SOU 1979:55

Hushållning med mark & vatten, 2 : rapport 1979

mark & vallen z

DEL || Bakgrundsbeskrivning S&M] 197955

0 &

nu" I

'v'u

* ?" ':» . 15.111 :"i » : » u - &_ ,u .+ (.

National Library of Swed

nu!

mark & vallen 2

DEL || Bakgrundsbeskrivning

&

w & Statens offentliga utredningar & 1979z55 Bostadsdepartementet

hushållning med qrk & vallen 2

DEL || Bakgrundsbeskrivning

ISBN 91-38-05062-5 ISSN 0375-250X

Omslag Nils A. Peterson Teckningar Jan Alfredson Kartografi bostadsdepartementet Tryck LiberTryck 1979

Naturmiljön

Energiflöden och ämneskretslopp 9 Energiflöden ] ] Vattnets kretslopp l 1 Vissa ämnens kretslopp 13 Geologiska förhållanden 18 Berggrunden 18 Jordlagren 21 Markens byggbarhet 21 Fauna 23 Våtmarker 27 Olika våtmarkstyper 27 Våtmarkernas användning 29 Sötvatten 32 Vattnet i naturen 32 Vattenresurser 34 Anspråk på vatten 43 Hav 47 Miljöförhållanden 47 Anspråk från olika intressen 57 Anspråk på olika havsområden 58 Luftföroreningar 63 Ventilationsklimatet 63 Utsläpp av föroreningar till luft 65 Försurning av mark och vatten 70 Försurningen och dess orsaker 70 Effekter av försurning 71 Försurningskänsliga områden 72

2.1

2.2

2.2.1 2.2.2

2.2.3

2.2.4

2.3

2.3.1 2.3.2 2.3.3

2.3.4

2.4

2.4.1 2.4.2

2.4.3

2.4.4

2.5

2.5.1 2.5.2

2.5.3

3.1

3.2

3.2.1 3.2.2 3.2.3

Areella näringar

Inledning

Jordbruk

Jordbruksnäringen

Jordbrukets användning av mark- och vatten- resurser

Förhållanden som kan minska möjligheterna till jordbruksproduktion Förhållanden inom jordbruket som kan påverka annan mark- och vattenanvändning

Skogsbruk Skogsnäringen

Skogsbrukets utnyttjande av skogsresurserna Förhållanden som kan minska möjligheterna till skogsproduktion Förhållanden inom skogsbruket som kan på- verka annan mark- och vattenanvändning

Fiske

Fiskerinäringen

Fiskets användning av mark- och vattenresur- serna

Förhållanden som kan minska möjligheterna till fiskproduktion

Förhållanden inom fisket som kan påverka an- nan mark- och vattenanvändning

Renskötsel

Rennäringen

Renskötselns användning av mark- och vatten- resurserna

Förhållanden som kan minska möjligheterna till renskötsel

Naturvård, kulturminnesvård och friluftsliv

Inledning

Naturvård

Utgångspunkter Anspråk på vissa naturtyper Genomförandeläget

77

79 79

80

81

84

90

90 90

91

92

99 99

99

101

105

107 107

108

109

113

113

115

115 116 120

3.3.1 3.3.2 3.3.3 3.3.4 3.3.5

3.4

4.1

4.2

4.2.1 4.2.2 4.2.3 4.2.4 4.2.5 4.2.6

4.3

4.4

4.5 4.6

5.1

5.2

5.2.1 5.2.2 5.2.3 5.2.4 5.2.5 5.2.6 5.2.7 5.2.8

5.3

Utgångspunkter

Intresseområden Markanvändnings- och bebyggelseproblem Program för kulturminnesvården Säkerställandeläget

Friluftsliv

Fritidsboende och turism

Inledning

Enskild fritidsbebyggelse

Omfattning

Utvecklingen i olika områden Funktionsomvandling

Prisutveckling

Avstånd permanentbostad —— fritidshus Tillgång till fritidshus

Stugbyar, uthyrningsstugor, turisthotell och camping

Fysiska förutsättningar för fritidsbebyggelse i vissa inlandsområden

Primära rekreationsområden

Vissa långsiktiga bedömningar

Tätorter och infrastruktur

Inledning

Nuläge och utvecklingstendenser

Tätorter

Vägnätet Järnvägsnätet Flygplatser

Hamnar Anläggningsverksamhet i havet Kraftledningar

Rörledningar

Sammanfattning och vissa långsiktiga bedöm- ningar

122 123 124 127 127

130

135

135

137

137 137 143 144 146 146

148

152 155 156

161

161

163

163 165 165 166 166 170 170 171

6.1 6.2 6.3

6.3.1 6.3.2 6.3.3 6.3.4 6.3.5 6.3.6 6.3.7 6.3.8 6.3.9 6.3. 10 6.3.1 1

7.1 7.1.1

7.1.2

7.2

7.2.1 7.2.2 7.2.3 7.2.4

8.1 8.2

8.2.1 8.2.2

8.3

8.3.1 8.3.2

Inledning Markbehov för framtida energisystem

Lokaliseringsanspråk och behov av markreser- vationer

Vattenkraft Kondenskraftverk Gasturbinkraftverk Kraftvärmeverk Oljeraffmaderier Förgasningsanläggningar Metanolproduktionsanläggningar Torv

Vindkraft

Energiskog m.m. Andra framtida energislag

Industri

Lokaliseringsanspråk Lokaliseringsanspråk och lokaliseringsfaktorer för vissa industrityper

Ytterligare industrityper som kan vara av fram- tida intresse

Förutsättningar för lokalisering av FRP-industri

Allmänt Södra Sveriges kuster Norrlandskusten Inlandet

Mineralråvaror

Framtida utvinning Miljöproblem och motstående mark- och vatten- användningsintressen Prospektering Utvinning och förädling

Mineralråvaror av intresse i den fysiska rikspla- neringen Järnmalm Järnets legeringsmetaller

177 177

178

182 183 188 188 190 190 190 191 193 195 196

199

199

199

206

207

207 208 212 213

217

217

219

219 220

224

224 225

8.3.3 8.3.4

8.4

9.1 9.2

9.3

9.3.1 9.3.2

9.4

9.4.1 9.4.2 9.4.3

Sulfidmalmer Industrimineral

Återvinning och substitution

Planeringsunderlag

Inledning Hittills framtaget underlag

Behov och försörjning

Basdata och värderade data Omfattning och innehåll

Nya metoder och ny teknik ADB-teknik Fjärranalysteknik Konsekvensbedömningar och landskapsanalys

226 227

236

239

239 240

242

242 242

245

245 247 249

1. Naturmiljon

Organismerna i en avgränsad del av naturen utgör tillsam- mans med sin omgivning ett ekosystem. Ekosystemen varie- rar i storlek från t. ex. en liten vattensamling till en skog. Varje ekosystem har ett större eller mindre utbyte av energi och materia med omgivande ekosystem. Olika ekosystem och deras delar binds samman av energiflöden och krezslopp av materia. Kretsloppen drivs av energiflödet från solen. Vattnet är en viktig transportöri många ämnens kretslopp. Ett ämnes kretslopp består ofta av flera olika delkretslopp. Omsätt- ningshastigheten varierar starkt mellan olika delar av krets- loppet.

Människan kan på kort tid genomgripande förändra na- turmiljön genom att exploatera naturresurser. använda ny teknik, bebygga och genom utsläpp av föroreningar. Passiva förändringar av naturmiljön sker genom att tidigare metoder överges, t.ex. vid jordbruksnedläggningar. Snabba föränd- ringar utgör en stor risk för rubbningar i den ekologiska jämvikten och ekosystemen kan behöva lång tid för att på nytt uppnå jämvikt. Många förändringar i ekosystemen är irreversibla, dvs. det går inte att återställa ekosystemen till tillståndet före förändringen.

Störningar på ett ställe i ett kretslopp får återverkningar på andra delar av kretsloppet och i många fall även på andra kretslopp. Det är väsentligt i den fysiska planeringen att kunskap finns om vilka effekter olika verksamheter kan ha på kretsloppen liksom hur förutsättningarna för olika verksam- heter påverkas av kretsloppen.

Anrikning

Biokemisk syre- förbrukning, BS

Biotop

Denitrifikation

Ekosystem

Näringskedja

Näringsväv

Några ekologiska begrepp

Transporten av materia genom en näringskedja innebär bl.a. att ämnen omformas. Stabila ämnen såsom miljögifterna DDT, PCB och tungmetaller bryts dock ner endast långsamt eller inte alls, varför allt större mängder samlas i organismerna. Ju flera steg en näringskedja omfattar desto större är risken för anrik- ning till höga koncentrationer (se även tabell 1 :l).

Biokemisk syreförbrukning är den förbrukning av i vatten löst syre som sker vid biologisk nedbrytning av organiska ämnen. Som mått på vattnets halt av organiska föreningar används ofta syreförbrukningen under 7 dygn (BS7).

En biotop är ett område, som utgör Ievnadsplats för vissa växt- och djurarter. Biotopens egenskaper bestämmer vilka arter som finns där. En näringsfattig sjö är exempelvis biotop för vissa sötvattensorganismer.

Denitrifikation är en bakteriell nedbrytning av nitrat till kväve eller kväveoxider.

Ett ekosystem är ett stycke natur med de ömsesidiga samban- den mellan organismerna och mellan dem och deras omgiv— ning som utvecklas inom detta område.

En näringskedja består av producenter och konsumenter. De viktigaste producenterna är de gröna växterna. Konsumenter- na kan delas in i olika kategorier, växtätare, rovdjur och ned- brytare, beroende på deras plats i näringskedjan. Nedbrytarna bryter ned döda organismer och frigör på så sätt olika närsalter som växterna sedan på nytt kan tillgodogöra sig. De viktigaste nedbrytarna är svampar och bakterier.

I naturen är enkla näringskedjor ovanliga. Sambanden är ofta mer komplicerade genom att en organism kan ingå i flera näringskedjor, som bygger upp större system. Dessa brukar benämnas näringsvävar.

1950 1975

Figur 1:1.Ande|en korttidslagrad re— spektive längtidslagrad energi i svensk energiförsörjning 1800—1975.

_ korttidslagrad energi

långtidslagrad energi

Källa: Lönnroth M, Johansson T B, Steen P, Sol eller uran — att välja energifram- tid, Sekretariatet för framtidsstudier, 1978.

1.1.1 Energiflöden I ekosystemen utnyttjas solenergi dels direkt, dels i form av korttidslagrad energi (biomassa). Naturliga ekosystem tillgo- dogör sig ofta solens energi minst lika effektivt som männi- skostyrda system såsom jordbruk och skogsbruk. Energin omvandlas i näringskedjorna. Primärt använder växterna solenergin till att bygga upp och underhålla energirika orga- niska föreningar samtidigt som värme avges till omgivning- en. I varje nytt steg i en näringskedja utnyttjas lagrad orga- nisk energi för att bygga upp nytt organiskt material under värmeavgivning. Vid fotosyntesen i näringskedjans första led binds ca 1 % av solenergin i form av biomassa. ] efterföljande led i näringskedjan återfinns ca 10 % av energiinnehållet från föregående led. [ en under lång tid tämligen konstant miljö kan artrika ekosystem med invecklade näringsvävar och högt specialise- rade arter utvecklas. Utsätts ett sådant system för stora varia- tioner i miljöbetingelserna kan antalet arter minska och nå- ringsvävarna bli enklare. Även de enskilda individernas egenskaper kan förändras. Blåmusslan blir exempelvis mind- re med minskande salhalt från Västerhavet in i Östersjön tills den når gränsen för sin utbredning. Orsaken är bl.a. att den energi som skulle kunna användas till att underhålla den komplicerade strukturen åtgår till att motstå påverkan från omgivningen. Människans ökade energianvändning och förskjutningen mot en allt större användning av långtidslagrad energi, t.ex. olja och kol har medfört stora förändringar i ekosystemen. Energi, som det i naturen har tagit mycket lång tid att lagra frigörs under kort tid. Ämnen som under lång tid har varit bundna i kol och olja, t.ex. vissa tungmetaller, frigörs och träder in i kretsloppen. Utnyttjande av energin i biomassa påverkar troligtvis naturmiljön mindre än kol och olja genom i vissa avseenden lägre utsläpp av förorenande ämnen. Ut- nyttjande av förnybara energikällor som sol, biomassa och vind kan dock medföra betydande påverkan på naturen ge- nom omfattande anspråk på mark och vatten. Det gäller t.ex. lägen för vindkraftverk och utnyttjande av våtmarker för energiskogsodling.

1.1.2 Vattnets kretslopp Den nederbörd som faller över land övergår i markvatten, grundvatten och avrinning i ett samspel mellan vatten, luft, mark och vegetation (fig. 12). Den nederbörd som inte av- dunstar eller avrinner infiltreras i marken och bildar mark- vatten. En del av detta vatten fångas upp av växtrötter medan resten sjunker ned och fyller utjordlagrens hålrum och bildar

Nederbörd 325

Avdunstning 150

Flodavrinning 175

Flodavrinning

Figur 1 :2. Vattnets kretslopp.

berör Sverige. Värdena som är grova uppskattningar är angivna i km3 per år. Människan påverkar vattenkretsloppet genom sitt utnyttjande av mark och , vatten. Förändringar i markanvändningen ändrar fördelningen mellan ytavrin- ' ning och grundvattenbildning. Aven avdunstningen påverkas av markanvänd- ningen. Genom avledning förändras grundvattenströmmarna och flödet i vat- .; tendragen. Människan påverkar också vattnets kvalitet genom markanvändning 1 och genom att utnyttja vattnet som recipient. * Figuren ger en schematisk bild av den del av det globala vattenkretsloppet som "

Källa: Water i Sweden, jordbruksdepartementet, 1977.

grundvatten. I högre belägna delar av avrinningsområdet dominerar inströmning av vatten till mark (inströmningsom- råden). I de lägre delarna dominerar utströmningen av vatten från mark (utströmningsområden). Under sin väg genom marken, vattendrag, sjöar och hav transporterar vattnet olika lösta ämnen, vilket ger vattnet en viktig roll i många ämnens kretslopp.

För vattenförsörjning av samhällen och industri och för bevattning avleds vatten från sitt naturliga lopp. Huvuddelen av detta vatten återförs till vattendrag men är då mer eller mindre förorenat av organiskt material, närsalter och olika gifter. Människan kan även störa det naturliga systemet ge- nom anläggningar för t.ex. vattenkraftproduktion. Föränd- rad markanvändning, som exempelvis medför stora föränd— ringar i bladverkets form och täthet, markytans struktur samt rotsystemets djup och utveckling, påverkar avrinningen.

Vattenföroreningar och förändringar i vattenflödet får ekologiska återverkningar. I extrema fall kan ekosystemen helt slås ut. Även ekosystemen i havet, särskilt de kustnära ekosystemen, påverkas av ingrepp i vattendragen.

1.1.3 Vissa ämnens kretslopp Ett fyrtiotal grundämnen cirkulerar naturligt i ekosystemen. Grundämnena kombineras i olika kemiska föreningar som ständigt byggs upp och bryts ned i naturen. En del av de kemiska föreningarna består under mycket långa tider, t.ex. när de binds i geologiska formationer och utgör långtidslag- rade förråd som omsätts långsamt. Andra omsätts och för- ändras mycket snabbti ekosystemen. Genom transport med luft, vatten och de levande organismerna sker en fortlöpande omfördelning av ämnena. Cirkulationen av ämnena består av flera delkretslopp som griper in i varandra och därigenom innefattar komplicerade samband. Växter och djur har utvecklat behov av och tolerans för vissa koncentrationer av skilda ämnen. Det är därför väsent- ligt att tillförsel av ämnen till och bortförseln från ekosyste- men inte väsentligen avviker från de naturliga mängderna. Människan har åstadkommit betydande förändringar av vissa ämnens kretslopp genom att utnyttja långtidslagrade förråd av energi och ämnen och genom geografisk omfördel- ning av olika ämnen. Några av de effekter som följer med sådana förändringar behandlas närmare i följande redovis- ning av ett par viktiga ämnens kretslopp.

Svavel

De största mängderna svavel i naturen är bundna i olika mineral ijordskorpan. Stora mängder svavel finns vidare löst i havsvatten som sulfat. Mindre mängder finns i växter och

Förbränning 70

Nedfall över hav 86

Vittring 66

Bakterier, havsskum 96

Gruvdrift

Fossila bränslen

Flodtransport 135

Figur 113. Svavlets kretslopp.

Figuren ger en schematisk bild av det globala svavelkretsloppet. Värdena som är grova uppskattningar är angivna 1 miljoner ton svavel per år. Genom mänsklig verksamhet har svavelomsättningen ökat starkt. Ökade mäng- der svavel tillförs naturmiljön främst genom förbränning av olja och kol, ökad vittring samt handelsgödsel och gruvdrift. Människans påverkan av svavelkrets- loppet skapar bl.a. i Skandinavien problem genom försurning av mark och vatten i känsliga områden. I tätorter påverkas luftkvaliteten negativt av svavel-

dioxidutsläpp.

Källa: Kretslopp, naturvetenskapliga forskningsrådets årsbok 1976/77.

djur, för vilka svavel är väsentligt för bl.a. uppbyggnad av äggviteämnen. En relativt sett liten del återfinns i atmosfären. Sett i globalt perspektiv består de största naturliga svavel- transporterna av föreningar som frigörs ur marken och med vattendragen förs till havet för att med tiden deponeras i olika sediment.

Svavlets kretslopp har förändrats kraftigt genom olika mänskliga aktiviteter. Troligen omsätts mer svavel i atmosfä- ren till följd av mänsklig verksamhet än vad som härrör från naturliga processer. Stora mängder svaveldioxid frigörs bl.a. genom förbränning av fossila bränslen och vid olika indu- striella processer. Utsläppen till atmosfären av svaveldioxid från eldning av kol och olja har globalt sett ökat med ungefär 4 % per år under de senaste hundra åren. För närvarande beräknas utsläppen till ca 70 miljoner ton svavel per år i hela världen. I atmosfären bildar svaveldioxiden svavelsyra som bl.a. genom nederbörden återförs till land- och vattenområ- den.

Svavel i form av sulfater i havsvattnet omvandlas i sedi- menten genom bakteriers medverkan till svavelväte, som är starkt giftigt. I bl.a. grunda och gyttjiga havsvikar sker ofta en intensiv bildning av svavelväte. Svavelväte och andra svavel- haltiga gaser uppstår också vid nedbrytning av döda växter och djur. Problemet med svavelvätebildning, bl.a. som en följd av mänskliga aktiviteter, behandlas närmare i avsnitt 1.6.

De negativa effekterna av inträffade förändringar i svav- lets kretslopp har främst visat sig som försurning av sjöar och vattendrag. Försurningen medför bl.a. att livsbetingelserna för vattenlevande organismer försämras eller försvinner. Försurningsproblem har börjat uppmärksammats i global skala men är främst kända från Skandinavien. Genom snabb spridning i atmosfären drabbas även områden på långt av- stånd från platser där huvuddelen av utsläppen sker. Försur- ningen av mark och i vatten behandlas närmare i avsnitt 1.8 och i rapportens dell, kap. 12.

Även effekter på andra ämnens kretslopp till följd av sva- velutsläpp medför betydande påverkan i naturen. Genom försurningen sker bl.a. en fastläggning av fosfor i sjöarnas bottnar, vilket innebär att ett viktigt näringsämne blir mindre tillgängligt för växternas produktion. Samtidigt sker en snab- bare utlösning än normalt av många andra ämnen, bl.a. flera tungmetaller.

Kväve Växterna tillgodogör sig kväve i form av nitrat och ammo- nium som har betydelse för uppbyggnaden av bl.a. äggvite-

Biologisk bindning av kväve 140

Denitrifikation 100— 160

Nedfall 25—30

Ornsattningi ___ landekosystem 2 000

Handelsgödsel 40

Figur 114. Kvävets kretslopp.

Figuren ger en schematisk bild av det globala kvävekretsloppet. Värdena som är grova uppskattningar äro angivna i miljoner ton per år. Genom mänsklig verksamhet har kväveomsättningen ökat. Kväve tillförs natur- miljön dels genom industriellt framställd handelsgödsel, dels genom kväveföre— ningar från förbränning. Människans påverkan på kvävekretsloppet skapar pro- blem bl.a. i form av igenväxning av sjöar, försurning av mark och vatten, upp- komsten av syrefria havsbottnar, förgiftning av grundvatten och försämring av luftkvaliteten i tätorterna.

Källa: Bearbetning av Bolin B, Arrhenius E, Nitrogen — An Essential Life Factor and a Growing Environmental Hazard, Ambio nr 2—3, 1977

Nedfall 5— 30

Förbränning 30—60

Denitrifikation 30— 180

Biologisk bindning

av kväve 30— 130

Sedimentatlon 40 mesättning i marina ekosystem 4 000

Flodtransport 10- 25

ämnen. Vid bakteriers och svampars nedbrytning av orga- niskt material frigörs nitrat och ammonium, som därigenom på nytt blir tillgängliga för växterna. Vissa växter, bl.a. olika ärtväxter, samverkar med bakterier till att binda luftens kvä— ve, kvävefixering. I syrefattiga miljöer sker en motsatt pro- cess dvs. det bundna kvävet återgår till atmosfären som fritt kväve, denitrifikation.

Trots att luften till 79 % består av kväve råder i många miljöer knapphet på för organismerna användbara kväveför- eningar. Genom tillförsel av lättillgängligt kväve kan en be- tydande ökning av skördarna erhållas. I jordbruket tillförs åkermarkerna stora mängder kvävegödsel. En stor del av denna utlakas till andra miljöer. Till de problem som har uppmärksammats hör stigande nitrathalter i grundvatten främst inom områden med sandjordar och ökad tillväxt i de grunda havsvikar, sjöar och vattendrag som mottar det utla- kade kvävet. Problemen med kvävegödsling behandlas när- mare i rapportens del 1, kap. 12.

Även andra verksamheter än jordbruket påverkar kvävets kretslopp. Förbränning vid höga temperaturer ger utsläpp av kväveoxider som likt svaveldioxiden ger upphov till sur ne- derbörd. Av de försurande ämnena beräknas ungefär en tred- jedel härröra från kväveföreningar. En stor källa för utsläpp av kväveoxider är biltrafiken. Vissa kväveföreningar inver- kar troligen menligt på det luftlager som skyddar jorden mot alltför intensiv ultraviolett strålning.

Fosfor

Till skillnad från svavel och kväve förekommer fosfor inte i gasform. Detta innebär att fosfor inte sprids med luft i någon större utsträckning, utan har ett kretslopp som liknar metal— lernas. Fosfor är nödvändigt för de levande organismerna, bl.a. för transport av energi i cellerna och för överföring av ärftliga egenskaper. 1 de flesta land- och sötvattenekosyste- men är fosfor en begränsande faktor för organismernas till- växt.

Genom erosion frigörs fosfater ur fosforhaltiga bergarter och fosfatavlagringar. Frigjorda fosfater transporteras med vattnet i löst tillstånd. Växternas rötter tar upp fosfat och fosforn kan via växtätare och rovdjur vandra vidare genom näringskedjan. När döda organismer bryts ned av mikroor- ganismer frigörs fosfor åter i form av fosfat.

De mänskliga ingreppen i fosforns kretslopp sker främst i form av avloppsutsläpp från kommuner och industrier samt ökad fosfatanvändning i jordbruket. Denna tillförsel av fos- for till andra miljöer, kan medföra övergödsling av sjöar och vattendrag och därmed bl.a. igenväxning och syrebrist (jmf.

dell, kap. 12). Omfattande insatser för att rena avloppsvatten från fosfor har genomförts.

Miljögifter

För tungmetaller (t.ex. kvicksilver, kadium och bly) och svår- nedbrytbara ämnen som kan ha giftverkan redan i låga kon- centrationer, används begreppet miljögifter.

Tungmetallerna är av mycket varierande betydelse för or- ganismerna. Det stora flertalet har giftverkan redan vid låga koncentrationer. Förekomsten är ofta stor i olika bergarter men då de flesta tungmetaller är hårt bundna är de naturligt cirkulerande mängderna i ekosystemen oftast mycket små. Genom utvinning och förädling av malmer och mineral har betydande mängder tungmetaller kommit i omlopp. Även fossila bränslen innehåller stora mängder av vissa tungmetal- ler som frigörs vid förbränning. Ökad markvittring till följd av försurning av mark och vatten medför också att tungme- taller frigörs.

Tungmetaller som tas upp av en organism kan inte utsönd- ras i tillräcklig utsträckning varför en successiv lagring sker. Ju högre upp i näringskedjan en organism återfinns desto större är riskerna för att detta leder till anrikning i skadliga koncentrationer.

Likartade problem finns med svårnedbrytbara ämnen, så- som klorerade kolväten, av vilka särskilt DDT och PCB har uppmärksammats på grund av stark giftverkan. För exempel- vis havsörn och säl har de höga halterna av dessa ämnen lett till att djurens fortplantning har blivit störd.

Problemen med miljögifter behandlas även i dell, kap. 12.

1.7.1 Ventilationsklimatet De meteorologiska förhållanden som är av störst betydelse för spridningen av luftföroreningar är vindriktning, vindhas- tighet, förekomst av virvelrörelser i luften (turbulens) samt blandningshöjden, dvs. höjden av det skikt i vilket förore- ningar omblandas effektivt. Vindhastighet och vindriktning bestäms i första hand av storskaliga luftströmmar. På lägre höjd påverkas hastighet och riktning av markens topografi och skrovlighet. Topogra- fin påverkar vindriktningen genom styrning längs dalgångar och genom att lokala cirkulationssystem uppstår. Förore- ningars spridning i sid- och höjdled bestäms av virvelrörelser i luften. Nästan alltid förekommer ett stabilt luftlager som begränsar omblandningen i höjdled. Avståndet från marky- tan till detta luftlager (blandningshöjden) spelar därför myc- ket stor roll för spridningen. Ett framträdande drag i landets klimat är vandringen av lågtryck från sydväst mot nordost. Särskilt i samband med passagen av lågtryck kan vindriktning och vindstyrka växla starkt. Vinden påverkas även i hög grad av lokala förhållan- den, såsom dalstråk och höjdsträckningar samt närhet till hav eller större insjöar. En översiktlig beskrivning av vindhastighetens geografiska variation ges ifig. ] :34. Även om osäkerheten i materialet är betydande gäller följande skillnader mellan olika områden. I:] Vindhastighen är hög vid kusten och avtar snabbt inåt land. Den avtar snabbare nära marken än högre upp. El I kustbandet är vindhastigheten högst (ca 9 m/s, meter per sekund) vid Skånes sydkust, ganska hög (ca 8 m/s) på västkusten, Skånes ostkust, Gotlandskusten och Öland, något lägre (ca 7 m/s) på Blekingekusten, Götalands ost- kust och Svealandskusten och lägst (ca 6 m/s) längs Norr- landskusten. El I inlandet är vindhastigheten högst (6-7 m/s) i slättområ- dena samt runt de stora sjöarna. Vindhastigheten är lägst (( 5 m/s) i kuperade och skogklädda områden.

Vindriktningsförhållandena är av betydelse för var nedfallet av föroreningar sker. Av fig. 1:35 framgår bl.a. att vindar inom sektorn väst—syd dominerar i södra Sverige. Detta med- för att spridningen av luftföroreningar in över land från en

kustnära industrianläggning är större på väst- och sydkusten än på ostkusten

För beskrivning av atmosfärens förmåga att sprida och ;päda ut föroreningar kan sk. ventilationsindex beräknas. Det ifig. 1 236 redovisade ventilationsindexet visar betydande skillnader såväl mellan olika delar av landet som mellan olika årstider. Ventilationen är bättre vid kusten än i inlandet och bättre i södra än i norra Sverige. Av kustområdena har Skånekusten den bästa ventilationen. Denna avtar norrut och är lägst vid Norrbottenskusten. Av inlandsområdena har inre Skåne den bästa ventilationen och områdena runt de stora sjöarna samt slättområdena i norra Götaland och södra Svea- land den näst bästa. Ventilationen är i hela landet bättre på sommaren än på vintern.

Mera detaljerade bedömningar av ventilationsklimatet har utförts för vissa delar av landet. Exempelvis har områden närmast kusten i Västernorrlands län bedömts i samband

Figur 1:35. Vindar mot land.

Uppgifterna avser vindar mot land vid olika kustavsnitt i genomsnitt under året, vid antagande att kustlinjen är jämn. Lo- kalt kan förhållandena vara väsentligt an- norlunda eftersom kusten på många håll inte är jämn.

Källa: SMHI

Sommar Vinter

Index Ventilationen

Figur 1:36 Ventilationsindex. > 2 400 Mycket god

För beskrivning av atmosfärens förmåga att sprida och späda ut föroreningar kan olika ventilationsindex beräknas. Ett en- kelt index är produkten av blandnings- höjden och vindhastigheten. Mätningar som ligger till grund för beräkningar av blandningshöjden finns endast för ett få- tal platser i landet. Redovisningen blir

därför överslagsmässig och avser att spegla medelförhållanden över större områden utan hänsyn till lokala awikel- ser. Sålunda finns det mindre områden med awikande ventilation inom de av- gränsade områdena. Redowsat index blir mest rättvisande för spridningen av luft- föroreningar om många spridda utsläpp finns inom ett område.

_1600—2400 God Gl OOO—1 600 Tämligen god

600—1 000 Mindre god

_ 400—soo Dålig

(400 Mycket dålig

/

$.?

,

igur 1:37. Ventilationen i kustnära om- I den i Västernorrlands län. Iassificeringen bygger på sammanväg- a bedömningar om främst topografi, Windriktningar, vindhastighet och luftens ikiktning. Område markerat med I har bäst och område markerat med IV har sämst ventilation. Bäst är ventilationen ångs kusten med höga vindhastigheter åch mindre skiktning av luften. Sämst är algångar i inlandet som t. ex. Ådalen, idalsälvens och Ljungans dalgångar. Spridning av luftföroreningar sker i. g. a. kanaliseringen huvudsakligen längs dalgången utan större möjlighet till ptbredning vinkelrät mot denna. Höga loncentrationer av föroreningar kan där- ;ör bibehållas på relativt långt avstånd [rån källan.

' övergång mellan I och II

'— övergång mellan II och lll

» övergång mellan III och IV

tällä: Luftföroreningsförhållandena i

Västernorrlands läns kusttrakter samt nedre Ådalen, SMHI, 1977.

med studier av områden vid Norrlandskusten som är lämp- liga för särskilt resurskrävande och miljöstörande industri.

(Se jig. 1:37).

1.7.2 Utsläpp av föroreningar till luft Huvuddelen av utsläppen av föroreningar till luft kommer från olika typer av förbränning. Av jig. 1:38 framgår att transportmedel svarar för en betydande andel av utsläppen. Av koloxidutsläppen svarar transportmedel för ca 80 pro- cent. Vad gäller utsläpp av kväveoxider och kolväten kom- mer mer än hälften från olika transportmedel. Bland förbrän- ningsanläggningar svarar den individuella uppvärmningen av bostäder m.m. för merparten av svaveldioxidutsläppen.

Sva veldioxid De helt dominerande delarna av utsläppen av svaveldioxid härrör från förbränning av fossila bränslen främst olja och kol. Vid sidan härav är utsläpp från industriprocesser, t.ex. vid pappersmassafabriker och industrier med förädling av svavelhaltiga malmer betydande. Utsläppen av svaveldioxid ökade mycket markant i landet under 1950- och 1960-talen. Ökningen berodde till övervägande del på en ökad använd-

lOOO tal ton r_"

luft år 1975.

l200f ' **

av fossila bränslen.

1000— -— ' ., transportmedel

. förbränningsanläggningar

svaveloxider

kolväten

ooo vårdsverket, FM 1078, 1978. kväveoxider

statt

)!halogenerI ,. . . ._-_

200 *

Figur 1:38. Utsläpp av föroreningar till

I utsläppen från industri inräknas både industriella processer och användningen

Källa: Levander T, Utsläpp av luftförore- ningar i Sverige år l975, statens natur-

ning av olja. Utsläpp från förbränning resp. industriproces- ser framgår avfg. 1:39.

Som framgår avfig. ] :40 sker stora utsläpp av svaveldioxid bl.a. längs Norrlandskusten. Den största enskilda utsläpps- källan i landet är Rönnskärsverken utanför Skellefteå. Stora utsläppskällor är vidare de oljeeldade kondenskraftverken i Karlshamn och Stenungsund.

Under 1950- och 1960-talen konstaterades dålig luftkvali- tet i många större tätorter till följd av utsläpp av främst svaveldioxid från bostadsuppvärmning. Till följd av bl.a. dessa problem har införts bestämmelser om begränsad sva- velhalt i eldningsolja. Samtidigt intensifierades utbyggnaden av fjärrvärmenäten. Dessa åtgärder har lett till sänkningar av svaveldioxidhalterna i tätorterna. Vid vissa väderlekssitua- tioner uppträder dock fortfarande höga svaveldioxidhalter i vissa tätorter.

Målet för nuvarande lagstiftning är att år 1985 ha bringat ned de totala utsläppen i hela landet till samma nivå som i början av 1950—talet, dvs. omkring 400 000 ton svaveldioxid per år.

En reduktion av svaveldioxidutsläppen i motsvarande grad för Europa — med undantag för länderna vid Medelhavet - skulle innebära en minskning av utsläppen med ca 50 % av de mängder som släpptes ut år 1975, dvs. från ca 53 milj. ton/år till ca 26 milj. ton/år. Att genomföra ett program av den omfattningen har beräknats till en årlig kostnad av stor-

—.———-—,._4_—-

0 1950 1967 1970 1572 1975 1577 1585

Figur 1:39. Utsläpp av svaveldioxid.

Värdena för olika är är inte direkt jämför- bara eftersom utsläppen från värmean- läggningar bl.a. är beroende av tempera- turförhållandena under året. Beroende på konjunkturerna varierar vidare pro- duktionen vid luftförorenande industrier mellan olika är. Om hänsyn tastill sådana awikelser beräknas begränsning av sva- velhalt i olja, rökgasrening m.m. ha lett till en minskning av svaveldioxidutsläpp med 15—25 % sedan början av 1970»ta— let.

CJ industriella processer

. förbränning

Källor: Mindre svavel —— bättre miljö, Ds Jo 1976:2. Levander T, manuskript 1978. SMHI.

Figur 1 :40. Geografisk fördelning av sva- veldioxidutsläpp.

Redovisningen avser utsläpp till luft år 1975. Den milda väderleken under vinter- halvåret i kombination med lågkonjunk- tur inom industrin medförde mindre för- bränning av olja än under ett "normalår". Ett "normalår" kan utsläppen av svavel— dioxid beräknas vara 10 % högre.

Ton svaveldioxid

_ ( 500 E] 500— 2 000 E] 2 000— 5 000

5000—10000

. 10 OOO—20 000

_ 20 OOO-30 000

Källa: Levander T, Utsläpp av luftförore- ningar i Sverige 1975, statens natur- vårdsverk, PM 1078, 1978.

> 30 000

Tabel'lifl-Nédf?" äv svavel * Sverige leksordningen 100 miljarder kronor år 1990.[ I länder med från utslapp | olika lander. .. . . .. omfattande anvandmng av kol skulle remngsforfarande Uppgifterna avser år 1974 001) ä' 'eSU'tat m.m. kunna kosta ett par hundra kronor per invånare och år. av beräkningar från matematiska model—

j|er_ Nedfallet anges som mängder SVG- Sverige har ett utsatt läge i förhållande till utländska ut"

vel Uts'äPPe'T anses Emm som mäng' släpp. Svavelföroreningar transporteras hundratals och i vis-

der svaveldioxid. Viktforhållandet mellan . .. .

svavei och svaveidioxid är 1:2. sa fall tusentals kilometer over Europa och faller ned 1 stora mängder i länder långt från utsläppskällan. Vissa områden,

t.ex. det nederbördsrika sydvästra Skandinavien, har mycket

*Utsläpps- 1 OOO-tal land ton större nedfall än förväntat med hänsyn till avståndet till stora iBel ien 7 utsläp skällor. Problemen med försurnin av mark och vat- g P g Dfmmark 30 ten behandlas i avsnitt 1.8. Västtyskland 30 . .. .. Finland 10 Av tabell l:4 framgår att bldragen från andra lander ar Frankrike '0 betydande när det gäller nedfall av svavel i Sverige. Av de ca .Nederlanderna 6 _ __ _ " Norge 6 500 000 ton svavel som årligen faller ned over Sverige berak- &??de 128 nas upp till 80 procent komma från källor utanför landet. Tjeckoslovakien g 1 mars 1978 tillkallade regeringen en kommitté för samord- gågfk'and gg ning av frågor rörande långväga transport av luftförorening- :Andra områden 30 ar (Jo 1978:03). Arbetet inom kommittén har inriktats på ObeSIämda 100 förberedelserna inom FN:s ekonomiska kommission för Eu- Totala nedfallet: 500 ropa (ECE) inför ett miljövårdsmöte som skall behandla

KällazLong RangeTransportofAirPoIlu— problemet med långväga transport av luftföroreningar. Vid detta möte skall bl.a. behandlas en mellanstatlig konvention inom vars ram en minskning av svavelutsläppen i Europa kan ske.

tants, OECD, Paris 1977.

Figur 1 :41. Geografisk fördelning av kvä- veoxidutsläpp.

Redovisningen avser utsläpp till luft år 1975.

Ton kväveoxider

. ( 500 E] 500— 2000 D 2000— 5000

5000—10000

. 10 OOO—20 000

_ 20 000— 30 000

. > 30 000

Källa: Levander T, Utsläpp av luftförore— ning i Sverige 1975, statens naturvårds— verk, PM 1078, 1978.

Beräkningarna har utförts på uppdrag iv kommittén för samordning av frågor örande långväga transport av luftföro- eningar (Jo 1978103).

Kväveoxider [ ännu högre utsträckning än beträffande svaveldioxid härrör utsläppen av kväveoxider i landet från förbränning. Av totalt ca 310 000 ton beräknas ca 290 000 ton komma från förbrän- ningsmotorer och värmepannor. Transportmedel svarar för de största utsläppen (ca 200 000 ton). Den geografiska fördel- ningen av utsläppen av kväveoxider framgår av fig. 1 :41.

Kunskaperna om hur den ökande användningen av kvä- vegödselmedel inverkar på förekomsten av kväveoxider i luften är osäkra. Sannolikt härrör de till en betydande del från kvävegödslingen.

Lokalt kan kväveoxider medverka till att s.k. fotokemisk smog bildas (luftförorening som bildas av kolväten och kvä- veoxider vid stark solstrålning). Kväveoxider verkar liksom svaveldioxid starkt försurande. Av det försurande nedfallet beräknas omkring en tredjedel utgöras av kväveföreningar. I ett globalt perspektiv kan befaras att den ultravioletta strål- ningen ökar på grund av kväveoxidernas påverkan på de övre luftlagrens skyddande ozonlager.

Andra luftföroreningar De största utsläppta mängderna luftföroreningar utgörs av koldioxid, som på sikt kan bli ett betydande globalt problem genom inverkan på temperaturförhållandena på jorden. Lo- kalt har större negativa effekter inte konstaterats av de ökan- de koldioxidutsläppen.

Koloxid är däremot ett allvarligt problem i tätorterna. Ko- loxid bildas bl.a. vid förbränning i bensinmotorer. Nästan hela den i landet utsläppta mängden (totalt ca 1,4 milj. ton/år) kommer från denna källa. Några större förändringar av utsläppsmängderna har inte skett under de senaste åren, eftersom vidtagna förbättringar av bensinmotorerna i stort har uppvägts av den ökande biltrafiken.

Kolväten utgörs av ett stort antal ämnen med olika egen— skaper och effekter på miljön. Några är starkt cancerframkal- lande. Kolväten deltar vidare i bildningen av fotokemisk smog. Av de årliga utsläppen i Sverige om ca 440 000 ton kommer ca 250 000 ton från transportmedel. Ca 140 000 ton släpps varje år ut från oljerafflnaderier och petrokemisk in- dustri.

Stoft består av partiklar med mycket varierande storlek och med olika kemiska sammansättningar. Stoft är ofta bärare av andra luftföroreningar. Viktiga beståndsdelar kan t.ex. vara olika tungmetaller. Av de årliga stoftutsläppen på omkring 170 000 ton beräknas ca 140 000 ton komma från olika indu- striprocesser. Genom reningsåtgärder har stoftutsläppen från industrier minskat kraftigt under 1960- och l970-ta1en.

Tabell 1:5. Metallutlätpp till luften. Uppgifterna gäller/amligen åren 1970—— 1973. I några fall iar endast uppskatt- ningar av utsläppet kumnat göras.

Effekterna på faunan av olika kvicksilverföreningar har riktat uppmärksamheten mot riskerna med utsläpp av tung- metaller. Betydande åtgärder har vidtagits för att begränsa utsläppen av kvicksilver. De direkta utsläppen till luften av kvicksilver beräknas uppgå till 5 ton/år och utgör viktmässigt

-- -- Jon/ä' ett av de mindre tungmetallutsläppen. (Se tabell 125).

lär" 25 000 Spridningen av bly med avgaser är globalt det största tung- Bly 2 400 .. . .. .. Aluminium 2300 metallutslappet till atmosfaren. I huvudsak återfors blyut- Mazsan 2 223 släppen efter kort tid till marken. Inom vägarnas närområden 328,65,” 350 har mycket höga koncentrationer uppmätts. Blyet har blivit ämm 788 ett av tätorternas svåraste föroreningsproblem. Under åren Väg,; 220 1973 - 1977 beräknas blyutsläppen från bilar i Sverige ha :iCkelk 138 uppgått till mellan 1 200 ton och 1 300 ton/år. Mråfynéden 70 Utsläppen har minskat från omkring 2 000 ton år 1968 till än?;"ium Zå omkring 1 100 ton år 1978. Det fastställda programmet för

0 mm >5 minskning av blyhalten i bensin beräknas medföra att blyut- Kvicksilver

släppen i mitten av 1980-talet uppgår till drygt 500 ton/år. I syfte att minimera dessa tungmetallutsläpp har regeringen bl.a. tillsatt en kommitté (Jo l977:08) som skall se över möj- ligheterna att på sikt använda helt blyfria bränslen.

Källa: Lindau L, Surdbierg K, PM angåen- de vissa uppgifter om tungmetaller som luftförorening, naturvårdsverket, PM 428,1974.

Spridningsno-deller

En spridningsmodellär en beskrivning av transporter och spridning genom virvelrörelser av luftföroreningar. Aven nedfall och kemiska processer kan visas av vissa modeller.

En spridningsmodell kan ge en prognos av föroreningsbelastningen i det planlagda områ- det. Modellerna kan ge information om medelhalter och maximihalter. Beräknad förore- ningsbelasming kan återges på kartor. Resultaten kan ge svar på frågor som ställs bl. a. i samband med planering och luftkvalitetskontroll. Dyrbara planlösningar i vilka luftkvali- teten senare skulle kunna bli ett problem kan undvikas.

Valet av spridningsmodell varierar med problemets karaktär t. ex. modelloinrådets kom- plexitet, typ av utsläppskälla, föroreningstyp och krav på noggrannheten i resultaten.

Sedan början av 1960-talet har modeller använts för beräkning av spridning av luftförore- ningar över små avstånd (upp till ca 10 km) till en början för enskilda höga skorstenar men sedan även för stadsområden.

Inom ramen för OECD-projektet Long Range Transport of Air Pollutants som redovisats i en rapport är 1977 har det tagits fram beräkningsmetoder för luftföroreningarnas sprid- ning över stora avstånd (ca 1 000 km).

Däremot har det saknats modeller som visar spridning i s. k. mesoskala (IO—300 km). I ett nordiskt projekt ”Mesoskaliga spridningsmodeller” samordnar nu de nordiska länderna delar av sin luftvårdsmeteorologiska forskning för att bättre lösa problemen för spridning på dessa avstånd.

1.8.1 Försurningen och dess orsaker Försurningen av mark och vatten är ett av de allvarligaste miljöproblemen i Sverige. Försurningen leder till effekter på såväl sjöarnas som markens ekosystem. Vidare kan den sura nederbörden medföra att korrosionen ökar.

I naturen råder en viss jämvikt mellan sura och inte sura, dvs. basiska ämnen. Förhållandet mellan dessa ämnen ut- trycks genom pH-värdet. pH 7 är ett neutralvärde. Låga värden - under pH 7 - anger sura tillstånd och höga värden - över pH 7 - basiska tillstånd. Avvikelser från pH:s neutral- värde är vanliga och i många fall naturligt betingade. För- mågan att motstå försurning (buffringsförmåga, alkalinitet) beror på tillgången av basiska ämnen, exempelvis kalk. I naturen motverkas snabba förändringar av pH genom buff- rande system. De buffrande systemen har en viss kapacitet. När denna är förbrukad kan mycket snabba och drastiska förändringar ske av pH-värdena. I sjöar börjar detta uppträ- da vid pH-värden omkring 5,5.

pH-värden mellan 6 och 7 är typiska för flertalet svenska sjöar. Normalt varierar värdena något med årstiderna. De lägsta värdena förekommer under våren i samband med snö- smältningen. Typiska pH-värden i svenska skogsmarker lig- ger mellan 3,5 och 5. Som har framhållits i avsnitt 1.2 är de svenska jordarna geologiskt sett unga och genomgår, främst beroende på klimat och barrskogsvegetation, en viss urlak- ning som leder till sänkt pH-värde. Processen är dock lång- sam och kompenseras i viss mån genom vittring av jord och berg.

Många mark- och vattenområden i Sverige har under se- nare årtionden genomgått en snabb försurning. En väsentlig orsak till detta är utsläppen av svavelföroreningar från bl.a. uppvärmning och industriprocesser. Även utsläppen av kvä- veföreningar har betydelse för försurningen. Nedfallet av svavel är i dag sannolikt mer än fem gången större än för hundra år sedan och kanske tio gånger större än det naturliga nedfallet. Nedfallet är störst i södra och västra Sverige, men lokalt kan stort nedfall även noteras i andra delar av landet. Fig. 1:42 visar svavelbelastningen på urbergssjöar i olika de- lar av landet under åren 1975 och 1976.

Även utsläpp från kommunala reningsverk kan vara av betydelse för sjöförsurningen. Obehandlat kommunalt av- loppsvatten har normalt ett pH-värde kring 7 och är starkt buffrande. Vid rening behandlas det bl.a. med aluminium- eller järnsalt, varvid vattnets pH-värde sänks och motstånds- kraften mot försurning avtar. Reningsprocessen kan därige-

Figur 1:42. Svavelbelastning på sjöar utbergsområden.

Uppgifterna avser belastningen unde åren 1975-1976 och uttrycks i ton sva vel/km2 och år.

Källa: Dickson W, Alkalinitet och pH svenska vatten 1974-1978, statens natur vårdsverk, PM 1106, 1978.

nom medföra en indirekt försurning av recipienten. Är reci- pienten känslig för försurning kan det därför vara motiverat att i reningsprocessen byta ut aluminium- och järnsalterna mot kalk.

Under senare år har markanvändingens effekter på försur- ningen uppmärksammats alltmer. Det har t.ex. visat sig att om granskog planteras på tidigare lövskogs- eller åkermark kan påtagliga markförändringar i försurande riktning ske. Återplantering av lövskog kan återställa pH-värdet. Även dikning av skogs- och myrmark kan bidra till försurningen. Kalhyggen medför ofta att syra bildas till följd av att marken tillförs stora mängder organiskt kväve genom hyggesavfallet. Undersökningar tyder på att skogsgödsling kan få märkbara effekter på markens surhetsförhållanden. En kraftigt ökad användning av handelsgödsel på vissa marktyper kan befaras medföra en allvarlig försurning inom dessa områden.

1.8.2 Effekter av försurning Vid försurning av vatten ändras livsbetingelserna successivt för växter och djur, vilket kan leda till att artbalans och konkurrensförhållanden förändras. I starkt försurade vatten överlever endast ett fåtal arter. För exempelvis fiskar innebär försurningen ett hot från flera håll dels genom att tillgången på föda minskar, dels genom att fiskarnas fortplantning på- verkas genom att leken uteblir eller eventuella rom och yngel dör. Vidare kan fisken under vissa förhållanden drabbas av en akut förgiftning. Vattnets sammansättning samspelar med pH-värdets för- ändringar varigenom effekterna kan förvärras. Med sjunkan- de pl—l-värde [] minskar antalet arter växt- och djurplankton [] vandrar vitmossor in på sjöbotten El försämras nedbrytningen av olika ämnen och organiskt material ansamlas på bottnarna 121 binds vissa näringsämnen i bottensedimenten varvid ut- bytet med vattnet försämras, bl.a. går fosforns kretslopp långsammare. Genom de biologiska förändringarna till följd av försurning- en sker troligen en förstärkning och permanentering av det sura tillståndet. Försurning ökar utlakningen av bl.a. metaller från mark till vatten. Detta kan bl.a. ha till följd att fisk drabbas av aluminiumförgiftning, vilket nedsätter konditionen eller medför att fisken dör. Gifteffekten är störst i intervallet pH 5-6. Aluminiumförgiftning av lax och öring har skett i flera fiskodlingar i områden med låg motståndskraft mot försur- ning.

pH-utvecklingen i landets sjöar har under de senaste åren medfört en kraftig Ökning av antalet sura vatten. Dessa år har varit nederbördsrika och följt på en del nederbördsfattiga år, vilket förmodligen medverkat till denna utveckling. Situatio- nen åren 1975-1978 har varit sämre än någonsin tidigare. pH-värdena åren 1977-1978 har ofta varit 0,5 enheter lägre än fem år tidigare.

pH-variationer över året i rinnande vatten är betydligt större än i sjövatten. En successiv försurning blir därigenom svårare att belägga i dessa. En del floder, till vilka försurande industriutsläpp har minskat visar en tydlig pH-höjning, t.ex. Byälven och Upperudsälven. Andra floder visar inte någon tydlig tendens, t.ex. Råneälv, Öreälv, Ljusnan och Dalälven, medan ytterligare andra visar sjunkande pH-värden t.ex. Helgeån, Ätran och Botorpsströmmen. Försurningen är såle- des tydligast i södra Sverige.

Försurningen av mark stör den biologiska omsättningen i marken och därmed kväveomsättningen, som är av avgöran- de betydelse för markens produktionsförmåga. Försurningen påverkar också markens kemiska tillstånd så att förluster av näringsämnen uppkommer. Den kan också, som tidigare har nämnts, medföra att tungmetaller utlakas till sjöar och vat- tendrag. Preliminära undersökningsresultat antyder att en upplagring av försurande ämnen sker i skogsmark. Detta innebär en risk för att markens förmåga att motstå försurning försämras. Det finns f.n. inte underlag som statistiskt kan belägga att försurningen haft en begränsande effekt på sko- gens tillväxt. Detta kan möjligen förklaras av att skogsekosy- stemen reagerar långsamt, eftersom skogen har lång tillväxt- tid. Barrskogsdöd i bl.a. Blekinge kan ha orsakats av försur- ning i samverkan med vissa andra faktorer.

Exempel på markens surhet ges i fig. 1 243 som visar pH-värdena i skogsjordar i olika delar av landet. Av kartan framgår att pH-värdena är lägst i de södra och västra delarna av landet.

1.8.3 Försurningskänsliga områden Den helt Övervägande delen av de svenska ytvattnen är föga motståndskraftiga mot försurning eftersom berggrund och jordtäcke i landet oftast är kalkfattiga. Kalkrika vatten på- träffas endast på jordbruksslätterna, t.ex. i Skåne, Uppland, Östergötland, Södermanland, Västergötland, Västmanland och Närke samt i skogsområden med kalkrika berg eller jordarter t.ex. på Gotland och runt Siljan och Storsjön, sefig. 1:44.

Figur 1:43. pH i skogsmark.

l kartan visas pH-värden i det övre markl siktet (humusskiktet) i skogsmark. Karl tan bygger på ca 20 000 prover. De surasl te jordarna — med de lägsta pH-värdeni — finns i de södra och västra delarna är landet.

pH

. >4,30 :] 4,29—4,00 . 3,82—3,99 _ ( 3,81 [:| uppgifter saknas

Källa: Bearbetning av Thoedsson T och Wikander L, Sveriges lantbruksuniversi- tet (under publicering i institutionens föl skoglig marklära rapportserie).

Figur 1:44. Motståndskraft mot försur- ning i sjöar.

Alkalinitet är ett mått på motståndskraf- ten mot försurning och anges vanligen i mekv/I. Värden under 0,1 mekv/l anger dålig motståndskraft. I dessa områden är sjöarna redan till stor del försurade. En- dast sjöar med högre värden än 0,5 mekv/l torde ha tillräcklig naturlig mot- ståndskraft för att undgå försurning med nuvarande belastning av försurande äm- nen på naturmiljön. I första hand drabbas små sjöar av för- surning. Inom de starkast försurade om- rådena är även stora sjöar tydligt påver- kade. Kartan bygger på uppgifter om al- kaliteten ica 8 000 sjöar vid olika årstider under åren 1975-1978.

. ( 0,1 mekv/I |:] 0,1—0,5 mekv/l I > 0,5 mekv/l

Källa: Dickson, W, Alkalinitet och pH i svenska vatten 1975-1978, statens natur- vårdsverk, PM 1106, 1978.

Sjöarnas förmåga att motstå försurning har sjunkit. Inom fem år skulle exempelvis sjön Unden ha förlorat denna för- måga om inte kalkning, som motverkar försurning, hade genomförts. Utvecklingen för Bolmen pekar mot att dess förmåga att motstå försurning kan vara förbrukad vid mitten av 1990-talet. Med den utvecking som landets sjöar för när- varande visar kan man befara mycket omfattande försur- ningsproblem vid sekelskiftet.

Västkustregionen är särskilt påverkad av försurningen. Försurningens effekter kan där spåras tillbaka till 1920- och 1930-talen. Andra kraftigt påverkade regioner är stora delar av Småland, Blekinge, Dalsland, Värmland och västra Da- larna, delar av Västmanland, Tiveden, Kilsbergen, delar av Kolmården, Södertörn och Södermanland. Längs Norr- landskusten finns vidare ett par regioner med försurnings- känsliga vatten där skador på fisk har noterats. Ifig. 1:45 och 1:46 visas som ett exempel försurningen av sjöarna i Krono- bergs län. Mätningar visar att försurningen av länets sjöar ökar snabbt. År 1972 saknade ca 7 procent av länets sjöareal motståndskraft mot försurning. Redan år 1977 hade andelen ökat till 13 procent. Prognoser tyder på att hälften av sjöare- alen i Kronobergs län kan komma att sakna motståndskraft mot försurning i mitten av 1980-talet.

Försurningseffekter på fisk har iakttagits i kalkfattiga delar av fjällkedjan från Dalarna till Jämtland. Denna region till- hör visserligen de minst belastade i landet men har liten motståndskraft mot försurning.

10 20 km

Figur 1:45. pH—värden i sjöar i Krono- bergs län år1977.

[:I>pH7

. pH 5—6 . ( pH5

Källa: Länsstyrelsen i Kronobergs län.

Figur 1:46. Förändring av pH-värdena i sjöar i Kronobergs län.

[I] pH förändrats mer än 5 %

H sjunkit 5—10 %

. pH sjunkit mer än 10 %

Källa: Länsstyrelsen i Kronobergs län. Kartan visar förändringar av pH-värdena mellan åren 1971 och 1977.

Figur 1:47. Markens känslighet för sura ämnen.

Kartan presenterades redan 1971 i före- gående rapport om mark och vatten. Även om en omfattande forskning har genomförts sedan dess, är det inte möj- ligt att göra kartbilden mer detaljerad. Inte heller har något framkommit som ger anledning att radikalt ändra kartbil- den.

[:Imot försurande ämnen känsliga områden

mot försurande ämnen mycket känsliga områden

mot försurande ämnen extremt känsliga områden

Källa: Hushållning med mark och vatten, SOU 1971 :75.

De för försurning känsligaste skogsjordarna finns i vissa områden på västkusten. Där kombineras hög humiditet, (dvs. stor skillnad mellan nederbördsmängd och avdunstning), stort nedfall av försurande ämen, svårvittrad berggrund samt tunt jordtäcke och grovkorniga jordar.

Podsoljordar med dominerande inslag av sand är speciellt känsliga för försurning. Detta gäller även sanddominerade brunjordar. Något nytt material som helt förändrar den bild av markens känslighet mot försurning som gavs i rapporten. Hushållning med mark och vatten (SOU 1971 :75) har inte kommit fram. Fig. 1:47 som ingick i denna rapport är fortfa- rande användbar för att grovt karaktärisera markens känslig— het för försurning.

1.1. Energiflöden och ämneskretslopp 1.2 Geologiska förhållanden 1.3 Fauna

1.4 Våtmarker

1.5 Sötvatten 1.6 Hav

1.7. Luftföroreningar

1.8 Försurning av mark och vatten

1.2. Geologiska förhållanden

1.2.1 Berggrunden Berggrunden är den naturliga förutsättningen för bildandet av jordlager och landskapets ytformer. Berggrunden är av intresse i den fysiska riksplaneringen främst som lokalise- ringsfaktor för större byggnader och anläggningar ovan och under mark samt för utvinning av malm och industrimineral och grundvatten. I framtiden kan berggrunden få betydelse för bl.a. energilagring och utvinning av geotermisk energi. De berggrundsgeologiska faktorer som det är väsentligt att ta hänsyn till i den fysiska riksplaneringen är berggrundsregio- nerna, förekomsten av större störningszoner i berggrunden (t.ex. förkastnings- och förskiffringszoner) samt bergarternas egenskaper. Den svenska berggrunden kan översiktligt delas in i hårda, kristallina bergarter (s.k. urberg) och sedimentära bergarter.

Tabell 111. Anrikning av PCB i en närings— kedja från Ostersjön.

mg PCB per

kg kroppsfett plankton 5 strömming 25 måsfåglar 650 berguv/havsörn 9 500— 10 000

Källa: Diagnos Östersjön, statens natur- vårdsverk, 1978.

Figur 1:5. Berggrundsregioner i Sverige. .fjällkedjans bergarter !yngre sedimentära bergarter

Durberg

Källa: Icke förnyelsebara råvaror, Sveri- ges geologiska undersökning, 1979.

Figur 116. Förskiffringszoner och större förkastningar.

_ förskiffringszon

större förkastning, nedförkastad sida anges med taggar

spricklinje

Den svenska kustens läge i Bottniska vi- ken är präglad av förkastningar med den största vertikala förskjutningen i Nor- dingråområdet. Även den uppländska kusten längs Ålands hav följs delvis av en förkastning med stora vertikala förskjut- ningar. De stora förkastningarna i Katte- gatt och i södra Östersjön markerar gränsen för den s.k. Fennoskandiska ur- bergsskölden. Inne i landet finns de största förkastningarna i anslutning till Vänern, Vättern, Mälardalen och i Skåne. Den gren av förskiffringszonen som sträcker sig uti Hanöbukten är den troli- ga försättningen på den s.k. Oberrhein— Altmarkzonen i Centraleuropa. Denna zon är bl.a. av intresse för prospektering av geotermisk energi.

Källa: Havet -— Naturförhållanden och utnyttjande, bostadsdepartementet, un- derlag för fortsatt fysisk riksplanering, 197817.

Magnusson N, Lundqvist G, Granlund E, Sveriges geologi, Stockholm, 1963.

Kenan visar huvuddragen i jordarternas fördelning (utom isälvsmaterial och torv). Under högsta kustlinjen (HK) före- kommer alla större sedimentjordsområ- den. Enstaka mindre områden kan dock förekomma ovan HK. Under HK kan mo- ränen vara bearbetad av havets brän- ningar (svallad) och det finkorniga mate- rialet ofta bortspolat eller omlagrat. Ha- vets bearbetning av terrängen anses också vara en väsentlig orsak till de stora områden med kalt berg som markerats i vissa kustområden.

|:] morän (i huvudsak) . moränlera . lera, mjäla, , sedi-

_ finmo ment-

C] sand, grovmo och jordar älvsediment

. kalt berg, delvis med tunt morän- täcke, i fjällen kalfjäll

& högsta kustlinjen (HK)

Källa: Hushållning med mark och vatten, SOU 1971:75.

I urberget dominerar bergartstyperna gnejs och granit, som kan utnyttjas för underjordsanläggningar och som råvara för bl.a. stenindustrin. Det gäller också bergarterna porfyr, kvartsit och diabas. Som framgår av kap. 9 i rapportens dell återfinns merparten av de kända svenska malmerna i urber- get.

Vissa sedimentära bergarter, t.ex. sandsten och kalksten har intresse som råvaror för cement- och byggnadsindustrin. På grund av att anläggningskostnaderna vanligtvis blir höga utnyttjas den sedimentära berggrunden endast i undantags- fall för underjordsanläggningar.

Grundvatten kan i urberget utvinnas ur sprickor som före- kommer i varierande omfattning. Större mängder grundvat- ten kan endast erhållas ur sprick- och krosszoner, som också utgör potentiella spridningsvägar för vattenburna förore- ningar. Grundvattnet i de sedimentära bergarterna förekom- mer både i sprickor och i porer i berget.

1.2.2 Jordlagren Stora delar av berggrunden täcks av fasta och lösa avlagring- ar i form av t.ex. morän, grovsediment (grus och sand) och finsediment (ler- och siltjordar). Dessa avlagringar bildades under eller efter istiden och av klimatiska betingelser föränd- ras de fortlöpande genom bl.a. tjäle, erosion, sedimentation, uttorkning och urlakning. Utbredningen i stort av olika jor— darter framgår av fig. 1:7. De för biologisk produktion mest lämpade jordarterna är framför allt kalkrika leror. Genom landhöjningen, som fortfarande pågår i huvudde- len av Sverige, reser sig landet ur havet. Landhöjningen med- för bl.a. en märkbar uppgrundning av farleder och hamnar - särskilt utmed Norrlandskusten - samt en viss sänkning av grundvattennivån. Landhöjningen är störst vid Ångerman- lands kust där den uppgår till närmare 100 cm per hundra år. [ Stockholmstrakten är den ca 40 cm under lika lång tid. I Skåne sker en mindre landsänkning. Under högsta kustlinjen - dvs. på tidigare havsbotten - är finsedimentjordar vanliga, bl.a. de lerjordar som finns på de högproduktiva jordbruks- slätterna. Ovanför den högsta kustlinjen utgörs jordarna ofta av torvmarker eller steniga, föga bördiga moräner.

1.2.3 Markens byggbarhet Vid byggande av anläggningar i berg, t.ex. tunnlar och berg- rum, gäller generellt att byggbarheten är störst i sprickfattigt urberg. Även om det finns tekniska möjligheter att bygga i praktiskt taget alla typer av berggrund, så påverkar bergtyp och bergkvalitet kraftigt såväl kostnaderna och säkerheten. Sedimentberggrund är vanligen ogynnsam att bygga i. Ris- ken är där stor för stabilitets- och grundvattenproblem. 1

sedimentberggrund är det också vanligt att egenskaper som berör stabilitets- och grundvattenförhållanden, varierar både kraftigt och snabbt.

I urberget varierar både intensiteten och karaktären av den naturliga uppsprickningen kraftigt, eftersom både hållfasthe- ten och påkänningarna varierat i tid och rum. Därför varierar också byggbarheten från område till område. Lokalt kan t.ex. problem uppkomma vid smärre kross- och sprickzoner. Inom regionala förskiffrings- och förkastningszoner är berget inom en bred, lång zon särskilt dåligt. Exempel på sådana zoner är den flera mil breda förskiffringszon som löper från Romeleå- sen till Hjo vid Vättern och den kraftiga förkastningszonen vid Vätterns östra strand.

Av de fasta och lösa avlagringarna har morän, grus- och sandavlagringar vanligen god bärförmåga. Fasta, starkt kon- soliderade leror och siltjordar anses ha en medelgod bärför- måga. Mark med låg eller dålig bärförmåga finns i områden med lösa leror eller organiska jordar av typ torv, dy och gyttja.

Jordskred är relativt vanliga i svensk lerterräng. 1 genom- snitt inträffar ett skred omfattande mer än 1 hektar vartannat eller vart tredje år. Dalgångar med lutande lerterräng är exempel på områden där skred kan inträffa under vissa för- utsättningar. Inom stora områden i Västsverige och på flera ställen längs ostkusten förekommer sådana lerområden där riskerna för skred synes vara stora (se fig. 1 :8).

Genom olämpligt utnyttjande av marken inom skredfarli- ga områden, kan skredens antal och omfattning bli större än vad som är naturligt. Samhällets direkta kostnader med an- ledning av skred som har inträffat under de senaste 30 åren har uppskattats till i genomsnitt 10 miljoner kronor per år. Statens geotekniska institut har i juni 1978 fått regeringens uppdrag att utföra en översiktlig kartering av områden i landet där risk för skred kan föreligga. Uppdraget skall vara slutfört senast år 1983.

Sättningar i marken är vanliga och samhället orsakas även till följd härav skador och stora kostnader. De vanligaste orsakerna till sättningar är belastning genom bebyggelse, upplag mm. och ändring av grundvattenständet. Sättnings- egenskaperna för olika material varierar inom vida gränser. Sättningar i morän, grus och sand blir oftast begränsade. Stora och långvariga sättningar är däremot vanliga vid be- lastning av lösa leror och organisk jord. Grundvattennivån har särskild betydelse för sättningar i lerterräng. Byggande av tunnlar och bergrum kan sänka grundvattennivån på långt avstånd från anläggningen och därigenom indirekt orsaka sättningar och därmed skador på bebyggelse.

Figur l:a. Skred inom lerområden.

Kartan visar registrerade skred inom om- . råden med lerjordar. Riskerna för skred varierar starkt mellan olika områden be- roende på lerans sammansättning, topo- grafi mm.

i'” ' ras har förekommit

Källa: Sveriges geotekniska institut. Atlas över Sverige.

Tabell 1:2. Hotade ryggradsdjur exklusi- ve fiskar.

I enlighet med ett system utarbetat av Internationella Naturvårdsunionen (IUCN) har de hotade svenska ryggrads- djuren indelats i olika kategorier: förs— vunna arter, akut hotade arter, sårbara arter och sällsynta arter. I tabellen har endast hotkategorierna akut hotade ar- ter och sårbara arter medtagits. Fiskar ingår inte i redovisningen då motsvaran- de indelning för denna djurgrupp för när- varande saknas.

Akut hotade Sårbara arter arter Bechsteins lladder- Igelkott mus Hasselmus Fjällräv Utter Järv Knubbsäl Fjällgås Vikare Havsörn Gråsäl Pilgrimsfalk Storskarv Svartbent Sädgås strandpipare Glada Svantärna Ängshök Tornuggla Kungsörn Gråspett Jaktfalk Mellanspett Kornknarr Vitryggig Kärrsnäppa (sydl.) hackspett Dubbelbeckasin Lökgroda Småtärna Grönfläckig padda Berguv Lövgroda Lappuggla Nattskärra Trädlärka Kornsparv Sandödla Hasselsnok Långbensgroda

Källa: Ahlén, l, Faunavård, skogshögsko- Ian och naturvårdsverket, 1977.

1Ahlén, Ingemar, Faunavård, skogshög— skolan - naturvårdsverket 1977.

De områden i Sverige där det i ett översiktligt perspektiv finns särskilt stor risk för sättningar är de västsvenska lerom- rådena och Mälardalen med Storstockholmsregionen. Vid en genomgång av 3 000 hus i Stockholm byggda under åren 1920-1950 befanns inte mindre än ca 500 ha betydande sätt- ningsskador. Problemet med sättningar är av särskilt intresse i den kommunala planeringen, exempelvis när det gäller val av utbyggnadsriktning för tätorter.

1.3. Fauna

En viktig utgångspunkt i den ekologiska grundsynen är att slå vakt om mångformigheten i naturen. En djurarts fortbestånd kräver att antalet invidivider är tämligen stort och att arvs- massan är tillräckligt omfattande för att tillåta naturlig varia- tion inom arten och hindra t.ex. inavel. Variation inom arten gör den som helhet mer motståndskraftig mot störningar.

Faunan i landet utgörs av några hundra arter ryggradsdjur och några tiotusental arter ryggradslösa djur. Var och en av de vilda djurarterna fyller en specifik funktion i ekosystemen. Mångfalden av arter är väsentlig för ekosystemens funktion och långsiktiga fortbestånd. Det är vidare i ett internationellt perspektiv angeläget att bevara lämpliga miljöer för vissa djurarter, t.ex. rastlokaler för flyttfåglar som passerar Sveri- ge.

En del av faunan utgör en ekonomiskt betydelsefull natur- resurs. Jakt och fiske har stor betydelse för rekreation och naturupplevelse men ger också ett inte oväsentligt livsme- delstillskott. Älgjakt ger i dag större avkastning än ren- och fårskötsel tillsammans.

Faunan har alltid varit stadd i förändring. Invandring av nya djurarter förekommer. Förändringar som innebär risk för att vissa djurarter försvinner är dock mera omfattande. Under 1900-talet har av ryggradsdjuren 9 arter försvunnit, bl.a. vit stork och klockgroda. 15 arter är akut hotade och 24 är sårbara. 23 arter är så sällsynta att små miljöförändringar kan innebära ett hot, mot deras fortbestånd. Vidare förefaller ett fyrtiotal arter vara beroende av speciella hänsynstaganden för att inte försvinna från delar av landet.[ De flesta under modern tid kända förändringarna i faunan kan hänföras till sådana miljöförändringar som människans nyttjande av mark och vatten resulterat i.

Bevarande av många arter i faunan och åtgärder för att motverka en utarmning innefattar naturligt såväl bevarandet av för faunan viktiga områden som hänsynstaganden i mark- användningen. För närvarande föreligger det särskilt stort

rr— / . 1 f, ll. xx .) (' f 1. l,. l.. l IX. '. - L.?"F/ _" l: .. Vr. . i '» få; 4. [(I/) 43 ' J: 1 .,o . 1- r, (_l/l &, . ,7 )

l l

Exempel på hotade djurarters utbredning i Sverige.

Områden i Norrbotten där järv förekom— mit stadigvarande under åren 1974— 76.

Järven förekommer i fjällområdet och i gränsområdet mellan fjäll och skogs- land. Antalet järvar i Sverige år 1977 har beräknats till ca 100 varav huvuddelen i Norrbottens län. Mindre stammar finns i Västerbottens och Jämtlands län. Järven fridlystes 1968. Genom jakt hade den då nästan utrotats. Inventeringar tyder på att järvstammen har ökat med uppskatt- ningsvis 50 0/0 mellan åren 1974 och 1977. Järven rör sig över stora områden. Vin- tertid utgör renen den viktigaste födan, vilket skapar konflikter med rennäringen.

i undersökta områden där järv har påträffats

Dundersökta områden utan järv

Källa: Bjärvell Anders, Nilsson Edvin, Ös- terdahl Lars: Järvstammen ökar — total- skydd eller avskjutning, Forskning och Framsteg, 1978:1.

