Prop. 1993/94:139
Lag om behörighet att utöva veterinäryrket
Regeringens proposition
1993/941139 &?
Lag om behörighet att utöva veterinäryrket prop 1993/94:139
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 17 mars 1994
Carl Bildt
Karl Erik Olsson (Jordbruksdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller förslag till en ny lag om behörighet att utöva veteri- näryrket. I lagen finns bestämmelser om en självständig veterinär ansvars- nämnd. Nämnden skall pröva disciplinfrågor för alla yrkesverksamma vete- rinärer i deras veterinärmedicinska yrkesutövning. Nämnden skall också prö- va alla frågor om återkallande av legitimation och inskränkningar i veterinä- rers rätt att förskriva alkohol och narkotika. Den föreslagna behörighetslagen föranleder en följdändring i 21 & lagen (19942000) om offentlig anställning som i prop. 1993/94z65 föreslås ersätta lagen (l976:600) om offentlig anställ- ning från den 1 juli 1994. Den nya behörighetslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.
Innehållsförteckning _ . Prop. 1993/94zl39
1 Förslag till riksdagsbeslut ............................ 3 2 Lagtext ..................................... 3 2. 1 Förslag till lag om behörighet att utöva veterinäryrket ..... 3 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:000) om
offentlig anställning ........................... 9 '
3 Ärendet och dess beredning ........................... 10 3.1 Lagrådet .................................. 11 4 Bakgrund ..................................... 11 5 Nuvarande förhållanden ............................. 12 5.1 Behörighetslagstiftningen avseende veterinärer ......... 12 5.2 Den veterinära ansvarsnämnden ................... 13 5.3 Hälso— och sjukvårdens ansvarsnämnd .............. 16 6 En särskild veterinär ansvarsnämnd ...................... 18 7 Nämndens ansvarsområde ............................ 19 8 Självständig myndighet .............................. 22 9 Sammansättningen ................................. 24 10 Kostnader ..................................... 25 1 1 Ny lag om behörighet att utöva veterinäryrket ............... 26 12 Författningskommentarer ............................ 27 12.1 Förslaget till lag om behörighet att utöva veterinäryrket . . . 27. 12.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (19941000) om offentlig anställning ........................... 37
Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian Veterinära
ansvarsnämnden (Ds l992:107) ................... 38 Bilaga 2 Promemorians lagförslag ....................... 39 Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna ................ 45 Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag ..................... 46 Bilaga 5 Lagrådets yttrande ............................ 53
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 1994 . . . . 56 Rättsdatablad ..................................... 57
1. Förslag till riksdagsbeslut Ptop. 1993/941139
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1 . lag om behörighet att utöva veterinäryrket, 2. lag om ändring i lagen (1994:000) om offentlig anställning.
2. Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1. Förslag till lag om behörighet att utöva veterinäryrket
Härigenom föreskrivs följande.
Behörighet m.m.
1 & Behörig att utöva veterinäryrket är
1. den som är legitimerad enligt 2 & eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av 3 & 1,
2. den som enligt föreskrifter meddelade av regeringen eller. efter regering- ens bemyndigande, av Statens jordbruksverk har tillstånd att utöva yrket iden utsträckning som anges ivarje särskilt fall,
3. den som enligt föreskrifter meddelade med stöd av 3 5 2 har rätt till så- dan yrkesutövning utan legitimation.
2 & Legitimation som veterinär meddelas av Jordbruksverket.
Den som avlagt veterinärexamen i Sverige skall på ansökan legitimeras som veterinär. Detsamma gäller den som har avlagt veterinärexamen utom- lands och genomgått av regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, av Jordbruksverket föreskriven efterutbildning. Legitimation får dock inte med- delas om omständigheterna är sådana att en legitimation skulle komma att åter- kallas.
Om den som har avlagt veterinärexamen utomlands är mycket skicklig och särskilt erfaren inom veterinäryrket, får legitimation meddelas trots att han inte har genomgått föreskriven efterutbildning.
3 5 För veterinärer med sådan utländsk utbildning som omfattas av Sveriges åtaganden enligt internationella överenskommelser meddelar regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverket föreskrifter om
1. legitimation,
2. behörighet att utan legitimation utöva veterinäryrket.
4 5 Tillstånd enligt 1 & 2 att utöva veterinäryrket i områden intill riksgränsen får meddelas att gälla för varje veterinär som uppehåller tjänst som veterinär i sådana trakter i Finland och Norge som gränsar till Sverige.
5 & För att veterinärer inför allmänheten skall få tillkännage att de är särskilt kunniga inom en viss gren av veterinäryrket, skall de ha uppfyllt de villkor för specialistkompetens som har föreskrivits av regeringen eller, efter rege- ringens bemyndigande, av Jordbruksverket.
6 5 Den som inte är behörig att utöva veterinäryrket får inte mot ersättning behandla sjukdomar på vilka epizootilagen (1980:369) eller lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur är tillämplig.
Den som saknar behörighet att utöva veterinäryrket får inte beteckna sig ve- terinär i samband med att han mot ersättning undersöker djurs hälsotillstånd eller behandlar djur för sjukdom eller liknande tillstånd genom att vidta eller föreskriva åtgärderi förebyggande, botande eller lindrande syfte. Han får inte heller i samband med verksamheten använda en sådan titel eller yrkesbeteck— ning som innehåller ordet veterinär eller ger sken av att han är legitimerad el— ler på annat sätt auktoriserad av en myndighet eller har specialistkompetens som veterinär.
Veterinärers allmänna skyldigheter m.m.
7 5 En veterinär skall fullgöra sina uppgifter i överensstämmelse med veten- skap och beprövad erfarenhet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad veterinärer är skyldiga att göra i sin yrkesutövning och om tillsyn över veterinärers verksamhet.
8 5 En veterinär är skyldig att låta sin verksamhet inspekteras av den myn- dighet som enligt föreskrifter som avses i 7 & andra stycket har tillsyn över verksamheten eller av den som tillsynsmyndigheten förordnar.
Om tillsynsmyndigheten finner att en veterinär är skäligen misstänkt för brotti utövningen av veterinäryrket, skall myndigheten, om inte annat följer av 30 &, anmäla veterinären till åtal
1. om det för brottet är föreskrivet fängelse, eller
2. om det finns anledning anta att det kommer att föras talan om enskilt anspråk.
9 5 En veterinär får inte obehörigen röja eller utnyttja vad veterinären i sin yrkesutövning har fått veta om enskildas affärs- eller driftsförhållanden. [ det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i sekretesslagen
(1980: 100).
Disciplinansvar
10 5 Om en veterinär uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sina skyl- digheter i sin veterinära yrkesutövning får disciplinpåföljd meddelas veteri- nären. Är felet med hänsyn till samtliga omständigheter ringa, får någon på- följd inte meddelas. Disciplinpåföljder är erinran och varning.
Disciplinpåföljd får inte meddelas en veterinär för att han deltagit i strejk eller i en liknande stridsåtgärd.
Prop. 1993/94zl39
11 5 Om en veterinär har anmälts till åtal, får något disciplinärt förfarande en- ligt denna lag inte inledas eller fortsättas i fråga om den förseelse som avses med anmälan. Om en fråga om disciplinansvar har anmälts till Veterinära an- svarsnämnden får dock veterinären underrättas om detta.
Om en gärning har prövats i straffrättslig ordning. får ett disciplinärt för- farande inledas eller fortsättas bara om gärningen, av någon annan orsak än bristande bevisning, inte har ansetts vara något brott.
12 5 Disciplinpåföljd får meddelas bara om veterinären inom två år från för- seelsen skriftligen har underrättats om vad som anförs mot veterinären. Disciplinpåföljd får inte meddelas en veterinär senare än fem år efter för- seelsen.
Återkallelse av legitimation och annan behörighet m.m.
13 & Legitimation som veterinär skall återkallas om veterinären
1. visat grov oskicklighet vid utövandet av veterinäryrket eller på annat sätt visat sig vara uppenbart olämplig att utöva yrket,
2. på grund av sjukdom eller någon liknande omständighet inte kan utöva veterinäryrket tillfredsställande.
Om en veterinär som har fått legitimation här i landet på grund av auktorisa- tion i ett annat land förlorar denna auktorisation, skall legitimationen återkal- las.
14 5 Om det finns grundad anledning anta att legitimationen bör återkallas en- ligt 13 å första stycket 2, får veterinären föreläggas att låta sig undersökas av anvisad läkare.
Om ett föreläggande om läkarundersökning har beslutats, får legitimatio- nen återkallas för tiden till dess ärendet slutligt avgörs.
Har veterinären inte följt ett föreläggande om läkarundersökning inom ett år från det att veterinären frck del av detta, får legitimationen återkallas.
15 & Bestämmelserna i 13—14 55 om återkallelse av legitimation gäller även annan behörighet att utöva veterinäryrket.
16 5 Om en veterinär missbrukar sin rätt att förskriva narkotiska eller alkohol- haltiga läkemedel eller teknisk sprit, får denna rätt dras in eller begränsas. För- skrivningsrätten får också dras in eller begränsas om veterinären själv begär det.
Om det finns sannolika skäl för missranke om sådant missbruk som avses i första stycket, får förskrivningsrätten dras in eller begränsas till dess frågan prövats slutligt. Ett sådant beslut gäller i högst sex månader. Om det finns sär- skilda skäl, får beslutets giltighet förlängas med ytterligare högst sex måna- der.
17 5 En veterinär, vars behörighet att utöva yrket har återkallats, skall återfå denna behörighet när förhållandena medger det.
Vad som sägs i första stycket gäller även i fråga om inskränkningar i för- skrivningsrätten enligt 16 &.
Veterinära ansvarsnämnden
18 & Frågor om disciplinansvar enligt denna lag prövas av Veterinära 'an— svarsnämnden.
Nämnden prövar även frågor om återkallelse och begränsning av legitima- tion samt andra frågor som avses i 13—17 55.
19 & Ansvarsnämnden består av ordförande och fem andra ledamöter. Ordföranden skall vara eller ha varit ordinarie domare. Två ledamöter skall vara veterinärer. Övriga ledamöter utses bland personer som har insikt i djur- hållning och som kan anses företräda allmänhetens intressen. Regeringen utser ordförande, övriga ledamöter och, i den utsträckning det behövs, ersättare för dem. För ersättare gäller vad som sägs om ledamot.
20 & Ansvarsnämnden är beslutför med ordföranden och minst fyra andra ledamöter.
Ordföranden får ensam fatta beslut som
1. innebär att ett ärende avgörs i sak, om det är uppenbart att ärendet inte kan leda till någon påföljd och om ärendet inte heller rör ansökan om att återfå behörighet,
2. inte innefattar ett slutligt avgörande i sak och inte rör fråga enligt 14 5 eller 16 å andra stycket eller utdömande av vite enligt 26 å andra stycket.
Ärenden som har avgjorts av ordföranden ensam skall anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.
21 ä I fråga om jäv mot den som handlägger ärenden i ansvarsnämnden skall bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare tillämpas.
22 5 Om det framkommer skiljaktig mening vid en överläggning i ansvars- nämnden, skall bestämmelserna i 29 kap. rättegångsbalken om omröstning i brottmål med endast lagfarna ledamöter tillämpas. Ordföranden säger dock sin mening först.
Handläggningen i ansvarsnämnden
23 & Frågor om disciplinansvar skall tas upp på anmälan av
1. den myndighet som har tillsyn över den yrkesutövning som föranleder anmälan, _
2. veterinärens arbetsgivare, eller
3. den som har lidit Skada till följd av veterinärens yrkesutövning. Frågor som avses i 13—17 %% tas upp på anmälan av Jordbruksverket eller den som saken gäller.
Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för Justitiekanslern att göra anmälan i ärenden om disciplinansvar och om återkallelse av behörig- het samt om handläggningen av sådana ärenden fmns i 6 & lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän och i 6 & lagen (1975:1339) om J ustitiekanslems tillsyn.
24 & Förfarandet hos ansvarsnämnden är skriftligt. Muntlig förhandling får dock förekomma när det kan antas vara till fördel för utredningen.
Prop. l993/94:139
25 5 Är en anmälan så ofullständig att den inte kan läggas till grund för en prövning i sak, skall ansvarsnämnden förelägga anmälaren att inom viss tid avhjälpa bristen. Om anmälaren inte följer föreläggandet, får anmälan avvi- sas. Vad som sägs om anmälan gäller också i fråga om ansökan.
26 5 Ansvarsnämnden skall se till att varje ärende blir tillräckligt utrett. Över— flödig utredning skall avvisas. .
Nämnden får fordra in journaler och andra handlingar som behövs för ut- redningen. Därvid får nämnden förelägga en veterinär vite.
27 5 Om en fråga kräver särskild sakkunskap, får ansvarsnämnden inhämta yttranden från myndigheter och andra sakkunniga i frågan.
I fråga om sådana sakkunniga skall 40lkap. 2—7 och 12 %% rättegångsbal- ken tillämpas.
De som är skyldiga att lämna yttrande har rätt till ersättning för sitt utlåtan- de endast om det är särskilt föreskrivet. Andra sakkunniga från vilka nämn- den inhämtat yttrande har rätt till ersättning av allmänna medel för sitt upp- drag. Ansvarsnämnden får bevilja förskott på sådan ersättning.
28 5 Till muntlig förhandling skall 'partema kallas. En enskild får kallas att inställa sig personligen. Att den kallade inte kommer till förhandlingen utgör inte något hinder för ärendets vidare handläggning och avgörande.
En enskild part, som har inställt sig till en muntlig förhandling, får tiller- kännas ersättning av allmänna medel för kostnad för resa och uppehälle, om ansvarsnämnden finner att han skäligen bör ersättas. Nämnden får bevilja för- skott på ersättningen. Närmare bestämmelser om ersättning och förskott med- delas av regeringen.
29 & Bestämmelserna om motivering av- beslut och om underrättelse om be- slut i 20 och 21 åå förvaltningslagen (1986:223) skall tillämpas även på be- slut enligt 14 å och 16 å andra stycket.
30 5 Om ansvarsnämnden i ett ärende som handläggs där finner att åtalsan- mälan enligt 8 5 andra stycket bör göras, skall nämnden göra sådan anmälan.
Överklagande m.m.
31 % Ansvarsnämndens beslut och Jordbruksverkets beslut i ett särskilt fall enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten.
32 & Ansvarsnämndens beslut får överklagas av
1. Jordbruksverket,
2. den som enligt 23 & första stycket anmält en fråga om disciplinansvar, om beslutet har gått honom emot,
3. annan som beslutet angår, om det har gått honom emot. Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för Justitiekanslern att söka ändring i beslut om disciplinansvar elleri behörighetsfråga med anled- ning av fel i yrkesutövningen finns i 7 5 lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän och i 7 & lagen (1975: 1339) om Justitiekanslems till-
Prop. 1993/94zl39
syn. Överklagandet skall göras inom tre veckor från det beslutet har medde- lats.
33 & Beslut som inte innebär att ett ärende avgörs får överklagas endast i sam- band med överklagande av det slutliga beslutet i ärendet. Ett beslut som inte är slutligt får dock överklagas särskilt när nämnden har
1. ogillar en invändning om jäv mot ledamot av nämnden eller en invänd- ning om att det finns hinder mot ärendets prövning,
2. avvisat ombud eller biträde,
3. förordnat om saken i avvaktan på att ärendet avgörs,
4. förordnat om läkarundersökning,
5. dömt ut vite, eller
6. förordnat om ersättning för någons medverkan i ärendet.
34 5 Beslut som meddelas med stöd av denna lag gäller omedelbart, om inte något annat bestäms.
35 5 I ärenden om disciplinansvar är anmälaren motpart till den veterinär som har överklagat ansvarsnämndens eller kammarrättens slutliga beslut en- ligt denna lag. I ärenden om återkallelse av behörighet och inskränkning av förskrivningsrätt är Jordbruksverket veterinärens motpart.
Straffbestämmelser
36 5 En veterinär som mot ersättning utövar veterinäryrket när hans legitima- tion är återkallad eller hans behörighet av annan anledning har upphört, döms för obehörig utövning av veterinäryrket till böter eller fängelse i högst ett år. Detsamma gäller en veterinär med begränsad behörighet som åsidosätter de föreskrifter som gäller för behörigheten. .
En veterinär som bryter mot 5 & döms till böter. En veterinär som hindrar eller undandrar sig inspektion enligt 8 & döms till böter, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken.
37 5 Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 6 5 första stycket, döms för smittfarligt kvacksalveri på djur till böter eller fängelse i högst ett år, om inte gärningen är belagd med straff enligt 36 5.
Den som bryter mot 6 & andra stycket, döms till böter.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994, då lagen (l965:61) om behörig- het att utöva veterinäryrket m.m. skall upphöra att gälla.
2. Den som vid lagens ikraftträdande har behörighet att utöva veterinär- yrket enligt äldre föreskrifter skall anses ha samma behörighet enligt den nya lagen.
