Till Statsrådet och chefen för justitiedepartementet

Den 28juni 1974 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen förjustitiedepartementet att tillkalla högst tre sakkunniga med uppdrag att utreda frågor i anslutning till avskaffande av påföljden ungdomsfängelse.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallade depanementschefen den 11 september 1974 numera hovrättspresidenten Tore Landahl, ordförande, samt ledamöterna av riksdagen ombudsmannen Eric Jönsson och rådmannen Inger Lindquist som sakkunniga.

De sakkunniga har antagit namnet ungdomsfa'ngelseutredningen. Att som experter biträda utredningen förordnades den 15 oktober 1974 numera överåklagaren Sven-Olof Håkansson och numera byråchefen Per Colliander, den 1 november 1975 byråchefen Norman Bishop och den 23 augusti 1976 kriminalvårdsdirektören Nils Altahr-Cederberg.

Till sekreterare åt utredningen förordnades den 1 november 1974 numera hovrättsassessorn Jan Alvå. Som biträdande sekreterare har tjänstgjort nu- mera kanslijuristen Lennart Adielsson under tiden den 24 november 1975—den 31 augusti 1976 och hovrättsfiskalen Per Eriksson fr.o.m. den 14 mars 1977.

Utredningen har avgivit remissyttranden över dels övervakningsnämnd- utredningens betänkande "Kriminalvårdens nämnder” (SOU 1975:16), dels socialutredningens betänkande ”Socialtjänst och socialförsäkringstillägg” (SOU 1977:40).

Utredningen får härmed överlämna betänkandet "Tillsynsdom" med för- slag till ändringar i brottsbalkens påföljdssystem.

Till betänkandet har som bilagor fogats redovisning för särskilda under- sökningar av domstolarnas och ungdomsfängelsenämndens resp. kriminal- vårdens praxis i frägor med anknytning till utredningsuppdraget. Under- sökningarna har utförts av Adielsson i samarbete med Bishop (bilaga 1) resp. av Eriksson i samarbete med Colliander (bilaga 2). I bilaga 3 redovisas en undersökning av ungdomsfangelseklientelet år 1975, jämfört med år 1968. Undersökningen har för utredningens räkning utförts inom kriminalvårds- styrelsens utvecklingsenhet av Bishop och byråassistenten Rolf Åström. I bilaga 4 lämnar utredningen i anledning av de föreslagna ändringarna i brottsbalken förslag till viss följdlagstiftning. I bilaga 5 redovisas utredning- ens förslag i en engelsk sammanfattning. Denna har utarbetats av Bishop.

Till betänkandet har fogats reservation i vissa frågor av Inger Lindquist.

• Sida 4
•  Original

Vidare har Eric Jönsson avgett särskilt yttrande i viss fråga. I övrigt är betänkandet enhälligt och avgivet med instämmande av experterna. Utredningens arbete är därmed avslutat.

Malmö i januari 1978

Tore Landahl Eric Jönsson Inger Lindquist / Jan Alva' Per Eriksson Sven-OlofHåkansson Per Colliander

Norman Bishop Nils Allah-Cederberg

• Sida 5
•  Original

1. Inledning 1.1 Direktiven . . . . 1.2 Utredningens arbete

2 Ungdomsföngelse .

2.1 Historik . . .

2.2. Ungdomsfangelse enligt brottsbalken

2.3 Tillämpningen av ungdomsfängelse . 2.3.1 Domstolspraxis . . . . . 2.3.2 Ungdomsfangelsenämndens praxis . 2.3.3 Kriminalvårdens praxis

2.4. Ungdomsfangelseklientelet 2.5 Ungdomsfängelse i vissa andra länder

2.6 Avskaffande av ungdomsfängelse

3 Andra påföljder för unga lagöverträdare 3.1 Inledning . . . 3.2 Fängelse i gällande rätt . . . 3.3 Jämförelse mellan fängelse och ungdomsfängelse 3.4 Skyddstillsyn . . 3.5 Andra påföljdsalternativ 3.6 Barnavårdslagstiftningen 3.6.1 Gällande rätt . 3.6.2 Socialutredningen

4 Utredningens allmänna överväganden . . 4.1 Kriminalvård i frihet i stället för ungdomsfängelse 4.2 Villkorlig dom i stället för skyddstillsyn

4.3. Fängelse i stället för ungdomsfängelse

5 Tillsynsdom. . . . . . 5.1 Tillsynsdomens tillämpningsområde

27 27

59 59 60

63 63 65 67 67 70 72 73 74 77

81 81 82 85 88 93 96 96 98

103 103 108 113

117 117

• Sida 6
•  Original

5.2 Föreskrift om frivårdshem . . . . . . . . . . . . . 119 5.3 Intagning i anstalt . . . . . . . . . . . . . . . . 122 5.4 Påföljdstiden m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . 124 5.5 Verkställighetens organisation . . . . . . . . . . . . 127 5.5.1 Ansvaret för verkställigheten . . . . . . . . . 127 5.5.2 Övervakare och biträdande övervakare . . . . . . 129 5.5.3 Besvärsrätt och besvärsordning . . . . . . . . . 131 5.6 Tillsynsdomens hjälpfunktion . . . . . . . . . . . . 133 5.6.1 Social stödverksamhet . . . . . . . . . . 133 5. 6. 2 Frågor om skadeståndsskyldighet . . . . . . . . 137 5.7 Tillsynsdomens kontrollfunktion . . . . . . . . . . . 138 5.8 Sanktioner vid villkorsövenrädelser . . . . . . . . . . 143 5.9 Reaktionen vid återfall i brott . . . . . . . . . . . 149 6 Villkorlig dom . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 153 6.1 Allmänna bestämmelser . . . . . . . . . . . . . 153 6.2 Villkorlig dom med stödåtgärder . . . . . . . . . . 156 6.3 Villkorlig dom med övervakning . . . . . . . . . . 159 6.4 Reaktionen vid återfall i brott . . . . . . . . . . . 164 7 Fängelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 167 7.1 Fängelse för ungdomar . . . . . . . . . . . . . . 167 7.1.1 Påföljdsvalet . . . . . . . . . . . . . . . . 167 7.1.2 Straffmätningen . . . . . . . . . . . . . . . 169 7. 1. 3 Verkställigheten . . . . . . . . . . . . . . . 171 7.2 Förtida frigivning . . . . . . . . . . . . . 173 7.2.1 Verkställighet utom anstalt . . . . . . . . . . 173 7. 2. 2 Villkorlig frigivning . . . . . . . . . 179 7. 2. 3 Organisations- och handläggningsfrågor . . . . . . 187 8 Genomförandet av förslagen . . . . . . . . . . . . . . 191 8.1 Resursfrågor . . . . . . . . . . . . . . . . . 191 8.1. 1 Inledande anmärkningar . . . . . . . . . . . 191 8.1.2 Konsekvenser för anstaltsorganisationen . . . . . 192 8.1.3 Konsekvenser för frivården . . . . . . . . . . 193 8.2 Följdlagstiftning . . . . . . . . . . . . . . . . . 197 8.3 Övergångsbestämmelser . . . . . . . . . . . . . . 200 9 Specialmat/vering . . . . . . . . . . . . . . . . . . 205 Reservation av Inger Lindquist . . . . . . . . . . . . . . 221 Särskilt yttrande av Eric Jönsson . . . . . . . . . . . . . . 223 Bilaga 1 Ungdoms/ängelse och långa fängelsestraffjör ungdomar . . 225 1 Undersökningens uppläggning . . . . . . . . . . 225 2 Domstolspraxis. Tillämpningen av ungdomsfängelse . . . . . 225 2.1 Brott i domen på ungdomsfängelse . . . . . . . 225 2.2 Förordnande angående längsta tid för ungdomsfängelse . . 227

2.3 Tidigare domar samt ingripanden från barnavårdsnämnd . 227

• Sida 7
•  Original

3. Domstolspraxis. Fängelse för ungdomar

3.1 Brott i domen på fängelse . . . 32 Tidigare domar och ingripanden från barnavårdsnämnd . 3. 3 Motiveringar för fängelsestraff. 4 Ungdomsfängelsenämndens praxis . . 4.1 Varaktigheten av den inledande behandlingen i anstalt . 4.2 Den s.k. riktpunkten . . . .

4.3 Praxis vid yttrande 1 åtalsfrågor . 4.4 X; ett typfall

Bilaga 2 Behandling i kriminalvårdsanstalt av unga lagöverträdare 1 Inledning . 2 Ungdomsfängelse

3 Fängelse . . .

4. Skyddstillsyn med anstaltsbehandling

Bilaga 3 En jämförande studie av ungdomsjöngelseklientelet år 1968 och år I 975

Bilaga 4 Följdlagsttftning. 1 Förslag till frivårdsförordning 2 Förslag till lag om ändring i lagen (1964:163) om införande av brottsbalken

5. Förslag till lag om ändring i lagen (1946: 804) om införande av

nya rättegångsbalken . .

6. Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972.429) 7 Förslag till lag om ändring i lagen (1964: 542) om personunder- sökning i brottmål

8. Förslag till lag om ändring i lagen (1976: 371) om behandlingen

av häktade och anhållna m. 11.

9. Förslag till lag om ändring i lagen (1974: 515) om ersättning vid frihetsinskränkning

Bilaga 5 Summary in English .

229 229 233 235 236 236 238 240 240

245 245 247 257 263 267

275 275

291

292

294

299 300

301

303

304

305

• Sida 8
•  Original

. _—.*| _| ' 121511; .,: e 111-31—| ' .". . ,._.—:|,, ' _."iultpft lf. .?

'],Lil'j'111 ' .. _ . " _ j' _1 f _. ,; .. _. ' .. 14 -']1_;_.le|"_;t.v

M.:—'inl'iilln'u' _'

. Burm- .— hit.-;t?" .".zs. 1 1'.;.'. "11111... , _ '_ """J"'I"""'R'C$"n"" "" = " 11], 1 ' '. fi .':'_. _ -.-|.".ii_|.1.:'ir.1u-:s1'..1 .A'. i

" |1"'4'll " ' ']11'" . .. '_ _" . " I '=' 1'11

* 11'11.'!1;'|.4"'r'.;.r.ä uj gul.-'

"""" '%'P' " llrl ml Ill. 111

]]]"'.].|]1111]ll' .. . ] ' ' _ '. 1- - . __ ]) . " L,! wf'l'L'"'LTI . 1.1 .. . ' .' ' '... . ' utom—1... m.a.o. 1... .. "" ."" 'i. ” ' " ' ' " . _ ' . un .. 1: : Juul-1119"? " " ' " ' " "' " ' ,T. in liir lli] Mari in immer |: | . . II.-t' i] utlahl '". &:

M U'" ut äb'l'i'? "i ' " Iwama". 1 ; lantliv! "_1, '1!_' ! 'u' !:ä- 1111 *

qu url-:l mm.-1 m till». 'ta sun-1 anmäl '»? — pmmhmmnhl.

1_1—M1]]|]L11]]_]. l1" " ] ':] . ; . » . .. ) .» _. _. 1 . "ERA $n1w4'uq;év c HÄRMQKA

• Sida 9
•  Original

Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan sägas följande om tillämpningen av ungdoms- fängelse. Samtliga ungdomar som dömts till ungdomsfängelse har haft ti- digare kriminell belastning. Oftast har kriminaliteten varit långvarig och omfattande. Många av de dömda har tidigare dömts till skyddstillsyn en eller flera gånger, ibland i förening med anstaltsbehandling. Flertalet har under längre tid varit föremål för vård enligt barnavårdslagen och många har därvid varit berövade friheten i form av intagning i ungdomsvårdsskola. Till grund för domen på ungdomsfängelse ligger nästan alltid allvarlig och omfattande brottslighet. När det gäller brottslighetens art intar förmögen- hetsbrotten en helt dominerande ställning. Det stora flertalet av de dömda återfalleri brott någon gång under påföljdstiden, oftai samband med rymning eller permission från anstalt. Återfallsfrekvensen är högre för ungdoms- fängelse än för någon annan påföljdsform. Verkställigheten av ungdoms- fängelse måste med hänsyn till klientelets sammansättning till stor del ske

• Sida 10
•  Original

1 slutna anstalter och i en del fall äger verkställigheten rum också i anstalter som är avsedda för ett särskilt svårbehandlat klientel, t. ex. Kumla. De som döms till ungdomsfängelse har vid sidan av den omfattande krimi- naliteten merendels svårartade sociala problem. såsom missbruk av alkohol eller narkotika, psykiska besvär, eftersatt utbildning, många gånger med läs- och skrivsvårigheter som följd, avsaknad av yrkeserfarenhet m.m.

I kapitel 3 redovisas bl. a. lagstiftning och praxis beträffande andra på- följder som enligt nuvarande ordning kan tillämpas för unga lagöverträdare, nämligen fängelse, skyddstillsyn och överlämnande till vård enligt barna- vårdslagen.

Utredningens allmänna överväganden återfinns i kapitel 4. I avsnitt 4.1 redovisas under rubriken "Kriminalvård i frihet i stället för ungdomsfängelse" de grundläggande motiven för utredningens förslag till en ny påföljd i frihet med benämningen tillsynsdom. Det grundläggande innehållet i den nya påföljden utgörs av intensiv övervakning. När det av särskild anledning erfordras för att motverka återfall i brott, kan påföljden förenas med föreskrift för den dömde att vistas i frivårdshem. Vidare kan påföljden förenas med ett kortvarigt frihetsberövande, när sådant 'är påkallat av hänsyn till allmän laglydnad. Tillsynsdom skall således förekomma i tre olika former, tillsynsdom med enbart intensiv övervakning, tillsynsdom med föreskrift om frivårdshem samt tillsynsdom med förordnande om in- tagning i anstalt.

Tillsynsdom kan inte införas utan att detta får vissa konsekvenser för påföljdssystemet i övrigt och särskilt för den nuvarande frivårdspåföljden skyddstillsyn. Härtill kommer att vissa av de motiv som ligger till grund för avskaffandet av ungdomsfängelse kan åberopas också till stöd för änd- ringar med avseende på skyddstillsynens utformning. Dessa frågor diskuteras närmare i avsnitt 4.2 som erhållit rubriken ”Villkorlig dom i stället för skyddstillsyn”. Utredningen föreslår att skyddstillsyn ersätts med två nya påföljdsformer, båda inordnade i den nuvarande påföljden villkorlig dom. De nya påföljdsformerna kallas villkorlig dom med övervakning resp. villkorlig dom med stödåtgärder och skall förekomma vid sidan av den nuvarande villkorliga domen som helt saknar verkställighetsinnehåll.

Avsnitt 4.3 har erhållit rubriken ”Fängelse i stället för ungdomsfängelse". Här redovisas först grunderna för de förslag till ändringar i fråga om fäng- elsestraffets utformning som närmast är föranledda av direktivens krav att avskaffandet av ungdomsfängelse inte får leda till längre frihetsberövanden för den kategori unga lagöverträdare som berörs av reformen. Utredningen föreslår bl. a. en bestämmelse som medger straffnedsättning för lagöver- trädare under 21 år samt inskränkning i fängelsestraffets tillämplighet för ungdomar i åldern 18—20 år.

Vidare diskuteras mot bakgrund av utredningens förslag till påföljder i frihet hur den kriminalvård i frihet som kan anordnas efter ett fängelsestraff bör vara utformad och vilka regler som bör gälla för frigivning i förtid från fängelse. Utredningen föreslår att förtida frigivning skall kunna ske antingen som verkställighet utom anstalt, varvid tiden för vistelsen utanför anstalten skall avräknas från straffet, eller som villkorlig frigivning, varvid strafftid liksom nu inte avräknas.

De olika förslagen redovisas mera ingående i kapitel 5-7. I kapitel 8 re-

• Sida 11
•  Original

dovisas förslag till övergångsbestämmelser samt diskuteras frågor av be— tydelse för ett genomförande av förslagen. Specialmotivering till vissa be- stämmelser i lagförslaget återfinns i kapitel 9.

l betänkandet redovisas enbart de förslag till ändrad lagstiftning som berör brottsbalken. I bilaga 4 redovisas förslag till en ny frivårdsförordning samt till ändringar i annan lagstiftning.

2. Tillsynsdom

Det torde numera vara en allmän uppfattning att frihetsberövande påföljder generellt sett är till skada för de personer som utsätts för dem, genom att de lätt kan befästa eller förstärka en kriminell livsföring. Frihetsstraff bör därför undvikas så långt det är möjligt och samhällets insatser för att avhålla lagöverträdare från fortsatt brottslighet bör i första hand inriktas på positiva åtgärder i syfte att komma till rätta med sådana sociala missförhållanden som kan stå i samband med kriminaliteten. Särskild återhållsamhet bör iakttas när det gäller att beröva unga personer friheten.

De här anförda synpunkterna har under en följd av år legat till grund för en utveckling inom rättspraxis mot en alltmera begränsad tillämpning av frihetsberövande påföljder, vilken inte minst kommit att gälla unga lag- överträdare. Det är emellertid angeläget att även genom lagstiftningsåtgärder försöka att ytterligare inskränka frihetsstraffens tillämpningsområde i syn- nerhet för ungdomar.

Om kriminalvård i frihet till någon del skall kunna ersätta ungdoms- fängelse, måste vården i frihet enligt utredningens uppfattning utformas på sådant sätt att den dels framstår som en för lagöverträdaren mera kännbar reaktion än den nuvarande skyddstillsynen och dels blir bättre ägnad att motverka brott under påföljdstiden. Denna uppfattning grundas på den om- ständigheten att domar på ungdomsfängelse i många fall innefattat så all- varlig brottslighet att en kännbar reaktion av hänsyn till allmän laglydnad framstått som nödvändig. Vidare har ungdomsfängelse så gott som alltid föregåtts av ett flertal samhällsingripanden i anledning av tidigare omfat- tande brottslighet och valet av ungdomsfängelse har därför ofta haft sin grund i att domstolen funnit det angeläget att genom frihetsberövandet i vart fall tillfälligt förhindra nya återfall i brott.

De här återgivna övervägandena ligger till grund för utredningens förslag till den nya påföljden tillsynsdom. Såsom tidigare sagts utgörs det grund- läggande innehållet i tillsynsdomen av intensiv övervakning. Enligt utred- ningens mening bör en tillräckligt intensiv övervakning kunna framstå som ett så allvarligt ingrepp i den dömdes frihet att den tillgodoser även högt ställda allmänpreventiva krav på en kännbar reaktion. Vidare bör verk- ställigheten av en sådan övervakning utformas på ett sådant sätt att den i vart fall försvårar fortsatt brottslig verksamhet så länge övervakningen pågår.

Det senast sagda ställer stora krav på verkställighetsmyndigheten. Om fortsatt brottslighet skall kunna motverkas, trots att den dömde inte är föremål för den massiva kontroll som ett frihetsberövande innebär, måste

• Sida 12
•  Original

verkställighetsmyndigheten hela tiden ha noggrann kännedom om den döm- des förhållanden. Detta krav förutsätter att övervakningen i allmänhet in- nefattar uppsökande verksamhet. Vidare torde det i många fall bli nöd- vändigt att flera personer engageras i samma övervakningsuppdrag.

En effektiv övervakning förutsätter också att det ställs stränga krav på den dömde när det gäller dennes skyldighet att upprätthålla kontakt med verkställighetsmyndigheten. Dessa krav som till en början i regel bör in- nefatta skyldighet att hålla daglig kontakt bör vara tydligt angivna i en för den dömde utfärdad föreskrift. Det är således viktigt att den dömde får klart för sig vad han måste iaktta. Det är också viktigt att föreskriften framstår som allvarligt menad. Detta betyder att de krav som ställs på den dömde måste upprätthållas med fasthet och att sanktionsåtgärder. ytterst i form av frihetsberövande, måste tillgripas gentemot den som inte uppfyller kraven. Tillsynsdomens kontrollfunktion beskrivs i avsnitt 5.7.

Av det som nu sagts framgår att tillsynsdom i första hand skall tillgodose en kontrollfunktion. Liksom skyddstillsyn skall påföljden emellertid också ha en hjälpfunktion. Detta är självklart och viktigt med hänsyn till att till- synsdomen till största delen kommer att tillämpas med avseende på lag- överträdare med svårartade sociala problem. Om påföljden i några fall skall kunna bidra till en mera varaktig anpassning i samhället och inte enbart motverka återfall i brott under själva påföljdstiden, måste de dömda inom påföljdens ram kunna erbjudas stöd som kan hjälpa dem att komma till rätta med sina problem. Frågor som rör hjälpfunktionen diskuteras i avsnitt 5.6.

I avsnitt 5.1 redovisas närmare i vilka fall utredningen anser att till- synsdom skall tillämpas. Tillsynsdom skall betraktas som en ersättning för frihetsstraffen och inte för den traditionella frivården. Påföljden skall väljas endast då det föreligger en så påtaglig återfallsrisk att den intensiva över- vakningen framstår som det enda alternativet till frihetsberövande. Till- synsdom skall således inte meddelas när det finns förutsättningar att komma till rätta med den tilltalades kriminalitet genom en frivård av mera tra- ditionellt slag. I regel bör tillsynsdom inte komma i fråga förrän upprepade försök med mindre ingripande påföljder visat att fortsatt användning av sådana påföljder saknar utsikt till framgång.

Av vad som nu sagts framgår att tillsynsdom i första hand skall meddelas i sådana fall som nu föranleder frihetsstraff. dvs. fängelse eller ungdoms- fängelse. Det sagda hindrar emellertid inte att tillsynsdom kan vara en lämp- lig påföljd även i vissa fall då nu skyddstillsyn tillämpas trots upprepade tidigare lagföringar. Det är viktigt att framhålla att tillsynsdom inte får med- delas för annat än brottslighet av förhållandevis svår beskaffenhet. Utred- ningen menar att tillsynsdom bör anses motsvara ett fängelsestraff på minst sex månader.

När man talar om tillsynsdomens tillämpningsområde bör det beaktas att det vid sidan av fängelse och ungdomsfängelse nu finns ytterligare en frihetsberövande påföljd för ungdom, nämligen intagning i ungdomsvårds- skola i anslutning till vård enligt barnavårdslagen. Sådan intagning kan be- slutas i anledning av den unges brottslighet intill dess han fyllt 20 år. En konsekvens av socialutredningens förslag skulle bli att denna möjlighet till frihetsberövande med stöd av sociallagstiftningen bortfaller när det gäller

• Sida 13
•  Original

ungdomar över 18 år och att därigenom en grupp unga lagöverträdare, större än den grupp som nu döms till ungdomsfängelse, skulle föras över till kri- minalvårdens ansvarsområde. Enligt utredningens uppfattning framstår till- synsdom i många fall som en lämplig påföljdsform för denna kategori lag- överträdare. Någon lindrigare påföljd kan knappast komma i fråga för de flesta av dessa.

Tillsynsdomen är främst avsedd att tillämpas på unga lagöverträdare. Ut- redningen har emellertid inte ansett det lämpligt att föreskriva någon viss åldersgräns för påföljden. Detta innebär att tillsynsdom också kan komma i fråga beträffande äldre lagöverträdare. Utredningens förslag till begränsning av fängelsestraffets tillämplighet för personer under 21 år bör dock leda till att tillsynsdom främst kommer att tillämpas i fråga om ett yngre klientel.

Det har tidigare framhållits att tillsynsdom inte bör tillämpas så länge det finns förutsättningar för en frivård av mera traditionellt slag. Lika an- geläget som det är att begränsa tillsynsdomens tillämpningsområde nedåt är det emellertid att se till att påföljden får en så vidsträckt tillämpning som möjligt såsom ersättning för frihetsstraff. Utredningen föreslår därför att tillsynsdomen skall kunna skärpas på två olika sätt för att den skall kunna passa även för en del fall då enbart en intensiv övervakning inte är tillräcklig.

Ibland kan det med hänsyn till den tilltalades personliga förhållanden framstå som mer eller mindre omöjligt att anordna en övervakning som kan få någon brottsförebyggande effekt. Detta kan t. ex. vara fallet då den tilltalade saknar bostad och arbete eller annan regelbunden sysselsättning och även har svåra narkotika- eller alkoholproblem. Utredningen föreslår därför att domstolen, då tillsynsdom meddelas, skall kunna föreskriva skyl- dighet för den dömde att under viss tid, högst tre månader, vistas i ett frivårdshem. En sådan föreskrift skall som regel innebära skyldighet för den dömde att ha sin bostad i frivårdshemmet samt att hålla föreståndaren för detta underrättad om var han vistas när han inte uppehåller sig där. Förslaget i denna del redovisas närmare i avsnitt 5.2.

Frivårdshem är enligt utredningens förslag en sammanfattande benäm- ning på institutioner av ganska olika slag. Utredningen förutsätter således att de nuvarande frivårdshotellen till stor del kan inrättas som frivårdshem. Vidare anser utredningen att man kan tänka sig frivårdshem för olika sär- skilda ändamål, t.ex. för narkomanvård. Det bör dock uppmärksammas att sådan vård, liksom annan vård eller behandling, enligt utredningens förslag inte får anordnas utan att den dömde är införstådd därmed, om inte förutsättningar för tvångsmässig vård föreligger enligt sociallagstift- ningen eller annan vårdlagstiftning. Slutligen tänker sig utredningen att enskilda hem under vissa förutsättningar skall kunna tas i anspråk som frivårdshem för en eller två klienter åt gången.

Föreskrift om frivårdshem skall kunna meddelas inte bara i anslutning till domen utan även under påföljdstiden, om förhållandena blir sådana att en tillräckligt effektiv övervakning inte kan anordnas på annat sätt.

Det andra sätt, på vilket tillsynsdomen skall kunna skärpas för att dess tillämpningsområde skall bli så stort som möjligt i förhållande till frihets- straffen, är förordnande om intagning i anstalt under viss tid, minst en och högst tre månader. Detta utvecklas närmare i avsnitt 5.3.

• Sida 14
•  Original

Det ligger nära till hands att jämföra intagning i anstalt vid tillsynsdom med den anstaltsbehandling som kan anordnas i anslutning till skyddstillsyn. Därvid bör uppmärksammas att det föreligger viktiga skillnader mellan de båda formerna för frihetsberövande. Vid tillsynsdom skall således frihets- berövandet vara tidsbestämt medan detta vid skyddstillsyn i princip är tids- obestämt. Viktigast är dock att intagningen i anstalt vid tillsynsdom, till skillnad mot vad som gäller för anstaltsbehandlingen vid skyddstillsyn, inte får beslutas av individualpreventiva skäl. Förordnande om intagning i anstalt skall nämligen meddelas endast när ett frihetsberövande är ound- gängligen påkallat av hänsyn till allmän laglydnad. Kombinationen av till- synsdom med en kortare tids anstaltsvistelse innebär att domstolarna får möjlighet att undvika de längre frihetsberövanden som skulle ha blivit följ- den, om i stället fängelsestraff utmätts med tillämpning av de för brotten gällande straffskalorna och vedertagen straffmätningspraxis.

Det har tidigare antytts att de krav som måste ställas på de dömda under den intensiva övervakningen förutsätter ett sanktionssystem inom tillsyns- domen. Förordnande om intagning i anstalt framstår därvid som en naturlig sanktionsform. Utredningen har tänkt sig att sådant förordnande skall utgöra det yttersta sanktionsmedlet vid överträdelse av de för övervakningen gäl- lande föreskrifterna. I motsats till vad som nu gäller för skyddstillsyn skall tillsynsdom således inte kunna undanröjas annat än då den dömde lagförs för nya brott.

Intagning i anstalt under minst en månad framstår ofta som en alltför ingripande sanktionsform. Utredningen föreslår därför även en lindrigare sanktion i form av ett kortvarigt omhändertagande under högst fjorton dagar. Verkställigheten av sådant omhändertagande skall i vissa fall kunna delas upp på flera korta perioder. Sanktionsfrågorna diskuteras i avsnitt 5.8.

Ansvaret för verkställigheten av tillsynsdom bör ankomma på kriminal— vårdens frivårdsorganisation, dvs. i första hand på skyddskonsulenten. Detta är nödvändigt med hänsyn till den vikt som bör fästas vid påföljdens hjälp- funktion. Frågor om verkställighetens organisation diskuteras i avsnitt 5.5.

Till övervakare för den som meddelats tillsynsdom skall alltid förordnas en frivårdstjänstemän. Med hänsyn till tillsynsdomens ingripande karaktär och till de ganska omfattande arbetsinsatser som kommer att krävas med avseende på varje enskild klient blir det enligt utredningens uppfattning nödvändigt med denna ordning. Detta betyder emellertid inte att utred- ningen anser att man skall avstå från medverkan av lekmän när det gäller verkställigheten av tillsynsdom. Tvärtom anser utredningen att lekmän skall kunna spela en betydelsefull roll som biträdande övervakare. Såsom redan antytts förutsätter nämligen den intensiva övervakningen ofta att flera per- soner engageras i övervakningsuppdrag för samma klient.

Biträdande övervakare skall ibland kunna förordnas för särskilda ändamål, t. ex. att upprätthålla kontakten med den dömde på hans arbetsplats eller under hans fritid. Vidare kan det finnas särskilt behov av att förordna bi- trädande övervakare när den dömde är bosatt på en ort som saknar fri- vårdsexpedition.

Även frivårdstjänstemän bör ibland kunna förordnas till biträdande över- vakare. Det kan således vara lämpligt att tjänstemän som ingår i samma arbetsgrupp förordnas till biträdande övervakare för varandras klienter. Vida-

• Sida 15
•  Original

re bör i regel de tjänstemän som tas i anspråk för jourtjänstgöring, i den mån sådan kan anordnas, vara biträdande övervakare för de klienter som undergår tillsynsdom inom distriktet.

Förordnande av biträdande övervakare är av betydelse inte bara från ren kontrollsynpunkt. Såsom tidigare sagts skall den som dömts till tillsynsdom meddelas en föreskrift vari tydligt skall anges hur ofta och på vilket sätt han skall upprätthålla kontakt med övervakaren. Det är enligt utredningens uppfattning angeläget att denna obligatoriska kontaktskyldighet kan full- göras på ett sätt som väcker så liten uppmärksamhet som möjligt och som inte innebär några onödiga olägenheter för den dömde. Helst bör således någon person som den dömde ändå regelbundet kommer i kontakt med förordnas till biträdande övervakare.

I den här sammanfattande redovisningen för tillsynsdom skall slutligen sägas att utredningen föreslår att övervakningstiden normalt skall uppgå till sex månader, dock med möjlighet till förlängning, medan påföljdstiden, eller närmare bestämt prövotiden, alltid skall uppgå till två år. Tiden för övervakning kan tyckas kort vid en jämförelse med den övervakningstid av två år som nu i allmänhet tillämpas för skyddstillsyn. Utredningen anser emellertid att en intensiv övervakning inte bör upprätthållas under alltför lång tid av vare sig psykologiska eller resursmässiga orsaker. Vidare kan det sägas att de skäl som ursprungligen föranlett att den intensiva över- vakningen anordnats, nämligen att det bedömts föreligga en påtaglig risk för återfall i brott, inte kvarstår med någon nämnvärd styrka när ett halvår förflutit utan att den dömde verkligen återfallit i brott. Övervakningstiden räknas från den dag domen meddelades. Tillsynsdom föreslås nämligen gå i omedelbar verkställighet. Dessa frågor berörs i avsnitt 5.4.

7. Avslutande anmärkningar

Ett genomförande av ungdomsfängelseutredningens förslag kräver i vissa avseenden en samordning med aktuella reforrnförslag inom straffrätten och inom angränsande rättsområden. Av särskild betydelse är därvid de över- väganden om brottsbalkens påföljdssystem som nyligen redovisats i en rap- port från brottsförebyggande rådet (BRÅ) med titeln "Nytt straffsystem" (1977z7).

BRÅ:s rapport har kommit i slutskedet av utredningens arbete och ut- redningen har därför inte haft möjlighet att belysa sina egna förslag i för- hållande till rapportens innehåll. Utredningen vill emellertid i det här sam- manhanget framhålla att det i vissa avseenden kan vara svårt att göra direkta jämförelser mellan de två förslagen. Detta beror i första hand på att BRÅ och utredningen arbetat från olika utgångspunkter. BRÅ har kunnat över- väga hela straffsystemet från grunden medan utredningen fått utgå från det bestående och endast föreslå de ändringar som kunnat försvaras med hänvisning till utredningsuppdraget. Det betyder att BRÅ har en hel del förslag, som utredningen i och för sig kunnat ställa sig bakom, men som inte berört frågor vilka diskuterats av oss.

De olika utgångspunkterna för arbetet har också fått andra konsekvenser som försvårar direkta jämförelser. BRÅ redovisar utförligt de teoretiska grun- derna för det föreslagna nya straffsystemet medan motsvarande redovisning i utredningens betänkande är knapphändig. Å andra sidan försvåras jäm- förelsen också av att BRÅ:s rapport i motsats till betänkandet saknar lag- förslag, vilket gör att man ofta får svårt att föreställa sig de praktiska kon- sekvenserna av de teoretiska resonemangen.

• Sida 27
•  Original

Författningsförslag

Förslag till Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrives i fråga om brottsbalken

dels att 29 kap., 34 kap. 7, 8 och 12 55 samt 38 kap. 1 5 skall upphöra att gälla,

dels att nuvarande 37 kap. 10 och 11 55 skall sammanföras till en paragraf med beteckningen 37 kap. 115,

dels att 1 kap. 3 och 655, 26—28 kap., 30 kap. 5, 6, 10 och 1155, 33 kap. 2, 4, 5 och 755, 34 kap. 1, 4—6, 9—11, 13 och 18 55, 35 kap. 105, 36 kap. 6 5, 37 kap. 1 och 3—9 55, den nya 37 kap. 11 5, 38 kap. 3—9 och 12 55 samt rubriken till 28 kap. skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i balken skall införas nya bestämmelser, 37 kap. 10 och 12 55 av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 3 if Med påföljd för brott förstås i Med påföljd för brott förstås i denna balk: denna balk: de allmänna straffen böter och de allmänna straffen böter och fängelse, fängelse, disciplinstraff för krigsmän, disciplinstraff för krigsmän, samt samt villkorlig dom, skyddstillsyn, villkorlig dom, tillsynsdom, in- ungdomsfängelse, internering och ternering och överlämnande till överlämnande till särskild vård. särskild vård. 6 5

Skall någon dömas för flera brott, ådömes gemensam påföljd för brotten, om ej annat är stadgat.

Om särskilda skäl äro därtill, Om särskilda skäl äro därtill, må för ett eller flera brott dömas må för ett eller flera brott dömas till böter jämte påföljd för annan till böter jämte påföljd för annan brottslighet, så ock till fängelse brottslighet, så ock till fängelse jämte villkorlig dom eller skydds- jämte villkorlig dom för brottslig- tillsyn för brottsligheten i övrigt heten i övrigt.

• Sida 28
•  Original

26 kap. Om fängelse

1 5 Fängelse ådömes enligt vad för brottet är stadgat på viss tid, ej över tio år, eller på livstid. Fängelse på viss tid må ej understiga en månad. Om fängelse såsom förvandlingsstraff för böter är särskilt stadgat.

2 & Fängelse må användas såsom gemensamt straff för flera brott, om fängelse kan följa å något av brotten. Fängelse på viss tid må sättas över det svåraste av de högsta straff som kunna följa å brotten men må ej överskrida detta med mer än två år eller överstiga de högsta straffen sammanlagda med varandra. därvid bötesstraff anses svara mot det fängelse som skulle följa vid böternäs förvandling.

Ej må det svåraste av de lägsta straffen underskridas.

Nuvarande lydelse

4.5

Föreslagen lydelse

3.5

Den som är under aderton år må ej dömas till fängelse, med mindre synnerliga skäl äro därtill.

Fängelse må ådömas den som fyllt aderton men ej tjugoett år allenast när frihetsberövande är på- kallatfrämst av hänsyn till allmän lag- lydnad eller fängelse eljest/innes lämp- ligare än annan påföljd.

Fängelse på livstid må ej ådö- mas för brott som någon begått innan han fyllt aderton år.

5 &? Den som dömts till fängelse skall för verkställighet av straffet intagas i kriminalvårdsanstalt. Härom är särskilt stadgat.

Fängelse må ådömas den som fyllt aderton men ej tjugoett år allenast när det av hänsyn till all- män laglydnad, föreligga särskilda skäl förfrihetsberövande och annan påföljd ej , hnnes lämpligare.

Fängelse på livstid må ej ådö- mas för brott som någon begått innan han fyllt tjugoett år.

4 5

Den som dömts till fängelse skall för verkställighet av straffet intagas i kriminalvårdsanstalt. Om verkställigheten i anstalt är särskilt stadgat.

5 5

Kan den som undergår fängelse genom vistelse utanför anstalt bli föremål för särskilda åtgärder som kunna antagas underlätta hans anpassning i samhället, må, om särskilda skäl föreligga, medgivan- de lämnas honom att för sådant ändamål undergå verkställighet utom anstalt. Medgivande som här avses må begränsas till viss tid och skall förenas med de vill-

• Sida 29
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kor som kunna anses erforderliga med hänsyn till ändamålet med vistelsen utanför anstalt. Medgivande till verkställighet utom anstalt må ej lämnas, om på grund av den dömdes brotts- lighet hinder kan anses möta av hänsyn till allmän laglydnad eller det av särskild anledning finnes skäl antaga att den dömde ej skall avhålla sig från brottslig verksamhet eller ställa sig till efterrättelse de villkor, varmed medgivandet skall förenas.

65

Verkställighet utom anstalt må även i annat fall än som avses i 55 medgivas den som dömts till fängelse, när det finnes lämpligt till förberedande av en nära före- stående frigivning eller villkorlig frigivning. Medgivande må även lämnas, om det för att underlätta den dömdes anpassning i sam- hället och motverka skadliga följ- der av straffet kan antagas få sär— skild betydelse att frihetsberövan- det till mera väsentlig del ersättes med en intensiv övervakning. Medgivande till verkställighet utom anstalt enligt detta stadgan- de må lämnas den som undergår fängelse på viss tid, högst tre månader, eller på livstid endast om synnerliga skäl föreligga och må ej lämnas annan som under- går fängelse innan halva straffet, dock minst tre månader. avtjä- nats. Vad i 55 andra stycket stadgas äger motsvarande tillämp- ning.

Har medgivande som avses i första stycket lämnats, skall för verkställigheten utom anstalt i tillämpliga delar gälla vad som stadgas i 28 kap. 9—12 55 om

• Sida 30
•  Original

Nuvarande lydelse

6 &

Den som undergår fängelse på viss tid må villkorligt frigivas se- dan två tredjedelar av tiden eller, om särskilda skä/föreligga. halva tiden avtjänats. Frigivning må dock ej ske förrän verkställigheten pågått minst bra månader.

7 5 Vid prövning avfråga om villkorlig frigivning skall särskilt beaktas verk- ningarna av fortsatt frihetsförlust för den dömde och förutsättningarna för hans anpassning i samhället med hän- syn till de, förhållanden i vilka han skul- le komma att, försättas efierfrigivning- en.

8 &

Verkställas samtidigt flera fäng- elsestraff, skall vid tillämpning av 6 5 hänsyn tagas till den sam- manlagda fängelsetiden. Som fängelse anses härvid även för- vandlingsstraff för böter.

Föreslagen lydelse

verkställighet av tillsynsdom. Medgivandet må förenas med fö- reskrift som avses i 28 kap. 25.

7 5

Medgivande till verkställighet utom anstalt må återkallas, om den dömde underlåter att iakttaga de föreskrifter eller villkor som meddelats eller eljest gälla för verkställigheten. Är den dömdes försummelse ej av allvarlig be- skaffenhet, må i stället varning meddelas honom.

Har den dömde undandragit sig övervakningen eller åsidosatt villkor som fastställts enligt 55, må förordnas att viss tid av vis- telsen utanför anstalt icke skall räknas som verkställighet av straffet.

8 5 Den som undergår fängelse på viss tid ska/I villkorligt frigivas sedan två tredjedelar av tiden, dock minst tre månader avtjänats, om ej övervakning som avses i 65 eller fortsatt frihetsberövande av särskilda skäl erfordras för att motverka återfall i brottslig verksamhet. Har medgivande till verkställighet

utom anstalt återkallats med stöd av 7 5" första stycket, bör beslut om vill- korlig frigivning i allmänhet föregås av

förnyad verkställighet utom anstalt.

Om särskilda skäl därtill föreligga. må vil/korlig frigivning beslutas sedan halva straffet, dock minst tre måna- der, avtjänats.

9 s*

Verkställas samtidigt flera fäng- elsestraff, skall vid tillämpning av 6 och 8111 hänsyn tagas till den sammanlagda fängelsetiden. Som fängelse anses härvid även förord- nande enligt 28 kap. 3 5 om intag/ring i anstalt och förvandlingsstraff för böter.

• Sida 31
•  Original

Nuvarande lydelse

Såsom avtjänad tid räknas även tid varunder straffet skall anses verkställt på grund av domstols förordnande som i 33 kap. 5—75'5

sägs. 10

I beslut om villkorligfrigivning skall fastställas en prövotid av minst ett och högst tre år eller, om den tid som vid frigivningen återstår av straffet översti- ger tre år, högst fem år. 9 5 Fråga om villkorlig frigivning prövas av den övervakningsnämnd till vars verksamhetsområde anstalten hör.

Föreslagen lydelse

Såsom avtjänad tid räknas även tid varunder straffet skall anses verkställt på grund av domstols förordnande.

Efter villkorligfrigivning skall gälla en prövotid av ett år eller den längre tid som vid frigivningen återstår av straf- fet, dock högst tre år.

115

Övervakningsnämnd beslutar om verkställighet utom anstalt, åtgärd en- ligt 7 5' samt villkorlig, frigivning. Rege- ringen må dock förordna om överflytt- ning till tjänsteman inom kriminalvår- den av nämndens befogenhet att med- giva verkställighet utom anstalt samt att återkalla sådant medgivande.

12.5

Undergår den dömde fängelse på viss tid, minst sex månader. ska!/, fråga om verkställighet utom anstalt eller villkorlig frigivning av övervaknings- nämnden självmant upptagas till pröv- ning dels innan halva strajfet avtjä- nats, dels. om villkorlig frigivning ej dessförinnan medgivits, innan två tred- jedelar av straffet avtjänats eller ock verkställighet utom anstalt fortgått un- der en sammanhängande tid av sex månader. Fråga som här avses uppta- ges eljest till prövning efter framställ- ning av den dömde, skyddskonsulent eller styresmannenför anstalten.

Fråga om återkallelse av medgivan- de till verkställighet utom anstalt eller annan åtgärd enligt 7 5 prövas efter framställning av skyddskonsulent.

135

Den som villkorligt _ frigivits från fängelse skall under prövotiden genom skyddskonsulenten beredas personligt stöd och hjälp i syfte attfrämja hans anpassning i samhället. Vad i27 kap.

• Sida 32
•  Original

Nuvarande lydelse »

215

Om förverkande av villkorligt medgiven frihet och om vissa and- ra åtgärder, när den som dömts till fängelse finnes hava begått annat brott, stadgas i 34 kap.

245

Kan villkorligt medgiven frihet ej längre förklaras förverkad, skall straffet anses vara till fullo verk- ställt vid prövotidens utgång.

Föreslagen lydelse

3 5 andra stycket och 7 5 stadgas skall äga motsvarande tillämpning.

145

Om förverkande av villkorligt medgiven frihet, när den som dömts till fängelse finnes hava begått annat brott under prövoti- den, stadgas i 34 kap.

Kan villkorligt medgiven frihet ej längre förklaras förverkad, skall straffet anses vara till fullo verk— ställt vid prövotidens utgång.

27 kap. Om villkorlig dom

Villkorlig dom må meddelas för brott varå kan följa fängelse, om det med hänsynfrämst till den till- talades karaktär och personliga för- hållanden i övrigt finnes grundad an- ledning antaga att övervakning eller annan mera ingripande åtgärd ej er- fordras för att avhålla honom från

vidare brottslighet.

Villkorlig dom må ej meddelas, om på grund av brottets svårhet eller eljest hinder möter av hänsyn till allmän lag- lydnad. [ fråga om brott av krigsman må villkorlig dom ej brukas, med mindre det/innes kunna ske utan,/ara för krigslydnaden och ordningen inom krigsmakten.

2 1 5

Villkorlig dom må meddelas för brott varå kan följa fängelse, om ej på grund av brottets svårhet eller eljest annan påföljd som innefattar mera ingripande åtgärd prövas erfor- der/ig.

5

Om det för den tilltalades tillrättaförande eller av hänsyn till allmän lag- lydnad finnes påkallat, må jämte villkorlig dom dömas till dagsböter, högst etthundratjugo, vare sig böter äro stadgade för brottet eller ej.

3 5

Kan den tilltalade genom skydds- konsulentens försorg beredas person- ligt stöd och hjälp i syf'te att främja hans anpassning i samhället, må rät— ten, då villkorlig dom meddelas. upp- draga åt skyddskonsulenten att bistå honom med lämpliga stödåtgärder.

• Sida 33
•  Original

Nuvarande lydelse

3 5

Den som erhåller villkorlig dom skall vara underkastad en prövotid av två år.

Prövotiden räknas från den dag rät- tens avgörande i vad angår påföljd för brottet genom nöjdförklaring eller el- jest vinner laga kraft mot den dömde.

5 ii

Har den dömde förpliktats er- sätta genom brottet uppkommen skada, skall han göra vad i hans förmåga står att fullgöra denna skyldighet. Rätten äger föreskriva att han under prövotiden skall söka fullgöra skadeståndsskyldigheten eller del därav på tid och sätt som angivas i domen.

Föreskrift som avses i första stycket må, efter ansökan av åklagare eller den dömde, ändras eller upphävas, när skäl äro därtill.

Föreslagen lydelse

Har uppdrag som avses i första stycket lämnats, må skyddskonsulen- ten isamförstånd med den dömde för- ordna lämplig person att såsomförtra- endeman upprätthålla kontakt med den dömde.

4 & Rätten må, då villkorlig dom med- delas, förordna att den tilltalade ska/! ställas under övervakning, om sådan prövas erforderlig för att förebygga fortsatt brottslighet.

5 5 För villkorlig dom skall gälla en prö- votid av två år, räknat från den dag domen meddelades.

6 5

Har den dömde förpliktats er- sätta genom brottet uppkommen skada, skall han göra vad i hans förmåga står att fullgöra denna skyldighet. Har uppdrag enligt 35 lämnats eller förordnande enligt 4 5 meddelats, skall vadi28 kap. 7 j'stad- gas om skyldighet för den dömde att rådgöra med skyddskonsulenten äga motsvarande tillämpning.

7 &

Uppdrag enligt 3 5" och förordnande för förtroendeman gäller så länge skyddskonsulenten finner den dömde vara i behov av särskilt stöd, dock längst till dess prövotiden utgått. Skyddskonsulenten må dessförinnan avsluta uppdraget, om ändamålsenligt samarbete med den dömde icke kan komma till stånd eller upprätthållas.

85. Övervakning som avses M 5” fortgår

• Sida 34
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

under en tid av ett år. Övervaknings- nämnd må dock efter framställning av den dömde eller skyddskonsulenten förordna att övervakningen skall upp- höra innan ett år förflutit. Nämnden må ock, när särskilda skäl äro därtill, förlänga tiden för övervakning med viss tid, högst tre månader åtgången. Ta- lan om förlängning skall väckas innan tiden för övervakning gått till ända.

Övervakare utses av skyddskonsu- lenten och står under dennes överinse— ende. Det åligger övervakaren att omedelbart till skyddskonsulenten an- mäla, om den dömdes förhållanden utvecklas på sådant sätt att återfall i brott kan befaras.

Den som ställts under övervakning skall fortlöpande hålla kontakt med övervakaren. Han är vidare skyldig att på kallelse inställa sig hos skyddskon- sulenten. Finnes skäl att särskilt erinra den övervakade om hans skyldigheter. må övervakningsnämnd på begäran av skyddskonsulenten kalla den överva- kade till sammanträde inför nämnden. Den övervakade må därvid meddelas varning.

9.5

Finnes med hänsyn till allvarliga missförhållanden med avseende på den övervakades livsföring eller hans omständigheter i övrigt en intensiv övervakning vara erforderlig för att motverka att han återupptager brotts- lig verksamhet, må rätten undanröja den villkorliga domen och i stället meddela tillsynsdomför brottet. Beslut som här avses må ejförenas medför- ordnande enligt 28 kap. 3 5.

Talan om undanröjande enligt första stycket föres av åklagare, om skydds- konsulenten hos honom giortframställ- ning därom. Talan skall väckas innan övervakningen upphört.

• Sida 35
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10é

Har den övervakade undandragit sig övervakningen och uppkommer i an- ledning härav fråga om undanröjande enligt 9 38", må övervakningsnämnd på framställning av skyddskonsulenten besluta att den övervakade skall om- händertagas på lämpligt sätt. Har ta- lan om undanröjande av den villkorliga domen väckts eller har skyddskonsu- lenten till åklagaren gjort framställning om sådan talan, må beslut om omhän- dertagande ock meddelas av åklaga- ren.

Beslut om omhändertagande skall omedelbart återkallas när fortsatt om- händertagande ej längre erfordras. Skyddskonsulenten må, när skäl äro därtill, föreskriva att beslut om om- händertagande ej skall gå i verkställig- het. Rätten må häva beslut om om- händertagande, när talan enligt 99" väckts.

Den som omhändertagits enligt det- ta stadgande må ej kvarhållas mer än en vecka. Har talan enligt 9 _l väckts, må dock rätten, om synnerliga skäl äro därtill, genom nytt beslut förordna att den övervakade skall kvarhållas ytter- ligare högst en vecka.

11 &

Vad i 3 och 7 M stadgas om stödåt- gärder genom skyddskonsulentensför- sorg skall även gälla när förordnande om övervakning enligt 4 5 meddelats, dock att skyddskonsulenten ej må av- sluta uppdraget så länge övervakning pågår. Har till övervakare förordnats annan än tjänsteman hos skyddskon- sulenten, skall övervakaren utan sär- skilt förordnande vara förtroendeman för tiden efter det att övervakningen upphört.

75 129'

Om undanröjande av villkorlig dom och om vissa andra åtgärder, när den dömde finnes hava begått annat brott, stadgas i 34 kap.

• Sida 36
•  Original

Nuvarande lydelse

28 kap. Om skyddstillsyn

Föreslagen lydelse

28 kap. Om tillsynsdom

lä

Tillsynsdom må meddelas för brott varå kan följa fängelse, om intensiv övervakning av särskilda skäl prövas erforderlig för att motverka att den till- talade fortsätter brottslig verksamhet och hinder ej möter av hänsyn till all- män laglydnad.

Den som är under aderton år må ej meddelas tillsynsdom, med mindre så- dan påföljd finnes lämpligare än vård enligt barnavårdslagen.

2 &

Då tillsynsdom meddelas må rätten. om det prövas erforderligt för att syftet med övervakningen skall tillgodoses, föreskriva att den tilltalade under viss tid, högst tre månader, skall vistas i fri - vårdshem. Sådan föreskrift skall avse visst frivårdshem.

Regeringen äger meddela närmare bestämmelser om frivårdshem.

3 Ö Om frihetsberövande prövas ound- gängligen erforderligt av hänsyn till all- män laglydnad, må rätten, då tillsyns- dom meddelas, förordna att den tillta- lade ska/I intagas i anstalt under viss tid, högst tre månader. Om verkställigheten avförordnande som avses iförsta stycket gäller i till- lämpliga delar vad om fängelse är stadgat. Vad i 26 kap. 5 eller6 9" stad- gas om verkställighet utom anstalt må dock tillämpas endast när frigivning före utgången av den i _Rjrordnandet angivna tiden finnes synnerligen an- gelägen för den dömdes anpassning i samhället. Förordnande om intagning i anstalt må ej meddelas den som är under aderton år, med mindre synnerliga skäl äro därtill.

• Sida 37
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 &

Tillsynsdom går i verkställighet utan hinder av att domen icke vunnit laga kraft. Rätten äger dock besluta att verkställigheten av förordnande enligt 3 38" skall anstå till dess domen vunnit laga kraft mot den dömde. Föres talan mot domen, må högre rätt för tiden in- till dess målet slutligt prövats förordna att viss åtgärd för verkställighet icke må vidtagas eller att all verkställighet skall upphöra.

För tillsynsdom skall gälla en prövo- tid av två år räknat från den dag do- men meddelades. Efter prövotidens utgång må ej vidtagas annan verkstäl- lighetsåtgärd än sådan som avser för- ordnande enligt 3 92

5 & Verkställigheten av tillsynsdom, utom såvitt gäller förordnande enligt 3 s*) ankommer på skyddskonsulent.

6 &

Den dömde skall genom skyddskon- sulentens försorg under prövotiden be- redas personligt stöd och hjälp i syfte att främja hans anpassning i sam- hället. Vad i27 kap. 3 _l" stadgas äger därvid motsvarande tillämpning.

7 5 Har den dömde förpliktats ersätta genom brottet uppkommen skada, skall han göra vad i hans förmåga står att fullgöra denna skyldighet. Kan han icke omedelbart gälda skadeståndet, skall han rådgöra med skyddskonsu- lenten.

85

Tillsynsdom skall vara förenad med övervakning under en tid av sex måna- der, räknat från prövotidens början. Har i domen meddelats förordnande enligt 3 9” om intagning i anstalt, skall övervakningen dock pågå intill dess sex månader förflutit från frigivningen.

• Sida 38
•  Original

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Tiden för övervakning må. när sär- skilda skäl äro därtill, förlängas med viss tid, högst tre månader åtgången. Beslut härom meddelas av övervak- ningsnämnd på begäran av skyddskon - sulenten. Sådan begäran skall fram- ställas innan tiden för övervakning gått till ända.

9 &

Övervakningen skall under skydds- konsulentens överinseende handha- vas av därtill förordnad tjänsteman hos konsulenten. Skyddskonsulenten må därjämte förordna en eller flera perso- ner att biträda med övervakningen.

Föreståndare för frivårdshem är utan särskilt förordnande biträdande övervakare för den som skall vistas i hemmet.

105

Den som står under övervakning skall upprätthålla nära kontakt med övervakaren eller biträdande överva- kare och därvid lämna upplysning om egna förhållanden av betydelse för övervakningen. Det åligger honom särskilt att ofördröjligen upplysa om ändrade bostadsförhållanden eller om påbörjad eller avslutad anställning, ut- bildning eller annan verksamhet som han ägnar sig åt. Han är vidare skyldig att på kallelse inställa sig hos skydds- konsulenten eller övervakaren.

Skyddskonsulenten skall meddela den dömde särskild föreskrift om vad som skall gälla för övervakningen. Så - dan föreskrift skall utformas med be- aktande av vad som kan antagas vara erforderligt för att tillgodose syftet med övervakningen.

[föreskrift skall anges på vilket sätt och i vilken omfattning den dömde skall hålla kontakt med övervakaren eller biträdande övervakare. Föreskrift må innefatta inskränkning för den dömde ifråga om val av bostad, uppe-

• Sida 39
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

hållsplats eller verksamhet. Vidare må föreskrivas skyldighet för den dömde att omedelbart lämna underrättelse om utevaro från arbetsplats, skola eller annan i föreskriften angiven verksam- het eller inrättning.

11 &

Skyddskonsulenten skall fortlöpan- de hålla sig underrättad om den döm- des livsföring och om hans förhållan- den i övrigt samt omedelbart besluta om sådan ändring i föreskrift enligt 10 å andra stycket som av omständig- heterna finns påkallad.

Finnes föreskrift som må meddelas av skyddskonsulent med hänsyn till den dömdes förhållanden icke vara tillfyllest för att tillgodose övervakning- ens syfte, må övervakningsnämnd på framställning av skyddskonsulenten meddela föreskrift om vistelse i fri- vårdshem enligt 2 _l". Vid prövning av sådan framställning äger nämnden be- sluta om ändring av föreskrift enligt 10 9' andra stycket.

Föreskrift enligt 2 55' må, om skäl äro därtill, på framställning av skyddskon- sulenten eller den dömde av övervak- ningsnämnden upphävas utan hinder av att den i föreskriften angivna tiden ej gått till ända. Nämnden må ockför- länga tiden med högst en månad åt gången.

12 &

Övervakaren eller biträdande över- vakare må meddela anvisning i fråga om verkställandet av föreskrift enligt 10 _l andra stycket, så ock medgiva till- fällig lättnad eller vidtaga omedelbart erforderlig ändring.

13 &

Iakttager den som står under över- vakning icke vad som åligger honom enligt 10 9" första stycket eller till följd av föreskrift enligt 2 55 eller 10 &" andra stycket, må varning meddelas honom.

• Sida 40
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har den dömde icke låtit sig rätta av meddelad varning eller är hans för- summelse av svår beskaffenhet, må förordnas att han under viss tid, minst två och högst fjorton dagar, på lämpligt sätt skall omhändertagas. Avser så— dant förordnande omhändertagande i mer än tre dagar, får föreskrivas att verkställigheten inom en tidsrymd av högst en månad skall uppdelas på högst tre olika tillfällen om vardera minst två dagar.

Fråga som avses iförsta stycket prö- vas av övervakningsnämnd, om skyddskonsulenten därom gjort sär- skild framställning eller frågan upp- kommit i annat ärende, vari skydds- konsulenten väckt talan mot den dömde. Har särskild framställan gjorts, äger nämnden ock besluta om åtgärd som avses i8 _l andra stycket el- ler l] _9' andra eller tredje stycket.

14%

Har den dömde särskilt allvarligt åsidosatt sina åligganden, och anses ej annan åtgärd tillfyllest, må åklagare på begäran av skyddskonsulenten vid domstol föra talan om intagning i an- stalt enligt 3 9". Sådan talan skall an- hängiggöras före övervakningstidens utgång.

Föres talan som avses i första styck- et, äger rätten, i stället för attförordna om intagning i anstalt, besluta om åt- gärd som avses i 13 9".

lSå

Framkommer i ärende som på framställning av skyddskonsulent prö- vas i övervakningsnämnd att den döm- de undandragit sig övervakningen eller att hans förhållanden eljest äro sådana att omedelbart ingripande framstår som nödvändigt, må nämnden besluta att den dömde skall på lämpligt sätt omhändertagas i avbidan på vidare förordnande. Har skyddskonsulenten

• Sida 41
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gjort framställning som avses i 14 9", må beslut om omhändertagande med- delas av åklagaren. Rätten må häva beslut om omhändertagande när talan enligt 14 _l väckts.

Den som omhändertagits enligt det- ta stadgande må ej kvarhållas mer än en vecka. Har talan enligt14 Ål" väckts. må dock rätten, om synnerliga skäl äro därtill, genom nytt beslutfömrdna att den dömde skall kvarhållas ytterligare högst en vecka.

Den tid varunder den omhändertag- ne kvarhållits skall avräknas från för- ordnande som i ärendet meddelas en- ligt 13 9'_första stycket. Beslutas om in- tagning i anstalt, skall rätten förordna att tidför omhändertagandet skall an— ses som avtjänande i anstalt.

16ä

Om undanröjande av tillsynsdom och om vissa andra åtgärder, när den dömde fnnes hava begått annat brott, stadgas i 34 kap.

30 kap.

5 & Behandlingen skall, efter utgången av minsta tiden, fortsätta utom anstalt, när vård i anstalt finnes icke längre vara påkallad for att avhålla den dömde från fortsatt brottslighet.

Föreligga sådana skäl för vistelse utanför anstalt som angivas i 26 kap. 5 _é', må dock vården i anstalt avslutas före utgången av minsta tiden.

Gå

Beslut om övergång till vård utom anstalt meddelas av inter- neringsnämnden, som dock äger uppdraga åt den övervaknings- nämnd, till vars verksamhetsom- råde anstalten hör, att närmare bestämma dag för övergången.

Beslut om övergång till vård utom anstalt meddelas av inter- neringsnämnden, som dock äger uppdraga åt den övervaknings- nämnd, till vars verksamhetsom- råde anstalten hör, att närmare bestämma dag för Övergången. Regeringen måförordna om överflytt- ning ti/I tjänsteman inom kriminalvår- den av övervakningsnämnds befogen- het i här angivet avseende.

• Sida 42
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Före utgången av minsta tiden och därefter minst var sjätte månad skall övervakningsnämnden pröva frågan om övergång till vård utom anstalt.

Finner övervakningsnämnden att den dömde bör överföras till vård utom anstalt eller gör han själv ansökan därom, skall övervakningsnämnden med eget yttrande hänskjuta frågan till intemeringsnämndens prövning.

lOä

I fråga om vården utom anstalt skola bestämmelserna i 26 kap. 12—179'9' äga motsvarande tillämp- ning. Övervakare må ock förordnas och föreskrw enligt 26 kap. 15 _? med- delas av interneringsnämnden i beslut om vård utom anstalt.

Iakttager den som vårdas utom an- stalt icke vad som åligger honom enligt denna balk eller enligt föreskrift eller anvisning som meddelats med stöd därav, äger övervakningsnämnden, utom att meddela _Rireskrift enligt 26 kap. 15 &, besluta att varning skall meddelas honom.

I fråga om övervakningen skola bestämmelserna om villkorlig dom i27 kap. 8 _j" andra och tredje stycket eller, om interneringsnämnden i beslut om vård utom anstalt så förordnar, be- stämmelserna om tillsynsdom i 28 kap. 5 samt 9—13 N' äga motsvarande till- lämpning.

Under vården utom anstalt skall den dömde genom skyddskonsulentensför- sorg beredas personligt stöd och hjälp i syfte attfrämja hans anpassning i sam- hället.

115

Har övervakning anordnats enligt bestämmelserna för villkorlig dom, må övervakningsnämnd, ifall som avses i 27 kap. 9 9, på begäran av skyddskon— sulent förordna att övervakningen i stället skall vara anordnad såsom vid tillsynsdom.

Övervakningsnämnden må. efter

framställning av skyddskonsulenten el- ler den dömde, förordna att övervak- ning som anordnats enligt bestämmel- serna för tillsynsdom i fortsättningen skall vara anordnad såsom vid villkor- lig dom.

33 kap.

För brott som någon begått under inflytande av sinnessjuk- dom, sinnesslöhet eller annan själslig abnormitet av så djupgå- ende natur, att den måste anses jämställd med sinnessjukdom, må ej tillämpas annan påföljd än överlämnande till särskild vård

Zs'

För brott som någon begått under inflytande av sinnessjuk- dom, sinnesslöhet eller annan själslig abnorrnitet av så djupgå- ende natur, att den måste anses jämställd med sinnessjukdom, må ej tillämpas annan påföljd än överlämnande till särskild vård

• Sida 43
•  Original

Nuvarande lydelse

eller, i fall som angivas i andra stycket, böter eller skyddstillsyn.

Till böter må dömas, om det finnes ändamålsenligt för att av- hålla den tilltalade från fortsatt brottslighet. Skyddstillsyn må ådö- mas, därest sådan påföljd med hänsyn till omständigheterna fm- nes lämpligare än särskild vård; ej må i sådant fall förordnas om be- handling varom stadgas i 28 kap. 3ä.

Föreslagen lydelse

eller, i fall som angivas i andra stycket, böter eller villkorlig dom. Till böter må dömas, om det finnes ändamålsenligt för att av- hålla den tilltalade från fortsatt brottslighet. Villkorlig dom må med- delas, därest sådan påföljd med hänsyn till omständigheterna fm- nes lämpligare än särskild vård.

Finnes påföljd som här sagts icke böra ådömas, skall den tilltalade vara fri från påföljd.

Har någon begått brott innan han fyllt aderton år, må efter omständigheterna ådömas lindri- gare straff än för brottet är stad- gat. Lindrigare straff må ock, om särskilda skäl äro därtill, bestäm- mas för brott som någon begått under inflytande av själslig ab- normitet.

44?

Har någon begått brott innan han fyllt tjugoett år, må efter om- ständigheterna ådömas lindrigare straff än för brottet är stadgat. Lindrigare straff må ock, om sär- skilda skäl äro därtill, bestämmas för brott som någon begått under inflytande av själslig abnormitet.

Om synnerliga skäl äro därtill och hinder uppenbarligen ej möter av hänsyn till allmän laglydnad, må jämväl i annat fall ådömas lindrigare straff än som stadgats för brottet.

Finnes på grund av särskilda omständigheter uppenbart, att påföljd för brottet ej är erforderlig, må- påföljd helt eftergivas.

Dömes någon till fängelse på viss tid, ungdomsfängelse eller in- ternering eller förordnar rätten, med tillämpning av 34 kap. 15 1, att sådan påföljd skall avse ytterligare brott, och har den dömde med anledning av miss- tanke om brott, som prövats genom dom i målet, under en sammanhängande tid av minst tjugofyra timmar varit berövad friheten som anhållen, häktad, ta- gen i förvarsarrest eller intagen på rättspsykiatrisk klinik enligt 94)" lagen (1966z301) om rättspsy-

Sä

Dömes någon till fängelse på viss tid eller internering eller för- ordnar rätten med tillämpning av 34 kap. lå], att sådan påföljd skall avse ytterligare brott, och har den dömde med anledning av misstanke om brott, som prö- vats genom dom i målet, under en sammanhängande tid av minst tjugofyra timmar varit berövad friheten som anhållen, häktad, ta- gen i förvarsarrest eller intagen på rättspsykiatrisk klinik enligt 9ä lagen (1966:301) om rättspsy- kiatrisk undersökning i brottmål,

• Sida 44
•  Original

fängelse

Nuvarande lydelse

kiatrisk undersökning i brottmål, skall tiden för frihetsberövandet, till den del därunder icke samti- digt skett verkställighet av dom i annat mål, anses som tid under vilken den ådömda påföljden verkställts i anstalt. Domstolen skall i domen angiva det antal dagar påföljden skall anses verk- ställd. Är den tid varmed ådömt fängelse överstiger frihetsberövan- det ringa, må förordnas att fäng- elsestraffet skall anses helt verk- ställt genom frihetsberövandet.

Undanröjes villkorlig dom eller skyddstillsyn och dömes i stället till fängelse på viss tid, ungdoms- eller internering, äger första stycket tillämpning även i fråga om frihetsberövande som föregått den villkorliga domen, domen på skyddstillsyn eller dom, varigenom förordnats att den genom sådan dom ådömda påfölj- den skall avse även ytterligare brott. Detta gäller dock endast i den mån frihetsberövandet icke tillgodoräknats enligt första eller tredje stycket.

Föreslagen lydelse

skall tiden för frihetsberövandet, till den del därunder icke samti- digt skett verkställighet av dom i annat mål, anses som tid under vilken den ådömda påföljden verkställts i anstalt. Vad som sagts skall även gälla när rätten i domfo'r- ordnar, att någon som meddelats till- synsdom skall intagas i anstalt enligt 28 kap. 39". Domstolen skall i do- men angiva det antal dagar på— följden eller åtgärden skall anses verkställd. Är den tid varmed ådömt fängelse överstiger frihets- berövandet ringa, må förordnas att fängelsestraffet skall anses helt verkställt genom frihetsberö- vandet.

Undanröjes villkorlig dom eller tillsynsdom och dömes i stället till fängelse på viss tid eller interne- ring, äger första stycket tillämp- ning även i fråga om frihetsberö— vande som föregått den villkorli- ga domen, tillsynsdomen eller dom, varigenom förordnats att den genom sådan dom ådömda påföljden skall avse även ytterli- gare brott. Detta gäller dock en- dast i den mån frihetsberövandet icke tillgodoräknats enligt första eller tredje stycket.

Dömes någon till böter eller disciplinstraff och har han med anledning av misstanke om brott, som prövats genom dom i målet, varit berövad friheten på sätt som angives i första stycket, må förordnas att påföljden skall anses helt eller delvis verkställd genom frihetsberövandet.

Har någon börjat undergå fäng- else, ungdomsfängelse, internering eller, efter dom på skyddstillsyn, så- dan behandling som avses i 28 kap. 39, och dömes han i högre rätt i stället till annan i 55 första eller tredje stycket angiven påföljd, äger vad där är föreskrivet om

7.5

Har någon börjat undergå fång- else eller internering eller i anslut- ning till tillsynsdom intagits i anstalt enligt 28 kap. 338", och dömes han i högre rätt i stället till annan i Så första eller tredje stycket an- given påföljd, äger vad där är fö- reskrivet om tillgodoräknande av

• Sida 45
•  Original

Nuvarande lydelse

tillgodoräknande av tid för fri- hetsberövande motsvarande till- lämpning i fråga om tid under vilken verkställighet sålunda skett.

Undanröjes villkorlig dom eller skyddstillsyn och dömes i stället till fängelse på viss tid, ungdoms- fängelse eller internering, äger första stycket motsvarande till- lämpning i fråga om tid varunder verkställighet skett på grund av dom i det må] vari den villkorli- ga domen eller domen på skydds- tillsyn slutligen meddelades.

Föreslagen lydelse

tid för frihetsberövande motsva- rande tillämpning i fråga om tid under vilken verkställighet sålun- da skett. '

Undanröjes villkorlig dom eller tillsynsdom och dömes i stället till fängelse på viss tid eller interner- ing, äger första stycket motsva- rande tillämpning i fråga om tid varunder verkställighet skett på grund av dom i det mål vari den villkorliga domen eller tillsynsdo- men slutligen meddelades.

34 kap.

1 & Finnes den som för brott Finnes den som för brott dömts till fängelse, villkorlig dömts till fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomsfängelse eller internering hava begått an- nat brott före domen eller begår han nytt brott efter domen men innan påföljden till fullo verk- ställts eller eljest upphört, må rät- ten, med iakttagande av vad för vissa fall är föreskrivet i 2—9M, efter omständigheterna

1. förordna att den tidigare ådömda påföljden skall avse jäm- väl det andra brottet,

2. döma särskilt till påföljd för detta brott, eller

3. därest den tidigare domen vunnit laga kraft, undanröja den ådömda påföljden och för brotten döma till påföljd av annan art.

Tillämpas i lål eller 2 beträf- fande någon som villkorligt frigi- vits från fängelse, må den vill- korligt medgivna friheten förkla- ras förverkad', dömes enligt 1 92 till fängelse på viss tid, skall sådan förkla- ring meddelas, om ej särskilda skäl äro däremot.

dom, tillsynsdom eller internering hava begått annat brott före do- men eller begår han nytt brott efter domen men innan påföljden till fullo verkställts eller eljest upphört, må rätten, med iaktta- gande av vad för vissa fall är fö- reskrivet i 2—6 och 95%", efter om- ständigheterna

1. förordna att den tidigare ådömda påföljden skall avse jäm- väl det andra brottet,

2. döma särskilt till påföljd för detta brott, eller

3. därest den tidigare domen vunnit laga kraft, undanröja den ådömda påföljden och för brotten döma till påföljd av annan art.

4.5

Tillämpas lä] eller 2 beträf- fande någon som villkorligt frigi- vits från fängelse, må, om brottet begåtts under prövotiden, den villkorligt medgivna friheten eller del därav förklaras förverkad.

• Sida 46
•  Original

Nuvarande lydelse

Beslutas ejförverkande enligt första stycket, äger rätten besluta åtgärd som avses i26 kap. 18 &” ellerförlänga prö- votiden med högst ett år utöver den vid frigivningen bestämda tiden.

Förverkande eller åtgärd som nyss sagts må ej beslutas, med mindre fråga därom uppkommer i mål vari den frigivne häktats eller er- hållit del av åtal före prövotidens utgång.

Är den tidigare ådömda påföljden villkorlig dom, må förordnande enligt 1 f" 1 meddelas allenast med avseende å brott som begåtts före prövotidens början.

Meddelas förordnande enligt 1 & 1, må rätten, om det finnes påkallat för den tilltalades tillrättaförande eller av hänsyn till allmän laglydnad, även döma till dagsböter, högst etthundra- tjugo, vare sig böter äro stadgade för brottet eller ej.