Gråsälens utbredning 1976.

Gråsälsstammen har minskat åtminsto- ne sedan 1930-talet. Endast några få pro- cent av den ursprungliga stammen åter- står nu. Gråsälen förekommer i Sverige främst utmed Östersjöns kuster. I en in- ventering från 1976 uppskattades antalet djur till ca 600 varav ca 20 på västkusten. Tre huvudorsaker till nedgången av säl- stammen kan anges, misslyckad fort— plantning orsakad av miljögifter, jakt samt att ungar fastnar i fiskeredskap. Gråsälen har höga halter av miljögifter i första hand PCB, DDT och kvicksilver. Den delav beståndet som fortplantar sig har lägre PCB- och DDT-halter än övriga djur. I centrala Östersjön antas endast ca var femte hona kunna föda ungar. Sälen har behov av att ostört kunna gå upp på skär. Sälskyddsområden är därför bety- delsefulla för arten.

. 1—10 djur . 10—25 djur . 25—50 djur 0 > 50djur

Källa: Almkvist Lennart: Seal Stock Sizes along the Swedish Coasts in 1976, Natur- historiska riksmuseet, 1977.

Utterns utbredning 1975 — 1977.

Utterns naturliga utbredningsområd omfattar klippiga havsstränder, sjöa och vattendrag i hela landet utom Got land. Under efterkrigstiden har en alltI jämt pågående kraftig nedgång av utter ' beståndet skett. I en inventering frå . åren 1975—77 uppskattades antalet uttj, rar till ca 1 OOO—1 500 djur i hela landeri Flertalet av dessa finns i Norrland. I Gö taland och Svealand är förekomster? mycket ojämn. Vissa begränsade områ | den har livskraftiga bestånd medan andl( ra områden helt saknar utter.

Uttern är anpassas till ett liv i vatten. Fö att få ett livskraftigt utterbestånd kräv större sammanhängande vattensystem Utterns livsmiljö har förstörts eller för ändrats genom exempelvis utdikning a sjöar och våtmarker samt genom regle ring och utbyggnad av vattendrag. E klart samband mellan vattenförorenin och frånvaro av utter har konstaterats _, vissa vattensystem. Ökad tätortsbebyg gelse och fritidsverksamhet utmed kus ter, sjöar och vattendrag har vidare ha negativ inverkan på utterbeståndet.

Antalet rappo**erade uttrar vintrarn 1975—1977, länsvis.

>50

Källa: Erlinge Sam, Nilsson Tom: Utter fortsätter att minska, Svensk jakt 1978. 1

behov av att med hänsyn till faunan säkerställa naturskogar och våtmarker. De hot som är direkt riktade mot dessa mil- jöer kommer främst från omfattande landskapsförändringar genom bl.a. nya driftsformer inom jord— och skogsbruk. 1 kap. 2 i del 11 behandlas dessa förändringar närmare. Bebyg- gelse, anläggande av vägar, industriell verksamhet och annan exploatering utgör i vissa fall hot mot för faunan viktiga livsmiljöer. Störningar från friluftslivet kan påverka faunan negativt särskilt vid kuster, i större insjöar och i vissanällom- råden.

Åtskillig påverkan och störning av faunan kan undvikas genom relativt begränsade förändringar i den störande verk- samheten. Regler om hänsyn till naturvårdens intressen finns i lagstiftningen för skogsbruket. För jordbruket finns inga motsvarande regler i speciallagstiftningen. På friluftslivets område har naturvårdsverket utfärdat rekommendationer beträffande hänsyn till naturen i samband med orienterings- tävlingar och annan friluftsverksamhet. Behov av regler för hänsynstagande till bl.a. faunan finns bl.a. i fråga om jord- bruk, planering av nya bostadsområden, nya vägar etc.

Inom faunavården kan intresseområdena artbevarande och faunabevarande urskiljas. Artbevarande innefattar främst vård och skydd av betydelsefulla områden för enskil- da hotade arter. Faunabevarande omfattar bl.a. vård och skydd av viktiga områden för faunan som helhet.

För de mest hotade arterna i Sveriges fauna krävs program för särskilda åtgärder upprättade för varje art för sig. I såda- na program kan olika åtgärder samordnas och systematiskt riktas mot att avlägsna eller minimera de allvarligaste hoten. En viktig åtgärd för artbevarande är att skydda eller kontrol- lera de livsmiljöer som är nödvändiga för att en hotad art skall ges möjlighet att överleva under naturliga förhållanden. Åtgärder av detta slag torde i första hand vara aktuella för de djurarter som redovisas i tabell 1 :2.

I landet finns vissa områden som är mer betydelsefulla för faunan än andra. Det gäller t.ex. områden med ett stort antal djurarter, områden där faunan har en ovanlig artsamman- sättning och områden med fauna knuten till mer eller mindre orörda eller ursprungliga förhållanden. Det gäller bl.a. vissa slättsjöar i Mellansverige, större våtmarker och vissa natur- skogar. För faunabevarande är också vissa områden av spe- ciell betydelse genom att de fungerar som ruggningsområ- den, rastlokaler, yngelplatser, övervintringsområden, över- nattningsplatser etc, Det är angeläget att sådana för faunan betydelsefulla biotoper säkerställs men detta arbete kräver i allmänhet bättre kunskap än som finns för närvarande.

Skyddet av livsmiljöer för faunan kan i viss utsträckning

OLIKA VÅTMARKSTYPER

Med hänsyn till topografiska, hydrologiska och biologiska förhållanden kan våtmarker- na delas in i följande fem huvudtyper.

Grunda vattenområden

I den internationella konventionen om våtvarker (Convention on Wetlands, CW) inbe- grips som våtmark grunda vattenområden ut till 6 m vattendjup. I Sverige finns det skäl att begränsa kategorin till bevuxna stränder och bottnar.

Skoglösa våtmarker inom strandområden Våtmarker inom strandområden är periodvis vattendränkta. På västkusten förekommer marskområden. Vidare förekommer översvämningsmarker, flödesängar och deltaområ- den.

Öppna fuktiga fastmarksområden Öppna fuktiga fastmarksområden, som inte influeras av vattendrag, sjöar eller hav, kan vara periodvis översvämmade eller översilade av vatten.

Myrar

Myrar är mer eller mindre våta marker med torv av varierande mäktighet. Torv bildas av växtlämningar m.m. som är ofullständigt nedbrutna på grund av att vatten stänger ute luft och hindrar nedbrytning. Växtligheten på myrar är unik genom att den bildar sitt eget växtsubstrat — torv — och genom det starka beroendet mellan växtsamhällena och de topografiska och hydrologiska förhållandena. Myrar kan med hänsyn till vatten och mineralnäringstillgång grovindelas i kärr och mossar samt övergångsformer dem emel- Ian.

Kärr är huvudsakligen uppbyggda av halvgräs, brunmossor och vissa vitmossor. De får näring från fastmarksvatten (ytvatten och grundvatten), nederbörd och luft. Deras växtlighet och djurliv varierar med mark- och vattenmiljön.

Mossarnas växtlighet består mest av vitmossor och ris. De får vatten och näring enbart ur luften och nederbörden. Deras vegetation är i stort sett fattig och enhetlig. Torven kan vara mäktig, i vissa fall mer än 10 meter men är vanligen ett par meter i södra Sverige och någon meter i Norrland.

Blandmyrar består av mosaikartat växlande kärr- och mosspartier på grund av fördel- ningen grundvatten—nederbördsvatten. Torvmäktigheten varierar men är vanligen mindre än i mossar.

Sumpskog Som sumpskog betecknas våta skogsmarker med varierande torvbildning. Sumpskogar kan växa i strandområden som skogskärr och i områden med högt vatten i övrigt på grund av översvämning eller försumpning. De kan domineras av lövträd eller barrskog. Sumpskogarnas växtlighet varierar från rik till fattig. Den naturliga gränsen mellan skog och myr är diffus. Ett lövkärr eller en tallmosse kan genom naturligt ökad skogstillväxt övergå i skog med mer eller mindre täckande trädkronor och ökad slutenhet. Skogstill- växten kan påskyndas genom ökad dränering och skogsgödsling.

samordnas och ingå i skyddet av naturen från en mer allmän utgångspunkt. I vissa fall är dock för faunan värdefulla om- råden inte så intressanta i andra avseenden, varför det är angeläget att urvalet av livsmiljöer för faunan beaktas sär- skilt.

Åtgärder för bevarande av faunan utformas ofta i första hand som skydd och vård av särskilt betydelsefulla områden och blir därigenom inriktade mot vissa objekt, t.ex. fågel- sjöar. Det finns ofta anledning att komplettera sådana områ- den med särskilda hänsynsregler inom mera sammanhängan- de områden av betydelse för faunan. Inom områden av den senare typen kan det även vara av intresse att bevara och vidareutveckla speciellt goda förutsättningar för vissa vilda djurarter eller särskilt individrika viltstammar. Detta kan gälla t.ex. vissa tätortsnära grönområden, i fjällnära skogs- bygd med satsning på vildmarksturism, jakt och fiske och inom primära rekreationsområden.

1.4. Våtmarker

1.4.1 Olika våtmarkstyper Med våtmarker avses flera olika naturtyper, alltifrån grunda vattenområden i sjöar och hav till myrar och sumpskogar. Våtmarkerna täcker grovt uppskattat mellan 20 och 25 pro- cent av Sveriges yta. Våtmarker inom strandområden och fuktiga trådlösa fast- marksområden har störst utbredning i regioner med flack terräng. Som exempel kan nämnas slättsjöar med anslutande våta strandområden i bl.a. Västergötland, Östergötland, När- ke, Västmanland och Uppland. I Västerbotten och Norrbot- ten förekommer omfattande, successivt torrare våtmarker längs flacka kustavsnitt. Vidsträckta översvämningsmarker i anslutning till vattendrag finns t.ex. längs Lagan och Emån i Småland, på åslätterna i Mälarlandskapen, samt längs Kla- rälven, Västerdalälven, Kalix och Torne älvar. Översväm- ningar av flodslätternas låglänta delar är i dessa områden vanliga under högvatten. Fuktiga, öppna områden med va- rierande vattenstånd förekommer som vätar och bleketräsk på Ölands och Gotlands flacka kalkstensmarker. Den sam- manlagda arealen översvämningsmarker uppgår till några procent av landets yta. Den totala myrarealen är ca 12 procent av landets yta. Huvuddelen av myrarna har ett torvdjup på mer än 30 cm. Den största myrfrekvensen finns i västra Götaland och i

Lagg

Mosserand /

Mosseplan /

En högmosses uppbyggnad

Mossen har från början bildats genom igenväxning av en sjö. Leran på sjöns botten avlagrades i samband med inlandsisens avsmältning. På den näringsrika lerbottnen avsattes gyttja. Sjön växte igen. Vasstorv och kärr- torv bildades. Genom torvtillväxt på höjden kom efter hand allt större delar av kärret att avstängas från inflytande av vatten från fastmarken. Tillförseln av näring från sidorna blev blockerad. Nya växter med andra näringskrav än kärrvegetationen, främst vitmossor, vandrade in på my- ren, varigenom en mosse bildades. Utvecklingsförloppet är typiskt för mossar i södra Sverige och upp till Norrlandsgränsen.

Vid torvtäkt är det främst mossetorven som utnyttjas. Låghumifierad torv (torv av låg nedbrytningsgrad) finns normalt i de övre delarna av mossen och används främst som jordförbättringsmedel. Den höghumifierade tor- ven i mossens mellersta och nedre delar är användbar som bränsletorv. Återstoden av mossen efter torvtäkt kan t.ex. användas som odlingsunder- lag för endera jordbruk, skogsbruk eller energiskogsodling beroende på mineraljordsunderlaget. Mossen kan användas för odling även utan före- gående täkt, främst skogsbruk och energiskogsodling.

Svealand samt i Norrland norr och väster om norrlandsgrän- sen (gränsen mellan det mellansvenska låglandet och den höglänta kuperade norrlandsterrängen). Utredningen av oli- ka myrtyper framgår avftg. 1:10.

Utbredningen av sumpskogar följer i stort sett samma mönster som myrarna. Skogsvåxten på de våta markerna minskar av huvudsakligen klimatiska skäl från söder mot norr och från kustområden mot höglandsområden. Den sam- manlagda arealen sumpskog är några få procent av landets yta.

Fig. l:9 visar fördelningen av myrar och sumpskogar. Torvmarksarealen ökar i stort sett från söder mot norr och från öster mot väster, vilket främst beror på klimatförhållan- den. Den produktiva torvmarken ökar från norr mot söder och från väster mot öster.

1.4.2 Våtmarkernas användning Vissa våtmarker är i huvudsak orörda av människan. Myrar äri opåverkat tillstånd som regel mycket stabila ekosystem. Myrvegetationen är mer omväxlande än växtligheten på fast mark. möjlighen med undantag av stränder och fjäll. Våtmar- ker i anslutning till stränder vid kuster med snabb landhöj- ning såsom t.ex. norrlandkusten. genomgår en snabb utveck- ling från vattenstrand till landstrand. Vissa våtmarker är präglade av människan genom slåtter och boskapsdrift. Des- sa ekosystem hölls i viss jämvikt så länge slåtter och bete pågick men därefter har en snabb förbuskning skett. Många djurarter är hänvisade till våtmarksområden för sin existens. Det gäller ett betydande antal fågelarter och ett flertal däggdjur och groddjur. Till dessa kommer en an mängd insektsarter och andra ryggradslösa djur. Våtmarker- na fyller för dessa en rad livsnödvändiga funktioner, exem- pelvis som häckningsplats, spelplats och områden där djuren söker näring. Våtmarkerna har använts på ett flertal olika sätt av män- niskan. Behovet av ökad livsmedelsproduktion efter 1800-ta- lets mitt medförde omfattande sjösänkningar, invallningar och dikningar av kärr, fuktängar och mossar. När torv drä— neras och förmultning kommer i gång sjunker torvmarken. Om den i fortsättningen kan brukas som åker beror väsentli- gen på mineraljordsunderlaget. I vissa gyttjeleror, t.ex. på Närkeslätten, förekommer hög halt svavel, vilket medför försurning av mark och vatten. Många'sänkta sjöar och torv— marker har efter en tids odling övergetts och vuxit igen till kärr med buskage av vide, björk, al etc. Där grunden är god har högproduktiv åkermark eller skogsmark blivit resultat av torrläggningen. Exempel på sådana områden finns framför

Figur119. Arealen torvmarker i Sverige utanför fjällen.

Produktiv torvmark har en skogstillväxt som är minst en skogskubikmeter per hektar och år. Med impediment avses övrig torvmark. Som torvmark räknas här endast mark med ett torvdjup på minst 30 cm.

. areal produktiv torvmark

, summan av arealen produktiv ©torvmark och arealen impedi- ment

Källa: Riksskogstaxeringen.

Figur 1:10. Utbredningen av olika myrty— per.

Figuren visar vilken myrtyp som domine- rar inom olika delar av landet. Myrfre- kvensen varierar starkt mellan olika delar av landet.

I norra Skåne, östra Halland och västra Småland täcks landytan till omkring hälf- ten av torv, huvudsakligen i högmossar. | de fuktigaste trakterna med en årsne- derbörd som överstiger 800 mm per år utbreder sig terrängtäckande myrar över näringsfattig morän. Högmossar före—

kommer i princip bara nedanför Norr- landsgränsen, norrut så långt som till Norrbotten.

Längs kusterna i östra Sydsverige domi— nerar igenväxningsmyrar, huvudsakligen utbildade som kärr och skogsmossar. Myrarealen är här genomgående betyd- ligt lägre än i västra och norra Sveriges fuktigare inlandsområden.

Från Bergslagen och norrut är myrarna vanligen flackare och grundare. Norr om Värmland—Västmanland utgörs myrar- na väsentligen av blandmyrar. Mycket vidsträckta myrkomplex utbreder sig i den höglänta terrängen mellan Klarälven och Österdalälven, där flack topografi och fuktigt klimat gynnar försumpning. Över vidsträckta områden är här mer än hälften av landytan täckt av torvavlag- ringar.

. Stora myromräden av skiftande karaktär utbreder sig norr om Storsjön i Jämtland samt i södra, mellersta och norra Lapp— land öster om fjällkedjan. Längst i norr där vinterklimatet är särskilt strängt ut- breder sig myrar med kullar av uppfrusen torv (palsmyrar).

Källa: Atlas över Sverige, blad 41—42.

allt i Skåne, Västergötland. Östergötland och Mälarlandska- pen där utbredda lerjordar på flacka våtmarksbäcken finns. Där är torvmarksarealen numera låg.

Under 1970-talet har ökad efterfrågan på jordbruksmark medfört ökad dränering av våtmarker. Invallningsföretag är aktuella i Skåne och Vänerlandskapen. Dikning av sumpsko- gar och myrar, främst kärr, för att främja skogsproduktionen har tilltagit sedan 1950-talet. I vissa delar av mellersta och södra Sverige håller våtmarkerna på att helt försvinna genom ett intensifierat markutnyttjande. Omkring år 1960 låg ca 400 000 hektar odlad mark på organiska jordarter. Av dessa låg närmare 200 000 hektar på torvjord.

Mosstorv kan utnyttjas som torvströ. Efter tillsats av sand och en del mineralnäringsämnen används torv i växthus för att odla i. Torv används även som jordförbättringsmedel i trädgårdar. Efterfrågan på svensk torv kan komma att öka från länder utan eller med begränsade egna mosstorvtillgång- ar.

Som energikälla har torven åter kommit att uppmärksam- mas under senare år. Mosstorven har låg askhalt och kan därför utan större svårigheter förbrännas i stora värmepan- nor. Torvtäkt för energiproduktion i kraftvärmeverk kan komma att ske i områden där det finns stora lättillgängliga torvmarker med för brytning tillräckig torvtjocklek. Förut- sättningarna att använda torv för energiproduktion behand- las närmare i kap. 6 i del II.

På sikt kan energiskogsodling tänkas bli aktuell på våtmar- ker. Marker som kan vara intressanta för energiskogsodling är bl.a. fuktiga eller våta, näringsrika marker. Vissa förutsätt- ningar för odling av energiskog behandlas närmare 1 kap. 6 i del II.

Skilda anspråk på våtmarkerna kan vara mer eller mindre förenliga. Täktanspråk kan vara lättare att förena med andra anspråk om utnyttjandet exempelvis sker i form av flersteg- sutnyttjande. Exempel är användning av den ytliga torven till jordförbättring, torven därunder till bränsle. Den nya mark- yta som därigenom skapas kan sedan utnyttas för jordbruk, skogsbruk eller eventuell energiskogsodling.

Våtmarkerna har som utjämnande vattenmagasin betydel- se för vattenbalansen både lokalt och regionalt. Detta märks i regioner där torvmarker och sjöar har torrlagts för jord- bruksändamål och där nederbördsvariationerna är stora, t.ex. i östra och sydöstra Sverige. Svåra översvämningar i vissa områden är delvis beroende på nedsatt magasinerings- kapaciptet till följd av utdikningar. Som exempel kan näm- nas Mälardalen och Emådalen i östra Småland.

Dikning av våtmarker kan genom tillförseln av olika äm-

nen inverka kraftigt på vattenkvalitén nedströms i ifrågava— rande vattendrag. Särskilt i samband med snösmältning och häftiga regn kan erosion leda till grumling, vilket inverkar negativt på användning för fiske, bad m.m. Beskogning jäm- nar ut och minskar avrinning dels genom att bladmassa och grenverk tar _upp en del av nederbörden, dels genom att vatten sugs upp ur marken. Områden i anslutning till dik- ningsföretag kan få sänkt grundvattenstånd, särskilt i lätta genomsläppliga jordarter. Mossar har lägre vattenmagasine- rade förmåga än kärr och sumpskog, varför dikning av mos- sar medför mer begränsad sänkning av grundvattnet än dik— ning av kärr och sumpskog.

Naturvårdsverket har regeringens uppdrag att genomföra en översiktlig inventering från naturvårdssynpunkt av de svenska våtmarkerna samt att i samarbete med övriga statliga myndigheter utarbeta en plan för en fortsatt inventering av våtmarkerna. Syftet med inventeringen är att ge ytterligare kunskap om landets våtmarker, deras naturvärden och bety- delse, bl.a. med hänsyn till intresset av en långsiktig hushåll- ning med den naturresurs som våtmarkerna utgör.

1.5. Sötvatten

1.5.1 Vattnet i naturen A vrinm'ngsområden Sverige kan indelas i ett antal avrinningsområden. som av- gränsas från varandra genom vattendelare, dvs. berg eller andra höjdsträckningar. Nederbörd som faller innanför vat- tendelaren förs via ytliga och underjordiska dräneringssy- stem till det vattendrag som avvattnar hela området. Flodom- råde kallas det avrinningsområde eller den grupp av avrin- ningsområden som når fram till havet. Sverige består av totalt ca 130 flodområden, se separatkarta 2. Flertalet ligger helt inom landets gränser, men några går in i Finland, t.ex. Torne älv, och i Norge, t.ex. Klarälven. Genom mänsklig verksamhet avleds vatten från vatten- drag, sjöar och grundvattenförande lager för vattenförsörj- ning avrsamhällen och industrier och för bevattning. Männi- skan påverkar också det naturliga systemet genom olika an- läggningar för vattenkraftproduktion, sjöfart, fiske och re- kreation eller för att omforma flödets säsongsvariationer. Även utsläpp och förändrad markanvändning kan medföra betydande inverkan på vattnets flöde och beskaffenhet. Re- sultatet av alla ingrepp i den naturliga vattenpassagen genom ett avrinningsområde visar sig i det vattendrag som avvattnar området. Den grundläggande enheten för vattenplanering blir därför naturligen det enskilda avrinningsområdet.

ton/år, km2

% odlad mark

Figur 1:11. Samband mellan utlakning och uppodlad mark.

Figuren visar förändringar av urlakning- en av ett par vanliga ämnen i marken inom Verkaåns avrinningsområde i Stockholms län. Trots att beräkningarna inte innefattar konstgödselhanteringen framgår att tillförseln av vissa ämnen till vattendrag och sjöar ökar mycket mer kant med andelen odlad jord.

Ca = kalcium

SO,= svavel i form av sulfater

K = kalium

NO,-N = kväve i form av nitrater

Källa: Falkenmark M, Vatten. Resurser — anspråk — problem. Ett försök till hydro- logisk helhetssyn, Ds Jo 1979z8.

Några begrepp beträffande vatten

Vattenresurs Begreppet vattenresurs kan delas upp i vattentillgång och vattenföre- komst.

Vattentillgång Vattentillgång betecknar en strömningsresurs där takten i förnyelsen eller flödet är den centrala egenskapen även om vattnets beskaffenhet har viss betydelse.

Vattenförekomst Vattenförekomst betecknar den platsbundna vattenresursen i vilken främst vattenbeskaffenheten är av intresse även om kvantitativa egenskaper har betydelse.

Vattenföring I framställningen relateras anspråken ofta till vattentillgången som beskrivs med uppgifter om flödet i vattendragen eller i grundvatten- förande formationer och uttrycks i volym per tidsenhet, vanligen m3/sek. För att kunna beskriva de stora variationer som finns i svenska vattendrag utnyttjas begreppen medelvattenföring — den volym vatten som genomsnittligt under flera år passar en viss punkt — och lågvattenföring — den genomsnittligt lägsta vattenföringen vid en viss punkt under de torraste perioderna under flera år.

Vattnets beskaffenhet

Vattnets mycket goda lösningsförmåga ger det stor betydelse som transportör av olika substanser. Den kemiska samman- sättningen är resultatet av den samverkan som sker mellan det cirkulerade vattnet och den omgivning det passerat. Ne- derbörd, markvatten, grundvatten och ytvatten har därför som regel olika sammansättning. Vattnets kemiska samman- sättning varierar också från område till område. Vidare före- kommer såväl säsongsvariationer som variationer från år till år.

Vid västkusten är koncentrationerna av havssalter, som natrium och klorid, i nederbörden höga men avtar med ökan- de avstånd från kusten. Höga halter av försurande ämnen, som sulfat och kväveföreningar, finns i nederbörden i södra och västra Sverige.

När nederbörden tränger ned i marken ändras vattnets kemiska sammansättning främst genom utlakning av olika ämnen. Vattnets innehåll av oorganiska salter visar tydliga regionala skillnader, vilka främst är geologiskt betingade. Organiska ämnen härrör främst från multnande växtdelar från avrinningsområdets skogs- och myrmarker. Dessa äm- nen kan ha en begränsande effekt på möjligheterna att an- vända vattnet. I vattnet ingår även närsalterna kväve och fosfor som har betydelse som näringsämnen för den biologis- ka produktionen. Från markens kväveförråd, som byggs upp både genom att atmosfäriskt kväve tas upp av vegetationen och genom det direkta tillskottet från nederbörden, utlakas kväve. Det fosfor som naturligt finns i vattendragen härrör till större delen från mineralvittring. Ansenliga mängder kvä- ve och fosfor tillförs vidare genom handelsgödsel. Detta be- handlas närmare i kap. 2 i rapportens del II och i kap. 12 i dell. Utlakningen av olika ämnen har studerats i ett område sammansatt av skogsbygd och jordbruksområden på lerslät- ter. Fig. 1:11 visar att utlakningen av flera viktiga ämnena ökar med arealen odlad mark. Detta är tydligast för kalcium och sulfat.

Begreppet vattenkvalitet nyttjas för att beteckna vattnets lämplighet för en bestämd typ av användning. Till flertalet användningar är speciella önskemål i fråga om vattnets fysi- kaliska, kemiska och biologiska beskaffenhet knutna. Ge- nom en kvalitetsbeskrivning kan anges villkor för en viss användning t.ex. för drickvatten och för bad. I vissa fall har riktvärden angetts för olika användningar. För bad och dricksvatten finns sådana riktvärden. I vissa fall anges för- oreningsgraden som ett mått på ”allmän påverkan” av vatt- net. Bedömningen utgår härvid från i vad mån vattenbeskaf— fenheten i ett visst område avviker från vad man betraktar som den för området naturliga.

1.5.2 Vattenresurser Vattnets fördelning över landet Vattencirkulationen genom svenskt territorium är en länk i ett globalt kretslopp. Svenskt luftrum mottar totalt ca 2 500 km3 vatten per år (fig. 1:2). Den nederbörd som faller över landet i form av regn eller snö motsvarar 325 km3 per år eller ca 13 procent av denna vattenmängd. En stor del av neder- börden kommer med lågtryckspassager från väst och sydväst, vilket ger högre nederbörd i västra än i östra Sverige. Den maximala tillgången på vatten i Sverige som kan utnyttjas för uttag för olika ändamål motsvarar ca 175 kaår. Häri är inräknat merparten av grundvattenflödet, ca 20-40 kaår, som på grund av sin höga kvalitet utgör en eftertraktad re- surs.

Figur. 1:12. Lågvattenföring mindre än Sma/sekund.

Lågvattenföringen bestämmer storle- ken på utnyttjandet av vattenresurserna. Lågvattenföringen inträffar i Syd- och Mellansverige under sommarhalvåret då anspråken är störst.

. ( 2 mil/sekund 2—5 m3/sekund

Källa: Falkenmark M, Vatten. Resurser- anspråk-problem. Ett försök till hydrolo- gisk helhetssyn, Ds Jo 197928.

120—__|

100-

70—

20-

JFMAMJJASONDÅr

Figur 1:13. Avrinningens variation under året.

Figuren visar avrinningen vid Edebäck i Värmland. Procenttalen anger hur stor sannolikheten är för att en viss avrinning skall förekomma.

1 % 10% 50% 90% 99%

Källa: Falkenmark M, Vatten. Resurser— anspråk—problem. Ett försök till hydrolo- gisk helhetssyn, Ds Jo 1979:8.

Sverige är gynnat i vattenförsörjningshänseende. Detta be- ror mer på liten befolkning än på stor avrinning. Nederbör- den ger efter avdunstning en avrinning som i genomsnitt motsvarar ca 20 000 m3 vatten per person och år. Vattentill- gången varierar emellertid starkt mellan olika delar av lan- det. Vattenfördelningen över landet är nämligen omvänd mot befolkningsfördelningen. I Svealand och Götaland mot- svarar relativa tillgången ca 9 000 m3 per person och år, vilket är jämförbart med förhållandena i vissa delar av europeiska kontinenten. Årstidsfördelningen av vattentillgångarna är i södra Sverige ofördelaktig jämfört med vattenbehovet. Vat- tenföringen i vattendragen är där låg under sommaren då vattenbehovet är störst.

Vattendrag

I de norra delarna av landet är avrinningsområdena stora och avrinningen hög. Älvarna är därför vattenrika. Vattendragen i södra Sverige, med undantag för Göta älv, har däremot i allmänhet ganska små avrinningsområden och liten avrin- ning. Göta älv som är vattenrikast av alla de svenska vatten— dragen, avvattnar ett stort område som sträcker sig från käll- flödena i Norge och västra Jämtlandsfjällen ner till utloppet i Göteborg.

Vattenföringens säsongsvariationer är betydande. De be- stäms i första hand av säsongsvariationerna i nederbörden och magasineringsmöjligheterna. Vinternederbörden avrin- ner snabbt under snösmältningsperioden. I områden som har många stora vattendrag eller är sjörika är magasineringsmöj- ligheterna goda och vattenföringen mindre varierande. Grundvattenmagasinet är i stora delar av Sverige relativt litet och dess inflytande på vattenföringen är mindre än i många andra länder.

Säsongsvariationerna innebär att den säkra vattentillgång- en är betydligt lägre än medelvattentillgången. Fig. 1 :12 visar att lågvattenföringen i flertalet små vattendrag i Svealand och Götaland är mycket liten även under ett medelår. I fig. 1 :13 ges exempel på variationen av den naturliga avrinning- en, som bestämmer vattenföringen. Det är värdefullt om varaktigheten av en vattenföring kan förutsägas och hur ofta vissa extrema vattenföringar kan inträffa. Variationerna i vattenföringen är måttliga under lågvattentid men avsevärda under högvattentid. Detta är naturligt eftersom lågvattnet huvudsakligen utgörs av vatten från sjöar och grundvatten- magasin medan högvattenföringen huvudsakligen utgörs av smältvatten, vars avrinning beror av dels snötäckets storlek, dels vårvädrets karaktär. Variationerna är relativt sett störst där medelavrinningen är lägst, dvs., i landets tätare bebodda

södra och östra del. Detta medför i vissa fall vattenkonflikter under extrema år.

Enbart för kommunal vattenförsörjning, dvs. utan uttag för större industrier och bevattning, anses det behövas 400 liter/person och dygn (1/p.d). I många områden är medelvat- tentillgången för hela året högre än ca 20 000 l/p.d och un- derskrider inte i något område 4 000 l/p.d. Vattentillgången är därför betryggande allmänt sett. Däremot är den säkra vattentillgången under årets torraste månad mycket låg i vissa områden, t.ex. i Mälarregionen och västra Skåne. Låg- vattentillgången uppgår där under normalår inte till 800 1/p.d. Dessa områden måste därför betecknas som bristom- råden.

Vad gäller vattnets kemiska sammansättning finns de största halterna av t.ex. kalium och kalcium i rinnande vatten i lerslätternas vattendrag. Den låga vattenhastigheten hos vattendragen i dessa slättområden ger god tid för omfattande utlakning och vattnet blir näringsrikt (eutroft). I områden med svårvittrade mineral är utlakningen av olika ämnen mindre effektiv. Vattnet blir näringsfattigt. Å andra sidan kan sådana vatten innehålla betydande mängder löst substans, främst brunfärgade humusämnen. Skillnader i tillförseln av olika slags lösta ämnen till vattendragen leder till skillnader i vattnets innehåll av växtnäringsämnen som är grundläggan- de för den biologiska produktionen.

Förutom genom naturlig tillförsel av skilda ämnen tillförs vattendragen stora mängder avloppsvatten som påverkar vattnets sammansättning. Vissa översikter över förorening- spåverkan på rinnande vatten och sjöar redovisas i särskilt avsnitt.

Sjöar

Flertalet svenska sjöar är mycket små. Av de ca 100000 sjöarna med en yta över 1 ha är bara tre större än 1 000 km2, 27 större än 100 km2, 125 över 25 km2 och ca 3 900 över ] kmz. De svenska sjöarna är grunda sett i ett internationellt per- spektiv. Den djupaste sjön, Hornavan, är 222 m djup.

Sjörikedom och sjötyp varierar kraftigt regionalt sett. En småkuperad terräng som återfinns i urbergsområden har många småsjöar, t.ex i delar av Bohuslän, Dalsland och Ble- kinge. Slättlandskap, som exempelvis Skåne, Vikbolandet och Norrbottens inlandsslätter, är mer sjöfattiga.

Det mellansvenska låglandet domineras helt av de stora sjöarna Mälaren, Hjälmaren och Vänern. Regionen är i öv- rigt jämförelsevis sjöfattig. Lerslätterna saknar sålunda näs- tan helt sjöar. Även landets kustzon är sjöfattig, framför allt i södra Sverige. Gränsen mot sjörikare områden sammanfal-

Figur 1:14. Vattentillgång per invånare.

Vattentillgången avser förhållanden vid lågvattenföring och anges i liter/person och dygn. '

. ( 800 l/p.d.

_ 800—4 000 l/p.d.

D 4 OOO—8 000l/p.d.

. > 8 000 |/p.d.

:| uppgift saknas p.g.a. reglering

Källa: SMHI.

Figur 1:15. Vattenutbytets hastighet i några svenska sjöar.

Vattenutbytets hastighet i en sjö be- stäms av vattenomsättning och sjövo- lym. Många stora sjöar i norra Sverige byter vatten årligen, medan utbyteshas- tigheten i sjöar i södra Sverige är betyd- ligt långsammare. Linjerna ifiguren ang- er omsättningstiden i år.

Källa: Falkenmark M, Yttre vattenom- sättning i större svenska sjöar. Vatten 1975.

ler ibland med högsta kustlinjen, t.ex. i Halland, Blekinge, sydöstra Småland och delar av Bohuslän.

I kalkrika områden har skett en snabb igenväxning av sjöar. Detta gäller särskilt områdena med kalkbergarter t.ex. Storsjöområdet, Östgöta- och Närkeslätten, Öland, Gotland och Skåne men är vanligt även i områden dit kalken förts med inlandsisen, exempelvis i Uppland, Västergötland och Östergötland.

Sjövattnets egenskaper beror till stor del på hur snabbt vattnet byts ut i sjöarna. Vattenutbytets hastighet bestäms av relationen mellan sjövolym och vattenomsättningen. Många av de större sjöarna i landets norra del har så stor genom- strömning i relation till volymen att vattenmassan i genom- snitt bytes ut varje år eller t.o.m. oftare. De stora sjöarna i södra Sverige har däremot långsammare vattenutbyte. Till denna grupp hör Vänern (ca 9 år), Vättern (70 år), Mälaren (3 år), Hjälmaren (nära 4 år).

60 . HORNAVAN

10 är

& |— W 'ta '(; 10 V (,,

& 'n; . ronne TRÅSK W 50 40 . VÄT'ERN . KALLSJON / ts . VIRlHAURE *

5

se % "!.? .STORA LE . SILJAN 0 3 I I / 5 .. FLÅSJON . STORUMAN

VÄNERN 20 SKAGERN . STROMSVATI'NET osronsmn . 05 ”A* SOMMEN . MÄLAREN ", sr. LULEVATTEN en 567 0———> 0.25 f" . HJÄLMAREN . BOLMEN o 0 in 000 20 000 30 000 Årlig vattenomsättning (mm/år)

I sjöar med snabbt vattenutbyte får vattnet flodkaraktär genom att de för en sjö karaktäristiska biologiska processer- na inte nämnvärt hinner förändra vattenbeskaffenheten. ] sjöar med långsamt vattenutbyte däremot präglas vattenbe- skaffenheten i hög grad av de biologiska processerna i sjön. Långsamt vattenutbyte i en sjö medför också att inverkan av föroreningar som släpps ut i sjön kvarstår under lång tid. En del av föroreningarna blir dessutom kvar under ännu längre tid genom att de binds till sedimenten.

Påverkan på ytvatten Få vattendrag och sjöar är helt opåverkade. Även om inte något direkt ingrepp eller några direkta utsläpp har gjorts är vattnet ofta förorenat genom nedfall av luftburna förorening- ar. Effekterna av utsläpp till vatten är av många typer. Ifig. 1:16-1 :18 ges exempel på några typer.

I naturen förekommer kväve och fosfor normalt så spar- samt att de ofta blir begränsande faktorer för tillväxten av växter och djur. Utsläpp av dessa ämnen ökar tillgången på växtnäring i vattnet, vilket först leder till en ökning av exem- pelvis vassar och av plankton, vattnet blommar. Detta kan till en viss gräns vara positivt med tanke på näringstillgången för fisk, men leder vanligen till övergödsling av vattnen med igenväxning som följd. Hårdast drabbade av igenväxning är slättlandets sjöar och vattendrag, i synnerhet de som har låg vattenföring sommartid.

Tillgången på växtnäring och utsläpp av organiskt material innebär att mycket material skall brytas ned, vilket tar syre i anspråk. I områden med lite vatteni förhållande till utsläp- pen kan syrebrist uppkomma, till men för allt biologiskt liv. Vid syrebrist utlöses också bl.a. näringsämnen från bottnar- nas ytliga sedimentskikt. I svåra fall bildas svavelväte, vilket är giftigt för organismerna. Även i detta fall är påverkan tydligast i områden med vattendrag med liten vattenföring och få sjöar.

Till giftämnen räknas ett antal metaller, som t.ex. arsenik, kadmium och krom, men även vissa andra ämnen t.ex. fluo- rider och fenoler. Några heltäckande mätningar görs inte av förekomsten av dessa föroreningar, varför underlagsmateria- let är ojämt. Särskilt höga halter av vissa giftämnen eller förekomst av flera olika föroreningar återfinns i vattendrag i anslutning till industrier som hanterar dessa ämnen. Höga halter av giftämnen har medfört att vissa sjöar och vattendrag har svartlistats, dvs. förbud har utfärdats mot att sälja fisk från dessa vatten (se separatkarta 2). Problem med giftämnen i sjöar och vattendrag finns främst i slättområdena i Upp— land, Östergötland och Västergötland men även i hela Skåne,

Figur 1:16. Växtnäringstillgång i sjöar och vattendrag. Hög växtnäringstillgång medför en snab— bare igenväxning och situationer med syrebrist.

[:| näringsfattigt _ måttligt näringsrikt . näringsrikt

Källa: Användning av Sveriges naturtill- gångar, statens naturvårdsverk, PM 1120, 1978.

Figur 1:17. Områden med betydande ut- släpp av tungmetaller.

Uppgifter om utsläppa mängder av tung— metaller är ännu mycket ofullständiga. Områden med begränsade uppgifter och som belastas av andra typer av förore- ningar är Göta älv, Åtran, Klaraälvens nedre delar och områden kring Mälaren.

fler metaller (i mindre mängd)

. två metaller i stora mängder

_ minst tre metaller i stora mängder

Källa: Bearbetning av Översiktlig kart- läggning av landets vattentillgångar. Delrapport: Avloppsvatten, statens na- turvårdsverk, PM 828, 1977.

Figur 1:18. Syretäring i sjöar och vatten- drag.

Hög syretäring i vatten med svag syre- sättning ger syrebrist. Hög syretäring in— nebär att vattnet innehåller höga halter av organiska ämnen. Kartan grundar sig på mätningar av syretäringen. Inom om- råden med hög eller mycket hög syretä- ring är risken stor för negativ inverkan på många former av vattenutnyttjande.

Smycket låg — låg syretäring

måttlig syretäring

. hög syretäring _ mycket hög syretäring

Källa: Översiktlig kartläggning av landets vattentillgångar och vattenanvändning. Delrapport: Sjöar. Vattendrag, statens naturvårdsverk, PM 884, 1977.

på Öland och på Gotland. Förekomster av tungmetaller kring Vänern, Vättern och Mälaren förtjänar att uppmärksammas, då de kan påverka vattenkvaliteten och hindrar att det an- vänds som dricksvatten. Även vissa vattendrag är särskilt förorenade av tungmetaller t.ex. Viskan.

Grundvatten Grundvattenbildningen bestäms främst av meteorologiska förhållanden, marklutning, marklagrens genomsläpplighet och vegetationens vattenbehov. Den totala grundvattenbild- ningen i Sverige uppskattas till ca 20-40 km3 per år. Merpar- ten av grundvattnet rinner ut i vattendragen och ingår därför i flodavrinningen medan endast en obetydlig del förs direkt ut i havet.

De geologiska förhållandena i Sverige är ofördelaktiga för grundvattenmagasinering och utvinning av stora grundvat- tenmängder. Områden med olika geologiska förutsättningar för utvinning av jordgrundvatten visas ifig. ] :19.

Den största grundvattenmängden utgörs av jordgrundvat- ten från åsar och andra sand- och grusformationer. I stora delar av östra Mellansverige och södra Norrlands kustland förekommer rikligt med vattenförande rullstensåsar. I stora delar av södra och mellersta Sverige är förekomsten av grundvattenförande sand- och grusavlagringar ringa. Den dominerande jordarten morän är tät och svårgenomsläpplig för vatten. Eftersom också berggrunden är vattenfattig kan dessa områden betraktas som bristområden från grundvat- tensynpunkt.

Områden med olika geologiska förutsättningar för utvin- ning av berggrundsvatten visas i fig. 1:20. Berggrundvatten återfinns i urbergsområden enbart i bergets spricksystem. Allmänt gäller att vattentillgången i det svenska urberget är relativt liten. Vattentillgången är större i områden med sedi- mentär berggrund, framför allt vissa delar av Skåne, Got- land, Östergötland, Västergötland, Närke och Dalarna. Bäst är områden med porösa och sprickrika kalkstenar och sand- stenar, som kan magasinera och transportera stora vatten- mängder.

Figur 1:19. Grundvattentillgång i jordla- ger.

. mycket god

. mycket god — god D god — måttlig C] måttlig — ringa

_ kalfjällsområden m. m. (bedömningsunderlag saknas)

Källa: Översiktlig beskrivning av grund— vattentillgångar i Sverige, Sveriges geo- logiska undersökning, 1977.

Figur 1:20. Grundvattentillgång i berg.

. god — måttlig

. måttlig, ställvis ringa |__—) ringa, ställvis måttlig

fjällkedjans bergarter (bedöm- ningsunderlag saknas).

Källa: Översiktlig beskrivning av grund- vattentillgångar i Sverige, Sveriges geo- logiska undersökning, 1977.

Grundvattenståndet i jord och berg är föremål för naturli- ga, klimatiskt betingade variationer i form av dels säsongsva- riationer dels variationer från år till år. Även grundvattnets kemiska beskaffenhet kan påverkas av säsongvariationerna.

Tack vare de regelbundna mätningarna under de senaste 10 åren i samband med Internationella Hydrologiska Deka- den (IHD) har en bild börjat framträda också av långtidsva- riationerna i grundvattenståndet. En klar sänkning har iakt- tagits i östra Götaland och Svealand, betingade av avsevärda nederbördsunderskott under perioden i fråga. I delar av Norrland har konstaterats en höjning av grundvattenståndet. I övriga delar av landet föreligger ingen entydig utveckling.

Grundvatten kan ofta användas som dricksvatten utan nämnvärd behandling. I vissa områden har dock vattenbe- skaffenheten påverkats av berggrund och jordarter, vilket i vissa fall kan kräva åtgärder före användning. Under högsta kustlinjen förekommer ofta höga halter av klorider, som härrör från uttvättning av havssalter. Grundvatten i sand- och grusavlagringar, genom vilka vattnet passerar tämligen snabbt, kännetecknas av låga salthalter.

Mer än halva den mängd vatten som går till samhällenas vattenförsörjning utgörs av grundvatten. Nästan 80 % av landets kommunala vattenverksanläggningar utnyttjar grundvatten. Det totala grundvattenuttaget motsvarar endast några få procent av den samlade tillgången. Inom vissa om- råden är de nuvarande uttagen dock mycket stora i förhållan- de till den lokala tillgången och många grundvattentäkter anses otillräckliga i ett längre perspektiv. Det kan delvis bero på att inströmningsområdet är för litet i förhållande till utta- get (jmf. tabell 13).

Tabell l:3. Erforderligt inströmningsområde för olika grundvattenutvinning. Antagen grundvattenbildning är 100 mm/år.

Grundvatten- Erforderligt utvinning inströmnings- m3/ år område hekar Uttag till ett hushåll 600 0,6 (1-2 m3/d) Måttligt grundvattenuttag över 36 500 över 36 (över 100 m3/d) Stort grundvattenuttag över 365 000 över 360 (över 1 000 m3/d)

Källa: Falkenmark M: Vatten. Resurser—anspråk-problem. Ett försök till hydrolo- gisk helhetssyn Ds Jo 197918.

I vissa områden kan grundvattnet behöva skyddas särskilt t.ex. i form av skyddsområden där speciella restriktioner råder i fråga om sådana aktiviteter som kan utgöra ett hot mot grundvattnet. Inte bara området närmast vattentäkten kan behöva skyddas utan även det inströmningsområde där grundvattnet bildas. Kring tätorter som i större omfattning utnyttjar grundvatten för vattenförsörjning kan det vara an- geläget att inströmningsområdena kartläggs och beaktas i den fysiska planeringen.

Påverkan på grundvatten

Uttag av grundvatten genom pumpning ur brunnar innebär alltid en mer eller mindre påtaglig förändring eller störning av de naturliga förhållandena. Pumpningen leder till en lokal sänkning av grundvattenståndet. Stora grundvattenuttag kan leda till att källor sinar och angränsande våtmarker torkar ut.

Genom konstgjord infiltration kan grundvattenbildningen påverkas. Med konstgjord infiltration menas att ytvatten pumpas till ett sandområde genom vilket vattnet får sippra ned. Sanden fungerar därvid som ett reningsfilter. Ca en fjärdedel av samhällenas vattenförsörjning är baserad på den tekniken. Infiltrationsanläggriingen återverkar på omkring- liggande grundvatten så att grundvattenståndet höjs och va- riationsmönstren förändras.

Mark och vegetation utgör en nyckelzon i det hydrologiska kretsloppet, när det gäller grundvatten och avrinning. Därför medför som regel större ingrepp i eller förändringar av de naturliga förhållandena i mark och vegetation i inström- ningsområdena, t.ex. större kalhyggen, förändringar i grund- vattenbildningen.

Avsiktlig sänkning av grundvattenståndet sker inom jord- och skogsbruk i form av dränering av bl.a. våtmarker för att åstadkomma bättre odlingsmöjligheter. Dräneringen återver- kar på avdunstningen och därigenom i viss utsträckning även på grundvattenbildningen.

Eftersom grundvattnet normalt avrinner till sjöar och vat- tendrag regleras grundvattenståndet i vattendragens närhet av vattenståndet. Detta innebär att vattenregleringar återver- kar på grundvattnet i omgivningen.

Bebyggelse kan innebära kraftiga ingrepp i de hydrologis- ka förhållandena. Nederbördsvattnet hejdas av tak och oge- nomträngliga asfaltytor och avleds snabbt till dräneringssys- temet i stället för att bilda mark- och grundvatten. Med minskad infiltration följer givetvis minskad grundvattenbild- ning och därför på lång sikt ett sjunkande grundvattenstånd, vilket kan leda till sättningsskador.

miljarder ma/år

prognos 1965

.a -IA_ -/ ”

:c- prögnos 1976

Figur 1:22. Årligt vattenbehov. —- totala vattenbehovet —— industri

_— — samhälle

—— — bevattning

Källa: Vattenkris eller inte?, jordbruksde- partementet, 1977.

Nederbörd 325 km!/är

150 km3/år

[— Bevattnmgli

Avlednmgsanspräk 3 %

Kommunalt uttag

rlndustnuttag

Avrinning 175 km!/ar | | | = 100 % E] avlett vatten 97 % Utspad— nmgs — anspråk

Figur 1:21. Utnyttjande av Sveriges vattenresurser.

Källa: Falkenmark M, Vatten. Resurser — anspråk — problem. Ett försök till hydro-

logisk helhetssyn, Ds Jo 1979:8.

Tunnel- och bergrumsanläggningar innebär vanligen en dränering av kringliggande grundvattenmagasin till följd av att tunnel- och bergrumväggar inte utan mycket stora kost- nader kan göras helt täta.

Grundvattnet är bättre skyddat än ytvattnet från förore- ningar från markytan tack vare den filtrering, fastläggning och nedbrytning av föroreningar som äger rum i samband med vattnets passage främst genom det översta markskiktet. Inom sandjordsområden med intensivt jordbruk har dock nitrathalterna stigit till en så hög nivå att det måste betecknas som hälsovådligt (jmf. kap. 4 i rapportens dell).

1.5.3 Anspråk på vatten Av den totala vattentillgången, i huvudsak tillgänglig i form av flodavrinning, avleds för vattenförsörjning och bevattning sammanlagt inte mer än 2,7 procent,]ig. ] :21. Om merparten av detta vatten återgår till vattendragen som avloppsvatten och för sin utspädning antas ”kräva” ca 10 gånger så mycket vatten uppgår utspädningsanspråket till ca 34 km3 eller näs- tan 20 % av totala tillgången. Den totala vattenavledningen från ytvatten och grundvat- ten har ökat 14 gånger under det senaste århundradet och fyrfaldigats under de senaste 30 åren fig. 1:22. Skillnaden i utnyttjandet av olika vattendrag framgår av jig. 1:23 som visar regleringsgrad och uttagsgrad.

| | TOTALREGLERAT

(|Il:||)

(lrll) (||:u)

* Vänern»Göta älv

100

* Skellefte älv * Indalsälven * Ångermanälven

* Eskilstunaän

Ljungen-*

Ume alv * Dalälven * Kolbäcksån

I | | | I | *LUIe älv | | | | | | |

Ljusnan * Klarälven *VättermMotala ström La en * Mälaren—Norrström * g * Gavleån *Skräbeån *Emån

10

NATURLIGA FÖRHÅLLANDEN

Fas |__)

(|z|) (1111)

| l l !

*Prte alv |

| (nu) | | | |

Fyrisån Kävlingeån

0.1 1 10 * | o/ AVLEDNINGSGRAD 2 80 "

Figur 1:23. Vattenavledning och vattenreglering. Graden av vattenutnyttjande kan indelas i tre faser: ett skede med relativt orörda förhållanden (I), en period då större förändringar företas (||) samt ett skede få flodområdet närmast är totalreglerat (111). Som underlag för bedömningen och jämförelser av utnyttjandet kan användas grova mått på vattenavledningens omfattning resp. vattenregleringarna. Inget svenska vattendrag kan betecknas som totalreglerat, men många befinner sig i utvecklingsskedet.

Källa: Falkenmark M. Resurser-anspråk-problem. Ett försök till hydrologisk helhetssyn, Ds Jo 197928.

Vattenutnyttjandet per individ i tätorterna har trefaldigats under 1900-talet. Under 70-talet har emellertid en tydlig sta- bilisering inträtt vid ca 380 liter/person och dygn (1/p.d) uppdelat på främst hushåll 210 och tätortsindustri 68 samt allmänna ändamål. Vattenbehovet i glest befolkade områden äri runt tal 2001/p.d.

Några betydande framtida förändringar i den regionala fördelningen anses inte troliga. Dock kommer - eftersom befolkningsfördelningen är styrande - förbrukningen i tä- tortsregioner förmodligen att öka medan den i glesbygdsre- gioner kan förmodas avta. Urbaniseringen kan innebära en ökad individuell vattenanvändning. Det sammanlagda årliga vattenbehovet var i mitten på 1970-talet ca 950 miljoner m3. Svenska vatten- och avloppsverksföreningen bedömer mot- svarande vattenbehov år 2000 vara 1140 miljoner m3 dvs. en ökning med knappt 20 % (Vattenprognos 1975-2000, VAV P 30).

Industrin i tätorterna tar vanligen sitt vatten från kommu- nala vattensystemet och svarar för 18 % av hela uttaget i tätorterna. Industrier utanför tätorterna försörjs mestadels från egna ytvattentäkter. Industrins vattenförbrukning har undergått kraftiga förändringar. Från år 1930 ökade förbruk— ningen 5-6 gånger fram till 1960-talet då det uppgick till nära 4 kaår. Sedan dess har industrins vattenförbrukning mins- kat avsevärt.

I dagens jordbruk är det skillnader i vattentillförseln som förklarar större delen av avkastningsvariationerna från år till år. Typiskt för klimatet i stora delar av östra Sverige är en ofta utpräglad försommartorka. Vattenunderskottet i landets öst- ra delar skulle behöva täckas av en bevattning motsvarande en ökning av nederbörd av storleken 150-250 mm per år. Under torrår har hela landet vattenunderskott, vilket i Öster- sjöområdet kan uppgå till ca 350 mm per år. För att kompen- sera detta vattenunderskott kommer sannolikt antalet bevatt- ningsanläggningar och bevattningsarealer att öka. De senaste årens ökningstakt har varit hög. En fortsatt expansion i sam- ma takt skulle innebära att man år 1985 hade fördubblat kapaciteten ijämförelse med år 1975.

Figur 1:24. Bevattningsbehov uttryckt som nederbördsunderskott under vege- tationsperioden.

. ( 100 mm 100—200 mm 5200—300 mm _ > 300 mm

Källa: Falkenmark M, Vatten. Resurser— anspråk-problem. Ett försök till hydrolo- gisk helhetssyn, Ds Jo 197918.

Stora anspråk ställs på sjöar och vattendrag som mottagare av förorenat avloppsvatten. Områden med stora utsläpp av föroreningar (BS,, fosfor och metaller) i avloppsvatten finns främst utmed Norrlandskusten, kring storstadsområdena samt i Värmland och Bergslagen. Industrin svarar för de verkligt stora utsläppen främst BS7 och sannolikt också av metaller (se ng. 1:25). Graden av påverkan på vatten har redovisats i det föregående.

Utöver behandlade anspråk finns flera andra av stor bety- delse, t.ex. fiske, vattenkraft, naturvård och friluftsliv. Dessa behandlas i resp. verksamhetsavsnitt.

Figur 1:25. Utsläpp av BS,, fosfor och metaller.

Kartan anger områden med stora ut- släpp av BS,, fosfor och metaller eller med stora utsläpp av endera. Endast uppgifter om BS, är rikstäckande. För fosfor och i viss mån metaller finns stor brist på uppgifter om utsläppen.

. stora utsläpp

. måttligt stora utsläpp

Källa: Användning av Sveriges vattentill- gångar, statens naturvårdsverk PM 1120, 1978.

En arbetsgrupp knuten till bostadsdepartementet har under år 1978 redovisat rapporten Havet, Naturförhållanden och utnyttjande (Underlag för fortsatt fysisk riksplanering 1978:7) och till denna hörande delrapporter Marin geologi och oceanografi, Marin ekologi och sedimentologi, samt Marin verksamhet och anspråk på den marina miljön (Un- derlag för fortsatt fysisk riksplanering 1978:4, 5 och 6). Kom- pletterande material, rörande bl.a. tillförsel av föroreningar till havsområden, har sammanställts i rapporten Tillförsel av föroreningar och deras effekter på marina ekosystem (Under- lag för fortsatt fysisk riksplanering 197829). Underlagsmate- rialet till detta kapitel utgörs om inte annat anges av nämnda rapporter.

Under hösten 1978 har riksdagen beslutat att inrätta en delegation för samordning av havsresursverksamheten fr.o.m. den 1 januari 1979 (Prop. 1977/78:167, NU 1978/ 7922, rskr 1978/79:13). Riksdagen har är 1978 beslutat att utvidga den svenska territorialhavsbredden från fyra till tolv nautiska mil (12 964 meter). Beslutet gäller från och med den 1 juli 1979 (Prop. 1978/79:27, KU 1978/79:18, rskr 1978/ 79:94). De svenska havsområdenas indelning framgår av jig. 1:26.

1.6.1 Miljöförhållanden De svenska havsområdena är omgivna av industrialiserade länder, varifrån föroreningar i form av bl.a. närsalter, orga- nisk substans och miljögifter tillförs havet genom direkta utsläpp från samhällen och industrier samt indirekt via flo- derna. Under perioden 1969-1977 har den totala tillförseln av fosfor från Sverige minskat med drygt 20 % medan motsva— rande tillförsel av kväve har ökat med 10 %. Floderna har ökat sin andel i tillförseln under den aktuella perioden, medan en minskning kan konstateras för kommuner och industrier vid kusten. Den flodburna tillförseln av föroreningar orsakar den största belastningen på havsområdena. Av den flodbur- na belastningen svarar föroreningar från jord- och skogsbruk för en betydande del. Se fig. 1:27 - 1:29. Svenska havsområden skiljer sig vad gäller vattnets om- sättningshastighet, temperatur och salthalt. Vattnets omsätt- ningstid är för Bottenviken 3 år, Bottenhavet 6 år, Östersjön 30 år, Öresund några dagar, Kattegatt 2 månader och för Skagerrak ] år. Omsättningstiden påverkar bl.a. hur lång tid föroreningar stannar kvar i ett havsområde. Våra havsområden är kalla, varför de biologiska processerna sker relativt lång- samt. Vattnets temperatur påverkar även den hastighet med

fx- ( »,

SKÄLDERVIKEN

ÖRESUND

STORA SÅLT x

/

LAHOLMSBUKTEN :

..,/*

är;? 5

...—r..... m.

x

) H(QBtJKrEN / AQ,—Q/

/ .

x

”D | M BQTTEN T/' __VIKEN_/ /

. f / | ,/ Biy'röklubb |" i; ' 'RAKVARKEN

| / * .DF'

/ kx

x // 4 _

x », Ulvön , ,- * _ - / / / X?, 4 i Vänta litets grund

i ' | ____x___ _ , / | [V | ' BOWENHAVET x _ .- l | ' Finnprundet ' _ lillästra banken & Eggågrupd : (1 ÄVLEBUKTEN,x .,SKÅRQARDSHAVET ;». ' ÅLANpsnAj/Tyvåv" e'gåg 't . Md? q,, _ .

- 1 Landsort K / /_ , opparstenama

G/ts'ka santåönU . |

. / Sk1vorev| )

/

Avtal om kontinentalsockelns och fiske- zonens avgränsning följer den s k mittlin- jeprincipen, om inte annan gränslinje överenskommits.

— - —territorialhavsgränsen (12 nautiska mil)

_ _ _teoretisk gränslinje dragen enligt den s k mittlinjeprincipen

—gräns för havsområde

Källa: Havet — Naturförhållanden och utnyttjande, bostadsdepartementet. Un— derlag för fortsatt fysisk riksplanering 1978:7.

vilken föroreningar bryts ned och cirkulerar mellan vattnet, organismerna och sedimenten. Salthalten förändras från näs- tan helt oceaniska förhållanden i Skagerrak, över brackvat- tenförhållanden i Östersjön till nästan sötvattenförhållanden i Bottenviken. Organismernas känslighet för olika salthalt visar sig bl.a. i skillnaderi artantalet marina bottendjur som är nära 2 000 i norra Skagerrak och bara 150 i södra Öster- sjön. Se fig. 1:30. Skillnaden i salthalt mellan ytvatten och djupvatten är vidare avgörande för vattenutbytet mellan de båda vattenmassorna. I Östersjön där skillnaden är stor, för- hindras i hög grad detta vattenutbyte. I ytvattnet produceras syre och i djupvattnet förbrukas syre. Om vattenutbytet mel- lan de båda vattenmassorna är litet kan syrebrist uppkomma i djupvattnet. Därmed frigörs näringsämnen och miljögifter från sedimenten och kan på nytt föras in i de biologiska kretsloppen.

Kännetecknande för Östersjöområdets ekosystem är att växter och djur lever under starkt skiftande yttre betingelser. Antalet arter är lågt men de arter som finns är individrika, har låg specialiseringsgrad och stor anpassningsförmåga till va- riationer i den yttre miljön. Organismerna har därför sanno- likt en viss tolerans även mot föroreningar. Artfattigdomen gör emellertid att utslagningen av en art inte så lätt kan kompenseras av en annan, med liknande funktion.

Ekosystemen i Västerhavet, främst Skagerrak, känneteck- nas av stor artrikedom och förhållandevis litet antal individer per art. Arterna är ofta högt specialiserade med snäva tole- ransgränser för variationer i den yttre miljön. De enskilda arterna är därför sannolikt känsligare även för föroreningar än arterna i Östersjöområdet. Artrikedomen gör dock att utslagningen av en art lättare än i Östersjöområdet kan kom- penseras av en annan art med liknande funktion.

Bottniska viken tar emot ca 85 procent av de föroreningar som tillförs hela Östersjöområdet från Sverige. Utsläppen från kommunala reningsverk är relativt små ijämförelse med utsläppen från industrin. Tillförseln av organiskt material från industrier är störst till Bottenhavet eftersom mer än hälften av landets kustlokaliserade cellulosafiberindustrier ligger där. Floderna svarar för ca 90 % av fosforutsläppen till Bottenviken, medan även industrierna svarar för en betydan- de andel av sådana utsläpp till Bottenhavet (lig. 1:27 - 1 :29). Generellt gäller för Bottenviken och Bottenhavet att de svenska floderna har ökat sin andel av tillförseln av förore- ningar under åren 1969-77. Av de miljögifter som släpps ut är metallutsläppen sannolikt den största gruppen. De största utsläppen av metaller till ett enskilt havsområde redovisas för

kväve 5 fosfor

org. mtrl.

Bottenviken

Bottenhavet

Egentliga Östersjön

org. mtrl

.. 0 e .. .. : vave !— G) .. (I) :(U > fosfor

1 OOO—tal ton

Figur1:27. Tillförsel av organiskt mate- rial, kväve och fosfor till svenska havs— områden från Sverige 1977.

Tillförsel från Sverige av organiskt mate— rial, mått som kemisk syrgasförbrukning (COD) samt av kväve och fosfor från kommunala avloppsreningsverk, indu- strier och floder. Tillförsel från kommu- nala avloppsreningsverk och industrier avser direkt utsläpp i havsvatten. Antalet kommunala avloppsreningsverk är i Bottenviken 32 st motsvarande en anslutning på 175000 personekvivalen— ter (p.e.), i Bottenhavet 60 st motsvaran- de 445 000 p.e. i egentliga Östersjön 102 st motsvarande 1 880 000 p.e., i Öresund 8 st motsvarande 620 000 p.e., i Kattegatt 26 st motsvarande 1020 000 p.e. och i Skagerrak 33 st motsvarande 88 000 p.e. Den stora belastningen från industrier på Bottenhavet beror på att en stor del av den svenska träfiberindustrin ligger längs Bottenhavets kust.

_ kommuner . industri _ floder

Källa: Tillförsel av föroreningar och deras effekter på marina ekosystem bostads— departementet, Underlag för fortsatt fy- sisk riksplanering,1978:9.

Bottenviken. Utsläppen kommer främst från Rönnskärsver- ken vid Skellefteå. Särskilt stora är utsläppen av kadmium och arsenik. Bottenhavet tillförs stora kvicksilvermängder.

Effekterna av de utsläppta föroreningarna är starkt påver- kade bottensediment, utslagning av bottenorganismer i vid- sträckta områden utanför utsläppskällorna samt anrikning av miljögifter i havets växter och djur. Detta leder till försäm- rade förutsättningar för yrkes- och fritidsfisket. Den ökade belastningen av kväve kan tillsammans med fosforbelast- ningen leda till ökad biologisk produktion och därmed till ökad syreförbrukning i bottennära vatten i samband med nedbrytning av organiskt material. Som en följd av detta kan svavelväte bildas samt fosfor och tungmetaller utlösas från sedimenten i bottenområden som ligger i riskzonen för sva- velvätebildning. Se separatkarta 2.

Föroreningssituationen i Bottniska viken är inte lika all- varlig som i Östersjön vilket beror på flera förhållanden. Den snabbare vattenomsättningen i Bottenviken och Bottenhavet medför relativt korta uppehållstider för vatten och förore- ningar. Djupvattnen tillförs oftare nytt syrerikt vatten. Ut- bytet mellan yt- och djupvatten är större. Den lägre salthalten bidrar till att föroreningar i större utsträckning binds till fasta partiklar som sedimenterar. Detta medverkar till en minskad transport av föroreningar från kustzon till uthav, vilket är särskilt märkbart i skärgårdsområden. Faktorer som verkar försämrande på föroreningssituationen är bl.a. den låga tem- peraturen, som medför låg biologisk aktivitet och långsam nedbrytning av föroreningar. Under vår och höst bidrar san- nolikt temperaturskillnaden mellan kustområdenas och ut- havets vattenmassor till ett försämrat vattenutbyte. Därvid kan föroreningar ansamlas i kustområdena. Även under vin- tern kan sannolikt föroreningshalterna öka i kustzonen, ef- tersom isbeläggning minskar strömmarna och därmed ut- spädningen av föroreningar.

De industriella utsläppen från Sverige av organiskt mate- rial till Östersjön dominerar över de kommunala. De direkta kommunala utsläppen av kväve och fosfor är däremot, till skillnad från situationen i Bottniska viken, större än motsva- rande industriella. Floderna svarar emellertid för den största tillförseln. Det gäller särskilt kväve. Under perioden 1969-77 ökade kvävebelastningen på våra havsområden. Ökningen faller till största delen på Östersjön. (Sefig. 1:27-l :29). Stora kvicksilverutsläpp och utsläpp av andra metaller sker från bl.a. reningsverken i Stockholmsområdet. Metallindustri och cellulosaindustri svarar också för en stor del av metalltillför- seln. Östersjön får vidare ta emot stora utsläpp av fenol och

floder 1969 1977 C d) 7! 5 k 1969— 0 ommuner = 1977 : o en industrier floder ... 0.) > 2 : kommuner G) = o m industrier floder C :o "5 % kommuner =o industrier ., o > (0 € kommuner & (I) nu >

industrier

Figur 1:28 Källornas andel i tillförseln av kväve och fosfor till våra havsområden.

Jämförelsen gäller åren 1969 och 1977. För Västerhavet finns inte jämförbara mätvärden från 1969, vad avser kommu- ner och industrier. För floder redovisas därför tillförseln till Västerhavet även i ton/år för 1969 och 1977,

Fosfor Kväve ton/år ton/år 1969 1180 27500 1977 1050 35200

Vattenvårdsåtgärderna har under de se- naste årtiondet huvudsakligen koncent- rerats på en minskning av organiska ut- släpp och närsaltutsläpp, främst fosfor. Effekterna av olika vattenvärdsåtgärder är minskade utsläpp från kommuner och ' industrier. Det är emellertid uppenbart . att den tilltagande kvävegödslingen un- . der de senaste årtiondena visar sig iden ökade kvävebelastningen på våra sydli— gaste havsområden.

:] fosfor

_ kväve

KällazTiIIförselavföroreningaroch deras effekter på marina ekosystem, bostads— departementet, Underlag för fortsatt fy- sisk riksplanerin9197819.

cyanid från metallindustri och kemisk industri. Tankfartyg, lastfartyg, färjor och fritidsbåtar släpper uppskattningsvis ut mellan 30 000 — 60 000 ton olja varje år i Östersjöområdet. Huvuddelen av dessa utsläpp sker i Östersjön.

1 Östersjön finns högre halter av miljögifter i växter och djur än i organismer i andra svenska havsområden. Koncen— trationen av miljögifter är störst i kustzonerna men förhöjda gifthalter kan spåras i sediment och organismer i hela Öster- sjön. En viss minskning har registrerats för DDT-halterna i organismerna. Däremot har PCB-halterna inte visat någon tendens att sjunka. Säl har så höga gifthalter att artens exis- tens är hotad. Fisk från vissa områden får inte saluföras på grund av för höga gifthalter. Det råder t.ex. förbud mot att sälja fisklever från torsk fångad i hela Östersjöområdet. Mängden av olja som lösts i vatten har ökat under senare år. I närheten av stora industrier kan oljehalten i vattnet vara mycket hög. Effekten av ökad tillgång på näringsämnen är ökad algproduktion i ytvattnet och försämrad syresituation i bottennära vatten. 1 strandområden breder vassar ut sig och i vissa skärgårdsområden är den för Östersjöns ekosystem så viktiga blåstången på väg att försvinna. 1 djupvattnen, främst kring Gotland, men även på vissa andra platser förekommer ofta syrebrist med åtföljande utbredning av svavelväte på botten och därmed sammanhängande spridning av närsalter och miljögifter. Utbredningen av bottnar med svavelväte kan indirekt förvärras av den ökade kvävetillförseln. Den ansträngda miljösituationen i Östersjön beror på flera faktorer. Vattenutbytet med Västerhavet och därmed tillför- seln av syrerikt vatten begränsas av de grunda och smala passagerna genom de danska sunden och Öresund. (Se fig. 1 :30). Den stora skillnaden i salthalt mellan yt- och djupvat- ten försvårar ett utbyte av syre mellan de båda vattenmassor- na. Den låga salthalten medverkar vidare, liksom i Bottniska viken, till en minskad transport av föroreningar från kustzon till uthav. Vattenomsättningen är mycket långsam (ca 30 år). Detta ger långa uppehållstider för såväl vatten som svårned- brytbara föroreningar. Den låga vattentemperaturen bidrar till en relativt låg biologisk aktivitet och långsam nedbrytning av miljögifter.

Föroreningar tillförs Västerhavet förutom från samhällen, industrier och vattendrag även från Östersjön via den Baltis- ka strömmen och från Nordsjön via den Jutska strömmen. (Se fg. 1 :30). De direkta kommunala utsläppen från Sverige av organiskt material, kväve och fosfor dominerar över mot- svarande industriella, vad avser fosfor även över den flod- burna tillförseln. (Se fig. 1:27—1:29). Av de svenska havsom-

kvicksilver kadmium bly krom fenol

olja arsenik cyanid

Bottenviken

kvicksilver fluorid

vinylklorid

Bottenhavet

kvicksilver

Östersjön

Västerhavet

fluorid vinylklorid

Figur 1:29. Utsläpp av metaller m m i vå- ra havsområden från Sverige 1977.

