara fria eller har beslutat att i bolagsordningen ta in ett förbehåll enligt 17 kap. 1 & aktiebolagslagen (197521385). Ett sådant beslut är giltigt om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna. Beslutet får inte registreras utan godkännande av regeringen.

' Senaste lydelse av 8 aå l987z622. 2 Senaste lydelse 1987z622. 198

• Sida 199
•  Original

8 Förslag till _ . Prop. 1989/90:116 Lag om ändring 1 lagen (1982:617) om utländska förvärv av Bilaga 4

svenska företag m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m.'

dels att 2, 7 och 14 a 55 skall ha följande lydelse, dels att det närmast efter 14 aå skall föras in en ny paragraf, 14 b 5 , av

följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2ä2 Denna lag tillämpas inte på Denna lag tillämpas inte på

svenska bank- ellerförsäkringsaktie- svenska försäkringsaktiebolag eller bolag eller på aktierna i sådana bo- på aktierna i sådana bolag. lag.

Bestämmelserna om förvärvstillstånd i 7-11 åå tillämpas inte i fråga om

1. teckning av aktier i samband med stiftandet av ett aktiebolag,

2. förvärv av aktier i bolag som aldrig har bedrivit verksamhet och som saknar anställda,

3. förvärv av aktier i aktiebolag, andelar i handelsbolag eller äganderätt eller nyttjanderätt till rörelse eller del av rörelse, om tillgångamas netto- värde i bolaget eller rörelsen enligt den fastställda balansräkningen för det senaste räkenskapsåret inte överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 100 gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde under den sista månaden av räkenskapsåret och antalet anställda i bolaget eller rörelsen under det senaste räkenskapsåret inte vid något tillfälle har överstigit 10.

Om det bolag i vilket aktie eller andel förvärvats är ett moderföretag inom en koncern, skall vid beräkningen enligt andra stycket 3 också inräknas tillgångamas nettovärde eller antalet anställda i dotterföretagen inom kon- cernen.

7 5

Kontrollsubjekt får inte utan tillstånd (förvärvstillstånd) för varje särskilt fall förvärva

]. så många aktier i svenska aktiebolag att genom förvärvet förvärvarens andel av aktiekapitalet eller röstetalet för samtliga aktier i bolaget kommer att överskrida något av gränsvärdena tio, tjugo, fyrtio eller femtio procent,

2. andelar i svenska handelsbolag,

3. äganderätt eller nyttjanderätt till rörelser som drivs här i landet eller delar av sådana rörelser.

Förvärvstillstånd behövs inte för förvärv enligt första stycket 1 inom samma koncern, om förvärvaren är ett svenskt företag inom koncernen. Förvärvstillstånd krävs dock om ett svenskt företag har ett bestämmande inflytande över alla företagen i koncernen och ett utländskt företag i denna har ett bestämmande inflytande över förvärvaren.

Om vissa utländska bankföretags förvärv finns särskilda bestämmelser i 14 a 5.

' Lagen omtryckt 1987:420. 2 Senaste lydelse 1988z402. 199

• Sida 200
•  Original

Bilaga 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l4aå

Ett utländskt bankföretag som äger aktier i ett bankaktiebolag häri landet får inte förvärva aktier i svenska aktiebolag, andelar i svenska handelsbolag eller rörelser som drivs här i landet.

Utan hinder av första stycket får ett utländskt bankföretag som driver handel med värdepapper som ett led i denna rörelse förvärva aktier i svenska aktiebolag.

Ett utländskt bankföretag som har ett bestämmande inflytande i ett svenskt bankaktiebolag eller som har fått regeringens tillstånd att driva verksamhetfrånfilialhär får inte här i landet förvärva aktier i svenska ak- tiebolag, andelar i svenska handels- bolag eller rörelser som drivs här i landet. Vad som nu sagts gäller dock inte förvärv som ett utländskt bank- företag medfilial här i landet gör ge- nom filialen.

Förvärv i strid mot bestämmelserna i denna paragraf är ogiltigt.

