Skärpta åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

Prop. 2018/19:150

Sida 1
Original

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 19 juni 2019

Stefan Löfven

Per Bolund (Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Arbetet mot penningtvätt och finansiering av terrorism är prioriterade frågor för regeringen. I denna proposition föreslås ytterligare åtgärder, utöver dem regeringen tidigare vidtagit. Här föreslås hur 2018 års ändringsdirektiv till det fjärde penningtvättsdirektivet ska genomföras i svensk rätt.

Förslagen i huvudsak: 8

Fler kategorier av företag – fysiska och juridiska personer som förvaltar och handlar med virtuella valutor samt fysiska och juridiska personer som förmedlar, förvarar eller handlar med konstverk – ska vara verksamhetsutövare enligt 2017 års penningtvättslagstiftning.
Skärpta åtgärder för kundkännedom ska vidtas i förhållande till kunder i högrisktredjeländer.
Utrymmet för att vidta förenklade åtgärder för kundkännedom i fråga om anonyma betalningsinstrument ska begränsas.
Skyddet för visselblåsare ska utökas, framför allt genom nya bestämmelser om rätt till skadestånd.
Finansinspektionen ska i större utsträckning samarbeta och utbyta information med Europeiska centralbanken och utländska tillsynsmyndigheter. I propositionen föreslås dessutom att skyldigheten för t.ex. verksamhetsutövare att lämna uppgifter till Finanspolissektionen vid Polismyndigheten också ska gälla i förhållande till Säkerhetspolisen.

Lagändringarna föreslås i huvudsak träda i kraft den 1 januari 2020.

Sida 2
Original

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringens förslag:

1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet.

2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder.

3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

4. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet.

5. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

6. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

7. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster.

8. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043).

9. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2011:755) om elektroniska pengar. 10. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder. 11. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter. 12. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. 13. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän. 14. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution.

Sida 6
Original

2. Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1. Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet

Härigenom föreskrivs¹ i fråga om lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet²

dels att 1 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 7 b §, och närmast före 7 b § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §³

I denna lag avses med

1. valutaväxling: yrkesmässig handel med utländska sedlar och mynt samt resecheckar utställda i utländsk valuta,

2. annan finansiell verksamhet: yrkesmässig verksamhet som huvudsakligen består i att utföra en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra stycket 2, 3 och 5–12 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, och

2. annan finansiell verksamhet: yrkesmässig verksamhet som består i förvaltning av eller handel med virtuell valuta eller som huvudsakligen består i att utföra en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra stycket 2, 3 och 5–12 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, och

3. finansiellt institut: fysisk eller juridisk person som ägnar sig åt valutaväxling eller annan finansiell verksamhet.

Samarbete och utbyte av information

7 b §

Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin verksamhet enligt denna lag

¹ Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/843. ² Lagen omtryckt 2004:319. Senaste lydelse av lagens rubrik 2017:639. ³ Senaste lydelse 2010:759.

Sida 7
Original

samarbeta och utbyta information med

– andra behöriga myndigheter, och

– Europeiska centralbanken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.

Sida 8
Original

2.2. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder

Härigenom föreskrivs¹ att 10 kap. 5 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder² ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap.

5 §³

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG.

Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med

– andra behöriga myndigheter, – Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten,

– Europeiska bankmyndigheten, – Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten,

– Europeiska systemrisknämnden, och

– Europeiska centralbanken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.

¹ Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/843. ² Senaste lydelse av lagens rubrik 2013:563. ³ Senaste lydelse 2012:191.

Sida 9
Original

2.3. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

Härigenom föreskrivs¹ att 13 kap. 6 a § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 kap.

6 a §²

Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter, Europeiska bankmyndigheten, Europeiska systemrisknämnden och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med

– andra behöriga myndigheter, – Europeiska bankmyndigheten, – Europeiska systemrisknämnden,

– Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, och

– Europeiska centralbanken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.

Sida 10
Original

2.4. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet

Härigenom föreskrivs¹ i fråga om lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet²

dels att nuvarande 10 a § ska betecknas 10 b §,

dels att rubriken närmast före 10 a § ska sättas närmast före 10 b §,

dels att det ska införas en ny paragraf, 10 a §, och närmast före 10 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Samarbete och utbyte av information

10 a §

Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin verksamhet enligt denna lag samarbeta och utbyta information med

– andra behöriga myndigheter, och

– Europeiska centralbanken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.

Sida 11
Original

2.5. Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

Härigenom föreskrivs¹ att 23 kap. 5 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 kap.

5 §²

1. behöriga myndigheter,

Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med

1. andra behöriga myndigheter,

2. Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten,

3. Europeiska systemrisknämnden,

4. byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer),

5. offentliga organ som har behörighet för tillsyn över spotmarknader och auktionsmarknader,

6. behöriga myndigheter, registerförvaltare och andra offentliga organ som har uppdrag att utöva tillsyn enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 421/2014, och

7. offentliga organ som är ansvariga för tillsyn, förvaltning och reglering av fysiska jordbruksmarknader enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruks-

4. Europeiska centralbanken,

5. byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer),

6. offentliga organ som har behörighet för tillsyn över spotmarknader och auktionsmarknader,

7. behöriga myndigheter, registerförvaltare och andra offentliga organ som har uppdrag att utöva tillsyn enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 421/2014, och

8. offentliga organ som är ansvariga för tillsyn, förvaltning och reglering av fysiska jordbruksmarknader enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruks-

Sida 12
Original

produkter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.

Sida 13
Original

2.6. Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs¹ att 36 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

36 kap.

4 §²

Sekretess gäller hos domstol för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider avsevärd skada eller betydande men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i

1. mål om kollektivavtal, och

2. mål om tillämpningen av – lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, – lagen (1982:80) om anställningsskydd, – 6 kap.7–12 §§skollagen (2010:800), – 31–33 §§ lagen (1994:260) om offentlig anställning, – 4–11 §§ lagen (1994:261) om fullmaktsanställning, – 16 och 17 §§föräldraledighetslagen (1995:584), – 3–7 §§ lagen (2002:293) om förbud mot diskriminering av deltidsarbetande arbetstagare och arbetstagare med tidsbegränsad anställning,

– 2 och 5 kap. diskrimineringslagen (2008:567), eller

– lagen (2016:749) om särskilt skydd mot repressalier för arbetstagare som slår larm om allvarliga missförhållanden.

– 2 och 5 kap. diskrimineringslagen (2008:567),

– lagen (2016:749) om särskilt skydd mot repressalier för arbetstagare som slår larm om allvarliga missförhållanden, eller

– 6 a kap. lagen ( 2017:630 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.

Sida 14
Original

2.7. Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster

Härigenom föreskrivs¹ att 8 kap. 4 § lagen (2010:751) om betaltjänster ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

4 §²

Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet, i den utsträckning som följer av betalkontodirektivet och betaltjänstdirektivet, samarbeta och utbyta information med motsvarande behöriga myndigheter inom EES. Samarbete och informationsutbyte ska även ske med Europeiska centralbanken, nationella centralbanker, Europeiska kommissionen, Europeiska bankmyndigheten och andra behöriga myndigheter som utsetts i enlighet med unionsrätt som är tillämplig på betaltjänstleverantörer.

Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med

– andra behöriga myndigheter, – Europeiska centralbanken, – nationella centralbanker, – Europeiska kommissionen, och – Europeiska bankmyndigheten.

En behörig myndighet inom EES får närvara vid en kontroll som utförs av Finansinspektionen.

Finansinspektionen får delegera uppgiften att genomföra en kontroll på plats av en filial eller ombud till ett betalningsinstitut som står under dess tillsyn till en behörig myndighet i ett annat land inom EES.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.

Sida 15
Original

2.8. Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)

Härigenom föreskrivs¹ att 17 kap. 3 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 kap.

3 §²

Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter, Europeiska kommissionen och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med

– andra behöriga myndigheter, – Europeiska kommissionen, – Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, och

– Europeiska centralbanken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.

Sida 16
Original

2.9. Förslag till lag om ändring i lagen (2011:755) om elektroniska pengar

Härigenom föreskrivs¹ att 5 kap. 4 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

4 §²

Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet, i den utsträckning som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG, i den ursprungliga lydelsen, samarbeta och utbyta information med motsvarande behöriga myndigheter inom EES. Samarbete och informationsutbyte ska även ske med Europeiska centralbanken, nationella centralbanker, Europeiska kommissionen, Europeiska bankmyndigheten och andra behöriga myndigheter som utsetts i enlighet med unionsrätt som är tillämplig på utgivare av elektroniska pengar.

Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med

– andra behöriga myndigheter, – Europeiska centralbanken, – nationella centralbanker, – Europeiska kommissionen, och – Europeiska bankmyndigheten.

En behörig myndighet inom EES får närvara vid en kontroll som utförs av Finansinspektionen.

Finansinspektionen får till en behörig myndighet i ett annat land inom EES överlåta uppgiften att genomföra en kontroll på plats av en filial eller ombud till ett institut för elektroniska pengar som står under dess tillsyn.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.

Sida 17
Original

2.10. Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Härigenom föreskrivs¹ att 13 kap. 10 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 kap.

10 §

Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med andra behöriga myndigheter, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten samt Europeiska systemrisknämnden, i den utsträckning som följer av direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med

– andra behöriga myndigheter, – Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten,

– Europeiska systemrisknämnden, och

– Europeiska centralbanken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.

Sida 18
Original

2.11. Förslag till lag om ändring i lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter

Härigenom föreskrivs¹ att det i lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter ska införas en ny paragraf, 19 a §, och närmast före 19 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Samarbete och utbyte av information

19 a §

Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med

– andra behöriga myndigheter, och

– Europeiska centralbanken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.

Sida 19
Original

2.12. Förslag till lag om ändring i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

Härigenom föreskrivs¹ i fråga om lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

dels att 1 kap. 2 §, 2 kap. 6 och 15 §§, 3 kap. 7, 8, 13, 17, 18 och 31 §§, 4 kap. 6 §, 6 kap. 4 §, 7 kap. 1 § och 8 kap. 1 §, och rubrikerna närmast före 2 kap. 6 och 15 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 6 a kap.,

dels att det ska införas två nya paragrafer, 3 kap. 32 § och 6 kap. 4 a §, av följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 2018/19:125 Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §

Denna lag gäller för fysiska och juridiska personer som driver

1. bank- eller finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

2. livförsäkringsrörelse,

3. värdepappersrörelse enligt 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

4. verksamhet som kräver ansökan hos Finansinspektionen enligt lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet eller lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet,

5. försäkringsdistribution enligt lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution, i fråga om sådan verksamhet rörande livförsäkring, bedriven av sådana försäkringsförmedlare som har tillstånd enligt 2 kap. 1 § den lagen eller bedriver verksamhet enligt 3 kap. 1 § andra stycket 2 eller 3 § den lagen,

6. verksamhet för utgivning av elektroniska pengar enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar,

7. fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

8. verksamhet med att som betalningsinstitut tillhandahålla betaltjänster enligt lagen (2010:751) om betaltjänster,

9. verksamhet med att tillhandahålla betaltjänster enligt lagen om betaltjänster utan att vara betalningsinstitut, dock inte om verksamheten uteslutande avser kontoinformationstjänster,

10. verksamhet som förvaltare av alternativa investeringsfonder enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

11. verksamhet med konsumentkrediter enligt lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter,

Sida 20
Original

12. verksamhet med bostadskrediter enligt lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter,

13. verksamhet som fastighetsmäklare med fullständig registrering enligt fastighetsmäklarlagen (2011:666),

14. spelverksamhet som bedrivs med licens eller registrering enligt spellagen (2018:1138),

15. yrkesmässig handel med varor, om det kan antas att det i verksamheten eller en del av verksamheten genomförs eller kommer att genomföras transaktioner, enstaka eller sådana som kan antas ha samband, som innebär att utbetalt eller mottaget belopp i kontanter uppgår till motsvarande 5 000 euro eller mer,

15. yrkesmässig handel med varor, om det kan antas att det i verksamheten eller i en del av verksamheten genomförs eller kommer att genomföras transaktioner, enstaka eller sådana som kan antas ha samband, som innebär att ett utbetalt eller mottaget belopp i kontanter uppgår till motsvarande 5 000 euro eller mer,

16. verksamhet enligt pantbankslagen (1995:1000), 17. verksamhet som auktoriserad eller godkänd revisor eller registrerat revisionsbolag,

18. yrkesmässig verksamhet som avser bokföringstjänster eller revisionstjänster som inte omfattas av 17,

19. yrkesmässig rådgivning avseende skatter och avgifter (skatterådgivare),

20. verksamhet som advokat eller advokatbolag, till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § första stycket,

21. yrkesmässig verksamhet som annan oberoende jurist än som avses i 20, till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § första stycket, eller

22. yrkesmässig verksamhet till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § andra stycket och verksamhetsutövaren inte är en sådan person som avses i 17–21.

21. yrkesmässig verksamhet som annan oberoende jurist än den som avses i 20, till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § första stycket,

22. yrkesmässig verksamhet till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § andra stycket och verksamhetsutövaren inte är en sådan person som avses i 17–21, eller

23. yrkesmässig verksamhet som avser förmedling, förvaring eller handel med konstverk, om det kan antas att det i verksamheten eller i en del av verksamheten genomförs eller kommer att genomföras transaktioner, enstaka eller sådana som kan antas ha samband, som innebär att ett utbetalt eller mottaget belopp uppgår till motsvarande 10 000 euro eller mer.

Vissa speltjänster får undantas från tillämpning av lagen eller bestämmelser i den enligt föreskrifter som meddelas med stöd av 8 kap. 1 § 1.

Sida 21
Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

Förbud mot anonyma konton och korrespondentförbindelser med brevlådebanker

Förbud mot anonyma tjänster och korrespondentförbindelser med brevlådebanker

6 §

En verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1–12 får inte föra anonyma konton eller utfärda anonyma motböcker.

En verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1–12 får inte tillhandahålla anonyma konton, motböcker eller värdefack.

Fysiskt skydd och förbud mot repressalier

Skydd och förbud mot repressalier

15 §

En verksamhetsutövare ska ha rutiner och vidta de åtgärder i övrigt som behövs för att skydda anställda, uppdragstagare och andra som på liknande grund deltar i verksamheten från hot eller fientliga åtgärder till följd av att de fullgör verksamhetsutövarens skyldigheter enligt denna lag.

En verksamhetsutövare får inte utsätta en anställd, uppdragstagare eller annan som på liknande grund deltar i verksamheten för repressalier på grund av att denne har informerat om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism, internt eller till Polismyndigheten.

En verksamhetsutövare ska ha rutiner och vidta de åtgärder i övrigt som behövs för att skydda anställda, uppdragstagare och andra som på liknande grund deltar i verksamheten från hot, hämnd eller andra fientliga åtgärder till följd av att de fullgör verksamhetsutövarens skyldigheter enligt denna lag.

En verksamhetsutövare får inte utsätta en anställd, en uppdragstagare eller någon annan som på liknande grund deltar i verksamheten för repressalier på grund av att denne har informerat om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism, internt eller till Polismyndigheten.

3 kap.

7 §

En verksamhetsutövare ska identifiera kunden och kontrollera kundens identitet genom identitetshandlingar eller registerutdrag eller genom andra uppgifter och handlingar från en oberoende och tillförlitlig källa.

Sida 22
Original

identifieringsprocesser på distans eller på elektronisk väg som är reglerade, erkända, godkända eller accepterade av relevanta myndigheter får också användas.

Om kunden företräds av en person som uppger sig handla på kundens vägnar, ska verksamhetsutövaren kontrollera den personens identitet och behörighet att företräda kunden.

8 §

En verksamhetsutövare ska utreda om kunden har en verklig huvudman. Om kunden är en juridisk person, en trust eller en liknande juridisk konstruktion, ska utredningen omfatta åtgärder för att förstå kundens ägarförhållanden och kontrollstruktur. Om kunden har en verklig huvudman, ska verksamhetsutövaren vidta åtgärder för att kontrollera den verkliga huvudmannens identitet.

En verksamhetsutövare ska utreda om kunden har en verklig huvudman. En sådan utredning ska åtminstone avse sökning i registret över verkliga huvudmän enligt lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän. Om kunden är en juridisk person, en trust eller en liknande juridisk konstruktion, ska utredningen omfatta åtgärder för att förstå kundens ägarförhållanden och kontrollstruktur. Om kunden har en verklig huvudman, ska verksamhetsutövaren vidta åtgärder för att kontrollera den verkliga huvudmannens identitet.

Första stycket gäller inte om kunden är ett aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige eller inom EES eller på en motsvarande marknad utanför EES.

Om kunden är en juridisk person och det efter åtgärder enligt första stycket står klart att den juridiska personen inte har en verklig huvudman, ska den person som är styrelseordförande, verkställande direktör eller motsvarande befattningshavare anses vara verklig huvudman. Detsamma gäller om verksamhetsutövaren har anledning att anta att den person som identifierats enligt första stycket inte är den verkliga huvudmannen.

13 §

En verksamhetsutövare ska löpande och vid behov följa upp pågående affärsförbindelser i syfte att säkerställa att kännedomen om kunden enligt 7, 8 och 10–12 §§ är aktuell och tillräcklig för att hantera den bedömda risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism.

En verksamhetsutövare som är ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska vidta åtgärder som avses i första stycket även när kontakt måste tas med kunden för att fullgöra skyldigheterna att granska finansiella konton enligt lagen ( 2015:911 ) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid

Sida 23
Original

automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton.

17 §

Skärpta åtgärder enligt 16 § ska vidtas vid affärsförbindelser eller enstaka transaktioner när kunden är etablerad i ett land utanför EES som av Europeiska kommissionen har identifierats som ett högrisktredjeland.

Skärpta åtgärder enligt 16 § ska vidtas vid affärsförbindelser eller enstaka transaktioner när kunden är etablerad i ett land utanför EES som har identifierats som ett högrisktredjeland av Europeiska kommissionen.

Sådana åtgärder ska åtminstone avse skärpning av övervakningen av pågående affärsförbindelser och bedömningen av enstaka transaktioner enligt 4 kap. 1 § och omfatta inhämtande av

1. ytterligare information om kunden och den verkliga huvudmannen,

2. ytterligare information om affärsförbindelsens eller den enstaka transaktionens syfte och art,

3. information om kundens och den verkliga huvudmannens ekonomiska situation och varifrån kundens och den verkliga huvudmannens ekonomiska medel kommer, och

4. godkännande från en behörig beslutsfattare att etablera eller upprätthålla en affärsförbindelse.

Sådana åtgärder behöver inte vidtas i förhållande till filialer eller dotterföretag till juridiska personer som är etablerade inom EES, om

Skärpta åtgärder behöver inte vidtas i förhållande till filialer eller dotterföretag till juridiska personer som är etablerade inom EES, om

1. den juridiska personen omfattas av denna lag eller motsvarande krav enligt utländsk rätt,

2. risken för penningtvätt och finansiering av terrorism som kan förknippas med kunden inte bedöms som hög vid riskbedömning enligt 2 kap. 3 §, och

2. risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism som kan förknippas med kunden inte bedöms som hög vid riskbedömning enligt 2 kap. 3 §, och

3. kunden tillämpar rutiner som fastställts enligt 2 kap. 8 eller 9 § eller motsvarande krav enligt lagstiftningen i det land där kunden finns eller har hemvist.

18 §

Vid korrespondentförbindelser mellan en verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § första stycket

När en korrespondentförbindelse som innefattar betalning etableras mellan en verksamhetsutövare som

Sida 24
Original

1–12 och ett kreditinstitut eller finansiellt institut med hemvist utanför EES ska verksamhetsutövare utöver åtgärder enligt 7, 8 och 10–13 §§ alltid

avses i 1 kap. 2 § första stycket 1–12 och ett kreditinstitut eller finansiellt institut från ett land utanför EES, ska verksamhetsutövaren utöver åtgärder enligt 7, 8 och 10–13 §§ åtminstone

1. inhämta tillräckligt med information om motparten för att kunna förstå verksamheten och utifrån offentligt tillgänglig information bedöma motpartens anseende och tillsynens kvalitet,

2. bedöma motpartens kontroller för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism,

3. dokumentera respektive instituts ansvar att vidta kontrollåtgärder och de åtgärder som det vidtar,

4. inhämta godkännande från behörig beslutsfattare innan en ny korrespondentförbindelse ingås, och

4. inhämta godkännande från en behörig beslutsfattare innan korrespondentförbindelsen ingås, och

5. förvissa sig om att motparten har kontrollerat identiteten på kunder som har direkt tillgång till konton hos kreditinstitutet eller det finansiella institutet och fortlöpande följer upp dessa kunder samt på begäran kan lämna relevanta kunduppgifter.

31 §

En verksamhetsutövare får besluta att inte vidta de åtgärder för kundkännedom som avses i 7, 8 och 10–13 §§ i fråga om elektroniska pengar enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar, om

1. betalningsinstrumentet inte kan återuppladdas eller har en månatlig gräns för penningtransaktioner på ett belopp motsvarande högst 250 euro och endast kan användas för betalning i Sverige,

2. det högsta belopp som lagras elektroniskt inte överstiger ett belopp motsvarande 250 euro,

1. betalningsinstrumentet inte kan återuppladdas eller har en månatlig gräns för penningtransaktioner på ett belopp motsvarande högst 150 euro och endast kan användas för betalning i Sverige,

2. det högsta belopp som lagras elektroniskt inte överstiger ett belopp motsvarande 150 euro,

3. betalningsinstrumentet kan användas uteslutande för inköp av varor eller tjänster,

4. betalningsinstrumentet inte kan finansieras med anonyma elektroniska pengar, och

5. kontantinlösen eller kontantuttag av de elektroniska pengarnas penningvärde inte får ske med belopp som överstiger motsvarande 100 euro.

5. kontantinlösen eller kontantuttag av de elektroniska pengarnas penningvärde inte får ske med belopp som överstiger motsvarande 50 euro.

Förenklade åtgärder för kundkännedom enligt första stycket får tillämpas endast om utgivaren av instrument för elektroniska pengar övervakar affärsförbindelserna och

Förenklade åtgärder för kundkännedom enligt första stycket får tillämpas endast om

1. utgivaren av elektroniska pengar övervakar affärsförbindelserna och transaktionerna så noga

Sida 25
Original

transaktionerna så noga att ovanliga eller misstänkta transaktioner kan upptäckas enligt 4 kap. 1 §.

att ovanliga eller misstänkta transaktioner kan upptäckas enligt 4 kap. 1 §, eller

2. en betalningstransaktion som initieras via internet eller genom något annat medel för distanskommunikation avser ett belopp som uppgår till motsvarande högst 50 euro.

32 §

Kreditinstitut och finansiella institut får ta emot betalning med ett anonymt betalningsinstrument som getts ut i ett land utanför EES bara om instrumentet uppfyller kraven i 31 §.

4 kap.

6 §

På begäran av Polismyndigheten ska en verksamhetsutövare och den som bedriver eller under de senaste fem åren har bedrivit penninginsamling för humanitärt, välgörande, kulturellt eller annat allmännyttigt ändamål utan dröjsmål lämna alla uppgifter som behövs för en utredning om penningtvätt eller finansiering av terrorism.

När uppgifter har lämnats enligt 3 §, ska även andra fysiska eller juridiska personer som avses i 1 kap. 2–5 §§ lämna de uppgifter för utredningen som Polismyndigheten begär.

På begäran av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen ska en verksamhetsutövare och den som bedriver eller under de senaste fem åren har bedrivit penninginsamling för humanitärt, välgörande, kulturellt eller något annat allmännyttigt ändamål utan dröjsmål lämna alla uppgifter som behövs för en utredning om penningtvätt eller finansiering av terrorism.

När uppgifter har lämnats enligt 3 §, ska även andra fysiska eller juridiska personer som avses i 1 kap. 2–5 §§ lämna de uppgifter för utredningen som Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen begär.

6 kap.

4 §²

En verksamhetsutövare ska tillhandahålla ändamålsenliga rapporteringssystem för anställda och uppdragstagare som vill göra anmälningar om misstänkta överträdelser av bestämmelserna i denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

En verksamhetsutövare ska tillhandahålla ändamålsenliga rapporteringssystem för anställda, uppdragstagare och andra som på liknande grund deltar i verksamheten och som vill göra anmälningar om misstänkta överträdelser av bestämmelserna i denna lag eller

² Senaste lydelse 2018:332.

Sida 26
Original

föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

För verksamhetsutövare som omfattas av förordning (EU) 2015/847 ska rapporteringssystemen även möjliggöra anmälningar av misstänkta överträdelser av bestämmelserna i den förordningen.

4 a §

En verksamhetsutövare ska ha rutiner och vidta de åtgärder i övrigt som behövs för att skydda anställda, uppdragstagare och andra som på liknande grund deltar i verksamheten från hot, hämnd eller andra fientliga åtgärder till följd av att de gjort en anmälan om misstänkta överträdelser av bestämmelserna i denna lag eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

En verksamhetsutövare får inte utsätta en anställd, en uppdragstagare eller någon annan som på liknande grund deltar i verksamheten för repressalier på grund av att denne har gjort en anmälan.

6 a kap. Skadestånd

1 §

En verksamhetsutövare som bryter mot 2 kap. 15 § andra stycket eller 6 kap. 4 a § andra stycket ska betala ersättning för den skada som uppkommer. Skadeståndet kan avse både ersättning för den förlust som uppkommer och ersättning för den kränkning som lagbrottet innebär.

Ersättning som avser en förlust som uppkommit efter det att en anställning upphört får bestämmas till högst det belopp som anges i 39 § lagen ( 1982:80 ) om anställningsskydd.

Om det är skäligt får skadeståndet sättas ned eller helt falla bort.

2 §

Om den som anser sig ha blivit utsatt för repressalier visar omständigheter som ger anledning att

Sida 27
Original

anta att han eller hon har blivit utsatt för repressalier, är det verksamhetsutövaren som ska visa att några repressalier inte har förekommit.

3 §

Mål enligt 1 § som rör en anställd eller någon som fullgör praktik hos verksamhetsutövaren eller som utför arbete som inhyrd eller inlånad arbetskraft ska handläggas enligt lagen ( 1974:371 ) om rättegången i arbetstvister. I sådana mål ska även den som fullgör praktik eller som utför arbete som inhyrd eller inlånad arbetskraft anses som arbetstagare. Den verksamhetsutövare hos vilken praktiken eller arbetet utförs ska anses som arbetsgivare. Detta gäller också när reglerna om tvisteförhandling i lagen ( 1976:580 ) om medbestämmande i arbetslivet tillämpas.

Mål enligt 1 § som rör någon annan än den som avses i första stycket ska prövas av allmän domstol och handläggas enligt rättegångsbalkens bestämmelser om rättegången i tvistemål där förlikning om saken är tillåten.

4 §

I mål som avses i 3 § första stycket ska följande bestämmelser i lagen ( 1976:580 ) om medbestämmande i arbetslivet tillämpas:

– 64 § om tidsfrist för att påkalla förhandling,

– 65 § om tidsfrist för att väcka talan,

– 66 § om förlängd tidsfrist för den som inte företräds av en arbetstagarorganisation, och

– 68 § om förlorad talerätt på grund av preskription.

Sida 28
Original

Lydelse enligt prop. 2018/19:125 Föreslagen lydelse

7 kap.

1 §

Detta kapitel tillämpas i fråga om tillsyn över och ingripanden mot verksamhet som avses i 1 kap. 2 § första stycket 15, 18, 19, 21 och 22. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilka myndigheter som utövar tillsyn enligt detta kapitel.

Detta kapitel tillämpas i fråga om tillsyn över och ingripanden mot verksamhet som avses i 1 kap. 2 § första stycket 15, 18, 19 och 21–23. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilka myndigheter som utövar tillsyn enligt detta kapitel.

Bestämmelser om tillsyn över och ingripanden mot verksamhet som avses i 1 kap. 2 § första stycket 20 finns i 8 kap. rättegångsbalken och i 7 a kap. denna lag.

Bestämmelser om tillsyn över och ingripanden mot annan verksamhet som avses i 1 kap. 2 § första stycket finns i de lagar som reglerar dessa verksamhetsutövare.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

1 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. undantag för vissa speltjänster från tillämpning av lagen eller bestämmelser i den,

2. innehållet i och omfattningen av den allmänna riskbedömningen enligt 2 kap. 1 § och om faktorer som kan tyda på låg eller hög risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism,

3. undantag från kravet på dokumenterade riskbedömningar enligt 2 kap. 2 §,

4. riskklassificering av kunder enligt 2 kap. 3 §, inbegripet faktorer som kan tyda på låg eller hög risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism,

5. innehållet i och omfattningen av interna och gemensamma rutiner enligt 2 kap. 8 och 9 §§,

6. innehållet i rutiner för lämplighetsprövning enligt 2 kap. 13 §,

7. dokumentation av genomförda utbildningar och vilken information och utbildning som ska tillhandahållas anställda enligt 2 kap. 14 §,

8. nödvändiga åtgärder och rutiner för att skydda anställda och andra företrädare enligt 2 kap. 15 §,

8. nödvändiga åtgärder och rutiner enligt 2 kap. 15 § och 6 kap. 4 a §,

9. åtgärder för identitetskontroll enligt 3 kap. 7 och 8 §§, 10. vad som avses med förenklade åtgärder för kundkännedom och i vilka situationer som förenklade åtgärder är tillåtna enligt 3 kap. 15 §,

11. vad som avses med skärpta åtgärder för kundkännedom och i vilka situationer som skärpta åtgärder ska vidtas enligt 3 kap. 16 och 17 §§,

12. hur rapportering till Polismyndigheten ska göras enligt 4 kap. 3 §,

Sida 29
Original

13. hur uppgifter ska lämnas till

Polismyndigheten enligt 4 kap. 6 §,

13. hur uppgifter ska lämnas enligt 4 kap. 6 §,

14. system för uppgiftslämning enligt 4 kap. 7 §, 15. bevarande av handlingar och uppgifter enligt 5 kap. 3 §, 16. förutsättningarna för förlängt bevarande av handlingar och uppgifter enligt 5 kap. 4 §,

17. innehållet i och omfattningen av rutiner för intern kontroll och modellriskhantering enligt 6 kap. 1 §,

18. kriterierna för när funktioner som avses i 6 kap. 2 § första stycket ska inrättas samt de krav som ska gälla i fråga om funktionernas organisation, befogenheter och oberoende,

19. organisation, kompetens, befogenheter, funktion och oberoende för den centrala kontaktpunkten enligt 6 kap. 3 §,

20. det särskilda rapporteringssystemet enligt 6 kap. 4 §, och 21. skyldighet för verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1–12 att periodiskt eller på begäran lämna uppgifter om sin verksamhet, sina kunder och andra förhållanden som är nödvändiga för att tillsynsmyndigheter ska kunna bedöma den risk som kan förknippas med de verksamhetsutövare som står under tillsyn.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020 i fråga om 3 kap. 32 § och i övrigt den 1 januari 2020.

