SOU 2019:60
EU:s bankpaket om riskreducerande åtgärder
1
Till statsrådet Per Bolund
Regeringen beslutade den 20 december 2018 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag till de författningsändringar som krävs för att anpassa svensk rätt till de ändringar av regelverken om kapitaltäckning och hantering av banker i kris som skett inom ramen för arbetet med det så kallade bankpaketet (se dir. 2018:116 och dir. 2019:35).
Den seniora rådgivaren Per Håkansson förordnades samma dag till särskild utredare.
Som experter förordnades från och med den 18 februari 2019 numera kanslirådet Therese Villard, dåvarande departementssekreteraren Thérèse Orlando Rülcker, numera rådgivaren Maria Blomberg, seniora analytikern Daniel Westin, rådgivaren Camilla Ferenius, seniora rådgivaren Jenny Nordgren samt juristen Bengt Nordström. Thérèse Orlando Rülcker entledigades från och med den 2 september 2019 och ersattes samma dag av rättssakkunniga Carl Lidquist.
Som sekreterare anställdes från och med den 14 januari 2019 kammarrättsassessorn Sofia Karlsson Wramsmyr, från och med den 1 februari 2019 rådgivaren Magnus Georgsson och från och med den 11 februari 2019 seniora kapitaltäckningsexperten Katja Moll Forsström.
Utredningen, som har antagit namnet Utredningen om EU:s bankpaket om riskreducerande åtgärder, överlämnar härmed sitt betänkande (SOU 2019:60).
Utredningens uppdrag är härigenom slutfört.
2
Stockholm i december 2019
Per Håkansson
/Katja Moll Forsström
Magnus Georgsson Sofia Karlsson Wramsmyr
5
Innehåll
1 Författningsförslag .............................................. 19
1.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag ........................................................... 19 1.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden ............................................................. 20 1.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse ................................. 22 1.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse ................................. 35 1.5 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ........................................... 38 1.6 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ........................................... 50 1.7 Förslag till lag om ändring i lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna .......................................................... 53 1.8 Förslag till lag om ändring i lagen (2014:966) om kapitalbuffertar ......................................................... 55 1.9 Förslag till lag om ändring i lagen (2014:966) om kapitalbuffertar ......................................................... 72
Innehåll SOU 2019:60
6
1.11 Förslag till lag om ändring i lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag........................................................... 74 1.12 Förslag till lag om ändring i lagen (2015:1016) om resolution ................................................................ 101
DEL A Allmänt
2 Uppdraget och genomförandet ............................ 175
2.1 Uppdraget och utredningens arbete ............................ 175 2.2 Några allmänna utgångspunkter .................................. 176 2.2.1 Hanteringen av relevanta rättsakter ............................. 176 2.2.2 Hänvisningar till EU-rättsakter ................................... 177 2.2.3 Användningen av begreppet grupp .............................. 177 2.3 Betänkandets disposition m.m. .................................... 178
3 Bakgrund .......................................................... 181
3.1 Inledning ....................................................................... 181 3.2 Behovet av att reglera den finansiella marknaden ....... 181 3.3 Baselkommitténs arbete ............................................... 182 3.4 Den globala finanskrisen .............................................. 183 3.5 EU:s regelverk om kapitaltäckning och krishantering .......................................................... 184 3.5.1 Tillsynsförordningen .................................................... 184 3.5.2 Kapitaltäckningsdirektivet ........................................... 184 3.5.3 Krishanteringsdirektivet ............................................... 185 3.6 Hur EU:s rättsakter genomförts i svensk rätt ............ 186 3.6.1 Tillsynsförordningen .................................................... 186 3.6.2 Kapitaltäckningsdirektivet ........................................... 187 3.6.3 Krishanteringsdirektivet ............................................... 188 3.7 EU:s bankpaket ............................................................. 189
Innehåll
7
DEL B Kapitaltäckning
4 Behovet av kompletterande lagstiftning till tillsynsförordningen ...................................... 193
4.1 Inledning ........................................................................ 193 4.2 Ansvarig myndighet enligt artikel 124 och 164 .......... 193 4.3 Möjligheten att ta ut avgifter ........................................ 194 4.4 Bemyndiganden att meddela föreskrifter .................... 194
5 Kapitalbuffertar ................................................ 197
5.1 Det kombinerade buffertkravet ................................... 197 5.2 Kapitalbuffertar för systemviktiga institut .................. 199 5.3 Systemriskbufferten ...................................................... 204 5.4 Den kontracykliska kapitalbufferten ........................... 210 5.5 Underrättelser till europeiska myndigheter ................ 211 5.6 Konkurrerande buffertkrav .......................................... 212 5.7 Åtgärder om det kombinerade buffertkravet inte uppfylls ................................................................... 214 5.8 Åtgärder om kravet på bruttosoliditetsbufferten inte uppfylls ................................................................... 216
6 Bolagsstyrning och riskhantering......................... 221
6.1 Krav på ansökan om tillstånd att driva bank- och finansieringsrörelse ................................................ 221 6.2 Ägarprövningen ............................................................. 222 6.3 Förbudet mot att ta emot återbetalningsbara medel från allmänheten ............................................................ 223 6.4 Informationsskyldigheten för filialer till kreditinstitut med huvudkontor i ett tredjeland ......... 224
Innehåll SOU 2019:60
8
6.5 Lämplighetskraven för ledningsorganet ...................... 226 6.6 Skyldigheten att tillhandahålla information om avtal med närstående ..................................................... 229 6.7 Hanteringen av ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret .................................................... 232 6.8 Regler om ersättningar ................................................. 234 6.8.1 Ersättningspolicy .......................................................... 235 6.8.2 Ersättningens rörliga delar ........................................... 237 6.9 Åsidosättande av revisorernas och särskilda granskares rapporteringsskyldighet ............................. 238 6.10 Tillämpningen av kraven på gruppnivå ........................ 239
7 Nya behörighetskrav .......................................... 247
7.1 Krav på ett särskilt godkännande för finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag ............................................................... 247 7.1.1 Bakgrund ....................................................................... 247 7.1.2 Ett nytt förfarande ........................................................ 248 7.1.3 Förutsättningar för godkännande ................................ 250 7.1.4 Undantag från kravet på godkännande........................ 253 7.1.5 Handläggningen av ansökan ......................................... 254 7.1.6 Samordning av ansökan ................................................ 256 7.1.7 Tillsyn och ingripande .................................................. 259 7.2 Krav på ett intermediärt moderföretag inom EU för grupper i tredjeland................................................. 263
8 Tillsyn .............................................................. 269
8.1 Tillsynens utövande ...................................................... 269 8.2 Tillsynsansvaret på gruppnivå ...................................... 271
9 Samarbete och informationsutbyte ...................... 277
9.1 Allmänt .......................................................................... 277 9.2 Samarbete med resolutionsmyndigheter ..................... 278
Innehåll
9
9.3 Samarbete med myndigheter med ansvar för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism .................................................................... 279 9.4 Samarbete med myndigheter inom EES som har ansvarar för tillämpningen av strukturell uppdelning inom en bankgrupp ................................... 282 9.5 Informationslämning till internationella organ ........... 282
10 Tillsynsbefogenheter .......................................... 285
10.1 Återkallelse av tillstånd i vissa fall ................................ 285 10.2 Åtgärder mot moderinstitut samt finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag i vissa fall ........................................................................ 286 10.3 Tidiga ingripanden ........................................................ 289 10.4 Beslut om ett särskilt kapitalbaskrav ............................ 290 10.4.1 Justeringar avseende det särskilda kapitalbaskravet .... 292 10.4.2 De särskilda kapitalbaskravens närmare omfattning ... 296 10.4.3 Typ av kapital och kapitalkravens inbördes relation ... 298 10.4.4 Riktlinjer för särskild kapitalbas................................... 300 10.4.5 Skyldigheten att informera resolutionsmyndigheter om ett beslut ......................... 304 10.5 Ingripande genom ett särskilda likviditetskrav ........... 304
11 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ......... 307
11.1 Ikraftträdandebestämmelser ......................................... 307 11.2 Övergångsbestämmelser ............................................... 308
Innehåll SOU 2019:60
10
DEL C Krishantering
12 Nya begrepp och definitioner .............................. 313
12.1 Nedskrivningsbar skuld, kvalificerad skuld och efterställda kvalificerade instrument ..................... 313 12.2 Resolutionsenhet och resolutionsgrupp ...................... 315 12.3 Tillämpningsområde ..................................................... 316 12.3.1 Omfattade företag och grupper ................................... 316 12.3.2 Andra definitioner ........................................................ 321
13 Resolutionsplaner .............................................. 323
13.1 Upprättande av resolutionsplaner................................ 323 13.1.1 Resolutionsplanen ......................................................... 323 13.1.2 Prövning av förutsättningar resolution, m.m. ............. 325 13.2 Gränsöverskridande koncern eller resolutionsgrupp ................................................... 326
14 Kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder ...... 329
14.1 Kravet på kapitalbas och kvalificerad skuld................. 329 14.2 Resolutionsenheternas krav ......................................... 332 14.3 Kravet för dotterföretag i en resolutionsgrupp och möjligheten till undantag ...................................... 335 14.4 Beslut och fastställande av krav på kapitalbas och kvalificerade skulder. ............................................. 339 14.5 Beräkning av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder ........................................................................... 343 14.6 Kapitalbas och kvalificerade skulder ............................ 347 14.7 Minskat utrymme för nationella avvikelser ................. 351 14.8 Kravet på efterställning ................................................ 353 14.9 Individuella krav på efterställning för resolutionsenheter .................................................. 359
Innehåll
11
14.10 Övergångsarrangemang. ............................................... 367
15 Förberedande arbete ......................................... 371
15.1 Avtalsenligt erkännande av skuldnedskrivning och konvertering ........................................................... 371 15.2 Avtalsenligt erkännande av befogenheten att vidta tillfälliga åtgärder ........................................................... 377
16 Särskilt investerarskydd för icke-professionella kunder ............................................................. 381
16.1 Villkor för försäljning av vissa finansiella instrument ..................................................................... 381 16.2 Ytterligare krav för försäljning till kunder med en begränsad portfölj med finansiella instrument ............ 385
17 Underlåtenhet att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder ................................... 389
17.1 Åtgärder mot väsentliga resolutionshinder ................. 389 17.2 Förfoganderestriktioner till följd av underlåtenhet att uppfylla det riskvägda kravet på kapitalbas och kvalificerad skuld. .......................................................... 391 17.3 Åtgärder med stöd av artikel 45k ................................. 395 17.3.1 Allmänna utgångspunkter ............................................ 396 17.3.2 Riksgäldskontorets befogenheter att vidta åtgärder ... 397 17.3.3 Finansinspektionens befogenheter att vidta åtgärder .......................................................................... 397 17.4 Fastställande av fallissemang ........................................ 401
18 Förutsättningar för resolution ............................. 403
18.1 Beslut om resolution av holdingföretag ....................... 403 18.2 Avveckling under ordnade former för företag som inte omfattas av resolutionsåtgärder .................... 405
Innehåll SOU 2019:60
12
19 Nedskrivning och konvertering ............................ 409
19.1 Undantag från nedskrivning och konvertering ........... 409 19.2 Nedskrivning och konvertering utöver resolutionsverktyget ..................................................... 410
20 Rådrum och kontinuitet ..................................... 417
20.1 Befogenheten att besluta om vissa tillfälliga förbud ... 417 20.2 Befogenheten att besluta om tillfälliga åtgärder utanför resolution ......................................................... 419 20.2.1 Förbudet mot att fullgöra vissa förpliktelser .............. 420 20.2.2 Förbudet mot att ta i anspråk säkerhetsrätter och att utöva vissa rättshandlingar ...................................... 427 20.3 Förbudet mot att besluta om tillfälliga åtgärder både före och efter ett beslut om resolution ............... 429 20.4 Hinder mot att utöva vissa rättshandlingar ................. 430
21 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser .......... 433
DEL D Övrigt
22 Konsekvensanalys .............................................. 439
22.1 Bakgrund och syfte ....................................................... 439 22.2 Offentligfinansiella och samhällsfinansiella effekter .......................................................................... 441 22.3 Effekter för företagen ................................................... 441 22.4 Effekter för myndigheter och domstolar .................... 446 22.5 Speciella informationsinsatser ...................................... 447 22.6 Alternativa lösningar .................................................... 447 22.7 Överensstämmelse med EU-rätten ............................. 448
Innehåll
13
23 Författningskommentar ...................................... 449
23.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag ......................................................... 449 23.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden ........................................................... 449 23.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse ............................... 450 23.4 Förslag till lagen om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse ............................... 456 23.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ......................................... 457 23.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ......................................... 464 23.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna ........................................................ 464 23.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:966) om kapitalbuffertar ....................................................... 464 23.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:966) om kapitalbuffertar ....................................................... 478 23.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag ......................................................... 478 23.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (2015:1016) om resolution ................................................................ 502
Innehåll SOU 2019:60
14
Bilagor
Bilaga 1 Kommittédirektiv 2018:116 ......................................... 549 Bilaga 2 Kommittédirektiv 2019:35 ........................................... 555 Bilaga 3 Tillsynsförordningen (ändringsförordning) ............... 557 Bilaga 4 SRM-förordningen (ändringsförordning)................... 783 Bilaga 5 Kapitaltäckningsdirektivet (ändringsdirektiv) ............ 811 Bilaga 6 Krishanteringsdirektivet (ändringsdirektiv) ............... 855 Bilaga 7 Parallelluppställning över genomförandet
av direktiv (EU) 2019/878 (ändringar i kapitaltäckningsdirektivet) i svensk rätt ..................... 905
Bilaga 8 Parallelluppställning över genomförandet
av direktiv 2019/879 (ändringar i krishanteringsdirektivet) i svensk rätt ......................... 913
15
Sammanfattning
EU har antagit nya förordningar och direktiv som innebär ändringar i de befintliga rättsakterna i fråga om kapitaltäckning och hantering av banker i kris. Samlingsnamnet för dessa förändringar i det europeiska regelverket är EU:s bankpaket. Detta betänkande innehåller förslag till de lagändringar som behövs för att anpassa och komplettera svensk rätt med anledning av ändringarna i förordningarna och genomföra ändringarna i direktiven.
Betänkandet innehåller förslag på bestämmelser som innebär att ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag kan göras ansvarig för kapitalkraven på gruppnivå. För att gruppkraven ska kunna riktas mot ett holdingföretag införs det även en skyldighet för företagen att ansöka om ett särskilt godkännande eller undantag från kravet på godkännande. Om ett holdingföretag inte ansöker om eller inte uppfyller förutsättningarna för ett godkännande eller undantag ska Finansinspektionen ingripa. I fråga om grupper från tredjeland, som är av viss storlek och som har två eller fler kreditinstitut eller värdepappersbolag inom EU, innebär förslagen vidare att de blir skyldiga att ha ett intermediärt moderföretag etablerat inom EU.
Det sker dessutom förändringar i fråga om det särskilda kapitalbaskravet, det så kallade pelare 2-kravet. Det införs bland annat ett särskilt kapitalbaskrav avseende bruttosoliditet, som ska utgöra ett parallellt krav till det riskvägda särskilda kapitalbaskravet. Möjligheterna att beakta risker som institutet utsätter det finansiella systemet för inom ramen för kraven tas dock bort. Finansinspektionen blir vidare skyldig att fatta skriftliga beslut avseende de särskilda kapitalbaskraven. Vid sidan av dessa krav föreslås det införas riktlinjer för särskild kapitalbas. Riktlinjerna ska täcka risker och hantera framtida stresscenarier som inte täcks av övriga delar i kapitalkraven. Enstaka
Sammanfattning SOU 2019:60
16
brister att efterleva en riktlinje ska inte leda till ingripanden, men ett särskilt kapitalbaskrav ska beslutas vid upprepade överträdelser.
I fråga om kapitalbuffertar förslås ändringar som bland annat innebär att den möjliga nivån på vissa buffertar höjs, att systemriskbufferten och bufferten för systemviktiga institut blir additiva samt att restriktioner aktualiseras och ingripande kan ske om bruttosoliditetsbufferten, som tillkommer i tillsynsförordningen, inte uppfylls.
Därtill innehåller betänkandet bland annat förslag som möjliggör för Finansinspektionen att samarbeta och utbyta information med andra myndigheter och vissa mellanstatliga organ, samt krav på institutens bolagsstyrning och riskhantering.
Bankpaketets bestämmelser om kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder1 finns i krishanteringsdirektivet och tillsynsförordningen. De är till stor del en följd av genomförandet av de globalt överenskomna TLAC-principerna, se avsnitt 3.7.
De större ändringarna i svensk rätt innebär en mer utförlig reglering av de skulder som får användas för att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder och de särskilda kraven på kapitalbas och efterställda skulder. De nya bestämmelserna om beräkningen av kravet har koppling till kapitaltäckningskraven. Kravet ska uttryckas som en procentandel av såväl det totala riskvägda exponeringsbeloppet som det totala exponeringsmåttet.
En ny ordning för både planering och genomförande av resolution införs som stärker möjligheten att genomföra resolution av delar av en koncern, så kallade resolutionsgrupper. En resolutionsgrupp ska typiskt sett bestå av en resolutionsenhet som är ett moderföretag med ett eller flera underliggande dotterföretag. När resolutionsgruppen försätts i resolution tillämpas resolutionsåtgärderna endast på resolutionsenheten efter det att dotterföretagens skulder till resolutionsenheten skrivits ner eller konverterats. Meningen är att resolutionsenheten ska uppfylla ett konsoliderat krav på kapitalbas och kvalificerade skulder för hela resolutionsgruppen. En resolutionsenhet i en resolutionsgrupp ska kunna vara ett annat företag än ett institut. Särskilda krav ska gälla för de resolutionsenheter som enskilt eller genom resolutionsgruppen har tillgångar som överskrider 100 mil-
1 I krishanteringsdirektivet benämnt minimikravet på nedskrivningsbara skulder, på engelska minimum requirement for own funds Eligible Liabilities, förkortat MREL
SOU 2019:60 Sammanfattning
17
jarder euro eller som bedöms utgöra en sannolik systemrisk i händelse av fallissemang.
Vidare kompletteras åtgärderna mot resolutionshinder, när hindret avser bristande efterlevnad av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. Bland annat införs en möjlighet att besluta om förfoganderestriktioner liknande de som gäller för det kombinerade buffertkravet enligt lagen (2014:966) om kapitalbuffertar. Finansinspektionen föreslås få möjlighet att även ingripa mot andra företag än institut, och mot vissa fysiska personer, om kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder inte uppnås. Det införs också bestämmelser om närmare samarbete mellan Riksgäldskontoret och Finansinspektionen om åtgärder.
I syfte att skydda icke-professionella kunder föreslås bestämmelser som begränsar dessa aktörers möjlighet att investera i vissa skuldinstrument som används av ett företag för att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. Betänkandet innehåller också förslag som innebär att Riksgäldskontoret ges möjlighet att vidta tillfälliga åtgärder som berör ett företag i kris samt dess motparter och borgenärer även när ett beslut om resolution inte har fattats.
Ändringarna föreslås i fråga om kapitaltäckning i huvudsak träda i kraft den 29 december 2020 och i fråga om hantering av banker i kris i huvudsak träda i kraft den 28 december 2020. I fråga om kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder föreslås Riksgäldskontoret besluta om lämplig övergångsperiod med gradvis uppbyggnad fram till 2024.
19
1 Författningsförslag
1.1 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1995:1559 ) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag att 5 kap. 7 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap.
7 §1
Vid tillämpningen av denna lag ska artikel 434.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 beaktas.
Vid tillämpningen av denna lag ska artikel 434.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 beaktas.
Denna lag träder i kraft den 28 juni 2021.
1 Senaste lydelse 2014:975.
Författningsförslag SOU 2019:60
20
1.2 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1999:1309 ) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden
Härigenom föreskrivs2 i fråga om lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden att 2 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §3
I denna lag avses med
administratör: ett företag som är ansvarigt för verksamheten i ett
avvecklingssystem; företaget anses som deltagare i systemet,
anmält avvecklingssystem: ett avvecklingssystem som en stat inom
EES har anmält till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten eller till Eftas övervakningsmyndighet, eller ett likställt avvecklingssystem,
central motpart: en central motpart enligt definitionen i artikel 2.1 i förordningen (EU) nr 648/2012.
clearingorganisation: ett före-
tag som har tillstånd att driva clearingverksamhet enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
deltagare: ett institut, en central motpart, en avvecklingsagent, en clearingorganisation, en systemoperatör eller en clearingmedlem i en central motpart med auktorisation enligt artikel 17 i förordningen (EU) nr 648/2012
2 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/879. 3 Senaste lydelse (2018:2019).
SOU 2019:60 Författningsförslag
21
EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, kollektivt obeståndsförfarande: konkurs, företagsrekonstruktion
eller annat därmed jämförbart förfarande,
likställt avvecklingssystem: ett avvecklingssystem som Finans-
inspektionen enligt 9 a § har beslutat att likställa med ett avvecklingssystem som en stat inom EES har anmält till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten eller till Eftas övervakningsmyndighet,
samverkande system: två eller flera anmälda avvecklingssystem
vars administratörer har ingått ett ömsesidigt arrangemang som innebär att överföringsuppdrag verkställs mellan systemen, och
värdepapperscentral: detsamma som i artikel 2.1.1 i förordning
(EU) nr 909/2014, i den ursprungliga lydelsen.
Denna lag träder ikraft den 28 december 2020.
Författningsförslag SOU 2019:60
22
1.3 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2004:297 ) om bank- och finansieringsrörelse
Härigenom föreskrivs4 i fråga om lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse
dels att nuvarande 6 kap. 2 a och 2 b §§ ska betecknas som 6 kap.
2 b och 2 c §§ samt att nuvarande 13 kap. 8 a § ska betecknas som 13 kap. 8 b §,
dels att rubriken närmast före 6 kap. 2 a § ska sättas närmast före
6 kap. 2 b § och rubriken närmast före 13 kap. 8 a § ska sättas närmast före 13 kap. 8 b §,
dels att 1 kap. 5 §, 6 kap. 2 §, 6 b kap. 4 §, 8 kap. 6 §, 13 kap. 2 och
6 a §§ samt 15 kap. 1 och 1 a §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 6 kap. 2 a §, 13 kap. 8 a
och 10 a §§ samt 14 kap. 2 c §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
5 §5
I denna lag betyder
1. anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars huvudsakliga verksamhet består i att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller driva annan liknande verksamhet som har samband med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländska företag,
2. bank: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank,
3. bankaktiebolag: ett aktiebolag som har fått tillstånd att driva bankrörelse,
4. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över utländska kreditinstitut,
5. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
6. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett utländskt kreditinstituts etablering av flera driftställen ska anses som en enda filial,
4 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878. 5 Senaste lydelse 2018:1397.
SOU 2019:60 Författningsförslag
23
7. finansiellt institut: ett före-
tag som inte är kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländskt företag och vars huvudsakliga verksamhet är att
a) förvärva eller inneha aktier eller andelar,
b) driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § lagen ( 2007:528 ) om värdepappersmarknaden, eller
c) driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra stycket 2–10, 12 och 15 utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 §,
7. finansiellt institut: ett insti-
tut enligt artikel 4.1.26 i tillsynsförordningen,
8. hemland: det land där ett företag har fått tillstånd till rörelse som avses i denna lag,
9. kapitalbas: detsamma som i artikel 72 i tillsynsförordningen, 10. kreditinstitut: bank och kreditmarknadsföretag, 11. kapitaltäckningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv
2014/59/EU,
11. kapitaltäckningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU)
2019/878,
12. kreditmarknadsbolag: ett aktiebolag som har fått tillstånd att driva finansieringsrörelse,
13. kreditmarknadsförening: en ekonomisk förening som har fått tillstånd att driva finansieringsrörelse,
14. kreditmarknadsföretag: kreditmarknadsbolag och kreditmarknadsförening,
Författningsförslag SOU 2019:60
24
15. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 5 a § representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,
16. medlemsbank: en ekonomisk förening som avses i lagen (1995:1570) om medlemsbanker,
17. sparbank: ett företag som avses i sparbankslagen (1987:619), 18. startkapital: det kapital som för kreditinstitut avses i artikel 4.51 i tillsynsförordningen,
19. utländskt bankföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva bankrörelse,
20. utländskt kreditföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva finansieringsrörelse,
21. utländskt kreditinstitut: ett utländskt bankföretag och ett utländskt kreditföretag,
22. betydande filial: en filial som är betydande enligt artikel 51.1 i kapitaltäckningsdirektivet,
23. blandat finansiellt holdingföretag: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.21 i tillsynsförordningen,
24. blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett inom EES etablerat blandat finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett
a) kreditinstitut, värdepappersbolag eller EES-institut, eller
b) annat blandat finansiellt holdingföretag eller ett finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES,
25. EES-institut: ett utländskt kreditinstitut eller ett utländskt värdepappersföretag som är hemmahörande i något annat land inom EES än Sverige, 26. finansiellt holdingföretag: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.20 i tillsynsförordningen, 27. finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett inom EES etablerat finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett
a) kreditinstitut, värdepappersbolag eller EES-institut, eller
b) annat finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES,
28. holdingföretag med blandad verksamhet: holdingföretag enligt artikel 4.1.22 i tillsynsförordningen,
29. koncern:
SOU 2019:60 Författningsförslag
25
a) i 6 a, 6 b och 15 b kap., detsamma som i 2 kap. 1 § lagen (2015:1016) om resolution,
b) i övriga kapitel, detsamma som i 1 kap.11 och 12 §§aktiebolagslagen (2005:551), varvid det som sägs om moderbolag tilllämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag,
30. koncernåterhämtningsplan: en plan som upprättas av ett moderföretag inom EES i syfte att identifiera åtgärder som de företag i en koncern som omfattas av gruppbaserad tillsyn avser att vidta för att bevara eller återställa koncernens eller ett i koncernen ingående kreditinstituts eller utländskt kreditinstituts finansiella ställning och livskraft efter en betydande försämring av den finansiella situationen,
31. krishanteringsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012, i den ursprungliga lydelsen,
32. moderföretag inom EES: ett moderinstitut inom EES, ett finansiellt moderholdingföretag inom EES eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES,
33. moderinstitut inom EES: ett kreditinstitut, värdepappersbolag eller EES-institut som är ett moderföretag och som inte självt är ett dotterföretag till ett
a) annat kreditinstitut, värdepappersbolag eller EES-institut, eller
b) finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES,
34. samordnande tillsynsmyndighet: en behörig myndighet som ansvarar för att utöva gruppbaserad tillsyn av moderinstitut inom EES och av institut som kontrolleras av finansiella moderholdingföretag inom EES eller blandade finansiella moderholdingföretag inom EES,
35. tillsynsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012,
36. utländskt värdepappersföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva värdepappersrörelse, och
Författningsförslag SOU 2019:60
26
37. återhämtningsplan: en plan som upprättas av ett kreditinstitut i syfte att identifiera åtgärder som institutet avser att vidta för att bevara eller återställa sin finansiella ställning och livskraft efter en betydande försämring av den finansiella situationen.
6 kap.
2 §6
Ett kreditinstitut ska identifiera, mäta, styra, internt rapportera och ha kontroll över de risker som dess rörelse är förknippad med. Institutet ska se till att det har en tillfredsställande intern kontroll. Det ska också upprätta en återhämtningsplan eller koncernåterhämtningsplan enligt 6 a kap.
Ett kreditinstitut ska särskilt se till att dess kreditrisker, marknadsrisker, operativa risker och andra risker sammantagna inte medför att institutets förmåga att fullgöra sina förpliktelser äventyras. För att uppfylla detta krav ska det åtminstone ha metoder som gör det möjligt att fortlöpande värdera och upprätthålla ett kapital som till belopp, slag och fördelning är tillräckligt för att täcka arten och nivån på de risker som det är eller kan komma att bli exponerat för. Kreditinstitutet ska utvärdera dessa metoder för att säkerställa att de är heltäckande.
Ett kreditinstitut ska särskilt se till att dess kreditrisker, marknadsrisker, operativa risker och andra risker sammantagna inte medför att institutets förmåga att fullgöra sina förpliktelser äventyras. För att uppfylla detta krav ska det åtminstone ha metoder som gör det möjligt att fortlöpande värdera och upprätthålla ett kapital som till belopp, slag och fördelning är tillräckligt för att täcka arten och nivån på de risker som det är eller kan komma att bli exponerat för. Kreditinstitutet ska utvärdera dessa metoder för att säkerställa att de är heltäckande. Kredit-
institutet ska fastställa det internt bedömda kapitalbehovet till tillfredsställande kapitalbasnivåer.
6 Senaste lydelse 2015:1029.
SOU 2019:60 Författningsförslag
27
2 a §
I fråga om ränterisker som följer av verksamhet utanför handelslagret får Finansinspektionen i de situationer som anges i artikel 84.3 och 84.4 i kapitaltäckningsdirektivet kräva att ett kreditinstitut använder schablonmetoden enligt artikel 84.1 i samma direktiv.
6 b kap.
4 §7
Finansinspektionen ska godkänna ett avtal om koncerninternt finansiellt stöd, om stödet
1. i betydande grad avhjälper de finansiella svårigheterna i det företag som tar emot det,
2. syftar till att bevara eller återställa den finansiella stabiliteten i koncernen som helhet eller i något av företagen inom koncernen, och
3. inte äventyrar den finansiella stabiliteten i ett eller flera länder inom EES, i synnerhet inte i det land där det stödgivande företaget finns.
Dessutom ska följande krav vara uppfyllda med avseende på det stödgivande företaget:
1. Det kan antas att ersättningen för stödet kommer att betalas och, om det avser ett lån, även kapitalbeloppet återbetalas. Om stödet ges i form av en garanti eller annan slags säkerhet, tillämpas samma villkor på den skuld som uppkommer ifall garantin eller säkerheten utlöses.
2. Det finansiella stödet ges på sådana villkor att det stödgivande företagets intressen gynnas.
3. Likviditeten eller solvensen i det stödgivande företaget äventyras inte till följd av tillhandahållandet av det finansiella stödet.
4. Det stödgivande företaget uppfyller de krav som gäller avseende kapitalbas och likviditet i kapitaltäckningsdirektivet samt
4. Det stödgivande företaget uppfyller de krav som gäller avseende kapitalbas och likviditet i kapitaltäckningsdirektivet samt
7 Senaste lydelse 1015:1029.
Författningsförslag SOU 2019:60
28
de övriga krav som gäller enligt artikel 104.2 i samma direktiv vid tidpunkten för det finansiella stödet.
de övriga krav som gäller enligt artikel 104a i samma direktiv vid tidpunkten för det finansiella stödet.
5. Det stödgivande företaget uppfyller de krav som gäller för stora exponeringar.
6. Det finansiella stödet leder inte till att de krav som anges i 4 eller 5 inte uppfylls.
7. Möjligheten till resolution av det stödgivande företaget äventyras inte till följd av det finansiella stödet. Finansinspektionen får bevilja undantag från kraven i andra stycket 4 och 5.
8 kap.
6 §
Institutets styrelse skall behandla ärenden som avses i 5 §. Den skall vidare i en förteckning föra in uppgifter om de avtal som har träffats.
Institutets styrelse ska behandla ärenden som avses i 5 §. Den ska vidare i en förteckning föra in uppgifter om de avtal som har träffats. Förteckningen ska
också innehålla uppgift om kredit som har lämnats till
1. ett barn eller en förälder till en styrelseledamot eller den verkställande direktören för institutet, och
2. en juridisk person som en sådan person som avses i 1 eller i 5 § första stycket 1–3 eller 5
a) har ett kvalificerat innehav om minst 10 procent av kapitalet eller rösterna, eller
b) har en sådan ställning som avses i 5 § första stycket 1–3.
För att uppfylla kravet på en förteckning enligt första stycket får institutet även föra en förteckning
SOU 2019:60 Författningsförslag
29
över de närstående som omfattas av kravet.
13 kap.
2 §
Finansinspektionen har tillsyn över kreditinstitut och utländska kreditinstitut som inrättat filial enligt 4 kap. 4 §.
För ett kreditinstitut omfattar tillsynen att rörelsen drivs enligt
1. denna lag,
2. andra författningar som reglerar institutets verksamhet,
3. institutets bolagsordning, stadgar eller reglemente, och
4. interna instruktioner som har sin grund i författningar som reglerar institutets verksamhet.
Inspektionen har dessutom tillsyn över att kreditinstitutets ägare och ledning uppfyller lämplighetskraven i denna lag.
Inspektionen har dessutom tillsyn över att kreditinstitutets ägare och ledning uppfyller lämplighetskraven i denna lag. Inspek-
tionen ska i synnerhet kontrollera att ägare och ledning uppfyller dessa krav när det finns rimlig anledning att misstänka att institutet har koppling till eller utnyttjas för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller det finns en ökad risk för detta.
För en filial till ett utländskt kreditinstitut som avses i 4 kap. 4 § skall inspektionen se till att institutet följer de lagar och andra författningar som gäller för institutets verksamhet här i landet.
För en filial till ett utländskt kreditinstitut som avses i 4 kap. 4 § ska inspektionen se till att institutet följer de lagar och andra författningar som gäller för institutets verksamhet här i landet.
Lydelse enligt prop. 2018/19:150 Föreslagen lydelse
6 a §
Finansinspektionen ska i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med
– andra behöriga myndigheter,
Författningsförslag SOU 2019:60
30
– Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, – Europeiska bankmyndigheten, – Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, – Europeiska systemrisknämnden, och
– Europeiska centralbanken.
– Europeiska systemrisknämnden,
– Europeiska centralbanken,
och
– myndigheter som har ansvar
för tillämpningen av regler om strukturell åtskillnad inom en bankgrupp.
8 a §
Finansinspektionen får efter begäran från Internationella valutafonden, Världsbanken, Banken för internationell betalningsutjämning och Rådet för finansiell stabilitet lämna information under de förutsättningar och i den utsträckning som följer av kapitaltäckningsdirektivet.
10 a §
Finansinspektionen får kräva att en revisor eller en särskild granskare som åsidosatt sina skyldigheter enligt 10 § ska bytas ut.
14 kap.
2 c §
Om det samtidigt med en prövning av ett kreditinstituts ägares lämplighet enligt detta kapitel pågår en prövning om godkännande av ett finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag, ska Finansinspektionen på lämpligt sätt
SOU 2019:60 Författningsförslag
31
samarbeta med de myndigheter som prövar ansökan om godkännande.
Vid tillämpning av första stycket ska bedömningsperioden i 2 b § förlängas med ytterligare 20 arbetsdagar efter det att godkännandeförfarandet avslutats.
15 kap.
1 §8
Om ett kreditinstitut har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, andra författningar som reglerar institutets verksamhet, institutets bolagsordning, stadgar eller reglemente eller interna instruktioner som har sin grund i författningar som reglerar institutets verksamhet, ska Finansinspektionen ingripa.
Finansinspektionen ska då utfärda ett föreläggande att inom viss tid begränsa eller minska riskerna i rörelsen i något avseende, begränsa eller helt underlåta utdelning eller räntebetalningar eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, meddela ett förbud att verkställa beslut eller genom att göra en anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig ska kreditinstitutets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas.
Finansinspektionen ska då utfärda ett föreläggande att inom viss tid begränsa eller minska riskerna i rörelsen i något avseende, begränsa eller helt underlåta utdelning eller räntebetalningar eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, meddela ett förbud att verkställa beslut eller genom att göra en anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig ska kreditinstitutets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas. Ett
tillstånd för ett sådant globalt systemviktigt institut som avses i artikel 4.1.133 i tillsynsförordningen får dock inte återkallas på grund av att institutet inte uppfyller kraven i artikel 92a eller 92b i den förordningen.
8 Senaste lydelse 2014:982.
Författningsförslag SOU 2019:60
32
Finansinspektionen ska även ingripa genom att utfärda ett föreläggande i enlighet med andra stycket, om det är sannolikt att ett kreditinstitut inom tolv månader inte längre kommer att uppfylla sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar institutets verksamhet.
1 a §9
Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i ett kreditinstituts styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om kreditinstitutet
1. har fått tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse genom att lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt,
2. i strid med 14 kap. 4 § första stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla sådana förvärv och avyttringar som avses där,
3. i strid med 14 kap. 4 § tredje stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar i institutet samt storleken på innehaven,
4. inte uppfyller kraven i 6 kap. 1–3 c, 4, 4 a, 4 c eller 5 § eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 1 § 5,
5. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om efterlevnaden av skyldigheten att uppfylla kapitalbaskraven enligt artikel 92 i tillsynsförordningen, i strid med artikel 99.1 i den förordningen,
6. låter bli att rapportera eller lämnar ofullständig eller felaktig information till Finansinspektionen när det gäller data som avses i artikel 101 i tillsynsförordningen,
7. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om en stor exponering i strid med artikel 394.1 i tillsynsförordningen,
8. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om likviditet i strid med artikel 415.1 och 415.2 i tillsynsförordningen,
9. låter bli att lämna uppgifter till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om sin bruttosoliditet i strid med artikel 430.1 i tillsynsförordningen,
10. vid upprepade tillfällen eller systematiskt låter bli att hålla likvida tillgångar i strid med artikel 412 i tillsynsförordningen,
9 Senaste lydelse 2018:1791.
SOU 2019:60 Författningsförslag
33
11. utsätter sig för en exponering som överskrider gränserna enligt artikel 395 i tillsynsförordningen,
12. är exponerat för kreditrisken i en värdepapperiseringsposition utan att uppfylla villkoren i artikel 405 i tillsynsförordningen,
13. låter bli att lämna information eller lämnar ofullständig eller felaktig information i strid med någon av artiklarna 431.1–431.3 och 451.1 i tillsynsförordningen,
14. gör betalningar till innehavare av instrument som ingår i institutets kapitalbas i strid med 8 kap.3 och 4 §§ lagen (2014:966) om kapitalbuffertar eller artikel 28, 51 eller 63 i tillsynsförordningen, när dessa artiklar förbjuder sådana betalningar till innehavare av instrument som ingår i kapitalbasen,
14. gör betalningar till innehavare av instrument som ingår i institutets kapitalbas i strid med 8 kap. 3 och 4 §§ eller 8 a kap. 3
och 4 §§ lagen (2014:966) om
kapitalbuffertar eller artikel 28, 51 eller 63 i tillsynsförordningen, när dessa artiklar förbjuder sådana betalningar till innehavare av instrument som ingår i kapitalbasen,
15. har befunnits ansvarigt för en allvarlig, upprepad eller systematisk överträdelse av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen,
16. har befunnits ansvarigt för en allvarlig, upprepad eller systematisk överträdelse av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av den 20 maj 2015 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och om upphävande av förordning (EG) nr 1781/2006,
17. har tillåtit en styrelseledamot, verkställande direktören eller ersättare för någon av dem att åta sig ett sådant uppdrag i institutet eller kvarstå i institutet trots att kraven i 3 kap. 2 § första stycket 4 eller 5, 10 kap. 8 a–8 c §§, 12 kap. 6 a–6 c §§ eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 1 § 3 inte är uppfyllda,
18. i strid med 6 a kap. 1 eller 2 § låter bli att upprätta eller lämna in en återhämtningsplan eller en koncernåterhämtningsplan,
19. i strid med 6 b kap. 11 § låter bli att anmäla att koncerninternt finansiellt stöd ska lämnas,
20. i strid med 13 kap. 4 a och 5 a §§ låter bli att underrätta Finansinspektionen om institutet
20. i strid med 13 kap. 4 a och 5 a §§ låter bli att underrätta Finansinspektionen om institutet
Författningsförslag SOU 2019:60
34
fallerar eller sannolikt kommer att fallera, eller
fallerar eller sannolikt kommer att fallera,
21. i strid med 28 kap. 1 § lagen (2015:1016) om resolution låter bli att lämna begärda upplysningar till Riksgäldskontoret.
21. i strid med 28 kap. 1 § lagen (2015:1016) om resolution låter bli att lämna begärda upplysningar till Riksgäldskontoret,
22. är ett moderföretag enligt artikel 4.1.15 i tillsynsförordningen och det inte vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att se till att kraven i del tre, fyra, sex och sju i tillsynsförordningen samt kraven i 2 kap. 1 och 2 §§ i lagen ( 2014:968 ) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag efterlevs på gruppnivå eller undergruppsnivå, eller
23. inte uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder som följer av 4 kap. och 4 a kap. lagen om resolution.
Om en sådan person som anges i första stycket omfattas av tillstånds- eller underrättelseskyldighet enligt 14 kap. 1 eller 3 § för förvärv eller avyttring av aktier eller andelar i institutet, ska första stycket 2 och 3 inte gälla för den personen i fråga om dessa aktier eller andelar.
Ett ingripande enligt första stycket får ske endast om institutets överträdelse är allvarlig och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Ingripande sker genom
1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre år och högst tio år, inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett kreditinstitut, eller ersättare för någon av dem, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
Denna lag träder i kraft den 28 juni 2021 i fråga om 6 kap. 2 a § och i övrigt den 29 december 2020.
SOU 2019:60 Författningsförslag
35
1.4 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2004:297 ) om bank- och finansieringsrörelse
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse att 15 kap. 1 a § ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt avsnitt 1.3 Föreslagen lydelse
15 kap.
1 a §
Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i ett kreditinstituts styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om kreditinstitutet
1. har fått tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse genom att lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt,
2. i strid med 14 kap. 4 § första stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla sådana förvärv och avyttringar som avses där,
3. i strid med 14 kap. 4 § tredje stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar i institutet samt storleken på innehaven,
4. inte uppfyller kraven i 6 kap. 1–3 c, 4, 4 a, 4 c eller 5 § eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 1 § 5,
5. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om efterlevnaden av skyldigheten att uppfylla kapitalbaskraven enligt artikel 92 i tillsynsförordningen, i strid med artikel 99.1 i den förordningen,
5. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om efterlevnaden av skyldigheten att uppfylla kapitalbaskraven enligt artikel 92 i tillsynsförordningen, i strid med artikel 430.1 i den förordningen,
6. låter bli att rapportera eller lämnar ofullständig eller felaktig information till Finansinspektionen när det gäller data som avses i artikel 101 i tillsynsförordningen,
6. låter bli att rapportera eller lämnar ofullständig eller felaktig information till Finansinspektionen när det gäller data som avses i artikel 430a i tillsynsförordningen,
Författningsförslag SOU 2019:60
36
7. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om en stor exponering i strid med artikel 394.1 i tillsynsförordningen,
8. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om likviditet i strid med artikel 415.1 och 415.2 i tillsynsförordningen,
9. låter bli att lämna uppgifter till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om sin bruttosoliditet i strid med artikel 430.1 i tillsynsförordningen,
9. låter bli att lämna uppgifter till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om sin bruttosoliditet i strid med artikel 430.1
och 430.2 i tillsynsförordningen,
10. vid upprepade tillfällen eller systematiskt låter bli att hålla likvida tillgångar i strid med artikel 412 i tillsynsförordningen,
11. utsätter sig för en exponering som överskrider gränserna enligt artikel 395 i tillsynsförordningen,
12. är exponerat för kreditrisken i en värdepapperiseringsposition utan att uppfylla villkoren i artikel 405 i tillsynsförordningen,
13. låter bli att lämna information eller lämnar ofullständig eller felaktig information i strid med någon av artiklarna 431.1–431.3 och 451.1 i tillsynsförordningen,
14. gör betalningar till innehavare av instrument som ingår i institutets kapitalbas i strid med 8 kap.3 och 4 §§ eller 8 a kap.3 och 4 §§ lagen (2014:966) om kapitalbuffertar eller artikel 28, 51 eller 63 i tillsynsförordningen, när dessa artiklar förbjuder sådana betalningar till innehavare av instrument som ingår i kapitalbasen,
15. har befunnits ansvarigt för en allvarlig, upprepad eller systematisk överträdelse av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen,
16. har befunnits ansvarigt för en allvarlig, upprepad eller systematisk överträdelse av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av den 20 maj 2015 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och om upphävande av förordning (EG) nr 1781/2006,
17. har tillåtit en styrelseledamot, verkställande direktören eller ersättare för någon av dem att åta sig ett sådant uppdrag i institutet eller kvarstå i institutet trots att kraven i 3 kap. 2 § första stycket 4
SOU 2019:60 Författningsförslag
37
eller 5, 10 kap. 8 a–8 c §§, 12 kap. 6 a–6 c §§ eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 1 § 3 inte är uppfyllda,
18. i strid med 6 a kap. 1 eller 2 § låter bli att upprätta eller lämna in en återhämtningsplan eller en koncernåterhämtningsplan,
19. i strid med 6 b kap. 11 § låter bli att anmäla att koncerninternt finansiellt stöd ska lämnas,
20. i strid med 13 kap. 4 a och 5 a §§ låter bli att underrätta Finansinspektionen om institutet fallerar eller sannolikt kommer att fallera,
21. i strid med 28 kap. 1 § lagen (2015:1016) om resolution låter bli att lämna begärda upplysningar till Riksgäldskontoret,
22. är ett moderföretag enligt artikel 4.1.15 i tillsynsförordningen och det inte vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att se till att kraven i del tre, fyra, sex och sju i tillsynsförordningen samt kraven i 2 kap.1 och 2 §§ i lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag efterlevs på gruppnivå eller undergruppsnivå, eller
23. inte uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder som följer av 4 kap. och 4 a kap. lagen om resolution.
Om en sådan person som anges i första stycket omfattas av tillstånds- eller underrättelseskyldighet enligt 14 kap. 1 eller 3 § för förvärv eller avyttring av aktier eller andelar i institutet, ska första stycket 2 och 3 inte gälla för den personen i fråga om dessa aktier eller andelar.
Ett ingripande enligt första stycket får ske endast om institutets överträdelse är allvarlig och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Ingripande sker genom
1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre år och högst tio år, inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett kreditinstitut, eller ersättare för någon av dem, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
Denna lag träder i kraft den 28 juni 2021.