=l4bå

Trots bestämmelserna idenna lag får sådan egendom som sägs i 14 a ä' förvärvas av

I . en svensk bank och ett utländskt bankföretag genom filial här i lan- det, i den utsträckning förvärvet får ske enligt 2 kap. 7 och 8 5 &" bankrö— relselagen ( I 98 7.6 I 7), och

2. ett fondkommissionsbolag, i den utslräckni ng förvärvet får ske en- ligt 13 5, 15 5 första stycket 4 och tredje stycket samt 16 och I 7 åffond- . kommissionslagen( I 97 9: 748).

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

2. I fråga om bestående bankaktiebolag skall dock bestämmelsen i 25 första stycket i sin äldre lydelse tillämpastill dess att ettsådant beslut som avses i punkt 2 i övergångsbestämmelsema till lagen (l9902000) om ändring i bankaktiebolagslagen" ( [ 987:6 l'8)'f'har registrerats.

• Sida 201
•  Original

9 Förslag till Prop. 1989/90: 116 Lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713) Bilaga 4

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 åoch 21 kap. 1 åförsäkringsrörelselagen (1982:713) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. 2 %$ Aktier kan fritt överlåtas och förvärvas. om något annat inte följer av 3 5 eller 18 kap. ] Qeller i övrigt av lag.

Den som förvärvar aktier skall inom en månad anmäla detta tillför- säkringsinspektionen, om förvärvet medför att förvärvarens andel av ak- tiekapitalet eller röstetalet för samt- liga aktier i bolaget kommer att över- skrida något av gränsvärdena tio. tjugo, fyrtio och fémtio procent.

21 kap. l 5'

Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som

1. uppsåtligen eller av oaktsamhet till försäkringsinspektionen meddelar oriktiga eller vilseledande uppgifter om sådana omständigheter som han är skyldig att lämna uppgift om enligt denna lag,

2. uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att enligt denna lag föra aktiebok, aktiebrevsregister, förteckning enligt 3 kap. 12 5 eller hålla aktie- bok tillgänglig,

3. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 3 kap. 12 åtredje stycket, 7 kap. 20 ä, 8 kap. 10 5 andra stycket andra meningen eller 11 5 första stycket andra eller tredje meningen,

4. uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot 12 kap. 12 5,

5. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 18 kap. 3 & första eller andra stycket, 5 & tredje stycket eller 7 & ,

6. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 4 kap. 8 & tredje stycket såvitt detta lagrum rör förbehåll enligt 18 kap. 1 5.

Till böter döms den som uppsåtli- gen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelsen om anmälningsskyl- dighet i 3 kap.

1 fall som avses i 10 kap. 14 5 första stycket skall inte följa ansvar enligt 20 kap. 3 & brottsbalken.

Den som har åsidosatt vitesföreläggande som avses i 2 & detta kapitel döms ej till ansvar för gärning som omfattas av föreläggandet.

Utan hinder av 35 kap. 1 & brottsbalken får påföljd för brott enligt första stycket 4 mot 12 kap. 12 & ådömas, om den misstänkte häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom fem år från brottet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

' Senaste lydelse 1984:1115. 201

• Sida 202
•  Original

10 Förslag till Prop. 1989/90: 116 Lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag Bilaga 4

Härigenom föreskrivs att 10 5 lagen (1988:606) om finansbolag skall upp- höra att gälla vid utgången av juni 1990.

I fråga om bestående finansbolag skall dock bestämmelserna i den upp- hävda paragrafen tillämpas till dess att aktieägarna på bolagsstämma har beslutat att aktierna i bolaget skall vara fria eller har beslutat att i bolags- ordningen ta in ett förbehåll enligt 17 kap. 1 5 aktiebolagslagen (1975: 1385). Ett sådant beslut är giltigt om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna. Beslutet får inte registreras utan godkännande av regeringen.

• Sida 203
•  Original

11 Förslag till Lag om ändring i lagen (1988: 1385) om Sveriges riksbank

Härigenom föreskrivs att 3, 18 och 20 55 lagen (1988: 1 385) om Sveriges riksbank skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Med bankinstitut förstås i denna lag bankaktiebolag, sparbanker och centrala föreningsbanker.

Föreslagen lydelse

Med bankinstitut förstås i denna lag bankaktiebolag, sparbanker, centrala föreningsbanker och ut- ländska bankföretag som fått rege- ringens tillstånd att driva bankrö- relsefrånfilial här i landet.