Sida 30
Original

2.13. Förslag till lag om ändring i lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän

Härigenom föreskrivs¹ i fråga om lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän

dels att 1 kap. 1, 2 och 7 §§, 2 kap. 2, 7 och 8 §§ och 3 kap. 4, 7, 9 och 10 §§ och rubrikerna närmast före 2 kap. 8 § och 3 kap. 9 § ska ha följande lydelse,

dels att det närmast före 2 kap. 7 § ska införas en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §

Denna lag syftar till att genom krav på ökad insyn och registrering av verkliga huvudmän i juridiska personer samt truster och liknande juridiska konstruktioner förhindra att juridiska personer eller konstruktioner utnyttjas för penningtvätt eller finansiering av terrorism.

För att förhindra att juridiska personer eller truster utnyttjas för penningtvätt eller finansiering av terrorism finns i denna lag bestämmelser om krav på registrering av verkliga huvudmän i juridiska personer och truster.

Med truster avses i denna lag även liknande juridiska konstruktioner.

2 §²

Lagen är tillämplig på

1. svenska juridiska personer,

2. utländska juridiska personer som driver verksamhet i Sverige, och

2. utländska juridiska personer som driver verksamhet i Sverige,

3. fysiska personer som har hemvist i Sverige och som förvaltar truster eller liknande juridiska konstruktioner.

3. fysiska personer med hemvist i Sverige som driver verksamhet som avser förvaltning av en trust, och

4. fysiska personer med hemvist i utlandet som driver verksamhet i Sverige som avser förvaltning av en trust.

Lagen är inte tillämplig på

Sida 31
Original

1. staten, landsting, kommuner och kommunalförbund samt juridiska personer över vilka staten, landsting, kommuner och kommunalförbund, var för sig eller tillsammans, har ett direkt eller indirekt rättsligt bestämmande inflytande,

1. staten, landsting, kommuner eller kommunalförbund eller juridiska personer som staten, landsting, kommuner eller kommunalförbund, var för sig eller tillsammans, har ett direkt eller indirekt rättsligt bestämmande inflytande över,

2. aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad inom EES eller motsvarande marknad utanför EES,

3. dödsbon, och

3. dödsbon, eller

4. konkursbon.

7 §

En fysisk person ska antas vara verklig huvudman i en trust eller liknande juridisk konstruktion, om han eller hon

En fysisk person ska antas vara verklig huvudman i en trust, om han eller hon

1. är instiftare,

2. är förvaltare eller, om förvaltaren är en juridisk person, företrädare för förvaltaren,

3. är beskyddare,

4. är förmånstagare eller tillhör förmånstagarkretsen, eller

5. på annat sätt utövar den yttersta kontrollen över trusten eller den juridiska konstruktionen.

5. på något annat sätt utövar den yttersta kontrollen över trusten.

2 kap.

2 §

En juridisk person ska på begäran av en myndighet utan dröjsmål lämna ut den dokumentation som anges i 1 §.

En juridisk person ska på begäran av en verksamhetsutövare tillhandahålla den dokumentation som anges i 1 §, om verksamhetsutövaren genomför åtgärder för kundkännedom med anledning av en transaktion eller en affärsförbindelse med den juridiska personen.

En verklig huvudman i en juridisk person ska på begäran av den juridiska personen tillhandahålla de uppgifter som anges i 1 § första stycket första meningen.

Truster

7 §

För en fysisk person som är förvaltare av en trust eller liknande juridisk konstruktion gäller det som sägs om en juridisk person i 1–3 §§.

För en fysisk eller juridisk person som driver verksamhet som avser förvaltning av en trust gäller det som sägs om en juridisk person i 1–3 §§ i fråga om trusten.

Sida 32
Original

Vid tillämpningen av 3 § andra stycket ska fristen räknas från det att förvaltarens uppdrag inleds.

När 3 § andra stycket tillämpas ska fristen räknas från det att verksamheten startar.

Utländska juridiska personer med hemvist inom EES

Undantag

8 §

För en utländsk juridisk person med hemvist inom EES som driver verksamhet i Sverige gäller inte

3 §, om den juridiska personen anmält uppgifter om sin verkliga huvudman i ett centralt register över verkliga huvudmän i en annan stat inom EES.

Bestämmelsen i 3 § gäller inte om uppgifter om verklig huvudman i en juridisk person eller trust har anmälts i ett centralt register över verkliga huvudmän i en annan stat inom EES.

3 kap.

4 §

Om det kan antas att uppgifter i registret över verkliga huvudmän är felaktiga, får Bolagsverket förelägga den juridiska personen att rätta uppgifterna eller visa att de är korrekta. Detsamma gäller om uppgifterna i en anmälan om registrering kan antas vara felaktiga.

Om det kan antas att en uppgift i en anmälan om registrering eller i registret över verkliga huvudmän är felaktig, får Bolagsverket förelägga den juridiska personen att rätta uppgiften eller visa att den inte är felaktig.

Om föreläggandet inte följs, får Bolagsverket besluta att uppgiften inte ska registreras eller att uppgiften ska tas bort från registret och förelägga den juridiska personen att lämna in en ny anmälan.

7 §

Om en juridisk person inte lämnar ut dokumentation till en myndighet enligt 2 kap. 2 § första stycket, ska Bolagsverket på begäran av myndigheten förelägga den juridiska personen, den verkställande direktören, en styrelseledamot eller en motsvarande befattningshavare att vid vite lämna ut dokumentationen.

Om en verklig huvudman inte tillhandahåller uppgifter enligt 2 kap. 2 § tredje stycket, får Bolagsverket på begäran av den juridiska personen förelägga den verkliga huvudmannen att vid vite tillhandahålla uppgifterna.

Sida 33
Original

Förvaltare av en trust eller liknande juridisk konstruktion

Truster

9 §

För en fysisk person som är förvaltare av en trust eller liknande juridisk konstruktion gäller det som sägs om en juridisk person i 2–4, 6 och 7 §§.

För en fysisk person som driver verksamhet som avser förvaltning av en trust gäller det som sägs om en juridisk person i 2–4 §§, 6 § och 7 § första stycket.

10 §

Bolagsverkets beslut om vitesföreläggande och om utdömande av vite får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Bolagsverkets beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.

Sida 34
Original

2.14. Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution

Härigenom föreskrivs¹ att 8 kap. 7 § lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

7 §

Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med

– andra behöriga myndigheter, – Europeiska kommissionen, – Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, och

– Europeiska centralbanken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.

Sida 35
Original

3. Ärendet och dess beredning

Inom EU finns bestämmelser om åtgärder för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (ursprungsdirektivet), se bilaga 1. I maj 2018 antogs ett nytt direktiv, Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/843 av den 30 maj 2018 om ändring i direktiv (EU) 2015/849 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, och om ändring av direktiven 2009/138/EG och 2013/36/EU (ändringsdirektivet), se bilaga 2.

Av det skälet har promemorian Genomförande av 2018 års ändringsdirektiv till EU:s fjärde penningtvättsdirektiv upprättats inom Finansdepartementet. I den föreslås dels de lagändringar som krävs för att genomföra ändringsdirektivet i svensk rätt, dels att skyldigheten för t.ex. verksamhetsutövare att lämna uppgifter till Finanspolissektionen vid Polismyndigheten ska gälla också i förhållande till Säkerhetspolisen.

Promemorians lagförslag finns i bilaga 3. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. Remissyttrandena finns tillgängliga på regeringen.se och i Finansdepartementet (Fi2018/03025/B).

Ett utdrag ur utkast till lagrådsremiss har beretts under hand med Företagarna, Sparbankernas Riksförbund, Svenskt Näringsliv, Svenska Bankföreningen och Swedish Fintech Association.

I propositionen behandlas promemorians förslag utom förslaget om ett nytt system för myndigheters tillgång till uppgifter om enskildas konton och värdefack, som behandlas i ett annat sammanhang.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 23 maj 2019 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6.

Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag och synpunkter, som behandlas i författningskommentaren.

I förhållande till lagrådsremissen görs även vissa språkliga och redaktionella ändringar.

4. Regelverket om penningtvätt och finansiering av terrorism

Ursprungsdirektivet har i svensk rätt genomförts i framför allt lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen) och i lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän (registerlagen).

Sida 36
Original

Penningtvättslagen gäller fysiska och juridiska personer som driver verksamhet i Sverige i vilken det finns risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism, s.k. verksamhetsutövare (1 kap. 2–5 §§). Verksamhetsutövare ska förebygga, upptäcka och förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism på olika sätt. Det gäller riskbedömning och rutiner (2 kap.), kundkännedom (3 kap.), övervakning och rapportering (4 kap.) samt intern kontroll och anmälningar om misstänkta överträdelser (6 kap.). För verksamhetsutövare som inte omfattas av någon särskild rörelselag finns bestämmelser om tillsyn och ingripanden i penningtvättslagen (7 kap.). Dessa verksamhetsutövare står under tillsyn av länsstyrelserna i Stockholms, Västra Götalands och Skåne län. För verksamhetsutövare som omfattas av en särskild rörelselag finns bestämmelser om tillsyn och ingripanden i stället i den lagen. Dessa verksamhetsutövare står under tillsyn av Finansinspektionen, Spelinspektionen, Revisorsinspektionen, Fastighetsmäklarinspektionen respektive Sveriges advokatsamfund.

Ändringsdirektivet syftar till att förbättra det unionsrättsliga regelverket om penningtvätt och finansiering av terrorism och på ett mer effektivt sätt bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. Genom ändringsdirektivet görs ändringar i ursprungsdirektivet i flera olika avseenden. I den följande framställningen behandlas ändringarna med utgångspunkt i penningtvättslagens kapitelindelning.

5. Tillämpningsområde och definitioner

Regeringens förslag: Fysiska och juridiska personer som driver yrkesmässig verksamhet som består i förvaltning av eller handel med virtuell valuta ska ansöka om registrering hos Finansinspektionen och anses som verksamhetsutövare enligt penningtvättslagen.

Fysiska och juridiska personer som driver yrkesmässig verksamhet som avser förmedling, förvaring eller handel med konstverk ska vara verksamhetsutövare enligt penningtvättslagen om det kan antas att det i verksamheten eller i en del av verksamheten genomförs eller kommer att genomföras transaktioner, enstaka eller sådana som kan antas ha samband, som innebär att ett utbetalt eller mottaget belopp uppgår till motsvarande 10 000 euro eller mer.

Regeringens bedömning: Svensk rätt omfattar redan ändringsdirektivets utökade definition av begreppet skatterådgivare.

Några överväganden i fråga om ändringsdirektivets krav på att hyresförmedlare ska vara verksamhetsutövare enligt penningtvättslagen bör inte göras inom ramen för detta lagstiftningsärende.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Promemorians förslag innebär att handlare med virtuella valutor bara ska ansöka om registrering hos

Finansinspektionen om de driver yrkesmässig verksamhet som huvudsakligen består i att växla virtuella valutor som är betalningsmedel mot svenska eller sedlar eller mynt eller elektroniska pengar. I promemorians

Sida 37
Original

förslag har förvaring av konstverk begränsats till vissa geografiska platser (frihamnar).

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Finansinspektionen anser att skyldigheten för växlare av virtuella valutor att registrera sig hos

Finansinspektionen varken ska begränsas till handlare med virtuella valutor som huvudsakligen driver sådan verksamhet eller till handlare med virtuella valutor som är betalningsmedel. Finansinspektionen föreslår dessutom – i likhet med Ekobrottsmyndigheten – att personer som driver yrkesmässig verksamhet som avser växling mellan olika virtuella valutor ska ansöka om registrering hos Finansinspektionen och vara verksamhetsutövare enligt penningtvättslagen. Svenska Bankföreningen föreslår att förvaltare av och handlare med virtuella valutor ska omfattas av tillståndskrav. Svenska Bankföreningen anser att begreppet konstverk är oklart. Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Stockholms län och

Länsstyrelsen i Västra Götalands län anser att uttrycket förvaring av konstverk är oklart. Länsstyrelsen i Stockholms län och Svenska Bankföreningen anser att begreppet frihamn är oklart. Länsstyrelsen i Skåne län anser att det är oklart hur den nya kategorin av verksamhetsutövare i form av konsthandlare förhåller sig till den befintliga kategorin av verksamhetsutövare i form av kontantvaruhandlare.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Förvaltning av och handel med virtuell valuta

Enligt ändringsdirektivet ska leverantörer som erbjuder växlingstjänster mellan virtuella valutor och fiatvalutor och tillhandahållare av plånböcker för virtuella valutor vara verksamhetsutövare (de nya artiklarna 2.1.3 g och h i ursprungsdirektivet). Med fiatvalutor avses nationella och utländska sedlar och mynt och elektroniska pengar (skäl 8 i ändringsdirektivet). Vidare ska medlemsstaterna se till att sådana aktörer är registrerade (den nya artikel 47.1 i ursprungsdirektivet).

Penningtvättslagen omfattar fysiska och juridiska personer som driver verksamhet som kräver ansökan om registrering hos Finansinspektionen enligt lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet, valutaväxlingslagen (1 kap. 2 § första stycket 4 penningtvättslagen).

Skyldigheten att ansöka om registrering hos Finansinspektionen gäller bl.a. fysiska och juridiska personer som avser att ägna sig åt yrkesmässig verksamhet som huvudsakligen består i s.k. annan finansiell verksamhet, vilket t.ex. är att tillhandahålla betalningsmedel (1 § 1 och 2 § valutaväxlingslagen).

Det innebär att personer som driver yrkesmässig verksamhet som består i växling av virtuella valutor – dels växling mellan virtuella valutor och fiatvalutor, dels växling mellan olika virtuella valutor – redan är verksamhetsutövare enligt penningtvättslagen, om den har en viss verksamhetsgrad (huvudsakligen) och gäller tillhandahållande av betalningsmedel.

För att genomföra ändringsdirektivet bör emellertid, som Finansinspektionen framhåller, även personer som driver yrkesmässig verksamhet som består i växling av virtuella valutor och fiatvalutor vara verksamhetsutövare enligt penningtvättslagen, oavsett om den har en viss verksamhetsgrad eller om den gäller tillhandahållande av betalningsmedel.

Sida 38
Original

Ändringsdirektivet kräver inte att personer som driver yrkesmässig verksamhet som består i växling mellan olika virtuella valutor ska registreras och vara verksamhetsutövare enligt penningtvättslagen. I likhet med Finansinspektionen och Ekobrottsmyndigheten anser emellertid regeringen att sådan verksamhet bör omfattas av förslaget.

Tillhandahållare av plånböcker för virtuell valuta omfattas inte av valutaväxlingslagen. För att genomföra ändringsdirektivet bör även personer som driver yrkesmässig verksamhet som består i att förvalta virtuella valutor för någon annans räkning omfattas av förslaget. Sammanfattningsvis bör yrkesmässig verksamhet som består i förvaltning av eller handel med virtuell valuta utgöra annan finansiell verksamhet enligt valutaväxlingslagen.

Förslaget innebär att de nya verksamheterna ska registrera sig hos Finansinspektionen och underkastas därmed den tillsyn och krav på bl.a. kontroll av personer i ledningen som följer av valutaväxlingslagen. Till skillnad från Svenska Bankföreningen anser regeringen att det är tillräckligt att den som driver förvaltning av eller handel med virtuell valuta omfattas av de krav som ställs i valutaväxlingslagen.

Förmedling, förvaring eller handel med konstverk

Enligt ändringsdirektivet ska de som handlar med eller agerar som mellanhänder vid handel med konstverk, även när detta utförs av konstgallerier och auktionshus, där värdet av en transaktion eller en serie av sammanhängande transaktioner uppgår till 10 000 euro eller mer vara verksamhetsutövare enligt penningtvättslagen (den nya artikel 2.1.3 i i ursprungsdirektivet). Samma sak gäller personer som förvarar, handlar med eller agerar som mellanhänder vid handel med konstverk när detta utförs av frihamnar, där värdet av en transaktion eller en serie av sammanhängande transaktioner uppgår till 10 000 euro eller mer (den nya artikel 2.1.3 j i ursprungsdirektivet).

Penningtvättslagen gäller för fysiska och juridiska personer som driver yrkesmässig handel med varor, om det kan antas att det i verksamheten eller en del av verksamheten genomförs eller kommer att genomföras transaktioner, enstaka eller sådana som kan antas ha samband, som innebär att utbetalt eller mottaget belopp i kontanter uppgår till motsvarande 5 000 euro eller mer (1 kap. 2 § första stycket 15). Det innebär att viss verksamhet som avses i ändringsdirektivet redan omfattas av penningtvättslagen. Omfattningen är emellertid begränsad till verksamhet som består i handel med konstverk mot kontant betalning.

För att genomföra ändringsdirektivet bör därför personer som driver yrkesmässig verksamhet som avser förmedling eller förvaring av eller handel med konstverk omfattas av penningtvättslagen. I likhet med bestämmelsen om kontantvaruhandlare bör de nya bestämmelserna ges en framåtsyftande utformning, som innebär att en person som yrkesmässigt förmedlar, förvarar eller handlar med konstverk är verksamhetsutövare enligt penningtvättslagen redan när det kan antas att det i verksamheten eller en del av verksamheten kommer att genomföras transaktioner, enstaka eller sådana som kan antas ha samband, som innebär att utbetalt eller mottaget belopp uppgår till motsvarande 10 000 euro eller mer.

Sida 39
Original

Svenska Bankföreningen anser att begreppet konstverk är oklart.

Regeringen konstaterar att ändringsdirektivet inte innehåller någon definition av begreppet. Med konstverk bör t.ex. kunna avses ett två- eller tredimensionellt alster med konstnärlig verkshöjd och konstnärlig unicitet som vanligen uttrycks i måleri och skulpturala former av marmor, gips, brons, keramik, glas, silver, guld, textil, trä m.m. Även serietillverkade konstverk förekommer.

Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Stockholms län och Länsstyrelsen i Västra Götalands län anser att uttrycket förvaring av konstverk är oklart. Länsstyrelsen i Stockholms län och Svenska Bankföreningen anser dessutom att begreppet frihamn är oklart. Regeringen konstaterar att förslaget har getts en allmänt hållen utformning och omfattar förmedling eller förvaring av eller handel med konstverk. Det innebär att förslaget inte har begränsats till vissa platser, t.ex. frihamnar. Genom uttrycket förvaring av konstverk omfattar bestämmelsen olika slag av lagerhållning, t.ex. vid anläggningar för tillfällig lagring, tullager och frizoner enligt tullagen (2016:253) eller motsvarande utländska företeelser.

Länsstyrelsen i Skåne län anser att det är oklart hur den nya kategorin av verksamhetsutövare i form av konsthandlare förhåller sig till den nuvarande kategorin av verksamhetsutövare i form av kontantvaruhandlare (1 kap. 2 § första stycket 16 penningtvättslagen). Regeringen konstaterar att i den utsträckning en och samma person omfattas av såväl den nya kategorin av verksamhetsutövare i form av konsthandlare som den nuvarande kategorin av verksamhetsutövare i form av kontantvaruhandlare, ska personen anses tillhöra den nya kategorin.

Skatterådgivare

I ändringsdirektivet utvidgas begreppet skatterådgivare till att även avse varje annan person som åtar sig att direkt eller genom någon som personen i fråga är kopplad till att lämna materiellt bistånd, stöd eller rådgivning i skattefrågor som huvudsaklig affärs- eller yrkesverksamhet så att även sådana personer ska vara verksamhetsutövare i penningtvättslagen (den nya artikel 2.1.3 a i ursprungsdirektivet).

Enligt penningtvättslagen är fysiska och juridiska personer som driver yrkesmässig rådgivning avseende skatter och avgifter (skatterådgivare) verksamhetsutövare (1 kap. 2 § första stycket 19). Skatterådgivare är inte en egen definierad yrkeskår i Sverige. De kan vara anställda inom olika företag eller bedriva egen verksamhet (se prop. 2003/04:156 s. 46 och 2016/17:173 s. 506). Den verksamhet som avses i bestämmelsen omfattar, vid sidan av renodlad rådgivning i skattefrågor, även angränsat materiellt bistånd och stöd i skattefrågor som ges inom ramen för en yrkesmässig verksamhet. Även när verksamhetsutövaren inte själv direkt ger materiellt bistånd, stöd eller rådgivning omfattas verksamhetsutövaren av bestämmelsen, om denne har åtagit sig att tillhandahålla sådan verksamhet. I sådana fall får verksamhetsutövaren anses bedriva yrkesmässig rådgivning avseende skatter och avgifter. Enligt regeringens mening omfattar svensk rätt därför redan den utökade definitionen av begreppet skatterådgivare i ändringsdirektivet.

Sida 40
Original

Hyresförmedlare

I ändringsdirektivet finns krav på att mäklare som förmedlar hyresrätter med en månadshyra som motsvarar eller överstiger 10 000 euro ska vara verksamhetsutövare enligt penningtvättslagen (den nya artikel 2.1.3 d i ursprungsdirektivet). Den frågan behandlas av 2017 års fastighetsmäklarutredning. Utredningens betänkande (SOU 2018:64) är föremål för beredning i Regeringskansliet. Några överväganden i fråga om ändringsdirektivets krav i denna del bör därför inte göras inom ramen för detta lagstiftningsärende.

Hänvisningar till S5

Prop. 2018/19:150: Avsnitt 11.1, Författningskommentar till 1 § lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet

6. Riskbedömning och rutiner

6.1. Skydd mot repressalier

Regeringens förslag: Det ska i lag förtydligas att skyddet mot repressalier omfattar åtgärder som kan betraktas som hämnd.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: Enligt ursprungsdirektivet ska medlemsstaterna se till att enskilda personer, inbegripet anställda och företrädare vid den ansvariga enheten, som rapporterar misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism internt eller till en finansunderrättelseenhet skyddas från att utsättas för hot eller fientliga handlingar och i synnerhet från ogynnsamma eller diskriminerande anställningsåtgärder (artikel 38).

Genom ändringsdirektivet görs tillägg i artikeln som innebär att skyddet för den rapporterande personen ska vara rättsligt och, utöver hot och fientliga handlingar, omfatta även hämnd (den nya artikel 38.1 i ursprungsdirektivet).

Enligt penningtvättslagen ska verksamhetsutövare ha rutiner och vidta de åtgärder i övrigt som behövs för att skydda anställda, uppdragstagare och andra som på liknande grund deltar i verksamheten från hot eller fientliga åtgärder till följd av att de fullgör verksamhetsutövarens skyldigheter. Verksamhetsutövaren får inte utsätta en anställd, uppdragstagare eller annan som på liknande grund deltar i verksamheten för repressalier på grund av att denne har informerat om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism, internt eller till Finanspolissektionen vid Polismyndigheten (2 kap. 15 § penningtvättslagen). Med repressalier avses som utgångspunkt samma typ av åtgärder som omfattas av repressalieförbudet i diskrimineringslagen (2008:567). Som repressalier räknas bl.a. sådana mer ingripande åtgärder som uppsägning, avskedande och omplaceringar. Vidare omfattas även fråntagande av arbetsuppgifter, orimligt hög arbetsbelastning, försämrade förmåner, andra negativa förändringar av anställningsförhållandena, trakasserier, oberättigat dåliga vitsord, tillrättavisande utskällningar och utfrysning på arbetsplatsen (se prop. 2016/17:173 s. 519).

Sida 41
Original

Anställda, uppdragstagare och andra som på liknande grund deltar i verksamheten som rapporterar misstankar om penningtvätt eller finansiering av terrorism ska därmed skyddas av och mot verksamhetsutövaren. En verksamhetsutövare som brister i sin skyldighet att erbjuda skydd eller bryter mot förbudet mot repressalier riskerar att bli föremål för ingripande från tillsynsmyndigheten. Enligt regeringens mening uppfyller svensk rätt redan kravet i ändringsdirektivet på att den rapporterande personen skyddas rättsligt mot de handlingar som anges i direktivet.

Enligt regeringens uppfattning omfattas hämndåtgärder av uttrycket fientliga åtgärder. För att det ska vara tydligt att ändringsdirektivets krav är uppfyllda bör det emellertid uttryckligen anges i bestämmelsen att skyddet omfattar även sådana handlingar.

Hänvisningar till S6-1

Prop. 2018/19:150: Avsnitt Författningskommentar till 15 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

6.2. Förbud mot att tillhandahålla anonyma värdefack

Regeringens förslag: En verksamhetsutövare får inte tillhandahålla anonyma värdefack.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svenska Bankföreningen anser att begreppet värdefack är oklart.

Skälen för regeringens förslag: Enligt ursprungsdirektivet ska medlemsstaterna förbjuda sina kreditinstitut och finansiella institut att föra anonyma konton eller utfärda anonyma motböcker. Medlemsstaterna ska i alla händelser kräva att ägarna och förmånstagarna till befintliga anonyma konton eller anonyma motböcker så snart som möjligt, och under alla förhållanden innan kontona eller motböckerna nyttjas, omfattas av åtgärder för kundkännedom (artikel 10.1). Genom ändringsdirektivet ändras artikeln på det sättet att även anonyma bankfack omfattas av förbudet och att åtgärder för kundkännedom för befintliga anonyma konton, anonyma motböcker och anonyma bankfack ska vara gjorda senast den 10 januari 2019 (den nya artikel 10.1 i ursprungsdirektivet).

Enligt penningtvättslagen ska en verksamhetsutövare vidta åtgärder för kundkännedom. Kundens och den verkliga huvudmannens identitet ska bl.a. kontrolleras och information rörande affärsförbindelsens syfte och art ska inhämtas (3 kap. 7 och 12 §§). Detta ska ske löpande och vid behov (3 kap. 13 §). Om kundkännedom inte uppnås får en affärsförbindelse inte etableras och i vissa fall krävs att etablerade affärsförbindelser måste avslutas (3 kap. 1 §). Av detta följer att verksamhetsutövare inte kan tillhandahålla anonyma konton, motböcker eller värdefack och att sådana inte heller förekommer i Sverige. Det innebär att svensk rätt redan uppfyller kraven i ändringsdirektivet. Emellertid gäller ett uttryckligt förbud mot att tillhandahålla anonyma konton eller motböcker (2 kap. 6 § penningtvättslagen). Regeringen anser därför att ett uttryckligt förbud mot att tillhandahålla anonyma värdefack bör införas.

Svenska Bankföreningen anser att begreppet värdefack är oklart.

Begreppet har samma innebörd som i 7 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. I det avseendet ska framhållas att

Sida 42
Original

verksamhetsutövare enligt penningtvättslagen inte får etablera eller upprätthålla en affärsförbindelse eller utföra en enstaka transaktion med kund som är anonym, oavsett vara eller tjänst.

Hänvisningar till S6-2

Prop. 2018/19:150: Avsnitt Författningskommentar till 6 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

7. Kundkännedom

7.1. Elektronisk identifiering

Regeringens förslag: Det ska anges i penningtvättslagen att en verksamhetsutövare som ska identifiera och kontrollera en kunds identitet får använda sig av medel för elektronisk identifiering och betrodda tjänster eller andra säkra identifieringsprocesser, på distans eller på elektronisk väg, som är reglerade, erkända, godkända eller accepterade av relevanta myndigheter.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten anser att en möjlighet till elektronisk identifiering vid åtgärder för kundkännedom skulle kunna innebära en minskad benägenhet hos verksamhetsutövare att kräva personlig inställelse när en affärsförbindelse etableras. En sådan utveckling kan leda till en ökad risk för penningtvätt och finansiering av terrorism. Myndigheterna anser att det behöver tydliggöras att förslaget inte innebär en ändring i sak. Myndigheterna lyfter frågan om det bör uppställas ett krav på att elektronisk identifiering ska kräva såväl kod som biometrisk autentisering för att förhindra brottsliga upplägg.

Skälen för regeringens förslag: Enligt ursprungsdirektivet ska åtgärder för kundkännedom omfatta bl.a. identifiering av kunden och kontroll av dennes identitet utifrån handlingar, uppgifter eller information som erhållits från en tillförlitlig och oberoende källa (artikel 13.1 a). En ansvarig enhet (verksamhetsutövare) får anlita en tredje part att uppfylla kraven på kundkännedom, men ansvaret för att kraven uppfylls ligger emellertid på den enhet som anlitar den tredje parten. Den anlitade tredje parten, som en ansvarig enhet hänvisar kunden till, ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att tredje part omedelbart på begäran överlämnar relevanta kopior av identifierings- och kontrolluppgifter och andra relevanta handlingar om kundens eller den verkliga huvudmannens identitet, och att den ansvariga enheten lagrar en kopia av de dokument och uppgifter som är nödvändiga för att uppfylla kraven som fastställs i fråga om åtgärder för kundkännedom, för en period på fem år efter det att affärsförbindelsen med kunden har upphört eller efter den dag då en enstaka transaktion utfördes (artiklarna 27.2 och 40.1 a).

I ändringsdirektivet tydliggörs att identifiering av kunden och kontroll av dennes identitet utifrån handlingar, uppgifter eller information som erhållits från en tillförlitlig och oberoende källa ska inkludera medel för elektronisk identifiering och betrodda tjänster enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk

Sida 43
Original

identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG (EU:s förordning om elektronisk identifiering) eller andra säkra identifieringsprocesser på distans eller på elektronisk väg, som reglerats, erkänts, godkänts eller godtagits av relevanta nationella myndigheter (den nya artikel 13.1 a i ursprungsdirektivet). Motsvarande tillägg har även gjorts i fråga om när en verksamhetsutövare kan förlita sig på åtgärder för kundkännedom som har utförts av en utomstående samt de handlingar och uppgifter om åtgärder för kundkännedom som verksamhetsutövarna ska lagra (de nya artiklarna 27.2 och 40.1 första stycket a i ursprungsdirektivet).

I EU:s förordning om elektronisk identifiering – som kompletteras av lagen (2016:561) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om elektronisk identifiering – fastställs de villkor under vilka medlemsstaterna erkänner medel för identifiering av fysiska och juridiska personer som omfattas av ett anmält system för elektronisk identifiering hos en annan medlemsstat. I den finns också regler om betrodda tjänster, bl.a. elektroniska underskrifter och elektroniska dokument.

Enligt penningtvättslagen ska en verksamhetsutövare identifiera kunden och kontrollera kundens identitet genom identitetshandlingar eller registerutdrag eller genom andra uppgifter och handlingar från en oberoende och tillförlitlig källa (3 kap. 7 §). I fråga om åtgärder för kundkännedom som har utförts av en utomstående får en verksamhetsutövare förlita sig på åtgärder som den utomstående har utfört om verksamhetsutövaren utan dröjsmål får del av de uppgifter som den utomstående har inhämtat och på begäran kan få del av den dokumentation som ligger till grund för uppgifterna (3 kap. 21 §). En verksamhetsutövare ska i fem år bevara handlingar och uppgifter som avser åtgärder för kundkännedom (5 kap. 3 §).

Penningtvättslagen är teknikneutral och utesluter inte att en verksamhetsutövare vid identifiering av kunden och kontroll av kundens identitet använder sig av de medel för identifikation som ändringsdirektivet anger. För att genomföra ändringsdirektivet bör det emellertid uttryckligen anges att de medel för identifikation som direktivet anger kan användas. Som

Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten framhåller, är avsikten inte att åstadkomma någon förändring i sak.