Utsläppen av metaller och vissa andra föroreningar från kommuner och indu- strier är i allmänhet dåligt kända. I många fall sker ingen redovisning av ut— släppta mängder. Analyser av tungmetaller och ibland av någon annan speciell förorening utförs endast vid ett fåtal kommunala renings- verk, huvudsakligen i områdena kring Stockholm, Göteborg och Malmö. De industriella utsläppens sammansätt- ning varierar kraftigt mellan olika verk-

samheter och är därför svåra att jämföra med belastning från vattendrag och av- loppsreningsverk. Analysmetoderna är inte enhetliga och används inte enhetligt inom branscherna.

m industri & kommun

Källa: Tillförsel av föroreningar och deras effekter på marina ekosystem, bostads- departementet, Underlag för fortsatt fy- sisk riksplanering 1978z9.

. ,. 358

i 160

rådena mottar Västerhavet de största utsläppen av både kvä- ve och fosfor. Andelen närsalter i tillförseln genom vatten- drag är större på västkusten än i Bottenviken. Under perio- den 1969-77 har den flodburna tillförseln av fosfor minskat något medan tillförseln av kväve har ökat. Effekterna av den ökade kvävetillförseln är sannolikt ökad biologisk produk- tion i kustnära områden samt vegetations- och faunaföränd- ringar. Stora utsläpp av organiskt material från industrier görs bl.a. av cellulosaindustri samt fisk- och konservindustri. Utsläpp av tungmetaller sker bl.a. från metallindustri, kemisk industri och cellulosaindustri. Stora utsläpp av fluorid sker i Öresund, där också stora utsläpp av bly och kadmium sker. Baltiska strömmen, som har lättare vatten än det övriga vatt- net i Kattegatt och Skagerrak, bidrar till ett försämrat vatten- utbyte mellan kust och uthav. Förhöjda halter av organiskt material, fosfor, kväve och miljögifter finns i sediment och organismer i första hand i kustnära områden. Halterna är dock generellt lägre än i Östersjöområdet. Lokalt, främst i skärgårdsområden och vikar, förekommer emellertid så höga gifthalter i fisk att förbud mot försäljning har införts.

Orsaken till den i relation till andra svenska havsområden bättre miljösituationen i Västerhavet är bl.a. att havsområde— nas vattenomsättning är hög, vilket medför en snabbare bort- transport av tillförda föroreningar än i Östersjön. thattnets medeltemperatur är högre än i Östersjön, vilket ger snabbare nedbrytning av föroreningar. Utbytet mellan yt- och djupvat- ten är genom de små salthaltsskillnaderna förhållandevis stort. Den höga salthalten bidrar vidare till att föroreningar i mindre utsträckning binds till fasta partiklar, vilket medver- kar till en ökad transport av föroreningar från kust till uthav. I Skagerrak och norra Kattegatt bidrar emellertid skärgår- darna till en bromsning av denna transport, varför halterna av miljögifter och närsalter i vatten och sediment här är större än i den södra delen av havsområdet, där skärgård saknas. I Västerhavets djupområden har ekosystemen hittills inte i samma utsträckning utsatts för syrebrist och därmed sam- manhängande spridning av föroreningar som ekosystemen i Östersjöområdets djupvatten. Den ökade tillförseln av kväve kan dock indirekt genom ökad tillväxt av organiskt material komma att påverka syresituationen främst i Kattegatts dju- pare områden där syrehalten tidvis redan är låg. Vidare kan förekomsten av flera cirkulationsströmmar i Skagerrak med- verka till ett försämrat vattenutbyte i havsområdet. Förore- ningar från Nordsjön förblir i sådant fall en längre tid i Skagerrak och kan föras vidare in i Östersjön.

Jutsk stiörnijnepru.» / ; c

”?

Figur 1:30. Strömförhållanden, saltha och antalet marina djurarter i våra omg" vande havsområden.

En motsols cirkulation råder i de flesta a våra havsområden både för yt och dju vatten. Övergången från nästan oceani ka förhållanden i Skagerrak till så go som utsötade förhållanden i Bottenvike kan följas i förändringen av salthalt oclj i antalet för blotta ögat synliga marint djurarter.

=> förenklad redovisning av ytström- mar

==>förenklad redovisning av djup- strömmar

ungefärlig linje för redovisad salt- halt angiven i promille.

Oantalet för blotta ögat synliga maj rina djurarter som finns *

Källa: Havet — Naturförhållanden och utnyttjande, bostadsdepartementet, Un- derlag för fortsatt fysisk riksplanering, 1978z7.

1.6.2 Anspråk från olika intressen De ökade föroreningarna och anspråken från olika verksam heter på att utnyttja kustområdena har medfört att den ma- rina naturvården och kulturminnesvården fått ökad betydelse. Naturvårdens intressen riktar sig mot vissa av biologiska eller geologiska skäl särskilt skyddsvärda marina miljöer. Genom naturvårdsverket pågår ett inventeringsarbete för att avgrän- sa s.k. marina reservat.| Skyddet av sådana miljöer kan till följd av vattnets transport av föroreningar innebära behov av åtgärder i hav och på land långt utanför det område som avses bli skyddat. Den marina kulturminnesvårdens intres- sen riktas i första hand mot vissa kustområden. Därutöver finns vissa kulturhistoriskt värdefulla miljöer innefattande såväl land- som vattenområden. Anspråk som innebär utsläpp av föroreningar till vatten medför krav på effektiva vattenvärdsåtgärder såväl vad avser utsläpp från kommuner, industrier och fartyg som tillförseln via floder. Detta kan i sin tur medföra krav på begränsning i användningen av vissa ämnen. Det gäller i första hand sådana ämnen, som har giftverkan samt sådana som kan orsaka en gödsling av våra havsområden. Genom att Norge och EG—staterna inrättat ekonomiska zoner, där det svenska fisket begränsats, har tyngdpunkten för fisket förskjutits till Östersjöområdet. Samtidigt har kust- fisket kommit att få ökad betydelse liksom intresset för odling av fisk och skaldjur. Fiskets anspråk gäller främst skydd av viktiga lek- och uppväxtområden i strandnära grundområ— den och på bankar samt skydd av vissa viktiga vandringsstråk för ål, lax och laxöring. Även viktiga fångsområden för vissa fiskarter och skaldjur är i behov av skydd. Odling av fisk och skaldjur ställer höga krav på vattnets kvalitet. I synnerhet skaldjursodlingar är känsliga för föroreningar även i mycket låga koncentrationer. Våra kust- och skärgårdsområden har fått ökad betydelse som rekreationsmiljö med möjligheter till naturupplevelser, bad, camping, segling och fiske. Friluftslivet ställer krav på anordningar av olika slag - småbåtshamnar, småbåtsleder, ankringsplatser, fiskevårdsområden, friluftsområden m.m. I vattenområden med stort antal motorbåtar sker en inte obe- tydlig spridning av miljögifter från giftiga bottenfärger och av oljeföroreningar. Det haVsanknutna friluftslivets utveck- ling har varit särskilt påtaglig i skärgårdsområdena där i flera fall konflikter mellan olika former av friluftsliv och med andra intressen har uppstått. 'Naturvårsverket hari publikationen Mari- Försvarets anspråk på skilda områden avser främst skydds- na reservat, SNV, PM 1194 redovisat ur ' " ' ' " '

naturvårdens synvinkel skyddsvärda om områden, kontrollområden, nskområden for mjlltaraskjut råden i svenska havsområden. fält och målplatser samt Vissa områden inom Vilka mllitara

Utvecklingen av sjöfarten har inneburit en ökad speciali- sering vad avser fartygstyper och hamnar. Överföring av godshanteringen från mindre till större hamnar har lett till större trafikintensitet i vissa farleder samtidigt som andra försvunnit. Sjöfarten har anspråk på bättre framkomlighet i farleder och ökad Sjösäkerhet i dessa. Detta kan kräva trafi- kövervakning, trafikreglering och trafikseparering i särskilt tättrafikerade kust- och uthavsområden.

Anläggningsverksamheti form av utfyllnader, byggande av fyrar, hamnar, broar, undervattenstunnlar, rörledningar för avloppsutsläpp, olja och naturgas samt nedläggning av el- och telekablar, har genom den havstekniska utvecklingen ökat i omfattning. Anläggningsverksamhet som berör kust- nära områden kan medföra bestående skador på den marina miljön, t.ex. på lek- och uppväxtområden för fisk. I framtiden kan anläggning av sjöterminaler och hamnanläggningar längre ut från kustområdena medföra nya problem.

Intresset för marin prospektering av malm, olja samt sand och grus har ökat under senare år. Utvinning av mineralråva- ror sker dock för närvarande bara vad gäller sand och grus. Intresset för utvinning av kvalitetssand riktas i första hand mot sandbottnar i strandnära områden och vissa grundom- råden i uthavet. Sand- och grus för utfyllnad kan ha lägre kvalitet och anspråken på utvinning riktas i första hand mot förekomster så nära det aktuella utfyllnadsföretaget som möjligt. Industriverkets grusutredning avses ge underlag för bedömning av förekomsternas storlek och kvalitet.

I framtiden kan anläggningar för energiutvinning i havet eventuellt bli aktuella t.ex. anläggningar för vind- och våg- energi, saltgradientenergi och marin biomassa. Eventuella sådana anläggningar kan antas bli lokaliserade till i första hand kustnära områden.

1.6.3 Anspråk på olika havsområden I det följande sammanfattas de anspråk som riktas mot skilda havsområden. Behoven av planering av dessa områden be- handlas i rapportens del I, kap. 11.

Bottniska viken

Marina miljöer av särskilt intresse för naturvården är Gräsö- Singöområdet i Ålands hav, Gävlebukten, Lövgrundet- Eggegrund-Gråskälsbådan-Skälstenarna, Trysundaområdet utanför Höga kusten, Ångermanälvens mynningsområde, Ullångerfjärden och Ulvödjupet i Bottenhavet samt Hapa- randaskärgården i Bottenviken.

I Ålands hav och Bottenhavet finns kulturhistoriskt intres- santa fartygsförlisningar registrerade längs hela kusten. I Bottenviken än antalet registreringar litet.

Bottniska vikens kustområden är viktiga lek- och uppväxt- områden för bl.a. sill, gädda och siklöja. Kustområdena är dessutom viktiga vandringsstråk för ål, havsöring och lax. I uthavet är Västra Banken och området kring Vänta litets grund viktiga lek- och uppväxtområden för sill. Viktiga fångsområden för strömming i Bottenhavet är Västra Ban- ken, Finngrundet, Sylen och Eystrasaltbanken samt Vänta litets grund och ett område utanför Skagsudde.

Viktiga områden för friluftsliv är Gräsö-Singöområdet i Ålands hav, Lövstabukten och Höga Kustenområdet i Bot- tenhavet samt Norrbottens skärgårdsområde i Bottenviken. Höga kustenområdet tillhör de s.k. obrutna kustområdena. Den genomgående småbåtstrafiken är under sommaren myc- ket omfattande i Ålands hav och södra Bottenhavet.

Försvarets intressen omfattar två skyddsområden i Ålands

Figurl:31.0mråden med motstående __ _. _ _, . intresseniBottniska viken. hav utanfor Norrtälje och Osthammar, ett i Bottenhavet

utanför Härnösand samt ett i Bottenviken utanför Luleå.

1 Upplands skärgårdar 2 Gävlebukten Därutöver finns ett flertal riskområden för skjutfält och mål- 3 Hamrångefjärden 4 Höga kusten platser. _ 5Husumområdet Tättrafikerade farleder finns in mot Gävle, Söderhamn, ”omskafsom'adet Hudiksvall, Sundsvall, Härnösand, Umeå, Skellefteå, Piteå

7 Norrbottens skärgårdsområde . __ och Luleå. Av intresse är darutover tungtrafikstråken och de Källa: Havet — Naturförhållanden och

utnyttjande, bostadsdepartementet, Un_ livligt trafikerade farlederna genom Ålands hav och Norra derlag för fortsatt fysisk riksplanering, kvarken. Ur sjöfartens synvinkel är bogsering av timmersläp 197827" ett speciellt sjösäkerhetsproblem i Bottniska viken.

Av intresse för prospektering är i första hand de sand- och grusförekomster som finns i södra Bottenhavet. Även sand- och grusförekomster i Norrbottens skärgård kan vara av intresse för prospektering. I Skelleftefältets antagna fortsätt— ning i Bottenviken pågår prospektering efter sulfidmalm. Prospektering efter sällsynta jordartsmineral i området mel- lan Sundsvall och Nordmaling kan möjligen bli av intresse i framtiden.

I Bottniska viken utgör den kraftiga landhöjningen ett särskilt problem i främst grunda kustområden, vilket är av betydelse för bl.a. vissa former av anläggningsverksamhet.

I Norrbottens skärgårdsområde finns många intressen re- presenterade. (Se fig. 1:31). Motsättningar föreligger mellan fiske och utsläpp av föroreningar samt mellan yrkesfiske och fritidsfiske. Även i Gävlebukten, Harmångersfjärden, utan- för Husum och i Rönnskärsområdet föreligger konflikter mellan fisket och utsläpp av föroreningar. I det uppländska skärgårdsområdet föreligger konflikter mellan bl.a. frilufts- liv och försvar, mellan sjöfart och småbåtstrafik och mellan

naturvård och fril-iftsliv. Miljöriskerna vid transporter av farligt gods är särskilt stora i Norrbottens och Upplands skärgårdsområden och vid Höga kusten.

Östersjön

Ett flertal mindre områden längs hela kuststräckan samt ut- med Ölands och Gotlands kuster är av intresse för den ma- rina naturvården. De med hänsyn till den marina miljön mest skyddsvärda områdena är Måkläppen, Hanö, området mel- lan Kopparstenarna och Salvorev, Askögrund, Gotlands sy- dostkust, Landsortsområdet, Landsortsdjupet, Asköfjärden och Yttre Hållsfjärden.

Kalmarkusten och Östergötlands skärgård är kustområden som har klassificerats som riksintressanta områden för kul- turminnesvården. Utmed hela östersjökusten finns ett stort antal fartygsförlisningar registrerade. Utanför Skånes syd- kust kan finnas submarina stenåldersbosättningar ned till omkring 50 meters djup.

Fiskets intressen är längs hela kuststräckan till stor del knutna till kustnära lek- och uppväxtområden för ett flertal fiskarter, bl.a. strömming, gädda, sik och Skrubbskädda. Vik- tiga lek— och uppväxtområden för sill finns i uthavet, där främst grundområdena är intressanta. Torsken leker i Öster- sjöns djuphålor, bl.a. öster om Bornholm, i Gdanskbukten och öster om Gotland. Längs hela ostkusten och längs Ölands och Gotlands kuster finns viktiga vandringsstråk för ål, havs- öring och lax. Viktigare fångstområden i uthavet är Kriegers flak, Davids bank, området öster och norr om Bornholm, Stolpe bank, Rysshålan, Norra och Södra Midsjöbankarna, ett område sydost och ett söder om Gotland samt ett utanför Stockholms södra skärgård.

De viktigaste områdena för friluftslivet omfattar delar av Blekingeskärgården, Kalmarsund norr om Kalmar. Ölands och Gotlands kustområden samt hela skärgårdskusten från Simpevarp till och med Stockholms norra skärgård. Kust- sträckan mellan Simpevarp och Arkösund tillhör de s.k. obrutna kustområdena. Den genomgående fritidsbåttrafiken i skärgårdarna är stor och en utbyggnad av serviceanordning- ar för det båtburna friluftslivet pågår i flera skärgårdsområ- den.

Försvarets intressen omfattar ett antal skyddsområden i östra Blekingeskärgården, utanför nordöstra Gotland och Fårö samt i delar av Stockholms södra skärgård. Därutöver finns ett flertal riskområden för militära skjutfält och mål- platser.

Sjöfartens anspråk omfattar tungtl'al'ikkorridorer, trafikse- pareringsplatser och farleder. Bland mer trafikerade farleder

,:

Figur132 Områden med motstående intressen l OsterSjon

1 Skånes sydkust 2 Hanöbukten 3 Blekingeskargälden med Pukawksbuk ten

4 Kalmarsund 5 Gudingen 6 Norr om Gotland 7 Bråviken 8 Södermanlands och Upplands skar gårdar

Kalla Havet — Naturförhållanden och utnyttjande, bostadsdepartementet, Un derlag for fortsatt fysisk riksplanering 19787.

in till hamnar kan nämnas farlederna in till Trelleborg, Ys- tad, Sölvesborg, Karlshamn, Karlskrona, Kalmar, Oskars- hamn, Västervik, Norrköping, Oxelösund, Södertälje, Nynäshamn och Stockholm.

Sand- och grusfyndigheter av intresse för utvinning finns i ett område öster och norr om Fårö samt utanför sydöstra Skåne. Sand- och grusförekomster finns även i Kalmarsund och på flera grundområden i uthavet. Områden väster, söder och öster om Gotland är av intresse för prospektering av olja och gas, liksom delar av Hanöbukten och områden utanför Skånes sydkust.

Konflikter mellan olika intressen är särskilt uttalade i skär- gårdsområdet utanför Upplands- och Södermanlandskusten inklusive Stockholms skärgård samt i grundområdena utan- för norra Gotland. (Se jig. 1:32). Problemen i Stockholms skärgård liknar dem i den bohusländska skärgården och gäl— ler bl.a. konflikter mellan sjöfartens och småbåtstrafikens intressen, mellan fiske och utsläpp av föroreningar och mel— lan olika former av friluftsliv. I området norr om Gotland föreligger konflikter mellan fiske, naturvård, friluftsliv och mineralutvinning. Sandsugning har aktualiserats i en del av området öster om Fårö och konflikter med i första hand fiskets och naturvårdens intressen kan uppstå.

Andra områden där starka motstående intressen finns är Skånes sydkust (fiske, friluftsliv samt utvinning av sand och grus), Hanöbukten (fiske, friluftsliv, militära intressen och utsläpp av föroreningar), Blekinge skärgård med Pukaviks- bukten, (många olika intressen finns representerade), Kal- marsund (fiske, sjöfart, naturvård och friluftsliv), Gudingen (fiske och utsläpp av föroreningar) samt Bråviken (fiske, friluftsliv, naturvård, sjöfart och utsläpp av föroreningar).

Miljöriskerna vid transporter av farligt gods är särskilt stora i Blekingeskärgården och i skärgårdsområdet utanför Upplands- och Södermanlandskusten.

Västerhavet

Av särskilt intresse för den marina naturvården är Kosteröar— na med omgivande vattenområden, Gullmaren och Stigfjor- den i Skagerrak, Laholmsbukten, vattenområdena kring Hal- lands Väderö och Kullaberg i Kattegatt samt omkring Fals- terbohalvön i Öresund.

Längs hela västkusten finns ett stort antal förlisningar re- gistrerade. Utöver skeppsvrak finns även flera kulturhisto— riskt värdefulla miljöer innefattande såväl land som vatten- områden. Som exempel kan nämnas fiskeläget i Hunnebost- rand och den gamla stadskärnan i Landskrona.

För fisket betydelsefulla vandringsstråk finns bl.a. i Hake-

fjorden och Gullmaren i Skagerrak, in mot Viskan, Ätran och Lagan i Kattegatt samt längs hela Öresundskusten. Lokala bestånd av Nordhavsräka finns i Gullmaren och Kosterfjor- den. Försöksodlingar med musslor pågår på fler platser längs Skagerraks kust t.ex. utanför Strömstad. Stora och Lilla Mid- delgrund i Kattegatt samt flera mindre områden i Öresund är viktiga lek- och uppväxtområden för flera konsumtionsfis- kar. I Kattegatt och Öresund bedrivs ett intensivt fiske med fasta redskap. Ett viktigt fångsområde för havskräfta ligger mella Väderöarna och Måseskär och mellan Vinga och Fal- kenberg.

Det bohusländska skärgårdslandskapet och den halländ- ska sandkusten är av stor betydelse för friluftslivet. Kust- sträckan norr om Brofjorden tillhör de s.k. obrutna kustom- rådena. I bohusskärgården är anspråken på småbåtshamnar och andra serviceanordningar för friluftslivet särskilt stora.

Försvarets intressen omfattar skjutfält och målplatser utanför kusten i höjd med Kungshamn, Pater Noster och utanför Nordre älv samt norr om Halmstad och i Laholms- bukten. Utanför Göteborg finns militära skyddsområden.

Längs västkusten finns trafikkorridorer för större fartyg och i den norra delen av Öresund en trafiksepareringsplats. Öresund utgör ett av världens livligast trafikerade sund med en intensiv genomgående trafik och korsande färjetrafik. In- tensivt trafikerade farleder går in mot styckegods- och olje- hamnar i bl.a. Brofjorden, Udevalla, Stenungsund, Göte- borg, Varberg, Falkenberg, Halmstad, Helsingborg och Mal- mö.

Kunskaperna om sand- och grusförekomster i Skagerrak är ännu mycket begränsade men sannolikt finns fler före- komster av exploateringsintresse än de som hittills utnyttjats. 1 Kattegatt finns sand- och grusförekomster t.ex. längs kusten söder om Kungsbacka och på stora och Lilla Middelgrund. I södra Kattegatt finns områden av intresse för oljeprospek- tering. I Öresund finns mycket stora sand- och grusförekoms- ter i området mellan Flintrännan och svenska kusten men även norr om Ven finns stora tillgångar.

Konflikter mellan skilda intressen är särskilt uttalade inom vissa områden. (Sefig. 1:33). Det gäller i första hand områden där många olika intressen finns representerade som t.ex. i Bohusläns och norra Hallands skärgårdsområde och i Öre— sund. I Bohusskärgården utgör motsättningar mellan bl.a. fiske och anläggningsverksamhet för småbåtshamnar ett väx- ande problem. ] Öresund är bl.a. småbåttstrafik och sandsug- ning ett problem för sjöfarten. I den bohusländska skärgår- den och i Öresund är dessutom miljöriskerna till följd av transporter av farligt gods mycket stora. I Klosterfjorden

Figurl:33.0mråden med motstående intressen i Västerhavet.

1 Bohusläns och norra Hallands skär- gårdsområde 2 Klosterfjorden 3 St. och L. Middelgrund 4 Laholmsbukten 5 Skälderviken 6 Öresund

KällazHavet — Naturförhållanden och utnyttjande, bostadsdepartementet, Un- derlag för fortsatt fysisk riktsplanering, 1978:7.

Figur 1:34. Årsmedianvindhastighet på 100 meters höjd över terrängen.

[:| 6—7 meter/sekund

' 7—8 meter/sekund _ 8—9 meter/sekund _ > 9 meter/sekund

Källa: Vindenergi i Sverige, nämnden för energiproduktionsforskning, NE 1977z2.

finns motsättningar mellan fiske och utsläpp av föroreningar, på Stora och Lilla Middelgrund mellan fiske och sandsug- ning och i Laholmsbukten och Skälderviken mellan bl.a. fiske, naturvård, friluftsliv och utsläpp av föroreningar.

2. Areella näringar

Utgångspunkter

Det hittills bedrivna arbetet i den fysiska riksplaneringen har för de areella näringarna i hög grad handlat om att långsiktigt trygga jord— och skogsbrukets tillgång på markresurser. Även renskötselns markanvändning har i berörda delar av landet ägnats betydande intresse. Det finns även i fortsättningen anledning att ägna stor uppmärksamhet åt de areella näring- arnas behov av mark- och vattenresurser. Också andra frågor är emellertid av intresse för den fysiska riksplaneringen.

Andra företeelser än det direkta ianspråktagandet av mark- eller vattenresurser för andra ändamål kan innebära försämring eller förstörande av naturresurserna för biologisk produktion. Det kan gälla förhållanden som orsakas av nä- ringen själv eller av andra verksamheter. Den pågående upp- lagringen av vissa tungmetaller i jorden kan på längre sikt medföra oacceptabla tungmetallhalter i livsmedlen. Tillför- seln av PCB och DDT till Östersjön har redan begränsat möjligheterna att utnyttja vissa fiskslag som föda. Försur- ningen av skogsmarken kan innebära risker för minskad skogstillväxt. Särskilt allvarliga är sådana skador som tar lång tid eller är omöjliga att komma till rätta med, s.k. irre- versibla skador.

Vissa inslag i de areella näringarna kan också begränsa möjligheterna till annat angeläget utnyttjande av mark- och vattenresurserna än areell produktion. Som exempel kan nämnas utlakningen av kväve från jordbruksmarken som i några områden har lett till så höga halter av nitrat i grundvatt- net att det inte kan användas som dricksvatten.

Bakgrundsbeskrivningen i detta kapitel syftar inte till att ge någon heltäckande redovisning av de areella näringarnas mark- och vattenanvändning, utan att belysa sådana förhål-

landen med anknytning till de areella näringarna som har eller kan få större betydelse för utnyttjandet av mark- och vattenresurserna. I kapitlet behandlas

El företeelser inom eller vid sidan av de areella näringarna som kan innebära begränsningar i mark- och vattenresur- sernas biologiska produktionsförmåga Cl inslag i de areella näringarna som kan inverka på möjlig— heterna till annat utnyttjande av mark- och vattenresurser- na.

Många av de frågor som tas upp kan inte lösas med hjälp av den fysiska riksplaneringen. Det är emellertid viktigt att i den fysiska riksplaneringen peka på sådana problem som kan påverka ett ändamålsenligt utnyttjande av landets mark- och vattenresurser, oberoende av på vilket sätt problemen bör angripas.

Ekologisk grundsyn

En tillämpning av en ekologisk grundsyn på de areella nä- ringarna innebär att kunskaper om naturmiljöns tillstånd, om konsekvenserna av olika produktionsmetoder och om tillgången på olika resurser måste beaktas i verksamheten.

Med hänsyn till den ekologiska grundsynens krav på långt tidsperspektiv är det viktigt att de areella näringarna bedrivs så att de även på lång sikt inte orsakar skador på mark och vatten. Exempel på sådana skador är de långsiktiga verknin- garna på jordarnas produktionsförmåga genom tungmetall- anrikning, mullhaltsminskning, jordpackning samt föränd- ringar i markfaunan genom bruket av kemiska bekämpnings- medel. De långsiktiga effekterna såväl för skogsbruket som för fauna och flora av införande av nya trädslag måste också bedömas i ett långt tidsperspektiv.

Kravet på mångformighet innebär att de areella näringarna bör bedrivas med hänsyn till växters och djurs olika funktio- ner i ekosystemet. Mångformighet bidrar till ekologisk stabi- litet. Förutsättningarna för mångformigheten påverkas ge- nom att åkerholmar, träddungar, öppna diken och vatten- samlingar i jordbrukslandskapet tas bort. Härigenom mins- kar livsmöjligheterna för många växter och djur som är be- roende av dessa från produktionssynpunkt impedimentbeto- nade ytor. I skogen kan på samma sätt de minskade arealerna med naturskog innebära avsevärt sämre livsmöjligheter för vissa djur och växter. En kraftig minskning eller utrotning av rovdjurstammarna med hänsyn till renskötseln strider också mot önskemålet om mångformighet. Även användning av kemiska bekämpningsmedel kan leda till att mångformighe- ten minskar. Den tidigare förekommande betningen av utsä-

1950 1955 1960 1555 1970 1975 77

Figur 21. Åkerjordens användning 1950—1978.

vall

. spannmål - oljeväxter m övrigt

Källa: Jordbruksstatistisk årsbok.

de med alkylkvicksilver medförde drastiska effekter på fau- nan. Bl.a var några fågelarter därigenom på väg att försvinna från jordbruksbygderna.

Hushållning med naturresurserna innebär att icke förnyel- sebara resurser inte bör förbrukas i högre kvantitet eller kva- litet än nödvändigt. Uttaget av självförnyande resurser bör inte överstiga tillväxten och återväxten bör inte äventyras genom föroreningar. Längre tids avverkning av mer skog än vad som tillväxer eller större fångsuttag än vad fiskproduk- tionen medger är exempel på dålig resurshushållning.

2.1. Inledning 2.2 Jordbruk 2.3 Skogsbruk 2.4 Fiske 2.5 Renskötsel

2.2. Jordbruk

2.2.1 Jordbruksnäringen Under den senaste 30-årsperioden har en omfattande ratio- nalisering ägt rum inom jordbruket. Antalet jordbruk har minskat kraftigt, medan företagens storlek har ökat. Jord- bruk på svaga jordar har lagts ned. Under 1950-talet lades årligen ned i genomsnitt 17 000 ha åker. Under 1960-talet var motsvarande siffra 42 000 ha. Till största delen gällde det sämre åkermark i skogsbygderna och i norra Sverige. I södra och mellersta Sveriges slättbygder minskade åkerarealen ge- nom nedläggning endast obetydligt under 1950- och 1960-ta- len. Nedläggningstakten avtog markant i början av 1970-talet och är nu mycket liten, se tabell 211. Viss nyodling har skett under de senaste åren.

Tabell 211. Antal fall av registrerad nedläggning respektive uppodling av åker 1971—1976.

1971/72 1972/73 1973/74 1974/75 1975/76

Nedläggning 3 423 3 084 2 774 2 917 2 202 Uppodling 233 1 012 1 418 1 157 2 392

Källa: Sveriges officiella statistik, Statistiska meddelanden serie J 1975z37, 1976:5.9 och 1977:7.2.

Jordbruksarealen är f.n. ca 3,3 milj. ha, varav 3 milj. ha åker. Jordbruksproduktionen har sin tyngdpunkti södra och mellersta Sveriges slättbygder, där hälften av landets åkerare- al linns. Endast 10 % av åkerarealen finns i Norrland. Se vidare fig. 2:2 och separatkarta ]. Jordbruksproduktionens värde uppgick år 1978 till ca 14 miljarder kr.

Enligt statistiska centralbyråns arbetskraftsundersöknin- gar (AKU) sysselsätts totalt ca 190 000 människor inom jord-

bruket inkl. trädgårdsnäringen (1977). Det motsvarar knappt 5 % av den förvärvsarbetande befolkningen. Skogsbruk är ett viktigt komplement till jordbruk i skogs- och mellanbygder- na. Av landets skogsareal brukas 25 % i kombinerade jord- och skogsbruksföretag.

Förädlingen av jordbrukets produkter sysselsatte år 1974 knappt 21 000 personer. Produktionsvärdet uppgick till 10 miljarder kr.

Riksdagen har är 1977 fattat beslut om ny jordbrukspolitik (prop. 1977/78:19, JoU 1977/78:10, rskr 1977/781103). Den innebär bl.a. att ungefär nuvarande åkerareal bör bibehållas.l

2.2.2 Jordbrukets användning av mark- och vattenresurser- na Jordbrukslandskapet har uppstått genom att ursprungsvege- tationen har omvandlats genom röjning, bränning, stenrens- ning, dikning, bete etc. Därigenom har under lång tid utbil- dats olika slag av odlingsmark såsom åker-, ängs- och hag- mark.

Uppodling innebär genomgripande förändringar för eko- systemet. De ekosystem som människan därigenom skapar har egenskaper som är viktiga att känna till för förståelsen av de problem som kan uppstå i jordbrukets utnyttjande av mark- och vattenresurserna.

Åker-, ängs- och hagmarker utgör ekosystem som för att bestå kräver kontinuerlig skötsel (hävd). Lämnas de åt sig själva vandrar träd och buskar snabbt in och markerna åter- går så småningom till skog.

När skog omvandlas till ängs- och hagmarker skapas för- utsättningar för en mera varierad flora och fauna. Ängs- och hagmarker dominerade jordbrukslandskapet långt in på 1800-talet. Utvecklingen därefter har utmärkts av att ängs- och hagmarkerna i stor utsträckning har försvunnit och er- satts av åker eller skog. Ett rent åkerlandskap är artmässigt utarmat men kan å andra sidan gynna vissa arter. Inslagen i åkerlandskapet av träddungar, åkerholmar,dikesrenar, sten- gärdsgårdar osv har stor betydelse för att en någorlunda varierad flora och fauna skall kunna bibehållas.

Åkerbruk innebär oftast monokultur, d.v.s. varje år sker odling av endast ett växtslag över en viss yta. Från Odlingstek- nisk synpunkt har en sådan teknik självfallet stora fördelar. Monokulturen utgör emellertid ett sårbart ekosystem. Möj- ligheterna ökar exempelvis för massförökning av skadedjur. Riskerna för skador blir i princip större ju större fälten är och ju oftare samma gröda återkommer på en viss yta. Genom anpassning av växtföljder, växtförädling och andra åtgärder

Figur 2:2. Jordbrukets totala avsalupro- duktion år1975.

Procentsiffrorna anger områdenas andel av landets totala saluproduktion.

Källa: Lantbruksstyrelsen.

iEn utförligare bild av ekonomiska och andra förhållanden inom jordbruket ges i Jordbruksstatistisk årsbok 1978, statistis- ka centralbyrån 1978. Vidare hänvisas till utredningsbetänkandet Översyn av jord- brukspolitiken (SOU 1977:17).

En redovisning av jordbruket, dess mark- ch vattenanvändning samt behandlingen planeringsskedet finns i planverkets rap- ort 44, del 3, Jordbruket i kommunernas Ianering, 1978.

kan skadorna minskas. Kemiska bekämpningsmedel har i dagensjordbruk stor betydelse för att begränsa konkurrensen från ogräs och för att hindra insekts- och svampangrepp.

När mark används för odling innebär detta, om inga sär- skilda åtgärder vidtas, att markens producerande egenskaper och möjligheterna att bedriva jordbruk snabbt minskar, bl.a. genom att växtnäring förs bort med grödan och att mullhal- ten sjunker genom nedbrytning. Idet permanenta åkerbruket måste därför bortförd växtnäring ersättas och mullbildande material såsom halm och blast tillföras. Härigenom kan mar- kens producerande förmåga bibehållas eller höjas. Genom åtgärder som dränering och bevattning är det möjligt att ytterligare öka avkastningen.

2.2.3. Förhållanden som kan minska möjligheterna till jord- bruksproduktion

Ianspråktagande av jordbruksmark för andra ändamål än jordbruksproduktion Jordbruksmark har under åren kommit att utnyttjas för en rad andra ändamål än jordbruk. Det gäller i första hand tätortsutbyggnad men även utbyggnad av vägar, flygfält, in- dustrier m.m

I samband med redovisningen av den fysiska riksplane- ringens planeringsskede har markåtgången för tätortsutbygg- nad beräknats i de viktigaste jordbruksbygderna. Under pe- rioden 1960-1975 togs årligen ca 1 900 ha åkeri anspråk för tätortsutbyggnad i de drygt 80 kommuner som har upprättat jordbruksprogram. För perioden 1976-1990 kan för tätortsut- byggnad i dessa kommuner komma att tas i anspråk ca 1 600 ha per år eller sammanlagt för 15-årsperioden 25 000 ha. ' lanspråktagandet av jordbruksmark för tätortsutbyggnad är ett särskilt stort problem i Skåne. Skånekommunernas markhushållningsprogram visar för perioden 1976-1990 att ca 9 000 ha åkermark kan komma att utnyttjas. Möjligheterna att i en ort finna alternativa utbyggnadsriktningar för att spara jordbruksmark är ofta små och inte sällan saknas alter- nativa orter inom samma kommun att förlägga en utbyggnad till. Nordvästra Skånes Kommunalförbund (NSK) har visat att behovet av mark för tätortsutbyggnad främst hänger sam- man med den fortgående ökningen av utrymmesstandard och den större andelen småhus inom bostadsproduktionen. Befolkningstillväxten har däremot mindre betydelse. NSK har också visat att av den mark som med dagens sätt att bygga

går åt för tätortsutbyggnad, är endast 50 % bostadsområden. Resten upptas av främst grön- och rekreationsområden samt ytor för industri och liknande verksamhet.l

Regeringen har i beslut för varje län med anledning av planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen samt i en till besluten fogad promemoria (1978-09-07) med allmänna ut- gångspunkter för fullföljandet av de fastlagda riktlinjerna för hushållning med mark och vatten angett hur arbetet med jordbruksmarksfrågorna ska bedrivas de närmaste åren.

Ökade mängder tungmetaller i jorden

Marken innehåller normalt vissa kvantiteter av olika tung- metaller. Många av dessa är också nödvändiga för odlingen. Det råder brist på vissa tungmetaller i marken, varför en tillförsel via nederbörd, handelsgödsel, rötslam etc snarast är till fördel.

Vissa tungmetaller som tillförs jordbruksmarken är emel- lertid allvarliga miljögifter, även i små mängder. Det gälleri synnerhet bly, kadmium och kvicksilver. På sikt kan dessa metaller leda till begränsningar i möjligheterna att bedriva jordbruk genom att de via grödorna när människor och djur med olika skador som följd.

Kadmium anses f.n. vara det dominerande problemet. Kadmium kan bl.a. ge njurskador och skelettförändringar. Tillförseln till jordbruksmarken är idag väsenligt större än bortförseln. Grödorna tar lätt upp kadmium. Produktkon- trollnämnden har pekat på att säkerhetsmarginalen mellan människans dagliga intag av kadmium via livsmedel m. m. och den nivå då skadliga effekter uppstår redan nu är liten. Beräkningar har visat att den nuvarande tillförseln till åker— marken skulle leda till att mängden kadmium som kan tas upp av växterna kommer att fördubblas inom 25 år.2

Kadmium tillförs marken främst via handelsgödsel och med nederbörden, det senare som en följd av förbrännings— och industriprocesser, se rubel/2:2. Kadmium används bl.a. vid ytbehandling av järn— och stålföremål, som legeringsme- tall, som färgämne och som stabilisator i plastmaterial. Me— tallen förekommer vidare i råfosfat, som är råvara för fram- ställning av fosforgödsel.

Produktkontrollnämnden har föreslagit förbud för an- vändning av kadmium som legering, stabilisator och färgäm- ne fr.o.m. den ljanuari 1980. Åtgärder för att minska tillför- seln av kadmium genom handelsgödsel utreds inom produkt- kontrollnämnden.

Jordpackning Körning med tunga fordon och maskiner på jordbruksmark

Tabell 2:2. Kadmiumtillförseln till Sveri-l ges åkermark (kg/år).

5 300”

Handelsgödsel

Stallgödsel 800 Rötslam 500 Kalk 100 Nederbörd 2 700 Summa 9 400

"Samma mängd fosfor tillförd i stallgöd- selger ca 2 000 kg kadmium.

Källa: A. Andersson, Tungmetaller i han- delsgödsel, stallgödsel och kalk. Kad- miumbudget för åkermarken, Lantbruks- högskolans meddelande serie A, nr 283, Uppsala 1977.

1Markhushållningsprogram i regionalt perspektiv, Nordvästra Skånes Kommu- nalförbunds rapport 1976:4, Helsingborg 1976.

2Andersson, Tungmetaller i handelsgöd- sel, stallgödsel och kalk. Kadmiumbudget för åkermarken. Meddelande 283, serie A från lantbruksuniversitetet, 1977.

iEriksson m.fl., Jordpackning-markstruk- tur-gröda, meddelande nr 354 från Jord- brukstekniska institutet, 1974.

har fått en allt större omfattning. Det leder till att jorden packas och risker för minskad produktionsförmåga.

Packningen berör framförallt matjorden, men också den underliggande alven. Jordbrukstekniska institutet har i en rapport redovisat att de genomsnittliga avkastningsförluster- na till följd av packning av matjordslagret kan uppgå till 10 % jämfört med ideala förhållanden. Särskilt känsliga är ler- jordarna. Förlusterna genom packning av alven bedöms på kort sikt som mindre'

Packning av matjorden minskas till en del på naturlig väg bl.a. genom tjälens verkningar. Genom plöjning kan pack- ningens verkningar i matjorden ytterligare begränsas. Det tycks vara betydligt svårare att motverka en packning av alven. I rapporten från Jordbrukstekniska utredningsinstitu- tet görs den bedömningen att om körningen med maskiner och fordon ökar ytterligare, kommer packningen av alven att bli mera intensiv och djupgående. Det kan leda till större avkastningsförluster och verkningar som kan beräknas kvar- stå under mycket lång tid. Jordpackningens effekter är därför viktiga att följa från resurshushållningssynpunkt.

Minskad mullhalt Mullen är den organiska substansen i marken och utgörs av omvandlade rester av döda djur och växter samt markorga- nismer. Mullen har stor betydelse för bördigheten. En alltför låg mullhalt kan innebära betydande svårigheter för odling- en, särskilt på lerjordar.

Under de senaste årtiondena har jordbruket alltmer över- gått till ensidiga spannmålsdominerade växtföljder. ljämfö- relse med de växtföljder som dominerade tidigare med stort inslag av vall innebär detta såväl mindre tillskott av mullbil- dande material som hastigare nedbrytning av mullförrådet till följd av intensivare jordbearbetning.

Lantbruksuniversitetet följer genom vissa försök utveck- lingen av mullhalten ijordarna. Den genomsnittliga mullhal- ten tenderar att sjunka i de sydsvenska åkerjordarna. Konse- kvenserna av en ensidig stråsädesodling under längre tid är dock inte klarlagda.

För att återställa alltför låga mullhalter krävs tillförsel av mycket stora mängder organisk substans. Troligen är det fråga om så stora mängder i det fall det skulle gälla större arealer att det kan bli svårt att överhuvudtaget tillgodose behovet. Från resurshushållningssynpunkt är det därför mo- tiverat att noga följa mullhaltens utveckling och konsekven- serna för avkastningen.

Övrigt Förändringar i markfaunan till följd av kemisk bekämpning behandlas i avsnitt 2.2.4.

2.2.4. Förhållanden inomjordbruket som kan påverka annan mark- och vattenanvändning

Odlingslandskapets förändring

Under de senaste 40 åren har arealen ängs- och naturbetes- mark minskat från 1,5 milj. ha till 0,2 milj. ha, bl.a. beroende på minskad djurhållning och att naturbetet delvis har ersatts med annan utfordring. Åkerarealen har under samma tid minskat från 3,7 milj. ha till 3 milj. ha,se fig. 2:3. Rationali- seringen har bl.a. lett till större sammanhängande fält, täck- dikning, igenfyllnad av vattenhål samt borttagande av rösen, häckar, åkerholmar och andra brukningshinder. Arealen täckdikad åker ökade exempelvis från 300 000 ha är 1930 till 1 milj. ha år 1973. Denna utveckling av jordbrukslandskapet får konsekvenser för landskapsbilden, friluftslivet samt fau- nan och floran.

Landskapet har ändrat utseende genom att de nedlagda ängs- och naturbetesmarkerna i stor utsträckning har skog- planterats eller fått växa igen. Kontrasten mellan öppen mark och skog har därmed blivit skarpare och har ytterligare för- stärkts genom borttagandet av åkerholmar, häckar och alléer. Det samlade resultatet är ett mera ensartat jordbruksland- skap än tidigare.

Åkermark är som regel inte tillgänglig för allmänheten annat än under vintern. Ängs- och naturbetesmarker är där- emot tillgängliga under stora delar av året. Utvecklingen mot en allt större andel åker har därför inneburit försämrade möjligheter för allmänheten att röra sig i jordbrukslandska- pet.

I ett jordbrukslandskap med stort inslag av ängs- och be- tesmarker finns en artrik fauna och flora. Utvecklingen mot ett landskap där åkern alltmer dominerar har inneburit för- sämrade villkor för en del djur- och växtarter. Sjösänkningar, torrläggningar och borttagande av små vattensamlingar har t.ex. kraftigt påverkat flera grodarter, andfåglar och vit stork. Det minskade betet har försämrat livsmöjligheterna för flera vadararter. Utarmningen av ogräsfloran och insektsfaunan missgynnar exempelvis rapphönsen. Borttagande av ytor med träd, buskar, rösen etc. missgynnar arter för vilka dessa är viktiga som skydd och boplatser. Även brukningsmetoder- na kan innebära problem för faunan. Höstplöjningen inne- bär stort bortfall av föda för rådjur, hare och en rad fågelar-

1870 1978 19(X) 1920 1940 1960

Figur 2:3. Förändring | areal åker och be- tesmark sedan 1870.

. naturlig betesmark

. kultiverad betesmark

. äker

Källa: Landskapsvård i odlingsbygder, 1970. Jordbruksstatistisk årsbok.

1000 tal ton/är 400_ "_” ”'"" 'T T' "

300 ———-—--—-—---——

200 ———————

1800 1850 1900 1950 2000

Figur 2:4. Jordbrukets totala användning av kväve (svart) och fosfor (grönt) iform av stallgödsel och handelsgödsel.

A = stallgödselproduktion B = handelsgödselförbrukning Källa: Ahl, Andersson, Miljökonsekven- ser av gödslingsåtgärder inom jordbru— ket och skogsbruket, Uppsala 1977.

j_ 73 74 75 75 77

. T., .. . | 1980 1965 1970

Figur 2:5. Jordbrukets användning av kväve och fosfor i form av handelsgödsel 1960—1977.

Källa: Jordbruksekonomiska meddelan- den, 1978:1.

1Jordbrukslandskapets betydelse för fau- nan behandlas utförligt i Ahlén, Faunavård - om bevarande av hotade djurarter i Sve- rige, skogshögskolan och naturvårdsver- ket.

2Hotade djur och växter i Norden, NU 1978z9.

3Användningen av handelsgödsel har be- handlats i betänkandet Spridning av ke- miska medel (SOU 1974:35). ÅGödselmedlen och miljöskyddet, natur- vårdsverkets publikation 1976110.

5Tillförsel av föroreningar och deras effek- ter på marina ekosystem, Underlag för fortsatt fysisk riksplanering 19789.

ter. Den tidiga höslåtten sammanfaller med en del markhäck- ande fågelarters häckningstid.l

Minskningen av ängs- och naturbetesmarkerna har redu— cerat livsmöjligheterna även för många växter. Täckdiknin- gen, utdikningen av våtmarker, borttagandet av åkerholmar och röjningen av träd och buskar längs åkerkanterna innebär att ytor med förutsättningar för en mer varierad flora försvin- ner. För 1 1 av de 90 nordiska växtarter som är utrotningsho- tade anses förändringar i jordbruket och jordbrukslandska— pet vara huvudorsaken.2

Ökade förluster av växtnäring från jordbruksmarken Genom utlakning och avrinning förlorar jordbruksmarken stora mängder växtnäring. Den förlorade växtnäringen till- förs vattendragen och grundvattnet. En avgörande orsak till de stora förlusterna är att marken varje år tillförs betydande kvantiteter växtnäring genom gödsling. Jordbrukets metoder är emellertid också dåligt anpassade för hushållning med den tillförda näringen.3

Under de senaste 30 åren har förbrukning av gödsel inom jordbruket ökat starkt, se jig. 2:4. Under 1970-talet har dock en stabilisering ägt rum, se fig. 215.

Utlakningen sker genom att nederbördsvatten sjunker ned genom marken till dräneringsledningar och grundvatten och tar med sig lättlösliga ämnen ijorden. Särskilt gäller detta kväve. Förlusterna av växtnäring genom avrinning äger rum främst under nederbördsrika perioder och vid snösmältning, då växtnäring kan spolas ned i diken och föras vidare ut till vattendragen. Förlusterna av fosfor sker främst genom avrin- ning. Undersökningar har visat att utlakning och avrinning tillsammans medför att drygt 10 gånger mer kväve och fosfor per hektar tillförs yt- och grundvattnet från jordbruksmark jämfört med skogsmark.4

Beräkningar av kväve- och fosforbelastningen på Östersjö- området som naturvårdsverket har gjort visar att tillförseln från jordbruks- och skogsmark har ökat under perioden 1969-1976, medan de kommunala och industriella utsläppen har minskat. Den ökade tillförseln från jord- och skogsbruket antas bero i första hand på den ökade gödslingen inom jord- bruket. Den totala kvävetillförseln till Östersjön har således ökat trots stora investeringar i kommunala och industriella reningsanläggningar.5

Ökad kväve- och fosfortillförsel till vattendrag och sjöar leder till ökad biologisk produktion. Det innebär bl.a. att den naturliga igenväxningen påskyndas. Möjligheterna att ut- nyttja vattendragen för bad och andra ändamål minskar. För fisket kan en mindre tillförsel av näring vara till fördel. Större

tillförsel leder emellertid till förändringar i artsammansätt- ningen av oftast negativ betydelse. Se även avsnitt 2.4.3. Utlakningen kan även leda till att kväve i nitratform når grundvattnet. I de fall nitrat omvandlas till nitrit kan nitrat- haltigt vatten vara skadligt att dricka för spädbarn. De röda blodkropparna kan påverkas så att de förlorar den syretrans- porterande förmågan med kvävning som följd (methemoglo— binemi). Risker finns också för uppkomst av cancerframkal- lande nitrosaminer. Utländska undersökningar visar högre frekvens magcancer hos personer som under längre tid har använt dricksvatten med hög nitrathalt. Enligt gällande svenska anvisningar får inte vatten med högre nitrathalt än 50 mg/l ges till barn under 1 års ålder. Vid halter över 20 mg/l skall vattnet betraktas som hygieniskt anmärkningsvärt.' Risken för utlakning av nitrat till grundvattnet är särskilt stor i områden med odlade lätta jordar, se jig. 2:6. Brunns- undersökningar visar att nitrathalterna kan vara höga eller mycket höga i vattentäkter i områden med intensivtjordbruk på sandjordar. I Hallands län har påträffats ett flertal vatten- täkter med nitrathalter över 50 mg/l, sejig. 2:7. På Kristian- stadsslätten finns områden med nitrathalter på över 100 mg/l. Nitratföroreningen innebär sannolikt att grundvattnet för lång tid blir omöjligt att använda som dricksvatten. Växtnäringsförlusterna får självfallet också ekonomiska konsekvenser. Lantbruksuniversitetet har beräknat att kvä- veförlusterna under vintern 1977/78 motsvarade handels- gödsel för 200 milj. kr eller 40 % av den årliga insatsen av handelsgödselkväve.2 För att komma till rätta med växtnäringsförlusterna inom jord— och skogsbruket behövs forskning. Naturvårdsverket har låtit utföra en kartläggning av vilka insatser som fordras.3

Ökad bevattning En betydande del av variationerna i skörden mellan olika år beror på skillnader i vattentillgång. Genom bevattning kan skördevariationerna utjämnas. Tillgång på vatten kan be- roende på omständigheterna i övrigt ge en skördeökning med 25-50 %. Särskilt fördelaktig är bevattning på sandjordar, vilkas naturliga förmåga att magasinera vatten är mycket liten. Bevattning i rätt mängd innebär bl.a. ett effektivt utnytt- jande av den tillförda växtnäringen. För mycket vatten ge- nom bevattning eller nederbörd kan leda till att växtnäring utlakas.

För närvarande bevattnas ca 100 000 ha eller 3 % av åker- arealen. Bevattning är vanligast i Blekinge och Kristianstads län, där omkring 8 % av åkerarealen bevattnas. Även längs

Figur 2:6. Odlade sandjordsområden i Hallands, Kalmar, Blekinge, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus, Östergötlands och Skaraborgs län.

Källa: Joelsson, Nitrat i brunnsvatten i jordbruksområden, naturvårdsverkets PM 927.

FALKENBERGS KOMMUN

' Okome Hässlås L1unq Y . Jonstorp. JW JM

Hebefu %mmw

Figur2:7.Nitrathalter i kommunala grundvattentäkter i Falkenbergs kom— mun.

C) skogsbygd :) jordbruksbygd

Källa: Andersson, Nitrat i kommunala grundvattentäkter, naturvårdsverkets PM 1012.

1För en närmare belysning av riskerna med nitrat i grundvattnet hänvisas till Nitrat och nitrit — tillförsel och omsättning hos män- niskan, socialstyrelsens publikation 197811. 2Brink m.fl., Förluster av växtnäring från åker, lantbruksuniversitetets rapport Eko- hydrologi nr 1, Uppsala 1978. 3Andersson m.fl., Miljökonsekvenser av odlingsåtgärder inom jord- och skogsbru- ket - växtnäringsläckage. Uppsala 1979.

Figur 2:8. Bevattnad andel av jordbruks- arealen.

Kartan anger länsvis den procentuella andelen av arealen odlad mark och kulti- verad betesmark som skulle varit bevatt- nad om 1976 hade varit ett torrår.

_ > 3,9 % .2,9—3,9 % _ 1,9—2,9 % B ( 1,9 %

Källa: Johansson, Klingspor, Bevattning- en inom jordbruket 1976, Uppsala 1977.

IJohansson, Klingspor, Bevattningen inom lantbruket 1976, lantbruksuniversite- tets stenciltryck nr 100, 1977. 2Den kemiska bekämpningen har behand- lats i betänkandet Spridning av kemiska medel (SOU 1974:35).

ostkusten upp till och med Uppland är bevattningen relativt omfattande, se fig. 2:8.

Åtgången på vatten för bevattning vid torrår beräknades 1976 till 82 milj. mi, varav 68 milj. m3 från sjöar och vatten- drag, 13 milj. m3 från grundvatten och 1 milj. m3 från Öster- sjön. Förbrukningen är liten ställd mot landets totala vatten- användning (2 %). I vissa områden och under vissa perioder utgör emellertid uttagen för bevattning en stor del av den totala vattenanvändningen. [ Kristianstads län har jordbru- kets årliga bevattningsuttag beräknats till omkring 25 % av den kommunala förbrukningen. Under de 2-3 månader av året som bevattning pågår kan jordbrukets uttag vara lika stort som kommunernas. Detta kan leda till lokal vattenbrist, varvid även små grund- och ytvattentäkter kan komma att utnyttjas hårt. Mindre vattendrag kan därigenom torka ut med konsekvenser för fiskreproduktionen och faunan i öv- rigt som följd. Se vidare avsnitt 114.

Lantbruksuniversitetet har bedömt det framtida behovet av bevattning i landet. Under torrår finns enligt lantbruks- universitetet ett totalt behov av bevattning av 300 000 ha eller 10 % av landets åkerareal. Redan år 1985 beräknas bevatt- ningsanläggningarna kunna vara utbyggda för bevattning av 200 000 ha'. Utökningen kommer sannolikt främst att äga rum inom de områden där bevattning redan idag förekom- mer.

Användning av kemiska bekämpningsmedel I all odling finns risker för angrepp av sjukdomar och ska- dedjur eller för konkurrens från andra växter än de odlade. Ju större sammanhängande arealer med samma gröda och ju oftare den återkommer, desto större är risken för skador. Växtskydd är den sammanfattande benämningen på åtgärder för att minska skadorna. Kemisk bekämpning är ett led i växtskyddet. Andra led är val av lämplig växtföljd och utsä- desmängd, växtförädling, trädesbruk och mekanisk ogräsbe- kämpning.

År 1938 förbrukades totalt inom jordbruket cirka 300 ton kemiska bekämpningsmedel räknat som verksam mängd (ak- tiv substans). Förbrukningen är idag ca 4 400 ton/år, se tabell 2:3.2

Över hälften av landets odlade jord berördes av använd- ning av kemiska bekämpningsmedel år 1977. Spridningen skedde huvudsakligen från marken. Ett införande av s.k. programmerad växtodling, som nu förekommer i exempelvis Danmark och som innebär ett mera systematisk och onyan- serat bruk av bekämpningsmedel, skulle sannolikt leda till en väsentligt ökad förbrukning.

Tabell 2:3. Försäljning av kemiska bekämpningsmedel till jordbruket (ton aktiv substans).

1972 1975 1976 1977

Herbicider 3 520 3 181 3 342 3 776 lnsekticider 175 55 151 161 Fungicider, inkl.

betningsmedel 480 691 522 449

Summa 4 125 3 927 4 015 4 386

Källa: Jordbrukets utredningsinstitut, produktkontrollnämnden, Spridning av kemiska medel (SOU 1974:35).

Bekämpningen av ogräs med s.k. herbicider dominerar den kemiska bekämpningen. Över 85 % av den inom jordbruket använda aktiva substansen används för ogräsbekämpningen, som år 1975 berörde ca 1,3 milj. ha. De viktigaste herbicider- na är av typ fenoxisyror. Bekämpningen av insekter med s.k. insekticider har relativt liten omfattning och står för 5 % av den aktiva substansen. År 1972 behandlades 0,1 milj. ha. Framför allt används organiska fosforföreningar som Fenit- rotion och insekticida karbamater. Omkring 10 % av den aktiva substansen används för bekämpning av svampar med s.k. fungicider, framförallt till betning av utsäde.

Vissa bekämpningsmedel har på grund av sina miljöeffek- ter förbjudits. DDT, som har använts som insektsbekämp- ningsmedel, är exempelvis numera helt förbjudet. Alkyl- kvicksilvermedel för betning av utsäde förbjöds år 1966. Vi- dare har användningen av fenoxisyran 2,4,5-T förbjudits fr.o.m. år 1977. Bruket av såväl DDT som alkylkvicksilver har lett till omfattande skador på faunan. Vissa fågelarter höll på att försvinna ur jordbrukslandskapet under 1960-talet till följd av betningen med alkylkvicksilver.

Produktkontrollnämnden och lantbruksstyrelsen har före- slagit regeringen ytterligare inskränkningar i bruket av kvick- silverföreningar i jordbrukets utsädesbetning. Inskränknin— garna beräknas medföra en sänkning av den årliga medelför- brukningen från 1,5 ton till ca 100 kilo.

Det ideala bekämpningsmedlet verkar endast på den orga- nism som skall bekämpas. Bekämpningsmedel med så hög grad av selektivitet är emellertid sällsynta. Som regel har därför de kemiska bekämpningsmedlen verkningar även på andra växter, djur och svampar. Bekämpningsmedel med stor beständighet är särskilt riskfyllda genom att de kan utöva verkan i ekosystemet under lång tid. Några bekämpningsme- del har förmåga att successivt ansamlas och koncentreras i näringskedjorna. Slutligen kan sådana koncentrationer nås att biologiska effekter åstadkoms. De nu förbjudna medlen DDT och alkylkvicksilver har denna förmåga.

|Andrén, Steen, Bekämpningsmedlens in- verkan på markens organismer, Djurlivet, naturvårdsverkets PM 802.

Ogräsbekämpningsmedlen har medverkat till en mycket art— och individfattig ogräsvegetation såväl på som runt åk- rarna. Vissa åkerogräs är idag sällsynta. Arter som blåklint och vallmo är starkt decimerade.

Bekämpningsmedlen kan leda till förändringar i markfau- nan av betydelse för bördigheten. Markdjur, bakterier och svampar bryter ned och ombildar det organiska material som tillförsjorden i form av bl.a. skörderester och rötter. De större markdjuren blandar och omfördelar markens olika kompo- nenter. Maskarnas gångsystem ger en ökad genomluftning och vattentillgång. Daggmasken anses t.ex. ha mycket stor betydelse.

Kunskaperna om bekämpningsmedlens betydelse för markorganismerna är små. Produktkontrollnämnden har lå- tit genomföra en litteraturstudie över påverkan på markfau- nan genom kemiska bekämpningsmedel. En liknande ge- nomgång om markmikroorganismerna pågår. Av produkt- kontrollnämndens litteraturstudie framgår att bekämpnings- medlen inte sällan har skadliga återverkningar på djurlivet i marken. Insektsmedlen ger de största effekterna. Därnäst kommer svampbekämpningsmedlen och i tredje hand ogräs- medlen.l

Hur förändringar i markfaunan inverkar på jordens av- kastning är dåligt känd. I produktkontrollnämndens littera- turstudie anges dock ett fall då en tioprocentig minskning i veteskörden har uppmätts vid odling i jord utan daggmask. Mot bakgrund av att mer än 1,5 milj. ha åker årligen behand- las med olika kemiska bekämpningsmedel, kan mera perma- nenta skador på markorganisamer få avsevärd betydelse från resurshushållningssynpunkt.

Det kan inte uteslutas att bekämpningsmedlen liksom andra kemiska substanser också kan ha direkta effekter på männi- skans hälsa. Kemiska substanser kan ingripa i cellprocesser så att elakartade tumörer uppstår. Substanser tillförda under graviditet kan ge fosterskador. Även ärftlighetskoden, som överför egenskaper från generation till generation, kan på- verkas. Intaget av substans kan ske på olika sätt - via livsme- del, direkt i munnen, genom huden eller genom inandning.

Lantbruksuniversitet har studerat tänkbara konsekvenser förjordbruksnäringen av att minska användningen av kemis- ka bekämningsmedel. Av utredningen framgår att ett total- förbud skulle medföra att oljeväxtodlingen, som år 1975 om- fattade 170 000 ha och är svårt ansatt av insekter, inte torde kunna fortsätta. Vidare skulle ogräsproblemet inom socker- betsodlingen ställa sådana krav på manuellt arbete att od- lingen skulle äventyras. Förbud mot utsädesbetning av strå- säd skulle troligen leda till kraftiga sjukdomsangrepp. Vall-

odlingen skulle däremot inte i mer påtaglig grad påverkas av ett förbud mot kemiska bekämpningsmedel.l

2.3. Skogsbruk

2.3.1 Skogsnäringen Landets produktiva skogsmark omfattar 23.5 milj. ha, vilket motsvarar 57 % av Sveriges landyta. Därav finns 13.3 milj. ha i Norrland, 5.4 milj. ha i Svealand och 4.8 milj. ha i Götaland. Virkesförrådet, d.v.s. skogens innehåll av virke, är ca 2 400 milj. skogskubikmeter (mJSk) (1975). Därav finns 1 200 i Norrland, 600 i Svealand och 600 i Götaland. Gran utgör 48 % av förrådet, tall 38 % och lövträd 14 %. Medeltillväxten per hektar och år (boniteten) är dubbelt så stor i Götaland som i Norrland. Den totala tillväxten per år uppgår f.n. till ca 75 miljoner m3sk varav ca 32 milj. i Norr- land, 20 milj. i Svealand och 23 milj. i Götaland. Se ävenfigur 2 :9.

För närvarande är avverkningen ungefär lika stor som tillväxten, dvs. ca 75 milj. m3sk/ år. Av det avverkade virket går 98 % till skogsindustrin. Resten används bl.a. som bränn- ved.

År 1976 sysselsatte skogsbruket 55 000 personer och skogs- industrin, dvs. trävaru- samt massa- och pappersindustrin, ca 172 000 personer.2

2.3.2 Skogsbrukets utnyttjande av skogsresurserna Dagens skogar är till större delen kulturskogar som är präg— lade av skogsbruk. Kulturskogen skiljer sig på några väsent- liga punkter från naturskogen. Den avverkas redan när till- växten har börjat avta eftersom det lönar sig bättre att anläg- ga ny skog än att låta den gamla stå kvar. Det innebär att kulturskogen saknar de gamla träden som är typiska för

naturskogen. En annan väsentlig skillnad är att kulturskogen som regel

innehåller mer barrträd än en naturskog på grund av att andra trädslag ger sämre lönsamhet.

Skogsföryngringen sker som regel genom kalhuggning, varefter bestånd anläggs med plantering eller genom självför- yngring. Detta skapar kulturskogar med förhållandevis sto- ra, likåldriga bestånd med ett och samma trädslag, vilket i naturskogen i regel bara återfinns efter skogsbrand och själv- sådd.

mil) mJ sk (tillväxt och avgång)

L -,,

52/53 58/59

mil] mi sk

(wrkesforråd)

'_'—__ —

i? 2400 _ 2300

if( 2200

' —2100

.J

' . 64/65 70/71 76/77

Figur 2:9.Virkesförråd, tillväxt och av- gäng

Källa: Skog fö r framtid, SOU 1978:6.

IEkonomiska konsekvenser av att minska jordbrukets användning av kemiska be- kämpningsmedel, bil. 1 till 1972 års jord-

bruksutrednings 1977:17).

betänkande (SOU

2En utförligare redovisning av ekonomiska och andra förhållanden inom skogsbruket ges i Skogsstatistisk årsbok 1976, skogs- styrelsen 1978. Vidare hänvisas till utred- ningsbetänkandet Skog för framtid (SOU

19735).

IEn redovisning av skogsbruket, dess mark- och vattenanvändning samt be- handlingen i planeringsskedet finns i plan- verkets rapport 44, del 7, Skogsbruket i kommunernas planering, 1978. 2' 3Skogsmarksarealer för vägar och kraftledningar till år 1985, information 1975:4 från Troedssonska forskningskura- toriet.

2.3.3. Förhållanden som kan minska möjligheterna till skogs- produktion

Ianspråktagande av skogsmark för andra ändamål än skogs- produktion Skogsmark utnyttjas ofta för tätortsutbyggnad. Tätorters ut- byggnad kan förutom direkta arealbortfall medföra produk- tionsinskränkningar genom slitage och krav på anpassning av skogsbruket med hänsyn till närboendes rekreation och trevnad. Uppgifter om den totala omfattningen av tät- ortsutbyggnadens utnyttjande av skogsmark i landets saknas.' Fritidsbebyggelsen förorsakar betydande arealbortfall och produktionsinskränkningar. Enligt Skogsstyrelsen har hittills 250 000 - 300 000 ha skogsmark tagits i anspråk för fritidsbe— byggelse. Sammanställningar från skogsvårdsstyrelserna ba- serade på kommunernas översiktliga planer visar att ytterli- gare 50 000 - 100 000 ha skogsmark kan komma att tas i anspråk eller beröras av fritidsbebyggelse under den närmas- te tiden.

Även kraftledningar och vattenmagasin tar i anspråk stora arealer skogsmark. Enligt en undersökning vid lantbruksuni- versitetet beräknades kraftledningarna år 1975 uppta 140 000 ha tidigare skogsmark. Detta motsvarar ett årligt produk- tionsbortfall på 630 000 m3sk eller ca 1 % av landets skogspro- duktion. Under tioårsperioden 1975-1985 beräknas ytterliga- re 35 000 ha skogsmark tas i anspråk för kraftledningar, vilket motsvarar ett bortfall av 160 000 misk/år.2

Enligt utredningen Vattenkraft och miljö (SOU 1976:28) skulle ca 30 000 ha skogsmark gå förlorad genom överdäm- ningar vid vattenkraftutbyggnad om samtliga tänkbara pro- jekt byggs ut. Produktionsförmågan hos dessa marker är 80 000 mlsk/ år.

Vägnätet upptar ca 180 000 ha tidigare skogsmark. Utbygg- naderna av det allmänna vägnätet under perioden 1975 - 1985 beräknas ta i anspråk ytterligare 7 000 - 10 000 ha skogsmark. Under samma period kan skogsbilvägnätets utbyggnad kom- ma att åstadkomma ett arealbortfall på 2 000 ha.3

Vissa arealer skogsmark berörs av naturreservat och andra förordnanden enligt naturvårdslagen. Befintliga förordnan- den omfattar ca 355 000 ha skogsmark. Inom 2 - 3 år kan tillkommande förordnanden beröra ytterligare 220 000 ha. Befintliga naturreservat motsvarar enligt av länsstyrelserna och skogsvårdsstyrelserna gjorda bedömningar i planerings- skedet av den fysiska riksplaneringen ett produktionsbortfall på 100 000 m3sk/år. Naturreservat som beräknas bli genom- förda de närmaste 2 - 3 åren kan komma att motsvara en lika stor produktion. Befintliga och planerade naturreservat kan

tillsammans innebära produktionsbortfall på 0.15 % av lan- dets totala skogsproduktion. Till dessa inskränkningar i pro- duktionen kommer de som föranleds av befintliga national- parker - några av dessa berör produktiv skogsmark - samt de mindre inskränkningar som kan bli följden av förordnande om naturvårdsområde eller samråd.

Markförsurning

Hur försurad nederbörd och andra företeelser som leder till markförsurning påverkar skogsproduktionen är ännu inte klarlagt. Hittills har inte några förändringar i skogens pro- duktionsförmåga som beror på försurningen kunnat fastslås. Skogens ekosystem har dock stor förmåga att motstå påver- kan, varför de kan dröja lång tid innan försurad nederbörd eventuellt led». till förändringar i skogens produktionsför- måga. Det finns dock tecken på att förändringar äger rum. ] områden med stort syranedfall har kunnat konstateras högre halter av aluminium i sjöarnas vatten vilket skulle kunna vara ett resultat av ändrade förhållanden i marken genom försur- ning.

Skulle det visa sig att försurningen leder till en minskning av skogsmarkens produktionsförmåga, torde mycket omfat- tande och tidskrävande åtgärder krävas för att återställa mar- kens produktionsförmåga, om det överhuvudtaget är möjligt. De områden i landet där effekter först kan bli märkbara i större skala återfinns främst på västkusten, där det på många håll föreligger en kombination av hög nederbörd, stort syra- nedfall, svårvittrad berggrund samt grovkorniga och samti- digt tunna jordtäcken.I

Övrigt Införande av främmande trädslag i landet kan vara förenat med vissa risker för skogsproduktionen. Detta behandlas i

avsnitt 2.3.4.

2.3.4 Förhållanden inom skogsbruket som kan påverka an- nan mark- och vattenanvändning

Förändringar 1' skogslandskapet

Skogsbruket har medverkat till en omfattande förändring av skogslandskapet, som har påverkat fauna, flora, friluftsliv och landskapsbild.

Naturvårdsverket och miljödatanämnden har visat att an- delen löv- och blandskog har sjunkit till hälften sedan slutet av 1930-talet. Särskilt kraftig har minskningen varit under 1960-talet, se tabell 2:4. Naturvårdsverket har i en översiktlig inventering funnit att det år 1973 i hela landet fanns ca 13 000

Tabell 2:4. Utvecklingen av barr- och löv- skogsarealerna sedan 1930-talet (pro- cent av skogsarealen).

Löv- och bland-

Barrskogs-

areal, % skogsareal, % 1938 — 52 62 38 1953—62 65 35 1968—72 82 18

Källa: The environment and its Manage— ment in Sweden, rapport till OECD från naturvårdsverket och miljödatanämn— den, 1979.

1Försurningsproblemen har belysts i be- tänkandet Mindre svavel - Bättre miljö (Ds Jo 1976z2).

'Inventering av urskogar och ädellövsko- gar, del 2 Ådellövskogar, naturvårdsver- kets PM 802, 1976. 2Inventering av urskogar och ädellövsko- gar, del 1 Urskogar, naturvårdsverkets PM 704, 1976. 3Hotade djur och växter i Norden, NU A 19789

”'Skogslandskapets betydelse för faunan behandlas utförligt i Ahlén, Faunavård - om bevarande av hotade djurarter i Sveri- ge, skogshögskoian och naturvårdsverket, Stockholm 1977.

5Hyggenas betydelse för landskapsbilden ( har bl.a. behandlats av Kardell i Sveriges | Skogsvårdsförbunds tidskrift nr 197825

ha ädellövskog, dvs. trädbestånd med minst 60 % ek, lind, ask, alm, avenbok eller lönn. Därtill kommer bokskogen, som år 1970 omfattade ca 60 000 ha. I verkets rapport konsta- teras att det har ägt rum en omfattande överföring av lövskog till barrskog, främst granskog. Sannolikt uppgår överföring- en för Skånes del till omkring 50 000 ha sedan 1920-talet.'

