Prop. 2020/21:36

Ändringar i regelverket om kapitaltäckning

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 14 oktober 2020

Stefan Löfven

Per Bolund (Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår åtgärder för att stärka regelverket om kapitaltäckning för kreditinstitut och värdepappersbolag. Genom förslagen anpassas svensk rätt till nya bestämmelser i EU:s tillsynsförordning och genomför i svensk rätt nya regler i EU:s kapitaltäckningsdirektiv.

Det föreslås i huvudsak att – det ska fattas beslut om särskilda kapitalbaskrav, som ska vara

institutspecifika, – Finansinspektionen ska underrätta instituten om skillnaden mellan de

lämpliga kapitalbasnivåerna och kapitalbaskraven, – systemriskbufferten och kapitalbuffertarna för systemviktiga institut

ska läggas samman, – kapitalbufferten för övrigt systemviktiga institut ska få uppgå till högst

3 procent utan Europeiska kommissionens godkännande, – det ska införas särskilda bestämmelser om ingripanden och restrik-

tioner om kravet på bruttosoliditetsbufferten inte är uppfyllt, – det ska införas ett krav på godkännande för vissa finansiella holding

-

företag och blandade finansiella holdingföretag, och – det ska införas ett krav på grupper från länder utanför EES att etablera

intermediära moderföretag inom EES.

Lagändringarna föreslås i huvudsak träda i kraft den 29 december 2020.

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringens förslag:

1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag.

2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

4. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna.

5. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2014:966) om kapitalbuffertar.

6. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

7. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2015:1016) om resolution.

8. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2020:671) om ändring i lagen (2004:297) om bankoch finansieringsrörelse.

2. Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1. Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 7 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

7 §1

Vid tillämpningen av denna lag Vid tillämpningen av denna lag ska artikel 434.2 i Europaparlaska artikel 434.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) mentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) ändring av förordning (EU) nr 648/2012 beaktas. nr 648/2012 beaktas.

Denna lag träder i kraft den 28 juni 2021.

1 Senaste lydelse 2014:975.

2.2. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

Härigeno m föreskrivs1 i fråga om lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

dels att 6 kap. 2 §, 6 b kap. 4 §, 8 kap. 6 §, 13 kap. 2 och 6 a §§ och 15 kap. 1 och 1 a §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas två nya paragrafer, 13 kap. 2 a § och 14 kap. 2 c §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

2 §2

Ett kreditinstitut ska identifiera, mäta, styra, internt rapportera och ha kontroll över de risker som dess rörelse är förknippad med. Institutet ska se till att det har en tillfredsställande intern kontroll. Det ska också upprätta en återhämtningsplan eller koncernåterhämtningsplan enligt 6 a kap.

Ett kreditinstitut ska särskilt se Ett kreditinstitut ska särskilt se till att dess kreditrisker, marknadstill att dess kreditrisker, marknadsrisker, operativa risker och andra risker, operativa risker och andra risker sammantagna inte medför att risker sammantagna inte medför att institutets förmåga att fullgöra sina institutets förmåga att fullgöra sina förpliktelser äventyras. För att uppförpliktelser äventyras. För att uppfylla detta krav ska det åtminstone fylla detta krav ska det åtminstone ha metoder som gör det möjligt att ha metoder som gör det möjligt att fortlöpande värdera och upprättfortlöpande värdera och upprätthålla ett kapital som till belopp, slag hålla ett kapital som till belopp, slag och fördelning är tillräckligt för att och fördelning är tillräckligt för att täcka arten och nivån på de risker täcka arten och nivån på de risker som det är eller kan komma att bli som det är eller kan komma att bli exponerat för. Kreditinstitutet ska exponerat för. Institutet ska utvärdera dessa metoder för att utvärdera dessa metoder för att säkerställa att de är heltäckande. säkerställa att de är heltäckande.

Ett kreditinstitut ska på grundval av de metoder som avses i andra stycket fastställa tillräckliga kapitalbasnivåer.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878. 2 Senaste lydelse 2015:1029.

Institutets styrelse skall behandla Institutets styrelse ska behandla ärenden som avses i 5 §. Den skall ärenden som avses i 5 §. Den ska vidare i en förteckning föra in uppvidare i en förteckning föra in uppgifter om de avtal som har träffats. gifter om de avtal som har träffats.

I fråga om en styrelseledamot eller den verkställande direktören ska förteckningen också innehålla uppgift om en kredit som har lämnats till

6 b kap.

4 §3

Finansinspektionen ska godkänna ett avtal om koncerninternt finansiellt stöd, om stödet

1. i betydande grad avhjälper de finansiella svårigheterna i det företag som tar emot det,

2. syftar till att bevara eller återställa den finansiella stabiliteten i koncernen som helhet eller i något av företagen inom koncernen, och

3. inte äventyrar den finansiella stabiliteten i ett eller flera länder inom EES, i synnerhet inte i det land där det stödgivande företaget finns.

Dessutom ska följande krav vara uppfyllda med avseende på det stödgivande företaget:

1. Det kan antas att ersättningen för stödet kommer att betalas och, om det avser ett lån, även kapitalbeloppet återbetalas. Om stödet ges i form av en garanti eller annan slags säkerhet, tillämpas samma villkor på den skuld som uppkommer ifall garantin eller säkerheten utlöses.

2. Det finansiella stödet ges på sådana villkor att det stödgivande företagets intressen gynnas.

3. Likviditeten eller solvensen i det stödgivande företaget äventyras inte till följd av tillhandahållandet av det finansiella stödet.

4. Det stödgivande företaget upp-

4. Det stödgivande företaget uppfyller de krav som gäller avseende fyller de krav som gäller avseende kapitalbas och likviditet i kapitalkapitalbas och likviditet i kapitaltäckningsdirektivet samt de övriga täckningsdirektivet samt de övriga krav som gäller enligt artikel 104.2 krav som gäller enligt artikel 104a i samma direktiv vid tidpunkten för i samma direktiv vid tidpunkten för det finansiella stödet. det finansiella stödet.

5. Det stödgivande företaget uppfyller de krav som gäller för stora exponeringar.

6. Det finansiella stödet leder inte till att de krav som anges i 4 eller 5 inte uppfylls.

7. Möjligheten till resolution av det stödgivande företaget äventyras inte till följd av det finansiella stödet. Finansinspektionen får bevilja undantag från kraven i andra stycket 4 och 5.

8 kap.

6 §

3 Senaste lydelse 2015:1029.

1. ett barn eller en förälder till en sådan person, och

2. en juridisk person i vilken styrelseledamoten eller den verkställande direktören eller dennes make, sambo, barn eller förälder

a) har ett kvalificerat innehav, eller

b) är styrelseledamot eller verkställande direktör.

13 kap.

2 §

Finansinspektionen har tillsyn över kreditinstitut och utländska kreditinstitut som inrättat filial enligt 4 kap. 4 §.

För ett kreditinstitut omfattar tillsynen att rörelsen drivs enligt

1. denna lag,

2. andra författningar som reglerar institutets verksamhet,

3. institutets bolagsordning, stadgar eller reglemente, och

4. interna instruktioner som har sin grund i författningar som reglerar institutets verksamhet.

Inspektionen har dessutom tillsyn Finansinspektionen har dessutom över att kreditinstitutets ägare och tillsyn över att kreditinstitutets ägare ledning uppfyller lämplighetskraven i och ledning uppfyller lämplighetsdenna lag. kraven i denna lag. Om Finansinspektionen vid inspektion eller på annat sätt har upptäckt en omständighet som kan antas ha samband med eller utgöra penningtvätt eller finansiering av terrorism, ska inspektionen särskilt kontrollera att ägare och ledning uppfyller lämplighetskraven.

För en filial till ett utländskt För en filial till ett utländskt kreditinstitut som avses i 4 kap. 4 § kreditinstitut som avses i 4 kap. 4 § skall inspektionen se till att insti-ska inspektionen se till att institutet tutet följer de lagar och andra förföljer de lagar och andra författningar som gäller för institutets fattningar som gäller för institutets verksamhet här i landet. verksamhet här i landet.

2 a §

I samband med en översyn och utvärdering av ett kreditinstitut får Finansinspektionen, vid tillämpning av artikel 84 i kapitaltäckningsdirektivet, bestämma att institutet ska använda schablonmetoden i stället för

– interna metoder, eller

– den förenklade schablon-

metoden.

6 a §4

Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med

– andra behöriga myndigheter, – Europeiska bankmyndigheten, – Europeiska systemrisknämnden – Europeiska värdepappersoch – Europeiska värdepappersoch marknadsmyndigheten, och marknadsmyndigheten,

– Europeiska centralbanken. – Europeiska centralbanken, och offentliga organ inom EES som avses i artikel 56 första stycket h i kapitaltäckningsdirektivet.

Finansinspektionen får, i den utsträckning som följer av artikel 58a i kapitaltäckningsdirektivet, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med

– Internationella valutafonden, – Världsbanken, – Banken för internationell betalningsutjämning, och

– Rådet för finansiell stabilitet.

14 kap.

2 c §

Bedömningsperioden enligt 2 b § ska förlängas om det samtidigt med en prövning av om ett kreditinstituts ägare uppfyller lämplighetskraven enligt detta kapitel pågår en prövning av en ansökan om godkännande av ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag enligt 1 kap. 7 , 8 och 10 13 §§ lagen ( 2014:968 ) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Bedömningsperioden förlängs då med 20 arbetsdagar efter det att ett beslut i ärendet om godkännande har meddelats.

4 Senaste lydelse 2019:727.

15 kap.

1 §5

Om ett kreditinstitut har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, andra författningar som reglerar institutets verksamhet, institutets bolagsordning, stadgar eller reglemente eller interna instruktioner som har sin grund i författningar som reglerar institutets verksamhet, ska Finansinspektionen ingripa.

Finansinspektionen ska då ut-Finansinspektionen ska då färda ett föreläggande att inom viss utfärda ett föreläggande att tid begränsa eller minska riskerna i inom en viss tid begränsa eller rörelsen i något avseende, begränsa minska riskerna i rörelsen i något eller helt underlåta utdelning eller avseende, begränsa eller helt avstå räntebetalningar eller vidta någon från utdelning eller annan åtgärd för att komma till rätta räntebetalningar eller vidta någon med situationen, meddela ett förannan åtgärd för att komma till rätta bud att verkställa beslut eller med situationen, genom att göra en anmärkning. Om – meddela ett förbud att verk-överträdelsen är allvarlig ska ställa beslut, eller kreditinstitutets tillstånd återkallas – göra en anmärkning. eller, om det är tillräckligt, varning meddelas.

Om överträdelsen är allvarlig ska kreditinstitutets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas. Finansinspektionen får dock inte återkalla ett kreditinstituts tillstånd bara på den grunden att institutet inte uppfyller kraven i artikel 92a eller 92b i tillsynsförordningen.

Finansinspektionen ska även ingripa genom att utfärda ett föreläggande i enlighet med andra stycket, om det är sannolikt att ett kreditinstitut inom tolv månader inte längre kommer att uppfylla sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar institutets verksamhet.

1 a §6

Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i ett kreditinstituts styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om kreditinstitutet

1. har fått tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse genom att lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt,

2. i strid med 14 kap. 4 § första stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla sådana förvärv och avyttringar som avses där,

3. i strid med 14 kap. 4 § tredje stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar i institutet samt storleken på innehaven,

5 Senaste lydelse 2014:982.

6 Senaste lydelse 2018:1791.

4. inte uppfyller kraven i 6 kap. 1–3 c, 4, 4 a, 4 c eller 5 § eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 1 § 5,

5. låter bli att lämna information

5. låter bli att lämna information

till Finansinspektionen eller lämnar till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig informaofullständig eller felaktig information om efterlevnaden av skyldigtion om efterlevnaden av skyldigheten att uppfylla kapitalbaskraven heten att uppfylla kapitalbaskraven enligt artikel 92 i tillsynsförordenligt artikel 92 i tillsynsförordningen, i strid med artikel 99.1 i ningen, i strid med artikel 430.1 i den förordningen, den förordningen,

6. låter bli att rapportera eller

6. låter bli att rapportera eller

lämnar ofullständig eller felaktig lämnar ofullständig eller felaktig information till Finansinspektionen information till Finansinspektionen när det gäller data som avses i när det gäller data som avses i artikel 101 i tillsynsförordningen, artikel 430a i tillsynsförordningen,

7. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om en stor exponering i strid med artikel 394.1 i tillsynsförordningen,

8. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om likviditet i strid med artikel 415.1 och 415.2 i tillsynsförordningen,

9. låter bli att lämna uppgifter till

9. låter bli att lämna uppgifter till

Finansinspektionen eller lämnar Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig informaofullständig eller felaktig information om sin bruttosoliditet i strid tion om sin bruttosoliditet i strid med artikel 430.1 i tillsynsförordmed artikel 430.1 och 430.2 i tillningen, synsförordningen,

10. vid upprepade tillfällen eller systematiskt låter bli att hålla likvida tillgångar i strid med artikel 412 i tillsynsförordningen,

11. utsätter sig för en exponering som överskrider gränserna enligt artikel 395 i tillsynsförordningen,

12. är exponerat för kreditrisken i en värdepapperiseringsposition utan att uppfylla villkoren i artikel 405 i tillsynsförordningen,

13. låter bli att lämna information eller lämnar ofullständig eller felaktig information i strid med någon av artiklarna 431.1–431.3 och 451.1 i tillsynsförordningen,

14. gör betalningar till innehavare av instrument som ingår i institutets kapitalbas i strid med 8 kap.3 och 4 §§ lagen (2014:966) om kapitalbuffertar eller artikel 28, 51 eller 63 i tillsynsförordningen, när dessa artiklar förbjuder sådana betalningar till innehavare av instrument som ingår i kapitalbasen,

15. har befunnits ansvarigt för en allvarlig, upprepad eller systematisk överträdelse av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen,

16. har befunnits ansvarigt för en allvarlig, upprepad eller systematisk överträdelse av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av den 20 maj 2015 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och om upphävande av förordning (EG) nr 1781/2006,

17. har tillåtit en styrelseledamot, verkställande direktören eller ersättare för någon av dem att åta sig ett sådant uppdrag i institutet eller kvarstå i

Prop. 2020/21:36 institutet trots att kraven i 3 kap. 2 § första stycket 4 eller 5, 10 kap. 8 a–8 c §§, 12 kap. 6 a–6 c §§ eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 1 § 3 inte är uppfyllda,

18. i strid med 6 a kap. 1 eller 2 § låter bli att upprätta eller lämna in en återhämtningsplan eller en koncernåterhämtningsplan,

19. i strid med 6 b kap. 11 § låter bli att anmäla att koncerninternt finansiellt stöd ska lämnas,

20. i strid med 13 kap. 4 a och 20. i strid med 13 kap. 4 a och 5 a §§ låter bli att underrätta Finans-5 a §§ låter bli att underrätta Finansinspektionen om institutet fallerar inspektionen om institutet fallerar eller sannolikt kommer att fallera, eller sannolikt kommer att fallera, eller

21. i strid med 28 kap. 1 § lagen 21. i strid med 28 kap. 1 § lagen (2015:1016) om resolution låter bli (2015:1016) om resolution låter bli att lämna begärda upplysningar till att lämna begärda upplysningar till Riksgäldskontoret. Riksgäldskontoret, eller

22. är ett moderföretag enligt artikel 4.1.15 i tillsynsförordningen och inte uppfyller kraven i del tre, fyra, sex eller sju i den förordningen eller 2 kap. 1 eller 2 § lagen ( 2014:968 ) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag på grupp- eller undergruppsnivå.

Om en sådan person som anges i första stycket omfattas av tillstånds- eller underrättelseskyldighet enligt 14 kap. 1 eller 3 § för förvärv eller avyttring av aktier eller andelar i institutet, ska första stycket 2 och 3 inte gälla för den personen i fråga om dessa aktier eller andelar.

Ett ingripande enligt första stycket får ske endast om institutets överträdelse är allvarlig och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.

Ingripande sker genom

1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre år och högst tio år, inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett kreditinstitut, eller ersättare för någon av dem, eller

2. beslut om sanktionsavgift.

1. Denna lag träder i kraft den 28 juni 2021 i fråga om 13 kap. 2 a § och i övrigt den 29 december 2020.

2. Bestämmelserna i 15 kap. 1 a § första stycket 5, 6 och 9 i den nya lydelsen tillämpas första gången vid ingripanden mot överträdelser som sker efter den 27 juni 2021.

3. Bestämmelserna i 15 kap. 1 a § första stycket 5, 6 och 9 i den äldre lydelsen gäller fortfarande för ingripanden mot överträdelser som har skett före den 28 juni 2021.

2.3. Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528)

om värdepappersmarknaden

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

dels att 1 kap. 4 a §, 8 kap. 4 §, 8 b kap. 4 §, 9 kap. 45 och 50 §§, 23 kap. 5 § och 25 kap. 1 d § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas två nya paragrafer, 23 kap. 1 a och 2 b §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

4 a §2

I denna lag betyder direktivet om marknader för finansiella instrument: Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1034,

kapitaltäckningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878,

krishanteringsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012, i den ursprungliga lydelsen,

marknadsmissbruksförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparla-

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878.2 Senaste lydelse 2019:419.

Prop. 2020/21:36 mentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv

2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG,

prospektförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juli 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reg lerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG,

tillsynsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012,

öppenhetsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG, i lydelsen enligt

Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/50/EU.

8 kap.

4 §3

Ett värdepappersbolag ska identifiera, mäta, styra, internt rapportera och ha kontroll över de risker som dess rörelse är förknippad med. B olaget ska se till att det har en tillfredsställande intern kontroll.

Sådana värdepappersbolag som anges i 8 a kap. 1 § ska också upprätta en återhämtningsplan eller koncernåterhämtningsplan enligt samma kapitel.

Ett värdepappersbolag ska sär-Ett värdepappersbolag ska särskilt se till att dess kreditrisker, skilt se till att dess kreditrisker, marknadsrisker, operativa risker marknadsrisker, operativa risker och andra risker sammantagna inte och andra risker sammantagna inte medför att dess förmåga att fullgöra medför att dess förmåga att fullgöra sina förpliktelser äventyras. För att sina förpliktelser äventyras. För att uppfylla detta krav ska bolaget ha uppfylla detta krav ska bolaget ha metoder som gör det möjligt att metoder som gör det möjligt att fortlöpande värdera och upprättfortlöpande värdera och upprätthålla ett kapital som till belopp, slag hålla ett kapital som till belopp, slag och fördelning är tillräckligt för att och fördelning är tillräckligt för att täcka arten och nivån på de risker täcka arten och nivån på de risker som bolaget är eller kan komma att som bolaget är eller kan komma att bli exponerat för. bli exponerat för. Bolaget ska

utvärdera dessa metoder för att säkerställa att de är heltäckande.

Bolaget ska utvärdera dessa Ett värdepappersbolag ska på metoder för att säkerställa att de är grundval av de metoder som avses i heltäckande. tredje stycket fastställa tillräckliga kapitalbasnivåer.

3 Senaste lydelse 2015:1032.

8 b kap.

4 §4

Finansinspektionen ska godkänna ett avtal om koncerninternt finansiellt stöd, om stödet

1. i betydande grad avhjälper de finansiella svårigheterna i det företag som tar emot det,

2. syftar till att bevara eller återställa den finansiella stabiliteten i koncernen som helhet eller i något av företagen inom koncernen, och

3. inte äventyrar den finansiella stabiliteten i ett eller flera länder inom EES, i synnerhet i det land där det stödgivande företaget finns.

Dessutom ska följande krav vara uppfyllda med avseende på det stödgivande företaget:

1. Det kan antas att ersättningen för stödet kommer att betalas och, om det avser ett lån, även kapitalbeloppet återbetalas. Om stödet ges i form av en garanti eller annan slags säkerhet, tillämpas samma villkor på den skuld som uppkommer ifall garantin eller säkerheten utlöses.

2. Det finansiella stödet ges på sådana villkor att det stödgivande företagets intressen gynnas.

3. Likviditeten eller solvensen i det stödgivande företaget äventyras inte till följd av tillhandahållandet av det finansiella stödet.

4. Det stödgivande företaget upp-

4. Det stödgivande företaget uppfyller de krav som gäller avseende fyller de krav som gäller avseende kapitalbas och likviditet i kapitalkapitalbas och likviditet i kapitaltäckningsdirektivet samt de övriga täckningsdirektivet samt de övriga krav som gäller enligt artikel 104.2 krav som gäller enligt artikel 104a i samma direktiv vid tidpunkten för i samma direktiv vid tidpunkten för det finansiella stödet. det finansiella stödet.

5. Det stödgivande företaget uppfyller de krav som gäller för stora exponeringar.

6. Det finansiella stödet leder inte till att de krav som anges i 4 eller 5 inte uppfylls.

7. Möjligheten till resolution av det stödgivande företaget äventyras inte till följd av det finansiella stödet. Finansinspektionen får bevilja undantag från kraven i andra stycket 4 och 5.

9 kap.

45 §5

Vid kreditgivning enligt 2 kap. 2 § första stycket 2 gäller för värdepappersbolag denna paragraf och 44 § i stället för 21 kap. aktiebolagslagen (2005:551).

Ett värdepappersbolag får inte på andra villkor än sådana som bolaget normalt ställer upp lämna kredit till

1. en styrelseledamot,

2. en person som ensam eller i förening med någon annan får avgöra kreditärenden som ska avgöras av styrelsen,

3. en anställd som har en ledande ställning inom bolaget,

4 Senaste lydelse 2015:1032. 5 Senaste lydelse 2017:679. Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.

4. någon annan aktieägare än staten med ett aktieinnehav som motsvarar minst 3 procent av hela aktiekapitalet,

5. den som är make eller sambo till någon som avses i 1–4, eller

6. en juridisk person i vilken någon som avses i 1–5 har ett väsentligt ekonomiskt intresse i egenskap av delägare eller medlem.

Finansinspektionen prövar efter ansökan om en anställd har sådan ledande ställning som avses i andra stycket 3.

Värdepappersbolagets styrelse Värdepappersbolagets styrelse ska avgöra ärenden om kredit till de ska avgöra ärenden om kredit till de personer och företag som avses i personer och företag som avses i andra stycket. Bolaget ska föra in andra stycket. Bolaget ska föra in uppgifter om sådana krediter i en uppgifter om sådana krediter i en förteckning. förteckning. I fråga om en styrelseledamot eller den verkställande direktören ska förteckningen också innehålla uppgift om en kredit som har lämnats till

1. ett barn eller en förälder till en sådan person, och

2. en juridisk person i vilken styrelseledamoten eller den verkställande direktören eller dennes make, sambo, barn eller förälder

a) har ett kvalificerat innehav, eller

b) är styrelseledamot eller verkställande direktör.

Andra–fjärde styckena tillämpas Andra stycket och tredje stycket också på krediter mot säkerhet av första och andra meningarna borgen eller fordringsrätt som tillämpas också på krediter mot utfärdas av någon som avses i andra säkerhet av borgen eller fordringsstycket. Detsamma gäller för en rätt som utfärdas av någon som fordran som bolaget förvärvar och avses i andra stycket. Detsamma för vilken någon som avses i andra gäller för en fordran som bolaget stycket är betalningsskyldig. förvärvar och för vilken någon som avses i andra stycket är betalningsskyldig.

50 §6

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vad ett värdepappersinstitut ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 1 §,

2. på vilket sätt information enligt 19 § ska lämnas till kunderna,

3. kriterierna för att bedöma vilka ersättningar och förmåner ett värdepappersinstitut får lämna till eller ta emot av någon annan än kunden samt

6 Senaste lydelse 2017:679.

vilka uppgifter som ska lämnas till kunden om ersättningar och förmåner Prop. 2020/21:36 som institutet lämnar till eller tar emot av någon annan än kunden enligt 21 §,

4. tidpunkt, omfattning och riktlinjer för återbetalning till kund av mottagna ersättningar eller förmåner enligt 22 § första stycket,

5. kriterierna för att bedöma vilka icke-monetära förmåner ett värdepappersinstitut får ta emot och behålla när det tillhandahåller investeringsrådgivning på oberoende grund eller portföljförvaltning enligt 22 § andra stycket,

6. villkoren för att ett värdepappersinstitut ska få ta emot investeringsanalyser från en tredjepart utan att det är att betrakta som en ersättning eller förmån enligt 21 eller 22 §,

7. undantag från skyldigheten att offentliggöra en order enligt 39 §,

8. hantering av finansiella instrument enligt 40 §,

9. hantering av medel enligt 41 §, 10. mottagande av medel på konto och bolagets eller företagets system för hantering av vissa uppgifter enligt 42 §,

11. vilka åtgärder ett värdepappersinstitut ska vidta för att säkerställa att det följer förbudet i 43 §,

12. vilka begränsningar som ska gälla vid ställande av säkerhet enligt 44 § tredje meningen, och

13. vilka uppgifter som ska an-

13. tillhandahållande av tjänster

tecknas i en förteckning enligt till en jävskrets som avses i 45 §. 45 § fjärde stycket.

23 kap.

1 a §

Om Finansinspektionen vid inspektion eller på annat sätt har upptäckt en omständighet som kan antas ha samband med eller utgöra penningtvätt eller finansiering av terrorism, ska inspektionen särskilt kontrollera att värdepappersbolagets ägare och ledning uppfyller lämplighetskraven i denna lag.

2 b §

I samband med en översyn och utvärdering av ett värdepappersbolag får Finansinspektionen, vid tillämpning av artikel 84 i kapitaltäckningsdirektivet, bestämma att bolaget ska använda schablonmetoden i stället för

– interna metoder, eller – den förenklade schablonmetoden.

5 §7

Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med

1. andra behöriga myndigheter,

2. Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten,

3. Europeiska systemrisknämnden,

4. Europeiska centralbanken,

5. byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer),

6. offentliga organ som har behörighet för tillsyn över spotmarknader och auktionsmarknader,

7. behöriga myndigheter, register-

7. behöriga myndigheter, register-

förvaltare och andra offentliga organ förvaltare och andra offentliga organ som har uppdrag att utöva tillsyn som har uppdrag att utöva tillsyn enligt Europaparlamentets och rådets enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG, i lydelsen enligt direktiv 2003/87/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 421/2014, och förordning (EU) nr 421/2014,

8. offentliga organ som är 8. offentliga organ som är ansvariga för tillsyn, förvaltning ansvariga för tillsyn, förvaltning och reglering av fysiska jordbruksoch reglering av fysiska jordbruksmarknader enligt Europaparlamarknader enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) mentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbrukspromarknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av dukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007. nr 1234/2007, och

9. offentliga organ inom EES som avses i artikel 56 första stycket h i kapitaltäckningsdirektivet.

Finansinspektionen får, i den utsträckning som följer av artikel 58a i kapitaltäckningsdirektivet, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med

1. Internationella valutafonden,

2. Världsbanken,

3. Banken för internationell betalningsutjämning, och

4. Rådet för finansiell stabilitet.

7 Senaste lydelse 2019:729.

25 kap.

1 d §8

Finansinspektionen ska, utöver i de fall som anges i 1 a och 1 b §§, ingripa mot någon som ingår i ett värdepappersbolags styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om värdepappersbolaget

1. har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse genom att lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt,

2. inte uppfyller kraven i 3 kap. 5 § första stycket eller har tillåtit en styrelseledamot, verkställande direktören eller ersättare för någon av dem att åta sig ett sådant uppdrag i bolaget eller kvarstå i bolaget trots att kraven i 3 kap. 1 § första stycket 5 eller 6 eller någon av 8 kap. 8 b–8 d §§ eller i föreskrifter som meddelats med stöd av 3 kap. 12 § 2 inte är uppfyllda,

3. åsidosatt sina skyldigheter enligt 5 kap. 4 §,

4. inte uppfyller kraven i någon av 8 kap. 3–6, 8 eller 8 f §§ eller i föreskrifter som meddelats med stöd av 8 kap. 35 § 1,

5. i strid med 8 a kap. 2 eller 3 § låter bli att upprätta eller lämna in en återhämtningsplan eller en koncernåterhämtningsplan,

6. i strid med 8 b kap. 11 § låter bli att anmäla att koncerninternt finansiellt stöd ska lämnas,

7. i strid med 23 kap. 3 c § låter bli att underrätta Finansinspektionen om att värdepappersbolaget fallerar eller sannolikt kommer att fallera,

8. i strid med 24 kap. 5 § första stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla sådana förvärv och avyttringar som avses där,

9. i strid med 24 kap. 5 § tredje stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav av aktier i bolaget samt storleken på innehaven,

10. gör betalningar till innehavare av instrument som ingår i bolagets kapitalbas i strid med 8 kap.3 och 4 §§ lagen (2014:966) om kapitalbuffertar eller artikel 28, 51 eller 63 i tillsynsförordningen, när dessa artiklar förbjuder sådana betalningar till innehavare av instrument som ingår i kapitalbasen,

11. i strid med 28 kap. 1 § lagen (2015:1016) om resolution låter bli att lämna begärda upplysningar till Riksgäldskontoret,

12. har befunnits ansvarigt för en allvarlig, upprepad eller systematisk överträdelse av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen,

13. låter bli att lämna information 13. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig informaofullständig eller felaktig information om efterlevnaden av skyldigtion om efterlevnaden av skyldigheten att uppfylla kapitalbaskraven heten att uppfylla kapitalbaskraven enligt artikel 92 i tillsynsförordenligt artikel 92 i tillsynsförordningen, i strid med artikel 99.1 i ningen, i strid med artikel 430.1 i den förordningen, den förordningen,

14. låter bli att rapportera eller 14. låter bli att rapportera eller lämnar ofullständig eller felaktig lämnar ofullständig eller felaktig

8 Senaste lydelse 2018:1399.

Prop. 2020/21:36 information till Finansinspektionen information till Finansinspektionen

när det gäller data som avses i när det gäller data som avses i artikel 101 i tillsynsförordningen, artikel 430a i tillsynsförordningen,

15. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om en stor exponering i strid med artikel 394.1 i tillsynsförordningen,

16. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om likviditet i strid med artikel 415.1 och 415.2 i tillsynsförordningen,

17. låter bli att lämna uppgifter 17. låter bli att lämna uppgifter till Finansinspektionen eller lämnar till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig informaofullständig eller felaktig information om sin bruttosoliditet i strid tion om sin bruttosoliditet i strid med artikel 430.1 i tillsynsförordmed artikel 430.1 och 430.2 i tillningen, synsförordningen,

18. vid upprepade tillfällen eller systematiskt låter bli att hålla likvida tillgångar i strid med artikel 412 i tillsynsförordningen,

19. utsätter sig för en exponering som överskrider gränserna enligt artikel 395 i tillsynsförordningen,

20. är exponerat för kreditrisken i 20. är exponerat för kreditrisken i en värdepapperiseringsposition en värdepapperiseringsposition utan att uppfylla villkoren i artikutan att uppfylla villkoren i artikel 405 i tillsynsförordningen, eller el 405 i tillsynsförordningen,

21. låter bli att lämna information 21. låter bli att lämna information eller lämnar ofullständig eller feleller lämnar ofullständig eller felaktig information i strid med någon aktig information i strid med någon av artiklarna 431.1–431.3 och av artiklarna 431.1–431.3 och 451.1 i tillsynsförordningen. 451.1 i tillsynsförordningen, eller

22. är ett moderföretag enligt artikel 4.1.15 i tillsynsförordningen och inte uppfyller kraven i del tre, fyra, sex eller sju i den förordningen eller kraven i 2 kap. 1 eller 2 § lagen ( 2014:968 ) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag på gruppnivå eller undergruppsnivå.

Om en sådan person som avses i första stycket omfattas av tillstånds- eller underrättelseskyldighet enligt 24 kap. 1 eller 4 § för förvärv eller avyttring av aktier eller andelar i bolaget, ska första stycket 8 och 9 inte gälla för den personen i fråga om dessa aktier eller andelar.

Ett ingripande enligt första stycket får göras endast om bolagets överträdelse är allvarlig och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.

Ingripande görs genom

1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, eller, för upprepade allvarliga överträdelser enligt första stycket 1, 2, 3, 8 eller 9, permanent inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett värdepappersbolag, eller ersättare för någon av dem, eller

2. beslut om sanktionsavgift.

1. Denna lag träder i kraft den 28 juni 2021 i fråga om 23 kap. 2 b § och i övrigt den 29 december 2020.

2. Bestämmelserna i 25 kap. 1 d § första stycket 13, 14 och 17 i den nya lydelsen tillämpas första gången vid ingripanden mot överträdelser som sker efter den 27 juni 2021.

3. Bestämmelserna i 25 kap. 1 d § första stycket 13, 14 och 17 i den äldre lydelsen gäller fortfarande för ingripanden mot överträdelser som har skett före den 28 juni 2021.

2.4. Förslag till lag om ändring i lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §1

I databasen får sådana uppgifter behandlas som har samlats in med stöd av

1. 6 kap. 9 § första och andra styckena lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,

2. 9 kap. 3 § första stycket lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument,

3. 10 kap. 2 § första stycket lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

4. 13 kap. 3 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 5. 8 kap. 5 § första stycket lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution,

6. 5 kap.10 och 11 §§ lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,

7. 23 kap. 2 § första stycket lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

8. 8 kap. 2 § lagen (2010:751) om betaltjänster,

9. 17 kap. 5 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), 10. 5 kap. 2 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar, 11. 13 kap. 6 § första stycket lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

12. 6 kap. 1 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag,

13. 6 kap. 2 § lagen (2017:230) om Pensionsmyndighetens försäkringsverksamhet i premiepensionssystemet,

14. 14 kap. 5 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag, och 15. artiklarna 99–101, 394, 415, 15. artiklarna 394, 415, 416, 416, 430 och 451 i Europaparla-430–430b och 451 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) mentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr ändring av förordning (EU) nr 648/2012. 648/2012.

Denna lag träder i kraft den 28 juni 2021.

1 Senaste lydelse 2019:769.

2.5. Förslag till lag om ändring i lagen (2014:966)

om kapitalbuffertar

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2014:966) om kapitalbuffertar

dels att 4 kap. 6 § och 5 kap. 8 § ska upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 4 kap. 4 § ska utgå,

dels att 1 kap. 1 och 2 §§, 2 kap. 1 och 2 §§, 3 kap. 3 §, 4 kap. 1–5 och 7 §§, 5 kap. 2, 4, 5 och 7 §§, 6 kap. 3 och 7 §§, 7 kap. 1 och 2 §§, 8 kap. 1–4 §§, 10 kap. 1 §, rubriken närmast före 4 kap. 3 § och rubriken närmast före 7 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken till 8 kap. ska lyda ”Ingripanden och restriktioner om vissa kapitalbuffertar inte uppfylls”,

dels att det ska införas en ny paragraf, 8 kap. 7 §, och närmast före 8 kap. 7 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §2

Denna lag innehåller bestäm-Denna lag innehåller bestämmelser om olika slag av kapitalmelser om olika slag av kapitalbuffertar och om ingripanden och buffertar och om ingripanden och restriktioner när ett institut inte restriktioner när ett institut inte uppfyller det kombinerade buffert-uppfyller vissa krav på kapitalkravet. buffertar.

2 §3

I denna lag betyder

1. blandade finansiella moderholdingföretag inom EES: företag som avses i artikel 4.1.33 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (tillsynsförordningen),

2. dotterföretag: sådant företag som avses i artikel 4.1.16 i tillsynsförordningen,

3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

4. ESRB: Europeiska systemrisknämnden enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd,

5. finansiella moderholdingföretag inom EES: företag som avses i artikel 4.1.31 i tillsynsförordningen,

6. institut: kreditinstitut enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, Svenska skeppshypotekskassan och värdepappersbolag,

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878. 2 Senaste lydelse 2017:1150. 3 Senaste lydelse 2018:1957.

7. kapitaltäckningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG,

7. kapitaltäckningsdirektivet:

Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878,

8. kärnprimärkapital: kapital som avses i artikel 50 i tillsynsförordningen,

9. moderinstitut inom EES: företag som avses i artikel 4.1.29 i tillsynsförordningen,

10. på grupp- eller undergruppsnivå: det sätt som institut i enlighet med bestämmelser om tillsyn på gruppnivå i artiklarna 6–24 i tillsynsförordningen ska uppfylla ställda krav,

11. systemrisk: risk för en störning i det finansiella systemet som kan få allvarliga negativa konsekvenser för det finansiella systemet och samhällsekonomin,

12. systemviktigt institut: ett institut vars fallissemang eller bristande funktion kan leda till systemrisk,

13. tillsynsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012,

14. totalt riskvägt exponeringsbelopp: det belopp som avses i artikel 92 i tillsynsförordningen,

15. värdepappersbolag: ett värdepappersföretag som avses i artikel 4.1.2 i tillsynsförordningen när det är ett svenskt aktiebolag, och

16. värdeöverföringar kopplade till kärnprimärkapitalet:

10. primärkapital: primärkapital som avses i artikel 4.1.101 i tillsynsförordningen,

11. på grupp- eller undergruppsnivå: det sätt som institut i enlighet med bestämmelser om tillsyn på gruppnivå i artiklarna 6–24 i tillsynsförordningen ska uppfylla ställda krav,

12. systemrisk: risk för en störning i det finansiella systemet som kan få allvarliga negativa konsekvenser för det finansiella systemet och samhällsekonomin,

13. systemviktigt institut: ett institut vars fallissemang eller bristande funktion kan leda till systemrisk,

14. tillsynsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012,

15. totalt riskvägt exponeringsbelopp: det belopp som avses i artikel 92 i tillsynsförordningen,

16. värdepappersbolag: ett värdepappersföretag som avses i artikel 4.1.2 i tillsynsförordningen när det är ett svenskt aktiebolag, och

17. värdeöverföringar kopplade till kärnprimärkapitalet:

a) utbetalning i form av en kontant utdelning, Prop. 2020/21:36

b) fondemission eller partiell fondemission eller överföring eller utdelning av helt eller delvis betalda fondaktier eller andra kapitalinstrument som anges i artikel 26.1 a i tillsynsförordningen,

c) inlösen eller uppköp av egna aktier eller andelar eller andra kapitalinstrument som anges i artikel 26.1 a i tillsynsförordningen,

d) återbetalning av belopp som utbetalas med anknytning till kapitalinstrument som anges i artikel 26.1 a i tillsynsförordningen,

e) en överföring eller utdelning av poster som avses i artikel 26.1 b–e i tillsynsförordningen.

2 kap.

1 §

Institut ska, utöver det krav på Ett institut ska ha ett kärnprimär-kärnprimärkapital som följer av kapital som motsvarar det kom-artikel 92 i tillsynsförordningen binerade buffertkravet enligt 2 §. och av ett beslut om särskilt kapitalbaskrav enligt 2 kap. 1 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, ha ett kärnprimärkapital som motsvarar det kombinerade buffertkravet beräknat enligt 2 §.

Första stycket gäller utöver det krav på kärnprimärkapital som följer av

1. artikel 92.1 a–c i tillsynsförordningen,

2. ett beslut om särskilt kapitalbaskrav enligt 2 kap. 1 § första stycket 2 lagen ( 2014:968 ) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, och

3. en underrättelse enligt 2 kap. 1 c § lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag som avser andra risker än risken för alltför låg bruttosoliditet.

i

Kärnprimärkapital som avses i första stycket får inte användas för att uppfylla de riskbaserade komponenterna i kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder i

1. artiklarna 92a och 92b i tillsynsförordningen, och

2. artiklarna 45c och 45d Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/879.

2 §

Det kombinerade buffertkravet Det kombinerade buffertkravet utgörs av summan av det krav på utgörs av summan av kärnprimärkapital som enligt denna lag följer av kapitalkonserveringsbufferten, den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten och

1. i de fall som systemrisk-

1. kapitalkonserveringsbufferten,

bufferten tillämpas på exponeringar i ett annat land, det högsta av systemriskbufferten och tillämplig kapitalbuffert enligt 5 kap. 6 §,

2. i de fall som systemrisk-

2. den institutspecifika kontra-

bufferten tillämpas endast på cykliska kapitalbufferten, exponeringar i Sverige, summan av systemriskbufferten och tillämplig kapitalbuffert enligt 5 kap. 6 §.

3. systemriskbufferten, och

4. tillämplig kapitalbuffert enligt 5 kap. 6 §.

3 kap.

3 §

Små och medelstora värdepappersbolag, fondbolag och AIFförvaltare får undantas från kravet på kapitalkonserveringsbuffert i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 1.

buffert i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 1.

4 kap.

1 §

Finansinspektionen får, i syfte att motverka en strukturell systemrisk som kan medföra allvarliga konsekvenser för stabiliteten i det finansiella systemet och den reala ekonomin i Sverige, besluta att institut för alla eller vissa av sina exponeringar på individuell nivå, undergruppsnivå och gruppnivå ska ha en systemriskbuffert.

2 §

Systemriskbufferten enligt 1 § ska bestå av kärnprimärkapital och uppgå till minst 1 procent av institutets riskvägda exponeringsbelopp baserat på de exponeringar som systemriskbufferten tillämpas på enligt 3–7 §§.

ska

Små och pappersbolag kravet på

medelstora värde- får undantas från kapitalkonserverings-

Finansinspektionen får, i syfte att motverka en systemrisk som kan medföra allvarliga konsekvenser för stabiliteten i det finansiella systemet och den reala ekonomin i Sverige, besluta att institut för alla eller vissa av sina exponeringar på individuell nivå, undergruppsnivå och gruppnivå ska ha en systemriskbuffert.

Systemriskbufferten får inte användas för att täcka makrotillsynseller systemrisker som täcks av

1. ett kapitalbaskrav enligt tillsynsförordningen, eller

2. en kapitalbuffert enligt 5 eller 6 kap. denna lag.

Systemriskbufferten enligt 1 § ska bestå av kärnprimärkapital och uppgå till ett belopp som beräknas i enlighet med artikel 133.2 och 133.5 i kapitaltäckningsdirektivet.

Till grund för beräkningen ska Finansinspektionen fastställa ett systemriskbuffertvärde för tillämpliga exponeringar. Om en exponering omfattas av flera systemriskbuffertvärden, ska dessa läggas samman till ett kombinerat buffertvärde.

3 §

Systemriskbuffert på exponeringar inom Sverige och utanför EES

Finansinspektionen får en månad efter det att inspektionen har fullgjort underrättelsekravet i artikel 133.11 i kapitaltäckningsdirektivet i enlighet med de förutsättningar som följer av artikel 133.14 i samma direktiv besluta att institut ska ha en systemriskbuffert som uppgår till högst 5 procent av institutets riskvägda exponeringsbelopp baserat på institutets exponeringar i Sverige eller utanför

EES.

Systemriskbufferten får fastställas till mer än 5 procent av det belopp som avses i första stycket endast om Finansinspektionen fullgjort underrättelsekravet i artikel 133.12 i kapitaltäckningsdirektivet och åtgärden godkänts av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 133.15 i samma direktiv.

4 §

Finansinspektionen får en månad efter det att inspektionen har fullgjort underrättelsekravet i artikel 133.11 i kapitaltäckningsdirektivet besluta att ett institut ska ha en systemriskbuffert som uppgår till högst 3 procent av institutets riskvägda exponeringsbelopp baserat på institutets exponeringar utanför Sverige men inom EES.

Systemriskbuffertvärde

Finansinspektionen får efter det att ESRB har underrättats enligt artikel 133.9 i kapitaltäckningsdirektivet fastställa ett systemriskbuffertvärde som för en exponering

1. inte överstiger 3 procent, om förutsättningarna enligt artikel 133.10 i samma direktiv är uppfyllda,

2. överstiger 3 procent men inte 5 procent, om förutsättningarna enligt artikel 133.11 i samma direktiv är uppfyllda, eller

3. överstiger 5 procent, om förutsättningarna enligt artikel 133.12 i samma direktiv är uppfyllda.

I systemriskbuffertvärdet enligt första stycket 1 ska ett buffertvärde som har erkänts enligt 7 § inte räknas med.

Om ett systemriskbuffertvärde enligt 3 § är mindre än eller lika stort som det senast fastställda buffertvärdet, behöver förutsättningarna enligt artikel 133.11 eller 133.12 i kapitaltäckningsdirektivet inte vara uppfyllda.

5 § Prop. 2020/21:36

Om Finansinspektionen beslutar Om Finansinspektionen beslutar om en systemriskbuffert i enlighet om en systemriskbuffert för expomed 4 §, ska samma buffertnivå neringar i andra länder inom EES, gälla för institutets alla exponeringska samma buffertnivå gälla för ar utanför Sverige men inom EES. institutets alla exponeringar utanför Sverige men inom EES.

Första stycket gäller dock inte om systemriskbufferten grundas på ett beslut om erkännande enligt 7 §.

7 §

Om Finansinspektionen erkänt Om Finansinspektionen har ett systemriskbuffertvärde som erkänt ett systemriskbuffertvärde fastställts i ett annat land inom som fastställts i ett annat land inom EES, får inspektionen besluta att EES, får inspektionen besluta att ett institut med exponeringar i det institut med exponeringar i det landet för dessa exponeringar ska landet för dessa exponeringar ska ha en systemriskbuffert motha en systemriskbuffert motsvarande den som fastställts i det svarande den som fastställts i det landet. landet.

Systemriskbufferten enligt första stycket gäller utöver systemriskbufferten enligt 1 §, om buffertarna avser att täcka olika risker. Om buffertarna avser att täcka samma risker gäller den högsta av dem.

5 kap.

2 §

Kapitalbufferten enligt 1 § ska Kapitalbufferten enligt 1 § ska bestå av kärnprimärkapital och uppbestå av kärnprimärkapital och uppgå till minst 1 procent och högst gå till minst 1 procent av institutets 3,5 procent av institutets totala totala riskvägda exponeringsriskvägda exponeringsbelopp. belopp.

4 §

Kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut ska bestå av kärnprimärkapital och får fastställas till högst 2 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp.

Kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut ska bestå av kärnprimärkapital och får fastställas till högst 3 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp.

Kapitalbufferten får dock fastställas till mer än 3 procent, om ESRB har underrättats enligt artikel 131.7 i kapitaltäckningsdirektivet och förutsättningarna enligt artikel 131.5a i samma direktiv är uppfyllda.

5 §

Om ett institut som ska ha en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut är ett dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut eller till ett moderinstitut inom EES som ska ha en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut, gäller följande. Den kapitalbuffert för systemviktiga institut som institutet kan förpliktas ha på individuell nivå eller undergruppnivå får inte uppgå till mer än det högsta av 1 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp och det buffertvärde som gäller för gruppen på gruppnivå enligt tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga institut.

7 §

Om en tillämpning av 1–4 och 6 §§ skulle medföra att ett institut är skyldigt att på gruppnivå ha både en kapitalbuffert för systemviktiga institut och i enlighet med 4 kap. en systemriskbuffert på institutets exponeringar i ett annat land, ska endast den högsta av dessa buffertar gälla på gruppnivå.

Om kravet på en systemriskbuffert tillämpas endast på exponeringar i Sverige, gäller dock kapitalkravet till följd av systemriskbufferten utöver det kapitalkrav som följer av tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga institut.

Om ett institut som ska ha en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut är ett dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut eller till ett moderinstitut inom EES som ska ha en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut, gäller följande. Den kapitalbuffert för systemviktiga institut som institutet kan förpliktas ha på individuell nivå eller undergruppsnivå får inte uppgå till mer än det lägsta av

1. summan av 1 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp och det högsta av

a) buffertvärdet för globalt systemviktiga institut, eller

b) buffertvärdet för övriga systemviktiga institut på gruppnivå, eller

2. 3 procent, eller den procentsats som har fastställts enligt 4 § andra stycket på gruppnivå, av det totala riskvägda exponeringsbeloppet.

Om ett institut omfattas av en systemriskbuffert enligt 4 kap. gäller systemriskbufferten utöver tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga institut.

Summan av systemriskbuffertvärdet enligt 4 kap. 2 § och tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga institut för ett institut får överstiga 5 procent, om Finansinspektionen har underrättat ESRB enligt artikel 131.7 i kapitaltäckningsdirektivet och förutsättningarna enligt artikel 131.5a samma direktiv är uppfyllda.

i

6 kap.

3 §

Små och medelstora värde-Små och medelstora värdepappersbolag, fondbolag och AIF-pappersbolag får undantas från förvaltare får undantas från kravet kravet på kontracyklisk kapitalpå kontracyklisk kapitalbuffert i buffert i enlighet med föreskrifter enlighet med föreskrifter som som meddelats med stöd av 10 kap. meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 9. 1 § 8.

7 §

Ett institut ska ha metoder som Ett institut ska ha metoder som gör det möjligt att i enlighet med gör det möjligt att i enlighet med föreskrifter som meddelats med föreskrifter som meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 10 fortlöpande stöd av 10 kap. 1 § 11 fortlöpande beräkna institutets högsta förberäkna institutets högsta förfogandebelopp. fogandebelopp.

7 kap.

Fastställande av kontracykliska Beräkning och fastställande av

buffertvärden kontracykliska buffertvärden

1 §

Finansinspektionen ska för varje Finansinspektionen ska för varje kvartal fastställa ett kontracykliskt kvartal buffertriktvärde och ett kontra-

1. beräkna ett kontracykliskt

cykliskt buffertvärde. buffertriktvärde, och

2. vid behov fastställa eller ändra ett kontracykliskt buffertvärde.

Det kontracykliska buffertriktvärdet ska användas som ett referensvärde för att fastställa det kontracykliska buffertvärdet.

Det kontracykliska buffertvärdet ska ligga till grund för beräkningen av storleken på den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten i enlighet med 6 kap.

2 §

Det kontracykliska buffertrikt-Det kontracykliska buffertriktvärdet och buffertvärdet ska fastvärdet och buffertvärdet ska be-ställas på det sätt och utifrån de räknas och vid behov fastställas i faktorer som anges i artikel 136.2 enlighet med artikel 136.2 och och 136.3 i kapitaltäckningsdirek-136.3 i kapitaltäckningsdirektivet. tivet.

8 kap.

1 §

Ett institut som inte uppfyller det Ett institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet enligt kombinerade buffertkravet enligt 2 kap. 2 § ska till Finansinspek-2 kap. 2 § eller kravet på brutto-tionen soliditetsbuffert enligt artikel 92.1a

1. i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 10 rapportera högsta förfogandebelopp, och

2. inom fem arbetsdagar från det att buffertkravet inte längre uppfylldes lämna in en kapitalkonserveringsplan som visar hur institutet inom rimlig tid ska uppnå det kombinerade buffertkravet

i tillsynsförordningen ska till

Finansinspektionen

1. i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 11 rapportera högsta förfogandebelopp, och

2. inom fem arbetsdagar från den dag då det konstaterades att buffertkravet inte är uppfyllt lämna in en kapitalkonserveringsplan som visar hur institutet inom rimlig tid åter ska uppnå kravet.

Om det med beaktande av arten och omfattningen av institutets verksamhet finns skäl för det, får Finansinspektionen medge att kapitalkonserveringsplanen ges in till inspektionen inom högst tio arbetsdagar.

2 §

Om Finansinspektionen bedömer att de åtgärder som framgår av kapitalkonserveringsplanen inte återställer institutets kärnprimärkapital, ska inspektionen ingripa.

Finansinspektionen ska ingripa om den bedömer att de åtgärder som framgår av kapitalkonserveringsplanen inte återställer institutets

1. kärnprimärkapital när det gäller det kombinerade buffertkravet, och

2. primärkapital när det gäller kravet på bruttosoliditetsbuffert.

Finansinspektionen ska då förelägga institutet att stärka kapitalbasen eller besluta om inskränkningar som är striktare än de som anges i 3 §.

3 §

Ett institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet får inte

1. göra en värdeöverföring kopplad till institutets kärnprimärkapital,

2. förbinda sig att betala ut rörlig ersättning eller diskretionära pensionsförmåner eller betala ut sådan rörlig ersättning där skyldigheten att betala uppstod vid en tidpunkt då institutet inte uppfyllde det kombinerade buffertkravet,

3. göra utbetalningar kopplade till primärkapitaltillskott.

Ett institut som inte uppfyller ett buffertkrav får inte

1. göra en värdeöverföring som har koppling till institutets kärnprimärkapital när det gäller det kombinerade buffertkravet eller primärkapital när det gäller kravet på bruttosoliditetsbuffert,

2. förbinda sig att betala ut rörlig ersättning eller diskretionära pensionsförmåner eller betala ut sådan rörlig ersättning där skyldigheten att betala uppstod vid en tidpunkt då institutet inte uppfyllde buffertkravet,

3. göra utbetalningar som har koppling till primärkapitaltillskottsinstrument enligt artikel 52 i tillsynsförordningen.

Ett institut får inte heller vidta en Ett institut får inte heller vidta en åtgärd som avses i första stycket, åtgärd som avses i första stycket, om åtgärden medför att institutet om åtgärden medför att institutet inte längre uppfyller det inte längre uppfyller buffertkravet. kombinerade buffertkravet.

Åtgärder som inte medför en Åtgärder som inte medför en minskning av institutets vinst eller minskning av institutets vinst eller kärnprimärkapital omfattas inte av kärnprimärkapital när det gäller förbudet i första stycket. det kombinerade buffertkravet och primärkapital när det gäller kravet på bruttosoliditetsbuffert omfattas inte av förbudet i första stycket.

4 §

Förbudet i 3 § gäller inte

1. för ett institut som i enlighet med 1 § har beräknat högsta förfogandebelopp och åtgärderna ryms inom detta belopp, eller

2. om en tillämpning av bestäm-

2. om en tillämpning av bestäm-

melsen leder till en betalningsmelsen leder till en betalningsinställelse som kan utgöra grund för inställelse som kan utgöra grund för att försätta institutet i konkurs. att försätta institutet i resolution eller konkurs.

När ett institut inte ska anses uppfylla ett buffertkrav

7 §

Ett institut ska inte anses uppfylla det kombinerade buffertkravet enligt detta kapitel om det inte har kapitalbas i den mängd och av den kvalitet som behövs för att samtidigt uppfylla det kombinerade buffertkravet enligt 2 kap. 2 § med tillägg av de krav som följer av

1. artikel 92.1 a, b eller c i tillsynsförordningen, och

2. ett beslut om särskilt kapitalbaskrav enligt 2 kap. 1 § första stycket 2 lagen ( 2014:968 ) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

Ett institut ska inte anses uppfylla kravet på en bruttosoliditetsbuffert, om det inte har primärkapital i den mängd som behövs för att samtidigt uppfylla kravet på bruttosoliditetsbuffert enligt artikel 92.1a i tillsynsförordningen med tillägg av de krav som följer av

1. artikel 92.1 d i samma förordning, och

2. ett beslut om särskilt kapitalbaskrav enligt 2 kap. 1 § första stycket 1 lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

10 kap.

1 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. kriterier för vilka värdepap-1. kriterier för vilka värdepappersbolag, fondbolag och AIF-för-persbolag som enligt 3 kap. 3 § får valtare som enligt 3 kap. 3 § får undantas från kravet att upprätthålla undantas från kravet att upprätthålla en kapitalkonserveringsbuffert, en kapitalkonserveringsbuffert,

2. de principer som ska beaktas vid fastställandet och graderingen av systemriskbufferten enligt 4 kap. 1 §,

3. fastställandet av geografisk tillhörighet hos exponeringar avseende systemriskbufferten samt hur de geografiska systemriskbuffertkraven ska sammanvägas,

4. hur systemriskbufferten ska beräknas enligt 4 kap. 2 § och vilka exponeringar bufferten får gälla,

4. bedömningsgrunder för när ett

5. bedömningsgrunder för när ett

institut ska utses till globalt systeminstitut ska utses till globalt systemviktigt eller ska flyttas till en högre viktigt eller ska flyttas till en högre kategori av globalt systemviktiga kategori av globalt systemviktiga institut, institut,

5. hur övriga systemviktiga in-

6. hur övriga systemviktiga in-

stitut ska identifieras och hur stitut ska identifieras och hur bedömning av tillhörande kapitalbedömning av tillhörande kapitalbuffertkrav ska ske enligt 5 kap. 3 buffertkrav ska ske enligt 5 kap. 3 och 4 §§, och 4 §§,

6. vilka kreditexponeringar som i

7. vilka kreditexponeringar som i

enlighet med 6 kap. 1 § ska beaktas enlighet med 6 kap. 1 § ska beaktas vid beräkningen av den kontravid beräkningen av den kontracykliska kapitalbufferten, cykliska kapitalbufferten,

7. beräkningen av det viktade

8. beräkningen av det viktade

genomsnittet av de kontracykliska genomsnittet av de kontracykliska buffertvärdena enligt 6 kap. 1 §, buffertvärdena enligt 6 kap. 1 §,

8. kriterier för vilka värde-9. kriterier för vilka värdepappersbolag, fondbolag och AIF-pappersbolag som enligt 6 kap. 3 § förvaltare som enligt 6 kap. 3 § får får undantas från kravet att uppundantas från kravet att upprätthålla en kontracyklisk kapitalrätthålla en kontracyklisk kapitalbuffert, buffert,

9. skyldighet för instituten att ange sina kreditexponeringars geografiska område,

10. hur högsta förfogandebelopp enligt 8 kap. 1 § ska beräknas och rapporteras,

11. de krav som en kapitalkonserveringsplan enligt 8 kap. 1 § ska uppfylla, och

12. underrättelseskyldigheten enligt 8 kap. 5 §.

10. skyldighet för instituten att ange sina kreditexponeringars geografiska område,

11. hur högsta förfogandebelopp enligt 8 kap. 1 § ska beräknas och rapporteras,

12. de krav som en kapitalkonserveringsplan enligt 8 kap. 1 § ska uppfylla, och

13. underrättelseskyldigheten enligt 8 kap. 5 §.

Pr

1. Denna lag träder i kraft den 29 december 2020.

2. Bestämmelserna i 8 kap. avseende kravet på bruttosoliditetsbuffert enligt artikel 92.1a i tillsynsförordningen tillämpas första gången den 1 januari 2023.

op. 2020/21:36

2.6. Förslag till lag om ändring i lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag

2

dels att rubriken närmast före 1 kap. 4 § ska utgå,

dels att nuvarande 1 kap. 3 och 4 §§ ska betecknas 1 kap. 5 och 6 §§ och att nuvarande 1 kap. 5 och 6 §§ ska betecknas 1 kap. 3 och 4 §§,

dels att rubriken närmast före 1 kap. 3 § ska sättas närmast före 1 kap. 5 § och att rubrikerna närmast före 1 kap. 5 och 6 §§ ska sättas närmast före 1 kap. 3 respektive 4 §,

dels att 1 kap. 1 och 2 §§, den nya 1 kap. 4 §, 2 kap. 1, 2 och 3 §§, 3 kap. 1–4 §§, 4 kap. 1–5 §§, 6 kap. 3 och 8 §§, 7 kap. 1–3 §§, 10 kap. 1 och 2 §§ och rubrikerna närmast före 3 kap. 1 § och 7 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 8 kap. 1 § ska lyda ”Ingripanden”,

dels att det ska införas 20 nya paragrafer, 1 kap. 7–13 §§, 2 kap. 1 a–1 f §§, 4 kap. 11 §, 7 kap. 4–6 §§ och 8 kap. 2 a–2 c §§, och närmast före 1 kap. 7–11 §§, 4 kap. 11 § och 7 kap. 1 och 4 §§ nya rubriker av följande lydelse,

dels att det närmast före 1 kap. 6 § ska införas en ny rubrik som ska lyda ”Betalningsinstitut”,

dels att det närmast före 8 kap. 3 § ska införas en ny rubrik som ska lyda ”Vite”.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §3

I denna lag finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (tillsynsförordningen).

Lagen innehåller också bestämmelser som genomför delar av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878. 2 Senaste lydelse av 1 kap. 5 § 2017:1151. 3 Ändringen innebär att andra stycket tas bort.

direktiv 2002/87/EG och om upp-

hävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (kapitaltäckningsdirektivet).

2 §4

I denna lag betyder

1. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

2. institut: kreditinstitut och värdepappersbolag,

3. kapitaltäckningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878,

3. kreditinstitut: bank och kredit-

4. kreditinstitut: bank och kredit-

marknadsföretag enligt lagen marknadsföretag enligt lagen (2004:297) om bankoch (2004:297) om bankoch finansieringsrörelse samt Svenska finansieringsrörelse samt Svenska skeppshypotekskassan, skeppshypotekskassan,

4. värdepappersbolag: ett värde-

5. värdepappersbolag: ett värde-

pappersföretag som avses i artikel pappersföretag som avses i artikel 4.1.2 i tillsynsförordningen när det 4.1.2 i tillsynsförordningen när det är ett svenskt aktiebolag. är ett svenskt aktiebolag.

Termer och uttryck i övrigt i denna lag har samma betydelse som i tillsynsförordningen.

6 § 4 §

Finansinspektionen är behörig myndighet enligt tillsynsförordningen och utövar tillsyn över att förordningen och denna lag följs.

Finansinspektionen är ansvarig Finansinspektionen är ansvarig myndighet för att i enlighet med myndighet enligt artiklarna 124, artikel 458 i tillsynsförordningen 164 och 458 i tillsynsförordningen. besluta om särskilda makrotillsynsåtgärder.

I fråga om tillsynen och möjlighet att ingripa mot institut gäller bestämmelserna i de lagar som reglerar institutens verksamhet, om inte annat följer av denna lag.

4 Senaste lydelse 2017:1151.

Särskilda bestämmelser om krav på godkännande av finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag

Ansökan om godkännande eller undantag från kravet på godkännande

7 §

Följande företag ska hos Finansinspektionen ansöka om godkännande eller undantag från kravet på godkännande:

1. ett finansiellt moderholding-företag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag,

2. ett annat finansiellt holding-företag eller blandat finansiellt holdingföretag än som avses i 1 som ska uppfylla kraven i tillsynsförordningen, denna lag och lagen (2014:966) om kapitalbuffertar på undergruppsnivå,

3. ett utländskt finansiellt moderholdingföretag eller blandat finansiellt moderholdingföretag som är etablerat i ett annat land inom EES, om Finansinspektionen är samordnande tillsynsmyndighet, och

4. ett annat utländskt finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag än som avses i 3 som är etablerat i ett annat land inom EES och som ska uppfylla kraven i tillsynsförordningen och nationell lagstiftning som i hemlandet genomför kapitaltäckningsdirektivet på undergruppsnivå, om Finansinspektionen är samordnande tillsynsmyndighet.

Krav på godkännande

8 §

Finansinspektionen ska bevilja godkännande, om

1. arbetsfördelningen inom gruppen är sådan att kraven i tillsynsförordningen, denna lag och

lagen ( 2014:966 ) om kapital-

buffertar kan uppfyllas på gruppeller undergruppsnivå,

2. organisationsstrukturen inte hindrar en effektiv tillsyn över att instituten inom gruppen uppfyller de krav som avses i 1 på individuell nivå och grupp- och undergruppsnivå,

3. den som ska ingå i ledningen för holdingföretaget har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av företaget och även i övrigt är lämplig för uppgiften, och

4. när holdingföretaget har ett eller flera kreditinstitut som dotterföretag,

a) information lämnas om större ägare i institutet,

b) den som har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav i institutet bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av institutet, och

c) institutets nära förbindelser med andra företag inte hindrar en effektiv tillsyn av institutet.

Undantag från kravet på godkännande

9 §

Finansinspektionen ska medge undantag från kravet på godkännande, om

1. den huvudsakliga verksamheten är att

a) förvärva eller inneha aktier eller andelar i dotterföretag, när det gäller ett finansiellt holdingföretag, eller

b) förvärva eller inneha aktier eller andelar i dotterföretag som är institut eller finansiella institut, när det gäller ett blandat finansiellt holdingföretag,

2. holdingföretaget inte har utsetts till resolutionsenhet i någon av gruppens resolutionsgrupper,

3. ett dotterföretag som är ett kreditinstitut ansvarar för att

Prop. 2020/21:36 säkerställa att kraven i 3 kap. 2 § uppfylls,

4. holdingföretaget inte medverkar till att påverka driften av gruppen eller dotterföretag som är institut eller finansiella institut, och

5. det inte finns något som hindrar en effektiv tillsyn på gruppnivå.

Tidsfrist för att fatta beslut

10 §

Finansinspektionen ska i ärenden om godkännande enligt 8 § fatta beslut

1. inom fyra månader från det att en ansökan tagits emot, om beslutet innebär att en ansökan avslås, eller

2. inom sex månader från det att ansökan tagits emot, om beslutet innebär att godkännande beviljas.

Om en ansökan är ofullständig gäller för ett beslut enligt första stycket 1 i stället att beslutet ska fattas inom fyra månader från det att en fullständig ansökan tagits emot, dock senast inom sex månader från det att ansökan tagits emot. Finansinspektionen ska i ärenden om undantag enligt 9 § fatta beslut inom sex månader från det att en ansökan tagits emot.

Gränsöverskridande grupper

11 §

Om Finansinspektionen är samordnande tillsynsmyndighet och en ansökan avser ett holdingföretag som är etablerat i ett annat land inom EES, ska inspektionen och den behöriga myndigheten holdingföretagets hemland fatta ett gemensamt beslut om godkännande eller undantag från kravet på godkännande. Finansinspektionen ska då lämna en bedömning av ansökan till den behöriga myndigheten och meddela det gemensamma beslutet.

Om Finansinspektionen inte är samordnande tillsynsmyndighet

i

och en ansökan avser ett holding-

företag som är etablerat i Sverige, ska inspektionen och den samordnande tillsynsmyndigheten fatta ett gemensamt beslut om godkännande eller undantag från kravet på godkännande.

Om en ansökan avser ett blandat finansiellt holdingföretag ska det gemensamma beslutet föregås av samtycke från den myndighet som avses i artikel 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG, i den ursprungliga lydelsen.

12 §

Det gemensamma beslutet enligt 11 § ska fattas inom två månader från det att

– den behöriga myndigheten i holdingföretagets hemland har tagit emot Finansinspektionens bedömning av ansökan, eller

– Finansinspektionen har tagit emot den samordnande myndighetens bedömning av ansökan.

13 §

Om ett gemensamt beslut inte kan fattas enligt 11 § ska ärendet hänskjutas till

1. Europeiska bankmyndigheten, när det gäller ett finansiellt holdingföretag, eller

2. Europeiska bankmyndigheten eller Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, när det gäller ett blandat finansiellt holdingföretag.

Om Finansinspektionen är samordnande tillsynsmyndighet ska inspektionen därefter fatta ett beslut i överensstämmelse med Europeiska bankmyndighetens eller Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut.

Ärendet får inte hänskjutas till Europeiska bankmyndigheten eller Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att tiden enligt 12 § har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fattats.

2 kap.

1 §

Finansinspektionen ska besluta Finansinspektionen ska besluta att ett institut ska uppfylla ett att ett institut utöver den kapitalbas särskilt kapitalbaskrav utöver den som krävs enligt tillsynsförordkapitalbas som krävs enligt tillsynsningen ska uppfylla förordningen och lagen (2014:966)

1. ett särskilt kapitalbaskrav för

om kapitalbuffertar, om risken för alltför låg bruttosoliditet, och

2. ett särskilt kapitalbaskrav för andra risker.

Första stycket gäller om

1. något av kraven i 6 kap. 13, 4 a,

1. något av kraven i 6 kap. 13, 4 a,

4 b och 5 §§ lagen (2004:297) om 4 b och 5 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller bank- och finansieringsrörelse eller 8 kap.38 §§ lagen (2007:528) om 8 kap.38 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden inte är uppvärdepappersmarknaden inte är uppfyllt, fyllt och det inte är sannolikt att

någon annan åtgärd är tillräcklig för att komma till rätta med bristen inom rimlig tid,

2. det i samband med en översyn

2. ett särskilt kapitalbaskrav är

och utvärdering av institutet be-nödvändigt för att täcka risker som döms nödvändigt för att täcka risker institutet är eller kan bli exponerat som institutet är eller kan bli för, exponerat för och risker som institutet utsätter det finansiella systemet för, eller

3. det är sannolikt att institutet

3. det är sannolikt att institutet

inom tolv månader inte längre inom tolv månader inte längre kommer att uppfylla sina skyldigkommer att uppfylla sina skyldigheter enligt första stycket 1. heter enligt 1,

4. institutet vid upprepade till-

Pro

fällen låtit bli att följa en underrättelse enligt 1 c §, eller

5. det i övrigt har framkommit omständigheter som inger betänkligheter från tillsynssynpunkt.

Finansinspektionen får avstå från Beslutet ska vara skriftligt och att besluta om ett särskilt kapitalfattas på grundval av en översyn baskrav om en överträdelse är och utvärdering av institutet. ringa eller ursäktlig, om institutet gör rättelse eller om någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot institutet och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.

Första stycket gäller inte om överträdelsen är så allvarlig att verksamhetstillståndet i stället ska återkallas.

1 a §

Ett särskilt kapitalbaskrav enligt 1 § första stycket 1 ska uppfyllas med primärkapital.

Den kapitalbas som används för att uppfylla det särskilda kapitalbaskravet får inte användas för att

1. uppfylla kapitalbaskravet enligt artikel 92.1 d i tillsynsförordningen,

2. uppfylla kravet på bruttosoliditetsbuffert i artikel 92.1a i tillsynsförordningen, eller

3. följa en underrättelse enligt 1 c §, om den avser risken för alltför låg bruttosoliditet.

Finansinspektionen får i ett enskilt fall bestämma att det särskilda kapitalbaskravet ska uppfyllas med en större andel kärnprimärkapital, om inspektionen anser att det är nödvändigt.

1 b §

Ett särskilt kapitalbaskrav enligt 1 § första stycket 2 ska till minst tre fjärdedelar uppfyllas med primärkapital, varav minst tre fjärdedelar ska bestå av kärnprimärkapital.

p. 2020/21:36

i

Den kapitalbas som används för att uppfylla det särskilda kapitalbaskravet får inte användas för att

1. uppfylla kapitalbaskraven artikel 92.1 a–c i tillsynsförordningen,

2. uppfylla det kombinerade buffertkravet i 2 kap. 2 § lagen ( 2014:966 ) om kapitalbuffertar, eller

3. följa en underrättelse enligt 1 c §, om den avser andra risker än risken för alltför låg bruttosoliditet.

Finansinspektionen får i ett enskilt fall bestämma att det särskilda kapitalbaskravet ska uppfyllas med en större andel primärkapital eller kärnprimärkapital, om inspektionen anser att det är nödvändigt.

1 c §

I samband med en översyn och utvärdering av ett institut ska Finansinspektionen bestämma lämpliga kapitalbasnivåer för institutet. Inspektionen ska underrätta institutet om skillnaden mellan dessa nivåer och kapitalbaskraven enligt tillsynsförordningen, denna lag och lagen ( 2014:966 ) om kapitalbuffertar.

1 d §

Den kapitalbas som används för att följa en underrättelse som avser att hantera risken för alltför låg bruttosoliditet får inte användas för att uppfylla

1. kapitalbaskravet i artikel 92.1 d i tillsynsförordningen,

2. ett särskilt kapitalbaskrav enligt 1 § första stycket 1, eller

3. kravet på bruttosoliditetsbuffert i artikel 92.1a i tillsynsförordningen.

Den kapitalbas som används för att följa en underrättelse som avser andra risker än risken för alltför låg bruttosoliditet får inte användas för att uppfylla

1. kapitalbaskraven i artikel Prop. 2020/21:36 92.1 a–c i tillsynsförordningen,

2. ett särskilt kapitalbaskrav enligt 1 § första stycket 2, eller

3. det kombinerade buffertkravet enligt 2 kap. 2 § lagen ( 2014:966 ) om kapitalbuffertar.

1 e §

Finansinspektionen får avstå från att besluta om ett särskilt kapitalbaskrav om en överträdelse är ringa eller ursäktlig, om institutet gör rättelse eller om någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot institutet och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.

Bestämmelserna i 1 § gäller inte om överträdelsen är så allvarlig att verksamhetstillståndet i stället ska återkallas.

1 f §

Finansinspektionen ska informera Riksgäldskontoret och berörda utländska resolutionsmyndigheter om

1. beslut om särskilda kapitalbaskrav, och

2. underrättelser enligt 1 c §.

2 §5

Finansinspektionen ska besluta att Finansinspektionen ska besluta att ett institut ska uppfylla ett särskilt ett institut ska uppfylla ett särskilt likviditetskrav, om det är nödvändigt likviditetskrav, om det är nödvändigt för att täcka de likviditetsrisker som för att täcka de likviditetsrisker som ett institut är eller kan bli exponerat ett institut är eller kan bli exponerat för och de risker som ett institut för. utsätter det finansiella systemet för.

3 §6

Finansinspektionen får tillämpa bestämmelserna om ingripande i de lagar som reglerar institutets verksamhet, om ett institut inte uppfyller ett särskilt kapitalbaskrav som beslutats enligt 1 § eller ett särskilt likviditetskrav som beslutats enligt 2 §.

Om ett institut uppfyller kapi-Om ett institut uppfyller kapitalbaskravet enligt tillsynsförordtalbaskravet enligt tillsynsförord-

5 Paragrafen fick sin nuvarande beteckning genom 2017:705. 6 Senaste lydelse 2017:705.

ningen och det särskilda kapiningen och de särskilda kapitaltalbaskrav som följer av ett beslut baskrav som följer av beslut enligt enligt 1 §, men inte kapitalkraven 1 §, men inte kravet på en brutto-enligt lagen (2014:966) om kapi-soliditetsbuffert i artikel 92.1a i talbuffertar, ska bestämmelserna om tillsynsförordningen eller kraven ingripande i 8 kap. lagen om enligt lagen (2014:966) om kapikapitalbuffertar tillämpas. talbuffertar, ska bestämmelserna om ingripande i 8 kap. lagen om

kapitalbuffertar tillämpas.

3 kap.

Ansvarigt institut Ansvarigt företag

1 §7

Ansvaret för att kraven i 2 § För varje konsoliderad situation uppfylls har det institut ska det finnas ett ansvarigt företag.