Hänvisningar till EU-rättsakter kan göras antingen statiska eller dynamiska. En statisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i en viss angiven lydelse. En dynamisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. För att säkerställa att ändringar i EU-förordningar får omedelbart genomslag är det ändamålsenligt att hänvisningen dit görs dynamisk, vilket överensstämmer med den hänvisningsteknik som har använts i senare propositioner (jfr t.ex. prop. 2016/17:22 s. 96 f., prop. 2016/17:162 s. 244 f. och prop. 2017/18:77 s. 104 f.).

Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten lyfter frågan om det bör uppställas ett krav på att elektronisk identifiering ska kräva såväl kod som biometrisk autentisering för att förhindra brottsliga upplägg. Frågan faller emellertid utanför ramen för detta lagstiftningsärende.

Sida 44
Original

Hänvisningar till S7-1

Prop. 2018/19:150: Avsnitt Författningskommentar till 15 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

7.2. Identifiering och kontroll av verklig huvudman

Regeringens förslag: En verksamhetsutövares skyldighet att utreda en kunds verkliga huvudman ska åtminstone avse sökning i registret över verkliga huvudmän.

Regeringens bedömning: Svensk rätt uppfyller ändringsdirektivets krav på att den alternativa verkliga huvudmannens identitet ska kontrolleras och att de åtgärder som vidtagits för detta ska dokumenteras.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Svenska Bankföreningen anser att det ska vara tillräckligt att uppvisa dataloggar för att styrka att registerkontroll har skett.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Registerkontroll

Enligt ändringsdirektivet ska ansvariga enheter, när en ny affärsförbindelse ingås med ett företag eller annan juridisk enhet, eller en trust eller en juridisk konstruktion med trustliknande struktur eller funktioner som är föremål för registrering av uppgifter om verkligt huvudmannaskap samla in bevis på registrering eller ett utdrag från registret (den nya artikel 14.1 i ursprungsdirektivet).

Det finns inte något krav på kontroll mot registret över verkliga huvudmän i syfte att identifiera en kunds verkliga huvudman (3 kap. 8 § penningtvättslagen). För att genomföra ändringsdirektivet bör därför ett sådant krav införas.

En verksamhetsutövare kan på egen hand göra en sökning i registret. Det bör därför inte krävas att ett särskilt bevis eller utdrag ska hämtas in från Bolagsverket. I stället får det ankomma på verksamhetsutövaren att visa att kravet har uppfyllts. Det bör, t.ex. som Svenska Bankföreningen framhåller, kunna ske genom dataloggar över att sökning har skett.

Identifiering och kontroll av en alternativ verklig huvudman

I ursprungsdirektivet anges vilka åtgärder som krävs för kundkännedom avseende verkliga huvudmän (artikel 13.1 b). Om ingen person på grund av ägande av eller genom kontroll över en juridisk person ska anses vara verklig huvudman ska enligt ursprungsdirektivet de fysiska personer som innehar ledande befattningar anses vara verklig huvudman (s.k. alternativ huvudman) (artikel 3.6 a ii). När en alternativ verklig huvudman har utsetts ska ansvariga enheter enligt ändringsdirektivet vidta de rimliga åtgärder som krävs för att kontrollera identiteten på den fysiska person som innehar ställningen som ledande befattningshavare och dokumentera de åtgärder som vidtagits samt eventuella svårigheter som uppstått under kontrollprocessen (nya artikel 13.1 b i ursprungsdirektivet).

En verksamhetsutövare ska utreda om kunden har en verklig huvudman och vidta åtgärder för att kontrollera den verkliga huvudmannens identitet (3 kap. 8 § penningtvättslagen). Om kunden är en juridisk person och det

Sida 45
Original

efter en genomförd utredning står klart att den juridiska personen inte har en verklig huvudman, ska den person som är styrelseordförande, verkställande direktör eller motsvarande befattningshavare anses vara verklig huvudman (alternativ huvudman). Detsamma gäller om verksamhetsutövaren har anledning att anta att den person som identifierats genom utredningen inte är den verkliga huvudmannen. Den verkliga huvudmannens identitet ska kontrolleras (3 kap. 9 § penningtvättslagen). En verksamhetsutövare är skyldig att bevara handlingar och uppgifter som avser vidtagna åtgärder för kundkännedom (5 kap. 3 § penningtvättslagen). Detta omfattar även uppgifter om de åtgärder som verksamhetsutövaren vidtagit vid identifieringen av en alternativ verklig huvudman samt eventuella svårigheter som påträffats i samband med sådan identifiering. Svensk rätt uppfyller därmed redan ändringsdirektivets krav i denna del.

Hänvisningar till S7-2

Prop. 2018/19:150: Avsnitt 14, Författningskommentar till 8 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

7.3. Uppföljning av affärsförbindelsen i vissa fall

Regeringens förslag: En verksamhetsutövare som är ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska vidta åtgärder för kundkännedom även när kontakt måste tas med kunden för att fullgöra skyldigheterna att granska finansiella konton enligt lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton.

Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens, men regeringens förslag är något annorlunda utformat.

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Enligt Svenska Bankföreningen bör ändringsdirektivet tolkas på så sätt att kravet avser uppgifter om kundens verkliga huvudman.

Skälen för regeringens förslag: Enligt ursprungsdirektivet ska medlemsstaterna kräva att ansvariga enheter inte bara vidtar åtgärder för kundkännedom gentemot alla nya kunder utan även vid lämpliga tidpunkter gentemot befintliga kunder, efter en riskkänslighetsanalys, bland annat när en kunds relevanta omständigheter förändras (artikel 14.5). Genom ändringsdirektivet görs ett tillägg som innebär att medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter också vidtar åtgärder för kundkännedom när den ansvariga enheten har en rättslig skyldighet att under det berörda kalenderåret kontakta kunden för att granska alla relevanta uppgifter om den verkliga huvudmannen eller de verkliga huvudmännen, eller om den ansvariga enheten har haft denna skyldighet enligt rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG, det s.k. DAC (den nya artikel 14.5 i ursprungsdirektivet).

DAC har genomförts i svensk rätt bl.a. genom lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton. I 4–8 kap. den lagen finns bestämmelser om att rapporteringsskyldiga finansiella institut för finansiella konton ska vidta vissa åtgärder bl.a. för att utreda den skatterättsliga hemvisten för en kontohavare och för att fastställa vilka personer som har ett bestämmande inflytande över kontohavare. Om omständigheterna gör

Sida 46
Original

att det finns skäl att anta att en uppgift är oriktig eller otillförlitlig ska institutet från kontohavaren inhämta nya uppgifter.

Enligt penningtvättslagen ska en verksamhetsutövare löpande och vid behov följa upp pågående affärsförbindelser i syfte att säkerställa att kännedomen om kunden är aktuell och tillräcklig för att hantera den bedömda risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism (3 kap. 13 § penningtvättslagen). Ändringsdirektivet innebär att en verksamhetsutövare som är ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska vidta sådana åtgärder även vid fullgörandet av skyldigheterna att granska finansiella konton enligt lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton. Penningtvättslagen innehåller inget krav på att sådana institut ska vidta åtgärder för kundkännedom vid de tidpunkter som anges i ändringsdirektivet. För att genomföra ändringsdirektivet, bör ett sådant krav införas.

Regeringen delar inte Svenska Bankföreningens uppfattning att det nya kravet är begränsat till vissa åtgärder för kundkännedom (uppgifter om kundens verkliga huvudman).

Hänvisningar till S7-3

Prop. 2018/19:150: Avsnitt Författningskommentar till 13 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

7.4. Affärsförbindelser eller transaktioner med högrisktredjeländer

Regeringens förslag: Vid affärsförbindelser eller enstaka transaktioner med en kund från ett högrisktredjeland ska skärpta åtgärder för kundkännedom åtminstone avse skärpning av övervakningen av pågående affärsförbindelser och bedömningen av enstaka transaktioner och omfatta inhämtande av – ytterligare information om kunden och den verkliga huvudmannen, – ytterligare information om affärsförbindelsens eller den enstaka

transaktionens syfte och art, – information om kundens och den verkliga huvudmannens

ekonomiska situation samt om varifrån kundens eller den verkliga huvudmannens ekonomiska medel kommer, och – godkännande från en behörig beslutsfattare att etablera eller

upprätthålla en affärsförbindelse.

Regeringens bedömning: Ändringsdirektivets möjlighet att kräva att en verksamhetsutövare ska säkerställa att den första betalningen genomförs genom ett konto i vissa kreditinstitut bör inte utnyttjas.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Svenska Bankföreningen konstaterar att det i åtskilliga fall är omöjligt att inhämta information om varifrån en kunds verkliga huvudmans medel och förmögenhet kommer.

Sida 47
Original

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Skärpta åtgärder för kundkännedom

För att på unionsnivå harmonisera vilka åtgärder för kundkännedom som ska vidtas i förhållande till högrisktredjeländer införs genom ändringsdirektivet en ny artikel (artikel 18 a). I fråga om åtgärder för kundkännedom vid affärsförbindelser eller transaktioner med en kund i ett högrisktredjeland ska medlemsstaterna kräva att de ansvariga enheterna tillämpar följande skärpta åtgärder för kundkännedom:

1. Inhämta ytterligare information om kunden och den verkliga huvudmannen eller de verkliga huvudmännen.

2. Inhämta ytterligare information om affärsförbindelsens avsedda natur.

3. Inhämta information om varifrån kundens och den verkliga huvudmannen eller de verkliga huvudmännens medel och förmögenhet kommer.

4. Inhämta information om skälen till planerade eller genomförda transaktioner.

5. Inhämta godkännande från företagsledningen att inleda eller fortsätta en affärsförbindelse.

6. Förstärka övervakningen av affärsförbindelserna genom att öka antalet kontroller och förbättra tidpunkterna för deras genomförande samt välja ut de transaktionsmönster som bör analyseras ytterligare (den nya artikel 18 a 1 första stycket i ursprungsdirektivet).

Enligt penningtvättslagen ska särskilt omfattande kontroller för identifiering och kontroll av kunden vidtas om risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism som kan förknippas med kundrelationen bedöms som hög. Åtgärderna ska i sådant fall kompletteras med de ytterligare åtgärder som krävs för att motverka den höga risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Sådana åtgärder kan avse inhämtande av ytterligare information om kundens affärsverksamhet eller ekonomiska situation och uppgifter om varifrån kundens ekonomiska medel kommer (3 kap. 16 § penningtvättslagen). Skärpta åtgärder ska vidtas vid affärsförbindelser eller enstaka transaktioner när kunden är etablerad i ett land utanför EES som av Europeiska kommissionen har identifierats som ett högrisktredjeland (3 kap. 17 § första stycket penningtvättslagen). En verksamhetsutövare ska övervaka pågående affärsförbindelser och bedöma enstaka transaktioner i syfte att upptäcka avvikande aktiviteter och transaktioner (4 kap. 1 och 2 §§ penningtvättslagen).

Ändringsdirektivet innebär att de angivna åtgärderna för kundkännedom alltid ska vidtas vid affärsförbindelser eller enstaka transaktioner med en kund i ett högrisktredjeland. För att genomföra ändringsdirektivet bör därför ett krav på att sådana åtgärder ska vidtas vid aktuella affärsförbindelser eller enstaka transaktioner införas.

I andra länder förekommer att verksamhetsutövare – framför allt kreditinstitut – i stället för att vidta skärpta åtgärder för kundkännedom väljer att avstå från att ingå affärsförbindelser eller transaktioner eller avsluta affärsförbindelser med kunder i ett högrisktredjeland. Det är inte avsikten med bestämmelserna om skärpta åtgärder för kundkännedom. Avsikten är att bestämmelserna ska tillämpas från kund till kund, inte från land till land.

Sida 48
Original

I avsn itt 12 behandlas de nya artiklarna 18 a 2 och 3 i ursprungsdirektivet.

Första betalningen

Ändringsdirektivet erbjuder medlemsstaterna en möjlighet att i fråga om betalningar ytterligare skärpa kraven på att åtgärder för kundkännedom vidtas. Medlemsstaterna får nämligen kräva att ansvariga enheter i tillämpliga fall säkerställer att den första betalningen genomförs genom ett konto i kundens namn hos ett kreditinstitut som omfattas av standarder för åtgärder för kundkännedom som inte är mindre robusta än de som fastställs i ursprungsdirektivet (den nya artikel 18 a 1 andra stycket i ursprungsdirektivet).

Enligt penningtvättslagen får en verksamhetsutövare inte etablera eller upprätthålla en affärsförbindelse eller utföra en enstaka transaktion, om verksamhetsutövaren inte har tillräcklig kännedom om kunden för att kunna hantera risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism som kan förknippas med kundrelationen och övervaka och bedöma kundens aktiviteter och transaktioner (3 kap. 1 §). Om skärpta åtgärder för kundkännedom inte leder till erforderlig kundkännedom, får en betalning överhuvudtaget inte genomföras. Enligt regeringens mening är det därför inte nödvändigt att utnyttja den möjlighet som ändringsdirektivet ger.

7.5. Korrespondentförbindelser

Regeringens förslag: Bestämmelsen om skärpta åtgärder för kundkännedom vid korrespondentförbindelser ska gälla när en förbindelse som innefattar en betalning etableras.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: När det gäller gränsöverskridande korrespondentförbindelser med ett motpartsinstitut i ett tredjeland ska medlemsstaterna enligt ursprungsdirektivet kräva att deras kreditinstitut och finansiella institut vidtar vissa skärpta kundkännedomsåtgärder (artikel 19). Enligt ändringsdirektivet ska sådana skärpta åtgärder vidtas om korrespondentförbindelsen involverar utförande av betalningar. Det anges också att åtgärderna ska vidtas i samband med att en affärsförbindelse inleds (den nya artikel 19 i ursprungsdirektivet).

Enligt penningtvättslagen ska vissa verksamhetsutövare vid korrespondentförbindelser med kreditinstitut eller finansiella institut från länder utanför EES vidta skärpta åtgärder för kundkännedom (3 kap. 18 §). För att genomföra ändringsdirektivet, bör bestämmelsen gälla vid etablerandet av en korrespondentförbindelse som innefattar en betalning.

Sida 49
Original

7.6. Elektroniska pengar

Regeringens förslag: Tröskelvärdena i bestämmelsen om elektroniska pengar ska sänkas så att de överensstämmer med värdena i ändringsdirektivet.

Förenklade åtgärder för kundkännedom ska få tillämpas endast om en betalningstransaktion som initieras via internet eller genom något annat medel för distanskommunikation avser ett belopp som uppgår till motsvarande högst 50 euro.

Kreditinstitut och finansiella institut ska få ta emot betalning med ett anonymt betalningsinstrument som getts ut i ett land utanför EES bara om instrumentet uppfyller de krav som ställs på motsvarande instrument som getts ut inom EES.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: Medlemsstaterna får enligt ursprungsdirektivet tillåta att ansvariga enheter inte vidtar åtgärder för kundkännedom avseende elektroniska pengar, förutsatt att vissa riskreducerande villkor är uppfyllda (artikel 12). Villkoren för undantag innebär att högst 250 euro får lagras på betalningsinstrumentet. Instrumentet ska vidare inte kunna återuppladdas eller ha en månatlig gräns för betalningstransaktioner om 250 euro och endast kunna användas i den medlemsstat där det getts ut. För att undantag ska kunna medges krävs därutöver att instrumentet uteslutande används för inköp av varor och tjänster samt att det inte kan finansieras med anonyma elektroniska pengar. Utgivaren måste trots de förenklade åtgärderna avseende kunden övervaka transaktioner och affärsförbindelser så pass noga att ovanliga eller misstänkta transaktioner kan upptäckas. Undantaget är inte tillämpligt vid kontantinlösen eller kontantuttag av de elektroniska pengarnas penningvärde om det överstiger 100 euro.

De riskreducerande villkoren ändras genom ändringsdirektivet. Det högsta belopp som får lagras på instrumentet sänks från 250 till 150 euro (den nya artikel 12.1 b i ursprungsdirektivet). Dessutom sänks den månatliga gränsen för betalningstransaktioner med instrumentet från 250 till 150 euro (den nya artikel 12.1 a i ursprungsdirektivet). Beloppsgränsen för när åtgärder för kundkännedom ska vidtas vid kontantinlösen eller kontantuttag sänks från 100 till 50 euro. Medlemsstaterna ska dessutom se till att undantaget avseende skyldigheten att utföra kundkännedomsåtgärder inte är tillämpligt i fråga om betalningstransaktioner på distans enligt definitionen i artikel 4.6 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG och 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG, om betalningsbeloppet överstiger 50 euro per transaktion (den nya artikel 12.2 i ursprungsdirektivet).

Medlemsstaterna ska vidare kräva att kreditinstitut och finansiella institut i egenskap av förvärvare endast godtar betalningar med anonyma förbetalda kort som utfärdats i ett tredjeland om dessa kort uppfyller krav motsvarande de riskreducerande villkoren och som tillåter att ansvariga

Sida 50
Original

enheter inte vidtar åtgärder för kundkännedom (den nya artikel 12.3 första stycket i ursprungsdirektivet).

Enligt ändringsdirektivet får medlemsstater besluta att inte acceptera betalningar som utförs av anonyma betalningsinstrument på deras territorium (den nya artikel 12.3 andra stycket i ursprungsdirektivet).

Enligt penningtvättslagen får en verksamhetsutövare i fråga om elektroniska pengar enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar besluta att inte vidta åtgärder för kundkännedom under vissa förutsättningar (3 kap. 31 §). Sådana åtgärder får underlåtas bl.a. om instrumentet inte kan återuppladdas eller har en månatlig gräns för penningtransaktioner på ett belopp motsvarande högst 250 euro och endast kan användas för betalning i Sverige, det högsta belopp som lagras elektroniskt inte överstiger ett belopp motsvarande 250 euro och kontantinlösen eller kontantuttag av de elektroniska pengarnas penningvärde inte får ske med belopp som överstiger motsvarande 100 euro.

För att genomföra ändringsdirektivet, bör tröskelvärdena sänkas så att de överensstämmer med värdena i det direktivet.

Vidare bör den möjlighet att vidta förenklade åtgärder för kundkännedom vid en betalningstransaktion som initieras via internet eller genom annat medel för distanskommunikation som ändringsdirektivet erbjuder införas. Tröskelvärdet bör motsvara det som anges i ändringsdirektivet.

Enligt regeringens mening bör det också i fortsättningen vara möjligt att använda anonyma betalningsinstrument. För att genomföra ändringsdirektivet, bör emellertid kreditinstitut och finansiella institut få ta emot betalning med ett anonymt betalningsinstrument som getts ut i ett land utanför EES endast om instrumentet uppfyller de krav som ställs för motsvarande instrument som getts ut inom EES.

Hänvisningar till S7-6

Prop. 2018/19:150: Avsnitt Författningskommentar till 32 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

8. Övervakning och rapportering

Regeringens förslag: Skyldigheten för t.ex. verksamhetsutövare att lämna uppgifter till Finanspolissektionen ska också gälla i förhållande till Säkerhetspolisen.

Regeringens bedömning: Svensk rätt uppfyller redan följande krav i ändringsdirektivet: – verksamhetsutövarnas uppgiftsskyldighet i förhållande till Finans-

polissektionen, – hur Finanspolissektionen får använda de uppgifter som den får från

en verksamhetsutövare, – att verksamhetsutövarna ska granska bakgrunden till och syftet med

vissa transaktioner, och – att Finanspolissektionen kan få tillgång till uppgifter om fysiska och

juridiska personers fastighetsinnehav.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.

Sida 51
Original

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Enligt Svenska Bankföreningen omfattar uttrycket fast egendom i ändringsdirektivet såväl fastigheter som bostadsrätter. Föreningen föreslår därför att ett register över innehavare av andelar i bostadsrättsföreningar inrättas. Också Polismyndigheten föreslår att ett sådant register ska inrättas.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Uppgiftsskyldighet i förhållande till Finanspolissektionen

Enligt ursprungsdirektivet ska ansvariga enheter samarbeta fullt ut genom att på finansunderrättelseenhetens begäran, direkt eller indirekt, ge den all nödvändig information i enlighet med de förfaranden som inrättats genom tillämplig rätt (artikel 33.1 b). Enligt ändringsdirektivet ska informationen i stället lämnas direkt på finansunderrättelseenhetens begäran (den nya artikel 33.1 b i ursprungsdirektivet).

Enligt ändringsdirektivet ska finansunderrättelseenheterna från de ansvariga enheterna kunna begära, inhämta och använda information för det ändamål som särskilt anges även om ingen rapport om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism först lämnats in. Detta ska dock inte gälla notarier, andra oberoende jurister, revisorer, externa revisorer och skatterådgivare (den nya artikel 32.9 i ursprungsdirektivet).

Finanspolissektionen vid Polismyndigheten är finansunderrättelseenhet vid tillämpning av regelverket om penningtvätt och finansiering av terrorism. På begäran av Finanspolissektionen ska t.ex. verksamhetsutövare utan dröjsmål lämna alla uppgifter som behövs för en utredning om penningtvätt eller finansiering av terrorism (4 kap. 6 §penningtvättslagen). Vissa undantag görs (4 kap. 8 § samma lag).

Uppgiftsskyldigheten i förhållande till Finanspolissektionen gäller direkt och utan att det ställs krav på något särskilt förfarande samt oberoende av om någon rapport om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism har lämnats. Enligt regeringens mening uppfyller svensk rätt redan i dag kraven i ändringsdirektivet.

Uppgiftsskyldighet i förhållande till Säkerhetspolisen

Uppgiftsskyldigheten i 4 kap. 6 § penningtvättslagen gäller inte i förhållande till Säkerhetspolisen. Till Säkerhetspolisens uppgifter hör att förebygga, förhindra och upptäcka viss brottslig verksamhet, inbegripet brott mot lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall. Sekretess hindrar inte att uppgift om en enskild lämnas mellan Finanspolissektionen och Säkerhetspolisen, om den mottagande myndigheten behöver uppgiften i sin brottsbekämpande verksamhet (35 kap. 10 a § offentlighets- och sekretesslagen [2009:400], OSL).

I dag tillämpas en ordning som innebär att Säkerhetspolisen genom Finanspolissektionen begär de uppgifter från t.ex. verksamhetsutövare som behövs för att utreda finansiering av terrorism. Vissa uppgifter kan vara känsliga i Säkerhetspolisens verksamhet. I sådana fall kan den nuvarande ordningen medföra att Säkerhetspolisen underlåter att begära uppgifter.

Sida 52
Original

Av dessa skäl framstår det som en lämplig ordning att Säkerhetspolisen – som har ansvaret för att förebygga, förhindra och upptäcka brott som har koppling till finansiering av terrorism – kan begära de uppgifter från t.ex. verksamhetsutövare som behövs för att utreda finansiering av terrorism. Uppgiftsskyldigheten bör därför gälla även i förhållande till Säkerhetspolisen. Regeringen förutsätter att Finanspolissektionen så långt som möjligt hålls informerad av Säkerhetspolisen så att Finanspolissektionen kan fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 32 i ursprungsdirektivet, t.ex. att genomföra analyser av risker för finansiering av terrorism.

I avsn itt 12 föreslås att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om hur uppgifter ska lämnas till Säkerhetspolisen.

Avvikande aktiviteter och transaktioner

Medlemsstaterna ska enligt ursprungsdirektivet kräva att ansvariga enheter i möjligaste mån granskar bakgrunden till och syftet med alla komplexa och ovanligt stora transaktioner, och alla ovanliga transaktionsmönster som inte förefaller ha något ekonomiskt eller lagligt syfte. Ansvariga enheter ska särskilt skärpa övervakningen av affärsförbindelsen för att avgöra om dessa transaktioner eller aktiviteter framstår som misstänkta (artikel 18.2). Enligt ändringsdirektivet ska medlemsstaterna kräva att ansvariga enheter så långt det är rimligen möjligt granskar bakgrunden till och syftet med alla transaktioner som uppfyller åtminstone ett av följande villkor, i) de är komplexa transaktioner, ii) de är ovanligt stora transaktioner, iii) de genomförs enligt ett ovanligt transaktionsmönster, iv) de förefaller inte ha något tydligt ekonomiskt eller lagligt syfte. Ansvariga enheter ska särskilt skärpa omfattningen och karaktären på övervakningen av affärsförbindelsen för att avgöra om dessa transaktioner eller aktiviteter framstår som misstänkta (den nya artikel 18.2 i ursprungsdirektivet).

Enligt penningtvättslagen ska en verksamhetsutövare övervaka pågående affärsförbindelser och bedöma enstaka transaktioner i syfte att upptäcka aktiviteter och transaktioner som avviker från vad verksamhetsutövaren har anledning att räkna med utifrån den kännedom om kunden som verksamhetsutövaren har, som avviker från vad verksamhetsutövaren har anledning att räkna med utifrån den kännedom som verksamhetsutövaren har om sina kunder, de produkter och tjänster som tillhandahålls, de uppgifter som kunden lämnar och övriga omständigheter, eller som utan att vara avvikande kan antas ingå som ett led i penningtvätt eller finansiering av terrorism. Inriktningen och omfattningen av övervakningen ska bestämmas med beaktande av de risker som identifierats i den allmänna riskbedömningen, den risk för penningtvätt och finansiering av terrorism som kan förknippas med kundrelationen och annan information om tillvägagångssätt för penningtvätt eller finansiering av terrorism (4 kap. 1 § penningtvättslagen). Om avvikelser eller misstänkta aktiviteter eller transaktioner uppmärksammas ska en verksamhetsutövare genom skärpta åtgärder för kundkännedom och andra nödvändiga åtgärder bedöma om det finns skälig grund att misstänka att det är fråga om penningtvätt eller finansiering av terrorism eller att egendom annars härrör från brottslig handling (4 kap. 2 § penningtvättslagen).

Sida 53
Original

Bestämmelserna i penningtvättslagen (4 kap. 1 och 2 §§) har getts en utformning som innebär att de rymmer ändringsdirektivets krav på att en verksamhetsutövare ska granska bakgrunden till och syftet med vissa transaktioner. En verksamhetsutövare har därför redan en motsvarande skyldighet enligt penningtvättslagen. Enligt regeringens mening uppfyller svensk rätt därmed redan ändringsdirektivets krav.

Identifikation av fysiska och juridiska personer som äger fast egendom

Medlemsstaterna ska enligt ändringsdirektivet ge finansunderrättelseenheter och behöriga myndigheter tillgång till information som gör det möjligt att med nödvändig skyndsamhet identifiera alla fysiska eller juridiska personer som äger fast egendom, bl.a. genom register eller elektroniska datasöksystem, om sådana register eller system finns tillgängliga (den nya artikel 32 b 1 i ursprungsdirektivet).

Direktivet innehåller ingen definition av uttrycket fast egendom. Med fast egendom avses i svensk rätt jord. Denna är indelad i fastigheter (1 kap. 1 § jordabalken). I Sverige finns ett offentligt register med uppgifter om fastigheter och ägarna till dessa (1 och 7 §§ lagen

[

2000:224] om fastig-

hetsregister och 44 och 64 §§ förordningen [2000:308] om fastighetsregister). Genom fastighetsregistret kan Finanspolissektionen genom direktåtkomst redan i dag få tillgång till uppgifter om fysiska och juridiska personers fastighetsinnehav. Enligt regeringens mening uppfyller svensk rätt därmed redan de krav som ändringsdirektivet ställer i denna del.

Svenska Bankföreningen och Polismyndigheten föreslår att ett register över innehavare av andelar i bostadsrättsföreningar inrättas. En andel i en bostadsrättsförening utgör lös egendom enligt svensk rätt. I fastighetsregistret finns därför endast uppgifter om den bostadsrättsförening som äger en fastighet. Detta innebär att Finanspolissektionen genom registret inte kan få information om och i vilken utsträckning en person äger en andel i bostadsrättsföreningen. Till skillnad från Svenska Bankföreningen anser regeringen att ändringsdirektivet tar sikte på just uppgifter om ägandet av fastigheter. Frågan om ett register över andelar i bostadsrättsföreningar faller därmed utanför ramen för detta lagstiftningsärende. Det ska emellertid framhållas att fastighetsmäklare och kreditinstitut – i egenskap av verksamhetsutövare enligt penningtvättslagen – ska rapportera misstankar om penningtvätt och finansiering av terrorism till Finanspolissektionen (4 kap. 3 § penningtvättslagen).

Hänvisningar till S8

Prop. 2018/19:150: Avsnitt 12, Författningskommentar till 6 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

9. Intern kontroll och anmälningar om misstänkta överträdelser

Regeringens förslag: Bestämmelsen om rapporteringssystem ska – utöver anställda och uppdragstagare – omfatta andra som på liknande grund deltar i verksamheten.

En verksamhetsutövare ska vara skyldig att ha rutiner och att vidta de åtgärder i övrigt som behövs för att skydda dem som omfattas av bestämmelsen från hot, hämnd eller fientliga åtgärder till följd av att de

Sida 54
Original

gjort en anmälan om misstänkta överträdelser av bestämmelserna i lagen eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Verksamhetsutövare ska förbjudas att utsätta dessa personer för repressalier på grund av en sådan anmälan.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Skydd för den som rapporterar överträdelser

Medlemsstaterna ska enligt ursprungsdirektivet kräva att ansvariga enheter inrättar lämpliga rutiner, så att deras anställda eller personer i jämförbar ställning kan rapportera överträdelser internt genom en särskild, självständig och anonym kanal som står i proportion till den berörda ansvariga enhetens typ och storlek (artikel 61.3). Enligt ändringsdirektivet ska medlemsstaterna även se till att enskilda personer, inbegripet anställda och företrädare vid den ansvariga enhet som rapporterar misstänk penningtvätt eller finansiering av terrorism internt eller till en finansunderrättelseenhet, skyddas rättsligt från att utsättas för hot, hämnd eller fientliga handlingar, och i synnerhet från ogynnsamma eller diskriminerande anställningsåtgärder (den nya artikel 61.3 andra stycket i ursprungsdirektivet).

Bestämmelser om rapportering av misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism och rapportering av potentiella eller faktiska överträdelser av de nationella bestämmelser genom vilka ursprungsdirektivet införlivas, finns på skilda håll i det direktivet (artikel 38 respektive 61). Att ursprungsdirektivet ska ges en annan systematik genom ändringsdirektivet förefaller inte vara avsedd. Ändringsdirektivet i denna del har emellertid fått samma utformning som den nya bestämmelsen om skydd för enskilda personer som rapporterar om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism och som behandlas i avsn itt 6.1. Enligt regeringens mening får ändringsdirektivet i denna del i stället för rapportering av misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism ta sikte på rapportering av potentiella eller faktiska överträdelser av de nationella bestämmelser genom vilka ursprungsdirektivet införlivas.

Enligt penningtvättslagen ska verksamhetsutövare tillhandahålla ändamålsenliga rapporteringssystem för anställda och uppdragstagare som vill göra anmälningar om misstänkta överträdelser av penningtvättslagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen (6 kap. 4 §). I begreppet ändamålsenliga ligger att det ska vara möjligt att den interna rapporten kan göras anonymt (prop. 2016/17:173 s. 326).

För att genomföra ändringsdirektivet bör bestämmelsen om rapporteringssystem i 6 kap. 4 § penningtvättslagen – utöver anställda och uppdragstagare – omfatta också andra som på liknande grund deltar i verksamheten.