3. En myndighet som vid lagens ikraftträdande överlämnar ett ärende om disciplinansvar till Veterinära ansvarsnämnden skall anses som anmälare enligt 23 5 första stycket.
Prop. 1993/94zl39
2.2. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:000) om PrOP
offentlig anställning
Härigenom föreskrivs att 21 5 lagen (1994:000) om offentlig anställning skall ha följande lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
215
Föreskriftemai 14—19 åå gäller inte
1. dem som kan meddelas disciplinpåföljd enligt lagen (1986:644) om dis- ciplinförseelser av krigsmän, m.m., för förseelser som omfattas av den la- gen,
2. hälso— och sjukvårdspersonal, som i sin yrkesutövning står under So- cialstyrelsens tillsyn, för sådana förseelser i denna yrkesutövning som skall prövas av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd,
3. veterinärer, som står under Sra- 3. veterinärer för sådana förse- tens jordbruksverks tillsyn, om för- eIser i yrkesutövningen som skall seelsen har skatt i utövningen av ve- prövas av Veterinära ansvarsnämn- terlnäryrket. den.
Denna lag träderi kraft den 1 juli 1994.
3. Ärendet och dess beredning
Sveriges veterinärförbund hemställde i en skrivelse till Jordbruksdepartemen- tet den 4 september 1985 om en översyn av Veterinärväsendets ansvars- nämnd (numera den veterinära ansvarsnämnden). Översynen borde behandla bl.a. frågor om ansvarsnämndens sammansättning, nämndens ansvarsområde och dess ställning i förhållande till tillsynsmyndigheten. Skrivelsen remissbe- handlades.
Genom beslut den 8 maj 1991 bemyndigade regeringen chefen för lord- bruksdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av veterinärväsendet (dir. 199l:35). I utredarens uppdrag ingick att analysera nuvarande och framtida behov av veterinär verksamhet. Enligt di- rektiven skulle även den veterinära ansvarsnänmdens uppgifter och organisa- tion granskas varvid förslag skulle läggas fram om de ändringar som kunde vara motiverade med hänsyn bl.a. till Veterinärförbundets skrivelse till rege- ringen. Genom tilläggsdirektiv den 14 maj 1992 (dir. l992:62) begränsades emellertid utredarens uppdrag på så sätt att det inte längre skulle omfatta nå- gon översyn av ansvarsnämnden. Översynen av ansvarsnämnden ansågs vara av sådan karaktär att den kunde genomföras inom Jordbruksdepartementet. Den särskilda utredaren har lagt fram sitt betänkande Veterinär verksamhet, behov, organisation och finansiering (SOU 199288).
Den inom Jordbruksdepartementet genomförda översynen av den veterinä- ra ansvarsnämnden har resulterat i promemorian Veterinära ansvarsnämnden (Ds 1992: 107), i vilken föreslås att en självständig ansvarsnämnd skall hand- lägga alla ärenden om återkallelse av legitimation och liknande behörighets- frågor. Som en följd av detta föreslås i promemorian även en ny behörighets- lag för veterinärer. Skälen för detta anges vara att den nuvarande behörighets— lagen från år 1965 skulle behöva kompletteras med en hel del nya bestämmel- ser och att övriga bestämmelser som berörs av förslaget i dag är svåröverskåd- ligt spridda i flera författningar och därför bör sammanföras i en författning. Promemorians förslag har i formellt avseende, utan att detta förhållande inne- burit något ställningstagande, anpassats till det organisationsförslag som lagts fram i betänkandet Veterinär verksamhet, behov, organisation och finansi- ering. Enligt detta förslag skulle tillsynen över veterinärväsendet utövas av Statens livsmedelsverk. Några åtgärder för att genomföra ett sådant förslag är emellertid inte aktuella.
En sammanfattning av promemorian finns i bilaga I och promemorians lag- förslag frnns i bilaga 2. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över de remissinstanser som har yttrat sig över promemorian finns i bilaga 3 och en sammanställning av dessa yttranden finns tillgänglig i Jordbruksdeparte— mentet (dnr 1815/92).
Prop. 1993/94zl39
3.1 Lagrådet .
Regeringen beslutade den 10 februari 1994 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. De synpunkter som Lagrådet har anfört har beaktats av regeringen i enlig- het med vad som redovisas i de avsnitt som berörs av synpunkterna. På för- slag av Lagrådet har dessutom vissa redaktionella ändringar i lagtexten gjorts.
4. Bakgrund
Veterinära ansvarsnämnden utgör i dag en del av Statens jordbruksverk och prövar frågor om fel och försummelser av veterinärer i deras yrkesutövning.
För att beskriva bakgrunden till nämnden och skälen till att det finns en särskild ansvarsnämnd för veterinärer får man gå tillbaka till den tidpunkt då Veterinärstyrelsen inrättades. Fram till år 1947 stod veterinärema under Medi— cinalstyrelsens tillsyn. När tillsynsansvaret det året flyttades över till den nya Veterinärstyrelsen omorganiserades samtidigt Medicinalstyrelsen. Vid omor— ganisationen fick Medicinalstyrelsen en särskild disciplinnämnd för ärenden om fel och försummelser av underställda tjänstemän och yrkesutövare (prop. 1947:67, bet. 1947:SU87, rskr. 1947z245). En sådan disciplinnämnd inrät- tades också inom Veterinärstyrelsen (prop. 1947z68, bet. 1947: JoU23, rskr. 1947: 167).
Beträffande motiven för en disciplinnämnd inom Veterinärstyrelsen anför- de föredragande statsrådet inledningsvis att även om en sådan nämnd hade större betydelse på humanmedicinens område så skulle det med säkerhet visa sig värdefullt att få såväl lekmanna— och rättssynpunkter som veterinärmedi- cinska synpunkter beaktade i disciplinära frågor. Det gällde då särskilt sådana disciplinära frågor som direkt berör enskilds rätt. I disciplinnämnden skulle ingå Veterinärstyrelsens chef, som skulle vara ordförande, föredraganden i det aktuella ärendet, chefen för den administrativa byrån samt de ledamöter av det vetenskapliga rådet som företrädde jordbruksnäringen och den juridiska vetenskapen. Föredragande statsrådet framhöll att en sådan nämnd också torde vara ägnad att skapa förtroende hos allmänheten för veterinärväsendet.
Veterinärstyrelsen upphörde den 1 januari 1972. Tillsynen över veterinä— rema fördes över till Lantbruksstyrelsen. Där inrättades Veterinärväsendets ansvarsnämnd som motsvarade den disciplinnämnd som funnits inom Veteri- närstyrelsen. Nämnden fick då en sammansättning som innebar att det i nämn— den skulle ingå — utöver avdelningschefer inom Lantbruksstyrelsen — tre av regeringen särskilt utsedda ledamöter, varav enjurist med domarer'farenhet och en veterinär. År 1974 utökades antalet särskilt utsedda ledamöter till fyra.
Genom den verksrefomr som genomfördes år 1988 fick varje central myn- dighet en personalansvarsnämnd med uppgift att pröva frågor om bl.a. avskedande och disciplinansvar vid fel eller försummelser av någon av myn-
di ghetens anställda. Lantbruksstyrelsen kom därefter att ha två ansvarsnämn- der, dels personalansvarsnämnden, dels Veterinärväsendets ansvarsnämnd.
När Lantbruksstyrelsen ersattes av Statens jordbruksverk skedde i det här avseendet inte annan förändring än att den särskilda ansvarsnämnden för vete- rinärer gavs namnet "Veterinära ansvarsnämnden".
5. Nuvarande förhållanden
5.1. Behörighetslagstiftningen avseende veterinärer
Bestämmelser om veterinär yrkesutövning finns i lagen (1965:61) om behörig- het att utöva veterinäryrket mm. och i kungörelsen (1965z62) med tillämpnings- föreskrifter till lagen om behörighet att utöva veterinäryrket m.m. Dessutom förekommer i andra författningar speciella föreskrifter om behörighet för vis— sa veterinärtjänster, bl.a. i förordningen (1971:810) med allmän veterinärin- struktion, som även innehåller föreskrifter om veterinärers allmänna skyldig— heter och om disciplinansvar.
Endast den som är behörig att utöva veterinäryrket får mot ersättning be- handla sjukdomar på vilka epizootilagen (1980:369) eller lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur är tillämpliga. Den som saknar behö- righet att utöva yrket får inte beteckna sig veterinäri samband med att han mot ersättning undersöker djurs hälsotillstånd eller behandlar djur för sjukdom ge— nom att vidta eller föreskriva åtgärder i förebyggande, botande eller lindrande syfte.
För behörighet att utöva veterinäryrket krävs enligt lagen 1 . legitimation som Jordbruksverket meddelar eller 2. förordnande att tjänstgöra som veterinär enligt föreskrifter som meddelas
av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av Jordbruksverket,
. rätt att utan legitimation utöva yrket enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av Jordbruksverket, eller
4. innehav av en begränsad behörighet enligt beslut av regeringen eller Jord-
bruksverket.
Legitimation kan den få som avlagt veterinärexamen i Sverige eller som avlagt sådan examen utomlands och genomgått föreskriven efterutbildning i Sverige. Ett villkor är att det inte finns sådana omständigheter som enligt lagen föranleder återkallelse av legitimationen. Den som har avlagt examen utomlands och som äger framstående skicklighet och särskild erfarenhet inom veterinäryrket kan legitimeras utan genomgången efterutbildning. I förordning- en till lagen finns bestämmelser som har sitt ursprung i 1981 års nordiska överenskommelse om godkännande av vissa yrkesgrupper för verksamhet inom hälso- och sjukvården och inom veterinärväsendet. Denna överenskom- melse har ersatts av en ny överenskommelse om gemensam nordisk arbets- marknad för viss hälso- och sjukvårdspersonal och veterinärer som trätt i kraft den 1 januari 1994. Vidare kan till följd av EES-avtalet veterinärer med '.!-I
sådan utbildning som omfattas av avtalet få svensk legitimation. Sistnämnda grupp har också rätt att tillfälligt tillhandahålla tjänster utan att ha legitimation.
Förordnanden att tjänstgöra som veterinär utan legitimation meddelas bl.a. veterinärstuderande som tjänstgör under ferier. Sådana förordnanden ges också vissa veterinärer i Norge och Finland som får rätt att i geografiskt av- gränsade områden utöva yrket i Sverige.
Behörighetslagen för veterinärer innehåller också bestämmelser om när legitimationen skall återkallas. Det skall ske om en veterinär genom att begå brott visat sig inte vara skickad att utöva yrket eller på annat sätt visat grov oskicklighet eller visat sig uppenbart olämplig som veterinär. Om en veterinär som har fått legitimation häri landet på grund av auktorisation i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet förlorar denna auktorisation, skall legitimationen återkallas. Psykisk störning som gör veterinären ur stånd att nöjaktigt utöva yrket utgör också gmnd för återkallelse.
I övrigt innehåller behörighetslagen bestämmelser om under vilka förhållan- den en veterinär får tillkännage att han är specialist, vissa straffbestämmelser samt bestämmelser om tillsynen. I lagen finns också bemyndiganden för rege- ringen eller, efter regeringens bemyndigande, förvaltningsmyndighet att med- dela föreskrifter om veterinärers skyldigheter i yrkesutövningen.
5 .2 Den veterinära ansvarsnämnden
Veterinära ansvarsnämnden utgör ett särskilt organ inom Jordbruksverket. Beslut som nämnden meddelar är följaktligen beslut meddelade av Jordbruks- verket.
Nämnden består av — fyra av regeringen särskilt utsedda ledamöter, varav en jurist med domar- erfarenhet och en veterinär, — chefen för avdelningen för djurfrågor eller den han sätter i sitt ställe, — chefen för administrativa avdelningen eller den han sätter i sitt ställe, och — personalföreträdama. Juristen är ordförande. De särskilt utsedda ledamöterna har personliga er- sattare.
Nämnden prövar frågor om 1. avskedande eller avstängning enligt lagen (1976:600) om offentlig anställ- ning av en sådan legitimerad veterinär som är anställd hos Jordbruksver- ket, under förutsättning att frågan rör fel eller försummelse i veterinärens yrkesutövning, &) . åtgärder som avses i 28 5 förordningen (1971:810) med allmän veterinär- instruktion, dvs. a tilldelande av varning eller erinran när en veterinär gjort sig skyldig till försummelse, oförstånd eller oskicklighet i utövning av veterinär- yrket,
b anmälan till åtal när en veterinär gjort sig skyldig till brott i utövning- en av veterinäryrket, c vitesföreläggande för att en veterinär skall fullgöra sina skyldigheter, 3. återkallelse av sådan behörighet att utöva yrke eller verksamhet som med- delas av Jordbruksverket, och 4. meddelande av ny behörighet åt den som fått sin tidigare behörighet åter- kallad. Beträffande frågorna under punkt 1 (avskedande eller avstängning) gäller för veterinärer liksom för andra statligt anställda för närvarande lagen (l976:600) om offentlig anställning (LOA). I den lagen finns bestämmelser om att en arbetstagare som begått brott eller grov tjänsteförseelse kan avske- das. Enligt LOA kan en arbetstagare avstängas från arbetet bl.a. när ett för- farande har inletts för att avskeda arbetstagaren. 1 förslaget till ny lag om offentlig anställning finns det inte några bestämmelser om avskedande eller avstängning (prop. 1993/94:65). Avsikten är att reglerna i lagen (1982z80) om anställningsskydd i fortsättningen skall tillämpas på den statliga sektorn.
Som framgår ovan handläggs frågor om avskedande eller avstängning i nämnden bara när åtgärden gäller veterinärer som är anställda hos Jordbruks- verket. Dit hör veterinärema inom Jordbruksverkets djurhälso-, djurmiljö- och smittskyddsenheter och veterinärema inom distriktsveterinärorganisatio- nen.
Frågor om avskedande eller avstängning av andra offentligt anställda vete- rinärer handläggs av personalansvarsnämnden vid den myndighet hos vilken veterinären är anställd. Dit hör veterinärer anställda vid Statens livsmedels- verk, Sveriges lantbruksuniversitet, Statens veterinärmedicinska anstalt och Försvarets sjukvårdsstyrelse. Dit hör också veterinärema vid länsstyrelserna och de kommunalt anställda veterinärema.
När det gäller frågor om varning eller erinran, anmälan till åtal och vites- föreläggande gäller nämndens befogenheter inte andra veterinärer än sådana som står under Jordbruksverkets tillsyn. Huvudregeln är visserligen att vete- rinärer står under Jordbruksverkets tillsyn i utövnin gen av veterinäryrket. Un- dantag görs emellertid för a veterinärer som tillhör besikmingsveterinärorganisationen i sådan yrkesut-
övning i vilken de omfattas av LOA, b veterinärer i deras verksamhet som tjänstemän hos länsstyrelsen, c veterinärer som är anställda vid Sveriges lantbruksuniversitet i sådan yr- kesutövning i vilken de omfattas av LOA, d veterinärer i militär tjänst beträffande annat än den veterinärmedicinska verksamheten. I fråga om de undantagna veterinärema tillämpas i stället bestämmelserna om disciplinansvar i LOA. Enligt LOA kan en arbetstagare åläggas varning eller löneavdrag vid fel eller försummelse i tjänsten. Av bestämmelserna i LOA följer emellertid också att den lagens bestämmelser om disciplinpåföljd inte gäller för veterinärer som står under Jordbruksverkets tillsyn, om förseel- sen har skett i utövning av veterinäryrket.
Prop. l993/94zl39
Med någon förenkling kan den nuvarande regleringen beskrivas på det sät- tet att fel eller försummelser i tjänsten av Livsmedelsverkets besiktningsvete- rinärer, veterinärema vid länsstyrelserna och vid lantbruksuniversitetet och i vissa avseenden militärt anställda veterinärer prövas av resp. myndighets per- sonalansvarsnämnd och kan resultera i varning eller löneavdrag enligt LOA. För tjänsteförseelser som begås av andra veterinärer gäller i stället att varning eller erinran kan meddelas med stöd av den allmänna veterinärinstruktionen och att frågan prövas av Veterinära ansvarsnämnden.
Beträffande frågor om återkallelse av behörighet och meddelande av ny behörighet omfattar nämndens prövning i princip alla veterinärer. Den be- gränsningen gäller dock att för veterinärer som efter förordnande av regering- en, Jordbruksverket eller Livsmedelsverket innehar en veterinärtjänst kan legitimationen inte återkallas så länge veterinären innehar sin tjänst.
I ett antal fall som anges i lagen kan Jordbruksverket återkalla legitimatio- nen, nämligen i huvudsak när en veterinär a dömts för vissa allvarligare brott, b medverkat till obehörig utövning av veterinäryrket eller till smittfarligt kvacksalveri på djur, c avskedats för brott eller förseelse vid utövning av veterinäryrket, d visat grov oskicklighet vid utövning av veterinäryrket eller på annat sätt visat sig uppenbart olämplig som veterinär. Den som har fått sin legitimation återkallad kan få den tillbaka av Jord- bruksverket, när förhållandena medger det
I vissa slags ärenden kan nämnden sägas fungera som en personalansvars- nämnd (avskedande och disciplinansvar). Som i alla andra personalansvars— ärenden som Jordbruksverket och andra myndigheter handlägger är det bara arbetstagaren som är parti ärendet och har rätt att överklaga.
