SOU 1975:95
Telefonavlyssning
Till Statsrådet och chefen för justitiedepartementet
Den 8 mars 1974 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen förjustitiedepartementet att tillkalla högst tre sakkunniga med uppdrag att utreda frågan om översyn av bestämmelserna om telefonavlyssning vid förundersökning m. m. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen den 2 maj 1974 såsom sakkunniga justitierådet Erik Nyman samt riksdagsledamöterna Stig Gustafsson och Gunnel Jonäng. Departementschefen förordnade Nyman att vara de sakkunnigas ordförande.
De sakkunniga har antagit namnet utredningen om telefonavlyssning. Att såsom expert biträda utredningen förordnades den 2 maj 1974 om- budsmannen Bengt Mattsson.
Den 29 maj 1974 förordnades hovrättsfiskalen Karl-Gunnar Ekeberg att vara sekreterare åt de sakkunniga.
Utredningen får härmed överlämna betänkande med förslag till ändringar i rättegångsbalken m.m. I arbetet härmed har utredningens samtliga le- damöter och experten deltagit. Betänkandet är enhälligt. Experten har an- slutit sig till betänkandet.
Uppdraget är därmed slutfört.
Stockholm i november 1975 Erik Nyman
Srig Gustafsson Gunnel Jonäng /KarI-Gum1ar Ekeberg
6. Anonymitetsskyda'et enligt tryckfrihets/örordningen och förslaget till
massmediegrundlag ........................................... 6.1 Inledning .............................................. 6.2 Tryckfrihetsförordningen ................................. 6.3 Radioansvarighetslagen ................................. 6.4 Förslaget till massmediegrundlag .........................
7 Telefonav/yssning enligt tarmis/lagstiftningen .................... 7.1 Allmänt om lagstiftningen och dess bakgrund ............. 7.2 Gällande rätt och aktuella lagförslag ...................... 7.3 Lagstiftningens praktiska tillämpning ......................
8 Tele/onav/yssning i utländsk rätt .............................. 8.1 Danmark .............................................. Finland ................................................ Norge ................................................. Förbundsrepubliken Tyskland ............................ England ............................................... 8.2 8.3 8.4 8.5 8.6
USA .
9 Utredningens överväganden och./örslag ......................... Allmänna överväganden ................................. Behovet av lagstiftningen ................................ Möjligheterna att samordna lagstiftningen ................. Förutsättningarna för telefonavlyssning .................... 9.1 9.2 9.3 9.4 9.4.1 Det misstänkta brottet ...........................
40 41 42 44 45 50 51 55 57 58 58 64 67
69 69 69 70 72 72 74 74
75 75 75 77 77
79 79 81 82
83 83 84 84 85 86 86
89 89 90 93 93 93
9.4.2 Anknytning till straffsatsen ....................... 9.4.3 Anknytning till brottstypen ....................... 9.4.4 Försök, förberedelse och stämpling ................ 9.4.5 Misstankens styrka .............................. 9.4.6 Utredningsläget .................................. 9.4.7 Närmare anknytning till den misstänktes person. . ..
9.5 Domstolsförfarandet .................................... 9.5.1 Domförhet ......................................
9.5.2 Tvåpartsförhållande inför domstolen ............... 9.5.3 Forumregler ..................................... 9.5.4 Interimistiska beslut av undersökningsledare och åkla- gare ............................................ 9.6 Tillståndstiden .......................................... 9.7 Allmän kontroll av tillämpningen ........................ 9.7.1 Permanent eller tidsbegränsad lagstiftning .......... 9.7.2 Fortlöpande kontroll av verksamheten ............. 9.7.3 Handläggningen hos RPS ......................... 9.8 Användningen av uppsamlat material ..................... 9.9 Telefonsamtal med försvarare m.m ...... ' ................. 9.10 Telefonavlyssning och skyddet för meddelares anonymitet .. 9.11 Jämförelser med skyddet för posthemligheten ............. 9.12 Terroristlagstiftningen ...................................
10 Lagstiftningens utformning .................................. 10.1 Ändringar i rättegångsbalken ............................. 10.2 Lag om god man i ärenden om telefonavlyssning ......... 10.3 Följdändringar ......................................... 10.4 Ikraftträdande m.m .....................................
11 Speeia/motivering ......................................... 11.1 Ändringar i rättegångsbalken ............................. 11.1.1 19 kap .......................................... 11.1.2 27 kap .......................................... 11.2 Ändring i lagen (1957:132) om med särskilda bestämmelser an- gående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m. 11.3 Lag om god man i ärenden om telefonavlyssning .........
Bilaga ...................................................... Brott som f.n. kan föranleda telefonavlyssning ................
94 94 96 96 97 98 99 99 100 10 1
101 102 103 103 103 104 105 108 109 111 112
115 115 115 115 116
117 117 117 117
123 123
125
Förkortningar
BrB Brottsbalken FUK Förundersökningskungörelsen (19471948) Gärde Gärde m. fl. Nya rättegångsbalken ( 1949) JK Justitiekanslern JO Justitieombudsmannen JuU Justitieutskottet LU Lagutskottet MGL Förslaget till massmediegrundlag MMU Massmedieutredningen 1952 års lag 1969 års lag
PLB Prop RB RF RO RPS Rskr RÅ Seer
SFS SOU Terroristlagen
TF
Lagen (1952198) med särskilda bestämmelser om tvångs- medel i vissa brottmål Lagen (1969:36) om telefonavlyssning vid förundersök- ning angående grovt narkotikabrott m. m. Processlagberedningen
Proposition RättegångsbalkenRegeringsformen Riksdagsordningen Rikspolisstyrelsen
Riksdagens skrivelse Riksåklagaren Sekretesslagen = Lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar Svensk författningssamling Statens offentliga utredningar Lagen (1973:162) om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund Tryckfrihetsförordningen
Författningsförslag
Förslag till Lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom förordnas i fråga om rättegångsbalken. dels att 19 kap. 12 &, 27 kap. 16 och 17555 samt rubriken till 27 kap. skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i balken skall införas sju nya paragrafer, 27 kap. 18—24 åå, av
nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 kap.
1235
Vad i detta kapitel stadgas äge mot- svarande tillämpning i fråga om domstols befattning med förunder- sökning och användande av tvångs- medel i brottmål.
27 kap. Om beslag
Laga domstol i ärende enligt 2 7 kap. 16, 18 och 19 _l" är Stockholms tings- rätt, Jönköpings tingsrätt, Malmö tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Sunds- valls tingsrätt och Umeå tingsrätt. Tingsrättens domkrets skall därvid motsvara domkretsenför vederböran- de hovrätt. ! övrigt äge vad i detta kapitel stad- gas motsvarande tillämpning i fråga om domstols befattning med förun- dersökning och användande av tvångsmedel i brottmål.
27 kap. Om beslag och telefonav- lyssning
16 ä'
Kan någon skäligen misstänkas för brott, för vilket ej är stadgat lin- drigare straff än fängelse i två år. och finnes det vara av synnerlig vikt/ör ut- redningen, att undersökningsledaren
Kan någon skäligen misstänkas för brott, för vilket ej är stadgat lin- drigare straff än fängelse i två år, äge rätten pa" framställning av undersök- ningsledaren eller åklagaren meddela
1 Senaste lydelse 1964: 166.
for
Nuvarande lydelse
eller åklagaren erhåller del av samtal till och från telefonapparat, som in— nehaves av den misstänkte eller eljest kan antagas komma att begagnas av honom, äge rätten meddela tillstånd till deras avhörande. Fråga därom må upptagas allenast på yrkande av un- dersökningsledaren eller åklagaren.
Tillstånd skall meddelas att gälla viss tid, högst en vecka, från den dag, då tillståndet delgavs telefonansta/tens föreståndare.
Om granskning av uppteckning, som ägt rum vid samtals avhörande. äge vad i 12 58" första stycket stadgats om undersökning och granskning av en- skild handling motsvarande tillämp- ning. I den mån uppteckningen inne— håller något, som ej är av betydelse utredningen, skall den efter granskningen omedelbart förstöras.
Föreslagen lydelse
tillstånd till telefonavlyssning. Ändå att
för brottet är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år må tillstånd till telefonavlyssning meddelas, om brot- tet innefattar sabotage. kapning av luftfartyg, luftfartssabotage. spio- neri. obehörig befattning med hemlig uppgift, olovlig underrättelseverksam— liet, olovlig personspaning. grovt narkotikabrott eller grov varusmugg- ling, om smugglingen gällt narkotika som avses i 1 55" narkotika/örordningen (1962:704). Tillstånd må ock medde— las om misstanken gäller försök, _ för- berede/se eller stämpling till allmän-
farligt brott, högmålsbrott eller brott
mot rikets säkerhet som ovan sagts och sådan gärning är belagd med straf/f
Til/stånd till telefonavlyssning må avse samtal till ochf'rån telefonappa- rat. som innehaves eller eljest kan an- tagas komma att begagnas av den misstänkte.
lil/stånd må meddelas endast om åtgärden kan antagas giva upplysning som är av synnerlig vikt för utredning- en och hinder möter mot att på annat sätt erhålla motsvarande upplysning. Beträffande tele/önapparat, som ej in- nehaves eller huvudsakligen brukas av den misstänkte, må tillstånd meddelas endast om synnerlig anledning före- kommer att avsedd utredning vinnes genom avlyssningen.
1735
Hava i lag el/er, författning givits av- vikande bestämmelser om beslag, vare de gällande.
Vid prövning av ärende om tele/"on- avlyssning ska/l särskild hänsyn tagas till den rätt till anonymitet som till- kommer författare, annan upphovs- man eller medde/are, som avses i tryckfrihetsförordningen och radioan- svarighetslagen (] 966: 756).
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
rss
Under de förutsättningar, som an- givas i 16 och 17 _l", må rätten påfram- ställning av undersökningsledaren eller åklagaren tillikaförordna. att expe- dieringen av samtal till eller från te- lefonapparat, som innehaves av den misstänkte eller eljest kan antagas komma att begagnas av honom, in- ställes elle/'fördröjes, att telefonappa- raten avstänges för samtal eller att uppgift från telefonanstalt lämnas å samtal. som expedierats eller beställts till elle/'fi'ån nämnda telefonapparat.
1955
1
Kan rättens tillstånd till telefonav- lyssning eller åtgärd enligt 18 55 ej utan allvarlig skada,/ör utredningen avvak- tas må undersökningsledaren eller åklagarenförordna om åtgärden, om misstanken avser allmänfarlig! brott, högmålsbrott eller brott mot rikets sä- kerhet. Har sådant,/örordnande med— delats skal/ anmälan därom ofördröj- ligen göras hos rätten, som har att skyndsamt upptaga ärendet till pröv- ning. Finnes förordnandet icke böra bestå. skall det av rätten upphävas.
2055
21
I ärenden enligt 16, 18 och 19 55 skall rätten bereda isärski/d ordning utsedd god man tillfälle att yttra sig.
71:
Beslut enligt 16, 18 och 19 58" skall meddelas att gälla viss tid. Tiden må ej bestämmas längre, än som finnes oundgängligen erforderligt, och må ej överstiga en månad/rån dagen/ör be- slutet. Finnes förutsättningar kir åt- gärden ej längreföreligga skall rätten upphäva meddelat tillstånd.
225S
Avlyssning må ej ske av samtal som förs mellan den misstänkte och hans försvarare. Framkommer under av- lyssning att fråga är om sådant samtal skall avlyssningen avbrytas.
23%
Uppteckn/ng av samtal må endast omfatta vad som finnes vara av be- tydelse för utredningen.
Om granskning av upptagning eller uppteckning, som ägt rum vid samla/s avhörande, äge vad i 12 _iförsta styck- et stadgas om undersökning och granskning av enskild handling mot- svarande tillämpning. Vad som vid granskningen ej finnes vara av bety- delse,/fir utredningen ska/l omedelbart förstöras.
24ä
Hava i lag eller, författning givits av- vikande bestämmelser om beslag eller telefonavlyssning, vare de gällande.
Denna lag träder i kraft den . Tidigare meddelade tillståndsbeslut vare dock gällande om ej annat följer av 27 kap. 16å första stycket rät- tcgångsbalken.
Förslag till Lag om ändring i lagen (1957:132) med särskilda bestäm- melser angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m.m.
Härigenom förordnas, att 13 & lagen (1957:132) med särskilda bestämmelser angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m. skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
13 äl
Finnes det vara av synnerlig viktför utredningen rörande brott, för vilket ej är stadgat lindrigare straff än, fäng- else i två år, att expedieringen av sam- tal till och från telefonapparat, som innehaves av den som skä/igen miss- tänkesför brottet eller eljest kan an- tagas komma att begagnas av honom, inställes eller fördröjes eller att tele- fonapparaten avstänges från samtal eller att uppgift från telefonansta/t lämnas å samtal . som expedierats eller beställts till ochfrån nämnda telefon- apparat, äger rätten, på yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren. meddela tillstånd till sådan åtgärd.
Giltighetstiden för tillstånd till av- hörande av telefonsamtal eller till åt- gärd som avses iförsta stycket må be- stämmas till högst en månadfrån den dag då tillståndet delgav telefonanstal- tens föreståndare.
Kan det befaras att inhämtande av rättens tillstånd till avhörande av te- lefonsamtal eller till åtgärd som avses i första stycket skulle medföra sådan tidsutdräkt eller annan olägenhet, som är av väsentlig betydelse,/ör utredning- en, må förordnande om åtgärden meddelas av undersökningsledaren el- ler åklagaren.
Denna lag träder i kraft den
Kan rättens tillstånd till telefonav- lyssning eller åtgärd enligt27 kap. 18 $$ rättegångsbalken ej utan allvarlig ska- da för utredningen avvaktas äge be- stämmelserna i 27 kap. 199" rätte- gångsbalken tillämpning även om misstanken ej gäller allmänfarlig! brott, högmålsbrott eller brott mot ri- kets säkerhet,
' Senaste lydelse 19642210.
Förslag till Lag om god man i ärenden om telefonavlyssning
Härigenom förordnas som följer.
1 &. För att taga tillvara intresset av integritetsskydd för den enskilde i ärenden angående telefonavlyssning eller annan åtgärd beträffande tele— fonapparat enligt 27 kap. rättegångsbalken skall finnas gode män och er- sättare för dessa till det antal regeringen bestämmer.
2 &. God man skall vara lagfaren. 3 &. God man och ersättare utses av regeringen för viss tid och visst område. För uppdraget utgår ersättning av allmänna medel enligt bestäm- melser som meddelas av regeringen.
458. God man har i ärenden som avses i lä ställning av part.
Denna lag träder i kraft den
Sammanfattning
Telefonavlyssning utgör ett mycket allvarligt ingrepp i den personliga in- tegriteten. Den innebär att avlyssnaren kan tillgodogöra sig innehållet i för- troliga samtal och meddelanden mellan människor utan deras medgivande eller vetskap. 1 grundlagen förutsätts att avsteg från skyddetlför telehem- ligheten får göras endast med stöd av lag. Sådana undantag har i brotts- utredande syfte medgetts genom bestämmelser om telefonavlyssning som tvångåtgärd under förundersökning och i brottsförebyggande syfte genom bestämmelser i terroristlagen.
Den grundläggande bestämmelsen ges f. n. i rättegångsbalken (RB). Enligt 27 kap. 16%" RB kan domstolen på yrkande av undersökningsledare eller åklagare meddela tillstånd till telefonavlyssning. För att tillstånd skall få meddelas krävs att någon kan skäligen misstänkas för brott, för vilket inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år. Det skall vidare bedömas vara av synnerlig vikt för utredningen att den som leder förundersökningen får del av samtal till och från telefonapparat, som innehas av den misstänkte eller eljest kan antas komma att begagnas av honom. Tillstånd skall meddelas för viss tid, högst en vecka, från den dag då tillståndet delgavs telefon- anstaltens föreståndare, Uppteckning som görs beträffande avlyssnat samtal får i regel granskas endast av rätten, undersökningsledaren och åklagaren. I den mån uppteckningen innehåller något som inte är av betydelse för utredningen skall uppteckningen efter granskningen omedelbart förstöras. Handlingar rörande telefonavlyssning åtnjuter sekretesskydd enligt 10% la— gen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna hand- lingar.
I lagen ( 1 952: 98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedeli vissa brottmål ges vidgade möjligheter att utnyttja telefonavlyssning vid förundersökning angående vissa i lagen angivna grövre brott. t. ex. sabotage och spioneri. Bestämmelserna i lagen är utformade som tilläggs— och undantagsbestäm- melser till Rst regler och rör även andra tvångsåtgärder än avlyssning av telefonsamtal, däribland beslag. Beträffande telefonavlyssning föreskrivs i 5 & att tillstånd härtill får meddelas, även om för brottet är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år. Om det är av synnerlig vikt för utredningen får vidare expediering av samtal till och från apparat, som innehas eller begagnas av den misstänkte, inställas eller fördröjas eller apparaten avstängas eller uppgift inhämtas om samtal som har expedierats eller beställts till och från apparaten. Beslut om sådan åtgärd meddelas av rätten. Giltighets—
tiden för tillstånd till telefonavlyssning eller annan åtgärd av nämnda slag är högst en månad från det att tillståndet delgavs telefonanstaltens före- ståndare. Förundersökningsledaren eller åklagaren fåri brådskande fall själv besluta om åtgärden. Om han gör det skall han ofördröjligen anmäla detta till rätten, som har att skyndsamt pröva ärendet. Lagens giltighet är tids- begränsad (numera till två år). Giltighetstiden har successivt förlängts. senast till utgången av juni 1976.
Enligt lagen (1969136) om telefonavlyssning vidförundersökning angående grovt narkotikabrott m. rn. skall 27 kap. 16 & RB äga motsvarande tillämpning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott eller grov varusmugg- ling, om smugglingen gällt narkotika, trots att för brottet är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år. Giltighetstiden för tillstånd till avlyssning får dock bestämmas till högst en månad. Även 1969 års lag har tidsbegränsad giltighet. Giltighetstiden har successivt förlängts med ett år 1 sänder. senast till utgången av juni 1976.
Även lagen (1973.'162) om särskilda åtgärder til/förebyggande av vissa vålds- dåd med internationell bakgrund (terroristlagen) innehåller regler om telefon— avlyssning. Enligt 11 å i lagen kan rätten förordna att polismyndighet får ta del av samtal till och från telefonapparat som innehas eller eljest kan antas komma att begagnas av utlänning, vilken har drabbats av ett beslut om avvisning eller utvisning enligt lagen eller av ett avvisnings- eller av- lägsnandebeslut enligt utlänningslagen (19541193) men som på grund av politiskt flyktingskap eller av annat särskilt skäl likväl har tillåtits att stanna kvar i landet. Har beslutet meddelats enligt utlänningslagen krävs därutöver visst förordnande av regeringen. Vidare förutsätts att telefonavlyssning är av betydelse för att utröna i vad mån verksamhet som bedrivs av viss organisation eller grupp utgör hot mot allmän ordning och säkerhet. För- ordnande om telefonavlyssning får meddelas endast om synnerliga skäl fö- religger. Enligt 1255 i lagen skall fråga om tillstånd till telefonavlyssning prövas av Stockholms tingsrätt på yrkande av rikspolisstyrelsen. Tillstånd får meddelas att gälla högst en månad. 1 13 & första stycket ges vidare be- stämmelser om vem som får granska uppteckning vid telefonavlyssning och om förstörande av material som saknar betydelse. Lagen är tidsbegränsad och gäller till utgången av år 1975. I prop. 1975/76:18 har föreslagits att terroristlagens bestämmelser om tvångsmedel skall överföras till en särskild. likaledes tidsbegränsad lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall,
Bestämmelserna om telefonavlyssning återfinns sålunda i olika lagar. Ut- redningen har haft i uppdrag att se över bestämmelserna och deras till- lämpning, undersöka om de går att samordna i större utsträckning och över- väga vilka förstärkningar av integritetsskyddet som kan komma i fråga med samtidigt beaktande av samhällets intresse av effektiva medel för brotts- bekämpningen. I sitt arbete har utredningen haft att särskilt pröva hur er- forderlig parlamentarisk kontroll, som f. n. kan utövas beträffande de tids- begränsade lagarna, skall kunna bibehållas vid en permanentning av lag- stiftningen. Utredningen har vidare haft att uppmärksamma de situationer då telefonavlyssning kan komma i konflikt med anonymitetsrätten enligt tryckfrihetslagstiftningen.
I det följande skall först behandlas telefonavlyssning som tvångsåtgärd under förundersökning och därefter avlyssning enligt terroristlagstiftningen.
Utredningen har bl. a. på grundval av en granskning av fall, i vilka te— lefonavlyssning förekommit, funnit att det finns ett behov av telefonav- lyssning som komplement till övriga spaningsmedel inte endast beträffande de grova brott, som faller under regeln i 27 kap. 16,( RB, utan även i fråga om huvudparten av de särskilt uppräknade brott, som omfattas av de tidsbegränsade reglerna i 1952 och 1969 års lagar. Detta behov har av utredningen bedömts vara bestående. Därmed aktualiseras frågan om en samordning av reglerna. Utredningen har funnit att några egentliga svå- righeter inte föreligger för att samordna dessa regler, som alla har en ge- mensam grund i förundersökningen. De skäl, som talar mot en samordning, hänför sig närmast till det förhållandet att en del av lagstiftningen är tids- begränsad. Mot bakgrund av att reglerna motsvarar ett, såvitt kan bedömas bestående behov och då möjlighet finns att på andra vägar anordna erforderlig parlamentarisk kontroll har utredningen utformat ett förslag till samordnad och permanent lagstftning, vilken intagits i 27 kap. RB.
Utredningens förslag innebär att huvudregeln i 27 kap. 16% RB kom- pletteras med bestämmelser, som nu upptas i den tidsbegränsade lagstift- ningen, samt vissa andra bestämmelser. Telefonavlyssning skall liksom f. n. få beviljas endast av domstol efter framställning av förundersökningsledaren eller åklagaren. Den får förekomma vid förundersökning rörande brott, för vilka inte kan följa lindrigare straff än fängelse i två år, samt vid vissa särskilt uppräknade brott. De sistnämnda brotten har straffskalor, som un- derskrider det i huvudregeln givna kravet på straffminimum. De utgörs av vissa allmänfarliga brott, vissa högmålsbrott och vissa brott mot rikets säkerhet samt grovt narkotikabrott och grov varusmuggling avseende nar- kotika. Bland de särskilt nämnda brotten återfinns med vissa undantag de brott, som nu upptas i den tidsbegränsade lagstiftningen. Beträffande all- mänfarliga brott, högmålsbrott och brott mot rikets säkerhet skall även straff- bara försök, förberedelse och stämpling till brott kunna föranleda telefon- avlyssning. Detta överensstämmer i huvudsak med vad som nu gäller.
Telefonavlyssning skall liksom f. n. få tillgripas först när någon skäligen kan misstänkas för brottet. Bestämmelsen att avlyssning skall kunna avse telefonsamtal till eller från telefonapparat, som innehas eller eljest kan antas komma att begagnas av den misstänkte, har av utredningen behållits som en yttre ram. Att utredningen dock föreslår en begränsning beträffande ap- parater, som ej innehas eller huvudsakligen används av den misstänkte, framgår av det följande.
I gällande rätt fordras att åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen. Detta krav har preciserats och utvecklats i det framlagda lagförslaget. För att tillstånd skall få meddelas förutsätts sålunda att åtgärden kan antas ge upplysning som är av synnerlig vikt för utredningen och att hinder möter mot att på annat sätt erhålla motsvarande upplysning.
Utredningen har funnit att gällande rätt anger den misstänktes egna te- lefonsamtal som avlyssningens egentliga objekt. För att begränsa antalet fall, då åtgärden kan komma att drabba annan än den misstänkte, har stränga- re förutsättningar uppställt för avlyssning av telefoner, som den misstänkte endast mera sporadiskt kan komma att använda. Endast om synnerlig an- ledning förekommer att avsedd utredning skall vinnas genom avlyssning får sålunda tillstånd meddelas beträffande telefon, som inte innehas eller
huvudsakligen brukas av den misstänkte.
Vad angår själva domstolsförfarandet föreslås en betydelsefull nyhet. Ut- redningen konstaterar att prövningen inför domstol inte kan ske så att den misstänkte får tillfälle att bemöta åklagarens påståenden. Sekretessen får till följd att en fullföljdsrätt endast synes kunna utövas av åklagaren och att endast avslagsbeslut därför kommer under prövning i högre instans. Avsaknaden av kontradiktoriskt förfarande och fullföljdsmöjlighet har upp- levts som otillfredsställande när fråga är om ett så ingripande tvångsmedel som telefonavlyssning. Utredningen föreslår därför att som motpart till åkla- garen införs en god man med uppgift att ta tillvara intresset av integri- tetsskydd för den enskilde. Den gode mannen skall ha ställning av part och ges tillfälle att yttra sig över åklagarens framställning. Att den miss— tänktes situation skall särskilt beaktas ligger i sakens natur. Genom den gode mannen blir det möjligt att få även bifallsbeslut överprövade i högre instans. God man skall förordnas av regeringen för viss tid och visst område. För att säkerställa ett tillräckligt personurval och för att inte sprida de från sekretessynpunkt känsliga uppdragen alltför mycket föreslås att behörigheten för tingsrätt att uppta ärenden om telefonavlyssning begränsas till tings— rätterna i de sex hovrättsstäderna, dvs. Stockholm, Jönköping, Malmö, Gö- teborg, Sundsvall och Umeå.
Längsta tillståndstid är f. n. en vecka enligt 27 kap. 16 ä' RB och en månad enligt 1952 och 1969 års lagar. De flesta tillstånd har meddelats enligt de sistnämnda lagarna och avsett en månad. Utredningen föreslår att i den nya lagstiftningen tillståndstiden får bestämmas till högst en månad. Tiden skall till skillnad från vad nu gäller räknas från dagen för beslutet. Ut— redningen betonar att rätten alltid skall undersöka möjligheterna att be- stämma tiden kortare. Många gånger torde även en tillståndstid av en månad vara otillräcklig, varvid nytt tillstånd liksom f.n. skall kunna meddelas om förutsättningar härför finns.
I 1952 års lag ges möjlighet att fördröja eller inställa telefonsamtal, att avstänga telefonapparat från samtal samt att erhålla uppgift om samtal som utväxlats mellan olika telefonapparater. Denna möjlighet har behållits och liksom f. n. anknutits till samma förutsättningar som gäller för telefonav- lyssning i egentlig mening. Likaså har behållits den i lagen givna befo- genheten för förundersökningsledaren eller åklagaren att interimistiskt för- ordna om telefonavlyssning med skyldighet att anmäla åtgärden till rätten för överprövning. Befogenheten har dock begränsats till fall, då fara är i dröjsmål.
Utredningen har haft att särskilt beakta den konflikt, som vid telefon— avlyssning på tidningsredaktioner kan uppstå med uppgiftslämnares rätt till anonymitet enligt tryckfrihetslagstiftningen. Utredningen har här ansett sig kunna anknyta till de överväganden, som massmedieutredningen (MMU) gjort i sitt betänkande (SOU 1975:49) med förslag till massmediegrundlag (MGL). I avbidan på genomförandet av en ny yttrandefrihetslagstiftning har utredningen dock funnit det angeläget att i lagtexten ge en särskild regel om beaktande av den rätt till anonymitet, som f. n. tillkommer för- fattare, annan upphovsman eller meddelare enligt tryckfrihetsförordningen (TF) och radioansvarighetslagen (19661756).
Utredningen har även uppmärksammat andra tystnadsplikter, som kan
komma att beskäras genom telefonavlyssning. Utredningens överväganden härvidlag har föranlett utredningen att föreslå förbud mot avlyssning av telefonsamtal mellan den misstänkte och hans försvarare.
Beträffande avlyssningens praktiska utförande förutsätts som hittills att denna kan ske genom direktavlyssning eller upptagning på fonetisk väg. Uppteckning av samtal bör endast få omfatta vad som finnes vara av be- tydelse för utredningen. Uppteckning får i enlighet med gällande rätt gran- skas endast av rätten, förundersökningsledaren, åklagaren, sakkunnig eller annan som anlitas för utredningen eller därvid hörs. Vad som vid gransk- ningen befinnes sakna betydelse för utredningen skall omedelbart förstöras.
Utredningen har i sina överväganden särskilt gått in på olika frågor som hör samman med utnyttjande av material som kan framkomma vid av- lyssning. Utredningen har funnit att även uppgifter från samtal, vari den misstänkte ej deltagit men som kommit att avlyssnas på apparat som till- ståndet avser, bör få utnyttjas i den mån de rör samma brottslighet som den, som föranlett avlyssningstillståndet. Därutöver bör materialet inte få begagnas i brottsutredningssammanhang. Till förebyggande av brott bör en- ligt utredningens uppfattning vad som kan framkomma vid avlyssning få begagnas om fråga är om allvarligt brott, exempelvis mot liv och hälsa.
En samordnad och permanent lagstiftning bör förenas med garantier för att riksdagen får erforderlig insyn i verksamheten. Utredningen föreslår att behovet av insyn tillgodoses på så sätt att redogörelse för tillämpningen av lagstiftningen lämnas riksdagen genom årlig skrivelse från regeringen. Skrivelsen bör ge riksdagen en uppfattning bl. a. om antalet ärenden om telefonavlyssning, antalet meddelade tillstånd samt vilka tillståndstider som förekommit.
Vad gäller ställningstagande till terroristlagstiftningen har utredningen utgått från att utredningens förslag kommer att läggas fram innan terro- ristlagen upphört att gälla och innan riksdagen beslutat rörande regeringens proposition(l975/76: 18) med förslag till lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte ivissa fall.
Den telefonavlyssning som kan ifrågakomma under förundersökning en- ligt det framlagda förslaget ger enligt utredningens mening endast i be- gränsad omfattning möjlighet till det tidiga brottsförebyggande ingripande som är terroristlagstiftningens målsättning. Utredningen har med hänsyn härtill ansett att möjligheten till telefonavlyssning enligt terroristlagen inte nu bör upphävas. Därvid har utredningen emellertid förutsatt att den ex- traordinära lagstiftningen, varom här är fråga, alltjämt blir föremål för fort- löpande parlamentarisk bevakning genom att den görs tidsbegränsad och att de parlamentariska ledamöterna i RPS:s styrelse erhåller redovisning av de enskilda ärendena, där avlyssning begärs. Utredningen utgår vidare från att även i de ärenden varom här är fråga den av utredningen föreslagna ordningen med en god man kommer att tillämpas.
I'I' %'15'1__.'_|t.'l'3".1'rjj t..'.'|rif.'.'.. un 1'111' .;1 ,,,,g'm' telnr-rit "."t'll'ltufil .. ;'_,—'|.' m.. ',,' _I'H'i" mmm ".m I'lh11'tl' ' .",'|','..u|'t',1'_i' : ”Ahl,? 1111' E'" 1151", ?."17'1411.'1,,."' J, gmt'fi'jthutj ""1" 121—1'qufllb :t1||_|r.'..', 121 m..)! ange.. 1.1w1113'lm1'l5— ,jur. H ,,,-j_i.|.,,_l "'if 'iftifliiät'i'tn'å i,|-:':|r. '='! ..t". .61 act—..tn' l,u1J'|.Jt. 'u1.|l;L||||a""_,1|;,|.1.,',i ,; :,:-"img.— __ , -" -'l"1'|li-,',-" ..I |"1H1 '."1' gllicl flm. '-u .th 'kv,"-l1-,"l_|_ "" 4'41' 131") 'in' ' '| limma-iu 15'1'1_j,='11'4-|,1'i1£*4111,||.- '1 ";n " '..11114 -'.._'
'ilfftiåhfl'ävlwit'tli .|' |. '.| ru 'tq'|1(i_.tr.||.1..'ji.u' _ . |1H'jlii1'11tHlt'fl,"l'f11ll ,'l'|1.'1?fl'lTII-J.H_,1 .,qr inga-1 '|l,',|Jl"l' '.1 __.__l'"",.l' 19,5”- .1'3'. 1511' L— tlf—Turtle.- '
.'_l',-,'Ji|i".'|_:'t| Lai '..1t; jama, Hmmm,.- "-'._|_. neta-11.1 (nr,; _,qb ,.zqwnjuil'”1,|,.'|qu._,._,.._ JMI] .1l"11'."|" F*TUD flmlll." ql? l't'1'TQL'JUÅ'.5i tal-"111 EFl,,'ö.th!_5nå.—_' "" 'l'l." -1"'.111'1:1.-L|'1.J|.l bilfilm- flll.'. | _| "$$-Li-1""t'u'_='1.gl'1_.tr.»1'lF-'lt-3 131 ”usel.-Un .tti. "',-Ä ååå-'R' "iiv"M'i!1?v*l_'.'JCu:'1tl '.'l'Ml'll rli_ "1101le ..”-' '#! -__7 -,,| |"'11" "14 -'.'|..1T..' T._,' '.||i|l1|,a31.. m. 1',"' '.| ,..., natura-ih :., ..1'1'1 ..tggtqn- .l? 'HAM fälttävlan; ||.T attifwd'nm' 11'13' .. || "" 'i'" .-'1,'lll'i"lt't.il'o'51 %#: "ilnpalmgptna'unt ”_l. 13114, 1...» "t', MW?" lW'ä'ÅuJ'. tr' .tut m,, ni.-.; ”få!” ' ""- 54111" :" .' ""i 'i'. höll.-mu ...min . . ___r_ W'J'l'u' :D.,ltg, leanmq '" "| . .|l"'|'?"1"
ll'i -' ! '..
"'a' tila" "att r..-"am....n-r 'H'dtl'ål'tllaåå'cw: '|.s.|"1'r't'1.'!it.11'ni.l'i,:.,i,j att: Må!u1191"3'1!|1E11-1'.L"4T1 _Illlf,1'1ll.1mu,hhqr.t.l',=l - " ' "L'lu'l'...lilltai'mm"|a.ait "s"— ”533115? .rlthit'gilijJn'iÄlg-'trqazut, Hmm ' 1111 '1 _'.'_|.' | '.,1'1' "(1115 til firmqw tm
"" "" r; 41.3: 'J'naputtmt'llli—gnl nwi'rbimu
. "å.." ”33931 il'izlpmi ”317.551 mg:-p,! W'ftul "älta-"mamsåm-wa iir "|qu 1112"l,w:,1r'pn:-'tis_ ettlwupah w. "mpitll'..""'l15il .l'llv,'33",1imyi. tu, air-|
"13; ,,,... 'i'._1;1 I""1411'"'alll minga.»
.i ! .....__.'|.1..||
' .'|'| ';l||'.L' . ' " .--'. . |'__' ' 'T'"|'_,.,'.'l' | ' '. "|-l,,___-'-" _ ' 1 ,',.._i|'.:'1.';[n. '. :|. 'i " ="". I
1. Inledning
1.1. Direktiven
Utredningsuppdraget innefattas i yttrande till statsrådsprotokollet den 8 mars 1974 av chefen förjustitiedepartementet, statsrådet Geijer. som anförde bl.a. följande:
I vårt land finns sedan länge en utförlig lagreglering av de tvångsmedel som står till myndigheternas förfogande vid förundersökning med anledning av brott. De grundläggande reglerna finns i rättegångsbalken (RB). Regleringen i ämnet motiveras av att tvångsmedlen innefattar avsevärda ingrepp i den enskildes rättssfär. Från rätts- skyddssynpunkt är det därför av vikt att lagstiftningen drar upp bestämda gränser för tvångsmedlens användning.
Bland de straffprocessuella tvångsmedlen intar telefonavlyssning en särställning såtillvida att de legala förutsättningarna för användningen av denna åtgärd är strängare än i fråga om tvångsmedel i allmänhet. Telefonavlyssning skiljer sig också på det viset från övriga tvångsåtgärder att regler härom finns inte bara i RB utan också i vissa speciallagar rörande ingripande mot särskilda typer av allvarligare brott.
Efter att ha lämnat en redogörelse för den nuvarande regleringen fortsatte departementschefen:
Som framgår av den nu lämnade redogörelsen är förutsättningarna för användande av telefonavlyssning olika beroende på vilket ändamål utredningen har. Regleringen uppvisar också skillnader i fråga om de särskilda lagarnas giltighetstider. Det är mot denna bakgrund naturligt att önskemål om samordning av bestämmelserna på sistone har framställts. [ samband med remissbehandlingen av rikspolisstyrelsens framställ- ning år 1973 om förlängning av giltighetstiden för 1969 års lag ifrågasatte sålunda riksåklagaren om inte tiden var mogen att göra en översyn av RB:S regler om tvångs— medel (prop. 19731104 s. 8). Vid utskottsbehandlingen av 1973 års lag togs motsvarande spörsmål upp av justitieutskottet (JuU 1973118 5. 22). Utskottet framhöll att, även om erfarenheterna av den hittillsvarande tillämpningen av bestämmelserna om te- lefonavlyssning inte tydde på annat än att utnyttjandet skett med tillbörlig restrik- tivitet, den successiva utökningen av möjligheterna till telefonavlyssning motiverade en samlad översyn av lagstiftningen och dess tillämpning. En sådan kartläggning borde enligt utskottet ske i lämpligt sammanhang under beaktande av integritets- skyddskommitténs (Ju 1967162) arbete rörande ett förstärkt integritetsskydd på per- sonrättens område. Riksdagen beslöt att ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet sålunda anfört (rskr 1973:121; jfr rskr 1973z223).
Antalet tillstånd till telefonavlyssning är per år räknat mycket litet. De myndigheter och företrädare för riksdagen som i olika sammanhang har haft att granska verk- samheten har inte i något fall funnit att telefonavlyssning utnyttjats otillbörligt. Detta
kan dock inte tas till intäkt för att en översyn av det slag riksdagen har förordat skulle vara av ringa intresse. Telefonavlyssning innebär ett mycket allvarligt ingrepp i den enskildes rättssfär. Redan med hänsyn härtill finns goda skäl att göra en un- dersökning av hur detta tvångsmedel utnyttjas. Härtill kommer att lagregleringen på området har kommit att bli ganska splittrad. Bestämmelserna är intagna i olika lagar, som har tillkommit vid skilda tillfällen för att möta efter hand uppkommande behov. och de avviker sinsemellan på flera punkter. Enligt min mening är tiden nu mogen att göra en allmän översyn av lagstiftningen på området. Översynen bör anförtros åt särskilda sakkunniga.
De sakkunniga bör i första hand kartlägga tillämpningen av gällande regler om telefonavlyssning. De bör granska de fall där sådant ingripande har företagits och försöka bilda sig en uppfattning om vilken effekt åtgärderna har haft och om de varit nödvändiga för att uppnå resultat.
Telefonavlyssning är otvivelaktigt en effektiv spaningsmetod vid vissa slag av myck- et allvarliga brott som är svåra att komma åt enbart med andra metoder. Med hänsyn till ingreppets karaktär bör det emellertid inte få förekomma i andra fall än då det motiveras av starka samhällsintressen. De sakkunniga bör överväga om gällande regler om tillämpningsområdet för telefonavlyssning innefattar en lämplig avvägning mellan intresset av ett starkt skydd för den enskildes privatliv och samhällets intresse av effektiva medel i brottsbekämpningen. [ detta sammanhang bör undersökas om visst minimistraff är en lämplig förutsättning för tillstånd till telefonavlyssning eller om visst angivet brott i princip bör vara avgörande.
En viktig uppgift för de sakkunniga bliratt undersöka om detär möjligt att ytterligare stärka rättssäkerhetsgarantierna vid telefonavlyssning. ! detta syfte bör de se över bl.a. reglerna om förfarandet vid tillståndsprövningen. En annan fråga som bör upp- märksammas är om kretsen av de personer som har rätt att ta del av det upptecknade materialet kan begränsas ytterligare.
Som jag tidigare har nämnt är reglerna om telefonavlyssning spridda på olika lagar. De sakkunniga bör undersöka om det är möjligt att uppnå större enhetlighet genom att samla alla eller åtminstone flertalet regler rörande telefonavlyssning i en enda lag. Flertalet tillstånd till telefonavlyssning torde f. n. meddelas med stöd av de sär— skilda. tidsbegränsade lagarna. En ordning med tidsbegränsad lagreglering i ämnet har den fördelen att riksdagen fortlöpande kan kontrollera att verksamheten bedrivs efter uppdragna riktlinjer. De sakkunniga bör överväga om denna ordning bör behållas eller om erforderliga garantier för att riksdagen får tillräcklig insyn i verksamheten kan skapas på annat sätt.
En särskild aspekt på frågan om telefonavlyssning har tagits upp i en skrivelse från Pressens samarbetsnämnd den 30 november 1973. nämligen de problem som sammanhänger med telefonavlyssning hos tidningsredaktioner och i andra situationer då åtgärden kan komma i konflikt med den i tryckfrihetsförordningen grundade prin- cipen om meddelares rätt till anonymitet. De sakkunniga bör uppmärksamma detta särskilda problem och därvid samråda med de sakkunniga som tillkallats för att utreda frågan om skydd för meddelares anonymitet vid beslag och husrannsakan.
Under översynen av telefonavlyssningsreglerna kan även andra frågor om förstärk- ning av integritetsskyddet på området aktualiseras. I den mån sådana frågor har ome- delbart samband med det nu givna lagstiftningsuppdraget bör de sakkunniga kunna föreslå reformer också i sådana hänseenden. De sakkunniga bör därvid samråda med integritetsskyddskommittén. De sakkunniga bör även vara oförhindrade att — om det visar sig nödvändigt — föreslå sådana ändringar i 1952 års lag om särskilda tvångs- medel i vissa brottmål som föranleds av översynen beträffande reglerna om tele— fonavlyssning.
1.2. Utredningens arbete
Utredningen har i enlighet med direktiven haft samarbete med integritets- skyddskommittén (Ju 1967z62) och utredningen (Ju 1974:01) om anony— mitetsskydd vid beslag och husrannsakan.
Utredningen har avgett yttrande över
i. skrivelse den 13 februari 1975 av rikspolisstyrelsen (RPS) angående för- längning av lagen (1969236) om telefonavlyssning vid förundersökning an- gående grovt narkotikabrott m.m.
2. departementspromemorian (Ds A 19752) Vissa ändringar i terroristlagen
3. 1973 års fri- och rättighetsutrednings betänkande (SOU 1975:75) Med- borgerliga fri- och rättigheter.
lntegritetsskyddskommitten övervägde i sitt betänkande (SOU 1970:47) Skydd mot avlyssning om det fanns anledning att föreslå att polis eller andra myndigheter skulle fåen särskild rätt att använda avlyssningsapparatur i sitt arbete med att bekämpa brott. Kommitténs stannade dock för att detta inte borde vara möjligt. Kommitténs ståndpunkt lämnades utan erinran av de flesta remissinstanserna men kritiserades också av en del instanser. Till de senare hörde domarföreningen. två länsstyrelser samt överåklagaren i Malmö. Bland kritikerna framfördes tanken att anknyta förutsättningarna till dem som gäller för telefonavlyssning.
I prop. 1975119 5. 84 f. om lagstiftning till skydd mot olovlig avlyssning förklarade departementschefen att han i allt väsentligt delade de synpunkter som kommittén anfört mot en användning av integritetsfarlig apparatur i brottsbekämpande syfte. Han ansåg därför att det inte f.n. fanns skäl att tillåta polisen att använda sådan apparatur i strid med de allmänna be- stämmelser som borde gälla för olovlig avlyssning. Departementschefen för- klarade emellertid att det. med hänsyn till det nära samband som råder mellan den översyn som utredningen om telefonavlyssning skulle företa och frågan om användande av integritetsfarlig apparatur i brottsbekämpande syfte, fanns anledning för utredningen att även ta upp denna fråga.
Utredningen har vid överläggningar med RPS tagit upp frågan om regler för användning av särskild avlyssningsapparatur. Rikspolischefen har därvid förklarat att det inte är önskvärt att regler införs som för polisens del gör undantag från det förbud mot olovlig avlyssning. som nu återfinns i 4 kap. %& BrB. Utredningen har med hänsyn härtill inte vidare behandlat denna fråga.
irl'I""""'. ..". |. -_ |||-. " marin. den."-...en?) ...i
"I'H'r' ' :'m'if'nd'l' '|.L|| nanm. bår..” "|..""'". ' l'IC'l lut...||..'|" %'Åfbh'hl II||.'|'.|l'f 'f'l.__", lqril.",.|_'. i'.' bl. gäwza'fifn "' .”.m'tlfi'i ft.?attt ...i ""."|'i";|.-='"HJ
||. '.. "" '
' "" ' "" "ut '.'J|.|dt'.'f "' "'.-L |:. m..-' i ! .|.'.""" .'T l"-"' "' ""äå'l' I"”.l" |. ._||l*"4 in» '
|.