Tillämpas läl eller 2, må rät- ten besluta åtgärd som sägs i 27 kap. 6 51 eller 2 eller förlänga prövoti- den till tre år, dock endast om fråga därom uppkommer i mål vari den dömde häktats eller er- hållit del av åtal före prövotidens utgång.

Undanröjande av villkorlig dom enligt 1ä3 må ej ske, med mindre fråga därom uppkommer i mål vari den dömde häktats eller erhållit del av åtal inom ett år från prövotidens utgång.

Föreslagen lydelse

Förklaras villkorligt medgiven frihet förverkad, skall med avseende på frå-

ga om verkställighet utom anstalt eller ny villkorlig frigivning det förverkade strayet anses såsom nytt straff.

Förverkande må ej beslutas, med mindre fråga därom upp- kommer i mål vari den frigivne häktats eller erhållit del av åtal före prövotidens utgång.

Sä

Är den tidigare ådömda påföljden villkorlig dom, må rätten, vid till- lämpning av l ä 1 även döma till bö- ter i enlighet med vad i 27 kap. 29" sägs.

Tillämpas 1.51 eller 2, må rät- ten lämna skyddskonsulenten upp- drag som avses i27 kap. 3 j", förordna om övervakning enligt 27 kap. 4 _j el- ler förlänga prövotiden med högst ett år, dock endast om fråga där- om uppkommer i mål vari den dömde häktats eller erhållit del av åtal före prövotidens utgång.

Undanröjande av villkorlig dom enligt 1ä3 må ej ske, med mindre fråga därom uppkommer i mål vari den dömde häktats eller erhållit del av åtal fo're prövotidens utgång. Dömes med tillämpning av 1 j" 3 til/fängelse, skall vid straffets be- stämmande skälig hänsyn tagas till vad den dömde undergått till följd av den villkorliga domen samt till böter som ådömts enligt 27 kap. 2 j eller enligt Ersta stycket, och må, om särskilda skä/föreligga därtill, dömas till lindri- gare straff'änför det tidigare brottet är stadgat.

• Sida 47
•  Original

Nuvarande lydelse

Är den tidigare ådömda på- följden skyddstillsyn, må rätten vid tillämpning av 151, om det fin- nes påkallat för den tilltalades tillrättaförande eller av hänsyn till allmän laglydnad, även döma till dagsböter, högst etthundratjugo, vare sig böter äro stadgade för brottet eller ej.

Tillämpas lä] eller 2, må rät- ten besluta åtgärd eller behandling som avses i 28 kap. 95? eller för- länga prövotiden till högst fem år.

Dömes med tillämpning av 1ä3 till fängelse, skall vid straf- fets bestämmande gälla vad i 28 kap. 99" stadgas.

Beslut enligt andra stycket eller beslut om undanröjande av skyddstillsyn må ej meddelas, med mindre fråga därom uppkommer i mål vari den dömde häktats eller erhållit del av åtal före prövoti- dens utgång.

Föreslagen lydelse

6.5

Är den tidigare ådömda påfölj- den tillsynsdom, må rätten vid tillämpning av 1,61, om det fin- nes påkallat för den tilltalades tillrättaförande eller av hänsyn till allmän laglydnad, även döma till dagsböter, högst etthundratjugo, vare sig böter äro stadgade för brottet eller ej.

Tillämpas läl eller 2, må rät- ten förlänga prövotiden med högst ett år. besluta om förnyad övervakning under viss tid, högst sex månader, för- ordna om intagning i anstalt enligt 28 kap. 3 _j" eller, om övervakning pågår eller anordnas, besluta om åtgärd som avses i 28 kap. 13 j". Beslutas om in- tagning i anstalt enligt 28 kap. 3 _j, må rätten förordna att övervakning skall vara anordnad till dess viss tid, högst sex månader, förflutit från frigivning- en.

Dömes med tillämpning av 1,53 till fängelse, skall vid straf- fets bestämmande skälig hänsyn tagas till vad den dömde undergått till följd av tillsynsdomen samt till böter som ådömts enligt första stycket, och måkingelse därvid ådömas på kortare tid än som följer av 26 kap. 2 &)

Beslut enligt andra stycket eller beslut om undanröjande av till- synsdom må ej meddelas, med mindre fråga därom uppkommer i mål vari den dömde häktats eller erhållit del av åtal före prövoti- dens utgång.

9?"

Är den tidigare ådömda påföljden internering och vårdas den dömde utom anstalt, må rätten vid tillämpning av 1 & l besluta att han skall återintagas i anstalt. Meddelas sådant beslut eller tillämpas l ä 1 beträffande den som vårdas i anstalt, skall rätten, om ej särskilda skäl äro däremot, bestämma minsta tid för den fortsatta anstaltsvården. Minsta tiden må i sådant fall bestämmas till lägst sex månader.

Vårdas den dömde i anstalt, må vad i 1 52 sägs icke tillämpas.

• Sida 48
•  Original

Nuvarande lydelse

Undanröjande av internering enligt 1é3 må ske endast om dom meddelas innan påföljden upphört. Ådömes fängelse, skall vad i 7 j tredje stycket sägs äga mot- svarande tillämpning.

Har med tillämpning av läl genom lagakraftvunnen dom för- ordnats, att fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomsfängelse eller internering som ådömts i ti- digare mål skall avse ytterligare brott, och ändras den tidigare ådömda påföljden av högre rätt genom dom som vinner laga kraft, skall frågan om påföljd för sagda brott efter anmälan av åklagare ånyo prövas av domstol. Detsamma skall gälla, när straff bestämts med tillämpning av 3ä andra stycket och det tidigare ådömda straffet ändras.

Föreslagen lydelse

Undanröjande av internering enligt 1 & 3 må ske endast om dom meddelas innan påföljden upphört. Ådömes fängelse, skall vid straffets bestämmande skälig hän- syn tagas till vad den dömde undergått på grund av den tidigare domen, och må därvid fängelse ådömas på kortare tid än som följer av 26 kap. 2 j".

10.5

Har med tillämpning av 151 genom lagakraftvunnen dom för- ordnats, att fängelse, villkorlig dom, tillsyndom eller internering som ådömts i tidigare mål skall avse ytterligare brott, och ändras den tidigare ådömda påföljden av högre rätt genom dom som vin- ner Iaga kraft, skall frågan om påföljd för sagda brott efter an- mälan av åklagare ånyo prövas av domstol. Detsamma skall gäl- la, när straff bestämts med till- lämpning av 35 andra stycket och det tidigare ådömda straffet ändras.

Finnes, när dom å fängelse på viss tid skall verkställas, att den dömde begått brottet innan sådant straff som ådömts honom för annat brott börjat verkställas, och framgår ej av domarna att det andra straffet beaktats, skall sedan domarna vunnit laga kraft domstol, efter anmälan av åklagare, med tillämpning av 3 _ki andra stycket bestämma det straff den dömde skall un- dergå till följd av den dom, som sist förekommer till verkställighet.

llä

Förekomma till verkställighet Förekomma till verkställighet på en gång dom å fängelse på livstid och dom å böter, förvand- lingsstraff för böter, fängelse på viss tid, villkorlig dom, skyddstill- syn, ungdomsfängelse, internering eller disciplinstraff skall livstids- straffet träda i stället för den andra påföljden.

Förekomma till verkställighet på en gång dom å internering och dom å böter, förvandlings-

på en gång dom å fängelse på livstid och dom å böter, förvand- lingsstraff för böter, fängelse på viss tid, villkorlig dom, tillsyns- dom, internering eller disciplin- straff skall livstidsstraffet träda i stället för den andra påföljden.

135

Förekomma till verkställighet på en gång dom å internering och dom å böter, förvandlings-

• Sida 49
•  Original

Nuvarande lydelse

straff för böter, fängelse på viss tid, villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomsfängelse eller disciplin- straff, skall, om den dömde för undergående av internering skall vårdas i anstalt, interneringen trä- da i stället för den andra påfölj- den.

Föreslagen lydelse

straff för böter, fängelse på viss tid, villkorlig dom, tillsynsdom el- ler disciplinstraff, skall, om den dömde för undergående av inter- nering skall vårdas i anstalt, in- terneringen träda i stället för den andra påföljden.

Finnes, med hänsyn till beskaffenheten av det brott som interneringen sålunda ytterligare skall avse, ny minsta tid för anstaltsvården påkallad, må efter ansökan av åklagare domstol bestämma sådan tid.

Uppkommer fråga om utläm- ning till Sverige för verkställighet av dom, varigenom någon dömts till fängelse, ungdomsfängelse eller internering som gemensam på— följd för två eller flera brott, och kan utlämning enligt den främ- mande statens lagstiftning ej ske för alla brotten, skall domstol, efter anmälan av åklagare, undan— röja den gemensamt ådömda på- följden och döma till påföljd för den brottslighet, för vilken utläm- ning kan äga rum.

18å

Uppkommer fråga om utläm- ning till Sverige för verkställighet av dom, varigenom någon dömts till fängelse eller internering som gemensam påföljd för två eller flera brott, och kan utlämning enligt den främmande statens lagstiftning ej ske för alla brot- ten, skall domstol, efter anmälan av åklagare, undanröja den ge- mensamt ådömda påföljden och döma till påföljd för den brotts- lighet, för vilken utlämning kan äga rum.

Vad som föreskrives i första stycket skall även gälla, då fråga uppkommer om att svensk brottmålsdom, som avser två eller flera brott, skall verkställas utomlands i enlighet med lagen (1972z260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom och hinder mot verkställighet fö- religger enligt den främmande statens lagstiftning såvitt avser något eller några av brotten.

35 kap.

105

F örordnande att någon som medde- lats tillsynsdom skall intagas i anstalt enligt 28 kap. 3 & bortfaller, om verk- ställighet ej påbörjats innan fem årför- flutit från det förordnandet medde- lades.

Ungdomsfängelse bortfaller när fem år och internering när femton år förflutit från det domen vann laga kraft, såframt verkställighet ej påbörjats dessförinnan.

Intemering bortfaller när fem- ton år förflutit från det domen vann laga kraft, såframt verkstäl- lighet ej påbörjats dessförinnan.

• Sida 50
•  Original

Nuvarande lydelse

Avbrytes verkställigheten av ungdomsfängelse eller internering medan den dömde vårdas i an- stalt eller meddelas när han vårdas utom anstalt beslut om hans åter- intagning i anstalt, skall vad i första stycket sägs äga motsva- rande tillämpning i fråga om den fortsatta verkställigheten; och skall därvid tiden räknas från det avbrottet skedde eller beslutet om återintagning vann laga kraft.

Föreslagen lydelse

Abrytes verkställigheten av för- ordnande enligt 28 kap. 3 9" eller av internering medan den dömde vårdas i anstalt eller meddelas beträffande den som dömts till inter- nering beslut om återintagning i anstalt, skall vad i första och andra stycket sägs äga motsva- rande tillämpning i fråga om den fortsatta verkställigheten; och skall därvid tiden räknas från det avbrottet skedde eller beslutet om återintagning vann laga kraft.

36 kap.

65

Vad i lag eller författning är föreskrivet om särskild rättsverkan av att någon dömes till straff skall gälla även då annan påföljd som omförrnäles i 1 kap. 35 ådömes.

Vid tillämpningen av första stycket skola villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomsfängelse och internering samt, om ej i domen annorlunda förordnas, överläm- nande till särskild vård anses lika med fängelse. Därvid skola inter- nering samt, om så förordnas,

Vid tillämpningen av första stycket skola villkorlig dom, till- synsdom och internering samt, om ej i domen annorlunda förordnas, överlämnande till särskild vård anses lika med fängelse. Därvid skola tillsynsdom och internering samt, om så förordnas, överläm-

skyddstillsyn, ungdomsfängelse och nande till särskild vård anses överlämnande till särskild vård motsvara fängelse i minst sex anses motsvara fängelse i minst månader. sex månader. 37 kap. 1 &

Övervakningsnämnds verksam- hetsområde skall omfatta en eller flera allmänna underrätters dom- krets, om ej särskilda skäl förelig- ga till annan indelning. För handläggning av ärenden rörande personer som dömts till fängelse, ungdomsfängelse eller internering må dock tillsättas särskilda över- vakningsnämnder. Övervaknings- nämnds verksamhetsområde be- stämmes av regeringen.

Övervakningsnämnds verksam- hetsområde skall omfatta en eller flera allmänna underrätters dom- krets, om ej särskilda skäl förelig- ga till annan indelning. För handläggning av ärenden rörande personer som dömts till fängelse eller internering må dock tillsättas särskilda övervakningsnämnder. Övervakningsnämnds verksam- hetsområde bestämmes av rege- ringen.

• Sida 51
•  Original

Övervakningsnämnd består av fem ledamöter, om ej regeringen förordnar att viss nämnd skall hava flera ledamöter. Nämnden är beslutför med ord- förande och två ledamöter. ] brådskande fall, så ock i ärenden av mindre vikt äger ordföranden ensam besluta å nämndens vägnar. Sådant beslut skall anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

Regeringen äger förordna att övervakningsnämnd skall arbeta å avdel- ningar. Om sådan avdelning skall i tillämpliga delar gälla vad om nämnd är stadgat.

Nuvarande lydelse

För prövning, enligt vad nedan stadgas, av ärenden angående villkorlig frigivning skall finnas en särskilda nämnd, kriminal- vårdsnämnden. Denna skall bestå av en ledamot som är eller varit innehavare av domarämbete och som skall vara ordförande i nämnden samt ytterligare fyra le— damöter. Ersättare utses till det antal regeringen bestämmer. Re- geringen utser ordförande, övriga ledamöter och ersättare. Vid för— fall för ordföranden tjänstgör i hans ställe av regeringen därtill utsedd ledamot eller ersättare som kunnat förordnas till ordfö- rande.

Föreslagen lydelse

3å

För prövning, enligt vad nedan stadgas, av ärenden angående verkställighet utom anstalt och vill- korlig frigivning skall finnas en särskild nämnd, kriminalvårds- nämnden. Denna skall bestå av en ledamot som är eller varit in— nehavare av domarämbete och som skall vara ordförande i nämnden samt ytterligare fyra le- damöter. Ersättare utses till det antal regeringen bestämmer. Re- geringen utser ordförande, övriga ledamöter och ersättare. Vid för- fall för ordföranden tjänstgör i hans ställe av regeringen därtill utsedd ledamot eller ersättare som kunnat förordnas till ordfö- rande.

Ordförande, övriga ledamöter och ersättare utses för fem år. Avgår le- damöter eller ersättare före tidens utgång, utses ny ledamot eller ersättare för återstående tid.

Ungdomsfängelsenämnden och in- terneringsnämnden skola vardera bestå av en ledamot som är eller varit innehavare av domarämbete och som skall vara ordförande i nämnden och en ledamot som är psykiater, båda med särskilda er- sättare som uppfylla de för leda- moten stadgade behörighetsvillko- ren, samt ytterligare tre ledamöter jämte ersättare till det antal rege- ringen bestämmer. Regeringen ut- ser ordförande, övriga ledamöter

45

Interneringsnämnden består av en ledamot som är eller varit in- nehavare av domarämbete och som skall vara ordförande i nämnden och en ledamot som är psykiater, båda med särskilda er- sättare som uppfylla de för leda- moten stadgade behörighetsvillko- ren, samt ytterligare tre ledamöter jämte ersättare till det antal rege- ringen bestämmer. Regeringen ut- ser ordförande, övriga ledamöter och ersättare. Vid förfall för ord-

• Sida 52
•  Original

Nuvarande lydelse

och ersättare. Vid förfall för ord- föranden tjänstgör i hans ställe av regeringen därtill utsedd leda- mot eller ersättare som kunnat förordnas till ordförande.

Föreslagen lydelse

föranden tjänstgör i hans ställe av regeringen därtill utsedd leda- mot eller ersättare som kunnat förordnas till ordförande.

Ordföranden må i brådskande fall, så ock i ärenden av mindre vikt, ensam besluta å nämndens vägnar. Sådant beslut skall anmälas vid nästa sam- manträde med nämnden.

Ordförande, övriga ledamöter och ersättare utses för fem år. Avgår ledamot eller ersättare före tidens utgång, utses ny ledamot eller ersättare för åter- stående tid.

Ledamot och ersättare i över- vakningsnämnd, kriminalvårds- nämnden, ungdomsfängelsenämn- den och interneringsnämnden skola hava avlagt domared. Mot ledamot och ersättare skola gälla samma jäv som i fråga om do- mare; dock skall vad i 4 kap. 13 ä 7 rättegångsbalken sägs icke äga tillämpning i fråga om leda- mot och ersättare i övervaknings- nämnd.

55

Ledamot och ersättare i över- vakningsnämnd, kriminalvårds- nämnden och intemeringsnämn- den skola hava avlagt domared. Mot ledamot och ersättare skola gälla samma jäv som i fråga om domare; dock skall vad i 4 kap. 13 ä 7 rättegångsbalken sägs icke äga tillämpning i fråga om leda- mot och ersättare i övervaknings- nämnd.

I fråga om beslut av nämnd som i första stycket sägs skall vad angående omröstning i brottmål i överrätt är stadgat i tillämpliga delar lända till efter— rättelse.

Begär den dömde att bliva muntli- gen hörd i ärende, som handläg- ges av övervakningsnämnd, skall tillfälle därtill beredas honom.

I ärende hos kriminalvårds- nämnden, ungdomsfängelsenämn- den och intemeringsnämnden bör, om det kan antagas vara till gagn och lämpligen kan ske, till- fälle beredas den dömde att bliva muntligen hörd.

Den som dömts till fängelse äger hos kriminalvårdsnämnden påkalla prövning av övervaknings- nämnds beslut i ärende om vill- korlig frigivning.

Git

I ärende, som handlägges av övervakningsnämnd, skall den dömde höras muntligen, om det inte av särskilda skäl kan anses obehövligt.

I ärende hos kriminalvårds- nämnden och interneringsnämn- den bör, om det kan antagas vara till gagn och lämpligen kan ske, tillfälle beredas den dömde att bliva muntligen hörd.

7 é

Den som dömts till fängelse äger hos kriminalvårdsnämnden på- kalla prövning av övervaknings- nämnds beslut i ärende om verk- ställighet utom anstalt eller villkorlig frigivning.

• Sida 53
•  Original

Nuvarande lydelse

Åtnöjes villkorligt frigiven icke med övervakningsnämnds beslut angående övervakning enligt 26 kap. 11 _j", för- ordnande av övervakare enligt 26 kap. 12 _l", föreskrift enligt 26 kap. 15 jl' eller åtgärd enligt 26 kap. 18, 19 eller 22 _j", äger han hos kriminalvårdsnämnden påkalla prövning av beslutet.

Den som dömts till skyddstillsyn må genom besvär hos hovrätt föra talan mot övervaknings- nämnds beslut angående övervak- ning enligt 28 kap. 5 &, förordnande av övervakare enligt 28 kap. 69, åtgärd enligt 28 kap. 7 eller 11 _j" eller före- skrift som avses i 26 kap. 15 _j". Be- svärstiden räknas från den dag då han erhöll del av beslutet.

Åtnöjes icke den som dömts till ungdomsfängelse eller interner- ing med övervakningsnämnds be- slut om förordnande av övervakare enligt29 kap. 7 9" eller 30 kap. 10 ji el- ler med nämndens beslut enligt 29 kap. 8 eller 11 9" eller 30 kap. 11 eller 14 9' eller angående föreskrift som av- ses i 26 kap. 15 _j, äger han hos ungdomsfängelsenämnden eller in- terneringsnämnden påkalla pröv- ning av beslutet.

Föreslagen lydelse

Har övervakningsnämnd återkallat medgivande till verkställighet utom an- stalt, beslutat annan åtgärd enligt 26 kap. 7 _,V eller med stöd av 28 kap. 11 9" meddelat föreskrift om frivårdshem el- ler förlängt tiden för sådan föreskrift, äger den dömde hos kriminalvårds- nämnden påkalla prövning av över- vakningsnämndens beslut.

8 &

Den som meddelats villkorlig dom eller tillsynsdom må genom besvär hos hovrätt föra talan mot övervakningsnämnds beslut i fråga som avses i27 kap. 8 eller 10 38" eller i 28 kap. 8 _j" andra eller tredje stycket, 11 ji" andra stycket, 13 eller 15 9". Be- svärstiden räknas från den dag då han erhöll del av beslutet.

9 &

Åtnöjes icke den som dömts till internering med övervaknings- nämnds beslut enligt 30 kap. 11 _j" eller ifråga om föreskrift om frivårds- hem eller förlängning av tiden för så- dan föreskrift enligt 28 kap. II 39 eller om åtgärd enligt 28 kap. 13 _f första stycket, äger han hos intemerings- nämnden påkalla prövning av be- slutet.

105

Den som står under övervakning i samband med verkställighet utom an- stalt av fängelsestrayr eller i anledning av villkorlig dom, tillsynsdom eller dom å internering äger hos övervaknings- nämnds påkalla prövning av skydds- konsulents beslut om förordnande av övervakare eller biträdande övervaka- re eller om föreskrift enligt 28 kap. 10; andra stycket.

• Sida 54
•  Original

Nuvarande lydelse

IOåj

Föreslagen lydelse

Den som meddelats villkorlig dom må hos övervakningsnämnd påkalla prövning av skyddskonsulents beslut enligt 27 kap. 7 9" att avsluta uppdrag som lämnats honom enligt 27 kap. 3 _j".

llå

Övervakningsnämnds beslut som avses i 7—9 åå länder omedebart till efterrättelse, såvida ej annorlunda förordnas.

11 &

Talan må ej föras mot beslut som enligt denna balk meddelas av övervakningsnämnd i andra fall än i 7—9 åå sägs, av hovrätt enligt 85 eller av kriminalvårds- nämnden, ungdomsfängelsenämn- den eller interneringsnämnden.

38

Fråga om åtgärd enligt 27 kap. 5 _j' andra stycket eller 6 _j" upptages av den rätt som först avg/ort det mål vari med- delats villkorlig dom.

Talan enligt 28 kap. 8 & väck- es vid allmän underrätt, inom vars område den övervaknings- nämnd som handhar övervakningen över den dömde är verksam.

Talan må ej föras mot beslut som enligt denna balk meddelas av skyddskonsulent i andra fall än i 10 9" sågs, av övervakningsnämnd i andra fall än i 7—9 åå sågs, av hovrätt enligt Så eller av krimi- nalvårdsnämnden eller interner- ingsnämnden.

12ä

Är det för ledning av rättstillämp- ningen eller eljest av synnerlig vikt att fråga som avses med övervaknings- nämnds beslut prövas i högre instans, skall vad i 7—9 M stadgats om rätt för den dömde att anföra besvär även gäl- la för kriminalvårdsstyrelsen såsamfö- reträdare för det allmänna.

kap. 3 &

Talan enligt 27 kap. 99" eller 28 kap. 14 &" väckes vid allmän un- derrätt, inom vars område den skyddskonsulent som har överinseende över övervakningen är verksam.

Talan enligt 30 kap. 85 väckes vid den rätt som först avgjort det mål vari dömts till internering.

Mål som avses i denna paragraf må ock upptagas av domstol, där brottmål mot den dömde är anhängigt, eller av rätten i den ort, där den dömde mera varaktigt uppehåller sig, om rätten med hänsyn till utredningen samt kostnader och andra omständigheter finner det lämpligt.

• Sida 55
•  Original

Nuvarande lydelse

något av målen.

Föreslagen lydelse

45. Anmälan jämlikt 34 kap. 10 el- ler 125" göres hos första domstol i

Anmälan jämlikt 34 kap. 105 göres hos första domstol i något av målen.

Ansökan jämlikt 34 kap. 135 göres hos den rätt som först avgjort det mål vari dömts till internering.

Anmälan jämlikt 34 kap. 18 5 göres hos den rätt som först dömt i målet.

Talan som avses i 27 kap. 6 5.

28 kap. 85" eller 30 kap. 85 skall anses anhängiggjord, då ansökan om målets upptagande delgavs

den dömde.

Nämnd skall deltaga vid un- derrätts avgörande av fråga, som avses i 25 eller i 27 kap. 65", 28 kap. 95", 30 kap. 85 eller 34 kap. 105 andra stycket, 125", 135 el- ler 18 5. Detsamma skall gälla i fråga om undanröjande av påföljd enligt 34 kap. 153, förverkande av villkorligt medgiven frihet el- ler annan åtgärd enligt 34 kap. 45, åtgärd enligt 34 kap. 55 tredje stycket, åtgärd eller behandling enligt 34 kap. 65 andra stycket samt återintagning i anstalt eller annan åtgärd enligt 34 kap. 8 eller 95".

Vid avgörande av fråga, som avses i 27 kap. 5 5" andra stycket el- ler 28 kap. 115", är underrätt domför med en lagfaren domare.

55

Talan som avses i 27 kap. 95, 28 kap. 14 5" eller 30 kap. 85 skall anses anhängiggjord, då an- sökan om målets upptagande del- gavs den dömde.

65

Nämnd skall deltaga vid un- derrätts avgörande av fråga, som avses i 25 eller i 27 kap. 95, 28 kap. 14 5", 30 kap. 85 eller 34 kap. 105 andra stycket, 135 eller 18 5. Detsamma skall gälla i fråga om undanröjande av påföljd en- ligt 34 kap. 153, förverkande av villkorligt medgiven frihet enligt 34 kap. 45, åtgärd enligt 34 kap. 55 andra stycket eller 65 andra stycket samt återintagning i an- stalt eller annan åtgärd enligt 34 kap. 95".

Vid avgörande av fråga, som avses i 27 kap. 10 5" eller 28 kap. 15 5", är underrätt domför med en lagfaren domare.

75

Uppkommer fråga om ådömande av internering, skall rätten, om det ej av särskild anledning finnes obehövligt, inhämta yttrande av intemerings- nämnden, huruvida sådan åtgärd bör vidtagas.

Innan rätten enligt 34 kap. 15 beslutar angående påföljd beträf- fande någon som dömts till ung- domsfängelse eller internering skall, om det finnes erforderligt, yttran- de inhämtas från ungdomsfängelse- nämnden eller interneringsnämn—

Innan rätten enligt 34 kap. 15 beslutar angående påföljd beträf- fande någon som dömts till inter- nering skall, om det finnes erfor- derligt, yttrande inhämtas från in- terneringsnämnden.

• Sida 56
•  Original

Nuvarande lydelse

den. Vad nu sagts skall äga motsva- rande tillämpning ifall som avses i 34 kap. 12 5".

I mål om åtgärd enligt 25 eller 27 kap. 5 5' andra stycket eller 6 5", 28 kap. 95, 30 kap. 85 eller 34 kap. 105 andra stycket, 12 5 eller 135 skall underrätt lämna den dömde tillfälle att yttra sig. Begär han att bliva muntligen hörd, skall tillfälle därtill beredas honom. I mål om åtgärd enligt 34 kap. 185 skall den dömde lämnas till- fälle att yttra sig, där så är möj- ligt. Rättens avgörande av saken sker genom beslut.

Åtgärd enligt 28 kap. 1155 må beslutas utan att tillfälle beredes den dömde att yttra sig.

Rättens beslut om åtgärd enligt 27 kap. 5 5 andra stycket, 28 kap. 11 5 eller 34 kap. 105 andra stycket, 125", 135 eller 18 5 länder ome- delbart till efterrättelse om ej an- norlunda förordnas. Detsamma gäller avgöranden enligt 27 kap. 6 5", 28 kap. 9 5" eller 34 kap. 4, 5, 6 eller 8 5" angående föreskrifter, prövotid el- ler tid för ungdomsfängelse.

Avser beslut jämlikt 28 kap. 95" andra stycket eller 34 kap. 6 5" att nå- gon skall undergå behandling varom stadgas i28 kap. 3 5", äger rätten, om förhållandena påkalla det, förordna att beslutet skall gå i verkställighet utan hinder av att det ej vunnit laga kraft. Sådant förordnande må ock meddelas ifråga om beslut jämlikt 34 kap. 8 5' om återintagning i anstalt av den som undergår ungdomsfängelse.

Föreslagen lydelse

8 5

Vid handläggning i underrätt av mål om åtgärd enligt 27 kap. 9 5" eller 28 kap. 14 5" skall den dömde höras muntligen. I mål om åtgärd enligt 25 eller 30 kap. 85 eller 34 kap. 105 andra stycket eller 135 skall underrätt lämna den dömde till- fälle att yttra sig. Begär han att bliva muntligen hörd, skall tillfäl- le därtill beredas honom. I mål om åtgärd enligt 34 kap. 185 skall den dömde lämnas tillfälle att yttra sig, där så är möjligt. Rättens avgörande av saken sker genom beslut.

Åtgärd enligt 27 kap. 10 5 eller 28 kap. 15 5" må beslutas utan att tillfälle beredes den dömde att yttra sig.

9 é"

Rättens beslut om åtgärd enligt 27 kap. 9 eller 10 5", 28 kap. 14 eller 15 5" eller 34 kap. 5 5" andra stycket, 65 andra stycket, 105 andra stycket, 135 eller 185 länder omedelbart till efterrättelse om ej annorlunda förordnas.

• Sida 57
•  Original

Nuvarande lydelse

Det åligger polismyndighet att lämna domstol, övervaknings- nämnd, kriminalvårdsnämnden, ungdomsfängelsenämnden och in- terneringsnämnden handräckning för den dömdes inställande i mål eller ärende enligt denna balk el- ler för hans omhändertagande jämlikt 26 kap. 22 5", 28 kap. 115". 29 kap. 115" eller 30 kap. 14 5.

Föreslagen lydelse

12.5

Det åligger polismyndighet att lämna domstol, åklagare, över- vakningsnämnd, kriminalvårds- nämnden och intemeringsnämn- den handräckning för den döm- des inställande i mål eller ärende enligt denna balk eller för hans omhändertagande jämlikt 27 kap. 105", 28 kap. 155 eller 30 kap. 14 5.

Denna lag träder i kraft 00-00-00. Äldre bestämmelser och särskilda över- gångsbestämmelser skall dock i följande fall äga tillämpning efter lagens ikraftträdande.

1. För den som vid lagens ikraftträdande är villkorligt frigiven från fäng- else skall äldre bestämmelser äga fortsatt tillämpning. Den nya lagen skall dock tillämpas i fråga om förverkande av villkorligt medgiven frihet enligt 34 kap. 45.

2. Äldre lag skall äga fortsatt tillämpning beträffande den som vid lagens ikraftträdande undergår skyddstillsyn eller är dömd till skyddstillsyn enligt dom som icke vunnit laga kraft.

3. För den som vid lagens ikraftträdande undergår ungdomsfängelse eller är dömd till ungdomsfängelse enligt dom som icke börjat verkställas skall äldre lag äga fortsatt tillämpning. Vad i 29 kap. 4 5 sägs om att viss minsta tid i allmänhet skall ha förflutit innan den dömde må överföras till vård utom anstalt skall dock icke längre gälla. Vidare skall gälla, i stället för vad i 29 kap. 12 5 första stycket andra punkten stadgas, att påföljden skall förordnas upphöra senast då ett år förflutit från det den dömde sist överfördes till vård utom anstalt.

4. Äldre lag skall tillämpas beträffande den som vid lagens ikraftträdande är föremål för vård utom anstalt i anledning av dom å internering, dock att den nya lagen skall gälla för den fortsatta verkställigheten sedan åter- intagning skett.

5. Bestämmelserna i 34 kap. skall i äldre lydelse äga tillämpning i fråga om den som dömts till skyddstillsyn eller ungdomsfängelse, dock att för- ordnande enligt 1 5 lmå meddelas endast med avseende på brott som begåtts före lagens ikraftträdande samt att annan påföljd än böter, disciplinstraff eller överlämnande till särskild vård ej må ådömas med tillämpning av 1 5 2.

6. Fråga som med tillämpning av äldre lag skolat handläggas av ung- domsfängelsenämnden skall i stället prövas av kriminalvårdsnämnden.

• Sida 58
•  Original

_ täiålltlll at:- - 'lirm.'.'r_:i_- _;r. lil”!

._ _ , __ . -'rrtnl .l-vw. 1111. ...In- ' Whili'igii'l'ih . lid-."” — l * j »rqrtnilrrinaarrhmp

i l.:

.l» . ilfart”! rHit YH. .se. larmar. r..-115

"1.51

” J-Jr'. . it,.

. | All. . . w.

ll- |.

[af.-GI .: linie samt 'I *JL' . - ' p

...

.,... |__.

'i' l

åärl'llirrurn alla .' få i . . lirat- aqåril .b _ "_mrrtlar-rgfm ...g. |.

• Sida 59
•  Original

1.1. Direktiven

Direktiven för ungdomsfängelseutredningen lämnades av chefen för jus- titiedepartementet, statsrådet Geijer, i anförande till statsrådsprotokollet den 28 juni 1974. Statsrådet redogjorde inledningsvis i korthet för de olika be- stämmelser som gäller i fråga om påföljder för unga lagöverträdare och lämnade en mera ingående beskrivning av påföljden ungdomsfängelse. Han hänvisade härefter till den kritik som från olika håll riktats mot påföljden samt redogjorde för den utveckling som ägt rum på kriminalvårdens område under senare år, särskilt genom den kriminalvårdsreforrn som genomförts från 1.7.1974 och som medfört förändringar bl.a. med avseende på verk- ställigheten av ungdomsfängelse. Mot bakgrund av kritiken och med hänsyn till utvecklingen inom kriminalpolitiken ansåg statsrådet tiden vara mogen att avskaffa ungdomsfängelse och han föreslog därför att sakkunniga skulle tillkallas för att utreda med en sådan reform sammanhängande frågor om påföljder för unga lagöverträdare. Han anförde vidare.

"En väsentlig uppgift för de sakkunniga bör vara att belysa de konsekvenser i olika hänseenden för behandlingen av unga lagöverträdare som uppstår genom ett av- skaffande av ungdomsfängelsepåföljden. Därvid bör övervägas vilka andra påföljder enligt BrB som i olika fall bör komma i fråga för de ungdomar som enligt nuvarande lagstiftningoch praxis döms till ungdomsfängelse. Som allmän målsättning bör gälla att en reform på detta område i varje fall inte får leda till ökade frihetsberövanden för den kategori av lagöverträdare som det här är fråga om utan närmast bör syfta till en ytterligare förskjutning av tyngdpunkten på andra kriminalvårdande åtgärder. De sakkunniga bör därför bl. a. undersöka i vad mån ungdomsfängelse kan ersättas med skyddstillsyn i överensstämmelse med den allmänna tendensen i riktning mot ökad tillämpning av kriminalvård i frihet. Möjligheten att i dom på skyddstillsyn förordna om behandling i anstalt enligt 28 kap. 3 5 BrB bör därvid uppmärksammas.

Med hänsyn till ungdomsfängelseklientelets sammansättning och tidigare belast- ning torde det emellertid inte kunna undvikas att det alternativ till påföljden ung- domsfängelse som i många fall kan komma att ligga närmast till hands är ett fäng- elsestraff.

Med anledning härav bör uppmärksammas att det inom ramen för det nya an- staltssystemet kommer att finnas möjligheter att även vid verkställighet av fäng- elsestraff utnyttja de särskilda behandlingsresurser som f. n. föreligger för ungdoms- fängelseklientelet. Av stor betydelse i detta sammanhang är också det förhållandet att på de nya Iokalanstalterna av övervägande öppen karaktär en intim samverkan med frivårdens personal och olika sociala organ kommer att eftersträvas i syfte att

• Sida 60
•  Original

åstadkomma en successiv utslussning av de intagna till vård i frihet, genom bl. a. ökad frigång för undervisning, utbildning, arbete och annan särskilt anordnad verk- samhet. Otvivelaktigt är sådana åtgärder ofta av särskilt värde för ifrågavarande ka- tegori unga intagna.

Ett speciellt problem i detta sammanhang är hur man i fortsättningen skall förfara med de ungdomar som enligt nuvarande tillämpning döms för mycket grova brott till ungdomsfängelse i stället för ett långvarigt fängelsestraff. I dessa fall har ung- domsfängelsepåföljden gett en möjlighet att begränsa längden av frihetsberövandet och på ett relativt tidigt stadium låta anstaltsvården ersättas av vård i frihet. Frågan är hur man i fall av förevarande slag skall kunna tillgripa fängelsestraff utan att den dömde underkastas ett så långvarigt frihetsberövande att förödande konsekvenser uppstår för hans fortsatta utveckling och möjligheter till anpassning i samhället. Be- stämmelserna i 33 kap. 45 BrB som i vissa fall ger möjligheter till straffminskning bör därvid uppmärksammas.

Ungdomsfängelse kan i vissa fall även ådömas ungdomar som inte fyllt 18 år. I 26 kap. 45 första stycket BrB föreskrivs samtidigt att den som är under 18 år får dömas till fängelse endast om synnerliga skäl är därtill. Denna regel ger uttryck för en välmotiverad stark restriktivitet i användningen av fängelse för ifrågavarande åldersgrupp. Det finns emellertid många skäl som talar för att man här bör sträva mot en ytterligare begränsning av möjligheterna att använda frihetsstraff. En viktig uppgift för de sakkunniga bör därför vara att i detta sammanhang också undersöka vilka möjligheter det finns att för denna kategori av unga lagöverträdare generellt tillgripa andra påföljder inom Brst påföljdssystem.

De sakkunniga bör mot bakgrund av nu angivna förhållanden överväga frågan om behovet av ändringar i bestämmelserna i 26 kap. 45 BrB, där det förutom nyss nämnda regel angående den som är under 18 år anges att fängelse får ådömas personer i åldern 18—20 år endast när frihetsberövande är påkallat främst av hänsyn tll allmän laglydnad eller fängelse eljest finnes lämpligare än annan påföljd.

Vad jag nu har anfört får inte uppfattas som en uttömmande uppräkning av de frågor som de sakkunniga bör behandla. De sakkunniga bör vara oförhindrade att ta upp även andra frågor som aktualiseras under Utredningsarbetet.”

1.2. Utredningens arbete

Utredningsarbetet har till en början varit inriktat på en kartläggning av påföljden ungdomsfängelse i rättstillämpningen. Därvid har utredningen närmare granskat domstolarnas och ungdomsfängelsenämndens pratis med utgångspunkt från uppgifter rörande de personer som 20.11.1975 urdergick ungdomsfängelse och var föremål för vård i anstalt. Som jämförelse har utredningen även inhämtat uppgifter angående de personer, födda 1954 och senare, som 20.11.1975 undergick fängelse i ett år och därutöver. En rännare redogörelse för undersökningen återfinns i bilaga 1.

Utredningen har vidare undersökt principerna för anstaltsplacering tv ung- domar som dömts till fängelse, ungdomsfängelse eller skyddstillsm med anstaltsbehandling. Undersökningen redovisas i bilaga 2.

Ungdomsfängelseklientelet har utförligt beskrivits i de av kriminalvårds- styrelsens utvecklingsenhet 1973 och 1975 publicerade rapporterna "Ung- domsfängelseklientelet 1968 — en beskrivning av klientelet före, under och efter ungdomsfängelse” samt ”Återfall efter ungdomsfängelse — en upp- följning av 1968 års klientel”. Utredningen har i samarbete med krimi-

• Sida 61
•  Original

nalvårdsstyrelsens utvecklingsenhet genomfört en studie för att jämföra ung- domsfängelseklientelet 1968 och 1975. En redogörelse för den jämförande klientelundersökningen har intagits i bilaga 3.

Ett viktigt inslag i utredningsarbetet har utgjorts av studiebesök vid ett flertal olika anstalter och institutioner. Därvid har utredningen, främst genom samtal med personal och intagna, erhållit upplysningar om hur det nuvarande påföljdssystemet för unga lagöverträdare tillämpats i praktiken och fått viktiga synpunkter att beakta i Utredningsarbetet.

Utredningen har hållit överläggningar med ungdomsfängelsenämnden. Från nämndens kansli liksom från kriminalvårdsstyrelsens registerenhet har utredningen erhållit hjälp med insamling av underlag till de i bilagorna redovisade praxis- och klientelundersökningarna.

Under utredningsarbetets gång har utredningen haft överläggningar med representanter för åtalsrättskommittén, 1971 års utredning om behandling av psykiskt avvikande, övervakningsnämndutredningen, utredningen ang. översyn av häktningsbestämmelsema, socialutredningen och brottsförebyg- gande rådet. Utredningen har i anledning av remisser yttrat sig över över- vakningsnämndutredningens betänkande ”Kriminalvårdens nämnder” (SOU 1975:16) samt socialutredningens betänkande ”Socialtjänst och so- cialförsäkringstillägg” (SOU 1977:40).

Såsom redovisas i direktiven har påföljden ”ungdomsfaengsel” avskaffats i Danmark. Vid ett studiebesök där har utredningen tagit del av de er- farenheter man haft av den genomförda reformen. Utredningen har därvid haft överläggningar med Rigsadvokaten samt med representanter för Kri- minalforsorgen och Socialstyrelsen. Vidare besökte utredningen fångvårds- anstalterna i Nyborg och Söbysögård.

I december 1974 publicerade ”The Advisory Council on the Penal System” i England ett betänkande med titeln ”Young Adult Offenders”. Betänkandet innehöll ett flertal genomgripande reformförslag i fråga om behandlingen av unga lagöverträdare; bl. a. föreslogs avskaffande av påföljden ”borstal”, som delvis utgjort förebild till den svenska påföljden ungdomsfängelse. Vid ett studiebesök i Storbritannien år 1975 fick utredningen tillfälle till över- läggningar med ledamöter av "The Advisory Council”. Utredningen sam- manträffade därvid även med representanter för Prison Department, Pro- bation Department och Criminal Policy Department inom Home Office. Vidare studerade utredningen Hindley Borsta] samt frivårdsarbetet inom Merseyside Probation Service (Liverpool).

Företrädare för utredningen har vidare under år 1976 besökt Västtyskland samt därvid haft överläggningar med Justizbehörde i Hamburg och studerat tillämpningen av den tyska ungdomsstraffrätten.

I betänkandet föreslår utredningen att ungdomsfängelse avskaffas, att en ny påföljd i frihet med benämningen tillsynsdom införs, att de nuvarande påföljderna skyddstillsyn och villkorlig dom med vissa sakliga förändringar sammanförs inom ramen för villkorlig dom, att fängelsestraffets tillämp- lighet i fråga om lagöverträdare i åldern 18—20 år inskränks samt att institutet villkorlig frigivning underkastas vissa förändringar. Utredningens förslag till ändringar i brottsbalken samt motiven till dessa förslag återfinns i be- tänkandets huvudavsnitt. I bilaga 4 till betänkandet redovisas förslag till ny frivårdsförordning samt till ändring i annan lagstiftning som berörs.

• Sida 62
•  Original

. _ " -nu =i|','|'J'nirlftgat'slilttlmt: W '.'- 1 "" lä.:TWIwaEDJ—ll'139—50"? " "l- "' *:j' "1 ' ”Jäkl'ilid Witt» Pinkii IL-ulfinr Juli rt h.,-lm. m» l.' im . = arp—' ':l||.||1|—.Tt..'-.

; . |||,n. .|.lr.'Li1f—"lll

|||"|l"|l'|i ||

||| ll ._ ' ' ” ["|-; . | 1,4 —| .*| |i'|'|| , ” fi. ,;,. ||, ,'r'ti ||,| |L ".'| _|". ,. |||.

| | _ |_ ,. |||—_| .... .|-||...|'_' '. _ _- || | ,'r|'.. |||—.||

.|r.,..||lt|, !”" || | ., ...?”;

—||1||' || till,” _|;,.|.|_

J||

"||-;;u|ll

M m. |;th IF,! mma. ."

: ;wumni

HlåuLm-utruvt

. -'.-_ latin.

| || |||

• Sida 63
•  Original

2.1. Historik

I 1864 års strafflag fanns inga särskilda påföljdsformer avsedda för unga lagöverträdare. De allmänna straffartema, böter, fängelse, straffarbete och dödsstraff var tillämpliga för alla lagöverträdare som uppnått straffbar ålder, 14 år (senare ändrat till 15 år), dock med viss begränsning i fråga om döds- straffets tillämplighet för ungdomar och med vissa möjligheter till straff- reduktion med hänsyn till låg ålder.

Lagen om tvångsuppfostran år 1902 utgjorde en betydelsefull nyordning som innebar ett första steg i utvecklingen mot Brst behandlingsinriktade påföljdssystem. Lagen var tillämplig på ungdomar som dömdes till böter, fängelse eller straffarbete i högst två år för brott begångna innan de fyllt 18 år. Med tillämpning av lagen kunde domstol förordna att den dömde, i stället för att undergå det ådömda straffet, skulle insättas i allmän upp- fostringsanstalt. Den dömdes brottslighet och det ådömda straffet saknade i princip betydelse för anstaltsvistelsens varaktighet. Tvångsuppfostran skul- le pågå till dess den dömde vunnit nödig stadga i sinnesinriktning och uppförande. Lagen om tvångsuppfostran upphävdes 1947.

Under 1900-talets första tre decennier diskuterades i många sammanhang en utvidgning av tillämpningsområdet för tvångsuppfostran till åldersgrup- pen 18—20 år, Man ansåg att lagöverträdare även i den åldersgruppen borde vara mottagliga för och kunna tillrättaföras med uppfostringsåtgärder. För detta ändamål var de allmänna straffen olämpliga. Fängelsema saknade re- surser att tillgodose ungdomarnas särskilda behov. Även om vissa anstalter företrädesvis var avsedda för yngre fångar förekom i allmänhet en sådan klientelblandning att en framgångsrik särbehandling av det yngre klientelet var utsiktslös. Vidare var Strafftiderna i regel alltför korta för att en än- damålsenlig behandling skulle kunna genomföras. Slutligen saknades en uppföljning av frihetsstraffen med eftervård. Allmänpreventiva skäl talade dock mot en vidgad tillämpning av tvångsuppfostran. Det ansågs betänkligt att åsidosätta strafibegreppet i fråga om lagöverträdare som uppnått i det närmaste samma mognadsnivå som vuxna.

Diskussionerna ledde till att ungdomsfängelse infördes genom lag 1935. Ungdomsfängelse skulle liksom tvångsuppfostran innebära en individual- preventivt inriktad anstaltsvård. En viktig skillnad bestod däri att ungdoms- fängelse skulle utgöra en särskild straffart och som sådan ådömas omedelbart och inte såsom tvångsuppfostran efter förvandling av annat straff. Förebilden

• Sida 64
•  Original

till ungdomsfängelse hämtades närmast från Danmark, där påföljden införts genom lag 1930. En äldre förebild fanns i det engelska "borstal"-systemet.

Utmärkande för ungdomsfängelse i motsats till de allmänna frihetsstraf- fen, fängelse och straffarbete, var i första hand att påföljden var tidsobestämd. Den dömde skulle i princip kvarhållas i anstalt så länge det med påföljden avsedda fostrings- och utbildningssyftet därigenom kunde tillgodoses. Det förutsattes att anstaltsvistelsen måste pågå under förhållandevis lång tid. I lagen föreskrevs därför att utskrivning från anstalt inte skulle få ske förrän ett år förflutit, om det inte förelåg särskilda skäl för tidigare utskrivning. Den dömde kunde kvarhållas i anstalt under högst fyra år.

Den omständigheten att ungdomsfängelse var förenat med långvarigt frihetsberövande gjorde påföljden mindre ägnad som straff för bagatellartad brottslighet. Ungdomsfängelse skulle därför endast ådömas för brott med fängelse eller straffarbete i straffskalan. Enligt lagens förarbeten skulle det däremot inte föreligga hinder mot att döma till ungdomsfängelse för brott som annars skulle ha föranlett endast kortvarigt frihetsstraff. Ungdoms— fängelse skulle inte kunna ådömas för brott med straffarbete i fyra år eller däröver som straffminimum.

Utskrivning från anstalt skulle i regel ske på prov. Vid utskrivning på prov ställdes den utskrivne under tillsyn och meddelades föreskrifter för sin livsföring. Misskötsamhet kunde föranleda återintagning i anstalt. Frågor om utskrivning och återintagning prövades av den nyinrättade ungdoms- fängelsenämnden. Ungdomsfängelse skulle verkställas i särskild anstalt eller avdelning av anstalt. Ungdomsfängelseklientelet skulle således inte få blan- das med det övriga fångklientelet. De dömda skulle företrädesvis placeras i öppen anstalt, där de kunde hållas till lämpligt arbete samt meddelas prak- tisk och teoretisk utbildning. Enligt lagens förarbeten ansågs utbildning och arbete i jordbruk och trädgårdsskötsel särskilt värdefullt.

Vid lagens ikraftträdande togs den nybyggda öppna anstalten Skenäs i bruk för ungdomsfängelseklientelet. Härjämte förfogade man för påföljden över en mottagningsavdelning på häktet i Nyköping. Ytterligare anstalter behövdes dock efter en kort tid. Man tvingades därvid att såsom provisorier använda sig av äldre fångvårdsanstalter trots att dessa i och för sig ansågs olämpliga som ungdomsanstalter.

Ett viktigt rekvisit för ådömande av ungdomsfängelse utgjordes av fö- reskriften att brottets beskaffenhet samt den tilltalades personliga utveckling, vandel och levnadsomständigheter i övrigt skulle ge skälig anledning antaga att han var i behov av och mottaglig för sådan fostran och utbildning som avsågs med ungdomsfängelse. Genom denna föreskrift ville man förhindra att påföljden kom till användning beträffande ungdomar, som till följd av alltför omfattande kriminell belastning eller särskilt svåra psykiska och so- ciala störningar inte skulle kunna tillgodogöra sig den meddelade behand- lingen. I Sverige upprepades ofta ett uttryck från förarbetena till den danska lagstiftningen; ungdomsfängelse var avsett för ”raske drenge”.

Det visade sig snart att domstolarna inte tolkade kravet på mottaglighet för sådan fostran och utbildning som avses med ungdomsfängelse särskilt snävt. Ungdomsfängelseklientelet blev betydligt mera svårbehandlat än vän- tat. Många ungdomar som hade mentala defekter, bedömdes som psykopater eller var intellektuellt underutvecklade blev dömda till ungdomsfängelse.

• Sida 65
•  Original

Denna rättstillämpning kan till viss del förklaras med de ändringar som år 1939 vidtogs med avseende på den villkorliga domen. Tillämpningsom- rådet för denna påföljd vidgades avsevärt samtidigt som det blev möjligt att förena villkorlig dom med övervakning eller med ett överlämnande till skyddsuppfostran enligt barnavårdslagen. Villkorlig dom kom därigenom att bli en lämplig påföljd bl. a. för just sådana ungdomar, för vilka ung- domsfängelsepåföljden i första hand var avsedd.

Mot slutet av 1940-talet genomgick ungdomsfängelseinstitutet en allvarlig kris. Det inträffade en rad uppmärksammade incidenter i form av grupp— rymningar och upplopp. En utredning tillsattes år 1949 med uppgift att framlägga förslag till förbättringar i fråga om vården inom påföljdens ramar. Förslagen i ungdomsanstaltsutredningens betänkande (SOU 1950:47) ledde till att anstalten Roxtuna inrättades 1955. Roxtuna erhöll särskilda resurser för medicinsk och psykologisk behandling. Anstaltschefen skulle vara läkare.

Lagen om ungdomsfängelse gällde intill dess BrB trädde i kraft 1965. Antalet dömda uppgick under de år lagen tillämpades till i genomsnitt 210 personer per år. Största antalet var år 1964 med 343 dömda.

2.3. Tillämpningen av ungdomsfängelse

2.3.1. Domstolspraxis

I tabell 1 har redovisats i vilken omfattning ungdomsfängelse tillämpats efter Brst ikraftträdande 1965. Som jämförelse har i tabell 2 beträffande ålderskategorin 18—20 år redovisats tillämpningen under samma tid av samt- liga kriminalvårdspåföljder som innefattar anstaltsvård.

Tabell 1. Nyintagna i anstalt efter dom på ungdomsfängelse 1965—1976, fördelade på ålder och kön

År Ålder Varav

__ kvinnor 15—17 år 18—20 år 21-22 år Totalt

1965 35 341 20 396 7 1966 22 296 16 334 2 1967 11 287 17 315 2 1968 32 269 16 317 7 1969 22 240 8 270 3 1970 21 221 7 249 6 1971 11 165 10 186 2 1972 17 188 9 214 4 1973 18 179 4 201 7 1974 14 93 4 111 2 1975 8 100 2 110 1 1976 16 86 4 106 2

Källa: Ungdomsfängelsenämndens verksamhetsberättelser.

• Sida 68
•  Original

Tabell 2. Sluten kriminalvård för åldersgruppen 18-20 år. Nyintagna i anstalt efter dom på fängelse (fördelat på strafftid) eller ungdomsfängelse eller förordnande om anstaltsbehandling vid skyddstillsyn 1965-1975 År Fängelse Ungdoms- Skydds- Totalt Varav Andelen

fängelse tillsyn lång tid" Uf härav

1—2 mån. 3—5 mån. 6—11 mån. 1 år— 2—w år (procent) ¹ år 11 mån.

1965 402 109 116 44 12 341 352 1 376 397 86 1966 425 101 118 43 9 282 321 1 299 334 84 1967 403 82 121 42 21 266 357 1 292 329 81 1968 433 84 105 47 10 268 433 1 380 325 82 1969 422 117 148 61 9 244 323 1 324 314 78 1970 524 108 132 108 23 220 386 1 501 351 63 1971 441 102 116 76 17 166 411 1 329 259 64 1972 469 115 120 70 16 178 389 1 357 264 67 1973 435 81 121 70 24 163 315 1 209 257 63 1974 401 85 105 61 34 83 262 1 031 178 47 1975 464 90 120 68 24 79 305 1 150 171 46

”Lång tid = fängelse ett år eller mera samt ungdomsfängelse. Källa: Kriminalvården 1965—1975.

• Sida 69
•  Original

Såsom anförts ovan i avsnitt 2.1 skall ungdomsfängelse i första hand tillämpas för lagöverträdare i åldern 18—20 år och därvid enligt uttalande i förarbetena till BrB vara den för åldersgruppen normala påföljden så snart en längre tids anstaltsvård anses påkallad. Redovisningen i tabell 2 ger vid handen att tillämpningen av ungdomsfängelse fram till 1970 i stort sett varit av den omfattning som torde ha avsetts med motivuttalandet men att det fr.o.m. 1970 skett en förskjutning i praxis från ungdomsfängelse till långvariga fängelsestraff och att denna förskjutning blivit ytterligare mar- kant fr.o.m. 1974.

Förändringen 1969—1970 har delvis sin förklaring i en stark ökning av antalet domar för grovt narkotikabrott, varav huvuddelen avsåg fängelse- straff. År 1970 dömdes således 66 ungdomar i åldern 18—20 år för grovt narkotikabrott till fängelse och 7 till ungdomsfängelse. Motsvarande siffror för 1969 var 29 resp. 2.

Mellan 1973 och 1974 sjönk antalet nyintagna efter dom på ungdoms- fängelse i åldersgruppen 18—20 år från 163 till 83 och påföljdens andel av långvariga frihetsstraff från 63 till 47 procent. Samtidigt redovisades en kraf- tig minskning i fråga om det totala antalet frihetsberövande påföljder inom åldersgruppen. Antalet långvariga fängelsestraff höll sig dock i stort sett konstant och ökade t. o. m. kraftigt i fråga om fängelse i 2 år eller däröver. Det är väl troligt att detta till någon del kan förklaras med att publiceringen av utredningens direktiv haft viss inverkan på domstolspraxis och föranlett en klientelöverföring från ungdomsfängelse till fängelse. Minskningen av antalet domar på ungdomsfängelse hänför sig nämligen till största delen till andra halvåret 1974. I bilaga 1 har redovisats en inom utredningen utförd undersökning av bl. a. domstolspraxis i fråga om ådömande av ungdomsfängelse och fängelse i ett år eller mera, företrädesvis under år 1975. Undersökningen visar att det i allmänhet föreligger klara skiljaktigheter i olika avseenden mellan ung- domar som dömts till fängelse och sådana som dömts till ungdomsfängelse. Förmögenhetsbrottsligheten dominerar således fullständigt i fråga om domar på ungdomsfängelse medan narkotikabrottsligheten spelar en stor roll för fängelsestraffen. De ungdomar som dömts till ungdomsfängelse har i samt- liga fall tidigare gjort sig skyldiga till brott, ofta i mycket stor omfattning. Många har före domen på ungdomsfängelse varit dömda till skyddstillsyn och flertalet har varit föremål för vård enligt barnavårdslagen, ofta i form av intagning i ungdomsvårdsskola. För många av dem som dömts till fäng- else har däremot det ådömda straffet varit den första brottspåföljden. Detta gäller i särskilt hög grad för dem som dömts för narkotikabrott. Samman- fattningsvis kan kanske sägas att ungdomsfängelse tillämpats beträffande ungdomar som tidigt debuterat i allvarlig kriminalitet och därefter upprepade gånger återfallit i brott i samband med en pågående vård enligt barnavårds- lagen, medan fängelse i första hand kommit i fråga beträffande sådana ung- domar som debuterat i allvarlig brottslighet först efter fyllda 18 år. Ungdomsfängelse kan tillämpas för varje brott, varå fängelse kan följa enligt brottets straffskala. Detta innebär att ungdomsfängelse teoretiskt skul- le kunna tillämpas även då brottsligheten i och för sig skulle förtjäna endast ett kortvarigt frihetsstraff. Det kan emellertid antas att domstolarna numera i allmänhet underlåter att tillämpa ungdomsfängelse i de fall ett alternativt

• Sida 70
•  Original

SOU 1977:83 Tabell 3. Tillämpningen av ungdomsfängelse i fråga om brott med straffminimum fängelse ett år eller däröver

Brott Antal dömda

1970 1971 1972 1973 1974 1975

Grov misshandel 3 5 2 4 3 4 Våldtäkt/våldförande 1 2 5 1 — — Rån 21 19 12 22 19 8 Grovt rån 2 1 3 4 1 3 Grovt narkotikabrott 8 8 5 10 3 Totalt 35 35 27 41 28 18 Andel av hela antalet domar å Uf (i procent) 14 19 13 20 25 16

Källa: Kriminalvården 1970—1975.

fängelsestraff skulle ha föranlett ett avsevärt kortare frihetsberövande. Ett sådant antagande motsägs i vart fall inte av utredningens praxisundersök- ning.

Av praxisundersökningen i bilaga 1 framgår att ungdomsfängelse i några fall ådömts för så grov brottslighet att ett alternativt fängelsestraff uppen- barligen skulle ha medfört längre frihetsberövande än som i allmänhet följer av en dom på ungdomsfängelse. I tabell 3 redovisas tillämpningen av ung- domsfängelse 1970—1975 i fråga om brott med straffminimum fängelse i 1 år eller däröver. Andelen domar med grov brottslighet har ökat.

2.3.2. Ungdomsfängelsenämndens praxis

I principiellt hänseende skiljer sig fängelsestraffet och ungdomsfängelse- påföljden från varandra i första hand genom det sätt varpå frihetsberövandets varaktighet skall bestämmas. Fängelsestraffet utmäts i relation till brottets svårhet. Vid ungdomsfängelse skall däremot anstaltsvården pågå under så lång tid som med hänsyn till behandlingens syfte finnes erforderligt obe- roende av vilken brottslighet som ligger till grund för påföljdsbestämningen. En bedömning av behandlingsresultatet skall således i princip ligga till grund för beslut om överförande till vård utom anstalt. Denna bedömning an- kommer på ungdomsfängelsenämnden.

Enligt 29 kap. 4 & BrB gäller, att ungdomsfängelsenämnden inte får över- föra den som undergår ungdomsfängelse till vård utom anstalt förrän ett år förflutit från intagningen. Undantag härifrån får göras endast om särskilda skäl föreligger. Vården utom anstalt kan dock föregås av frigivningsper- miSSion enligt 33 & lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. Bestämmelsen i 29 kap. 4é BrB har sin grund i att det förutsatts att ändamålet med an- staltsvården i allmänhet inte kan tillgodoses vid en kortare behandlingstid än ett år.

I bilaga 1 redovisas mera ingående ungdomsfängelsenämndens praxis i frågor om frigivning från anstalt. I huvudsak innebär denna praxis följande.

Den som dömts till ungdomsfängelse kan enligt en huvudregel i praxis räkna med att beviljas frigivningsperrnission senast 10 månader efter in-

• Sida 71
•  Original

tagningen i anstalt och att formellt överföras till vård utom anstalt efter ett år, allt under förutsättning att han inte gjort sig skyldig till nya brott under påföljdstiden. Undantag från denna regel görs i de fall domen avser mycket grov brottslighet. I sådana fall beviljas i regel frigivningspermission först efter ett års anstaltsvistelse.

De variationer som förekommer i fråga om anstaltsvistelsens längd har således i realiteten liksom vid fängelse främst sin grund i den dömdes brotts- lighet och inte i en bedömning av behandlingens resultat. Detta illustreras även av det förhållandet att ungdomsfängelsenämnden vid sin prövning bortser från den intagnes uppförande i anstalten och från ev. permissions- missbruk eller rymningar. Nämnden beaktar i detta hänseende vad som efter lagändring 1.7.1974 gäller i fråga om förutsättningar för villkorlig fri- givning från fängelse.

Vad nu sagts innebär inte att ungdomsfängelsenämnden helt bortser från ”behandlingsmässiga” synpunkter i sin frigivningspraxis. Sådana åberopas nämligen ofta för att få till stånd frigivning efter kortare anstaltsvistelse än tio månader. Frigivning sker i sådana fall i regel i form av s. k. bunden permission, vilket innebär att särskilda villkor om sysselsättning och/eller bostad är knutna till frigivningsbeslutet. Institutet bunden permission, som tillämpats av ungdomsfängelsenämnden i stor omfattning under åtskilliga år, har legat till grund för utformningen av institutet vistelse utanför anstalt enligt 349' lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. I nämndens beslut om bunden permission åberopas dock i regel 33% samma lag.

Ungdomsfängelsenämnden kan enligt 29 kap. 9 & BrB förordna om åter- intagning i anstalt när den dömde visat tredska att iaktta de föreskrifter som gäller för vården utom anstalt eller då anstaltsvård är påkallad för att förebygga att den dömde begår brott. Beslut om återintagning föranleds vanligen av att den dömde gjort sig skyldig till nya brott och meddelas i sådana fall i samband med att nämnden avger yttrande i åtalsfråga. Åter- intagning av andra skäl är ovanlig och beslutas i förekommande fall efter framställning av vederbörande övervakningsnämnd.

Då ungdomsfängelsenämnden beslutar om återintagning i anstalt fast- ställer nämnden samtidigt riktpunkt för den fortsatta anstaltsvården. Rikt- punkt fastställs av nämnden även då domstol jämlikt 34 kap. S% 2 st. BrB beslutat om återintagning eller i samband med att nämnden avger ytt- rande i åtals- eller påföljdsfråga beträffande den som redan är föremål för anstaltsvård. Med riktpunkt avses ett preliminärt ställningstagande från nämndens sida om vid vilken tidpunkt frigivning skall ske. Riktpunkten ersätter den tidigare omnämnda 10-månaders-schablonen för frigivning.

En närmare redogörelse för ungdomsfängelsenämndens riktpunktssystem finns i bilaga 1. Av redogörelsen framgår att riktpunkterna i huvudsak be- stäms med hänsyn till arten och omfattningen av den brottslighet som för- anlett nämndens beslut. Det är alltså i det närmaste fråga om en ren straff- mätning. Denna straffmätning är såtillvida förmånlig för den dömde att det fortsatta frihetsberövandet i allmänhet bestäms till avsevärt kortare tid än brottsligheten skulle ha föranlett, om i stället fängelsestraff utmätts. Det är således vanligt att riktpunkten avser kortare tid än för brottet stadgat straffminimum.

En väsentlig del av ungdomsfängelsenämndens verksamhet avser av-

• Sida 72
•  Original

givande av yttranden till åklagare och domstolar. De principer som ligger till grund för nämndens rekommendationer i åtals- och påföljdsfrågor re- dovisas i bilaga 1.

Statistiska uppgifter angående ungdomsfängelsenämndens verksamhet 1965—1973 återfinns i övervakningsnämndutredningens betänkande SOU 1975:16, bilaga 12. Kompletterande uppgifter för 1974—1976 kan erhållas ur ungdomsfängelsenämndens verksamhetsberättelser.

2.3.3. Kriminalvårdens praxis

Såsom anmärkts ovan i avsnitt 2.2 har principerna för anstaltsplacering av den som dömts till ungdomsfängelse förändrats 1.7.1974 genom lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt som då trädde i kraft. Före reformen gällde i korthet följande.

Enligt 29 kap. 35 BrB skulle anstaltsvården försiggå i särskild anstalt med benämningen ungdomsanstalt. Det fanns ett tiotal sådana anstalter vid reformens ikraftträdande. Dessa var i administrativt hänseende sam- manförda till ungdomsräjongen och stod således utanför kriminalvårdens geografiska räjongindelning.

Den som dömts till ungdomsfängelse blev i regel i omedelbar anslutning till domen intagen vid ungdomsräjongens centralanstalt i Uppsala. Vid denna anstalt utfördes en första behandlingsplanering i samarbete med psykolog och psykiatrisk konsult. Räjongchefen fattade härefter beslut om anstalts- placering, grundat på förslag från anstaltens behandlingskollegium.

Den fortsatta anstaltsvården ägde rum i första hand vid någon av an- stalterna Skenäs, öppen anstalt med inriktning på yrkesutbildning, Mariefred eller Hällby, slutna anstalter med motsvarande inriktning, eller Roxtuna, sluten och halvöppen anstalt med inriktning på psykiatrisk behandling.

Utöver de nämnda anstalterna förfogade ungdomsräjongen över en del slutna anstalter, Jönköping, Nyköping och Ystad, vid vilka placering kunde bli aktuell företrädesvis efter rymning från annan anstalt, två öppna anstalter med särskild inriktning på teoretisk undervisning på olika nivåer. Studiegården och Vångdalen, båda i Uppland, samt två frigångsanstalter, Hildero i Skåne och Ytterby utanför Göteborg. Härjämte användes skydds- värnets i Stockholm institution Björkahemmet.

Placering vid någon av frigångsanstalterna eller vid Björkahemmet för- utsatte beslut av ungdomsfängelsenämnden, i det senare fallet i form av beslut om bunden permission.

Fr.o.m. 1.7.1974 gäller i huvudsak följande: Verkställigheten av ungdomsfängelse, liksom av övriga påföljder som in- nefattar kriminalvård i anstalt, fängelse, internering och anstaltsbehandling vid skyddstillsyn, försiggår i kriminalvårdsanstalt. De olika påföljdskatie- gorierna behöver därvid inte hållas åtskilda från varandra.

Kriminalvårdsanstalterna är antingen riksanstalter eller lokalanstalter. De senare har i administrativt hänseende sammanförts med de lokala frivårds- myndigheterna till geografiska kriminalvårdsregioner, medan riksanstalterna står utanför regionindelningen.

Beslut om anstaltsplacering av den som dömts till kriminalvårdspåföljid fattas av vederbörande regionchef. Därvid skall i första hand beaktas den

• Sida 73
•  Original

för anstaltsvårdens utformning grundläggande bestämmelsen i 4ä lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt att den intagnes anpassning i samhället skall främjas och skadliga följder av frihetsberövandet motverkas samt att verksamheten, i den mån kravet på samhällsskydd inte därigenom eftersätts, från början skall inriktas på åtgärder som förbereder frigivningen från anstalt.

I övrigt gäller följande bestämmelser av särskild betydelse för ungdoms- fängelseklientelet. Den som dömts till långvarigt frihetsberövande, däribland ungdomsfängelse, skall företrädesvis placeras i riksanstalt från påföljdstidens början (vissa riksanstalter har förbehållits för ett yngre klientel) och senare överföras till lokalanstalt när så behövs för en ändamålsenlig förberedelse av frigivning. I första hand bör placering ske i öppen anstalt. Vidare skall särskilt beaktas att intagen som ej fyllt 21 år hålls åtskild från sådana intagna som kan inverka menligt på hans utveckling.

1 bilaga 2 redogörs närmare för tillämpningen av de nu gällande bestäm- melserna om anstaltsplacering samt för utformningen av vården i anstalt, såvitt gäller det yngre anstaltsklientelet.

2.5. Ungdomsfängelse i vissa andra länder

I avsnitt 2.1 har redan nämnts att den svenska ungdomsfängelsepiföljden utformats efter förebilder i Danmark och England. Särskilda påföljc'sformer för unga lagöverträdare, vilka kan sägas motsvara ungdomsfängelse, dvs tidsobestämda frihetsstraff med individualpreventiv inriktning, förelommer emellertid eller har förekommit i åtskilliga andra länder.

Danmarks ”ungdomsfaengsel” infördes genom ”borgerlig straffelcv" 1930

• Sida 75
•  Original

och avskaffades genom lag 13.6.1973. För påföljden gällde i allt väsentligt samma bestämmelser som för ungdomsfängelse enligt BrB. ”Ungdoms- faengsel” tillämpades under 1960-talet i något mer än 200 fall per år. Det stora flertalet av de dömda hörde till ålderskategorin 18—20 år. Påföljden verkställdes antingen i den slutna anstalten Nyborg eller i någon av de öppna anstalterna Söbysögård eller Mögelkaer. Anstaltstiden varierade enligt en fast praxis mellan 1 år och 1 år 3 månader.

Den är 1973 genomförda reformen, varigenom ”ungdomsfaengsel” av- skaffades, motiverades i första hand genom hänvisning till den kritik som i den kriminalpolitiska debatten riktats mot påföljdens tidsobestämdhet. Det anfördes att den förlängning av frihetsberövandet som ”ungdoms- faengsel" på grund av tidsobestämdheten kan innebära i förhållande till det allmänna fängelsestraffet väcker betänkligheter från rättvisesynpunkt, trots att vissa behandlingsmässiga fördelar kan åberopas till förmån för långa anstaltstider. Det förutsattes att ”ungdomsfaengsel” genom reformen skulle komma att ersättas med långvariga tidsbestämda fängelsestraff. De förut- varande ungdomsanstalterna skulle därvid även i fortsättningen användas för det yngre klientelet.

1 Norge har fram till 1975 förekommit en ungdomsfängelsepåföljd med i huvudsak samma konstruktion som i Sverige och Danmark. Den norska påföljden tillkom först genom lagen 1965 om ”strafferettslige åtgjerder mot unge lovbrytarar”, som trädde i kraft 1.2.1966. Påföljden tillämpades i myck- et begränsad omfattning. En anmärkningsvärd skillnad i rättstillämpningen i förhållande till vad som gällt i Sverige och Danmark är att ungdomsfängelse i Norge i första hand kom till användning med avseende på ungdomar som ej fyllt 18 år. Påföljdens ringa betydelse för ålderskategorin 18—20 år illustreras av uppgifterna för år 1971 , då 571 ungdomar i denna ålderskategori dömdes till fängelse och endast 9 till ungdomsfängelse. I Finland avser benämningen ungdomsfängelse snarare en verkställig- hetsform än en påföljdsform. Enligt lagen om unga förbrytare kan beträf- fande den som begått brott innan han fyllt 21 år förordnas att verkställigheten av tidsbestämt fängelsestraff skall försiggåi ungdomsfängelse. Tidigare gäll- de beträffande verkställigheten i ungdomsfängelse bl. a. att den centrala fängelsedomstolen kunde besluta om förlängning av strafftiden med högst ett år. Denna särbestämmelse för ungdomsfängelse, liksom vissa särskilda bestämmelser om villkorlig frigivning från sådant fängelse, har avskaffats genom lagändring 1976. 1 Västtyskland kan påföljden '”Jugendstraf” ådömas ungdomar i åldern 14—17 år (Jugendliche) och i vissa fall även ungdomar i åldern 18—21 år (Heranwachsende). ”Jugendstraf” förekommer i såväl tidsbestämd som tids- obestämd form. I det senare fallet är påföljdstiden minst 6 månader och högst 4 år. ”Jugendstraf” kan ådömas villkorligt och framstår i sådant fall närmast som en motsvarighet till skyddstillsyn. Under senare år har en väsentlig del av det straffrättsliga reformarbetet i Västtyskland inriktats på en strävan att begränsa tillämpningen och verk- ställigheten av kortvariga frihetsstraff. Sedan 1969 gäller att kortare frihets- straff än 6 månader inte får utmätas med mindre ett sådant av särskilda skäl med hänsyn till gärningen eller gärningsmannens person finnes ound- gängligen påkallat för gärningsmannens tillrättaförande eller rättsordningens

• Sida 76
•  Original

försvarande. Frihetsstraff som är kortare än ett år skall enligt en sä'skild presumtionsregel företrädesvis utmätas villkorligt. Ett väsentligt syfte med reformen har varit att kraftigt reducera det totala anstaltsklientelet, Vilket även lyckats.