I penningtvättslagen finns inga bestämmelser om skydd mot repressalier för personer som har rapporterat överträdelser av lagen. För att genomföra ändringsdirektivet bör ett skydd mot repressalier för den som rapporterar överträdelser av penningtvättslagen införas.

Sida 55
Original

I avsn itt 12 föreslås att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om nödvändiga åtgärder och rutiner för att skydda den som har rapporterat överträdelser.

Mekanismer för rapportering

Enligt ursprungsdirektivet ska medlemsstaterna se till att de behöriga myndigheterna etablerar effektiva och tillförlitliga mekanismer för att uppmuntra rapportering till de behöriga myndigheterna om potentiella eller faktiska överträdelser av de nationella bestämmelser genom vilka ursprungsdirektivet införlivas (artikel 61.1). Enligt ändringsdirektivet ska även självreglerande organ ha sådana mekanismer (den nya artikel 61.1 första stycket i ursprungsdirektivet). De behöriga myndigheterna och de självreglerande organen ska vidare tillhandahålla en eller flera säkra kommunikationskanaler för personer som gör den rapporteringen. Sådana kanaler ska säkerställa att identiteten på de personer som tillhandahåller information endast är känd för de behöriga myndigheterna, och i tillämpliga fall de självreglerande organen (den nya artikel 61.1 andra stycket i ursprungsdirektivet).

Medlemsstaterna ska enligt ändringsdirektivet se till att enskilda personer som utsätts för hot, hämnd eller fientliga handlingar eller ogynnsamma eller diskriminerande anställningsåtgärder efter att ha rapporterat misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism eller – som det får förstås – potentiella eller faktiska överträdelser av de nationella bestämmelser varigenom ursprungsdirektivet genomförs, internt eller till en finansunderrättelseenhet har rätt att på ett säkert sätt inkomma med klagomål till respektive behörig myndighet (de nya artiklarna 38.2 första meningen och 61.3 tredje stycket första meningen i ursprungsdirektivet).

Samtliga verksamhetsutövare som omfattas av regelverket mot penningtvätt och finansiering av terrorism står under tillsyn. Tillsynsansvaret är fördelat på flera myndigheter och ett självreglerande organ, Fastighetsmäklarinspektionen, Finansinspektionen, Revisorsinspektionen, Spelmyndigheten, länsstyrelserna i Stockholms, Västra Götalands och Skånes län och Sveriges advokatsamfund.

Finansinspektionen ska ha rutiner för att ta emot frivilliga anmälningar om misstänkta överträdelser av penningtvättslagen (förordningen [2016:1318] om Finansinspektionens rutiner för mottagande av anmälningar om regelöverträdelser). Uppgifterna ska förvaras på ett säkert sätt så att ingen obehörig har tillgång till dem. Den telefonlinje och adress som används för anmälningar ska vara skild från Finansinspektionens övriga kommunikationskanaler, inrättas och användas så att den mottagna informationen är fullständig och skyddad, och möjliggöra lagring av de uppgifter som lämnas så att de kan användas för vidare utredning. Motsvarande gäller i fråga om Fastighetsmäklarinspektionen, Revisorsinspektionen, Spelinspektionen samt länsstyrelserna i Skåne, Stockholms och Västra Götalands län (17 a § förordningen [2009:92] om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, penningtvättsförordningen, och 1 a § förordningen [2007:1077] med instruktion för Revisorsinspektionen).

Sida 56
Original

Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet som består i tillsyn över efterlevnaden av penningtvättslagen och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen för en uppgift eller en utsaga om överträdelse av en bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet (30 kap. 23 a § OSL).

Advokater och advokatbolag står under tillsyn av Sveriges advokatsamfund. I tillsynsansvaret ingår att på eget initiativ eller på anmälan ta upp fråga om disciplinärt förfarande mot en advokat. Den som har deltagit i ett tillsynsärende får inte obehörigen röja vad han eller hon då har fått veta om någons personliga eller ekonomiska förhållanden (8 kap. 6 § rättegångsbalken och 40 § stadgarna för Sveriges advokatsamfund).

Sammanfattningsvis gäller att tillsynsmyndigheterna enligt gällande rätt ska ha effektiva och tillförlitliga mekanismer för att uppmuntra rapportering till de behöriga myndigheterna om potentiella eller faktiska överträdelser av penningtvättslagen, inbegripet det nuvarande (2 kap. 15 § penningtvättslagen) och det föreslagna förbudet mot repressalier. Det saknas visserligen uttryckliga bestämmelser om att Sveriges advokatsamfund ska ha motsvarande mekanismer men regeringen förutsätter att samfundet – som utöver tillsynsverksamheten ska tillvarata advokaters allmänna yrkesintressen – har rutiner för att ta emot anmälningar om överträdelser av penningtvättslagen. I myndigheternas och samfundets respektive tillsynsverksamhet finns vidare förutsättningar för att skydda anmälarens identitet. Enligt regeringens uppfattning uppfyller svensk rätt därmed redan ändringsdirektivets krav.

Hänvisningar till S9

Prop. 2018/19:150: Avsnitt 15, Författningskommentar till 4 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

10. Skadestånd

10.1. Rätt till skadestånd

Regeringens förslag: En verksamhetsutövare som bryter mot förbuden mot repressalier ska betala ersättning för den skada som uppkommer.

Skadeståndet kan avse både ersättning för den förlust som uppkommer och ersättning för den kränkning som lagbrottet innebär.

Ersättning som avser en förlust som uppkommit efter det att anställningen upphört får bestämmas till högst det belopp som anges i anställningsskyddslagen.

Om det är skäligt får skadeståndet sättas ned eller helt falla bort.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Stockholms tingsrätt anser att det bör förtydligas dels om någon kan hållas ansvarig i verksamhetsutövarens ställe, dels vilka befattningshavare som en verksamhetsutövare ansvarar för. Arbetsdomstolen har synpunkter på lagtextens utformning.

Skälen för regeringens förslag: I avsn itt 9 b ehandlas möjligheterna för enskilda personer som utsatts för repressalier efter att ha rapporterat misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism eller – som det får förstås – potentiella eller faktiska överträdelser av de nationella bestämmelser

Sida 57
Original

varigenom ursprungsdirektivet införlivas, internt eller till en finansunderrättelseenhet har rätt att på ett säkert sätt inkomma med klagomål till de behöriga myndigheterna. Utan att det påverkar konfidentialiteten för de uppgifter som en finansunderrättelseenhet samlat in, ska medlemsstaterna enligt ändringsdirektivet se till att sådana enskilda personer även har rätt till ett effektivt rättsmedel för att tillvarata sina rättigheter (de nya artiklarna 38.2 andra meningen och 63.3 tredje stycket andra meningen i ursprungsdirektivet).

Det finns enligt gällande rätt vissa möjligheter för arbetstagare och andra att tillvarata sina rättigheter om de utsätts för repressalier på sin arbetsplats till följd av rapportering av misstänkt penningtvätt och finansiering av terrorism eller överträdelser av penningtvättslagen. Av lagen (1982:80) om anställningsskydd (anställningsskyddslagen) framgår vad som krävs för att en arbetstagare ska sägas upp eller avskedas (7 och 18 §§). En uppsägning eller ett avskedande kan under vissa förutsättningar ogiltigförklaras (34 och 35 §§anställningsskyddslagen). En arbetsgivare som bryter mot anställningsskyddslagen eller vägrar rätta sig efter en dom, varigenom bl.a. en uppsägning eller ett avskedande har förklarats ogiltig, ska betala skadestånd till arbetstagaren (38 och 39 §§anställningsskyddslagen). En arbetsgivare får inte utsätta en arbetstagare för repressalier på grund av att arbetstagaren slår larm om allvarliga missförhållanden i arbetsgivarens verksamhet under förutsättning att arbetstagaren slår larm på vissa sätt (4–7 §§ lagen [2016:749] om särskilt skydd mot repressalier för arbetstagare som slår larm om allvarliga missförhållanden, visselblåsarlagen). Med allvarliga missförhållanden avses brott med fängelse i straffskalan eller därmed jämförliga missförhållanden. En arbetsgivare som utsätter arbetstagaren för repressalier på grund av att arbetstagaren slår larm om allvarliga missförhållanden i arbetsgivarens verksamhet ska betala skadestånd för den förlust som uppkommer och för den kränkning som repressalien innebär (9 § samma lag). Samma skydd har den som utför arbete som inhyrd, om larmet avser förhållanden i inhyrarens verksamhet (2 § samma lag).

Den krets av personer som erbjuds skydd i de angivna lagarna är snävare än den som ändringsdirektivet tar sikte på (jfr prop. 2016/17:173 s. 223). Anställningsskyddslagen erbjuder vidare i huvudsak skydd mot osakligt skiljande från anställningen. Skyddet i visselblåsarlagen begränsas till missförhållanden i arbetsgivarens verksamhet, vilket innebär att t.ex. misstankar om penningtvätt eller finansiering av terrorism i verksamheten hos någon av verksamhetsutövarens kunder inte omfattas. Inte heller förbudet mot repressalier för rapportering av misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism i penningtvättslagen (2 kap. 15 §) eller det föreslagna förbudet mot repressalier för rapportering om överträdelser av penningtvättslagen (se avsn itt 9) ger den personen några rättsliga möjligheter att tillvara ta sina rättigheter, om han eller hon trots förbuden har utsatts för repressalier. Enligt regeringens mening ger den befintliga regleringen inte rapporterande personer rätt till ett effektivt rättsmedel för att tillvarata sina rättigheter på det sätt ändringsdirektivet kräver. Det finns därför behov av att komplettera lagstiftningen.

För att skyddet mot repressalier ska vara effektivt bör detta förenas med en möjlighet till sanktioner mot verksamhetsutövaren. Som framgått är skadestånd den sanktion som förekommer i författningar som syftar till att

Sida 58
Original

skydda arbetstagare från repressalier. Samtidigt som ett skadestånd innebär en ekonomisk kompensation för den skada som repressalien inneburit, kan risken för skadeståndsansvar förväntas ha en avhållande effekt på den som överväger någon form av repressalier mot någon i verksamheten. Skadeståndsansvar framstår därmed som en lämplig sanktion mot den som överträder repressalieförbudet. En sådan sanktion stämmer vidare väl överens med ändringsdirektivets krav på att den enskilde ska ges rätt till ett effektivt rättsmedel för att tillvarata sina rättigheter.

Ett skadeståndsansvar för verksamhetsutövaren bör därför införas. En förutsättning för skadeståndsansvar bör vara att repressalien från verksamhetsutövarens sida har vidtagits på grund av att den enskilde har rapporterat misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism eller överträdelser av penningtvättslagen.

För att en person som utsätts för en repressalie ska bli ekonomiskt kompenserad, bör skadestånd kunna lämnas både för den ekonomiska förlust som uppkommer och ersättning för den kränkning som repressalien innebär (jfr 38 § andra stycket första meningen anställningsskyddslagen).

I t.ex. anställningsskyddslagen är skadeståndsansvaret begränsat i fråga om ersättning för förlust. Sådan ersättning som avser tid efter anställningens upphörande får under alla förhållanden bestämmas till högst det belopp som motsvarar ett visst antal månadslöner, beroende på anställningstidens längd (38 § andra stycket andra meningen). En fråga som aktualiseras är om det bör införas någon motsvarande begränsning för hur högt skadestånd som ska kunna dömas ut. En sådan begränsning är lämplig, eftersom det saknas anledning att döma ut ett högre ekonomiskt skadestånd i tvister som rör den föreslagna lagen än i tvister som rör motsvarande brott mot anställningsskyddslagen. Enligt regeringens mening bör alltså motsvarande begränsning av det ekonomiska skadeståndets storlek som uppställs i anställningsskyddslagen gälla även för skadestånd enligt förbuden mot repressalier. Detta bör gälla oavsett om anställningsskyddslagen är tillämplig eller inte. Lagtexten bör i förtydligande syfte utformas i enlighet med Arbetsdomstolens förslag.

På motsvarande sätt som i anställningsskyddslagen bör skadeståndet kunna sättas ned eller bortfalla helt om det är skäligt.

Stockholms tingsrätt anser att det bör förtydligas dels om någon kan hållas ansvarig i verksamhetsutövarens ställe, dels vilka befattningshavare som en verksamhetsutövare ansvarar för. Regeringen konstaterar att det är verksamhetsutövaren som har skadeståndsansvar. När det gäller frågan om skadeståndsansvarets räckvidd får den bestämmas i rättstillämpningen.

I avsnitt 10.3 föreslås att sekretess ska gälla hos domstol för vissa uppgifter.

Hänvisningar till S10-1

Prop. 2018/19:150: Avsnitt Författningskommentar till 1 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

10.2. Handläggningen i domstol

Regeringens förslag: Om den som anser sig ha blivit utsatt för repressalier visar omständigheter som ger anledning att anta att han eller hon har blivit utsatt för repressalier, är det verksamhetsutövaren som ska visa att repressalier inte har förekommit.

Sida 59
Original

Mål som gäller en anställd eller någon som fullgör praktik hos verksamhetsutövaren eller som utför arbete som inhyrd eller inlånad arbetskraft, ska handläggas enligt arbetstvistlagen. I sådana mål ska även den som fullgör praktik eller som utför arbete som inhyrd eller inlånad arbetskraft anses som arbetstagare. Den verksamhetsutövare hos vilken praktiken eller arbetet utförs ska anses som arbetsgivare. Detta gäller också när reglerna om tvisteförhandling i medbestämmandelagen tillämpas.

Mål som gäller någon annan person ska prövas av allmän domstol och handläggas enligt rättegångsbalkens bestämmelser om rättegången i tvistemål där förlikning om saken är tillåten.

I mål som gäller en anställd eller någon som hos verksamhetsutövaren fullgör praktik eller utför arbete som inhyrd eller inlånad arbetskraft, ska bestämmelserna i medbestämmandelagen tillämpas när det gäller – den tid inom vilken förhandling ska begäras eller talan väckas, och – förlorad talerätt på grund av preskription.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. I promemorian föreslås inte att mål som rör praktikanter eller inhyrd eller inlånad arbetskraft hos en verksamhetsutövare ska handläggas enligt arbetstvistlagen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Arbetsdomstolen, Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Finansförbundet väcker frågan om det i lag bör framgå att verksamhetsutövaren i förhållande till den som fullgör praktik eller utför arbete som inhyrd eller inlånad ska anses som arbetsgivare i mål som handläggs enligt arbetstvistlagen. Arbetsdomstolen och TCO väcker dessutom frågan om det bör finnas en förlängd tidsfrist för den som inte företräds av en arbetstagarorganisation och om bestämmelserna om preskription i anställningsskyddslagen ska gälla om talan hade kunnat grundas på den lagen. Finansinspektionen anser att en annan utformning av bevislättnadsregeln bör övervägas.

Skälen för regeringens förslag

Handläggningen vid domstol

Frågan om skadestånd ska utgå är en fråga som rör förhållandet mellan verksamhetsutövaren och arbetstagaren. Den typen av frågor handläggs som huvudregel enligt lagen om (1974:371) om rättegången i arbetstvister (arbetstvistlagen). Det kan också vara aktuellt att i vissa mål åberopa flera grunder för skadeståndsansvar, t.ex. att en och samma åtgärd – såsom en uppsägning – strider mot såväl anställningsskyddslagen som penningtvättslagen. Det är lämpligt att dessa frågor behandlas i ett och samma mål.

Arbetstvister prövas av en tingsrätt eller Arbetsdomstolen, beroende på vem som väcker talan och på vad tvisten avser. En tingsrätts avgörande kan överklagas till Arbetsdomstolen. Arbetsdomstolen är slut- och prejudikatinstans i arbetstvister. Inom domstolen finns hög arbetsrättslig kompetens och erfarenhet. Mål om skadestånd som rör förbuden mot repressalier bör därför handläggas som arbetstvister.

Sida 60
Original

Intresset av en snabb och säker rättstillämpning får anses väl tillgodosett genom att tvister om skadestånd enligt penningtvättslagen prövas slutligt i Arbetsdomstolen.

Det aktualiserar frågan om även tvister mellan verksamhetsutövaren och andra personer än arbetstagare bör handläggas i samma ordning. Tvister om skadestånd enligt diskrimineringslagen mellan arbetsgivare och t.ex. den som fullgör praktik eller utför arbete som inhyrd eller inlånad arbetskraft handläggs som arbetstvister (6 kap. 1 §). Enligt regeringens mening framstår det som lämpligt att även en tvist mellan verksamhetsutövaren och den som fullgör praktik eller utför arbete som inhyrd eller inlånad arbetskraft handläggs som arbetstvister. Arbetsdomstolen,

TCO och Finansförbundet väcker frågan om det i lag bör framgå att verksamhetsutövaren i förhållande till den som fullgör praktik eller utför arbete som inhyrd eller inlånad ska anses som arbetsgivare i mål som handläggs enligt arbetstvistlagen. Enligt regeringens mening bör verksamhetsutövaren i förhållande till den som fullgör praktik eller utför arbete som inhyrd eller inlånad anses som arbetsgivare i sådana mål. I lagen bör det vidare anges att den som fullgör praktik eller utför arbete som inhyrd eller inlånad arbetskraft ska anses som arbetstagare. Detsamma bör gälla vid tillämpning av reglerna om tvisteförhandling i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (medbestämmandelagen).

När det gäller tvister mellan en verksamhetsutövare och t.ex. uppdragstagare, framstår det emellertid som främmande att låta dessa tvister handläggas som arbetstvister. Dessa tvister bör i stället prövas av allmän domstol och handläggas enligt bestämmelserna i rättegångsbalken om rättegången i tvistemål där förlikning om saken är tillåten (s.k. dispositiva tvistemål).

Bevislättnadsregel

En förutsättning för skadeståndsansvar är att en repressalie från en verksamhetsutövares sida har vidtagits på grund av att den enskilde har rapporterat misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism eller överträdelse av penningtvättslagen. Många gånger kan det vara svårt för en enskild att bevisa ett sådant samband. För att skyddet mot repressalier ska vara effektivt är det viktigt att den som anser sig ha blivit utsatt har en rimlig möjlighet att göra sin rätt gällande. Det finns därför anledning att överväga om det enskilde bör ges en bevislättnad i detta avseende.

Flera lagar på området – t.ex. diskrimineringslagen (6 kap. 3 §) – innehåller en sådan bevislättnadsregel för den enskilde. Innebörden är att om den enskilde visar omständigheter som ger anledning att anta att ett visst förhållande föreligger, är det den som påstås ha brustit i sina åligganden som ska visa att de påstådda förhållandena inte förekommit. Enligt regeringens mening framstår det som lämpligt att även i fråga om skadestånd enligt penningtvättslagen införa en bevislättnadsregel. Regeringen anser att den bör utformas efter förebild av diskrimineringslagen (jfr prop. 2007/08:95 s. 443–446).

Sida 61
Original

Preskription

På arbetsrättens område skiljer sig preskriptionsreglerna på flera sätt från preskriptionsreglerna inom andra rättsområden. Det gäller t.ex. preskriptionstidens längd och sättet att avbryta preskription på. Tidsfristerna inom arbetsrätten är kortare än vad som gäller inom andra rättsområden och det krävs kvalificerade åtgärder för att undvika preskription.

Arbetsdomstolen och TCO väcker frågan om det bör finnas en förlängd tidsfrist för den som inte företräds av en arbetstagarorganisation. Det finns ett intresse av att preskriptionsreglerna inom olika delar av det arbetsrättsliga området inte skiljer sig från varandra alltför mycket, särskilt eftersom skadeståndstalan i vissa fall kan föras med stöd av flera lagar. Att nu införa särskilda preskriptionsregler skulle enligt regeringens mening snarast riskera att göra situationen mer komplex och svåröverskådlig. I diskrimineringslagen hänvisas till preskriptionsreglerna i anställningsskyddslagen, när talan förs med anledning av uppsägning eller avskedande, och medbestämmandelagen, när talan förs av annan anledning än uppsägning eller avskedande. I fråga om preskriptionstider för talan om skadestånd enligt penningtvättslagen som ska prövas som arbetstvister bör hänvisningar därför göras till bestämmelserna om preskription i medbestämmandelagen. Enligt diskrimineringslagen omfattas arbetstagare som inte företräds av en arbetstagarorganisation av en frist om två månader i stället för den månadslånga fristen i medbestämmandelagen. Enligt regeringens mening bör dock preskriptionsreglerna motsvara vad som gäller enligt visselblåsarlagen.

Arbetsdomstolen och TCO väcker dessutom frågan om bestämmelserna om preskription i anställningsskyddslagen ska gälla om talan hade kunnat grundas på den lagen. För det fall den påstådda repressalien är t.ex. en uppsägning eller ett avskedande kan talan om skadestånd föras även enligt anställningsskyddslagen och då gäller preskriptionsreglerna i den lagen. Man skulle därför kunna överväga att införa en reglering som innebär att preskriptionsreglerna i anställningsskyddslagen ska tillämpas i sådana fall. Enligt regeringens mening bör dock preskriptionsreglerna även i detta avseende motsvara vad som gäller enligt visselblåsarlagen, som inte innehåller någon hänvisning till preskriptionsreglerna i anställningsskyddslagen.

Hänvisningar till S10-2

Prop. 2018/19:150: Avsnitt Författningskommentar till 2 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, Författningskommentar till 3 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, Författningskommentar till 4 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

10.3. Sekretess

Regeringens förslag: Sekretess gäller hos domstol för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider avsevärd skada eller betydande men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i mål om skadestånd enligt penningtvättslagen.

Regeringens bedömning: Svensk rätt uppfyller redan ändringsdirektivets krav på att enskildas rätt att tillvarata sin rätt inte ska påverka konfidentialiteten för de uppgifter som finansunderrättelseenheten samlat in.

Sida 62
Original

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. I promemorian föreslås en bestämmelse om sekretess för en uppgift som hänför sig till sådan verksamhet som avses i 2 kap. 1 § 1 lagen om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område ska gälla hos domstol om den förekommer i ett mål om skadestånd enligt penningtvättslagen.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: I 36 kap. offentlighets- och sekretesslagen finns bestämmelser om sekretess till skydd för enskild i vissa mål och ärenden hos domstol, i vissa fall av medling, i ärenden om rättshjälp, m.m. Sekretess gäller hos domstol till skydd för enskilds personliga och ekonomiska förhållanden i t.ex. mål om tillämpningen av diskrimineringslagen och visselblåsarlagen (36 kap. 4 § OSL).

Det beror på att intresset av sekretess kan vara starkt i dessa mål. Det kan nämligen tänkas att det förekommer anklagelser mot enskilda eller avslöjanden av känsliga uppgifter om enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. Motsvarande gäller i mål om skadestånd enligt penningtvättslagen. Den tystnadsplikt som följer av sekretessen inskränker inte rätten enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter.

Sekretess bör därför gälla hos domstol för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider avsevärd skada eller betydande men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i mål om skadestånd enligt penningtvättslagen.

Mål om skadestånd enligt penningtvättslagen är av samma karaktär som mål om tillämpningen av diskrimineringslagen och visselblåsarlagen. Den nya sekretessbestämmelsen bör därför placeras i 36 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen.

Enligt ändringsdirektivet ska enskildas rätt att tillvarata sin rätt inte påverka konfidentialiteten för de uppgifter som Finansunderrättelseenheten samlat in (de nya artiklarna 38.2 andra meningen och 61.3 tredje stycket andra meningen i ursprungsdirektivet).

En skadeståndstalan får i många fall antas grunda sig på en redogörelse inte bara för själva repressalieåtgärden utan även för den händelse som föranlett åtgärden, dvs. rapporten om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism eller överträdelse av penningtvättslagen. En sådan redogörelse kan därför innehålla uppgift om verksamhetsutövarens kundrelationer (misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism) eller egna affärsbeslut (överträdelse av penningtvättslagen). De förhållanden som uppgifterna gäller kan alltså vara sådana som är eller kan bli föremål för utredning vid Finanspolissektionen, och det kan därför finnas ett intresse av att uppgifterna skyddas så att underrättelse- eller utredningsverksamheten inte ska skadas.

I ett mål om skadestånd gäller sekretess för uppgift om enskilds affärs- och driftsförhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör lider avsevärd skada om uppgiften röjs (36 kap. 2 § OSL). Det innebär att uppgift om verksamhetsutövarens kundrelationer och egna affärsbeslut i vissa fall kan omfattas av sekretess. Svensk rätt uppfyller därmed redan ändringsdirektivet krav.

Sida 63
Original

Hänvisningar till S10-3

Prop. 2018/19:150: Avsnitt 10.1

11. Tillsyn och ingripanden

11.1. Tillsyn

Regeringens förslag: Fysiska och juridiska personer som driver yrkesmässig verksamhet som avser förmedling, förvaring eller handel med konstverk ska omfattas av bestämmelserna om tillsyn och ingripande i penningtvättslagen och stå under tillsyn av länsstyrelserna.

Regeringens bedömning: Svensk rätt uppfyller redan följande krav i ändringsdirektivet: – verksamhetsutövare är föremål för lämplig tillsyn, vilket inkluderar

befogenheter att genomföra tillsyn på plats och på distans, samt vidta lämpliga och proportionella administrativa åtgärder för att avhjälpa situationen vid överträdelser. – tillsynsmyndigheterna ska samarbeta med sina utländska motsvarig-

heter vid tillsyn över gränsöverskridande verksamhet, – Sveriges advokatsamfund ska offentliggöra en årsrapport med upp-

gifter beträffande vidtagna ingripandeåtgärder och sanktioner.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Promemorian innehåller inget förslag i denna del.

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Stockholms län och Länsstyrelsen i Västra Götalands län anser att det är oklart vilken myndighet som ska utöva tillsyn över fysiska och juridiska personer som driver yrkesmässig verksamhet som avser förmedling, förvaring eller handel med konstverk. Om de nya verksamhetsutövarna ska stå under länsstyrelsernas tillsyn, anser länsstyrelserna och Bolagsverket att verksamhetsutövarna ska anmäla sin verksamhet till Bolagsverket.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Konsthandlare

Medlemsstaterna ska enligt ursprungsdirektivet kräva att de behöriga myndigheterna effektivt övervakar och vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att ursprungsdirektivet efterlevs (artikel 48.1). Enligt ändringsdirektivet ska medlemsstaterna kräva att alla ansvariga enheter är föremål för lämplig tillsyn, vilket inkluderar befogenheter att genomföra tillsyn på plats och på distans, samt vidta lämpliga och proportionella administrativa åtgärder för att avhjälpa situationen vid överträdelser (den nya artikel 48.1 a tredje stycket i ursprungsdirektivet).

För verksamhetsutövare som inte omfattas av någon särskild rörelselag finns bestämmelser om tillsyn och ingripanden i 7 kap. penningtvättslagen. Dessa verksamhetsutövare står under tillsyn av länsstyrelserna i Stockholms, Västra Götalands och Skåne län (16 § förordningen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism).

För verksamhetsutövare som omfattas av en särskild rörelselag finns bestämmelser om tillsyn och ingripanden i stället i den lagen (7 kap. 1 § tredje stycket penningtvättslagen). Dessa verksamhetsutövare står under

Sida 64
Original

tillsyn av Finansinspektionen, Spelinspektionen, Revisorsinspektionen, Fastighetsmäklarinspektionen respektive Sveriges advokatsamfund.

I avsnitt 5 föreslås att fysiska och juridiska personer som driver yrkesmässig verksamhet som avser förmedling, förvaring eller handel med konstverk ska vara verksamhetsutövare enligt penningtvättslagen. Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Stockholms län och Länsstyrelsen i

Västra Götalands län anser att det är oklart vilken myndighet som ska utöva tillsyn över dessa verksamhetsutövare.

Det finns inte någon särskild rörelsereglering som omfattar fysiska och juridiska personer som driver yrkesmässig verksamhet som avser förmedling, förvaring eller handel med konstverk. Av det skälet och för att genomföra ändringsdirektivet bör dessa verksamhetsutövare – i likhet med alla andra verksamhetsutövare som inte omfattas av någon särskild rörelsereglering – omfattas av bestämmelserna om tillsyn och ingripanden i penningtvättslagen och stå under tillsyn av länsstyrelserna.

Fysiska och juridiska personer som avser att driva yrkesmässig verksamhet som består i förmedling, förvaring eller handel med konstverk ska därför – som länsstyrelserna och Bolagsverket framhåller – anmäla detta till Bolagsverket (7 kap. 3 § penningtvättslagen).

Tillsynen över verksamhetsutövarna

Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där den ansvariga enheten driver företag utövar tillsyn över att dessa företag iakttar den medlemsstatens nationella bestämmelser för införlivandet av ursprungsdirektivet. I de fall då kreditinstitut och finansiella institut ingår i en koncern ska medlemsstaterna se till att de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där ett moderföretag är etablerat samarbetar med de behöriga myndigheterna i de medlemsstater där de företag som ingår i koncernen är etablerade (den nya artikel 48.4 första och andra styckena i ursprungsdirektivet).

Avseende koncerner ska medlemsstaterna också se till att de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där ett moderföretag är etablerat utövar tillsyn över det effektiva genomförandet av koncernens riktlinjer och rutiner. För detta ändamål ska medlemsstaterna se till att de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där kreditinstitut och finansiella institut som ingår i koncernen är etablerade samarbetar med de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där moderföretaget är etablerat (den nya artikel 48.5 andra stycket i ursprungsdirektivet).

Samtliga verksamhetsutövare som omfattas av penningtvättslagen står under tillsyn. De myndigheter (Fastighetsmäklarinspektionen, Finansinspektionen, Revisorsinspektionen, Spelinspektionen och länsstyrelserna i Skåne, Stockholms och Västra Götalands län) och självreglerande organ

Sida 65
Original

(Sveriges advokatsamfund) som utövar tillsyn ska i sin tillsynsverksamhet se till att de verksamhetsutövare som de har tillsyn över driver sin verksamhet i enlighet med penningtvättslagen (8 kap. 6 § rättegångsbalken, 7 § valutaväxlingslagen, 24 § pantbankslagen [1995:1000], 3 a § revisorslagen [2001:883], 10 kap. 1 § lagen [2004:46] om värdepappersfonder, 13 kap. 2 § lagen om bank- och finansieringsrörelse, 10 § lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet, 23 kap. 1 § lagen [2007:528] om värdepappersmarknaden, 8 kap. 1 § lagen [2010:751] om betaltjänster, 17 kap. 2 § försäkringsrörelselagen [2010:2043], 28 § fastighetsmäklarlagen [2011:666], 5 kap. 1 § lagen om elektroniska pengar, 13 kap. 1 § lagen [2013:561] om förvaltare av alternativa investeringsfonder, 16 § lagen [2014:275] om viss verksamhet med konsumentkrediter, 18 kap. 2 § spellagen [2018:1138] och 8 kap. 3 § lagen [2018:1219] om försäkringsdistribution).