Författningsförslag SOU 2019:60
38
1.5 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2007:528 ) om värdepappersmarknaden
Härigenom föreskrivs10 i fråga om lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden
dels att nuvarande 8 kap. 4 a och 4 b §§ ska betecknas som 8 kap.
4 b och 4 c §§,
dels att rubriken närmast före 8 kap. 4 a § ska sättas närmast före
8 kap. 4 b §,
dels att 1 kap. 4 a §, 8 kap. 4 §, 8 b kap. 4 §, 9 kap. 45 §, 23 kap. 1
och 5 §§ samt 25 kap. 1 d § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas fem nya paragrafer, 8 kap. 4 a §, 9 kap. 25 a
och 25 b §§, 13 kap. 6 b och 9 a §§, och närmast före 9 kap. 25 a § ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
4 a §11
I denna lag betyder
direktivet om marknader för finansiella instrument: Europaparla-
mentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1034,
kapitaltäckningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i
10 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878. 11 Senaste lydelse 2019:419.
SOU 2019:60 Författningsförslag
39
lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878,
krishanteringsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv
2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012, i den ursprungliga lydelsen,
marknadsmissbruksförordningen: Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG,
prospektförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2017/1129 av den 14 juli 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG,
tillsynsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012,
öppenhetsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv
2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/50/EU.
8 kap.
4 §12
Ett värdepappersbolag ska identifiera, mäta, styra, internt rapportera och ha kontroll över de risker som dess rörelse är förknippad med. Bolaget ska se till att det har en tillfredsställande intern kontroll.
12 Senaste lydelse 2015:1032.
Författningsförslag SOU 2019:60
40
Sådana värdepappersbolag som anges i 8 a kap. 1 § ska också upprätta en återhämtningsplan eller koncernåterhämtningsplan enligt samma kapitel.
Ett värdepappersbolag ska särskilt se till att dess kreditrisker, marknadsrisker, operativa risker och andra risker sammantagna inte medför att dess förmåga att fullgöra sina förpliktelser äventyras. För att uppfylla detta krav ska bolaget ha metoder som gör det möjligt att fortlöpande värdera och upprätthålla ett kapital som till belopp, slag och fördelning är tillräckligt för att täcka arten och nivån på de risker som bolaget är eller kan komma att bli exponerat för.
Ett värdepappersbolag ska särskilt se till att dess kreditrisker, marknadsrisker, operativa risker och andra risker sammantagna inte medför att dess förmåga att fullgöra sina förpliktelser äventyras. För att uppfylla detta krav ska bolaget ha metoder som gör det möjligt att fortlöpande värdera och upprätthålla ett kapital som till belopp, slag och fördelning är tillräckligt för att täcka arten och nivån på de risker som bolaget är eller kan komma att bli exponerat för. Bolaget ska fastställa det
internt bedömda kapitalbehovet till tillfredsställande kapitalbasnivåer.
Bolaget ska utvärdera dessa metoder för att säkerställa att de är heltäckande.
4 a §
I fråga om ränterisker som följer av verksamhet utanför handelslagret får Finansinspektionen i de situationer som anges i artikel 84.3 och 84.4 i kapitaltäckningsdirektivet kräva att ett värdepappersbolag använder schablonmetoden enligt artikel 84.1 i samma direktiv.
SOU 2019:60 Författningsförslag
41
8 b kap.
4 §13
Finansinspektionen ska godkänna ett avtal om koncerninternt finansiellt stöd, om stödet
1. i betydande grad avhjälper de finansiella svårigheterna i det företag som tar emot det,
2. syftar till att bevara eller återställa den finansiella stabiliteten i koncernen som helhet eller i något av företagen inom koncernen, och
3. inte äventyrar den finansiella stabiliteten i ett eller flera länder inom EES, i synnerhet i det land där det stödgivande företaget finns.
Dessutom ska följande krav vara uppfyllda med avseende på det stödgivande företaget:
1. Det kan antas att ersättningen för stödet kommer att betalas och, om det avser ett lån, även kapitalbeloppet återbetalas. Om stödet ges i form av en garanti eller annan slags säkerhet, tillämpas samma villkor på den skuld som uppkommer ifall garantin eller säkerheten utlöses.
2. Det finansiella stödet ges på sådana villkor att det stödgivande företagets intressen gynnas.
3. Likviditeten eller solvensen i det stödgivande företaget äventyras inte till följd av tillhandahållandet av det finansiella stödet.
4. Det stödgivande företaget uppfyller de krav som gäller avseende kapitalbas och likviditet i kapitaltäckningsdirektivet samt de övriga krav som gäller enligt artikel 104.2 i samma direktiv vid tidpunkten för det finansiella stödet.
4. Det stödgivande företaget uppfyller de krav som gäller avseende kapitalbas och likviditet i kapitaltäckningsdirektivet samt de övriga krav som gäller enligt artikel 104a i samma direktiv vid tidpunkten för det finansiella stödet.
5. Det stödgivande företaget uppfyller de krav som gäller för stora exponeringar.
6. Det finansiella stödet leder inte till att de krav som anges i 4 eller 5 inte uppfylls.
7. Möjligheten till resolution av det stödgivande företaget äventyras inte till följd av det finansiella stödet. Finansinspektionen får bevilja undantag från kraven i andra stycket 4 och 5.
13 Senaste lydelse 2015:1032.
Författningsförslag SOU 2019:60
42
9 kap.
Särskilda villkor vid försäljning till icke-professionella kunder
25 a §
Ett värdepappersinstitut får endast sälja primärkapitaltillskottinstrument, supplementärkapitalinstrument och efterställda kvalificerade skuldinstrument som emitterats efter den 27 december 2020 till en icke-professionell kund om
1. institutet har utfört en lämplighetsbedömning enligt 23 §,
2. institutet har bedömt att instrumenten är lämpliga för kunden, och
3. institutet har lämnat kunden en lämplighetsförklaring enligt 28 §.
Med efterställda kvalificerade skuldinstrument avses detsamma som i 2 kap. 2 b § lagen ( 2015:1016 ) om resolution.
25 b §
Ett värdepappersinstitut får kräva att den icke-professionella kunden lämnar institutet information om sin portfölj.
Om den icke-professionella kundens portfölj vid tidpunkten för köpet inte överstiger 500 000 euro, ska värdepappersinstitutet säkerställa att
1. kunden inte investerar mer än totalt 10 procent av sin portfölj i instrument som avses i 25 a §, och
SOU 2019:60 Författningsförslag
43
2. det ursprungliga investeringsbeloppet som investeras i ett eller flera sådana instrument är minst 10 000 euro.
En portfölj enligt andra stycket ska innehålla kontanta insättningar och finansiella instrument, med undantag för sådana finansiella instrument som har lämnats som säkerhet.
45 §14
Vid kreditgivning enligt 2 kap. 2 § första stycket 2 gäller för värdepappersbolag denna paragraf och 44 § i stället för 21 kap. aktiebolagslagen (2005:551).
Ett värdepappersbolag får inte på andra villkor än sådana som bolaget normalt ställer upp lämna kredit till
1. en styrelseledamot,
2. en person som ensam eller i förening med någon annan får avgöra kreditärenden som ska avgöras av styrelsen,
3. en anställd som har en ledande ställning inom bolaget,
4. någon annan aktieägare än staten med ett aktieinnehav som motsvarar minst 3 procent av hela aktiekapitalet,
5. den som är make eller sambo till någon som avses i 1–4, eller
6. en juridisk person i vilken någon som avses i 1–5 har ett väsentligt ekonomiskt intresse i egenskap av delägare eller medlem.
Finansinspektionen prövar efter ansökan om en anställd har sådan ledande ställning som avses i andra stycket 3.
Värdepappersbolagets styrelse ska avgöra ärenden om kredit till de personer och företag som avses i andra stycket. Bolaget ska föra in uppgifter om sådana krediter i en förteckning.
Värdepappersbolagets styrelse ska avgöra ärenden om kredit till de personer och företag som avses i andra stycket. Bolaget ska föra in uppgifter om sådana krediter i en förteckning.
Förteckningen ska också innehålla uppgift om kredit som har lämnats till
14 Senaste lydelse 2017:679.
Författningsförslag SOU 2019:60
44
1. ett barn eller en förälder till en styrelseledamot eller den verkställande direktören för bolaget, och
2. en juridisk person som en sådan person som avses i 1 eller i andra stycket 1–3 eller 5
a) har ett kvalificerat innehav om minst 10 procent av kapitalet eller rösterna, eller
b) har en sådan ställning som avses i andra stycket 1–3.
För att uppfylla kravet på en förteckning enligt fjärde stycket får värdepappersbolaget även föra en förteckning över de närstående som omfattas av kravet.
Andra-fjärde styckena tillämpas också på krediter mot säkerhet av borgen eller fordringsrätt som utfärdas av någon som avses i andra stycket. Detsamma gäller för en fordran som bolaget förvärvar och för vilken någon som avses i andra stycket är betalningsskyldig.
23 kap.
1 §15
Finansinspektionen har tillsyn över värdepappersinstitut, börser, svenska leverantörer av datarapporteringstjänster, clearingorganisationer samt sådana utländska företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige.
För svenska värdepappersinstitut, börser, svenska leverantörer av datarapporteringstjänster och svenska clearingorganisationer omfattar tillsynen att rörelsen drivs enligt denna lag, andra författningar som reglerar företagets verksamhet, företagets bolagsordning, stadgar eller reglemente och interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar företagets verksamhet.
För ett utländskt företag som driver värdepappersrörelse eller en reglerad marknad eller clearingverksamhet från filial i Sverige omfattar tillsynen att företaget följer de lagar och andra författningar som gäller för företagets verksamhet i Sverige.
15 Senaste lydelse 2018:1399.
SOU 2019:60 Författningsförslag
45
Inspektionen har dessutom tillsyn över att ägare och ledning uppfyller lämplighetskraven i denna lag. Inspektionen ska i synnerhet kontrollera att ägare och ledning uppfyller dessa krav när det finns rimlig anledning att misstänka att institutet har koppling till eller utnyttjas för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller det finns en ökad risk för detta.
Finansinspektionen har därutöver tillsyn över att bestämmelserna om regelbunden finansiell information i 16 kap. följs.
Lydelse enligt prop. 2018/19:150 Föreslagen lydelse
5 §
Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med
1. andra behöriga myndigheter,
2. Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten,
3. Europeiska systemrisknämnden,
4. Europeiska centralbanken,
5. byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer),
6. offentliga organ som har behörighet för tillsyn över spotmarknader och auktionsmarknader,
7. behöriga myndigheter, registerförvaltare och andra offentliga organ som har uppdrag att utöva tillsyn enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 421/2014, och
8. offentliga organ som är ansvariga för tillsyn, förvaltning och reglering av fysiska jordbruksmarknader enligt Europa-
7. behöriga myndigheter, registerförvaltare och andra offentliga organ som har uppdrag att utöva tillsyn enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 421/2014,
8. offentliga organ som är ansvariga för tillsyn, förvaltning och reglering av fysiska jordbruksmarknader enligt Europa-
Författningsförslag SOU 2019:60
46
parlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007.
parlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007, och
9. myndigheter som har ansvar för tillämpningen av regler om strukturell uppdelning inom en bankgrupp.
6 b §
Finansinspektionen får efter begäran från Internationella valutafonden, Världsbanken, Banken för internationell betalningsutjämning och Rådet för finansiell stabilitet lämna information under de förutsättningar och i den utsträckning som följer av kapitaltäckningsdirektivet.
9 a §
Finansinspektionen får kräva att en revisor eller en särskild granskare som åsidosatt sina skyldigheter enligt 8 och 9 §§ ska bytas ut.
SOU 2019:60 Författningsförslag
47
25 kap.
1 d §16
Finansinspektionen ska, utöver i de fall som anges i 1 a och 1 b §§, ingripa mot någon som ingår i ett värdepappersbolags styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om värdepappersbolaget
1. har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse genom att lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt,
2. inte uppfyller kraven i 3 kap. 5 § första stycket eller har tillåtit en styrelseledamot, verkställande direktören eller ersättare för någon av dem att åta sig ett sådant uppdrag i bolaget eller kvarstå i bolaget trots att kraven i 3 kap. 1 § första stycket 5 eller 6 eller någon av 8 kap. 8 b–8 d §§ eller i föreskrifter som meddelats med stöd av 3 kap. 12 § 2 inte är uppfyllda,
3. åsidosatt sina skyldigheter enligt 5 kap. 4 §,
4. inte uppfyller kraven i någon av 8 kap. 3–6, 8 eller 8 f §§ eller i föreskrifter som meddelats med stöd av 8 kap. 35 § 1,
5. i strid med 8 a kap. 2 eller 3 § låter bli att upprätta eller lämna in en återhämtningsplan eller en koncernåterhämtningsplan,
6. i strid med 8 b kap. 11 § låter bli att anmäla att koncerninternt finansiellt stöd ska lämnas,
7. i strid med 23 kap. 3 c § låter bli att underrätta Finansinspektionen om att värdepappersbolaget fallerar eller sannolikt kommer att fallera,
8. i strid med 24 kap. 5 § första stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla sådana förvärv och avyttringar som avses där,
9. i strid med 24 kap. 5 § tredje stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav av aktier i bolaget samt storleken på innehaven,
10. gör betalningar till innehavare av instrument som ingår i bolagets kapitalbas i strid med 8 kap.3 och 4 §§ lagen (2014:966) om kapitalbuffertar eller artikel 28, 51 eller 63 i tillsynsförordningen, när dessa artiklar förbjuder sådana betalningar till innehavare av
10. gör betalningar till innehavare av instrument som ingår i bolagets kapitalbas i strid med 8 kap. 3 och 4 §§ eller 8 a kap. 3
och 4 §§ lagen (2014:966) om
kapitalbuffertar eller artikel 28, 51 eller 63 i tillsynsförordningen, när dessa artiklar förbjuder sådana betalningar till innehavare av
16 Senaste lydelse 2018:1399.
Författningsförslag SOU 2019:60
48
instrument som ingår i kapitalbasen,
instrument som ingår i kapitalbasen,
11. i strid med 28 kap. 1 § lagen (2015:1016) om resolution låter bli att lämna begärda upplysningar till Riksgäldskontoret,
12. har befunnits ansvarigt för en allvarlig, upprepad eller systematisk överträdelse av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen,
13. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om efterlevnaden av skyldigheten att uppfylla kapitalbaskraven enligt artikel 92 i tillsynsförordningen, i strid med artikel 99.1 i den förordningen,
14. låter bli att rapportera eller lämnar ofullständig eller felaktig information till Finansinspektionen när det gäller data som avses i artikel 101 i tillsynsförordningen,
15. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om en stor exponering i strid med artikel 394.1 i tillsynsförordningen,
16. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om likviditet i strid med artikel 415.1 och 415.2 i tillsynsförordningen,
17. låter bli att lämna uppgifter till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om sin bruttosoliditet i strid med artikel 430.1 i tillsynsförordningen,
18. vid upprepade tillfällen eller systematiskt låter bli att hålla likvida tillgångar i strid med artikel 412 i tillsynsförordningen,
19. utsätter sig för en exponering som överskrider gränserna enligt artikel 395 i tillsynsförordningen,
20. är exponerat för kreditrisken i en värdepapperiseringsposition utan att uppfylla villkoren i artikel 405 i tillsynsförordningen, eller
20. är exponerat för kreditrisken i en värdepapperiseringsposition utan att uppfylla villkoren i artikel 405 i tillsynsförordningen,
21. låter bli att lämna information eller lämnar ofullständig eller felaktig information i strid med någon av artiklarna 431.1– 431.3 och 451.1 i tillsynsförordningen.
21. låter bli att lämna information eller lämnar ofullständig eller felaktig information i strid med någon av artiklarna 431.1– 431.3 och 451.1 i tillsynsförordningen,
SOU 2019:60 Författningsförslag
49
22. är ett moderföretag enligt artikel 4.1.15 i tillsynsförordningen och det inte vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att se till att kraven i del tre, fyra, sex och sju i tillsynsförordningen samt kraven i 2 kap. 1 och 2 §§ i lagen ( 2014:968 ) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag efterlevs på gruppnivå eller undergruppsnivå, eller
23. inte uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder som följer av 4 kap. och 4 a kap. lagen om resolution.
Om en sådan person som avses i första stycket omfattas av tillstånds- eller underrättelseskyldighet enligt 24 kap. 1 eller 4 § för förvärv eller avyttring av aktier eller andelar i bolaget, ska första stycket 8 och 9 inte gälla för den personen i fråga om dessa aktier eller andelar.
Ett ingripande enligt första stycket får göras endast om bolagets överträdelse är allvarlig och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Ingripande görs genom
1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, eller, för upprepade allvarliga överträdelser enligt första stycket 1, 2, 3, 8 eller 9, permanent inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett värdepappersbolag, eller ersättare för någon av dem, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
Denna lag träder i kraft den 28 juni 2021 i fråga om 8 kap. 4 a § och i övrigt den 29 december 2020.
Författningsförslag SOU 2019:60
50
1.6 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2007:528 ) om värdepappersmarknaden
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden att 25 kap. 1 d § ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt avsnitt 1.5 Föreslagen lydelse
25 kap.
1 d §
Finansinspektionen ska, utöver i de fall som anges i 1 a och 1 b §§, ingripa mot någon som ingår i ett värdepappersbolags styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om värdepappersbolaget
1. har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse genom att lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt,
2. inte uppfyller kraven i 3 kap. 5 § första stycket eller har tillåtit en styrelseledamot, verkställande direktören eller ersättare för någon av dem att åta sig ett sådant uppdrag i bolaget eller kvarstå i bolaget trots att kraven i 3 kap. 1 § första stycket 5 eller 6 eller någon av 8 kap. 8 b–8 d §§ eller i föreskrifter som meddelats med stöd av 3 kap. 12 § 2 inte är uppfyllda,
3. åsidosatt sina skyldigheter enligt 5 kap. 4 §,
4. inte uppfyller kraven i någon av 8 kap. 3–6, 8 eller 8 f §§ eller i föreskrifter som meddelats med stöd av 8 kap. 35 § 1,
5. i strid med 8 a kap. 2 eller 3 § låter bli att upprätta eller lämna in en återhämtningsplan eller en koncernåterhämtningsplan,
6. i strid med 8 b kap. 11 § låter bli att anmäla att koncerninternt finansiellt stöd ska lämnas,
7. i strid med 23 kap. 3 c § låter bli att underrätta Finansinspektionen om att värdepappersbolaget fallerar eller sannolikt kommer att fallera,
8. i strid med 24 kap. 5 § första stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla sådana förvärv och avyttringar som avses där,
9. i strid med 24 kap. 5 § tredje stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav av aktier i bolaget samt storleken på innehaven,
10. gör betalningar till innehavare av instrument som ingår i bolagets kapitalbas i strid med 8 kap. 3 och 4 §§ eller 8 a kap. 3 och
SOU 2019:60 Författningsförslag
51
4 §§ lagen (2014:966) om kapitalbuffertar eller artikel 28, 51 eller 63 i tillsynsförordningen, när dessa artiklar förbjuder sådana betalningar till innehavare av instrument som ingår i kapitalbasen,
11. i strid med 28 kap. 1 § lagen (2015:1016) om resolution låter bli att lämna begärda upplysningar till Riksgäldskontoret,
12. har befunnits ansvarigt för en allvarlig, upprepad eller systematisk överträdelse av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen,
13. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om efterlevnaden av skyldigheten att uppfylla kapitalbaskraven enligt artikel 92 i tillsynsförordningen, i strid med artikel 99.1 i den förordningen,
13. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om efterlevnaden av skyldigheten att uppfylla kapitalbaskraven enligt artikel 92 i tillsynsförordningen, i strid med artikel 430.1 i den förordningen,
14. låter bli att rapportera eller lämnar ofullständig eller felaktig information till Finansinspektionen när det gäller data som avses i artikel 101 i tillsynsförordningen,
14. låter bli att rapportera eller lämnar ofullständig eller felaktig information till Finansinspektionen när det gäller data som avses i artikel 430a i tillsynsförordningen,
15. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om en stor exponering i strid med artikel 394.1 i tillsynsförordningen,
16. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om likviditet i strid med artikel 415.1 och 415.2 i tillsynsförordningen,
17. låter bli att lämna uppgifter till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om sin bruttosoliditet i strid med artikel 430.1 i tillsynsförordningen,
17. låter bli att lämna uppgifter till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om sin bruttosoliditet i strid med artikel 430.1
och 430.2 i tillsynsförordningen,
18. vid upprepade tillfällen eller systematiskt låter bli att hålla likvida tillgångar i strid med artikel 412 i tillsynsförordningen,
Författningsförslag SOU 2019:60
52
19. utsätter sig för en exponering som överskrider gränserna enligt artikel 395 i tillsynsförordningen,
20. är exponerat för kreditrisken i en värdepapperiseringsposition utan att uppfylla villkoren i artikel 405 i tillsynsförordningen,
21. låter bli att lämna information eller lämnar ofullständig eller felaktig information i strid med någon av artiklarna 431.1–431.3 och 451.1 i tillsynsförordningen,
22. är ett moderföretag enligt artikel 4.1.15 i tillsynsförordningen och det inte vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att se till att kraven i del tre, fyra, sex och sju i tillsynsförordningen samt kraven i 2 kap.1 och 2 §§ i lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag efterlevs på gruppnivå eller undergruppsnivå, eller
23. inte uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder som följer av 4 kap. och 4 a kap. lagen om resolution.
Om en sådan person som avses i första stycket omfattas av tillstånds- eller underrättelseskyldighet enligt 24 kap. 1 eller 4 § för förvärv eller avyttring av aktier eller andelar i bolaget, ska första stycket 8 och 9 inte gälla för den personen i fråga om dessa aktier eller andelar.
Ett ingripande enligt första stycket får göras endast om bolagets överträdelse är allvarlig och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Ingripande görs genom
1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, eller, för upprepade allvarliga överträdelser enligt första stycket 1, 2, 3, 8 eller 9, permanent inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett värdepappersbolag, eller ersättare för någon av dem, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
Denna lag träder i kraft den 28 juni 2021.
SOU 2019:60 Författningsförslag
53
1.7 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2014:484 ) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna att 3 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §17
I databasen får sådana uppgifter behandlas som har samlats in med stöd av
1. 6 kap. 9 § första och andra styckena lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,
2. 9 kap. 3 § första stycket lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument,
3. 10 kap. 2 § första stycket lagen (2004:46) om värdepappersfonder,
4. 13 kap. 3 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
5. 8 kap. 5 § första stycket lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution,
7. 23 kap. 2 § första stycket lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
8. 8 kap. 2 § lagen (2010:751) om betaltjänster,
9. 17 kap. 5 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), 10. 5 kap. 2 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar, 11. 13 kap. 6 § första stycket lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
12. 6 kap. 1 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag,
13. 6 kap. 2 § lagen (2017:230) om Pensionsmyndighetens försäkringsverksamhet i premiepensionssystemet, och
14. artiklarna 99–101, 394, 415, 416, 430 och 451 i Europa-
14. artiklarna 394, 415, 416, 430-430b och 451 i Europa-
17 Senaste lydelse 2018:1229.
Författningsförslag SOU 2019:60
54
parlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012.
parlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012.
Denna lag träder i kraft den 28 juni 2021.
SOU 2019:60 Författningsförslag
55
1.8 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2014:966 ) om kapitalbuffertar
Härigenom föreskrivs18 i fråga om lagen (2014:966) om kapitalbuffertar
dels att 4 kap. 6 § och 5 kap. 8 § ska upphävas,
dels att rubriken närmast före 4 kap. 4 § ska tas bort,
dels att 1 kap. 1 och 2 §§, 2 kap. 1 och 2 §§, 3 kap. 3 §, 4 kap. 1–5
och 7 §§, 5 kap. 2, 4, 5 och 7 §§, 6 kap. 3 §, 7 kap. 1 och 2 §§, 8 kap. 1, 3 och 4 §§ samt 10 kap. 1 § och rubriken närmast före 4 kap. 3 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas ett nytt kapitel, 8 a kap., och en ny
paragraf, 8 kap. 7 §, och närmast före 8 kap. 7 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §
Denna lag innehåller bestämmelser om olika slag av kapitalbuffertar och om ingripanden och restriktioner när ett institut inte uppfyller det kombinerade buffertkravet.
Denna lag innehåller bestämmelser om olika slag av kapitalbuffertar och om ingripanden och restriktioner när ett institut inte uppfyller det kombinerade buffertkravet eller kravet på en
bruttosoliditetsbuffert enligt artikel 92.1a tillsynsförordningen.
2 §19
I denna lag betyder
1. blandade finansiella moderholdingföretag inom EES: företag som avses i artikel 4.1.33 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (tillsynsförordningen),
18 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878. 19 Senaste lydelse 2018:1957.
Författningsförslag SOU 2019:60
56
2. dotterföretag: sådant företag som avses i artikel 4.1.16 i tillsynsförordningen,
3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
4. ESRB: Europeiska systemrisknämnden enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd,
5. finansiella moderholdingföretag inom EES: företag som avses i artikel 4.1.31 i tillsynsförordningen,
6. institut: kreditinstitut enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, Svenska skeppshypotekskassan och värdepappersbolag,
7. kapitaltäckningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG.
7. kapitaltäckningsdirektivet:
Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i
lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878,
8. kärnprimärkapital: kapital som avses i artikel 50 i tillsynsförordningen,
9. moderinstitut inom EES: företag som avses i artikel 4.1.29 i tillsynsförordningen,
10. på grupp- eller undergruppsnivå: det sätt som institut i enlighet med bestämmelser om tillsyn på gruppnivå i artiklarna 6–24 i tillsynsförordningen ska uppfylla ställda krav,
11. systemrisk: risk för en störning i det finansiella systemet som kan få allvarliga negativa konsekvenser för det finansiella systemet och samhällsekonomin,
12. systemviktigt institut: ett institut vars fallissemang eller bristande funktion kan leda till systemrisk,
13. tillsynsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för
SOU 2019:60 Författningsförslag
57
kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012,
14. totalt riskvägt exponeringsbelopp: det belopp som avses i artikel 92 i tillsynsförordningen,
15. värdepappersbolag: ett värdepappersföretag som avses i artikel 4.1.2 i tillsynsförordningen när det är ett svenskt aktiebolag, och
15. värdepappersbolag: ett värdepappersföretag som avses i artikel 4.1.2 i tillsynsförordningen när det är ett svenskt aktiebolag,
16. värdeöverföringar
kopplade till kärnprimärkapitalet:
a) utbetalning i form av en kontant utdelning,
b) fondemission eller partiell fondemission eller överföring eller utdelning av helt eller delvis betalda fondaktier eller andra kapitalinstrument som anges i artikel 26.1 a i tillsynsförordningen,
c) inlösen eller uppköp av egna aktier eller andelar eller andra kapitalinstrument som anges i artikel 26.1 a i tillsynsförordningen,
d) återbetalning av belopp som utbetalas med anknytning till kapitalinstrument som anges i artikel 26.1 a i tillsynsförordningen,
e) en överföring eller utdelning av poster som avses i artikel 26.1 b–e i tillsynsförordningen.
16. värdeöverföringar
kopplade till kärnprimärkapitalet:
a) utbetalning i form av en kontant utdelning,
b) fondemission eller partiell fondemission eller överföring eller utdelning av helt eller delvis betalda fondaktier eller andra kapitalinstrument som anges i artikel 26.1 a i tillsynsförordningen,
c) inlösen eller uppköp av egna aktier eller andelar eller andra kapitalinstrument som anges i artikel 26.1 a i tillsynsförordningen,
d) återbetalning av belopp som utbetalas med anknytning till kapitalinstrument som anges i artikel 26.1 a i tillsynsförordningen,
e) en överföring eller utdelning av poster som avses i artikel 26.1 b–e i tillsynsförordningen, och
17. primärkapital: kapital som
avses i artikel 4.1.101 i tillsynsförordningen.
Författningsförslag SOU 2019:60
58
2 kap.
1 §
Institut ska, utöver det krav på kärnprimärkapital som följer av artikel 92 i tillsynsförordningen och av ett beslut om särskilt kapitalbaskrav enligt 2 kap. 1 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, ha ett kärn-
primärkapital som motsvarar det kombinerade buffertkravet beräknat enligt 2 §.
Institut ska ha ett kärnprimär-
kapital som motsvarar det kombinerade buffertkravet beräknat enligt 2 § utöver det krav på
kärnprimärkapital som följer av
1. artikel 92.1 a, b och c i till-
synsförordningen,
2. ett beslut om särskilt kapi-
talbaskrav för andra risker än
risken för alltför låg bruttosoliditet
enligt 2 kap. 1 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag,
och
3. en riktlinje om särskild kapitalbas för andra risker än risken för alltför låg bruttosoliditet som meddelats enligt 2 kap. 1 c § samma lag.
Institut får inte använda kärnprimärkapital som används för att uppfylla det kombinerade buffertkravet för att uppfylla de riskbaserade komponenterna i
1. kraven i artiklarna 92a och 92b i tillsynsförordningen, och
2. kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 4 kap. 3 a § och 3 c § första stycket 1 lagen ( 2015:1016 ) om resolution.
2 §
Det kombinerade buffertkravet utgörs av summan av det krav på kärnprimärkapital som enligt denna lag följer av kapitalkonserveringsbufferten, den
Det kombinerade buffertkravet utgörs av summan av det krav på kärnprimärkapital som enligt denna lag följer av kapitalkonserveringsbufferten, den
SOU 2019:60 Författningsförslag
59
institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten och
institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten, systemriskbuf-
ferten och tillämplig kapitalbuffert enligt 5 kap. 6 §.
1. i de fall som systemriskbufferten tillämpas på exponeringar i ett annat land, det högsta av systemriskbufferten och tillämplig kapitalbuffert enligt 5 kap. 6 §,
2. i de fall som systemriskbufferten tillämpas endast på exponeringar i Sverige, summan av systemriskbufferten och tillämplig kapitalbuffert enligt 5 kap. 6 §.
3 kap.
3 §
Små och medelstora värdepappersbolag, fondbolag och
AIF-förvaltare får undantas från
kravet på kapitalkonserveringsbuffert i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 1.
Små och medelstora värdepappersbolag får undantas från kravet på kapitalkonserveringsbuffert i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 1.
4 kap.
1 §
Finansinspektionen får, i syfte att motverka en strukturell systemrisk som kan medföra allvarliga konsekvenser för stabiliteten i det finansiella systemet och den reala ekonomin i Sverige, besluta att institut för alla eller vissa av sina exponeringar på individuell nivå, undergruppsnivå och gruppnivå ska ha en systemriskbuffert.
Finansinspektionen får, i syfte att motverka en systemrisk som kan medföra allvarliga konsekvenser för stabiliteten i det finansiella systemet och den reala ekonomin i Sverige, besluta att institut för alla eller vissa av sina exponeringar på individuell nivå, undergruppsnivå och gruppnivå ska ha en systemriskbuffert.
Författningsförslag SOU 2019:60
60
Systemriskbufferten får inte användas för att täcka makrotillsyns- eller systemrisker som redan täcks av ett kapitalkrav enligt tillsynsförordningen eller av en kapitalbuffert enligt 5 kap. eller 6 kap. i denna lag.
2 §
Systemriskbufferten enligt 1 § ska bestå av kärnprimärkapital och uppgå till minst 1 procent av
institutets riskvägda exponeringsbelopp baserat på de exponeringar som systemriskbufferten ska tilllämpas på enligt 3–7 §§.
Systemriskbufferten enligt 1 § ska bestå av kärnprimärkapital och uppgå till ett belopp beräknat i
enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 13.
Till grund för beräkningen ska Finansinspektionen fastställa ett systemriskbuffertvärde för de exponeringar som är aktuella. Om en exponering omfattas av flera värden ska dessa läggas ihop till ett kombinerat buffertvärde.
3 §
Systemriskbuffert på exponeringar inom Sverige och utanför EES
Beslut om systemriskbuffertvärde
Finansinspektionen får en månad efter det att inspektionen har fullgjort underrättelsekravet i artikel 133.11 i kapitaltäckningsdirektivet i enlighet med de
förutsättningar som följer av artikel 133.14 i samma direktiv
besluta att institut ska ha en
systemriskbuffert som uppgår till högst 5 procent av institutets riskvägda exponeringsbelopp baserat
Finansinspektionen får en månad efter det att inspektionen har fullgjort underrättelsekravet i artikel 133.9 i kapitaltäckningsdirektivet besluta om ett
systemriskbuffertvärde som inte medför ett kombinerat buffertvärde på mer än 3 procent för en exponering. I ett sådant buffertvärde ska ett erkänt värde enligt 7 § inte räknas in.
SOU 2019:60 Författningsförslag
61
på institutets exponeringar i Sverige eller utanför EES.
Systemriskbufferten får fastställas till mer än 5 procent av det belopp som avses i första stycket endast om Finansinspektionen fullgjort underrättelsekravet i artikel 133.12 i kapitaltäckningsdirektivet och åtgärden godkänts av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 133.15 i samma direktiv.
Ett systemriskbuffertvärde som för en exponering medför ett sammanlagt buffertvärde om mer än 3 procent men högst 5 procent får Finansinspektionen endast besluta om i enlighet med de förutsättningar som följer av artikel 133.11 i kapitaltäckningsdirektivet.
Ett systemriskbuffertvärde som för en exponering medför ett kombinerat buffertvärde om mer än 5 procent får Finansinspektionen endast besluta om åtgärden godkänts av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 133.12 i kapitaltäckningsdirektivet.
4 §
Finansinspektionen får en månad efter det att inspektionen har fullgjort underrättelsekravet i artikel 133.11 i kapitaltäckningsdirektivet besluta att ett institut ska ha en systemriskbuffert som uppgår till högst 3 procent av institutets riskvägda exponeringsbelopp baserat på institutets exponeringar utanför Sverige men inom EES.
Om ett systemriskbuffertvärde som fastställs enligt 3 § är mindre eller lika stort som det senast fastställda buffertvärdet ska inte förfarandet enligt artikel 133.11 respektive 133.12 i kapitaltäckningsdirektivet tillämpas.
5 §
Om Finansinspektionen beslutar om en systemriskbuffert i
enlighet med 4 §, ska samma
Om Finansinspektionen beslutar om en systemriskbuffert
avseende exponeringar i andra
Författningsförslag SOU 2019:60
62
buffertnivå gälla för institutets alla exponeringar utanför Sverige men inom EES.
medlemsstater, ska samma buf-
fertnivå gälla för institutets alla exponeringar utanför Sverige men inom EES. Det gäller dock
inte om systemriskbufferten grundas på ett beslut enligt 7 §.
7 §
Om Finansinspektionen erkänt ett systemriskbuffertvärde som fastställts i ett annat land inom EES, får inspektionen besluta att institut med exponeringar i det landet för dessa exponeringar ska ha en systemriskbuffert motsvarande den som fastställts i det landet.
En systemriskbuffert enligt första stycket får gälla utöver systemriskbufferten i 1 §, om buffertarna avser att täcka olika risker. Om buffertarna avser att täcka samma risker ska dock endast den högre av dem gälla.
5 kap.
2 §
Kapitalbufferten enligt 1 § ska bestå av kärnprimärkapital och uppgå till minst 1 procent och
högst 3,5 procent av institutets
totala riskvägda exponeringsbelopp.
Kapitalbufferten enligt 1 § ska bestå av kärnprimärkapital och uppgå till minst 1 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp.
4 §
Kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut ska bestå av kärnprimärkapital och får fastställas till högst 2 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp.
Kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut ska bestå av kärnprimärkapital och får fastställas till högst 3 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp.
Kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut får fastställas till mer än 3 procent av
SOU 2019:60 Författningsförslag
63
institutets totala riskvägda exponeringsbelopp endast om Finansinspektionen fullgjort underrättelsekravet i artikel 131.7 i kapitaltäckningsdirektivet och åtgärden godkänts av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 131.5a i samma direktiv.
5 §
Om ett institut som ska ha en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut är ett dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut eller till ett moderinstitut inom EES som ska ha en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut, gäller följande. Den kapitalbuffert för systemviktiga institut som institutet kan förpliktas ha på individuell nivå eller undergruppnivå får inte uppgå till mer än det
högsta av 1 procent av institutets
totala riskvägda exponeringsbelopp och det buffertvärde som gäller för gruppen på gruppnivå
enligt tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga institut.
Om ett institut som ska ha en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut är ett dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut eller till ett moderinstitut inom EES som ska ha en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut, gäller följande. Den kapitalbuffert för systemviktiga institut som institutet kan förpliktas ha på individuell nivå eller undergruppnivå får inte uppgå till mer än det
lägsta av
1. summan av 1 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp och det högsta av
antingen
a) buffertvärdet för globalt systemviktiga institut, eller
b) det buffertvärde för övriga systemviktiga institut som gäller
för gruppen på gruppnivå, eller
2. 3 procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet eller den procentsats som har fastställts för gruppen på gruppnivå enligt 4 § andra stycket.
Författningsförslag SOU 2019:60
64
7 §
Om en tillämpning av 1–4 och 6 §§ skulle medföra att ett institut är skyldigt att på gruppnivå ha både en kapitalbuffert för systemviktiga institut och i enlighet med 4 kap. en systemriskbuffert på institutets exponeringar i ett annat land, ska endast den högsta av dessa buffertar gälla på gruppnivå.
Om ett institut omfattas av en systemriskbuffert enligt 4 kap. ska kapitalkravet till följd av systemriskbufferten gälla utöver det kapitalkrav som följer av tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga institut.
Om kravet på en systemriskbuffert tillämpas endast på exponeringar i Sverige, gäller dock kapitalkravet till följd av systemriskbufferten utöver det kapitalkrav som följer av tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga institut.
Om summan av systemriskbuffertvärdet beräknat enligt 4 kap. 2 § och buffertvärdet för globala systemviktiga institut eller andra systemviktiga institut som gäller för samma institut är högre än 5 procent, får sådana värden fastställas endast om Finansinspektionen fullgjort underrättelsekravet i artikel 131.7 i kapitaltäckningsdirektivet och åtgärden godkänts av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 131.5a i samma direktiv.
6 kap.
3 §
Små och medelstora värdepappersbolag, fondbolag och
AIF-förvaltare får undantas från
kravet på kontracyklisk kapitalbuffert i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 8.
Små och medelstora värdepappersbolag får undantas från kravet på kontracyklisk kapitalbuffert i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 8.
SOU 2019:60 Författningsförslag
65
7 kap.
1 §
Finansinspektionen ska för varje kvartal fastställa ett kontracykliskt buffertriktvärde och ett kontracykliskt buffertvärde.
Finansinspektionen ska för varje kvartal beräkna ett kontracykliskt buffertriktvärde och,
vid behov, fastställa eller justera
ett kontracykliskt buffertvärde.
Det kontracykliska buffertriktvärdet ska användas som ett referensvärde för att fastställa det kontracykliska buffertvärdet.
Det kontracykliska buffertvärdet ska ligga till grund för beräkningen av storleken på den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten i enlighet med 6 kap.
2 §
Det kontracykliska buffertriktvärdet och buffertvärdet ska fastställas på det sätt och utifrån de faktorer som anges i artikel 136.2 och 136.3 i kapitaltäckningsdirektivet.
Det kontracykliska buffertriktvärdet ska beräknas och det
kontracykliska buffertvärdet ska
fastställas på det sätt och utifrån de faktorer som anges i artikel 136.2 och 136.3 i kapitaltäckningsdirektivet.
8 kap.
1 §
Ett institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet enligt 2 kap. 2 § ska till Finansinspektionen
1. i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 10 rapportera högsta förfogandebelopp, och
2. inom fem arbetsdagar från det att buffertkravet inte längre uppfylldes lämna in en kapitalkonserveringsplan som visar hur institutet inom rimlig tid ska uppnå det kombinerade buffertkravet.
2. inom fem arbetsdagar från
den dag det konstaterades att
buffertkravet inte längre uppfylldes lämna in en kapitalkonserveringsplan som visar hur institutet inom rimlig tid ska uppnå det kombinerade buffertkravet.
Författningsförslag SOU 2019:60
66
Om det med beaktande av arten och omfattningen av institutets verksamhet finns skäl för det, får Finansinspektionen medge att kapitalkonserveringsplanen ges in till inspektionen inom högst tio arbetsdagar.
3 §
Ett institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet får inte
1. göra en värdeöverföring kopplad till institutets kärnprimärkapital,
2. förbinda sig att betala ut rörlig ersättning eller diskretionära pensionsförmåner eller betala ut sådan rörlig ersättning där skyldigheten att betala uppstod vid en tidpunkt då institutet inte uppfyllde det kombinerade buffertkravet,
3. göra utbetalningar kopplade till primärkapitaltillskott.
3. göra utbetalningar kopplade till primärkapitaltillskotts-
instrument.
Ett institut får inte heller vidta en åtgärd som avses i första stycket, om åtgärden medför att institutet inte längre uppfyller det kombinerade buffertkravet.
Åtgärder som inte medför en minskning av institutets vinst eller kärnprimärkapital omfattas inte av förbudet i första stycket.
4 §
Förbudet i 3 § gäller inte
1. för ett institut som i enlighet med 1 § har beräknat högsta förfogandebelopp och åtgärderna ryms inom detta belopp, eller
2. om en tillämpning av bestämmelsen leder till en betalningsinställelse som kan utgöra grund för att försätta institutet i konkurs.
2. om en tillämpning av bestämmelsen leder till en betalningsinställelse som kan utgöra grund för att försätta institutet i
resolution eller konkurs.
SOU 2019:60 Författningsförslag
67
Underlåtenhet att uppfylla det kombinerade buffertkravet
7 §
Ett institut ska anses inte uppfylla det kombinerade buffertkravet enligt detta kapitel om det inte har kapitalbas i den mängd och av den kvalitet som behövs för att samtidigt uppfylla det kombinerade buffertkravet och vart och ett av följande krav:
1. De krav som följer av artikel 92.1 a i tillsynsförordningen och ett beslut om särskilt kapitalbaskrav för andra risker än risken för alltför låg bruttosoliditet enligt 2 kap. 1 § lagen ( 2014:968 ) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.
2. De krav som följer av artikel 92.1 b i tillsynsförordningen och ett beslut om särskilt kapitalbaskrav för andra risker än risken för alltför låg bruttosoliditet enligt 2 kap. 1 § lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.
3. De krav som följer av artikel 92.1 c i tillsynsförordningen och ett beslut om särskilt kapitalbaskrav för andra risker än risken för alltför låg bruttosoliditet enligt 2 kap. 1 § lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.
Författningsförslag SOU 2019:60
68
8 a kap. Ingripanden och restriktioner om bruttosoliditetsbufferten inte uppfylls
Högsta förfogandebelopp och kapitalkonserveringsplan
1 § Ett institut som inte uppfyller kravet på en bruttosoliditetsbuffert enligt artikel 92.1a i tillsynsförordningen ska till Finansinspektionen
1. i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 10 rapportera högsta förfogandebelopp, och
2. inom fem arbetsdagar från den dag det konstaterades att buffertkravet inte längre uppfylldes lämna in en kapitalkonserveringsplan som visar hur institutet inom rimlig tid ska uppnå kravet på bruttosoliditetsbufferten.
Om det med beaktande av arten och omfattningen av institutets verksamhet finns skäl för det, får Finansinspektionen medge att kapitalkonserveringsplanen ges in till inspektionen inom högst tio arbetsdagar.
2 § Om Finansinspektionen bedömer att de åtgärder som framgår av kapitalkonserveringsplanen inte återställer institutets primärkapital, ska inspektionen ingripa.
Finansinspektionen ska då förelägga institutet att stärka kapitalbasen eller besluta om inskränkningar som är striktare än de som anges i 3 §.
Inskränkningar i institutens rätt att vidta värdeöverföringar m.m.
3 § Ett institut som inte uppfyller kravet på en bruttosoliditetsbuffert får inte
1. göra en värdeöverföring kopplad till institutets kärnprimärkapital,
2. förbinda sig att betala ut rörlig ersättning eller diskretionära pensionsförmåner eller betala ut sådan rörlig ersättning där skyldigheten att betala uppstod vid en tidpunkt då institutet inte uppfyllde kravet på bruttosoliditetsbufferten,
3. göra utbetalningar kopplade till primärkapitaltillskottsinstrument.
SOU 2019:60 Författningsförslag
69
Ett institut får inte heller vidta en åtgärd som avses i första stycket, om åtgärden medför att institutet inte längre uppfyller kravet på bruttosoliditetsbufferten.
Åtgärder som inte medför en minskning av institutets vinst eller primärkapital omfattas inte av förbudet i första stycket.
4 § Förbudet i 3 § gäller inte
1. för ett institut som i enlighet med 1 § har beräknat högsta förfogandebelopp och åtgärderna ryms inom detta belopp, eller
2. om en tillämpning av bestämmelsen leder till en betalningsinställelse som kan utgöra grund för att försätta institutet i resolution eller konkurs.
5 § Ett institut som avser att vidta åtgärder med stöd av 4 § 1 ska underrätta Finansinspektionen innan åtgärden vidtas.
6 § Om ett institut inte uppfyller kraven i detta kapitel, får Finansinspektionen tillämpa bestämmelserna om ingripande i de lagar som reglerar institutets verksamhet.
Underlåtenhet att uppfylla kravet på bruttosoliditetsbufferten
7 § Ett institut ska anses inte uppfylla kravet på en bruttosoliditetsbuffert enligt detta kapitel om det inte har primärkapital i den mängd som behövs för att uppfylla kravet på bruttosoliditetsbufferten samt de krav som följer av artikel 92.1 d i tillsynsförordningen och ett beslut om särskilt kapitalbaskrav för risken för alltför låg bruttosoliditet enligt 2 kap. 1 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag,
10 kap.