Med kreditinstitut förstås bankinstitut, lokala föreningsbanker, kredit- aktiebolag, finansbolag, fondkommissionsbolag, allmänna pensionsfonden, försäkringsföretag med svensk koncession, landshypoteks- och Stadshypo- teksinstitutionerna samt Svenska skeppshypotekskassan.

185

Riksbanken får på penningpoli- tiskt motiverade villkor bevilja kre- dit till och ta emot inlåning från svenska bankinstitut samt med- verkai betalningsutjämning. Ränte- villkoren för denna ut- och inlåning skall offentliggöras.

Riksbanken får på penningpoli- tiskt motiverade villkor bevilja kre- dit till och ta emot inlåning från bankinstitut samt medverka i betal- ningsutjämning. Räntevillkoren för denna ut- och inlåning skall offent- liggöras

Om det finns synnerliga skäl, får riksbanken även på andra villkor än som avses i första stycket bevilja kredit till svenska bankinstitut och till andra företag som står under tiIISyn av bank- eller försäkringsinspektionen.

20 5

I kreditpolitiskt syfte får riksbanken genom beslut i enskilda fall uppställa kassakrav gentemot kreditinstitut. .

Med kassakrav avses att viss andel, högst femton procent, av kreditinsti- tutets placeringar eller förbindelser, beräknade på det sätt riksbanken i det enskilda fallet bestämmer, skall under angiven tid motsvaras av medel som med eller utan räntegottgörelse skall innestå på räkning för institutet i riks- banken. 1 den utsträckning riksbanken i det enskilda fallet bestämmer lik- ställs med sådana medel kreditinstitutets inneliggande kassa.

För utländskt bankföretag som fått regeringens tillstånd att driva bankrörelsejrånfilial här i landet be- räknas kassakravet på hlialens pla- ceri ngar och förbindelser.

Denna lag träderi kraft den 1 juli 1990.

• Sida 204
•  Original

LAGRÅDET Prop. 1989/90: 116

_ Bilaga 5 Utdrag ur protokoll vrd sammanträde 1990-01-18.

Närvarande: f.d. regeringsrådet Stig Nordlund, justitierådet Fredrik Ster- zel, regeringsrådet Björn Sjöberg.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 1 1 januari 1990 har reger- ingen på hemställan av statsrådet Kjell-Olof Feldt beslutat inhämta lagrå- dets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617).

2. lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618).

3. lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),

4. lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620),

5. lag om ändring i lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket,

6. lag om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel,

7. lag om ändring i fondkommissionslagen (l979:748),

8. lag om ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m.,

9. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713), 10. lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag, 11. lag om ändring i lagen (198811385) om Sveriges riksbank. Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessom Christina Strandman Ullrich.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Lagen om ändring i bankrörelselagen (198 7:61 7) 1 kap. 4 5 Enligt första meningen i fjärde stycket gäller bestämmelserna i bankrörel- selagen i tillämpliga delar för utländska bankers verksamhet genom filial i Sverige. I anslutning härtill bör erinras om föredragande statsrådets uttal- ande i avsnittet 3.4.3 av allmänna motiveringen. att upplåningsbestämmel- serna i 2 kap. 20 5 inte skall tillämpas på utländskt bankföretag med filial i Sverige.

Lagen om ändring i bankaktiebolagslagen (198 7.618) Övergångsbestämmelsema

Punkt 2 av övergångsbestämmelsema behandlar övergångsfrågoma i bestå- ende svenskägda bankaktiebolag. Aktierna i sådana banker har hittills — till följd av gällande lagstiftning — varit att betrakta som bundna även om ingenting sagts i bolagsordningen härom. 1 punkten beskrivs förfarandet för att öppna möjlighet till utländska förvärv av bankens aktier, dvs. införa fria aktier. Avsikten synes vara att detta i realiteten skall följa den ordning som gäller för ändring i bolagsordningen enligt 8 kap. 13 åbankaktiebolagslagen. 204