Tillsynen omfattar även att ett moderbolag som är etablerat här i landet uppfyller sina skyldigheter enligt penningtvättslagen och att se till att gemensamma rutiner och riktlinjer tillämpas inom andra bolag i koncernen. Inom ramen för en sådan gränsöverskridande tillsyn ska svenska tillsynsmyndigheter samarbeta med tillsynsmyndigheterna i de medlemsstater som dotterbolagen är etablerade (4 § lagen [1992:160] om utländska filialer m.m., 3 kap. 1–5 §§ och 6 kap. 1 och 4–7 §§ lagen [1998:293] om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, 10 kap. 6 a § lagen om värdepappersfonder, 13 kap. 6 a, 7 och 8 §§ lagen om bank- och finansieringsrörelse, 8 kap. 7 § lagen om försäkringsdistribution, 23 kap. 6 §§ lagen om värdepappersmarknaden, 8 kap. 4 § lagen om betaltjänster, 17 kap. 3 § försäkringsrörelselagen, 5 kap. 4 § lagen om elektroniska pengar och 13 kap. 10–12 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). Svenska tillsynsmyndigheter har även i övrigt goda möjligheter att lämna uppgifter till utländska myndigheter i den utsträckning som olika EU-direktiv föreskriver (se 8 kap. 3 § OSL och prop. 2006/07:115 s. 516).

För att tillsynsmyndigheterna ska kunna fullgöra sina tillsynsuppdrag finns det i respektive författning som reglerar verksamhetsutövarens verksamhet dels skyldigheter för verksamhetsutövarna att lämna upplysningar och ge tillgång till handlingar som behövs för tillsynen, dels möjlighet att genomföra platsundersökningar (se t.ex. 13 kap. 3 och 4 §§ lagen om bank- och finansieringsrörelse). Tillsynsmyndigheterna har också rätt att ingripa mot åsidosättanden av gällande skyldigheter, bl.a. genom att utfärda förelägganden om rättelse. I vissa fall kan tillsynsmyndigheterna även återkalla tillstånd eller meddela en varning (se t.ex. 15 kap. 1 § lagen om bank- och finansieringsrörelse). Vidare kan tillsynsmyndigheterna i vissa fall besluta om sanktionsavgifter (se t.ex. 15 kap. 7 § lagen om bank- och finansieringsrörelse).

Enligt regeringens uppfattning möjliggör nuvarande ordning en effektiv tillsyn över de verksamhetsutövare som står under tillsyn i Sverige. I fråga om tillsyn över gränsöverskridande verksamhet ska vidare tillsynsmyndigheterna redan i dag samarbeta med sina utländska motsvarigheter. Regeringen bedömer att de ingripandemöjligheter som tillsynsmyndigheterna har i dag uppfyller ändringsdirektivets krav på lämpliga och proportionella administrativa åtgärder för att avhjälpa situationen vid överträdelser.

Sida 66
Original

Sammanfattningsvis uppfyller svensk rätt de krav som ändringsdirektivet ställer i denna del.

Självreglerande organ

I fråga om revisorer, skatterådgivare, notarier och andra oberoende jurister och fastighetsmäklare får medlemsstaterna enligt ursprungsdirektivet utse ett lämpligt självreglerande branschorgan till den myndighet som ska ta emot rapporter om misstänkt penningtvätt och finansiering av terrorism. Det självreglerande organet ska skyndsamt och i obearbetat skick överlämna uppgifterna till finansunderrättelseenheten (artikel 34.1). Självreglerande organ som utsetts av medlemsstaterna ska enligt ändringsdirektivet offentliggöra en årsrapport med uppgifter avseende följande:

1. vidtagna ingripandeåtgärder och sanktioner,

2. antalet mottagna rapporter om överträdelser av de nationella bestäm-

melser genom vilka ursprungsdirektivet införlivas, om tillämpligt,

3. antalet rapporter som inkommit och antalet rapporter som vidarebe-

fordrats av det självreglerande organet till finansunderrättelseenheten, om tillämpligt,

4. antal och beskrivning av åtgärder som vidtagits för att övervaka ansva-

riga enheters fullgörande av sina skyldigheter enligt bestämmelserna om åtgärder för kundkännedom, rapportering av misstänkta transaktioner, registerhållning, och interna kontroller, om tillämpligt (den nya artikel 34.3 i ursprungsdirektivet).

Bestämmelser om tillsyn över och ingripande mot advokater och advokatbolag vid tillämpning av penningtvättslagen finns i 8 kap. rättegångsbalken och stadgarna för Sveriges advokatsamfund, som fastställs av regeringen. Det är ett självreglerande organ – Sveriges advokatsamfund (genom samfundets styrelse och disciplinnämnd) – som utövar tillsyn över advokatväsendet och ingriper mot advokater som inte fullgör sina skyldigheter enligt penningtvättslagen. Styrelsen ska se till att det blir allmänt känt att någon har antagits som ledamot av samfundet eller avgått ur det medan disciplinnämnden får bestämma att ett beslut av nämnden i ett disciplinärende ska offentliggöras helt eller delvis (51 § stadgarna för Sveriges advokatsamfund). Enligt regeringens mening uppfyller svensk rätt därmed ändringsdirektivets krav.

Hänvisningar till S11-1

Prop. 2018/19:150: Avsnitt Författningskommentar till 1 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

11.2. Samarbete och utbyte av information

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska samarbeta och utbyta information med Europeiska centralbanken och behöriga myndigheter i andra medlemsstater i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i EU.

Regeringens bedömning: Svensk rätt uppfyller redan följande krav i ändringsdirektivet: – tystnadsplikt för de personer som arbetar eller har arbetat vid

Finansinspektionen, – hur Finansinspektionens får använda mottagen information som

omfattas av tystnadsplikten,

Sida 67
Original

– begränsningar i fråga om Finansinspektionens användning av upp-

gifter som har sitt ursprung i en annan medlemsstat, – att Finansinspektionen kan samarbeta och utbyta information med

behöriga myndigheter i andra medlemsstater vid tillsyn enligt Solvens-II-direktivet och kapitaltäckningsdirektivet, – att inte förbjuda eller ställa orimliga eller onödigt restriktiva villkor

för informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheterna och behöriga myndigheter i andra medlemsstater, och – att tillsynsmyndigheterna ska underrätta Finanspolissektionen om

omständigheter som kan antas ha samband med penningtvätt eller finansiering av terrorism. Regeringen kan utan riksdagens och Utrikesnämndens medverkan ge Finansinspektionen i uppdrag att ingå samarbetsavtal för samarbete och informationsutbyte enligt ändringsdirektivet.

Ändringsdirektivets möjlighet att ytterligare reglera informationsutbytet mellan å ena sidan Finansinspektionen och å andra sidan övriga tillsynsmyndigheter, brottsbekämpande myndigheter och gransknings- och revisionsmyndigheter bör inte utnyttjas.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömning eller har inget att invända mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Samarbete och utbyte av information

Genom ändringsdirektivet införs detaljerade bestämmelser om samarbetet mellan myndigheter som har tillsyn över kreditinstitut och finansiella institut och andra myndigheter som omfattas av tystnadsplikt.

Medlemsstaterna ska kräva att alla personer som arbetar eller har arbetat vid behöriga myndigheter som utövar tillsyn över kreditinstituts och finansiella instituts efterlevnad av detta direktiv, liksom revisorer eller experter som agerar på sådana behöriga myndigheters vägnar, omfattas av tystnadsplikt. Utan att det påverkar fall som omfattas av straffrätt får konfidentiell information som dessa personer erhåller i tjänsten enligt direktivet röjas endast i sammandrag eller i sammanställning på ett sätt som gör att det är omöjligt att identifiera enskilda kreditinstitut och finansiella institut (den nya artikel 57 a 1 i ursprungsdirektivet).

Tystnadsplikten får inte utgöra hinder för utbyte av information mellan dels behöriga myndigheter som utövar tillsyn över kreditinstitut och finansiella institut inom en medlemsstat, dels behöriga myndigheter som utövar tillsyn över kreditinstitut och finansiella institut i olika medlemsstater, inbegripet Europeiska centralbanken när den agerar i enlighet med rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut. För den senare typen av informationsutbyte ska villkoren för tystnadsplikten gälla (den nya artikel 57 a 2 i ursprungsdirektivet).

Behöriga myndigheter som utövar tillsyn över kreditinstitut och finansiella institut och som mottar information som omfattas av tystnadsplikten

Sida 68
Original

ska endast använda denna information för att fullgöra sina skyldigheter enligt detta direktiv eller enligt andra lagstiftningsakter inom ramen för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, tillsynsreglering och tillsyn över kreditinstitut och finansiella institut, inbegripet påförande av sanktioner, vid överklagande av ett beslut som fattats av den behöriga myndighet som utövar tillsyn över kreditinstitut och finansiella institut, inbegripet domstolsförfaranden och vid domstolsförfaranden som har inletts enligt särskilda bestämmelser i unionsrätt antagen på området för detta direktiv eller på området för tillsynsreglering och tillsyn över kreditinstitut och finansiella institut (den nya artikel 57 a 3 i ursprungsdirektivet).

Medlemsstaterna ska se till att behöriga myndigheter som utövar tillsyn över kreditinstitut och finansiella institut vid tillämpningen av detta direktiv i största möjliga utsträckning samarbetar med varandra, oavsett deras respektive karaktär eller ställning. Sådant samarbete innefattar också förmågan att inom ramen för den anmodade behöriga myndighetens befogenheter utföra utredningar på en anmodande behörig myndighets vägnar, och det påföljande utbytet av information som erhållits genom sådana utredningar (den nya artikel 57 a 4 i ursprungsdirektivet).

Medlemsstaterna får tillåta sina nationella behöriga myndigheter som utövar tillsyn över kreditinstitut och finansiella institut att ingå samarbetsavtal för samarbete och utbyte av konfidentiell information med motsvarande behöriga myndigheter i tredjeländer. Sådana samarbetsavtal ska ingås på ömsesidig grund och enbart om utlämnad information omfattas av en garanti om krav på tystnadsplikt som är åtminstone likvärdig med den som avses i punkt 1. Konfidentiell information som utbyts enligt dessa samarbetsavtal ska användas för ändamålet att utföra dessa myndigheters tillsynsuppdrag. Om den information som utbyts har sitt ursprung i en annan medlemsstat får den inte lämnas ut utan uttryckligt medgivande från den behöriga myndighet som har delat med sig av den och, i lämpliga fall, endast för de ändamål för vilka den myndigheten har medgett att den lämnas ut (den nya artikel 57 a 5 i ursprungsdirektivet).

Vad först gäller punkterna 2 och 4 om informationsutbyte och samarbete kan det konstateras att vissa av de uppgifter som avses i ändringsdirektivet kan vara skyddade av sekretess hos Finansinspektionen (30 kap. 4 § OSL). En svensk myndighets möjlighet att lämna ut sekretessbelagda uppgifter till en utländsk myndighet regleras i 8 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen. Sekretesslagda uppgifter får enligt bestämmelsen inte röjas för en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation, om inte utlämnande sker i enlighet med särskild föreskrift i lag eller förordning, eller uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till en svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten eller den mellanfolkliga organisationen.

Enligt flera rörelselagar på finansmarknadsområdet ska Finansinspektionen samarbeta och utbyta information med bl.a. behöriga myndigheter i andra medlemsstater (se t.ex. 13 kap. 6 a § lagen om bank- och finansieringsrörelse). Samarbetsskyldigheten innebär bl.a. en möjlighet att för den utländska myndighetens räkning utföra utredningar på plats hos en aktör i Sverige (se t.ex. 13 kap. 6 a, 7 och 8 §§ lagen om bank- och finansieringsrörelse). För att genomföra ändringsdirektivet bör en skyldighet

Sida 69
Original

för Finansinspektionen att samarbeta och utbyta information i den utsträckning ursprungsdirektivet kräver införas i de rörelselagar på finansmarknadsområdet som inte redan innehåller en sådan skyldighet.

Vad därefter gäller punkten 1 om tystnadsplikt gäller i Sverige offentlighetsprincipen, som innebär att allmänheten och massmedierna ska ha insyn i det allmännas verksamhet. Principen kommer till uttryck på olika sätt, bl.a. genom yttrande- och meddelarfrihet för tjänstemän och genom allmänna handlingars offentlighet. Rätten att ta del av allmänna handlingar får begränsas av bestämmelser om sekretess. Sekretess innebär ett förbud att röja uppgift vare sig det sker muntligen eller genom att allmän handling lämnas ut eller det sker på annat sätt. En bestämmelse om sekretess innebär därmed inte bara handlingssekretess för de handlingar som omfattas av bestämmelsen utan även tystnadsplikt för de personer som har en skyldighet att följa den. I det avseendet innebär sekretessbestämmelserna en begränsning av den grundlagsstadgade yttrandefriheten. Förbud att röja eller utnyttja sekretessbelagd uppgift gäller, utöver myndigheter, för en person som fått kännedom om uppgiften genom att för det allmännas räkning delta i en myndighets verksamhet på grund av anställning eller uppdrag hos myndigheten, på grund av tjänsteplikt, eller på annan liknande grund (2 kap. 1 § OSL). Om det inte framgår uttryckligt av lag har emellertid rätten enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter företräde framför tystnadsplikten.

I Finansinspektionens verksamhet som består i tillståndsgivning eller tillsyn över bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet gäller sekretess för uppgift om affärs- eller driftförhållanden hos den som myndighetens verksamhet avser, om det kan antas att denne lider skada om uppgiften röjs, och för uppgift om ekonomiska eller personliga förhållanden för annan som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som myndighetens verksamhet avser (30 kap. 4 § OSL).

I Finansinspektionens tillsyn över efterlevnaden av penningtvättslagen gäller vidare sekretess för uppgift i en anmälan eller utsaga om överträdelse av bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet (30 kap. 23 a § samma lag). Det innebär att de personer som på grund av anställning eller uppdrag har fått kännedom om sådana uppgifter i Finansinspektionens tillsynsverksamhet redan omfattas av ett förbud att röja eller utnyttja uppgifterna. Enligt regeringens mening uppfyller därmed svensk rätt redan de krav på tystnadsplikt för de personer som arbetar eller har arbetat vid Finansinspektionen som ändringsdirektivet kräver. I fråga om uppgift om ekonomiska eller personliga förhållanden för någon som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som tillsynen avser och uppgift som kan avslöja identiteten för den som anmält en överträdelse av penningtvättsregelverket är dessutom rätten att meddela och offentliggöra sådana uppgifter enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen inskränkt (30 kap. 30 § OSL).

Vad sedan gäller punkten 3 om användning av mottagen information som omfattas av tystnadsplikten gäller sekretess för uppgift som en myndighet har fått från ett utländskt organ på grund av en bindande EU-rättsakt eller ett av EU ingånget eller av riksdagen godkänt avtal med en annan stat

Sida 70
Original

eller med en mellanfolklig organisation om det kan antas att Sveriges möjlighet att delta i det internationella samarbete som avses i rättsakten eller avtalet försämras om uppgiften röjs (15 kap. 1 a § OSL). Motsvarande sekretess gäller för uppgift som en myndighet har inhämtat i syfte att överlämna den till ett utländskt organ i enlighet med en sådan rättsakt eller ett sådant avtal. Med uttrycket bindande EU-rättsakt avses förordningar, direktiv och beslut (se prop. 2012/13:192 s. 31).

Sekretessbestämmelsen blir därmed tillämplig på en uppgift som Finansinspektionen har mottagit på grund av ursprungsdirektivet. Detta innebär att det ankommer på Finansinspektionen att göra en bedömning av vilka konsekvenser ett röjande skulle kunna antas få för det fortsatta samarbetet (se prop. 2012/13:192 s. 44). Det förhållandet att det uttryckligen anges i ändringsdirektivet att uppgifter inte ska vara möjliga att sprida annat än vid vissa specifikt angivna situationer torde i praktiken innebära att det kan antas att det internationella samarbetet skulle försämras om Finansinspektionen använde uppgifterna i strid med ursprungsdirektivet.

Om sekretess enligt 15 kap. 1 a § offentlighets- och sekretesslagen gäller, får de sekretessbrytande bestämmelserna i 10 kap. 15–27 §§ och 28 § första stycket samma lag inte tillämpas. Detta innebär att möjligheterna att använda uppgifter som omfattas av sekretess på annat sätt än för att fullgöra sina skyldigheter i fråga om bekämpningen av penningtvätt och finansiering av terrorism, tillsynsreglering och tillsyn över kreditinstitut och finansiella institut är starkt begränsade. Enligt regeringens mening uppfyller svensk rätt därmed redan ändringsdirektivets krav i denna del.

Vad slutligen gäller punkten 5 om samarbetsavtal för samarbete och utbyte av konfidentiell information får regeringen enligt regeringsformen ge en förvaltningsmyndighet i uppdrag att ingå en internationell överenskommelse i en fråga där överenskommelsen inte kräver riksdagens eller Utrikesnämndens medverkan (10 kap. 2 §). Finansinspektionen har i förordning bemyndigats att ingå vissa internationella överenskommelser (4 a–4 c §§ förordningen [2009:93] med instruktion för Finansinspektionen). Även den typ av överenskommelser som avses i ändringsdirektivet är enligt regeringens bedömning av sådan karaktär att de inte kräver riksdagens eller Utrikesnämndens medverkan.

Sekretess gäller hos Finansinspektionen för uppgifter om affärs- eller driftförhållanden och ekonomiska eller personliga förhållanden som inspektionen har fått enligt avtal med centralbanker och banktillsynsmyndigheter inom EU (30 kap. 7 § OSL och 8 § offentlighets- och sekretessförordningen [2009:641]). Om sekretess gäller, får de sekretessbrytande bestämmelserna i 10 kap. 15–27 §§ och 28 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen inte tillämpas i strid med det aktuella avtalet. Genom regleringen säkerställs att den utbytta informationen inte får användas för annat ändamål än att utföra dessa myndigheters tillsynsuppdrag. Uppgifter som Finansinspektionen har mottagit från en behörig myndighet i en annan medlemsstat på grund av ursprungsdirektivet omfattas av sekretess enligt 15 kap. 1 a § offentlighets- och sekretesslagen (se ovan). Sammantaget bedömer regeringen att svensk rätt redan uppfyller ändringsdirektivets krav på begränsningar i fråga om användningen av uppgifter som har sitt ursprung i en annan medlemsstat.

Sida 71
Original

Ytterligare informationsutbyte

Medlemsstaterna får tillåta informationsutbyte mellan behöriga myndigheter inom samma medlemsstat eller i olika medlemsstater, mellan behöriga myndigheter och myndigheter med ansvar för tillsyn över enheter inom finanssektorn och fysiska eller juridiska personer som vid utövandet av deras yrkesmässiga verksamhet omfattas av ursprungsdirektivet och myndigheter som enligt lag har ansvar för tillsynen över finansmarknader inom ramen för deras respektive tillsynsfunktioner. Den information som mottagits ska i samtliga fall omfattas av krav på tystnadsplikt som är åtminstone likvärdiga med dem som avses i artikel 57 a 1 (den nya artikel 57 b 1 i ursprungsdirektivet).

Medlemsstaterna får vidare, med stöd av bestämmelser i nationell rätt, tillåta att viss information lämnas ut till andra nationella myndigheter som enligt lag har ansvar för tillsyn över finansmarknaderna, eller med specifikt ansvar för att bekämpa eller utreda penningtvätt, därmed associerade förbrott eller finansiering av terrorism. Konfidentiell information som utbyts enligt denna punkt ska dock enbart användas för berörda myndigheters rättsliga uppgifter. Personer med tillgång till sådan information ska omfattas av krav på tystnadsplikt som är åtminstone likvärdiga med dem som avses i artikel 57 a 1 (den nya artikel 57 b 2 i ursprungsdirektivet).

Medlemsstaterna får tillåta att viss information som rör tillsyn över att kreditinstituten efterlever detta direktiv lämnas ut till parlamentariska undersökningskommittéer, revisionsrätter och andra enheter med ansvar för undersökningar i den egna medlemsstaten, på följande villkor:

1. Enheterna har ett klart definierat mandat enligt nationell rätt att undersöka eller granska agerandet hos myndigheter med ansvar för tillsyn över dessa kreditinstitut eller för lagstiftning om sådan tillsyn.

2. Informationen är strikt nödvändig för fullgörandet av mandatet.

3. De personer som har tillgång till informationen enligt nationell rätt är föremål för krav avseende tystnadsplikt som är åtminstone likvärdiga med dem som avses i artikel 57 a 1.

4. Information som har sitt ursprung i en annan medlemsstat får inte lämnas ut utan uttryckligt medgivande från de behöriga myndigheter som har lämnat ut den, och endast för de ändamål för vilka de myndigheterna har medgett att den lämnas ut (den nya artikel 57 b 3 i ursprungsdirektivet).

Vad gäller punkt 1 om informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter behandlas frågan om utrymmet för tillsynsmyndigheter att utbyta information med utländska motsvarigheter ovan. När det gäller utbyte av information mellan tillsynsmyndigheter i Sverige finns det inom Polismyndigheten en samordningsfunktion för åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Den består – utöver tillsynsmyndigheterna – av Bolagsverket, Brottsförebyggande rådet, Ekobrottsmyndigheten, Kronofogdemyndigheten, Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Tullverket och Åklagarmyndigheten. Samordningsfunktionen ska fungera som ett forum för informationsutbyte och kunskapsöverföring för de myndigheter som utövar tillsyn över verksamhetsutövare, bl.a. när det gäller metoder för tillsyn och regelgivning (13 och 14 §§ förordningen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism). Inom ramen för

Sida 72
Original

verksamheten i samordningsfunktionen sker inte utbyte av uppgifter som omfattas av sekretess i respektive tillsynsverksamhet. Enligt regeringens mening saknas skäl att ytterligare reglera dessa frågor. Den möjlighet som ändringsdirektivet erbjuder i denna del bör därför inte utnyttjas.

Vad gäller punkt 2 om informationsutbyte med brottsbekämpande myndigheter behandlas frågan om utrymmet för tillsynsmyndigheterna att utbyta information med Polismyndigheten nedan. Polismyndigheten kan i sin tur utbyta information med Säkerhetspolisen (35 kap. 10 a § OSL). Enligt regeringens mening saknas skäl att ytterligare reglera dessa frågor. Den möjlighet som ändringsdirektivet erbjuder i denna del bör därför inte utnyttjas.

Vad gäller punkt 3 om informationsutbyte med gransknings- eller revisionsmyndigheter hindrar sekretess inte att en uppgift lämnas till en myndighet, om uppgiften behövs där för tillsyn över eller revision hos den myndighet där uppgiften förekommer. Sekretessen förs i så fall över till den myndigheten (10 kap. 17 § och 11 kap. 1 § OSL). Enligt regeringens mening saknas skäl att ytterligare reglera dessa frågor. Den möjlighet som ändringsdirektivet erbjuder i denna del bör därför inte utnyttjas.

Samarbete och utbyte av information enligt andra rättsakter

Enligt ändringsdirektivet ska den tystnadsplikt och användningsbegränsning i artiklarna 64 och 67 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II-direktivet) inte hindra utbyte av information, under utövandet av deras tillsynsfunktion, mellan tillsynsmyndigheter och myndigheter i samma medlemsstat som ansvarar för tillsyn över att de ansvariga enheter som nämns i artikel 2.1.1 och 2.1.2 i ursprungsdirektivet efterlever det direktivet (den nya artikel 68.1 b iv i Solvens II-direktivet). Bestämmelserna om tystnadsplikt och användningsbegränsning i artiklarna 53.1 och 54 i Europaparlamentets och rådets direktiv av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (kapitaltäckningsdirektivet) ska enligt ändringsdirektivet inte heller utgöra hinder för utbyte av information som sker inom ramen för tillsynsuppdraget mellan behöriga myndigheter inom en medlemsstat, mellan behöriga myndigheter i olika medlemsstater eller mellan behöriga myndigheter och myndigheter som ansvarar för tillsyn över att de ansvariga enheter som förtecknas i artikel 2.1.1 och 2.1.2 i ursprungsdirektivet efterlever det direktivet (den nya artikel 56 första stycket g i kapitaltäckningsdirektivet).

Finansinspektionen utövar tillsyn över företag som omfattas av Solvens II-direktivet och kapitaltäckningsdirektivet, samtidigt som den utövar tillsyn över att dessa företag följer penningtvättslagen (17 kap. 2 § försäkringsrörelselagen och 13 kap. 2 § lagen om bank- och finansieringsrörelse).

Det finns ingen sekretessgräns mellan de olika tillsynsverksamheterna i Finansinspektionen (8 kap. 2 § och 30 kap. 4 § OSL). Det är vidare möjligt för Finansinspektionen att samarbeta och utbyta information med behöriga

Sida 73
Original

myndigheter i andra medlemsstater (se ovan). Svensk rätt uppfyller därmed redan ändringsdirektivets krav i dessa delar.

Villkor för samarbete och utbyte av information

Enligt ändringsdirektivet får medlemsstaterna inte förbjuda, eller föreskriva orimliga eller onödigt restriktiva villkor för informationsutbyte eller bistånd mellan behöriga myndigheter vid tillämpningen av ursprungsdirektivet. Medlemsstaterna ska särskilt se till att behöriga myndigheter inte avslår en begäran om bistånd på följande grunder:

1. Begäran bedöms även omfatta skattefrågor.

2. Nationell rätt kräver att ansvariga enheter ska bevara sekretessen eller konfidentialiteten, utom i de fall när de relevanta uppgifter som begärs är skyddade av lagstadgad tystnadsplikt eller andra lagstadgade yrkesmässiga privilegier.

3. En utredning, undersökning eller ett förfarande pågår i den anmodade medlemsstaten.

4. Den motsvarande anmodande behöriga myndigheten skiljer sig till sin karaktär eller ställning från den anmodade behöriga myndigheten (den nya artikel 50 a i ursprungsdirektivet).

Enligt regeringens uppfattning tar ändringsdirektivet sikte på de förvaltningsmyndigheter som utövar tillsyn över att verksamhetsutövarna efterlever ursprungsdirektivet (skälen 47 och 48). Sveriges advokatsamfund är ingen förvaltningsmyndighet och omfattas därmed inte av bestämmelsen i artikeln.

Penningtvätt och finansiering av terrorism har gränsöverskridande karaktär och internationellt samarbete och utbyte av information utgör ett naturligt inslag i tillsynsmyndigheternas verksamhet. I det ligger att det utan särskilda bestämmelser får förutsättas att samtliga svenska tillsynsmyndigheter vid behov bistår och i övrigt samarbetar med sina utländska motsvarigheter (se prop. 2016/17:173 s. 435). I vissa rörelselagar finns uttryckliga bestämmelser om samarbete och utbyte av information (se ovan och 27 b § revisorslagen). Utgångspunkten är därmed att de svenska tillsynsmyndigheterna samarbetar och utbyter information med sina utländska motsvarigheter i den mån sekretess eller andra bestämmelser inte hindrar det.

Beträffande tillsynsmyndigheternas möjlighet att lämna ut uppgifter till utländska tillsynsmyndigheter kan det konstateras att den informationsskyldighet som följer av ursprungsdirektivet till stor del avser sådana uppgifter som kan vara skyddade av sekretess (30 kap. 4 och 23 §§ OSL). En svensk myndighets möjlighet att lämna ut sekretessbelagda uppgifter till en utländsk myndighet regleras i 8 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen. Sekretesslagda uppgifter får enligt bestämmelsen inte röjas för en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation, om inte utlämnande sker i enlighet med särskild föreskrift i lag eller förordning, eller uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till en svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten eller den mellanfolkliga organisationen.

Sida 74
Original

Även utan uttryckliga bestämmelser om samarbete och utbyte av information har en tillsynsmyndighet goda möjligheter att lämna uppgifter till utländska myndigheter i den utsträckning som olika EU-direktiv föreskriver (se 8 kap. 3 § OSL och prop. 2006/07:115 s. 516). I sammanhanget kan framhållas att en prövning om en uppgift omfattas av sekretess alltid ska göras i det enskilda fallet. I de fall en uppgift omfattas av sekretess avser den att skydda uppgifter av särskilt känslig karaktär, vilket enligt regeringens mening får anses vara en godtagbar undantagssituation enligt punkten b) i den nya artikel 50 a i ursprungsdirektivet.

Utöver bestämmelserna om sekretess finns det i svensk rätt inte några särskilda bestämmelser som förbjuder, eller föreskriver orimliga eller onödigt restriktiva villkor för, informationsutbyte eller bistånd mellan tillsynsmyndigheterna och behöriga myndigheter i andra medlemsstater.

Sammanfattningsvis uppfyller svensk rätt ändringsdirektivets krav i denna del.

Information till brottsbekämpande myndigheter

Medlemsstaterna ska se till att deras behöriga myndigheter, när de identifierar överträdelser som omfattas av straffrättsliga påföljder, informerar de brottsbekämpande myndigheterna med nödvändig skyndsamhet (den nya artikel 58.2 tredje stycket i ursprungsdirektivet).

Om en tillsynsmyndighet vid en inspektion eller på annat sätt har upptäckt en omständighet som kan antas ha samband med eller utgöra penningtvätt eller finansiering av terrorism ska den utan dröjsmål underrätta Finanspolissektionen om detta (4 kap. 4 § penningtvättslagen). Det följer därmed redan av penningtvättslagen att en tillsynsmyndighet, som vid inspektion eller på annat sätt har upptäckt en omständighet som kan antas ha samband med eller utgöra penningtvätt eller finansiering av terrorism, utan dröjsmål ska underrätta Finanspolissektionen om detta. Svensk rätt uppfyller därmed ändringsdirektivets krav i denna del.

Hänvisningar till S11-2

Prop. 2018/19:150: Avsnitt Författningskommentar till 7 b § lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet, Författningskommentar till lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, Författningskommentar till 10 a § lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet, Författningskommentar till lagen (2004:46) om värdepappersfonder, Författningskommentar till 5 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, Författningskommentar till försäkringsrörelselagen (2010:2043), Författningskommentar till 4 § lagen (2010:751) om betaltjänster, Författningskommentar till 4 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar, Författningskommentar till lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, Författningskommentar till 19 a § lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter, Författningskommentar till lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution

12. Bemyndiganden

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om – hur uppgifter ska lämnas till Säkerhetspolisen, och – nödvändiga åtgärder och rutiner för att skydda den som har rappor-

terat överträdelser.

Regeringens bedömning: Svensk rätt uppfyller redan följande krav i ändringsdirektivet: – att verksamhetsutövarna i vissa fall ska tillämpa ytterligare skärpta

åtgärder för kundkännedom, – tillsynsmyndigheterna kan vidta förstärkta tillsynsåtgärder i förhål-

lande till svenska verksamhetsutövare som driver verksamhet i ett högrisktredjeland, och

Sida 75
Original

– tillsynsmyndigheterna får i sin tillsyn beakta utvärderingar, bedöm-

ningar, rekommendationer eller liknande från internationella organisationer och normgivare.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. I promemorian föreslås en föreskriftsrätt i fråga om ytterligare skärpta åtgärder för kundkännedom.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Skärpta åtgärder för kundkännedom

För att genomföra den nya artikel 18 a 1 första stycket i ursprungsdirektivet föreslås i avsn itt 7.4 att skärpta åtgärder för kundkännedom ska vidtas i förhållande till kunder i högrisktredjeländer.