I England finns tre slag av frihetsberövande påföljder som kan tillänpas beträffande ungdomar i åldern 18—20 år, ”detention centre”, ”borstal traiting” och ”imprisonment” (fängelse). Den påföljd som närmast svarar mot ung- domsfängelse är såsom tidigare nämnts ”borstal training”.

"Borstal training” kan ådömas den som fyllt 15 men ej 21 år och som gjort sig skyldig till brott, som eljest förskyllt fängelsestraff. Påföljden imebär ett tidsobestämt frihetsberövande om minst 6 månader och högst 2 år. Det vanligaste är att frigivning sker efter 8—10 månader. Efter frigivning står den dömde under övervakning i högst 2 år. ”Borstal training" tilläfnpas i förhållandevis stor omfattning, delvis beroende på en bestämmelse enligt vilken fängelse inte får ådömas den som ej fyllt 21 år med mindre straffet bestäms till antingen högst 6 månader eller lägst 3 år. Alla frihetsstraff som skall vara av medellång varaktighet måste således bestäm- mas till ”borstal training". Under 1971 dömdes ca 6 000 ungdomar till "”bor- stal training”.

1 det ovan under 1.2 omnämnda betänkandet "Young Adult Offenders" föreslås att samtliga tre nuvarande frihetsstraff för ungdomar avskaffas och ersätts med två nya påföljdsformer, ”custody and control order" (CCO) och ”supervision and control order” (SCO).

Påföljden CCO skall vara tidsbestämd. Domstolen skall vid ådömande av CCO bestämma påföljdstiden till så lång tid som om fängelse ådömts i stället. Påföljden skall från påföljdstidens början innefatta anstaltsvård. Denna skall förläggas till en ungdomsanstalt i närheten av den dömdes hemort. Frigivning från anstalten skall kunna ske när som helst under på- följdstiden. Tidpunkten för frigivning skall i princip avgöras uteslutande med hänsyn till den dömdes behandlingsbehov. Efter frigivningen skall den dömde stå under övervakning för återstoden av påföljdstiden, dock minst 6 månader. Vården i frihet skall under de första 2 månaderna äga rum under samma betingelser som gäller för permission från anstalter. Beslut om återintagning skall således kunna fattas av anstaltsledningen så snart skälig anledning därtill föreligger. Senare under övervakningstiden skall den dömde kunna återintas i anstalt endast på starka skäl och efter beslut av domstol.

SCO skall enbart innefatta kriminalvård i frihet. Den dömde skall stå under övervakning under en tid av 2 år. Övervakningen vid SCO, liksom f. ö. vid CCO. skall innebära täta kontakter mellan övervakare och klient samt mera ingripande föreskrifter för den dömde än som f.n. är möjligt vid ”probation” (skyddstillsyn) eller "parole” (villkorlig frigivning). Ett van- ligt inslag i SCO-påföljden skall vara föreskrift för den dömde att bo i ett ”hostel" som står under frivårdens tillsyn. En grundtanke bakom den fö- reslagna påföljden är den, att en effektiv kriminalvård i frihet med starka kontrollinslag skall bidra till att kraftigt reducera tillämpningen av frihets- straff för ungdomar. Den nuvarande "probation”-påföljden skall bestå vid sidan av SCO såsom en mindre ingripande frivårdsform.

Enligt vad utredningen erfarit kommer förslaget till CCO-påföljd att i

• Sida 77
•  Original

huvudsak läggas till grund för lagstiftning. Härigenom kommer således bl. a. ”borstal"-påföljden att avskaffas i England. När det gäller den föreslagna SCO-påföljden är det däremot ännu inte aktuellt med lagstiftningsåtgärder.

2.6. Avskaffande av ungdomsfängelse

l utredningens direktiv förutsätts att påföljden ungdomsfängelse skall av- skaffas. Till grund för detta ställningstagande ligger i huvudsak dels den kritik som riktats mot påföljdens konstruktion med utgångspunkt från kri- minalpolitiska värderingar och dels den omständigheten att de mest vä— sentliga skiljaktigheter som ursprungligen funnits mellan ungdomsfängelse och det allmänna fängelsestraffet bortfallit eller utjämnats genom ny lag- stiftning och den nuvarande rättstillämpningen. Förutsättningarna för att bibehålla påföljden har därigenom ändrats på ett avgörande sätt.

Den kritik som från principiell synpunkt riktats mot ungdomsfängelse gäller i första hand påföljdens tidsobestämda karaktär.

Vid ungdomsfängelse skall anstaltsvistelsens varaktighet i princip bestäm- mas med hänsyn till de intagnas individuella behov av fostran och utbildning och utan avseende på den brottslighet som legat till grund för påföljds- bestämningen. Denna princip ger uttryck för påföljdens individualpreventiva inriktning, dvs. påföljden syftar i första hand till att underlätta de dömdas anpassning till samhället. En avgörande förutsättning för att påföljdens syfte skall kunna tillgodoses är därför att anstaltsvården verkligen kan utformas på ett sätt som är ägnat att medföra positiva behandlingsresultat. Anstalts- vårdens möjligheter i detta hänseende har emellertid på senare tid med hänsyn till den kriminologiska behandlingsforskningens resultat allvarligt ifrågasatts. Det har gjorts gällande att en frihetsberövande påföljd oavsett anstaltsvårdens utformning generellt sett är ägnad att förvärra de intagnas personliga och sociala problem och därigenom försvåra deras anpassning till samhället.

En konsekvens av ett sådant antagande är uppfattningen att individual- preventiva skäl aldrig bör åberopas som grund för ett frihetsberövande och i de fall ett frihetsberövande kommer till stånd av andra skäl detta aldrig bör förlängas under hänvisning till den intagnes behandlingsbehov. Ung- domsfängelsepåföljdens principiella konstruktion står i uppenbar strid mot denna uppfattning.

S&om framgått av redogörelsen för ungdomsfängelsenämndens praxis har det tidsobestämda momentet i ungdomsfängelsepåföljden mer eller mindre bortfallit i rättstillämpningen. En trolig förklaring till detta är att det visat sig vara svårt att finna tillräckligt objektiva kriterier för en be- döm ning av de intagnas individuella vårdbehov och förutsättningar för åter- anpassning i samhället. Nämndens strävan att trots dessa svårigheter be- stämma anstaltstidens längd på ett från rättssäkerhetssynpunkt godtagbart sätt har därför kommit att ligga till grund för det 5. k. riktpunktssystemet, vilket kan sägas innebära att anstaltsvården inte skall pågå under längre tid än den intagnes brottslighet kan motivera. Den omständigheten att an- staltstidens varaktighet av praktiska skäl inte såsom avsetts med ungdoms-

• Sida 78
•  Original

fängelsepåföljdens konstruktion kommit att bestämmas med hänsyn ute- slutande till de intagnas individuella vårdbehov bryter inte udden av den kritik som från principiell synpunkt riktats mot påföljdens tidsobestämdhet utan är tvärtom ägnad att ytterligare understryka denna. Å andra sidan kan det med hänsyn till ungdomsfängelsenämndens praxis göras gällande att kritiken i viss mån varit överdriven.

Genom det av ungdomsfängelsenämnden tillämpade riktpunktssystemet har i praktiken den dömdes brottslighet kommit att spela i det närmaste samma avgörande roll vid ungdomsfängelse som vid fängelse när det gällt att bestämma anstaltstidens varaktighet. Den kanske mest väsentliga skill- naden mellan de båda påföljdsformerna har således utjämnats genom rätts- utvecklingen. Visserligen beaktar ungdomsfängelsenämnden i sin frigiv- ningspraxis omständigheter som har avseende på den dömdes personliga förhållanden såtillvida att dessa kan föranleda en frigivning före den tidpunkt som genom den från början fastställda riktpunkten funnits motiverad med hänsyn till brottsligheten. Emellertid föreligger ej heller i detta hänseende någon egentlig skillnad mellan fängelse och ungdomsfängelse, eftersom tid- punkten för frigivning från anstalt även vid fängelsestraffet kan flyttas fram med hänsyn till den dömdes personliga förhållanden genom villkorlig fri- givning, frigivningspermission eller medgivande till vistelse utom anstalt enligt 345 lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt.

Även om grunderna för att bestämma anstaltstidens varaktighet, "straff- mätningen”, såsom ovan anförts i realiteten är desamma vid fängelse och ungdomsfängelse, dvs. längsta tiden för anstaltsvård bestäms i första hand med hänsyn till den dömdes brottslighet, föreligger i vissa fall väsentliga skillnader med avseende på ”straffmätningens” resultat. Dessa skillnader beror till stor del på att ungdomsfängelsenämnden vid sin bedömning är obunden av de för brotten stadgade straffskalorna och av den straffmät- ningspraxis som med utgångspunkt från dessa utvecklats av domstolarna. Denna obundenhet medför ibland att ungdomsfängelse kommer att innefatta en längre anstaltsvistelse än ett alternativt fängelsestraff skulle ha gjort. Detta gäller främst tiden för den första anstaltsvården som enligt nämndens praxis schablonmässigt bestäms till tio månader utom för brott som är av särskilt svår beskaffenhet. Å andra sidan blir förhållandet ofta det motsatta när ungdomsfängelse tillämpats som påföljd för mycket grov brottslighet eller när den som undergår ungdomsfängelse återfaller i brott under på- följdstiden. 1 avsnitt 3.3 kommer de skiljaktigheter som föreligger mellan ungdomsfängelse och fängelse när det gäller anstaltsvistelsens varaktighet att diskuteras ytterligare.

Den omständigheten att "straffmätningen" vid fängelse och ungdoms- fängelse ofta leder till olika resultat medför att de som dömts till ung- domsfängelse blir benägna att göra jämförelser med det fängelsestraff de trott sig kunna påräkna för sina brott och att dessa jämförelser ofta leder till att de dömda anser sig orättvist behandlade.

Benägenheten att göra jämförelser blir inte mindre av det förhållandet att ungdomsfängelse och fängelse till stor del kan tillämpas parallellt, dvs. båda påföljderna kan ofta komma i fråga för samma typ av brottslighet och för samma kategori av gärningsmän. Detta gäller särskilt fr.o.m. år 1970, då ungdomsfängelse, såsom redovisats ovan i avsnitt 2.3.1, i praxis

• Sida 79
•  Original

kan sägas ha förlorat det företräde framför fängelsestraffet som påföljden tillerkänts i BrB när det gäller åldersgruppen 18—20 år. Det skall dock i detta sammanhang upprepas att utredningen i sin praxisundersökning med avseende på anstaltsklientelet 20.11.1975 konstaterat att det generellt sett föreligger påtagliga skillnader mellan ungdomsfängelseklientelet och det unga fängelseklientelet.

En kvarstående skiljaktighet mellan ungdomsfängelse och fängelse, som från rättssäkerhetssynpunkt föranlett anmärkningar mot ungdomsfängel- sepåföljden, hänför sig till själva förfarandet när det gäller att bestämma anstaltsvistelsens varaktighet. Fängelsestraffet utmäts av domstol under iakttagande av de former som föreskrivs i rättegångsbalken och som bl. a. innebär att den tilltalade skall vara personligen närvarande vid en huvud- förhandling, oftast biträdd av offentlig försvarare, samt att rättens avgörande kan omprövas i minst en högre instans. Anstaltstiden vid ungdomsfängelse bestäms däremot genom ett administrativt förfarande i endast en instans med som regel enbart skriftligt beslutsunderlag.

Vid sidan av den principiella tidsobestämdheten skiljde sig ungdoms- fängelsepåföljden ursprungligen från de allmänna frihetsstraffen fängelse och straffarbete i ytterligare ett väsentligt hänseende, nämligen med av- seende på anstaltsvårdens utformning och innehåll. Från början förelåg be- tydande skillnader mellan de olika straffarterna. Ungdomsanstalterna till- delades således särskilda resurser med hänsyn till ungdomsfängelsepåfölj- dens uttalade syfte att tillgodose de dömdas behov av fostran och utbildning. Dessutom prioriterades den öppna anstaltsvården för verkställighet av ung- domsfängelse. Den utveckling som ägt rum inom kriminalvården efter det att ungdomsfängelse införlivades med påföljdssystemet har emellertid in- neburit att straffverkställighetens utformning efter hand kommit att få en allt mera individualpreventiv inriktning även när det gäller det ordinära fängelsestraffet och att prioriteringen av de öppna verkställighetsformerna kommit att gälla samtliga påföljdsarter. Utvecklingen har således medfört att skillnaderna i verkställighetshänseende mellan ungdomsfängelse och andra frihetsberövande påföljder successivt utjämnats och slutligen genom kriminalvårdsreformen 1.7.1974 helt bortfallit. Särskilt bör uppmärksammas att ungdomsfängelsedömda inte längre placeras i särskilda för påföljden av- sedda anstalter.

Sammanfattningsvis kan sägas att ungdomsfängelse bör utmönstras ur påföljdssystemet dels emedan påföljden i den nuvarande rättstillämpningen inte skiljer sig från fängelsestraffet tillräckligt mycket för att det skall vara motiverat att bibehålla båda påföljdsformerna och dels därför att påföljden med hänsyn till de skiljaktigheter som kvarstår, främst i fråga om påföljdens principiella konstruktion, strider mot de kriminalpolitiska värderingar som kommit att läggas till grund för rättsutvecklingen under senare tid. Härtill kommer den omständigheten att det inte längre finns någon motsvarighet till ungdomsfängelse i de nordiska grannländerna.

• Sida 80
•  Original

', Milli-ri H. l..-Gil ' J:.hi "'&' 55161" .i'. " .";lun'

all'l'lu.

. .| J-H- u. ._|r __|-g!

JW- hur ”flit.—li— ! | I _ '! hush . -... ...att... .nu-'- line-Ål .H.. "I' -'*- kf': ....

'- _— .l' .; il _ "t'-rum ' :! ...-gum amt

* ' ”_| '|'.” * E _ _. ., » ,- : . :gh " :" : . 1 ; Jill "LF » ' '%s'-m

»- .r'," * - - . -. —. . w. -- % 21:12: * ” "||—' ! ._*..;— . :i”! _.I .' | ' ,. .. .' t..-1" , . ! " #11 " 5,5

" . ..'1 1 l,. _'-. 'In—”'_' är | ' .. '. ». * _ Fifi—u lr— _ än ; ,. .: l i” |”! | _ .F |. ' " " ” "» '.» _ f:; »: . * ; ' .. ' . : : mmm,-,...

.Hllu . lh i _;ij , ' '. .' || —— . .' ul— . _ I _ * . » " .” luv ' : -

nr" .- Sit '-l' ll- -

|, Mallik-hl”; L . .. | * ,T.” . "_j kl.; 6344. U. ..'F op lla.

• Sida 81
•  Original

3.1. Inledning

Om ungdomsfängelse avskaffas utan att andra ändringar vidtas med av- seende på påföljdssystemet, kommer påföljden — såsom också förutsatts i Danmark — att ersättas med det tidsbestämda fängelsestraffet. Man kan nämligen utgå från att ungdomsfängelse i nuvarande domstolspraxis inte tillämpats i andra fall än då domstolen ansett det vara uteslutet att döma till annat än frihetsberövande påföljd. I avsnitt 3.2 finns en redogörelse för nu gällande bestämmelser om fängelsestraffets tillämpning. Framställ- ningen anknyter delvis till bilagorna 1 och 2, vari redovisats domstols- re— spektive verkställighetspraxis även när det gäller fängelse för ungdomar.

Det är en ganska vanlig föreställning att ett avskaffande av ungdoms- fängelse automatiskt kommer att medföra kortare frihetsberövande för fler- talet inom den kategori unga lagöverträdare som nu döms till ungdoms- fängelse. I avsnitt 3.3 diskuterar utredningen närmare i vad mån denna föreställning är riktig. Jämförelsen mellan de båda påföljdsformerna är be- tingad av uttalandet i direktiven, att ett avskaffande av ungdomsfängelse i varje fall inte får leda till ökade frihetsberövanden för den kategori av lagöverträdare som berörs av reformen.

Utredningens uppdrag går längre än som nu antytts. 1 första hand skall nämligen utredningens arbete syfta till en minskning av frihetsberövandenas antal och varaktighet när det gäller unga lagöverträdare. Utredningen har därvid ålagts att särskilt undersöka förutsättningarna för att till någon del ersätta ungdomsfängelse med skyddstillsyn. I avsnitt 3.4 redovisas kortfattat tillämpningen av skyddstillsyn enligt nuvarande ordning. Särskilt uppmärk- sammas anstaltsbehandlingen enligt 28 kap. 3 & BrB. l framställningen berörs också vissa förslag till ändringar med avseende på skyddstillsyn och på frivården i allmänhet, som framförts i olika sammanhang.

Skyddstillsyn är den påföljdsform som ligger närmast till hands när det gäller att ersätta ungdomsfängelse med en påföljd i frihet. Det kan emellertid finnas skäl att även undersöka i vad mån andra påföljdsformer kan komma i fråga. En term som man ofta stöter på i den internationella kriminalpolitiska debatten är "alternativ till frihetsstraff”. Härmed avses i allmänhet sådana nya påföljdsformer vid sidan av de traditionella bötes- och övervaknings- påföljderna som kan vara ägnade att ersätta fängelsestraffet. I avsnitt 3.5 redogör utredningen kortfattat för några sådana påföljdsformer som prövats i olika länder. i

• Sida 82
•  Original

En tänkbar ersättningspåföljd för ungdomsfängelse skulle kunna vara överlämnande till vård enligt barnavårdslagen. Sådan vård kan enligt nu- varande ordning anordnas intill dess den unge fyllt 20 år, dock med vissa restriktioner beträffande den som fyllt 18 år. I avsnitt 3.6 redovisar ut- redningen närmare hur barnavårdslagen tillämpas enligt nuvarande praxis. Avsnittet innehåller också en kortfattad redogörelse för socialutredningens förslag till en förändrad socialvård.

3.2. Fängelse i gällande rätt

Fängelse kan enligt 26 kap. 1 5 BrB ådömas på viss tid, lägst en månad och högst tio år, eller på livstid. Straffet utmäts med ledning av de för varje brott stadgade straffskalorna. I vissa fall finns dock möjlighet till straff- nedsättning. Således kan enligt 33 kap. 45 BrB dömas till lindrigare straff än för brottet är stadgat dels då någon begått brott innan han fyllt 18 år eller då brottet begåtts under inflytande av själslig abnorrnitet, dels i andra fall under förutsättning att synnerliga skäl för Straffnedsättning föreligger. Straffnedsättning kan vidare förekomma bl. a. vid vissa fall av påföljdskon- kurrens enligt 34 kap. BrB.

Tillämpningen av fängelse är omgärdat med vissa restriktioner när det gäller unga lagöverträdare. Således får enligt 26 kap. 4 5 1 st. BrB den som ej fyllt 18 år inte dömas till fängelse med mindre synnerliga skäl föreligger. Enligt 26 kap. 45 2 st. BrB gäller vidare att den som fyllt 18 men ej 21 år får dömas till fängelse endast när frihetsberövande är påkallat främst av hänsyn till allmän laglydnad eller då fängelse eljest finnes lämpligare än annan påföljd.

Bestämmelsen i 26 kap. 45 1 st. BrB är avsedd att utgöra en mycket kraftig begränsning av fängelsestraffets tillämpning för den ifrågavarande ålderskategorin. 1 den mån frihetsberövande påföljd kommer i fråga för ung- domar under 18 år skall sådan i första hand anordnas enligt barnavårdslagen och i andra hand skall dömas till ungdomsfängelse.

I praxis har bestämmelsen i 26 kap. 45 1 st. BrB lett till att fängelse tillämpats för ungdomar under 18 år i rena undantagsfall, sällan fler än tio om året.

Utredningen har närmare studerat fängelsestraffets tillämpning på den berörda åldersgruppen under tiden l.1.1972—20.11.l975. Under denna tid intogs för verkställighet av fängelsestraff 29 ungdomar, som ej fyllt 18 år vid tiden för dom i första instans. Av dessa ungdomar hade 27 fyllt 17 år vid tiden för domen, 18 hade uppnått 17 år 6 månader och 10 hade uppnått 17 år 9 månader. Den yngste, som var 16 år 4 månader, hade dömts för mord till fängelse 3 år 6 månader. Fler än hälften av de dömda var utländska medborgare, de flesta utan närmare anknytning till Sverige. Av tabell 4 framgår hur de dömda fördelar sig på huvudbrott och strafftid.

Som ovan sagts skall ungdomsfängelse vid påföljdsvalet ha företräde fram— för fängelse. Det finns därför en möjlighet att ett avskaffande av ungdoms- fängelsepåföljden kan medföra en viss ökning av fängelsestraffets tillämp- ning inom åldersgruppen 15—17 år. Domstolarna har dock varit synnerligen restriktiva även när det gällt tillämpningen av ungdomsfängelse i fråga om

• Sida 83
•  Original

den berörda åldersgruppen. Det antal ungdomar under 18 år som under tiden l.1.1972—20.11.l975 första gången intogs för verkställighet av ung- domsfängelse uppgick till 47. Dessa fördelade sig åldersmässigt på ungefär samma sätt som de fängelsedömda. Endast två hade ej fyllt 17 år vid tiden för domen och ingen var yngre än 16 år. I övrigt förelåg betydande skilj- aktigheter mellan de båda klientelgruppema. De som dömts till ungdoms- fängelse var med få undantag svenska medborgare och samtliga hade hem- vist i Sverige. Endast tre hade som huvudbrott i domen grovt narkotikabrott. I fyra fall var huvudbrottet grov misshandel, i ett fall våld mot tjänsteman, i sju fall rån eller grovt rån och i övriga 32 fall andra tillgreppsbrott. I de allra flesta fall hade de som dömts till ungdomsfängelse, i motsats till vad som gäller för flertalet av de till fängelse dömda, en omfattande kriminell belastning före domen. Många hade omedelbart före domen varit intagna i ungdomsvårdsskola.

Tillämpningen av fängelse begränsas skom nyss sagts i fråga om lag- överträdare i åldern 18—20 år genom bestämmelsen i 26 kap. 45 2 st BrB. Med denna bestämmelse avses i och för sig inte att begränsa användningen av frihetsberövande när det gäller ungdomar i den ifrågavarande ålders- gruppen utan bestämmelsen syftar närmast till att klargöra vid vilka tillfällen frihetsberövande skall ske genom ådömande av fängelse och när annan frihetsberövande påföljd i stället skall kunna komma i fråga. Fängelse skall ådömas då frihetsberövandet är påkallat främst av hänsyn till allmän lag- lydnad. I motsats härtill skall dömas till ungdomsfängelse eller skydds- tillsyn med anstaltsbehandling eller förordnas om överlämnande till vård enligt barnavårdslagen då frihetsberövandet är påkallat för den tilltalades tillrättaförande.

Vissa uppgifter angående domstolspraxis i fråga om tillämpningen av fäng— else beträffande ungdomar lämnas i redovisningen i bilaga 1 för den av utredningen genomförda praxisundersökningen. Uppgifterna har delvis kommenterats ovan under avsnitt 2.3.1.

Såsom tidigare nämnts är reglerna om straffverkställighet numera de- samma vid fängelse som vid ungdomsfängelse. En redogörelse för verk— ställighetspraxis lämnas i bilaga 2.

Den som dömts till fängelse i mer än 4 månader kan komma i åtnjutande av villkorlig frigivning. Enligt 26 kap. 6 5 BrB kan villkorlig frigivning ske sedan två tredjedelar eller, om särskilda skäl föreligger, halva strafftiden avtjänats. Beslut om villkorlig frigivning meddelas beträffande den som undergår fängelse i mer än ett år av kriminalvårdsnämnden och i övriga fall av övervakningsnämnd.

Enligt vad utredningen inhämtat grundar sig kriminalvårdsnämndens praxis i frigivningsfrågor i korthet på följande principer. Som huvudprincip kan anses gälla att den, som är intagen i anstalt och inte har kommit i åtnjutande av halvtidsfrigivning, blir villkorligt frigiven på 2/3-dagen eller den senare dag då hans frigivningsförhållanden är tillfredsställande ordnade. Härmed menas att övervakare är förordnad samt att bostad och arbete eller utbildning har ordnats. Ådagalagd misskötsamhet under anstaltstiden med- för som regel inget tillägg. Nämnden försöker i sin praxis att beakta lagens intentioner, att fakultativ villkorlig frigivning efter två tredjedelar av an- staltstiden skall vara huvudregel och halvtidsfrigivning undantag. Prövning-

• Sida 84
•  Original

en av frågor om halvtidsfrigivning sker på grundval av en samlad bedömning i det enskilda fallet. Främst inriktas prövningen på frigivningssituationen och i vad mån denna är ägnad att verksamt leda till den intagnes reso- cialisering. Utöver frigivningssituationen är det ytterligare en faktor som tillmäts stor betydelse vid bedömningen, nämligen straffets längd. Vid längre straff ställs således lägre krav än eljest på frigivningssituationen. Således godtar nämnden att enbart bostad och sysselsättning är ordnade för dem som avtjänar en strafftid över en viss tidsgräns. Denna tidsgräns uppgår i allmänhet till två år sex månader men har för det unga klientelet bestämts till ett år sex månader. Till det unga klientelet räknas de som var 22 år eller yngre vid tiden för brottets begående. När det gäller intagna med kortare strafftider än de angivna tidsgränserna måste frigivningssituationen i något hänseende te sig speciellt gynnsam för att frigivning skall kunna beviljas före 2/3-dagen. En viss avvägning görs i det enskilda fallet mot straffets längd. Nämnden har hittills inte i något fall medgett halvtidsfrigivning för någon med kortare strafftid än 14 månader och halvtidsfrigivning är sällsynt för dem vars tider ligger närmast över 14 månader. En särskilt restriktiv praxis i fråga om halvtidsfrigivning gäller för den kategori intagna som dömts till fängelse i lägst två år för grov narkotikabrottslighet eller i övrigt för grova brott som utgör led i yrkesmässigt eller på annat sätt i organiserade former bedriven kriminell verksamhet.

När det gäller övervakningsnämnderna kan det vara svårt att urskilja en enhetlig praxis i frigivningsfrågor. Det är dock troligt att de av krimi- nalvårdsnämnden tillämpade principerna i de flesta fall är vägledande i många hänseenden. I ett avseende föreligger emellertid uppenbarligen skil- jaktigheter mellan kriminalvårdsnämnden och övervakningsnämnderna. Halvtidsfrigivning tillämpas nämligen i inte alltför obetydlig omfattning av övervakningsnämnderna, trots att deras beslut endast avser intagna med strafftid som inte överstiger ett år.

Frigivning eller villkorlig frigivning kan enligt 33 5 lagen (l974:203) om kriminalvård i anstalt föregås av frigivningspermission. Sådan permission får endast om synnerliga skäl föreligger beviljas den som undergår fängelse i högst fyra månader och får i andra fall ej beviljas före den dag då villkorlig frigivning tidigast kan ske. Före denna dag kan emellertid den dömde, om särskilda skäl föreligger, medges vistelse utanför anstalt med stöd av 34 5 nämnda lag. Beslut om frigivningspermission eller om vistelse utanför anstalt meddelas i samma ordning som beslut om villkorlig frigivning. Inom kriminalvårsstyrelsen pågår f. n. en undersökning om tillämpningen av 34 5 lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt.

1 beslut om villkorlig frigivning skall enligt 26 kap. 105 BrB fastställas en prövotid av minst ett och högst tre år eller, om den tid som vid fri- givningen återstår av straffet överstiger tre år, högst fem år. Enligt 26 kap. 11 5 BrB kan förordnas att den frigivne under prövotiden skall stå under övervakning. Vidare kan med stöd av 26 kap. 155 BrB meddelas vissa föreskrifter om vad den frigivne har att iaktta under prövotiden.

Villkorligt medgiven frihet kan enligt 26 kap. 19 5 BrB av övervaknings- nämnd förklaras förverkad för den händelse den frigivne allvarligt åsidosatt sina åligganden och det inte kan antas att han skall låta sig rättas genom annan åtgärd. Beslut om förverkande i denna ordning meddelades år 1976 i endast 38 fall.

• Sida 85
•  Original

Tabell 4. Ungdomar under 18 år som under tiden l.1.1972—20.11.l975 dömts till fängelse, fördelade på huvudbrott och strafftid

Huvudbrott Strafftid

1—2 mån 3—5 mån 6—11 mån l—w år S:a

Mord — — Försök till dråp — — l Grov misshandel — — Våldtäkt — - Grov stöld - 2 Rån _ Våld mot tjänsteman Rattfylleri

Narkotikabrott Grovt narkotikabrott Varusmuggling Grov varusmuggling Brott mot utlänningslagen

2 l 1 1

wlu—I I——->—-I

! l

lNlN—l lN—l l—lN—I wwme——NA>———N

ON Us XD 0 8

Summa

Villkorligt medgiven frihet kan också förklaras förverkad i samband med att den frigivne döms för nya brott. Döms den frigivne till fängelse för det nya brottet skall enligt 34 kap. 45 1 st. BrB förverkande ske, om ej särskilda skäl talar däremot.

3.3. Jämförelse mellan fängelse och ungdomsfängelse

Som tidigare sagts tar utredningens förslag i första hand sikte på att förhindra att ett avskaffande av ungdomsfängelse leder till ökade frihetsberö- vanden för den kategori av lagöverträdare som berörs av reformen. Det finns därför skäl att närmare undersöka i vilka fall tillämpningen av ung- domsfängelse lett till kortare frihetsberövanden än ett alternativt fängel- sestraff skulle ha gjort. Därvid bör skiljas mellan det frihetsberövande som kommer till stånd i anledning av de brott som omfattas av den ursprungligen ådömda påföljden och det ytterligare frihetsberövande som kan bli en följd av ny brottslighet under påföljdstiden.

Såsom framgått av redogörelsen för ungdomsfängelsenämndens praxis i avsnitt 2.3.2 och i bilaga 1 fortgår den inledande anstaltsvården under en tid av tio månader eller, om domen å ungdomsfängelse avsett mycket grov brottslighet, ett år. Ovan i avsnitt 3.2 har anmärkts, att kriminalvårds- nämnden som regel beviljar den som dömts till långvarigt fängelsestraff innan han fyllt 23 år villkorlig frigivning efter halva strafftiden. Med ledning av dessa uppgifter kan det sägas att ungdomsfängelse normalt medför ett kortare frihetsberövande än fängelse under förutsättning att det alternativa fängelsestraffet skulle ha avsett högst ett år åtta månader. I viss mån måste dock detta påstående modifieras med hänsyn till att ungdomsfängelsenämn- den i stor omfattning beviljat s. k. bunden permission innan tio månader

• Sida 86
•  Original

eller ett år av anstaltstiden förflutit. Tillämpningen av bunden permission vid ungdomsfängelse har således haft betydligt större omfattning än till- lämpningen vid fängelse av 34 5 lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt.

I tabell 3 har redovisats tillämpningen av ungdomsfängelse i fråga om brott med straffminimum fängelse i ett år eller däröver. Av denna tabell framgår bl. a. att ungdomsfängelse i några fall tillämpats för grovt rån, för vilket brott straffminimum uppgår till fyra år. I dessa fall har ungdoms- fängelse således uppenbarligen medfört kortare frihetsberövande än ett al- ternativt fängelsestraff skulle ha gjort. Detsamma gäller säkerligen även för en del andra fall, trots att straffminimum för de brott som avsetts med påföljden varit lägre. Sammanfattningsvis kan dock sägas att ett avskaffande av ungdomsfängelse, om man enbart beaktar den inledande anstaltsvården, endast i ett ganska litet antal fall kommer att föranleda längre frihetsbe- rövanden, om påföljden i stället bestäms till fängelse.

Som tidigare sagts är det inte tillräckligt att enbart beakta den inledande anstaltsvården vid en jämförelse mellan ungdomsfängelse och fängelse utan man måste också ta hänsyn till den förlängda eller förnyade anstaltsvård som kan bli följden av ny brottslighet under påföljdstiden.

Vid jämförelsen kan man skilja mellan å ena sidan brott som begåtts under anstaltstiden och å andra sidan brott som begåtts under vård utom anstalt resp. efter villkorlig frigivning.

Den som undergår ungdomsfängelse och begår brott under anstaltstiden, dvs. vanligen i samband med rymning eller permission, kan i mycket stor utsträckning räkna med att åtalsunderlåtelse meddelas eller, om åtal väcks, att domstol med tillämpning av 34 kap. 1 5 1 BrB förordnar att ungdomsfängelsepåföljden skall avse även det nya brottet. Som framgår av redogörelsen i bilaga 1 meddelar ungdomsfängelsenämnden i anslutning härtill ny riktpunkt för den fortsatta anstaltsvården. Denna riktpunkt kan innebära att även ganska grov brottslighet endast föranleder kortvarig för- längning av frihetsberövandet. Enligt ett exempel som omnämns i bilaga 1 blev riktpunkten förlängd med två månader i anledning av ett rån som begåtts under anstaltstiden. Om den som undergår fängelsestraff begår brott under anstaltstiden, kan endast i undantagsfall förordnas med tillämpning av 34 kap. 1 5 1 BrB att det tidigare ådömda straffet skall avse även det nya brottet. För en sådan tillämpning krävs enligt 34 kap. 3 5 1 st BrB att det nya brottet i jämförelse med det förra är utan nämnvärd betydelse med hänsyn till påföljden eller att eljest synnerliga skäl föreligger. På motsvarande sätt har möjligheten att besluta om åtalsunderlåtelse med stöd av 20 kap. 7 5 2 rättegångsbalken begränsats. I praktiken innebär de nämnda bestämmelserna att en skärpning av det tidigare ådömda fängelsestraffet i regel kan underlåtas endast om straffet är långvarigt och den nya brottsligheten av förhållandevis lindrig beskaffenhet. Vanligen föranleder brott som begås under pågående verk- ställighet av ett fängelsestraff att ett nytt sådant straff ådöms med tillämpning av 34 kap. 1 5 2 BrB, varvid rätten vid straffmätningen 'är bunden av den för brottet stadgade straffskalan. Detta kan belysas med följande exempel som hämtats ur grundmaterialet till utredningens praxisundersökning. A. påbörjade i september 1974 verkställigheten av ett fängelsestraff om fyra månader, vilket ådömts honom för rattfylleri och misshandel. Under

• Sida 87
•  Original

en permission i december 1974 gjorde sig A. skyldig till en grov stöld. För detta brott dömdes han med tillämpning av 34 kap. 1 5 2 BrB till mi- nimistraffet fängelse sex månader. I mars 1975 gjorde han sig skyldig till ytterligare grova stölder, vilket föranledde ett nytt straff på fängelse sex månader. Slutligen dömdes han i september 1975 för stöld, tillgrepp av fortskaffningsmedel och olovlig körning till fängelse i ytterligare sex må- nader. Den verkställighet som fortfarande pågick vid undersökningstillfället 20.11.1975 avsåg således ett gemensamt fängelsestraff om sammanlagt 22 månader.

Som framgår av den här lämnade redogörelsen kan skillnaden vara stor mellan ungdomsfängelse och fängelse när det gäller bestraffningen av ny brottslighet under anstaltstiden. Den som undergår ungdomsfängelse kan således påräkna avsevärt kortare förlängning av anstaltstiden än den som undergår fängelse. Ett avskaffande av ungdomsfängelse och tillämpning av reglerna för fängelse skulle därför i detta hänseende medföra ogynnsamma konsekvenser för det berörda klientelet, vilket långt ifrån saknar betydelse med tanke på den höga brottsfrekvensen.

Brott som begås under pågående vård utom anstalt efter en tidigare dom på ungdomsfängelse kan, liksom brott under anstaltstiden, föranleda åtals- underlåtelse eller tillämpning av 34 kap. 1 5 1 BrB. Sannolikheten för att brottet i stället föranleder att ungdomsfängelsepåföljden med tillämpning av 34 kap. 1 5 3 BrB undanröjs och påföljd av annat slag ådöms är emellertid något större än om brottet begåtts under anstaltstiden. Trots detta bör det först nämnda förfarandet läggas till grund för jämförelsen med fängelse- straffet. I anslutning till ett beslut om åtalsunderlåtelse eller en dom, som innebär fortsatt tillämpning av ungdomsfängelsepåföljden, kan ungdoms- fängelsenämnden eller rätten förordna om återintagning i anstalt. Nämnden fastställer därvid riktpunkt för den nya anstaltstiden. Generellt kan sägas att denna riktpunkt är något längre än den som bestäms i anledning av nya brott under anstaltstiden men att den likväl i de fall den nya brotts- ligheten innefattar grova brott vanligen blir kortare än det lägsta straff som skulle ha kunnat utmätas om påföljden i stället bestämts till fängelse.

Om den som villkorligt frigivits från fängelse återfaller i brott, kan detta ofta föranleda att ett nytt fängelsestraff ådöms honom med tillämpning av 34 kap. 15 2 BrB. Därvid gäller, förutom att straffskalan för brottet måste följas, enligt 34 kap. 4 5 1 st BrB att den villkorligt medgivna friheten skall förklaras förverkad, om ej särskilda skäl talar däremot.

Även i det här sist jämförda hänseendet är således ungdomsfängelse i regel en för den dömde gynnsammare påföljd än fängelse, vilket framför allt beror på bestämmelsen om förverkande av villkorlig frigivning.

Sammanfattningsvis kan sägas att ett avskaffande av ungdomsfängelse i många fall kommer att vara till nackdel för det berörda klientelet såvida inte reformen kan kompletteras med sådana ändringar av fängelsestraffet att det blir möjligt dels att frångå brottens straffskalor vid återfall i brott under påföljdstiden och dels att i större omfattning än enligt gällande rätt underlåta att förverka villkorligt medgiven frihet.

• Sida 88
•  Original

34. Skyddstillsyn

1 BrB:s allmänna påföljdssystem finns två påföljdsformer som utgör alter- nativ till frihetsstraff, nämligen villkorlig dom och skyddstillsyn. Båda på- följderna kan ådömas för brott varå fängelse kan följa, om inte frihetsstraff prövas erforderligt av hänsyn till allmän laglydnad eller för den tilltalades tillrättaförande. När det gäller villkorlig dom krävs därutöver att inte heller övervakning erfordras medan det å andra sidan skall finnas behov av över- vakning för att skyddstillsyn skall komma i fråga. Det viktigaste inslaget i skyddstillsyn utgörs således av övervakningen. Denna skall vara anordnad från påföljdstidens början och fortgår i allmänhet under en tid av två år. Kortare eller längre övervakningstider kan dock förekomma i det enskilda fallet beroende på vilket övervakningsbehov som anses föreligga. Det brukar sägas att skyddstillsynen är avsedd att genom inslaget av övervakning fylla två funktioner, en kontrollfunktion och en hjälpfunktion. Det ankommer således på övervakaren att göra sig underrättad om den dömdes uppförande och tillse att han fullgör sina åligganden enligt domen, varmed i första hand avses att kontrollen av den dömdes livsföring skall syfta till att motverka att den dömde återfaller i brott. Härjämte skall över- vakaren lämna den dömde den hjälp och det stöd som fordras för hans anpassning i samhället. Vid behov skall han således söka skaffa den dömde lämpligt arbete eller hjälpa honom till yrkesutbildning. Skyddstillsyn har — helt i enlighet med vad som avsetts enligt BrB:s för- arbeten — i rättstillämpningen fått särskilt stor betydelse som påföljd för unga lagöverträdare. Påföljdens tillämpningsområde är således i allmänhet betydligt mera vidsträckt för dessa än för äldre lagöverträdare vilket hänger samman med att domstolarna dels är mera obenägna att tillämpa frihetsstraff när det gäller ungdomar, dels oftare väljer villkorlig dom som påföljd i frihet när det gäller äldre. Vad som nu sagts om tillämpningen av skyddstillsyn för unga lagöver- trädare äger dock inte tillämpning i fråga om den yngsta ålderskategorin. Den som är under 18 år får nämligen inte dömas till skyddstillsyn utan att påföljden prövas lämpligare än vård enligt barnavårdslagen. Detta betyder att skyddstillsyn endast bör komma i fråga i undantagsfall eftersom en med skyddstillsynen likvärdig övervakning också kan anordnas med stöd av bar- navårdslagen. Skyddstillsyn kan ådömas för varje brott varå fängelse kan följa. En viktig inskränkning i påföljdens tillämpningsområde framgår dock av 28 kap. 1 5 3 st BrB. Är det lindrigaste straff som är stadgat för brottet fängelse i ett år eller däröver, får skyddstillsyn ådömas endast om synnerliga skäl fö- religger. Trots denna bestämmelse är det inte alldeles ovanligt att skydds- tillsyn tillämpas som påföljd för mycket grov brottslighet. År 1975 dömdes således till skyddstillsyn i 38 fall för rån eller grovt rån och i 15 fall för grovt narkotikabrott, dvs. för brott med straffminimum ett år eller mera. Av stor betydelse för skyddstillsynens tillämplighet i fråga om grövre brottslighet är de möjligheter som finns att skärpa påföljden när enbart övervakning inte är tillfyllest för att tillgodose sådana krav som kan ställas av hänsyn till allmän laglydnad. Med tillämpning av 28 kap. 2 5 BrB kan

• Sida 89
•  Original

således jämte skyddstillsyn dömas till böter. Vidare kan skyddstillsyn med tillämpning av 28 kap. 35 BrB förenas med behandling i anstalt under en tid av minst en och högst två månader.

När det gäller anstaltsbehandlingen bör uppmärksammas att denna inte i första hand är avsedd att fylla en allmänpreventiv funktion. Förordnande om sådan behandling skall nämligen meddelas främst när det anses er- forderligt för den tilltalades tillrättaförande. Grundtanken är den att en på lämpligt sätt utformad behandling i anstalt under påföljdstidens början i vissa fall kan vara ägnad att främja en positiv utveckling för den dömde. I detta hänseende liksom i fråga om det i princip tidsobestämda frihets- berövandet påminner anstaltsbehandlingen om ungdomsfängelse. Det är därför givet att anstaltsbehandlingen kommit att utsättas för kritik av samma slag som den som riktats mot ungdomsfängelse och att dess berättigande inom ramen för skyddstillsyn starkt ifrågasatts.

Även om anstaltsbehandlingen vid skyddstillsyn formellt sett är att be- trakta som en individualpreventivt inriktad åtgärd är det utredningens upp- fattning att dess betydelse för rättstillämpningen i realiteten ofta varit av det slag som nyss antytts, nämligen som en åtgärd för att stärka skydds- tillsynens värde från allmänpreventiv synpunkt. När den tilltalades brotts- lighet varit av sådant slag att frihetsberövande inte kunnat undvikas av hänsyn till allmän laglydnad har domstolarna ibland haft möjlighet att kraf- tigt begränsa frihetsberövandets varaktighet genom att döma till skydds- tillsyn med anstaltsbehandling i stället för till fängelse med tillämpning av den för brottet gällande straffskalan och med iakttagande av vedertagen straffmätningspraxis.

Enligt förarbetena till BrB skall behandlingen i anstalt i första hand vara avsedd för unga lagöverträdare som fyllt 18 år, dock föreligger inte något formellt hinder mot förordnande om anstaltsbehandling när det gäller äldre. 1 praxis har påföljdsformen i detta hänseende tillämpats i huvudsaklig över- ensstämmelse med intentionerna i förarbetena. Detta framgår av en be- gränsad undersökning som utredningen företagit och som avser vissa upp- gifter ang. de personer som 3.3.1977 undergick behandling i anstalt. Ål- dersfördelningen av dessa sammanlagt 39 intagna var följande.

18—20 år 17 21—24 år 12 25 år eller mera 10

I övrigt kan i detta sammanhang anmärkas att den helt övervägande brottstypen var tillgreppsbrott. Således hade 29 av de intagna gjort sig skyl- diga till stöld eller tillgrepp av fortskaffningsmedel eller försök till sådana brott. Av de 17 personerna i åldersgruppen 18—20 år hade dock en gjort sig skyldig till rån och en till misshandel.

Förordnande om anstaltsbehandling får inte meddelas beträffande den som är under 18 år. I dessa fall skall såsom tidigare sagts ett ev. kortvarigt frihetsberövande i stället komma till stånd genom placering i ungdoms- vårdsskola.

Behandlingen i anstalt skall pågå minst en månad och högst två månader. Den exakta tiden bestäms av övervakningsnämnden under behandlingens gång. Åtgärden är således i princip tidsobestämd.

• Sida 90
•  Original

Före 1.7.1974 gällde att behandlingen i anstalt skulle verkställas i särskild tillsynsanstalt. Härigenom skulle undvikas att de till skyddstillsyn dömda kom i kontakt med ett mera brottsbelastat anstaltsklientel. Tillsynsanstal- terna skulle därjämte förfoga över särskilda resurser som var ägnade att tillgodose frihetsberövandets behandlingsändamål. Numera gäller som ti- digare redovisats i huvudsak gemensamma verkställighetsregler för allt fri— hetsberövande inom kriminalvården. Detta betyder att särskilda anstalter inte har förbehållits enbart skyddstillsynsklientelet. Av de i den tidigare nämnda undersökningen ingående personerna var 15 intagna i de förut- varande tillsynsanstalterna Asptuna, Lindome, Stångby, Bergsåker och Båts- hagen. Av de övriga vistades 9 personer i annan öppen anstalt och, an- märkningsvärt nog, 15 personer i sluten anstalt.

Enligt nuvarande ordning är övervakningsnämnd verkställighetsmyndig- het i fråga om skyddstillsyn, dock ankommer det på chef för kriminal- vårdsregion att besluta om var förordnande om anstaltsbehandling skall gå i verkställighet. Övervakningsnämnden skall således handha övervak- ningen av de dömda, vilket innebär att nämnden förordnar övervakare samt utövar tillsyn över denne. Nämnden beslutar vidare om övervakningens upphörande samt om användningen av särskilda föreskrifter och om sank- tioner. Beslut om anstaltsbehandling eller om undanröjande av skyddstillsyn ankommer dock alltid på domstol.

När det gäller det praktiska handhavandet av övervakningen och tillsynen över denna kan det sägas att övervakningsnämndens verksamhet i regel är av övervägande formell beskaffenhet. I realiteten utövas dessa funktioner av skyddskonsulenten och de övriga tjänstemän som är anställda inom fri- vårdsorganisationen. Det förekommer således sällan att nämnden ingriper i ett enskilt övervakningsärende utan att frågan om ingripande aktualiserats av skyddskonsulenten eller tjänsteman hos denne.

I betänkandet ”Kriminalvårdens nämnder” (SOU 1975:16) har övervak- ningsnämndutredningen föreslagit väsentliga förändringar i fråga om kri- minalvårdens nämndorganisation. Bl.a. har utredningen föreslagit att det praktiska handhavandet av övervakningen och tillsynen över denna även i formellt hänseende skall ankomma på skyddskonsulenten, som därvid skall vara behörig att förordna och entlediga övervakare. Tillsynen över Skyddskonsulentens verksamhet skall i första hand ankomma på krimi- nalvårdens regionchef. Övervakningsnämndema, som i förslaget erhållit be- nämningen kriminalvårdsnämnder, skall således inte längre fungera som allmän tillsynsmyndighet i förhållande till frivårdsorganisationen. De skall däremot ha kvar beslutanderätten i flertalet av de frågor som nu ankommer på deras avgörande, dock endast i sådana ärenden som anhängiggjorts av skyddskonsulenten. Dessutom skall kriminalvårdsnämnd på talan av skyddskonsulent vara behörig att förordna om anstaltsbehandling.

Den som står under övervakning efter dom på skyddstillsyn skall enligt föreskrift i BrB hålla övervakaren underrättad om sin bostad och arbets- anställning, på kallelse inställa sig hos honom och i övrigt enligt hans an- visningar upprätthålla förbindelse med honom. Denna föreskrift ger över- vakaren ett avsevärt mått av frihet när det gäller att avgöra hur övervak- ningen skall bedrivas. Den anger således inte närmare hur ofta övervakaren och den dömde skall ha kontakt med varandra och i vad mån kontakt

• Sida 91
•  Original

skall upprätthållas genom personligt sammanträffande eller på annat sätt. Detta betyder att intensiteten i övervakningen kan bli mycket olika i olika fall, beroende i första hand på vilket övervakningsbehov som föreligger men också på den dömdes vilja till samarbete och hans förtroende för över- vakaren samt på övervakarens intresse och fallenhet för uppgiften. Hur övervakning vid skyddstillsyn utformas och fungerar i praktiken har bl. a. belysts i redovisningen för det s.k. Sundsvalls-projektet (se särskild rap- portserie samt preliminär utvärdering i brottsförebyggande rådets rapport 1975:l "Kriminalvård i frihet”). 1 frivårdsförordningen (1977z329 som trädde i kraft 1.10.1977 finns dock numera bestämmelser som närmare reglerar kontakterna mellan frivården och den dömde.

Enligt 26 kap. 145 BrB ställs också vissa andra generella krav på den som dömts till skyddstillsyn. Den dömde skall nämligen under prövotiden iaktta skötsamhet, efter förmåga söka försörja sig samt göra vad han förmår för att fullgöra en ev. skyldighet att ersätta genom brottet uppkommen skada. Bestämmelsen har utsatts för kritik. Det har sagts att den är alltför obestämd till sitt innehåll och inte ger den dömde någon egentlig upplysning om vad han har att rätta sig efter. Vidare har bestämmelsen ansetts endast ge uttryck för sådana krav som ställs på envar och som därför inte hänför sig särskilt till personer som dömts till påföljd för brott. I ett betänkande av nordiska straffrättskommittén (Prövelösladelse, Nordisk utredningsserie nr 3/1970) har uttalats, att det är olyckligt att frågor om frihetsberövande i vissa fall kan komma att avgöras efter en prövning huruvida den dömde gjort sig skyldig till en överträdelse av en bestämmelse av ifrågavarande karaktär.

De generella krav som ställs på den som dömts till skyddstillsyn, skyl— digheten att hålla viss kontakt med övervakaren samt att iaktta skötsamhet m. m., kan i det enskilda fallet kompletteras med särskild föreskrift. Sådan kan enligt 26 kap. 15 5 BrB avse vistelseort eller bostad, utbildning eller arbetsanställning samt läkarvård, nykterhetsvård eller annan vård eller behandling i eller utom sjukhus eller annan dylik inrättning. Särskild fö- reskrift kan också avse tid och sätt för fullgörande av skadeståndsskyldighet.

Det har ibland ifrågasatts om det kan ha något värde att meddela fö- reskrifter av det slag som anges i stadgandet och som närmast syftar till att åstadkomma förbättringar i den dömdes sociala situation. I de fall den dömde är beredd att frivilligt fullgöra det som avses med föreskriften är denna obehövlig medan det i allmänhet inte finns något lämpligt sätt att framtvinga ett fullgörande i de fall den dömde inte medverkar. En vanlig uppfattning är å andra sidan att den påtryckning på den dömde som en föreskrift skall utgöra ibland kan vara nödvändig för att erforderlig behand- ling skall komma till stånd och för att den dömde skall komma till insikt om sina problem. Särskilda föreskrifter i anslutning till skyddstillsyn med- delas endast i ganska ringa omfattning.

Den som allvarligt åsidosätter sina åligganden enligt domen på skydds- tillsyn riskerar enligt 28 kap. 85 BrB att påföljden undanröjs och ersätts med annan påföljd, vanligen fängelse, eller att förordnande om behandling i anstalt meddelas. De krav som ställs på den dömde är således ytterst sanktionerade genom frihetsberövande. Det kan emellertid sägas att hotet om frihetsberövande är av övervägande formell natur. Beslut om undan-

• Sida 92
•  Original

röjande eller anstaltsbehandling meddelas nämligen i ytterst ringa omfatt- ning. Under år 1976 gjorde således övervakningsnämnderna endast i 20 fall framställning till åklagare med begäran att talan om sådan åtgärd skulle väckas. Som jämförelse kan nämnas att samma år i genomsnitt 13 158 per- soner stod under övervakning efter dom på skyddstillsyn.

En skyddstillsyn kan undanröjas inte bara i anledning av att den dömde underlåter att hålla kontakt med övervakaren, missköter sig eller bryter mot en särskild föreskrift utan också i anledning av återfall i brott under prövotiden. Detta är av naturliga skäl en betydligt vanligare anledning till att undanröjande sker. Återfall i brott föranleder emellertid långt ifrån alltid att skyddstillsynen undanröjs. Rätten kan nämligen i stället vid den nya lagföringen utmäta en särskild påföljd för det nya brottet eller också förordna att skyddstillsynen, eventuellt förstärkt med böter eller anstaltsbehandling, skall avse även detta. Förordnande av senast angivet slag kan ibland vid upprepade återfall i brott meddelas flera gånger. När det gäller de 39 personer som 3.3.1977 undergick behandling i anstalt avsåg skyddstillsynen i 15 fall brottslighet enligt två olika domar. I 3 fall hade beslutet om anstaltsbe- handling meddelats först vid den tredje lagföringen. Av de 21 personer som undergick anstaltsbehandling i anledning av den första domen på skyddstillsyn hade 4 tidigare varit dömda till fängelse.

Såsom tidigare sagts skall skyddstillsynspåföljden fylla två olika funk- tioner, en kontrollfunktion och en hjälpfunktion. I den kriminalpolitiska debatten har ibland gjorts gällande att dessa båda funktioner är oförenliga och att sammanblandningen av dem utgör ett allvarligt hinder mot ett effek- tivt frivårdsarbete där särskilt den sociala hjälpverksamheten blir lidande. Framför allt har det sagts att övervakarnas rapporteringsskyldighet gentemot överordnade rättsvårdande myndigheter är till skada för hjälparbetets effek- tivitet, eftersom ett förtroendefullt samarbete mellan övervakare och klient i allmänhet inte kan etableras under sådana förhållanden. Vidare har man kritiserat att det inom skyddstillsyn finns möjlighet att med hjälp av fö- reskrifter under hot om sanktioner tvinga den dömde att underkasta sig viss vård eller behandling.

Frivårdens utformning har debatterats även i de nordiska grannländerna. Av stort intresse är därvid de förslag som nu övervägs i Danmark och Finland. Båda förslagen innebär åtskillnad mellan hjälpfunktionen och kon- trollfunktionen, men lösningarna är i övrigt helt olika.

I Finland överväger straffrättskommittén en ny påföljd i frihet, benämnd straffövervakning eller anmälningsskyldighet. Påföljden som avses bli ett alternativ till frihetsstraff skall enbart tillgodose ett kontrolländamål. Till påföljden skall således inte knytas någon social verksamhet.

Enligt ett danskt utredningsförslag från 1975 ”Kriminalforsorg — Social- forsorg” skall kriminalvården i frihet i stället befrias från sin kontrollfunk- tion. En dom som innefattar kriminalvård i frihet skall för den dömdes vidkommande i princip inte innebära mer än en skyldighet att avhålla sig från vidare brottslighet. Tvångsföreskrifter och sanktioner skall således av- skaffas. Frivårdsmyndigheterna skall dock vara skyldiga att under påföljds- tiden erbjuda den dömde sådana sociala hjälp- och stödåtgärder som kan främja hans tillrättaförande.

Det danska utredningsförslaget kan sägas ge uttryck för den uppfattningen

• Sida 93
•  Original

att övervakning i ett stort antal fall anordnas mera i syfte att låta den dömde komma i åtnjutande av lämpliga stöd- och hjälpåtgärder än för att han skall bli föremål för kontroll. En sådan uppfattning har framförts även i Sverige. Kriminalvårdsberedningen uttalade således i sitt betänkande (SOU 1972:64) att den traditionella övervakningen med kontrollinslag borde kunna undvaras beträffande en stor del av skyddstillsynsklientelet. I stället för övervakare borde förordnas kontaktman för de frivårdsklienter som dömts till skyddstillsyn endast på grund av sitt behov av personligt och socialt stöd.

3.5. Andra påföljdsalternativ

I flertalet västeuropeiska länder liksom på många andra håll i världen går det kriminalpolitiska reformarbetet ut på att så långt som möjligt begränsa användningen av fängelsestraff. Den gemensamma grunden för strävandena är uppfattningen att fängelse är en inhuman påföljd som dessutom är in- effektiv i den bemärkelsen att den inte är ägnad att främja de dömdas tillrättaförande. Härtill kommer att fängelse är mycket resurskrävande i järn- förelse med andra påföljder. Nya påföljdsformer som till någon del skall kunna ersätta fängelse har utvecklats och i vissa länder också prövats och utvärderats.

I vissa fall har reformförslagen tagit sikte på den traditionella övervak- ningspåföljden. Detta gäller såsom nyss redovisats bl. a. för Danmark och Finland. Vidare representerar den i England föreslagna nya påföljdsformen ”Supervision and Control Order”, vilken omnämnts i avsnitt 2.5, en vida- reutveckling av övervakningen som mera uttalat tar sikte på en klientel- överföring från frihetsstraff till kriminalvård i frihet. Det engelska påföljds- förslaget innebär att kriminalvården i frihet delas upp på två olika påföljds- former, dels den nya påföljden med en intensiv och kontrollinriktad över- vakning och dels den nuvarande ”probation”-påföljden med en övervakning av traditionellt slag. En fördelning av frivårdsklientelet mellan ”ordinär” och ”intensiv” övervakning har också föreslagits i Sverige av Eckhardt Kuhl- horn i redovisningen för det av brottsförebyggande rådet genomförda s. k. Sundsvalls-projektet.

Det ”alternativ till frihetsstraff” som blivit mest uppmärksammat är tro- ligen den engelska påföljdsformen ”Community Service Order”, i svensk översättning ofta benämnd ”samhällstjänst”. Påföljden infördes i den eng- elska strafllagstiftningen 1972 och har tillämpats sedan 1973, från början endast försöksvis i vissa regioner men fr. o. m. 1.4.1975 över hela England och Wales. Den som döms till "community service” åläggs i domen att inom ett år på sin fritid utföra samhällsnyttigt arbete i en sammanlagd omfattning av minst 40 och högst 240 timmar. Påföljden kan ådömas den som gjort sig skyldig till brott varå fängelse kan följa under förutsättning att han fyllt 17 år och förklarat sig villig att underkasta sig påföljden. De arbetsuppgifter som kan komma i fråga inom ramen för ”community ser- vice” utväljs av frivårdsorganisationen, Det kan därvid i vissa fall röra sig om för ändamålet särskilt upprättade arbetsprojekt i frivårdens regi. 1 första

• Sida 94
•  Original

hand anskaffas emellertid arbetsuppgifter i samarbete med ideella organi- sationer vilka bedriver social eller kulturell verksamhet. Detta får ofta till följd att de dömda arbetar tillsammans med personer som av ideella skäl tar sin fritid i anspråk för ändamålet. Såsom exempel på arbetsuppgifter vilka förekommit under försöksverksamheten kan nämnas upprustning av pensionärslägenheter, biträde vid arkeologiska utgrävningar eller naturvårds- projekt, reparation av leksaker åt barnhem och förskolor, uppförande av lekplatser, hjälp åt handikappade barn i simhallar, besöksverksamhet i ål- derdomshem och på sjukhus. Viktigt är att arbetsuppgiftema skall vara av sådant slag att de normalt inte kommer till utförande med hjälp av betald arbetskraft.

Samhällstjänst förekommer som särskild påföljdsfortn, förutom i England, bl. a. i vissa delstater i USA och Australien. Vidare kan samhällstjänst an- ordnas i Västtyskland dels som förvandlingsstraff för böter och dels som en "Erziehungsmassregel" (uppfostringsåtgärd) inom ramen för ungdoms- straffrätten. ] den senare formen har samhällstjänst på vissa håll kommit till användning i mycket stor omfattning. I Hamburg uppgår nämligen an- talet domar på samhällstjänst (”Arbeitsauflagen”) för lagöverträdare i åldern 14—20 år till ca 1 000 i månaden. Dessa domar innefattar föreläggande för den dömde att under ett eller flera, högst fem, veckoslut arbeta vid varje tillfälle fem timmar i någon samhällsnyttig verksamhet, i de flesta fall på sjukhus eller annan kommunal vårdinrättning. Påföljdsformen, som admi- nistreras av ungdomsdomstolen, anses egentligen inte utgöra något alternativ till frihetsstraff utan bör snarare uppfattas som ett alternativ till ekonomiska sanktioner.

En annan påföljdsform som liksom övervakning och samhällstjänst ibland betraktas som en för vissa fall lämplig ersättningspåföljd för fängelse är det kortvariga frihetsberövandet. Detta anses kunna komma till användning när frihetsberövande visserligen är nödvändigt av hänsyn till allmän laglydnad men då sådana hänsyn å andra sidan inte hindrar att straffet ges mycket kort varaktighet för att dess skadeverkningar för den dömde där- igenom så långt som möjligt skall kunna begränsas.

När det gäller användningen av kortvariga frihetsstraff bör i första hand Nederländerna nämnas. De kortvariga frihetsstraffen utmäts där inom ramen för det ordinära fängelsestraffet vilket saknar i lagen angivet straffminimum. Straffnivån torde generellt sett vara betydligt lägre i Nederländerna än i andra europeiska länder vilket bl. a. tar sig uttryck i fängelsestraff på kortare tid än en månad även för brottslighet av förhållandevis svår beskaffenhet.

I Danmark och Norge förekommer sedan länge ett särskilt kortvarigt frihetsstraff, hefte. Denna påföljd är närmast att betrakta som en mellanform mellan böter och fängelse och den kommer i första hand till användning när det gäller svårare trafikbrottslighet.

Av särskilt intresse är den tyska påföljdsformen "Jugendärrest". Denna påföljd infördes redan under andra världskriget och var då närmast avsedd att utgöra en civil motsvarighet till det militära arreststraffet. Fortfarande kan "Jugendarrest" sägas ha kvar sin karaktär av sträng disciplinåtgärd men en ny verkställighetslagstiftning för Västtyskland som trätt i kraft l.1.1977 syftar till att bättre anpassa påföljden till tidens krav. Denna lag- stiftning innebär att en tidigare huvudregel om isolering ersätts med en

• Sida 95
•  Original

huvudregel om gemenskap mellan de dömda. Vidare skall anstaltstiden innefatta ett aktivt behandlingsarbete med huvudvikten lagd vid social prob- lemlösning, gruppterapi och utbildning. Kvalificerad personal skall efter hand knytas till anstalterna i vilka enligt hittillsvarande ordning ungdoms- domaren ensam varit ansvarig för behandlingsarbetet. Anstalterna skall slut- ligen samarbeta med den lokala socialvården och skolan och de intagna skall under strafftiden ha viss möjlighet att delta i arbete, utbildning och fritidsaktiviteter utanför anstalten.

”Jugendarrest” förekommer i tre olika former, ”Kurzarrest” i 2—6 dagar, ”Dauerarrest” i 1—4 veckor samt ”Freizeitarrest” som avtjänas under 1—4 veckoslut. Det förekommer anmärkningsvärda variationer mellan delsta- terna när det gäller tillämpningen av de olika arrestformerna. I Hamburg tillämpas således i princip endast ”Dauerarrest” medan å andra sidan Berlin har en betydande andel ”Freizeitarrest".

Anledningen till att man i Hamburg underlåter att använda sig av ”Frei- zeitarrest” är den att man inte anser sig kunna ge påföljdsformen ett me- ningsfullt innehåll. Annars är just veckoslutsarrester, som enbart tari anspråk den dömdes fritid, den form av kortvarigt frihetsstraff som varit föremål för störst intresse i den internationella kriminalpolitiska debatten.

Problemet att ge veckoslutsarresten ett meningsfullt innehåll har i Nya Zeeland lösts på det sättet att man förenat denna påföljdsform med en variant av samhällstjänst. Påföljden som kallas ”periodic detention” infördes som ungdomspåföljd 1962 och var då avsedd att fylla ett behov av mel- lanpåföljd mellan ”probation” (skyddstillsyn) och ”borstal” (ungdomsfäng- else). Den innebär åläggande för den dömde att under en bestämd påföljdstid, högst 12 månader, inställa sig vid ett ”periodic detention centre” och delta i den verksamhet som där bedrivs dels under 2—4 timmar varje onsdag kväll och dels under 40 timmar varje veckoslut, från fredag kl. 19.00 till söndag kl. 11.00. Verksamheten vid ”periodic detention centre” är inom vissa gemensamma ramar olika inom de åtta särskilda institutioner som finns i landet. Föreståndarna har således stora möjligheter att sätta sin per- sonliga prägel på verksamheten. Inriktningen av denna kan även påverkas av de rådgivande organ, som finns knutna till varje ”centre” och som in- nehåller företrädare på det lokala planet för domstolarna, polisen, social- vården, skyddskonsulenterna, advokatkåren samt de fackliga och religiösa sammanslutningarna. Ett veckoschema vid ett ”centre” kan se ut på följande sätt. Onsdag kväll kan ägnas åt undervisning i samhällskunskap eller in- nehålla besök av en föredragshållare. Fredag kväll kan innehålla förberedelse av lördagens arbete, fysisk träning, gruppsamtal eller stödundervisning i engelska och matematik. Lördagar ägnas i de flesta fall åt samhällstjänst, vilket innebär att de dömda utför obetalt arbete antingen inom institutionen eller ute i samhället, företrädesvis inom sjukhus eller vårdinrättningar eller hemma hos gamla, sjuka eller handikappade. Arbetet får inte vara av det slaget att det eljest skulle ha blivit utfört av betald arbetskraft. Lördagskvällen kan innehålla underhållningsprogram, biobesök, kontakt med ungdomsor- ganisationer, idrott eller annat med i regel större underhållningsvärde än det som innefattas i de andra kvällarnas program. Söndagarna saknar som regel formella programpunkter. Vid ett "periodic detention centre" ersätts det normala veckoslutsprogrammet ibland med en utflykt till Nya Zeelands

• Sida 96
•  Original

sydalper. ”Periodic detention” kan ådömas i kombination med ”probation”, vilket vanligen innebär att den dömde står under övervakning under ett år efter det att ”periodic detention”-påföljden blivit verkställd. I vissa fall kan övervakningen dock anordnas redan från den gemensamma påföljds- tidens början.

”Periodic detention” kan som påföljdsform närmast inordnas under det engelska begreppet ”semi-detention”. Härmed avses en institutionsplacering som inte på samma sätt som fängelsestraffet avskärmar den dömde från samhället utanför institutionen. Olika former av ”semi-detention” nämns ofta som lämpliga alternativ till frihetsstraff och förekommer också i många länder, vanligen som komplement till andra påföljdsformer. I England kan således en ”probation”-påföljd kombineras med en föreskrift att den dömde under viss tid, högst ett år, skall ha sin bostad i ett ”hostel”. Sådan föreskrift används främst med avseende på klienter som inte på annat till- fredsställande sätt kan lösa sina bostadsproblem. Ett ”hostel” får på så sätt i regel samma betydelse som de svenska frivårdshotellen, dock med den väsentliga skillnaden att en placering i frivårdshotell inte förbinds med en tvingande föreskrift. Såsom tidigare sagts har användningen av ”hostels” förutsatts bli ett viktigt och vanligen förekommande inslag i den föreslagna nya engelska påföljden ”supervision and control order”. Enligt vad som sägs i förslaget krävs därför ett betydande resurstillskott i form av nya ”hos- tels”. Dessa bör inrättas på olika sätt för att kunna tjäna olika ändamål. Några bör således liksom de nuvarande huvudsakligen fungera som bostad för klienterna och utformas närmast som hotell eller pensionat. I andra fall bör ”hostel”-verksamheten inriktas på en förhållandevis sträng kontroll av de dömda och slutligen bör till vissa ”hostels” knytas kvalificerad be- handlingspersonal av olika slag.

3.6. Barnavårdslagstiftningen

3.6.1. Gällande rätt

Såsom framgått av den tidigare framställningen samt av redogörelserna i bilaga 1 och 2 har de flesta som dömts till ungdomsfängelse varit föremål för åtgärder enligt barnavårdslagen i anledning av tidigare kriminalitet. I många fall har domen på ungdomsfängelse omedelbart föregåtts av vård enligt barnavårdslagen. Med hänsyn till det nära samband som således fö- religger mellan kriminalvård och barnavård när det gäller behandlingen av unga lagöverträdare är det nödvändigt att beakta barnavårdslagstiftningens utformning i samband med en reform i fråga om ungdomsfängelsepåföljden.

Enligt gällande rätt kan åtgärder enligt barnavårdslagen i stor utsträckning ersätta påföljd enligt brottsbalken när det gäller reaktionen mot brott som begåtts av ungdomar. Således kan domstol enligt 31 kap. l ä BrB såsom brottspåföljd överlämna åt barnavårdsnämnd eller styrelse för ungdoms- vårdsskola att föranstalta om erforderlig vård enligt barnavårdslagen av den som enligt bestämmelserna i nämnda lag kan bli föremål för sådan vård. Genom olika bestämmelser i brottsbalken har åtgärder enligt barnavårdslagen dessutom beretts ett särskilt företräde framför andra påföljder när

• Sida 97
•  Original

det gäller ungdomar under 18 år. Vidare kan åklagare med stöd av 15 lagen med vissa bestämmelser om unga lagöverträdare (1964:167) besluta om åtalsunderlåtelse när det gäller brott som begåtts av den som vid tiden för brottet ej fyllt 18 år under förutsättning, dels att vissa åtgärder enligt barnavårdslagen kommer till stånd eller den underårige blir föremål för så- dana hjälp- och stödåtgärder som med skäl kan antas lämpligast för hans tillrättaförande, dels att åtal inte krävs av hänsyn till allmän laglydnad. Åklagare kan härjämte underlåta åtal enligt 69% barnavårdslagen i fråga om den som för vård enligt nämnda lag är intagen i ungdomsvårdsskola.

Av tabell 5 framgår i vilken utsträckning domstol enligt 31 kap. 1 & BrB förordnat om överlämnande till vård enligt barnavårdslagen samt i vilken utsträckning åklagare beslutat om åtalsunderlåtelse enligt 1964 års lag re- spektive 69 & barnavårdslagen. Siffrorna avser grövre brott begångna av ung- domar i åldern 15—20 år och hänför sig till år 1975. Som jämförelse kan nämnas att hela antalet domar och beslut om åtalsunderlåtelse för grövre brott under 1975 uppgick till 7 455 för åldersgruppen 15—17 år och till 6 123 för åldersgruppen 18—20 år.

Ingripande enligt barnavårdslagen kan med stöd av 25bé nämnda lag göras om någon, som ej fyllt 20 år, på grund av brottslig gärning, sedeslöst levnadssätt, underlåtenhet att efter förmåga ärligen försörja sig, missbruk av rusdrycker eller narkotiska medel eller av annan jämförlig anledning är i behov av särskilda tillrättaförande åtgärder från samhällets sida. Mot den som begått brott får dock ingripande inte göras efter det att han fyllt 18 år, om inte hans livsföring i övrigt utgör tillräcklig anledning för ett ingripande eller sådant måste anses lämpligast med hänsyn till redan på- gående behandling eller av andra skäl.