» ff." 'l'r..|jl'.|".r..':>5|.'.'|-'-' ' u. . ul' '. '
.,.'---;-._._.. ., . |. |'. "|. nu” ._l" .u-.'.';|""-' : ||| ' |'.—t. hängt |' 'if. Tpl |'.' | |)
" ll'l-u
_ "äh'ä'iä'w'w'l'FW'." |_F.'|" '|'Li.'.'1”f|' .|_L 'i'u' TT." ' | ." '+'! Lurar-ww" ||L.|| .'r|'l |||. .|'_;.|||.'sr'
| :| .'._|'| " | |
. . '.| "tä'vi'.+"'"M-i l'uäfi'e'i- "magi.-):,wgnhl . . ["-'"WM'Ö ..t '..t-igen... It'm ut..."? 1..- ....
'_'!r'|||.|.|.'.!'tå..$' *ffll'u'f' filt..|"..|.-nvm|'£1'r»r'.
£._.',' "l'ä'mfråf'f'n l.'.f'. tunn. QJ!.""'.I.' Hi" ' ['.'buuhffl'nvwål '_FJl " "'""'|'"'-'|J1"-'r£f".—'J;f'lla1-lu| _ " ' "3' .. 'f'|.'."||.t.#£' nu hiEEI'M', =| 15,4qu _JJ ... fn m'ng—quwän' _ html 'hY'l'th. jhm'l .|'." #! nå.-. '_'|'1.' 'fl" ||. . |"|,.'|'| MM.: af.-Mil ...mml'å'_ ' ';';-I ' '|.|
"Hi l'hlin'i'ml”. ||" f| '|'-M_E "HF .|'-') l'ft ittl
t....,.l';l'|h'l.a|.,.|.|.' ' t; (&:th '.|"-”.' , "I-|?" "" fri- ""Ni !'-"."!häg9t'.n ut...—...i". t' låt'l'lw' l.' "&+ ' .'T.*".' rl'imirnmml .ni'ir 'n... "FJ "nivå?... '...rr||?t|m..im.—nmr1 . ”"'r'ffw'J' .l| '.Nz'..'||' ||| L.]w'il 'i" ':IQE' 'Mi'lC1'l'?|'.F'|'—'|'.:.Ä'urm|1|flr '.h 1 '|'. bhnpilei'nr till'-. .ul/l |"|' ff'n' nan-pafa .|'_._f;. |.-,||-_',.'
.'"" '|'-MW"). ||,-u Mar.-" "'.' |: _ ' ||-L||..hil||._ Enm. .ut't'u "—'f'g)'|"t||q"v är' |J_||å._.|l|.i. :...-||.- "ti-h ' wu. aning...-...... -'v||..l lat l:.l |||-.__aljf'||'3'll
2. Skyddet för telehemligheten
2.1. Europarådets konvention
I Europarådets konvention av den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna föreskrivs i ar- tikel 8 att "envar har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens." Denna principförklaring, som anses täcka inte bara post- utan även telehemligheten, förses i sitt andra stycke med väsentliga förbehåll. "Offentlig myndighet må icke störa åtnjutandet av denna rättighet med undantag för vad som är stadgat i lag och i ett demokratiskt samhälle nödvändigt med hänsyn till landets yttre säkerhet. den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd, förebyggande av oordning eller brott. häl- sovården, skyddandet av sedligheten eller av andra personers fri- och rät- tigheter”. I samband med ratificeringen av konventionen framhölls (prop. l951:l65) att de ingrepp som kan förekomma från svenska myndigheters sida inte sträcker sig längre än som medges i artikeln. Detta uttalande äger alltjämt giltighet. Artikelns betydelse som spärr mot myndighetsutövningen bör dock inte överdrivas. I Malmgrens m. fl. kommentar till grundlagarna konstateras att "det synes svårt att tänka sig ett ingrepp. som inte kan försvaras med den ekonomiska politiken eller med artikelns preventiva syn- punkter".
2.2. Grundlagen
Ett principiellt skydd för telehemligheten är också inskrivet i 1974 års grund- lag. Enligt 2 kap. 3 & regeringsformen (RF) är "varje medborgare skyddad mot att myndighet utsätter honom för kroppsvisitation eller annat påtvingat kroppsligt ingrepp. för husrannsakan. för intrång i hans brev-. post- eller teleförbindelser eller för hemlig avlyssning". Enligt 2 kap 4;$ och 8 kap 3 ä' skall föreskrifter som begränsar det skydd som avses i 2 kap 3 & meddelas genom lag. I förarbetena (prop. 197390 5. 242 D förklarar grundlagbered- ningen att grundlagen enligt dess mening bör garantera skydd mot intrång i förtrolig kommunikation med andra människor genom post. telefon, te- legram o.d. Det som skyddas är förtroligheten. Organ för det allmänna får inte bryta brev eller andra förslutna försändelser. avlyssna telefonsamtal
eller röja innehållet i telegram utan stöd av bestämmelse i lag. Skyddet gäller också andra former av hemlig avlyssning, t. ex. genom begagnande av dolda mikrofoner eller annan sådan avancerad utrustning. Beredningen konstaterar att grundlagens krav på lagstiftning kommer att gälla en stor del av bestämmelserna i rättegångsbalken om tvångsmedel i brottmål samt dessutom motsvarande bestämmelser i andra lagar. däribland 1952 och 1969 års lagar.
Det i grundlagen inskrivna skyddet för telehemligheten utgör i likhet med Europarådskonventionen i första hand en principförklaring, Något för- bud mot ingrepp i telehemligheten stadgas således inte. De föreskrifter i rättegångsbalken eller annorstädes som reglerar telefonavlyssningen upp- fyller kravet på lagform.
Det är naturligt att den materiella innebörden av grundlagsskyddet för telehemligheten inte kan skrivas in i en författning av grundlagskaraktär. Oaktat det reella innehållet återfinns i regler av lägre dignitet betonas genom 2 kap. 35 RF vikten av skydd för telehemligheten. Stadgandet utgör en utgångspunkt, från vilken varje ingrepp i telehemligheten från myndighe- ternas sida skall bedömas kritiskt och restriktivt såväl vid lagstiftning som i tillämpningen.
2.3. Brytande av telehemlighet m.m.
Teleltemligheten är emellertid skyddad också mot angrepp från enskilda. Den som olovligen bereder sig tillgång till meddelande. vilket såsom te- lefonsamtal är under befordran genom allmän befordringsanstalt döms enligt 4 kap. 8å brottsbalken (BrB) för brytande av telehemlighet till böter eller fängelse i högst två år. Den som i annat fall olovligen medelst tekniskt hjälpmedel för återgivning av ljud i hemlighet avlyssnar eller upptar tal i enrum, samtal mellan andra eller förhandlingar vid sammanträde eller annan sammankomst, vartill allmänheten icke äger tillträde och som han icke själv deltar i eller som han obehörigen berett sig tillträde till. döms enligt 4 kap. 93,5 BrB för olovlig attivssrting till samma straff
2.4. Telefonreglementet
Skyddet för telehemligheten kompletteras i förhållande till både myndigheter och enskilda av 3; telefonreglementet (1963118). Televerkets personal är under avgiven tystnadsförbindelse skyldig att hemlighålla såväl telefonsam- tals innehåll som namn på de personer och nummer på de telefonapparater. mellan vilka samtal utväxlats. Uppgift därom får, om ej i lag stadgas an- norlunda. delges endast dem mellan vilka samtalet utväxlats eller dem som abonnerar på de telefonapparater som använts vid samtalet. Dock får te- leverket förete handling, av vilken sådan uppgift framgår. om det är nöd- vändigt för att inför domstol styrka televerkets krav på ogulden telefonavgift. Endast då det med stöd av lag förordnats om avlyssning får televerket
vidta eller tillåta anordningar beträffande telefonnätet. som är avsedda att bereda person utom televerket möjlighet att avlyssna samtal på nätet utan att minst en av de samtalande har vetskap därom. Enligt 28 :" får i princip samtal inställas eller fördröjas eller telefonapparat avstängas för samtal endast med stöd av förordnande i lag.
Uppsåtlig men tillåten telefonavlyssning kan förekomma av televerkets personal. Avlyssning. som ingår i personalens tjänsteåligganden — t. ex. i samband med kontroll av ledningarnas funktion — faller således inte under brottsbalkens eller telefonreglementets förbud. Personal som bryter mot tyst- nadsplikten eller överskrider rätten att lyssna kan ådömas ansvar härför.
2.5. Trafikmedelsövervakning m. m.
Vad som i första hand åsyftas, när man talar om telefonavlyssning, torde numera vara en mot viss person eller vissa telefonapparater inriktad av- lyssning. Under begreppet faller emellertid också sådan generell kontroll av teletrafiken. som kan komma i fråga vid krig eller krigsfara och som under andra världskriget i viss utsträckning tillämpades också i Sverige. Frågan om sådan generell kontroll av teletrafiken ingår inte i utredningens uppdrag. Utredningen om trafikmedelsövervakning avgav i november 1973 det till stor del hemligstämplade betänkandet "Trafikmedelsövervakning", som rörde kontroll av post- och teletrafik vid krig eller krigsfara. Betänkandet, som har remissbehandlats. har inte föranlett lagstiftning. Reglersom tillåteren generell kontroll finns dock inte f. n. Däremot ges i lagen (1957:132) med sår- skilda bestämmelser angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m. vidgade möjligheter till individuell kontroll. Bestämmelserna gällerautomatisktikrig.Vid krigsfaraellereljestunderutomordentliga,av krig föranledda förhållanden kan regeringen förordna att de skall tillämpas. Frågan skall då underställas riksdagen inom en månad.
2.6. Telefonavlyssning i brottsutredande eller brottsför- hindrande syfte
De f. n. gällande reglerna om telefonavlyssning kan indelas i två kategorier. Den ena kategorin avser regler som anknyter till förundersökningsförfa- randet och tillåter telefonavlyssning i rent brottsutredande syfte. Hit hör den grundläggande bestämmelsen i 27 kap. 16% RB samt de härtill an- slutande reglerna i 1952 och 1969 års lagar. Till samma grupp hör reglerna i 1957 års lag. Den andra kategorin utgörs i dag av ll & terroristlagen. Even- tuell lagstiftning om generell telefonkontroll i krigssituationer torde också inordnas under denna regeltyp. Förutsättningen för telefonavlyssning är här inte misstanke att viss person utfört viss straffbelagd gärning. Enligt ter- roristlagen skall åtgärden i stället ha betydelse för att utröna huruvida en terrororganisation eller terrorgrupp planlägger eller förbereder åtgärd som
utgör hot mot allmän ordning eller säkerhet. Att också spaningsåtgärder enligt terroristlagen kan ha betydelse i en förundersökning undanskymmer inte det faktum att ändamålet primärt inte är brottsutredande utan brottsför- hindrande, Också i övrigt finns påtagliga skillnader mellan terroristlagens reg- leri ng av telefonavlyssningen och övriga bestämmelser om telefonavlyss- ning. _
Bestämmelserna om telefonavlyssning i 1957 års lag är intagna i 13 och 14 åå (lydelse enligt SFS 1964:210). De ger—efter mönster av 1952 års lag — möjlighet att inställa eller fördröja telefonsamtal, att avstänga telefonapparat för samtal eller att erhålla uppgift från telefonanstalt å samtal som expedierats eller be- ställts till eller från viss apparat. Tillståndstiden för avlyssning eller för åtgärd som nyss nämnts är en månad. Likaledes enligt förebild av 1952 års lag ges un- dersökningsledaren och åklagaren möjlighet att i brådskande fall provisoriskt förordna om åtgärd med skyldighet att ofördröjligen låta förordnandet överprö- vas av rätten. Det bör framhållas att denna lagstiftning är ett komplement till RB:s regler om telefonavlyssning. Som allmän förutsättning gäller således att utredningen rörbrott förvilket inte ärstadgat lindrigare straffän fängelse i två år och att telefonapparaten innehas av eller eljest kan antas begagnas av den som skäligen misstänks för brottet. Lagstiftningen är alltså inte särskilt inriktad på brott mot rikets yttre eller inre säkerhet utan förutsätter att härjämte gäller en lagstiftning som motsvarar 1952 års lag.
3. Allmänt om förundersökning och tvångsmedel
Som framhållits i det föregående (3.1) är telefonavlyssning ett av de tvångs— medel. som under förundersökningen får tillgripas mot person eller egendom. Användandet av tvångsmedel år ingående reglerat i 24—28 kap. RB. 1 det följande skall belysas några av de viktigaste tvångsmedlen.
Beslut om tvångsmedel fattas i flera fall av undersökningsledaren eller åklagaren. När rätten beslutar om tvångsmedel är den enligt 1 kap. 35 RB domför med en lagfaren domare, dvs. utan nämnd. ] motion l975z242 har begärts utredning av reglerna om rättens sammansättning vid häkt- ningsförhandling.
3.3.2. Häktning och anhållande (24 kap. RB)
Häktning och anhållande är personella tvångsmedel som innebär att en misstänkt berövas sin frihet.
Häktning beslutas av rätten (4 å). Förutsättningen är att någon är på san- nolika skäl misstänkt för brott, för vilket är stadgat fängelse i över ett år. Härutöver fordras att det skäligen kan befaras att den misstänkte undandrar sig lagföring eller straff. försvårar sakens utredning eller fortsätter sin brotts— liga verksamhet (l ä); Vidgade möjligheter ges för häktning av personer utan stadigt hemvist i riket m.fl. (l å andra stycket samt 2 å).
Till skillnad från bestämmelsen i 27 kap. lök" RB om telefonavlyssning förutsätts i den grundläggande häktningsregeln inte något visst minimistraff. Kan fängelse i minst ett år följa på brottet kan häktning således tillgripas också för ett brott, vars lägre straffgräns börjar med böter. Kan det emellertid antas att påföljden i det särskilda fallet stannar vid böter eller suspension må häktning dock inte ske (l ä' fjärde stycket). Vid grövre brott finns å andra sidan en regel som utgår från att häktning i vissa fall bör ske. Här anknyter man till minimistraffen. Är för brottet inte stadgat lindrigare straff
än fängelse i två år, skall sålunda häktning ske om det ej är uppenbart att anledning därtill saknas (l & tredje stycket).
Häktning föregås oftast av anhållande. Beslut om anhållande meddelas av undersökningsledaren eller åklagaren. Sist å femte dagen efter den då den misstänkte anhölls skall anhållningsmyndigheten göra häktningsfram- ställning till rätten. — Enligt 25 1952 års lag fårjustitiekanslern (JK) i fall som där avses medge en frist på upp till 25 dagar. — Då framställningen kommit in till rätten skall rätten sist å fjärde dagen därefter hålla förhandling i häktningsfrågan. Vid förhandlingen skall den som yrkat häktning och i regel också den anhållne vara närvarande. Åklagaren anger därvid de om- ständigheter häktningsyrkandet grundas på. varefter den anhållne och hans försvarare får tillfälle att yttra sig (12—14 åå). Rätten meddelar sedan ome- delbart beslut, i vilket det misstänkta brottet samt grund för häktningen skall anges (16 å).
När rätten meddelar häktningsbeslut skall den också bestämma när åtal senast skall vara väckt. Tiden får inte sättas längre än som oundgängligen erfordras. Överstiger tiden två veckor skall rätten i regel med fjorton dagars mellanrum hålla ny häktningsförhandling och därvid särskilt tillse att ut- redningen bedrivs så snabbt som möjligt (18 &) Väcks inte åtal i rätt tid eller har inte framställning om förlängning av fristen inkommit eller fö- rekommer eljest ej längre skäl för häktning ankommer det på rätten att förordna att den häktade skall friges (19 5).
3.3.3. Reseförbud (25 kap. RB)
Också reseförbud är ett personellt tvångsmedel. Åtgärden innebär att den misstänkte förbjuds att lämna anvisad vistelseort och kan förenas med skyl- dighet för honom att på vissa tider vara tillgänglig i sin bostad eller på sin arbetsplats eller att anmäla sig hos polismyndigheten i orten. För re- seförbud krävs att någon är skäligen misstänkt för brott varå fängelse kan följa och att det kan befaras att han undandrar sig lagföring eller straff (] och 2 #$). Reseförbud meddelas av undersökningsledaren. åklagaren eller rätten (3 å). Har undersökningsledaren eller åklagaren meddelat reseförbud kan den misstänkte begära rättens prövning av förbudet (5 s*).
3.3.4. Bes/ag (27 kap. RB)
Beslag är ett reellt tvångsmedel. Någon gräns med hänsyn till brottets svår- hetsgrad är i regel inte uppställd. Inte heller fordras att misstankarna nått viss styrka mot viss person. Kan ett föremål skäligen antas ha betydelse för utredning om brott eller vara genom brott någon frånhänt eller på grund av brott förverkat, får det tas i beslag (l ä).
I fråga om skriftlig handling gäller vissa restriktioner. Beslag får inte läggas å skriftlig handling, om dess innehåll kan antas vara sådant, att befatt- ningshavare eller annan, som avses i 36 kap. Så RB, inte må höras som vittne därom, och handlingen innehas av honom eller av den, till vars förmån tystnadsplikten gäller. För beslag hos den misstänkte eller honom närstå- ende, som avses i 36 kap. 3é RB, av skriftligt meddelande mellan den
misstänkte och någon honom närstående eller mellan sådana närstående inbördes krävs att det gäller ett brott, för vilket ej är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år (2 5). — Enligt 35 1952 års lag får dock beträffande brott som där avses beslag läggas å sådant meddelande mellan närstående ändå att för brottet är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år.
Skyddet för post- och telehemligheten har vidare föranlett att brev. te- legram eller annan försändelse som finns i post- eller telegrafverkets vård får tas i beslag endast om för brottet är stadgat fängelse i ett år eller däröver samt försändelsen hos mottagaren skulle vara underkastad beslag (3 5).
Beslutanderätten i fråga om beslag tillkommer i princip undersöknings- ledaren eller åklagaren. l brådskande fall får åtgärden vidtas också av enskild polisman, dock ej i fråga om försändelse som befinner sig i post- eller te- legrafverkets vård (4 5).
Även rätten kan förordna om beslag å föremål som företes inför rätten eller eljest är tillgängligt för beslag. Har beslag verkställts utan rättens för- ordnande kan den som drabbats av beslaget begära rättens prövning (5 och 6 5.5).
När rätten förordnar om beslag eller fastställer verkställt beslag skall den. liksom vid häktning och reseförbud. sätta ut tid. inom vilken åtal skall väckas. I annat fall skall åtal väckas inom en månad sedan beslaget verk- ställdes. Rätten må dock medge förlängning av denna frist om den är otill- räcklig (7 5).
För att effektivisera beslagsreglerna beträffande försändelser finns i 95 särskilda regler om kvarhållande av sådana. Åtgärden tillgrips ofta parallellt med telefonavlyssning. Är anledning att försändelse som må tas i beslag (jämför här 2 och 3 55) skall inkomma till post-, telegraf-. järnvägs- eller annan befordringsanstalt kan rätten förordna att försändelsen, när den in- kommer, skall kvarhållas, tills frågan om beslag, som prövas av undersök- ningsledaren eller åklagaren, blivit avgjord. Förordnande skall meddelas att gälla högst en månad från den dag då förordnandet delgavs befordrings- anstaltens föreståndare. I förordnandet skall föreskrivas att meddelande om åtgärden inte utan undersökningsledarens eller åklagarens tillstånd får läm- nas till avsändaren, mottagaren eller annan. — Enligt 45 1952 års lag får undersökningsledaren eller åklagaren vid brådskande fall själv förordna om kvarhållande.
Är den från vilken beslag sker inte närvarande vid beslaget skall han vid beslag i allmänhet utan dröjsmål underrättas därom och om hur man förfarit med det beslagtagna. Beträffande försändelse som tagits i beslag hos post-. telegraf-, järnvägs- eller annan befordringsanstalt gäller dock att mottagaren och avsändaren — om han är känd — behöver underrättas först då det kan ske utan men för utredningen (115).
Post- eller telegrafförsändelse. handelsbok eller annan enskild handling som tas i beslag får inte närmare undersökas och brev eller annan sluten handling inte öppnas av annan än rätten. undersökningsledaren eller åkla- garen; dock får sakkunnig eller annan som anlitas för utredningen rörande brottet eller eljest därvid hörs efter anvisning av myndighet som nu nämnts granska handlingen. Har den som verkställer beslaget inte rätt att själv närmare granska handlingen skall han försegla handlingen. Undersökning av handlingen skall göras snarast möjligt. Kan innehållet i post- eller te-
legrafförsändelse helt eller delvis utan men för utredningen meddelas mot- tagaren skall han ofördröjligen erhålla avskrift eller utdrag av handlingen (12 5). Om beslag hävts men den misstänkte ej underrättats därför att un- derrättelse skulle vara till men för utredningen uppstår en situation som påminner om den som föreligger vid telefonavlyssning.
l motiven framhålls beträffande kvarhållande av försändelse att det ligger i sakens natur att den misstänkte eller annan som drabbas av åtgärden inte bör underrättas därom samt att handlingar i sådana ärenden liksom rättens beslut inte bör få utlämnas i vidare mån än som erfordras för åtgärdens verkställande(SOU 1938144 5.325 och 326).
3.3.5. Husrannsakan (28 kap. RB)
Husrannsakan är också ett reellt tvångsmedel. som bl. a. syftar till att efter- söka föremål för beslag. Bestämmelserna om husrannsakan har således ett starkt funktionellt samband med beslagsreglerna.
Förekommer anledning att brott förövats, varå fängelse kan följa. får i hus. rum eller slutet förvaringsställe företas husrannsakan för eftersökande av föremål, som är underkastat beslag, eller eljest till utrönande av om- ständighet. som kan äga betydelse för utredning om brottet. Hos annan än den som skäligen kan misstänkas för brottet får husrannsakan dock företas endast om brottet förövats hos honom eller den misstänkte gripits där eller det eljest förekommer synnerlig anledning att genom rannsakningen skall anträffas föremål som är underkastat beslag eller att annan utredning om brottet vinnas (1 5).
Husrannsakan beslutas av undersökningsledaren. åklagaren eller rätten (45). Vid fara i dröjsmål får polisman företa husrannsakan utan föregående förordnande (5 5). Kan husrannsakan antas bli av stor omfattning eller med- föra synnerlig olägenhet för den. hos vilken åtgärden företas bör, om ej fara är i dröjsmål, åtgärden inte företas utan rättens förordnande.
Vid husrannsakan får olägenhet eller skada ej förorsakas utöver vad som är oundgängligen nödvändig(6 5). Om möjligt bör ett av förrättningsmannen anmodat trovärdigt vittne närvara. Den hos vilken åtgärden företas eller, om han ej är närvarande. hans hemmavarande husfolk. skall erhålla tillfälle att övervaka förrättningen. så ock tillkalla vittne. såvida inte detta fördröjer undersökningen. Har ingen närvarit skall den drabbade så snart det kan ske utan men för utredningen underrättas om den vidtagna åtgärden (7 5).
Post- eller telegrafförsändelse. handelsbok eller annan enskild handling. som anträffas vid husrannsakan. får inte närmare undersökas och inte heller brev eller annan sluten handling öppnas i annan ordning än som föreskrivs beträffande beslag i 27 kap. 125 första stycket (85). Hänvisningen innebär (jämför 3.3.4) att endast rätten. undersökningsledaren eller åklagaren får undersöka eller öppna handlingen eller anvisa annan. i första hand sakkunnig eller polisman, att utöva denna behörighet; den som inte är behörig skall försegla handlingen. Tas handlingen i beslag blir 27 kap. 125 RB direkt tillämplig.
|!'t|l|5 ['m'f'iåll'tåmlet T||..||' 'Il
',".... '.' . .. ...nu-|||... . w'llit'lllluiu run: Inf! |__ .| . .|. . » '|' :. """" ' - .. """ ' .|'|' .:puijl' m _j . "i"
" ' ' ' .. - .- . ' | ':, ' .
.'".» "| .' . -' .'."i" ".|'" I " 'T'u'h' """-""t"" "' ' ".. .. .. | "'i-: "'.'-'." ."l|-"'- ] .;Ff' lFit Ull-Häri $'"-' 'f'f-"WF'" ”..-la - - .. .. -....| "'|' | . .|.] "|| "'
.. IF .-,'_.'. ' ,... . " _'...... .. '...'.|"|,|_ "" |'"1_'.'."" '|' 'I"J'r" ' ' rn r I'M" r'rl'J ”l'hl'li'tt' 'lll'T'
. .. " . .T " "i. -| .-,|."| . '.' "vi . ' .- |'r ' .. . -' '. " " .| .I. '. . ,. . ' .-|I . ,- ' " " ..'.'|-'-'-. | || "'|'" . .. |, »."? *llr "l'tu -'|".'l' 'l'l1'|.'..'l| l'l'."- |.'|.|||. "-'...,' .. ,,.-..'..i -,, 'l_"";"'|"""' '..'|""."'i" - " ""
. .. . . .. " "'-'". ,_|.n.-'.|-.."' ""
, ,_ , , ." |”|-1,33, .-' |. f'mt . |||, MFF"-T' "".|'H|. ,. . ' T' ".'.. i' '.""""", ”FH-".." '.£.':|"'.'.'."""""1?|.'|li|..'|"".dlj'å " r:";l'? åkar-95 -..1 'Jl..' 'li'Fl .:'|t'|.||
| . | ., .-.'..,|- .1'." | ...se.» || . '1 ' | |"| . .. ||' f-. , | . 'hi .|. |F-l'- H|'" . &. l.. . ' |): ..- ""- .. .."-'.. .l".' ".F .'r-l.' 'i f..' ".1'." '.|F.' '.r..'.,'.'_"-'.'H' |'.l'." ' . '. 'å'"
.. ,. ' .' '.'...T" ..'"-||' |.'. , H"... " ',-'.l.-_"..!. "|l' '.'t. "."" . . " ,.-| . . .. ... |." | |.l ||" || | ,.l.'||.l. .. nu' '...j . |. 'I *| litt-.t-
"'|'”"' .|.
.. | .. |'. ..'" ||. .|.!
I.- uMb'L'i thaimmmnww'. ' |'.-' | |"| t' 'i|' '
.. " |||-uu'.,. :ljg'ilur ftw..r>'|.i_r.u_|..b||_.|r|, ..-.'| '”||—' |.i' ". ."|"',11' På. '
,,..s- ,.
'T|' " :. ' 'I.' . I .II ,*""'."-'|'.".'""'.-,"".'-'.'"'."" ...-, i.
”___. | |||| klull'F'T
., r'l amt-' a'll'lifw |"|? "' ' ':..an illa.-mm...; | Mitt). '» _ . Människan. j|=n|t||u|l.r||.l..
' une |?»th |” '
"|'|| "" ' ""' .|' " '- "' j -' " " "' |||' '.. | ' ..; "" ". % mt'f- QBJ'TFPEJ'IJITHJ' ' 1 'F.
" ',.-.—_,-'--. " ','=' :: '...||'-":."* ,,,-w.: w...”. . =, . |. ..mi'l r..-.|..|t|..l| mn? nal- .|.. . -.-'!" . .. .|. '-rl."'-.""' ...c. .. .
., . . I.. , _ _ , . ” _. "||||'|:q|,-i|;.'1.|5.;|..|.|:.|.l_—_. '. , .. .W'Fti—ll'lW-M' . . . _ , -' ' » . |--"'l'|.|||'|-"|r|.."|||.|"i.:"—
- ”...,: .'='|: ' .|||||'lt-|lE'-"-'|.|'|-.'l||d1'|||.-_te||||l "'-'-'-""|- |'-'-|'l;|'-|' xml-antauww ..t-|'—
l'|| - | |'. |
. . ' ”; -_ -. . .. :,..|| '_|_.|||..'- |.||-.' utg-"MPEÅHHNFIWW . _. . .. -- _— ... ,». . ||'-||| a..||'|--||' . -, , |...|..r|=|.w.||w| ' ..-. ”|... -. _| mdklgltiqugl'imilwlum h. ' » _?3,;'—,:,.—: ||' '...'. |||||||||m:|5|t|t|i|-'tt|+|.|||ta||m—|
-' ._ , . " =._ ., ' _ |. .. " ::, -'*»- ,qu'mmma |..,|.||p.|..._'...-|r.. . . *. .. : " »» * = ' ental.||'-.Ft..t'-|||||||_'||||||.=r||||| '— . t,... " -, '.' i. . », - '.".' , ljumt-IM! (Hit l'l'lltt ullr -...| -: .|., | . .. _-:»'- i. | lin—'inttw'ptwel'antaäil...
. ' , ". ». ' " . —_ ' ..”-' .'" : '. ' 1:11 | ""WT'MM'F'W'FW
,......| W 0121th maneten”. &th
taifa ||| | ”tätt.-ait» '||'||". .'Tl'tl'liili" . WWW " MW.-JlF-Hml't'lldflsåi'l' FH,- Wlllå'flld tigt-b.la 'I'T.""JF' ..| ||' .|' rJ'lt'Miq, , '..lntgrmlimn . lrr :| 1:51 _l |||-th.. allt:-r [.
3.1. Inledning
Telefonavlyssning vid förundersökning utgör ett s.k. straffprocessuellt tvångsmedel, dvs. ett ingripande som får tillgripas under den polisutredning som föregåren brottmålsrättegång.Tvångsmedlen indelasi personellaoch reel- la. De personella tvångsmedlen riktas mot person och består i att en person be- rövas sin frihet eller eljest görs till föremål för inskränkningar i den allmänna medborgerliga friheten. De reella tvångsmedlen har avseende å egendom och innebär åtgärder som inskränker den vanliga förfoganderätten över egen- domen i fråga. Telefonavlyssning räknas i doktrinen till de reella tvångs- medlen. Denna uppfattning vinner stöd av stadgandets placeringar i RB:s beslagskapitel.
Förattgeenbildavtelefonavlyssningensrättsliganaturoch funktionlämnas här en kort redogörelse för RB:s bestämmelser om förundersökning och tvångsmedel.
3.2. Förundersökning
Förundersökning är den utredning om brott som företas av polis och åkla- garmyndighet och som. även om den formellt räknas som ett led i rät- tegången, föregår den egentliga rättegången i brottmål. Förundersökning skall bilda den materiella grundvalen för åklagarens åtalsbeslut samt utgöra en förberedelse för huvudförhandlingen i målet. Den sönderfaller i två sta- dier: dels det till polisverksamheten hörande förberedande spanings- och efterforskningsarbete. som syftar till att fastställa om brott förövats och skäl till misstanke föreligger mot någon. dels den utredning som sker sedan misstankarna sålunda koncentrerats till viss person. Reglerna om förun- dersökning fmns i 23 kap. RB samt i förundersökningskungörelsen (1947z948; FUK).
Förundersökning skall inledas. så snart det på grund av angivelse eller eljest förekommer anledning. att brott, som hör under allmänt åtal. har förövats (1 å). Under förundersökningen skall utredas om brott förövats. vem som skäligen kan misstänkas för brottet och om tillräckliga skäl fö- religger för åtal mot honom. Härutöver skall målet beredas så att bevisningen vid kommande huvudförhandling kan förebringas i ett sammanhang (2 ;").
Förundersökningen inleds av polismyndighet eller åklagaren. Har den inletts av polismyndighet och är saken ej av enkel beskaffenhet skall ledningen övertas av åklagaren. så snart någon skäligen kan misstänkas för brottet. Åklagaren skall också i andra fall överta ledningen. när det är påkallat av särskilda skäl (3 i).
Förundersökningen skall bedrivas objektivt. Inte bara omständigheter som talar mot den misstänkte utan även de som är gynnsamma för honom skall beaktas. Bevis som ärtill hans förmån skall tas tillvara. Undersökningen skall också bedrivas enligt hänsynsprincipen. dvs. ingen skall onödigt ut- sättas för misstanke eller få vidkännas kostnad eller olägenhet. Undersök- ningen skall bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger. Fö- religger inte längre skäl till dess fullföljande skall den läggas ned (4 å).
Under förundersökningen kan förhör hållas med var och en som kan antas kunna lämna upplysningar av betydelse för utredningen (6 ä). Förhöret kan inom vissa gränser framtvingas genom hämtning och man kan kvar- hållas för förhör under en tid av sex eller, om man är misstänkt. tolv timmar. För kvarhållande längre tid förutsätts att vederbörande är anhållen eller häk- tad (7—9 åå). Ett önskemål. som många gånger inte är genomförbart. är att ett av undersökningsledaren anmodat trovärdigt vittne är närvarande vid förhöret. Huruvida någon i övrigt skall få närvara vid förhör avgör i regel förundersökningsledaren (10 å).
Vägrar någon som i händelse av åtal är vittnesskyldig att yttra sig under förhör kan redan under förundersökningen vittnesförhör hållas med honom inför rätten. Också i andra fall kan vittnesförhör med vittnespliktig person hållas inför domstol. Som förutsättning gäller dock i båda fallen att för- undersökningen fortskridit så långt att någon skäligen kan misstänkas för brottet (13 5).
En pågående förundersökning är i princip hemlig. För den misstänkte gäller dock särskilda regler, som framgår av det följande. Sekretessen är betingad av hänsyn både till allmänna intressen och till den misstänkte och omfattar såväl muntliga som skriftliga inslag i förundersökningen.
Beträffande polispersonal må anmärkas att polisman enligt 13 & polisins- truktionen (1972251 l)inte obehörigen får yppa vad han fått veta i tjänsten, om detäravsådanbeskaffenhetattdetav hänsyntillallmännaellerenskildaintres- sen inte bör komma till utomståendes kännedom.
Undersökningsledaren har rätt att förordna att vad som förekommit vid förhör inte får uppenbaras (10 å). Den som utan giltigt skäl röjer vad som sålunda inte får uppenbaras döms enligt 9 kap. 6 & RB till dagsböter. Tystnads- plikten är emellertid inte ovillkorlig. Den genombryts av vittnesplikt inför domstol och hindrarinte hellerden misstänkteeller hans försvarare att vid må- lets behandling inför rätten anföra vad som förekommit vid förhöret (SOU 1938:44 s. 289).
En domstolsförhandling är i princip offentlig. För att inte förhandlingen skall bryta den sekretess. som i övrigt gäller under förundersökningen, stad- gas dock i 5 kap. l & RB att förhandling, som under förundersökning äger rum vid domstol, kan hållas inom stängda dörrar. Så skall ske om den misstänkte begär det eller om rätten finner att offentligheten skulle vara till men för utredningen. Dessutom finns i samma lagrum en generell möj- lighet till stängda dörrar om det kan antas att till följd av offentligheten
något kan uppenbaras som med hänsyn till rikets säkerhet bör hållas hemligt för främimande makt. Har förhandling ägt rum inom stängda dörrar kan rätten enligt 5 kap. 45 RB förordna att vad som därvid förekommit inte får uppenbaras. Har förhandling hållits inom stängda dörrar kan enligt 5 kap. 55 RB även dom eller beslut avkunnas inom stängda dörrar.
Handlingar rörande polismyndighets eller åklagares verksamhet till be- ivrande av brott är med stöd av 2 kap. 1 & tryckfrihetsförordningen (TF) underkastade sekretess enligt lOå sekretesslagen (Seer). Sekretessen in- nefattar även handlingar rörande användning av tvångsmedel i brottmål.
Seer reglerar i första hand allmänhetens tillgång till allmänna handlingar. Enligt uttryckligt stadgande i 39 & Seer skall dess bestämmelser inte lända till inskränkning i sökandes. klagandes eller andra parters rätt att i mål eller ärenden hos domstol eller annan myndighet utbekomma dom. beslut och andra handlingar. Bestämmelsen i 395 Seer torde emellertid inte ha självständig betydelse. Frågan om den s. k. partsoffentligheten blir i stället att bedöma enligt regler som finns på annat håll. i fråga om förundersökning i RB.
Frågan om den misstänktes insyn i förundersökningen berörs närmast i 23 kap. 18 & RB. Där stadgas att när förundersökningen fortskridit så långt att någon skäligen misstänks för brottet skall han. då han hörs. underrättas om misstanken. Så snart det kan ske utan men för utredningen har han och hans försvarare rätt att ta kännedom om vad som förekommit vid förundersökningen. ange den utredning de anser önskvärd och i övrigt anföra vad de aktar nödigt. Underrättelse härom skall lämnas eller sändas till den misstänkte och hans försvarare och skäligt rådrum ges dem. Innan så skett får åtal inte beslutas. Medan bevismaterialet samlas in kan det vara av vikt att den misstänkte inte får vetskap om vad som företas. Så länge den skäligen misstänkte inte hörts behöver man inte underrätta honom om den misstanke som finns mot honom. Någon skyldighet att särskilt meddela den miSStänkte och tala om att misstankarna nu nått styrkan skälig miss- tanke föreligger alltså inte.
Vid förundersökning skall protokoll föras över vad därvid förekommit av betydelse för utredningen. Protokollföringen omfattar bl. a. utsagor av den misstänkte och andra, varvid den hörde skall få tillfälle att granska uppteckningen innan förhöret avslutats och tillfrågas om han har någon erinran mot innehållet. Erinran som inte föranleder ändring skall antecknas. Så snart åtal har beslutats har den misstänkte eller hans försvarare rätt att på begäran få avskrift av förundersökningsprotokollet (21 &) Beslutas inte åtal föreligger således ingen rätt att få avskrift av protokollet. I sådana fall är den misstänkte inte i annan situation än medborgarna i allmänhet bortsett från den rätt han enligt 18,5 må ha haft att under förundersökningen ta del av materialet.
Närmare bestämmelser om vad förundersökningsprotokollet skall inne- hålla meddelas i 20—24 åå FUK. l protokollet skall enligt 20.5 FUK bl. a. antecknas beslut och uppgifter rörande användande av tvångsmedel. Pro- tokollet skall enligt 225 FUK avfattas så. att det ger en trogen bild av vad som förekommit vid förundersökningen av betydelse för målet. Det skall enligt 235 FUK ha erhållit slutlig avfattning innan åklagaren fattar beslut i åtalsfrågan.
Den misstänkte äger redan under förundersökningen rätt att anlita för- svarare. Enligt 12 ;" FUK skall den som underrättas om att han är skäligen misstänkt samtidigt erhålla underrättelse om denna rätt och om möjligheten att få offentlig försvarare förordnad. Försvarare har — i princip i samma omfattning som den misstänkte själv — rätt att enligt undersökningsledarens bedömande närvara vid förhör samt att ta del av utredningen och begära kompletterande utredning.
Förundersökningen avslutas genom beslut i frågan om åtal (23 kap. ZOå RB). Enligt l4é FUK bör underrättelse lämnas den som hörs som skäligen misstänkt för brottet både i fall då förundersökning nedläggs och fall då det beslutas att åtal inte skall väckas. Enligt RÅ (cirkulär C 22) innefattar detta i själva verket ej blott en rekommendation utan en skyldighet att lämna sådan underrättelse.
3.3. Tvångsmedel under förundersökning
4. Telefonavlyssning vid förundersök- ning
4.1. Historik
4.1.1. Inledning
Före a1dra världskriget saknade svensk rätt regler om telefonavlyssning i brottsutredande syfte. Varken i 1933 års tvångsmedelslag eller annorstädes fanns några bestämmelser som medgav de brottsutredande myndigheterna att avlyssna telefonsamtal. Det antogs att för avlyssning av den misstänktes telefonsamtal erfordrades Kungl. Maj:ts beslut i varje särskilt fall (SOU 1938144 5. 327).
Försag till regler om telefonavlyssning i samband med brottsutredning lades forsta gången fram i PLst betänkande Förslag till rättegångsbalk (SOU 1938:43 och 44). RB trädde i kraft den 1 januari 1948.
Redan före RB:s tillkomst infördes emellertid regler om telefonavlyssning i två av andra världskriget föranledda lagar, nämligen lagen (19391724) om särskilda tvångsmedel vid utredning rörande brott som avses i 8 eller 19 kap. strafflagen m.m. och lagen (1940:3) om vissa tvångsmedel vid krig eller krigsfara m. m. Båda lagarna f|ck provisorisk karaktär och skulle gälla till utgången av mars 1941. Giltighetstiden för 1939 års lag förlängdes inte medan däremot 1940 års lag successivt förlängdes och upphörde att gälla först med utgången av juni 1945.
Mellan den 1 juli 1945, då 1940 års lag upphörde att gälla och den 1 januari 1948, då RB trädde i kraft, saknade svensk lag bestämmelser om telefonavlyssning.
Det utrikespolitiska läget ansågs 1952 påkalla utvidgade möjligheter till bl. a. telefonavlyssning vid vissa brott mot rikets yttre eller inre säkerhet. Efter mönster av 1939 och 1940 års lagar tillkom en ny provisorisk lag, den alltjämt gällande lagen (1952198) med särskilda bestämmelser om tvångs- medel i vissa brottmål (1952 års lag). Lagen har förlängts att gälla först ett år och — från 1958 - två år i taget och gäller f. n. till utgången av juni 1976.
En ny provisorisk lag med | förhållande |||| RB vidgade möjligheter till telefonavlyssning tillkom 1969 genom lagen (1969:36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m.m. (1969 års lag). Lagen har förlängts med ett år i taget och gäller nu till utgången av juni 1976.
Telefonavlyssningsbestämmelser gavs slutligen i lagen (1973: 162) om sär- skilda åtgärder till förebyggande av internationella våldsdåd (terroristlagen).
1 det följande ges en kronologisk översikt över de olika telefonavlyss- ningsreglernas tillkomsthistoria samt över uttalanden som gjorts i lagstift- nings- och utredningsarbete. Terroristlagens bestämmelser om telefonav- lyssning behandlas dock för sig i 6 kap.
4.1.2 1939 års lag
1939 års lag utfärdades den 14 oktober 1939. Lagen medgav att vissa annars inte tillåtna tvångsmedel fick tillgripas vid utredning av brott som avsågs i 8 kap. eller 19 kap. strafflagen (spioneri, sabotage o.d.) och varå kunde följa straffarbete. I viss utsträckning baserades lagen på det under föregående år framlagda förslaget till RB. 1 andra stycken avvek regleringen emellertid från PLst förslag.
En viktig skillnad låg på beslutanderättens område. Förordnande om av- lyssning ankom inte på rätten utan fick meddelas av Konungens befall- ningshavande, landsfogde eller polismästare samt, i Stockholm, av första stadsftskalen eller den polisintendent, som var chef för kriminalavdelningen. Konungen ägde uppdra åt annan, jämställd befattningshavare att meddela förordnande. Den som meddelat förordnandet skulle omedelbart underrätta JK, som kunde upphäva förordnandet.
] den promemoria, som låg till grund för propositionen till 1939 års lag (1939 års urtima riksdag, prop. nr 3). framhölls att bestämmelser om av- lyssning av misstänkts telefonsamtal återfanns i främmande moderna rät- tegångssystem och var medel som samhället funnit nödigt införa för att effektivt kunna bekämpa brottsligheten. Då erfarenheten ådagalagt att det — framför allt då det gällde spioneribrotten — var ur samhällets synpunkt erforderligt med lagbestämmelser i den riktning PLB föreslagit borde det övervägas att redan under dåvarande rättegångsordning komplettera bestäm- melserna å förevarande område. Hänsyn borde givetvis tas till att allmän- heten hade berättigade anspråk på att ifrågavarande ingripanden inte kom till användning i andra fall än då ingripandet var ur samhällets synpunt starkt motiverat. Ingripandena borde vidare inte ges större omfattning än som i det särskilda fallet var oundgängligen påkallat.
Remissinstanserna anslöt sig i huvudsak till de i promemorian anförda synpunkterna. PLB framhöll för sin del bl.a. (s. 16 och 17):
Det vid promemorian fogade lagförslaget har uppenbarligen utarbetats med tanke på det nuvarande krisläget och den fara för viktiga samhällsintressen, som i samband därmed uppkommit. Att ur denna synpunkt vissa åtgärder av undantagskaraktär kunna anses påkallade, torde icke kunna bestridas. Däremot torde lagförslaget icke vara avsett och ej heller ägnat att läggas till grund för en allmän och mera slutgiltig reglering av ifrågavarande tvångsmedel. Beträffande denna fråga är beredningen allt- jämt av den uppfattningen, att vid en sådan reglering befogenheten att förordna om dessa tvångsmedels användning bör tillkomma allenast domstol. Detta är påkallat med hänsyn såväl till vikten av de intressen, varom här är fråga, som ock till in- gripandets karaktär. 1 sistnämnda hänseende må särskilt framhållas att den, mot vilken ingreppet riktats, icke kan beredas tillfälle att vid förhandling bevaka sin rätt. Med hänsyn härtill är det ur rättssäkerhetens synpunkt desto angelägnare, att prövningen.
huruvida de i lagen uppställda förutsättningarna för användningen i ett givet fall äro för handen, överlämnas åt rätten; för åklagare och polismyndigheter kommer av lätt insedda skäl undersökningens effektivitet i främsta rummet. Härtill kommer att den kontroll, som ligger i offentligheten. i dessa fall är utesluten; handläggningen av dessa ärenden måste, för att syftet med ingreppet skall vinnas. vara av hemlig natur. Att frågan hänskjutes till rätten är ock ägnat att medföra större återhållsamhet vid tvångsmedlens användning och minska den känsla av otrygghet, som hos all- mänheten lätt framkallas av farhågan att meddelanden. som äro av rent privat natur, komma till obehörigas kännedom.