Endast en mycket liten del av landets skogar är opåverkad av skogsbruk. Naturvårdsverket har visat att av landets 23,5 milj. ha produktiv skogsmark kan endast 80 000 ha eller 0,35 % betecknas som naturskog. Söder om Dalälven är mot- svarande siffra 0,06 %.2

Naturvårdsverket har påbörjat en mer detaljerad invente- ring av landets naturskogar, vilken beräknas vara avslutad år 1982. I projektet skall även ingå att precisera behovet av skogliga referensområden och att göra ett urval av sådana.

[ skog präglad av skogsbruk är inslaget av lövträd samt gamla och döda träd litet. En del av skogens fauna och flora är emellertid anpassad till en skog där dessa trädkategorier ingår. Många djur- och växtarter har därför fått sina levnads- betingelser kraftigt försämrade. Vissa djurarter står på grän- sen till utrotning. Särskilt utsatta är flera fladdermössarter, hackspettar, ugglor, vissa rovfåglar och skogshöns. Också insektsfaunan utarmas i kulturskogarna. En del insektsarter har nästan helt försvunnit och finns i dag bara i de få kvar- varande naturskogsbestånden. Även vissa växtarter är be- roende av träd som får utvecklas till hög ålder. Detta gäller t.ex. vissa lavarter, vilka genom sin långsamma tillväxt inte hinner utvecklas i kulturskogen. För 10 av de 90 nordiska växtarter som är utrotningshotade, anses huvudorsaken vara förändringar i skogsbruket och skogslandskapet.3 Vissa djur- och växtarter gynnas å andra sidan i kulturskogen. Det mo- derna skogsbruket anses t.ex. ha bidragit till den kraftiga ökningen av älgstammen. Även skadedjur kan föröka sig lättare/*

Även för friluftslivsutnyttjande har naturskogen och kul- turskogen olika egenskaper. Kulturskogen är exempelvis inte allemansrättsligt tillgänglig under plantstadiet och är för en tid också svårframkomlig till följd av stor täthet, risighet eller hindrande röjningsavfall. Tillgängligheten är därför särskilt i södra Sverige, där skogsbruket bedrivs mycket intensivt, begränsad under 20-30 år av omloppstiden. Efter gallringen och fram till slutavverkningen är tillgängligheten dock som regel mycket god.

Genom upptagning av hyggen påverkas landskapsbilden. Såväl stora som små byggen kan åstadkomma en betydande inverkan på landskapet, vilket kan förstärkas genom olika former av markberedning.S

Skogsodling på våtmarker Genom dikning, gödsling och skogsplantering av myrmarker och sumpskogar kan arealen produktiv skogsmark ökas vä- sentligt. För närvarande är den årligen dikade arealen ca 25 000 ha. 1973 års skogsutredning har bedömt att det finns ca 2,3 milj. ha myrmarker och sumpskogar som är lämpliga för Skogsodling. Detta skulle på sikt kunna ge en samman- lagd produktionsökning av ca 6 milj. m3sk/år eller med ca 8 % i förhållande till dagens virksproduktion. De för skogsbruk intressanta myrmarks- och sumpskogsområdena finns främst i södra och mellersta Sverige samt i Norrlands kustland. Genom dikning och gödsling förändras myrmarkernas och sumskogarnas hydrologi och förutsättningarna för flora och fauna. Det tidigare tillståndet efter ett ingrepp kan inte äter— skapas inom överskådlig tid. Även förhållandena i de ned- ströms liggande vattendragen kan påverkas. Konsekvenserna för naturmiljön av myrmarksdikning be- handlas f.n. i ett forskningsprojekt som bedrivs med stöd av naturvårdsverket. Projektet beräknas vara avslutat år 1982. Naturvårdsverket arbetar också med en inventering av lan- dets våtmarker. Med en sådan som grund finns det bättre möjligheter att avgöra vilka våtmarker som från naturvårds- synpunkt är angelägna att behålla i opåverkat skick.

Skogsbruk ifjällskogarna Efterfrågan på skogsråvara har medfört ett ökat intresse för skogsavverkningar i barrskogsområdena ovanför Skogsod- lingsgränsen. Dessa områden har tidigare inte varit av intres- se för det ekonomiska skogsbruket.

Till följd av att inget normalt skogsbruk har bedrivits inom fjällskogsområdet utgörs en stor del av skogen av naturskog eller naturskogsbetonad skog. Det är en bidragande orsak till att betydande naturvårds— och friluftslivsintressen finns i om- rådet. Kunskaperna om i vilka delar av fjällskogsområdet dessa intressen är särskilt stora är emellertid bristfälliga. Så länge sådana kunskaper saknas är det därför risk för att skog avverkas i områden som borde bevaras med hänsyn till bl.a. naturvårdens och friluftslivets intressen.

Ett annat problem är att återväxten på många håll i fjäll- skogsområdet av klimatiska och andra skäl kan bli svår att trygga med från naturvårds- och friluftslivssynpunkt godtag— bara metoder. Hyggesplöjning och plantering av främmande trädslag är metoder som kan bli aktuella.

Ökad skogsgödsling Skogsgödsling i större omfattning har förekommit i drygt 10 år. Gödslingen på fast mark dominerar helt. Vid skogsgöds-

iOOOÅalha

1965 1970 1975

Figur 2:10. Skogsmarksgödslingens om- fattning 1965—1976.

Källa: Planverkets rapport 44, del 7, Skogsbruket i kommunernas planering.

1Andersson m.fl., Miljökonsekvenser av odlingsåtgärder inom jord- och skogsbruk - växtnäringsläckage, Uppsala 1979.

ling på fast mark används kvävegödselmedel. Den gödslade arealen uppgick år 1976 till drygt 180 000 ha, se fig. 2:10. Därav utgör 20 000 - 30 000 ha mark som redan tidigare har gödslats en eller flera gånger. Den gödslade arealen motsva— rar 27 000 ton kvävegödselmedel eller ca 10 % av totalför- brukningen i landet. Gödsling sker en eller flera gånger under perioden mellan gallring och slutavverkning. Varje gödsling har effekt under en 10-årsperiod och ger i gynnsamma fall en ökning av den årliga tillväxten med 25-50 %. Enligt 1973 års skogsutredning uppgår den gödslingsbara arealen fast mark till 4-5 milj. ha. Meravkastningen skulle innebära en total ökning av virkesproduktionen med ca 10 % vid gödsling vart 7:e år. Även Skogsodling på myrmarker, vilken som tidigare nämnts skulle kunna omfatta 2,3 milj. ha, kräver gödsling när de gäller näringsfattiga marker.

Med skogsgödsling följer förluster av växtnäring till grund- och ytvatten. Omfattningen och konsekvenserna av förlusterna är bristfälligt kända. De undersöks bl.a. i ett forskningsprojekt i Klotenområdet, vilket skall slutredovisas under år 1979. Naturvårdsverket har låtit utreda behovet av ytterligare forskning när det gäller förluster av växtnäring genom skogsbruksåtgärder. I utredningen föreslås att resur- ser i första hand satsat på att bättre klarlägga effekterna av gödsling och kalavverkning.'

Gödsling kan också medföra förändringar för vegetation och djurliv. Förekomsten av lavar och mossor minskar t.ex. till följd av ökad konkurrens från örter och ris. Undersöknin- gar pågår för att ta reda på hur skogsgödslingen påverkar renbetet för vilket lavtillgången är av grundläggande betydel- se.

Införande av främmande trädslag Främmande trädslag har hittills endast kommit till använd- ning i begränsad omfattning i det svenska skogsbruket. De senaste åren har intresset ökat för att införa contortatall, ett nordamerikanskt trädslag. Contortatall väntas i jämförelse med vanlig tall kunna producera 30-60 % mer virke. Om- loppstiden bedöms vara 15-20 år kortare än för den inhemska tallen. Härdigheten i områden med svåra klimatförhållanden är bättre. För närvarande planteras 20 000 - 25 000 ha/år med contortatall. Contortatall är aktuell främst i norra och meller- sta Sverige. I södra Sverige är som regel gran att föredra. Omfattande planteringar av contortatall kan vara förenat med vissa risker. Det kan t.ex. tänkas att contortatallen är känslig för ännu okända skadegörare som skulle kunna även- tyra skogsproduktionen inom stora geografiska områden. Full klarhet om riskerna kan erhållas först när contortatall

Contortallens rotsystem är mindre än hos vanlig tall, vilket kan medföra större risker för att tråden fälls av snötryck eller vind. Det har också visat sig att contortatallen i försöksplan— teringarna i södra och mellersta Sverige utsätts för mer vilt- skador än vanlig tall.

Från naturvårdssynpunkt finns flera invändningar mot contortatallen. Den är risigare och har annan barr- och bark- färg och form än vanlig tall, vilket har betydelse för land- skapsbilden. Contortaskogen blir också tätare och genom senare kvistrensning mer svårframkomlig än vanlig tallskog, vilket kan ha betydelse för friluftslivet.

En viktig fråga är om den fauna som är anpassad till vanlig tall kan anpassa sig till contortatallen. Contortatallens bark är exempelvis mycket tunnare än barken hos vanlig tall vilket kan påverka insekters möjligheter att övervintra. Detta i sin tur har betydelse för exempelvis vissa. fågelarters möjligheter att få tillgång till föda.”

Helträdsutnyttjande

Ett allt större intresse har visats för att bättre ta tillvara virket. Projekt helträdsutnyttjande, PHU, har visat att av de 50 milj. m3 vedfiber som årligen lämnas kvar i skogen, skulle 7-8 milj. m3 i form av stubbar och klena träd från gallringar kunna användas som fiberråvara. Det skulle innebära ett tillskott av virke med 10 %. Ytterligare åtminstone 7 milj. m], främst hyggesavfall och klena träd från gallring, skulle kunna ut- nyttjas som bränsle. Dessutom skulle insektsproblemen i sko- gen begränsas väsentligt genom att tillgången på stubbar och hyggesavfall minskar. Såväl snytbagge som granbarkborre skulle få sämre möjligheter att föröka sig. Framkomligheten på hyggena skulle också förbättras.

Till nackdelarna med ett helträdutnyttjande hör den ökade utförseln av växtnäring ur skogen med virket. Av det skälet kan det vara olämpligt att driva helträdsutnyttjandet för långt. Det gäller i synnerhet på mera näringsfattiga marker. Vidare kan bortförande av hyggesavfall och stubbar från skogen leda till en viss minskad produktion av hallon, blåbär och lingon.2

Trakthyggesbruk

Trakthyggesbruk är den skogsbruksform som i stor utsträck- ning tillämpas i Sverige. Slutskörden av virke sker genom kalavverkning, dvs. alla träd avverkas inom en viss yta med undantag för eventuella fröträd. Ny skog anläggs genom plantering eller självföryngring med fröträd. Trakthygges- bruket ger snabb föryngring av skogen och är förhållandevis lätt att mekanisera.3

'En utförlig behandling av contortatallens egenskaper har gjorts av Remröd i Skogs— och Lantbruksakademiens Tidskrift 116 (1977). 2Från Projekt helträdsutnyttjande har ut- givits ett 60-tal rapporter. En sammanfat- tande rapport publicerades 1977 (Sveriges skogsvårdsförbund). 3 Omfattningen och verkningarna av kal- hyggen har belysts i promemorian Kalhyg- gen, Ds Jo 1974z2.

1Andersson m.fl., Miljökonsekvenser av odlingsåtgärder inom jord- och skogsbruk - växtnäringsläckage, Uppsala 1979.

Arealen kalavverkad mark, som också inkluderar plant- skog, har inte ändrats nämnvärt de senaste 30 åren. Den uppgår f.n. till 8 % av skogsarealen eller 1,8 milj. ha. Däremot har de enskilda ytornas storlek ökat. Det har förekommit hyggen på betydligt över 100 ha. De senaste åren tycks dock en viss återgång till mindre ytor ha skett. Mekaniseringen i skogsbruket motiverar inte större hyggen än i storleksord- ningen 15-25 ha. Trakthyggesbruket är förenat med en del nackdelar. Bl. a. har förluster av växtnäring, förändring i växt- och djurlivet samt ökade insektsangrepp uppmärksam- mats.

Strävan att successivt öka inslaget av stora likåldriga be- stånd med ibland bara ett trädslag innebär generellt att för- utsättningarna för omfattande angrepp av skadedjur och sjukdomar ökar.

Med kalavverkning följer nedbrytning av hyggesavfall och humus. Som en följd härav frigörs växtnäring, bl. a. kväve och fosfor. Omfattningen och konsekvenserna av förlusterna av växtnäring är bristfälligt kända och undersöks bl. a. i ett forskningsprojekt i Klotenområdet, vilket ska redovisas un- der år 1979. Naturvårdsverket har låtit utreda behovet av ytterligare forskning när det gäller förluster av växtnäring genom skogsbruksåtgärder. I utredningen föreslås att resur- ser i första hand satsas på att bättre klarlägga effekterna av gödsling och kalavverkning.'

Vid avverkningen lämnas som regel avfall kvar på hygget i form av toppar, grenar, rötskadat virke etc. Riklig tillgång på färska stubbar och avfall förbättrar möjligheterna till massförökning för en del insekter. Det kan leda till skadegö- relse på unga trädplantor, kvarstående skog eller på lagrat virke. Till insekter som orsakar stora skador och som förökas i grövre hyggesavfall hör granbarkborren och mindre märg- borren. Förekomsten av färska barrträdsstubbar gynnar snyt- baggen som är barrträdsplantornas viktigaste fiende genom sitt näringsgnag på plantornas bark. Snytbaggen har tidigare bekämpats genom doppning av plantorna i DDT.

Vid kalavverkning förändras förutsättningarna för faunan. Djurarter som rör sig över vidsträckta områden påverkas i mindre omfattning av det enskilda hygget, medan arter som är helt bundna till den aktuella ytan kan försvinna. Kalav- verkningarna anses t. ex. vara en viktig orsak till tjäderns tillbakagång. Bland de arter som gynnas av trakthyggesbru- ket kan nämnas älg. Hyggena är oftast goda biotoper för smågnagare.

Efter en kalavverkning reduceras som regel blåbärsmäng- den kraftigt under en 10-årsperiod. Hallon däremot förutsät-

ter snarast kalhuggning för att förekomma i större omfatt- ning.'

Kemiska bekämpningsmedel Skogsbruket använder herbicider främst för att bekämpa ej önskvärt lövsly i skogsplanteringar. Lövslyet kan förkväva eller fördröja barrträdsplantornas tillväxt om det får utveck- las fritt. Behovet av lövslybekämpning är störst i södra Sve— rige. En mindre mängd herbicider används för att minska konkurrensen från gräs vid skogsplantering på nedlagd jord- bruksmark. För lövslybekämpning används f. n. nästan ute— slutande fenoxisyrepreparat som innehåller 2,4-D och MCPA. Preparat innehållande 2, 4, 5-T är förbjudna sedan 1977. Behandling sker som regel i juli-september genom spridning från flyg, med traktor eller med buren sprututrust- ning.

Försålda kvantiteter herbicider och behandlade arealer för olika är framgår avfig.2:11. Nedgången under åren 1971 och 1972 sammanhänger med att förbud mot besprutning inför- des den 1 januari 1971, varvid lövslybekämpningen endast tilläts ske med s. k. lickning. År 1972 tilläts besprutning från marken.

Insekticider används f.n. inom skogsbruket endast för att förhindra förökning av skadeinsekter i lagrat virke. Vid be- sprutning av upplagt virke används företrädesvis Lindan. Mängden besprutat virke år 1972 motsvarar ca 3 milj.mJ sk eller 4 % av avverkad volym, se fig. 2:12.

Fram till och med år 1974 skedde kemisk bekämpning av snytbagge genom doppning av plantorna i DDT-lösning. På så vis behandlades flertalet plantor. År 1975 förbjöds emel- lertid DDT. Försöksverksamhet med andra preparat och al- ternativa bekämpningsmetoder pågår. Snytbaggeskadorna representerar i dag stora ekonomiska värden.

Det ideala bekämpningsmedlet verkar endast på den orga- nism som skall bekämpas. Bekämpningsmedel med så hög grad av selektivitet är emellertid sällsynta. Som regel verkar de kemiska bekämpningsmedlen även på andra växter, djur och svampar. Bekämpningsmedel med stor beständighet är särskilt riskfyllda genom att de kan utöva verkningar i eko- systemet under lång tid. Några bekämpningsmedel har för- måga att successivt ansamlas och koncentreras i näringsked- jorna. Slutligen kan sådan koncentration nås att biologiska effekter åstadkoms. Det nu förbjudna medlet DDT har denna förmåga.

Det kan inte uteslutas att bekämpningsmedlen liksom and- ra kemiska substanser också kan ha direkta effekter på män- niskans hälsa. Kemiska substanser kan ingripa i cellprocesser

aktiv substans 1 ton areal I 1000-tal ha

200 i ' WH ' ' 77777 100

l 1 1

&(

0 Äi—frfif 1' i 1 1 1568 69 70 71 72 73 74 76 1977

Figur 2:11. Fenoxiättiksyror inom skogs- bruket. Försålda kvantiteter och behand- lade arealer.

_——aktiv substans i ton

areal i 1 OOO-tal ha

Källa: Skogsstatistisk årsbok 1976, Pro- duktkontrollnämnden.

akiiv substans 1 Ion

1968 159 70 71 72

Figur 2:12. Försålda kvantiteter bekämp- ningsmedel för virkesskydd.

Källa: Skogsstatistisk årsbok 1976, Pro— duktkontrollnämnden.

1Eriksson m.fl., Skogen full av bär, Forsk- ning och Framsteg nr 6, 1978.

*___—1

&

yrkesfiskare

Figur 2:13. Antal fiskare i saltvattensfiske ' med uppdelning på yrkes- och binärings- % fiskare 1930—1976.

Källa: Fiskestatistisk årsbok 1978, statis- tiska centralbyrån, 1978.

m1||onet kg mot) |

västkusten

ostkusten

56 58 61] 51 54 SE 58 70 72 74 76

iFigur 2:14. Totalfängsten vid saltsjöfiske imed uppdelning på kuststräckor 1956— 11977.

1Källa: Fiskestatistisk årsbok 1978, statis- ltiska centralbyrån, 1978.

'Den kemiska bekämpningen har behand- llats i betänkandet Spridning av kemiska (medel (SOU 1974:35). izEn utförligare bild av ekonomiska och (andra förhållanden inom fisket ges i Fis- lkestatistisk årsbok 1978, statistiska cen— (tralbyrån.

så att elakartade tumörer uppstår. Substanser tillförda under graviditet kan ge fosterskador. Även ärftlighetskoden, som överför egenskaper från generation till generation, kan på- verkas. Intag av substans behöver inte ske direkt i munnen, huden eller genom inandning, utan kan också ske via livs- medel, t. ex. bär, som innehåller rester av bekämpningsme— del.]

2.4. Fiske

2.4.1 Fiskerinäringen Det svenska yrkesfisket utövas av omkring 5 000 personer med fiske som enda yrke och av ytterligare 4 000 med fiske som binäring. För de som ägnar sig åt fiske på heltid är saltsjöfisket viktigast, se fig. 2:13. För binäringsfiskarna har även fisket i sötvatten stor betydelse. Kvantitets- och värde- mässigt dominerar saltsjöfisket helt, sejig. 2:14. Västkustfisket, vilket bedrivs i Skagerrak, Kattegatt och Nordsjön, svarar för hälften av yrkesfiskets fångster, se fig. 2:15. De ekonomiskt viktigaste fiskslagen är sill, räka och torsk. Även fisket efter foderfisk har stor betydelse. I sydkust- fisket spelar sill och torsk en viktig roll. På ostkusten fiskas framförallt strömming. Torskens roll har ökat. I Östersjön finns ett viktigt havsfiske efter lax. Yrkesfisket i sötvatten äger rum framförallt i de stora in- sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren, i Norr- lands inland samt i några högproduktiva sjöar i Sydsverige. Framförallt fångas gös, sik, siklöja och gädda. På många håll finns ett viktigt husbehovsfiske. I vissa vat- ten är kräftfisket betydelsefullt. Yrkesfisket, i synnerhet på västkusten, har karaktäriserats av en snabb strukturomvandling under 1960- och 1970-talen. Antalet fiskeföretag har minskat samtidigt som nya metoder och mer rationella enheter har medfört förbättrad lönsamhet. De allra senaste åren har en stabilisering av antalet företag ägt rum. Odling av fisk för konsumtion har tidigare endast skett undantagsvis. Under senare år har emellertid intresset ökat och den årliga produktionsvolymen är idag ca 200 ton, huvudsakligen regnbågsforell. Fisk- och konservindustrin sysselsatte år 1976 ca 2700 personer. Produkternas saluvärde uppgick till ca 520 milj. kr.2

2.4.2 Fiskets användning av mark- och vattenresurserna Fisket ställer krav på såväl vatten- som markresurser. Stora

och produktiva vattenarealer fordras för fiskens lek och upp- växt. Lämpliga vattenområden krävs för fångstverksamhe- ten. På land behövs utrymmen för hamnar, beredningsindu- stri, service, etc.'

Olika fiskarters utbredning regleras av komplicerade bio- logiska system. Många ekonomiskt viktiga fiskarter företar långa lek- och/eller näringsvandringar, vilket medför att fångsområdena kan ligga långt från lek- och uppväxtområ- dena. Ett ingrepp i en norrländsk älv kan därför få negativa effekter även för laxfisket i södra Östersjön. De flesta fiskar- ter förflyttar sig mellan olika miljöer under levnadstiden, året eller dygnet. Därför krävs detaljerad kunskap om varje fisk- slags biologi för att kunna skydda bestånden och kunna bedöma effekterna av ingrepp, exempelvis en sandtäkt eller ett utsläpp.

Genom att vattnet ständigt är i omlopp kan t.ex. utsläpp av giftiga ämnen ge återverkningar på fisken och fisket långt från störningskällan. Även om ett avsnitt av ett vattensystem skyddas från negativ påverkan kan ett utsläpp uppströms skada fiskeintresset. Även till synes obetydliga ingrepp i vat- tendrag kan få vittgående följder för fiskbeståndet.

Hammerfest

Norska havet

Uleåborg

OSTKUSTEN

Helsingfors

Tallin Stavanger Skagerrak

Nordsjön £ ,

VÅSTKUSTEN

)

12,0

Figur 2:15. De olika kuststräckornas samt sötvattensfiskets andelar av yrkes- fiskets totala fångstkvantitet och fångst- värde 1976.

sötvatten ostkusten sydkusten

västkusten

Källa: Planverkets rapport 44, del 8, Fis- ket i kommunernas planering,

Figur 2:16. Fiskeområden för svenskt fis- ke. Källa: Fiskestatistisk årsbok 1978, statis- tiska centralbyrån.

'En redovisning av fisket, dess mark- och vattenanvändning samt behandlingen i planeringsskedet finns i planverkets rap- port 44, del 8, Fisket i kommunernas pla- nering.

Om inte fisket dimensioneras efter tillväxten, kan det leda till biologisk överfiskning. Det finns nu metoder att beräkna vilka fångstuttag som är möjliga utan att ett bestånd på längre sikt decimeras.

2.4.3. Förhållanden som kan minska möjligheterna till fisk- produktion

Överfiskning av vissa fiskslag Fångstpotentialen är det största möjliga uttag som kan göras utan att ett fiskbestånd på sikt decimeras. Överfiskning inne- bär att fångstpotentialen överskrids. På sikt kan en biologisk överfiskning leda till att beståndet blir så litet att det inte överlever.

Det är dock inte givet att ett totalt sett ökat fiske medför att det på sikt blir mindre fisk kvar i havet. Tvärtom kan ett ökat fiske i lämpliga former öka mängden fisk. Överfiskning är således inte alltid en följd av ett totalt sett alltför stort uttag utan kan även bero på uttag av fel storlekar av en viss fiskart.

Under senare år har fisket intensifierats kraftigt. Överfisk- ning av många traditionella fiskslag har blivit följden. Fiske- begränsningar i form av fångstkvoter har därför införts för flertalet viktiga fiskslag, bl.a. i Östersjön, Skagerrak, Katte- gatt och Nordsjön. Sill, torsk, makrill och rödspätta är exem- pel på sådana kvoterade arter. För den s.k. nordsjösillen råder totalt fiskeförbud för att beståndet skall få möjlighet att fortleva.

I Östersjön är problemet med överfiskning mindre allvar- ligt än i Västerhavet. Sillbeståndet i södra Östersjön liksom beståndet av lax är f.n. dock överutnyttjat. Övriga ekono- miskt mera betydelsefulla arter är i stort sett fullt utnyttjade, varför ett väsentligt ökat fiske skulle innebära överfiskning.

Negativt för fiskbestånden är det s.k. industrifisket som utan urskiljning fångar såväl ung som gammal fisk. Med ett fiskeribiologiskt riktigare fiske skulle fångsterna av konsum- tionsfisk kunna öka avsevärt.

Ett annat problem är att konsumtionen av fisk är begrän- sad till några fiskslag. En mera allsidig fiskkonsumtion skulle kunna minska efterfrågan på de hårdast utnyttjade arterna.

Möjligheterna att undvika överfiskning får numera anses som goda. Genom fiskeribiologins utveckling är det möjligt att med kännedom om bl.a. naturlig reproduktion, tillväxt och dödlighet beskriva vad som händer med fiskbestånd vid olika fångstuttag. Därmed kan för varje fiskslag fastställas ett optimalt uttag.

Miljögifter

En förutsättning för att fisket skall kunna fortgå är att fisken inte skadas eller blir oanvändbar som föda genom miljögif- ter. Några fiskslag i Östersjön och i många insjöar har idag för höga halter av vissa ämnen för att kunna tjäna som föda.]

Särskilt effekterna av tungmetaller och klorerade kolväten har uppmärksammats. Många tungmetaller och klorerade kolväten är beständiga och har egenskaper som gör att de relativt lätt anrikas i fisk. De kan därvid nå sådana koncen- trationer att fisken inte kan användas som föda utan risk för skador hos konsumenten. Det är orsaken till de restriktioner som gäller för saluföring av vissa slag av fisk eller fisklever, se separatkarta 2. Östersjön har visat sig särskilt känslig för tillförsel av miljögifter. Halterna av exempelvis de kloreran- de kolvätena DDT och PCB är 5-l0 gånger högre i Östersjön än i Västerhavet.

Miljögifterna kan också direkt skada fisken. Även låga halter av vissa tungmetaller har visat sig kunna ge s.k. suble- tala effekter, dvs. skador som leder till minskad tillväxt och motståndskraft mot sjukdomar, störd fortplantning och be- teenderubbningar, vilket på sikt han påverka fiskemöjlighe- terna.

DDT har tillförts Östersjön framför allt från jordbruket i kuststaterna. I de flesta stater har man nu begränsat eller förbjudit användningen av DDT. PCB har en mera spridd användning, och utnyttjas bl.a. i transformatorer. Riskerna med DDT och PCB har tagit sig uttryck i omfattande skador på djur som livnär sig på fisk. Östersjöns sälbestånd anses t.ex. stå på gränsen till utrotning på grund av PCB :s inverkan på fortplantningen. DDT har åstadkommit äggskalsförtun- ning hos fiskätande fåglar, främst tordmule och havsörn, så att fortplantningen anses hotad.

Ett särskilt miljöproblem är den omfattande försurningen av insjöarna i vissa delar av landet. Många insjöar har därige- nom förlorat eller kommer att förlora sina fiskbestånd. Dessa sjöar har oftast störst intresse för fritidsfisket. De för yrkes- fisket viktigaste sjöarna är som regel mer motståndskraftiga mot försurning. Försurningen påverkar också de strömman- de vattendragen, varvid reproduktionen av lax och laxöring kan försvåras eller omöjliggöras. Särskilt gäller det vatten- dragen på västkusten.

Eutrojiering

Sjöar och vattendrag tillförs ständigt organiskt material och växtnäringsämnen från kommunala och industriella avlopp samt från jordbruks- och skogsmark. En viss del av tillförseln är naturlig, men människan är orsak till att den verkliga

1För en utförligare redovisning av olika för— hållanden i havsområdena kring Sverige hänvisas till Havet, Naturförhållanden och utnyttjande, Underlag för fortsatt fysisk riksplanering 1978:7. Förhållandena i Ös— tersjön har även behandlats i Diagnos- Östersjön, naturvårdsverket, 1978.

1Vänern - en naturresurs, naturvårdsver- ket, 1978.

tillförseln är avsevärt större än den naturliga. För Vänern har exempelvis beräknats att 60 % av kvävetillförseln och 70 % av fosfortillförseln härrör från människans verksamhet.l

Tillförseln av växtnäring och organiskt material medver- kar till eutrofiering av såväl insjöar som havsområden. Eu- trofiering innebär ökad biologisk produktion vilket får kon- sekvenser bl.a. för fisket. En viss eutrofiering av näringsfat- tiga vatten kan ge ökad fiskproduktion. Vid mer betydande eutrofiering förändras artsammansättningen. Genomgående ersätts de för yrkesfisket mer värdefulla fiskslagen med mind- re värdefulla. Laxartade fiskar ersätts av aborre, gös och gädda. Vid ytterligare eutrofiering tar fiskar som mört och braxen överhand. Vid särskilt ogynnsamma förhållanden kan fisken försvinna helt. Förskjutningen i artsammansätt- ningen är redan påtaglig i vissa skärgårdsområden och sjöar.

Tillförseln av organisk substans och växtnäring anses ha bidragit till den ökning av svavelvätebildningen som har konstaterats i Östersjöns djupvatten. Svavelväte är starkt gif- tigt och omöjliggör högre liv. Svavelväteförekomsterna har medfört att torsk, som är beroende av djupvatten, numera inte fortplantar sig effektivt norr om Gotland. Den torsk som finns i Ålands hav och vattnen norr därom har som regel invandrat söderifrån.

Omfattande åtgärder har vidtagits för att minska de kom- munala och industriella utsläppen av organiskt material och växtnäring. I många vatten, bl.a. Östersjön, är emellertid jordbruket en betydande källa när det gäller tillförsel av kväve, se bl.a. separatkarta 2.

Oljeförorening

Problemet med oljeförorening av vattnet för främst havsom- rådena, men även de största insjöarna. Årligen släpps 30 000 - 60 000 ton olja ut i Östersjöområdet. Till största delen är det frågan om utsläpp från fartyg. Under år 1977 registrerade kustbevakningen 302 oljeutsläpp. Flertalet hade skett i strid mot svenska eller internationella bestämmelser. Utsläpp fö- rekommer även från raffinaderier, kraftverk, kommuner och industrier. Också via nederbörden tillförs oljeföroreningar.

De enskilda utsläppen av olja får främst lokal betydelse för fisket. Fisk i den närmaste omgivningen kan ta smak som gör den oätlig. Fiskdöd kan också inträffa i omedelbar anslut- ning till utsläppet. Olja som sjunker kan förstöra lekbottnar. Redskap kan skadas.

Den allmänna oljeföroreningen i Östersjön och Västerha- vet torde dock vara allvarligare än de enskilda utsläppen. Många av oljans mer än 1 000 olika komponenter är mycket beständiga och giftiga. Särskilt fiskens ägg och yngel har visat

sig vara känsliga. Risker föreligger även att fiskens tillgång på föda minskar. Det är också möjligt, men inte helt klarlagt, att ämnen som ingår i olja och som hamnar i fisken kan orsaka skador hos konsumenten.

Kunskaperna om de petroleumkolväten som ingår i oljan är fortfarande mycket bristfälliga. Sannolikt kommer flera ämnen i oljan att påvisas vara giftiga och skadliga för fisk.

Kännedomen om tillförsel och nedbrytning av olja i havet är dålig. Det är dock klart att vattnets temperatur i havsom— rådena kring Sverige är jämförelsevis låg, vilket medför att oljan endast långsamt bryts ner genom kemiska och biologis- ka processer. En fortsatt tillförsel av olja kan därför innebära en upplagring i ekosystemet och på bottnarna.

Anläggnings- och exploateringsverksamhet

Vid byggande i vatten av t.ex. broar och hamnar och vid farledsfördjupningar görs grävningar och muddringar i bott- narna. Ibland sker även deponering av massor i vattenområ- den. Bottenområden som fordras för lek och uppväxt kan därigenom förstöras. För djurlivet skadliga ämnen som har lagrats i bottensedimenten, exempelvis kvicksilver, kan åter- föras till det biologiska kretsloppet. Den grumling av vatten som kan bli följden kan försvåra fiskens syreupptagning och minska näringstillgången. Avsevärda skador av detta slag kan inträffa även vid relativt små arbeten, t.ex. anläggande av friluftsbad och småbåtshamnar.

Det förhållandet att det finns malm, olja och gas under havsbottnarna runt landets kuster har hittills inte lett till någon omfattande utvinningsverksamhet. Skulle en större verksamhet komma igång kommer fisket och fiskresurserna troligen att påverkas genom att lek-, uppväxt- och fångstom- råden tas i anspråk, genom att det sker ökade utsläpp av olja och miljögifter samt genom att vattnet grumlas.

Täkt av grus och sand i hav och insjöar förekommer redan i viss omfattning, framförallt i Kattegatt och Öresund. Till- gångarna är stora. Täktverksamheten kan orsaka allvarliga skador för vissa fiskslag genom att lek- och uppväxtområde- na förstörs. I avsnitt 8.3 finns en redovisning av mineraltill- gångarna i havsområdena.

Ett särskilt problem är utnyttjandet av de rinnande vatten- dragen för kraftproduktion, bevattning m.m. Många av de rinnande vattendragen är av stor betydelse för reproduktio- nen av lax och öring.

Flertalet av de större vattendragen är nu utbyggda för kraftproduktion. Förlusterna av vatten för fiskreproduktion har till en del kompenserats genom utsättning av odlad fisk. Laxfisket i Östersjön bygger således f.n. till cirka 60 % på

utsatt s.k. smolt från odlingar i Sverige. De mindre vattendra- gen, vilka främst är av betydelse för reproduktionen av öring, har i mindre utsträckning varit attraktiva för exploatering. Det ökade behovet av energi och vatten för jordbruksbevatt- ning har emellertid ökat intresset för exploatering även av dessa vattendrag.

Ett ökat utnyttjande av strömmande vatten innebär att en allt större del av lax- och öringreproduktionen måste ske genom odling. Det är dock förenat med risker att helt förlita sig på odlad fisk. Odlingsverksamheten är redan idag utsatt för svårigheter genom sjukdomar. Om av någon anledning odlingen eller utsättningen skulle hindras, blir avsaknaden av naturliga reproduktionsmöjligheter självfallet mycket all- varlig för fisket.

2.4.4 Förhållanden inom fisket som kan påverka annan mark- och vattenanvändning

Ändrade fiskeområden

Traditionellt har Nordsjön varit det viktigaste fångstfältet för svenskt fiske. Av flera skäl har betydelsen dock minskat. Överfiskningen under 1960-talet ledde till en ekonomisk kris i det svenska fisket och en omfattande försäljning av fiskefar- tyg som följd. Ännu en för det svenska fisket betydelsefull förändring inträffade den I januari 1977 då flera länder utvidgade sina fiskezoner. För fiske i andra länders fiskezo- ner måste Sverige träffa avtal med berörda stater, vilket ytter- ligare har försvårat ett svenskt Nordsjöfiske.

Det har därför skett en viss förändring i inriktningen av det svenska havsfisket. Betydelsen av det kustnära fisket i Ska- gerrak och Kattegatt samt fisket i Östersjön, där Sverige nu genom utvidgad fiskezon har större fiskemöjligheter, har ökat. På sikt torde inte det svenska havsfisket behöva minska. Detta förutsätter dock att fiskemöjligheterna i Östersjön inte ytterligare försämras av t.ex. miljögifter. Om de åtgärder som har vidtagits för att återställa Skagerraks och Kattegatts över- beskattade fiskbestånd ger avsett resultat kommer tvärtom fångstmöjligheterna att kunna förbättras på sikt. Det gäller främst sill och makrill.

Förskjutningen av havsfisket till Östersjön kan medföra behov av bättre landningsplatser för att ta emot fisk vid Östersjökusten. Regeringen har därför uppdragit åt fiskeri- styrelsen att utreda yrkesfiskets behov av ändamålsenliga och lämpligt lokaliserade hamnar.

Ökad fisk- och skaldjursodling Fisk- och skaldjursodling (akvakultur) för konsumtion har nått en betydande omfattning på många håll i världen. I

Sverige har dock omfattningen hittills varit mycket blygsam, främst av klimatiska och ekonomiska skäl. Import av motsva- rande produkter har ställt sig billigare. I Sverige finns emel- lertid naturliga förutsättningar för odling av vissa laxfiskar samt av skaldjur som blåmusslor och ostron. Plattfiskar som tunga, hälleflundra och piggvar odlas på försök utomlands med utnyttjande av varmvattenutsläpp från industrier. Od- ling kan ske i flytande nätkassar eller i anläggningar med cirkulerande vatten.

För närvarande produceras i landet årligen ca 200 ton odlad regnbågsforell, främst genom kassodling. Försöksod- ling av musslor och ostron har påbörjats på ett flertal platser längs västkusten, se fig. 2:17. Försöken har visat att mussel- odling är tänkbart även i Sverige. Förutsättningarna längs västkusten är jämförbara med dem i nationer där odling bedrivs i stor skala. Musselproduktionen kan efter 16 måna- der uppgå till 50 ton/ha.

För odlingsverksamhet vid kusten krävs tillgång till vatten av god kvalitet och lägen som är skyddade för vind och isdrift. Fiskodling har prövats i kylvatten från kraftverk. Ett intensifierat arbete med utveckling av metoder för fisk- och skaldjursodling kan väntas de närmaste åren. Vissa konflik- ter kan dock förutses. Skaldjursodling förutsätter exempelvis begränsning i sjötrafiken i området. Sjöfågel, t.ex ejder, dras till odlingarna och kan orsaka skador vilket kan leda till önskemål om avskjutning.

Kommersiella odlingar av alger finns idag på flera håll i världen. Försök pågår bl.a. i Kanada. Alger efterfrågas bl.a. för framställning av bindemedel - alginater - för glass, krämer och salvor. I Sverige finns idag inte någon algodling.

Vid sidan av fiskodling för direktkonsumtion, odlas fisk också för de omfattande utsättningar som sker som kompen- sation för vattenkraftutbyggnader. Utan dessa utsättningar skulle möjligheterna till laxfiske försämras avsevärt. Från och med år 1979 kommer dessutom att göras förstärknings- utsättningar av laxfisk och ål i kustvatten. Ålutsättningarna sker i försökssyfte. På motsvarande sätt kommer att sättas ut laxfisk och ål i de för yrkesfisket viktigaste insjöarna.

Figur 2:17. Viktigare fisk- och skaldjurs- odlingar.

Odling av fisk för konsumtion sker hu— vudsakligen i kassar. Dessa kan vara pla- cerade både i söt- och saltvattensområ- den. På kartan har medtagits anlägg- ningar som producerar mer än 10 ton per år. Konsumtionsodling av skaldjur (musslor, ostron) sker än sålänge endast på försök vid ett 10-tal mindre anläggningar längs västkusten.

! kommersiell odling av fisk för ut- sättning

. kompensationsodling av fisk för utsättning

V konsumtionsodling av fisk (kass— odling)

A konsumtionsodling av skaldjur

. statliga fiskodlingsanstalter

Källa: Fiskets omfattning och intresse- områden, fiskeristyrelsen 1977.

lDOO tal renar

l53l 40 El 55 El 55 70 75 75 år

Figur 2:18. Antal renar enligt renlängder- na.

Källa: Lantbruksstyrelsen.

Figur 2:19. Renskötselområdet i Sverige.

Gräns för renbetesfjäll/ odlingsgräns

— — — Lappmarksgräns

CI Vinterbetesmarker _ Åretruntmarker

_ Område för koncessionsrensköt— sel

Källa: Planverkets rapport 44, del 5, Ren- näringen i kommunernas planering.

IEn redovisning av renskötseln, dess markanvändning samt behandlingen i pla- neringsskedet finns i planverkets rapport 44, del 5, Rennäringen i kommunernas pla- nering, 1978. Renskötselns markanvänd- ning har också behandlats i Fjällen, plan- verkets rapport 20, del 2 och 3, 1973 resp. 1975.

2.5. Renskötsel

2.5.1 Rennäringen Genom 1971 års riksdagsbeslut om rennäringslag har den nuvarande rennäringspolitiken lagts fast. Det är ett samhälls- intresse att genom åtgärder av olika slag skapa förutsättning- ar för en effektiv och lönsam renskötsel. Rennäringen är en förutsättning för bevarandet av den samiska kulturen. Rätten att bedriva renskötsel i Sverige är därför förbehållen samer- na. I renskötselrätten ingår även rätt till jakt och fiske samt att ta virke för vissa ändamål. Renskötseln bedrivs i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län. Av Sveriges 17 000 samer tillhör ca 2 500 renskötande familjer. Det totala antalet renar uppgår enligt aktuella uppgifter till ca 210 000 djur. Antalet varierar år från är beroende på betestillgång och andra omständigheter, sefig. 2:18. Rensköt— seln avkastar ca 1 400 ton renkött per år, vilket motsvarar produktionsintäkter på ca 28 miljoner kronor, inkl. prisstöd och ersättning för förlorade renar. Renskötseln är organiserad i 52 samebyar. Samebyn är såväl ett geografiskt område som en ekonomisk sammanslut- ning.

Renskötsel får bedrivas hela året i Norrbottens och Väster- bottens län ovanför odlingsgränsen och nedanför denna gräns på vissa marker som utnyttjas för skogsrenskötsel samt inom renbetesfjällen i Jämtlands län. Vintertid (] oktober - 30 april) får renskötsel bedrivas på sedvanerättsmarkerna utan- för dessa områden.

Inom renskötselområdets 150 000 km2 utövas renskötseln med olika intensitet beroende på årstid, naturliga förhållan- den, tradition och konkurrerande intressen, sefig. 2 : 19. Fjäll- renskötseln innebär långa flyttningar mellan fjällregionen och skogslandet. I Norrbottens och Västerbottens län kan renhjordar röra sig inom ett område från gränsen mot Norge till kustlandet. Skogsrenskötseln, som bedrivs på skogsmark under i huvudsak hela året, innebär endast begränsade flytt- ningar. De olika momenten i renskötseln framgår avfig. 2:20.

På åretruntmarkerna ger rennäringslagen ett uttryckligt skydd mot sådan ändrad markanvändning som är till avse- värd olägenhet för renskötseln. Något sådant skydd finns inte beträffande sedvanerättsmarkerna. För dessa gäller en- bart förbud mot att stänga av flyttningsväg eller hindra renar att beta.'

2.5.2 Renskötselns användning av mark- och vattenresurser— na Renskötseln bygger på ett systematiskt utnyttjande av mar- kens betesproducerande förmåga. För att erhålla bete och för att med hänsyn till årstid, klimat m. m. kunna bedriva ren- skötsel flyttas renhjorden mellan olika betesområden som vart och ett har egenskaper som gör dem värdefulla från olika synpunkter. Exempel på sådana specialområden kan vara sydsluttningar för kaaning, snöfattiga områden för vinter- bete och lavrika hedar. Det bästa betet utgörs sommartid av gräsrika områden och vintertid av lavrika områden. Flytt- ningarna sker i etapper varvid hedar, myrar och höglänta områden kan utnyttjas som övernattningsbeten eller upp- samlingsplatser. Vid flyttningarna utnyttjas ofta långsträck- ta, lätt framkomliga terrängforme'r som lågfjäll och älvdalar. En i'sbelagd äIV' kan utgöra en mycket lämplig flyttningsväg. Vid flyttning med samlad hjord används ofta bestämda flytt- ningsleder. Arbetet inom renskötseln påverkas kraftigt av väderleken. Ymnigt snöfall, isbelagt bete, sen isläggning, varm sommar etc. kan helt förändra renhjordens flyttningsvägar i förhål- lande till vad som har varit normalt under flera år. Därför är det viktigt att det finns alternativa betesområden och flytt- ningsvägar. Förändringar utefter flyttningsvägarna kan resultera i att behovet av arbetskraft för att genomföra flyttningen ökar. En avsevärd förlängning av flyttningsvägen kan också bli följ- den. Förändringar som kan försvåra flyttningen kan vara ny bebyggelse, nya vägar eller vattenregleringar. Övernattnings- eller rastbetena är relativt begränsade om- råden där renarna under pågående flyttning hålls samlade under intensiv bevakning. Då övernattningsbetena utnyttjas behöver renarna vara ostörda för att inte bevakningen skall försvåras eller renarna lämna området. Förändringar på ett övernattningsbete genom exempelvis bebyggelse, grustäkt, skogsbruksåtgärder m. in. kan innebära betydande svårighe- ter att genomföra samlade flyttningar. Som regel är det tillgången på vinterbete (lavbete) som bestämmer renantalet. Varje ren behöver i storleksordningen 4 ha vinterbete om överbetning skall kunna undvikas. Renbetesmarksutredningen (SOU 1966 : l 2) föreslog att det normala renantalet i landet skulle fastställas till 260000, vilket är en högre siffra än antalet idag. En viss ökning av renantalet torde således vara möjlig. Inom vissa områden kan dock betesresurserna redan vara fullt utnyttjade.

SOMMARBETESLAND

havsnära

surnling

kelvmärknlng

fiske

VÅREETESLAND HOSTBETESLAND

betesgång

brunst

belonging

samling

kulvning skiljning

betesqing skiljning

småviltjakt

VlNTERBETESLAND

Figur 2:20. Renskötselförloppet i en sa- meby.

Källa: Planverkets rapport 44, del 5, Ren- näringen i kommunernas planering.

1Fjällen, planverkets rapport 20, del 3, 1975.

2.5.3 Förhållanden som kan minska möjligheterna till ren- skötsel

Inskränkningar i möjligheterna att erhålla bete Möjligheterna att bedriva renskötsel har försvårats genom att bl. a. gruvbrytning och utbyggnad av vägar, tätorter, fritids- bebyggelse och flygplatser har tagit betesmark i anspråk. Den största förlusten av betesmark torde vattenkraftutbyggnaden vara orsak till. Samebyarna har i en rapport från planverket gjort en kartredovisning av de intrång i renbetesmarkerna som hittills har förekommit.]

Även i framtiden torde vattenkraftutbyggnaden inom vissa områden stå för de största anspråken på renbetesmark. ] Vattenkraft och miljö 3 (SOU 1976128) har gjorts en bedöm- ning av betydelsen för rennäringen av idag outbyggda älv- sträckor. Här konstateras att ett stort antal utbyggnader i olika avseenden skulle innebära allvarliga intrång för rennä— ringen. De svåraste skadorna kan uppkomma inom vinterbe— tesområdena genom att lättåtkomliga lavmarker överdäms. Mindre skador kan förväntas endast vid ingrepp i redan utbyggda älvsträckor och i de sydligare skogsälvarna.

Av minst lika stor betydelse för renskötseln som de areella bortfallen av betesmark är olika slags hinder för utnyttjandet av betesmarkerna. Vattenkraftutbyggnaderna medför exem- pelvis ofta betydande skador utöver bortfall av betesmark. Framförallt kan flyttningsvägar stängas av, vilket försvårar eller omöjliggör de nödvändiga renflyttningarna. Kraftled— ningar och linbanor kan ha liknande effekter. Som exempel kan nämnas att en utbyggnad av Kalix älv skulle medföra bl.a. att en sameby skulle förlora samtliga flyttningsleder till vinterbeteslandet.

Även turism och fritidsaktiviteter kan allvarligt försvåra renskötseln. Fjällturismens högsäsonger, sommar och vår- vinter, sammanfaller med intensiva arbetsperioder i rensköt— seln eller med perioder då det finns ett behov av lugna för- hållanden för renarna. Den ökade tältturismen har inneburit att människor inte enbart rör sig kring vandringslederna. Upprepade störningar från vandringsturism kan innebära att betesområdena överges. Områdena runt anläggningar och bebyggelse kan heller inte utnyttjas på grund av störningar. Uppförandet av anläggningar som liftar, stugbyar etc. leder ofta till konflikter med renskötseln. Även fritidsbebyggelsen kan vara hindrande för renskötseln. Snöskotertrafiken under vårvinte . är särskilt störande i kalvningslanden. Det största föreligg'i ride och även förväntade svårigheterna" för rensköt- seln finns i fjällområdet i Jämtlands län. Också i en del

fjälldalgångar i Västerbottens och Norrbottens län finns an- ledning att uppmärksamma inverkan på rennäringen till följd av exploatering för rekreation, turism och fritidsboen- de.

Skogsbruket i vinterbetesområdena Tillgången på vinterbete är som nämnts för de flesta same- byar bestämmande för högsta renantal och därmed begrän- sande för renskötselns avkastning. I renskötselns vinterbetes- marker bedrivs som regel skogsbruk.

Det högt mekaniserade och storskaliga skogsbruket använ- der metoder som är negativa för renskötseln. Skogsbruk be- drivet utan hänsyn till renskötseln kan därför medföra svå- righeter för rennäringen.

På ett kalhygge packar sig snön hårdare än i ett skogsbe- stånd, vilket innebär att betet kan bli oåtkomligt för renarna. Betet påverkas negativt genom att de mera näringskrävande växterna ökar på bekostnad av de ursprungliga markväxter- na. De för vinterbetet helt avgörande renlavarna minskar under de första 10 åren. De återkommer som regel med ungskogen, men i områden med speciellt ogynsamm förhål- landen kan lavbetet bli förstört för avsevärt tid. Vidare för- svårar det kvarliggande hyggesavfallet för renarna att kom- ma åt betet. En ytterligare olägenhet som följer av avverknin- gar är att de gamla träden med trädlavar, ett viktigt nödfoder för renarna, försvinner.

Svårigheter för renskötseln uppstår också i samband med markberedning genom åtgärder som hyggesbränning, hyg- gesplöjning och harvning. På brända hyggen torde det ta minst 20 år innan renlaven har återinvandrat. Plöjd mark kan först efter relativt lång tid bli bra renbetesmark igen, främst beroende på att det tar tid för laven att växa ut på plognings- vallen.

Vid skogsgödsling påverkas betesväxterna så att lavmäng- derna minskar till förmån för bärris och gräs som gynnas av ökad kvävetillgång. Studier visar de att renarna undviker att beta i gödslade skogsbestånd, i vart fall första året efter gödslingen.

Användning av s.k. herbicider på hyggen för att bekämpa lövsly, medför att betydande arealer kan vara otillgängliga för bete under viss tid.

Olämpligt dragna skogsbilvägar kan minska tillgången till vinterbete framför allt genom att betesmarkerna styckas sön- der i mindre områden som inte kan utnyttjas effektivt. Vägar- na kan också medföra att renarna lockas att vandra i icke önskade riktningar.

Skogsbruket i vinterbetesområdena innebär alltså flera slag av förändringar som sammantagna avsevärt kan påverka betet och betesförhållandena. Särskilt svår blir situationen för renskötseln om samma sameby under loppet av några år får stora delar av vinterbetesområdet mer eller mindre spolie- rat genom skogsbruk. Detta kan omöjliggöra renskötsel. Fig. 2:21 visar områden där skogsbruksåtgärder utgör intrång för renskötseln.

Det har förekommit att fjällsamebyar har försökt klara bristen på vinterbete genom att stanna kvar i fjällregionen över vintern. En sådan lösning är förenad med betydande risker därför att betet i fjällen på kort tid kan bli åtkomligt samtidigt som en utfordring med hänsyn till transportpro- blem, vind- och snöförhållanden m.m. kan bli mycket svår att genomföra. Genom att skogen på rastbetesplatser har avver- kats har också några samebyar fått betydande problem att genomföra sina flyttningar. Denna betesbrist försöker man kompensera bl. a. genom att utfodra djuren och genom att transportera dem med bil. Båda metoderna har karaktär av nödfallsutväg och kan utnyttjas rationellt endast i begränsad utsträckning.

Rennäringen kan självfallet även medföra olägenheter för skogsbruket. Renar på avverkningsplatser kan leda till Figur 2:221. Områden där skogsbruksåt- olyckstillbud. Anhopning av renar i plantskog vintertid kan gärder ”Utgör "mång för ””känd” förorsaka skador på plantorna. Avstående från markbered-

Källa: Saamebyarnas redovisning av ren- ning, lövbekämpning och gödsling kan innebära minskad

sggåselnns markanvandning, planverket, skogsproduktron.'

ental

Renskötseln och rovdjuren Så länge renskötsel har bedrivits har förluster för rennäring- en förorsakats av rovdjur, framför allt varg, järv, lo och björn. Dessa rovdjur har tidigare funnits i större delen av landet men har trängts tillbaka för att nu, särskilt vad gäller varg och

, järv, endast finnas kvar i renskötselområdena.

Västerbotten 1 . .. .. . .. .. O" Bevarandet av rovdjuren ar ett allmant intresse. Darfor 55 66 67 68 59 70 7' 72 73 74 75 76 ” utgår ersättning från staten för varje ren som kan styrkas vara

F'gur 22.2? ROVd'uridödade renar som rovdjursriven. Antalet ersatta rovdjursdödade renar har stigit har anmaalts under aren 1965—1977. _ . med 200 % under perioden 1965-1977, sefig. 2:22. De verkliga Kil'lai P'aa'lve'ketsrapponM'del'S' Ren" förlusterna genom rovdjur känner man dock inte till, men naringem | kommunernas planering. _ . .. man har anlednmg att anta att de uppgår nu ett avsevart 1En analy-ys av intressekonflikterna mellan större antal än som har ersatts. Det är svårt att dokumentera 'ensmsee'" ”Ch Skogsbmket återfinns * förlusterna, särskilt under barmarkstiden. Den fallrensun- Iantbrukssstyrelsens meddelande 197613 Rennärinng _ skogsbruk dersökning som bedrivs i Umbyns sameby visar att åtminsto- 'Nordkvisst, Förlustundersökningen i Um- ne 40 % av förlusterna inom renhjorden beror på rovdjur.2 bY'” de""aPPO" "å", fa"'e",5*f"de'SÖk' Den totala årliga förlusten i Norbottens län till följd av ningen, sstatens veterinarmedicmska an- stalt,19777. rovdjur, olyckor, sjukdom etc har av lantbruksstyrelsen be-

räknats till 22 % av hjorden efter utförd slakt. Slaktuttaget beräknas till 21 % av hjorden.

De största förlusterna till följd av rovdjur har under senare år orsakats av järv och 10. I Umbynundersökningen stod järv och 10 för 85 % av dessa förluster. Vargens betydelse har varit liten under senare är beroende på det begränsade antalet djur.

För budgetåret 1977/78 utbetalades ca 3 milj. kr i ersätt- ning för rovdjursrivna renar.

3. Naturvård, kulturminnesvård och friluftsliv

Behovet av särskilda åtgärder för att tillgodose naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen beror i hög grad på hur anspråken från andra markanvändningsintres- sen utvecklas. Ändrad teknik eller nya intresseområden inom exempelvis de areella näringarna eller på energiförsörjning- ens område kan få stor betydelse för bevarandeintressena. Skogsbruket har under de senaste 30-40 åren utvecklats i former som avsevärt har påverkat skogslandskapet. Den tek- niska utvecklingen i skogsbruket har medfört att möjligheter- na har minskat till utnyttjande av skogen för andra ändamål än skogsbruk. Trakthyggesbruket med täta ungskogar, ke- misk bekämpning av lövsly och markberedning har begrän- sat möjligheterna eller minskat attraktiviteten för friluftsliv. Samtidigt har även möjligheterna minskat att bevara kultur- lämningar i skogsmark och att hålla dem tillgängliga. Efter- frågan på skogsråvara har ökat intresset för avverkningar i områden som tidigare endast i liten utsträckning har utnytt- jats för ekonomiskt skogsbruk. Det gäller bl.a. skogen ovan skogsodlingsgränsen och i skärgårdarna. Det finns vidare intresse för att med hjälp av dikning, gödsling och plantering utnyttja myrmarker och sumpskogar för skogsodling.

Inom de bättre jordbruksbygderna har eftersträvats ett bättre utnyttjande av markresurserna för jordbruk genom bl.a. upplöjning av ängs- och hagmarker till åker, invallning eller utdikning av våtmarker samt borttagande av olika bruk- ningshinder. Arealen ängs- och betesmark har sedan 1930-ta- let minskat väsentligt. Utvecklingen inom jordbruket har där- med bidragit till att landskapet har blivit mer ensartat och mindre attraktivt för friluftslivet. Den allemansrättsligt till- gängliga marken i det öppna landskapet har minskat. Ett intensivt användande av handelsgödsel och bekämpnings- medel liksom ökad bevattning har också påverkat naturmil- jön på olika sätt och därmed naturvårdens förutsättningar.

Utvecklingen inom jordbruket har stor betydelse även för kulturminnesvården. De minskade arealerna ängs- och betes- mark, strävan efter att skapa större fält utan brukningshinder och sammanslagningen till större brukningsenheter innebär att många av de karaktäristiska elementen i det äldre kultur- landskapet försvinner.

Skogsmarken och ängs- och betesmarken i tätorternas när- het är ofta av stor betydelse för friluftslivet. Sådana marker har emellertid blivit alltmer efterfrågade för tätortsutbygg- nad till följd av den ökade restriktiviteten mot att bygga på jordbruksmark. Det gäller särskilt i södra Sveriges slättbyg- der.

Ökad användning av inhemska energikällor kan komma att ställa stora markkrav. Odling av energiskog liksom täkt av torv för energiproduktion kan medföra problem för natur- vården, kulturminnesvården och friluftslivet genom att stora arealer, främst våtmarker, kan komma att tas i anspråk. Na- turmiljön skulle därigenom förändras helt. Vindkraftverkens direkta krav på mark för fundament etc. är små, men verken påverkar landskapsbilden i betydande grad.

Vattenregleringar i samband med vattenkraftutbyggnad påverkar ofta natur- och kulturminnesvårdens intressen ge- nom att t.ex. värdefulla områden överdäms. Den ökade be- vattningen inom jordbruket kan också komma att ställa krav på vattenreglering, framför allt i södra Sverige. Vattenregle- ringen ijordbrukslandskapet kan vara av såväl positiv som negativ betydelse för naturvården. Ett ökat utnyttjande av äldre dammar för kraftproduktion i små vattenkraftverk kan medföra att kulturhistoriskt värdefulla miljöer och anlägg- ningar försvinner.

Fritidsbebyggelsen har under senare år expanderat kraftigt i vissa kustområden, i södra fjällområdet samt i vissa insjö- områden. Utbyggnaden av enskild fritidsbebyggelse blocke- rar i många fall värdefulla områden för naturvård och fri- luftsliv. Knappt 10 % av landets kuster är tillgängliga från land. Resterande delar är spärrade av bebyggelse eller på annat sätt otillgängliga.

Inom försvarets övnings- och skjutfält kan maskiner och fordon skada terrängen. På fälten intill tätorterna kan det ofta begränsade tillträdet vara besvärande med hänsyn till behovet av närbelägna rekreationsområden. Särskilt i kustlä- nen redovisas konflikter mellan försvarets markanvändning och friluftslivet, De militära övningsfälten kan å andra sidan vara en tillgång för naturvården, t.ex. genom att en stor andel naturlig betesmark kan bibehållas.

Försurningen av sjöar och vattendrag har lett och kommer att leda till omfattande konsekvenser för naturvården och

1Med naturvård avses i denna rapport vad som i den tidigare Hushållning med mark och vatten, SOU 1971:75, benämndes ve- tenskaplig naturvård. 1 andra samman- hang kan naturvård avse säväl vetenskap- lig naturvård som friluftsliv.

2Naturvårdens mål och urval av skydds— värda områden har mer utförligt behand- lats i naturvårdsverkets publikation 197521, Översiktlig naturinventering och natur- vårdsplanering.

friluftslivet. Fisken dör successivt ut i de starkt försurade sjöarna, och möjligheterna till fritidsfiske minskar.

Människors behov av naturkontakt och naturupplevelser är grunden för friluftslivet. Det gäller att skydda tillräckligt med områden för friluftsliv. Samma områden är emellertid ofta även av intresse för naturvården. I en del fall kan frilufts- livet vara i konflikt med naturvårdsintressena, t.ex. genom båttrafik i skärgårdsområden och insjöar med fågelliv som är känsligt för störningar. Områden med ömtålig vegetation, lokaler för sällsynta växter och häckningsplatser för fåglar är särskilt känsliga för ett intensivt friluftsliv. När det gäller fjällområdet är det väsentligt att beakta följderna för frilufts- liv och naturvård av en allt intensivare flygverksamhet och en mer omfattande skotertrafik.

Även kulturminnesvårdens och friluftslivets intressen finns ofta i samma områden. De flesta primära rekreations- områden sammanfaller helt eller delvis med s.k. större områ- den av betydelse för kulturminnesvården. Konflikter mellan friluftsliv och kulturminnesvård kan uppstå om anläggningar för friluftslivet byggs inom områden som har en hög täthet av kulturminnen och kulturmiljöer. De primära rekreationsom- rådena samt konflikterna mellan friluftslivet och fritidsbe- bebyggelsen behandlas i kap. 4.

Fritidsbebyggelsen har tagit i anspråk stora markarealer. An- språken på mark har ofta riktats mot sådana områden som har stort intresse även för andra markanvändningsintressen främst det rörliga friluftslivet. Det gäller områden vid kuster- na, välbelägna insjöar, i fjällen men också områden i anslut- ning till de större tätorterna. I dessa områden har den enskil- da fritidsbebyggelsen i flera fall utvecklats så kraftigt att tillgången på mark för ytterligare utbyggnad är begränsad.|

Fritidsbebyggelsens utveckling och de problem som är för- knippade med denna har varit en av huvudfrågorna i kom- munernas planeringsarbete under den fysiska riksplanering- ens planeringsskede. Vissa kommuner har i sitt planeringsar- bete ocksä behandlat turistanläggningar och andra former av fritidsboende.Z

I regeringens beslut med anledning av planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen ges utgångspunkter för fritidsbe- byggelsens utveckling i olika områden i landet (prop. 1978/ 79:213), se nästa sida.

Många av de frågor om fritidsboendet, som har aktualise- rats av kommuner, länsstyrelser, ämbetsverk m. fl. under planeringsskedet, behandlas inom den utredning (Bo 1978:01) som chefen för bostadsdepartementet har tillkallat för att utreda olika frågor om fritidsboendets framtida ut-

i tillkomsten av fritidsbostäder av olika slag, samhällsekono- miska konsekvenser av fritidsboendet, fritidsboendets ener-

giförbrukning, upplåtelseformer, prisutveckling, standard-

frågor samt omvandling av fritidshus till permanentbostäder * och omvänt.

| 1 veckling. Det gäller främst frågor om samhällets engagemang 1

3.1. Inledning 3.2 Naturvård 3.3 Kulturminnesvård 3.4 Friluftsliv

3.2. Naturvård

3.2.1 Utgångspunkter Naturvården| syftar till att skydda och vårda naturmiljön för att därigenom åt allmänhet och forskning bevara möjligheten att förstå naturmiljöns utveckling och funktion. Naturvårds- verket har som mål för naturvården angivit att det bör finnas

D förutsättningar för växt- och djurarters fortlevnad ] referensområden för grundforskning och miljökontroll 3 naturområden för undervisning :i områden som belyser kulturlandskapets utveckling.2

Ett viktigt led i naturvårdsarbetet är att värna om att andra verksamheter bedrivs med hänsyn till naturvården. En eko- logisk grundsyn bör prägla utnyttjandet av naturmiljön. Pro- duktkontroll och miljöskydd är viktiga inslag i det arbete vid sidan av det hänsynstagande som grundas på naturvårdsla- gen. Ett annat 1ed i naturvårdsarbetet är skydd och vård av

särskilt värdefulla områden. Vid urvalet av naturområden som bör särskilt skyddas och vårdas är några viktiga faktorer [] rariteten - förekomsten av sällsynta växter, djur, naturfor-

mation etc. [1 representativiteten - hur typiskt området är för viss natur-

om'

El betydelsen som genbank - inslaget av arter, raser, etc.,

d.v.s. specifika arvsanlag2

orördheten - frånvaro av ingrepp mångsidigheten - artrikedomen etc. funktionen - betydelsen som t.ex. reproduktionsområde

för fisk eller rastplats för fåglar

D forskningsinsatsen - gjorda investeringar genom veten- skaplig forskning El utnyttjande som studieobjekt - områdets lämplighet för vetenskaplig forskning eller undervisning

[11:11]

3.2.2 Anspråk på vissa naturtyper Naturvårdsarbetets inriktning blir i hög grad beroende av vilka anspråk som från annat håll riktas mot olika naturmil- jöer. Anspråken växlar som en följd av utvecklingen inom andra sektorer i samhället. Stor betydelse har för närvarande utvecklingen inom bl.a. skogsbruket, energiförsörjningen och mineralutvinningen. Vissa naturtyper har härigenom mer än andra blivit utsatta för anspråk. Det gäller för närvarande särskilt våtmarkerna, insjöarna i de försurningskänsliga om- rådena, naturskogarna, ädellövskogarna och vissa havsom- råden.

Våtmarker Våtmarkernas ekologiska betydelse och regionala utbredning beskrivs närmare i avsnitt 1:4. Våtmarkernas betydelse har uppmärksammats bl.a. genom våtmarksåret 1976. Under se- nare år har allt fler anspråk riktats mot våtmarkerna.

Genom dikning och i en del fall också gödsling och plan- tering kan våtmarkerna utnyttjas för att producera skog. En- ligt 1973 års skogsutredning är ca 1,0 milj. ha av landets 2.1 milj. ha sumpskog och 1,3 milj. ha av landets 5.0 milj. ha myrmark möjliga att använda för skogsodling.

En eventuell framtida odling av energiskog med kort om- loppstid kan också komma att ske på olika typer av våtmar- ker, särskilt näringsrika sådana. I en promemoria från bo- stadsdepartementet har gjorts en uppskattning av den areal myrmark som kan vara lämplig för energiskogsodling. Goda naturliga förutsättningar finns hos 0,2 milj. ha. Om mer re- gelbunden gödsling vidtas kan totalt 2,5 milj. ha myrmark bli

1Nordiska ministerrådet har låtit utarbeta en naturgeografisk regionindelning för Norden, NU B 1977:34. Regionindelningen möjliggör ett mera systematiskt urval av representativa naturområden än som hit- tills har varit möjligt.

2Behovet av genbanker för bl.a. vilda väx- ter och djur behandlades vid ett sympo- sium om genbanker i Finland 1978. Rap- porter och förslag från symposiet finns i Nordiska ministerrådets publikation NU 8 197830. Uppgifter om hotade djurarter i Sverige återfinns i Ahlén, Faunavård, ut- given av skogshögskolan och naturvårds- verket 1977. En arbetsgrupp för naturvård under Nordiska ämbetsmannakommittén för miljövårdsfrågor har redovisat en sam- manställning av hotade djur- och växter i Norden, publikation NU A 197819. Behovet av att bevara skogsträdens genresurser behandlas i betänkandet Skogliga genre- surser - bevarande, utnyttjande och för- nyelse (Ds J01978:12).

' Mark för energiskogsbruk. Underlag för fortsatt fysisk riksplanering 1977:14.

2Torv i Sverige, planeringsrapport NE 197717.

aktuell' Energikommissionen (SOU 1978:17) har i ett högal- ternativ räknat med att år 2000 behöva utnyttja 1,0 milj. ha våtmark för energiskogsodling. Behovet av mark för energi— skogsodling behandlas även i avsnitt 6.3.10.

Planeringsgruppen för torv vid nämnden för energipro- duktionsforskning (NE) har beräknat att frästorvupptagning för att framställa energi skulle kunna vara tekniskt möjligt på 1,2 milj. ha torvmark.2 Energikommissionen har räknat med att högst 0,12 milj. ha torvmark kan komma att utnyttjas för torvtäkt. Behovet av torv för energihushållning har behand- lats även i avsnitt 6.3.8.

Under senare år har en viss nyodling skett inom jordbru- ket, främst inom slättbygderna i södra och mellersta Sverige. Nyodling sker bl.a. genom invallning samt igenfyllning eller utdikning av smärre vattensamlingar. De arealer som därvid berörs har ofta stor betydelse för våtmarksberoende växt- och djurarter.

Samtliga här angivna slag av utnyttjande av våtmarker innebär att naturmiljön helt förändras och inte annat än möjligen på mycket lång sikt kan återskapas.

Naturvårdsverket har regeringens uppdrag att genomföra en översiktlig inventering från naturvårdssynpunkt av våt- markerna. En första etapp har redovisats under år 1979. I samarbete med övriga berörda myndigheter har verket också utarbetat en plan för fortsatt utredning om våtmarkerna. Syftet är att ta fram mera detaljerad kunskap om landets våtmarker, deras naturvärden och betydelse.

I propositionen 1978/79:110 med riktlinjer för skogspoli- tiken föreslår regeringen att generell skyldighet införs att via skogsvårdsstyrelsen till länsstyrelsen anmäla planerade våt- marksdikningar. Avsevärda arealer torde utan närmare in- ventering kunna användas för t.ex. skogsbruk. ] andra fall kan krävas närmare studier innan det kan avgöras om våt- marken bör skyddas eller kan användas för skogsodling.

Sjöar känsliga för försurning Utsläpp av försurande ämnen, främst svaveldioxid och kvä- veföreningar från olje- och kolförbränning, samt olika indu- striprocesser utgör troligen huvudorsaken till försurningen av sjöar och vattendrag. Ändrad markanvändning såsom ökad barrskogsplantering har också framhållits som en möj- lig bidragande orsak till försurningen.

Försurningen av sjöar och vattendrag är mest omfattande i de västra delarna av Götaland och Svealand. Sannolikt kan redan i dag 20 000 sjöar i samband med snösmältning få kritiskt låga ph-värden, dvs. mindre än 6,0. Låga ph-värden

Utvecklingen pekar mot att allt fler sjöar och vattendrag kommer att få surt vatten. En möjlig motåtgärd mot försur- ning är kalkning. F.n. avsätts ca 10 milj. kr. per år för kalk— ning, vilket motsvarar 10 % av behovet. Försurningsfrågorna behandlas närmare i avsnitt 1.8.

Figur 3zl. Naturskogar i Sverige.

Kartan visar bestånd av urskog eller ur- skogsliknande skog med en areal större än 5 ha (10 ha norr om Dalälven). Skogen ovan skogsodlingsgränsen, vilken i stor utsträckning också är opåverkad, har som regel inte tagits med.

Källa: Inventering av urskogar och ädel- lövskogar, del 1 Urskogar, naturvårds— verkets PM 704.