Utöver de åtgärder som anges i den artikeln och i enlighet med unionens internationella åtaganden ska medlemsstaterna kräva att ansvariga enheter i tillämpliga fall tillämpar en eller flera ytterligare riskreducerande åtgärder på personer och juridiska enheter som utför transaktioner som involverar högrisktredjeländer: Dessa ska bestå av en eller flera av följande:

1. tillämpning av ytterligare skärpta åtgärder för kundkännedom,

2. införande av relevanta förbättrade mekanismer för rapportering, eller

systematisk rapportering, av finansiella transaktioner,

3. begränsning av affärsförbindelser eller transaktioner med fysiska per-

soner eller juridiska enheter från de tredjeländer som identifierats som högriskländer (den nya artikel 18 a 2 i ursprungsdirektivet).

Medlemsstaterna ska också i tillämpliga fall tillämpa en eller flera av följande åtgärder när det gäller högrisktredjeländer i enlighet med unionens internationella åtaganden:

1. Vägra upprättandet av dotterbolag, filialer eller representationskontor för ansvariga enheter från det berörda landet, eller på annat sätt ta hänsyn till att den relevanta ansvariga enheten är från ett land som inte har tillfredsställande system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.

2. Förbjuda ansvariga enheter att upprätta filialer eller representationskontor i det berörda landet, eller på annat sätt ta hänsyn till att relevant filial eller representationskontor skulle befinna sig i ett land som inte har tillfredsställande system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.

3. Kräva förstärkt tillsynsgranskning eller skärpta krav på extern revision för filialer och dotterbolag för ansvariga enheter belägna i det berörda landet.

4. Kräva skärpta krav på extern revision av finanskoncerner när det gäller samtliga deras filialer och dotterbolag i det berörda landet.

5. Kräva att kreditinstitut och finansiella institut undersöker, ändrar eller, om nödvändigt, avbryter korrespondentförbindelser med motpartsinstitut i det berörda landet (den nya artikel 18 a 3 i ursprungsdirektivet).

Sida 76
Original

När medlemsstaterna antar eller tillämpar åtgärderna ovan ska de på lämpligt sätt beakta relevanta utvärderingar, bedömningar eller rapporter från internationella organisationer och normgivare med befogenheter på området förhindrande av penningtvätt och bekämpning av finansiering av terrorism när det gäller de risker som enskilda tredjeländer utgör (den nya artikel 18 a 4 i ursprungsdirektivet). Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen innan de antar eller tillämpar åtgärderna (den nya artikel 18 a 5 i ursprungsdirektivet).

Punkt 2 i artikel 18 a i ursprungsdirektivet innebär att en verksamhetsutövare vid affärsförbindelser eller enstaka transaktioner med en kund i ett högrisktredjeland i tillämpliga fall ska vidta en eller flera av de åtgärder som anges i ändringsdirektivet, t.ex. tillämpa av ytterligare skärpta åtgärder för kundkännedom. Det finns redan i dag ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vad som avses med skärpta åtgärder för kundkännedom och i vilka situationer som skärpta åtgärder ska vidtas i penningtvättslagen (8 kap. 1 § 11). Svensk rätt uppfyller därför redan ändringsdirektivets krav i denna del.

Punkt 3 i artikel 18 a i ursprungsdirektivet innebär att medlemsstaterna ska vidta en eller flera åtgärder i förhållande till högrisktredjeländer, t.ex. förstärkt tillsyn över verksamhetsutövare som driver verksamhet i ett sådant land.

Alla verksamhetsutövare står under tillsyn. Det gäller även svenska verksamhetsutövare som driver verksamhet i utlandet. Den svenska tillsynsmodellen innebär att tillsynsmyndigheterna vid tillämpning av en riskbaserad tillsynsmetod ska ha en klar uppfattning om riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism i Sverige, ha intern och extern tillgång till all relevant information om de specifika nationella och internationella risker som är kopplade till verksamhetsutövarnas kunder, produkter och tjänster samt basera den interna och externa tillsynens frekvens och intensitet på verksamhetsutövarnas riskprofil och på risker för penningtvätt och finansiering av terrorism i Sverige (se t.ex. prop. 2016/17:173 s. 347). Det innebär att tillsynsmyndigheterna redan kan vidta förstärkta tillsynsåtgärder i förhållande till svenska verksamhetsutövare som driver verksamhet i ett högrisktredjeland. Enligt regeringens mening uppfyller svensk rätt därför redan ändringsdirektivets krav även i denna del.

Vad gäller punkt 4 och 5 i artikel 18 a i ursprungsdirektivet står det tillsynsmyndigheter fritt att beakta utvärderingar, bedömningar, rekommendationer eller liknande från internationella organisationer och normgivare i sin tillsyn, om det står i överensstämmelse med svensk rätt. Europeiska kommissionen har dessutom redan underrättats om föreskriftsrätten i 8 kap. 1 § 11 penningtvättslagen och rätten för tillsynsmyndigheterna att med stöd av t.ex. 7 kap. 2 § samma lag vidta förstärkta tillsynsåtgärder i förhållande till svenska verksamhetsutövare som driver verksamhet i ett högrisktredjeland. Enligt regeringens mening omfattar svensk rätt därmed redan ändringsdirektivets krav i denna del.

Sida 77
Original

Övervakning och rapportering

I avsnitt 8 föreslås att skyldigheten för t.ex. verksamhetsutövare att lämna uppgifter till Finanspolissektionen också ska gälla i förhållande till Säkerhetspolisen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur uppgifter ska lämnas till Finanspolissektionen enligt 4 kap. 6 § penningtvättslagen (8 kap. 1 § 13 penningtvättslagen). Motsvarande bör gälla i fråga om Säkerhetspolisen.

Intern kontroll och anmälningar om misstänkta överträdelser

I avsn itt 9 f öreslås att en verksamhetsutövare ska vara skyldig att ha rutiner och vidta de åtgärder i övrigt som behövs för att skydda anställda, uppdragstagare och andra som på liknande grund deltar i verksamheten från hot, hämnd eller fientliga åtgärder till följd av att de gjort en anmälan om misstänkta överträdelser av bestämmelserna i lagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Kravet motsvarar bestämmelsen om skydd mot repressalier för den som har rapporterat om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism (2 kap. 15 § penningtvättslagen).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om nödvändiga åtgärder och rutiner för att skydda anställda och andra företrädare enligt 2 kap. 15 § penningtvättslagen. Motsvarande bör gälla i fråga om det nu aktuella kravet.

Hänvisningar till S12

13. Registret över verkliga huvudmän

13.1. Truster och liknande juridiska konstruktioner

Regeringens förslag: Det ska i registerlagen förtydligas att skyldigheterna att dokumentera, tillhandahålla och registrera uppgifter i registret över verkliga huvudmän gäller såväl fysiska som juridiska personer som driver verksamhet som avser förvaltning av en trust.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skatteverket anser att innebörden av uttrycket truster eller liknande juridiska konstruktioner är oklart.

Skälen för regeringens förslag: Enligt ursprungsdirektivet ska medlemsstaterna kräva att förvaltare av truster som regleras av deras rätt ska inhämta och förfoga över adekvata, korrekta och aktuella uppgifter om trustens verkliga huvudmannaskap. I dessa uppgifter ska ingå identiteten hos trustens instiftare, förvaltare, beskyddare (om tillämpligt), förmånstagarna eller förmånstagarkategorierna och alla andra fysiska personer som utövar faktisk kontroll över trusten (artikel 31.1). En förvaltare ska lämna sådana uppgifter och uppgift om sin status till de ansvariga enheterna (artikel 31.2). I ändringsdirektivet har skyldigheten för en förvaltare av en trust att inhämta och förfoga över uppgifter om verkligt huvudmannaskap ändrats på det sättet att den avser truster som förvaltas i

Sida 78
Original

den berörda medlemsstaten (den nya artikel 31.1 andra stycket i ursprungsdirektivet). Medlemsstaterna ska vidare enligt ändringsdirektivet se till att bestämmelserna i direktivet gäller för truster och andra typer av juridiska konstruktioner när sådana konstruktioner har trustliknande struktur eller funktioner. Medlemsstaterna ska identifiera särdragen för att avgöra om juridiska konstruktioner har trustliknande struktur eller funktioner avseende sådana juridiska konstruktioner som regleras av deras rätt (den nya artikel 31.1 första stycket ursprungsdirektivet). I ändringsdirektivet har vidare skyldigheten att lämna uppgifter om sin status och tillhandahålla uppgifter till verksamhetsutövare utökats på så sätt att den inte enbart gäller för förvaltare utan även för en person som innehar likvärdiga ställningar i liknande juridiska konstruktioner (den nya artikel 31.2 i ursprungsdirektivet).

I registerlagen finns bestämmelser om skyldighet att registrera verkliga huvudmän i juridiska personer samt truster eller liknande juridiska konstruktioner.

Bestämmelserna i registerlagen är tillämpliga på fysiska och juridiska personer som förvaltar truster eller liknande juridiska konstruktioner (1 kap. 2 §). Även utländska juridiska personer som driver verksamhet i Sverige omfattas av lagen. En juridisk person är skyldig att ha tillförlitliga uppgifter om vem som är dess verkliga huvudman och om arten och omfattningen av hans eller hennes intresse i den juridiska personen samt att dokumentera, tillhandahålla och registrera sådana uppgifter i registret över verkliga huvudmän (2 kap. 1–3 §§ registerlagen). Samma skyldigheter gäller för en fysisk person som förvaltar en trust (2 kap. 7 § samma lag). Eftersom en trust inte är en juridisk person enligt svensk rätt saknar den rättskapacitet. En trust har därför inga skyldigheter enligt registerlagen. Skyldigheterna gäller i stället den som förvaltar trusten.

Innebörden av den nuvarande ordningen är att den som förvaltar en trust, oavsett om det är en juridisk eller fysisk person, är skyldig att ha tillförlitliga uppgifter om vem som är trustens eller den juridiska konstruktionens verkliga huvudman och om arten och omfattningen av dennes intresse i trusten samt att dokumentera, tillhandahålla och registrera sådana uppgifter i registret över verkliga huvudmän (se prop. 2016/17:173 s. 474). För att genomföra ändringsdirektivet bör detta uttryckligen anges i registerlagen. För att registerlagen ska omfatta också den som har en ställning som är likvärdig en förvaltares i en juridisk konstruktion som liknar en trust, bör uttrycket ”förvaltare av en trust eller liknande juridisk konstruktion” i lagen ersättas av ”förvaltning av en trust eller liknande juridisk konstruktion”.

Genom uttrycket truster eller liknande juridiska konstruktioner omfattar skyldigheterna i registerlagen redan sådana juridiska konstruktioner som avses i ändringsdirektivet. Skatteverket anser att innebörden av uttrycket är oklart. Uttrycket tar sikte på truster eller liknande juridiska konstruktioner som har bildats enligt utländsk rätt (jfr prop. 2016/17:173 s. 459).

Sida 79
Original

Hänvisningar till S13-1

Prop. 2018/19:150: Avsnitt Författningskommentar till lagen om (2017:631) registrering av verkliga huvudmän, Författningskommentar till 7 § lagen om (2017:631) registrering av verkliga huvudmän

13.2. Uppgiftsskyldighet

Regeringens förslag: En verklig huvudman i en juridisk person ska på begäran av den juridiska personen tillhandahålla uppgifter om verkligt huvudmannaskap.

Om en verklig huvudman inte tillhandahåller uppgifterna, får Bolagsverket på begäran av den juridiska personen förelägga den verkliga huvudmannen att vid vite tillhandahålla uppgifterna.

Frågor om utdömande av vite ska prövas av Bolagsverket.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Företagarna och Svenskt Näringsliv anser att det är oklart vem som är verklig huvudman.

Skälen för regeringens förslag: Bolag och andra juridiska enheter är enligt ursprungsdirektivet skyldiga att inhämta och förfoga över adekvata, korrekta och aktuella uppgifter om sitt verkliga huvudmannaskap, inbegripet uppgifter om sina förmånsintressen (artikel 30.1 första stycket). Medlemsstaterna ska enligt ändringsdirektivet kräva att huvudmännen för sådana enheter, som har kontroll genom aktier, rösträtter, ägarintressen, innehavaraktier eller på andra sätt, tillhandahåller dessa enheter alla de uppgifter som krävs för att företaget eller den andra juridiska enheten ska uppfylla kraven (den nya artikel 30.1 tredje stycket i ursprungsdirektivet).

Enligt registerlagen är en juridisk person skyldig att ha tillförlitliga uppgifter om vem som är dess verkliga huvudman och om arten och omfattningen av hans eller hennes intresse i den juridiska personen samt att dokumentera, tillhandahålla och registrera sådana uppgifter i registret över verkliga huvudmän (2 kap. 1 §).

Registerlagen innehåller emellertid inte någon skyldighet för en verklig huvudman i en juridisk person att tillhandahålla de uppgifter som behövs för att den juridiska personen ska kunna uppfylla sin skyldighet att inhämta och förfoga över uppgifter om sitt verkliga huvudmannaskap. För att genomföra ändringsdirektivet bör det därför införas en sådan skyldighet.

Företagarna och Svenskt Näringsliv anser att det är oklart vem som är verklig huvudman. I registerlagen finns ett antal presumtionsbestämmelser som anger under vilka förutsättningar en fysisk person ska antas utöva den yttersta kontrollen över en juridisk person eller antas vara den juridiska personens förmånstagare. Liknande bestämmelser finns för stiftelser och truster (1 kap. 3–7 §§). Bestämmelserna innebär att fler än en person kan anses vara verklig huvudman. Om flera personer ska anses vara verklig huvudman eller om presumtionen för någon av dem ska brytas måste bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet, t.ex. på grundval av upplysningar från den fysiska personen i fråga.

Ändringsdirektivet synes förutsätta att det finns en risk för att den som är verklig huvudman i en juridisk person inte kommer att lämna de begärda uppgifterna, trots att det är den verkliga huvudmannen som äger eller kontrollerar den juridiska personen. Uppgiftsskyldigheten bör därför kompletteras med en möjlighet för den juridiska personen att vända sig till Bolagsverket för att begära att den verkliga huvudmannen i den juridiska personen vid vite ska föreläggas att tillhandahålla den juridiska personen de aktuella uppgifterna.

Sida 80
Original

Frågor om utdömande av vite bör, på samma sätt som annars gäller enligt registerlagen, prövas av Bolagsverket (3 kap. 8 §).

Hänvisningar till S13-2

Prop. 2018/19:150: Avsnitt Författningskommentar till 2 § lagen om (2017:631) registrering av verkliga huvudmän, Författningskommentar till 7 § lagen om (2017:631) registrering av verkliga huvudmän

13.3. Anmälningsskyldighet

Regeringens förslag: Registerlagen ska vara tillämplig på utländska fysiska personer som driver verksamhet i Sverige som avser förvaltning av en trust.

Svenska och utländska fysiska och juridiska personer som driver verksamhet som avser förvaltning av en trust ska göra en anmälan om verklig huvudman senast fyra veckor från det att verksamheten inleds. Anmälningsskyldigheten gäller inte om uppgifter om verklig huvudman i trusten anmälts i ett centralt register över verkliga huvudmän i en annan stat inom EES.

Regeringens bedömning: Svensk rätt uppfyller redan ändringsdirektivets krav på att uppgifter om verkligt huvudmannaskap i en trust ska registreras i registret över verkliga huvudmän när den som förvaltar trusten är en utländsk juridisk person som i Sverige etablerar en affärsförbindelse eller förvärvar en fastighet för trustens räkning.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Utländska fysiska och juridiska personer som i Sverige förvaltar en trust

Enligt ursprungsdirektivet ska uppgifter om verkligt huvudmannaskap registreras i ett centralt register när en trust får skattemässiga konsekvenser (artiklarna 31.4). I ändringsdirektivet ändras detta på det sättet att uppgifter om verkligt huvudmannaskap ska registreras beroende på var den som förvaltar trusten har sitt säte eller är bosatt (se nedan), eller var vissa åtgärder för trustens räkning vidtas. Om sätet eller bosättningsorten för förvaltaren av trusten eller den person som innehar en likvärdig ställning i en liknande juridisk konstruktion är utanför unionen, ska uppgifterna finnas i ett centralt register som inrättats av den medlemsstat där förvaltaren av trusten eller den person som innehar en likvärdig ställning i en liknande juridisk konstruktion ingår en affärsförbindelse eller förvärvar fastigheter i trustens eller den liknande juridiska konstruktionens namn (den nya artikel 31.3 a andra stycket i ursprungsdirektivet).

Registerlagen är tillämplig på utländska juridiska personer som i Sverige driver verksamhet som avser förvaltning av en trust (se avsn itt 13.1) . En sådan verksamhet kan sannolikt variera till sitt innehåll och sin omfattning. För att det ska vara fråga om en sådan verksamhet som omfattas av registerlagen är det därför inte nödvändigt att verksamheten avser vissa särskilda åtgärder eller bedrivs i någon särskild omfattning. Varje åtgärd som vidtas för trustens intressen bör därför betraktas som en del av verksamhet som avser förvaltning av en trust. I enlighet med detta utgör etablering av en affärsförbindelse eller förvärv av en fastighet för trustens

Sida 81
Original

räkning sådan verksamhet som avser förvaltning av trusten. Svensk rätt uppfyller därmed redan ändringsdirektivets krav i denna del.

Utländska fysiska personer som i Sverige driver verksamhet som avser förvaltning av en trust omfattas inte av registerlagen (1 kap. 2 §). För att genomföra ändringsdirektivet bör tillämpningsområdet för registerlagen utvidgas till att omfatta även sådana personer.

Dessa personer blir då, på samma sätt som de som redan omfattas av registerlagen, skyldiga att ha tillförlitliga uppgifter om vem som är trustens verkliga huvudman och om arten och omfattningen av dennes intresse i trusten samt att dokumentera, tillhandahålla och registrera sådana uppgifter i registret över verkliga huvudmän.

Tidpunkten för anmälningsskyldighetens inträde

Enligt ursprungsdirektivet ska medlemsstaterna kräva att uppgifterna om verkligt huvudmannaskap i truster ska återfinnas i ett centralt register när trusten får skattemässiga konsekvenser (artikel 31.4). Enligt ändringsdirektivet ska medlemsstaterna i stället kräva att uppgifterna om verkligt huvudmannaskap för klassiska truster och liknande juridiska konstruktioner finns i ett centralt register för verkligt huvudmannaskap som upprättats av den medlemsstat där förvaltaren av trusten eller den person som innehar en likvärdig ställning i en liknande juridisk konstruktion har sitt säte eller är bosatt (den nya artikel 31.3 a första stycket i ursprungsdirektivet).

Registerlagen är tillämplig på svenska och utländska fysiska och juridiska personer som i Sverige driver verksamhet som avser förvaltning av en trust (se ovan). En förvaltare ska ha tillförlitliga uppgifter om vem som är trustens verkliga huvudman och om arten och omfattningen av hans eller hennes intresse i trusten (2 kap. 1 och 7 §§ registerlagen). Uppgifterna ska anmälas till registret över verkliga huvudmän senast fyra veckor från det att förvaltarens uppdrag inleds (2 kap. 3 och 7 §§ registerlagen).

Anmälningsskyldigheten för den som förvaltar en trust och som har hemvist eller säte i Sverige är inte beroende av några skattemässiga konsekvenser. I stället är den knuten till när förvaltarens uppdrag inleds. Svensk rätt uppfyller därmed redan ändringsdirektivets krav.

Ovan föreslås emellertid att utländska fysiska personer som driver verksamhet i Sverige som avser förvaltning av en trust – liksom utländska juridiska personer som driver sådan verksamhet – ska omfattas av registerlagen, t.ex. vid etableringen av en affärsförbindelse eller förvärv av en fastighet för trustens räkning i Sverige. I ett sådant fall får det antas att den utländska personens förvaltningsuppdrag redan har inletts när verksamheten i Sverige påbörjas. Anmälningsskyldigheten kan därför inte knytas till inledandet av förvaltningsuppdraget utan bör i stället knytas till inledandet av verksamheten, t.ex. etableringen av en affärsförbindelse eller förvärvet av en fastighet i Sverige. Vid den tidpunkten uppstår nämligen behovet av uppgifterna om trustens verkliga huvudmän med anledning av verksamhetsutövarens krav på vidtagande av åtgärder för kundkännedom (3 kap. 8 § penningtvättslagen). Motsvarande bör gälla även för svenska fysiska och juridiska personer som förvaltar en trust. Svenska och utländska fysiska och juridiska personer som driver verksamhet som avser

Sida 82
Original

förvaltning av en trust bör därför göra en anmälan om verklig huvudman senast fyra veckor från det att verksamheten inleds.

Centrala register över verkliga huvudmän

Om förvaltarna av en trust eller de personer som innehar en likvärdig ställning i en liknande juridisk konstruktion har sitt säte eller bosättningsort i olika medlemsstater, eller om förvaltaren av trusten eller den person som innehar en likvärdig ställning i en liknande juridisk konstruktion ingår flera affärsförbindelser i trustens eller den liknande juridiska konstruktionens namn i olika medlemsstater, får ett intyg om registrering eller ett utdrag med de uppgifter om verkligt huvudmannaskap som en medlemsstat har i ett register betraktas som tillräckligt för att registreringsskyldigheten ska vara uppfylld (den nya artikel 31.3 a tredje stycket i ursprungsdirektivet).

Utländska fysiska och juridiska personer som i ett annat land inom EES driver verksamhet som avser förvaltning av en trust kommer att omfattas av de skyldigheter som motsvarar registerlagen i det landet. Syftet med ändringsdirektivet är att undvika registrering av uppgifter om en och samma trust i flera register över verkliga huvudmän inom EES (skäl 26 i ändringsdirektivet).

För utländska juridiska personer med hemvist inom EES som driver verksamhet i Sverige gäller inte skyldigheten att anmäla uppgifter för registrering, om den juridiska personen anmält uppgifter om sin verkliga huvudman i ett centralt register över verkliga huvudmän i en annan stat inom EES (2 kap. 8 § registerlagen). För den som förvaltar en trust finns inte något motsvarande undantag i registerlagen. För att genomföra ändringsdirektivet bör undantaget för juridiska personer gälla också för den som förvaltar en trust i fråga om uppgifter om verklig huvudman i trusten som har anmälts i ett centralt register över verkliga huvudmän i en annan stat inom EES.

Ett påstående om att trustens verkliga huvudman har registrerats i ett centralt register över verkliga huvudmän ska styrkas med registerutdrag eller motsvarande (3 kap. 3 och 9 §§). Det behöver emellertid inte regleras i registerlagen.

Hänvisningar till S13-3

Prop. 2018/19:150: Avsnitt Författningskommentar till 7 § lagen om (2017:631) registrering av verkliga huvudmän, Författningskommentar till 8 § lagen om (2017:631) registrering av verkliga huvudmän

13.4. Felaktiga uppgifter

Regeringens förslag: Om ett föreläggande att rätta en uppgift eller visa att den inte är felaktig inte följs, ska Bolagsverket få besluta att uppgiften inte ska registreras eller att uppgiften ska tas bort från registret över verkliga huvudmän samt förelägga den juridiska personen eller den som förvaltar en trust att lämna in en ny anmälan.

Bolagsverkets beslut ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Regeringens bedömning: Svensk rätt uppfyller redan ändringsdirektivets krav på att överträdelser ska mötas av effektiva, proportionella och avskräckande åtgärder eller sanktioner.

Sida 83
Original

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Svenska Bankföreningen konstaterar att det är svårt att utreda vem som är verklig huvudman i en juridisk person, särskilt i fråga om indirekt ägande. Enligt Ekobrottsmyndigheten är utdömande av vite en otillräcklig sanktion.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Felaktiga uppgifter

Medlemsstaterna ska enligt ursprungsdirektivet kräva att de uppgifter om verkliga huvudmän i juridiska personer och truster som finns i det centrala registret är adekvata, korrekta och aktuella (artiklarna 30.4 och 31.5). Enligt ändringsdirektivet ska medlemsstaterna införa mekanismer för detta. Sådana mekanismer ska innehålla krav på att ansvariga enheter och, om så är lämpligt och i den mån som detta krav inte i onödan inkräktar på de behöriga myndigheternas funktioner, behöriga myndigheter, ska rapportera eventuella avvikelser som de hittar mellan de uppgifter om verkligt huvudmannaskap som finns tillgängliga i de centrala registren och de uppgifter om verkligt huvudmannaskap som är tillgängliga för dem. I fall av rapporterade avvikelser ska medlemsstaterna se till att lämpliga åtgärder vidtas för att avhjälpa dessa avvikelser med nödvändig skyndsamhet och, om så är lämpligt, att ett särskilt omnämnande tas med det i centrala registret under tiden (de nya artiklarna 30.4 och 31.5 i ursprungsdirektivet).

Utöver att anmäla uppgifter om verklig huvudman till Bolagsverket, ska en juridisk person hålla uppgifterna aktuella och kontrollera dem i den utsträckning det behövs. När ett förhållande som anmälts eller ska anmälas ändras ska den juridiska personen utan dröjsmål anmäla detta för registrering. Samma skyldigheter gäller för den som förvaltar en trust (2 kap. 1, 3 och 7 §§ registerlagen).

Om en juridisk person inte följer de krav som gäller för en anmälan, får Bolagsverket förelägga denne att yttra sig i frågan eller rätta till bristen. Registrering får vägras om föreläggandet inte följs (3 kap. 2 § registerlagen). Har en juridisk person inte anmält uppgifter för registrering i rätt tid, eller har registrering vägrats på grund av att anmälan är bristfällig, får Bolagsverket förelägga denne att lämna in en anmälan inom viss tid (3 kap. 3 § registerlagen). Om det kan antas att uppgifter i en anmälan eller i registret över verkliga huvudmän är felaktig, får Bolagsverket förelägga den juridiska personen att rätta uppgifterna eller visa att de inte är felaktiga. (3 kap. 4 § registerlagen). Följer de juridiska personen inte ett föreläggande får Bolagsverket vid vite förelägga denne eller en person i ledningen att inom en viss tid göra en anmälan eller ge in uppgifter som den juridiska personen är skyldig att lämna (3 kap. 6 § registerlagen). Bolagsverket får vidta samma åtgärder mot den som förvaltar en trust (3 kap. 9 § registerlagen). Bolagsverket beslutar om utdömande av förelagt vite (3 kap. 8 § registerlagen). De verksamhetsutövare och myndigheter som använder registret ska anmäla till Bolagsverket om det finns anledning att misstänka att uppgifterna i registret är felaktiga (3 kap. 5 § registerlagen). Brottsbekämpande myndigheter ska göra en sådan anmälan

Sida 84
Original

när det kan ske med hänsyn till utredning av brott. Om det kan antas att en uppgift i registret är felaktig, ska det framgå av registret (3 kap. 10 § förordningen [2017:667] om registrering av verkliga huvudmän [registerförordningen]).

Enligt regeringens mening säkerställer svensk rätt i allt väsentligt att uppgifterna i registret över verkliga huvudmän är adekvata, korrekta och aktuella. Verksamhetsutövare och myndigheter ska redan i dag anmäla avvikelser mellan de uppgifter som finns i registret och den information om verkligt huvudmannaskap som de har tillgång till. Inskränkningen i en brottsutredande myndighets skyldighet att anmäla misstänkt felaktiga uppgifter bedöms vidare vara förenlig med ändringsdirektivet.

Enligt regeringens mening innebär emellertid ändringsdirektivet ett krav på att en felaktig uppgift ska kunna tas bort och att åtgärder för att en korrekt uppgift registreras ska kunna vidtas. En personuppgift i registret över verkliga huvudmän ska rättas om den innehåller någon uppenbar oriktighet till följd av att den som vidtagit registreringsåtgärden eller någon annan har gjort sig skyldig till skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende eller till följd av något tekniskt fel (3 kap. 8 § registerlagen). Det kan emellertid inte uteslutas att det kan komma att uppstå situationer när möjligheten till rättelse med stöd av registerförordningen inte är tillämplig, t.ex. om Bolagsverket är övertygat om att en uppgift i registret är felaktig, samtidigt som den juridiska personen gör gällande att den är korrekt.

För att genomföra ändringsdirektivet bör det därför införas en möjlighet att vägra registrering eller ta bort en uppgift som är felaktig. Utgångspunkten bör också i fortsättningen vara att det är den juridiska personen eller trustförvaltaren som ska se till att uppgifterna i registret är korrekta och att Bolagsverket, om det kan antas att en uppgift i en anmälan om registrering eller i registret är felaktig, får förelägga den juridiska personen att rätta uppgiften eller visa att den inte är felaktig. Först om föreläggandet inte följs, bör Bolagsverket få besluta att uppgiften inte ska registreras eller att uppgiften ska tas bort från registret och förelägga den juridiska personen eller den som förvaltar en trust att lämna in en ny anmälan. Förslaget innebär inte att Bolagsverket ska rätta felaktiga uppgifter, t.ex. registrera en annan uppgift än den som har registrerats i registret. Skyldigheten att ersätta den borttagna uppgiften i registret med en ny uppgift bör, i likhet med vad som gäller i dag, falla på den juridiska personen eller den som förvaltar trusten. Om Bolagsverket beslutat att ta bort en uppgift från registret eller inte registrera en uppgift i en anmälan bör verket få förelägga den juridiska personen eller den som förvaltar trusten att lämna in en ny anmälan om verklig huvudman.

Enligt regeringens mening uppfyller registerlagen i förening med den föreslagna möjligheten att besluta att en felaktig uppgift inte ska registreras eller tas bort från registret kravet i ändringsdirektivet på att lämpliga åtgärder ska vidtas för att avhjälpa avvikelser med nödvändig skyndsamhet.

Bolagsverkets beslut om vitesföreläggande och om utdömande av vite får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten (3 kap. 10 § registerlagen). Står den juridiska personen eller den som förvaltar trusten fast vid att den uppgift som Bolagsverket har beslutat att ta bort eller inte registrera är korrekt, bör

Sida 85
Original

det emellertid finnas en möjlighet för den juridiska personen eller den som förvaltar trusten att överklaga det beslutet till allmän förvaltningsdomstol.

Regeringen konstaterar att registerlagen (3 kap. 10 §) har getts en utformning som skulle kunna ge intryck av att andra beslut än de som anges i bestämmelsen – t.ex. beslut om förelägganden som inte förenas med vite – inte kan överklagas. En sådan ordning är inte avsedd och registerlagen innehåller inte heller något överklagandeförbud. Beslut som inte anges i registerlagen (3 kap. 10 §) kan därför överklagas med stöd av allmänna bestämmelser i förvaltningslagen (41 §). Av dessa skäl bör det uttryckligen anges i registerlagen att Bolagsverkets beslut enligt den lagen kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Överträdelser

Enligt ändringsdirektivet ska medlemsstaterna ska se till att överträdelser av artikel 30 respektive 31 mötas av effektiva, proportionella och avskräckande åtgärder eller sanktioner (de nya artiklarna 30.1 första stycket andra meningen och 31.1 tredje stycket i ursprungsdirektivet).