Då skäl för ingripande föreligger skall enligt 26 & barnavårdslagen i första hand vidtas förebyggande åtgärder, såsom hjälp- och stödåtgärder, förmaning eller varning, föreskrifter rörande den unges levnadsförhållanden eller över- vakning. Har förebyggande åtgärder vidtagits utan att medföra rättelse eller bedöms sådana åtgärder vara gagnlösa, skall den unge enligt 295 barna- vårdslagen omhändertas för samhällsvård. Den som omhändertagits för sam- hällsvård skall företrädesvis överlämnas till enskilt hem eller placeras i lämp- lig anstalt. Samhällsvården upphör då den omhändertagne fyller 18 år eller, om han omhändertagits med stöd av 25 b & barnavårdslagen efter det han fyllt 15 år, senast tre år efter omhändertagandet.

I vissa fall kan den som omhändertagits för samhällsvård inskrivas vid ungdomsvårdsskola. Vården vid ungdomsvårdsskola företer många likheter med vården i ungdomsfängelse. Således innebär ungdomsvårdsskola liksom ungdomsfängelse frihetsberövande under en på förhand obestämd tid med efterföljande vård i frihet. I regel kan dock den som intagits i ungdomsvårdsskola räkna med ett kortare första frihetsberövande än det som följer vid ungdomsfängelse. Tiden för vården inom skola uppgår näm- ligen i allmänhet till 3—4 månader. Den som överförts till vård utom skola kan återtas till skolan i anledning av ny brottslighet, vanligen under för- utsättning att åklagare med stöd av 695 barnavårdslagen beslutar om åtalsunderlåtelse. Återintagning kan även ske av andra skäl. Sådan åter- intagning som inte har samband med brottslighet från elevens sida kan antas vara avsevärt mera frekvent vid ungdomsvårdsskola än vid ungdoms- fängelse.

• Sida 98
•  Original

Utskrivning från ungdomsvårdsskola skall enligt 675 barnavårdslagen ske senast då eleven fyller 20 år eller, om han omhändertagits för sam- hällsvård efter det han fyllt 17 är, senast tre år efter omhändertagandet. Eleven skall utskrivas tidigare om ändamålet med vården kan anses uppnått, om han behöver vård, fostran eller utbildning, som bättre kan beredas honom på annat sätt än genom ungdomsvårdsskolas försorg, eller om han intagits i kriminalvårdsanstalt.

År 1975 inskrevs 318 nya elever i ungdomsvårdsskolorna. Hela ungdoms- vårdsskoleklientelet uppgick 31.12.1975 till 922 personer, varav 469 var fö- remål för vård inom skola. Av dem som vårdades inom skola hade 199 fyllt 18 år.

Tabell 5.

Dom/beslut 15—17 år 18—20 år Totalt

Dom på överlämnande till vård enligt BvL 60] 227 828 Åtalsunderlåtelse enl. 1964 års lag 5439 — 5 439 Åtalsunderlåtelse enl. 69ä BvL ] 152 667 1 819 Totalt 7 192 894 8 086

3.6.2. Socialutredningen

Socialutredningen, som haft i uppdrag att göra en allmän översyn av de tre sociala vårdlagama — nykterhetsvårdslagen, socialhjälpslagen och bar- navårdslagen, har i sitt slutbetänkande ”Socialtjänst och socialförsäkrings- tillägg” (SOU 1977:40) lämnat förslag till en genomgripande reform av den allmänna socialvården.

Enligt socialutredningens förslag skall de tre särskilda vårdlagama ersättas av en gemensam socialtjänstlag. I lagen skall anges målet för samhällets sociala verksamhet samt kommunens ansvar för denna. Vidare skall lagen bl.a. innehålla bestämmelser med allmänna riktlinjer för socialtjänsten.

En grundläggande princip i socialutredningens förslag är att samhällets sociala insatser för den enskilde skall utformas och genomföras tillsammans med honom. Denna princip, som kommer till uttryck i förslaget till so- cialtjänstlag, utesluter vård- och behandlingsinsatser som inte har stöd i den enskildes samtycke. I kompletterande lagstiftning skall dock för vissa fall medges undantag från principen. När det gäller denna kompletterande lagstiftning innehåller betänkandet två olika förslag. Enligt huvudförslaget, som omfattas av socialutredningens majoritet, skall tvångsmässiga insatser inte kunna komma i fråga för andra än underåriga enligt ett förslag till lag med särskilda bestämmelser om vård av underårig medan alternativ- förslaget, som innefattas i förslag till lag med särskilda bestämmelser om vård inom socialtjänsten, också ger möjlighet att i fråga om vuxna miss- brukare av beroendeframkallande medel föranstalta om vård utan vårdta- garens samtycke.

När det gäller underåriga bör, enligt socialutredningens mening, behovet av vårdåtgärder mot den enskildes vilja kunna starkt begränsas. Genom

• Sida 99
•  Original

en utbyggnad av generellt förebyggande åtgärder och med en rikt diffe- rentierad hjälpverksamhet skall socialtjänsten inriktas på att i samförstånd med den underårige och hans föräldrar tillgodose den underåriges behov av stöd och hjälp. Inom en stödjande och rådgivande verksamhet av detta slag saknas utrymme för motsvarigheter till de mindre ingripande åtgärder som kan vidtas enligt barnavårdslagen, nämligen förmaning, vaming och meddelande av föreskrifter. Detsamma gäller för övervakningsinstitutet. I vissa situationer, då behovet av sociala insatser inte kan tillgodoses i frivilliga former, måste dock samhället kunna ingripa utan den enskildes samtycke. Detta är enligt de båda alternativa lagförslagen fallet dels då brister i om- sorgen om ett barn eller annat förhållande i hemmet medför fara för barnets hälsa eller utveckling och dels då en underårig genom sitt eget beteende — missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller annat därmed jämförbart beteende — utsätter sig för allvarlig fara till hälsa eller utveckling. Socialutredningen ansluter sig således i stort till de grunder för samhällsingripande som nu anges i 25 a) och b) && barnavårdslagen. En viktig principiell skillnad föreligger dock däri att det i socialutredningens förslag klart uttalas att den underåriges vårdbehov skall utgöra grund för ett in- gripande, varför ett sådant inte får komma till stånd i syfte att förhindra för samhället skadliga beteenden från den underåriges sida.

Vård utan samtycke skall enligt lagförslagen beslutas av länsrätt efter ansökan av socialnämnd. I beslutet skall anges den tid under vilken vården längst får pågå. Tiden får inte överstiga tre månader. Socialnämnden skall ha befogenhet att avsluta vården innan den i beslutet angivna tiden gått till ända. Verkställigheten av beslutet ankommer på socialnämnden. Detta innebär att nämnden bestämmer hur vården skall ordnas och var den unge skall vistas under vårdtiden. Den unge behöver inte placeras utanför det egna hemmet, om tillräckliga behandlingsinsatser kan göras där. I andra fall kan vården anordnas såväl i annat enskilt hem som i institution. När det gäller den institutionella vården inom socialtjänsten skall enligt social- utredningens mening differentiering efter ålder, kön och symtom så långt möjligt undvikas. Institutioner, vilka i betänkandet benämns hem för vård eller boende, skall dels stå öppna för alla som efterfrågar vård och dels tas i anspråk för sådana unga som skall beredas vård med stöd av den särskilda lagen. Vården av dessa unga skall i princip inte skilja sig från den som bereds vårdbehövande vilka frivilligt söker vård, dock skall det finnas vissa möjligheter att besluta om inskränkning av den unges rörel- sefrihet. Socialnämnden får besluta att omedelbart omhänderta underårig när det är sannolikt att han behöver beredas vård enligt den särskilda lagen och länsrättens beslut inte kan avvaktas.

Förslaget till lag med särskilda bestämmelser om vård av underårig avser enbart barn och ungdomar som ej fyllt 18 år. Vård enligt lagen kan inte anordnas efter det att den unge uppnått myndig ålder och vård som dess- förinnan beslutats skall upphöra senast när den unge fyller 18 år. Detta innebär att barnavårdslagens bestämmelser om tvångsmässig vård av ung- domar närmast över myndighetsåldern helt saknar motsvarighet i social- utredningens huvudförslag. Även alternativförslaget innefattar i detta hän- seende en kraftig begränsning i förhållande till barnavårdslagen. Enligt detta förslag får vård mot den enskildes vilja beredas annan än underårig endast

• Sida 100
•  Original

om han genom missbruk av beroendeframkallande medel är i trängande behov av vård samt utebliven vård innebär allvarlig fara för hans hälsa eller annars måste antagas medföra allvarliga sociala skadeverkningar för honom. De föreslagna bestämmelserna om vård av vuxna missbrukare över- ensstämmer i fråga om tidsbegränsningen av ingripandet samt dettas ut- formning med vad som enligt ovan skall gälla för vård av underårig.

Den av socialutredningen föreslagna reformen får konsekvenser också för brottsbalkens påföljdssystem. De i 31 kap. 1 och 2 55 BrB beskrivna påföljdsformerna överlämnande till vård enligt barnavårdslagen resp. lagen om nykterhetsvård ersätts med en påföljd som kallas överlämnande till vård inom socialtjänsten. Sådant överlämnande skall kunna ske såväl när lagöverträdaren frivilligt ingår i ett vård- och behandlingsarbete inom so- cialtjänsten som då vård kan beredas honom med stöd av den föreslagna lagen med särskilda bestämmelser om vård av underårig. Har någon över- lämnats till frivillig vård inom socialtjänsten och framkommer det efter domen att den förutsatta vården inte kan genomföras med den dömdes samtycke, får domstolen enligt ett förslag till ändring i 38 kap. 25 BrB efter ansökan av åklagare undanröja förordnandet om överlämnande och döma till annan påföljd. Ett sådant förfarande förutsätter dock att åklagaren med stöd av 6 5 kungörelsen (19641740) med föreskrifter för åklagare i vissa brottmål självmant inhämtar upplysningar om vilken vård eller behandling som kommit till stånd. Socialutredningen anser nämligen att rapporterings- eller kontrollskyldighet inte bör åläggas socialtjänsten.

Nuvarande ordning innebär såsom tidigare framhållits att det huvudsak- liga ansvaret för behandlingen av lagöverträdare som inte fyllt 18 år lagts på den allmänna socialvården. Åtal skall således normalt inte väckas mot den som vid brottets begående är under 18 år och påföljd som innefattar kriminalvård skall, då åtal väcks, tillämpas endast i undantagsfall. Enligt socialutredningens mening är dess förslag inte ägnat att leda till någon för- ändring av denna ordning.

När det gäller unga lagöverträdare i åldersgrupperna närmast över 18 år är socialutredningen medveten om att dess förslag kommer att leda till en begränsad klientelöverföring från socialvård till kriminalvård, eftersom flertalet fall av tvångsingripanden med stöd av barnavårdslagen mot ung- domar över 18 år utgjort av åklagare eller domstol godtagna alternativ till frihetsberövande inom kriminalvården. Socialutredningen anser dock att det beträffande åtskilliga av dessa fall bör ha funnits möjlighet att finna lösningar genom vårdinsatser på frivillig grund samt att det i övriga fall är mera ändamålsenligt att kriminalvårdens resurser tas i anspråk. Det senare gäller främst för den lilla grupp kriminellt aktiva ungdomar som nu återfinns bland dem som omhändertagits för samhällsvård och skrivits in vid ung- domsvårdsskola i närheten av eller efter 18 års ålder och som gör sig skyldiga till upprepad brottslighet under vård utom skola.

Socialutredningen är angelägen om att markera en tydlig åtskillnad mellan de vårdsynpunkter socialtjänsten har att beakta och de kontrollfunktioner som faller inom straffrättskipningen. Detta hindrar inte att en ändamålsenlig samverkan mellan socialtjänst och kriminalvård skall kunna komma till stånd. Socialutredningen pekar bl. a. på att påföljden skyddstillsyn genom den där ingående kontrollfunktionen kan vara väl ägnad att medverka till

• Sida 101
•  Original

att en vårdbehövande lagöverträdare frivilligt underkastar sig erforderlig vård inom socialtjänsten. Vidare framhåller socialutredningen att det är viktigt att socialtjänsten erbjuder stöd och hjälp åt dem som dömts till kriminalvård i frihet eller frigivits från anstalt. När det gäller den senare gruppen bör socialtjänsten vara beredd att på ett tidigt stadium i förberedelsearbetet för frigivningen medverka på sådant sätt att den frigivne verkligen får en god- tagbar möjlighet att anpassa sig till livet utanför anstalten.

• Sida 102
•  Original

im '. ättlingar am:—.

_-.|_|»»L

NJ_. . -|||| '" .. -r »_'_.. '.'-ft." ' -" .|'- _ | J | | |_|| "|| | | !) ; llt/|| '|IlII ”JE—jilll ||

..n'_ = ': | __.ti....-l"' '... .

”lpi-ur"...”

. |. * l l... ?, nur”- fc "n' ..'.. .

') ut..] |I_IJ1jm' _'l:"l... .a' ...-n» '|H.|r|"'."lf'ttl

| ___. ' | ||| _, || | . _..jt _, |_l'._.|._»... __, " ”'.'Itl',|'l_"J tar...... _».Ift [. _'lH'_||”

'.".H'PEW ' -* || |

— .H.—'I -.. ..t.|| ' nl'pi '. till."

5. o.!!!

. _. _ '|'. MIDI-. d'."

. || ul ”'

"Hm-' I-Eflg'P

' "HL-'"'HLL1 '. E'Il'hl

'-»»-|-» »att-r» lill' » » lta..."- Init.

trut-[$'" _IFI'. "li im”! I FIJIWII'

& . , _" ' ', '.». här:*. ;...» »» |». _, ... ... ... . — * ' mn ' mm till l'|

• Sida 103
•  Original

4.1. Kriminalvård i frihet i stället för ungdomsfängelse

Det kan antas att ungdomsfängelse kommer att ersättas med det tidsbe- stämda fängelsestraffet, om inte andra lagändringar vidtas i samband med att ungdomsfängelse avskaffas. Detta gäller om domstolarnas praxis förblir oförändrad i fråga om valet mellan frihetsberövande och icke-frihetsberö- vande påföljd. Skulle en förskjutning i praxis äga rum i riktning mot ytter- ligare tillämpning av kriminalvård i frihet, bör således utan lagändring skyddstillsyn i vissa fall kunna komma i fråga som ersättningspåföljd för ungdomsfängelse. Vidare skulle en förskjutning av såväl domstolarnas som socialvårdens praxis kunna leda till att vård i ungdomsvårdsskola utsträcks att omfatta även ungdomar med sådan kriminell belastning att de nu döms till ungdomsfängelse. Det kan i detta sammanhang f.ö. nämnas att den danska socialstyrelsen motsatte sig ett avskaffande av ungdomsfängelse i Danmark just med hänsyn till att en sådan reform kunde leda till en icke godtagbar ökning av belastningen på bamavårdens anstaltssystem. Utveck- lingen i Danmark har emellertid visat att socialstyrelsens farhågor inte be- sannats. Utredningen har, när det gäller frågan om ersättningspåföljd för ung- domsfängelse, inte funnit anledning att grunda sina överväganden på än- taganden om rättsutvecklingen i praxis. Den omständigheten att denna, betraktad i ett längre perspektiv, hittills inneburit att tillämpningen av på- följder som inte innefattar frihetsberövande fortlöpande ökat utgör inte gar- anti för en fortsatt utveckling i samma riktning. Om ungdomsfängelse, såsom förutskickats i direktiven, till någon del skall kunna ersättas med skydds- tillsyn, måste således med denna utgångspunkt en ungdomsfängelserefonn kombineras med lagstiftningsåtgärder som syftar till en utvidgning av till- lämpningsområdet för skyddstillsyn. Härmed avses inte en vidgning av det formella tillämpningsområdet för påföljden, eftersom praktiskt taget intet finns att vinna på en sådan åtgärd. Skyddstillsyn kan nämligen formellt sett komma i fråga i samtliga fall då även ungdomsfängelse är tillämpligt, dock med den begränsningen enligt 28 kap. 1 5 BrB att det måste föreligga synnerliga skäl då för brottet stadgat straffminimum uppgår till ett år eller mera. I stället måste en reform ta sikte på sådana förändringar av skydds- tillsynens innehåll att påföljden vid en samlad bedömning kan framstå som mera ändamålsenlig än frihetsstraff för vissa av dem som nu döms till ungdomsfängelse.

• Sida 104
•  Original

Från en synpunkt kan det sägas att skyddstillsyn alltid framstår som en mera ändamålsenlig påföljd än ett frihetsstraff. Skyddstillsyn är bättre ägnad att främja den dömdes anpassning i samhället. I vart fall innefattar påföljden inte den risk för skadeverkningar som enligt vad tidigare fram- hållits är förknippad med frihetsberövande. Den omständigheten att skydds- tillsyn från individualpreventiv synpunkt har ett uppenbart företräde framför frihetsstraff gör att det i och för sig framstår som naturligt att i samband med ett avskaffande av ungdomsfängelse försöka utvidga skyddstillsynens tillämpningsområde när det gäller unga lagöverträdare. Ungdomsfängelse kan nämligen sägas ge uttryck åt en traditionell princip inom straffrätten, enligt vilken hänsynen till allmän laglydnad skall tillmätas mindre betydelse när det är fråga om ungdomar än när det gäller äldre lagöverträdare. Valet av påföljd skall i stället i större utsträckning inriktas på vad som kan vara ägnat att främja den dömdes anpassning i samhället. Om denna princip skall upprätthållas när lagstiftaren genom att avskaffa ungdomsfängelse gett uttryck åt en uppfattning att anstaltsvård inte är ägnad att främja sam- hällsanpassning utan tvärtom ofta får en rakt motsatt effekt, måste kon- sekvensen bli att utrymmet för frihetsberövande av ungdomar bör minskas och utrymmet för påföljder i frihet ökas.

Vad som nu sagts om skyddstillsynens företräde framför frihetsstraffet från individualpreventiv synpunkt är ingen nyhet. Tvärtom tyder den ut- veckling mot en minskad tillämpning av frihetsberövande påföljder som fortgått under en längre tid på att domstolarna i allmänhet inte har någon tilltro till frihetsstraffet som metod att tillrättaföra lagöverträdare. I stället kan det antas att frihetsstraff i rättstillämpningen kommit att förbehållas dels sådana fall där det på grund av brottets svårhet eller art framstått som omöjligt att åsidosätta krav på en kännbar reaktion från samhällets sida, dels sådana fall där tidigare försök med kriminalvård i frihet i anledning av upprepade återfall i brott misslyckats och fortsatta försök därför framstått som meningslösa. I dessa senare fall här valet av frihetsstraff framför skydds- tillsyn närmast sin grund i att domstolen funnit det angeläget att genom frihetsberövandet i vart fall tillfälligt förhindra nya återfall i brott.

När ungdomsfängelse tillämpats, har i många fall båda de faktorer förelegat som enligt vad ovan sagts ansetts utgöra hinder för kriminalvård i frihet. Domen på ungdomsfängelse har således ibland innefattat så allvarlig brotts- lighet att en kännbar reaktion av den anledningen ansetts nödvändig. Vidare har ungdomsfängelse så gott som alltid föregåtts av ett flertal samhällsin- gripanden i anledning av tidigare brottslighet som i regel varit av betydande omfattning. Skyddstillsyn eller åtgärd med motsvarande innehåll inom bar- navården har således redan prövats. Dessutom har gränsen för frihetsbe- rövande åtgärder i många fall uppnåtts redan innan ungdomsfängelse kom- mit ifråga genom att lagöverträdaren tidigare varit intagen i ungdomsvårds- skola eller varit dömd till skyddstillsyn med anstaltsbehandling eller fäng- else. Vad som nu sagts ger vid handen att förutsättningarna för att kriminalvård i frihet skall kunna ersätta ungdomsfängelse är att vården i frihet utformas på sådant sätt att den dels framstår som en för lagöverträdaren mera kännbar reaktion än den nuvarande skyddstillsynen och dels blir bättre ägnad att motverka återfall i brott under påföljdstiden. När det gäller det senare kravet

• Sida 105
•  Original

på en ersättningspåföljd för frihetsstraff kan det sägas att det är uppenbart att en påföljd i frihet aldrig kan ges sådan utformning att den lika effektivt som frihetsstraffet kan förhindra brottslighet eftersom den kontroll av den intagne som frihetsberövandet innefattar inte kan efterliknas. Däremot bör en kriminalvård i frihet som innefattar en intensiv övervakning kunna för- svåra fortsatt brottslig verksamhet så länge övervakningen pågår. En intensiv övervakning innefattar också en väsentlig begränsning av den dömdes hand- lingsfrihet och bör därför kunna tillgodose även det först nämnda kravet på en kännbar reaktion.

Det här förda resonemanget leder till den slutsatsen att en förändring av skyddstillsyn i syfte att vidga påföljdens tillämpningsområde närmast måste sikta på en förstärkning av dess kontrollfunktion. Enligt utredningens uppfattning bör det finnas ett betydande utrymme för en sådan förstärkning. Skyddstillsyn tillämpas nämligen sällan på ett sådant sätt att övervakningen får någon påtaglig brottsförebyggande effekt. Ej heller kan påföljden tillmätas något större värde från allmänpreventiv synpunkt.

Enligt utredningens mening bör alltså en kriminalvård i frihet som till någon del skall kunna ersätta ungdomsfängelse innefatta intensiv övervak- ning i kontrollsyfte. Grundläggande för en sådan övervakning bör vara att övervakaren fortlöpande känner till var klienten befinner sig och vad han sysslar med. Minimikravet härvidlag bör vara att övervakaren håller sig underrättad om var klienten bor, vad denne har för huvudsaklig syssel- sättning och hur hans livsföring i övrigt är. I regel bör övervakaren således också försöka hålla reda på vad klienten företar sig under fritiden. En för- utsättning för att en intensiv övervakning skall kunna fungera är i regel att klienten har ordnade bostads- och sysselsättningsförhållanden. Vidare kan den omständigheten att klientens livsföring innefattar typiska riskmo- ment för återfall i brott, t.ex. missbruk av narkotika, ställa särskilt höga krav på övervakningen. Övervakaren måste därför vara verksam för att avhjälpa brister i fråga om den dömdes bostads- och arbetsförhållanden samt med avseende på hans livsföring och vid behov måste övervakningens intensitet kunna anpassas efter omständigheterna. I sista hand bör den döm- de kunna föreskrivas skyldighet att ha sin bostad i en institution där personal med övervakaransvar finns tillgänglig. En intensiv övervakning ställer alltså stora krav på övervakaren. Viktigt är emellertid att den också ställer tydligt angivna krav på den dömde. Det måste således åligga denne att regelbundet hålla kontakt med övervakaren och hålla denne underrättad om sina förehavanden. För att dessa krav på klienten skall framstå som allvarligt menade måste övervakningen vara förenad med ett effektivt sank- tionssystem.

En intensiv övervakning enligt de grunder som nu beksrivits bör enligt utredningens uppfattning kunna vidga tillämpningsområdet för kriminalvård i frihet väsentligt. Med ett effektivt sanktionssystem bör således en sådan övervakning kunna tillgodose även högt ställda krav på en kännbar reaktion och därigenom höja frivårdens värde från allmänpreventiv synpunkt. Fram- för allt bör emellertid en intensiv övervakning kunna ersätta frihetsstraff i de fall en kännbar reaktion varit påkallad mera med hänsyn till att tidigare försök med kriminalvård i frihet i en lindrigare utformning misslyckats än med hänsyn till brottslighetens allvarliga art. I vart fall bör en övervakning

• Sida 106
•  Original

av denna beskaffenhet kunna tjäna som en mellanform mellan traditionell frivård och fängelsestraff. Slutligen bör en intensiv övervakning kunna häm- ma fortsatt brottslighet under påföljdstiden.

Utredningen föreslår med hänsyn till det anförda att det i anslutning till att ungdomsfängelse avskaffas införs en möjlighet att förena kriminalvård i frihet med intensiv övervakning. En påföljd i frihet som innefattar sådan övervakning kommer oundvikligen att i vissa hänseenden erhålla en ut- formning som påminner om den nuvarande skyddstillsynen. Det skulle därför i princip vara möjligt att inordna den intensiva övervakningen i skyddstillsynspåföljden vilken i sådant fall skulle komma att innefatta två olika verkställighetsformer. En sådan ordning skulle emellertid enligt ut- redningens uppfattning vara betänklig från rättssäkerhetssynpunkt. Den som döms till skyddstillsyn bör nämligen ha ett berättigat anspråk på att redan genom domen få klart för sig om påföljden skall kunna förenas med en intensiv övervakning, antingen från början eller genom ett senare beslut under påföljdstidens gång, eller om kriminalvården i frihet i stället skall bli av ett mindre ingripande slag. Det nu anförda talar för att den intensiva övervakningen bör inordnas i en självständig påföljdsform. Utredningen föreslår att denna påföljdsform erhåller benämnigen tillsynsdom.

Såsom framgått av det hittills anförda skall den föreslagna tillsynsdomen skilja sig från den nuvarande skyddstillsynen främst genom en kraftigt för- stärkt kontrollfunktion, vilket ger den föreslagna påföljden ett påtagligt re- pressivt drag. Detta får emellertid inte överbetonas utan måste ses mot bakgrund av påföljdens utformning i övrigt. Det är således viktigt att fram- hålla att tillsynsdomen i minst lika hög grad som skyddstillsyn också skall tillgodose en hjälpfunktion. Detta innebär att frivårdens socialt stödjande verksamhet skall utgöra ett betydelsefullt inslag i tillsynsdomen vilket är nödvändigt med hänsyn till att de som skall komma i fråga för tillsynsdom kan förutsättas i allmänhet vara i starkt behov av socialt stöd. Det kan f. ö. sägas att den klientelöverföring från frihetsstraff till kriminalvård i frihet som avses med tillsynsdomen sannolikt kommer att medföra att avsevärt högre anspråk måste ställas på frivårdens sociala verksamhet.

Förslaget till tillsynsdom utgör utredningens lösning på den i direktiven angivna uppgiften att till någon del försöka ersätta ungdomsfängelse med kriminalvård i frihet. Innan detta förslag närmare utvecklas i kap. 5 kan det vara av intresse att i korthet beröra frågan om i stället någon av de i avsnitt 3.5 redovisade påföljdsformerna kunnat komma i fråga som er- sättningspåföljd för ungdomsfängelse.

Erfarenheterna av ”community service” i England har hittills varit goda. Man anser således att påföljden i flertalet fall verkligen kommit att tillämpas som ett alternativ till frihetsstraff särskilt när det gällt unga lagöverträdare. Påföljden har också fått ett positivt mottagande från allmänhetens sida. Den uppfattas således inte som en alltför ”mjuk” påföljd utan den anses ha ett tillräckligt värde från allmänpreventiv synpunkt för att i någon mån kunna ersätta fängelsestraffet. Även de dömda påstås i allmänhet ha upplevt ”community service” som en rättvis bestraffningsform. Vidare menar man att påföljden ofta får en positiv inverkan på de dömdas personlighetsut- veckling. Deras självkänsla stärks genom att de får tillfälle att göra nyttiga samhällsinsatser. Vissa arbetsuppgifter är dessutom sådana att de dömda

• Sida 107
•  Original

blir på ett positivt sätt känslomässigt engagerade. Detta gäller särskilt när de deltar i vårdarbete som ger dem möjlighet att hjälpa människor vilka lever under svårare förhållanden än de själva. Det framhålls slutligen att ”community service” är en bestraffningsform. I motsats till vad som sägs gälla för en behandlingsinriktad övervakningspåföljd stämplar ”community service” inte lagöverträdaren som vårdbehövande.

När man bedömer frågan, om en påföljd som svarar mot den engelska ”community service” kan utgöra ersättningspåföljd för ungdomsfängelse, måste man hålla i minnet att förutsättningarna för en klientelöverföring av unga lagöverträdare från frihetsstraff till kriminalvård i frihet är helt andra i vårt land än i England, där gränsen mellan frihetsstraff och kri- minalvård i frihet ligger på en betydligt lägre nivå. Ungdomar som i England döms till ”community service” skulle i Sverige utan tvekan ha dömts till böter, villkorlig dom eller skyddstillsyn medan de unga lagöverträdare som i vårt land ådöms frihetsstraff under inga omständigheter skulle ha dömts till ”community service” för motsvarande brottslighet i England. Samhälls- tjänst i den engelska formen kan enligt utredningens uppfattning inte ersätta frihetsstraff för ungdomar i Sverige. I första hand beror detta på att de ungdomar som döms till fängelse eller ungdomsfängelse i regel antingen gjort sig skyldiga till brott av så grov beskaffenhet att en påföljd med ett högre allmänpreventivt värde är oundgänglig eller att de återfallit i grövre brottslighet så ofta och så många gånger att en mera kontrollinriktad påföljd än samhällstjänst måste väljas i ett kortsiktigt brottsförebyggande syfte. Vad nu sagts gäller också för det kortvariga frihetsberövandet såsom självständig påföljdsform.

Den nya-zeeländska formen av samhällstjänst, ”periodic detention”, har genom sitt inslag av kortvarigt frihetsberövande ett större allmänpreventivt värde än den engelska. Härtill kommer att ”periodic detention” kan förenas med övervakning. De invändningar som kan göras mot ”community ser- vice” gäller således inte i lika hög grad för ”periodic detention”. Vad som framför allt likväl ger anledning till tveksamhet inför påföljdsformen är frågan om man inom ramen för en samhällstjänst kan finna lämpliga ar- betsuppgifter för den berörda svenska klientelgruppen, vilken till största delen utgörs av ungdomar med ytterst svårartade sociala problem av olika slag, oftast innefattande missbruk av narkotika. De arbetsuppgifter som enligt erfarenheterna i utlandet ansetts mest värdefulla, nämligen de som innefattar hjälp åt gamla, sjuka eller handikappade, framstår ju vid ett första påseende inte som särskilt lämpliga för det svenska anstaltsklientelet.

Vad nu sagts innebär inte att påföljden samhällstjänst saknar intresse för det svenska påföljdssystemet. I självständig form skulle påföljden i vissa fall kunna tänkas utgöra ett värdefullt alternativ till ekonomiska sanktioner eller andra påföljder i frihet. Vidare skulle en möjlighet att förena villkorlig dom med föreskrift om samhällsnyttig verksamhet kunna stärka den vill- korliga domens värde från allmänpreventiv synpunkt och därmed också vidga påföljdens tillämpningsområde. Slutligen skulle i begränsad omfatt- ning samhällstjänst kunna användas som ett led i tillsynsdomens sank- tionssystem. Dessa tankar utvecklas inte närmare i det följande, eftersom det får anses ligga utanför utredningens uppdrag att ta ställning till de olika frågor av såväl principiell som praktisk natur vilka är förknippade med ett

• Sida 108
•  Original

införande av samhällstjänst i Sverige. Utredningen förutsätter emellertid att påföljdsformen kommer att övervägas i annan ordning.

Ej heller övriga såsom ”alternativ till frihetsstraff” betecknade påföljder är ägnade att i självständig form ersätta ungdomsfängelse. Vissa inslag av dessa olika påföljdsformer kan emellertid komma till användning inom ra- men för den föreslagna tillsynsdomen. Ett kortvarigt frihetsberövande bör således kunna ingå i tillsynsdomens sanktionssystem. Vidare kan, såsom redan antytts, en motsvarighet till engelska ”hostels” vara av intresse för sådana fall där det ställs särskilt höga krav på övervakningens intensitet. Dessa frågor kommer att utvecklas närmare i det följande.

4.2. Villkorlig dom i stället för skyddstillsyn

Utgångspunkten för utredningens överväganden har enligt direktiven varit att ungdomsfängelse i så stor utsträckning som möjligt skall ersättas med kriminalvård i frihet. Genom ett förslag till tillsynsdom i enlighet med de grunder som redovisats i föregående avsnitt anser sig utredningen ha skapat förutsättningar för att intentionerna i direktiven i detta avseende skall kunna tillgodoses. Förslaget till tillsynsdom innebär emellertid också att denna påföljd i huvudsak endast blir lämpad för ett starkt brottsbelastat återfalls- klientel. När det gäller större delen av det nuvarande skyddstillsynsklientelet bör påföljden däremot inte komma i fråga med hänsyn till dess repressiva inslag. Detta gäller framför allt sådana lagöverträdare som enligt nuvarande praxis döms till skyddstillsyn redan vid den första lagföringen eller som döms till skyddstillsyn eller fortsatt skyddstillsyn för återfallsbrottslighet av inte alltför allvarligt slag.

Det bör kraftigt betonas att tillsynsdom inte är avsedd att ersätta skydds- tillsyn. Tvärtom är det angeläget att motverka en alltför vidsträckt till- lämpning av tillsynsdomen. Därför bör vid sidan av denna finnas en påföljd av skyddstillsynens karaktär, dvs. en påföljd som innefattar en kriminalvård i frihet med ett mera begränsat tvångsmässigt kontrollinslag än det som skall vara knutet till tillsynsdom.

Med hänsyn till det som nu sagts ligger det kanske nära till hands att behålla skyddstillsyn i nuvarande utformning. Detta är i och för sig möjligt. Utredningen är också medveten om att det skulle vara väl förenligt med direktiven att inte föreslå någon ändring beträffande skyddstillsynen. Å and- ra sidan har emellertid utredningen funnit att direktiven även kan anses innefatta ett bemyndigande att föreslå sådan ändring av övriga former av kriminalvård i frihet, som enligt utredningens mening är en nödvändig följd av förslaget om tillsynsdom.

Tillsynsdomen kan enligt utredningens uppfattning inte införas utan att det får konsekvenser också för påföljdssystemet i övrigt. Skyddstillsyn måste underkastas vissa förändringar, för att utgöra en lämplig mellanform mellan tillsynsdom och villkorlig dom. Anledningen härtill är främst att skydds- tillsyn i formellt hänseende är alltför lik tillsynsdom.

Enligt utredningens mening bör en påföljd, som skall innefatta frivård av traditionellt slag,'i alla avseenden kunna uppfattas som lindrigare än

• Sida 109
•  Original

tillsynsdom. Den som dömts till en sådan påföljd bör således inte riskera att ställas under intensiv övervakning, om inte påföljdsfrågan på nytt blivit föremål för domstolsprövning. Vidare bör påföljden innefatta ett lindrigare sanktionssystem än tillsynsdomen. Påföljden bör således inte kunna undanröjas och ersättas med fängelsestraff annat än efter lagföring för nya brott, och i den mån frihetsberövande över huvud taget .skall ingå i dess sanktionssystem bör ett så långvarigt frihetsberövande som den nuvarande anstaltsbehandlingen vid skyddstillsyn inte komma i fråga.

När det gäller anstaltsbehandlingen vid skyddstillsyn kan f. ö. sägas att den bör avskaffas av samma skäl som ungdomsfängelse. Anstaltsbehand- lingen är nämligen ett frihetsberövande som främst skall anordnas av in- dividualpreventiva skäl och som dessutom i princip är tidsobestämt.

Det senast sagda ger anledning att beröra ytterligare drag hos skydds- tillsynen som kan sägas stå i strid mot de principer som ligger till grund för ett avskaffande av ungdomsfängelse. Inte enbart anstaltsbehandlingen utan även övriga tvångsmässiga inslag i påföljden motiveras vanligen av att de är påkallade från individualpreventiv synpunkt. Den obligatoriska övervakningen skall oftast i första hand tillgodose klientens intressen av att tillförsäkras sociala stöd- och hjälpåtgärder och de föreskrifter som kan meddelas i anslutning till övervakningen tar i regel direkt sikte på att främja vissa behandlings- eller vårdåtgärder. I den mån man verkligen menar allvar med de meddelade föreskrifterna och med den dömdes skyldighet att upp- rätthålla kontakt med övervakaren använder man således hotet om frihets- berövande närmast som påtryckningsmedel för att åstadkomma sociala för- ändringar för den dömde, och i den mån hotet förverkligas kan frihets- berövandet sägas ha kommit till stånd av individualpreventiva skäl.

En konsekvens av de principer som leder till att ungdomsfängelse skall avskaffas är enligt utredningens uppfattning att tvångsåtgärder inom kri- minalvården endast bör användas i syfte att tillgodose samhällets intresse att förhindra eller motverka att de dömda begår nya brott eller att avhålla andra personer från att begå brott. Däremot bör tvångsåtgärder som enbart syftar till att i den dömdes eget intresse förändra hans sociala situation inte tillämpas inom kriminalvården annat än i den mån de har stöd i lagstiftning som också gäller för andra personer. Den som är föremål för kriminalvård bör således inte under hot om frihetsberövande tvångsvis underkastas psykiatrisk vård, nykterhetsvård eller narkomanvård utan att han uppfyller de förutsättningar som i allmänhet gäller för sådan vård.

Den här angivna principen kan motiveras inte enbart under hänvisning till den ändrade inställning till straffens ändamål som kan sägas ta sig uttryck i ett avskaffande av ungdomsfängelse. Härjämte kan hänvisas till den grund- sats som antagits i samband med den under de senaste åren genomförda kriminalvårdsreforrnen och som innebär att de dömdas sociala behov i så stor utsträckning som möjligt skall tillgodoses utanför kriminalvården genom den allmänna socialvården, sjukvården, skolan m.m. Om denna grundsats skall kunna tillämpas, är det viktigt att samma villkor gäller för kriminalvårdens klientel som för andra.

Det här betyder att ändamålet med det tvångsmässiga inslaget även i en mindre ingripande övervakningspåföljd bör vara detsamma som i till- synsdomen och i frihetsstraffet, nämligen att tillgodose allmänpreventiva

• Sida 110
•  Original

krav och att förebygga återfall i brott från den dömdes sida. En sådan över- vakningspåföljd måste få en ganska begränsad betydelse i båda dessa hän- seenden. Dess värde från allmänpreventiv synpunkt blir närmast att den innefattar en möjlighet för domstolarna att välja en något svårare påföljd än en villkorlig dom som har enbart varningskaraktär när det är påkallat med hänsyn till brottets beskaffenhet eller för att åstadkomma en upp- trappning inom påföljdssystemet efter återfall i brott. Vidare är det svårt att hävda att en övervakning som äger rum utan att ett frivilligt samarbete kunnat etableras med den dömde i allmänhet kan få någon nämnvärd brotts- förebyggande effekt när den endast innefattar en mera begränsad skyldighet för den dömde att upprätthålla kontakt med övervakaren.

En jämförelse med vad som sagts ovan under avsnitt 3.4 om tillämpningen av skyddstillsyn ger vid handen att de ändringar utredningen här föreslagit till övervägande del är av formell beskaffenhet. Det tvångsmässiga kon- trollinslaget har vid tillämpningen av skyddstillsyn som regel skjutits kraftigt i bakgrunden, och det mest framträdande inslaget i påföljden har utgjorts av den frivilliga socialt stödjande verksamheten. Detta betyder att det i praktiken kommer att föreligga stor överensstämmelse mellan skyddstillsyn och den övervakningspåföljd som enligt utredningens överväganden bör ingå i påföljdssystemet vid sidan av tillsynsdom. Olikheterna i formellt hän- seende blir dock så stora att en ny benämning för påföljden kan vara lämplig. Såsom antytts genom avsnittets rubrik föreslår utredningen att påföljden inordnas i den villkorliga domen. Den skall därvid kallas villkorlig dom med övervakning. En sådan benämning medför att det uppkommer en be- greppsmässig överensstämmelse med vad som gäller i bl. a. Danmark och Norge.

Förslaget till villkorlig dom med övervakning redovisas närmare i kapitel 6.

Frivårdens viktigaste uppgift vid sidan av dess kontrollerande funktion hänför sig till den socialt stödjande verksamheten till förmån för de dömda. Detta gäller för såväl tillsynsdom som villkorlig dom med övervakning. En förutsättning för att frivårdens arbete skall få en brottsförebyggande effekt som sträcker sig utöver själva påföljdstiden är i regel att det kan underlätta för de dömda att komma till rätta med olika sociala missför— hållanden. Såsom redovisats ovan under avsnitt 3.4 har det emellertid ibland gjorts gällande i den kriminalpolitiska debatten att frivårdens kontrollinslag kan vara till hinder för en framgångsrik social hjälpverksamhet. Överva- karens formella möjlighet att anlita tvångsingripanden för att genomföra övervakningen samt hans rapporteringsskyldighet gentemot frivårdsmyn- digheten och andra rättsvårdande organ kan enligt denna uppfattning utgöra allvarliga hinder för ett samarbete mellan klienten och övervakaren. Dessa synpunkter ligger till grund för det tidigare nämnda danska förslaget ang. en förändrad kriminalvård i frihet i betänkandet ”Kriminalforsorg — So- cialforsorg”.

Såsom tidigare sagts skall enligt det danska betänkandet kriminalvård i frihet innefatta skyldighet för den dömde att avhålla sig från fortsatt brotts- lighet. Återfall i brott under prövotiden skall således kunna föranleda ett förverkande av en villkorlig frigivning eller en villkorlig straflbestämning. Däremot skall en personlig eller social missanpassning som inte tagit sig

• Sida 111
•  Original

uttryck i ny brottslighet inte kunna föranleda frihetsberövande. Kriminalvård i frihet skall således inte vara förenad med tvångssanktionerade föreskrifter angående den dömdes livsföring. Övervakning skall anordnas endast när det föreligger ett klart samband mellan den dömdes personliga och sociala situation och hans kriminalitet. Övervakningsbegreppet kommer därvid att få ett väsentligt ändrat innehåll. För kriminalvårdens vidkommande skall övervakningen innebära en förpliktelse till en intensiv insats i mycket nära samarbete med den allmänna socialvården. För klientens del betyder ett förordnande om övervakning ett åliggande att under tiden närmast efter domen eller den villkorliga frigivningen låta sig vägledas av övervakarens erbjudanden av personligt eller socialt stödjande karaktär. Klienten kan där- vid inte tvingas att aktivt hålla regelbunden kontakt med övervakaren, men han kan inte heller motsätta sig en uppsökande verksamhet från överva- karens sida. Om den dömde vägrar att samarbeta med övervakaren, kan detta beaktas vid påföljdsvalet i anledning av ny brottslighet.

Det danska förslaget innebär inte enbart en avveckling av frivårdens kon- trollerande funktion utan det syftar i första hand till en förstärkning av dess hjälpfunktion. För att en sådan förstärkning skall åstadkommas sägs det bl. a. vara viktigt att frivårdens erbjudande om bistånd kommer klienten till del på ett så tidigt stadium som möjligt, ofta redan innan det föreligger ett domstolsavgörande i påföljdsfrågan. Man räknar nämligen med att många tilltalade före domen har en positiv inställning till frivårdens hjälpinsatser och att det därför på ett så tidigt stadium blir lätt att etablera ett samarbete på frivillig grund. Vidare sägs det vara viktigt att frivården kan lämna ett ”massivt tilbud” som innebär att kriminalvården i samarbete med det all- männa sociala systemet kan erbjuda den hjälp som i varje enskilt fall framstår som mest ändamålsenlig.

En kriminalvård i frihet enligt den ovan beskrivna danska modellen är enligt ungdomsfängelseutredningens uppfattning inte ägnad att främja en klientelöverföring från frihetsstraffen till kriminalvård i frihet. En sådan klientelöverföring förutsätter i stället för ett bortfall av frivårdens kontrollmo- ment att detta förstärks. Däremot skulle man kunna tänka sig att i samband med ett införande av tillsynsdom ersätta den nuvarande skyddstillsynen med en frivårdspåföljd som liknar den'danska modellen. Utredningen har också övervägt en sådan lösning men, såsom framgått av det tidigare anförda, funnit att avsaknaden av en övervakningspåföljd med ett mera begränsat kontrollinslag än tillsynsdom skulle kunna leda till en alltför vidsträckt tillämpning av tillsynsdom och därigenom för vissa kategorier av lagöver- trädare till en påföljdsskärpning i förhållande till nuvarande ordning.

Det som nu sagts utesluter inte att det i ett välutvecklat påföljdssystem bör finnas ett inte oväsentligt utrymme för en brottspåföljd efter förebild i det danska förslaget. En sådan påföljd borde nämligen kunna komma i fråga i alla de fall då skyddstillsyn nu tillämpas enbart för att den dömde genom övervakningen skall komma i åtnjutande av det sociala stöd som frivården kan erbjuda och inte för att han skall underkastas den kontroll som övervakningen också skall innebära. Enligt utredningens uppfattning bör detta kunna gälla för en stor del av det nuvarande skyddstillsynsklien- telet, eftersom erfarenheterna av tillämpningen av skyddstillsyn visat att man i flertalet fall inte begagnat sig av påföljdens sanktionssystem.

• Sida 112
•  Original

På grund av dessa överväganden föreslår utredningen att det vid sidan av tillsynsdom och villkorlig dom med övervakning skall finnas ytterligare en frivårdspåföljd, även den inordnad i den villkorliga domen. Påföljden kan lämpligen kallas villkorlig dom med stödåtgärder. Förslaget går ut på att frivården kan åläggas ett visst ansvar för lagöverträdare som meddelas villkorlig dom utan förordnande om övervakning. Då villkorlig dom med- delas någon som till stöd för sin anpassning i samhället kan vara i behov av frivårdens sociala service, skall rätten kunna uppdra åt skyddskonsulenten att lämna den dömde erforderligt stöd. Har sådant uppdrag lämnats skall skyddskonsulenten bl.a. kunna förordna förtroendeman för den dömde. Den omständigheten att skyddskonsulenten i domen fått i uppdrag att lämna den dömde erforderligt stöd medför inte att något sanktionssystem ställs till hans förfogande. Den villkorliga domen skall nämligen kunna undanröjas endast i samband med ny lagföring för brott. Självfallet kan det dock i samband med en sådan lagföring vara av stor betydelse för påföljdsvalet hur samarbetet mellan den dömde och frivården utvecklats efter den tidigare domen.

Utredningens förslag att knyta en viss social verksamhet till en villkorlig dom utan formell övervakning ger anledning att närmare diskutera frågan om det verkligen är befogat att anförtro en sådan verksamhet åt krimi- nalvårdens frivårdsorganisation. I samband med kriminalvårdsreformen 1974 fastslogs att den allmänna socialvården har ett primärt ansvar för den sociala verksamheten även när det gäller kriminalvårdens klientel. Den om- ständigheten att kriminalvården likväl i viss omfattning ägnar sig åt social verksamhet kan sägas vara betingad av i huvudsak praktiska skäl. Det är således ibland lämpligt att social rådgivning eller social behandling lämnas i kriminalvårdens regi i samband med att kriminalvården fullgör sin uppgift att utöva kontroll av lagöverträdare som dömts till frihetsstraff eller skydds- tillsyn. Det kan sägas att ju mera ingripande kontroll som utövas desto större blir kriminalvårdens ansvar för den sociala verksamheten, eftersom samtidigt den allmänna socialvårdens arbetsmöjligheter försvåras. Det här förda resonemanget leder närmast till den slutsatsen att kriminalvården inte bör åläggas något som helst ansvar för en social verksamhet i anslutning till en villkorlig dom som saknar kontrollmoment. Inget hindrar ju att den allmänna socialvården, liksom andra allmänna vård- och behandlingsorgan, arbetar med personer som meddelats villkorlig dom på samma betingelser som gäller för alla andra klientelgrupper.

Enligt utredningens uppfattning finns det dock praktiska skäl som talar för att stöd och hjälp i anslutning till en villkorlig dom bör lämnas genom Skyddskonsulentens försorg. Detta hänger samman med att skyddskonsu- lenten ansvarar för den personundersökning som i regel ligger till grund för domstolens påföljdsval. I samband med personundersökningen kan fri- vården ha skaffat sig kännedom om vilka stödåtgärder som behöver vidtas i den dömdes intresse, och man kan också ha inlett ett nära samarbete med denne. Det framstår därför som lämpligt att frivården i den mån det behövs får fortsätta att arbeta med klienten även efter det att villkorlig dom meddelats.

Det som nu sagts innebär inte något avsteg från den tidigare redovisade principen att vård- och behandlingsåtgärder för kriminalvårdens klientel i

• Sida 113
•  Original

så stor utsträckning som möjligt skall förläggas utanför kriminalvården. Frivårdens stödjande uppgifter skall nämligen, oavsett vilken påföljdsform som tillämpas, i första hand bestå i att utreda vilka åtgärder som bör vidtas, att genom rådgivning påverka den dömde i sådan riktning att det blir möjligt att genomföra åtgärderna samt att förmedla kontakten för den dömde med de samhällsorgan som skall svara för genomförandet. Detta innebär bl. a. att det uppdrag som lämnas till skyddskonsulenten genom en villkorlig dom med stödåtgärder ofta kan avslutas ganska kort tid efter det att domen meddelats genom att ansvaret för att den dömde kommer i åtnjutande av den hjälp han behöver överlämnas till annat samhällsorgan.

Utredningens förslag till en villkorlig dom med stödåtgärder innebär inte att utredningen utan förbehåll ansluter sig till den uppfattning om över- vakning av traditionellt slag som kommer till uttryck i det danska förslaget och som går ut på att övervakningens kontrollmoment kan försvåra den socialt stödjande verksamheten. I stället bör förslaget till villkorlig dom med stödåtgärder ses som ett uttryck för utredningens uppfattning att det formella sanktionshot som ligger bakom övervakningen bör undvikas i de fall det inte har något berättigande för att tillgodose allmänpreventiva krav eller förebygga återfall i brott från den dömdes sida.

Utredningen vill också peka på att en uppdelning av den nuvarande skyddstillsynen i två påföljdsformer, villkorlig dom med övervakning och villkorlig dom med stödåtgärder, i samband med att tillsynsdom införs ger ett trappstegsformat påföljdssystem med flera påföljder i frihet av olika svår- hetsgrad. Ett sådant system har enligt utredningens uppfattning den fördelen att domstolarna vid upprepade återfall i brott kan åstadkomma en från all- mänpreventiv synpunkt påkallad upptrappning inorn påföljdssystemet utan att alltför snart behöva tillgripa frihetsstraff.

Slutligen kan framhållas att det i många fall bör leda till en resursbesparing om frivården kan befrias från sin kontrollfunktion när det gäller det lättare frivårdsklientelet. En sådan besparingseffekt är enligt utredningens mening angelägen i samband med ett genomförande av tillsynsdomen, eftersom därigenom en större del av de tillgängliga resurserna kan koncentreras på det svårare klientel som skall ådömas tillsynsdom.

I 6 kap. redovisas den närmare utformningen av villkorlig dom med stöd- åtgärder.

5.1. Tillsynsdomens tillämpningsområde

Bestämmelserna om skyddstillsyn finns intagna i 28 kap BrB. Eftersom utredningen föreslår att skyddstillsyn avskaffas kan nämnda kapitel i stället tas i anspråk för bestämmelser om tillsynsdom. Detta är lämpligt särskilt med hänsyn till att tillsynsdomen till sin struktur påminner om skydds- tillsyn.

Tillsynsdomen är såsom framgått av utredningens allmänna överväganden i första hand avsedd att tillämpas i fråga om sådana lagöverträdare som enligt nu gällande bestämmelser döms till frihetsstraff och den har utformats närmast i det syftet att den skall kunna utgöra ersättningspåföljd för ung- domsfängelse. Det har i det föregående dock antytts att tillsynsdomen också i vissa fall bör kunna komma i fråga för sådana lagöverträdare som enligt nuvarande praxis döms till skyddstillsyn efter upprepade tidigare lag- föringar.

Det närmare tillämpningsområdet för tillsynsdom framgår i första hand av innehållet i 28 kap. 1 & lagförslaget. Detta stadgande anger rekvisiten för tillämpning av tillsynsdom. Det bör dock redan från början sägas att frågan i vilka fall tillsynsdomen skall tillämpas i minst lika hög grad blir beroende av när andra påföljdsformer skall användas.

Således blir tillämpningsområdet för tillsynsdom närmare bestämt bl.a. med hänsyn till vad som skall gälla för tillämpning av fängelsestraff. Av särskilt intresse är därvid bestämmelsen ang. fängelse för unga lagöverträdare i 26 kap. 3é lagförslaget (motsvaras av 26 kap. 45 BrB). Ändringar i so- ciallagstiftningen eller lagstiftningen ang. psykiatrisk vård kan också komma att inverka på tillämpningsområdet för tillsynsdom.

I 28 kap. l & lagförslaget sägs först att tillsynsdom, liksom skyddstillsyn enligt nuvarande ordning, kan tillämpas endast i fråga om brott varå fängelse kan följa. Härigenom anges ett absolut minimikrav i fråga om brottets svår- het. Detta krav är emellertid generellt sett alldeles för lågt ställt. I praktiken bör nämligen, för att tillsynsdom skall komma i fråga, krävas inte bara att fängelse skall vara stadgat för brottet utan också att detta skall förskylla svårare påföljd än böter. Vidare kan sägas att tillsynsdom inte bör tillämpas när ett alternativt fängelsestraff skulle ha blivit endast kortvarigt. Tillsyns- domen innebär nämligen ett så allvarligt ingrepp i den dömdes frihet att den i allmänhet framstår som en mera ingripande påföljd än ett kortvarigt fängelsestraff.

• Sida 118
•  Original

Begränsningen av tillsynsdomens tillämpningsområde till brott med nå- gorlunda högt straffvärde framgår mera indirekt av övriga rekvisit för på- följden. Härutöver bör i detta sammanhang uppmärksammas utredningens förslag till ändring i 36 kap. 6 5 2 st. BrB. I detta stadgande sägs nu att bl. a. skyddstillsyn skall anses lika med fängelse när det gäller att tillämpa vad i lag eller författning är föreskrivet om särskild rättsverkan av att någon dömes till straff. Om särskilt förordnande därom meddelas i domen, skall skyddstillsyn därvid anses motsvara fängelse i minst sex månader. Utred- ningens förslag innebär att tillsynsdom, liksom enligt nuvarande ordning internering, alltid skall anses motsvara fängelse i minst sex månader.

Tillämpningen av tillsynsdom förutsätter enligt vad som fortsättningsvis anges i 28 kap. 1 & lagförslaget att intensivövervakning av särskilda skäl prövas erforderlig för att motverka att den tilltalade fortsätter brottslig verk- samhet. Med detta rekvisit avses att dels ange övervakningens syfte och dels närmare precisera för vilket klientel påföljden skall tillämpas.

Övervakningen syftar alltså till att motverka att den dömde fortsätter brottslig verksamhet. Detta innebär att tillsynsdom inte skall tillgripas i syfte att komma till rätta med andra sociala missförhållanden än den till- talades kriminalitet. Det skall således inte förekomma att någon meddelas tillsynsdom enbart för att han genom övervakningen skall kunna erbjudas sociala hjälp- och stödåtgärder. Inte heller skall tillsynsdom meddelas för att den tilltalade skall tvångsvis underkastas viss vård eller behandling. Sådan tvångsvis anordnad vård bör endast komma i fråga, om den har stöd i den sociala lagstiftningen eller i lagen om sluten psykiatrisk vård.

Det ifrågavarande rekvisitet ger vidare vid handen att tillsynsdom närmast är avsedd för ett återfallsklientel av den typ som de ungdomsfängelsedömda utgör. Kravet att en brottsförebyggande övervakning skall anordnas endast om det föreligger särskilda skäl bör nämligen endast undantagsvis kunna uppfyllas med mindre den tilltalade visat hög återfallsrisk genom upprepad tidigare brottslighet. Uttrycket ”brottslig verksamhet” innefattar också ett krav att brottet inte skall ha varit en engångsföreteelse utan snarare ha utgjort ett led i en kriminell livsföring. Tillsynsdom kommer således i regel inte i fråga som påföljd för ett förstagångsbrott. Är ett sådant brott av så allvarligt slag att en kännbar reaktion är påkallad av hänsyn till allmän laglydnad, bör domstolen i allmänhet döma till fängelse.

Enligt nuvarande ordning får skyddstillsyn inte tillämpas för brott med straffminimum fängelse ett år eller däröver, om inte synnerliga skäl fö- religger. Någon motsvarande begränsning skall inte gälla för tillsynsdomen. I stället innehåller förslaget den mera allmänt hållna begränsningen att till- synsdom inte får meddelas, om hinder möter av hänsyn till allmän laglydnad. Påföljdens konstruktion innebär att den blir lämplig även för brott med högt straffvärde.

1 28 kap. 1 é2st BrB stadgas f.n. att den som är under 18 år inte får dömas till skyddstillsyn med mindre påföljden finnes lämpligare än vård enligt barnavårdslagen. Utredningen föreslår för tillsynsdomens vidkom- mande motsvarande regel. Utredningen förutsätter nämligen att det hu- vudsakliga ansvaret för behandlingen av underåriga lagöverträdare även i fortsättningen skall ligga på socialvården.

Härutöver innehåller förslaget inga åldersregler med avseende på tillsyns-

• Sida 119
•  Original

domens tillämplighet. Trots att påföljdens konstruktion har direkt samband med avskaffandet av ungdomsfängelse har utredningen inte ansett det vara lämpligt att förbehålla tillsynsdom för ett yngre klientel. Påföljden bör, om än i mera begränsad omfattning, kunna tillämpas även för äldre lagöver- trädare.

Även om det saknas ett åldersrekvisit i 28 kap. 1 Q' lagförslaget är det utredningens mening att tillsynsdom framför allt bör tillämpas med avseende på unga lagöverträdare. Bestämmelsen i 26 kap. 3 & lagförslaget, vilken till stor del motsvarar 26 kap. 45 BrB och som ålägger domstolarna särskild restriktivitet när det gäller att döma lagöverträdare under 21 år till fängelse kommer att verka i sådan riktning. Utredningen anser vidare att tillsynsdom i många fall kan utgöra en lämplig ersättning för vård i ungdomsvårdsskola för den händelse denna vårdform i enlighet med socialutredningens förslag avskaffas beträffande ungdomar över 18 år.

Enligt 33 kap. 25 BrB gäller särskilda bestämmelser för påföljdsvalet i fråga om lagöverträdare som är starkt psykiskt avvikande. Den som begått brott under inflytande av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan själslig abnorrnitet av så djupgående natur att den måste anses jämställd med sin- nessjukdom skall nämligen enligt stadgandets första stycke i allmänhet över- lämnas till särskild vård. Enligt andra stycket får dock dömas till böter, om det finnes ändamålsenligt för att avhålla den tilltalade från fortsatt brotts- lighet, eller till skyddstillsyn, om sådan påföljd med hänsyn till omstän- digheterna finnes lämpligare än särskild vård. 1 det senare fallet får dock inte förordnas om anstaltsbehandling enligt 28 kap. 35 BrB. Stadgandet ger alltså uttryck för den principen att lagöverträdare som tillhör den ifrå- gavarande kategorin under inga omständigheter skall'bli föremål för kri- minalvård i anstalt. Med hänsyn till denna princip 'är tillsynsdom inte en lämplig påföljd för de fall som avses med stadgandet. Den stränga kontroll som innefattas i tillsynsdomen förutsätter nämligen att frihetsberövande sanktion kan tillämpas, om den dömde inte rättar sig efter de föreskrifter som gäller för påföljden. Utredningen föreslår därför sådan ändring i 33 kap. 2 & BrB att det av stadgandet framgår att tillsynsdom inte får tillämpas i fråga om brott som någon begått under inflytande av sinnessjukdom eller motsvarande psykisk avvikelse.

5.2. Föreskrift om frivårdshem

I avsnitt 4.1 har avslutningsvis sagts att en motsvarighet till engelska ”hos- tels” kan vara av intresse för tillsynsdomens vidkommande i sådana fall där särskilt höga krav ställs på övervakningens intensitet. Detta gäller såsom också tidigare sagts sådana fall där en tillfredsställande övervakning inte på annat sätt kan anordnas eftersom den dömde saknar bostad eller lämplig sysselsättning eller på grund av att hans livsföring eljest innefattar typiska riskmoment för återfall i brott. Utredningens förslag innebär att den som meddelas tillsynsdom i vissa fall skall kunna åläggas skyldighet att under viss tid bo i ett hem eller en institution som förestås av någon som har ett övervakaransvar för honom. I 28 kap. 2 & lagförslaget finns bestämmelser

• Sida 120
•  Original

om sådan föreskrift. För den med föreskriften avsedda institutionen används i förslaget benämningen frivårdshem.

Föreskrift om vistelse i frivårdshem innebär ett mera omfattande ingrepp i den dömdes frihet än en tillsynsdom som enbart innefattar intensiv över- vakning. Det bör därför inte komma i fråga att låta vare sig övervakaren eller skyddskonsulenten på egen hand avgöra, om den dömde skall meddelas sådan föreskrift. Detta bör i stället ankomma på rätten i samband med att tillsynsdom meddelas. Rätten kan därvid beakta att föreskriften bara ges, om ett så allvarligt ingripande är motiverat med hänsyn till den aktuella brottsligheten. Vidare kan rätten ta erforderlig hänsyn till brottsligheten vid bestämmandet av föreskriftens giltighetstid. Utredningen föreslår näm- ligen att föreskrift om vistelse i frivårdshem skall avse viss tid, högst tre månader. Såsom senare skall redovisas kan dock den bestämda tiden för- längas eller föreskriften upphävas i förtid.

Såsom-rekvisit för att meddela föreskrift om vistelse i frivårdshem har i lagtexten angivits att föreskriften skall prövas erforderlig för att syftet med övervakningen skall tillgodoses. Avgörande är alltså om risken för återfall i brottslighet bedöms så stor att en mycket ingripande kontroll är nödvändig. Detta får bedömas med hänsyn till den dömdes tidigare kri- minalitet men framför allt måste, såsom tidigare antytts, hans aktuella lev- nadsförhållanden tillmätas stor betydelse. Avsaknad av tillfredsställande bostad, ordnat arbete eller annan sysselsättning indicerar en hög återfallsrisk. Detsamma kan gälla omfattande missbruk av alkohol eller narkotika.

Den omständigheten att en ingripande kontroll bedöms nödvändig med hänsyn till den dömdes tidigare kriminalitet och aktuella sociala förhållanden betyder inte i och för sig att föreskrift om vistelse i frivårdshem skall med- delas. I första hand bör nämligen övervakaren i samarbete med den dömde försöka få till stånd en förbättring i den sociala situationen. Behovet av formella kontrollåtgärder kan ju bli mindre påtagligt redan därigenom att den dömde får fast arbete eller påbörjar studier eller om han underkastar sig vård eller behandling och på så sätt automatiskt blir föremål för en kontroll av ett mera informellt slag. Föreskrift om vistelse i frivårdshem blir då aktuell bara om det finns anledning att särskilt noga kontrollera den dömdes fritid. I de fall den dömde frivilligt underkastar sig institutionell vård eller behandling inom sjukvården eller socialvården eller påbörjar en utbildning i internat, lär det praktiskt taget aldrig finnas förutsättningar för en föreskrift om vistelse i frivårdshem. Frivårdshem har inledningsvis definierats såsom ett hem eller en insti- tution där föreståndaren har övervakaransvar för den dömde. En förutsätt- ning för att övervakaransvar skall kunna åläggas föreståndaren torde vara att hemmet eller institutionen drivs i kriminalvårdens regi.

Kriminalvården har tillgång till vissa institutioner som kan vara lämpliga som frivårdshem, nämligen de nuvarande frivårdshotellen. Det behövs dock ett resurstillskott, särskilt inom storstadsregionerna. Denna fråga berörs nå- got ytterligare i kapitel 8.

Frivårdshem bör enligt utredningens mening inte utformas efter en enda standardmodell utan de bör kunna vara sinsemellan ganska olika och ut- rymmet för försöksverksamhet bör vara stort. En typ av frivårdshem kan representeras av de nuvarande frivårdshotellen, vilka i många fall bör kunna

• Sida 121
•  Original

bibehålla sin hotellkaraktär, dock med den betydelsefulla skillnaden att det bland personalen skall ingå personer med övervakaransvar för klienterna. En annan typ av frivårdshem bör kunna inriktas på en mera aktiv social hjälpverksamhet till förmån för klienterna. Personal med särskilda kvali- fikationer bör knytas till sådana hem. Med hänsyn till vad som tidigare sagts om vård- och behandlingsåtgärder inom kriminalvården måste dock klientens samtycke förutsättas för en intagning i ett frivårdshem av denna typ. Det senast sagda bör också gälla för frivårdshem med särskild inriktning på verksamhet av annat slag, t. ex. frivårdshem med inslag av samhällsnyttig verksamhet. En sådan typ av frivårdshem skulle kanske kunna ha ett visst intresse med tanke på klienter som inte på annat sätt kan beredas lämplig sysselsättning. Utredningen tar dock inte ställning till om sådana frivårds- hem bör inrättas utan förutsätter att frågan om samhällstjänst som påföljds- form i Sverige kommer att övervägas i annan ordning.

De hittills redovisade typerna av frivårdshem är sådana som har mer eller mindre institutionell karaktär. Utredningen menar emellertid att man också bör tänka sig frivårdshem med utpräglad familjekaraktär. I ett kva- lificerat enskilt hem, som genom avtal med kriminalvården åtagit sig att vid behov fungera som frivårdshem, bör en eller två klienter kunna in- ackorderas. En sådan inackordering bör i flertalet fall vara tillfyllest för att tillgodose syftet med en föreskrift om frivårdshem. Vidare har frivårds- hem av familjetypen den fördelen att de kan etableras med stor geografisk spridning över hela landet. Särskilt på mindre orter kan denna typ av fri- vårdshem vara lämplig.

I lagtexten sägs att föreskrift skall avse visst frivårdshem. Detta är i första hand påkallat med hänsyn till att frivårdshemmen kan vara av olika karaktär. Parterna bör redan i samband med domen ha en möjlighet att bilda sig en uppfattning om vad föreskriften kommer att innebära i den dömdes fall. Härtill kommer den omständigheten att tillgången på platser i frivårds- hem åtminstone till en början kan antas bli begränsad. Detta innebär att det bli nödvändigt för domstolen att alltid förvissa sig om att plats finns tillgänglig innan föreskrift om vistelse i frivårdshem meddelas. Det ankom- mer därvid på skyddskonsulenten att utreda platssituationen och lämna domstolen de upplysningar den behöver för att kunna fatta beslut.

Det har förut framhållits att föreskrift om vistelse i frivårdshem innebär en begränsad frihetsinskränkning. Den som meddelats sådan föreskrift skall nämligen vara skyldig att ha sin bostad i frivårdshemmet samt att hålla föreståndaren för detta underrättad om var han vistas, när han lämnar fri- vårdshemmet. Det är viktigt att en föreskrift om frivårdshem inte lägger hinder i vägen för den dömde när det gäller att utföra sitt arbete eller bedriva studier. Den bör inte heller onödigtvis försvåra umgänge med familj och vänner. Den dömde skall därför ha rätt att lämna frivårdshemmet för att sköta sitt arbete eller delta i utbildningsverksamhet samt under dag- och kvällstid ägna sig åt fritidssysselsättning eller umgänge. Med föreståndarens medgivande får han också tillfälligt vistas utanför frivårdshemmet över natt. De nu angivna rättigheterna att lämna frivårdshemmet får dock inskränkas för visst tillfälle eller för visst ändamål när det av särskild anledning är påkallat för att motverka brott. I frivårdshem med särskild behandlings- inriktning kan rätten att lämna frivårdshemmet också begränsas med hänsyn

• Sida 122
•  Original

till verksamhetens krav.

Vistelse i frivårdshem skall uppfattas som kriminalvård i frihet. Det innebär bl. a. att det inte skall finnas några fysiska tvångsmedel för att verkställa föreskriften eller för att förhindra att den dömde avviker från frivårdshemmet. En annan sak är dock att en underlåtenhet att efterkomma föreskriften kan föranleda en tillämpning av sanktioner mot den dömde.

5.3. Intagning i anstalt

I 28 kap. 2 5 BrB finns nu en bestämmelse om ådömande av böter i kom- bination med skyddstillsyn. En sådan påföljdskombination tillgrips i regel då det finns ett behov att genom bötesstraffet stärka den nuvarande skydds- tillsynens värde från allmänpreventiv synpunkt. Tillsynsdomens konstruk- tion gör emellertid att det knappast kan vara befogat att av detta skäl kom- binera påföljden med böter. Härtill kommer att ekonomiska sanktioner sällan är lämpliga för det klientel som skall komma i fråga för påföljden. Ut- redningen föreslår därför inte någon möjlighet att för samma brott döma till tillsynsdom jämte böter. Däremot bör det, såsom redovisas i ett senare avsnitt, vara möjligt att döma till böter i samband med förordnande enligt 34 kap. 1 5 1 BrB. Vidare bör uppmärksammas att det enligt 1 kap. 6 5 2 st BrB finns möjlighet att, när flera brott förekommer till samtidig bedömning, meddela tillsynsdom för visst brott och döma till böter för ett annat.

Den nuvarande skyddstillsynen kan skärpas inte bara genom att påföljden kombineras med böter utan även genom att den förenas med ett förordnande om anstaltsbehandling enligt 28 kap. 35 BrB. Enligt nuvarande ordning skall sådant förordnande meddelas främst då det prövas erforderligt för den tilltalades tillrättaförande. Grundtanken är den att en på lämpligt sätt ut- formad behandling i anstalt i vissa fall kan vara ägnad att främja en positiv utveckling för den dömde. De hittillsvarande erfarenheterna av anstalts- behandlingen enligt 28 kap. 3 5 BrB ger emellertid vid handen att anstalts- vården i allmänhet inte fått avsedd behandlingseffekt. Detta konstaterande stämmer helt överens med den syn på anstaltsvård som enligt direktiven ligger till grund för avskaffandet av ungdomsfängelse.

När utredningen likväl i 28 kap. 3 5 lagförslaget för tillsynsdomens vid- kommande föreslår en motsvarighet till anstaltsbehandlingen vid skydds- tillsyn motiveras detta inte med ett individualpreventivt syfte, vilket mar- keras bl. a. genom att utredningen undviker att tala om behandling i anstalt och i stället använder benämningen intagning i anstalt.

Enligt 28 kap. 35 lagförslaget skall förordnande om intagning i anstalt kunna meddelas, om det prövas erforderligt av hänsyn till allmän laglydnad. I princip kan sägas att rekvisitet för intagning i anstalt enligt detta stadgande blir detsamma som rekvisitet för ådömande av fängelse. Detta är i och för sig inte anmärkningsvärt eftersom fängelse och intagning i anstalt i samband med tillsynsdom i praktiken blir samma sak.

När det gäller motivet till utredningens förslag i denna del kan hänvisas till vad som tidigare sagts om tillämpningen av den nuvarande anstalts- behandlingen. I många fall då frihetsberövande ansetts ofrånkomligt av hän-

• Sida 123
•  Original

syn till allmän laglydnad har domstolarna dömt till skyddstillsyn med an- staltsbehandling och därigenom undvikit det längre fängelsestraff som an- nars skulle ha kommit i fråga med hänsyn till gällande straffmätningspraxis. Enligt utredningens uppfattning är det än mera angeläget vid tillämpning av tillsynsdom än vid skyddstillsyn att ha en möjlighet att förordna om intagning i anstalt i syfte att — när frihetsstraff anses ofrånkomligt — begränsa frihetsberövandets varaktighet och sannolikt därmed även dess skadeverk— ningar för den dömde. Utrymmet för påtagliga begränsningar av frihets- berövandet bör nämligen vara avsevärt större för tillsynsdomens del, efter- som denna påföljd generellt sett är bättre ägnad att tillämpas för brott med högt straffvärde än vad skyddstillsynen är.

Den behandlingstanke som ligger bakom den nuvarande anstaltsbehand- lingen tar sig bl. a. uttryck i att behandlingstiden är obestämd inom ramen för en latitud mellan en månad och två månader. Utredningen föreslår att ett förordnande om intagning i anstalt i stället skall gälla en viss på förhand bestämd tid, minst en månad och högst tre månader.