PLB framhöll behovet av kontroll över de nya tvångsmedlens användning. Beredningen föreslog att i de fall, då förordnande meddelades. anmälan omedelbart skulle göras hos JK såsom högste åklagare. Denne skulle där- igenom erhålla möjlighet att ingripa om de i lag uppställda villkoren för tvångsmedlens användning icke förelåg. Detta förslag togs upp i propo- sitionen Och inflöt i den slutliga lagtexten.
Vid riksdagsbehandlingen väcktes inga motioner i anledning av lagför- slaget. Detta lämnades också i dessa delar utan erinran och kommentarer av 1939 års urtima riksdags andra särskilda utskott (utlåtande nr9 s. 11).
4.1.3 1940 års lag
1940 års lag bär i ännu högre grad än 1939 års lag prägeln av att ha tillkommit mot bakgrund av då rådande förhållanden. Den går också avsevärt längre än 1939 års lag, som var inriktad på brottsutredning. 1 1940 års lag finns näm- ligen också inskrivet en brottsförhindrande funktion, och delvis saknas to. m. denna anknytning till visst brott.
l & 1940 års lag bemyndigade Konungen att, då riksdagen var samlad, med dess samtycke och eljest ensam förordna om vidsträckta integritets- inskränkningar enligt 2 — 6 åå. Som förutsättning angavs att riket befann sig i krig eller krigsfara eller att eljest utomordentliga, av krig föranledda förhållanden rådde. Såvitt avser telefonavlyssning stadgades i 2 &:
Där det finnes erforderligt för att hindra eller uppdaga brott mot 8 kap. strafflagen eller sådant brott mot 19 kap. samma lag, som kan skada rikets försvar eller folk- försörjning eller dess vänskapliga förbindelser med främmande makt, så ock eljest där det finnes erforderligt för att hindra, att förhållande, vars meddelande till främ- mande makt kan föranleda skada som ovan sägs. kommer till obehörigs kännedom, eller för att vinna utredning om obehörigt utforskande av sådant förhållande eller om överbringande till obehörig av meddelande därom. må ——— expediering av te- lefonsamtal inställas eller fördröjas eller samtal avlyssnas eller ock telefonapparat för viss tid eller tillsvidare avstängas för samtal.
Enligt 4 & fick åtgärd, som angavs i 2 ä, inte upprätthållas längre än som erfordrades för att vinna det med åtgärden avsedda ändamålet. Beslutan- derätten tillkom enligt 5 & samma myndigheter som nämnts i 1939 års lag. Konungen ägde vidare uppdra åt annan, jämställd befattningshavare att utöva beslutanderätten. Om Konungen så förordnade fick, om fara var i dröjsmål, även underordnad befattningshavare besluta om åtgärd. I så fall skulle åtgärden snarast anmälas till och överprövas av de i övrigt behöriga myndigheterna. Något sådant förordnande kom dock aldrig att meddelas (SOU 194827 5. 29).
Till skillnad från 1939 års lag saknades i 1940 års lag skyldighet att anmäla telefonavlyssningsbeslut till JK. Sådan skyldighet infördes dock från den 1 juli 1943.
Propositionen (1939 års urtima riksdag, prop. nr 96) var kortfattad. De- partementschefen framhöll bl. a. att det i ett sådant allvarligt läge som avsågs i 1 % kunde bli nödvändigt att åstadkomma en skärpt övervakning för att hindra att meddelanden om rikets försvar och näringsliv bringades till obe- hörigas kännedom. I likhet med åtskilliga andra, för utomordentliga för- hållanden avsedda lagar borde lagstiftningen göras tidsbegränsad och således böra äga giltighet till utgången av mars 1941. Något särskilt uttalande gjordes inte i fråga om telefonavlyssning. Hänsynen till den enskildes intressen förklarades dock motivera det i 4å införda stadgandet att åtgärd inte fick upprätthållas längre än som erfordrades för att vinna det med åtgärden av- sedda ändamålet.
Lagrådet hade lämnat lagförslaget utan erinran. Propositionen föranledde inga motioner. Vid utskottsbehandlingen (1939 års riksdags andra särskilda utskotts utlåtande nr 36 s. 5) uttalades endast att utskottet inte funnit anledning till erinran mot de framlagda förslagen.
Som tidigare nämnts förlängdes inte 1939 års lag. Däremot gällde 1940 års lag, som utfärdades den 9 januari 1940, t. o. m. utgången av juni 1945. Under hela denna period utnyttjades också, med riksdagens samtycke, be- fogenheten enligt 15 att tillämpa de särskilda reglerna i bl.a. 25. 1 2å infördes fr. o. m. den 1 april 1941 en tilläggsbestämmelse, som medgav att uppgift lämnades från telefonanstalt om utväxlade eller beställda samtal. Fr.o.m. den 1 juli 1943 infördes också den tidigare nämnda regeln att beslut om telefonavlyssning skulle anmälas till JK, som hade att upphäva beslutet om han fann att det inte borde äga bestånd.
4.1.4. Tillämpningen av 1939 och 1940 års lagar
Den 12januari 1945 tillsattes en parlamentarisk undersökningskommission angående flyktingärenden och säkerhetstjänst, den s.k. Sandler-kommis- sionen, som den 9 september 1947 lade fram betänkande (SOU 1948:7) an- gående säkerhetstjänstens verksamhet. I betänkandet behandlas bl. a. frågan hur säkerhetstjänsten utnyttjat de tvångsmedel som ställts till förfogande genom 1939 och 1940 års lagstiftning.
Angående telefonkontrollen under andra världskriget upplyser kommis- sionen bl.a. (s. 135—141):
Under kriget kontrollerades all telefontrafik med utlandet. I viss utsträck- ning var också inrikes telefontrafik lagd under allmän kontroll. Härutöver förekom s. k. individuell telefonkontroll, som grundades på 1939 och 1940 års tvångsmedelslagar. Det sammanlagda antalet individuella förordnanden om telefonkontroll torde röra sig omkring 6000. Huvudparten av dessa utfärdades av s. k. bevakningschefer ingående i säkerhetstjänsten eller av polismyndigheter som direkt enligt tvångsmedelslagarna ägde befogenhet därtill. Ett stort antal av förordnandena avsåg personer, som tillhörde och aktivt arbetade för de politiska partierna längst till höger och till vänster. Den individuella kontrollen utövades genom avlyssning av samtal till och
från vissa telefonapparater. Av de telefonkontrollmöjligheter som 1940 års lag erbjöd avsåg huvudparten avlyssnande av samtal. De övriga kontroll- möjligheterna (avstängning av apparat samt fördröjning och brytning av samtal) synes ha använts mycket sparsamt. Förordnande om avlyssning förenades dock i regel med begäran om uppgift å de samtal som utväxlats över apparaten. De av säkerhetstjänsten avlyssnade telefonsamtalen uppgick under tiden den 1 januari 1941 — den 30juni 1945 per år räknat till ungefär 2,8 miljoner. Härav ansågs genomsnittligt sett 75 000 samtal vara av sådant intresse att de föranledde skriftlig rapport. Resultatet av telefonavlyssning- arna vidarebefordrades till andra organ inom säkerhetstjänsten samt i vissa fall till polismyndighet, utrikesdepartementet och försvarsstaben.
I sina kommentarer till tillämpningen av 1939 och 1940 års lagar uppehåller sig kommissionen (s. 221—235) inledningsvis vid det förhållandet att be- vakningen av post-, telegram- och telefontrafiken i stor utsträckning hade karaktär av en allmän censur, som inte var inriktad på vissa personer. Kom- missionen konstaterar att de censuråtgärder som vidtogs under kriget så gott som helt grundat sig på 1940 års lag och att lagens avfattning inte gav vid handen att den skulle möjliggöra en sådan allmän kontroll. Emel- lertid kunde allmän kontroll inte heller sägas stå i strid med lagens ut- formning. Enligt kommissionens mening hade det varit lämpligt att lagens räckvidd tydligare klargjorts vid riksdagsbehandlingen och att lagens in- nebörd kommit till klarare uttryck i densamma. Nu blev följden att den allmänna kontrollen, censuren, kom att hemlighållas, vilket inte borde ha skett. Däremot uttalade kommissionen förståelse för att individuell kontroll, dvs. kontroll som riktas mot vissa misstänkta personer, av polisiära skäl borde hemlighållas i de enskilda fallen. Kommissionen framhöll att enligt våra allmänna rättsgrundsatser stöd för den individuella kontrollen borde föreligga i lag, i detta fall processlag.
Kommissionen berör också frågan i vad mån myndigheterna haft rätt att begagna den kunskap de genom exempelvis telefonkontroll vunnit om andra brott än dem som angavs i tvångsmedelslagen. Kommissionen för- klarar här i anslutning till ett uttalande av JO (JO 1945 s. 167 ff) att det vid kontrollen utvunna materialet inte fick användas i fråga om andra brott men att myndighet likväl om brottet var grovt borde på andra vägar än tvångsmedelslagen angav söka erhålla utredning om brottet. Kommissionen kritiserar några fall där denna princip inte upprätthållits samt ett fall där innehållet i ett avlyssnat samtal utnyttjats av kronan i civilprocess mellan enskild och kronan (se även 1942 års konstitutionsutskott, memorial nr 10).
Ledamoten Georg Branting anförde i särskilt yttrande bl. a. att det var anmärkningsvärt att lagrådet släppt igenom 1940 års tvångsmedelslag trots dess oerhörda tänjbarhet och oklarhet (se även JO 1945 s. 170). Enligt Bran- ting borde vidare någon form av civil demokratisk kontroll av säkerhets- tjänsten ha ifrågakommit. Den kontroll JK och JO kunde utöva ansåg han otillräcklig (5.475 och 476).
4.1.5 27 kap. 16 351 RB
I PLst betänkande med förslag till rättegångsbalk fanns en bestämmelse om telefonavlyssning, som i huvudsak överensstämmer med nuvarande 27 kap. 16% RB. PLB anförde i motiven (SOU 1938:44 s. 327):
För utredningen om brott kan stundom vara av vikt, att den som verkställer för- undersökningen äger möjlighet att taga del av telefonsamtal mellan den misstänkte och annan. 1 gällande lag saknas bestämmelser härom, och för tillstånd till avhörande av sådana samtal torde erfordras Kungl. Maj:ts beslut i varje särskilt fall. Det synes lämpligt, att i samband med en fullständig reglering av förundersökningen och tvångs- medlen bestämmelser i detta hänseende upptagas i lagen.
Med hänsyn till den stora betydelsen av telefonhemlighetens bevarande böra stränga regler uppställas för ett ingrepp i denna. Sålunda bör befogenhet att taga del av te- lefonsamtal ifrågakomma endast vid brott av så grov beskaffenhet, att därå icke kan följa lindrigare straffän straffarbete i två år,och allenast om det finnes vara av synnerlig vikt för utredningen. Att medgiva dylik befogenhet även då fråga är om lindrigare brott skulle äventyra det skydd förtroliga meddelanden böra åtnjuta. Rätt att besluta om sådan åtgärd bör uteslutande tillkomma rätten, som bör äga att upptaga fråga därom allenast på yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren. Beslutet bör in— nefatta tillstånd till avhörande av samtal till och från telefonapparat. som innehaves av den misstänkte eller eljest kan antagas komma att begagnas av honom; i beslutet bör angivas nummer eller annan beteckning å telefonapparat, som tillståndet skall avse. Tillståndet bör meddelas att gälla allenast viss tid, högst en vecka, från den dag. då tillståndet delgavs telefonanstaltens föreståndare. Föreligger behov av för— längning av den bestämda tiden, bör nytt tillstånd kunna meddelas.
Vidare anmärkte processlagberedningen att i sekretesslagen borde införas föreskrift om att handlingar i här aktuella ärenden liksom rättens beslut inte fick utlämnas i vidare mån än som påkallades för åtgärdens verkstäl- lande. Beredningen anmärkte vidare:
Av praktiska skäl kan ej ifrågasättas, att undersökningsledaren eller åklagaren alltid själv skall avhöra samtal. I regel måste avhörandet ske genom polisman eller be— fattningshavare vid telefonanstalten. Uppteckning av samtal bör ej få granskas av annan än rätten, undersökningsledaren eller åklagaren. 1 den mån uppteckningen innehåller något, som ej är av betydelse för utredningen, bör den efter granskningen omedelbart förstöras.
Lagrådet (prop. 1942:5 s. 210), som inte hade något att erinra mot upp- tagande av ifrågavarande tvångsmedel eller de för dess användning upp- ställda förutsättningarna, hemställde att rätten borde kunna meddela till- stånd också för inhämtande av uppgift om telefonsamtal, som växlats eller beställts mellan apparat som kunde antas ha begagnats eller komma att begagnas av den misstänkte, och annan apparat. Så hade nämligen skett i Bä 1939 års tvångsmedelslag. Vidare ansåg lagrådet — i anslutning till samma lagrum — att det i tredje stycket borde uttalas att sakkunnig eller annan, som anlitades för utredningen angående brottet eller eljest därvid hördes, skulle — t. ex. för tolkning av chiffermeddelanden — kunna efter anvisning av rätten, undersökningsledaren eller åklagaren granska uppteck- ning av telefonsamtal.
Departementschefen ansåg (prop. 1942:5 s. 509) angående lagrådets först- nämnda hemställan att något tillägg av antytt innehåll inte borde göras och anförde:
l beredningens förslag har detta slag av ingripande icke behandlats: anledningen härtill torde ha varit att det icke ansetts som ett hävande av det rättsskydd. som tillkommer meddelandets innehåll. Det torde ock vara uppenbart, att en dylik åtgärd till sin natur icke är att jämställa med ett ingripande av det slag, varom i lagrummet är fråga. Med hänsyn härtill torde betänklighet icke möta att, såsom beredningen förutsatt. frågan därom regleras i administrativ ordning.
Vad lagrådet anförde i fråga om tredje styckets avfattning beaktades där- emot i propositionen, i vilken paragrafen bortsett från lokutionen ”straff- arbete” överensstämmer med nuvarande lydelse.
Departementschefen anmärkte i sin allmänna kommentar till lagrummet (prop. 19425 5. 508):
Lagrummet vilar på den uppfattningen, att innehållet i telefonmeddelanden, liksom i brev eller telegram, åtnjuter rättsligt skydd och att detta skydd endast genom lag kan begränsas eller upphävas. Tydligt är, att viktiga samhällsintressen kunna påkalla ett ingripande även i nu berörda fall. Enligt beredningens förslag är ingripandet be- gränsat till de grövsta brotten. Anledningen härtill har bl. a. varit den, att ett sådant ingripande skulle kunna äga rum även i fråga om sådana förtroliga meddelanden mellan närstående, som, då de ske i skrift, i regel äro undantagna från beslag.
Vid riksdagsbehandlingen gjordes inga uttalanden beträffande 27 kap. 16%" RB (1942 års riksdag, första särskilda utskottet, utlåtande nr 2).
I Gärdes m. fl. kommentar till rättegångsbalken (s. 376) anmärks att upp- teckning, på stenografisk väg eller eljest, uppenbarligen bör ske av det av- hörda samtalet och att uppteckningen inte får granskas av annan än rätten, undersökningsledaren eller åklagaren eller ock av sakkunnig eller annan som anlitas för utredningen t. ex. för tolkning av chiffermeddelanden. [ fråga om den misstänktes och hans försvarares rätt att ta del av sådan uppteckning hänvisas till 23 kap. 18ä RB, enligt vilket lagrum den miss- tänkte och hans försvarare, så snart det kan ske utan men för utredningen, skall få tillfälle att ta kännedom om vad som förekommit vid förunder- sökningen.
4.1.6 1952 års lag
Som framgått av det föregående antogs såväl kristidslagstiftningens som RB:s regler om telefonavlyssning utan någon närmare diskussion. Med hän- syn härtill kan det vara lämpligt att närmare redogöra för tillkomsten av och övervägandena kring 1952 års lag. Lagen baserades på en av stats- polisintendenten den 1 februari 1951 överlämnad promemoria, i vilken bl. a. hemställdes om utarbetande av en särskild tvångsmedelslagstiftning enligt vissa i promemorian angivna riktlinjer.
Istatspolisintendentens promemoria (prop. 1952:22 s. 20 och 21) framhölls att framför allt den bristande tillgången till tvångsmedel begränsat möj- ligheterna att frambringa bevis för brottslig verksamhet mot rikets säkerhet. Reglerna för telefon-, post- och telegramkontroll var enligt statspolisinten-
dentens mening verklighetsfrämmande och opraktiska och utgjorde inte något verkligt tillskott till polisens möjligheter att framskaffa bevis. Gällande regler motsvarade inte tillnärmelsevis de krav som i då rådande utrikes- politiska läge kunde uppställas. Redan förefintligheten av en trafikmedels- kontroll var ägnad att hindra användande av trafikmedlen i illegalt syfte. Ur preventiv synpunkt hade detta stor betydelse. Erfarenheterna från andra världskriget visade enligt promemorian dessutom att trafikmedelskontroll avsevärt ökade utsikterna till resultat av den yttre övervakningen. I brist på de upplysningar som genom sådan kontroll kunde erhållas om personliga kontakter, sammanträffanden och avsikter måste polisen väsentligen förlita sig på övervakningsarbete, vilket enligt statspolisintendenten krävde stor skicklighet vid utförandet och stora personalresurser utan att kunna eli- minera riskerna för misslyckande.
Enligt statspolisintendenten var ordningen med beslut av domstol från många synpunkter oläglig:
Domstolarna besitta vanligen icke den allmänna kunskap om bakomliggande för— hållanden, som är en grundförutsättning för nu ifrågavarande spörsmåls rätta be- dömande. Särskilt i mera tillspetsade situationer måste tvångsmedlen — ofta nattetid och utom vanlig tjänstetid — snabbt kunna beslutas. Det torde icke vara möjligt om beslutanderätten skall tillkomma domstolarna. Härtill kunna läggas de risker ur sekretessynpunkt, som äro förenade med den hos myndigheter ej sällan förekom- mande mindre noggranna förvaringen av hemliga handlingar.
Promemorian innehöll ett förslag till en lagstiftning som i huvudsak över- ensstämde med 1940 års tvångsmedelslag. Enligt förslaget skulle emellertid i fredstid polis- och åklagarmyndigheternas samtliga beslut om trafikme- delskontroll omedelbart underställas JK för prövning.
Förslag till skärpt lagstiftning om tvångsmedel vid utredning rörande brott mot rikets säkerhet upptogs härefter i proposition till 1952 års riksdag (nr 22). Förslaget byggde på en inom justitiedepartementet upprättad promemoria. Enligt propositionen (s. 22—26) borde lagstiftningen utformas som tilläggs- och undantagsbestämmelser till RB. Man borde undvika de vaga och obe- stämda formuleringarna i 1940 års lag. Användningen av tvångsmedlen borde liksom enligt RB uttryckligen anknyta till förefintligheten av miss- tanke om brott. I denna del borde man alltså bygga inte på 1940 års utan 1939 års lag. Följande brott, i vilka straffarbete ingick i strafflatituden, borde komma i fråga för undantagsbestämmelserna: högförräderi, spioneri, obe- hörig befattning med hemlig uppgift, olovlig underrättelseverksamhet, upp- ror, majestätsbrott, väpnat hot mot laglig ordning samt sabotage. Även försök och förberedelse till dessa brott skulle omfattas av de särskilda bestäm- melserna. Vad särskilt angår telefonavlyssning uttalades (prop. 1952:22 s. 24):
Tvångsmedlet bör få komma till användning beträffande samtliga de förut upp- räknade brotten. oavsett att å vissa av dem kan följa lindrigare straff än straffarbete i två år. Vidare synes det i vissa fall kunna innebära ett hinder för brottsutredningens effektivitet att förordnande om telefonkontroll får avse endast samtals avhörande. Om det finnes vara av synnerlig vikt för utredningen, bör det även vara tillåtet att inställa eller fördröja expedieringen av samtal eller att avstänga telefonapparaten —- — Med hänsyn till den ofta komplicerade beskaffenheten hos de brottsutredningar varom
här är fråga synes maximitiden för tillståndets giltighet böra förlängas till en månad. Även beträffande telefonkontrollen torde brottsutredningens effektivitet understund- om kunna bli lidande av att tillstånd måste inhämtas av rätten. Under samma för- utsättning som förut angivits i fråga om förordnande jämlikt 27 kap. 9å om kvar- hållande av försändelse (dvs. tidsutdräkt eller annan olägenhet av väsentlig betydelse för utredningen) bör förordnande om telefonkontroll få meddelas av undersöknings- ledaren eller åklagaren.
Beträffande kontrollen av tillämpningen anfördes (prop. 1952:22 s. 25) att en granskning genom särskilt kontrollorgan borde ske beträffande samtliga fall, där utvidgade befogenheter tillerkändes undersökningsledaren och åkla- garen. Denna övervakning borde med anknytning till de i RB:s tvångs- medelsbestämmelser tillämpade grundsatserna anförtros åt rätten. Under- sökningsledaren eller åklagaren skulle alltså omedelbart till rätten anmäla beslut om telefonkontroll som meddelats av dem. Rätten skulle skyndsamt pröva om förordnandet skulle upphävas.
1 de remissyttranden (prop. 1952:22 s. 26—42) som avgavs över depar- tementspromemorian tillstyrktes så gott som enhälligt en lagstiftning enligt de i promemorian uppdragna riktlinjerna. Hovrätten för Nedre Norrland framhöll, att de brott som avsågs var av det slag, att de syntes motivera särskilda åtgärder även om de begicks under en tid då det utrikespolitiska läget inte direkt gav anledning till oro för rikets säkerhet. De skärpta be- stämmelserna borde därför inte ges begränsad giltighetstid. Sveriges ad— vokatsamfunds styrelse var den enda remissinstans som anförde betänk- ligheter mot en lagstiftning i dåvarande läge enligt promemorieförslagets grunder. Samfundet anförde beträffande förslaget i allmänhet att det i vissa hänseenden innehöll bestämmelser, mot vilka vägande erinringar kunde framställas från rättssäkerhetssynpunkt.
Vad särskilt angår telefonkontrollen uttalade remissinstanserna bl. a. föl- jande.
Advokatsamfundets styrelse sade sig inte ha blivit helt övertygad om att något aktuellt behov av ändrade regler förelåg men ville inte motsätta sig förslaget såvitt avsåg tillstånd att inställa eller fördröja telefonsamtal eller avstänga telefonapparat. Inte heller ville man motsätta sig den fö- reslagna utsträckningen av giltighetstiden för tillstånd till en månad. Där- emot kunde styrelsen inte biträda vare sig förslaget att tillstånd till avlyssning skulle kunna meddelas utan hänsyn till brottets svårighetsgrad eller förslaget att ge undersökningsledare och åklagare rätt att förordna om tillstånd. Sty- relsen framhöll sålunda att den straffrättsliga reaktionen även om straffarbete ingick i strafflatituden ofta kunde antas inskränkas till ett kortvarigt fri- hetsberövande eller t. o. m. stanna vid böter. Det borde därför undersökas om det inte var möjligt att begränsa rätten så att inte svaga misstankar om en måhända lindrig brottslighet togs till intäkt för ett vidlyftigt un- dersökande av förtroliga samtal mellan närstående. Vad angår behörigheten för undersökningsledare eller åklagare att förordna om telefonkontroll fram- hölls att man kunde befara att en benägenhet att på tämligen svaga grunder anse att inhämtande av rättens beslut skulle medföra ”tidsutdräkt eller annan väsentlig olägenhet för utredningen”. Endast i undantagsfall kunde det bli nödvändigt att vidta åtgärden så snabbt att man inte skulle kunna avvakta beslut av en så lättillgänglig myndighet som rätten, som i dessa ärenden
bestod av en domare. Styrelsen ville inte för tillämpning i fredstid tillstyrka en ordning som gjorde det möjligt för polis- och åklagarmyndigheter att utan rättens i förväg lämnade medgivande avlyssna enskildas telefonsamtal utan att dessa någonsin fick veta om att de varit föremål för en sådan åtgärd. Frågan skulle komma i ett annat läge om vederbörande myndighet så snart det kunde ske utan men för utredningen underrättade den av åt- gärden berörda därom. Styrelsen var dock medveten om att vägande in- vändningar kunde resas mot en sådan underrättelseplikt.
Förste stadsfiskalen i Göteborg ansåg att det var ett hinder för en effektiv telefonkontroll att åtgärden inte fick vidtas förrän på det stadium då någon framstod som skäligen misstänkt och ifrågasatte om inte avlyssning borde få ske också av telefonapparat som inte innehades av misstänkt.
Vad särskilt angår kontrollen över tillämpningen uttalades allmänt att en effektiv kontroll var påkallad. JK anförde bl.a. att hans erfarenheter som kontrollorgan under senare delen av andra världskriget närmast gav vid handen att polis- och åklagarmyndigheternas åtgärder blev föremål för allsidigt övervägande. Kontroll var inte påkallad så mycket för att åtgärderna skulle vara i behov av korrigering som för att vid en helt okontrollerad verksamhet på detta ömtåliga område missbruk oförmärkt kunde insmyga sig samt - viktigare — den föreställningen kunde uppkomma att tvångs- medlen inte handhades på sätt som borde ske. Advokatsamfundets styrelse framhöll att åtskilliga av de betänkligheter som av rättssäkerhetsskäl eljest måste resas mot lagstiftningen bortföll om en betryggande kontroll kunde anordnas.
Åtskilliga remissinstanser hade emellertid invändningar mot att kontrol- len lades på domstolarna. Bl.a. framhölls att domstolarna inte var närmare förtrogna med polisens och åklagarnas arbetsuppgifter på området. att av- saknaden av förhandling reducerade de rättssäkerhetsaspekter som kunde läggas på en kontroll genom rätten, att domstolarnas arbetssätt inte passade samt att en centraliserad kontroll skulle befrämja en enhetlig praxis på om- rådet. JK påpekade bl.a. att domstolarna, som i vanliga fall måste kräva fullt betryggande utredning, skulle bli "benägna att i dessa fall uppställa större fordringar för att godkänna en beslutad åtgärd än som är förenligt med polisarbetet i de utredningar varom här är fråga och som också över- ensstämmer med lagstiftningens rätta innebörd”. En administrativ kontroll- myndighet borde också lättare än en domstol kunna med vederbörande befattningshavare inom polis- och åklagarväsendet öppet diskutera behovet av åtgärden och överlägga om ytterligare utredning. J Kzs erfarenheter från kriget var att ett sådant förfarande måhända också ur den enskildes synpunkt kunde vara att föredra.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län liksom advokatsamfundets sty- relse ansåg att frågan om kontroll med inslag av medborgarrepresentanter borde prövas. Enligt länsstyrelsen visade erfarenheterna av 1940 års lag att det fanns behov av medborgarinsyn. Advokatsamfundets styrelse kunde tänka sig en särskilt tillsatt nämnd med representanter för rättsväsendet och lekmän. Det var inte helt nödvändigt att varje ärende granskades; det viktigaste var att polis- och åklagarmyndigheternas åtgöranden förr eller senare granskades av ett organ som kunde få frågorna allsidigt belysta.
Departementschefen (prop. 1952:22 s. 42—50) förklarade att det var med be- klagande som han ansåg sig böra föreslåjämkningar i de reglertill skydd för den enskilde som nyligen upptagits i RB men framhöll bl. a.:
Hänsynen till rikets säkerhet vägeremellert id såtungt att vissa enskilda intressen nöd- gas vika därför. Jag vill betona den viktiga begränsning som liggeri förslagets anknytning till rättegångsbalkens regler rörande viss grad av misstanke om brott såsom förutsättning för ingripande. lnvändningarna mot förslaget med hänsyn till dess verkningar ur rättssä- kerhetssynpunkt torde också — vilket har vitsordats av samfundsstyrelsen — förlora i tyngd genom att, såsom i förslaget är avsett, ett särskilt förfarande anordnas för att hålla tillämpningen av lagen under kontroll.
På inrådan av flera remissinstanser kompletterade departementschefen de i promemorian uppräknade brotten med tagande av utländskt understöd och olovlig kårverksamhet samt mordbrand och allmänfarlig ödeläggelse i den mån gärningen innefattade sabotage även om sabotage inte åberopades vid brottsrubrrceringen.
Vad angår telefonavlyssning anslöt sig departementschefen i allt väsentligt till promemorieförslaget. Han framhöll att möjlighet att erhålla uppgift om telefonsamtal som utväxlats eller beställts mellan den misstänktes och annan telefonapparat borde medges och att detta numera, med hänsyn till den ståndpunkt som kommit till uttryck i det då gällande telegrafreglementet (i detta hänseende lika med 35 1963 års telefonreglemente), krävde ut- tryckligt lagstöd: Vad angår kontrollen ansåg departementschefen att man i möjligaste mån borde anknyta till det i RB uppställda kontrollsystemet. Rätten skulle därför överpröva de åtgärder som beslutats av åklagare eller undersökningsledare.
Beträffande frågan om offentlighet hos rättens beslut gjorde departements- chefen ett uttalande av betydelse också utanför 1952 års lags område:
Hovrätten över Skåne och Blekinge har fäst uppmärksamheten på spörsmålet om offentlighet hos rättens beslut i de ärenden det här gäller. Det ligger i sakens natur, att användandet av vissa tvångsmedel, t. ex. telefonkontroll, måste ske utan att den misstänkte äger kännedom därom. Enligt 23 kap. 18 & rättegångsbalken gäller också som en allmän grundsats vid förundersökningen, att den misstänkte och hans för- svarare först när det kan ske utan men för utredningen äga taga kännedom om vad vid förundersökningen förekommit. Det sagda måste tydligtvis i praktiken med- föra inskränkning i den misstänktes möjlighet att överklaga exempelvis ett av rätten meddelat beslut rörande telefonkontroll. Vad angår det av hovrätten omnämnda stad— gandet i 39å sekretesslagen vill jag framhålla, att detta stadgande icke i och för sig innefattar någon allmän grundsats om att part alltid äger rätt att utbekomma domstols beslut och således icke lärer kunna åberopas såsom stöd för att den misstänkte i strid mot vad som gäller enligt rättegångsbalken kan göra anspråk på att utfå ett av domstol meddelat beslut om användande av tvångsmedel.
Såvitt avser telefonkontrollen gjordes inga erinringar vid lagrådsgransk- ningen (prop. 1952z22 s. 53—57).
Vid riksdagsbehandlingen hemställdes i en motion om avslag på pro- positionen därför att något egentligt behov av den föreslagna lagen inte hade visats föreligga (motion 1952 112481). Övriga väckta motioner avsåg komplettering av brottskatalogen med ytterligare brott samt frågor om rätten att förlänga anhållningstiden. De kan därför här förbigås. Mot förslaget i övrigt hade utskottet (LU 195216 5. 43) ingen erinran men anmärkte att
man förutsatte att de utvidgade befogenheterna för undersökningsledare och åklagare även i fortsättningen skulle handhas av högt kvalificerade be- fattningshavare och endast tillgripas vid verkligt behov därav. ' Vid 1953 års riksdag väcktes motion om avslag på propositionen om lagens prolongering. Därefter har något sådant yrkande ej framställts.
4.1.7 1969 års lag
1969 års lag tillkom sedan rikspolischefen och RÅ fäst uppmärksamheten på polisens behov av att kunna använda telefonavlyssning som hjälpmedel vid utredningar om den mest kvalificerade narkotikabrottsligheten och där- vid uppgett bl.a. (prop. 1969:5 5.5 och 6):
Det är en brist i den nuvarande lagstiftningen att de brottsbekämpande myndig- heterna inte har möjlighet att tillgripa telefonavlyssning för att skaffa utredning om de farligaste formerna av illegal narkotikahantering. Man kan utgå från att narko— tikamarknaden delvis styrs av ett mindre antal personer som finansierar hanteringen och svarar för import. tillverkning och försäljning av mycket stora kvantiteter nar- kotiska preparat. Dessa personer håller sig i bakgrunden och arbetar med sådana medel att det är praktiskt taget omöjligt att få fram bindande bevisning mot dem med de spaningsmetoder som nu får användas. Med telefonavlyssning skulle man sannolikt kunna komma åt några av dem. I varje fall skulle möjligheten att tillgripa en sådan spaningsåtgärd försvåra deras arbete. De skulle i viss utsträckning tvingas att ta kontakt med sina medhjälpare på annat sätt än genom telefon och därigenom lättare kunna avslöjas med sedvanliga metoder. Bestämmelser om telefonavlyssning i samband med utredning om grova narkotikabrott skulle kunna utformas efter fö- rebilden i 27 kap. 16,5 RB. Det är dock synnerligen angeläget att giltighetstiden för rättens tillstånd får bestämmas till en månad på sätt som skett i 1952 års tvångs-
medelslag.
Rikspolischefens och RÅ:s propå synes inte ha varit föremål för remiss- behandling. I propositionen återges således endast ett anförande av JK, enligt vilket han för sin del inte ville bestrida riktigheten av rikspolischefens och RÅ:s bedömning av behovet av telefonavlyssning vid utredning av den grova narkotikabrottsligheten. Han erinrade emellertid om att telefonav- lyssning hittills torde ha använts utanför ramen för 1952 års tvångsmedelslag bara i ett fåtal fall. JK:s allmänna inställning till telefonavlyssning som hjälpmedel vid brottsutredning var att metoden utgjorde ett ingrepp i den personliga integriteten som man så långt möjligt borde undvika. Om det ansågs att skälen var tillräckligt starka för en speciallagstiftning som gav möjlighet till telefonavlyssning vid förundersökning angående grov narko- tikabrottslighet, fanns det enligt JK:s mening ingenting att invända mot att man helt eller delvis kopierade bestämmelserna i 5 & i 1952 års tvångs- medelslag.
Lagrådet lämnade lagförslaget utan erinran. Departementschefen framhöll (prop. 1969:5 s. 6 och 7) till en början att han hade samma grundinställning till telefonavlyssning som spaningsmedel som JK. Emellertid ansåg han denna kunna förenas med de framställda förslagen och fortsatte:
Det är i praktiken inte fråga om någon stor grupp av misstänkta som skulle bli föremål för telefonavlyssning. Det rör sig om personer som misstänks för att ha
gjon sig skyldiga till brott som i fråga om samhällsfarlighet och hänsynslöshet är jämförliga med andra brott beträffande vilka telefonavlyssning redan nu är tillåten— — — Den utbredning och förgrovning av narkotikabrottsligheten som har skett och som motiverar en straffskärpning gör det också angeläget att polisen får tillgång till sådana spaningsåtgärder att de grövsta brottslingarna kan avslöjas. Telefonavlyssning skulle sannolikt försvåra dessa brottslingars verksamhet och öka polisens möjligheter att få fram bindande bevisning mot dem ——- Med den restriktiva inställning jag har till telefonavlyssning som spaningsmetod förordar jag att den nya lagen görs tids— begränsad så att riksdagen inom relativt kort tid får tillfälle att pröva dess verkningar.
I anledning av propositionen väcktes motioner i vilka hemställdes om avslag på propositionen (1:907, 111104], 11908, 11:1042).
Utskottet (] LU 1969:16) hemställde att riksdagen med avslag på mo- tionerna måtte bifalla propositionen och framhöll därvid bl.a.:
Den illegala handeln med narkotika visar tendenser att tillta och få en alltmer svårartad karaktär. Brottsligheten blir allt grövre och präglas av förslagenhet och hän- synslöshet. Enligt utskottets mening är situationen sådan att enskilda intressen i viss utsträckning bör få vika inför nödvändigheten av att polisens spaningsarbete blir så effektivt som möjligt. Både riksåklagaren och rikspolischefen har, som framgår av propositionen, ansett det vara en brist i den nuvarande lagstiftningen att det saknas möjlighet att tillgripa telefonavlyssning för att skaffa utredning om de farligaste for- merna av illegal narkotikahantering. Ej heller justitiekanslern har velat bestrida be- hovet av telefonavlyssning vid utredning av sådan brottslighet. Även utskottet anser i likhet med departementschefen att nämnda spaningsmetod bör få tillgripas i kampen mot den grova narkotikabrottsligheten. Härigenom kan polisens möjligheter att få fram bindande bevisning mot brottslingarna ökas samtidigt som dessas verksamhet försvåras.
Det krav på stränga regler till skydd för rättssäkerheten, som måste uppställas vid ingrepp i telefonhemligheten. kan enligt utskottet uppfyllas på ett tillfredsställande sätt genom den föreslagna lagens uttryckliga anknytning till 27 kap. 16 & rättegångs- balken på sätt som redovisats ovan. Härigenom krävs bl. a. beslut av domstol för lagens tillämpning i varje särskilt fall. En betydelsefull rättssäkerhetsgaranti ligger också däri att. på grund av lagens tidsbegränsning, redan nästa års riksdag får tillfälle att pröva lagens verkningar om fråga uppkommer om förlängning av giltighetstiden. I sådant fall synes det erforderligt att i propostitionen till ledning för prövningen lämnas en redogörelse för de erfarenheter som vunnits av lagens tillämpning, bl. a. huruvida den avsedda effekten uppnåtts.
4.1.8 1958 års motion
Första lagutskottet (l LU 1958120) hade 1958 att behandla en motion, 11355, i vilken föreslogs utredning för att stärka rättssäkerhetsgarantierna för den enskilde i ärenden om telefonavlyssning.
I motionen framhölls bl. a. att telefonavlyssning som straffprocessuellt tvångsmedel inte vara kringgärdat med tillfredsställande rättssäkerhetsgå- rantier och att tillskapandet av någon form av kontroll skulle vara ägnat att förhindra ryktesspridning, som i skilda sammanhang framförts offentligt. Motionären erinrade om att ärenden av detta slag handlades av ensamdomare och att det, motionären veterligt, aldrig förekommit att domstol avslagit framställning om telefonavlyssning. Som uppslag till reform framfördes 'tanken att i ärenden om telefonavlyssning skulle förordnas en "offentlig
försvarare", som — utan att den misstänkte underrättades — skulle vid för- handling inför domstolen inom lyckta dörrar ta ställning till det föreliggande materialet och i övrigt anföra vad han aktade nödigt.
Utskottet inhämtade yttranden över motionen från RÅ och Stockholms rådhusrätt samt beredde Sveriges advokatsamfund tillfälle att yttra sig. Re- missinstanserna intog en i huvudsak negativ hållning till förslaget, särskilt vad gäller förslaget om offentlig försvarare. Rådhusrätten anmärkte att en låg avslagsfrekvens inte behöver innebära att beslutanderätten utövats otill- fredsställande. Det hade förekommit fall då rådhusrätten vid framställning om tillstånd till telefonavlyssning framfört synpunkter, som föranlett åkla- garen att återta framställningen. Rådhusrätten fann bl. a. därför inte skäl till ändring i domförhetsreglerna. _ . Rådhusrätten ställde sig också avvisande till tanken på offentlig försvarare och anförde i denna del:
Telefonavlyssning kommer till användning, då det gäller uppdagande av synnerligen grova brott. I fråga om avslöjande av brott mot rikets säkerhet, torde telefonavlyssning vara ett av de viktigaste hjälpmedel, som står till buds. För att tvångsmedlet skall kunna få åsyftad verkan är det av största vikt att i möjligaste mån hemlighålla den misstänktes namn och de omständigheter, på vilka misstanken grundas. Med hänsyn härtill böra upplysningar i angivna avseenden icke lämnas till större personkrets än som är oundgängligen nödvändigt. Varje utökning av denna krets torde kunna med- föra fara för att effektiviteten av polismyndighetens verksamhet för uppdagande av brott skall komma att förringas eller rent av omintetgöras. I detta sammanhang vill rådhusrätten erinra om bestämmelsen i 23 kap. 18 & rättegångsbalken, enligt vilken en försvarare icke äger rätt att taga del av vad vid förundersökningen förekommit förrän tillfälle därtill kan lämnas utan men för utredningen. Av det anförda framgår, att, därest offentliga försvarare skulle förordnas i ärenden angående telefonavlyssning, det med nödvändighet måste iakttagas, att till sådana försvarare utse allenast personer, som efter noggrann prövning befinnas särskilt pålitliga och i övrigt skickade för upp- giften. Med hänsyn till ärendenas brådskande natur måste dylika försvarare vara att tillgå över hela landet utan nämnvärd tidsutdräkt. Det torde möta svårigheter att för samtliga uppkommande fall få tillgång till sådana försvarare. Enär försvararen på grund av sekretessen icke skulle kunna inhämta upplysningar från den miss- tänkte eller eljest införskaffa utredning utöver den som åklagaren förebringar, tor- de försvararens möjligheter att på ett mera effektivt sätt tillvarataga den misstänktes intressen vara begränsade. Även om försvararen tillerkändes rätt att överklaga dom- stols beslut, lärer han på grund av vad nyss sagts icke kunna mera ingående motivera sitt överklagande. Slutligen må anmärkas, att den enskildes intresse av skydd för förtroliga meddelanden måste anses vara jämförelsevis ringa i förhållande till sam- hällets intresse att hemlighålla förhållanden, vilkas yppande skulle kunna förhindra eller äventyra avslöjande och beivrande av brott mot rikets säkerhet och annan farlig brottslig verksamhet.
Rådhusrätten var däremot positiv till en effektiv kontroll av domstolarnas utövande av beslutanderätten i telefonavlyssningsärenden, om sådan kon- troll skulle kunna vara ägnad att åtminstone i någon mån öka förtroendet för domstolarnas verksamhet i detta hänseende. Som tänkbara vägar där- vidlag nämnde rådhusrätten skyldighet för domstolen att — i vart fall vid förlängning av meddelat tillstånd — lämna underrättelse om beslutet till JK eller JO och en motsvarande underrättelseskyldighet för åklagaren i för- hållande till RÅ.
RÅ ansåg att redan nu torde finnas tillräckliga garantier för den enskildes rättssäkerhet och att en utvidgad kontroll snarare borde utövas av JO än av den tilltänkta offentliga försvararen. Dennes befogenhet att handla bakom sin huvudmans rygg skulle stå i strid med en försvarares allmänna ställning och uppgift och han skulle knappast utan samråd med den misstänkte kunna effektivt ta dennes intressen till vara.
I ett av RÅ införskaffat yttrande från statsåklagaren i Stockholm hänförde sig denne till ett från dåvarande stadsfiskalen Werner Ryhninger infordrat yttrande, vari anfördes bl.a.:
Telefonkontroll och personövervakning eller 5. k. ”skuggning” utgöra de viktigaste medlen för uppdagandet och bekämpandet av illegal verksamhet. Båda komplettera varandra i hög grad. Å ena sidan har genom telefonkontrollen ett flertal farliga Spio- nerifall kunnat avslöjas men å andra sidan har fall förekommit,då genom dylik kontroll personer kunnat helt rentvås från till synes berättigade misstankar.
Här i Stockholm, där de flesta telefonkontrollärendena förekomma, äro dessa te— lefonkontrollärenden föremål för lång och omsorgsfull prövning, innan ett tillstånd meddelas. Polismyndigheten har först att taga ställning till fallet, huruvida de lagliga förutsättningarna för en sådan tvångsåtgärd föreligga.
Om så finnes vara fallet, upprättas en promemoria, som innefattar en utförlig re- dogörelse för samtliga de skäl och omständigheter, varpå misstankarna mot personen i fråga grundas. Denna promemoria föredrages därefter för den åklagare, som har att handlägga dylika ärenden. Om han finner de förebragta omständigheterna bärande, överlämnar han ärendet till rätten jämte skriftlig framställning om telefonkontroll. Anses utredningen icke tillfyllest, kan åklagaren eller rätten begära dess komplettering. Det är alltså tre instanser, nämligen polismyndigheten, åklagaren och rätten, som omsorgsfullt prövar ett dylikt ärende, innan det avgöres. Endast i mycket sällsynta fall av brådskande karaktär förekommer det, att åklagaren interimistiskt förordnar om telefonkontroll, i vilket fall anmälan ofördröjligen sker hos rätten. Självfallet är att polismyndigheten. åklagaren och rätten lagligen äro skyldiga att vid handläggningen av dylika ärenden tillvarataga den enskildes intressen lika väl som det allmännas. Då enligt gällande lagstiftning rätten utsatts som kontrollorgan beträffande ifråga- varande tvångsmedel, har därmed den bästa garanti skapats för att jämväl den miss— tänktes rätt och intressen bliva beaktade och tillgodosedda. Det finnes ingen berättigad anledning antaga, att rätten vid sin kontroll i fråga om telefonavlyssningsärenden skulle vara mindre rigorös eller noggrann än vad förhållandet är beträffande övriga straffprocessuella tvångsmedel.
— — — Förordnande av en särskild ”offentlig försvarare" eller medborgarrepresentant i varje telefonkontrollärende skulle — oavsett vilken yrkesgrupp dessa representanter än utväljas — medföra att innehållet i dessa ärenden så småningom skulle spridas inom en ganska stor personkrets, vilket bl. a. ur sekretessynpunkt måste anses högst olämpligt. Att en och samma person förordnades att permanent uppehålla funktionen som representant eller offentlig försvarare för de misstänkta synes mindre lämpligt. För närvarande handlägges ifrågavarande ärenden av tre företrädare för rättsväsendet. Att utöka antalet med ytterligare en person torde icke vara ägnat öka rättsäkerheten" utan snarare utgöra en belastning ur arbetssynpunkt.