När det gäller legitimationsärendena fungerar nämnden som ett mera speci- ellt prövningsorgan. Nämnden är emellertid en del av Jordbruksverket och dess beslut är Jordbruksverkets. Någon rätt för tillsynsmyndigheten, dvs. Jordbruksverket, att klaga finns följaktligen inte. Inte heller har djurägare el- ler andra berörda privatpersoner någon klagorätt.
Veterinären har däremot självfallet den rätten liksom Riksdagens ombuds- män och Justitiekanslern. JO:s och JKzs klagorätt följer av särskilda bestäm- melser i deras resp. instruktioner.
I samtliga ärenden som avgörs av nämnden är kammarrätten överprövnings- myndighet.
Under budgetåret 1991/92 kom det in 71 ärenden till nämnden som sam- manträder 4—6 gånger om året. Budgetåret 1992/93 kom det in 87 ärenden. Under detta år avgjordes 52 ärenden. Av dessa ärenden hade hälften kommit in under året. Utvecklingen därefter tyder på en fortsatt ökning av ärendemäng- den.
Sammanträdestillfällena innebär en arbetstopp för nämndens sekreterare och den assistent som sköter kansligöromålen. Räknat årsvis motsvarar ar- betsbelastningen en halv sekreterartjänst och knappt en halv assistenttjänst.
Prop. l993/94zl39
Det förekommer inte några muntliga förhandlingar i nämnden. I ungefär en tiondel av ärendena inhämtar nämnden yttranden från sakkunniga som inte är verksamma inom Jordbruk5verket. Budgetåret 1991/92 fälldes 40 % av de an- mälda veterinärema. Av de fällda veterinärema överklagade 57 %. Under bud- getåret 1992/93 har förhållandena varit liknande. Nämndens möjlighet att be- sluta om viten utnyttjas inte.
5.3. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd
Som en jämförelse är det av intresse att se på förhållandena för motsvarande personal på humansidan.
Bestämmelser om HäISO— och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) finns i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. Nämn- dens verksamhet regleras i förordningen (1988:1240) med instruktion för Hälso— och sjukvårdens ansvarsnämnd.
I prop. 1993/94zl49 föreslår regeringen bl.a. en lag om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område som skall ersätta lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen. Den nya lagen som är avsedd att träda i kraft den 1 juli 1994 innehåller vissa förändringari fråga om tillämp- ningsområdet för disciplinpåföljd för hälso— och sjukvårdspersonalen.
HSAN prövar frågor om disciplinansvar och frågor om legitimation eller annan behörighet för yrkesutövning inom sjukvården. Nämnden prövar även andra frågor om begränsning av legitimerade yrkesutövares behörighet. Det är t.ex. en uppgift för nämnden att pröva frågor om veterinärers förskrivnings- rätt av narkotiska medel och alkohol. Enligt den föreslagna lagen begränsas tillämpningsområdet för disciplinpåföljd till att avse enbart förseelser av hälso- och sjukvårdspersonal som har betydelse för patientsäkerheten. Frågor- na om prövning av veterinärers förskrivningsrätt förs över till den veterinära ansvarsnämnden. I framtiden skall HSAN enbart pröva frågor om disciplin- påföljd, återkallelse av legitimation och annan behörighet samt begränsningar av rätten att förskriva narkotiska eller alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk sprit för hälso- och sjukvårdspersonal.
Ansvarsnämnden består av en ordförande och åtta andra ledamöter. De utses av regeringen för tre år. Ordföranden skall ha erfarenhet som domare medan övriga ledamöter Skall ha särskild insikt i hälso- och sjukvård. SACO/SR, TCO, LO och Landstingsförbundet har vardera rätt att föreslå en ledamot. Avsikten är att Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet i framtiden gemensamt skall föreslå en ledamot. Övriga ledamöter utses bland personer som kan anses särskilt företräda allmänhetens intressen.
Ansvarsnämnden har ett kansli som leds av en chef. I mån av tillgång på medel får nämnden anlita utomstående för föredragning och andra särskilda uppdrag. Tjänsten som kanslichef tillsätts av regeringen. Övriga tjänstemän tillsätts av nämnden. Regeringen har förordnat den nuvarande ordföranden att
vara generaldirektör och chef för HSAN varvid kanslichefstjänsten lämnats vakant
Prop. l993/94zl39
Ärenden tas upp på skriftlig anmälan. Socialstyrelsen och den patient saken gäller eller, om denne inte kan, en nära anhörig till patienten får göra anmälan i ärenden om disciplinansvar. Andra frågor tas upp på anmälan av Socialstyrelsen eller på ansökan av den saken gäller. En anmälan kan avvisas om den trots kompletteringsförelägganden är så ofullständig att den inte kan läggas till grund för någon prövning i sak. Det är ansvarsnämnden som skall se till att ett ärende blir tillräckligt utrett. Nämnden har möjlighet att infordra journaler och andra handlingar och i sådant fall vid behov förelägga och döma ut vite. Muntliga förhandlingar får hållas när det kan antas vara till fördel för utredningen. Normalt skall den anmälde föreläggas att svara på en anmälan. Det behövs dock inte om det är uppenbart att talan inte kan bifallas. Det kan förekomma ytterligare skriftväxling mellan parterna. Ansvarsnämnden har möjlighet att inhämta yttranden från myndigheter och andra sakkunniga. Nämnden kan även begära bevisupptagning vid domstol. Faner och vittnen som skall inställa sig till förhandling samt sakkunniga kan få ersättning av allmänna medel.
Nämndens ordförande får ensam fatta beslut som inte innefattar ett slutligt avgörande i sak och inte heller avser förordnande om läkarundersökning, åter- kallelse av legitimation till dess frågan prövats slutligt eller utdömande av vi— te. Om det finns grundad anledning anta att ett ärende inte kan leda till någon disciplinpåföljd och frågan inte är av principiell beskaffenhet, får ärendet av- göras också i sak av ordföranden ensam.
Om den som är föremål för nämndens prövning är skäligen misstänkt för brott i yrkesutövningen för vilket fängelse är föreskrivet skall nämnden göra åtalsanmälan.
Ansvarsnämndens beslut överklagas hos kammarrätten. Nämndens slut- liga beslut får överklagas av Socialstyrelsen för att ta tillvara allmänna intres- sen, av en enskild som har anmält en fråga om beslutet gått honom emot och av annan som beslutet angår om beslutet gått honom emot. Andra beslut får överklagas av den beslutet angår om det gått honom emot. Beslut som inte är slutliga överklagas normalt i samband med att beslutet i själva ärendet överkla» gas men får i vissa fall även överklagas särskilt. Det gäller t.ex. om nämnden ogillat en jävsinvändning eller en invändning om hinder mot talans prövning, avvisat ombud eller biträde, förordnat om saken i avvaktan på ärendets slut- liga avgörande, utdömt vite eller förordnat om ersätming för någons medver- kan. Ansvarsnämndens beslut om behörighet gäller omedelbart om inte annat förordnas.
Under budgetåret 1992/93 avgjordes 1 962 ärenden. Under samma tid inkom 1 933 nya anmälningar. Kostnaderna per ärende uppgick till drygt 7 800 kr. Målsättningen är att den genomsnittliga handläggningstiden för ett ärende skall nedbringas till sex månader.
6. En särskild veterinär ansvarsnämnd
Regeringens förslag: Ansvarsfrågor som rör veterinärer skall även-
i fortsättningen handläggas i en särskild nämnd.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: De tillstyrker förslaget. Skälen för regeringens förslag: Ansvarsfrågor när det gäller veteri- närer skulle i och för sig kunna handläggas i annan ordning än i en särskild ansvarsnämnd. För offentligt anställda veterinärer skulle frågor om disciplinan- svar kunna handläggas av arbetsgivarrnyndighetens personalansvarsnämnd. Av den redovisning som i det föregående lämnats om nuvarande förhållanden framgår att den handläggningsordningen tillämpas i fråga om bl.a. den stora grupp veterinärer som utgörs av besiktningsveterinärer anställda vid Livsmedelsverket. Legitimationsfrågor och andra behörighetsfrågor skulle kunna prövas och avgöras av den myndighet som utfärdar legitimationen på samma sätt som andra frågor prövas och avgörs av den myndigheten. Det skulle i normalfallet innebära att t.ex. ett ärende om återkallande av legi- timation skulle avgöras av myndighetens chef efter föredragning.
De motiv som år 1947 anfördes för inrättande av Veterinärväsendets an- svarsnämnd har emellertid fortfarande aktualitet. Visserligen konstaterades då att en särskild ansvarsnämnd för veterinärer inte kunde tillmätas samma bety- delse som en motsvarande nämnd på humansidan. Emellertid förutspåddes att den särskilda disciplinnärnnden med säkerhet skulle komma att visa sig värde- full genom möjligheten att få såväl lekmannasynpunkter och rättssynpunkter som veterinärmedicinska synpunkter beaktade. Framför allt ansågs detta gälla i sådana disciplinära frågor som rör enskilds rätt. Det påpekades också att den särskilda nämnden var ägnad att skapa förtroende för veterinärväsendet hos allmänheten.
Såvitt kan bedömas i det här sammanhanget har erfarenheterna av nämn- dens arbete bekräftat de förutsägelser som gjordes när nämnden inrättades. Viss kritik, som närmast gäller nämndens organisation i olika avseenden, har framförts i Veterinärförbundets skrivelse år 1985. Det har emellertid varken i den skrivelsen eller senare ifrågasatts att nämnden bör finnas kvar som pröv- ningsorgan. Remissvaren över promemorians förslag är entydigt positiva till att den veterinära ansvarsnämnden behålls. Kammarrätten i Stockholm invän- der i och för sig att en särskild veterinär ansvarsnämnd inte är förenlig med de strävanden som görs för att avskaffa specialdomstolama. Kammarrätten anser ändå, mot bakgrund av erfarenheterna av Hälso- och sjukvårdens ansvars- nämnd, att det i mål av detta slag är motiverat med en särskild nämnd.
Enligt regeringens mening talar övervägande skäl för att ansvarsfrågor som rör veterinärer även i fortsättningen prövas av en särskild nämnd.
Prop. 1993/942139
7. Nämndens ansvarsområde
Regeringens förslag: Vid den veterinära ansvarsnämnden skall handläggas alla ärenden om disciplinansvar för fel eller försummelser av behöriga veterinärer i deras yrkesutövning liksom alla ärenden som gäller återkallelse av legitimation och liknande behörighetsfrågor. Där- emot skall nämnden inte pröva frågor om avskedande och avstängning från veterinärtjänst.
I fortsättningen skall frågor om begränsningar i veterinärers rätt att förskriva narkotiska medel och alkohol handläggas av den veterinära ansvarsnämnden.
Promemorians förslag: Promemorian innehåller inte något förslag om förskrivningsrätten. I övrigt överensstämmer förslaget med regeringens för- slag.
Remissinstanserna: I fråga om ansvarsområdet tillstyrker remissinstans- ema i huvudsak förslaget i promemorian. Hälso- och sjukvårdens ansvars- nämnd (HSAN) föreslår att också frågor om missbruk av rätten att förskriva narkotiska preparat och alkohol skall prövas av Veterinära ansvarsnämnden medan bl.a. Länsstyrelsen i Kalmar län framför den motsatta uppfattningen. Kammarrätten i Stockholm anser att det är naturligt att arbetsgivaren i fortsätt- ningen har hand om frågor om avsked och avstängning. Även Kammarrätten i Jönköping menar att detta är en konsekvent ordning. Skälen för regeringens förslag: Nämndens nuvarande kompetens- område har beskrivits i avsnitt 5.2. Som framgår av den beskrivningen prövar nämnden frågor om
1. avskedande eller avstängning enligt lagen (l976:600) om offentlig anställ- ning av en sådan legitimerad veterinär som är anställd hos Jordbruksverk- et, under förutsättning att frågan rör fel eller försummelse i veterinärens yr- kesutövning,
2. åtgärder som avses i 28 5 förordningen (1971:810) med allmän veterinärin- struktion, dvs.
a tilldelande av varning eller erinran när en veterinär gjort sig skyldig till försummelse, oförstånd eller oskicklighet i utövning av veterinär- yrket, b anmälan till åtal när en veterinär gjort sig skyldig till brott i utövning- en av veterinäryrket, c vitesföreläggande för att en veterinär skall fullgöra sina skyldigheter,
3. återkallelse av sådan behörighet att utöva yrke eller verksamhet som med— delas av Jordbruksverket, och
4. meddelande av ny behörighet åt den som fått sin tidigare behörighet åter- kallad.
När det gäller frågor om varning eller erinran, anmälan till åtal och vites- föreläggande gäller nämndens befogenheter bara sådana veterinärer som står under Jordbruksverkets tillsyn.
Fel eller försummelser i tjänsten av Livsmedelsverkets besiktningsveteri- närer, veterinärema vid länsstyrelserna och vid Lantbruksuniversitetet och, i vissa avseenden. militärt anställda veterinärer prövas av resp. myndighets personalansvarsnämnd och kan resultera i varning eller löneavdrag enligt lagen om offentlig anställning. För tjänsteförseelser som begås av andra veterinärer gälleri stället att varning eller erinran kan meddelas med stöd av den allmänna veterinärinstruktionen och att frågan prövas av den veterinära ansvarsnämnden.
Beträffande frågor om återkallelse av behörighet och meddelande av ny behörighet omfattar nämndens prövning i princip alla veterinärer. Den be- gränsningen gäller dock att för veterinärer som efter förordnande av rege- ringen, Jordbruksverket eller Livsmedelsverket innehar en veterinärtjänst kan legitimationen inte återkallas så länge veterinären innehar sin tjänst.
Att en beskrivning av nämndens nuvarande ansvarsområde ger en så splitt- rad bild har åtminstone delvis historiska förklaringar. Ett exempel på detta är det förhållandet att Lantbruksuniversitetets veterinärer är undantagna från nämndens prövning när det gäller frågor om disciplinansvar vilket härrör från den tid då Veterinärhögskolan var en egen myndighet. I Veterinärhögskolans styrelse ingick flera veterinärer vilket inte är fallet när det gäller Lantbruksuni- versitetets styrelse.
Av vad nu sagts följer att vissa ändringar är motiverade av det skälet att den rationella grunden för den nuvarande ordningen inte längre finns kvar. Det starkaste skälet för en förändring är emellertid att ärenden av likartat slag bör få en likartad bedömning.
Nämnden handlägger i dag tre olika huvudtyper av ärenden. Det är ären- den som med någon förenkling kan betecknas som 3) frågor om avskedande, b) disciplinärenden och c) legitimationsfrågor.
När det gäller legitimationsfrågor, dvs. ärenden om återkallelse av legitima- tion eller annan behörighet att utöva yrket, omfattar nämndens ansvarsområde alla sådana ärenden och följaktligen alla veterinärer.
En ändring bör göras när det gäller nämndens möjligheter att besluta om återkallelse av legitimation. Idag finns i 6 5 lagen (1965161) om behörighet att utöva veterinäryrket m.m. en bestämmelse som innebär att legitimationen för den som innehar en veterinärtjänst efter förordnande av regeringen, Jord- bruksverket eller Livsmedelsverket inte får återkallas så länge vederbörande innehar tjänsten. Bestämmelsen är utformad efter mönster av vad som tidigare gällde för läkare enligt den numera upphävda lagen (1960:408) om behörighet att utöva läkaryrket. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i den lagstift- ning som nu reglerar legitimationsfrågoma för läkare. Det kan knappast frn- nas någon anledning att behålla en sådan regel vad beträffar veterinäremas legitimation.
Prop. l993/94zl39
De förändringar av nämndens ansvarsområde som behöver göras för att åstadkomma enhetlighet och likformighet gäller de övriga två ärendegrupper- na, frågor om avskedande och disciplinärenden. Frågan om ansvarsornrådets avgränsning kan emellertid inte ses isolerad från frågan om vilken ställning nämnden skall ges i framtiden. Som närmare utvecklas i det följande föreslås att nämnden i fortsättningen skall utgöra en egen myndighet. Med utgångs- punkt i ett sådant förslag är det möjligt att renodla nämndens verksamhetsom- råde enligt följande.
Vid nämnden handläggs för närvarande frågor om avskedande och avstäng- ning av veterinärer som är anställda vid Jordbruksverket. Med en fristående nämnd är det naturligt att alla frågor om avsked och avstängning förs bort från nämndens ansvarsområde. I fortsättningen får då alla myndigheter med arbetsgivaransvar för veterinärer, utan inblandning av nämnden, avgöra frå- gor om avskedande och andra frågor som rör veterinärens skiljande från tjän- sten. Sådana ärenden kommer att handläggas av resp. myndighets personalan- svarsnämnd.