Den övre tidsgränsen anknyter till den av utredningen föreslagna mi- nimitiden av ett fängelsestraff innan villkorlig frigivning kan ske. På så sätt kan ett frihetsstraff alltid kombineras med efterföljande kriminalvård i frihet, oavsett frihetsberövandets varaktighet. Det viktigaste skälet för den övre tidsgränsen är dock att tillsynsdomens karaktär av frivårdspåföljd går förlorad, om påföljden kan förenas med ett alltför långvarigt frihetsberö- vande. Den nedre tidsgränsen svarar mot den nuvarande minimitiden för fängelse. Även om det i och för sig kan övervägas kortare frihetsstraff än en månad, anser utredningen dock att så kortvariga frihetsstraff knappast är ägnade att tillgodose det ändamål som är aktuellt i det här sammanhanget, nämligen att stärka den allmänpreventiva effekten av en tillsynsdom som i sig själv har ett högt allmänpreventivt värde. Däremot kan möjligen mycket korta frihetsberövanden vara lämpliga inom ramen för tillsynsdomens sanktionssystem. Denna fråga behandlas närmare i ett senare avsnitt.

Verkställigheten av anstaltsbehandling skulle enligt vad som ursprung- ligen föreskrevs i BrB ske i särskild anstalt, s. k. tillsynsanstalt. Enligt nu- varande ordning är emellertid verkställigheten i princip gemensam för skyddstillsynsklientelet och det övriga anstaltsklientelet och de förutvarande tillsynsanstalterna fungerar som lokalanstalter. Utredningen föreslår ingen ändring i denna ordning utan föreskriver i stället för tydlighetens skull i 28 kap. 3 5 lagförslaget att för verkställigheten av förordnande om intagning i anstalt i tillämpliga delar skall gälla vad om verkställighet av fängelse är stadgat.

En konsekvens av att verkställighetsreglerna för fängelse skall gälla är att också de föreslagna reglerna om verkställighet utom anstalt bör kunna tillämpas. Med hänsyn till att anstaltsvistelsen skall vara endast kortvarig ligger det dock i sakens natur att utrymmet för frigivning före utgången av den i förordnandet bestämda tiden bör vara mycket begränsat. Verk- ställighet utom anstalt bör således i allmänhet inte komma i fråga utom när tidpunkten för frigivning behöver förskjutas med någon enstaka dag för att den dömde inte skall gå miste om ett erbjudet arbete eller en möjlighet att påbörja viss utbildning. I lagförslaget stadgas mot bakgrund av vad som nu sagts att verkställighet utom anstalt får medges endast när det för att

• Sida 124
•  Original

främja den dömdes anpassning i samhället prövas synnerligen angeläget att han friges före utgången av den i förordnandet om intagning i anstalt bestämda tiden. Det bör i detta sammanhang anmärkas att bestämmelsen om vistelse utanför anstalt i 34 5 lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt formellt sett är tillämplig för anstaltsbehandling vid skyddstillsyn medan det motsatta gäller för bestämmelsen om frigivningspermission i 33 5 samma lag.

Förordnade om anstaltsbehandling kan enligt nuvarande ordning inte meddelas beträffande den som är under 18 år. Utredningen föreslår att denna åldersbegränsning skall bortfalla när det gäller intagning i anstalt i anslutning till tillsynsdom. Som tidigare sagts bör behandlingen av underåriga lag- överträdare även i fortsättningen i huvudsak ankomma på socialvården. ] de undantagsfall då en frihetsberövande påföljd inom kriminalvården likväl blir aktuell beträffande den som inte fyllt 18 år finns det emellertid enligt utredningens uppfattning ingen anledning att begränsa domstolarnas på- följdsval till enbart fängelsestraffet. För intagning i anstalt bör dock gälla samma restriktioner som för tillämpning av fängelsestraff. Den som är under 18 år får således intas i anstalt endast om det föreligger synnerliga skäl.

5.4. Påföljdstiden m. m.

För skyddstillsyn och villkorlig dom svarar den nominella påföljdstiden mot den för resp. påföljd bestämda prövotiden. Denna uppgår för skydds- tillsyn till tre år och för villkorlig dom till två år, i båda fallen räknat från den dag domen i påföljdsdelen vann laga kraft mot den dömde. För till- synsdomens vidkommande föreslår utredningen en prövotid på två år. Där- igenom uppkommer överensstämmelse med villkorlig dom. Utredningen föreslår vidare att prövotiden vid tillsynsdom alltid skall räknas från dagen för domen. Detta hänger samman med vad utredningen nedan föreslår an- gående verkställighetens början.

Prövotiden anger bara den yttersta tidsgränsen för verkställighetsåtgärder i anledning av domen. Sådana förekommer emellertid i allmänhet inte under hela prövotiden utan bara under övervakningstiden. Enligt vad som ur- sprungligen gällde för skyddstillsyn skulle prövotiden och övervakningstiden i princip sammanfalla. Övervakningen kunde emellertid hävas i förtid om den inte längre befanns vara erforderlig. Enligt nuvarande ordning skall övervakningen utan särskilt förordnande upphöra efter två år. Längre över- vakning kan dock förekomma, om det föreligger särskilda skäl därtill. Vidare åligger det övervakningsnämnden att redan efter ett år av prövotiden särskilt pröva huruvida övervakningen skall bestå. Nuvarande ordning kan alltså sägas innebära att övervakningen består under minst ett år, normalt två år och högst tre år.

Utredningen föreslår för tillsynsdomens vidkommande en radikal begräns- ning av övervakningstiden. Enligt 28 kap. 8 5 lagförslaget skall tillsynsdom vara förenad med övervakning under en tid av sex månader, dock skall denna tid kunna förlängas med högst tre månader åt gången så länge prö- votiden består, under förutsättning att det föreligger särskilda skäl till för-

• Sida 125
•  Original

längning. Det viktigaste skälet till den föreslagna begränsningen av över- vakningstiden hänger samman med övervakningens syfte. Såsom tidigare framhållits skall tillsynsdom meddelas när övervakning erfordras för att försvåra för den dömde att fortsätta brottslig verksamhet. Det skall alltså vid det tillfälle då övervakningen anordnas föreligga en överhängande risk att den dömde återfaller i brott. Risken för återfall i brott framstår emellertid som allt mindre överhängande ju längre tid övervakningen pågått utan att återfall verkligen skett. Skälen för att bibehålla övervakningen tunnas därför ut efter hand. Enligt utredningens bedömning är det i allmänhet inte moti- verat att bibehålla en intensiv övervakning under längre tid än sex månader. Härtill kommer att det troligen är förenat med svårigheter av såväl praktisk som psykologisk art och dessutom mycket resurskrävande att under en alltför lång övervakningstid upprätthålla en sträng kontroll i frihet med täta personliga kontakter mellan övervakaren och den dömde.

Såsom tidigare sagts får den ursprungligen gällande övervakningstiden förlängas, om det av särskilda skäl finnes påkallat. Utredningen föreslår att förlängning skall avse en på förhand bestämd tid, högst tre månader åt gången. Det förtjänar anmärkas att när övervakningen väl upphört kan ny övervakning inte anordnas enligt utredningens förslag, om inte den döm- de återfaller i brott under prövotiden.

Enligt nuvarande ordning går en dom på skyddstillsyn i princip inte i verkställighet förrän domen vunnit laga kraft. Undantag från denna princip kan göras beträffande förordnande om anstaltsbehandling enligt 28 kap. 3 5 BrB. Vidare kan den dömde själv få till stånd en omedelbar verkställighet genom att avge nöjdförklaring. Utredningen anser att den nuvarande ord- ningen inte är lämplig för tillsynsdomen, som till stor del är avsedd att tillämpas för ett helt annat klientel än skyddstillsyn. Om tillsynsdom verk- ligen skall kunna utgöra ett alternativ till frihetsstraff för ett klientel med mycket hög brottsbenägenhet, är det viktigt att den intensiva övervakningen alltid kan sättas in i omedelbar anslutning till domen. Utredningen föreslår därför att verkställigheten av tillsynsdom alltid skall börja i anslutning till domen, oavsett om denna vunnit laga kraft eller ej. Detta skall utan särskilt förordnande gälla med avseende på samtliga verkställighetsåtgärder, således även föreskrift om frivårdshem enligt 28 kap. 2 5 och beslut om intagning i anstalt enligt 28 kap. 35 lagförslaget. När det gäller intagning i anstalt bör dock domstolen kunna förordna att verkställigheten skall anstå till dess domen vunnit laga kraft mot den dömde. Vidare bör högre rätt ha möjlighet att besluta om inhibition av all verkställighet.

Det är enligt utredningens uppfattning angeläget inte bara att lagen ger utrymme för en omedelbar verkställighet av tillsynsdom utan det måste också bli så att verkställighetsåtgärderna verkligen kommer i gång så snart domen meddelats. Detta förutsätter ett nära samarbete mellan domstolen och verkställighetsmyndigheten. Den senare måste omedelbart få under- rättelse om den meddelade domen och bör helst ha haft en möjlighet att planera för verkställigheten redan dessförinnan. Utredningen har i detta hänseende tänkt sig följande ordning.

Det kan antas att en stor del av dem som får tillsynsdom är häktade i anslutning till det rättsliga förfarandet. I många av dessa fall kan en pla- nering av frivården göras redan under häktningstiden. För att detta skall

• Sida 126
•  Original

bli möjligt bör domstolen på lämpligt sätt underrätta skyddskonsulenten när tillsynsdomen kan anses som en sannolik eller i vart fall möjlig påföljd med hänsyn till vad som förekommit vid häktningsförhandlingen. Har skyddskonsulenten fått sådan underrättelse, bör han uppdra åt en frivårds- tjänsteman att ta kontakt med den häktade samt nämnare undersöka för- utsättningarna för kriminalvård i frihet och planera för en sådan. Uppdraget bör lämnas åt den frivårdstjänstemän som senare kan komma att förordnas till övervakare, om den häktade meddelas tillsynsdom. Det bör åligga denne frivårdstjänstemän att närvara vid huvudförhandlingen i målet mot den häktade, i vart fall i samband med handläggningen av påföljdsfrågan. En sådan närvaroskyldighet är påkallad dels för att en omedelbar verkställighet skall komma till stånd men dels också för att en redovisning av frivårds- tjänstemannens arbete tillsammans med den häktade ofta kan bli av av- görande betydelse för påföljdsfrågan, oavsett vilka påföljder som kan vara aktuella.

Enligt utredningens mening är det möjligt att tillämpa en ordning som motsvarar den nu beskrivna även om tillsynsdomen inte föregåtts av häkt- ning. En förutsättning för att tillsynsdom skall kunna meddelas bör nämligen vara att personundersökning utförts eller att skyddskonsulenten avgett ytt- rande i påföljdsfrågan. Eftersom det ankommer på skyddskonsulenten att utse personundersökare, har han möjlighet att i de fall tillsynsdom framstår som en sannolik påföljd uppdra åt den blivande övervakaren att utföra un- dersökningen eller i vart fall komplettera denna och i samband därmed planera för en frivård.

I betänkandet ”Häktning och anhållande” (SOU 1977:50) har utredningen ang. översyn av häktningsbestämmelserna bl. a. föreslagit en ny förrn för häktningssubstitut med benämningen tillsyn. Enligt förslaget skall den som på sannolika skäl är misstänkt för brott, för vilket är stadgat fängelse i ett år eller däröver, kunna ställas under tillsyn, om det skäligen kan befaras att han fortsätter sin brottsliga verksamhet. Tillsyn skall förenas med fö- reskrift för den misstänkte att vara tillgänglig eller anmäla sig på viss tid och plats eller att vistas i tillsynshem. Om förslaget genomförs, är det troligt att tillsyn kan komma i fråga i stället för häktning i ett stort antal fall där påföljden senare bestäms till tillsynsdom. I dessa fall behöver det som regel inte bli några svårigheter att få till stånd en omedelbar verkställighet av tillsynsdom, eftersom verkställigheten i viss mån redan påbörjats i prak- tiken. Det bör dock uppmärksammas att förslaget till tillsyn såsom häkt- ningssubstitut i ett väsentligt avseende skiljer sig från den av ungdoms- fängelseutredningen föreslagna intensiva övervakningen. Tillsyn kan således inte sägas innefatta övervakning i egentlig mening, eftersom kontrollen av den misstänkte inte går utöver den för honom meddelade föreskriften. Såvitt framgår av betänkandet är således tillsynsman som skall förordnas för den misstänkte, i motsats till vad som skall gälla för övervakaren vid tillsynsdom, inte skyldig att mera ingående hålla sig underrättad om den dömdes för- hållanden och han saknar möjlighet att ingripa i andra fall än då den miss- tänkte åsidosätter vad som uttryckligen åligger honom enligt tillsynen.

Om det ovan beskrivna förfarandet i anslutning till att tillsynsdom med- delas blir genomfört, kan man anta att verkställigheten av påföljden i de allra flesta fall blivit förberedd redan före domen. Undantagen skulle endast

• Sida 127
•  Original

avse de fall där påföljdsvalet av någon anledning inte kunnat förutses. Det bör dock anmärkas att tillsynsdom i vissa fall förutsätter en viss förberedelse av verkställigheten. Föreskrift om vistelse i frivårdshem enligt 28 kap. 2 5 lagförslaget kan således inte meddelas med mindre domstolen förvissat sig om att plats finns tillgänglig i det hem som skall avses med föreskriften.

Utredningens förslag med avseende på åtgärder som skall vidtas innan tillsynsdom meddelas redovisas mera utförligt i bilaga 4. Där återfinns ut- redningens förslag till frivårdsförordning samt till ändringar i lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål. I samma bilaga finns också sådant förslag till ändring i lagen (1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning som är påkallat av hänsyn till att tillsynsdom skall gå i omedelbar verkställighet.

5.5. Verkställighetens organisation

5.5.1. Ansvaret/ör verkställigheten

Övervakningsnämnd är enligt nuvarande ordning formellt sett verkställig- hetsmyndighet i fråga om skyddstillsyn. Det ankommer dock på allmän domstol att, då så erfordras under prövotidens förlopp, förordna om an- staltsbehandling eller besluta om undanröjande av påföljden samt på chef för kriminalvårdsregion att bestämma var förordnande om anstaltsbehand- ling skall gå i verkställighet. Såsom tidigare redovisats har dock övervak- ningsnämndutredningen i sitt betänkande ”Kriminalvårdens nämnder” (SOU 1975:16) föreslagit att det formella ansvaret för verkställigheten av övervakningen vid skyddstillsyn skall överflyttas på skyddskonsulenterna, vilka i realiteten redan nu självständigt svarar för verksamheten.

Ungdomsfängelseutredningen har i sitt remissyttrande över betänkandet anslutit sig till tanken att ansvaret för övervakningsverksamheten i formellt hänseende skall överflyttas på skyddskonsulenterna och att dessa skall få beslutanderätten i vissa frågor som nu ankommer på övervakningsnämnd. Däremot har utredningen ansett det olämpligt att — såsom föreslagits i be- tänkandet — låta tillsynen över skyddskonsulenternas verksamhet i första hand ankomma på tjänstemän inom kriminalvården och inte såsom nu på en nämnd med inslag av lekmän och sakkunniga utan anknytning till kriminalvårdens organisation. Utredningen har därför föreslagit att denna tillsynsverksamhet bör ankomma på en lekmannastyrelse inom kriminal- vårdsregionen, som alltså i detta hänseende dels kan överta övervaknings- nämndernas befogenheter och dels kan utöva ett visst lekmannainflytande över anstaltsvården. I gengäld har utredningen ansett att övervakningsnämn- dernas övriga uppgifter, vilka är av övervägande domstolsmässig karaktär, lämpligen kan överflyttas på allmän domstol. Utredningen har bestämt mot- satt sig att förordnande om anstaltsbehandling skall kunna" meddelas av annan myndighet än domstol.

När det gäller verkställigheten av tillsynsdom kan diskuteras i vad mån denna över huvud taget skall ankomma på den nuvarande frivårdsorgani- sationen. Den intensiva övervakningen med ett framhävande och en klar- läggning av påföljdens kontrollfunktion förutsätter arbetsmetoder som i viss

• Sida 128
•  Original

mån är främmande för frivården idag. Dock måste beaktas att kontroll- funktionen skall utgöra ett viktigt inslag redan i den nuvarande skydds— tillsynen och det kan därför sägas att de principiella skillnaderna mellan denna och den föreslagna tillsynsdomen inte är så stora att det skulle behöva uppstå några mera betydande omställningssvårigheter för frivården. I och för sig skulle det kunna övervägas att anförtro verkställigheten av tillsyns- dom åt annan myndighet, antingen polisen eller en särskild verkställig- hetsorganisation inom kriminalvården. Såsom tidigare framhållits måste emellertid en social hjälp- och stödverksamhet ingå som ett viktigt inslag i verkställigheten, och om det skall finnas möjlighet att bedriva sådan verk- samhet effektivt bör den anförtros åt personer med en sakkunskap av det slag som endast finns att tillgå inom den nuvarande frivårdsorganisationen. Utredningen föreslår därför att verkställigheten av tillsynsdom skall an- komma på frivårdsorganisationen, dvs. skyddskonsulenterna.

1 28 kap. 5 5 lagförslaget anges att verkställigheten av tillsynsdom, med undantag för förordnande om intagning i anstalt, ankommer på skyddskon- sulent. Detta innebär att skyddskonsulenten skall svara för verkställighetens utformning i det enskilda fallet, inte bara i reellt hänseende som enligt nuvarande ordning utan även formellt i stället för övervakningsnämnden. Skyddskonsulenten skall därvid inte vara bunden av föreskrift från doms- tolens sida angående verkställigheten i vidare mån än som följer därav att domstolen enligt 28 kap. 2 eller 35 lagförslaget kan föreskriva vistelse i frivårdshem eller förordna om intagning i anstalt.

Det är givet att skyddskonsulenten inte kan lämnas helt fria händer när det gäller att i de enskilda fallen bestämma utformningen av en tillsynsdom. Påföljden skall ju på ett helt annat sätt än den nuvarande skyddstillsynen tillgodose ett allmänpreventivt ändamål. Det är därför angeläget, både för att påföljden verkligen skall fylla den funktion som avsetts av domstolen och för att tillgodose den dömdes krav på en fullgod rättssäkerhet, att skydds- konsulentens verksamhet närmare regleras. Detta krav tillgodoses i viss mån genom utredningens förslag till frivårdsförordning, som redovisas i bilaga 4. Bestämmelserna i denna förordning behöver dock kompletteras genom generella anvisningar från central myndighet för att främja en enhetlig och normbunden verkställighet.

Med hänsyn till vad som nu anförts får också uppgiften att svara för en regional ledning av verksamheten och utöva en fortlöpande tillsyn över denna avsevärt större betydelse än vid skyddstillsyn. Utredningen anser att en sådan uppgift knappast kan anförtros åt övervakningsnämnden utan den måste av praktiska skäl snarare ankomma på regionchefen eller ännu hellre, såsom föreslagits i det tidigare nämnda remissyttrandet, på en regional styrelse med lekmannainslag. En fråga som har ett nära samband med till- synen över skyddskonsulentens verksamhet är frågan om besvärsrätt i verk- ställighetsärenden inte bara för den dömde utan även för företrädare för det allmänna. Denna fråga diskuteras närmare längre fram i detta avsnitt.

Ansvaret för verkställigheten av tillsynsdom i de enskilda fallen skall visserligen i princip ankomma på skyddskonsulenten. Vissa verkställighets- frågor är emellertid av så ingripande beskaffenhet att beslutanderätten i dessa bör anförtros åt annan myndighet. Således bör det ankomma på över- vakningsnämnden att på begäran av skyddskonsulenten meddela föreskrift

• Sida 129
•  Original

enligt 28 kap. 2 5 lagförslaget om vistelse i frivårdshem, om det under över- vakningstiden skulle uppkomma behov av en sådan eller tiden för en gäl- lande föreskrift skulle behöva förlängas. Vidare bör beslut om förlängning av övervakningstiden och om omhändertagande ankomma på övervaknings- nämnd.

Utredningen utgår således i förslaget från att det även i framtiden kommer att finnas särskild övervakningsnämnd för prövning av vissa frivårdsärenden men vidhåller i princip den uppfattning som kommit till uttryck i det tidigare nämnda remissyttrandet, att frågor av förevarande beskaffenhet med fördel kan anförtros åt allmän domstol. Fråga om intagning i anstalt i anslutning till tillsynsdom bör dock i vart fall alltid prövas av domstol, oavsett om frågan kommer upp i samband med domen eller under påföljdstiden. Ett förordnande om intagning i anstalt kan nämligen i alla avseenden jämställas med en fängelsedom och bör omgärdas med samma starka rättssäkerhetskrav som en sådan. Det är därför olämpligt att lägga beslutanderätten på en administrativ myndighet. I detta sammanhang bör påpekas att åtalsrätts- kommittén i sitt betänkande ”Färre brottmål” (SOU 1976147) föreslagit vid- gade möjligheter för åklagare att underlåta åtal i de fall det finns förut- sättningar för att med tillämpning av 34 kap. 1 5 1 BrB förordna att tidigare ådömd påföljd skall avse även ny brottslighet. Om detta förslag genomförs och om beslutanderätten i fråga om intagning i anstalt under pågående verk- ställighet av tillsynsdom skall ligga på övervakningsnämnd, finns det risk för att det utbildas en praxis, enligt vilken åklagare kan finna anledning underlåta åtal för nya brott under förutsättning att nämnden samtidigt be- slutar om intagning i anstalt. En sådan praxis skulle kunna leda till att beslut om frihetsberövande påföljd utan domstols medverkan skulle fö- rekomma i ganska stor omfattning. Härtill kommer att sådana beslut ofta skulle drabba lagöverträdare som inte tidigare dömts till frihetsstraff.

5.5.2. Övervakare och biträdande övervakare

1 Skyddskonsulentens ansvar för verkställigheten av tillsynsdom bör ingå uppgiften att förordna övervakare. Det har tidigare sagts att den föreslagna tillsynsdomen ställer betydligt större krav på övervakaren än nuvarande skyddstillsyn. De flesta övervakningsuppdrag kommer således att bli ganska arbetskrävande. Härtill kommer att det måste lämnas ett stort utrymme för övervakarens eget ansvar när det gäller uppdragets utformning och genomförande. Med hänsyn till det som sagts om övervakningsuppdragens omfattning och karaktär bör det lämpligen inte komma i fråga att förordna lekmän till övervakare. I stället bör sådana uppdrag alltid ankomma på socialt utbildade tjänstemän hos skyddskonsulenten. I 28 kap. 95 lagför- slaget föreskrivs därför att övervakningen under Skyddskonsulentens över- inseende skall handhavas av därtill förordnad tjänsteman hos konsulenten. Härmed avses i första hand skyddsassistent. Eftersom övervakningen alltid skall ankomma på tjänsteman inom fri- vården kan det i och för sig diskuteras, om det är nödvändigt att i BrB reglera frågan om förordnande av övervakare. Frågan vilken tjänsteman som skall anförtros ett visst övervakningsuppdrag kan ju framstå som en sådan intern angelägenhet för myndigheten som lämpligen regleras i ar-

• Sida 130
•  Original

betsordning och befattningsbeskrivningar. Enligt utredningens uppfattning är det dock angeläget att det inte blir en ren lottningsfråga vem som utses till övervakare för en viss klient. I stället bör skyddskonsulenten välja över- vakare med stor omsorg så att i möjlig mån den tjänsteman utses som har bäst förutsättningar att etablera ett gott samarbete med den aktuella klienten. Vidare bör uppdraget kunna överflyttas på annan tjänsteman, om därigenom någon fördel kan vinnas. Den dömde bör ha rätt att överklaga valet av övervakare. I detta sammanhang skall också erinras om vad som sagts i föregående avsnitt om förberedelser för tillsynsdomens verkställighet. Härav framgår att preliminärt beslut om övervakare i allmänhet skall ha fattats innan tillsynsdom meddelas.

I många fall är det uppenbart att en effektiv övervakning inte kan utföras av en ensam övervakare. Utredningen föreslår därför att skyddskonsulenten skall ha möjlighet att vid behov förordna en eller flera personer till biträdande övervakare. Sådan biträdande övervakare behöver inte nödvändigtvis vara anställd hos skyddskonsulenten eller ha särskild social utbildning, utan det får framgå av omständigheterna i det enskilda fallet i vad mån sådana krav skall ställas. De situationer i vilka biträdande övervakare förordnas kan nämligen vara av mångahanda slag.

Ett typfall då det i allmänhet kan vara motiverat att förordna biträdande övervakare är då tillsynsdom ådöms någon med hemvist i en ort som saknar skyddskonsulentexpedition. En intensiv övervakning förutsätter att över- vakaren och klienten är bosatta på samma ort eller i vart fall på näraliggande orter. Är detta inte fallet bör till biträdande övervakare helst förordnas någon med yrkesmässig erfarenhet av socialt arbete, gärna tjänsteman inom den kommunala socialvården eller befattningshavare med anknytning till någon kriminalvårdsanstalt. En lekman med särskilda kvalifikationer eller förut- sättningar för uppgiften kan också komma i fråga. Tidigare erfarenhet av övervakningsuppdrag bör tillmätas stor betydelse.

Ett annat typfall för förordnande av biträdande övervakare är då det är påkallat med särskilda övervakningsinsatser under den dömdes fritid, på kvällar och helger. I dessa fall kan det ofta vara lämpligt att till biträdande övervakare förordna en lekman, gärna då en person med anknytning till någon fritidsverksamhet som den dömde vill ägna sig åt. I andra fall kan det emellertid vara nödvändigt med en mera yrkesmässig övervakning även under fritiden. Om det är möjligt, bör därför någon form av jourverksamhet införas inom frivården. 1 så fall bör tjänstemän med anknytning till jour- verksamheten kunna förordnas till biträdande övervakare för klienter som

undergår tillsynsdom. Biträdande övervakare bör också kunna förekomma för andra särskilda

ändamål än att anordna en fritidsövervakning. Man kan således i vissa fall tänka sig en parallell till den övervakningsforrn som ofta förekommer i samband med frigång från kriminalvårdsanstalt och som innebär att den frigångsansvarige tjänstemannen vid anstalten får hjälp med övervaknings- uppdraget av någon person på den dömdes arbetsplats eller skola. Tjän- stemannen får på det viset till stånd en effektiv kontroll på att den dömde uppehåller sig på den plats som avsetts med frigången. För tillsynsdomen skulle en sådan ordning också medföra att den dömde på ett naturligt sätt kan fullgöra sin skyldighet att hålla kontakt med övervakare.

• Sida 131
•  Original

Ett system med biträdande övervakare innebär att man kan bibehålla ett starkt inslag av lekmän i frivårdsverksamheten även om man lägger huvudansvaret för övervakningen på en frivårdstjänsteman. Det är från många synpunkter angeläget att lekmän medverkar. Dels innebär lekmän- nens insatser en värdefull och i det närmaste nödvändig förstärkning av frivårdsorganisationen och dels kan lekmän med erfarenhet av övervak- ningsuppdrag bidra till att hos allmänheten öka förståelsen för kriminal- vårdens arbete och framför allt för de dömdas situation. Samtidigt kan, såsom nyss antytts, en lekmannamedverkan i övervakningen underlätta för den dömde att upprätthålla en föreskriven kontaktskyldighet, när någon person som den dömde brukar träffa under sin dagliga verksamhet kan utses till biträdande övervakare.

Inom en del frivårdsdistrikt pågår f. n. försöksverksamhet med s. k. grupp- övervakning. Enligt utredningens mening bör en sådan övervakningsform också kunna användas i samband med verkställigheten av tillsynsdom. Detta skulle innebära att de frivårdstjänstemän, som tillhör samma grupp som övervakaren för en viss klient, förordnas till biträdande övervakare för klien- ten.

Bestämmelsen om förordnande av biträdande övervakare finns i 28 kap. 95 2 st lagförslaget. I samma stadgande föreskrivs att föreståndare för fri- vårdshem utan särskilt förordnande är biträdande övervakare för klienter som vistas i hemmet till följd av föreskrift enligt 28 kap. 2 5 lagförslaget.

5.5.3. Besvärsrätt och besvärsordning

I det föregående har berörts vissa frågor angående besvärsrätt och besvärs- ordning. För skyddstillsyn gäller den ordningen att den dömde i vissa fall kan besvära sig i hovrätt över beslut som fattats av övervakningsnämnd. I övervakningsnämndutredningens betänkande föreslås den ändringen att hovrätten ersätts som besvärsinstans av en centralnämnd för kriminalvård. Samtidigt föreslås att den dömde skall ges rätt att i vissa fall besvära sig över Skyddskonsulentens beslut hos den lokala kriminalvårdsnämnden (motsvarighet till övervakningsnämnd). I betänkandet diskuteras också frå- gan om besvärsrätt för en företrädare för det allmänna, antingen allmän åklagare eller tjänsteman inom kriminalvården. Sådan besvärsrätt föreslås dock inte.

När det gäller tillsynsdom har ungdomsfängelseutredningen såsom fram- går av 37 kap. 8 5 lagförslaget valt att bibehålla hovrätt som besvärsinstans till övervakningsnämnd. Detta är naturligt med hänsyn till att tingsrätt i första instans skall avgöra frågor om intagning i anstalt. Eftersom det måste förutsättas att tingsrätten vid prövningen av sådana frågor också har behörighet att alternativt meddela beslut i frågor som eljest ankommer på övervakningsnämnd eller skyddskonsulent bör tingsrätt och övervaknings- nämnd lämpligen vara underordnade samma överinstans.

Utredningen har vidare i 37 kap. 105 lagförslaget föreskrivit att talan mot Skyddskonsulentens beslut i vissa fall skall kunna föras hos övervak- ningsnämnd.

Besvärsrätt i verkställighetsfrågor skall i första hand tillkomma den döm- de. Denne bör därvid ha möjlighet att anlita sakkunnigt biträde i såväl

• Sida 132
•  Original

besvärsmålet som vid prövningen i första instans. Sker prövningen vid domstol skall enligt 195 2 st lagen (1946:804) om införande av nya rättegångs- balken handläggningen ske i den för brottmål stadgade ordningen. Detta betyder bl.a. att offentlig försvarare kan förordnas för den dömde. Om däremot prövningen äger rum i övervakningsnämnd, måste frågan om den dömdes rätt att anlita biträde på det allmännas bekostnad bedömas enligt rättshjälpslägen (19721429). Enligt denna lag kan rättshjälpsnämnd förordna offentligt biträde endast i sådana ärenden vid övervakningsnämnd som angår förverkande av villkorligt medgiven frihet. Utredningen anser att offentligt biträde bör kunna förordnas för den dömde i samtliga ärenden som handläggs vid övervakningsnämnd samt att den som utsetts till offentligt biträde för prövningen i första instans utan nytt förordnande skall vara offentlig för- svarare vid en fortsatt handläggning i hovrätt. Detta förutsätter dock att biträdet uppfyller de för offentlig försvarare stadgade behörighetsvillkoren. Förslag av nu angiven innebörd redovisas i bilaga 4.

Utredningen föreslår slutligen i 37 kap. 12 5 lagförslaget en bestämmelse om viss besvärsrätt i verkställighetsfrågor för en företrädare för det allmänna. Enligt utredningens uppfattning blir nämligen sådan besvärsrätt oundgänglig i samband med att tillsynsdom införs. Den omständigheten att tillsynsdom skall tillgodose ett samhällsintresse gör det angeläget att sträva efter en enhetlig rättstillämpning med hänsyn till såväl den dömdes rättssäkerhet som till ett allmänt intresse av att upprätthålla påföljdens karaktär av en strängare frivårdsform än den traditionella övervakningspåföljden. Visser- ligen kan en enhetlighet i rättstillämpningen i viss mån främjas av den ledningsfunktion i förhållande till skyddskonsulenterna som utövas av kri- minalvårdsstyrelsen och kriminalvårdens regionchefer, men den samordning av verkställighetspraxis som därigenom kan åstadkommas är enligt utred- ningens uppfattning inte helt tillräcklig och den får av naturliga skäl endast indirekt betydelse för övervakningsnämndernas och domstolarnas rättstill- lämpning.

Beträffande frågan vem som skall anförtros uppgiften att på det allmännas vägnar uppträda som motpart till den dömde gör utredningen följande över- väganden. När det gäller fråga om intagning i anstalt uppträder, liksom vid anstaltsbehandling enligt nuvarande ordning, alltid åklagare som motpart till den dömde redan i tingsrätten. Härav följer att åklagaren också, utan att särskild reglering i brottsbalken erfordras, har rätt att besvära sig i hovrätten över tingsrättens beslut. När det sedan gäller förfarandet i övervakningsnämnd innebär utredningens förslag i och för sig att det även där föreligger ett tvåpartssystem. Genom att nämnden enligt förslaget befrias från sin led- ningsfunktion i förhållande till frivården bortfaller nämligen även dess möj- lighet att ex officio ta upp frivårdsfrågor till prövning. Detta medför att skyddskonsulenten alltid kommer att framstå som motpart till den dömde vid handläggningen i nämnden. Med hänsyn härtill skulle det ligga nära till hands att också tillerkänna skyddskonsulenten besvärsrätt i hovrätt eller, när det gäller andra verkställighetsfrågor än sådana som rör tillsynsdom, i central nämnd. Utredningen har dock inte ansett en sådan lösning vara lämplig. Det kan nämligen befaras att denna skulle medföra att besvär skulle anföras på det allmännas vägnar även i sådana fall där en prövning i högre instans inte är påkallad från ren prejudikatsynpunkt. I stället har utredningen

• Sida 133
•  Original

valt att tillerkänna kriminalvårdsstyrelsen den ifrågavarande besvärsrätten. Härigenom uppkommer i viss mån en parallell till vad som gäller på åkla- garsidan i fråga om rätten att föra talan i högsta domstolen och utredningen förutsätter också att styrelsen på samma sätt som riksåklagaren skall förbehålla prövningen i högre instans för frågor av intresse för en enhetlig rättstill- lämpning.

Den i föregående stycke angivna lösningen med kriminalvårdsstyrelsen som motpart i klagandeställning till den dömde strider, såvitt gäller sådana fall där prövningen i högre instans är förlagd till hovrätt, i och för sig mot en princip som utredningen i annat sammanhang ansluter sig till. Så länge den ordningen upprätthålls att rättslig prövning av verkställighetsfrågor skall kunna företas antingen i administrativ ordning eller i domstol bör nämligen enligt utredningens uppfattning principen vara den, att talan på det all- männas vägnar förs i domstol av åklagare och inom nämndorganisationen av företrädare för kriminalvården. Om denna princip skulle tillämpas när det gäller rätten att i hovrätt anföra besvär mot övervakningsnämnds beslut, borde således besvärsrätten tillerkännas åklagare. En sådan ordning skulle emellertid i det här fallet bli opraktisk och leda till en onödig omgång, särskilt när hovrätten avgör besvärsmålet utan förhandling. Initiativet till ett överklagande måste nämligen under alla omständigheter komma från kriminalvårdens sida, och det ligger då närmast till hands att dess organ också för besvärstalan.

5.6. Tillsynsdomens hjälpfunktion

5.6.1. Social stödverksamhet

Den sociala verksamheten utgör ett viktigt inslag i den nuvarande skydds- tillsynen. Många gånger torde det t.o.m. vara så att domstolen valt att döma till skyddstillsyn mera för att den tilltalade därigenom skulle kunna beredas stöd och hjälp till en förbättring av sin sociala situation än för att genom övervakningen få till stånd en av hans kriminalitet motiverad kontroll av hans livsföring. När det gäller den av utredningen föreslagna tillsynsdomen har emellertid kontrollmomentet fått en betydligt mera fram- skjuten ställning. Ingen skall meddelas tillsynsdom med mindre en ingripande kontroll är påkallad för att motverka att han fortsätter brottslig verksamhet. En tillsynsdom skall således inte enbart få motiveras av att den tilltalade har ett behov av socialt stöd. Såsom tidigare framhållits betyder emellertid detta inte att den sociala verksamheten skall tillmätas mindre betydelse i den nya påföljden. Tvärtom är det ju tänkt att denna skall få ett tillskott av klientel med än mer uttalat hjälpbehov än det nuvarande skyddstillsynsklientelet, vilket i stället motiverar en förstärkning av den sociala verksamheten.

När det gäller principerna för frivårdens sociala verksamhet i anslutning till tillsynsdom föreslår utredningen såsom redan framgått av övervägandena i kapitel 4 i ett viktigt hänseende en förändring. Den nuvarande ordningen kan sägas innebära att det ankommer på frivårdsorganisationen och över-

• Sida 134
•  Original

vakaren att dels avgöra vilka sociala insatser som är påkallade för att främja den dömdes anpassning i samhället, dels se till att den dömde kommer i åtnjutande av sådana insatser, om så erfordras genom att utfärda anvisningar och föreskrifter som den dömde är skyldig att följa. Utredningen föreslår emellertid att föreskrifter som avser den dömdes sociala förhållanden inte längre skall förekomma. Detta innebär att frivårdens sociala hjälpverksamhet i det enskilda fallet skall inriktas på sådana insatser som vinner den dömdes medverkan utan att föreskrift meddelas.

Det bör sägas att den föreslagna ändringen i fråga om frivårdens verk- samhet har betydligt större betydelse från principiell synpunkt än från prak- tisk. Användningen av behandlingsinriktade föreskrifter i samband med skyddstillsynen har nämligen särskilt på senare år haft mycket ringa om- fattning, och det finns dessutom skäl att tro att de föreskrifter som meddelats i många fall tillkommit i samråd med den dömde och således inte haft tvångskaraktär i egentlig mening. Det kan således antas att frivårdens hjälp- funktion i allt väsentligt redan nu tillgodoses på det sätt som förutsätts i utredningens förslag. Den är alltså i huvudsak inriktad på att erbjuda och förmedla social service i samråd med klienterna.

Det bör emellertid i detta sammanhang också sägas att ett avskaffande av formella tvångsföreskrifter inom frivårdens sociala verksamhet närmast innebär att man övergår till en frivillig vård med kraftigt markerade ci- tationstecken kring ordet frivillig. Det kan nämligen inte undvikas att fri- vårdens klienter ofta befinner sig i en tvångssituation när de ställs inför frågan om de vill acceptera en viss behandlingsinsats. En sådan situation uppkommer ju redan i samband med påföljdsbestämningen då domstolens val mellan villkorlig dom, tillsynsdom och fängelse kan vara beroende av den tilltalades beredvillighet att försöka komma till rätta med sina sociala problem. På motsvarande sätt kommer självfallet tillsynsdomens utformning i det enskilda fallet att i hög grad påverkas av den dömdes vilja till samarbete med frivården och av hans följsamhet till Skyddskonsulentens eller över— vakarens råd i frågor som rör hans sociala förhållanden. Härutöver bör sägas att principen om frivillighet inte betyder att övervakaren utan vidare skall godta att klienten har en negativ inställning till behövliga behandlingsin- satser. Övervakaren måste i ett sådant fall vara aktivt verksam för att an- tingen förändra klientens attityd eller finna ett tillfredsställande alternativ i samråd med klienten.

I anslutning till kriminalvårdsreformen 1.7. 1974 fastslogs en viktig princip för den sociala verksamheten inom kriminalvården. Derma princip går ut på att kriminalvårdens klienter i så stor utsträckning som möjligt skall be- gagna sig av samhällets allmänna resurser när det gäller socialvård, sjukvård, utbildning etc. och att kriminalvården därför skall avstå från egna behand- lingsresurser i den mån andra finns att tillgå. Principen motiveras i första hand med att förutsättningarna för en framgångsrik verksamhet när det gäller kriminalvårdens klienter av olika skäl kan antas bli större om man undviker en särbehandling av dessa. Härtill kommer att en uppbyggnad av parallella behandlingsresurser inom å ena sidan kriminalvården och å den andra sidan den allmänna sociala verksamheten framstår som ett sam- hällsekonomiskt slöseri.

När det gäller den föreslagna tillsynsdomen bör självfallet inte göras någon

• Sida 135
•  Original

ändring i den här angivna principen. Detta förutsätter dock att de som döms till tillsynsdom kommer att vara berättigade till och kunna erbjudas utbildning, vård eller behandling i minst samma omfattning och av samma slag och samma kvalitet som om de inte hade varit dömda. Samarbetet mellan kriminalvården och den allmänna socialvården, vilket hittills inte fungerat väl i alla avseenden, behöver därför förbättras. Med hänsyn härtill anser ungdomsfängelseutredningen det vara tillfredsställande att socialut- redningen i sitt betänkande betonat betydelsen av socialtjänstens insatser till förmån för kriminalvårdens klientel.

Ungdomsfängelseutredningen vill inte förorda att frivården helt avstår från egna behandlingsinsatser. Sådana kan vara motiverade särskilt när det gäller klienter som är föremål för en begränsad frihetsinskränkning. Såsom tidigare sagts tänker sig utredningen t.ex. att det till vissa frivårdshem skall knytas personal med kvalificerad social utbildning och det bör därför kunna förutsättas att någon förrn av behandlingsverksamhet kan anordnas där. Detta kan vara angeläget inte minst med tanke på att frivårdshemmen till stor del kommer att tas i anspråk av klienter som, trots att de behöver sociala hjälpinsatser, inte kunnat placeras i någon behandlingsform utanför kriminalvården.

Den omständigheten att utbildning, vård och behandling etc. i huvudsak skall förläggas utanför kriminalvården innebär inte att det saknas betydel- sefulla arbetsuppgifter av social karaktär som bäst utförs inom frivården. De uppgifter som avses härmed kan sammanfattas i följande moment: ut- redning av lagöverträdarens sociala situation, fortlöpande rådgivning som innefattar försök att i positiv riktning påverka klientens inställning till åt- gärder som kan förbättra hans sociala situation samt förmedling av sociala tjänster utanför kriminalvården.

Eftersom en lagöverträdares sociala situation och hans möjligheter att förbättra denna ofta får avgörande betydelse för domstolens påföljdsval, är det viktigt att förlägga en stor del av frivårdens sociala verksamhet till tiden före domen och i närmast föregående avsnitt har i stora drag redovisats hur utredningen tänkt sig att ett sådant arbete skall organiseras. En intensiv insats från frivårdens sida före domen bör i många fall kunna leda till att tillsynsdom eller fängelse kan undvaras. Härtill kommer att det psykologiska klimatet för att etablera positiva kontakter mellan frivården och klienten i många fall är särskilt gynnsamt i anslutning till det rättsliga förfarandet. Detta beror långt ifrån alltid på att den tilltalade såsom tidigare nämnts befinner sig i en viss tvångssituation och känner sig tvingad att iaktta en positiv attityd utan kan lika gärna ha samband med att han särskilt starkt känner ett personligt misslyckande och därför är angelägen att få hjälp att komma till rätta med sina svårigheter. Det bör f.ö. starkt betonas att fri- vårdens insatser före domen av rättssäkerhetsskäl måste grundas på ett fri- villigt samarbete med den dömde.

Den sociala verksamheten är även viktig i samband med övervakningen efter en tillsynsdom. Denna övervakning förutsätter i första hand i kon- trollsyfte täta personliga kontakter mellan övervakaren och klienten. Det bör därvid ligga i båda parters intresse att dessa kontakter inte bara får karaktären av ett fullgörande av en besvärande anmälningsskyldighet utan att man i stället försöker att gemensamt åstadkomma något positivt. De

• Sida 136
•  Original

täta kontakterna ger också övervakaren en möjlighet att fortlöpande hålla sig väl orienterad om klientens situation och han bör därför få goda för- utsättningar att bedöma vilka åtgärder som på bästa sätt kan hjälpa klienten.

När det gäller frivårdens sociala verksamhet i anslutning till tillsynsdom föreslår utredningen att det i BrB tas in ett stadgande som saknar mot- svarighet i nuvarande ordning. I 28 kap. 65 lagförslaget sägs nämligen att den dömde under prövotiden genom skyddskonsulenten skall beredas stöd och hjälp i personligt och socialt hänseende i den mån hans anpassning i samhället därigenom kan främjas. Utredningen anser det föreslagna stad- gandet vara av betydelse framför allt för att därigenom markera att till- synsdom inte bara skall tillgodose en kontrollfunktion utan även en hjälp- funktion. Det ligger ju annars i sakens natur att kontrollmomentet får en helt dominerande ställning i en lagreglering som i likhet med BrB närmast syftar till att dels redogöra för den dömdes skyldigheter i anledning av påföljden och dels markera gränserna för myndigheternas ingrepp i hans personliga integritet. Stadgandet tjänar närmast som en upplysning till den dömde samtidigt som det markerar frivårdens skyldighet att aktivt verka för den dömdes sociala anpassning.

Det bör uppmärksammas att frivårdens sociala verksamhet enligt 28 kap. 65 lagförslaget skall vara tillgänglig för den dömde under hela prö— votiden. Däremot är den dömdes skyldighet att upprätthålla kontakt med frivårdsorganisationen begränsad till övervakningstiden som normalt skall omfatta endast sex månader. Detta innebär att ett väl etablerat samarbete mellan en övervakare och hans klient skall kunna fortsätta även efter det att det formella övervakningsuppdraget upphört. Säkerligen kan det ofta finnas ett intresse hos klienten att fortsätta samarbetet med en biträdande övervakare som är lekman.

När det gäller en tjänstemannaövervakare som fortsätter att i tjänsten upprätthålla kontakt med den dömde efter övervakningstidens utgång er- fordras inget särskilt förordnande. Hans behörighet följer direkt av stad- gandet i 28 kap. 65 lagförslaget. Annorlunda förhåller det sig emellertid med en lekman. I det fallet måste något slags förordnande meddelas, om verksamheten skall kunna bekostas med frivårdens medel. Utredningen föreslår därför i 28 kap. 6 5 2 st lagförslaget att förtroendeman skall kunna förordnas för den dömde. Bestämmelsen anknyter till vad som avses gälla beträffande villkorlig dom och den blir därför ytterligare kommenterad i kapitel 6. I detta sammanhang bör framhållas att utredningen med den särskilda benämningen förtroendeman velat markera att det föreligger en väsentlig skillnad mellan en sådan och en övervakare. Denna skillnad består främst däri att förtroendemannen inte skall ha någon rapporteringsskyldighet gentemot rättsvårdande myndigheter och han skall inte heller kunna för- ordnas mot den dömdes vilja.

När det gäller personer som dömts till tillsynsdom kan det antas att för- ordnande som förtroendeman i regel kommer att avse någon som tidigare tjänstgjort som biträdande övervakare eller att sådant förordnande i vart fall inte blir aktuellt förrän i samband med övervakningens upphörande. Det finns emellertid inget som hindrar att förtroendeman är förordnad även under övervakningstiden. Någon gång kan det ju vara lämpligt att meddela ett sådant förordnande för någon som den dömde har stort förtroende för

• Sida 137
•  Original

och som rent faktiskt kan lämna honom värdefullt stöd och hjälp men som inte är villig att åta sig ett övervakningsuppdrag med därav följande kontroll- och rapportskyldighet.

5.6.2. Frågor om skadeståndsskyldigher

En fråga som har ett nära samband med frivårdens sociala verksamhet rör förhållandet mellan den dömde och den som lidit skada i anledning av brottet. Å ena sidan kan den dömdes skuldbörda på grund av utdömda skadestånd allvarligt försvåra hans sociala anpassning. Å andra sidan kan man inte ge avkall på kravet att den dömde i mån av förmåga fullt ut skall kompensera en enskild skadelidande som inte får ersättning från annat håll. Båda de här angivna synpunkterna och särskilt konflikten dem emellan gör det angeläget att frivården på något sätt engageras i skadeståndsregle— ringen.

Enligt nuvarande lagstiftning kan rätten i en dom på skyddstillsyn med- dela föreskrift rörande tid och sätt för skadeståndsskyldighetens fullgörande och motsvarande föreskrift kan under prövotiden meddelas av övervak- ningsnämnden. Dock gäller att föreskrift ej får meddelas i den mån den med hänsyn till den dömdes ekonomiska situation och övriga omständig- heter kan antas motverka hans anpassning i samhället.

Mot föreskrifter av det slag som kan meddelas enligt nuvarande ordning kan enligt utredningens mening riktas en del principiella erinringar.

Det är således att märka att föreskriften ensidigt riktar sig till den dömde. Den omständigheten att domstolen i en föreskrift fastställt en viss avbetalningsplan för den 'dömde innefattar ingen inskränkning i målsägandens rätt att omedelbart och i ett sammanhang få ut hela ska- deståndsbeloppet, vid behov med hjälp av kronofogden. Annorlunda skulle det givetvis förhålla sig om rätten i domen kunde stadfästa en överens- kommelse mellan målsäganden och den dömde, varigenom målsäganden godtar en viss betalningsordning. En sådan överenskommelse är i princip det enda sätt på vilket domstolen kan medverka till att den dömde får en med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden rimlig reglering av sin skadeståndsskyldighet.

En annan invändning som kan riktas mot de föreskrifter om skade- ståndsbetalning som nu finns är att de är sanktionerade på samma sätt som andra föreskrifter i samband med skyddstillsyn. Detta innebär att den som inte följer en föreskrift om skadeståndsbetalning ytterst kan bli föremål för frihetsberövande genom ett förordnande om anstaltsbehandling eller genom att skyddstillsynen undanröjs och ersätts med ett fängelsestraff. Även om det kan sägas att detta yttersta sanktionshot i praktiken aldrig förverkligas är det svårt att komma ifrån att lagen inrymmer en ordning som påminner om forna tiders gäldstugor. Enligt utredningens mening finns det ingen anledning att tillåta andra tvångsmedel för indrivning av en civil—skade- ståndsfordran än sådana som i allmänhet står till kronofogdens förfogande.

Härmed är sagt att utredningen föreslår ett avskaffande av den nuvarande möjligheten för domstolen att meddela föreskrifter för den dömde angående fullgörelsen av hans skadeståndsskyldighet. Domstolen bör i stället försöka

• Sida 138
•  Original

få till stånd rimliga och för båda parter bindande överenskommelser i denna fråga. Detta bör vara möjligt när målsäganden är personligen närvarande vid domstolen. Det sagda innebär dock inte att rättegången skall tyngas av en orimligt vidlyftig handläggning av skadeståndsfrågan.

Såsom nyss sagts bör även skyddskonsulenten vara engagerad i fråga om skadeståndsskyldighetens fullgörande. Han bör således redan från över- vakningens början skaffa sig en god överblick över den dömdes ekonomiska situation och lämna honom råd om hur han på bästa sätt skall kunna fullgöra sin betalningsskyldighet. Vidare bör skyddskonsulenten vid behov ta kon- takt med målsäganden och försöka få till stånd en med hänsyn till den dömdes ekonomiska förhållanden rimlig avbetalningsplan. Det är viktigt att påpeka att skyddskonsulenten i denna verksamhet inte får uppfatta sig som ombud för vare sig den dömde eller målsäganden. Även om det är självklart att han skall tillvarata den dömdes intressen, måste han samtidigt på lämpligt sätt utöva påtryckning på denne att efter bästa förmåga göra rätt för sig. Visserligen står därvid inga särskilda påtryckningsmedel till skyddskonsulentens förfogande, men skulle han någon gång få kännedom om att en klient som i och för sig har betalningsförrnåga försöker undanhålla medel, bör han omedelbart underrätta målsäganden härom.

I 28 kap. 75 lagförslaget berörs frågan om skadeståndsbetalningen. Pa- ragrafen innehåller en erinran till den dömde att han på bästa sätt skall göra rätt för sig gentemot målsäganden och en uppmaning till den dömde att rådgöra med skyddskonsulenten. Bestämmelser som avser skyddskon- sulentens skyldighet att befatta sig med skadeståndsfrågan återfinns i för- slaget till frivårdsförordning.

5.7. Tillsynsdomens kontrollfunktion

I det följande redovisas de bestämmelser i lagförslaget som närmast avser tillsynsdomens kontrollfunktion, dvs. bestämmelser som rör den dömdes skyldigheter samt skyddskonsulentens och övervakarens befogenheter under övervakningstiden.

Den dömdes skyldigheter regleras i första hand i 28 kap. 10 5 lagförslaget. l paragrafens första stycke anges således vad som generellt skall gälla såsom ett minimum i samband med en övervakning medan andra och tredje styck- ena avser vad som härutöver skall kunna gälla i det enskilda fallet.

Ett generellt krav är att den dömde skall upprätthålla en nära kontakt med övervakaren eller biträdande övervakare. Vidare skall den dömde vara skyldig att på kallelse inställa sig hos skyddskonsulenten eller övervakare. Slutligen åläggs den som står under övervakning en viss upplysningsplikt gentemot övervakaren eller biträdande övervakare. Det sägs således att han skall vara skyldig att upplysa om egna förhållanden som är av betydelse för övervakningen. Särskilt anges att han omedelbart skall upplysa om ändrade bostadsförhållanden eller om påbörjad eller avslutad anställning, utbildning eller annan verksamhet som han ägnar sig åt. Den här angivna särskilda upplysningsplikten är viktig med hänsyn till att övervakningen till stor del går ut på att hålla reda på var den dömde befinner sig och vad han sysslar med.

• Sida 139
•  Original

Bestämmelserna i 28 kap. 10 5 2 och 3 st lagförslaget avser såsom tidigare sagts vad som i de enskilda fallen skall gälla utöver de generella mini- mikraven. Detta skall alltid framgå av en föreskrift som utfärdas av skydds- konsulenten.

Föreskrift skall i första hand obligatoriskt innehålla uppgift om på vilket sätt och i vilken omfattning den dömde skall upprätthålla kontakt med övervakaren eller biträdande övervakare. Detta innebär närmare bestämt att föreskriften skall ange hur ofta den dömde skall vara skyldig att sam- manträffa med övervakaren och var sammanträffandena skall äga rum.

Det närmare innehållet i föreskriften måste bero av omständigheterna i det enskilda fallet, dvs. vilka kontrollinsatser som bedöms erforderliga för att på ett någorlunda effektivt sätt motverka ny brottslighet. Grund- läggande är att övervakningen skall vara intensiv, vilket innebär krav på tät frekvens i kontakterna mellan övervakaren och klienten. Utredningen antar således att det i början av övervakningstiden i allmänhet bör krävas att klienten håller daglig kontakt med övervakaren. Detta anges i förslaget till frivårdsförordning.

De föreskrivna kontakterna kan avse antingen övervakare eller biträdande övervakare och många gånger bör det senare alternativet ligga närmast till hands. Såsom tidigare framhållits kan nämligen ett förordnande för biträ- dande övervakare komma till stånd i syfte att därigenom underlätta för den dömde att upprätthålla en regelbunden formell kontaktskyldighet. Detta kan vara fallet när någon person på den dömdes arbetsplats förordnas till biträdande övervakare. I förslaget till frivårdsförordning förutsätter utred- ningen också att den föreskrivna kontaktskyldigheten, om möjligt, skall fullgöras i förhållande till sådan biträdande övervakare som den dömde likväl i allmänhet kommer i kontakt med under sin dagliga verksamhet.

I flertalet fall saknas det kanske vid övervakningstidens början möjlighet att föreskriva en regelbunden kontaktskyldighet av det slag som nyss be- skrivits. Föreskriften kan då utformas som en skyldighet för den dömde att under viss angiven tid på dagen hålla sig anträffbar i hemmet för besök av övervakaren eller biträdande övervakare. Den kan också avse skyldighet för den dömde att uppsöka övervakaren eller biträdande övervakare; dock bör endast i undantagsfall den formella kontaktskyldigheten upprätthållas genom att den dömde anmäler sig hos övervakaren på frivårdens expedition.

Kontaktskyldigheten bör alltid avse personligt sammanträffande mellan övervakare och klient. Undantag från denna regel bör kunna förekomma i t. ex. de fall klienten undergår institutionell vård eller behandling. I sådana fall kan i allmänhet en regelbunden telefonkontakt vara tillräcklig.

Det bör uppmärksammas att vad som nu sagts om kontakten mellan övervakaren och klienten gäller de krav som i detta hänseende skall ställas på klienten. En föreskrift som innebär att en viss regelbunden kontakt skall hållas får inte uppfattas som ett hinder för övervakaren att uppsöka klienten på andra tider och platser än de som angivits i föreskriften. Tvärtom måste det åligga övervakaren att bedriva sådan uppsökande verksamhet för att övervakningen skall kunna få någon brottsförebyggande effekt. Övervakaren skall således göra hembesök hos klienten och i övrigt vara i verksamhet ute på fältet. Hembesök behöver f. ö. inte vara motiverade enbart från kon- trollsynpunkt utan de har ofta stor betydelse också med hänsyn till över-

• Sida 140
•  Original

vakningens hjälpfunktion.

En föreskrift som meddelas av skyddskonsulenten kan — utöver de ob- ligatoriska uppgifterna om den dömdes kontaktskyldighet — även innefatta inskränkning för den dömde i fråga om val av bostad, uppehållsplats eller verksamhet. Den dömde kan således förbjudas att utan skyddskonsulentens eller övervakarens medgivande byta bostad, besöka viss ort, uppehålla sig inom visst område eller bedriva viss verksamhet. En föreskrift av det här slaget bör i regel komma i fråga när det är särskilt angeläget att hålla klienten borta från en viss miljö. Det bör betonas att en förbudsföreskrift alltid skall vara motiverad med hänsyn till övervakningens syfte, att motverka att den dömde återfaller i brottslighet.

Enligt nuvarande ordning kan den som dömts till skyddstillsyn meddelas föreskrift att påbörja utbildning, ta arbetsanställning eller underkasta sig vård eller behandling. Föreskrifter av detta slag syftar i första hand till att åstadkomma en positiv förändring i den dömdes sociala situation. Såsom tidigare sagts anses de emellertid inte vara särskilt väl ägnade att tillgodose detta syfte. Den som tvingats till en viss sysselsättning eller be- handling får lätt en negativ inställning till denna. Det skulle emellertid kunna göras gällande att föreskrifter av det här slaget likväl kunde ha ett berättigande i tillsynsdomen, eftersom de i vart fall kan ha ett stort värde från en ren kontrollsynpunkt. Övervakningen kan ju underlättas betydligt om den dömde kan tvingas till en viss sysselsättning. Utredningen anser dock att sådana föreskrifter trots detta inte bör förekomma. Om det i något fall visar sig omöjligt att anordna en effektiv övervakning i frihet därför att klienten ”går och driver” hela dagarna och inte kan förmås att frivilligt ägna sig åt någon lämplig verksamhet, är det bättre att skärpa kontrollen, genom att t. ex. föreskriva vistelse i frivårdshem, än genom att påtvinga honom en viss sysselsättning eller behandling. Detsamma gäller om risken för återfall i brott påtagligt ökas därför att klientens alkohol- eller narko- tikasituation blir problemartad. En annan sak är att hotet om en begränsad frihetsinskränkning i form av vistelse i frivårdshem — såsom tidigare berörts — kan vara ägnat att hos klienten framkalla en följsamhet till övervakarens råd och anvisningar.

Tidigare har redogjorts för den generella upplysningsplikt som åligger den som meddelats tillsynsdom och som syftar till att underlätta för över- vakaren att hålla reda på var den dömde befinner sig och vad han sysslar med. Denna upplysningsplikt bör i det enskilda fallet kunna utvidgas genom föreskrift som meddelas av skyddskonsulenten. Närmare bestämt bör den dömde kunna åläggas skyldighet att omedelbart underrätta övervakaren eller biträdande övervakare om varje utevaro eller om utevaro under viss tid från arbetsplats, skola eller annan i föreskriften angiven verksamhet eller inrättning. En sålunda utvidgad upplysningsplikt kan vara motiverad t. ex. i sådana fall där det framstår som nödvändigt att tillfälligt sätta in särskilda övervakningsinsatser då klienten inte ägnar sig åt sin vanliga sysselsättning.

Ett särfall då en utvidgad upplysningsplikt kan vara av värde förtjänar en närmare redovisning. I några fall då tillsynsdom skall ådömas framstår .kontrollbehovet som så stort att påföljden egentligen bör förenas med en föreskrift om vistelse i ett frivårdshem. Risken för återfall i brott kan t. ex. framstå som särskilt påtaglig, om den tilltalade är starkt beroende av narkotika.

• Sida 141
•  Original

Om den tilltalade emellertid i en sådan situation förklarar att han vill försöka komma till rätta med sitt narkotikamissbruk och därför önskar en placering i ett behandlingshem för narkomanvård och om sådan placering kan ordnas, finns det i regel ingen anledning att förena tillsynsdomen med föreskrift om vistelse i ett vanligt frivårdshem. Nu innebär dock en placering i ett behandlingshem utanför kriminalvården ingen garanti för att klienten skall stanna kvar i hemmet och underkasta sig vården. Han kan avbryta vården när han önskar och behandlingshemmet har för sin del ingen skyldighet att låta honom vara kvar, om det skulle visa sig att placeringen inte är ändamålsenlig. Det betyder att en frivillig placering i ett behandlingshem inte alltid utgör ett alternativ till placering i frivårdshem, om inte skydds- konsulenten på ett någorlunda tillförlitligt sätt kan hållas underrättad om klientens förhållanden så att han har möjlighet att ingripa om vården avbryts. Någon underrättelseskyldighet gentemot skyddskonsulenten kan emellertid i regel inte åläggas behandlingshemmets personal. Däremot kan det vara lämpligt att låta klienten ta ansvaret för att skyddskonsulenten hålls un- derrättad. Detta kan ske genom att han i föreskrift åläggs att dels hålla en viss regelbunden telefonkontakt med övervakaren och dels omedelbart underrätta övervakaren när vården avbryts, eventuellt även då avbrottet endast avser en kortvarig permission. Föreskrift enligt 28 kap. 10 5 2 st lagförslaget skall meddelas av skydds- konsulenten i så nära anslutning till domen som möjligt, och i de fall verkställigheten av tillsynsdomen kunnat förberedas redan före domen bör föreskriften kunna föreligga i ett preliminärt skick i samband med huvud- förhandlingen. Den omständigheten att föreskriften skall meddelas av skyddskonsulenten och inte av domstol — vilket f.ö. främst beror på att endast skyddskonsulenten har den överblick över tillgängliga personalre- surser som är nödvändig — bör ju inte hindra att domstolen och åklagaren och kanske framför allt den tilltalade och hans försvarare får en möjlighet att anlägga synpunkter på dess utformning.

När det gäller utformningen av föreskriften bör det kraftigt understrykas att denna bör vara så tydlig att det inte kan uppstå någon tvekan hos den dömde om vad som åligger honom. Detta är viktigt med hänsyn till att brott mot föreskriften kan och i ganska stor utsträckning skall leda till sank- tioner mot den dömde. Kravet på tydlighet innebär bl.a. att föreskriften alltid måste utfärdas i skriftlig form. Den bör vidare alltid överlämnas per- sonligen av övervakaren och därvid noggrant förklaras.

Otvivelaktigt förhåller det sig så att intensivövervakningen har ett starkt repressivt drag. Det bör emellertid framhållas att en föreskrift självfallet inte får innefatta en större inskränkning i den dömdes handlingsfrihet eller ett större ingrepp i hans personliga förhållanden än som är motiverat med hänsyn till övervakningens syfte att motverka fortsatt brottslighet. Om en tillräckligt effektiv övervakning kan anordnas på ett sådant sätt att den dömdes arbetskamrater inte får kännedom om den, bör man således undvika att i strid med den dömdes önskan utsträcka övervakningen till arbetsplatsen. Vidare bör eftersträvas att den dömdes närstående inte i onödan generas av övervakningen. Å andra sidan är det alltid av värde om övervakaren kan få till stånd ett positivt samarbete med de närstående.

• Sida 142
•  Original

Den föreskrift som enligt 28 kap. 10 5 Zst lagförslaget skall meddelas i anslutning till domen skall inte gälla under hela övervakningstiden. I regel bör övervakningen undan för undan kunna mildras och en från början fö- reskriven daglig kontakt mellan övervakaren och klienten mot slutet av övervakningstiden kunna nedsättas till minimum en gång i veckan. Å andra sidan kan förhållandena under löpande övervakningstid bli sådana att en mera ingripande föreskrift bör meddelas.

Med hänsyn till vad nu sagts stadgas i 28 kap. 11 5 lst lagförslaget att skyddskonsulenten fortlöpande skall hålla sig underrättad om den dömdes livsföring och hans förhållanden i övrigt och omedelbart besluta om de ändringar i föreskrift enligt 105 2 st som finnes påkallade av omständig- heterna. Som ett komplement till detta stadgande skall man se bestäm- melserna i 28 kap. 125 lagförslaget att övervakaren eller biträdande över- vakare får meddela anvisningar i fråga om verkställandet av föreskrift enligt 10 5 2 st samt medge tillfällig lättnad och vidta omedelbart erforderlig änd- ring.

Skyldigheten för skyddskonsulenten att fortlöpande hålla sig underrättad om den dömdes förhållanden förutsätter i första hand en motsvarande rap- porteringsskyldighet för övervakaren. Av praktiska skäl måste det nämligen i regel ankomma på övervakaren att genom anmälan till skyddskonsulenten ta initiativet till en ändring av gällande föreskrift. Härutöver bör emellertid skyddskonsulenten då och då under övervakningstiden ta personlig kontakt med den dömde och på så sätt utröna i vad mån ändringar är påkallade. Vidare måste skyddskonsulenten skyndsamt ta ställning till sådana krav på ändringar som framförs av klienten.

Såsom tidigare sagts kan föreskrift om vistelse i frivårdshem inte meddelas av skyddskonsulenten. Det stadgas i 28 kap. 11 52 st lagförslaget att, om föreskrift som må meddelas av skyddskonsulent med hänsyn till den dömdes förhållanden inte finnes vara tillfyllest för att övervakningens syfte skall tillgodoses, övervakningsnämnd på framställning av skyddskonsulenten får meddela föreskrift enligt 28 kap. 2 5 lagförslaget om vistelse i frivårdshem. Det är viktigt att påpeka att initiativet till en föreskrift om frivårdshem under löpande övervakningstid alltid skall komma från skyddskonsulenten. Övervakningsnämnden skall således inte självmant ta upp frågan till pröv- nrng.

En föreskrift om vistelse i frivårdshem skall alltid avse viss tid, högst tre månader. Med avseende på tidsbestämningen föreligger således ingen skillnad mellan föreskrift om vistelse i frivårdshem enligt 28 kap. 25 lag- förslaget och förordnande om intagning i anstalt enligt 3 5. Däremot finns i andra avseenden avgörande skiljaktigheter mellan de båda ingripandena. Ett förordnande om intagning i anstalt skall meddelas, om ett frihetsbe- rövande är påkallat av hänsyn till allmän laglydnad eller för att upprätthålla respekten för meddelade föreskrifter. Detta innebär att tidsbestämningen i princip skall innebära en exakt angivelse av anstaltstidens längd. En fö- reskrift om vistelse i frivårdshem motiveras däremot med att en tillfreds- ställande övervakning inte kan anordnas på annat sätt. Detta betyder att föreskriften bör upphävas så snart förhållandena blivit sådana att den inte längre anses nödvändig. Å andra sidan kan det också visa sig att behovet av en begränsad frihetsinskränkning kvarstår när den från början bestämda tiden löpt ut.

• Sida 143
•  Original

1 28 kap. 11 53 st lagförslaget stadgas, med hänsyn till det nu sagda, att övervakningsnämnden på framställning av skyddskonsulenten eller den dömde får upphäva föreskrift om vistelse i frivårdshem utan hinder av att den i föreskriften angivna tiden inte gått till ända samt att nämnden får förlänga tiden med högst en månad åt gången. Det kan framhållas att nämn- den, när den har att ta ställning till fråga om förlängning av vistelse på frivårdshem, i någon mån bör beakta vilken brottslighet som innefattas i påföljden. Man bör om möjligt undvika att tillsynsdom i det enskilda fallet framstår som strängare påföljd än det fängelsestraff som brottsligheten annars skulle ha förskyllt. Slutligen skall anmärkas att nämnden, i stället för att bifalla en framställning om föreskrift enligt 2 5, får göra ändring i den av skyddskonsulenten enligt 105 2 st meddelade föreskriften.

5.8. Sanktioner vid villkorsöverträdelser

] föregående avsnitt har betonats betydelsen av att den dömde får helt klart för sig vad som åligger honom till följd av den meddelade tillsyns- domen. Den av skyddskonsulenten meddelade föreskriften måste således vara tydlig och får inte lämna något utrymme för skiljaktiga tolkningar. Viktigt är att skyddskonsulenten använder det språk som den dömde be- griper. Dessutom måste den dömde noggrant informeras om innebörden av föreskriften och om de generella krav som gäller enligt stadgandet i 28 kap. 105 1 st lagförslaget. Lika viktigt är att den dömde också får klart för sig att de krav som ställs på honom verkligen är allvarligt menade. Han måste alltså få veta vad som kan inträffa, om han inte fullgör sina åligganden. Vidare bör brott mot föreskrift i allmänhet utlösa en sanktion. Det skall inträffa något som den dömde tycker är obehagligt.

När det gäller utformningen av ett sanktionssystem för tillsynsdomen kan till en början konstateras att behovet av sanktionsmedel i viss mån kan tillgodoses redan inom ramen för det i föregående avsnitt beskrivna kontrollsystemet. Den omständigheten att den dömde underlåter att iaktta en viss föreskriven kontaktskyldighet gentemot övervakaren kan ofta tyda på ett behov av en mera ingripande kontroll. Detta kan föranleda skydds- konsulenten att som en första åtgärd med stöd av 28 kap. 11 5 1 st lagför- slaget skärpa kraven i den för klienten gällande föreskriften. En sådan skärpning av föreskriften kan i många fall utgöra en tillräcklig sanktion mot klientens överträdelse.

Vidare kan de åtgärder som inom ramen för kontrollsystemet får vidtas av övervakningsnämnden komma till användning som sanktionsmedel. Om omständigheterna tyder på att det behövs en mera ingripande kontroll än den som kan anordnas genom en skärpning av föreskriften, kan övervak- ningsnämnden med stöd av 28 kap. 11 5 2 st lagförslaget föreskriva vistelse i frivårdshem. Vidare kan nämnden med stöd av samma stadgande förlänga tiden för sådan vistelse. Slutligen kan övervakningstiden förlängas med stöd av 28 kap. 85 lagförslaget.

Gemensamt för de åtgärder som kan vidtas inom ramen för kontroll- systemet är, att de inte kan tillgripas enbart av den anledningen att klienten underlåtit att fullgöra sina åligganden. Åtgärderna måste nämligen dessutom

• Sida 144
•  Original

vara motiverade från kontrollsynpunkt, vilket innebär en viss begränsning i deras användbarhet som sanktionsmedel. Det. är ju från sådan synpunkt inte alltid lämpligt att skärpa en gällande föreskrift eller föreskriva vistelse i frivårdshem bara därför att en överträdelse ägt rum. Därför föreligger det ett visst behov av sådana åtgärder för beivrande av överträdelser, som kan användas uteslutande i sanktionssyfte.

Behovet av särskilda sanktionsmedel finns även av andra skäl. Det är såldes nödvändigt att det i botten på sanktionssystemet finns ett tvångsmedel som är tillräckligt effektivt för att avhålla det stora flertalet av de dömda från ren obstruktion mot övervakningen. Inte ens den mest ingripande åtgärden inom ramen för kontrollsystemet, föreskrift om vistelse i frivårds- hem, kan uppfylla kraven på ett sådant yttersta sanktionsmedel. Det finns nämligen ingen möjlighet att med tvång hålla kvar den som ålagts vistelse i frivårdshem.