Advokatsamfundet (dess yttrande återges i Tidskrift för Sveriges Advo- katsamfund 1958 s. 187 f) framhöll att som ovillkorliga förutsättningar för telefonavlyssning alltid måste krävas att någon skäligen kunde misstänkas för brott och att telefonavlyssning var av synnerlig vikt för utredningen. Samfun- det fortsatte:
Den största svagheten med de nu gällande reglerna ligger enligt styrelsens mening i den bristfälliga kontrollen över att de nyss nämnda förutsättningarna verkligen är uppfyllda. Rättens prövning utgör ett alltför bräckligt skydd för den enskilde, beroende därpå att rätten (i realiteten en domare) är nödsakad att taga ställning till frågan utan att partsförhandling ägt rum, dvs. utan att frågan blivit belyst även från den misstänktes sida. Det sagda har i allt väsentligt sin tillämpning vare sig rättens pröv- ning avser en framställning av åklagaren eller innebär en överprövning av ett av undersökningsledaren eller åklagaren redan fattat beslut. I båda fallen är det i verk- ligheten uteslutande åklagarens redogörelse för saken som måste läggas till grund
för avgörandet. — --
Då rättssäkerheten på förevarande område enligt styrelsens uppfattning icke kan anses omgärdad med erforderliga garantier, anser styrelsen syftet med motionen be- hjärtansvärt, och styrelsen vill därför tillstyrka motionärens förslag om utredning. Vid en sådan utredning bör främst undersökas möjligheterna att genom något redan befintligt eller för ändamålet inrättat organ åstadkomma en mera betryggande kontroll över det ifrågavarande tvångsmedlets användande.
Däremot avvisade samfundet tanken på en "offentlig försvarare". En försvarare kan inte ta ställning till misstankens styrka utan att få tillfälle att tala med den misstänkte, och om arrangemanget var tänkt som något mer än ett kontrollorgan vore det inte förenligt med den förtroendeställning en försvarare intar gentemot den misstänkte.
Utskottet framhöll för sin del inledningsvis att ensamdomarkompetensen inte är något som särskilt utmärkte telefonavlyssningsärendena utan ären all- män regel såvitt avsåg domstolskontrollen över de straffprocessuella tvångs- medlen. Beträffande förfarandet i allmänhet gälleratt den misstänkte och hans försvarare skall beredas tillfälle att yttra sigi ärendetelleri varje fall få underrät- telse om åtgärden. En sådan ordning kunde inte upprätthållas vid telefonav- lyssning eftersom syftet med åtgärden i så fall skulle förfelas. Av tvingande skäl hade alltså avsteg fått göras från den eljest gällande ordningen. Den av mo- tionären anvisade utvägen att förordna "offentlig försvarare” ansåg utskottet föga ägnad att åstadkomma en bättre grundval för rättens avgörande. "I själva verket skulle försvararen komma att intaga ställning av ett slags kontrollorgan. Anordnande av kontroll å myndighets handhavande av offentliga angelägen- heteri den ordning som sålunda skisserats synes icke böra ifrågakomma."
Utskottet kommenterade även advokatsamfundets tanke på att genom något redan befintligt eller för ändamålet inrättat organ åstadkomma en mera betryggande kontroll:
Utskottet har svårt att se att mycket skulle vara att vinna genom en sådan anordning, eftersom det ifrågasatte organet knappast kunde erhålla större underlag för sitt be- dömande än vad nu är fallet beträffande domstolen. Naturligtvis kunde ett dylikt organ ges en stark sammansättning, eventuellt inkluderande medborgarrepresentanter - en tanke som tidigare framförts men förkastats — och en möjlighet vore också att föreskriva att i domstol skulle vid handläggning av dylika frågor sitta nämnd. Utskottet anser emellertid för sin del skäl icke föreligga att företaga någon ändring i de gällande kontrollanordningarna. Den nuvarande domstolsprövningen torde in- innebära en tillräcklig garanti ur rättssäkerhetssynpunkt. Det bör också erinras om justitieombudsmannens tillsynsverksamhet, som i väsentlig omfattning är inriktad på domstolarnas och åklagarnas handhavande av de lagliga möjligheterna till ingrepp ienskildas fri— och rättigheter. Tilläggas kan att ingen velat göra gällande att missbruk av handhavandet av telefonavlyssning förekommit.
Utskottet hemställde därför att motionen inte borde föranleda någon riks- dagens åtgärd. 1 en reservation framhölls bl. a. att domstolsprövningen av telefonkontrollen grundas på ena partens redogörelse utan att saken — som regelmässigt annars sker — blir belyst även från motsidan. Eftersom någon representant för den misstänkte aldrig får reda på tvångsåtgärden blir ärendet från dennes sida aldrig överklagat. Några prejudikat till ledning för praxis tillskapas inte. Reservanterna tillstyrke utredning i enlighet med motionen.
Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan. i andra kammaren dock först efter votering.
4.1 .9 Wennerströmqffären
Telefonavlyssning spelade en viktig roll i de spaningar, som ledde till att Stig Wennerström avslöjades och 1964 dömdes för grovt spioneri. [ anledning av Wennerströmaffaren tillsattes 1963 dels en undersökningskommission, vanligen kallad juristkommissionen i Wennerströmaffären, dels en parla- mentarisk nämnd. Juristkommissionen avgav i april 1964 sitt utlåtande (SOU 1964:15). Parlamentariska nämnden avgav samma månad en rapport (SOU 1964:17), som i huvudsak innehåller en kronologisk redovisning av vad som förekommit i ärendet. Nämnden hade också att överväga de principiella riktlinjerna för handläggningen av säkerhetsfrågor. Denna del av uppdraget fullbordades med utlåtandet (SOU 1968:4) Handläggningen av säkerhets- frågor.
Wennerström hade under andra världskriget uppmärksammats av säker- hetspolisen och ställts under telefonkontroll. Hösten 1958 blev Wennerström på nytt aktuell för säkerhetspolisen. Misstankarna mot honom samman- fattades i en s. k. telefonkontrollpromemoria (TK-promemorian) som ut- gjorde grundvalen för en begäran om rättens tillstånd till telefonavlyssning. Promemorian och den inledande handläggningen av ärendet från åklagarens och domstolens sida redovisas ingående av juristkommissionen (SOU 1964:15 s. 45—50). Kommissionen kommenterar telefonavlyssningsbeslutet. som meddelades i november 1959 och kom att förlängas fram till Wen- nerströms anhållande i juni 1963, på följande sätt:
Att telefonkontrollen bedömdes vara av synnerlig vikt för utredningen förefaller helt naturligt. Såväl på hösten 1959 som praktiskt taget hela tiden därefter var det nämligen icke särskilt mycket polisen kunde göra för att föra utredningen i Wen- nerströmärendet framåt. Telefonkontroll kunde emellertid bliva till god hjälp. även om det knappast kunde förväntas. att vid de avlyssnade telefonsamtalen något skulle framkomma som direkt avslöjade Wennerström; den kunde likväl antagas ge åtskilliga upplysningar om honom stort value för utredningen.
Beträffande frågan om Wennerström var skäligen misstänkt för spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet konstaterade kommissionen (SOU 1964:15 s. 49 1) att vad som upptagits i TK-promemorian, mot bakgrund av vad som senare framkommit, praktiskt taget genomgående saknade egent- lig betydelse som bevis för att Wennerström var skyldig. Enligt kommis- sionen måste beaktas att "all bevisvärdering, ej minst i ett fall som det förevarande, inrymmer ett subjektivt element. Resultatet av värderingen kan därför, beroende på vem som verkställer den, utfalla olika utan att
man fördenskull kan säga, att den ena slutsatsen är riktig och den andra felaktig." Kommissionen fann det likväl ”synnerligen tveksamt, om det i TK-promemorian åberopade bevismaterialet verkligen kunde — även med en för Wennerström oförmånlig tolkning av bedömningsspörsmålen — vid en objektiv prövning anses innefatta grund för skälig misstanke mot ho- . nom." Enligt kommissionen torde också rådmannen Curt Nordström, som fattat rådhusrättens beslut, ha bedömt bevisfrågan som tveksam. Nordström hade inför kommissionen anfört:
För att lagstiftningen om telefonkontroll skall fylla sitt ändamål måste man vara ganska frikostig i tillämpningen och ej uppställa alltför stora fordringar för att bevilja telefonkontroll i misstänkta spionerifall. Man måste väga mot varandra å ena sidan de väsentliga allmänna intressen som står på spel och å andra sidan den enskildes krav på personlig integritet. Då fråga är om grovt spioneri måste i allmänhet anses att samhällets intresse att avslöja den spioneriverksamhet. som misstänkes pågå. är så stort att ijämförelse härmed den enskildes intresse att icke bliva utsatt för telefonkontroll är att betrakta som ganska ringa. l fallet Wennerström fick man vid bedömningen taga särskild hänsyn till att Wennerström genom sin ställning hade möjlighet att komma över mycket hemligt material och att det därför var synnerligen allvarligt om misstankarna mot honom verkligen var grundade.
Denna tveksamhet kvarstod ännu våren 1962, då Nordström uttalat att det var osäkert om tillstånd till avlyssning kunde meddelas i fortsättningen (SOU 1964:15 s. 81). Ännu så sent som i december 1962 föranledde en föredragning av då framkommet material inför utrikesministern Torsten Nilsson denne till den personliga reflexion att det var "anmärkningsvärt att man på så vaga grunder kunde råka ut för telefonavlyssning i det här landet."
I sina synpunkter på spaningsarbetet (SOU 1964:15 s. 106 f) finner kom- missionen att polisen ansett direkt övervakning praktiskt omöjlig och därför varit hänvisad till indirekt övervakning genom telefonavlyssning. Härige- nom erhölls rika bidrag till den person- och miljökännedom som man efter- strävade. Man fann bl. a. att Wennerström flitigt umgicks med utländska militärattacheer, som misstänktes syssla med illegal underrättelseverksam- het, vilka kontakter dock kunde ha en naturlig förklaring. Man hade inte någon regelbunden skuggning. Genom telefonkontrollen kunde man emel— lertid göra den skuggning som förekom rationell och mindre personalkrä- vande.
Parlamentariska nämnden redovisar 1 SOU 1968:4 ett omfattande material om säkerhetstjänsten och illegal underrättelseverksamhet i Sverige och ut- omlands (s. 13—22). Ett särskilt avsnitt (5. 35—44) ägnas åt säkerhetsunder- rättelsetjänsten. Under rubriken Spaning (s. 37—41) redovisas 1952 års lag, den diskussion om denna som följde i Wennerströmaffärens spår samt nämndens slutsatser:
Vid Wennerströmaffärens behandling i riksdagen och under debatten i samband därmed blev tvångsmedelslagens bestämmelser föremål för diskussion. Denna gällde närmast spörsmålet om det sakligt befogade i de beslut om telefonkontroll som med— delats i fråga om Wennerström, förutsättningarna att smidigt tillämpa beslutet på de olika telefonapparater som han begagnade samt domstolens möjligheter att skaffa sig ett tillräckligt underlag för att bedöma det berättigade i en framställning om te- lefonavlyssning o.d.
Vid en avvägning mellan statens intresse av en effektiv brottsbekämpning inom
säkerhetssektorn och den enskildes rätt till integritet i fråga om individuella ingri— panden finner nämnden att 1952 års lag på ett godtagbart sätt reglerar detta ömtåliga spörsmål. Nämnden har, särskilt då det gäller telefonkontroll, i viss utsträckning granskat den praktiska tillämpningen av 1952 års lag. Vad som därvid framkommit har ej givit anledning till anmärkning. De ärenden som förekommer inträffar hu- vudsakligen i Stockholm, där de handlägges av en och samme domare. Vid andra domstolar är dylika ärenden mindre vanliga. Det kunde i och för sig vara önskvärt — särskilt för sekretessens skull och för vinnande av en enhetlig tillämpning — att alla dessa ärenden handlades vid en och samma domstol, varvid Stockholms rådhusrätt närmast skulle komma i fråga, eller vid ett fåtal domstolar. Nämnden har diskuterat spörsmålet om en sådan centralisering av domstolsbehandlingen av säkerhetsärenden, men har ej funnit tillräckliga skäl att göra en hemställan i detta hänseende. Särskilt kan framhållas, att det för uppnående av detta syfte vore nödvändigt att ändra rät- tegångsbalkens forumregler. Detta kan synas vara en alltför ingripande åtgärd för de relativt få ärenden, som det här gäller. En annan beaktansvärd synpunkt är, att säkerhetsärenden ej i något hänseende bör handläggas vid Specialdomstol.
Enbart sett ur synpunkten av största möjliga effektivitet i säkerhetspolisens spa- ningsverksamhet kunde väl tänkas vissa justeringar i tvångsmedelslagen. Så skulle det till exempel ur denna synpunkt innebära betydande fördelar, om telefonkontroll kunde medgivas redan då misstanke förelåg om sådant brott som avses i 1952 års lag. Enligt gällande lag fordras att denna misstanke avser viss person och kontrollen kan - såsom ovan närmare angivits — endast riktas mot denna persons telefonsamtal. En på antytt sätt utvidgad telefonkontroll skulle med hänsyn till vad som är känt om den säkerhetshotande verksamhetens vägar och metoder här i landet underlätta förhindrandet av illegal underrättelseverksamhet. Den för närvarande gällande lag- regleringen har dock den uppenbara fördelen att den innehåller en bestämd av- gränsning av de fall då kontrollen får användas: först då misstanken nått sådan in- tensitet att den kan hänföras till viss person. Häri ligger en garanti mot missbruk av telefonavlyssning, som man icke ens för en så viktig Spaningsverksamhet som den förevarande bör avstå ifrån. — Nämndens överväganden i fråga om telefonkon- trollen har ej lett till förslag om ändring i gällande bestämmelser.
4.1 . 10 Senare diskussion
I samband med att 1969 års lag förlängdes 1970 väcktes likalydande motioner (11232 och Il:271)_ i vilka hemställdes om en fullständig översyn av te- lefonavlyssningsbestämmelserna och förslag till former för parlamentarisk insyn och kontroll i fråga om polisens tillämpning. Motionärerna anförde bl. a. att behovet av parlamentarisk insyn och kontroll, som i fråga om 1952 års lag kan förekomma i efterhand genom de parlamentariska ledamöternai RPS, borde föreligga också i andra fall av telefonavlyssning. En sådan insyn borde enligt motionärerna kunna anordnas utan att polisverksamheten ytterligare kompliceras eller sekretessen eftersätts och ges formen av redovisningar i. efterhand med bevarande av diskretionen i personfrågor. Remissinstanserna var i huvudsak negativa till motionerna. På utskottets hemställan (1 LU 1970146 5. 11 Oavslog riksdagen motionerna.
Kravet på översyn av bestämmelserna återkom emellertid i samband med riksdagsbehandlingen av terroristlagen 1973. Utskottet, denna gång justi- tieutskottet (JuU 1973118 5. 20—22), fann, som framgår av utredningens di- rektiv (se 1.1), att den successiva utökningen av telefonavlyssningsmöj- ligheterna motiverade en samlad översyn av lagstiftningen och dess till-
lämpning. Riksdagen beslöt att ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört (rskr 19732121).
4.2. Gällande rätt
Reglerna om telefonavlyssning som straffprocessuellt tvångsmedel återfinns i 27 kap. 16 & RB, i 5 och 6 && 1952 års lag samt i 1969 års lag. Den centrala bestämmelsen är 27 kap. 165 RB. Innebörden av 1952 och 1969 års lagar är att vid de typer av brott, som där avses, telefonavlyssning tillåts vid förundersökning rörande lindrigare brott än enligt 27 kap. 165 RB. Till- ståndstiden är dessutom längre. Härutöver tillkommer i 1952 års lag en möjlighet för undersökningsledaren eller åklagaren att interimistiskt för- ordna om avlyssning.
4.2.1 27 kap. 1659 RB
Den grundläggande bestämmelsen om telefonavlyssning, 27 kap. 16 & RB, lyder:
Kan någon skäligen misstänkas för brott, tör vilket ej är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år, och finnes det vara av synnerlig vikt för utredningen, att un- dersökningsledaren eller åklagaren erhåller del av samtal till och från telefonapparat, som innehaves av den misstänkte eller eljest kan antagas komma att begagnas av honom, äge rätten meddela tillstånd till deras avhörande. Fråga därom må upptagas allenast på yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren.
Tillstånd skall meddelas att gälla viss tid, högst en vecka, från den dag, då tillståndet delgavs telefonanstaltens föreståndare.
Om granskning av uppteckning. som ägt rum vid samtals avhörande, äge vad i 12 & första stycket stadgats om undersökning och granskning av enskild handling motsvarande tillämpning. 1 den mån uppteckningen innehåller något, som ej är av betydelse för utredningen, skall den efter granskningen omedelbart förstöras.
Minimistrafffängelse i två år
Telefonavlyssning enligt RB är tillåten endast beträffande särskilt grova brott. Förundersökningen skall avse ett brott för vilket minimistraffet är fängelse i två år eller däröver. Vilka brott som härvid kan komma i fråga redovisas i bilaga.
Anknytningen till minimistraffet två års fängelse överensstämmer med andra regler i RB, som syftar till att skydda förtroliga meddelanden (jfr 3.3.4). 1 27 kap 2 5 andra punkten RB förutsätts brott av denna svårhetsgrad för beslag av skriftliga meddelanden mellan den misstänkte och honom närstående. 1 36 kap. 55 fjärde stycket RB anges likaledes minimistraffet fängelse i två år för att den tystnadsplikt, som kan åvila advokater, läkare och liknande befattningshavare, skall få genombrytas vid vittnesförhör inför domstol; dock får tystnadsplikten för försvarare aldrig brytas. 1 RB:s sy- stematik finns överhuvudtaget inte någon högre svårhetsgrad. Den närmast kommande lägre svårhetsgraden är brott, för vilket är stadgat fängelse i ett år eller däröver. Denna kategori, som således anknyter till strafflatitudens
övre gräns, omfattar huvudparten av de brott, som upptas i BrB. Något högre minimistraff än fängelse i två år som förutsättning för viss åtgärd anges inte heller i övrigt i svensk rätt.
Skälig misstanke
För att telefonavlyssning skall få tillgripas förutsätts vidare att förunder- sökningen nått det stadium då någon blivit skäligen misstänkt för det grova brottet. Som framgått av den tidigare redogörelsen (3.3) är begreppet skälig misstanke i flera fall en förutsättning för användandet av tvångsmedel. Skälig misstanke krävs således för anhållande, reseförbud, kvarstad, skingrings- förbud och kroppsbesiktning. Mot den som är skäligen misstänkt ges även vidgade möjligheter till husrannsakan och kroppsvisitation. Skälig misstanke mot någon förutsätts vidare enligt 23 kap. 18 & RB för att man i samband med förhör skall vara skyldig att underrätta honom om misstanken.
Vad som egentligen åsyftas med uttrycket skälig misstanke ärinte närmare redovisat i RB:s förarbeten. Beträffande kravet på sannolika skäl för häktning uttalade PLB (SOU 1938:44 s. 297 D:
Det torde inte vara möjligt att genom en fast regel närmare ange vad som är att anse som sannolika skäl; frågan härom måste bedömas efter omständigheterna i varje särskilt fall. Tydligt är, att förefintligheten av skäl, som leda till misstanke mot viss person, ej är tillräcklig anledning att häkta honom. Å andra sidan behöva skälen ej vara så starka att en fällande dom kan grundas därå. Men de föreliggande omständigheterna måste vara sådana, att de vid en objektiv bedömning komma miss- tanken att framstå som berättigad.
Vad som anförts om svårigheten att ange innebörden av uttrycket san- nolika skäl har tillämpning också på uttrycket skälig misstanke. Gärde (s. 310 f) framhåller att denna grad av misstanke är starkare än vad som in- nefattas med att någon kan misstänkas för brottet men inte uppgår till vad som avses med sannolika skäl. Ekelöf (Rättegång 5, 1972, s. 86) anser att bevisstyrkan skall kunna jämföras med uttrycket ”antagligt”. Att det ofta är svårt att fastställa gränsen för skälig misstanke och att all bevis- värdering inrymmer ett subjektivt element framhölls av juristkommissionen i Wennerströmaffären (se 3.4.9).
Synnerlig vikt för utredningen
Förutom brott av viss svårhetsgrad och misstanke av viss styrka fordras att telefonavlyssning är av synnerlig vikt för utredningen. Vad som avses med synnerlig vikt för utredningen är inte närmare utvecklat i förarbetena. 1 t. ex. 27 kap. 1 & RB används uttrycket ”betydelse för utredning om brott”. Att telefonavlyssning i åtskilliga fall uppfyller kravet att vara av betydelse för utredningen är uppenbart. Orden "synnerlig vikt” uttrycker emellertid en förstärkning. Av förarbetena framgår att telefonavlyssning betraktas som ett så ingripande och extraordinärt tvångsmedel att det inte bör få tillgripas om det skäligen kan begäras att utredningen bedrivs efter andra linjer.
Kravet på synnerlig vikt för utredningen torde inte böra uppfattas så, att vad som kan komma fram genom avlyssningen skall vara direkt av-
slöjande och leda till omedelbart fällande bevisning. Denna slutsats stämmer överens med den bedömning som gjordes av juristkommissionen i Wen- nerströmaffaren (se 3.4.9). Kommissionen, som ställde sig tveksam till gra- den av misstanke, hyste ingen tvekan om åtgärdens riktighet från utred- ningssynpunkt. Kommissionen framhöll att polisen på grund av Wenner- ströms arbetsförhållanden och vaksamhet mot övervakningsåtgärder ansåg sig hänvisad till den indirekta form av övervakning som telefonavlyssning innebar. Man fick härigenom rika bidrag till den eftersträvade person- och miljökännedomen samt kunde inrikta den direkta övervakningen. skugg- ningen, på tidpunkter då denna bedömdes särskilt erforderlig och bedriva den rationellt och med mindre insatser av personal.
Telefonavlyssning kan påverka förundersökningen på olika sätt. Åtgärden kan frambringa bevisning, som är direkt fällande för den misstänkte. Den kan emellertid också ha en mera indirekt verkan. Genom avlyssning får man upplysningar som man annars tvingas söka på annat sätt eller ej alls kan få fram. Härigenom kan åtgärden vara resursbesparande. Detta gäller bl.a. om man kan undvika den mycket personalkrävande och vanskliga spaningsfonn som fortlöpande skuggning utgör och i stället välja ut tillfällen när skuggning kan antas ge resultat. Telefonavlyssning är också i regel en mera skyddad spaningsfonn. Utredningen kan sålunda föras framåt utan att man avslöjar misstankarna för den misstänkte och personer i hans bekantskapskrets. En resursbesparingseffekt är också att telefonkontrollen i många fall torde kunna leda till ett snabbare klarläggande av om miss— tankarna är befogade och om det finns skäl att fortsätta förundersökningen.
1 utländska telefonavlyssningsregler (se 8.4 och 8.6) föreskrivs att åtgärden får vidtas ”om utforskande av sakförhållandena på annat sätt är utsiktslöst eller väsentligt försvårat” (Västtyskland) eller ”om normala spaningsåtgärder har försökts eller misslyckats eller kan befaras misslyckas eller vara alltför farliga” (USA). I princip torde uttrycket ”synnerlig vikt för utredningen” i 27 kap. 16 & RBjämte den ovannämnda betydelsen för förundersökningen innefatta detta krav på att enbart konventionell spaning framstår som me- ningslös.
Det vill synas som om man vid tillkomsten av reglerna i RB hade räknat med att telefonavlyssningen skulle leda till mera direkta avslöjanden. Till stöd för detta antagande kan åberopas betonandet av att åtgärden vidtas utan den misstänktes kännedom. Detta hindrar emellertid inte att den vidare innebörd av uttrycket synnerlig vikt som här har utvecklats är förenlig med lagstiftningens ordalag och målsättning.
Vilka samtal får avlyssnas?
Lagrummet förutsätter att någon skall vara skäligen misstänkt för visst all- varligt brott och att det skall vara av synnerlig vikt för utredningen att samtal till eller från telefonapparat, som innehas eller eljest kan antas be- gagnas av den misstänkte, får avlyssnas av de brottsutredande myndig- heterna. Innan frågan om vilka samtal som får avlyssnas närmare utvecklas synes det ändamålsenligt att i detta sammanhang något beröra vissa allmänna frågeställningar angående åtgärdens rättsliga natur.
I den juridiska litteraturen räknas telefonavlyssning till de reella tvångs- medlen. Avlyssningens objekt kan uppfattas antingen som den telefonap- parat som man indirekt sätter sig i besittning av genom avlyssningen eller som de samtal som utväxlas på telefonapparaten. Förutsättningen att någon skall vara skäligen misstänkt och att tillståndet skall avse telefoner med starkare eller svagare anknytning till den misstänkte innebär enligt detta resonemang inte att tvångsmedlet övergår till att bli personellt utan fungerar endast som spärr och styrmedel. Utredningen skall ha nått viss nivå och avlyssningen inriktas på vissa komprometterade apparater, vilkas avlyss- nande kan antas vara särskilt värdefullt.
Att telefonavlyssningen regleras i RB:s beslagskapitel medför inte att man skall jämställa telefonavlyssning med beslag, vare sig av apparaten eller av samtalen. Själva tillståndet kan närmast jämföras med husrannsakan, som tillåter polisen att gå in på ett eljest förbjudet område för att söka föremål som kan tas i beslag eller för att i övrigt utröna omständigheter av betydelse för utredningen. Polisen får härvid tillgång till en mängd föremål eller informationer, varav ofta endast en mindre del har betydelse för ut- redningen. Liksom man vid husrannsakan tar vissa föremål i beslag gallrar man vid telefonavlyssningen bort betydelselösa samtal och bevarar endast uppteckningarna av samtal som har betydelse för utredningen. Om man så vill kan man dock säga att dessa samtal tas i beslag.
Det är viktigt att minnas denna sammansatta funktion hos ett avlyss- ningstillstånd. Å ena sidan tillåts avlyssning av samtal på viss telefon, å andra sidan får uppteckningarna av samtalen bevaras endast i den mån de är av betydelse för utredningen. En sådan uppdelning ligger delvis i sakens natur eftersom det är svårt att i praktiken begränsa åtgärden till de betydelsefulla samtalen. Häri finns en påtaglig likhet med kvarhållande av försändelse enligt 27 kap. 9å RB i förening med beslag, särskilt då det gäller brev och andra försändelser, som kan innehålla förtroliga meddef landen. Likheterna gör att sistnämnda spörsmål förtjänar att särskilt upp- märksammas. Det behandlas därför i ett särskilt avsnitt (9.10).
Beröringspunkterna med andra reella tvångsmedel undanskymmer dock inte att telefonavlyssning i många stycken är en udda rättsfigur. 27 kap. 165 RB innehåller regler som innefattar motsvarigheter till beslag, kvar- hållande av försändelse och husrannsakan. Men någon fullständig över— ensstämmelse föreligger dock uppenbarligen inte.
I själva lagtexten finns ingen begränsning av avlyssningen till samtal, i vilka den misstänkte själv deltar. I uttrycket ”som eljest kan antagas be- gagnas” ligger inte heller något krav på att det huvudsakligen skall vara den misstänkte som använder telefonen. Detta kan synas tyda på att avsikten är att åtkomma även utomståendes samtal. Stadgandet torde emellertid ha till utgångspunkt behovet att avlyssna den misstänkes samtal. Tillståndet skall avse apparater med anknytning till den misstänkte. Om utgångspunk- ten varit en annan än den nämnda skulle en sådan anknytning inte ha varit motiverad.
Den ovan anförda uppfattningen har också stöd i förarbetena. Sålunda inledde PLB sin motivering av 27 kap. 16 & RB på följande sätt (SOU 1938:44 s. 327):
För utredningen om brott kan stundom vara av vikt, att den som verkställer för— undersökningen äger möjlighet att taga del av telefonsamtal mellan den misstänkte och annan. 1 gällande lag saknas bestämmelser härom, och för tillstånd till avhörande av sådana samtal torde erfordras Kungl. Maj:ts-beslut i varje särskilt fall. Det synes lämpligt, att i samband med en fullständig reglering av förundersökningen och tvångs- medlen bestämmelser i detta hänseende upptagas i lagen.
Den principiella begränsningen till den misstänktes telefonsamtal åter- kommer i senare sammanhang. I förarbetena till 1939 års lag (1939 års urtima riksdag, prop. nr 3 s. 10 samt 18 [) utgick man från att PLB:s förslag åsyftade avlyssning av misstänkt persons samtal. Förarbetena till 1952 års lag in- nehåller däremot inte några uttalanden som går utöver lagens ordalydelse eller innebär en begränsning till den misstänktes telefonsamtal. Detta kan sammanhänga med att den egentliga erfarenheten av telefonkontroll gällde den vittgående 1940 års lag, i vilken den personliga anknytningen, ja rent av anknytningen till misstanke om visst brott, saknades. Möjligen kan dock ett departementschefsuttalande tas till intäkt för att man även 1952 upp- fattade telefonavlyssningen som riktad mot den misstänktes egna samtal. Uttalandet avsåg ett förslag om telefonkontroll riktad mot apparat som inte innehas eller kan antas begagnas av den misstänkte. Departementschefen anförde (prop. 1952:22 s. 47) att den föreslagna utvidgningen ”möjligen kan sägas stå i linje med principerna för reglerna om beslag och husrann- sakan, vilka tvångsmedel kunna drabba annan än den misstänkte, men synes ändock, med hänsyn till det allvarliga ingrepp i privatlivet som te- lefonkontroll utgör, ej böra ifrågakomma under nuvarande förhållanden”. Parlamentariska nämnden i Wennerströmaffären förklarade (SOU 1968:4 s. 40) att telefonkontroll förutsätter misstanke mot viss person och att kon- trollen endast kan riktas mot denna persons samtal. Även vid tillkomsten av 1969 års lag förekom indirekta uttalanden som pekar på att avlyssningen uppfattats som avseende endast den misstänktes samtal. Departementsche- fen talar således om att ”det i praktiken inte är fråga om någon stor grupp av misstänkta som skulle bli föremål för telefonavlyssning” (prop. 1969:5 s. 6). Att döma av den telefonavlyssningsdebatt som förekommit sommaren 1975 delas uppfattningen att endast den misstänktes egna samtal är tillåtna för avlyssning av åtskilliga seriösa bedömare.
Svårigheterna att begränsa avlyssningen till vissa samtal medför emellertid att även samtal, i vilka den misstänkte ej deltar, kan komma att avhöras. Ett belysande fall är det samtal mellan en person tillhörande familjen Wen- nerström och en bekant vari avslöjades att Wennerström förfogade över en radiosändare, som han omgav med stor hemlighetsfullhet. Iden praktiska tillämpningen torde samtal av detta slag, om de har betydelse för den på- gående förundersökningen, upptecknas och beaktas. Frågan om utnyttjande av sådan information, vare sig denna är hänförlig till den aktuella förun- dersökningen eller inte, tas upp till särskild behandling i utredningens all- männa överväganden (9.8).
Beslutanderätten m. m.
Fråga om tillstånd till telefonavlyssning får upptas endast på yrkande " av undersökningsledaren eller åklagaren. Denna passus innebär en begräns-
ning som hindrar målsäganden från att använda tvångsmedlet. Avsikten är alltså inte att utsträcka behörigheten från åklagaren till förundersöknings- ledaren. När det blir fråga om att begära telefonavlyssning har emellertid enligt 23 kap. 3 & RB och RÅ:s cirkulär A 23 åklagaren regelmässigt inträtt som förundersökningsledare. Begreppen undersökningsledare och åklagare sammanfaller därför i praktiken.
RB tillåter ingen interimistisk beslutanderätt för åklagare eller annan. En- dast rätten kan enligt RB förordna om telefonavlyssning. Rätten är därvid beslutför med en lagfaren domare (1 kap. Bä RB). Beslutanderätten är inte koncentrerad till viss domstol utan följer de allmänna forumreglerna i 19 kap. RB (19 kap. 125RB).
I likhet med andra rättens beslut under förundersökningen räknas tillstånd till telefonavlyssning som ett beslut under rättegången, mot vilket talan skall föras särskilt enligt 49 kap. 45 första stycket 6. RB. Särskild talan förs genom besvär i hovrätten. Enligt 52 kap. 1 & RB skall besvärstiden, som är två veckor, räknas från den dag då klaganden erhöll del av beslutet såvida inte beslutet meddelats vid sammanträde för förhandling. Har beslutet meddelats vid förhandling räknas besvärstiden från dagen för beslutet. Be- slutet går enligt 30 kap. 125 RB genast i verkställighet. Hovrätten kan i avbidan på slutligt avgörande såväl inhibera medgivet tillstånd som bevilja en ansökan som avslagits. På grund av den sekretess som under förun- dersökning iakttas gentemot den misstänkte torde en fullföljdsrätt i prak- tiken endast kunna utövas av åklagaren. Någon annan begränsning än de allmänna reglerna om prövningstillstånd gäller inte för överklagande av hovrättens beslut till högsta domstolen.
Tillståndstiden
Tillståndstiden enligt RB är en vecka från den dag då tillståndet delgavs telefonanstaltens föreståndare. Eftersom delgivningen av beslutet inte an— kommer på domstolen innebär detta att det är åklagaren eller undersök- ningsledaren som avgör vid vilken tidpunkt ett meddelat tillstånd skall börja utnyttjas. Att avlyssningen påbörjas så snart som möjligt ligger i regel i polisens intresse. Eftersom tillståndsgivningen sker utifrån utredningsläget en viss dag bör någon fördröjning av delgivningen överhuvudtaget inte komma i fråga.
Föreligger behov av förlängning av den bestämda tiden kan nytt tillstånd meddelas (SOU 1938z44 s. 327). Att detta många gånger är fallet torde ha stått klart också för RB:s upphovsmän. Den begränsade tillståndstiden torde därför — utöver hänsynen till tvångsmedlets ingripande natur — motiveras med att den ger rätten möjlighet att genom sin makt över tillståndsgivningen tillse att förundersökningen bedrivs snabbt och energiskt.
Avlyssnande, uppteckning och granskning
I förarbetena framhålls att det inte kan krävas att undersökningsledaren "eller åklagaren personligen skall avlyssna alla samtal. Själva avlyssnandet får därför anförtros åt polisman eller teletjänsteman (SOU 1938:44 s. 327).
Det förutsätts att samtalen därvid upptecknas. Uppteckning torde i första hand ha avsett stenografiska anteckningar men lär få omfatta även de numera gängse fonetiska upptagningarna, varifrån utskrifter görs.
Hänvisningen till 27 kap. 12 & första stycket RB innebär att uppteckningen inte får granskas av annan är rätten, undersökningsledaren eller åklagaren. Sakkunnig eller annan, som anlitas för utredningen angående brottet eller eljest därvid hörs, får dock efter anvisning av någon av nyssnämnda myn— digheter granska uppteckningen. 1 förarbetena (prop. 1942:5 s. 210 och 509) omnämns särskilt möjligheten av chiffermeddelanden som skäl för att un- dersökningsrätten utsträcks till andra än rätten, undersökningsledaren och åklagaren.
Uppteckning som är betydelselös för utredningen skall genast förstöras. Denna föreskrift omfattar såväl bandupptagningar som bandutskrifter. Nå- gon yttersta gräns för hur länge uppteckningar som är av betydelse för utredningen får bevaras är däremot inte angiven utan följer vad som i all- mänhet gäller beträffande förundersökning.
Den misstänktes och hans försvarares rätt att ta del av uppteckningar som har bedömts ha betydelse för utredningen och därför har bevarats re- gleras inte i 27 kap. RB utan följer de allmänna reglerna om förundersökning i 23 kap. RB. Den misstänkte och försvararen har således enligt 23 kap. 18 & RB, i den mån det kan ske utan men för utredningen, rätt att ta kän- nedom om vad som förekommit vid förundersökningen och åtal får inte väckas utan att så har skett. Att denna granskningsrätt vid större utredningar är inskränkt till uppteckningar som har betydelse för den i det enskilda fallet misstänkte torde ligga i sakens natur. Ett annat bedömningssätt skulle innebära ett ingrepp i andra misstänktas personliga integritet. Rätten att ta del av undersökningen torde i praktiken utövas genom granskning av det förundersökningsprotokoll, som den misstänkte enligt 23 kap. 21 & RB har rätt att erhålla så snart åtal beslutas. Protokollet skall uppta allt som förekommit av betydelse för utredningen. Polisens strävan att åstadkomma bevisning i annan form och åklagarnas praxis att inte åberopa telefonav- lyssningsmaterial i rättegång kan medföra att uppteckningarna på detta sta- dium inte längre har någon betydelse för utredningen och därför inte upptas i protokollet. Enligt 20 % FUK synes dock beslut och uppgifter rörande det faktum att telefonavlyssning överhuvudtaget förekommit böra framgå av protokollet.
Att reglerna om granskning av förundersökningsmaterialet i praktiken begränsas av att den misstänkte inte förrän han hörs som skäligen misstänkt behöver delges den mot honom riktade misstanken har berörts i det fö- regående (3.2).
4.2.2 1952 års lag Lagens tillämpningsområde
1952 års lag, som avser även andra tvångsmedel än telefonavlyssning, är uppbyggd på så sätt att i l & anges lagens tillämpningsområde och i 2-6 åå meddelas regler om utvidgade möjligheter att använda tvångsmedel inom
lagens tillämpningsområde. Bestämmelserna om telefonavlyssning återfinns i 5 och 6 55.
Lagen skall tillämpas vid förundersökning angående vissa brott mot rikets yttre eller inre säkerhet samt vissa allmänfarliga brott. Lagen äger således enligt 15 tillämpning beträffande
l. mordbrand (13 kap. 1 & BrB), grov mordbrand (13 kap. 2 & BrB), allmän/årlig ödeläggelse (13 kap. 35 BrB), kapning av luftfartyg och qutfartssabotage— ( 13 kap. 5 aå BrB), om gärningen innefattar sabotage (13 kap. 4å BrB);
2. sabotage, grovt sabotage ( 13 kap. 5 & BrB), uppror (18 kap. 1 & BrB), väpnat—. hot mot laga ordning (18 kap. 3é BrB), olovlig kårverksamhet (18 kap. 45 BrB), högförräderi (19 kap. 1 & BrB), krigsansti/ian (19 kap. 25 BrB), spioneri (19 kap. 5 & BrB), grovtspioneri (19 kap. 6 & BrB), obehörig befattning med hem/ig uppgift ( 19 kap. 7é första stycket BrB), olovlig underrättel-_ severksamhet (19 kap. 9 & BrB) och tagande av utländskt understöd (19 kap. 135 BrB);
3. mord, dråp, misshandel, grov misshandel (3 kap. 1, 2, 4 och 5 && BrB), människorov, olaga frihetsberövande, försättande i nödläge samt olaga tvång (4 kap 1—4 %& BrB), om gärningen innebär förgripelse mot Konungen eller annan medlem av konungahuset eller mot den som i egenskap av riksföreståndare fullgör statschefens uppgifter (s.k. majeslärsjb'rbiy- telse/');
4. försök, förberedelse eller stämpling till ovannämnda brott, om sådan gär- ning är straffbelagd.
Flera av de uppräknade brotten är i och för sig av sådan grovhet att de på grund av minimistraffregeln faller in under RB:s telefonavlyssningsbestäm- melser. Straffminimum under två års fängelse har dock följande brott, näm- ligen sabotage (fängelse i högst fyra år). kapning av luftfartyg och luftfarts- sabotage (fängelse i högst fyra år för normalbrottet), olovlig kårverksamhet (böter eller fängelse i högst två år), spioneri (fängelse i högst sex år), obehörig befattning med hemlig uppgift (böter eller fängelse i högst två år), olovlig un- derrätte/severksamhet (böter eller fängelse i högst två år) samt tagande av utländskt understöd (fängelse i högst två år). Av de s.k. majestätsförbry- telserna kan straffet för misshandel. grov misshandel, o/agafrihetsberövande, ,lörsättande i nöd/äge samt olaga tvång sättas lägre än fängelse i två år.
Tillämpningen av telefonavlyssningsbestämmelserna utvidgas i förhållan— de till RB även genom att brottsformerna försök, förberedelse och stämpling omfattas av bestämmelserna. För försök, förberedelse och stämpling till brott gäller nämligen inte de för det fullbordade brottet gällande minimi- straffen (se 23 kap. 1 och ZQQ BrB). l betänkandet (Ds Ju 1975:16) Spioneribrottet m.m. har en särskilt till- kallad utredningsman föreslagit vissa ändringar i 19 kap. BrB. I spioneri— brottet utmönstras det indirekta uppsåtet att gå främmande makt tillhanda. Brottet obehörig befattning med hemlig uppgift omkonstrueras för att bl. a. avse sådana fall som nu täcks av spioneristadgandet. Dessa fall skall omfattas av en särskild straffbestämmelse, enligt vilken för grov obehörig befattning med hemlig uppgift skall kunna dömas till fängelse upp till fyra år. Brottet olovlig underrättelseverksamhet uppdelas på två brottstyper. Nuvarande 19 kap. 9 & första stycket BrB omformas så att även här direkt uppsåt att till-
handagå främmande makt skall föreligga. Bestämmelsen upptas i 19 kap. 105 BrB. I 19 kap. 11 5 BrB upptas det innehållsmässigt oförändrade andra stycket av 19 kap. 95 BrB (s. k. flyktingspionage). Denna form av olovlig underrättelseverksamhet omrubriceras till olovlig personspaning. Straffbe- stämmelsen mot tagande av utländskt understöd föreslås upphävd. Som en följd av att ett nytt stadgande införs om grov obehörig befattning med hemlig uppgift, nuvarande 19 kap. 9 5 BrB uppdelas på två bestämmelser samt 19 kap. 13 5BrB upphävs föreslås ändringari 1952 års lag. Ändringarna in- nebär ingen utvidgning av lagens tillämpningsområde.
Telefonavlyssning
1952 års lag innebär väsentligen en lagstiftning som på basis av grund— bestämmelsen i 27 kap. 165 RB vidgar möjligheterna till avlyssning och dessutom tillåter vissa andra åtgärder beträffande telefon som har anknyt- ning till den misstänkte. Beträffande kravet på utredningsintresse, miss- tankens styrka, apparatens anknytning till den misstänkte, talerätt samt granskning och förstöring av uppteckning gäller vad som sagts beträffande 27 kap. 165 RB. Till närmare granskning tas därför här upp endast vissa punkter, som innehåller en avvikande reglering.
Telefonavlyssning enligt 27 kap. 165 RB får tillåtas vid förundersökning rörande de brott som nämns i 15 1952 års lag även om minimistraffet för brottet understiger fängelse i två år.
Utöver avlyssning kan — under samma förutsättningar som gäller för av- lyssning — tillstånd lämnas till att telefonsamtal inställs eller fördröjs, att telefonapparat avstängs för samtal samt att uppgift från telefonanstalt lämnas å samtal som expedierats eller beställts till och från telefonapparat.
Giltighetstiden för tillstånd till avlyssning eller åtgärd som nyss nämnts utsträcks till en månad.
Tillstånd skall i enlighet med RB i princip meddelas av rätten. Kan det befaras att inhämtande av rättens tillstånd skulle medföra sådan tidsutdräkt eller annan olägenhet som är av väsentlig betydelse för utredningen får dock förordnande om åtgärden meddelas av undersökningsledaren eller åkla- garen. Om så har skett skall skriftlig anmälan därom, med angivande av skälen, ofördröjligen göras hos rätten, som skyndsamt skall pröva ärendet. Finner rätten att förordnandet inte bör äga bestånd skall rätten upphäva förordnandet.
Beslutande/"ätt för undersökningsledare och åklagare
Den mest anmärkningsvärda avvikelsen — bortsett från utvidgningen med avseende å brotten — är undersökningsledarens och åklagarens rätt att interi- mistiskt förordna om avlyssning. Denna möjlighet finns endast i 1952 års lag och har motiverats med att inhämtande av rättens förhandstillstånd under vissa förhållanden innebär omgång och tidsutdräkt som kan försvåra utred- ningsresultatet. ] sådana fall där ett snabbt ingripande är av nöden för att icke utredningsresultatet skall äventyras borde därför beslutanderätten anförtros
undersökningsledaren eller åklagaren (prop. 1952:22 s. 24). Av remissinstan- serna synes endast advokatsamfundet ha motsatt sig detta under hänvisning till att det saknas regler om att den misstänkte skall underrättas om åtgärden i efterhand; under sådana förhållanden borde i vart fall i fredstid upprätthållas kravet på domstolsprövning i förhand (prop. 1952:22 s. 35).