1 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. kriterier för vilka värdepappersbolag, fondbolag och AIF-för-
valtare som enligt 3 kap. 3 § får
undantas från kravet att upprätt-
1. kriterier för vilka värdepappersbolag som enligt 3 kap. 3 § får undantas från kravet att upprätt-
Författningsförslag SOU 2019:60
70
hålla en kapitalkonserveringsbuffert,
hålla en kapitalkonserveringsbuffert,
2. de principer som ska beaktas vid fastställandet och graderingen av systemriskbufferten enligt 4 kap. 1 §,
3. fastställandet av geografisk tillhörighet hos exponeringar avseende systemriskbufferten samt hur de geografiska systemriskbuffertkraven ska sammanvägas,
4. bedömningsgrunder för när ett institut ska utses till globalt systemviktigt eller ska flyttas till en högre kategori av globalt systemviktiga institut,
5. hur övriga systemviktiga institut ska identifieras och hur bedömning av tillhörande kapitalbuffertkrav ska ske enligt 5 kap. 3 och 4 §§,
6. vilka kreditexponeringar som i enlighet med 6 kap. 1 § ska beaktas vid beräkningen av den kontracykliska kapitalbufferten,
7. beräkningen av det viktade genomsnittet av de kontracykliska buffertvärdena enligt 6 kap. 1 §,
8. kriterier för vilka värdepappersbolag, fondbolag och
AIF-förvaltare som enligt 6 kap.
3 § får undantas från kravet att upprätthålla en kontracyklisk kapitalbuffert,
8. kriterier för vilka värdepappersbolag som enligt 6 kap. 3 § får undantas från kravet att upprätthålla en kontracyklisk kapitalbuffert,
9. skyldighet för instituten att ange sina kreditexponeringars geografiska område,
10. hur högsta förfogandebelopp enligt 8 kap. 1 § ska beräknas och rapporteras,
11. de krav som en kapitalkonserveringsplan enligt 8 kap. 1 § ska uppfylla, och
11. de krav som en kapitalkonserveringsplan enligt 8 kap. 1 § ska uppfylla,
12. underrättelseskyldigheten enligt 8 kap. 5 §.
12. underrättelseskyldigheten enligt 8 kap. 5 §, och
13. hur systemriskbufferten ska beräknas enligt 4 kap. 2 § och vilka exponeringar bufferten får gälla.
SOU 2019:60 Författningsförslag
71
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022 i fråga om 8 a kap. och i övrigt den 29 december 2020.
Författningsförslag SOU 2019:60
72
1.9 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2014:966 ) om kapitalbuffertar
Härigenom föreskrivs20 i fråga om lagen (2014:966) om kapitalbuffertar att 10 kap. 2 § ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt avsnitt 1.8 Föreslagen lydelse
10 kap.
1 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. kriterier för vilka värdepappersbolag som enligt 3 kap. 3 § får undantas från kravet att upprätthålla en kapitalkonserveringsbuffert,
2. de principer som ska beaktas vid fastställandet och graderingen av systemriskbufferten enligt 4 kap. 1 §,
3. fastställandet av geografisk tillhörighet hos exponeringar avseende systemriskbufferten samt hur de geografiska systemriskbuffertkraven ska sammanvägas,
4. bedömningsgrunder för när ett institut ska utses till globalt systemviktigt eller ska flyttas till en högre kategori av globalt systemviktiga institut,
5. hur övriga systemviktiga institut ska identifieras och hur bedömning av tillhörande kapitalbuffertkrav ska ske enligt 5 kap. 3 och 4 §§,
6. vilka kreditexponeringar som i enlighet med 6 kap. 1 § ska beaktas vid beräkningen av den kontracykliska kapitalbufferten,
7. beräkningen av det viktade genomsnittet av de kontracykliska buffertvärdena enligt 6 kap. 1 §,
8. kriterier för vilka värdepappersbolag som enligt 6 kap. 3 § får undantas från kravet att upprätthålla en kontracyklisk kapitalbuffert,
9. skyldighet för instituten att ange sina kreditexponeringars geografiska område,
10. hur högsta förfogandebelopp enligt 8 kap. 1 § ska beräknas och rapporteras,
10. hur högsta förfogandebelopp enligt 8 kap. 1 § och
20 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878.
SOU 2019:60 Författningsförslag
73
8 a kap. 1 § ska beräknas och
rapporteras,
11. de krav som en kapitalkonserveringsplan enligt 8 kap. 1 § ska uppfylla,
11. de krav som en kapitalkonserveringsplan enligt 8 kap. 1 § och 8 a kap. 1 § ska uppfylla,
12. underrättelseskyldigheten enligt 8 kap. 5 §, och
12. underrättelseskyldigheten enligt 8 kap. 5 § och 8 a kap. 5 §, och
13. hur systemriskbufferten ska beräknas enligt 4 kap. 2 § och vilka exponeringar bufferten får gälla.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022.
Författningsförslag SOU 2019:60
74
1.11 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2014:968 ) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag
Härigenom föreskrivs21 i fråga om lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag
dels att 1 kap. 2 och 6 §§, 2 kap. 1–3 §§, 3 kap. 1–4 §§, 4 kap. 1–3
och 5 §§, 6 kap. 3 och 6 §§, 8 kap. 2 §, 9 kap. 1 § samt 10 kap. 1 och 2 §§, och rubriken närmast före 3 kap. 1 §, ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas ett nytt kapitel, 1 a kap., och 10 nya para-
grafer, 2 kap. 1 a–1 e §§, 4 kap. 11 §, 7 kap. 4–6 §§ samt 8 kap. 2 a §, och närmast före 2 kap. 1 c och 1 e §§, 4 kap. 11 § samt 7 kap. 4 § nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
2 §22
I denna lag betyder
1. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
2. institut: kreditinstitut och värdepappersbolag,
3. kreditinstitut: bank och kreditmarknadsföretag enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse samt Svenska skeppshypotekskassan,
4. värdepappersbolag: ett värdepappersföretag som avses i artikel 4.1.2 i tillsynsförordningen när det är ett svenskt aktiebolag.
4. värdepappersbolag: ett värdepappersföretag som avses i artikel 4.1.2 i tillsynsförordningen när det är ett svenskt aktiebolag,
5. värdepappersföretag inom EU: ett värdepappersföretag som avses i artikel 4.1.2 i tillsynsförordningen som är etablerat i en medlemsstat,
6. värdepapperiseringsförordningen: Europaparlamentets
21 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878. 22 Senaste lydelse 2017:1151.
SOU 2019:60 Författningsförslag
75
och rådets förordning (EU) 2017/2402 av den 12 december 2017 om ett allmänt ramverk för värdepapperisering och om inrättande av ett särskilt ramverk för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering samt om ändring av direktiven 2009/65/EG, 2009/138/EG och 2011/61/EU och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 648/2012,
7. krishanteringsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/879,
8. grupp från tredjeland: en grupp enligt artikel 4.1.138 i tillsynsförordningen där moderföretaget är etablerat i ett tredjeland,
9. utländskt finansiellt holdingföretag: ett utanför Sverige hemmahörande
a) finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat eller finansiellt
Författningsförslag SOU 2019:60
76
moderholdingföretag inom EU, eller
b) annat finansiellt holdingföretag inom EU som är skyldig att uppfylla tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet på undergruppsnivå, och
10. utländskt blandat finansiellt holdingföretag: ett utanför Sverige hemmahörande
a) blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat eller blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU,
b) annat blandat finansiellt holdingföretag inom EU som är skyldig att uppfylla tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet på undergruppsnivå.
Termer och uttryck i övrigt i denna lag har samma betydelse som i tillsynsförordningen.
6 §
Finansinspektionen är behörig myndighet enligt tillsynsförordningen och utövar tillsyn över att förordningen och denna lag följs.
Finansinspektionen är ansvarig myndighet för att i enlighet med artikel 458 i tillsynsförordningen
besluta om särskilda makrotillsynsåtgärder.
Finansinspektionen är ansvarig myndighet enligt artikel 124, 164
och 458 tillsynsförordningen.
I fråga om tillsynen och möjlighet att ingripa mot institut gäller bestämmelserna i de lagar som reglerar institutens verksamhet, om inte annat följer av denna lag.
SOU 2019:60 Författningsförslag
77
1 a kap. Krav på godkännande för finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag
Omfattningen av kravet
1 § Följande företag ska hos Finansinspektionen ansöka om godkännande eller undantag från kravet på godkännande enligt detta kapitel:
1. svenska finansiella moderholdingföretag och svenska blandade finansiella moderholdingföretag, och
2. andra svenska finansiella holdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag som är skyldiga att följa tillsynsförordningen, denna lag eller lagen (2014:966) om kapitalbuffertar på undergruppsnivå.
Förutsättningar för godkännande
2 § Ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag får godkännas, om
1. de interna arrangemangen och fördelningen av arbetsuppgifter inom gruppen är sådana att de krav som ställs i tillsynsförordningen, denna lag och lagen (2014:966) om kapitalbuffertar på gruppnivå eller undergruppsnivå kan uppfyllas,
2. organisationsstrukturen inte hindrar en ändamålsenlig tillsyn över att instituten inom gruppen efterlever kraven på individuell nivå, gruppnivå och undergruppsnivå,
3. den som ska ingå i ledningen för holdingföretaget har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av företaget och även i övrigt är lämplig för uppgiften, och
4. i fall när holdingföretaget har ett eller flera kreditinstitut som dotterföretag
a) information har lämnats om kreditinstitutens större ägare eller medlemmar,
b) den som har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav i kreditinstituten bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett kreditinstitut, och
c) kreditinstitutets nära förbindelser med andra inte hindrar en effektiv tillsyn av kreditinstituten.
Författningsförslag SOU 2019:60
78
Undantag från kravet på godkännande
3 § Godkännande enligt 2 § ska inte krävas om
1. det finansiella holdingföretagets huvudsakliga verksamhet är att förvärva innehav i dotterföretag eller, när det gäller ett blandat finansiellt holdingföretag, dess huvudsakliga verksamhet vad gäller institut eller finansiella institut är att förvärva innehav i dotterföretag,
2. det finansiella holdingföretaget eller blandade finansiella holdingföretaget inte har utsetts till resolutionsenhet i någon av gruppens resolutionsgrupper,
3. ett dotterkreditinstitut har utsetts ansvarig för att säkerställa att gruppen efterlever tillsynskraven på gruppnivå,
4. det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget inte är delaktigt i att fatta förvaltningsbeslut eller operativa eller finansiella beslut som påverkar gruppen eller de dotterföretag i gruppen som är finansiella institut eller institut, och
5. det inte finns något som hindrar en ändamålsenlig tillsyn över gruppen på gruppnivå.
Samordningen av ansökan när myndighet i en annan medlemsstat också är behörig att pröva ansökan
4 § Om en behörig myndighet i en annan medlemsstat också är skyldig att pröva ansökan ska Finansinspektionen komma överens med den myndigheten om ett beslut. När Finansinspektionen ansvarar för tillsynen på gruppnivå enligt 4 kap. 1 §, ska inspektionen lämna sin bedömning av ansökan till den behöriga myndigheten.
Om ansökan avser ett blandat finansiellt holdingföretag ska ett samtycke till beslutet också lämnas av samordnaren av den särskilda tillsynen enligt artikel 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG.
5 § Inom två månader från det att den behöriga myndigheten har mottagit Finansinspektionens bedömning enligt 4 §, ska inspektio-
SOU 2019:60 Författningsförslag
79
nen försöka komma överens med övriga berörda myndigheter om ett beslut.
6 § Om en överenskommelse enligt 4 § första stycket inte kan nås, ska ärendet hänskjutas till Europeiska bankmyndigheten. När
Finansinspektionen ansvarar för tillsynen på gruppnivå enligt 4 kap. 1 § ska inspektionen därefter fatta ett beslut i överensstämmelse med Europeiska bankmyndighetens beslut.
Om ett samtycke enligt 4 § andra stycket inte lämnas, ska ärendet hänskjutas till Europeiska bankmyndigheten eller Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten.
Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska bankmyndigheten eller Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att tvåmånadersperioden har löpt ut eller ett beslut har fattats.
Tidsfrist för när ett beslut ska meddelas
7 § Ett beslut ska meddelas holdingföretaget inom fyra månader från det att ansökan mottagits eller, om ansökan då inte var fullständig, inom fyra månader från det att fullständig information mottagits. Ett beslut ska dock senast fattas inom sex månader från det att en ansökan mottagits.
Utländskt finansiellt holdingföretag och utländskt blandat finansiellt holdingföretag
8 § Särskilt godkännande enligt 2 § eller undantag från kravet på godkännande enligt 3 § krävs även för ett utländskt finansiellt holdingföretag eller ett utländskt blandat finansiellt holdingföretag.
En sådan ansökan prövas av Finansinspektionen om inspektionen är den myndighet som ansvarar för tillsynen på gruppnivå enligt 4 kap. 1 §. Prövningen ska ske tillsammans med behörig myndighet i den medlemsstat där holdingföretaget är etablerat enligt bestämmelserna i 4–6 §§.
Författningsförslag SOU 2019:60
80
2 kap.
1 §
Finansinspektionen ska besluta att ett institut ska uppfylla ett särskilt kapitalbaskrav utöver
den kapitalbas som krävs enligt tillsynsförordningen och lagen (2014:966) om kapitalbuffertar, om
Finansinspektionen ska besluta att ett institut utöver den
kapitalbas som krävs enligt tillsynsförordningen ska uppfylla både
1. ett särskilt kapitalbaskrav för risken för alltför låg bruttosoliditet, och
2. ett särskilt kapitalbaskrav för andra risker än risken för alltför låg bruttosoliditet.
Beslut enligt första stycket ska vara skriftliga och grunda sig på översyner och utvärderingar som i fråga om institutets enskilda situation visar att
1. något av kraven i 6 kap. 1–3, 4 a, 4 b och 5 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller 8 kap.
3–8 §§
lagen
(2007:528) om värdepappersmarknaden inte är uppfyllt,
1. något av kraven i 6 kap. 1–
2 a, 3, 4 a, 4 b och 5 §§ lagen
(2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller 8 kap.3–4 a §§ och 5–8 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden inte är uppfyllt och det är osannolikt att
någon annan åtgärd är tillräcklig för att få institutet att rätta till bristerna inom rimlig tid,
2. det i samband med en över-
syn och utvärdering av institutet bedöms nödvändigt för att täcka
risker som institutet är eller kan bli exponerat för och risker som
institutet utsätter det finansiella systemet för, eller
2. ett särskilt kapitalbaskrav är nödvändig för att täcka risker som institutet är eller kan bli exponerat för,
3. det är sannolikt att institutet inom tolv månader inte längre kommer att uppfylla sina skyldigheter enligt första stycket 1.
3. det är sannolikt att institutet inom tolv månader inte längre kommer att uppfylla sina skyldigheter enligt 1,
SOU 2019:60 Författningsförslag
81
4. institutet vid upprepade tillfällen underlåtit att hålla tillräckligt med ytterligare kapitalbas för att täcka den riktlinje för särskild kapitalbas som meddelats enligt 1 c §, eller
5. det finns andra situationer som är specifika för det enskilda institutet som ger anledning till väsentliga tillsynsmässiga betänkligheter.
Finansinspektionen får avstå från att besluta om ett särskilt kapitalbaskrav om en överträdelse är ringa eller ursäktlig, om institutet gör rättelse eller om någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot institutet och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.
Första stycket gäller inte om överträdelsen är så allvarlig att verksamhetstillståndet i stället ska återkallas.
1 a §
De särskilda kapitalbaskraven enligt 1 § ska till minst tre fjärdedelar uppfyllas med primärkapital varav minst tre fjärdedelar ska bestå av kärnprimärkapital.
Med beaktande av de särskilda omständigheter som gäller för institutet får Finansinspektionen dock när det bedöms nödvändigt kräva att institutet ska uppfylla de särskilda kapitalbaskraven med en större andel primärkapital eller kärnprimärkapital.
1 b §
Den kapitalbas som används för att uppfylla det särskilda kapitalbaskravet för andra risker än risken för alltför låg brutto-
Författningsförslag SOU 2019:60
82
soliditet enligt 1 § får inte användas för att uppfylla
1. de krav som följer av artikel 92.1 a, b och c i tillsynsförordningen,
2. det kombinerade buffertkravet i 2 kap. 2 § lagen ( 2014:966 ) om kapitalbuffertar, eller
3. den riktlinje för särskild kapitalbas som meddelats enligt 1 c §, om riktlinjen avser andra risker än risken för alltför låg bruttosoliditet.
Den kapitalbas som används för att uppfylla det särskilda kapitalbaskravet för risken för alltför låg bruttosoliditet enligt 1 § får inte användas för att uppfylla
1. de krav som följer av artikel 92.1 d i tillsynsförordningen,
2. bruttosoliditetsbufferten i artikel 92.1a i tillsynsförordningen, eller
3. den riktlinje för särskild kapitalbas som meddelats enligt 1 c §, om riktlinjen avser risken för alltför låg bruttosoliditet.
Riktlinje för särskild kapitalbas
1 c §
Som en del i sin översyn och utvärdering ska Finansinspektionen bestämma lämpliga kapitalbasnivåer. Utifrån dessa kapitalbasnivåer ska Finansinspektionen meddela institutet sådan riktlinje för särskild
SOU 2019:60 Författningsförslag
83
kapitalbas som är relevant. Sådan riktlinje ska grunda sig på institutets enskilda situation.
1 d §
Den kapitalbas som används för att uppfylla en riktlinje för särskild kapitalbas för andra risker än risken för alltför låg bruttosoliditet enligt 1 c § får inte användas för att uppfylla
1. de krav som följer av artikel 92.1 a, b och c i tillsynsförordningen,
2. det särskilda kapitalbaskravet som beslutats enligt 1 § för andra risker än risken för alltför låg bruttosoliditet, eller
3. det kombinerade buffertkravet enligt 2 kap. 2 § lagen ( 2014:966 ) om kapitalbuffertar.
Den kapitalbas som används för att uppfylla en riktlinje för att hantera risken för alltför låg bruttosoliditet enligt 1 c § får inte användas för att uppfylla
1. de krav som följer av 92.1 d i tillsynsförordningen,
2. det särskilda kapitalbaskrav som beslutats enligt 1 § för att hantera risken för alltför låg bruttosoliditet, eller
3. bruttosoliditetsbufferten som avses i artikel 92.1a i tillsynsförordningen.
Författningsförslag SOU 2019:60
84
Underrättelseskyldighet
1 e §
Finansinspektionen ska underrätta relevanta resolutionsmyndigheter om de särskilda kapitalbaskrav som beslutas enligt 1 § och de riktlinjer för särskild kapitalbas som meddelats enligt 1 c §.
2 §23
Finansinspektionen ska besluta att ett institut ska uppfylla ett särskilt likviditetskrav, om det är nödvändigt för att täcka de likviditetsrisker som ett institut är eller kan bli exponerat för och
de risker som ett institut utsätter det finansiella systemet för.
Finansinspektionen ska besluta att ett institut ska uppfylla ett särskilt likviditetskrav, om det är nödvändigt för att täcka de likviditetsrisker som ett institut är eller kan bli exponerat för.
3 §24
Finansinspektionen får tillämpa bestämmelserna om ingripande i de lagar som reglerar institutets verksamhet, om ett institut inte uppfyller ett särskilt kapitalbaskrav som beslutats enligt 1 § eller ett särskilt likviditetskrav som beslutats enligt 2 §.
Om ett institut uppfyller kapitalbaskravet enligt tillsynsförordningen och det särskilda kapitalbaskrav som följer av ett beslut enligt 1 §, men inte kapitalkraven enligt lagen (2014:966) om kapitalbuffertar, ska bestämmelserna om ingripande i 8 kap. lagen om kapitalbuffertar tillämpas.
Om ett institut uppfyller kapitalbaskraven enligt tillsynsförordningen och de särskilda kapitalbaskrav som följer av ett beslut enligt 1 §, men inte kapitalkraven enligt lagen (2014:966) om kapitalbuffertar eller kravet på en
bruttosoliditetsbuffert enligt artikel 92.1a, ska bestämmelserna om
ingripande i 8 kap. respektive
8 a kap. lagen om kapitalbuffertar
tillämpas.
23 Senaste lydelse 2017:705. 24 Senaste lydelse 2017:705.
SOU 2019:60 Författningsförslag
85
3 kap.
1 §
Ansvarigt institut Ansvarigt företag
Ansvaret för att kraven i 2 § uppfylls har det institut
1. som inte är dotterföretag till ett annat institut, ett svenskt finansiellt holdingföretag eller ett svenskt blandat finansiellt holdingföretag, eller
2. vars moderföretag är ett sådant finansiellt holdingföretag, svenskt blandat finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som inte är dotterföretag till ett institut, ett svenskt finansiellt holdingföretag eller ett svenskt blandat finansiellt holdingföretag.
För varje konsoliderad situation ska det finnas ett ansvarigt företag.
Om ett sådant holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som avses i första stycket 2 är moderföretag till både ett kreditinstitut och ett värdepappersbolag, är det kreditinstitutet som ansvarar för att de gruppbaserade kraven uppfylls.
Med ansvarigt företag enligt detta kapitel avses
1. moderinstitut i en medlemsstat,
2. finansiella holdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag som har fått godkännande enligt 1 a kap.,
3. institut som
a) kontrolleras av ett finansiellt moderholdingföretag inom EU, ett finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat, ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat som har undantagits från kravet på godkännande enligt 1 a kap. 2 §, och
Författningsförslag SOU 2019:60
86
b) är utsett att ansvara för att säkerställa att gruppen efterlever kraven på gruppnivå enligt 1 a kap. 3 § 3, och
4. institut, finansiella holdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag som efter ingripande enligt 8 kap. 2 § andra stycket tillfälligt utsetts som ansvarig för att säkerställa efterlevnaden av kraven på gruppnivå.
Om ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag är moderföretag till två eller flera kreditinstitut eller till två eller flera värdepappersbolag, ansvarar det kreditinstitut respektive värdepappersbolag som har den största balansomslutningen för att de gruppbaserade kraven uppfylls.
2 §
Det ansvariga institutet enligt 1 § ska se till att kraven om soliditet och riskhantering i 6 kap. 1 § och 2 § andra stycket lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller 8 kap. 3 § och 4 § andra stycket lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden uppfylls på gruppnivå i enlighet med vad som följer av artiklarna 18–24 i tillsynsförordningen.
Det ansvariga företaget enligt 1 § ska se till att kraven om soliditet och riskhantering i 6 kap. 1 § och 2 § andra stycket lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller 8 kap. 3 § och 4 § andra stycket lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden uppfylls på gruppnivå i enlighet med vad som följer av artiklarna 18–24 i tillsynsförordningen.
SOU 2019:60 Författningsförslag
87
3 §
Även om ett institut inte är det ansvariga institutet enligt 1 §, ska det se till att kraven i 2 § tillämpas på undergruppsnivå, om
Även om ett institut, ett
finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag
inte är det ansvariga företaget enligt 1 §, ska det se till att kraven i 2 § tillämpas på undergruppsnivå, om
1. institutet eller dess moderföretag, när moderföretaget är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, har ett dotterföretag eller har ägarintresse i ett dotterföretag, och
2. dotterföretaget är ett utländskt institut, ett finansiellt institut eller ett förvaltningsbolag som är etablerat i ett land utanför EES.
Med förvaltningsbolag avses ett utländskt företag som i sitt hemland har tillstånd att förvalta fondföretag.
4 §
Ett moder- eller dotterföretag som står under tillsyn enligt denna lag ska på grupp- eller undergruppsnivå uppfylla kraven i 6 kap. 2 § första stycket och 3 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse samt 8 kap. 4 § första stycket och 5 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden om riskhantering och genomlysning.
Företaget ska även införa styrformer, processer och rutiner enligt första stycket i sina dotterföretag som är etablerade i ett land
utanför EES.
Företaget ska även införa styrformer, processer och rutiner enligt första stycket i sina dotterföretag som inte omfattas av
kapitaltäckningsdirektivet. Sådana dotterföretag ska uppfylla kraven på individuell nivå.
Finansinspektionen ska, efter ansökan av företaget, besluta om undantag från kravet i andra stycket, om företaget kan visa att ett sådant införande strider mot lagen i det land där dotterföretaget är etablerat.
Finansinspektionen ska, efter ansökan av moderinstitutet, besluta om undantag från kravet i andra stycket, om företaget kan visa att ett sådant införande strider mot lagen i det land där dotterföretaget är etablerat.
Med moderföretag respektive moderinstitut enligt denna paragraf avses moderföretag respektive
Författningsförslag SOU 2019:60
88
moderinstitut inom EU samt företag som omfattas av 1 § andra stycket 2, 3 och 4.
4 kap.
1 §
Finansinspektionen ska utöva tillsyn över att de gruppbaserade kraven är uppfyllda, om
1. moderföretaget är ett institut,
1. moderföretaget är ett
kreditinstitut,
2. det finansiella holding-
företaget eller det blandade finansiella holdingföretaget är moderföretag till ett institut men inte till något motsvarande utländskt företag inom EES,
2. moderföretaget är ett värde-
pappersbolag och inget av dess dotterföretag är ett kreditinstitut,
3. det finansiella holding-
företaget eller det blandade finansiella holdingföretaget är etablerat i Sverige och är moderföretag till institut och motsvarande utländska företag inom EES,
3. ett
värdepappersföretag
inom EU är moderföretag till ett kreditinstitut och det i gruppen inte finns något motsvarande utländskt företag inom EES med en större total balansomslutning,
4. det finns två eller flera
finansiella holdingföretag eller två eller flera blandade finansiella holdingföretag med huvudkontor i olika länder inom EES, däribland Sverige, som är moderföretag till både institut och motsvarande utländska företag inom EES, och ett institut är det dotterföretag som har den största balansomslutningen, eller
4. ett finansiellt holdingföretag
eller ett blandat finansiellt holdingföretag är moderföretag till ett institut men inte till något motsvarande utländskt företag inom EES,
5. det finansiella holding-
företaget eller det blandade finansiella holdingföretaget är moderföretag till två eller flera institut och motsvarande utländska företag som inte är auktoriserade i det
5. ett finansiellt holdingföretag
eller ett blandat finansiellt holdingföretag är moderföretag till
a) ett kreditinstitut men inte till något motsvarande utländskt företag inom EES,
SOU 2019:60 Författningsförslag
89
land inom EES där holdingföretaget är etablerat, och ett institut har den största balansomslutningen.
b) ett kreditinstitut och det i gruppen finns motsvarande utländskt företag inom EES men inte något som har en större total balansomslutning, eller
c) ett värdepappersbolag och
det inte finns något motsvarande utländskt företag inom EES med en större total balansomslutning eller något kreditinstitut eller motsvarande utländskt företag inom EES, eller
6. konsolidering krävs enligt artikel 18.3 eller 18.6 tillsynsförordningen och
a) ett kreditinstitut har den största totala balansomslutningen av motsvarande företag inom EES, eller
b) ett värdepappersbolag har den största totala balansomslutningen av motsvarande företag inom EES och det inte finns något kreditinstitut eller motsvarande utländskt företag inom EES.
I de fall en annan myndighet än Finansinspektionen enligt artikel 111.1 tredje stycket, 111.3 b eller 111.4 i kapitaltäckningsdirektivet i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878 ska utöva tillsynen över att de gruppbaserade kraven är uppfyllda, ska Finansinspektionen trots det utöva sådan tillsyn om inspektionen på individuell nivå utövar tillsynen över mer än ett kreditinstitut inom gruppen och sum-
Författningsförslag SOU 2019:60
90
man av de totala balansomslutningarna för dessa är högre än de för motsvarande utländska företag inom samma EES-land. Motsvarande ska gälla i de fall en annan myndighet än Finansinspektionen enligt artikel 111.3 c i samma direktiv ska utöva tillsynen över att de gruppbaserade kraven är uppfyllda, om inspektionen på individuell nivå utövar tillsynen över mer än ett värdepappersföretag inom gruppen och summan av de totala balansomslutningarna för dessa är högre än de för motsvarande utländska företag inom samma EES-land.
Vad som anges i första stycket 3, 5 b och 6 gäller dock inte om en annan behörig myndighet inom EES utövar tillsyn på individuell nivå över mer än ett motsvarande företag inom gruppen och summan av de totala balansomslutningarna för dessa är högre än för kreditinstitutet. Vad som anges i första stycket 5 c § gäller på motsvarande sätt inte om en annan behörig myndighet inom EES utövar tillsyn på individuell nivå över mer än ett motsvarande företag inom gruppen och summan av de totala balansomslutningarna för dessa är högre än för värdepappersbolaget.
Finansinspektionen ska även utöva tillsynen om inspektionen tillsammans med övriga berörda behöriga myndigheter kommer överens om det enligt 3 §.
SOU 2019:60 Författningsförslag
91
I 7 kap. finns bestämmelser om tillsyn över ett institut vars moderföretag har sitt huvudkontor utanför EES och är ett motsvarande utländskt företag, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag.
2 §
När Finansinspektionen ska utöva tillsynen enligt 1 § första stycket 3–5, får inspektionen komma överens med övriga berörda behöriga myndigheter om att en annan behörig myndighet inom EES än inspektionen ska ansvara för tillsynen. Finansinspektionen får ingå en sådan överenskommelse, om det är olämpligt att inspektionen ansvarar för tillsynen med hänsyn till de institut och motsvarande utländska företag det gäller och den relativa betydelsen av deras verksamheter i de olika länderna.
När Finansinspektionen ska utöva tillsynen enligt 1 § första stycket 1–3, 5 och 6, får inspektionen komma överens med övriga berörda behöriga myndigheter om att en annan behörig myndighet inom EES än inspektionen ska ansvara för tillsynen. Finansinspektionen får ingå en sådan överenskommelse, om det är olämpligt att inspektionen ansvarar för tillsynen med hänsyn till de institut och motsvarande utländska företag det gäller och den relativa betydelsen av deras verksamheter i de olika länderna eller behovet av att
säkerställa kontinuitet i tillsynen på gruppnivå.
I ett sådant fall ska moderinstitutet inom EES, det finansiella moderholdingföretaget inom EES, det blandade finansiella holdingföretaget eller det institut eller motsvarande utländska företag som har den största balansomslutningen, beroende på vad som är tillämpligt, ges tillfälle att yttra sig innan Finansinspektionen och de övriga berörda behöriga myndigheterna ingår överenskommelsen. Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten ska underrättas om en sådan överenskommelse.
3 §
Om det skulle vara olämpligt med hänsyn till de institut eller motsvarande utländska företag det gäller och den relativa bety-
Om det skulle vara olämpligt med hänsyn till de institut eller motsvarande utländska företag det gäller, den relativa betydelsen
Författningsförslag SOU 2019:60
92
delsen av deras verksamheter i de olika länderna att tillsynen utövas av den myndighet som enligt artikel 111.3 och 111.4 i kapitaltäckningsdirektivet ska utöva den gruppbaserade tillsynen, får Finansinspektionen komma överens med de övriga berörda behöriga myndigheterna om att inspektionen eller någon annan behörig myndighet ska ansvara för tillsynen.
av deras verksamheter i de olika länderna eller behovet av att
säkerställa kontinuitet i tillsynen på gruppnivå att tillsynen utövas
av den myndighet som enligt artikel 111.1, 111.3 och 111.4 i kapitaltäckningsdirektivet i lydel-
sen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878
ska utöva den gruppbaserade tillsynen, får Finansinspektionen komma överens med de övriga berörda behöriga myndigheterna om att inspektionen eller någon annan behörig myndighet ska ansvara för tillsynen.
I ett sådant fall ska moderinstitutet inom EES, det finansiella moderholdingföretaget inom EES eller det institut eller motsvarande utländska företag som har den största balansomslutningen, beroende på vad som är tillämpligt, ges tillfälle att yttra sig innan Finansinspektionen och de övriga berörda behöriga myndigheterna ingår överenskommelsen. Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten ska underrättas om en sådan överenskommelse.
5 §25
Inom en månad från det att Finansinspektionen har lämnat en rapport enligt 4 §, ska inspektionen försöka komma överens med övriga berörda myndigheter om vilket beslut som bör fattas i enlighet med 2 kap. 2 § med anledning av väsentliga resultat av likviditetstillsynen. Överenskommelsen ska ta hänsyn till de resultat som framkommit relaterade till institutens organisation, riskhantering och beho-
Inom fyra månader från det att Finansinspektionen har lämnat en rapport enligt 4 §, ska inspektionen försöka komma överens med övriga berörda myndigheter om vilket beslut som bör fattas i enlighet med 2 kap. 2 § med anledning av väsentliga resultat av likviditetstillsynen. Överenskommelsen ska ta hänsyn till de resultat som framkommit relaterade till institutens organisation, riskhan-
25 Senaste lydelse 2018:1800.
SOU 2019:60 Författningsförslag
93
vet av särskilda likviditetskrav för specifika institut.
tering och behovet av särskilda likviditetskrav för specifika institut.
Inom fyra månader från det att rapporten har lämnats, ska inspektionen försöka komma överens med övriga berörda behöriga myndigheter om vilket beslut som bör fattas i fråga om huruvida nivån på gruppens kapitalbas är tillräcklig med hänsyn till gruppens finansiella situation och riskprofil samt den kapitalbasnivå som krävs för att tillämpa 2 kap. 1 § på såväl enskilda enheter som gruppen som helhet.
Inom fyra månader från det att rapporten har lämnats, ska inspektionen försöka komma överens med övriga berörda behöriga myndigheter om vilket beslut som bör fattas i fråga om huruvida nivån på gruppens kapitalbas är tillräcklig med hänsyn till gruppens finansiella situation och riskprofil samt den kapitalbasnivå som krävs för att tillämpa 2 kap. 1 och 1 c §§ på såväl enskilda enheter som gruppen som helhet.
Kraven på godkännande för finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag
11 §
När Finansinspektionen ansvarar för tillsynen på gruppnivå enligt 1 §, ska inspektionen övervaka att finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag uppfyller förutsättningarna för godkännande enligt 1 a kap. 2 § eller för att undantas från kraven på godkännande enligt 1 a kap. 3 §.
Författningsförslag SOU 2019:60
94
6 kap.
3 §
Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med följande myndigheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i EU:
1. andra behöriga myndigheter,
2. Europeiska bankmyndigheten,
3. Europeiska systemrisknämnden,
4. Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, och
5. myndigheter inom EES som har tillsyn över försäkringsföretag.
4. Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten,
5. myndigheter inom EES som har tillsyn över försäkringsföretag, och
6. myndigheter som har ansvar för regler om tillämpningen av strukturell åtskillnad inom en bankgrupp.
Om en kritisk situation uppstår i Sverige som kan äventyra likviditeten på finansmarknaden eller stabiliteten i det finansiella systemet i något land inom EES, ska Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information även med övriga berörda myndigheter inom EES, Europeiska bankmyndigheten och Europeiska systemrisknämnden i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i EU.
6 §
Finansinspektionen ska, efter begäran från en behörig myndighet i ett annat land inom EES, inom ramen för sin befogenhet lämna eller kontrollera information som behövs för att den utländska myndigheten ska kunna utöva sin tillsyn. Den utländska myndigheten får närvara vid en kontroll som görs av inspektionen.
Finansinspektionen får efter begäran från Internationella valutafonden, Världsbanken, Banken för internationell betalningsutjämning och Rådet för finansiell stabilitet lämna information under de förutsättningar och i den utsträckning som följer
SOU 2019:60 Författningsförslag
95
av kapitaltäckningsdirektivet i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878.
7 kap.
Krav på ett intermediärt moderföretag inom EU
4 §
En grupp från tredjeland som har två eller fler institut inom EU ska ha ett intermediärt moderföretag etablerat inom EU, om det totala värdet av tillgångarna för gruppen i EU uppgår till 40 miljarder euro eller mer.
En sådan grupp i tredjeland kan emellertid ha två intermediära moderföretag inom EU om
1. det är oförenligt med ett tvingande krav på åtskillnad av verksamheterna i det tredjeland där det yttersta moderföretaget från gruppen har sitt huvudkontor att endast ha ett intermediärt moderföretag inom EU, eller
2. den behöriga resolutionsmyndigheten för det intermediära moderföretaget i EU bedömt att ett resolutionsförfarande annars blir mindre effektivt.
5 §
Det totala värdet av tillgångar enligt 4 § ska vara summan av
1. värdet av de totala tillgångarna hos gruppens alla institut
Författningsförslag SOU 2019:60
96
i EU enligt dess konsoliderade balansräkning, eller enligt de individuella balansräkningarna, om institutets balansräkning inte är konsoliderad, och
2. värdet av de totala tillgångarna hos varje filial i gruppen som är auktoriserad inom EU.
6 §
Ett intermediärt moderföretag ska antingen vara ett i EU auktoriserat kreditinstitut eller ett i EU godkänt finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag.
Om det i gruppen från tredjeland inte ingår ett kreditinstitut inom EU får det intermediära moderföretaget dock vara ett inom EU auktoriserat värdepappersbolag som omfattas av krishanteringsdirektivet. Det andra moderföretaget som etableras med stöd av 5 § får också vara ett sådant värdepappersbolag.
8 kap.
2 §
Finansinspektionen ska förelägga ett finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet att vidta åtgärder för att göra rättelse, om holdingföretaget inte uppfyller de krav som ställs på det enligt tillsynsförordningen, denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Ett sådant föreläggande ska också riktas mot ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, vars ledning inte uppfyller kraven i denna lag.
SOU 2019:60 Författningsförslag
97
Om ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som omfattas av kravet på godkännande enligt 1 a kap. inte uppfyller förutsättningarna för det, får Finansinspektion dessutom ingripa genom att besluta att företaget inte får företräda sina aktier i dotterinstitut vid stämman eller förelägga företaget att inom viss tid begränsa eller minska riskerna i något avseende, begränsa eller helt underlåta utdelning eller räntebetalningar eller lämna in en plan som visar hur företaget utan dröjsmål ska efterleva kraven. Ett föreläggande får även riktas mot någon som ingår i holdingföretagets styrelse eller är dess verkställande direktör eller ersättare för någon av dem. Om annan myndighet inom EES också är behörig ska ingripande enligt detta stycke ske i överenskommelse med den behöriga myndigheten enligt förfarandet i 1 a kap. 4–6 §§.
Om den som ingår i ledningen av ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag inte uppfyller de krav som anges i 3 kap. 5 §, får Finansinspektionen besluta att denne inte längre får ha en sådan position.
Författningsförslag SOU 2019:60
98
2 a §
Utöver vad som anges i 2 § första stycket gäller dessutom bestämmelserna om åtgärder enligt 15 kap. 1 a och 8 – 9 d §§ lagen ( 2004:297 ) om bank- och finansieringsrörelse om
1. ett finansiellt moderholdingföretag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inte vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att tillse att kraven i del tre, fyra, sex och sju i tillsynsförordningen samt 2 kap. 1 och 2 §§ efterlevs på gruppnivå eller undergruppsnivå, eller
2. ett finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag underlåter att ansöka om godkännande enligt 1 a kap. eller annars inte efterlever kraven i det kapitlet.
Vid en överträdelse enligt första stycket 2 får Finansinspektionen även besluta att den eller de aktieägare som är ansvariga för överträdelsen inte får företräda sina aktier vid stämman.
9 kap.
1 §
Institut som står under tillsyn enligt tillsynsförordningen och denna lag ska med årliga avgifter bekosta Finansinspektionens verksamhet samt Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna.
Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt
Finansinspektionen och Riks-
gäldskontoret får ta ut avgifter för
prövning av ansökningar och
SOU 2019:60 Författningsförslag
99
tillsynsförordningen och denna lag.
anmälningar enligt tillsynsförordningen och denna lag.
Om Finansinspektionen behöver anlita någon med särskild fackkunskap för bedömning av en viss fråga vid tillsynen enligt denna lag, ska kostnaden för detta betalas av det institut som tillsynen avser.
10 kap.
1 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter som kompletterar tillsynsförordningens bestämmelser om
1. offentliggörande av information och tillsynsrapportering,
2. beräkningen av kapitalbaskravet samt kapitalbasen,
3. stora exponeringar,
4. exponeringar i fastigheter,
5. säkerställda obligationer,
6. likviditetskrav,
7. interna modeller för marknadsrisker,
8. schablonmetoden för marknadsrisker,
9. schablonmetoden för kreditrisker, 10. IRK-metoden för kreditrisker, 11. motpartsrisker, 12. värdepapperisering, 13. bruttosoliditet, och 13. bruttosoliditet, 14. konsolidering av de gruppbaserade kraven.
14. konsolidering av de gruppbaserade kraven,
15. omklassificering av positioner, och
16. klassificering av institut.
2 §26
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. vilka krav som enligt 3 kap. 5 § ska ställas på den som ska ingå i ledningen i ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag,
26 Senaste lydelse 2018:1800.
Författningsförslag SOU 2019:60
100
2. vid vilken tidpunkt, på vilken plats och med vilka intervall institut ska offentliggöra sådan information som anges i artiklarna 431–455 i tillsynsförordningen,
3. vilken information moderföretag ska offentliggöra enligt 6 kap. 2 §,
4. de omständigheter som ska
beaktas vid fastställandet av en lämplig nivå för kapitalbasen i samband med en översyn och utvärdering av ett institut,
4. när en risk inte kan anses
täckas av kapitalbaskraven i tillsynsförordningen och värdepapperiseringsförordningen och hur nivån på ett särskilt kapitalbaskrav för att täcka sådan risk ska fastställas,
5. de omständigheter som ska beaktas, dels vid prövningen enligt 2 kap. 2 § av om ett institut ska uppfylla ett särskilt likviditetskrav, dels vid fastställandet av en lämplig nivå för ett sådant särskilt likviditetskrav i samband med en översyn och utvärdering av ett institut, och
6. hur uppgifter enligt 6 kap. 11 § ska lämnas.
1. Denna lag träder i den 29 december 2020.
2. Finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag som redan fanns den 27 juni 2019 får fortsätta verksamheten till dess att Finansinspektionen slutligt har prövat en ansökan om godkännande eller undantag från kravet på godkännande enligt 1 a kap., dock endast om en sådan ansökan har gjorts senast den 28 juni 2021.
3. Grupper från tredjeland som redan den 27 juni 2019 bedrev verksamhet via fler än ett institut i EU som hade ett totalt värde av tillgångar på 40 miljarder eller mer, ska uppfylla kraven på intermediärt moderföretag i 7 kap. 4–6 §§ senast den 30 december 2023.
SOU 2019:60 Författningsförslag
101
1.12 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2015:1016 ) om resolution
Härigenom föreskrivs27 i fråga om lagen (2015:1016) om resolution
dels att 4 kap. 4 och 11 §§ och 8 kap. 10 § ska upphävas,
dels att mellanrubriken närmast före 4 kap. 1 § ska utgå,
dels att 1 kap. 2–4 §§, 2 kap. 1–3 §§, 3 kap. 1–3, 5, 11–13, 15–18
och 21–24 §§, 4 kap. 1–3, 5, 10 och 12 §§, 5 kap. 1 och 2 §§, 6 kap. 1, 2, 7 och 14–16 §§, 8 kap. 7–9 §§, 11 kap. 3 §, 13 kap. 1, 5, 11 och 12 §§, 21 kap. 2, 15, 27, 28 och 30 §§, 28 kap. 1, 5, 7 och 8 §§ samt 29 kap. 1 och 2 §§, och rubrikerna närmast före 3 kap. 12 §, 4 kap. 1 och 10 §§ samt 6 kap 1 och 14 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas två nya kapitel, 4 a kap. och 7 a kap., 25
nya paragrafer, 2 kap. 2 a och 2 b §§, 3 kap. 26–30 §§, 4 kap. 1 a, 1 b, 3 a–3 c, 4, 11 och 13 §§, 5 kap. 1 a, 1 b, 3 a och 3 b §§, 6 kap. 19– 21 §§, 13 kap. 6 a och 18 §§ och 16 kap. 6 § och närmast före 3 kap. 26 §, 5 kap. 1 a § och 13 kap. 18 § nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
2 §
Innehållet i denna lag är uppdelat enligt följande.
AVDELNING I. INLEDANDE BESTÄMMELSER 1 kap. – Övergripande om lagen 2 kap. – Definitioner AVDELNING II. ÅTGÄRDER FÖR ATT FÖRBEREDA RESOLUTION OCH UNDVIKA FALLISSEMANG
3 kap. – Resolutionsplaner 4 kap. – Minimikravet på ned-
skrivningsbara skulder
4 kap. – Kravet på kapitalbas
och kvalificerade skulder
27 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/879.
Författningsförslag SOU 2019:60
102
4 a kap. – Om att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder
5 kap. – Ytterligare åtgärder för att förbereda resolution och undvika fallissemang
6 kap. – Nedskrivning eller konvertering av kapitalinstrument utanför resolution
6 kap. – Nedskrivning eller konvertering av kapitalinstrument och kvalificerade skulder utanför resolution
7 kap. – Värdering
7 a kap. – Tillfälliga åtgärder
AVDELNING III. RESOLUTION 8 kap. – Inledande av resolution 9 kap. – Beslutsförfarande för gränsöverskridande koncerner 10 kap. – Följder av ett beslut om resolution för ägare och ledning 11 kap. – Hinder mot exekutiva åtgärder och vissa rättshandlingar knutna till resolution
12 kap. – Resolutionsåtgärder 13 kap. – Beslut om ändring av vissa avtalsvillkor och om förbud mot att fullgöra förpliktelser, ta i anspråk säkerheter och att utöva vissa rättshandlingar
14 kap. – Kompletterande befogenheter 15 kap. – Särskild förvaltare 16 kap. – Åtgärder mot ägare 17 kap. – Försäljningsverktyget 18 kap. – Broinstitutsverktyget 19 kap. – Avskiljandeverktyget 20 kap. – Kompletterande befogenheter vid överföring 21 kap. – Skuldnedskrivningsverktyget 22 kap. – De statliga stabiliseringsverktygen 23 kap. – Skyddsåtgärder 24 kap. – Konkurs, likvidation och avslutande av resolution 25 kap. – Verkan av vissa beslut fattade av resolutionsmyndigheter i andra länder inom EES
26 kap. – Erkännande och verkställighet av resolution i tredjeland 27 kap. – Finansiering av resolution AVDELNING IV. AVSLUTANDE BESTÄMMELSER 28 kap. – Samarbete och informationsutbyte 29 kap. – Bemyndiganden
SOU 2019:60 Författningsförslag
103
30 kap. – Överklagande och verkställighet av beslut m.m.