Enligt nuvarande ordning kan frihetsberövande tillgripas såsom yttersta sanktionsmedel mot den som inte fullgör sina åligganden enligt en dom på skyddstillsyn. Detta kan ske antingen genom att påföljden skyddstillsyn undanröjs och ersätts med annan påföljd, vanligen fängelse, eller genom att förordnande om anstaltsbehandling enligt 28 kap. 3 5 BrB meddelas. Be- slut om undanröjande eller om förordnande enligt 28 kap. 3 5 BrB meddelas alltid av domstol efter en omständlig och tidskrävande handläggningsord- ning. Initiativet till sanktionsåtgärden kommer vanligen från skyddskon- sulenten. Hans yrkande måste dock i första hand prövas av övervaknings- nämnden som i sin tur skall uppdra åt åklagare att efter egen sakprövning anhängiggöra talan i rätten. Det ankommer således i regel på fyra olika myndigheter att i tur och ordning ta ställning till frågan om sanktionsåtgärd skall vidtas.

Frihetsberövande åtgärd kommer i fråga såsom yttersta sanktionsmedel även när det gäller tillsynsdomen. Den för skyddstillsyn gällande ordningen bör emellertid inte lända till efterföljd i alla avseenden.

Utredningen anser således att det inte finns något behov av att undanröja tillsynsdomen och döma till annan påföljd i andra fall än då den dömde gjort sig skyldig till nya brott. Intagning i anstalt enligt 28 kap. 3 5 lagförslaget bör vara en fullt tillräcklig reaktion i samtliga fall då det bara gäller att beivra överträdelse av villkoren.

Intagning i anstalt bör alltså komma i fråga som sanktionsmedel. Be- stämmelsen härom bör därvid anknyta till 28 kap. 35 lagförslaget, vilket bl. a. innebär att ett förordnande om intagning i anstalt skall avse viss tid, minst en och högst tre månader. Grunden för tidsbestämningen blir dock olika när ett förordnande om intagning i anstalt meddelas i anslutning till domen och när det tillämpas som sanktionsmedel. I det förra fallet ligger brottsligheten till grund för tidsbestämningen medan i det senare fallet den ifrågavarande villkorsöverträdelsen blir avgörande för bedömningen. Om någon t. ex. helt underlåter att iaktta en föreskrift om vistelse i frivårdshem, vars giltighetstid bestämts till tre månader, kan det kanske finnas skäl att ersätta föreskriften med ett förordnande om anstaltsvistelse under samma tid.

Det sagda innebär inte att man helt skall bortse från den bakomliggande brottsligheten när det gäller att under löpande prövotid förordna om in-

• Sida 145
•  Original

tagning i anstalt. Såsom tidigare sagts bör nämligen i möjlig mån beaktas att en tillsynsdom inte blir mera ingripande än som är försvarligt med hänsyn till den dömdes brottslighet. Den yttersta konsekvensen av en underlåtenhet att göra ett sådant beaktande skulle ju eljest bli att hela eller så gott som hela prövotiden om två år skulle kunna tas i anspråk för anstaltsvistelse, om den dömde motsatte sig allt samarbete med frivården. Den av utred- ningen föreslagna ordningen innefattar nämligen inget hinder mot att för- ordna om intagning i anstalt mer än en gång under prövotiden.

Den handläggningsordning som tillämpas f. n. när det gäller förordnande om anstaltsbehandling under prövotiden bör om möjligt förenklas. En möj- lighet till förenkling är att såsom övervakningsnämndutredningen föreslagit lägga beslutanderätten hos övervakningsnämnden. Då skulle såväl åklagaren som domstolen kunna hållas utanför beslutsprocessen. Såsom tidigare fram- hållits motsätter sig emellertid ungdomsfängelseutredningen en ordning som innebär att beslutanderätten inte ligger hos domstol. Utredningen måste därför söka andra vägar för att åstadkomma en förenkling av förfarandet. Därvid kan till att börja med konstateras att det inte finns skäl att över- vakningsnämnden skall befatta sig med en fråga om intagning i anstalt, eftersom initiativrätten till ett förordnande ligger hos skyddskonsulenten i såväl faktiskt som formellt hänseende. Mera tveksamt är, om även åkla- garen bör hållas utanför förfarandet. Det är nämligen enligt utredningens uppfattning lämpligt att se till att frågan om intagning i anstalt inte blir föremål för självständig prövning när den dömde kan komma att ställas under åtal för nya brott. Detta kan undvikas om åklagaren deltar i hand- läggningen, antingen genom att han för talan vid domstolen eller genom att hans yttrande inhämtas på annat sätt. Så länge den nuvarande orga- nisationen för prövning av vissa kriminalvårdsfrågor skall bibehållas anser utredningen dock att principen bör vara den att skyddskonsulent för talan hos övervakningsnämnden och åklagare hos domstol. Skulle man däremot vidta den av utredningen förordnade förändringen att överföra övervak- ningsnämndens domstolsmässiga uppgifter till domstol, kan det emellertid ligga nära till hands att låta skyddskonsulenten föra talan om intagning i anstalt. Intagning i anstalt under så lång tid som minst en månad framstår enligt utredningens uppfattning ofta som en alltför ingripande åtgärd när det gäller att beivra överträdelser av villkoren för tillsynsdom. Det finns därför ett visst behov av ett mildare sanktionsmedel för sådana fall där det inte kan anses lämpligt att reagera mot en överträdelse med skärpta kontrollföre- skrifter.

En sanktionsform som därvid skulle kunna komma i fråga är böter. Emel- lertid kan det antas att utrymmet för en ekonomisk sanktion blir ganska litet med hänsyn till klientelets förhållanden, varför utredningen avstår från sådant förslag. Ett alternativ till mindre ingripande sanktionsmedel är sam- hällstjänst, dvs. föreläggande för den dömde att på sin fritid utföra visst samhällsnyttigt arbete. Utredningen har emellertid, såsom tidigare fram- hållits, inte underlag för att ta ställning till en sådan sanktionsform. Frågan därom måste bli föremål för överväganden i annan ordning.

Det mildare sanktionsalternativ som därmed återstår att diskutera är ett frihetsberövande med kortare varaktighet än en månad. Möjligen kan sägas att ett sådant sanktionsalternativ redan står till frivårdens förfogande.

• Sida 146
•  Original

Enligt 28 kap. 11 5 BrB kan nämligen övervakningsnämnden förordna att den som undergår skyddstillsyn på lämpligt sätt skall omhändertas under en tid av högst en vecka eller, om synnerliga skäl föreligger och nytt beslut fattas, högst två veckor. Ett omhändertagande enligt 28 kap. 11 5 BrB är emellertid formellt sett inte att betrakta som ett sanktionsmedel utan det är närmast avsett att fylla den processuella funktionen att säkerställa en tillfredsställande utredning inför nämndens slutliga prövning. Beslut om omhändertagande kan nämligen endast meddelas i anslutning till att annan åtgärd blivit ifrågasatt och beslutet gäller då - med den angivna tidsbe- gränsningen — i avbidan på vidare förordnande. Likväl kan det med fog sägas att denna form av omhändertagande i praktiken utgör det viktigaste sanktionsmedlet inom den nuvarande skyddstillsynen. Det förekommer nämligen ytterst sällan att ett omhändertagande följs av ett allvarligare in- gripande i form av ett undanröjande av skyddstillsynen eller ett förordnande om anstaltsbehandling. I de fall övervakningsnämndens slutliga åtgärd en- dast innebär att den dömde ställs under övervakning eller att föreskrift meddelas framstår omhändertagandet för den dömde som det mest be— tydelsefulla ingripandet.

Enligt utredningens uppfattning kan det finnas skäl att i anslutning till att tillsynsdomen införs omvandla det kortvariga omhändertagandet från en processuell åtgärd till ett självständigt sanktionsmedel. Detta skall då avse ett tidsbestämt frihetsberövande om minst två och högst fjorton dagar. Det är angeläget att det kortvariga omhändertagandet, som enbart skall fylla ett sanktionsändamål, inte i onödan får lägga hinder i vägen för den dömdes sociala anpassning. Utredningen föreslår därför att verkställigheten, när det är lämpligt, får förläggas till den dömdes fritid, oftast under vecko- sluten, och därvid i förekommande fall delas upp på flera perioder.

Utredningen anser att beslut om kortvarigt omhändertagande liksom en- ligt nuvarande ordning bör fattas av övervakningsnämnd. Visserligen talar i och för sig samma principiella skäl som när det gäller förordnande om intagning i anstalt för en domstolsprövning. Dessa skäl gör sig emellertid inte gällande med samma styrka. Däremot innebär den korta tiden för om- händertagandet att det är nödvändigt med en så smidig och snabb hand- läggningsordning som möjligt, vilket gör att ett förfarande inför övervak- ningsnämnd är att föredra så länge nämnderna har kvar ett huvudsakligt ansvar för den domstolsmässiga prövningen av frivårdsfrågor.

Den omständigheten att det kortvariga omhändertagandet blir ett själv- ständigt sanktionsmedel innebär inte att utredningen avstår från dess nuvarande processuella funktion, att säkerställa en tillfredsställande utred- ning inför ett slutligt avgörande. I detta hänseende tänker sig utredningen nämligen att övervakningsnämnden under vissa förutsättningar bör kunna meddela ett interimistiskt beslut om omhändertagande. Vidare bör även åklagaren ges behörighet att interimistiskt förordna om omhändertagande då skyddskonsulenten väckt fråga om intagning i anstalt.

Det har tidigare sagts att det föreslagna sanktionssystemet bör tillämpas med fasthet för att de dömda skall få erforderlig respekt för de villkor som gäller för övervakningen. Detta innebär att skyddskonsulenten bör se till att överträdelse av gällande övervakningsvillkor beivras på något sätt så snart den dömde inte har någon godtagbar ursäkt. Dock bör såväl skydds-

• Sida 147
•  Original

konsulenten som övervakaren kunna bortse från enstaka överträdelser av mindre betydelse. Vidare bör tillämpningen av sanktionssystemet ske på sådant sätt att det inte i onödan får en negativ inverkan på den dömdes möjligheter till anpassning i samhället.

Det torde endast undantagsvis förekomma att skyddskonsulenten kan låta bli att beivra överträdelse av föreskrift. Om skyddskonsulenten inte låter det stanna vid att han själv beslutar om skärpning av föreskrifterna, skall han som regel göra framställning till övervakningsnämnd eller åklagare. Övervakningsnämnden bör däremot ha rätt stora möjligheter att avstå från att tillämpa någon kännbar sanktion. Redan detta att den dömde måste inställa sig inför nämnden utgör ett ingripande mot honom som kan ha betydelse från sanktionssynpunkt. Nämnden torde därför ibland kunna nöja sig med att meddela den dömde varning. När det gäller enstaka överträdelser av inte alltför allvarlig beskaffenhet innefattar en sådan ordning inte risk för att de dömdas respekt för gällande föreskrifter undergrävs. Utredningen föreslår därför att varning skall utgöra ett sanktionsmedel som i första hand ankommer på övervakningsnämndens tillämpning samt att det dessutom skall föreskrivas att beslut om kortvarigt omhändertagande inte annat än i undantagsfall får fattas med mindre den dömde tidigare meddelats varning.

Bestämmelserna om sanktionssystemet har i lagförslaget utformats på följande sätt.

I 28 kap. 135 1 st stadgas att varning får meddelas den som står under övervakning och som inte iakttar vad som åligger honom enligt 105 lst eller till följd av föreskrift enligt 25 eller 10 5 Zst. Det bör i detta sam- manhang framhållas att en allmän misskötsamhet från klientens sida, vilken inte tar sig uttryck i överträdelse av de för övervakningen gällande villkoren, inte föranleder tillämpning av de särskilda sanktionsmedlen varning, kort- varigt omhändertagande eller intagning i anstalt. Däremot kan en sådan misskötsamhet läggas till grund för en skärpning av kontrollen, t. ex. genom föreskrift om vistelse i frivårdshem.

Sanktionsmedlet kortvarigt omhändertagande beskrivs i 28 kap. 13 5 1 st såsom ett förordnande att den dömde under viss tid, minst två och högst fjorton dagar, skall på lämpligt sätt omhändertas. Sanktionen får tillämpas, om den dömde inte låtit sig rätta av tidigare meddelad varning eller om hans försummelse varit av mera svårartad beskaffenhet. I stadgandet anges inte närmare var omhändertagandet skall verkställas. Bestämmelser om detta återfinns i förslaget till frivårdsförordning. Där anges såsom huvudregel att omhändertagandet skall verkställas i öppen kriminalvårdsanstalt. Avser verkställigheten en sammanhängande tid av högst sex dagar, får den dock äga rum i allmänt häkte eller sluten anstalt. Detsamma gäller om den dömde medger sådan sluten verkställighet eller om han avvikit från öppen anstalt. Slutligen kan övervakningsnämnden medge att verkställigheten äger rum i polisarrest, vilket ibland kan framstå som praktiskt med hänsyn till att annan lokal inte finns att tillgå.

Uppdelning av det kortvariga omhändertagandet på flera verkställighets- tillfällen får enligt 28 kap. 13 5 lagförslaget ske när omhändertagandet gäller mer än tre dagar. I sådant fall får föreskrivas att verkställigheten inom en tidrymd av en månad skall delas upp på högst tre olika tillfällen om vardera minst två dagar. Bestämmelserna i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid

• Sida 148
•  Original

m.m. skall gälla för kortvarigt omhändertagande. Detta innebär bl.a. att en verkställighetsperiod om två dagar under ett veckoslut i allmänhet på- börjas fredag kväll och avslutas på söndagen.

I 28 kap. 13 5 2 st anges att fråga om varning eller kortvarigt omhänder- tagande prövas av övervakningsnämnd. Förutsättningen för att nämnden skall kunna ta upp en sanktionsfråga till prövning är att antingen skydds- konsulenten gjort särskild framställning därom eller att frågan uppkommit i annat ärende, vari skyddskonsulenten väckt talan mot den dömde. Det senare innebär att övervakningsnämnden kan besluta om varning eller kort- varigt omhändertagande i ett ärende, vari skyddskonsulenten t. ex. yrkat att föreskrift om vistelse i frivårdshem skall meddelas, dock endast under förutsättning att det i ärendet kommer fram att den dömde överträtt gällande övervakningsvillkor. På motsvarande sätt får övervakningsnämnden enligt bestämmelse i samma stadgande pröva fråga om förlängning av övervak- ningstiden eller föreskrift om vistelse i frivårdshem eller förlängning av tiden för sådan föreskrift när skyddskonsulenten gjort framställning om sanktionsåtgärd. Nämnden får också i sådant fall göra ändring i den av skyddskonsulenten enligt 10525t meddelade föreskriften.

Beslut om intagning i anstalt under viss tid, minst en och högst tre må- nader, får enligt 28 kap. 14 5 1 st meddelas, om den dömde särskilt allvarligt åsidosatt sina åligganden och annan åtgärd ej kan anses tillfyllest. I stad- gandet anges också att skyddskonsulenten, om han vill påkalla beslut om intagning i anstalt, skall göra framställning till åklagare att denne skall föra talan vid domstol.

I 28 kap. 14 5 2 st anges att domstolen, i stället för att förordna om in- tagning i anstalt, får besluta om åtgärd som avses i 13 5. Detta betyder att domstolen kan meddela den dömde varning eller besluta om kortvarigt omhändertagande. Vidare kan domstolen förlänga övervakningstiden, med- dela föreskrift om vistelse i frivårdshem, förlänga tiden för sådan föreskrift eller ändra föreskrift enligt 10 5 2 st. Domstolen kan också besluta om åtgärd enligt 13 5 i kombination med ett förordnande om intagning i anstalt. Detta får praktisk betydelse när det gäller förlängning av övervakningstiden. Många gånger blir det nödvändigt att domstolen beslutar sådan förlängning om avsikten är att den dömde skall stå under övervakning efter frigivningen. Frågan blir nämligen inte utan vidare föremål för prövning i samband med frigivningen, eftersom anstaltsvistelsen är tidsbestämd och frigivning därför sker utan särskilt beslut av övervakningsnämnd.

I 28 kap. 155 första stycket lagförslaget anges rekvisiten för att inte- rimistiskt förordna om omhändertagande. Detta kan ske då den dömde undandragit sig övervakningen eller hans förhållanden eljest är sådana att ett omedelbart ingripande framstår som nödvändigt. lnterimistiskt beslut om omhändertagande bör kunna bli aktuellt i olika slags situationer. En första gäller det fallet, att den dömde underlåtit att på kallelse inställa sig till förhör vid domstol eller i övervakningsnämnd eller inte kunnat anträffas med kallelse till sådant förhör. I detta sammanhang bör kanske framhållas att utredningen förutsätter att övervakningsnämnden i flertalet ärenden hål- ler muntligt förhör med den dömde före det slutliga avgörandet. Utredningen föreslår således den ändringen i 37 kap. 65 1 st BrB att den dömde skall höras muntligen, om det inte av särskilda skäl kan anses obehövligt. En

• Sida 149
•  Original

annan situation då det kan bli aktuellt att interimistiskt förordna om ett omhändertagande är då den dömde har avvikit och skyddskonsulenten och övervakaren saknar kännedom om var han vistas. Det står då redan från början klart att ett formellt kallelseförfarande är meningslöst. Även i de fall då övervakaren fortfarande har regelbunden kontakt med den dömde kan det någon gång vara nödvändigt att ingripa med tvångsmedel utan att avvakta att den dömde frivilligt inställer sig till ett förhör. Så kan t. ex. vara fallet om den dömde befinner sig i en akut missbrukssituation.

lnterimistiskt beslut om omhändertagande meddelas, såsom tidigare sagts, av övervakningsnämnd eller åklagare. Det senare skall gälla då skyddskon- sulenten gjort framställning till åklagaren om att denne skall föra talan om intagning i anstalt. Är ett omedelbart ingripande nödvändigt i ett sådant fall, bör enligt utredningens mening omhändertagande kunna beslutas innan ärendet blivit anhängigt vid rätten.

Ett interimistiskt beslut om omhändertagande skall alltid gälla i avbidan på vidare förordnande. I 28 kap. 15 5 2 st lagförslaget stadgas dock att den som omhändertagits inte får kvarhållas längre än en vecka. Om det föreligger synnerliga skäl, får tiden genom nytt beslut utsträckas ytterligare högst en vecka. Bestämmelsen är alltså densamma som i nuvarande 28 kap. 11 5 2 st BrB. Den skillnaden föreligger dock att nytt beslut om om- händertagande endast får fattas av rätten. Detta innebär att ett av åklagare fattat beslut om omhändertagande alltid måste underställas rätten inom en vecka samt att förlängning inte får ske i ärende som handläggs av över- vakningsnämnd. Det är rimligt att förutsätta att ett av utredningsskäl be- tingat omhändertagande inte skall behöva vidmakthållas under längre tid än en vecka i de ärenden som ankommer på övervakningsnämndens pröv- ning och som är av mindre allvarlig beskaffenhet. Däremot blir förfarandet inför domstol i allmänhet mera tidskrävande, varför möjlighet att i undan- tagsfall förlänga tiden för omhändertagande inte kan undvaras i det sam- manhanget.

I 28 kap. 15 5 3 st lagförslaget finns en regel som inte har sin motsvarighet i nuvarande ordning. Där stadgas att den tid varunder den dömde kvarhållits skall avräknas från förordnande som i ärendet meddelas enligt 135 1 st, dvs. ett slutligt beslut om kortvarigt omhändertagande. Denna bestämmelse kommer sannolikt att leda till att övervakningsnämndens slutliga beslut ofta kommer att svara mot den tid som redan avtjänats genom ett inte- rimistiskt beslut om omhändertagande. I samma stycke föreskrivs slutligen att tiden för interimistiskt omhän- dertagande skall anses som avtjänande i anstalt, om det slutliga beslutet blir intagning i anstalt.

' 5.9 Reaktionen vid återfall i brott

De regler som gäller påföljdsbestämningen när den som dömts till skydds- tillsyn skall lagföras för brott som begåtts antingen före domen, men ej omfattas av denna, eller under prövotiden finns intagna i 34 kap. BrB.

Av 34 kap. 1 5 BrB följer att domstolen i den angivna situationen kan välja mellan att,

• Sida 150
•  Original

1. förordna att tidigare ådömd skyddstillsyn skall avse även det nya brottet, 2. döma till särskild påföljd för det nya brottet, eller

3. undanröja skyddstillsynen och för det tidigare brottet och det nya döma till gemensam påföljd av annat slag.

Ytterligare bestämmelser finns i 34 kap. 6 5 BrB. Enligt första stycket i detta stadgande kan domstolen vid tillämpning av 34 kap. 1 5 1 BrB även döma till dagsböter för det nya brottet, vare sig böter är stadgade för brottet eller ej. Vidare kan domstolen enligt andra stycket i samma situation för- ordna om anstaltsbehandling, meddela föreskrifter, anordna övervakning samt förlänga prövotiden till högst fem år. Bestämmelsen i andra stycket är tillämplig även då domstolen enligt 34 kap. 1 5 2 BrB dömer till särskild påföljd för det nya brottet. I tredje stycket finns en särskild straffmätnings- regel för den händelse domstolen skulle välja att med tillämpning av 34 kap. 1 53 BrB undanröja skyddstillsynen och i stället döma till fängelse. 1 det läget skall domstolen ta skälig hänsyn till vad den dömde undergått till följd av domen på skyddstillsyn, och straffet får därvid sättas lägre än straffminimum för det brott som avsetts med denna.

När det gäller den föreslagna tillsynsdomen kan de för skyddstillsyn gäl- lande reglerna för påföljdsbestämning vid återfall i brott i allt väsentligt lända till efterföljd.

Det är således inte erforderligt att i sak göra ändring i den grundläggande bestämmelsen i 34 kap. 1 5lBrB. De ändringar som föreslås med avseende på 34 kap. 6 5 BrB är till största delen betingade av den nya påföljdens kon- struktion.

I nuvarande praxis finns ett stort utrymme för tillämpning av 34 kap. 1 5 1 BrB när det gäller återfallsbrottslighet efter tidigare dom på skyddstillsyn. Det är således inte ovanligt att en skyddstillsyn slutligen kan komma att omfatta brottslighet enligt flera domar. Utredningen anser att denna praxis inte behöver förändras när det gäller tillsynsdomen, trots att denna är avsedd att tillämpas på ett betydligt mera brottsbelastat klientel än skyddstillsyn. Tvärtom innebär väl just den omständigheten att påföljden skall tillämpas beträffande lagöverträdare med hög återfallsrisk att det i allmänhet kan framstå som naturligt att förordna om fortsatt tillsynsdom i anledning av ny brottslighet under prövotiden. Härtill kommer att tillsynsdom kan ges ett betydligt mera varierat innehåll än skyddstillsynen, vilket ger utrymme för skärpning av påföljden i flera olika omgångar.

De åtgärder domstolen skall kunna vidta med avseende på tillsynsdomen i samband med tillämpning av 34 kap. 1 5 ] BrB är i första hand desamma som kan komma i fråga som reaktion på villkorsöverträdelser. Domstolen skall sålunda kunna besluta ändring i föreskrift som meddelats med stöd av 28 kap. 10 5 2 st lagförslaget, meddela föreskrift om vistelse i frivårdshem, förlänga tiden för sådan föreskrift eller övervakningstiden samt besluta om intagning i anstalt eller om kortvarigt omhändertagande. Detta anges i 34 kap. 65 2 st lagförslaget med att rätten vid tillämpning av 34 kap. 1 5 l BrB får förordna om intagning i anstalt enligt 28 kap. 3 5 eller besluta om annan åtgärd som avses i 28 kap. 135 lagförslaget.

Vid tillämpning av 34 kap. 1 5 1 BrB skall rätten emellertid också ha möjlighet att tillgripa vissa åtgärder som inte har sin motsvarighet i sank- tionssystemet. En sådan åtgärd är förordnande att den dömde skall ställas

• Sida 151
•  Original

under övervakning. Såsom tidigare sagts skall en förnyad övervakning inte kunna anordnas om inte den dömde återfaller i brott under prövotiden. Det är således inte såsom vid skyddstillsyn tillräckligt med en allmän miss- skötsamhet under tiden efter det att övervakningen upphört. Har missköt- samheten emellertid tagit sig uttryck i nya brott, finns det i regel anledning att återuppta övervakningen. Om en fortsatt tillsynsdom förenas med fö- reskrift om vistelse i frivårdshem eller kortvarigt omhändertagande, bör f. ö. en förnyad övervakning vara obligatorisk. I 34 kap. 6 5 2 st lagförslaget föreskrivs därför att rätten får besluta om förnyad övervakning under viss tid, högst sex månader. Vidare framgår av stadgandet att annan åtgärd än intagning i anstalt inte får beslutas, om inte den dömde står under över- vakning eller sådan anordnås.

Även ett beslut om intagning i anstalt bör i regel förenas med ett för- ordnande om förnyad övervakning i de fall övervakningen upphört före den nya lagföringen. I dessa fall får förordnas att övervakning skall vara anordnad intill dess viss tid, högst sex månader, förflutit från frigivningen.

Enligt nuvarande ordning får rätten vid tillämpning av 34 kap. 1 5 1 BrB förlänga prövotiden för skyddstillsyn från ursprungligen tre år till högst fem år. En möjlighet till förlängning av prövotiden bör finnas även vid tillsynsdomen. Utredningen föreslår emellertid den ordningen att prövotiden endast skall kunna förlängas med ett år och att i gengäld den tid varunder tillsynsdom längst kan pågå inte begränsas. Det sistnämnda innebär i prak- tiken ingen nämnvärd förändring i förhållande till vad som gäller för skydds- tillsyn. Denna påföljd kan nämligen komma att fortgå under längre sam- manhängande tid än fem år genom att ny skyddstillsyn ådöms med till- lämpning av 34 kap. 1 5 2 BrB innan prövotiden för den tidigare skydds- tillsynen gått till ända.

Dagsböter kan enligt nuvarande ordning förekomma som tilläggsstraff till skyddstillsyn antingen då påföljden ursprungligen ådöms eller då för- ordnande enligt 34 kap. 1 5 1 BrB meddelas. När det gäller den föreslagna tillsynsdomen har redan sagts att det i det förra fallet inte är ändamålsenligt med böter såsom tilläggsstraff men att det däremot kan tänkas vara lämpligt att någon gång döma till böter i samband med att en tidigare meddelad tillsynsdom förordnas avse nya brott. Så kan t. ex. vara fallet då lagföring sker under slutet av prövotiden efter det att övervakningen upphört, om den nya brottsligheten inte är av den beskaffenheten att den bör föranleda en förnyad övervakning. Bestämmelsen om böter såsom tilläggsstraff till tillsynsdom vid tillämpning av 34 kap. 1 5 l BrB återfinns i 34 kap. 65 lst lagförslaget.

Den som undergår skyddstillsyn kan dömas till böter inte enbart med tillämpning av 34 kap. 15 l BrB utan även med tillämpning av andra punkten samma stadgande. I sådana fall finns enligt nuvarande ordning möjlighet att vidta samma åtgärder med avseende på skyddstillsynen som då 34 kap. 1 5 1 BrB tillämpas. Utredningen föreslår motsvarande ordning för tillsynsdomens vidkommande. I 34 kap. 6 5 2 st lagförslaget sägs därför, att stadgandet gäller även då 34 kap. 15 2 BrB tillämpas.

En tillämpning av 34 kap. 1 5 2 BrB kan formellt sett avse även andra påföljder än böter. När det gäller tillsynsdomen bör det emellertid inte fö- religga något praktiskt behov av en sådan tillämpning med avseende på

• Sida 152
•  Original

andra påföljder utom i de fall då tillsynsdomen upphört vid tiden för den nya lagföringen. Tvärtom kan det finnas anledning att i möjlig mån söka undvika att det uppkommer verkställighetskonkurrens mellan tillsynsdom och andra påföljder.

Det sagda innebär att fängelse i princip endast bör ådömas, om tillsyns- domen samtidigt undanröjs med tillämpning av 34 kap. 1 5 3 BrB. Den som står under tillsynsdom skall således för brott under prövotiden, vilka av hänsyn till allmän laglydnad förskyller ett kortvarigt frihetsstraff, inte dömas till fängelse med tillämpning av 34 kap. 1 52 BrB utan i stället bör med tillämpning av 34 kap. 1 5 1 och 6 5 2 st BrB förordnas om fortsatt tillsyns- dom i förening med intagning i anstalt under viss tid. Erfordras i stället ett långvarigt frihetsstraff, bör tillsynsdomen undanröjas och ett gemensamt fängelsestraff ådömas för den brottslighet som avsetts med domen och för den nya brottsligheten.

Utredningens förslag till ändring i lkap. 6525t BrB markerar att ut- redningen funnit det angeläget att söka undvika verkställighetskonkurrens mellan fängelse och tillsynsdom. Enligt stadgandets nuvarande lydelse kan domstolen vid samtidig lagföring för flera brott döma till fängelse för något eller några av brotten och till skyddstillsyn för brottsligheten i övrigt. En sådan påföljdskombination är tämligen vanlig i rättstillämpningen. Utred- ningens förslag lämnar inget utrymme för en samtidig tillämpning av fäng- else och tillsynsdom, vilket är naturligt med hänsyn till att en inte obetydlig anstaltsvistelse kan ingå i tillsynsdom.

Enligt 34 kap. 6 5 3 st BrB i stadgandets nuvarande lydelse skall, då skyddstillsyn undanröjs o'ch fängelse ådöms med tillämpning av 34 kap. 1 5 3 BrB, vid straffets bestämmande gälla vad som stadgas i 28 kap. 9 5 BrB för det fall att skyddstillsynen undanröjs utan samband med lagföring för nya brott, nämligen att fängelse får ådömas på kortare tid än för brottet är stadgat. När det gäller tillsynsdomen saknas såsom tidigare sagts möjlighet till undan- röjande i anledning av enbart allmän misskötsamhet eller villkorsöverträ- delse. Det innebär att det blir nödvändigt att förändra lydelsen av 34 kap. 6 5 3 st BrB. I lagförslaget anges därför, efter förebild i nuvarande 34 kap. 7 5 3 st BrB som avser ådömande av fängelse i samband med undan- röjande av ungdomsfängelse, att rätten i den ifrågavarande situationen vid straffets bestämmande skall ta skälig hänsyn till vad den dömde undergått på grund av tillsynsdomen och att därvid fängelse får ådömas på kortare tid än som följer av 26 kap. 25 BrB. Det bör uppmärksammas att den fö- reslagna ändringen inte enbart blir av formell beskaffenhet. Enligt nu- varande ordning hänför sig nämligen möjligheten att underskrida straff- minimum för brottet i samband med undanröjande av skyddstillsyn enbart till de brott som avsetts med domen på skyddstillsyn. Det nya brottets straffminimum kan således inte underskridas. Detta blir dock möjligt, om man såsom utredningen föreslagit begagnar sig av den konstruktion som nu gäller för undanröjande av ungdomsfängelse.

• Sida 153
•  Original

6.1. Allmänna bestämmelser

Såsom framgått av de allmänna övervägandena föreslår utredningen att den nuvarande skyddstillsynen skall ersättas med två nya påföljdsformer, båda inordnade i den villkorliga domen, nämligen villkorlig dom med stödåtgärder och villkorlig dom med övervakning. Härjämte skall villkorlig dom före- komma i sin nuvarande utformning såsom en påföljd i frihet av varnings- karaktär utan särskilt verkställighetsinnehåll.

Den föreslagna ordningen förutsätter ändringar med avseende på rekvi- siten för meddelande av villkorlig dom. Enligt nuvarande ordning får vill- korlig dom meddelas endast den som har god prognos, dvs. sannolikheten för att den tilltalade skall återfalla i brott skall bedömas vara låg. Kravet på god prognos framgår särskilt tydligt av stadgandet i 34 kap. 5 5 1 st BrB, enligt vilket en tidigare meddelad villkorlig dom aldrig får förordnas avse nya brott som begåtts under prövotiden. Detta innebär att villkorlig dom enligt nuvarande ordning sällan kan användas som påföljd för återfalls- brottslighet. En tanke bakom det av utredningen föreslagna påföljdssystemet med sex olika påföljdsformer i frihet av olika svårhet, varav tre inordnade i villkorlig dom och tre i tillsynsdom, är att en av allmänpreventiva skäl påkallad upptrappning inom påföljdssystemet vid återkommande brottslig- het skall kunna göras i flera steg än f.n. Utredningens förslag med olika former av villkorlig dom förutsätter således att villkorlig dom skall kunna tillämpas för återfallsbrottslighet under prövotiden.

Vad nu anförts medför att kravet på god prognos måste mildras. I stället bör principen vara den att villkorlig dom skall meddelas så snart det inte föreligger skäl att välja mera ingripande påföljd. Detta innebär bl. a. att en tidigare meddelad villkorlig dom kan förordnas omfatta brott som begås under prövotiden, om inte återfallet varit av sådant slag att i stället till- synsdom eller fängelse bör ådömas. 127 kap. 1 5 lagförslaget kommer den angivna principen till uttryck genom att det stadgas att villkorlig dom får meddelas, om inte annan påföljd som innefattar mera ingripande åtgärd prövas erforderlig på grund av brottets svårhet eller eljest.

Uttrycket annan mera ingripande åtgärd avser närmast frihetsberövande genom dom på fängelse eller internering samt intensiv övervakning genom tillsynsdom. Även åtgärder av motsvarande beskaffenhet efter överlämnan- de till vård enligt barnavårdslagen eller lagen om nykterhetsvård eller till sluten psykiatrisk vård innefattas dock i detta uttryck.

• Sida 154
•  Original

Den föreslagna utformningen av 27 kap. 1 5 BrB kan sägas innebära att tillämpningsområdet för villkorlig dom närmare bestäms genom de rekvisit som gäller tillämpningen av andra påföljdsformer. Vad som därvid i första hand kan lägga hinder i vägen för en tillämpning av villkorlig dom är såsom särskilt anges i lagtexten att brottet är av svår beskaffenhet. I sådana fall kan det av hänsyn till den allmänna laglydnaden vara erforderligt att döma till frihetsstraff eller i vart fall meddela tillsynsdom. Liksom enligt nuvarande lag anges dock inte vid vilket straffvärde på brottet frihetsstraff eller annan mera ingripande påföljd skall ha företräde framför villkorlig dom.

Hänsyn till allmän laglydnad kan i vissa fall hindra tillämpning av vill- korlig dom även när det gäller brott som i och för sig inte har särskilt högt straffvärde, men som likväl i allmänhet föranleder frihetsstraff enligt en i praxis utformad huvudregel. Begränsningen av den villkorliga domens tillämpningsområde för dessa fall antyds i lagtexten endast genom att annan mera ingripande påföljd ”eljest” kan vara erforderlig.

Detta uttryck avses täcka även de fall då allmänpreventiva skäl av en mera särpräglad beskaffenhet utgör hinder mot en tillämpning av villkorlig dom. Härmed åsyftas närmast det i den nuvarande lagtexten särskilt angivna fallet, att villkorlig dom inte får tillämpas i fråga om brott av krigsman, med mindre det finnes kunna ske utan fara för krigslydnaden och ordningen inom krigsmakten.

Gränsdragningen mellan villkorlig dom och tillsynsdom framgår i första hand av förutsättningarna för tillämpning av tillsynsdom såsom de angivits i 28 kap. 1 5 lagförslaget. Detta betyder att villkorlig dom inte skall ådömas i de fall en intensiv övervakning av särskilda skäl prövas erforderlig för att motverka att den tilltalade fortsätter brottslig verksamhet. Det grund- läggande rekvisitet för tillsynsdom är alltså att det föreligger risk för återfall i brott. Härtill kommer kravet på särskilda skäl vilket såsom tidigare sagts innebär att återfallsrisken antingen skall vara särskilt påtaglig med hänsyn till omfattningen av den tilltalades tidigare brottslighet eller särskilt allvarlig med hänsyn till brottslighetens svåra beskaffenhet. I kravet på särskilda skäl kan emellertid också läggas andra omständigheter som har betydelse för avgränsningen mot villkorlig dom. Om en lagöverträdare kan bli föremål fören ingripande kontroll genom att han frivilligt underkastar sig institutionell vård eller annan intensiv behandling, försvagas de skäl som eljest kan föreligga för att meddela tillsynsdom. Många gånger framstår därför i sådana fall villkorlig dom som en lämpligare påföljd. Sådana formella kon- trollåtgärder som avses med tillsynsdom bör i så stor utsträckning som möjligt undvikas till förmån för kontrollåtgärder av mera informell beskaf- fenhet, om sådana kan komma till stånd med den tilltalades samtycke.

Det bör uppmärksammas att bestämmelsen i 27 kap. 1 5 lagförslaget äger tillämpning på samtliga former av villkorlig dom. De särskilda rekvisit som fordras för att den villkorliga domen skall förenas med stödåtgärder eller övervakning beskrivs i 27 kap. 3 och 455 lagförslaget.

I 27 kap. 25 BrB i dess nuvarande lydelse sägs att villkorlig dom kan förenas med dagsböter, om detta finnes påkallat för den tilltalades tillrät- taförande eller av hänsyn till allmän laglydnad. Utredningen föreslår ingen ändring i detta stadgande. Bötesstraffet utgör i många fall ett viktigt komp- lement till den villkorliga domen, eftersom denna i sig har ett förhållandevis

• Sida 155
•  Original

ringa värde från allmänpreventiv synpunkt. Ett avskaffande av möjligheten att ådöma böter såsom tilläggsstraff skulle därför kunna medföra en allvarlig inskränkning i den villkorliga domens tillämpningsområde. Böter kan ådö- mas även när den villkorliga domen förenas med stödåtgärder eller över- vakning.

I detta sammanhang kan det också finnas anledning att något beröra frågan om det finns skäl att införa en möjlighet att förena villkorlig dom med annat tilläggsstraff än böter. Det finns enligt utredningens erfarenhet en del fall där ekonomiska sanktioner framstår som meningslösa eller direkt olämpliga från kriminalpolitisk synpunkt men där det av allmänpreventiva skäl kan finnas behov av att skärpa den villkorliga domen. Detta gäller t. ex. när villkorlig dom tillämpas beträffande studerande eller andra som saknar förutsättningar att med egna medel betala ådömda böter. Det alternativ till böter som det därvid ligger närmast till hands att överväga är enligt utredningens uppfattning samhällstjänst. Sådana överväganden bör dock, såsom tidigare framhållits, göras i annat sammanhang. Frågan kan emellertid bli särskilt aktuell om en framtida socialvård utformas på sådant sätt att det allmänna påföljdssystemet kommer till användning i större om- fattning beträffande ungdomar som nu kan bli föremål för vård enligt bar- navårdslagen.

I 27 kap. 5 5 lagförslaget stadgas om prövotiden vid villkorlig dom. Mot- svarande stadgande finns nu i 27 kap. 3 5 BrB. Prövotiden skall liksom enligt nuvarande ordning vara två år. Tiden räknas emellertid i motsats till vad som nu gäller från dagen för domen och inte från den dag domen vunnit laga kraft. Ändringen är påkallad för att uppnå överensstämmelse med vad som föreslås gälla för tillsynsdom.

Den föreslagna ordningen innebär att villkorlig dom i jämförelse med nuvarande förhållanden kommer att omfatta två olika klientelgrupper, dels de lagöverträdare som enligt nuvarande praxis meddelas villkorlig dom och dels sådana som nu döms till skyddstillsyn. När det gäller den förra klien- telgruppen är utredningens förslag inte avsett att medföra några förändringar i praktiken. En viktig ändring av mera formell natur bör dock framhållas. Enligt 27 kap. 45 BrB i lagrummets nuvarande lydelse skall den dömde under prövotiden iaktta skötsamhet och efter förmåga söka försörja sig. Den som bryter mot detta stadgande riskerar formellt sett att den villkorliga domen på talan av åklagare vid domstol undanröjs jämlikt 27 kap. 6. 5 BrB och ersätts av annan påföljd. Såvitt utredningen har sig bekant har detta förfarande aldrig tillämpats. Detta är i och för sig ganska naturligt eftersom den nuvarande villkorliga domen inte innefattar någon övervakning av de dömda och misskötsamhet därför endast rent slumpmässigt kan kom- ma till åklagarens kännedom i andra fall än då misskötsamheten har samband med ny brottslighet. Utredningen föreslår att det allmänna skötsamhets- kravet i 27 kap. 45 och sanktionsbestämmelsen i 27 kap. 65 BrB slopas. Vad beträffar den senare bestämmelsen kan uppmärksammas att denna även sanktionerar överträdelser av sådan föreskrift angående skadestånds- betalning som enligt nuvarande ordning kan meddelas med stöd av 27 kap. 55 BrB. När det gäller sådan föreskrift kan hänvisas till vad som ovan i avsnitt 5.7.2 sagts om motsvarande föreskrift vid tillsynsdom. Ut- redningen föreslår således att möjligheten att förena villkorlig dom med

• Sida 156
•  Original

föreskrift om skadeståndsbetalning skall avskaffas. Det sagda innebär att en villkorlig dom utan övervakning enligt utredningens förslag skall kunna undanröjas endast i samband med lagföring för nya brott.

6.2. Villkorlig dom med stödåtgärder

Enligt utredningens mening bör såsom tidigare sagts den nya påföljdsformen villkorlig dom med stödåtgärder vara en lämplig påföljd för många lagöverträdare som nu döms till skyddstillsyn. Påföljdsformen, som öppnar en möjlighet för frivården att utan samband med ett hot om sanktioner lämna socialt stöd åt lagöverträdare, bör kunna användas i sådana fall då skyddstillsyn tillämpats utan att det med den påföljden förenade sanktions- hotet varit av någon avgörande betydelse.

Rekvisiten för villkorlig dom med stödåtgärder återfinns i 27 kap. 35 lagförslaget. Där stadgas i första stycket att rätten, då villkorlig dom med- delas, i vissa fall kan uppdra åt skyddskonsulenten att bistå den dömde med lämpliga stödåtgärder. Sådant uppdrag får lämnas, om den tilltalade genom skyddskonsulentens försorg kan beredas personligt stöd och hjälp i syfte att främja hans anpassning i samhället.

Den angivna förutsättningen för att uppdrag skall lämnas åt skyddskon- sulenten innebär i första hand att den tilltalade skall ha behov av stöd- åtgärder. Detta betyder att uppdrag enligt 27 kap. 3 5 lagförslaget i allmänhet inte kommer att lämnas med avseende på den klientelgrupp som enligt nuvarande praxis meddelas villkorlig dom. En ytterligare förutsättning är att behovet av stödåtgärder lämpligen skall kunna tillgodoses genom skydds- konsulentens försorg. Om den tilltalades behov i detta avseende blir till- godosett på annat sätt, finns det ingen anledning att skyddskonsulenten skall bistå honom under tiden efter domen. En ytterligare förutsättning, som inte direkt framgår av lagtexten, är att den tilltalade inte motsätter sig att samarbeta med skyddskonsulenten. Ett sådant uppdrag mot den dömdes vilja framstår som meningslöst eftersom skyddskonsulenten inte förfogar över några tvångsmedel gentemot den dömde.

En fråga som i detta sammanhang kan diskuteras är om det är nödvändigt att frivårdens anknytning till den villkorliga domen skall ta sig uttryck i ett beslut av rätten för varje enskilt fall. Man skulle ju kunna tänka sig en ordning enligt vilken frivårdens sociala resurser frck stå till förfogande för alla som meddelats villkorlig dom och att det fick ankomma på de dömda att själva avgöra i vad mån de skulle ta dessa resurser i anspråk. En sådan ordning har dock vissa nackdelar. För det första skulle den för- utsätta en registrering hos skyddskonsulenten av samtliga villkorligt dömda, vilket framstår som en onödig administrativ belastning. För det andra finns det risk för att en sådan ordning skulle få till följd att den stora gruppen villkorligt dömda skulle ägnas ett endast mera passivt intresse från frivårdens sida, vilket skulle vara till nackdel för sådana klienter som verkligen behöver ett aktivt stöd. Utredningens förslag medför att frivårdens administration inte belastas med andra klienter än dem som har behov av frivårdsinsatser. Samtidigt innebär det av domstolen lämnade uppdraget till skyddskonsu-

• Sida 157
•  Original

lenten att denne aktivt skall verka för att ett samarbete etableras med klien- ten. Skyddskonsulenten skall således inte bara vänta på att klienten tar initiativet till ett samarbete. Vad nu sagts bör inte uppfattas som hinder för skyddskonsulenten att i särskilda fall vidta stödåtgärder av begränsad omfattning till förmån för någon som meddelats villkorlig dom utan att uppdrag enligt 27 kap. 35 lagförslaget lämnats. Utredningens förslag till frivårdsförordning innehåller tvärtom en bestämmelse som lämnar ett visst utrymme för hjälpinsatser när den dömde på eget initiativ vänder sig till skyddskonsulenten.

Om den villkorligt dömde frivilligt skall vända sig till företrädare för kriminalvården för att få stöd i sociala angelägenheter, är det av vikt att frivården i allmänhet kan inleda ett samarbete med klienten redan före rättegången. Värdet av förberedande frivårdsinsatser i samband med per- sonutredningen har tidigare framhållits när det gällt tillsynsdomen. För vill- korlig dom med stödåtgärder blir sådana förberedelseåtgärder av central be- tydelse. Lagöverträdarens intresse för sociala stödåtgärder kan i allmänhet antas vara störst under den tid som det rättsliga förfarandet pågår.

Vidare är det viktigt att den dömdes behov av stödåtgärder blir noggrannt utredda före domen. Den dömde bör således få klart för sig vad rätten avsett med sitt val av påföljd och i vilka avseenden han förväntas upprätthålla ett samarbete med frivården. När så är fallet kan den dömde också ibland, särskilt när domstolen allvarligt övervägt andra mera ingripande påföljds- alternativ, komma att uppfatta påföljdsvalet som ett uttryck för ett särskilt förtroende från domstolens sida och ett åtagande från honom själv.

Ovan har framhållits att skyddskonsulenten, då ett uppdrag att bistå med stödåtgärder lämnats, inte får nöja sig med att passivt invänta att den dömde skall ta initiativet till ett samarbete. Det föreskrivs därför i förslaget till frivårdsförordning, efter förebild i den ordning som nu gäller för skydds- tillsyn, att skyddskonsulenten, om det inte av särskild anledning finnes obehövligt, skall sammanträffa med den dömde så snart som möjligt efter det domen meddelades och senast inom en månad därefter. Vid samman- träffandet skall skyddskonsulenten och den dömde i samförstånd upprätta en plan för uppdragets fullgörande.

I 27 kap. 35 2 st. lagförslaget stadgas om förtroendeman för den som meddelats villkorlig dom. Förordnande av förtroendeman kan enligt nu- varande ordning meddelas av skyddskonsulenten med stöd av 45 lagen (1964z542) om personundersökning i brottmål när den som misstänks för brott och som undergår personundersökning finnes vara i behov av personligt stöd eller annan hjälp. Ett sådant förordnande gäller i princip intill dess dom meddelats i målet mot den misstänkte. Dock skall för- troendeman alltid entledigas så snart den misstänkte begär det. Detta innebär att endast en person som kan godtas av den misstänkte kan utses till för- troendeman och att denne inte utövar någon kontrollfunktion i förhållande till den misstänkte. Han är således inte 'ålagd särskild rap- portskyldighet gentemot vare sig skyddskonsulenten, åklagaren eller rätten.

Enligt utredningens förslag skall förtroendeman vid villkorlig dom för- ordnas av skyddskonsulenten. Ordningen blir alltså densamma som då för- troendeman förordnas enligt lagen om personundersökning eller då lekman utses till biträdande övervakare för den som dömts till tillsynsdom. När

• Sida 158
•  Original

förtroendeman skall utses bör uppdrag lämnas enligt 27 kap. 3 5 1 st. lag- förslaget även om klienten för övrigt inte har något behov av insatser från frivårdens sida. Utredningen utgår från att förtroendemannainstitutet kom- mer att få stor betydelse för den villkorliga domen och att det därför kommer att tillämpas i en helt annan omfattning än motsvarande institut enligt lagen om personundersökning.

Det är viktigt att till förtroendeman utses en person som har förutsätt- ningar att få klientens förtroende. I lagtexten sägs därför att förtroendeman skall utses i samförstånd med den dömde. Detta krav är f. ö. också naturligt med hänsyn till att det inte finns möjligheter att tvinga klienten till samarbete med en förtroendeman. Ett annat krav enligt lagtexten är att förtroende- mannen skall vara lämplig. Han skall således ha förutsättningar att främja klientens anpassning i samhället. Den dömde kan dock inte göra anspråk på att ha ett avgörande inflytande över valet av förtroendeman.

Det har tidigare sagts att förtroendemannen inte skall ha någon rap- portskyldighet gentemot skyddskonsulenten eller andra rättsvårdande myn- digheter. Detta innebär dock inte att förtroendemannen skall vara förhindrad att rådgöra med skyddskonsulenten om klientens förhållanden. Vidare måste också skyddskonsulentens kostnadsansvar för förtroendemannens arvode förenas med rätt för skyddskonsulenten till insyn i förtroendemannens verk- samhet.

Förtroendemannen skall delta i det planeringssammanträde som enligt vad nyss sagts skall hållas i nära anslutning till att domen meddelades. Är förtroendeman inte förordnad, skall skyddskonsulenten vid samman— trädet väcka frågan om ett sådant förordnande.

I 27 kap. 7 5 lagförslaget regleras under vilken tid ett uppdrag åt skydds- konsulenten eller ett förordnande för förtroendeman skall vara gällande. Principen är därvid den att uppdraget eller förordnandet skall gälla så länge klientens behov av stödåtgärder kvarstår, dock längst till dess prövotiden utgått. Bedömningen av frågan om ett hjälpbehov kvarstår ankommer på skyddskonsulenten. När denne anser sig ha fullgjort det av rätten lämnade uppdraget, skall han således avskriva ärendet och entlediga en eventuellt förordnad förtroendeman.

I stadgandet anges också en annan grund för att skyddskonsulenten skall avskriva ett klientärende som blivit anhängigt genom ett uppdrag enligt 27 kap. 35 lagförslaget. Uppdraget skall nämligen avslutas och förtroen- demannen entledigas även om klienten har fortsatt behov av stödåtgärder, om ett ändamålsenligt samarbete mellan honom och frivården eller för- troendemannen inte kunnat komma till stånd eller upprätthållas. Eftersom samarbetet mellan frivården och den som meddelats villkorlig dom förutsätts vara av frivillig natur är det meningslöst för skyddskonsulenten att fortsätta uppdraget, om den dömde visar sig sakna vilja till samarbete.

Skyddskonsulenten skall i sitt beslut om avskrivning enligt 27 kap. 75 lagförslaget ange vilken grund som tillämpats. I och för sig har detta inte någon omedelbar rättslig betydelse. De omständigheter som legat bakom avskrivningsbeslutet kan emellertid få betydelse vid en senare lagföring av den dömde. Avgörande för frågan om fortsatt tillämpning av villkorlig dom kan därvid bli om avskrivningsbeslutet meddelats på grund av bristande samarbetsvilja från den dömdes sida eller på grund av att skyddskonsulenten

• Sida 159
•  Original

ansett att behovet av stödåtgärder upphört. Beslut om avskrivning på grund av bristande samarbetsvilja får enligt föreskrift i förslaget till frivårdsför- ordning inte fattas utan att det föregåtts av ett sammanträffande mellan skyddskonsulenten och den dömde. Skyddskonsulenten skall således inte utan vidare godta att den dömde drar sig undan ett samarbete med frivården. Avskrivningsbeslut får överklagas av den dömde enligt stadgande i 37 kap. 105 2 st. lagförslaget.

I 27 kap. 5 5 BrB i dess nuvarande lydelse stadgas om föreskrift angående skadeståndsbetalning vid villkorlig dom. Det har redan sagts att utredningen inte vill bibehålla möjligheten att meddela sådan föreskrift. I stället intas i 27 kap. 65 lagförslaget en erinran till den dömde att han skall göra vad som står i hans förmåga att fullgöra sin skyldighet att ersätta genom brottet uppkommen skada. Vidare görs för det fall att uppdrag enligt 27 kap. 3 5 lagförslaget lämnats åt skyddskonsulenten en hänvisning till vad som enligt 28 kap. 7 5 lagförslaget avses gälla beträffande den som meddelats tillsyns- dom. Detta innebär att den dömde för sådant fall åläggs att rådgöra med skyddskonsulenten angående skadeståndets fullgörande.

6.3. Villkorlig dom med övervakning

Villkorlig dom med övervakning skall, såsom tidigare framhållits, utgöra en påföljd som är strängare än villkorlig dom med stödåtgärder men mildare än tillsynsdom. I föregående avsnitt har sagts att villkorlig dom med stöd- åtgärder bör kunna utgöra en lämplig påföljdsform för många lagöverträdare som enligt nuvarande praxis döms till skyddstillsyn. När det gäller det svårare skyddstillsynsklientelet kan påföljdsformen dock framstå som alltför lindrig med tanke på tidigare lagföringar eller med hänsyn till den aktuella brotts- lighetens omfattning. I dessa fall skulle domstolarna ofta komma att döma till tillsynsdom eller fängelse, om inte en mellanpåföljd fanns att tillgå.

Villkorlig dom med övervakning är den påföljdsform inom det före- slagna påföljdssystemet som bäst överensstämmer med den nu- varande skyddstillsynen. Båda dessa påföljdsformer är således i motsats till villkorlig dom med stödåtgärder förenade med ett tvångsmässigt inslag, som dock är avsevärt mindre framträdande än det som ingår i tillsynsdom. Skillnaderna mellan villkorlig dom med övervakning och skyddstillsyn får såsom tidigare sagts mera formell än praktisk betydelse. En skillnad hänför sig till sanktionshotet, vilket vid skyddstillsyn ytterst utgörs av frihetsbe- rövande i form av fängelsestraff eller förordnande om anstaltsbehandling. Vid villkorlig dom med övervakning skall däremot det yttersta tvångsmedlet utgöras av en möjlighet att undanröja den villkorliga domen och i stället meddela tillsynsdom.

En annan skillnad gentemot skyddstillsyn framgår av rekvisiten för på- följdsformen villkorlig dom med övervakning. Dessa beskrivs i 27 kap. 45 lagförslaget. Där sägs att den tilltalade, när villkorlig dom meddelas, får ställas under övervakning, om sådan åtgärd prövas erforderlig för att förebygga fortsatt brottslighet. Övervakningen får således, i motsats till vad som gäller för skyddstillsyn, inte anordnas i ett primärt syfte att den dömde

• Sida 160
•  Original

genom en påtvingad kontakt med övervakaren skall beredas stöd för sin anpassning i samhället. Utredningens skäl till denna förändring i förhållande till vad som nu gäller för skyddstillsyn har utvecklats ovan under de allmänna övervägandena i avsnitt 4.2.

Kravet att övervakningen skall vara erforderlig för att förebygga fortsatt brottslighet påminner om de rekvisit som enligt 28 kap. 15 lagförslaget skall föreligga för tillämpning av tillsynsdom. Där krävs nämligen att in- tensiv övervakning av särskilda skäl skall prövas erforderlig för att motverka fortsatt brottslig verksamhet. Det är således i själva verket fråga om samma rekvisit men av olika dignitet. I båda fallen skall föreligga risk för återfall i brott, risken måste dock vara överhängande för att tillsynsdom skall komma i fråga.

Rekvisiten för villkorlig dom med övervakning utesluter inte att påföljds- formen tillämpas redan vid en första lagföring för brott. Det bör dock vara vanligare att den tilltalade varit föremål för tidigare lagföring när förord- nande om övervakning meddelas i anslutning till villkorlig dom.

Närmare bestämmelser om övervakning återfinnes i 27 kap. 8 5 lagför- slaget.

I första stycket stadgas om övervakningstiden. Denna skall i allmänhet uppgå till ett år. Övervakningsnämnden får dock förordna att övervakningen skall upphöra innan ett år förflutit eller, när särskilda skäl föreligger, förlänga tiden med högst tre månader åt gången. Övervakningstiden skall således i allmänhet vara kortare än vid skyddstillsyn. Detta hänger i första hand samman med att övervakningens ändamål är ett annat. Eftersom övervak- ningen anordnas i brottsförebyggande syfte, bör den kvarstå i tvångsmässig form endast så länge det finns anledning befara att den dömde skall återfalla i brott. Risken för återfall framstår emellertid generellt sett som allt mindre ju längre tid som går efter det att domen meddelades och när ett år förflutit utan att återfall verkligen skett bör det endast i undantagsfall finnas an- ledning att bibehålla övervakningen.

Det bör uppmärksammas att den omständigheten att övervakningen upp- hör inte innebär att den dömde står utan det stöd som kontakten med frivården kan ge. De bestämmelser som gäller för villkorlig dom med stöd- åtgärder blir nämligen omedelbart tillämpliga, vilket framgår av stadgandet i 27 kap. 115 lagförslaget.

I 27 kap. 85 2 st lagförslaget finns en regel om övervakare. Liksom vid tillsynsdom skall övervakare utses av skyddskonsulenten och stå under den- nes överinseende. Till övervakare får utses antingen frivårdstjänsteman eller lekman. I flertalet fall bör det emellertid ligga närmare till hands att förordna en lekman.

Övervakarens viktigaste uppgift är, trots vad som sagts om syftet med att anordna en övervakning, att bistå den dömde med personligt stöd. I detta hänseende skall övervakaren arbeta på samma sätt som en förtro- endeman. Verksamheten skall således bedrivas i samförstånd med den döm— de. Om ett gott samarbete kan etableras mellan övervakaren och den dömde, får verkställigheten nästan samma innehåll som en villkorlig dom med stöd- åtgärder genom att övervakningens tvångsmässiga inslag i praktiken bort— faller. Skillnaden blir endast den att det kvarstår ett formellt hot om tvångs- åtgärder.

• Sida 161
•  Original

Övervakaren skall till skillnad från förtroendemannen också fullgöra en kontrollfunktion. Hans verksamhet i det hänseendet skall ha ett brotts- förebyggande syfte och förutsätter inte den dömdes frivilliga medverkan. I utredningens allmänna överväganden har berörts frågan om en tvångs- mässig övervakning verkligen kan ge någon nämnvärd brottsförebyggande effekt, när den inte bedrivs med sådan intensitet som förutsatts för till- synsdomen. Enligt utredningens uppfattning är det tveksamt, om detta i allmänhet kan vara fallet och denna uppfattning ligger till grund för den konstruktion av villkorlig dom med övervakning som utvecklas nedan.

Ett grundläggande krav är såsom tidigare framhållits att villkorlig dom med övervakning skall framstå som en mindre ingripande påföljd än till- synsdom. Detta krav skulle kunna tillgodoses genom att de obligatoriska kontakterna mellan övervakaren och den dömde blir mindre frekventa. Ut- redningen har emellertid med hänsyn till vad som nyss sagts valt en annan lösning. Den villkorliga domens mindre ingripande karaktär markeras där- igenom att den dömde inte, såsom vid tillsynsdom, föreskrivs någon viss regelbunden kontaktskyldighet. Det sägs bara i 27 kap. 8 5 3 st lagförslaget att han fortlöpande skall hålla kontakt med övervakaren samt att han på kallelse skall inställa sig hos skyddskonsulenten. Övervakaren kan däremot, om det behövs, bedriva en i det närmaste lika intensiv kontroll som vid tillsynsdom och liksom vid tillsynsdom bör han anpassa intensiteten i över- vakningen till den återfallsrisk som kan anses föreligga med hänsyn till den dömdes förhållanden. Övervakningen kan därvid tänkas få en viss brottsförebyggande effekt på så sätt att övervakaren skall vara beredd att vidta åtgärder för att få till stånd en formell intensiv övervakning genom att den villkorliga domen ersätts med tillsynsdom, så snart den dömdes förhållanden utvecklas i sådan riktning att återfall i brott allvarligt kan be- faras. Om denna skyldighet stadgas i 27 kap. 85 2 st lagförslaget.

Den mest ingripande åtgärd som kan vidtas mot den som meddelats villkorlig dom med övervakning är, såsom tidigare sagts, att den villkorliga domen undanröjs och ersätts med tillsynsdom. Härom stadgas i 27 kap. 95 lagförslaget.

Undanröjande beslutas av rätten på talan av åklagare. Sådan talan för- utsätter att skyddskonsulenten gjort framställning därom till åklagaren. Handläggningsordningen är således densamma som den som föreslås för beslut om intagning i anstalt vid tillsynsdom.

En talan enligt 27 kap. 9 5 lagförslaget om undanröjande av den villkorliga domen innebär inte att rätten förutsättningslöst kan välja ny påföljd för de brott som avsetts med domen. Prövningen gäller nämligen endast frågan om den villkorliga domen skall bestå eller ersättas med tillsynsdom. De rekvisit som därvid skall vara uppfyllda för att tillsynsdom skall meddelas överensstämmer till sitt innehåll med vad som enligt 28 kap. 1 5 lagförslaget i allmänhet gäller för tillämpning av tillsynsdom, även om de utformats något annorlunda i 27 kap. 9 5 lagförslaget. Där sägs nämligen att tillsynsdom får meddelas, när det med hänsyn till allvarliga missförhållanden med av- seende på den övervakades livsföring eller hans omständigheter i övrigt framstår som erforderligt att han ställs under en intensiv övervakning för att motverka att han återupptar brottslig verksamhet.

Om tillsynsdom meddelas, får rätten också med tillämpning av 28 kap.

• Sida 162
•  Original

2 5 lagförslaget meddela föreskrift om vistelse i frivårdshem. Däremot skall förordnande om intagning i anstalt enligt 28 kap. 3 5 lagförslaget inte kunna komma i fråga i omedelbart samband med undanröjandet.

Det kan sägas att åtgärden att ersätta villkorlig dom med tillsynsdom inte framstår som en sanktionsåtgärd i egentlig mening. Även om den döm- de, trots meddelade varningar, helt undandragit sig kontakten med frivården, kan tillsynsdom nämligen inte komma i fråga utan att den dömde lever under sådana förhållanden att risken för återfall i brottslig verksamhet framstår som överhängande. Härjämte måste också krävas att den brotts- lighet som avsetts med den villkorliga domen varit av tillräckligt allvarlig beskaffenhet för att motivera en tillsynsdom. Å andra sidan uppställs for- mellt inte något krav på att den dömde skall ha brutit mot vad som åligger honom i anledning av övervakningen för att den villkorliga domen skall kunna undanröjas. Dock bör sägas att det ligger i sakens natur att ett undan- röjande i praktiken aldrig lär komma i fråga så länge den dömde upprätthåller fortlöpande kontakt med övervakaren och rättar sig efter dennes anvisningar. Det måste nämligen alltid förutsättas att undanröjande beslutas först sedan frivården prövat alla möjligheter att i samförstånd med den dömde få till stånd en förbättring i dennes förhållanden.

Vad som nu sagts om rekvisiten för att undanröja en villkorlig dom och om det rättsliga förfarande som utgör förutsättning för en sådan åtgärd ger sannolikt ett intryck av att det hot om tillsynsdom som ligger bakom den villkorliga domens övervakning endast i undantagsfall kan utgöra ett reellt hot. Särskilt gäller detta när man ser till förhållandena mot slutet av övervakningstiden. Utredningen menar dock att hotet om tillsyns- dom i vissa situationer kan få en reell betydelse. En sådan situation kan vara när den tilltalade vid domstillfallet i och för sig uppfyller rekvisiten för att tillsynsdom skall meddelas men då det likväl finns viss anledning att underlåta att ådöma honom en så ingripande påföljd. Det kan t. ex. vara fråga om en tilltalad med narkotikaproblem och med flera tidigare lagföringar bakom sig som i anslutning till den nya lagföringen förklarat sig beredd att vidta åtgärder för att komma till rätta med missbruket av narkotika. I en sådan situation kan en villkorlig dom med övervakning i princip sägas innebära att rätten låter påföljdsfrågan stå öppen intill dess det visat sig om den tilltalades föresatser varit allvarligt menade och genom- förbara. Om den tilltalade efter domen åter hemfalleri missbruk av narkotika på ett sådant sätt att risken för återfall i brott blir överhängande, kan den villkorliga domen ersättas med den tillsynsdom som rätten från början över- vägt.

Hotet om tillsynsdom är det tvångsmedel som ytterst ligger bakom över- vakningen vid villkorlig dom. Av det som ovan sagts har emellertid framgått att hotet i praktiken endast sällan kommer att förverkligas. Detta innebär att det också behövs andra påtryckningsmedel, om en övervakning skall kunna vidmakthållas mot den dömdes vilja. Skyddskonsulenten bör således ha någon möjlighet att ingripa innan den dömdes förhållanden blivit sådana att det föreligger skäl för undanröjande.

Innan det överhuvudtaget blir aktuellt med något tvångsmässigt ingri— pande, bör skyddskonsulenten erinra den dömde om hans skyldigheter på

• Sida 163
•  Original

grund av övervakningen. Blir en sådan erinran utan verkan eller underlåter den dömde att uppsöka skyddskonsulenten trots erhållen kallelse, kan skyddskonsulenten begära att den dömde i stället skall inställa sig vid ett sammanträde med övervakningsnämnden. Härom stadgas i 27 kap. 85 3 st lagförslaget. Även förfarandet vid övervakningsnämnden går ut på att den dömde skall erinras om sina skyldigheter. En formell erinran från nämn- dens sida eller en varning får i allmänhet större tyngd än en erinran som meddelats av skyddskonsulenten. Härtill kommer att övervakningsnämn- den i motsats till skyddskonsulenten förfogar över tvångsmedel för att kom- ma i kontakt med den dömde. Nämnden kan vid behov begära polishand- räckning för att inställa den dömde till sammanträdet. Ett förfarande inför övervakningsnämnden av det slag som beskrivits ovan kan bli aktuellt, om den dömde drar sig undan kontakten med övervakaren och det samtidigt kan befaras att hans förhållanden skall utvecklas i en negativ riktning.

Ett tvångsmedel som har sin motsvarighet såväl i den nuvarande skydds- tillsynen som i den föreslagna tillsynsdomen utgörs av omhändertagandet. Härom stadgas i 27 kap. 105 lagförslaget.

En förutsättning för beslut om omhändertagande är att det uppkommit fråga om undanröjande av den villkorliga domen. Detta kan vara fallet i två olika slags situationer, nämligen dels när den dömde undandragit sig övervakningen och hans förhållanden därför inte är kända, dels när det är känt att den dömde lever under sådana förhållanden att det kan antagas att det finns förutsättningar för ett undanröjande. I båda fallen är syftet med omhändertagandet att möjliggöra den utredning som erfordras för en slutlig prövning av frågan om undanröjande. Beslutet om omhändertagande är således interimistiskt.

I den förra situationen, då den dömdes förhållanden är okända, beslutas omhändertagandet av övervakningsnämnden. En sådan beslutsordning framstår som mest ändamålsenlig, eftersom det kan antagas att omhän- dertagandet i denna situation i flertalet fall inte behöver leda till ett undan- röjande utan utredningen i stället kommer att avslutas med en erinran eller varning till den dömde.

I den andra situationen finns det ofta anledning för skyddskonsulenten att aktualisera frågan om ett omhändertagande i samband med att han gör framställning till åklagaren om att inleda förfarande för att undanröja den villkorliga domen. Omhändertagande bör i det fallet av praktiska skäl be- slutas av åklagaren. Detsamma gäller för det fall frågan om ett omhän- dertagande blir aktuell efter det att åklagaren väckt talan om undanröjande.

Eftersom omhändertagandet skall tillgripas när det behövs för utredningen av en fråga om undanröjande av villkorlig dom, får det inte vidmakthållas när frågan om undanröjande inte längre är aktuell. Detta sägs uttryckligen i 27 kap. 105 2 st lagförslaget. Där stadgas också om rätt för skyddskon- sulenten att inhibera verkställigheten av ett beslutat omhändertagande. An- träffas den dömde, sedan ett omhändertagande beslutats, under sådana för- hållanden att det framstår som uppenbart att omhändertagandet inte behövs, bör nämligen om möjligt förhindras att beslutet går i verkställighet. Förslaget om inhibitionsrätt för skyddskonsulenten överensstämmer till väsentliga delar i sak med vad som föreslagits av övervakningsnämndutredningen i fråga om motsvarande form av omhändertagande i anslutning till skydds- tillsyn.

• Sida 164
•  Original

1 27 kap. 10 5 3 st lagförslaget stadgas om den längsta tid, under vilken den övervakade får kvarhållas i anledning av ett beslut om omhänderta- gande. Denna tid uppgår i allmänhet till en vecka. Om synnerliga skäl föreligger, får dock tiden förlängas med ytterligare högst en vecka. Beslut om förlängning meddelas alltid av rätten, vilket förutsätter att en talan om undanröjande av den villkorliga domen blivit väckt.

6.4. Reaktionen vid återfall i brott

I 34 kap. 55 BrB finns bestämmelser om vad som skall iakttas vid ny lagföring gentemot den som tidigare meddelats villkorlig dom. Utredningen föreslår flera ändringar i detta lagrum.

Den viktigaste ändringen avser möjligheten att med tillämpning av 34 kap. 1 5 1 BrB förordna att en tidigare meddelad villkorlig dom skall avse ytterligare brottslighet. Enligt nuvarande ordning kan sådant förordnande meddelas endast med avseende på brott som begåtts före prövotidens början. Denna begränsning måste dock upphävas om tillämpningsområdet för vill- korlig dom skall vidgas. Utredningens förslag innebär att inga formella hin- der uppställs för en tillämpning av 34 kap. 1 5 1 BrB med avseende på villkorlig dom. Detta betyder, när det gäller återfall i brott under prövotiden, att den villkorliga domen kan komma att fortgå, om inte strängare påföljd såsom tillsynsdom eller fängelse är påkallad av särskild anledning. Däremot kan den villkorliga domens innehåll varieras på ett helt annat sätt enligt utredningens förslag än enligt nuvarande ordning.

Då 34 kap. 1 5 1 BrB tillämpas skall enligt lagförslaget liksom enligt nu- varande ordning böter kunna ådömas såsom tilläggsstraff till den villkorliga domen. Vidare skall i denna situation, samt då det nya brottet föranleder särskild påföljd med tillämpning av 34 kap. 1 5 2 BrB, prövotiden för den villkorliga domen kunna förlängas. Enligt lagförslaget skall sådan för- längning avse ett år. I denna del hänvisas till kommentaren till 34 kap. 6 5 lagförslaget i avsnitt 5.9. Slutligen skall nämnas att rätten vid tillämpning av 34 kap. 1 5 1 eller 2 BrB skall kunna förordna om stödåtgärder enligt 27 kap. 35 eller om övervakning enligt 27 kap. 45 lagförslaget.

1 34 kap. 5 5 BrB i dess gällande lydelse stadgas i fjärde stycket om undan- röjande av villkorlig dom i samband med en lagföring för brott under prö- votiden. I lagförslaget återfinns motsvarande bestämmelser i samma pa- ragrafs tredje stycke. Enligt nuvarande ordning får undanröjande beslutas under förutsättning att den dömde häktats eller delgivits åtal inom ett år från prövotidens utgång. Detta är för den dömde mindre förmånligt än vad som nu gäller för skyddstillsyn. Förutsättningen för ett undanröjande av skyddstillsyn är nämligen enligt 34 kap. 65 4 st BrB att den dömde häktats eller delgivits åtal före prövotidens utgång. Med hänsyn till att de av utredningen föreslagna nya formerna av villkorlig dom avses ersätta skyddstillsyn bör den för skyddstillsyn gällande ordningen för undanröjande överföras till villkorlig dom.

Undanröjs skyddstillsyn med tillämpning av 34 kap. 1 5 3 BrB och döms i stället till fängelse, skall vid straffmätningen tas skälig hänsyn till vad den dömde undergått genom verkställigheten av skyddstillsyn. Straffmi-

• Sida 165
•  Original

nimum för det brott som avsetts med domen på skyddstillsyn får därvid underskridas. Någon motsvarande bestämmelse finns inte för villkorlig dom. Detta är naturligt med hänsyn till att villkorlig dom enligt nuvarande ordning inte innefattar någon verkställighet, till vilken hänsyn kan tas vid straff- mätningen. Utredningen föreslår i 34 kap. 55 3 st lagförslaget att den för skyddstillsyn stadgade ordningen skall gälla för villkorlig dom. Ändringen är påkallad av hänsyn till att villkorlig dom med övervakning, en påföljds- form som i allt väsentligt motsvarar skyddstillsyn, kan innefatta verkstäl- lighetsåtgärder som är betungande för den dömde.