1. som inte är dotterföretag till ett annat institut, ett svenskt finansiellt holdingföretag eller ett svenskt blandat finansiellt holdingföretag, eller

2. vars moderföretag är ett sådant finansiellt holdingföretag, svenskt blandat finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som inte är dotterföretag till ett institut, ett svenskt finansiellt holdingföretag eller ett svenskt blandat finansiellt holdingföretag.

Om ett sådant holdingföretag Ett ansvarigt företag ska vara eller blandat finansiellt holding-

1. ett moderinstitut inom EES,

företag som avses i första stycket 2 2. ett finansiellt holdingföretag är moderföretag till både ett krediteller blandat finansiellt holdinginstitut och ett värdepappersbolag, företag som har godkänts enligt är det kreditinstitutet som ansvarar 1 kap. 8 §, för att de gruppbaserade kraven

3. ett institut som

uppfylls.

a) är ett dotterföretag till ett finansiellt moderholdingföretag inom EES eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES och som har medgetts undantag från kravet på godkännande enligt 1 kap. 9 §, och

b) avses i 1 kap. 9 § första stycket 3, eller

4. ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller blandat

7 Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.

finansiellt holdingföretag som av-

Pro

ses i 8 kap. 2 a § första stycket 2 c.

Om ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag är moderföretag till två eller flera kreditinstitut eller till två eller flera värdepappersbolag, ansvarar det kreditinstitut respektive värdepappersbolag som har den största balansomslutningen för att de gruppbaserade kraven uppfylls.

2 §

Det ansvariga institutet enligt 1 § Det ansvariga företaget enligt 1 § ska se till att kraven om soliditet och ska se till att kraven soliditet och riskhantering i 6 kap. 1 § och 2 § riskhantering i 6 kap. 1 § och 2 § andra stycket lagen (2004:297) om andra stycket lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller bank- och finansieringsrörelse eller 8 kap. 3 § och 4 § andra stycket 8 kap. 3 § och 4 § andra stycket lagen (2007:528) om värdepapperslagen (2007:528) om värdepappersmarknaden uppfylls på gruppnivå i marknaden uppfylls på gruppnivå i enlighet med vad som följer av enlighet med det som följer av artiklarna 18–24 i tillsynsförartiklarna 18–24 i tillsynsförordningen. ordningen.

3

Även om ett institut inte är det

§

Även om ett institut, ett

ansvariga institutet enligt 1 §, ska finansiellt holdingföretag eller ett det se till att kraven i 2 § tillämpas blandat finansiellt holdingföretag på undergruppsnivå, om inte är ansvarigt företag enligt 1 §, ska det se till att kraven i 2 §

tillämpas på undergruppsnivå, om

1. institutet eller dess moder-

1. institutet, det finansiella

företag, när moderföretaget är ett holdingföretaget, det blandade finansiellt holdingföretag eller ett finansiella holdingföretaget eller blandat finansiellt holdingföretag, dess moderföretag, när moderhar ett dotterföretag eller har företaget är ett finansiellt holdingägarintresse i ett dotterföretag, och företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, har ett dotterföretag eller har ägarintresse i ett dotterföretag, och

p. 2020/21:36

2. dotterföretaget är ett utländskt institut, ett finansiellt institut eller ett förvaltningsbolag som är etablerat i ett land utanför EES.

Med förvaltningsbolag avses ett utländskt företag som i sitt hemland har tillstånd att förvalta fondföretag.

4 §

Ett moder- eller dotterföretag som står under tillsyn enligt denna lag ska på grupp- eller undergruppsnivå uppfylla kraven i 6 kap. 2 § första stycket och 3 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse samt 8 kap.

4 § första stycket och 5 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden om riskhantering och genomlysning.

Företaget ska även införa styr-Ett sådant företag ska också införa former, processer och rutiner enligt styrformer, processer och rutiner första stycket i sina dotterföretag enligt första stycket i sina dottersom är etablerade i ett land utanför företag som inte står under tillsyn EES. enligt denna lag. Sådana dotter-

företag ska uppfylla de krav som avses i första stycket på individuell nivå.

Finansinspektionen ska, efter Finansinspektionen ska, efter ansökan av företaget, besluta om ansökan av ett ansvarigt företag undantag från kravet i andra enligt 1 § andra stycket, besluta om stycket, om företaget kan visa att ett undantag från kravet i andra sådant införande strider mot lagen i stycket, om företaget kan visa att ett det land där dotterföretaget är sådant införande strider mot lagen i etablerat. det land där dotterföretaget är etablerat.

4 kap.

1 §

Finansinspektionen ska utöva tillsyn över att de gruppbaserade kraven är uppfyllda, om

1. moderföretaget är ett institut,

1. moderföretaget är ett kredit-institut,

2. det finansiella holding-

2. moderföretaget är ett värde-

företaget eller det blandade finanpappersbolag och inget av dess siella holdingföretaget är moderdotterföretag är ett kreditinstitut, företag till ett institut men inte till något motsvarande utländskt företag inom EES,

3. det finansiella holdingföre-

3. ett utländskt värdepappers-

taget eller det blandade finansiella företag inom EES är moderföretag holdingföretaget är etablerat i till ett kreditinstitut och det i den Sverige och är moderföretag till konsoliderade situationen inte finns institut och motsvarande utländska något motsvarande utländskt företag inom EES, företag inom EES med en större total balansomslutning,

4. det finns två eller flera finan-

4. ett finansiellt holdingföretag

siella holdingföretag eller två eller eller ett blandat finansiellt holding-flera blandade finansiella holdingföretag inom EES är moderföretag företag med huvudkontor i olika till ett institut, länder inom EES, däribland Sverige, som är moderföretag till både institut och motsvarande utländska företag inom EES, och ett institut är det dotterföretag som har den största balansomslutningen, eller

5. det finansiella holdingföre-

5. ett finansiellt holdingföretag Pr

taget eller det blandade finansiella eller ett blandat finansiellt holding-holdingföretaget är moderföretag företag inom EES är moderföretag till två eller flera institut och mot-till två eller flera institut, och svarande utländska företag som

a) ett av instituten är ett kredit-

inte är auktoriserade i det land institut och det i den konsoliderade inom EES där holdingföretaget är situationen inte finns något motetablerat, och ett institut har den svarande utländskt företag inom största balansomslutningen. EES,

b) ett av instituten är ett kreditinstitut och det i den konsoliderade situationen inte finns något motsvarande utländskt företag inom EES med en större balansomslutning, eller

c) ett av instituten är ett värdepappersbolag och det i den konsoliderade situationen inte finns något

– motsvarande utländskt företag inom EES med en större balansomslutning, eller

– kreditinstitut eller motsvarande utländskt företag inom EES, eller

6. konsolidering krävs enligt artikel 18.3 eller 18.6 i tillsynsförordningen och

a) ett kreditinstitut har den största balansomslutningen av motsvarande företag inom EES, eller

b) ett värdepappersbolag har den största balansomslutningen av motsvarande företag inom EES och det inte finns något kreditinstitut eller motsvarande utländskt företag inom EES.

Finansinspektionen ska även Första stycket 3, 5 b, 5 c och 6 utöva tillsynen om inspektionen gäller dock inte om en annan tillsammans med övriga berörda behörig myndighet utövar tillsyn på behöriga myndigheter kommer individuell nivå över minst överens om det enligt 3 §. två utländska företag i den konsoliderade situationen och summan av de totala balansomslutningarna för dessa är högre än för det svenska

I 7 kap. finns bestämmelser om

företaget.

Även om en annan behörig

tillsyn över ett institut vars moder-

myndighet ska utöva tillsyn över att

företag har sitt huvudkontor utande gruppbaserade kraven uppfylls för EES och är ett motsvarande utenligt artikel 111.1 tredje stycket, ländskt företag, ett finansiellt 111.3 b eller c eller 111.4 i kapitalholdingföretag eller ett blandat täckningsdirektivet, ska Finansfinansiellt holdingföretag. inspektionen utöva sådan tillsyn om

op. 2020/21:36

Prop. 2020/21:36 inspektionen på individuell nivå ska utöva tillsyn över minst två kreditinstitut respektive värdepappersbolag i den konsoliderade situationen och summan av de totala balansomslutningarna för dessa är högre än de för motsvarande utländska företag inom ett och samma land inom EES.

2 §

När Finansinspektionen ska När Finansinspektionen ska utöva tillsynen enligt 1 § första utöva tillsynen enligt 1 § första stycket 3–5, får inspektionen stycket 1–3, 5 och 6, får inspektionkomma överens med övriga berörda en komma överens med övriga behöriga myndigheter om att en berörda behöriga myndigheter om annan behörig myndighet inom att en annan behörig myndighet EES än inspektionen ska ansvara inom EES än inspektionen ska för tillsynen. Finansinspektionen ansvara för tillsynen. Finansinspekfår ingå en sådan överenskomtionen får ingå en sådan överensmelse, om det är olämpligt att kommelse, om det är olämpligt att inspektionen ansvarar för tillsynen inspektionen ansvarar för tillsynen med hänsyn till de institut och motmed hänsyn till de institut och motsvarande utländska företag det svarande utländska företag det gäller och den relativa betydelsen gäller och den relativa betydelsen av deras verksamheter i de olika av deras verksamheter i de olika länderna. länderna eller behovet av att

säkerställa kontinuitet i tillsynen på gruppnivå.

I ett sådant fall ska moderinstitutet inom EES, det finansiella moderholdingföretaget inom EES, det blandade finansiella holdingföretaget eller det institut eller motsvarande utländska företag som har den största balansomslutningen, beroende på vad som är tillämpligt, ges tillfälle att yttra sig innan Finansinspektionen och de övriga berörda behöriga myndigheterna ingår överenskommelsen. Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten ska underrättas om en sådan överenskommelse.

3 §

Om det skulle vara olämpligt med Om det skulle vara olämpligt med hänsyn till de institut eller mothänsyn till de institut eller motsvarande utländska företag det svarande utländska företag det gäller och den relativa betydelsen av gäller, den relativa betydelsen av deras verksamheter i de olika deras verksamheter i de olika länderna att tillsynen utövas av den länderna eller behovet av att säker-myndighet som enligt artikel 111.3 ställa kontinuitet i tillsynen på och 111.4 i kapitaltäcknings-gruppnivå att tillsynen utövas av direktivet ska utöva den gruppden myndighet som enligt artikbaserade tillsynen, får Finansinspekel 111.1, 111.3 eller 111.4 i kapitaltionen komma överens med de täckningsdirektivet ska utöva den övriga berörda behöriga myndiggruppbaserade tillsynen, får Finansheterna om att inspektionen eller inspektionen komma överens med

någon annan behörig myndighet ska de övriga berörda behöriga myndig-Pro ansvara för tillsynen. heterna om att inspektionen eller någon annan behörig myndighet

ska ansvara för tillsynen.

I ett sådant fall ska moderinstitutet inom EES, det finansiella moderholdingföretaget inom EES eller det institut eller motsvarande utländska företag som har den största balansomslutningen, beroende på vad som är tillämpligt, ges tillfälle att yttra sig innan Finansinspektionen och de övriga berörda behöriga myndigheterna ingår överenskommelsen. Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten ska underrättas om en sådan överenskommelse.

4 §

När Finansinspektionen ansvarar När Finansinspektionen ansvarar för tillsynen på gruppnivå enligt för tillsynen på gruppnivå enligt 1 §, ska inspektionen lämna en 1 §, ska inspektionen lämna en rapport som innehåller en riskrapport som innehåller en riskvärdering av gruppen till övriga värdering av den konsoliderade berörda behöriga myndigheter. situationen till övriga berörda

behöriga myndigheter.

5 §8

Inom en månad från det att Inom fyra månader från det att Finansinspektionen har lämnat en Finansinspektionen har lämnat en rapport enligt 4 §, ska inspektionen rapport enligt 4 §, ska inspektionen försöka komma överens med övriga försöka komma överens med övriga berörda myndigheter om vilket berörda behöriga myndigheter om beslut som bör fattas i enlighet med vilket beslut som bör fattas 2 kap. 2 § med anledning av

1. i enlighet med 2 kap. 2 § med

väsentliga resultat av likviditetstillsynen. Överenskommelsen ska ta

anledning av väsentliga resultat av likviditetstillsynen, och

hänsyn till de resultat som fram-

2. om huruvida kapitalbasen på

kommit relaterade till institutens gruppnivå är tillräcklig med hänsyn organisation, riskhantering och till den finansiella situationen och behovet av särskilda likviditetskrav riskprofilen och om de kapitalbasför specifika institut. nivåer som krävs för att tillämpa 2 kap. 1 och 1 c §§ på individuell

Inom fyra månader från det att

nivå eller gruppnivå.

Överenskommelsen enligt första

rapporten har lämnats, ska inspekstycket 1 ska ta hänsyn till de resultat tionen försöka komma överens med som framkommit i fråga om instiövriga berörda behöriga myndigtutens organisation, riskhantering heter om vilket beslut som bör fattas och behovet av särskilda likviditetsi fråga om huruvida nivån på krav för specifika institut. gruppens kapitalbas är tillräcklig med hänsyn till gruppens finansiella situation och riskprofil samt den kapitalbasnivå som krävs för att

p. 2020/21:36

8 Senaste lydelse 2018:1800.

Prop. 2020/21:36 tillämpa 2 kap. 1 § på såväl enskilda enheter som gruppen som helhet.

Vissa finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag

11 §

När Finansinspektionen är samordnande tillsynsmyndighet, ska inspektionen utöva tillsyn över att ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag uppfyller sina skyldigheter enligt 1 kap. 7–9 §§.

6 kap.

3 §

Finansinspektionen ska i sin Finansinspektionen ska, i den tillsynsverksamhet samarbeta och utsträckning som följer av Sveriges utbyta information med följande medlemskap i Europeiska unionen, myndigheter i den utsträckning som i sin tillsynsverksamhet samarbeta följer av

Sveriges medlemskap i och utbyta information med

EU:

1. andra behöriga myndigheter,

2. Europeiska bankmyndigheten,

3. Europeiska systemrisknämnden,

4. Europeiska värdepappers- och

4. Europeiska värdepappersoch

marknadsmyndigheten, och marknadsmyndigheten,

5. myndigheter inom EES som

5. myndigheter inom EES som

har tillsyn över försäkringsföretag. har tillsyn över försäkringsföretag,

6. offentliga organ inom EES som avses i artikel 56 första stycket h i kapitaltäckningsdirektivet, och

7. andra berörda myndigheter, om det uppstår en kritisk situation i Sverige som kan äventyra likviditeten på finansmarknaden eller stabiliteten i det finansiella systemet i något land inom EES.

Om en kritisk situation uppstår i Finansinspektionen får, i den Sverige som kan äventyra likviutsträckning som följer av artikel diteten på finansmarknaden eller 58a i kapitaltäckningsdirektivet, i stabiliteten i det finansiella systesin tillsynsverksamhet samarbeta met i något land inom EES, ska och utbyta information med Finansinspektionen i sin tillsyns-

1. Internationella valutafonden,

verksamhet samarbeta och utbyta

2. Världsbanken,

information även med övriga 3. Banken för internationell berörda myndigheter inom EES, betalningsutjämning, och

Europeiska bankmyndigheten och

4. Rådet för finansiell stabilitet.

Europeiska systemrisknämnden i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i EU.

8 §

Finansinspektionen får, när inspektionen anser att det behövs för tillsynen, göra undersökningar hos

1. företag som enligt 7 § ska lämna uppgifter samt hos finansiella holdingföretag, holdingföretag med blandad verksamhet och blandade finansiella holdingföretag för att kontrollera den gruppbaserade redovisningen eller samlade informationen som företagen är skyldiga att lämna,

2. företag som har fått i uppdrag av ett institut eller ett holdingföretag som avses i 1 att utföra ett visst arbete eller vissa funktioner, och

3. företag som ingår i en grupp

3. företag som Finansinspek-

som Finansinspektionen enligt tionen enligt 4 kap. 1 § ska utöva 4 kap. 1 § ska utöva tillsyn över. tillsyn över.

7 kap.

Gruppbaserad tillsyn

1 §

Om ett institut inte står under Om ett institut inte står under gruppbaserad tillsyn enligt artikel gruppbaserad tillsyn enligt artikel 111 i kapitaltäckningsdirektivet 111 i kapitaltäckningsdirektivet och dess moderföretag är ett och dess moderföretag är ett utländskt institut eller ett sådant utländskt institut eller ett sådant finansiellt holdingföretag eller finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag blandat finansiellt holdingföretag som har sitt huvudkontor utanför som har sitt huvudkontor utanför EES, gäller 2 och 3 §§ för det fall EES, gäller 2 och 3 §§ för det fall Finansinspektionen enligt 4 kap. Finansinspektionen enligt 4 kap. 2–4 §§ skulle ha utövat tillsynen 2–4 §§ skulle ha utövat tillsynen över gruppen om de bestämmelöver den konsoliderade situationen serna hade gällt. om de bestämmelserna hade gällt.

2 §

Finansinspektionen ska kontrollera om den gruppbaserade tillsyn som utövas av tillsynsmyndigheten i landet utanför EES är likvärdig med den gruppbaserade tillsyn som anges i artiklarna 11–24 i tillsynsförordningen och 4 kap. denna lag.

Finansinspektionen ska utföra Finansinspektionen ska utföra kontrollen på begäran av moderkontrollen på begäran av moderföretaget eller av ett institut, institut företaget eller av ett inom EES för elektroniska pengar eller ett auktoriserat institut, institut för motsvarande utländskt företag som elektroniska pengar eller ingår i företagsgruppen och som motsvarande utländskt företag i den auktoriserats inom EES. Innan konsoliderade situationen. Innan Finansinspektionen tar ställning till Finansinspektionen tar ställning till

om tillsynen är likvärdig, ska inspektionen höra övriga berörda behöriga myndigheter inom EES. Inspektionen ska också före ställningstagandet ha rådfrågat Europeiska bankmyndigheten.

om tillsynen är likvärdig, ska inspektionen höra övriga berörda behöriga myndigheter inom EES. Inspektionen ska också före ställningstagandet ha rådfrågat Europeiska bankmyndigheten.

3 §

Om tillsynen inte bedöms likvärdig, ska Finansinspektionen tillämpa bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn i artiklarna 11–24 i tillsynsförordningen och 4 kap. denna lag som om moderföretaget haft sitt huvudkontor inom EES.

Efter att ha hört övriga berörda Efter att ha hört övriga berörda behöriga myndigheter får Finansbehöriga myndigheter får Finansinspektionen i stället besluta att inspektionen i stället besluta att använda sig av andra tillsynsanvända sig av andra tillsynsmetoder som säkerställer att in-metoder som säkerställer att in-stituten i företagsgruppen är före-stituten i den konsoliderade mål för tillräcklig tillsyn. Insituationen är föremål för till-spektionen får då förelägga en räcklig tillsyn. Inspektionen får då ägare till institutet att inrätta ett förelägga en ägare till institutet att finansiellt holdingföretag eller inrätta ett finansiellt holdingföretag blandat finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt med huvudkontor inom EES och holdingföretag med huvudkontor tillämpa bestämmelserna i denna inom EES och tillämpa bestäm-lag på instituten i den företags-melserna i denna lag på instituten i grupp som leds av detta holding-den konsoliderade situationen, som företag. leds av detta holdingföretag.

Finansinspektionen ska underrätta de berörda behöriga myndigheterna, Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten när sådana andra tillsynsmetoder som anges i andra stycket används.

Krav på ett intermediärt moderföretag inom EES

4 §

En grupp ska etablera ett intermediärt moderföretag inom EES, om

1. moderföretaget i gruppen är etablerat i ett land utanför EES,

2. det i gruppen finns minst två institut inom EES, varav åtminstone ett i Sverige, och

3. det totala värdet på gruppens tillgångar inom EES uppgår till motsvarande minst 40 miljarder euro.

Med det totala värdet på gruppens tillgångar inom EES avses summan av

1. institutens tillgångar enligt en Prop. 2020/21:36 konsoliderad balansräkning eller, om en sådan inte finns, de individuella balansräkningarna, och

2. filialernas tillgångar.

5 §

Ett intermediärt moderföretag ska vara ett inom EES

1. godkänt finansiellt holding-företag eller blandat finansiellt holdingföretag, eller

2. auktoriserat kreditinstitut eller, om det inom gruppen inte finns ett sådant institut, ett auktoriserat värdepappersföretag som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/879.

6 §

En grupp som avses i 4 § får ha ytterligare ett intermediärt moder-företag inom EES, om förutsättningarna i artikel 21b.2 i kapitaltäckningsdirektivet är uppfyllda.

Ett sådant intermediärt moder-företag får vara ett värdepappers-företag som avses i 5 § 2.

8 kap.

2 a §

Finansinspektionen ska ingripa mot ett finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holding-företag som inte uppfyller sina

Prop. 2020/21:36 skyldigheter enligt 1 kap. 7 eller 8 § genom att

1. besluta att företaget vid stämman inte får företräda sina aktier eller andelar i dotterföretag som är institut, eller

2. förelägga företaget att a) inom en viss tid begränsa riskerna i något avseende,

b) avyttra eller minska sitt innehav i institut eller andra dotterföretag i gruppen,

c) till sina aktieägare överföra ägarintressena i dotterföretag som är institut,

d) utse ett företag som tillfälligt ansvarar för att säkerställa att kraven i 3 kap. 2 § uppfylls,

e) begränsa eller helt avstå från utdelning eller räntebetalningar, eller

f) lämna in en plan som visar hur företaget utan dröjsmål ska uppfylla kravet.

Vid ingripande gäller 1 kap. 11–13 §§ i tillämpliga delar, om

1. Finansinspektionen är samordnande tillsynsmyndighet och företaget är etablerat i ett annat land inom EES, eller

2. Finansinspektionen inte är samordnande tillsynsmyndighet och företaget är etablerat i Sverige.

2 b §

Om någon som ingår i ledningen i ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holding-företag inte uppfyller de krav som anges i 3 kap. 5 §, får Finans-inspektionen besluta att personen eller personerna inte längre får vara styrelseledamot eller verkställande direktör.

Finansinspektionen får då utse en ersättare. Ersättarens uppdrag gäller till dess företaget utsett en ny styrelseledamot eller verkställande direktör.

2 c §

Finansinspektionen får ingripa genom att besluta att ett företag som avses i 1 kap. 7 § eller någon som ingår i ledningen i ett sådant företag ska betala en sanktionsavgift, om

1. företaget inte uppfyller sina skyldigheter enligt någon av 1 kap. 7–9 §§, eller

2. företaget är ett finansiellt moderholdingföretag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag och inte uppfyller kraven i del tre, fyra, sex eller sju i tillsynsförordningen eller 2 kap. 1 eller 2 § på grupp- eller undergruppsnivå.

Vid ingripande gäller 15 kap. 1 b , 1 c och 8 9 d §§ lagen ( 2004:297 ) om bank- och finansieringsrörelse i tillämpliga delar.

Vid en överträdelse enligt första stycket 1 får Finansinspektionen också besluta att den eller de ägare av aktier eller andelar som medverkat till överträdelsen inte får företräda aktierna eller andelarna vid stämman. Vid en överträdelse enligt första stycket 2 får inspektionen också besluta att någon som ingår i ledningen i ett sådant företag under en viss tid, lägst tre år och högst tio år, inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett kreditinstitut, eller ersättare för någon av dem.

10 kap.

1 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter som kompletterar tillsynsförordningens bestämmelser om

1. offentliggörande av information och tillsynsrapportering,

2. beräkningen av kapitalbaskravet samt kapitalbasen,

3. stora exponeringar,

4. exponeringar i fastigheter,

5. säkerställda obligationer,

6. likviditetskrav,

7. interna modeller för marknadsrisker,

8. schablonmetoden för marknadsrisker,

9. schablonmetoden för kreditrisker, 10. IRK-metoden för kreditrisker, 11. motpartsrisker, 12. värdepapperisering, 13. bruttosoliditet, och 13. bruttosoliditet, 14. konsolidering av de grupp-14. konsolidering av de gruppbaserade kraven. baserade kraven,

15. omklassificering av positioner, och

16. klassificering av institut.

2 §9

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vilka krav som enligt 3 kap. 5 § ska ställas på den som ska ingå i ledningen i ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag,

2. vid vilken tidpunkt, på vilken plats och med vilka intervall institut ska offentliggöra sådan information som anges i artiklarna 431–455 i tillsynsförordningen,

3. vilken information moderföretag ska offentliggöra enligt 6 kap. 2 §,

4. de omständigheter som ska

4. när kapitalbaskraven i till-

beaktas vid fastställandet av en synsförordningen eller Europalämplig nivå för kapitalbasen i parlamentets och rådets förordning samband med en översyn och (EU) 2017/2402 av den 12 decemutvärdering av ett institut, ber 2017 om ett allmänt ramverk för värdepapperisering och om inrättande av ett särskilt ramverk för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering samt om ändring av direktiven 2009/65/EG, 2009/138/EG och 2011/61/EU och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 648/2012 inte ska anses täcka en risk och hur nivån på ett särskilt kapitalbaskrav enligt 2 kap. för att täcka en sådan risk ska fastställas,

5. de omständigheter som ska beaktas, dels vid prövningen enligt 2 kap. 2 § av om ett institut ska uppfylla ett särskilt likviditetskrav, dels vid fastställandet av en lämplig nivå för ett sådant särskilt likviditetskrav i samband med en översyn och utvärdering av ett institut, och

6. hur uppgifter enligt 6 kap. 11 § ska lämnas.

1. Denna lag träder i kraft den 29 december 2020.

2. Ett företag som avses i 1 kap. 7 § får, om det var etablerat den 27 juni 2019 och har gett in en ansökan om godkännande eller undantag från

9 Senaste lydelse 2018:1800.

godkännande till Finansinspektionen senast den 28 juni 2021, fortsätta att Prop. 2020/21:36 driva sin verksamhet till dess att ansökan har prövats slutligt.

3. En grupp som avses i 7 kap. 4 § ska senast den 30 december 2023 etablera ett intermediärt moderföretag inom EES eller, i tillämpliga fall, två intermediära moderföretag inom EES, om det i gruppen den 27 juni 2019 fanns minst två institut inom EES, varav åtminstone ett i Sverige, och det totala värdet av gruppens tillgångar inom EES vid den tidpunkten uppgick till motsvarande minst 40 miljarder euro.

2.7. Förslag till lag om ändring i lagen (2015:1016) om resolution

Härigenom föreskrivs1 att 2 kap. 1 § och 28 kap. 5 § lagen (2015:1016) om resolution ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §2

I denna lag avses med anmält avvecklingssystem: ett anmält avvecklingssystem enligt 2 § lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden,

bankdag: en dag som inte är en lördag, en söndag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton eller en allmän helgdag,

behörig myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i fråga om övriga länder inom EES en behörig myndighet enligt definitionen i artikel 4.1.40 i tillsynsförordningen, inbegripet Europeiska centralbanken när det gäller de särskilda uppgifter som den tilldelas genom rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut, i den ursprungliga lydelsen,

berörd myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i fråga om övriga länder inom EES, den myndighet som länderna identifierat enligt artikel 61.2 i krishanteringsdirektivet,

betydande filial: en filial som är betydande enligt artikel 51.1 i kapitaltäckningsdirektivet,

blandat finansiellt holdingföretag: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.21 i tillsynsförordningen,

blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett inom EES etablerat blandat finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett

a) institut eller ett EES-institut som auktoriserats i något land inom EES, eller

b) annat blandat finansiellt holdingföretag eller ett finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES,

dotterföretag: ett dotterföretag enligt artikel 4.1.16 i tillsynsförordningen,

EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, EES-filial: en filial till ett tredjelandsinstitut som är etablerad i ett land inom EES,

EES-institut: ett institut enligt artikel 4.1.3 i tillsynsförordningen som är hemmahörande i ett annat land inom EES än Sverige,

filial: en filial enligt artikel 4.1.17 i tillsynsförordningen,

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878. 2 Senaste lydelse 2018:2021.

finansiellt holdingföretag: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.20 i Prop. 2020/21:36 tillsynsförordningen,

finansiellt institut: ett företag enligt artikel 4.1.26 i tillsynsförordningen, finansieringsplan: en plan enligt artikel 107 i krishanteringsdirektivet, finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett inom EES etablerat finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett

a) institut eller ett EES-institut som auktoriserats i något land inom EES, eller

b) annat finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES,

finansieringsarrangemang: ett arrangemang för finansiering av kostnader för resolution som upprättats av ett land inom EES enligt artikel 100 i krishanteringsdirektivet,

förordningen om resolutionsavgifter: kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 21 oktober 2014 avseende förhandsbidrag till finansieringsarrangemang för resolution,

garanterad insättning: en insättning som omfattas av insättningsgarantin enligt 4 och 4 c §§ lagen (1995:1571) om insättningsgaranti,

gruppbaserad: som är gjord på grundval av den konsoliderade situationen enligt artikel 4.1.47 i tillsynsförordningen,

gränsöverskridande koncern: en koncern med moder- och dotterföretag i flera länder inom EES,

holdingföretag med blandad verksamhet: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.22 i tillsynsförordningen,

institut: kreditinstitut och värdepappersbolag, kapitalbas: detsamma som avses i artikel 72 i tillsynsförordningen, kapitaltäckningsdirektivet: Euro-kapitaltäckningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv paparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamom behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av het i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepapperskreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv företag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt 2006/49/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU, direktiv (EU) 2019/878,

koncern: ett moderföretag och dess dotterföretag, koncernresolutionsordning: en plan enligt artikel 91.6 i krishanteringsdirektivet,

kreditinstitut: banker och kreditmarknadsföretag enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

krisavvärjande åtgärd:

a) en åtgärd för att undanröja väsentliga brister eller väsentliga hinder för återhämtning enligt 6 a kap. 6 och 7 §§ lagen om bank- och finansieringsrörelse och 8 a kap.7 och 8 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

b) en åtgärd för att undanröja eller minska väsentliga hinder för rekonstruktion eller avveckling enligt 3 kap. 3–5 och 12–24 §§,

c) en åtgärd som enligt beslut av Finansinspektionen är en krisavvärjande åtgärd enligt 15 kap. 2 c § lagen om bank- och finansieringsrörelse eller 25 kap. 2 c § lagen om värdepappersmarknaden,

d) ett beslut av Finansinspektionen om att tillsätta en tillfällig förvaltare enligt 15 a kap. lagen om bank- och finansieringsrörelse eller 25 a kap. lagen om värdepappersmarknaden, eller

e) nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument enligt 6 kap.,

krishanteringsdirektivet:

Europaparlamentets och rådets direktiv

2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012, i den ursprungliga lydelsen,

kritisk verksamhet: en tjänst eller en transaktion som, om den up phörde, sannolikt skulle leda till en allvarlig störning i det finansiella systemet,

kvalificerad insättning: en insättning enligt lagen om insättningsgaranti som inte är undantagen enligt 4 b eller 5 § den lagen,

kärnprimärkapitalinstrument: kapitalinstrument som uppfyller villkoren i artikel 28.1–28.4, 29.1–29.5 eller 31.1 i tillsynsförordningen,

moderföretag: ett moderföretag enligt artikel 4.1.15 a i tillsynsförordningen,

moderföretag inom EES: ett moderinstitut inom EES, ett finansiellt moderholdingföretag inom EES eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES,

moderföretag i tredjeland: ett moderinstitut, ett finansiellt moderholdingföretag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag som är hemmahörande i ett land utanför EES,

moderinstitut inom EES: ett institut eller ett EES-institut som är ett moderföretag och som inte självt är ett dotterföretag till ett

a) annat institut eller ett EES-institut, eller

b) finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES,

relevanta kapitalinstrument: övriga primärkapitalinstrument och supplementärkapitalinstrument,

resolutionsförfarande i tredjeland: en åtgärd som enligt rätten i ett land utanför EES syftar till att hantera en kris i ett tredjelandsinstitut eller i ett moderföretag i tredjeland, om åtgärden är jämförbar med sådana resolutionsåtgärder som får vidtas enligt denna lag i fråga om ändamål och förväntat resultat,

resolutionskollegium: ett resolutionskollegium enligt artikel 88 i krishanteringsdirektivet,

resolutionsåtgärd: någon av de åtgärder som anges i 12 kap. 1 §, samordnande berörd myndighet:

den berörda myndigheten i samma

land inom EES som den samordnande tillsynsmyndigheten,

samordnande resolutionsmyndighet: resolutionsmyndigheten i samma land inom EES som den samordnande tillsynsmyndigheten,

samordnande tillsynsmyndighet: en behörig myndighet som ansvarar för att utöva gruppbaserad tillsyn av moderinstitut inom EES och av institut

som kontrolleras av finansiella moderholdingföretag inom EES eller Prop. 2020/21:36 blandade finansiella moderholdingföretag inom EES,

supplementärkapitalinstrument: kapitalinstrument och efterställda lån som uppfyller villkoren i artikel 63 i tillsynsförordningen,

tillsynsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012,

tillsynskollegium: ett tillsynskollegium enligt artikel 116 i kapitaltäckningsdirektivet,

tredjelandsinstitut: ett företag som har sitt huvudkontor i ett land utanför

EES och som skulle vara ett institut om det var hemmahörande inom EES,

värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen om värdepappersmarknaden, om det har tillstånd

a) för någon av de tjänster som anges i 2 kap. 1 § 3, 6, 7, 8 och 9 den lagen,

b) att som sidotjänst förvara finansiella instrument för kunders räkning och ta emot medel med redovisningsskyldighet enligt 2 kap. 2 § första stycket 1 den lagen, eller

c) att som sidotjänst ta emot kunders medel på konto för att underlätta värdepappersrörelsen enligt 2 kap. 2 § första stycket 8 den lagen, och

övriga primärkapitalinstrument: kapitalinstrument som uppfyller villkoren i artikel 52.1 i tillsynsförordningen.

28 kap.

5 §

Riksgäldskontoret och Finans-Riksgäldskontoret och Finansinspektionen ska samarbeta och inspektionen ska, i den utsträckning utbyta information med varandra, som följer av Sveriges medlemskap med motsvarande myndigheter inom i Europeiska unionen, samarbeta EES och med Europeiska bankoch utbyta information med myndigheten i den utsträckning som – varandra, följer av krishanteringsdirektivet. motsvarande myndigheter inom

Riksgäldskontoret ska också lämna EES, och regeringen de uppgifter som behövs – Europeiska bankmyndigheten. för regeringens verksamhet enligt denna lag.

Riksgäldskontoret ska lämna regeringen de uppgifter som behövs för regeringens verksamhet enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 29 december 2020.

2.8. Förslag till lag om ändring i lagen (2020:671) om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

Härigenom föreskrivs1 att 1 kap. 5 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse i stället för lydelsen enligt lagen (2020:671) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 2020:671 Föreslagen lydelse

1 kap.

5 §

I denna lag betyder

1. anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars huvudsakliga verksamhet består i att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller driva annan liknande verksamhet som har samband med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländska företag,

2. bank: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank,

3. bankaktiebolag: ett aktiebolag som har fått tillstånd att driva bankrörelse,

4. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över utländska kreditinstitut,

5. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

6. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett utländskt kreditinstituts etablering av flera driftställen ska anses som en enda filial,

7. finansiellt institut: ett företag

7. finansiellt institut: ett finansi-

som inte är kreditinstitut, värdeellt institut enligt artikel 4.1.26 i pappersbolag eller motsvarande tillsynsförordningen, utländskt företag och vars huvudsakliga verksamhet är att

a) förvärva eller inneha aktier eller andelar,

b) driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § lagen ( 2007:528 ) om värdepappersmarknaden, eller

c) driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra stycket 2–10, 12 och 15 utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 §,

8. hemland: det land där ett företag har fått tillstånd till rörelse som avses i denna lag,

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878.

9. kapitalbas: detsamma som i artikel 72 i tillsynsförordningen, 10. kreditinstitut: bank och kreditmarknadsföretag, 11. kapitaltäckningsdirektivet: 11. kapitaltäckningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdetillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av pappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om uppdirektiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG hävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt och 2006/49/EG, i lydelsen enligt

Europaparlamentets och rådets Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU, direktiv (EU) 2019/878,

12. kreditmarknadsbolag: ett aktiebolag som har fått tillstånd att driva finansieringsrörelse,

13. kreditmarknadsförening: en ekonomisk förening som har fått tillstånd att driva finansieringsrörelse,

14. kreditmarknadsföretag: kreditmarknadsbolag och kreditmarknadsförening,

15. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 5 a § representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,

16. medlemsbank: en ekonomisk förening som har fått tillstånd att driva bankrörelse,

17. sparbank: ett företag som avses i sparbankslagen (1987:619), 18. startkapital: det kapital som för kreditinstitut avses i artikel 4.51 i tillsynsförordningen,

19. utländskt bankföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva bankrörelse,

20. utländskt kreditföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva finansieringsrörelse,

21. utländskt kreditinstitut: ett utländskt bankföretag och ett utländskt kreditföretag,

22. betydande filial: en filial som är betydande enligt artikel 51.1 i kapitaltäckningsdirektivet,

23. blandat finansiellt holdingföretag: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.21 i tillsynsförordningen,

24. blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett inom EES etablerat blandat finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett

a) kreditinstitut, värdepappersbolag eller EES-institut, eller

b) annat blandat finansiellt holdingföretag eller ett finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES,

25. EES-institut: ett utländskt kreditinstitut eller ett utländskt värdepappersföretag som är hemmahörande i något annat land inom EES än Sverige, 26. finansiellt holdingföretag: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.20 i tillsynsförordningen,

Prop. 2020/21:36 27. finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett inom EES etablerat finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett

a) kreditinstitut, värdepappersbolag eller EES-institut, eller

b) annat finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES,

28. holdingföretag med blandad verksamhet: holdingföretag enligt artikel 4.1.22 i tillsynsförordningen,

29. koncern:

a) i 6 a, 6 b och 15 b kap., detsamma som i 2 kap. 1 § lagen (2015:1016) om resolution,

b) i övriga kapitel, detsamma som i 1 kap.11 och 12 §§aktiebolagslagen (2005:551), varvid det som sägs om moderbolag tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag,

30. koncernåterhämtningsplan: en plan som upprättas av ett moderföretag inom EES i syfte att identifiera åtgärder som de företag i en koncern som omfattas av gruppbaserad tillsyn avser att vidta för att bevara eller återställa koncernens eller ett i koncernen ingående kreditinstituts eller utländskt kreditinstituts finansiella ställning och livskraft efter en betydande försämring av den finansiella situationen,

31. krishanteringsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr

1093/2010 och (EU) nr 648/2012, i den

ursprungliga lydelsen,

32. moderföretag inom EES: ett moderinstitut inom EES, ett finansiellt moderholdingföretag inom EES eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES,

33. moderinstitut inom EES: ett kreditinstitut, värdepappersbolag eller EES-institut som är ett moderföretag och som inte självt är ett dotterföretag till ett

a) annat kreditinstitut, värdepappersbolag eller EES-institut, eller

b) finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES,

34. samordnande tillsynsmyndighet: en behörig myndighet som ansvarar för att utöva gruppbaserad tillsyn av moderinstitut inom EES och av institut som kontrolleras av finansiella moderholdingföretag inom EES eller blandade finansiella moderholdingföretag inom EES,

35. tillsynsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni

2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och

värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012,

36. utländskt värdepappersföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva värdepappersrörelse, och

37. återhämtningsplan: en p

lan som upprättas av ett kreditinstitut i syfte

att identifiera åtgärder som institutet avser att vidta för att bevara eller återställa sin finansiella ställning och livskraft efter en betydande försämring av den finansiella situationen.

3. Ärendet och dess beredning

Det unionsrättsliga regelverket om kapitaltäckning finns i mentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 tillsynskrav för k reditinstitut och v ärdepappersföretag och

Europaparla- juni 2013 om

om ändring av

förordning (EU) nr 648/2012 (tillsynsförordningen) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (kapitaltäckningsdirektivet).

Det unionsrättsliga regelverket om krishantering finns i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (krishanteringsdirektivet).

I maj 2019 antogs bl.a. en ny förordning och två nya direktiv, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/876 av den 20 maj 2019 om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller bruttosoliditetsgrad, stabil nettofinansieringskvot, krav för kapitalbas och kvalificerade skulder, motpartsrisk, marknadsrisk, exponeringar mot centrala motparter, exponeringar mot företag för kollektiva investeringar, stora exponeringar, rapporteringskrav och krav på offentliggörande av information, samt av förordning (EU) nr 648/2012, se bilaga 1, Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878 av den 20 maj 2019 om ändring av direktiv 2013/36/EU vad gäller undantagna enheter, finansiella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag, ersättning, tillsynsåtgärder och tillsynsbefogenheter och kapitalbevarande åtgärder och rättelse till direktivet, se bilaga 2, och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/879 av den 20 maj 2019 om ändring av direktiv 2014/59/EU vad gäller kreditinstituts och värdepappersföretags förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet och om direktiv 98/26/EG. En rättelse av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878 publicerades i Europeiska unionens officiella tidning den 3 juli 2020, se bilaga 3.

Regeringen gav den 20 december 2018 en särskild utredare i uppdrag bl.a. att lämna de författningsförslag som krävs för att anpassa svensk rätt till ändringarna i tillsynsförordningen och genomföra ändringarna i kapitaltäckningsdirektivet och krishanteringsdirektivet i svensk rätt (dir. 2018:116). Utredningen antog namnet Utredningen om EU:s bankpaket om riskreducerande åtgärder.

Utredningen har redovisat sitt uppdrag i betänkandet EU:s bankpaket om riskreducerande åtgärder (SOU 2019:60). I det lämnas de författningsförslag som krävs för att anpassa svensk rätt till ändringarna i tillsynsförordningen och genomföra ändringarna i kapitaltäckningsdirektivet och krishanteringsdirektivet i svensk rätt.

En sammanfattning av betänkandet och utredningens lagförslag finns i bilagorna 4 och 5.

Prop. 2020/21:36 Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6. Remissvaren finns tillgängliga på regeringens webbplats (www.regeringen.se) och i Finansdepartementet (Fi2019/04231).

I propositionen behandlas utredningens förslag när det gäller regelverket om kapitaltäckning. Utredningens förslag när det gäller regelverket om krishantering bereds vidare inom Regeringskansliet.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 24 september 2020 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 7. Lagrådets yttrande finns i bilaga 8. Lagrådet lämnade förslagen utan erinran. I förhållande till lagrådsremissen görs vissa språkliga och redaktionella ändringar.

4. Regelverket om kapitaltäckning i huvuddrag

4.1. Bakgrund

Den globala finanskrisen under 2008–2009 visade att det förelåg brister i regelverket om kapitaltäckning för kreditinstitut, dvs. företag som driver bank- eller finansieringsrörelse, och värdepappersbolag, dvs. företag som driver värdepappersrörelse. Förutom att instituten hade för lite kapital av tillräckligt god kvalitet hade många av dem otillräckliga likviditetsbuffertar. Dessutom fanns det hos enskilda institut tydliga obalanser mellan skulders och tillgångars löptider, där kortfristiga skulder i alltför stor utsträckning finansierade långsiktiga och illikvida tillgångar. Det resulterade i att även välkapitaliserade institut fick likviditetsproblem när viktiga finansieringskällor föll bort. Framväxten av stora gränsöverskridande koncerner och affärsförbindelserna mellan institut innebar också att krisen fick stora spridningseffekter globalt.

Under 2008 påbörjades ett arbete på global nivå med att se över det internationella ramverket om kapitaltäckning och i december 2010 kom den s.k. Baselkommittén med ett förslag till ett nytt ramverk om kapitaltäckning, den s.k. Basel 3-överenskommelsen. Det övergripande syftet med överenskommelsen var att stärka institutens förmåga att stå emot förluster och att minska sannolikheten för nya finansiella kriser. Det nya ramverket innebar såväl en höjning av kapitalbasen och skärpta krav på vilken sorts kapital som får räknas in i institutens kapitalbas. Inom Europeiska unionen (EU) har stora delar av Basel 3-överenskommelsen genomförts genom tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet.

Ändringarna av regelverket om kapitaltäckning efter finanskrisen ledde till att institut inom EU överlag är bättre kapitaliserade än före krisen. Samtidigt har dessa åtgärder inte ansetts tillräckliga för att hantera alla de risker som identifierades under krisen. Baselkommittén har därför tagit fram ett antal kompletterande standarder.

Även på EU-nivå har betydelsen av att minska riskerna i banksektorn lyfts fram. Europeiska rådet enades den 17 juni 2016 om en färdplan för

det vidare arbetet med att fullborda EU:s bankunion. I färdplanen anges Prop. 2020/21:36 prioriteringar och delmål för de kommande åren och en ett av huvudområdena gäller just att dela och minska riskerna i banksektorn.

Under våren 2019 antog Europaparlamentet och rådet ändringar i rättsakterna på området, det s.k. bankpaketet.

Genom ändringarna genomförs på EU-nivå bl.a. de kompletterande standarder som Baselkommittén har tagit fram. Ett annat syfte med ändringarna är att göra regelverket om kapitaltäckning mer proportionerligt och bättre anpassat till institutens storlek och komplexitet. I syfte att skapa en jämnare spelplan för institut inom EU har regelverket också förtydligats i de delar de varit föremål för olika tolkningar.

4.2. Den rättsliga regleringen

Tillsynsförordningen innehåller krav på kapitaltäckning för vissa risker (s.k. pelare 1-krav), stora exponeringar, offentliggörande av information, bruttosoliditet och likviditet.

Förordningen är direkt tillämplig i svensk rätt och har i svensk rätt kompletterats av lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag (tillsynslagen).

Kapitaltäckningsdirektivet innehåller bl.a. regler om auktorisation, gränsöverskridande verksamhet, krav på kapital och organisation, tillsyn och ingripanden.

Den allmänna näringsrättsliga regleringen för banker och kreditmarknadsföretag (kreditinstitut) finns i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, förkortad LBF. I den lagen finns bestämmelser som i svensk rätt genomför bl.a. kapitaltäckningsdirektivets regler om auktorisation, gränsöverskridande verksamhet, organisation, tillsyn och ingripanden. För värdepappersbolag finns motsvarande bestämmelser lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, förkortad LVM.

I tillsynslagen finns bestämmelser som i svensk rätt genomför kapitaltäckningsdirektivets regler om särskilda kapitalbaskrav utöver pelare 1kraven (s.k. pelare 2-krav). I lagen (2014:966) om kapitalbuffertar (buffertlagen) finns bestämmelser som i svensk rätt genomför direktivets regler om olika kapitalbuffertar utöver pelare 1-kraven och pelare 2kraven.

Finansinspektionen har ansvaret för tillstånd, tillsyn och regelgivning på finansmarknadsområdet. Det innebär att inspektionen är behörig myndighet vid tillämpning av tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet.

I avsnitt 5 lämnas de lagförslag som krävs för att anpassa svensk rätt till ändringarna i tillsynsförordningen och i avsnitten 6–14 lämnas de lagförslag som krävs för i svensk rätt att genomföra ändringarna i kapitaltäckningsdirektivet.

5. Kompletteringar av tillsynsförordningen

5.1. Ansvarig myndighet

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska vara ansvarig myndighet också enligt artiklarna 124 och 164 i tillsynsförordningen.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: Vissa bestämmelser i tillsynsförordningen har karaktären av s.k. verktyg för makrotillsyn, dvs. åtgärder som syftar till att motverka makrotillsyns- och systemrisker i det finansiella systemet. För tillämpningen av reglerna om vissa särskilda makrotillsynsåtgärder på medlemsstatsnivå ska en ansvarig myndighet utses (artikel 458). Enligt nya bestämmelser i förordningen ska en ansvarig myndighet utses också vid tillämpningen av reglerna om exponeringar som har säkerhet i form av panträtt i fast egendom (artiklarna 124.1a och 164.5).

Finansinspektionen – som ansvarar för tillstånd, tillsyn och regelgivning på finansmarknadsområdet – har utsetts till ansvarig myndighet för reglerna om särskilda makrotillsynsåtgärder i tillsynsförordningen (1 kap. 6 § tillsynslagen) och för kapitaltäckningsdirektivets verktyg för att motverka makrotillsyns- och systemrisker (buffertlagen).

Finansinspektionen har också fått ett uppdrag att motverka obalanser på kreditmarknaden, som har karaktären av verktyg för makrotillsyn (1 § förordningen [2009:93] med instruktion för Finansinspektionen). Som ett led i det har Finansinspektionen ansvar för verktyg för makrotillsyn i rörelselagstiftningen, framför allt amorteringskravet (6 kap. 3 b och 3 c §§ LBF). Mot den bakgrunden bör Finansinspektionen också utses som ansvarig myndighet vid tillämpningen av de nya bestämmelserna i tillsynsförordningen.

5.2. Omklassificering av positioner och klassificering av institut

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om – omklassificering av positioner, och – klassificering av institut.

Regeringens bedömning: Nuvarande bemyndiganden omfattar t.ex. offentliggörande av information och tillsynsrapportering, stora exponeringar och marknadsrisker.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Kommuninvest i Sverige AB anser att det är

oklart vad som gäller i fråga om de nya reglerna om offentliga utvecklings-Prop. 2020/21:36 kreditinstitut i tillsynsförordningen.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Europeiska bankmyndigheten (Eba) har rätt att utfärda riktlinjer och rekommendationer.

Riktlinjer och rekommendationer är inte rättsligt bindande men nationella tillsynsmyndigheter och de institut som omfattas ska ”med alla tillgängliga medel söka följa dessa” (artikel 16.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet). Myndigheter, och i vissa fall institut, kommer att vara skyldiga att bekräfta efterlevnaden eller förklara varför riktlinjer eller rekommendationer inte följs.

Enligt nya regler i tillsynsförordningen ska Eba utfärda riktlinjer om omklassificering av positioner (artikel 104a), marknadsrisker (artikel 325bh), rapporteringskrav för stora exponeringar (artikel 394), överensstämmelse med kraven på stora exponeringar (artikel 396), substitutionsmetoden för stora exponeringar (artikel 403) och offentliggörande av information och tillsynsrapportering (artikel 432). Slutligen ska medlemsstater få sänka tröskelvärdet vid tillämpningen av definitionen av litet och icke-komplext institut (artikel 4.1.145).

Finansinspektionen får enligt svensk rätt meddela föreskrifter för att omhänderta Ebas riktlinjer vid tillämpningen av tillsynsförordningen och för att utnyttja olika nationella handlingsalternativ som förordningen ger utrymme för (10 kap. 1 § tillsynslagen och 16 § förordningen [2014:993] om särskild tillsyn och kapitalbuffertar). De nuvarande bemyndigandena omfattar t.ex. offentliggörande av information och tillsynsrapportering, stora exponeringar och marknadsrisker. Bemyndigandena omfattar emellertid inte omklassificering av positioner (artikel 104a) och sänkning av tröskelvärdet vid tillämpningen av definitionen av litet och ickekomplext institut (artikel 4.1.145).

Finansinspektionen bör få meddela föreskrifter också i dessa frågor.

Kommuninvest Sverige AB anser att det är oklart vad som gäller i fråga om de nya reglerna om offentliga utvecklingskreditinstitut i tillsynsförordningen (artikel 429a.2). Dessa nya regler innebär att sådana institut omfattas av tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivets regler utom när det gäller bestämmelserna om bruttosoliditet i förordningen.

6. Allmänna bestämmelser om rörelsen

6.1. Ansökan om tillstånd

Regeringens bedömning: Kapitaltäckningsdirektivets nya regler om att en ansökan om tillstånd ska innehålla information om vilka moderföretag, finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag som ingår i gruppen samt en beskrivning av styrformer, processer och metoder bör genomföras i förskrifter på lägre nivå än lag.

Svensk rätt uppfyller redan kapitaltäckningsdirektivets krav på att behöriga myndigheter ska avslå ett kreditinstituts ansökan om tillstånd om institutets styrformer, processer och metoder inte på ett tillfreds-

Prop. 2020/21:36 ställande sätt gör det möjligt för institutet att hantera risker på ett sunt och ändamålsenligt sätt.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning: I kapitaltäckningsdirektivet finns regler om att det tillsammans med varje ansökan om auktorisation ska ges in en verksamhetsplan i vilken den tilltänkta verksamhetsinriktningen anges och institutets organisationsstruktur beskrivs (artikel 10).

Enligt nya regler som har införts i direktivet ska verksamhetsplanen innehålla uppgifter om moderföretag, finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag inom gruppen. Tillsammans med en ansökan ska det också ges in en beskrivning av institutets styrformer, processer och metoder (artikel 10.1). En behörig myndighet ska kunna vägra auktorisation, om den bedömer att styrformer, processer och metoderna inte på ett tillfredsställande sätt gör det möjligt för institutet att hantera risker på ett sunt och ändamålsenligt sätt (artikel 10.2).

Bestämmelser om vad en ansökan om auktorisation ska innehålla finns i svensk rätt i rörelselagstiftningen (3 kap. 1 § förordningen [2004:329] om bank- och finansieringsrörelse, förkortad FBF). Tillsammans med en ansökan ska det bl.a. ges in en verksamhetsplan. Finansinspektionen får meddela föreskrifter om innehållet i en sådan plan (3 kap. 2 § och 5 kap. 2 § FBF). I Finansinspektionens allmänna råd (FFFS 2011:50) om ansökan om tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse finns bestämmelser om innehållet i en verksamhetsplan (2 kap.), bl.a. i fråga om ägarförhållanden, organisation och styrningsformer. Det är lämpligt att överväga om ändringarna i dessa regler i direktivet medför behov av ytterligare föreskrifter på området.

De grundläggande förutsättningarna för tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse finns i lagen om bank- och finansieringsrörelse, bl.a. att tillstånd förutsätter att det finns skäl att anta att den planerade rörelsen kommer att drivas enligt bestämmelserna i de författningar som reglerar verksamheten (3 kap. 2 §). Det innebär att Finansinspektionen ska avslå en ansökan om tillstånd, om det t.ex. finns skäl att anta att institutet inte kommer att uppfylla det allmänna kravet på riskhantering (6 kap. 2 § LBF). Svensk rätt uppfyller därför redan kapitaltäckningsdirektivets krav i dessa delar.

6.2. Prövning av ägares lämplighet

Regeringens bedömning: Svensk rätt uppfyller redan kapitaltäckningsdirektivets krav på att prövning av ägares lämplighet inte längre ska tillämpas på medlemmar i den verkställande ledningen.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning: I kapitaltäckningsdirektivet finns Prop. 2020/21:36 regler om förutsättningarna för vissa förvärv av institut, bl.a. prövning av den nya ägarens lämplighet. Prövningen gäller medlemmar i ledningsorganet och medlemmar i den verkställande ledningen (artikel 23.1 b).

Enligt den ändring som har gjorts i reglerna i direktivet ska prövningen inte längre omfatta medlemmar i den verkställande ledningen.

Reglerna om prövning av ägares lämplighet har i svensk rätt genomförts i en bestämmelse i lagen om bank- och finansieringsrörelse (14 kap. 2 § andra stycket). Enligt den bestämmelsen tar prövningen sikte på styrelsen och den verkställande direktören (eller ersättare för dem).

Ett instituts ledning består av styrelsen och den verkställande direktören. Vid genomförandet i svensk rätt av kapitaltäckningsdirektivet har förutsatts att det unionsrättsliga uttrycket ledningsorgan omfattar styrelsen och den verkställande direktören i ett institut, inte minst sett mot bakgrund av att medlemsstaterna har olika associationsrättsliga traditioner (prop. 2013/14:228 s. 166 f.). Enligt regeringens mening ger direktivet i dess nya lydelse inte anledning att ompröva det ställningstagandet.

Sammanfattningsvis uppfyller svensk rätt redan kapitaltäckningsdirektivets krav i dessa delar.

6.3. Inlåningsverksamhet

Regeringens bedömning: Kapitaltäckningsdirektivets krav på att medlemsstaterna ska underrätta Europeiska kommissionen och

Europeiska bankmyndigheten om nationell lagstiftning om inlånings-verksamhet bör tillgodoses genom en underrättelse i samband med anmälan av genomförandet av ändringarna i direktivet.

Svensk rätt uppfyller redan kapitaltäckningsdirektivets krav på förbud för medlemsstaterna att undanta kreditinstitut från tillämpningen av direktivet eller tillsynsförordningen.

Utredningens bedömning överensstämmer delvis med regeringens bedömning. Enligt utredningens bedömning bör kapitaltäckningsdirektivets krav på att medlemsstaterna ska underrätta kommissionen och

Eba om nationell lagstiftning om inlåningsverksamhet genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skäl för regeringens bedömning: I kapitaltäckningsdirektivet finns regler om förutsättningarna för att inlåningsverksamhet ska kunna drivas vid sidan av tillståndspliktig bank- eller finansieringsrörelse (artikel 9).

Enligt nya regler som har införts i direktivet ska medlemsstaterna underrätta kommissionen och Eba om sådan lagstiftning (artikel 9.3). Utredningen gör bedömningen att de reglerna bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen anser att det inte är något som bör regleras i föreskrifter utan att sådana underrättelser kan lämnas i samband med anmälan av genomförandet av ändringarna i direktivet.

I kapitaltäckningsdirektivet har det också införts nya regler som innebär att medlemsstaterna inte får undanta kreditinstitut från tillämpningsområdet för direktivet eller tillsynsförordningen (artikel 9.4). I svensk rätt

Prop. 2020/21:36 finns det inte några sådana bestämmelser och svensk rätt uppfyller därmed redan direktivets krav i dessa delar.

6.4. Förteckning över jävskrediter

Regeringens förslag: Förteckningen över jävskrediter ska också omfatta uppgifter om kredit som lämnats till – en styrelseledamots eller den verkställande direktörens barn eller

förälder, – en juridisk person i vilken en styrelseledamot eller den verkställande

direktören eller dennes make, sambo, barn eller förälder har ett kvalificerat innehav eller är styrelseledamot eller verkställande direktör. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om tillhandahållande av tjänster till en jävskrets som avses i lagen om värdepappersmarknaden.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag.

Enligt utredningens förslag ska styrelsen få föra en förteckning över närstående i syfte att kunna föra förteckningen över jävskrediter. Utredningen föreslår inte någon ändring av bemyndigandet om jävskrediter.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svenska Bankföreningen och Näringslivets

Regelnämnd anser att det bör vara institutet och inte styrelsen som ska föra förteckningen över de nya uppgifterna.

Skälen för regeringens förslag: I kapitaltäckningsdirektivet finns nya regler om att medlemsstaterna ska säkerställa att uppgifter om lån till medlemmar i ledningsorganet och till deras närstående parter dokumenteras korrekt och på begäran görs tillgängliga för de behöriga myndigheterna. Med närstående part avses a) make, registrerad partner i enlighet med nationell rätt, barn eller förälder till en medlem i ledningsorganet och

b) kommersiell enhet i vilken en medlem i ledningsorganet eller dennes nära familjemedlem har ett kvalificerat innehav på minst 10 procent av kapitalet eller rösträtterna i den enheten, eller i vilken dessa personer kan utöva ett betydande inflytande, eller i vilken dessa personer innehar ledande befattningar eller är medlemmar i ledningsorganet (artikel 88.1).

I svensk rätt finns redan bestämmelser om lån som har lämnats till personer inom en viss jävskrets, s.k. jävskrediter (8 kap. 5 och 6 §§ LBF och 9 kap. 45 § LVM). De innebär att ett institut inte får ingå avtal om tjänster på andra villkor än sådana som institutet normalt tillämpar eller ingå andra avtal på villkor som inte är affärsmässigt betingade med eller till förmån för 1) en styrelseledamot, 2) en person i ledande ställning som ensam eller i förening med någon annan får avgöra kreditärenden som annars ska avgöras av styrelsen, 3) en anställd som har en ledande ställning inom institutet, 4) någon annan aktie- eller andelsägare än staten med ett innehav som motsvarar minst tre procent av hela kapitalet, 5) den som är make eller sambo till någon som avses i 1–4 eller 6) en juridisk person i vilken någon som avses i 1–5 har ett väsentligt ekonomiskt intresse i egenskap av delägare eller medlem.

Uppgifter om kredit till personer som ingår i jävskretsen ska tas in i en Prop. 2020/21:36 förteckning som styrelsen ansvarar för.

Finansinspektionen får meddela föreskrifter på området (16 kap. 1 § LBF och 5 kap. 2 § FBF och 9 kap. 50 § LVM och 6 kap. 1 § förordningen [2007:572] om värdepappersmarknaden, förkortad FVM).

Sådana föreskrifter finns i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2018:16) om hantering av kreditrisker i kreditinstitut och värdepappersbolag. Enligt dessa avses med en person eller anställd som har en ledande ställning t.ex. den verkställande direktören och med ett väsentligt ekonomiskt intresse i egenskap av delägare eller medlem avses både direkt och indirekt ägande i en juridisk person (8 kap. 2 och 3 §§). Ett företag ska ha särskilda processer och metoder för att identifiera, hantera, internt rapportera och kontrollera krediter till en jävskrets. Företagets processer och metoder ska göra det möjligt att sammanställa företagets krediter till jävskretsen, för såväl enskilda kredittagare som för jävskretsen i dess helhet. Ett företags kreditprocess ska vara organiserad så att ingen person deltar i hanteringen av ett ärende som gäller en närstående, en närståendes företag eller i andra fall när det kan finnas risk för jäv (8 kap. 4 §). Förteckningen ska ge en god bild av företagets krediter till en jävskrets och åtminstone innehålla följande uppgifter: 1) namn, befattning, make/maka/sambo, delägare/medlem, personnummer/organisationsnummer för kredittagare, 2) produkttyp, limit, exponering, räntesats, amorteringsplan, säkerheter, belåningsvärde för säkerheter, löptid, och 3) datum för det senaste kreditbeslutet (8 kap. 5 §).

Behandlingen av personuppgifter inom ramen för förteckningen ska stå i överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävandet av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), i det följande benämnd EU:s dataskyddsförordning.

Kapitaltäckningsdirektivet ställer krav på att krediter som lämnas till personer som ingår i ledningsorganet – dvs. styrelseledamot eller verkställande direktör – och vissa närstående till en sådan person ska tas upp i en förteckning. Till skillnad från i svensk rätt ställs emellertid inga krav på villkoren för dessa krediter.

I svensk rätt ingår en styrelseledamots eller verkställande direktörs make eller sambo i jävskretsen men inte barn eller förälder (8 kap. 5 § 1, 5 och 6 LBF och 9 kap. 45 § andra stycket 1, 5 och 6 LVM). För att genomföra de nya reglerna i direktivet bör krediter till styrelseledamots eller verkställande direktörs barn eller förälder tas upp i förteckningen.

Juridiska personer som styrelseledamot eller verkställande direktör har ett väsentligt inflytande över ingår enligt svensk rätt i jävskretsen. Med väsentligt inflytande avses ett aktie- eller andelsinnehav som överstiger hälften av kapitalet eller rösterna (se t.ex. SOU 1984:27 s. 191). För att genomföra de nya reglerna i kapitaltäckningsdirektivet bör också krediter till en juridisk person i vilken en styrelseledamot eller verkställande direktör eller dennes make, sambo, barn eller förälder har ett kvalificerat innehav eller är styrelseledamot eller verkställande direktör tas upp i förteckningen.

Svenska Bankföreningen och Näringslivets Regelnämnd anser att institutet och inte styrelsen ska ansvara för förteckningen över de nya upp-

Prop. 2020/21:36 gifterna. Enligt regeringens uppfattning saknas emellertid skäl att frångå nuvarande ordning, som innebär att det är styrelsen som ansvarar för förteckningen.

Institut är skyldiga att lämna Finansinspektionen de upplysningar som inspektionen begär vid tillsynen (13 kap. 3 § LBF och 23 kap. 2 § LVM). Svensk rätt uppfyller därmed redan direktivets krav i motsvarande delar.

Utredningen föreslår att styrelsen ska få föra en förteckning över alla närstående som ingår i jävskretsen i syfte att kunna föra förteckningen över jävskrediter. Av utredningens förslag framgår inte vilka uppgifter som förteckningen ska innehålla eller hur uppgifterna ska tas in, hur förteckningen kommer att underlätta för ett institut att föra förteckningen över jävskrediter i förhållande till i dag, en bedömning av om syftet med förteckningen står i proportion till det intrång i den personliga integriteten som den kan innebära eller en närmare redogörelse för hur förteckningen förhåller sig till bestämmelserna i EU:s dataskyddsförordning. Regeringen anser sammanfattningsvis att det inte har framkommit tillräckliga skäl för att styrelsen ska få en sådan möjlighet.

Den 1 augusti 2018 utökades bemyndigandet i fråga om jävskrediter i lagen om bank- och finansieringsrörelse (16 kap. 1 § och prop. 2017/18:137 avsnitt 5.3). På grund av ett förbiseende gjordes inte motsvarande ändring i lagen om värdepappersmarknaden (9 kap. 50 §). Bemyndigandet i lagen om värdepappersmarknaden bör därför anpassas till bemyndigandet i lagen om bank- och finansieringsrörelse.

6.5. Riskhantering

Regeringens förslag: I samband med översyn och utvärdering av ett institut ska Finansinspektionen, vid tillämpning av artikel 84 i kapitaltäckningsdirektivet, få bestämma att ett kreditinstitut ska använda schablonmetoden i stället för – interna system, eller – den förenklade schablonmetoden. Regeringens bedömning: Kapitaltäckningsdirektivets nya regler om riskhantering bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i sak med regeringens förslag och bedömning. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: I kapitaltäckningsdirektivet finns regler om styrformer, processer och rutiner i institut, t.ex. i fråga om ett instituts hantering av risker av olika slag (artiklarna 74–96).

Direktivets regler om ränterisker innebär att behöriga myndigheter ska se till att instituten inför system för identifiering, värdering och hantering av risker från potentiella ändringar av räntesatser som påverkar institutets verksamhet utanför handelslagret (artikel 84). Enligt nya regler som har införts i direktivet ska behöriga myndigheter säkerställa att instituten genomför

– interna system och använder en schablonmetod eller en förenklad Prop. 2020/21:36

schablonmetod för att identifiera, utvärdera, hantera och reducera risker från potentiella ränteförändringar som påverkar både det ekonomiska värdet på eget kapital och nettoränteintäkter från institutets verksamhet utanför handelslagret (artikel 84.1), och – system för att bedöma och övervaka risker från potentiella förändringar

i kreditspreadar som påverkar både det ekonomiska värdet på eget kapital och nettoränteintäkter från institutets verksamhet utanför handelslagret (artikel 84.2).

En behörig myndighet får kräva att ett institut använder schablonmetoden när de interna system som genomförts av det institutet för att utvärdera de risker som avses ovan inte är tillfredsställande (artikel 84.3). En behörig myndighet får slutligen kräva att ett litet och icke-komplext institut (enligt definitionen i artikel 4.1.145 i tillsynsförordningen) använder schablonmetoden om den anser att den förenklade schablonmetoden inte är lämplig för att fånga upp ränterisker som följer av institutets verksamhet utanför handelslagret (artikel 84.4). Avsikten är att direktivet ska kompletteras med att kommissionen antar tekniska standarder för tillsyn som specificerar den schablonmetod som instituten får använda för att utvärdera de risker som avses, inbegripet en förenklad schablonmetod för små och ickekomplexa institut (artikel 84.5). Eba ska dessutom utfärda riktlinjer på området (artikel 84.6).

Kapitaltäckningsdirektivets regler om operativa risker innebär i korthet att behöriga myndigheter ska se till att instituten tillämpar riktlinjer och processer för att utvärdera och hantera exponeringen för operativa risker Enligt de nya reglerna i direktivet ska riktlinjer och processer också omfatta risker som följer av s.k. utkontraktering (artikel 85.1).

Bestämmelser om riskhantering finns i svensk rätt i rörelselagstiftningen (6 kap. 2 § LBF och 8 kap. 4 § LVM). Enligt gällande rätt ska ett institut identifiera, mäta, styra, internt rapportera och ha kontroll över de risker som dess rörelse är förknippad med. Ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret är en sådan risk. Institut ska även se till att ha en tillfredsställande intern kontroll. Vidare ska institut särskilt se till att dess kreditrisker, marknadsrisker, operativa risker och andra risker sammantagna inte medför att dess förmåga att fullgöra sina förpliktelser äventyras. För att uppfylla detta ska institutet ha metoder som gör det möjligt att fortlöpande värdera och upprätthålla ett kapital som till belopp, slag och fördelning är tillräckligt för att täcka arten och nivån på de risker som det är eller kan komma att bli exponerat för. Metoderna ska utvärderas för att säkerställa att de är heltäckande. Bestämmelserna ska tillämpas i proportion till arten och omfattningen av institutens verksamheter och komplexitetsgrad (6 kap. 4 a § LBF och 8 kap. 6 § LVM). Styrelsen i ett institut ska se till att det finns skriftliga interna riktlinjer och instruktioner i den omfattning som behövs för att uppfylla kraven och för att i övrigt styra rörelsen. Dessa riktlinjer och instruktioner ska utvärderas och ses över regelbundet (6 kap. 5 § LBF och 8 kap. 9 § LVM).

Finansinspektionen får meddela föreskrifter på området (16 kap. 1 § 5 LBF och 5 kap. 2 § FBF och 8 kap. 35 § LVM och 6 kap. 1 § FVM). Sådana föreskrifter finns i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2014:4) om hantering av operativa risker.

Prop. 2020/21:36 Regeringen anser att utgångspunkten bör vara att de nya reglerna i kapitaltäckningsdirektivet som gäller ett instituts interna riktlinjer och instruktioner (artiklarna 83.2, 84.1 och 85.1) genomförs i föreskrifter på lägre nivå än lag.

Enligt de nya reglerna i direktivet ska emellertid Finansinspektionen i egenskap av behörig myndighet få bestämma dels att institut ska använda en schablonmetod i stället för interna system i vissa fall (artikel 85.3), dels att små och icke-komplexa institut ska använda schablonmetoden i stället för den förenklade schablonmetoden (artikel 84.4). Det sker inom ramen för översyns- och utvärderingsprocessen (se avsnitt 10.1). Enligt regeringens mening är frågan om ändring av metod av sådan karaktär att den bör regleras i föreskrifter på lagnivå. Det bör därför anges i lag att Finansinspektionen vid tillämpning av artikel 84 i kapitaltäckningsdirektivet ska få bestämma att ett institut ska använda schablonmetoden i stället för interna system eller den förenklade schablonmetoden i de fall som avses i direktivet.

Hänvisningar till S6-5

6.6. Regler om ersättningar

Regeringens bedömning: Kapitaltäckningsdirektivets nya regler om ersättningar bör genomföras i förskrifter på lägre nivå än lag.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning: I kapitaltäckningsdirektivet finns regler om styrformer, processer och rutiner i institut, t.ex. i fråga om ett instituts ersättningar (artiklarna 74–96). De nya regler som har införts i direktivet innebär att ersättningspolicy och ersättningspraxis ska vara könsneutral och ökar utrymmet för proportionalitet i fråga om ersättningspolicy och rörliga ersättningar (artiklarna 3.1.65, 74, 75, 92 och 94).

Reglerna om ersättning i kapitaltäckningsdirektivet har i svensk rätt i huvudsak genomförts i föreskrifter på lägre nivå än lag, eftersom reglerna kan behöva anpassas till olika rättsliga och faktiska förhållanden (16 kap. 1 § LBF och 5 kap. 2 § FBF och 8 kap. 35 § LVM och 6 kap. 1 § FVM). Sådana föreskrifter finns i Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2011:1) om ersättningssystem i kreditinstitut och värdepappersbolag. Det är bara frågor av mer principiell natur som regleras på lagnivå (6 kap. 2, 4 a och 5 §§ LBF och 8 kap. 4, 8 f och 9 §§ LVM). De nya reglerna i direktivet gäller frågor som i svensk rätt regleras i Finansinspektionens föreskrifter om ersättningssystem i institut och bör därför genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.

7. Ett nytt krav på godkännande av finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag

7.1. Behovet av nya regler

Institut står under tillsyn på individuell nivå. Om det i samma bolagsstruktur som institutet finns andra institut eller finansiella företag ska de företagen stå under tillsyn på grupp- eller undergruppsnivå. Kraven ska alltså tillämpas på de finansiella företagen som om de vore ett enda institut (den konsoliderade situationen).

Utgångspunkten har varit att det är institutet i den konsoliderade situationen som ansvarar för att kraven i regelverket om kapitaltäckning uppfylls på gruppnivå. Vissa konsoliderade situationer har emellertid en struktur som innebär att moderföretaget är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och inte ett institut. I så fall tillämpas kraven i tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet på grundval av holdingföretagets konsoliderade situation. Ett institut som kontrolleras av ett holdingföretag kan i egenskap av dotterföretag emellertid inte alltid på ett ändamålsenligt sätt säkerställa att kraven uppfylls på grupp- eller undergruppsnivå. För att åtgärda detta har tillämpningsområdet för tillsynsbefogenheterna i kapitaltäckningsdirektivet utvidgats till att också omfatta vissa finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag. För att vissa holdingföretag också ska vara direkt ansvariga för att kraven uppfylls på grupp- eller undergruppsnivå har det i direktivet införts ett krav på godkännande.

7.2. Ett nytt förfarande

Regeringens förslag: Ett förfarande för godkännande i fråga om finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag ska införas i tillsynslagen. Ansökan om godkännande eller undantag från kravet på godkännande ska göras av svenska finansiella moderholdingföretag, svenska blandade finansiella moderholdingföretag och andra svenska finansiella holdingföretag eller svenska blandade finansiella holdingföretag som är skyldiga att följa tillsynsförordningen, tillsynslagen eller buffertlagen på undergruppsnivå. Motsvarande utländska finansiella holdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag ska vara skyldiga att hos Finansinspektionen ansöka om godkännande eller undantag från kravet på godkännande, om inspektionen är den myndighet som ansvarar för tillsynen på gruppnivå.