Syftet med ändringsdirektivets bestämmelser om åtgärder eller sanktioner är enligt regeringens mening att säkerställa möjligheten att kunna vidta åtgärder för att förmå den som omfattas av ursprungsdirektivet att uppfylla sina skyldigheter. Som framgår ovan har Bolagsverket möjlighet att vid vite förelägga aktörer som omfattas av lagen att uppfylla sina skyldigheter. Bolagsverket får också döma ut det förelagda vitet. Enligt Ekobrottsmyndigheten är utdömande av vite en otillräcklig sanktion. När vite föreläggs ska det fastställas till ett belopp som med hänsyn till vad som är känt om adressatens ekonomiska förhållanden och till omständigheterna i övrigt kan antas förmå honom eller henne att följa det föreläggande som är förenat med vitet (3 § lagen [1985:206] om viten). Enligt regeringens mening är utdömande av vite en kännbar och proportionerlig påföljd som är tillräcklig för att uppfylla ändringsdirektivets krav på att överträdelser ska omfattas av effektiva, proportionella och avskräckande åtgärder eller sanktioner. Svensk rätt uppfyller därmed redan ändringsdirektivets krav i denna del.

Hänvisningar till S13-4

Prop. 2018/19:150: Avsnitt Författningskommentar till 10 § lagen om (2017:631) registrering av verkliga huvudmän, Författningskommentar till 4 § lagen om (2017:631) registrering av verkliga huvudmän, Författningskommentar till 9 § lagen om (2017:631) registrering av verkliga huvudmän

13.5. Tillgången till uppgifterna i registret

Regeringens bedömning: Ändringsdirektivets möjlighet att begränsa tillgången till uppgifter i registret över verkliga huvudmän bör inte utnyttjas.

Svensk rätt uppfyller redan följande krav i ändringsdirektivet: – Uppgifterna i registret över verkliga huvudmän när det gäller juri-

diska personer och truster ska vara tillgängliga för tillsynsmyndigheterna, Finanspolissektionen, verksamhetsutövare och allmänheten. – Tillsynsmyndigheterna och Finanspolissektionen kan utan kostnad

tillhandahålla motsvarande myndigheter i andra medlemsstater uppgifter ur registret. – Bolagsverket har möjlighet att ta ut avgifter när uppgifter i registret

lämnas ut.

Sida 86
Original

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer delvis med regeringens bedömning. I promemorian föreslås att uppgifter i registret över verkliga huvudmän ska omfattas av sekretess i vissa fall.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Bolagsverket anser att det behöver klargöras i vilka fall sekretessen gäller.

Skälen för regeringens bedömning

Allmänhetens och myndigheters tillgång till uppgifter i registret

Enligt ursprungsdirektivet ska medlemsstaterna, såvitt nu är av intresse, se till att uppgifterna om verkligt huvudmannaskap i juridiska personer är tillgängliga i samtliga fall för varje person eller organisation som kan styrka ett berättigat intresse (artikel 30.5). En sådan person ska ha tillgång till åtminstone den verkliga huvudmannens namn, födelsemånad och födelseår, medborgarskap och bosättningsland, samt arten och omfattning av det förmånsintresse som innehas av den verkliga huvudmannen. Enligt ändringsdirektivet ska uppgifterna vara tillgängliga för allmänheten i samtliga fall. Medlemsstaterna får vidare, enligt villkor som ska fastställas i nationell rätt, ge tillgång till ytterligare information som gör det möjligt att identifiera den verkliga huvudmannen. Denna ytterligare information ska inkludera åtminstone födelsedatum eller kontaktuppgifter, i enlighet med regler för skydd av personuppgifter (den nya artikel 30.5 i ursprungsdirektivet).

Medlemsstaterna ska se till att uppgifterna om verkligt huvudmannaskap avseende en trust eller en liknande juridisk konstruktion är tillgängliga i samtliga fall för behöriga myndigheter och finansunderrättelseenheter utan inskränkning, ansvariga enheter inom ramen för åtgärder för kundkännedom, varje fysisk eller juridisk person som kan styrka ett berättigat intresse eller som har ingivit en skriftlig begäran avseende en trust eller en liknande juridisk konstruktion som innehar eller äger en kontrollpost i något annat företag än juridiska personer som är registrerade i en medlemsstat, genom direkt eller indirekt ägande (den nya artikel 31.4 första stycket i ursprungsdirektivet). De uppgifter som ska vara tillgängliga för fysiska eller juridiska personer ska bestå av den verkliga huvudmannens namn, födelsemånad och födelseår, bosättningsland och medborgarskap, samt arten och omfattningen av det förmånsintresse som innehas (den nya artikel 31.4 andra stycket i ursprungsdirektivet). Vidare får medlemsstaterna, enligt villkor som ska fastställas i nationell rätt, föreskriva tillgång till ytterligare uppgifter som gör det möjligt att identifiera den verkliga huvudmannen. Sådana ytterligare uppgifter ska inkludera åtminstone födelsedatum eller kontaktuppgifter, i enlighet med regler för skydd av personuppgifter. Medlemsstaterna får medge bredare tillgång till de uppgifter som finns i registret i enlighet med sin nationella rätt (den nya artikel 31.4 tredje stycket i ursprungsdirektivet).

Enligt ursprungsdirektivet ska behöriga myndigheter och finansunderrättelseenheter, såvitt nu är av intresse, kunna få snabb och obegränsad tillgång till uppgifterna utan att den berörda enheten varnas (artikel 30.6). Genom ändringsdirektivet ska behöriga myndigheter och finansunderrättelseenheter ha snabb och obegränsad tillgång till samtliga uppgifter

Sida 87
Original

som finns i det centrala registret (den nya artikel 30.6 första stycket i ursprungsdirektivet).

Behöriga myndigheter som ges tillgång till det centrala registret ska vara de myndigheter som har specifikt ansvar för att bekämpa penningtvätt eller finansiering av terrorism, samt skattemyndigheter, tillsynsmyndigheter för ansvariga enheter och myndigheter som har till uppgift att utreda eller lagföra penningtvätt, associerade förbrott och finansiering av terrorism, att spåra och beslagta eller frysa och förverka tillgångar som härrör från brott (de nya artiklarna 30.6 andra stycket och 31.4 tredje stycket i ursprungsdirektivet).

Bolagsverkets register över verkliga huvudmän ska ge offentlighet åt den information som ingår i registret. Ändamålet med registret är att tillhandahålla uppgifter för verksamhet som myndigheter bedriver, åtgärder för kundkännedom enligt penningtvättslagen, enskild verksamhet när informationen utgör underlag för prövningar och beslut och information till allmänheten om verkliga huvudmän som har införts i registret. Bolagsverket får för dessa ändamål medge direktåtkomst till registret (3 kap. 3 § registerförordningen).

Samtliga myndigheter, verksamhetsutövare och allmänheten har redan i dag tillgång till uppgifterna i registret över verkliga huvudmän. Det gäller oavsett om uppgifterna rör juridiska personer eller truster. Aktörerna ges tillgång till uppgifterna på Bolagsverkets webbplats och det finns inte någon begränsning i vilka uppgifter aktörerna ges tillgång till. Som sökbegrepp kan organisationsnummer, personnummer eller namn användas och uppgifterna lämnas tämligen omgående. Enligt regeringens mening uppfyller därmed svensk rätt ändringsdirektivets krav i denna del.

Sekretess för uppgift i registret om verkliga huvudmän

Enligt ursprungsdirektivet får medlemsstaterna i enskilda fall, under exceptionella omständigheter, föreskriva ett undantag från den tillgång till alla uppgifter eller vissa av uppgifterna om verkligt huvudmannaskap när tillgången skulle utsätta den verkliga huvudmannen för en risk för bedrägeri, kidnappning, utpressning, våld eller hotelser eller om den verkliga huvudmannen är minderårig eller på annat sätt saknar rättslig handlingsförmåga (artikel 30.9). Ursprungsdirektivets möjlighet att begränsa tillgången till uppgifter i registret över verkliga huvudmän har inte utnyttjats.

Ändringsdirektivet innebär att utrymmet för att begränsa tillgången till registret över verkliga huvudmän inskränks ytterligare i förhållande till ursprungsdirektivet. Enligt ändringsdirektivet får i fråga om juridiska personer och truster undantag till alla eller vissa av uppgifterna i det enskilda fallet föreskrivas i nationell rätt om tillgång till uppgifterna skulle utsätta den verkliga huvudmannen för en oproportionell risk, risk för bedrägeri, kidnappning, utpressning av olika slag, trakasserier, våld eller hotelser, eller om den verkliga huvudmannen är minderårig eller på annat sätt saknar rättshandlingsförmåga. Medlemsstaterna ska se till att dessa undantag beviljas efter en detaljerad bedömning av omständigheternas exceptionella karaktär. Rätten till en administrativ omprövning av beslutet om undantag och till ett effektivt rättsmedel ska garanteras. En medlemsstat som har beviljat undantag ska årligen publicera statistik över antalet beviljade undantag och angivna skäl, och rapportera in uppgifterna till

Sida 88
Original

kommissionen. Undantag som beviljas får inte tillämpas på kreditinstitut och finansiella institut eller på de ansvariga enheter som är notarier och andra oberoende jurister och som är offentliga tjänstemän (de nya artiklarna 30.9 första och andra styckena och 31.7 a första och andra styckena i ursprungsdirektivet). Om en medlemsstat beslutar att inrätta ett undantag, får den inte begränsa de behöriga myndigheternas och finansunderrättelseenheternas tillgång till uppgifter (den nya 31.7 a tredje stycket i ursprungsdirektivet).

I offentlighets- och sekretesslagen finns en generell bestämmelse om sekretess för uppgift om en förföljd persons adress m.m. Sekretess gäller för uppgift om en enskilds bostadsadress eller annan jämförbar uppgift som kan lämna upplysning om var den enskilde bor stadigvarande eller tillfälligt, den enskildes telefonnummer, e-postadress eller annan jämförbar uppgift som kan användas för att komma i kontakt med denne samt för motsvarande uppgifter om den enskildes anhöriga, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne kan komma att utsättas för hot eller våld eller lida annat allvarligt men om uppgiften röjs (21 kap. 3 § första stycket OSL). Sekretessen gäller hos alla myndigheter och organ som tillämpar offentlighets- och sekretesslagen.

Från sekretessen görs vissa undantag. Det innebär t.ex. att sekretessen inte gäller för uppgift i aktiebolagsregistret eller handelsregistret eller, i den utsträckning regeringen meddelar föreskrifter om det, i annat liknande register. Regeringen har t.ex. föreskrivit undantag från sekretessen för ett stort antal register som förs av Bolagsverket såsom bankregistret, europabolagsregistret, europakooperativregistret, filialregistret, föreningsregistret, försäkringsregistret och försäkringsförmedlarregistret (21 kap. 3 § andra stycket OSL och 5 § offentlighets- och sekretessförordningen). Registret över verkliga huvudmän förs av Bolagsverket och innehåller – såvitt nu är av intresse – uppgifter om ”fullständigt namn, medborgarskap, bosättningsland, personnummer eller samordningsnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum för den eller de fysiska personer som är verklig huvudman” (2 kap. 5 § registerförordningen). Det innebär att registret över verkliga huvudmän inte innehåller uppgifter som omfattas av sekretess enligt 21 kap. 3 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen.

I syfte att skydda förföljda personer, föreslås i promemorian att vissa uppgifter om verkligt huvudmannaskap i t.ex. juridiska personer– i huvudsak namn och personnummer – i registret över verkliga huvudmän ska omfattas av sekretess i vissa fall.

Den i promemorian föreslagna sekretessbestämmelsen går utöver den sekretess som gäller enligt 21 kap. 3 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen. I det avseendet ska framhållas att uppgifter i t.ex. aktiebolagsregistret och föreningsregistret – som i viss utsträckning får antas motsvara uppgift om verklig huvudman i registret över verkliga huvudmän – inte över huvud taget omfattas av sekretess.

Enligt regeringens mening har det inte framkommit tillräckliga skäl för att utvidga sekretessen till uppgifter om namn och personnummer på verkliga huvudmän i registret över verkliga huvudmän. Regeringen lämnar därför inte ett sådant förslag.

Sida 89
Original

Avgifter

Enligt ursprungsdirektivet ska medlemsstaterna se till att behöriga myndigheter och finansunderrättelseenheter med nödvändig skyndsamhet kan tillhandahålla behöriga myndigheter och finansunderrättelseenheter i andra medlemsstater uppgifterna i registret (artiklarna 30.7 och 31.7). Detta ska enligt ändringsdirektivet kunna ska utan kostnad (de nya artiklarna 30.7 och 31.7 i ursprungsdirektivet). Medlemsstater får enligt ändringsdirektivet välja att göra de uppgifter som finns i deras nationella register tillgängliga på villkor att det görs en registrering online och erläggs en avgift som inte får överstiga de administrativa kostnaderna för att göra uppgifterna tillgängliga, inklusive kostnader för underhåll och utveckling av registret (de nya artiklarna 30.5 a och 31.4 a i ursprungsdirektivet).

Bolagsverket fastställer avgifter för prövning av begäran om utlämnande av uppgifter i registret. Avgiften får inte överstiga Bolagsverkets kostnader för åtgärden (4 kap. 3 § registerförordningen). Dessa kostnader får enligt regeringens mening anses innefatta även kostnader för underhåll och utveckling av registret.

Möjligheten att ta ut en avgift gäller vid Bolagsverkets prövning av begäran om utlämnande av uppgifter i registret. Detta innebär att en svensk myndighet inte får ta ut en avgift från en utländsk behörig myndighet eller finansunderrättelseenhet i samband med att uppgifter överlämnas dit från den svenska myndigheten. Sammantaget bedömer regeringen att svensk rätt uppfyller ändringsdirektivets krav i denna del.

14. Ikraftträdande

Regeringens förslag: Lagändringarna ska i fråga om begränsningar för kreditinstitut och finansiella institut att ta emot betalning med ett anonymt betalningsinstrument som getts ut i ett land utanför EES träda i kraft den 1 juli 2020 och i övrigt den 1 januari 2020.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svenska Bankföreningen anser att förslaget om registerkontroll inte ska träda i kraft förrän det är möjligt att göra massökningar i registret över verkliga huvudmän.

Skälen för regeringens förslag: Ändringsdirektivet ska vara genomfört i medlemsstaterna senast den 10 januari 2020 och de nationella bestämmelser som genomför direktivet ska tillämpas fr.o.m. samma tidpunkt (artikel 4 i ändringsdirektivet). Reglerna om verkliga huvudmän i truster och om begränsningar för kreditinstitut och finansiella institut att ta emot betalning med ett anonymt betalningsinstrument som getts ut i ett land utanför EES i vissa fall ska emellertid tillämpas fr.o.m. den 10 mars 2020 respektive den 10 juli 2020 (den nya artikel 67.1 andra och tredje styckena i ursprungsdirektivet). Lagändringarna bör i fråga om begränsningar för kreditinstitut och finansiella institut att ta emot betalning med ett anonymt

Sida 90
Original

betalningsinstrument som getts ut i ett land utanför EES i vissa fall träda i kraft den 1 juli 2020 och i övrigt den 1 januari 2020.

I avsnitt 7.2 föreslås att en utredning om kunds verkliga huvudman åtminstone ska avse sökning i registret över verkliga huvudmän. Svenska

Bankföreningen anser att förslaget inte ska träda i kraft förrän det är möjligt att göra massökningar i registret. Regeringen förutsätter att Bolagsverket ser till att det finns tekniska förutsättningar för verksamhetsutövarna att uppfylla kravet.

Hänvisningar till S14

15. Konsekvensanalys

Regeringens bedömning: Ett begränsat antal företag kommer att omfattas av de nya kategorierna av verksamhetsutövare. Den administrativa bördan för dessa verksamhetsutövare kommer att öka i stor utsträckning.

Den administrativa bördan för nuvarande verksamhetsutövare ökar i begränsad utsträckning.

De eventuella merkostnader som förslagen kan medföra för myndigheter och domstolar ska hanteras inom befintliga ramar.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Bolagsverket anser att förslagen kommer att medföra merkostnader för verket i form av kostnader för utveckling av system och rutiner. Finansförbundet och TCO efterlyser en konsekvensanalys för arbetstagare. Länsstyrelsen i Stockholms län och

Länsstyrelsen i Västra Götalands län efterlyser en konsekvensanalys för länsstyrelserna. Regelrådet anser konsekvensanalysen brister i vissa avseenden, bl.a. när det gäller redovisningen av berörda företag till antal och storlek och förslagets påverkan på företagens konkurrensförhållanden, såväl nationellt som internationellt, samt när det gäller behovet av speciella informationsinsatser otillräcklig.

Skälen för regeringens bedömning

Offentligfinansiella och samhällsfinansiella effekter

Förslagen har inga offentligfinansiella effekter.

I fråga om de samhällsekonomiska effekterna av förslagen har penningtvätt och finansiering av terrorism samhällsskadliga verkningar. Förslagen innebär skärpta åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Förslagen om ökat skydd mot repressalier kan öka incitamentet för arbetstagare att avslöja misstänkt penningtvätt och överträdelser av penningtvättslagen. Det underlättar för tillsynsmyndigheterna och de brottsbekämpande myndigheterna i arbetet med att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism.

Sida 91
Original

Effekter för företag

Regelrådet efterlyser en redovisning av berörda företag till antal och storlek. Förslagen innebär att det införs nya kategorier av verksamhetsutövare, dels fysiska och juridiska personer som förvaltar eller handlar med virtuella valutor, dels fysiska och juridiska personer som förmedlar konstverk, förvarar konstverk eller handlar med konstverk.

När det gäller förvaltare av och handlare med virtuella valutor omfattas flertalet av dessa företag redan av penningtvättslagen. Antalet handlare med virtuella valutor som inte redan omfattas av penningtvättslagen bedöms vara begränsat. Enligt branschföreningen Swedish Fintech Association finns det i Sverige inga förvaltare av virtuella valutor som inte också är handlare med virtuell valuta.

När det gäller fysiska och juridiska personer som förmedlar konstverk, förvarar konstverk eller handlar med konstverk innebär förslaget att de ska utgöra verksamhetsutövare enligt penningtvättslagen om det kan antas att det i verksamheten kommer att genomföras transaktioner som överstiger 10 000 euro. Det saknas statistik över antalet företag där transaktionerna överstiger 10 000 euro. Det får emellertid antas att det handlar om ett begränsat antal företag.

Sammanfattningsvis handlar det om ett mycket begränsat antal nya företag som kommer att omfattas av penningtvättslagen. Den administrativa bördan för dessa företag kommer därför, framförallt inledningsvis, att öka i stor utsträckning.

När det gäller nuvarande verksamhetsutövare handlar det om ett mycket stort antal företag av varierande storlek, från publika aktiebolag till enskilda näringsidkare. En närmare redovisning av berörda företag till antal och storlek bedöms inte vara möjlig.

Vissa av förslagen – framför allt kravet på verksamhetsutövare att vid åtgärder för kundkännedom göra registerkontroll mot registret över verkliga huvudmän – kommer att öka den administrativa bördan i viss utsträckning.

Den administrativa bördan och därmed förknippade merkostnader för verksamhetsutövarna kommer i hög grad att variera mellan de olika företagen som omfattas av penningtvättslagen, bl.a. på grund av verksamhetsutövarens verksamhet och kundtäthet. Det är därför inte möjligt att uppskatta hur stor kostnad respektive förslag kan innebära för den enskilda verksamhetsutövaren. Regeringen anser emellertid att de fördelar i form av skärpta åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism som förslagen medför i ett samhällsekonomiskt perspektiv står i proportion till den ökade administrativa bördan och därmed förknippade merkostnader för verksamhetsutövarna.

Regelrådet efterlyser en redovisning av förslagens påverkan på företagens konkurrensförhållanden, såväl nationellt som internationellt. Förslagen – framförallt det ökade skyddet mot repressalier – bedöms kunna bidra till förbättringar av den sunda konkurrensen mellan företagen, eftersom det kan antas att konkurrensskadliga missförhållanden avslöjas i något högre grad. Eftersom förslagen grundar sig på ett EU-direktiv bedöms de inte föranleda några negativa effekter för de nuvarande eller nya verksamhetsutövarnas konkurrensförmåga eller villkor i övrigt. Detta gäller såväl i ett nationellt som ett internationellt perspektiv.

Sida 92
Original

Eftersom det är fråga om genomförande av ett EU-direktiv har ingen hänsyn kunnat tas till små företag.

Finansförbundet och TCO efterlyser en konsekvensanalys för arbetstagare.

Förslagen ökar skyddet mot repressalier för arbetstagare och innebär att alla arbetstagare får en rätt till skadestånd t.ex. om en uppsägning eller ett avsked beror på t.ex. rapportering av överträdelser av penningtvättslagen. Förslaget innebär i förlängningen att anställningstryggheten ökar, framför allt för arbetstagare som inte omfattas av anställningsskyddslagen.

Regeringen erinrar slutligen om verksamhetsutövarnas skyldighet att se till att anställda, uppdragstagare och andra som på liknande grund deltar i verksamheten och som utför arbetsuppgifter av betydelse för att förhindra att verksamheten utnyttjas för penningtvätt eller finansiering av terrorism fortlöpande får relevant utbildning och information för att kunna fullgöra verksamhetsutövarens skyldigheter enligt penningtvättslagen. Utbildningen ska åtminstone avse relevanta delar av innehållet i gällande regelverk, verksamhetsutövarens allmänna riskbedömning, rutiner och riktlinjer samt information som ska underlätta för att upptäcka misstänkt penningtvätt och finansiering av terrorism (2 kap. 14 § penningtvättslagen). Regeringen förutsätter att verksamhetsutövarna avsätter den tid som krävs för att hålla sin personal insatta i såväl gällande rätt som de förslag som läggs fram i denna proposition.

Effekter för myndigheter och domstolar

Förslagen innebär att det införs nya kategorier av verksamhetsutövare, dels fysiska och juridiska personer som växlar virtuella valutor eller förvaltar virtuella valutor, dels fysiska och juridiska personer som förmedlar konstverk, förvarar konstverk eller handlar med konstverk.

När det gäller fysiska och juridiska personer som växlar virtuella valutor och förvaltar virtuella valutor ska de stå de under tillsyn av Finansinspektionen. Det handlar om ett begränsat antal nya företag som kommer att omfattas av penningtvättslagen. De merkostnader som förslagen kan medföra för Finansinspektionen ska hanteras inom befintliga ramar.

Länsstyrelsen i Stockholms län och Länsstyrelsen i Västra Götalands län efterlyser en konsekvensanalys för länsstyrelserna. När det gäller fysiska och juridiska personer som förmedlar konstverk, förvarar konstverk eller handlar med konstverk ska de stå under tillsyn av länsstyrelserna i Skåne, Stockholms och Västra Götalands län. Det handlar om ett begränsat antal nya företag som kommer att omfattas av penningtvättslagen. De merkostnader som förslagen kan medföra för länsstyrelserna ska hanteras inom befintliga ramar.

Bolagsverket anser att förslagen kommer att medföra merkostnader för verket i form av utveckling och system och rutiner. De merkostnader som förslagen medför för Bolagsverket ska hanteras inom ramen för den avgiftsfinansierade verksamheten.

Förslagen innebär att vissa beslut kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Det handlar om Bolagsverkets beslut om att ta bort en uppgift om verklig huvudman i registret över verkliga huvudmän eller vägra registrering av en uppgift i registret. Det kan antas att detta slag av beslut kommer att meddelas i ett fåtal fall och att måltillströmningen till

Sida 93
Original

de allmänna förvaltningsdomstolarna i förlängningen kommer att påverkas i mycket begränsad utsträckning.

För de allmänna domstolarna och Arbetsdomstolen kan förslaget om rätt till skadestånd öka måltillströmningen i viss utsträckning. Regeringen konstaterar att möjligheten att enligt visselblåsarlagen väcka skadeståndstalan mot arbetsgivaren ännu inte medfört någon större måltillströmning. När den lagen infördes bedömde regeringen att det ökade antalet mål vid domstolarna som lagen kunde innebära inte innebar något behov av ökade anslag (se prop. 2015/16:128 s. 91). Den föreslagna möjligheten att väcka skadeståndstalan är mer begränsad än enligt visselblåsarlagen i och med att repressalierna förutsätts ha ett samband med en rapportering om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism alternativt regelöverträdelser. Förslaget bedöms därför inte bidra till annat än en mycket begränsad måltillströmning.

Sammanfattningsvis ska de merkostnader som förslagen kan medföra för domstolarna hanteras inom befintliga ramar.

Speciella informationsinsatser

Regelrådet anser konsekvensanalysen brister i när det gäller behovet av speciella informationsinsatser. Regeringen förutsätter att berörda myndigheter upplyser t.ex. verksamhetsutövare om den nya ordningen.

Alternativa lösningar

Förslagen genomför i huvudsak ändringsdirektivet och det finns därför inte utrymme för alternativa lösningar.

Förenlighet med unionsrätten

EU:s grundpelare är respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inbegripet rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Som ett led i detta ska EU och medlemsstaterna respektera Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna vid tillämpningen av unionsrätten. Ändringsdirektivet respekterar de grundläggande rättigheterna och iakttar de principer som erkänns i stadgan, särskilt rätten till respekt för privat- och familjeliv i artikel 7, rätten till skydd av personuppgifter i artikel 8 och näringsfriheten i artikel 16 (se skäl 51 i ändringsdirektivet).

Regeringens förslag innebär att ändringsdirektivet genomförs i svensk rätt. I sak överensstämmer förslagen med kraven i ändringsdirektivet och förslagen bedöms av det skälet stå i överensstämmelse med stadgan. Ändringsdirektivet innebär att den som utsatts för repressalier efter att ha rapporterat misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism eller överträdelser av penningtvättslagen ska ha rätt till ett effektivt rättsmedel för att tillvarata sina rättigheter. I det avseendet innebär det nationella rättsmedlet en rätt till skadestånd. Mål om skadestånd handläggs i allmän domstol och Arbetsdomstolen (se avsnitt 9). En sådan ordning – som innebär att skyddet för visselblåsare stärks – står i överensstämmelse med stadgan, särskilt rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol i artikel 47.

Sida 94
Original

Hänvisningar till S15

16. Författningskommentar

16.1. Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet

1 § I denna lag avses med

1. valutaväxling: yrkesmässig handel med utländska sedlar och mynt samt resecheckar utställda i utländsk valuta,

2. annan finansiell verksamhet: yrkesmässig verksamhet som består i förvaltning av eller handel med virtuell valuta eller huvudsakligen består i att utföra en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra stycket 2, 3 och 5–12 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, och

3. finansiellt institut: fysisk eller juridisk person som ägnar sig åt valutaväxling eller annan finansiell verksamhet.

Paragrafen innehåller definitioner av verksamheter och företag som omfattas av lagen. Övervägandena finns i avsnitt 5.

Ändringarna i paragrafen genomför de nya artiklarna 2.1.3 g, 2.1.3 h, 3.18 och 3.19 samt 47.1 i ursprungsdirektivet.

Ändringen i punkt 2 innebär att lagen omfattar yrkesmässig verksamhet som består i förvaltning av eller handel med virtuell valuta. Med uttrycket handel med virtuell valuta avses växling mellan virtuell valuta och i) svenska eller utländska sedlar och mynt, ii) elektroniska pengar enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar eller iii) annan virtuell valuta. Uttrycket virtuell valuta har samma innebörd som i ändringsdirektivet, dvs. en digital värderepresentation som inte emitterats eller garanterats av en centralbank eller en offentlig myndighet, som inte nödvändigtvis är kopplad till en rättsligt etablerad valuta och som inte har rättslig status som valuta eller pengar, men som godtas av fysiska eller juridiska personer såsom betalningsmedel och som kan överföras, lagras och handlas elektroniskt (se artikel 3.18). Det innebär att uttrycket inte är begränsat till virtuell valuta som är betalningsmedel. Ytterst får det ankomma på rättstillämpningen att fylla ut eller begränsa begreppet.

Uttrycket förvaltning av virtuell valuta har samma innebörd som i ändringsdirektivet, dvs. tillhandahållande av tjänster för att säkra privata krypteringsnycklar för kunds räkning, i syfte att inneha, förvara och överföra virtuella valutor (se artikel 3.19).

Att lagen omfattar yrkesmässig verksamhet som består i förvaltning av eller handel med virtuell valuta innebär att den som avser att ägna sig åt sådan verksamhet ska ansöka om registrering hos Finansinspektionen (2 §). Till skillnad från valutaväxling gäller i fråga om annan finansiell verksamhet inget krav på att verksamheten drivs i väsentlig omfattning för registreringsskyldighet.

Personer som omfattas av paragrafen är verksamhetsutövare enligt penningtvättslagen (1 kap. 2 § första stycket 4 den lagen).

7 b § Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlem-

skap i Europeiska unionen, i sin verksamhet enligt denna lag samarbeta och utbyta information med

Sida 95
Original

– andra behöriga myndigheter, och – Europeiska centralbanken.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om samarbete och utbyte av information. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.

Paragrafen genomför delvis de nya artiklarna 57 a 2 och 4 i ursprungsdirektivet, se författningskommentaren till 13 kap. 6 a § lagen om bank- och finansieringsrörelse.

16.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder

10 kap. 5 § Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med

– andra behöriga myndigheter, – Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, – Europeiska bankmyndigheten, – Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, – Europeiska systemrisknämnden, och – Europeiska centralbanken.

Paragrafen innehåller bestämmelser om samarbete och utbyte av information. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.

Ändringarna i paragrafen genomför delvis de nya artiklarna 57 a 2 och 4 i ursprungsdirektivet, se författningskommentaren till 13 kap. 6 a § lagen om bank- och finansieringsrörelse.

I paragrafen görs också redaktionella ändringar.

16.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

13 kap. 6 a § Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med

– andra behöriga myndigheter, – Europeiska bankmyndigheten, – Europeiska systemrisknämnden, – Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, och – Europeiska centralbanken.

Paragrafen innehåller bestämmelser om samarbete och utbyte av information. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.

Ändringarna i paragrafen genomför delvis de nya artiklarna 57 a 2 och 4 i ursprungsdirektivet och innebär en skyldighet för Finansinspektionen att i sin verksamhet också samarbeta och utbyta information med Euro-

Sida 96
Original

peiska centralbanken i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, t.ex. ursprungsdirektivet. Bestämmelsen innebär att Finansinspektionen, även om en uppgift omfattas av sekretess, får lämna ut uppgiften till en utländsk myndighet (8 kap. 3 § OSL).

16.4. Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet

10 a § Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges med-

lemskap i Europeiska unionen, i sin verksamhet enligt denna lag samarbeta och utbyta information med

– andra behöriga myndigheter, och – Europeiska centralbanken.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om samarbete och utbyte av information. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.

Paragrafen genomför delvis de nya artiklarna 57 a 2 och 4 i ursprungsdirektivet, se författningskommentaren till 13 kap. 6 a § lagen om bank- och finansieringsrörelse.

16.5. Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

23 kap.

5 § Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med

1. andra behöriga myndigheter,

2. Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten,

3. Europeiska systemrisknämnden,

4. Europeiska centralbanken,

5. byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer),

6. offentliga organ som har behörighet för tillsyn över spotmarknader och auktionsmarknader,

8. offentliga organ som är ansvariga för tillsyn, förvaltning och reglering av fysiska jordbruks-marknader enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruks-produkter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007.

Paragrafen innehåller bestämmelser om samarbete och utbyte av information. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.