• Sida 166
•  Original

• Sida 167
•  Original

7.1. Fängelse för ungdomar

7.1.1. Påföljdsvalet

Enligt 26 kap. 45 1 st BrB får den som är under 18 år inte dömas till fängelse med mindre synnerliga skäl därtill föreligger. Bestämmelsen utgör en stark begränsning av fängelsestraffets tillämpning för den ifrågavarande ålderskategorin. 1 den mån frihetsberövande påföljd skall komma i fråga för ungdomar under 18 år skall sådan i första hand anordnas enligt bar- navårdslagen och i andra hand skall dömas till ungdomsfängelse. Såsom framgått av redogörelsen i avsnitt 3.2 samt till praxisundersökningen i bilaga 1 har bestämmelsen lett till att fängelse tillämpats för ungdomar under 18 år endast i ytterst få fall, sällan fler än tio om året. Samtidigt kan noteras att inte heller ungdomsfängelse tillämpats i nämnvärt större utsträckning för denna grupp.

Med hänsyn till att det endast är en obetydlig andel av de underåriga lagöverträdarna som blir föremål för kriminalvård i anstalt ligger det närmast till hands att överväga i vad mån det finns förutsättningar att i framtiden helt avstå från att använda fängelsestraff som påföljd för ungdomar under 18 år. Fängelse skulle i sådant fall behöva ersättas med antingen sanktioner inom ramen för bamavårdslagstiftningen eller påföljd som huvudsakligen innefattar kriminalvård i frihet, nämligen tillsynsdom.

Det först nämnda alternativet framstår därvid som naturligast med hänsyn till att barnavården enligt nuvarande praxis har det huvudsakliga ansvaret för behandlingen av underåriga lagöverträdare. Detta skulle emellertid för- utsätta förändringar med avseende på bamavårdens inriktning och innehåll. Den nuvarande barnavården saknar nämligen sanktionsformer som passar för det fåtal underåriga som döms till fängelse. Detta gäller i första hand för de utländska ungdomar som helt saknar anknytning till Sverige och som här döms företrädesvis för grova narkotika- och varusmugglingsbrott. I viss mån gäller detsamma även för sådana svenska ungdomar som döms för grova våldsbrott med mycket högt straffvärde, t. ex. mord. Däremot kan man snarare tänka sig att barnavården får svara för behandlingen av större delen av de underåriga som enligt nuvarande praxis döms till ung- domsfängelse och som i flertalet fall gjort sig skyldiga till brott av mera ordinär beskaffenhet. Därvid måste emellertid beaktas att till grund för valet av ungdomsfängelse i regel legat den bedömningen, att dessa ungdomar

• Sida 168
•  Original

varit alltför svårbehandlade för att kunna beredas plats vid någon ungdoms- vårdsskola.

De förändringar med avseende på bamavårdslagstiftningen som föreslås av socialutredningen går inte i den riktning som skulle vara behövlig för att barnavården skulle kunna överta ansvaret för behandlingen av samtliga underåriga lagöverträdare. Ungdomsfängelseutredningen anser därför att det inte går att avskaffa möjligheten att i undantagsfall döma ungdomar under 18 år till frihetsstraff med en hänvisning till att lämpliga sanktionsformer finns att tillgå enligt barnavårdslagen.

Även när det gäller alternativet att ersätta fängelse med tillsynsdom kan göras den invändningen att en sådan påföljd inte är lämpad för samtliga de fall då underåriga enligt nuvarande praxis döms till fängelse eller ung- domsfängelse. Trots att tillsynsdom kan förenas med ett frihetsberövande, tillgodoser den inte de krav på en kännbar reaktion som av olika skäl gör sig gällande vid den allra grövsta brottsligheten.

Utredningen anser således att det saknas förutsättningar att helt avskaffa möjligheterna att döma lagöverträdare i åldern 15—17 år till fängelse. Liksom enligt nuvarande praxis bör emellertid fängelse tillämpas endast i extrema undantagsfall. Med hänsyn till den restriktivitet domstolarna hittills iakttagit vid tillämpning av 26 kap. 45 1 st BrB saknas skäl till ändring av be- stämmelsen, vilken intagits i 26 kap. 35 1 st lagförslaget.

Tillämpningen av fängelse begränsas i fråga om lagöverträdare i åldern 18—20 år genom bestämmelsen i 26 kap. 4 5 2 st BrB. Denna bestämmelse syftar såsom tidigare sagts närmast till att klargöra vid vilka tillfällen fri- hetsberövande skall ske genom ådömande av fängelse och när annan fri- hetsberövande påföljd i stället skall komma i fråga. Fängelse skall, i motsats till vad som gäller för andra frihetsberövande påföljder, ådömas då frihets- berövandet är påkallat främst av hänsyn till allmän laglydnad.

Om ungdomsfängelse avskaffas, förslaget till tillsynsdom genomförs och, såsom avses med socialutredningens förslag till ny sociallagstiftning, vård enligt barnavårdslagen bortfaller som sanktionsform för lagöverträdare som fyllt 18 år, kommer innehållet i den ifrågavarande bestämmelsen att gå förlorat därigenom att frihetsberövande påföljd inte längre kommer att kunna ådömas av företrädesvis individualpreventiva skäl. De påföljdsformer med inslag av frihetsberövande som kan bli aktuella, nämligen fängelse och till- synsdom med förordnande om intagning i anstalt, skall ju båda tillämpas endast då frihetsberövande är påkallat av hänsyn till allmän laglydnad.

Det sagda innebär att en bestämmelse som begränsar fängelsestraffets tillämplighet i fråga om ungdomar i åldern 18—20 år måste ges annan innebörd än den nuvarande. Den bör således innebära en prioritering av påföljderna böter, villkorlig dom och tillsynsdom framför fängelse samt en markering att tillämpningen av frihetsberövande bör vara mera restriktiv när det gäller ungdomar än när det gäller äldre. I princip skulle en sådan bestämmelse kunna utformas på samma sätt som den som gäller den yngre åldersgruppen, nämligen genom ett angivande av rekvisitet synnerliga skäl såsom en för- utsättning för att döma till fängelse. En sådan lösning måste emellertid anses olämplig redan av den anledningen att det inte är önskvärt att helt jämställa de båda åldersgrupperna. En sådan jämställdhet skulle nämligen kunna leda till negativa konsekvenser för den yngre åldersgruppen. Härtill

• Sida 169
•  Original

kommer att det är svårt att tänka sig en så kraftig minskning av antalet fängelsestraff för ungdomar i åldern 18—20 år som skulle vara nödvändig för att åstadkomma jämställdhet mellan de båda åldersgrupperna.

Utredningen föreslår att fängelsestraffets tillämplighet begränsas när det gäller ungdomar i åldern 18-20 år genom att det i 26 kap. 3 5 2 st lagförslaget anges dels att fängelse får tillämpas endast om det av hänsyn till allmän laglydnad föreligger särskilda skäl för frihetsberövande och dels att fängelse inte får ådömas om annan påföljd prövas lämpligare.

Genom stadgandet markeras att hänsynen till allmän laglydnad skall läg- gas till grund för frihetsberövande genom fängelsestraff. Den tilltalades be— hov av uppfostran, utbildning eller social eller medicinsk behandling får således i motsats till vad som tidigare gällt, framför allt i fråga om ung- domsfängelse, inte åberopas. Kravet på särskilda skäl innebär att det erfordras starkare allmänpreventiva skäl för tillämpning av fängelse när den tilltalade inte fyllt 21 år än eljest. Fängelse bör således i huvudsak komma i fråga endast när brottsligheten varit särskilt svår eller omfattande eller om annan påföljd är utesluten på grund av tidigare upprepade återfall i grov brottslighet.

Med det sist angivna rekvisitet, att fängelse inte får ådömas om annan påföljd prövas lämpligare, markeras att tillsynsdomen med intagning i anstalt i regel skall ha företräde framför fängelsestraffet i de fall frihetsberövande påföljd måste väljas. Fängelse bör komma i fråga endast när det av hänsyn till allmän laglydnad är påkallat med ett frihetsberövande av längre var- aktighet eller då frihetsberövandet visserligen bör vara kortvarigt men då en tillsynsdom med förordnande om intagning i anstalt framstår som en med hänsyn till brottet alltför ingripande påföljd. Det senare kan bli fallet om man i rättstillämpningen vidhåller nuvarande praxis att frihetsstraff i allmänhet skall följa på vissa brottstyper. Det bör emellertid uppmärksammas att utformningen av 26 kap. 35 2 st lagförslaget ger utrymme för en li- beralisering av en sådan praxis när det gäller ungdomar.

7.1.2. Straffmätningen

I 33 kap. 45 1 st BrB stadgas att det för brott som någon begått innan han fyllt 18 år får dömas till lindrigare straff än för brottet är stadgat. Denna bestämmelse har till följd, förutom att straffminimum för brottet i det an- givna fallet kan underskridas, att Straffnivån generellt sett blir lägre än den ordinära när det gäller brott som begåtts av den som inte fyllt 18 år även om det i det särskilda fallet inte blir aktuellt att tillämpa lindrigare straff än minimistraffet. Sänkningen av Straffnivån kan ibland bli ganska bety- dande. 1 två av de fall som redovisats i tabell 4 under avsnitt 3.2 kan göras direkt jämförelse beträffande straffmätningen med avseende på den som inte fyllt 18 år och äldre medgärningsmän. I det ena fallet dömdes en un- derårig för grovt narkotikabrott till fängelse fem månader medan fängel- sestraffet för två medtilltalade för samma brottslighet bestämdes till ett år resp. ett år två månader. I det andra fallet dömdes den underårige för grov stöld och försök därtill till fängelse tre månader medan den med- tilltalade, som var 18 år, dömdes till fängelse sex månader. I 12 av de 29 fall som redovisas i tabell 4 tillämpades 33 kap. 4 5 1 st BrB uttryckligen på sådant sätt att straffet sattes under straffminimum för brottet.

• Sida 170
•  Original

Under avsnitt 3.3 har redogjorts för sådana fall där påföljden ungdoms- fängelse medfört kortare frihetsberövande än ett alternativt fängelsestraff skulle ha gjort. Såsom där anförts rör det sig om dels ett fåtal fall då ung— domsfängelse tillämpats som påföljd för mycket grova brott och dels ett ganska stort antal fall då nya brott under pågående verkställighet av ung- domsfängelse föranlett åtalsunderlåtelse eller tillämpning av 34 kap. 1 5 1 BrB. Det som i dessa fall framför allt lett till att verkställighetstiderna blivit kortare vid ungdomsfängelse än de skulle ha blivit om fängelse i stället hade tillämpats är den omständigheten att de för brotten angivna straff- skalorna inte har omedelbar betydelse för frihetsberövandets varaktighet vid ungdomsfängelse under det att de alltid måste läggas till grund för straffmätningen vid ådömande av fängelse. Det anförda leder till att ål- dersgränsen i 33 kap. 45 1 st BrB bör höjas i anslutning till att ungdoms- fängelse avskaffas för att motverka de olägenheter som eljest kan uppkomma vid en sådan reform. Utredningen föreslår att åldersgränsen bestäms till 21 år. Det bör uppmärksammas att en höjning av åldersgränsen i 33 kap. 45 1 st BrB från 18 till 21 år får mera vittgående konsekvenser än som är motiverade av hänsyn till det angivna syftet, att motverka längre anstaltstider för den klientelgrupp som nu kan dömas till ungdomsfängelse. Änd— ringen av stadgandet kan nämligen antas medföra en generell sänkning av Straffnivån för ungdomar i åldern 18—20 år. Det måste emellertid för- utsättas att denna sänkning i allmänhet blir olika för olika åldersgrupper bland ungdomarna. Den som endast är 17 år eller yngre bör således liksom nu kunna räkna med kraftig Straffnedsättning, medan straffmätningen för den som fyllt 20 år sannolikt kommer att ligga ganska nära den ordinära. Härjämte bör dock domstolarna, även när det gäller ungdomar som närmar sig den föreslagna 21-årsgränsen, begagna sig av möjligheten till en mera väsentlig Straffnedsättning i vissa fall då det är särskilt påkallat för att åstadkomma en med hänsyn till brottslighetens omfattning rimlig straff- verkställighet. Detta gäller framför allt då någon lagförs för brott som begåtts under pågående verkställighet av fängelsestraff, då nuvarande straffmät- ningsregler såsom påvisats genom det i avsnitt 3.3 angivna exemplet kan leda till en orimligt lång sammanlagd strafftid för brottslighet av inte alltför allvarlig beskaffenhet. En rättsutveckling av här angivet slag har stöd i lagtextens formulering, att straffet ”efter omständigheterna" skall nedsättas. Det bör slutligen anmärkas att den föreslagna ändringen i 33 kap. 45 1 st BrB får till följd att det är teoretiskt möjligt att döma lagöverträdare i åldern 18—20 år till böter för brott som endast innehåller fängelse i straffskalan.

Höjningen av åldersgränsen i 33 kap. 45 1 st BrB till 21 år är inte tillräcklig för att undvika förlängning av anstaltstiderna i samtliga fall då ungdoms- fängelse nu kan tillämpas. Ungdomsfängelse kan ju i undantagsfall ådömas även den som fyllt 21 men ej 23 år, och påföljden fortgår i de allra flesta fall under ganska lång tid efter det att den dömde fyllt 21 år. 1 fler än vart tredje av de fall, då beslut om åtalsunderlåtelse meddelats med till- lämpning av 20 kap. 75 2 rättegångsbalken med avseende på personer som undergår ungdomsfängelse, har det med beslutet avsedda brottet begåtts efter det att den dömde fyllt 21 år. Det kan med hänsyn härtill ifrågasättas, om inte åldersgränsen i 33 kap. 45 1 st BrB borde höjas till 23 eller 25

• Sida 171
•  Original

år i stället för 21 år. En sådan höjning skulle emellertid leda till att be- stämmelsen fick karaktär av huvudregel i stället för att vara en undan- tagsbestämmelse.

Det bör dock anmärkas att det i undantagsfall, under förutsättning att synnerliga skäl föreligger, finns en möjlighet att med tillämpning av 33 kap. 4 5 2 st BrB döma till lindrigare straff än för brottet är stadgat. Vidare kan erinras om de ändringar i BrB som trädde i kraft 1.4.1976 och som samtliga var ägnade att medföra en sänkning av Straffnivån för brottslighet av det slag som ofta förekommer bland ungdomsfängelseklientelet. Av sär- skild betydelse i detta sammanhang är dels den ändrade gränsdragningen mellan stöld och grov stöld, som innebär att domstolarna mera sällan blir bundna av ett särskilt minimum vid sin straffmätning, och dels avskaffandet av regeln i 26 kap. 35 BrB om straffskärpning vid återfall i brott.

När det gäller 33 kap. 45 2 st BrB kan f. ö. anmärkas att åtalsrättskom- mittén i sitt betänkande ”Färre brottmål” (SOU 1976:47) föreslagit en ändring som syftar till en utökning av möjligheterna till Straffnedsättning. Enligt kommitténs lagförslag skall nämligen Straffnedsättning kunna ske, om det på grund av särskilda omständigheter befrnnes att ”brott förskyller lindrigare straff än som stadgas för brottet”. Den föreslagna lagtexten ger närmast vid handen att de särskilda omständigheter som skall läggas till grund för straffnedsättningen skall ha avseende på brottets beskaffenhet. Brottet skall således vara av så ringa betydelse att det förskyller kortare straff än det stadgade straffminimum. Av kommitténs motivering till förslaget framgår emellertid att kommittén närmast tänkt sig att de särskilda omständigheterna skall ha avseende på gärningsmannens förhållanden.

I konsekvens med förslaget till ändring i 33 kap. 45 1 st BrB, varigenom åldersgränsen för en reducerad straffmätning höjs från 18 till 21 år, föreslår utredningen att åldersgränsen för tillämpning av fängelse på livstid höjs på motsvarande sätt. Enligt 26 kap. 3 5 3 st lagförslaget skall således fängelse på livstid inte få ådömas för brott som någon begått innan han fyllt 21 år. Det kan nämnas att det inte förekommit att någon som ej fyllt 21 år intagits för verkställighet av livstids straff efter det att brottsbalken infördes.

7.1.3. Verkställigheten

I avsnitt 2.3.3 har lämnats en kortfattad redovisning för de särskilda be- stämmelser som gäller för unga lagöverträdare i fråga om verkställigheten i anstalt av ådömt fängelse eller ungdomsfängelse. En undersökning av praxis i fråga om tillämpningen av dessa bestämmelser redovisas i bilaga 2. Såsom tidigare framhållits anser utredningen det inte vara påkallat att göra en översyn av gällande ordning, eftersom denna grundar sig på en nyligen genomförd reform. Utredningen skall därför i detta sammanhang endast peka på vissa konsekvenser av de föreslagna ändringarna i påföljds- systemet.

Utredningens förslag i fråga om unga lagöverträdare syftar till att i så stor utsträckning som möjligt ersätta frihetsstraff med påföljd i frihet samt att, i de fall frihetsstraff tillämpas, nedbringa tiden för verkställighet i anstalt. Ett genomförande av förslagen bör leda till en kraftig reduktion av antalet långvariga frihetsstraff för unga lagöverträdare medan det är mera tveksamt,

• Sida 172
•  Original

om antalet straff med kortare verkställighetstider kan komma att minska i nämnvärd omfattning. Det senast sagda beror på att tillsynsdomen, i den mån den tillämpas som ersättning för långvariga fängelsestraff eller ung- domsfängelse, i många fall kan antas bli förenad med förordnande om in- tagning i anstalt. En förskjutning av tyngdpunkten mot kortare anstaltstider får också till följd att andelen svårbehandlade lagöverträdare bland dem som intas för verkställighet av kortvarigt frihetsstraff kommer att öka. En stor del av de lagöverträdare som enligt nuvarande praxis undergår verk- ställighet i öppen anstalt bör nämligen enligt utredningens mening kunna överföras till en kriminalvård i frihet av det slag som avses med tillsyns- domen.

Den förutsatta utvecklingen kan antas få vissa konsekvenser för krimi- nalvårdens anstaltsorganisation. För riksanstalternas vidkommande bör så- ledes behovet av särskilda ”ungdomsanstalter" för verkställighet av längre straff minska och när det gäller lokalanstalterna kan en förändrad klien- telsammansättning komma att reducera behovet av platser i öppen anstalt. Däremot finns det en påtaglig risk för att det skall uppkomma en brist- situation när det gäller tillgången på platser för sluten vård i lokalanstalt. Tillgången på sådana platser är nämligen redan nu mycket begränsad på en del håll i landet, vilket medför att den för verkställighetsordningen viktiga närhetsprincipen i stor utsträckning måste åsidosättas.

En utveckling som kan tänkas innebära att underlaget för att upprätthålla särskilda ”ungdomsanstalter” bortfaller är inte enbart av godo. De fyra riks- anstalter som inrättats för ett yngre klientel har nämligen tillgång till särskilda för klientelet lämpade behandlingsresurser som i allmänhet saknar mot- svarighet vid de olika lokalanstalterna. Det bör därför finnas anledning att i någon mån kompensera ett ev. bortfall av särskilda "ungdomsanstalter” genom att förbättra lokalanstalternas resurser. Å andra sidan kan det också övervägas, om inte ”ungdomsanstalterna" i viss omfattning kan tas i anspråk för kortare straffverkställighet. Utredningen tänker då i första hand på Häll- by-anstalten med dess särskilda resurser för arbets- och studieprövning.

De bestämmelser i verkställighetslagstiftningen som särskilt avser det yngre klientelet gäller främst frågan om anstaltsplacering. När det gäller övriga frågor, såsom behandlingsinnehållet, tillgången till frigång, permis- sioner och andra lättnader i verkställigheten samt frigivningen från anstalt, föreligger formellt sett ingen skillnad mellan olika ålderskategorier. I prak- tiken kan det dock antas att det yngre klientelet i en del avseenden får en förmånligare behandling. Det sist sagda gäller i vart fall för frågan om villkorlig frigivning, vilket framgått av den redogörelse för frigivningspraxis som lämnats i avsnitt 3.2.

Den begränsning av anstaltstiden för unga lagöverträdare som det i det närmast föregående avsnittet redovisade förslaget syftar till kan åstadkom- mas inte bara genom en straffmätningsregel för ungdomar utan även genom särskilda bestämmelser om tidig villkorlig frigivning. Man skulle således kunna nedbringa anstaltstiderna för ungdomar avsevärt genom att införa möjlighet till villkorlig frigivning redan efter en tredjedel av strafftiden. Bestämmelser om så tidig villkorlig frigivning, vilka särskilt tar sikte på unga lagöverträdare finns i vissa andra länder, t. ex. England och Tyskland. Ett avgörande argument mot en reform av angivet slag är emellertid att

• Sida 173
•  Original

det inslag av tidsobestämdhet i fängelsestraffet som den villkorliga frigiv- ningen utgör skulle bli kraftigare markerat än enligt den nuvarande lag- stiftningen. Utredningen föreslår därför ingen sådan förändring i fråga om tidpunkten för frigivning från fängelse. Det kan f. ö. också sägas att ett förslag som innefattar särskilda förmåner för unga lagöverträdare när det gäller både straffmätningen och tidpunkten för en förtida frigivning skulle föra väl långt. Utredningen anser således att den särbehandling av det yngre fängelseklientelet, som utan stöd av särskilda bestämmelser görs enligt nu- varande frigivningspraxis, i och för sig är fullt tillräcklig.

7.2. Förtida frigivning

7.2.1. Verkställighet utom anstalt

I avsnitt 4.3 har i korta drag redovisats grunderna för utredningens förslag till nya bestämmelser om frigivning från fängelse före strafftidens slut. Sådan förtida frigivning skall enligt förslaget kunna ske i två olika former, verk- ställighet utom anstalt och villkorlig frigivning. Verkställighet utom anstalt motsvarar därvid närmast de former för lättnad i straffverkställigheten som nu beskrivs i 33 och 34 55 lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt, näm- ligen frigivningspermission samt vistelse utanför anstalt.

Verkställighet utom anstalt skall enligt utredningens mening hänföras till kriminalvård i frihet, eftersom innehållet i verkställigheten i allmänhet skall motsvara vad som skall gälla för tillsynsdom. Lagregleringen av verk- ställighetsformen kan därför inte lämpligen göras i lagen om kriminalvård i anstalt. I stället bör erforderliga bestämmelser intas i brottsbalken, vilket också är väl förenligt med balkens systematiska uppbyggnad. Utredningens förslag till bestämmelser återfinns i första hand i 26 kap. 5 — 7 55 lagförslaget.

I 26 kap. 5 5 1 st. lagförslaget regleras den form för verkställighet utom anstalt som närmast motsvarar vistelse utanför anstalt enligt 345 lagen (l974:203)om kriminalvård i anstalt. De rekvisit som anges i det sist nämnda stadgandet har överförts i princip oförändrade till lagförslaget. Medgivande till verkställighet utom anstalt skall således kunna lämnas, om den intagne i samband med vistelse utanför anstalten kan bli föremål för särskilda åt- gärder som kan antas underlätta hans anpassning i samhället. En ytterligare förutsättning skall vara att det föreligger särskilda skäl för medgivande.

Innebörden av de angivna rekvisiten skall också vara densamma som enligt nu gällande ordning. Ändamålet med vistelsen utanför anstalt skall således i allmänhet vara att ge den intagne tillfälle att i rehabiliteringssyfte genomgå viss utbildning eller utnyttja en viss behandlingsmöjlighet utanför anstalten. Vidare fömtsätter kravet på särskilda skäl viss restriktivitet i be- dömningen när det gäller frågan om medgivande skall lämnas.

Enligt nuvarande ordning skall tillstånd till vistelse utanför anstalt knytas hårt till särskilda villkor i fråga om den dömdes placering och de förhållanden i övrigt som skall gälla för att han skall få åtnjuta den särskilda förmånen att få vistas utanför anstalten. Placering kan därvid komma i fråga t. ex, i skola med internatförläggning, i behandlingshem för narkotikamissbrukare eller i särskilt lämpligt enskilt hem. Bestämmelsen kan också användas

• Sida 174
•  Original

för att ge den dömde möjlighet att fullgöra värnpliktstjänstgöring. Utred- ningens förslag innefattar inte heller i det här avseendet någon ändring och i 26 kap. 55 lst. lagförslaget sägs att medgivandet till verkställighet utom anstalt skall förenas med de villkor som kan anses erforderliga med hänsyn till ändamålet med vistelsen utanför anstalten. Sådana villkor kan sägas motsvara den föreskrift som skall meddelas för verkställigheten av tillsynsdom. .

Det har tidigare sagts att tillstånd till vistelse utanför anstalt enligt 345 lagen (l974:203) om kriminalvård i anstalt bör uppfattas snarare som en förtida frigivning än som en permission. Då tillståndet lämnas, förutsätts nämligen att den dömde inte skall behöva återvända till anstalten utan meningen är att de särskilda villkoren för vistelsen utanför anstalten skall gälla intill dess den dömde blivit definitivt eller villkorligt frigiven från straffet. Detta är vad som i allmänhet gäller. Undantag kan emellertid fö- rekomma. En intagen som är värnpliktig kan således få tillstånd att under en begränsad tid vistas utanför anstalten för att delta i en repetitionsövning. Denna ordning bör bibehållas. Utredningen föreslår därför i 26 kap. 55 1 st lagförslaget att medgivande till verkställighet utom anstalt får begränsas till viss tid.

Medgivande till verkställighet utom anstalt enligt 26 kap. 5 5 lst. lag- förslaget får lämnas när som helst under strafftiden. Det uppställs således inget krav på att viss del av straffet skall ha avtjänats i anstalt. Ej heller krävs att straffet skall vara av viss längd. Även i dessa avseenden föreligger överensstämmelse mellan lagförslaget och nu gällande ordning.

Utredningen föreslår dock vissa begränsningar av möjligheten att medge verkställighet utom anstalt, vilka inte uttryckligen har sin motsvarighet i gällande bestämmelser. I 26 kap. 5 5 Zst. lagförslaget sägs nämligen att medgivande inte får lämnas, om det på grund av den dömdes brottslighet kan anses att hinder möter av hänsyn till allmän laglydnad eller om det av särskild anledning kan antas att den dömde inte skall avhålla sig från brottslig verksamhet eller följa de villkor, varmed medgivandet skall förenas. Den först nämnda begränsningen tar främst sikte på den kategori intagna, som dömts för brottslighet av särskilt samhällsfarlig art och som enligt 7 5 3 st. lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt företrädesvis skall placeras i sluten anstalt. Begränsningen bör emellertid också kunna åberopas till stöd för en särskild restriktivitet när frågan om verkställighet utom anstalt uppkommer redan i början av en längre strafftid eller gäller en intagen med kortvarigt straff. Den andra begränsningen avser sådana fall då det föreligger särskild fara för missbruk. Utredningen antar att de synpunkter som kommer till uttryck i den här föreslagna bestämmelsen i allmänhet redan beaktas vid tillämpningen av 34 5 lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt.

Verkställighet utom anstalt skall, såsom tidigare sagts, också ersätta den nuvarande frigivningspermissionen enligt 335 lagen (l974:203) om krimi- nalvård i anstalt. I 26 kap. 6 5 1 st. lagförslaget stadgas således att verkstäl- lighet utom anstalt får medges när det prövas lämpligt till förberedande av en nära förestående frigivning eller villkorlig frigivning. Kravet att fri- givningen skall vara nära förestående saknar motsvarighet i den nuvarande bestämmelsen om frigivningspermission. I sak föreligger dock överens-

• Sida 175
•  Original

stämmelse mellan utredningens förslag i denna del och den nuvarande till- lämpningen av frigivningspermission beträffande intagna som undergår fängelsestraff. Verkställighet utom anstalt enligt nu ifrågavarande bestäm- melse skall således medges för att bereda den intagne möjlighet att skaffa arbete eller ordna andra praktiska angelägenheter i anslutning till en övergång till mera permanent frivård.

Av redogörelsen för ungdomsfängelsenämndens praxis i avsnitt 2.3.2 framgår att institutet frigivningspermission erhållit en mera vidsträckt till- lämpning vid ungdomsfängelse i den bemärkelsen att nämnden inte upp- rätthållit något krav på en nära förestående frigivning i form av övergång till vård utom anstalt. Frigivningspermission beviljas således ofta flera må- nader innan den dömde formellt skall överföras till vård utom anstalt. Ung- domsfängelsenämndens praxis kan uppfattas som ett kringgående av den i 29 kap. 45 BrB intagna föreskriften att ungdomsfängelse i allmänhet skall verkställas i anstalt under minst ett år. Genom frigivningspermission kan tidpunkten för den faktiska frigivningen flyttas fram avsevärt utan att verk- ställigheten därigenom förlorar sin formella karaktär av verkställighet i an- stalt. Nämndens praxis kan emellertid också sägas innebära att frigivnings- permissionen utnyttjas som ett mellansteg i en successiv nedtrappning av verkställigheten från kriminalvård i anstalt till en kriminalvård i frihet av traditionellt slag. Frigivningspermissionen kan då betecknas som en kri- minalvård i frihet, vilken ställer större krav på den dömde än vården utom anstalt och som är förenad med ett strängare sanktionssystem, främst där- igenom att den dömde fortfarande är inskriven vid en kriminalvårdsanstalt samt att rätten att fatta beslut om återintagning i allmänhet delegerats till övervakningsnämnden eller styresmannen för anstalten.

Såsom framgått av utredningens allmänna överväganden under avsnitt 4.3 har förslaget att ersätta permissionsbestämmelserna i 33 och 34 55 lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt med bestämmelser i brottsbalken om verkställighet utom anstalt främst sin grund i att utredningen sökt en lämplig form för att tillämpa tillsynsdomens regler om intensiv övervakning som ett mellansteg i en successiv nedtrappning av verkställigheten av fängelse. Verkställighet utom anstalt skall således tillämpas, inte bara i anslutning till en nära förestående formell frigivning eller när frihetsberövandet i andra fall i ett rehabiliteringssyfte kan ersättas med särskilda åtgärder utanför an- stalten, utan också för att tillgodose samma ändamål som frigivningsper- missionen enligt ungdomsfängelsenämndens praxis.

Utredningen har tidigare framhållit att frihetsstraff kan tillämpas för att tillgodose huvudsakligen två ändamål. Frihetsberövandet kan således för det första användas för att tillgodose ett allmänpreventivt krav att samhällets reaktion på ett allvarligt brott blir tillräckligt kännbar för lagöverträdaren. När detta är fallet, bör utrymmet för att variera tidpunkten för frigivning med hänsyn till lagöverträdarens personliga förhållanden vara starkt be- gränsat. För det andra används emellertid frihetsberövandet också som ett yttersta medel att tillfälligt sätta stopp för en fortgående brottslig verksamhet. När detta är fallet, bör man kunna avstå från frihetsberövandet så snart andra åtgärder kan antas få tillräckligt brottshämmande effekt. Den åtgärd som därvid i första hand bör kunna komma i fråga är en sådan intensiv övervakning som enligt utredningens förslag till tillsynsdom i första hand

• Sida 176
•  Original

skall syfta till att motverka återfall i brott.

Av det som nu sagts framgår att en verkställighet utom anstalt som skall utgöra ett led i en successiv nedtrappning av fängelsestraffet främst bör komma i fråga för den kategori lagöverträdare, för vilken också tillsynsdom är avsedd. Det skall alltså i allmänhet röra sig om sådana intagna som kvalificerat sig för fängelsestraffet mera genom att de vid upp- repade tidigare tillfällen lagförts för brott än genom att deras brottslighet varit av sådant slag att en särskilt kännbar reaktion varit påkallad av hänsyn till allmänpreventiva krav. Utredningen menar att en snar övergång från frihetsberövande till kriminalvård i frihet är särskilt angelägen när det gäller denna grupp intagna och då inte minst de unga. Dessa intagna har samtliga behov av ett omfattande socialt stöd för sin anpassning i samhället.

I 26 kap. 65 lst. lagförslaget stadgas vidare med tanke på det som nu sagts, att verkställighet utom anstalt får medges, när det för att underlätta den dömdes anpassning i samhället och motverka skadliga följder av straffet kan antas få särskild betydelse att frihetsberövandet till mera väsentlig del ersätts med en intensiv övervakning. 1 stadgandet hänvisas också till be- stämmelsen i 26 kap. 5 5 2 st. lagförslaget, enligt vilken medgivande till verk- ställighet utom anstalt inte får lämnas när det på grund av den dömdes brottslighet kan anses att hinder möter av hänsyn till allmän laglydnad eller missbruk av särskild anledning kan befaras.

En verkställighet utom anstalt som i enlighet med bestämmelsen "'t 26 kap. 55 1 st lagförslaget är förenad med särskilda åtgärder i reha- biliteringssyfte kan, såsom tidigare sagts, anordnas när som helst under strafftiden. När verkställigheten utom anstalt skall anordnas i form av in- tensiv övervakning enligt 26 kap. 65 lst. lagförslaget uppställs emellertid särskilda krav med avseende på straffets längd och tiden för verkställighet i anstalt. Kraven överensstämmer med ett undantag med dem som nu gäller för frigivningspermission. Verkställighet utom anstalt enligt 26 kap. 6 5 1 st. lagförslaget får således, när straffet uppgår till högst tre må- nader eller livstid medges endast om synnerliga skäl föreligger. I andra fall får medgivande inte lämnas innan halva straffet, dock minst tre månader, avtjänats. Skillnaden i förhållande till frigivningspermission avser den an- givna tiden tre månader, som innebär en nedsättning från nu gällande fyra månader. Förändringen kommenteras närmare i nästa avsnitt. Det som nu sagts innebär att frågan om övergång till verkställighet utom anstalt i form av intensiv övervakning i allmänhet kan prövas när halva straffet avtjänats. En verkställighet utom anstalt, som då medges, skall inriktas på villkorlig frigivning efter två tredjedelar av straffet, vilket innebär att tiden för den intensiva övervakningen i allmänhet kommer att motsvara en sjättedel av strafftiden.

Det har tidigare sagts att övervakningen vid verkställighet utom anstalt skall anordnas enligt de bestämmelser som föreslås gälla för tillsynsdom. Härom stadgas i 26 kap. 6 5 2 st. lagförslaget, vari hänvisas till bestämmel- serna om tillsynsdom i 28 kap. 9 — 12 55 lagförslaget. Hänvisningen gäller för sådan verkställighet utom anstalt som medges med stöd av 26 kap. 65 lst. lagförslaget, således inte när den dömde blir föremål för särskilda rehabiliteringsåtgärder under vistelsen utom anstalt.

Hänvisningen till 28 kap. 9 5 lagförslaget innebär att övervakningen skall

• Sida 177
•  Original

stå under skyddskonsulentens överinseende, att en frivårdstjänstemän skall vara övervakare samt att biträdande övervakare kan utses i den utsträckning som erfordras. Frågor om övervakningens organisation samt om förbere- dande åtgärder för verkställigheten utom anstalt diskuteras närmare nedan i avsnitt 7.2.3.

Hänvisningen till 28 kap. 105 lagförslaget innebär bl. a. att skyddskon- sulenten skall meddela den dömde särskild föreskrift i anslutning till att verkställigheten utom anstalt påbörjas. Föreskriften skall obligatoriskt in- nehålla uppgift angående omfattningen av den dömdes skyldighet att hålla kontakt med övervakaren men kan härutöver också innefatta annan in- skränkning i den dömdes frihet. Det bör anmärkas att föreskrift skall utfärdas också i de fall verkställigheten utom anstalt närmast motsvarar den nu- varande frigivningspermissionen vid fängelse, dvs. då det vid beslutstillfället förutsätts att övervakningen skall komma att upphöra redan efter en mycket kort tid. Utredningen anser nämligen att en skyldighet att hålla kontakt med övervakaren bör åligga den dömde även i dessa fall men förutsätter samtidigt att denna skyldighet många gånger kan inskränkas till vad som föreslås gälla som minimum för tillsynsdomen, nämligen en föreskriven kontakt i veckan. Villkor om vistelseort, anmälningsskyldighet eller annat får f. ö. ställas även i samband med frigivningspermission enligt nuvarande ordning.

Vid verkställigheten av tillsynsdom skall intensiteten i övervakningen fortlöpande anpassas till vad som med hänsyn till omständigheterna kan antas vara erforderligt för att motverka återfall i brott. Detsamma skall gälla för verkställighet utom anstalt. Hänvisningen till 28 kap. 11 5 lagförslaget innebär att skyddskonsulenten omedelbart skall besluta om de ändringar i den för den dömde gällande föreskriften som är påkallade av omstän- digheterna. Vidare kan övervakningen vid behov skärpas genom att över- vakningsnämnden med stöd av 28 kap. 11 5 2 st lagförslaget föreskriver att den dömde skall vistas i frivårdshem.

Medgivandet till verkställighet utom anstalt kan redan från början förenas med föreskrift om vistelse i frivårdshem. Detta sägs särskilt i 26 kap. 6 5 2 st lagförslaget. Härutöver bör emellertid vistelse i frivårdshem i vissa fall kunna ersätta en verkställighet i anstalt även med tillämpning av 26 kap. 55 1 st lagförslaget och således komma i fråga redan innan halva strafftiden för- flutit. Detta gäller främst frivårdshem med särskild behandlingsinriktad verksamhet.

Den som undergår tillsynsdom och underlåter att iaktta den för honom meddelade föreskriften kan bli föremål för olika sanktionsåtgärder. Över— vakningsnämnd kan således förordna om ett kortvarigt omhändertagande i högst fjorton dagar och domstol kan besluta om intagning i anstalt i minst en och högst tre månader. Ett motsvarande sanktionssystem erfordras för verkställigheten utom anstalt. Den sanktionsform som därvid ligger närmast till hands är en återintagning i anstalt. I 26 kap. 7 5 1 st lagförslaget stadgas härom. Beslut om verkställighet utom anstalt får enligt detta stadgande återkallas, om den dömde underlåtit att iaktta föreskrift eller villkor som meddelats honom eller som annars gäller för verkställigheten. Beslut om återintagning i anstalt skall inte avse viss bestämd tid. Har återintagning beslutats, skall dock frågan om förnyat medgivande till verk-

• Sida 178
•  Original

ställighet utom anstalt enligt bestämmelse i förslaget till frivårdsförordning prövas så snart anledning förekommer. Vid den förnyade prövningen kan hänsyn tas till den tidigare överträdelsens beskaffenhet när det gäller att bedöma om det föreligger sådan särskild anledning att befara missbruk som enligt 26 kap. 5 5 Zst lagförslaget skall utgöra hinder för ett medgivande till verkställighet utom anstalt.

Återintagning i anstalt kan många gånger framstå som en alltför sträng sanktion mot en villkorsöverträdelse. I 26 kap. 7 5 1 st lagförslaget stadgas därför att varning får meddelas, när försummelsen inte är av allvarlig be- skaffenhet.

I motsats till vad som skall gälla för villkorlig frigivning, avräknas tiden för verkställighet utom anstalt från strafftiden. En verkställighet utom anstalt utgör visserligen inte ett lika allvarligt ingrepp i den dömdes frihet som en verkställighet i anstalt. Inskränkningen av den dömdes frihet, antingen genom föreskrift om en intensiv övervakning eller genom villkor om sär- skilda behandlingsåtgärder, är likväl så betydande att strafftiden bör löpa i samband med frivården. Detta resonemang förutsätter dock att den dömde verkligen underkastar sig den frihetsinskränkning som avsetts med verk- ställigheten utom anstalt. Har den dömde missbrukat den medgivna fn'heten eller del därav genom att undandra sig övervakningen, är det tvärtom rimligt att han inte får tillgodoräkna sig tiden för vistelsen utom anstalten som straffverkställighet. Med tanke på detta stadgas i 26 kap. 7 5 2 st lagförslaget att förordnande får meddelas, såsom en sanktion mot villkorsöverträdelsen, att viss tid av vistelsen utom anstalt inte skall räknas som verkställighet av straffet. Motsvarande möjlighet att underlåta avräkning finns nu enligt 355 lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt.

Förordnande enligt 26 kap 7 5 2 st lagförslaget får tillämpas antingen som ett alternativ till eller i förening med en återintagning i anstalt. Har beslutats om återintagning i anledning av att den dömde undandragit sig övervak- ningen, kan det ibland vara skäligt att viss tid av vistelsen i frihet trots detta får avräknas från straffet. Å andra sidan kan ibland ett sådant för- ordnande framstå som en tillräckligt kännbar sanktionsåtgärd för att åter- intagning skall kunna underlåtas. En förutsättning för att de olika sank- tionsformerna skall kunna tillämpas på sådant sätt att en lämplig avvägning mellan dem kan göras i det enskilda fallet är dock att beslutanderätten tillkommer samma myndighet. Frågan om beslutsmyndighet diskuteras när- mare i avsnitt 7.2.3.

Förslaget till verkställighet utom anstalt innebär att den faktiska frigiv- ningen från anstalt i vissa fall kan ske på ett tidigare stadium av straff- verkställigheten än enligt nuvarande ordning. Detta blir fallet då verkstäl- lighet utom anstalt med tillämpning av 26 kap. 6 5 1 st lagförslaget kan med- ges efter halva strafftiden och omständigheterna inte är sådana att hinder mot halvtidsfrigivning hade förelegat enligt nuvarande praxis. I dessa fall får utredningens förslag en strafflindrande effekt. Skulle däremot medgi- vande till verkställighet utom anstalt komma att lämnas vid den tidpunkt då den dömde enligt nuvarande ordning kan påräkna villkorlig frigivning, kan förslaget i stället leda till viss straffskärpning, därigenom att frigivningen förenas med en intensiv övervakning. Å andra sidan skulle den dömde i sådana fall inte såsom nu löpa risken att ett kvarstående straff förverkas

• Sida 179
•  Original

i samband med en lagföring för ny brottslighet. Utredningen anser det dock vara angeläget att risken för att förslaget till verkställighet utom anstalt får en straffskärpande effekt i möjlig mån begränsas. Denna fråga diskuteras närmare i nästa avsnitt, vari anges de särskilda förutsättningar som skall gälla för ett medgivande till verkställighet utom anstalt sedan två tredjedelar av straffet avtjänats.

7.2.2. Villkorlig frigivning

Nuvarande ordning innebär att villkorlig frigivning enligt huvudregeln i 26 kap. 65 BrB beviljas då två tredjedelar av straffet avtjänats i anstalt. Regeln är inte utan undantag. Villkorlig frigivning fårsåledes beviljas tidigare, om särskilda skäl föreligger. Den intagne kan å andra sidan inte göra gällande något absolut anspråk på villkorlig frigivning senast fr. o. m. två tredjedels- dagen. Det senast sagda beror på att det formellt uppställs krav på en gynn- sam frigivningssituation. Vid prövningen av frågan om villkorlig frigivning skall nämligen enligt 26 kap. 7 5 BrB särskilt beaktas förutsättningarna för den dömdes anpassning i samhället med hänsyn till de förhållanden i vilka han kommer att försättas efter frigivningen. Mot detta skall emellertid enligt samma stadgande vägas verkningarna av en fortsatt frihetsförlust för den dömde, vilket innebär att kravet på en gynnsam frigivningssituation inte kan upprätthållas fullt ut. I praxis förekommer det också ytterst sällan att villkorlig frigivning inte beviljas senast fr. o. m. två tredjedels-dagen eller dag i nära anslutning till denna.

Enligt utredningens förslag skall huvudregeln fortfarande vara den, att villkorlig frigivning beviljas senast fr. o. m. två tredjedels-dagen. Detta skall gälla oavsett om den tidigare verkställigheten till någon del ägt rum utom anstalt eller ej. Huvudregeln kommer till uttryck i 26 kap. 8 5 1 st. lagför- slaget.

Undantag från huvudregeln skall enligt samma stadgande gälla för de fall att intensiv övervakning eller fortsatt frihetsberövande av särskilda skäl erfordras för att motverka återfall i brottslig verksamhet.

En verkställighet utom anstalt får anordnas efter två tredjedels-dagen endast om det föreligger särskilda skäl för en intensiv övervakning. Detta innebär att frigivningssituationen måste förutsättas vara särskilt ogynnsam. Härtill kommer emellertid att det skall finnas särskild anledning att befara återfall i brottslig verksamhet. Sådan anledning att befara återfall i brott kan ha uppkommit till följd av händelser som inträffat under anstaltstiden. Det kan röra sig om upprepade rymningar eller permissionsmissbruk eller allvarlig misskötsamhet i anstalten i form av t. ex. våldsverksamhet eller narkotikahantering.

Den omständigheten att den dömdes förhållanden under anstaltstiden enligt utredningens förslag kan tillmätas betydelse för frågan om villkorlig frigivning strider mot de principer som nu läggs till grund för motsvarande bedömning och som införts genom lagstiftning så sent som 1974. I 26 kap. 7 5 BrB stadgades ursprungligen, att prövningen av fråga om vill- korlig frigivning skulle göras med särskilt beaktande av bl. a. den dömdes uppförande under anstaltstiden. Med stöd av detta stadgande utvecklades en praxis enligt vilken allvarliga former av misskötsamhet, t. ex. rymning,

• Sida 180
•  Original

regelmässigt ledde till en schablonartad förlängning av anstaltstiden. I de fall misskötsamheten tidigare föranlett disciplinära åtgärder fick den för- längda anstaltsvistelsen en dubbelbestraffningseffekt. Genom lagstiftningen 1974 togs den särskilda hänvisningen till den dömdes skötsamhet bort från stadgandet i 26 kap. 75 BrB. Skälet till detta var i första hand att man ville undvika nyss nämnda effekt. Härutöver anfördes i lagstiftningsärendet att det måste anses otillfredsställande att ett beslut om fördröjning av en villkorlig frigivning skall kunna grundas på en disciplinförseelse som många gånger begåtts lång tid före beslutet.

När nu utredningen föreslår att den dömdes förhållanden under anstalts- tiden åter bör ges viss betydelse för frågan om villkorlig frigivning, bör beaktas att frågan inte längre i första hand gäller om anstaltsvistelsen skall förlängas. I stället gäller frågan vilket slags frivård som skall anordnas efter en faktisk frigivning från anstalten. Det är alltså en fråga som till stor del är av samma slag som en fråga om anstaltsvistelsen skall äga rum i sluten eller öppen anstalt och som liksom denna ofrånkomligen måste bedömas bl. a. med hänsyn till vad som inträffat under den tidigare verkställighetens gång. Utredningen menar f. ö. att frågan om en förtida frigivning i anslutning till två tredjedels-dagen skall ske i form av verkställighet utom anstalt eller villkorlig frigivning i allmänhet bör bedömas på så sätt att enbart sådana allvarliga missförhållanden som kan hänföras till den tidigare verkställig- heten och inte till tiden dessförinnan bör hindra villkorlig frigivning. Den som fram till två tredjedels-dagen utan anmärkning underkastat sig reglerna för verkställigheten, antingen denna ägt rum i eller utom anstalt, bör vara berättigad att erhålla villkorlig frigivning. I vart fall får den tvångsmässiga övervakningen genom verkställighet utom anstalt inte anordnas enbart i syfte att förbättra den dömdes sociala situation. Ett sådant syfte bör i stället främjas genom den frivård som kan anordnas i anslutning till en villkorlig frigivning.

Utredningens förslag bör inte leda till en schablonartad praxis enligt vilken misskötsamhet av visst slag regelmässigt skall leda till att villkorlig frigivning vägras. Det bör också i möjlig mån undvikas att tillämpning av de föreslagna bestämmelserna ger en dubbelbestraffningseffekt. Detta kan i vissa fall ske på så sätt att effekten av en i administrativ ordning beslutad disciplinär förlängning av anstaltstiden neutraliseras genom en anpassning av tidpunk- ten för övergång till verkställighet utom anstalt.

Huvudregeln, att villkorlig frigivning skall beslutas när två tredjedelar av straffet avtjänats, skall såsom tidigare sagts också gälla när verkstäl- ligheten dessförinnan ägt rum utom anstalt. En intensiv övervakning skall således inte fortgå längre än till två tredjedels-dagen, om det inte föreligger särskilda skäl. På motsvarande sätt skall sådana villkor enligt 26 kap. 5 5 1 st. lagförslaget, som binder den dömde till placering i behandlingshem, in- ternatskola eller liknande, som regel upphävas senast fr. o. m. två tredjedels- dagen. Ofta torde dock omständigheterna vara sådana att det från kon- trollsynpunkt föreligger särskilda skäl att förlänga villkoren om placeringen.

Såsom tidigare framhållits innebär denna regel att en intensiv övervakning som ett led i verkställigheten av fängelse i allmänhet inte kommer att omfatta mer än en sjättedel av strafftiden. Detta lär få till följd att det endast sällan kommer i fråga att besluta om verkställighet utom anstalt i form av intensiv

• Sida 181
•  Original

övervakning när straffet är kortare än sex månader samt att tillämpningen annars blir ganska restriktiv när straffet är kortare än ett år.

Särskild anledning att frångå huvudregeln om villkorlig frigivning senast fr.o.m. två tredjedels-dagen kan föreligga då någon återintagits från en verkställighet utom anstalt. Om dessa fall stadgas särskilt i 26 kap. 8 5 2 st. lagförslaget. Där sägs att, när medgivande till verkställighet utom anstalt blivit återkallat till följd av villkorsöverträdelser från den dömdes sida, bör beslut om villkorlig frigivning i allmänhet föregås av förnyad verkställighet utom anstalt. Detta innebär att villkorlig frigivning i allmänhet inte kan påräknas i anslutning till två tredjedels-dagen, om återintagning skett kortare tid före denna dag. Har återintagningen ägt rum omedelbart före två tred- jedels-dagen, bör f. ö. inte ens ny verkställighet utom anstalt utan vidare kunna påräknas i anslutning till denna dag.

Det senast sagda antyds också genom stadgandet i 26 kap. 8 5 lst. lag- förslaget, enligt vilket villkorlig frigivning kan förhindras inte bara för att intensiv övervakning skall komma i fråga utan också för att fortsatt fri- hetsberövande prövas erforderligt. Fortsatt frihetsberövande efter två tred- jedels-dagen bör liksom enligt nuvarande ordning komma i fråga endast i undantagsfall. De viktigaste undantagsfallen avser därvid de fall då åter- intagning skett antingen omedelbart före eller under tiden efter två tred- jedels-dagen. Om intensiv övervakning i vissa fall skall kunna förekomma efter två tredjedels-dagen måste i konsekvens därmed också frihetsberövande kunna komma i fråga. Ett annat undantagsfall kan vara då den dömde önskar avtjäna hela det utmätta straffet i anstalt.

Slutligen bör, liksom enligt nuvarande ordning, en mycket om- fattande misskötsamhet under anstaltstiden ibland få återverka på bedöm- ningen av förutsättningarna för frigivning efter två tredjedelar av strafftiden.

En särskild fråga i anslutning till det som nu sagts är om också miss- skötsamhet i form av nya brott under verkställighetstiden skall få inverka på tidpunkten för villkorlig frigivning i de fall brotten inte föranlett åtal och ny straffbestämning. En sådan ordning skulle överensstämma med vad som nu tillämpas vid ungdomsfängelse. Det skulle således kunna utvecklas en praxis, enligt vilken åklagaren med stöd av 20 kap. 7 5 2 rättegångsbalken kan underlåta åtal under förutsättning att övervakningsnämnden i anledning av det nya brottet beslutat senarelägga den villkorliga frigivningen. Utred- ningen anser emellertid inte att en sådan ordning är tillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt. Den bör därför inte införas. Ny brottslighet bör så- ledes inte beaktas vid frigivningsprövningen.

Villkorlig frigivning kan enligt nuvarande ordning beslutas redan efter halva strafftiden, om särskilda skäl föreligger. Utredningens övriga förslag föranleder inte någon ändring i denna ordning. Som framgår av 26 kap. 85 3 st lagförslaget skall liksom nu förutsättningen för sådan frigivning vara att särskilda skäl föreligger. Det finns dock anledning att anta att be- greppet ”särskilda skäl” kommer att ges en snävare tolkning enligt utred- ningens förslag än enligt nuvarande praxis. I och med att en faktisk frigivning från anstalt också kan ske i form av intensiv övervakning kan det bli svårare att hävda att det föreligger särskilda skäl för en frigivning utan sådan över- vakning. Utredningen vill dock framhålla att den restriktivitet när det gäller att tillgripa intensiv övervakning som förutsätts i fråga om tillämpningen

• Sida 182
•  Original

av tillsynsdom också bör gälla i samband med frigivning från fängelse. Sådan halvtidsfrigivning som kan komma i fråga enligt nuvarande praxis bör därför inte i någon större omfattning ersättas med verkställighet utom anstalt.

En förutsättning för att villkorlig frigivning skall få ske är att tre månader av straffet avtjänats. Såsom framhållits beträffande motsvarande tidsregel för verkställighet utom anstalt enligt 26 kap. 65 lst. lagförslaget innebär detta ändring i förhållande till nu gällande ordning. Enligt denna kan vill- korlig frigivning inte beviljas innan fyra månader av straffet avtjänats. Be- stämmelsen om denna begränsning av frigivningsinstitutets tillämpnings- område har liksom flertalet andra bestämmelser om villkorlig frigivning ursprungligen haft sin grund i en samnordisk lagstiftning. I Finland har emellertid bestämmelsen numera ändrats och den tidpunkt före vilken vill- korlig frigivning inte får ske har sänkts till tre månader. Motsvarande lag- ändring har diskuterats även i övriga nordiska länder och bör enligt ut- redningens uppfattning genomföras i Sverige senast i anslutning till en re- form som grundas på utredningens förslag. Såsom tidigare sagts anknyter förslaget i denna del också till den föreslagna längsta tiden för anstaltsvård vid tillsynsdom. Båda förslagen sedda i ett sammanhang innebär att fri- hetsberövande påföljder kommer att kunna förenas med efterföljande kri- minalvård i frihet oavsett det utmätta frihetsstraffets längd.

En viktig skillnad mellan verkställighet utom anstalt och villkorlig fri- givning är att tiden i frihet i det förra fallet, men inte i det senare, avräknas från strafftiden. Den dömde riskerar inte att på nytt få avtjäna den tid som verkställts utom anstalt i form av intensiv övervakning. Har villkorlig frigivning skett, kan däremot det vid frigivningen kvarstående straffet för- verkas och därigenom en fortsatt verkställighet i anstalt komma att anordnas. Risken för förverkande kvarstår dock inte hur länge som helst efter det att villkorlig frigivning beslutats utan endast så länge den frigivne är un- derkastad en prövotid. Härom stadgas nu i 26 kap. 105 BrB. Enligt detta stadgande skall prövotiden bestämmas i beslutet om villkorlig frigivning och därvid fastställas till minst ett och högst tre år eller i vissa fall högst fem år. Stadgandet erhöll sin nu gällande lydelse vid en ändring i brottsbalken år 1965. Tidigare gällde, att prövotiden efter villkorlig frigivning skulle mot- svara den tid som vid frigivningen återstod av straffet, dock minst ett år. Ändringen hade föreslagits av nordiska straffrättskommittén, som i detta hänseende grundat sitt förslag på de danska bestämmelserna om prövotid. Eftersom motsvarande förslag till lagstiftning förelåg i Finland, Island och Norge avsågs i första hand att åstadkomma en nordisk enhetlighet som skulle underlätta samarbetet inom ramen för den nordiska verkställighets- lagen. I sak anfördes såsom skäl till ändringen att det skulle vara fördelaktigt om prövotiden kunde anpassas efter omständigheterna i det individuella fallet.

I praxis har ändringen av 26 kap. 105 BrB inte kommit att medföra några större förändringar i förhållande till vad som tidigare gällde. I det övervägande antalet fall fastställs prövotiden vid villkorlig frigivning till ett år. Längre prövotider förekommer endast när det återstående straffet är mycket långt. Det kan nämnas att den enhetliga nordiska lagstiftningen

• Sida 183
•  Original

inte medfört någon enhetlig nordisk rättstillämpning. Av en dansk under- sökning framgår således att prövotiden i Danmark vid villkorlig frigivning i 95 procent av fallen fastställs till två år.

I förarbetena till 1965 års ändring av 26 kap. 10 5 BrB utvecklas inte när- mare vilka omständigheter utöver det återstående straffets längd som i det enskilda fallet skall läggas till grund för bestämmande av prövotiden. Det måste dock antas att man åsyftat en anpassning av prövotiden till det över- vakningsbehov som bedömts föreligga vid frigivningstillfället. Från prin— cipiell synpunkt kan det riktas invändningar mot en anpassning av prö- votiden till andra omständigheter än den till grund för straffbestämningen liggande brottsligheten. Prövotiden är en del av strafftiden och det framstår därför som mest rättvist att prövotiden bestäms efter samma grunder som straffet i sin helhet och således ställs i viss relation till den återstående strafftiden.

Den synpunkten att prövotidens längd är ett mått på straffets stränghet har numera kommit till visst uttryck i lagstiftningen. Enligt brottsbalkens ursprungliga lydelse kunde övervakningsnämnd efter frigivningen besluta om förlängning av prövotiden, om detta befanns påkallat med hänsyn till allvarlig misskötsamhet från den frigivnes sida. Denna möjlighet till för- längning av prövotiden avskaffades år 1973 genom ändring av 26 kap. 18 5 BrB. Prövotiden kan numera endast förlängas genom beslut i dom då misskötsamheten tagit sig uttryck i ny brottslighet. I samband med lagändringen anförde departementschefen bl. a. att förlängning av prövotid är en åtgärd som av den dömde i allmänhet torde uppfattas som en väsentlig skärpning av påföljden och att sanktionen därför måste användas med stor återhållsamhet.

Enligt de nuvarande bestämmelserna skall således prövotiden i princip bestämmas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet sådana dessa kan bedömas vid frigivningstillfället. Beslutet om prövotid kan emel- lertid ej längre ändras i de fall den frigivne genom allvarlig misskötsamhet manifesterar ett behov av kontroll- och hjälpåtgärder som går utöver vad som förutsatts vid frigivningen.

Utredningen anser att de principiella invändningar som kan riktas mot en bestämning av prövotiden efter behandlingsmässiga grunder är så starka att den nuvarande ordningen bör frångås. Liksom tidigare bör prövotiden istället bestämmas enbart med hänsyn till det ådömda straffets längd. Ut- redningen föreslår därför i huvudsak en återgång till vad som gällde år 1965. Enligt 26 kap. 105 lagförslaget skall således vid villkorlig frigivning gälla en prövotid av ett år eller den längre tid som vid frigivningen återstår av straffet. l förslaget maximeras dock prövotiden till tre år, eftersom längre prövotider än så knappast har något värde. Det bör uppmärksammas att förslaget innebär att övervakningsnämnden inte behöver fatta särskilt beslut om prövotiden då frigivning beslutas.

Enligt nuvarande ordning ställs under prövotiden vissa mycket allmänt hållna krav på den frigivnes skötsamhet. Härom stadgas i 26 kap. 145 BrB. Kraven gäller oavsett om den frigivne ställs under övervakning eller ej och misskötsamhet kan leda till att den villkorligt medgivna friheten för- klaras förverkad. I tidigare avsnitt har föreslagits att motsvarande allmänna skötsamhetskrav avskaffas när det gäller tillsynsdom och villkorlig dom

• Sida 184
•  Original

och utredningen har ingen anledning att ta annan ställning när det gäller den villkorliga frigivningen, särskilt som denna inte skall förenas med över- vakning. Detta innebär att det enligt utredningens förslag under prövotiden endast ställs det generella kravet på den frigivne, att han skall avhålla sig från vidare brottslighet.

Prövotiden anger emellertid enligt utredningens förslag inte enbart den tid, under vilken fortsatt brottslighet skall kunna föranleda förverkande av det återstående straffet. Liksom vid tillsynsdom skall nämligen prövotiden också ange den tid, under vilken den dömde skall kunna komma i åtnjutande av stöd- och hjälpåtgärder från frivårdens sida. Om detta stadgas i 26 kap. 13 & lagförslaget. Däri hänvisas också till bestämmelserna om villkorlig dom med stödåtgärder i 27 kap. 3 och 7 åå lagförslaget.

Villkorlig frigivning kommer således att, såvitt gäller frivårdens verk- samhet, i huvudsak motsvara påföljdsformen villkorlig dom med stöd- åtgärder. Frivården skall således aktivt verka för att främja den frigivnes anpassning i samhället genom att i den omfattning som behövs bereda honom personligt stöd och hjälp. Förtroendeman kan därvid förordnas för den dömde. Verksamheten skall bedrivas i samförstånd med den dömde. Den skall upphöra vid prövotidens utgång eller dessförinnan, om det inte kvarstår något behov av stödåtgärder.

Det som nu sagts innebär att villkorlig frigivning enligt utredningens förslag i allmänhet blir en lindrigare verkställighetsform än enligt nuvarande ordning, då den frigivne i flertalet fall ställs under en formell övervakning med bakomliggande sanktionshot från prövotidens början. I och för sig skulle en ordning som motsvarar den nuvarande också kunna tänkas inom ramen för det av utredningen föreslagna påföljdssystemet. Den villkorliga frigiv- ningen skulle då kunna förenas med en övervakning av det slag som skall kunna anordnas i anslutning till villkorlig dom, dvs. en övervakning med begränsade tvångsinslag vilken vid behov dock kan övergå till en intensiv övervakning.

Utredningen föreslår dock inte att villkorlig frigivning skall kunna förenas med övervakning. En sådan ordning skulle leda till att prövotiden för vissa kategorier frigivna, men inte för andra, blev förenad med tvångsmässiga verkställighetsåtgärder. I det stora flertalet fall skulle dessa verkställighets- åtgärder kanske endast formellt framstå som tvångsmässiga under det att de i andra fall skulle kunna utgöra en kännbar frihetsinskränkning. När det gäller dessa senare fall, vilka kanske inte alltid omedelbart kan urskiljas, skulle det med hänsyn till vad som sagts under utredningens allmänna överväganden kunna hävdas att tiden för verkställighet genom frivård av rättviseskäl borde helt eller delvis avräknas från straffet.

Det är dock inte bara de nu anförda rättvisesynpunkterna som ligger till grund för att utredningen inte föreslår någon villkorlig frigivning med övervakning. Utredningen har nämligen den uppfattningen att det inte finns något behov av en sådan verkställighetsform. Enligt nuvarande frigivnings- praxis anordnas visserligen övervakning i flertalet fall från prövotidens bör- jan. Det sanktionshot som ligger bakom övervakningen blir emellertid endast i ett fåtal fall förverkligat genom en återintagning i anstalt. Utredningen tror att de frigivna som enligt nuvarande praxis tillhör denna undantags- kategori i allmänhet kommer att bli föremål för en intensiv övervakning

• Sida 185
•  Original

med tillämpning av utredningens förslag. De som därefter skulle återstå för en villkorlig frigivning med övervakning skulle således kunna hänföras till den kategori frigivna som enligt nuvarande praxis inte blir föremål för tvångsingripanden.

Slutligen bör sägas att en frivård efter villkorlig frigivning i form av stöd- åtgärder inte helt saknar påtryckningsmedel gentemot den frigivne. Såsom nedan skall utvecklas närmare blir det nämligen för frågan om förverkande av den villkorligt medgivna friheten vid en senare lagföring av stor betydelse hur samarbetet mellan den frigivne och frivården fungerat.

Utredningens förslag innebär att villkorligt medgiven frihet, i motsats till vad som nu gäller, inte kan förverkas genom beslut av övervaknings- nämnd i anledning av misskötsamhet under prövotiden. Har misskötsam- heten tagit sig uttryck i nya brott kan förverkande dock ske i samband med en ny lagföring. Härom erinras i 26 kap. 145 1 st. lagförslaget. I andra stycket i denna paragraf sägs att fängelsestraffet upphör såsom till fullo verkställt vid prövotidens utgång, om villkorligt medgiven frihet då inte längre kan förklaras förverkad. Motsvarande bestämmelse finns nu i 26 kap. 24 &? BrB.

I 34 kap. 4å lst. BrB stadgas om förverkande av villkorligt medgiven frihet. Enligt huvudregeln i detta stadgande skall villkorligt medgiven frihet förklaras förverkad, då den frigivne ådöms nytt fängelsestraff. Förverkandet kan endast avse hela straffåterstoden. Det är alltså inte möjligt att förverka bara en del av denna. Domstolen kan underlåta förverkande endast då sär- skilda skäl talar mot ett sådant. Skäl att underlåta förverkande föreligger enligt förarbetena till BrB då det nya brottet föranleder endast en kort tids fängelse, särskilt om brottet är begånget före den tidigare domen eller i början av en lång fängelsetid, under vars senare del den dömde skött sig väl, eller om det nya straffet är påkallat främst av allmänpreventiva skäl eller slutligen om det nya brottet är av annat slag än det tidigare. I praxis torde domstolarna dessutom ha varit ganska obenägna att förverka villkorl igt medgiven frihet då straffåterstoden varit långvarig.

I 34 kap. 4å 1 st i utredningens lagförslag förutsätts att förverkande av villkorligt medgiven frihet även fortsättningsvis skall kunna ske vid till- lämpning av 34 kap. ] ä 1 eller 2 BrB. I tre avseenden innebär förslaget änd- ringar i förhållande till nu gällande ordning. Dels bortfaller presumtionen för att förverkande skall ske då den frigivne med tillämpning av 34 kap. 1 & 2 BrB döms till fängelse, dels införs en möjlighet att förverka endast en del av reststraffet och dels uppställs som en förutsättning för förverkande att brottet begåtts under prövotiden.

Förslaget att ta bort presumtionen för förverkande vid återfall i brott har i första hand sin grund i utredningens uppdrag att se till att ett av- skaffande av ungdomsfängelse inte medför olägenheter i form av längre anstaltstider för lagöverträdare som berörs av reformen. Såsom tidigare re- dovisats är det just med avseende på bedömningen av återfallsbrottslighet som ungdomsfängelse generellt sett varit en för lagöverträdaren gynnsam- mare påföljd än fängelse. Fängelsestraffet har varit påtagligt oförrnånligt för lagövenrädaren i de fall det nya brottet begåtts efter villkorlig frigivning resp. överförande till vård utom anstalt med hänsyn till att den villkorligt medgivna friheten som regel skall förverkas i samband med den nya lag- föringen.

• Sida 186
•  Original

Utredningens förslag bör leda till att domstolarna kan göra en friare be- dömning av frågan om förverkande skall ske än enligt nuvarande ordning och förverkande bör därvid kunna underlåtas i större omfattning än nu. En fråga som likväl inställer sig när presumtionen för förverkande bortfaller är, i vilka situationer det kan anses lämpligt att besluta om förverkande och när detta bör underlåtas. Utredningen menar därvid att frågan bör be- dömas med hänsyn till förverkandets funktion, att utgöra en sanktion av det villkor om brottsfrihet som gällt för frigivningen. Förverkande bör således komma i fråga när det nya brottet framstår som en särskilt allvarlig över- trädelse av villkoret om brottsfrihet. Så kan vara fallet när beslutet om villkorlig frigivning inneburit att den dömde visats ett särskilt förtroende, såsom t. ex. när halvtidsfrigivning ägt rum. En annan omständighet som kan tala för ett förverkande är att den frigivne underlåtit att dra fördel av det stöd som erbjudits honom från frivårdens sida, om denna under- låtenhet kan sättas i något samband med den nya brottsligheten.

Enligt nuvarande ordning kan förverkande av villkorligt medgiven frihet ske oavsett när brottet är begånget, om bara frågan om påföljd blir aktuell efter det att villkorlig frigivning skett och innan prövotiden gått ut. Detta innebär att förverkande kan ske även om brottet begåtts under anstaltstiden eller t.o.m. före den tidigare domen. I detta hänseende strider den nu- varande ordningen mot den syn på förverkandet som redovisats ovan och som innebär att förverkandet skall betraktas som en yttersta sanktion av de krav som ställs på den som blir villkorligt frigiven. I förslaget till lagtext har därför såsom en förutsättning för förverkande uppställts det kravet, att brottet skall ha begåtts under prövotiden. Ett ytterligare skäl till den föreslagna ändringen är att ett förverkande i anledning av brott som begåtts före den villkorliga frigivningen ofta måste uppfattas som inkonsekvent. I de fall frågan om påföljd för brottet hinner prövas före frigivningen kan det ju inte bli tal om något förverkande. Ej heller kan brottet åberopas som skäl för en senareläggning av frigivningen. Det kan således i många fall vara tillfälligheter som avgör, om brottet skall föranleda det tilläggsstraff som förverkandet innebär eller ej.

Även ändringsförslaget, att beslut om förverkande skall kunna avse endast en del av straffåterstoden, har sin grund i synen på förverkandet som en sanktion av de krav som ställs på den villkorligt frigivne. Den överträdelse av kraven som brottet innefattar kan inte anses som allvarligare ju längre tid som återstår av det tidigare straffet. Det är därför inte rimligt att samma brott skall föranleda längre sammanlagd strafftid för den som villkorligt frigivits med en lång straffåterstod än för den vars reststraff är kortare. Å andra sidan är det inte heller rimligt att domstolarna, såsom nu torde vara fallet, skall vara mindre benägna att besluta om förverkande då rest- straffet är långt än om det är kort. Viktigast är dock att möjligheten till förverkande av endast en del av reststraffet torde medföra att påföljden vid återfallsbrott efter ådömt fängelsestraff generellt sett mildras väsentligt, vilket såsom tidigare sagts är angeläget i anslutning till ett avskaffande av ungdomsfängelse.

I 34 kap. 4 & 2 st. BrB stadgas nu om åtgärder som kan vidtas istället för förverkande, när förutsättningar för detta förelegat enligt första stycket. Till- lämpning av stadgandet blir i första hand aktuell då förordnande enligt

• Sida 187
•  Original

34 kap. 1 å 1 BrB meddelas. De åtgärder som kan komma i fråga utgörs av förordnande om övervakning, meddelande av föreskrifter eller för- längning av prövotiden.

Utredningen föreslår ingen motsvarighet till det nuvarande stadgandet i 34 kap. 4 å 2 st. BrB. Av de åtgärder som avses med stadgandet skulle endast en förlängning av prövotiden kunna komma i fråga inom ramen för utredningens förslag. Utredningen anser emellertid inte att det föreligger något behov av en möjlighet att förlänga prövotiden för villkorlig frigivning. Skulle i något fall en sådan åtgärd framstå som en väl avvägd lösning av påföljdsfrågan, kan i stället i huvudsak samma resultat erhållas genom att den frigivne med tillämpning av 34 kap. 1 å 2 BrB meddelas villkorlig dom, ev. i förening med stödåtgärder.

I 34 kap. 4 å 2 st. lagförslaget intas i stället den bestämmelse som nu åter- finns i 26 kap. 23 å BrB, enligt vilken ett förverkat reststraff med avseende på fråga om ny villkorlig frigivning skall anses såsom ett nytt straff. Be- stämmelsen har underkastats förändringar i konsekvens med förslaget i öv- rigt.

I 34 kap. 4 å 3 st. lagförslaget stadgas att förverkande inte får beslutas, om inte frågan uppkommer i mål vari den frigivne häktats eller erhållit del av åtal före prövotidens utgång. Bestämmelsen överensstämmer med vad som nu gäller.

7.2.3. Organisations- och handläggningsfrågor

Frigivningspermission och vistelse utom anstalt enligt 33 och 34 åå lagen (l974:203) om kriminalvård i anstalt innebär, såsom tidigare sagts, inte att verkställigheten i anstalt formellt sett upphör. Den dömde är fortfarande inskriven vid en viss kriminalvårdsanstalt och styresmannen för anstalten har kvar ett ansvar för verkställigheten.