3 §
Frågor om åtgärder enligt denna lag prövas av Riksgäldskontoret (resolutionsmyndigheten), om inte annat följer av 4 eller 5 §.
Frågor om åtgärder enligt denna lag prövas av Riksgäldskontoret (resolutionsmyndigheten), om inte annat följer av 4 eller 5 §.
Riksgäldskontoret
prövar även frågor som enligt tillsynsförordningen ska prövas av resolutionsmyndigheten.
Om Riksgäldskontoret överväger en åtgärd som kan få direkta budget- eller systemeffekter, ska Riksgäldskontoret, med ett eget yttrande i saken, till regeringen överlämna frågan om huruvida åtgärden med hänsyn till risken för sådana effekter kan godtas.
4 §
Frågor om nedskrivning eller konvertering av kapitalinstru-
ment utanför resolution enligt
6 kap. prövas av Finansinspektionen.
Frågor om nedskrivning eller konvertering utanför resolution enligt 6 kap. prövas av Finansinspektionen.
2 kap.
1 §28
I denna lag avses med
anmält avvecklingssystem: ett anmält avvecklingssystem enligt 2 §
lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden,
bankdag: en dag som inte är en lördag, en söndag, midsommar-
afton, julafton eller nyårsafton eller en allmän helgdag,
behörig myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i fråga om
övriga länder inom EES en behörig myndighet enligt definitionen i artikel 4.1.40 i tillsynsförordningen, inbegripet Europeiska centralbanken när det gäller de särskilda uppgifter som den tilldelas genom rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga
28 Senaste lydelse 2018:2021.
Författningsförslag SOU 2019:60
104
om politiken för tillsyn över kreditinstitut, i den ursprungliga lydelsen,
berörd myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i fråga om
övriga länder inom EES, den myndighet som länderna identifierat enligt artikel 61.2 i krishanteringsdirektivet,
betydande filial: en filial som är betydande enligt artikel 51.1 i
kapitaltäckningsdirektivet,
blandat finansiellt holdingföretag: ett holdingföretag enligt artikel
4.1.21 i tillsynsförordningen,
blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett inom EES
etablerat blandat finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett
a) institut eller ett EES-institut som auktoriserats i något land inom EES, eller
b) annat blandat finansiellt holdingföretag eller ett finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES,
central motpart: en central motpart enligt artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister som har auktoriserats enligt artikel 14 eller godkänts enligt artikel 25 i samma förordning,
dotterföretag: ett dotterföretag enligt artikel 4.1.16 i tillsyns-
förordningen,
EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, EES-filial: en filial till ett tredjelandsinstitut som är etablerad i ett
land inom EES,
EES-institut: ett institut enligt artikel 4.1.3 i tillsynsförordningen
som är hemmahörande i ett annat land inom EES än Sverige,
europeiskt systemviktig resolutionsenhet: en resolutionsenhet som inte omfattas av artikel 92a i tillsynsförordningen och som enskilt eller, om den ingår i en resolutionsgrupp, samlat har tillgångar som överstiger 100 miljarder euro,
SOU 2019:60 Författningsförslag
105
filial: en filial enligt artikel 4.1.17 i tillsynsförordningen, finansiellt holdingföretag: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.20 i
tillsynsförordningen,
finansiellt institut: ett företag enligt artikel 4.1.26 i tillsynsför-
ordningen,
finansieringsplan: en plan enligt artikel 107 i krishanterings-
direktivet,
finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett inom EES etablerat
finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett
a) institut eller ett EES-institut som auktoriserats i något land inom EES, eller
b) annat finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES,
finansieringsarrangemang: ett arrangemang för finansiering av
kostnader för resolution som upprättats av ett land inom EES enligt artikel 100 i krishanteringsdirektivet,
förordningen om resolutionsavgifter: kommissionens delegerade
förordning (EU) 2015/63 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 21 oktober 2014 avseende förhandsbidrag till finansieringsarrangemang för resolution,
garanterad insättning: en insättning som omfattas av insätt-
globalt systemviktigt institut: ett globalt systemviktigt institut enligt artikel 4.1.133 tillsynsförordningen,
globalt systemviktigt institut utanför EES: ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES enligt artikel 4.1.134 tillsynsförordningen,
gruppbaserad: som är gjord på grundval av den konsoliderade
situationen enligt artikel 4.1.47 i tillsynsförordningen,
gränsöverskridande koncern: en koncern med moder- och dotter-
företag i flera länder inom EES,
holdingföretag med blandad verksamhet: ett holdingföretag enligt
artikel 4.1.22 i tillsynsförordningen,
institut: kreditinstitut och värdepappersbolag,
Författningsförslag SOU 2019:60
106
kapitalbas: detsamma som avses i artikel 72 i tillsynsförord-
ningen,
kapitaltäckningsdirektivet:
Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU,
kapitaltäckningsdirektivet:
Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU, i lydelsen enligt
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878,
kombinerat buffertkrav: kombinerat buffertkrav enligt 2 kap. 2 § lagen ( 2014:966 ) om kapitalbuffertar,
koncern: ett moderföretag och dess dotterföretag, koncernresolutionsordning: en plan enligt artikel 91.6 i krishan-
teringsdirektivet,
kreditinstitut: banker och kreditmarknadsföretag enligt lagen
(2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
krisavvärjande åtgärd:
a) en åtgärd för att undanröja väsentliga brister eller väsentliga hinder för återhämtning enligt 6 a kap. 6 och 7 §§ lagen om bank- och finansieringsrörelse och 8 a kap.7 och 8 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
b) en åtgärd för att undanröja eller minska väsentliga hinder för rekonstruktion eller avveckling enligt 3 kap. 3–5 och 12–24 §§,
c) en åtgärd som enligt beslut av Finansinspektionen är en krisavvärjande åtgärd enligt 15 kap. 2 c § lagen om bank- och finansieringsrörelse eller 25 kap. 2 c § lagen om värdepappersmarknaden,
d) ett beslut av Finansinspektionen om att tillsätta en tillfällig förvaltare enligt 15 a kap. lagen om bank- och finansieringsrörelse eller 25 a kap. lagen om värdepappersmarknaden, eller
SOU 2019:60 Författningsförslag
107
e) nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument enligt 6 kap.,
krishanteringsdirektivet:
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012, i den ursprungliga
lydelsen,
krishanteringsdirektivet:
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 i lydelsen enligt
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/879,
kritisk verksamhet: en tjänst eller en transaktion som, om den
upphörde, sannolikt skulle leda till en allvarlig störning i det finansiella systemet,
kvalificerad insättning: en insättning enligt lagen om insätt-
ningsgaranti som inte är undantagen enligt 4 b eller 5 § den lagen,
kärnprimärkapital: kapital som avses i artikel 50 tillsynsförordningen,
kärnprimärkapitalinstrument: kapitalinstrument som uppfyller vill-
koren i artikel 28.1–28.4, 29.1–29.5 eller 31.1 i tillsynsförordningen,
moderföretag: ett moderföretag enligt artikel 4.1.15 a i tillsynsför-
ordningen,
moderföretag inom EES: ett moderinstitut inom EES, ett finan-
siellt moderholdingföretag inom EES eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES,
moderföretag i tredjeland: ett moderinstitut, ett finansiellt moder-
holdingföretag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag som är hemmahörande i ett land utanför EES,
Författningsförslag SOU 2019:60
108
moderinstitut inom EES: ett institut eller ett EES-institut som är
ett moderföretag och som inte självt är ett dotterföretag till ett
a) annat institut eller ett EES-institut, eller
b) finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES,
nationellt systemviktig resolutionsenhet: en resolutionsenhet enligt beslut som avses i 4 kap. 4 §,
relevanta kapitalinstrument: övriga primärkapitalinstrument och
supplementärkapitalinstrument,
resolutionsenhet: en juridisk person för vilken resolutionsplanen anger en resolutionsåtgärd,
resolutionsförfarande i tredjeland: en åtgärd som enligt rätten i ett
land utanför EES syftar till att hantera en kris i ett tredjelandsinstitut eller i ett moderföretag i tredjeland, om åtgärden är jämförbar med sådana resolutionsåtgärder som får vidtas enligt denna lag i fråga om ändamål och förväntat resultat,
resolutionsgrupp: en resolutionsgrupp består av en resolutionsenhet och de av dess dotterföretag som omfattas av samma resolutionsgrupp enligt resolutionsplanen och som inte själv är en resolutionsenhet eller ett dotterföretag till en annan resolutionsenhet,
resolutionskollegium: ett resolutionskollegium enligt artikel 88 i
krishanteringsdirektivet,
resolutionsåtgärd: någon av de åtgärder som anges i 12 kap. 1 §, samordnande berörd myndighet: den berörda myndigheten i
samma land inom EES som den samordnande tillsynsmyndigheten,
samordnande resolutionsmyndighet: resolutionsmyndigheten i
samma land inom EES som den samordnande tillsynsmyndigheten,
samordnande tillsynsmyndighet: en behörig myndighet som
ansvarar för att utöva gruppbaserad tillsyn av moderinstitut inom EES och av institut som kontrolleras av finansiella moderholdingföretag inom EES eller blandade finansiella moderholdingföretag inom EES,
SOU 2019:60 Författningsförslag
109
supplementärkapitalinstrument: kapitalinstrument och efterställda
lån som uppfyller villkoren i artikel 63 i tillsynsförordningen,
större dotterföretag: ett större dotterföretag enligt artikel 4.1.135 tillsynsförordningen,
tillsynsförordningen:
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012,
tillsynsförordningen:
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012,
i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/876 av den 20 maj 2019,
tillsynskollegium: ett tillsynskollegium enligt artikel 116 i kapital-
täckningsdirektivet,
tredjelandsinstitut: ett företag som har sitt huvudkontor i ett land
utanför EES och som skulle vara ett institut om det var hemmahörande inom EES,
värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har tillstånd att
driva värdepappersrörelse enligt lagen om värdepappersmarknaden, om det har tillstånd
a) för någon av de tjänster som anges i 2 kap. 1 § 3, 6, 7, 8 och 9 den lagen,
b) att som sidotjänst förvara finansiella instrument för kunders räkning och ta emot medel med redovisningsskyldighet enligt 2 kap. 2 § första stycket 1 den lagen, eller
c) att som sidotjänst ta emot kunders medel på konto för att underlätta värdepappersrörelsen enligt 2 kap. 2 § första stycket 8 den lagen, och
övriga primärkapitalinstrument: kapitalinstrument som uppfyller
villkoren i artikel 52.1 i tillsynsförordningen.
Författningsförslag SOU 2019:60
110
2 §
En kvalificerad skuld är en skuld som inte räknas som ett primärkapitalinstrument eller ett supplementärkapitalinstrument, och som inte är
En nedskrivningsbar skuld är en skuld som inte räknas som ett primärkapitalinstrument eller ett supplementärkapitalinstrument, och som inte är
1. en garanterad insättning,
2. en skuld som är säkerställd, till den del skulden täcks av säkerhet,
3. en skuld som hänför sig till kundtillgångar eller kundmedel förutsatt att kunden är skyddad vid konkurs eller ett motsvarande utländskt förfarande,
4. en skuld som hänför sig till ett kommissionsavtal eller annat avtal som innebär att institutet är redovisningsskyldigt för anförtrodda medel,
5. en skuld till ett institut eller ett EES-institut som inte ingår i samma koncern som institutet eller det företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2, med en ursprunglig löptid som är kortare än sju dagar,
6. en skuld med en kortare återstående löptid än sju dagar, som hänför sig till system eller operatörer i ett anmält avvecklingssystem eller deras deltagare,
6. en skuld med en kortare återstående löptid än sju dagar, som hänför sig till system eller operatörer i ett anmält avvecklingssystem eller deras deltagare
eller till centrala motparter,
7. en skuld till anställda avseende inarbetad lön, pensionsförmåner eller annan fast ersättning, med undantag för den rörliga delen av ersättningen
a) som inte regleras av kollektivavtal, eller
b) som avser en risktagare med väsentlig inverkan,
8. en skuld till en borgenär inom affärs- eller handelssektorn, där skulden hänför sig till att institutet eller det företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 har tillhandahållits varor eller tjänster som är kritiska för dess löpande verksamhet,
9. en skuld till en skatte- eller en socialförsäkringsmyndighet, förutsatt att myndighetens fordran har förmånsrätt, eller
9. en skuld till en skatte- eller en socialförsäkringsmyndighet, förutsatt att myndighetens fordran har förmånsrätt,
SOU 2019:60 Författningsförslag
111
10. en skuld till garantimyndigheten till följd av avgifter som ska betalas i enlighet med 12 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti.
10. en skuld till garantimyndigheten till följd av avgifter som ska betalas i enlighet med 12 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, eller
11. en skuld till företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 och 2 i samma resolutionsgrupp men som inte är resolutionsenhet, med undantag för skulder som är efterställda andra oprioriterade borgenärers fordringar i händelse av konkurs eller likvidation.
Som en kvalificerad skuld räknas även en skuld som enligt lagen i ett annat land inom EES eller tredjeland inte motsvarar en sådan skuld som anges i första stycket.
Som en nedskrivningsbar skuld räknas även en skuld som enligt lagen i ett annat land inom EES eller tredjeland inte motsvarar en sådan skuld som anges i första stycket.
2 a §
En kvalificerad skuld är en sådan nedskrivningsbar skuld, eller ett sådant supplementärkapitalinstrument, som uppfyller villkoren som avses i 4 a kap.
2 b §
Ett efterställt kvalificerat instrument är ett instrument som uppfyller villkoren i artikel 72a tillsynsförordningen, med undantag för villkoren i artikel 72b.3–72b.5 samma förordning.
Författningsförslag SOU 2019:60
112
3 §
Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck finns i nedan angivna paragrafer:
– minimikrav på nedskrivningsbara skulder i 4 kap. 1 §
– krav på kapitalbas och kvali-
ficerade skulder i 4 kap. 1 §
– försäljningsverktyget i 17 kap. 1 § – broinstitutsverktyget i 18 kap. 1 § – broinstitut i 18 kap. 2 § – avskiljandeverktyget i 19 kap. 1 § – tillgångsförvaltningsbolag i 19 kap. 2 § – skuldnedskrivningsverktyget i 21 kap. 1 § – statliga stabiliseringsverktyg i 22 kap. 1 § – arrangemang om strukturerad finansiering i 23 kap. 1 § – arrangemang om säkerheter i 23 kap. 1 § – arrangemang om säkerhetsöverlåtelser i 23 kap. 1 § – kvittningsarrangemang i 23 kap. 1 § – nettningsarrangemang i 23 kap. 1 § – partiell överföring i 23 kap. 1 §
3 kap.
1 §
Riksgäldskontoret ska upprätta en resolutionsplan för varje institut. Planen ska ange de reso-
lutionsåtgärder som Riksgäldskontoret avser att vidta om institutet försätts i resolution. Riks-
gäldskontoret ska hålla planen aktuell.
Riksgäldskontoret ska upprätta en resolutionsplan för varje institut. Planen ska ange de åt-
gärder som avses att vidtas i, eller i samband med, resolution enligt denna lag. Riksgäldskontoret ska
hålla planen aktuell.
Resolutionsplanen ska upprättas efter samråd med Finansinspektionen och resolutionsmyndigheterna i de länder inom EES där institutet har betydande filialer
En resolutionsplan ska inte upprättas för institut som tillsammans med andra koncernföretag inom EES är föremål för gruppbaserad tillsyn.
SOU 2019:60 Författningsförslag
113
2 §
Ett institut som tillsammans med andra koncernföretag inom EES är föremål för gruppbaserad tillsyn, ska omfattas av en av Riksgäldskontoret antagen koncernresolutionsplan. Planen ska ange vilka åtgärder som Riks-
gäldskontoret, eller i förekom-
mande fall en utländsk resolutionsmyndighet, avser att vidta om institutet eller ett annat koncernföretag försätts i resolution.
Ett institut som tillsammans med andra koncernföretag inom EES är föremål för gruppbaserad tillsyn, ska omfattas av en av Riksgäldskontoret antagen koncernresolutionsplan. Planen ska ange vilka åtgärder som avses att
vidtas i, eller i samband med resolution, enligt denna lag samt, i
förekommande fall, som en utländsk resolutionsmyndighet, avser att vidta om institutet eller ett annat koncernföretag försätts i resolution. Planen ska ange kon-
cernens resolutionsenheter och resolutionsgrupper.
Av koncernresolutionsplanen ska det också framgå hur resolutionen ska finansieras. Planen ska ange hur kostnaderna för åtgärderna fördelas mellan resolutionsreserven och de övriga finansieringsarrangemangen.
För en koncern som inte är gränsöverskridande ska koncernresolutionsplanen upprättas, och vid behov uppdateras, av Riksgäldskontoret efter samråd med Finansinspektionen och resolutionsmyndigheterna i de länder inom EES där det finns betydande filialer.
För en gränsöverskridande koncern ska koncernresolutionsplanen upprättas, och vid behov uppdateras, av Riksgäldskontoret, om myndigheten är samordnande resolutionsmyndighet i resolutionskollegiet, tillsammans med berörda resolutionsmyndigheter och efter samråd med relevanta behöriga myndigheter.
3 §
Om Riksgäldskontoret är samordnande resolutionsmyndighet för en gränsöverskridande koncern, ska myndigheten lämna över den information som myndigheten fått från moderföretaget inom EES till relevanta utländska resolutionsmyndigheter. Riksgäldskontoret ska därefter inom fyra månader från det att informationen
Författningsförslag SOU 2019:60
114
överlämnats, försöka komma överens med dessa resolutionsmyndigheter om att anta koncernresolutionsplanen.
Om Riksgäldskontoret inte är samordnande myndighet, ska myndigheten inom fyra månader från det att den samordnande myndigheten har sänt över informationen, försöka komma överens med de utländska resolutionsmyndigheterna om att anta koncernresolutionsplanen.
Om Riksgäldskontoret är samordnande resolutionsmyndighet, ska myndigheten göra en ny bedömning av planen, om myndigheten underrättas av en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES om att den myndigheten bedömer att en omtvistad fråga avseende koncernresolutionsplanen kan få väsentlig finanspolitisk inverkan i det landet. Riksgäldskontoret ska då också göra en ny bedömning av
minimikravet på nedskrivningsbara skulder enligt 4 kap.
Om Riksgäldskontoret är samordnande resolutionsmyndighet, ska myndigheten göra en ny bedömning av planen, om myndigheten underrättas av en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES om att den myndigheten bedömer att en omtvistad fråga avseende koncernresolutionsplanen kan få väsentlig finanspolitisk inverkan i det landet. Riksgäldskontoret ska då också göra en ny bedömning av
kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 4 kap. och 4 a kap.
5 §
Om Riksgäldskontoret inte är den samordnande resolutionsmyndigheten och en överenskommelse enligt 3 § inte har träffats inom fyra månader, ska Riksgäldskontoret fatta beslut om en resolutionsplan för de dotterföretag som myndigheten ansvarar för.
Om Riksgäldskontoret inte är den samordnande resolutionsmyndigheten men invänder mot
den samordnade myndighetens resolutionsplan och en överens-
kommelse enligt 3 § inte har träffats inom fyra månader, ska Riksgäldskontoret fatta beslut om en resolutionsplan för de dotterföretag som myndigheten ansvarar för.
När Riksgäldskontoret fattar beslut, ska myndigheten beakta synpunkter och reservationer från de utländska resolutionsmyndigheterna och från behöriga myndigheter.
SOU 2019:60 Författningsförslag
115
11 §
När Riksgäldskontoret upprättar en koncernresolutionsplan enligt 2 §, ska Riksgäldskontoret pröva i vilken utsträckning det är möjligt att rekonstruera eller avveckla koncernföretagen genom konkurs, likvidation eller resolu-
tion eller motsvarande utländska
förfaranden på ett sätt som inte leder till en allvarlig störning i det finansiella systemet i EES. Riksgäldskontoret får inte förutsätta att det lämnas likviditetsstöd på särskilda villkor från Riksbanken eller någon annan centralbank eller annat statligt stöd än medel ur något finansieringsarrangemang.
När Riksgäldskontoret upprättar en koncernresolutionsplan enligt 2 §, ska Riksgäldskontoret pröva i vilken utsträckning det är möjligt att avveckla koncernföretagen genom konkurs, likvidation eller motsvarande utländska förfaranden, eller att för-
sätta koncernen eller en resolutionsgrupp i resolution genom att tillämpa en resolutionsåtgärd på dess resolutionsenhet eller genomföra åtgärd som avses i 6 kap., på
ett sätt som inte leder till en allvarlig störning i det finansiella systemet i EES. En sådan pröv-
ning ska utgöra en del i beslutsprocessen enligt 3–9 §§. Riks-
gäldskontoret får inte förutsätta att det lämnas likviditetsstöd på särskilda villkor från Riksbanken eller någon annan centralbank eller annat statligt stöd än medel ur något finansieringsarrangemang.
Prövningen ska göras efter samråd med de behöriga myndigheterna för dotterföretagen och resolutionsmyndigheter i de länder inom EES där koncernföretagen har betydande filialer. För en gränsöverskridande koncern ska prövningen göras tillsammans med resolutionsmyndigheterna för andra koncernföretag.
Författningsförslag SOU 2019:60
116
Åtgärder för att hantera väsentliga hinder mot att
rekonstruera eller avveckla institut som inte ingår i en finansiell koncern
Åtgärder för att hantera väsentliga resolutionshinder
12 §
Om Riksgäldskontoret finner att det finns väsentliga hinder mot att rekonstruera eller av-
veckla ett institut, ska Riksgälds-
kontoret underrätta institutet, Finansinspektionen och resolutionsmyndigheterna i de länder inom EES där institutet har betydande filialer. Riksgäldskontoret ska samtidigt förelägga institutet att inom fyra månader ange vilka åtgärder som det anser kan undanröja eller minska de väsentliga hinder som Riksgäldskontoret funnit.
Om Riksgäldskontoret finner att det finns väsentliga hinder, mot resolution, inbegripet en
åtgärd som avses i 6 kap. eller 16 kap. i samband med resolution, av ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 eller 2 ska
Riksgäldskontoret underrätta
företaget,
Finansinspektionen
och resolutionsmyndigheterna i de länder inom EES där företaget har betydande filialer.
Om ett hinder som avses i första stycket har sin grund i en situation där företaget
1. uppfyller det kombinerade buffertkravet enligt lagen ( 2014:966 ) om kapitalbuffertar, men inte uppfyller det kombinerade buffertkravet när det beaktas utöver de riskvägda krav på kapitalbas och kvalificerade skulder som avses i 4 kap. 3 a § och 3 c §, eller
2. inte uppfyller de krav som avses i artiklarna 92a och 494 i tillsynsförordningen eller i 4 kap. 3 a, 3 b eller 3 c §§,
SOU 2019:60 Författningsförslag
117
ska Riksgäldskontoret samtidigt med en underrättelse enligt första stycket förelägga företaget att inom två veckor inkomma med
1. förslag till möjliga åtgärder för att säkerställa att företaget efterlever kraven, och
2. en tidsplan för genomförandet av åtgärderna.
Har ett sådant hinder som avses i första stycket annan grund än vad som avses i andra stycket, ska Riksgäldskontoret förelägga
företaget att inom fyra månader ange vilka åtgärder som det anser kan undanröja eller minska de väsentliga hinder som Riksgäldskontoret funnit.
Om Riksgäldskontoret har funnit att det finns väsentliga hinder mot att rekonstruera eller
avveckla ett institut, får Riks-
gäldskontoret inte upprätta en resolutionsplan för institutet förrän åtgärder enligt 13 § har vidtagits eller Riksgäldskontoret har funnit att sådana åtgärder inte är nödvändiga.
Om Riksgäldskontoret har funnit att det finns sådana väsentliga hinder mot resolution får Riksgäldskontoret inte upprätta en resolutionsplan för
företaget förrän åtgärder enligt
13 § har vidtagits eller Riksgäldskontoret har funnit att sådana åtgärder inte är nödvändiga.
13 §
Om Riksgäldskontoret, efter samråd med Finansinspektionen, bedömer att de åtgärder som
institutet anger inte effektivt
undanröjer eller minskar de väsentliga hindren mot att rekon-
struera eller avveckla institutet,
ska Riksgäldskontoret besluta om vilka andra åtgärder som
Om Riksgäldskontoret, efter samråd med Finansinspektionen, bedömer att de åtgärder som ett
företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 eller 2 anger enligt 12 §
inte effektivt undanröjer eller minskar de väsentliga hindren, ska Riksgäldskontoret, efter
samråd med Finansinspektionen,
Författningsförslag SOU 2019:60
118
institutet ska vidta för att
undanröja eller minska dessa hinder. Ett sådant beslut får dock bara avse sådana åtgärder som anges i 24 §.
besluta om vilka andra åtgärder som företaget ska vidta för att undanröja eller minska dessa hinder. Ett sådant beslut får dock bara avse sådana åtgärder som anges i 24 §.
Åtgärder för att hantera väsentliga hinder mot att
rekonstruera eller avveckla en
koncern
Åtgärder för att hantera väsentliga resolutions hinder
som avser en gränsöver- skridande koncern
15 §
Om Riksgäldskontoret vid en prövning enligt 11 § finner att det finns väsentliga hinder mot
att rekonstruera eller avveckla en
gränsöverskridande koncern, ska Riksgäldskontoret samråda med tillsynskollegiet och resolutionsmyndigheterna i de länder inom EES där betydande filialer är belägna och därefter försöka komma överens med de utländska resolutionsmyndigheterna om vilka åtgärder som ska vidtas beträffande samtliga
institut i koncernen. Riksgäldskontorets bedömning av möjligheten att rekonstruera eller avveckla koncernen ska tjäna som utgångspunkt för beslut i frågan om vilka åtgärder som ska vidtas.
Om Riksgäldskontoret vid en prövning enligt 11 § finner att det finns väsentliga hinder mot
resolution av en gränsöver-
skridande koncern, ska Riksgäldskontoret samråda med tillsynskollegiet och resolutionsmyndigheterna i de länder inom EES där betydande filialer är belägna och därefter försöka komma överens med de utländska resolutionsmyndigheterna om vilka åtgärder som ska vidtas.
16 §
När Riksgäldskontoret är samordnande resolutionsmyndighet för en gränsöverskridande koncern och företagen som ingår
När Riksgäldskontoret är samordnande resolutionsmyndighet för en gränsöverskridande koncern och företagen som ingår
SOU 2019:60 Författningsförslag
119
i koncernen ska bli föremål för åtgärder enligt beslut enligt 15 §, ska Riksgäldskontoret tillsammans med den samordnande tillsynsmyndigheten och Europeiska bankmyndigheten ta fram en rapport som ska innehålla en analys av de väsentliga hindren mot att vidta effektiva resolutionsåtgärder beträffande koncernen. Rapporten ska belysa vilka effekter olika åtgärder har på institutets affärsmodell och ge förslag på sådana proportionella och riktade åtgärder som enligt Riksgäldskontoret är nödvändiga och lämpliga för att undanröja eller begränsa hindren.
i koncernen ska bli föremål för åtgärder enligt beslut enligt 15 §, ska Riksgäldskontoret tillsammans med den samordnande tillsynsmyndigheten och Europeiska bankmyndigheten ta fram en rapport som ska innehålla en analys av de väsentliga hindren mot att vidta effektiva resolutionsåtgärder beträffande koncernen och dess resolutionsgrup-
per. Rapporten ska belysa vilka
effekter olika åtgärder har på
koncernens eller resolutionsgruppens affärsmodell och ge förslag
på sådana proportionella och riktade åtgärder som enligt Riksgäldskontoret är nödvändiga och lämpliga för att undanröja eller begränsa hindren.
17 §
En rapport enligt 16 § ska lämnas till moderföretaget inom EES med möjlighet att inom fyra månader från mottagandet av rapporten lämna synpunkter och föreslå alternativa åtgärder för att undanröja eller begränsa de hinder som identifierats i rapporten.
En rapport enligt 16 § ska lämnas till moderföretaget inom EES med möjlighet att inom fyra månader från mottagandet av rapporten lämna synpunkter och föreslå alternativa åtgärder för att undanröja eller begränsa de hinder som identifierats i rapporten.
Om ett hinder enligt första stycket har sin grund i ett förhållande som avses i 12 § andra stycket ska Riksgäldskontoret, efter samråd med övriga resolutionsmyndigheter meddela sin bedömning till moderföretaget inom EES.
Författningsförslag SOU 2019:60
120
En bedömning enligt andra stycket ska lämnas till moderföretaget inom EES med ett föreläggande att inom två veckor efter mottagande av bedömningen föreslå möjliga åtgärder för att säkerställa att kraven efterlevs och en tidsplan för genomförandet av åtgärderna.
18 §
När moderföretaget har yttrat sig enligt 17 § eller den tid för yttrande som anges i den paragrafen har löpt ut, ska Riksgäldskontoret, efter samråd med behöriga myndigheter och med resolutionsmyndigheter i länder inom EES där moderföretaget, dotterföretag eller betydande filialer till institut i koncernen finns, försöka komma överens med resolutionsmyndigheterna om
1. vilka väsentliga hinder som finns,
2. hur de åtgärder som föreslagits av moderföretaget inom EES ska bedömas, och
3. vilka ytterligare åtgärder som krävs för att undanröja eller begränsa hindren.
Överenskommelsen ska träffas inom fyra månader från det att moderföretaget yttrat sig över rapporten eller, om moderföretaget inte yttrat sig, vid utgången av den fyramånadersperiod som anges i 17 §.
Överenskommelsen ska träffas inom fyra månader från det att moderföretaget yttrat sig över rapporten eller om moderföretaget inte yttrat sig inom en månad
räknat från utgången av den
fyramånadersperiod som anges i 17 §.
En överenskommelse om ett hinder som avses i 12 § andra stycket, ska träffas inom två veckor efter det att moderföretaget inom EES yttrat sig.
SOU 2019:60 Författningsförslag
121
21 §
Om en överenskommelse enligt 18 § inte har träffats inom föreskriven tid och Riksgäldskontoret inte är samordnande resolutionsmyndighet, ska Riksgäldskontoret med tillämpning av 12 och 13 §§ och med hänsyn tagen till synpunkter och reservationer från de övriga resolutionsmyndigheterna fatta beslut om åtgärder som ska vidtas mot ett
institut.
Om en överenskommelse enligt 18 § inte har träffats inom föreskriven tid och Riksgäldskontoret inte är samordnande resolutionsmyndighet, ska Riksgäldskontoret med tillämpning av 12 och 13 §§ och med hänsyn tagen till synpunkter och reservationer från de övriga resolutionsmyndigheterna fatta beslut om åtgärder som ska vidtas mot den
resolutionsenheten, eller något av dess dotterföretag som omfattas av 4 kap. 1 b §, som Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet för.
22 §
Om myndigheterna inte har kommit överens om någon av de åtgärder som anges i 24 § första stycket 7, 8 eller 10, och någon berörd utländsk resolutionsmyndighet inom tidsfristen i 18 § andra stycket har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning 806/2014/EU, ska Riksgäldskontoret skjuta upp sitt beslut enligt 20 eller 21 § med en månad och invänta det beslut som Europeiska bankmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Riksgäldskontoret ska följa ett beslut i saken från Europeiska bankmyndigheten.
Om myndigheterna inte har kommit överens om någon av de åtgärder som anges i 24 § första stycket 7, 8 eller 10, och någon berörd utländsk resolutionsmyndighet inom tidsfristen i 18 § andra eller tredje stycket har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning 806/2014/EU, ska Riksgäldskontoret skjuta upp sitt beslut enligt 20 eller 21 § med en månad och invänta det beslut som Europeiska bankmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Riksgäldskontoret ska följa ett beslut i
Författningsförslag SOU 2019:60
122
saken från Europeiska bankmyndigheten.
Riksgäldskontoret får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska bankmyndigheten enligt 28 kap. 7 § om fyramånaders-
fristen i 18 § andra stycket har
löpt ut eller en överenskommelse har träffats.
Riksgäldskontoret får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska bankmyndigheten enligt 28 kap. 7 § om tidsfristen i 18 § andra eller tredje stycket har löpt ut eller en överenskommelse har träffats.
23 §
Ett beslut enligt 18 § av en utländsk samordnande resolutionsmyndighet gäller i Sverige, om det fattats efter en överenskommelse med en eller flera resolutionsmyndigheter eller på grund av att de behöriga myndigheterna inte har kommit överens inom fyra månader.
Ett beslut enligt 18 § av en utländsk samordnande resolutionsmyndighet gäller i Sverige, om det fattats efter en överenskommelse med en eller flera resolutionsmyndigheter eller på grund av att de behöriga myndigheterna inte har kommit överens inom tidsfristen i 18 § andra eller
tredje stycket.
24 §
För att undanröja eller begränsa väsentliga hinder som har identifierats enligt 13 eller 18 § får Riksgäldskontoret
1. förelägga företaget att skaffa eller se över sina koncerninterna arrangemang för finansiering, eller ingå serviceavtal som säkrar att företaget kan tillhandahålla kritiska verksamheter,
2. förelägga företaget att begränsa sina största enskilda eller totala exponeringar,
3. införa kompletterande informationskrav som är relevanta för resolutionsändamålen,
4. förelägga företaget att avyttra särskilda tillgångar,
5. förelägga företaget att begränsa eller upphöra med en viss verksamhet,
6. förelägga företaget att begränsa eller förhindra utveckling av vissa affärsområden eller försäljning av vissa produkter,
7. förelägga företaget att minska komplexiteten i de juridiska eller operativa strukturerna i företaget eller i ett koncernföretag som
SOU 2019:60 Författningsförslag
123
direkt eller indirekt står under företagets kontroll för att säkerställa att det går att med resolutionsverktygen juridiskt och operativt avskilja kritiska verksamheter från övriga verksamheter,
8. förelägga ett institut eller ett moderföretag att inrätta ett finansiellt moderholdingföretag i Sverige eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EES,
8. förelägga ett företag eller ett moderföretag att inrätta ett finansiellt moderholdingföretag i Sverige eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EES,
9. förelägga ett institut eller ett sådant företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 att öka sina kvalificerade skulder eller att vidta åtgärder för att uppfylla
minimikravet på nedskrivningsbara skulder, eller
9. förelägga ett institut eller ett sådant företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 att öka sina kvalificerade skulder eller att vidta andra åtgärder för att uppfylla kraven som avses i 4 kap. 1 a
och 1 b §§,
10. förelägga ett holdingföretag med blandad verksamhet som är moderföretag till ett institut att inrätta ett finansiellt holdingföretag för att kontrollera insti-
tutet, om det är nödvändigt för att
underlätta resolution och undvika att resolutionen får negativ effekt på den icke-finansiella delen av koncernen.
10. förelägga ett holdingföretag med blandad verksamhet som är moderföretag till ett företag som
avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 och 2 att inrätta ett finansiellt holding-
företag för att kontrollera före-
taget, om det är nödvändigt för att
underlätta resolution och undvika att resolutionen får negativ effekt på den icke-finansiella delen av koncernen,
11. förelägga ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 och 2 att återställa efterlevnad av kraven som avses i 4 kap. 1 a och 1 b §§ och, i tillämpliga fall, det kombinerade buffertkravet som avses i lagen ( 2014:966 ) om kapitalbuffertar, eller
12. förelägga ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 och 2 att, i syfte att säkerställa fortsatt efterlevnad av de krav som
Författningsförslag SOU 2019:60
124
avses i 4 kap. 1 a och 1 b §§, ändra löptidsprofilen för
a) kapitalbasinstrument, efter godkännande av Finansinspektionen, och
b) kvalificerade skulder.
När Riksgäldskontoret meddelar ett föreläggande enligt första stycket, ska myndigheten samtidigt förelägga företaget att inom en månad ta fram en plan för hur företaget avser att genomföra de åtgärder som föreläggandet avser.
Inskränkningar i rätten att vidta värdeöverföringar
.
26 §
Om ett företag som omfattas av 4 kap. 1 a § eller 1 b §,
1. uppfyller det kombinerade buffertkravet enligt lagen om ( 2014:966 ) om kapitalbuffertar, men
2. inte uppfyller det kombinerade buffertkravet när det beaktas utöver företagets riskvägda krav på kapitalbas och kvalificerade skulder som avses i 4 kap. 3 a § och 4 kap. 3 c §,
får Riksgäldskontoret, efter samråd med Finansinspektionen och efter en sådan bedömning som avses i 28 §, förbjuda företaget att
1. göra en värdeöverföring kopplad till institutets kärnprimärkapital,
2. förbinda sig att betala ut rörlig ersättning eller diskretionära pensionsförmåner eller betala ut sådan rörlig ersättning där skyldigheten att betala uppstod vid en
SOU 2019:60 Författningsförslag
125
tidpunkt då institutet inte uppfyllde det kombinerade buffertkravet, eller
3. göra utbetalningar kopplade till primärkapitaltillskottsinstrument.
När en situation som avses i första stycket uppkommer ska företaget omedelbart underrätta Riksgäldskontoret.
27 §
Ett förbud enligt 26 § första stycket gäller inte åtgärder som ryms inom ett högsta förfogandebelopp i relation till kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder.
28 §
Om ett företag befinner sig i en situation som avses i 26 § första stycket, ska Riksgäldskontoret utan dröjsmål pröva förutsättningarna för ett förbud som avses i 26 §. Riksgäldskontoret ska, så länge en sådan situation föreligger, göra en förnyad prövning varje månad.
En bedömning enligt första stycket ska beakta
1. skälen till situationen enligt första stycket, dess varaktighet, omfattning och inverkan på resolutionsbarheten,
2. sannolikheten för en situation som avses i 8 kap. 2 § första stycket, och
Författningsförslag SOU 2019:60
126
3. om en oförmåga att ersätta skulder som inte längre uppfyller kvalificerings- eller löptidskriterierna i enlighet med artiklarna 72b och 72c tillsynsförordningen eller 4 a kap. beror på företaget eller på marknadsomfattande störningar.
29 §
Om företaget nio månader efter att en situation som avses i 26 § första stycket uppkommit fortfarande befinner sig i en sådan situation och något beslut som avses där inte fattats, ska Riksgäldskontoret, efter samråd med Finansinspektionen, besluta om ett sådant förbud.
Riksgäldskontoret ska dock inte besluta om sådana inskränkningar om myndigheten bedömer att fler än ett av följande förhållanden är uppfyllda:
1. Underlåtelsen beror på allvarliga störningar av de finansiella marknadernas funktion, som orsakar omfattande finansiella påfrestningar i flera segment av de finansiella marknaderna.
2. De störningar som avses i 1 inte bara leder till ökad prisvolatilitet för företagets kapitalbasinstrument och kvalificerade skuldinstrument eller ökade kostnader för företaget, utan också leder till att marknaderna helt eller delvis är stängda med följden att företaget inte kan ge ut kapital-
SOU 2019:60 Författningsförslag
127
basinstrument och kvalificerade skuldinstrument på dessa marknader.
3. En sådan stängning av marknaden som avses i 2 inte enbart drabbar det berörda företaget utan också flera andra företag.
4. Den störning som avses i 1 hindrar det berörda företaget från att ge ut den volym kapitalbasinstrument och kvalificerade skuldinstrument som krävs för att avhjälpa underlåtelsen.
5. Ett beslut enligt första stycket kan leda till negativa spridningseffekter för en del av banksektorn som riskerar att underminera den finansiella stabiliteten.
30 §
Riksgäldskontoret ska meddela Finansinspektionen om den bedömning som avses i 29 §. Ett sådant meddelande ska innehålla en skriftlig förklaring till bedömningen.
Riksgäldskontoret ska, så länge en situation som avses i 29 § föreligger, göra en förnyad bedömning varje månad.
Författningsförslag SOU 2019:60
128
4 kap. Minimikravet på
nedskrivningsbara skulder
4 kap. Kravet på kapitalbas och
kvalificerade skulder
Hur minimikravet beräknas
1 §
Med minimikravet på nedskrivningsbara skulder avses ett krav, uttryckt i procent, som anger hur stora företagets medräkningsbara kvalificerade skulder och kapitalbas minst måste vara i förhållande till företagets totala skulder och kapitalbas
Ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 och 2 ska uppfylla ett krav på kapitalbas och kvalificerade skulder i enlighet med detta kapitel och 4 a kap.
Vid beräkningen av de totala skulderna ska derivatskulder tas upp till det belopp som återstår när hänsyn har tagits till motparters rätt till nettning.
Kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder ska beräknas i enlighet med 3–3 c §§ som ett belopp av kapitalbas och kvalificerade skulder uttryckt som procent av
1. det totala riskvägda exponeringsbeloppet beräknat i enlighet med artikel 92.3 tillsynsförordningen (avser det riskvägda kravet), respektive
2. det totala exponeringsmåttet beräknat i enlighet med artiklarna 429 och 429a tillsynsförordningen (avser bruttosoliditetskravet).
Det riskvägda kravet och bruttosoliditetskravet ska uppfyllas samtidigt.
1 a §
För en resolutionsenhet ska kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder beräknas och uppfyllas på konsoliderad basis på
SOU 2019:60 Författningsförslag
129
resolutionsgruppnivå om den ingår i en resolutionsgrupp. En resolutionsenhet som inte ingår i en resolutionsgrupp ska uppfylla kravet på individuell nivå.
1 b §
För ett institut som ingår i en resolutionsgrupp utan att vara resolutionsenhet och som är ett dotterföretag till en resolutionsenhet, eller som är ett dotterföretag till ett företag i tredje land, ska kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder beräknas och uppfyllas på individuell nivå.
Riksgäldskontoret får, efter samråd med Finansinspektionen, besluta att första stycket ska tillämpas avseende ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 och som är dotterföretag till en resolutionsenhet men utan att vara resolutionsenhet.
Är ett företag som omfattas av första stycket ett moderföretag inom EES som i sin tur är dotterföretag till ett företag i tredjeland, ska kravet beräknas och uppfyllas på konsoliderad nivå.
2 §
Riksgäldskontoret ska, efter samråd med Finansinspektionen, besluta om det minimikrav på
nedskrivningsbara skulder som
ska uppfyllas av ett institut på individuell nivå.
Riksgäldskontoret ska, efter samråd med Finansinspektionen, besluta om krav på kapitalbas och
kvalificerade skulder som ska
uppfyllas av företag som omfattas
av 1 a och 1 b §§.
Författningsförslag SOU 2019:60
130
Riksgäldskontoret ska dessutom, efter samråd med Finansinspektionen, besluta vilket minimikrav på nedskrivningsbara skulder som ska uppfyllas av ett moderföretag inom EES på gruppnivå. För en gränsöverskridande koncern ska ett sådant beslut fattas enligt 5–9 §§.
För ett globalt systemviktigt institut, eller ett större dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut utanför EES, ska ett krav på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt denna lag fastställas med utgångspunkt i kraven i artikel 92a respektive artikel 92b och andra tillämpliga bestämmelser i tillsynsförordningen.
Riksgäldskontoret får, efter samråd med Finansinspektionen, besluta att ett svenskt finansiellt institut, ett finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet ska uppfylla ett minimikrav på nedskrivningsbara skulder på individuell nivå.
3 §
Minimikravet på nedskrivningsbara skulder ska beslutas i
anslutning till resolutionsplaneringen enligt 3 kap. Kravet ska
fastställas med hänsyn till
omständigheterna i det enskilda fallet, i syfte att säkerställa att ett
företag, om det försätts i resolution, har kvalificerade skulder och en kapitalbas som tillsammans är tillräckligt stora för att kunna vidta resolutionsåtgärder som upp-
fyller resolutionsändamålen.
Kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder ska beslutas
i anslutning till resolutionsplaneringen enligt 3 kap. Utifrån
vad som anges i resolutionsplanen, och med hänsyn till omstän-
digheterna i det enskilda fallet
och effekterna av företagets fallissemang på den finansiella stabiliteten, ska beräkning och fastställande av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder säkerställa att
1. resolution och nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. kan genomföras på ett sätt som effektivt uppfyller resolutions-
ändamålen,
SOU 2019:60 Författningsförslag
131
2. de resolutionsåtgärder och
den nedskrivning eller konvertering som resolutionsplanen förutsätter kan utövas i enlighet med planen,
3. företaget har kapitalbas och kvalificerade skulder till ett belopp som är tillräcklig för att
a) förväntade förluster ska absorberas, och
b) företaget, i enlighet med resolutionsplanen, åter kan uppfylla kraven för verksamhetstillståndet och för att fortsatt bedriva sådan verksamhet,
4. kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder till storlek och innehåll säkerställer att också omfatta de skulder som sannolikt helt eller delvis kommer att undantas från skuldnedskrivning genom 21 kap. 27 § eller som överförs i sin helhet till en mottagande enhet inom ramen för en partiell överföring, och
5. de belopp som avses i 3 a § första stycket 2 och 3 b § första stycket 2 baseras på de senaste värdena för det relevanta riskexponeringsbeloppet respektive det totala exponeringsmåttet samt att storleken på det belopp som efter genomförd resolutionsstrategi, eller nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap., motsvarar det särskilda kapitalbaskrav som beslutas i enlighet med 2 kap. 1 § lagen ( 2014:968 ) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värde-
Författningsförslag SOU 2019:60
132
pappersbolag. Riksgäldskontoret ska utan dröjsmål se till att kravet genomgår nödvändiga justeringar till följd av Finansinspektionens tillämpning och beslut.
Om minimikravet avser ett institut som ingår i en finansiell
koncern eller moderföretaget
inom EES, ska beslutet fattas i
enlighet med 5–9 §§.