Figur3:2.Barrskog ovan skogsodlings- gränsen. Skogen mellan skogsodlingsgränsen och barrträdsgränsen är till stor del opå- verkad av skogsbruk. Källa: Riktlinjer i den fysiska riksplane- ringen för vissa s. k. obrutna fjällområ- den, proposition 1977/78:31.

Figur 313. Ädellövskogar.

Kartan redovisar bestånd av ädellövskog utom bokskog, dvs bestånd med minst 60 % av trädslagen ek, lind, ask, alm, avenbok och lönn. Bland- och ekbestån- dens minsta yta är 5 ha, övrigas 2 ha.

Källa: Inventering av urskogar och ädel- lövskogar, del 2 Adellövskogar, natur- vårdsverkets PM 802.

1Inventering av urskogar och ädellövsko- gar, del 1 Urskogar, naturvårdsverkets PM 704, 1976.

2Inventering av urskogar och ädellövsko- gar, del 2 Ädellövskogar, naturvårdsver- kets PM 802, 1976.

Naturskogar Endast 0,35 % eller 80 000 ha av landets 23,5 milj. ha produk- tiv skog är enligt en översiktlig inventering som naturvårds- verket har gjort, opåverkad av skogsbruk, jig. 311. Natur- skogen eller urskogen har egenskaper som är viktiga för bl.a. fauna och flora och som den skogsbrukspräglade kultursko- gen saknar. Ett exempel är det för naturskogen typiska insla- get av gamla träd. Därför är det en väsentlig uppgift för naturvården att skydda naturskogen. Se även avsnitt 2.3.4. Den ökade efterfrågan på skogsråvara har aktualiserat av- verkningar i områden som tidigare har varit mindre intres- santa för skogsbruk och som därför har bestånd av naturskog eller i varje fall av skogsbruk relativt opåverkad skog. Exem- pel är skogen ovan skogsodlingsgränsen, se fig. 3:2, samt skogen i skärgårdarna. Naturvårdsverket har påbörjat en mer detaljerad inventering av landets naturskogar, vilken beräk- nas vara avslutad år 1982. I projektet skall även ingå att precisera behovet av skogliga referensområden och att göra ett urval av sådana.

Ådellövskogar Utvecklingen inom jord- och skogsbruket med minskat skogsbete och favorisering av barrträden har lett till att ädel- lövskogen, dvs. skogen som domineras av ek, lind, ask, alm, bok och lönn, har minskat kraftigt i omfattning. Naturvårds- verket har bedömt att ädellövskogen genomgår en liknande utveckling som bokskogen gjorde innan bokskogslagens till- komst år 1974, då endast 10 % av den avverkade bokskogs- arealen ersattes med ny bokskog. Arealen beståndsbildande ädellövskog exkl. bokskog uppgår f.n. till ca 13 000 ha enligt den översiktliga inventering som naturvårdsverket har ge- nomfört, se fig. 3:3.Z

Ädellövskogen har betydelse som ett karaktäristiskt inslag i södra och mellersta Sveriges landskap. Den utgör livsmiljö för en fauna och flora som är anpassad till sådan skog. Den är också attraktiv för rekreation, bl.a. genom att den är lätt- framkomlig. Från naturvårdssynpunkt är därför bevarandet av ädellövskogen av stor betydelse.

Marina miljöer Kustrandzonen med närmast liggande bakland, kustvatten- områden och havsbottnar är en av de viktigaste biologiska zonerna i landet. Levnadsbetingelserna för växter och djur på land och i vatten är här starkt knutna till varandra och till de naturgeografiska förhållandena. Samtidigt som naturvår- dens och friluftslivets anspråk är starka inom kust- och kust— vattenområdena är exploateringsanspråken ofta stora. Kus-

tema är efterfrågade för lokalisering av industrier, hamnar etc. Möjligheterna att utvinna mineraler eller olja i havsom- rådena har alltmer uppmärksammats. En ökad fiskodling kan ställa speciella krav på utnyttjandet av den marina mil- jön (se avsnitt 2.4.4). När det gäller bevarande och skydd av marina växt- och djurarter är problemen delvis annorlunda än på land. Förändringar i den marina floran och faunan är ofta mycket svåra att upptäcka. Man kan i regel inte utpeka eller skydda speciella organismer. Vattenmiljön är i ständig rörelse, varför utsläpp och andra störningar sprids över stora områden. Därför är det som regel nödvändigt att skydda hela den marina miljön så långt det är möjligt.

Några marina områden kan, med hänsyn till stora veten- skapliga värden eller lämplighet som referensområden för uppföljning av förändringar i miljön, komma att skyddas som s.k. marina reservat. Arbete med sådana reservatsbild- ningar har påbörjats vid naturvårdsverket. Verket har till regeringen lämnat ett förslag till skydd för Gullmarsfjorden. Naturvårdsverket avser att under år 1979 redovisa en utred- ning om vilka övriga områden som i första hand bör skyddas. En preliminär redovisning av naturvårdens marina intresse- områden återfinns i avsnitt 1.6.

3.2.3 Genomförandeläget Kunskaperna om naturvärdena har förbättrats under det hit— tillsvarande arbetet med den fysiska riksplaneringen. Över- siktligt inventeringsmaterial med syfte att ange bevarandein- tressen och friluftslivsintressen saknas nu främst i Norrbot- tens, Västerbottens, Jämtlands och Kopparbergs län. Av länsstyrelserna antagna eller godkända naturvårdsplaner finns i sex län, sefig. 3:4.' I den kommunala planeringen har de riksintressanta om- rådena i flertalet fall beaktats, se jig. 3.5. Den kommunala planeringen är dock ofta ett otillräckligt medel för att säker- ställa de riksintressanta områdena . I de flesta fall krävs även förordnanden enligt naturvårdslagen för att säkra skydd och vård. Endast vart tionde riksobjekt för naturvård har skyd- dats genom förordnande enligt naturvårdslagen. För 2/3 av riksobjekten har konkreta behov av naturvårdsförordnanden - främst naturreservat - angetts i länsstyrelsernas samman- ställningar. Endast i 6 % av antalet områden anses natur- vårdsförordnanden obehövliga. Se vidare fig. 316. Under planeringskedet av den fysiska riksplaneringen av- sattes årligen i medeltal två naturreservat per län. Svårighe- terna att genomföra reservatsbildningar för naturvårdens riksobjekt bedöms av naturvårdsverket vara avsevärt större än för genomsnittet av hittills genomförda reservat på grund

Figur 3z4. lnventerings- och planerings- läget för naturvården, 1979-02-01.

. översiktlig naturinventering . naturvårdsplan

Källa: Naturvårdsverket.

'En redovisning av naturvården, dess mark- och vattenanspråk samt behand- lingen i planeringsskedet finns i planver- kets rapport 44, del 11, Naturvården i kom— munernas planering, 1979.

Figur3z5. Områden av riksintresse för Figur 3:6. Säkerställandet av naturvår- naturvården. dens riksintressen.

Källa: Naturvårdsverket 1977.

områden av riksintresse för na— turvården, areal/län

& 19 55 naturvårdslagen (19 & avser naturvårdsområden)

(5 andel som är skyddad enligt 4, 7,

Källa: Planverkets rapport 44, del 11, Na- turvården i kommunernas planering.

av områdenas omfattning och komplexitet. De begränsade ekonomiska och personella resurserna innebär vidare att ge- nomförandet kommer att ta mycket lång tid. Naturvårdsver- ket anser att det i dag kända behovet av skydd inte kommer att vara tillgodosett före år 2 000. Anslagen för markförvärv och ersättningar vid bildande av naturreservat är för budgetåret 1978/79 13 miljoner kronor. För år 1979/80 har beslutats en ökning till 25 miljoner kronor. Anslaget för vård av naturre- servat m.m. är för budgetåret 1978/79 22 750 000 kronor. För 1979/80 har beslutats en ökning till 24 miljoner kronor. Vårdåtgärder finansieras även med arbetsmarknadsmedel.

3.3. Kulturminnesvård

3.3.1 Utgångspunkter Kulturminnesvården syftar till att bevara, vårda och levan- degöra kulturarvet i den byggda miljön och i det av männi— skan påverkade landskapet. Det kulturhistoriska värdet ligger bl. a. i de enskilda objek- tens och miljöernas förmåga att ge inblick i äldre tiders näringsliv, arbetsförhållanden, sociala villkor, byggnads- skick och estetiska ideal. Kulturlandskapet, fornlämningar och byggnader ger möjlighet att följa landets odlings- och bebyggelsehistoria och att förstå den utveckling som har lett fram till vårt nuvarande samhälle. För forskningen utgör detta ett källmaterial som inte kan återskapas eller ersättas om det en gång förstörts. För nyskapande och planering kan kulturmiljön ge värdefulla upplysningar om hur människan har anpassat sig till skilda förutsättningar i natur och byggd miljö liksom om den teknik hon därvid har tagit till sin hjälp. Kulturmiljön utgör emellertid inte endast en källa till kun- skap utan ger också tillfällen till upplevelse och ökad för- ståelse för olika värderingar och deras bakgrund - både i ett historiskt perspektiv och för vår egen tid. Kulturmiljön kan vidare utgöra en källa till stimulans och rekreation för den enskilda människan och bidra till hennes känsla av kontinui- tet och förankring i tillvaron. Kunskapen om och förståelsen för de kulturhistoriska värdena i miljön utgör den förnämsta garantin för fortsatt nyttjande, underhåll och vård. Den fysiska riksplaneringen har starkt bidragit till att den fysiska kulturmiljön har kommit att betraktas som ett väsent- ligt inslag i samhällsplaneringen. Kulturminnesvårdens möj- ligheter att delta i planeringen har därigenom avsevärt för- bättrats. I propositionen Hushållning med mark och vatten (prop. 19721111) underströks bl. a. att intresset inom kultur- minnesvården bör vidgas från de unika företeelserna till de karaktäristiska för att referensområden skall kunna bevaras i en tid av snabba förändringar. I den kulturpolitiska propo- sitionen (prop. 1974z28) angavs att kulturminnesvården i ökad utsträckning bör inriktas även på bevarandet av samla- de miljöer vid sidan av den monument- och objektvård som är kulturminnesvårdens traditionella domän. I dag riktas uppmärksamheten alltmer mot landskapets helhet och möj- ligheterna att bevara väsentliga drag i landskap och stadsbild. De kulturpolitiska målen där helhetssynen inom kultur- minnesvården betonas ger följande utgångspunkter för pla- neringen av landskapsmiljön och bebyggelsen:

Figur 3:7. Större områden av intresse för kulturminnesvården.

Källa: Riksantikvarieämbetet.

E Kulturutveckling bör ske med respekt för tidigare gene- rationers insatser. Den lokala byggnadstraditionen bör beaktas och i tillämpliga delar hållas levande. Större för- ändringar bör planeras så att varje etapp för sig kan upplevas som en fullgången miljö. [) Befintliga kulturmiljöer (byggnader, anläggningar, od- lingslandskap) bör tas till vara, vårdas och utvecklas. Stort avseende skall fästas vid underhåll och förbättring.

D Den historiskt framvuxna bebyggelsemiljön har stor so- cial betydelse bl. a. genom den roll den spelar för indivi- dens upplevelse av sin närmiljö. Bevarandet av den histo- riska kontinuiteten har grundläggande betydelse för den enskildes känsla av trygghet och förankring i tillvaron. Det är kulturminnesvårdens uppgift att se till att den orien- tering mot en helhetssyn som pågår inom kulturminnesvår- den tränger in i och påverkar samhällsplaneringen på olika nivåer. Behovet av hänsyn till kulturmiljön behöver klarläg— gas såväl i konkreta riktlinjer som i hänsynsregler av mera allmän art. För kulturminnesvården är det vidare angeläget att det planerings- och säkerställandearbete fullföljs som har inletts under den första etappen av den fysiska riksplanering- en inom de områden som är av riksintresse för kulturminnes- vården. Vidare bör vissa större områden av betydelse för kulturminnesvården tillförsäkras skydd mot förändringar som kan påverka områdenas karaktär.

3.3.2 Intresseområden Det nutida landskapet utgör inte någon orörd natur utan är produkten av en lång utvecklingsprocess där naturgivna för- utsättningar har kombinerats med olika former av mänsklig påverkan. Starka samband finns mellan naturvårds- och kul- turminnesvårdsintressena i kulturlandskapet. Inom det öpp- na kulturlandskapet sammanfaller dessa intressen ofta och kompletterar varandra. Kulturminnesvårdens riksintressen består av ett tusental kulturhistoriska miljöer samt ett hundratal större områden av intresse för kulturminnesvården.De större områdena täcker stora delar av landets yta,se jig". 3:7. I vissa områden har en precisering skett av kulturminnesvårdens intressen under planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen. Fortsatta stu- dier och överväganden beträffande de större områdena inom ramen för arbetet med kulturminnesvårdsprogrammen bör ge nya och bättre förutsättningar för att karaktärisera och avgränsa kulturbygder och miljöer. Många områden av stor betydelse för kulturminnesvården är odlingsbygder. Exempel på sådana områden utgör central-

och kärnbygderna för uppodlingen i landet. Dessa områden är som regel känsliga för sådana ingrepp som förändrar landskapets karaktär. Nedläggning av svaga jordar eller ra- tionaliseringsåtgärder såsom borttagande av gamla vägar, allér, stengärdsgårdar etc. är exempel på företeelser som från kulturminnesvårdssynpunkt kan vara mycket ofördelaktiga.

I vissa odlingsbygder finns förutom starka kulturminnes- vårdsintressen ocksä betydande värden för naturvård och friluftsliv. Fig. 318 redovisar exempel på sådana områden. I dessa är det ett gemensamt naturvårds-, friluftslivs- och kul- turminnesvårdsintresse att områdenas karaktär bibehålls och att ett jordbruk bedrivs under särskilt hänsynstagande till dessa intressen.

Ett relativt nytt intresseområde för kulturminnesvården är de marina fornlämningarna. Dessa kan utgöras av exempel- vis skeppsvrak och därtill hörande föremål, gamla hamnplat- ser, försvarsverk i form av spärrar och pålverk samt boplats- lämningar. Boplatslämningar från stenåldern, belägna under den nuvarande havsnivån, kan förekomma framför allt längs Skånes västkust.

Östersjön är av speciellt intresse ur kulturminnesvårdens synvinkel därför att borrmusslan (skeppsmasken), som i sal- tare hav förstör allt trävirke, saknas i Östersjöns bräckta vatten. Därför finns troligen ett stort antal välbevarade skeppsvrak på Östersjöns botten.

Den marina kulturminnesvården har i allt större utsträck- ning kommit att uppmärksammas i samband med anlägg- ningsarbeten i vatten. Också ökad utvinning av sand och grus från havsbottnen eller mineralutvinning kan i framtiden komma i konflikt med kulturminnesvårdens intressen.

Riksantikvarieämbetet och statens sjöhistoriska museum har avgränsat särskilt intressanta kuststräckor med stort antal skeppsvrak och registrerade förlisningar, se fig. 3:9. De kus- ter vid vilka de flesta förlisningarna har skett är västkusten, Skånes och Blekinges kuster, Stockholms skärgård samt Ölands— och Gotlandskusterna.

Marinarkeologiska specialinventeringar längs den svenska kusten har visat att det finns många lämningar som avspeglar sjöfart och fiske under äldre tid. Exempel på sådana lämning- ar är segelleder, utmärkningar samt hamn- och ankarplatser, ofta med bebyggelselämningar på stränderna. Vissa av de marina lämningarna kan tillsammans med kulturminnesmär- ken på land bilda sammanhängande kulturhistoriska miljöer.

3.3.3. Markanvändnings- och bebyggelseproblem Förändringarna i odlingslandskapet är särskilt påtagliga där de arealmässigt mindre jordbruken fortfarande dominerar. I

» "av

Srlianygden '

' Gotland

land

Södra Skåne

Figur 3:8. Exempel på för kulturminnes- vården värdefulla odlingsbygder med stora naturvårds- eller friluftslivsvärden.

Figur 3:9. Områden med större antal far- tygsförlisningar och registrerade skeppsvrak.

_ gräns för område med stort antal förlisningar

1 skeppsvrak

' 5skeppsvrak Källa: Havet — Naturförhållanden och utnyttjande, Underlag för fortsatt fysisk

planering 197817, bostadsdepartemen- . tet.

rationaliseringssyfte sker där ofta en sammanslagning av jordbruken till större brukningsenheter, vilket på sikt medför att nuvarande karaktärsskapande element i landskapet för- svinner och att variationsrikedomen i kulturlandskapet del- vis går förlorad.

Övergången till tyngre och större jordbruksmaskiner kan också medföra att ingrepp måste företas i befintlig bebyggel- se och miljö. Ett speciellt problem utgör djupplöjningen, som innebär stora risker för att fornlämningar skadas i de delar av landet, t. ex. Skåne, där fornlämningar förekommer dolda under den brukade jorden.

Den nedläggning av den svaga åkerjorden som inleddes på 1920-talet och kulminerade under 1960-talet har successivt medfört att tidigare öppna kulturlandskap har övergått till skog. Även om denna strukturomvandling i stort kan anses vara avslutad återstår ännu öppna marker som kan komma att övergå i skog.

Även bebyggelsemiljöerna är utsatta för successiva föränd- ringar. I byggnadsmiljöerna från äldre tid har t. ex. ekono- mibyggnader och olika typer av uthus utgjort markanta in- slag. I och med att behovet av byggnaderna har minskat, har inte sällan också det kontinuerliga underhållet blivit eftersatt. Så småningom blir byggnaderna rivningsfärdiga. Typhusen och de nya färg-, tak- och fasadmaterialen som har kommit till användning på såväl befintlig som ny bebyggelse ger en prägel av traditionslöshet åt allt större delar av det svenska kulturlandskapet.

Fiskelägena utgör miljöer som i större utsträckning än andra samhällen är opåverkade av förändringar. Fiskelägena förvandlas dock i stor utsträckning till orter för fritidsboen- de. En sådan omvandling kan i en del fall medföra att bygg- nader och byggnadsmiljöer bevaras bättre. Priserna på äldre centralt belägen bebyggelse har emellertid på vissa håll nått en sådan nivå att den bofasta befolkningen ibland hänvisas till nyuppförda bostäder i fiskelägenas periferi. Funktions- omvandlingen från helårsbebyggelse till ftitidshus i de cent- rala delarna av fiskelägena innebär därför en kraftig föränd- ring av fiskesamhällenas karaktär. En motsvarande funk- tionsomvandling kan iakttagas innanför stadsmurarna i Vis— by och i Trosa, Västervik m. fl. äldre småstäder på ostkusten. Karaktären på fjällbyar och ett stort antal fäbodar liksom den överblivna bebyggelsen på landsbygden förändras på samma sätt. Vidare förekommer i vissa fall mer omfattande ökning av bebyggelsen i mindre samhällen av typ kyrkbyar. Sådan komplettering av bebyggelsen kan innebära att de kulturhistoriska värdena i den äldre bebyggelsen går förlora- de om inte tillskotten i miljön sker med stor hänsyn.

1Program för kulturminnesvården, riksan- tikvarieämbetet och planverket, 1978.

I en del fall kan det vara svårt att utnyttja skyddsvärda byggnader och miljöer på ett sätt som tillgodoser både kraven på god ekonomi, funktion och att bevara de kulturhistoriska intressena. Det finns emellertid åtskilliga exempel på att detta kan lyckas och det torde i själva verket utgöra en förutsätt- ning för att man i ökad omfattning skall kunna skydda bygg— nader, miljöer och landskap.

3.3.4 Program för kulturminnesvården Det material som under den fysiska riksplaneringen har ta- gits fram om kulturminnesvårdens intressen har väsentligt förbättrat kunskapen om kulturmiljöerna i landet. Materialet har i vissa fall inte hunnit beaktas fullt ut i det hittills genom- förda planeringsarbetet. Ännu återstår ett omfattande arbete innan kulturminnesvårdens intressen har säkerställts på ett tillfredsställande sätt. Program för kulturminnesvården sak- nas. Riksantikvarieämbetet och statens planverk har i decem- ber 1978 lämnat vägledning till länsstyrelser och kommuner för att utarbeta sådana program. I frågor som rör kulturhistoriskt intressanta delar av kom- munen bör enligt denna vägledning ett kommunalt program underlätta samordningen mellan ansvariga nämnder - kom- munstyrelse, byggnadsnämnd, fastighetsnämnd, kultur- nämnd m. fl. För länsstyrelsen bör ett regionalt program bli ett hjälpmedel i sektorsplaneringen liksom i samarbetet med andra sektorsintressen inom och utom länsstyrelsen, t. ex. naturvård, jord- och skogsbruk, rekreation och turism. Läns- museets ansvar för dokumentationen av länets kulturmiljö ger museéts en självklar roll i programarbetet. Det regionala programmet bör också enligt vägledningen bli till stor hjälp för museéts fortsatta arbete. I några län har länsstyrelsen tillsammans med kommunerna redan påbörjat ett program- arbete.'

3.3.5 Säkerställandeläget Inventeringsläget när det gäller kulturminnesvårdens intres- sen uppvisar en splittrad bild, se fig. 3:10. Orsaken är att ambitionsnivå, syfte och utgångspunkter för inventeringarna varierat kraftigt. Den förskjutning av intresset mot en hel- hetssyn som har skett inom kulturminnesvården har inte heller hunnit påverka utgångspunkterna för inventeringarna i någon större utsträckning. Inom de flesta av de större om- rådena av betydelse för kulturminnesvården återstår fortfa-

rande betydande planeringsarbete, se fig. 3:1 1. ' Kulturminnesvårdens riksobjekt har endast i begränsad utsträckning erhållit ett långsiktigt skydd genom särskilda förordnanden. Anledningen är att kulturminnesvårdens spe- ciallagstiftning enbart gäller för enstaka objekt och därför inte kan tillämpas på sammanhängande miljöer. Under pla- neringsskedet har behovet av skydd för ungefär två tredjede-

Figur 3:10. Inventeringsläget för kultur- minnesvården 1978.

. total byggnadsinventering . selektiv byggnadsinventering . översiktlig kulturhistorisk analys

Källa: Planverkets rapport 44, del 1, Kul- turminnesvården i kommunernas plane— ring.

1En redovisning av kulturminnesvården, dess mark— och vattenanspråk samt be- handlingen i planeringsskedet finns i plan- verkets rapport 44, del 6, Kulturminnesvår- den i kommunernas planering, 1978.

Figur 3:11. Planeringsläget hösten 1977 i de större områdena av intresse för kul- turminnesvården.

_ Större områden där planerings- och säkerställandearbete kvar- står. Ett flertal av dessa bör se- den kunna uppdelas på kulturhi- storiska miljöer.

Större områden där planerings- och säkerställandearbete har ut- förts. Områdena har delats upp i kulturhistoriska miljöer.

.Större områden där skyddsbe- hovet är relaterat till området i sin helhet och mot strukturför— ändringar i stor skala. Inom des— sa områden krävs ett fortsatt pla- neringsarbete.

Källa: Riksantikvarieämbetet och bo- stadsdepartementet, 1978.

lar av de miljöer som bedömts vara av riksintresse för kultur- minnesvården tills vidare tillgodosetts genom riktlinjer i kommunöversikt. I ett tiotal fall har säkerställande skett ge- nom förordnanden enligt naturvårdslagen och i ytterligare ett tiotal fall genom förordnanden enligt 86 & byggnadslagen. Inventeringar och utredningar i anslutning till den fysiska riksplaneringen har huvudsakligen bekostats av kommuner-

na, se jig. 3:12. Länsstyrelserna och länsmuseerna har med- verkat inom ramen för sina ordinarie resurser. Särskilda stat- liga medel har ställts till förfogande dels till länsstyrelserna (medel för större regionala undersökningar), dels till kom- munerna (bidrag till översiktlig kommunal planering). Huvudparten av landskaps- och ruinvården har utförts som beredskapsarbete liksom en större del av byggnadsvår- den. För byggnadsvård har dessutom utnyttjats lotterimedel, fondmedel samt riksantikvarieämbetets anslag för vård och underhåll. Dessutom har förhöjt låneunderlag och tilläggslån beviljats i enstaka fall. Kostnadsuppgifter för sådan bygg- nadsvård, som utföres utan statliga bidrag, har ej förelegat.

3.4. Friluftsliv

Att trygga tillgången på goda rekreationsmöjligheter blir allt viktigare för välbefinnandet. Ren luft, rent vatten och tillta- lande natur värderas allt högre. Bevarandet av områden som är lämpliga för friluftsliv blir allt angelägnare. Av särskilt stor betydelse för friluftslivet är tillgången på större samman- hängande naturområden. Sådana områden tenderar samti- digt att sammanfalla med naturvårdens och kulturminnes- vårdens intressen, se fig. 3:13.

Fritt strövande, friluftsbad, bär- och svampplockning samt skidåkning är vanligen förekommande aktiviteter.

Av särskilt intresse i detta avsnitt är emellertid aktiviteter som långvandringar, kanotfärder, fritidsfiske och båtliv för vilka intresset har vuxit snabbt under senare år. Dessa akti- viteter ger goda möjligheter till naturkontakt, är förhållande- vis billiga och kräver inga eller små anläggningsresurser. Ett undantag är båtlivet som kan vara såväl kostnads- som an- läggningskrävande.

Möjligheter att utöva de nämnda friluftsaktiviteterna finns i stort sett över hela landet. Landskapens, vattendragens och sjöarnas variationsrikedom skapar förutsättningar att välja den miljö som är lämpligast med hänsyn till intressen och färdigheter.

Långvandring

Långvandring i skog och mark är en friluftsaktivitet som blivit allt mer populär. För närvarande finns ett 30-tal iord- ningställda vandringsleder i låglandsterräng. Ytterligare ett 15-tal leder håller på att anläggas eller planeras. För vandrar-

beredskapsmedel kommunen

C Z-anslag

övrigt

storre regionala utredningar

bidrag från riksantikvarieambetet

byggnadsvård

landskapsvård 32

Figur 3:12. Kulturminnesvårdens kostna- der angivet i miljoner kronor. Överst: Kostnader för inventeringar och utredningar som utförts inom kulturmin- nesvårdens riksintressen åren 1971-— 1976 fördelade på olika bidragsgivare. Under: Uppskattade kostnader för perio- den 1977—1982. Nederst: Kostnader för byggnadsvård, ruinvård och landskapsvård som utförts inom miljöer av riksintresse åren 1971-— 1976. Källa: Planverkets rapport 44, del 6, 1978, Kulturminnesvården i kommunernas pla- nering.

Figur 3:13. Områden av riksintresse för friluftslivet.

Källa: Naturvårdsverket, 1977.

1Naturvårdsverket har i meddelande 4/ 1978, Vandringsleder i låglandsterräng, sammanställt råd och synpunkter som rör planering, anläggande, underhåll m.m. av vandringsleder. 2Statens naturvårdsverk PM 1051-1057. Naturvårdsverket har i meddelande 2/ 1979, Kanotleder, sammanställt råd och synpunkter som rör rekognosering, plane- ring, anläggande, beskrivningar m.m. av kanotleder. Utkommer hösten 1979.

na har dessa leder flera fördelar. En långvandring är förhål- landevis billig och oftast krävs inga långa resvägar för att nå en passande vandringsled.

I fig. 3:14 redovisas befintliga och planerade långvand- ringsleder i Sverige. I några fall har planeringen av nya leder fördröjts eller avstannat beroende på oklarheter när det gäl- ler ansvarsfördelning och finansiering av ledernas utbygg- nad.'

Fr.o.m. 1 juli 1977 har staten ansvaret för de viktigaste lederna i fjällen. För lokala leder och mindre anslutningsle- der svarar resp. kommuner.

Kanotfärder Möjligheter att paddla kanot finns i stort sett över hela lan- det. Ganska få kanotvatten har emellertid funnits beskrivna på tillfredsställande sätt. Detta har bl.a. lett till att vissa attraktiva sjösystem och vattenleder har kommit att utnyttjas mycket hårt.

Naturvårdsverket har översiktligt inventerat sjöar och vat- tendrag lämpliga som kanotvatten. Syftet har varit att på ett enhetligt och översiktligt sätt kartlägga och beskriva de vat- tenvägar i landet som är framkomliga med kanot och som ger möjlighet till längre turer.

Resultatet skall tillsammans med bl.a. inventeringar av- seende olika skyddsintressen kunna vara ett underlag för översiktlig planering av kanotleder och för konkreta åtgärder för att bevara och förbättra möjligheterna till kanotfärder.Z

Som för de flesta andra friluftsaktiviteter grundar sig en betydande del av intresset för kanotpaddling på en önskan att uppleva och komma nära naturen. Förväntningar på upp- levelser, strapatser och bekvämligheter varierar dock. Många kanotister är oerfarna och för dem kan det vara lämpligt med iordningställda vatten för att underlätta framkomligheten. Andra söker sig till så orörda vatten som möjligt. Rastplatser, stigar för kanotvagnar, iläggningsbryggor, parkeringsplatser etc. har också fördelen att kanalisera trafiken och på så sätt begränsa slitage och andra störningar.

Enligt uppskattningar av Sveriges Turistråd och Svenska Kanotförbundet motsvarade uthyrningen av kanoter under sommaren 1978 ca 70 000 kanotdygn. Bl.a. Kanotförbundet har satsat stort på att bygga ut kanotcentraler med uthyr- ningsmöjligheter. Möjligheterna till kanotuthyrning framgår av fig. 3:15. En normal kanotsäsong spänner över 10-12 vec- kor och därtill ca 7 veckoslut.

Fritidsfiske Intresset för fritidsfiske är mycket stort. En undersökning

Figur 3:14. Befintliga och planerade Figur 3:15. Uthyrningsställen för kanot. vandringsleder i Iåglandsterräng hösten 1978. Svenska Kanotförbundets kanot- central

.

—— leden helt eller delvis klar . övriga Uthyrningsställen planering eller anläggning pågår

Källa: Svenska Kanotförbundet. . endast ungefärligt läge markerat

Källa: Vandringsleder i låglandsterräng, naturvårdsverket, meddelande 4/1978.

som statistiska centralbyrån har utfört visar att fritidsfisket har utvecklats till en av landets mest omfattande friluftsakti- viteter. Ca 2 miljoner människor i åldrarna 15-74 år fiskar åtminstone någon gång per år. De flesta, ca 70 %, fiskar enbart med handredskap. Omfattningen av fisket varierar mellan olika landsändar och tycks växa från söder till norr.1

I ett betänkande från 1973 års liskevattensutredning (SOU 1978:75) föreslås vissa åtgärder för att öka möjligheterna till fritidsfiske. Fiske med handredskap föreslås släppas fritt vid Blekinge läns sydkust, Gotlandskusten samt i de stora in-

ISvenskarnas fiskevanor. Ds Jo 1977z3.

Figur 3:16. Båtarnas fördelning på olika båttyper år 1971.

1 Kanoter 2 Jollar, ekor, roddbåtar utan motor 3 Motor- och segelbåtar helt utan över- nattningsmöjlighet 4 Motor- och segelbåtar avsedda för övernattning

Källa: Fritidsbåtundersökningen (Ds Jo 1973z2).

'Fritidsbåtundersökningan 1971 (Ds Jo 1973z2). Redovisad i betänkandet Båtliv, samhället och fritidsbåtarna, SOU 1974:95.

2Bohusläns kustutredning 1977 och Göte- borgsregionens kust- och skärgårdsutred- ning.

sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön. Vidare föreslås att bildande av fiskevårdsområden skall un- derlättas för att på så vis förbättra möjligheterna till fritids- fiske i enskilt vatten.

Båtliv Fritidsbåten har för många människor blivit ett alternativ till fritidshuset.

Enligt fritidsbåtsundersökningen fanns år 1971 ca 56 000 större segel- och motorbåtar avsedda för övernattning. '. Des- sa båtar utgjorde drygt 10 % av det totala beståndet av fritids- båtar, se fig. 3:16. Antalet båtar har sedan år 1971 utvecklats mycket kraftigt. Enligt naturvårdsverkets beräkningar ökar det totala antalet fritidsbåtar varje år med ca 40 000 båtar. Vid slutet av år 1978 fanns ca 740 000 fritidsbåtar i landet. Andelen båtar med övernattningsmöjligheter förefaller att döma av försäljningsstatistiken att ha ökat. Innehavet av fritidsbåtar med övernattningsmöjligheter är olika i olika delar av landet, se jig. 3:17.

Inslaget av gästande utländska fritidsbåtar ökar. Det gäller särskilt de tyska fritidsbåtarna.

Möjligheterna att hyra fritidsbåt har ökat under de senaste åren. Det gäller framför allt på ostkusten och västkusten. Intresset från utländska medborgare att hyra fritidsbåt i Sve— rige är jämförelsevis stort. Ca 30 % av båtarna på västkusten hyrs av utländska medborgare.

Ett antal områden i landet är särskilt attraktiva och lämp- liga för båtliv, nämligen skärgårdsområdena, de större in- sjöarna samt kanalområdena, framför allt Göta kanal och Dalslands kanal, se fig. 3:18. Båtlivet har också betydelse i andra områden, t.ex. utmed Hallands- och Skånekusten.

För fritidsbåtarna behövs bl.a. hemmahamnar och vinter- uppläggningsplatser. Behovet är särskilt stort i de större tät- ortsregionerna, vid kusterna och de större insjöarna. Ansprå- ken har ökat kraftigt under senare år och kommer ofta att riktas mot områden som har betydelse för naturvård och närrekreation. Särskilda utredningar om hamnfrågornas framtida lösning har genomförts i flera regioner. I Göte- borgs- och Bohus län beräknas behovet av nya hamnplatser för fritidsbåtar i kustområdet fram till år 2000 kunna uppgå till 20 000 - 30 000.2

Vid sidan av hemmahamnar och vinteruppläggningsplat- ser ställer båtlivet relativt begränsade krav på anläggningar. Det rör sig framför allt om serviceanläggningar som gästham- nar, bensinstationer samt sop- och toalettanläggninar. I de mycket hårt frekventerade områdena kan omhändertagandet av t.ex. sopor medföra stora problem. För närvarande

finns 360 gästhamnar under Svenska turistföreningens hu- vudmannaskap. Ungefär 2/3 av dessa hamnar finns längs kusterna och i skärgårdarna. Antalet sop- och toalettanlägg- ningar, s.k. sopmajor, uppgår till ca 500.

I områden med ett omfattande båtliv uppstår ofta konflik- ter med bevarandeintressen. Det gäller t.ex. förslitning av känsliga naturområden och störningar för fågellivet. I dessa områden kan båtlivet behöva regleras t.ex. genom begräns- ning av trafiken till vissa farleder, föreskrifter mot buller och vattenskidåkning, avsättning av fågelskyddsområden m.m.

Figur3:17.lnnehav av fritidsbåt med övernattningsmöjlighet i olika regioner är 1971.

Källa: Fritidsbåtundersökningen (Ds Jo 1973:2)

[___—___—

Figur 3:18. Exempel på områden som är särskilt attraktiva och lämpliga för båtliv.

1Statens lantmäteriverk har inventerat fri- tidsbebyggelsens omfattning i landet, se- nast vid årsskiftet 1975/76. Resultatet från denna inventering ligger till grund för be- skrivningen av fritidsbebyggelsens ut- veckling i detta kapitel. Inventeringsresul- tatet redovisas i rapporten Fritidsbebyg- gelsen i Sverige 1975/76, Lantmäteriets meddelande 1977:7, underlag för tonsatt fysisk riksplanering 1977:9. Visst underlag för detta kapitel har även hämtats från Sveriges turistråds statistik över de svens- ka turistanläggningarna.

2| statens planverks rapport 44, del 1 och 4, 1978 görs en omfattande redovisning av fritidsbebyggelsens behandling i kommu- nernas planering under den fysiska riks- planeringens planeringsskede.

4.1. Inledning 4.2 Enskild fritidsbebyggelse 4.2.1 Omfattning 4.2.2 Utvecklingen i olika områden 4.2.3 Funktionsomvandling 4.2.4 Prisutveckling

4.2.5 Avstånd permanentbostad - fritidshus

4.2.6. Tillgång till fritidshus 4.3 Stugbyar, uthyrningsstugor, turisthotell och camping 4.4 Fysiska förutsättningar för fritidsbebyggelse i vissa in- landsområden

4.5 Primära rekreationsområden

4.6. Vissa långsiktiga bedömningar

Sammanfattning av de utgångspunkter för fortsatt arbete med fritidsboendefrågor i vissa delar av landet som anges i regeringens beslut med anledning av den fysiska rikspla- neringens planeringsskede.

Regeringen uttalar i sina beslut län för län att den fortsatta planeringen för södra Bohuskusten, Hallandskusten, Skånekusten, Blekingekusten, Bråviken, kusterna i Stockholms och Södermanlands län, delar av kusten i Uppsala län samt Öland och vissa delar av Gotlandskusten bör inriktas på utbyggnad av anläggningar för friluftsliv och andra former av fritidsboende än enskilda fritidshus. Enskild fritidsbebyggelse bör tillåtas endast i form av mindre kompletteringar av befintlig bebyggelse. Den begränsade tillgängligheten till stränderna motiverar en översyn av vissa helt eller delvis utbyggda detaljplaner. Liknande uttalanden gör regeringen för vissa insjöområden och primära rekreationsom- råden.

Likaså bör enligt regeringens beslut planeringen för norra Bohuskusten, Småland-Östgöta skärgård, Höga kusten, Siljansbygden och det södra fjällområdet inriktas på fritidsboende i andra former än enskilda fritidshus, så att områdena kan utnyttjas även av de grupper av befolkningen som inte äger fritidshus. I dessa områden bör turismen och friluftslivets intressen prioriteras. Stor restriktivitet bör gälla med att tillåta ytterligare enskild fritidsbebyggelse.

Även inom övriga kust- och insjöomräden, fjällområden och älvdalar är det enligt regeringens beslut angeläget att man överväger ytterligare enskild fritidsbebyggelse bara om naturvårdens och friluftsli- vets intressen samtidigt kan tillgodoses. I strandnära områden och på de öar som har stort värde för friluftslivet bör enskild fritidsbebyggelse undvikas.

Regeringen anför i sina beslut att planeringsprogram för att samordna bl a turismens och fritidsbebyg- gelsens utveckling bör upprättas som ett led i det fortsatta planeringsarbetet för i första hand Öland, Siljansbygden samt det södra fjällområdet i Kopparbergs och Jämtlands län. Länsstyrelserna bör år 1980 lämna en etappredovisning av planeringsarbetet för dessa områden.

I regeringens beslut anges vidare att bl a vissa områden i södra och mellersta Sveriges inland är så belägna att en växande efterfrågan på fritidshus kan förväntas. Det är angeläget att kommunerna vidtar åtgärder för att möta denna efterfrågan. Härvid bör man på grundval av översiktliga planmässiga bedömningar överväga vilken planberedskap som bör upprätthållas inom olika områden.

1000'tal fritidshus

500 _ 400 300 200

1957 maj 63 ok167 okt 70 75/76

Figur 4:1. Fritidsbebyggelsens ling 1957—1975.

För tiden före år 1963 finns endast över- siktliga uppskattningar av antalet fritids- hus. Fastighetssakkunniga (SOU 1960:4) uppskattade år 1957 antalet sommarstu- gor till ca 180 000. År 1963 genomfördes den första egentliga räkningen av fritids- hus på uppdrag av fritidsutredningen (SOU 1964:74). Den har sedan följts av tre inventeringar utförda av lantmäteriet åren 1967, 1970 och 1975. Enligt dessa räkningar uppgick antalet fritidshus till ca 297000 (maj 1963), 420000 (oktober 1967), 496 000 (oktober 1970) resp 588 000 (december 1975). KällazFritidsbebyggelsen i Sverige 1975/76, Underlag för tonsatt fysisk riks- planering 1977:9.

utveck-

I det följande behandlas fritidsboendet i första hand från markanvändningssynpunkt. Nuläget och vissa utvecklings— tendenser när det gäller olika former av fritidsboende be— skrivs. Vidare görs en översiktlig bedömning av de fysiska förutsättningarna för fritidsbebyggelse i vissa inlandsområ— den. Planeringsläget m.m inom de primära rekreationsområ- dena behandlas också kortfattat. Även vissa långsiktiga be- dömningar beträffande fritidsboendets utveckling redovisas.

4.2 Enskild fritidsbebyggelse

4.2.1 Omfattning Den dominerande formen av fritidsboende i Sverige är boen- de i eget fritidshus. De som har eget fritidshus tillbringar en stor del av semestern där, men fritidshusen används även i stor omfattning under helger och veckoslut. Fritidsbebyggelsens omfattning vid olika tidpunkter har inventerats av lantmäteriverket, se jig. 4.1. Vid slutet av år 1975 fanns ca 590 000 fritidshus i landet. Sedan oktober 1970 hade antalet fritidshus ökat med ca 92 000, dvs. med i genom- snitt ca 18 000 hus per år. Detta är en något långsammare ökningstakt än under perioden 1967-1970, då det i genom- snitt tillkom ca 24 000 hus per år.

Om antalet fritidshus ökat med 18 000 fritidshus per år också efter år 1975 skulle det innebära att det vid slutet av år 1979 finns drygt 650 000 hus i landet.

4.2.2 Utvecklingen i olika områden

Utvecklingen under perioden 1970-1975 Som framgår av fig. 4:2 varierar fritidsbebyggelsens anspråk på mark i olika delar av landet. Anknytningen till större tätorter, till vatten och attraktiva rekreations- och semester- områden har bestämt huvuddragen i fritidsbebyggelsens ut- bredning.

Av lantmäteriverkets inventering framgår att anspråksbil- den inte har förändrats nämnvärt under perioden oktober

&

45%

& [(v—va

nu T ZlMl . JtN) (_ w ” , 131

:30

.h W., _1(Bl rue)

rat. '

HD) ua) ( S(Fi l atGiTnm stil—' 9u) | 0110 ( iu.)

MAT 17 ati—if(

iw. ......— ..n

Fritidsbebyggelsens omfattning vid slu- tet av år1975 har inventerats av lantmä- teriet. Inventeringen är i huvudsak en uppdatering av motsvarande arbete i ok— tober 1970. Som fritidshus har definie- rats bostadshus som taxerats som fri- tidshus eller som nyttjas för fritidsända-i mål, Tillfälliga övernattningsstugor, ko-( lonistugor och gäststugor har inte tagits; med. -' Inventeringen har i huvudsak utgått från' skattemyndigheternas fastighetsläng-f der kompletterade med lokal kännedom? och annat material. Skiftande lokala för- utsättningar har medfört att kvaliteten, hos inventeringsresultatet blivit ojämnt;

Varje symbol representerar ett område om 5 x 5 km motsvarande ett blad av den ekonomiska kartan.

5 — 49 fritidshus

50 — 199 fritidshus

- 200 fritidshus och däröver

Källa:Fritidsbebyggelsen i 1975/76.

Sverige

AB Stockholmslan Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län C D E F G H l K L M N

O Göteborgsoch Bohuslän P Ålvsborgslän R Skaraborgslän S Värmlands län

T Örebrolän

U Västmanlands län W Kopparbergs län

)( Gävleborgs län

Y Västernorrlands län 2 Jämtlands län AC Västerbottens län

BD Norrbottens län

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 1000—tal fritidshus

Figur 4:11. Fritidsbebyggelsens utveckling i länen under 1970—1975. _ antal fritidshus oktober 1970 . nettoökning oktober 1970 — december 1975.

Källa: Fritidsbebyggelsen i Sverige 1975/76.

1970 - december 1975 jämfört med tidigare, sefig. 413 och 414. Nettoökningen i fritidshusbeståndet har under perioden 1970-1975 varit störst i de områden där det redan tidigare fanns mycket fritidsbebyggelse, dvs. vid kusterna, på Öland och Gotland, i storstadsregionerna, i vissa insjöområden samt i älvdalarna. Ett delvis nytt drag i utvecklingen är emel- lertid fritidsbebyggelsens ökade utbredning i fjällområdena, särskilt i det södra fjällområdet i Kopparbergs och Jämtlands län. Också i vissa inlandsområden har fritidsbebyggelsens tillväxttakt ökat. 1 Södermanlands, Kalmar, Blekinge, Kris- tianstads och Skaraborgs län var den årliga nettoökningen av antalet fritidshus i genomsnitt större under perioden 1970- 1975 än under perioden 1967-1970.

Fritidshusens antal har också i flera områden minskat un- der perioden 1970-1975. Denna utveckling har varit särskilt tydlig närmast storstäderna och beror främst på att fritidshus har tagits i anspråk för permanentboende.

I områden där en omfattande omvandling av fritidshus till permanentbostäder har skett, har också flera nya fritidshus uppförts än vad nettoförändringen anger. Det gäller framför allt i anslutning till de större tätorterna. I områden där tidi- gare helårsbostäder har kunnat tas i anspråk som fritidshus

:]] ståndet under perioden oktober 1970 — , december 1975.

, Nettoförändringen i fritidshusbeståndet under perioden oktober 1970 —-— decem— ber 1975 har redovisats av lantmäteriet i [ samband med fritidsbebyggelseinvente- ” ringen år 1975.

' En jämförelse av fritidsbebyggelsens ; za omfattning vid inventeringarna åren 1970 och 1975 kan inrymma vissa felaktighe- . ter. Bla har sannolikt inventeringskvali- teten i flera områden varit högre vid 1975 års inventering. Lantmäteriverket har särskilt pekat på svårigheter att jämföra inventeringarna i Västerbottens län.

Varje symbol representerar ett område om 5 x 5 km motsvarande ett blad av den ekonomiska kartan

fritidshusens antal har ökat med mindre än 5 fritidshus

5 — 19 fritidshus 20 — 49 fritidshus 50 — 99 fritidshus

* 100 fritidshus och mera

' fritidshusens antal har minskat

57! ”?> P%(ik '. f 01)” tg (€) &. fx o se , av... 01 (_J' **». &

, ) AMA /.

|, ( orm , har ( ZlCt ( BD» | 445» (' S(Fl élGl 74Hv ( Bill 9IJI Oiki ( nu 1 ltMl l BIN) ( Källa: FritidsbebyggelseniSverige1975/7l

KUSTER 1 Västkusten

Z Sydkusten 3 Svealandskusten

4 Norra Bohuskustan

5 Kalmar—Östgöta skärgård & Hege kusten

7 Kalmarkusten

& Södra Norrlandskusten

9 Norra Norrlandskusten 10 Öland H Gotlandskusten

STÖRRE INSJOAR 12 Vänern

13 Va'ttern

lå Hjälmaren 15 Mälaren Ovriga storre inslöar

ÅLVDALAR

FJÄLLOMRÅDEN 16 Södra fjällområdet

17 Norra fjällområdet

0 10 000 20 000 30 000 40 000 50 000 60 000 antal fritidshus

Figur 4:5. Fritidsbebyggelsens utveckling under 1970—1975 vid kusterna, de större insjöarna, i älvdalarna och i fjällen.

_antal fritidshus oktober 1970

.nettoökning oktober 1970 —

december 1975 . Högexploaterade kuster

. Obrutna kuster Övriga kuster

_ Öland och Gotlandskusten

. Större insjöar

Älvdalar

Källa: Fritidsbebyggelsen i Sverige 1975/76.

utgör dessa äldre hus en del av nettoökningen. Det gäller bl. a. i Södermanlands, Kalmar, Skaraborgs och Koppar- E Fjällomräden bergs län. Se vidare avsnitt 4.2.3. Ungefär hälften av alla fritidshus år 1975 fanns vid kuster- na, de större insjöarna, i älvdalarna och i fjällen, se fig. 415. I flera av dessa områden har fritidsbebyggelsen ökat kraftigt under perioden 1970-1975. Den relativa utvecklingen i ge- nomsnitt i dessa områden har dock varit något lägre än den relativa utvecklingen totalt för hela landet. Detta kan tolkas som en ökad försiktighet med att tillåta fritidsbebyggelse i dessa områden. I vissa områden är det uppenbart att en lägre utvecklingstakt har tvingats fram på grund av brist på mark för ytterligare fritidsbebyggelse. Det gäller t. ex. för kustom- rådena i Skåne och Halland. I dessa områden förekommer dessutom en omfattande avgång av fritidsbebyggelse genom att fritidshus övergår till att bli permanentbostäder. I flertalet av de områden som utgör s. k. primära rekrea- tionsområdenl har fritidsbebyggelsen utvecklats kraftigt un— 1Regeringens proposition om planering der perioden 1970-1975, se fig. 416. I genomsnitt har den ”Ch samo'dnmg av samhälletsmsatse'w' relativa tillväxten varit högre i dessa områden än totalt för

rekreation och turism (prop. 1975146, CU 1975/761, rskr 1975/76:46). hela landet.

l Sydskånes sjö och åslandskap 2 Ostskana

3 Kullaberg 'Hellandsåsen

4 Åsnen — Listerlandet

5 Oland

& Gotland 7 Småland — Östgöta skärgård & Norra Bohuslän

9 Dalsland — Nordmarken

10 Tiveden

il Sörmland: skärgård

12 Målaren

13 Fryksdalen

14 Siljansbygden

15 Ljusnan 15 Dalafjållan

17 Härjedalsfjällen 18 Åre

19 Höga kusten

20 Vindelälven

21 Tema — Graddis tiillvirld 22 Norrbottens skärgård

23 Abisko — Kebnekaisefiållen 24 Malingsbo — Kloten

25 Nedre Dalälven

0 10 000 20 000 antal fritidshus

Figur 4:6. Fritidsbebyggelsens utveckling inom de primära rekreationsområ- dena.

- antal fritidshus oktober 1970

. nettoökning oktober 1970 — december 1975.

Källa: Lantmäteriets sammanställning över den fysiska riksplaneringens plane— ringsskede, promemoria från lantmäteriverket, december 1978.

Utvecklingen i vissa områden under åren 1976 och 1977 För några av de områden som har uppmärksammats särskilt i den fysiska riksplaneringen, har lantmäteriverket samman- ställt uppgifter om fritidsbebyggelsens utveckling under åren 1976 och l977'.

Lantmäteriverkets inventering visar att den årliga öknin- gen av fritidshus under åren 1976 och 1977 i södra Sveriges kustkommuner, på Öland och Gotland är lägre än under perioden 1970-1975, se fig. 417 och 4:8. Ökningstakten har totalt avtagit från i genomsnitt ca 5 800 fritidshus per år under perioden 1970-1975 till ca 3 500 under åren 1976 och 1977. I vissa kustområden har emellertid ökningstakten från 1970-1975 fortsatt även under åren 1976 och 1977. Den årliga ökningen av antalet fritidshus är fortfarande hög i många av kommunerna i de undersökta områdena.

I fjällkommunerna i Kopparbergs och Jämtlands län har ökningen av antalet fritidshus stigit från i genomsnitt ca 900 fritidshus per år under perioden 1970-1975 till ca 1 300 under åren 1976 och 1977 eller med ca 45 %. Ökningen är särskilt stor i Kopparbergs län.

1Sammanställning av uppgifter om fritids— bebyggelsens utveckling inom vissa om- råden efter den 1 januari 1976, promemo- ria från lantmäteriverket, 1978-10-13. Sammanställningen kommer att redovisas i serien Underlag för tonsatt fysisk rikspla- nering.

Figur 417. Förändringen av antalet fritids- hus i vissa kommuner under perioden 1976—1977 jämfört med perioden 1970—1975.

Den genomsnittliga årliga nettoök- ningen under perioden 1976—1977

. var större var något mindre

(:(var mindre än hälften

. Det totala antalet fritidshus mins— kade under perioden 1976—1977

4.2.3 Funktionsomvandling

Figur 4:8. Den genomsnittliga årliga för- ändringen av antalet fritidshus i vissa områden under perioden 1970—1975 och perioden 1976—1977.

I under perioden 1970 — 1975

[ under perioden 1976 _ 1977

Källa: Sammanställning av uppgifter om fritidsbebyggelsens utveckling inom vis— sa områden efter den 1 januari 1976, pro- memoria från lantmäteriverket oktober 1978.

Funktionsomvandlingens omfattning och utbredning har be- tydelse för anspråken på mark för ny fritidsbebyggelse. Enligt lantmäteriverkets inventering har uppskattningsvis ca 20 000 - 25 000 fritidshus under perioden 1970-1975 om— vandlats till permanentbostäder eller på annat sätt utgått som fritidshus. Omvandlingen är särskilt stor i storstadsregioner- na men förekommer också i flera andra områden i landet, se fig.4:9. Inget tyder på att denna omvandling kommer att avta under de närmaste åren. Bl.a. i Stockholmsregionen, Göte-

Figur 419. Antal fritidshus av 1970 års be» Figur 4:10. Antal fritidshus som mellan år stånd som omvandlats till permanentbo- 1970 och år 1976 har kommit till genom städer fram till år 1976. Stockholms, omvandling avtidigare permanentbostä- Uppsala, Södermanlands, Gotlands, der. Södermanlands, Kronobergs, Kal— Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hal- mar, Hallands, Göteborgs och Bohus, lands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands och Norrbottens län. Västmanlands och Västernorrlands län.

Källa: Fritidsbebyggelsen i Sverige 1975/76.

borgsregionen, i Skåne och utmed Hallandskusten kan för- väntas en fortsatt stark avgång av fritidsbebyggelse.

Lantmäteriverket uppskattar att mellan 25 och 30 % av fritidsbebyggelsens nettoökning under perioden 1970-1975 utgörs av tidigare permanentbostäder som har omvandlats till fritidshus. Omvandlingen har varit särskilt stori delar av bl.a. Kalmar, Kronobergs och Skaraborgs län, se fig. 4:10. I vissa områden är det inte ovanligt att upp till 60 % av netto— tillskottet av fritidshus under perioden utgörs av tidigare permanentbostäder. Större delen av det bostadsbestånd som kan komma i fråga för omvandling till fritidshus torde nu ha tagits i anspråk, varför antalet fritidshus som kan tillkomma på detta sätt i framtiden kommer att minska.

4.2.4 Prisutveckling Lantmäteriverket har sammanställt uppgifter om prisutveck- lingen på bebyggda fritidsfastigheter åren 1970, 1975 och

Figur 4:11. Genomsnittlig kopeskilling på Figur 4:12. Genomsnittlig relativ prisök— bebyggda fritidsfastigheter i april 1978, ning på fritidshus under perioden april länsvis. 1975 — april 1978, länsvis.

(__—J mindre än 75 000 kr (:( mindre än 50 %

_75 000 — 100000 kr .50 —— 59 % -100000 —125000kr .60 —690/o . over 125 000 kr _ 70 % och mera

Källa: Prisutvecklingen på fritidshus 1975—1978, promemoria från lantmäteri- verket, december 1978

1978.' Av sammanställningarna framgår att priserna på fri- tidshus i viss mån håller på att utjämnas över landet. Fritids- hus i Stockholms län och på västkusten är fortfarande dyrast. Höga priser och en betydande prisökning förekommer dess- utom lokalt i olika delar av landet. Fig. 4:11 visar prisnivån i länen i april 1978.

Prisökningen mellan åren 1970 och 1975 var störst i regio- ner med en tidigare låg prisnivå. Sålunda fördubblades pri- serna i de regioner där den genomsnittliga köpeskillingen understeg 20 000 kr år 1970, medan ökningen stannade vid ca

, _ , ._ 50 % i de regioner där den genomsnittliga köpeskillingen Prisutvecklingen 1970-1975 for bebyggda _, fritidsfastigheter, lantmäteriverkets sam— over5teg 70 000 kr år 1970.

manää'ming Öve' de" fYSlSka 'iksP'ane' Fig. 4:12 visar den relativa genomsnittliga prisökningen på ringens planeringsskede, december 1977. _ _ , _ _ prisutvecklingen på fritidshus 19754978, fritidshus mellan april 1975 och april 1978. Den relativa Pmmemo'la" kommer 3" 'edOVlsas i 56" ökningen har varit störst på Gotland, i Göteborgs och Bohus

rien Underlag för fortsatt fysisk riksplane- _. . &_ __ " ring. län, 1 Jämtlands, Värmlands, Sodermanlands, Uppsala, Ble-

kinge och Älvsborgs län. Stora lokala variationer förekom- mer i flera län.

4.2.5 Avstånd permanentbostad - fritidshus

Avståndet mellan permanentbostaden och fritidshuset varie- rar i olika delar av landet. 1 områden med stor befolkning är förutsättningarna att ha kort avstånd till fritidsbostaden självfallet mindre än i områden med liten befolkning. Enligt en studie av avståndet till fritidshusen år 1977 har ca 60 % av fritidshusägarna mindre än 5 mil till fritidshuset, se fig. 4:13'. Ca 10 % av fritidshusen ligger på mer än 30 mils avstånd från ägarens bostad. Dessa fritidshus används hu- vudsakligen under semesterperioden och är ofta belägna i särskilt attraktiva områden. Fritidshus som har uppförts efter år 1970 ligger som regel på något längre avstånd från perma- nentbostaden än fritidshusen i allmänhet.

Efterfrågan på fritidshus är stor såväl inom som utanför hemortskommunen och länet. Bl. a. i Södermanlands, Kop- parbergs och Jämtlands län har efterfrågan på fritidshus från boende i andra län varit stor under 1970-talet, se fig. 4:14.

Inslaget av fritidshusägare som bor i storstadslänen är ofta stort i andra län och kommuner. Detta gäller särskilt fritids- husägare från Stockholms län. Se fig. 4:15 och 4:16.

4.2.6 Tillgång till fritidshus

Tabell 421 visar att ca 40 % av Sveriges befolkning under år 1975 hade tillgång till fritidsbostad.2 Ca 20 % hade tillgång till eget fritidshus. Övriga hade tillgång via släktingar, genom att hyra fritidshus eller på annat sätt. Hushåll med högre in- komst äger fritidshus i större utsträckning än hushåll med lägre inkomst. Andelen hushåll med tillgång till fritidshus är också större bland dem som bor i större tätorter.

Den andel av fritidshusbeståndet som korttidsuthyrs be- räknas uppgå till ca 5 %.3 Som jämförelse kan nämnas att motsvarande siffra för Danmark är 37 %. Andelen fritidshus som hyrs ut på årsbasis är betydligt större. Antalet uppskattas till omkring 90 000 hus. Många av dessa fritidshus hyrs ut av lantbrukare och är belägna i närheten av de större tätorterna.

Under de senaste åren har en ny upplåtelseform för fritids- boende introducerats, s.k. andelssystem. Andelsstugorna ägs eller långtidshyrs för viss eller vissa bestämda veckor varje år av resp. andelsägare. Omfattningen av denna form av fritids- bebyggelse är ännu mycket begränsad, men flera tecken tyder på att andelsboendet kan komma att utvecklas kraftigt. An- delsstugor har hittills uppförts endast i de mest attraktiva semesterområdena - på västkusten, i Dalsland och i det södra fjällområdet. Erfarenheter saknas ännu av hur andelssyste— met på sikt kommer att fungera*.

% 60

30 (' 20

nes 5—10 10—20 20—30 >se mil 1977 års fritidshusbestånd 0

%

40 ' =

30r

*; ll ii rill

0—5 5—10 10—20 20—30 >30 mil

Fritidshus som uppförts efter år1970

Figur 4:13. Avstånd mellan fritidshus och permanentbostad.

Diagrammen visar dels hur det totala fri- tidshusbeståndet år 1977, dels hur de fri— tidshus som uppförts efter är1970förde- lar sig på olika avståndsklasser.

Källa: Fastigheter för fritidsändamål —— en studie av lägessambandet fritidshus — primärbostad utifrån 1977 års fastig- hetstaxeringsregister, statistiska cen— tralbyrån.

IFastigheter för fritidsändamål - en studie av lägessambandet fritidshus-primärbo- stad utifrån 1977 års fastighetstaxerings- register, statistiska centralbyrån. Under— sökningen kommer att redovisas i serien Underlag för tonsatt fysisk riksplanering.

2Kun Genrup och Urban Nordin, Fritids- boendevanor - kunskapsöversikt rörande vissa sociala och kulturhistoriska aspek- ter, underlag för fortsatt fysisk riksplane- ring 1977:10. 3Statliga insatser för turism och rekreation (Ds Jo 19782), rapport avgiven av rekrea— tionsberedningen. AVissa juridiska och ekonomiska förutsätt- ningar för andelsboende i fritidshus har studerats av Per Göran Blixt och Tord Porsblad i ett examensarbete vid institu- tionen för fastighetsteknik, Tekniska hög- skolan i Stockholm: Andelsboende i fri— tidshus, Examensarbete och kursrappor— ter nr 29, 1979.

Figur 4:14. Antal fritidshus som ägs av boende i annat län samt förändring und der perioden 1970—1977, länsvis.

antal fritidshus som år1977 ägdes av boende i annat län.

Q tillskott under 1970—1977

Källa: Fastigheter för fritidsändamål — en studie av lägessambandet fritidshus _ primärbostad utifrån 1977 års fastig- hetstaxeringsregister, statistiska cen— tralbyrån.

Figur 4:15. Kommuner där stor andel av fritidshusen ägs av boende i Stockholms län.

. över 50 % .20 — 50 0/o _10 — 20 0/0 E mindre än 10 %

Figur 4:16. Kommuner där stor andel av fritidshusen ägs av boende i Göteborgs och Bohuslän samt Malmöhus län.

. över 50 % _ 20 — 50 % 10 —20 % (:( mindre än 10 %

Tabell4:l.Tillgång till fritidsbostad år1975.

Procent som har tillgång till

Region

fritidsbostad

totalt därav genom

ägande släkt förhyrning

Storstadsområdena — Stockholmsområdet 56,9 26,9 18,6 7,5 — Göteborgsområdet 42,9 19,3 15,0 6,7 — Malmöområdet 33,5 16,6 9,8 5,4 Riket i övrigt 36,7 18,6 10,7 4,8

40,5 19,9 Hela landet 12,3 5,4

Källa: Sveriges officiella statistik. Levnadsförhällanden rapport 13: Boende- förhållanden 1975.

4.3 Stugbyar, uthyrningsstugor, turisthotell och camping

För den enskilde innebär boende i stugbyar, uthyrningsstu- gor, vandrarhem och turisthotell samt camping möjligheter att byta vistelseort på semestrar och längre ledigheter. Här— igenom kan fritidsboendet bli mera variationsrikt ur olika aspekter. Ofta erbjuder dessa former av fritidsboende god service och goda möjligheter till umgänge utanför familjen.

Stugbyar

I Sverige fanns år 1978 ca 240 stugbyar| med totalt ca 24 000 bäddarl. Fig. 4:17 visar hur antalet bäddar i stugbyar har ökat sedan år 1969.

Stugbyarna är ojämt fördelade över landet. De finns fram- för allt i fjällområdena samt på Öland och Gotland, se fig. 4:18 och 4:19.

Cirka en tredjedel av stugbyarna utnyttjas enbart under sommaren. Dessa stugbyar ligger framför allt i södra Sverige. Kommuner eller kommunala stiftelser äger drygt hälften av stugbyarna.3 Övriga byar ägs av enskilda personer, privata företag eller föreningar. I norra Sverige dominerar de privat- ägda stugbyarna. Kommunernas andel av stugbyarna har minskat under 1970-talet. Kommunernas investeringsplaner för perioden 1975-1980 visar att kommunerna endast i be- gränsad utsträckning engagerar sig i utbyggnad av stugbyar. Detta beror främst på svårigheter att finansiera utbyggnaden och driften.

Uthyrningssmgor

Under sommaren 1978 fanns ca 13 000 privatägda stugor och lägenheter med en total bäddkapacitet av ca 56 000 bäddar, som genom olika organisationer hyrdes ut under kortare perioder.4 Flest uthyrningsstugor finns i Kopparbergs, Kal- mar och Värmlands län. Fig. 4120 visar antalet bäddar i uthyrningsstugor i länen. Utnyttjandet av uthyrningsstugor- na varierar mellan olika delar av landet. I flera områden har uthyrningsstugorna stor betydelse för inkvarteringen semes- tertid.

Utöver de stugor som hyrs ut genom olika organisationer förekommer uthyrning av stugor och lägenheter för kortare perioder via direktkontakter, privatannonsering, släkt och vänner etc. Denna mera oorganiserade form av uthyrning torde vara relativt omfattande i vissa delar av landet, statistik saknas emellertid.

Antal baddar 25 000 A , ,, _

20 000 —f—V——W .,, ———f ,,, —

15000———»- ,,,, _ -- ,,

10000 »» '.'.

5000 »

4 ut 0 __ . 1969

'len Figur 4:17. Antal bäddar i Stugbyar 1969—1978.

Källa: Turism och rekreation i Sverige (SOU 1973152) samt Sveriges offiCiella statistik, Statistiska meddelanden serie H.

1Enligt Sveriges turistråd skall en stugby bestå av minst fem stugor/lägenheter. Stugorna skall vara fullständigt utrustade för självhushåll och i första hand vara av- sedda för veckouthyrning. 2Sveriges officiella statistik, Statistiska meddelanden, serie H. 3Fritidsbebyggelsen i kommunernas pla— nering, statens planverk, rapport 44, del 4, 1978. 4Uppgift från Sveriges turistråd.

Figur 4:18 Stugbyar, januari 1979 . stugby

stugby, öppen enbart under som» marhalväret

Källa: Bearbetning av uppgifter från Svea riges officiella statistik.

31

» 4

31

30

291

181

173

16

15

141

133

19

nu) 1 tro i 3101 1 ue» , sm? étGl ful-nl om : vm Sono

MM

n nu inom

___—i......—

115) | "nio [ Jim I iii) sin (mfl nu) I am [ vaouo ["nu 1155[ :(N)

Figur 4:19. Antal bäddar i stugbyar år Figur 4:20. Antal bäddar i uthyrningsstu» Figur4i21. Antal bäddar ] turisthotell är 1978, länsvis. gor sommaren 1978, länsvis. 1978, länsvis. . mindre än 500 bäddar & mindre än 500 bäddar 6 mindre än 500 bäddar . 500 — 1 000 bäddar 0 500 — 2 000 bäddar 0 500 — 2 000 bäddar . 1 000 — 2 000 bäddar . 2 000 _ 4 000 bäddar 0 2 000 _ 4 000 bäddar . 2000 — 4000 bäddar 0 4000 _ ca 8 000 bäddar 04 000 _ ca 6000 bäddar Källa: Sveriges officiella statistik, Statis- Källa: Sveriges turistråd. Källa: Sveriges officiella statistik, Statis- USka meddelanden serie H- tiska meddelanden serie H. Turisthotell 1 Sverige fanns år 1978 ca 540 turisthotell med en total bädd- kapacitet av ca 32 000 bäddarI Fig. 4:21 visar bäddkapacite- ten i de olika länen. Turisthotellens antal och bäddkapacitet har inte ökat nämnvärt under senare år. Nya anläggningar har visserligen tillkommit men å andra sidan har äldre och omoderna anläggningar tagits ur bruk.

Camping År 1977 fanns i landet ca 530 auktoriserade campingplatser med en beräknad möjlig kapacitet av ca 250 000 besökande. 3 Fig. 4:22 visar besökskapaciteten i länen. Den största kapa- ls , _ . . , , . ' _ _ _ " veriges offimella statistik, Statistiska cxteten finns 1 de stora turistområdena ! Goteborgs och Bohus meddelanden, serie H. län, i Malmöhus lån, på Öland, i Hallands och Kopparbergs ZUppgiftfrån Sveriges turisträd.

län samt i Stockholmsområdet. Dessa områden hade under år 1977 också det största antalet besökare på campingplatserna totalt sett.

Husvagnscampingen har ökat starkt under senare år. På flertalet campingplatser upptar husvagnarna en betydande del av utrymmet. Antalet husvagnar ökar mycket starkt, se fig. 4:23. År 1978 fanns ca 117 000 registrerade husvagnar i landet och antalet ökar för närvarande med drygt 10 000 per år.'

De senare årens utveckling har visat att campingen tende- rar att bli alltmer stationär. Särskilt beträffande husvagns- campingen förekommer i allt större utsträckning långtids- uppställning under hela sommarperioden. Husvagnscam- pingen blir härigenom alltmer jämförbar med den fasta fri- tidsbebyggelsen. Genom denna utveckling har i många fall tillgängligheten minskat till attraktiva områden för det i verk-

lig mening rörliga friluftslivet.2

Figur 4:22. Besökskapaciteten på aukto- riserade campingplatser år 1978, länsvis.

. mindre än 5 000 bäddar

. 5 000 — 10 000 bäddar

1000-tal husvagnar

120

100

80

60

40

20 I.

1973 1974 1975 1976 1977 1978

Figur 4:23. Antal registrerade husvagnar 1973—1978.

Källa: Sveriges officiella statistik, Statis— tiska meddelanden serie T.

Sveriges officiella statistik, Statistiska . 10000 _ 20000 bäddar meddelanden, serie T. 2Se vidare rapporten Campingplatser, pla- .20 000 — 40 000 bäddar nering och utformning, naturvårdsverket, planverket och socialstyrelsen, 1978. Källa: Sveriges turistråd.

4.4 Fysiska förutsättningar för fritidsbebyg- gelse i vissa inlandsområden

Den enskilda fritidsbebyggelsen har under 1960-talet och delvis också i början av 1970-talet till stor del lokaliserats till de från rekreationssynpunkt mest attraktiva områdena i lan- det, dvs. till kust- och större insjöområden. Den ökade kon- kurrensen om markens användning och minskade möjlighe— ter till enskild fritidsbebyggelse i dessa områden medför att fritidsbebyggelse i allt större omfattning måste lokaliseras till andra delar av landet.

1 Stockholms—, Göteborgs— och Malmöregionerna har ef- terfrågan på fritidshus varit betydande. l dessa områden förekommer en omfattande avgång av fritidshus till följd av permanentbosättning, vilket ökar efterfrågan på nyproduce- rade fritidshus. Eftersom möjligheterna till ytterligare fritids—

tf

Figur 4:24. Befolkningsunderlag i olika Figur 4:25. Befolkningsunderlag i olika Figur 4:26. Områden belägna inom ci delar avlandet. Områden med stort antal delar avlandet Områden med stort antal 1,2 och 3 timmars resavstånd med bl invånare inom 200 km (inkl. Köpenhamn invånare inom 100 km. från Stockholm, Göteborg och Malmö. och Oslo).

_över 3 milj. invånare

_överi milj. invånare

. över 0.5 milj. invånare _över 02 milj. invånare

!över 01 milj. invånare

Källa: Hägerstrand, Öberg, Befolknings- Källa: Orter i regional samverkan, betän- fördelningen och dess förändringar. Ur- kande av expertgruppen för regional ut- baniseringen i Sverige, SOU 1970:14. redningsverksamhet (ERU), SOU 1974:1

W— )] över 1 milj. invånare

Figur 4:27. Huvuddragen i fritidsland» skapet.