Det är i fråga om disciplinärenden som nämndens nuvarande ansvarsom- råde är som mest splittrat. I första hand för att främja en enhetlig bedömning böri fortsättningen, på samma sätt som gäller legitimationsfrågoma, nämn- den ges ett samlat ansvar i fråga om att bestämma disciplinpåföljd för veteri- närer. Ansvarsområdet bör avgränsas till att gälla fel eller försummelser i den veterinära yrkesutövningen. Med sådan yrkesutövning avses veterinärmedi- cinsk verksamhet vilket även innefattar besiktningsveterinäremas yrkesutöv- ning. Påföljden bör liksom hittills kunna bestämmas till varning eller erinran.
Idag prövar HSAN frågor om begränsningar i en veterinärs rätt att förskri- va narkotiska läkemedel och teknisk sprit.
Om en läkare, tandläkare eller veterinär har missbrukat sin rätt att ordinera eller beställa narkotiska eller alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk sprit får HSAN förbjuda eller föreskriva särskilda begränsningar i fråga om utlämnan- det (6 5 lagen [l992:860] om kontroll av narkotika och 5 5 förordningen [1963z654] om försäljning från apotek av alkoholhaltiga läkemedel och tek- nisk sprit, m.m.).
Regeringen föreslår i den i det föregående nämnda propositionen (prop. l993/94:l49) att HSAN:s uppgifter renodlas till att avse enbart hälso- och sjukvårdspersonalen. Där föreslås att bestämmelserna om återkallelse av för- skrivningsrätt för veterinärer flyttas över till veterinärlagstiftningen och att dessa frågori fortsättningen skall prövas av den veterinära ansvarsnämnden. Som framgår av den nämnda propositionen finns det enligt regeringens upp- fattning knappast några bärande skäl för att behålla den nuvarande ordningen med prövning i HSAN. Socialstyrelsens intresse av att hålla sig underrättad om missbruk av förskrivningsrätten bör ändå kunna tillgodoses.
I fortsättningen bör följaktligen den veterinära ansvarsnämnden få det sam- lade ansvaret för samtliga behörighetsfrågor som rör veterinärer. Även för- skrivningsfrågoma bör prövas av nämnden.
Hänvisningar till S7
8. Självständig myndighet
Regeringens förslag: Den veterinära ansvarsnämnden skall i fortsätt-
ningen vara en självständig myndighet. Kanslifunktionen skall dock även i fortsättningen administreras av Jordbruksverket.
Promemorians förslag: I promemorian anges inte till vilken myndighet kansliet bör knytas men i övrigt överensstämmer förslaget med regeringens.
Remissinstanserna: Med ett par undantag instämmer remissinstansema i att ansvarsnämnden bör vara fristående från tillsynsmyndigheten. Kammar- rätten i Stockholm betonar att det är angeläget att nämnden blir helt fristående från dem som kan ha partsställning i ansvarsfrågor. Jordbruksverket anser däremot att nämnden bör vara kvar som ett organ inom verket. Enligt Jord— bruksverket har nämnden i dag ett mycket nära och väl fungerande samarbete med verkets veterinärer. Detta går förlorat om nämnden blir en självständig myndighet. Till stöd för sin uppfattning anför Jordbruksverket bl.a. följande. Förslaget leder till ökad byråkratisering, högre arbetsbelastning och längre handläggningstider. Att en myndighet tillämpar sina egna föreskrifter ifråga- sätts inte i andra sammanhang. Det är i mycket få fall som det är fråga om brott mot föreskrifter. I 90—95 % av ärendena är det rent veterinärmedicinska bedömningar som ligger till grund för nämndens beslut. Det finns inte något behov av att ge Jordbruksverket partsställning och rätt att överklaga, eftersom verkets intresse är företrätt i nämnden. Med de föreslagna förändringarna, ut- vidgat ansvarsområde, utökad klagorätt och ökat behov av att inhämta yttran- den eller sakkunnigutlåtanden kommer det att krävas avsevärt ökade arbetsin- satser. Selqeterarfunktionen är således inte någon bisyssla utan måste skötas av anställd personal. En myndighet bestående av en sekreterare och en halv- tidsanställd assistent kan enligt Jordbruksverket inte anses försvarligt från bl.a. kostnadssynpunkt.
Skälen för regeringens förslag: Som framgått av det föregående är nämnden i dag en del av Jordbruksverket. Mönsterbildande för utformningen av nämnden har underen mycket lång tid varit motsvarande nämnd för läkare och annan sjukvårdspersonal. Parallelliteten upphörde emellertid år 1980 när Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) inrättades. Som motiv för att göra den nämnden till en självständig myndighet åberopades främst rättssäker- hetsskäl. Det är naturligtvis inte givet att den veterinära ansvarsnämnden bör göras till en självständig myndighet bara därför att HSAN är det. Som redan påpekats har den veterinära ansvarsnämnden av naturliga skäl inte samma be- tydelsefulla roll som ansvarsnämnden på humansidan. En indragen legitima— tion är dock en mycket ingripande åtgärd för den enskilde veterinären. En prövning i nämnden är därför av ytterst stor betydelse för veterinärens framtid inom yrket. Mot den bakgrunden måste rättssäkerhetsaspekten väga tungt vid bedömningen av hur nämnden skall vara placerad organisatoriskt. Remissva- ren är också — bortsett från Jordbruksverkets synpunkter — uttalat positiva till
att nämnden görs självständig. Detta gäller bl.a. Kammarrätterna i Stockholm och Jönköping. Det bör i detta sammanhang poängteras att de veterinärmedi- cinska bedömningarna kan vara av vital betydelse för den som är föremål för disciplinära åtgärder. Det är därför i hög grad angeläget att uppmärksamma rättssäkerhetssynpunktema när det gäller dessa bedömningar.
I dagens nämnd som ingår i Jordbruksverket kan expertkunskap tillföras ett ärende under överläggning inom nämnden. Inrättandet av en fristående nämnd kan förväntas leda till att en stor del av utredningsmarerialet tillförs ärendet från tillsynsmyndigheten. Det kan ske antingen när tillsynsmyndig- heten är anmälare eller yttrar sig i ärendet. Detta som en följd av tillsynsmyn- dighetens kompetens på det aktuella området. Det underlag som tillsynsmyn- digheten anser vara av betydelse för bedömningen blir därmed i större ut- sträckning än med nuvarande ordning tillgängligt för andra parter. Detta ger en part bättre möjlighet att överblicka på vilket sätt utredningen behöver kom- pletteras innan ärendet avgörs och det underlättar även partens ställningstagan- de till ett eventuellt överklagande. Vidare kan det förutsättas leda till att ären- det är i mer fullödigt skick när det överklagas och att behovet av att komplette- ra utredningen i överinstans blir begränsat.
Genom att göra nämnden till en självständig myndighet förbättras således dess funktion i framför allt följande avseenden:
1. Man vinner fördelar från bl.a. rättssäkerhetssynpunkt genom att det inte längre är en och samma myndighet som både meddelar föreskrifter för vere- rinärema och prövar i vad mån en veterinär brutit mot dessa föreskrifter.
2. Inte bara den berörde veterinären utan också tillsynsmyndigheten och djur- ägaren kan ges ställning av part vid ansvarsnämnden och ges rätt att över- klaga dess beslut.
3. Dokumentationen av nämndens beslutsunderlag förbättras. Som redovisats i det föregående är avsikten att nämnden i fortsättningen skall handlägga alla disciplinärenden som gäller veterinär yrkesutövning, obe- roende av till vilken myndighet som veterinären är knuten. Sålunda kommer nämnden att i fortsättningen pröva disciplinfrågor som rör exempelvis besikt- ningsveterinärers yrkesutövning. Denna veterinärkategori står under Livsme- delsverkets tillsyn. Också detta förhållande motiverar att nämnden ges en självständig ställning i stället för att låta en nämnd inom Jordbruksverket prö- va disciplinfrågor rörande tjänsteutövning som inte omfattas av verkets till- syn. Det nuvarande samarbetet mellan nämnden och Jordbruksverket i övrigt som sker genom informella kontakter inom verket kommer i framtiden inte att kunna bedrivas på samma sätt som hittills. Inrättandet av en särskild friståen- de nämnd behöver dock inte med nödvändighet innebära att kontakterna med tillsynsmyndigheten Jordbruksverket måste vara formaliserade och hämmade av byråkrati. Av hänsyn till den anmälde torde det emellertid oberoende av nämndens organisatoriska tillhörighet finnas anledning att se till att förekom- mande kontakter mellan verket och nämnden dokumenteras på ett tillfreds- ställande sätt.
Prop. 1993/941139
Den veterinära ansvarsnämnden bör således göras till en särskild myndig- het. Nämndens kansligöromål bör även i fortsättningen kunna utföras inom Jordbruksverket. Frågan om kostnaderna behandlas i ett senare avsnitt.
9. Sammansättningen
Regeringens förslag: Ansvarsnämnden skall bestå av ordförande
och fem andra ledamöter. Ordföranden skall vara eller ha varit ordinarie domare. Två ledamöter skall vara veterinärer. De övriga ledamöterna skall utses bland personer som har insikt i djurhållning och som kan anses företräda allmänhetens intressen. Ordföranden och ledamöterna utses av regeringen. I den utsträckning det behövs skall det finnas er- sättare som också utses av regeringen. Nämnden skall vara beslutför med ordföranden och fyra ledamöter.
Promemorians förslag: Endast en veterinär föreslås ingå i nämnden. I övrigt överensstämmer förslaget med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Den nuvarande huvudmannen för nämnden, Jord- bruksverket, anser att nämnden bör bestå av sju ledamöter utöver ordföran- den och att minst fem av dessa skall vara närvarande för beslutförhet. Rege- ringen bör utse ordföranden och fem av de övriga ledamöterna. Tre ledamöter bör enligt Jordbruksverket vara veterinärer med kompetens inom sektorerna animalieproduktionens djur, djursjukvård för smådjur resp. djursjukvård för sporthästar. De bör utses av regeringen efter förslag av Lantbrukarnas riksför- bund, Svenska kennelklubben resp. AB Trav och Galopp. Jordbruksverket anser att två ledamöter bör utses bland personer som har insikt i djurhållning och som kan anses särskilt företräda allmänhetens intressen. En ledamot bör vara en av Veterinärförbundet utsedd personalföreträdare. Den återstående ledamoten bör utses av Jordbruksverket. Ersättare bör utses på motsvarande sätt.
Synpunkterna från övriga remissinstanser röri huvudsak vilket antal vete- rinärer som skall ingå i nämnden och därmed också till viss del i vilken ut- sträckning nämnden skall få förlita sig på extern expertis. Åtskilliga framför uppfatmingen att det i ansvarsnämnden bör ingå minst två veterinärer. Vidare framförs synpunkter för och emot facklig representation i nämnden och be- hovet av representanter för olika intresseorganisationer. Kammarrätten i Jönköping betonar det värdefulla i att expertkunskaper tillförs öppet genom sakkunnigutlåtanden och andra yttranden som en part kan bemöta. Enligt kammarrätten är en sådan ordning att föredra framför att expertkunnande tillförs ärendet vid en sluten överläggning.
Skälen för regeringens förslag: En konsekvens av förslaget om en fristående nämnd är att det inte längre är aktuellt att utse befattningshavare
inom tillsynsmyndigheten som ledamöter. Vid avgörandet av hur nämden skall vara sammansatt kan man följa endera av två huvudprinciper.
Den ena möjligheten är att ge nämnden en sådan sammansättning att nämn- den inom sig rymmer den veterinära sakkunskap som i allmänhet behövs för att avgöra ärenden vid närrrnden. Det förslag om ytterligare veterinär sakkun— skap i nämnden som förs fram i Veterinärförbundets skrivelse år 1985 är ett uttryck för denna princip.
Den andra huvudprincipen innebär att man låter nämndens ledamöter svara för allmänfömuft och allmänna insikter på det veterinära området medan ex- pertkunskaper när det gäller veterinärmedicin och besiktningsverksamhet vid behov hämtas in genom sakkunnigutlåtanden och andra yttranden. Övervägan- de skäl talar för att man väljer att utforma nämnden i enlighet med denna prin- cip. En på detta sätt uppbyggd nämnd kan göras reladvt liten.
Med hänsyn till ärendenas karaktär bör ordföranden vara jurist med domar- erfarenhet.
Lagrådet har påpekat att med hänsyn till tyngden hos de ingripanden som nämnden har att fatta beslut om är det viktigt att ordföranden är en person med kvalificerad domarerfarenhet. Lagrådet anser att det därför bör krävas att ordföranden liksom ersättare för denne, skall vara eller ha varit ordinarie do- mare. Regeringen delar denna bedömning.
Av remissvaren framgår att den i promemorian föreslagna representationen vad avser veterinärer ansetts vara för liten. Regeringen har tagit intryck av re- missvaren och delar uppfattningen att det är lämpligt med ytterligare en veteri- när i nämnden. Att nämnden under sådana förhållanden kan komma att få ett jämnt antal ledamöter bör inte innebära några olägenheter i sammanhanget. Nämnden bör således bestå av en jurist med domarerfarenhet som ordföran- de, två veterinärer och tre representanter för allmänna intressen. Ledamöterna och ordföranden bör utses av regeringen.
Hänvisningar till S9
- Prop. 1993/94:139: Avsnitt 12.1
10. Kostnader
Det saknas anledning anta att förslagen kommer att påtagligt förändra ärende- volymen vid nämnden. De ökade resurskrav som kan följa av att nämnden i fortsättningen skall vara en fristående myndighet måste bedömas bli mycket måttliga. Vad beträffar kostnaderna för nämnden som sådan och dess kansli- funktion förutsätts att dessa fullt ut motsvaras av besparingar inom Jordbruks- verket. I sammanhanget bör beaktas att den föreslagna nämnden får färre an- tal ledamöter än den nuvarande. Den enda fördyringen består därför i behovet av att i större utsträckning än hittills inhämta expertutlåtande. Iden nuvarande ansvarsnämnden har ersättning till experter betalats ut i fem till tio ärenden per år. Den genomsnittliga kostnaden per utlåtande har varit ca 1 000 kr. Den kostnadsökning det kan bli fråga om kan röra sig om några tiotusentals kro- nor per år. DeSsa kostnader hör dock närmast samman med en under alla för- hållanden angelägen förändring av verksamheten vid nämnden. Som Kam-
Prop. 1993/94zl39
maträtten i Jönköping påpekat är det av rättssäkerhetsskäl väsentligt att den utredning som ligger till grund för eventuella åtgärder mot en veterinär blir tillgänglig för denne och inte stannar i överläggningsrummet. Utredning bör därför tillföras ärendet också på annat sätt än genom ledamöternas egen kom- petens. Med ett ökat antal expertutlåtanden förbättras också underlaget för en överprövning. Ett ökat antal överklaganden behöver därför inte leda till an- språk på ökade resurser.
Ansvarsnämndens verksamhet bör liksom hittills finansieras över Jord- bruksverkets anslag. Regeringens bedömning är att de kosmadsökningar som redovisats ovan bör rymmas inom ramen för de medel som föreslagits bli an- visade till Jordbruksverket i 1994 års budgetproposition.
11. Ny lag om behörighet att utöva veterinäryrket
Regeringens förslag: En ny lag om behörighet att utöva veterinär-
yrket ersätter den nuvarande lagen. Iden nya lagen samlas bestämmel- ser som i dag är spridda i flera författningar.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Synpunkterna rör, till den del de inte avser frågor som behandlats ovan, i huvudsak olika lagtekniska lösningar.
Skälen för regeringens förslag: I dag är bestämmelserna som rör veterinär yrkesutövning svåröverskådligt spridda i flera författningar. Det finns därför anledning att sammanföra regelverket i en författning. Den nuva- rande lagen om behörighet att utöva veterinäryrket m.m. som redan innehåller bestämmelser om veterinäremas behörighet och förutsättningarna för åter- kallelse av sådan behörighet bör lämpligen utnyttjas för detta ändamål. Regel- tillskottet blir dock så omfattande att den nuvarande lagen bör omarbetas. En ny behörighetslag föreslås därför. I lagen samlas, utöver bestämmelserna i den nuvarande behörighetslagen. bestäntrnelsema om disciplinansvar och om den veterinära ansvarsnämnden.
När det gäller regleringen av förfarandet i den veterinära ansvarsnämnden bör strävan vara att undvika onödiga parallellregleringar i de fall förvaltnings- lagens bestämmelser är tillräckliga.
Vissa remissinstanser anser att behörighetslagen bör tillföras ytterligare bestämmelser om rätten att undersöka och behandla djur. Deras förslag inne- bär att djurskyddslagens bestämmelser som förbjuder andra än veterinärer att utföra vissa åtgärder för att behandla och bota djur skulle föras över till behö- righetslagen.