För en gränsöverskridande
koncern eller resolutionsgrupp ska beslutet fattas i enlighet med 5–9 §§ och med utgångspunkt i
kravet som avses i 1 a § och om ett företag som avses i 1 b § i tredjeland enligt resolutionsplanen ska försättas i resolution separat.
3 a §
Det riskvägda kravet som avses i 1 § andra stycket 1 ska, i enlighet med ändamålen i 3 § och kravet i 1 a § respektive 1 b §, motsvara det sammanlagda beloppet av
1. det belopp som krävs för att absorbera förluster och som motsvarar det krav som avses i artikel 92.1 c tillsynsförordningen och det särskilda kapitalbaskrav som beslutats i enlighet med 2 kap. 1 § första stycket lagen ( 2014:968 ) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, och
2. det belopp som gör det möjligt att återigen uppfylla kraven som avses i 1 efter resolution eller, vad avser företag som omfattas av 1 b §, efter nedskrivning eller konvertering i enlighet med 6 kap.
Riksgäldskontoret får besluta att beloppet som avses i första stycket 2 ska kompletteras med det
SOU 2019:60 Författningsförslag
133
belopp som behövs för att säkerställa att företaget kan upprätthålla marknadsförtroendet, tillhandahålla kritisk verksamhet och har tillgång till finansiering utan annat offentligt stöd än vad som avses i 21 kap. 30 §, för den period efter genomförd resolution, eller åtgärd som avses i 6 kap., som behövs. En sådan period får dock inte överstiga ett år. Bedömningen av storleken på ett sådant tilläggsbelopp ska som referensvärde utgå från det kombinerade buffertkravet som avses i 2 kap. 2 § lag ( 2014:966 ) om kapitalbuffertar, med undantag för det kontracykliska buffertkravet.
3 b §
Det bruttosoliditetskrav som avses i 1 § andra stycket 2 ska, i enlighet med ändamålen i 3 § och kravet i 1 a § respektive 1 b §, motsvara det sammanlagda beloppet av
1. det belopp som krävs för att absorbera förluster och som motsvarar det krav som avses i artikel 92.1 d i tillsynsförordningen, och
2. det belopp som gör det möjligt att återigen uppfylla kravet som avses i 1 efter genomförd resolution eller, vad avser företag som omfattas av 1 b §, efter nedskrivning eller konvertering i enlighet med 6 kap.
Författningsförslag SOU 2019:60
134
Fastställande av det belopp som avses i första stycket ska beakta de krav som avses i 21 kap. 30 § och 22 kap. 2 § 2.
3 c §
Ett krav på kapitalbas och kvalificerade skulder får inte underskrida ett belopp som för en europeiskt systemviktig resolutionsenhet eller en nationellt systemviktig resolutionsenhet utgör
1. 13,5 procent enligt det riskvägda kravet, och
2. 5 procent enligt bruttosoliditetskravet.
Beloppet som avses i första stycket ska uppfyllas med sådan kapitalbas och sådana skulder som avses i 4 a kap. 4 §, dock i enlighet med 2 kap. 1 § andra stycket lagen ( 2014:966 ) om kapitalbuffertar.
4 §
Riksgäldskontoret får, efter samråd med Finansinspektionen, besluta att en resolutionsenhet som varken är ett globalt systemviktigt institut eller en europeiskt systemviktig resolutionsenhet, men som bedöms utgöra en sannolik systemrisk i händelse av fallissemang, ska omfattas av samma krav som en europeiskt systemviktig resolutionsenhet.
Inför ett beslut enligt första stycket ska Riksgäldskontoret även pröva i vilken utsträckning
SOU 2019:60 Författningsförslag
135
1. finansiering sker till större del genom insättningar och till mindre del genom skuldinstrument,
2. tillgången till kapitalmarknaden för kvalificerade skulder är begränsad, och
3. resolutionsenheten är beroende av kärnprimärkapital för att uppfylla det krav som avses i 1 a §.
Även om Riksgäldskontoret inte har fattat ett beslut enligt första stycket påverkar det inte Riksgäldskontorets möjlighet att fatta ett beslut enligt 4 a kap. 7 §.
5 §
För en gränsöverskridande koncern ska Riksgäldskontoret försöka komma överens med de resolutionsmyndigheter som ansvarar för de utländska dotter-
instituten och, om Riksgäldskontoret inte är samordnande resolutionsmyndighet, den samordnande myndigheten, om storle-
ken på minimikravet på ned-
skrivningsbara skulder för
1. moderföretaget inom EES på gruppnivå, och
2. ett dotterinstitut och utländskt dotterinstitut på individuell nivå.
För en gränsöverskridande koncern eller resolutionsgrupp ska Riksgäldskontoret om myn-
digheten är ansvarig för resolutionsenheten, försöka komma
överens med de resolutionsmyndigheter som ansvarar för de utländska företag som avses i 1 b § om storleken på kravet på kapi-
talbas och kvalificerade skulder
för
1. en resolutionsenhet som avses i 1 a §, och
2. ett företag som avses i 1 b §.
Vid bedömningen enligt första stycket 2 ska Riksgäldskontoret beakta det krav som har fastställts på gruppnivå
Om myndigheterna kommer överens, ska Riksgäldskontoret
Om myndigheterna kommer överens, ska Riksgäldskontoret
Författningsförslag SOU 2019:60
136
fatta beslut om minimikravet
enligt 1 § i enlighet med överens-
kommelsen.
fatta beslut i enlighet med överenskommelsen, meddela resolu-
tionsenheten om beslutet och överlämna åt de andra resolutionsmyndigheterna att informera utländska företag inom resolutionsgruppen samt i tillämpliga fall, koncernens moderföretag inom EES, under myndigheternas respektive ansvar.
6 §
Om en överenskommelse inte har träffats inom fyra månader ska Riksgäldskontoret, om myndigheten är samord-
nande
resolutionsmyndighet,
fatta beslut om minimikravet för
moderföretaget enligt 5 § första stycket 1 och för dotterinstitut enligt 5 § första stycket 2.
Om en överenskommelse
som avses i 5 § inte har träffats
inom fyra månader ska Riksgäldskontoret, om myndigheten är resolutionsmyndighet för reso-
lutionsgruppens resolutionsenhet,
fatta beslut om kravet för de
företag som avses i 5 § första stycket efter bedömning av de företag som avses i 5 § första stycket 1 och, i förekommande fall, med hänsyn till yttrande från resolutionsmyndigheten för ett moderföretag inom EES som avses i 5 § andra stycket.
Om Riksgäldskontoret inte är samordnande resolutionsmyndighet, ska Riksgäldskontoret fatta beslut om minimikravet för
dotterinstitut enligt 5 § första
stycket 2.
Om Riksgäldskontoret inte är resolutionsmyndighet för reso-
lutionsgruppens resolutionsenhet,
ska Riksgäldskontoret fatta beslut om kravet som avses i 5 § första stycket 2 med beaktande av
synpunkter och reservationer från resolutionsmyndigheten för resolutionsenheten, för övriga företag i resolutionsgruppen och, i tillämpliga fall, det moderföretag inom EES som avses i 5 § andra stycket.
SOU 2019:60 Författningsförslag
137
7 §
Om någon av de berörda utländska resolutionsmyndigheterna inom fyramånadersfristen i 6 § första stycket har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning 806/2014/EU, ska Riksgäldskontoret skjuta upp sitt beslut enligt 6 § med en månad och invänta det beslut som Europeiska bankmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Riksgäldskontoret ska följa ett beslut i saken från Europeiska bankmyndigheten.
Riksgäldskontoret får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska bankmyndigheten enligt 28 kap. 7 § efter det att fyramånadersfristen har löpt ut eller en överenskommelse har träffats.
Riksgäldskontoret får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska bankmyndigheten enligt 28 kap. 7 § efter det att fyramånadersfristen har löpt ut om en överenskommelse har träffats
eller om den nivå som fastställts av dotterföretagets resolutionsmyndighet inte överstiger 2 procent av det riskvägda kravet som avses i 1 a § och dottern uppfyller kravet som avses i 1 b §.
8 §
Ett sådant beslut som avses i 5 § gäller i Sverige om det fattas av
1. en utländsk samordnande resolutionsmyndighet avseende en eller flera jurisdiktioner efter en överenskommelse med resolutionsmyndigheten, eller
2. en utländsk resolutionsmyndighet inom dess jurisdiktion på grund av att de behöriga myndigheterna inte har kommit överens inom fyra månader.
Beslutet är bindande för Riksgäldskontoret, och det ska ligga till grund för myndighetens övervakning av om minimikravet på
nedskrivningsbara skulder är
uppfyllt.
Beslutet är bindande för Riksgäldskontoret, och det ska ligga till grund för myndighetens övervakning av om kravet på kapital-
bas och kvalificerade skulder är
uppfyllt.
Författningsförslag SOU 2019:60
138
Undantag för institut som ingår i en koncern
Undantag för dotterföretag som ingår i en koncern eller
resolutionsgrupp
10 §
Riksgäldskontoret får undanta ett dotterinstitut från att uppfylla minimikravet på nedskriv-
ningsbara skulder på individuell nivå, om
1. institutet är undantaget från tillsyn på individuell nivå enligt artikel 7.1 i tillsynsförordningen, och
2. moderinstitutet, om det inte också är moderinstitutet inom EES, uppfyller kravet som ställs på moderinstitutet i Sverige och på dotterinstitutet.
Riksgäldskontoret får undanta ett dotterföretag som omfattas
av 1 b § från att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade
skulder, om moderföretaget upp-
fyller kravet på konsoliderad basis eller, om moderföretaget är en resolutionsenhet, uppfyller det krav som avses i 1 a § och
1. både dotterföretaget och moderföretaget är etablerade i Sverige och ingår i samma resolutionsgrupp,
2. det inte finns några rådande eller förväntade väsentliga, praktiska eller rättsliga, hinder för moderföretaget att snabbt överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala sina skulder till dotterföretaget om bedömning om nedskrivning utanför resolution gjorts enligt 6 kap. 2 §, särskilt när resolutionsåtgärder genomförs på resolutionsenheten,
3. moderföretaget uppfyller Finansinspektionens krav på ansvarsfull ledning av dotterföretaget och har gett sitt godkännande till att resolutionsenheten åtar sig att svara för dotterföretagets åtaganden,
4. moderföretagets riskkontroll också omfattar dotterföretaget, samt
SOU 2019:60 Författningsförslag
139
5. moderföretaget innehar mer än 50 procent av rösträtten knuten till aktier och andelar i dotterföretagets kapital eller har rätt att utse eller avsätta en majoritet av medlemmarna i dotterföretagets ledningsorgan.
11 §
Riksgäldskontoret får, i samråd med Finansinspektionen, tillåta att en resolutionsenhet som avses i 10 § helt eller delvis garanterar dotterföretagets krav på kapitalbas och kvalificerade skulder som avses i 1 b §. Ett sådant tillstånd får dock inte ges med mindre än att
1. resolutionsenheten uppfyller kravet som avses i 1 a § och villkoret i 10 § 1,
2. det garanterade beloppet minst motsvarar det krav som ska ersättas,
3. garantin utfaller så snart
a) dotterföretaget inte kan betala sina skulder eller andra åtaganden när de förfaller till betalning, eller
b) förutsättningarna för nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. fastställts beträffande dotterföretaget,
4. garantin säkerställs genom pantavtal eller avtal om säkerhetsöverlåtelse till en andel på minst 50 procent av beloppet,
5. de säkerheter som ställs för garantin ska uppfylla kraven i
Författningsförslag SOU 2019:60
140
artikel 197 tillsynsförordningen, vilket efter lämpliga konservativa nedsättningar är tillräckligt för att täcka det säkerställda beloppet som avses i 4,
6. de säkerheter som ställs för garantin inte är belastade av panträtter och andra säkerhetsrätter, och
7. säkerheterna har en effektiv löptid som uppfyller samma förfallovillkor som avses i artikel 72c.1 tillsynsförordningen.
12 §
Riksgäldskontoret ska övervaka att minimikraven på ned-
skrivningsbara skulder uppfylls på individuell nivå och, i förekommande fall, på gruppnivå. Riks-
gäldskontoret ska samordna sin övervakning med den tillsyn som utövas av Finansinspektionen.
Riksgäldskontoret ska övervaka att kraven på kapitalbas och
kvalificerade skulder uppfylls.
Riksgäldskontoret ska samordna sin övervakning med den tillsyn som utövas av Finansinspektionen.
13 §
Om ett institut eller företag som ingår i samma koncern som institutet inte uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder som följer av bestämmelserna i detta kapitel och 4 a kap, ska Finansinspektionen, efter samråd med Riksgäldskontoret, ingripa mot institutet eller företaget enligt 15 kap. lagen ( 2004:297 ) om bank- och finansieringsrörelse eller 25 kap. lagen ( 2007:528 ) om värdepappersmarknaden.
SOU 2019:60 Författningsförslag
141
4 a kap. Om att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder
Resolutionsenheter
1 § De skulder som ska räknas med i beloppet kapitalbas och kvalificerade skulder ska för en resolutionsenhet uppfylla kriterierna i artiklarna 72a, 72b, med undantag för 72b.2 d och 72c, tillsynsförordningen.
2 § Skulder som uppfyller kriterierna i 1 §, med undantag för artikel 72a.2 l tillsynsförordningen, och som hänför sig till skuldinstrument med en derivatkomponent, ska omfattas av 1 § till den del som avser
1. kapitalbeloppet, om det är känt vid tidpunkten för emissionen, är fast eller ökande och inte påverkas av någon derivategenskap och det totala beloppet för skulden är föremål för daglig värdering på en aktiv och likvid tvåvägsmarknad för ett likvärdigt instrument utan kreditrisk i enlighet med artiklarna 104 och 105 tillsynsförordningen, eller
2. det fasta eller ökande beloppet, om skuldinstrumentet omfattar ett avtalsvillkor som anger att värdet på fordran i händelse av emittentens insolvens eller resolution är fast eller ökande, och inte är lägre än den nominella skulden.
De skuldinstrument som avses i första stycket, inklusive derivatkomponenten, får inte omfattas av något avtal om slutavräkning (nettningsavtal) eller värdering i enlighet med 21 kap. 17 §.
3 § En resolutionsenhet får även uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder med sådana skulder som ett av resolutionsenhetens dotterföretag som omfattas av 4 kap. 1 b § i samma resolutionsgrupp utfärdat till och som förvärvats av en av dotterföretagets befintliga aktieägare utanför resolutionsgruppen i enlighet med 9 §, förutsatt att
1. resolutionsenhetens kontroll över dotterföretaget inte påverkas av nedskrivning eller konvertering av skulderna som avses i 6 kap. eller 21 kap., och
2. beloppet inte överskrider dotterföretagets krav på kapitalbas och kvalificerade skulder, efter avdrag för de skulder som utfärdats
Författningsförslag SOU 2019:60
142
till och förvärvats av resolutionsenheten och den kapitalbas som utfärdat i enlighet med 9 §.
4 § En resolutionsenhet ska uppfylla det belopp som avses i 5–7 §§ med kapitalbas, inklusive kärnprimärkapital som används för att uppfylla det kombinerade buffertkravet, samt efterställda kvalificerade skuldinstrument och skulder som avses i 3 §.
5 § Ett globalt systemviktigt institut, en europeiskt systemviktig resolutionsenhet och en nationellt systemviktig resolutionsenhet ska uppfylla en del av det krav som avses i 4 kap. 1 a § med sådan kapitalbas och sådana kvalificerade skulder som avses i 4 § till ett belopp som motsvarar 8 procent av totala skulder och eget kapital inklusive derivatskulder efter avräkning.
Efter ansökan av resolutionsenheten får Riksgäldskontoret tillåta en lägre nivå än som avses i första stycket i överensstämmelse med artikel 72b.3 tillsynsförordningen och i enlighet med Riksgäldskontorets bedömning. Förutsättningarna för en sådan ansökan och bedömning ska framgå av föreskrifter meddelade i enlighet med bemyndigandet i 29 kap. 1 §.
Riksgäldskontoret ska begränsa det belopp som en europeiskt systemviktig resolutionsenhet ska uppfylla enligt första och andra stycket till motsvarande 27 procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet, om myndigheten bedömer att
1. resolutionsplanen inte förutsätter tillgång till finansiering genom resolutionsreserven för att avveckla resolutionsenheten, eller,
2. om inte 1 är tillämplig, resolutionsenheten uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder i den utsträckning som gör det möjligt att uppfylla villkoren för finansiering enligt 21 kap. 30 och 32 §§.
6 § Riksgäldskontoret får, efter samråd med Finansinspektionen, besluta att ett globalt systemviktigt institut, en europeiskt systemviktig resolutionsenhet eller en nationellt systemviktig resolutionsenhet ska uppfylla det krav som avses i 4 kap. 1 a § med sådan kapitalbas och sådana kvalificerade skulder som avses i 4 § i enlighet med 8 §, om antingen
SOU 2019:60 Författningsförslag
143
1. ett väsentligt hinder för resolution, eller för nedskrivning eller konvertering enligt denna lag, inte undanröjts eller begränsats i enlighet med ett föreläggande att vidta någon av de åtgärder som avses i 3 kap. 24 §,
2. ett hinder som avses i 1 inte helt eller delvis kan undanröjas eller begränsas genom åtgärderna i 3 kap. 24 § och ett krav enligt denna paragraf bedöms helt eller delvis kunna kompensera för hindrets negativa effekter på resolutionsbarheten,
3. den resolutionsenhetens storlek, dess juridiska form eller ägarstruktur, verksamhetens art, omfattning, risker eller komplexitet eller resolutionsenhetens kopplingar till andra företag eller den finansiella marknaden kan innebära begränsade förutsättningar för genomförbarheten eller tillförlitligheten i en planerad resolutionsåtgärd eller nedskrivning eller konvertering enligt denna lag, eller
4. det krav som avses i 2 kap. 1 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag återspeglar att resolutionsenheten i risktermer tillhör de översta 20 procenten av alla institut för vilka Riksgäldskontoret kan besluta om ett krav på kapitalbas och kvalificerade skulder.
Riksgäldskontorets beslutsmandat enligt första stycket är begränsat till det antal av alla resolutionsenheter som omfattas av bestämmelsen som motsvarar 30 procent, avrundat uppåt.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med hänsyn till särdragen i den svenska banksektorn, särskilt med beaktande av det antal resolutionsenheter som omfattas av bestämmelsen besluta om en högre andel än 30 procent.
7 § Riksgäldskontoret får, efter samråd med Finansinspektionen, besluta att en resolutionsenhet som varken är ett globalt systemviktigt institut, en europeiskt systemviktig resolutionsenhet eller en nationellt systemviktig resolutionsenhet ska uppfylla en del av det krav på kapitalbas och kvalificerad skuld som avses i 4 kap. 1a § med sådan kapitalbas och sådana kvalificerade skulder som avses i 4 § upp till det belopp som beräknats i enlighet med 8 §.
Ett beslut enligt första stycket förutsätter att
1. resolutionsenheten har kvalificerade skulder som avses i 1 och 2 §§ med inbördes lika rätt enligt förmånsrättslagen som skulder som inte utgör nedskrivningsbara skulder enligt 2 kap. 2 § eller undantas från nedskrivning och konvertering enligt 21 kap. 27 §,
Författningsförslag SOU 2019:60
144
2. det till följd av ett förhållande som avses i 1 finns risk för att borgenärer med en fordran som hänför sig till en sådan kvalificerad skuld som inte undantas åsamkas större förluster till följd av en planerad tillämpning av nedskrivning och konvertering enligt denna lag än vad borgenären hade gjort till följd av likvidation eller konkurs, och
3. att det befintliga beloppet kapitalbas och skulder som avses i 4 § inte är tillräckligt stort för att säkerställa att det förhållande som avses i 2 inte inträffar.
Också om värdet av de skulder som är undantagna eller sannolikt kommer att undantas från nedskrivning inom en viss kategori kvalificerade skulder uppgår till mer än 10 procent inom den kategorin ska Riksgäldskontoret bedöma risken enligt 2.
8 § Ett beslut enligt 6 och 7 §§ får inte avse ett belopp som överstiger det högre av motsvarande
1. 8 procent av resolutionsenhetens totala skulder och eget kapital inklusive derivatskulder efter avräkning, och
2. summan av
a) det belopp som krävs för att uppfylla det kombinerade buffertkravet som avses i 2 kap. 2 § lagen (2014:966) om kapitalbuffertar,
b) två gånger det belopp som krävs för att uppfylla kravet som avses i artikel 92.1 c i tillsynsförordningen, och
c) två gånger det belopp som krävs för att uppfylla det särskilda kapitalbaskrav som avses i 2 kap. 1 § första stycket 2 lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.
När ett beslut fattas i enlighet med 6 eller 7 §§ ska Riksgäldskontoret även beakta
1. marknadsdjupet för resolutionsenhetens kapitalbasinstrument och efterställda kvalificerade instrument, prissättning för sådana instrument, i den mån det förekommer, samt den tid som behövs för att verkställa de transaktioner som krävs för att uppfylla beslutet,
2. beloppet av de kvalificerade skuldinstrument som uppfyller samtliga kriterier i artikel 72a i tillsynsförordningen och som har en kvarvarande löptid under ett år vid tidpunkten för beslutet i syfte att göra kvantitativa justeringar av nivåkraven,
3. tillgång och belopp avseende de instrument som uppfyller samtliga krav i artikel 72a i tillsynsförordningen med undantag för artikel 72b.2 d,
SOU 2019:60 Författningsförslag
145
4. graden av kvalificerade skulder som inte är efterställda och som har inbördes lika rätt enligt förmånsrättslagen som skulder som inte räknas som nedskrivningsbara skulder, om dessa undantagna skulder överstiger 5 procent av resolutionsenhetens kapitalbas och kvalificerade skulder,
5. resolutionsenhetens affärsmodell, finansieringsmodell och riskprofil samt dess stabilitet och förmåga att bidra till ekonomin, och
6. den inverkan som eventuella omstruktureringskostnader kan ha på resolutionsenhetens återkapitalisering.
Andra företag i en resolutionsgrupp
9 § Ett företag som avses i 4 kap. 1 b § får endast uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder med
1. kvalificerade skulder
a) som har utfärdats till och som direkt eller indirekt förvärvats av resolutionsenheten eller som, utan att det påverkar resolutionsenhetens kontroll av företaget i händelse av nedskrivning eller konvertering, utfärdats till och som förvärvats av en annan av företagets aktieägare,
b) som har sämre rätt enligt förmånsrättslagen än skulder som inte uppfyller 1 och som inte får medräknas i kapitalbaskraven,
c) som omfattas av nedskrivning eller konvertering som avses i 6 kap. eller 21 kap. i överensstämmelse med resolutionsstrategin för resolutionsgruppen utan att resolutionsenhetens kontroll över dotterföretaget påverkas,
d) som uppfyller kriterierna i artikel 72a tillsynsförordningen med undantag för artikel 72b.2 b, c, k, l och m samt artikel 72b.3–5 i den förordningen,
e) vars förvärv av äganderätten inte finansierats direkt eller indirekt av det företaget,
f) som inte omfattas av någon bestämmelse eller att det på annat sätt uttryckligen eller implicit framgår att skulden ska lösas in, återbetalas eller återköpas i förväg av det företag som avses i första stycket utom i händelse av det företagets insolvens eller likvidation,
g) som inte ger innehavaren av skulden rätt att tidigarelägga framtida planerade utbetalningar av ränta eller kapital, utom om
Författningsförslag SOU 2019:60
146
företaget som avses i första stycket blir föremål för konkurs eller försätts i likvidation och
h) för vilken storleken på ränta eller utdelning inte är beroende av kreditvärdigheten hos vare sig företaget som avses i första stycket eller dess moderföretag, eller
2. kapitalbas som är
a) kärnprimärkapital, eller
b) annan kapitalbas som uppfyller kriterierna i 1.
Övergångsperioder
10 § Beslut enligt 5 och 6 §§ och krav som avses i 4 kap. 3 c § ska inte tillämpas avseende en resolutionsenhet inom en treårsperiod från det datum som den resolutionsenheten når upp till förutsättningarna för en europeiskt systemviktig resolutionsenhet eller en nationellt systemviktig resolutionsenhet eller identifierats som ett globalt systemviktigt institut.
Om ett företag varit föremål för nedskrivning eller konvertering enligt denna lag, ska Riksgäldskontoret fastställa en lämplig övergångsperiod för företaget för att åter uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. För ett globalt systemviktigt institut, en europeiskt systemviktig resolutionsenhet eller en nationellt systemviktig resolutionsenhet ska övergångsperioden vara två år från dagen för en sådan nedskrivning eller konvertering. Krav på publicering enligt 28 kap. 1 § andra stycket ska åter tillämpas först från den dag övergångsperioden enligt detta stycke löpt ut.
Riksgäldskontoret ska var tolfte månad under varje övergångsperiod meddela företaget ett planerat krav på kapitalbas och kvalificerade skulder.
Riksgäldskontoret ska inte vara förhindrad att revidera de övergångsperioder myndigheten beslutat eller de planerade krav på kapitalbas och kvalificerade skulder som avses i tredje stycket, med undantag för de initiala övergångsperioder myndigheten beslutat i enlighet med punkten 3 i övergångsbestämmelserna till denna lag.
SOU 2019:60 Författningsförslag
147
5 kap.
1 §29
För en motpart till ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket gäller 11 kap. 3–7 §§ beträffande ett beslut om en krisavvärjande åtgärd eller en händelse som har direkt koppling till ett sådant beslut. Det som anges om ett beslut om resolution eller resolutionsåtgärder ska då avse ett beslut om krisavvärjande åtgärder.
För en motpart till ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket gäller 11 kap. 3–7 §§ beträffande ett beslut om en krisavvärjande åtgärd eller en tillfällig
åtgärd enligt 7 a kap., eller en
händelse som har direkt koppling till ett sådant beslut. Det som anges om ett beslut om resolution eller resolutionsåtgärder ska då avse ett beslut om krisavvärjande åtgärder eller tillfälliga åtgärder.
Avtalsvillkor om erkännande av befogenhet att vidta tillfälliga åtgärder
1 a §
Ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 och 2 ska i finansiella avtal som omfattas av lagstiftningen i tredjeland ta in villkor som innebär att
1. avtalet kan komma att bli föremål för tillfälliga åtgärder enligt 7 a kap. 1 § och 13 kap. 1, 7, 8, 11 och 12 §§, och
2. ett beslut om resolution, en resolutionsåtgärd eller en tillfällig åtgärd utgör hinder mot att utöva rättshandlingar enligt 11 kap. 3–7 §§.
29 Senaste lydelse 2017:1310.
Författningsförslag SOU 2019:60
148
1 b §
Ett moderföretag i EES ska säkerställa att dess dotterföretag i tredjeland i finansiella avtal tar in ett villkor om att en sådan åtgärd som avses i 11 kap. 3 § inte får vidtas på grund av ett beslut om tillfälliga åtgärder enligt 7 a kap. 1 § och 13 kap. 1, 7, 8, 11 och 12 §§ avseende moderföretaget. Skyldigheten gäller dock endast om dotterföretaget är ett företag som skulle betraktas som ett kreditinstitut eller ett värdepappersföretag om det bedrivit verksamhet i Sverige eller är ett finansiellt institut.
2 §
Ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 och 2 ska i avtal som avser relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder och som omfattas av lagstiftningen i tredjeland ta in villkor som innebär att skulden kan komma att skrivas ned eller konverteras och att borgenärerna accepterar
Ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 och 2 ska i avtal som avser relevanta kapitalinstrument och nedskrivnings-
bara skulder och som omfattas
av lagstiftningen i tredjeland ta in villkor som innebär att skulden kan komma att skrivas ned eller konverteras och att borgenärerna accepterar
1. en eventuell minskning av kapitalbeloppet eller det utestående beloppet, eller
2. konverteringar eller indragningar som kan bli följden av ett beslut om resolution eller av ett beslut om nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument.
1. en eventuell minskning av kapitalbeloppet eller det utestående beloppet, eller
2. de konverteringar eller indragningar som kan bli följden av ett beslut om resolution eller av ett beslut om nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument och kvalifice-
rade skulder.
SOU 2019:60 Författningsförslag
149
Kravet enligt första stycket gäller dock inte
1. kvalificerade insättningar från fysiska personer,
2. kvalificerade insättningar från mikroföretag samt små och medelstora företag enligt kriteriet för årsomsättning i artikel 2.1 i bilagan till kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003,
3. insättningar genom en filial utanför EES till ett svenskt institut och som skulle betraktas som insättningar avseende personer eller företag som avses i 1 eller 2 om de inte hade gjorts via filialen, eller
4. om det framgår av tekniska standarder som antagits av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 55.3 i krishanteringsdirektivet att sådana avtalsvillkor inte krävs.
4. om det framgår av tekniska standarder som antagits av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 55.5 i krishanteringsdirektivet att sådana avtalsvillkor inte krävs.
Riksgäldskontoret får besluta att kravet enligt första stycket inte ska gälla för företag vars krav på kapitalbas och kvalificerade skulder fastställts till det belopp som ska absorberas enligt 4 kap. 3 § första stycket 3 a.
3 a §
Om ett företag bedömer att det av rättslig eller annan anledning inte är möjligt att ta in ett villkor enligt 2 § första stycket i skuldavtalet ska företaget underrätta Riksgäldskontoret och samtidigt ange till vilken kategori skulden hör utifrån föreskrifter som meddelats med stöd av 29 kap. 1 § 4. Detta gäller dock inte skuldavtal som innefattar relevanta kapitalinstrument eller skuldinstrument utan säkerhet.
En underrättelse enligt första stycket innebär att kravet enligt
Författningsförslag SOU 2019:60
150
2 § första stycket upphör att gälla i samband med att Riksgäldskontoret tar emot underrättelsen. Om Riksgäldskontoret bedömer att det är möjligt att ta med villkoret ska Riksgäldskontoret dock kräva att företaget inom rimlig tid inför villkoret.
Riksgäldskontoret ska bedöma vilken inverkan en underrättelse enligt första stycket har på möjligheten att försätta företaget i resolution.
3 b §
Riksgäldskontoret ska bedöma möjligheten att försätta ett företag i resolution om en kategori, som omfattar kvalificerade skulder, till mer än 10 procent består av skulder som
1. inte är nedskrivningsbara enligt 2 kap. 2 § första stycket 1–11,
2. har undantagits från kravet på avtalsvillkor enligt 3 a §, eller
3. sannolikt kommer att undantas från nedskrivning eller konvertering enligt 21 kap 27 §.
SOU 2019:60 Författningsförslag
151
6 kap.
Nedskrivning eller konvertering av kapitalinstrument utanför resolution
Nedskrivning eller konvertering av kapitalinstrument och
kvalificerade skulder utanför
resolution
1 §
När Finansinspektionen ska
pröva en fråga om nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument utanför resolution, ska inspektionen se till att det görs en värdering motsvarande den som föreskrivs i 7 kap. av företaget eller koncernen i fråga.
Finansinspektionen ska på
eget initiativ eller på begäran av Riksgäldskontoret pröva en fråga
om nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder
som avses i 20 § utanför reso-
lution. I samband med en sådan
prövning ska inspektionen se till
att det görs en värdering motsvarande den som föreskrivs i 7 kap. av företaget eller koncernen i fråga.
Värderingen ska ligga till grund för Finansinspektionens prövning av om relevanta kapitalinstrument ska skrivas ned eller konverteras. Värderingen ska också ligga till grund för inspektionens beslut i fråga om
Värderingen ska ligga till grund för Finansinspektionens prövning av om relevanta kapitalinstrument
och kvalificerade skulder som avses i 20 § ska skrivas ned eller kon-
verteras. Värderingen ska också ligga till grund för inspektionens beslut i fråga om
1. minskning av kärnprimärkapital,
2. omfattning av indragning eller överföring av kärnprimärkapitalinstrument, eller
3. minskning av ägandet för existerande ägare genom konvertering av relevanta kapitalinstrument till kärnprimärkapitalinstrument.
3. minskning av ägandet för existerande ägare genom konvertering av relevanta kapitalinstrument och kvalificerade
skulder som avses i 20 § till kärn-
primärkapitalinstrument.
Författningsförslag SOU 2019:60
152
2 §
Finansinspektionen ska skyndsamt besluta att relevanta kapitalinstrument som har getts ut av ett institut eller ett sådant företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 ska skrivas ned eller konverteras, om
Finansinspektionen ska, efter
samråd med Riksgäldskontoret,
skyndsamt besluta att relevanta kapitalinstrument som har getts ut av ett institut eller ett sådant företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 ska skrivas ned eller konverteras, liksom rele-
vanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder som avses i 20 § och som ett sådant företag utfärdat i syfte att uppfylla det krav som avses i 4 kap. 1 b § på individuell basis, om
1. företaget fallerar eller sannolikt kommer att fallera enligt 8 kap. 2 och 3 §§, och
2. åtgärden är nödvändig och tillräcklig för att avhjälpa eller förhindra fallissemang i företaget och det inte finns alternativa åtgärder som inom rimlig tid skulle avhjälpa eller förhindra fallissemang.
5 §
Om ett institut eller ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket behöver statligt stöd, ska relevanta kapitalinstrument som institutet eller företaget gett ut skrivas ned eller konverteras.
Om ett institut eller ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket behöver statligt stöd, ska relevanta kapitalinstrument och kvalificerade
skulder som avses i 20 § som
institutet eller företaget gett ut skrivas ned eller konverteras.
Om det krävs för att stödet ska vara förenligt med unionsrätten, får Finansinspektionen besluta att andra efterställda skulder än de relevanta kapitalinstrumenten ska skrivas ned eller konverteras.
Om det krävs för att stödet ska vara förenligt med unionsrätten, får Finansinspektionen besluta att andra efterställda skulder än de relevanta kapitalinstrumenten och de kvali-
ficerade skulderna som avse i 20 §
ska skrivas ned eller konverteras.
SOU 2019:60 Författningsförslag
153
Nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument eller andra efterställda skulder får inte ske, om det statliga stödet uppfyller villkoren i 8 kap. 3 § första stycket 3 och en sådan nedskrivning eller konvertering skulle hota den finansiella stabiliteten eller leda till oproportionerliga resultat.
7 §
När Finansinspektionen överväger att fatta beslut avseende ett dotterföretag enligt 2, 3 eller 5 §, ska inspektionen skyndsamt underrätta den samordnande tillsynsmyndigheten och den samordnande berörda myndigheten.
När inspektionen överväger att fatta ett beslut enligt 3 §, ska inspektionen dessutom skynd-
samt underrätta den behöriga
myndighet som är ansvarig för det institut eller företag som har gett ut de relevanta kapitalinstrument som eventuellt ska skrivas ned eller konverteras och den berörda myndigheten i samma land inom EES som den nämnda behöriga myndigheten samt den samordnande berörda myndigheten.
När inspektionen överväger att fatta ett beslut enligt 3 §, ska inspektionen inom 24 timmar
efter en underrättelse som avses i första stycket dessutom under-
rätta den behöriga myndighet som är ansvarig för det institut eller företag som har gett ut de relevanta kapitalinstrument som eventuellt ska skrivas ned eller konverteras och den berörda myndigheten i samma land inom EES som den nämnda behöriga myndigheten samt den samordnande berörda myndigheten.
Av underrättelsen ska det framgå vilket beslut Finansinspektionen överväger att fatta och skälen för detta.
Nedskrivning och konvertering av relevanta kapitalinstrument
Nedskrivning och konvertering av relevanta kapitalinstrument
och kvalificerade skulder
14 §
När kärnprimärkapitalet har minskats i proportion till förlusterna, ska Finansinspektionen skriva ned kapitalbeloppet för relevanta kapitalinstrument eller
När kärnprimärkapitalet har minskats i proportion till förlusterna, ska Finansinspektionen skriva ned kapitalbeloppet för relevanta kapitalinstrument och
Författningsförslag SOU 2019:60
154
konvertera relevanta kapitalinstrument till kärnprimärkapitalinstrument i den utsträckning som krävs för att företaget eller koncernen inte längre ska bedömas fallera eller sannolikt komma att fallera.
kvalificerade skulder som avses i 20 § eller konvertera relevanta
kapitalinstrument och kvalifi-
cerade skulder som avses i 20 § till
kärnprimärkapitalinstrument i den utsträckning som krävs för att företaget eller koncernen inte längre ska bedömas fallera eller sannolikt komma att fallera.
Relevanta kapitalinstrument ska skrivas ned eller konverteras till kärnprimärkapitalinstrument i följande ordning:
Relevanta kapitalinstrument
och kvalificerade skulder som avses i 20 § ska skrivas ned eller
konverteras till kärnprimärkapitalinstrument i följande ordning:
1. övriga primärkapitalinstrument,
2. supplementärkapitalinstrument.
3. Kapitalbeloppet för kvalificerade skulder som avses i 20 §.
15 §
Vid konvertering av relevanta kapitalinstrument gäller följande:
Vid konvertering av relevanta kapitalinstrument och kvalifice-
rade skulder som avses i 20 § gäller
följande:
1. De kärnprimärkapitalinstrument som konverteringen ska ske till ska vara utgivna av företaget i fråga eller av dess moderföretag, beroende på vad Finansinspektionen beslutar. Finansinspektionen får dock besluta att instrumenten ska ges ut av moderföretaget, bara om det har godkänts av resolutionsmyndigheten för moderföretaget.
2. Kärnprimärkapitalinstrumenten ska ha getts ut innan företaget ger ut aktier eller andra äganderättsinstrument i syfte att få kapital från staten eller ett offentligt organ.
3. Kärnprimärkapitalinstrumenten ska tilldelas och överföras utan dröjsmål efter beslutet att konvertera de relevanta kapitalinstrumenten.
4. Konverteringskursen för de relevanta kapitalinstrumentens konvertering till kärnprimärkapitalinstrument bestäms enligt de principer som anges i 21 kap. 19 och 20 §§.
SOU 2019:60 Författningsförslag
155
16 §
Ett beslut om nedskrivning eller konvertering är bindande för företaget och innehavare av kärnprimärkapitalinstrument
och relevanta kapitalinstrument.
Den som berörs av nedskrivningen eller konverteringen förlorar inte sin rätt mot borgensmän eller andra som förutom gäldenären svarar för fordringen.
Ett beslut om nedskrivning eller konvertering är bindande för företaget och innehavare av kärnprimärkapitalinstrument, relevanta kapitalinstrument och
kvalificerade skulder som avses i 20 §. Den som berörs av ned-
skrivningen eller konverteringen förlorar inte sin rätt mot borgensmän eller andra som förutom gäldenären svarar för fordringen.
En av Finansinspektionen beslutad kapitalökning eller kapitalminskning är fastställd när den har registrerats i aktiebolagsregistret, föreningsregistret eller bankregistret.
19 §
För tillämpliga kapitalinstrument och kvalificerade skulder som avses i 4a kap. 9 § och som en resolutionsenhet förvärvat indirekt genom andra företag inom samma resolutionsgrupp, ska nedskrivning eller konvertering genomföras gemensamt på moderföretagsnivån för det företag som utfärdat skulderna eller på nivå som avser andra moderföretag som inte är resolutionsenheter.
Efter en sådan nedskrivning eller konvertering ska en värdering enligt 7 kap. 10 § göras.
Författningsförslag SOU 2019:60
156
20 §
Nedskrivning eller konvertering av kvalificerade skulder enligt detta kapitel avser endast skulder som avses i 4a kap. 9 § 1, oaktat återstående löptid.
21 §
Det belopp som minskas, skrivs ned eller konverteras i enlighet med 14 § ska tas med i beräkningen av de tröskelvärden som avses i 21 kap. 30 § och 22 kap. 2 § för det företaget.
SOU 2019:60 Författningsförslag
157
7 a kap. Tillfälliga åtgärder utanför resolution
Förbud mot att fullgöra vissa förpliktelser
1 § Riksgäldskontoret får, efter samråd med Finansinspektionen, besluta att ett institut eller ett sådant företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 tillfälligt inte ska fullgöra en betalnings- eller en leveransförpliktelse som följer av ett avtal som har ingåtts av företaget. Ett sådant beslut får fattas om
1. Finansinspektionen har fastställt att företaget fallerar eller att det är sannolikt att företaget kommer att fallera,
2. det inte finns alternativa åtgärder som inom rimlig tid skulle avhjälpa eller förhindra fallissemang i företaget,
3. åtgärden bedöms nödvändig för att undvika ytterligare försämring av de finansiella villkoren för företaget, och
4. åtgärden är antingen
a) nödvändig med hänsyn till det allmännas intresse, eller
b) nödvändig för att välja lämpliga resolutionsåtgärder eller för att säkerställa en ändamålsenlig tillämpning av ett eller flera resolutionsverktyg.
Om Riksgäldskontoret fattat ett beslut enligt första stycket, behöver inte heller motparten fullgöra sin betalnings- eller leveransförpliktelse enligt avtalet.
2 § Riksgäldskontoret ska så snart som möjligt offentliggöra ett beslut enligt 1 §. Offentliggörandet ska innehålla villkoren för åtgärden och den tidsperiod som åtgärden gäller.
Ett beslut av Riksgäldskontoret enligt 1 § ska gälla under så kort tid som möjligt och får inte överskrida den period som Riksgäldskontoret anser är nödvändig med hänsyn till de syften som avses i 1 § första stycket 3 och 4. Som längst får dock beslutet gälla från offentliggörandet av en underrättelse enligt första stycket och till klockan 24.00 den bankdag som följer närmast efter dagen för offentliggörandet.
3 § Om en betalnings- eller leveransförpliktelse skulle ha fullgjorts under den tid som Riksgäldskontoret beslutat om enligt 2 §, ska förpliktelsen fullgöras så snart tiden har gått ut.
Författningsförslag SOU 2019:60
158
4 § Ett beslut enligt 1 § första stycket får inte avse
1. överföringsuppdrag avseende betalningar eller leveranser av finansiella instrument som har lagts in i ett anmält avvecklingssystem, eller
2. betalnings- eller leveransförpliktelser som ska fullgöras mot centrala motparter eller centralbanker.
5 § Om ett företag fullgör en betalnings- eller leveransförpliktelse i strid med ett beslut enligt 1 § första stycket, ska betalningen eller leveransen ändå gälla, om Riksgäldskontoret inte visar att motparten kände till beslutet eller att det förekom omständigheter som gav motparten skälig anledning att anta att Riksgäldskontoret hade fattat ett sådant beslut.
6 § Om ett beslut enligt 1 § omfattar kvalificerade insättningar ska
Riksgäldskontoret säkerställa att insättare får tillgång till en lämplig summa per dag från dessa insättningar.
Förbud mot att ta i anspråk säkerhetsrätter och att utöva vissa rättshandlingar
7 § Om Riksgäldskontoret beslutar om ett förbud enligt 1 § får
Riksgäldskontoret under samma period även besluta att
1. en borgenär till företaget som omfattas av åtgärden inte får ta i anspråk en säkerhet som har ställts ut i tillgångar som tillhör företaget, och
2. en motpart till företaget som omfattas av åtgärden inte får
a) säga upp eller häva ett avtal med företaget,
b) ändra villkoren i ett avtal med företaget,
c) ställa in fullgörelsen mot företaget,
d) kvitta en fordran som företaget har på motparten, eller en förpliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten, mot en fordran som motparten har på företaget, eller en förpliktelse som motparten ska fullgöra mot företaget,
e) omvandla en fordran som motparten har på företaget, eller en förpliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten, till en nettofordran eller en nettoförpliktelse, eller
f) tillämpa en slutavräkningsklausul.
SOU 2019:60 Författningsförslag
159
Vid beslut enligt första stycket ska vad som sägs i 13 kap. 8–10 §§ respektive 12–16 §§ tillämpas.
8 kap.
7 §
Riksgäldskontoret får försätta ett holdingföretag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 b–2 d i resolution, om
1. ett institut, ett EES-institut eller ett tredjelandsinstitut som är dotterföretag till holdingföretaget uppfyller förutsättningarna för resolution, och
2. holdingföretaget uppfyller
de förutsättningar för resolution som anges i 5 §.
Riksgäldskontoret ska försätta ett holdingföretag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 b–2 d i resolution, om holdingföretaget uppfyller de förutsättningar för resolution som anges i 5 §.
I fråga om ett EES-institut eller tredjelandsinstitut ska den utländska myndighet som ansvarar för institutet ha konstaterat att förutsättningarna för resolution är uppfyllda enligt lagstiftningen i det landet.
8 §
Riksgäldskontoret får försätta ett holdingföretag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 b–2 d i resolution trots att det inte uppfyller förutsättningarna för resolution i 5 §, om
1. holdingföretaget är en resolutionsenhet,
1. ett institut eller ett EES-
institut som är dotterföretag till holdingföretaget uppfyller förutsättningarna för resolution,
2. ett institut eller ett EES-
institut som är dotterföretag till holdingföretaget, men inte resolu-
tionsenhet, uppfyller förutsätt-
ningarna för resolution,
2. institutets eller EES-insti-
tutets fallissemang hotar kon-
cernen som helhet eller insol-
3. institutets eller EES-insti-
tutets fallissemang hotar reso-
lutionsgruppen som helhet, och
Författningsförslag SOU 2019:60
160
vensrätten kräver att koncernen behandlas som en helhet, och
3. resolutionsåtgärder
mot
holdingföretaget är nödvändiga för resolutionen av ett institut eller ett EES-institut eller av hela
koncernen.
4. resolutionsåtgärder
mot
holdingföretaget är nödvändiga för resolutionen av ett institut eller ett EES-institut eller av hela
resolutionsgruppen.
I fråga om ett EES-institut ska den utländska myndighet som ansvarar för institutet ha konstaterat att förutsättningarna för resolution är uppfyllda enligt lagstiftningen i det landet.
9 §
Riksgäldskontoret får inte försätta ett holdingföretag med blandad verksamhet i resolution med stöd av 7 eller 8 §, om institutet eller EES-institutet innehas direkt eller indirekt av ett mellanliggande finansiellt holdingföretag. I sådana fall får i stället det finansiella holdingföretaget försättas i resolution.