Schematisk indelning i landskapstyper. Som underlag har använts olika redovis- ningar i Atlas övar Sverige.

fjällkedjan

. kuperade, vanligen sjörika mellan-

och skogsbygder

sjörika platåområden

|:, sjöfattiga skogsplatåer

:] helt eller delvis jordbruksdomine-

rade slättområden med randzoner

bebyggelse på kort resavstånd är begränsade för de boende i storstadslänen, förvärvar dessa fritidshus i stor omfattning i andra län. Särskilt invånarna i Stockholms län förvärvar fritidshus i andra län. Ca 30 % av stockholmarnas fritidshus- förvärv mellan åren 1970 och 1977 skedde i Södermanlands län. En ökad geografisk spridning av efterfrågan på fritids- hus kan också utläsas av de prisjämförelser mellan åren 1970 och 1978 beträffande bebyggda fritidsfastigheter som lant- mäteriverket har gjort.

En viss andel av efterfrågan på fritidshus har som idigare nämnts kunnat tillgodoses genom att äldre permanentbostä- der har tagits i anspråk för fritidsändamål. Enbart i Söder- manlands län omvandlades enligt lantmäteriverkets invente- ring ca 1800 permanentbostäder till fritidshus under perio- den 1970-1975. Detta motsvarar ca 30 % av den totala öknin— gen av fritidshusbeståndet i länet. Beståndet av befintliga hus som på detta sätt är lämpliga för fritidsändamål blir emeller- tid alltmer begränsat. Efterfrågan på fritidshus måste således i fortsättningen huvudsakligen tillgodoses genom nyproduk- tion.

Fritidsbebyggelsens lokalisering är starkt beroende av öns- kemålet att kunna utnyttja fritidsbostaden under helger och veckoslut. Efterfrågan inriktas därföri första hand på områ- den belägna på kort resavstånd från hemorten.

Fig. 4:24-4z26 visar de områden i landet som är särskilt välbelägna i förhållande till befolkningens fördelning i lan- det. Det gäller särskilt områden kring de större tätorterna och storstadsområdena. Den utländska efterfrågan på fritidsbe- byggelse har hittills främst inriktats på områden i landets sydligaste delar.

Områden i inlandet som är särskilt attraktiva för fritidsbe- byggelse är i första hand de som har god tillgång till sjöar och vattendrag för bad och fiske. Tillgång till strövområden och ett varierat och attraktivt landskap har också betydelse för inriktningen av efterfrågan. Denna typ av landskap återfinns ofta i skogsbygder och s.k. mellanbygder, d.v.s. områden med inslag av både jord- och skogsbruk. De områden i inlandet som på detta sätt är särskilt attraktiva för fritidsbebyggelse framgår översiktligt av fig. 4:27.

Fritidsbebyggelsen kan i vissa inlandsområden komma i konflikt med annan markanvändning. Det gäller i områden som omfattas av starka bevarandeintressen från naturvårds-, friluftslivs- och kulturminnesvårdssynpunkt. Även i skogs— och jordbruksdominerade områden kan möjligheterna att lokalisera fritidsbebyggelse vara begränsade.

Områden nära de medelstora och större tätorterna med goda rekreationsmöjligheter har ofta stor betydelse för fri-

år 5

O

&;

sici l 7011 i

05 04

Efli i'm) , om 1 iiu , ltM) ! lei l

:: ln mimi

Figur 4:28. Exempel på områden där re— kreationsresurser i första hand bör ut- nyttjas för friluftslivet.

Figuren visar områden som i samband med den fysiska riksplaneringen har an- givits vara av riksintresse och regionalt intresse för friluftslivet. Runt tätorter med 10 OOO—50 000 invånare har avgrän- sats ett område inom 1 mil, runt tätorter, med mer än 50 000 invånare ett områdei inom 2 mil samt runt Stockholm, Göte-: borg och Malmö ett område inom 5 mil. 1 Det kan antas att dessa grovt avgränsa de områden visar var behovet av mark— ; områden för närrekreation är störst. ;

områden av riksintresse eller re- gionalt intresse för friluftslivet

_ områden runt de större tätorterna

Källa: Hushållning med mark och vatten, 1 SOU 1971:75, separatkarta C. Statistiska! centralbyrån, folk- och bostadsräkning-i en år1975. !

luftslivet. Detta gör dem mindre lämpliga för utveckling av traditionella former av fritidsboende. Exempel på sådana områden anges ifig. 4:28.

Markresurserna för ytterligare fritidsbebyggelse förefaller totalt sett vara stora i landet. Anspråken på mark är dock olika stora i olika delar av landet. Till följd av befolknings- fördelningen är anspråken särskilt stora i södra Sverige, sam- tidigt som tillgången på mark för fritidsbebyggelse är mindre i denna del av landet.

Med hänsyn till efterfrågan och motstående markanvänd- ningsintressen förefaller tillgången på mark för fritidsbebyg- gelse vara förhållandevis begränsad i vissa storstadsnära om- råden i södra och mellersta Sverige. Behovet av en planmäs- sig utveckling av fritidsbebyggelsen torde vara störst i dessa områden. 1 andra delar av Götaland och Svealand finns däremot förhållandevis stora markresurser för fritidsbebyg- gelse. Även i stora delar av Norrland är marktillgångarna för fritidsbebyggelse stora.

4.5 Primära rekreationsområden

Genom riksdagens beslut med anledning av prop.1975 :46 om planering och samordning av samhällets insatser för turism och rekreation utpekades 25 s. k. primära rekreationsområ- den, se fig. 4:29. (CU 1975/762, rskr. 1975/76:46). Dessa innehåller väsentliga delar av landets resurser för rekreation och turism.

Utvecklingen avturism och rekreation i de primära rekrea- tionsområdena bör enligt riksdagens beslut vägledas av de övergripande målen, D att för framtiden säkerställa markresurser för rekreation i landet i enlighet med den fysiska riksplaneringens inten- tioner El att skapa rekreationsresurser för alla, särskilt med tanke på att åstadkomma goda alternativ för semestervistelse i Sverige D att bidra till en gynnsam utveckling av turismen som nä- ringsgren och därvid också medverka till att förverkliga regionalpolitiska mål.

Några närmare riktlinjer eller prioriteringar från statsmak- ternas sida har hittills inte getts vad gäller formerna för och omfattningen av den fortsatta utbyggnaden i de primära re- kreationsområdena. I ett första skede har det ansetts som mest väsentligt att inom ramen för den fysiska riksplanering-

en reservera erforderliga markområden så att en utveckling på sikt av rekreationslivet möjliggörs inom dessa områden. Ett omfattande utrednings- och planeringsarbete har påbör- jats inom den fysiska riksplaneringens ram för de primära rekreationsområdena i landet. Arbetet har i flertalet områden bedrivits i särskilda interkommunala kommittéer och bl.a. resulterat i gemensamma program för fortsatt arbete. För några områden har upprättats gemensamma riktlinjer som underlag för den fortsatta kommunala planeringen. Rekrea- tionsberedningen har i en rapport (Ds .lo l978:2) till rege- ringen föreslagit att frågor som rör utbyggnad av semester— områden och anläggningar bör träda i förgrunden i det fort- satta planeringsarbetet inom de primära rekreationsområde- na.

4.6 Vissa långsiktiga bedömningar

Efterfrågan på fritidsbostäder är beroende av flera olika för- hållanden. Bland förhållanden som har betydelse kan näm- nas fritidens omfattning och fördelning, inkomstens storlek, priset på fritidsfastigheter, tillgången på välbelägen och at- traktiv mark samt möjligheterna till friluftsliv, fritidsaktivite- ter och rekreation i bostadsområdet eller dess närhet. Ansprå- ken på mark för fritidsbebyggelse i landet påverkas även av den utländska efterfrågan på fritidsbostäder. Efterfrågans omfattning och inriktning, både den inhemska och den ut- ländska, är även beroende av utbudet av fritidsbostäder. Utbudet påverkas bl.a. av samhällets insatser för att främja tillkomsten av olika former av fritidsboende. I ett längre tidsperspektiv torde energitillgången och möjligheterna att försörja fritidsbostäderna med värme och elektricitet ha be- tydelse för utbudet och fritidsbostädernas lokalisering i för- hållande till permanentbostäderna.

Beträffande åtskilliga av de förhållanden som påverkar efterfrågan på fritidsbostäder råder en betydande osäkerhet. Det är därför inte möjligt att göra några säkra bedömningar av vilken omfattning och inriktning efterfrågan på fritidsbo- städer kommer att ha i framtiden. Den av regeringen tillsatta fritidsboendekommittén (Bo 1978101) har i uppdrag att utre- da bl.a. de frågor som nu har angetts. Det kan emellertid konstateras att fritidsbebyggelsens genomsnittliga tillväxt- takt i landet har minskat under senare år. Den långsammare tillväxttakten torde kunna förklaras bl.a. av minskad tillgång på välbelägen och attraktiv mark samt stigande priser på fritidsfastigheter. Efterfrågan på fritidsbostäder behöver så- ledes inte ha minskat under senare år.

Figur 4:29. De primära rekreationsområ— dena.

| regeringens beslut med anledning av den fysiska riksplaneringens planerings- skede förutsätts att planeringen for de primära rekreationsområdena fullföljs i enlighet med de program som har upp- rättats av kommunerna och de särskilt tillsatta planeringskommitteerna. Läns- styrelserna skall år 1982 lämna en sär- skild redovisning av planeringsläget rn. m. inom de primära rekreationsområ- dena. För flera områden, bl.a. södra fjällområdet, bör samordnade plane- ringsprogram för bl.a. turismens och fri— tidsbebyggelsens utveckling upprättas. Vidare betonas i besluten att fritidsbe- byggelsen i områdena bör utvecklas i så- dana former som gör områdena tillgäng- liga for så många människor som möj- ligt. Vissa rekreationsområden kan emel- lertid mot bakgrund av den begränsade tillgången på mark for friluftsliv behöva planeras i huvudsak för den närboende befolkningens rekreationsbehov. Det gäller framför allt rekreationsområdena i Skåne.

Under planeringsskedet har flera förslag till ny avgränsning m. m. av områdena förts fram. Figuren redovisar de avgräns ningar som har angivits av rekreations- beredningen och som ligger till grund för arbetet under planeringsskedet.

Sydskånes sjö- och åslandskap Östskåne Kullaberg—Hallandsåsen Åsnen— Listerländet Öland Gotland Småland — Östgota skärgård Norra Bohuslän Dalsland—Nordmarken Tiveden Sörmlands skärgård Mälaren Fryksdalen Siljansbygden Ljusnan Dalafjällen Härjedalsfjällen Åre Höga Kusten Vindelälven Tärna —- Graddis fjällvärld Norrbottens skärgård Abisko—Kebnekaisefjällen Malingsbo—Kloten Nedre Dalälven

meummåwN—e

NNNNNN—n——-——A—A—-——o wuwwaowooximmc-ww—

' us!.

Under senare år framträder vissa mönsteri fritidsbebyggel- sens lokalisering som kan ge viss vägledning vid en bedöm- ning av den framtida efterfrågans geografiska inriktning. Bl.a. kan noteras ett ökat intresse att förvärva fritidsbostäder i fjällområdet. Det gäller särskilt i det södra fjällområdet. Vidare förvärvas fritidsbostäder i ökad utsträckning i olika inlandsområden. Det gäller särskilt inom vissa områden i södra och mellersta Sverige som ligger inom sådant avstånd från storstadsområdena och de större tätorterna att de kan nås med bil under veckoslut och helger. Med hänsyn till den ökade restriktiviteten mot enskild fritidsbebyggelse vid lan- dets kuster torde efterfrågan på fritidsbostäder i vissa områ- den i inlandet komma att öka. Det är också möjligt att den ökade restriktiviteten mot enskild fritidsbebyggelse i vissa attraktiva områden kommer att medföra en ökad efterfrågan på fritidsbostäder i andra former än de traditionella. Speciellt i storstadsområdena finns redan ett stort intresse för koloni- stugor och detär möjligt att det intresset kommer att öka om det blir svårare att finna fritidsbostäder i välbelägna områden till överkomliga priser. Det är vidare möjligt att intresset för boendei uthyrningsstugor, turisthotell och vandrarhem samt camping kommer att öka om möjligheterna att förvärva en fritidsbostad inom välbelägna och attraktiva områden mins- kar.

Bland de förhållanden som kan antas kraftigt påverka efterfrågan på fritidsbostäder och därmed sammanhängande aktiviteter på lång sikt bör framhållas förändringar i arbets- tiden, förändringari den utländska efterfrågan och inte minst den ekonomiska utvecklingen i stort i samhället. Möjligheter- na att tillgodose efterfrågan på lång sikt torde i betydande utsträckning bli beroende av hur samhällets inställning till fritidsboendet påverkas av frågor om mark- och energihus— hållning m.m. Även tillgången på välbelägen och attraktiv mark för fritidsbostäder kommer naturligtvis att ha betydelse för möjligheterna att tillgodose efterfrågan även på lång sikt.

När det gäller frågan hur arbetstidens längd och förlägg- ning påverkar efterfrågan på fritidsbostäder kan olika anta- ganden göras. Om en förväntad arbetstidsförkortning tas ut i form av kortare arbetsdag kommer detta antagligen inte att nämnvärt påverka efterfrågan på fritidsbostäder. Möjligen kan efterfrågan på odlingslotter och kolonistugor i bostads- områdenas närhet komma att öka. Om en arbetstidsförkort- ning i stället tas ut i form av en kortare arbetsvecka kommer antagligen efterfrågan på fritidsbostäder att öka även på långt avstånd från permanentbostaden. Det kan även antas att efterfrågan på såväl enskilt ägda fritidsbostäder som in- tresset för att hyra övernattningsstugor och att utnyttja cam-

pingsplatser, vandrarhem och turisthotell kommer att öka om arbetsveckan förkortas och veckoslutsledigheten ökar.

Med ökad semesterledighet följer med stor sannolikhet en ökad efterfrågan på fritidsbostäder i olika former. Genom den femte semesterveckans införande ökar benägenheten att dela upp semestern i flera perioder, vilket kan komma att påverka efterfrågans inriktning vad gäller formerna för fri- tidsboendet. Efterfrågan torde i första hand komma att riktas mot de attraktiva semesterområdena d.v.s. kust- och skär- gårdsområdena, fjällen, vissa insjöområden samt attraktiva kulturbygder. De primära rekreationsområdenas betydelse som semesterområden kommer sannolikt att öka, vilket torde öka efterfrågan på fritidsbostäder och olika anläggningar för turism och rekreation i dessa områden.

Den utländska turismen i Sverige har under senare årtion- den ökat mycket kraftigt. Det glest befolkade Sverige med sin förhållandevis orörda natur har speciella förutsättningar för fritidsboende jämfört med många länder i Centraleuropa. Längre fritid och bättre kommunikationer kommer att göra det möjligt att färdas längre sträckor för att komma i åtnju- tande av sådana kvaliteter. Det utländska efterfrågan på fri- tidsbostäder i Sverige kan därför komma att öka väsentligt. De utländska förvärven av fritidsbostäder tyder på att efterfrå- gan särskilt kan komma att riktas mot de glesbefolkade in- landsområdena med sin skogsrika, relativt orörda natur med god tillgång på allemansrättsligt tillgänglig mark. Samtidigt bör betonas att den utländska efterfrågan genom t.ex. mark- nadsföring och olika samhälleliga åtgärder på ett helt annat sätt är möjlig att styra än den inhemska.

5.1 Inledning 5.2 Nuläge och utvecklingstendenser 5.2.1 Tätorter 5.2.2 Vägnätet 5.2.3 Järnvägsnätet 5.2.4 Flygplatser 5.2.5 Hamnar 5.2.6 Anläggningsverksamhet i havet 5.2.7 Kraftledningar 5.2.8 Rörledningar 5.3 Sammanfattning och vissa långsiktiga bedömningar

5.1 Inledning

Den byggda miljön och infrastrukturen (vägar, järnvägar, hamnar, flygplatser, terminaler och energidistributionsan- läggningar) kännetecknas av lång livslängd. För att bedöma konsekvenserna av planerade investeringar bl.a. med hänsyn till markanvändningen är det därför nödvändigt att arbeta med ett långsiktigt tidsperspektiv.

Strukturförändringarna i samhället har varit mycket om- fattande under de senaste 200 åren. Samtidigt illustrerar sam- hällsutvecklingen att förändringarna i den byggda miljön och infrastrukturen har skett långsamt på grund av betydande låsningar och trögheter.

Energitillgång och transportmöjligheter har lagt mycket starka begränsningar på utvecklingen under industrialise— rings— och urbaniseringsprocessens första skede. Sedan det grundläggande tätortsmönstret etablerats, har energi— och transportsystemens strukturpåverkande karaktär försvagats. De viktigaste drivkrafterna och bestämningsfaktorerna bak- om bebyggelsemönstrets utveckling har successivt flyttats från energisystem via transportsystem till näringslivets för- utsättningar i ett internationellt sammanhang. I sådana om- råden där näringslivet lokaliseras förstärks i sin tur behovet av samhällsinvesteringar.

[ detta kapitel redovisas nuläge och utvecklingstendenser beträffande tätorter och från rikssynpunkt väsentliga delar av infrastrukturen. I avsnitt 5.2 redovisas utvecklingstenden- serna främst med hänsyn till markanvändnings- och miljö- konsekvenserna. ] avsnitt 5.3 görs en sammanfattande be-

dömning av olika utvecklingstendensers samlade effekter på utvecklingen av landets fysiska struktur och därmed även indirekt på markanvändningen i olika delar av landet.

Drivkrafter och samband i bebyggelsens, näringslivets och infrastrukturens utveckling under de senaste 200 åren.

I det följande tecknas några av de utvecklingsdrag under de senaste århundradena som har speciell relevans för bedömningar av struktursamband och förändringsmöjligheter.

1700-talet. Befolkningen, som uppgick till knappt 2 miljoner invånare, fanns huvudsakligen i södra och mellersta Sveriges jordbruksbygder. Järnhantering förekom i Bergslagen, medan den kvantitativt sett obetydliga förädlingsindustrin, främst inriktad på krigsutrustning, fanns i städerna. Även jordbruk i anslutning till städerna var vanliga. Energitillgång (vattenhjul, skog) och transportmöjligheter satte mycket bestämda gränser för den råvarubaserade industrins utveckling och lokalisering. Skogen sägs i första hand som en energikälla. Transporterna skedde till största delen sjövägen men även ett system av landsvägar byggdes upp. Koloniseringen av Norrland stimulerades aktivt. Konflikter uppstod mellan nyodlingssträvanden, skogen som encrgiresurs och samekulturen.

1800-talet. Den reglerade och statiska samhällstypen avlöstes av reformer och snabba förändringar. Härtill bidrog speciellt tre betydelsefulla faktorer: skiftesreformen. som gav nya brukningsmetoder och höjd produktivitet, järnvägsutbyggnaden, som revolutionerade landtransporterna och ledde till upp- komsten av stationssamhällen samt ny teknik där bl a ångmaskinen och elektriciteten är exempel. Utvecklingen av nya processer och ny energiteknik medförde koncentration av järn- och sågverksin- dustri, konkurrens om skogen som råvara samt en snabbt ökande kolimport. Trots ökad åkerareal och nya brukningsmetoder kunde intejordbruket försörja den snabbt växande befolkningen, som fördubb- lades på 100 år. Industrialiserings- och urbaniseringsprocessen kom igång och resulterade i en tillta— gande regional arbetsfördelning. Transportmöjlighetema blev alltmer avgörande för industrins lokali— sering och energitillgången och bestämde därigenom bebyggelsemönstrets utveckling.

1900-talet. Urbaniseringen fortsatte och resulterade i en snabb befolkningsomflyttning från landsbygd till tätort. Industrisysselsättningen växte fram till 1960-talet, medan servicenäringarna expanderade under hela urbaniseringsförloppet. Två viktiga förutsättningar för näringslivets strukturomvandling och befolkningens omfördelning utgjordes av förändringarna inom energi- och transportsystemen. Under introduktionsskedet förstärkte de nya energikällorna (olja, elektricitet) det redan etablerade tätortsmönstret. Nya vägar följde i huvudsak redan befintliga förbindelser. Den utbyggda el- och oljeförsörjningen liksom bilismens genombrott ledde dock till en utjämnad energitillgång och trans— portstandard mellan olika orter och regioner. Därigenom hade de strukturbildande faktorerna under tidigare epoker upphört att lägga avgörande begränsningar på bebyggelsemönstret. Istället bestämde näringslivets allmänna konkurrensförutsättningar samhällets utveckling. Tätortstillväxt, utglesning inom tätorter, näringslivets specialisering och ökad rörlighet medförde nya och intensiva markkonflik- ter.

Tabell 5:1. Procentuell folkmängdsför- ändring i tätorter och på landsbygden 1960—1975.

År Tät— Lands—

orter bygd om 0/0 1960— 1965 10,3 _ 14,2 1965 — 1970 9,4 — 14,4 1970—

1975 3,3 — 5.5

Källa: Folk- och bostadsräkningen 1975, statistiska centralbyrån.

index 1960=lOO 140

1960 1965 1970 1975

Figur 511. Tätortsbefolkning och tätorts- areal 1960—75.

- — - - tätortsbefolkning

tätortsareal

Källa: Folk- och bostadsräkningen 1975, statistiska centralbyrån

IHans Mattsson, Tätortsutvecklingen åren 1970-75 och den statliga regionala orts- klassificeringen,tidskriften Plan nr 5,1978. 2Henrik O. Andersson, Tätorternas bebyg- gelse, struktur och förändring, Lund 1977.

5.2.1 Tätorter Urbaniseringsprocessen är i stort sett avslutad. Under 1960—talet ökade tätortsbefolkningen med ca 10 % per fem- årsperiod. Landsbygdens befolkning minskade med knappt 15 % per femårsperiod. Landsbygdsbefolkningen har sedan minskat med knappt 6 % under femårsperioden 1970-1975, samtidigt som takten i tätorternas befolkningstillväxt har sjunkit till ca 3 procent för hela perioden, se tabell 5:l. Storstäder och andra större huvudorter har haft en mins- kad tillväxttakt och ofta t.o.m. fått vidkännas en befolknings- minskning under perioden 1970-1975. Samtidigt har de mindre orterna ökat sin befolkningstillväxt kraftigt. Det gäl- ler särskilt sådana smäorter som ligger nära de stora orterna. Storstäder och primära centra med omgivande regioner har haft lägre procentuell tillväxt än region- och kommuncentra med omgivande regioner. Ansamlingen av befolkningen vid övergången från det tidigare agrara samhället till ett urbant samhälle tycks ha förbytts till en utspridning av det urbana samhället. Utvecklingen i skogslänen (S,W,Y,Z, AC och BD län) avviker genom att de stora centralorterna växer, medan de mindre mera isolerade orternas folkmängd ofta minskar.' Trots att bilism och flyg har tenderat att utjämna skillna- derna i tillgänglighet mellan olika regioner sker en fortgåen- de koncentration av kontaktintensiva verksamheter till stor- städer och i viss utsträckning till regionala centra. År 1975 var tätortsarealen 4 450 km2 och utgjorde 1,1 % av landarealen. Tätortsarealen kan komma att öka något, dels som en följd av omflyttningar, dels genom en ökning av tätortsarealen per invånare, sejig. 5 : 1. De räkneexempel över den framtida tätortsarealens omfattning som har redovisats ger stöd åt denna allmänna trendbedömning.2 Över en längre period t.ex. fram till år 2000, kan summan av de årliga tillskotten i tätortsyta bli ganska omfattande. Med stöd i material bl.a. från kommunala utbyggnadsplaner kan konstateras att en fördubbling av tätortsarealen fram till sekelskiftet inte är helt utesluten. Det är emellertid mer san- nolikt att tätortsarealen kommer att tillväxa med mellan 50 och 75 %jämfört med år 1975. Det innebär att tätortsytan år 2000 skulle motsvara mellan 1,2 och 1,4 % av landarealen. Den framtida tätortsarealens tillväxt kommer att ha olika omfattning i olika delar av landet. Det hittills etablerade tätortssystemet skapar emellertid bindningar för den framti- da utvecklingen och några stora förändringar i tätortssyste- met är inte att vänta. De förändringar som sker i bosättnings- mönster och bebyggelse är i stor utsträckning betingade av

inomregionala förändringar. Lokalt och regionalt kan tä- tortsarealen komma att öka i betydande omfattning, bl.a. som ett resultat av ökad boendestandard, ökad hushållssplitt- ring och utflyttning från flerfamiljshus till småhus.

En stor del av landets större tätorter ligger i jordbruksbyg- der. Betydande arealer jordbruksmark tas därför i anspråk i samband med samhällsutbyggnad. Även skogsmark och öv- rig mark (ängsmark, impediment m.m.) används för sam- hällsbyggandet. Denna mark är ofta av intresse för det rörliga friluftslivet.

Tätortsutbyggnad medför inte endast arealförluster för olika konkurrerande markanvändningsintressen utan kan också få konsekvenser för jord- och skogsbrukets produk- tionsförhållanden och ekonomi. Dessa konsekvenser är mer svårbedömda. Inom en gränszon mellan jordbruk och tätor- ter kan uppstå osäkerhet om framtida driftvillkor, störningar genom nedskräpning, hinder för djurhållningen eller restrik- tioner på grund av luktolägenheter. Den tätortsinfluerade arealen är betydligt större än den areal som direkt tas i anspråk för tätortsändamål.

Luftföroreningar utgör betydande problem i tätorterna. De bensindrivna trafikmedlen avger föroreningar i form av kol- oxid, kolväten, kväveoxider, blyföreningar och sotpartiklar.

Inom eller i anslutning till ett område med hög biltäthet kan de samlade avgasutsläppen medverka till uppkomsten av s.k. fotokemisk smog. Dessa föroreningar medför påtagliga hälsorisker och kan ge växt- och materielskador. Sikten för- sämras också. Bildning av lätt fotokemisk smog har iakttagits i bl.a. Stockholm och Göteborg.1

Buller från bilar och flyg är ett annat stort problem i våra större tätorter. Trafikbullerutredningen har beräknat att ca 2,5 miljoner boende i tätorter år 1970 var utsatta för högre ljudnivåer än vad som på sociala och medicinska grunder borde accepteras. Om inga åtgärder i bullerbegränsande syf- ten vidtogs beräknade man att antalet boende som kommer att utsättas för störande ljudnivåer i det närmaste kommer att fördubblas fram till år 1985.2 Av tabell 5:2 framgår hur stor andel av de som bor i tätorter av olika storlek som berörs av buller.

1Miljö och miljövård i Sverige - en rapport till OECD, miljödatanämnden och natur- vårdsverket, 1979.

2Trafikbullerutredningen, SOU 1974260.

Tabell 5:2. Av olika bullernivåer berörda boende i tätorter av olika storlek (antal och procentuell fördelning inom respektive = tätortsklass).

Immisions- Tätortsklass efter invånarantal gränser dB (A) ' ' ' " """ " " " T' " ”'” ""' " T' ' " ' "'T'TTÄ'T ' ' dygnsnivå mer än 100 000 50— 100 000 10—50 000 mindre än 10 000 samtliga tätorter inomhus ' "T' T ' "7 T .,,.,,2.,_ " '" T' "T""""'T' ' ' ' * "' " " "' "' ' " tusental % tusental % tusental % tusental % tusental % boende boende boende boende boende mer än 50 40 2 0 0 0 O 0 0 40 1 45 — 50 155 9 25 2 0 O 0 0 180 3 40—45 210 12 110 11 165 9 5 0 490 7 35—40 380 22 155 15 240 13 85 4 860 13 30—35 305 18 245 24 210 12 170 9 930 14 mindre än 30 635 37 495 48 1 210 66 1 735 87 4 075 62 Totalt 1725 100 1 030 100 1 825 100 1 995 100 6 575 100

Källa: Trafikbullerutredningen, SOU 1974:60.

5.2.2 Vägnätet Det nuvarande statsvägnätet beräknas ha en yta av drygt 900 km2. Vägverket bedömer att ytterligare upp emot 50 km2 kan komma att tas i anspråk för vägar fram till år 1990.' Utbygg- naden av huvudvägnätet beräknas komma att svara för unge- fär 80 % av arealtillskottet. Av den uppskattade markåtgång- en hänför sig mer än 1/4 till de tre storstadslänen. I de län där jordbruksmarksprogram upprättats väntas omkring 1 500 ha god åkermark komma att tas i anspråk för nya allmänna vägar fram till år 1990. Behovet av terminalan- läggningar och andra följdinvesteringar torde medföra en omvandling av ytterligare arealer. Indirekt kommer större jordbruksarealer att beröras genom de barriäreffekter som uppstår vid nya vägdragningar och som splittrar ägostruktu- ren och försvårar ett rationellt åkerbruk. Dessa problem kan möjligen också vara aktuella vid den fortgående ombyggna- den och upprustningen av det befintliga vägsystemet. Vid vägnätets utbyggnad kan självfallet också konflikter uppstå med intresseområden för natur- och kulturminnesvår- den samt friluftslivet. Vid sidan av den rena arealkonsumtio- nen är här bl.a. de visuella effekterna av stor betydelse.

5.2.3 Järnvägsnätet Utbyggnaden avjärnvägsnätet torde bli av begränsad omfatt— ning inom överskådlig tid och i huvudsak inskränka sig till

bandelar av anslutningskaraktär. En viss utbyggnad av ran- gerbangårdar och terminaler kan förutses. Sett i riksperspektiv torde detta dock inte medföra några allvarligare markan- 'Vägverkets redovisning av den fysiska vändningskontlikter. Ökade säkerhetskrav bl.a. i samband riksplaneringens planeringsskede. med att höghastighetståg introduceras på vissa sträckor inne-

bär ökade barriäreffekter (indragning av obevakade över- gångar m.m.) och därigenom vissa konflikter med bl.a jord- bruket.

5.2.4 Flygplatser

Utbyggnaden av större flygplatser bedöms av luftfartsverket som i det närmaste avslutad. ' Flertalet civila trafikflygplatser i landet uppvisar för närvarande kapacitetsöverskott när det gäller utnyttjandet av banorna. Behovet av kapacitetsöknin- gar synes därför vara begränsat även på längre sikt. En eta- blering av nya länsflygplatser kan möjligen bli aktuell i det s.k. Trestadsområdet (Vänersborg, Trollhättan, Uddevalla), i Skara/Skövderegionen och i Örebro-regionen. Vidare kan ersättningsflygplatser komma i fråga i Värmland, Östergöt- land och i Stockholms-regionen. Planerade flygplatsutbygg- nader framgår av fig. 512.

Den direkt ianspråktagna arealen för flygplatser har av luftfartsverket uppskattats till knappt 70 km3. I likhet med vad som är fallet beträffande vägtrafiken, berörs naturligtvis större områden av buller- och riskzoner m.m. Särskilt flyg- platserna i Visby, Umeå, Karlstad, Norrköping, Bromma, Ronneby, Halmstad och Sundsvall/Härnösand förorsakar omgivningsstörningar.

5.2.5 Hamnar Utvecklingen inom sjöfartsnäringen med ökad trafik och större fartyg med ökat djupgående medför att växande krav ställs på hamnars och farleders kapacitet. Denna utveckling, tillsammans med tendenserna att i ökad utsträckning i hamn- verksamheten integrera terminal— och lagerverksamheter, medför att fortsatt tillväxt av ytbehoven för hamnar kan förutses. Kraven på större vattendjup och ökat utrymme kommer att få som följd att en allt större del av hamnverk- samheten förläggs i uthamnslägen. Planerad hamnutbyggnad framgår av jig. 513. De största hamnarna för parti- och styckegods år Göteborg, Helsingborg, Norrköping och Stockholm. Dessa hamnar fungerar som centralhamnar för mycket stora omland. När det gäller huvudparten av linjetrafiken väntas den sedan länge pågående hamnkoncentrationen att fortsätta. Oljehanteringen har sedan länge varit spridd på ett stort antal hamnar och strukturförändringar i nuvarande hamn- mönster är mindre sannolika. Transporten av oljeprodukter väntas dock ske med allt större fartyg. Göteborg är den utan jämförelse största oljehamnen. Hamnar med betydande ol- jeinförsel är också Stockholm, Brofjorden, Norrköping, Ste-

. Gällivare

. Å'isploe Hemavan . _ * Sorsele . . Amdslaur

. . Gunnarp

Dorotea . . Åsele .

Föllinge .

! Ånge . Q' Alnön/Bänkås

_ldre . . Ljusdal

i . !( Mora . » . Ovenå ar ; . Hagfors

Karisléd/Jäverön . Hällefors 4" * * _.J'äby

.. . gästa-smiter? .*mem »Tullinge/Getaren

.Vetlända *. Varberg/Generöri

. Älmhult ' ll

Å.. ! » . Landskrona/Warp Arriei ..", Simrishamn

Figur 512. Planerade eller diskuterade ny- Iokaliseringar och utbyggnader av flyg- platser.

Flera av de ovan redovisade nya flygplat- serna kommer enligt luftfartsverkets be— dömande förmodligen ej att byggas inorn överskådlig framtid eller ens över- huvud taget.

. nylokalisering av flygplats för tung jettrafik

. nylokalisering av annan flygplats

. utbyggnad av flygplats till tung jet- trafikstandard

. utbyggnad av flygplats i annat av- seende

Källa: Länsstyrelsernas och luftfartsver- kets redovisning av den fysiska rikspla- neringens planeringsskede. Luftfartsver- ket har aktualiserat materialet i februari 1979.

1Luftfartsverkets redovisning av den fysis- ka riksplaneringens planeringsskede.

(”___Åx (V' [.”—iv? %$ Nynäshamn ' x /* __ o i" d wings-lv ...-...så”

# Vallharro/ _l /_. )v öteborg Väst i Falkenberg ,Aons 5 Halmstad /(/

Helsing H Land rona M Imo

Figur 513. Större pågående eller planera- de hamnutbyggnader som redovisats av länsstyrelserna eller som kommit till sjö- fartsverkets kännedom.

I nylokalisering av större hamn I utbyggnad av befintlig hamn

Källa: Sjöfartsverkets redovisning av den fysiska riksplaneringens planeringsske- de. Sjöfartsverket har aktualiserat mate- rialet i februari 1979.

AB-län

Södertälje kommun Utbyggnad av sydhamnen omfattande kaj och muddringsarbeten. Anläggande av oljehamn för värmeverk.

Nynäshamns kommun Nylokalisering av hamn vid Norvikshol- me m. m.

Oxelösunds kommun Utbyggnad/nylokalisering av hamn och farled för massgods. Nyanläggande av farled och hamn till Brannäs. Utskeppning av järn och stål- produkter.

Norrköpings kommun Norrköpings hamn Nylokalisering av kommunal massgods- hamn. Utbyggnad i inre hamnen.

H-lån

Mönsterås kommun St Jättersö Utbyggnad av hamn bl a för utskeppning av skogsprodukter.

Västerviks kommun Utbyggnad av hamn för bl a utskeppning av skogsprodukter.

M-Iän

Malmö kommun Utbyggnad av kaj och hamnplan för torr- Iastgods.

Landskrona kommun Anläggande av djuphamn. (Sundshamnsprojektet)

Helsingborgs kommun Nylokalisering av kommunal enhets- godshamn. (Västhamnsprojektet)

Halmstads kommun Omfattande muddringsarbeten inom hamnen och anläggande av vågbrytare m m.

Falkenbergs kommun Utbyggnad av kajer och hamnbassäng.

O-län

Göteborgs kommun

Långholmen

Nylokalisering avser bla hamnanlägg- ning för kol.

Tjörns kommun Vallhamn. Utbyggnad av hamn.

Stenungsunds kommun Anläggande av kajer och muddringsar- beten för kemisk industri.

BD-län

Luleå kommun Utbyggnad av kaj för järn- och stålpro- dukter m m.

Kalix kommun Utbyggnad av kaj och hamnplan i Karis- borg. Utskeppning av bl a skogsproduk- ter.

nungsund, Malmö, Gävle, Sundsvall, Umeå och Luleå, sejig. 5:4.

Oljeutsläpp och utsläpp av andra farliga ämnen förekom- mer i transportlederna. Dessa går i många fall nära eller genom känsliga områden där utsläpp skulle orsaka allvarliga störningar. Exempel på sådana områden är reproduktions- och uppväxtområden för vissa fiskar, marinbiologiskt intres— santa miljöer, områden av intresse för friluftslivet och vatten- områden av betydelse för vattenförsörjningen. Genom den alltmer omfattande oljehanteringen i Nordsjön har risker uppstått även för den svenska kusten. Oljeföroreningar från Nordsjön kan nämligen med Jutska strömmen föras in i Skagerack och påverka iförsta hand Bohuskusten.

När det gäller bulkgods medför kravet på låga transport- kostnader en strävan att förlägga hamnverksamheten så nära råvarukällan resp. förbrukaren som möjligt. Hamnfunktio- nen blir härigenom nära knuten till olika typer av industriell verksamhet. Exempel på sådana hamnar (uttransport av malm och intransport av kol) är Luleå och Oxelösund. Detta gäller även för vissa typer av partigods exempelvis skogsin- dustriprodukter samt järn- och stålvaror för vilka under se- nare år en rad hamnar har anlagts.

På västkusten har Vallhamn, Göteborg och Landskrona diskuterats som tänkbara lägen för en framtida stor kolhamn. Det bör i sammanhanget uppmärksammas att önskemål kan komma att ställas på att förlägga koleldade kraftverk och kraftvärmeverk i anslutning till en kolhamn. En etablering av en hamn för direkt import av kol från transoceana länder torde ställa speciella krav på djuphamns- och farledsresurser, som i vårt land endast finns på ett fåtal platser längs västkus- ten. En nordisk ämbetsmannakommitté studerar frågan om en gemensam nordisk kolhamn. Kolhamnar kräver tillgång till betydande markområden och kan medföra omfattande lokala miljöstörningar i form av damm och buller.

Vissa lägen med förutsättningar för djuphamn kan vara en viktig lokaliseringsfaktor för industri med behov av hamnar och farleder med stor djupkapacitet. Sjöfartsverket redovisa- de år 1976 tänkbara lägen för djuphamnar'. Såväl sjöfarts- verket som planverket har i samband med planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen bedömt att dessa lägen har beaktats på ett godtagbart sätt i den kommunala planeringen. Ifig. 525 redovisas planeringsläget närmare.

Figur 5:4. Oljehamnar.

Redovisning av oljetrafiken 1975. Ham- nar med en omsättning större än 100 000 ton olja per år.

0 100—500 tusen ton . 501 —2 000 tusen ton . 1 OOO—2 500 tusen ton . 2 501—5 000 tusen ton . 15 000 tusen ton

Källa: Havet — Naturförhållanden och utnyttjande, Underlag för fortsatt fysisk riksplanering 19787, bostadsdeparte- mentet.

ITänkbara nya farleder och hamnlägen för fartyg med stort djupgående, Underlag för fortsatt fysisk riksplanering 1976:3.

Figur 55. Behandling av djuphamnar i kommunernas planering. Med utgångspunkt i underlagsmaterial för fortsatt fysisk riksplanering nr 3, 1976, ”Tänkbara nya farleder och hamnlägen för fartyg med stort djupgående" har be- rörda kommuners kommunöversikter och markdispositionsplaner granskats. Granskningen har skett med avseende på hur dels befintliga hamnar och såda- na djuphamnslägen som aktualiserats i olika sammanhang dels potentiella djup- hamnslägen har behandlats i planering- en.

På kartan redovisas de 55 områden där enligt ovannämnda underlagsmaterial farled med minst 10 m djupgående till hamn sannolikt är möjlig.

. Områden där kommunerna har re- serverat mark för hamnändamål och FRP-industri eller uttalat att möjligheterna att lokalisera sådan industri närmare skall studeras i en områdesplan (26 st.).

D Områden därkommunernainte har tagit ställning till djuphamnsresur- serna. Kommunöversikternas rikt- linjer har dock utformats så att ett framtida ianspråktagande av hamnresurserna är möjligt (16 st.).

. Befintlig hamn som har reglerats i detaljplan (9 st.).

Områden där riktlinjerna i den kommunala planeringen står i strid med hamnintressena. I fråga om ett område uttalar kommunen att ett utnyttjande av djuphamnsre- sursen skulle strida mot riktlinjerna för hushållningen med mark och vatten.

Källa: Sammanställning utförd av plan— verket, december 1978.

5.2.6 Anläggningsverksamhet i havet Anläggningsverksamhet i havet sker företrädesvis i kustnära områden och får allt större omfattning. Det gäller verksam- heter som t.ex. utfyllnader, byggande av fyrar, hamnar, broar, undervattenstunnlar och rörledningar för avloppsut- släpp, olja och naturgas samt nedläggning av el- och telekab- lar. Sådan anläggningsverksamhet orsakar ofta en reaktive- ring av föroreningar som ligger bundna i bottensedimenten. Härigenom kan giftiga ämnen åter komma in i de biologiska kretsloppen. Genom att anläggningsverksamhet ofta tar strandområden i anspråk uppstår dessutom nästan alltid bes- värliga problem med tanke på dessa områdens stora biolo- giska betydelse. Nedläggning av kablar, utställning av fyr- kassuner o.dyl. kan förhindra eller omöjliggöra utvinning t.ex. av grus samt orsaka problem för sjöfarten. I framtiden kan sjöterminaler och hamnanläggningar ak- tualiseras till havs. Oljelagring i tankar, flytande kraftverk och i anslutning därtill energikrävande industrier till havs är exempel på andra anläggningar som kan komma att byggas i kustnära vatten för att avlasta trycket på vissa kustområden.

5.2.7 Kraftledningar Under 1970—talet har flera kraftledningsprojekt avseende stamlinjenätets utbyggnad aktualiserats i främst södra Sveri- ge.l Det gäller bl.a. vissa 400 kV-ledningar och en planerad framtida utbyggnad av ett 800 kV-nät i Götaland och Svea- land, som avses binda samman befintliga kärnkraftverk. Om en förläggning av stora värmekraftverk vid södra Norrlands- kusten aktualiseras kommer kraftindustrin enligt vattenfalls- verket att pröva möjligheterna att ersätta någon befintlig kraftledning från Norrland till Mellansverige med en 800 kV-ledning. Kraftledningsgator har en avskärmande inverkan på be- byggelsen. I öppna landskap som t.ex. Skåne och i fjällvärl- den påverkar ledningar landskapsbilden särskilt mycket. Det är förenat med betydande konflikter att dra överföringsled- ningar genom områden som är av intresse för naturvården och kulturminnesvården. För skogsbruket innebär kraftledningsdragningarna ett betydande produktionsbortfall, som i dag uppgår till 630 000 m3 skog/år. Kraftledningsfundament och andra fasta instal- lationer kan vidare förhindra en rationell drift av jordbruks- mark. Eftersom kraftledningarna ofta skär renhjordarnas flyttningsleder uppstår konflikter gentemot rennäringen.

1Statens vattenfalls remissvar över den fy- siska riksplaneringens planeringsskede,

'Liquified Natural Gas 2Sydvärmeprojektet, rapport från utred- ningsetapp 3, Sydvärmegruppen 1978- 08-24.

5.2.8 Rörledningar

Under 1970-talet har ett betydande arbete bedrivits för att klargöra förutsättningarna för import av naturgastill Sverige. Utredningarbetet har tidigare inriktats på rörleveranser i första hand från Nordsjön och Sovjetunionen. Även import av flytande naturgas, s.k. LNG”, från Algeriet har studerats. Enligt regeringens energipolitiska proposition (1978/79:l 15) består riskerna vid naturgashantering främst i att stora olyc- kor kan inträffa i såväl produktions— och lagrings- som distri- butionsledet. Dessa risker är enligt propositionen särskilt påtagliga vid hantering av LNG.

Även förutsättningarna för överföring av hetvatten från befintliga kärnkraftverk har studerats av olika intressenter. Vattenfallsverket har till regeringen redovisat möjligheterna till hetvattenöverföring från kärnkraftverken i Forsmark, Barsebäck och Ringhals. Överledning av hetvatten från Fors- mark har vidare utretts av Stockholms Kraftgrupp (SKG) i samarbete med Storstockholms Energiaktiebolag (STOSEB). Härvid förutsätts att aggregat 3 och 4 i Forsmark förbereds för leverans av varmvatten. Hälften av den 120 km långa ledningen planeras gå i tunnel och hälften i kulvert. För närvarande undersöks även förutsättningarna för en överled- ning av varmvatten från kärnkraftverket Ringhals till Göte— borg. Ledningen beräknas bli 60 km lång. Inom det s.k. Sydvärmeprojektet har sedan år 1974 frågan om värmeför— sörjning från ett planerat tredje kärnkraftaggregat vid Barse- bäck utretts. Om ett eventuellt tredje aggregat i Barsebäck byggs som kraftvärmeverk är det enligt uppgift 3 rimligt att tänka sig att Lund och Malmö försörjs med varmvatten. En ombyggnad av det andra aggregatet i Barsebäck, som skall möjliggöra avtappning av hetvatten, har även utretts.

I regeringens proposition om riktlinjer för energipolitiken förutsätts att planerade varmvattenöverföringar från kärn- kraftverken i Barsebäck och Ringhals till Malmö-Lund resp. Göteborg kommer till stånd framtill år 1990. I propositionen ges vidare statens industriverk i uppdrag att bl.a. beakta möjligheterna att förse Stockholms- och Uppsalaområdena med fjärrvärme från Forsmark.

Presenterade projekt avseende överföring av hetvatten från Barsebäck anger som huvudalternativ förläggning i di- ken med omgivande jordvallar. Ett alternativ utgör förlägg- ning i kulvert, men kostnaderna anges därvid som högre än vid förläggning ovan jord. Enligt Sydvärmegruppens studie kan av ekonomiska skäl kuivertförläggning väljas enbart för sådana sträckor där estetiska eller andra skäl motiverar detta.

En förläggning ovanjord av hetvattenledning kan medföra betydande konflikter med areella näringar och bevarandein-

tressen. En synlig rörlinje skulle kunna störa landskapsbilden i känsliga områden. Rörlinjen kan ha en avskärmande inver- kan genom att dela brukningsarealer och försvåra männi- skors och djurs förflyttning. Förläggning av hetvattenled— ningar i kulvert torde medföra mindre konflikter med andra intressen.

5.3 Sammanfattning och vissa långsiktiga be- dömningar

[ avsnitt 5.2 redovisas utbyggnadsplaner för transportanlägg- ningar och energidistributionssystem. [ detta avsnitt sam- manfattas de viktigaste utbyggnadsplanerna med hänsyn till deras konsekvenser för strukturutvecklingen i landet. Den samlade bilden av vissa utbyggnadsplaner framgår avfig. 5 :6. Av den uppskattade vägutbyggnaden hänför sig fram till år 1990 ungefär en fjärdedel till storstadslänen. Omläggningen av E6:an norr om Halmstad innebär en förstärkning av sam- banden mellan Göteborg och Malmö. I övrigt planeras i huvudsak endast mindre kompletteringar och förbilttringar i vägnätet, vilka torde ha mindre betydelse för strul .rutveck- lingen i landet för den närmaste lO-årsperioden.

Järnvägsnätets utveckling torde även fortsättningsvis präg- las av indragningar av olönsamma bandelar och nedläggning av mindre järnvägsstationer. En sådan utveckling medför en relativt sett förbättrad tillgänglighet för urbaniserade områ- den och större tätorter längs järnvägsnätet jämfört med gles- bygdsområden och m.ndre orter. Ersättningstrafik med buss kan dock motverka de negativa effekterna av denna utveck— ling.

FIygpIatser för tung jettrafik planeras eller diskuteras för några platser i området mellan Stockholm och Göteborg. En viss utbyggnad av sådana flygplatser planeras också i övre Norrland. Utbyggnadsplanerna för mindre och medelstora flygplatser uppvisar ett mera spritt mönster. Tillgång till goda flygförbindelser är särskilt betydelsefullt för kontaktintensi- va verksamheter.

Planerade hamnutbyggnader är koncentrerade till platser inom eller i nära anslutning till storstadsområdena. Beträf- fande linjetrafiken väntas den sedan länge pågående hamn- koncentrationen att fortsätta. Hamnutbyggnader ger upphov till betydande följdinvesteringar såsom vägar, terminaler och lagerfunktioner. Sådana följdinvesteringar innebär ytterliga- re förstärkning av infrastrukturen i områden som omfattas av

Figur 516. Planerad eller diskuterad ut' byggnad av vissa infrastrukturanlägg- ningar.

. nylokalisering av flygplats för tung jettrafik

. utbyggnad avflygplats förtungjet- trafik

I nylokalisering av större hamn

I utbyggnad av befintlig hamn

A kärnkraftverk

—— planerat 800 kv-nät

-—— planerat gasledningsnät (Sydgas) planerat gasledningsnät (Västgas)

mm.. planerad hetvattenledning

AAN ev. hetvatten per båt

Flygplatser för tung jettrafik planeras el— ler diskuteras för några platser i området mellan Stockholm och Göteborg. En eta- blering av nya länsflygplatser kan bli ak- tuell i det 3 k Trestadsområdet (Väners- borg, Trollhättan, Uddevalla), i Skara/ Skövderegionen och i Örebroregionen. Vidare kan ersättningsflygplatser kom- ma i fråga i Värmland, Östergötland och i Stockholmsregionen. Platser för planerade hamnutbyggnader är koncentrerade inom eller i nära anslut- ning tiil storstadsområdena. Kraven på större vattendjup och ökat utrymme kommer att få som följd att en allt större del av hamnverksamheten förläggs i ut- hamnslägen. På västkusten har Vall- hamn, Göteborg och Landskrona disku- terats som tänkbara lägen för en even- tuell framtida kolhamn. Flera kraft/edningsprojekt avseende stamlinjenätets utbyggnad har aktuali- serats i främst södra Sverige. Det gäller bla vissa 400 kv—ledningar och en plane- rad framtida utbyggnad av ett 800 kv—nät i Götaland och Svealand som avses bin- da samman befintliga kärnkraftverk. I regeringens proposition om riktlinjer för energipolitiken förutsätts att planer- na angående varmvanenöverföring från kärnkraftverken i Barsebäck och Ring- hals tili Malmö-Lund resp Göteborg kommer till stånd fram till å 990. | pro- positionen ges vidare state x industri- verk i uppdrag att bl a beakta möjlighe- terna att förse Stockholms- och Uppsa- laområdena med fjärrvärme från Fors- mark. Ett gasledningsnät planeras bla mellan Göteborg och Malmö.

Källa: Länsstyrelsernas och centrala äm- betsverkens redovisning av den fysiska riksplaneringens planeringsskede. Prop. 1978/79:115 om riktlinjer för ener- gipolitiken. Sydgas- och Västgasprojek- ten.

[1 | om [ it!) Flip) jag?) 1 419 | SIF) [ sig link-l) 1 a_ui [ 9ui j ond—j uu ] mm j JtNI '2 ; VRx Zl ” ] 31 (C;/1 32 (su/710 i (63% 50 31 ' 31 _ % KN i 30 ipn _ * . 29 ju 28 18 17 ,17 .. i 25 iu % 15 i , h 14 399?” E i? _ 13 > 13 _ af __ .S 12 i i m 7 . I, i ' 21, ' l _ ( f f 20 5 .” i

15

1; i (jtl/P3» — *S*—i. ha x _; 111 57)" ; r'— , k : idé?, ”310-

0 sa man

uni [ ziö' lfiiö'i ] ha"] sin [' 6fGi ] iii-if l'allfj—wh—f—WÖT-ftu zwi) lir?"

hamnutbyggnader. I samband med en ev. etablering av en större kolhamn kan t.ex. krav ställas på att förlägga ett kol— kraftverk i anslutning till en sådan hamn.

En utbyggnad av ett gasledningsnät mellan Göteborg och Malmö som har diskuterats skulle kunna ha betydelse för bebyggelsemönstrets utveckling utmed västkusten och inne- bära att bebyggelsen lokaliseras med möjligheter till anslut- ning till gasledningsnätet. Det är mer osäkert vilken struktur- påverkande betydelse ett 800 kV:s kraftledningsnät mellan Stockholm, Göteborg och Malmö skulle kunna få.

De utbyggnadsplaner som redovisats beträffande trans- portanläggningar och energidistributionsnätet är sålunda till stor del koncentrerade till storstadsområdena och områdena mellan dessa. Om planerna fullföljs innebär detta dels en direkt förstärkning av den rådande strukturen, dels en indi- rekt förstärkning genom de följdinvesteringar av olika slag som kan komma till stånd.

Den sammanlagda effekten av utbyggnader av infrastruk- turen kan därför bli betydande och ge upphov till en ansam- ling av markanvändningskonflikter inom berörda områden. Som exempel kan nämnas att konflikterna med jordbruks- markintressena torde komma att förstärkas i första hand i storstadsområdena samt i Skåne och Halland.

Den sammanfattande bedömningen av konsekvenserna av kända utbyggnadsplaner vad gäller transport- och energidis- tributionssystemen visar att gjorda investeringar i infrastruk- turen blir styrande för behovet av kompletterande investe- ringar liksom för bebyggelsemönstrets utveckling. Även på lång sikt, dvs 15-30 år, begränsar den befintliga infrastruktu- ren utrymmet för mer omfattande förändringar i bebyggelse- mönstret. Först på mycket lång sikt, dvs 30 år och däröver, torde det vara möjligt att åstadkomma bebyggelsemönster som väsentligt avviker från det mönster som finns idag. En sådan förändring förutsätter emellertid bl.a. att nya investe- ringar i infrastrukturen redan idag görs med hänsyn till öns- kemålet att förändra bebyggelsemönstret.

Frågan om infrastrukturens och tätortsbebyggelsens ut- veckling på lång sikt hänger också samman med samhällsut— vecklingen i stort. Som framhållits i avsnitt 5.l har de vikti- gaste bestämningsfaktorerna bakom bebyggelsemönstrets ut— veckling successivt flyttats från energisystem via transportsy- stem till näringslivets allmänna konkurrensförutsättningar. Till detta har det ökade internationella beroendet bidragit. Först under senare tid har aktiva samhällsinsatser inom nä- rings- och regionalpolitiken vidtagits i syfte att påverka nä- ringslivets förutsättningar och därmed hela den byggda mil- jöns utveckling.

Mot denna bakgrund kan utvecklingen av det internatio- nella beroendet och närings- och regionalpolitikens utform- ning förväntas få en avgörande inverkan på de långsiktiga anspråken på mark för tätortsbebyggelse, transportanlägg- ningar och energidistributionssystem. Valet av energipolitik kommer också att ha betydelse för bebyggelsemönstrets och infrastrukturens utveckling.

Osäkerheten beträffande den internationella utvecklingen måste betraktas som bred och genuin. Även beträffande ut- formningen av den framtida närings- och regionalpolitiken samt energipolitiken råder betydande osäkerhet. Det finns därför starka skäl för att den fysiska riksplaneringen på kort sikt inriktas mot att bevara handlingsfriheten för olika sam- hällsutvecklingar på lång sikt. I rapporten Bebyggelse, nä- ringsliv, energiförsörjning och transporter (Underlagsmate- rial för den fortsatta fysiska riksplaneringen 197818) re- dovisas hur olika samhällsutvecklingar kan påverka ansprå- ken på mark på lång sikt och vilka åtgärder som är lämpliga att vidta inom ramen för den fysiska riksplaneringen för att åstadkomma handlingsfrihet för olika samhällsutvecklingar på lång sikt.

6.1 Inledning 6.2 Markbehov för framtida energisystem 6.3 Lokaliseringsanspråk och behov av markreservationer 6.3.1 Vattenkraft 6.3.2 Kondenskraftverk 6.3.3 Gasturbinkraftverk 6.3.4 Kraftvärmeverk 6.3.5 Oljeraffmaderier 6.3.6 Förgasningsanläggningar 6.3.7 Metanolproduktionsanläggningar 6.3.8 Torv 6.3.9 Vindkraft 6.3.10 Energiskog m.m. 6.3.11 Andra framtida energislag

6.1 Inledning

I det följande redovisas underlagsmaterial som kan vara av intresse i den fysiska riksplaneringen vid bedömning av markanvändnings- och miljökonsekvenser av tänkbart fram- tida utnyttjande av olika energislag. Utöver sådana stora kraftproducerande anläggningar, t.ex. kondenskraftverk, som redan tidigare behandlas i den fysiska riksplaneringen ägnas betydande intresse även åt sådana inhemska framtida energislag som, om de introduceras i större skala, kan med- föra konflikter med areella näringar och med bevarande- intressen.

6.2 Markbehov för framtida energi- system

Från den fysiska riksplaneringens utgångspunkter är det av särskilt intresse att beakta vilka krav på mark framtida ener- giproduktionssystem kan komma att ställa. Valet av framtida energiproduktionsformer kan vidare i viss utsträckning på- verka förutsättningarna för bebyggelsens framtida lokalise- ring och utformning. Som exempel på sådana samband kan nämnas att energisystem baserade på stora kraftproduceran- de anläggningar medför krav på överföringssystem i form av kraftledningar och hetvattenledningar. En introduktion av solvärme för uppvärmning av bostäder m.m. kan ställa krav på mark i anslutning till bebyggelsen. Det finns också ömse- sidiga samband mellan den framtida närings- och sysselsätt- ningsstrukturen och valet av energiproduktionsformer.

För att ge en uppfattning om hur behovet av mark kan variera beroende på vilka energislag som väljs i framtiden redovisas ing. 611 och 6:2 två räkneexempel på följande uppslag. O Markbehov för olika energislag vid produktion av 15 TWh elenergi per år. 0 Markbehov i energikommissionens tillförselgrupps C-al- ternativ för år 2000[ och ”Uran”- resp. ”Solsverige” år 2015.: Syftet med den senare redovisningen är att söka åskådlig- göra spännvidden mellan ett mera realistiskt alternativ och två extrema - och därmed givetvis mindre realistiska - ener- gialternativ. De senare energialternativen utgör referensmo- deller med vilka det mera sannolika alternativet kan jämfö- ras.

6.3 Lokaliseringsanspråk och behov av markreservationer

Statens industriverk har inom ramen för den fysiska rikspla- neringen utrett kraftindustrins anspråk på naturresurser. Bo- stadsdepartementet har i samarbete med sekretariatet för framtidsstudier låtit utarbeta rapporten Markanvändning och framtida energisystem (Underlag för fortsatt fysisk riks- planering 1977:12) och Mark för energiskogsbruk (Underlag för fortsatt fysisk riksplanering 1977214). Departementet har vidare initierat rapporten Bebyggelse, näringsliv, energiför- sörjning och transporter (Underlag för fortsatt fysisk rikspla- nering 1978z8). Dessa rapporter utgör tillsammans med ma- terial från bl.a. energikommissionen, sekretariatet för fram— tidsstudier och Centrala Driftledningen (CDL) underlag för behandling av lokaliseringsanspråk.

De bedömningar som industriverket och energikommis- sionen har gjort kan tjäna som utgångspunkt för att belysa mer långsiktiga konsekvenser från markanvändningssyn- punkt som en utbyggnad av olika energisystem kan medföra. En sådan analys kan även ge visst underlag för att bedöma möjligheterna till och konsekvenserna av att behålla hand- lingsfriheten för tänkbara utvecklingar av olika energislag. Redovisningen av den svenska energiproduktionens utbygg- nad fram till år 1990 har grundats på regeringens proposition om riktlinjer för energipolitiken (prop. 1978/79:115, bilaga 1). Det har inte varit möjligt att beakta riksdagens beslut (NU 1978/79:60, rskr 1978/79:429) med anledning av energipro- positionen i denna rapport. En sammanställning av industri- verkets, energikommisionens och energipropositionens be- dömningar av den framtida utbyggnaden av olika energislag finns i faktarutan i detta avsnitt.

IEnergitillförsel Energikommissionens alternativ (Ds | 19782).

I 801 eller uran - att välja energiframtid, sekretariatet för framtidsstudier, Stock- holm 1978.

Statens industriverks och energikommissionens bedömningar av den framtida utbyggnaden av olika kraftslag samt regeringens förslag till framtida energipolitik.

Statens industriverk har som underlag för den fysiska riksplaneringen redovisat olika kraftslags tänkbara energiproduktion åren 1985 och 2005.

Tänkbar variationsbredd för bruttoproduktion i vissa kraftslag, TWh eI/år

Vattenkraft Kärnkraft Kraftvärme Kondenskraft, fossil" 1978 57 23 6 2 1985 64 0—50 9—20 5—10 2005 66—90 0—110 6—30 3—40

” Till fossila bränslen räknas bl.a. olja, gas och kol. Industriverket syftar i detta sammanhang i första hand på olja och kol.

Källa: Industrin i den fysiska riksplaneringen, Kraftindustrin, underlag för fansen fysisk riksplanering 19775! med kompletteringar.

Energikommissionen har i sitt huvudbetänkande (Energi SOU 1978 : 17) redovisat fyra energialternativ fram till år 1990 som syftar till att belysa olika energipolitiska strategier. Dessa alternativ är följande: 0 A, där kärnkraften avvecklas till omkring år 1985 0 B, där energipolitiken inriktas mot att avveckla kärnkraften under en lO-årsperiod, med år 1990 som riktpunkt 0 C, där viss fortsatt kärnkraftutbyggnad accepteras under 1980-talet men låsningar för tiden därefter undviks 0 D, där kärnkraftutbyggnader accepteras under 1980-talet i något större omfattning än i C men där en

mer markerad inriktning på fortsatt kärnkraftutnyttjande förutsätts ske, bl.a. i form av satsning på en inhemsk kärnbränslecykel.

I regeringens proposition 1978/79:115 om riktlinjer för energipolitiken redovisas den framtida energipoliti- kens inriktning fram till år 1990.

Elproduktionssystemet år 1978, 1985 och 1990. Installerad effekt i megawatt (MW) och elproduktion i terawatt (TWh)

1978 1985 1990 MW TWh MW TWh MW TWh Vattenkraft 14 100 56,61 15 900 64 16 150 65 Kärnkraft, kondens 3 750 22,8 7 260 42 6 510 39 Kärnkraft med värmeavtappning — — 1 040 6 2 5902 16 Industriellt mottryck 800 1 000 6 1 200 7 Kraftvärme 9,0 Olje 2 150 2 150 5—7 1900 8 Kol, torv, flis — — 0—300 0—1 700—] 100 3—4 Fossilkondens Olja 3 150 1,8 3 000 1 2 500 2 Kol — — — — 0—600 0—3 Gasturbiner 1 700 0,1 1 800 0 1 800 — Vindkraft — — — — 0—350 0—1 Nettoexport — — 1,2 — — — — Summa 26 650 89,1 32 150—32 450 124—127 33 200—34 750 140— 145

1 Produktion vid normal vattentillrinning ca 61 TWh. 2 Värmeavtappning antas vara genomförd i Barsebäck och Ringhals. Värmeavtappning kan även komma i fråga i Forsmark. Utan värmeavtappning skulle elproduktionen från kärnkraftverken år 1990 vara ca 2 TWh större än i tabellen.

%?

M . rkåtgång i km2 vid prod

vattenkraft 200 kärnkraft 30

olja 2,5 kol 7 & ' torv soo .

energiskog 5000 .

Figur 6:1. Vissa energislags markbehov. Teckenförklaring, se motstående sida.

Källor: Analys av vattendomar utförd av Örjan Nyström; Markanvändning och framtida energisystem, Underlag för fortsatt fysisk riksplanering 1977212; Energi (SOU 1978:17); 501 eller Uran, sekretariatet för framtidsstudier, Stock- holm 1978.

Jämförelse direkt markå ! ng

utan” är 2015 Brillfo'rselgruppens - år 2015

C-alternativ år 2000

vattenkraft ' .

kärnkrahoch kärnbränslec el . .

fossila bränslen

krahladnin r '

Figur 6:2. Markbehov för energiproduk— tion i tre räkneexempel. Teckenförkla- ring, se motstående sida.

Källor: Energitillförsel Energikommissio- nens alternativ (Ds I 1978:2); Sol eller Uran, sekretariatet för framtidsstudier, Stockholm 1978; Analys av vattendomar utförd av Örjan Nyström; Analys av kärn- bränslecykeln i "Uransverige" utförd av Sven-Olof Eriksson.

befintligt år 1978

l figuren redovisas vissa energislags be- hov av mark för produktion av 15 TWh elström per år. 15 TWh elenergi utgör ca 17 % av den totala elenergiproduktionen är1978. Denna energimängd produceras i tre kärnkraftaggregat om ca 1 000 MW vardera eller sammanlagt i Stora och Lil- la Lule älv. lfiguren redovisas inte påver- kan till följd av utsläpp av föroreningar vid exempelvis kol- och oljeeldning. De bedömningar av markåtgången som görs i figuren är behäftade med osäker- het, framförallt när det gäller nya ener- gislag och föranleder följande kommen— tarer.

Vattenkraftl arealuppskattningen ingår mark för kraftverk och mark som berörs av vattenkraftutbyggnad.

Kärnkraft. Energin förutsätts producerad i ett kärnkraftläge med tre aggregat ä 1 000 MW som omges av en skyddszon med 2 km radie. I exemplet inkluderas arealbehovet vid uranutvinning genom det tidigare projektet Ranstad 75.

Olja. Energin förutsätts bli producerad i ett läge med tre oljekondenskraftaggre- gat med oljelagringsutrymmen.

Kol. I det uppskattade arealbehovet in- går mark för tre aggregat samt hamn-, lager- och deponeringsytor för kol resp. aska och slagg.

Torv. Mark för kraftproducerande an- läggning är marginell i jämförelse med täktytan.

Energiskog. En mindre intensiv odlings- form förutsätts. Vid användande av göd— sel i större skala skulle markåtgången bli mindre än i exemplet. Markytan för kraft- producerande anläggningar är marginell i relation till odlingsytan.

Vindkraft. Elenergin förutsätts bli produ— cerad i ca 1 500 vindkraftaggregat om 4 MW samlade i gruppstationer. Den mindre ytan anger markbehov för funda- ment, kraftledningar etc. Den större ytan omfattar markåtgång för sannolikt områ- de där annan markanvändning förhind- ras eller försvåras.

Figur 6:2. Markbehov för energiproduk- tion i tre räkneexempel.

l figuren redovisas den mark som går åt till energiproduktion i tre olika räkne- exempel:

0 Energikommissionens tillförselgrupps C-alternativ för år 2000

0 ”Uransverige år 2015” 0 "Solsverige år 2015"

Som jämförelse redovisas även en upp- skattning av markåtgången för dagens energiproduktionssystem.

"Uran- och Solsverige" kan betraktas som ytterlighetsalternativ vilka utgör re» ferenspunkter med vilka mera sannolika alternativ kan jämföras.

Gemensamt för "Uranv och Solsverige" är att inga fossila bränslen ingår i ener— giproduktionssystemen. I båda alternati- ven förutsätts att landet blir självförsör— jande på energiråvaror och att metanol eller väte ersätter olja för transportända- mål. I energikommissionens tillförsel— grupps C-alternativ importeras år 2000 olja och kol i relativt stor omfattning.

Energikommissionens tillförselgrupps C- alternativ är 2000

— Begränsad utbyggnad av kärnkraf- ten. — Uranbränsle importeras. — Kraftig minskning av oljeanvändning för el- och värmeproduktion. Mins- kad oljeförbrukning i samfärdseln ge- nom besparingar och övergång till syntetiska bränslen. — Introduktion av gas, torv, kol och bio- massa för elproduktion och/eller el— värmeproduktion. Introduktion av vindkraft i relativt stor omfattning.

'Uransverige år 2015 "

— Kärnkraften antas kraftigt utbyggd och inhemska anläggningar för uranbrytning, anrikning och slutför- varing uppförs successivt. Kärnkraft— värmeverk och kärnvärmaverk antas användas för uppvärmning av större städer och tätorter, För att uppnå bättre bränsleekonomi antas brid- reaktorer introduceras kring år 2000. — Kraftledningsnätet byggs ut med bl.a. 500 mil 800 kV-ledning.

”So/sverige år 2015 "

— Energiförsörjningen antas baserad på förnybara energikällor. Andelen el i försörjningssystemet är mindre än i ”Uransveriga". — Kraftledningsnätet byggs ut i måttlig takt.

I figuren redovisas sådana energipro- duktionsformer som medför att annan markanvändning skulle försvåras i större eller mindre utsträckning. Energiproduk- tion baserad på bl.a. omhändertagande av bark, halm och skogsavfall samt sol- energi för uppvärmningsändamål redo- visas inte i exemplet, eftersom verksam- heten ken antas ske utan att annan mark- användning påverkas i större utsträck- ning. I exemplet redovisas endast olika energislags direkta markanvändningsef- fekter. Andra effekter i miljön, exempel- vis utsläpp till mark och vatten samt för- surning av sjöar och vattendrag redovi— sas inte.

De bakgrundsdata som energialternati- ven bygger på är behäftade med osäker- het bl.a. beroende på att flera av energi— produktionsformerna hittills är oprövade i större skala. I det följande redovisas vissa utgångspunkter vid beräkningen av olika energislags arealbehov. (Jmf. även kommentarerna till figur 611 .)

Vattenkraft. I arealuppskattningen ingår mark för kraftverk och mark som berörs av vattenkraftutbyggnad.

Kärnkraft. Arealbehovet har beräknats för kraftstationer och kärnbränslecykel (i landet). För att producera uran till de kärnkraftverk som förutsätts i "Uransve- rige” skulle erfordras ca tre projekt av storleksordningen ”Ranstad 75”. Markåt- gången för uranbrytning, anrikning, slut— förvaring etc. utgör ca 15% av ytan i figuren. lngen inhemsk uranbrytning för- utsätts i tillförselgruppens C—alternativ.

Fossi/bränsle. Olja, kol och gas ingår. I beräkningen ingår vidare arealåtgång för kraftstationer samt erforderliga hamn-, Iagrings- och deponeringsytor. l fossil- bränsle för år 1978 ingår endast olja.

Torv. Behovet av torvareal vid s.k. fräs- torvsutvinning har uppskattats.

Energiskog. Behovet av mark avser mindre intensiv odling utan bl.a. större tillförsel av gödsel.

Vindkraft. Markbehov för aggregat, kraftledningar och skyddszoner har be- räknats med utgångspunkt i användning- en av 4 MW aggregat placerade i grupp- stationer.

Vågenergi. Behovet av havssträcka re- dovisas längst ostkusten.

Kraftledningar ingående i stamlinjenä- tet. 'Uransverige" förutsätter utbyggnad av 800 kV-Iedningar.

Gasledningar. Den i energikommissio- nen antagna introduktionen av gas i till— förselgruppens C—alternativ förutsätter utbyggnad av ett gasladningsnät.