Regeringens bedömning: Bestämmelser om vilka uppgifter som ett holdingföretag ska förse Finansinspektionen med i samband med en ansökan om godkännande eller undantag från kravet på godkännande bör införas genom föreskrifter på lägre nivå än lag.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i sak med regeringens förslag och bedömning. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt nya regler som har införts i kapitaltäckningsdirektivet ska finansiella moderholdingföretag och blandade finansiella moderholdingföretag i en medlemsstat ansöka om godkännande. Andra finansiella holdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag ska ansöka om godkännande om de är skyldiga att följa tillsynsförordningen eller kapitaltäckningsdirektivet på undergruppsnivå (artikel 21a.1 i direktivet).

Holdingföretagen ska förse den samordnande tillsynsmyndigheten och, i förekommande fall, den behöriga myndigheten i det land där holdingföretaget är etablerat med de uppgifter som behövs för att kunna pröva en ansökan (artikel 21a.2 första stycket).

Gällande svensk rätt innehåller bestämmelser om att bank- och finansieringsrörelse respektive värdepappersrörelse bara får drivas efter tillstånd (2 kap. LBF och 2 kap. LVM). Krav på ett förfarande enligt vilket vissa finansiella holdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag ska ansöka om godkännande finns emellertid inte. Det bör därför införas en sådan skyldighet i svensk rätt. Ett godkännande innebär inte i sig ett tillstånd för finansiella holdingföretag eller blandade finansiella företag att bedriva verksamhet. Innebörden med förfarandet är i stället att fånga in de företag som kan vara skyldiga att säkerställa att kraven på gruppnivå tillämpas.

I tillsynslagen finns bestämmelser som genomför kapitaltäckningsdirektivet, bl.a. gruppbaserade krav som ställer upp viss specifik reglering för finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag samt hur vissa av kraven ska tillämpas på undergruppsnivå. Bestämmelser som motsvarar direktivets krav på vilka företag som ska ansöka om godkännande eller undantag från godkännande (artikel 21a) bör därför lämpligen införas i tillsynslagen. Förfarandet bör i första hand gälla för svenska finansiella moderholdingföretag och svenska blandade finansiella moderholdingföretag samt för andra svenska finansiella holdingföretag eller svenska blandade finansiella holdingföretag som är skyldiga att följa tillsynsförordningen eller nationell rätt som genomför kapitaltäckningsdirektivet på undergruppsnivå. Eftersom Finansinspektionen i vissa fall ska pröva en ansökan av motsvarande holdingföretag hemmahörande utanför Sverige men inom EES, bör förfarandet även gälla för dessa.

Reglerna i kapitaltäckningsdirektivet om vilka uppgifter som holdingföretaget ska förse Finansinspektionen med (artikel 21a.2) bör genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag med stöd av befintligt bemyndigande (19 § 1 förordningen om särskild tillsyn och kapitalbuffertar).

Hänvisningar till S7-2

  • Prop. 2020/21:36: Avsnitt 16.6

7.3. Förutsättningar för godkännande

Prop. 2020

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska bevilja godkännande, om

1. arbetsfördelningen inom gruppen är sådan att kraven i tillsyns-

förordningen, tillsynslagen och buffertlagen kan uppfyllas på grupp- eller undergruppsnivå,

2. organisationsstrukturen inte hindrar en effektiv tillsyn över att insti-

tuten inom gruppen uppfyller de krav som avses i 1 på individuell nivå och grupp- och undergruppsnivå,

3. den som ska ingå i ledningen för holdingföretaget har tillräcklig

insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av företaget och även i övrigt är lämplig för uppgiften, och

4. när holdingföretaget har ett eller flera kreditinstitut som dotter-

företag – information lämnas om större ägare i institutet, – den som har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav

i institutet eller bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av institut, och – institutets nära förbindelser med andra företag inte hindrar en

effektiv tillsyn av institutet.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Riksgäldskontoret anser att det är oklart hur förslaget förhåller sig till regelverket om krishantering i fråga om tillämpningen av broinstitutsverktyget i resolution.

Skälen för regeringens förslag: Enligt nya regler som har införts i kapitaltäckningsdirektivet ska tre förutsättningar vara uppfyllda för att ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska få ett godkännande (artikel 21a.3).

Ett godkännande förutsätter att de interna arrangemangen och fördelningen av arbetsuppgifter inom gruppen är lämpliga för att uppfylla tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet på grupp- eller undergruppsnivå. Med detta avses i synnerhet att de interna arrangemangen och fördelningen av arbetsuppgifterna ska vara ändamålsenliga för att 1) samordna alla dotterbolag till det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretagets, inbegripet när så krävs genom en lämplig fördelning av arbetsuppgifter mellan dotterinstituten, 2) förebygga eller hantera konflikter inom gruppen, och 3) genomföra de policyer på gruppnivå som det finansiella moderholdingföretaget eller blandade finansiella moderholdingföretaget har fastställt för hela gruppen (artikel 21a.3 a).

Den andra förutsättningen för godkännande är att organisationsstrukturen för den grupp som det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget ingår i inte motverkar eller hindrar på något annat sätt en ändamålsenlig tillsyn över dotterinstituten eller moderinstituten när det gäller de skyldigheter de omfattas av på enskild nivå, gruppnivå och, i förekommande fall, undergruppsnivå (artikel 21a.3 b). Vid bedömningen av detta kriterium ska särskild hänsyn tas till

/21:36

Prop. 2020/21:36 det finansiella holdingföretagets eller blandade finansiella holdingföretagets ställning inom en grupp med flera nivåer, aktieägarstrukturen och den roll som det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget har inom gruppen.

För det tredje förutsätts att vissa av de kriterier som ska vara uppfyllda för att ett kreditinstitut ska beviljas auktorisation att inleda verksamheten också uppfylls av det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget (artikel 21a.3 c). Kriterierna som avses är att viss information ska ha lämnats om ägare eller medlemmar, att den som har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav ska bedömas lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen och att företagets nära förbindelser med andra inte hindrar en effektiv tillsyn av företaget innan dess att auktorisation har beviljats (artikel 14). Vidare ska den som ska ingå i ledningen för ett företag ha tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av företaget och även i övrigt är lämplig för uppgiften (artikel 21).

Dessa krav bör, i likhet med kraven för att få tillstånd att driva bank-, finansierings- och värdepappersrörelse, framgå av lag.

Riksgäldskontoret anser att det är oklart hur förslaget förhåller sig till regelverket om krishantering i fråga om tillämpningen av broinstitutsverktyget i resolution.

Bestämmelser om broinstitutsverktyget finns i 18 kap. lagen (2015:1016) om resolution, förkortad LOR. Vid tillämpning av broinstitutsverktyget i resolution får Finansinspektionen ge ett broinstitut tillstånd att bedriva bank-, finansierings- eller värdepappersrörelse utan att broinstitutet uppfyller de krav som gäller för att få bedriva sådan verksamhet (18 kap. 13 § LOR), som genomför artikel 41.1 andra stycket i krishanteringsdirektivet). I krishanteringsdirektivet finns inga motsvarande regler i fråga om godkännande av finansiella holdingföretag eller blandande finansiella holdingbolag.

Hänvisningar till S7-3

  • Prop. 2020/21:36: Avsnitt 16.6

7.4. Undantag från kravet på godkännande

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska medge undantag från kravet på godkännande, om

1. den huvudsakliga verksamheten är att – förvärva eller inneha aktier eller andelar i dotterföretag, när det

gäller ett finansiellt holdingföretag, eller – förvärva eller inneha aktier eller andelar i dotterföretag som är

institut eller finansiella institut, när det gäller ett blandat finansiellt holdingföretag,

2. holdingföretaget inte har utsetts till resolutionsenhet i någon av

gruppens resolutionsenheter,

3. ett dotterföretag som är ett kreditinstitut ansvarar för att säkerställa

att kraven på soliditet och riskhantering uppfylls,

4. holdingföretaget inte medverkar till att påverka driften av gruppen

eller dotterföretag som är institut eller finansiella institut, och

5. det inte finns något som hindrar en effektiv tillsyn på gruppnivå.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Prop.

Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Kommuninvest Sverige AB anser att räckvidden av villkoret att holdingföretaget inte får medverka till att påverka driften av gruppen eller dotterföretag som är institut eller finansiella institut är oklar.

Skälen för regeringens förslag: Enligt nya regler som har införts i kapitaltäckningsdirektivet får ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag under vissa förutsättningar meddelas undantag från kravet på godkännande (artikel 21a.4).

Ett undantag förutsätter att fem villkor är uppfyllda.

1. Det finansiella holdingföretagets huvudsakliga verksamhet är att förvärva innehav i dotterföretag eller, då det gäller ett blandat finansiellt holdingföretag, dess huvudsakliga verksamhet när det gäller institut eller finansiella institut är att förvärva innehav i dotterföretag (artikel 21a.4 a).

2. Det finansiella holdingföretaget eller blandade finansiella holdingföretaget har inte utsetts till resolutionsenhet i någon av gruppens resolutionsgrupper i enlighet med den resolutionsstrategi som fastställts av den berörda resolutionsmyndigheten enligt krishanteringsdirektivet (artikel 21a.4 b).

3. Ett dotterkreditinstitut ska ha utsetts till ansvarigt för att säkerställa gruppens efterlevnad av tillsynskraven på gruppnivå och ha tilldelats alla nödvändiga medel och rättsliga befogenheter för att fullgöra dessa skyldigheter på ett ändamålsenligt sätt (artikel 21a.4 c).

4. Det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget ska inte vara delaktigt i att fatta förvaltningsbeslut eller operativa eller finansiella beslut som påverkar gruppen eller de dotterföretag i gruppen som är institut eller finansiella institut (artikel 21a.4 d).

5. Det ska inte finnas något som hindrar en ändamålsenlig tillsyn över gruppen på gruppnivå (artikel 21a.4 e).

Finansiella holdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag som är undantagna från godkännande ska dock inte vara undantagna från avgränsningen av konsolidering enligt kapitaltäckningsdirektivet och tillsynsförordningen (artikel 21a.4 andra stycket i direktivet).

Vidare är holdingföretag som inte längre uppfyller kraven för undantag skyldig att i stället ansöka om godkännande (artikel 21a.7).

Förutsättningarna för ett finansiella holdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag att undantas från k

ravet på att ansöka om ett god-

kännande bör framgå av lag. Detsamma gäller kravet på att holdingföretag ska ansöka om godkännande om det inte längre uppfyller förutsättningarna för undantag.

Kommuninvest Sverige AB anser att räckvidden av det fjärde villkoret är oklar. Regeringen konstaterar att det villkoret gäller påverkan på driften av gruppen eller dotterföretag som är institut eller finansiella institut. Det innebär emellertid ingen begränsning av t.ex. rätten att vid stämman företräda sina aktier eller andelar i ett dotterföretag (skäl 5 i kapitaltäckningsdirektivet).

2020/21:36

Prop. 2020/21:36 Vidare får det anses ligga i sakens natur att ett undantag från kravet på godkännande inte i sig innebär att holdingföretaget också undantas från tillämpliga konsolideringsregler för dessa företag i tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet. Någon särskild lagreglering i den delen behövs därför inte.

Hänvisningar till S7-4

  • Prop. 2020/21:36: Avsnitt 16.6

7.5. Tidsfrister för att fatta beslut

Regeringens förslag: Om det samtidigt med en prövning av ett kreditinstituts ägares lämplighet pågår en prövning av en ansökan om godkännande av ett finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag, ska bedömningsperioden för prövningen av lämpligheten förlängas med 20 arbetsdagar efter det att ett beslut i ärendet om godkännande av holdingföretaget har meddelats.

Finansinspektionen ska i ärenden om godkännande av ett holdingföretag fatta beslut inom fyra månader från det att en ansökan tagits emot, om beslutet innebär att ansökan avslås eller inom sex månader från det att ansökan tagits emot, om beslutet innebär att godkännande beviljas.

Om en ansökan om godkännande är ofullständig ska ett beslut i stället fattas inom fyra månader från det att en fullständig ansökan tagits emot, dock senast inom sex månader från det att ansökan tagits emot.

Finansinspektionen ska i ärenden om undantag från kravet på godkännande fatta beslut inom sex månader från det att en ansökan tagits emot.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: I kapitaltäckningsdirektivet finns regler om lämplighetsprövning av kreditinstituts ägare (artiklarna 22 och 23).

Enligt nya regler som har införts i direktivet ställs krav på samarbete mellan de behöriga myndigheterna som handlägger en ansökan om godkännande eller undantag från godkännande och den behöriga myndigheten som prövar lämpligheten av ett kreditinstituts ägare (artikel 21a.2). För det fall en ansökan om godkännande sker samtidigt som en prövning av lämpligheten av ett kreditinstituts ägare, ska den behöriga myndigheten för prövningen av lämpligheten av kreditinstitutets ägare samarbeta med den samordnande tillsynsmyndigheten, i de fall det är en annan, den behöriga myndigheten i det land där det finansiella holdingföretaget eller blandade finansiella holdingföretaget är etablerat. Den bedömningsperiod som gäller för prövningen av lämpligheten av ett kreditinstituts ägare (artikel 22.2 andra stycket) ska därför upphävas under en period som överstiger 20 arbetsdagar, till dess prövningen av godkännandet är avslutat (artikel 21a.2 andra stycket). Avsikten med att förlänga tidsfristen är att den behöriga myndigheten ska kunna beakta en prövning av en ansökan om godkännande inom ramen för en bedömning av en ägares lämplighet.

Vidare ska den samordnande tillsynsmyndigheten om beslut om godkännande är negativt meddela sökanden inom fyra månader från mottagan-

det av ansökan eller, om ansökan är ofullständig, inom fyra månader från Prop. 2020/21:36 mottagandet av de fullständiga uppgifter, dock senast inom sex månader från det att ansökan tagits emot (artikel 21a.10). Ett beslut att bevilja godkännande eller undantag från godkännande och ett negativt beslut om undantag från godkännande ska fattas inom sex månader från mottagandet av ansökan.

Bestämmelserna om lämplighetsprövningen av kreditinstituts ägare finns i svensk rätt i rörelselagstiftningen (14 kap. LBF).

För att genomföra kapitaltäckningsdirektivets nya regler om förlängd tidsfrist för lämplighetsprövningen av ägarna till ett kreditinstitut bör motsvarande bestämmelser föras in i rörelselagstiftningen. Vidare bör direktivets regler om när sökanden ska meddelas beslut föras in i motsvarande bestämmelser i tillsynslagen.

Hänvisningar till S7-5

  • Prop. 2020/21:36: Avsnitt 16.2

7.6. Samordning i gränsöverskridande fall

Regeringens förslag: Om Finansinspektionen är samordnande tillsynsmyndighet och en ansökan avser ett holdingföretag som är etablerat i ett annat land inom EES, ska inspektionen och den behöriga myndigheten i holdingföretagets hemland fatta ett gemensamt beslut om godkännande eller undantag från kravet på godkännande.

Finansinspektionen ska då lämna en bedömning av ansökan till den behöriga myndigheten och meddela det gemensamma beslutet.

Om Finansinspektionen inte är samordnande tillsynsmyndighet och en ansökan avser ett holdingföretag som är etablerat i Sverige, ska inspektionen och den samordnande tillsynsmyndigheten fatta ett gemensamt beslut om godkännande eller undantag från kravet på godkännande.

Om en ansökan avser ett blandat finansiellt holdingföretag ska det gemensamma beslutet föregås av samtycke från samordnaren av den särskilda tillsynen av konglomeratet.

Det gemensamma beslutet ska fattas inom två månader från det att – den behöriga myndigheten i holdingföretagets hemland har tagit

emot Finansinspektionens bedömning av ansökan, om inspektionen är samordnande tillsynsmyndighet, och – Finansinspektionen har tagit emot den samordnande myndighetens

bedömning av ansökan, om inspektionen inte är samordnande tillsynsmyndighet. Om ett gemensamt beslut inte kan fattas ska ärendet hänskjutas till

1. Europeiska bankmyndigheten, när det gäller ett finansiellt holdingföretag, eller

2. Europeiska bankmyndigheten eller Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, när det gäller ett blandat finansiellt holdingföretag. Om Finansinspektionen är samordnande tillsynsmyndighet ska inspektionen därefter fatta ett beslut i överensstämmelse med Europeiska bankmyndighetens eller Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut.

Prop. 2020/21:36 Ärendet ska inte få hänskjutas till Europeiska bankmyndigheten eller Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att tidsfristen på två månader har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fattats.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: Enligt kapitaltäckningsdirektivet är den samordnande tillsynsmyndigheten huvudansvarig för den gruppbaserade tillsynen (artikel 111).

Enligt nya regler som har införts i direktivet ska ansökan om godkännande eller undantag från godkännande prövas gemensamt med den behöriga myndigheten i den medlemsstat där holdingföretaget är etablerat, om finansiella holdingföretaget eller blandade finansiella holdingföretaget är etablerat i en annat land än den samordnande tillsynsmyndigheten (artikel 21a.8). Samarbetsskyldigheten i detta avseende kommer av frågan om jurisdiktion då det finansiella holdingföretaget eller blandade finansiella holdingföretaget inte behöver vara etablerat i samma medlemsstat som den samordnande tillsynsmyndigheten.

Den samordnande tillsynsmyndigheten och den behöriga myndigheten i det land där holdingföretaget är etablerat ska samarbeta i fullständigt samråd när de fattar beslut om godkännande och undantag från godkännande. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska utarbeta en bedömning och överlämna den till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget är etablerat. De två myndigheterna ska göra allt som står i deras makt för att nå fram till ett beslut inom två månader från mottagandet av den bedömningen. Det gemensamma beslutet ska vara dokumenterat och motiverat. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska meddela det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget det gemensamma beslutet. Vid oenighet ska myndigheterna avstå från att fatta ett beslut och hänskjuta ärendet till Eba. Eba ska fatta sitt beslut inom en månad från mottagandet av hänskjutandet till Eba. De berörda behöriga myndigheterna ska sedan anta ett beslut i överensstämmelse med Ebas beslut. Ärendet får inte hänskjutas till Eba efter det att tvåmånadersperioden har löpt ut eller efter det att ett beslut har fattats.

När det gäller blandade finansiella holdingföretag som ingår i ett konglomerat krävs samtycke av den samordnare som utsetts i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG (konglomeratdirektivet), om denna är någon annan än den samordnande tillsynsmyndighet eller den behöriga myndigheten i det land där det blandade finansiella holdingföretaget är etablerat (artikel 21a.9 i kapitaltäckningsdirektivet). I sådana fall när samtycke krävs av samordnaren för tillsynen av konglomeratet ska eventuella tvister lösas av Eba eller Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa).

8

Varje beslut som fattas i enlighet med denna förfarande ska inte påverka Prop. 2020/21:36 skyldigheterna enligt konglomeratdirektivet.

Bestämmelser om Finansinspektionens samordningsskyldighet finns i tillsynslagen (6 kap. 3 §). Det bör införas en särskild lagreglering för samordningen av beslut avseende godkännande och undantag från godkännande, eftersom det för den nu aktuella prövningen ska gälla specifika tidsfrister och en ny ordning där tvister utöver till Eba även ska kunna hänskjutas till Eiopa.

Av kapitaltäckningsdirektivet framgår inte de närmare formerna för hur samtycke från samordnaren för tillsynen av ett konglomerat ska hämtas in, för det fall ett sådant samtycke krävs. Det är dock, enligt regeringens bedömning, lämpligt att Finansinspektionen inte heller i dessa fall får hänskjuta ett ärende till Eba eller Eiopa efter det att tvåmånadersperioden har löpt ut eller ett beslut har fattats.

De formkrav som ska gälla enligt direktivet i fråga om besluten följer redan av förvaltningslagen (2017:900), som innebär att beslut ska innehålla en klargörande motivering (32 §). I denna del är reglerna i direktivet således tillgodosedda i gällande svensk rätt.

Krav på intermediära moderföretag inom EES

Regeringens förslag: En grupp ska etablera ett intermediärt moderföretag inom EES, om – moderföretaget i gruppen är etablerat i ett land utanför EES, – det i gruppen finns minst två institut inom EES, varav åtminstone

ett i Sverige, och – det totala värdet på gruppens tillgångar inom EES uppgår till mot-

svarande minst 40 miljarder euro. Med det totala värdet på gruppens tillgångar inom EES ska avses summan av – institutens tillgångar enligt en konsoliderad balansräkning eller, om

en sådan inte finns, de individuella balansräkningarna, och – filialernas tillgångar. Ett intermediärt moderföretag ska vara ett inom EES – godkänt finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holding-

företag, eller – auktoriserat kreditinstitut eller, om det inom gruppen inte finns ett

sådant institut, ett auktoriserat värdepappersföretag som omfattas av regelverket om krishantering. En grupp ska få ha ytterligare ett intermediärt moderföretag inom EES, om förutsättningarna i artikel 21b.2 i kapitaltäckningsdirektivet är uppfyllda. Ett sådant intermediärt moderföretag ska få vara ett värdepappersföretag.

Regeringens bedömning: Svensk rätt uppfyller redan kapitaltäckningsdirektivets krav på att behöriga myndigheter ska säkerställa

Prop. 2020/21:36 att kravet på intermediära moderföretag inom EES uppfylls och att Europeiska bankmyndigheten underrättas om grupper från länder utanför EES.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i sak med regeringens förslag och bedömning. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt nya regler som har införts i kapitaltäckningsdirektivet ska det införas krav på intermediära moderföretag inom EU för grupper i tredjeland.

Kravet innebär att två eller fler institut som är etablerade i EU med samma moderföretag i ett tredjeland ska etablera ett enda intermediärt moderföretag i EU (artikel 21b.1). Den behöriga myndigheten får tillåta att institut har två intermediära moderföretag om det är oförenligt med ett obligatoriskt krav om åtskillnad av verksamheter i det tredjeland där det yttersta moderföretaget har sitt huvudkontor, eller om det skulle vara mer effektivt från ett resolutionsperspektiv med två intermediära moderföretag (artikel 21b.2).

Kravet på att etablera ett intermediärt moderföretag gäller bara de grupper från tredjeland med omfattande verksamhet i EU, dvs. där det totala värdet av gruppen tillgångar i EU är 40 miljarder euro eller högre (artikel 21b.4). Det totala värdet av tillgångarna ska beräknas som värdet av de totala tillgångarna hos varje institut i EU enligt konsoliderad eller individuell balansräkning, om institutets balansräkning inte är konsoliderad, plus värdet av de totala tillgångarna hos varje filial som är auktoriserad inom EU (artikel 21b.5).

Ett intermediärt moderföretag ska som huvudregel vara ett kreditinstitut eller ett finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som har beviljats godkännande. Om inget av de institut som är etablerade i EU är kreditinstitut eller om ett andra intermediärt moderföretag måste etableras, får de intermediära moderföretagen vara ett värdepappersföretag som är auktoriserat enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1034 och som omfattas av krishanteringsdirektivet (artikel 21b.3 i kapitaltäckningsdirektivet).

De behöriga myndigheterna ska underrätta Eba om viss information när det gäller grupper från tredjeland och säkerställa att kravet på intermediära moderföretag inom EU uppfylls (artikel 21b.6 och 21b.7).

För att genomföra de nya reglerna i kapitaltäckningsdirektivet, bör det i svensk rätt införas ett krav på ett intermediärt moderföretag inom EES.

De företag som är skyldiga att lämna de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som Finansinspektionen begär räknas upp i tillsynslagen (6 kap. 1 §). Om ett institut, som är etablerat i Sverige men ingår i en grupp från tredjeland, inte uppfyller kraven i tillsynslagen kan Finansinspektionen förelägga institutet att vidta åtgärder för att komma till rätta med situationen (8 kap. 1 §). Föreläggandet får förenas med vite (8 kap. 3 §). Finansinspektionen har också

9

möjlighet att ingripa med stöd av bestämmelserna om ingripande i de lagar Prop. 2020/21:36 som reglerar institutens verksamhet (8 kap. 1 §). Svensk rätt uppfyller därmed kapitaltäckningsdirektivets krav på att Finansinspektionen ska ha möjlighet att säkerställa att varje institut under deras jurisdiktion som är del av en grupp från tredjeland uppfyller kraven.

Vidare uppfyller svensk rätt kravet i fråga om den information som den behöriga myndigheten ska ge in till Eba, eftersom Finansinspektionen redan i dag ska underrätta Eba i den utsträckning som följer av kapitaltäckningsdirektivet (7 § förordningen [2014:993] om särskild tillsyn och kapitalbuffertar).

Tillämpningen av kraven på gruppnivå

Regeringens förslag: För varje konsoliderad situation ska det finnas ett ansvarigt företag. Med ansvarigt företag ska avses

1. ett moderinstitut inom EES,

2. ett finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag

som har godkänts,

3. ett institut som – är ett dotterföretag till ett finansiellt moderholdingföretag inom EES

eller blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES och som har medgetts undantag från kravet på godkännande, och – är dotterföretag och ett kreditinstitut och som ansvarar för att säker-

ställa att kraven på soliditet och riskhantering uppfylls, och

4. ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt

holdingföretag som tillfälligt ansvarar för att säkerställa att kraven på soliditet och riskhantering uppfylls.

Ett moder- eller dotterföretag som står under tillsyn ska införa styrformer, processer och rutiner om riskhantering och genomlysning i sina dotterföretag som inte omfattas av kapitaltäckningsdirektivet. Sådana dotterföretag ska uppfylla kraven på individuell nivå. En ansökan om att dotterföretag ska undantas från det kravet ska ges in till det ansvariga institutet.

Regeringens bedömning: Den nya möjligheten i kapitaltäckningsdirektivet att på gruppnivå undanta vissa dotterföretag från bestämmelser om ersättningspolicy, rörlig ersättning och ersättningskommitté bör inte utnyttjas.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i sak med regeringens förslag och bedömning. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Svenska Bankföreningen anser att möjligheten att på gruppnivå undanta dotterföretag som redan omfattas av särskilda krav när det gäller ersättningar bör utnyttjas.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Ansvarigt företag

Enligt kapitaltäckningsdirektivet ska kraven på interna processer för institutens kapitalutvärdering tillämpas på gruppnivå (artikel 108.2 och 108.4). I den konsoliderade situationen ska det pekas ut ett institut som ska ansvara för att kraven uppfylls (ansvarigt institut). Om institutet därför kontrolleras av ett finansiellt moderholdingföretag eller blandat finansiellt moderholdingföretag ska institutet uppfylla kraven på gruppnivå utifrån holdingföretagets konsoliderade situation (artikel 108.3).

Enligt nya regler som har införts i direktivet utvidgas uttrycken ”institut”, ”moderinstitut i en medlemsstat”, ”moderinstitut inom EU” och ”moderföretag” till att också innefatta finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag som har fått godkännande, utsedda institut som kontrolleras av finansiella moderholdingföretag eller blandade finansiella moderholdingföretag inom EU, där det berörda moderföretaget inte är föremål för godkännande, samt finansiella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag eller institut som tillfälligt som tillfälligt ansvarar för att säkerställa att kraven på soliditet och riskhantering uppfylls (artikel 3.3). I och med utvidgningen av begreppen kan vissa holdingföretag bli direkt ansvariga för att kraven på soliditet och riskhantering på grupp- och undergruppsnivå (artikel 3.3 och utmönstrandet av artikel 108.3).

Bestämmelser om ansvarigt institut finns i svensk rätt i tillsynslagen (3 kap. 1 §).

För att genomföra direktivets nya regler på att också vissa holdingföretag ska kunna vara ansvariga för kraven på grupp- och undergruppsnivå uppfylls behöver bestämmelserna i svensk rätt justeras i motsvarande utsträckning.

Krav på moder- och dotterföretag

Enligt kapitaltäckningsdirektivet ska institut uppfylla kraven på styrformer, processer och rutiner i direktivet på individuell nivå (artikel 109.1). Moder- och dotterföretag som omfattas av direktivet se till att kraven uppfylls på grupp- och undergruppsnivå, särskilt i dotterföretag som inte omfattas av direktivet (artikel 109.2). Dotterföretag som inte omfattas av direktivet får undantas från kraven, om institut som kontrolleras av finansiella moderholdingföretag eller blandade finansiella moderholdingföretag inom EU kan påvisa för behöriga myndigheter att tillämpningen av kraven strider mot lag i ett tredjeland där dotterbolaget verkar (artikel 109.3).

Enligt nya regler som har införts i direktivet utökas skyldigheten för moder- och dotterföretag som omfattas av direktivet att införa styrformer, processer och rutiner i dotterföretag som inte omfattas av direktivet, till att också omfatta dotterföretag som är etablerade i finansiella offshore-center (artiklarna 92.1 och 109.2). Dotterföretag som inte omfattas av direktivet ska uppfylla kraven på individuell nivå (artikel 109.2).

Dotterföretag som inte omfattas av direktivet får bara undantas från kraven om moderinstitut inom EU kan påvisa för behöriga myndigheter att tillämpningen av kraven strider mot lag i det tredjeland där dotterbolaget verkar (artikel 109.3).

Enligt nya regler som har införts i direktivet kan medlemsstaterna välja Prop. 2020/21:36 att inte tillämpa kraven i fråga om ersättningspolicy, ersättningens rörliga delar och ersättningskommitté på vissa dotterföretag som inte omfattas av direktivets krav på individuell nivå (artikel 109.4–109.6). Möjligheten grundar sig på att dotterföretag som inte omfattas av direktivets krav på individuell nivå kan omfattas av andra motsvarande krav enligt specifika rättsakter (skäl 10 i direktivet).

Bestämmelser om krav om styrformer, processer och rutiner på moderoch dotterföretag finns i svensk rätt i tillsynslagen (3 kap. 4 §).

Till skillnad från Svenska Bankföreningen anser regeringen att möjligheten att undanta dotterföretag som inte omfattas av kapitaltäckningsdirektivet från vissa av bestämmelserna om ersättningspolicy, ersättningens rörliga delar och ersättningskommitté inte bör utnyttjas. Regelverket bör skapa så likartade förutsättningar som möjligt för dem som ska tillämpa det. För undantag som endast gäller vissa företag bör det finnas ett konkret behov utifrån de nationella förhållandena, som motiverar en särreglering för vissa aktörer. Regeringen anser att det inte har framkommit att det finns vare sig ett sådant behov eller tillräckliga skäl för att frångå den nuvarande regleringen. För att i övrigt genomföra direktivets nya regler om moder- och dotterföretag bör svensk rätt justeras i motsvarande utsträckning.

Hänvisningar till S7-6

  • Prop. 2020/21:36: Avsnitt 16.6

10. Tillsyn

10.1. Översyns- och utvärderingsprocess

Regeringens bedömning: Svensk rätt uppfyller redan kapitaltäckningsdirektivets krav på hur översyns- och utvärderingsprocessen ska utformas.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Svenska Bankföreningen anser att det är viktigt att tillämpningen de nya reglerna om skräddarsydda metoder för institut med liknande riskprofiler sker med beaktande av att det särskilda kapitalbaskravet ska vara institutsspecifikt.

Skälen för regeringens bedömning: Kapitaltäckningsdirektivet innehåller regler om översyns- och utvärderingsprocess, dvs. anvisningar för de behöriga myndigheterna i deras tillsynsverksamhet (artiklarna 97–101).

Enligt nya regler som har införts i direktivet har översyns- och utvärderingsprocessen fått ett nytt innehåll i fråga om systemrisker, ränterisker och underrättelser till Eba vid misstanke om penningtvätt och finansiering av terrorism, klargöranden i fråga om utrymmet att skräddarsy metoder för institut med liknande riskprofiler och proportionalitet (artiklarna 97–99).

I svensk rätt gäller att Finansinspektionen ska följa översyns- och utvärderingsprocessen i dess helhet (9 § förordningen [2014:993] om sär-

Prop. 2020/21:36 skild tillsyn och kapitalbuffertar). Svensk rätt uppfyller därför redan direktivets krav i dessa delar.

Svenska Bankföreningen anser att det är viktigt att tillämpningen av de nya reglerna om skräddarsydda metoder för institut med liknande riskprofiler sker med beaktande av att det särskilda kapitalbaskravet ska vara institutsspecifikt. Regeringen konstaterar att översyns- och utvärderingsprocessen regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag. I avsnitt 11.2.2 föreslås att det särskilda kapitalbaskravet ska vara institutsspecifikt.

10.2. Tillsyn på gruppnivå

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska utöva tillsyn över att de gruppbaserade kraven är uppfyllda, om

1. moderföretaget är ett kreditinstitut,

2. moderföretaget är ett värdepappersbolag och inget av dess dotter-

företag är ett kreditinstitut,

3. ett utländskt värdepappersföretag inom EES är moderföretag till ett

kreditinstitut och det i den konsoliderade situationen inte finns något motsvarande utländskt företag inom EES med en större total balansomslutning,

4. ett finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag

inom EES är moderföretag till ett institut,

5. ett finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag

inom EES är moderföretag till två eller flera institut, och

a) ett av instituten är ett kreditinstitut och det i den konsoliderade

situationen inte finns något motsvarande utländskt företag inom EES,

b) ett av instituten är ett kreditinstitut och det i den konsoliderade

situationen inte finns något motsvarande utländskt företag inom EES med en större balansomslutning, eller

c) ett av instituten är ett värdepappersbolag och det i den konsoliderade

situationen inte finns något – motsvarande utländskt företag inom EES med en större balans-

omslutning, eller – kreditinstitut eller motsvarande utländskt företag inom EES, eller

6. konsolidering krävs enligt tillsynsförordningen och – ett kreditinstitut har den största balansomslutningen av motsvarande

företag inom EES, eller – ett värdepappersbolag har den största balansomslutningen av mot-

svarande företag inom EES och det inte finns något kreditinstitut eller motsvarande utländskt företag inom EES. Punkterna 3, 5 b och c och 6 ska dock inte gälla inte om en annan behörig myndighet utövar tillsyn på individuell nivå över minst två utländska företag i den konsoliderade situation och summan av de totala balansomslutningarna för dessa är högre än för det svenska företaget.

Även om en annan behörig myndighet ska utöva tillsyn över att de gruppbaserade kraven uppfylls enligt artikel 111.1 tredje stycket, 111.3 b eller c eller 111.4 i kapitaltäckningsdirektivet, ska Finansinspektionen utöva sådan tillsyn om inspektionen på individuell nivå

ska utöva tillsyn över minst två kreditinstitut respektive värdepappersbolag i den konsoliderade situationen och summan av de totala balansomslutningarna för dessa är högre än de för motsvarande utländska företag inom ett och samma land inom EES.

De gemensamma besluten om särskilda kapitalbas- och likviditetskrav ska omfatta underrättelser om skillnaden mellan de lämpliga kapitalbasnivåerna och kapitalbaskraven och det gemensamma beslutet om särskilda likviditetskrav ska fattas inom fyra månader.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Den samordnande tillsynsmyndigheten

Enligt kapitaltäckningsdirektivet ska det finnas en behörig myndighet som ansvarar för samordningen av den gruppbaserade tillsynen, den s.k. samordnande tillsynsmyndigheten (artikel. 111). Förutsättningarna för vilken behörig myndighet som är samordnande myndighet i gränsöverskridande fall följer av direktivet (artikel 111.1–111.5). Om ett moderföretag är ett moderinstitut ska tillsynen utövas av den behöriga myndighet som beviljat moderföretaget auktorisation (artikel 111.1). Om ett moderföretag till ett institut är ett finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag ska tillsynen utövas av den behöriga myndighet som beviljat institutet auktorisation (artikel 111.2). Om det finns flera institut i den konsoliderade situationen som har samma finansiella moderholdingföretag eller blandade finansiella moderholdingföretag ska tillsynen utövas av den myndighet där holdingföretaget etablerades (artikel 111.3 första stycket). Om instituten har fler än ett finansiellt holdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag ska tillsynen utövas av den behöriga myndigheten som utöver tillsyn över det största kreditinstitutet (artikel 111.3 andra stycket). Om det finns fler än ett institut i en konsoliderad situation inom EU som har samma finansiella holdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag men inget av instituten har beviljats auktorisation i samma land som holdingföretaget är etablerat ska tillsynen utövas av den behöriga myndigheten som har beviljat det största institutet auktorisation (artikel 111.4).

De behöriga myndigheterna får komma överens om att en annan behörig myndighet än den samordnande tillsynsmyndigheten ska ansvara för tillsynen på gruppnivå om det skulle vara olämpligt med hänsyn till behovet av att säkerställa kontinuitet i tillsynen på gruppnivå (artikel 111.5).

Enligt nya regler som har införts i direktivet justeras tillsynsansvaret på gruppnivå så att det i stället knyts till den behöriga myndighet som utövar tillsynen över ett företag på individuell nivå. Vidare knyts ansvaret till den behöriga myndigheten som utövar tillsynen över kreditinstitutet, när det finns både kreditinstitut och värdepappersföretag i den konsoliderade situationen, även om kreditinstitutet varken är moderföretaget eller det företag som har den största balansomslutningen. Om det finns flera kreditinstitut inom den konsoliderade situationen ska den myndighet som

Prop. 2020/21:36 utövar tillsynen över det kreditinstitut som har den största totala balansomslutningen utöva tillsynen på gruppnivå, om inte flera kreditinstitut i ett annat land tillsammans har en större balansomslutning än ett sådant kreditinstitut. I den situationen ska tillsynen över den konsoliderade situationen utövas av den behöriga myndigheten i det landet. Först om det inom den konsoliderade situationen saknas ett kreditinstitut ska den behöriga myndigheten för värdepappersföretaget vara ansvarigt för tillsynen på gruppnivå på motsvarande sätt som gäller för kreditinstitut (artikel 111.1–111.3).

Det tillkommer dessutom en ny situation när en samordnande tillsynsmyndighet behöver utses (artikel 111.4). Den gruppbaserade tillsynen ska utövas av den behöriga myndigheten för det kreditinstitut som har den största totala balansomslutningen eller, om det inte ingår något kreditinstitut i den konsoliderade situationen, av den behöriga myndigheten för det värdepappersföretag som har den största totala balansomslutningen om konsolidering krävs enligt tillsynsförordningen (artikel 18.3 eller 18.6).

Det har också införts undantag från vissa av de uppräknade situationerna (artikel 111.5). I de fall där moderföretaget är ett värdepappersföretag, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag eller när konsolidering krävs enligt tillsynsförordningen och en behörig myndighet utövar tillsyn på individuell nivå över mer än ett kreditinstitut i den konsoliderade situationen, ska den ansvarige för tillsynen på gruppnivå vara den behöriga myndighet som på individuell nivå utövar tillsyn över ett eller fler kreditinstitut vars totala balansomslutningarna är högre än den totala balansomslutningarna för kreditinstitut som står under tillsyn av en annan behörig myndighet. När moderföretaget är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiell holdingföretag och en behörig myndighet utövar tillsyn på individuell nivå över mer än ett värdepappersföretag i den konsoliderade situationen, ska ansvarig för tillsynen på gruppnivå vara den behöriga myndighet som utövar tillsyn på individuell nivå över ett eller flera värdepappersföretag i den konsoliderade situationen med sammantaget den största totala balansomslutningen.

Den ändrade utgångspunkten för tillsynsansvaret leder även till följdändringar i förutsättningarna för när de behöriga myndigheterna får komma överens om att en annan behörig myndighet än den samordnande tillsynsmyndigheten ska ansvara för tillsynen för att det skulle vara olämpligt med hänsyn till behovet av att säkerställa kontinuitet i tillsynen på gruppnivå att tillsynen (artikel 111.6).

Bestämmelser om tillsynsansvaret på gruppnivå finns i svensk rätt i tillsynslagen (4 kap. 1 §).

För att genomföra de nya reglerna i kapitaltäckningsdirektivet om det gruppbaserade tillsynsansvaret bör det göras motsvarande justeringar i svensk rätt.

Beslut på gruppnivå om kapitalbasen och särskilt likviditetskrav

Enligt kapitaltäckningsdirektivet ska de behöriga myndigheterna, i gränsöverskridande fall, fatta gemensamma beslut om kapitalbasen och särskilt likviditetskrav på gruppnivå (artikel 113).

Enligt nya regler som har införts i direktivet ska förfarandet för gemen-Prop. 2020/21:36 samma beslut också tillämpas på riktlinjer för ytterligare kapitalbas (artikel 113.1 c och 113.2 andra stycket).

Den samordnande tillsynsmyndigheten och de behöriga myndigheterna ska vidare fatta gemensamma beslut om särskilda likviditetskrav på gruppnivå inom fyra månader i stället för en månad (artikel 113.2).

Bestämmelser om skyldigheten att fatta ett gemensamt beslut finns i svensk rätt i tillsynslagen (4 kap. 5 §).

För att genomföra de nya reglerna i kapitaltäckningsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i svensk rätt.

10.3. Informationsskyldigheten för vissa filialer

Regeringens bedömning: Kapitaltäckningsdirektivets krav på uppgiftsskyldighet i fråga om utländska institut som hör hemma i ett land utanför EES och som driver verksamhet från filial i Sverige bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.

Svensk rätt uppfyller redan direktivets krav på underrättelser till Europeiska bankmyndigheten och samarbete mellan behöriga myndigheter.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning

Rapportering från vissa filialer

I kapitaltäckningsdirektivet finns regler om anmälan avseende filialer i tredjeland och tillträdesvillkor för kreditinstitut som har dessa filialer (artikel 47).

Enligt nya regler som har införts i direktivet (artikel 47.1a) ska en medlemsstat kräva att filialer till kreditinstitut med huvudkontor i ett tredjeland åtminstone en gång per år rapporterar följande uppgifter till de behöriga myndigheterna:

a) de totala tillgångar som motsvarar verksamheten för den filial som är auktoriserad i den medlemsstaten,

b) uppgifter om de likvida tillgångar som filialen har tillgång till, i synnerhet tillgången till likvida tillgångar i medlemsstaternas valutor,

c) den kapitalbas som filialen har till sitt förfogande,

d) de arrangemang för insättningsskydd som finns tillgängliga för insättare i filialen,

e) arrangemangen för riskhantering,

f) styrningsformerna, inbegripet personer som innehar nyckelfunktioner för filialens verksamhet,

g) de planer för återhämtning som filialen omfattas av, och

h) alla övriga uppgifter som den behöriga myndigheten anser vara nödvändiga för att den ska kunna övervaka filialens verksamheter på ett heltäckande sätt.

Prop. 2020/21:36 Bestämmelser om skyldigheten för utländska institut som driver verksamhet från filial i Sverige att lämna Finansinspektionen de uppgifter som behövs, oavsett om institutet hör hemma i ett land inom eller utanför EES, finns i rörelselagstiftningen (13 kap. 2 § LBF och 23 kap. 2 § LVM). Finansinspektionen får meddela föreskrifter på området (16 kap. 1 § LBF och 5 kap. 2 § FBF och 23 kap. 15 § LVM och 6 kap. 1 § FVM). Sådana föreskrifter finns bl.a. i Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2014:14) om rapportering av kvartals- och årsbokslutsuppgifter och Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2016:6) om återhämtningsplaner, koncernåterhämtningsplaner och avtal om finansiellt stöd inom koncerner.

De ovan behandlade nya reglerna i kapitaltäckningsdirektivet bör därför genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.

Anmälan av auktorisationer

Enligt kapitaltäckningsdirektivet ska behöriga myndigheter till kommissionen, Eba och europeiska bankkommittén anmäla alla auktorisationer för filialer som beviljas kreditinstitut med huvudkontor i ett tredjeland (artikel 47.2).

Enligt nya regler som har införts i direktivet utökas anmälningsskyldigheten till Eba till att avse ändringar av auktorisationer för filialer som beviljas kreditinstitut med huvudkontor i ett tredjeland, totala tillgångar och skulder hos de auktoriserade filialerna till institut med huvudkontor i ett tredjeland enligt regelbundna rapporter och namnet på den grupp från tredjeland som en auktoriserad filial hör till. Anmälningsskyldigheten till kommissionen och europeiska bankkommittén har tagits bort (artikel 47.2).

Enligt svensk rätt gäller att Finansinspektionen ska underrätta Eba i den utsträckning som följer av kapitaltäckningsdirektivet (1 kap. 9 § FBF) och svensk rätt uppfyller därmed kapitaltäckningsdirektivets krav i dessa delar.

Samarbete i gränsöverskridande fall

Enligt nya regler som har införts i kapitaltäckningsdirektivet ska behöriga myndigheter som utövar tillsyn över filialer till kreditinstitut med huvudkontor i ett tredjeland och de behöriga myndigheterna för institut som ingår i samma grupp från tredjeland ha ett nära samarbete för att säkerställa att all verksamhet som den gruppen från tredjeland bedriver i unionen är föremål för heltäckande tillsyn, för att förhindra att de krav som gäller för grupper från tredjeland enligt direktivet och tillsynsförordningen kringgås och för att förhindra negativa effekter på unionens finansiella stabilitet (artikel 47.2a).

Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i EU, samarbete och utbyta information med andra behöriga myndigheter (13 kap. 6 a § LBF, 23 kap. 5 § LVM och 6 kap. 3 § tillsynslagen). Svensk rätt uppfyller därmed redan kapitaltäckningsdirektivets krav i dessa delar.

10.4. Lämplighetskrav för ägare och ledning

Regeringens förslag: Om Finansinspektionen vid inspektion eller på annat sätt har upptäckt en omständighet som kan antas ha samband med eller utgöra penningtvätt eller finansiering av terrorism, ska inspektionen särskilt kontrollera att kreditinstituts och värdepappersbolags ägare och ledning uppfyller kraven.

Om den som ingår i ledningen av ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag inte uppfyller lämplighetskraven, ska Finansinspektionen få besluta att en sådan person inte längre får vara styrelseledamot eller verkställande direktör. Finansinspektionen ska då få utse en ersättare. Ersättarens uppdrag ska gälla till dess att företaget utsett en ny styrelseledamot eller verkställande direktör.

Regeringens bedömning: Svensk rätt uppfyller redan kapitaltäckningsdirektivets allmänna lämplighetskrav för ägare och ledning.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i sak med regeringens förslag och bedömning. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Svenska Bankföreningen anser att det är oklart i vilka fall Finansinspektionen särskilt ska kontrollera att lämplighetskraven uppfylls vid misstanke om penningtvätt eller finansiering av terrorism.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Allmänna lämplighetskrav för ledningsorganet

I kapitaltäckningsdirektivet finns regler om lämplighetskrav för ledningsorganet (artikel 91). Varje ledamot i ledningsorganet ska agera med ärlighet, integritet och självständigt tänkande för att vid behov effektivt kunna bedöma och ifrågasätta den verkställande ledningens beslut och effektivt kontrollera och övervaka ledningens beslutsfattande (artikel 91.8).

Enligt nya regler som har införts i direktivet är det institutet, det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget som ska ha det främsta ansvaret för att säkerställa att personer som ingår i ledningsorganet uppfyller lämplighetskraven (artikel 91.1 första stycket). Vidare ska medlemskap i närstående företag eller närstående enheter i sig inte utgöra ett hinder för att agera med självständigt tänkande (artikel 91.8).

Bestämmelser om lämplighetskrav på styrelsen och den verkställande direktören i institut, finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag finns i svensk rätt i rörelselagstiftningen (3 kap. 2 § LBF och 3 kap. 1 § LVM) och tillsynslagen (3 kap. 5 §). Lämplighetskraven i svensk rätt uppfyller som utgångspunkt motsvarande krav i kapitaltäckningsdirektivet (prop. 2013/14:228 s. 167 f., 176 och 275). I svensk rätt är det stämman som utser styrelsen och styrelsen som utser den verkställande direktören. Oavsett vilket associationsrättsligt organ som utser styrelsen eller den verkställande direktören är det den juridiska personen, som omfattas av rörelselagstiftning, som har det yttersta ansvaret för att styrelsen

Prop. 2020/21:36 och den verkställande direktören uppfyller lämplighetskraven. Svensk rätt uppfyller därmed kapitaltäckningsdirektivets krav i dessa delar.

Lämplighetskraven i förhållande till misstanke om pågående eller genomförd penningtvätt eller finansiering av terrorism

Enligt nya regler som har införts i kapitaltäckningsdirektivet ska de behöriga myndigheter i synnerhet kontrollera om lämplighetskraven är uppfyllda, om myndigheterna har rimlig anledning att misstänka att institutet har en koppling till pågående eller genomförd penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller försök till detta, eller att det finns en ökad risk för detta (artikel 91.1 andra stycket andra meningen).

Finansinspektionens har tillsyn över att ägare och ledning i institut uppfyller lämplighetskraven. I lagen om bank- och finansieringsrörelse finns en uttrycklig bestämmelse med den innebörden i fråga om kreditinstitut (13 kap. 2 §).

Enligt lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen) ska Finansinspektionen underrätta Polismyndigheten om omständigheter som kan antas ha samband med eller utgöra penningtvätt eller finansiering av terrorism, om inspektionen upptäcker sådana omständigheter vid inspektion eller på annat sätt (4 kap. 4 § första stycket). Det framgår inte uttryckligen av lagen om bank- och finansieringsrörelse eller lagen om värdepappersmarknaden att Finansinspektionen i ett sådant fall ska kontrollera att en styrelseledamot eller verkställande direktör uppfyller lämplighetskraven. För att genomföra de nya reglerna i kapitaltäckningsdirektivet, bör det klargöras att Finansinspektionen särskilt ska kontrollera att instituts ägare och ledning uppfyller lämplighetskraven, om inspektionen vid inspektion eller på annat sätt har upptäckt en omständighet som kan antas ha samband med eller utgöra penningtvätt eller finansiering av terrorism.

Svenska Bankföreningen anser att det är oklart i vilka fall Finansinspektionen särskilt ska kontrollera att lämplighetskraven uppfylls vid misstanke om penningtvätt eller finansiering av terrorism. Hur tillsynen bör utövas är enligt regeringens uppfattning i första hand upp till Finansinspektionen att avgöra.

Befogenhet att avsätta en ledamot i ledningsorganet

Enligt nya regler som har införts i kapitaltäckningsdirektivet ska behöriga myndigheter ha befogenhet att avsätta en ledamot i ledningsorganet i ett institut, finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som inte uppfyller lämplighetskraven (artikel 91.1 andra stycket första meningen).

Finansinspektionen får enligt gällande svensk rätt besluta att en styrelseledamot eller verkställande direktör i ett institut inte längre får vara det, om en sådan person inte uppfyller lämplighetskraven (15 kap. 2 § LBF och 25 kap. 4 § LVM). Inspektionen får i så fall förordna en ersättare och ersättarens uppdrag gäller till dess institutet utsett en ny styrelseledamot eller verkställande direktör. För att genomföra de nya reglerna i direktivet bör motsvarande gälla i fråga om blandade holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag.

10.5. Samarbete och utbyte av information

Regeringens förslag: Riksgäldskontoret och Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, samarbeta och utbyta information med varandra, med motsvarande myndigheter inom EES och med Europeiska bankmyndigheten.

Finansinspektionen ska samarbeta och utbyta information med offentliga organ inom EES som avses i artikel 56 första stycket h i kapitaltäckningsdirektivet.

Finansinspektionen ska, i den utsträckning som det följer av artikel 58a i kapitaltäckningsdirektivet, få samarbeta och utbyta information med Internationella valutafonden, Världsbanken, Banken för internationell betalningsutjämning och Rådet för finansiell stabilitet.

Regeringens bedömning: Svensk rätt uppfyller redan kapitaltäckningsdirektivets krav på samarbete och utbyte av informationsutbyte mellan

behöriga myndigheter, och – behöriga myndigheter och finansunderrättelseenheter.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i sak med regeringens förslag och bedömning. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Sveriges riksbank anser att de sekretessbrytande bestämmelserna mellan myndigheterna på finansmarknadsområdet behöver ses över.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Samarbete och utbyte av information med resolutionsmyndigheter

I kapitaltäckningsdirektivet finns regler om samarbete och utbyte av information (se t.ex. artiklarna 4.8, 53–62 och 117).

Enligt nya regler som har införts i direktivet ska medlemsstaterna se till att behöriga myndigheter och resolutionsmyndigheter har ett nära samarbete och samråder med varandra vid utarbetandet av resolutionsplaner och i andra fall när så krävs enligt det direktivet, krishanteringsdirektivet eller tillsynsförordningen (artikel 4.8).

Enligt svensk rätt gäller att Riksgäldskontoret, som är resolutionsmyndighet, och Finansinspektionen, som är tillsynsmyndighet, i den utsträckning som det följer av krishanteringsdirektivet, ska samarbeta och utbyta information med varandra, med motsvarande myndigheter inom EES och med Eba (28 kap. 5 § LOR, som genomför delar av krishanteringsdirektivet).

För att genomföra de nya reglerna i kapitaltäckningsdirektivet bör skyldigheten för Riksgäldskontoret och Finansinspektionen att samarbeta och utbyta information med varandra, med motsvarande myndigheter inom EES och med Eba gälla också i den utsträckning som följer av kapitaltäckningsdirektivet och tillsynsförordningen.

Sveriges riksbank anser att de sekretessbrytande bestämmelserna mellan myndigheterna på finansmarknadsområdet behöver ses över. Ansvaret för

Prop. 2020/21:36 att motverka finanskriser ligger i Sverige på tre myndigheter, Finansinspektionen, Riksgäldskontoret och Sveriges riksbank, och det är viktigt att myndigheterna på finansmarknadsområdet kan samarbeta och utbyta information utan hinder av sekretess. Den nu aktuella bestämmelsen om samarbete och utbyte av information mellan resolutionsmyndigheter och tillsynsmyndigheter (28 kap. 5 § LOR) gäller inte Sveriges riksbank, som varken är resolutionsmyndighet eller tillsynsmyndighet. En sådan översyn som Sveriges riksbank önskar ryms emellertid inte inom ramen för detta lagstiftningsärende.

Samarbete och utbyte av information med offentliga organ för strukturåtgärder

I kapitaltäckningsdirektivet finns regler om tystnadsplikt och användning av förtrolig information (artiklarna 53 och 54).

Enligt nya regler som har införts i direktivet ska reglerna om tystnadsplikt och användning av förtrolig information inte utgöra hinder för utbyte av information mellan å ena sidan behöriga myndigheter vid tillämpning av kapitaltäckningsdirektivet och å andra sidan ”behöriga myndigheter eller organ som ansvarar för tillämpningen av regler om strukturell åtskillnad inom en bankgrupp” (artikel 56 första stycket h). De nya reglerna i direktivet får antas ta sikte på offentliga organ som har ansvaret för olika former av strukturåtgärder för att förbättra motståndskraften hos institut inom EES. I Sverige finns det inte någon sådan myndighet.

Enligt svensk rätt gäller att Finansinspektionen, i den utsträckning som det följer av medlemskapet i EU, ska samarbeta och utbyta information med andra behöriga myndigheter (13 kap. 6 a § LBF, 23 kap. 5 § LVM och 6 kap. 3 § tillsynslagen). Bestämmelserna är begränsade till behöriga myndigheter i unionsrättslig mening och träffar inte de nu aktuella offentliga organen.

För att genomföra de nya reglerna i kapitaltäckningsdirektivet bör bestämmelserna kompletteras så att skyldigheten att samarbeta och utbyta information gäller även med de offentliga organ inom EES som avses i de reglerna.

Samarbete och utbyte av information med vissa internationella organ

Enligt nya regler som har införts i kapitaltäckningsdirektivet får behöriga myndigheter överlämna eller utbyta viss information med Internationella valutafonden, Världsbanken, Banken för internationell betalningsutjämning och Rådet för finansiell stabilitet. Det frivilliga utbytet av information är begränsat till vissa fall (artikel 58a).

För att genomföra de nya reglerna i direktivet bör de ovan angivna bestämmelserna i lagen om bank- och finansieringsrörelse, lagen om värdepappersmarknaden och tillsynslagen om Finansinspektionens skyldighet att samarbeta och utbyta information kompletteras. Finansinspektionen bör, i den utsträckning som det följer av de nya reglerna, även få samarbeta och utbyta information med Internationella valutafonden, Världsbanken, Banken för internationell betalningsutjämning och Rådet för finansiell stabilitet.

Samarbete och utbyte av information med andra behöriga myndigheter och finansunderrättelseenheter

I kapitaltäckningsdirektivet finns regler om tystnadsplikt och användning av förtrolig information (artiklarna 53 och 54).

Enligt nya regler som har införts i direktivet ska kraven på tystnadsplikt

och användning av förtrolig information inte utgöra hinder för utbyte av information mellan å ena sidan behöriga myndigheter vid tillämpning av det direktivet och å ena sidan behöriga myndigheter och finansunderrättelseenheter vid tillämpning av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG, i det följande benämnt fjärde penningtvättsdirektivet (artikel 56 första stycket h i kapitaltäckningsdirektivet). Dessa myndigheter ska dessutom ha ett nära samarbete med varandra, förutsatt att detta samarbete och informationsutbyte inte undergräver någon pågående utredning eller undersökning eller något pågående förfarande i enlighet med straffrätten eller förvaltningsrätten i den medlemsstat där myndigheten är belägen (artikel 117.5).

Fjärde penningtvättsdirektivet har i svensk rätt genomförts i penningtvättslagen. Finansinspektionen utövar tillsyn över att kreditinstitut och värdepappersbolag följer de författningar som reglerar verksamheten, inbegripet penningtvättslagen (7 kap. 1 § penningtvättslagen, 13 kap. 2 § LBF och 23 kap. 2 § LVM). Det finns ingen sekretessgräns mellan de olika tillsynsverksamheterna inom Finansinspektionen (8 kap. 2 § och 30 kap. 4 §offentlighets- och sekretesslagen [2009:400], förkortad OSL).

Finansinspektionen ska vidare, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, samarbeta och utbyta information med andra behöriga myndigheter, t.ex. utländska behöriga myndigheter vid tillämpning av fjärde penningtvättsdirektivet (6 kap. 3 § tillsynslagen, 13 kap. 6 a § LBF och 23 kap. 5 § LVM samt prop. 2018/19:140 avsnitt 11.2).

Finanspolissektionen vid Polismyndigheten är finansunderrättelseenhet vid tillämpning av fjärde penningtvättsdirektivet (4 kap. 5 § penningtvättslagen och 35 a § förordningen [2014:1102] med instruktion för Polismyndigheten).

Finansinspektionen och Finanspolissektionen ska samverka med varandra (8 § första stycket förvaltningslagen). I det avseendet ska framhållas att företrädare för dessa myndigheter ingår i samordningsfunktionen för åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism vid Polismyndigheten (13 § förordningen [2009:92] om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism).

Om Finansinspektionen vid inspektion eller på annat sätt har upptäckt en omständighet som kan antas ha samband med eller utgöra penningtvätt eller finansiering av terrorism, ska inspektionen utan dröjsmål underrätta Finanspolissektionen om detta (4 kap. 4 § första stycket penningtvättslagen). Om det är uppenbart att intresset av att en sekretessbelagd uppgift lämnas till en myndighet har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda, får Finanspolissektionen lämna sekretessbelagda uppgifter till

Prop. 2020/21:36 Finansinspektionen (10 kap. 27 § OSL). En sekretessbelagd uppgift får röjas för en utländsk myndighet, om uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till en svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten (8 kap. 3 § 2 OSL). Det innebär att Finansinspektionen också får underrätta utländska finansunderrättelseenheter om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism.

Sammanfattningsvis uppfyller svensk rätt redan kapitaltäckningsdirektivets krav på samarbete och utbyte av information mellan behöriga myndigheter och finansunderrättelseenheter.

10.6. Revision och särskild granskning

Regeringens bedömning: Svensk rätt uppfyller redan kapitaltäckningsdirektivets krav på att en behörig myndighet får kräva att en revisor eller en särskild granskare som har åsidosatt sina skyldigheter ska bytas ut.

Utredningens förslag överensstämmer inte med regeringens bedömning. Utredningen föreslår att Finansinspektionen ska få kräva att en av stämman, Bolagsverket eller inspektionen utsedd revisor eller en av

Bolagsverket utsedd särskild granskare som har åsidosatt sin rapporteringsskyldighet ska bytas ut.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. FAR anser att förslaget ska förutsätta att

Revisorsinspektionen först har ingripit mot revisorn. FAR anser också att lagstiftningen om årsredovisning för kreditinstitut och värdepappersbolag behöver ses över i vissa avseenden.

Skälen för regeringens bedömning: I kapitaltäckningsdirektivet finns regler om rapporteringsskyldighet för personer som är ansvariga för den lagenliga kontrollen av årsbokslut och sammanställd redovisning (artikel 63.1).

Enligt nya regler som har införts i direktivet ska medlemsstaterna föreskriva att behöriga myndigheter får kräva att en sådan person ska ersättas om han eller hon agerar i strid med sina rapporteringsskyldigheter (artikel 63.1 andra stycket).

Reglerna om rapporteringsskyldighet i direktivet har i svensk rätt genomförts i bestämmelser i lagen om bank- och finansieringsrörelse (13 kap. 10 §) och lagen om värdepappersmarknaden (23 kap. 8 §).

Stämman i ett institut ska utse en auktoriserad revisor (se t.ex. 9 kap. 8 § aktiebolagslagen [2005:551], förkortad ABL, och 10 kap. 9 § LBF). Om stämman inte utser en auktoriserad revisor, ska Bolagsverket göra det (se t.ex. 9 kap. 25 § ABL). Bolagsverket kan dessutom utse en revisor vid sidan av den auktoriserade revisor som har utsetts av stämman (se t.ex. 9 kap. 8 och 9 §§ ABL samt 10 kap. 9 § och 13 kap. 9 § LBF). Ett uppdrag som revisor, som i allmänhet sträcker sig över flera räkenskapsår, kan upphöra i förtid om den som har utsett revisorn entledigar honom eller henne på saklig grund och till styrelsen anmäler att uppdraget ska upphöra. Styrelsen ska vidta åtgärder för att en ny revisor utses (se t.ex. 9 kap.

22 och 24 §§ ABL och 10 kap. 9 a § LBF). Också Finansinspektionen kan Prop. 2020/21:36 utse en revisor vid sidan av en revisor som har utsetts av institutet eller Bolagsverket. Ett sådant förordnande kan återkallas när som helst (se t.ex. 13 kap. 9 § LBF).

En särskild granskare utses av Bolagsverket. I förhållande till uppdraget för en revisor tar uppdraget för en särskild granskare sikte på avgränsade förhållanden och är en del av minoritetsskyddet i ett institut. Den särskilda granskningen redovisas i ett yttrande, som läggs fram på stämman (se t.ex. 10 kap. 21–23 §§ ABL). Det finns inte några bestämmelser om att en särskild granskares uppdrag kan upphöra i förtid och det får ses mot bakgrund av uppdragets natur.

Utredningen föreslår att Finansinspektionen ska få kräva att en av stämman, Bolagsverket eller inspektionen utsedd revisor eller en av Bolagsverket utsedd särskild granskare som har åsidosatt sin rapporteringsskyldighet ska bytas ut.

Medlemsstaterna har olika associationsrättsliga traditioner. Enligt regeringens uppfattning får de nu aktuella kraven i kapitaltäckningsdirektivet anses ta sikte på en auktoriserad revisor som har utsetts av stämman i ett institut. Om en sådan revisor är olämplig för uppdraget, får han eller hon på talan av Finansinspektionen entledigas av tingsrätten i den ort där styrelsen har sitt säte (se t.ex. 9 kap. 22 a § ABL och 10 kap. 11 a § LBF). Till det kommer att Finansinspektionen kan ingripa mot ett institut som inte uppfyller sina skyldigheter enligt den lagstiftning som gäller för verksamheten, t.ex. tillämplig associationsrättslig lagstiftning (se t.ex. 15 kap. 1 § LBF). Det innebär att Finansinspektionen i princip kan ingripa mot ett institut, om stämman inte entledigar en revisor som har åsidosatt sina skyldigheter.

Sammanfattningsvis anser regeringen att svensk rätt uppfyller direktivets krav i dessa delar.

En sådan översyn av lagstiftningen om årsredovisning för kreditinstitut och värdepappersbolag som FAR föreslår ryms inte inom ramen för detta lagstiftningsärende.

10.7. Tillsyn över vissa holdingföretag

Regeringens förslag: När Finansinspektionen är samordnande tillsynsmyndighet ska inspektionen övervaka att finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag uppfyller förutsättningarna för godkännande eller för att undantas från kraven på godkännande.

Regeringens bedömning: Svensk rätt uppfyller redan kapitaltäckningsdirektivets krav på uppgiftsskyldighet och samarbete och utbyte av information.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i sak med regeringens förslag och bedömning. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt nya regler som har införts i kapitaltäckningsdirektivet ska ansvaret för den kontinuerliga

Prop. 2020/21:36 övervakningen av efterlevnaden av villkoren för godkännande och undantag från kravet på godkännande åligga den samordnande tillsynsmyndigheten (artikel 21a.5). Holdingföretag ska förse den samordnande tillsynsmyndigheten med de uppgifter som krävs för att kontinuerligt övervaka gruppens organisationsstruktur och efterlevnaden av dessa villkor. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska sedan i sin tur dela de uppgifterna med den behöriga myndigheten i den medlemsstat där holdingföretaget är etablerat.

För att genomföra de nya reglerna i direktivet om att holdingföretag ska stå under tillsyn i fråga om kravet på godkännande eller undantaget från kravet på godkännande bör motsvarande bestämmelser införas i svensk rätt.

Enligt svensk rätt ska holdingföretag lämna de uppgifter som Finansinspektionen begär och inspektionen får utbyta information med andra behöriga myndigheter (6 kap. 1 och 3 §§ tillsynslagen). Svensk rätt uppfyller därmed redan kapitaltäckningsdirektivets krav i dessa delar.

Hänvisningar till S10-7

  • Prop. 2020/21:36: Avsnitt 16.6

11. Tillsynsbefogenheter

11.1. Föreläggande

Regeringens bedömning: Svensk rätt uppfyller redan kapitaltäckningsdirektivets krav i fråga om vissa tillsynsbefogenheter.

Direktivets krav om hur tillsynsbefogenheterna bör tillämpas bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.

Utredningens bedömning överensstämmer i sak med regeringens bedömning. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning: I kapitaltäckningsdirektivet finns regler om tillsynsbefogenheter (artikel 104). Enligt nya regler som har införts i direktivet får vissa tillsynsbefogenheter en ny utformning i vissa avseenden. Det handlar om reduktion av den inneboende risken i ett instituts verksamhet (artikel 104.1 f) och extra eller mer frekvent rapportering (artikel 104.1 j). Vid tillämpning av tillsynsbefogenheten i fråga om extra och mer frekvent rapportering ställs vissa krav (artikel 104.2).

De nu aktuella reglerna om tillsynsbefogenheter i direktivet har i svensk rätt genomförts i bestämmelser i lagen om bank- och finansieringsrörelse (15 kap. 1 §), lagen om värdepappersmarknaden (25 kap. 1 §) och tillsynslagen (8 kap. 1–3 §§). Enligt dessa bestämmelser kan Finansinspektionen ingripa mot ett institut genom olika slag av förelägganden i syfte att institutet ska uppfylla de krav som gäller för verksamheten. Svensk rätt uppfyller därmed kapitaltäckningsdirektivets krav i dessa delar.

De nya reglerna i direktivet om hur tillsynsbefogenheterna ska tillämpas bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag (jfr 9 § förordningen om särskild tillsyn och kapitalbuffertar).

11.2. Särskilt kapitalbaskrav

11.2.1. Rättslig reglering

I tillsynsförordningen finns regler om den kapitalbas som instituten ska uppfylla för att möta förluster som beror på kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker som instituten utsätter sig för, s.k. pelare 1-krav, stora exponeringar och bruttosoliditetsgrad (del tre, fyra och sju i förordningen).

Tillsynsförordningen ställer följaktligen vissa kapitalbaskrav på instituten i syfte att se till att de täcker de olika risker som ett institut kan vara exponerat för (minimikrav). Det finns dessutom specifika krav i fråga om de risker ett institut utsätter sig för i samband med att de driver verksamhet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2402 av den 12 december 2017 om ett allmänt ramverk för värdepapperisering och om inrättande av ett särskilt ramverk för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering samt om ändring av direktiven 2009/65/EG, 2009/138/EG och 2011/61/EU och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 648/2012 (värdepapperiseringsförordningen).

Utöver minimikraven ställs det i kapitaltäckningsdirektivet särskilda kapitalbaskrav (pelare 2-krav) som ska täcka risker som inte fullt ut fångas upp av minimikravet (artikel 104). Det handlar om kapitalkrav för risker som institutet är exponerat för som inte alls täcks av minimikraven, risker som bara delvis täcks av minimikraven eller tillägg för risker som ett institut utsätter det finansiella systemet för. Det särskilda kapitalbaskravet regleras i svensk rätt i tillsynslagen (2 kap. 1 §).

11.2.2. Justeringar avseende det särskilda kapitalbaskravet

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska besluta att ett institut utöver den kapitalbas som krävs enligt tillsynsförordningen ska uppfylla ett särskilt kapitalbaskrav för

1. risken för alltför låg bruttosoliditet, och

2. andra risker. Det ska gälla om – något av kraven om soliditet och likviditet, riskhantering, genom-

lysning, proportionalitet, styrelsens ansvar och riktlinjer och instruktioner inte är uppfyllt och det inte är sannolikt att någon annan åtgärd är tillräcklig för att komma till rätta med bristen inom rimlig tid, – ett särskilt kapitalbaskrav är nödvändigt för att täcka risker som

institutet är eller kan bli exponerat för, – det är sannolikt att institutet inom tolv månader inte längre kommer

att uppfylla sina skyldigheter om soliditet och likviditet, riskhantering, genomlysning, proportionalitet, styrelsens ansvar och riktlinjer och instruktioner, – institutet vid upprepade tillfällen låtit bli att följa en underrättelse

om skillnaden mellan de lämpliga kapitalbasnivåerna och kapitalbaskraven, eller

Prop. 2020/21:36 – det i övrigt har framkommit omständigheter som inger betänklig-

heter från tillsynssynpunkt. Ett beslut om ett särskilt kapitalbaskrav ska vara skriftligt och fattas i samband med en översyn och utvärdering av institutet.

Möjligheten att besluta om ett särskilt kapitalbaskrav för risker som institutet utsätter det finansiella systemet för ska tas bort.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om omständigheter som ska beaktas vid fastställandet av det särskilda kapitalbaskravet.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svenska Bankföreningen och Finansbolagens Förening anser att det bör tydligt framgå att de särskilda kapitalbas- och likviditetskraven ska vara institutsspecifika. Sparbankernas Riksförbund och Finansbolagens Förening anser att beslut om särskilda kapitalbaskrav, utöver att någon av de angivna förutsättningarna föreligger, bara ska fattas vid behov. Sparbankernas Riksförbund anser vidare att det inte bör överlämnas till rättstillämpningen att precisera vad som utgör väsentliga tillsynsmässiga betänkligheter. Kommuninvest Sverige

AB anser att ett instituts status som ett offentligt utvecklingskreditinstitut bör vara en omständighet som ska beaktas vid fastställandet av ett särskilt kapitalbaskrav för risken för alltför låg bruttosoliditet.

Skälen för regeringens förslag

Särskilt kapitalbaskrav för bruttosoliditet

Enligt kapitaltäckningsdirektivet ska de behöriga myndigheterna ha befogenhet att besluta om ett särskilt kapitalbaskrav om vissa situationer är för handen (artikel 104).

Enligt nya regler som har införts i direktivet ska de behöriga myndigheterna också fatta beslut om ett särskilt kapitalbaskrav avseende bruttosoliditet (artikel 104a.3).

Bestämmelser om det särskilda kapitalbaskravet finns i svensk rätt i tillsynslagen (2 kap. 1 §).

För att genomföra de nya reglerna i direktivet bör det även införas ett krav på att Finansinspektionen ska fatta beslut om ett särskilt kapitalbaskrav för bruttosoliditet.

Kravets institutsspecifika karaktär

Enligt kapitaltäckningsdirektivet har den behöriga myndigheten möjlighet att fatta identiska eller likartade beslut om ett särskilt kapitalbaskrav gentemot institut med likartade riskprofiler (artikel 103). Vidare får ett särskilt kapitalbaskrav täcka bl.a. systemrisker (artikel 104.3).

Enligt nya regler som har införts i direktivet tas hänvisningen till systemrisker i reglerna om det särskilda kapitalbaskravet (artikel 104.3) bort. Därtill tas reglerna om att tillämpa tillsynsåtgärder på institut med likartade riskprofiler (artikel 103) bort. Vidare är det bara riskerna för det enskilda institutet som ska ligga till grund för ett beslut om ett särskilt

kapitalbaskrav. I det ligger att det särskilda kapitalbaskravet får täcka Prop. 2020/21:36 risker som återspeglar inverkan av viss ekonomisk utveckling och marknadsutveckling på ett enskilt instituts riskprofil (artikel 104a.1).

Bestämmelser om det särskilda kapitalbaskravet finns i svensk rätt i tillsynslagen (2 kap. 1 §).

För att genomföra de nya kraven i direktivet bör bestämmelserna i lagen justeras på motsvarande sätt och det som anges om att det särskilda kapitalbaskravet ska täcka risker som institutet utsätter det finansiella systemet tas bort.

Svenska Bankföreningen och Finansbolagens Förening anser att det tydligt bör framgå att de särskilda kapitalbas- och likviditetskraven ska vara institutsspecifika. Regeringen konstaterar att det följer av tillsynslagen (2 kap. 1 och 2 §§).