Riksgäldskontoret får inte försätta ett holdingföretag med blandad verksamhet i resolution med stöd av 7 eller 8 §, om det
relevanta institutet eller EES-
institutet innehas direkt eller indirekt av ett mellanliggande finansiellt holdingföretag. I sådana fall får i stället det finansiella holdingföretaget, som
är en resolutionsenhet, försättas i
resolution.
11 kap.
3 §
En motpart till ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket får på grund av ett beslut om resolution eller en resolutionsåtgärd, eller en händelse som har ett direkt samband med ett sådant beslut, inte
1. säga upp eller häva ett avtal med företaget,
2. ändra villkoren i ett avtal med företaget,
3. ställa in fullgörelse av en förpliktelse mot företaget,
4. kvitta en fordran som företaget har på motparten, eller en förpliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten, mot en fordran som motparten har på företaget, eller en förpliktelse som motparten ska fullgöra mot företaget,
SOU 2019:60 Författningsförslag
161
5. omvandla en fordran som motparten har på företaget, eller en förpliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten, till en nettofordran eller en nettoförpliktelse (nettning),
6. tillämpa en slutavräkningsklausul, eller
7. ta emot, förfoga över eller ta i anspråk en säkerhet i tillgångar som tillhör företaget.
Ett sådant beslut eller en sådan händelse som anges i första stycket utgör inte ett kollektivt obeståndsförfarande enligt lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden.
Första och andra styckena gäller endast om
1. företaget fortsätter att fullgöra väsentliga skyldigheter enligt avtalet i förhållande till motparten, eller
2. företaget inte kan fullgöra dessa skyldigheter till följd av ett beslut av Riksgäldskontoret enligt 13 kap. 2, 7, 8, 11 eller 12 §.
2. företaget inte kan fullgöra dessa skyldigheter till följd av ett beslut av Riksgäldskontoret enligt 7 a kap. 1 § eller 13 kap. 2, 7 eller 8 §.
13 kap.
1 §
I fråga om kvalificerade skulder och relevanta kapitalinstrument som tillkommit innan ett företag försatts i resolution får Riksgäldskontoret besluta att
I fråga om nedskrivningsbara skulder och relevanta kapitalinstrument som tillkommit innan ett företag försatts i resolution får Riksgäldskontoret besluta att
1. ändra löptiden för skulden,
2. ändra den ränta som ska betalas för skulden, eller
3. ändra dagen då räntan förfaller till betalning. Första stycket gäller inte för en skuld som är säkerställd.
5 §
Ett beslut enligt 2 § första stycket får inte avse
1. kvalificerade insättningar,
2. överföringsuppdrag
av-
seende betalningar eller leveranser av finansiella instrument som har lagts in i ett anmält avvecklingssystem,
1. överföringsuppdrag
av-
seende betalningar eller leveranser av finansiella instrument som har lagts in i ett anmält avvecklingssystem, eller
Författningsförslag SOU 2019:60
162
3. betalnings- eller leverans-
förpliktelser som ska fullgöras mot centrala motparter och centralbanker, eller
2. betalnings- eller leverans-
förpliktelser som ska fullgöras mot centrala motparter eller centralbanker.
4. finansiella instrument och medel som omfattas av lagen ( 1999:158 ) om investerarskydd.
6 a §
Om ett beslut enligt 2 § omfattar kvalificerade insättningar ska Riksgäldskontoret säkerställa att insättare får tillgång till en lämplig summa per dag från dessa insättningar.
11 §
Riksgäldskontoret får besluta att en motpart till ett företag i resolution inte får
1. säga upp eller häva ett avtal med företaget,
2. ändra villkoren i ett avtal med företaget,
3. ställa in fullgörelsen mot företaget,
4. kvitta en fordran som företaget har på motparten, eller en förpliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten, mot en fordran som motparten har på företaget, eller en förpliktelse som motparten ska fullgöra mot företaget,
5. omvandla en fordran som motparten har på företaget, eller en förpliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten, till en nettofordran eller en nettoförpliktelse, eller
6. tillämpa en slutavräkningsklausul. Första stycket gäller endast om företaget fortsätter att fullgöra väsentliga avtalsförpliktelser i förhållande till motparten.
Första stycket gäller endast om företaget fortsätter att fullgöra väsentliga avtalsförpliktelser i förhållande till motparten. Om företaget inte kan
fullgöra dessa skyldigheter till följd av ett beslut enligt 7 a kap. 1 § eller 13 kap. 2, 7 eller 8 § ska dock första stycket gälla.
SOU 2019:60 Författningsförslag
163
Förbudet får gälla från offentliggörandet enligt 12 kap. 5 § och som längst till klockan 24.00 den bankdag som följer närmast efter dagen för offentliggörandet.
12 §
Riksgäldskontoret får besluta att en motpart till ett dotterföretag till ett företag i resolution inte får vidta en sådan åtgärd som anges i 11 § första stycket beträffande ett avtal med dotterföretaget, om
1. företaget i resolution svarar för fullgörelse av dotterföretagets förpliktelser, och
2. grunden för att vidta åtgärden är obestånd hos företaget i resolution eller dess finansiella ställning i övrigt.
Vid ett beslut enligt första stycket gäller 11 § andra och tredje styckena.
Vid ett beslut enligt första stycket gäller 11 § andra stycket
första meningen och tredje stycket.
Tidigare beslut om tillfälliga åtgärder utanför resolution
18 §
Riksgäldskontoret får inte besluta om en tillfällig åtgärd enligt 2–17 §§ om Riksgäldskontoret tidigare har beslutat om en åtgärd enligt 7 a kap.
16 kap.
6 §
Det belopp kapitalbas och skulder som minskas till följd av åtgärder enligt detta kapitel ska tas med i beräkningen av de tröskelvärden som avses i 21 kap. 30 och 22 kap. 2 § för det företaget.
Författningsförslag SOU 2019:60
164
21 kap.
2 §
Följande skulder får skrivas ned eller konverteras genom skuldnedskrivningsverktyget:
1. relevanta kapitalinstrument, och
2. kvalificerade skulder. 2. nedskrivningsbara skulder.
15 §30
För att skuldnedskrivning eller konvertering ska ske med totalbeloppet enligt 13 §, ska Riksgäldskontoret vidta följande åtgärder:
1. Först ska någon av de åtgärder som anges i 16 kap. vidtas beträffande aktier eller andelar i företaget i resolution.
2. Därefter ska de relevanta kapitalinstrumenten skrivas ned eller konverteras till aktier eller andra äganderättsinstrument i följande ordning:
a) övriga primärkapitalinstrument,
b) supplementärkapitalinstrument.
3. Om åtgärderna i 1 och 2 inte är tillräckliga, ska de kva-
lificerade skulderna skrivas ned
eller konverteras till aktier eller andra äganderättsinstrument i följande ordning:
3. Om åtgärderna i 1 och 2 inte är tillräckliga, ska de ned-
skrivningsbara skulderna skrivas
ned eller konverteras till aktier eller andra äganderättsinstrument i följande ordning:
a) andra efterställda skulder än de relevanta kapitalinstrumenten,
b) skuldinstrument som inte är derivat eller innefattar derivat och vars ursprungliga löptid är minst ett år, om borgenärens rätt till betalning enligt 18 § första stycket andra meningen förmånsrättslagen (1970:979) för en fordran som är hänförlig till ett sådant instrument framgår av det fordringsavtal och, i förekommande fall, prospekt som avser emissionen av instrumentet,
c) enligt förmånsrättsordningen i omvänd ordning.
27 §
Riksgäldskontoret får helt eller delvis undanta kvalificerade skulder från nedskrivning eller konvertering, om
Riksgäldskontoret får helt eller delvis undanta nedskriv-
ningsbara skulder från nedskriv-
ning eller konvertering, om
30 SFS 2018:1958
SOU 2019:60 Författningsförslag
165
1. det inte är möjligt att skriva ned eller konvertera den kvalificerade skulden inom rimlig tid,
2. det är nödvändigt och proportionellt för att företaget eller någon som har övertagit verksamheten från företaget ska kunna upprätthålla kritisk verksamhet eller affärsverksamhet som är viktig för företagets intjäning eller lönsamhet,
3. det är nödvändigt och proportionellt för att undvika omfattande spridning av negativa effekter som leder till en allvarlig störning i det finansiella systemet, eller
4. det krävs för att undvika värdeförstörelse som innebär att förlusterna för andra borgenärer blir högre än om skulderna undantas.
28 §
När Riksgäldskontoret prövar frågan om undantag för kvali-
ficerade skulder enligt 27 §, ska
myndigheten beakta
När Riksgäldskontoret prövar frågan om undantag för nedskriv-
ningsbara skulder enligt 27 §, ska
myndigheten beakta
1. principen att förluster i första hand ska drabba ägarna och därefter borgenärerna i företaget i resolution i prioritetsordning,
2. vilken förlustabsorberingskapacitet företaget i resolution har kvar, om skulderna undantas,
och
3. behovet av att behålla tillräckliga resurser för finansiering av resolution.
2. vilken förlustabsorberingskapacitet företaget i resolution har kvar, om skulderna undantas,
3. behovet av att behålla tillräckliga resurser för finansiering av resolution, och
4. om en kvalificerad skuld som avses i 4 a kap. 9 § 1 till ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 eller 2 i samma resolutionsgrupp, men som inte själv är en resolutionsenhet, behövs eller bör undantas för att säkerställa ett effektivt genomförande av resolutionsstrategin.
Författningsförslag SOU 2019:60
166
30 §
Om Riksgäldskontoret beslutar att undanta kvalificerade skulder, får myndigheten använda medel från resolutionsreserven eller alternativa finansieringskällor enligt vad som anges i 27 kap. 1 och 6 §§, om det behövs för att absorbera förluster i eller ge kapitaltillskott till företaget i resolution. Det får dock bara göras om innehavare av aktier eller andra äganderättsinstrument eller innehavare av relevanta kapitalinstrument eller
kvalificerade skulder, genom
nedskrivning, konvertering eller på annat sätt, har absorberat förluster i eller bidragit till kapitaliseringen av företaget med ett belopp som minst motsvarar
Om Riksgäldskontoret beslutar att undanta nedskrivningsbara skulder, får myndigheten använda medel från resolutionsreserven eller alternativa finansieringskällor enligt vad som anges i 27 kap. 1 och 6 §§, om det behövs för att absorbera förluster i eller ge kapitaltillskott till företaget i resolution. Det får dock bara göras om innehavare av aktier eller andra äganderättsinstrument eller innehavare av relevanta kapitalinstrument eller nedskrivningsbara skulder, genom nedskrivning, konvertering eller på annat sätt, har absorberat förluster i eller bidragit till kapitaliseringen av företaget med ett belopp som minst motsvarar
1. 8 procent av totala skulder och eget kapital i företaget i resolution baserat på värderingen enligt 7 kap., eller
2. 20 procent av det berörda företagets riskvägda tillgångar, baserat på värderingen enligt 7 kap.
Alternativet i första stycket 2 får användas bara om
1. resolutionsreserven har tillgång till ett belopp som anskaffats genom resolutionsavgift enligt 27 kap. 13 § motsvarande minst 3 procent av de garanterade insättningarna, och
2. det berörda företagets konsoliderade tillgångar är mindre än motsvarande 900 miljarder euro.
SOU 2019:60 Författningsförslag
167
28 kap.
1 §
Ett institut och ett företag som ingår i samma koncern som institutet ska lämna Riksgäldskontoret de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som myndigheten begär för sin verksamhet enligt denna lag.
Ett institut och ett företag som ingår i samma koncern som institutet ska lämna Riksgäldskontoret och Finansinspektionen de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som myndigheten begär för sin verksamhet enligt denna lag.
Ett institut ska årligen offentliggöra ett krav som avses 4 kap. 1 a och 1 b §§ samt belopp och sammansättning av den kapitalbas och de kvalificerade skulder som omfattas av 4 a kap. 9 §.
Om ett institut eller företag som ingår i samma koncern som institutet har åsidosatt sina skyldigheter enligt första stycket, ska Finansinspektionen ingripa mot institutet eller företaget enligt 15 kap. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller 25 kap. lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.
Om ett institut eller företag som ingår i samma koncern som institutet har åsidosatt sina skyldigheter enligt första eller
andra stycket, ska Finansinspek-
tionen ingripa mot institutet eller företaget enligt 15 kap. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller 25 kap. lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.
Författningsförslag SOU 2019:60
168
5 §
Riksgäldskontoret och Finansinspektionen ska samarbeta och utbyta information med varandra, med motsvarande myndigheter inom EES och med Europeiska bankmyndigheten i den utsträckning som följer av krishanteringsdirektivet.
Riksgäldskontoret och Finansinspektionen ska samarbeta och utbyta information med varandra, med motsvarande myndigheter inom EES och med Europeiska bankmyndigheten i den utsträckning som följer av krishanteringsdirektivet, tillsynsför-
ordningen och kapitaltäckningsdirektivet.
Riksgäldskontoret ska också lämna regeringen de uppgifter som behövs för regeringens verksamhet enligt denna lag.
7 §
Riksgäldskontoret får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska bankmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av följande artiklar i krishanteringsdirektivet:
– 13.5 andra stycket och 13.6 andra stycket. – 18.6 tredje stycket och 18.7 andra stycket.
– 18.6 tredje stycket, 18.6a
tredje stycket och 18.7 andra
stycket.
– 45.9 tredje stycket och 45.10 femte stycket.
– 45h.4 andra stycket och
45h.5 andra stycket.
8 §
Riksgäldskontoret får begära att Europeiska bankmyndigheten ska bistå myndigheterna att nå en överenskommelse i de fall som framgår av följande artiklar i krishanteringsdirektivet:
– 13.4 tredje stycket. – 18.5 andra stycket.
– 13.4 fjärde stycket. – 18.5 fjärde stycket.
– 91.7 andra stycket. – 92.3 andra stycket
SOU 2019:60 Författningsförslag
169
29 kap.
1 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. vilka kvalificerade skulder som är medräkningsbara vid
beräkningen av om minimikravet på nedskrivningsbara skulder enligt 4 kap. 1 § är uppfyllt,
1. tillämpningen av bestäm-
melserna i 3 kap. 26–30 §§ och genomförande av bestämmelserna om beräkningen av det högsta förfogandebelopp som avses i 3 kap. 27 §,
2. vilka kriterier som ska ligga
till grund för ett beslut om storleken på minimikravet på nedskrivningsbara skulder enligt 4 kap. 3 §,
2. tillämpning av beräkning
och fastställande av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 4 kap. 1–3 c §§, tilllämpning av beslutsförfarandet enligt 4 kap. 4 § samt kompletterade bestämmelser om kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder för ett globalt systemviktigt institut eller ett större dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut utanför EES,
3. vilken information om nedskrivningsbara skulder ett företag ska lämna till Riksgäldskontoret och när den ska lämnas,
4. undantag enligt 5 kap. 3 § från skyldigheten i 5 kap. 2 § om att ta in vissa villkor i avtalen för sina skulder,
4. undantag enligt 5 kap. 3 § från skyldigheten i 5 kap. 2 § om att ta in vissa villkor i avtalen för sina skulder och de kategorier av
skulder för vilka ett företag enligt 5 kap. 3 a § får bedöma att det inte är möjligt att ta in ett villkor enligt 5 kap. 2 §,
5. vilka företag som ska upprätta register som avses i 5 kap. 5 §, vad registren ska innehålla och när företagen ska ge in register för olika typer av avtal,
6. vad en omstruktureringsplan enligt 21 kap. 5 § ska innehålla,
7. hur storleken på de skulder som är hänförliga till derivat enligt 21 kap. 17 § ska beräknas,
Författningsförslag SOU 2019:60
170
8. metoden för riskjustering av resolutionsavgift enligt 27 kap. 13 § tredje stycket,
9. vilka uppgifter en avgiftsskyldig ska lämna till Riksgäldskontoret enligt 27 kap. 20 §, och
9. vilka uppgifter en avgiftsskyldig ska lämna till Riksgäldskontoret enligt 27 kap. 20 §,
10. vilka upplysningar ett institut eller något annat kon-
cernföretag ska lämna till Riks-
gäldskontoret för dess verksamhet enligt denna lag.
10. vilka upplysningar ett institut eller något annat företag ska lämna till Riksgäldskontoret
eller Finansinspektionen för dess
verksamhet enligt denna lag,
11. bestämmelser om det ansökningsförfarande och beräkning som avses i 4 a kap. 5 § andra stycket,
12. till vilken procentandel som ett beslut enligt 4 a kap. 6 § får fattas, och
13. kompletterande bestämmelser om nedskrivning och konvertering enligt 21 kap. 15 §.
2 §
Regeringen får meddela föreskrifter om
1. innehållet i en resolutionsplan och en koncernresolutionsplan enligt 3 kap. och vad som ska beaktas vid planernas utformning liksom när de ska upprättas och hur ofta de behöver uppdateras,
2. vilka omständigheter Riksgäldskontoret ska beakta vid sin prövning av en resolutionsplan enligt 3 kap. 10 och 11 §§, och
3. när och var ett beslut om
resolution enligt 8 kap. 13 § och
ett beslut om resolutionsåtgärder
enligt 12 kap. 5 § ska offentliggöras och vad offentliggörandet ska innehålla.
3. när och var ett beslut om resolution enligt 8 kap. 13 §, resolutionsåtgärder enligt 12 kap. 5 § och åtgärder enligt 7 a kap. 2 §
samt uppgifter som avses i 28 kap. 1 § andra stycket ska offentlig-
göras och vad offentliggörandet ska innehålla.
SOU 2019:60 Författningsförslag
171
1. Denna lag träder ikraft den 28 december 2020.
2. Europeiskt systemviktiga resolutionsenheter och nationellt systemviktiga resolutionsenheter ska uppfylla de krav som följer av 4 kap. 3c § senast den 1 januari 2022.
3. Utöver vad som anges i 1, ska företag som omfattas av 4 kap. 1 § uppfylla det krav på kapitalbas och kvalificerade skulder som avses i 4 kap. 1 a § respektive 1 b § och som fastställts i enlighet med 4 kap. 3 § senast den 1 januari 2024. För en gradvis övergång till det nya kravet ska Riksgäldskontoret besluta om lämpliga övergångsperioder fram till den 1 januari 2024 med mellanliggande målnivåer varav en ska vara den 1 januari 2022.
4. Riksgäldskontoret ska var tolfte månad under varje övergångsperiod meddela företaget planerat krav på kapitalbas och kvalificerade skulder.
5. 28 kap. 1 § andra stycket ska tillämpas från och med den 1 januari 2024.
DEL A
Allmänt
175
2 Uppdraget och genomförandet
2.1 Uppdraget och utredningens arbete
Enligt kommittédirektiven ska utredaren analysera och lämna förslag till de författningsändringar som krävs för att i svensk rätt genomföra ändringarna i kapitaltäckningsdirektivet1 och krishanteringsdirektivet2 samt anpassa och komplettera svensk rätt med anledning av ändringarna i tillsynsförordningen3 och SRM-förordningen4.
I utredningens arbete har deltagit experter från Finansdepartementet, Finansinspektionen, Riksgäldskontoret, Riksbanken, Svenska Bankföreningen och Sparbankernas Riksförbund. Arbetet har bedrivits på sedvanligt sätt med regelbundna sammanträden med experterna. Sammanlagt har utredningen haft sex expertgruppssammanträden. Därutöver har utredningen haft samrådsmöte med Utredningen om ett nytt regelverk om kapitaltäckning för värdepappersbolag (Fi 2019:02).
Regeringens direktiv finns i bilaga 1 och bilaga 2.
1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG. 2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012. 3 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012. 4 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 av villkoren för att starta och driva verksamhet.
Uppdraget och genomförandet SOU 2019:60
176
2.2 Några allmänna utgångspunkter
2.2.1 Hanteringen av relevanta rättsakter
De aktuella EU-rättsakterna består av både EU-förordningar och EU-direktiv. En förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat som omfattas av den och får inte införlivas genom nationell normgivning. Ett direktiv överlåter dock åt varje medlemsstat att bestämma form och tillvägagångsätt för genomförandet. Ett direktiv måste därmed genomföras, det vill säga införlivas i den svenska rättsordningen.
Genom SRM-förordningen upprättas en gemensam resolutionsmekanism för en enhetlig tillämpning inom euroområdet av EU:s regler för hantering av banker i kris. Förordningens bestämmelser avser endast den Europeiska bankunionens medlemsstater, det vill säga stater med euron som valuta och andra medlemsstater som har inlett ett så kallat nära samarbete. Förordningen är alltså inte tillämplig i svensk rätt.5 Det krävs därför inte heller några författningsändringar för att anpassa eller komplettera svensk rätt med anledning av ändringarna i förordningen. Betänkandet innehåller därför inte några förslag i den delen.
Utgångspunkten har varit att de ändringar i den svenska regleringen som krävs med anledning av de justerade EU-rättsakterna i övrigt i möjligaste mån ska anpassas till gällande lagstiftning och, i den mån det avser lämplig normnivå, nuvarande lagstiftningstradition. Vid tidigare genomföranden av kapitaltäckningsdirektivet respektive krishanteringsdirektivet har föreskriftsrätten i viss omfattning delegerats till Finansinspektionen respektive Riksgäldskontoret (se prop. 2006/07:5 s. 101 ff., prop. 2013/14:228 s. 123 och prop. 2015/16:5 s. 259 f.). Skälet för detta har varit att bestämmelserna i direktiven ansetts för detaljerade eller tekniskt komplicerade eller bedömts komma att behöva ändras ofta för att hållas aktuella och följa utvecklingen på de finansiella marknaderna.
5 Utredningen om ett eventuellt deltagande i Europeiska bankunionen (Fi 2017:10) presenterar i sitt betänkande Sverige och bankunionen (SOU 2019:52) en analys av innebörden av ett eventuellt svenskt deltagande i bankunionen där för- och nackdelarna med ett deltagande samt de risker som är förknippade med att delta i eller kvarstå utanför bankunionen redovisas. Betänkandet är tänkt att ligga till grund för ett svenskt ställningstagande om ett eventuellt deltagande i unionen.
SOU 2019:60 Uppdraget och genomförandet
177
2.2.2 Hänvisningar till EU-rättsakter
Flera av förslagen i detta betänkande innebär att det i lag införs hänvisningar till tillsynsförordningen. Det hänvisas också till kapitaltäckningsdirektivet och krishanteringsdirektivet. Hänvisningar till EU-rättsakter kan göras antingen statiska eller dynamiska. En statisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i en viss angiven lydelse. En dynamisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
För att säkerställa att ändringar i tillsynsförordningen får omedelbart genomslag är det ändamålsenligt att hänvisningar dit görs dynamiska. Eftersom ändringar i EU-direktiv bör föranleda överväganden av lagstiftaren om lagtexten behöver ändras görs hänvisningar till sådana rättsakter statiska.
EU-rättsakterna har inte motsvarande förarbeten som finns i Sverige. I ingressen till en EU-rättsakt redogörs i stället i viss mån för bakgrunden till och skälen för huvuddragen i rättsakten. När det i betänkandet hänvisas till skälen i tillsynsförordningen, kapitaltäckningsdirektivet eller krishanteringsdirektivet är det därmed vad som anges i rättsaktens ingress som avses.
2.2.3 Användningen av begreppet grupp
I tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet är begreppet grupp vanligt förekommande. Innebörden av begreppet förefaller dock vara olika beroende på vilket sammanhang som det används. I artikel 4.1.138 i tillsynsförordningen införs nu en definition som anger att en grupp är en grupp av företag, varav minst ett är ett institut och som består av ett moderföretag och dess dotterföretag, eller av företag som är knutna till varandra genom ett sådant förhållande som avses i artikel 22 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU. Det innebär att företagen ska ha ett sådant förhållande till varandra att de är skyldiga att upprätta en koncernredovisning. I artikel 3.1.63 kapitaltäckningsdirektivet definieras grupp genom en hänvisning till tillsynsförordningens definition.
Definitionen av grupp har införts tillsammans med en definition av grupp från tredjeland i artikel 3.1.64 i kapitaltäckningsdirektivet, som används i fråga om det nya kravet på ett intermediärt moderföretag för sådana grupper i artikel 21b i direktivet. Den nya defini-
Uppdraget och genomförandet SOU 2019:60
178
tionen av grupp torde också knyta an till just den bestämmelsen. Begreppet grupp används emellertid även i stor utsträckning i tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet med utgångspunkt i regelverket om tillsynskraven och tillsynsansvaret på gruppnivå. I dessa sammanhang används begreppet som ett samlingsbegrepp för de företag som ska omfattas av den konsoliderade situationen, det vill säga där tillsynskraven ska tillämpas på ett institut på samma sätt som om det institutet, tillsammans med ett eller flera andra enheter utgjorde ett enda institut.
Av artikel 18 och 19 i tillsynsförordningen framgår vilka företag som ska omfattas av metoderna för den konsoliderade tillsynen. Denna avgränsning är inte synonym med de företag som omfattas av en koncernredovisning och begreppet grupp i artikel 4.1.138 i tillsynsförordningen. När begreppen grupp, gruppnivå eller undergruppsnivå används i kapitaltäckningsdirektivet i fråga om tillsynskraven eller tillsynsansvaret på gruppnivå eller avseende kapitalbuffertar syftar de därmed inte på definitionen i artikel 4.1.138 utan på företag som omfattas av den konsoliderade situationen. Då ändringar inte har gjorts för att ändra tillämpningen av den konsoliderade situationen kan avsikten inte ha varit att begreppen grupp, gruppnivå och undergruppsnivå i dessa sammanhang ska relatera till den nya definitionen i förordningen. Avsikten med den nya definitionen torde snarare vara att knyta an till definitionen av grupp från tredjeland och tillämpningen av bestämmelserna om intermediära moderföretag.
I de sammanhang begreppet grupp knyter an till tillsynskraven och tillsynsansvaret på gruppnivå eller tillämpningen av kapitalbuffertar på grupp- eller undergruppsnivå ska begreppet därmed fortsatt avse företag som omfattas av den konsoliderade situationen.
2.3 Betänkandets disposition m.m.
Betänkandet är indelat i fyra delar.
I den första delen (del A, avsnitt 2 och 3) presenteras kort uppdraget och genomförandet samt bakgrunden till regelverken, EUrättsakterna, huvuddragen i den relevanta svenska lagstiftningen och EU:s bankpaket.
I den andra delen (del B, avsnitt 4–11) finns överväganden och förslag avseende behovet av att anpassa och komplettera svensk rätt
SOU 2019:60 Uppdraget och genomförandet
179
med anledning av ändringarna i tillsynsförordningen samt i svensk rätt genomföra ändringarna i kapitaltäckningsdirektivet.
I den tredje delen (del C, avsnitt 12–21) finns överväganden och förslag avseende behovet av att i svensk rätt genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet. Där det i denna del hänvisas till en artikel utan angivande av rättsakt avses krishanteringsdirektivet och där det hänvisas till ett lagrum utan angivande av lag avses lagen (2015:1016) om resolution (LOR).
I den fjärde delen (del D, avsnitt 22 och 23) finns avslutande gemensamma avsnitt avseende konsekvensanalys och författningskommentarer.
När det i betänkandet i följande avsnitt hänvisas till en artikel i tillsynsförordningen, kapitaltäckningsdirektivet eller krishanteringsdirektivet, som ändrats genom dess ändringsförordning6 eller ändringsdirektiv7, anges artikeln i ursprungsförordningen respektive ursprungsdirektiven. Hänvisningen inkluderar då de ändringar som gjorts genom ändringsförordningen respektive ändringsdirektiven.
6 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/876 av den 20 maj 2019 om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller bruttosoliditetsgrad, stabil nettofinansieringskvot, krav för kapitalbas och kvalificerade skulder, motpartsrisk, marknadsrisk, exponeringar mot centrala motparter, exponeringar mot företag för kollektiva investeringar, stora exponeringar, rapporteringskrav och krav på offentliggörande av information, samt av förordning (EU) nr 648/2012. 7 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878 av den 20 maj 2019 om ändring av direktiv 2013/36/EU vad gäller undantagna enheter, finansiella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag, ersättning, tillsynsåtgärder och tillsynsbefogenheter och kapitalbevarande åtgärder och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/879 av den 20 maj 2019 om ändring av direktiv 2014/59/EU vad gäller kreditinstituts och värdepappersföretags förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet och om direktiv 98/26/EG.
181
3 Bakgrund
3.1 Inledning
I detta kapitel ges en kort redogörelse för bakgrunden till regelverken om kapitaltäckning och hantering av banker och vissa andra finansiella företag i kris, gällande rätt samt för huvuddragen i EU:s bankpaket.
3.2 Behovet av att reglera den finansiella marknaden
Att det finansiella systemet fungerar väl är nödvändigt för samhällsekonomin, eftersom en situation där betalningar inte kan genomföras eller krediter inte kan ges snabbt kan skapa allvarliga skadeverkningar för samhället i stort. Ett effektivt och stabilt finansiellt system är därför en förutsättning för att ekonomin ska fungera och växa. När det finansiella systemet bedöms kunna uppfylla sina grundläggande funktioner på ett ändamålsenligt sätt utan störningar som innebär allvarliga samhällsekonomiska kostnader, brukar man säga att det råder finansiell stabilitet eller att det finansiella systemet är stabilt.
En period av finansiell instabilitet kan leda till betydande samhällsekonomiska och sociala kostnader beroende på hur allvarligt och under hur lång tid funktionsförmågan är nedsatt. För ett utförligt resonemang i dessa delar se Finanskriskommitténs slutbetänkande Resolution En ny metod för att hantera banker i kris, SOU 2014:52 (s. 237 ff.).
Mot bakgrund av att de samhällsekonomiska kostnaderna av en finansiell kris kan bli mycket höga är det av stor vikt att värna den finansiella stabiliteten. För att förebygga dessa risker ställs därför
Bakgrund SOU 2019:60
182
krav på kreditinstitut och värdepappersbolag i regelverket om kapitaltäckning. Om det trots dessa förebyggande åtgärder uppstår en finansiell kris syftar regelverket om krishantering till att motverka att krisen medför betydande störningar och avbrott i samhällsviktig verksamhet.
3.3 Baselkommitténs arbete
Det pågår ett ständigt internationellt arbete för att säkerställa finansiell stabilitet över tid och för att utveckla regelverket för att kunna förebygga och hantera problem som uppstår. Det sker bland annat genom överenskomna regelverk för att stärka de finansiella aktörernas soliditet och förmåga att förebygga och stå emot finansiella kriser samt förbättra kvaliteten på tillsynen. Vägledande i det arbetet är Baselkommittén (The Basel Committe on Banking Supervision), som är ett globalt forum för samarbete kring frågor om banktillsyn. I kommittén ingår centralbanker och – i de länder där tillsynen över institut utövas av annan myndighet än centralbanken – tillsynsmyndigheter. De internationella standarder, riktlinjer och rekommendationer som Baselkommittén tagit fram har legat till grund för EU:s regelverk för reglering i fråga om kapitaltäckning. EU:s regelverk präglar i sin tur i stor utsträckning den svenska lagstiftningen på finansmarknadsområdet.
År 1988 antog Baselkommittén den så kallade Basel 1-överenskommelsen, som var en rekommendation om gemensamma kapitaltäckningsregler för internationellt verksamma kreditinstitut. Rekommendationen utvecklades och år 2004 undertecknade kommittén en ny överenskommelse, Basel 2-överenskommelsen som är uppbyggd kring tre pelare. Pelare 1 omfattar kapitalkrav för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker. Pelare 2 handlar om tillsynsmyndigheternas översyn och utvärdering och redogör för kraven på bankernas riskhantering och interna kapitalutvärdering samt fastställer tillsynsmyndigheternas funktioner och befogenheter. Pelare 3 beskriver kraven på att bankerna ska offentliggöra information.
Efter den globala finanskrisen år 2008 presenterades under år 2010 ett nytt ramverk, första delen av den så kallade Basel 3-överenskommelsen. Överenskommelsen, som avsåg att ta itu med de mer brådskande bristerna, innebar bland annat att instituten skulle ha
Bakgrund
183
mer kapital och kapital med högre kvalitet samt nya krav på institutens likviditet. Därefter har arbetet fortsatt med att åtgärda vissa utestående problem. I december 2017 publicerade Baselkommittén en slutlig version av regelverket, slutförandet av Basel 3-överenskommelsen. Överenskommelsen innehåller bland annat reviderade schablonmetoder för beräkning av kapitaltäckning för olika risktyper, införandet av ett schablongolv vid användning av interna modeller, och införandet av ett bindande bruttosoliditetskrav.
3.4 Den globala finanskrisen
Den globala finanskrisen, som blev akut under hösten 2008, visade på brister i de regler och den tillsyn som skulle upprätthålla den finansiella stabiliteten. Kreditinstituten hade bland annat för lite kapital och det kapital som fanns var inte av tillräckligt bra kvalitet. Vidare var likviditetsbuffertarna otillräckliga. Förutom att regelverket ställde otillräckliga krav hade det även en konjunkturstärkande, så kallad procyklisk, effekt på finansmarknaden. Det saknades också ett övergripande perspektiv på risker i hela det finansiella systemet, så kallade systemrisker. Framväxten av stora gränsöverskridande koncerner innebar att krisen kunde få stora spridningseffekter globalt.
En del av arbetet efter finanskrisen har bestått i att ta fram regelverk och standarder för att förstärka förmågan att stå emot finansiella kriser, och därmed undvika spridningseffekter från den finansiella sektorn till samhällsekonomin. Ett stärkt regelverk för att förebygga kris skapar förutsättningar för att undvika att samhället och skattebetalare belastas. En annan del har berört frågan hur institut som ändå råkar i kris kan rekonstrueras eller avvecklas på ett sätt som begränsar kostnaderna för samhället då avsaknaden av lämpliga ramar för hantering av banker i kris tvingade regeringar att, i kölvattnet av finanskrisen, lämna ekonomiskt stöd till kreditinstitut.
Den globala finanskrisen innebar att EU antog nya rättsakter som i fråga om kapitaltäckning innebar omfattande förändringar i redan befintligt regelverk, men också ett nytt regelverk i fråga om hantering av banker och vissa andra finansiella företag i kris.
Bakgrund SOU 2019:60
184
3.5 EU:s regelverk om kapitaltäckning och krishantering
3.5.1 Tillsynsförordningen
För att uppnå en ökad harmonisering av kapitaltäckningsregelverket finns bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, den så kallade tillsynsförordningen.
Förordningen är en gemensam regelbok med syfte att säkerställa ett robust och enhetligt regelverk för att främja den inre marknaden och förhindra regelarbitrage. I denna finns bland annat minimikrav på hur mycket kapital av olika slag som ett institut måste hålla vid varje tidpunkt, för att täcka de olika risker som verksamheten är förenad med. I förordningen finns även likviditetsregler som avser att säkerställa att instituten har tillräckligt med likviditet på kort sikt samt för att säkerställa en stabil finansiering över tid.
Tillsynsförordningen ger vidare medlemsstaterna visst utrymme att vidta åtgärder för att hantera makrotillsyns- eller systemrisker som är specifika för den enskilda medlemsstaten samtidigt som det finns mekanismer för att säkerställa att nationella åtgärder inte skadar den inre marknadens funktionssätt och att de genomförs på ett transparent och enhetligt sätt av medlemsstaterna. Medlemsstaterna medges också utrymme att på nationell nivå höja riskvikterna för bostäder och kommersiella fastigheter samt för exponeringar inom den finansiella sektorn. Därutöver finns det i förordningen bland annat bestämmelser om stora exponeringar och offentliggörande av information.
3.5.2 Kapitaltäckningsdirektivet
Vid sidan av tillsynsförordningen finns även Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, det så kallade kapitaltäckningsdirektivet. Kapitaltäckningsdirektivet utgör den rättsliga ramen för behörigheten att utöva verksamhet i ett kreditinstitut.
Bakgrund
185
Direktivet innehåller bland annat villkor för att starta verksamhet i kreditinstitut, etableringsfrihet inom EU och förhållandet till tredje land. Det finns vidare bestämmelser om behöriga myndigheters metoder för att utöva tillsyn över instituten, bolagsstyrningsfrågor, krav på institutens riskhanteringssystem samt sanktioner vid överträdelser av regelverket. Bestämmelserna om bolagsstyrning och riskhantering syftar till att säkerställa att instituten har en riskhantering som förebygger ett överdrivet risktagande. En central del i regelverket om tillsyn är de behöriga myndigheternas skyldighet att granska och utvärdera företagens bedömning av de risker som kan äventyra förmågan att fullgöra sina förpliktelser. Inom ramen för det kan högre krav på kapitalbas ställas än tillsynsförordningens kapitalbaskrav, för att täcka risker som inte fullt ut fångas upp av förordningens minimikrav. Direktivet innehåller vidare bestämmelser som ska säkerställa effektiva, avskräckande och proportionella sanktioner.
I kapitaltäckningsdirektivet finns dessutom bestämmelser om kapitalbuffertar. Buffertarna syftar till att ytterligare stärka aktörernas förmåga att stå emot förluster och att minska sannolikheten för nya finansiella kriser genom att i dåliga tider täcka förluster och därmed fungera som stötdämpare för att undvika att instituten bryter mot kapitalbaskraven. Kapitaltäckningsdirektivet innehåller olika typer av kapitalbuffertar, som avser att hantera risker av både cyklisk och strukturell karaktär.
3.5.3 Krishanteringsdirektivet
Den globala finanskrisen gjorde det tydligt att befintliga nationella regelverk för krishantering inom unionen var av skiftande kvalitet och att det behövdes ett gemensamt regelverk för att hantera institut med gränsöverskridande verksamhet. Inom EU antogs därför Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012, det så kallade krishanteringsdirektivet.
Bakgrund SOU 2019:60
186
Genom krishanteringsdirektivet infördes ett alternativ till de normala insolvensförfarandena, närmare bestämt resolution. Förfarandet är avsett att tillämpas när de normala insolvensförfarandena skulle leda till en allvarlig störning i det finansiella systemet och medföra stora samhällsekonomiska kostnader. Förenklat innebär resolution att staten genom en resolutionsmyndighet får ta kontroll över det finansiella företaget i kris i syfte att rekonstruera eller avveckla verksamheten under ordnade former. Centralt är att institutets ägare och långivare, snarare än staten och skattebetalare, ska bära förluster i företaget om det försätts i resolution.
Av direktivet framgår resolutionsändamålen, som handlar om att upprätthålla kritiska funktioner, undvika betydande negativa effekter på den finansiella stabiliteten, skydda offentliga medel samt insättare, investerare, kundmedel och kundtillgångar.
I resolution är tanken att skuldnedskrivningen ska kunna ske snabbare än vid ett normalt insolvensförfarande, baserat på en värdering av företaget som görs vid resolutionsinträdet. För detta ändamål innehåller direktivet vissa resolutionsverktyg, bland annat möjligheten att besluta om nedskrivning av institutets skulder för att låta ägare och fordringsägare i första hand absorbera institutets förluster och stå för återkapitalisering av institutet (se prop. 2015/16:5 s. 165 f.). Företaget ska därefter kunna drivas vidare om resolutionsmyndigheten bedömer att det är lämpligt.
I krishanteringsdirektivet finns också bestämmelser om förberedande arbete för det fall en kris skulle inträffa och om tidiga ingripanden. Bestämmelserna innehåller krav på företag att upprätta återhämtningsplaner och resolutionsplaner. Det finns även en möjlighet för resolutionsmyndigheten, om den bedömer att ett företag inte kan rekonstrueras eller avvecklas på ett ordnat sätt genom resolution, kräva att hinder för en effektiv resolution avlägsnas samt möjlighet att teckna avtal om finansiellt bistånd inom en koncern.
3.6 Hur EU:s rättsakter genomförts i svensk rätt
3.6.1 Tillsynsförordningen
Tillsynsförordningen är direkt tillämplig i Sverige. I viss utsträckning förutsätter förordningen dock kompletterande nationell reglering. Sådan reglering finns i huvudsak i lagen (2014:968) om särskild
Bakgrund
187
tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag (tillsynslagen). Av 1 kap. 6 § tillsynslagen framgår till exempel att Finansinspektionen är behörig myndighet enligt tillsynsförordningen och att inspektionen utövar tillsyn över att förordningen följs. Det framgår också att Finansinspektionen är ansvarig myndighet för att i enlighet med artikel 458 i förordningen besluta om särskilda makrotillsynsåtgärder.
Tillsynslagen kompletteras i viss mån även av bestämmelser i förordningen (2014:993) om särskild tillsyn och kapitalbuffertar och föreskrifter som Finansinspektionen meddelar. Av 10 kap. 1 § tillsynslagen framgår i vilka avseenden regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter som kompletterar tillsynsförordningens bestämmelser. Bemyndigandet ger bland annat möjlighet att meddela föreskrifter i de delar som förordningen erbjuder medlemsstaterna att göra nationella val och när det behövs föreskrifter för att omhänderta riktlinjer som meddelas av Europeiska bankmyndigheten (Eba).
3.6.2 Kapitaltäckningsdirektivet
Kapitaltäckningsdirektivet har genomförts i svensk rätt främst genom bestämmelser i tillsynslagen och lagen (2014:966) om kapitalbuffertar (buffertlagen). Viss reglering, bland annat i fråga om bolagsstyrning, tillsyn och sanktioner, finns dock i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse (LBF) och lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden (LVM).
I tillsynslagen finns bestämmelser om de särskilda kapitalbas- och likviditetskraven, hur krav ska uppfyllas på gruppnivå och hur tillsynsansvaret ser ut på gruppnivå samt om Finansinspektionens tillsyn över interna modeller för att beräkna kapitalbaskraven. Lagen innehåller vidare, i likhet med LBF och LVM, bestämmelser om företagens uppgiftsskyldighet, Finansinspektionens samarbete och utbyte av information med utländska myndigheter samt tillsyn och sanktioner.
Buffertlagen innehåller i huvudsak bestämmelser om olika slag av kapitalbuffertar samt regler om ingripanden och restriktioner när ett institut inte uppfyller det kombinerade buffertkravet. Både tillsynslagen och buffertlagen kompletteras av bestämmelser i förordningen
Bakgrund SOU 2019:60
188
om särskild tillsyn och kapitalbuffertar. Genom bemyndigande finns också kompletterande reglering i Finansinspektionens föreskrifter.
3.6.3 Krishanteringsdirektivet
Krishanteringsdirektivet har genomförts i svensk rätt framför allt genom bestämmelser i LOR och lagen (2015:1017) om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut (stödlagen). Lagarna ersatte den funktion som lagen (2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut haft sedan den infördes till följd av finanskrisen. I LBF och LVM finns vidare direktivets bestämmelser om återhämtningsplaner, avtal om koncerninternt finansiellt stöd, tillfällig förvaltning samt beslut om vissa ingripanden och tillfällig förvaltning avseende gränsöverskridande koncerner.
Av 1 kap. 3 § LOR framgår att Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet i Sverige och därmed i huvudsak ansvarig för både förberedelser och hantering av institut i kris. Enligt 1 kap. 4 och 5 §§ har dock även regeringen och Finansinspektionen vissa befogenheter i fråga om resolution. I LOR finns huvuddelen av de materiella bestämmelser om åtgärder som syftar till att förbereda och genomföra resolution, förhindra fallissemang och om samarbete med utländska myndigheter. Lagen innehåller därmed bland annat bestämmelser om resolutionsverktygen, resolutionsplaner och minimikravet på kapitalbas och nedskrivningsbara skulder. Med stöd av bemyndiganden i 29 kap. finns också kompletterande bestämmelser i förordningen (2015:1034) om resolution samt Riksgäldskontorets föreskrifter.
Stödlagen innehåller bestämmelser om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut, samt en särskild fond för finansiering av sådant stöd och av statligt stöd enligt 22 kap. LOR. Lagen kompletteras av bestämmelser i förordningen (2015:1035) om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut.
Bakgrund
189
3.7 EU:s bankpaket
Även om tidigare reformer har gjort det finansiella systemet mer stabilt och motståndskraftigt mot många typer av chocker och kriser som kan tänkas inträffa, har inte alla problem åtgärdats. Internationella standardiseringsaktörer som Baselkommittén och Rådet för finansiell stabilitet (FSB) har därför arbetat fram ytterligare internationella överenskommelser.
Under våren 2019 antog Europaparlamentet och rådet ändringar i tillsynsförordningen, SRM-förordningen, kapitaltäckningsdirektivet och krishanteringsdirektivet. Dessa ändrade rättsakter brukar sammantaget benämnas som ”bankpaketet”. Den senare förordningen är obligatorisk att tillämpa för medlemsstater som har euron som valuta (se avsnitt 2.2.1).
Genom bankpaketet genomförs på EU-nivå bland annat vissa delar av den slutliga versionen av Basel-3 överenskommelsen med krav på till exempel stabilare finansiering och ett icke-riskvägt mått på bruttosoliditet. Det innebär att dessa krav blir bindande. Genom att bruttosoliditetsmåttet inte tar hänsyn till risken i exponeringarna, är tanken att det ska fungera som en säkerhetsspärr och att måttet sätter ett tak för hur mycket ett institut får belåna eget kapital, även i de fall där verksamheten anses vara relativt riskfri.
Bankpaketet innehåller vidare bestämmelser som genomför TLAC (Total Loss Absorbing Capacity) i unionen och innebär en omarbetning av det befintliga MREL-kravet (MREL – Minimum Requirement of own funds and Eligible Liabilities). TLAC-standarden, som är en villkorsförteckning för total förlustabsorberingskapacitet, syftar till att säkerställa att globala systemviktiga institut kan upprätthålla kritiska funktioner utan att skattebetalarnas pengar eller den finansiella stabiliteten äventyras vid en kris. Standarden offentliggjordes av FSB i november 2015 och antogs därefter av G20-länderna.
Ett annat syfte med nu aktuella ändringar, bland annat i fråga om informations- och rapporteringskraven, är att göra regelverket mer proportionerligt och bättre anpassat till institutens storlek och komplexitet. Det bidrar i sin tur till att minska den administrativa bördan för mindre institut. I syfte att skapa en jämnare spelplan för institut inom EU har regelverken också förtydligats i de delar de varit föremål för olika tolkningar.