6.3.1 Vattenkraft Konventionella vattenkraftverk Vissa riktlinjer för utbyggnaden av vattenkraft angavs i det energipolitiska beslutet är 1975 (prop.]975130, NU 1975230, rskr 19752202). Riktlinjerna var avsedda att gälla i avvaktan på att då pågående utredningsarbete beträffande vattenkraft- utbyggnaden skulle slutföras. Beslutet innebar bl.a. att sam- manhängande älvsträckor med stort bevarandevärde undan- tas från utbyggnad. Därvid förutsattes en utbyggnadsnivå om 5 terawattimmar (TWh) fram till år 1985 motsvarande totalt 66 TWh utbyggd vattenkraft. Sedan utredningarna om vattenkraftbyggnaden' hade slut- förts och remissbehandlats lade regeringen i proposition 1977/78 :57 fram förslag till riktlinjer i den fysiska riksplane- ringen för vattendrag i norra Svealand och Norrland. Riks- dagen godtog i huvudsak regeringens förslag (CU l977/ 78:91, rskr 1977/78:100). Riktlinjerna innebär att de out- byggda huvudälvarna Torne, Kalix och Pite älvar samt Vin- delälven, vissa av de s.k. skogsälvarna och ett antal outbygg- da älvsträckor i älvar som i övrigt redan har byggts ut skall undantas från fortsatt vattenkraftutbyggnad. Beträffande Pi- teälven och Vindelälven har utretts genom utredningen (Bo 1978102) om viss överledning av vatten till redan utbyggda älvar kan ske utan avsevärd skada på bevarandeintressen. Industriverket bedömer att det bör vara möjligt att med begränsade skadeverkningar bygga ut vattenkraften med 2 a 3 TWh fram till mitten av 1980-talet och med 4 a 5 TWh på längre sikt. Verket redovisar också ett högalternativ om totalt 90 TWh utbyggd vattenkraft år 2005. En sådan utbyggnad skulle innebära en naturpåverkan som få människor i dag är beredda att acceptera. Enligt regeringens förslag till riktlinjer för energipolitiken (prop. 1978/79:115)är ett bidrag på 65 TWh från vattenkraft år 1990 ett eftersträvansvärt utbyggnadsmål bl.a. mot bak- grund av de begränsningar beträffande vattenkraften som beslutades av riksdagen år 1977.

Pumpkraftverk

Ett pumpkraftverk utnyttjar som regel stor fallhöjd. Under nätter och helger då elenergibehovet är lågt pumpas vatten från ett undre till ett övre magasin, och under dagtid då kraftbehovet är stort töms det övre magasinet.

Enligt Centrala Driftledningen, Toppkraftverk CDL 1975, är lägen tänkbara för pumpkraftverk nära belastningscentra och med två närbelägna sjöar eller vattendrag med stor nivå- skillnad sällsynta i vårt land. Pumpkraftverk med underjor-

Ångermanälven

Indalsälven Ljungen

Ljusnan

Dalälven

Figur 6:3. Från vattenkraftutbyggnad un» dantagna vattendrag enligt riksdagens beslut (prop 1977/78:57, CU 1977/78:91, rskr 1977/78:100).

lVattenkraft och miljö 1 och 3 (SOU 1974:22, SOU 1976:28).

' Små vattenkraftverk, statens industri— verk, SIND PM 1977:13.

2 Minikraftverk Svenska Kraftverksfö- reningens stiftelse för tekniskt utveck- lingsarbete (VAST) 1977-10—06. 3 Inventering och registrering av dam- mar och lägen för små vattenkraftverk (Ds Jo 197819).

diskt magasin kan vara ett alternativ till lägen med naturliga förutsättningar. Stabil berggrund för det undre magasinet och tillgång till naturligt övre magasin är avgörande för 10- kaliseringen. Sådana lägen redovisas dock inte i CDL:s rap- port.

Små vattenkraftverk I regeringens förslag till riktlinjer i den fysiska riksplanering- en för vattendrag i norra Svealand och Norrland (prop. 1977/78:57) anförs att vattenkraft bör kunna utvinnas också i små vattenkraftverk och genom viss utbyggnad i mindre vattendrag som inte har studerats i vattenkraftutredningarna.

Genom riksdagens beslut angående små vattenkraftverk m.m. (prop. 1977/78:131, NU 1977/78:61, rskr 1977/78:303) införs ekonomiskt stöd till små vattenkraftverk. Av proposi- tionen framgår att industriverket uppskattar att knappt 2 TWh kan produceras i 900-] 000 vattenkraftverk inom effekt- området 100-1 500 kilowatt (kW) '. Enligt industriverket tor- de små vattenkraftverk inte medföra större ingrepp i miljön. Naturvårdsverket är mycket tveksamt till byggande av små kraftverk i orörda vattensystem. Fiskeristyrelsen bedömer att en upprustning och utbyggnad av små vattenkraftverk kan vålla problem för fisket.

Svenska Kraftverksföreningen uppskattar i en rapport 2 att ca 50 kraftverk med en medeleffekt av 200 kW per aggregat bör kunna nyanläggas i outbyggda fallsträckor i små vatten- drag. Totalt har Svenska Kraftverksföreningen inventerat ca 1 000 kraftverkslägen.

I en promemoria från jordbruksdepartementet3 föreslås att en inventering och registrering genomförs av bl.a. befintliga dammbyggnader i anslutning till vilka det finns förutsätt- ningar att anlägga små vattenkraftverk.

Små vattenkraftverk kan vara av intresse i den fysiska riksplaneringen i de fall utbyggnad sker i större omfattning i ett vattendrag eller konflikter med andra markanvändnings- intressen av rikskaraktär uppstår. Det är angeläget att planer på utbyggnad av små vattenkraftverk uppmärksammas på ett tidigt stadium i den kommunala markanvändningsplanering- en.

6.3.2 Kondenskraftverk I ett kondenskraftverk produceras elenergi. Ca 60% av den alstrade värmeenergin kyls bort. För svenskt vidkommande kan det i framtiden bli aktuellt att introducera kondenskraft- verk eldade med kol under förutsättning att sådana kraftverk kan accepteras från bl.a. miljösynpunkt. På längre sikt kan

det möjligen bli aktuellt att elda kondenskraftverk med torv. Industriverket har beräknat den maximala produktionen i fossileldade kondenskraftverk till totalt 40 TWh år 2005. Denna utbyggnad motsvarar enligt verket 5-18 kondenskraft- aggregat om 1 000 megawatt (MW) vardera.

I regeringens förslag till riktlinjer för energipolitiken (prop. 1978/79:115) anförs att behovet av nya anläggningar för elproduktion f.n. är begränsat. Den utbyggnad av kraft- verk som har beslutats och genomförts har varit avsedd att tillgodose en större elförbrukning än som f.n. är fallet. Den elproduktionskapacitet som finns eller är under byggnad för idrifttagning under perioden fram till mitten av 1980-talet bedöms som tillräcklig förutsatt att gällande säkerhetskrav kan uppfyllas. Utöver viss utbyggnad av vattenkraft och idrifttagning av de kärnkraftverk som f.n. äri drift eller under utbyggnad (12 aggregat) bör i övrigt behovet av produktions- tillskott under senare delen av 1980-talet i första hand tillgo- doses genom utbyggnad av kraftvärmeverk. I propositionen framhålls vidare att möjligheterna att anpassa befintliga kon- denskraftverk till eldning med fasta bränslen bör undersökas.

Oljekondenskraftverk Viktigare lokaliseringsfaktorer för ett oljekondenskraftverk om fyra aggregat ä 1 000 MW.

[:] Tillräckliga hamn- och farledsförutsättningar [] God vatten-' och luftrecipient D Markområde för kraftstation ca 2,5 km2 [] Närhet till stamlinjenät och konsumtionsområde.

Enligt regeringens förslag till riktlinjer för energipolitiken (prop. 1978/79 :[ 15) bör ingen utbyggnad av enbart oljeelda- de kondenskraftverk komma i fråga. Det är inte sannolikt att nya lägen för oljekondenskraftverk kommer att bli aktuella i framtiden.

Kolkandenskraftverk Viktigare lokaliseringsfaktorer för ett kolkondenskraftverk om fyra aggregat ä 1 000 MW.

[___] Tillräckliga farleds- och hamnförutsättningar (:] God vatten-2 och luftrecipient

[:| Markområde för kraftstation ca 2 ka |:] Lagringsutrymme för kol ca 0,5 km2 I:] Deponeringsutrymme för aska och slagg ca 1-2 km2 er- fordras i anslutning till kraftverket3 D Deponeringsutrymme för slam från avsvavling av rökga- ser 4 km2 kan erfordras i anslutning till kraftverket D Närhet till stamlinjenät och konsumtionsområde.

Tabell 6:1. Huvudsakliga luftförore- ningsutsläpp i ton per energienhet bränsle (ton/TWh tillförd energi) från 01- jekondenskraftverk om 1 000 MW el.

Förorening ton/ TWh Svaveldioxid 440— 1 8000 Kväveoxider 400— I 100a Koldioxid 270 000 Vanadin 0.5— 5a Nickel 0.5 —30

" lntervallgränser avser olika re— ningsåtgärder. Det högre avser ut— släpp utan rening medan det lägre värdet avser utsläpp efter stoftav- skiljning med spärrfilter och rökgas- avsvavling.

Källa: Energi, SOU 1978:17.

' Ett 1000 MW oljeeldat kondenskraft- verk släpper ut ca 33 rn3 kylvatten per sekund med en förhöjd temperatur av 100 C, (Energi, Hälsa, Miljö, SOU 1977:67l.

2 Kylvattenutsläpp 33 rn3 per sekund med en förhöjd temperatur av 10? C (SOU 1977:67).

3 Markbehovet för deponering av aska, slam och slagg är beroende av kolets kvalitet och utformningen av anlägg- ningen.

Tabell 6:2. Huvudsakliga luftförore- ningsutsläpp och avfall i ton per ener- gienhet bränsle (ton/TWh tillförd energi) från kolkraftverk om 1000 MW el och 99,5 % stoftavskiljning.

Förorening ton/TWh Svaveldioxida 400—1 800 Kväveoxider 1 100 Koldioxid 390 000 Stoft 70 Arsenikb 0.02 —-0.03 Kvicksil-

verb 0.01 Kadmium” 0.002 —0.0l Askaf 8 000— 16 000 Slam vid

avsvavling 12 OOO—35 000

” Den lägre siffran hänför sig till kol med 1,5 % svavel och med 90 % av- svavling. Det högre värdet till kol med 0,7% svavel och utan avsvav- ling. blntervallgränserna härrör från "normal" resp "hög” halt av metaller efter rening med elektrofilter. f Tvättat kol, 6— 12 % askhalt.

Källa: Energi, SOU 1978:17.

' Lokalisering av kustförlagda koleldade värmekraftverk, CDL 1978.

2 Jämförande studie av miljön i några in- dustrilägen, Underlag för fortsatt fysisk riksplanering 1978:2.

Industriverket anser att om en ytterligare utbyggnad av kondenskraftverk kommer till stånd kommer flera av aggre- gaten att eldas med kol. I regeringens proposition l978/ 79:115 om riktlinjer för energipolitiken förordas att plane- ringen inriktas så att möjligheter skapas att ta kolkonden- saggregat i drift under de sista åren av 1980-talet. I elbalansen för år 1990 (se faktarutan) ingår vid den högre användnings- nivån ett kolkondensaggregat om 600 MW. Enligt proposi- tionen får frågan om någon anläggning bör komma till stånd i detta tidsperspektiv bedömas mot bakgrund av bl.a. kraft- försörjningsläget vid den tidpunkt vid vilket beslut måste fattas.

I en rapport från CDL' redovisas tänkbara lägen för eta- blering av kolkondenskraftverk.

Av de lägen CDL redovisar på västkusten kan Hogdal och Vässby i norra Bohuslän inte komma i fråga, eftersom de ligger inom ett kustområde som enligt riktlinjerna för hus- hållning med mark och vatten bör undantas från etablering av miljöstörande industri. I Lysekil och Stenungsund skall enligt riktlinjerna mark reserveras för miljöstörande industri. Ett kolkondenskraftverk skulle dock - om inte utsläppen av svaveldioxid kraftigt begränsas - ytterligare belasta den från försurningssynpunkt känsliga västkustregionen. Enligt CDL förutsätter en utbyggnad med fyra aggregat i Lysekil att långtgående reningskrav ställs för befintliga och tillkomman— de industrier. Vatten- och luftrecipienten i Stenungsund är hårt belastad av utsläpp från befmtlig industri.2 CDL anger att även utbyggnad i Stenungsund torde kräva långtgående rening eller begränsning av nuvarande utsläpp.

När det gäller Landskrona innebär riktlinjerna i den fysis- ka riksplaneringen att mark bör reserveras för framtida loka- lisering av tung industri som inte är miljöstörande, men som kan ha ett väsentligt intresse av tillgång till djuphamn. Etab- lering av kolkondenskraftverk i Landskrona torde kunna komma i fråga först om kolkondenskraftverk med mindre utsläpp av föroreningar utvecklas. De av CDL redovisade lägena Stilleryd och Karlshamn ligger båda i anslutning till Karlshamn där enligt riktlinjerna för hushållning med mark och vatten mark skall reserveras för miljöstörande industri. Känsligheten för utsläpp av försurande ämnen är stori syd- östra Götaland. (Underlag för fortsatt fysisk riksplanering l978:2).

Enligt riktlinjerna för hushållning med mark och vatten bör etablering av miljöstörande industri vid de högexploate- rade kusterna inte tillåtas utanför de orter som har angetts för sådan industri. Mot denna bakgrund torde Verkö inte kunna komma i fråga för etablering om inte betydande insatser görs

Enligt CDL medger läget Åsehorn, som är beläget ca 20 km söder om Oskarshamn, en utbyggnad av fyra kolkondensagg- regat. Utanför Åsehorn ligger Vållö naturreservat som är av riksintresse för den vetenskapliga naturvården och det rörli- ga friluftslivet. När det gäller industrilokalisering till Kalmar- kusten framhåller departementschefen i propositionen om hushållning med mark och vatten (prop. 19722111) att sådan lokalisering sammanfaller med regionalpolitiska strävanden. Departementschefen anför vidare att en lokalisering till Kal- markusten från miljösynpunkt är möjlig och i många fall lämpligare än till andra kuststräckor i södra Sverige.

I östra Mellansverige bör det av CDL redovisade läget i Gryt inte komma i fråga för utbyggnad av kolkondenskraft- verk, eftersom det ligger inom obrutet kustområde som enligt gällande riktlinjer helt bör undantas från etablering av miljö- störande industri. Tunaberg har av CDL redovisats som lämpligt läge för en utbyggnad av kolkondenskraftverk. Markanvändningsplanering har utförts för Bråvikenområ- det. Tunabergshalvön ingår i det område som har övervägts i planeringen. Inget område för industri eller kraftverk redo- visas på Tunabergshalvön.

Marviken, Trosa och Haninge ligger samtliga inom kust- områden som i den fysiska riksplaneringen har betecknats som högexploaterade. Mot denna bakgrund torde etablering av kolkraftverk inte kunna komma i fråga i Marviken, Trosa och Haninge som av CDL har redovisats som tänkbara lägen för kolkondenskraftverk.

Enligt riktlinjerna för hushållning med mark och vatten sammanfaller lokalisering längs Norrlandskusten med strä- vandena till regional balans i den industriella utvecklingen och torde på många platser kunna ske utan avgörande kon- flikter med naturvårds- och rekreationsintressen. Länsstyrel- serna längs Norrlandskusten har haft i uppdrag att i samar- bete med berörda kommuner studera lokaliseringsförutsätt- ningarna vid norra Svealands- och Norrlandskusten. Dessa studier redovisas närmare i kapitel 7, avsnitt 7.2.3.

Enligt regeringens energipolitiska proposition kommer i framtiden betydande insatser att göras för att minska utsläp- pen till luft av bl.a. tungmetaller och försurande ämnen. Det kan leda till att restriktionerna vid val av plats för kolkon- denskraftverk blir mindre i framtiden.

Torvkondenskraftverk

Viktigare lokaliseringsfaktorer för ett torveldat kraftverk om 100 MW.

Skelleftehamn

Vallvik

unds arnäset Sunnäs

Lindön

Marviken

. Stenungäj GMGV

Figur 6:4. Kraftföretagens regionvisa re- dovisning av lägen för kolkondenskraft- verk.

. prioriterade lägen

. övriga lägen

(:] region

Källa: Lokalisering av kustförlagda kolel- dade värmekraftverk, CDL 1978.

Tabell 6:3. Huvudsakliga luftförore- ningsutsläpp och avfall (ton/TWh till- förd energi) från torvkraftverk om 100 MW el och 99 % stoftavskiljning.

Förorening ton/TWh Stoft 76—480 Svaveldioxid 140—1 600 Kväveoxider 1 700 Kolväten 340 Aska 3 400——

8 600

Källa: Miljöeffekter och risker vid utnytt- jande av energi, energikommissionen, Ds l 1978:27.

Tabell 6:4. Huvudsaklig miljöpåverkan vid normal drift av kärnkraftverk.

O Utsläpp av uppvärmt kylvatten 0 Små mängder radioaktivitet avges till omgivningen med utgående ventila- tionsluft och kylvatten O Påverkan på landskapsbilden

Källa: Energi, Hälsa, Miljö, SOU 1977:67.

' Kylvattenutsläpp 50 m3 per sekund med en förhöjd temperatur av 10” C (SOU 1977:67) 2 Projekt Kärnbränslesäkerhet (KBS) leds av en arbetsgrupp bestående av lan- dets kärnkraftsföretag. KBS har åren 1977-78 publicerat två rapporter angåen— de hantering av utbränt kärnbränsle, nämligen Kärnbränslecykelns slutsteg, förglasat avfall från upparbetning samt Kärnbränslecykelns slutsteg, slutförva- ring av använt kärnbränsle.

('_— Järnväg erfordras. Tillgång till hamn torde vara en fördel [: God vatten- och luftrecipient (___ Avståndet till större brytvärd torvtäkt bör sannolikt inte överstiga 10 mil (: Vid eller i anslutning till kraftstationen erfordras områ- den för lagring av torv och aska.

Industriverket har inte bedömt förutsättningarna att bygga torveldade kondenskraftverk. Fram till år 1990 förutsätts ingen utbyggnad av torvkondenskraftverk i regeringens för- slag till framtida energipolitik.

För närvarande saknas underlag för bedömningar av var i landet eventuella torveldade kondenskraftverk kan förläg- gas. Det får förutsättas att ett eventuellt framtida beslut om att uppföra torveldade kondenskraftverk föregås av studier som redovisar var lokalisering kan ske med hänsyn tagen till bl.a. markanvändnings- och miljökonsekvenser och lämpliga torvproduktionsområden.

Torv behandlas mer utförligt i avsnitt 6.3.8.

Kärnkraftverk

Viktigare lokaliseringsfaktorer för ett kärnkraftverk om fyra aggregat a 1 000 MW el

D Hamn för intransport av större processdelar och kärn- bränsle och uttransport av utbränt kärnbränsle D God vattenrecipientl D Markområde för kraftstation ca 1,5 km2 Restriktioner för markanvändningen gäller inom ett avstånd av upp till 10 km (:l Närhet till stamlinjenät och konsumtionsområde.

I energipropositionen bedöms att 55-57 TWh el årligen kommer att produceras i kärnkraftverk år 1990. Dessutom beräknas 6 TWh värme produceras. Förslaget innebär att de kärnkraftaggregat som f.n. är i drift eller under byggnad utnyttjas samt att någon ytterligare utbyggnad inte kommer till stånd. Det är därmed inte aktuellt att öppna nya lägen för kärnkraftverk.

För att ta hand om det utbrända kärnbränslet erfordras anläggningar för lagring av utbrända kärnbränsleelement. En- ligt Projekt Kärnbränslesäkerhet (KBS)2 bestäms platsvalet bl.a. av behovet av närhet till kust och lämplig berggrund. Regeringen har den 14 december 1978 i beslut enligt 136 a & byggnadslagen givit Svensk Kärnbränsleförsörjning AB (SKBF) tillstånd att i anslutning till kärnkraftverket i Simpe- varp uppföra ett bergrum för central lagring av använt kärn-

bränsle från svenska kärnkraftverk innan detta förs vidare till slutlig förvaring eller upparbetning.

Platsen för en slutförvaring av högaktivt avfall ställer enligt KBS i första hand krav på en förläggningsplats med stabil berggrund med små och långsamma grundvattenrörelser. Kunskaperna om berggrundens egenskaper i olika delar av landet talar enligt KBS för att det bl.a. i kustnära områden från Uppland till Blekinge finns platser som lämpar sig för slutlig förvaring av högaktivt avfall. Genom projektet har hittills införts undersökningar i Karlshamn, Forsmark och Oskarshamn.

6.3.3 Gasturbinkraftverk En gasturbinanläggning är ett s.k. toppkraftverk, d.v.s. av- sedd för kort årlig drifttid vid hög belastning av elnätet. Lokaliseringen av en gasturbinanläggning kan vara av in- tresse i den fysiska riksplaneringen om den byggs i från miljösynpunkt särskilt känsliga eller från bevarandesyn- punkt värdefulla områden. Utsläppen, som är beroende av årlig drifttid, är relativt begränsade. Enligt industriverket förefaller utbyggnaden av gasturbiner bli obetydlig i framti- den. Utöver ett eventuellt block i Trollhättan och ett block i Halmstad förutser verket inte någon ytterligare utbyggnad före år 2000.

6.3.4 Kraftvärmeverk I kraftvärmeverk som kan drivas med såväl fossila bränslen som uran produceras elström och varmvatten för uppvärm- ningsändamål. Därmed utnyttjas bränslet på ett bättre sätt än i kondenskraftverk. Större fossileldade kraftvärmeanlägg- ningar finns bl.a. i Malmö, Norrköping, Stockholm, Uppsala och Västerås. Kraftvärmeverk måste förläggas i närheten av de bostäder etc. som skall försörjas med hetvatten. Detta är en avgörande lokaliseringsfaktor. Enligt industriverket bör ytterligare utbyggnad av kraft- värme i första hand ske i Stockholm och Göteborg samt i vissa andra större städer. Om utbyggnadsnivån fram till år 2005 sätts till maximalt 30 TWh krävs kraftvärmeverk på ett 100-tal orter. Derna nivå torde enligt verket vara svår att uppnå då den kräver en mycket stark utbyggnad av fjärrvär- menätet. Planer på koleldade kraftvärmeverk i Stockholm, Göte- borg och Malmö har bl.a. redovisats av CDL, (CDL 1978). Enligt regeringens förslag till riktlinjer för energipolitiken (prop. 1978/792115) bör beroendet av olja i kombinerad el- och värmeproduktion minskas. Nya kraftvärmeverk bör en-

&åm+_—mi

urangruva konversien till UFG anrikning bransleelemem ' tillverkning 4 _". __ l ,' % ] la er av återvunnet man 9 ””,):me /

&.

plulDll'llUm reaktor ,

[lb ; wah—J

upparbetmng lag'mg EV bvansleelamem lorvanng av avfall . ______ '

Figur 65. Lättvattenreaktorns bränslecy- kel.

Källa:0m kärnbränslecykeln, projektet Energi och samhälle, sekretariatet för framtidsstudier, Stockholm 1976.

1978] | 985 1990

Kraftvärmeverk

Olja 10,0 10—14 16

Fasta bränslen — 0—2 6—8 Hetvattencentraler

Olja 14,9 22—14 10—6

Fasta bränslen — 0 — 1 4 _ 5 Spillvärme inkl. sopförbränning 1,0 3 3 Kämkraftvärmeverk — 3 6 Solvärme — 0—1 1—2 Summa produktion (inkl.

distributionsförluster) 25,9 38 46

' Uppskattade värden.

Källa: Riktlinjer för energipolitiken, prop. 1978/79:115

ligt propositionen byggas så att de från början kan eldas med andra bränslen än olja. Enligt propositionen är det väsentligt att försöksverksamhet med användning av bl.a. torv för ener- giändamål kommer till stånd. Någon eller några anläggning- ar bör bl.a. av sysselsättningspolitiska skäl förläggas till Norrbottens län. Torv behandlas mer utförligt i avsnitt 6.3.8.

Enligt regeringens proposition 1978/79:115 om riktlinjer för energipolitiken bör vissa storstadsområdens värmeför- sörjning kunna lösas genom överföring av hetvatten från befintliga kärnkraftverk. Frågan om överföring av hetvatten från Forsmark skall studeras av statens industriverk. Rege- ringen har vidare gett industriverket i uppdrag atti samarbete med berörda parter studera frågan om Storstockholms vär- meförsörjning med särskild tyngdpunkt på den södra delen. Enligt regeringens beslut bör bl.a. undersökas möjligheterna att förse vissa kommuner med fjärrvärme från ett koleldat kraftvärmeverk förlagt till kust. En förutsättning för att en sådan anläggning skall få komma tillstånd är att miljöproble- men kan bemästras på ett acceptabelt sätt.

Nya kraftvärmeverk som utnyttjar kol, torv, skogsavfall eller eventuell energiskog eller omställning av befintliga ol- jeeldade verk till dessa bränslen kan föra med sig vissa mark- användnings- och miljöproblem som skiljer sig från de som uppkommer i konventionella olieeldade kraftvärmeverk.

Transportfrågorna bör ägnas särskild uppmärksamhet vid val av plats för kol-, torv-, skogsavfalls- och energiskogsel- dade kraftvärmeverk. Fasta bränslen är mer skrymmande och transportkrävande än olja. Omfattande transporter kan även komma att erfordras före slutdeponering av aska och slagg. En introduktion av större kraftvärmeanläggningar som eldas med fasta bränslen bör föregås av utredningar som bl.a. redovisar markanvändnings- och miljökonsekvenser.

6.3.5 Oljeraffinaderier Statsraff AB har är 1976 fått tillstånd enligt 136 a & byggnads- lagen att uppföra ett raffinaderi i Lysekil. Detta tillstånd kommer dock sannolikt inte att tas i anspråk. Utbyggnaden av den inhemska raffinaderikapaciteten på längre sikt beror bl.a. på möjligheterna till nordiskt samarbete om oljeförsörj- ningen. Något behov av nya lägen för oljeraffinaderier kan f.n. inte förutses. Enligt den energipolitiska propositionen (prop. l978/ 79:115) har regeringen inlett förhandlingar med OK och Texaco Oil AB om en gemensam projektstudie avseende bl.a. katalytisk krackning. I en katalytisk kracker tillverkas bas- komponenter för bensinframställning. Om en sådan anlägg— ning kommer till stånd är det sannolikt att den kommer att förläggas i anslutning till ett befintligt oljeraffinaderi, exem- pelvis i Brofjorden.

6.3.6 Förgasningsanläggningar Genom förgasning av kol kan exempelvis stadsgas, syntesgas för metanoltillverkning och metanrik gas erhållas. Som rest— produkt efter förgasning och eventuell slutförbränning av återstoden erhålls kolaska. Askan måste deponeras på ett sådant sätt att läckage till yt- och grundvatten av metaller och andra ämnen som ingår i kolen undviks. På grund av de stora kvantiteter som erhålls måste betydande arealer reserveras för askdeponering. En anläggning som producerar l Mton metanol/år kräver exempelvis för 25 års drift ca 0,3-0,7 km2 deponeringsyta om askan deponeras till en höjd av 120 meter. Om kolets innehåll av svavel avskiljs i en reningsanläggning erhålls slam som kräver ytterligare mark för deponering. Vid anläggningen måste också finnas ett kollager. Detta lager kan ge upphov till vissa problem i form av damm i lagrets omedelbara närhet. Anordningar för transport och målning av kol kan tillsammans med tillverkningsprocessen medföra bullerstörningar i anläggningens omedelbara när- het. Luktstörningar kan vidare uppstå i omgivningen.

6.3.7 Metanolproduktionsanläggningar Metanol kan komma att introduceras i det svenska energisy- stemet under början av 1980-talet. I första hand avses meta- nol komma att blandas i bensin, men på längre sikt kan metanol i ren form komma att användas som motorbränsle. Metanol tillverkas ur en syntesgas bestående av koloxid och vätgas. Vid framställningsprocessen sker vissa utsläpp av stoft, metaller och svaveldioxid. Metanol tillverkas vanligen av naturgas, men kan även

Figur 6:6. Torvmarker i södra Sverige med minst 1 milj. ton torrsubstans.

' » o— 2ka 0 2— Akm2 Q 4— 8km2 O 3—16km2 VV > 16 kmz

Källa: Torvmängder i Sverige — nuva- rande kunskap och behov av nyinvente- ring, SGU stencil jan 1977. Redovisning- en är baserad på äldre inventeringar.

Som en jämförelse kan nämnas att ett torveldat kondenskraftverk med en ef— fekt av 200 MW el/år förbrukar ca 1,5 milj ton torv på ett år. (Beräkningarna har gjorts på grundval av Ds 1 197827).

* Miljöeffekter och risker vid utnyttjande av energi (Ds | 197827).

erhållas genom förgasning av restoljor, kol, biomassa, torv eller skiffer. En anläggning för metanoltillverkning kan kom- ma att samlokaliseras med en förgasningsanläggning. Meta- noltillverkning ur restoljor förläggs lämpligen i anslutning till ett raffinaderi, under förutsättning att en sådan lokalise- ring kan godtas från bl.a. miljösynpunkt. Anläggningar som utnyttjar biomassa eller torv kan komma att förläggas relativt nära odlingsområden resp. torvtäkter. Om skiffer kommer till användning kan anläggningen komma att förläggas i anslut- ning till brytningsområdet.

6.3.8 Torv

Av Sveriges yta är ca 12 % eller 54 000 km2 torvmarker. Av denna areal finns omkring 70% i norra, 15 % i mellersta och 15 % i södra Sverige. I avsnitt 1.4 i rapportens delII behandlas landets våtmarker närmare.

Torvmarkerna representerar en teoretisk energipotential motsvarande 100 års oljeförbrukning på nuvarande nivå. Energikommissionen” bedömer att maximalt 1 200 km2 bryt- värd torvmarksareal kan komma att utnyttjas i framtiden. Som jämförelse nämns att de torvmarker som redan är eller inom kort blir fredade som naturreservat och nationalpark har en sammanlagd areal av 750 km:.

Den dominerande utvinningsmetoden i bl.a. Finland är fräsning som innebär att tunna skikt fräses upp och lufttorkas (frästorvsmetoden). Markbehovet för att producera ] TWh/år enligt frästorvsmetoden är ca 20 km3. Beroende på torvmäk- tigheten kan en sådan produktion fortgå i ca 5 till 10 år.

Även andra utvinningsmetoder är tänkbara t.ex. maskin- torvsmetoden (uppgrävning av torven) vilken ställer mindre krav på myrytans storlek och form. Projekt som syftar till utveckling av teknik som medför mindre miljöingrepp ge- nomförs f.n. genom nämnden för energiproduktionsforsk- ning.

Tabell 6:6. Produktionsvillkor vid torvutvinning i större skala.

Ca 2 km2 (200 ha); myrytan bör vara sam— manhängande.

Minsta utvinningsareal

Beräknat minsta torv- Ca 1 meter djup för brytvärda torv- marker

Torvkvalitet Låg askhalt, hög humifieringsgrad samt låga halter av svavel och tungmetaller. Läge Avståndet mellan täkt och avsättninga-

plats bör vara högst 100 km. Råvaran har hög transportkänslighet.

Källa: Torv i Sverige, nämnden för energiproduktionsforskning, NE 1977:1. MALTE 1990, Förslag till miljörörelsens alternativa energiplan, Ds | 1978:11.

I energipropositionen (prop. 1978/79:115) framhålls att dagens kunskapsläge om landets torvtillgångar, miljöinver- kan vid utvinning och förbränning m.m. inte gör det möjligt att få till stånd ett torvutnyttjande i den omfattning energi- kommissionen skisserar. Med hänsyn till storleken på landets torvtillgångar och de tekniska möjligheterna att nu utnyttja dessa tillgångar bör det dock vara möjligt att sätta upp ett relativt ambitiöst mål för torvutnyttjande i Sverige år 1990. Enligt propositionen bör det vara möjligt att utvinna 2-4 milj. ton torv motsvarande 5-10 TWh vid denna tidpunkt. Inled- ningsvis bör insatserna inom torvområdet med hänsyn tagen till bl.a. sysselsättningsskäl i stor utsträckning göras i norra delen av Sverige. Några torveldade kraftvärmeverk eller vär- meverk torde mot denna bakgrund enligt propositionen bli aktuella att uppföra i de fyra nordligaste länen.

Vid förbränning av torv frigörs bl.a. svaveldioxid och kvä- veoxider samt tungmetaller i mängder motsvarande eldning med lågsvavlig olja. Torv kan i avfallshänseende i allmänhet jämställas med kol med låga halter av aska, svavel och metal- ler.

Torvråvarans låga energiinnehåll gör transportbehovet om- fattande. Ett 200 MW kondenskraftverk skulle behöva ca 500 m3(l65 ton) torv per timme vilket motsvarar ca 160 lastbilar med släp per dygn'. Transportbehovet kan dock växla be- roende på bl.a. torvens fukthalt.

Inom ett område där torv utvinns uppstår konflikter med andra markanvändningsintressen. Följande bedömningar kan f.n. göras av dessa konflikter.

Täktverksamhet inverkar negativt på fauna och flora ge- nom att myten som ursprunglig biotop försvinner. De hydro- logiska förhållandena påverkas av utdikningen som sker före torvtäkt eftersom myren har stor betydelse som vattenregula- tor.

Myrar är i regel av intresse för friluftslivet genom att den ofta kan utnyttjas för bär— och svampplockning samt jakt. Myrens vildmarkskaraktär är vidare betydelsefull i en allt mer kulturdanad miljö. För skogsbruket framstår vissa myr- marker som allt viktigare för skogsplantering. Efter avslutad utvinning bör i vissa fall skogsodling och eventuell energi- skogsodling kunna ske på den utbrutna torvmossen.

Nämnden för energiproduktionsforskning (NE) bedriver f.n. försöksverksz- het i Västerbottens län i syfte att få kun- skap om tillgånga. ..a på biologiskt bränsle och marknadsför- utsättningarna för dessa bränslen. NE planerar att starta ett liknande projekt i något av smålandslänen. Statens natur- vårdsverk kartlägger f.n. landets våtmarker.

Ett kraftvärmeverk eldat med torv bör sannolikt inte för-

Figur 67. Ton/förekomster i anslutning till tätorter med över 10 000 invånare.

Avstånd från tätort anges med cirkelradier om 6 resp. 10 mil.

:] mycket glest mellan torvmarkerna

.tätare, men ganska små arealer

_ tätt, samt enstaka stora arealer

. stora sammanhängande torv- distrikt

Källa: Atlas över Sverige, myrmarker. Folk- och bostadsräkningen 1975, Stock- holm 1976.

' Räkneexemplet bygger på uppgifter hämtade från energikommissionen (Ds I 1978:27).

Figur 6:8. Årsmedianvindhastighet på 100 meters höjd över terrängen.

|:, 6— 7 meter/sekund

7 — 8 meter/sekund

_ 8— 9 meter/sekund _ > 9 meter/sekund

Källa: Vindenergi i Sverige, nämnden för energiproduktionsforskning, NE 1977z2.

' Energikommissionen Ds | 1978:27.

2Energitillförsel Energikommissionens alternativ (Ds I 1978:2).

13 Markanvändning och framtida energi- ,system, Underlag för fortsatt fysisk riks- planering 1977:12. Carl-Johan Engström, ;stencil 1978.

läggas längre bort än 10 mil från torvförekomsten om trans- port sker på lastbil. Järnvägstransport kan möjligen medge något längre transportsträckor'.

Torv för energiändamål beräknas i första hand kunna ut- nyttjas i hetvattencentraler och kraftvärmeverk. Det innebär att värmeunderlagets läge i hög grad blir styrande för valet av torvtäkt.

6.3.9 Vindkraft Översiktliga studier genom nämnden för energiproduktions— forskning har visat att områden med minst 7 m/s (meter per sekund) medianvind på 100 m höjd teoretiskt skulle kunna ge ca 30 TWh el per år. Energikommissionen har angett en teoretisk möjlig vindkraftproduktion år 2000 om 30 TWh ell. Bl.a. de ekonomiska förutsättningarna för ett mera omfattan- de utnyttjande av vindkraft är dock ännu mycket oklara. I prop. 1978/79:115 om riktlinjer för energipolitiken fram- hålls att ett utnyttjande av vindkraften i form av nätanslutna aggregat erbjuder en möjlighet att få vissa bidrag till ett huvudsakligen på andra energikällor uppbyggt elförsörj- ningsssystem. Påbörjade forsknings— och utvecklingsstudier bör enligt propositionen fullföljas med målsättningen att till mitten av 1980-talet få underlag för vidare bedömningar rörande vindkraften. I energibalansen för år 1990 beräknas vindkraft enligt propositionen uppgå till högst 1 TWh. De för Sverige mest aktuella aggregattyperna vad gäller större vindkraftverk för elproduktion har sannolikt en effekt på 1-4 MW. Turbiner av denna storlek har rotorblad med en diameter på 50-100 meter och sitter på ca 100 m höga master eller tom. Arealbehovet3 för ett vindkraftverk i en gruppsta- tion med komplement i form av servicevägar, transformator- station etc. har översiktligt beräknats till 0,35-2 ha. Intervallet är avhängigt av om det är jordbruksmark eller skogsmark som berörs samt om befintliga väg- och ledningsnät kan utnyttjas. Skillnaden i direkt markåtgång mellan aggregat om

Tabell 6:7. Markåtgång 1 km2 för produktion av 15 TWh elström per år i vind- kraftaggregat på platser med en vindhastighet över 7 meter per sekund res— pektive 6—7 meter per sekund.

Vindhastighet > 7 m/s 6—7 m/s Aggregatens effekt l MW 4 MW 1 MW 4 MW Antal aggregat 6 000 1 500 8 400 2 100 Direkt markåtgånga 21—120 5 —30 30— 170 7 —40 Berört områdea 3 00017 2 500 4 200 3 500

" Avser mark för det totala antalet aggregat. '” Som en jämförelse kan nämnas att Gotlands landareal är 3 140 km2.

Källa: Carl-Johan Engström, stencil 1978.

Figur 6:10. Andel skogsmark som före- faller vara tänkbar för odling av energi- skog redovisad länsvis i procent av Iand- arealen.

CIO — 2,40/0 DZS— 4,9%

' 5,0— 7,4 %

-7,5—11,0 %

Hela landet: 4,0 %

Källa: Mark för energiskogsbruk, Under- lag för fortsatt fysisk riksplanering 1977:14.

Förutsättningar för odling av energiskog i olika delar av landet.

Odling av s.k. energiskog kan bedrivas i mer eller mindre intensiva former. Vid intensiv odling måste marken i regel vat- tenregleras, gödslas, markberedas etc. Mindre intensiva odlingsformer kan be- drivas utan lika omfattande ingrepp som vid intensivare odling om marken har rik- lig och jämn tillgång till vatten.

Det saknas i dag närmare kunskaper om konsekvenserna för andra markanvänd- ningsintressen av energiskogsodling.

Figur 6:11. Andel myrmark som förefaller tänkbar för odling av energiskog redovi- sad länsvis i procentav landarealen.

(:'D — 2,4% BZS— 4,9 %

5,0— 7,4 %

. 7,5—10,0 %

Hela landet: 6,1 %

Källa: Mark för energiskogsbruk, Under- lag för fortsatt fysisk riksplanering 1977:14.

Beroende på landskapstyp och odlings- form kan konflikterna med andra mark- användningsintressen variera. I det föl- jande redovisas vissa analyser av var i landet det förefallerfinnasförutsättning- ar för energiskogsbruk. Vidare kan analy- ser av detta slag redovisa konflikter med andra markanvändningsintressen av riks- karaktär. Det bör emellertid betonas att osäkerheten är betydande när det gäller under vilka förutsättningar och i vilka områden energiskogsbruk kan bedrivas. Detta medför att analyserna i figurerna inte leder till heit överensstämmande slutsatser om vilka områden som lämpar

Figur 6:12 Områden som förefaller ha förutsättningar för odling av energiskog.

. förutsättningarförefaller finnas för

*” energiskogsodling utan allvarliga konflikter med motstående intres- sen eller primära intresseområden för jordbruket

G förutsättningar förefaller finnas för energiskogsodling men motståen— de riksintressen eller primära in- tresseområden för jordbruket finns

Källa: Uno Björkhem, opublicerat mate- rial, 1978.

sig för energiskogsbruk.

l fig. 6:10 och 6:11 redovisas skogs- re- spektive myrmark som förefaller ha goda naturliga förutsättningar för energi— skogsbruk. Vid bedömningen av förut- sättningar för energiskogsbruk på skogsmark har markens fuktighet, nä- ringstillgång i marken och markens lut- ning beaktats. Av klimatskäl har vidare högt belägna marker uteslutits. På mot- svarande sätt har näringstillgång och kli- mat beaktats när det gäller myrmark.

| fig. 6:12 redovisas områden som före-

deliöätu'nyl l lst) - / x

Unpsöléidulllkukde /

Stritzklluln-s stadshus -

lDD'

50'

markplan

Figur (3:9. Principskiss av ett 4 MW vind- kraftverk.

Som jämförelse kan nämnas att Stock- holms stadshus är 106 meter högt, Kak- nästornet på Gärdet i Stockholm 155 me- vter och Uppsala domkyrka 118 meter.

fKäIla:Saab-Scania, hämtat ur '1978:l7, energikommissionen.

SOU

Tabe|16:8. Marker med naturliga förut- sättningar för energiskogsbruk.

Skogsmark 16 700 km2 Våtmarker ] 700 km2 Nedlagd åker 3 000 km2 Summa 21 400 km2

iKälla: Markanvändning och framtida energisystem, Underlag för fortsatt fysisk riksplanering 1977:12.

1En gruppstation är en samling av fle- ra vindkraftaggregat anslutna till en transformatorstation varifrån strömmen matas ut i distributionsnätet.

laller ha förutsättningar för odling av energiskog samt konflikter med motstå- ende markanvändningsintressen av riks- taraktär. Utgångspunkten för redovis- ningen är följande indikationer på nä- 'ingstillgång i marken och klimat: höjd över havet, belägenhet i förhållande till iögsta kustlinjen, berggrundens och ordmånens inverkan på markens bör- lighet samt nederbörd under vegeta- Äionsperioden. Med utgångspunkt i des- ia faktorer kan vissa större samman- längande områden urskiljas inom vilka let sannolikt finns vissa förutsättningar ör energiskogsodling. lnom delar av lessa områden förefaller det finnas örutsättningar för energiskogsodling

1 resp 4 MW bedöms vara relativt marginell. Inom ett vind- kraftproduktionsområde bedöms avståndet mellan aggrega- ten bli ca 500 m (1 MW-turbin) till ca 700 m (4 MW-turbin). Skyddszonen växlar mellan 50 och 170 ha beroende på om ] MW- eller 4 MW-aggregat används. Bullretvid måttliga vind- styrkor beräknas uppgå till 50 dB(A) invid vindkraftverket. Redovisade bedömningar innefattar emellertid en betydande osäkerhet.

Inom ett område med vindkraftverk begränsas markens användning för andra ändamål. Följande bedömningar kan f.n. göras om konflikter med annan markanvändning.

Gruppstationer' med tillhörande kraftledningar skulle ska- pa en helt ny landskapsbild. I ett öppet slättlandskap skulle vindkraftverken vara synliga på upp till 10 km avstånd. I ett mer kuperat eller skogigt landskap skulle påverkan på land— skapsbilden bli mindre omfattande.

Jordbruk och skogsbruk kan fortgå utanför de direkt ian- språktagna markytorna. Speciell hänsyn krävs vid lokalise- ring av aggregat, vägar och ledningsstråk så att inte jord- och skogsbruket onödigtvis försvåras. Områden inom vilka vind- kraft produceras kan vidare utgöra ett hinder för tätortsex- pansion. Områden av intresse för kulturminnesvård och veten- skaplig naturvård skulle i många fall påverkas av en etable- ring av vindkraftverk.

Till följd av buller och störande inverkan i landskapet skulle konflikter även i viss utsträckning uppstå gentemot rörligt friluftsliv och fritidsbebyggelse.

6.3.10 Energiskog m.m. Odlad biomassa kan på längre sikt komma att erbjuda möj- ligheter att ersätta olja. Osäkerheten om hur stort energibi- draget kan bli och när en introduktion kan ske är dock f.n. betydande. Omfattande forsknings-och utvecklingsinsatser pågår f.n. med sikte på att i mitten av 1980-talet ge ett bättre underlag.

utan konflikter med motstående markan- vändningsintressen av rikskaraktär.

I en liknande analys som fig. 6:12 redo- visar Ingvar Svensson, stencil Alnarp 1979, områden och restriktioner i landet för odling av energiskog. I denna redo- visning beaktas vissa ytterligare faktorer. I likhet med fig. 6:12 tyder analysen på att det kan finnas förutsättningar för ener- giskogsbruk i vissa delar av de stora sammanhängande myrområden som finns i mellersta och södra Sverige. Vissa skillnader mellan denna redovisning och den föregående kan emellertid urskiljas. Områden längs norra Kalmarkusten och Östergötlands kust upp till Bråviken

samt områden mellan kusten och södra Vättern har enligt analysen mindre goda förutsättningar för energiskogsodling, eftersom det där finns mer än 50 % kalt berg (hällmarker). Detsamma gäller för Västsverige från trakten av Varberg upp till södra Värmland. Vidare anges mindre goda förutsättningar för odling av ener- giskog i Skåne. Slutligen tycks det enligt redovisningen finnas vissa förutsätt- ningar för energiskogsodling längs norr- landskusten, speciellt i sådana områden där det enligt Atlas över Sverige finns "tätt liggande, enstaka större myrmar- "

ker .

De växter som hittills har bedömts vara mest intressanta för energiskogsbruk är sälg- och poppelarter samt al.

Även skogsavfall (klenvirke, lövvirke och avverkningsav- fall m.m.) samt vass, halm och lutar bör i framtiden kunna bidra till energiförsörjningen om sådan biomassa tas tillvara i större skala. Energibidragets storlek torde vara beroende av kostnadsrelationerna till andra energislag.

Vid odling av energiskog krävs tillgång till näringsrik mark och mycket vatten. De marker som primärt är intressanta är mer näringsrika våtmarker, våta skogsmarker och nedlagd åkermark.

Följande bedömningar kan f.n. göras om energiskogsod- lingens konflikter med andra markanvändningsintressen.

Om stora arealer skulle tas i anspråk för energiskogsodling skulle det kunna leda till att naturmiljön påverkas. Intensiv odling skulle kräva att marken gödslas, dräneras, bereds etc. vilket kan leda till negativa effekter för fauna och flora. Utlakning av närsalter, t.ex. nitratet, skulle kunna medföra försämring av grundvattnet samt övergödning av sjöar och vattendrag i avrinningsområdet. Täta odlingar av energiskog skulle komma att skapa barriärer i landskapet. Produktions- området skulle i stort sett komma att sakna rekreativt värde och leda till konflikter med vetenskaplig naturvård och rörligt friluftsliv. Odling skulle vidare komma i konflikt med kultur- minnesvårdsintressen. Ett med energiskogsodling konkurre- rande intresse är skogsbruket, eftersom våtmarker är av in- tresse för beskogning. Konflikter kan också uppstå gentemot jordbruket.

Nyttiggörande av energiskog kan ske genom direkt för- bränning eller omvandling till gasformiga alternativt flytan- de energibärare. Miljöpåverkan vid förbränning är likartad med miljöpåverkan vid eldning av fossila bränslen.

Energiskog har relativt lågt energiinnehåll och förutsätter därför korta transportavstånd. Ca 6-10 mil har bedömts som möjligt transportavstånd.l

Om odling av energiskog skulle komma till stånd i större skala kan det i vissa fall bli aktuellt att lokalisera kraftprodu- cerande anläggningar och t.ex. kemisk industri i anslutning till större odlingar.

6311 Andra framtida energislag Solvärme för uppvärmning av bostäder etc. kan på längre sikt ge Sverige ett betydande energibidrag. Energikommissionens tillförselgrupp beräknar ett sannolikt energitillskott år 2000 till ca 9 TWh. I energipropositionen (prop. 1978/79:115) beräknas solvärmeproduktionen i fjärrvärmesystemet till 1-2 TWh år 1990. Avgörande för solenergins introduktion i stor

IMarkanvändning och framtida energi- system, Underlag för fortsatt fysisk riks- planering 1977:12.

1Uppgifterna om Vågkraft är hämtade från Markanvändning och framtida ener- gisystem, Underlag för fortsatt fysisk riksplanering 1977:12. 2 Nämnden för energiproduktionsforsk- ning, Plan för NE-programmet skiffer, stencil februari 1977.

skala är om säsongslagring av solvärme blir tekniskt-ekono- miskt möjlig.

Solvärmeteknik har mindre negativa miljöeffekter än fler- talet andra energislag förutsatt att från miljösynpunkt lämp- liga material väljs. Markåtgången för solfångare blir beroen- de av om de fästs direkt på husen eller placeras på annat sätt, t.ex. i grupper i anslutning till fjärrvärmenätet. Centrala vär- memagasin kräver mark i anslutning till bebyggelsen. För att minska lagrings- och överföringsförlusterna bör bebyggelsen inte vara för gles. Markanvändningskonsekvenser av vissa typer av långtidslagring av värme, t.ex. eventuell lagring i sjöar eller havsvikar kan behöva övervägas i den fysiska riksplaneringen.

Omvandling av solstrålning till elenergi genom solceller bedöms av energikommissionen inte vara konkurrenskraftig före år 2000 (SOU l978zl7). Någon direkt miljöbelastning vid produktion av solkraft är inte sannolik. Markåtgången kan bli betydande om solenergin utvinns i solceller placerade i större grupper (solkraftverk). Ett solkraftverk med 1 km2 solcellsyta skulle uppta en total markyta av 2-3 kmz. Vid lokalisering i södra Sverige skulle ett sådant kraftverk pro- ducera ca 0,15 TWh/år med en effekt av 150 MW om solcel- lerna antas ha en verkningsgrad av 15%. Vid en produktion av 3 TWh/år erfordras en markyta om 40-60 kmz, vilket ungefär motsvarar markbehovet för en kraftledningsgata från övre Norrland till Mellansverige. Solkraft kan emeller- tid också komma att produceras i mindre enheter placerade på hustak eller väggar.

Vågenergikan omformas till elenergi i olika slags vågkraft- verk'. De största konflikterna vid lokalisering av vågkraft- verk skulle uppstå gentemot bl.a. sjöfart, fiske och båtsport. Vågkraft som en del av svensk energiförsörjning är - om den över huvud taget blir aktuell - knappast trolig före år 2000. Den teoretiskt utvinningsbara energimängden i svenska vat- ten är förhållandevis liten jämfört med vad som kan utvinnas i t.ex. Atlanten. Den utvinningsbara energimängden i svens- ka vatten har beräknats till 10-30 TWh beroende på antagen drifttid. Ett kraftverk med ett energibidrag om 1 TWh/år skulle uppta en havssträcka om ca 200 km.

Kerogener är organiska substanser som finns i landets skif- ferförekomster. Kerogenet uppdelas i bl.a. koks, olja och gas om skiffer upphettas. Försiktiga bedömningar ger vid handen att de utvinningsbara kerogentillgångarna i Sverige motsva- rar 2 500 - 6 000 TWh 2. Enligt energikommissionen är bräns- leproduktion baserad på inhemsk skiffer möjlig mot slutet av 1980-talet. Maximal produktion bedöms år 2000 kunna upp- gå till 12-15 TWh. De intressantaste områdena för kerogenut-

vinning är enligt energikommissionen Billingen, Kvarn- torpsområdet, sydvästra Skåne, Jämtland och områden öster om Kiruna. Alunskiffrarnas kerogen kan komma att utvinnas som en biprodukt vid eventuell framtida uranutvinning. I regeringens proposition 1978/79:115 om riktlinjer för ener- gipolitiken är föredragande statsrådet inte berett att göra någon bedömning av skiffrarnas potential som fossil energi- råvara och möjligheten att utnyttja den i landets energiför- sörjning förrän nu pågående forskning och utveckling kom- mit längre.

Brytning av skiffer sker som regel i dagbrott. Detta innebär påtagliga ingrepp i landskapet. Genom rekultivering kan det ursprungliga landskapet återställas men inte återskapas i ur- sprungligt skick. Det deponerade avfallet från brytningen innehåller bl.a. svavel och tungmetaller. I samtliga områden som bedöms intressanta för kerogentuvinning finns betydan- de motstående intressen, bl.a. jordbruk, vetenskaplig natur- vård, kulturminnesvård och rörligt friluftsliv. 1 kap. 8 behand- las alunskiffer närmare.

7. Industri

7.1.1 Lokaliseringsanspråk och lokaliseringsfaktorer för vis- sa industrityper Lokaliseringsanspråk Industriverket har i samarbete med berörda branschorgan, naturvårdsverket och styrelsen för teknisk utveckling inom ramen för den fysiska riksplaneringen studerat vissa industri— typers långsiktiga lokaliseringsanspråk, krav på naturresur- ser och miljöeffekter. I det följande behandlas i korthet san- nolik utveckling, lokaliseringsönskemål och lokaliserings- faktorer för flertalet av dessa industrityper med utgångs- punkt i verkens underlag. Kraftindustrin behandlas i kap. 6 Energi och gruvindustrin i kap. 8 Mineralråvaror.

Enligt industriverket och Jernkontoret är det f.n. osanno- likt att något nytt stålverk kommer att uppföras i landet. Den produktionsökning som kan bli aktuell i ett annat marknads- läge torde i allt väsentligt kunna ske i befintliga verk. Enligt industriverket kommer utvecklingen inom den svenska stål- industrin att på längre sikt sannolikt inriktas på mera föräd- lade produkter och inte på ökad produktion. Enligt bran- schens bedömningar skulle möjligen ett nytt valsverk kunna komma att uppföras på sikt. År 1977 bildades Svensk stål AB (SSAB) genom samgående mellan Norrbottens Järnverk AB, Domnarvets Jernverk och Oxelösunds Järnverk. Långtidsut- redningen (LU) (SOU l978:78) framhåller att bedömningen av stålindustrins utveckling är mycket osäker. LU anser att

Bedömningar av den framtida industriutvecklingen som underlag för den fysiska riksplaneringen

Industriverket har haft i uppdrag att i samarbete med statens naturvårdsverk, styrelsen för teknisk utveckling och berörda branschorgan studera vissa industrity- pers långsiktiga lokaliseringsanspråk, krav på naturresurser och miljöeffekter. Rap- porterna har remissbehandlats.

Framtidsbedömningarna i studierna är utförda dels i ett kortare tidsperspektiv (högst 10 år), dels i ett mera långsiktigt tidsperspektiv (ca 25—30 år). I det kortare perspektivet knyts diskussionen till industristatistikens branschbegrepp. Lokalise- ringsbehov och behov av markreservationer diskuteras översiktligt. Bedömningar- na i det längre perspektivet är i första hand av kvalitativ karaktär, t.ex. tillgång på råvaror och framtida miljökrav.

I industriverkets uppdrag ingick att behandla skilda lokaliseringsalternativ för olika industrityper. Avsikten var att förstahandsalternativ för lokalisering av än- läggningar i resp. bransch skulle jämföras med lägen i ett antal övriga landsdelar och kustområden. I det underlagsmaterial branschorganisationerna utarbetade för industriverkets bedömningar har emellertid inte sådana jämförelser av skilda loka- liseringsalternativ skett.

Förteckning över industriverkets studier om industrin i den fysiska riksplanering- en som ingår i serien Underlag för fortsatt fysisk riksplanering:

197622 Industrin i den fysiska riksplaneringen. En introduktion. Statens industriverk. (SIND PM l976:8). 1977:1 Gruvindustrin. (SIND PM 197721). 1977:2 Varv och offshoreindustri. (SIND PM 1977:2). 197713 Kraftindustrin. (SIND PM 19773 med komplement). 1977 :4 Järn, stål- och metallverk. (SIND PM 1977 :4). 197725 Skogsindustrin. (SIND PM l977:6). l977:6 Delar av den kemiska industrin. (SIND PM 1977:10).

En förstudie av alternativa förutsättningar för framtida lokaliseringar av ERP-industri, Alternativa förutsättningar för industrilokalisering, Underlag för fortsatt fysisk riksplanering 1976:5, har på bostadsdepartementets uppdrag utförts av Förmedlingscentralen för framtidsstudier AB.

den inhemska användningen av järn och stål kan komma att öka under förutsättning att situationen förbättras för verk- stadsindustrin och byggnadsindustrin. Enligt LU kommer den omfattande strukturomvandlingen som planeras inom stålindustrin att kräva omfattande investeringar. LU nämner därvid att SSAB enligt den strukturplan som företaget har utarbetat planerar en omfattande ombyggnad av Domnar- vets varmbandvalsverk, valsverk och stränggjutningsanlägg- ning i Luleå och en ombyggnad av Oxelösunds grovplåtverk.

Ferrolegeringsindustrins utveckling är beroende av utveck- lingen inomjärn- och stålbranschen. Såväl Sveriges Kemiska Industrikontor (Kemikontoret) som industriverket anser det inte sannolikt att någon ny ferrolegeringsindustri etableras i landet före år 1985. Den långsamma produktionsökning som eventuellt kan komma till stånd före år 1985 anses kunna ske vid befintlig industri. Den stora osäkerheten om den framtida marknadsutvecklingen gör att branschorganet och industri- verket inte redovisar någon bedömning i det längre tidsper— spektivet.

Produktionen i ickejärnmetallverk beräknas öka något fram till år 1985. Såväl kemikontoret som industriverket an— ser det emellertid osannolikt att någon ny tillverkare etable- rar sig i landet under den närmaste tioårsperioden. I det längre tidsperspektivet redovisar inte branschorganet eller industriverket någon bedömning. Det bedöms dock som san- nolikt att ytterligare förädling av någon eller några icke- järnmetaller kan komma till stånd i landet i ett längre tids- perspektiv.

Den utbyggnad av kapaciteten som väntas på längre sikt inom skogsindustrin kommer enligt industriverket sannolikt att ske genom ut- eller ombyggnad av befintliga modernare anläggningar. LU bedömer att först i början av 1980-talet kan en viss kapacitetsökning inom massa- och pappersindustrin bli aktuell. Nya anläggningar kommer enligt LU inom över- blickbar framtid att etableras i betydligt långsammare takt än hittills.

Produktionen inom den kemiska industrin kommer enligt Kemikontoret och industriverket att tillväxa i långsammare takt än hittills. Den produktionsökning som väntas kommer i allt väsentligt att ske genom utbyggnader i anslutning till befintliga anläggningar. Den utbyggnad inom den oorganis- ka kemiska industrin som förväntas under den kommande tioårsperioden berör främst svavelsyraproduktion, produk- tion av fosforsyra, salpetersyra, sammansatta gödselmedel och klorater vid befintliga anläggningar. På längre sikt kan det enligt industriverket finnas möjlighet till svavelsyratill- verkning i anslutning till en eventuell framtida skifferbaserad

uranproduktion samt fosforsyratillverkning i anslutning till brytning av fosforrika malmer i Kiruna. Inom den petroke- miska industrini Stenungsund har samtliga företag fått rege- ringens tillstånd till utbyggnad av befintliga anläggningar eller nyanläggningar. Något nytt petrokemiskt centrum be- döms av petroindustriutredningen inte bli aktuellt före år 1990.'

Enligt industriverket och Kemikontoret är det inte aktuellt med någon mer omfattande utbyggnad av cementindustrin under de närmaste decennierna. En fortsatt strukturomvand- ling väntas vilket kan leda till nedläggning av vissa befintliga cementindustrier.

Industriverket bedömer att det inte kommer att krävas markreservationer för något nytt större varv under de när- maste tio åren. När det gäller markreservationer i ett längre tidsperspektiv avstår industriverket från att göra någon be- dömning. Enligt LU kommer den svenska varvsindustrin under de närmaste åren att uppleva en genomgripande struk- turomvandling som innebär en omläggning av produktions- inriktningen och stora kapacitetsnedskärningar. När det gäl- ler den s.k. offshoreindustrin bedömer industriverket att den tillverkning som eventuellt kan komma i fråga bör kunna ske vid befintliga varv samt inom det område på Hogdalsnäset i Strömstads kommun där sådan tillverkning har ägt rum. En bedömning av markreservationsbehovet i ett längre tidsper- spektiv anser industriverket inte vara meningsfull.

Lokaliseringsfaktorer Den industri (s.k. FRP-industri) som behandlas i den fysiska riksplaneringen kräver stora markområden, tillgång till bety- dande kvantiteter vatten, energi och råvaror, goda möjligheter till in- och uttransporter av råvaror och färdiga produkter samt goda luft- och vattenrecipienter. Den är följaktigen sär- skilt resurskrävande och miljöstörande. Vissa industrityper ställer speciella lokaliseringskrav som begränsar antalet etab- leringsplatser i landet. I vissa fall råder ett starkt lokalise- ringsberoende till annan industri av samma typ, som exem- pelvis inom den petrokemiska industrin. För andra industri- typer föreligger vissa lokaliseringssamband med annan indu- stri, t.ex. mellan industrier med betydande energibehov och kraftverk samt petrokemisk industri och oljeraffinaderier. Merparten av de produktionsökningar som enligt industri- verket och berörda branschorgan kan bli aktuella förväntas ske genom kapacitetshöjningar i och utbyggnader av befint- liga industrier.

Betydande strukturförändringar av den svenska industrin kan bli erforderliga under 1980-talet, vilket kan ge upphov till

' Petroindustrin i Sverige - Petrokemisk industri (SOU 1976:59).

miljoner nU/är

1930 40 50 60 70 80 90 2000

Figur 731 Vattenbehov per år för industri i Sverige.

Källa: Vattenkris eller inte? Jordbruksde- partementet, 1977.

vissa nyetableringar av ERP-industri, bl.a. inom kemisk in- dustri och skogsindustri. Trots avsaknad av uttalade anspråk finns det därför anledning att i det följande redovisa lokali- seringsfaktorer för skilda industrityper. Dessa kan bl.a. an- vändas i den fysiska planeringen vid bedömning av olika områdens förutsättningar och lämplighet för utbyggnader eller nylokaliseringar av ERP-industri. Eftersom industriella processer och reningsteknik sannolikt förändras starkt be- döms vissa av lokaliseringsfaktorerna ha mindre betydelse i ett längre tidsperspektiv.

De lokaliseringsfaktorer som redovisas närmare i det föl- jande berör främst fysiska förhållandenDet slutliga valet av lämpliga områden för FRP-industri påverkas även av andra faktorer, såsom näringslivsstruktur och befintlig industri, till- gång till arbetskraft och regionalpolitiska hänsynstaganden.

De markområden som kan komma i fråga för etablering av FRP-industri bör vara relativt plana och ha goda grundför- hållanden för de ofta mycket tunga processenheterna. I fram— tiden kan markbehovet öka om krav ställs på utökade skydds- zoner kring anläggningarna och om behovet av stora lag- ringsområden för exempelvis kol ökar. Vidare kan särskilda krav behöva ställas på berggrunden med tanke på att berg- rumslager kan erfordras.

Genom förbättrade möjligheter till rening och återanvänd- ning av vatten tenderar industrins specifika vattenförbruk- ning att minska. Sedan mitten av 1960-talet har vattenbehovet för industri i landet minskat även absolut sett. Det gäller inte minst skogsindustrin som förbrukar en betydande andel av det totala vattenuttaget i landet. Ökad produktionsvolym kan dock medföra att den totala vattenförbrukningen blir oför- ändrad eller ökar. Om inte tillräcklig vattentillgång finns på platsen kan vattenbehovet i vissa fall tillgodoses genom rör- ledningar eller bergtunnlar för vattenöverföring på längre avstånd. Sådan överledning av vatten från sjöar och vatten- drag kan medföra betydande konflikter med motstående in- tressen. Industrier med betydande behov av sötvatten är främst skogsindustri och metallverk. Kondenskraftverk, som behandlas närmare i kap. 6, har betydande behov av kyl- vatten. De har därför behov av goda recipienter.

Ett av huvudskälen för att behandla vissa industrityper i den fysiska riksplaneringen är att industrianläggningarna kan ge upphov till betydande miljöstörningar till följd av utsläpp av föroreningar till luft, mark och vatten. Enligt naturvårdsverket kan emellertid de ökade möjligheterna till tekniskt miljöskydd i vissa fall leda till friare val av lokalise- ringsplats.

Det ökande antalet kända föroreningsutsläpp med skadli-

ga verkningar, risken för tillfälliga utsläpp vid driftstörning- ar och anläggningari.as storlek medför dock att särskilda krav inom överskådlig framtid ställs på befintliga eller nya lokaliseringsplatser. Trots förbättringar inom det tekniska miljöskyddet bör lokalisering av FRP-industri mycket nära tätorter undvikas även i fortsättningen.

Ifig. 7 :2 redovisas industrier med mera betydande utsläpp av vissa slag.

Figur 7:2. Exempel på industrier med mera betydande utsläpp av vissa förore- ningar till luft och vatten'

Utsläpp till 1qu av försurande åm- nen (svaveldioxid. kväveoxider) Stålverk

Ickejärnmetallverk

Utsläpp till luft av illaluktande ämnen (svavelväte, merkaptaner m. m.) Massaindustri

Oljeraffinaderier

Kemisk industri

Utsläpp till vatten av biologiskt svårnedbrytbara ämnen (tungme- taller, klorerade kolväten m. m. ) Kemisk industri Ferrolegeringsverk Stålverk

Ickejärnmetallverk

Petrokemisk industri

Utsläpp till luft av stoft Stålverk F errolegeringsverk Ickejärnmetallverk Massaindustri Cementindustri

Utsläpp till luft av kolväten Petrokemisk industri Oljeraffinaderier

Utsläpp till luft och vatten av fluor- föreningar Aluminiumsmältverk Oorganisk kemisk industri

Utsläpp till vatten av syreförbru- kande ämnen (fosfor. kväve) Kemisk industri Massaindustri

Utsläpp till vatten av olja och fenol Petrokemisk industri

' Kraftproducerande industri behandlas i kapitel 6 och gruvindustri i kapitel 8.

Huvuddelen av den industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen har betydande bränsle- och elbehov. Den specifika energiförbrukningen tenderar att minska genom processförändringar och energibesparingar. Ökad produk- tion kan dock medföra att energiförbrukningen ökar totalt sett. Större energibesparingar har indirekta positiva markan- vändnings- och miljöeffekter bl.a. genom att behovet av kraftverk minskar. En ökad användning av kol inom indust- rin kan i framtiden ställa större krav på lagringsområden samt med nuvarande teknik ge upphov till större utsläpp av luftföroreningar än vid oljeeldning. Om gas i framtiden skul- le introduceras i landet kan närhet till gasledning bli en viktig lokaliseringsfaktor. F.n. saknar dock en introduktion av gas aktualitet.

FRP-industri kräver i regel tillgång till goda transportmöj- ligheter. Förutom väg och järnväg är närhet till hamn vanligt- vis en förutsättning för lokalisering. Genom det ökade far—

ledsdjupet i Stora Bält (l 5 meter) har skillnaderna i transport- förutsättningarna mellan öst- och västkust minskat. Hamn- djup, isförhållanden och större känslighet för föroreningsut- släpp i samband med transporter kan medföra att ostkusten i vissa fall kan vara ett mindre gynnsamt lokaliseringsalter- nativ än västkusten. Offshoreindustrin är i vissa fall beroende av ett skyddat läge med ett vattendjup på ca 150 meter. Denna förutsättning återfinns bara utanför Hogdalsnäset på väst- kusten. Även varvsindustrin är beroende av stort vattendjup vilket för större varv utesluter annan lokalisering än till väst- kusten. Vid ett större reparationsvarv bör hamnen ha ett djup av 18 meter och inseglingsförhållandena bör vara mycket goda.

I framtiden kan enligt sjöfartsverket en ökad användning av s.k. systemtransporter, t.ex. för flisimport, komma att krä- va stora upplagsytor och speciella hamnanordningar, som regel i befintliga hamnar. Ytterligare en faktor som kan kom- ma att få betydelse från lokaliseringssynpunkt är rörled- ningstransporter av t.ex. gas, vatten och malm.

De för industrin viktigaste orsakerna till samlokalisering är att transportkostnaderna kan minskas för sådana industrier som hör till samma ”råvaru-slutproduktkedja” (t.ex. massa- industri-pappersbruk och oljeraffinaderi-petrokemisk indust- ri). De tekniska och ekonomiska förutsättningarna för att rena utsläpp kan öka genom användning av gemensamma reningsanläggningar och genom att ta tillvara biprodukter.

Det finns även en risk för att lokalisering av vissa anlägg- ningar kan försämra lokaliseringsförutsättningarna för än— nan FRP-industri till samma område. Som exempel kan näm- nas att lokaliseringen av kärnkraftverket till Väröhalvön san— nolikt kan försvåra etableringen av vissa andra industrityper. Trots att reningsåtgärderna kan göras effektivare kan vidare utsläppen till luft och vatten öka totalt sett genom den större ansamlingen av industri.

Den industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen kräver som regel tillgång till betydande råvarukvantiteter. I det följande redovisas de av industriverket behandlade indu- stritypernas råvarubehov. Detta sker dels eftersom råvaruför- sörjningen för vissa branscher är lokaliseringsstyrande, dels som en utgångspunkt för den analys av förutsättningar för inhemsk råvaruutvinning som finns i kap. 8.

Järn- och stålindustrin utnyttjar i huvudsak landets egna malmtillgångar. Närhet till gruva är normalt en fördel. Frakt- priser och brytningskostnader gör det emellertid i vissa fall mer lönande att importera malm.

Ferrolegeringsindustrin utnyttjar i huvudsak importerade råvaror. Inhemska råvaror är främst kvarts, kvartsit, kalk och

kalksten. Sådana kvartsförekomster finns bl.a. i Småland och Dalsland.

Ickejärnmetallverken utnyttjar importerade råvaror vid aluminiumtillverkning. För kopparproduktion är de inhems— ka tillgångarna begränsade och måste kompletteras genom import. Bly— och zinktillverkningens malmbehov täcks av inhemsk brytning. För kiselproduktion utnyttjas importerad råvara. En ökad användning av inhemska råvaror bör kunna vara möjlig i flera fall.