Beträffande förutsättningarna för interimistiskt beslut ansåg Göta hovrätt att inhämtande av rättens tillstånd inte syntes kunna medföra annan olägen- het än sådan som kunde följa av den tidsutdräkt som åtgärden i regel måste dra med sig. Departementschefen fann dock att möjligheten att åberopa annan olägenhet än tidsutdräkt borde kvarstå. En skyldighet att alltid in- hämta rättens tillstånd kunde understundom medföra svårigheter för för undersökningen som inte tog sig uttryck enbart i tidsförlust. Vari dess svårigheter skulle ligga utvecklas dock inte närmare i motiven (prop. 1952:22 5.32 och 46).
Domstolens kontra/[funktion
Undersökningsledare eller åklagare som provisoriskt förordnat om avlyss- ning enligt 55 skall enligt 65 ofördröjligen göra skriftlig anmälan därom till domstol för prövning av åtgärden. Någon närmare precisering av uttrycket "ofördröjligen" görs inte i förarbetena. Här finns alltså en viss handlingsfrihet för undersökningsledaren och åklagaren. 1 dansk rätt gäller i motsvarande fall en frist om 24 timmar från avlyssningens påbörjande (se 8.2). Om inte exceptionella förhållanden råder torde denna gräns kunna anses relevant även för svenskt vidkommande. Nuvarande handläggningsrutin fram till domstolsbeslutet liksom tillvägagångssättet vid själva avlyssningen torde medföra att tidsskillnaden mellan ett beslut av åklagaren och ett beslut av rätten normalt är minimal, vilket givetvis minskar det praktiska behovet av provisorisk beslutanderätt.
Rätten skall enligt lagtexten skyndsamt ta upp ärendet till prövning och avgöra om förordnandet bör bestå. Bör åtgärden ej äga bestånd skall rätten upphäva förordnandet. Detta innebär givetvis att avlyssning och uppteckning av samtal skall upphöra. Huruvida information från redan utförd avlyssning lår utnyttjas och gjorda uppteckningar får bevaras framgår inte vare sig av lagtext eller förarbeten. Anmälan till rätten skall ange skälen. Något uttryckligt hinder mot att i skälen uppta vad man till äventyrs hunnit upp- snappa genom avlyssningen anges inte.
4.2.3 1969 års lag
1969 års lag innehåller färre avvikelser från RB:s regler än 1952 års lag. Avvikelserna är två: dels får stratfminimumregeln underskridas om för- undersökningen gäller grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling av nar- kotika, dels utsträcks tillståndstiden till en månad. I övrigt gäller RB:s regler. Således har bestämmelser som tillåter fördröjning av samtal o. d. ej ansetts erforderliga, och beslutanderätten tillkommer enbart domstol. Brotts- formerna försök, förberedelse och stämpling är — i motsats till 1952 års lag — inte särskilt anmärkta i lagtexten och torde därför inte få föranleda
telefonavlyssning.
Narkotikabrott begås om någon uppsåtligen tillverkar, saluhåller, överlåter eller innehar narkotika som avses i l 5 narkotikaförordningen utan att vara berättigad därtill eller i strid mot villkor som gäller för tillstånd enligt nar— kotikaförordningen. Normalbrottet straffas med böter eller fängelse i högst två år. Ringa brott kallas narkotikaförseelse och föranleder endast böter. Grovt narkotikabrott liksom grov varusmuggling som gällt narkotika straffas däremot med fängelse, lägst ett och högst tio år. Vid bedömandet av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om det utgjort led i en verksamhet som bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt, avsett särskilt stor mängd narkotika eller eljest varit av särskilt farlig art. Bedömningsgrunderna när det gäller att rubricera varusmuggling som grovt brott är likartade. Man skall särskilt beakta om brottet förövats yrkesmässigt eller avsett gods av betydande myckenhet eller värde eller om gärningen eljest varit av särskilt farlig art.
Vid en granskning av förarbetena (prop. 1969:5) kan konstateras att man med telefonavlyssningen velat komma åt de farligaste formerna av illegal narkotikahantering. Man utgick från att det finns ett mindre antal grova prifitörer som finansierar, importerar, tillverkar och försäljer narkotika i myc- ket stora kvantiteter.
Av intresse också utanför 1969 års lags tillämpningsområde är motiv- uttalandet att telefonavlyssning skulle göra det svårare för dem som sysslar med illegal narkotikahantering att bedriva sin verksamhet. De skulle tvingas ta kontakt med sina medhjälpare på annat sätt än genom telefon och här- igenom bli åtkomliga för sedvanliga spaningsmetoder.
Liksom 1952 års lag är 1969 års lag tidsbegränsad. Tidsbegränsningen motiverades av departementschefen med att riksdagen inom relativt kort tid borde få tillfälle att pröva lagens verkningar. Vid utskottsbehandlingen (l LU 1969:16 s.lO) framhölls att det till ledning för riksdagens prövning av en eventuell förlängningsproposition syntes erforderligt med en redo- görelse för vunna erfarenheter av lagens tillämpning, bl. a. huruvida den avsedda effekten uppnåtts. Till följd härav har RPS årligen lämnat en utförlig redogörelse för tillämpningen. Redogörelsen har tagits in i för- längningspropositionen.
5. Iakttagelser rörande den praktiska till- lämpningen
5.1. Omfattningen av utredningens granskning
För att undersöka den praktiska tillämpningen av RB:s bestämmelser om telefonavlyssning har utredningen gjort en enkät hos länsåklagarna och över- åklagarna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Beträffande tillämpningen av 1952 års lag har utredningen i första hand utnyttjat det material, som finns samlat hos RPS:s säkerhetsavdelning. På motsvarande sätt har till- lämpningen av 1969 års lag granskats med ledning av handlingar som finns hos rikskriminalens narkotikarotel i Stockholm. Granskningen av de en- skilda fallen har för alla tre kategorierna gått tillbaka till 1969. Härjämte har beträffande 1952 års lag inhämtats vissa statistiska uppgifter även för tiden dessförinnan. Efter granskningen av fallen enligt 1952 och 1969 års lagar har uppkomna frågeställningar dryftats med rikspolischefen och andra företrädare för RPS. Efter genomgången av 1952 års lag har motsvarande spörsmål diskuterats även med chefsrådmannen vid Stockholms tingsrätt Ingvar Ågren och chefsåklagaren vid åklagarmyndigheten i Stockholm Axel Morath.
5.2. Handläggningsrutiner
Före den rättsliga redovisningen kan det här vara på sin plats att nämna något om hur telefonavlyssningen rent faktiskt går till. Vad som sägs i det följande avser närmast 1952 och 1969 års lagar. Motsvarande rutiner torde förekomma även vid de fåtaliga RB-fallen.
Sedan misstanke om brott, som kan föranleda telefonavlyssning, har upp— kommit och koncentrerats till någon, som kan betraktas som skäligen miss- tänkt, redovisar spaningspersonalen sina iakttagelser till sin rotelchef , i regel en kommissarie.
Om telefonavlyssning bedöms nödvändig upprättas en promemoria, i vil- ken sammanfattas vad som är känt i ärendet. Däri anges bl.a. vilka te- lefonapparater man önskar avlyssnade. Av promemorian framgår direkt eller av sammanhanget vem som innehar telefonapparaten och var denna finns. Ärendet föredras därefter för chefstjänstemän i RPS, i säkerhetsfallen i regel chefen för byrån B vid säkerhetsavdelningen och i narkotikafallen chefen
för polisbyrå ll. Om även dessa finner telefonavlyssning nödvändig och lämplig anmäls ärendet för rikspolischefen som fattar beslut om ärendet skall gå vidare.
Under tiden har den åklagare som leder förundersökningen orienterats om ärendet. Sedan behovet av avlyssning slutligt bedömts av polisen fattar åklagaren självständigt beslut om framställning till rätten. Framställningen är skriftlig och innehåller oftast bara de aktuella telefonnumren och en be- gäran om rättens tillstånd till avlyssning. Iövrigt hänvisas till den av polisen upprättade s.k. TK-promemorian, som fogas till ansökningen.
Åklagaren anmäler ärendet hos den domare som skall besluta och över- lämnar handlingarna till denne. Ärendet avgörs på handlingarna — någon gång kompletterade med muntliga upplysningar av polispersonal. Domaren tecknar sitt beslut på handlingarna, i regel fyra exemplar. Vid bifall till framställningen delges genom polisens försorg beslutet med en representant för televerket.
Sedan inkoppling skett har polisen under tillståndstiden direktförbindelse med aktuella telefonapparater. Varje gång luren lyfts på den avlyssnade telefonapparaten startar en bandspelare, som tar upp samtalet på fonetisk väg samtidigt som exakt tid för samtalet registreras.
Efter avlyssning av banden — i regel dagligen — på den enhet som bedriver förundersökningen skrivs de upptagningar som är av betydelse för utred- ningen ut på maskin och banden avmagnetiseras. Avmagnetiseringen bok- förs i särskild ordning. Utskrifterna behålls tills vidare. Vid kontinuerlig be- driven efterhandsgranskning omprövas frågan om uppteckningarna alltjämt har betydelse för utredningen. Beträffande uppteckningar som inte längre är av betydelse fattar åklagaren beslut om förstörande. Förstörande sker genom bränning som protokollförs.
Det blir ej sällan behov av förnyat tillstånd till avlyssning. Sedan det första tillståndet meddelats svarar en rotelchef(kommissarie) för kontakterna med åklagaren. Vid framställningar till domstolen om förnyat tillstånd redovisas vad som hänt under föregående tillståndsperiod och som kan vara av be- tydelse för att bedöma det fortsatta behovet av telefonavlyssning. l säker- hetsfallen föredras som regel även förlängningsärendena för rikspolischefen för godkännande. Minst en gång om året görs inom polisen en totalin- ventering av ärendena, varvid behovet av fortsatt telefonkontroll granskas i varje enskilt fall.
5.3. Föreskrifter m.m.
Den anmälan till rikspolischefen som skisserats i det föregående är inte fastlagd i någon av regeringen utfärdad författning. Vad avser 1969 års lag finns dock motivuttalanden och instruktioner som drar upp sådana rikt- linjer. RPS utfärdade redan den 30 april 1969 (dnr C-7/69) en rekommen- dation om anmälan av telefonavlyssningsärendena till rikspolischefen. I den första förlängningspropositionen (prop. 1970:127) anmärkte departements- chefen att den ordningen iakttagits, att varje ärende om ifrågasatt telefon- avlyssning anmäldes för rikspolischefen och att de parlamentariska leda-
möterna i RPS lämnades en fortlöpande, ingående redovisning för utveck- lingen av den grova narkotikabrottsligheten och tillämpningen av telefon- avlyssningslagen. Detta tillvägagångssätt fann departementschefen lämpligt och ägnat att stärka lagens garantier för att telefonavlyssning inte användes på sådant sätt att rättssäkerheten blev åsidosatt. I skrivelse till länspolische— ferna och polismästarna den 5 maj 1970 (dnr C-102-2159/70) hänvisade RPS till departementschefens uttalande och framhöll att det var angeläget att dittills tillämpad praxis följdes även i fortsättningen. Innan fråga om telefonavlyssning i ärenden av detta slag underställdes åklagaren borde därför ärendet anmälas för rikspolischefen, lämpligen genom kontakt med byrå- chefen för polisbyrå 11.
För åklagarnas del framhöll RÅ den 18 juni 1969 (cirkulär C 56) att te- lefonavlyssning som spaningsmetod i narkotikafallen skulle användas ytterst restriktivt och endast tillgripas för att skaffa bevisning mot de grövsta pro- fitörerna inom narkotikabranschen. Med hänsyn härtill kunde det enligt RÅ finnas anledning för distriktsåklagare som överväger att begära tillstånd till telefonavlyssning att rådgöra med vederbörande statsåklagare (dvs. länsåklagare och överåklagare). I ett cirkulär den 14 november 1972 (C 74) upprepade RÅ att samråd borde ske med statsåklagare. RÅ framhöll vidare att ordningen med anmälan till rikspolischefen inte skulle rubba gällande regler om åklagarens inträde som undersökningsledare och inte heller hindra åklagaren att, om han i något fall fann skäl därtill, på eget initiativ göra framställning till domstolen om telefonavlyssning.
Beträffande 1952 års lag iakttas, som redan nämnts, samma förfarande med förhandsanmälan till rikspolischefen. Genom att säkerhetstjänsten sor- terar direkt under RPS har dock inga uttryckliga föreskrifter om förhands- anmälan behövt utfärdas. En allmän orientering för parlamentarikerna i RPS av ungefär samma slag som för 1969 års lag förekommer också be- träffande säkerhetsfallen. När det gäller 1952 års lag torde med stöd av 20 och 30 55 åklagarinstruktionen (1974z910) åklagarfunktionerna regelmäs- sigt fullgöras av länsåklagare eller — i Stockholm, Göteborg och Malmö —av chefsåklagare. 1 Stockholm handläggs säkerhetsfallen på särskild åkla- garkammare, vars chefsåklagare fullgör åklagarens uppgifter också beträf- fande telefonkontrollen.
Vad som sagts nu om vem som fungerar som åklagare vid förundersökning enligt 1952 års lag torde ha avseende också på RB-fallen. Några enhetliga regler eller föreskrifter utöver vad allmänna författningar innehåller har dock inte meddelats för dessa fall, och någon central redovisning hos RPS fö- rekommer inte. Eftersom de praktiska anordningarna kring telefonavlyss- ningen ombesörjs av säkerhetstjänsten begagnas dock i stort sett likartade beslutsvägar.
Vid rikskriminalen, som handhar narkotikaspaningar och narkotikautred- ningar av även lokalt slag inom Stockholms polisdistrikt, samt i Göteborgs och Malmö polisdistrikt har fasta rutiner med vissa formulär och blanketter utarbetats för handläggningen av telefonkontrollärenden. Då fråga uppkom- mer om telefonavlyssning i något annat polisdistrikt än de nu nämnda brukar personal från rikskriminalen, i vart fall i utredningsskedet, bistå med råd angående avlyssningens praktiska genomförande.
5.4 27 kap. 16 5 RB
Enligt den omnämnda enkäten till läns- och överåklagarna, som avsåg tiden 1 januari 1969—31 januari 1975, har telefonavlyssning under åberopande en- bart av RB:s bestämmelser förekommit vid sex skilda förundersökningar och avsett sju misstänka personer. De misstänkta brotten har gällt mord (två fall), människorov m.m. (ett fall) och grovt rån (tre fall). Avlyssningspe— rioderna har varierat mellan en dag och — efter förnyat tillstånd — drygt tre månader. Beträffande fyra av de misstänkta har avlyssningen pågått högst en vecka och beträffande en i två veckor. lett fall synes avlyssningen ha lett till att den misstänkte kunde frias och förundersökningen mot honom läggas ner. Två fall har varit resultatlösa och två har lett till fällande dom. Av de sistnämnda båda fallen torde avlyssningen ha varit utslagsgivande i det ena.
Utöver de fall som enkäten omfattade har telefonavlyssning enligt RB tillgripits även vid händelserna på västtyska ambassaden i Stockholm i april 1975, där de misstänkta brotten innefattade mord och människorov.
Utredningen finner att telefonavlyssning enligt RB har utnyttjats med stor restriktivitet. Vid bedömningen av frågan om åtgärden har haft avsedd verkan kan visserligen noteras att huvudparten av fallen blivit resultatlösa i den meningen att fällande dom ej följt. Härvid är dock att beakta att åtgärden tillgripits i lägen då andra efterforskningar har ansetts otillräckliga, varför sannolikheten för att brotten skulle klaras upp redan från början varit liten.
5.5 1952 års lag
I fråga om 1952 års lag tillkommer, förutom de allmänna sekretessbestäm- melserna i 105 Seer, särskild anledning till försiktighet med offentliggö- rande av hänsyn till rikets säkerhet. Den redovisning utredningen här kan lämna måste därför bli avsevärt mer begränsad än den som görs beträffande 27 kap. 165 RB och 1969 års lag. Det må anmärkas att motsvarande res- triktivitet upprätthållits i samband med förlängningarna av 1952 års lag.
Utredningen vill inledningsvis hänvisa till det material som offentliggjorts i samband med Wennerströmaffa'ren (se 4.1.8) och de uttalande som gjordes vid behandlingen av 1958 års motion (se 4.1.9).
I samband med den debatt kring telefonavlyssningen, som under som- maren 1975 förekom i massmedia, gjorde justitieministern ett undantag från sekretessen och offentliggjorde vissa uppgifter rörande avlyssningens omfattning. Bl. a. nämnde han att då, i juli 1975, var sju svenska medborgare föremål för telefonavlyssning enligt 1952 års lag. Med anknytning härtill kan utredningen, som i övrigt finner sig inte böra lämna närmare antals- uppgifter, nämna att under den tid som utredningen överblickat, antalet svenska medborgare som var föremål för avlyssning i regel utgjort ett tiotal.
Utredningen har beträffande 1952 års lag kunnat konstatera att under granskningsperioden avlyssningen pågått betydligt längre än enligt den öv- riga lagstiftningen. Tillstånden har i vissa fall utsträckts över tid som allmänt
sett får anses anmärkningsvärt lång. De misstankar, som legat till grund för tillstånden, har endast i ett mindre antal fall kunnat bekräftas i den meningen att förundersökningarna utmynnat i åtal och fällande dom. I några fall har avlyssningen avbrutits sedan man genom avlyssningen kunnat konstatera att misstankarna varit ogrundade. Detta har då som regel kunnat ske efter förhållandevis kort tid. 1 andra fall torde misstankarna ha förstärkts men inte i sådan grad att det ansetts finnas fog för vidare åtgärder. 1 ytterligare andra fall synes däremot förundersökningsläget inte vara nämnvärt förändrat vid avlyssningsperiodens början och slut. Detta synes ha förekommit även i fall då tillstånd gällt under längre tid. Utredningen anser att fortsatt till- ståndgivning i sådana fall allmänt sett är ägnat att inge betänkligheter. ] regel har misstankarna gällt en på lång sikt arbetande brottslighet, som samhället på något sätt måste värja sig emot. Det primära målet i tvångs- medlets nuvarande utformning är emellertid brottsutredning och tillämp- ningen måste utgå från att åtgärden skall vara av synnerlig vikt för ut- redningen. Om åtgärden vidmakthålls under längre tid utan att avståndet till fällande dom minskar uppstår frågan om kravet på misstankens styrka och kravet på synnerlig vikt för utredningen är uppfyllda.
En iakttagelse är att tillstånden understundom haft en tämligen vid ram vad avser antalet till varje misstänkt knutna telefoner. Utredningen har i sin redovisning av gällande rätt visat att lagstiftningen utgår från att det är den misstänktes egna samtal som är åtgärdens egentliga objekt. Det kan visserligen inte förnekas att åtgärdens effektivitet fordrar att man inte in- skränker apparaturvalet alltför mycket. och det har kunnat iakttas att de misstänkta i kringgående syfte söker sig till apparater, som har en lösare anknytning till dem själva. För att tillgodose syftet med åtgärden kan härvid apparater, som begagnas av en ganska stor krets personer, bli föremål för avlyssning. Det har emellertid, såvitt utredningen kunnat finna, i regel inte gjorts någon redovisning av antalet utomstående som utnyttjat apparaten eller av den frekvens, med vilken den misstänkte själv använt apparaten. Särskilt i ärenden som förnyat tillstånd är en sådan redovisning av intresse både för att mäta integritetskränkningen och för att belysa avlyssningens värde för förundersökningen. Någon avvägning av graden av integritets- kränkning förutsätts visserligen inte uttryckligen i den nuvarande lagstift- ningen men bör ändock enligt utredningens uppfattning komma i betrak- tande. I vissa fall synes tillstånden ha kunnat baseras på misstankar också mot andra personer än den i första hand misstänkte.
I 1952 års lag finns rätt för undersökningsledaren eller åklagaren att pro- visoriskt förordna om avlyssning. Denna möjlighet har utnyttjats ytterst sparsamt. Före 1969 har iakttagits ett fall, i vilket för övrigt domstolen sedermera underkände det provisoriska beslutet. 1 ett andra fall, där in- terimistiskt beslut tillgripits, godkändes avlyssningen av domstol. Saken var brådskande. De upplysningar som vanns genom den provisoriskt be- slutade avlyssningen var av avgörande betydelse för utredningen, som i sinom tid ledde till fällande dom. Något fall där samtal fördröjts eller inställts eller telefonapparat har avstängts från samtal har ej iakttagits.
I fråga om åtgärdens effektivitet må anmärkas att resultaten av avlyss- ningen i form av fällande dom både i absoluta tal och relativt sett är lågt och avsevärt understiger 1969 års lag. Antalet domar beträffande brott som
omfattas av 1952 års lag är dock överhuvudtaget lågt. Det kan emellertid konstateras att telefonavlyssningen i många fall haft en avsevärd om ock ej alltid avgörande betydelse för utredningen.
5.6 1969 års lag
1969 års lag trädde i kraft den 25 mars 1969. Utredningens granskning av tillämpningen omfattar tiden från ikraftträdandet till oktober 1974.
Antalet ärenden har för de olika åren varit följande: 28 (1969). 39 (1970). 44 (1971), 34 (1972), 46 (1973) och 44 (1974). Avlyssningstiderna har varierat från en vecka till tio månader. [omkring 40 procent av fallen har avlyssningen pågått högst en månad, i 70 procent högst två månader, i 80 procent högst tre månader och i 90 procent högst fyra månader. I fem procent av fallen har avlyssningstiden överskridit ett halvår.
Antalet telefoner som omfattats av tillstånden har i regel endast obetydligt överstigit antalet misstänkta, som varit föremål för avlyssning. Stor för— siktighet har iakttagits beträffande telefoner, som i större utsträckning bru- kats av andra än den misstänkte.
I det alldeles övervägande antalet fall, i vilka telefonavlyssning har till- gripits, har de misstankar som legat till grund för tillståndet, kunnat bekräftas och förundersökningarna lett till fällande dom. 1 en del fall har resultat uteblivit på grund av att telefonerna ej tagits i bruk eller den misstänkte gripits för annan brottslighet än narkotikabrott. Domarna i de fall som lett till åtal har i regel innefattat fängelse eller internering på två år eller däröver. Av allt att döma har telefonavlyssningen varit ett mycket värdefullt och ofta avgörande inslag vid bekämpandet av de stora smugglings- och för- säljningsorganisationerna.
5.7. Allmänna synpunkter
Gällande regler har med undantag för det i RB intagna grundstadgandet tillkommit för att tillgodose efter hand uppkomna behov. Fråga är till vä- sentlig del om tidsbegränsad lagstiftning. Svårigheter har därigenom förelegat att i samband med lagstiftningsåtgärderna ingå på olika allmänna frågor. Brottsligheten och andra faktorer av betydelse har fortlöpande förändrats från tiden för lagstiftningens tillkomst. Dessa förhållanden gör enligt ut- redningens uppfattning att behov föreligger av en mera genomarbetad reg- lering.
6 Anonymitetsskyddet enligt tryckfrihets- förordningen och förslaget till mass-
mediegrundlag
6.1. Inledning
1 skrivelse den 31 oktober 1973 till Kungl. Maj:t framförde Pressens sam- arbetsnämnd — som är ett organ för samarbete mellan Publicistklubben, Svenska tidningsutgivareföreningen och Svenska journalistförbundet — öns- kemål om förstärkning av anonymitetsskyddet och skyddet för meddelare till massmedia. [ tilläggsskrivelse den 30 november 1973 påpekade nämnden de problem som sammanhänger med telefonavlyssning hos tidningsredak- tioner och andra situationer, då åtgärden kan komma i konflikt med TF:s regler om anonymitetsskydd för meddelare. Tilläggsskrivelsen redovisas i utredningens direktiv.
De bestämmelser beträffande telefonavlyssning, som kan finnas erfor- derliga till skydd för författares, annan upphovsmans och meddelares rätt till anonymitet måste naturligen utgå från de grundläggande reglerna därom. Dessa har uttömmande behandlats av andra utredningar, som haft yttran- defrihetslagstiftningen till föremål för sitt arbete. Utredningen finner det därför inte ändamålsenligt att för egen del lämna en utförlig redovisning för nämnda regler utan vill för en närmare redogörelse hänvisa till offent- lighetskommitténs betänkande (SOU 1966:60) Offentlighet och sekretess, offentlighets- och sekretesslagstiftningskommitténs betänkande (SOU 1975:22) Lag om allmänna handlingar och senast massmedieutredningens (MMUzs) betänkande (SOU 1975:49) Massmediegrundlag.
6.2. Tryckfrihetsförordningen
Den nu gällande TF är av 1949 och har karaktär av grundlag.
Enligt TF skall det i princip stå envar fritt att i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter (1 kap. 1 5 andra stycket). Envar skall också ha rätt att fritt meddela uppgifter och underrättelser i vilket ämne som helst, under förutsättning att det sker för offentliggörande i tryckt skrift, således i pub— liceringssyfte (1 kap. 1 5 tredje stycket).
Att yttrande och meddelande av uppgifter skall kunna ske fritt innebär att det skall kunna ske utan påföljd. Denna frihet för envar sammanhänger
med att ansvaret för missbruk av yttrandefriheten enligt TF lösts på ett särskilt sätt, genom ett s.k. formalansvar. Ansvaret utkrävs av en enda person med viss bestämd funktion. Denne är i fråga om tidningar och tid- skrifter — periodiska skrifter — den ansvarige utgivaren. I fråga om icke- periodiska skrifter svarar författaren i den mån han framträder. Om den primärt ansvarige personen av något skäl inte kan åtalas, övergår ansvaret till en annan som står närmast i den s.k. ansvarighetskedjan.
Den som enligt 1 kap. 1 5 tredje tycket TF lämnat ett meddelande för publicering är med den angivna ordningen i princip skyddad från ansvar. Från detta 5. k. meddelarskydd gäller dock vissa undantag. Skydd mot straff- ansvar föreligger sålunda ej
El om meddelandet innefattar ärekränkning mot enskild person och med- delandet inte blivit infört i skriften (7 kap. 35 första stycket) El om lämnandet av meddelandet innefattar vissa grova brott mot rikets säkerhet (7 kap. 35 andra stycket första punkten). De brott det gäller är uppror, högförräderi, landsförräderi, landssvek, spioneri, grovt spioneri eller försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott Cl om meddelandet avser förhållande, som någon fått kännedom om i sam- band med innehav av allmän befattning eller utövande av lagstadgad tjänsteplikt, och meddelandet innefattar brott mot en i lag stadgad tyst- nadsplikt (7 kap. 35 andra stycket andra punkten) D om meddelandet avser utlämande för publicering av en allmän handling som skall hållas hemlig enligt Seer (7 kap. 35 tredje stycket).
Författare till tryckt skrift kan om han så önskar vara anonym. Han är inte skyldig att låta sätta ut sitt namn på skriften (3 kap. 1 5 första stycket). Boktryckare, förläggare eller annan som har att ta befattning med skrifts tryckning eller tryckt skrifts utgivning får inte mot författarens vilja uppen- bara vem denne är, om inte sådan skyldighet är föreskriven i lag (3 kap. 1 5 andra stycket). Vad som gäller om författares anonymitet har motsva- rande tillämpning i fråga om den som, utan att vara författare, lämnat med- delande för offentliggörande i tryckt skrift.
I tryckfrihetsmål, dvs. i huvudsak mål om ansvar för tryckfrihetsbrott, får fråga om någons författarskap till periodisk skrift aldrig väckas (3 kap. 2 och 3 55 TF). När det gäller icke-periodisk skrift sammanhänger författarens möjlighet att vara anonym med att han inte är skyldig att sätta ut sitt namn på skriften.
I fråga om annat brott än tryckfrihetsbrott torde vid brottsutredningen, med hänsyn till innehållet i 23 kap. 13 5 andra stycket RB, den ovan berörda skyldigheten enligt lag att röja om viss person är författare eller meddelare föreligga när förundersökningen fortskridit så långt att någon skäligen kan misstänkas för brottet. I dylikt fall torde hinder inte föreligga att ta i anspråk vittnesplikten gentemot en skrifts utgivare. Ett uttalande av departements- chefen i förarbetena till TF (prop. 1948:230 5. 144) berör det särskilda fall att allmänt brott begåtts genom ett meddelande. Enligt departementschefen är i detta fall, om misstanken riktas mot viss person, skriftens utgivare skyldig att vid vittnesförhör uttala sig i fråga om den misstänkte lämnat meddelandet. Enligt departementschefen är däremot i samma fall utgivaren inte skyldig att uttala sig om vem som eljest lämnat de offentliggjorda
uppgifterna.
Konflikt med anonymitetsskyddet kan emellertid uppkomma även i annat fall under brottsutredningen. Vid telefonavlyssning mot person som har anknytning till massmedia kan polisen få kännedom om vem som är för- fattare eller meddelare. Det synes böra antas att gällande rätt tillåter att anonymiteten bryts i sådana fall. Någon uttrycklig reglering av denna kon- fliktsituation finns dock inte f. n.
6.3. Radioansvarighetslagen
Regler om yttrandefriheten och ansvar i radio och TV ges i radioansva- righetslagen (19661756). Radioansvarighetslagen upptar regler om ansvar, meddelarskydd och anonymitet i rundradioverksamhet. Dess reglering står mycket nära vad som gäller för tryckt skrift enligt TF och upptas i det följande inte till särskild behandling.
6.4. Förslaget till massmediegrundlag
MMU:s förslag till massmediegrundlag (MGL) utgår från de grundläggande principerna i TF. Vad gäller ansvaret för yttrandefrihetsbrott har de nu- varande reglerna i TF i allt väsentligt lämnats oförändrade. MMU har behållit och i vissa avseenden förstärkt det nu gällande anonymitetsskyddet. Be- stämmelserna införs i ett gemensamt kapitel, 8 kap. MGL.
8 kap. 85 MGL upptar den allmänna bestämmelsen om anonymitets- rätten. Reglerna motsvarar dem som nu finns i 3 kap. 1 5 andra stycket och 45 TF samt 95 radioansvarighetslagen. Stadgandet lyder:
Den som har tagit befattning med tillkomsten eller offentliggörandet av framställning i tryckt skrift. radio eller film eller som i övrigt har varit verksam inom företag för sådant offentliggörande eller inom företag för yrkesmässig förmedling av nyheter och andra meddelanden till periodiska skrifter eller radio får röja vad han därvid har erfarit om vem som är författare eller annan upphovsman eller har lämnat med- delande enligt 1 5, endast om ]. denne har samtyckt därtill;
2. fråga därom får väckas enligt 7 5;
3. vid vittnesförhör eller förhör med part under sanningsförsäkran rätten av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse finner det vara av synnerlig vikt att uppgift därom lämnas; eller 4. fråga är om brott som angives i 25 eller annat brott mot rikets säkerhet som avses i 55 andra stycket.
Stadgandet anger den krets av personer som är skyldiga att iaktta ano- nymitetsrätten. Genom stadgandet har kretsen utvidgats i förhållande till gällande rätt. Den omfattar, förutom personer som tagit befattning med offentliggörandet av framställning, alla personer som är verksamma inom de nämnda medieföretagen.
När det gäller undantagen från anonymitetsrätten anknyter punkterna 1, 2 och 4 nära till vad som i motsvarande fall gäller enligt TF och förbigås här.
Punkten 3 innefattar förändring i förhållande till gällande rätt. Såsom har framgått av avsnittet 6.2 viker enligt 3 kap. 1 och 4 55 TF rätten till anonymitet när skyldighet att uppenbara författare och meddelare är fö- reskriven i lag.
Enligt MMU bör en förstärkning av anonymitetsskyddet ske så att man söker hindra att fråga om vem som är upphovsman eller meddelare får väckas, när det inte är påkallat för målets avgörande eller när intresset av anonymitet väger över utredningskravet, t. ex. därigenom att erforderlig ut- redning kan erhållas på annat sätt. Detta har föranlett MMU att skapa en ordning enligt vilken frågan skall få väckas i ett mål endast om domstolen finner att det av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att uppgift därom lämnas. Detta för med sig att det inte såsom nu torde kunna ske blir möjligt att ta upp frågan vid förhör under förunder- sökningen.
I 8 kap. 115 MGL erinras om att bestämmelser till skydd för rätten till anonymitet vid tvångsåtgärder på grund av yttrandefrihetsbrott eller an- nat brott meddelas i lag.
11 kap. MGL rör bestämmelser om rättegången. MMU föreslår att mål om straff för brott mot yttrandefriheten skall handläggas av en enda domstol, yttrandefrihetsdomstolen, gemensam för hela riket och knuten till Stock- holms tingsrätt. Vid domstolen skall vidare bl. a. handläggas mål mot med- delare, i de undantagsfall åtal mot meddelare skall vara tillåtet. Av intresse är den föreslagna bestämmelsen i 11 kap. 35 andra stycket MGL. Enligt denna skall, när det vid domstol uppkommit tveksamhet huruvida MGL medför hinder mot att ådöma ansvar eller vidta en viss processuell åtgärd. frågan hänskjutas till yttrandefrihetsdomstolen. Detta skall dock ej ske om saken är uppenbar eller det annars av särskilda skäl anses onödigt. Bland de frågor som således skall kunna hänskjutas till yttrandefrihetsdomstolen märks kollision mellan intresset att erhålla uppgifter vid vittnesförhöroch ano- nymitetsrätten.
7. Telefonavlyssning enligt terroristlag- stiftningen
7.1. Allmänt om lagstiftningen och dess bakgrund
Lagen (1973:162) om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund (terroristlagen) trädde i kraft den I maj 1973 med giltighet till utgången av april 1974. Den har därefter förlängts genom beslut av 1974 och 1975 års riksdagar och gäller nu till utgången av 1975. Terroristlagen syftar till att förhindra att internationella terroristdåd förövas i vårt land. Den upptar särskilda regler, enligt vilka utlänning kan avvisas eller utvisas eller, om beslut därom inte kan verkställas av asylskäl, kan underkastas övervaknings- och spaningsåtgärder, däribland telefonavlyss- ning.
Förslag föreligger nu om en uppdelning av terroristlagens bestämmelser på utlänningslagen (1954:193) och en särskild lag om tvångsåtgärder i spa- ningssyfte i vissa fall. Bestämmelserna i förslaget bygger i väsentliga hän- seenden på överväganden som återfinns i förarbetena till terroristlagen. En kortfattad redogörelse för förarbetena lämnas därför innan utredningen går in på det föreliggande förslaget. För en närmare redovisning av terroristlagen och dess bakgrund hänvisas till förarbetena. främst prop. 1973137.
Propositionen rörande terroristlagen baserades på en rapport (Ds Ju 1972z35) Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationell bakgrund, som avgavs av kommissionen för förebyggande av politiska våldsdåd i december 1972. Kommissionen framhöll (prop. 197337 5. 77) att ansträngningarna för att skydda vårt land mot terroristhandlingar huvudsakligen borde inriktas på åtgärder av brottsförebyggande natur. Till de åtgärder som kom ifråga var bl. a. polisens spaningsverksamhet och uppsikten och övervakningen av dem som vistas här och som kan befaras ägna sig åt eller medverka i politisk terrorverksamhet. Kommissionen fann att det inte kunde bli fråga om att generellt utrusta polisen med långtgående befogenheter att ingripa med tvångsmedel av integritetsinkräktande slag utan att det förelåg grundad misstanke att vederbörande begått eller var i färd med att begå straffbar handling. Eventuella begränsade åtgärder i den riktningen måste ges ett snävt avgränsat tillämpningsområde och förknippas med så starka rätts- säkerhetsgarantier som möjligt. Reglerna och deras tillämpning måste också bli föremål för fortlöpande parlamentarisk kontroll. På grund av arten av den politiska terrorverksamheten och det sätt på vilken den bedrevs mötte
avsevärda svårigheter att med sedvanliga spaningsmetoder komma ifråga- varande personers verksamhet och brottsplaner på spåren. De betänkligheter — bl. a. från rättssäkerhetssynpunkt — som förelåg mot att rucka på de ga- rantier gällande lagstiftning uppställde till skydd för den enskildes personliga integritet fann kommissionen böra få vika när det gällde människor, som redan vid en föregående prövning befunnits på grund av sitt samröre med politiska terroristgrupper utgöra ett hot mot den allmänna säkerheten och som endast av starka humanitära skäl tilläts stanna i vårt land. Det var enligt kommissionens mening rimligt att dessa tvingades underkasta sig mer långtgående inskränkningar i sina fri- och rättigheter och i skyddet för den personliga integriteten än andra grupper av befolkningen. Kom- missionen kom till slutsatsen att polisen borde ges utvidgade befogenheter att tillgripa speciella spaningsåtgärder mot den begränsade krets av ut— länningar som det här gällde. Så borde kunna ske till utrönande av om den politiska organisationen eller grupp som utlänningen antogs tillhöra kunde antas utgöra en fara för allmän ordning och säkerhet, även om det i det särskilda fallet ännu inte förelåg någon misstanke om brott, vare sig beträffande utlänningen själv eller någon i hans omgivning. I enlighet med det anförda föreslog kommissionen (s. 89) särskilda lagbestämmelser som utvidgade möjligheterna att tillgripa tvångsmedel. Med hänsyn till den utom— ordentligt ingripande karaktären hos brevkontroll och telefonavlyssning bor- de för tillgripande av sådan åtgärd krävas att det förelåg synnerliga skäl för åtgärden. Dessa åtgärder borde av rättssäkerhetsskäl endast få tillgripas efter förordnande av domstol.
I specialmotiveringen till bestämmelsen om telefonavlyssning och brev- kontroll (s. 113) uttalar sig kommissionen om uttrycket synnerliga skäl. Det förklaras närmast innebära att det kan anses föreligga en överhängande fara för att den politiska organisation eller grupp varom är fråga skall utföra eller låta utföra brottsliga handlingar som innefattar bruk av våld, hot eller tvång och att det kan antas att andra spaningsmedel inte är tillräckliga för att avvärja denna fara.
Remissinstanserna delade allmänt kommissionens uppfattning att an- strängningarna borde inriktas på brottsförebyggande åtgärder och godtog i det väsentliga kommissionens förslag. RÅ framförde dock på en punkt en mera principiellt betonad kritik beträffande den föreslagna användningen av tvångsmedel. RÅ menade att reglerna härom borde anknyta till RB:s bestämmelser och att tvångsmedel inte skulle få tillgripas annat än mot den som i ett konkret fall var misstänkt för brott.
Föredragande statsrådet (s. 22 f) delade kommissionens uppfattning att de tvångsmedel som RB ställde till förfogande inte var tillräckliga i detta sammanhang och att problemen inte kunde lösas tillfredsställande enbart genom begränsade ändringar i RB. Han ansåg inte heller att avstegen från gällande ordning kunde få långtgående konsekvenser i något hänseende. För att stärka garantierna mot missbruk av telefonavlyssning och brevkon- troll föreslog han att framställningarna skulle centraliseras till RPS och be- sluten till Stockholms tingsrätt. Framställningarna borde inte bli fler än att samtliga fall kunde redovisas av rikspolischefen inför styrelsens par- lamentariska ledamöter. Centraliseringen borde också kunna underlätta J Kzs och JO:s övervakande verksamhet.
Vid riksdagsbehandlingen väcktes motioner, i vilka yrkades avslag på propositionen. Justitieutskottet (JuU 1973218) anslöt sig dock till upplätt- ningen att särskild lagstiftning var nödvändig. Utskottet betonade (s. 15) att det från rättssäkerhetssynpunkt var en uppenbar fördel att de föreslagna åtgärderna upptogs i en särskild lag med begränsad giltighetstid. Härigenom kom lagens provisoriska karaktär tydligt till uttryck. Riksdagen fick vidare tillfälle att årligen pröva huruvida förhållandena alltjämt var sådana att lagen oundgängligen erfordrades. Riksdagen kunde vid en sådan prövning för— utsättas få en utförlig redogörelse för de erfarenheter som vunnits av lagens tillämpning.
7.2. Gällande rätt och aktuella lagförslag
I departementspromemorian (Ds A 19752) Vissa ändringar i terroristlagen har föreslagits att terroristlagstiftningen med vissa materiella ändringar skall integreras i utlänningslagen (1954:193) och ges permanent giltighet. Detta skulle dock inte gälla de särskilda bestämmelserna om tvångsåtgärder i spa- ningssyfte, vilka föreslogs skola upphävas. I proposition under hösten 1975 har vad gäller utlänningslagen lagts fram förslag om ändringar i denna, vilka i huvudsak överensstämmer med promemorieförslaget. Vad gäller be- stämmelserna om tvångsåtgärder har i strid med förslaget i promemorian i propositionen upptagits förslag till en tidsbegränsad lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall. Lagen föreslås gälla till utgången av 1976.
Det följande hänför sig väsentligen till de förslag som lagts fram i nyss- nämnda proposition(l975/76118). '
Enligt 205 förslaget till ny lydelse av utlänningslagen kan utlänning av- visas, om det finns grundad anledning anta att han tillhör eller verkar för organisation eller grupp, som, med hänsyn till vad som är känt om dess tidigare verksamhet, kan befaras utanför sitt hemland använda våld, hot eller tvång för politiska syften och till följd därav kan befaras även här i riket bedriva sådan verksamhet. Utöver dessa skäl krävs för avvisning, att det med hänsyn till vad som är känt om utlänningens föregående verk- samhet eller eljest föreligger fara att han här i riket medverkar till handling av nyss angivet slag. Det uppdras åt RPS att upprätta förteckning över utlänningar som enligt de föreslagna reglerna skall avvisas. Förteckningen skall endast få avse utlänning som tillhör eller verkar för organisation eller grupp som regeringen bestämmer. I propositionen föreslås vidare att i 29 5 utlänningslagen införs en femte utvisningsgrund, som ansluter till de fö- reslagna avvisningsbestämmelserna i 20 5.
Avvisningsbeslut enligt 20 5 kan meddelas av polismyndighet (21 5). På- står utlänningen att han löper risk för politisk förföljelse om han avvisas skall ärendet i regel hänskjutas till invandrarverket, som med eget yttrande underställer regeringen ärendet (21 a 5). Beslut om utvisning enligt 29 5 första stycket punkt 5 skall alltid meddelas av regeringen (305). Utlänning som avvisats eller utvisats kan på grund av s. k. politiskt verkställighetshinder få stanna i landet. Utlänningen kan i sådana fall meddelas föreskrifter om inskränkningar och villkor för vistelsen här, avseende vistelseort, byte av
bostad och arbetsanställning samt anmälningsplikt (51 5 tredje och femte styckena).
Den föreslagna lagen om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall (9—13 55 terroristlagen) har enligt 1 5 tillämpning beträffande utlänning som av re- geringen avvisats eller utvisats med stöd av de ovannämnda terroristbe- stämmelserna i utlänningslagen men som av asylskäl tillåts kvarbli i landet. Lagen kan därjämte efter förordnande av regeringen med utgångspunkt från terroristrekvisiten i 205 utlänningslagen bli tillämplig på andra fall av av- visning och utvisning samt fall av förpassning och förvisning.
Utlänning, som avsesi 1 5, får underkastas husrannsakan, kroppsvisitation och kroppsbesiktning. Man får också ta fingeravtryck eller fotografi av ho- nom. Förutsättningen är att åtgärden finnes vara av betydelse för att utröna huruvida terroristorganisation eller terroristgrupp planlägger eller förbereder åtgärd som utgör hot mot allmän ordning och säkerhet. Förordnande om åtgärden meddelas av polismyndighet. Under samma förutsättning kan rät- ten, om synnerliga skäl föreligger, meddela polismyndighet tillstånd att ta del av samtal till eller från telefonapparat, som innehas eller eljest kan antas komma att begagnas av utlänning som avses i l 5 (3 5). Rätten kan även i vissa fall meddela polismyndighet tillstånd att närmare undersöka, öppna eller granska post- eller telegrafförsändelse. Bestämmelserna överensstäm- mer i huvudsak med reglerna i 27 kap. 95 RB. Frågan om tillstånd enligt 3 5 prövas av Stockholms tingsrätt på ansökan av RPS. Förfarandereglerna ansluter till 27 kap. 165 RB.
Uppteckning från telefonavlyssning får inte granskas av annan än rätten, RPS, polismyndighet eller åklagare (5 5). Vad som inte är av betydelse för det ändamål som föranlett avlyssningen skall efter granskningen omedelbart förstöras.
7.3. Lagstiftningens praktiska tillämpning
I propositionen med förslag till ändring i utlänningslagen m.m. lämnas vissa uppgifter om tillämpningen av terroristlagen. Förteckningen över per- soner som skall avvisas enligt beslut på grundval av terroristbestämmelserna upptog sommaren 1975 något mindre än 80 personer. Endast i fråga om en av dessa har avvisningsbeslutet verkställts. Regeringen har meddelat beslut om utvisning av 11 personer. Besluten har verkställts i sju fall. De särskilda tvångsmedelsbestämmelserna har tillämpats i ett fall.