Bakgrund SOU 2019:60
190
I detta betänkande lämnas förslag till de författningsändringar som krävs för att genomföra EU:s bankpaket i svensk rätt, det vill säga för att genomföra ändringarna i kapitaltäckningsdirektivet och krishanteringsdirektivet, samt anpassa och komplettera svensk rätt med anledning av ändringarna i tillsynsförordningen. Det närmare innehållet i ändringarna som berörs genom förslagen behandlas i samband med respektive förslag till genomförandet i del B och C.
DEL B
Kapitaltäckning
193
4 Behovet av kompletterande lagstiftning till tillsynsförordningen
4.1 Inledning
En EU-förordning är direkt tillämplig i varje medlemsstat. En sådan rättsakt varken ska eller får genomföras i eller omvandlas till nationell rätt. Däremot kan det finnas anledning att anpassa nationell rätt för att säkerställa att den inte innehåller bestämmelser som till exempel innebär en dubbelreglering eller hamnar i konflikt med förordningen. Tillsynsförordningen förutsätter vidare att medlemsstaterna vidtar vissa nationella åtgärder, som till exempel att utse ansvarig myndighet, och i vissa fall behöver förordningens bestämmelser kompletteras genom nationella föreskrifter.
4.2 Ansvarig myndighet enligt artikel 124 och 164
Utredarens förslag: Finansinspektionen ska utses som ansvarig
myndighet vid tillämpningen av artikel 124 och 164 i tillsynsförordningen.
Innehållet i förordningen: Enligt artikel 124.1a och 164.5 i tillsyns-
förordningen ska medlemsstaterna utse en myndighet som ansvarig för att tillämpa bestämmelserna om bedömning av riskvikt och minimivärde för exponeringar säkrade genom panträtt i fast egendom i respektive artikel.
Skälen för utredarens förslag: Av 1 kap. 6 § tillsynslagen fram-
går att Finansinspektionen är behörig myndighet enligt tillsynsför-
Behovet av kompletterande lagstiftning till tillsynsförordningen SOU 2019:60
194
ordningen och att Finansinspektionen även är ansvarig myndighet för att i enlighet med artikel 458 i tillsynsförordningen besluta om särskilda makrotillsynsåtgärder. Det är därför lämpligt att Finansinspektionen även utses som ansvarig myndighet enligt artikel 124 och 164.
4.3 Möjligheten att ta ut avgifter
Utredarens förslag: Riksgäldskontoret får ta ut avgifter för pröv-
ning av anmälningar och ansökningar enligt tillsynsförordningen.
Innehållet i förordningen: Enligt artikel 78a i tillsynsförordningen
ska resolutionsmyndigheten bevilja ett institut tillstånd att köpa, lösa in, återbetala eller återköpa kvalificerade skuldinstrument.
Skälen för utredarens förslag: Enligt 9 kap. 1 § tillsynslagen får
Finansinspektionen ta ut avgifter för prövning av anmälningar och ansökningar enligt tillsynsförordningen och lagen. Bestämmelsen ger bland annat Finansinspektionen möjlighet att ta ut en avgift för prövning av ansökningar om tillstånd till återköp av kapitalbasinstrument, som regleras i artikel 78 i tillsynsförordningen.
Genom artikel 78a i tillsynsförordningen ska Riksgäldskontoret nu hantera ansökningar om tillstånd för återköp m.m. av kvalificerade skuldinstrument. På motsvarande sätt som Finansinspektionen bör Riksgäldskontoret ges rätt att ta ut en avgift för prövningen av en sådan ansökan (jfr prop. 2013/14:228 s. 209 f.). Bestämmelsen i tillsynslagen bör därför utvidgas till att även omfatta Riksgäldskontoret. Av 10 kap. 3 § följer att regeringen får meddela föreskrifter om avgiften.
4.4 Bemyndiganden att meddela föreskrifter
Utredarens förslag: Regeringen eller den myndighet som reger-
ingen bestämmer får meddela föreskrifter som kompletterar tillsynsförordningens bestämmelser om klassificering av institut som bland annat litet och icke-komplext och omklassificering av positioner.
SOU 2019:60 Behovet av kompletterande lagstiftning till tillsynsförordningen
195
Utredarens bedömning: Befintliga bemyndiganden omfattar i
övrigt de nationella val och de möjligheter att genomföra de inte bindande riktlinjer och rekommendationer som Eba ska utfärda som tillkommit genom bankpaketet.
Skälen för utredarens förslag och bedömning: I den utsträckning
tillsynsförordningen ger utrymme att hantera nationella valmöjligheter genom generella föreskrifter i stället för enskilda beslut ‒ och prövning ‒ så finns det allmänt sett inget hinder mot att utnyttja en sådan möjlighet. Sådana kompletterande bestämmelser till tillsynsförordningen har tidigare bedömts lämpliga att genomföra i form av föreskrifter genom bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter. Bemyndigandena i 10 kap. 1 § tillsynslagen och 16 § förordningen om särskild tillsyn och kapitalbuffertar omfattar även möjlighet för Finansinspektionen att, i de fall inspektionen bedömer det vara motiverat, omhänderta inte bindande riktlinjer och rekommendationer som Eba utfärdat i form av myndighetsföreskrifter (jfr prop. 2013/14:228 s. 126 f.).
Tillsynsförordningen har nu kompletterats med flera nya bestämmelser. I den mån dessa ger utrymme för motsvarande nationella val eller kompletterande bestämmelser bör även de kunna genomföras genom myndighetsföreskrifter. I tillsynslagen bör det därför ingå bemyndiganden som möjliggör sådana. Av 10 kap. 1 § tillsynslagen framgår redan att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter som kompletterar tillsynsförordningens bestämmelser inom ett stort antal områden. Dessa bemyndiganden är generella och täcker i stor utsträckning redan behovet avseende de tillkommande bestämmelserna i förordningen. Det finns dock inte något bemyndigande för att i enlighet med möjligheten i artikel 4.1.145 i tillsynsförordningen sänka tröskelvärdet för ett litet och icke-komplext institut eller för att genom föreskrifter omhänderta riktlinjer som Eba ska utfärda med stöd av artikel 104a i fråga om innebörden av sådana ”exceptionella omständigheter” som kan motivera att en position i handelslagret omklassificeras som en position utanför handelslagret eller omvänt. De befintliga bemyndigandena bör därför kompletteras i sådana delar.
197
5 Kapitalbuffertar
5.1 Det kombinerade buffertkravet
Utredarens förslag: Institut ska ha ett kärnprimärkapital som
motsvarar det kombinerade buffertkravet utöver det krav på kärnprimärkapital som följer av
• artikel 92.1 a, b och c i tillsynsförordningen,
• ett beslut om särskilt kapitalbaskrav för andra risker än risken för alltför låg bruttosoliditet enligt 2 kap. 1 § tillsynslagen, och
• en riktlinje om särskild kapitalbas för andra risker än risken för alltför låg bruttosoliditet som meddelats institutet enligt 2 kap. 1 c § tillsynslagen. Institut får vidare inte använda kärnprimärkapital som används för att uppfylla det kombinerade buffertkravet för att uppfylla de riskbaserade komponenterna i
• kraven i artikel 92a och 92b i tillsynsförordningen, och
• kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 4 kap.
3 a § och 3 c § första stycket 1 LOR.
Utredarens bedömning: Förbudet för institut att använda kärn-
primärkapital som upprätthålls för att tillgodose en av beståndsdelarna i dess kombinerade buffertkrav i syfte att tillgodose andra delar av buffertkravet ryms inom gällande rätt.
Innehållet i direktivet: I artikel 128 görs tillägg om att institut inte får
använda kärnprimärkapital som upprätthålls för att uppfylla det kombinerade buffertkravet för att uppfylla minikraven i artikel 92.1 a, b och
Kapitalbuffertar SOU 2019:60
198
c i tillsynsförordningen, de ytterligare kapitalbaskrav som ålagts enligt 104a i kapitaltäckningsdirektivet för andra risker än risken för alltför låg bruttosoliditet samt den riktlinje som meddelats enligt 104b.3 i direktivet för andra risker än risken för alltför låg bruttosoliditet. Samtidigt tas motsvarande bestämmelser i artikel 129.5, 130.5, 131.13 och 133.4 bort. I förhållande till dessa innebär punkterna a, b och c i artikel 92.1 ett tillägg liksom preciseringen om att de ytterligare kapitalbaskrav som avses i fråga om 104a är de som avser andra risker än alltför låg bruttosoliditet. Därutöver är skrivningen om den riktlinje som har meddelats ett tillägg.
Det anges vidare i artikel 128 att institut inte får använda kärnprimärkapital som upprätthålls för att tillgodose en av beståndsdelarna i dess kombinerade buffertkrav i syfte att tillgodose de andra tillämpliga beståndsdelarna i dess kombinerade buffertkrav. Institut får inte heller använda kärnprimärkapital som används för att uppfylla det kombinerade buffertkravet för att uppfylla de riskbaserade delarna i kraven som fastställs i artiklarna 92a och 92b i tillsynsförordningen och artiklarna 45c och 45d i krishanteringsdirektivet.
Skälen för utredarens förslag: Genom artikel 128 säkerställs att
det kärnprimärkapital som används för att uppfylla det kombinerade buffertkravet inte samtidigt används för att uppfylla vissa andra krav som instituten också måste uppfylla. Bestämmelsen i sig avser inte att reglera i vilken ordning kraven ska uppfyllas eller när ett institut ska anses inte uppfylla kraven och ingripande därmed ska ske. Sådana bestämmelser finns i stället i artikel 141 och 141b kapitaltäckningsdirektivet.
Förbudet mot att använda samma kärnprimärkapital som används för att uppfylla minimikraven i tillsynsförordningen och det särskilda kapitalbaskravet för att uppfylla det kombinerade buffertkravets reglerades tidigare i artikel 129.5, 130.5, 131.13 och 133.4. Dessa bestämmelser har genomförts genom 2 kap. 1 § buffertlagen där det anges att institut ska, utöver det krav på kärnprimärkapital som följer av artikel 92 i tillsynsförordningen och av ett beslut om särskilt kapitalbaskrav enligt 2 kap. 1 § tillsynslagen, ha ett kärnprimärkapital som motsvarar det kombinerade buffertkravet beräknat enligt 2 §. Bestämmelsen behöver kompletteras mot bakgrund av de tillägg, om det kapital som ska upprätthållas för att uppfylla det kombinerade buffertkravet, som görs i artikel 128 i förhållande till nämnda artiklar. Tilläggen grundar sig på att det i artikel 92 tillsyns-
SOU 2019:60 Kapitalbuffertar
199
förordningen införs ett minimikrav i form av ett bruttosoliditetskrav, som är ett icke riskvägt krav, samt vid sidan av det ett särskilt kapitalbaskrav och en riktlinje för särskild kapitalbas, som också avser att täcka risken för alltför låg bruttosoliditet. Genom tilläggen framgår att det endast är kärnprimärkapital som används för att upprätthålla de riskvägda kraven som inte får användas för att uppfylla det kombinerade buffertkravet.
Det förhållandet att det av 2 kap. 1 § buffertlagen framgår att institut ska ha kärnprimärkapital som motsvarar det kombinerade buffertkravet innebär i sig att institut inte får använda kärnprimärkapital som upprätthålls för att tillgodose en av delarna i det kravet i syfte att tillgodose andra tillämpliga delar av kravet. Instituten ska alltså uppfylla samtliga delar av det kombinerade buffertkravet samtidigt. Det krävs därför inte några särskilda åtgärder för att genomföra direktivet i sådan del.
Det finns emellertid inte någon bestämmelse som anger att instituten inte får använda kärnprimärkapital som används för att uppfylla det kombinerade buffertkravet för att uppfylla de riskbaserade komponenterna i kraven som fastställs i artikel 92a och 92b i tillsynsförordningen och de riskbaserade komponenterna i kravet för kapitalbas och kvalificerade skulder i 4 kap. 3 a § och 3 c § första stycket 1 LOR. Regleringen i 2 kap. 1 § buffertlagen bör därför kompletteras i sådan del.
5.2 Kapitalbuffertar för systemviktiga institut
Utredarens förslag: Begränsningen till 3,5 procent av ett insti-
tuts totala riskvägda exponeringsbelopp i fråga om kapitalbufferten på gruppnivå för globalt systemviktiga institut tas bort.
Kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut får Finansinspektionen själv fastställa till högst 3 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp. En sådan kapitalbuffert får dock fastställas till mer än 3 procent om Finansinspektionen fullgjort underrättelsekravet i artikel 131.7 i kapitaltäckningsdirektivet och åtgärden godkänts av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 131.5a i samma direktiv.
Den kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut som dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut eller ett övrigt
Kapitalbuffertar SOU 2019:60
200
systemviktigt institut som är ett moderinstitut inom EU, som omfattas av buffert för övriga systemviktiga institut på gruppnivå, kan förpliktas ha på individuell nivå eller undergruppnivå får inte uppgå till mer än det lägsta av
1. summan av 1 procent av institutets totala riskvägda expo-
neringsbelopp och det högsta av antingen
• buffertvärdet för globalt systemviktiga institut, eller
• det buffertvärde för övriga systemviktiga institut som gäller för gruppen på gruppnivå, eller
2. 3 procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet eller
den procentsats som har fastställts för gruppen på gruppnivå.
Utredarens bedömning: Ändringarna i artikel 131.1 i fråga om
vilka som kan vara globalt systemviktiga institut och andra systemviktiga institut omfattas av gällande rätt.
Behovet av genomförandeåtgärder avseende den nya metoden i artikel 131.2a för identifiering av globalt systemviktiga institut och justeringarna i artikel 131.10 om när ett globalt systemviktigt institut får flyttas till en kategori med ett högre kapitalbuffertkrav, får övervägas inom ramen för befintligt bemyndigande.
Innehållet i direktivet: I artikel 131 finns reglering avseende kapi-
talbuffertar för systemviktiga institut. I artikel 131.1 görs ändringar i strukturen för uppräkningen av vilka som kan vara globalt systemviktiga institut. Det görs vidare ett tillägg om att ett moderinstitut i en medlemsstat, ett finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat, vid sidan av de som tidigare angivits, får vara andra systemviktiga institut.
Mot bakgrund av den ökade harmoniseringen av tillvägagångssätt för resolution av gränsöverskridande grupper inom bankunionen införs i artikel 131.2a en alternativ metod för identifiering av globala systemviktiga institut. Den alternativa metoden avser att återspegla harmoniseringen utan att påverka de behöriga eller utsedda myndigheternas behörighet att utöva sin tillsynsbedömning (se skäl 28 i kapitaltäckningsdirektivet). Metoden utgår ifrån den ursprungliga metoden enligt artikel 131.2, men gör det möjligt att ifråga om en
SOU 2019:60 Kapitalbuffertar
201
grupps gränsöverskridande verksamhet undanta gruppens verksamheter i deltagande medlemsstater enligt vad som anges i artikel 4 i SRM-förordningen. Varje bedömd enhet ges genom metoden ett kompletterande totalt poängtal som behöriga eller utsedda myndigheter får använda för att vidta en åtgärd enligt artikel 131.10 c. Den senare bestämmelsen är också ny och innebär att behöriga eller utsedda myndigheter, med beaktande av den gemensamma resolutionsmekanismen och på grundval av det kompletterande totala poängtalet enligt artikel 131.2a, får flytta ett globalt systemviktigt institut från en högre till en lägre kategori.
Vid den indelning i minst fem underkategorier som ska göras för samtliga globala systemviktiga institut enligt artikel 131.9, ska kravet på kärnprimärkapital vara relevant och inte primärkapital, som i den tidigare svenska språkversionen felaktigt angetts avseende Common
Equity Tier 1 capital. Vad som tidigare angetts om att den högsta
underkategorin avseende bufferten för globala systemviktiga institut ska omfattas av en buffert på 3,5 procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet har vidare tagits bort.
Nivån på kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut enligt artikel 131.5 höjs från 2 till 3 procent. En ny bestämmelse, som ger den behöriga eller utsedda myndigheten möjlighet att kräva att varje annat systemviktigt institut har en buffert på över 3 procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet beräknat i enlighet med artikel 92.3 i tillsynsförordningen, tillkommer vidare i artikel 131.5a. En sådan buffert ska bestå av kärnprimärkapital och får beslutas först efter att kommissionen godkänner det. I artikel 131.8 anges en ny metod för beräkning av den högsta kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut som ett institut, som är dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut eller till ett moderinstitut inom EES som ska ha en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut, får ha.
I artikel 131.3 görs tillägg i fråga om riktlinjer (Eba Guidelines) som Eba ska utfärda och lämplig metod för utformning och kalibrering av buffertvärden för andra systemviktiga institut som Eba ska rapportera till kommissionen.
Skälen för utredarens förslag och bedömning: I 5 kap. 1 §
buffertlagen anges att Finansinspektionen ska besluta om vilka institut som på gruppnivå ska ha en kapitalbuffert för globalt systemviktiga institut. Det gäller dock inte för dotterföretag till antingen ett moderinstitut, ett finansiellt moderholdingföretag eller ett blandat
Kapitalbuffertar SOU 2019:60
202
finansiellt moderholdingföretag inom EES. Av 5 kap. 3 § framgår vidare att Finansinspektionen dessutom får besluta att institut på individuell nivå, undergruppsnivå eller gruppnivå ska ha en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut. Bestämmelserna genomför artikel 131.1. Då de justeringar som gjorts i den artikeln omfattas av gällande rätt föranleder dessa inte behov av några särskilda åtgärder.
Av 5 kap. 2 § framgår att en kapitalbuffert på gruppnivå för globalt systemviktiga institut ska bestå av kärnprimärkapital och att den får uppgå till högst 3,5 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp. Eftersom begränsningen av det värde som bufferten högst får uppgå till nu tas bort i artikel 131.9 bör motsvarande ändring göras i 5 kap. 2 §. Ändringen i artikeln från primärkapital till kärnprimärkapital omfattas emellertid redan av gällande rätt och kräver därmed inte några ytterligare åtgärder.
I Kommissionens delegerande förordning (EU) nr 1222/2014 av den 8 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU vad gäller tekniska tillsynsstandarder för specificering av metoden för att identifiera globala systemviktiga institut och för att fastställa underkategorier av globala systemviktiga institut fastställs med stöd av artikel 131.18 den metod som Finansinspektionen ska använda för att identifiera en relevant enhet på gruppnivå som ett globalt systemviktigt institut. I förordningen anges också metoden för att fastställa underkategorier av globala systemviktiga institut och placera sådana institut i dessa underkategorier utifrån deras systemviktighet. Justeringen i artikel 131.18 om att de tekniska standarderna ska specificera de metoder, och inte bara den metod, som ska identifiera ett globalt systemviktigt institut innebär att förordningen sannolikt även kommer omfatta den nya metod som nu införts i artikel 131.2a. Förordningen ska tillämpas av Finansinspektionen direkt. Enligt 10 kap. 1 § buffertlagen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om bedömningsgrunder för när ett institut ska utses till globalt systemviktigt eller ska flyttas till en högre kategori av globalt systemviktiga institut. Den tillkommande bestämmelsen i artikel 131.2a och ändringarna i artikel 131.10 bör omhändertas på motsvarande sätt och kräver därmed inte några särskilda åtgärder i lag för att genomföra.
Av 5 kap. 4 § buffertlagen framgår att kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut ska bestå av kärnprimärkapital och får fast-
SOU 2019:60 Kapitalbuffertar
203
ställas till högst 2 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp. Mot bakgrund av ändringen i artikel 131.5 ska den högsta nivån avseende bufferten som får tillämpas utan anmälan höjas från 2 till 3 procent. Den införda möjligheten i artikel 131.5a att fastställa kapitalbufferten till mer än 3 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp bör också framgå av lag, liksom att en sådan får fastställas först efter att Finansinspektionen fullgjort underrättelsekravet i artikel 131.7 i direktivet och åtgärden godkänts av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 131.5a i samma direktiv (angående begreppet ”underrättelsekravet”, se avsnitt 5.3). Det innebär i praktiken att Finansinspektionen innan en sådan buffert fastställs eller ändras ska underrätta Europeiska systemrisknämnden (ESRB) om det. ESRB ska sedan yttra sig om lämpligheten av en sådan buffert till bland annat kommissionen. Om kommissionen i sin tur bedömer att bufferten är lämplig ska den anta en akt som ger Finansinspektionen behörighet att anta den föreslagna åtgärden.
Artikel 131.8 har genomförts genom bland annat 5 kap. 5 § buffertlagen. Av bestämmelsen framgår att kapitalbufferten för systemviktiga institut för dotterföretag inte får uppgå till mer än det högsta av 1 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp beräknat enligt artikel 92.3 i tillsynsförordningen och det buffertvärde som gäller för gruppen på gruppnivå enligt tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga institut. Då det i direktivet nu anges att kapitalbufferten inte får överstiga det lägsta av två andra värden behöver 5 kap. 5 § ändras.
I den del artikel 131 riktar sig till Eba och kommissionen krävs inte heller några nationella genomförandeåtgärder.
Kapitalbuffertar SOU 2019:60
204
5.3 Systemriskbufferten
Utredarens förslag: Kravet på att en systemrisk ska vara struk-
turell för att kunna ligga till grund för ett beslut om en systemriskbuffert tas bort. Systemriskbufferten får inte användas för att täcka makrotillsyns- eller systemrisker som redan täcks av ett kapitalkrav enligt tillsynsförordningen, en kontracyklisk kapitalbuffert eller en kapitalbuffert för systemviktiga institut.
Systemriskbufferten ska uppgå till ett belopp som beräknas enligt föreskrifter som regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att meddela. Till grund för beräkningen ska Finansinspektionen fastställa ett systemriskbuffertvärde för de exponeringar som är aktuella. Om en exponering omfattas av flera värden ska dessa läggas ihop till ett kombinerat buffertvärde. Att ett systemriskbuffertvärde ska beslutas i enlighet med det förfarande som följer av det kombinerade buffertvärdets omfattning enligt bestämmelserna i artikel 133.9–12 i kapitaltäckningsdirektivet ska framgå av lag.
Kravet på att en systemriskbuffert avseende exponeringar i andra medlemsstater som beslutats ska gälla för institutets alla exponeringar utanför Sverige men inom EES, ska inte gälla om systemriskbufferten grundar sig på Finansinspektionens erkännande av ett systemriskbuffertvärde som fastställts i ett annat land inom EES. En systemriskbuffert, som grundar sig på ett erkänt systemriskbuffertvärde, får gälla utöver systemriskbufferten som sätts för systemrisker i Sverige om buffertarna avser att täcka olika risker. Om buffertarna avser att täcka samma risker ska endast den högre av dem gälla.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att meddela föreskrifter om vilka exponeringar som en systemriskbuffert får gälla.
Utredarens bedömning: Behovet av justeringar avseende de
principer som ska beaktas vid fastställandet av ett systemriskbuffertvärde och den information som Finansinspektionen ska offentliggöra ska övervägas inom ramen för föreskriftsarbete på lägre nivå än lag.
SOU 2019:60 Kapitalbuffertar
205
Innehållet i direktivet: Avseende systemriskbufferten, som behand-
las i artikel 133, görs genomgående justeringar som innebär att bufferten kan användas mer sektorsspecifikt. Ett systemriskbuffertvärde ska kunna sättas för en specifik grupp av eller enskilda sektorsspecifika exponeringar för alla institut eller en eller flera grupper av institut, om instituten uppvisar liknande riskprofiler i sin affärsverksamhet (se skäl 24 i kapitaltäckningsdirektivet). I artikel 133.5, som motsvaras av tidigare artikel 133.8, görs tillägg om vilka sektorexponeringar som en systemriskbuffert får gälla. I artikel 133.2 införs en metod för att beräkna systemriskbufferten, samtidigt som kravet i tidigare artikel 133.3, om upprätthållande av en systemriskbuffert på minst 1 procent för exponeringarna som bufferten avser, tas bort. I fråga om kalibreringen i artikel 133.7, tidigare artikel 133.9, görs ett tillägg om att systemriskbufferten även kan fastställas genom stegvisa justeringar om multiplar av 0,5 procentenheter.
I artikel 133.10–12 anges det förfarande den behöriga eller den utsedda myndigheten ska tillämpa inför ett beslut om systemriskbufferten. Avgörande för om myndigheten ska hämta in ett godkännande, yttrande eller rekommendation från relevanta myndigheter är omfattningen på det kombinerade, det vill säga det sammanlagda, systemriskbuffertvärdet för någon grupp eller undergrupp av exponeringar som omfattas av en eller flera systemriskbuffertvärden. Underrättelseskyldigheten i tidigare artikel 133.11–14, som nu finns i artikel 133.9 har i den svenska språkversionen ersatts med att en anmälan ska göras till ESRB, som utan dröjsmål ska vidarebefordra anmälan till övriga relevanta myndigheter. Motsvarande ändring görs avseende anmälningar till tillsynsmyndigheter i berörda tredjeländer. Bestämmelserna om de upplysningar som då ska lämnas har också kompletterats. Det läggs vidare till att om institut som omfattas av ett eller flera systemriskbuffertvärden är ett dotterföretag vars moderföretag är etablerat i en annan medlemsstat ska anmälan göras till myndigheterna i den medlemsstaten. Ett tillägg görs också om att anmälan endast behöver ske enligt artikel 133.9 vid beslut som medför en minskning eller ingen förändring jämfört med tidigare fastställda buffertvärden.
I artikel 133.11, tidigare artikel 133.14, förtydligas att behöriga och utsedda myndigheter innan ett beslut om ett systemriskbuffertvärde på mer än 3 procent och upp till 5 procent ska begära ett yttrande av Europeiska kommissionen. I fråga om förfarandet när
Kapitalbuffertar SOU 2019:60
206
ett institut har ett moderföretag etablerat i en annan medlemsstat görs i huvudsak språkliga justeringar. Genom att den tidigare artikel 133.13 tas bort och förfarandena i artikel 133.11 och 133.12 ska gälla för exponeringar både inom och utanför EES görs inte längre någon skillnad avseende det förfarande som Finansinspektionen ska tillämpa när systemriskbuffertvärden fastställs för exponeringar inom respektive utanför EES. De tidsfrister som myndigheterna har att beakta i samband med ett beslut om systemriskbufferten justeras i viss mån.
Förtydliganden har gjorts om att en systemriskbuffert endast får användas avseende makrotillsynsrisker eller systemrisker som inte redan omfattas av tillsynsförordningen, en kontracyklisk kapitalbuffert eller kapitalbuffert för systemviktiga institut. Skrivningarna i artikel 133.1, om att det ska röra sig om långsiktiga och strukturella systemrisker, har dock tagits bort. Även skrivningen i tidigare artikel 133.3, nuvarande artikel 133.4, om att den behöriga eller utsedda myndigheten får kräva att institutet upprätthåller systemriskbufferten på såväl individuell nivå som på gruppnivå tas bort. Samtidigt görs ett tillägg i samma punkt om att kravet på institut att upprätthålla en systemriskbuffert på individuell nivå, gruppnivå och undergruppsnivå, ska gälla beroende på vad som är tillämpligt.
Vissa tillägg görs i förhållande till tidigare artikel 133.16 avseende den information som behöriga eller utsedda myndigheter enligt artikel 133.13 ska offentliggöra. Förutom språkliga justeringar görs tillägg i artikel 133.15, tidigare artikel 133.18, om att skyldigheten att, avseende exponeringar i andra medlemsstater, fastställa samma systemriskbuffert för alla exponeringar inom unionen inte ska gälla om bufferten fastställs i syfte att erkänna det systemriskbuffertvärde som fastställts av en annan medlemsstat.
I fråga om erkännande av ett systemriskbuffertvärde tillkommer, genom artikel 134.4, en ny bestämmelse. Den anger att om en medlemsstat erkänner ett systemriskbuffertvärde för nationellt auktoriserade institut får denna systemriskbuffert vara kumulativ med den systemriskbuffert som gäller i enlighet med artikel 133 förutsatt att olika risker hanteras genom buffertarna. Om buffertarna hanterar samma risker ska endast den högre av buffertarna gälla.
Skälen för utredarens förslag och bedömning: Av 4 kap. 1 §
buffertlagen framgår att en systemriskbuffert får beslutas i syfte att motverka en strukturell systemrisk som kan medföra allvarliga kon-
SOU 2019:60 Kapitalbuffertar
207
sekvenser för stabiliteten i det finansiella systemet och den reala ekonomin i Sverige. Med hänvisning till att artikel 133.1 inte längre ställer krav på att systemriskerna ska vara strukturella bör motsvarande justering göras i 4 kap. 1 §. Ett tillägg bör också göras om att systemriskbufferten inte får användas för att täcka makrotillsyns- eller systemrisker som redan täcks av ett kapitalkrav enligt tillsynsförordningen, en kontracyklisk kapitalbuffert eller en kapitalbuffert för systemviktiga institut.
Eftersom det i 4 kap. 1 § redan anges att bufferten kan gälla alla eller vissa av ett instituts exponeringar behöver det inte vidtas några särskilda genomförandeåtgärder för att genomföra direktivets tillägg i sådan del. De tillägg som görs i artikel 133.5 avseende vilka exponeringar som en systemriskbuffert får gälla är vidare med hänsyn till dess detaljerade art lämpliga att genomföra genom föreskrifter på lägre nivå än lag. Ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter i sådant avseende bör därför lämnas.
Även metoden för beräkning av systemriskbufferten i artikel 133.2 är, mot bakgrund av dess tekniska karaktär, inte lämplig att tas in i lag. I stället bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela föreskrifter i sådan del. Metoden ska enligt 133.4 användas som utgångspunkt vid fastställandet av en systemriskbuffert. En justering bör därför göras i 4 kap. 2 § buffertlagen, som nu anger att systemriskbufferten ska uppgå till minst 1 procent av institutets riskvägda exponeringsbelopp baserat på de exponeringar som systemriskbufferten ska tillämpas på. Då metoden i artikel 133.2 grundar sig på att Finansinspektionen fastställt ett systemriskbuffertvärde för exponeringar som omfattas av en systemriskbuffert bör det finnas en bestämmelse av vilken det framgår att Finansinspektionen ska fastställa ett systemriskbuffertvärde för de exponeringar som är aktuella. Vid beslut om ett systemriskbuffertvärde är det kombinerade buffertvärdet, det vill säga det sammanlagda värdet av de systemriskbuffertvärden som en exponering omfattas av, som är relevant. Vad som omfattas av detta värde bör därför också framgå.
Ändringarna i artikel 133.3 innebär dock inte någon ändring i sak och kräver därför inte några åtgärder för att genomföra. Bestämmelserna i artikel 133.7 och 133.8, om de principer som ska beaktas vid fastställandet av ett systemriskbuffertvärde, har tidigare bedömts
Kapitalbuffertar SOU 2019:60
208
lämpliga att genomföra genom föreskrifter på lägre nivå än lag. Det är också lämpligt att på motsvarande nivå, med stöd av bemyndigandet i 10 kap. 1 § 2, överväga om ändringarna i dessa artiklar medför behov av justeringar i gällande rätt.
I 4 kap. 3–6 §§ buffertlagen finns bestämmelser som i viss utsträckning inskränker Finansinspektionen beslutanderätt i fråga om bufferten. I 3 § behandlas exponeringar inom Sverige och utanför EES medan 4–6 §§ behandlar exponeringar utanför Sverige men inom EES. Uppdelningen grundar sig på att direktivet tidigare angav olika förfarandesätt beroende på om den geografiska tillhörigheten hos exponeringen. Motsvarande uppdelning görs emellertid inte längre i direktivet. Det bör därför i stället finnas en gemensam bestämmelse som reglerar förfarandet för beslut oavsett om de grundar sig på nationella exponeringar, exponeringar i förhållande till andra medlemsstater eller i förhållande till tredjeland. Av en sådan bestämmelse bör det framgå att förfarandena enligt artikel 133.9–12 ska tillämpas.
En systemriskbuffert kan gälla för alla exponeringar i den medlemsstat där den fastställs, andra medlemsstater eller tredjeländer. En systemriskbuffert kan också gälla för vissa sektorsspecifika exponeringar, det vill säga exponeringskategorier eller undergrupper därav, och i andra medlemsstater när det avser ett erkänt buffertvärde. För att en systemriskbuffert ska kunna beräknas för en exponering behöver Finansinspektionen besluta om ett systemriskbuffertvärde för exponeringen. Eftersom en sektorsspecifik exponering är en del av alla exponeringar kommer bufferten för en sektorsspecifik exponering att omfattas av det värde som fastställs för alla exponeringar och det värde som fastställs för den sektorsspecifika exponeringen, om ett sådant också fastställs. Dessa värden ska, som framgår ovan, läggas ihop till ett kombinerat systemriskbuffertvärde.
Beroende på systemriskbuffertvärdets omfattning ställs i artikel 133.9–12 krav på Finansinspektionen att vidta åtgärder i samband med ett beslut. Bestämmelserna utgår ifrån att behöriga myndigheter innan de fattar ett beslut om ett systemriskbuffertvärde ska anmäla det till de europeiska myndigheterna. Motsvarande bestämmelse i ursprungsdirektivet angav emellertid att myndigheterna skulle underrätta de europeiska myndigheterna. Begreppet har dock inte ändrats i den engelska språkversionen. Eftersom det inte heller i övrigt finns anledning att anta att någon ändring i sak varit avsedd bör skyldigheten även fortsatt i buffertlagen anges som underrättelsekravet.
SOU 2019:60 Kapitalbuffertar
209
Om ett kombinerat systemriskbuffertvärde inte är mer än 3 procent behöver Finansinspektionen endast underrätta ESRB att inspektionen ska fatta ett beslut om att fastställa eller ändra ett systemriskbuffertvärde. Om en exponering endast omfattas av ett systemriskbuffertvärde är det värdet relevant i sammanhanget. Vid ett kombinerat systemriskbuffertvärde om mer än 3 procent men högst 5 procent ska Finansinspektionen i samband med en sådan underrättelse begära ett yttrande av Europeiska kommissionen. Om det aktuella institutets moderföretag är etablerat i en annan medlemsstat ska Finansinspektionen även begära en rekommendation från kommissionen och ESRB. Om systemriskbuffertvärdet är mer än 5 procent för någon exponering ska Finansinspektionen dock begära ett godkännande från Europeiska kommissionen. Förfarandet, liksom de tröskelvärden som ska gälla och vad dessa ska omfatta, bör framgå av lag. Det förhållandet att ett systemriskbuffertvärde som inspektionen har erkänt inte ska räknas med vid ett systemriskbuffertvärde om högst 3 procent bör också framgå av lag, liksom att förfarandet enligt artikel 133.11 och 133.12 inte ska tillämpas om buffertvärdet inte höjs i förhållande till tidigare fastställt värde.
Det bör i 4 kap. 5 § uttryckligen anges att bestämmelsen, om att en beslutad buffertnivå ska gälla för institutets alla exponeringar utanför Sverige men inom EES, avser systemriskbuffert som beslutats avseende exponeringar i andra medlemsstater. Det bör vidare framgå att det dock inte gäller om bufferten beslutats enligt 7 §, det vill säga när bufferten grundar sig på ett systemriskbuffertvärde som fastställts i ett annat land och som Finansinspektionen erkänt.
I 3 § förordningen om särskild tillsyn och kapitalbuffertar anges att Finansinspektionen på sin webbplats ska tillhandahålla den information som ska offentliggöras enligt artikel 133.16, vilken nu motsvarar artikel 133.13. Behovet av justering i sådan del bör därmed övervägas på förordningsnivå.
Av 4 kap. 7 § framgår att om Finansinspektionen erkänt ett systemriskbuffertvärde som fastställts i ett annat land inom EES, får inspektionen besluta att institutet med exponeringar i det landet för dessa exponeringar ska ha en systemriskbuffert motsvarande den som fastställts i det landet. Mot bakgrund av tillägget i artikel 134.4 bör det av bestämmelsen även framgå att en systemriskbuffert, som grundar sig på ett erkänt systemriskbuffertvärde, får gälla utöver, det vill säga tillsammans med, systemriskbufferten som sätts för system-
Kapitalbuffertar SOU 2019:60
210
risker i Sverige. Buffertarna får dock endast adderas om de avser att täcka olika risker. Om buffertarna avser att täcka samma risker ska endast den högre av dem gälla.
5.4 Den kontracykliska kapitalbufferten
Utredarens förslag: Finansinspektionen ska för varje kvartal
beräkna det kontracykliska buffertriktvärdet och, vid behov, fastställa eller justera ett kontracykliskt buffertvärde. Värdena ska beräknas respektive fastställas på det sätt och utifrån de faktorer som anges i artikel 136.2 och 136.3 i kapitaltäckningsdirektivet.
Utredarens bedömning: Skyldigheten för Finansinspektionen
att bedöma intensiteten i cykliska systemrisker och lämpligheten hos det kontracykliska buffertvärdet samt att anmäla varje ändring av det kontracykliska buffertvärdet till ESRB omfattas av befintliga bestämmelser.
Innehållet i direktivet: I artikel 136, som avser fastställande av
kontracykliska buffertvärden, görs vissa justeringar. I artikel 136.3 specificeras att varje utsedd myndighet på kvartalsbasis ska bedöma intensiteten i cykliska systemrisker och lämpligheten i det kontracykliska buffertvärdet och att det kontracykliska buffertvärdet endast vid behov ska fastställas eller justeras. Förutom språkliga justeringar görs det i sista stycket i artikel 136.7 en ändring som innebär att utsedda myndigheter till ESRB endast behöver anmäla ändringar av det kontracykliska buffertvärdet.
Skälen för utredarens förslag och bedömning: Av 7 kap. 1 §
buffertlagen första stycket framgår att Finansinspektionen för varje kvartal ska fastställa ett kontracykliskt buffertriktvärde och ett kontracykliskt buffertvärde. Det kontracykliska buffertvärdet ska enligt tredje stycket ligga till grund för beräkningen av storleken på den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten. I 7 kap. 2 § anges det vidare att det kontracykliska buffertvärdet ska fastställas på det sätt och utifrån de faktorer som avses i artikel 136.2 och 136.3 i kapitaltäckningsdirektivet. Genom att artikel 136.3 görs tillämplig i den lydelse som följer av ändringsdirektivet följer det direkt av bestämmelsen att Finansinspektionen ska bedöma intensiteten i
SOU 2019:60 Kapitalbuffertar
211
cykliska systemrisker och lämpligheten hos det kontracykliska buffertvärdet. Tillägget i artikel 136.3 i sådan del föranleder därmed inte några ytterligare lagstiftningsåtgärder. Det bör dock av 7 kap. 1 och 2 §§ framgå att Finansinspektionen ska beräkna, och inte fastställa, det kontracykliska buffertriktvärdet och, vid behov, fastställa eller justera det kontracykliska buffertvärdet.
Enligt 7 kap. 8 § buffertlagen ska Finansinspektionen informera ESRB och offentliggöra beslut om kontracykliska buffertvärden i enlighet med artiklarna 136.7, 137.2 och 139.5 i kapitaltäckningsdirektivet. Genom att artikel 136.7 görs tillämplig i den lydelse som följer av ändringsdirektivet följer att vad som där anges om att varje ändring av det kontracykliska buffertvärdet ska anmälas får genomslag i svensk rätt genom hänvisningen.
5.5 Underrättelser till europeiska myndigheter
Utredarens bedömning: Behovet av genomförandeåtgärder i
fråga om underrättelser till de europeiska myndigheterna bör övervägas på förordningsnivå.
Innehållet i direktivet: För att förbättra samordningen mellan
myndigheterna och säkerställa en tydlig ansvarsfördelning ges ESRB en central roll i fråga om bland annat överföring och offentliggörande av information (se skäl 25 i kapitaltäckningsdirektivet). Genom ändringar i artikel 129.2 och 130.2, som ger medlemsstaterna en möjlighet att undanta små och medelstora värdepappersföretag från kraven på en kapitalkonserveringsbuffert och en institutspecifik kontracyklisk kapitalbuffert, är medlemsstater som beslutar att tillämpa undantag inte längre skyldiga att meddela det till kommissionen, Eba och de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna, utan endast till ESRB. ESRB ska därefter vidarebefordra underrättelserna till övriga myndigheter. Motsvarande ändringar och vissa tillägg har även gjorts i artikel 131.7, 131.12 och 134.2. Eftersom skyldigheten som tidigare fanns i artikel 131.11 nu återfinns i artikel 131.12, har artikel 131.11 tagits bort.
Skälen för utredarens bedömning: Det noteras att begreppet
”notify” i artikel 131.7, 131.12 och 134.2 i kapitaltäckningsdirektivet i den svenska språkversionen visserligen har ändrats från ”under-
Kapitalbuffertar SOU 2019:60
212
rätta” alternativt ”meddela” till ”anmäla”. Avseende motsvarande begrepp i artikel 129.2 och 130.2 anges emellertid fortsatt ”underrätta” i den svenska språkversionen. Mot den bakgrunden och eftersom någon ändring inte gjorts i den engelska språkversionen finns det inte anledning att anta att någon ändring i sak varit avsedd.
Skyldigheterna att underrätta europeiska myndigheter har tidigare bedömts lämpliga att genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå (se bland annat prop. 2013/14:228 s. 140, 146 och 156). Av 7 § förordningen om särskild tillsyn och kapitalbuffertar framgår att Finansinspektionen ska underrätta Europeiska kommissionen, ESRB, Eba och Europeiska unionens råd i den utsträckning som följer av kapitaltäckningsdirektivet. I den mån direktivet anger att
behörig myndighet ska underrätta aktuella europeiska myndigheter
behöver därför inte några särskilda genomförandeåtgärder vidtas för att uppfylla direktivet. Behovet av åtgärder i de delar direktivet föreskriver att medlemsstaterna ska underrätta aktuella myndigheter bör dock övervägs på förordningsnivå.
5.6 Konkurrerande buffertkrav
Utredarens förslag: Det ska av lag framgå att systemriskbuf-
ferten och bufferten för systemviktiga institut är kumulativa. Om summan av systemriskbuffertvärdet och buffertvärdet för globala systemviktiga institut eller andra systemviktiga institut som gäller för samma institut är högre än 3 procent, får sådana värden dock fastställas endast om Finansinspektionen fullgjort underrättelsekravet i artikel 131.7 i kapitaltäckningsdirektivet och åtgärden godkänts av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 131.5a i samma direktiv.
Innehållet i direktivet: Tidigare har artikel 131.14–17 och 133.4–7
innehållit bestämmelser om vilka kapitalkrav som ska gälla om ett institut är ålagd att hålla fler än en av kapitalbuffertarna för systemviktiga institut eller sådan kapitalbuffert och systemriskbufferten. Av dessa bestämmelser finns nu endast artikel 131.14 och 131.15 kvar. Av artikel 131.14 framgår fortfarande att om en grupp på gruppnivå omfattas av en buffert för globalt systemviktiga institut och av en buffert för andra systemviktiga institut ska den högsta av
SOU 2019:60 Kapitalbuffertar
213
buffertarna tillämpas. Vad som gäller om ett institut omfattas av en systemriskbuffert och en buffert för andra systemviktiga institut eller för globala systemviktiga institut regleras dock i artikel 131.15. I sådana fall ska buffertarna vara kumulativa. Det anges vidare att om summan av systemriskbuffertvärdet beräknat enligt artikel 133.10, 133.11 eller 133.12 och det buffertvärde för globala systemviktiga institut eller andra systemviktiga institut som gäller för samma institut skulle vara högre än 5 procent, ska förfarandet i punkt 5a i denna artikel tillämpas.
Skälen för utredarens förslag: Tidigare artikel 131.14–17 och
133.4–7 har genomförts genom 2 kap. 2 § samt 5 kap. 6–8 §§ buffertlagen. Av 5 kap. 6 § framgår att om en tillämpning av bestämmelserna om krav på kapitalbuffert på gruppnivå för globalt systemviktiga institut och kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut skulle medföra att ett institut är skyldigt att på gruppnivå ha fler än en kapitalbuffert för systemviktiga institut, ska på den nivån endast den högsta av dessa kapitalbuffertar gälla. Bestämmelsen motsvarar den del av kraven i artikel 131.14 som finns kvar.
I 5 kap. 7 och 8 §§ regleras situationen när ett institut både har en kapitalbuffert för systemviktiga institut och en systemriskbuffert enligt 4 kap. I sådana situationer ska i fråga om en systemriskbuffert på institutets exponeringar i ett annat land den högsta av dessa kapitalbuffertar gälla på gruppnivå. I fråga om en systemriskbuffert för institutets exponeringar i Sverige ska systemriskbufferten och kapitalbufferten för systemviktiga institut vara kumulativa. Detta framgår även av 2 kap. 2 §. Enligt artikel 131.15 ska dock systemriskbufferten vara kumulativ med den buffert för andra systemviktiga institut eller för globala systemviktiga institut som ska tillämpas oavsett om den avser institutets exponeringar i Sverige eller i ett annat land. En ny bestämmelse i 5 kap. 7 § bör därför ersätta de tidigare bestämmelserna i 5 kap. 7 och 8 §§ och 2 kap. 2 § bör justeras på motsvarande sätt. Det ska även framgå att om summan av systemriskbuffertvärdet och buffertvärdet för globala systemviktiga institut eller andra systemviktiga institut som gäller för samma institut är högre än 5 procent får sådana värden fastställas endast om Finansinspektionen fullgjort underrättelsekravet i artikel 131.7 i kapitaltäckningsdirektivet och åtgärden godkänts av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 131.5a i samma direktiv.
Kapitalbuffertar SOU 2019:60
214
5.7 Åtgärder om det kombinerade buffertkravet inte uppfylls
Utredarens förslag: Tiden för när ett institut ska lämna in en
kapitalkonserveringsplan ska räknas från den dag det konstaterades att det kombinerade buffertkravet inte längre uppfylldes.