När det gäller verkställighet utom anstalt, som föreslås ersätta de angivna permissionsformerna, blir ordningen en annan. Verkställighet utom anstalt skall även i formellt hänseende utgöra kriminalvård i frihet. Detta innebär att den dömdes anknytning till viss anstalt upphör genom den faktiska frigivningen och att ansvaret för den fortsatta verkställigheten övergår på frivården.

När det gäller tillsynsdom har framhållits att det är viktigt att verkstäl- ligheten om möjligt blir förberedd innan domen meddelas. På motsvarande sätt är det angeläget att en verkställighet utom anstalt planeras redan under anstaltstiden. Det huvudsakliga ansvaret för en sådan planering måste därvid ligga på den skyddskonsulent som efter frigivningen skall svara för verk- ställigheten.

Förutsättningarna för en verkställighetsplanering på ett tidigt stadium är av naturliga skäl bättre när det gäller verkställighet utom anstalt av ådömt fängelse än när det gäller verkställighet av tillsynsdom. Vad som erfordras är ett nära samarbete mellan frivården och anstalten. Ett sådant samarbete är också förutsatt enligt de principer som ligger till grund för 1974 års kri- minalvårdsreform. Den då genomförda verkställighetslagstiftningen gav ut- tryck åt en strävan till integration mellan kriminalvård i anstalt och i frihet.

I tillämpningskungörelsen till lagen (l974:203) om kriminalvård i anstalt

• Sida 188
•  Original

stadgas om frivårdens del i ansvaret för verksamheten inom anstalterna. Detta ansvar, som närmast gäller förberedande åtgärder för frigivning, är utformat på olika sätt i fråga om riksanstalter och lokalanstalter. Vid riks- anstalt ankommer det på anstaltspersonal att planera för frigivningen i sam- råd med skyddskonsulenten, medan motsvarande uppgift vid lokalanstalt åvilar skyddskonsulenten i samverkan med personal vid anstalten.

Den skillnad mellan riksanstalt och lokalanstalt som antytts ovan bör enligt utredningens uppfattning bibehållas. Detta hindrar dock inte att ban- den mellan frivård och anstaltsvård kan knytas fastare vid båda anstalts- typerna. En fördjupad samverkan mellan frivård och anstaltsvård är näm- ligen påkallad i och med att frigivningsplaneringen i vissa fall på ett helt annat sätt än nu skall inriktas också på fortsatta verkställighetsåtgärder i frihet.

Enligt utredningens förslag till ändring i tillämpningskungörelsen till lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (se bilaga 4) skall alla som intas i kri- minalvårdsanstalt för undergående av påföljd ha en formell anknytning till visst frivårdsdistrikt. Det skall nämligen ankomma på regionchefen att i anslutning till beslutet om första anstaltsplacering utse viss skyddskonsulent att svara för frigivningsplanering och annan frivårdsverksamhet i anslutning till verkställigheten i anstalt. Uppdraget skall lämnas till skyddskonsulenten i den dömdes hemort men kan överflyttas till annan konsulent, om det senare skulle visa sig att frigivningen kommer att ske till annan ort. Den av utredningen föreslagna ordningen ger skyddskonsulenten en samord- nande funktion när det gäller intagna som flyttas mellan olika anstalter under verkställighetstiden.

Skyddskonsulenten skall redan från verkställighetens början förordna viss tjänsteman inom distriktet att vara övervakare för den dömde. Behov av övervakare kan finnas även i sådana fall då det inte blir aktuellt att medge verkställighet utom anstalt. Övervakaren har nämligen också en viktig upp- gift i den sociala frigivningsplaneringen. Han skall i samarbete med ar- betsförmedling samt sociala och andra myndigheter och organisationer verka för välordnade frigivningsförhållanden. Övervakaren bör vidare, enligt ut— redningens mening, kunna tas i anspråk under anstaltsvistelsen för att .un- derlätta för den dömde att erhålla permission till hemorten. Övervakare behöver dock inte utses, om .det kan anses obehövligt.

Lekmän, vilka förordnats till biträdande övervakare, skall spela en be- tydelsefull roll för verkställigheten av tillsynsdom och för verkställigheten utom anstalt av fängelse. Utredningen föreslår att biträdande övervakare skall kunna förordnas även för verkställigheten i anstalt. Sådant förordnande meddelas av skyddskonsulenten. Biträdande övervakare får utses inte bara som en förberedande åtgärd inför en verkställighet utom anstalt utan bör också kunna komma i fråga för att underlätta permissioner från anstalten. Skulle det med hänsyn till det senare ändamålet tillfälligtvis uppkomma behov av biträdande övervakare utanför skyddskonsulentens distrikt, bör sådan kunna förordnas av annan skyddskonsulent på begäran av styresman-

nen för anstalten. . [ detta sammanhang bör också framhållas att en jourverksamhet inom

frivården kan tas i anspråk för att underlätta permissioner från anstalt. Tjäns- temän med anknytning till jourverksamheten bör således vid behov kunna

• Sida 189
•  Original

fungera som biträdande övervakare för klienter som undergår verkställighet i anstalt.

Fråga om villkorlig frigivning prövas enligt nuvarande ordning i allmänhet av den övervakningsnämnd till vilken anstalten hör. Detta föreskrivs i 26 kap. 9å BrB. Beslutanderätten tillkommer dock kriminalvårdsnämnden i fråga om den som undergår fängelse i mer än ett år. Samma beslutsordning som för villkorlig frigivning gäller enligt 54å lagen (l974:203) om krimi- nalvård i anstalt för fråga om frigivningspermission eller vistelse utom an- stalt.

Enligt utredningens förslag skall nuvarande ordning äga motsvarande till- lämpning. Detta innebär att fråga om verkställighet utom anstalt prövas av den övervakningsnämnd till vilken anstalten hör, när inte beslutande- rätten tillkommer kriminalvårdsnämnden. Samma ordning skall gälla för fråga om villkorlig frigivning, dock att prövningen ankommer på övervak- ningsnämnden i den dömdes hemort när den dömde undergår verkställighet utom anstalt. Fråga om återintagning i anstalt prövas också av denna nämnd. Ansvarsfördelningen mellan ”anstaltsnämnden” och ”hemortsnämnden” regleras närmare i förslaget till frivårdsförordning. I 26 kap. 11 å lagförslaget sägs endast att beslut i här angivna frågor fattas av övervakningsnämnd.

I avsnitt 5.5.1 har utredningen diskuterat frågor om ansvarsfördelningen mellan övervakningsnämnd och skyddskonsulent när det gäller verkstäl- ligheten av tillsynsdom. Såsom framgått av det där anförda har ungdoms- fängelseutredningen i allt väsentligt anslutit sig till ett av övervaknings- nämndutredningen framlagt förslag att överföra det formella verkställig- hetsansvaret vid kriminalvård i frihet på skyddskonsulenten men bibehålla övervakningsnämnderna för uppgifter av mera domstolsmässig natur. Över- vakningsnämndernas ändrade roll enligt utredningens förslag till tillsynsdom måste leda till motsvarande förändring när det gäller frågor om frigivning från fängelse och verkställigheten av kriminalvård i frihet i anledning av fängelsestraff.

En konsekvens av utredningens förslag när det gäller verkställigheten av tillsynsdom är att övervakningsnämnden inte får ex officio uppta en verkställighetsfråga till prövning, utan nämndens prövningsrätt är alltid be- roende av att framställning gjorts av antingen den dömde eller skyddskon- sulenten. När det gäller verkställigheten av fängelse skall samma ordning gälla, dock med ett viktigt undantag. Utredningen föreslår nämligen att det alltid skall ankomma på övervakningsnämnd att utan särskild fram- ställning pröva fråga om verkställighet utom anstalt eller villkorlig frigivning. Sådan officialprövning skall enligt vad som stadgas i 26 kap. 12 å 1 st lagförslaget företas vid två olika tillfällen under verkstäl- lighetstiden, nämligen dels innan halva straffet avtjänats och dels före två tredjedels-dagen. En förutsättning för offlcialprövning är dock att strafftiden uppgår till minst sex månader. En speciell situation är då verkställigheten utom anstalt pågått under sex månader, vilket är den tid efter vilken över- vakningen vid tillsynsdom i allmänhet skall upphöra. Även i denna situation skall enligt förslaget en officialprövning ske och då med sikte på villkorlig frigivning.

Utredningens förslag med fasta prövningstillfallen utesluter inte att prövning också skall ske när särskild framställning gjorts.

• Sida 190
•  Original

Fråga om verkställighet utom anstalt enligt 26 kap. 5 å 1 st lagförslaget kan inte prövas utan särskild framställning innan halva straffet avtjänats. Särskild framställning krävs också i fråga om den som undergår fängelse på kortare tid än sex månader. Vidare kan det i andra fall ofta finnas anledning att pröva frigivningsfrågor under tiden mellan de fasta prövningstillfällena. Framställning får enligt utredningens förslag göras, förutom av den dömde, av skyddskonsulenten eller styresman för anstalten.

Beslut att återkalla medgivande till verkställighet utom anstalt skall enligt 26 kap. 11 å2$t lagförslaget fattas av övervakningsnämnden på talan av skyddskonsulenten. Behörig nämnd blir därvid, såsom tidigare sagts, ”hem- ortsnämnd” och inte såsom nu i motsvarande fall ”anstaltsnämnden”. I samma ordning prövas frågor om övriga sanktionsåtgärder vid verkställighet utom anstalt, dvs. varning och underlåtenhet att avräkna strafftid. Såsom tidigare framhållits ger detta övervakningsnämnden en möjlighet att väga olika sanktionsformer mot varandra och välja den sanktionsåtgärd eller kombination av åtgärder som vid en samlad bedömning framstår som lämpligast. Utredningens förslag, såvitt gäller avräkning från strafftid, in- nefattar ändring i förhållande till vad som nu gäller. Det ankommer näm- ligen nu på kriminalvårdsstyrelsen att besluta när viss tid av vistelse i frihet under frigivningspermission m.m. inte skall avräknas från straffet. Den nuvarande ordningen har möjligen fördelar i administrativt hänseende. Des- sa fördelar bör emellertid inte vid en jämförelse med de synpunkter som lagts till grund för utredningens förslag anses vara av sådan vikt att den nuvarande ordningen skall bibehållas.

Enligt vad som nu gäller får övervakningsnämnden för visst fall bemyn- diga styresmannen för anstalten att besluta i fråga om frigivningspermission eller vistelse utom anstalt. Sådant bemyndigande brukar avse rätten att fast- ställa lämplig tidpunkt för frigivningen sedan nämnden fattat principbeslut om att sådan under vissa förutsättningar skall äga rum. Bemyndigande kan också avse rätt att i brådskande fall återkalla medgivande till frigivnings- permission eller vistelse utom anstalt. Utredningen anser att denna ordning i huvudsak bör bibehållas i fråga om verkställighet utom anstalt. Stöd för detta ges i första hand genom bestämmelse i 26 kap. 11 å lagförslaget. Ytter- ligare föreskrifter finns i förslaget till frivårdsförordning. Det bör uppmärk- sammas att rätten att i brådskande fall återkalla medgivande till verkstäl— lighet utom anstalt tillkommer skyddskonsulent och inte som nu styresman för anstalt.

Beslut som meddelats av övervakningsnämnd i vissa frågor som rör verk- ställigheten av fängelsestraff kan enligt nuvarande lagstiftning överklagas i kriminalvårdsnämnden. Utredningen föreslår inte ändring härvidlag. Viss besvärsrätt skall dock, såsom närmare utvecklats i avsnitt 5.5.3, tillkomma kriminalvårdsstyrelsen såsom motpart till den dömde.

• Sida 191
•  Original

8.1. Resursfrågor

8. l . 1 Inledande anmärkningar

Den av utredningen föreslagna reformen syftar till att begränsa tillämpningen av frihetsstraff, särskilt för unga lagöverträdare. Genom förslaget till till- synsdom anser sig utredningen också ha skapat förutsättningar för en be- aktansvärd klientelöverföring från frihetsstraff till kriminalvård i frihet. Även förslaget till verkställighet utom anstalt bör, om än i begränsad omfattning, få samma effekt.

Reformen får emellertid konsekvenser även i andra hänseenden än att den leder till en minskad tillämpning av frihetsstraff.

Tillsynsdomen är visserligen, såsom flera gånger tidigare framhållits, av- sedd att utgöra en ersättning för frihetsstraff. Man måste emellertid räkna med att tillsynsdom likväl kommer att tillämpas i en del fall när skyddstillsyn nu kommer i fråga efter upprepade tidigare lagföringar. Utredningen för- utsätter dock att en klientelöverföring från skyddstillsyn till tillsynsdom får begränsad omfattning.

Socialutredningens förslag till ändrad sociallagstiftning har kortfattat re- dovisats i avsnitt 3.6.2. Såsom där framhållits förutsätter detta förslag en viss klientelöverföring från barnavården till kriminalvården. En sådan klien- telöverföring kan sannolikt till stor del komma att beröra tillsynsdomen. Ungdomsfängelseutredningen ifrågasätter f. ö., om inte tillsynsdom i viss utsträckning kan komma att tillämpas i stället för frihetsberövande i form av återintagning i ungdomsvårdsskola även om den nuvarande sociallag- stiftningen bibehålls oförändrad.

Den föreslagna reformen innebär inte bara ett klienteltillskott för frivår- dens vidkommande. I vissa delar bör den tvärtom vara ägnad att leda till begränsningar av frivårdsklientelets storlek. Viktigast är härvidlag uppdel- ningen av skyddstillsyn på två olika påföljdsformer, villkorlig dom med stödåtgärder och villkorlig dom med övervakning. Detta förslag bör leda till att frivårdens insatser med avseende på det "lättare” frivårdsklientelet, de lagöverträdare som meddelas villkorlig dom med stödåtgärder, kan be- gränsas till såväl omfattning som varaktighet. I samma riktning verkar för- slaget att villkorlig frigivning inte skall förenas med övervakning.

Utredningsförslaget kommer av naturliga skäl att medföra förändringar i de verkställande myndigheternas verksamhet. Detta gäller i första hand

• Sida 192
•  Original

de myndigheter som ansvarar för frivården. Även anstaltsorganisationen kommer dock att beröras, bl. a. som en följd av den väntade klientelöver- föringen från frihetsstraff till tillsynsdom. Att i detalj redogöra för förslagets konsekvenser i dessa avseenden låter sig inte göras, eftersom det är omöjligt att med anspråk på tillförlitlighet beräkna i vilken omfattning ett genom- förande av reformen kommer att leda till minskad tillämpning av frihets- straff, hur mycket tillsynsdom kommer att användas eller hur fördelningen på olika påföljdsformer av villkorlig dom kommer att utfalla. Rättsutveck- lingen påverkas av alltför många faktorer som inte kan förutses. Utredningen har likväl gjort ett försök att mycket schematiskt beräkna vilka effekter, inte minst i resurshänseende, som förslaget kan få för verkställighetsor- ganisationen.

Under 1976 dömdes ] 1 643 personer till fängelse, 104 till ungdomsfängelse och 6 162 till skyddstillsyn. Som tidigare sagts har utredningen tänkt sig att tillsynsdom i första hand skall tillämpas på dem som för närvarande döms till de nämnda påföljderna. Utredningen har därvid beräknat att i fortsättningen omkring 1 100 personer årligen kommer att dömas till till- synsdom. Av dessa 1 100 har utredningen uppskattat att omkring 75 % kommer att vara sådana som med nuvarande påföljdssystem skulle ha dömts till fängelse och återstoden sådana som skulle ha dömts till ungdomsfängelse eller skyddstillsyn. Om socialutredningens förslag genomförs, kan antalet domar på tillsynsdom komma att bli något större. Detta tillskott är svårt att uppskatta, men det torde inte komma att beröra fler än 100—200 personer om året. Vid de nedan redovisade beräkningarna har utredningen bortsett från ev. konsekvenser av en ändrad sociallagstiftning.

Sedan den väntade klientelöverföringen till tillsynsdom beaktats, har ut- redningen uppskattat att årligen drygt 10 000 personer i fortsättningen kom- mer att dömas till fängelse.

Sådana lagöverträdare som med det nuvarande påföljdssystemet skulle ha ådömts skyddstillsyn skall, med undantag för den lilla grupp som kan komma i fråga för tillsynsdom, enligt utredningsförslaget dömas till villkorlig dom, antingen med stödåtgärder eller med övervakning. Det antal som årligen kommer att dömas till någon av dessa båda påföljdsformer har av utredningen beräknats till omkring 6 000. Av dessa bör ungefär en tredjedel bli aktuella för stödåtgärder medan ungefär två tredjedelar kan beräknas bli ställda under övervakning.

8.1.2. Konsekvenser fo'r anstaltsorganisationen

För närvarande förfogar kriminalvården över sammanlagt 4432 anstalts- platser, varav 2 092 platser på lokalanstalt och 2 340 på riksanstalt. Av 10- kalanstaltsplatserna är 828 slutna och 1 264 öppna. Motsvarande siffror för riksanstalterna är 1 632 respektive 718. Talen anger nominella platser. Det antal platser, som är i verklig mening tillgängliga, är dock färre.

Det föreligger en viss överkapacitet, vilket är nödvändigt med hänsyn till att antalet intagna varierar från månad till månad. Vissa anstalter är periodvis överbelagda.

Den förutsatta klientelöverföringen från frihetsstraff till tillsynsdom leder till att behovet av anstaltsplatser minskar. I samma riktning verkar förslagen

• Sida 193
•  Original

om verkställighet utom anstalt och om reducerad straffmätning för lag- överträdare i åldersgruppen 18-20 år. Ett begränsat antal anstaltsplatser er- fordras å andra sidan för verkställigheten av tillsynsdom. Behovet av platser för detta ändamål kan emellertid mer än väl tillgodoses med de i genomsnitt ca 75 platser, som nu tas i anspråk för verkställighet av skyddstillsyn med anstaltsbehandling. Den samlade effekten av de olika förslagen blir enligt utredningens beräkningar att den genomsnittliga beläggningen vid anstal- terna minskar med 350—400 personer.

Verkställigheten av frihetsstraff är den utan jämförelse mest resurskrä- vande delen av kriminalvårdens verksamhet. En minskning av behovet av anstaltsplatser kan, om så erfordras, användas till att öka marginalen för att möta variationer i beläggningen. Blir minskningen av den omfattning som utredningen beräknat, bör härutöver uppkomma besparingar. Utred- ningen saknar emellertid underlag att närmare beräkna storleksordningen av dessa besparingar. En sådan beräkning förutsätter nämligen att man kan avgöra, om det minskade platsbehovet kan leda till indragning av hela an- stalter eller anstaltsavdelningar eller om bortfallet i stället bör fördelas jämnt mellan samtliga eller flertalet befintliga anstalter. Vissa riktlinjer kan dock anges för hur besparingseffekten kan komma att fördelas mellan anstalter av olika slag. Såsom redan anförts under avsnitt 7.1.3 räknar utredningen således med att det minskade platsbehovet främst kan hänföras till de riks- anstalter som nu är avsedda för ett yngre klientel samt till öppna lokal- anstalter medan å andra sidan den brist på platser i sluten lokalanstalt som finns på en del håll i landet inte blir avhjälpt genom utredningens förslag.

Det bör uppmärksammas att den besparingseffekt som förutsätts för an- staltsorganisationens vidkommande inte inträder omedelbart i samband med att den föreslagna reformen genomförs. Behovet av anstaltsplatser kan så- ledes inte minska förrän efter genomförandet och minskningen sker då suc- cessivt. Detta betyder att sådana resurser som är bundna i anstaltsorga- nisationen endast kan frigöras efter hand och att det i vissa fall kan ta ganska lång tid innan full besparingseffekt uppnås.

En betydelsefull fråga är, om resurser som frigörs från anstaltsorgani- sationen kan tas i anspråk inom frivården. En sådan resursöverföring är enligt utredningens mening till viss del både möjlig och önskvärd. För verk- ställigheten av tillsynsdom, särskilt verksamheten i frivårdshem, kan fri- vården således erhålla ett värdefullt personaltillskott från anstalterna.

8. 1 .3 Konsekvenser för frivården

Under 1976 stod i medeltal 16 321 personer under övervakning inom fri- vården. Antalet handläggande frivårdstjänstemän skall fr.o.m. 1.1.1978 uppgå till 520, fördelade på 63 skyddskonsulentdistrikt. Med ledning av dessa siffror kan antalet klienter per frivårdstjänstemän anges till 31. Till övervakare anlitas främst lekmän, men i viss utsträckning också frivårds- tjänstemän. Fördelningen av uppdragen mellan de båda övervakarkatego- rierna framgår av tabell 6. Frivårdstjänstemännen hade 1.1.1976 i genomsnitt 7,3 övervakningsuppdrag vardera medan motsvarande siffra för lekmännen var 1,5.

• Sida 194
•  Original

Tabell 6 Övervakare 1.1.1976

Kategori Antal över- Antal Procent klienter vakare klienter av samtliga klienter

Skyddskonsulenter/

skyddsassistenter 408 2 967 17 Lekmän 9 360 14 210 83 Summa 9 768 17 177 100

Källa: Kriminalvården 1975.

Enligt utredningens förslag skall kriminalvård i frihet anordnas i tre olika former — intensiv övervakning, ordinär övervakning samt stöd— och hjälp- verksamhet.

lntensiv övervakning kommer i fråga vid tillsynsdom, verkställighet utom anstalt samt vid internering under vård utom anstalt. Övervakningstiden uppgår vid tillsynsdom till sex månader. Tiden kan dock förlängas antingen vid ny lagföring eller genom beslut av övervakningsnämnd. Å andra sidan måste man också räkna med att övervakningstiden i många fall blir kortare än sex månader genom att tillsynsdomen undanröjs i samband med ny lagföring. Vid verkställighet utom anstalt blir övervakningstiden i allmänhet avsevärt kortare än vid tillsynsdom. Möjligheterna att förlänga tiden blir också mera begränsade. Däremot får man räkna med minst lika stort bortfall som vid tillsynsdom på grund av ny lagföring under pågående verkställighet. Utredningen har beräknat att i genomsnitt omkring 700 personer samtidigt kommer att vara föremål för intensiv övervakning.

Ordinär övervakning skall förekomma vid villkorlig dom samt under vård utom anstalt vid internering. Vid villkorlig dom skall övervakningstiden i allmänhet uppgå till ett år. Tiden kan såväl förlängas som förkortas genom beslut av övervakningsnämnd. Utredningen har beräknat antalet klienter under ordinär övervakning till i genomsnitt 4500.

Stöd- och hjälpåtgärder kan lämnas vid villkorlig dom samt efter villkorlig frigivning från fängelse. Härjämte skall frivården lämna hjälp och stöd åt den som dömts till villkorlig dom med övervakning eller tillsynsdom även efter det att övervakningen upphört. Stöd- och hjälpverksamhet kan fö- rekomma under hela den nominella prövotiden, två år för villkorlig dom och tillsynsdom samt i allmänhet ett år för villkorlig frigivning. Vid villkorlig dom och villkorlig frigivning kan skyddskonsulenten emellertid besluta att avskriva klientärendet så snart det inte längre föreligger behov av särskilda stödåtgärder från frivårdens sida. Det har tidigare framhållits att frivårdens sociala verksamhet i första hand skall inriktas på att förmedla kontakt med andra samhällsorgan. Detta betyder att frivårdens stödinsatser ofta kan få ganska kort varaktighet. Ett uppdrag i anledning av villkorlig dom med stödåtgärder bör således ofta kunna avskrivas redan efter ett par månader och vid villkorlig dom med övervakning bör kanske i flertalet fall erforderliga kontakter med sociala och andra myndigheter och organisationer ha för- medlats redan under övervakningstiden. Detsamma kan i en del fall gälla för tillsynsdom och när villkorlig frigivning föregåtts av verkställighet utom anstalt. Å andra sidan torde i allmänhet behovet av stödinsatser vara störst

• Sida 195
•  Original

för lagöverträdare som meddelats tillsynsdom eller villkorligt frigivits från fängelse. När det gäller dessa klientelgrupper får man således räkna med att det kan krävas aktiva frivårdsinsatser under en stor del av den nominella prövotiden. Utredningen har beräknat att i genomsnitt ca 2000 personer kommer att vara aktuella för stöd- och hjälpåtgärder.

De här redovisade beräkningarna ger vid handen att antalet frivårdsklien- ter minskar från f. n. drygt 16000 till drygt 7000 och antalet klienter per frivårdstjänsteman från 31 till 14. Det bör redan från början sägas att siffrorna inte bör läggas till grund för ett antagande att ett genomförande av ut- redningens förslag kan få en besparingseffekt för frivårdens vidkommande. Siffrorna belyser i stället en grundtanke bakom förslaget, att frivårdens re- surser och arbetsinsatser bör koncentreras till de klientelgrupper som har störst behov av olika insatser och som samtidigt har svårast att tillgodogöra sig det stöd som kan erbjudas från annat håll. Dessa grupper kan också sägas "höra hemma” inom kriminalvården på ett helt annat sätt än sådana som undergår påföljd vid något enstaka tillfälle.

Minskningen av frivårdsklientelet hänför sig nästan uteslutande till de klientelgrupper som idag döms till skyddstillsyn och den beror dels på att tiden för övervakning är kortare vid villkorlig dom än vid skyddstillsyn, dels på att den nya påföljdsformen villkorlig dom med stödåtgärder i all- mänhet inte förutsätter några långvariga insatser från frivårdens sida. Minsk- ningen hänför sig med andra ord till de klientelgrupper som idag generellt sett föranleder minst arbetsinsatser. nämligen dels sådana klienter som be- finner sig i slutet av övervakningstiden vid skyddstillsyn och som i realiteten i många fall har en ytterst begränsad anknytning till frivården, dels sådana klienter som dömts till skyddstillsyn enbart därför att de vid domstillfället varit i behov av personligt och socialt stöd för att komma till rätta med någon särskild angelägenhet. Det som nu sagts innebär att reformen inte frigör resurser på långt när i sådan omfattning som minskningen av det nominella antalet klienter ger vid handen. Den klientelbegränsning som hänför sig till det nuvarande skyddstill- synsklientelet bör dock under alla omständigheter medföra att det kan ställas ganska stora resurser till förfogande för verkställighet av intensiv övervak- ning. Detta är nödvändigt med hänsyn till att den intensiva övervakningen blir mycket resurskrävande. Övervakningen skall i samtliga fall handhas av frivårdstjänstemän. Antalet klienter per tjänsteman måste därvid be- gränsas mycket hårt. Ingen tjänsteman bör enligt utredningens mening sam- tidigt vara övervakare för flera än högst fem klienter som undergår intensiv övervakning. Vidare ställer den intensiva övervakningen enligt utredningens uppfattning krav på att jourverksamhet inrättas, i vart fall inom storstads- regionerna. Slutligen förutsätter den intensiva övervakningen aktiva lek- mannainsatser i stor utsträckning. Utredningen räknar med att det i flertalet fall kommer att behövas en eller flera lekmän som biträdande övervakare.

Det kan antas att frivårdens nuvarande personella resurser är fullt till- räckliga för de arbetsuppgifter som hittills redovisats. Om man som ett rent räkneexempel antar att 150 frivårdstjänstemän skall syssla uteslutande med de klienter som står under intensiv övervakning och om man därjämte bortser från skyddskonsulenter och inspektörer, kommer man fram till att de återstående ca 250 frivårdstjänstemännen får vardera 26 klientärenden

• Sida 196
•  Original

som kan hänföras till ordinär övervakning eller stödåtgärder.

Antalet lekmannaövervakare uppgår f. n. till ca 9 000. Enligt utredningens beräkningar kan den nuvarande övervakarkåren i det närmaste helt tas i anspråk för uppdrag som övervakare vid villkorlig dom, biträdande över- vakare vid tillsynsdom och verkställighet utom anstalt samt som förtro- endemän. Detta förutsätter emellertid att ingen tilldelas fler än ett uppdrag. Det bör i detta sammanhang uppmärksammas att de olika uppdragen, särskilt i samband med intensiv övervakning, kan ges olika karaktär och omfattning. Detta innebär att ersättning i varje enskilt fall bör utgå med beaktande av det ansvar som varit förenat med uppdraget och det arbete som krävts.

I avsnitt 5.2 har redan förutskickats att förslaget om frivårdshem kan komma att ställa krav på nya resurser. Föreskrift om vistelse i frivårdshem skall kunna meddelas för begränsad tid i samband med tillsynsdom och verkställighet utom anstalt. Utredningen har beräknat att skyldighet att vistas i frivårdshem kommer att föreligga för i genomsnitt 50 personer sam- tidigt. Det nominella platsantalet på de frivårdshotell som kriminalvården förfogar över samt på de institutioner som tillhör skyddsvärnsföreningarna i Stockholm och Göteborg uppgår till cirka 175. De tillgängliga platserna, som redan nu till stor del torde tas i anspråk av lagöverträdare som kan komma i fråga för tillsynsdom, täcker således nominellt sett mer än väl det beräknade behovet av platser i frivårdshem. Detta gäller även om man tar hänsyn till att det fordras viss överkapacitet för att möta variationer i tillströmningen av klienter. Det finns således också ett betydande utrymme för de ifrågavarande institutionerna att ta emot klienter som inte skall vistas där till följd av särskild föreskrift.

När det gäller frivårdshem är det synnerligen viktigt att närhetsprincipen iakttas. Föreskrift om vistelse i frivårdshem får inte lägga hinder i vägen för den dömde att upprätthålla sitt arbete eller fullfölja sina studier. Detta innebär att det kan bli nödvändigt att inrätta frivårdshem även på orter som nu saknar frivårdshotell och motsvarande institutioner. Såsom tidigare framhållits kan för dessa fall enskilda hem ibland tas i anspråk. Det kan emellertid inte uteslutas att det blir nödvändigt att också inrätta frivårdshem av institutionell karaktär. Vidare kan det på längre sikt bli aktuellt att inrätta något eller några frivårdshem för behandlingsändamål.

Kravet på nya resurser med avseende på frivårdshemmen hänför sig inte bara till institutionerna utan också till personalbehovet. Frivårdshemmen blir således mera personalkrävande än de nuvarande frivårdshotellen. Såsom tidigare framhållits bör personalresurser som kan frigöras från anstaltsor- ganisationen i viss omfattning kunna tas i anspråk för frivårdshemmen.

När det gäller att bedöma i vad mån reformförslaget ställer krav på ökade resurser för frivårdens vidkommande, måste man också beakta att frivården har arbetsuppgifter som inte hänför sig till verkställigheten av kriminalvård i frihet. Frivården utför således personutredningar också med avseende på personer som inte undergår kriminalvårdspåföljd. Vidare ankommer det på frivården att biträda med att förbereda frigivning från kriminalvårdsanstalt. Utredningens förslag innebär i båda dessa hänseenden krav på väsentligt ökade arbetsinsatser från frivårdens sida. Särskilt bör uppmärksammas kravet att en frivårdstjänsteman skall vara närvarande i domstolen vid handlägg- ningen av mål mot någon som kan komma i fråga för tillsynsdom. Dessa

• Sida 197
•  Original

ytterligare arbetsuppgifter medför att man måste räkna med att det kan behövas en begränsad personalförstärkning inom de frivårdsdistrikt som i anslutning till reformen inrättar jourverksamhet.

Sammanfattningsvis kan sägas att den av utredningen föreslagna reformen i allt väsentligt bör kunna genomföras inom ramen för tillgängliga resurser och att den i huvudsak endast förutsätter en omfördelning av resurserna så att dessa koncentreras på de ”svårare” klientelgrupperna. Begränsade resurstillskott kan dock bli erforderliga i den utsträckning som nya frivårds- hem behöver inrättas och som jourverksamhet anordnas.

Som tidigare framhållits har de här redovisade beräkningarna gjorts utan att hänsyn tagits till de konsekvenser som ett genomförande av socialut- redningens förslag kan få för kriminalvårdens vidkommande. Den klien- telöverföring till kriminalvården som förslaget förutsätter kräver nya re- surser. Frågan om socialtjänstens framtida organisation och verksamhet får emellertid också betydelse för i vilken utsträckning kriminalvårdens klientel kan ta i anspråk social service och olika behandlingsmöjligheter utanför kriminalvården, så att därigenom kriminalvården kan avstå från att bygga ut egna behandlingsresurser.

8.2 Följdlagstiftning

I betänkandets huvudavsnitt redovisas lagförslag endast beträffande änd- ringar i brottsbalken. Den föreslagna reformen förutsätter emellertid också att ett stort antal andra författningar ändras. I vissa fall är ändring påkallad enbart med hänsyn till att påföljdsformerna ungdomsfängelse och skydds- tillsyn bortfaller samt den nya påföljdsformen tillsynsdom tillkommer medan det i andra fall krävs ändringar med saklig innebörd.

Utredningens förslag får särskilt stora konsekvenser för frivårdens ar- betsformer. Det är därför nödvändigt med en genomgripande översyn av den lagstiftning som reglerar frivårdens verksamhet. En sådan översyn för- utsätter utan tvekan ställningstaganden i många frågor, som utredningen inte haft tillfälle att närmare överväga. Utredningen har emellertid i fråga om flera delförslag vilka presenterats i betänkandets huvudavsnitt varit nöd- sakad att beträffande en närmare lagreglering hänvisa till lagstiftningen om frivården. Detta medför att utredningen inte kan underlåta att i anslutning till betänkandet redovisa lagtekniska lösningar av dessa olika förslag.

Utredningen har med anledning av det som nu sagts utarbetat förslag till frivårdsförordning. Förslaget måste i vissa avseenden närmast betraktas som en skiss, vilken bör läggas till grund för fortsatta överväganden. Ut- redningen har därför valt att presentera förslaget i bilaga till betänkandet. (Bilaga 4)

Den föreslagna frivårdsförordningen avses ersätta den nu gällande (SFS 1977:329). Flera bestämmelser har utan saklig ändring överförts från den gällande förordningen. Andra bestämmelser i förslaget, i första hand sådana som rör villkorlig frigivning, har hämtats från kungörelsen (19742248) med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av lagen (l974:203) om kriminalvård i anstalt. Många bestämmelser saknar dock förebild i gällande lagstiftning.

• Sida 198
•  Original

Dessa anknyter till olika förslag som redovisats i betänkandets huvudavsnitt och har i viss utsträckning kommenterats där. En mera utförlig special- motivering av de föreslagna nya bestämmelserna skulle i och för sig vara påkallad. Med hänsyn till författningsförslagets preliminära karaktär har ut- redningen dock valt att avstå från att lämna en sådan.

De frågor som regleras i 3 å förslaget till frivårdsförordning har inte berörts i det föregående och bör därför något kommenteras i detta sammanhang.

De uppgifter i fråga om enskilda klientärenden, vilka enligt gällande fri- vårdsförordning ankommer på skyddskonsulenten, kan med ett i detta sam- manhang mindre väsentligt undantag delegeras på annan frivårdstjänsteman. När det i förordningen talas om skyddskonsulenten avses därför i allmänhet inte i första hand chefen för frivårdsmyndigheten med tjänstebeteckningen skyddskonsulent utan i stället den tjänsteman inom myndigheten som hand- lägger det enskilda klientärendet genom kontakter med klienten och över- vakaren samt såsom föredragande i övervakningsnämnden. Denne tjäns- teman, oavsett om han är skyddskonsulent, inspektör eller assistent, kan enligt nuvarande ordning också vara förordnad till övervakare för klienter. Gränsdragningen mellan de uppgifter som ankommer på resp. skyddskon- sulenten och övervakaren blir på så sätt ganska oklar.

Utredningens förslag förutsätter en klar åtskillnad mellan skyddskonsulent och övervakare. Det formella verkställighetsansvaret för kriminalvård i frihet överflyttas från övervakningsnämnden till skyddskonsulenten. Detta inne- bär att den tillsyn över övervakarnas verksamhet som nu formellt sett an- kommer på nämnden i stället skall ankomma på skyddskonsulenten. Härav följer att skyddskonsulentens och övervakarens uppgifter inte lämpligen kan förenas hos samma person.

Det som nu sagts får särskild betydelse när det gäller den intensiva över- vakningen vid tillsynsdom och verkställighet utom anstalt, eftersom tjäns- teman inom frivården alltid skall förordnas till övervakare. De uppgifter i fråga om en viss klient som ankommer på skyddskonsulent i anslutning till intensiv övervakning bör således inte fullgöras av den tjänsteman som är övervakare för klienten. I stället bör skyddskonsulentens uppgifter i princip ankomma på tjänsteman med högre tjänsteställning än övervakaren, dvs. i första hand skyddskonsulenten själv. Denne bör också förbehållas vissa uppgifter utanför den intensiva övervakningen.

När det i den föreslagna frivårdsförordningen talas om skyddskonsulenten, avses i allmänhet den tjänsteman som upprätthåller tjänsten som chef för frivårdsmyndigheten. I vissa fall skall emellertid skyddskonsulenten kunna överlåta på annan frivårdstjänsteman att på eget ansvar fullgöra uppgifter som annars skall ankomma på skyddskonsulent. Dessa fall, som främst berör verkställigheten av villkorlig dom och villkorlig frigivning, är särskilt angivna i de tillämpliga bestämmelserna. Vidare skall regionchefen kunna förordna inspektör inom frivårdsdistriktet att fullgöra också andra uppgifter som ankommer på skyddskonsulenten. Sådant förordnande bör meddelas för att åstadkomma en lämplig arbetsfördelning mellan skyddskonsulenten och inspektören.

Vad ovan sagts om vikten av att skilja mellan uppgifter som ankommer på skyddskonsulent och sådana som ankommer på övervakare ligger till grund för den särskilda jävsbestämmelse som också intagits i 3 å förslaget

• Sida 199
•  Original

till frivårdsförordning. En assistent med egna övervakningsuppdrag bör så- ledes inte, när han tillfälligt tjänstgör som skyddskonsulent eller inspektör, besluta angående föreskrifter eller tvångsåtgärder i frågor som rör hans egna klienter. Skulle det till följd av denna jävsbestämmelse uppstå den situa- tionen att det saknas behörig beslutsfattare inom distriktet, får beslutan- derätten ankomma på regionchefen.

1 6—9 åå förslaget till frivårdsförordning finns bestämmelser som avser annan frivårdens verksamhet än sådan som gäller verkställighet av krimi- nalvård i frihet. I första hand innefattar de ifrågavarande bestämmelserna ett förslag till reglering av sådant särskilt förfarande till förberedelse för verkställigheten av tillsynsdom som utredningen diskuterat i avsnitt 5.4. Bestämmelserna kompletteras genom det förslag till ändring i lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål, vilket också redovisas i bilaga 4.

Utredningen har i olika sammanhang framhållit värdet av aktiva frivårds- insatser före rättegången. Sådana insatser kan ibland få avgörande betydelse för bedömningen av påföljdsfrågan Är den misstänkte häktad, blir emellertid frivårdens möjligheter att bedriva en kurativ verksamhet ofta starkt be- gränsade. I vissa fall skulle denna verksamhet kunna underlättas genom att den misstänkte fick tillstånd att lämna häkteslokalen, t.ex. för att söka arbete eller för att undersöka förutsättningarna att bli mottagen i ett behandlingshem. Mot bakgrund av vad som nu sagts föreslår utredningen att det skall införas en möjlighet att lämna den misstänkte medgivande att tillfälligt vistas utanför förvaringslokalen, när det är påkallat för utred- ningen i påföljdsfrågan. Förslaget har intagits som ett tillägg till 13å lagen (1976:371) om behandling av häktade och anhållna m. fl. Medgivande skall kunna lämnas på begäran av skyddskonsulenten och efter prövning av åkla- garen. Bestämmelsen i Så förslaget till frivårdsförordning, att frivården i erforderlig omfattning skall samråda med åklagaren och med den miss- tänktes försvarare, skall bl. a. ses mot bakgrund av detta förslag.

1 bilaga 4 redovisas även förslag till ändring i lagen (1974:203) om kri- minalvård i anstalt samt i tillämpningskungörelsen (l974:248) till nämnda lag. De viktigaste ändringarna i lagen om kriminalvård i anstalt hänger samman med att bestämmelserna om frigivningspermission och vistelse utanför anstalt förts över till brottsbalken. l tillämpningskungörelsen regleras bl. a. frivårdens verksamhet med avseende på personer som undergår verk- ställighet i kriminalvårdsanstalt. Utredningens förslag i det hänseendet har berörts i avsnitt 7.2.3.

Av det förslag till ändring i 16 å lagen (19641163) om införande av brotts- balken som redovisas i bilaga 4 framgår att kompetensfördelningen mellan kriminalvårdsnämnden och övervakningsnämnd skall vara densamma för beslut om verkställighet utom anstalt som för beslut om villkorlig frigivning.

Bilaga 4 innehåller vidare förslag till ändringar i rättshjälpslagen (1972:429) och lagen (19461804) om införande av nya rättegångsbalken. Förslagen, som innebär att offentligt biträde skall kunna förordnas för den dömde i samtliga ärenden som handläggs av övervakningsnämnd, kriminalvårdsnämnden el- ler interneringsnämnden, har kommenterats i avsnitt 5.5.3.

Slutligen innehåller bilaga 4 ett förslag till ändring i lagen (1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning.

• Sida 200
•  Original

Såsom tidigare sagts förutsätter den föreslagna reformen ändringar i flera andra författningar än dem som hittills nämnts. De erforderliga ändringarna är emellertid i huvudsak av formell natur. Utredningen anser det därför inte vara nödvändigt att i betänkandet redovisa författningsförslag beträf- fande dessa.

8.3 Övergångsbestämmelser

Utredningens förslag berör större delen av brottsbalkens påföljdssystem och det har inte i alla avseenden ett omedelbart samband med ett avskaffande av påföljden ungdomsfängelse. Med hänsyn till detta kan det finnas skäl att överväga om förslaget kan genomföras i olika etapper.

1 och för sig skulle det enligt utredningens mening vara möjligt att i ett första skede avskaffa ungdomsfängelse och i anslutning därtill vidta de ändringar som föreslagits i fråga om fängelsestraffets tillämplighet och straffmätningen för unga lagöverträdare. Utredningen förordar emellertid inte en sådan lösning. En sådan begränsad reform kommer nämligen inte att i allmänhet medföra nämnvärda fördelar för den kategori lagöverträdare som berörs. En förutsättning för att reformen verkligen skall leda till mera påtagliga fördelar i form av färre och kortare frihetsberövanden är att den också innefattar ökade möjligheter att tillämpa kriminalvård i frihet. Den föreslagna tillsynsdomen bör därför införas i samband med att ungdoms- fängelse avskaffas. Utredningen menar vidare att förslagets olika delar häng- er nära samman med varandra i ett enhetligt påföljdssystem och att det även av den anledningen bör genomföras i ett sammanhang.

Ett genomförande av ungdomsfängelseutredningens förslag kräver också i vissa avseenden en samordning med en del aktuella reforrnförslag inom straffrätten och inom angränsande rättsområden. Detta gäller, såsom fram- hållits under avsnitt 5.4, beträffande häktningsutredningens förslag att tillsyn skall kunna anordnas såsom häktningssubstitut. Socialutredningens förslag är också av betydelse i sammanhanget. Vidare bör uppmärksammas in- nehållet i brottsförebyggande rådets rapport ”Nytt straffsystem" (197717). Med hänsyn till behovet av samordning har utredningen avstått från att ange viss tidpunkt, vid vilken reformen kan träda i kraft.

Efter ett genomförande av förslaget måste i vissa fall nuvarande bestäm- melser i brottsbalken äga fortsatt tillämpning beträffande personer som vid ikraftträdandet undergår brottspåföljd. Särskilda övergångsbestämmelser er- fordras därför.

Vad först gäller den som vid ikraftträdandet undergår fängelsestraff och därvid är föremål för verkställighet i anstalt, bör den nya lagen kunna träda i omedelbar tillämpning. Detta innebär bl. a. att frigivning kan komma att ske i form av verkställighet utom anstalt. För den som med tillämpning av äldre bestämmelser blivit villkorligt frigiven från fängelse bör däremot de äldre bestämmelserna äga fortsatt tillämpning. En annan ordning skulle nämligen leda till att övervakning som anordnas i anslutning till frigivningen skulle komma att upphöra omedelbart vid ikraftträdandet.

Fortsatt tillämpning av äldre bestämmelser om villkorlig frigivning stadgas också i p. 1 till de föreslagna övergångsbestämmelserna. Detta får bl. a. till

• Sida 201
•  Original

följd att villkorligt medgiven frihet kan förverkas genom beslut av över- vakningsnämnd på grund av att den frigivne åsidosatt övervakningsvill- koren. Förverkande kan också beslutas av domstol i samband med lagföring för nya brott. Vid sådan lagföring bör emellertid den nya bestämmelsen i 34 kap. 4 å lagförslaget äga tillämpning, vilket får till följd att förverkandet kan komma att avse endast en del av reststraffet.

Vad lagförslaget innehåller angående ändringar i fråga om villkorlig dom är inte av den beskaffenheten att särskilda övergångsbestämmelser erfordras. Ändringarna får egentligen inga andra konsekvenser för den som vid ikraft- trädandet är underkastad prövotid efter villkorlig dom än att förverkande inte längre kan ske utan samband med ny lagföring och att tillämpnings- området vidgas för förordnande enligt 34 kap. 1 å 1 BrB. Vid sådan till- lämpning kan rätten även med avseende på en äldre villkorlig dom förordna om stödåtgärder eller övervakning enligt 27 kap. 3 eller 4å lagförslaget.

Vad som föreslagits beträffande villkorlig frigivning innebär att nuvarande regler om övervakning kommer att fortsätta att gälla under en övergångstid. Utredningen menar därför att motsvarande ordning också bör kunna gälla i fråga om den som vid lagens ikraftträdande undergår skyddstillsyn eller som då är dömd till skyddstillsyn enligt dom som ännu inte vunnit laga kraft. Härom stadgas i p. 2 av förslaget till övergångsbestämmelser.

Ett undantag från regeln om fortsatt tillämpning av skyddstillsyn gäller den ordning som skall tillämpas i samband med lagföring för nya brott. Den övergångstid under vilken skyddstillsyn fortfarande skall förekomma såsom påföljdsform bör göras så kort som möjligt. Det är därför angeläget att tillvarata alla tillfällen att ersätta en pågående skyddstillsyn med annan påföljd. I princip bör således skyddstillsynen undanröjas med tillämpning av 34 kap. 1 å 3 BrB, om den dömde blir föremål för ny lagföring. Därvid kan domstolen undanröja skyddstillsynen och i stället meddela villkorlig dom eller tillsynsdom, under förutsättning att inte fängelsestraff är erfor- derligt med hänsyn till det nya brottet. Den angivna principen kan emellertid inte genomföras helt utan undantag. Böter bör kunna ådömas med till- lämpning av 34 kap. 1 å 2 BrB, om det nya brottet inte förskyller svårare straff, dock framstår det som olämpligt att i sådant fall förlänga prövotiden för skyddstillsynen. De här anförda synpunkterna utgör däremot hinder mot att tillämpa förordnande som innebär att den tidigare ådömda skydds- tillsynen får avse även det nya brottet. 1 p. 5 till övergångsbestämmelserna stadgas därför att 34 kap. lå ] BrB inte får tillämpas med avseende på den som undergår skyddstillsyn, utom i de fall den nya lagföringen avser brott som begåtts före den nya lagens ikraftträdande.

En mera komplicerad del i fråga om lagförslagets genomförande utgör avskaffandet av ungdomsfängelse. Här kan till en början erinras om de övergångsbestämmelser som infördes i Danmark i samband med den där genomförda ungdomsfängelsereformen. Dessa bestämmelser innebar att ungdomsfängelsepåföljden vid lagens ikraftträdande omvandlades till tids- bestämt fängelsestraff. Den som vid ikraftträdandet var intagen i anstalt och inte tidigare varit överförd till vård utom anstalt ansågs avtjäna fängelse i ett år, medan straffet för den som var återintagen i anstalt ansågs uppgå till tre månader. För den som vid ikraftträdandet var överförd till vård utom anstalt ansågs i stället villkorlig frigivning från fängelse ha ägt rum

• Sida 202
•  Original

med en i övergångsbestämmelserna fastställd prövotid och en där angiven återstående förverkningsbar strafftid. De danska övergångsbestämmelserna har utgjort förebild för motsvarande bestämmelser i Norge.

Den här redovisade danska lösningen är enligt utredningens uppfattning inte lämpad för svenska förhållanden. Den bortser nämligen helt från det förhållandet att tiden för frihetsberövandet vid ungdomsfängelse inte enban är beroende av vilken brottslighet som ursprungligen avsetts med påföljden eller med beslutet om återintagning utan att mycket ofta även brottslighet som hänför sig till påföljdstiden får inverka på frihetsberövandets varak- tighet. Detta kommer ju också klan till uttryck genom de riktpunkter som brukar anges av ungdomsfängelsenämnden. En utformning av övergångs- bestämmelserna i enlighet med den danska modellen skulle således få till följd att alla som vid ikraftträdandet varit intagna i anstalt under en sam- manhängande tid av minst åtta månader omedelbart skulle bli berättigade till två tredjedels frigivning, alldeles oavsett vilken riktpunkt som varit gäl- lande, och i de fall anstaltsvården pågått minst ett år skulle rätten till ome- delbar frigivning bli ovillkorlig. Detta skulle medföra att den reaktion mot brottslighet under anstaltstiden som en förändrad riktpunkt inneburit skulle mista all sin betydelse i samband med ikraftträdandet.

Vid ett första påseende kan det kanske tyckas att det inte skulle medföra några större olägenheter om en del av dem som vid ikraftträdandet undergår ungdomsfängelse medges en ”oberättigad” förmån, därigenom att brotts- lighet som hänför sig till anstaltstiden lämnas därhän vid bedömningen av frigivningsfrågan. Visserligen skulle kanske intagna, vilka inte gjort sig skyldiga till nya brott, uppleva detta som orättvist och i något fall när en förlängd riktpunkt avsett särskilt allvarlig brottslighet skulle det kanske kun- na framstå som betänkligt med en omedelbar frigivning. Det viktigaste argumentet mot att bortse från det nu tillämpade riktpunktssystemet vid utformningen av övergångsbestämmelserna är emellertid att nuvarande praxis i sådant fall knappast skulle komma att upprätthållas under tiden närmast före ikraftträdandet. Eftersom beslut om åtalsunderlåtelse eller till- lämpning av 34 kap. 1 å ] BrB i anledning av ny brottslighet inte längre skulle leda till en skärpning av den pågående påföljden genom förlängning av anstaltstiden, skulle sannolikt åtal komma att väckas och ungdomsfäng- elsepåföljden att ersättas med tidsbestämt straff i flertalet av de fall där frågan blir aktuell. Detta skulle i realiteten leda till avsevärt längre frihets- berövanden än med tillämpning av nuvarande ordning.

Utredningen har med hänsyn till det anförda valt att i stället låta ung- domsfängelsepåföljden i likhet med skyddstillsyn kvarstå beträffande de lagöverträdare som vid ikraftträdandet undergår ungdomsfängelse. Härom stadgas i p. 3 till övergångsbestämmelserna.

[ 29 kap. 4å BrB stadgas nu att den dömde inte får överföras till vård utom anstalt innan ett år förflutit från det han intogs, om det inte föreligger särskilda skäl för ett tidigare överförande. Denna begränsningsregel tillämpas av ungdomsfängelsenämnden på så sätt att frigivning från anstalt visserligen medges med stöd av 33 å lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt redan efter 9—10 månader, utom i de fall riktpunkten förlängts, men att det formella överförandet till vård utom anstalt i allmänhet får anstå till dess anstalts- vården pågått under ett år. Denna tillämpning har, såsom tidigare berörts,

• Sida 203
•  Original

lett till att institutet frigivningspermission fått en annan innebörd vid ungdomsfängelse än vid andra påföljdsformer, där permissionen i all- mänhet har samband med en omedelbart förestående definitiv frigivning. Ett avskaffande av begränsningsregeln i 29 kap. 4å BrB för tiden efter lag- förslagets ikraftträdande borde enligt utredningens mening kunna leda till att beslutande myndighet, med en i övrigt oförändrad frigivningspraxis, skulle kunna förlägga tidpunkten för det formella överförandet till vård utom anstalt till den tidigare tidpunkt som nu är avgörande för beslut om frigivningspermission. Eftersom det av olika skäl är angeläget att den for- mella anstaltsvården får upphöra så snart som möjligt efter ikraftträdandet föreslås också i p. 3 till övergångsbestämmelserna ett sådant avskaffande av begränsningsregeln. Härtill kommer att institutet frigivningspermission inte finns kvar efter lagens ikraftträdande.

[ p. 3 till övergångsbestämmelserna stadgas vidare att ungdomsfängel- sepåföljden alltid skall förordnas upphöra innan ett år förflutit från det att den dömde sist överfördes till vård utom anstalt. Detta innebär en begräns- ning av övervakningstiden i förhållande till vad som nu gäller. Enligt 29 kap. 12 å BrB skall nämligen vården utom anstalt i allmänhet pågå under en sammanhängande tid av två år. Den övergångstid efter lagens ikraft- trädande, under vilken verkställighet av ungdomsfängelse kan förekomma, begränsas genom att tiden för vård utom anstalt förkortas. En konsekvens av den föreslagna bestämmelsen är att ungdomsfängelse omedelbart skall förordnas att upphöra i fråga om den, som vid lagens ikraftträdande redan varit föremål för vård utom anstalt under ett år. Liksom i fråga om skyddstillsyn är det angeläget att alla tillfällen tas till vara att efter ikraftträdandet undanröja en pågående ungdomsfängel- sepåföljd. Utredningen föreslår därför i p. 5 till övergångsbestämmelserna samma regel som för skyddstillsyn om förbud mot tillämpning av 34 kap. ] å ] BrB med avseende på den som undergår ungdomsfängelse. Det bör uppmärksammas att det föreslagna förbudet mot tillämpning av 34 kap. ] å 1 BrB får till följd att inte heller bestämmelsen om åtalsunderlåtelse i 20 kap. 7å 2 rättegångsbalken kan tillämpas.

Enligt de föreslagna övergångsbestämmelserna kommer det under en kor- tare tid att kvarstå vissa arbetsuppgifter som enligt nuvarande bestämmelser ankommer på ungdomsfängelsenämnden. Dessa uppgifter bör vid ikraft- trädandet överföras på kriminalvårdsnämnden. Detta stadgas i p. 6 till över- gångsbestämmelserna.

[ p. 4 till övergångsbestämmelserna finns en särskild reglering med av- seende på den som vid ikraftträdandet är föremål för vård utom anstalt efter dom på internering. Detta är påkallat med hänsyn till att, såsom närmare redovisas i specialmotiveringen, kriminalvården i frihet i anslutning till in- ternering enligt lagförslaget skall kunna utformas antingen såsom vid till— synsdom eller som vid villkorlig dom med övervakning.

• Sida 204
•  Original

• Sida 205
•  Original

Övergångsbestämmelserna

Se avsnitt 8.3.

• Sida 220
•  Original

• Sida 221
•  Original

Reservation

Av Inger Lindquist

Utredningen är i stort sett enig i sitt förslag. I vissa avseenden har jag dock under utredningens gång framfört avvikande uppfattning. Enligt min mening har utredningen således alltför ensidigt utformat vissa förslag med beaktande enban av vad hänsynen till allmänna laglydnaden kräver. Jag tycker att det i och för sig är en fördel att vikten av allmänpreventionen framhålls. Det bör klart sägas ut att straffet skall stå i proportion till brottet och att straffet är till för att avskräcka genom det obehag det skapar. Fram- hållandet av allmänpreventionen uppfattar jag som en reaktion mot vård- och behandlingstanken som i många avseenden överdrivits och vars resultat inte motsvarat de förväntningar som ställts på den. Vad jag nu befarar är att pendeln alltför hastigt slår över åt andra hållet och att själva ut- formningen av straffet i fortsättningen inte i tillräcklig omfattning sätts i relation till den dömdes person. Det måste skapas balans mellan vad all- mänpreventionen kräver och vad hänsynen till den enskilda människan fordrar.

I detta sammanhang kan också framhållas att utredningen enligt min uppfattning borde ha belyst vad allmänheten och i synnerhet den enskilde målsäganden kan ha för berättigade krav på ingripande vid brott. Det är en av rättssamhällets främsta uppgifter att garantera medborgarna trygghet till liv, hälsa och egendom. För att kunna fullgöra denna uppgift har sam- hället både rätt och skyldighet att ingripa med tvång mot dem som sätter sig över gällande lag. Hur vidsträckt denna rätt är och hur meningsfullt bruket av tvång kan anses vara, har varit föremål för delade uppfattningar inom utredningen. I motsats till utredningen i övrigt hävdarjag att samhället bör ha möjlighet att mot den dömdes vilja förordna om viss vård som kan anses erforderlig för att avhjälpa missbruk av t. ex. alkohol eller nar- kotika. All erfarenhet visar att vissa grava missbrukssituationer framkallar brottslig aktivitet. Att angripa missbruket måste enligt min uppfattning vara en väg att komma till rätta med återfall i brott. Samhället har därvid rätt att begagna sig av det tvång som kan anses erforderligt för att förhindra nya brott. Domstol bör därför enligt min mening ha möjlighet att förordna att den dömde skall vistas i visst behandlingshem.

Utredningen har i detta sammanhang lagt avgörandet hos den dömde — han äger anta eller förkasta förslag som framläggs. Enligt mitt sätt att se rimmar detta illa med kriminalvårdens uppgift att förhindra att nya brott begås. Vidare kan ett sådant förfaringssätt medföra inte önskvärda kon-

• Sida 222
•  Original

sekvenser för den dömde. Han kan t.ex. till följd av missbruk befinna sig i en sådan situation att han har svårt att träffa ett avgörande. Att under sådana omständigheter lämna den dömde full valfrihet och underlåta att föreskriva vård och behandling kan t.o.m. uppfattas som inhumant. Det bör inte heller vara överlämnat åt den dömde att först medge och därefter omedelbart förkasta erbjudande om stöd och hjälp vid den villkorliga domen. Jag anser att det vid valet mellan olika påföljder är viktigt för domstolen att veta att stöd- och hjälpåtgärder verkligen kommer till stånd. Domstolen bör alltså äga rätt att bestämma om sådana åtgärder.

Jag anser vidare att det skulle vara stötande att göra avkall på det allmänna krav på skötsamhet som nu föreligger. Det måste finnas möjlighet att också i fortsättningen ingripa mot en kompakt misskötsamhet hos den som efter brott är föremål för frivård.

Jag har här i korthet framfört några principiella synpunkter. Självfallet kräver dessa lagändringar, vilket jag inte närmare gått in'på. Jag övergår nu till några anmärkningar i anslutning till föreslagen lagtext.

1 26 kap. finns bestämmelser om fängelse och villkorlig frigivning. Jag anser att presumtionen för förverkande av villkorlig frigivning bör kvarstå samt att prövotiden vid sådan frigivning bör bestämmas med hänsyn till samtliga omständigheter. Jag anser vidare att den villkorligt frigivne skall ha övervakare och att det skall vara möjligt att vid allvarlig misskötsamhet förverka den villkorligt medgivna friheten.

27 kap. behandlar villkorlig dom. Jag är tveksam om lämpligheten av att låta påföljden villkorlig dom täcka tre olika påföljdsvarianter, nämligen nuvarande villkorlig dom, villkorlig dom med stöd- och hjälpåtgärder samt villkorlig dom med övervakning. Eftersom den föreslagna villkorliga domen med övervakning har stora likheter med den nuvarande skyddstillsynen ifrågasätter jag om det inte är en fördel att använda beteckningen skydds- tillsyn. Som jag tidigare anfört bör det ankomma på domstolen att förordna om stöd och hjälp, då det kan anses lämpligt för att främja den dömdes anpassning i samhället. 1 Så bör lämpligen intas det krav på skötsamhet som jag tidigare förordat. 9å medger möjlighet att vid allvarliga missför- hållanden undanröja den villkorliga domen och i stället meddela tillsynsdom. Jag anser det vara mindre väl valt att begränsa domstolens möjligheter till påföljdsval på sätt som skett. Domstolen bör vid fråga om undanröjande av villkorlig dom ha fritt påföljdsval.

28 kap. upptar den av oss föreslagna tillsynsdomen. Även om jag tror att möjligheten att i samband med tillsynsdom döma till böter inte skulle komma att användas i någon större utsträckning, anser jag dock att denna möjlighet bör finnas. Därigenom uppnår man större enhetlighet i straff- systemet, som också blir rikare nyanserat. I 28 kap. 7 å kan sista meningen, som innehåller en uppmaning till den dömde att rådgöra med skyddskon- sulenten då skadeståndet inte omedelbart kan gäldas, lämpligen utgå. Kan lagtexten inte innehålla mer påtagliga förhållningsregler, kan den undvaras. Däremot bör kapitlet förses med den regel om skötsamhet som jag tidigare förespråkat och också de möjligheter till åtgärder i skärpande riktning som överträdelse av kravet kan komma att medföra.

Jag vill slutligen notera att det i betänkandet finns enskildheter i för— muleringar som jag inte ställer mig bakom.

• Sida 223
•  Original

Särskilt yttrande

Av Eric Jönsson

1 betänkandets avsnitt 3.5 har utredningen redogjort för och diskuterat olika påföljdsformer, vilka i andra länder betraktas som alternativ till frihetsstraff men som f. n. inte hör hemma inom det svenska rättssystemet, häribland den s. k. veckoslutsarresten. Utredningen har därvid uttalat att dessa olika påföljder inte är ägnade att i självständig form ersätta ungdomsfängelse. Jag instämmer i detta uttalande. När det gäller veckoslutsarresten, vill jag tillägga att det enligt min mening finns en risk för att en sådan strafform främst skulle komma att användas som ersättning för någon påföljd som inte innefattar frihetsberövande.

Den som dömts till tillsynsdom skall enligt utredningens förslag kunna bli föremål för ett kortvarigt omhändertagande, om han gjort sig skyldig till brott mot meddelade föreskrifter. Verkställigheten av sådant omhän- dertagande skall i vissa fall kunna delas upp på flera tillfällen och den kan därvid t. ex. komma att förläggas till några på varandra följande veckoslut. Den föreslagna sanktionsformen kan i sådana fall uppfattas som en mot- svarighet till veckoslutsarrest. Jag är tveksam till utredningens förslag i denna del. Jag befarar nämligen att omhändertagandet inte alltid kommer att bidra till att hos de dömda upprätthålla respekten för tillsynsdomens föreskrifter, utan att det i stället för vissa dömda kommer att betraktas som en merit i de gäng där de har sin sociala anknytning, att de blivit föremål för sådan sanktionsåtgärd. Härtill kommer att möjligheten att från början dela upp en verkställighet på flera tillfällen är främmande för svensk kriminalvård.

• Sida 224
•  Original

• Sida 225
•  Original

Bilaga 1 Ungdomsfängelse och långa fängelsestraff för ungdomar

Justitiedepartementet

Kvmnlig tronföljd. [5] Psykiskt störda lagöverträdare. [23]

Näringsidkares avbetalningsköp m. m. [24] Revision av vattenlagen, Del 4. Förslag till ny vattenlag. [27I Konkursförvaltning. [29] Konsumentskydd vid köp av begagnad personbil. [32] Ersättning för brottsskador. [36] Underhåll till barn och frånskilda. [37] Översyn av rättshjälpssystemet. [49] Häktning och anhållande. [50] Personalen Vid kriminalvårdens anstalter. [76] Tillsynsdom. [83]

Utrikesdepartementet

Biståndspolitiska utredningen. 1. Sveriges samarbete med u- Iänderna. [13] 2. Sveriges samarbete med u-Iänderna. Bilagor. [14] U-landsinformation och internationell solidaritet. [73] Sveriges utvecklingssamarbete på industriområdet. [77]

Försvarsdepartementet

Totalförsvaret 1977—82. [1] Rätten till vapenfri tjänst. [7] Kvinnan och försvarets yrken. [26]

Socialdepartementet

Socialutredningen. 1. Socialtjänst och sociaIförsäkringstillägg. [40] 2. Socialtjänst och socialförsäkringstillägg. Sammanfattning. [41] Pensionsfrågor m. rn. [46] Patienten i sjukvården — kontakt och information. [66] Utredningen rörande vissa frågor beträffande Sjukvård l livets slutskede. 1. Värdpersonaf. Utbildning och attityder. [8 1 ] 2. Att dö på sjukhus. [82]

Kommunikationsdepartementet

Bilarbetstid. [2] Kommunal och enskild väghållning. [12] Allmänflygplats—Stockholm. [33] Brommautredningen. 1. lnrikesflygplats—Stockholm. [34] 2. Inrikes- flygplats—Stockholm. Bilagor. [35]

Ekonomidepartementet Utrikeshandelsstatistiken. [10]

Budgetdepartementet

Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet I. [6] Inflationsskyddad skatteskala. [18] Kommunernas ekonomi 19754985. [20] Översyn av de speCiella statsbidragen till kommunerna. [48] 1976 års kommunalekonomiska utredning. [. Kommunerna. Utbyggnad , Utjämning — Finansiering. [78] 2. Skatteutjamning. [79]

Utbildningsdepartementet

Folkhögskolan 2. [8] Betygen i skolan. [9] Forskning om massmedier.|11| Radio och tv 1978—1985 [19] Svensk underVisning I tittandet. [21] Elektronmu5ik I Sverige. [30]

Studiestöd. [31] Folkbildningen i framtiden. [38] Forskningsrådsutredningen. I. Forskningspolitik. [52] 2. Sektorsan- knuten forskning och utveckling. Expertbilaga 1.[53] 3. Information om pågående forskning. Expertbilaga 2. [54] 4. Forskning i kontakt med samhället. Expertbilaga 3. [55] Fortsatt högskoleutbildning. [63] Vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning. [71]

Jordbruksdepartementet

Sjukvårdsavfall. [4] Översyn av jordbrukspolitiken. [ 17] Båtliv 2. Registerfrågan. [25] Energi— och miljökommittén. 1. Energi, hälsa, miljö. [67] 2. Energi, hälsa, miljö: Hälso— och miljöverkningar vid användning av fossila bränslen. [68] 3. Energi, hälsa, miljö: Hälso» och miljöverkningar vid användning av kärnkraft. [69] 4. Energi, hälsa, miljö: Arbetsmiljö vid energiproduktion. [70] Fiskerinäringen i framtiden. [74]

Handelsdepartementet

Information vid kriser. [45] Fusioner och förvärv i svenskt näringsliv 1969—73. [51] Affärstiderna. [72]

Arbetsmarknadsdepartementet

Utbyggd regional näringspolitik. [3] Arbete med näringshjälp. [22] Kortare väntetider i utlänningsärenden. [28] Skyddad verkstad—halvskyddad verksamhet. [44]

Bostadsdepartementet Kommunernas gatuhållning. [65]

Industridepartementet

Handelsstålsutredningen. 1. Handelsstålsindustrin inför 1980-talet. [15] 2. Handelsstålsindustrin inför 1980-talet. Bilagor. [16] Koncentrationstendenser inom byggnadsmaterialindustrin. [43] Billingen. [47] Delegationen för energiforskning. 1. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. [56] 2. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga A. [57] 3. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga 8. [58] 4. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga C. [59] 5. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga 0. [60] 6. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga E. [61] 7. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga F. [62] STUs stöd till teknisk forskning och innovation. [64] Vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning. [71] Industrimineral. [75]

Kommundepartementet

Företagsdemokrati I kommuner och Iandstingskommuner. [39] Kronofogdemyndigheterna. [42] Lansdomstolarna. Ställning och organisation. [80]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer | den kronologiska förteckningen

• Sida 327
•  Original

Kronologisk förteckning

A 1977

975-”PP.”?

.”

9.

10. 11. 12. 13. 14. 15.

Nordisk språksekretariat STINA, slutrapport. Allmän del STINA, slutrapport. Teknisk del, text STINA, slutrapport. Teknisk del, bilagor Nordiskt tjänstemannautbyte Arbetsmarknadspolitiken I de nordiska länderna under konjunk- turnedgången 1975—76 Nordisk radio och television via satellit. Statssekreterargrup- pens slutbetänkande F. Pohjoismaisten radio- ja teleVisio-ohjelmien satellittilähe- tykset Nordisk radio och relevi5ion via satellit. Bilagor till den tekniska delrapporten Nordisk radio och telewsron Via satellit. Bilagor till den rättsliga delrapporten Godstrafiken i Trondheimsleden Läkemedel och trafiken STINA II Tiltak mot ungdomsarbeidslosheten i de nordiske land Nordisk råvare- og ressourceutredning FDFIIdS— og invalidpenSion I Norden

B 1977

N."

16. 17. 18. 18. 19. 20. 21. 22. 23. 24.

25. 26. 26. 27. 28. 29. 30. 31. 32.

Nordisk radio och television Via satellit Nordisk Iederuddannelsesprqekt for hotel- og restaurations- faget Nordiskt kulturcentrum I Finland Nordens Hus på Faeroerne Grunnskolen i Norden, 1976 Nordisk miljöprovsbank Den nordiska nyhetens väg. Seminarium Seminarium för deltagare i Nordisk Journalistkursus Behandling i InSlIIUSIOHEf. Rapport fra det tredje nordiske forskningssymposium om narkotikaproblemer Individualisering av engelskunderVisningen . Kontrollpolitik och psykofarmaka . Forskningens roll för social- och miljövårdspolitiken . Englannin kielen opetuksen ykSilöistäminen . Förorternas kulturliv . Datorbaserad informations- och dokumentationstjänst för

arbetsmedicm och yrkeshygien Miljövårdsutbildning vid univerSitet och högskolor. Konferens Produkters Ievetid Återkommande utbildning i Norden E. Recurrent Education in the Nordic Countries Likestilling i arbeid og familieliv IndiVidualisering av matematikunderVisningen Matematiikanopetuksen ykSilöinti Förskola i glesbygd NOVU A Nordisk voksenundervtsningsproswkt. Slutrapport Integrering I förskolan av handikappade barn funktionsham— made barn/barn med behov av sarskilt stöd och stimulans Straffesystemer I Norden 10:de Nordkalottkonferensen F. 10. Pohjoiska[ottikonferenSSi Arbetsmarknadsutbildning i Norden Gjenvmning av kommunalt avfall i Norden Nordiska interfaceprOjektet Betald studieledighet I Norden

Arbeidsmarked og arbeidsmarkedspolitikk i Norden Handlingsprogram för nordiskt samarbete inom byggsektorn

33. Kontaktmannamöte 1977 ! Reykjavik 34. Naturgeografisk regionindelning av Norden

• Sida 328
•  Original

iiLTi—qoL. BIBL. 7 FE B 19 78 ; srccxnoLM

• Sida 329
•  Original

'] .i . . .. i ,. . ... ,. . . . .i' . . 'I i |. i. '[I . . . . . . II I' I ".i ,. ,- . ' r l..— r ** ...' [iq—u ..... . ij '- II i|. . 'i". . jj || | || .. , . ..i ' Q' | _ I I i_". m . ij..." .. .i" ,' .'. . . _ l . . ." ' l _ I I J H il- ,. . .

'|'" "[I |" V ' I iL' mil ..' .j, _ ,, , [_ ".ii.' _ '

'jri'L . ,.IIIF' .. | ._ 'ji'i.....l'_j. ..,..'__.. .. ".. ... ,. _ Ill-'|'”! ri iI , ' ii1 I

| . .. . ':'i'l. . . . '

'i.i. ' "

['1',,'*li'.u.i

I II'IIII '|' I | .. [

'U" ' ' ""I'llfj'jIL .iH '. ' .

i" ' lliii ' Illljjllj'jl' _.Iii i '

• Sida 330
•  Original