De situationer som ska ligga till grund för ett särskilt kapitalbaskrav

I kapitaltäckningsdirektivet har de situationer som kan ligga till grund för ett beslut om särskilt kapitalbaskrav hittills räknats upp (artikel 104.2): de behöriga myndigheterna ska kunna besluta om ett särskilt kapitalbaskrav åtminstone om institutet inte uppfyller kraven på internt kapital eller har planer för intern styrning, återhämtning, rekonstruktion eller har godtagbara kreditriskreducerande metoder (artikel 104.2 a), institutets risker inte täcks av pelare 1 (artikel 104.2 b), det inte är troligt att enbart tillämpningen av andra administrativa åtgärder är tillräckliga (artikel 104.2 c), översyns- och utvärderingsprocessen visar att den metod institutet valt kommer att leda till otillräckliga kapitalbaskrav (artikel 104.2 d), det är sannolikt att riskerna underskattas trots att pelare 1-kraven är uppfyllda (artikel 104.2 e) och stresstesterna visar att institutets kapitalbas inte är tillräcklig (artikel 104.2 f).

Enligt nya regler som har införts i direktivet har uppräkningen justerats så att den i stället är uttömmande. Uppräkningen av de situationer när beslut om särskilda kapitalbaskrav ska fattas (artikel 104a.1 första stycket a–f) motsvarar den tidigare uppräkningen med den skillnaden att det i en av situationerna (tidigare artikel 104.2 a, nya artikel 104a.1 första stycket b) har förts in ett förtydligande, dvs. att beslut om ett särskilt kapitalbaskrav bara får fattas i det fallet om det är osannolikt att andra tillsynsåtgärder skulle vara tillräckliga för att säkerställa att kraven kan uppfyllas inom en lämplig tidsram. Dessutom har det tillkommit två nya situationer: de behöriga myndigheterna ska fatta beslut om ett särskilt kapitalbaskrav om institutet vid upprepade tillfällen underlåtit att upprätta eller bibehålla en riktlinje om ytterligare kapitalbas som Finansinspektionen meddelat (artikel 104a.1 första stycket e) eller det finns andra omständigheter som ger anledning till väsentliga tillsynsmässiga betänkligheter som är specifika för det enskilda institutet (artikel 104a.1 första stycket f).

Bestämmelser om det särskilda kapitalbaskravet finns i svensk rätt i tillsynslagen (2 kap. 1 §).

Vissa justeringar i uppräkningen i direktivet innebär inte några ändringar i sak (artikel 104a.1 första stycket a, c och d). Med anledning av förtydligandet i fråga om en av situationerna, att det är osannolikt att andra tillsynsåtgärder skulle vara tillräckliga för att säkerställa att dessa krav kan

Prop. 2020/21:36 uppfyllas inom en lämplig tidsram (artikel 104a.1 första stycket b), bör det emellertid göras ett motsvarande förtydligande i svensk rätt. För att genomföra de nya reglerna i direktivet som gäller de nya situationerna när den behöriga tillsynsmyndigheten ska fatta beslut om ett särskilt kapitalbaskrav (artikel 104a.1 första stycket e och f) bör motsvarande bestämmelser införas i svensk rätt.

Sparbankernas Riksförbund och Finansbolagens Förening anser att beslut om särskilda kapitalbaskrav, utöver att någon av de angivna förutsättningarna föreligger, bara ska fattas vid behov. Regeringen konstaterar att direktivet inte ger utrymme för några ytterligare förutsättningar för att besluta om ett särskilt kapitalbaskrav än de som följer av direktivet.

Kommuninvest Sverige AB anser att ett instituts status som ett offentligt utvecklingskreditinstitut bör vara en omständighet som ska beaktas vid fastställandet av ett särskilt kapitalbaskrav för risken för alltför låg bruttosoliditet. Regeringen konstaterar emellertid att direktivet inte gör någon skillnad mellan institut i detta avseende.

Av direktivet framgår inte vad som avses med väsentliga tillsynsmässiga betänkligheter. Till skillnad från Sparbankernas Riksförbund anser regeringen att det är lämpligt att överlämna till rättstillämpningen att i enskilda fall bedöma vad som bör avses med väsentliga tillsynsmässiga betänkligheter.

De nu aktuella bestämmelserna i rörelselagstiftningen om krav på soliditet och likviditet, riskhantering, genomlysning, proportionalitet, styrelsens ansvar och riktlinjer och instruktioner (6 kap. 13, 4 a, 4 b och 5 §§ LBF eller 8 kap. 3–8 §§ LVM) motsvarar direktivets krav på internt kapital, att instituten har planer för intern styrning, återhämtning och rekonstruktion eller har godtagbara kreditriskreducerande metoder (artikel 393 i tillsynsförordningen och artiklarna 73 och 74 i direktivet). Sedan det särskilda kapitalbaskravet infördes har det dock i rörelselagstiftningen införts bestämmelser som inte anknyter till kraven i tillsynsförordningen eller direktivet. Hänvisningarna till dessa bestämmelser (6 kap. 2 a och 2 b §§ LBF respektive 8 kap. 4 a och 4 b §§ LVM) bör därför tas bort.

Förhållandet till minimikravet

I kapitaltäckningsdirektivet har det förtydligats vad som avses med risker eller riskelement som inte täcks eller inte i tillräcklig omfattning täcks av minimikraven i tillsynsförordningen och de särskilda bestämmelserna i värdepapperiseringsförordningen (artikel 104a.2). Preciseringarna syftar till att tydliggöra de omständigheter under vilka det särskilda kapitalbaskravet ska beslutas för att säkerställa att reglerna tillämpas konsekvent i alla medlemsstater och stärka en väl fungerande inre marknad (skäl 13 i direktivet).

Det har även förtydligats vilka krav som ska beaktas vid bestämmande av lämplig nivå för respektive särskilda kapitalbaskrav till den del de avser att täcka risker eller riskelement som inte redan täcks av tillsynsförordningen eller värdepapperiseringsförordningen. Vidare ska nivån på de särskilda kapitalbaskraven utgöras av skillnaden mellan den nivå som den behöriga myndigheten anser vara tillräcklig och respektive minimikrav (artikel 104a.3).

Bestämmelser om det särskilda kapitalbaskravet finns i svensk rätt i Prop. 2020/21:36 tillsynslagen (2 kap. 1 §).

För att genomföra de nya de nya reglerna i kapitaltäckningsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i svensk rätt. På grund av kravens detaljerade karaktär bör det lämpligen göras i föreskrifter på lägre nivå än lag.

Formella beslut

Enligt nya regler som har införts i kapitaltäckningsdirektivet ska de behöriga myndigheterna skriftligen motivera sina beslut om särskilda kapitalbaskrav (artikel 104a.5).

Att beslut om särskilda kapitalbaskrav ska motiveras följer i svensk rätt av förvaltningslagen (32 §). För att genomföra de nya reglerna i direktivet bör det emellertid i svensk rätt införas ett krav på att besluten ska vara skriftliga.

11.2.3. Typ av kapital och kapitalkravens inbördes relation

Regeringens förslag: Ett särskilt kapitalbaskrav för risken för alltför låg bruttosoliditet ska uppfyllas med primärkapital. Ett särskilt kapitalbaskrav för andra risker ska till minst tre fjärdedelar uppfyllas med primärkapital, varav minst tre fjärdedelar ska bestå av kärnprimärkapital.

Finansinspektionen ska i ett enskilt fall få bestämma att ett särskilt kapitalbaskrav ska uppfyllas med en större andel primärkapital eller kärnprimärkapital, om inspektionen anser att det är nödvändigt.

Den kapitalbas som används för att uppfylla ett särskilt kapitalbaskrav för risken för alltför låg bruttosoliditet ska inte få användas för att

1. uppfylla kravet på en bruttosoliditetsgrad,

2. uppfylla kravet på en bruttosoliditetsbuffert för globalt system-

viktiga institut, eller

3. följa en underrättelse om skillnaden mellan de lämpliga kapitalbas-

nivåerna och kapitalbaskraven om den avser risken för alltför låg bruttosoliditet. Den kapitalbas som används för att uppfylla ett särskilt kapitalbaskrav för andra risker än risken för alltför låg bruttosoliditet ska inte få användas för att

1. uppfylla de riskbaserade kapitalkravsrelationerna,

2. uppfylla det kombinerade buffertkravet, eller

3. följa en underrättelse om skillnaden mellan de lämpliga kapitalbas-

nivåerna och kapitalbaskraven om den avser andra risker än risken för alltför låg bruttosoliditet.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag.

Utredningen föreslår inte att kapitalbasen som används för att uppfylla det särskilda kapitalbaskravet för risken för alltför låg bruttosoliditet ska uppfyllas med primärkapital.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: Enligt nya regler som har införts i kapitaltäckningsdirektivet ställs det krav på vilken typ av kapital som de särskilda kapitalbaskraven ska uppfyllas med (artikel 104a.4). I direktivet i den lydelse som publicerades i Europeiska unionens officiella tidning den 7 juni 2019 anges att minst tre fjärdedelar av kapitalbaskravet ska täckas med primärkapital och att minst tre fjärdedelar av det kapitalet ska bestå av kärnprimärkapital, och att detta gäller både det särskilda kapitalbaskravet för risken för alltför låg bruttosoliditet och det särskilda kapitalbaskravet för andra risker. I en rättelse av direktivet som publicerades i

Europeiska unionens officiella tidning den 3 juli 2020 förtydligas att det särskilda kapitalbaskravet för risken för alltför låg bruttosoliditet ska uppfyllas med primärkapital och att det bara är det särskilda kapitalbaskravet för andra risker som ska uppfyllas med minst tre fjärdedelar av primärkapital och att minst tre fjärdedelar av det kapitalet ska bestå av kärnprimärkapital.

Den behöriga myndigheten får också med beaktande av de särskilda omständigheter som gäller för institutet kräva att institutet ska uppfylla de särskilda kapitalbaskraven med en större andel primärkapital eller kärnprimärkapital (artikel 104a.4).

Vidare reglerar direktivet hur kapitalbaskraven och buffertkraven förhåller sig till varandra och vilket kapital som får användas för att uppfylla kraven (artikel 104a.4).

För att genomföra de nya reglerna i direktivet bör motsvarande bestämmelser införas i svensk rätt.

Hänvisningar till S11-2-3

  • Prop. 2020/21:36: Avsnitt 16.6

11.2.4. Underrättelse om skillnaden mellan de lämpliga kapitalbasnivåerna och kapitalbaskraven

Regeringens förslag: Ett institut ska inom ramen för sin riskhantering fastställa tillräckliga kapitalbasnivåer.

I samband med en översyn och utvärdering av ett institut ska Finansinspektionen bestämma lämpliga kapitalbasnivåer för institutet. Inspektionen ska underrätta institutet om skillnaden mellan dessa nivåer och kapitalbaskraven.

Den kapitalbas som används för att följa en underrättelse som avser att hantera risken för alltför låg bruttosoliditet ska inte få användas för att uppfylla

1. kravet på en bruttosoliditetsgrad,

2. ett särskilt kapitalbaskrav för risken för alltför låg bruttosoliditet,

eller

3. kravet på bruttosoliditetsbuffert för globalt systemviktiga institut. Den kapitalbas som används för att följa en underrättelse som avser andra risker än risken för alltför låg bruttosoliditet ska inte få användas för att uppfylla

1. de riskbaserade kapitalkravrelationerna, Prop. 2020/21:36

2. ett särskilt kapitalbaskrav som beslutats för andra risker än risken

för alltför låg bruttosoliditet, eller

3. det kombinerade buffertkravet.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Sparbankernas Riksförbund motsätter sig förslaget om att ett institut inom ramen för sin riskhantering ska fastställa tillräckliga kapitalbasnivåer. Sparbankernas Riksförbund och Finans-bolagens Förening anser att en underrättelse om skillnaden mellan de lämpliga kapitalbasnivåerna och kapitalbaskraven ska vara ett överklagbart beslut. Enligt Kommuninvest Sverige AB bör ett instituts status som ett offentligt utvecklingskreditinstitut vara en omständighet som ska beaktas vid underrättelser om skillnaden mellan de lämpliga kapitalbasnivåerna när det gäller risken för alltför låg bruttosoliditet.

Skälen för regeringens förslag

Fastställande av tillräckliga kapitalbasnivåer

Enligt nya regler som har införts i kapitaltäckningsdirektivet ska ett institut inom ramen för sin riskhantering fastställa det internt bedömda kapitalbehovet till tillfredsställande kapitalbasnivåer (artikel 104b.1).

Bestämmelser om att institut ska upprätthålla ett kapital som till belopp, slag och fördelning är tillräckligt för att täcka arten och nivån på de risker som det är eller kan komma att bli exponerat för finns i svensk rätt i rörelselagstiftningen (6 kap. 2 § LBF och 8 kap. 4 § LVM).

För att genomföra de nya reglerna i direktivet om att instituten inom ramen för sin riskhantering ska fastställa tillräckliga kapitalbasnivåer, bör motsvarande bestämmelser införas i svensk rätt. Direktivet ger inte utrymme för att, som Sparbankernas Riksförbund efterfrågar, underlåta att införa ett sådant krav.

Underrättelser om skillnaden mellan de lämpliga kapitalbasnivåerna och kapitalbaskraven

Enligt nya regler som har införts i kapitaltäckningsdirektivet ska de behöriga myndigheterna meddela institut sin uppfattning om vad som är en lämplig nivå på institutets kapitalbas för att t.ex. täcka risker och hantera framtida stresscenarier som inte täcks av minimikraven, de särskilda kapitalbaskraven och det kombinerade buffertkravet eller kravet på en bruttosoliditetsbuffert, s.k. riktlinjer för ytterligare kapitalbas (artikel 104b.2 och 104b.3 första stycket). Det kan t.ex. bli aktuellt när resultatet av ett stresstest visar risker vid eventuell finansiell stress, som inte täcks av andra krav. En riktlinje för särskild kapitalbas ska vara institutsspecifik och får täcka risker som omfattas av beslut om särskilt kapitalbaskrav endast i den mån den täcker aspekter av dessa risker som inte redan täcks av det kravet (artikel 104b.4).

Riktlinjen ska motsvara skillnaden mellan den lämpliga kapitalbasnivån och den kapitalbas som omfattas av övriga kapitalkrav (artikel 104b.3 andra stycket). Med övriga kapitalkrav avses det relevanta minimikravet,

Prop. 2020/21:36 det relevanta särskilda kapitalbaskravet och det kombinerade buffertkravet alternativt bruttosoliditetsbufferten (artikel 104b.5).

Underlåtenhet att följa den riktlinje som de behöriga myndigheterna har meddelat ska inte leda till utdelningsrestriktioner (artikel 104b.6).

För att genomföra de nya reglerna i direktivet om riktlinjer för ytterligare kapitalbas bör motsvarande bestämmelser införas i svensk rätt.

Det innebär i korthet att Finansinspektionen ska underrätta instituten om skillnaden mellan de lämpliga kapitalbasnivåerna och kapitalbaskraven enligt tillsynsförordningen, tillsynslagen och buffertlagen. Sparbankernas

Riksförbund och Finansbolagens Förening anser att en sådan underrättelse ska vara ett överklagbart beslut.

Avsikten med de nya reglerna i direktivet är att ett institut ska fastställa tillräckliga kapitalbasnivåer. Finansinspektionen ska därefter ge uttryck för sin egen uppfattning om lämpliga kapitalbasnivåer för ett institut och underrätta institutet om skillnaden mellan de lämpliga kapitalbasnivåerna och kapitalbaskraven. Underrättelsen gäller utöver minimikraven enligt tillsynsförordningen (pelare 1-krav), särskilda kapitalbaskrav enligt tillsynslagen (pelare 2-krav) och kraven enligt buffertlagen (buffertkraven) respektive kravet på en bruttosoliditetsbuffert (artikel 92.1a i tillsynsförordningen) och innebär att det skapas en tröskel innan underlåtenhet att uppfylla buffertkraven och kravet på en bruttosoliditetsbuffert medför utdelningsrestriktioner. Om institutet vid upprepade tillfällen underlåter att inneha kapital som uppfyller underrättelsen, utgör det en självständig grund för att fatta ett beslut om ett särskilt kapitalbaskrav (se avsnitt 11.2.2). Ett sådant beslut kan medföra att buffertkraven inte är uppfyllda och leda tillutdelningsrestriktioner. Enligt direktivet har en underrättelse om skillnaden mellan de lämpliga kapitalbasnivåerna och kapitalbaskraven formen av en ”uppmaning”. Den ska motiveras (artikel 64.3 i direktivet) men kommissionen har gett uttryck för att en underrättelse om skillnaden mellan de lämpliga kapitalbasnivåerna och kapitalbaskraven inte ska kunna vara föremål för prövning av domstol. Regeringen konstaterar emellertid att frågan om den aktuella underrättelsen ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol inte har reglerats i direktivet och att frågan i stället får avgöras i rättstillämpningen. Det ska i det avseendet framhållas att ett beslut om ett särskilt kapitalbaskrav kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol (11 kap. 1 § tillsynslagen).

Enligt Kommuninvest Sverige AB bör ett instituts status som ett offentligt utvecklingskreditinstitut vara en omständighet som ska beaktas vid meddelandet av en riktlinje för särskild kapitalbas för risken för alltför låg bruttosoliditet. Regeringen konstaterar emellertid att direktivet inte gör någon skillnad mellan institut i detta avseende.

11.2.5. Skyldigheten att informera resolutionsmyndigheter om ett beslut

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska underrätta Riksgäldskontoret och berörda utländska resolutionsmyndigheter om ett beslut om ett särskilt kapitalbaskrav och om en underrättelse om skillnaden mellan de lämpliga kapitalbasnivåerna och kapitalbaskraven.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Prop. 2020/21:36

Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: Enligt nya regler som har införts i kapitaltäckningsdirektivet ska behöriga myndigheter underrätta relevanta resolutionsmyndigheter om de krav på ytterligare kapitalbas som de ålägger institut (artikel 104c).

För att genomföra de nya reglerna i direktivet bör det införas ett krav i lag att Finansinspektionen ska underrätta berörda resolutionsmyndigheter om särskilda kapitalbaskrav och underrättelser om skillnaden mellan de lämpliga kapitalbasnivåerna och kapitalbaskraven.

Hänvisningar till S11-2-5

  • Prop. 2020/21:36: Avsnitt 16.6

11.3. Särskilt likviditetskrav

Regeringens förslag: Finansinspektionens beslut om ett särskilt likviditetskrav ska inte längre täcka de risker som ett institut utsätter det finansiella systemet för.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: I kapitaltäckningsdirektivet finns regler om särskilda likviditetskrav (artikel 105).

Enligt den ändring som har gjorts i de reglerna ska systemrelaterade likviditetsrisker som hotar de finansiella marknaderna i den berörda medlemsstaten inte längre vara en av de omständigheter som den behöriga myndigheten ska beakta när den beslutar om ett särskilt likviditetskrav (artikel 105).

Direktivets krav på särskilda likviditetskrav har i svensk rätt genomförts i en bestämmelse i tillsynslagen (2 kap. 2 §). Enligt den bestämmelsen ska Finansinspektionen besluta att ett institut ska uppfylla ett särskilt likviditetskrav, om det är nödvändigt för att täcka de likviditetsrisker som ett institut är eller kan bli exponerat för och de risker som ett institut utsätter det finansiella systemet för.

För att genomföra den nu aktuella ändringen i direktivet, bör motsvarande justering göras i bestämmelsen i tillsynslagen.

12. Kapitalbuffertar

12.1. Kapitalbuffertarna i huvuddrag

Kapitaltäckningsdirektivet ställer krav på att instituten har kapitalbuffertar för att stärka det finansiella systemets motståndskraft mot systemrisker. Kapitalbuffertarna syftar till att undvika att instituten bryter mot tillsynsförordningens och kapitaltäckningsdirektivets kapitalbaskrav och till att hantera både cykliska och strukturella systemrisker.

Prop. 2020/21:36 Kapitalkonserveringsbufferten är ett permanent buffertkrav medan den kontracykliska kapitalbufferten varierar beroende på de cykliska systemrisker som förknippas med en alltför kraftig kredittillväxt i det finansiella systemet. Kapitalbuffertkraven för systemviktiga institut begränsar de risker som systemviktiga institut utgör för det finansiella systemet. Direktivet innehåller också en möjlighet för medlemsstaterna att tillämpa en systemriskbuffert för att hantera strukturella systemrisker i hela eller delar av finanssektorn i en viss medlemsstat.

Tillämpliga kapitalbuffertar ska räknas samman till ett kombinerat buffertkrav för varje institut. Om ett institut inte uppfyller det kombinerade buffertkravet, ska det vidta åtgärder för att inom en viss tid stärka kapitalbasen så att den kommer i nivå med buffertkravet. För att stärka kapitalbasen finns det därför begränsningar i utrymmet för ett institut i fråga om vinstutdelningar och vissa andra utbetalningar såsom bonusutbetalningar när det kombinerade buffertkravet inte är uppfyllt.

Reglerna om kapitalbuffertar i kapitaltäckningsdirektivet har i svensk rätt genomförts i bestämmelser i buffertlagen.

12.2. Det kombinerade buffertkravet

Regeringens förslag: Institut ska ha ett kärnprimärkapital som motsvarar det kombinerade buffertkravet utöver det krav på kärnprimärkapital som följer av – de riskbaserade kapitalkravrelationerna, – ett beslut om särskilt kapitalbaskrav för andra risker än risken för

alltför låg bruttosoliditet, och – en underrättelse om skillnaden mellan de lämpliga kapitalbas-

nivåerna och kapitalkraven för andra risker än risken för alltför låg bruttosoliditet. Institut ska inte få använda kärnprimärkapital som används för att uppfylla det kombinerade buffertkravet för att uppfylla de riskbaserade komponenterna i – kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder för globala system-

viktiga institut och icke EU-baserade systemviktiga institut i tillsynsförordningen, och – fastställandet av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder.

Regeringens bedömning: Svensk rätt uppfyller redan kapitaltäckningsdirektivets förbud mot att institut använder kärnprimärkapital som upprätthålls för att tillgodose en av beståndsdelarna i det kombinerade buffertkravet i syfte att tillgodose andra delar av buffertkravet.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i sak med regeringens förslag och bedömning. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt kapitaltäckningsdirektivet gäller att tillämpliga kapitalbuffertar ska räknas samman till ett kombinerat buffertkrav för varje institut (artikel 128.6). Det

kombinerade buffertkravet ska uppfyllas med kärnprimärkapital. Institut Prop. 2020/21:36 får inte använda samma kärnprimärkapital som används för att uppfylla minimikraven i tillsynsförordningen och det särskilda kapitalbaskravet för att också uppfylla det kombinerade buffertkravet (artiklarna 129.5, 130.5, 131.13 och 133.4). Det brukar kallas dubbelräkningsförbudet.

De nya regler som har införts i direktivet innebär att bruttosoliditetskravet, som är ett icke-riskvägt soliditetsmått, har ändrats från ett rapporteringskrav till ett parallellt krav till de riskvägda kapitalkraven. Vidare har det införts krav på kapitalbas och kvalificerade skulder i tillsynsförordningen och krishanteringsdirektivet. Det medför att dubbelräkningsförbudet i kapitaltäckningsdirektivet har justerats.

Enligt kapitaltäckningsdirektivet får därför kärnprimärkapital som används för att upprätthålla de riskvägda kraven inte användas för att uppfylla det kombinerade buffertkravet (artikel 128 första stycket).

Institut får inte heller använda kärnprimärkapital som upprätthålls för att tillgodose en av delarna i det kombinerade buffertkravet i syfte att tillgodose andra tillämpliga delar av det kravet (artikel 128 tredje stycket). Vidare får institut inte använda kärnprimärkapital som används för att uppfylla det kombinerade buffertkravet för att uppfylla vissa riskbaserade komponenter i krav i tillsynsförordningen och i krishanteringsdirektivet (artikel 128 andra stycket i kapitaltäckningsdirektivet).

Bestämmelserna om det kombinerade buffertkravet finns i svensk rätt i buffertlagen (2 kap. 1 och 2 §§).

För att genomföra de nya reglerna i kapitaltäckningsdirektivet, bör dubbelräkningsförbudet i svensk rätt justeras på motsvarade sätt. Det bör framgå att kärnprimärkapital som används för att upprätthålla de riskvägda kraven inte får användas för att uppfylla det kombinerade buffertkravet och att kärnprimärkapital som används för att uppfylla det kombinerade buffertkravet inte får användas för att uppfylla de riskbaserade komponenterna i kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder i tillsynsförordningen och krishanteringsdirektivet.

Det förhållandet att det av buffertlagen (2 kap. 1 §) framgår att institut ska ha kärnprimärkapital som motsvarar det kombinerade buffertkravet innebär i sig att instituten ska uppfylla samtliga delar av det kombinerade buffertkravet samtidigt. Det krävs därför inte några särskilda åtgärder för att genomföra kapitaltäckningsdirektivet i den delen.

Hänvisningar till S12-2

12.3. Kapitalbuffertar för systemviktiga institut

Regeringens förslag: Begränsningen till 3,5 procent av ett instituts totala riskvägda exponeringsbelopp i fråga om kapitalbufferten på gruppnivå för globalt systemviktiga institut ska tas bort.

Kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut ska Finansinspektionen få fastställa till högst 3 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp. En sådan kapitalbuffert ska dock få fastställas till mer än 3 procent om Finansinspektionen underrättat Europeiska kommissionen och kommissionen godkänt åtgärden.

Den kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut som dotterföretag till antingen ett globalt systemviktigt institut eller ett övrigt system-

Prop. 2020/21:36 viktigt institut som är ett moderinstitut inom EU, som omfattas av buffert för övriga systemviktiga institut på gruppnivå, kan förpliktas ha på individuell nivå eller undergruppnivå ska inte få uppgå till mer än det lägsta av

1. summan av 1 procent av institutets totala riskvägda exponerings-

belopp och det högsta av antingen – buffertvärdet för globalt systemviktiga institut, eller – det buffertvärde för övriga systemviktiga institut som gäller på

gruppnivå, eller

2. 3 procent, eller den procentsats som har fastställts på gruppnivå, av

det totala riskvägda exponeringsbeloppet.

Regeringens bedömning: Svensk rätt uppfyller redan kapitaltäckningsdirektivets krav i fråga om vilka institut som kan vara globalt systemviktiga institut och andra systemviktiga institut.

Den nya metoden för identifiering av globalt systemviktiga institut som har införts i direktivet och de justeringar som har gjorts i fråga om när ett globalt systemviktigt institut får flyttas till en kategori med ett högre kapitalbuffertkrav bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i sak med regeringens förslag och bedömning. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Globala och övriga systemviktiga institut

Enligt kapitaltäckningsdirektivet ska behöriga myndigheter genom att använda en viss metod identifiera vilka institut som på gruppnivå är globalt systemviktiga (artikel 131.1 och 131.2). Varje globalt systemviktigt institut ska på gruppnivå tilldelas ett buffertkrav enligt den riskkategori det har placerats i (artikel 131.9). Buffertkravet kan variera mellan 1 och 3,5 procent.

De behöriga myndigheterna ska även identifiera övriga institut som på individuell, grupp- eller undergruppsnivå är systemviktiga (artikel 131.1). Myndigheten får ålägga sådana övriga systemviktiga institut, på individuell, grupp- eller undergruppsnivå ett buffertkrav på upp till 2 procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet (artikel 131.5).

Reglerna om globala och övriga systemviktiga institut har i svensk rätt genomförts i bestämmelser i buffertlagen (5 kap.).

Vilka företag som kan vara globala systemviktiga institut och vilka som kan vara övriga systemviktiga institut

I kapitaltäckningsdirektivet räknas de företag upp som kan vara globala och övriga systemviktiga institut (artikel 131).

Enligt nya regler som har införts i direktivet utökas uppräkningen av vilka företag som kan vara övriga systemviktiga till att även omfatta ett moderinstitut i en medlemsstat, ett finansiellt moderholdingföretag i en

medlemsstat eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag i en Prop. 2020/21:36 medlemsstat. Även uppräkningen av vilka företag som kan vara globala systemviktiga institut har ändrats (artikel 131.1).

Finansinspektionen ska enligt gällande rätt besluta om vilka institut som på gruppnivå ska ha en kapitalbuffert för globalt systemviktiga institut, men det gäller inte för dotterföretag till antingen ett moderinstitut, ett finansiellt moderholdingföretag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES (5 kap. 1 § buffertlagen). Finansinspektionen får också besluta att institut på individuell nivå, undergruppsnivå eller gruppnivå ska ha en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut (5 kap. 3 § buffertlagen). De ändringar som gjorts i de nu aktuella reglerna i direktivet med avseende på vilka företag som kan vara övriga systemviktiga institut omfattas därmed av gällande rätt.

Uppräkningen i direktivet av vilka företag som kan vara globalt systemviktiga innebär inte en ändring i sak. Det behöver därför inte vidtas några särskilda åtgärder för att genomföra direktivet i den delen.

Storleken på bufferten för globala systemviktiga institut

Enligt kapitaltäckningsdirektivet får bufferten för globalt systemviktiga institut högst uppgå till 3,5 procent.

Enligt nya regler som har införts i direktivet tas den begränsningen bort (artikel 131.9). Motsvarande justering bör göras i buffertlagen (5 kap. 2 §).

Alternativ metod för identifiering av globala systemviktiga institut

Enligt kapitaltäckningsdirektivet ska de behöriga myndigheterna använda en speciell metod när det identifierar globalt systemviktiga institut (artikel 131.2). Metoden har specificerats i kommissionens delegerande förordning (EU) nr 1222/2014 av den 8 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU vad gäller tekniska tillsynsstandarder för specificering av metoden för att identifiera globala systemviktiga institut och för att fastställa underkategorier av globala systemviktiga institut.

Enligt nya regler som har införts i kapitaltäckningsdirektivet har det införts en alternativ metod. Metoden utgår ifrån den ursprungliga metoden men gör det möjligt att i fråga om en konsoliderad situations gränsöverskridande verksamhet undanta verksamheter i medlemsstater som ingår i bankunionen (artikel 131.2a).

Reglerna om den ursprungliga metoden har i svensk rätt genomförts i föreskrifter på lägre nivå än lag (10 kap. 1 § buffertlagen). De nya regler om en alternativ metod som har införts i direktivet bör genomföras på motsvarande sätt med stöd av befintliga bemyndiganden och kräver därmed inte några lagändringar.

Höjd nivå på kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut

Enligt kapitaltäckningsdirektivet får kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut uppgå till högst 2 procent (artikel 131.5). Storleken på bufferten begränsas emellertid ytterligare om den gäller ett institut som är dotterföretag till antingen ett globalt systemviktigt institut eller ett övrigt systemviktigt institut som är ett moderinstitut inom EU, som omfattas av buffert för övriga systemviktiga institut på gruppnivå (artikel 131.8).

Prop. 2020/21:36 Enligt nya regler som har införts i direktivet har nivån höjts till 3 procent (artikel 131.5). De behöriga myndigheterna får bestämma en högre buffert än 3 procent, förutsatt att det har anmälts till Europeiska systemrisknämnden (ESRB) och att kommissionen godkänner den högre bufferten enligt ett särskilt förfarande (artikel 131.5a).

De nya reglerna innebär även att det har gjorts justeringar i metoden för beräkning av den högsta kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut som ett institut får ha om det är dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut eller till ett moderinstitut inom EES som ska ha en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut på gruppnivå. En sådan buffert får inte överstiga det lägsta av 1 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp beräknat enligt tillsynsförordningen (artikel 92.3) och det buffertvärde som gäller på gruppnivå enligt tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga institut.

Bestämmelserna om storleken på kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut regleras i svensk rätt i buffertlagen (5 kap. 4 och 5 §§).

För att genomföra de nya reglerna i kapitaltäckningsdirektivet behöver bestämmelserna i lagen ändras på motsvarande sätt.

12.4. Systemriskbufferten

Regeringens förslag: Kravet på att en systemrisk ska vara strukturell för att kunna ligga till grund för ett beslut om en systemriskbuffert ska tas bort. Systemriskbufferten ska inte få användas för att täcka makrotillsyns- eller systemrisker som redan täcks av ett kapitalkrav enligt tillsynsförordningen, en kontracyklisk kapitalbuffert eller en kapitalbuffert för systemviktiga institut.

Systemriskbufferten ska uppgå till ett visst belopp. Till grund för beräkningen av beloppet ska Finansinspektionen fastställa ett systemriskbuffertvärde för de exponeringar som är aktuella. Om en exponering omfattas av flera värden, ska dessa läggas ihop till ett kombinerat buffertvärde. Systemriskbuffertvärdet ska beslutas i enlighet med förfarandet i artikel 133.9–133.12 i kapitaltäckningsdirektivet.

Om Finansinspektionen beslutar om en systemriskbuffert för exponeringar i andra länder inom EES, ska samma buffertnivå gälla för institutets alla exponeringar utanför Sverige men inom EES. Det ska dock inte gälla om systemriskbufferten grundas på ett beslut om erkännande av ett systemriskvärde som fastställts i ett annat land inom EES.

En systemriskbuffert, som grundar sig på ett erkänt systemriskbuffertvärde, ska få gälla utöver systemriskbufferten som sätts för systemrisker i Sverige om buffertarna avser att täcka olika risker. Om buffertarna avser att täcka samma risker ska bara den högre av dem gälla.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka exponeringar som en systemriskbuffert får gälla.

Regeringens bedömning: Reglerna i kapitaltäckningsdirektivet om de principer som ska beaktas vid fastställandet av ett systemriskbuffert-

värde och den information som Finansinspektionen ska offentliggöra Prop. 2020/21:36 bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i sak med regeringens förslag och bedömning. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Systemriskbuffert

Enligt kapitaltäckningsdirektivet får varje medlemsstat besluta att införa en systemriskbuffert för institut för att förhindra och minska långsiktiga strukturella systemrisker eller makrotillsynsrisker som inte täcks av tillsynsförordningen och som kan få allvarliga negativa effekter på det finansiella systemet och den reala ekonomin i en viss medlemsstat (artikel 133.1). Systemriskbufferten får tillämpas på individuell nivå samt på grupp- och undergruppsnivå.

Reglerna om systemriskbufferten har i svensk rätt genomförts i bestämmelser i buffertlagen (4 kap.).

Sektorspecifik systemriskbuffert

Enligt nya regler som har införts i kapitalteckningsdirektivet har systemriskbuffertens användningsområde ändrats så att bufferten inte längre bara ska kunna bestämmas för att täcka strukturella systemrisker (artikel 133.1). Systemriskbufferten får bara användas avseende makrotillsynsrisker eller systemrisker som inte redan täcks av kraven i tillsynsförordningen, en kontracyklisk kapitalbuffert eller kapitalbuffert för systemviktiga institut (artikel 133.1 och 133.7). Det innebär att systemriskbufferten och buffertarna för systemviktiga institut ska läggas samman.

Det preciseras vilka sektorsexponeringar som kan bli aktuella och en ny beräkningsmetod har införts (artikel 133.2, 133.4, 133.5 och 133.7), samtidigt som kravet om upprätthållande av en systemriskbuffert på minst 1 procent för exponeringarna som bufferten avser, har tagits bort (artikel 133.3). Den nya metoden för beräkningen av den sektorsspecifika systemriskbufferten ger att en systemriskbuffert kan gälla för alla exponeringar i den medlemsstat där den fastställs, andra medlemsstater eller tredjeländer. En systemriskbuffert kan också gälla för vissa sektorsspecifika exponeringar, dvs. exponeringskategorier eller undergrupper därav, och i andra medlemsstater när det avser ett erkänt buffertvärde. För att en systemriskbuffert ska kunna beräknas för en exponering behöver den behöriga myndigheten besluta om ett systemriskbuffertvärde för exponeringen. Eftersom en sektorsspecifik exponering är en del av alla exponeringar kommer en buffert för den sektorsspecifika exponeringen att omfattas av det eventuella värde som fastställs för alla exponeringar och det värde som fastställs för den sektorsspecifika exponeringen. Dessa värden ska läggas ihop till ett kombinerat systemriskbuffertvärde. De principer som ska beaktas vid fastställandet av ett systemriskbuffertvärde har även justerats (artikel 133.7 och 133.8).

Prop. 2020/21:36 Reglerna om systemriskbuffert har i svensk rätt genomförts i bestämmelser i buffertlagen (4 kap.).

För att genomföra de nya reglerna om tillämpningsområdet för systemriskbufferten behöver bestämmelserna i buffertlagen justeras på motsvarande sätt (4 kap. 1 §). Det bör framgå av lagen att systemriskbufferten inte får användas för att täcka makrotillsyns- eller systemrisker som redan täcks av ett kapitalkrav enligt tillsynsförordningen, en kontracyklisk kapitalbuffert eller en kapitalbuffert för systemviktiga institut. Vidare bör kravet på att systemriskerna ska vara strukturella tas bort.

Enligt buffertlagen kan systemriskbufferten gälla alla eller vissa av ett instituts exponeringar (4 kap. 1 §). Svensk rätt uppfyller därmed direktivets krav på systemriskbuffertens sektorsspecifika karaktär. Den närmare specificeringen av vilka exponeringar som en systemriskbuffert får avse (artikel 133.5 i direktivet) bör emellertid med hänsyn till dess detaljerade art lämpligen genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om det.

För att genomföra de nya reglerna i direktivet om nivån på systemriskbufferten bör motsvarande justeringar göras i bestämmelserna i buffertlagen (4 kap. 2 §). Det bör framgå att Finansinspektionen ska fastställa ett systemriskbuffertvärde för de exponeringar som är aktuella och miniminivån på 1 procent bör tas bort. Vid beslut om ett systemriskbuffertvärde är det kombinerade buffertvärdet, dvs. det sammanlagda värdet av de systemriskbuffertvärden som en exponering omfattas av, som är relevant. Vad som omfattas av detta värde bör därför också framgå. Metoden för själva beräkning av systemriskbufferten (artikel 133.2) är däremot, mot bakgrund av dess tekniska karaktär, enligt regeringens bedömning inte lämplig att tas in i lag. I stället bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela föreskrifter i denna del.

Reglerna i direktivet om de principer som ska beaktas vid fastställandet av ett systemriskbuffertvärde (artikel 133.7 och 133.8) har tidigare bedömts lämpliga att genomföra i föreskrifter på lägre nivå än lag. Det är lämpligt att på motsvarande sätt överväga om ändringarna i dessa regler i direktivet medför behov av föreskrifter med stöd av gällande bemyndigande (10 kap. 1 § 2 buffertlagen).

Beslut om systemriskbufferten

Enligt kapitaltäckningsdirektivet får den behöriga myndigheten besluta om att tillämpa en systemriskbuffert på upp till 3 procent för samtliga av ett instituts exponeringar. Det förutsätter emellertid att myndigheten underrättar vissa EU-institutioner, ESRB och andra behöriga myndigheter (artikel 133.11). Om systemriskbuffertvärdet för nationella exponeringar och exponeringar i tredjeland fastställts till mellan 3 och 5 procent, måste den behöriga myndigheten, utöver att uppfylla underrättelsekravet, avvakta kommissionens yttrande (artikel 133.12). Avser den behöriga myndigheten att fastställa en systemriskbuffert på nationella exponeringar och exponeringar utanför EU till över 5 procent behövs kommissionens godkännande (artikel 133.14). I dag görs alltså i detta avseende en skillnad mellan nationella exponeringar, exponeringar i förhållande till andra medlemsstater och exponeringar i förhållande till tredjeland.

Enligt nya regler som har införts i direktivet har beslutsförfarandet Prop. 2020/21:36 ändrats. Kommissionens roll i förfarandet har knutits närmare till nivån på det kombinerade systemriskbuffertvärdet (artikel 133.9–133.12). Om ett kombinerat systemriskbuffertvärde inte är mer än 3 procent behöver den behöriga myndigheten bara underrätta ESRB när myndigheten ska fatta ett beslut om att fastställa eller ändra ett systemriskbuffertvärde. Om en exponering bara omfattas av ett systemriskbuffertvärde är det värdet som är relevant i sammanhanget. Vid ett kombinerat systemriskbuffertvärde om mer än 3 procent men högst 5 procent ska den behöriga myndigheten i samband med en sådan underrättelse begära ett yttrande av kommissionen. Om det aktuella institutets moderföretag är etablerat i en annan medlemsstat ska myndigheten även begära en rekommendation från kommissionen och ESRB. Om systemriskbuffertvärdet är mer än 5 procent för någon exponering måste den behöriga myndigheten dock begära ett godkännande från kommissionen. Direktivet gör i detta avseende inte heller längre skillnad på nationella exponeringar, exponeringar i förhållande till andra medlemsstater eller exponeringar i förhållande till tredjeland.

Ett systemriskbuffertvärde som den behöriga myndigheten har erkänt ska inte räknas med vid ett systemriskbuffertvärde om högst 3 procent. Om ett buffertvärde inte höjs i förhållande till tidigare fastställt värde behöver förfarandet om att invänta yttrande eller godkännande inte tillämpas.

Reglerna i kapitaltäckningsdirektivet om hur den behöriga myndigheten får besluta om systemriskbufferten har i svensk rätt genomförts i bestämmelser i buffertlagen (4 kap. 3–6 §§

)

.

För att genomföra de nya reglerna i direktivet bör bestämmelserna i lagen ändras i på motsvarande sätt.

Offentliggörande av information

Enligt kapitaltäckningsdirektivet ska de behöriga eller utsedda myndigheterna offentliggöra viss information om systemriskbufferten (artikel 133.16).

Enligt nya regler som har införts i direktivet har kravet utökats till att även omfatta information om de nya systemriskbuffertvärdena (artikel 133.13).

Enligt gällande rätt följer Finansinspektionens skyldighet att offentliggöra viss information med anledning av tillämpningen av systemriskbufferten av förordningen om särskild tillsyn och kapitalbuffertar (3 §). Bestämmelsen bör justeras så att hänvisningen till direktivet överensstämmer med direktivets nya lydelse.

Erkännande av andra länders systemriskbuffertvärden

Enligt kapitaltäckningsdirektivet får medlemsstaterna välja att erkänna ett i en annan medlemsstat beslutat systemriskbuffertvärde (artikel 134).

Enligt nya regler som har införts i direktivet har uppdelningen av exponeringar i nationella exponeringar, exponeringar i förhållande till andra medlemsstater och exponeringar mot tredjeland tagits bort. Detta har fått konsekvenser för reglerna om erkännandet av andra länders systemriskbuffertvärden. Det har därför införts ett nytt undantag som innebär att skyldigheten att, avseende exponeringar i andra medlemsstater, fastställa samma systemriskbuffert för alla exponeringar inom unionen inte ska gälla

Prop. 2020/21:36 om bufferten fastställs i syfte att erkänna det systemriskbuffertvärde som fastställts av en annan medlemsstat (artikel 133.15). Om en medlemsstat erkänner ett systemriskbuffertvärde för nationellt auktoriserade institut får denna systemriskbuffert vara kumulativ med den systemriskbuffert som fastställts för de nationella systemriskerna, förutsatt att olika risker hanteras genom buffertarna (artikel 134.4). Om buffertarna hanterar samma risker ska bara den högre av buffertarna gälla. Det förtydligas därmed att systemriskbuffertvärdenas ska läggas samman gäller erkända systemriskbuffertvärden, förutsatt att de täcker olika risker.

Storleken på systemriskbufferten avseende exponeringar i andra länder inom EES och möjligheten för Finansinspektionen att erkänna ett systemriskbuffertvärde som fastställts i ett annat land inom EES regleras i buffertlagen (4 kap. 5 och 7 §§).

För att genomföra de nya reglerna i direktivet bör det nya undantaget för erkända exponeringar anges i lag. Detsamma gäller att en systemriskbuffert som grundar sig på ett erkänt systemriskbuffertvärde får gälla utöver systemriskbufferten som sätts för systemrisker i Sverige. Buffertarna får dock bara läggas samman om de avser att täcka olika risker. Om buffertarna avser att täcka samma risker ska bara den högre av dem gälla.

12.5. Den kontracykliska kapitalbufferten

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska för varje kvartal beräkna det kontracykliska buffertriktvärdet och, vid behov, fastställa eller ändra ett kontracykliskt buffertvärde. Värdena ska beräknas respektive fastställas på det sätt och utifrån de faktorer som anges i kapitaltäckningsdirektivet.

Regeringens bedömning: Svensk rätt uppfyller redan kapitaltäckningsdirektivets krav på att Finansinspektionen ska bedöma intensiteten i cykliska systemrisker och lämpligheten hos det kontracykliska buffertvärdet samt att anmäla varje ändring av det kontracykliska buffertvärdet till ESRB.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i sak med regeringens förslag och bedömning. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt kapitaltäckningsdirektivet ska den ansvariga tillsynsmyndigheten, i Sverige

Finansinspektionen, fastställa ett kontracykliskt kapitalbuffertvärde för medlemsstaten (artikel 136). Finansinspektionen ska beräkna ett buffertriktvärde som framför allt återspeglar kreditcykeln och de risker som beror på en alltför stor kredittillväxt i medlemsstaten samt den nationella ekonomins särdrag (artikel 136.2). Buffertriktvärdet ska beräknas kvartalsvis och utgör i sin tur ett referensvärde för det kontracykliska kapitalbuffertvärdet (artikel 136.3).

Enligt nya regler som har införts i direktivet ska Finansinspektionen även i fortsättningen på kvartalsbasis bedöma intensiteten i cykliska systemrisker och lämpligheten i det kontracykliska buffertvärdet men till

skillnad mot tidigare bara vid behov fastställa eller justera det kontra-Prop. 2020/21:36 cykliska buffertvärdet, (artikel 136.3). Vidare ska inspektionen, till skillnad från i dag, bara anmäla ändringar av det kontracykliska buffertvärdet till ESRB.

Reglerna i direktivet om fastställande av kontracykliska buffertvärden har i svensk rätt genomförts i bestämmelser i buffertlagen (7 kap. 1 och 2 §§).

För att genomföra de ändringar som har gjorts i direktivet i denna del bör bestämmelserna i lagen justeras så att det anges att Finansinspektionen ska beräkna, och inte fastställa, det kontracykliska buffertriktvärdet och, vid behov, fastställa eller justera det kontracykliska buffertvärdet.

Finansinspektionen ska redan i dag informera ESRB och offentliggöra beslut om kontracykliska buffertvärden i enlighet med vissa artiklar i direktivet (7 kap. 8 §). Svensk rätt uppfyller därmed direktivets krav på Finansinspektionens informationsskyldighet i förhållande till ESRB.

12.6. Konkurrerande buffertkrav

Regeringens förslag: Systemriskbufferten och bufferten för systemviktiga institut ska läggas samman. Om summan av systemriskbuffertvärdet och buffertvärdet för globala systemviktiga institut eller andra systemviktiga institut som gäller för samma institut är högre än 3 procent, ska sådana värden dock få fastställas bara om Finansinspektionen fullgjort underrättelsekravet i förhållande till ESRB och åtgärden godkänts av Europeiska kommissionen.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: Kapitaltäckningsdirektivet innehåller regler om vilka kapitalkrav som ska gälla om ett institut är ålagt att hålla fler än en av kapitalbuffertarna för systemviktiga institut och systemriskbufferten (artiklarna 131.14–131.17 och 133.4–133.7). Om ett institut på gruppnivå är ålagt krav på en kapitalbuffert för globalt systemviktiga institut och en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut eller en systemriskbuffert, ska bara den högsta av dessa buffertar tillämpas på gruppnivå. Om ett institut på individuell nivå eller undergruppsnivå är ålagt att upprätthålla en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut och en systemriskbuffert, ska bara den högsta av dessa buffertar tillämpas.

Enligt nya regler som har införts i direktivet ska systemriskbufferten och kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut läggas samman (artikel 131.15). Skyldigheten för ett institut som är ålagt att hålla fler än en av kapitalbuffertarna för systemviktiga institut eller en systemriskbufferten att upprätthålla den högsta av buffertarna har därför tagits bort. Däremot gäller fortfarande att om en konsoliderad situation omfattas av en buffert för globalt systemviktiga institut och av en buffert för andra systemviktiga institut, så ska den högsta av buffertarna tillämpas (artikel 131.14).

Vidare ska det nya förfarandet för att fastställa en buffert för övriga systemviktiga institut på över 3 procent (jfr avsnitt 12.4) också tillämpas

Prop. 2020/21:36 om summan av systemriskbuffertvärdet och buffertvärdet för globala systemviktiga institut eller andra systemviktiga institut som gäller för samma institut är högre än 5 procent (artikel 131.15).

Det konkurrerande buffertkravet avseende systemriskbufferten och kapitalbuffertarna för systemviktiga institut regleras i svensk rätt i buffertlagen (2 kap. 2 § och 5 kap. 7 och 8 §§

)

. För att genomföra de nya kraven i direktivet bör bestämmelserna i lagen justeras så att det anges att buffertarna får läggas samman. Det bör även anges att om summan av systemriskbuffertvärdet och buffertvärdet för globala systemviktiga institut eller andra systemviktiga institut som gäller för samma institut är högre än 5 procent, får sådana värden fastställas bara om Finansinspektionen har fullgjort underrättelsekraven i direktivet och åtgärden godkänts av kommissionen.

Hänvisningar till S12-6

12.7. Åtgärder om det kombinerade buffertkravet inte uppfylls

Regeringens förslag: Tiden för när ett institut ska lämna in en kapitalkonserveringsplan ska räknas från den dag det konstaterades att det kombinerade buffertkravet inte längre uppfylldes.

Ett institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet ska inte få göra utbetalningar kopplade till primärkapitaltillskott. Inskränkningar i institutens rätt att vidta värdeöverföringar ska inte gälla om det leder till en betalningsinställelse som kan utgöra grund för att försätta institutet i resolution.

Ett institut ska inte anses uppfylla det kombinerade buffertkravet om det inte har kapitalbas i den mängd och av den kvalitet som behövs för att samtidigt uppfylla det kombinerade buffertkravet med tillägg av de krav som följer av

1. kärnprimärkapitalrelationen på 4,5 procent, primärkapitalrelationen

på 6 procent eller en total kapitalrelation på 8 procent, och

2. ett beslut om särskilt kapitalbaskrav för andra risker än risken för

alltför låg bruttosoliditet.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Utdelningsrestriktioner

Enligt kapitaltäckningsdirektivet ska institut förbjudas att göra värdeöverföringar om det kombinerade buffertkravet inte längre är uppfyllt. Även vissa andra utbetalningar eller åtaganden är förbjudna. Under vissa villkor kan institutet dock göra värdeöverföringar eller sådana utbetalningar eller åtaganden som annars är förbjudna (artikel 141).

Reglerna i direktivet om ingripanden och restriktioner om det kombine-Prop. 2020/21:36 rade buffertkravet inte uppfylls har i svensk rätt genomförts i bestämmelser i buffertlagen (8 kap.).

Beräkningen av det högsta förfogandebeloppet

Enligt kapitaltäckningsdirektivet ska institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet beräkna sitt högsta förfogandebelopp och rapportera detta till den behöriga myndigheten. Direktivet innehåller detaljerade krav i detta avseende (artikel 141.4–141.6). Om ett institut inte uppfyller det kombinerade buffertkravet ska det också inom fem arbetsdagar från det att det konstaterades att buffertkravet inte uppfylldes ge in en kapitalkonserveringsplan till den behöriga myndigheten (artikel 142.1).

Enligt nya regler som har införts i direktivet har beräkningen av det högsta förfogandebeloppet justerats i så motto att fokus har tagits bort från det senaste beslutet om vinstutdelning eller utbetalning eftersom ett sådant beslut kan vara begränsat till en kortare period och därför inte korrekt återspeglar det belopp som bör beaktas vid beräkningen (artikel 141.5 a och b). Vidare har det förtydligats i samma beräkning, i enlighet med övriga ändringar i direktivet, att de särskilda kapitalbaskraven kommer framför det kombinerade buffertkravet i turordningen (artikel 141.6).

De detaljerade reglerna i direktivet, som i grunden avser att ange hur det högsta förfogandebeloppet ska beräknas, har i svensk rätt genomförts i föreskrifter på lägre nivå än lag (Finansinspektionens föreskrifter [FFFS 2014:12] om tillsynskrav och kapitalbuffertar med stöd av bemyndiganden i 10 kap. 1 § buffertlagen och 16 § förordningen om särskild tillsyn och kapitalbuffertar). De justeringar som har gjorts i reglerna i direktivet bör genomföras med stöd av befintliga bemyndiganden.

Reglerna i direktivet om kravet på att ge in en kapitalkonserveringsplan har i svensk rätt genomförts i bestämmelser i buffertlagen (8 kap. 1 §). Buffertlagen är dock i viss mån missvisande i detta avseende eftersom det anges att en kapitalkonserveringsplan ska lämnas in inom fem arbetsdagar från det att buffertkravet inte uppfylldes medan direktivet anger att tiden för att lägga fram planen ska räknas från den dag det konstaterades att buffertkravet inte uppfylldes. Lagen bör därför justeras i motsvarande utsträckning.

Förutsättningarna för att underlåta att uppfylla det kombinerade buffertkravet

Enligt nya regler som har införts i kapitaltäckningsdirektivet klargörs under vilka förutsättningar som ett institut ska anses underlåta att uppfylla det kombinerade buffertkravet (artikel 141a). Så ska vara fallet om institutet inte har kapitalbas i den mängd och av den kvalitet som behövs för att samtidigt uppfylla det kombinerade buffertkravet och vissa av bestämmelserna om kapitalbasrelationer i tillsynsförordningen (artiklarna 91.1 b eller c eller 92.1 a) tillsammans med det särskilda kapitalbaskravet för andra risker än risken för alltför låg bruttosoliditet.

Bestämmelser om ingripanden och restriktioner om det kombinerade buffertkravet inte uppfylls finns i svensk rätt i buffertlagen (8 kap.).

För att genomföra de nya reglerna i direktivet bör det anges i lagen när ett institut ska anses inte uppfylla det kombinerade buffertkravet.

Prop. 2020/21:36 Förbudet mot utdelningsrestriktioner gäller enligt gällande svensk rätt t.ex. inte om en tillämpning av restriktionerna leder till en betalningsinställelse som kan utgöra grund för att försätta institutet i konkurs (5 kap. 4 § buffertlagen). Sedan bestämmelserna om utdelningsrestriktioner infördes i buffertlagen har möjligheten att försätta ett institut i resolution enligt lagen om resolution införts. Det bör därför även införas ett tillägg i buffertlagen om att förbudet inte heller ska gälla om en tillämpning av bestämmelsen leder till en betalningsinställelse som kan utgöra grund för att försätta institutet i resolution.

Hänvisningar till S12-7

12.8. Åtgärder om kravet på bruttosoliditetsbufferten inte uppfylls

Regeringens förslag: Ett institut ska inte anses uppfylla kravet på en bruttosoliditetsbuffert om det inte har primärkapital i den mängd som behövs för att samtidigt uppfylla kravet på bruttosoliditetsbuffert med tillägg av de krav som följer av

1. kravet på en bruttosoliditetsgrad, och

2. ett beslut om särskilt kapitalbaskrav för risken för alltför låg brutto-

soliditet. Bestämmelserna om ingripanden och restriktioner när det kombinerade buffertkravet inte uppfylls ska även gälla om kravet på en bruttosoliditetsbuffert inte uppfylls, med undantag för att bestämmelserna ska ta sikte på att återställa institutets primärkapital. En definition av primärkapital ska införas i lag.

Finansinspektionen ska få ingripa med administrativa sanktioner om ett institut inte uppfyller kravet på en bruttosoliditetsbuffert och trots detta vidtar överföringar eller andra åtgärder i strid med utdelningsrestriktioner.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: Kapitaltäckningsdirektivet räknar upp de restriktioner och ingripandemöjligheter som ska vara tillgängliga för den behöriga myndigheten om ett institut inte uppfyller det kombinerade buffertkravet (artikel 141).

Enligt nya regler som har införts i direktivet ska bruttosoliditetskravet vara ett faktiskt krav (del 7 i tillsynsförordningen). Det har även införts ett krav på en bruttosoliditetsbuffert (artikel 92.1a i tillsynsförordningen). Motsvarande restriktioner som i dag gäller för det kombinerade buffertkravet ska också gälla när ett institut inte uppfyller kravet på en bruttosoliditetsbuffert (artiklarna 141b, 141c och 142 i kapitaltäckningsdirektivet). Det klargörs också under vilka förutsättningar som ett institut ska anses underlåta att uppfylla det kravet på en bruttosoliditetsbuffert (artikel 141c). Så ska vara fallet om institutet inte har primärkapital i den mängd som behövs för att samtidigt uppfylla kravet på bruttosoliditets-

buffert, kravet på en bruttosoliditetsgrad och ett beslut om särskilt Prop. 2020/21:36 kapitalbaskrav för risken för alltför låg bruttosoliditet.

Eftersom kravet på en bruttosoliditetsbuffert ska uppfyllas med primärkapital tar de nya reglerna om utdelningsrestriktioner för när kravet på bruttosoliditetsbufferten inte uppfylls sikte på att institutet ska ha tillräckligt med primärkapital, dvs. inte kärnprimärkapital som i stället är relevant för uppfyllandet det kombinerade buffertkravet (artikel 141b.1). Av samma anledning behöver ett institut som inte uppfyller kravet på en bruttosoliditetsbuffert och som har för avsikt att lämna vinstutdelning eller vidta annan angiven åtgärd inte lämna information om supplementärt kapital som det innehar.

Reglerna i kapitaltäckningsdirektivet om ingripanden och restriktioner som aktualiseras när det kombinerade buffertkravet inte är uppfyllt har i svensk rätt i huvudsak genomförts genom bestämmelser i buffertlagen (1 kap. 2 §, 6 kap. 7 §, 8 kap. och 10 kap. 1 §).

För att genomföra de nya reglerna i direktivet bör förutsättningar för när ett institut ska anses underlåta att uppfylla det kravet på en bruttosoliditetsbuffert och motsvarande bestämmelser som i dag gäller det kombinerade buffertkravet även införas när det gäller kravet på en bruttosoliditetsbuffert.

Enligt buffertlagen får Finansinspektionen tillämpa bestämmelserna om ingripande i de lagar som reglerar institutets verksamhet om institutet inte följer restriktionerna (8 kap. 6 § första stycket). Det innebär att Finansinspektionen får tillämpa bestämmelserna om ingripande i rörelselagstiftningen (15 kap. LBF och 25 kap. LVM). Dessa bestämmelser genomför direktivets krav på vissa administrativa sanktioner och åtgärder som ska kunna riktas mot ett institut som, i strid utdelningsrestriktionerna för det kombinerade buffertkravet, gör betalning till innehavare av instrument som ingår i institutets kapitalbas (artikel 67.1). Det görs inte någon ändring i direktivet i detta avseende. Direktivet anger därmed inget krav på att motsvarande sanktioner och åtgärder ska gälla vid betalningar i strid med utdelningsrestriktionerna avseende bruttosoliditetsbufferten. Samtidigt anges i direktivet att sanktionerna och åtgärderna ska vidtas under minst någon av de angivna omständigheterna (artikel 67.1). Regeringen gör därför bedömningen att det finns utrymme för att tillämpa sanktionerna och åtgärderna även i andra fall än de som räknas upp. Eftersom det är lämpligt att Finansinspektionen, på motsvarande sätt som gäller i fråga om det kombinerade buffertkravet, får tillämpa bestämmelserna om ingripande i rörelselagstiftningen när ett institut inte uppfyller kraven på en bruttosoliditetsbuffert, bör bestämmelserna även gälla i fråga kravet på en bruttosoliditetsbuffert. För att kunna tillämpa möjligheten att vidta åtgärder mot någon som ingår i ett företags styrelse eller är dess verkställande direktör eller ersättare för någon av dem vid aktuella överträdelser, bör även en komplettering göras i dessa bestämmelser (15 kap. 1 a § LBF respektive 25 kap. 1 d § LVM).

12.9. Underrättelser

Regeringens bedömning: Svensk rätt uppfyller redan kapitaltäckningsdirektivets krav på underrättelser till europeiska myndigheter.

Utredningens bedömning överensstämmer inte med regeringens bedömning. Enligt utredningens bedömning bör kapitaltäckningsdirektivets krav på underrättelser till europeiska myndigheter genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning: I kapitaltäckningsdirektivet finns regler om underrättelser om kapitalbuffertar till europeiska myndigheter (artiklarna 129–131 och 134). Dessa underrättelser ska i vissa fall lämnas till flera europeiska myndigheter, bl.a. Europeiska systemrisknämnden (ESRB). Enligt nya regler som har införts i direktivet ska underrättelserna bara lämnas till ESRB, som i sin tur underrättar övriga berörda myndigheter (artiklarna 129.2, 130.2, 131.7, 131.12 och 134.2).

Enligt svensk rätt gäller att Finansinspektionen ska underrätta Europeiska kommissionen, ESRB, Eba och Europeiska unionens råd i den utsträckning som följer av kapitaltäckningsdirektivet (7 § förordningen om särskild tillsyn och kapitalbuffertar). Svensk rätt uppfyller därmed redan direktivets krav i dessa delar.

13. Ingripanden

13.1. Återkallelse av tillstånd för globalt systemviktiga institut

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska inte få återkalla ett kreditinstituts tillstånd bara på den grunden att institutet inte uppfyller kraven i artikel 92a eller 92b i tillsynsförordningen.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: I kapitaltäckningsdirektivet finns regler om återkallelse av auktorisation (artikel 18).

Enligt nya regler som har införts i direktivet får behöriga myndigheter inte återkalla auktorisationen för ett kreditinstitut på grund av att institutet inte uppfyller vissa krav på s.k. globala systemviktiga institut inom EU och utanför EU (artikel 18d). Det handlar om de nya kapitalbaskraven och kraven på kvalificerade skulder i tillsynsförordningen (artiklarna 92a och 92b).

Det är Finansinspektionen som bestämmer om ett svenskt institut ska utgöra ett globalt systemviktigt institut (kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1222/2014 av den 8 oktober 2014 om komplettering av

Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU vad gäller tekniska Prop. 2020/21:36 tillsynsstandarder för specificering av metoden för att identifiera globala systemviktiga institut och för att fastställa underkategorier av globala systemviktiga institut). Det finns för närvarande inte något sådant institut i Sverige.

Finansinspektionen ska återkalla ett tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse vid allvarliga överträdelser av t.ex. tillsynsförordningen, om det inte är tillräckligt med varning (8 kap. 1 § tillsynslagen och 15 kap. 1 § LBF). Från den huvudregeln görs vissa undantag (15 kap. 3 § LBF).

För att genomföra de nya reglerna i direktivet bör ett tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse inte kunna återkallas bara på den grunden att ett institut har gjort sig skyldig till en överträdelse av de nu aktuella kraven i tillsynsförordningen.

13.2. Ingripanden mot vissa holdingföretag

Regeringens förslag: Om ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som omfattas av kravet på godkännande inte uppfyller förutsättningarna för det, ska Finansinspektion även få ingripa genom att

1. besluta att företaget inte vid stämman får företräda sina aktier eller

andelar i dotterföretag som är institut, eller

2. förelägga företaget att – inom viss tid begränsa riskerna i något avseende, – avyttra eller minska sitt innehav i institut eller andra dotterföretag i

gruppen, – till sina aktieägare överföra ägarintressena i dotterföretag som är

institut, – utse ett företag som tillfälligt ansvarar för att säkerställa att kraven

på soliditet och riskhantering uppfylls, – begränsa eller helt underlåta utdelning eller räntebetalningar, eller – lämna in en plan som visar hur företaget utan dröjsmål ska uppfylla

kravet. Om någon som ingår i ledningen i ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag inte uppfyller lämplighetskraven, ska Finansinspektionen få besluta att en sådan person inte längre får vara styrelseledamot eller verkställande direktör.

Finansinspektionen ska då få utse en ersättare. Ersättarens uppdrag ska gälla till dess företaget utsett en ny styrelseledamot eller verkställande direktör.

Vid ingripande ska de bestämmelser om gränsöverskridande grupper som tillämpas vid en ansökan om godkännande och undantag från kraven på godkännande gälla i tillämpliga delar, om – Finansinspektionen är samordnande tillsynsmyndighet och före-

taget är etablerat i ett annat land inom EES, eller – Finansinspektionen inte är samordnande tillsynsmyndighet och

företaget är etablerat i Sverige.

Prop. 2020/21:36 Finansinspektionen ska få ingripa genom att besluta att ett finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag, som ska ansöka om godkännande eller undantag från godkännande, eller någon som ingår i ledningen i ett sådant företag ska betala en sanktionsavgift, om

1. företaget inte ansöker om godkännande eller undantag från kravet

på godkännande eller inte längre uppfyller kraven på godkännande eller undantag från kravet på godkännande,

2. företaget är ett finansiellt moderholdingföretag eller blandat finan-

siellt moderholdingföretag och inte uppfyller kraven i del tre, fyra, sex och sju i tillsynsförordningen och de särskilda kapitalbas- eller likviditetskraven på grupp- eller undergruppsnivå. Vid ingripande ska rörelselagstiftningen gälla i tillämpliga delar.

Vid en överträdelse enligt 1 ska Finansinspektionen också få besluta att den eller de aktie- eller andelsägare som medverkat till överträdelsen inte får företräda aktierna eller andelarna vid stämman. Vid en överträdelse enligt 2 ska inspektionen också få besluta att någon som ingår i ledningen i ett sådant företag under en viss tid, lägst tre år och högst tio år, inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett kreditinstitut, eller ersättare för någon av dem.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Ingripanden mot finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag om villkoren för godkännande inte är uppfyllda

Enligt nya regler som har införts i kapitaltäckningsdirektivet ska behöriga myndigheter ges tillsynsbefogenheter att ingripa mot finansiella holdingföretaget och blandade finansiella holdingföretaget (artikel 64.1). I direktivet regleras de ingripandeåtgärder som den samordnande tillsynsmyndigheten kan vidta om den konstaterar att de villkor som fastställs för godkännande av finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag inte är uppfyllda eller inte längre är uppfyllda (artikel 21a.6). De åtgärder det kan bli fråga om är att meddela holdingföretaget eller dess ledning ett föreläggande, utfärda instruktioner till aktieägarna att överföra ägarintressena i sina dotterinstitut, tillfälligt utse ett annat holdingföretag att vara ansvarig för efterlevnaden av gruppkraven, begränsning av eller förbud mot utdelningar eller räntebetalningar, krav på att holdingföretaget ska avyttra eller minska sitt innehav i institut eller andra enheter i den finansiella sektor samt krav på att holdingföretaget ska ta fram en plan för hur man kan återgå till att uppfylla kraven.

Åtgärderna syftar till att säkerställa eller återställa, beroende på vad som är tillämpligt, kontinuitet och integritet i den gruppbaserade tillsynen och säkerställa att de krav som föreskrivs i direktivet och tillsynsförordningen på gruppnivå följs. När det gäller ett blandat finansiellt holdingföretag ska tillsynsåtgärderna i synnerhet ta i beaktande effekterna på det finansiella konglomeratet.

Även i fråga om beslut om ingripande kräver direktivet att den samord-Prop. 2020/21:36 nande myndigheten och den behöriga myndigheten i det land där det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget är etablerat ska samarbeta och komma överens om ett ställningstagande samt, i förekommande fall, inhämta samtycke från samordnaren av den särskilda tillsynen enligt konglomeratdirektivet (artikel 21a.8).

Om ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag inte uppfyller förutsättningarna för undantag från kravet på godkännande bör den samordnande myndigheten återkalla det tidigare meddelade beslutet om undantag (artikel 21a.7).

Bestämmelser om ingripanden mot ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag finns i svensk rätt i tillsynslagen (8 kap.). Finansinspektionen har därmed möjlighet att förelägga ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som inte uppfyller kraven i lagen att vidta åtgärder för att göra rättelse (8 kap. 2 §). Föreläggandet kan förenas med vite (8 kap. 3 §). Ett sådant föreläggande kan också riktas mot någon som ingår i holdingföretagets styrelse eller är dess verkställande direktör eller ersättare för någon av dem (8 kap. 2 §).

Ett föreläggande om rättelse enligt tillsynslagen motsvarar delvis den tillsynsåtgärd som består i att utfärda föreläggande eller sanktioner som anges i direktivet (artikel 21a.6 b). För att Finansinspektionen även ska kunna ingripa genom att vidta de övriga tillsynsåtgärder som anges i direktivet (artikel 21a.6 a–g), bör motsvarande tillsynsåtgärder införas i svensk rätt.

För att genomföra direktivets krav på att relevanta myndigheter i gränsöverskridande fall ska samarbeta även i fråga om beslut om ingripande, bör motsvarande förfarande som gäller vid beslut om godkännande och undantag från kravet på godkännande också gälla vid ett beslut om ingripande.

Finansinspektionen har möjlighet att ändra ett tidigare beslut, bl.a. om det framgår av beslutet att det under vissa förutsättningar får återkallas (37 § förvaltningslagen). Det behövs därmed inte någon särskild reglering om återkallelse av beslut.

Ingripanden mot moderinstitut, finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag i vissa fall

Enligt kapitaltäckningsdirektivet ska de behöriga myndigheter ha tillgång till en rad ingripandeåtgärder om ett institut inte följer regelverket. De behöriga

myndigheterna ska kunna vidta vissa angivna administrativa

sanktioner och andra administrativa åtgärder för överträdelser av auktoriseringskrav och krav för förvärv av kvalificerade innehav (artikel 66.1). De åtgärder det åtminstone ska kunna bli fråga om är offentligt uttalande (artikel 66.2 första stycket a), föreläggande om att upphöra med sitt agerande (artikel 66.2 första stycket b), sanktionsavgifter mot juridiska och fysiska personer (artikel 66.2 första stycket c och e) och förbud att utöva rösträtten för den eller de aktieägare som är ansvariga för överträdelsen (artikel 66.2 första stycket f). De behöriga myndigheterna ska också kunna vidta administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder för överträdelser som innebär att ett institut beviljats auktorisation på grundval av oriktiga uppgifter och åsidosättande av vissa underrättelseskyldigheter,

Prop. 2020/21:36 rapporteringskrav, bestämmelser om stora exponeringar samt reglerna om offentliggörande av information (artikel 67). De åtgärder som det åtminstone ska kunna bli fråga om i detta avseende är offentligt uttalande (artikel 67.2 första stycket a), föreläggande om att upphöra med sitt agerande (artikel 67.2 första stycket b), återkallelse av tillstånd för institut (artikel 67.2 första stycket c), tillfälligt förbud att ingå i ledningen (artikel 67.2 första stycket d) och sanktionsavgifter mot juridiska och fysiska personer (artikel 67.2 första stycket e–g).

Enligt nya regler som har införts i direktivet ska de behöriga myndigheterna ha möjlighet att vidta administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder vid underlåtenhet att ansöka om godkännande eller någon annan överträdelse av kraven på godkännande eller undantag från godkännande (artikel 66.1). Medlemsstaterna ska också se till att administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder ska kunna tillämpas när ett moderinstitut, ett finansiellt moderholdingföretag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag underlåter att vidta någon åtgärd som kan komma att krävas för att säkerställa efterlevnad av de tillsynskrav som anges i tillsynsförordningen (del tre, fyra, sex eller sju) eller som åläggs enligt kraven på särskild kapitalbas- eller likviditetskrav i direktivet (artikel 104.1 a eller 105) på grupp- eller undergruppsnivå (artikel 67.1).

Regler om ingripande vid instituts överträdelser av bl.a. krav i tillsynsförordningen och tillsynslagen har i svensk rätt genomförts i bestämmelser i rörelselagstiftningen (15 kap. LBF och 25 kap. LVM). Krav på offentliggörande av administrativa sanktioner regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag (3 § 6 förordningen om särskild tillsyn och kapitalbuffertar). Genom dessa bestämmelser har Finansinspektionen i huvudsak sådana befogenheter att ingripa mot moderinstitut som avses i direktivet (artikel 67.2). Det är emellertid inte möjligt enligt gällande rätt att ingripa mot någon som ingår i ett moderinstituts styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem. För att genomföra de nya reglerna i direktivet, bör motsvarande bestämmelser införas i svensk rätt.

Bestämmelser om vissa möjligheter att ingripa mot finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag finns i tillsynslagen (8 kap.). Finansinspektionen ska förelägga ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag att vidta åtgärder för att göra rättelse, om holdingföretaget inte uppfyller de krav som ställs på det enligt tillsynsförordningen, tillsynslagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen (8 kap. 2 §). Föreläggandet får förenas med vite (8 kap. 3 §). Genom bestämmelserna har Finansinspektionen möjlighet att kräva att ett visst agerande upphör. Även i fråga om holdingföretag ger därmed redan befintliga bestämmelser möjligheter för inspektionen att vidta åtgärder som motsvarar vissa av de administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder som anges i direktivet (artiklarna 66.2 första stycket a och b och 67.2 första stycket a och b).

Det är emellertid inte möjligt att enligt gällande svensk rätt ingripa mot ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag genom beslut om sanktionsavgift (artiklarna 66.2 första stycket c–e och 67.2 första stycket e–g) eller beslut om ett tillfälligt förbud för en ledningsperson att utöva uppdrag i företaget (artikel 67.2 d). För att genomföra de nya reglerna i direktivet, bör motsvarande bestämmelser införas i svensk rätt. Likaså bör det införas en möjlighet för Finansinspektionen att besluta

om att delägare som har medverkat till en överträdelse inte vid stämman P får företräda sina aktier eller andelar (artikel 66.2 första stycket f).

14. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

rop. 2020/21:36

Regeringens förslag: Lagändringarna ska i huvudsak träda i kraft den 29 december 2020.

De lagändringar som hänför sig till bestämmelser i EU:s tillsynsförordning ska träda i kraft respektive tillämpas första gången den 28 juni 2021.

De lagändringar som hänför sig till ingripanden och restriktioner om kravet på bruttosoliditetsbufferten inte är uppfyllt ska tillämpas första gången den 1 januari 2023.

Ett finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag får, om det var etablerat den 27 juni 2019 och har gett in en ansökan om godkännande eller undantag från godkännande till Finansinspektionen senast den 28 juni 2021, fortsätta att driva sin verksamhet till dess att ansökan har prövats slutligt.