8. Telefonavlyssning i utländsk rätt
8.1. Danmark
Enligt 725 grundloven får telefonhemligheten brytas endast efter dom- stolsbeslut, såvida inte särskilt undantag härifrån är stadgat i lag. Bestäm- melser om telefonavlyssning finns i processlagstiftningen, närmare bestämt retsplejeloven 750 a—b 55. Avlyssning kan enligt 750 a 5 retsplejeloven ske dels vid vissa angivna brott (brott mot rikets yttre och inre säkerhet samt allmänfarliga brott men även svikande av försvarsplikt, våld mot tjänsteman, främjande av fiykt, olaga tvång, olaga hot och hemfridsbrott), dels vid alla brott för vilka maximistraffet är fängelse i 8 år eller längre. Det skall finnas en påvisbar grund att anta att över den avlyssnade telefonen ges medde- landen till eller från någon, som misstänks för något av de angivna brotten. Vidare skall kunna antas att avlyssning är av väsentlig betydelse för upp- klarande av brottet. Beslut om avlyssning skall avse samtal till eller från en eller flera bestämda telefoner och ange en viss tid för avlyssningen. Någon maximitid är ej angiven.
Telefonavlyssning förutsätter som huvudregel ett föregående domstolsbe- slut. Föreligger förutsättningar för avlyssning kan dock polisen, om det är uppenbar fara för att tillfället går till spillo ifall rättens beslut skall avvaktas, vid vissa slag av brott företa avlyssning utan domstolsbeslut. Meddelande om avlyssning utan rättens tillstånd skall ges in till rätten samtidigt som avlyssningen påbörjas. Domstolen avgör om avlyssningen kan godkännas och, i förekommande fall, om fortsatt avlyssning skall tillåtas. Föreligger inte tillstånd av rätten inom 24 timmar från avlyssningens påbörjande skall den avbrytas och televerket anmäla avlyssningen till rätten i den ort där avlyssningen skett samt till justitieministeriet. Borde enligt rättens mening avlyssning inte ha inletts meddelar rätten detta till justitiedepartementet.
Avlyssningen skall företas av polisen. Uppteckningar eller annat åter- givande av avlyssnade samtals innehåll skall förstöras så snart det fastslagits att de saknar betydelse för efterforskningarna. När avlyssning skett av samtal från en telefon i privat ägo skall rätten underrätta telefonens innehavare, om det kan ske utan skada för utredningen och omständigheterna i övrigt inte talar häremot.
Enligt 750 b5 retsplejeloven kan rätten i olika fall besluta att televerket skall meddela polisen vilka telefoner som under viss tidrymd sätts eller har satts i förbindelse med en viss telefon.
Det må anmärkas att dansk lag sedan 1972 innehåller en särskild regel om polisens användning av hemlig avlyssningsapparatur (mikrofoner) som genombryter det i övrigt gällande förbudet mot olovlig avlyssning. För- utsättningarna är desamma som för telefonavlyssning. Dock får sådan åtgärd aldrig vidtas utan rättens tillstånd. Någon motsvarighet till skyldigheten att underrätta telefoninnehavare om skedd avlyssning finns inte.
8.2. Finland
Gällande finsk lag saknar regler om telefonavlyssning vid förundersökning. Avlyssning av ett av telefoninrättning förmedlat samtal kan icke lagligen ske. Då detta betecknats som en brist, särskilt i fråga om bekämpningen av allvarlig brottslighet, har inom lagberedningen upprättats ett förslag till lagregler om avlyssning. De ingår i ett s. k. förundersökningspaket (Förslag till lagar om förundersökning, försvar i brottmål, straffprocessuella tvångs- medel och ersättning för beviskostnader). Förslaget överensstämmer i hu— vudsak med motsvarande svenska regler och tillåter telefonavlyssning endast för uppdagandet av redan begånget brott. Tillstånd till avlyssning skall kunna ges endast beträffande brott för vilka inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år samt beträffande narkotikabrott. Endast domstol skall ha rätt att bevilja tillstånd till avlyssning. Tillståndet skall beviljas för högst två veckor i sänder. Lagstiftningen skall vara permanent. Förslaget har rönt kritik och dess framtida öde är osäkert.
8.3. Norge
Enligt en lag från 1915 kan konungen eller den han sätter i sitt ställe göra inskränkning i bl.a. telehemligheten genom att anordna telefonkontroll.
Närmare bestämmelser härom har 1960 utfärdats i en resolution. Re- solutionen innebär en inskränkning i befogenheterna enligt 1915 års lag. Telefonavlyssning får således endast ske när det är påkallat av hänsyn till rikets säkerhet. Domstol beslutar om avlyssning. Ingen tidsbegränsning är angiven. Hinder möter inte mot att avlyssnat material används som bevis i rättegång. Utöver domstolskontrollen finns en särskild kontrollnämnd för säkerhetspolisen, som i praxis är den enda myndighet, som igångsätter telefonavlyssning.
Ett utkast till ny straffprocesslag behandlas f. n. i justitiedepartementet. Förslaget innebär betydande utvidgningar i riktning mot de svenska och danska reglerna om telefonavlyssning. Domstol skall på ansökan kunna ge tillstånd till telefonavlyssning när någon med skäl är misstänkt för brott mot rikets säkerhet, högmålsbrott eller allmänfarliga brott, vissa andra sär- skilt nämnda brott samt brott som kan medföra fängelse i åtta år eller mera. Urvalet av telefoner som får avlyssnas, kravet på vikt för utredningen samt tillståndstiden överensstämmer med de svenska reglerna i RB. Förordnande från åklagarmyndighet får vid fara i dröjsmål ersätta beslut av domstol under högst 24 timmar. Uppteckningar och anteckningar som gjorts vid avlyssning skall förstöras i de delar de är utan betydelse för utredningen eller avser
uttalanden, som domstolen inte skulle kunna ta emot som vittnesmål. I anslutning till förslaget uttalas att lagen endast avser brottsutredning och att t. ex. avlyssning i syfte att förebygga en allvarlig förbrytelse bör regleras i annan lag, t. ex. i politilag. l förslaget upptas även en bestämmelse enligt vilken domstol kan ålägga telefonstationsföreståndare att upplysa polisen om vilka telefoner som under viss tidrymd sätts eller har satts i förbindelse med en viss telefon. Förutsättningen är att det gäller ett brott, varå fängelse kan följa. Även här kan åklagare meddela interimistiskt beslut.
8.4. Förbundsrepubliken Tyskland
Regler om telefonavlyssning meddelas i en lag från 1968 om inskränkning i de grundlagsskyddade brev-, post- och telehemligheterna. Reglerna kan indelas i två kategorier.
Den ena kategorin avser regler om telefonavlyssning som straffprocessuellt tvångsmedel och återfinns i straffprocesslagen. Avlyssning får ske om miss- tanke föreligger mot någon om vissa grova brott, dels brott mot statens yttre eller inre säkerhet, dels vissa andra brott såsom mord, rån, utpressning, barnarov och vissa allmänfarliga förbrytelser. Det krävs att utforskande av sakförhållandena på annat sätt är utsiktslöst eller väsentligt försvårat. Åtgärden får riktas endast mot den misstänkte och mot personer, som kan antas ta emot eller vidarebefordra meddelanden till eller från den misstänkte eller vilkas apparater den misstänkte kan antas använda.
Tillstånd till avlyssning beslutas endast av domaren. Vid fara i dröjsmål får åklagare interimistiskt förordna om avlyssning. Hans förordnande blir dock ogiltigt om det inte inom tre dagar godkänns av domaren. Tillstånd till telefonavlyssning får meddelas för högst tre månader med möjlighet till förlängning. De som berörts av avlyssningen skall underrättas så snart det kan ske utan fara för utredningen. Några regler om parlamentarisk eller annan kontroll av avlyssningsbeslut som meddelats av domaren finns inte.
Den andra kategorin av telefonavlyssning saknar anknytning till straff- processen. Det är här fråga om att skydda landets yttre eller inre säkerhet, och det behöver inte alltid föreligga misstanke mot viss person om särskilt brott. Ansökan om avlyssning får göras av författningsskyddsmyndighe- terna, säkerhetstjänsten och underrättelsetjänsten. Beslutanderätten tillkom- mer i regel en av förbundskanslern särskilt utsedd förbundsminister. I de fall då avlyssningen inte grundas på misstanke om brott beslutar förbunds- ministern i samråd med en av förbundsdagen vald femmannanämnd. För- bundsministern skall med högst sex månaders mellanrum underrätta fem- mannanämnden om tillämpningen av lagstiftningen. Han skall vidare varje månad underrätta en särskild kommission, som tillsätts av nämnden och består av domarkompetent ordförande och två bisittare, om de åtgärder han beslutat. Kommissionen, som handlar självständigt och inte får un- derkastas direktiv, beslutar ex officio eller i anledning av klagomål om till- låtligheten och nödvändigheten av vidtagna åtgärder. Anser kommissionen en åtgärd otillåten eller onödig åligger det förbundsministern att ofördröjligen upphäva åtgärden. Andra rättsliga åtgärder är inte tillåtna.
8.5. England
I engelsk rätt fattas alla beslut om telefonavlyssning av inrikesministern. Tillämpningen överensstämmer beträffande avlyssning med brottsutredande syfte i huvudsak med vad som gäller enligt svensk rätt. För att polisen skall tillåtas tillgripa telefonavlyssning krävs att det skall röra sig om ett verkligt allvarligt brott, för vilket en tidigare ostraffad person kan påräkna minst tre års fängelse. Är många personer inblandade ställs lägre krav på brottets svårhetsgrad. Det förutsätts att normala spaningsmetoder har prö- vats och misslyckats eller enligt sakens natur kan antas bli resultatlösa. Slutligen skall det finnas goda skäl att tro att avlyssningen skall resultera i fällande dom. Det finns en inriktning på organiserad brottslighet, som är särskilt svåråtkomlig.
För säkerhetstjänstens användning av telefonavlyssning gäller delvis and- ra förutsättningar. Det skall här röra sig om en större omstörtnings- eller spioneriverksamhet som kan befaras skada nationens intressen. Det material som kan erhållas genom avlyssningen måste vara direkt användbart vid insamlandet av de upplysningar säkerhetstjänsten behöver för att fullgöra sina arbetsuppgifter. Kravet att normala metoder inte räcker till gäller även här. Däremot behöver sannolikheten för fällande dom inte vara lika hög som vid vanlig kriminalitet.
8.6. USA
Den federala lagstiftningen i USA upptar i US Code Title 18, Chapter 119, regler om avlyssning av telefonsamtal och andra samtal. Lagstiftningen, som tillkom 1968, reglerar förutom telefonavlyssning även användandet av teknisk apparatur för avlyssning av samtal i allmänhet. Reglerna härför är desamma som för telefonavlyssning. Telefonavlyssning är förbjuden utom i fall som anges i lagen.
Undantag från förbudet mot telefonavlyssning medges i vissa fall i brotts- utredande syfte. Federal domare kan på ansökan av i sista hand justitie- ministern meddela tillstånd till eller godkänna redan gjord avlyssning vid vissa brott. Brottskatalogen upptar många olika brott, främst de grövsta brotten mot nationens yttre eller inre säkerhet och svåra brott mot liv, hälsa och frihet. Varje typ av narkotikabrott kan föranleda avlyssning.
Delstatsdomare kan på ansökan av delstatens högste åklagare tillåta eller godkänna att polisen använder telefonavlyssning för att få fram bevisning rörande vissa angivna grova brott.
Bestämmelserna om telefonavlyssning innehåller många och detaljerade regler i rättssäkerhetens intresse. Inom skälig tid, dock högst 90 dagar efter det avlyssning avslutats, skall domaren underrätta dem som nämns i av- lyssningsbeslutet och — efter skön — andra samtalsparter i avlyssnade samtal om avlyssningen och den tid som den förekommit. Om godtagbara skäl visas kan dock underrättelsen uppskjutas.
Särskilda regler har meddelats i syfte att informera kongressen om till- lämpningen av avlyssningsbestämmelserna. Domarna,justitieministern och
åklagarna skall till ett särskilt organ, the Administrative Office ofthe United States Courts, lämna detaljerade uppgifter om avlyssningen, innefattande huruvida tillstånd eller godkännande sökts och meddelats, den tid avlyss- ningen pågått, vilket brott som avsetts och vem som gjort ansökan. In- formationen från justitieministern och åklagarna skall också ge en allmän bild av avlyssningarna, innefattande antalet samtal som avlyssnats, hur många av dessa som gav stöd för misstankarna, antalet personer som av- lyssnats, antalet gripanden och rättegångar som föranletts av avlyssningen, vilka brott detta gällt samt antalet fällande domar. Redogörelsen skall av- slutas med ett allmänt omdöme om avlyssningens betydelse.
De upplysningar som lämnas från domarna, justitieministern och åkla- garna sammanställs till en rapport, som i april varje år överlämnas till kon- gressen och upptar antalet ansökningar och tillstånd föregående kalenderår och en sammanfattning och analys av de lämnade upplysningarna.
Vid sidan av ovannämnda undantag i brottsutredande syfte från det ge- nerella förbudet mot avlyssning finns ett vidsträckt undantag i presidentens konstitutionella rätt att vidta nödvändiga åtgärder för att skydda nationen mot fientliga handlingar från främmande makt och samhällsomstörtande verksamhet inom landet.
9. Utredningens överväganden och förslag
9.1. Allmänna överväganden
Telefonavlyssning utgör ett mycket allvarligt ingrepp i den personliga in- tegriteten. Den innebär att avlyssnaren kan tillgodogöra sig innehållet i för— troliga samtal och meddelanden mellan människor utan dessas medgivande eller vetskap. Det kan ske genom att samtal upptecknas och används. Men redan det förhållandet att samtal avlyssnas — utan att upptecknas eller bevaras - uppfattas som en allvarlig kränkning. Särskilt gäller detta när avlyssning berör utomståendes samtal. Rätten att fritt och utan obehörigt intrång an- vända telefonen för offentliga och privata meddelanden upptas i grundlagens uppräkning av de medborgerliga fri- och rättigheterna och skyddas av te- lefonreglementet och straffbudet mot brytande av telehemlighet. Tilliten till att telefonhemligheten respekteras är väsentlig från både enskild och allmän synpunkt. Om tilliten rubbas uppstår misstro bland medborgarna, som gör telefonen oanvändbar som kommunikationsmedel och ger upphov till en för samhällslivet skadlig otrygghet och ryktesspridning. Skall tele- fonavlyssning tillåtas måste den därför reserveras för sådana fall, då med- borgarna i gemen anser sig beredda att acceptera den allvarliga integritets- kränkningen med hänsyn till det intresse som utgör motiv för åtgärden. Det är dessutom nödvändigt att tvångsmedlet regleras på ett sådant sätt att det inte framstår som ett hot mot medborgaren i allmänhet. _
Den sekretess som ligger i själva tvångsmedlets natur ger det en sär- ställning i förhållande till de flesta andra tvångsmedel. Skyddet mot missbruk av andra tvångsmedel ligger till stor del däri att den som drabbas själv är eller snart blir medveten om åtgärden och har möjlighet att få den prövad av domstol, överordnad myndighet, JK eller JO. Telefonavlyssningens hem- liga natur omöjliggör en sådan bevakning från medborgarnas sida. Av samma orsak blir den kontroll som den allmänna opionionen kan utöva genom massmedia och eljest illusorisk. I skydd av sekretessen kan en oriktig till- lämpning uppstå, som i olyckliga situationer kan övergå i direkt missbruk av befogenheterna. Mot denna bakgrund framstår det som särskilt angeläget att undvika tänjbara regler och att eftersträva ett beslutsförfarande, som är ägnat att motverka en alltför generös tillståndsgivning.
Utredningen har med det anförda velat peka på några av de förhållanden som gör att alla överväganden beträffande telefonavlyssning såsom tvångs-
medel måste ske mot bakgrunden av de grundläggande värderingar som bär upp ett demokratiskt samhälle. Tvångsmedlet är till sin natur främmande för ett sådant samhälle. Huruvida det ändock skall utnyttjas blir beroende av om detta uppfattas såsom nödvändigt med hänsyn till angrepp som kan riktas mot individ och samhälle.
9.2. Behovet av lagstiftningen
När man bedömer telefonavlyssningens existensberättigande måste kravet på skydd för den enskildes integritet vägas mot behovet och värdet av avlyssningen. Integritetsskyddssynpunkterna bör därvid begränsa telefon- avlyssningen till att vara ett hjälpmedel för att klara upp vissa,i regel mycket grova brott. Är avlyssningen av ringa värde från utredningssynpunkt bör den dock inte heller i sådana fall tillåtas. Vad gäller värdet från utrednings- synpunkt torde förhållandet emellertid snarast vara det, att telefonavlyssning kan vara ett verksamt medel vid utredning av i stort sett alla typer av brott. Den har emellertid sitt största värde som utrednings- och försvars- medel vid brottslighet som är föremål för planering eller som ingår i en organiserad verksamhet. Denna brottslighet är också, bl.a. på grund av sin art, ofta särskilt farlig för samhället.
Vad först gäller den grundläggande bestämmelsen i 27 kap. 165 RB har denna tillämpats ytterst sparsamt. I vissa fall, där brottet kunnat grunda ingripande enligt RB, kan man anta att man valt att åberopa den parallellt tillämpliga 1952 års lag. Även med beaktande härav kvarstår dock att hu- vudregeln haft ringa användning. Till en del torde detta bero på att den korta tillståndstiden, en vecka, har framstått som otillräcklig. Förklaringen torde i övrigt ligga i den misstänkta brottslighetens natur. Till skillnad från säkerhetsfallen enligt 1952 års lag och narkotikabrotten enligt 1969 års lag är brotten i större utsträckning oplanerade och begångna av en ensam gär- ningsman. Det rör sig inte om en organiserad brottslighet med fiera in- blandade personer. Möjligheten att genom telefonavlyssning kartlägga den misstänktes förbindelser och få uppslag för den vidare spaningen får därför vanligen ringa betydelse för utredningen. Härtill kommer att polisen vid denna typ av brott som regel har ett rikare material att arbeta med redan när förundersökningen inleds. Man har i de flesta fall en brottsplats och en målsägande och kan härigenom få upplysningar som kan vara tillräckliga för att binda gärningsmannen vid brottet. Behovet att komplettera de kon- ventionella spaningsmedlen med telefonavlyssning är därför i dessa fall mindre.
Om det alltså kan konstateras att behovet av telefonavlyssning enligt 27 kap. 16 5 RB är mindre än enligt 1952 och 1969 års lagar måste samtidigt framhållas att tvångsmedlet likväl i de noggrant utvalda fall där det tillgrips kan vara av synnerlig vikt för utredningen och att det skulle framstå som otillfredsställande om de grova brott, varom här är fråga, inte blir uppklarade. Under den diskussion om telefonavlyssningen, som förekom i massmedia sommaren 1975, synes de flesta bedömare också ha accepterat telefonav- lyssning beträffande de grova brott, som omfattas av regeln i 27 kap. 165 RB.
Vad härefter angår 1952 års lag utgör denna ett komplement till 27 kap. 165 RB. De brott som här är aktuella rör rikets yttre och inre säkerhet eller är allmänfarliga brott, som närmast ingår i den moderna terrorismens arbetsmetoder. Flera av de brott som innefattas i 1952 års lag är så grova att de skulle kunna föranleda telefonavlyssning även enligt 27 kap. 165 RB. En del brott uppfyller däremot inte kravet på två års fängelse som minimistraff. Dessa lindrigare brott har emellertid ofta ett samband med grövre brott. I de fall, där det finns en grov form av brottet, faller denna för övrigt i regel in under minimistraffregeln. Det nämnda sambandet kan belysas med några exempel. I förlängningen på brottet olovlig underrät- telseverksamhet enligt 19 kap. 95 andra stycket BrB (olovlig personspaning enligt utredningsmannens förslag) ligger risken för att verksamheten leder ! till repressalier i andra länder, repressalier som kan innebära förlust av livet ; eller friheten. I förlängningen på brottet kapning av luftfartyg ligger risken för att brottet leder till mord på oskyldiga fiygresenärer.
Särregleringen enligt 1952 års lag sammanhänger vidare med att det på det stadium, på vilket telefonavlyssning aktualiseras, är svårt att avgöra om det är normalbrottet, den grova formen eller en besläktad brottstyp som föreligger i det enskilda fallet. Misstänkta spionhandlingar kan lika väl röra grovt som vanligt spioneri. Tillvägagångssättet vid spioneri påminner om olovlig underrättelseverksamhet så att det kan vara omöjligt att på ett tidigt stadium bedöma vilket av brotten det rör sig om. Mot denna bakgrund skulle kunna ifrågasättas om det finns ett behov av de kompletterande be- stämmelser i 1952 års lag, som möjliggör telefonavlyssning vid brott som inte uppfyller minimistraffregelns krav. Man kunde tänka sig möjligheten att i stället åberOpa det närmast liggande grova brott, som medger avlyssning enligt 27 kap. 16 5 RB. Därvid uppkommer emellertid risk för en urholkning av de allmänna förutsättningarna för åtgärden. Det kan nämligen befaras att på osäkra grunder skulle komma att antas att ett grövre brott föreligger. I valet mellan den nämnda möjligheten och utvägen att tillåta avlyssning vid de lindrigare brotten är enligt utredningens uppfattning det senare al- ternativet att föredra. Detta kan även i övrigt främja en stram bedömning av förutsättningarna för åtgärden.
I 1952 års lag medges telefonavlyssning även vid försök, förberedelse och stämpling till brott, något som inte är möjligt enligt 27 kap. 165 RB. I själva verket torde detta vara ett av de viktigaste inslagen i 1952 års lag. Den brottsutredande syftningen får nämligen härigenom en brottsfö- rebyggande bieffekt. Det är uppenbart att möjligheten att avslöja säker- hetshotande verksamhet innan den övergår i fullbordat brott är en viktig förutsättning för att säkerhetspolisen skall kunna lösa sina uppgifter. Fanns inte denna möjlighet till brottsförebyggande inom ramen för förundersök- ningen, skulle behovet härav få tillgodoses på annat sätt.
Beträffande behovet av telefonavlyssning vid de brott som avses i 1952 års lag kan hänvisas till vad RPS anförde i ett yttrande över parlamentariska nämndens i Wennerströmaffären betänkande. Yttrandet har återgetts i JO:s ämbetsberättelse 1973 s. 83 f:
Den brottslighet som den särskilda polisverksamheten har att hindra och uppdaga måste angripas med i många avseenden andra medel och metoder än dem som fö-
rekommer inom den allmänna polisverksamheten. Brott mot rikets säkerhet lämnar i regel inga direkta skönjbara tecken i form av brottsplats eller av brott förfördelad person. Det är normalt inte ens känt om brott förövats. Brottsligheten genomförs vidare så gott som uteslutande i organiserad form med främmande makter som hu- vudintressenter och med för ändamålet anpassade, stora resurser. Angreppen mot statens säkerhet sker dels direkt mot betydelsefulla anläggningar, förhållanden och personer, dels även såsom förberedelse till åtgärder som avses kunna sättas in i konfiiktsituationer. Det senare sker särskilt genom upprättande av s. k. illegala residen- turer, agentradionät. sabotagegrupper e. dyl. Man får icke heller bortse från det fak- tum att angrepp mot rikets yttre och inre säkerhet sker med växlande medel och metoder. Under efterkrigstiden och särskilt under det senaste årtiondet har en för- skjutning ägt rum till subversiva medel. För att kunna fullgöra uppgiften att uppdaga bl.a. sådan verksamhet måste redan obetydliga risker beaktas och varje indikation bedömas och bearbetas.
Det kan således konstateras att 1952 års lag avser brott som är av central betydelse för rikets självständighet och det demokratiska statsskicket sam- tidigt som utredningen av dessa brott möter särskilda svårigheter. Till in- tresset av att brotten klaras upp bör alltså i dessa fall läggas att brotten till sin art är särskilt svårutredda. Då härtill kommer att etablerandet och upprätthållandet av kontakterna mellan medlemmarna i de illegala orga- nisationer, varom här är fråga, är en av de få sårbara punkterna vid denna brottslighet är det tydligt att telefonavlyssning kan vara av särskild betydelse som spaningsmedel.
När man så övergår till att granska huruvida dessa allmänna refiexioner har stöd i vad som inhämtats rörande den praktiska tillämpningen måste konstateras att antalet telefonavlyssningsärenden, som lett till fällande dom, är tämligen ringa såväl i absoluta tal som i förhållande till det antal fall där åtgärden satts in. Antalet uppdagade brott mot rikets säkerhet är emel- lertid lågt även i absoluta tal. 1 åtskilliga fall kan man utgå från att miss- tankarna har förstärkts under avlyssningen men inte ansetts tillräckligt starka för att motivera åtal. Den personkrets som ägnar sig åt brott av denna artär också medveten om telefonavlyssningsmöjligheten och är väl utbildad för att eliminera värdet av avlyssningen. I huvudparten av de fall som lett till åtal eller annan åtgärd har telefonavlyssning förekommit och haft betydelse för utredningen. Självklart har avlyssningen inte spelat den enda och kanske inte heller den viktigaste rollen i utredningsarbetet. Tillsammans med övriga spaningsmedel får tvångsmedlet dock anses vara av stor be- tydelse i säkerhetsfallen. Den långa tid som 1952 års lag har gällt torde också böra tas som ett indicium på behovet av lagen.
Telefonavlyssning som spaningsmedel mot grov narkotikabrottslighet har tillåtits avsevärt kortare tid. Uppklaringsfrekvensen i avlyssningsärendena är emellertid mycket hög. Det saknas anledning att ifrågasätta att denna brottslighet är organiserad och synnerligen svåråtkomlig med vanliga spa- ningsmetoder. För en fortsatt framgångsrik brottsbekämpning på detta om- råde synes telefonavlyssningen spela en avgörande roll.
9.3. Möjligheterna att samordna lagstiftningen
Reglerna om telefonavlyssning vid förundersökning har tillkommit vid skil- da tidpunkter för att möta efterhand uppkommande behov. I det föregående har ett bestående behov av telefonavlyssning kunnat konstateras även be- träffande de brott som regleras av 1952 och 1969 års lagar. Förklaringen till att man inte samordnat lagstiftningen torde närmast vara att dessa lagar är tidsbegränsade. Olika skäl talar emellertid för att reglerna om telefon- avlyssning sammanförs och ges en enhetlig utformning. Några lagtekniska hinder härför finns ej. Av viss betydelse blir dock om lagstiftningen skall vara permanent eller tidsbegränsad. Frågan härom upptas i avsnittet 9.7.1.
9.4. Förutsättningarna för telefonavlyssning
Den telefonavlyssning som här behandlas är en tvångsåtgärd under för— undersökning. Utgångspunkten för åtgärden måste därför vara ett antagande att ett brott har förövats. Detta bör vara av viss beskaffenhet. Avgränsningen bör i första hand ske med hänsyn till brottets grovhet. För att inte en obe- stämd krets av samtalande skall drabbas av åtgärden bör misstankarna ha koncentrerats till viss person och nått en sådan styrka att risken för att en oskyldig utsätts för avlyssning i möjligaste mån elimineras. Till und- vikande av att åtgärden tillgrips i onödan bör krävas att andra spaningsmedel är otillräckliga och att den utredning som kan erhållas genom åtgärden är av stor betydelse. Eftersom det inte gärna går att begränsa avlyssningen till vissa, i lagen angivna typer av telefoner bör slutligen uppställas en regel, varigenom ändock beaktas skillnaden från integritetsskyddssynpunkt mellan avlyssning av den misstänktes egen telefon och en telefon som i större utsträckning begagnas av andra personer. De förutsättningar som nu antytts överensstämmer till viss del med vad som redan nu gäller. På flera punkter föreslår dock utredningen ändrade regler. I det följande redovisas utredningens överväganden och förslag punkt för punkt.
9.4.1. Det misstänkta brottet
I avsnitt 9.2 har utredningen utvecklat frågan om behovet av lagstiftningen. Där framhölls att telefonavlyssning kunde vara ett verksamt medel i strängt taget alla förundersökningar men att åtgärdens ingripande natur fordrade en begränsning i användningen. Den första gränslinjen bör därvid dras vid det misstänkta brottet. I gällande rätt har åtgärden inskränkts till förun- dersökningar rörande särskilt grova brott (27 kap. 165 RB) och brott som är både svårutredda och farliga för individ eller samhälle (1952 och 1969 års lagar). Därvid kan i fall som avses med 1952 års lag även försök, för- beredelse och stämpling till brott föranleda telefonavlyssning. Utredningen anser att den sålunda angivna begränsningen till vissa bestämda brott utgör ett lämpligt sätt att dra upp ramen kring avlyssningen och övergår till att undersöka hur den skall utföras i lagen.
9.4.2. Anknytning till straffsatsen
Det är ett starkt allmänintresse att de grövsta brotten klaras upp. Det torde också vara en av medborgarna i gemen accepterad ståndpunkt att en grov brottsling inte bör få gå fri på grund av att telefonavlyssning inte får tillämpas. Detta är förklaringen till att telefonavlyssning tillåts enligt 27 kap. 165 RB. I 27 kap. 165 RB bestäms de grövsta brotten med hänsyn till minimi- straffen. För brottet får ej vara stadgat lindrigare straff än fängelse i två år. Denna bestämning av de grövsta brotten överensstämmer med andra regler i RB (jämför 24 kap. 1 5 tredje stycket, 27 kap. 25 andra punkten och 36 kap. 55 fjärde stycket). Givetvis kan avgränsningen rent tekniskt ske på andra sätt, t.ex. genom anknytning till straffskalans övre gräns. De grövsta brotten kunde definieras som sådana, varå fängelse på livstid eller i tio, åtta eller sex år kan följa. Emellertid kan straffskalorna vara vida och brottet i det enskilda fallet vara mindre grovt. En minimistraffregel ger därför en redan i lagen liggande, säkrare garanti för att endast de verkligt grova brotten kommer i fråga för telefonavlyssning.
Straffminimumregeln är i dag fängelse i två år. Utredningen har övervägt om denna gräns kan höjas, närmast till nästa steg, fängelse i fyra år. De brott som ifrågakommer enligt de två alternativen redovisas i bilaga. Härav framgår att de flesta av brotten skulle fylla kraven på det högre Straffminimum. Åtskilliga av de brott som ligger mellan två och fyra års Straffminimum faller emellertid under tillämpningsområdet för 1952 års lag och torde därför, om motsvarande undantagsbestämmelser skall gälla även i fortsättningen, komma att om fattas av telefonavlyssningsreglerna. De brott som i övrigt skulle falla bort om Straffminimum höjs är också så farliga för individ och samhälle att det, med det synsätt som tidigare redovisats, inte synes stötande att telefonavlyssning får ifrågakomma även om man i praktiken inte utnyttjat de nu gällande möjligheterna. Av anförda skäl och då gränsen två års fängelse överensstämmer med andra regler i RB förordar utredningen att den allmänna förutsättningen för telefon- avlyssning med avseende å brottet bestäms på samma sätt som för när- varande, nämligen att å brottet ej skall kunna följa lägre straff än fängelse i två år. Härigenom kan samhällets bedömning av brottets straffvärdhet vid höjning eller sänkning av Straffminimum återverka på tvångsmedels- användningen.
9.4.3. Anknytning till brottstypen
Minimistraffregeln i 27 kap. 16 5 RB kompletteras i gällande rätt med vissa i 1952 och 1969 års lagar uppräknade brott, som kan föranleda telefon- avlyssning trots att straffet för brottet kan underskrida två års fängelse. Behovet av sådana regler har belysts i avsnitt 9.2.
Utredningen anser att det bör finnas sådana kompletterande bestämmelser även i fortsättningen. Utgångspunkten är här att brotten — ensamma eller i förening med besläktade brott — skall vara särskilt farliga för individ och samhälle samtidigt som de till sin art är särskilt svårutredda. Angelägenheten av att dessa brott beivras skall med andra ord byggas på med kravet att
brotten är svåra att klara upp och med en bedömning att brotten är särskilt åtkomliga för telefonavlyssning.
Utredningen finner bl.a. mot bakgrund av sina iakttagelser av den prak- tiska tillämpningen att de brott som upptas i 1952 och 1969 års lagar och som inte når upp till huvudregelns krav på minimistrafffse bilaga) i huvudsak uppfyller de krav som nyss uppställts.
I 1952 års lag ingår bl. a. de 5. k. majestätsförbrytelserna, nämligen mord, dråp. misshandel, grov misshandel, människorov, olaga frihetsberövande, försättande i nödläge och olaga tvång i fall där brottet riktar sig mot Ko- nungen eller annan medlem av konungahuset eller mot riksföreståndare. Mord, dråp och människorov omfattas redan genom sitt Straffminimum av telefonavlyssningsreglerna. Övriga handlingar av ovannämnda art torde i beaktansvärda fall kunna inordnas under de brott i 18 och 19 kap. BrB, som enligt huvudregeln kan föranleda telefonavlyssning. Det synes inte motiverat att vid en samordning av regelsystemet behålla särregler av detta slag.
Utöver majestätsbrotten bör också vissa andra brott avföras ur brotts- katalogen i 1952 års lag. En ändring följer av det förslag som den särskilde utredningsmannen lagt fram i betänkandet (Ds Ju 1975:16) Spioneribrottet m. m., nämligen att tagande av utländskt understöd (19 kap. 13 5 BrB) av- kriminaliseras. Utredningen anser vidare att brottet olovlig kårverksamhet (18 kap. 45 BrB), som kan straffas med böter eller fängelse i två år, inte ensamt är av sådan farlighet att det bör få föranleda telefonavlyssning. Brottet är sällan förekommande och när det förekommer torde det ofta begås i förening med andra, allvarligare brott, som kan berättiga till telefonavlyss- ning.
Bland de brott som blir kvar har obehörig befattning med hemlig uppgift, olovlig underrättelseverksamhet och olovlig personspaning en straffskala på böter och fängelse upp till två år. Utredningen har övervägt huruvida dessa brott, vilkas straffmaximum inte ens når upp till eljest gällande straff- minimum, verkligen bör få föranleda telefonavlyssning. Obehörig befattning med hemlig uppgift skiljer sig från spioneri framför allt genom frånvaron av direkt uppsåt att gå främmande makt tillhanda. Ett sådant s. k. fristående uppsåtsrekvisit kan vara svårt att bedöma under förundersökningen. Det får därför anses motiverat att låta möjligheten till telefonavlyssning kvarstå beträffande detta brott. Olovlig underrättelseverksamhet utgör i princip en här i riket bedriven spioneriverksamhet mot främmande makt och åberopas i telefonavlyssningspraxis ofta som andrahandsgrund till spioneri. På det stadium av förundersökningen då åtgärden ifrågakommer kan det ibland vara svårt att avgöra om verksamheten riktas mot svenskt eller utländskt intresse. En verksamhet som från början avser främmande makt kan också lätt omdirigeras mot svenska mål. På grund av likheten med spioneri bör därför enligt utredningens bedömning olovlig underrättelseverksamhet be- rättiga till telefonavlyssning. Även olovlig personspaning är ett brott som metodmässigt liknar och på inledande stadier är svårt att skilja från spioneri. Här tillkommer att brottet, ofta kallat fiyktingspionage, trots att straffskalan är begränsad innefattar en verksamhet, som syftar till eller kan leda till stort mänskligt lidande. Sådan underrättelseverksamhet bör därför omfattas av telefonavlyssningsmöjligheten.
Övriga brott från 1952 års lag som bör kvarstå har endast fängelse, dvs. inte böter, i straffskalan. De utgörs av allmänfarliga brott (sabotage, kapning av luftfartyg och luftfartssabotage) och brott mot rikets säkerhet (spioneri). De grova varianterna av brotten har Straffminimum på två års fängelse. När telefonavlyssning aktualiseras torde det vara svårt att alltid konstatera om normalbrott eller grovt brott föreligger. På grund härav och då denna typ av brott i allmänhet bedrivs organiserat och mycket utstuderat och därför är särskilt svåråtkomligt med vanliga spaningsmedel bör telefonavlyssning medges.
Den grova narkotikabrottslighet, som kan föranleda telefonavlyssning, straffas med fängelsei 1—10 år. Förutom brottets svårhetsgrad, som avspeglas i denna straffbestämning, tillkommer här att brottsligheten är organiserad och av detta och andra skäl är svår att bekämpa med konventionella metoder. Utredningen har också vid sin genomgång av telefonavlyssningsreglernas tillämpning funnit att avlyssningens effektivitet som spaningsmedel tyd- ligast framkommer beträffande just narkotikafallen.
Tillämpningen får beträffande de brott som faller under Straffminimum- regeln anses omfatta en prövning i det konkreta fallet med en — givetvis ofullständig — skattning av gärningens straffvärdhet. Om en gärning redan på grundval av det föreliggande materialet inte kan antas ge svårare påföljd än böter eller ett par månaders fängelse bör detta uppenbarligen påverka bedömningen.
9.4.4. Försök, förberedelse och stämpling
I 1952 års lag upptas också brottsformerna försök, förberedelse och stämpling när sådan gärning är straffbelagd och det fullbordade brottet hade kunnat föranleda telefonavlyssning. Genom att Straffminimumregeln gäller oin- skränkt endast vid det fullbordade brottet innebär detta en utvidgad möj- lighet till telefonavlyssning. Utredningen anser att denna möjlighet bör kvar- stå beträffande allmänfarliga brott, högmålsbrott och brott mot rikets sä- kerhet. Detta ger reglerna en preventiv bieffekt, som minskar behovet av telefonavlyssningsregler utanför ramen för förundersökning. Utredningen har övervägt behovet av att efter mönster av 24 kap. 1 5 fjärde stycket RB uppställa ett uttryckligt förbud mot telefonavlyssning när man i det enskilda fallet kan räkna med att påföljden stannar vid böter eller ett kortare fängelsestraff. Vad gäller de fullbordade brotten ingår böter i straffskalan endast i några få fall. Att på det förberedande stadium, varom här är fråga, förutsäga blivande påföljd är ofta mycket svårt. Det finns vidare ett avsevärt utrymme mellan sannolika skäl och skälig misstanke. Det mate- rial som utredningen har granskat visar även att påföljden i händelse av lagföring inte stannar på en från denna synpunkt för låg nivå. Utredningen har därför avstått från att föreslå en uttrycklig regel men utgår från att det — i första hand av polisen och åklagarna — görs en diskretionär prövning.
9.4.5. Misstankens styrka
I gällande rätt fordras för telefonavlyssning att viss person är skäligen miss- tänkt för visst brott. I avsnitt 4.2.l har redovisats vad som avses med skälig
misstanke. Beträffande 1952 års lag har höjts röster som velat mildra kravet till att avse att misstanke om brott föreligger (se 4.1.6 och 4.1.9). Parla- mentariska nämnden i Wennerströmsaffären fann (SOU 1968:4 s. 40) att en sådan regel skulle medföra betydande fördelar från synpunkten av ef- fektivitet i säkerhetspolisens spaningsarbete men avvisade tanken. Den gäl- lande ordningen innehöll en bestämd avgränsning, som nämnden ansåg utgöra en garanti mot missbruk av telefonavlyssning, en garanti som man inte borde avstå från. Utredningen ansluter sig för sin del till nämndens bedömning. Att skärpa förutsättningarna till att någon skall vara på sannolika skäl misstänkt för vissa brott är att gå långt åt motsatt håll. Bevisnivån sannolika skäl innebär i de flesta fall att utredningen har passerat det stadium då egentligt behov av telefonavlyssning föreligger. Sannolika skäl är sålunda en av förutsättningarna för häktning. Enligt statistiska uppgifter, som återges i direktiven till utredningen (Ju 1974:17) angående översyn av häktnings- bestämmelserna, är det endast två procent av häktningarna, som inte leder till fällande dom. En så hög sannolikhet för övertygande bevisning som denna siffra avspeglar kan ej rimligen begäras i telefonavlyssningsärenden. Utredningen föreslår därför att det nuvarande kravet på skälig misstanke mot viss person behålls.
Begreppet skälig misstanke har en viss spännvidd och de omständigheter som tillmäts vikt skiftar mellan olika typer av brott. I de fall som täcks av 1952 års lag torde sålunda den skäliga misstanken ofta ligga i den lägre delen av skalan, och det synes ofrånkomligt att utnyttjandet av bedöm- ningsskalan röner viss inverkan av grovheten i det brott, varom är fråga. Det synes också naturligt om man beträffande personer direkt knutna till institutioner, om vilka det är notoriskt att de yrkesmässigt bedriver illegal verksamhet, finner anledning till åtgärd redan i den undre delen av be- dömningsområdet medan förhållandet blir det motsatta då den konkreta misstanken avser personer utan sådan anknytning. Det är inte möjligt att i en allmängiltig formulering täcka vad som bör utgöra lägsta godtagbara nivå för skälig misstanke. Det är en bedömningsfråga som måste överlämnas åt rättstillämpningen. För denna bör kunna bli av betydelse att utredningen i det följande kommer att föreslå delvis nya regler för förfarandet.
9.4.6. Utrednings/äget
[ avsnittet 4.2.1 har innebörden av uttrycket ”synnerlig vikt för utredningen” redovisats. Där framhölls att uttrycket inte nödvändigtvis avser att avlyss- ningen skall ge avgörande bevisning som omedelbart kan leda till fällande dom. 1 de flesta fall har avlyssningen en indirekt verkan: den bidrar till att kartlägga kontaktvägar och förehavanden, ger uppslag till vidare spaning och bildar underlag för insatser av andra spaningsmedel. En annan, främst i fall enligt 1952 års lag förekommande verkan är att avlyssningen kan föra en på olika sätt uppkommen skälig misstanke till nolläget, dvs. att rentvå den misstänkte. Denna verkan kan åberopas till stöd för antagandet att förekommande misstag snabbt bör kunna upptäckas och rättas. Uttrycket "synnerlig vikt för utredningen" inrymmer i gällande rätt ett kvalitetskrav beträffande de upplysningar som avlyssningen kan ge. Dessa
skall ha viss vikt och får sålunda inte inskränka sig till obetydliga detaljer, som man kan både ha och mista. Uttrycket innefattar emellertid därutöver ett krav på på att utredningsläget gör telefonavlyssningen nödvändig. Vad som kan vinnas genom avlyssningen får i princip inte vara åtkomligt med andra, mindre ingripande spaningsmetoder. Telefonavlyssningen är en ex- ceptionell åtgärd som får tillgripas först när konventionella resurser är otill- räckliga. De brott som i dag omfattas av 1952 och 1969 års lagar och som utredningen föreslår att de skall medtas även i en samordnad lagstiftning har i det föregående bedömts vara typiskt sett så svårutredda att telefon- avlyssning bör tillåtas även då brotten inte uppfyller minimistraffregeln. Detta får dock inte föranleda en slentrianmässig bedömning av utrednings- läget. Såväl när det gäller huvudregeln som när det gäller de scpplerande bestämmelserna måste en granskning av utredningsmöjligheterna i det en- skilda fallet verkställas. För att telefonavlyssning skall tillåtas måste gransk- ningen mynna ut i bedömningen att utredningen inte kan föras framåt med andra medel och det finns skäl att räkna med att avlyssningen — ensam eller i förening med andra åtgärder — verkligen kan få effekt.
Mot denna bakgrund föreslår utredningen ett förtydligande och en pre— cisering av kravet på åtgärdens betydelse för utredningen. Som förutsättning för telefonavlyssning föreslås att upplysning som kan vinnas getton" åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen och att hinder möter mot att erhålla motsvarande upplysning på annat sätt. Den nya formuleringen torde i hu- vudsak överensstämma med vad som redan nu fordras. Vid den översyn av bestämmelserna som utredningen fått som uppgift har det emellertid känts angeläget att — i överensstämmelse med flera utländska regleringar — införa en mera exakt bestämning i själva lagen.
Det andra ledet — hinder mot att erhålla upplysning på annat sätt— innebär inte att ett absolut hinder behöver föreligga mot att få fram information på andra vägar. Det krävs dock att hindret är sådant att det inte skäligen kan begäras att man skall avstå från telefonavlyssning. Kan personlig över- vakning användas som alternativ bör det ändå vara tillåtet mer telefon- avlyssning, om övervakning skulle kräva en orimligt hög perscnalinsats eller vara förenad med avsevärd risk att spaningen avslöjas för tdigt. Ut- gångspunkten bör dock alltid vara att i första hand pröva alternativa spa- ningsmetoder. Några uttömmande exempel kan knappast ges utar tillämp- ningen får visa vägen.
9.4.7. Närmare anknytning till den misstänktes person
Utredningen har i det föregående vidhållit kravet att de teleforapparater som tillståndet skall avse skall ha anknytning till viss misstänlt person. Enligt utredningens uppfattning innebär de svenska reglerna — til skillnad från vad som gäller i vissa andra länder — att avlyssningens mä primärt är den misstänktes egna telefonsamtal. Det ligger dock i sakens natur att även andra samtal kan förekomma på ifrågavarande apparater. Detti är emel- lertid en bieffekt som inte bör få åberopas som grund för tillstånd. Frågan huruvida innehållet i sådana samtal, i den mån det är av betydelse för utredningen, skall få utnyttjas i förundersökningen, blir ett spö'smål för
sig. Enligt utredningens uppfattning är det bl.a. från praktisk synpunkt svårt att inte acceptera ett sådant utnyttjande. Till frågan om möjligheten att utnyttja upplysningar om brottslighet som inte ligger till grund för till- ståndet återkommer utredningen i annat sammanhang (9.8).