I 8 kap. 3 § 3 buffertlagen ska begreppet primärkapitaltillskott ersättas med primärkapitaltillskottinstrument. Inskränkningarna enligt 3 § ska inte gälla om det leder till en betalningsinställelse som kan utgöra grund för att försätta institutet i resolution.
Det ska av lag framgå när ett institut ska anses inte uppfylla det kombinerade buffertkravet.
Innehållet i direktivet: I artikel 141.1–6 görs i huvudsak språkliga
justeringar och förtydliganden. I artikel 141.2 c, som begränsar ett institut att göra utbetalningar utan att först ha beräknat sitt högsta utdelningsbara belopp, har den tidigare svenska språkversionen av
Additional Tier 1 instruments ändrats från primärkapitaltillskott till
primärkapitaltillskottinstrument. I fråga om överskottet som enligt artikel 141.5 a och b ska räknas med i artikel 141.4 har ändring gjorts som innebär att det ska bestå av nettobeloppet efter vinstutdelning eller betalningar som är resultatet av de åtgärder som avses i artikel 141.2 andra stycket, i stället för det som har genererats efter det senaste beslutet om vinstutdelning eller någon av de åtgärder som avses i artikel 141.2 andra stycket. Artikel 141.6 justeras också för att beakta även kapitalbaskraven i artikel 92.1 a och b samt det ytterligare kapitalbaskravet för andra risker än risken för alltför låg bruttosoliditet i artikel 104.1 a i direktivet.
I en ny bestämmelse, artikel 141a, klargörs när ett institut ska anses underlåta att uppfylla det kombinerade buffertkravet enligt artikel 141. Så ska vara fallet om det inte har kapitalbas i den mängd och av den kvalitet som behövs för att samtidigt uppfylla det kombinerade buffertkravet och artikel 92.1 a, b eller c tillsynsförordningen tillsammans med det ytterligare kapitalbaskravet för andra risker än risken för allt för låg bruttosoliditet enligt artikel 104.1 a i direktivet.
Skälen för utredarens förslag: Bestämmelser om ingripanden och
restriktioner om det kombinerade buffertkravet inte uppfylls finns i
SOU 2019:60 Kapitalbuffertar
215
8 kap. buffertlagen. Justeringen från primärkapitaltillskott till primärkapitaltillskottinstrument i artikel 141.2 c beror på fel i den tidigare svenska språkversionen. Motsvarande justering, som endast är språklig och inte innebär någon ändring i sak, bör göras i 8 kap. 3 § 3.
Justeringen i artikel 141.5 avser att ta bort fokuset från det senaste beslutet om vinstutdelning eller utbetalning eftersom ett sådant beslut kan vara begränsat till en kortare period och därför inte korrekt återspeglar det belopp som bör beaktas vid beräkningen. Tillägget i fråga om det särskilda kapitalbaskravet i artikel 141.6 ligger i linje med övriga ändringar i direktivet som placerar de särskilda kapitalbaskraven i artikel 104.1 a framför det kombinerade buffertkravet i turordningen. Att kraven i artikel 92.1 a och b, vid sidan av punkten c, ska uppfyllas innebär att institut måste ha tillräckligt med kärnprimärkapital för att uppfylla kraven vart och ett för sig tillsammans med det särskilda kapitalbaskravet. Dessa detaljerade bestämmelser som i grunden avser att ange hur det högsta förfogandebeloppet ska beräknas har genomförts genom bestämmelser i Finansinspektionens föreskrifter om tillsynskrav och kapitalbuffertar (FFFS 2014:12) med stöd av bemyndiganden i 10 kap. 1 § 10 buffertlagen. Justeringarna av bestämmelserna är lämpliga att genomföra på motsvarande nivå med stöd av befintliga bemyndiganden.
Det finns i buffertlagen inte någon bestämmelse som uttryckligen anger när ett institut ska anses underlåta att uppfylla det kombinerade buffertkravet. Det är lämpligt att det av lag uttryckligen framgår att ett institut, för att uppfylla buffertkravet, ska ha kapitalbas i den mängd och av den kvalitet som behövs för att uppfylla det kombinerade buffertkravet vid sidan av vart och ett av kraven i artikel 92.1 a, b och c tillsammans med det särskilda kapitalbaskravet för andra risker än risken för alltför låg bruttosoliditet. En bestämmelse motsvarande artikel 141a bör därför genomföras i 8 kap. buffertlagen.
Med hänvisning till att möjligheterna att försätta ett institut i resolution har införts sedan artikel 141 genomfördes i 8 kap. buffertlagen bör vidare ett tillägg göras i 4 § om att förbudet enligt 3 § inte heller ska gälla om en tillämning av bestämmelsen leder till en betalningsinställelse som kan utgöra grund för att försätta institutet i resolution. Det bör även i 8 kap. 1 § 2 förtydligas att tiden för att lägga fram en kapitalkonserveringsplan ska räknas från och med den
Kapitalbuffertar SOU 2019:60
216
dag när det konstaterades att det kombinerade buffertkravet inte uppfylldes (se vidare resonemang i avsnitt 5.8)
5.8 Åtgärder om kravet på bruttosoliditetsbufferten inte uppfylls
Utredarens förslag: Det ska i buffertlagen införas ett nytt kapitel
om ingripanden och restriktioner om kravet på en bruttosoliditetsbuffert inte uppfylls. Bestämmelserna i kapitlet ska motsvara bestämmelserna i 8 kap. med undantag för att bestämmelserna i det nya kapitlet ska ta sikte på att återställa institutets primärkapital utifrån kravet på en bruttosoliditetsbuffert enligt artikel 92.1a i tillsynsförordningen. En definition avseende primärkapital ska vidare införas i lagen.
Befintliga bemyndiganden i fråga om hur förfogandebeloppet ska beräknas och rapporteras, de krav som en kapitalkonserveringsplan ska uppfylla samt underrättelseskyldigheten till Finansinspektionen ska även utvidgas för att omfatta bruttosoliditetsbufferten.
Innehållet i direktivet: Det har genom artikel 141b och 141c, samt
tillägg i artikel 142, införts bestämmelser om åtgärder som ska vidtas om kravet på bruttosoliditetsbufferten inte uppfylls. Bestämmelserna motsvarar artikel 141 och 141a samt delvis artikel 142, som avser åtgärder om det kombinerade buffertkravet inte är uppfyllt.
Artikel 141b motsvarar artikel 141 med undantag för att bestämmelserna om bruttosoliditetsbufferten tar sikte på att institutet ska ha tillräckligt med primärkapital, och inte kärnprimärkapital, för att täcka specifika krav. Till skillnad mot vad som anges i artikel 141.8 behöver ett institut som inte uppfyller kravet på en bruttosoliditetsbuffert och som har för avsikt att betala utdelning på utdelningsbar vinst eller vidta annan angiven åtgärd enligt artikel 141b.8 vidare inte lämna information om supplementärt kapital som det innehar.
Bestämmelserna i artikel 141b innebär att ett institut som uppfyller kravet på en bruttosoliditetsbuffert ska förbjudas att göra värdeöverföringar som minskar deras primärkapital till en nivå där buffertkravet inte längre är uppfyllt. Institut som inte uppfyller buffertkravet ska åläggas att beräkna sitt högsta förfogandebelopp
SOU 2019:60 Kapitalbuffertar
217
med avseende på bruttosoliditetsgraden och anmäla det till den behöriga myndigheten. Artikel 141b.2 innehåller restriktioner för institut som inte uppfyller buffertkravet fram till dess att det har beräknat sitt högsta förfogandebelopp och i artikel 141b.3 finns restriktioner för institut som har räknat fram det högsta förfogandebeloppet.
I artikel 141b.4–6 finns detaljerade krav på hur beloppet ska räknas fram. Enligt artikel 141b.7 ska restriktionen inte tillämpas om en uppskjuten betalning eller en utebliven betalning innebär fallissemang eller utgör en förutsättning för att inleda ett insolvensförfarande avseende institutet. Ett institut som inte uppfyller buffertkravet men ändå har för avsikt att genomföra en värdeöverföring eller vidta en annan åtgärd enligt artikel 141b.2 a, b och c ska enligt artikel 141b.8 underrätta behörig myndighet om detta. I artikel 141b.9 ställs krav på institut att vidta åtgärder för att kunna beräkna förfogandebeloppet på ett korrekt sätt och på begäran kunna styrka riktigheten för tillsynsmyndigheten. I artikel 141b.10 anges att en utdelning kopplad till primärkapital ska omfatta samma faktorer som en utdelning kopplad till kärnprimärkapitalet enligt artikel 141.10, det vill säga en utbetalning i form av kontant utdelning, en utdelning av helt eller delvis betalda fondaktier eller andra kapitalbasinstrument som avses i artikel 26.1 a i tillsynsförordningen, inlösen eller uppköp av egna aktier eller andelar eller andra aktuella kapitalinstrument, återbetalning av belopp som utbetalats med anknytning till aktuella kapitalbasinstrument eller en utbetalning av poster som avses i artikel 26.1 b–e i tillsynsförordningen.
Skyldigheten för ett institut att enligt artikel 142 utarbeta en kapitalkonserveringsplan och presentera den för den berörda myndigheten ska gälla om bruttosoliditetsbufferten inte uppfylls på motsvarande sätt som när det kombinerade buffertkravet inte är uppfyllt.
Skälen för utredarens förslag: Artikel 141 har i huvudsak genom-
förts genom bestämmelser i 8 kap. buffertlagen och kompletterande myndighetsföreskrifter med stöd av bemyndiganden i 10 kap. 1 § 10 och 12. I 1 kap. 2 § 8 och 16 har dessa bestämmelser kompletterats med definitioner avseende kärnprimärkapital och överföringar kopplade till kärnprimärkapitalet. Av 6 kap. 7 § framgår vidare att ett institut ska ha metoder som gör det möjligt att, i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 10, fortlöpande beräkna institutets högsta förfogandebelopp.
Kapitalbuffertar SOU 2019:60
218
Motsvarande bestämmelser bör i fråga om bruttosoliditetsbufferten genomföras i ett separat kapitel i buffertlagen. I artikel 141b.2 b anges visserligen att institutet inte får skapa en skyldighet att betala ut vissa ersättningar om skyldigheten skapades vid en tidpunkt när institutet underlät att uppfylla det kombinerade buffertkravet. Eftersom bestämmelserna tar sikte på åtgärder när bruttosoliditetsbufferten inte uppfylls förefaller det vara en felskrivning att tidpunkten för när det kombinerade buffertkravet inte uppfylldes ska vara aktuell. I stället torde tidpunkten för när kravet på bruttosoliditetsbufferten inte längre uppfylldes vara relevant.
För att i myndighetsföreskrifter kunna genomföra artikel 141b.4–6 och delvis artikel 141b.8 bör bemyndigandena i 10 kap. kompletteras för att omfatta ingripanden och restriktioner även när kravet på en bruttosoliditetsbuffert inte uppfylls.
I 8 kap. 6 § första stycket buffertlagen anges att om ett institut inte uppfyller kraven i 8 kap., får Finansinspektionen tillämpa bestämmelserna om ingripande i de lagar som reglerar institutets verksamhet. Det innebär att Finansinspektionen får tillämpa bestämmelserna om ingripande i 15 kap. LBF och 25 kap. LVM. Bestämmelsen genomför artikel 67.1 n i kapitaltäckningsdirektivet av vilken det följer att vissa administrativa sanktioner och åtgärder ska kunna riktas mot ett institut, som i strid med artikel 141, gör betalning till innehavare av instrument som ingår i institutets kapitalbas. Det har nu inte gjorts någon ändring i artikel 67. Direktivet anger därmed inget krav på att motsvarande sanktioner och åtgärder ska gälla vid betalningar i strid med artikel 141b. Samtidigt anger artikel 67.1 att sanktionerna och åtgärderna ska vidtas under minst någon av de angivna omständigheterna. Det finns därför utrymme för att tillämpa sanktionerna och åtgärderna även i andra fall än de som räknas upp i artikel 67. Då det är lämpligt att Finansinspektionen, på motsvarande sätt som gäller i fråga om det kombinerade buffertkravet, får tillämpa bestämmelserna om ingripande i LBF och LVM när ett institut inte uppfyller kraven i 8 a kap. bör en bestämmelse motsvarande 8 kap. 6 § första stycket även införas i 8 a kap. För att kunna tillämpa möjligheten att enligt 15 kap. 1 a § LBF respektive 25 kap. 1 d § LVM vidta åtgärder mot någon som ingår i ett företags styrelse eller är dess verkställande direktör eller ersättare för någon av dem vid aktuella överträdelser bör även en uttrycklig komplettering göras i dessa bestämmelser.
SOU 2019:60 Kapitalbuffertar
219
I 8 kap. 1 och 2 §§ buffertlagen finns vidare bestämmelser, motsvarande artikel 142, med krav på institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet att lämna in en kapitalkonserveringsplan som visar hur institutet inom rimlig tid ska uppnå det kombinerade buffertkravet och bestämmelser som ger Finansinspektionen möjlighet att ingripa. Med stöd av bemyndigandet i 10 kap. 1 § 11 finns vidare i Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2014:12) kompletterande bestämmelser om de krav som en kapitalkonserveringsplan ska uppfylla. Artikel 142.3 har dock tidigare bedömts lämplig att genomföra genom föreskrifter på förordningsnivå (se prop. 2013/14:228 s. 160 f.).
Motsvarande bestämmelser i fråga om kraven på kapitalkonserveringsplan om ett institut inte längre uppfyller kravet på en bruttosoliditetsbuffert bör även införas avseende tilläggen i artikel 142.1. Vad som nu anges i 8 kap. 1 § 2 buffertlagen är dock i viss mån missvisande eftersom det anges att en kapitalkonserveringsplan ska lämnas in inom fem arbetsdagar från det att buffertkravet inte uppfylldes medan artikel 142.1 i direktivet anger att tiden för att lägga fram planen ska räknas från den dag det konstaterades att buffertkravet inte uppfylldes. Detta bör uttryckligen framgå av lag. Föreskriftsnivån och regleringen i övrigt bör motsvara den i 8 kap. 1 och 2 §§ avseende det kombinerade buffertkravet.
221
6 Bolagsstyrning och riskhantering
6.1 Krav på ansökan om tillstånd att driva bank- och finansieringsrörelse
Utredarens bedömning: De kompletterande bestämmelserna i
artikel 10.1 i kapitaltäckningsdirektivet om vad som ska bifogas en ansökan om auktorisation bör genomförs genom föreskrifter på lägre nivå än lag.
Kravet i artikel 10.2 på att behöriga myndigheter ska neka ett kreditinstitut auktorisation att inleda sin verksamhet om kreditinstitutets styrformer, processer och metoder inte på ett tillfredsställande sätt gör det möjligt för institutet att hantera risker på ett sunt och ändamålsenligt sätt, ryms inom gällande rätt.
Innehållet i direktivet: I artikel 10.1 i kapitaltäckningsdirektivet har
tillägg gjorts om att den verksamhetsplan som ska fogas till en ansökan om auktorisation ska inkludera uppgifter om moderföretag, finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag inom gruppen. Medlemsstaterna ska också kräva att det till ansökningar om auktorisation bifogas en beskrivning av de styrformer, processer och metoder som avses i artikel 74.1. Enligt artikel 10.2 ska de behöriga myndigheterna neka ett kreditinstitut auktorisation att inleda sin verksamhet, såvida de inte bedömer att styrformerna, processerna och metoderna enligt artikel 74.1 på ett tillfredsställande sätt gör det möjligt för det institutet att hantera risker på ett sunt och ändamålsenligt sätt.
Skälen för utredarens bedömning: Av 3 kap. 8 § LBF framgår
att en ansökan om tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse prövas av Finansinspektionen. Närmare bestämmelser om vad en ansökan ska innehålla finns i förordningen (2004:329) om bank- och finansieringsrörelse. I 2 kap. 2 § i den förordningen anges det att det
Bolagsstyrning och riskhantering SOU 2019:60
222
tillsammans med en sådan ansökan ska lämnas in en verksamhetsplan och ett förslag till bolagsordning, reglemente eller stadgar eller till ändring av dessa. Genom 5 kap. 2 § 1 har Finansinspektionen bemyndigats att meddela föreskrifter om innehållet i en sådan verksamhetsplan. Kompletteringarna i direktivet om vad som ska fogas tillsammans med en ansökan om auktorisation bör på motsvarande sätt genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag.
Tillstånd att driva ett kreditinstitut ska redan enligt gällande rätt vägras om Finansinspektionen inte bedömer att institutets styrformer, processer och metoder på ett tillfredsställande sätt gör det möjligt att hantera risker på ett sunt och ändamålsenligt sätt. Av 3 kap. 2 § LBF framgår de grundläggande krav som ska vara uppfyllda för ett tillstånd att driva ett kreditinstitut. Enligt punkten 2 förutsätter ett tillstånd att det finns skäl att anta att den planerade rörelsen kommer att drivas enligt bestämmelserna i lagen och andra författningar som reglerar företagets verksamhet. Det innebär att tillstånd ska vägras om det inte finns skäl att anta att den planerade rörelsen kommer att uppfylla kraven på en sund och effektiv riskhantering enligt 6 kap. 2 och 5 §§ LBF. Kraven i artikel 10.2 ryms därmed inom gällande rätt.
6.2 Ägarprövningen
Utredarens bedömning: Ändringen i artikel 23.1 omfattas av
gällande rätt.
Innehållet i direktivet: Enligt artikel 23.1 ska behörig myndighet,
vid en anmälan om ett tilltänkt förvärv av kvalificerat innehav i ett kreditinstitut, bedöma om den tilltänkta förvärvaren är lämplig och om det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt i enlighet med vissa kriterier. Genom en ändring i punkten b ska bedömningen i fråga om anseende, kunskaper, färdigheter och erfarenheter enligt artikel 91.1 inte längre, vid sidan av medlemmar i ledningsorganet, omfatta medlemmar i den verkställande ledningen, som kommer att leda kreditinstitutet efter det tilltänkta förvärvet.
Skälen för utredarens bedömning: Motsvarande bestämmelse
om ägarprövning finns i 14 kap. 2 § andra stycket 1 LBF. Där anges att prövningen av om ett förvärv är lämpligt och sunt i detta avseende
SOU 2019:60 Bolagsstyrning och riskhantering
223
ska göras i förhållande till den som till följd av förvärvet kommer att ingå i styrelsen för kreditinstitutet eller vara verkställande direktör i det eller ersättare för någon av dem.
Artikel 23.1 b hänvisar till ledningsprövningen i artikel 91.1, som genomförts genom 3 kap. 2 § första stycket 4 LBF. I samband med att den bestämmelsen genomfördes uttalades det i fråga om omfattningen av begreppet ledningsorgan att det primärt avser styrelsen. Samtidigt angavs det att direktivet är utformat för att tillämpas inom EU, där medlemsstaterna har mycket skiftande bolagsrättsliga traditioner, vilket innebär att bestämmelserna om ledningsorgan i vissa fall får anses ta sikte på såväl styrelsen som den verkställande direktören (se prop. 2013/14:228 s. 166 f.).
Ägarprövningen i artikel 23.1 b knyter alltså an till artikel 91.1 där endast begreppet ledningsorgan används. I likhet med 3 kap. 2 § första stycket 4 LBF bör begreppet ledningsorgan på motsvarande sätt vid prövningen av 14 kap. 2 § andra stycket 1 omfatta styrelsen, den verkställande direktören och ersättare för någon av dem. Ändringen i artikel 23.1 b bör därför inte föranleda några justeringar i svensk rätt.
6.3 Förbudet mot att ta emot återbetalningsbara medel från allmänheten
Utredarens bedömning: Tillägget om att medlemsstaterna ska
anmäla till kommissionen och Eba de nationella lagar som uttryckligen tillåter andra företag än kreditinstitut att driva rörelse som omfattar att från allmänheten ta emot insättningar och andra återbetalbara medel ska hanteras på annat sätt än i lag. Förbudet för medlemsstaterna att undanta kreditinstitut från tillämpningen av direktivet eller tillsynsförordningen föranleder inte några särskilda genomförandeåtgärder.
Innehållet i direktivet: I artikel 9 regleras förbud för personer eller
företag som inte är kreditinstitut att driva rörelse som omfattar att från allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetalningsbara medel. Genom artikel 9.3 har tillägg gjorts om att medlemsstaterna ska anmäla till kommissionen och Eba de nationella lagar som uttryckligen tillåter andra företag än kreditinstitut att driva rörelse som omfattar att från allmänheten ta emot insättningar och andra
Bolagsstyrning och riskhantering SOU 2019:60
224
återbetalbara medel. Enligt artikel 9.4 får medlemsstaterna vidare med stöd av artikeln inte undanta kreditinstitut från direktivet eller tillsynsförordningen.
Skälen för utredarens bedömning: Det är lämpligt att Finans-
inspektionen ansvarar för att meddela kommissionen och Eba om nationell lagstiftning som gör det möjligt för andra än kreditinstitut att ta emot insättningar eller andra återbetalningsbara medel från allmänheten. Reglering om ett sådant ansvar för Finansinspektionen kräver dock inte några särskilda åtgärder i lag utan bör lämpligen hanteras på förordningsnivå.
Tillsynsförordningen är direkt tillämplig på kreditinstitut. Genom i huvudsak bestämmelser i LBF, tillsynslagen och buffertlagen är kreditinstitut skyldiga att uppfylla de krav som ställs i kapitaltäckningsdirektivet. Det har inte gjorts några undantag för kreditinstitut från dessa skyldigheter med stöd av artikel 9. Förbudet för medlemsstaterna att undanta kreditinstitut från tillämpningen av direktivet eller tillsynsförordningen föranleder därmed inte några särskilda genomförandeåtgärder.
6.4 Informationsskyldigheten för filialer till kreditinstitut med huvudkontor i ett tredjeland
Utredarens bedömning: Skyldigheten för filialer till kreditinsti-
tut med huvudkontor i ett tredjeland att lämna viss information till Finansinspektionen ska genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag.
Kraven på att Finansinspektionen ska lämna uppgifter till Eba och samarbeta med andra behöriga myndigheter ryms inom gällande rätt.
Innehållet i direktivet: Genom en ny bestämmelse i artikel 47.1a i
kapitaltäckningsdirektivet ska medlemsstaterna kräva att filialer till kreditinstitut med huvudkontor i ett tredjeland åtminstone en gång per år rapporterar viss information som anges i bestämmelsen.
Artikel 47.2 justerats på så sätt att tillägg görs om uppgifter som behöriga myndigheter ska underrätta Eba om i fråga om filialer med huvudkontor i ett tredjeland. Den tidigare skyldigheten att även anmäla uppgift till kommissionen och Europeiska bankkommittén
SOU 2019:60 Bolagsstyrning och riskhantering
225
har vidare tagits bort. I stället anges det att Eba på sin webbplats ska publicera en förteckning över alla filialer från tredjeland som är auktoriserade att bedriva verksamhet i medlemsstaterna, med uppgift om medlemsstaten där de är auktoriserade att bedriva verksamhet
En ny artikel 47.2a innehåller vidare en skyldighet för behöriga myndigheter att samarbeta i fråga om filialer till kreditinstitut med huvudkontor i ett tredjeland. Eba ska underlätta ett sådant samarbete.
Skälen för utredarens bedömning: Bestämmelser om information
som kreditinstitut ska lämna till Finansinspektionen finns i huvudsak i Finansinspektionens föreskrifter (se bland annat FFFS 2014:14 och FFFS 2016:6). Det är lämpligt att också den information som filialer till kreditinstitut med huvudkontor i ett tredjeland ska lämna enligt artikel 47.1a genomförs genom föreskrifter på lägre nivå än lag. Sådana föreskrifter omfattas av bemyndigandena i 16 kap. 1 § 16 LBF och 5 kap. 2 § 17 förordningen om bank- och finansieringsrörelselagen.
Finansinspektionen är redan genom befintliga bestämmelser skyldig att lämna Eba de uppgifter som anges i artikel 47.2. Enligt 1 kap. 9 § förordningen om bank- och finansieringsrörelse ska Finansinspektionen nämligen underrätta Eba i den utsträckning som följer av kapitaltäckningsdirektivet. Det krävs därmed inte någon särskild åtgärd för att genomföra artikeln.
Det behövs inte heller vidtas några särskilda åtgärder för att i svensk rätt genomföra skyldigheten för Finansinspektionen att enligt artikel 47.2a, i fråga om tillsynen över filialer med huvudkontor i ett tredjeland, samarbeta med andra behöriga myndigheter avseende institut som är del av samma grupp (tillsynskrav på gruppnivå, se vidare angående betydelsen av begreppet grupp i dessa sammanhang i avsnitt 2.2.3). Redan inom ramen för 13 kap. 6 a § LBF är Finansinspektionen skyldig att samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i EU (jfr prop. 2013/14:228 s. 213 och 328).
I den del artikel 47 riktar sig till Eba krävs inte några nationella genomförandeåtgärder.
Bolagsstyrning och riskhantering SOU 2019:60
226
6.5 Lämplighetskraven för ledningsorganet
Utredarens förslag: Det ska av LVM framgå att Finansinspektio-
nen har tillsyn över att ägare och ledningen i värdepappersbolag uppfyller lämplighetskraven i lagen. Det ska av tillsynslagen framgå att Finansinspektionen får besluta att en person som ingår i ledningen för ett finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag, som inte uppfyller lämplighetskraven för det, inte längre får ha en sådan position.
Det ska i LBF och LVM förtydligas att Finansinspektionens tillsyn innebär att det särskilt ska kontrolleras att ägare och ledning uppfyller lämplighetskraven när det finns rimlig anledning att misstänka att institutet har koppling till eller utnyttjas för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller det finns en ökad risk för detta.
Utredarens bedömning: Tilläggen om att det är instituten, de
finansiella holdingföretagen och de blandade finansiella holdingföretagen som har det främsta ansvaret för att säkerställa att ledamöter i ledningsorganet uppfyller lämplighetskravet samt att delaktighet i ett närstående företag eller närstående enheter inte i sig utgör ett hinder för att agera med självständigt tänkande, ryms inom gällande rätt.
Innehållet i direktivet: Särskilda bestämmelser om instituts led-
ningsorgan finns i artikel 91. I artikel 91.1 har ett tillägg gjorts om att det är instituten, de finansiella holdingföretagen och de blandade finansiella holdingföretagen som ska ha det främsta ansvaret för att säkerställa att ledamöter i ledningsorganet har ett tillräckligt gott anseende, tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenhet för att kunna utföra sina plikter. Om en ledamot i ledningsorganet inte uppfyller dessa krav ska de behöriga myndigheterna ha befogenhet att avsätta denna ledamot från ledningsorganet. De behöriga myndigheterna ska i synnerhet kontrollera om kraven fortfarande är uppfyllda, om de har rimlig anledning att misstänka att institutet har en koppling till pågående eller genomförd penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller försök till detta, eller att det finns en ökad risk för detta. Skrivningen om att ledningsorganets övergripande sam-
SOU 2019:60 Bolagsstyrning och riskhantering
227
mansättning ska återspegla tillräckligt breda erfarenheter har dock flyttats till artikel 91.7.
I artikel 91.8 har vidare ett tillägg gjorts om att medlemskap i närstående företag eller närstående enheter inte i sig utgör hinder för att agera med självständigt tänkande. I fråga om Eba:s skyldigheter att utfärda riktlinjer (Eba Guidelines) har tillägg också gjorts i artikel 91.12.
Skälen för utredarens förslag och bedömning: I både LBF och
LVM finns bestämmelser om krav som måste uppfyllas för att få tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse respektive värdepappersrörelse. Enligt 3 kap. 2 § 4 LBF ska den som ska ingå i företagets styrelse eller vara dess verkställande direktör eller vara ersättare för någon av dem ha tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett kreditinstitut och även i övrigt vara lämplig för en sådan uppgift. Motsvarande krav finns i LVM och tillsynslagen när det gäller den som ska ingå i styrelsen eller vara verkställande direktör för ett värdepappersbolag, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag (3 kap. 1 § första stycket 5 LVM och 3 kap. 5 § tillsynslagen). Bestämmelserna har bedömts motsvara direktivets krav på att ledningsorganet ska ha tillräckligt gott anseende, tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenheter för att utöva sitt uppdrag (prop. 2013/14:228 s. 167 f., 176 och 275).
Det ligger i sakens natur att det är företaget, som beviljats tillstånd, som löpande ska säkerställa att kraven på styrelsen, den verkställande direktören och ersättarna för dem är uppfyllda. Direktivets tillägg i sådan del kräver därmed inte några särskilda lagstiftningsåtgärder.
Av 15 kap. 2 § tredje stycket LBF respektive 25 kap. 4 § tredje stycket LVM framgår att Finansinspektionen i fråga om kreditinstitut och värdepappersbolag ska ingripa mot den ledamot som inte uppfyller ställda krav. Finansinspektionen kan bland annat ingripa genom att besluta att en styrelseledamot eller verkställande direktör inte längre får vara det. Direktivets krav på att de behöriga myndigheterna ska ha befogenhet att avsätta en ledamot från ledningsorganet omfattas därmed redan av gällande rätt.
Av 13 kap. 2 § tredje stycket LBF framgår det uttryckligen att Finansinspektionens tillsyn omfattar att säkerställa att kreditinstitutets ägare och ledning uppfyller lämplighetskraven i lagen. Det anges dock inte specifikt att tillsynen innebär att kraven på led-
Bolagsstyrning och riskhantering SOU 2019:60
228
ningen ska kontrolleras när misstankar om penningtvätt eller finansiering av terrorism uppstått eller när det finns en förhöjd risk för sådana företeelser. I klargörande syfte bör en komplettering göras i sådan del. I direktivet anges att lämplighetskraven ska kontrolleras vid misstankar om att institutet har koppling till penningtvätt eller finansiering av terrorism. Avsikten med denna skrivning torde inte ha varit att begränsa kontrollen endast till när institutet aktivt medverkar till dessa företeelser utan även när institutet utnyttjas för aktuella syften. Det bör vara tydligt i lag att en kontroll ska göras både när det finns misstankar om att instituten har koppling till och när de utnyttjas för dessa företeelser.
Det följer visserligen redan av Finansinspektionens skyldighet att ingripa om en ledamot i ett värdepappersbolag inte uppfyller lämplighetskraven att Finansinspektionens tillsyn ska omfatta en kontroll av personer i ledningskretsen. Det finns dock till skillnad mot LBF inte i LVM någon uttrycklig bestämmelse i sådan del. Eftersom regleringen i LVM och LBF har likartad struktur är det lämpligt att, i klargörande syfte, ta in en sådan bestämmelse. Bestämmelsen bör utformas med 13 kap. 2 § tredje stycket LBF som förebild.
I tillsynslagen finns det inte några specifika bestämmelser om Finansinspektionens tillsyn. I 8 kap. finns det dock bestämmelser om ingripande som omfattar bland annat finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag. Att Finansinspektionen kan ingripa mot ett företag enligt dessa bestämmelser innebär också i sig att inspektionen har att utöva tillsyn i motsvarande utsträckning som möjligheterna att ingripa omfattar. Om en styrelseledamot, verkställande direktör eller ersättare för någon av dem i ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag inte uppfyller lämplighetskravet kan Finansinspektionen med stöd av 8 kap. 2 § tillsynslagen förlägga företaget att vidta åtgärder för att göra rättelse. Finansinspektionen kan vidare enligt 14 kap. 7 § LBF och 24 kap. 8 § LVM förelägga företaget att avyttra så stor del av aktierna eller andelarna att innehavet i kreditinstitutet eller värdepappersbolaget därefter inte längre är kvalificerat. Gällande rätt ger dock inte Finansinspektionen specifikt möjlighet att avsätta en styrelseledamot eller verkställande direktör i ett finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag. Med hänsyn till direktivets krav i den delen bör bestämmelserna i tillsynslagen kompletteras.
SOU 2019:60 Bolagsstyrning och riskhantering
229
Gällande rätt har bedömts omfatta direktivets krav i artikel 91.8 om att varje ledamot i ledningsorganet ska agera med ärlighet, integritet och självständigt tänkande för att vid behov effektivt kunna bedöma och ifrågasätta den verkställande ledningens beslut och effektivt kontrollera och övervaka ledningens beslutsfattande (se prop. 2013/14:228 s. 167 f.). Det behövs inte någon uttrycklig reglering om att delaktighet i ett närstående företag eller närstående enheter inte i sig utgör ett hinder för att agera med självständigt tänkande särskilt. Tillägget i artikel 91.8 får därmed anses omfattas av gällande rätt.
I den del artikel 91 riktar sig till Eba krävs inte några nationella genomförandeåtgärder.
6.6 Skyldigheten att tillhandahålla information om avtal med närstående
Utredarens förslag: Skyldigheten i 8 kap. 6 § LBF och 9 kap 45 §
LVM att föra en förteckning med uppgifter om avtal som träffats eller krediter som lämnats ska utvidgas till att även omfatta uppgifter om kredit som lämnats till
1. ett barn eller en förälder till en styrelseledamot eller den verk-
ställande direktören för kreditinstitutet eller värdepappersbolaget, och
2. en juridisk person som en styrelseledamot eller den verk-
ställande direktören eller dennes make, sambo, barn eller förälder
• har ett kvalificerat innehav om minst 10 procent av kapitalet eller rösterna, eller
• är styrelseledamot, verkställande direktör eller annars har en ledande ställning eller kan utöva ett betydande inflytande.
Bolagsstyrning och riskhantering SOU 2019:60
230
Innehållet i direktivet: I artikel 88.1 har ett tillägg gjorts om att
medlemsstaterna ska säkerställa att uppgifter om lån till medlemmar i ledningsorganet och till deras närstående parter dokumenteras korrekt och på begäran göras tillgängliga för de behöriga myndigheterna. Med termen ”närstående part” avses:
a) make, registrerad partner i enlighet med nationell rätt, barn eller
förälder till en medlem i ledningsorganet,
b) kommersiell enhet i vilken en medlem i ledningsorganet eller den-
nes nära familjemedlem som avses i led a har ett kvalificerat innehav på minst 10 procent av kapitalet eller rösträtterna i den enheten, eller i vilken dessa personer kan utöva ett betydande inflytande, eller i vilken dessa personer innehar ledande befattningar eller är medlemmar i ledningsorganet.
I en ny artikel 89.6 har tillägg gjorts med bestämmelser som riktar sig till kommissionen.
Skälen för utredarens förslag: Låneförbudet i 21 kap. aktie-
bolagslagen (2005:551) gäller enligt 8 kap. 5 § och 10 kap. 17 § LBF samt 9 kap. 45 § LVM inte för kreditinstitut och värdepappersbolag. När lån lämnas till personer inom en viss jävskrets ska styrelsen dock enligt 8 kap. 6 § LBF och 9 kap. 45 § fjärde stycket LVM föra in uppgifter om sådana i en särskild förteckning. Jävkretsen omfattar bland annat styrelseledamöter och personer som får avgöra kreditärenden som annars ska avgöras av styrelsen eller har en ledande ställning inom bolaget, vilket täcker personer i ledningsorganet (se 8 kap. 2 § Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om hantering av kreditrisker i kreditinstitut och värdepappersbolag, FFFS 2018:16). Kretsen omfattar även bland annat deras make eller sambo samt juridiska personer där någon av de angivna har ett väsentligt ekonomiskt intresse i egenskap av delägare eller medlem.
Kreditinstitut och värdepappersbolag är alltså redan skyldiga att föra en förteckning över lån som lämnas till vissa av de personer som anges i artikel 88.1. Skyldigheten syftar till att säkerställa att avtal inte ingås med närstående på andra villkor än sådana som bolaget normalt ställer upp. De nuvarande skyldigheterna i LBF eller LVM omfattar dock inte kredit som lämnas till barn eller föräldrar till personer i ledningen eller till juridiska personer där dessa eller någon som inom jävskretsen har ett kvalificerat innehav på minst 10 pro-
SOU 2019:60 Bolagsstyrning och riskhantering
231
cent av kapitalet eller rösterna, kan utöva ett betydande inflytande, har ledande befattningar eller är medlemmar i ledningsorganet.
Jävskretsen omfattar visserligen redan juridiska personer i vilken en styrelseledamot eller en person med ledande ställning har ett väsentligt ekonomiskt intresse i egenskap av delägare eller medlem. Vad som kan utgöra ett väsentligt ekonomiskt intresse kan emellertid variera beroende bland annat på den juridiska personens storlek. I fråga om ett ekonomiskt intresse, som absolut sett är av helt obetydlig storlek, torde man enligt förarbetsuttalanden kunna tala om väsentligt ekonomiskt intresse endast vid en majoritetspost (se prop. 1955:3 s. 173 ff. och SOU 1984:27 s. 191). Det är därför inte självklart att ett kvalificerat innehav om minst 10 procent av kapitalet i varje situation utgör ett väsentligt ekonomiskt intresse. Skyldigheten enligt gällande rätt säkerställer därmed inte att förteckningen omfattar alla lån som lämnas till juridiska personer där någon som inom jävskretsen har ett kvalificerat innehav om minst 10 procent av rösterna. Skyldigheten i LBF och LVM att föra en förteckning bör därför utvidgas så att den täcker samtliga personer som omfattas av artikel 88.1. Genom att det i lag anges ett krav på att institut ska föra en förteckning över krediter som lämnas till närstående är den behandling av personuppgifter som sker genom förteckningen i sig laglig (se artikel 6.1 c dataskyddsförordningen1).
Det framgår inte av direktivet hur ett institut ska identifiera att en kredit lämnas till en person i dess ledning eller till någon närstående till denne. Det är inte heller självklart att en person i ledningen har vetskap om lån som tas av dess make, sambo, barn eller förälder eller en juridisk person som denne själv eller någon närstående är involverad i. För att säkerställa att instituten kan fullgöra den förpliktelse som följer av kapitaltäckningsdirektivet bör det av lag framgå att instituten även får föra en kompletterande förteckning över närstående som kan kontrolleras i samband med att kredit lämnas. Ändamålet med behandlingen av personuppgifter genom den kompletterande företeckningen är dock endast som ett hjälpmedel för att kunna uppfylla kravet på en förteckning över krediter som lämnas till närstående. Den behandling av personuppgifter som sker genom
1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning).
Bolagsstyrning och riskhantering SOU 2019:60
232
förteckningarna ska i övrigt, på motsvarande sätt som i dag, uppfylla de krav som ställs i dataskyddsförordningen.
Enligt 13 kap. 3 § LBF och 23 kap. 2 § tredje stycket LVM är kreditinstitut och värdepappersbolag skyldiga att lämna Finansinspektionen de upplysningar som inspektionen begär. Det innebär att ett kreditinstitut redan genom gällande rätt är skyldiga att till Finansinspektionen vid begäran lämna över en förteckning över lån som lämnats till närstående. Det behöver därmed inte vidtas någon särskild åtgärd för att genomföra direktivet i sådan del.
Artikel 89 riktar sig till kommissionen och behöver inte genomföras i svensk rätt.
6.7 Hanteringen av ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret
Utredarens förslag: I fråga om ränterisker som följer av verksam-
het utanför handelslagret får Finansinspektionen i de situationer som anges i artikel 84.3 och 84.4 i kapitaltäckningsdirektivet kräva att ett kreditinstitut använder schablonmetoden enligt artikel 84.1 samma direktiv.
Utredarens bedömning: Direktivets tillägg i övrigt i fråga om
kraven på ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret och hantering av operativa risker ska genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag inom ramen för befintliga bemyndiganden.
Innehållet i direktivet: Av artikel 76.1 följer att ett instituts led-
ningsorgan i sin riskhantering ska beakta de risker som institutet är eller kan bli exponerat för. I de artiklar som följer finns sedan särskilda bestämmelser om hantering av vissa specifika risker. Ränterisker som följer av verksamhet utanför handelslagret behandlas i artikel 84. Genom justering av artikel 84.1 förtydligas att det är ett internt system som instituten ska införa för att, inte bara identifiera, utvärdera och hantera, utan också reducera risker från potentiella ränteförändringar, som påverkar både det ekonomiska värdet på eget kapital och nettoränteintäkter från institutets verksamhet utanför handelslagret.
SOU 2019:60 Bolagsstyrning och riskhantering
233
Instituten ska genom tillägg i artikeln använda sig av en schablonmetod eller en förenklad schablonmetod för att identifiera, utvärdera, hantera och reducera riskerna. Behöriga myndigheter får enligt artikel 84.3 kräva att ett institut använder schablonmetoden när de interna system som införts av det institutet för att utvärdera riskerna inte är tillfredsställande. I fråga om ett litet och icke-komplext institut får behöriga myndigheter enligt artikel 84.4 kräva att schablonmetoden används om den anser att den förenklade schablonmetoden inte är lämplig för att fånga upp ränterisker som följer av institutets verksamhet utanför handelslagret. Behöriga myndigheter ska vidare enligt artikel 84.2 säkerställa att instituten genomför system för att bedöma och övervaka risker från potentiella förändringar i kreditspreadar som påverkar både det ekonomiska värdet på eget kapital och nettoränteintäkter från institutets verksamhet utanför handelslagret.
Ett tillägg görs också i artikel 85.1 som innebär att de riktlinjer och processer som instituten ska tillämpa för att utvärdera och hantera exponeringen av operativa risker även ska omfatta risker som följer av utkontraktering.
I artikel 84.5 och 84.6 har tillägg gjorts om tekniska standarder som Eba ska ta fram och riktlinjer som Eba ska utfärda.
Skälen för utredarens förslag och bedömning: Enligt 6 kap. 2 §
LBF och 8 kap. 4 § LVM ska ett institut identifiera, mäta, styra, internt rapportera och ha kontroll över de risker som dess rörelse är förknippad med. Institut ska även se till att ha en tillfredsställande intern kontroll. Vidare ska institut särskilt se till att dess kreditrisker, marknadsrisker, operativa risker och andra risker sammantagna inte medför att dess förmåga att fullgöra sina förpliktelser äventyras. För att uppfylla detta ska institutet ha metoder som gör det möjligt att fortlöpande värdera och upprätthålla ett kapital som till belopp, slag och fördelning är tillräckligt för att täcka arten och nivån på de risker som de är eller kan komma att bli exponerade för. Metoderna ska utvärderas för att säkerställa att de är heltäckande. Av 6 kap. 4 a § LBF och 8 kap. 6 § LVM framgår att kraven ska tillämpas i proportion till arten och omfattningen av institutens verksamheter och komplexitetsgrad.
Utöver den generella bestämmelsen om riskhantering i 6 kap. 2 § LBF och 8 kap. 4 § LVM har kapitaltäckningsdirektivets reglering om de åtgärder ett kreditinstitut ska vidta för att uppfylla kraven på riskhantering ansetts lämpliga att genomföra genom närmare myn-
Bolagsstyrning och riskhantering SOU 2019:60
234
dighetsföreskrifter. Genom bemyndiganden i 16 kap. 1 § 5 LBF och 8 kap. 35 § 1 LVM får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om vilka åtgärder som ett kreditinstitut respektive ett värdepappersbolag ska vidta för att uppfylla kraven på bland annat riskhantering.
Tilläggen i artikel 84.1 och 84.2 medför i sig inte behov av att hantera bestämmelserna om ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret genom särskilda lagstiftningsåtgärder. Behovet av reglering i sådan del bör därför omhändertas inom ramen för befintliga bemyndiganden. Genom artikel 84.3 och 84.4 får Finansinspektionen dock nu rätt att kräva att ett institut i vissa fall ska tillämpa en specifik metod för att identifiera, utvärdera, hantera och reducera ränterisker som följer av verksamhet utanför handelslagret. Sådan reglering, om hur Finansinspektionen får agera, bör framgå av lag i anslutning till de generella bestämmelserna i LBF och LVM, trots att närmare reglering om kreditinstitutens riskhantering annars finns i Finansinspektionens föreskrifter. Då den närmare regleringen beträffande hantering av ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret annars inte finns i LBF och LVM är det lämpligt att utforma bestämmelsen genom hänvisning till artikel 84.3 och 84.4.
Kraven i artikel 85 avseende hantering av operativa risker omfattas av bemyndigandet att meddela föreskrifter i 16 kap. 1 § 5 LBF och 8 kap. 35 § 1 LVM. I Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om hantering av operativa risker (FFFS 2014:4) finns viss sådan reglering. Behovet av ytterligare föreskrifter med anledning av tillägget i artikel 85.1 bör därför lämpligen ske på myndighetsnivå.
I den del artikel 84 riktar sig mot Eba krävs inte några nationella genomförandeåtgärder.
6.8 Regler om ersättningar
Utredarens bedömning: Justeringar i fråga om direktivets be-
stämmelser om ersättningar ska genomföras genom förskrifter på lägre nivå än lag inom ramen för befintliga bemyndiganden.
SOU 2019:60 Bolagsstyrning och riskhantering
235
6.8.1 Ersättningspolicy
Innehållet i direktivet: I artikel 74 finns grundläggande bestäm-
melser om krav på företagsstyrning, vilket inkluderar bland annat att instituten ska ha ersättningspolicy och ersättningspraxis som är förenliga med och främjar sund och effektiv riskhantering. Genom tillägg i artikel 74.1 ska ersättningspolicyn och ersättningspraxisen vara könsneutrala. Eba ska vidare enligt tillägg i artikel 74.3 utfärda riktlinjer om könsneutrala policys och, inom två år efter publiceringen, utfärda en rapport om tillämpningen i sådan del.
I artikel 75.1 har ett tillägg gjorts om att den offentliggjorda information som behöriga myndigheter ska samla även ska omfatta information som instituten lämnar om lönegapet mellan kvinnor och män.
Närmare bestämmelser om krav för att säkerställa att institutens totala ersättningspolicy för löner och pensionsförmåner är förenlig med direktivets ersättningsprinciper finns i artikel 92. I artikeln har den inledande bestämmelsen, som angav att de behöriga myndigheterna ska säkerställa att punkt 2 i artikeln och artiklarna 93, 94 och 95 tillämpas för institut på grupp-, moderföretags- och dotterföretagsnivå, inklusive så