En grupp vars moderföretag är etablerat i ett land utanför EES ska senast den 30 december 2023 etablera ett intermediärt moderföretag inom EES eller, i tillämpliga fall, två intermediära moderföretag inom EES, om det i gruppen den 27 juni 2019 fanns minst två institut inom EES, varav åtminstone ett i Sverige, och det totala värdet av gruppens tillgångar inom EES vid den tidpunkten uppgick till motsvarande minst 40 miljarder euro.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag.

Utredningens förslag innebär att de lagändringar som hänför sig till ingripanden och restriktioner om kravet på bruttosoliditetsbufferten inte är uppfyllt ska träda i kraft den 1 januari 2022. Utredningens förslag har också en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: De nya bestämmelserna i tillsynsförordningen ska tillämpas fr.o.m. den 28 juni 2021. Bestämmelserna om kravet på bruttosoliditetsbuffert ska emellertid enligt Europarlamentet och rådets förordning (EU) 2020/873 av den 24 juni 2020 om ändring av förordningarna (EU) nr 575/2013 och (EU) 2019/876 vad gäller vissa anpassningar mot bakgrund av covid-19-pandemin tillämpas först fr.o.m. den 1 januari 2023.

De nya reglerna i kapitaltäckningsdirektivet ska tillämpas fr.o.m. den 29 december 2020.

De nya reglerna om hantering av ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret (avsnitt 6.5) och ingripanden och restriktioner om bruttosoliditetsbufferten inte uppfylls (avsnitt 12.8) ska emellertid tillämpas fr.o.m. den 28 juni 2021 respektive den 1 januari 2022. För att

Prop. 2020/21:36 genomföra direktivet bör motsvarande bestämmelser införas i svensk rätt. Eftersom bestämmelserna om kravet på bruttosoliditetsbuffert enligt tillsynsförordningen ska börja tillämpas först fr.o.m. den 1 januari 2023, bör emellertid bestämmelserna om ingripanden och restriktioner om bruttosoliditetsbufferten inte uppfylls träda i kraft den 1 januari 2023 i stället för den 1 januari 2022.

De lagändringar som hänför sig till 1 kap. 5 § lagen om bank- och finansieringsrörelse bör träda i kraft den 1 januari 2021, dvs. då en redan beslutad ändring i den paragrafen träder i kraft (SFS 2020:671).

I avsnitt 7 föreslås att det ska införas ett krav på att ansökan om godkännande eller undantag från kravet på godkännande för vissa holdingföretag.

Enligt kapitaltäckningsdirektivet ska ”finansiella moderholdingföretag och blandade finansiella moderholdingföretag” som var etablerade den 27 juni 2019 ”ansöka om godkännande” senast den 28 juni 2021. Om ett ”finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag” underlåter att ”ansöka om godkännande” ska de behöriga myndigheterna ingripa mot företaget. Under övergångsperioden ska de behöriga myndigheterna ha alla de nödvändiga tillsynsbefogenheter som tilldelats dem genom direktivet med avseende på ”finansiella holdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag” som omfattas av godkännande i vid tillämpning av gruppbaserad tillsyn (artikel 159a).

Enligt regeringens mening får direktivet antas ta sikte på alla slag av holdingföretag som omfattas av kravet på att ansökan om godkännande eller undantag från kravet godkännande och som var etablerade den 27 juni 2019. För att genomföra reglerna i direktivet bör motsvarande bestämmelser införas i svensk rätt. Om ett holdingföretag inte ansöker om godkännande eller undantag från kravet på godkännande kan Finansinspektionen ingripa mot företaget enligt de bestämmelser som föreslås i avsnitt 13.2.

I avsnitt 9 föreslås att det ska införas ett krav på intermediära moderföretag inom EES för grupper från tredjeland. Enligt kapitaltäckningsdirektivet ska en grupp från tredjeland senast den 30 december 2023 etablera ett eller, i tillämpliga fall, två sådana företag inom EES, om gruppen den 27 juni 2019 hade minst två institut inom EES och det totala värdet av gruppens tillgångar inom EES vid den tidpunkten uppgick till minst 40 miljarder euro (artikel 21b.8). Kravet på intermediära moderföretag inom EES innebär att grupper från tredjeland – t.ex. Kina eller USA – ska etablera ett intermediärt moderföretag inom EES, om vissa förutsättningar är uppfyllda. I undantagsfall får gruppen från tredjeland etablera ytterligare ett intermediärt moderföretag inom EES, om vissa förutsättningar är uppfyllda. Övergångsreglerna i direktivet gör inte skillnad mellan dessa två fall. För att genomföra de nya reglerna i direktivet bör motsvarande bestämmelser införas i svensk rätt.

Inom EU har ett nytt regelverk om kapitaltäckning för värdepappersbolag tagits fram. I betänkandet Nya kapitaltäckningsregler för värdepappersbolag (SOU 2020:12) lämnas de författningsförslag som krävs för att anpassa svensk rätt till en ny EU-förordning och i svensk rätt genomföra ett nytt EU-direktiv. I betänkandet föreslås att lagändringarna ska träda i kraft den 26 juni 2021. Betänkandet är föremål för beredning inom Regeringskansliet.

15

Det nuvarande regelverket om kapitaltäckning gäller i avvaktan på att Prop. 2020/21:36 det nya regelverket om kapitaltäckning för värdepappersbolag ska träda i kraft.

Konsekvensanalys

Regeringens bedömning: Förslagen har positiva effekter för samhällsekonomin och instituten.

De eventuella merkostnader som förslagen medför för Finansinspektionen ska hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.

Förslagen medför inga merkostnader för de allmänna förvaltningsdomstolarna.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Regelrådet anser att konsekvensanalysen är bristfällig i fråga om beskrivningarna av företagens antal och storlek, påverkan på företagens administrativa och andra kostnader, om företagen behöver vidta förändringar i sin verksamhet, påverkan på konkurrensen mellan företagen, särskild hänsyn till små företag, alternativa lösningar och överensstämmelse med EU-rätten. Finansinspektionen anser att förslagen kan innebära en ökning av inspektionens arbetsuppgifter. Förvaltningsrätten i Stockholm anser att effekterna för de allmänna förvaltningsdomstolarna av olika ändringar i lagstiftningen på finansmarknadsområdet bör behandlas samlat.

Skälen för regeringens bedömning

Offentligfinansiella och samhällsekonomiska effekter

Förslagen har inga offentligfinansiella effekter. När det gäller de samhällsfinansiella effekterna av förslagen medför en ökad harmonisering av tillämpningen av reglerna positiva effekter för samhällsekonomin. Detta uppnås genom ökad tydlighet i hur tillsynsmyndigheter ska bedöma institutens risker och riskhantering och hur olika verktyg ska tillämpas. Den ytterligare förstärkningen av kapitaltäckningsregelverket syftar till att öka institutens motståndskraft, vilket stärker den finansiella stabiliteten och minskar risken för en finansiell kris.

Lättnader i vissa delar av regelverket och hänsyn till proportionalitet vid tillämpningen av vissa delar av regelverket när det gäller mindre institut kan underlätta för dessa att bedriva sin verksamhet. Denna ökade hänsyn till institutens storlek och komplexitet bedöms ha positiva effekter för samhällsekonomin.

Effekter för berörda företag – institut Regelrådet anser att beskrivningen av berörda företag utifrån antal och storlek är bristfällig.

Prop. 2020/21:36 De företag som berörs av förslagen är ett 150-tal institut, dvs. banker och andra kreditinstitut samt värdepappersbolag. Dessutom omfattas vissa holdingföretag av förslagen.

Flertalet av instituten på den svenska bankmarknaden är små och knappt tio institut kan klassificeras som stora eller medelstora. Marknadsandelen av utlåningen på den svenska marknaden kan tjäna som exempel för att visa relativ storlek. Av utlåningen står t.ex. storbankerna för ca 55 procent, sparbankerna för ca 6 procent och institut som huvudsakligen riktar sig till konsumenter för ca 2 procent. Filialer och dotterföretag till utländska institut står för ca 20 procent av utlåningen.

Instituten kommer i olika utsträckning att beröras av ändringarna i regelverken. Institutens storlek kommer här att spela en roll, men effekterna kommer också att bero på i vilken utsträckning Finansinspektionen kommer att använda de verktyg som regelverket tillhandahåller. Den underliggande grundsynen är dock fortfarande att kapitalkraven ska syfta till att institut ska hålla tillräckligt med kapital för att kunna bära förluster som kan uppstå från deras verksamhet.

Effekter för finanssektorn som helhet

Förslagen innebär ett antal förändringar när det gäller kraven på kapitaltäckning, vilka minskar riskerna för finansiella kriser och begränsar skadeverkningarna om en kris inträffar. I det följande behandlas några av de större ändringarna och deras effekter.

En av ändringarna som kan få större effekt för de största instituten berör det särskilda kapitalbaskravet (pelare 2-kravet). Det tydliggörs att de särskilda kapitalbaskraven ska baseras på Finansinspektionens översyns- och utvärderingsprocess och bl.a. ta höjd för institutsspecifika risker som inte täcks av tillsynsförordningens minimikrav. Kravet på att bara institutsspecifika risker ska beaktas medför också att det påslag för systemrisk som i dag ingår i de särskilda kapitalbaskraven för de största svenska instituten inte kommer att kunna kvarstå i sin nuvarande form. Detta kan innebära att de särskilda kapitalbaskraven minskar i storlek, men hur mycket kapital instituten behöver hålla för systemrisk kommer att bero på i vilken utsträckning Finansinspektionen kommer att använda sig av kapitalbuffertarna. Vidare kommer Finansinspektionen, till skillnad mot i dag, att behöva fatta formella beslut när det gäller de särskilda kapitalbaskraven.

En annan förändring som samspelar med den nya utformningen av pelare 2-kravet är justeringarna av bestämmelserna om kapitalbuffertar. Kapitalbuffertar kan ses som stötdämpare som syftar till att säkerställa att instituten håller tillräckligt med kapital utöver minimikraven (se buffertlagen). Förslagen avser bl.a. kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut, där den högsta nivån som medlemsstaterna får besluta om själva höjs från 2 procent till 3 procent. Dessutom innebär förslagen att bufferten för övriga systemviktiga institut och systemriskbufferten blir kumulativa. Detta kan medföra att instituten behöver hålla mer kapital för att uppfylla buffertkraven än i dag.

Om kapitalkravet för systemrisk skulle tas bort ur de särskilda kapitalbaskraven och bufferten för övriga systemviktiga institut läggas till, skulle detta, utifrån de nuvarande kapitalkraven för de tre svenska storbankerna,

leda till att det totala kapitalbuffertkravet blir detsamma; båda buffert-Prop. 2020/21:36 kraven är i dag 2 procent av riskvägda tillgångar.

Kapitalbuffertarna och pelare 2-kravet samspelar också i så motto att när Finansinspektionen kommer att fatta formella beslut om det särskilda kapitalbaskravet medför det att om ett institut inte håller kapital för att täcka det samlade buffertkravet, kommer det att bli aktuellt med utdelningsrestriktioner.

För att bedöma slutlig effekt på institutens totala kapitalkrav behöver, utöver de ovan belysta kapitalbuffertkraven, också det nya kravet på bruttosoliditet beaktas. Detta införs genom ändringar i tillsynsförordningen (dvs. inte genom förslag i denna proposition). Bruttosoliditetskravet innebär en lägsta nivå för institutens kapital och ska uppfyllas vid sidan av de riskvägda kraven, dvs. som ett parallellt krav.

Sammantaget bedöms effekterna för finanssektorn som helhet, dvs. inklusive de större instituten, vara positiva, inte minst på grund av den ökade harmonisering på EU-nivå när det gäller kapitalkravsstrukturen som förslagen medför.

Effekter för mindre institut Regelrådet anser att beskrivningen av om särskilda hänsyn behöver tas till små företag är bristfällig. Enligt Regelrådet saknas det en beskrivning av handlingsutrymmet i förslaget. Regelrådet hade gärna sett utförligare och mer detaljerade beskrivningar för de olika delarna i regelpaketet, inklusive beskrivning av särskilda hänsyn till små företag och mer specifikt hur mindre, svenska institut påverkas av förslaget.

Merparten av de institut som kommer att beröras av ändringarna är små eller mellanstora. Utöver ändringar när det gäller kapitalbuffertkrav innebär förslagen att regelverket görs mer proportionerligt för att kunna anpassas efter institutens storlek och komplexitet. Förslagen innebär bl.a. att kraven på vad som ska rapporteras till Finansinspektionen samt olika krav på offentliggörande kan bli mindre omfattande för mindre institut än för stora institut.

Sammantaget görs bedömningen att de lägre kraven på rapportering och offentliggörande bör leda till lägre kostnader för de mindre instituten. Dessa institut är i sammanhanget mycket heterogena och effekterna kan skilja sig avsevärt mellan olika institut beroende på i vilken omfattning de påverkas av mindre komplexa krav. Till stor del kommer den ökade proportionaliteten att genomföras inom ramen för befintliga bemyndiganden, dvs. i föreskrifter på lägre nivå än lag.

Konkurrensen mellan företagen Regelrådet anser att beskrivningen av förslagets påverkan på konkurrensförhållanden för berörda företag är bristfällig. Enligt Regelrådet är det inte tydligt hur svenska institut påverkas konkurrensmässigt till följd av att svensk rätt anpassas till internationella standarder.

Harmoniseringen av regelverket utjämnar konkurrensförhållanden för svenska institut inom EU och globalt. Förslagen i denna proposition ändrar emellertid inte det faktum att utländska instituts filialer i Sverige, vilka utgör en förhållandevis stor andel av den svenska bankmarknaden, omfattas av den nationella lagstiftning som genomför kapitaltäcknings-

Prop. 2020/21:36 regelverket i det land där det utländska institutet är etablerat, särskilt när det gäller olika kapitalbuffertkrav där utländsk behörig myndighet måste erkänna de svenska buffertkraven för att de ska bli tillämpliga även för utländska instituts filialer i Sverige. För Sverige som ett litet land med en stor finanssektor bedöms det likväl som positivt med internationellt överenskomna standarder och regelverk, vilket bidrar till en jämnare spelplan, där svenska och utländska aktörer möter likartade regler.

Administrativa kostnader Regelrådet anser att beskrivningen av förslagets påverkan på de berörda företagens administrativa kostnader är bristfällig.

Regeringen bedömer att det inte uppstår några nya administrativa kostnader avseende uppgifter som ska tas fram, lagras eller överföras. Som noteras ovan innebär förslagen bl.a. att kraven på rapportering och offentliggörande minskar för mindre institut jämfört med stora institut. Ändringarna ska i detta sammanhang förstås som en vilja från lagstiftaren att i relativa termer skapa utrymme för lättnader med avseende på administrativa kostnader för mindre institut.

Andra kostnader Regelrådet anser att beskrivningen av förslagets påverkan på berörda företags andra kostnader och verksamhet är bristfällig.

Enligt regeringens bedömning kan det uppstå kostnader för utbildning avseende ändringarna i regelverket. Eftersom instituten redan i dag omfattas av regelverket bedöms kostnaderna för utbildning bli begränsade. Uppskattningsvis behöver 160 arbetstimmar per institut investeras för utbildning; kostnaden skulle då uppgå till ca 103 200 kronor (160 timmar x 645 kronor) per institut. Beräkningen är baserad på SCB:s yrkeskategori ”jurist” med en genomsnittlig månadslön på 56 100 kronor och ett totalt lönepåslag om 84 procent. Det innebär en kostnad på 645 kronor per timme.

Det bedöms inte uppstå några behov och därmed inga kostnader för implementering av nya it-system, men vissa kostnader kan uppstå för anpassning av befintliga system.

Det nya kravet på godkännande av vissa holdingföretag gäller i korthet när det finns dotterföretag till holdingföretaget som är institut, och holdingföretaget bedöms vara ansvarigt för att säkerställa att tillsynskraven uppfylls på gruppnivå. Det kan tillkomma kostnader avseende godkännande för vissa holdingföretag. Att sammanställa uppgifter till en ansöka uppskattas ta ungefär 16 arbetstimmar för ett institut, vilket skulle innebära en kostnad på ungefär 10 320 kronor (16 timmar x 645 kronor) per institut. Dessutom tillkommer en avgift till Finansinspektionen för prövning av ansökan.

Effekter för myndigheter och domstolar Finansinspektionen anser att förslagen kan innebära en ökning av inspektionens arbetsuppgifter. Inspektionen framför vidare att om den inte får tillräckliga resurser, kan detta leda till att den behöver omfördela väsentliga resurser från andra arbetsuppgifter. Inspektionen pekar särskilt på det nya kravet för godkännande för vissa holdingföretag och att detta kan

kräva ytterligare samverkan med utländska behöriga myndigheter. Detta Prop. 2020/21:36 bedöms vara en resurskrävande uppgift, också över tid.

Finansinspektionen ansvarar för regelgivning, tillsyn och tillstånd på finansmarknadsområdet. Verksamheten finansieras genom avgifter för prövning av ansökningar och andra ärenden som tas ut med stöd av förordningen (2001:911) om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen och årliga avgifter som tas ut med stöd av förordningen (2007:1135) om årliga avgifter för finansiering av Finansinspektionens verksamhet. Målet är att över tid nå full kostnadstäckning. Förändringarna av regelverket innebär bl.a. att inspektionen ska fatta skriftliga beslut om särskilda kapitalbaskrav, uppdatera processer och metoddokument, ta fram föreskrifter och handlägga ett begränsat antal ärenden om godkännande av vissa holdingföretag som står under tillsyn på gruppnivå. Det handlar om sedvanliga uppgifter inom ramen för Finansinspektionens verksamhet vid tillämpning av regelverket om kapitaltäckning. De tillkommande arbetsuppgifterna bedöms inte medföra några väsentliga merkostnader i förhållande till i dag men kraven på godkännande av vissa holdingföretag kommer att innebära att nya ärendeslag tillkommer. Eventuella merkostnader ska hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.

Förvaltningsrätten i Stockholm anser att effekterna för de allmänna förvaltningsdomstolarna av olika ändringar i lagstiftningen på finansmarknadsområdet bör behandlas samlat.

Förslagen innebär att vissa nya beslut – beslut om särskilda kapitalbaskrav och godkännande av vissa holdingföretag – kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Det är ovanligt att Finansinspektionens beslut överklagas på kapitaltäckningsområdet och det kan antas att bara ett fåtal av de nya besluten kommer att överklagas. Förslagen bedöms sammanfattningsvis inte bidra till annat än en mycket begränsad måltillströmning och de merkostnader som förslagen kan medföra för domstolarna ska hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.

Speciella informationsinsatser

Tillämpningen av det ändrade regelverket hanteras framför allt av berörda myndigheter. Finansinspektionen anordnar t.ex. informationsträffar i samband med införandet av nya eller ändrade regler som påverkar instituten. Eba tar tillsammans med de nationella tillsynsmyndigheterna fram skriftliga svar på frågor från instituten avseende nya eller ändrade regelverk. Dessa frågor och svar publiceras på Ebas webbplats (eba.europa.eu) i syfte att främja en enhetlig tolkning och tillämpning.

Alternativa lösningar Regelrådet anser att beskrivningen av alternativa lösningar är bristfällig.

Förslagen genomför i huvudsak EU-direktiv och det finns därför inte utrymme för alternativa lösningar. För ett litet land som Sverige med en stor finansiell sektor med omfattande gränsöverskridande verksamhet är det också betydelsefullt att lyfta fram vikten av internationella standarder på de finansiella marknaderna.

Överensstämmelse med EU-rätten Regelrådet anser att beskrivningen av förslagets överensstämmelse med

EU-rätten är bristfällig.

Kapitaltäckningsdirektivet är ett EU-direktiv som ska genomföras i medlemsstaterna. Direktivet är ett minimidirektiv. Genom förslagen genomförs ändringarna i direktivet i svensk rätt. Genomförandet av direktivet innebär en ökad harmonisering av regelverken för kapitaltäckning och tillsyn inom EU. Direktivet ger viss möjlighet för medlemsstaterna att anpassa direktivets minimikrav till nationella förhållanden. De avvägningar mellan lagkrav och bemyndiganden att meddela föreskrifter som gjordes i samband med genomförandet av direktivet i den ursprungliga lydelsen i svensk rätt kvarstår i huvudsak oförändrade.

16. Författningskommentar

16.1. Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag

5 kap.

7 § Vid tillämpningen av denna lag ska artikel 434.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 beaktas.

Paragrafen innehåller bestämmelser om metoder för offentliggörande.

Ändringen i paragrafen är en följd av att den aktuella bestämmelsen i tillsynsförordningen har fått en ny placering.

Denna lag träder i kraft den 28 juni 2021.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Övervägandena finns i avsnitt 14.

Lagen träder i kraft när de nya bestämmelserna i tillsynsförordningen ska börja tillämpas.

16.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

6 kap.

2 § Ett kreditinstitut ska identifiera, mäta, styra, internt rapportera och ha kontroll över de risker som dess rörelse är förknippad med. Institutet ska se till att det har en tillfredsställande intern kontroll. Det ska också upprätta en återhämtningsplan eller koncernåterhämtningsplan enligt 6 a kap.

Ett kreditinstitut ska särskilt se till att dess kreditrisker, marknadsrisker, Prop. 2020/21:36

operativa risker och andra risker sammantagna inte medför att institutets förmåga att fullgöra sina förpliktelser äventyras. För att uppfylla detta krav ska det åtminstone ha metoder som gör det möjligt att fortlöpande värdera och upprätthålla ett kapital som till belopp, slag och fördelning är tillräckligt för att täcka arten och nivån på de risker som det är eller kan komma att bli exponerat för. Institutet ska utvärdera dessa metoder för att säkerställa att de är heltäckande.

Ett kreditinstitut ska på grundval av de metoder som avses i andra stycket fastställa tillräckliga kapitalbasnivåer.

Paragrafen innehåller bestämmelser om riskhantering. Paragrafen genomför delvis artiklarna 84.1–84.4 och 104b.1 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.4.

I andra stycket görs en språklig ändring.

Tredje stycket, som är nytt, innebär att kreditinstitutet inom ramen för sin riskhantering ska fastställa tillräckliga kapitalbasnivåer. Sådana nivåer ska vara tillräckliga för att täcka alla de risker som kreditinstitutet är eller kan komma att bli exponerat för och för att säkerställa att institutets kapitalbas kan absorbera potentiella förluster till följd av stresscenarier, inbegripet sådana som identifierats vid det stresstest som skett i samband med en översyn och utvärdering av institutet (se artikel 100 i kapitaltäckningsdirektivet). Artikel 100 i kapitaltäckningsdirektivet har i svensk rätt genomförts i 9 § förordningen (2014:993) om särskild tillsyn och kapitalbuffertar och innebär att Finansinspektionen i sin tillsyn ska följa de bestämmelser om översyns- och utvärderingsprocess som finns i artiklarna 97–101 i direktivet. Nivåer ska fastställas både i fråga om risken för alltför låg bruttosoliditet och i fråga om andra risker.

6 b kap.

4 § Finansinspektionen ska godkänna ett avtal om koncerninternt finansiellt stöd, om stödet

1. i betydande grad avhjälper de finansiella svårigheterna i det företag som tar emot det,

2. syftar till att bevara eller återställa den finansiella stabiliteten i koncernen som helhet eller i något av företagen inom koncernen, och

3. inte äventyrar den finansiella stabiliteten i ett eller flera länder inom EES, i synnerhet inte i det land där det stödgivande företaget finns.

Dessutom ska följande krav vara uppfyllda med avseende på det stödgivande företaget:

1. Det kan antas att ersättningen för stödet kommer att betalas och, om det avser ett lån, även kapitalbeloppet återbetalas. Om stödet ges i form av en garanti eller annan slags säkerhet, tillämpas samma villkor på den skuld som uppkommer ifall garantin eller säkerheten utlöses.

2. Det finansiella stödet ges på sådana villkor att det stödgivande företagets intressen gynnas.

3. Likviditeten eller solvensen i det stödgivande företaget äventyras inte till följd av tillhandahållandet av det finansiella stödet.

4. Det stödgivande företaget uppfyller de krav som gäller avseende kapitalbas och likviditet i kapitaltäckningsdirektivet samt de övriga krav som gäller enligt artikel 104a i samma direktiv vid tidpunkten för det finansiella stödet.

5. Det stödgivande företaget uppfyller de krav som gäller för stora exponeringar.

6. Det finansiella stödet leder inte till att de krav som anges i 4 eller 5 inte uppfylls.

7. Möjligheten till resolution av det stödgivande företaget äventyras inte till följd av det finansiella stödet. Finansinspektionen får bevilja undantag från kraven i andra stycket 4 och 5.

Paragrafen innehåller bestämmelser om godkännande av koncerninternt finansiellt stöd.

Ändringen i andra stycket 4 är en följd av att den aktuella regeln i kapitaltäckningsdirektivet har fått en ny placering.

8 kap.

6 § Institutets styrelse ska behandla ärenden som avses i 5 §. Den ska vidare i en förteckning föra in uppgifter om de avtal som har träffats. I fråga om en styrelseledamot eller verkställande direktör ska förteckningen också innehålla uppgift om en kredit som har lämnats till

1. ett barn eller en förälder till en sådan person, och

2. en juridisk person i vilken styrelseledamoten eller den verkställande direktören eller dennes make, sambo, barn eller förälder

a) har ett kvalificerat innehav, eller

b) är styrelseledamot eller verkställande direktör.

Paragrafen innehåller bestämmelser om behandling av och förteckning över s.k. jävskrediter. Paragrafen genomför delvis artikel 88.1 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.4.

Den grundläggande bestämmelsen om jävskrediter finns i 5 § första stycket. Enligt den bestämmelsen får ett institut inte ingå avtal om tjänster på andra villkor än sådana som institutet normalt tillämpar eller ingå andra avtal på villkor som inte är affärsmässigt betingade med eller till förmån för – såvitt nu är av intresse –

a) en styrelseledamot eller verkställande direktör,

b) den som är make eller sambo till en person som avses i a, eller

c) en juridisk person i vilken en person som avses i a eller b har ett väsentligt ekonomiskt intresse, dvs. ett aktie- eller andelsinnehav som överstiger hälften av rösterna eller kapitalet.

Uppgifterna ska tas in i en förteckning. Denna paragraf innebär att förteckningen också ska innehålla uppgift om en kredit som har lämnats till

d) barn eller förälder till en person som avses i a, och

e) en juridisk person i vilken en person som avses i a, b eller d har ett kvalificerat innehav eller är styrelseledamot eller verkställande direktör.

En definition av kvalificerat innehav finns i 1 kap. 5 § 15.

13 kap.

2 § Finansinspektionen har tillsyn över kreditinstitut och utländska kreditinstitut som inrättat filial enligt 4 kap. 4 §.

För ett kreditinstitut omfattar tillsynen att rörelsen drivs enligt

1. denna lag,

2. andra författningar som reglerar institutets verksamhet,

3. institutets bolagsordning, stadgar eller reglemente, och

4. interna instruktioner som har sin grund i författningar som reglerar institutets verksamhet.

Finansinspektionen har dessutom tillsyn över att kreditinstitutets ägare och

ledning uppfyller lämplighetskraven i denna lag. Om Finansinspektionen vid inspektion eller på annat sätt har upptäckt en omständighet som kan antas ha samband med eller utgöra penningtvätt eller finansiering av terrorism, ska inspektionen särskilt kontrollera att ägare och ledning uppfyller lämplighetskraven.

För en filial till ett utländskt kreditinstitut som avses i 4 kap. 4 § ska inspektionen se till att institutet följer de lagar och andra författningar som gäller för institutets verksamhet här i landet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsyn. Paragrafen genomför delvis artikel 91.1 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.

Ändringarna i andra stycket innebär att Finansinspektionen särskilt ska kontrollera om ett kreditinstituts ägare och ledning uppfyller kraven på lämplighet i sådana fall som avses i 4 kap. 4 § första stycket penningtvättslagen.

I tredje stycket görs en redaktionell ändring.

2 a § I samband med en översyn och utvärdering av ett kreditinstitut får Finans-

inspektionen, vid tillämpning av artikel 84 i kapitaltäckningsdirektivet, bestämma att institutet ska använda schablonmetoden i stället för

– interna metoder, eller – den förenklade schablonmetoden.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om översyn och utvärdering i fråga om hantering av sådana ränterisker som följer av verksamhet utanför handelslagret. Paragrafen genomför delvis artikel 84.1, 84.3 och 84.4 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.5.

Paragrafen innebär att Finansinspektionen får bestämma att ett institut ska använda schablonmetoden i stället för interna metoder eller den förenklade schablonmetoden i tillämpliga fall.

6 a § Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med

– andra behöriga myndigheter, – Europeiska bankmyndigheten, – Europeiska systemrisknämnden, – Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, – Europeiska centralbanken, och – offentliga organ inom EES som avses i artikel 56 första stycket h i kapitaltäckningsdirektivet.

Finansinspektionen får, i den utsträckning som följer av artikel 58a i kapital

-

täckningsdirektivet, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med

– Internationella valutafonden, – Världsbanken, – Banken för internationell betalningsutjämning, och – Rådet för finansiell stabilitet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om samarbete och utbyte av information. Paragrafen genomför delvis artiklarna 47.2a, 56 första stycket g och h, 58a.1–58a.3, 115.3, 116.1a och 116.6 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.5.

Prop. 2020/21:36 Ändringen i första stycket innebär att Finansinspektionen ska samarbeta och utbyta information också med vissa offentliga organ inom EES. Motsvarande organ finns inte i Sverige.

Andra stycket, som är nytt, innebär att Finansinspektionen även får samarbeta och utbyta information med vissa internationella organ i viss utsträckning.

14 kap.

2 c § Bedömningsperioden enligt 2 b § ska förlängas om det samtidigt med en

prövning av om ett kreditinstituts ägare uppfyller lämplighetskraven enligt detta kapitel pågår en prövning av en ansökan om godkännande av ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag enligt 1 kap. 7 , 8 och 10 13 §§ lagen ( 2014:968 ) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Bedömningsperioden förlängs då med 20 arbetsdagar efter det att ett beslut i ärendet om godkännande har meddelats.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om förlängning av bedömningsperioden. Paragrafen genomför delvis artikel 21a.2 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.5.

Paragrafen innebär att bedömningsperioden för ägarprövningen i 2 b § förlängs när det samtidigt pågår en prövning enligt tillsynslagen av angett slag.

15 kap.

1 § Om ett kreditinstitut har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, andra författningar som reglerar institutets verksamhet, institutets bolagsordning, stadgar eller reglemente eller interna instruktioner som har sin grund i författningar som reglerar institutets verksamhet, ska Finansinspektionen ingripa.

Finansinspektionen ska då utfärda ett föreläggande att inom en viss tid begränsa eller minska riskerna i rörelsen i något avseende, begränsa eller helt avstå från utdelning eller räntebetalningar eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen,

meddela ett förbud att verkställa beslut, eller göra en anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig ska kreditinstitutets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas. Finansinspektionen får dock inte återkalla ett kreditinstituts tillstånd bara på den grunden att institutet inte uppfyller kraven i artikel 92a eller 92b i tillsynsförordningen.

Finansinspektionen ska även ingripa genom att utfärda ett föreläggande i enlighet med andra stycket, om det är sannolikt att ett kreditinstitut inom tolv månader inte längre kommer att uppfylla sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar institutets verksamhet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripanden. Paragrafen genomför delvis artiklarna 18 d, 66.1, 67.1 och 104.1 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 13.1.

I andra stycket görs språkliga och redaktionella ändringar.

Tredje stycket är nytt. Första meningen motsvarar hittillsvarande andra stycket andra meningen. Andra meningen innebär att överträdelser som består i att de angivna kraven i tillsynsförordningen inte uppfylls inte får ligga till grund för återkallelse av tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse. Sådana överträdelser kan emellertid utgöra grund för

ett ingripande i form av t.ex. varning eller varning i förening med Pro sanktionsavgift.

1 a § Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i ett kreditinstituts styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om kreditinstitutet

1. har fått tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse genom att lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt,

2. i strid med 14 kap. 4 § första stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla sådana förvärv och avyttringar som avses där,

3. i strid med 14 kap. 4 § tredje stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar i institutet samt storleken på innehaven,

4. inte uppfyller kraven i 6 kap. 1–3 c, 4, 4 a, 4 c eller 5 § eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 1 § 5, i strid med 8 a kap. 2 eller 3 § låter bli att upprätta eller lämna in en återhämtningsplan eller en koncernåterhämtningsplan,

5. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om efterlevnaden av skyldigheten att uppfylla kapitalbaskraven enligt artikel 92 i tillsynsförordningen, i strid med artikel 430.1 i den förordningen,

6. låter bli att rapportera eller lämnar ofullständig eller felaktig information till

Finansinspektionen när det gäller data som avses i artikel 430a i tillsyns -

förordningen,

7. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om en stor exponering i strid med artikel 394.1 i tillsynsförordningen,

8. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om likviditet i strid med artikel 415.1 och 415.2 i tillsynsförordningen,

9. låter bli att lämna uppgifter till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om sin bruttosoliditet i strid med artikel 430.1 och 430.2 i tillsynsförordningen,

10. vid upprepade tillfällen eller systematiskt låter bli att hålla likvida tillgångar i strid med artikel 412 i tillsynsförordningen,

11. utsätter sig för en exponering som överskrider gränserna enligt artikel 395 i tillsynsförordningen,

12. är exponerat för kreditrisken i en värdepapperiseringsposition utan att uppfylla villkoren i artikel 405 i tillsynsförordningen,

13. låter bli att lämna information eller lämnar ofullständig eller felaktig information i strid med någon av artiklarna 431.1–431.3 och 451.1 i tillsynsförordningen,

14. gör betalningar till innehavare av instrument som ingår i institutets kapitalbas i strid med 8 kap.3 och 4 §§ lagen (2014:966) om kapitalbuffertar eller artikel 28, 51 eller 63 i tillsynsförordningen, när dessa artiklar förbjuder sådana betalningar till innehavare av instrument som ingår i kapitalbasen,

15. har befunnits ansvarigt för en allvarlig, upprepad eller systematisk överträdelse av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen,

16. har befunnits ansvarigt för en allvarlig, upprepad eller systematisk överträdelse av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av den 20 maj 2015 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och om upphävande av förordning (EG) nr 1781/2006,

17. har tillåtit en styrelseledamot, verkställande direktören eller ersättare för någon av dem att åta sig ett sådant uppdrag i institutet eller kvarstå i institutet trots att kraven i 3 kap. 2 § första stycket 4 eller 5, 10 kap. 8 a–8 c §§, 12 kap. 6 a–6 c §§ eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 1 § 3 inte är uppfyllda,

p. 2020/21:36

18. i strid med 6 a kap. 1 eller 2 § låter bli att upprätta eller lämna in en återhämtningsplan eller en koncernåterhämtningsplan,

19. i strid med 6 b kap. 11 § låter bli att anmäla att koncerninternt finansiellt stöd ska lämnas,

20. i strid med 13 kap. 4 a och 5 a §§ låter bli att underrätta Finansinspektionen om institutet fallerar eller sannolikt kommer att fallera,

21. i strid med 28 kap. 1 § lagen (2015:1016) om resolution låter bli att lämna begärda upplysningar till Riksgäldskontoret, eller

22. är ett moderföretag enligt artikel 4.1.15 i tillsynsförordningen och inte uppfyller kraven i del tre, fyra, sex eller sju i den förordningen eller 2 kap. 1 eller

2 § lagen ( 2014:968 ) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag på grupp- eller undergruppsnivå.

Om en sådan person som anges i första stycket omfattas av tillstånds- eller underrättelseskyldighet enligt 14 kap. 1 eller 3 § för förvärv eller avyttring av aktier eller andelar i institutet, ska första stycket 2 och 3 inte gälla för den personen i fråga om dessa aktier eller andelar.

Ett ingripande enligt första stycket får göras endast om bolagets överträdelse är allvarlig och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.

Ingripande görs genom

1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, eller, för upprepade allvarliga överträdelser enligt första stycket 1, 2, 3, 8 eller 9, permanent inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett värdepappersbolag, eller ersättare för någon av dem, eller

2. beslut om sanktionsavgift.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripande mot vissa fysiska personer. Paragrafen genomför delvis artiklarna 66.1 och 67.1 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.

Ändringarna i första stycket 5, 6 och 9 är en följd av att de aktuella bestämmelserna i tillsynsförordningen har fått ny placering.

Första stycket 22, som är nytt, innebär en möjlighet att ingripa när ett kreditinstitut, som också är moderföretag enligt artikel 4.1.15 i tillsynsförordningen, inte vidtagit nödvändiga åtgärder för att se till att vissa kapitalkrav i tillsynsförordningen och tillsynslagen uppfylls.

1. Denna lag träder i kraft den 28 juni 2021 i fråga om 13 kap. 2 a § och i övrigt den 29 december 2020.

2. Bestämmelserna i 15 kap. 1 a § första stycket 5, 6 och 9 i den nya lydelsen tillämpas första gången vid ingripanden mot överträdelser som sker efter den 27 juni 2021.

3. Bestämmelserna i 15 kap. 1 a § första stycket 5, 6 och 9 i den äldre lydelsen gäller fortfarande för ingripanden mot överträdelser som har skett före den 28 juni 2021.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Övervägandena finns i avsnitt 14.

Lagen träder i kraft den 29 december 2020. Tillsynsförordningens regler om hantering av ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret ska emellertid tillämpas fr.o.m. den 28 juni 2021. Motsvarande bestämmelser i lagen träder därför i kraft vid samma tidpunkt (punkt 1).

Bestämmelserna i 15 kap. 1 a § första stycket 5, 6 och 9 hänför sig till artiklar i tillsynsförordningen. Av punkt 2 följer att de nya bestämmelserna

ska tillämpas första gången vid ingripanden mot överträdelser som sker Prop. 2020/21:36 efter den 27 juni 2021. I punkt 3 tydliggörs att de äldre bestämmelserna fortfarande gäller vid ingripanden mot överträdelser som har skett före den 28 juni 2021.

Hänvisningar till S16-2

16.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

1 kap.

4 a § I denna lag betyder

direktivet om marknader för finansiella instrument: Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1034,

kapitaltäckningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878,

krishanteringsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012, i den ursprungliga lydelsen,

marknadsmissbruksförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning

(EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknads-

missbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG,

prospektförordningen:

Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

2017/1129 av den 14 juli 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värde-

papper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG,

tillsynsförordningen:

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr

575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappers

-

företag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012,

öppenhetsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insyns-kraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/50/EU.

Paragrafen innehåller definitioner.

Ändringen i paragrafen innebär att det införs en definition av kapitaltäckningsdirektivet. Definitionen innebär att hänvisningar till direktivet i lagen är statiska, dvs. avser direktivet i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878.

8 kap.

4 § Ett värdepappersbolag ska identifiera, mäta, styra, internt rapportera och ha kontroll över de risker som dess rörelse är förknippad med. Bolaget ska se till att det har en tillfredsställande intern kontroll.

Sådana värdepappersbolag som anges i 8 a kap. 1 § ska också upprätta en återhämtningsplan eller koncernåterhämtningsplan enligt samma kapitel.

Ett värdepappersbolag ska särskilt se till att dess kreditrisker, marknadsrisker, operativa risker och andra risker sammantagna inte medför att dess förmåga att fullgöra sina förpliktelser äventyras. För att uppfylla detta krav ska bolaget ha metoder som gör det möjligt att fortlöpande värdera och upprätthålla ett kapital som till belopp, slag och fördelning är tillräckligt för att täcka arten och nivån på de risker som bolaget är eller kan komma att bli exponerat för. Bolaget ska utvärdera dessa metoder för att säkerställa att de är heltäckande.

Ett värdepappersbolag ska på grundval av de metoder som avses i tredje stycket fastställa tillräckliga kapitalbasnivåer.

Paragrafen innehåller bestämmelser om riskhantering i värdepappersbolag. Paragrafen genomför delvis artiklarna 84.1–84.4 och 104b.1 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.4.

Tredje stycket tredje meningen motsvarar hittillsvarande fjärde stycket.

Ändringarna i fjärde stycket motsvarar dem i 6 kap. 2 § LBF, se författningskommentaren till den paragrafen.

8 b kap.

4 § Finansinspektionen ska godkänna ett avtal om koncerninternt finansiellt stöd, om stödet

1. i betydande grad avhjälper de finansiella svårigheterna i det företag som tar emot det,

2. syftar till att bevara eller återställa den finansiella stabiliteten i koncernen som helhet eller i något av företagen inom koncernen, och

3. inte äventyrar den finansiella stabiliteten i ett eller flera länder inom EES, i synnerhet i det land där det stödgivande företaget finns.

Dessutom ska följande krav vara uppfyllda med avseende på det stödgivande företaget:

1. Det kan antas att ersättningen för stödet kommer att betalas och, om det avser ett lån, även kapitalbeloppet återbetalas. Om stödet ges i form av en garanti eller annan slags säkerhet, tillämpas samma villkor på den skuld som uppkommer ifall garantin eller säkerheten utlöses.

2. Det finansiella stödet ges på sådana villkor att det stödgivande företagets intressen gynnas.

3. Likviditeten eller solvensen i det stödgivande företaget äventyras inte till följd av tillhandahållandet av det finansiella stödet.

4. Det stödgivande företaget uppfyller de krav som gäller avseende kapitalbas och likviditet i kapitaltäckningsdirektivet samt de övriga krav som gäller enligt artikel 104a i samma direktiv vid tidpunkten för det finansiella stödet.

5. Det stödgivande företaget uppfyller de krav som gäller för stora exponeringar.

6. Det finansiella stödet leder inte till att de krav som anges i 4 eller 5 inte uppfylls.

7. Möjligheten till resolution av det stödgivande företaget äventyras inte till följd av det finansiella stödet. Finansinspektionen får bevilja undantag från kraven i andra stycket 4 och 5.

Paragrafen innehåller bestämmelser om godkännande av koncerninternt finansiellt stöd.

Ändringen i andra stycket 4 är en följd av att den aktuella regeln i Prop. 2020/21:36 kapitaltäckningsdirektivet har fått en ny placering och motsvarar den i 6 kap. 4 b § LBF, se författningskommentaren till den paragrafen.

9 kap.

45 § Vid kreditgivning enligt 2 kap. 2 § första stycket 2 gäller för värdepappersbolag denna paragraf och 44 § i stället för 21 kap. aktiebolagslagen (2005:551).

Ett värdepappersbolag får inte på andra villkor än sådana som bolaget normalt ställer upp lämna kredit till

1. en styrelseledamot,

2. en person som ensam eller i förening med någon annan får avgöra kreditärenden som ska avgöras av styrelsen,

3. en anställd som har en ledande ställning inom bolaget,

4. någon annan aktieägare än staten med ett aktieinnehav som motsvarar minst 3 procent av hela aktiekapitalet,

5. den som är make eller sambo till någon som avses i 1–4, eller

6. en juridisk person i vilken någon som avses i 1–5 har ett väsentligt ekonomiskt intresse i egenskap av delägare eller medlem.

Värdepappersbolagets styrelse ska avgöra ärenden om kredit till de personer och företag som avses i andra stycket. Bolaget ska föra in uppgifter om sådana krediter i en förteckning. I fråga om en styrelseledamot eller en verkställande direktör ska förteckningen också innehålla uppgift om en kredit som har lämnats till

1. ett barn eller en förälder till en sådan person, och

2. en juridisk person i vilken styrelseledamoten eller den verkställande direktören eller dennes make, sambo, barn eller förälder

a) har ett kvalificerat innehav, eller

b) är styrelseledamot eller verkställande direktör.

Andra stycket och tredje stycket första och andra meningarna tillämpas också på krediter mot säkerhet av borgen eller fordringsrätt som utfärdas av någon som avses i andra stycket. Detsamma gäller för en fordran som bolaget förvärvar och för vilken någon som avses i andra stycket är betalningsskyldig.

Paragrafen innehåller bestämmelser om jävskrediter i värdepappersbolag. Paragrafen genomför delvis artikel 88.1 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.4.

Hittillsvarande tredje stycket tas bort och är en följd av att bemyndigandet i 50 § 13 omfattar de frågor som regleras i bestämmelsen, se författningskommentaren till den paragrafen.

Ändringen i tredje stycket – som motsvarar hittillsvarande fjärde stycket – motsvarar 8 kap. 6 § LBF, se författningskommentaren till den paragrafen.

Ändringen i fjärde stycket – som motsvarar hittillsvarande femte stycket – är en följd av att hittillsvarande tredje stycket tas bort och att bestämmelsen i tredje stycket tredje meningen är begränsad till krediter.

50 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vad ett värdepappersinstitut ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 1 §,

2. på vilket sätt information enligt 19 § ska lämnas till kunderna,

3. kriterierna för att bedöma vilka ersättningar och förmåner ett värdepappersinstitut får lämna till eller ta emot av någon annan än kunden samt vilka uppgifter som ska lämnas till kunden om ersättningar och förmåner som institutet lämnar till eller tar emot av någon annan än kunden enligt 21 §,

4. tidpunkt, omfattning och riktlinjer för återbetalning till kund av mottagna ersättningar eller förmåner enligt 22 § första stycket,

5. kriterierna för att bedöma vilka icke-monetära förmåner ett värdepappers-

institut får ta emot och behålla när det tillhandahåller investeringsrådgivning på oberoende grund eller portföljförvaltning enligt 22 § andra stycket,

6. villkoren för att ett värdepappersinstitut ska få ta emot investeringsanalyser från en tredjepart utan att det är att betrakta som en ersättning eller förmån enligt 21 eller 22 §,

7. undantag från skyldigheten att offentliggöra en order enligt 39 §,

8. hantering av finansiella instrument enligt 40 §,

9. hantering av medel enligt 41 §, 10. mottagande av medel på konto och bolagets eller företagets system för hantering av vissa uppgifter enligt 42 §,

11. vilka åtgärder ett värdepappersinstitut ska vidta för att säkerställa att det följer förbudet i 43 §,

12. vilka begränsningar som ska gälla vid ställande av säkerhet enligt 44 § tredje meningen, och

13. tillhandahållande av tjänster till en jävskrets som avses i 45 §.

Paragrafen innehåller bemyndiganden. Övervägandena finns i avsnitt 6.4.

Den 1 augusti 2018 utvidgades bemyndigandet i fråga om jävskrediter i lagen om bank- och finansieringsrörelse (16 kap. 1 § LBF och prop. 2017/18:137avsnitt 5.3). På grund av ett förbiseende gjordes inte motsvarande ändring i denna paragraf.

Ändringen i punkt 13 innebär att bemyndigandet anpassas till motsvarande bemyndigande i 16 kap. 1 § 13 LBF.

23 kap.

1 a § Om Finansinspektionen vid inspektion eller på annat sätt har upptäckt en

omständighet som kan antas ha samband med eller utgöra penningtvätt eller finansiering av terrorism, ska inspektionen särskilt kontrollera att värdepappersbolagets ägare och ledning uppfyller lämplighetskraven i denna lag .

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om tillsyn när det gäller värdepappersbolag. Paragrafen genomför delvis artikel 91.1 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.

Paragrafen motsvarar 13 kap. 2 § tredje stycket LBF, se författningskommentaren till den paragrafen.

2 b § I samband med en översyn och utvärdering av ett värdepappersbolag får

Finansinspektionen, vid tillämpning av artikel 84 i kapitaltäckningsdirektivet, bestämma att bolaget ska använda schablonmetoden i stället för

– interna metoder, eller – den förenklade schablonmetoden.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om översyn och utvärdering när det gäller värdepappersbolag. Paragrafen genomför delvis artikel 84.1, 84.3 och 84.4 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.5.

Paragrafen motsvarar 13 kap. 2 a § LBF, se författningskommentaren till den paragrafen.

5 § Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med

1. andra behöriga myndigheter,

2. Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten,

3. Europeiska systemrisknämnden,

4. Europeiska centralbanken,

5. byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer),

6. offentliga organ som har behörighet för tillsyn över spotmarknader och auktionsmarknader,

7. behöriga myndigheter, registerförvaltare och andra offentliga organ som har uppdrag att utöva tillsyn enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG, i lydelsen enlig t Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 421/2014,

8. offentliga organ som är ansvariga för tillsyn, förvaltning och reglering av fysiska jordbruksmarknader enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007, och

9. offentliga organ inom EES som avses i artikel 56 första stycket h i kapitaltäckningsdirektivet.

Finansinspektionen får, i den utsträckning som följer av artikel 58a i kapital

-

täckningsdirektivet, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med

1. Internationella valutafonden,

2. Världsbanken,

3. Banken för internationell betalningsutjämning, och

4. Rådet för finansiell stabilitet .

Paragrafen innehåller bestämmelser om samarbete och utbyte av information i Finansinspektionens tillsynsverksamhet. Paragrafen genomför delvis artiklarna 47.2a, 56 första stycket g och h, 5

8a.1–58a.3, 115.3, 1 16.1a och

116.6 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.5.

Första stycket 9 och andra stycket, som är nya, motsvarar ändringarna i 13 kap. 6 a § LBF, se författningskommentaren till den paragrafen.

25 kap.

1 d § Finansinspektionen ska, utöver i de fall som anges i 1 a och 1 b §§, ingripa mot någon som ingår i ett värdepappersbolags styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om värdepappersbolaget

1. har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse genom att lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt,

2. inte uppfyller kraven i 3 kap. 5 § första stycket eller har tillåtit en styrelseledamot, verkställande direktören eller ersättare för någon av dem att åta sig ett sådant uppdrag i bolaget eller kvarstå i bolaget trots att kraven i 3 kap. 1 § första stycket 5 eller 6 eller någon av 8 kap. 8 b–8 d §§ eller i föreskrifter som meddelats med stöd av 3 kap. 12 § 2 inte är uppfyllda,

3. åsidosatt sina skyldigheter enligt 5 kap. 4 §,

4. inte uppfyller kraven i någon av 8 kap. 3–6, 8 eller 8 f §§ eller i föreskrifter som meddelats med stöd av 8 kap. 35 § 1,

5. i strid med 8 a kap. 2 eller 3 § låter bli att upprätta eller lämna in en återhämtningsplan eller en koncernåterhämtningsplan,

6. i strid med 8 b kap. 11 § låter bli att anmäla att koncerninternt finansiellt stöd ska lämnas,

7. i strid med 23 kap. 3 c § låter bli att underrätta Finansinspektionen om att värdepappersbolaget fallerar eller sannolikt kommer att fallera,

8. i strid med 24 kap. 5 § första stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla sådana förvärv och avyttringar som avses där,

9. i strid med 24 kap. 5 § tredje stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav av aktier i bolaget samt storleken på innehaven,

10. gör betalningar till innehavare av instrument som ingår i bolagets kapitalbas i strid med 8 kap.3 och 4 §§ lagen (2014:966) om kapitalbuffertar eller artikel 28, 51 eller 63 i tillsynsförordningen, när dessa artiklar förbjuder sådana betalningar till innehavare av instrument som ingår i kapitalbasen,

11. i strid med 28 kap. 1 § lagen (2015:1016) om resolution låter bli att lämna begärda upplysningar till Riksgäldskontoret,

12. har befunnits ansvarigt för en allvarlig, upprepad eller systematisk överträdelse av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen,

13. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om efterlevnaden av skyldigheten att uppfylla kapitalbaskraven enligt artikel 92 i tillsynsförordningen, i strid med artikel 430.1 i den förordningen,

14. låter bli att rapportera eller lämnar ofullständig eller felaktig information till Finansinspektionen när det gäller data som avses i artikel 430a i tillsynsförordningen,

15. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om en stor exponering i strid med artikel 394.1 i tillsynsförordningen,

16. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om likviditet i strid med artikel 415.1 och 415.2 i tillsynsförordningen,

17. låter bli att lämna uppgifter till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om sin bruttosoliditet i strid med artikel 430.1 och 430.2 i tillsynsförordningen,

18. vid upprepade tillfällen eller systematiskt låter bli att hålla likvida tillgångar i strid med artikel 412 i tillsynsförordningen,

19. utsätter sig för en exponering som överskrider gränserna enligt artikel 395 i tillsynsförordningen,

20. är exponerat för kreditrisken i en värdepapperiseringsposition utan att uppfylla villkoren i artikel 405 i tillsynsförordningen,

21. låter bli att lämna information eller lämnar ofullständig eller felaktig information i strid med någon av artiklarna 431.1–431.3 och 451.1 i tillsynsförordningen, eller

22. är ett moderföretag enligt artikel 4.1.15 i tillsynsförordningen och inte uppfyller kraven i del tre, fyra, sex eller sju i den förordningen eller kraven i 2 kap. 1 eller 2 § lagen ( 2014:968 ) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag på gruppnivå eller undergruppsnivå.

Om en sådan person som avses i första stycket omfattas av tillstånds- eller underrättelseskyldighet enligt 24 kap. 1 eller 4 § för förvärv eller avyttring av aktier eller andelar i bolaget, ska första stycket 8 och 9 inte gälla för den personen i fråga om dessa aktier eller andelar.

Ett ingripande enligt första stycket får göras endast om bolagets överträdelse är allvarlig och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.

Ingripande görs genom

1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, eller, för upprepade allvarliga överträdelser enligt första stycket 1, 2, 3, 8 eller 9, permanent inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett värdepappersbolag, eller ersättare för någon av dem, eller

2. beslut om sanktionsavgift.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripande mot vissa fysiska per-Prop. 2020/21:36 soner som ingår i ett värdepappersbolags ledning. Paragrafen genomför delvis artiklarna 66.1 och 67.1 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.

Ändringarna i första stycket 13, 14 och 17 är en följd av att de aktuella bestämmelserna i tillsynsförordningen har fått ny placering.

Första stycket 22, som är nytt, motsvarar 15 kap. 1 a § första stycket 22 LBF, se författningskommentaren till den paragrafen.

1. Denna lag träder i kraft den 28 juni 2021 i fråga om 23 kap. 2 b § och i övrigt den 29 december 2020.

2. Bestämmelserna i 25 kap. 1 d § första stycket 13, 14 och 17 i den nya lydelsen tillämpas första gången vid ingripanden mot överträdelser som sker efter den 27 juni 2021.

3. Bestämmelserna i 25 kap. 1 d § första stycket 13, 14 och 17 i den äldre lydelsen gäller fortfarande för ingripanden mot överträdelser som har skett före den 28 juni 2021.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Övervägandena finns i avsnitt 14.

Ikraftträdandeoch övergångsbestämmelserna motsvarar ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen om bank- och finansieringsrörelse, se författningskommentaren till de bestämmelserna.

Hänvisningar till S16-3

16.4. Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna

3 § I databasen får sådana uppgifter behandlas som har samlats in med stöd av

1. 6 kap. 9 § första och andra styckena lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,

2. 9 kap. 3 § första stycket lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument,

3. 10 kap. 2 § första stycket lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

4. 13 kap. 3 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

5. 8 kap. 5 § första stycket lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution,

6. 5 kap.10 och 11 §§ lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,

7. 23 kap. 2 § första stycket lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

8. 8 kap. 2 § lagen (2010:751) om betaltjänster,

9. 17 kap. 5 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), 10. 5 kap. 2 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar, 11. 13 kap. 6 § första stycket lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

12. 6 kap. 1 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag,

13. 6 kap. 2 § lagen (2017:230) om Pensionsmyndighetens försäkringsverksamhet i premiepensionssystemet,

14. 14 kap. 5 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag, och 15. artiklarna 394, 415, 416, 430–430b och 451 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012.

Prop. 2020/21:36 Paragrafen innehåller bestämmelser om sådana uppgifter som får behandlas i databasen.

Ändringarna i punkt 15 är en följd av att de aktuella bestämmelserna i tillsynsförordningen har fått nya placeringar.

Denna lag träder i kraft den 28 juni 2021.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Övervägandena finns i avsnitt 14.

Lagen träder i kraft när de nya bestämmelserna i tillsynsförordningen ska börja tillämpas.

16.5. Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:966) om kapitalbuffertar

1 kap.

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om olika slag av kapitalbuffertar och om ingripanden och restriktioner när ett institut inte uppfyller vissa krav på kapitalbuffertar.

Paragrafen innehåller bestämmelser om lagens tillämpningsområde.

Ändringen i paragrafen är en följd av 8 kap. får ett nytt tillämpningsområde, se författningskommentaren till 8 kap. 1 §.

2 § I denna lag betyder

1. blandade finansiella moderholdingföretag inom EES: företag som avses i artikel 4.1.33 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (tillsynsförordningen),

2. dotterföretag: sådant företag som avses i artikel 4.1.16 i tillsynsförordningen,

3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

4. ESRB: Europeiska systemrisknämnden enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd,

5. finansiella moderholdingföretag inom EES: företag som avses i artikel 4.1.31 i tillsynsförordningen,

6. institut: kreditinstitut enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, Svenska skeppshypotekskassan och värdepappersbolag,

7. kapitaltäckningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv

2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kredit-

institut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878,

8. kärnprimärkapital: kapital som avses i artikel 50 i tillsynsförordningen,

9. moderinstitut inom EES: företag som avses i artikel 4.1.29 i tillsynsförordningen,

10. primärkapital: primärkapital som avses i artikel 4.1.101 i tillsynsförordningen,

11. på grupp- eller undergruppsnivå: det sätt som institut i enlighet med bestämmelser om tillsyn på gruppnivå i artiklarna 6–24 i tillsynsförordningen ska uppfylla ställda krav,

12. systemrisk: risk för en störning i det finansiella systemet som kan få allvarliga negativa konsekvenser för det finansiella systemet och samhällsekonomin,

13. systemviktigt institut: ett institut vars fallissemang eller bristande funktion kan leda till systemrisk,

14. tillsynsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012,

15. totalt riskvägt exponeringsbelopp: det belopp som avses i artikel 92 i tillsynsförordningen,

16. värdepappersbolag: ett värdepappersföretag som avses i artikel 4.1.2 i tillsynsförordningen när det är ett svenskt aktiebolag, och

17. värdeöverföringar kopplade till kärnprimärkapitalet:

a) utbetalning i form av en kontant utdelning,

b) fondemission eller partiell fondemission eller överföring eller utdelning av helt eller delvis betalda fondaktier eller andra kapitalinstrument som anges i artikel 26.1 a i tillsynsförordningen,

c) inlösen eller uppköp av egna aktier eller andelar eller andra kapitalinstrument som anges i artikel 26.1 a i tillsynsförordningen,

d) återbetalning av belopp som utbetalas med anknytning till kapitalinstrument som anges i artikel 26.1 a i tillsynsförordningen,

e) en överföring eller utdelning av poster som avses i artikel 26.1 b–e i tillsynsförordningen.

Paragrafen innehåller definitioner. Paragrafen genomför artiklarna 3.1, 43–45 och 141b.10 i kapitaltäckningsdirektivet.

Ändringen i punkt 7 innebär att hänvisningar i lagen till kapitaltäckningsdirektivet görs statiska, dvs. att hänvisningarna avser direktivet i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878.

I en ny punkt 10 införs en definition av primärkapital. Termen primärkapital används i bestämmelserna om ingripanden och restriktioner i 8 kap.

Efterföljande punkter numreras om.

2 kap.

1 § Ett institut ska ha ett kärnprimärkapital som motsvarar det kombinerade buffertkravet enligt 2 §.

Första stycket gäller utöver det krav på kärnprimärkapital som följer av

1. artikel 92.1 a–c i tillsynsförordningen,

2. ett beslut om särskilt kapitalbaskrav enligt 2 kap. 1 § första stycket 2 lagen ( 2014:968 ) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, och

3. en underrättelse enligt 2 kap. 1 c § lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag som avser andra risker än risken för alltför låg bruttosoliditet.

Kärnprimärkapital som avses i första stycket får inte användas för att uppfylla de riskbaserade komponenterna i kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder i

1. artiklarna 92a och 92b i tillsynsförordningen, och

2. artiklarna 45c och 45d i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr

1093/2010 och (EU) nr 648/2012, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/879.

Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet för institut att uppfylla det kombinerade buffertkravet. Paragrafen genomför artikel 128 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

Första och andra styckena – som motsvarar hittillsvarande första stycket – innebär att ett institut, för att uppfylla det kombinerade buffertkravet, inte får använda det kärnprimärkapital som används för att uppfylla aktuella krav i tillsynsförordningen, i ett beslut om ett särskilt kapitalbaskrav och i en underrättelse om skillnaden mellan de lämpliga kapitalbasnivåerna och kapitalbaskraven. Det förhållandet att ett institut ska ha kärnprimärkapital som motsvarar det kombinerade buffertkravet innebär i sig att institutet inte får använda kärnprimärkapital som används för att uppfylla ett visst buffertkrav i 3–7 kap. för att tillgodose ett annat av dessa buffertkrav.

Tredje stycket, som är nytt, innebär att ett institut inte heller får använda kärnprimärkapital som används för att uppfylla de riskbaserade komponenterna i vissa krav på kapitalbas och kvalificerade skulder för att uppfylla det kombinerade buffertkravet. Hänvisningen till direktivet är statisk och avser lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/879.

2 § Det kombinerade buffertkravet utgörs av summan av

1. kapitalkonserveringsbufferten,

2. den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten,

3. systemriskbufferten, och

4. tillämplig kapitalbuffert enligt 5 kap. 6 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om hur det kombinerade buffertkravet ska beräknas. Paragrafen g enomför delvis artikel 131.15–131.17 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.6.

Ändringarna i paragrafen innebär att systemriskbufferten och tillämplig kapitalbuffert enligt 5 kap. 6 § (kapitalbuffert för systemviktiga institut) ska läggas samman, se författningskommentaren till 5 kap. 7 §.

3 kap.

3 § Små och medelstora värdepappersbolag får undantas från kravet på kapitalkonserveringsbuffert i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 1.

Paragrafen innehåller bestämmelser om undantag från kravet på kapitalkonserveringsbuffert.

Ändringen i paragrafen innebär att hänvisningen till fondbolag och AIFförvaltare tas bort och är en följd av att dessa företag inte längre omfattas av regelverket om kapitaltäckning (se prop. 2017/18:5 s. 7278).

4 kap.

1 § Finansinspektionen får, i syfte att motverka en systemrisk som kan medföra allvarliga konsekvenser för stabiliteten i det finansiella systemet och den reala

ekonomin i Sverige, besluta att institut för alla eller vissa av sina exponeringar på

individuell nivå, undergruppsnivå och gruppnivå ska ha en systemriskbuffert.

Systemriskbufferten får inte användas för att täcka makrotillsyns- eller systemrisker som täcks av

1. ett kapitalkrav enligt tillsynsförordningen, eller

2. en kapitalbuffert enligt 5 eller 6 kap. denna lag.

Paragrafen innehåller bestämmelser om en systemriskbuffert. Paragrafen genomför artikel 133.1 och 133.3 och delvis artikel 133.4 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.4.

Ändringen i första stycket innebär att en systemrisk inte längre behöver vara strukturell för att ligga till grund för ett beslut om en systemriskbuffert.

Andra stycket, som är nytt, innebär att en systemriskbuffert bara ska täcka sådana makrotillsyns- eller systemrisker som inte redan omfattas av ett kapitalkrav enligt tillsynsförordningen, en kontracyklisk kapitalbuffert eller en kapitalbuffert för systemviktiga institut.

2 § Systemriskbufferten enligt 1 § ska bestå av kärnprimärkapital och uppgå till ett belopp som beräknas i enlighet med artikel 133.2 och 133.5 i kapitaltäckningsdirektivet.

Till grund för beräkningen ska Finansinspektionen fastställa ett systemriskbuffertvärde för tillämpliga exponeringar. Om en exponering omfattas av flera systemriskbuffertvärden, ska dessa läggas samman till ett kombinerat buffertvärde.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vad systemriskbufferten ska bestå av. Paragrafen genomför delvis artikel 133.4 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.4.

De artiklar i direktivet som avses i första stycket genomförs i föreskrifter på lägre nivå än lag, se författningskommentaren till 10 kap. 1 §.

Andra stycket, som är nytt, innebär att Finansinspektionen ska fastställa ett systemriskbuffertvärde för varje exponering som en systemriskbuffert beslutas för. Systemriskbuffertvärdet, som utgörs av en procentsats, ska därefter ligga till grund för beräkningen av systemriskbufferten. Av 3 § följer hur ett systemriskbuffertvärde ska beslutas. En exponering kan t.ex. omfattas av ett värde för den sektorsspecifika exponeringen och ett värde för alla exponeringar. Dessa ska i så fall läggas samman till ett kombinerat buffertvärde.

3 § Finansinspektionen får efter det att ESRB har underrättats enligt artikel 133.9 i kapitaltäckningsdirektivet fastställa ett systemriskbuffertvärde som för en exponering som

1. inte överstiger 3 procent, om förutsättningarna enligt artikel 133.10 i samma direktiv är uppfyllda,

2. överstiger 3 procent men inte 5 procent, om förutsättningarna enligt artikel 133.11 i samma direktiv är uppfyllda, eller

3. överstiger 5 procent, om förutsättningarna enligt artikel 133.12 i samma direktiv är uppfyllda.

I systemriskbuffertvärdet enligt första stycket 1 ska ett buffertvärde som har erkänts enligt 7 § inte räknas med.

Prop. 2020/21:36 Paragrafen innehåller bestämmelser om beslut om systemriskbuffertvärde. Paragrafen genomför delvis artikel 133.9–133.12 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.4.

Första stycket innebär att Finansinspektionen vid fastställandet av ett systemriskbuffertvärde för en exponering ska tillämpa olika steg i ett förfarande i förhållande till europeiska myndigheter. I förhållande till den hittillsvarande lydelsen tas de geografiska begränsningarna i fråga om exponeringar bort.

Punkt 1 motsvarar bestämmelsen i hittillsvarande 4 §. Punkt 2 motsvarar hittillsvarande första stycket. Punkt 3 motsvarar hittillsvarande andra stycket.

Enligt andra stycket ska buffertvärden som har erkänts enligt 7 § inte räknas med i systemriskbuffertvärden som inte överstiger 3 procent.

4 § Om ett systemriskbuffertvärde enligt 3 § är mindre än eller lika stort som det senast fastställda buffertvärdet, behöver förutsättningarna enligt artikel 133.11 eller 133.12 i kapitaltäckningsdirektivet inte vara uppfyllda.

Paragrafen innehåller bestämmelser om undantag från kraven på godkännande eller rekommendation enligt 3 §. Paragrafen genomför delvis artikel 133.9–133.12 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.4.

Ändringarna i paragrafen innebär att om ett systemriskbuffertvärde som fastställs till mer än 3 procent är mindre eller lika stort som det tidigare fastställda buffertvärdet, behöver Finansinspektionen inte tillämpa vissa steg i förfarandet i förhållande till europeiska myndigheter, se författningskommentaren 3 §.

5 § Om Finansinspektionen beslutar om en systemriskbuffert för exponeringar i andra länder inom EES, ska samma buffertnivå gälla för institutets alla exponeringar utanför Sverige men inom EES.

Första stycket gäller dock inte om systemriskbufferten grundas på ett beslut enligt 7 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om systemriskbuffert som fastställts för exponeringar i andra länder inom EES. Paragrafen genomför artikel 133.15 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.4.

Ändringarna i första stycket är en följd av att 4 § får en ny lydelse. Enligt andra stycket, som är nytt, gäller första stycket inte om systemriskbufferten grundar sig på ett beslut om erkännande enligt 7 §.

7 § Om Finansinspektionen har erkänt ett systemriskbuffertvärde som fastställts i ett annat land inom EES, får inspektionen besluta att ett institut med exponeringar i det landet för dessa exponeringar ska ha en systemriskbuffert motsvarande den som fastställts i det landet.

Systemriskbufferten enligt första stycket gäller utöver systemriskbufferten enligt 1 §, om buffertarna avser att täcka olika risker. Om buffertarna avser att täcka samma risker gäller den högsta av dem.

Paragrafen innehåller bestämmelser om erkännande av utländska systemriskbuffertvärden. Paragrafen genomför artikel 134.1 och 134.4 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.4.

Ändringarna i första stycket är redaktionella. Prop. 2020/21:36

Andra stycket, som är nytt, innebär att en systemriskbuffert som grundar sig på ett beslut om erkännande gäller utöver systemriskbufferten i 1 §, om dessa avser att täcka olika risker. Det innebär att båda buffertarna gäller.

Om buffertarna avser att täcka samma risker gäller dock bara den högsta av dem.

5 kap.

2 § Kapitalbufferten enligt 1 § ska bestå av kärnprimärkapital och uppgå till minst 1 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp.

Paragrafen innehåller bestämmelser om hur stor kapitalbufferten för globalt systemviktiga institut ska vara. Paragrafen genomför artikel 131.9 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.

Ändringarna i paragrafen innebär att det hittillsvarande taket för kapitalbufferten (3,5 procent) tas bort.

4 § Kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut ska bestå av kärnprimärkapital och får fastställas till högst 3 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp.

Ka

pitalbufferten får dock fastställas till mer än 3 procent, om ESRB har under-

rättats enligt artikel 131.7 i kapitaltäckningsdirektivet och förutsättningarna enligt artikel 131.5a i samma direktiv är uppfyllda.

Paragrafen innehåller bestämmelser om beslut om en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut. Paragrafen genomför artiklarna 131.5 och 131.5a i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.

Ändringen i första stycket innebär att procentsatsen ändras från högst 2 till 3.

Andra stycket, som är nytt, innebär att kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut bara får fastställas till mer än 3 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp om Finansinspektionen har underrättat ESRB enligt artikel 131.7 i kapitaltäckningsdirektivet och förutsättningarna enligt artikel 131.5a i direktivet är uppfyllda, dvs. ett visst förfarande i förhållande till utländska myndigheter.

5 § Om ett institut som ska ha en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut är ett dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut eller till ett moderinstitut inom

EES som ska ha en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut, gäller följande. Den kapitalbuffert för systemviktiga institut som institutet kan förpliktas ha på individuell nivå eller undergruppsnivå får inte uppgå till mer än det lägsta av

1. summan av 1 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp och det högsta av

a) buffertvärdet för globalt systemviktiga institut, eller

b) buffertvärdet för övriga systemviktiga institut på gruppnivå, eller

2. 3 procent, eller den procentsats som har fastställts enligt 4 § andra stycket på gruppnivå, av det totala riskvägda exponeringsbeloppet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om begränsning av storleken på kapitalbufferten i vissa fall. Paragrafen genomför artikel 131.8 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.

Prop. 2020/21:36 Ändringarna i paragrafen innebär en begränsning av hur stor kapitalbufferten för systemviktiga institut får vara på individuell nivå eller undergruppsnivå för dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut eller till ett moderinstitut inom EES som ska ha en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut.

7 § Om ett institut omfattas av en systemriskbuffert enligt 4 kap. gäller systemriskbufferten utöver tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga institut.

Summan av systemriskbuffertvärdet enligt 4 kap. 2 § och tillämplig kapital

-

buffert för systemviktiga institut för ett institut får överstiga 5 procent, om Finansinspektionen har underrättat ESRB enligt artikel 131.7 i kapitaltäckningsdirektivet och förutsättningarna enligt artikel 131.5a i samma direktiv är uppfyllda.

Paragrafen innehåller bestämmelser om förhållandet mellan systemriskbufferten och kapitalbufferten för systemviktiga institut. Paragrafen genomför delvis artikel 131.15 och 131.17 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.7.

Av första stycket följer att systemriskbufferten och tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga institut ska läggas samman, dvs. att båda buffertarna gäller.

Enligt andra stycket får dock summan av systemriskbuffertvärdet och tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga institut bara överstiga 5 procent om Finansinspektionen har underrättat ESRB enligt artikel 131.7 i kapitaltäckningsdirektivet och förutsättningarna enligt artikel 131.5a i direktivet är uppfyllda, dvs. om ett visst förfarande i förhållande till utländska myndigheter följs.

6 kap.

3 § Små och medelstora värdepappersbolag får undantas från kravet på kontracyklisk kapitalbuffert i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 9.

Paragrafen innehåller bestämmelser om undantag från kravet på kontracyklisk kapitalbuffert.

Ändringen i paragrafen innebär att hänvisningarna till fondbolag och AIF-förvaltare tas bort och är en följd av att dessa företag inte längre omfattas av regelverket om kapitaltäckning, se författningskommentaren till 3 kap. 3 §.

I paragrafen görs också en följdändring med anledning av att punkterna i 10 kap. 1 § numreras om.

7 § Ett institut ska ha metoder som gör det möjligt att i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 11 fortlöpande beräkna institutets högsta förfogandebelopp.

Paragrafen innehåller bestämmelser om krav på metoder för att beräkna högsta förfogandebelopp. Paragrafen genomför delvis 141b.9 i kapitaltäckningsdirektivet.

I paragrafen görs en följdändring med anledning av att punkterna i 10 kap. 1 § numreras om.

7 kap.

1 § Finansinspektionen ska för varje kvartal

1. beräkna ett kontracykliskt buffertriktvärde, och

2. vid behov fastställa eller ändra ett kontracykliskt buffertvärde.

Det kontracykliska buffertriktvärdet ska användas som ett referensvärde för att fastställa det kontracykliska buffertvärdet.

Det kontracykliska buffertvärdet ska ligga till grund för beräkningen av storleken på den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten i enlighet med 6 kap.

Paragrafen innehåller bestämmelser om fastställande av kontracykliska buffertvärden. Paragrafen genomför delvis artikel 136.3 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.5.

Ändringarna i paragrafen innebär att Finansinspektionen för varje kvartal ska beräkna ett kontracykliskt buffertriktvärde och vid behov fastställa eller ändra ett kontracykliskt buffertvärde. I paragrafen införs även en punktuppställning.

2 § Det kontracykliska buffertriktvärdet och buffertvärdet ska beräknas och vid behov fastställas i enlighet med artikel 136.2 och 136.3 i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om fastställande av kontracykliska buffertvärden. Paragrafen genomför delvis artikel 136.3 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.5.

I paragrafen görs följdändringar med anledning av att 1 § får en ny lydelse.

8 kap.