I gällande rätt skall tillstånd till telefonavlyssning avse telefonapparat som innehas eller eljest kan antas begagnas av den misstänkte. Det är enligt utredningens åsikt inte möjligt att avstå från en sådan regel. En begränsning till apparater som innehas av den misstänkte skulle i alltför hög grad minska tvångsmedlets effektivitet. Inriktningen på den misstänktes person, som i hög grad betingas av integritetsskyddssynpunkter och intresset av att en bred allmänhet känner sig trygg mot avlyssning, bör emellertid tydligare än nu avspeglas i förutsättningarna för åtgärden. Det bör sålunda göras skillnad på apparater, som innehas eller huvudsakligen brukas av den miss- tänkte, och apparater, som har en mera löslig anknytning till den misstänkte. Utredningen föreslår att den nuvarande yttre gränsen för apparaturvalet bibehålls men att särskilda förutsättningar skall gälla beträffande telefoner som inte innehas eller huvudsakligen brukas av den misstänkte. I dessa fall bör — efter förebild av regeln i 28 kap. 1 5 andra stycket RB om hus- rannsakan hos annan än den misstänkte — synnerlig anledning förekomma att avsedd utredning vinnes genom avlyssningen. Detta innebär att det i tillståndsärendet utöver de grundläggande förutsättningarna skall visas fö— religga särskilda omständigheter, som talar för att avlyssningen av ifråga- varande apparat kommer att föra utredningen framåt.
Som en följd av den nu uppställda regeln bör domstolen i tillståndsä- rendena i den mån det är möjligt kräva en redogörelse för om apparaten har en närmare eller en mera perifer anknytning till den misstänkte. Om förnyat tillstånd begärs bör tillika fordras en redogörelse för i vilken ut- sträckning den misstänkte och annan har använt telefonapparat som till- ståndet avsett.
9.5. Domstolsförfarandet
9.5.1. Domförhet
I och för sig föreligger i dag inget hinder i lag mot att ärenden om te- lefonavlyssning avgörs av lagfaren domare och nämnd. Domförhetsreglerna för förberedande åtgärder och beslut om tvångsmedel under förundersökning innebär emellertid att sådana beslut kan fattas av ensamdomare, och så sker också i praktiken. Detta sammanhänger bl.a. med tidsfaktorn. I te- lefonavlyssningsfallen kan också åberopas sekretessynpunkter. Med hänsyn särskilt till den sekretess som måste upprätthållas i ärenden med anknytning till rikets säkerhet är det nödvändigt att antalet personer som skall ta be- fattning med ärendena blir så litet som möjligt. Detta gäller såväl ärendenas beredning som den slutliga handläggningen. Vid domstolsavgöranden av betydelse för den enskildes integritet måste medverkan av nämnd tillmätas stor vikt. När det gäller frågan, om man med hänsyn till nu anförda för- hållanden bör avstå från en önskvärd breddning av rättens sammansättning
genom föreskrift om nämnd, är att beakta betydelsen för prövninger i av- lyssningsärendena av tänkbara ändringar beträffande förfarandet. Som fram- går av det följande (9.5.2) anser utredningen att en motpart till åklagaren bör införas i förfarandet. Den förstärkning av detta som därigenom kan erhållas bedömer utredningen som väsentlig. Med den tillkommer också en reell möjlighet att få beslut, varigenom tillstånd om avlyssning meddelats, överprövade i högre rätt. Därmed blir behovet av en ändring i domszolens sammansättning inte lika framträdande. Utredningen har därför med be- aktande av förut angivna skäl samt av att frågan om domförheten vid tiångs- medel bör bedömas i ett större sammanhang stannat för att lämna ce nu- varande, även för övriga tvångsmedel gällande domförhetsreglerna oför- ändrade.
9.5.2. Tvåparts/örhä/Iande inför domstolen
Förundersökningen är i regel av inkvisitorisk natur. Framför allt när det blir fråga om att tillgripa tvångsmedel får den emellertid ofta ett ackusatoriskt inslag, varvid den misstänkte ges vissa partsbefogenheter. I förarbeteta till gällande regler om telefonavlyssning betonas att det ligger i sakens natur att ett förordnande om avlyssning inte bör komma till den misstänktes kännedom. Den sekretess som således måste upprätthållas medför att den misstänkte i praktiken saknar möjlighet att utöva några partsrättigheter i ett avlyssningsärende. Av samma skäl saknar även annan som kan beröras av ett avlyssningsbeslut möjlighet att ingripa i ärendet.
Avsaknaden av ett tvåpartsförhållande leder till att domstolens besluts- underlag vad gäller inte bara utredningen utan också argumenteringen kom- mer att helt härröra från polisen och åklagaren. Detta framstår som otill- f redsställande när det gäller ett tvångsmedel av så ingripande natur. Bristerna i en sådan ordning förstärks av att det i praktiken endast är åklagaren som kan föra ett tveksamt fall till omprövning i högre instans. Överprövning av bifallande beslut är därmed utesluten.
Under förarbetena till 1952 års lag (prop. 1952:22 s. 49) framfördes möj- ligheten att kalla den misstänkte till förhör inför rätten i anledning av åkla- garens anmälan. Enligt utredningens uppfattning är ett sådant förfarande inte genomförbart. Det skulle i fiertalet fall göra tvångsmedlet helt verk- ningslöst. Som motpart kan knappast heller uppställas apparatinnehavaren eller den obestämda krets, som i övrigt kan antas bruka telefonapparaten i fråga. En framkomlig väg är enligt utredningens uppfattning däremot att mot åklagaren ställa en i särskild ordning utsedd företrädare, god man, för de integritetsskyddsintressen som berörs. Även om det i det enskilda fallet blir en viss personkrets som kommer att drabbas är dessa intressen av allmän natur. Den berörda personkretsen är dessutom från början obje- stämd. Detta medför att den representant för integritetsskyddet som uit- redningen föreslår inte formellt företräder den misstänkte eller andra per- soner i den nämnda kretsen. Teoretiskt kan för övrigt den situationen tänkas att en miSstänkt, som vet sig vara oskyldig, skulle ha accepterat tanken på telefonavlyssning i hopp om att bli rentvådd. Den gode mannen skall äga de befogenheter som tillkommer en part i förfarandet. Hans ställning blir inte den offentlige försvararens och han skall inte ta kontakt med den
misstänkte för att få underlag för sitt agerande. Han skall beredas tillfälle att yttra sig över åklagarens begäran. Att han därvid med utgångspunkt från ett allmänt intresse kommer att särskilt beakta den misstänktes situation och framhålla svagheten i de mot denne påstådda misstankarna ligger i
sakens natur. Med den gode mannens ställning följer att han skall ha rätt att överklaga beslut som innebär bifall till åklagarens framställning. Denna möjlighet att få tveksamma fall överprövade på fullsutten hovrättsavdelning är ägnad att stärka rättssäkerheten kring telefonavlyssningsinstitutet och främja praxis- bildningen.
Utredningen förutsätter att en förhandling som regel kommer att hållas, om det inte är uppenbart obehövligt. Detta kan tänkas bli fallet exempelvis ibland vid förlängning. Påkallar den gode mannen förhandling bör den dock hållas. Samma betraktelsesätt bör gälla för förfarandet efter ett överklagande.
Den gode mannens ställning och de uppgifter som skall anförtros honom gör att uppdraget som god man bör utformas som ett stadigvarande uppdrag. De särskilda krav på sekretess som i vissa fall måste gälla för förfarandet gör vidare att det antal personer som skall komma i fråga för uppdraget i görligaste mån bör begränsas. Av samma skäl bör enligt utredningens uppfattning förordnande som god man meddelas av regeringen.
9.5.3. Forumregler
Med nuvarande forumregler är alla landets tingsrätter behöriga att handlägga ärenden angående telefonavlyssning. Ärendena är emellertid i praktiken mycket sällan förekommande vid andra domstolar än tingsrätterna i landets största städer. Vad ovan anförts om att antalet gode män bör i görligaste mån begränsas leder naturligen till möjligheten att begränsa handläggningen av ärenden angående telefonavlyssning till vissa domstolar. Därigenom finns också möjlighet att beakta kravet på skyndsamhet i förfarandet, som måste tillgodoses även vid ett kontradiktoriskt förfarande. En sådan begränsning kan ske på olika sätt. Möjligheten att förlägga prövningen till en enda dom- stol, exempelvis Stockholms tingsrätt, är inte utesluten. Utredningen har emellertid stannat för att föreslå att prövningen skall förläggas till tings- rätterna i hovrättsstäderna Stockholm, Jönköping, Malmö, Göteborg, Sund- svall och Umeå. Med en sådan lösning kan också tillgodoses kravet på skyndsamhet i förfarandet vid ett överklagande.
9.5.4. Interimistiska beslut av undersökningsledare och åklagare
I 1952 års lag finns f. n. möjlighet för undersökningsledaren eller åklagaren att interimistiskt förordna om avlyssning. Denna befogenhet har utnyttjats ytterst sparsamt. Beslutsprocessen på polis-och åklagarstädierna ävensom det tekniska tillvägagångssättet för avlyssningen medför att den obetydliga tidsutdräkt som domstolsprövningen kan förorsaka i regel saknar betydelse.
Frågan om denna möjlighet till avlyssning utan domstolsbeslut bör bestå kommer i ett delvis annat läge genom utredningens förslag om god man och koncentration av beslutanderätten. Det kan nämligen — i vart fall i
förhandlingsfallen — antas att domstolshandläggningen blir något mera tids- krävande. Företrädare för RPS har framhållit att den interimistiska beslu- tanderätten —trots den restriktiva användningen —bör behållas som en yttersta utväg i särskilt kritiska lägen. Utredningen har också stannat för att en sådan undantagsregel bör bibehållas. Den bör vara begränsad till fall. där brottet gäller allmänfarliga brott. högmålsbrott och brott mot rikets säkerhet. Endast sådana skadeverkningar som är att tillskriva tidsutdräkten bör få '; beaktas. Liksom f. n. skall åtgärden alltid anmälas till rätten, som kan upp- ; häva åtgärden. Ett upphävande bör innefatta skyldighet att förstöra band- upptagningar och uppteckningar som gjorts vid den interimistiskt beslutade avlyssningen.
9.6. Tillståndstiden
Tillstånd får f.n. meddelas för en vecka enligt 27 kap. 165 RB och för en månad enligt 1952 och 1969 års lagar. De flesta tillstånden har meddelats enligt de sistnämnda lagarna och tillståndstiden har såvitt känt i dessa fall aldrig understigit en månad. Avlyssningstiden bör av naturliga skäl göras så kort som möjligt. Även tillståndstiden bör ansluta till vad som är en nödig minsta tid. Den bör dock inte göras så kort att meningslösa för- längningsärenden behöver förekomma. Utredningen har från dessa utgångs- punkter stannat för den tid som nu gäller enligt 1952 och 1969 års lagar, dvs. en månad. Att härigenom en längre tid än för närvarande införs i RB:s fall torde sakna praktisk betydelse. Utredningen vill emellertid un- derstryka att rätten alltid skall utnyttja möjligheterna att sätta tiden kortare än en månad när förutsättning härför finns. Även en tillståndstid av en månad kan emellertid många gånger vara otillräcklig. I gällande rätt kan då nytt tillstånd meddelas. Denna ordning är att föredra framför att man ger en längre frist redan från början. Omprövningen ger nämligen rätten möjlighet att utöva en återkommande kontroll över tvångsmedlet, som kan bidra till att förkorta avlyssningstiderna.
Vid förnyelse av tillstånden skall en i princip fullständig överprövning ske. Ofta torde i detta läge den tidigare misstanken ha förstärkts och pröv- ningen i den delen inte behöva medföra svårigheter. Även i det fall att någon förändring inte skett skall emellertid en ny fristående bedömning ske. Olika omständigheter kan uppfattas på ett annat sätt än vid en fö- regående prövning. Redan den tid som förflutit efter det föregående beslutet kan därvid få betydelse liksom det förhållandet att avlyssning förekommit utan att ge påtagligt resultat. Sistnämnda förhållande kan vara ägnat att påverka bedömningen av om avlyssningen uppfyller kravet att vara av syn- nerlig vikt för utredningen. Enligt utredningens uppfattning bör understry- kas att det överhuvudtaget vid framställning om förnyat tillstånd finns an- ledning för rätten att med särskild omsorg och med beaktande av vad som tidigare förekommit pröva om tillstånd skall meddelas. Några närmare regler för bedömningen kan dock av naturliga skäl inte ges. Särskilt arten av den brottslighet som misstanken avser kan påverka bedömningen av de om- ständigheter som redovisas i ärendet.
9.7. Allmän kontroll av tillämpningen
9.7.1. Permanent eller tidsbegränsad lagstiftning
Utredningen har funnit att det finns ett- såvitt kan överblickas —bestående behov av telefonavlyssning vid förundersökning rörande de grövre brotten, vissa brott mot rikets säkerhet och den grova narkotikabrottsligheten. Regler som motsvarar ett permanent behov bör också äga permanent giltighet. Så är fallet med 27 kap. 165 RB men inte med 1952 och 1969 års lagar, som omprövats vartannat respektive varje år.
9.7.2. Fortlöpande kontroll av verksamheten
Förlängningspropositionerna beträffande 1952 och 1969 års lagar har i des- sa delar tillgodosett kravet på medborgarinsyn i telefonavlyssningen. Vad gäller 1952 års lag har propositionerna varit kortfattade. Däremot har till- lämpningen av 1969 års lag tämligen utförligt redovisats i den årliga för- längningspropositionen. Upphör tidsbegränsningen bör med hänsyn till tvångsmedlets karaktär skapas möjligheter till en parlamentarisk kontroll av reglernas tillämpning motsvarande den som kunnat förekomma i sam- band med tidigare förlängningar av lagstiftningen. Beträffande terroristlag- stiftningen. där ett likartat kontrollbehov finns, föreslogs i promemorian Vissa ändringar i terroristlagstiftningen (Ds A 19752) att behovetav kontroll tillgodoses genom en redovisning av tillämpningen i en skrivelse från re- geringen till riksdagen. l promemorian diskuteras dock även andra sätt att åstadkomma en kontroll. Uppgifter om tillämpningen skulle kunna tillställas riksdagens ombudsmän. Denna lösning skulle emellertid inte tillgodose de politiska aspekterna på behovet av ändringar i lagstiftningen. Materialet skul- le kunna tillställas ett särskilt av riksdagen utsett organ bestående av fö- reträdare för olika partier. Detta skulle då även förutsätta en reglering av organets möjligheter att få till stånd ändring eller upphävande av bestäm- melserna. En rapportering skulle slutligen kunna ske direkt till något av riksdagens utskott. Vid en sådan lösning skulle bli av betydelse den ini- tiativrätt som utskotten har inom sina respektive områden (3 kap. 7 & RO).
[ den nämnda promemorian framhålls vidare att regeringens skrivelse enligt 4 kap. l & RO skall hänvisas till utskott för beredning och att riksdagen med stöd av 3 kap. 11 & RO kan föreskriva att motion får väckas med anledning av skrivelsen, varvid samma bestämmelser gäller som för motion i anslutning till proposition. Avslutningsvis betonas att förslaget inte utgör något hinder mot att utskottet självt inhämtar information i olika avseenden från exempelvis RPS och att en fortlöpande redovisning av in- gripandena förutsätts ske till RPS:s parlamentariska ledamöter.
Departementspromemorian har remissbehandlats, varvid den föreslagna ordningen för den parlamentariska kontrollen vann anslutning av remiss- instanserna.
Utredningen anser att även på telefonavlyssningens område en redovis- ning av tillämpningen genom en årlig skrivelse från regeringen till riksdagen skulle vara en lämplig väg att skapa garantier för att riksdagen får insyn
i verksamheten. Det kan förutsättas att regeringen som underlag för skri- velsen inhämtar uppgifter från berörda myndigheter rörande all tillämpning av telefonavlyssning. Den mest praktiska ordningen, som samtidigt bäst tillgodoser nödvändiga sekretesskrav, torde vara att detta material inför- skaffas från RPS. Detta innebär i vart fall beträffande ärenden enligt nu- varande 27 kap. 16ä RB en viss ökning av RPS:s uppföljande verksamhet.
Regeringens skrivelse bör — i den mån hänsynen till rikets säkerhet inte kräver annat — utan att röja sekretessen i de enskilda fallen ge riksdagen en uppfattning om bl. a. antalet ärenden om telefonavlyssning, antalet med- delade tillstånd, vilka tillståndstider som förekommit samt i vilken mån telefonavlyssningen fyllt avsett ändamål.
Utredningen har också övervägt att införa en föreskrift att underrättelse i efterhand om att avlyssning har förekommit skall lämnas den misstänkte. En sådan föreskrift skulle emellertid av hänsyn till utrednings- och sekre— tessintressen behöva förbindas med sådana förbehåll att föreskriften inte kan bli av egentlig betydelse som kontrollinstrument. På grund härav har något förslag om en sådan föreskrift inte framlagts. Utredningen har därvid också beaktat den förstärkning av förfarandet som sammanhänger med för- slaget om en god man.
9.7.3. Hand/äggningen has RPS
RPS är central förvaltningsmyndighet för polisväsendet. Bland arbetsupp- gifterna ingår enligt 45 instruktionen (19651674) för rikspolisstyrelsen att leda den särskilda polisverksamheten för hindrande och uppdagande av brott mot rikets säkerhet m. m. RPS äger i övrigt meddela föreskrifter för och leda polisverksamheten i fråga om efterspaning angående brott. beträffande vilka riksomfattande spaning erfordras, bl.a. illegal narkotikahantering. Genom instruktionen har RPS sålunda tilldelats särskilda befogenheter på de områden som täcks av 1952 och 1969 års lagar. Däremot saknas be- stämmelser om att telefonavlyssning enligt 27 kap. 16 & RB skall underkastas särskild uppmärksamhet från RPS:s sida.
RPS leds av en styrelse, i vilken ingår rikspolischefen 'som ordförande och en överdirektör som vice ordförande samt minst fem andra ledamöter som regeringen utser. Lekmannarepresentanter är f.n. sex riksdagsmän (11 å). Ärende som inte skall avgöras i plenum avgörs av rikspolischefen ensam (16 ä'). Styrelsen är i pleniärende beslutför när rikspolischefen och minst tre andra ledamöter är närvarande. l ärende av större vikt bör om möjligt samtliga ledamöter närvara. Brådskande pleniärende kan avgöras genom meddelanden mellan rikspolischefen och minst fyra andra ledamöter eller, om så ej lämpligen kan ske, av rikspolischefen.
Några regler om att telefonavlyssningsärenden skall behandlas i plenum finns inte. Som jämförelse kan nämnas att utlämnande av uppgift ur po- lisregister för personalkontroll enligt 11 5 skall prövas av styrelsen i särskild sammansättning och att uppgift får lämnas ut endast om alla är ense om beslutet (se vidare 9.8). I avsnitt 5.2 och 5.3 har bl. a. redovisats hur telefonavlyssningsärendena
handläggs inom RPS. I samtliga fall enligt 1952 och 1969 års lag skall enligt interna föreskrifter och rutiner ärendena anmälas till rikspolischefen. Här- igenom får denne en överblick över antalet ärenden och kan prioritera dem inbördes. Som centralt ansvarig för polisverksamheten i landet har han också möjlighet att göra sådana omfördelningar av personal och ut- rustning, som är ägnade att minska behovet av telefonavlyssning, eller att begära att medel ställs till förfogande för detta ändamål. Den centrala och kompetenta granskningen har också främjat en enhetlig praxis.
Beträffande ärenden enligt 1969 års lag har i motiven (prOp. 1970:127) uttalats gillande av att varje ärende om ifrågasatt telefonavlyssning anmäls för rikspolischefen och att de parlamentariska ledamöterna i RPS:s styrelse erhåller en fortlöpande, ingående redovisning för brottsutvecklingen och tillämpningen av lagen. En regelbunden information till de nämnda leda- möterna skulle enligt utredningens uppfattning vara av värde också i andra fall då telefonavlyssning ifrågakommer. Ledamöterna skulle därigenom kun- na bedöma verksamhetens omfattning. Att utsträcka kontrollen beträf- fande enskilda fall till styrelsen i plenum torde däremot inte böra komma i fråga. Det är i detta sammanhang att erinra om att avgörandet av frågan om tillstånd i sista hand ankommer på rätten.
9.8. Användningen av uppsamlat material
Telefonavlyssning kan komma till användning när mera konventionella spa- ningsmetoder framstår som gagnlösa. Avsikten kan vara att direkt få fram bevis eller att få underlag för andra spaningsåtgärder. Att avlyssningsmaterial åberopas i senare led av förundersökningen och i rättegång hör emellertid till undantagen. Detta beror dock inte på att vad som framkommer vid avlyssning inte får begagnas i dessa sammanhang. Det torde emellertid som regel bedömas fördelaktigare att åberopa annan bevisning. Skälet kan också vara att man inte vill bryta sekretessen kring avlyssningen.
I direktiven till integritetsskyddskommitten (SOU 1970147 5. 17) uttalar departementschefen att en av de frågor som de sakkunniga bör pröva är om och i vad mån bevis som någon åtkommit genom lagstridig avlyssning bör få åberopas i rättegång. Uttalandet torde utgå ifrån att något principiellt hinder inte möter mot att i rättegång åberopa vad som förekommit vid en avlyssning, som omfattas av ett i laga ordning meddelat tillstånd. Vad som sålunda kan åberopas som bevis i rättegången bör också få utnyttjas under den förundersökning som föregår rättegången.
Det nu sagda avser i första hand vad som framkommit om den brottslighet som föranlett tillståndet till avlyssningen, Vad som framkommit om annan brottslighet föranleder däremot särskilda överväganden.
Enligt 27 kap. 16 & RB är telefonavlyssningen knuten till "utredningen”, dvs. förundersökningen. Under förundersökningen skall utredas vem som skäligen kan misstänkas för brottet och om tillräckliga skäl föreligger för åtal mot honom. Det synes naturligt att låta den på detta sätt uppdragna, tämligen lösliga ramen kring förundersökningen ange i vad mån avlyssnat material får användas.
Med denna gränsdragning bör kunna accepteras att samtal beaktas i den mån det rör förundersökningen beträffande den brottslighet som föranlett avlyssningstillståndet. Uttrycket brottslighet bör därvid också kunna upp- fattas såsom avseende inte endast viss gärning som misstanken gäller utan även brottslig verksamhet varav den utgör en del. En sådan uppfattning avspeglas även i den praktiska tillämpningen. Till belysning må följande citeras ur RPS:s redogörelse rörande tillämpningen av 1969 års lag (jämför prop. 1975269 5. 6):
Liksom tidigare har gången normalt varit den att misstankar om grovt narkotikabrott uppkommit mot viss person. Därefter har de spaningsmässiga förutsättningarna ana— lyserats och, om telefonavlyssning bedömts kunna ge resultat och erforderliga resurser funnits tillgängliga, tillstånd utverkats hos vederbörande domstol. Genom avlyss— ningen har oftast framkommit att även andra personer handlat med narkotika varför kretsen av avlyssnade personer vidgats efter tillstånd av domstol.
Tillvägagångssättet förutsätter givetvis att också de personer, som berörs av de utvidgade tillstånden. är skäligen misstänkta för brott som kan för- anleda telefonavlyssning.
Enligt utredningens uppfattning bör det alltså accepteras att avlyssnat material, som rör brottslighet som har direkt samband med den förunder- sökning som föranlett det ursprungliga tillståndet, får användas.
Med ”utredningen” kan däremot inte avses förundersökning rörande helt annan brottslighet än den som föranlett avlyssning. Fråga blir då i vad mån kunskap om annan brottslighet. som erhålls vid avlyssningen skall få utnyttjas, oberoende av om kunskapen erhållits från samtal. vari den misstänkte deltagit eller från andra samtal. Det skulle för dylika fall kunna hävdas att all kunskap som vunnits vid användande av ett legalt spanings- medel bör få utnyttjas eller att i vart fall detta bör få ske. om de erhållna uppgifterna avser brottslighet av en sådan grovhet eller art att den kunnat läggas till grund för en ansökan om telefonavlyssning. Mot en sådan ordning kan dock anföras starka rättssäkerhetsskäl. Att tillstånd skulle begäras for- mellt under åberopande av brottslighet som kan medföra avlyssning men reellt i syfte att åtkomma annan brottslighet får visserligen anses vara en enbart teoretisk möjlighet. Den bör emellertid enligt utredningens uppfatt- ning beaktas. Även med den begränsning av de fall, i vilka telefonavlyssning skall kunna tillåtas, som utredningens förslag innehåller, kvarstår ett inte alldeles ringa område. där den i princip kan förekomma. Därvid måste beaktas att även vid ett lojalt utnyttjande av möjligheten till telefonav- lyssning ett friare användande av avlyssnat material skulle kunna få stora praktiska verkningar. Den grundläggande frågan om tvångsmedlet som så- dant skulle för övrigt vid ett friare utnyttjande av materialet komma i ett nytt läge.
Enligt utredningens uppfattning bör därför vad som framkommer vid telefonavlyssning inte få användas för utredning om annan brottslighet än den som legat till grund för ansökningen om avlyssning.
Den ståndpunkt utredningen här har intagit torde innebära en viss skärp- ning jämfört med de uttalanden JO och Sandler-kommissionen gjorde rö- rande utnyttjandet av telefonkontrollmaterial under andra världskriget (se 4.1.4).
Vad som sagts hittills rör utnyttjandet av avlyssnat material i brotts- utredande syfte. Saken ställer sig något annorlunda om man vid avlyssning får kännedom om ett befarat men ännu ej genomfört brott. Endast i ter- roristlagen har telefonavlyssningsreglerna — i likhet med vad som gällde enligt 1940 års lag under andra världskriget — getts ett brottsförhindrande syfte. Möjligheten'att'på grund av avlyssningen förhindra ett planerat brott är i övriga fall en icke avsedd bieffekt. Även här kan ledning hämtas ur de uttalanden som 10 och Sandler-kommissionen gjorde på 1940-talet. Ut- redningen kan för sin del dela uppfattningen att avlyssnat material bör få utnyttjas för att förebygga ett planerat grovt brott även då detta brott inte omfattas av något aktuellt avlyssningstillstånd. I princip torde sådana grova brott kunna definieras i enlighet med de allmänna förutsättningarna för telefonavlyssning. Brottet bör alltså i princip ha ett minimistraff på fängelse i två år eller mera. En helt strikt gräns kan dock knappast upprätthållas. Till avvärjande av brott som innebär allvarlig fara för liv och lem måste det anses försvarligt att utnyttja kunskap som vunnits genom telefonav- lyssning trots att minimistraffgränsen underskridits. I detta sammanhang bör nämnas att anteckningar om sådana delar av avlyssnade samtal, som bedöms vara av betydelse för utredningen, kan införas i olika polisregister. De register som det här är fråga om är främst det centrala narkotikaregistret och säkerhetspolisens register. Polisregistren regleras i lagen (1965194) om polisregister och skall enligt denna omfatta uppgifter, som polisen behöver för att förebygga och uppdaga brott samt fullgöra sin arbetsuppgift i övrigt. Polisregistren är i första hand ett hjälp- medel i den polisiära verksamheten, dvs. spaningsregister.
Säkerhetspolisens register bildar härutöver underlag för upplysning i sam- band med personalkontroll vid tjänstetillsättning och regleras därför i hu- vudsak i personalkontrollkungörelsen (19691446). 1 2å personalkontroll- kungörelsen stadgas sålunda att för den särskilda verksamheten för hind- rande och uppdagande av brott mot rikets säkerhet m. m. förs polisregister vid RPS:s säkerhetsavdelning och att RPS i registret får anteckna uppgifter som behövs för den särskilda polisverksamheten. Anteckning får inte göras enbart av det skälet att någon genom tillhörighet till organisation eller på annat sätt gett uttryck för politisk uppfattning. Närmare bestämmelser om hur detta förbud mot s.k. åsiktsregistrering skall tillämpas meddelas av regeringen.
De tämligen allmänt hållna bestämmelserna om vad som får föras in i säkerhetspolisens register belyses mera konkret av reglerna om vad som får lämnas ut ur registret. Beträffande tjänster av betydelse för rikets säkerhet (skyddsklass 2) får enligt 9å personalkontrollkungörelsen i lydelse enligt SFS 1972:505 uppgift lämnas rörande den som
]. dömts eller är misstänkt för brott enligt 1 & 1952 års lag. för spridande av gift eller smitta samt förgöring (13 kap. 7 och 8 åå BrB) eller försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott;
2. eljest dömts eller är misstänkt för sådan handling eller försök eller förberedelse därtill som innefattar brott mot rikets säkerhet eller som syftar till och är ägnad att med våld förändra det demokratiska statsskicket eller påverka rikets ställning som oberoende stat; eller
3. genom sin verksamhet eller eljest kan befaras vara beredd att delta
i sådan handling som avses under 1 eller 2.
Fråga om utlämnande av uppgift ur registret prövas enligt 11 & perso- nalkontrollkungörelsen av RPS:s styrelse in pleno i särskild sammansättning, nämligen rikspolischefen, chefen för säkerhetsavdelningen samt lekman- narepresentanterna,av vilka minst tre skall närvara för beslutsförhet. Uppgift får lämnas endast om alla är ense om beslutet. Anser rikspolischefen att uppgiften bör lämnas ut kan han hänskjuta frågan till regeringen. Hän- skjutande skall alltid ske om någon av lekmännen begär det.
Utredningen anser att någon erinran inte kan göras mot att material. som åtkommits genom en i laga ordning bedriven telefonavlyssning och som bedömts vara av betydelse för den aktuella förundersökningen, an- tecknas i olika polisiära register. Såvitt gäller polisregistren i allmänhet rör det sig om spaningsregister. som utnyttjas i det polisiära arbetet. Vad angår säkerhetspolisens register är utlämnande av uppgifter underkastat en be- tryggande parlamentarisk kontroll. Utredningen utgår härvid från att in- förande av uppgifter om avlyssnade telefonsamtal är föremål för noggrann prövning inom polisen.
9.9. Telefonsamtal med försvarare m. m.
Vid behandlingen av anonymitetsrätt i yttrandefrihetssammanhang (9.10) berörs att vid telefonavlyssning hänsyn bör tas till den skyldighet som enligt tryckfrihetslagstiftningen i vissa fall föreligger att inte röja den som har rätt till anonymitet. Fråga är i de flesta fall i första hand om en tystnadsplikt som gäller till förmån för annan än den misstänkte och som aktualiseras, när det är den misstänkte som har skyldighet att iaktta tystnad. i detta fall såsom tidningsman. Liknande situationer uppkommer i andra tystnads- pliktsförhållanden då den misstänkte är den som har att iaktta tystnadsplikt och avlyssnande av hans telefonsamtal kan medföra röjande av eljest skyd- dade uppgifter. Situationen kan exempelvis vara den, att den misstänkte tillhör någon av de kategorier av tystnadspliktiga. som nämns i 36 kap. Så RB. Utredningen har övervägt att för sådana fall föreslå en ordning liknande den som förutsätts komma att gälla till skydd för anonymitets- rätten. Denna rätt har emellertid en särskild räckvidd. Skyddet avser även vid denna de enskilda uppgifterna men tar framför allt sikte på det över- gripande intresset att bevara förtroendet för yttrandefriheten. Vid andra tyst- nadsrätter framträder inte det allmänna intresset med samma styrka. Det är samtidigt att beakta att redan gränserna för möjligheterna att anordna telefonavlyssning innefattar ett betydande skydd. Härtill kommer reglerna om sekretess och om förstöring av ovidkommande material. Med hänsyn till dessa förhållanden liksom till de praktiska svårigheterna att beakta det nu behandlade skyddet vid olika tystnadsrätter har utredningen inte ansett sig böra föreslå särskilda regler därom. Utredningen har emellertid i andra sammanhang framhållit att i det enskilda fallet en avvägning bör ske mellan motstående intressen. Det är därvid uppenbart att skälig hänsyn bör tas även till skyddsintressen av de slag, som nu berörts.
Härefter bör uppmärksammas de situationer, då en tystnadsplikt verkar
till förmån för den misstänkte, och kan tänkas bli aktualiserad vid tele— fonavlyssning. För dessa situationer är allmänt att märka att telefonavlyss- ning som tvångsmedel kännetecknas av möjligheten att,'den misstänkte ovetande, åtkomma uppgifter, som han själv lämnar. Detta förhållande har beaktats vid bestämmandet av de förutsättningar som uppställts för att te- lefonavlyssning skall kunna medges. I fråga om befrielse från vittnesplikt och beslag i vissa fall har i 36 kap. Sä respektive 27 kap. 2ä RB en gräns dragits vid brott, varå ej kan följa lindrigare straff än fängelse i två år. Samma gräns har uppställts vid telefonavlyssning. Den har emellertid inte gjorts undantagslös. Betydelsen av telefonavlyssning som spaningsmedel då det gäller bekämpning av vissa svåråtkomliga och typiskt sett för sam- hället farliga brott har ansetts motivera att undantag görs. Om detta undantag godtas, synes också den bristande överensstämmelsen mellan möjligheten att i vissa fall erhålla uppgifter genom vittnesförhör och möjligheten att åtkomma uppgifter genom telefonavlyssning böra accepteras. Enligt utred- ningens uppfattning bör emellertid i det enskilda fallet såväl vid meddelande av tillstånd som i samband med avlyssning skälig hänsyn tas till det skydd för den misstänkte, som de berörda tystnadsplikterna normalt innefattar.
I ett fall föreligger emellertid en till förmån för den misstänkte verkande befrielse från vittnesplikt, som enligt utredningens uppfattning bör särskilt uppmärksammas. Det är den som gäller försvarare (36 kap. 5 & fjärde stycket RB). Här finns inte någon gräns med avseende på brottets grovlek. Typiskt sett föreligger dessutom sannolikhet för att en misstänkt i förlitande på att han tryggt kan anförtro sig åt sin försvarare lämnar uppgifter till denne som kan vara av särskild betydelse för den aktuella brottsutredningen. Sär- skild betydelse måste i straffprocessen tillmätas den skyddade kommuni- kationen mellan den misstänkte och försvararen. Med hänsyn till dessa förhållanden bör enligt utredningens mening ges en uttrycklig regel. enligt vilken samtal mellan den misstänkte och hans försvarare i den sak, som avlyssningen avser, undantas från avlyssning. Detta torde av praktiska skäl inte kunna ske förrän på avlyssningsstadiet. Om samtalets art klarläggs först under pågående avlyssning bör denna avbrytas.
Det kan antas att vid den tidpunkt då avlyssning aktualiseras försvarare inte hunnit utses annat än i undantagsfall. Den förordade regeln torde därför i praktiken komma att få betydelse endast i enstaka fall. För regelns till- lämpning måste enligt utredningens mening krävas att fråga är om någon, beträffande vilken det för rätten och förundersökningsledningen står klart att han har ställning av försvarare.
9.10. Telefonavlyssning och skyddet för meddelares ano- nymitet
I gällande rätt saknas bestämmelser som reglerar en eventuell kollision mel- lan telefonavlyssning och meddelarskyddet. MMU föreslår i 8 kap. MGL bestämmelser om meddelarskydd och rätt till anonymitet som i stor ut- sträckning överensstämmer med gällande rätt. Stadgandet i 8 kap. 8 & MGL innebär bl.a. att undantag från förbudet att röja vem som är författare,
annan upphovsman eller meddelare gäller om vid vittnesförhör eller förhör med part under sanningsförsäkran rätten av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse finner det vara av synnerlig vikt att uppgift om meddelares namn lämnas (punkt 3). Detta utgör en förstärkning av skyddet eftersom vittnesplikten i allmänt mål f.n. bryter skyldigheten att inte röja med- delaren. Större överensstämmelse med gällande rätt har det i samma paragraf (punkt 4) stadgade undantaget från anonymitetsskyddet när ett meddelande enligt lag innefattar högförräderi, uppror, landsförräderi, landssvek, spioneri, grov obehörig befattning med hemlig uppgift eller försök, förberedelse eller stämpling därtill. Enligt 8 kap. 11 äMGL skall i lag meddelas bestämmelser till skydd för rätten till anonymitet vid tvångsåtgärder på grund av yttran- defrihetsbrott eller annat brott.
Frågan om användningen av straffprocessuella tvångsmedel i fall där skyd- det för meddelares anonymitet kan komma i fara utreds såvitt avser beslag och husrannsakan av utredningen (Ju 1974101) om anonymitetsskydd vid beslag och husrannsakan. Vid det samråd som förekommit med nämnda utredning har framkommit att denna avser att för tvångsmedlen beslag och husrannsakan införa en regel om beaktande av anonymitetsskyddet. Enligt denna regel skall, när anonymitetsskyddet kan komma att genom- brytas genom åtgärden, denna endast få vidtas i fall motsvarande dem då samma skydd genombryts enligt 8 kap. 8å MGL.
Det bör inledningsvis påpekas att avlyssning av en telefonapparat på ex- empelvis en tidningsredaktion alltid förutsätter att någon person med an— knytning till redaktionen är skäligen misstänkt för brott som kan föranleda telefonavlyssning. Finns det en sådan misstänkt är det emellertid möjligt att vid avlyssningen avslöjas uppgiftslämnare till tidningen. Har meddelarens identitet betydelse för utredningen måste den givetvis noteras. ] annat fall — och detta torde vara det vanligaste — saknar meddelarens identitet intresse för den aktuella förundersökningen, varför bandupptagning eller annan upp- tagning av det avslöjande samtalet skall förstöras. Trots detta måste emel- lertid från anonymitetsskyddssynpunkt avlyssning i dessa fall bedömas som ett särskilt allvarligt ingrepp. Det torde emellertid inte vara möjligt att ge- nerellt undanta massmedia från telefonavlyssningsbestämmelserna eller att uppställa strängare regler för anonymitetsskyddet än MMU föreslagit. Vad MMU i 8 kap. 8 & MGL föreslagit om genombrytande av anonymitetsskyddet är därför utgångspunkten för utredningens överväganden. I det föregående har föreslagits en samordnad lagstiftning om telefonavlyssning, enligt vilken sådan åtgärd får tillgripas rörande dels brott, för vilket inte är stadgat lin- drigare straffän fängelse i två år, dels vissa andra brott, varav huvudparten gäller rikets säkerhet. För det fall att anonymitetsskyddet inte, på sätt framgår av 8 kap. Sä MGL, redan är genombrutet av hänsyn till rikets säkerhet torde de brott vid vilka telefonavlyssning i övrigt kan förekomma ofta vara av så grov beskaffenhet att anonymitetsskyddet bör vika av hänsyn till det allmänna intresse, som markerats i samma lagrum. Vid brott där mi- nimistraffregeln gäller torde anonymitetsskyddet många gånger böra vika. Utrymmet för beaktande av anonymitetsskyddet vid telefonavlyssning kan således komma att bli begränsat. Ett sådant beaktande kommer emellertid regelmässigt i fråga vid vissa relativt sett lindrigare brott mot rikets säkerhet. vissa allmänfarliga brott samt grovt narkotikabrott och grov varusmuggling
av narkotika. Enligt utredningens bedömning bör det i 8 kap. 11% MGL markerade skyddet för anonymiteten vid tvångsåtgärder tillgodoses genom hänvisning till den reglering som planeras av utredningen om anonymi- tetsskydd. Även i övrigt torde en samordning böra ske med vad nämnda utredning kan komma att föreslå när lagstiftning genomförs på grundval av MMU:s förslag.
Enligt MMU:s förslag skall en för riket gemensam yttrandefrihetsdomstol » knytas till Stockholms tingsrätt. Enligt 11 kap. 3 å andra stycket MGL skall. när tveksamhet uppkommer huruvida MGL lägger hinder i vägen för viss åtgärd, t. ex. hörande av vittne. frågan kunna hänskjutas till yttrandefri- hetsdomstolen. Om MMU:s förslag om en yttrandefrihetsdomstol genom- förs synes det följdriktigt att även sådana ärenden om telefonavlyssning. i vilka konflikt med anonymitetsrätten kan befaras, kan bli föremål för hänskjutande. I detta sammanhang är att erinra om att enligt utredningens förslag de gode männen i hithörande fall kan utnyttja sin möjlighet att genom överklagande bringa frågan under hovrätts prövning. Genom kon- centrationen av beslutanderätten till hovrättsstäderna är sörjt för att så kan ske utan större tidsutdräkt. Den ovannämnda hänvisningen till ett grund- stadgande i 27 kap. RB kan inte ske förrän i samband med att grund- stadgandet införs. lavbidan härpå bör bestämmelserna om telefonavlyssning innehålla en regel, som påbjuder särskilt hänsynstagande till anonymitets- skyddet. Detta är dessutom lämpligt från lagteknisk synpunkt.
9.11. Jämförelser med skyddet för posthemligheten
I avsnitt 3.3.4 har berörts vissa regler om beslag av skriftlig handling. Skrift- ligt meddelande mellan nära anhöriga till den misstänkte får tas i beslag hos dessa endast om på brottet inte kan följa lägre straff än fängelse i två år (27 kap. 2; RB). Brev, telegram eller annan försändelse, som finns i post- eller televerkets vård, får tas i beslag endast om för brottet är stadgat fängelse i ett år eller däröver (27 kap. 35 RB). På begäran av undersök- ningsledaren eller åklagaren kan rätten besluta att försändelse, som får tas i beslag, skall kvarhållas hos bl.a. postanstalt tills frågan om beslag har avgjorts (27 kap. 9å RB). Frågan om beslag avgörs regelmässigt av un- dersökningsledaren eller åklagaren.
I 1952 års lag tillåts beslag enligt 27 kap. 2å RB även när brottets straff- minimum underskrider fängelse l två år (3 &) Undersökningsledaren eller åklagaren kan vidare själv meddela förordnande om kvarhållande av för- sändelse enligt 27 kap. 9; RB, om inhämtande av rättens tillstånd skulle medföra sådan tidsutdräkt eller annan olägenhet, som är av väsentlig be- tydelse för utredningen (4 &) Regeln överensstämmer med vad som f.n. är föreskrivet I fråga om telefonavlyssning (Så fjärde stycket). På samma sätt som vid interimistiska beslut om telefonavlyssning skall ett utnyttjande av befogenheterna i 3 och 4 åk" anmälas till rätten, som har att överpröva undersökningsledarens och åklagarens förordnanden (6 s").
Såväl huvudreglerna i RB som undantagsbestämmelserna i 1952 års lag företer således vissa likheter med telefonavlyssning när det gäller ingri-
panden mot brev och andra postförsändelser. Likheterna är störst när det gäller brev mellan nära anhöriga. Detta är också naturligt eftersom RB:s begränsning av telefonavlyssning till de grövsta brotten enligt motiven (se 4.1.5)anknyter till det skydd för förtroliga meddelanden mellan närstående, som anges i 27 kap. 2å RB. Vid RB:s tillkomst fanns inte ett gemensamt straffbud mot brytande av post- eller telehemlighet. Detta kan delvis förklara varför svensk rätt till skillnad från flera utländska system inte jämställt tvångsåtgärder, som innebär intrång i de skyddade kommunikationsmedlen.
Beröringspunkterna på författningsplanet återkommeri den praktiska till- lämpningen av postkontrollen. Rättens beslut om kvarhållande av försän- delse förenas i regel med ett åklagarbeslut om beslag av sådana kvarhållna försändelser, som bedöms ha betydelse för utredningen. I vissa fall kan man redan i beslutet om kvarhållande ange eller vid en yttre granskning frånskilja vissa försändelser, som kan sändas vidare oöppnade. Ofta måste man dock veta ett brevs innehåll för att kunna bedöma dess betydelse för förundersökningen. Sådan vetskap kan erhållas genom beslaget. Med stöd av detta kan försändelsen öppnas och granskas. På samma sätt som vid telefonavlyssning får polisen härigenom del av meddelanden. Vad som be- döms ha betydelse för utredningen kopieras och bevaras. Endast mera sällan, i vart fall när det gäller 1952 års lag, låter man beslaget bestå. Samtliga åtgärder förutsätts nämligen ske så snabbt och diskret att den misstänkte inte genom försening i postgången eller på annat sätt skall märka att för- sändelsen undersökts. Har försändelse tagits i beslag hos post- eller annan befordringsanstalt behöver vidare mottagaren och avsändaren inte un- derrättas härom förrän detta kan ske utan men för utredningen (27 kap. 11 & RB).
Utan tvivel företer de nu behandlade bestämmelserna vissa likheter med reglerna om telefonavlyssning, som skulle kunna motivera en översyn från samma utgångspunkter som gällt för översynen av reglerna om telefon- avlyssning. Frågan härom ligger emellertid inte inom utredningens uppdrag. Utredningen inskränker sig till att uttala att skäl kan finnas att i lämpligt sammanhang även överse nämnda regler. Enligt vad utredningen erfarit är frågan föremål för uppmärksamhet inom justitiedepartementet.