Enligt regeringens mening skulle emellertid en sådan lösning vara mindre lämplig från systematisk synpunkt, främst med hänsyn till att de båda lagarna har så skilda adressater. Behörighetslagen riktar sig till personer som utövar veterinär verksamhet medan djurskyddslagens bestämmelser i första hand
riktar sig till alla som har ansvar för djur. Med hänsyn till detta skulle en överföring av de aktuella bestämmelserna närmast kunna leda till en försvag- ning av djurskyddet.
12. Författningskommentarer
12.1. Förslaget till lag om behörighet att utöva veterinär- yrket
Behörighet m.m.
1 5 I paragrafen anges vilka som skall anses behöriga att utöva veterinäryrket.
Enligt punkt 1 är den som är legitimerad behörig att utöva yrket. Legitima- tion meddelas med stöd av bestämmelserna i 2 5.
Enligt punkt 2, som ersätter ] 5 b och d samt 8 5 första stycket i den gällan- de lagen, får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jord bruksverk- et meddela föreskrifter om rätt att utan legitimation utöva yrket i den utsträck- ning som anges i varje särskilt fall. Denna möjlighet kan utnyttjas för sådana yrkesutövare som inte uppfyller kraven för legitimation men som av någon an- ledning ändå bör få verka som veterinärer. Behörighetens omfattning skall an- ges i varje särskilt fall. Denna möjlighet att meddela behörighet utnyttjas främst för semestervikarier och i liknande fall.
Punkt 3 ersätter l & c, som infördes genom den senaste ändringen av den nuvarande lagen (SFS 1992:1565). Bestämmelsen är en följd av att det enligt EES-avtalet skall vara möjligt för en veterinär att tillfälligt bedriva verksamhet i ett annat EES-land utan att inneha legitimation i det landet.
2 & Paragrafen motsvarar 2 5 första —- tredje styckena i den gällande behörighets- lagen.
3 & Paragrafen ersätter 2 & fjärde stycket och 7 a 5 i den nuvarande lagen. Bestäm- melsen ger regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverk- et rätt att meddela föreskrifter om legitimation och om behörighet att utan legi- timation utöva veterinäryrket för veterinärer med sådan utländsk utbildning som omfattas av Sveriges åtaganden enligt internationella överenskommelser. Bestämmelsen är en följd av att EES-avtalet öppnar den svenska arbetsmark- naden för veterinärer med sådan utländsk utbildning som omfattas av avtalet.
Med stöd av punkt 1 får föreskrifter meddelas om legitimation för veterinär med utländsk utbildning som omfattas av EES-avtalet. Bestämmelsen avser de veterinärer som har för avsikt att med stöd av EES-avtalet etablera sig i lan- det.
Av punkt 2 följer att nödvändiga föreskrifter får meddelas om behörighet att utan legitimation utöva veterinäryrket för veterinärer med utbildning som
omfattas av EES-avtalet. Detta bemyndigande är avsett att utnyttjas för före- Prop skrifter om veterinärer som avser att tillfälligt tillhandahålla tjänster häri lan- det.
4 % Paragrafen motsvarar innehållsmässigt 8 5 andra stycket i den nuvarande be- hörighetslagen. Omforrnuleringen av bestämmelsen är inte avsedd att leda till någon ändring i sak.
5 % Paragrafen motsvarar bestämmelserna om specialistkompetens m.m. i 9 & gällande behörighetslag.
6 % Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådet: förslag, motsvarar 10 å i den gällande behörighetslagen. I första stycket anges i vilken utsträck- ning den som saknar behörighet som veterinär får undersöka och behandla djur. Begränsningen i rätten att som obehörig utöva yrket anges vara att det inte är tillåtet att mot ersättning behandla sjukdomar på vilka epizootilagen eller lagen om bekämpande av salmonella hos djur är tillämplig. En verksam- het som enligt behörighetslagen är tillåten för den som saknar behörighet kan dock vara otillåten enligt djurskyddslagen som innehåller bestämmelser som förbjuder andra än veterinärer att utföra vissa åtgärder för att behandla och bota djur. Anledningen till att sådana bestämmelser inte hör hemma i en behö- righetslag för veterinärer har redovisats i den allmänna motiveringen.
I andra stycket finns bestämmelser om rätten att använda veterinärtitel.
Veterinärers allmänna skyldigheter
7 5 I första stycket föreskrivs att en veterinär skall fullgöra sina uppgifter i över- ensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. För närvarande är denna skyldighet för veterinären reglerad i 4 5 1 förordningen (l97lz8lO) med allmän veterinärinstruktion. I jämförelse med instruktionens föreskrifter om övriga skyldigheter för veterinärer, intar skyldigheten att arbeta i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet en sådan särställning att det är lämp- ligt att överföra bestämmelsen till lagen.
Andra stycket motsvarar delvis l4 & i den nuvarande lagen. Där föreskrivs att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela före- skrifter om vad som åligger en veterinär i hans yrkesutövning. Det nu före- slagna bemyndigandet avser också föreskrifter om tillsynen över veterinärer- nas verksamhet.
8 % Enligt paragrafens första stycke, som motsvarar 15 % iden gällande lagen, är en veterinär skyldig att låta sin verksamhet inspekteras. Straffbestämmelsen i 15 & nuvarande lag har förts till 36 & tredje stycket i den föreslagna lagen.
I andra stycket finns en bestämmelse om åtalsanmälan som hämtats från 28 & veterinärinstruktionen. Motsvarande regler förekommer i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fi. och i lagen ( 1976:600) om offentlig anställning (LOA).
9 % Paragrafen innehåller bestämmelser om sekretess i veterinärers yrkesutövning och motsvarar 16 å i gällande lag.
Disciplinansvar
ro % I paragrafens första stycke föreskrivs att en veterinär som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sina skyldigheter i den veterinära yrkesutövningen får meddelas disciplinpåföljd i form av erinran eller varning. I dag anges i 28 & veterinärinstruktionen att försummelse, oförstånd eller oskicklighet i utövning- en kan medföra disciplinansvar. Den nu föreslagna lydelsen, som innebär en anpassning till motsvarande bestämmelser i LOA och lagen om tillsyn över hälso— och sjukvårdspersonalen, är inte avsedd att ändra förutsättningama för att bestämma disciplinpåföljd. Om förseelsen med hänsyn till samtliga omstän- digheter är ringa, får någon disciplinpåföljd inte meddelas. Till de omständig- heter som bör beaktas hör, förutom felets karaktär, bl.a. graden av oaktsam- het. Endast rent veterinärmedicinska arbetsuppgifter skall vara underkastade prövning enligt behörighetslagens bestämmelser om disciplinansvar. Det skall således vara fråga om att det veterinära arbetet inte har utförts i överensstäm- melse med vetenskap och beprövad erfarenhet eller att den veterinära åtgärden utförts felaktigt i något annat avseende. Felgreppet eller underlåtenheten skall ha varit sådan att den påverkat eller äventyrat syftet med veterinärens arbetsin- sats. Om en veterinär har åsidosatt andra skyldigheter i tjänsten är det arbets- givaren som skall hantera disciplinfrågan inom ramen för LOA.
rr & Enligt paragrafen får något disciplinärt förfarande inte inledas eller fortsättas om en veterinär har anmälts till åtal för den aktuella förseelsen. Denna bestäm— melse motsvarar 14 kap. 3 & LOA. Enligt förordningen (l99lz375) med in— struktion för Jordbruksverket skall bestämmelserna i LOA tillämpas i fråga om de veterinärer som prövas disciplinärt av den nuvarande veterinära an- svarsnämnden. I nya LOA finns motsvarande bestämmelse i 18 % första stycket.
Har en anmälan gjorts till Veterinära ansvarsnämnden när anmälan till åtal sker, får alltså förfarandet vid nämnden inte fortsätta. Enligt en särskild be—
Prop. 1993/94zl39
stämmelse i paragrafen får dock veterinären underrättas om det ärende som Prop finns hos nämnden.
I andra stycket har införts en regel som motsvarar 18 å andra stycket i nya LOA. Disciplinän förfarande får alltså bara inledas eller fortsättas om åklagare eller domstol vid den straffrättsliga prövningen kommit fram till att det som har hänt inte har utgjort något brott.
12 & Första styckets preskriptionsbestämmelse motsvarar vad som i dag föreskrivs i 14 kap. 5 & LOA. Enligt Jordbruksverkets instruktion gäller den bestämmel- sen i ärenden om åtgärder som avses i 28 & allmänna veterinärinstruktionen. Den föreslagna bestämmelsen innebär följaktligen inte någon ny reglering. I den nya LOA finns motsvarande bestämmelse i 17 &.
I andra stycket finns en preskriptionsbestämmelse som innebär att disciplin- påföljd inte kan meddelas en veterinär. om det inte sker inom en viss tid efter förseelsen. Regeringen har i lagrådsremissen med förslag till lagstiftning om ålägganden för hälso- och sjukvårdspersonal och disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område föreslagit att en motsvarande bestämmelse skall införas.
Återkallelse av legitimation och annan behörighet m.m.
13 5 En veterinärs legitimation skall återkallas om denne visat grov oskicklighet vid utövandet av veterinäryrket. Detsamma gäller om denne på annat sätt visat sig vara uppenbart olämplig att utöva yrket eller om veterinären på grund av sjukdom inte kan utöva yrket tillfredsställande. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 3 och 4 55 samt 5 & första stycket i gällande lag. Uppräkningen i 3 & nuvarande lag av olika förutsättningar för återkallelse av legitimation har inte fått någon motsvarighet i den föreslagna lagen. Vad som anges i uppräk- ningen får nämligen anses rymmas inom uttrycket "på annat sätt visat sig vara uppenbart olämplig att utöva yrket". Omforrnuleringen är således inte avsedd att ändra förutsättningama för återkallelse av legitimation. Iden nuvarande be— hörighetslagen inskränker sig återkallelsegrunden avseende hälsotillståndet till psykisk störning. Då det även kan förekomma att andra sjukdomstillstånd gör en veterinär olämplig att utöva yrket har bestämmelsen ändrats till att avse sjukdom.
Enligt Lagrådets mening bör inte bara sjukdom utan även annan nedsätt- ning av den fysiska eller psykiska prestationsfönnågan kunna vara en grund för att återkalla legitimationen. Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Häri- genom kommer bestämmelsen också att i sak motsvara vad som gäller för hälso- och sjukvårdspersonalen. Första stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
I paragrafens andra stycke finns en bestämmelse om att legitimation, som meddelats på grund av auktorisation i annat land inom Europeiska ekonomis-
ka samarbetsområdet, skall återkallas om veterinären förlorar denna auktori sa- tion.
14 å .
Paragrafen motsvarari huvudsak 5 5 andra och tredje styckena i den gällande behörighetslagen. En ny regel har emellertid tagits in i paragrafens tredje stycke. Den innebär att en veterinär som inte följer ett föreläggande om att låta sig läkarundersökas kan berövas legitimationen. Bestämmelsen ersätter den nuvarande lagens möjlighet att utnyttja polishjälp för att genomföra undersök- ningen. Lagrådet har anmärkt att paragrafen bör utformas i nära överensstäm- melse med förslaget till motsvarande bestämmelse för hälso- och sjukvårdsom- rådet. Bestämmelsen har med vissa redaktionella awikelser utformats i enlig- het med Lagrådets förslag.
15 5 Eftersom en veterinär enligt 1 5 2 och 3 kan ha rätt att utöva veterinäryrket även på annan grund än legitimering behövs en bestämmelse som gör det möjligt att vidta åtgärder i fråga om behörigheten för veterinärer som inte innehar legitimation. De veterinärkategorier det är fråga om är bl.a. de som innehar tillfälliga förordnanden exempelvis under studietiden.
16 & I paragrafen ges möjlighet att inskränka en veterinärs rätt att förskriva alkohol och narkotika om rätten missbrukas. I huvudsak motsvarande bestämmelser finns i dag i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika resp. i förordningen (1963:654) om försäljning från apotek av alkoholhaltiga läkemedel och tek- nisk sprit m.m. Bestämmelserna flyttas till behörighetslagen i samband med att uppgiften att pröva frågan anförtros åt Veterinära ansvarsnämnden i stället för Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Frågan har kommenterats i den allmänna motiveringen.
Lagrådet har anmärkt att det remitterade förslaget inte innehåller någon bestämmelse om indragning eller begränsning av förskrivningsrätt om vete- rinären själv begär det. Lagrådet påpekar att bakom en begäran att få sin legitimation återkallad eller sin förskrivningsrätt indragen eller begränsad ligger ofta problem med eget missbruk. Det kan också gälla problem med andra personers missbruk som yttrar sig i krav från missbrukaren på läkares eller tandläkares förskrivningar. Sådana krav kan ibland upplevas som mycket besvärande och en möjlighet att hålla dem ifrån sig kan vara att bli befriad från rätten att slcriva ut den typ av läkemedel som missbrukaren efter- frågar. Lagrådet anser därför att man i lagen bör föra in en bestämmelse som ger veterinären möjlighet att i vart fall begära att få sin förskrivningsrätt be- gränsad eller indragen. Regeringen delar Lagrådets uppfattning i frågan. Be- stämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Prop. l993/94:139
17 5 Första stycket motsvarar i huvudsak 7 & i den nuvarande behörighetslagen och innehåller en bestämmelse om att en veterinär som fått sin behörighet återkallad skall återfå denna när förhållandena medger det.
I andra stycket finns en bestämmelse om att motsvarande skall gälla i fråga om inskränkningar av förskrivningsrätten.
Veterinära ansvarsnämnden
18 & Av bestämmelsen i paragrafen följer att det är den veterinära ansvarsnämnden som prövar frågor om disciplinansvar, legitimationsfrågor, andra behörighets- frågor och frågor om veterinäremas rätt att förskriva alkohol och narkotika.
19 & Nämndens sammansättning har kommenterats i den allmänna motiveringen, avsnitt 9.
En jurist som är eller har varit ordinarie domare skall vara ordförande i nämnden. I denna del har paragrafen utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Veterinärema som ingår i nämnden skall bidra med veterinära allmänkun- skaper och inte delta i egenskap av experter på det sakområde som ett visst ärende rör. Det hindrar inte att det till ledamöter och ersättare utses veterinärer med olika yrkesinriktning och att detta förhållande utnyttjas i nämndens arbe- te.
Övriga tre ledamöter skall ha insikt i djurhållning. Dessa ledamöter före- träder allmänhetens intressen. De bör därför ha varierande bakgrund för att på så sätt tillgodose behovet av en från erfarenhetssynpunkt allsidigt sammansatt nämnd.
Regeringen utser ledamöterna och ersättarna. Det är naturligt att detta sker efter visst samråd med företrädare för olika intressen.
20 5 Nämnden är beslutför med ordförande och fyra ledamöter.
I andra stycket 1 ges ordföranden möjlighet att ensam avgöra ärenden i sak om det är uppenbart att ärendet inte kan leda till någon påföljd. Detta är en ny- het som är tänkt att användas då det utan omfattande utredning och utan skrift- växling med den anmälde veterinären står helt klan att en anmälan är ogrun- dad. Av vad nu sagts framgår att bestämmelsen är avsedd att tillämpas restrik- tivt.
Vidare får ordföranden enligt andra stycket 2 ensam fatta beslut som inte innefattar ett slutligt avgörande i sak och inte rör fråga om interimistisk åter- kallelse av behörighet eller förskrivningsrätt eller om läkarundersökning eller om att döma ut vite. Ordföranden i den veterinära ansvarsnämnden inom Jord-
bruksverket har i dag samma möjlighet.
Prop
21 5 För ansvarsnämnden gäller rättegångbalkens jävsbestämmelser för domare.
22 5 Vid omröstning inom nämnden skall bestämmelsema i 29 kap. rättegångsbalk- en tillämpas. Detta innebär inte någon ändring i förhållande till vad som gäller för ansvarsnämnden inom Jordbruksverket.
Handläggningen i ansvarsnämnden
23 & Paragrafen innehåller bestämmelser om talerätt i ansvarsnämnden.
Som Mgrdder påpekat bör reglerna om talerän i disciplinärenden och i legi- timationsärenden hållas isär. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lag- rådets förslag.
I första stycket föreskrivs vilka som får göra anmälan i ärenden om disci- plinansvar. ' .
Det är självklart att tillsynsmyndigheten måste ha möjlighet att anmäla frå- gor för prövning i nämnden. Det är i de flesta fall Jordbruksverket som har tillsyn över veterinär verksamhet. Även LivSmedelsverket har tillsyn över vis- sa veterinärers verksamhet och måste ges möjlighet att anmäla frågor som lig- ger inom verkets tillsynsansvar.
Beslut om disciplinpåföljd kan också ha stor betydelse för en arbetsgivares ställningstaganden i fråga om en anställd veterinärs fortsatta tjänstgöring. Av den anledningen är det rimligt att även veterinärers arbetsgivare generellt har möjlighet att göra anmälan.