1 § Ett institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet enligt 2 kap. 2 § eller kravet på bruttosoliditetsbuffert enligt artikel 92.1a i tillsynsförordningen ska till Finansinspektionen

1. i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 11 rapportera högsta förfogandebelopp, och

2. inom fem arbetsdagar från den dag då det konstaterades att buffertkravet inte längre uppfylldes lämna in en kapitalkonserveringsplan som visar hur institutet inom rimlig tid åter ska uppnå kravet.

Om det med beaktande av arten och omfattningen av institutets verksamhet finns skäl för det, får Finansinspektionen medge att kapitalkonserveringsplanen ges in till inspektionen inom högst tio arbetsdagar.

Paragrafen innehåller bestämmelser om högsta förfogandebelopp och kapitalkonserveringsplan. Paragrafen genomför delvis artiklarna 104b.6, 141.2, 141b.2 och 142.1 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.8.

Ändringarna i paragrafen innebär att tillämpningsområdet för kapitlet utvidgas till kravet på bruttosoliditetsbuffert enligt artikel 92.1a i tillsynsförordningen.

Ändringen i första stycket 2 förtydligar att tiden för när institutet ska lägga fram en kapitalkonserveringsplan räknas från den dag det konstaterades att det kombinerade buffertkravet inte uppfylldes.

Första stycket 2 ändras också redaktionellt.

i

2 § Finansinspektionen ska ingripa om den bedömer att de åtgärder som framgår av kapitalkonserveringsplanen inte återställer institutets

1. kärnprimärkapital när det gäller det kombinerade buffertkravet, och

2. primärkapital när det gäller kravet på bruttosoliditetsbuffert.

Finansinspektionen ska då förelägga institutet att stärka kapitalbasen eller besluta om inskränkningar som är striktare än de som anges i 3 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om Finansinspektionens möjligheter att förelägga institutet att vidta åtgärder för att stärka kapitalbasen till specificerade nivåer och i enlighet med kapitalkonserveringsplanen. Paragrafen genomför delvis artiklarna 141b.2 och 142.1 kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.8.

Ändringarna i första stycket innebär att tillämpningsområdet för kapitlet utvidgas till kravet på bruttosoliditetsbuffert enligt artikel 92.1a i tillsynsförordningen.

3 § Ett institut som inte uppfyller ett buffertkrav får inte

1. göra en värdeöverföring som har koppling till institutets kärnprimärkapital när det gäller det kombinerade buffertkravet och primärkapital när det gäller kravet på bruttosoliditetsbuffert,

2. förbinda sig att betala ut rörlig ersättning eller diskretionära pensionsförmåner eller betala ut sådan rörlig ersättning där skyldigheten att betala uppstod vid en tidpunkt då institutet inte uppfyllde buffertkravet,

3. göra utbetalningar som har koppling till primärkapitaltillskottsinstrument enligt artikel 52 i tillsynsförordningen.

Ett institut får inte heller vidta en åtgärd som avses i första stycket, om åtgärden medför att institutet inte längre uppfyller buffertkravet.

Åtgärder som inte medför en minskning av institutets vinst eller kärnprimärkapital när det gäller det kombinerade buffertkravet och primärkapital när det gäller kravet på bruttosoliditetsbuffert omfattas inte av förbudet i första stycket.

Paragrafen innehåller bestämmelser om inskränkningar i institutens rätt att göra värdeöverföringar m.m. Paragrafen genomför delvis artiklarna 129.5, 130.5, 133.14, 141.1–141.3, 141b.1–141b.3 och 141b.7 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.8.

Ändringarna i första stycket 1 och 2 samt andra och tredje styckena innebär att tillämpningsområdet för bestämmelsen utvidgas till kravet på bruttosoliditetsbuffert enligt artikel 92.1a i tillsynsförordningen.

Ändringen i första stycket 3 innebär att bestämmelsen anpassas till kapitaltäckningsdirektivet.

4 § Förbudet i 3 § gäller inte

1. för ett institut som i enlighet med 1 § har beräknat högsta förfogandebelopp och åtgärderna ryms inom detta belopp, eller

2. om en tillämpning av bestämmelsen leder till en betalningsinställelse som kan utgöra grund för att försätta institutet i resolution eller konkurs.

Paragrafen innehåller bestämmelser om undantag från 3 §. Paragrafen genomför delvis artiklarna 129.5, 130.5, 133.14, 141.2, 141.3, 141b.2, 141b.3 och 141b.7 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.8.

Ändringen i punkt 2 innebär att bestämmelserna om inskränkningar i institutens rätt att göra värdeöverföringar m.m. inte heller gäller om

tillämpningen av dem skulle medföra en betalningsinställelse som kan utgöra grund för att försätta institutet i resolution.

7 § Ett institut ska inte anses uppfylla det kombinerade buffertkravet enligt detta

kapitel om det inte har kapitalbas i den mängd och av den kvalitet som behövs för att samtidigt uppfylla det kombinerade buffertkravet enligt 2 kap. 2 § med tillägg av de krav som följer av

1. artikel 92.1 a, b eller c i tillsynsförordningen, och

2. ett beslut om särskilt kapitalbaskrav enligt 2 kap. 1 § första stycket 2 lagen ( 2014:968 ) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

Ett institut ska inte anses uppfylla kravet på en bruttosoliditetsbuffert om det inte har primärkapital i den mängd som behövs för att samtidigt uppfylla kravet på bruttosoliditetsbuffert enligt 92.1a i tillsynsförordningen med tillägg av de krav som följer av

1. artikel 92.1 d i samma förordning, och

2. ett beslut om särskilt kapitalbaskrav enligt 2 kap. 1 § första stycket 1 lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om när ett institut inte ska anses uppfylla ett buffertkrav. Paragrafen genomför artiklarna 104b.6, 141a och 141c i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 12.7 och 12.8.

I paragrafen regleras när ett institut inte ska anses uppfylla ett buffertkrav.

Enligt första stycket ska ett institut inte anses uppfylla det kombinerade buffertkravet om det inte har kapitalbas i den mängd och av den kvalitet som behövs för att samtidigt uppfylla det kombinerade buffertkravet o ch det krav som följer av artikel 92.1 a, b eller c i tillsynsförordningen och ett beslut om särskilt kapitalbaskrav fö r andra risker än alltför låg bruttosoliditet enligt 2 kap. 1 § tillsynslagen. Att vart och ett av kraven i artikel 92.1 a, b och c ska uppfyllas tillsammans med det krav som följer av ett beslut om ett särskilt kapitalbaskrav innebär att samtliga dessa krav i tillsynsförordningen ska kunna uppfyllas för sig tillsammans med det särskilda kapitalbaskravet och det kombinerade buffertkravet.

Enligt andra stycket ska ett institut inte anses uppfylla kravet på en bruttosoliditetsbuffert om det inte har primärkapital i den mängd och av den kvalitet som behövs för att samtidigt uppfylla bufferten o ch det krav som följer av artikel 92.1 d i tillsynsförordningen och ett beslut om särskilt kapitalbaskrav för risken för alltför låg bruttosoliditet enligt 2 kap. 1 § tillsynslagen.

10 kap.

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. kriterier för vilka värdepappersbolag som enligt 3 kap. 3 § får undantas från kravet att upprätthålla en kapitalkonserveringsbuffert,

2. de principer som ska beaktas vid fastställandet och graderingen av system-

riskbufferten enligt 4 kap. 1 §,

3. fastställandet av geografisk tillhörighet hos exponeringar avseende system-

riskbufferten samt hur de geografiska systemriskbuffertkraven ska sammanvägas,

4. hur systemriskbufferten ska beräknas enligt 4 kap. 2 § och vilka exponeringar bufferten får gälla,

5. bedömningsgrunder för när ett institut ska utses till globalt systemviktigt eller ska flyttas till en högre kategori av globalt systemviktiga institut,

6. hur övriga systemviktiga institut ska identifieras och hur bedömning av tillhörande kapitalbuffertkrav ska ske enligt 5 kap. 3 och 4 §§,

7. vilka kreditexponeringar som i enlighet med 6 kap. 1 § ska beaktas vid beräkningen av den kontracykliska kapitalbufferten,

8. beräkningen av det viktade genomsnittet av de kontracykliska buffertvärdena enligt 6 kap. 1 §,

9. kriterier för vilka värdepappersbolag som enligt 6 kap. 3 § får undantas från kravet att upprätthålla en kontracyklisk kapitalbuffert,

10. skyldighet för instituten att ange sina kreditexponeringars geografiska område,

11. hur högsta förfogandebelopp enligt 8 kap. 1 § ska beräknas och rapporteras, 12. de krav som en kapitalkonserveringsplan enligt 8 kap. 1 § ska uppfylla, och 13. underrättelseskyldigheten enligt 8 kap. 5 §.

Paragrafen innehåller bemyndiganden. Paragrafen genomför delvis genomför delvis artiklarna 131.10, 131.11, 133.2, 133.5, 133.7, 133.8, 141.4–141.6, 141b.4–141b.6, 141b.8 och 142.1 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.4.

I punkterna 1 och 8 görs följdändringar med anledning av ändringarna i 3 kap. 3 § och 6 kap. 3 §, se författningskommentarerna till de paragraferna.

Punkt 4, som är ny, innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om dels hur systemriskbufferten ska beräknas enligt 4 kap. 2 §, dels vilka exponeringar som en systemriskbuffert får gälla. Efterföljande punkter numreras om.

1. Denna lag träder i kraft den 29 december 2020.

2. Bestämmelserna i 8 kap. avseende kravet på bruttosoliditetsbuffert enligt artikel 92.1a i tillsynsförordningen tillämpas första gången den 1 januari 2023.

Övervägandena finns i avsnitt 14.

Lagen träder i kraft den 29 december 2020 (punkt 1). Bestämmelserna om kravet på bruttosoliditetsbuffert i tillsynsförordningen ska tillämpas först fr.o.m. den 1 januari 2023 och bestämmelserna i 8 kap. avseende det kravet tillämpas första gången den tidpunkten (punkt 2).

Hänvisningar till S16-5

16.6. Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag

1 kap.

1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (tillsynsförordningen).

Paragrafen innehåller bestämmelser om lagens innehåll. Prop. 2020/21:36

Det nuvarande andra stycket, som innehåller en upplysningsbestämmelse om att lagen genomför delar av kapitaltäckningsdirektivet, tas bort och är en följd av att det införs en ny definition i 2 §, se författningskommentaren till den paragrafen.

2 § I denna lag betyder

1. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

2. institut: kreditinstitut och värdepappersbolag,

3. kapitaltäckningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878,

4. kreditinstitut: bank och kreditmarknadsföretag enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse samt Svenska skeppshypotekskassan,

5. värdepappersbolag: ett värdepappersföretag som avses i artikel 4.1.2 i tillsynsförordningen när det är ett svenskt aktiebolag.

Termer och uttryck i övrigt i denna lag har samma betydelse som i tillsynsförordningen.

Paragrafen innehåller definitioner.

Första stycket 3, som är ny, innehåller en definition av kapitaltäckningsdirektivet. Hänvisningen till direktivet görs statisk, dvs. avser direktivet i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878.

Efterföljande punkter numreras om.

4 § Finansinspektionen är behörig myndighet enligt tillsynsförordningen och utövar tillsyn över att förordningen och denna lag följs.

Finansinspektionen är ansvarig myndighet enligt artiklarna 124, 164 och 458 i tillsynsförordningen.

I fråga om tillsynen och möjlighet att ingripa mot institut gäller bestämmelserna i de lagar som reglerar institutens verksamhet, om inte annat följer av denna lag.

Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig myndighet. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 6 §. Ändringen i andra stycket innebär att Finansinspektionen också är ansvarig myndighet enligt artiklarna 124 och 164 i tillsynsförordningen.

7 § Följande företag ska hos Finansinspektionen ansöka om godkännande eller

undantag från kravet på godkännande:

1. ett finansiellt moderholdingföretag eller ett blandat finansiellt moderholding

-

företag,

2. ett annat finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag än som avses i 1 som ska uppfylla kraven i tillsynsförordningen, denna lag och lagen ( 2014:966 ) om kapitalbuffertar på undergruppsnivå, och

3. ett utländskt finansiellt moderholdingföretag eller blandat finansiellt moderholdingföretag som är etablerat i ett annat land inom EES, om Finansinspektionen är samordnande tillsynsmyndighet, och

4. ett annat utländskt finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag än som avses i 3 som är etablerat i ett annat land inom EES och som ska uppfylla kraven i tillsynsförordningen och nationell lagstiftning som i hemlandet

genomför kapitaltäckningsdirektivet på undergruppsnivå, om Finansinspektionen är samordnande tillsynsmyndighet.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om vilka holdingföretag som ska ansöka om godkännande eller undantag från kravet på godkännande. Paragrafen genomför artikel 21a.1 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.

Punkterna 1 och 2 gäller svenska företag, dvs. företag som hör hemma i Sverige. Vad som avses med ett finansiellt eller blandat finansiellt moderholdingföretag följer av artikel 4.1.30–4.1.33 i tillsynsförordningen.

Punkterna 3 och 4 gäller utländska företag, dvs. företag som hör hemma i ett annat land inom EES. Vad som avses med samordnande tillsynsmyndighet följer av 1 kap. 5 § 34 LBF. Den samordnande tillsynsmyndigheten är tillsynsansvarig myndighet enligt 4 kap. 1 §.

Bestämmelser om förutsättningar för godkännande och undantag från kravet på godkännande finns i 8 respektive 9 §. I 10 § finns bestämmelser om tidsfrister för beslut.

Bestämmelserna i denna paragraf och 8–10 §§ gäller såväl nationella som gränsöverskridande fall. I gränsöverskridande fall gäller dessutom bestämmelserna om samordning mellan myndigheter i 11–13 §§, se författningskommentarerna till de paragraferna.

8 § Finansinspektionen ska bevilja godkännande, om

1. arbetsfördelningen inom gruppen är sådan att kraven i tillsynsförordningen, denna lag och lagen ( 2014:966 ) om kapitalbuffertar kan uppfyllas på grupp- eller undergruppsnivå,

2. organisationsstrukturen inte hindrar en effektiv tillsyn över att instituten inom gruppen uppfyller de krav som avses i 1 på individuell nivå och grupp- och undergruppsnivå,

3. den som ska ingå i ledningen för holdingföretaget har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av företaget och även i övrigt är lämplig för uppgiften, och

4. när holdingföretaget har ett eller flera kreditinstitut som dotterföretag,

a) information lämnas om större ägare i institutet,

b) den som har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav i institutet bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av institutet, och

c) institutets nära förbindelser med andra företag inte hindrar en effektiv tillsyn av institutet.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om beviljande av ansökan om godkännande. Paragrafen genomför artikel 21a.3 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.3.

Av punkt 1 följer att arbetsfördelningen inom gruppen ska vara sådan att de krav som ställs i tillsynsförordningen, denna lag och buffertlagen kan uppfyllas på gruppnivå eller undergruppsnivå. Det innebär att det ska finnas en samordning och nödvändig fördelning av uppgifter i förhållande till, och mellan, företagets dotterföretag. Det ska också finnas förutsättningar att förhindra eller hantera konflikter inom gruppen och möjligheter för moderholdingföretaget att genomföra styrformer, processer och rutiner (se artikel 21a.3).

Av punkt 2 följer att gruppens organisationsstruktur inte får hindra en effektiv tillsyn över att instituten inom gruppen uppfyller kraven på

individuell nivå, gruppnivå eller undergruppsnivå. Vid bedömningen ska Prop. 2020/21:36 särskilt beaktas holdingföretagets ställning inom en grupp med flera nivåer, aktie- eller andelsägarstrukturen och den roll som holdingföretaget har inom gruppen.

Punkt 3 innebär att kravet i 3 kap. 5 § ska vara uppfyllt för att holdingföretaget ska godkännas.

Punkt 4 gäller holdingföretag som har ett eller flera kreditinstitut som dotterföretag.

Enligt punkt 4 a ska information lämnas om institutets större ägare eller medlemmar. I praktiken kommer motsvarande uppgifter redan att ha lämnats av kreditinstitutet vid tillämpning av 14 kap. 1 § LBF.

Enligt punkt 4 b ska den som har eller förväntas komma att få ett kvalificerat innehav i institutet bedömas lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av institutet. I praktiken kommer motsvarade prövning redan att ha ägt rum eller äga rum samtidigt (3 kap. 2 § och 14 kap. 2 § LBF).

Enligt punkt 4 c gäller att institutets nära förbindelser med andra företag inte ska hindra en effektiv tillsyn av institutet. I praktiken kommer motsvarande prövning redan att ha ägt rum eller äga rum samtidigt (3 kap. 2 § och 14 kap. 2 § LBF).

Samtliga förutsättningar i paragrafen ska vara uppfyllda för att en ansökan ska godkännas.

Ett beslut ska fattas inom den tid som följer av 10 §, se författningskommentaren till den paragrafen.

Ordet grupp har samma innebörd som i artikel 4.1.138 i tillsynsförordningen.

9 § Finansinspektionen ska medge undantag från kravet på godkännande, om

1. den huvudsakliga verksamheten är att

a) förvärva eller inneha aktier eller andelar i dotterföretag, när det gäller ett finansiellt holdingföretag, eller

b) förvärva eller inneha aktier eller andelar i dotterföretag som är institut eller finansiella institut, när det gäller ett blandat finansiellt holdingföretag,

2. holdingföretaget inte har utsetts till resolutionsenhet i någon av gruppens resolutionsgrupper,

3. ett dotterföretag som är ett kreditinstitut ansvarar för att säkerställa att kraven i 3 kap. 2 § uppfylls,

4. holdingföretaget inte medverkar till att påverka driften av gruppen eller dotterföretag som är institut eller finansiella institut, och

5. det inte finns något som hindrar en effektiv tillsyn på gruppnivå.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om undantag från kravet på godkännande. Paragrafen genomför artikel 21a.4 och 21a.7 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.4.

Paragrafen innehåller fem krav som samtliga ska vara uppfyllda för att ett företag ska undantas från kravet på godkännande.

Punkt 1 gäller verksamhetsinriktningen och motsvarar artikel 21a.4 första stycket a i kapitaltäckningsdirektivet.

Punkt 2 gäller tillämpning av regelverket om krishantering och motsvarar artikel 21a.4 första stycket b i kapitaltäckningsdirektivet. Vad som avses med resolutionsenhet och resolutionsgrupp följer av artikel 4.1.131 och 4.1.132 i tillsynsförordningen.

Punkt 3 avser ansvarigt företag och motsvarar artikel 21a.4 första stycket c i kapitaltäckningsdirektivet. I kravet ligger att dotterföretaget också ska ha alla nödvändiga medel och rättsliga befogenheter för att fullgöra dessa skyldigheter på ett ändamålsenligt sätt. Ett undantag från kravet på godkännande innebär inte att holdingföretaget undantas från kraven i tillsynsförordningen, denna lag eller buffertlagen.

Punkt 4 gäller påverkan på driften av gruppen eller dotterföretag som är institut eller finansiella institut och motsvarar artikel 21a.4 första stycket d i kapitaltäckningsdirektivet. Bestämmelsen utgör emellertid ingen begränsning av t.ex. rätten att vid stämman företräda sina aktier eller andelar i ett dotterföretag (se skäl 5 i kapitaltäckningsdirektivet).

Punkt 5 gäller förutsättningarna för tillsyn och motsvarar artikel 21a.4 första stycket e i kapitaltäckningsdirektivet.

Samtliga förutsättningar i paragrafen ska vara uppfyllda för att ett undantag från kravet på godkännande ska medges.

Ett beslut ska fattas inom den tid som följer av 10 §, se författningskommentaren till den paragrafen.

Ordet grupp har samma innebörd som i artikel 4.1.138 i tillsynsförordningen.

Ett företag som inte uppfyller kraven i paragrafen ska ansöka om godkännande, se författningskommentaren till 8 §.

10 § Finansinspektionen ska i ärenden om godkännande enligt 8 § fatta beslut

1. inom fyra månader från det att en ansökan tagits emot, om beslutet innebär att en ansökan avslås, eller

2. inom sex månader från det att ansökan tagits emot, om beslutet innebär att godkännande beviljas.

Om en ansökan är ofullständig gäller för ett beslut enligt första stycket 1 i stället att beslutet ska fattas inom fyra månader från det att en fullständig ansökan tagits emot, dock senast inom sex månader från det att ansökan tagits emot.

Finansinspektionen ska i ärenden om undantag enligt 9 § fatta beslut inom sex månader från det att en ansökan tagits emot.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om tidsfrist för Finansinspektionen att fatta beslut i ärenden om godkännande eller undantag. Paragrafen genomför artikel 21a.10 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.6.

Paragrafen innebär att tidsfristen för att fatta ett beslut – dvs. handläggningstiden för ett ärende – varierar, beroende på om beslutet innebär att ansökan godkänns eller avslås.

Bestämmelserna i förvaltningslagen gäller vid Finansinspektionens handläggning av ett ärende om godkännande eller undantag från godkännande, t.ex. bestämmelserna om dokumentation och motivering av beslut (31 och 32 §§). Ett negativt beslut kan medföra ett ingripande enligt 8 kap. 2 a–2 c §§, se författningskommentarerna till de paragraferna.

11 § Om Finansinspektionen är samordnande tillsynsmyndighet och en ansökan

avser ett holdingföretag som är etablerat i ett annat land inom EES, ska inspektionen och med den behöriga myndigheten i holdingföretagets hemland fatta ett gemensamt beslut om godkännande eller undantag från kravet på godkännande. Finansinspektionen ska då lämna en bedömning av ansökan till den behöriga myndigheten och meddela det gemensamma beslutet.

Om Finansinspektionen inte är samordnande tillsynsmyndighet och en ansökan

avser ett holdingföretag som är etablerat i Sverige, ska inspektionen och den samordnande tillsynsmyndigheten fatta ett gemensamt beslut om godkännande eller undantag från kravet på godkännande.

Om en ansökan avser ett blandat finansiellt holdingföretag ska det gemensamma beslutet föregås av samtycke från den myndighet som avses i artikel 10 i Europa

-

parlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG, i den ursprungliga lydelsen.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om prövning av en ansökan om godkännande eller undantag från kravet på godkännande i gränsöverskridande fall. Paragrafen genomför delvis artikel 21a.8 och 21a.9 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.6.

I första och andra styckena regleras Finansinspektionens roller i gränsöverskridande fall. Inspektionen kan vara den samordnande tillsynsmyndigheten eller den behöriga myndigheten i holdingföretagets hemland. Den samordnande tillsynsmyndigheten och den behöriga myndigheten i holdingföretagets hemland ska komma överens genom att fatta ett gemensamt beslut om godkännande eller undantag från kravet på godkännande.

Det är den samordnande tillsynsmyndigheten som leder en prövning av en ansökan i ett gränsöverskridande fall. Det innebär enligt första stycket andra meningen att den samordnande tillsynsmyndigheten ska lämna en bedömning av ansökan till den behöriga myndigheten och meddela det gemensamma beslutet. Detta kommer till uttryck i 7 § 3 och 4, se författningskommentaren till den paragrafen. Det gemensamma beslutet ska meddelas inom den tid som följer av 10 §, se författningskommentaren till den paragrafen.

Ett gemensamt beslut som gäller ett blandat finansiellt holdingföretag ska enligt tredje stycket föregås av samtycke från den myndighet som utövar tillsyn vid tillämpning av nationell lagstiftning som genomför konglomeratdirektivet.

12 § Det gemensamma beslutet enligt 11 § ska fattas inom två månader från det

att

– den behöriga myndigheten i holdingföretagets hemland har tagit emot Finansinspektionens bedömning av ansökan, eller

– Finansinspektionen har tagit emot den samordnande myndighetens bedömning av ansökan.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om tidsfrist för att fatta ett gemensamt beslut i gränsöverskridande fall. Paragrafen genomför delvis artikel 21a.8 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.6.

Paragrafen innebär att ett gemensamt beslut ska nås inom två månader från det att den behöriga myndigheten har tagit emot den samordnande tillsynsmyndighetens bedömning av ansökan. Inom samma tid ska samtycke inhämtas från den myndighet som avses i 11 § tredje stycket.

Om myndigheterna inte kan fatta ett gemensamt beslut, inbegripet att samtycke inte lämnas av den myndighet som avses i 11 § tredje stycket,

Prop. 2020/21:36 ska ärendet inom den tid som anges i paragrafen hänskjutas till Eba eller Eiopa för tvistlösning, beroende på vilket holdingföretag som ansökan gäller, se författningskommentaren till 13 §.

Också vid tillämpning av denna paragraf gäller den bortre tidsfristen i 10 §.

13 § Om ett gemensamt beslut inte kan fattas enligt 11 § ska ärendet hänskjutas

till

1. Europeiska bankmyndigheten, när det gäller ett finansiellt holdingföretag, eller

2. Europeiska bankmyndigheten eller Europeiska försäkrings- och tjänste

-

pensionsmyndigheten, när det gäller ett blandat finansiellt holdingföretag.

Om Finansinspektionen är samordnande tillsynsmyndighet ska inspektionen därefter fatta ett beslut i överensstämmelse med Europeiska bankmyndighetens eller Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut.

Ärendet får inte hänskjutas till Europeiska bankmyndigheten eller Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att tiden enligt 12 § har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fattats.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om förfarandet när Finansinspektionen och en myndighet i ett annat land inom EES inte är eniga i fråga om bedömningen av en ansökan i ett gränsöverskridande fall. Paragrafen genomför delvis artikel 21a.8 och 21a.9 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.6.

I första stycket regleras vilken myndighet – Eba (punkt 1) eller Eba eller Eiopa (punkt 2) som ska pröva tvisten, inbegripet att samtycke inte lämnas av den myndighet som avses i 11 § tredje stycket.

När Finansinspektionen är samordnande tillsynsmyndighet ska inspektionen, enligt andra stycket, verkställa den europeiska tillsynsmyndighetens beslut genom att fatta ett beslut i överensstämmelse med det beslutet.

En tvist får, enligt tredje stycket, inte hänskjutas till de europeiska myndigheterna efter det att den tid som avses i 12 § har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fattats. Bestämmelsen är ett uttryck för att de berörda myndigheterna ska komma överens och att ett gemensamt beslut inte får rivas upp inom ramen för tvistlösningsförfarandet.

Också vid tillämpning av denna paragraf gäller den bortre tidsfristen i 10 §.

2 kap.

1 § Finansinspektionen ska besluta att ett institut utöver den kapitalbas som krävs enligt tillsynsförordningen ska uppfylla

1. ett särskilt kapitalbaskrav för risken för alltför låg bruttosoliditet, och

2. ett särskilt kapitalbaskrav för andra risker. Första stycket gäller, om

1. något av kraven i 6 kap. 13, 4 a, 4 b och 5 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller 8 kap.38 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden inte är uppfyllt och det inte är sannolikt att någon annan åtgärd är tillräcklig för att komma till rätta med bristen inom rimlig tid,

2. ett särskilt kapitalbaskrav är nödvändigt för att täcka risker som institutet är eller kan bli exponerat för,

3. det är sannolikt att institutet inom tolv månader inte längre kommer att upp-

fylla sina skyldigheter enligt 1,

4. institutet vid upprepade tillfällen låtit bli att följa en underrättelse enligt 1 c §, eller

5. det i övrigt har framkommit omständigheter som inger betänkligheter från tillsynssynpunkt.

Beslutet ska vara ska vara skriftligt och fattas på grundval av en översyn och utvärdering av institutet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om särskilt kapitalbaskrav. Paragrafen genomför delvis artiklarna 103 och 104.1, artikel 104a.1 och delvis artikel 104a.3 och 104a.5 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.2.

Ett institut ska uppfylla ett särskilt kapitalbaskrav. Ändringarna i första stycket innebär att ett särskilt kapitalbaskrav ska vara institutsspecifikt och gälla utöver tillsynsförordningen. Det ska fattas två beslut, dels för risken för alltför låg bruttosoliditet (punkt 1), dels för andra risker än risken för alltför låg bruttosoliditet (punkt 2), om förutsättningarna i andra stycket är uppfyllda.

Andra stycket 1 motsvarar hittillsvarande första stycket 1. I förhållande till hittillsvarande lydelse gäller emellertid att det inte ska vara sannolikt att någon annan åtgärd är tillräcklig för att komma till rätta med bristen inom rimlig tid.

Bestämmelsen motsvarar artikel 104a.1 första stycket b i kapitaltäckningsdirektivet, dvs. brister i uppfyllandet av kraven i artiklarna 73 och 74 i direktivet samt artikel 393 i tillsynsförordningen (jfr prop. 2006/07:5 s. 133137, 140 f., 288 f. och 362).

Punkt 2 motsvarar hittillsvarande första stycket 2. I förhållande till den hittillsvarande lydelsen ska ett särskilt kapitalbaskrav inte längre täcka risker som institutet utsätter det finansiella systemet för.

Bestämmelsen motsvarar artikel 104a.1 första stycket a i kapitaltäckningsdirektivet, dvs. när institutet är exponerat för risker eller riskelement som inte täcks eller inte i tillräcklig omfattning täcks av vissa specifika kapitalbaskrav som anges i tillsynsförordningen eller i värdepapperiseringsförordningen. Det omfattar även risker eller riskelement som återspeglar inverkan av viss ekonomisk utveckling och marknadsutveckling på institutets riskprofil. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de omständigheter som ska beaktas vid fastställandet av en lämplig nivå för kapitalbasen i samband med en översyn och utvärdering av ett institut (10 kap. 2 § 4). Bestämmelsen motsvarar också artikel 104a.1 första stycket c och d i kapitaltäckningsdirektivet, dvs. när ett instituts enskilda situation visar att de justeringar som avses i artikel 98.4 i direktivet bedöms som otillräckliga för att institutet under normala marknadsförhållanden ska kunna avyttra eller säkra sina positioner inom kort tid utan att drabbas av betydande förluster eller när den utvärdering som genomförs i enlighet med artikel 101.4 i direktivet visar att en bristande efterlevnad av kraven för tillämpningen av den tillåtna metoden sannolikt kommer att leda till ett otillräckligt kapitalbaskrav.

Punkt 3 motsvarar hittillsvarande första stycket 3.

Prop. 2020/21:36 Bestämmelsen motsvarar delvis artikel 104a.1 första stycket f i kapitaltäckningsdirektivet.

Punkt 4, som är ny, innebär att ett särskilt kapitalbaskrav ska beslutas om institutet inte vid upprepade tillfällen har en de nivåer som de underrättats om enligt 1 c §.

Bestämmelsen motsvarar artikel 104a.1 första stycket e i kapitaltäckningsdirektivet.

Punkt 5, som är ny, innebär att ett beslut om ett särskilt kapitalbaskrav ska fattas om det i övrigt har framkommit omständigheter som inger betänkligheter från tillsynssynpunkt.

Bestämmelsen motsvarar delvis artikel 104a.1 första stycket f i kapitaltäckningsdirektivet.

Ett beslut om ett särskilt kapitalbaskrav ska enligt tredje stycket vara skriftligt och fattas på grundval av en översyn och utvärdering av institutet. Att ett sådant beslut ska innehålla en klargörande motivering följer av förvaltningslagen (32 §). Beslutet ska fattas i samband med en översyn och utvärdering av institutet enligt artiklarna 97–101 i kapitaltäckningsdirektivet och grunda sig på iakttagelserna vid processen.

1 a § Ett särskilt kapitalbaskrav enligt 1 § första stycket 1 ska uppfyllas med

primärkapital.

Den kapitalbas som används för att uppfylla det särskilda kapitalbaskravet får inte användas för att

1. uppfylla kapitalbaskravet i artikel 92.1 d i tillsynsförordningen,

2. uppfylla kravet på bruttosoliditetsbuffert i artikel 92.1a i tillsynsförordningen, eller

3. följa en underrättelse enligt 1 c §, om den avser risken för alltför låg bruttosoliditet.

Finansinspektionen får i ett enskilt fall bestämma att det särskilda kapitalbaskravet ska uppfyllas med en större andel kärnprimärkapital, om inspektionen anser att det är nödvändigt.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om hur det särskilda kapitalbaskravet enligt 1 § första stycket 1 ska uppfyllas. Paragrafen genomför delvis artikel 104a.4 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.3.

I första och andra styckena regleras vilket kapital det särskilda kapitalbaskravet ska uppfyllas med. Enligt tredje stycket får Finansinspektionen bestämma att andelen kärnprimärkapital ska vara större, om det är nödvändigt. Vad som avses med primärkapital och kärnprimärkapital följer av artikel 4.1.101 respektive 50 i tillsynsförordningen.

1 b § Ett särskilt kapitalbaskrav enligt 1 § första stycket 2 ska till minst

tre fjärdedelar uppfyllas med primärkapital, varav minst tre fjärdedelar ska bestå av kärnprimärkapital.

Den kapitalbas som används för att uppfylla det särskilda kapitalbaskravet får inte användas för att

1. uppfylla kapitalbaskraven i artikel 92.1 a–c i tillsynsförordningen,

2. uppfylla det kombinerade buffertkravet i 2 kap. 2 § lagen ( 2014:966 ) om kapitalbuffertar, eller

3. följa en underrättelse enligt 1 c §, om den avser andra risker än risken för alltför låg bruttosoliditet.

Finansinspektionen får i ett enskilt fall bestämma att det särskilda kapitalbas-

kravet ska uppfyllas med en större andel primärkapital eller kärnprimärkapital, om inspektionen anser att det är nödvändigt.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om hur det särskilda kapitalbaskravet enligt 1 § första stycket 2 ska uppfyllas. Paragrafen genomför delvis artikel 104a.4 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.3.

I första och andra styckena regleras vilket kapital det särskilda kapitalbaskravet ska uppfyllas med.

Enligt tredje stycket får Finansinspektionen bestämma att andelen primärkapital eller kärnprimärkapital ska vara större, om det är nödvändigt.

Vad som avses med primärkapital och kärnprimärkapital följer av artikel 4.1.101 respektive artikel 50 i tillsynsförordningen.

1 c § I samband med en översyn och utvärdering av ett institut ska Finansinspek-

tionen bestämma lämpliga kapitalbasnivåer för institutet. Inspektionen ska underrätta institutet om skillnaden mellan dessa nivåer och kapitalbaskraven enligt tillsynsförordningen, denna lag och lagen ( 2014:966 ) om kapitalbuffertar.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om att Finansinspektionen ska bestämma lämpliga kapitalbasnivåer och underrätta institut om skillnaden mellan dessa nivåer och kapitalbaskraven. Paragrafen genomför artikel 104b.2–104b.4 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.4.

Ett institut ska på grundval av de metoder som avses i 6 kap. 2 § LBF och 8 kap. 4 § LVM fastställa tillräckliga kapitalbasnivåer. I samband med en översyn och utvärdering av ett institut ska Finansinspektionen bestämma lämpliga kapitalbasnivåer för institutet. Inspektionen ska underrätta institutet om skillnaden mellan dessa nivåer och kapitalbaskraven, dvs. om nivåer som, i förekommande fall, gäller utöver kraven enligt tillsynsförordningen (minimikraven och kravet på en bruttosoliditetsbuffert), denna lag (de särskilda kapitalbaskraven) och buffertlagen (det kombinerade buffertkravet).

En översyn och utvärdering av lämpliga kapitalbasnivåer för ett institut ska ske regelbundet och beakta resultatet av de stresstester som avses i artikel 100 i kapitaltäckningsdirektivet, som i svensk rätt har genomförts i förordningen (2014:993) om särskild tillsyn och kapitalbuffertar (9 §) och som innebär att Finansinspektionen i sin tillsyn ska följa de bestämmelser om översyns- och utvärderingsprocess som finns i artiklarna 97–101 i direktivet.

En underrättelse ska vara institutspecifik. Underrättelsen ska, i förekommande fall, gälla både risken för alltför låg bruttosoliditet och andra risker än risken för alltför låg bruttosoliditet. Underrättelsen får täcka risker som omfattas av ett särskilt kapitalbaskrav bara i den mån underrättelsen täcker aspekter av dessa risker som inte redan täcks av de angivna kapitalbaskraven.

1 d § Den kapitalbas som används för att följa en underrättelse som avser att

hantera risken för alltför låg bruttosoliditet får inte användas för att uppfylla

1. kapitalbaskravet i artikel 92.1 d i tillsynsförordningen,

2. ett särskilt kapitalbaskrav enligt 1 § första stycket 1, eller

3. kravet på bruttosoliditetsbuffert i artikel 92.1a i tillsynsförordningen. Den kapitalbas som används för att följa en underrättelse som avser andra risker än risken för alltför låg bruttosoliditet får inte användas för att uppfylla

1. kapitalbaskraven i artikel 92.1 a–c i tillsynsförordningen,

2. ett särskilt kapitalbaskrav enligt 1 § första stycket 2, eller

3. det kombinerade buffertkravet enligt 2 kap. 2 § lagen ( 2014:966 ) om kapitalbuffertar.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om den kapitalbas som får användas för att uppfylla underrättelser om skillnaden mellan de lämpliga kapitalbasnivåerna och kapitalbaskraven. Paragrafen genomför artikel 104b.5 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.4.

Första stycket gäller risken för alltför låg bruttosoliditet och andra stycket gäller andra risker.

1 e § Finansinspektionen får avstå från att besluta om ett särskilt kapitalbaskrav

om en överträdelse är ringa eller ursäktlig, om institutet gör rättelse eller om någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot institutet och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.

Bestämmelserna i 1 § gäller inte om överträdelsen är så allvarlig att verksamhetstillståndet i stället ska återkallas.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om undantag från beslut särskilt kapitalbaskrav och motsvarar hittillsvarande 2 kap. 1 § andra och tredje styckena.

1 f § Finansinspektionen ska informera Riksgäldskontoret och berörda utländska

resolutionsmyndigheter om

1. beslut om särskilda kapitalbaskrav, och

2. underrättelser enligt 1 c §.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om underrättelseskyldighet. Paragrafen genomför artikel 104c i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.5.

Paragrafen innebär en skyldighet för Finansinspektionen att underrätta Riksgäldskontoret, som är resolutionsmyndighet, och, i förekommande fall, berörda utländska resolutionsmyndigheter om beslut om särskilt kapitalbaskrav och underrättelser om skillnaden mellan lämpliga kapitalbasnivåer och kapitalbaskraven. Vad som avses med berörda resolutionsmyndigheter följer av artikel 4.1.130 i tillsynsförordningen.

2 § Finansinspektionen ska besluta att ett institut ska uppfylla ett särskilt likviditetskrav, om det är nödvändigt för att täcka de likviditetsrisker som ett institut är eller kan bli exponerat för.

Paragrafen innehåller bestämmelser om särskilda likviditetskrav. Paragrafen genomför artikel 105 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.3.

Ändringen i paragrafen, som motsvarar ändringen i artikel 105 i direktivet, innebär att det särskilda likviditetskrav som Finansinspektionen be-

slutar om inte längre ska täcka de likviditetsrisker som ett institut utsätter det finansiella systemet för.

3 § Finansinspektionen får tillämpa bestämmelserna om ingripande i de lagar som reglerar institutets verksamhet, om ett institut inte uppfyller ett särskilt kapitalbaskrav som beslutats enligt 1 § eller ett särskilt likviditetskrav som beslutats enligt 2 §.

Om ett institut uppfyller kapitalbaskravet enligt tillsynsförordningen och de särskilda kapitalbaskrav som följer av ett beslut enligt 1 §, men inte kravet på en bruttosoliditetsbuffert i artikel 92.1a i tillsynsförordningen eller kraven enligt lagen (2014:966) om kapitalbuffertar, ska bestämmelserna om ingripande i 8 kap. lagen om kapitalbuffertar tillämpas.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripande om kraven enligt lagen inte uppfylls. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.

Ändringen i andra stycket innebär att 8 kap. buffertlagen ska tillämpas även i det fall ett institut inte uppfyller kravet på en bruttosoliditetsbuffert i artikel 92.1a i tillsynsförordningen.

3 kap.

1 § För varje konsoliderad situation ska det finnas ett ansvarigt företag.

Ett ansvarigt företag ska vara

1. ett moderinstitut inom EES,

2. ett finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som har godkänts enligt 1 kap. 8 §,

3. ett institut som

a) är ett dotterföretag till ett finansiellt moderholdingföretag inom EES eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES och som har medgetts undantag från kravet på godkännande enligt 1 kap. 9 §, och

b) avses i 1 kap. 9 § första stycket 3, eller

4. ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som enligt 8 kap. 2 a § första stycket 2 c ansvarar för att säkerställa att kraven uppfylls på gruppnivå.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ansvarigt företag. Paragrafen genomför delvis artiklarna 3.3 och 108.3 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.

Första stycket innebär att det för varje konsoliderad situation ska finnas ett ansvarigt företag. Vad som avses med konsoliderad situation följer av artikel 4.1.47 i tillsynsförordningen.

I andra stycket regleras vilka företag som kan vara ansvarigt företag. Liksom enligt den hittillsvarande lydelsen kan ett ansvarigt företag vara ett institut (hittillsvarande första–tredje styckena), men det kan också vara ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag.

Punkt 1 gäller ett moderinstitut inom EES, dvs. ett moderföretag som är ett institut.

Punkt 2 gäller ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som har godkänts enligt 1 kap. 8 §. Företag som har medgetts undantag från kravet på godkännande enligt 1 kap. 9 § kan inte vara ett ansvarigt företag.

Punkt 3 gäller ett kreditinstitut som är dotterföretag till ett finansiellt moderholdingföretag inom EES eller blandat finansiellt moderholding-

Prop. 2020/21:36 företag inom EES som har undantagits från kravet på godkännande och som ansvarar för att säkerställa att kraven på gruppnivå är uppfyllda.

Punkt 4 gäller företag som av Finansinspektionen tillfälligt utsetts att vara ansvarigt företag. Ett sådant företag är ansvarigt företag till dess att ett nytt ansvarigt företag utsetts.

2 § Det ansvariga företaget enligt 1 § ska se till att kraven soliditet och riskhantering i 6 kap. 1 § och 2 § andra stycket lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller 8 kap. 3 § och 4 § andra stycket lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden uppfylls på gruppnivå i enlighet med det som följer av artiklarna 18–24 i tillsynsförordningen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ansvaret för att kraven om soliditet och riskhantering uppfylls på gruppnivå. Paragrafen genomför delvis artikel 3.3 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.

Ändringen i paragrafen är en följd av 1 § får en ny lydelse, se författningskommentaren till den paragrafen. Det görs också en redaktionell ändring.

3 § Även om ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag inte är ansvarigt företag enligt 1 §, ska det se till att kraven i 2 § tillämpas på undergruppsnivå, om

1. institutet, det finansiella holdingföretaget, det blandade finansiella holdingföretaget, eller dess moderföretag, när moderföretaget är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, har ett dotterföretag eller har ägarintresse i ett dotterföretag, och

2. dotterföretaget är ett utländskt institut, ett finansiellt institut eller ett förvaltningsbolag som är etablerat i ett land utanför EES.

Med förvaltningsbolag avses ett utländskt företag som i sitt hemland har tillstånd att förvalta fondföretag.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ansvaret för kraven på undergruppsnivå. Paragrafen genomför delvis artikel 3.3 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.

Ändringen i paragrafen är en följd av att 1 § får en ny lydelse, se författningskommentaren till den paragrafen.

4 § Ett moder- eller dotterföretag som står under tillsyn enligt denna lag ska på grupp- eller undergruppsnivå uppfylla kraven i 6 kap. 2 § första stycket och 3 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse samt 8 kap. 4 § första stycket och 5 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden om riskhantering och genomlysning.

Ett sådant företag ska också införa styrformer, processer och rutiner enligt första stycket i sina dotterföretag som inte står under tillsyn enligt denna lag. Sådana dotterföretag ska uppfylla de krav som avses i första stycket på individuell nivå.

Finansinspektionen ska, efter ansökan av ett ansvarigt företag enligt 1 § andra stycket, besluta om undantag från kravet i andra stycket, om företaget kan visa att ett sådant införande strider mot lagen i det land där dotterföretaget är etablerat.

Paragrafen innehåller bestämmelser om krav på styrformer, processer och interna rutiner på grupp- och undergruppsnivå. Paragrafen genomför delvis artiklarna 3.3 och 108.3 och artikel 109.2 och 109.3 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.

I uttrycket moder- eller dotterföretag som står under tillsyn enligt denna Prop. 2020/21:36 lag ryms ansvariga företag enligt 1 § andra stycket.

Ändringen i andra stycket innebär att ett sådant företag också ska införa styrformer, processer och rutiner i sina dotterföretag som inte står under tillsyn. Sådana dotterföretag ska uppfylla de krav som avses i första stycket på individuell nivå.

Ändringen i tredje stycket innebär att det är ett ansvarigt företag som ska göra ansökan.

4 kap.

1 § Finansinspektionen ska utöva tillsyn över att de gruppbaserade kraven är uppfyllda, om

1. moderföretaget är ett kreditinstitut,

2. moderföretaget är ett värdepappersbolag och inget av dess dotterföretag är ett kreditinstitut,

3. ett utländskt värdepappersföretag inom EES är moderföretag till ett kreditinstitut och det i den konsoliderade situationen inte finns något motsvarande utländskt företag inom EES med en större total balansomslutning,

4. ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag inom

EES är moderföretag till ett institut,

5. ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag inom

EES är moderföretag till två eller flera institut, och

a) ett av instituten är ett kreditinstitut och det i den konsoliderade situationen inte finns något motsvarande utländskt företag inom EES,

b) ett av instituten är ett kreditinstitut och det i den konsoliderade situationen inte finns något motsvarande utländskt företag inom EES med en större balansomslutning, eller

c) ett av instituten är ett värdepappersbolag och det i konsoliderade situationen inte finns något

– motsvarande utländskt företag inom EES med en större balansomslutning, eller

– något kreditinstitut eller motsvarande utländskt företag inom EES, eller

6. konsolidering krävs enligt artikel 18.3 eller 18.6 i tillsynsförordningen och

a) ett kreditinstitut har den största balansomslutningen av motsvarande företag inom EES, eller

b) ett värdepappersbolag har den största balansomslutningen av motsvarande företag inom EES och det inte finns något kreditinstitut eller motsvarande utländskt företag inom EES.

Första stycket 3, 5 b, 5 c och 6 gäller dock inte om en annan behörig myndighet utövar tillsyn på individuell nivå över minst två utländska företag i den konsoliderade situationen och summan av de totala balansomslutningarna för dessa är högre än för det svenska företaget.

Även om en annan behörig myndighet ska utöva tillsyn över att de gruppbaserade kraven uppfylls enligt artiklarna 111.1 tredje stycket, 111.3 b eller c eller 111.4 i kapitaltäckningsdirektivet, ska Finansinspektionen utöva sådan tillsyn om inspektionen på individuell nivå ska utöva tillsyn över minst två kreditinstitut respektive värdepappersbolag i den konsoliderade situationen och summan av de totala balansomslutningarna för dessa är högre än de för motsvarande utländska företag inom ett och samma land inom EES.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ansvarig tillsynsmyndighet. Paragrafen genomför artikel 111.1–111.5 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.

Prop. 2020/21:36 I första stycket regleras de företag som Finansinspektionen är tillsyns

-

ansvarig myndighet för.

Punkt 1 motsvarar delvis hittillsvarande punkt 1 när det gäller kreditinstitut.

Punkt 2 motsvarar delvis hittillsvarande punkt 1 när det gäller värdepappersbolag. I förhållande till den hittillsvarande lydelsen får inget av dotterföretagen vara ett kreditinstitut.

Punkt 3 motsvarar delvis hittillsvarande punkt 1 när det gäller värde

-

pappersföretag. I förhållande till den hittillsvarande lydelsen omfattas utländska moderföretag om ett dotterföretag är ett kreditinstitut.

Punkt 4 motsvarar delvis hittillsvarande punkt 3. I förhållande till den hittillsvarande lydelsen ska dotterföretaget till ett finansiellt holdingföretag och blandat finansiellt holdingföretag vara ett institut.

Punkt 5 motsvarar delvis hittillsvarande punkterna 3–5. I förhållande till den hittillsvarande lydelsen kopplas bestämmelsen som utgångspunkt till dotterföretag som är kreditinstitut.

Punkt 6, som är ny, gäller om konsolidering krävs.

I andra stycket ersätts den hittillsvarande upplysningsbestämmelsen med ett undantag från första stycket 3, 5 b, 5 c och 6. Undantaget gäller om en annan behörig myndighet utövar tillsyn på individuell nivå över flera företag som tillsammans har en högre balansomslutning än det företag som Finansinspektionen utövar tillsyn över. I de fallen ska den myndigheten i stället utöva tillsynen på gruppnivå.

I tredje stycket ersätts den hittillsvarande upplysningsbestämmelsen med en bestämmelse om att Finansinspektionen i vissa fall ska utöva tillsyn över att de gruppbaserade kraven är uppfyllda även om inspektionen på individuell nivå inte utövar tillsyn över det kreditinstitut respektive värdepappersbolag eller motsvarande utländskt företag inom EES som har den största balansomslutningen. Det gäller om summan av de totala balansomslutningarna för företagen i Sverige tillsammans är högre än de för motsvarande utländska företag i den konsoliderade situationen i ett och samma land inom EES.

2 § När Finansinspektionen ska utöva tillsynen enligt 1 § första stycket 1–3, 5 och 6, får inspektionen komma överens med övriga berörda behöriga myndigheter om att en annan behörig myndighet inom EES än inspektionen ska ansvara för tillsynen. Finansinspektionen får ingå en sådan överenskommelse, om det är olämpligt att inspektionen ansvarar för tillsynen med hänsyn till de institut och motsvarande utländska företag det gäller och den relativa betydelsen av deras verksamheter i de olika länderna eller behovet av att säkerställa kontinuitet i tillsynen på gruppnivå.

I ett sådant fall ska moderinstitutet inom EES, det finansiella moderholdingföretaget inom EES, det blandade finansiella holdingföretaget eller det institut eller motsvarande utländska företag som har den största balansomslutningen, beroende på vad som är tillämpligt, ges tillfälle att yttra sig innan Finansinspektionen och de övriga berörda behöriga myndigheterna ingår överenskommelsen. Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten ska underrättas om en sådan överenskommelse.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överenskommelser om tillsyn. Paragrafen genomför delvis artikel 111.6 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.

Ändringarna i första stycket är en följd av att 1 § första stycket har fått en ny lydelse.

3 § Om det skulle vara olämpligt med hänsyn till de institut eller motsvarande utländska företag det gäller, den relativa betydelsen av deras verksamheter i de olika länderna eller behovet av att säkerställa kontinuitet i tillsynen på gruppnivå att tillsynen utövas av den myndighet som enligt artikel 111.1, 111.3 eller 111.4 i kapitaltäckningsdirektivet ska utöva den gruppbaserade tillsynen, får Finansinspektionen komma överens med de övriga berörda behöriga myndigheterna om att inspektionen eller någon annan behörig myndighet ska ansvara för tillsynen.

I ett sådant fall ska moderinstitutet inom EES, det finansiella moderholdingföretaget inom EES eller det institut eller motsvarande utländska företag som har den största balansomslutningen, beroende på vad som är tillämpligt, ges tillfälle att yttra sig innan Finansinspektionen och de övriga berörda behöriga myndigheterna ingår överenskommelsen. Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten ska underrättas om en sådan överenskommelse.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överenskommelser om tillsyn. Paragrafen genomför delvis artikel 111.6 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.

Ändringarna i första stycket är en följd av att 1 § första stycket har fått en ny lydelse.

4 § När Finansinspektionen ansvarar för tillsynen på gruppnivå enligt 1 §, ska inspektionen lämna en rapport som innehåller en riskvärdering av den konsoliderade situationen till övriga berörda behöriga myndigheter.

Paragrafen innehåller bestämmelser om beslut på gruppnivå om kapitalbasen och särskilt likviditetskrav.

Ändringen i paragrafen är en följd av att det har införts en definition av grupp i tillsynsförordningen (artikel 4.1.138) som har ett vidare tillämpningsområde än d en konsoliderade situationen.

5 § Inom fyra månader från det att Finansinspektionen har lämnat en rapport enligt 4 §, ska inspektionen försöka komma överens med övriga berörda behöriga myndigheter om vilket beslut som bör fattas

1. i enlighet med 2 kap. 2 § medanledning av väsentliga resultat av likviditetstillsynen, och

2. om huruvida kapitalbasen på gruppnivån är tillräcklig med hänsyn till den finansiella situationen och riskprofilen och om de kapitalbasnivåer som krävs för att tillämpa 2 kap. 1 och 1 c §§ på såväl individuell nivå eller gruppnivå.

Överenskommelsen enligt första stycket 1 ska ta hänsyn till de resultat som framkommit i fråga om institutens organisation, riskhantering och behovet av särskilda likviditetskrav för specifika institut.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överenskommelser om tillsyn. Paragrafen genomför a rtikel 113.1–113.4 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.

I första stycket utökas tidsfristen från en månad till fyra månader. I stycket införs även en punktuppställning. Punkt 1 motsvarar hittillsvarande första stycket andra meningen. Ge nom punkt 2 utvidgas bestämmelsen till att även omfatta underrättelser om skillnaden mellan de lämpliga kapitalbasnivåerna och kapitalbaskrav.

Prop. 2020/21:36 Bestämmelsen i hittillsvarande första stycket andra meningen överförs till andra stycket. Den hittillsvarande bestämmelsen i andra stycket utmönstras.

11 § När Finansinspektionen är samordnande tillsynsmyndighet, ska inspektionen

utöva tillsyn över att ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag uppfyller sina skyldigheter enligt 1 kap. 7–9 §§.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om tillsyn av att kravet på godkännande och undantaget från kravet på godkännande för vissa holdingföretag uppfylls. Paragrafen genomför delvis artikel 21a.5 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.7.

Paragrafen gäller när Finansinspektionen är samordnande tillsynsmyndighet och reglerar inspektionens ansvar för tillsynen över att kraven på godkännande eller undantag från kravet på godkännande uppfylls.

6 kap.

3 § Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med

1. andra behöriga myndigheter,

2. Europeiska bankmyndigheten,

3. Europeiska systemrisknämnden,

4. Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten,

5. myndigheter inom EES som har tillsyn över försäkringsföretag,

6. offentliga organ inom EES som avses i artikel 56 första stycket h i kapitaltäckningsdirektivet, och

7. andra berörda myndigheter, om det uppstår en kritisk situation i Sverige som kan äventyra likviditeten på finansmarknaden eller stabiliteten i det finansiella systemet i något land inom EES.

Finansinspektionen får, i den utsträckning som följer av artikel 58a i kapitaltäckningsdirektivet, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med

1. Internationella valutafonden,

2. Världsbanken,

3. Banken för internationell betalningsutjämning, och

4. Rådet för finansiell stabilitet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om samarbete och utbyte av information. Paragrafen genomför delvis artiklarna 21a.5, 56 första stycket g och h, 58a.1–58a.3, 115.3, 116.1a, 116.6, 125.1 och 133.9–133.12 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.5.

Ändringarna i paragrafen motsvarar dem i 13 kap. 6 a § LBF, se författningskommentaren till den paragrafen.

8 § Finansinspektionen får, när inspektionen anser att det behövs för tillsynen, göra undersökningar hos

1. företag som enligt 7 § ska lämna uppgifter samt hos finansiella holdingföretag, holdingföretag med blandad verksamhet och blandade finansiella holdingföretag för att kontrollera den gruppbaserade redovisningen eller samlade informationen som företagen är skyldiga att lämna,

2. företag som har fått i uppdrag av ett institut eller ett holdingföretag som avses i 1 att utföra ett visst arbete eller vissa funktioner, och

3. företag som Finansinspektionen enligt 4 kap. 1 § ska utöva tillsyn över.

Paragrafen innehåller bestämmelser om platsundersökningar. Prop. 2020/21:36

Ändringen i paragrafen – ”som ingår i en grupp som” tas bort i punkt 3 – är en följd av att det har införts en ny definition av grupp i tillsynsförordningen (artikel 4.1.138) som har ett vidare tillämpningsområde än den konsoliderade situationen. Någon ändring i sak är inte avsedd.

7 kap.

1 § Om ett institut inte står under gruppbaserad tillsyn enligt artikel 111 i kapitaltäckningsdirektivet och dess moderföretag är ett utländskt institut eller ett sådant finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som har sitt huvudkontor utanför EES, gäller 2 och 3 §§ för det fall Finansinspektionen enligt 4 kap. 2–4 §§ skulle ha utövat tillsynen över den konsoliderade situationen.

2 § Finansinspektionen ska kontrollera om den gruppbaserade tillsyn som utövas av tillsynsmyndigheten i landet utanför EES är likvärdig med den gruppbaserade tillsyn som anges i artiklarna 11–24 i tillsynsförordningen och 4 kap. denna lag.

Finansinspektionen ska utföra kontrollen på begäran av moderföretaget eller av ett inom EES auktoriserat institut, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländskt företag i den konsoliderade situationen.

Innan Finansinspektionen tar ställning till om tillsynen är likvärdig, ska inspektionen höra övriga berörda behöriga myndigheter inom EES. Inspektionen ska också före ställningstagandet ha rådfrågat Europeiska bankmyndigheten.

3 § Om tillsynen inte bedöms likvärdig, ska Finansinspektionen tillämpa bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn i artiklarna 11–24 i tillsynsförordningen och 4 kap. denna lag som om moderföretaget haft sitt huvudkontor inom EES.

Efter att ha hört övriga berörda behöriga myndigheter får Finansinspektionen i stället besluta att använda sig av andra tillsynsmetoder som säkerställer att instituten i den konsoliderade situationen är föremål för tillräcklig tillsyn. Inspektionen får då förelägga en ägare till institutet att inrätta ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES och tillämpa bestämmelserna i denna lag på instituten i den konsoliderade situationen, som leds av detta holdingföretag.

Finansinspektionen ska underrätta de berörda behöriga myndigheterna, Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten när sådana andra tillsynsmetoder som anges i andra stycket används.

Paragraferna innehåller bestämmelser om moderföretag utanför EES.

Ändringarna i paragraferna innebär att ”gruppen” respektive ”företagsgruppen” ersätts med ”den konsoliderade situationen” och är en följd av att det har införts en ny definition av grupp i tillsynsförordningen (artikel 4.1.138) som har ett vidare tillämpningsområde än den konsoliderade situationen. Någon ändring i sak är inte avsedd.

I 2 § görs också redaktionella ändringar.

4 § En grupp ska etablera ett intermediärt moderföretag inom EES, om

1. moderföretaget i gruppen är etablerat i ett land utanför EES,

2. det i gruppen finns minst två institut inom EES, varav åtminstone ett i Sverige, och

3. det totala värdet på gruppens tillgångar inom EES uppgår till motsvarande minst 40 miljarder euro.

Med det totala värdet på gruppens tillgångar inom EES avses summan av

1. institutens tillgångar enligt en konsoliderad balansräkning eller, om en sådan inte finns, de individuella balansräkningarna, och

2. filialernas tillgångar.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om krav på ett intermediärt moderföretag inom EES för grupper som hör hemma utanför EES. Paragrafen genomför artiklarna 3.1.64, 21b.1, 21b.4 och 21b.5 i kapital

-

täckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.

Paragrafen innebär att en grupp som hör hemma utanför EES (en sådan grupp från tredjeland som avses i artikel 3.1.64 i kapitaltäckningsdirektivet) – t.ex. i USA eller Kina – som driver verksamhet genom minst två institut inom EES, däribland i Sverige, ska etablera ett intermediärt moderföretag inom EES. Finansinspektionen kan ingripa mot ett institut i gruppen, om gruppen inte uppfyller kraven (se 8 kap. denna lag, 15 kap. LBF och 25 kap. LVM).

Ordet grupp har samma innebörd som i artikel 4.1.138 i tillsyns

-

förordningen.

5 § Ett intermediärt moderföretag ska vara ett inom EES

1. godkänt finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag, eller

2. auktoriserat kreditinstitut eller, om det inom gruppen inte finns ett sådant institut, ett auktoriserat värdepappersföretag som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/879.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om vilken typ av företag som det intermediära moderföretaget ska vara. Paragrafen genomför artiklarna 3.1.64 och 21b.3 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.

Punkt 1 gäller holdingföretag inom EES som har godkänts enligt 1 kap. 7 och 8 §§ eller motsvarande bestämmelser i utländsk rätt.

Punkt 2 gäller institut inom EES som, om de är svenska, har tillstånd enligt 3 kap. LBF (kreditinstitut) eller 3 kap. LVM (värdepappersbolag) eller, om de är utländska, är auktoriserade i sitt hemland enligt motsvarande bestämmelser i det landet. Bestämmelsen är ett uttryck för att ett intermediärt moderföretag ska vara ett kreditinstitut, om det finns ett kreditinstitut och ett värdepappersföretag i en grupp.

Ordet grupp har samma innebörd som i artikel 4.1.138 i tillsyns

-

förordningen.

6 § En grupp som avses i 4 § får ha ytterligare ett intermediärt moderföretag inom

EES, om förutsättningarna i artikel 21b.2 i kapitaltäckningsdirektivet är uppfyllda.

Ett sådant intermediärt moderföretag får vara ett värdepappersföretag som avses i 5 § 2.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om vilken typ av företag som det intermediära moderföretaget inom EES ska vara. Paragrafen

genomför delvis artikel 3.1.64 och artikel 21b.2 i kapitaltäcknings-P direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.

Paragrafen innebär att en grupp som hör hemma utanför EES (en sådan grupp från tredjeland som avses i artikel 3.1.64 i kapitaltäckningsdirektivet) och som har etablerat ett intermediärt moderföretag inom EES får etablera ytterligare ett sådant företag inom EES under vissa förutsättningar.

Andra stycket innebär att ett sådant intermediärt moderföretag får vara ett svenskt eller utländskt värdepappersföretag, trots att det ingår kreditinstitut i gruppen.

8 kap.

2 a § Finansinspektionen ska ingripa mot ett finansiellt holdingföretag eller

blandat finansiellt holdingföretag som inte uppfyller sina skyldigheter enligt 1 kap. 7 eller 8 § genom att

1. besluta att företaget vid stämman inte får företräda sina aktier eller andelar i dotterföretag som är institut, eller

2. förelägga företaget att

a) inom en viss tid begränsa riskerna i något avseende,

b) avyttra eller minska sitt innehav i institut eller andra dotterföretag i gruppen,

c) till sina aktieägare överföra ägarintressena i dotterföretag som är institut,

d) utse ett företag som tillfälligt ansvarar för att säkerställa att kraven i 3 kap. 2 § uppfylls,

e) begränsa eller helt avstå från utdelning eller räntebetalningar, eller

f) lämna in en plan som visar hur företaget utan dröjsmål ska uppfylla kravet. Vid ingripande gäller 1 kap. 11–13 §§ i tillämpliga delar, om

1. Finansinspektionen är samordnande tillsynsmyndighet och företaget är etablerat i ett annat land inom EES, eller

2. Finansinspektionen inte är samordnande tillsynsmyndighet och företaget är etablerat i Sverige.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripande mot vissa finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag. Paragrafen, som gäller utöver 1 och 2 §§, genomför delvis artiklarna 21a.6, 64.1 och 91.1 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.

Första stycket reglerar ingripanden mot holdingföretag som inte uppfyller sina skyldigheter enligt 1 kap. 7 eller 8 §.

Andra stycket innebär att bestämmelserna i 1 kap. 10–13 §§ gäller vi d ingripande i gränsöverskridande fall, se författningskommentarerna till de paragraferna.

Ordet grupp har samma innebörd som i artikel 4.1.138 i tillsyns

-

förordningen.

2 b § Om någon som ingår i ledningen i ett finansiellt holdingföretag eller ett

blandat finansiellt holdingföretag inte uppfyller de krav som anges i 3 kap. 5 §, får Finansinspektionen besluta att personen eller personerna inte längre får vara styrelseledamot eller verkställande direktör.

Finansinspektionen får då utse en ersättare. Ersättarens uppdrag gäller till dess företaget utsett en ny styrelseledamot eller verkställande direktör.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om ingripande mot dem som ingår i ledningen i ett sådant holdingföretag som avses i 2 a §. Para-

rop. 2020/21:36

Prop. 2020/21:36 grafen genomför delvis artiklarna 21a.6, 64.1 och 91.1 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.

Paragrafen innebär att Finansinspektionen kan ingripa mot dem som ingår i ledningen i ett holdingföretag när lämplighetskraven i 3 kap. 5 § inte är uppfyllda.

2 c § Finansinspektionen får ingripa genom att besluta att ett företag som avses i

1 kap. 7 § eller någon som ingår i ledningen i ett sådant företag ska betala en sanktionsavgift, om

1. företaget inte uppfyller sina skyldigheter enligt någon av 1 kap. 7–9 §§, eller

2. företaget är ett finansiellt moderholdingföretag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag och inte uppfyller kraven i del tre, fyra, sex och sju i tillsynsförordningen och 2 kap. 1 eller 2 § på grupp- eller undergruppsnivå.

Vid ingripande gäller 15 kap. 1 b , 1 c och 8 9 d §§ lagen ( 2004:297 ) om bankoch finansieringsrörelse i tillämpliga delar.

Vid en överträdelse enligt första stycket 1 får Finansinspektionen också besluta att den eller de ägare av aktier eller andelar som medverkat till överträdelsen inte får företräda aktierna eller andelarna vid stämman. Vid en överträdelse enligt första stycket 2 får inspektionen också besluta att någon som ingår i ledningen i ett sådant företag under en viss tid, lägst tre år och högst tio år, inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett kreditinstitut, eller ersättare för någon av dem.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om ingripanden genom beslut om sanktionsavgift. Paragrafen, som gäller utöver 1–2 a §§, genomför delvis artiklarna 21a.8, 66.1 och 67.1 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.

Första stycket reglerar i vilka situationer ingripanden får ske genom beslut om sanktionsavgift.

Enligt andra stycket gäller bestämmelserna om sanktionsavgifter i 15 kap. LBF i tillämpliga delar.

Tredje stycket gäller aktie- eller andelsägare som har medverkat till överträdelsen (första meningen) och tillfälligt förbud för en ledningsperson att utföra uppdrag i företaget (andra meningen).

10 kap.

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter som kompletterar tillsynsförordningens bestämmelser om

1. offentliggörande av information och tillsynsrapportering,

2. beräkningen av kapitalbaskravet samt kapitalbasen,

3. stora exponeringar,

4. exponeringar i fastigheter,

5. säkerställda obligationer,

6. likviditetskrav,

7. interna modeller för marknadsrisker,

8. schablonmetoden för marknadsrisker,

9. schablonmetoden för kreditrisker, 10. IRK-metoden för kreditrisker, 11. motpartsrisker, 12. värdepapperisering, 13. bruttosoliditet, 14. konsolidering av de gruppbaserade kraven,

15. omklassificering av positioner, och

16. klassificering av institut.

Paragrafen innehåller bemyndiganden. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

Punkterna 15 och 16, som är nya, kompletterar artiklarna 4.1.145 och 104a.1 i tillsynsförordningen.

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vilka krav som enligt 3 kap. 5 § ska ställas på den som ska ingå i ledningen i ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag,

2. vid vilken tidpunkt, på vilken plats och med vilka intervall ett institut ska offentliggöra sådan information som anges i artiklarna 431–455 i tillsynsförordningen,

3. vilken information moderföretag ska offentliggöra enligt 6 kap. 2 §,

4. när kapitalbaskraven i tillsynsförordningen eller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2402 av den 12 december 2017 om ett allmänt ramverk för värdepapperisering och om inrättande av ett särskilt ramverk för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering samt om ändring av direktiven 2009/65/EG, 2009/138/EG och 2011/61/EU och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 648/2012 inte ska anses täcka en risk och hur nivån på ett särskilt kapitalbaskrav enligt 2 kap. för att täcka en sådan risk ska fastställas,

5. de omständigheter som ska beaktas, dels vid prövningen enligt 2 kap. 2 § av om ett institut ska uppfylla ett särskilt likviditetskrav, dels vid fastställandet av en lämplig nivå för ett sådant särskilt likviditetskrav i samband med en översyn och utvärdering av ett institut, och

6. hur uppgifter enligt 6 kap. 11 § ska lämnas.

Paragrafen innehåller bemyndiganden. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.2.

Ändringen i punkt 4 genomför delvis artikel 104a.2 och 104a.3 i kapitaltäckningsdirektivet.

Finansinspektionen ska enligt 2 kap. 1 § besluta om särskilda kapitalbaskrav om ett institut är exponerat för risker som inte täcks av kapitalbaskraven i tillsynsförordningen eller värdepapperiseringsförordningen. Ändringen innebär att föreskrifter kan meddelas med stöd av bemyndigandet om när en risk inte ska anses täckas av kapitalbaskraven och hur nivån på sådana särskilda kapitalbaskrav ska fastställas.

1. Denna lag träder i kraft den 29 december 2020.

2. Ett företag som avses i 1 kap. 7 § får, om det var etablerat den 27 juni 2019 och har gett in en ansökan om godkännande eller undantag från godkännande till Finansinspektionen senast den 28 juni 2021, fortsätta att driva sin verksamhet till dess att ansökan har prövats slutligt.

3. En grupp som avses i 7 kap. 4 § ska senast den 30 december 2023 etablera ett intermediärt moderföretag inom EES eller, i tillämpliga fall, två intermediära moderföretag inom EES, om det i gruppen den 27 juni 2019 fanns minst två institut inom EES, varav åtminstone ett i Sverige, och det totala värdet av gruppens tillgångar inom EES vid den tidpunkten uppgick till motsvarande minst 40 miljarder euro.

Prop. 2020/21:36 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna genomför delvis artiklarna 21b.8 och 159a i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns avsnitt 14.

I punkt 1 anges när lagen träder i kraft.

Punkt 2 innebär att de berörda holdingföretagen kan avvakta med att ansöka om godkännande eller undantag från kravet på godkännande till den 28 juni 2021. Det förhållandet att en ansökan inte behöver göras förrän senast den 28 juni 2021 hindrar dock inte Finansinspektionen från att, vid tillämpning av den gruppbaserade tillsynen under övergångsperioden, utöva sina tillsynsbefogenheter i förhållande till dessa holdingföretag. Om en ansökan inte görs i rätt tid kan Finansinspektionen tillämpa sina ingripandemöjligheter i lagen i förhållande till dessa företag.

Punkt 3 gäller grupper som inte hör hemma inom EES.

Hänvisningar till S16-6

16.7. Förslaget till lag om ändring i lagen (2015:1016) om resolution

1 kap.

1 § I denna lag avses med

anmält avvecklingssystem: ett anmält avvecklingssystem enligt 2 § lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden,

bankdag: en dag som inte är en lördag, en söndag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton eller en allmän helgdag,

behörig myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i fråga om övriga länder inom EES en behörig myndighet enligt definitionen i artikel 4.1.40 i tillsynsförordningen, inbegripet Europeiska centralbanken när det gäller de särskilda uppgifter som den tilldelas genom rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut, i den ursprungliga lydelsen,

berörd myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i fråga om övriga länder inom EES, den myndighet som länderna identifierat enligt artikel 61.2 i krishanteringsdirektivet,

betydande filial: en filial som är betydande enligt artikel 51.1 i kapitaltäckningsdirektivet,

blandat finansiellt holdingföretag: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.21 i tillsynsförordningen,

blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett inom EES etablerat blandat finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett

a) institut eller ett EES-institut som auktoriserats i något land inom EES, eller

b) annat blandat finansiellt holdingföretag eller ett finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES,

dotterföretag: ett dotterföretag enligt artikel 4.1.16 i tillsynsförordningen, EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, EES-filial: en filial till ett tredjelandsinstitut som är etablerad i ett land inom

EES,

EES-institut: ett institut enligt artikel 4.1.3 i tillsynsförordningen som är hemmahörande i ett annat land inom EES än Sverige,

filial: en filial enligt artikel 4.1.17 i tillsynsförordningen, finansiellt holdingföretag: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.20 i tillsyns-förordningen,

finansiellt institut: ett företag enligt artikel 4.1.26 i tillsynsförordningen, finansieringsplan: en plan enligt artikel 107 i krishanteringsdirektivet,

finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett inom EES etablerat finansiellt

holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett

a) institut eller ett EES-institut som auktoriserats i något land inom EES, eller

b) annat finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES,

finansieringsarrangemang: ett arrangemang för finansiering av kostnader för resolution som upprättats av ett land inom EES enligt artikel 100 i krishanteringsdirektivet,

förordningen om resolutionsavgifter: kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 21 oktober 2014 avseende förhandsbidrag till finansierings-arrangemang för resolution,

garanterad insättning: en insättning som omfattas av insättningsgarantin enligt 4 och 4 c §§ lagen (1995:1571) om insättningsgaranti,

gruppbaserad: som är gjord på grundval av den konsoliderade situationen enligt artikel 4.1.47 i tillsynsförordningen,

gränsöverskridande koncern: en koncern med moder- och dotterföretag i flera länder inom EES,

holdingföretag med blandad verksamhet: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.22 i tillsynsförordningen,

institut: kreditinstitut och värdepappersbolag, kapitalbas: detsamma som avses i artikel 72 i tillsynsförordningen, kapitaltäckningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878,

koncern: ett moderföretag och dess dotterföretag, koncernresolutionsordning: en plan enligt artikel 91.6 i krishanteringsdirektivet, kreditinstitut: banker och kreditmarknadsföretag enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

krisavvärjande åtgärd:

a) en åtgärd för att undanröja väsentliga brister eller väsentliga hinder för återhämtning enligt 6 a kap. 6 och 7 §§ lagen om bank- och finansieringsrörelse och 8 a kap.7 och 8 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

b) en åtgärd för att undanröja eller minska väsentliga hinder för rekonstruktion eller avveckling enligt 3 kap. 3–5 och 12–24 §§,

c) en åtgärd som enligt beslut av Finansinspektionen är en krisavvärjande åtgärd enligt 15 kap. 2 c § lagen om bank- och finansieringsrörelse eller 25 kap. 2 c § lagen om värdepappersmarknaden,

d) ett beslut av Finansinspektionen om att tillsätta en tillfällig förvaltare enligt 15 a kap. lagen om bank- och finansieringsrörelse eller 25 a kap. lagen om värdepappersmarknaden, eller

e) nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument enligt 6 kap., krishanteringsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012, i den ursprungliga lydelsen,

kritisk verksamhet: en tjänst eller en transaktion som, om den upphörde, sannolikt skulle leda till en allvarlig störning i det finansiella systemet,

kvalificerad insättning: en insättning enligt lagen om insättningsgaranti som inte är undantagen enligt 4 b eller 5 § den lagen,

i

kärnprimärkapitalinstrument: kapitalinstrument som uppfyller villkoren artikel 28.1–28.4, 29.1–29.5 eller 31.1 i tillsynsförordningen,

moderföretag: ett moderföretag enligt artikel 4.1.15 a i tillsynsförordningen, moderföretag inom EES: ett moderinstitut inom EES, ett finansiellt moderholdingföretag inom EES eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom

EES,

moderföretag i tredjeland: ett moderinstitut, ett finansiellt moderholdingföretag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag som är hemmahörande i ett land utanför EES,

moderinstitut inom EES: ett institut eller ett EES-institut som är ett moderföretag och som inte självt är ett dotterföretag till ett

a) annat institut eller ett EES-institut, eller

b) finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES,

relevanta kapitalinstrument: övriga primärkapitalinstrument och supplementär-kapitalinstrument,

resolutionsförfarande i tredjeland: en åtgärd som enligt rätten i ett land utanför

EES syftar till att hantera en kris i ett tredjelandsinstitut eller i ett moderföretag i tredjeland, om åtgärden är jämförbar med sådana resolutionsåtgärder som får vidtas enligt denna lag i fråga om ändamål och förväntat resultat,

resolutionskollegium: ett resolutionskollegium enligt artikel 88 i krishanteringsdirektivet,

resolutionsåtgärd: någon av de åtgärder som anges i 12 kap. 1 §, samordnande berörd myndighet: den berörda myndigheten i samma land inom

EES som den samordnande tillsynsmyndigheten,

samordnande resolutionsmyndighet: resolutionsmyndigheten i samma land inom EES som den samordnande tillsynsmyndigheten,

samordnande tillsynsmyndighet: en behörig myndighet som ansvarar för att utöva gruppbaserad tillsyn av moderinstitut inom EES och av institut som kontrolleras av finansiella moderholdingföretag inom EES eller blandade finansiella moderholdingföretag inom EES,

supplementärkapitalinstrument: kapitalinstrument och efterställda lån som uppfyller villkoren i artikel 63 i tillsynsförordningen,

tillsynsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappers-företag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012,

tillsynskollegium: ett tillsynskollegium enligt artikel 116 i kapitaltäcknings-direktivet,

tredjelandsinstitut: ett företag som har sitt huvudkontor i ett land utanför EES och som skulle vara ett institut om det var hemmahörande inom EES,

värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen om värdepappersmarknaden, om det har tillstånd

a) för någon av de tjänster som anges i 2 kap. 1 § 3, 6, 7, 8 och 9 den lagen,

b) att som sidotjänst förvara finansiella instrument för kunders räkning och ta emot medel med redovisningsskyldighet enligt 2 kap. 2 § första stycket 1 den lagen, eller

c) att som sidotjänst ta emot kunders medel på konto för att underlätta värdepappersrörelsen enligt 2 kap. 2 § första stycket 8 den lagen, och

övriga primärkapitalinstrument: kapitalinstrument som uppfyller villkoren i artikel 52.1 i tillsynsförordningen.