• Sida 205
•  Original

Dvs. det skall ske genom beslut på bolagsstämma med majoritet bestående Prop. 1989/90: 1 16 av två tredjedelar av avgivna röster och vid stämman företrädda aktier, Bilaga 5 stadfästelse och registrering i bankinspektionen. I punkten har emellertid förfarandet beskrivits i delvis andra termer och ofullständigt, vilket leder till oklarhet om bl.a. vid vilken tidpunkt förfarandet skall anses fullbordat. Lagrådet anser att större klarhet uppnås om övergångsbestämmelsen re- daktionellt direkt anknyts till förfarandet vid ändring i bolagsordningen. Något särskilt omnämnande av möjligheten att införa s.k. utlänningsförbe- håll behövs därvid inte. Lagrådet föreslår således följande lydelse av punkt 2: ”2. I fråga om bestående bankaktiebolag skall 3 kap. 3 & första, tredje och fjärde styckena tillämpas till dess ett bolagsstämmobeslut att i bolags- ordningen ta in en bestämmelse, som innebär att aktierna helt eller till viss del skall vara fria, har registrerats.” Dessutom anser lagrådet att punkten 4 i övergångsbestämmelsema är överflödig. Den bör därför utgå.

Lagen om ändring i fondkommissionslagen (1979: 748)

Övergångsbestämmelsen bör jämkas på motsvarande sätt som punkt 2 av övergångsbestämmelsema till bankaktiebolagslagen, frånsett att det bör sär- skilt anges att regeringens godkännande krävs. En tillämpning av de vanliga reglerna om ändringi bolagsordningen i fondkommissionsbolag skulle näm- ligen innebära att bankinspektionen skall godkänna ändringen medan när det gäller bankaktiebolag ändringen skall stadfästas av regeringen (se 53 & bankrörelseförordningen (1987:647).

Lagrådet föreslår följande lydelse:

”I fråga om bestående fondkommissionsbolag skall dock 8 a & tillämpas till dess ett bolagsstämmobeslut att i bolagsordningen ta in en bestämmelse, som innebär att aktierna helt eller till viss del skall vara fria. har registrerats. Beslutet får inte registreras utan godkännande av regeringen.”

Lagen (1982:6 1 7) om utländskaförvärv av svenskaföretag m. m.

14a5

Det är, som framhålls i remissen, inte rimligt att svensk lagstiftning skall förbjuda aktieförvärv som sker i andra länder i enlighet med lagstiftningen där. Den föreslagna nya lydelsen av första stycket innebär därför en klar förbättring i förhållande till gällande lydelse genom begränsningen till för- värv "här i landet”. Emellertid måste mot bestämmelsen invändas att det är något onaturligt att förbjuda förvärv av aktier i Sverige då man vet att samma förvärv likaväl kan göras utomlands. Lagrådet inser dock att det kan finnas vissa skäl som talar för att åtminstone övergångsvis behålla en lagregel i förevarande ämne. Lagrådet vill därför inte föreslå att 14 a & utgår men väl att den förkortas till att endast uttrycka själva principen, att förvärv av aktier m.m. i Sverige inte får ske ”i större utsträckning än som gäller för 205

• Sida 206
•  Original

svensk bank”. 1 och för sig innebär en sådan ändring att förvärvsmöjlighe— Prop. 1989/90: 1 16 terna vidgas något, men det blir bara fråga om marginella saker som bör Bilaga 5 kunna godtas. - Lagrådet föreslår att 14 a 5 första stycket får följande lydelse: "Ett utländskt bankföretag, som har ett bestämmande inflytande i ett svenskt bankaktiebolag eller som har fått regeringens tillstånd att driva bankrörelse genom filial, får inte här i landet i större utsträckning än som gäller för en svensk bank förvärva aktier i svenska aktiebolag, andelar i svenska handelsbolag eller rörelser som drivs här i landet.”

Övergångsbestämmelsema

I punkten 2 bör göras motsvarande ändring som i punkten 2 i övergångs- bestämmelsema till lagen om ändring i bankaktiebolagslagen.

Lagen om ändring i lagen (1988:606) omhnansbolag

Övergångsbestämmelsen bör jämkas på motsvarande sätt som punkt 2 av övergångsbestämmelsema till fondkommissionslagen.

Lagrådet föreslår följande lydelse: "I fråga om bestående finansbolag skall dock den upphävda paragrafen tillämpas till dess ett bolagsstämmobeslut att i bolagsordningen ta in en bestämmelse, som innebär att aktierna helt eller till viss del skall vara fria, har registrerats. Beslutet får inte registreras utan godkännande av regering-

"

en.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

• Sida 207
•  Original