Djurhållning rör i många fall stora ekonomiska värden som kan gå till spillo om en veterinär handlar felaktigt i sin tjänsteutövning.
Vidare måste människors känslomässiga förhållande till framför allt säll- skapsdjur beaktas. Med hänsyn till detta bör också den som lidit ekonomisk eller annan skada tillåtas att anmäla missförhållanden som rör veterinär be- handling eller annan veterinär yrkesutövning.
Av andra stycket följer att behörighetsfrågor och frågor om förskrivnings- rätten tas upp på anmälan av Jordbruksverket eller den som saken gäller. Det torde bara vara Jordbruksverket i egenskap av ansvarig myndighet för behö- righetsfrågor och vederbörande veterinär som har ett berättigat intresse av att få en fråga om behörighet eller om förskrivningsrätt prövad.
24 5 I första stycket anges att förfarandet inför nämnden skall vara slo-iftligt. I den befintliga veterinära ansvarsnämnden förekommer det inte några muntliga för- handlingar. Det saknas för närvarande anledning anta att inrättandet av en fri- stående veterinär ansvarsnämnd skulle påverka behovet av muntlighet i de frå— gor som blir aktuella i nämnden. Möjligen kan en enskild anmälare i vissa fall ha svårt att föra sin talan skriftligt. I det sammanhanget bör dock beaktas att
det inte kommer att ställas alltför stora krav på innehållet i en anmälan och att det enligt 26 & är nämden som skall se till att ärendena blir tillräckligt utred- da. Vidare kan en enskild som tvekar inför det skriftliga förfarandet välja att försöka intressera tillsynsmyndigheten eller annan behörig anmälare för saken och därigenom få upp frågan i nämnden. Anmälaren kan naturligtvis också välja att anlita ombud
Det kan följaktligen förutsättas att nämnden även i fortsättningen kan till- föras ett tillräckligt bedömningsunderlag genom enbart ett skriftligt förfaran- de. Enligt paragrafens andra stycke ges dock nämnden en möjlighet att hålla muntlig förhandling. Bestämmelsen har införts främst med tanke på den mycket ingripande åtgärd som en behörighetsåterkallelse innebär för en yrkes- utövare. Muntlig förhandling får förekomma når det kan antas vara till fördel för utredningen. Bestämmelsen inskränker inte den rätt som en part har enligt 14 & förvaltningslagen (1986:223) att lämna uppgifter muntligt i ärendet.
25 5 För att underlätta handläggningen vid nämnden har införts en bestämmelse som gör det möjligt att förelägga anmälaren att avhjälpa brister i en ofullstän- dig anmälan och att awisa anmälan om föreläggandet inte följs. Det kan inte ställas några större krav på innehållet i en anmälan. Den måste dock innehålla uppgifter som gör det möjligt att identiftera den ifrågasatta åtgärden och där- med även att finna den ansvarige veterinären. Vidare måste anmälan innefatta ett påstående om att det har förekommit felaktigheter när arbetsuppgiften utför- des. Om anmälan inte fyller dessa krav f år den avvisas.
26 & Ansvarsnämnden skall tillse att ärendet blir tillräckligt utrett. Därvid är det naturligt att tillsynsmyndigheten hörs om den inte är anmälare. Någon sär- skild bestämmelse om detta torde inte behövas. Nämnden har möjlighet att avvisa överflödig utredning.
Enligt andra stycket får nämnden fordra in journaler och andra handlingar som behövs för utredningen och i det sammanhanget vitesförelägga veteri- nären. I dessa fall tillämpas viteslagens bestämmelser. Som Lagrådet påpekar innebär denna tillämpning att nämnden, med stöd av 6 & andra stycket vites- lagen, även har rätt att döma ut vitet.
27 & Det är ansvarsnämnden som skall inhämta sakkunnig utredning i form av yttranden från myndigheter och andra sakkunniga i frågan. Det skall ske när en fråga kräver särskild sakkunskap.
I fråga om sakkunniga som anlitas av ansvarsnämnden skall rättegångsbalk- ens regler tillämpas.
I tredje stycket anges under vilka förutsättningar ersätming lämnas för sak- kunniguppdrag.
28 5 1 paragrafen finns bestämmelser om vilka som skall kallas till muntlig förhand- ling och påföljden för en part som uteblir.
I andra stycket finns bestämmelser om möjligheten att få ersätming för in— ställelsen. Sådan ersätming lämnas till en enskild part endast om nämnden frn- ner att han skäligen bör ersättas.
29 5
Beslut om läkarundersökning och om återkallelse av legitimation eller om för- skrivningsrätt äri hög grad ingripande åtgärder. Med hänsyn härtill bör för- valtningslagens regler i 20 och 21 %& om motivering av beslut och om under— rättelse om beslut tillämpas på beslut enligt 14 å och 16 å andra stycket, även . om ärendet inte avgörs i och med beslutet.
30 5 ] paragrafen föreskrivs att ansvarsnämnden skall fullgöra skyldigheten att göra åtalsanmälan enligt 8 5 andra stycket om ett ärende som handläggs hos nämnden ger anledning till sådan anmälan. Enligt instruktionen för Jordbruks- verket är det i dag dess veterinära ansvarsnämnd som skall göra åtalsanmälan enligt 28 & veterinärinstruktionen. Den myndighet som har tillsyn över den ifrågasatta verksamheten får normalt förutsättas svara för anmälningar enligt 8 5 andra stycket. När frågan är aktuell i ansvarsnämnden skall dock nämn- den med stöd av 30 & ta ett särskilt ansvar för att anmälan sker.
Överklagande m.m.
31 & I paragrafen föreskrivs att beslut som ansvarsnämnden och Jordbruksverket fattar i särskilda fall enligt lagen får överklagas hos kammarrätten. I fråga om beslut om behörighet motsvarar paragrafen 13 å i den gällande behörighets- lagen. Veterinärer som står under Jordbruksverkets tillsyn skall också enligt nuvarande regler klaga till kammarrätten när det rör sig om frågor om disci- plinansvar. För dem innebär således förfarandet inte någon nyhet. För vete- rinärer som enligt gällande bestämmelser omfattas av LOA när det gäller dis- ciplinansvar innebär bestämmelsen den förändringen att den nuvarande rätten att få en arbetstvisr överprövad ersätts av en rätt att klaga till kammarrätten.
I betänkandet Domstolarna inför 2 OOO-talet (SOU 1991 : 106) ansåg Dom- stolsutredningen att en principiell utgångspunkt borde vara att den första dom- stolsprövningen av ett förvaltningsärende alltid sker i länsrätt. Regeringen har i 1993 års budgetproposition ställt sig bakom principen om att den första dom- stolsprövningen skall ligga i länsrätt (prop. 1992/93:100 bil. 3, s. 24 foch s. 93). Riksdagen har godkänt de i propositionen angivna riktlinjerna (bet. 1992/93:JuU24, rskr. 1992/93:289).
Mot bakgrund härav har regeringen, i en första etapp, i propositionen l993/941133 Instansordningen m.m. i de allmänna förvaltningsdomstolama,
Prop. 1993/94:1.39
blåa.. föreslagit sådana ändringar av lagen (1971:289) om allmänna förvalt- ningsdomstolar att länsrätt ges en allmän behörighet att pröva mål som första domstolsinstans. Det föreslås även att beslut av Kriminalvårdsverket och Centrala studiestödsnämnden skall prövas av länsrätt i första instans i stället för som i dag av kammarrätt De föreslagna lagändringama skall träda i kraft den 1 oktober 1994.
Regeringen kommer under våren 1994 att gå vidare i en andra etapp med att flytta ner måltyper från kammarrätt till länsrätt.
Det principiella ställningstagande som har |orts i fråga om instansordning- en i de allmänna förvalningsdomstolama talar med styrka för att den nya nämndens beslut skall överklagas till länsrätt som första domstolsinstans. Samtidigt kan man inte bortse från att avgörandet i instansfrågan har samband med vilken bedömning som görs i fråga om HSAN och andra myndigheter av liknande slag.
l avvaktan på genomförandet av den andra etappen bör därför överpröv- ning i fÖfSta instans av Veterinära ansvarsnämndens beslut inte nu flyttas från kammarrätt till länsrätt utan tills vidare överklagas på samma sätt som beslut- en från HSAN, dvs. till kammarrätt.
32—33 55 Paragraferna innehåller bestämmelser om vem som får klaga och vilka beslut det går att klaga på. Dessa bestämmelser överensstämmer med vad som gäller t.ex. i fråga om beslut av HSAN.
34 & Paragrafen motsvarar i huvudsak 13 å andra stycket iden gällande behörighets- lagen.
35 5 Efter överklagande av en veterinär i ett disciplinärende blir anmälaren. dvs. antingen Jordbruksverket, annan tillsynsmyndighet, veterinärens arbetsgivare eller en skadelidande. Veterinärens motpart.
I ärende om behörighetsfrågor och inskränkningar i förskrivningsrätten blir Jordbruksverket veterinärens motpart vid ett överklagande av interimistis- ka och slutliga beslut. Bestämmelsen motsvarar i den delen vad som gäller i fråga om Socialstyrelsen i ärenden om hälso- och sjukvårdspersonalen.
Straffbestämmelser
36—37 55 Bestämmelserna har utan ändringar i sak överförts från den gällande behörig- hetslagen. Straffbestämmelser som avser veterinärers överträdelser har sam- lats i 36 5. I 37 & finns Straffbestämmelser för den som gör sig skyldig till smittfarligt kvacksalveri på djur eller som oriktigt uppger sig vara veterinär. Under beredningen av lagstiftningsärendet har efter lagrådsgranskningen upp-
märksammats att regeringens förslag i prop. 1993194: 130 Ändringar i brotts- balken m.m. bör föranleda att paragrafens första stycke utformas på ett annat sätt än vad som skett i det till lagrådet remitterade förslaget. Enligt ett förslag i den nyssnämnda propositionen skall det i alla nya bestämmelser som syftar till att straffbelägga inte bara uppsåtliga utan också oaktsamma förfaranden ut- tryckligen anges att det straffbara området omfattar även oaktsamhet. Paragraf- ens första stycke har anpassats till detta förslag.
Övergångsbestämmelser
Lagen skall träda i kraft den 1 juli 1994.
Veterinärer som vid ikraftträdandet är behöriga att utöva yrket enligt den nuvarande lagen ges i punkt 2 rätt till samma yrkesutövning enligt den nya lagens bestämmelser.
Vid lagens ikraftträdande kommer det att finnas ärenden om disciplinan- svar som skall lämnas över från andra myndigheter till ansvarsnämnden för fortsatt handläggning enligt den nya ordningen. I dessa ärenden saknas an- mälare och därmed finns det inte någon motpart till veterinären om denne över- klagar ett beslut enligt bestämmelserna i den nya lagen. 1 punkt 3 föreskrivs därför att den överlämnande myndigheten skall anses som anmälare. Myndig- heten blir därigenom veterinärens motpart.
Hänvisningar till S12-1
12.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (l994:000) om offentlig anställning
21 & Alla veterinärer skall i fortsättningen omfattas av den disciplinära prövningen i Veterinära ansvarsnämnden. Som en konsekvens av detta ändras punkt 3 i paragrafen på så sätt att disciplinpåföljd enligt LOA inte får åläggas veterinä- rer för sådana förseelser i yrkesutövningen som skall prövas av den Veterinä- ra ansvarsnämnden.
Ändringen görs i förslaget till ny lag om offentlig anställning (se prop. 1993/94:65) som är avsedd att träda i kraft den 1 juli 1994. Motsvarande be- stämmelse finns för närvarande i 10 kap. 4 & lagen (l976:600) om offentlig anställning.
Sammanfattningen i departementspromemorian Veterinära ansvarsnämnden (Ds 1992: 107) .
l promemorian föreslås att ansvarsfrågor som rör veterinärer även i fortsätt- ningen skall handläggas i en särskild nämnd.
Nämndens ansvarsområde renodlas. I fortsättningen skall vid nämnden handläggas alla ärenden om disciplinansvar för fel eller försummelser i veteri- när yrkesutövning. Nämnden skall också handlägga alla ärenden som rör åter- kallande av legitimation och liknande behörighetsfrågor. Däremot skall nämn- den inte pröva frågor om avsked och avstängning från veterinärtjänst.
Den Veterinära ansvarsnämnden skall i fortsättningen vara en självständig myndighet.
Veterinära ansvarsnämnden skall bestå av ordförande och fyra andra leda- möter. Ordföranden skall vara jurist med domarerfarenhet. En ledamot skall vara veterinär. De övriga ledamöterna skall utses bland personer som har in- sikter i djurhållning och som kan anses företräda allmänhetens intressen. Ord- förandena och ledamöterna skall utses av regeringen. I den utsträckning det behövs skall det finnas ersättare som också utses av regeringen.
A nmä rkni ng
Promemorian är i berörda delar i formellt avseende anpassad till förslagen i betänkandet (SOU l992:88) Veterinär verksamhet, behov, organisation och . finansiering. Denna anpassning innebär inte något ställningstagande till försla- gen i betänkandet.
Prop. l993/942139
Lagförslaget i departementspromemorian Veterinära ansvarsnämnden (Ds 1992:107)
Förslag till Lag om behörighet att utöva veterinäryrket m.m.
Härigenom föreskrivs följande.
Behörighet m.m.
1 & Behörig att utöva veterinäryrket är
1. den som innehar legitimation enligt 2 € eller enligt föreskrifter medde— lade med stöd av 3 &,
2. den som enligt beslut av Statens livsmedelsverk har tillstånd att utöva yr- ket iden utsträckning som anges i varje särskilt fall,
3. den som enligt föreskrifter meddelade med stöd av 3 & har rätt till sådan yrkesutövning utan legitimation.
2 & Legitimation som veterinär meddelas av Livsmedelsverket.
Den som avlagt veterinärexamen i Sverige eller som avlagt sådan examen utomlands och genomgått av regeringen föreskriven efterutbildning i Sverige skall på ansökan erhålla legitimation som veterinär. om det inte finns sådana omständigheter som kan föranleda att legitimationen återkallas.
Om den som avlagt veterinärexamen utomlands är mycket skicklig och sär- skilt erfaren inom veterinäryrket, får han erhålla legitimation som veterinär utan att ha genomgått någon efterutbildning.
3 5 För veterinärer med sådan utländsk utbildning som omfattas av avtalet om ett europeiskt ekonomiskt sarnarbetsområde (EES) meddelar regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Livsmedelsverket föreskrifter om legi- timation och om behörighet att utan legitimation utöva veterinäryrket.
4 & Tillstånd enligt l ä 2 att utöva veterinäryrket i områden intill riksgränsen får meddelas att gälla för den som vid varje tidpunkt uppehåller tjänst som ve- terinär i sådana trakter i Finland och Norge som gränsar till Sverige.
5 5 För att en veterinär inför allmänheten skall få tillkännage att han är spe- cialist eller på annat sätt särskilt kunnig inom en viss gren av veterinäryrket, skall han ha uppfyllt av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av Livsmedelsverket föreskrivna villkor för specialistkompetens.
6 5 Den som, utan att vara behörig att utöva veterinäryrket, mot ersättning undersöker djurs hälsotillstånd eller behandlar djur för sjukdom eller därmed jämförligt tillstånd genom att vidta eller föreskriva åtgärder i förebyggande, botande eller lindrande syfte får inte under utövning av denna verksamhet be- handla sjukdomar på vilka epizootilagen (19802369) eller lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur är tillämplig.
Om någon, som saknar behörighet att utöva veterinäryrket men som har förvärvat en veterinärtitel eller någon annan titel vari ordet veterinär ingår, an-
Bilaga 2
vänder titeln i verksamhet som avses i första stycket. skall han tydligt utmär- ka titelns ursprung och beskaffenhet.
I övrigt får den som saknar behörighet att utöva veterinäryrket inte beteck- na sig veterinär i sarnband med att han utövar verksamhet som avses i första stycket. Han får inte heller i samband med verksamheten använda en sådan titel eller yrkesbeteckning som innehåller ordet veterinär eller ger sken av att han är legitimerad eller på annat sätt auktoriserad av en myndighet eller har specialistkompetens som veterinär.
Veterinä rers allmänna skyldigheter
7 & En veterinär skall fullgöra sina uppgifter i överensstämmelse med veten- skap och beprövad erfarenhet.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Livsmedelsverket, får meddela föreskrifter om vad som åligger en veterinär i hans yrkesutövning.
8 & Veterinärer som enligt föreskrifter som avses i 7 & andra stycket står un- der Livsmedelsverkets tillsyn i utövningen av veterinäryrket är skyldiga att lå- ta sin verksamhet inspekteras av verket eller den verket förordnar.
9 5 En veterinär får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han i sin yrkesut- övning har fått veta om enskildas affärs- eller driftsförhållanden.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretess- lagen (1980:100).
Disciplinansvar
10 5 Om en veterinär uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad som åligger honom i hans veterinära yrkesutövning och felet inte är ringa får disci- plinpåföljd åläggas honom. Disciplinpåföljd är erinran och varning.