Paragrafen innehåller definitioner.

Ändringen innebär att den statiska hänvisningen till kapitaltäckningsdirektivet ändras till att avse direktivet i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878.

28 kap.

5 § Riksgäldskontoret och Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, samarbeta och utbyta information med

varandra, motsvarande myndigheter inom EES, och Europeiska bankmyndigheten. Riksgäldskontoret ska lämna regeringen de uppgifter som behövs för regeringens verksamhet enligt denna lag.

Paragrafen innehåller bestämmelser om samarbete och utbyte av information. Paragrafen genomför artikel 4.8 i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 13 kap. 6 a § LBF. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.

Första stycket, som är nytt, motsvarar hittillsvarande första meningen.

Ändringarna innebär att skyldigheten att samarbeta och utbyta information i den utsträckning som följer av krishanteringsdirektivet utsträcks att gälla också i fråga om tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet.

Andra stycket, som är nytt, motsvarar hittillsvarande andra meningen.

Denna lag träder i kraft den 29 december 2020.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Övervägandena finns i avsnitt 14.

Lagen träder i kraft den 29 december 2020.

16.8. Förslaget till lag om ändring i lagen (2020:671) om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

1 kap.

5 § I denna lag betyder

1. anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars huvudsakliga verksamhet består i att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller driva annan liknande verksamhet som har samband med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländska företag,

2. bank: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank,

3. bankaktiebolag: ett aktiebolag som har fått tillstånd att driva bankrörelse,

4. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över utländska kreditinstitut,

5. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

6. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett utländskt kreditinstituts etablering av flera driftställen ska anses som en enda filial,

7. finansiellt institut: ett finansiellt institut enligt artikel 4.1.26 i tillsynsförordningen,

8. hemland: det land där ett företag har fått tillstånd till rörelse som avses i denna lag,

9. kapitalbas: detsamma som i artikel 72 i tillsynsförordningen, 10. kreditinstitut: bank och kreditmarknadsföretag,

11. kapitaltäckningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878,

12. kreditmarknadsbolag: ett aktiebolag som har fått tillstånd att driva finansieringsrörelse,

13. kreditmarknadsförening: en ekonomisk förening som har fått tillstånd att driva finansieringsrörelse,

14. kreditmarknadsföretag: kreditmarknadsbolag och kreditmarknadsförening, 15. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 5 a § representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,

16. medlemsbank: en ekonomisk förening som har fått tillstånd att driva bankrörelse,

17. sparbank: ett företag som avses i sparbankslagen (1987:619), 18. startkapital: det kapital som för kreditinstitut avses i artikel 4.51 i tillsynsförordningen,

19. utländskt bankföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva bankrörelse,

20. utländskt kreditföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva finansieringsrörelse,

21. utländskt kreditinstitut: ett utländskt bankföretag och ett utländskt kreditföretag,

22. betydande filial: en filial som är betydande enligt artikel 51.1 i kapital -

täckningsdirektivet,

23. blandat finansiellt holdingföretag: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.21 i tillsynsförordningen,

24. blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett inom EES etablerat blandat finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett

a) kreditinstitut, värdepappersbolag eller EES-institut, eller

b) annat blandat finansiellt holdingföretag eller ett finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES,

25. EES-institut: ett utländskt kreditinstitut eller ett utländskt värdepappers -

företag som är hemmahörande i något annat land inom EES än Sverige,

26. finansiellt holdingföretag: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.20 i tillsynsförordningen,

27. finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett inom EES etablerat finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett

a) kreditinstitut, värdepappersbolag eller EES-institut, eller

b) annat finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES,

28. holdingföretag med blandad verksamhet: holdingföretag enligt artikel 4.1.22 i tillsynsförordningen,

29. koncern:

a) i 6 a, 6 b och 15 b kap., detsamma som i 2 kap. 1 § lagen (2015:1016) om resolution,

b) i övriga kapitel, detsamma som i 1 kap.11 och 12 §§aktiebolagslagen (2005:551), varvid det som sägs om moderbolag tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag,

30. koncernåterhämtningsplan: en plan som upprättas av ett moderföretag inom EES i syfte att identifiera åtgärder som de företag i en koncern som omfattas av gruppbaserad tillsyn avser att vidta för att bevara eller återställa koncernens eller

ett i koncernen ingående kreditinstituts eller utländskt kreditinstituts finansiella Prop. 2020/21:36

ställning och livskraft efter en betydande försämring av den finansiella situationen,

31. krishanteringsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012, i den ursprungliga lydelsen,

32. moderföretag inom EES: ett moderinstitut inom EES, ett finansiellt moderholdingföretag inom EES eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES,

33. moderinstitut inom EES: ett kreditinstitut, värdepappersbolag eller EESinstitut som är ett moderföretag och som inte självt är ett dotterföretag till ett

a) annat kreditinstitut, värdepappersbolag eller EES-institut, eller

b) finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES,

34. samordnande tillsynsmyndighet: en behörig myndighet som ansvarar för att utöva gruppbaserad tillsyn av moderinstitut inom EES och av institut som kontrolleras av finansiella moderholdingföretag inom EES eller blandade finansiella moderholdingföretag inom EES,

35. tillsynsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr

575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappers-

företag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012,

36. utländskt värdepappersföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva värdepappersrörelse, och

37. återhämtningsplan: en plan som upprättas av ett kreditinstitut i syfte att identifiera åtgärder som institutet avser att vidta för att bevara eller återställa sin finansiella ställning och livskraft efter en betydande försämring av den finansiella situationen.

Paragrafen innehåller definitioner.

Ändringen i punkt 7 innebär att definitionen av finansiellt institut anpassas till tillsynsförordningen (jfr 1 kap. 5 § lagen [2007:528] om värdepappersmarknaden).

Ändringen i punkt 11 innebär att hänvisningar till kapitaltäckningsdirektivet är statiska och avser direktivet i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878.

Lagändringarna träder i kraft den 1 januari 2021 (SFS 2020:671).

194

Prop. 2020/21:36

Bilaga 1

7.6.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/1

I

(Lagstiftningsakter)

FÖRORDNINGAR

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2019/876

av den 20 maj 2019

om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller bruttosoliditetsgrad, stabil

nettofinansieringskvot, krav för kapitalbas och kvalificerade skulder, motpartsrisk, marknadsrisk,

exponeringar mot centrala motparter, exponeringar mot företag för kollektiva investeringar, stora

exponeringar, rapporteringskrav och krav på offentliggörande av information, samt av förordning

(EU) nr 648/2012

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3),

av följande skäl:

(1)

Efter den finanskris som bröt ut 2007–2008 genomförde unionen en genomgripande reform av regelverket för

finansiella tjänster för att stärka motståndskraften hos sina finansiella institut. Reformen baserades till största

delen på de internationella standarder som fastställdes 2010 av Baselkommittén för banktillsyn (nedan kallad

Baselkommittén), även kallade Basel III-ramen. En av många åtgärder som ingick i reformpaketet var att anta

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (4) och Europaparlamentets och rådets direktiv

2013/36/EU (5), vilka stärkte tillsynskraven för kreditinstitut och värdepappersföretag (nedan kallade institut).

(2)

Även om reformen har gjort det finansiella systemet mer stabilt och motståndskraftigt mot många typer av

chocker och kriser som kan tänkas inträffa i framtiden har den inte åtgärdat alla problem som har konstaterats. Ett

viktigt skäl till detta var att internationella standardiseringsaktörer som Baselkommittén och rådet för finansiell

stabilitet (nedan kallat FSB) vid den tidpunkten inte hade slutfört sitt arbete med att hitta internationellt

överenskomna lösningar på dessa problem. I dag har arbetet med ytterligare viktiga reformer slutförts och det är

därför lämpligt att åtgärda utestående problem.

(1) EUT C 34, 31.1.2018, s. 5.

(2) EUT C 209, 30.6.2017, s. 36.

(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 16 april 2019 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 14 maj 2019.

(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepap­

persföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).

(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om

tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och

2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).

Prop. 2020/21:36

Bilaga 1

L 150/2

SV

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

(3)

I sitt meddelande med titeln Mot ett fullbordande av bankunionen av den 24 november 2015 framhöll

kommissionen behovet av ytterligare riskreducering och åtog sig att lägga fram ett lagstiftningsförslag som skulle

baseras på internationellt överenskomna standarder. Behovet av att ytterligare konkreta lagstiftningsåtgärder

vidtas för att minska riskerna inom den finansiella sektorn framhölls även av rådet i dess slutsatser av den 17 juni

2016 och av Europaparlamentet i dess resolution av den 10 mars 2016 om bankunionen – årsrapport 2015 (6).

(4)

Riskreducerande åtgärder bör inte bara stärka motståndskraften hos det europeiska banksystemet och

marknadernas förtroende för det, utan även lägga grunden för fortsatta framsteg mot ett fullbordande av

bankunionen. Åtgärderna bör även ta hänsyn till de mer allmänna utmaningar som unionens ekonomi står inför,

i synnerhet behovet av att främja tillväxt och sysselsättning i en tid där de ekonomiska utsikterna är osäkra. Flera

stora politiska initiativ har i detta sammanhang lanserats för att stärka unionens ekonomi, t.ex. investeringsplanen

för Europa och kapitalmarknadsunionen. Det är därför viktigt att alla riskreducerande åtgärder fungerar på ett

problemfritt sätt tillsammans med dessa politiska initiativ och de mer övergripande reformer som på senare tid

har genomförts inom den finansiella sektorn.

(5)

Bestämmelserna i denna förordning bör vara likvärdiga med internationellt överenskomna standarder och

säkerställa fortsatt likvärdighet med Basel III-reglerna för direktiv 2013/36/EU och förordning (EU) nr 575/2013.

Riktade justeringar för att ta hänsyn till unionens särdrag och även mer allmänna politiska överväganden bör

vara begränsade i fråga om omfattning och giltighet i tiden för att inte undergräva tillsynsregelverkets allmänna

effektivitet.

(6)

Befintliga riskreducerande åtgärder och särskilt rapporteringskraven och kraven för offentliggörande av

information bör dessutom förbättras så att de kan tillämpas mer proportionerligt och inte leder till att regelefter­

levnaden blir alltför betungande, i synnerhet för små och mindre komplexa institut.

(7)

Det krävs en exakt definition av små och icke-komplexa institut för att på ett riktat sätt underlätta tillämpningen

av kraven i ljuset av proportionalitetsprincipen. Ett enda absolut tröskelvärde är i sig inte tillräckligt för att ta

hänsyn till de nationella bankmarknadernas särdrag. Medlemsstaterna måste därför ha handlingsutrymme att

anpassa tröskelvärdet till inhemska omständigheter och vid behov justera ned det. Eftersom enbart ett instituts

storlek inte är avgörande för dess riskprofil är det dessutom nödvändigt att med hjälp av ytterligare kvalitativa

kriterier säkerställa att ett institut endast betraktas som ett litet och icke-komplext institut som kan dra fördel av

mer proportionella regler om institutet uppfyller alla relevanta kriterier.

(8)

Bruttosoliditetsgrader bidrar till finansiell stabilitet genom att fungera som en säkerhetsmekanism (backstop) för

riskbaserade kapitalkrav och genom att begränsa uppbyggnaden av en alltför hög skuldsättningsgrad under

konjunkturuppgångar. Baselkommittén har reviderat den internationella standarden för bruttosoliditetsgraden för

att närmare ange vissa aspekter av dess utformning. Förordning (EU) nr 575/2013 bör anpassas till den

reviderade standarden för att säkerställa lika villkor internationellt för institut som är etablerade i unionen men

som är verksamma utanför unionen och för att säkerställa att bruttosoliditetsgraden fortsätter att vara ett effektivt

komplement till de riskbaserade kapitalbaskraven. Ett bruttosoliditetskrav bör därför införas som ett komplement

till det nuvarande systemet där bruttosoliditetsgraden rapporteras och offentliggörs.

(9)

För att bruttosoliditetskravet inte ska ha en onödigt stor hämmande inverkan på institutens utlåning till företag

och hushåll och för att förhindra oönskade negativa effekter på marknadens likviditet bör bruttosoliditetskravet

fastställas på en nivå där det fungerar som en trovärdig säkerhetsmekanism mot risken för en alltför låg

bruttosoliditet men inte hindrar den ekonomiska tillväxten.

(10) Den europeiska tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten) (EBA), som inrättades genom Europapar­

lamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (7), slog i sin rapport av den 3 augusti 2016 fast att en

bruttosoliditetsgrad beräknad på primärkapitalet som kalibreras till 3 % för alla typer av kreditinstitut skulle

fungera som en trovärdig säkerhetsmekanism. Även på internationell nivå har Baselkommittén enats om ett

bruttosoliditetskrav på 3 %. Bruttosoliditetskravet bör därför kalibreras till 3 %.

(6) EUT C 50, 9.2.2018, s. 80.

(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk

tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut

2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).

195

196

Prop. 2020/21:36

Bilaga 1

7.6.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/3

(11) Ett bruttosoliditetskrav på 3 % skulle emellertid ha en större hämmande inverkan på vissa affärsmodeller och

affärsområden än andra. Offentliga utvecklingsbankers utlåning och statsstödda exportkrediter skulle till exempel

påverkas i oproportionerligt hög grad. Bruttosoliditetsgraden bör därför justeras för dessa typer av exponeringar.

För att underlätta fastställandet av det offentliga mandatet för dessa kreditinstitut bör därför tydliga kriterier

upprättas som omfattar aspekter såsom kreditinstitutens etablering, verksamhetstyper och mål samt offentliga

organs garantisystem och begränsningar för inlåningsverksamhet. Det bör emellertid fortfarande vara upp till

staten eller en regional eller lokal myndighet i medlemsstaten att fatta beslut om ett sådant kreditinstituts

etableringsform och etableringssätt, som kan bestå av de offentliga myndigheternas inrättande av ett nytt

kreditinstitut eller förvärv eller uppköp, bland annat genom koncessioner och i samband med resolutionsför­

faranden, av en redan befintlig enhet.

(12) Bruttosoliditetsgraden bör dessutom inte undergräva institutens tillhandahållande av centrala clearingtjänster för

sina kunder. Initiala marginalsäkerheter för centralt clearade derivattransaktioner som institut mottar från sina

kunder och sedan vidarebefordrar till centrala motparter bör därför undantas från det totala exponeringsmåttet.

(13) Under exceptionella omständigheter som föranleder att vissa exponeringar mot centralbanker undantas från

bruttosoliditetsgraden och för att underlätta genomförandet av penningpolitiken bör de behöriga myndigheterna

tillfälligt kunna undanta sådana exponeringar från det totala exponeringsmåttet. För detta ändamål bör de, efter

samråd med den berörda centralbanken, offentligt förklara att det föreligger sådana exceptionella omständigheter.

Bruttosoliditetskravet bör omkalibreras i motsvarande mån för att kvitta effekten av undantaget. En sådan

omkalibrering bör säkerställa att risker för den finansiella stabiliteten som påverkar banksektorn undantas och att

den motståndskraft som bruttosoliditetsgraden ger upprätthålls.

(14) Det är lämpligt att tillämpa ett krav på en bruttosoliditetsbuffert för institut som identifieras som globala

systemviktiga institut (G-SII) i enlighet med direktiv 2013/36/EU och med Baselkommitténs standard om en

bruttosoliditetsbuffert för globala systemviktiga banker (G-SIB) som offentliggjordes i december 2017. Bruttosoli­

ditetsbufferten kalibrerades av Baselkommittén i det särskilda syftet att dämpa de jämförelsevis större risker för

den finansiella stabiliteten som globala systemviktiga banker utgör och bör mot denna bakgrund endast gälla för

globala systemviktiga institut i detta skede. Ytterligare analyser bör dock göras för att fastställa huruvida det skulle

vara lämpligt att tillämpa kravet på en bruttosoliditetsbuffert på andra systemviktiga institut enligt definitionen

i direktiv 2013/36/EU och, om så är fallet, på vilket sätt kalibreringen bör anpassas efter dessa instituts särdrag.

(15) Den 9 november 2015 offentliggjorde FSB ett dokument med villkor rörande den totala förlustabsorberingska­

paciteten (nedan kallad TLAC-standarden) som antogs vid G20-ländernas toppmöte i Turkiet i november 2015.

Enligt TLAC-standarden ska globala systemviktiga banker hålla tillräckligt mycket starkt förlustabsorberande

(nedskrivningsbara) skulder för att säkerställa en smidig och snabb förlustabsorbering och rekapitalisering

i händelse av resolution. TLAC-standarden bör genomföras i unionsrätten.

(16) Vid ett genomförande av TLAC-standarden i unionsrätten måste hänsyn tas till det befintliga institutionsspecifika

minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder (nedan kallat MREL-kravet) som fastställs i Europaparlamentets

och rådets direktiv 2014/59/EU (8). Eftersom TLAC-standarden och MREL-kravet eftersträvar samma mål, dvs. att

säkerställa att institut har tillräcklig förlustabsorberingskapacitet, bör de utgöra kompletterande delar av en

gemensam ram. I praktiskt hänseende bör TLAC-standardens harmoniserade miniminivå införas i förordning (EU)

nr 575/2013 genom ett nytt krav för kapitalbas och kvalificerade skulder, medan det institutspecifika tillägget för

globala systemviktiga institut och det institutspecifika kravet för institut som inte är globala systemviktiga institut

bör införas genom riktade ändringar av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU och förordning (EU)

nr 806/2014 (9). Bestämmelserna i förordning (EU) nr 575/2013, genom vilka TLAC-standarden införs, bör läsas

tillsammans med de bestämmelser som införs i direktiv 2014/59/EU och förordning (EU) nr 806/2014 samt med

direktiv 2013/36/EU.

(8) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av

kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets

direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt

Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190).

(9) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt

förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en

gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 30.7.2014, s. 1).

Prop. 2020/21:36

Bilaga 1

L 150/4

SV

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

(17) I enlighet med TLAC-standarden, som endast omfattar globala systemviktiga banker (G-SIB), bör det minimikrav

för kapitalbas och starkt förlustabsorberande skulder som införs genom denna förordning endast tillämpas på

globala systemviktiga institut. De regler om kvalificerade skulder som införs genom denna förordning bör

emellertid tillämpas på alla institut i överensstämmelse med de kompletterande justeringarna och kraven i direktiv

2014/59/EU.

(18) I överensstämmelse med TLAC-standarden bör kravet för kapitalbas och kvalificerade skulder tillämpas på

resolutionsenheter som antingen själva är globala systemviktiga institut eller tillhör en grupp som fastställts vara

ett globalt systemviktigt institut. Kravet för kapitalbas och kvalificerade skulder bör antingen tillämpas på

individuell nivå eller på gruppnivå, beroende på om resolutionsenheterna är fristående institut utan dotterinstitut,

eller moderföretag.

(19) Enligt direktiv 2014/59/EU får resolutionsverktyg inte bara användas i fråga om institut utan även i fråga om

finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag. Precis som moderinstitut bör finansiella

moderholdingföretag och blandade finansiella moderholdingföretag därför ha tillräcklig förlustabsorberings­

kapacitet.

(20) För att kravet för kapitalbas och kvalificerade skulder ska vara effektivt måste de instrument som hålls för att

uppfylla detta krav ha en hög förlustabsorberingskapacitet. Skulder som är undantagna från det skuldnedskriv­

ningsverktyg som avses i direktiv 2014/59/EU har inte den kapaciteten, vilket även gäller andra skulder som även

om de i princip är nedskrivningsbara kan vara svåra att skriva ned i praktiken. Dessa skulder bör därför inte

kunna räknas in i kravet för kapitalbas och kvalificerade skulder. Kapitalinstrument har liksom efterställda skulder

hög förlustabsorberingskapacitet. Förlustabsorberingspotentialen hos skulder som likställs med vissa undantagna

skulder bör dessutom medräknas upp till ett visst tak i överensstämmelse med TLAC-standarden.

(21) För att skulder inte ska räknas två gånger vid uppfyllandet av kravet för kapitalbas och kvalificerade skulder bör

bestämmelser införas om avdrag för innehav av kvalificerade skuldposter som motsvarar den avdragsmetod för

kapitalinstrument som redan beskrivs i förordning (EU) nr 575/2013. Enligt den metoden bör innehav av

kvalificerade skuldinstrument först dras av från kvalificerade skulder och i den mån det inte finns tillräckliga

skulder bör dessa kvalificerade skuldinstrument dras av från supplementärkapitalinstrumenten.

(22) TLAC-standarden innehåller vissa kvalificeringskriterier för skulder som är strängare än de nuvarande kvalifice­

ringskriterierna för kapitalinstrument. Kvalificeringskriterierna för kapitalinstrument bör anpassas för att

säkerställa samstämmighet med avseende på det faktum att instrument som emitteras genom specialföretag fr.o.

m. den 1 januari 2022 inte ska vara kvalificerade.

(23) Det är nödvändigt att föreskriva en tydlig och öppen tillståndsprocess för kärnprimärkapitalinstrument som kan

bidra till att upprätthålla en hög kvalitet på dessa instrument. För detta ändamål bör behöriga myndigheter ha

ansvaret för att godkänna dessa instrument innan instituten kan klassificera dem som kärnprimärkapitalin­

strument. Behöriga myndigheter behöver däremot inte kräva förhandstillstånd för kärnprimärkapitalinstrument

som emitteras på grundval av juridisk dokumentation som redan godkänts av den behöriga myndigheten och

som regleras i stort sett av samma bestämmelser som de som gäller kapitalinstrument för vilka institutet erhållit

förhandstillstånd från den behöriga myndigheten att klassificera dem som kärnprimärkapitalinstrument. I stället

för att begära ett förhandstillstånd bör instituten i sådana situationer ha möjlighet att underrätta sina behöriga

myndigheter om avsikten att emittera sådana instrument. De bör göra detta i tillräckligt god tid innan

instrumenten klassificeras som kärnprimärkapitalinstrument för att de behöriga myndigheterna ska hinna se över

instrumenten, om så krävs. Med tanke på att EBA ska verka för konvergens mellan tillsynsmetoderna och höja

kvaliteten på kapitalbasinstrument bör de behöriga myndigheterna samråda med EBA innan de godkänner nya

former av kärnprimärkapitalinstrument.

(24) Kapitalinstrument kan endast kvalificeras som primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument om de

uppfyller relevanta kvalificeringskriterier. Sådana kapitalinstrument får bestå av eget kapital eller skulder,

inbegripet efterställda lån som uppfyller dessa kriterier.

(25) Kapitalinstrument eller delar av kapitalinstrument bör endast räknas som kapitalbasinstrument i den utsträckning

de är betalda. Så länge delar av ett instrument inte är betalda bör dessa delar inte räknas som kapitalbasin­

strument.

197

198

Prop. 2020/21:36

Bilaga 1

7.6.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/5

(26) Kapitalbasinstrument och kvalificerade skulder bör inte omfattas av några kvittnings- eller nettningsarrangemang

som skulle kunna undergräva deras förmåga att absorbera förluster i samband med resolution. Detta bör inte

innebära att de avtalsbestämmelser som reglerar skulderna bör innehålla en klausul där det uttryckligen anges att

instrumentet inte omfattas av några kvittnings- eller nettningsrättigheter.

(27) Genom banksektorns utveckling mot en ännu mer digitaliserad miljö blir programvara en allt viktigare typ av

tillgång. Försiktigt värderade programvarutillgångar vilkas värde inte i väsentlig grad påverkas av ett instituts

resolution, insolvens eller likvidation bör inte dras av som immateriella tillgångar från kärnprimärkapitalposterna.

Denna specificering är viktig eftersom programvara är ett vitt begrepp som täcker många olika slags tillgångar

som inte alla behåller sitt värde vid en avveckling (gone concern). I det sammanhanget bör man ta hänsyn till

skillnader i värderingen och amorteringen av programvarutillgångar och faktisk försäljning av sådana tillgångar.

Dessutom bör den internationella utvecklingen beaktas och internationella skillnader vad gäller tillsynsbe­

handlingen av investeringar i programvara, olika tillsynsregler som gäller för institut och försäkringsbolag samt

mångfalden inom den finansiella sektorn i unionen, inbegripet oreglerade enheter som till exempel finanstek­

nikföretag.

(28) För att undvika tröskeleffekter måste befintliga instrument omfattas av äldre regler med avseende på vissa

kvalificeringskriterier. För skulder som emitterats före den 27 juni 2019 bör vissa kvalificeringskriterier för

kapitalbasinstrument och kvalificerade skulder undantas från tillämpningen. Sådan reglering enligt äldre regler

bör, i förekommande fall, tillämpas både för skulder som rör den efterställda delen av TLAC-standarden och den

efterställda delen av MREL-kravet enligt direktiv 2014/59/EU och, i förekommande fall, för den icke-efterställda

delen av TLAC-standarden och den icke-efterställda delen av MREL-kravet enligt direktiv 2014/59/EU. För

kapitalbasinstrument bör äldre regler sluta tillämpas den 28 juni 2025.

(29) Kvalificerade skuldinstrument, inbegripet instrument med en återstående löptid på mindre än ett år, kan endast

lösas in efter det att resolutionsmyndigheten har gett sitt förhandstillstånd. Ett sådant förhandstillstånd kan även

vara ett allmänt förhandstillstånd och inlösen måste i så fall äga rum inom den begränsade tidsperiod som

omfattas av det allmänna förhandstillståndet och till ett i det allmänna förhandstillståndet fastställt belopp.

(30) Sedan förordning (EU) nr 575/2013 antogs har den internationella standarden för hur instituts exponeringar mot

centrala motparter ska behandlas ur tillsynssynpunkt ändrats för att förbättra behandlingen av instituts

exponeringar mot kvalificerade centrala motparter. Viktiga revideringar av denna standard är bl.a. användningen

av en gemensam metod för att fastställa kapitalbaskravet för exponeringar till följd av bidrag till obeståndsfonder,

ett uttryckligt tak för de samlade kapitalbaskrav som tillämpas på exponeringar mot kvalificerade centrala

motparter och en mer riskkänslig metod för att fastställa värdet på derivat vid beräkning av en kvalificerad

central motparts hypotetiska resurser. Behandlingen av exponeringar mot centrala motparter som inte är

kvalificerade ändrades emellertid inte. Genom de reviderade internationella standarderna infördes en behandling

som är bättre anpassad till en miljö med central clearing och unionsrätten bör ändras för att införliva dessa

standarder.

(31) För att säkerställa att instituten hanterar sina exponeringar i form av andelar eller aktier i fondföretag på ett

tillfredsställande sätt bör bestämmelserna om hur sådana exponeringar ska behandlas vara riskkänsliga och öka

transparensen när det gäller fondföretags underliggande exponeringar. Baselkommittén har därför antagit en

reviderad standard som fastställer en tydlig hierarki av metoder för att beräkna riskvägda exponeringsbelopp när

det gäller sådana exponeringar. Hierarkin beaktar graden av transparens när det gäller de underliggande

exponeringarna. Förordning (EU) nr 575/2013 bör anpassas till dessa internationellt överenskomna regler.

(32) För ett institut som tillhandahåller ett minimivärdebaserat åtagande till slutgiltig förmån för icke-professionella

kunder för en investering i andelar eller aktier i ett fondföretag, inbegripet som en del av en statsstödd privat

pensionsförsäkring, krävs ingen betalning av institut eller företag som ingår i samma tillämpningsområde för

konsoliderad tillsyn om värdet av kundens aktier eller andelar i fondföretaget inte hamnar under det garanterade

beloppet vid en eller flera tidpunkter som anges i avtalet. I praktiken är därför sannolikheten låg för att åtagandet

verkligen ska verkställas. Om ett instituts minimivärdebaserade åtagande är begränsat till en viss procentandel av

det belopp som en kund ursprungligen hade investerat i aktier eller andelar i ett fondföretag (minimivärdebaserat

åtagande till ett fast belopp) eller till ett belopp som beror på finansiella indikatorer eller marknadsindex fram till

Prop. 2020/21:36

Bilaga 1

L 150/6

SV

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

en viss tidpunkt, utgör eventuell befintlig positiv skillnad mellan värdet av kundens aktier eller andelar och

nuvärdet av det garanterade beloppet vid en viss tidpunkt en buffert och minskar risken för att ett institut ska

behöva betala ut det garanterade beloppet. Alla dessa skäl motiverar en sänkt konverteringsfaktor.

(33) För att beräkna exponeringsvärdet för derivattransaktioner enligt motpartskreditriskreglerna kan instituten enligt

förordning (EU) nr 575/2013 för närvarande välja mellan tre olika standardiserade metoder: schablonmetoden,

marknadsvärderingsmetoden och den ursprungliga åtagandemetoden.

(34) Dessa standardiserade metoder beaktar emellertid inte den riskreducerande effekt som säkerheter har när det

gäller exponeringarna. Kalibreringen av metoderna är föråldrad och tar inte hänsyn till den betydande volatilitet

som observerades under finanskrisen. De beaktar inte heller de positiva effekterna av nettning. För att åtgärda

dessa brister beslutade Baselkommittén att schablonmetoden och marknadsvärderingsmetoden skulle ersättas med

en ny standardiserad metod för beräkning av värdet av derivatexponeringar, den s.k. schablonmetoden för

motpartskreditrisk. Genom de reviderade internationella standarderna infördes en ny standardiserad metod som

är bättre anpassad till en miljö med central clearing och unionsrätten bör ändras för att införliva dessa standarder.

(35) Schablonmetoden för motpartskreditrisk är mer riskkänslig än schablonmetoden och marknadsvärdering­

smetoden och bör därför leda till kapitalbaskrav som bättre avspeglar de risker som är förbundna med institutens

derivattransaktioner. Samtidigt kan schablonmetoden för motpartskreditrisk visa sig vara alltför komplicerad och

betungande för vissa av de institut som för närvarande använder marknadsvärderingsmetoden. För institut som

uppfyller förhandsdefinierade kvalificeringskriterier, och för institut som ingår i en grupp som uppfyller dessa

kriterier på gruppnivå, bör en förenklad version av schablonmetoden för motpartsrisk införas. Eftersom en sådan

förenklad version är mindre riskkänslig än schablonmetoden för motpartskreditrisk bör den kalibreras på ett sätt

som säkerställer att den inte underskattar exponeringsvärdet av derivattransaktioner.

(36) För institut med begränsade derivatexponeringar och som för närvarande använder marknadsvärderingsmetoden

eller den ursprungliga åtagandemetoden kan både schablonmetoden för motpartsrisk och den förenklade

schablonmetoden för motpartsrisk vara alltför komplexa att tillämpa. Den ursprungliga åtagandemetoden bör

därför vara förbehållen sådana institut som uppfyller förhandsdefinierade kvalificeringskriterier och institut som

ingår i en grupp som uppfyller dessa kriterier på gruppnivå, men bör revideras för att åtgärda de största

bristerna.

(37) Tydliga kriterier bör införas för att vägleda institut i valet av metod. Kriterierna bör baseras på omfattningen av

ett instituts derivatverksamhet, eftersom den visar med vilken komplexitetsgrad institutet bör kunna beräkna ex­

poneringsvärdet.

(38) Under finanskrisen drabbades vissa institut etablerade i unionen av betydande förluster i handelslagret. För några

av dem visade sig kapitalkravet vara otillräckligt för att täcka dessa förluster och de tvingades begära extraordinärt

offentligt finansiellt stöd. Dessa iakttagelser fick Baselkommittén att åtgärda ett antal brister i tillsynsbehandlingen

av positioner i handelslagret avseende kapitalbaskraven för marknadsrisk.

(39) En första omgång reformer överenskoms på internationell nivå 2009 och införlivades i unionsrätten genom

Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/76/EU (10). Reformen från 2009 åtgärdade emellertid inte de

strukturella bristerna i standarderna när det gäller kapitalbaskrav för marknadsrisk. Bristen på tydlighet när det

gäller gränsen mellan handelslager och bankbok skapade utrymme för regelarbitrage, medan bristen på

riskkänslighet hos kapitalbaskravet för marknadsrisk innebar att det inte var möjligt att beakta samtliga risker

som institut var exponerade mot.

(10) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/76/EU av den 24 november 2010 om ändring av direktiven 2006/48/EG och

2006/49/EG vad gäller kapitalkrav för handelslager, värdepapperisering och samlad tillsynsbedömning av ersättningspolitik

(EUT L 329, 14.12.2010, s. 3).

199

200

Prop. 2020/21:36

Bilaga 1

7.6.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/7

(40) För att åtgärda de strukturella bristerna i standarderna för kapitalbaskraven för marknadsrisk gjorde

Baselkommittén en grundlig genomgång av handelslagret (en s.k. Fundamental review of the trading book –

FRTB). Det arbetet ledde till att en reviderad ram för marknadsrisker offentliggjordes i januari 2016. I december

2017 enades gruppen av centralbankschefer och tillsynschefer om att förlänga tidsfristen för genomförandet av

den reviderade ramen för marknadsrisker för att ge instituten ytterligare tid till att utveckla nödvändiga infrastruk­

tursystem och för att Baselkommittén skulle kunna ta itu med vissa specifika frågor beträffande reglerna. Arbetet

omfattar en översyn av kalibreringarna av metoderna för standardiserade och interna modeller för att säkerställa

överensstämmelse med Baselkommitténs ursprungliga förväntningar. När denna översyn har avslutats och innan

en konsekvensbedömning genomförs för att utvärdera vilka effekter de därav följande revideringarna av FRTB-

ramen får för instituten i unionen, bör samtliga institut i unionen som omfattas av FRTB-ramen börja rapportera

de beräkningar som grundar sig på den reviderade schablonmetoden. I detta syfte, och för att göra beräkningarna

för rapporteringskraven fullt operativa i linje med den internationella utvecklingen, bör befogenheten att anta en

akt i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) delegeras till

kommissionen. Kommissionen bör anta den delegerade akten senast den 31 december 2019. Instituten bör börja

rapportera denna beräkning senast ett år efter antagandet av den delegerade akten. Dessutom bör de institut som

får tillstånd att i rapporteringssyfte använda FRTB-ramens reviderade metod för interna modeller även rapportera

beräkningen enligt metoden för interna modeller tre år efter dess fullständiga genomförande.

(41) Införandet av rapporteringskrav för FRTB-metoderna bör betraktas som ett första steg mot ett fullständigt

genomförande av FRTB-ramen i unionen. Med hänsyn till de slutliga revideringar av FRTB-ramen som utförs av

Baselkommittén och följdverkningarna av dessa revideringar för institut i unionen och för de FRTB-metoder som

med avseende på rapporteringskrav redan anges i denna förordning, bör kommissionen, i förekommande fall,

förelägga Europaparlamentet och rådet ett lagstiftningsförslag senast den 30 juni 2020 om hur FRTB-ramen bör

genomföras i unionen för att fastställa kapitalbaskraven för marknadsrisk.

(42) En proportionerlig behandling av marknadsrisk bör även tillämpas på institut med begränsad verksamhet

i handelslagret, så att fler institut med mindre handelsverksamhet kan tillämpa kreditriskreglerna för positioner

i bankboken på det sätt som anges i en reviderad version av undantaget för mindre verksamhet i handelslagret.

Proportionalitetsprincipen bör också beaktas när kommissionen gör en ny bedömning av hur institut med

medelstor verksamhet i handelslagret bör beräkna kapitalbaskraven för marknadsrisk. Särskilt bör kalibreringen

av kapitalbaskraven för marknadsrisk för institut med medelstor verksamhet i handelslagret ses över mot

bakgrund av utvecklingen på internationell nivå. Under tiden bör institut med medelstor verksamhet

i handelslagret samt institut med mindre verksamhet i handelslagret undantas från rapporteringskraven enligt

FRTB.

(43) Regelverket för stora exponeringar bör förstärkas för att förbättra institutens förmåga att absorbera förluster och

bättre uppfylla internationella standarder. Kapital av högre kvalitet bör därför användas som kapitalbas vid

beräkning av gränsen för stora exponeringar, och exponeringar mot kreditderivat bör beräknas i enlighet med

schablonmetoden för motpartskreditrisk. Gränsen för exponeringar som globala systemviktiga institut (G-SII) får

ha gentemot andra globala systemviktiga institut bör dessutom sänkas för att minska de systemrisker som är

förknippade med kopplingarna mellan stora institut och de följder ett globalt systemviktigt instituts fallissemang

kan få för den finansiella stabiliteten.

(44) Likviditetstäckningskvoten säkerställer att instituten kommer att kunna stå emot allvarlig stress på kort sikt men

säkerställer inte att dessa institut har en stabil finansieringsstruktur på längre sikt. Det har därför blivit uppenbart

att ett detaljerat bindande krav på stabil finansiering som ska uppfyllas fortlöpande bör utformas på unionsnivå

för att förhindra alltför stora löptidsobalanser mellan tillgångar och skulder och ett alltför starkt beroende av

kortfristig marknadsfinansiering.

(45) Regler bör därför antas som är förenliga med Baselkommitténs standard för stabil finansiering i syfte att definiera

ett krav på stabil finansiering som utgörs av kvoten mellan den stabila finansiering som är tillgänglig för ett

institut och dess behov av stabil finansiering över en ettårsperiod. Detta bindande krav bör kallas för kravet på

stabil nettofinansieringskvot (NSFR). Tillgänglig stabil finansiering bör beräknas genom att institutets skulder och

kapitalbas multipliceras med lämpliga faktorer som tar hänsyn till hur säkra de är som finansieringskällor över

Prop. 2020/21:36

Bilaga 1

L 150/8

SV

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

den stabila nettofinansieringskvotens ettårsperspektiv. Behovet av stabil finansiering bör beräknas genom att

institutets tillgångar och exponeringar utanför balansräkningen multipliceras med lämpliga faktorer som tar

hänsyn till deras likviditetsegenskaper och återstående löptid med den stabila nettofinansieringskvotens

ettårsperspektiv.

(46) Den stabila nettofinansieringskvoten bör uttryckas i procent och vara lägst 100 %, vilket visar att ett institut har

tillräcklig stabil finansiering för att i ett ettårsperspektiv täcka sina finansieringsbehov under båda normala och

stressade förhållanden. Skulle den stabila nettofinansieringskvoten sjunka under 100-procentsgränsen bör

institutet uppfylla de särskilda krav som fastställs i förordning (EU) nr 575/2013 för att utan dröjsmål återställa

sin stabila nettofinansieringskvot till miniminivån. Om kravet på stabil nettofinansieringskvot inte uppfylls bör

tillämpningen av tillsynsåtgärder inte ske automatiskt. Behöriga myndigheter bör i stället bedöma orsakerna till

att NSFR-kravet inte är uppfyllt innan de beslutar om eventuella tillsynsåtgärder.

(47) I enlighet med EBA:s rekommendationer i rapporten av den 15 december 2015 om kraven på stabil

nettofinansiering enligt artikel 510 i förordning (EU) nr 575/2013, bör reglerna för beräkning av den stabila

nettofinansieringskvoten ligga nära Baselkommitténs standarder, inbegripet dessa standarders utveckling när det

gäller behandlingen av derivattransaktioner. Vikten av att ta hänsyn till vissa europeiska särdrag för att säkerställa

att NSFR-kravet inte hindrar finansieringen av den europeiska reala ekonomin gör det emellertid motiverat att vid

fastställandet av det europeiska NSFR-kravet göra vissa justeringar av den stabila nettofinansieringskvot som

utarbetats av Baselkommittén. Sådana justeringar av hänsyn till det europeiska sammanhanget rekommenderas av

EBA och handlar främst om den särskilda behandlingen av pass through-modeller i allmänhet och emission av

säkerställda obligationer i synnerhet, handelsfinansieringsverksamhet, centraliserat reglerat sparande, garanterade

bostadslån, kreditföreningar, centrala motparter och värdepapperscentraler som inte genomför någon betydande

löptidstransformering. Den särskilda behandling som föreslås motsvarar i stort sett förmånsbehandlingen av dessa

aktiviteter i den europeiska likviditetstäckningskvoten jämfört med den likviditetstäckningskvot som utarbetats av

Baselkommittén. Eftersom den stabila nettofinansieringskvoten utgör ett komplement till likviditetstäck­

ningskvoten bör dessa två kvoter överensstämma i fråga om definition och kalibrering. Detta gäller särskilt de

faktorer avseende behovet av stabil finansiering som tillämpas på högkvalitativa likvida tillgångar i likviditetstäck­

ningskvoten vid beräkningen av den stabila nettofinansieringskvoten, som bör ta hänsyn till definitioner och

nedsättningar i den europeiska likviditetstäckningskvoten, oberoende av uppfyllandet av de allmänna och

operativa krav som fastställts för beräkningen av likviditetstäckningskvoten, men som inte är lämpliga med tanke

på ettårsperspektivet i beräkningen av den stabila nettofinansieringskvoten.

(48) Utöver hänsynen till europeiska särdrag kan behandlingen av derivattransaktioner i den stabila nettofinansie­

ringskvot som Baselkommittén utarbetat ha en betydande inverkan på institutens derivatverksamhet och

följaktligen även på de europeiska finansmarknaderna och slutanvändarnas möjligheter att göra vissa

transaktioner. Införandet av det NSFR-krav som Baselkommittén utarbetat kan i olämplig och oproportionerlig

grad påverka derivattransaktioner och vissa sammankopplade transaktioner, inbegripet clearingverksamhet, om

det sker utan omfattande kvantitativa konsekvensbedömningar och offentligt samråd. Det tillkommande kravet

att 5–20 % i stabil finansiering ska hållas mot bruttoderivatskulder betraktas allmänt som ett grovt mått när det

gäller att täcka in de tillkommande finansieringsrisker som följer av en potentiell ökning av derivatskulderna över

en ettårsperiod och håller på att ses över på Baselkommitténivå. Detta krav, som införts på en 5 %-nivå i enlighet

med den rätt som Baselkommittén gett till jurisdiktionerna att besluta om att sänka den krävda faktorn för

beräkning av kravet på stabil finansiering för bruttoderivatskulder, kan då justeras för att ta hänsyn till

utvecklingen på Baselkommitténivå och för att undvika sådana möjliga oavsedda konsekvenser som störningar av

de europeiska finansmarknadernas funktion och tillhandahållandet av risksäkringsverktyg för institut och

slutanvändare, däribland företag, i syfte att säkerställa deras finansiering som ett av kapitalmarknadsunionens

mål.

(49) Syftet med Baselkommitténs asymmetriska behandling av kortfristig finansiering, t.ex. repor (vilka inte anses

bidra med stabil finansiering) och kortfristig utlåning, t.ex. omvända repor (visst behov av stabil finansiering –

10 % om säkerhet ställs i form av högkvalitativa likvida tillgångar på nivå 1 såsom de definieras i likviditetstäck­

ningskvoten och 15 % för övriga transaktioner) med finansiella kunder, är att motverka alltför omfattande

kopplingar avseende kortfristig upplåning mellan finansiella kunder, eftersom sådana kopplingar gör det svårare

att försätta ett visst institut i resolution utan riskspridning till det övriga finansiella systemet i händelse av

fallissemang. Kalibreringen av denna asymmetri är överdrivet försiktig och kan påverka likviditeten hos

värdepapper som vanligtvis används som säkerhet i kortfristiga transaktioner, i synnerhet statsobligationer,

eftersom instituten förmodligen kommer att minska sin verksamhet på repomarknaderna. Den kan även

undergräva marknadsgarantverksamheten, eftersom repomarknaderna underlättar hanteringen av nödvändig

inventering, och därmed motverkar målen med kapitalmarknadsunionen. För att ge instituten tillräckligt mycket

tid för att successivt anpassa sig till denna försiktiga kalibrering bör en övergångsperiod införas, under vilken

faktorerna för beräkning av kravet på stabil finansiering kan sänkas tillfälligt. Storleken på den tillfälliga

sänkningen av faktorerna för beräkning av kravet på stabil finansiering bör bero på typen av transaktioner och på

typen av säkerhet som används i de transaktionerna.

201

202

Prop. 2020/21:36

Bilaga 1

7.6.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/9

(50) Förutom den tillfälliga ändringen av kalibreringen av Baselkommitténs faktor för beräkning av kravet på stabil

finansiering som tillämpas på kortfristiga omvända repor med finansiella kunder som har statsobligationer som

säkerhet har det visat sig krävas vissa andra justeringar för att säkerställa att införandet av kravet på stabil

nettofinansieringskvot inte hämmar likviditeten på statsobligationsmarknaderna. Baselkommitténs faktor på 5 %

för beräkning av kravet på stabil finansiering, som tillämpas på högkvalitativa likvida tillgångar på nivå 1,

inbegripet statsobligationer, innebär att instituten skulle behöva ha denna procentuella andel långfristig

finansiering utan säkerhet oavsett hur länge de räknar med att hålla sådana statsobligationer. Detta kan potentiellt

skapa ytterligare incitament för institut att placera likviditet hos centralbanker i stället för att agera som primary

dealer och tillföra likviditet till statsobligationsmarknaderna. Den är dessutom inte förenlig med likviditetstäck­

ningskvoten, där dessa tillgångars fullständiga likviditet är medräknad även under perioder av allvarlig

likviditetsstress (0 % nedsättning). Faktorn för beräkning av kravet på stabil finansiering för högkvalitativa likvida

tillgångar på nivå 1 enligt definitionen i den europeiska likviditetstäckningskvoten, exklusive säkerställda

obligationer av extremt hög kvalitet, bör därför sänkas från 5 % till 0 %.

(51) Alla högkvalitativa likvida tillgångar på nivå 1 enligt definitionen i den europeiska likviditetstäckningskvoten,

exklusive säkerställda obligationer av extremt hög kvalitet, som ställs som variationsmarginaler i derivatkontrakt

bör dessutom kvittas mot derivattillgångar, medan den NSFR som tagits fram av Baselkommittén endast godtar

kontanter som respekterar bruttosoliditetsreglernas villkor för kvittning av derivattillgångar. Denna utökade

omfattning av tillgångar som ställs som variationsmarginaler kommer att bidra till likviditeten på statsobligations­

marknaderna och till undvikande av bestraffning av slutanvändare som håller stora volymer statsobligationer men

inte mycket kontanter (t.ex. pensionsfonder) och förhindrar ytterligare spänningar när det gäller efterfrågan på

kontanter på repomarknaderna.

(52) NSFR-kravet bör tillämpas på institut både individuellt och på gruppnivå, såvida inte behöriga myndigheter

beviljar undantag från tillämpning av NSFR-kravet i enskilda fall. Om undantag från tillämpningen av NSFR-

kravet inte har beviljats individuellt bör transaktioner mellan två institut som tillhör samma grupp eller samma

institutionella skyddssystem i princip vara föremål för symmetriska faktorer avseende tillgänglig stabil finansiering

och behov av stabil finansiering för att undvika förlust av finansiering på den inre marknaden och för att inte

försvåra en effektiv likviditetsförvaltning i europeiska grupper med central likviditetsförvaltning. En sådan

symmetrisk förmånsbehandling bör endast tillåtas för gruppinterna transaktioner om alla nödvändiga

skyddsåtgärder finns på plats, på grundval av ytterligare kriterier för gränsöverskridande transaktioner och bara

med de berörda behöriga myndigheternas förhandsgodkännande, eftersom det inte kan förutsättas att institut

som har svårt att uppfylla sina betalningsskyldigheter alltid kommer att få finansiellt stöd från andra företag som

tillhör samma grupp eller samma institutionella skyddssystem.

(53) Små och icke-komplexa institut bör ges möjlighet att använda en förenklad version av NSFR-kravet. En förenklad

och mindre detaljerad version av detta NSFR-krav bör innebära att ett begränsat antal uppgifter samlas in, vilket

gör att beräkningen för dessa institut i enlighet med proportionalitetsprincipen blir mindre komplicerad,

samtidigt som det säkerställs att dessa institut fortfarande upprätthåller en tillräckligt stabil finansieringsfaktor,

genom en kalibrering som bör vara minst lika försiktig som för det fullständiga NSFR-kravet. Behöriga

myndigheter bör dock kunna begära av små och icke-komplexa institut att de tillämpar det fullständiga NSFR-

kravet i stället för den förenklade versionen.

(54) Konsolideringen av dotterföretag i tredjeländer bör ta vederbörlig hänsyn till de krav på stabil finansiering som

tillämpas i dessa länder. Konsolideringsreglerna i unionen bör följaktligen inte införa en mer gynnsam behandling

för tillgänglig stabil finansiering och behov av stabil finansiering i dotterföretag i tredjeländer än behandlingen

enligt dessa tredjeländers nationella rätt.

(55) Instituten bör vara skyldiga att till sina behöriga myndigheter rapportera det bindande, detaljerade NSFR-kravet

i rapporteringsvalutan för alla poster och separat för poster uttryckt i varje väsentlig valuta för att säkerställa en

lämplig kontroll av möjliga valutaobalanser. NSFR-kravet bör inte innebära att instituten underkastas dubbla rap­

porteringskrav eller rapporteringskrav som inte överensstämmer med gällande regler, och instituten bör få

tillräckligt med tid på sig för att förbereda sig för införandet av nya rapporteringskrav.

(56) Eftersom en grundläggande förutsättning för ett sunt banksystem är att marknaden får användbar och jämförbar

information om institutens gemensamma viktiga riskmått är det nödvändigt att minska informationsasymmetrin

så mycket som möjligt och göra det lättare att jämföra kreditinstitutens riskprofiler inom och mellan

jurisdiktioner. I januari 2015 offentliggjorde Baselkommittén reviderade krav på offentliggörande av information

i pelare 3 som ska förbättra jämförbarheten, kvaliteten och enhetligheten i den regulatoriska information som

instituten måste lämna till marknaden. Nuvarande krav på offentliggörande av information bör därför ändras för

genomförandet av dessa nya internationella standarder.

Prop. 2020/21:36

Bilaga 1

L 150/10

SV

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

(57) I kommissionens remissförfarande om EU:s regelverk för finansiella tjänster visade svaren att de nuvarande

kraven på offentliggörande av information ansågs vara oproportionerliga och betungande för mindre institut.

Utan att det påverkar ytterligare anpassning av kraven på offentliggörande av information till internationella

standarder bör små och icke-komplexa institut inte behöva offentliggöra lika detaljerad information och inte lika

ofta som deras större motsvarigheter, vilket skulle minska den administrativa bördan för dem.

(58) Vissa förtydliganden bör göras när det gäller kraven på offentliggörande av ersättningar. De krav på

offentliggörande av ersättning som anges i denna förordning bör vara förenliga med målet för ersättningsreglerna,

nämligen att inrätta och upprätthålla en ersättningspolicy och en ersättningspraxis som stämmer överens med en

effektiv riskhantering för personalkategorier vars yrkesutövning har en väsentlig inverkan på institutens riskprofil.

Institut som omfattas av ett undantag från vissa ersättningsregler bör dessutom vara skyldiga att offentliggöra

information om detta undantag.

(59) Små och medelstora företag utgör en av stöttepelarna i unionens ekonomi eftersom de spelar en viktig roll när

det gäller att skapa ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Eftersom små och medelstora företag medför en lägre

systemrisk än större företag bör kapitalkraven för små och medelstora företags exponeringar vara lägre än för

stora företag för att säkerställa en optimal bankfinansiering av små och medelstora företag. För närvarande

omfattas små och medelstora företags exponeringar upp till 1,5 miljoner EUR av en reducering av det riskvägda

exponeringsbeloppet med 23,81 %. Eftersom gränsen på 1,5 miljoner EUR när det gäller små och medelstora

företags exponeringar inte är knuten till en ökad risk för företaget bör sänkningen av kapitalkraven utvidgas till

att omfatta små och medelstora företags exponeringar upp till 2,5 miljoner EUR och för den del av en sådan

exponering som överstiger 2,5 miljoner EUR bör kapitalkraven minskas med 15 %.

(60) Infrastrukturinvesteringar är avgörande för att stärka Europas konkurrensförmåga och stimulera skapandet av

arbetstillfällen. Den ekonomiska återhämtningen och framtida tillväxt i unionen är i hög grad beroende av

tillgången till kapital för strategiska infrastrukturinvesteringar av europeisk betydelse, i synnerhet investeringar

i bredbands- och energinät samt i transportinfrastruktur, inbegripet infrastruktur för elektromobilitet, framför allt

i industricentrum, utbildning, forskning och innovation samt förnybar energi och energieffektivitet. Syftet med

investeringsplanen för Europa är att stimulera ytterligare finansiering av bärkraftiga infrastrukturprojekt, bland

annat genom mobilisering av flera privata finansieringskällor. För flera potentiella investerare är det största

problemet den upplevda bristen på bärkraftiga projekt och, på grund av projektens inneboende komplexitet, den

begränsade möjligheten att göra lämpliga riskbedömningar.

(61) För att uppmuntra privata och offentliga investeringar i infrastrukturprojekt är det nödvändigt att skapa en

regelmiljö som gynnar infrastrukturprojekt av hög kvalitet och minskar risken för investerare. Framför allt bör

kapitalbaskraven för exponeringar mot infrastrukturprojekt sänkas, förutsatt att projekten uppfyller ett antal

kriterier som minskar deras riskprofil och gör kassaflödet mer förutsägbart. Kommissionen bör se över

bestämmelsen om infrastrukturprojekt av hög kvalitet för att bedöma dess inverkan på volymen av infrastruktur­

investeringar som görs av institut och investeringarnas kvalitet i ljuset av unionens mål att övergå till en

koldioxidsnål och klimattålig kretsloppsekonomi, och dess lämplighet ur ett tillsynsperspektiv. Kommissionen bör

även överväga om tillämpningsområdet för dessa bestämmelser bör utvidgas till att även omfatta företags infra­

strukturinvesteringar.

(62) I enlighet med rekommendationerna från EBA, den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers-

och marknadsmyndigheten) (Esma) inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 1095/2010 (11) och Europeiska centralbanken, bör centrala motparter på grund av sin särskilda affärsmodell

undantas från bruttosoliditetskravet eftersom de måste erhålla en banklicens bara för att kunna beviljas tillgång

till centralbankstjänster över natten och för att kunna fullgöra sina roller som centrala resurser för att uppnå

viktiga politiska och regleringsmässiga mål inom finanssektorn.

(11) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk

tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens

beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84).

203

204

Prop. 2020/21:36

Bilaga 1

7.6.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/11

(63) Exponeringar av värdepapperscentraler som är auktoriserade som kreditinstitut och exponeringar av kreditinstitut

som utsetts i enlighet med artikel 54.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 (12), såsom

likviditetssaldo som härrör från tillhandahållande av balanskonton till och mottagande av insättningar från

deltagare i ett värdepappersavvecklingssystem och innehavare av värdepapperskonton, bör dessutom undantas

från det totala exponeringsmåttet då de inte medför någon risk för alltför låg bruttosoliditet eftersom det

likviditetssaldot endast används för att avveckla transaktioner i värdepappersavvecklingssystem.

(64) Eftersom riktlinjerna om ytterligare kapitalbas enligt direktiv 2013/36/EU utgör ett kapitalmål som återspeglar

tillsynsmässiga förväntningar bör de varken vara föremål för obligatoriskt utlämnande av uppgifter eller för

förbud mot utlämnande av uppgifter av behöriga myndigheter enligt förordning (EU) nr 575/2013 eller det

direktivet.

(65) För att säkerställa en lämplig definition av vissa särskilda tekniska bestämmelser i förordning (EU) nr 575/2013

och för att ta hänsyn till utvecklingen på internationell nivå bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel

290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att ändra förteckningen över produkter eller

tjänster vars tillgångar och skulder kan anses vara beroende av varandra, när det gäller att ändra förteckningen

över multilaterala utvecklingsbanker, när det gäller att ändra kraven på rapportering av marknadsrisk, och när det

gäller att specificera ytterligare likviditetskrav. Innan dessa akter antas är det särskilt viktigt att kommissionen

genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd

genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre

lagstiftning (13). I synnerhet bör rådet och Europaparlamentet, för att likvärdig delaktighet i utarbetandet av

delegerade akter ska säkerställas, erhålla alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras

experter bör systematiskt ges tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som utarbetar delegerade akter.

(66) En enhetlig harmonisering av kraven i förordning (EU) nr 575/2013 bör säkerställas genom tekniska standarder.

Då EBA är ett organ som har mycket specialiserad sakkunskap bör myndigheten få i uppgift att utarbeta och

förelägga kommissionen förslag till tekniska standarder för tillsyn, i fall som inte inbegriper politiska beslut.

Tekniska standarder för tillsyn bör tas fram för konsoliderad tillsyn, kapitalbas, TLAC, hantering av exponeringar

säkrade genom panträtt i fast egendom, aktieinvesteringar i fonder, beräkning av förlust vid fallissemang enligt

internmetoden för kreditrisk, marknadsrisk, stora exponeringar och likviditet. Kommissionen bör ges befogenhet

att anta dessa tekniska standarder för tillsyn genom delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget

och i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. Kommissionen och EBA bör se till att

dessa standarder och krav kan tillämpas av alla berörda institut på ett sätt som står i proportion till institutens

och deras verksamheters karaktär, storlek och komplexitet.

(67) För att göra det lättare att jämföra den information som offentliggörs bör EBA få i uppdrag att utarbeta utkast till

tekniska standarder för genomförande för fastställande av standardiserade mallar för offentliggörande av

information som omfattar alla väsentliga krav på offentliggörande i förordning (EU) nr 575/2013. Vid

utarbetandet av dessa standarder bör EBA ta hänsyn till institutens storlek och komplexitet, liksom till typen av

risk och risknivån i deras verksamhet. EBA bör rapportera om hur proportionaliteten i unionens samlade regler

om tillsynsrapportering kan förbättras i fråga om tillämpningsområde, detaljnivå och frekvens och åtminstone ge

konkreta rekommendationer om hur de genomsnittliga efterlevnadskostnaderna för små institut skulle kunna

minskas med helst 20 % eller mer men minst 10 % genom lämplig förenkling av kraven. EBA bör ges i uppdrag

att utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande som ska medfölja den rapporten. Kommissionen

bör ges befogenhet att anta dessa tekniska standarder för genomförande genom genomförandeakter enligt artikel

291 i EUF-fördraget och i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

(68) För att göra det lättare för instituten att följa reglerna i denna förordning och i direktiv 2013/36/EU, samt de

tekniska standarder för tillsyn, tekniska standarder för genomförande, riktlinjer och mallar som antas för att

genomföra dessa regler, bör EBA utveckla ett it-verktyg som kan vägleda instituten när det gäller relevanta

bestämmelser, standarder, riktlinjer och mallar utifrån deras storlek och affärsmodell.

(12) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska

unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012

(EUT L 257, 28.8.2014, s. 1).

(13) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

Prop. 2020/21:36

Bilaga 1

L 150/12

SV

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

(69) Utöver rapporten om möjliga kostnadsminskningar bör EBA senast den 28 juni 2020 – i samarbete med alla

relevanta myndigheter, det vill säga de myndigheter som ansvarar för tillsyn, resolution och insättningsgaran­

tisystem och i synnerhet Europeiska centralbankssystemet (ECBS) – utarbeta en genomförbarhetsrapport om

utvecklingen av ett enhetligt och integrerat system för insamling av statistiska data och data om resolution och

tillsyn. Denna rapport bör beakta ECBS tidigare arbete om integrerad datainsamling och innehålla en kostnadsnyt­

toanalys av upprättandet av en central datainsamlingspunkt för ett integrerat rapporteringssystem när det gäller

statistiska data och tillsynsdata för alla institut som är belägna i unionen. Ett sådant system bör bland annat

använda enhetliga definitioner och standarder för de data som ska samlas in och garantera ett tillförlitligt och

permanent informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna och därvid säkerställa sträng sekretess för de

data som samlas in, stark autentisering och hantering av åtkomsträttigheter till systemet samt cybersäkerhet.

Målet är att genom en sådan centralisering och harmonisering av det europeiska rapporteringslandskapet

förhindra att liknande eller samma data efterfrågas upprepade gånger av olika myndigheter och därmed avsevärt

minska den administrativa och finansiella bördan både för de behöriga myndigheterna och för instituten.

Kommissionen bör vid behov, och med beaktande av EBA:s genomförbarhetsrapport, lämna ett lagstift­

ningsförslag till Europaparlamentet och rådet.

(70) De berörda behöriga eller utsedda myndigheterna bör sträva efter att undvika alla former av överlappande eller

icke samstämmigt utövande av de makrotillsynsbefogenheter som anges i förordning (EU) nr 575/2013 och

direktiv 2013/36/EU. I synnerhet bör de relevanta behöriga eller utsedda myndigheterna vederbörligen beakta

huruvida de åtgärder som vidtas enligt artiklarna 124, 164 eller 458 i förordning (EU) nr 575/2013 överlappar

eller inte är samstämmiga med andra befintliga eller kommande åtgärder enligt artikel 133 i direktiv 2013/36/EU.

(71) Med tanke på de ändringar som fastställs i denna förordning av behandlingen av exponeringar mot kvalificerade

centrala motparter, närmare bestämt institutens bidrag till kvalificerade centrala motparters obeståndsfonder, bör

motsvarande ändring även göras av relevanta bestämmelser i förordning (EU) nr 648/2012 (14) som infördes

i den förordningen genom förordning (EU) nr 575/2013 och som närmare fastställde beräkningen av det

hypotetiska kapital hos centrala motparter som instituten därefter använder för att beräkna sina kapitalbaskrav.

(72) Eftersom målen för denna förordning, nämligen att stärka och förbättra redan befintliga unionsrättsakter som

säkerställer enhetliga tillsynskrav som tillämpas på institut i hela unionen, inte i tillräcklig utsträckning kan

uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av deras omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på

unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om

Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går [denna förordning/detta

direktiv/beslut] inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(73) För att tillåta ordnad avyttring av försäkringsinnehav som inte är föremål för extra tillsyn bör en ändrad version

av övergångsbestämmelserna i förhållande till undantag från avdrag för andelar i försäkringsbolag tillämpas med

retroaktiv verkan från och med den 1 januari 2019.

(74) Förordning (EU) nr 575/2013 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändring av förordning (EU) nr 575/2013

Förordning (EU) nr 575/2013 ska ändras på följande sätt:

1. Artiklarna 1 och 2 ska ersättas med följande:

”Artikel 1

Tillämpningsområde

I denna förordning fastställs enhetliga regler för allmänna tillsynskrav som institut, finansiella holdingföretag och

blandade finansiella holdingföretag som omfattas av direktiv 2013/36/EU ska uppfylla med avseende på följande

punkter:

a) Kapitalbaskrav rörande fullkomligt mätbara, enhetliga och standardiserade delar av kreditrisk, marknadsrisk,

operativ risk, avvecklingsrisk och bruttosoliditet.

(14) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC‑derivat, centrala motparter och transaktions­

register (EUT L 201, 27.7.2012, s. 1).

205

206

Prop. 2020/21:36

Bilaga 1

7.6.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/13

b) Krav på begränsning av stora exponeringar.

c) Likviditetskrav som rör fullständigt mätbara, enhetliga och standardiserade delar av likviditetsrisk.

d) Rapporteringskrav i fråga om leden a, b och c.

e) Krav på offentliggörande.

I denna förordning fastställs enhetliga regler för kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder som

resolutionsenheter som är globala systemviktiga institut, en del av globala systemviktiga institut eller väsentliga

dotterföretag till globala systemviktiga institut hemmahörande utanför EU ska uppfylla.

Denna förordning reglerar inte de offentliggörandekrav för behöriga myndigheter inom området reglering och

tillsyn av institut som anges i direktiv 2013/36/EU.

Artikel 2

Tillsynsbefogenheter

1.

För att säkerställa att denna förordning efterlevs ska de behöriga myndigheterna ha de befogenheter och följa

de förfaranden som fastställs i direktiv 2013/36/EU och i denna förordning.

2.

För att säkerställa att denna förordning efterlevs ska resolutionsmyndigheterna ha de befogenheter och följa

de förfaranden som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU (*) och i denna förordning.

3.

För att säkerställa att kraven för kapitalbas och kvalificerade skulder efterlevs ska de behöriga myndigheterna

och resolutionsmyndigheterna samarbeta.

4.

För att säkerställa efterlevnad inom deras respektive behörighetsområden ska den gemensamma

resolutionsnämnd som inrättades genom artikel 42 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 806/2014 (**) och Europeiska centralbanken, när det gäller frågor som rör de uppgifter som den ges genom

rådets förordning (EU) nr 1024/2013 (***), säkerställa det regelbundna och tillförlitliga utbytet av relevanta

uppgifter.

(*) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för

återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv

82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG,

2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets

förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190).

(**) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av

enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag

inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av

förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 30.7.2014, s. 1).

(***) Rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till

Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 29.10.2013, s. 63).”

2. Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i)

Led 7 ska ersättas med följande:

”7. företag för kollektiva investeringar eller fond: ett fondföretag enligt definitionen i artikel 1.2 i Europapar­

lamentets och rådets direktiv 2009/65/EG (*) eller en alternativ investeringsfond (AIF) enligt

definitionen i artikel 4.1 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU (**).

(*) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och

andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper

(fondföretag) (EUT L 302, 17.11.2009, s. 32).

(**) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa

investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna

(EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1).”

Prop. 2020/21:36

Bilaga 1

L 150/14

SV

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

ii) Led 20 ska ersättas med följande:

”20. finansiellt holdingföretag: ett finansiellt institut vars dotterföretag enbart eller huvudsakligen är institut

eller finansiella institut och som inte är ett blandat finansiellt holdingföretag; finansiella instituts

dotterföretag är huvudsakligen institut eller finansiella institut om åtminstone ett av dem är ett

institut och mer än 50 % av det finansiella institutets egna kapital, konsoliderade tillgångar,

inkomster, personal eller någon annan indikator som bedöms vara relevant av den myndighet som är

behörig har anknytning till dotterföretag som är institut eller finansiella institut.”

iii) Led 26 ska ersättas med följande:

”26. finansiellt institut: ett företag som inte är ett institut eller ett renodlat industriellt holdingföretag men

vars huvudsakliga verksamhet består i att förvärva aktier eller andelar eller att bedriva en eller flera

av de verksamheter som anges i punkterna 2–12 och 15 i bilaga I till direktiv 2013/36/EU,

inbegripet finansiella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag, betalningsinstitut enligt

definitionen i artikel 4.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 (*) och kapitalför­

valtningsbolag, men däremot inte försäkringsholdingföretag och försäkringsholdingföretag med

blandad verksamhet enligt definitionerna i artikel 212.1 f och g i direktiv 2009/138/EG.

(*) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster

på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG, 2013/36/EU samt

förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG (EUT L 337, 23.12.2015,

s. 35).”

iv) Led 28 ska ersättas med följande:

”28. moderinstitut i en medlemsstat: ett institut i en medlemsstat som har ett institut, ett finansiellt institut

eller ett anknutet företag som dotterföretag, eller som har ett ägarintresse i ett institut, finansiellt

institut eller anknutet företag, och som inte självt är ett dotterföretag till ett annat institut som

auktoriserats i samma medlemsstat eller till ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt

holdingföretag som är etablerat i samma medlemsstat.”

v) Följande led ska införas:

”29a. modervärdepappersföretag i en medlemsstat:

persföretag.

ett moderinstitut i en medlemsstat som är ett värdepap­

29b. modervärdepappersföretag inom EU: ett moderinstitut inom EU som är ett värdepappersföretag.

29c. moderkreditinstitut i en medlemsstat: ett moderinstitut i en medlemsstat som är ett kreditinstitut.

29d. moderkreditinstitut inom EU: ett moderinstitut inom EU som är ett kreditinstitut.”

vi) I punkt 39 ska följande stycke läggas till:

”Två eller flera fysiska eller juridiska personer som på grund av sin direkta exponering mot samma

centrala motpart i samband med clearingverksamhet uppfyller villkoren i led a eller b anses inte utgöra en

grupp av kunder med inbördes anknytning.”

vii) Led 41 ska ersättas med följande:

”41. samordnande tillsynsmyndighet: en behörig myndighet som ansvarar för att utöva gruppbaserad tillsyn

i enlighet med artikel 111 i direktiv 2013/36/EU.”

viii) I led 71 ska inledningsfrasen i led b ersättas med följande:

”b) vid tillämpning av artikel 97, summan av”.

207

208

Prop. 2020/21:36

Bilaga 1

7.6.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/15

ix) Led 72 a ska ersättas med följande:

”a) Den är en reglerad marknad eller en marknad i tredjeland som anses vara likvärdig med en reglerad

marknad i enlighet med förfarandet i artikel 25.4 a i Europaparlamentets och rådets direktiv

2014/65/EU (*).

(*) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella

instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173,

12.6.2014, s. 349).”

x) Led 86 ska ersättas med följande:

”86. handelslager: alla positioner i finansiella instrument och råvaror som innehas av ett institut, antingen

i avsikt att bedriva handel eller för att säkra positioner som innehas i avsikt att bedriva handel

i enlighet med artikel 104.”

xi) Led 91 ska ersättas med följande:

”91. handelsexponering: nuvarande exponering, inbegripet en variationsmarginal som ska ställas till en

clearingmedlem men som denne ännu inte mottagit, och en clearingmedlems eller kunds potentiella

framtida exponering mot en central motpart till följd av sådana kontrakt och transaktioner som

anges i artikel 301.1 a, b och c, samt initial marginalsäkerhet.”

xii) Led 96 ska ersättas med följande:

”96. intern säkring: en position som i väsentlig grad täcker komponentriskdelen mellan en position i ett

handelslager och en eller flera positioner utanför handelslagret eller mellan två handlarbord.”

xiii) Led 127 a ska ersättas med följande:

”a) Instituten omfattas av samma institutionella skyddssystem som avses i artikel 113.7 eller är varaktigt

knutna till ett nätverk i ett centralt organ.”

xiv) Led 128 ska ersättas med följande:

”128. utdelningsbara medel: vinsten vid slutet av föregående räkenskapsår plus balanserad vinst och

reserver som får användas för det ändamålet före utdelning till innehavare av kapitalbasinstrument

minus balanserad förlust, vinst som inte är utdelningsbar enligt unionsrätten, nationell rätt eller

institutets bolagsordning och summor som placerats i icke utdelningsbara reserver i enlighet med

nationell rätt eller institutets stadgar, i samtliga fall med hänsyn till den specifika kategori av

kapitalbasinstrument som unionsrätten, den nationella rätten eller institutets bolagsordning eller

stadgar avser. Sådana vinster, förluster och reserver ska fastställas på grundval av institutets enskilda

redovisning och inte på grundval av den sammanställda redovisningen.”

xv) Följande led ska läggas till:

”130. resolutionsmyndighet: en resolutionsmyndighet enligt definitionen i artikel 2.1 led 18 i direktiv

2014/59/EU.