9.12. Terroristlagstiftningen
I promemorian om vissa ändringar i terroristlagen (7.2) ansågs över- vägande skäl tala för att de särskilda bestämmelserna om tvångsåtgärder i 10—13 åå terroristlagen kunde avvaras. Denna uppfattning baserades fram- för allt på den ytterst begränsade tillämpningen av bestämmelserna. Flertalet remissinstanser, däribland LO och invandrarverket, godtog detta förslag. RÅ framhöll att, förutom den begränsade faktiska tillämpningen, tillägget till avvisningsbestämmelserna att det för ingripande krävs fara för att ut- länningen medverkar till terroristhandlingar utgjorde ett ytterligare skäl för upphävande av tvångsmedelsbestämmelserna. Även länsstyrelsen i Mal- möhus län och polisstyrelsen i Stockholms polisdistrikt anslöt sig till för- slaget.
Förslaget avstyrktes av JK, hovrätten för Västra Sverige, RPS, Svenska Arbetsgivareföreningen och styrelsen för Märsta polisdistrikt.
Den ytterst begränsade användningen av de särskilda tvångsmedlen talar med viss styrka för att bestämmelserna härom skulle kunna avvaras. Ut- redningen har i eget yttrande över promemorieförslaget dock framhållit att möjligheterna att för terroristfallen utnyttja övriga bestämmelser om te- lefonavlyssning torde vara begränsade. Därvid måste, betonade utredningen, särskilt beaktas faran för att en vidgad tillämpning av nämnda bestämmelser kan leda till att den allmänna gränsen för misstanke om brott som grund för åtgärden förskjuts samt att kravet på anknytning till visst brott försvagas. Denna fara föreligger redan när det gäller tillämpningen av 1952 års lag, som medger telefonavlyssning vid misstanke om försök, förberedelse och stämpling till däri angivna brott. Det kan nämligen antas att, vid bekäm- pandet av den brottslighet, varom där är fråga, förundersökning som för- utsättning för åtgärden i vissa fall kan uppfattas som en från effektivitets- synpunkt alltför snäv begränsning. Den grundläggande skillnaden mellan brottsutredande och brottsförebyggande verksamhet framträder särskilt starkt på terroristbrottslighetens område. Den anknytning till misstanke mot viss person om konkret brott, vilken ligger till grund för den av utredningen föreslagna samordnade lagstiftningen om telefonavlyssning, synes inte kun— na erbjuda tillräckliga möjligheter till det tidiga ingripande i förebyggande syfte, som är terroristlagstiftningens målsättning. Denna uppfattning be- styrks av vad utredningen erfarit rörande tillämpningen. Av betydelse är också att utredningens förslag beträffande telefonavlyssning i förundersök- ningsfallen syftar till att åstadkomma en stram tillämpning.
FD_et anförda leder enligt utredningens mening till att frågan om tele- fonavlyssning i förebyggande syfte i terroristsammanhang måste bedömas för sig. Det ligger i sakens natur att kravet på misstanke mot viss person om särskilt brott efterges. Beträffande de allmänna överväganden som där- vid kommer i fråga kan utredningen i huvudsak ansluta sig till vad som anförts i förarbetena till terroristlagen (se kap. 7). Det är emellertid uppenbart att, om telefonavlyssning överhuvudtaget skall kunna accepteras utan an- knytning till misstanke mot viss person om konkret brott såsom förut- sättning för åtgärden, särskilda krav måste uppställas på styrkan av det behov som skall motivera åtgärden och på en begränsning av åtgärdens räckvidd.
Vad gäller behovet föreligger inte någon dokumentation i form av ett större antal fall där åtgärden utnyttjats och befunnits tjäna avsett ändamål. Bedömningen måste därför till väsentlig del ske på grundval av den kunskap som den centrala polismyndigheten kunnat erhålla om verksamhet, som kan resultera i terroristaktioner av olika slag. Med hänsyn till svårigheten att överblicka sådan verksamhet, inte minst på grund av dess inter- nationella anknytning, får behovet av beredskap särskild betydelse. RPS har i sitt remissvar över promemorian med förslag till ändringar i terro- ristlagen framhållit att den restriktiva tillämpningen av bestämmelserna inte borde tas till intäkt för att de i framtiden skulle komma att sakna betydelse. I speciella fall och akuta lägen var enligt RPS behovet av tvångsmedel fram- trädande. Utredningen anser för sin del att det i särskilda fall och kritiska lägen
kan finnas behov av särskilda tvångsmedel i terroristsammanhang. Därvid bör i övrigt märkas att lagstiftningen är på särskilt sätt begränsad vad gäller den personkrets som kan komma i fråga för åtgärden. Inom denna krets torde också beaktas att åtgärden kan ingå som ett led i förekommande övervakning. Den kan därför i många fall tänkas ha en preventiv effekt. Mot bakgrund av det anförda har utredningen stannat för att möjligheten till telefonavlyssning enligt terroristlagen inte nu bör upphävas. Utredningen utgår emellertid från att möjligheterna till ett upphävande fortlöpande kom- mer att bevakas. Utredningen har av nu anförda skäl funnit att reglerna om telefonavlyssning i dessa fall inte bör infogas i den samordnade reg- leringen av telefonavlyssning i andra sammanhang som utredningen fö- reslår. Reglerna bör i stället upptas i en särskild tidsbegränsad lagstiftning. Utredningen förordar därför att bestämmelserna i 10—13 äg" terroristlagen, för den händelse de överförs till lagen om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall, ges tidsbegränsad giltighet. Detta ger riksdagen möjlighet till en återkommande omprövning av lagstiftningen. Behovet av parlamentarisk kontroll gör sig i dessa fall särskilt starkt gällande. Det bör, såsom före- dragande statsrådet förutskickat i propositionen rörande terroristlagen (7.1), l tillgodoses genom att även de enskilda fallen redovisas för de parlamen— ! tariska ledamöterna i RPS:s styrelse. Ordningen med en god man, som ; utredningen föreslår för förundersökningsfallen, bör gälla även i ärenden om telefonavlyssning i terroristfallen.
10. Lagstiftningens utformning
10.1. Ändringar i rättegångsbalken
Den i föregående kapitel föreslagna samordnade och permanenta lagstift- ningen rörande telefonavlyssning vid förundersökning kan i och för sig tas upp i en särskild lag om telefonavlyssning. Telefonavlyssning som straff- processuellt tvångsmedel bör emellertid regleras i anslutning till övriga så- dana tvångsmedel. Utredningen har därför funnit naturligt att låta den fö- reslagna lagstiftningen få formen av en utbyggnad av de bestämmelser om telefonavlyssning som redan finns i 27 kap. RB. Med hänsyn till att te- lefonavlyssningen inte utgör beslag i egentlig mening och då antalet pa- ragrafer som behandlar telefonavlyssningen ökar bör i kapitelrubriken mar- keras att kapitlet avser inte bara beslag utan även telefonavlyssning.
De föreslagna forumreglerna i ärenden om telefonavlyssning bör tas in i 19 kap. 12å RB, som upptar behörighetsreglerna för domstols befattning med tvångsmedel i brottmål.
10.2. Lag om god man i ärenden om telefonavlyssning
Bestämmelserna om god man i ärenden om telefonavlyssning bör, utom såvitt avser till domstolen riktade föreskrifter om handläggningen, upptas i en särskild lag, i vilken fastslås behörigheten och regleras formerna för utseende av god man m. m.
10.3. Följdändringar
1952 och 1969 års lagar gäller till utgången av juni 1976. Om ett genom- förande av utredningens förslag kan ske med verkan från och med den 1 juli 1976 erfordras inte särskilt upphävande av dessa lagar. Vid eventuell förlängning av 1952 års lag i de delar den ej avser telefonavlyssning bör 5 & upphävas och därav föranledd ändring göras i 6 &. Ändringar i 1 & 1952 års lag synes också böra övervägas för att uppnå överensstämmelse med utredningens förslag beträffande telefonavlyssning. I 1957 års lag kan 13é inskränkas till att avse den interimistiska be- slutanderätten för undersökningsledaren eller åklagaren.
Koncentrationen av domstolsbehandlingen till sex domstolar bör inte medföra någon ändring i reglerna rörande vilken myndighet som leder för- undersökningen. I det mindre antal fall, i vilka åklagare från mera avlägsen ort leder förundersökningen, bör medverkan i domstolsförhandling i te- lefonavlyssningsärenden genom generellt förordnande kunna anförtros mot- svarande åklagare på domstolsorten. Särskilda regler härom synes ej er- forderliga.
Av lagen om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall torde böra framgå att god man i ärenden om telefonavlyssning enligt RB skall beredas tillfälle att yttra sig också i ärenden om telefonavlyssning enligt ifrågavarande lag. Vidare torde bl. a. utgångspunkten för tillståndstiden böra samordnas med utredningens förslag.
10.4. Ikraftträdande m.m.
Såsom övergångsbestämmelse torde böra föreskrivas att tidigare meddelat tillståndsbeslut alltjämt skall äga giltighet, där ej annat följer av bestäm- melserna i 27 kap. löå första stycket RB i utredningens förslag.
11. Specialmotivering
11.1. Ändringar i rättegångsbalken
11.1.1 19 kap. 12%
Som anmärkts i den allmänna motiveringen bör, om systemet med gode män införs, beslutanderätten koncentreras till vissa domstolar. Utredningen har stannat för att föreslå att ärenden om telefonavlyssning koncentreras till tingsrätterna i de sex hovrättsstäderna. Detta innebär avvikelse från de allmänna forumreglerna för domstols befattning med tvångsmedel under förundersökning, vilka är intagna i 19 kap. 12å RB. ] denna paragraf har därför föreskrivits att laga domstol i ärenden om telefonavlyssning eller därmed besläktad åtgärd skall vara Stockholms, Jönköpings, Malmö, Gö- teborgs, Sundsvalls och Umeå tingsrätter samt att tingsrätternas domkrets därvid skall motsvara vederbörande hovrättsområde. Härigenom kommer eventuella ändringar i kungörelsen (19622550) om hovrätternas domkretsar att få omedelbar verkan även på tingsrätternas lokala behörighet i ärenden av detta slag.
11.1.2 27kap.
Kapitelrubriken
Telefonavlyssning är inte beslag i egentlig mening. Med hänsyn härtill och då antalet paragrafer, som behandlar telefonavlyssning, ökar till åtta bör det av rubriken framgå att i kapitlet behandlas två skilda tvångsmedel.
16é
I paragrafen upptas, uppdelade på tre stycken, de grundläggande reglerna om telefonavlyssning.
Första stycket
Liksom i nuvarande 165 anges i första stycket inledningsvis att en för- utsättning för att telefonavlyssning skall kunna förekomma är att förun- dersökningen fortskridit så långt att någon skäligen kan misstänkas för visst brott. 1 första stycket upptas därefter de brott vid vilka telefonavlyssning
kan tillåtas, vem som har rätt att ansöka därom samt att tillstånd meddelas av domstol.
Den nuvarande minimistraffregeln behålls som utgångspunkt. Vid för- undersökning rörande brott för vilket ej är stadgat lindrigare straffän fängelse i två år skall telefonavlyssning kunna tillgripas. Detta innebär att de brott som åtgärden kan avse påverkas av förändrade värderingar i höjande eller sänkande riktning i strafflagstiftningen. Minimistraffregelns tillämpnings- område framgår av bilaga.
Minimistraffregeln kompletteras med en uppräkning av vissa brott. som till sin typ framstår som särskilt svårutredda med vanliga spaningsmetoder och samtidigt — trots att de inte uppfyller kravet på två års Straffminimum — är särskilt farliga för individ och samhälle. Det gäller brott som nu upptas i de tidsbegränsade 1952 och 1969 års lagar. Ur 1952 års lag hämtas ett urval av de brott som nu kan medföra telefonavlyssning medan 1969 års lag i detta avseende i sin helhet överförs till den nya lagstiftningen.
De brott i 1952 års lag som har undantagits från telefonavlyssning är till en början de 5. k. majestätsförbrytelserna, nämligen mord. dråp, miss- handel, grov misshandel, människorov, olaga frihetsberövande, försättande i nödläge och olaga tvång i de fall brotten riktar sig mot Konungen eller annan medlem av konungahuset eller mot riksföreståndare. Vidare har ut- redningen funnit att telefonavlyssningsmöjligheten bör kunna avvaras vid brottet olovlig kårverksamhet (18 kap. 4 & BrB). Vid sin granskning av brotts- katalogen i 1952 års lag har utredningen utgått från det förslag som den särskilde utredningsmannen lagt fram i betänkandet (Ds Ju 1975:16) Spio- neribrottet m. m. Enligt detta förslag avkriminaliseras tagande av utländskt understöd (19 kap. 13 & BrB), uppdelas olovlig underrättelseverksamhet (19 kap. 95 BrB) på två brottstyper, olovlig underrättelseverksamhet (19 kap. 10% BrB) och olovlig personspaning (19 kap. 11 & BrB), samt införs brotts- typen grov obehörig befattning med hemlig uppgift (19 kap. 8 & BrB). Ut- redningens förslag innebär att brottskatalogen i l _S 1952 års lag med angivna modifieringar förs över till den permanenta lagstiftningen om telefonav- lyssning.
Tillämpningen bör beträffande de särskilt uppräknade brotten omfatta en prövning i det konkreta fallet med en — givetvis ofullständig — skattning av gärningens straffvärdhet. Om en gärning redan på grundval av före- liggande material kan antas inte ge svårare påföljd än böter eller ett par månaders fängelse bör detta uppenbarligen påverka bedömningen.
I förslaget upptas också brottsformerna försök, förberedelse och stämpling när sådan gärning är straffbelagd och det fullbordade brottet innefattar sådana allmänfarliga brott, högmålsbrott eller brott mot rikets säkerhet, som kan föranleda telefonavlyssning. Detta överensstämmer i huvudsak med 1952 års lag. En viss utvidgning har skett. Denna har sin förklaring däri att det, för att de allmänfarliga brotten mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, kapning av luftfartyg och luftfartssabotage skall omfattas av 1952 års lag, krävs att de innefattar sabotage i den mening som avses i 13 kap. 45 BrB. Denna förutsättning föreligger inte alltid, vilket uppfattas som en nackdel, då lagen efterhand kommit att fylla ett behov att på ett tidigt stadium bekämpa terrorhandlingar, som inte behöver utgöra något hot mot rikets säkerhet eller landets statsskick. Reglerna kan således även
ha en preventiv bieffekt, som minskar behovet av telefonavlyssningsregler utanfor RB.
Tillämpningen bör beträffande de ofullbordade brotten, i likhet med vad som nyss angetts beträffande brott, som faller under minimistraffregeln, innefatta en prövning i det konkreta fallet av gärningens straffvärdhet.
Tillstånd till telefonavlyssning får liksom nu sökas endast av undersök- ningsledaren eller åklagaren. Tidigare har angetts (4.2.1) att detta uttryck när det används i RB syftar till att utesluta behörighet för målsägande att tillgripa åtgärden och att åklagaren när telefonavlyssning aktualiseras alltid torde ha inträtt som undersökningsledare. I avsnittet 5.3 har angetts att åklagarfunktionerna i säkerhetsfallen regelmässigt fullgörs av läns- eller chefsåklagare och att narkotikafallen bör anhängiggöras av distriktsåklagare först efter samråd med sådan högre åklagare. Vad som sålunda nu gäller eller tillämpas bör iakttas också i fortsättningen.
Beslutanderätten tillkommer enligt denna paragraf endast domstol. ] 19 kap. 12%? RB anges vilka domstolar som är behöriga att meddela tillstånd. Enligt 1 kap. 3å RB är rätten beslutför med en lagfaren domare.
Andra stycket
Utredningen har i det föregående (9.4.7) utvecklat att vid meddelande av tillstånd rätten har att utgå från samtal som kan komma att föras av den misstänkte. Med denna utgångspunkt anges i andra stycket vilka telefon- apparater som telefonavlyssningen får omfatta. Samtalen skall förekomma på telefonapparat som innehas eller eljest kan antas komma att begagnas av någon som skäligen kan misstänkas för brottet. Denna yttre ram med avseende å apparaterna liksom dessas anknytning till viss misstänkt person överensstämmer med gällande regler. I tredje stycket andra punkten anges dock vissa avvägningar, som skall göras inom den yttre ramen för appa- t'aturvalet.
Tredje stycket
Första punkten torde i huvudsak omfatta vad som nu anges som "synnerlig vikt för utredningen”. Kravet har dock markerats på ett tydligare sätt i själva lagtexten. De upplysningar som kan vinnas genom åtgärden skall således vara av synnerlig vikt för utredningen och i princip inte kunna erhållas genom andra spaningsmetoder. 1 det första ledet ligger att avlyss- ningen inte får avse obetydliga detaljer, som man både kan ha och mista, utan verkligen vara ägnad att föra utredningen framåt. Andra ledet innebär inte att något absolut hinder behöver föreligga mot att få fram information på andra vägar. Det krävs dock att hindret är av sådan art att det inte skäligen kan begäras att man skall avstå från telefonavlyssning. Kan per- sonlig övervakning användas som alternativ bör det ändå vara tillåtet med telefonavlyssning, om övervakning skulle kräva en orimligt hög personal- insats eller vara förenad med avsevärd risk att Spaningen avslöjas för tidigt. Utgångspunkten bör dock alltid vara att i första hand pröva alternativa spaningsmetoder. Några uttömmande exempel kan knappast ges utan be- dömningen får ske med beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet.
I andra punkten av tredje stycket ges skärpta regler för telefonavlyssning avseende apparat som ej innehas eller huvudsakligen brukas av den miss- tänkte. I sådana fall kan nämligen befaras att personer som inte själva miss- tänks för brottet kommer att avlyssnas. Till skydd för dessas integritet bör krävas att åtgärden inte vidtas förrän omständigheterna med särskild styrka talar för att avlyssningen kommer att få effekt. Efter mönster av reglerna om husrannsakan hos annan än misstänkt har därför föreskrivits att synnerlig anledning skall förekomma att avsedd utredning vinns genom avlyssningen. Kravet att upplysning som kan vinnas skall vara av synnerlig vikt för utredningen och inte kunna erhållas på annat sätt gäller givetvis även i dessa fall och torde här tillmätas ännu större betydelse än enligt första punkten.
17%
I paragrafen anges att särskild hänsyn skall tas till den rätt till anonymitet, som tillkommer författare, annan upphovsman, eller meddelare, som anses i TF och radioansvarighetslagen. Frågan härom har behandlats i det fö— regående (6.2—6.4 och 9.10). Gällande rätt saknar bestämmelser som reglerar en eventuell kollision mellan telefonavlyssning och meddelares rätt till ano- nymitet. Utvecklade regler härom torde, som anförts i de allmänna över- vägandena, böra införas i samband med tillkomsten av en ny yttrande- frihetslagstiftning. Utredningen har dock ansett det vara angeläget att i av- bidan härpå redan nu markera att särskilda överväganden måste göras för att den grundlagsstadgade rätten till anonymitet för uppgiftslämnare till massmedia inte i oträngt mål sätts i fara.
Vid införandet av MGL torde, som nämnts i den allmänna motiveringen, ett särskilt stadgande om avvägning mellan brottsutredningsintresset och anonymitetsskyddet komma att införas i 27 kap. RB. Vad som i den allmänna motiveringen har anförts om utrymmet för en sådan avvägning bör kunna bli vägledande även för tiden intill dess den nya grundlagen träder i kraft.
18å
De regler som upptas i denna paragraf återfinns f.n. i 55 andra stycket 1952 års lag. Bestämmelserna innebär att, på samma villkor som för te- lefonavlyssning i egentlig mening, telefonsamtal kan inställas eller fördröjas och telefonapparat avstängas för samtal. Vidare kan förordnas att uppgift lämnas å samtal som expedierats eller beställts till eller från telefonapparat.
Inställande, fördröjning och avstängning infördes i svensk rätt genom 1940 års lag och kan antas ha betydelse främst i ett krisläge, där man vill förhindra att telefonen används för att vidarebefordra för rikets säkerhet betydelsefulla uppgifter. Sådana åtgärder har alltså ett preventivt snarare än ett brottsutredande syfte. Som framgått av den historiska översikten (se 4.1.4) vidtogs sådana åtgärder mycket sparsamt under andra världskriget och i de fall som utredningen undersökt har förordnanden av denna art inte förekommit. Enligt företrädare för säkerhetspolisen kan dock åtgärder
av denna typ i vissa lägen ha en brottsutredande funktion. För den preventiva effekten av åtgärden torde polisen visserligen kunna åberopa nödreglerna. Det är emellertid av värde för polisen om man har en lagreglerad möjlighet att få domstols tillstånd till åtgärder av detta slag.
Utredningen vill framhålla att inställande, fördröjning och avstängning är åtgärder, som inte berör telehemligheten utan närmast inverkar på te- leverkets civilrättsliga skyldigheter mot abonnenten. Det kan därför ifrå- gasättas om dessa åtgärder behöver kringgärdas med samma rättssäkerhets- garantier som telefonavlyssning. Utredningen, som delar uppfattningen att ett behov av dessa åtgärder kan uppkomma i undantagsfall, har emellertid funnit att regler av detta slag lämpligen bör upptas i samband med te- lefonavlyssningsreglerna. Under sådana förhållanden har utredningen inte funnit skäl att uppställa särbestämmelser för dessa sannolikt även fortsätt- ningsvis sällsynta fall.
Enligt paragrafen kan vidare förordnas att uppgift skall lämnas om samtal som beställts eller expedierats till eller från telefonapparat. Här är numera gällande rätts inställning att ett sådant förordnande kräver lagstöd (jfr 35 telefonreglementet). Utredningen finner att en åtgärd av detta slag principiellt är att jämställa med ett ingrepp i telehemligheten och att förutsättningarna för åtgärden bör vara desamma som för telefonavlyssning.
När tillstånd till telefonavlyssning meddelats ligger det i sakens natur att med stöd av tillståndet uppgift lämnas om de samtal som expedierats till eller från den avlyssnade apparaten. En sådan ordning torde inte fordra någon uttrycklig reglering.
Det bör anmärkas att tillämpningsområdet för åtgärder av här aktuellt slag till följd av automatiseringen av telenätet i praktiken synes vara begränsat.
19å
1 1952 års lag finns f. n. möjlighet för undersökningsledaren eller åklagaren att interimistiskt förordna om avlyssning. Denna befogenhet har utnyttjats ytterst sparsamt. Beslutsprocessen på polis- och åklagarstadierna medför till- sammans med det tekniska tillvägagångssättet för avlyssningen att den obe- tydliga tidsutdräkt som domstolsprövningen kan förorsaka i regel saknar betydelse.
Som framhållits i den allmänna motiveringen (9.5.4) kommer denna fråga i ett delvis annat läge genom utredningens förslag om en god man och om koncentration av beslutanderätten till vissa domstolar. Det kan nämligen — i vart fall i förhandlingsfallen — antas att domstolshandläggningen blir något mera tidskrävande. Utredningen har funnit att en sådan undantags- regel alltjämt måste medtas. Den bör i princip vara begränsad till fall som omfattats av 1952 års lag. Det har därför föreskrivits att det misstänkta brottet skall vara ett allmänfarligt brott, högmålsbrott eller brott mot rikets säkerhet, som kan föranleda avlyssning. Häri innefattas även försök, för- beredelse eller stämpling till brott som nu sagts. Endast sådana skadeverk- ningar som är att tillskriva tidsutdräkten bör få beaktas, och dessa ska- deverkningar måste vara allvarliga. Liksom f. n. skall åtgärden ofördröjligen anmälas till rätten, som skyndsamt skall uppta ärendet till prövning. Rätten
kan därvid upphäva förordnandet. I denna behörighet innefattas även möj- ligheten att besluta om begränsning av förordnandet beträffande giltighetstid och antal apparater.
De i 20% föreslagna gode männen skall beredas tillfälle att yttra sig över anmälningarna om de interimistiska förordnandena.
20å
I ärenden enligt 16, 18 och 19å skall en i särskild ordning utsedd god man ges tillfälle att yttra sig. Närmare bestämmelser angående god man föreslås i särskild lag om god man i ärenden om telefonavlyssning.
I den allmänna motiveringen (9.5.2) har den gode mannens ställning och arbetsuppgifter utförligt redovisats. Utredningen hänvisar till vad som där har anförts.
Zlå
I paragrafen föreskrivs att tillstånd till telefonavlyssning, åtgärd enligt 18 å och förordnande enligt 19 5 skall meddelas att gälla viss tid. Tiden får inte sättas längre än som finnes oundgängligen nödvändigt och får ej överstiga en månad från dagen för beslutet.
I den allmänna motiveringen har framhållits (9.6) att rätten alltid skall utnyttja möjligheterna att sätta tiden kortare än en månad när förutsättning till detta föreligger samt att nytt tillstånd kan beviljas om den ursprungliga tillståndstiden befinnes otillräcklig.
En nyhet ijämförelse med gällande rätt är att tillståndstiden inte knyts till delgivningen med telefonanstaltens föreståndare utan räknas från dagen för beslutet. En annan nyhet är att rätten redan före tillståndstidens utgång skall upphäva meddelat tillstånd om förutsättningar för åtgärden inte längre föreligger. Så kan exempelvis vara fallet om rätten på något sätt fått kän- nedom om att den misstänkte har gripits och därför inte kan antas komma att begagna de telefoner som avlyssnas eller att annan person har häktats för det misstänkta brottet. Omständigheter som kan tänkas leda till upp- hävande av beslut och som åklagaren får kännedom om bör anmälas till rätten.
225
I denna paragraf har föreskrivits att avlyssning inte får ske av telefonsamtal som förs mellan den misstänkte och hans försvarare. 1 de allmänna över- vägandena har hithörande spörsmål redovisats. Utredningen hänvisar till vad där har anförts (se 9.9).
23.3)
1 första stycket har markerats att uppteckning av telefonsamtal endast får omfatta vad som finnes vara av betydelse för utredningen. Det ligger i sakens natur att samtal som enligt 22?” inte får avlyssnas inte heller får upptecknas. Det sagda innebär att överföringen av samtal från ljudband
till skriftlig form skall innefatta en första utgallring av betydelselösa samtal.
1 andra stycket har i oförändrad lydelse upptagits de regler om granskning och förstörande, som nu meddelas i 27 kap. 16ä tredje stycket RB. Vad som vid granskningen finnes vara betydelselöst för förundersökningen skall således förstöras, vare sig det återfinns på ljudband eller i skriftlig form.
Granskningsrätten omfattar domstolen, förundersökningsledaren och åklagaren samt, efter anvisning av någon av dessa myndigheter, sakkunnig eller annan som anlitas för utredningen angående brottet eller eljest därvid hörs. Anvisning som här avses bör från vederbörande myndighets sida ges formen av särskilt förordnande eller regleras på annat sätt. Därvid bör ve- derbörandes befogenheter och skyldigheter klart framgå. [ den mån inne- hållet i telefonsamtal åberopas i ärende om telefonavlyssning ligger det i sakens natur att även den gode mannen har rätt att ta del av innehållet.
Utredningen har funnit att den personkrets som enligt gällande regler har rätt att ta del av telefonsamtalen inte är större än som är erforderligt för åtgärdens praktiska utövande. Utöver vad som ovan anförts har därför några nya regler härom inte föreslagits.
24å
Paragrafen överensstämmer med nuvarande 17ä utom i så måtto att — i enlighet med ändringen av kapitelrubriken — även möjligheten av avvikande bestämmelser om telefonavlyssning har anmärkts.
11.2. Ändring i lagen (1957:132) med särskilda bestäm- melser angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m.m.
13%
Nuvarande första och andra styckena blir obehövliga med den nya lag- stiftningen. Tredje stycket har jämkats till överensstämmelse med 27 kap. 1955 RB. Innebörden av paragrafen är att vid krig eller krigsfara under- sökningsledaren eller åklagaren generellt ges rätt att interimistiskt förordna om telefonavlyssning eller åtgärd enligt 27 kap. 18% RB vid brott som kan föranleda sådana åtgärder.
11.3. Lag om god man i ärenden om telefonavlyssning
1 1 l ges bestämmelser beträffande godemansuppdragets karaktär samt an- talet gode män och ersättare.
I 25)" upptas frågan om kompetenskrav. Därvid har endast föreskrivits att god man skall vara lagfaren, dvs. ha avlagt juris kandidatexamen. Det är uppenbarligen ett värde om god man har erfarenhet av advokatverksamhet eller därmedjämförbara arbetsuppgifter. God man bör också helst vara bosatt
på domstolsorten. Det ligger i sakens natur att jävssituationer i möjligaste mån bör undvikas. Detta kan komma att verka begränsande på personurvalet exempelvis vid anlitande av verksamma brottmålsadvokater. Med den av utredningen föreslagna koncentrationen av ärendena till tingsrätterna i hov- rättsstäderna bör emellertid tillräckliga valmöjligheter kunna erhållas.
I 39" sägs att regeringen utser god man för viss tid och visst område. Det synes lämpligt att en god man förordnas för envar av de sex dom- kretsarna samt att därtill utses ersättare att inträda vid förfall. Upp— dragstiden bör inte understiga tre år. Ersättning för uppdraget bör utgå enligt bestämmelser som meddelas av regeringen. Ersättningen synes lämpligen böra bestämmas som årsarvode.
1 458" anges att god man skall ha ställning av part. Mot bakgrund av kravet på sekretess är önskvärt att frågor om handläggningstider och former för kallelse och delgivning blir föremål för överläggningar mellan domstolen, företrädare för åklagarväsendet och den gode mannen. Vid eventuellt över- klagande av meddelade beslut torde polisen av sekretesskäl böra anlitas för biträde med skrivhjälp.
God man bör vara underkastad tystnadsplikt rörande vad han erfar i sådan egenskap. Frågor om tystnadsplikt utreds f. n. av tystnadspliktskom- mitten (Ju 1975103), som beräknas framlägga betänkande före utgången av år 1975. Utredningen om telefonavlyssning har inte kunnat avvakta de för- slag som tystnadspliktskommittén kommer att föra fram. Utredningen utgår dock från att en tystnadsplikt för god man i ärenden om telefonavlyssning direkt eller genom hänvisning kommer att omfattas av kommitténs förslag.
Bilaga Brott som f. n. kan föranleda tele- fonavlyssning
A. Huvudregeln i 27 kap. 16%? RB
1. Straffminimum 4 år eller längre
3 kap. BrB. Brott mot liv och hälsa 3:1 mord 312 dråp
4 kan. BrB. Brott mot frihet och frid 421 människorov
8 kap. BrB. Stöld, rån och andra tillgreppsbrott 826 grovt rån
13 kap. BrB. Allmärtfärliga brott 1322 grov mordbrand 13:3 allmänfarlig ödeläggelse (grov) 13z7 Spridande av gift eller smitta (grovt)
18 kap. BrB. Högmå/sbrott 1821 uppror l8:3 väpnat hot mot laga ordning
[9 kap. BrB. Brott mot rikets säkerhet 1911 högförräderi 1914 egenmäktighet vid förhandling med främmande makt (visst fall i krigstid) 1916 grovt spioneri
22 kap. BrB. Krigsartiklar 2211 landsförräderi 2223 överlöpande till fienden 2215 undergrävande av stridsviljan 2218 försummande av krigsförberedelse (grovt) 2219 dagtingan 22:10 stridsförsumlighet (grov)
Lagen (1964:169) om straff för folkmord l & folkmord
2. Straffminimum 2 år eller längre
6 kap. BrB. Sed/ighetsbrott 621 våldtäkt 613 otukt med barn (grovt) 617 koppleri (grovt)
13 kap. BrB. fil/mänfarliga brott 1311 mordbrand 1313" allmänfarlig ödeläggelse (normalstraffet) 1315 grovt sabotage 13:5a kapning av luftfartyg (grov) 1315a luftfartssabotage (grovt)
14 kap. BrB. Förfalskningsbrott 14:6 penningförfalskning (grov)
15 kap. BrB. Mened, falskt åtal och annan osann utsaga 1511 mened (grov)
19 kap. BrB. Brott mot rikets säkerhet 1912 krigsanstiftan 19:3 trolöshet vid förhandling med främmande makt
22 kap. BrB. Krigsartik/ar 22:1 folkrättsbrott (grovt)
B. 1952 och 1969 års lagar
1. 1952 års lag (i allmänhet)
13 kap. BrB. Allmänfar/iga brott 1314 sabotage
18 kap. BrB. Hög/nå/sbrott 1814 olovlig kårverksamhet
19 kap. BrB. Brott mot rikets säkerhet
1915 spioneri 1917 obehörig befattning med hemlig uppgift 1919 olovlig underrättelseverksamhet
19113 tagande av utländskt understöd
SOU1975195
2. 1952 års lag ( "majestäts/örbrytelset"')
Riktar sig något av nedanstående brott mot Konungen, annan medlem av konungahuset eller riksföreståndare (1812 BrB) kan telefonavlyssning ske
enligt 1952 års lag.
3 kap. BrB. Brott mot liv och hälsa 311 mord
312 dråp
315 misshandel 316 grov misshandel
4 kap. BrB. Brott mot frihet och frid 411 människorov 412 olaga frihetsberövande 413 försättande i nödläge 414 olaga tvång
3. 1969 års lag 3 55 narkotikastrafflagen (1968:64)
grovt narkotikabrott
3 55 lagen (1960:4I8) om strafffb'r varusmuggling
grov varusmuggling som gäller narkotika
Kronologisk förteckning
R_—
FOPNPWPPNH
34.
35. 36.
37.
38. 39. 40. 41. 42. 43. 44. 45. 46. 47. 48. 49. 50. 51. 52. 53. 54. 55. 56.
Demokrati på arbetsplatsen. A. Psalmer och visor. Del 111. U. Psalmer och visor. Del 112. U. Psalmer och visor. Del 113. U. Bättre bosättning för flera. S. Huvudmannaskapet för specialskolan och särskolan. U. Framtida studerandehälsovård. U. Utlandssvenskarnas rösträtt. Ju. Individen och skolan. U. Rörlig pensionsålder. S. . Svensk press. Tidningar i samverkan. Fi. . Totalfinansiering. B. . Vägtrafikolyckor och sjukvårdskostnader. S.
Konstnärerna i samhället. U. . Kommunal rösträtt för invandrare. Kn.
Kriminalvårdens nämnder. Ju. . Markanvändning och byggande. Remissammanställning ut—
given av bostadsdepartementet. B. . Förtroendevalda och partier i kommuner och landsting. Kn. . Konsumentskydd på Iäsomrädet. H. . Särskilda regler för handläggning av anmälan mot polisman.
Ju. . Pensionsförsäkring. Fi. . Lag om allmänna handlingar. Ju. . JO-ämbetet. Uppgifter och organisation. R. . Tre sociologiska rapporter. Ju. . Å jour. Om journalistutbildning. U. . Forskningsråd. U. . Politisk propaganda på arbetsplatser. A. . Program för ljud och bild i utbildningen. U. . Medborgerliga fri— och rättigheter i vissa länder. Ju. . Barnens livsmiljö. S. . Samhället och barns utveckling. Barnmiljöutredningens rap-
port 1. S. . Barns hälsa. Barnmiljöutredningens rapport 2. S. . Barns uppfostran och utveckling. Barnmiljöutredningens rap—
port 3. S. Förskolan. skolan och fritiden. Barnmiljöutredningens rapport 4. S. Barnfamiljernas ekonomi. Barnmiljöutredningens rapport 5. S. Barnen och den fysiska miljön. Barnmiliöutredningens rapport 6. 5. Barn och föräldrars arbete. Barnmiljöutredningens rapport 7. S. Barnkultur. Barnmiliöutredningens rapport 8. S. Statsbidrag till kommunerna. Fi. Trafikolyckor och statistik. K Kommunal demokrati. Kn. Kommunal demokrati. Sammanfattning. Kn. Kvinnor | statlig tjänst. Fi. Etablering av miljöstörande industri. B.
Vidareutbildning i internationell marknadsföring. H. Kommunal organisation och information. Kn.
Kollektivtrafik i tätort. K Kollektivtrafik i tätort. Bilagor. K
Massmediegrundlag. Ju. Internationella koncerner i industriländer. I. Bostadsförsörjning och bostadsbidrag. B. Bostadsförsorjning och bostadsbidrag. Bilagor. 8. Beskattning av realisationsvinster. Fi. Fåmansbolag. Fi. Bötesverkställighet. Ju. Trafikbuller. Del II. Flygbuller. K.
57. 58. 59. 60. 61. 62. 63. 64. 65. 66. 67. 68. 69. 70.
71. 72. 73. 74. 75. 76.
77. 78. 79. 80. 81. 82. 83. 84. 85. 86. 87. 88. 89. 90. 91. 92. 93. 94. 95.
Varuförsörjning i kristid. H. Målet är jämställdhet. Ju. Utbildning för vuxna. U. Energiberedskap för kristid. H. Energiberedskap för kristid. Bilagor. H. Förkortad arbetstid för smäbarnsföräldrar. S. Konsumentkreditlag m.m. Ju. Språkresor. U. Förfogandelagstiftningen. Fö. Trafikpolitik — behov och möjligheter. K. Utbildning i samspel. S. Handikappanpassad kollektivtrafik. K Samhället och distributionen. H. Samhället och distributionen. Bilagor om företag, anställda och hushåll. H. Landstingens arkiv. Kn. Distansundervisning. U. Frivilligförsvarets förmåner. Fö. SociaIförsäkringsavgifter på uppdragsinkomster m.m. S. Medborgerliga fri- och rättigheter. Regeringsformen. Ju. Handikappanpassad kollektivtrafik. Sammandrag ur SOU 1975168 (svensk, engelsk och tysk version). K Allmän skatteflyktsklausul. Fi. Svensk press. Pressens funktioner i samhället. Fi. Svensk press. Statlig presspolitik. Fi. Postens roll i tidningsdistributionen. K Farliga vrak. K Organisation för skyddat arbete. A. Stälindustrins arbetsmiljö. l. Ersättning vid arbetsskada. S. Vägplanering. K. Vägplanering. Bilagor. K. Samverkan | barnomsorgen. S. Fem veckors semester. A. Längtidsutredningen 1975. Fi. Arbete åt alla. A. Politik för regional balans. A. Politik för regional balans. Bilaga 1. A. Politik för regional balans. Bilaga 2. A. Barns sommar. 8. Telefonavlyssning. Ju.
Systematisk förteckning
________________________—-——
Riksdagen JO-ämbetet, Uppgifter och organisation. [23]
Justitiedepartementet
Utlandssvenskarnas rösträtt. [8] Kriminalvårdens nämnder. [16] Särskilda regler för handläggning av anmälan mot polisman. [20] Lag om allmänna handlingar. [22] Tre sociologiska rapporter. [24] 1973 års fri- och rättighetsutredning. 1. MedborgerIiga fri— och rättigheter i vissa länder. [29] 2. MedborgerIiga fri- och rättigheter. Regeringsformen. [75]
Massmediegrundlag. [49] Bötesverkställighet. [55] Målet är jämställdhet. [58]
Konsumentkreditlag m.m. [63] Telefonavlyssning. [95]
Försvarsdepartementet
Förfogandelagstiftningen. [65] Frivilligförsvarets förmåner. [73]
Socialdepartementet
Bättre bosättning för flera. [5] Pensionskommittén. 1. Rörlig pensionsålder. [10] 2. Socialförsäk— ringsavgifter på uppdragsinkomster m.m. [74] Vägtrafikolyckor och sjukvårdskostnader. [13] Barnmiljöutredningen. 1. Barnens livsmiljö. [30] 2. Samhället och barns utveckling. Barnmiljöutredningens rapport 1. [31] 3. Barns hälsa. Barnmiljöutredningens rapport 2. [32] 4. Barns uppfostran och utveckling. Barnmiljöutredningens rapport 3. [33] 5. Förskolan, skolan och fritiden. Barnmiljöutredningens rapport 4. [34] 6. Barn- familjernas ekonomi. Barnmiljöutredningens rapport 5. [35] 7. Bar- nen och den fysiska miljön. Barnmiljöutredningens rapport 6. [36] 8. Barn och föräldrars arbete. Barnmiljöutredningens rapport 7. [37] 9. Barnkultur. Barnmiljöutredningens rapport 8. [38] Förkortad arbetstid för småbarnsföräldrar. [62] Utbildning i samspel. [67] Ersättning vid arbetsskada. [84] Samverkan i barnomsorgen. [87] Barns sommar. [94]
Kommunikationsdepartementet
Trafikolyckor och statistik. [40] Utredningen om kollektivtrafik i tätorter. 1. Kollektivtrafik i tätort. [47] 2. Kollektivtrafik i tätort. Bilagor. [48] Trafikbuller. Del II. Flygbuller. [56] Trafikpolitik — behov och möjligheter. [66] HAKO-utredningen. 1. Handikappanpassad kollektivtrafik. [68] 2. Handikappanpassad kollektivtrafik Sammandrag ur SOU 1975:68 [svensk. engelsk och tysk version). [75] Postens roll i tidningsdistributionen. [80] Farliga vrak. [81] Kommittén för den långsiktiga vägplaneringen. 1. Vägplanering. [85] 2. Vägplanering. Bilagor. [86]
Finansdepartementet
1972 års pressutredning. 1. Svensk press. Tidningar i samverkan. [11] 2. Svensk press. Pressens funktioner i samhället. [78] 3. Svensk press. Statlig presspolitik. [79]
Pensionsförsäkring. [21] Statsbidrag till kommunerna. [39]
Kvinnor i statlig tjänst. [43] Beskattning av realisationsvinster. [53] Fämansbolag. [54] Allmän skatteflyktsklausul. [77] Långtidsutredningen 1975. [89]
Utbildningsdepartementet
1969 års psalmkommitté. 1. Psalmer och visor. Del 111. [2] 2. Psalmer och visor. Del 112. [3] 3. Psalmer och visor. Del 113. [4] Utredningen om skolan, staten och kommunerna.
1. Huvudmannaskapet för specialskolan och särskolan. [6] 2. In- dividen och skolan. [9] Framtida studerandehälsovärd. [7] Konstnärerna i samhället. [14] Ä jour. Om journalistutbildning. [25]
Forskningsråd. [26] Program för ljud och bild i utbildningen. [28]
Utbildning för vuxna. [59] Språkresor. [64]
Distansundervisning. [72]
Handelsdepartementet
Konsumentskydd på läsområdet. [19] Vidareutbildning i internationell marknadsföring. [45] Varuförsörjning i kristid. [57] Energiberedskapsutredningen. 1. Energiberedskap för kristid. [60] 2. Energiberedskap för kristid. Bilagor. [61] Distributionsutredningen. 1. Samhället och distributionen. [69] 2. Samhället och distributionen. Bilagor om företag, anställda och hushåll. [70]
Arbetsmarknadsdepartementet
Demokrati på arbetsplatsen. [1] Politisk propaganda på arbetsplatser. [27] Organisation för skyddat arbete. [82] Fem veckors semester. [88] Arbete åt alla. [90] Länsplaneringsutredningen 1974. 1. Politik för regional balans. [9 1] 2. Politik för regional balans. Bilaga 1. [92] 3. Politik för regional balans. Bilaga 2. [93]
Bostadsdepartementet
Totalfinansiering. [12] Markanvändning och byggande. Remissammanställning utgiven av bostadsdepartementet. [17] Etablering av miljöstörande industri. [44]
Boende- och bostadsfinansieringsutredningarna. 1. Bostadsför— sörjning och bostadsbidrag. [51] 2. Bostadsförsörjning och bo— stadsbidrag. Bilagor. [52]
Industridepartementet
Internationella koncerner i industriländer. [50] Stälindustrins arbetsmiljö. [83]
Kommundepartementet
Kommunal rösträtt för invandrare. [15] Förtroendevalda och partier i kommuner och landsting. [18] Utredningen om den kommunala demokratin. 1. Kommunal de- mokrati. [41] 2. Kommunal demokrati. Sammanfattning. [42] 3. Kommunal organisation och information. [46] Landstingens arkiv. [71]
Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen
Kronologisk förteckning
. Nordisk överenskommelse om förmåner vid sjukdom. havan- deskap och barnsbörd Peruskoulu pohjoismaissa Litteratur om nordiskt samarbete Nordisk kommunal rösträtt och valbarhet Bötesstraffet Nordic Cooperation for Tourism. Preposals for Action Voksenopplzering i de nordiske land. En konferanserapport Oversikt over forsknings- og utviklingsarbeid som gjelder eng- elskundervisningen i de nordiska land - 1974 Fort- och vidareutbildning för teaterarbetare . Nordisk samarbeid om billedkunst . STINA. Arbetsrapport, allmän del . STINA. Arbetsrapport, bilagor
. Turistkonferens
. Langtidsbedommelse for det allmennkulturelle område . Forskole og skola i samvirke . Nordisk kontaktmandssaminar i Århus . Fotografisk kemi . Arbetsmiljöfrägor. Seminarium i Porsgrunn . Industriellt samarbete i Norden. Journalistseminarium i Århus Kvarkenkonferens
. Nordinfo . Revision av den nordiska trygghetskonventionens bestämmel-
ser om grundpension
tiv ' LiberFörlag ISBN 91-38—02598-1