Disciplinpåföljd får dock inte i något fall åläggas en arbetstagare därför att han deltagit i strejk eller någon därmed jämförlig stridsåtgärd.
11 & Om det har vidtagits åtgärder för att åtala en veterinär, får något disci- plinärt förfarande enligt denna lag inte inledas eller fortsättas ifråga om den förseelse som avses med åtgärden.
En veterinär som är skäligen misstänkt för brott i utövningen av veterinär- yrket skall anmälas till åtal, om det för brottet är föreskrivet fängelse eller om det finns anledning anta att det kommer att föras talan om enskilt anspråk.
Anmälan till åtal skall göras av Livsmedelsverket, om annat inte följer av 28 5.
12 % En veterinär, som i ett ärende om disciplinansvar inte inom två år efter förseelsen erhållit skriftlig anmaning att yttra sig enligt 24 5 första stycket el- ler motsvarande anmaning av riksdagens ombudsman eller justitiekanslern, får inte åläggas någon disciplinpåföljd.
Bilaga 2
Återkallelse av legitimation och annan behörighet m.m.
13 & Legitimation att utöva veterinäryrket skall återkallas om den legitime- rade
1. visat grov oskicklighet vid utövandet av veterinäryrket eller på annat sätt visat sig vara uppenbart olämplig att utöva yrket,
2. på grund av psykisk störning inte kan utöva veterinäryrket tillfredsstäl- lande.
Om en veterinär som har fått legitimation här i landet på grund av auktorisa- tion i ett annat land förlorar denna auktorisation skall legitimationen återkal- las.
14 5 Om det finns grundad anledning anta att legitimationen bör återkallas enligt 13 & första stycket 2, får den legitimerade veterinären åläggas att låta sig undersökas av läkare iden utsträckning som fordras för att hans förmåga att utöva veterinäryrket skall kunna bedömas.
Om det förordnas om läkarundersökning, får legitimationen återkallas för tiden till dess ärendet slutligt avgörs. Om den som skall undersökas vägrar att inställa sig till undersökningen, skall polismyndigheten lämna den handräck- ning som behövs.
15 5 En veterinär, vars legitimation har återkallats, skall meddelas ny legiti- mation när förhållandena medger det.
16 & Bestämmelserna i 13—15 55 om återkallelse av legitimation gäller även annan behörighet att utöva veterinäryrket.
Veterinära ansvarsnämnden
17 & Frågor om disciplinansvar enligt denna lag prövas av en särskild nämnd, Veterinära ansvarsnämnden. Nämnden prövar även frågor som avses i 13—16 55.
18 & Ansvarsnämnden består av ordförande och fyra andra ledamöter. Ordföranden skall vara jurist med domarerfarenhet. En ledamot skall vara veterinär. Övriga ledamöter utses bland personer som har insikteri djurhållning och som kan anses företräda allmänhetens in- tressen.
Regeringen utser ordförande, övriga ledamöter och, i den utsträckning det behövs, ersättare för dem. Bestämmelserna om ledamot gäller även ersättare.
19 5 Ordföranden får ensam fatta beslut som inte innefattar ett slutligt avgö- rande i sak. Detta gäller dock inte beslut om återkallande av legitimation enligt 14 å andra stycket.
Beslut som innebär att ett anmälningsärende avgörs i sak får fattas av ord- föranden ensam, om det är uppenbart att ärendet inte kan leda till någon på-
Prop. 1993/94zl39
Bilaga 2
följd. Ärenden som avgjorts av ordföranden ensam skall anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.
20 & Om det framkommer skiljaktig mening vid en överläggning, tillämpas föreskrifterna i 29 kap. rättegångsbalken om omröstning i brottmål med en- dast lagfarna ledamöter. Ordföranden säger dock sin mening först.
Handläggningen i ansvarsnämnden
21 & Frågor om disciplinansvar och återkallelse av behörighet skall tas upp på anmälan av Livsmedelsverket, veterinärens arbetsgivare eller den som lidit skada till följd av veterinärens yrkesutövning.
Frågor om meddelande av behörighet åt den som fått sin tidigare behörig- het återkallad tas upp på ansökan av den som saken gäller.
Bestämmelser om rätt för riksdagens ombudsmän och för justitiekanslern att göra anmälan i ärenden om disciplinansvar och om återkallelse av behörig- het samt om handläggningen av sådana ärenden finns i 6 5 lagen (1986z765) med instruktion för riksdagens ombudsmän och i 6 5 lagen (1975:1339) om justitiekanslems tillsyn.
22 & Förfarandet hos ansvarsnämnden är skriftligt.
23 5 Är en anmälan så ofullständig att den inte kan läggas till grund för en prövning i sak, skall ansvarsnämnden förelägga anmälaren att inom viss tid avhjälpa bristen. Om inte anmälaren följer föreläggandet, skall anmälan avvi- sas. Vad som sägs om anmälan gäller också i fråga om ansökan.
24 5 En anmälan enligt 21 & skall överlämnas till den veterinär mot vilken åtgärden ifrågasätts. Mottagaren skall föreläggas att svara inom viss tid.
En sådan underrättelse behövs inte. om det är uppenbart att anmälan inte kommer att leda till något ingripande.
25 & Ansvarsnämnden skall se till att ärendena blir tillräckligt utredda. Över- flödig utredning skall awisas. Nämnden får fordra in journaler och andra handlingar som behövs för ut- redningen. Därvid får en veterinär föreläggas vite om högst 1 000 kr. Utdö- mandet av vitet ankommer på nämnden.
26 5 Om en fråga kräver särskild sakkunskap, får nämnden inhämta yttran- den från myndigheter och andra sakkunniga i frågan.
I fråga om sakkunniga gäller 40 kap. 2—7 och 12 åå rättegångsbalken i till- lämpliga delar.
Ersättning för utlåtanden från dem som är skyldiga att lämna yttrande läm- nas endast om det är särskilt föreskrivet.
Andra sakkunniga har rätt till ersättning av allmänna medel för sitt upp- drag.
Prop. 1993/94:l39
Bilaga 2
27 å Bestämmelserna i 20 och 21 åå förvaltningslagen (1986:223) skall till- lämpas även på beslut enligt 14 å.
28 å Finner ansvarsnämnden i ett ärende som handläggs där att förutsättning- ama enligt 11 å andra stycket för anmälan till åtal föreligger, skall nämnden fullgöra anmälningsskyldigheten.
Överklagande m.m.
29 å Ansvarsnämndens beslut enligt denna lag och Livsmedelsverkets be- slut i ett särskilt fall enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten.
30 å Ansvarsnämndens beslut som är slutligt får överklagas av 1. Livsmedelsverket,
2. den som enligt 21 5 första stycket anmält en fråga om disciplinansvar, om beslutet har gått honom emot,
3. annan som beslutet angår, om det har gått honom emot. Bestämmelser om rätt för riksdagens ombudsmän och för justitiekanslern att söka ändring i beslut om disciplinansvar eller behörighetsfråga med anled- ning av fel i yrkesutövningen finns i 7 å lagen (1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän och i 7 å lagen (1975:1339) om justitiekanslems till- syn. Talan skall väckas inom fyra veckor från det beslutet har meddelats.
31 å Ansvarsnämndens beslut som inte är slutligt får överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom emot.
32 å Beslut som avses i 31 å, får överklagas endast i samband med att beslu- tet i själva ärendet överklagas. Sådana beslut får dock överklagas särskilt när nämnden
1. ogillat en invändning om jäv mot ledamot av nämnden eller en använd- ning mot att hinder föreligger mot talans prövning,
2. avvisat ombud eller biträde,
3. förordnad om saken i awaktan på ärendets avgörande,
4. utdömt vite,
5. förordnat om ersättning för någons medverkan i ärendet
33 å Beslut om behörighet som meddelas med stöd av denna lag gäller ome— delbart, om inte något annat bestäms.
Ansvarsbestämmelser
34 å För obehörig utövning av veterinäryrket döms till böter eller fängelse i högst ett år
1. en veterinär som mot ersätming utövar veterinäryrket när hans legitima- tion är återkallad eller hans behörighet av annan anledning har upphört,
Prop. l993/94zl39
Bilaga 2
2. en veterinär med begränsad behörighet som vid yrkesutövning som av- ses under 1 åsidosätter de föreskrifter som gäller för hans behörighet .
En veterinär som bryter mot 5 å döms till böter. En veterinär som hindrar eller undandrar sig inspektion enligt 8 å döms till böter om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken.
35 å Den som bryter mot 6 å första stycket, döms för smittfarligt kvacksal- veri på djur till böter eller fängelse i högst ett år, om gärningen inte är belagd med straff enligt 34 å. Den omständigheten att han på grund av brist i utbild- ning och erfarenhet inte kunnat inse sjukdomens natur befriar honom inte från ansvar.
Den som bryter mot 6 å andra eller tredje stycket, döms till böter.
1. Denna lag träder i kraft den , då lagen (1965:61) om behörig- het att utöva veterinäryrket m.m. skall upphöra att gälla.
2. Den som vid lagens ikraftträdande har behörighet att utöva veterinäryr- ket enligt äldre föreskrifter skall anses ha samma behörighet enligt den nya la- gen.
Prop. 1993/94zl39
Remissinstanser som yttrat sig över PIOP- 1993/94rl39 departementspromemorian Veterinära ansvarsnämnden (Ds
Remissyttranden har avgivits av Försvarets sjukvårdsstyrelse, Försvarets forskningsanstalt (FOA), Hälso— och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN), Läkemedelsverket, Statens bakteriologiska laboratorium (SBL), Statskon- toret, Generaltullstyrelsen, Riksrevisionsverket (RRV), Statens jordbruks- verk (SJV), Statens livsmedelsverk (SLV), Fiskeriverket, Kammarrätten i Stockholm, Kammarrätten i Jönköping, Uppsala, Linköpings, Lunds och Umeå universitet, Sveriges lantbruksuniversitet (SLV), Centrala försöks- djursnämnden (CFN), Länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Östergöt- lands, Kalmar, Malmöhus, Hallands, Skaraborgs, Västmanlands, Gävle- borgs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, Svenska kommun- förbundet, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Sveriges akademikers cen- tralförbund (SACO), AB Trav och Galopp (ATG), Svenska djurskydds- föreningen, Svenska galoppsportens centralförbund (SGC), Svenska trav- sportens centralförbund (STC), Svenska djursjukhusföreningen, Sveriges livsmedelsindustriförbund, Sveriges kattklubbars riksförbund (SVERAK), Sveriges veterinärförbund och Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund (SDR).
45 5 Riksdagen 1993/94. ] saml. Nr 139
Lagrådsremissens lagförslag
2.1 Förslag till lag om behörighet att utöva veterinäryrket Härigenom föreskrivs följande.
Behörighet m.m.
1 å Behörig att utöva veterinäryrket är
1. den som är legitimerad enligt 2 å eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av 3 å 1, -
2. den som enligt föreskrifter meddelade av regeringen eller, efter regering- ens bemyndigande, av Statens jordbruksverk har tillstånd att utöva yrket i den utsträckning som anges i varje särskilt fall,
3. den som enligt föreskrifter meddelade med stöd av 3 å 2 har rätt till så- dan yrkesutövning utan legitimation.
2 å Legitimation som veterinär meddelas av Jordbruksverket.
Den som avlagt veterinärexamen i Sverige skall på ansökan legitimeras som veterinär. Detsamma gäller den som har avlagt veterinärexamen utom- lands och genomgått av regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, av Jordbruksverket föreskriven efterutbildning. Legitimation får dock inte med- delas om omständigheterna är sådana att en legitimation skulle komma att åter- kallas.
Om den Som har avlagt veterinärexamen utomlands är mycket skicklig och särskilt erfaren inom veterinäryrket, får legitimation meddelas trots att han inte har genomgått föreskriven efterutbildning.
3 å För veterinärer med sådan utländsk utbildning som omfattas av Sveriges åtaganden enligt internationella överenskommelser meddelar regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverket föreskrifter om 1. legitimation, 2. behörighet att utan legitimation utöva veterinäryrket.
4 å Tillstånd enligt 1 å 2 att utöva veterinäryrket i områden intill riksgränsen får meddelas att gälla för varje veterinär som uppehåller tjänst som veterinär i ' sådana trakteri Finland och Norge som gränsar till Sverige.
5 5 För att veterinärer inför allmänheten skall få tillkännage att de är särskilt kunniga inom en viss gren av veterinäryrket, skall de ha uppfyllt de villkor för specialistkompetens som har föreskrivits av regeringen eller, efter rege- ringens bemyndigande, av Jordbruksverket.
6 å Den som inte är behörig att utöva veterinäryrkets får inte behandla sjuk- domar på vilka epizootilagen (l980:369) eller lagen (1983:738) om bekämpan- de av salmonella hos djur är tillämplig.
Den som saknar behörighet att utöva veterinäryrket får inte beteckna sig ve- terinäri samband med att han mot ersättning undersöker djurs hälsotillstånd eller behandlar djur för sjukdom eller liknande tillstånd genom att vidta eller föreskriva åtgärder i förebyggande, botande eller lindrande syfte. Han får inte heller i samband med verksamheten använda en sådan titel eller yrkesbeteck-
Bilaga 4
ning som innehåller ordet veterinär eller ger sken av att han är legitimerad el- ler på annat sätt auktoriserad av en myndighet eller har specialistkompetens som veterinär.
Veterinärers allmänna skyldigheter m.m.
7 å En veterinär skall fullgöra sina uppgifter i överensstämmelse med veten- skap och beprövad erfarenhet
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad veterinärer är skyldiga att göra i sin yrkesutövning och om tillsyn över veterinärers verksamhet.
8 å En veterinär är skyldig att låta sin verksamhet inspekteras av den myndig- het som enligt föreskrifter som avses i 7 å andra stycket har tillsyn över verk- samheten eller av den som tillsynsmyndigheten förordnar.
Om tillsynsmyndigheten finner att en veterinär är skäligen misstänkt för brott i utövningen av veterinäryrket, skall myndigheten, om inte annat följer av 30 å, anmäla veterinären till åtal
1. om det för brottet är föreskrivet fängelse, eller
2. om det finns anledning anta att det kommer att föras talan om enskilt an- språk.
9 å En veterinär får inte obehörigen röja eller utnyttja vad veterinären i sin yrkesutövning har fått veta om-enskildas affärs- eller driftsförhållanden.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretess- lagen (19801 100).
Disciplinansvar
10 å Om en veterinär uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sina skyldig- heter i sin veterinära yrkesutövning får disciplinpåföljd meddelas veterinären. Är felet med hänsyn till samtliga omständigheter ringa, får någon påföljd inte meddelas. Disciplinpåföljder är erinran och varning.
Disciplinpåföljd får inte meddelas en veterinär för att han deltagit i strejk el- ler i en liknande stridsåtgärd.
11 å Om en veterinär har anmälts till åtal, får något disciplinärt förfarande en- ligt denna lag inte inledas eller fortsättas i fråga om den förseelse som avses med anmälan. Om en fråga om disciplinansvar har anmälts till Veterinära an- svarsnämnden får dock veterinären underrättas om detta.
Om en gärning har prövats i straffrättslig ordning, får ett disciplinärt förfa- rande inledas eller fortsättas bara om gärningen, av någon annan orsak än bris- tande bevisning, inte har ansetts vara något brott.
12 å Disciplinpåföljd får meddelas bara om veterinären inom två år från förse- elsen skriftligen har undenättats om vad som anförs mot veterinären.
Disciplinpåföljd får inte meddelas en veterinär senare än fem år efter förse- elsen.
Prop. l993/94:139
Bilaga 4
Återkallelse av legitimation och annan behörighet m.m.
13 å Legitimation som veterinär skall återkallas om veterinären
l. visat grov oskicklighet vid utövandet av veterinäryrket eller på annat sätt visat sig vara uppenbart olämplig att utöva yrket,
2. på grund av Sjukdom inte kan utöva veterinäryrket tillfredsställande. Om en veterinär som har fått legitimation här i landet på grund av auktori- sation i ett annat land förlorar denna auktorisation, skall legitimationen åter- kallas.
14 å Om det finns grundad anledning anta att legitimationen bör återkallas en- ligt 13 å första stycket 2, är den legitimerade veterinären skyldig att låta sig undersökas av läkare i den utsträckning som fordras för att veterinärens för- måga att utöva veterinäryrket skall kunna bedömas.
Om det förordnas om läkarundersökning, får legitimationen återkallas för tiden till dess ärendet slutligt avgörs.
Har veterinären inte följt ett föreläggande om läkarundersökning inom ett år från det veterinären fle del av det, får legitimationen återkallas.
15 å Bestämmelserna i 13—14 åå om återkallelse av legitimation gäller även annan behörighet att utöva veterinäryrket.