131. resolutionsenhet: en resolutionsenhet enligt definitionen i artikel 2.1 led 83a i direktiv 2014/59/EU.

132. resolutionsgrupp: en resolutionsgrupp enligt definitionen i artikel 2.1 led 83b i direktiv 2014/59/EU.

133. globalt systemviktigt institut eller G-SII: ett globalt systemviktigt institut fastställt i enlighet med

artikel 131.1 och 131.2 i direktiv 2013/36/EU.

134. globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EU: globalt systemviktig bankgrupp eller bank som

inte är ett globalt systemviktigt institut och som anges i den förteckning över globala systemviktiga

banker som offentliggörs och regelbundet uppdateras av FSB.

Prop. 2020/21:36

Bilaga 1

L 150/16

SV

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

135. större dotterföretag: ett dotterföretag som på individuell nivå eller gruppnivå uppfyller något av

följande villkor:

a) Dotterföretaget innehar mer än 5 % av det ursprungliga moderföretagets konsoliderade riskvägda

tillgångar.

b) Dotterföretaget genererar mer än 5 % av det ursprungliga moderföretagets totala rörelseintäkter.

c) Dotterföretagets totala exponeringsmått, som avses i artikel 429.4 i denna förordning, utgör mer

än 5 % av det ursprungliga moderföretagets konsoliderade totala exponeringsmått.

Vid bestämning av det större dotterföretaget ska, i de fall där artikel 21b.2 i direktiv 2013/36/EU är

tillämplig, de två intermediära moderföretagen inom EU räknas som ett enda dotterföretag på

grundval av deras konsoliderade situation.

136. G-SII-enhet: en juridisk person som är ett globalt systemviktigt institut, en del av ett globalt

systemviktigt institut eller en del av ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EU.

137. skuldnedskrivningsverktyg: ett skuldnedskrivningsverktyg enligt definitionen i artikel 2.1 led 57

i direktiv 2014/59/EU.

138. grupp: en grupp av företag, varav minst ett är ett institut och som består av ett moderföretag och

dess dotterföretag, eller av företag som är knutna till varandra som avses i artikel 22 i Europapar­

lamentets och rådets direktiv 2013/34/EU (*).

139. transaktion för värdepappersfinansiering: repa, värdepappers- eller råvarulån eller marginalutlånings­

transaktion.

140. initial marginalsäkerhet: varje säkerhet, med undantag för variationsmarginaler, som mottas av eller

ställs till ett företag för att täcka en transaktions eller en transaktionsportföljs nuvarande och

potentiella framtida exponering under den period som krävs för att avveckla dessa transaktioner,

eller återsäkra deras marknadsrisk, när motparten i transaktionen eller transaktionsportföljen har

fallerat.

141. marknadsrisk: risken för förluster till följd av marknadsprisrörelser, inbegripet till följd av valutakurs­

rörelser eller råvaruprisrörelser.

142. valutarisk: risken för förluster till följd av växelkursrörelser.

143. råvarurisk: risken för förluster till följd av råvaruprisrörelser.

144. handlarbord: en tydligt fastställd grupp av handlare som institutet har inrättat för att gemensamt

förvalta en portfölj av handelslagerpositioner i enlighet med en väldefinierad och sammanhållen

affärsstrategi och som agerar inom ramen för samma riskhanteringsstruktur.

145. litet och icke-komplext institut: ett institut som uppfyller samtliga nedanstående villkor:

a) Det är inte ett stort institut:

b) Det totala värdet av dess tillgångar på individuell nivå eller, i tillämpliga fall, på konsoliderad

nivå i enlighet med denna förordning och direktiv 2013/36/EU har under de fyra år som föregår

den aktuella årliga rapporteringsperioden i genomsnitt varit lika med eller mindre än

tröskelvärdet 5 miljarder EUR. Medlemsstaterna får sänka det tröskelvärdet.

c) Det omfattas inte av några skyldigheter eller omfattas av förenklade skyldigheter avseende planer

för återhämtning och resolution i enlighet med artikel 4 i direktiv 2014/59/EU.

d) Dess handelslagerverksamhet är att betrakta som liten i enlighet med artikel 94.1.

e) Det totala värdet av dess derivatpositioner som innehas i avsikt att bedriva handel är inte högre

än 2 % av de totala tillgångarna i och utanför balansräkningen, och det totala värdet av

derivatpositioner är inte högre än 5 %, varvid båda värdena beräknas i enlighet med artikel

273a.3.

209

210

Prop. 2020/21:36

Bilaga 1

7.6.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/17

f) Över 75 % av både institutets totala tillgångar och skulder på gruppnivå, i båda fallen exklusive

exponeringar inom gruppen, är kopplade till verksamheter där motparterna är belägna

i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

g) Institutet använder inte internmodeller för att uppfylla tillsynskraven i enlighet med denna

förordning utom för dotterbolag som använder interna modeller utvecklade på gruppnivå,

förutsatt att gruppen omfattas av de krav på offentliggörande som fastställs i artikel 433a eller

artikel 433c på gruppnivå.

h) Institutet har inte invänt mot en klassificering som ett litet och icke-komplext institut till den

behöriga myndigheten.

i) Den behöriga myndigheten har inte beslutat att institutet på grundval av en analys av dess

storlek, sammankopplingar, komplexitet eller riskprofil inte kan betraktas som ett litet och icke-

komplext institut.

146. stort institut: ett institut som uppfyller något av följande villkor:

a) Det är ett globalt systemviktigt institut.

b) Det har identifierats som annat systemviktigt institut i enlighet med artikel 131.1 och 131.3

i direktiv 2013/36/EU.

c) Det hör till de tre största instituten i den medlemsstat där det är etablerat, räknat i sammanlagt

värde på tillgångarna.

d) Det sammanlagda värdet på dess tillgångar på individuell nivå eller, i tillämpliga fall, på grundval

av den konsoliderade situationen i enlighet med denna förordning och direktiv 2013/36/EU är

lika med eller större än 30 miljarder EUR.

147. stort dotterföretag: ett dotterföretag som definieras som stort institut.

148. ej börsnoterat institut: ett institut som inte har emitterat värdepapper som är upptagna till handel på

en reglerad marknad i en medlemsstat enligt definitionen i artikel 4.1.21 i direktiv 2014/65/EU.

149. redovisning: vid tillämpningen av del åtta en redovisning i samma betydelse som i artiklarna 4 och 5

i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG (**).

(*) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernre­

dovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets

direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG

(EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).

(**) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering

av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en

reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG (EUT L 390, 31.12.2004, s. 38).”

b) Följande punkt ska läggas till:

”4.

EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som närmare anger under vilka

omständigheter villkoren i punkt 1 led 39 är uppfyllda.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 28 juni 2020.

Kommissionen ska ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för

tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.”

3. Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1.

Instituten ska uppfylla kraven i delarna två, tre, fyra, sju, sju a och åtta i denna förordning och i kapitel 2

i förordning (EU) 2017/2402 på individuell nivå, med undantag för artikel 430.1 d i den här förordningen.”

Prop. 2020/21:36

Bilaga 1

L 150/18

SV

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

b) Följande punkt ska införas:

”1a.

Genom undantag från punkt 1 i denna artikel ska bara institut som fastställts vara resolutionsenheter,

som även är globala systemviktiga institut eller som tillhör ett globalt systemviktigt institut och som inte har

några dotterföretag uppfylla kravet i artikel 92a på individuell nivå.

Större dotterföretag till globala systemviktiga institut hemmahörande utanför EU ska uppfylla kraven i artikel

92b på individuell nivå om de uppfyller samtliga nedanstående villkor:

a) De utgör inte resolutionsenheter.

b) De har inga dotterföretag.

c) De är inte dotterföretag till moderinstitut inom EU.”

c) Punkterna 3, 4 och 5 ska ersättas med följande:

”3.

Inget institut som antingen är ett moderföretag eller ett dotterföretag, och inget institut som ingår

i konsolideringen enligt artikel 18, ska vara skyldigt att uppfylla kraven i del åtta på individuell nivå.

Genom undantag från första stycket i denna punkt ska de institut som avses i punkt 1a i den här artikeln

uppfylla artikel 437a och led h i artikel 447 på individuell nivå.”

4.

Kreditinstitut och värdepappersföretag som auktoriserats att tillhandahålla de investeringstjänster och den

investeringsverksamhet som anges i punkterna 3 och 6 i avsnitt A i bilaga I till direktiv 2014/65/EU ska

uppfylla kraven i del sex och artikel 430.1 d i denna förordning på individuell nivå.

Följande institut ska inte vara skyldiga att uppfylla artikel 413.1 och de därtill hörande rapporteringskraven på

likviditet som fastställs i del sju A i denna förordning:

a) Institut som också har auktoriserats i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) nr 648/2012.

b) Institut som också har auktoriserats i enlighet med artikel 16 och artikel 54.2 a i Europaparlamentets och

rådets förordning (EU) nr 909/2014 (*), förutsatt att de inte genomför någon betydande löptidstrans­

formering.

c) Institut som inte har utsetts i enlighet med artikel 54.2 b i förordning (EU) nr 909/2014, förutsatt

i) att deras verksamhet är begränsad till att erbjuda banktjänster, som förtecknas i leden a–e i avsnitt C

i bilagan till den förordningen, till värdepapperscentraler som har auktoriserats i enlighet med artikel 16

i samma förordning, och

ii) att de inte genomför någon betydande löptidstransformering.

I avvaktan på kommissionens rapport i enlighet med artikel 508.3 får behöriga myndigheter undanta värdepap­

persföretag från uppfyllandet av de krav som fastställs i del sex och artikel 430.1 d med beaktande av arten och

omfattningen av deras verksamhet och deras komplexitetsgrad.

5.

Värdepappersföretag som avses i artiklarna 95.1 och 96.1 i denna förordning, institut för vilka behöriga

myndigheter begärt undantag enligt artikel 7.1 eller 7.3 i denna förordning och institut som också auktoriserats

i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) nr 648/2012 ska inte vara skyldiga att uppfylla kraven i del sju och

de därtill hörande rapporteringskraven på bruttosoliditetsgrad som fastställs i del sju A i denna förordning på

individuell nivå.

(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepap­

persavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och

2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012 (EGT L 257 28.8.2014, s. 1).”

211

212

Prop. 2020/21:36

Bilaga 1

7.6.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/19

4. Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

a) punkt 1 b ska ändras på följande sätt:

”b) På gruppnivå ansvarar moderinstitutet, och på undergruppsnivå dotterinstitutet, fortlöpande för

övervakningen av och tillsynen över likviditetspositionerna, och de finansieringspositioner för vilka

undantag beviljats för det krav på stabila nettofinansieringskvot som fastställs i del sex avdelning IV, hos

alla institut i gruppen eller undergruppen som omfattas av undantaget och säkerställer en tillräcklig

likviditetsnivå och stabil finansiering i de fall där undantag beviljats från det krav på stabil nettofinansie­

ringskvot som fastställs i del sex avdelning IV för alla dessa institut.”

b) I punkt 3 ska leden b och c ersättas med följande:

”b) Fördelningen av belopp, lokalisering och ägande när det gäller de nödvändiga likvida tillgångarna inom den

enskilda likviditetsundergruppen, där undantag beviljats från kravet på likviditetstäckningskvot enligt

definitionen i den delegerade akt som avses i artikel 460.1, och fördelningen av belopp och lokaliseringen

av tillgänglig stabil finansiering inom den enskilda likviditetsundergrupp för vilken undantag beviljats för

NSFR-kravet som fastställs i del sex avdelning IV.

c) Fastställandet av de minimibelopp av likvida tillgångar som måste innehas av institut som ska undantas

från tillämpningen av kravet på likviditetstäckningskvot enligt definitionen i den delegerade akt som avses

i artikel 460.1 och fastställandet av de minimibelopp för tillgänglig stabil finansiering som ska innehas av

de institut för vilka undantag beviljas från tillämpning av det NSFR-krav som fastställs i del sex avdelning

IV i denna förordning.”

c) Följande punkt ska läggas till:

”6.

När, i enlighet med den här artikeln, en behörig myndighet helt eller delvis beviljar undantag från

tillämpningen av del sex för en institution, får den även bevilja undantag från tillämpningen av de därtill

hörande rapporteringskraven på likviditet enligt artikel 430.1 d för den institutionen.”

5. Artikel 10.1 första stycket ska inledningsfrasen ersättas med följande:

”1.

De behöriga myndigheterna får, i enlighet med nationell rätt, helt eller delvis bevilja undantag från kraven

i delarna två till åtta i denna förordning och kapitel 2 i förordning (EU) 2017/2402 för ett eller flera kreditinstitut

i samma medlemsstat som permanent underställts ett centralt organ som övervakar dem och som är etablerat

i samma medlemsstat, om följande villkor är uppfyllda:”.

6. Artikel 11 ska ändras på följande sätt:

a) Punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande:

”1.

Moderinstitut i en medlemsstat ska, i den omfattning och på det sätt som fastställs i artikel 18, uppfylla

de skyldigheter som föreskrivs i delarna två, tre, fyra, sju och sju A på grundval av institutens konsoliderade

situation, med undantag för artikel 430.1 d. Moderföretag och dotterföretag till dessa som omfattas av denna

förordning ska inrätta en lämplig organisationsstruktur och lämpliga interna kontrollmekanismer för att

säkerställa att de data som krävs för konsolidering behandlas och översänds på vederbörligt sätt. De ska

i synnerhet se till att dotterföretag som inte omfattas av denna förordning genomför arrangemang, processer

och rutiner som säkerställer korrekt konsolidering.

2.

För att säkerställa att kraven i denna förordning tillämpas på gruppnivå ska termerna institut, moderinstitut

i en medlemsstat, moderinstitut inom EU och moderföretag, beroende på vad som är fallet, även avse

a) ett finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som har godkänts i enlighet med artikel

21a i direktiv 2013/36/EU,

b) ett utsett institut som kontrolleras av ett finansiellt moderholdingföretag eller ett blandat finansiellt

moderholdingföretag om ett sådant moderföretag inte är föremål för godkännande i enlighet med artikel

21a.4 i direktiv 2013/36/EU,

c) ett finansiellt holdingföretag, blandat finansiellt holdingföretag eller institut som utsetts i enlighet medartikel

21a.6 d i direktiv 2013/36/EU.

Prop. 2020/21:36

Bilaga 1

L 150/20

SV

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

Den konsoliderade situationen för ett företag som avses i led b) i det första stycket i denna punkt ska vara den

konsoliderade situation för det finansiella moderholdingföretaget eller det blandade finansiella moderholding­

företaget som inte måste godkännas i enlighet med artikel 21a.4 i direktiv 2013/36/EU. Den konsoliderade

situationen för ett företag som avses i led c) i det första stycket i denna punkt ska vara den konsoliderade

situationen för dess finansiella moderholdingföretag eller blandade finansiella moderholdingföretag.”

b) Punkt 3 ska utgå.

c) Följande punkt ska införas:

”3a.

Genom undantag från punkt 1 i denna artikel ska endast moderinstitut som fastställts vara

resolutionsenheter som är globala systemviktiga institut, en del av ett globalt systemviktigt institut eller en del

av ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EU uppfylla kraven i artikel 92a i denna förordning

på gruppnivå, i den utsträckning och på det sätt som fastställs i artikel 18 i denna förordning.

Bara moderföretag inom EU som är större dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut hemmahörande

utanför EU och som inte är resolutionsenheter ska uppfylla kraven i artikel 92b i denna förordning på

gruppnivå i den utsträckning och på det sätt som fastställs i artikel 18 i denna förordning. Om artikel 21b.2

i direktiv 2013/36/EU är tillämplig ska de två mellanvarande moderföretag inom EU som gemensamt

identifierats som ett större dotterföretag var för sig uppfylla artikel 92b i denna förordning på grundval av sin

konsoliderade situation.”

d) Punkterna 4 och 5 ska ersättas med följande:

”4.

Moderinstitut inom EU ska uppfylla kraven i del sex och artikel 430.1 d i denna förordning på

gruppnivå om gruppen består av ett eller flera kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserade att

tillhandahålla de investeringstjänster och den investeringsverksamhet som anges i punkterna 3 och 6 i avsnitt

A i bilaga I till direktiv 2014/65/EU. I avvaktan på den rapport från kommissionen som avses i artikel 508.2

i denna förordning, och om gruppen endast består av värdepappersföretag, får behöriga myndigheter undanta

moderinstitutet hemmahörande i EU från uppfyllandet av de krav som fastställs i del sex och artikel 430.1 d

i denna förordning på gruppnivå, med hänsyn till dess verksamhets karaktär, storlek och komplexitet.

Om ett undantag har beviljats enligt artikel 8.1–8.5 ska institut och, i tillämpliga fall, finansiella holdingföretag

eller blandade finansiella holdingföretag som ingår i en likviditetsundergrupp, uppfylla kraven i del sex och

i artikel 430.1 d på gruppnivå eller på likviditetsundergruppens undergruppsnivå.

5.

Om artikel 10 i den här förordningen tillämpas ska det centrala organ som avses i den artikeln uppfylla

kraven i del två till åtta i den här förordningen och kapitel 2 i förordning (EU) 2017/2402 på grundval av den

konsoliderade situationen i den helhet som utgörs av det centrala organet tillsammans med dess underställda

institut.

6.

Utöver de krav som fastställs i punkt 1–5 i den här artikeln, och utan att det påverkar tillämpningen av

övriga bestämmelser i denna förordning och i direktiv 2013/36/EU, får de behöriga myndigheterna, om det är

motiverat av tillsynsskäl på grund av omständigheterna kring risken eller institutets kapitalstruktur, eller om

medlemsstaterna antar nationell rätt som kräver en strukturell uppdelning av verksamheterna inom en

bankgrupp, kräva att ett institut fullgör de skyldigheter som föreskrivs i del två– åtta i denna förordning samt

i avdelning VII i direktiv 2013/36/EU på undergruppsnivå.

Tillämpning av den metod som avses i första stycket ska inte påverka en effektiv tillsyn på gruppnivå och får

inte medföra oproportionerligt negativa effekter på hela eller delar av det finansiella systemet i andra

medlemsstater eller i unionen som helhet och den får inte heller utgöra eller skapa ett hinder för den inre

marknadens funktion.”

7. Artikel 12 ska utgå.

8. Följande artikel ska införas:

”Artikel 12a

Gruppbaserad beräkning för globala systemviktiga institut med flera resolutionsenheter

Om minst två globala systemviktiga institutsenheter som tillhör samma globala systemviktiga institut är

resolutionsenheter ska moderinstitutet inom EU för detta globala systemviktiga institut beräkna den kapitalbas och

de kvalificerade skulder som avses i artikel 92a.1 a i denna förordning. Beräkningen ska göras på grundval av den

konsoliderade ställningen för moderinstitutet inom EU, som om detta var det globala systemviktiga institutets enda

resolutionsenhet.

213

214

Prop. 2020/21:36

Bilaga 1

7.6.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/21

Om det belopp som beräknas i enlighet med första stycket i denna artikel är lägre än summan av de

kapitalbasmedel och kvalificerade skulder som avses i artikel 92a.1 a i denna förordning för alla resolutionsenheter

som tillhör detta globala systemviktiga institut ska resolutionsmyndigheterna handla i enlighet med artiklarna

45d.3 och 45h.2 i direktiv 2014/59/EU.

Om det belopp som beräknas i enlighet med första stycket i denna artikel är högre än summan av de

kapitalbasmedel och kvalificerade skulder som avses i artikel 92a.1 a i denna förordning för alla resolutionsenheter

som tillhör det globala systemviktiga institutet får resolutionsmyndigheterna handla i enlighet med artiklarna

45d.3 och 45h.2 i direktiv 2014/59/EU.”

9. Artiklarna 13 och 14 ska ersättas med följande:

”Artikel 13

Tillämpning av krav på offentliggörande av information på gruppnivå

1.

Moderinstitut inom EU ska uppfylla kraven i del åtta på grundval av sin konsoliderade situation.

Stora dotterföretag till moderinstitut inom EU ska offentliggöra den information som anges i artiklarna 437, 438,

440, 442, 450, 451, 451a och 453 på individuell nivå eller, i tillämpliga fall, i enlighet med denna förordning och

direktiv 2013/36/EU, på undergruppsnivå.

2.

Institut som fastställts vara resolutionsenheter och som är globala systemviktiga institut eller som är delar av

globala systemviktiga institut ska uppfylla artikel 437a och artikel 447 h på grundval av resolutionsgruppens

konsoliderade ställning.

3.

Punkt 1 första stycket ska inte tillämpas på moderinstitut inom EU, finansiella moderholdingföretag inom

EU, blandade finansiella moderholdingföretag inom EU eller resolutionsenheter om de inkluderas i likvärdig

information som offentliggörs på gruppnivå av ett moderföretag som är etablerat i tredjeland.

Punkt 1 andra stycket ska tillämpas på dotterföretag till moderföretag som är etablerade i tredjeland om dessa

dotterföretag uppfyller kriterierna för stora dotterföretag.

4.

Om artikel 10 tillämpas ska det centrala organ som avses i den artikeln uppfylla kraven i del åtta på

grundval av det centrala organets konsoliderade situation. Artikel 18.1 ska tillämpas på det centrala organet och de

underställda instituten ska behandlas som dotterföretag till det centrala organet.

Artikel 14

Tillämpning av kraven i artikel 5 i förordning (EU) 2017/2402 på gruppnivå

1.

Moderföretag och deras dotterföretag som omfattas av denna förordning ska vara skyldiga uppfylla

skyldigheterna i artikel 5 i förordning (EU) 2017/2402 på grupp- eller undergruppsnivå för att säkerställa att de

arrangemang, processer och rutiner som krävs enligt dessa bestämmelser är enhetliga och väl integrerade och att

alla data och upplysningar som är relevanta för tillsynen kan tas fram. Företagen ska i synnerhet se till att

dotterföretag som inte omfattas av denna förordning genomför sådana arrangemang, processer och rutiner som

säkerställer att dessa bestämmelser efterlevs.

2.

Institut ska tillämpa en extra riskvikt i enlighet med artikel 270a i denna förordning vid tillämpningen av

artikel 92 i den här förordningen på grupp- eller undergruppsnivå, om kraven som föreskrivs i artikel 5

i förordning (EU) 2017/2402 inte uppfylls av en enhet etablerad i tredjeland som ingår i gruppen i enlighet med

artikel 18 i den här förordningen om överträdelsen är betydande ställd i relation till gruppens samlade riskprofil.”

10. I artikel 15.1 ska inledningsfrasen i första stycket ersättas med följande:

”1.

Den samordnande tillsynsmyndigheten får genom beslut i varje enskilt fall avstå från att tillämpa del tre, de

därtill hörande rapporteringskraven i del sju A i denna förordning och avdelning VII kapitel 4 i direktiv

2013/36/EU, med undantag för artikel 430.1 d i denna förordning, på gruppnivå, förutsatt att följande villkor är

uppfyllda:”.

Prop. 2020/21:36

Bilaga 1

L 150/22

SV

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

11. Artikel 16 ska ersättas med följande:

”Artikel 16

Undantag från tillämpningen av kraven avseende bruttosoliditetsgraden på gruppnivå för grupper av

värdepappersföretag

När alla enheter i en grupp av värdepappersföretag, inbegripet moderenheten, är värdepappersföretag som är

undantagna från tillämpningen av kraven i del sju på individuell nivå enligt artikel 6.5. får modervärdepappers­

företaget besluta att inte tillämpa kraven i del sju och de därtill hörande kraven avseende bruttosoliditetsgraden

i del sju A på gruppnivå.”

12. Artikel 18 ska ersättas med följande:

”Artikel 18

Metoder för konsoliderad tillsyn

1.

Institut, finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag som är skyldiga att uppfylla de

krav som avses i avsnitt 1 i detta kapitel på grundval av sin konsoliderade ställning ska genomföra en fullständig

konsolidering av alla institut och finansiella institut som är deras dotterföretag. Punkterna 3–6 och punkt 9

i denna artikel ska inte tillämpas om del sex och artikel 430.1 d är tillämplig på grundval av den konsoliderade

ställningen för ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, eller på

undergruppsnivå för en likviditetsundergrupp enligt artiklarna 8 och 10.

Vid tillämpningen av artikel 11.3a ska institut som är skyldiga att uppfylla kraven i artiklarna 92a eller 92b på

gruppnivå genomföra en fullständig konsolidering av alla institut och finansiella institut som är deras dotterföretag

i de relevanta resolutionsgrupperna.

2.

Anknutna företag ska ingå i konsolideringen i de fall och i enlighet med de metoder som fastställs i denna

artikel.

3.

Om företagen är närstående som avses i artikel 22.7 i direktiv 2013/34/EU ska behöriga myndigheter avgöra

hur konsolideringen ska ske.

4.

Den samordnande tillsynsmyndigheten ska kräva proportionell konsolidering enligt den andel av kapitalet

som innehas av ägarintressen i institut och finansiella institut som leds av ett företag som ingår i konsolideringen,

jämte ett eller flera företag som inte ingår i konsolideringen, när dessa företags ansvar är begränsat till den andel

av kapitalet som de innehar.

5.

Om det finns andra ägarintressen eller andra former av kapitalbindningar än de som avses i punkterna 1 och

4, ska de behöriga myndigheterna avgöra om och hur konsolidering ska ske. De får i synnerhet tillåta eller kräva

att kapitalandelsmetoden används. Tillämpning av den metoden ska dock inte innebära att företagen i fråga

omfattas av den gruppbaserade tillsynen.

6.

De behöriga myndigheterna ska avgöra om och hur konsolidering ska ske i följande fall:

a) Om de behöriga myndigheterna bedömer att ett institut utövar ett väsentligt inflytande över ett eller flera

institut eller finansiella institut, utan att institutet innehar ett ägarintresse eller andra kapitalbindningar till dessa

institut.

b) Om två eller flera institut eller finansiella institut har samma ledning utan att detta följer av avtal eller

bestämmelser i stiftelseurkund, bolagsordning eller motsvarande.

De behöriga myndigheterna får i synnerhet tillåta eller kräva att den metod som föreskrivs i artikel 22.7, 22.8 och

22.9 i direktiv 2013/34/EU ska användas. Tillämpning av den metoden ska dock inte innebära att företagen i fråga

omfattas av den gruppbaserade tillsynen.

215

216

Prop. 2020/21:36

Bilaga 1

7.6.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/23

7.

Om ett institut har ett dotterföretag som är ett företag som inte är ett institut, ett finansiellt institut eller ett

anknutet företag eller har ett ägarintresse i ett sådant företag, ska det tillämpa kapitalandelsmetoden på det

dotterföretaget eller ägarintresset. Tillämpning av den metoden ska dock inte innebära att företagen i fråga

omfattas av den gruppbaserade tillsynen.

Genom undantag från första stycket får behöriga myndigheter tillåta eller kräva att institut tillämpar en annan

metod på sådana dotterföretag eller ägarintressen, inbegripet den metod som krävs enligt de tillämpliga

redovisningsreglerna, under förutsättning att

a) institutet inte redan tillämpar kapitalandelsmetoden den 28 december 2020,

b) det vore orimligt betungande att tillämpa kapitalandelsmetoden, eller kapitalandelsmetoden inte korrekt

återspeglar de risker som det företag som avses i första stycket innebär för institutet, och

c) den tillämpade metoden inte resulterar i en fullständig eller proportionell konsolidering av det företaget.

8.

De behöriga myndigheterna får kräva fullständig eller proportionell konsolidering av ett dotterföretag eller ett

företag i vilket institutet har ägarintresse, förutsatt att det dotterföretaget eller företaget inte är ett institut, ett

finansiellt institut eller ett anknutet företag och förutsatt att samtliga följande villkor uppfylls:

a) Företaget är inte ett försäkringsföretag, ett försäkringsföretag i tredjeland, ett återförsäkringsföretag, ett

återförsäkringsföretag i tredjeland, ett försäkringsholdingföretag eller ett företag som är undantaget från

tillämpningsområdet för direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 4 i det direktivet.

b) Det föreligger en betydande risk för att institutet beslutar att lämna ekonomiskt stöd till det företaget

i stressituationer i avsaknad av kontraktsförpliktelser eller utöver vad som enligt kontraktsförpliktelser gäller för

tillhandahållande av sådant stöd.

9.

EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de villkor i enlighet med vilka

konsolidering ska ske i de fall som avses i punkterna 3–6 och punkt 8.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december

2020.

Kommissionen ska ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för

tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.”

13. Artikel 22 ska ersättas med följande:

”Artikel 22

Undergruppskonsolidering av företag i tredjeländer

1.

Dotterinstitut ska tillämpa kraven i artiklarna 89, 90 och 91 samt delarna tre, fyra och sju och de därtill

hörande rapporteringskraven som fastställs i del sju A på undergruppsbasis om dessa institut har ett institut eller

ett finansiellt institut som dotterföretag i ett tredjeland eller har ett ägarintresse i ett sådant företag.

2.

Genom undantag från punkt 1 i denna artikel kan dotterinstitut välja att inte tillämpa kraven i artiklarna 89,

90 och 91 samt delarna tre, fyra och sju och de därtill hörande rapporteringskraven som fastställs i del sju A på

undergruppsbasis om de totala tillgångarna och posterna utanför balansräkningen hos deras dotterföretag och

ägarintresse i tredjeländer utgör mindre än 10 % av det totala värdet av dotterinstitutets tillgångar och poster

utanför balansräkningen.”

14. Rubriken på del två ska ersättas med följande:

KAPITALBAS OCH KVALIFICERADE SKULDER”.

15. I artikel 26 ska punkt 3 ersättas med följande:

”3.

De behöriga myndigheterna ska bedöma huruvida emitterade kapitalinstrument uppfyller de kriterier som

anges i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29. Instituten ska klassificera emitterade kapitalinstrument som

kärnprimärkapitalinstrument endast om tillstånd beviljas av de behöriga myndigheterna.

Prop. 2020/21:36

Bilaga 1

L 150/24

SV

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

Genom undantag från första stycket får institut klassificera efterföljande emissioner av en form av kärnprimärkapi­

talinstrument för vilka de redan beviljats sådant tillstånd som kärnprimärkapitalinstrument, förutsatt att båda

följande villkor uppfylls:

a) De efterföljande emissionerna regleras av bestämmelser som i huvudsak är likalydande som de bestämmelser

som reglerar de emissioner för vilka institutet redan har beviljats tillstånd.

b) Instituten har underrättat de efterföljande emissionerna till de behöriga myndigheterna i tillräckligt god tid före

klassificeringen av dessa som kärnprimärkapitalinstrument.

De behöriga myndigheterna ska samråda med EBA innan de beviljar tillstånd för nya former av kapitalinstrument

som ska klassificeras som kärnprimärkapitalinstrument. De behöriga myndigheterna ska ta vederbörlig hänsyn till

EBA:s yttrande och, om de beslutar att avvika från det, skriva till EBA inom tre månader från dagen för

mottagandet av EBA:s yttrande och ange skälen för avvikelse från det relevanta yttrandet. Detta stycke är inte

tillämpligt på de kapitalinstrument som avses i artikel 31.

På grundval av den information som samlas in från behöriga myndigheter ska EBA upprätta, uppdatera och

offentliggöra en förteckning över samtliga former av kapitalinstrument i varje medlemsstat som räknas som

kärnprimärkapitalinstrument. I enlighet med artikel 35 i förordning (EU) nr 1093/2010 får EBA inhämta den

information som hör samman med kärnprimärkapitalinstrument som myndigheten anser nödvändig för att

fastställa om kriterierna i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29 i denna förordning är uppfyllda och för att

upprätthålla och uppdatera den förteckning som avses i detta stycke.

Efter en sådan granskningsprocess som föreskrivs i artikel 80 och om det föreligger tillräckliga bevis för att

relevanta kapitalinstrument inte uppfyller eller inte längre uppfyller de kriterier som anges i artikel 28 eller,

i tillämpliga fall, artikel 29, får EBA besluta att inte lägga till dessa instrument på den förteckning som avses

i fjärde stycket eller avföra dem från den, beroende på vad som är fallet. EBA ska i detta syfte göra ett

tillkännagivande som också ska hänvisa till den relevanta behöriga myndighetens ståndpunkt i frågan. Detta stycke

är inte tillämpligt på de kapitalinstrument som avses i artikel 31.”

16. Artikel 28 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i) Led b ska ersättas med följande:

”b) Instrumenten är till fullo betalda och förvärvet av äganderätten till dessa instrument finansieras inte

direkt eller indirekt av institutet.”

ii) Följande stycke ska läggas till:

”Vid tillämpningen av led b i första stycket ska endast den del av ett kapitalinstrument som är till fullo

betald räknas som kärnprimärkapitalinstrument.”

b) I punkt 3 ska följande stycken läggas till:

”Villkoret som fastställs i punkt 1 första stycket h v ska anses vara uppfyllt oaktat om dotterföretaget omfattas

av ett avtal om resultatöverföring med sitt moderföretag, enligt vilket dotterföretaget är skyldigt att, efter att

dess årsredovisning har utarbetats, till moderföretaget överföra sitt årsresultat, förutsatt att alla följande villkor

uppfylls:

a) Moderföretaget innehar 90 % eller mer av dotterföretagets rösträtter och kapital.

b) Moderföretaget och dotterföretaget är belägna i samma medlemsstat.

c) Avtalet slöts för berättigade skatteändamål.

d) Dotterföretaget har vid utarbetandet av årsredovisningen rätt att minska utdelningsbeloppet genom att

hänföra hela eller delar av vinsten till sina egna reserver eller reserveringar för allmänna risker i bankrörelse

innan någon betalning görs till moderföretaget.

217

218

Prop. 2020/21:36

Bilaga 1

7.6.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/25

e) Moderföretaget är enligt avtalet skyldigt att fullt ut ersätta dotterföretaget för alla dotterföretagets förluster.

f) Avtalet är föremål för en uppsägningsperiod enligt vilken avtalet kan upphävas först vid slutet av ett

räkenskapsår, med verkan tidigast från och med början av följande räkenskapsår, varvid moderföretagets

skyldighet att ersätta dotterföretaget fullt ut för alla förluster som uppstått under det innevarande

räkenskapsåret är oförändrad.

Om ett institut har ingått ett avtal om resultatöverföring ska det utan dröjsmål meddela detta till den behöriga

myndigheten och lämna en kopia av avtalet till den behöriga myndigheten. Institutet ska även utan dröjsmål

meddela den behöriga myndigheten om eventuella ändringar i avtalet om resultatöverföring och om

upphävandet av det. Ett institut får inte ingå fler än ett avtal om resultatöverföring.”

17. I artikel 33.1 ska led c ersättas med följande:

”c) Vinster och förluster i verkligt värde avseende institutets derivatskulder som härrör från förändringar

i institutets egen kreditrisk.”

18. Artikel 36 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i) Led b ska ersättas med följande:

”b) Immateriella tillgångar, med undantag för försiktigt värderade programvarutillgångar vilkas värde inte

påverkas negativt av ett instituts resolution, insolvens eller likvidation.”

ii) Följande led ska läggas till:

”n) För ett minimivärdebaserat åtagande som avses i artikel 132c.2, det belopp med vilket det aktuella

marknadsvärdet av de andelar eller aktier i det minimivärdebaserade åtagandets underliggande fonder är

lägre än det minimivärdebaserade åtagandets befintliga värde och för vilket institutet hittills inte har

medräknat en minskning av kärnprimärkapitalposterna.”

b) Följande punkt ska läggas till:

”4.

EBA ska utarbeta ett förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera tillämpningen av de

avdrag som avses i punkt 1 b, inbegripet väsentligheten av negativa värdeeffekter som inte ger upphov till

några tillsynsmässiga hänsyn.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 28 juni 2020.

Kommissionen ska ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för

tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.”

19. I artikel 37 ska följande led läggas till:

”c) Det belopp som ska dras av ska minskas med beloppet för den redovisningsmässiga omvärdering av dotterfö­

retagens immateriella tillgångar som är en följd av den konsolidering av dotterföretag som kan hänföras till

andra personer än de företag som ingår i konsolideringen enligt del ett avdelning II kapitel 2.”

20. I artikel 39.2 första stycket ska inledningsfrasen ersättas med följande:

”Uppskjutna skattefordringar som inte är beroende av framtida lönsamhet ska vara begränsade till uppskjutna skat­

tefordringar som har uppkommit före den 23 november 2016 och som är en följd av temporära skillnader, om

samtliga följande villkor är uppfyllda:”.

21. I artikel 45 ska led a i ersättas med följande:

”i) Förfallodagen för de korta positionerna är antingen samma dag eller senare än förfallodagen för de långa

positionerna, eller de korta positionernas återstående löptid är minst ett år.”

Prop. 2020/21:36

Bilaga 1

L 150/26

SV

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

22. Artikel 49 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 2 ska följande stycke läggas till:

”Denna punkt ska inte tillämpas vid beräkning av kapitalbasmedel enligt kraven som fastställs i artiklarna 92a

och 92b, som ska beräknas i enlighet med den ram för avdrag som fastställs i artikel 72e.4.”

b) Punkt 3 ska ändras på följande sätt:

i) I led a iv ska sista meningen ersättas med följande:

”Den sammanställda balansräkningen eller den utvidgade aggregerade beräkningen ska rapporteras till de

behöriga myndigheterna med den frekvens som fastställs i tekniska standarder för genomförande som avses

i artikel 430.7.”

ii) I led a v ska första meningen ersättas med följande:

”v) De institut som ingår i ett institutionellt skyddssystem uppfyller tillsammans på gruppnivå eller utvidgad

aggregerad nivå kraven i artikel 92 och rapporterar om efterlevnaden av dessa krav i enlighet med

artikel 430.”

23. Artikel 52.1 ska ändras på följande sätt:

a) Led a ska ersättas med följande:

”a) Instrumenten har emitterats direkt av ett institut och är till fullo betalda.”

b) I led b ska inledningsfrasen ersättas med följande:

”b) Instrumenten innehas inte av någon av följande:”.

c) Led c ska ersättas med följande:

”c) Förvärvet av äganderätten till instrumenten har inte direkt eller indirekt finansierats av institutet.”

d) Led h ska ersättas med följande:

”h) Om instrumenten omfattar en eller flera optioner om förtida inlösen, inbegripet köpoptioner, beslutar

emittenten ensam om dessa ska utnyttjas.”

e) Led j ska ersättas med följande:

”j) De bestämmelser som reglerar instrumenten anger inte uttryckligen eller implicit att instrumenten skulle

kunna lösas in, eller återköpas, beroende på vad som är tillämpligt, av institutet, utom om institutet blir

insolvent eller försätts i likvidation, och institutet ger inte på annat sätt någon sådan indikation.”

f) Led p ska ersättas med följande:

”p) Om emittenten är etablerad i ett tredjeland och har utsetts i enlighet med artikel 12 i direktiv 2014/59/EU

som en del i en resolutionsgrupp vars resolutionsenhet är etablerad i unionen eller om emittenten är

etablerad i en medlemsstat ska, enligt lagar eller avtalsbestämmelser som reglerar instrumenten och efter

resolutionsmyndighetens beslut att utöva de nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter som avses

i artikel 59 i det direktivet, instrumentens kapitalbelopp skrivas ned på permanent basis eller instrumenten

konverteras till kärnprimärkapitalinstrument.

Om emittenten är etablerad i ett tredjeland och inte har utsetts i enlighet med artikel 12 i direktiv

2014/59/EU som en del i en resolutionsgrupp vars resolutionsenhet är etablerad i unionen ska, enligt rätt

eller avtalsbestämmelser som reglerar instrumenten och efter beslut av relevant myndighet i tredjeland,

instrumentens kapitalbelopp skrivas ned på permanent basis eller instrumenten konverteras till kärnprimär­

kapitalinstrument.”

219

220

Prop. 2020/21:36

Bilaga 1

7.6.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/27

g) Följande led ska läggas till:

”q) Om emittenten är etablerad i ett tredjeland och har utsetts i enlighet med artikel 12 i direktiv 2014/59/EU

som en del i en resolutionsgrupp vars resolutionsenhet är etablerad i unionen eller om emittenten är

etablerad i en medlemsstat får instrumenten bara emitteras enligt, eller på annat sätt vara underkastade,

rätten i ett tredjeland om utövandet av de nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter som avses i artikel

59 i det direktivet, i enlighet med den rätten, har rättsverkan och är verkställbar enligt lagstadgade

bestämmelser eller rättsligt verkställbara avtalsbestämmelser som erkänner resolution eller andra

nedskrivnings- eller konverteringsåtgärder.

r) Instrumenten omfattas inte av något kvittnings- eller nettningsarrangemang som skulle undergräva deras

förmåga att absorbera förluster.”

h) Följande stycke ska läggas till:

”Vid tillämpningen av led a i första stycket ska endast den del av ett kapitalinstrument som är till fullo betald

räknas som kärnprimärkapitalsinstrument.”

24. I artikel 54.1 ska följande led läggas till:

”e) Om primärkapitaltillskottinstrumenten har emitterats av ett dotterföretag som är etablerat i ett tredjeland ska

den utlösande tröskel på 5,125 % eller högre som avses i led a beräknas enligt det tredjelandets nationella rätt

eller avtalsbestämmelser som reglerar instrumenten, förutsatt att den behöriga myndigheten efter att ha samrått

med EBA konstaterar att bestämmelserna minst motsvarar de krav som uppställs i denna artikel.”

25. I artikel 59 ska led a i ersättas med följande:

”i) Förfallodagen för de korta positionerna är antingen samma dag eller senare än förfallodagen för de långa

positionerna, eller de korta positionernas återstående löptid är minst ett år.”

26. I artikel 62 ska led a ersättas med följande:

”a) kapitalinstrument, under förutsättning att villkoren som fastställs i artikel 63 är uppfyllda och i den

utsträckning som närmare anges i artikel 64.”

27. Artikel 63 ska ändras på följande sätt:

a) Inledningsfrasen ska ersättas med följande:

”Kapitalinstrument ska räknas som supplementärkapitalinstrument om följande villkor är uppfyllda:”.

b) Led a ska ersättas med följande:

”a) Instrumenten har emitterats direkt av ett institut och är till fullo betalda.”

c) I led b ska inledningsfrasen ersättas med följande:

”b) Instrumenten innehas inte av någon av följande:”.

d) Leden c och d ska ersättas med följande:

”c) Förvärvet av äganderätten till instrumenten har inte direkt eller indirekt finansierats av institutet.”

d) Fordran på instrumentens kapitalbelopp enligt de bestämmelser som reglerar instrumenten är efterställd

alla fordringar som härrör från kvalificerade skuldinstrument.”

e) I led e ska inledningsfrasen ersättas med följande:

”e) Instrumenten är utan säkerhet eller är inte föremål för en garanti som ökar förmånsrätten för fordringarna,

vilken lämnats av”.

f) Leden f–n ska ersättas med följande:

”f) Instrumenten omfattas inte av några arrangemang som på något annat sätt ökar förmånsrätten för

fordringarna på instrumenten.

Prop. 2020/21:36

Bilaga 1

L 150/28

SV

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

g) Instrumentens ursprungliga löptid är minst fem år.

h) De bestämmelser som reglerar instrumenten innehåller inget incitament för institutet att lösa in eller

återbetala kapitalbeloppet, beroende på vad som är tillämpligt, innan de löper ut.

i) Om instrumenten omfattar en eller flera optioner om återbetalning i förväg, inbegripet köpoptioner,

beslutar emittenten ensam om dessa ska utnyttjas.

j) Instrumenten får bara köpas, lösas in, återbetalas eller återköpas i förväg om villkoren som fastställs

i artikel 77 är uppfyllda, och tidigast fem år efter utgivningsdatum, utom då villkoren i artikel 78.4 är

uppfyllda.

k) De bestämmelser som reglerar instrumenten anger inte uttryckligen eller implicit att instrumenten skulle

kunna köpas, lösas in, återbetalas eller återköpas i förväg, beroende på vad som är tillämpligt, av institutet,

utom om institutet blir insolvent eller försätts i likvidation, och institutet ger inte på annat sätt någon

sådan indikation.

l) De bestämmelser som reglerar instrumenten ger inte innehavaren rätt att tidigarelägga framtida planerade

utbetalningar av ränta eller kapital, utom om institutet blir insolvent eller försätts i likvidation.

m) Storleken på ränta eller utdelning, beroende på vad som är tillämpligt, från instrumenten ändras inte

beroende på kreditvärdigheten hos institutet eller dess moderföretag.

n) Om emittenten är etablerad i ett tredjeland och har utsetts i enlighet med artikel 12 i direktiv 2014/59/EU

som en del i en resolutionsgrupp vars resolutionsenhet är etablerad i unionen eller om emittenten är

etablerad i en medlemsstat ska, enligt rätt eller avtalsbestämmelser som reglerar instrumenten och efter

resolutionsmyndighetens beslut att utöva de nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter som avses

i artikel 59 i det direktivet, instrumentens kapitalbelopp skrivas ned på permanent basis eller instrumenten

konverteras till kärnprimärkapitalinstrument.

Om emittenten är etablerad i ett tredjeland och inte har utsetts i enlighet med artikel 12 i direktiv

2014/59/EU som en del i en resolutionsgrupp vars resolutionsenhet är etablerad i unionen ska, enligt rätt

eller avtalsbestämmelser som reglerar instrumenten och efter beslut av relevant myndighet i tredjeland,

instrumentens kapitalbelopp skrivas ned på permanent basis eller instrumenten konverteras till

kärnprimärkapitalinstrument.”

g) Följande led ska läggas till:

”o) Om emittenten är etablerad i ett tredjeland och har utsetts i enlighet med artikel 12 i direktiv 2014/59/EU

som en del i en resolutionsgrupp vars resolutionsenhet är etablerad i unionen eller om emittenten är

etablerad i en medlemsstat får instrumenten bara emitteras enligt, eller på annat sätt vara underkastade,

rätten i ett tredjeland om utövandet av de nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter som avses i artikel

59 i det direktivet, i enlighet med den rätten, har rättsverkan och är verkställbar enligt lagstadgade

bestämmelser eller rättsligt verkställbara avtalsbestämmelser som erkänner resolution eller andra

nedskrivnings- eller konverteringsåtgärder.

p) Instrumenten omfattas inte av något kvittnings- eller nettningsarrangemang som skulle undergräva deras

förmåga att absorbera förluster.”

h) Följande stycke ska läggas till:

”Vid tillämpningen av led a i första stycket ska endast den del av ett kapitalinstrument som är till fullo betald

räknas som supplementärkapitalinstrument.”

28. Artikel 64 ska ersättas med följande:

”Artikel 64

Avskrivning av supplementärkapitalinstrument

1.

Supplementärkapitalinstrument med en återstående löptid på mer än fem år ska till hela sitt värde räknas

som supplementärkapitalposter.

221

222

Prop. 2020/21:36

Bilaga 1

7.6.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/29

2.

I vilken grad supplementärkapitalinstrument ska räknas som supplementärkapitalposter under de sista fem

åren av sin löptid ska beräknas genom att resultatet av den beräkning som avses i led a multipliceras med summan

i led b enligt följande:

a) Instrumentens bokförda värde den första dagen av den avtalade löptidens sista femårsperiod, dividerat med

antal dagar under denna period.

b) Antalet återstående dagar av instrumentens återstående avtalade löptid.”

29. I artikel 66 ska följande led läggas till:

”e) Summan av de poster som måste dras av från kvalificerade skuldposter enligt artikel 72e och som överstiger

institutets kvalificerade skuldposter.”

30. I artikel 69 ska led a i ersättas med följande:

”i) Förfallodagen för den korta positionen är antingen samma dag eller senare än förfallodagen för den långa

positionen, eller den korta positionens återstående löptid är minst ett år.”

31. Följande kapitel ska införas efter artikel 72:

”KAPITEL 5a

Kvalificerade skulder

Avsnitt 1

Kvalif icerade skuldposter och skuldinstr ument

Artikel 72a

Kvalificerade skuldposter

1.

Följande ska utgöra kvalificerade skuldposter, såvida de inte omfattas av någon av de kategorier av

undantagna skulder som fastställs i punkt 2 i denna artikel, och i den utsträckning som närmare anges i artikel

72c:

a) Kvalificerade skuldinstrument, om villkoren som fastställs i artikel 72b är uppfyllda, såvida de inte räknas som

kärnprimärkapitalposter, övrigt primärkapital eller supplementärkapitalposter.

b) Supplementärkapitalinstrument med en återstående löptid på minst ett år, i den utsträckning de inte räknas

som supplementärkapitalposter i enlighet med artikel 64.

2.

Följande skulder ska undantas från kvalificerade skuldposter:

a) Garanterade insättningar.

b) Avistainlåning och kortfristig inlåning med en ursprunglig löptid på mindre än ett år.

c) Den del av kvalificerade insättningar från fysiska personer, mikroföretag och små och medelstora företag som

överstiger den garantinivå som avses i artikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU (*).

d) Insättningar som skulle utgöra kvalificerade insättningar från fysiska personer, mikroföretag och små och

medelstora företag om de inte hade gjorts genom filialer belägna utanför unionen av institut som är etablerade

i unionen.

e) Skulder med säkerhet, inbegripet säkerställda obligationer och skulder i form av finansiella instrument som

används för risksäkringsändamål och som utgör en integrerad del av säkerhetsmassan, och som säkrats

i enlighet med nationell rätt på liknande sätt som säkerställda obligationer, under förutsättning att alla de

säkrade tillgångar som hänför sig till en säkerställd obligations säkerhetsmassa inte påverkas och förblir

separerade med tillräcklig finansiering och med undantag för del av skuld med säkerhet eller en skuld för vilken

säkerhet har ställts som överstiger värdet av de tillgångar, den panträtt, den företagsinteckning eller annan

säkerhet som ställts för den.

Prop. 2020/21:36

Bilaga 1

L 150/30

SV

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

f) Skulder som hänför sig till kundtillgångar eller kundmedel, inbegripet kundtillgångar eller kundmedel som

innehas på uppdrag av fondföretag, under förutsättning att kunderna är skyddade enligt gällande insolvensrätt.

g) Skulder som hänför sig till en förtroenderelation mellan resolutionsenheten eller något av dess dotterföretag

(som förvaltare) och en annan person (som mottagare), under förutsättning att en sådan mottagare är skyddad

enligt gällande insolvensrätt eller civilrätt.

h) Skulder till institut, med undantag för skulder till enheter inom samma grupp, med en ursprunglig löptid på

mindre än sju dagar.

i) Skulder med en återstående löptid på mindre än sju dagar till

i) system eller systemoperatörer som har betecknats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv

98/26/EG (**),

ii) deltagare i system som har betecknats i enlighetmed direktiv 98/26/EG och som uppstår till följd av

deltagandet i ett sådant system, eller

iii) centrala motparter från tredjeland som godkänts i enlighet med artikel 25 i förordning (EU) nr 648/2012.

j) En skuld till någon av följande:

i) En anställd, vad gäller inarbetad lön, pensionsförmåner eller annan fast ersättning, med undantag för den

rörliga delen av ersättning som inte regleras av kollektivavtal och med undantag för den rörliga delen av

ersättning till sådana risktagare med väsentlig inverkan som avses i artikel 92.2 i direktiv 2013/36/EU.

ii) En borgenär inom affärs- eller handelssektorn där skulden hänför sig till att institutet eller moderföretaget

har tillhandhållits varor eller tjänster som är kritiska för institutets eller moderföretagets löpande

verksamhet, däribland it-tjänster, försörjningstjänster och hyra, förvaltning och underhåll av lokaler.

iii) Skatte- och socialförsäkringsmyndigheter, förutsatt att de skulderna är prioriterade enligt tillämplig rätt.

iv) Insättningsgarantisystem om skulden hänför sig till bidrag som ska betalas i enlighet med direktiv

2014/49/EU.

k) Skulder som hänför sig till derivat.

l) Skulder som hänför sig till skuldinstrument med inbäddade derivat.

Vid tillämpningen av första stycket l ska skuldinstrument som innefattar optioner om förtida inlösen vilkas

utnyttjande emittenten eller innehavaren beslutar om och skuldinstrument med rörlig ränta som härletts från en

allmänt använd referensränta, såsom Euribor eller Libor, inte anses vara skuldinstrument med inbäddade derivat

endast på grund av dessa egenskaper.

Artikel 72b

Kvalificerade skuldinstrument

1.

Skulder ska räknas som kvalificerade skuldinstrument, under förutsättning att de uppfyller villkoren som

fastställs i denna artikel och endast i den utsträckning som fastställs i denna artikel.

2.

Skulder ska räknas som kvalificerade skuldinstrument, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Skulderna har emitterats eller tagits upp, beroende på vad som är tillämpligt, direkt av ett institut och är fullt

betalda.

b) Skulderna ägs inte av någon av följande:

i) Institutet eller en enhet som ingår i samma resolutionsgrupp.

ii) Ett företag i vilket institutet har ett direkt eller indirekt ägarintresse i form av ett innehav, direkt eller genom

kontroll, av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i det företaget.

c) Förvärvet av äganderätten till skulderna har inte direkt eller indirekt finansierats av resolutionsenheten.

223

224

Prop. 2020/21:36

Bilaga 1

7.6.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/31

d) Fordran på skuldernas kapitalbelopp enligt de bestämmelser som reglerar instrumenten är helt efterställd

sådana fordringar som hänför sig till de undantagna skulder som avses i artikel 72a.2, det efterställningskravet

ska anses vara uppfyllt i någon av följande situationer:

i) De avtalsbestämmelser som reglerar skulderna anger att fordran på instrumentens kapitalbelopp i normala

insolvensförfaranden enligt definitionen i artikel 2.1.47 i direktiv 2014/59/EU har lägre prioritet än

fordringar som hänför sig till någon av de undantagna skulder som avses i artikel 72a.2 i denna

förordning.

ii) Den tillämpliga rätten anger att fordran på instrumentens kapitalbelopp i normala insolvensförfaranden

enligt definitionen i artikel 2.1.47 i direktiv 2014/59/EU har lägre prioritet än fordringar som hänför sig

till någon av de undantagna skulder som avses i artikel 72a.2 i denna förordning.

iii) Instrumenten emitteras av en resolutionsenhet som i sin balansräkning inte har några av de undantagna

skulder som avses i artikel 72a.2 i denna förordning som är likställda med eller har lägre prioritet än

kvalificerade skuldinstrument.

e) Skulderna är utan säkerhet och omfattas inte av någon garanti eller annat arrangemang som ökar

förmånsrätten för

i) institutet eller dess dotterföretag,

ii) institutets moderföretag eller dess dotterföretag,

iii) varje företag som har nära förbindelser med de enheter som avses i leden i och ii.

f) Skulderna omfattas inte av något kvittnings- eller nettningsarrangemang som skulle undergräva deras förmåga

att absorbera förluster under resolution.

g) De bestämmelser som reglerar skulderna innehåller inget incitament för institutet att före förfallodagen köpa,

lösa in eller återköpa eller återbetala kapitalbeloppet, beroende på vad som är tillämpligt, utom i de fall som

avses i artikel 72c.3.

h) Innehavarna av instrumenten kan inte lösa in skulderna före förfallodagen utom i de fall som avses i artikel

72c.2.

i) Med förbehåll för artikel 72c.3 och 72c.4, om skulderna omfattar en eller flera optioner om återbetalning

i förväg, inbegripet köpoptioner, beslutar emittenten ensam om dessa ska utnyttjas, utom i de fall som avses

i artikel 72c.2.

j) Skulderna får bara köpas, lösas in, återbetalas eller återköpas i förväg om villkoren i artiklarna 77 och 78a är

uppfyllda.

k) De bestämmelser som reglerar skulderna anger inte uttryckligen eller implicit att skulderna skulle köpas, lösas

in, återbetalas eller återköpas i förväg, beroende på vad som är tillämpligt, av resolutionsenheten, utom om

institutet blir insolvent eller försätts i likvidation, och institutet ger inte på annat sätt någon sådan indikation.

l) De bestämmelser som reglerar skulderna ger inte innehavaren rätt att tidigarelägga framtida planerade

utbetalningar av ränta eller kapital, utom om resolutionsenheten blir insolvent eller försätts i likvidation.

m) Storleken på ränta eller utdelning, beroende på vad som är tillämpligt, som ska betalas på skulderna ändras

inte beroende på kreditvärdigheten hos resolutionsenheten eller dess moderföretag.

n) För instrument som ges ut efter den 28 juni 2021 hänvisar den relevanta avtalsenliga dokumentationen och,

i tillämpliga fall, de prospekt som avser emissionen uttryckligen till möjligheten att utöva nedskrivnings- och

konverteringsbefogenheter i enlighet med artikel 48 i direktiv 2014/59/EU.

Vid tillämpningen av första stycket a ska endast de delar av skulderna som är till fullo betalda räknas som

kvalificerade skuldinstrument.

Vid tillämpning av första stycket d i denna artikel ska, i de fall där vissa av de undantagna skulder som avses

i artikel 72a.2 enligt nationell insolvensrätt är efterställda ordinarie fordringar utan säkerhet, bland annat på grund

av att de innehas av en borgenär som har nära förbindelser till gäldenären eftersom denne är eller har varit

aktieägare, i ett kontroll- eller koncernförhållande, ledamot i ledningsorganet eller är släkt med någon av dessa

personer, fordringar som härrör från sådana undantagna skulder inte beaktas vid efterställningsbedömningen.

Prop. 2020/21:36

Bilaga 1

L 150/32

SV

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

3.

Förutom de skulder som avses i punkt 2 i denna artikel får resolutionsmyndigheten tillåta att skulder räknas

som kvalificerade skuldinstrument upp till ett totalt värde som inte överstiger 3,5 % av det totala riskvägda

exponeringsbeloppet som beräknas i enlighet med artikel 92.3 och 92.4, under förutsättning att

a) alla villkor i punkt 2, med undantag för villkoret i punkt 2 första stycket d, är uppfyllda,

b) skulderna är likställda med de lägst rankade undantagna skulder som avses i artikel 72a.2 med undantag för

sådana undantagna skulder som enligt nationell insolvensrätt är efterställda ordinarie fordringar utan säkerhet

och som avses i tredje stycket i punkt 2 i denna artikel, och

c) inkluderingen av dessa skulder i de kvalificerade skuldposterna inte skulle leda till en betydande risk för en

framgångsrik rättslig prövning eller giltiga fordringar på ersättning enligt resolutionsmyndighetens bedömning

när det gäller de principer som avses i artikel 34.1 g och artikel 75 i direktiv 2014/59/EU.

4.

Resolutionsmyndigheten får tillåta att skulderna räknas som kvalificerade skuldinstrument utöver de skulder

som avses i punkt 2, under förutsättning att

a) institutet inte har tillstånd att inkludera de skulder som avses i punkt 3 i de kvalificerade skuldposterna,

b) alla villkor i punkt 2, med undantag för villkoret i punkt 2 första stycket d, är uppfyllda,

c) skulderna är likställda med eller rankas högre än de lägst rankade undantagna skulder som avses i artikel 72a.2,

med undantag för de undantagna skulder som enligt nationell insolvensrätt är efterställda ordinarie fordringar

utan säkerhet och som avses i punkt 2 tredje stycket i denna artikel,

d) värdet, på institutets balansräkning, av de undantagna skulder som avses i artikel 72a.2 som är likställda med

eller rankas lägre än sådana skulder i ett insolvensförfarande, inte överstiger 5 % av värdet av institutets

kapitalbas och kvalificerade skulder,

e) inkluderingen av dessa skulder i de kvalificerade skuldposterna inte skulle leda till en betydande risk för en

framgångsrik rättslig prövning eller giltiga fordringar på ersättning enligt resolutionsmyndighetens bedömning

när det gäller de principer som avses i artikel 34.1 g och artikel 75 i direktiv 2014/59/EU.

5.

Resolutionsmyndigheten får endast tillåta att ett institut inkluderar skulder som avses i antingen punkt 3 eller

punkt 4 som kvalificerade skuldposter.

6.

Resolutionsmyndigheten ska samråda med den behöriga myndigheten vid bedömningen av om villkoren

i denna artikel är uppfyllda.

7.

EBA ska ta fram förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera

a) tillämplig form och art för indirekt finansiering av kvalificerade skuldinstrument,

b) form och art för incitament till inlösen vid tillämpningen av de villkor som fastställs i punkt 2 första stycket

led g i denna artikel samt artikel 72c.3.

Dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn ska vara helt anpassade till den delegerade akt som avses

i artikel 28.5 a och artikel 52.2 a.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 28 december

2019.

Kommissionen ska ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för

tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 72c

Avskrivning av kvalificerade skuldinstrument

1.

Kvalificerade skuldinstrument med en återstående löptid på minst ett år ska till fullo räknas som kvalificerade

skuldposter.

Kvalificerade skuldinstrument med en återstående löptid på mindre än ett år ska inte räknas som kvalificerade

skuldposter.

225

226

Prop. 2020/21:36

Bilaga 1

7.6.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/33

2.

Vid tillämpningen av punkt 1 ska, om ett kvalificerat skuldinstrument innefattar en inlösenoption för

innehavaren som kan utnyttjas före instrumentets ursprungliga förfallodag, instrumentets förfallodag definieras

som den dag då innehavaren tidigast kan utnyttja inlösenoptionen och begära inlösen eller återbetalning av

instrumentet.

3.

Vid tillämpningen av punkt 1 ska, om ett kvalificerat skuldinstrument innefattar ett incitament till köp,

inlösen, återbetalning eller återköp för emittenten som kan utnyttjas före instrumentets ursprungliga förfallodag,

instrumentets förfallodag definieras som den dag då emittenten tidigast kan utnyttja denna option och begära

inlösen eller återbetalning av instrumentet.

4.

Vid tillämpningen av punkt 1 ska, om ett kvalificerat skuldinstrument innefattar optioner om förtida inlösen

vars utnyttjande emittenten ensam beslutar om före instrumentets ursprungligt angivna förfallodag, men om de

bestämmelser som reglerar instrumentet inte innefattar incitament till köp, inlösen, återbetalning eller återköp för

instrumentet före dess förfallodag och inte innefattar optioner för inlösen eller återbetalning vars utnyttjande

innehavarna beslutar om, ska instrumentets förfallodag definieras som den ursprungligt angivna förfallodagen.

Artikel 72d

Följder av att kvalificeringsvillkoren inte längre uppfylls

Om tillämpliga villkor som fastställs i artikel 72b inte längre uppfylls i fråga om ett kvalificerat skuldinstrument

ska skulderna omedelbart upphöra att räknas som kvalificerade skuldinstrument.

De skulder som avses i artikel 72b.2 får fortsätta att räknas som kvalificerade skuldinstrument, under förutsättning

att de räknas som kvalificerade skuldinstrument enligt artikel 72b.3 eller 72b.4.

Avsnitt 2

Avdrag från kvalif icerade skuldposter

Artikel 72e

Avdrag från kvalificerade skuldposter

1.

Institut som omfattas av artikel 92a ska från kvalificerade skuldposter dra av följande:

a) Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av egna kvalificerade skuldinstrument, inbegripet egna

skulder som det institutet kan vara skyldigt att köpa på grund av befintliga kontraktsförpliktelser.

b) Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument i globalt systemviktiga

instituts enheter med vilka institutet har ett korsvist ägande som enligt den behöriga myndigheten är avsett att

på konstlad väg blåsa upp resolutionsenhetens förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet.

c) Tillämpligt belopp, fastställt i enlighet med artikel 72i, av direkta, indirekta och syntetiska innehav av

kvalificerade skuldinstrument i globalt systemviktiga instituts enheter, om institutet inte har ett väsentligt

innehav i dessa enheter.

d) Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument i globalt systemviktiga

instituts enheter, om institutet har ett väsentligt innehav i dessa enheter, undantaget emissionsgarantipositioner

som innehas i fem eller färre bankdagar.

2.

Vid tillämpningen av detta avsnitt ska alla instrument som likställs med kvalificerade skuldinstrument

behandlas som kvalificerade skuldinstrument, med undantag för instrument som likställs med instrument som

räknas som kvalificerade skulder enligt artikel 72b.3 och 72b.4.

3.

Vid tillämpningen av detta avsnitt får instituten beräkna värdet av innehav av de kvalificerade

skuldinstrument som avses i artikel 72b.3 på följande sätt:

X

l

i

h ¼

Hi

i

L

i

där

h

= värdet av innehav av de kvalificerade skuldinstrument som avses i artikel 72b.3,

i

= index som anger det emitterande institutet,

Prop. 2020/21:36

Bilaga 1

L 150/34

SV

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

= det totala värdet av de kvalificerade skulder hos det emitterande institutet i som avses i artikel 72b.3,

H

i

= värdet av skulder som det emitterande institutet i har inkluderat i de kvalificerade skuldposterna upp till de

tak som anges i artikel 72b.3 enligt den senaste information som har offentliggjorts av detta institut, och

l

i

= det totala värdet av de utestående skulder hos det emitterande institutet i som avses i artikel 72b.3 enligt

den senaste information som har offentliggjorts av detta institut.

L

i

4.

Om ett moderinstitut inom EU eller ett moderinstitut i en medlemsstat som omfattas av artikel 92a har

direkta, indirekta eller syntetiska innehav av kapitalbasinstrument eller kvalificerade skuldinstrument i ett eller flera

dotterföretag som inte ingår i samma resolutionsgrupp som moderinstitutet, får resolutionsmyndigheten för

moderinstitutet, efter att vederbörligen ha beaktat yttrandet från resolutionsmyndigheten för eventuellt berörda

dotterföretag, tillåta att moderinstitutet drar av sådana innehav genom att dra av ett lägre belopp som fastställs av

resolutionsmyndigheten för moderinstitutet. Detta justerade belopp ska åtminstone vara likvärdigt med beloppet

(m), som beräknas på följande sätt:

= max{0; OP

i

+ LP

i

– max{0; β · [O

i

+ L

i

– r

i

· aRWA

i

]}}

m

i

där

i

= index som anger dotterföretaget,

OP

i

= värdet av kapitalbasinstrument som har emitterats av dotterföretag i och som innehas av

moderinstitutet,

LP

i

= värdet av kvalificerade skuldposter som har emitterats av dotterföretag i och som innehas av

moderinstitutet,

β

= procentuell andel kapitalbasinstrument och kvalificerade skuldposter som har emitterats av

dotterföretag i och som innehas av moderföretaget,

O

i

= värdet av kapitalbasen för dotterföretaget i, utan hänsyn till det avdrag som beräknats i enlighet med

denna punkt,

L

i

= värdet av kvalificerade skulder hos dotterföretag i, utan hänsyn till det avdrag som beräknats i enlighet

med denna punkt,

r

i

= den kvot som ska tillämpas på dotterföretag i på resolutionsgruppsnivå i enlighet med artikel 92a.1 a

i denna förordning och artikel 45d i direktiv 2014/59/EU, och

aRWA

i

= det totala riskvägda exponeringsbeloppet för den globalt systemviktiga institutsenheten i, beräknad

i enlighet med artikel 92.3 och 92.4 med beaktande av de justeringar som anges i artikel 12a.

Om moderinstitutet får dra av det justerade beloppet i enlighet med första stycket ska dotterföretaget dra av

mellanskillnaden mellan beloppet av innehav av kapitalbasinstrument och kvalificerade skuldinstrument som avses

i första stycket och det justerade beloppet.

Artikel 72f

Avdrag för innehav i egna kvalificerade skuldinstrument

Vid tillämpning av artikel 72e.1 a ska instituten beräkna innehav grundat på bruttobeloppet för långa positioner,

med följande undantag:

a) Instituten får beräkna summan av innehav grundat på nettobeloppet för långa positioner, förutsatt att båda

följande villkor är uppfyllda:

i) De långa och korta positionerna har samma underliggande exponering och de korta positionerna innebär

inte någon motpartsrisk.

ii) Såväl de långa som de korta positionerna finns antingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

b) Instituten ska fastställa det belopp som ska dras av för direkta, indirekta och syntetiska innehav av indexvär­

depapper genom att beräkna den underliggande exponeringen för egna kvalificerade skuldinstrument i dessa

index.

227

228

Prop. 2020/21:36

Bilaga 1

7.6.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/35

c) Instituten får netta bruttovärdet av långa positioner i egna kvalificerade skuldinstrument som härrör från

innehav av indexvärdepapper mot korta positioner i egna kvalificerade skuldinstrument som härrör från korta

positioner i underliggande index, inbegripet i de fall de korta positionerna innebär en motpartsrisk, förutsatt att

båda följande villkor är uppfyllda:

i) De långa och korta positionerna har samma underliggande index.

ii) Såväl de långa som de korta positionerna finns antingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

Artikel 72g

Avdragsunderlag för kvalificerade skuldposter

Vid tillämpning av artikel 72e.1 b, c och d ska instituten dra av bruttovärdet av långa positioner med beaktande av

de undantag som anges i artiklarna 72h och 72i.

Artikel 72h

Avdrag för innehav av kvalificerade skulder i andra globalt systemviktiga instituts enheter

Institut som inte tillämpar det undantag som anges i artikel 72j ska göra de avdrag som avses i artikel 72e.1 c och

d enligt följande:

a) Direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument får beräknas på grundval av

nettovärdet för långa positioner med samma underliggande exponering, förutsatt att båda följande villkor är

uppfyllda:

i) Förfallodagen för den korta positionen infaller antingen samma dag, eller senare än förfallodagen för den

långa positionen, eller den korta positionens återstående löptid är minst ett år.

ii) Såväl de korta som de långa positionerna innehas antingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

b) De belopp som ska dras av för direkta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper ska fastställas

genom en genomlysning av den underliggande exponeringen för kvalificerade skuldinstrument i dessa index.

Artikel 72i

Avdrag av kvalificerade skulder om institutet inte har ett väsentligt innehav i globalt systemviktiga

instituts enheter

1.

Vid tillämpning av artikel 72e.1 c ska instituten beräkna den summa som ska dras av genom att beloppet

i led a i denna punkt multipliceras med den faktor som erhålls från beräkningen i led b i denna punkt:

a) Det totala belopp med vilket institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalin­

strument, primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn och

kvalificerade skuldinstrument i globalt systemviktiga instituts enheter – där institutet inte har ett väsentligt

innehav – överstiger 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter beräknat genom tillämpning av

i) artiklarna 32–35,

ii) artikel 36.1 a–g, 36.1 k ii–k v och 36.1 l, exklusive den summa som ska dras av för uppskjutna

skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet och som uppstår till följd av temporära skillnader,

iii) artiklarna 44 och 45.

b) Summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument i globalt

systemviktiga instituts enheter i vilka institutet inte har ett väsentligt innehav, delat med totalsumman av

institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott,

supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn och kvalificerade skuldinstrument i globalt

systemviktiga instituts enheter, i resolutionsenheten inte har ett väsentligt innehav.

2.

Instituten ska inte inräkna sådana emissionsgarantipositioner som innehas i fem eller färre bankdagar i den

summa som avses i punkt 1 a och vid beräkning av faktorn i enlighet med punkt 1 b.

Prop. 2020/21:36

Bilaga 1

L 150/36

SV

Europeiska unionens officiella tidning

7.6.2019

3.

Den summa som ska dras av enligt punkt 1 ska fördelas mellan alla de kvalificerade skuldinstrument i en

globalt systemviktiga institutsenhet som institutet innehar. Instituten ska fastställa det belopp för varje kvalificerat

skuldinstrument som ska dras av enligt punkt 1 genom att multiplicera den summa som anges i led a i denna

punkt med den andel som anges i led b i denna punkt:

a) Summan av det innehav som måste dras av enligt punkt 1.

b) Andelen av den totala summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade

skuldinstrument i globalt systemviktiga instituts enheter i vilka institutet inte har något väsentligt innehav,

representerat av varje kvalificerat skuldinstrument som institutet innehar.

4.

Summan av de innehav som avses i artikel 72e.1 c och som uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimär­

kapitalposter efter tillämpning av bestämmelserna i punkt 1 a i, ii och iii i denna artikel, får inte dras av och ska

åsättas den tillämpliga riskvikten i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och kraven i del tre avdelning

IV, beroende på vad som är tillämpligt.

5.

Instituten ska fastställa det belopp för varje kvalificerat skuldinstrument som är riskviktat enligt punkt 4

genom att multiplicera det innehav som måste riskviktas enligt punkt 4 med den andel som erhålls från den

beräkning som anges i punkt 3 b.

Artikel 72j

Undantag för handelslagret avseende avdrag från kvalificerade skuldposter

1.

Instituten får besluta att inte dra av en viss del av sina direkta, indirekta och syntetiska innehav av

kvalificerade skuldinstrument, som sammanlagt och enligt det beräknade bruttobeloppet för långa positioner utgör

högst 5 % av institutets kärnprimärkapitalposter efter tillämpning av artiklarna 32–36, förutsatt att samtliga

följande villkor är uppfyllda:

a) Innehaven finns i handelslagret.

b) De kvalificerade skuldinstrumenten har innehafts i högst 30 bankdagar.

2.

Beloppen för de poster som inte dragits av enligt punkt 1 ska omfattas av kapitalbaskraven för poster

i handelslagret.

3.

Om innehav inte har dragits av i enlighet med punkt 1 inte längre uppfyller de villkor som fastställs i den

punkten ska innehaven dras av i enlighet med artikel 72g utan tillämpning av de undantag som anges

i artiklarna 72h och 72i.

Avsnitt 3

Kapitalbas och kvalif icerade skulder

Artikel 72k

Kvalificerade skulder

Ett instituts kvalificerade skulder ska utgöras av institutets kvalificerade skuldposter efter de avdrag som avses

i artikel 72e.

Artikel 72l

Kapitalbas och kvalificerade skulder

Ett instituts kapitalbas och kvalificerade skulder ska utgöras av summan av dess kapitalbas och kvalificerade

skulder.

(*) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU av den 16 april 2014 om insättningsgarantisystem

(EUT L 173, 12.6.2014, s. 149).

(**) Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för

överföring av betalningar och värdepapper (EGT L 166, 11.6.1998, s. 45).”

229