Ändringen i paragrafen genomför delvis de nya artiklarna 57 a 2 och 4 i ursprungsdirektivet, se författningskommentaren till 13 kap. 6 a § lagen om bank- och finansieringsrörelse.

I paragrafen görs också redaktionella ändringar.

Sida 97
Original

16.6. Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

36 kap. 4 § Sekretess gäller hos domstol för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider avsevärd skada eller betydande men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i

1. mål om kollektivavtal, och

– 2 och 5 kap. diskrimineringslagen (2008:567), – lagen (2016:749) om särskilt skydd mot repressalier för arbetstagare som slår larm om allvarliga missförhållanden eller

– 6 a kap. lagen ( 2017:630 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Paragrafen innehåller bestämmelser om sekretess hos domstolar i vissa mål. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.

Ändringen i första stycket 2 innebär att sekretess gäller i ett mål om tillämpning av bestämmelserna om skadestånd i 6 a kap. penningtvättslagen för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider avsevärd skada eller betydande men om uppgiften röjs.

16.7. Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster

8 kap.

4 § Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med

– andra behöriga myndigheter, – Europeiska centralbanken, – nationella centralbanker, – Europeiska kommissionen, och – Europeiska bankmyndigheten.

En behörig myndighet inom EES får närvara vid en kontroll som utförs av Finansinspektionen.

Sida 98
Original

Paragrafen innehåller bestämmelser om samarbete och utbyte av information. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.

Ändringarna i första stycket genomför delvis de nya artiklarna 57 a 2 och 4 i ursprungsdirektivet, se författningskommentaren till 13 kap. 6 a § lagen om bank- och finansieringsrörelse.

I paragrafen görs också redaktionella ändringar.

16.8. Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)

17 kap. 3 § Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med

– andra behöriga myndigheter, – Europeiska kommissionen, – Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, och – Europeiska centralbanken.

Paragrafen innehåller bestämmelser om samarbete och utbyte av information. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.

Ändringarna i paragrafen genomför delvis de nya artiklarna 57 a 2 och 4 i ursprungsdirektivet, se författningskommentaren till 13 kap. 6 a § lagen om bank- och finansieringsrörelse.

16.9. Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:755) om elektroniska pengar

5 kap.

4 § Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med

– andra behöriga myndigheter, – Europeiska centralbanken, – nationella centralbanker, – Europeiska kommissionen, och – Europeiska bankmyndigheten.

En behörig myndighet inom EES får närvara vid en kontroll som utförs av Finansinspektionen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om samarbete och utbyte av information. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.

Ändringarna i första stycket genomför delvis de nya artiklarna 57 a 2 och 4 i ursprungsdirektivet, se författningskommentaren till 13 kap. 6 a § lagen om bank- och finansieringsrörelse.

I paragrafen görs också redaktionella ändringar.

Sida 99
Original

16.10. Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

13 kap. 10 § Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med

– andra behöriga myndigheter, – Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, – Europeiska systemrisknämnden, och – Europeiska centralbanken.

Paragrafen innehåller bestämmelser om samarbete och utbyte av information. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.

Ändringarna i paragrafen genomför delvis de nya artiklarna 57 a 2 och 4 i ursprungsdirektivet, se författningskommentaren till 13 kap. 6 a § lagen om bank- och finansieringsrörelse.

I paragrafen görs också redaktionella ändringar.

16.11. Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter

19 a § Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlem-

skap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med

– andra behöriga myndigheter, och – Europeiska centralbanken.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om samarbete och utbyte av information. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.

Paragrafen genomför delvis de nya artiklarna 57 a 2 och 4 i ursprungsdirektivet, se författningskommentaren till 13 kap. 6 a § lagen om bank- och finansieringsrörelse.

16.12. Förslaget till lagen om ändring i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

1 kap.

2 § Denna lag gäller för fysiska och juridiska personer som driver

1. bank- eller finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

2. livförsäkringsrörelse,

3. värdepappersrörelse enligt 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

4. verksamhet som kräver ansökan hos Finansinspektionen enligt lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet eller lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet,

Sida 100
Original

5. försäkringsförmedling enligt lagen (2005:405) om försäkringsförmedling, i fråga om sådan verksamhet rörande livförsäkring, bedriven av andra än anknutna försäkringsförmedlare,

6. verksamhet för utgivning av elektroniska pengar enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar,

7. fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

8. verksamhet med att som betalningsinstitut tillhandahålla betaltjänster enligt lagen (2010:751) om betaltjänster,

9. verksamhet med att tillhandahålla betaltjänster enligt lagen om betaltjänster utan att vara betalningsinstitut, dock inte om verksamheten uteslutande avser kontoinformationstjänster,

10. verksamhet som förvaltare av alternativa investeringsfonder enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

11. verksamhet med konsumentkrediter enligt lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter,

12. verksamhet med bostadskrediter enligt lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter,

13. verksamhet som fastighetsmäklare med fullständig registrering enligt fastighetsmäklarlagen (2011:666),

14. spelverksamhet som bedrivs med licens eller registrering enligt spellagen (2018:1138),

16. verksamhet enligt pantbankslagen (1995:1000), 17. verksamhet som auktoriserad eller godkänd revisor eller registrerat revisionsbolag,

18. yrkesmässig verksamhet som avser bokföringstjänster eller revisionstjänster som inte omfattas av 17,

19. yrkesmässig rådgivning avseende skatter och avgifter (skatterådgivare), 20. verksamhet som advokat eller advokatbolag, till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § första stycket,

21. yrkesmässig verksamhet som annan oberoende jurist än den som avses i 20, till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § första stycket,

22. yrkesmässig verksamhet till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § andra stycket och verksamhetsutövaren inte är en sådan person som avses i 17–21, eller

Vissa speltjänster får undantas från tillämpning av lagen eller bestämmelser i den enligt föreskrifter som meddelas med stöd av 8 kap. 1 § 1.

Paragrafen innehåller bestämmelser om lagens tillämpningsområde. Övervägandena finns i avsnitt 5.

Ändringarna i paragrafen genomför de nya artiklarna 2.1.3 i och 2.1.3 j i ursprungsdirektivet.

Punkten 23, som är ny, innebär att den som driver yrkesmässig verksamhet som avser förmedling eller förvaring av eller handel med konstverk är verksamhetsutövare i vissa fall. Förmedling av konstverk omfattar olika slag av mellanmän vid handel med konstverk, t.ex. konstgallerier och auktionshus. Förvaring av konstverk omfattar olika slag av lagerhållning,

Sida 101
Original

t.ex. anläggningar för tillfällig lagring, tullager och frizoner enligt tullagen eller motsvarande utländska företeelser. Handel med konstverk omfattar alla som handlar med konstverk, t.ex. konstnärer eller olika slag av återförsäljare.

Direktivet innehåller ingen definition av begreppet konstverk. Med konstverk bör t.ex. kunna avses ett två- eller tredimensionellt alster med konstnärlig verkshöjd och konstnärlig unicitet som vanligen uttrycks i måleri och skulpturala former av marmor, gips, brons, keramik, glas, silver, guld, textil, trä m.m. Även serietillverkade konstverk förekommer.

För att lagen ska vara tillämplig krävs inte att det redan har genomförts en transaktion till ett sådant värde som anges i punkten. Ett företag omfattas av bestämmelsen redan när det kan antas att det i verksamheten eller en del av verksamheten genomförs eller kommer att genomföras transaktioner, enstaka eller sådana som kan antas ha samband, som innebär att utbetalt eller mottaget belopp uppgår till motsvarande 10 000 euro eller mer.

I paragrafen görs också redaktionella ändringar.

2 kap.

6 § En verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1–12 får inte tillhandahålla anonyma konton, motböcker eller värdefack.

Paragrafen innehåller bestämmelser om förbud mot viss verksamhet. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

Ändringarna i paragrafen genomför den nya artikel 10.1 i ursprungsdirektivet och innebär att anonyma värdefack omfattas av förbudet. Begreppet värdefack har samma innebörd som i 7 kap. 1 § lagen om bank- och finansieringsrörelse.

I paragrafen görs också redaktionella ändringar.

15 § En verksamhetsutövare ska ha rutiner och vidta de åtgärder i övrigt som behövs för att skydda anställda, uppdragstagare och andra som på liknande grund deltar i verksamheten från hot, hämnd eller andra fientliga åtgärder till följd av att de fullgör verksamhetsutövarens skyldigheter enligt denna lag.

Paragrafen innehåller bestämmelser om skydd och förbud mot repressalier vid rapportering av misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

Ändringen i första stycket genomför den nya artikel 38.1 i ursprungsdirektivet och innebär att det förtydligas att hämnd omfattas av bestämmelsen.

I paragrafen görs också redaktionella ändringar.

3 kap. 7 § En verksamhetsutövare ska identifiera kunden och kontrollera kundens identitet genom identitetshandlingar eller registerutdrag eller genom andra uppgifter och handlingar från en oberoende och tillförlitlig källa.

Sida 102
Original

När första stycket tillämpas får man använda medel för elektronisk identifiering och betrodda tjänster enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG. Andra säkra identifieringsprocesser på distans eller på elektronisk väg som är reglerade, erkända, godkända eller accepterade av relevanta myndigheter får också användas.

Om kunden företräds av en person som uppger sig handla på kundens vägnar, ska verksamhetsutövaren kontrollera den personens identitet och behörighet att företräda kunden.

Paragrafen innehåller bestämmelser om identifikation och kontroll av kunden och kunden identitet. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.

Ändringarna i paragrafen genomför de nya artiklarna 13.1 a, 27.2 och 40.1 a i ursprungsdirektivet.

Andra stycket, som är nytt, innebär ett förtydligande av gällande rätt. Det innebär att identifiering av kunden och kontroll av dennes identitet kan göras även på elektronisk väg. Hänvisningen till förordningen är utformad på så sätt att den avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen (dynamisk hänvisningsteknik).

Hänvisningarna till bestämmelsen i 3 kap. 21 § och 5 kap. 3 § innebär att en verksamhetsutövare som har förlitat sig på åtgärder som utförts på detta sätt av utomstående även ska se till att få del av uppgifter som inhämtats på sådant sätt och att handlingar och uppgifter ska bevaras.

8 § En verksamhetsutövare ska utreda om kunden har en verklig huvudman. En sådan utredning ska åtminstone avse sökning i registret över verkliga huvudmän enligt lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän. Om kunden är en juridisk person, en trust eller en liknande juridisk konstruktion, ska utredningen omfatta åtgärder för att förstå kundens ägarförhållanden och kontrollstruktur. Om kunden har en verklig huvudman, ska verksamhetsutövaren vidta åtgärder för att kontrollera den verkliga huvudmannens identitet.

Första stycket gäller inte om kunden är ett aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige eller inom EES eller på en motsvarande marknad utanför EES.

I paragrafen finns bestämmelser om utredning av en kunds verkliga huvudman. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.

Ändringarna i paragrafen genomför den nya artikel 14.1 i ursprungsdirektivet.

Enligt ändringen i första stycket ska en utredning om kundens verkliga huvudman åtminstone avse en sökning i registret över verkliga huvudmän. Det ankommer på verksamhetsutövaren att visa att kravet har uppfyllts. Bortsett från utdrag över uppgifter från registret över verkliga huvudmän, bör t.ex. loggar över att en sökning har skett vara tillräckligt för att kravet ska vara uppfyllt.

Sida 103
Original

Kravet på att göra en sökning i registret över verkliga huvudmän är ett minimikrav. Verksamhetsutövaren är skyldig att vidta också andra utredningsåtgärder som omständigheterna påkallar.

13 § En verksamhetsutövare ska löpande och vid behov följa upp pågående affärsförbindelser i syfte att säkerställa att kännedomen om kunden enligt 7, 8 och 10–12 §§ är aktuell och tillräcklig för att hantera den bedömda risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism.

Paragrafen innehåller bestämmelser om uppföljning av affärsförbindelser. Övervägandena finns i avsnitt 7.3.

Ändringarna i paragrafen genomför den nya artikel 14.5 i ursprungsdirektivet.

I lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton finns bestämmelser om att rapporteringsskyldiga finansiella institut – t.ex. kreditinstitut – ska granska befintliga finansiella konton som innehas av fysiska personer (4, 5 och 8 kap.) och enheter (6, 7 och 8 kap.), bl.a. i syfte att kontrollera att uppgifterna om innehavare är korrekta. I den lagen finns en självständig definition av uttrycket finansiellt institut i 2 kap. 6–10 §§. Uttrycket rapporteringsskyldigt finansiellt institut definieras i 2 kap. 21 § samma lag. Enligt andra stycket, som är nytt, ska en verksamhetsutövare som är ett sådant institut vidta kundkännedomsåtgärder även vid fullgörandet av sådana granskningsskyldigheter som innebär att kunden måste kontaktas.

17 § Skärpta åtgärder enligt 16 § ska vidtas vid affärsförbindelser eller enstaka transaktioner när kunden är etablerad i ett land utanför EES som har identifierats som ett högrisktredjeland av Europeiska kommissionen.

Sådana åtgärder ska åtminstone avse skärpning av övervakningen av pågående affärsförbindelser och bedömningen av enstaka transaktioner enligt 4 kap. 1 § och omfatta inhämtande av

1. ytterligare information om kunden och den verkliga huvudmannen,

2. ytterligare information om affärsförbindelsens eller den enstaka transaktionens syfte och art,

3.information om kundens och den verkliga huvudmannens ekonomiska situation och varifrån kundens och den verkliga huvudmannens ekonomiska medel kommer, och

4. godkännande från en behörig beslutsfattare att etablera eller upprätthålla en affärsförbindelse.

Skärpta åtgärder behöver inte vidtas i förhållande till filialer eller dotterföretag till juridiska personer som är etablerade inom EES, om

1. den juridiska personen omfattas av denna lag eller motsvarande krav enligt utländsk rätt,

2. risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism som kan förknippas med kunden inte bedöms som hög vid riskbedömning enligt 2 kap. 3 §, och

3. kunden tillämpar rutiner som fastställts enligt 2 kap. 8 eller 9 § eller motsvarande krav enligt lagstiftningen i det land där kunden finns eller har hemvist.

Sida 104
Original

Paragrafen innehåller bestämmelser om skärpta åtgärder vid hög risk i fråga om kunder i högrisktredjeländer. Övervägandena finns i avsnitt 7.4.

Andra stycket, som är nytt, genomför den nya artikel 18 a 1 första stycket i ursprungsdirektivet och innebär att vissa åtgärder alltid ska vidtas vid affärsförbindelser eller enstaka transaktioner när kunden är etablerad i ett högrisktredjeland.

De angivna åtgärderna ska vidtas av verksamhetsutövaren oberoende av riskbedömningen enligt 16 §. De åtgärder som ska vidtas är generellt utformade och riktar sig till flera olika typer av verksamhetsutövare. De kunder och affärsförbindelser eller enstaka transaktioner som åtgärderna avser kan vidare vara av mycket varierande karaktär. Därutöver kan riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism vara olika beroende på i vilket högrisktredjeland som kunden är etablerad i. Det innebär att det i varje enskilt fall, utifrån den risk som kan förknippas med kundrelationen och övriga omständigheter, finns utrymme för verksamhetsutövaren att bedöma på vilket sätt kraven ska uppfyllas, t.ex. vilken ytterligare information som ska hämtas in.

I paragrafen görs också redaktionella ändringar.

18 § När en korrespondentförbindelse som innefattar betalning etableras mellan en verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1–12 och ett kreditinstitut eller finansiellt institut från ett land utanför EES, ska verksamhetsutövaren utöver åtgärder enligt 7, 8 och 10–13 §§ åtminstone

1. inhämta tillräckligt med information om motparten för att kunna förstå verksamheten och utifrån offentligt tillgänglig information bedöma motpartens anseende och tillsynens kvalitet,

2. bedöma motpartens kontroller för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism,

3. dokumentera respektive instituts ansvar att vidta kontrollåtgärder och de åtgärder som det vidtar,

4. inhämta godkännande från en behörig beslutsfattare innan korrespondentförbindelsen ingås, och

Paragrafen innehåller bestämmelser om åtgärder för kundkännedom vid korrespondentförbindelser. Övervägandena finns i avsnitt 7.5.

Ändringarna i paragrafen genomför den nya artikel 19 i ursprungsdirektivet och innebär att kraven på skärpta åtgärder för kundkännedom vid korrespondentförbindelser ska tillämpas vid etableringen av en korrespondentförbindelse som innefattar betalning.

I paragrafen görs också redaktionella ändringar.

31 § En verksamhetsutövare får besluta att inte vidta de åtgärder för kundkännedom som avses i 7, 8 och 10–13 §§ i fråga om elektroniska pengar enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar, om

2. det högsta belopp som lagras elektroniskt inte överstiger ett belopp motsvarande 150 euro,

Sida 105
Original

3. betalningsinstrumentet kan användas uteslutande för inköp av varor eller tjänster,

4. betalningsinstrumentet inte kan finansieras med anonyma elektroniska pengar, och

5. kontantinlösen eller kontantuttag av de elektroniska pengarnas penningvärde inte får ske med belopp som överstiger motsvarande 50 euro.

Förenklade åtgärder för kundkännedom enligt första stycket får tillämpas endast om

1. utgivaren av elektroniska pengar övervakar affärsförbindelserna och transaktionerna så noga att ovanliga eller misstänkta transaktioner kan upptäckas enligt 4 kap. 1 §, eller

2. en betalningstransaktion som initieras via internet eller genom något annat medel för distanskommunikation avser ett belopp som uppgår till motsvarande högst 50 euro.

Paragrafen innehåller bestämmelser om förenklade åtgärder för kundkännedom i fråga om elektroniska pengar. Övervägandena finns i avsnitt 7.6.

Ändringarna i paragrafen genomför de nya artiklarna 12.1 och 12.2 i ursprungsdirektivet.

Ändringarna i första stycket 1, 2 och 5 innebär att utrymmet för en verksamhetsutövare att underlåta att vidta vissa kundkännedomsåtgärder begränsas genom att beloppsgränserna sänks.

Enligt andra stycket 2, som är ny, får förenklade åtgärder för kundkännedom enligt första stycket tillämpas endast om en betalningstransaktion som initieras via internet eller genom annat medel för distanskommunikation avser ett belopp som uppgår till motsvarande högst 50 euro. Det innebär att utrymmet för att vidta förenklade åtgärder vid sådana transaktioner begränsas.

I paragrafen görs också redaktionella ändringar.

32 § Kreditinstitut och finansiella institut får ta emot betalning med ett anonymt

betalningsinstrument som getts ut i ett land utanför EES bara om instrumentet uppfyller kraven i 31 §.

Paragrafen, som är ny, har utformats i enlighet med Lagrådets förslag och innehåller bestämmelser om förbud mot att ta emot betalningar i vissa fall. Övervägandena finns i avsnitt 7.6.

Paragrafen genomför den nya artikel 12.3 i ursprungsdirektivet och innebär att kreditinstitut och finansiella institut får ta emot betalning med ett anonymt betalningsinstrument som getts ut i ett land utanför EES bara om instrumentet uppfyller kraven i 31 §, dvs. kraven för att en verksamhetsutövare ska kunna vidta förenklade åtgärder för kundkännedom i fråga om elektroniska pengar. Kravet innebär i att ett företag som ger ut ett sådant instrument utanför EES behöver visa att instrumentet uppfyller de krav som ställs på motsvarande instrument inom EES.

4 kap.

6 § På begäran av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen ska en verksamhetsutövare och den som bedriver eller under de senaste fem åren har bedrivit penninginsamling för humanitärt, välgörande, kulturellt eller något annat allmännyttigt ändamål utan dröjsmål lämna alla uppgifter som behövs för en utredning om penningtvätt eller finansiering av terrorism.

Sida 106
Original

Paragrafen innehåller bestämmelser om uppgiftsskyldighet. Övervägandena finns i avsnitt 8.

Ändringarna i paragrafen innebär att uppgiftsskyldigheten i förhållande till Polismyndigheten (Finanspolissektionen) också gäller i förhållande till Säkerhetspolisen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt 8 kap. 1 § 13 meddela föreskrifter hur uppgifterna ska lämnas.

I paragrafen görs också en redaktionell ändring.

6 kap.

4 § En verksamhetsutövare ska tillhandahålla ändamålsenliga rapporteringssystem för anställda, uppdragstagare och andra som på liknande grund deltar i verksamheten och som vill göra anmälningar om misstänkta överträdelser av bestämmelserna i denna lag eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

För verksamhetsutövare som omfattas av förordning (EU) 2015/847 ska rapporteringssystemen även möjliggöra anmälningar av misstänkta överträdelser av bestämmelserna i den förordningen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om system för rapportering av misstänkta överträdelser. Övervägandena finns i avsnitt 9.

Ändringarna i paragrafen genomför delvis den nya artikel 61.3 i ursprungsdirektivet och innebär att även andra än anställda och uppdragstagare som på liknande grund deltar i verksamheten ska ges tillgång till det rapporteringssystem som en verksamhetsutövare ska tillhandahålla för anmälningar om misstänkta överträdelser av penningtvättslagen. Med anställd, uppdragstagare eller annan som deltar i verksamheten avses samma sak som i 2 kap. 15 §.

I paragrafen görs också en redaktionell ändring.

4 a § En verksamhetsutövare ska ha rutiner och vidta de åtgärder i övrigt som

behövs för att skydda anställda, uppdragstagare och andra som på liknande grund deltar i verksamheten från hot, hämnd eller andra fientliga åtgärder till följd av att de gjort en anmälan om misstänkta överträdelser av bestämmelserna i denna lag eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om skydd och förbud mot repressalier. Övervägandena finns i avsnitt 9.

Paragrafen genomför delvis den nya artikel 61.3 i ursprungsdirektivet. Enligt första stycket ska en verksamhetsutövare ha rutiner och vidta andra nödvändiga åtgärder för att skydda anställda, uppdragstagare och andra som på liknande grund deltar i verksamheten från hot, hämnd eller andra fientliga åtgärder till följd av att de gjort en anmälan om misstänkta överträdelser av penningtvättslagen.

Sida 107
Original

Enligt andra stycket får ingen anställd, uppdragstagare eller annan som på liknande grund deltar i verksamheten utsättas för repressalier av verksamhetsutövaren till följd av att denne gjort en anmälan om misstänkta överträdelser av penningtvättslagen.

Med anställd, uppdragstagare eller annan som deltar i verksamheten samt repressalier avses samma sak som i 2 kap. 15 §.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt 8 kap. 1 § 8 meddela föreskrifter om nödvändiga åtgärder och rutiner för att skydda anställda och andra företrädare.

6 a kap.

1 § En verksamhetsutövare som bryter mot 2 kap. 15 § andra stycket eller 6 kap.

4 a § andra stycket ska betala ersättning för den skada som uppkommer. Skadeståndet kan avse både ersättning för den förlust som uppkommer och ersättning för den kränkning som lagbrottet innebär.

Ersättning som avser en förlust som uppkommit efter det att en anställning upphört får bestämmas till högst det belopp som anges i 39 § lagen ( 1982:80 ) om anställningsskydd.

Om det är skäligt får skadeståndet sättas ned eller helt falla bort.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om skadestånd. Övervägandena finns i avsnitt 10.1.

Paragrafen genomför delvis de nya artiklarna 38.2 och 61.3 i ursprungsdirektivet.

Enligt första stycket ska en verksamhetsutövare som bryter mot förbuden mot repressalier betala skadestånd för den förlust som uppkommer (ekonomiskt skadestånd) och för den kränkning som lagbrottet innebär (allmänt skadestånd).

Det ekonomiska skadeståndet är avsett att täcka den ekonomiska förlust som den enskilde har lidit till följd av repressalien. Genom det ekonomiska skadeståndet ska den enskilde försättas i samma situation som om repressalien inte vidtagits. Ersättningen för ekonomisk förlust bör motsvara den enskildes faktiska ekonomiska förlust. Utgångspunkten är att det är den enskilde som ska bevisa hur stor skada som uppkommit. Det kan vara förenat med svårigheter att utreda storleken på den ekonomiska förlusten som en repressalie kan ha gett upphov till, t.ex. när personen gått miste om en förmån eller en befordran som hen haft befogad anledning att räkna med. En domstol får emellertid uppskatta skadan till skäligt belopp, om det är fråga om uppskattning av en inträffad skada och full bevisning inte alls eller endast med svårighet kan föras (35 kap. 5 § rättegångsbalken och rättsfallet AD 2009:56).

Det allmänna skadeståndet avser den kränkning som repressalien har inneburit. Storleken på det allmänna skadeståndet är beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. Vid bedömningen kan den enskildes agerande beaktas. Det får överlämnas till rättstillämpningen att utveckla närmare principer för hur en sådan ersättning ska beräknas. Den praxis som utvecklats av Arbetsdomstolen vid bestämmande av kränkningsersättning vid överträdelser av anställningsskyddslagen kan i det sammanhanget tjäna som utgångspunkt.

I andra stycket anges att ersättning för förlust som avser tid efter anställningens upphörande får bestämmas till högst det belopp som anges i 39 §

Sida 108
Original

anställningsskyddslagen. Bestämmelsen innebär således en begränsning av skadeståndets storlek. Detta gäller oavsett om anställningsskyddslagen är tillämplig eller inte.

Av tredje stycket följer att skadeståndet får sättas ned eller helt falla bort om det är skäligt. Möjligheten till jämkning motsvarar vad som gäller enligt t.ex. 38 § anställningsskyddslagen. Jämkning kan ske av såväl ekonomiskt som allmänt skadestånd. Arbetsdomstolens praxis vid jämkning av skadestånd kan härvidlag ge ledning. Det kan alltså beaktas t.ex. att den enskilde själv medverkat till den uppkomna situationen och att verksamhetsutövaren återtar eller rättar den förbjudna åtgärden.

2 § Om den som anser sig ha blivit utsatt för repressalier visar omständigheter

som ger anledning att anta att han eller hon har blivit utsatt för repressalier, är det verksamhetsutövaren som ska visa att några repressalier inte har förekommit.

Paragrafen, som är ny, innehåller en bevislättnadsregel. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.

Paragrafen genomför delvis de nya artiklarna 38.2 och 61.3 i ursprungsdirektivet.

Bestämmelsen utgör en bevislättnadsregel, där bevisbördan i första ledet ligger på den enskilde och i det andra ledet övergår på verksamhetsutövaren. Den enskilde ska för sin del visa omständigheter som ger anledning att anta att han eller hon blivit utsatt för repressalier av verksamhetsutövaren på grund av rapporteringen. För att undgå skadeståndsskyldighet har verksamhetsutövaren att motbevisa dessa omständigheter. I det läget gäller det beviskrav som gäller i tvistemål i allmänhet.

3 § Mål enligt 1 § som rör en anställd eller någon som fullgör praktik hos

verksamhetsutövaren eller som utför arbete som inhyrd eller inlånad arbetskraft ska handläggas enligt lagen ( 1974:371 ) om rättegången i arbetstvister. I sådana mål ska även den som fullgör praktik eller som utför arbete som inhyrd eller inlånad arbetskraft anses som arbetstagare. Den verksamhetsutövare hos vilken praktiken eller arbetet utförs ska anses som arbetsgivare. Detta gäller också när reglerna om tvisteförhandling i lagen ( 1976:580 ) om medbestämmande i arbetslivet tillämpas.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om vilka processuella regler som ska tillämpas vid tvister. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.

Paragrafen genomför delvis de nya artiklarna 38.2 och 61.3 i ursprungsdirektivet.

Enligt första stycket ska mål som rör anställd eller den som hos verksamhetsutövaren fullgör praktik eller utför arbete som inhyrd eller inlånad arbetskraft handläggas enligt arbetstvistlagen. I sådana mål ska som arbetstagare anses också den som fullgör praktik eller utför arbete som inhyrd eller inlånad arbetskraft. I förhållande till den som fullgör praktik eller utför arbete som inhyrd eller inlånad ska verksamhetsutövaren därvid anses som arbetsgivare. Detta gäller också när reglerna om tvisteförhandling i medbestämmandelagen tillämpas.

Sida 109
Original

Enligt andra stycket ska mål som rör någon annan än den som avses i första stycket prövas av allmän domstol och handläggas enligt bestämmelserna i rättegångsbalken om rättegången i tvistemål där förlikning om saken är tillåten. Mål som rör t.ex. uppdragstagare ska därmed inte handläggas enligt den ordning som följer av första stycket.

4 § I mål som avses i 3 § första stycket ska följande bestämmelser i lagen

( 1976:580 ) om medbestämmande i arbetslivet tillämpas:

– 64 § om tidsfrist för att påkalla förhandling, – 65 § om tidsfrist för att väcka talan, – 66 § om förlängd tidsfrist för den som inte företräds av en arbetstagarorganisation, och

– 68 § om förlorad talerätt på grund av preskription.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om preskription. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.

Paragrafen genomför delvis de nya artiklarna 38.2 och 61.3 i ursprungsdirektivet.

I fråga om mål som avses i 3 § första stycket finns i första stycket hänvisningar till preskriptionsreglerna i 64–66 och 68 §§ medbestämmandelagen. En arbetstagarorganisation har rätt att påkalla förhandling inom fyra månader efter att den fått kännedom om den omständighet vartill yrkandet hänför sig och senast inom två år efter det att omständigheten inträffat. Ska enligt föreskrift i kollektivavtal både lokal och central förhandling äga rum gäller detta den lokala förhandlingen. Central förhandling ska i sådant fall påkallas inom två månader efter det att den lokala förhandlingen har avslutats (64 § första stycket). Följden av att förhandling inte påkallas inom föreskriven tid är att rätten till förhandling går förlorad. Talan ska väckas inom tre månader efter det att förhandling har avslutats. När både lokal och central förhandling ägt rum räknas tiden från det att den centrala förhandlingen avslutats (65 §). Om organisationen missat att påkalla förhandling respektive väcka talan inom någon av dessa tidsfrister, får arbetstagaren själv väcka talan inom en månad efter att fristen löpt ut. Om en arbetstagare inte företräds av en organisation ska han eller hon väcka talan inom fyra månader efter det att han eller hon fått kännedom om den omständighet som yrkandet hänför sig till, men senast inom två år efter det att omständigheten inträffat (66 §). Väcker part inte talan inom föreskriven tid, förlorar han eller hon rätten till talan (68 §).

För mål som avses i 3 § andra stycket gäller i stället bestämmelserna i preskriptionslagen (1981:1030).

7 kap.

1 § Detta kapitel tillämpas i fråga om tillsyn över och ingripanden mot verksamhet som avses i 1 kap. 2 § första stycket 15, 18, 19 och 21–23. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilka myndigheter som utövar tillsyn enligt detta kapitel.

Bestämmelser om tillsyn över och ingripanden mot verksamhet som avses i 1 kap. 2 § första stycket 20 finns i 8 kap. rättegångsbalken och i 7 a kap. denna lag.

Bestämmelser om tillsyn över och ingripanden mot annan verksamhet som avses i 1 kap. 2 § första stycket finns i de lagar som reglerar dessa verksamhetsutövare.

Sida 110
Original

I paragrafen finns bestämmelser om tillämpningsområdet. Övervägandena finns i avsnitt 11.1.

Ändringen i första stycket första meningen är en följd av att det införs en ny punkt, punkten 23, i 1 kap. 2 § första stycket.

8 kap.

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om