16 å Om en veterinär missbrukar sin rätt att förskriva narkotiska eller alkohol- haltiga läkemedel eller teknisk sprit, får denna rätt dras in eller begränsas.
Om det finns sannolika skäl för misstanke om sådant missbruk som avses i första stycket, får förskrivningsrätten dras in eller begränsas till dess frågan prövats slutligt. Ett sådant beslut gäller i högst sex månader. Om det finns sär- skilda skäl, får beslutets giltighet förlängas med ytterligare högst sex måna- der.
17 å En veterinär, vars behörighet att utöva yrket har återkallats, skall återfå denna behörighet när förhållandena medger det.
Vad som sägs i första stycket gäller även i fråga om inskränkningar i för- skrivningsrätten enligt 16 å.
Veterinära ansvarsnämnden
18 å Frågor om disciplinansvar enligt denna lag prövas av Veterinära an- svarsnämnden.
Nämnden prövar även frågor om återkallelse och begränsning av legitima- tion samt andra frågor som avses i 13-17 åå.
19 å Ansvarsnämnden består av ordförande och fem andra ledamöter. Ordföranden skall vara jurist med domarerfarenhet. Två ledamöter skall va- ra veterinärer. Övriga ledamöter utses bland personer som har insikt i djurhåll- ning och som kan anses företräda allmänhetens intressen. Regeringen utser ordförande, övriga ledamöter och, i den utsträckning det behövs, ersättare för dem. För ersättare gäller vad som sägs om ledamot.
Prop. l993/94zl39
Bilaga 4
20 å Ansvarsnämnden är beslutför med ordföranden och minst fyra andra le- damöter.
Ordföranden får ensam fatta beslut som
1. innebär att ett ärende avgörs i sak, om det är uppenbart att ärendet inte kan leda till någon påföljd och om ärendet inte heller rör ansökan om att återfå behörighet,
2. inte innefattar ett slutligt avgörande i sak och inte rör fråga enligt 14 å eller 16 å andra stycket eller utdömande av vite enligt 26 å andra stycket.
Ärenden som har avgjorts av ordföranden ensam skall anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.
21 å [ fråga om jäv mot den som handlägger ärenden i ansvarsnämnden gäl- ler bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare.
22 å Om det framkommer skiljaktig mening vid en överläggning i ansvars- nämnden, tillämpas bestämmelserna i 29 kap. rättegångsbalken om omröst- ning i brottmål med endast lagfarna ledamöter. Ordföranden säger dock sin mening först.
Handläggningen i anSVarsnämnden
23 å Frågor om disciplinansvar och återkallelse av behörighet samt begräns- ning av rätten att förskriva narkotiska eller alkoholhaltiga läkemedel eller tek- nisk sprit skall tas upp på anmälan av
1. Jordbruksverket,
2. annan myndighet som har tillsyn över den yrkesutövning som föranle- der anmälan,
3. veterinärens arbetsgivare, eller
4. den som har lidit skada till följd av veterinärens yrkesutövning. Frågor om meddelande av behörighet åt den som fått sin tidigare behörig- het återkallad tas upp på ansökan av den som saken gäller.
Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för Justitiekanslern att göra anmälan i ärenden om disciplinansvar och om återkallelse av behörig- het samt om handläggningen av sådana ärenden finns i 6 å lagen (l986:765) med instruktion för Riksdagen ombudsmän och i 6 å lagen (1975:1339) om Justitiekanslems tillsyn.
24 å Förfarandet hos ansvarsnämnden är skriftligt.
Muntlig förhandling får dock förekomma när det kan antas vara till fördel för utredningen.
25 å Är en anmälan så ofullständig att den inte kan läggas till grund för en prövning i sak, skall ansvarsnämnden förelägga anmälaren att inom viss tid avhjälpa bristen. Om anmälaren inte följer föreläggandet, får anmälan avvi— sas. Vad som sägs om anmälan gäller också i fråga om ansökan.
26 å Ansvarsnämnden skall se till att ärendena blir tillräckligt utredda. Över- flödig utredning skall avvisas.
Nämnden får fordra in journaler och andra handlingar som behövs för ut- redningen. Därvid får nämnden förelägga en veterinär vite.
Prop. 1993/94zl39
Bilaga 4
27 å Om en fråga kräver särskild sakkunskap, får ansvarsnämnden inhämta yttranden från myndigheter och andra sakkunniga i frågan.
I fråga om sådana sakkunniga gäller 40 kap. 2—7 och 12 åå rättegångsbal- ken.
De som är skyldiga att lämna yttrande har rätt till ersätming för sitt utlåtan- de endast om det är särskilt föreskrivet. Andra sakkunniga från vilken nämn- den inhämtat yttrande har rätt till ersättning av allmänna medel för sitt upp- drag. Ansvarsnämnden får bevilja förskott på sådan ersättning
28 å Till muntlig förhandling skall parterna kallas. En enskild får kallas att in- ställa sig pcrsonligen. Att den kallade inte kommer till förhandlingen utgör inte något hinder för ärendets vidare handläggning och avgörande.
En enskild part, som har inställt sig till en muntlig förhandling, får till- erkännas ersättning av allmänna medel för kostnad för resa och uppehälle, om ansvarsnämnden finner att han skäligen bör ersättas. Nämnden får bevilja för- skott på ersättningen. Närrnare bestämmelser om ersätming och förskott med- delas av regeringen.
29 å Bestämmelserna om motivering av beslut och om underrättelse om be- slut i 20 och 21 åå förvaltningslagen (1986:223) skall tillämpas även på be- slut enligt 14 å och 16 å andra stycket.
30 å Om ansvarsnämnden i ett ärende som handläggs där finner att åtalsanmä- lan enligt 8 å andra stycket bör göras, skall nämnden göra sådan anmälan.
Överklagande m.m.
31 å Ansvarsnämndens beslut och Jordbruksverkets beslut i ett särskilt fall enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten.
32 å Ansvarsnämndens beslut får överklagas av
1. Jordbruksverket,
2. den som enligt 23 å första stycket anmält en fråga om disciplinansvar, om beslutet har gått honom emot,
3. annan som beslutet angår, om det har gått honom emot. Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för Justitiekanslern att söka ändring i beslut om disciplinansvar eller behörighetsfråga med anled- ning av fel i yrkesutövningen finns i 7 å lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän och i 7 å lagen (1975: 1339) om J ustitiekanslems till- syn. Överklagandet skall göras inom tre veckor från det beslutet har medde- lats.
33 å Beslut som inte innebär att ett ärende avgörs får överklagas endast i sam- band med överklagande av det slutliga beslutet i ärendet. Ett beslut som inte är slutligt får dock överklagas särskilt när nämnden har
1. ogillat en invändning om jäv mot ledamot av nämnden eller en invänd- ning om att det finns hinder mot ärendets prövning,
2. avvisat ombud eller biträde,
3. förordnat om saken i awaktan på att ärendet avgörs,
4. förordnat om läkarundersökning,
Prop. l993/94zl39
Bilaga 4
5. dömt ut vite, eller 6. förordnat om ersättning för någons medverkan i ärendet.
34 å Beslut som meddelas med stöd av denna lag gäller omedelbart, om inte något annat bestäms.
35 å I ärenden om disciplinansvar är anmälaren motpart till den veterinär som har överklagat ansvarsnämndens eller kammarrättens slutliga beslut en- ligt denna lag. 1 ärenden om återkallelse av behörighet och inskränkning av förskrivningsrätt är Jordbruksverket veterinärens motpart.
Straffbestämmelser
36 å För obehörig utövning av veterinäryrket döms till böter eller fängelse i högst ett år
1. en veterinär som mot ersättning utövar veterinäryrket när hans legitima- tion är återkallad eller hans behörighet av annan anledning har upphört,
2. en veterinär med begränsad behörighet som vid yrkesutövning som vete— rinär åsidosätter de föreskrifter som gäller för hans behörighet.
En veterinär som bryter mot 5 å döms till böter. En veterinär som hindrar eller undandrar sig inspektion enligt 8 å döms till böter, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken.
37 å Den som bryter mot 6 å första stycket, döms för smittfarligt kvacksal- veri på djur till böter eller fängelse i högst ett år, om inte gämingen är belagd med straff enligt 36 å. Brist i utbildning och erfarenhet befriar inte från an- svar
Den som bryter mot 6 å andra stycket, döms till böter.
1. Denna lag träder i haft den ljuli 1994, då lagen (1965:61) om behörig- het att utöva veterinäryrket m.m. skall upphöra att gälla.
2. Den som vid lagens ikraftträdande har behörighet att utöva veterinäryr- ket enligt äldre föreskrifter skall anses ha samma behörighet enligt den nya la- gen.
Prop. l993/94zl39
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:000) om offentlig anställning
Härigenom föreskrivs att 21 å lagen (1994:000) om offentlig anställning skall ha följande lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 21 å
Föreskriftema i 14—19 åå gäller inte
1. dem som kan meddelas disciplinpåföljd enligt lagen (1986:644) om di- sciplinförseelser av krigsmän, m.m., för förseelser som omfattas av den la- gen,
2. hälso- och sjukvårdspersonal, som i sin yrkesutövning står under Soci- alstyrelsens tillsyn, för sådana förseelser i denna yrkesutövning som skall prö- vas av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd,
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3. veterinärer, som står under Sta- 3.veterinärer för sådana förseels- tens jordbruksverks tillsyn, om för- eri yrkesutövningen som skall prö- seelsen har skett [ utövningen av ve- var av Veterinära ansvarsnämnden. terinäryrket.
Denna lag träderikraft den 1 juli 1994.
Prop. l993/94zl39 Bilaga 4
Lagrådet Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-03-03
Närvarande: regeringsrådet Stig Brink, justitierådet Inga-Britt Tömell och presidenten i Försäkringsöverdomstolen Leif Ekberg.
Enligt en lagrådsremiss den 10 februari 1994 (Jordbruksdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om behö- righet att utöva veterinäryrket, m.m.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsa'ssessom Daniel Samuelson.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om behörith att utöva veterinäryrket
6 %
Paragrafen motsvarar 10 å iden gällande behörighetslagen. [ första stycket an- ges i vilken utsträckning den som saknar behörighet som veterinär får under- söka och behandla djur. Enligt specialmotiveringen anges begränsningen i rät- ten att som obehörig utöva yrket vara att det inte är tillåtet att mot ersätming be- handla sjukdomar på vilka epizootilagen eller lagen om bekämpande av salmo- nella hos djur är tillämplig. Orden "mot ersätming", som finns i 10 å i den gäl- lande behörighetslagen, har fallit bort i det remitterade förslaget. Under före- dragningen inför Lagrådet ha framkommit att detta inte är avsett. Med den fö- reslagna lydelsen av lagrummet blir begränsningen så omfattande att i och för sig önskvärda behandlingsinsatser blir förbjudna, t.ex. brådskande behand- ling som en djurägare efter anvisning av behörig veterinär utför på djur som drabbats av sjukdom på vilken någon av de angivna lagarna är tillämplig. Orden "mot ersättning" bör därför föras in i lagtexten i paragrafens första stycke.
l3åoch16å
Enligt 13 å 2. skall en veterinärs legitimation återkallas om veterinären på grund av sjukdom inte kan utöva veterinäryrket tillfredsställande. Enligt Lag- rådets mening bör inte bara sjukdom utan även annan nedsättning av den fy- siska eller psykiska prestationsförrnågan som omöjliggör ett nöjaktigt utövan- de av veterinäryrket kunna vara en grund för att återkalla legitimation. I likhet med vad som gäller för hälso— och sjukvårdspersonal bör lagtexten utformas så att legitimation skall återkallas om veterinären "på grund av sjukdom eller någon liknande omständighet inte kan utöva veterinäryrket tillfredsställande".
För hälso- och sjukvårdspersonal gäller att legitimation kan återkallas även då den legitimerade själv begär det. På samma sätt kan behörigheten att för- skriva narkotiska eller alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk sprit dras in eller
Bilaga 5
begränsas om läkaren eller tandläkaren själv begär det. Några motsvarande be- stämmelser föreslås inte för veterinärer.
Bakom en begäran att få sin legitimation återkallad eller sin förskrivnings- rätt indragen eller begränsad ligger ofta problem med eget missbruk. Det kan också gälla problem med andra personers missbruk som yttrar sig i krav från missbrukaren på läkarens eller tandläkarens förskrivningar. Sådana krav kan ibland upplevas som mycket besvärande och en möjlighet att hålla dem ifrån sig kan vara att bli befriad från rätten att skriva ut den typ av läkemedel som missbrukaren efterfrågar. Enligt Lag-rådets mening bör man i lagen om behö- righet att utöva veterinäryrket föra in en bestämmelse som ger veterinären möj- lighet att i vart fall begära att få sin förskrivningsrätt begränsad eller indragen.
Lagrådet föreslår att 16 & kompletteras med en mening av följande lydelse: "Förskrivningsrätten får också dras in eller begränsas om veterinären själv begär det."
145
Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet för en legitimerad veterinär att underkasta sig läkarundersökning.
Paragrafen motsvarar 8 5 i det remitterade förslaget till lag om disciplinpå- följd m.m. på hälso— och sjukvårdens område. I likhet med vad som föreslås gälla inom hälso- och sjukvården bör i ett beslut om läkarundersökning av le- gitimerad veterinär anges den läkare som skall utföra undersökningen. Beslu- tet bör vidare ges formen av ett föreläggande som delges med den berörde. Lagrådet föreslår att paragrafen också i övrigt formuleras i nära överensstäm- melse med förslaget till motsvarande bestämmelse för hälso- och sjukvårds— området och ges följande lydelse:
"Om det finns grundad anledning anta att legitimationen bör återkallas en- ligt 13 5 första stycket 2, får veterinären föreläggas att låta sig undersökas av läkare som anvisas honom eller henne.
Om ett föreläggande om läkarundersökning har beslutats, får legitimatio- nen återkallas för tiden till dess frågan om återkallelse av legitimationen har prövats slutligt.
Har veterinären inte följt ett föreläggande om läkarundersökning inom ett år från det att han eller hon frck del av detta. får legitimationen återkallas."
195
l paragrafen behandlas sammansättningen i veterinära ansvarsnämnden. En- ligt andra stycket skall ordföranden vara jurist med domarerfarenhet. Av tred- je stycket framgår att detta också ska gälla ersättare för ordföranden. Med hän- syn till tyngden hos de ingripanden som nämnden har att fatta beslut om är det viktigt att ordföranden är en person med kvalificerad domarerfarenhet. Det är därför inte tillräckligt att enbart ange att ordföranden skall ha sådan erfaren- het. Även en jurist med fullgjord n'ngstjänstgöring kan sägas ha domarerfaren- het. Lagrådet anser att det bör krävas att ordföranden liksom ersättare för den- ne, skall vara eller ha varit ordinarie domare. Detta bör framgå av lagtexten.
Prop. 1993/94: 139
Bilaga 5
Lagrådet föreslår därför att andra stycket första meningen får följande lydelse: ”Ordföranden skall vara eller ha varit ordinarie domare."
23 5 Det föreslagna tillägget till 16 & aktualiserar en ändring av 23 å som innehåller bestämmelser om talerätt i ansvarsnämnden. För att göra paragrafen tydligare bör reglerna om talerätt i disciplinärenden och i legitimations- och behörig- hetsärenden hållas i sär. Någon anledning att särskilt ange Jordbruksverket vid sidan av annan tillsynsmyndighet som behörig att göra anmälan finns inte. Lagrådet föreslår att första och andra styckena får följande lydelse:
"Frågor om disciplinansvar skall tas upp på anmälan av 1) den myndighet som har tillsyn över den yrkesutövning som föranleder anmälan,
2) veterinärens arbetsgivare eller 3) den som har lidit skada till följd av veterinärens yrkesutövning. Frågor som avses i 13—17 55 tas upp på anmälan av Jordbruksverket eller den som saken gäller."
26%
Enligt paragrafen får Veterinära ansvarsnämnden förelägga en veterinär vite. [ dessa fall tillämpas viteslagens bestämmelser. Detta innebär att nämnden med stöd av 6 5 andra stycket även har rätt att döma ut vite. Vad Lagrådet nu an- fört bör för tydlighetens skull anges i propositionen.
Granskningen av det remitterade förslaget har i övrigt föranlett förslag till ändringar av redaktionell art.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:000) om offentlig anställning
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
Prop. l993/94zl39
J ordbruksdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 1994 Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden-B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Hörnlund, Olsson, Svensson, Hellsvik, Wibble,
Björck, Davidson, Könberg, Odell, Ask
Föredragande: statsrådet Olsson
Regeringen beslutar proposition l993/94tl39 Lag om behörighet att utöva veterinäryrket
Prop. l993/94:139
Rättsdatablad
Författningsrubrik
Lag om behörighet att utöva veterinäryrket
Bestämmelser som inför, ändrar, upp- häver eller upprepar ett normgivningsbemyn- digande
1, 3, 5. 7. 28 55
Celexnummer för bakomliggande EG- regler
Prop. l993/94zl39