Skogsindustrins kapacitet vid full drift överstiger i dag den långsiktiga tillväxten i skogen. I prop. 1978/79:1 10 angående riktlinjer för skogspolitiken m.m. förordas att avverkningen bör kunna ligga på en nivå som är tillräcklig för ett normalt kapacitetsutnyttjande i skogsindustrin. Detta skulle innebära en bruttoavverkning av ca 75 milj. skogskubikmeter (m3 sk) per år. Den begränsade tillgången på skogsråvara utgör en viktig restriktion för skogsindustrins expansionsmöjligheter. Bl.a. en ökad hushållning med träfiberråvaror genom hög- gradigt fiberutnyttjande och återanvändning kan emellertid bidra till att minska betydelsen av detta.

Kemisk industri utnyttjar i huvudsak importerade råvaror. Oljeraffinaderier och den organiska kemiska industrin ut- nyttjar främst importerad råolja och olika fraktioner av den— na. Av den oorganiska industrins råvaror måste bl.a. huvud- delen av behovet av fosforråvaror samt hela behovet av ka- liumsalter och natriumklorid täckas genom import. Svavelkis och kalksten samt i begränsad omfattning fosforråvaror (apatit) produceras inom landet. Möjligheter att öka den inhemska försörjningen med vissa råvaror föreligger enligt mineralpolitiska utredningen.

Cementindustrin utnyttjar främst kalksten som råvara. Närhet till lämplig brytningsplats är en avgörande lokalise- ringsfaktor. Kalkstenstillgångarna vid befintlig industri be- räknas vara tillräckliga under överskådlig framtid.

7.1.2 Ytterligare industrityper som kan vara av framtida intresse

Vid sidan av de industrityper som har behandlats i industri- verkets studier finns det anledning att översiktligt behandla vissa andra industriella verksamheter av intresse i den fysiska riksplaneringen. Underlag för bedömningar av den framtida utvecklingen av dessa industrityper saknas emellertid i stor utsträckning f.n. I kap. 6 behandlas — förutom olika kraftverk och andra energiproduktionsformer — översiktligt bl.a. kol- förgasningsanläggningar samt metanolfabriker. Utvinning av mineralråvaror behandlas i kap. 8.

A vfallsdestruktionsanläggningar som lagrar och förstör gif -

tigt avfall från andra industrier bör lokaliseras till områden av mindre värde för andra markanvändningsintressen så att riskerna för allvarliga negativa miljö- och hälsoeffekter skall minskas. Även andra större avfallsanläggningar kan i vissa fall vara av intresse i den fysiska riksplaneringen.

I framtiden kan det komma att ställas krav på ökade lager- och deponeringsytor för bl.a. kol och andra råvaror samt för slagg och restprodukter. Detta kan medföra ett ökat markbe- hov för olika industrier. Sådana lager kan i vissa fall föror- saka miljöstörningar och markkonflikter av samma typ som lager vid koleldade kraftverk.

Det förefaller f.n. mindre troligt att flytande industrier och kraftverk aktualiseras i vårt land.

F.n. saknas tillräckligt underlag för en bedömning av om det finns anledning att reservera mark för vissa av ovan behandlade verksamheter.

Såväl från teknisk-ekonomisk som från energi- och miljö- synpunkt kan det vara ändamålsenligt att lokalisera flera ömsesidigt beroende industrienheter till samma område, s.k. kombinat. Härigenom kan samordningsvinster göras bl.a. i form av produktutbyte samt gemensam skyddszon, avfalls- hantering och vattenrening. Vidare bör i vissa fall avfall kunna återanvändas. Ömsesidigt utbyte av olika produkter kan vidare leda till att utsläppen till luft och vatten minskar. För svenskt vidkommande kan det exempelvis på sikt vara av intresse om metallurgiska kombinat, kemiska kombinat och energikombinat kommer till stånd. Kombinatsbildningar finns bl.a. i Stenungsund och på vissa platser längs Norr- landskusten.

Gemensamt för olika typer av kombinat är att de kräver förhållandevis stora markområden, goda recipientförhållan- den, tillgång på sötvatten och goda transportmöjligheter. De lägen som i den fysiska riksplaneringen har utpekats som lämpliga för lokalisering av FRP-industri torde i flera fall uppfylla dessa krav. Speciella lägen kan emellertid komma att fordras för bl.a. kombinat som är beroende av viss råvara. F.n. föreligger inga redovisade planer på kombinat i vårt land.

7.1. Lokaliseringsanspråk 7.1.1 Lokaliseringsanspråk och lokaliseringsfaktorer för vissa industrityper

7.1.2 Ytterligare industrityper som kan vara av framtida intresse 7.2 Förutsättningar för lokalisering av FRP-industri 7.2.1 Allmänt 7.2.2 Södra Sveriges kuster 7.2.3 Norrlandskusten 7.2.4 Inlandet

7.2. Förutsättningar för lokalisering av FRP-industri

7.2.1 Allmänt Vid val mellan lokalisering av FRP-industri till västkusten, ostkusten resp. till inlandet är det bland de fysiska lokalise-

ringsfaktorerna framför allt transport- och miljöfaktorer som motiverar kustlokalisering medan mark-, sötvatten- och i vissa fall även energifaktorer kan tala för inlandslokalisering.

Det arbete som pågår inom planverket i syfte att förbättra planeringen av industriområden kan förväntas tillföra visst underlagsmaterial beträffande dimensionering och utform- ning av industriområden för miljöstörande industrier. Även naturvårdsverkets fortlöpande arbete med immissionsriktlin- jer bör kunna bidra till att underlaget förbättras så att lämplig storlek och utformning av skyddsområden kan preciseras för olika industrityper. När ytterligare underlag föreligger från naturvårdsverket bör detta kunna ge underlag för planverket, industriverket, naturvårdsverket och socialstyrelsen att i samråd utarbeta ytterligare riktlinjer för planering och ut- formning av industriområden.

I prop. l972:lll angående hushållning med mark och vatten uttalades att det är angeläget att för skilda uppkom- mande industriprojekt finna andra lokaliseringsplatser än vid västkusten. Motiven för detta är såväl miljö- som regio- nalpolitiska. Enligt propositionen bör vidare möjligheter till inlandslokalisering alltid beaktas. I vissa fall kan emellertid

istnämnda möjlighet liksom möjligheterna till lokalisering vid andra kuststräckor än västkusten och södra Sveriges kus- ter i övrigt vara begränsade. Vid kustområden där konkur- rensen om mark och vatten är stor bör i vissa fall industri kunna förläggas längre in från kustlinjen för att medverka till att den egentliga kusten reserveras för starkt kustbunden industri.

7.2.2 Södra Sveriges kuster [ rapporten Jämförande studie av miljön i några industri- lägenI har natur- och miljöförhållandena på de platser vid södra Sveriges kuster där mark enligt riktlinjerna för hushåll— ning med mark och vatten bör reserveras för resurskrävande och miljöstörande industri sammanfattats. Med utgångs- punkt i denna rapport och i remissbehandlingen framförda synpunkter kan följande anföras om nämnda platser. Målsättningen är självfallet att föroreningar och värme från industriella processer så långt möjligt skall innehållas och att vattenförbrukningen skall nedbringas genom an- vändning av slutna system. F.n. är detta tekniskt och ekono- miskt möjligt endast i begränsad utsträckning. Industrityper med särskilda miljöproblem eller som kräver stora mängder vatten behöver fortfarande lokaliseras så att eventuella skad- liga effekter på människor och natur skall bli så små som

möjligt.

Figur 713. Lägen för FRP-industri vid söd- ra Sveriges kuster.

&-

? rrköping

Oxelösund — Tunaberg

tf

jorda Stanun und

Vätö

' Underlag för fortsatt fysisk riksplane- ring 19782.

Brofjordenområdet är ett av Sveriges mest undersökta om- råden vad gäller miljöförhållanden, farleder m.m. Utförda undersökningar visar att Brofjorden har goda förutsättningar för utspädning och utspridning av luftföroreningar, vilket kan bidra till att minska negativa effekter vid utsläpp av sådana föroreningar. Brofjorden ligger emellertid i närheten av försurningskänsliga områden i västra Sverige. Vattenom- sättningen utanför fjorden är god, i själva fjorden mindre god. Söder om Brofjorden ligger den skyddsvärda Gullmars- fjorden och norr därom det obrutna kustområdet till vilket miljöstörande industri inte får lokaliseras. Sötvattentillgång- arna vid Brofjorden är tillräckliga för nuvarande behov men utbyggnad av vattenkrävande verksamhet skulle ställa krav på överföring av vatten från relativt avlägsna vattensystem. Planberedskapen är god i området.

Brofjordenområdet förefaller således ha förutsättningar för lokalisering av industri som är förenad med utsläpp till vatten. Ytterligare etablering i området av industri med ut- släpp till luften av försurande ämnen är däremot inte lämplig. Med tanke på Brofjordens goda hamnförhållanden finns förutsättningar för skilda hamnbaserade verksamheter.

Luftmiljön i Stenungsund har en komplex och delvis dåligt känd föroreningsbild. Olika kolväten utgör ett väsentligt in- slag bland utsläppta föroreningar. Förutsättningarna för spridning av luftföroreningar är sämre än vid andra västkust- lägen. Nedfall av svavel från utsläpp i Stenungsund sker till stor del över redan försurade områden. Stenungsunds kom- mun anser emellertid att luftmiljön har beskrivits alltför ne— gativt i rapporten Jämförande studie av miljön i några indu- strilägen. Även vattenmiljön i Askeröfjorden förefaller enligt rapporten vara tydligt påverkad. Stenungsunds kommun an- för dock att någon märkbar påverkan av vattenmiljön inte har kunnat påvisas. Den påverkan till följd av föroreningar som synes föreligga medför att kapaciteten att ta emot ytter- ligare föroreningar förefaller vara begränsad. Tillgången på sötvatten är god. Dispositionsplan har antagits för industri- området nordost om befintlig bebyggelse.

Stenungsund har sammanfattningsvis begränsade förut- sättningar för ytterligare industri med utsläpp till vatten av kolväten, tungmetaller och ämnen som kan lösa ut tungme- taller ur bottensedimenten samt utsläpp till luft av kolväten och försurande ämnen.

Värö har goda naturliga förutsättningar för spridning av luftföroreningar, vilket kan bidra till att minska negativa effekter vid sådana utsläpp. Värö ligger emellertid i likhet med Brofjorden och Stenungsund i närheten av försurnings- känsliga områden i västra Sverige. Kustvattnet har god ka-

pacitet att bryta ned föroreningar och sprida varmvattenut- släpp. De små och hårt utnyttjade sötvattentillgångarna kan försvåra lokalisering till området av vattenkrävande verk- samhet. Överföring av sötvatten till Värö kan innebära kon- flikter med kraftproduktions- och bevattningsintressen samt med bevarandeintressen av riksintresse till följd av påverkan på Viskan och sjön Lygnern. I en utförd hamnutredning görs bedömningen att djuphamn kan anläggas i området.

Värö förefaller således ha förutsättningar för lokalisering av industri som inte släpper ut försurande ämnen till luft. Säkerhetskraven för kärnkraftverket i Ringhals kan hindra etablering av bl.a. verksamheter som kan medföra brand- eller explosionsrisker. Lokalisering av industri med betydan- de sötvattenbehov kräver åtgärder för att öka tillgången på sötvatten. En utveckling av Värö till ett industriområde med allsidiga lokaliseringsförutsättningar kräver relativt omfat- tande investeringar.

Förutsättningarna i Karlshamn för utspädning och sprid- ning av luftföroreningar förefaller vara goda. Utsläppen av försurande ämnen bidrar emellertid till en omfattande påver- kan av sjöar och vattendrag i den försurningskänsliga sydöst- ra delen av landet. Mot bl.a. denna bakgrund anser länssty- relsen i Blekinge län och Karlshamns kommun att luftmiljön är den viktigaste begränsningen för fortsatt lokalisering av miljöstörande industri till området. I kommunens yttrande över rapporten anförs även att luftmiljön i Karlshamnsom- rådet är starkt påverkad av luktande ämnen. Vattenomsätt- ningen i kustvattnen i Karlshamn är relativt god vilket kan bidra till att minska de negativa effekterna av vattenförore- ningar. thattentillgångarna är goda. Arbete med en områ- desplan pågår. Miljööversikt och hamnöversikt har utarbe- tats.

Karlshamn förefaller mot denna bakgrund ha förutsätt- ningar för lokalisering av industri som är förenad med ut- släpp till vatten och luft. Det gäller dock inte industri med utsläpp till luften av försurande eller luktande ämnen. Den utvärdering av miljösituationen som har föreskrivits i rege- ringens beslut den 7 december 1978 angående fullföljande av riktlinjer för hushållning med mark och vatten i Blekinge län bör ytterligare kunna öka kunskaperna om lokaliseringsför- utsättningarna i Karlshamn. Med hänsyn till den goda till- gången på sötvatten har Karlshamn vidare förutsättningar att ta emot industri med behov av stora mängder sötvatten.

Norrköping har under lång tid varit ett av vatten- och luftutsläpp starkt påverkat område. Utsläppen till främst vat- ten men även luft har under de senaste åren reducerats avse- värt. Förändringarna i recipienterna till följd av detta är

Figur 714. Bråviken — ett exempel på markanvändningsplanering i områden med miljöstörande industri.

%täwrt ”mm storindustri

allmän väg

w.. järnväg

[:::] områden för vilka det föreslås sär- skilda riktlinjer för FRP-industri

[:::] reservområden för FRP-industri

Källa: Bråviken. Gemensam kommunal planering inom ramen för fysisk rikspla- nering, Ledningsgruppen för interkom- munal planering av Bråvikenområdet, K-Konsult 1978-11-01 (remissupplaga). Slutlig ställning till detta förslag har ännu inte tagits av berörda kommuner.

Brannäshalvön

' . Wk— ._ . ''''' X'x k.,» t , , Frankhyttan,,,._ // *

( _ki-=» 5! Furön v) & OXELÖSUND & _ ' Marviken

s-.-., e _

.X g...-_..x

emellertid ofullständigt kända. Norrköpings skyddade läge längst inne i Bråviken ger dåliga naturliga förutsättningar för utspädning och spridning av luftföroreningar. Bråviken som helhet har relativt god vattenomsättning. I det inre av Bråvi- ken är vattenomsättningen tämligen långsam. Norrköpings kommun anför att genomförda studier har visat att de natur- liga förutsättningarna för att störningsfritt avleda förore- ningar till luft och vatten i Norrköping inte är så bra som man tidigare hade räknat med. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser emellertid att de senaste årens minskning av belastning- en på vattenmiljön har ökat de tillgängliga marginalerna för utsläpp. Norrköping ligger relativt nära Svensksundsviken och Kolmården, vilka är av riksintresse för den vetenskapliga naturvården samt det obrutna kustområdet söder om Bråvi- kens mynning. Sjöar i Kolmårdsområdet är tydligt försurade. thattentillgångarna är stora. Bråviken har goda förutsätt- ningar för djupgående fartyg. Berörda kommuner har inte tagit ställning till utförd markanvändningsplanering avseen- de Bråvikenområdet.

I avvaktan på entydiga belägg för att föroreningsförhållan- dena i Bråviken har förbättrats bör försiktighet iakttas beträf- fande mer betydande utsläpp genom utbyggnad av industri i Norrköping. Särskilt vad gäller industri med utsläpp av för- surande ämnen till luften förefaller Norrköping vara en mindre lämplig lokaliseringsplats. Industri med behov av stora mängder sötvatten kan däremot lokaliseras till Norrköping.

Förutsättningarna i Oxelösund för utspädning och sprid- ning av luftföroreningar förefaller vara goda, vilket kan bi- dra till att minska negativa effekter av utsläpp av sådana föroreningar. Kolmården och delar av skärgårdsområdet är försurningskänsliga. Utsläppen förs emellertid till stor del ut över Östersjön. Vattnen utanför Oxelösund visar en stark

påverkan av olika tungmetaller. Möjligheterna till ytterligare utsläpp av föroreningar i närområdet bedöms enligt rappor- ten vara liten. Länsstyrelsen i Södermanlands län anför att recipientkapaciteten bör vara bättre i vattnen utanför Oxelö- sund än i närområdet. Oxelösund ligger nära Kolmården och det obrutna kustområdet söder om Bråvikens mynning. Söt- vattentillgången är tämligen riklig. Nyköpingsån är dock hårt utnyttjad. Oxelösund omfattas av markanvändningspla- neringen för Bråvikenområdet. Tunabergs (Nyköpings kom- mun) öppna läge vid Bråvikens norra del uppvisar relativt goda luftventilationsförhållanden och förhållandevis god vattenomsättning. Kunskaperna om luft- och vattenrecipient är dock ofullständiga. Området ligger nära Kolmården och det obrutna kustområdet söder om Bråvikens mynning. Av förslaget till markanvändningsplanering för Bråvikenområ- det framgår att ingen mark har reserverats för industriända- mål på Tunabergshalvön.

Oxelösund-Tunaberg förefaller ha förutsättningar för i första hand lokalisering av industri som är förenad med utsläpp av bl.a. försurande ämnen till luften. Däremot är förutsättningarna sannolikt mindre goda för etablering av industri med utsläpp till vatten av svårnedbrytbara ämnen och ämnen som kan lösa ut tungmetaller ur bottensedimen- ten.

Förutsättningarna i Nynäshamn för utspädning och sprid- ning av luftföroreningar förefaller vara goda, vilket kan bi- dra till att minska negativa effekter av utsläpp av sådana föroreningar. Luftföroreningarna förs till stor del ut över Östersjön eller längs kusten. Vattenomsättningen utanför Nynäshamn är god. Raffinaderiet i Nynäshamn har under lång tid släppt ut betydande mängder föroreningar, bl.a. tungmetaller. Sötvattentillgångarna är starkt begränsade var- för vattenöverföring från Stockholmsregionen planeras. Ny- näshamnsområdet rymmer bl.a. miljöer med dålig mot- ståndskraft mot försurning. I vissa vattensystem har mycket stark påverkan iakttagits. Områdesplan för industriläget Norvik-Kalvö har lagts fram av Nynäshamns kommun.

Även Nynäshamn förefaller följaktligen ha förutsättningar för i första hand lokalisering av industri förenad med utsläpp till luften. Förutsättningarna för etablering av industri med utsläpp till vatten av svårnedbrytbara ämnen och ämnen som kan lösa ut tungmetaller ur bottensedimenten är mindre go- da.

7.2.3. Norrlandskusten I samband med planeringsskedet i den fysiska riksplanering- en har berörda länsstyrelser haft regeringens uppdrag att i

Näsudden

Hörnefors Järnäs —Bredvik

Fanbyviken

Monsal Essvik

ldenor Essviken Ljusne , Vallvuk

Karlholm

Figur 715. Tänkbara platser för FRP-in— dustri vid norra Svealands- och Norr- landskusten.

(Utöver dessa platser finns ytterligare flera orter med befintlig industri vid vilka lokaliseringar sannolikt i vissa fall kan komma i fråga).

'Vänerredovisningen, slutrapport, april 1978.

samarbete med berörda kommuner studera lokaliserings- förutsättningarna vid norra Svealands- och Norrlandskus- ten. Studierna skulle inte omfatta vissa kuststräckor med starka bevarandeintressen, och kuststräckor som saknar far- led eller förutsättningar för farled med minst 10 meters djup- gående. I några fall har dock länsstyrelserna redovisat platser som inte uppfyller de nämnda kriterierna.

I tabell 721 har lokaliseringsförutsättningar och tänkbara markanvändningskonflikter sammanställts. Av länsstyrelser- na redovisade platser på kuststräckor med starka bevarande- intressen som inte skulle ingå i studierna och de platser för vilka berörd kommun har ställt sig negativ till industrietable- ring behandlas emellertid inte. Klassificeringen av lokalise- ringsförutsättningar och markanvändningskonflikter har skett på grundval av länsstyrelsernas redovisning. Även vissa andra konflikter än de som behandlas i det följande kan föreligga, t.ex. med militära intressen eller bebyggelse.

Av redovisningen i tabell 7:l framgår att det föreligger vissa skillnader i lokaliseringsförutsättningar på de olika platserna. Andra markanvändningsintressen har varierande styrka på skilda platser. Underlaget beträffande förutsätt- ningar för lokalisering av FRP-industri behöver fördjupas beträffande vissa av de i tabellen redovisade platserna. Ut- över i tabellen redovisade platser finns ytterligare flera orter med befintlig industri vid vilka lokaliseringar sannolikt i vissa fall kan komma i fråga. Först om orter med befintlig FRP-industri skulle visa sig vara otillräckliga för etableringar av sådan industri bör andra lägen övervägas.

Centrala driftledningen (CDL) har i rapporten Lokalise- ring av stora kustförlagda koleldade värmekraftverk med avseende på Norrlandskusten prioriterat Sunnäs söder om Söderhamn som lokaliseringsplats för en sådan anläggning. Även bl.a. Vallvik och Lindön har övervägts av CDL.

7.2.4 Inlandet

I Vänerkommunernas gemensamma redovisning Vänerredo- visningen inom ramen för den fysiska riksplaneringen' anförs bl.a. följande beträffande industri.

Inom Värmlandsskärgården bör industri bara tillåtas i di- rekt anslutning till befintliga industriområden i Grums, Vål- berg, Älvenäs, Karlstad-Skoghall och Kristinehamn. De re- surser som återstår för friluftsliv och turism samt områden av värde för naturvård och kulturminnesvård bör skyddas från miljöstörande anläggningar. I det centrala skärgårdsområdet bör miljöstörande industri inte komma i fråga enligt redovis- ningen.

Enligt Vänerredovisningen bör vidare resurser för utveck-

Tabell 7:1. Sammanställning av lokaliseringsförutsättningar och markanvändningskonflikter beträffande vis- se för FRP-industri tänkbara platser vid norra Svealands- och Norrlandskusten.

Umeå uthamn '

A C län Näsudden 1— 2

Hörnefors ' AC län

A C län Skellefteå- AC län K ra'ken "

. A C län

Järnäs- _ Bredvik 3

Befintlig industri:

&. m '— :.: '— m 2 & Z &

Lokaliserings— förutsättningar: Sötvatten Recipient

-— vatten — luft Marktillgång

=»? =: w w >>> CJ

Hamn- och farleds- djup Sanno- Sanno- likt A likt A

Konflikter: Bevarandeintressen B-C (F) C (N, F)C (F) A-B (N) B-C (N) C (N) Areella näringar B (Fi) B (Fi) B (Fi) B (Fi) B (J, Fi) A

Fredriksskans

X län

E N * _ å, & E R.

K arlholm Essviken 6 C län

' X län Skutskär

' Y län C län 2

42 H :» v... »

Befintlig industri: Lokaliserings- förutsättningar: Sötvatten C Recipient

— vatten A-B B — luft A A-B Marktillgång A B Hamn- och farleds- djup A

Konflikter: Bevarandeintressen A-B B (F) B-C B-C A B (N, F) B-C B-C (F) B-C (N, 1:) (N, 1:) (N, F) (N. K, (K, F)

F) Areella näringar B (Fi) B (Fi) B (Fi) B-C B (Fi) B (Fi) B (Fi) B (Fi) A-_B (S, Fi) (Fi) (Fl)

B

Lokaliseringsförutsättningar: Konflikter med andra markan- Bokstäverna inom parentes: goda vändningsintressen: Kulturminnesvård mindre goda A = inga andra mera uttalade Naturvård mycket begränsade markanvändningsintres- F riluf'tbslivk

- , sen Skogs ru

Emin-gel?) farledsdjup. B konflikt kan uppstå med Jordbruk

— , m .. . .

B (10 m uttalat markanvandnings- Fiske

intresse

C konflikt kan uppstå med betydande markanvänd- ningsintresse eller med riksintresse

Not 1—7, se nästa sida

Hammarö — Skoghall Kristinehamn

'( G II ä ' u sp ng— "I . Otterbäcken

Vä nersborg

Figur 7:6. Förslag beträffande industri i Vänerredovisningen.

O Områden i anslutning till befint- lig FRP-industri.

[] Industriområden i anslutning till befintliga hamnar.

A Reservområden för hamnbe-

roende industri. Källa: Vänerredovisningen.

Noter från föregående sida:

ling av befintlig FRP-industri och eventuell nyetablering re- serveras i Otterbäcken, Mariestad, Hällekis och Vänersborg- Vargön. Det finns enligt redovisningen f.n. ingen anledning till särskilda markreservationer för hamnberoende och areal- krävande industri utan direkt anknytning till befintliga ham- nar och industriområden. Pågående mark- och vattenan- vändning påverkar inte väsentligt möjligheterna att i framti- den utnyttja dessa för industriändamål. Om större föränd— ringar av pågående markanvändning skulle aktualiseras på östra Värmlandsnäs eller södra Mellerudskusten bör enligt redovisningen aktualiteten av markreservationer för indu- striändamål övervägas.

Härutöver bör enligt redovisningen Timmerviken i Ma- riestads kommun bibehållas som ett område med potentiella resurser för arealkrävande, hamnberoende industri

Sammanfattningsvis föreslås i redovisningen följande åt- gärder beträffande områden för FRP-industri. Områden i anslutning till befintlig FRP-industri: I Grums, Hammarö/ Skoghall, Gullspång/ Otterbäcken, Mariestad, Vänersborg och Säffle bör åtgärder vidtas för att säkra utvecklingsmöjlig- heterna för befintlig FRP-industri och där så är möjligt reser- vera resurser för nyetablering av FRP-industri. Industriområ- den ianslutning till befintliga hamnar: I Åmål, Kristinehamn, Götene/Hällekis och Lidköping bör mark i anslutning till befintlig hamn reserveras för etablering av hamnberoende industri. Reservområden för hamnberoende industri: Maries- tads, Säffles och Melleruds kommuner bör slå vakt om poten- tiella resurser för nyetablering av hamnberoende industri.

Av redovisningar av industristudier som har ingetts till bostadsdepartementet av länsstyrelserna Västmanlands, Öre- bro resp. Kopparbergs län framgår bl.a. följande.

För Västmanlands Iän belyses i första hand befintlig in- dustri i större tätorter. Enligt länsstyrelsen kan begränsande faktorer för en utbyggnad av FRP-industri vara en relativt dålig planberedskap samt utsläpp till luft och vatten.

Rapporten avseende Örebro län utgör en sammanställning av bl.a. miljöförhållanden och regionalpolitiska förutsätt- ningar i anslutning till befintliga industrilägen.

1 För Hörnefors, Umeå uthamn och Skellefteå— Näsudden anser länsstyrelsen att ytterligare utredning bör ske. 2 Naturvårdsverket anser att de stora utsläppen av svaveldioxid, klorväte och tungmetaller i Skellefteå— Näsud- den medför att platsen är olämplig för lokalisering av FRP-industri. 3 Naturvårdsverket anser att Järnäs—Bredvik från allmän naturvårdssynpunkt är en olämplig lokaliserings-

plats för FRP-industri.

Plats som enligt kommunen bör komma i fråga i andra hand efter Järnäs—Bredvik. 5 Kommunen avser att närmare utreda vilka typer av FRP-industri som kan lokaliseras till området. 6 Ytterligare utredning torde enligt kommunen vara nödvändig innan ställning kan tas till områdets avgräns-

ning och lämplighet.

7 Två skilda områden redovisas i underlagsmaterialet.

I rapporten avseende Kopparbergs län redovisas en första genomgång av miljöförhållanden, regionalpolitiska förut- sättningar och transportförutsättningar i syfte att ge kommu- nerna råd och vägledning i arbetet och att verka för att utredningsinsatserna koncentreras till de områden som från regional synpunkt förefaller mest lämpade för aktuella indu- strityper.

I bostadsdepartementets promemoria 1978-09—07 Fysisk riksplanering, fullföljande av fastlagda riktlinjer har före- skrivits fortsatta studier av förutsättningarna för att lokalise- ra FRP—industri till Bergslagen och Vänerområdet. Berörda länsstyrelser skall under år 1982 till regeringen redovisa hur långt arbetet då har fortskridit.

8. Mineralråvaror

8.1 Framtida utvinning 8.2 Miljöproblem och motstående mark- och vattenanvänd- ningsintressen 8.2.1 Prospektering 8.2.2 Utvinning och förädling 8.3 Mineralråvaror av intresse i den fysiska riksplaneringen 8.3.1 Järnmalm 8.3.2 Järnets legeringsmetaller 8.3.3 Sulfidmalmer 8.3.4 Industrimineral 8.4 Återvinning och substitution

8.1. Framtida utvinning

Malmbrytning bedrivs av 1 1 företag vid ett 40-tal gruvor eller gruvfält. Antalet anställda inom malmgruvindustrin år näs- tan 13 000 varav cirka 9 000 arbetar i järnmalmsgruvor. Två företag dominerar gruvindustrin, nämligen LKAB (järn- malmsgruvor) och Boliden Metall AB (icke järnmalmsgru- vor).

Landet har betydande järnmalmstillgångar framför allt i Norrbotten. För sulfidmalmernas del är många av förek Jms- terna små och malmen inom en och samma fyndighet är ofta uppsplittrad i ett antal separata malmkroppar. Sulfidmalms- tillgångarna kan komma att öka om stora, ytnära och lågpro- centiga fyndigheter blir tekniskt-ekonomiskt möjliga att ut- vinna.

Förteckningen över underlag av intresse för behandlingen av mineralråvaror i den fysiska riksplaneringen innehåller de källor som ligger till gmnd för detta kapitel.

Under den kommande lO-årsperioden kommer enligt in- dustriverket några nya stora gruvor sannolikt inte att öppnas. En viss produktionsökning bedöms kunna ske vid befintliga gruvor. Nedläggningar bedöms komma att ske av mindre järnmalmsgruvor, främst i mellansverige. Enligt långtidsut- redningen 1978 (SOU 1978:78) kan det antas att i stort sett alla mindre gruvor kommer att tas ur drift i Mellansverige under perioden fram till 1983.

Den järnmalmsinventering som har utförts av Sveriges geologiska undersökning (SGU) i Norrbotten de senaste åren visar att av den uppskattade järnmalmsmängden i Norrbot- ten utgör de fyndigheter som f.n. inte bryts endast en mindre del. Större delen finns på djupet i de gruvor som är i drift. De fyndigheter som inte bryts har som regel låg järnhalt, hög svavelhalt och så liten utbredning att de i regel inte var för sig kan bli föremål för exploatering. Det kan dock enligt indust- riverket bli aktuellt att några av dessa fyndigheter under 1980-talet kan komma att brytas parallellt med de stora gru- vor som är i drift.

Industriverket bedömer att vissa mindre sulfidmalmsgru- vor på sikt kan tillkomma som ersättning för utbrutna gruvor men även att nedläggning av vissa sulfidmalmsgruvor kan komma att ske.

Med hänsyn till de stora kostnaderna för att uppföra anrik- ningsverk blir enligt industriverket några nya verk sannolikt inte aktuella inom den närmaste lO-årsperioden. Befintliga anrikningsverk kan under vissa förutsättningar betjäna flera mindre gruvor på avstånd upp till 5-10 mil. Eventuella nya gruvor kan därför i första hand förväntas inom verkens när- zoner. Som exempel kan nämnas anrikningsverket i Kristi- neberg som betjänar ett flertal sulfidmalmsgruvor. Under vissa förutsättningar kan sulfidmalm anrikas i anriknings- verk för järnmalm. Så t.ex. avser man, om gruvdrift kommer till stånd, att anrika den nära Kiruna belägna Viscariamal- men vid anrikningsverket i Tuollavaara, ca 10 km från den planerade gruvan.

Kunskaperna om landets malm- och mineralförekomster är i många fall otillräckliga. Endast på längre sikt kan bl.a. genom geologisk kartering och prospektering en mera bety- dande ökning av dessa kunskaper ske. Den forskning som pågår beträffande strukturgeologi och malmbildningsproces- ser kan leda till ökade möjligheter att inrikta prospekterings- insatserna på regioner som har särskilt goda förutsättningar för fynd av mineralråvaror.

Fortsatt prospektering kan enligt industriverket resultera i fynd av skilda industrimineral och brytvärda malmer, inne- hållande metaller som t.ex. vanadin, nickel och kobolt. Vissa av dessa kommer sannolikt att påträffas i traditionella malm- regioner, medan andra kan komma att återfinnas i områden där mineralutvinning inte tidigare förekommit eller endast gjort det i begränsad omfattning. Enligt den mineralpolitiska utredningen (MPU) (SOU 1977:75) är de geologiska förhål- landena i olika delar av landet gynnsamma för fynd av ett flertal industrimineral.

8.2. Miljöproblem och motstående mark- och vattenanvändningsintressen

Konflikter mellan mineralutvinning samt andra mark- och vattenanvändningsintressen av rikskaraktär - t.ex. avseende naturvård, friluftsliv och jordbruk - kan komma att öka i framtiden till följd av en för vissa mineralråvaror successiv övergång till utvinning av mer låghaltiga förekomster samt genom brytning i dagbrott i vissa fall. Intresset för utvinning av mineralråvaror kan vidare komma att i större utsträckning riktas mot områden där mineralutvinning tidigare inte har förekommit eller endast gjort det i begränsad omfattning. Exempel på sådana områden kan i olika tidsperspektiv vara f jällkedjan, Lostrakten i Hälsingland, Billingen, Österlen och delar av havsbotten i Bottenviken. I avsnitt 8.3 behandlas specifika problem och konflikter i samband med utvinning av mineralråvaror som för närvarande bedöms vara av in- tresse i den fysiska riksplaneringen.

8.2.1 Prospektering Prospektering (malm- och mineralletning) omfattar under- sökning, uppmätning och utvärdering av mineralfyndighe- ter. Prospektering sker i regel långt före det att en fyndighet utvinns. Detaljerade undersökningar kan påverka naturmiljön och medföra vissa konflikter med framför allt naturvårdens in- tressen i samband med framdragning av bormtrustning, blottläggning av berg m.m. Mer ingående fyndighetsunder- sökningar är i vissa fall jämförbara med mineralutvinning i liten skala. Vid marin prospektering skiljer sig tekniken delvis från den teknik som används på land. Marin prospektering efter malm har hittills inte utförts i Sverige i större omfattning. Däremot förekommer marin prospektering efter sand och grus samt prospektering efter kolväten, bl.a. olja och natur- gas. Provborrningar till havs kan orsaka störningar för i första hand sjöfart, naturvård och fiske. Halvstationära an- läggningar för borrning kan utgöra en sjösäkerhetsrisk. Na- turvård och fiske kan påverkas negativt av den bottenpåver- kan som sker vid provborring och av den grumling som uppstår till följd av utsläpp av borrspolvatten. Om marina fyndighetsundersökningar kommer till stånd kan mer omfat- tande störningar uppstå. En större del av botten måste då tas i anspråk för de anläggningar som erfordras för själva under- sökningen. Ligger en malmfyndighet nära land kan dock eventuellt schaktsånkning och ortdrivning ske från land, var- vid botten inte påverkas.

Fältundersökningar Arbetsmoment Miljöproblem Regional översikt Geologisk kartering, (stort undersök- Blockletning ningsområde) Elektromagnetisk och radiometrisk flyg- mätning Geokemisk bäcksediment- provtagning Lokal mer detaljerad Geologisk kartering, översikt Blockletning (relativt begränsat Magnetisk, elektrisk undersökningsområde) gravimetrisk och radiometrisk mark- mätning Geokemisk jordprovtagning Ingående undersökningar Diamantborrning På land: i ett snävt avgränsat Blottningsarbeten Buller område Magnetiska, elektriska I havet:

och radiometriska mät- ningar i borrhål Kemisk analys av

Borrspolvatten

borrkärnor Ingående detaljundersök- Förtätad diamantborrning, På land: ningar i ett mineral- schaktsånkning, ort- Restmassor objekt drivning, provbrytning, Gruvvatten sovrings- och anriknings- Grundvatten försök Buller | havet: Bottenpåver- kan

Borrspolvatten

Källa: Bearbetning av Metoder för malmletning av Rudyard Frietsch, Uppsala 1972.

8.2.2 Utvinning och förädling Brytning av mineralråvaror sker antingen ovan jord i dag- brott eller underjord i gruva. Utvecklingen av brytningstek- niken kommer enligt industriverket sannolikt att leda till att dagbrottsbrytning blir vanligare. F.n. svarar dagbrottsbryt- ning för 15-20 % av den totala mängden bruten malm i Sverige. I vissa gruvor kan enligt industriverket brytningen förväntas ske allt djupare, vilket kan leda till efter hand större riskområden för ras. Utvinning av mineralråvaror medför anspråk på utrymme för |:] brytning och anläggningar i direkt anslutning till denna B serviceanläggningar [j reningsanläggningar och utsläpp av avloppsvatten [| deponering av restmassor |:] vägar och kraftledningar.

' Malmkroppens utbredning på 600 me- . _/ l ters djup i den s k Kaptensmalmen i fx J / Malmberget. / / / _ Kaptensgruvan .] ./ x- x"lx x

-/ / / '? ———nuvarande gräns för dagbrott *»x] * x / / . malmen på 600 meters nivå ( /' /./ / Källa: Icke förnyelsebara råvaror, SGU / X / / 1979. (f / / / 1. | ./ .x X i l / _""l _/.

f— J .

DALAGATAN l l l i | i l l— l l ' l . |__—_l—

Vid underjordsbrytning kan gruvornas rasriskområden på markytan medföra problem för bebyggelse och kommunika- tionsleder. Sådana problem finns bl.a. i Kiruna, Malmberget och Grängesberg (se fig. 8:l). Vid ovanjordsbrytning kan ingreppet i landskapet bli betydande. Som exempel kan näm- nas anläggningen i Svappavara, där dagbrottet kommer att ha en yta på ca 1 km2 och ett djup på 325 meter när malmen är utbruten. Utveckling av brytningsformer och anriknings- teknik sker även i syfte att förbättra efterbehandlingen av brytningsområden. Ett särskilt problem är vidare den fara som det stora antalet gamla gruvhål, f.n. över 10 000 i hela landet, utgör.

Arbetsmoment, som kan vara aktuellt

Miljöproblem

Dagbrott

Kontinuerlig blottläggning

av jordmassor samt avbaning av ofyndigt berg genom borrning och sprängning

Sänkning av grundvatten Omhändertagande av förorenat gruwatten Buller

Borrning och sprängning Dammning av fyndigt berg Restprodukter Skrotning Lastning Upptransport Efterbehandling

Brytning under jord På land: Sänkning av grundvatten Förorenat grundvatten Restprodukter Blottläggning av ett begränsat område Schaktsänkning Ortdrivning genom I havet: borrning, bergför- Bottenpåverkan ankring, utlastning från plattformar eller och uppfordring andra byggnadsverk Efterbehandling

Källa: Bearbetning av Malm och metall, Boliden AB 1974

Anrikning av mineralråvaror sker i allmänhet i anslutning till platsen för brytningen om denna är tillräckligt stor. Om så inte är fallet kan ett anrikningsverk under vissa förutsätt- ningar betjäna flera mindre gruvor och dagbrott. Bl.a. bör avståndet mellan gruvor och anrikningsverk i sådana fall som regel inte överstiga 10 mil.

I den mån mineralberedningen även omfattar agglomere- ring, dvs. processer som överför finkornigt material till styc- keform, uppstår miljöstörningar genom utsläpp till luft av bl.a. stoft, svavelföreningar och fluorväte från det s.k. sinter- verket vid vilket agglomeringen sker.

Tabell 8:3. Mineralberedning och miljöeffekter

Arbetsmoment Miljöproblem

som kan vara aktuellt

Krossning Förorenat processvatten Malning Stora avfallsdammar Anrikning med hjälp av med utlakningsrisker våtmekaniska metoder, Buller flotationsprocesser, Damm hydrometallurgiska processer Uppläggning av restmassor

Vid anrikning erhålls dels ett koncentrat av värdefulla mineral, dels restprodukter, s.k. anrikningsand, med visst innehåll av metallmineral och gråberg. Anrikningssanden läggs upp i stora sandmagasin. I Kiruna planeras exempelvis torrläggning av sjön Luossajärvi och iordningsställandet av en konstgjord sjö för ett nytt avfallssystem med en slutlig areal av ca 20 km2. De miljöeffekter som uppstår vid utvin- ning av mineralråvaror hänger till betydande del samman med utsläpp av föroreningar till vatten. Utsläppen består i huvudsak av dräneringsvatten från gruvor och dagbrott, pro- cessvatten från anrikningsverk samt dag- och dräneringsvat- ten från brytningsområde och sandmagasin. De stora mäng- der av avfallssand som läggs upp i sandmagasin medför enligt naturvårdsverket (Underlag för fortsatt fysisk rikspla- nering 197711) problem till följd av nederbörd och tillström- mande grundvatten som passerar de deponerade restproduk- terna. Det förorenade vattnet innehåller stora mängder upp- slammat mineralstoff, ofta tungmetaller och olika kemika- lier. I dräneringsvattnet från gruvor och dagbrott förekom- mer även kväveföreningar som ingår i sprängämnen samt olja som används för produktionstekniska ändamål. Effek- terna av dessa utsläpp i recepienten kan innebära giftverkan på växter och djur, gödning av recipienten och förorening av grundvattnet. Teknik för rening av förorenat vatten är enligt Svenska gruvföreningen (Svenska gruvföreningen 1977, Meddelande nr 147) under utveckling. Till följd av brytning kan vidare uppkomma grundvattensänkning. Detta kan inverka negativt på brunnar och förändra förutsättning- arna för olika naturtyper i omgivningen.

I den mån mineralutvinning förläggs till havs beror typen av konflikter i hög grad på om förekomsten kan utvinnas från land eller inte. Om så inte kan ske, kan det bli aktuellt att bygga upp en anläggning till havs i form av en plattform eller en konstgjord ö. Härvid kan problem med andra vattenan- vändningsintressen förväntas uppkomma.

8.3 Mineralråvaror av intresse i den fysiska riksplaneringen

I detta avsnitt behandlas malmer, industrimineral och berg- arter som bedöms vara av intresse för den fysiska riksplane- ringen till följd av bl.a. förekomsternas belägenhet och den inverkan på landskap och miljö som en eventuell utvinning skulle innebära. [ huvudsak bygger redovisningen på rappor- ten lcke förnyelsebara råvaror, SGU 1979.

83.1 Järnmalm Järnmalm förekommer huvudsakligen i Norrbotten, Mellan- sverige och i Skåne. Tillgångarna i Norrbotten utgör minst 4/5 av Sveriges kända järnmalmstillgångar. Malmerna kan uppdelas i två huvudgrupper, nämligen fosfor- och ofta va- nadinrika apatitjärnmalmer samt svavelrika s.k. skarnjärn- malmer. Såväl i Norrbotten som i Mellansverige är apatit- järnmalm dominerande. Eventuell ytterligare exploatering av järnmalmsfyndighe- ter kommer enligt SGU sannolikt att ske i norra Norrbotten. Vissa fyndigheter av intresse ligger inom de obrutna fjällom- rådena, där särskilda riktlinjer för prospektering och utvin— ning av mineralråvaror gäller och inom andra områden av värde för naturvård och friluftsliv. Utsikterna att finna nya ytligt liggande järnmalmer bedöms av SGU vara små. Den framtida prospekteringen kommer därför sannolikt att i allt större utsträckning inrikta sig mot djupmalmer. Vid brytning och anrikning av fosfor- och fluorrik järn- malm överförs respektive ämnen till gruvvatten och anrik- ningsverkens processvatten som tillsammans med anrik- ningssand förs till sandmagasinen, varifrån föroreningar når recipienten. Betydande störningari recipienternas ekosystem föreligger bl.a. i Kiruna, Svappavaara och Grängesberg. Ut- släpp till luften av stoft, svavelföroreningar och fluorväte utgör de allvarligaste föroreningarna från agglomererings- verk. För närvarande föreligger enligt naturvårdsverket (Un- derlag för fortsatt fysisk riksplanering l977:1) stora svårig- heter att hålla utsläppen under gällande riktvärden. De allt större rasriskområden, som blir följden vid brytning på större djup kan medföra problem för i första hand bebyggelse och kommunikationsleder. Som exempel kan nämnas Kaptens- gruvan i Malmberget där rasriskområdet för malmen på 600 m djup påtagligt berör bebyggelsen i Malmbergets tätort, (se

figur8zl).

Figur 8:2 Järnmalm.

För närvarande, december 1978, finns tre järnmalmsgruvor i drift i Norrbotten och elva i Bergslagen. Enligt de senaste beräkningarna över Sverigesjärnmalmstillgångarfinnstotalt över 5000 milj ton malm motsvarande 2350 milj ton järn. Av dessa tillgångar ligger 4/5 i den norrbottniska malmpro- vinsen.

_ malmprovins A gruva . utmål utanför malmprovinserna

. fyndighet utanför malmprovinser- na

Källa: Icke förnyelsebara råvaror, SGU 1979.

' Malmtillgångar och prospektering, Ds | 1978:16.

8.3.2 Järnets legeringsmetaller Kännedom om de svenska tillgångarna på järnets legerings- metaller är relativt bristfällig. Vid intensifierad prospekte- ring kan det enligt SGU förväntas att flera förekomster kom- mer att påträffas såväl inom som utanför de traditionella malmregionerna. Beträffande redan kända förekomster före— ligger i flera fall konflikter mellan intresset för utvinning och bl.a. naturvård, exempelvis vid Smålands Taberg och på Bil- lingen. Kännetecknande för eventuell framtida utvinning blir enligt SGU sannolikt att relativt små förekomster kan komma att brytas och att malmen behöver anrikas. Järnets legeringsmetaller är av stor betydelse för svensk stålindustri. Till gruppen brukar räknas krom, mangan, nic- kel, kisel, molybden, volfram, titan, vanadin, kobolt, niob, tantal, zirkonium och bor. Av dessa förefaller volfram, mo— lybden, nickel, titan och vanadin vara av särskilt intresse i den fysiska riksplaneringen med hänsyn till att betydande förekomster finns eller att möjligheterna till nyfynd har be- dömts som goda.] Volfram är det enda av legeringsmetallerna som utvinns i landet. Möjligheterna till nyfynd är enligt SGU goda inom stora delar av landet. Molybden förekommer ofta tillsammans med volfram.En betydande tillgång finns i landets alunskiffrar, där halterna emellertid är relativt låga. Möjligheter till nyfynd bedöms av SGU som goda och flera uppslag finns bl.a. i Arjeplogs kommun. Nickel förekommer bl.a. i vissa av fjällkedjans bergarter. Söder om Skellefteå har nya fyndigheter blivit kända. Gruv- undersökning pågår avseende en fyndighet i Lappvattnet söder om Boliden. SGU bedömer möjligheterna till nyfynd som goda och att prospekteringsintresset sannolikt koncen- treras till mellersta Norrland. Titan förekommer i titanjärnmalmer. Utvinningsmöjlighe- terna hänger enligt SGU samman med möjligheterna att sam- tidigt utvinna vanadin. Sverige har flera betydande före- komster men exploatering är f.n. inte aktuell. Möjligheterna till nyfynd är enligt SGU små. Vanadin förekommer dels i viss titanjärnmalm, dels i va- nadinförande alunskiffer. Metallen kan även utvinnas ur rökgaser från t.ex. oljeeldade kraftverk och förekommer i relativt höga halter i stålslaggar från järn-, stål- och ytbe- handlingsindustrier. SGU bedömer att det finns goda förut- sättningar att inhemsk brytning av vanadin i framtiden kan täcka Sveriges behov. Även export kan komma ifråga. Genom utveckling av förbättrade utvinningsmetoder kan i framtiden även andra metaller komma att utvinnas. Hit hör

) ': ( r r . f 5 ha ,, f f l "i J =? a 5 i) % ',h _) A. X! m är? ( ./ ffj I (är f, 3 (, , ,. L= iA &) &) I),/f % rJ / / LJ

_! Xx !” l ) o ' (i j/ ) | ,,V'Å f o ' ' i %. n' 1//J / ,, ? % »! : $" & | i i) *l- i # ' :x l (*”. (762ng I

Figur 813 Volfram och molybden. A volframgruva

I volframutmål

. volframfyndighet

. molybdenutmål

. molybdenfyndighet

Källa: Malmer, industriella mineral och bergarter, SGU 1977.

t.ex. aluminium, kobolt och

Figur 8z4. Nickel, titan och vanadin. l nickelutmål

. nickelfyndighet

I titanutmål

. titanfyndighet

I vanadinutmål

Källa: Malmer, industriella mineral och bergarter, SGU 1977.

sällsynta jordarts-

metaller. Av intresse för brytning i detta sammanhang är bl.a. alunskiffrar och fjällkedjans peridotiter.

8.3.3 Sulfidmalmer Sulfidmalmernas malmmineral utgörs huvudsakligen av sul- fider, dvs. föreningar mellan svavel och något annat grund- ämne, t.ex. koppar, bly, zink eller kvicksilver. Vanligtvis in- nehåller sulfidmalm även ädelmetaller som guld och silver men också andra metaller som t.ex. arsenik, selen, vismut och kadmium. Förutom nämnda metaller kan ur sulfidmalmer även utvinnas svavelkis som kan användas för tillverkning av bl.a. svavelsyra. Sulfidmalmer förekommer huvudsakligen inom fyra större områden (se jig. 825). Förekomster uppträ- der emellertid även utanför dessa områden.

Figur 815. Sulfidmalm.

För närvarande, december 1978, finns en sulfidmalmsgruva i drifti Norrbotten, nio i Skellefteåfältet, tre i fjällkedjan eller dess randzon och fem i Bergslagen. Vi- lande sulfidmalmsförekomster finns i så- väl Norrbotten som i Skellefteåfältet och i Bergslagen. Från Bergslagen är ett stort antal förekomster kända, men de flesta är små.

malmprovins

A gruva I utmål utanför malmprovins . fyndighet utanför malmprovins

Källa: Icke förnyelsebara råvaror, SGU 1979.

Sulfidmalmsbrytning sker såväl i dagbrott som i gruvor. Kännetecknande för malmhanteringen är att förekomsterna ofta är små och har en relativt kort brytningstid. Så är t.ex. fallet i Västerbotten och Bergslagen, där ett fåtal anriknings- verk betjänar flera mindre gruvor. I Norrbotten är däremot de nuvarande gruvorna stora och kombinerade med anrik- ningsverk. Här sker i vissa fall dagbrottsbrytning, t.ex. i Aitik, varigenom relativt lågvärdiga malmer kan utnyttjas.

Sulfidmalmsbrytning har huvudsakligen varit koncentre- rad till traditionella gruvbygder. Om nya gruvor öppnas i områden utanför dessa kan konflikterna med motstående intressen förväntas öka.Intresse för utvinning av sulfidmal- mer kan i framtiden även komma att riktas mot områden på havsbotten. Vid en eventuell utvinning till havs kan konflik- ter med främst fiske, naturvård, kulturminnesvård, sjöfart och försvar uppstå.

Sulfidmalmshanteringen utgör enligt naturvårdsverket (Underlag för fortsatt fysisk riksplanering 1977:l) ett allvar- ligt problem från miljövårdssynpunkt. Såväl gruvvatten som anrikningsverkens processvatten är starkt förorenade. Vatt— net leds till sandmagasin där kemikalier och metaller avsätts. Från dessa magasin kan bl.a. metaller som t.ex. koppar, zink, kadmium och kvicksilver läcka ut i sjöar och vattendrag. Genom oxidation av sulfider i recipienten kan metallerna överföras till former som är lättillgängliga för växter och djur.

8.3.4 Industrimineral Med industrimineral menas sådana mineral som utvinns i annat syfte än för sitt metall- och bränsleinnehåll. De an- vänds för många olika ändamål, bl.a. som basråvaror för anläggnings- och byggnadsverksamhet, som hjälpmedel i olika industriella processer, som gödningsämnen och som råvaror för framställning av t.ex. glas, porslin och eldfasta produkter. Kännedomen om landets tillgångar på industrimineral och bergarter är bristfällig. Såväl mineralpolitiska utredningen (MPU) (SOU 1977:75) som SGU anser att förutsättningarna för inhemsk utvinning av flera industrimineral är goda. Bland de industrimineral för vilka förutsättningar finns för inhemsk utvinning, kan enligt MPU en ökad förbrukning i framtiden, förväntas för bl.a. fosfor och- kaliumsalter, talk, täljsten, kaolin, nefelinsyenit, Olivin och zirkon. Av dessa mineral förefaller för närvarande olivin, kaolin och nefelin- syenit vara av större intresse i den fysiska riksplaneringen. Därutöver är karbonatsten, kvarts, kvartsit och kvartssand,

diabas, alunskifferl samt sand och grus på grund av sin ut- bredning och utvinningens inverkan på landskap och miljö av särskilt intresse i den fysiska riksplaneringen.

Brytning av industrimineral sker huvudsakligen i dagbrott. Även vid framtida exploatering kommer enligt MPU (SOU 1977:75) i första hand brytning i dagbrott att bli aktuell.

Fortsatt prospektering efter industrimineral kommer enligt MPU:s bedömning sannolikt att leda till att nya fyndigheter påträffas.

Olivin används bl.a. vid råjärnframställning, som form- sand vid gjuterier och som råvara för eldfasta produkter. Olivin hör till de råvaror som kan komma till användning för att motverka försurningen av sjöar och vattendrag och för vattenrening. F.n. sker brytning av olivin i Handöl där myc- ket stora brytvärda förekomster finns. Mineralet förekommer i vissa bergarter i fjällkedjan. Förbrukningen av olivin i Sve- rige kan enligt MPU (SOU 1977 :75) komma att öka väsentligt inom den närmaste tioårsperioden. Förutsättningarna för ett ökat uttag ur de inhemska förekomsterna är f.n. osäkra enligt MPU.

Kaolin används huvudsakligen inom pappersindustrin. Andra användningsområden är bl.a. keramisk industri samt färg och gummiindustri. Kaolin är även potentiell råvara för aluminiumutvinning. De bäst kända förekomsterna finns i Skåne där starka motstående markanvändningsintressen dock föreligger. Kaolin förekommer även i norra Norrbot- ten. Enligt MPU (SOU 1977:75) krävs ingående undersök- ningar av varje förekomst för att tillgångarna skall kunna bedömas i det enskilda fallet.

Nefelinsyenit kan i vissa fall användas i stället för fältspat vid glas- och keramisk tillverkning. Den är vidare en tänkbar aluminiumråvara. Av de fyra förekomster som f.n. är kända i Sverige är ett par föremål för undersökning. Den inhemska efterfrågan på nefelinsyenit kommer enligt MPU (SOU 1977:75) att öka kraftigt inom den närmaste tioårsperioden.

Karbonatsten Karbonatsten är den sammanfattande benämningen på in- dustrimineralen kalksten, dolomit och magnesit. Industriver- ket har utarbetat underlagsrapporten Kalksten och dolomit i den fysiska riksplaneringen.

Kalksten används främst inom cementindustrin, järn- och stålindustrin, cellulosaindustrin och den kemiska industrin. Viktiga användningsområden finns även inom jordbruket som jordförbättringsmedel och inom miljövärden för kalk- ning av sjöar samt som prydnads- och anläggningssten. MPU (SOU 1977 :75) bedömer att den framtida efterfrågeökningen

I J Figur 816. Olivin, kaolin och nefelinsye- nit.

A olivinutvinning

. olivinfyndighet

A kaolinutvinning

. större område med kaolinföre- komst

. nefelinsyenitfyndighet

Källa: Icke förnyelsebara råvaror, SGU 1979. Malmer, industriella mineral och bergarter, SGU 1977.

IAlunskiffer är inte ett industrimineral utan en bergart men dess innehåll av bl.a. vissa industrimineral gör att den här behandlas under denna rubrik.

blir måttlig. Användning inom jordbruk och miljövård be- döms dock öka kraftigt. Industriverket anger fyra områden med särskilt stora brytvärda förekomster: Sydvästskåne, Väs- tergötland, Siljansområdet och Gotland. Kalksten bryts f.n. på ett flertal platser i skilda delar av landet.

Dolomit används bl.a. som infordringsmaterial i stålugnar, inom mineralullindustri, metallurgisk industri, inom jord- bruk och miljövård och som fyllnadsmedel i bl.a. färger, plaster och gummi.Dolomit bryts på flera platser i olika delar av landet. De flesta brytningsplatser ligger i Bergslagen. MPU bedömer (SOU l977 :75) att efterfrågetillväxten kan bli relativt kraftig inom jordbruk, miljövård, mineralullsindustri samt järn- och stålindustri.

Magnesit används vid tillverkning av eldfasta infordrings- material och inom pappers-, läkemedels- och kemisk indu- stri. Kända förekomster finns på flera ställen i Norrbottens fjälltrakter. Magnesit skulle vidare kunna utvinnas ur rest- massor vid eventuell framtida nickelutvinning i fjälltrakter- na.

Karbonatstensförekomsterna är ofta förorenade av främ- mande mineral. I vissa fall utnyttjas av kvalitetsskäl endast en mindre del av den brutna stenen medan resten lämnas kvar som skrymmande upplag av s.k. skrotsten. Det är angeläget att även denna kan komma till användning för ändamål med lägre kvalitetskrav på stenen, t.ex. som fyllnadsmaterial. I den mån ny teknik utvecklas för anrikning av karbonatsten eller andra användningsområden med lägre kvalitetsanspråk aktualiseras kommer alternativa täktområden lättare än f.n. att kunna övervägas vid eventuella konflikter med andra markanvändningsintressen. Utvecklingen beträffande subs- titut till dolomit, t.ex. magnesit kan väsentligt påverka den framtida förbrukningen.

Brytningen av karbonatsten sker främst i dagbrott. Påver- kan från cementindustrins stora täkter är betydande. Andra karbonatstenstäkter är inte så markkrävande. Kvalitetskra- ven gör emellertid att flera täkter ofta utnyttjas samtidigt inom ett område. Deras sammanlagda påverkan kan i sådana fall bli omfattande.

Områden med kalkstensbergrund är ofta av stor betydelse från landskapssynpunkt och för naturvård, kulturminnes- vård och rörligt friluftsliv. Jord- och skogsbruksmark på kalkstensgrund är vidare oftast av hög klass. Täktverksamhet i kalkstensområden kan medföra sänkning av grundvatten- nivån och leda till negativa konsekvenser för vattenförsörj- ningen. Enligt rapporten Kalksten och dolomit i den fysiska riksplaneringen står i flera fall intresset för kalkstensbrytning i konflikt med planer på permanent bebyggelse eller fritids-

Figur 817. Kalksten och magnesit.

område med kalksten (kalksten i fjällkedjans bergarter är ej redovisade)

. område med magnesit

Källa: Kalksten och dolomit, Underlag för tonsatt fysisk riksplanering 1977:7. Malmer, industriella mineral och bergar- ter, SGU 1977.

te....

1 (I

/ . . li » , _q. VW.; V x, -- Zi

Källa: Kalksten och dolomit, Underlag för tonsatt fysisk riksplanering 1977:7, Figur 8:8. Dolomit.

Figur 819. Kvarts, sand.

kvartsit och kvarts-

. utvinning av kvarts

. område med kvartsit

A utvinning av kvartsit utvinning av kvartssand

restprodukt av kvartssand från sul- fidmalmsgruva.

Källa: Malmer, industriella mineral och bergarter, SGU 1977. Icke förnyelsebara råvaror, SGU 1979.

bebyggelse. Kalkstensförekomster med starka motstående markanvändningsintressen finns i Skåne, Blekinge, Halland, Öland, norra Gotland, Västergötland, på Östgötaslätten, i Gistad och Kolmården i Östergötland, Latorp i Närke och Storsjöområdet i Jämtland. Lerbergsvik i Östergötland har delområden med endast måttliga motstående intressen me- dan områdena Fröryd i Småland, mellersta och södra Got- land, Hällabrottet och Kvarntorp i Närke samt Klövsjö, Åsarna, Glöte och Häggingsåsen i Jämtland till övervägande del har små eller måttliga motstående intressen.

K varts, kvartsit och kvartssand Kvarts är efter fältspat det vanligaste mineralet i jordskor- pan. Ren kvarts och kvartsit bryts från avgränsade bergmas- siv eller sprickor där mineralet utkristalliserats medan kvart- sand erhålls direkt från naturliga sandlager eller genom krossning och siktning av kvartsbergarter brutna i fast berg.

Kvarts används bl.a. för framställning av kiselmetall och i porslins- och lergodsindustrin. Kvartsit används förutom i den metallurgiska industrin vid kulsintertillverkning även vid tillverkning av eldfasta produkter. Kvartssand används bl.a. i glasindustrin och som gjuterisand. Den största efterfrå- geökningen kommer enligt MPU (SOU 1977:75) att ske för kulsintertillverkning. I övrigt bedöms råvaruförbrukningen bli relativt konstant. Det finns förhållandevis få stora, lämp- ligt belägna fyndigheter av högvärdig kvarts och kvartsit. Kvartsit lämpad för metallurgiska ändamål bryts i Dalsland. Stora förekomster finns även i övre Norrland. Kvartssand lämpad för metallurgiska ändamål erhålls bl.a. som restpro- dukt vid sulfidmalmsbrytning. Från t.ex. blygruvan i Laisvall uppstår årligen någon miljon ton kvartssand som f.n. inte utnyttjas, främst till följd av bl.a. ogynnsamma transportför- hållanden.

Kvarts och kvartsit bryts i dagbrott, som i allmänhet är av mindre omfattning. Eftersom ofta höga kvalitetskrav ställs och möjlighet till anrikning f.n. saknas har brytning ofta koncentrerats till de mest högvärdiga förekomsterna medan lågvärdiga eller förorenade förekomster har lämnats kvar. Härigenom har i vissa fall ett mycket stort antal täkter kom- mit att öppnas i begränsade områden bl.a. i Dalformationen i Dalsland.

De geologiska förutsättningarna att finna exploaterbara förekomster av ren kvarts i olika delar av landet bedöms av MPU (SOU 1977:75) som relativt goda.

Diabas Diabas uppträder i gångar, som korsar eller följer andra bergartslager. Den förekommer över hela landet. Mineralin- nehållet och därmed förutsättningarna för industriell an- vändning varierar från förekomst till förekomst. Diabas an- vänds främst för mineralulls-, makadam- och byggstensfram- ställning. Mineralullsindustrin bedöms enligt industriverkets diabasutredning (Diabasutredningen, Underlag för fortsatt fysisk riksplanering 1977:13) svara för en kraftig efterfrå- geökning på inhemsk råvara under de närmaste fem åren. Diabas kan som mineralullsråvara i vissa fall ersättas av gabbro- och basaltbergarter eller av restprodukter såsom slagg eller glas.

Diabas bryts i dagbrott. Täktområdet med stenkross, sor- teringsverk och annan serviceutrustning tar i allmänhet i anspråk ett mindre markområde. Flera täkter kan dock före- komma inom begränsade områden.

Alunskiffer

Ur alunskiffer kan i huvudsak utvinnas

[] organiskt material, ofta benämnt kerogen. Kerogenet ur vilket energi kan utvinnas kan förädlas till bl.a. skiffer- olja. [] metaller som aluminium, magnesium, natrium, kalium, fosfor, uran, vanadin, molybden och kobolt. [:| svavelkis som utöver svavel bl.a. innehåller järn. Uran och kerogen kan enligt industriverkets alunskifferut- redning Alunskiffer, Underlag för fortsatt fysisk riksplane- ring 1978 :l från ekonomisk synpunkt för närvarande betrak-

tas som skifferns huvudkomponenter. Av större ekonomisk betydelse kan även vara skifferns innehåll av vanadin, me- dan molybden, nickel och kobolt enligt verket är helt av biproduktskaraktär. Det bör framhållas att tillgångar på nämnda metaller även finns utanför alunskifferområdena

och att flera av metallerna kan återvinnas ur restprodukter. Det gäller t.ex. vanadin som kan utvinnas ur rökgaser från

oljeeldade kraftverk.

Brytning av alunskiffer sker företrädesvis i dagbrott men kan även i vissa fall ske under jord. De ämnen som kan utvinnas förekommer i låga koncentrationer, varför mycket stora volymer måste tas ut. Det innebär att stora ytor krävs vid dagbrottsbrytning och för uppläggning av restmassor.

Enligt alunskifferutredningen utgör alunskifferområdena i regel områden, där andra markanvändningsintressen än intresset för mineralutvinning är framträdande. Alunskiffer- områdena i Skåne, Västergötland, Östergötland och på Öland berörs i sin helhet av mycket starka motstående intres-

Figur 8:10. Uran.

Uran förekommer både i sedimentära bergarter och i djupbergarter. Genom uranprospektering har ett antal före- komster lokaliserats, varav Pleutajokk- fyndigheten i Arjeplogs kommun för när- varande undersöks närmare. De svenska alunskiffrarna representerar en av värl- dens större urantillgångar även om uran- halten är låg.

- område med alunskiffer ' utmål . fyndighet

Källa: Icke förnyelsebara råvaror, SGU 1979.

Figur 8:11. Områden med alunskiffer. Figur 8:12. Diabas.

Källa: Alunskiffer, Underlag för fortsatt ! område med diabas fysisk riksplanering 197811. Havet — naturförhållanden och utnytt- . mindre område med diabas jande, Underlag för fortsatt fysisk riks- planering 197817. Å utvinning

Källa: Diabasutredningen, Underlag för fortsatt fysisk riksplanering 1977:13.

sen främst jordbruk, naturvård, kulturminnesvård och fri- luftsliv. Eventuella natur- och kulturminnesvårdsintressen förstörs inom det berörda området för brytning och depone— ring medan jordbruks- och friluftslivsintressen genom rekul- tivering sannolikt på längre sikt kan tillgodoses på nytt. Alun- skifferförekomsterna i Närke har endast mindre delområden med måttliga motstående intressen, medan alunskifferområ- det i Jämtland till övervägande del redovisar små eller mått- liga motstående intressen, (se dell kap 9.3.3).

Skifferbrytningens omgivningspåverkan består dels av ut- släpp av vatten förorenat av brytningen, dels av förorenings- utsläpp från deponeringsplatser till yt- och grundvatten. Alunskiffrarna innehåller såväl tungmetaller som närsalt- komponenter. Ett svårlöst utlakningsproblem kan uppstå om skifferns svavelinnehåll inte utvinns. Det finns vidare risk för grundvattensänkning inom ett område som kan vara avsevärt större än området för brytning och deponering av restmassor. Forskning för att finna en lösning på dessa problem pågår i Ranstad genom AB Svensk alunskifferutveckling. Regering- en har nyligen tillsatt en utredning med uppgift att från hälso- och miljösynpunkt studera och utvärdera genomförda under- sökningar och tekniska metoder rörande uranutvinning. Ut- redningen skall vidare ange vilken teknik och vilka åtgärder som erfordras för att uranutvinning i Sverige skall ske på ett sätt som är acceptabelt från hälso- och miljösynpunkt.

Sand och grus Sand och grus finns naturligt i rullstensåsar, deltan och i vissa moränavlagringar. Sand och grus kan även erhållas från fö- rekomster på havsbotten. Möjliga ersättningsmaterial för na— turgrus finns i de flesta delar av landet i form av krossat material från fast berg, grov morän och restprodukter såsom sprängsten och skrotsten. Naturgrusförekomsterna i landet är med hänsyn till behoven mycket ojämnt fördelade. På grund av transportkänslighet och omfattande användning i anslutning till vissa tätorter har sand och grus börjat uppvisa bristområden - i första hand Göta älvdal trakten kring Göte- borg, delar av Blekinge samt området runt Bråviken.

Sand och grusutvinning på land sker genom täktverksam- het. Förekomsterna är ofta topografiskt väl framträdande ytformer i landskapet och utgör i många fall värdefulla natur- och kulturminnesvårdsobjekt. Efterbehandling vid utvinning av sand och grus är som regel mindre komplicerad ijämfö- relse med efterbehandling av områden där mineral i fast berg har utvunnits. Täktområdet kan i regel återanvändas för t. ex. bebyggelse, jordbruk eller skogsbruk.

Grusavlagringarna är vidare av stor betydelse från vatten-

Områden med olika god tillgång på naturgrus.

god/mycket god tillgång måttligt god tillgång

ringa tillgång

[: fjäll * "sand och grusförekomsteri havet.

Framtida bristområden

Grustillgångarna räcker:

. 20—40 år . 40—60 år 1 60—80 år :] > 80 år

Källa: Grusutredningen 74, Översikt av grustillgångar och grusförsörjningssi- tuationen i länen och de största tätorts- regionerna, SlND PM 1978:1.

försörjningssynpunkt till följd av att de ofta är grundvatten- förande. Drygt en fjärdedel av landets tätortsbefolkning får sin vattenförsörjning tryggad genom naturligt grundvatten och ytterligare omkring 20% genom infiltrerat grundvatten. Täktverksamhet förorsakar förändringar av grundvattensi- tuationen inom täktens influensområde och kan även medfö- ra risk för förorening av grundvattnet.

Varje enskild täkt har i allmänhet en ganska begränsad inverkan på naturmiljön men antalet grustäkter - f. n. över 9 000 täkter med tillstånd samt ett stort antal husbehovstäkter - gör att täkternas inverkan på naturmiljön totalt sett är omfattande.

Bostadsdepartementets arbetsgrupp för havsmiljöfrågor (Havet, Naturförhållanden och utnyttjande, Underlag för fortsatt fysiskt riksplanering 1978:7) har påtalat behovet av kartering av de svenska havsområdenas sand- och grusföre- komster som ett underlag för prospektering. För Öresund har en kartering av sand och grusförekomsterna nyligen genom- förts och ett område norr om Gotland karteras f.n. Arbets- gruppen har redovisat områden i havet av intresse för sand- och grusprospektering samt de motstående intressen som berör dessa områden. (se dell kap. 9.3.2). Den bottenpåver— kan och grumling som uppstår vid marin sandtäkt kan med- föra starka negativa effekter för fiskets, naturvårdens och den marina kulturminnesvårdens intressen. Utvinningsfartyg ut- gör dessutom en sjösäkerhetsrisk med hänsyn till sjöfartens intressen.

8.4. Återvinning och substitution

Ökad användning av restprodukter och återvinning ur avfall kan komma att påverka produktionen av vissa mineralråva- ror. Även substitution, dvs. möjligheten att byta ut en råvara mot en annan, kan få större betydelse i framtiden.'

Genom återvinning skulle utsläppen av föroreningar till följd av råvaruutvinning och förädlingsprocesser kunna re- duceras. Vidare kunde en del av den mark sparas, som annars skulle tas i anspråk för råvaruutvinning. Även energiförbruk- ningen skulle i många fall kunna reduceras.

Redan i dag återvinns vissa mineralråvaror i relativt stor omfattning. Exempelvis återvinns i Sverige genom fragmen- tering av bilvrak ca 90 % av metallinnehållet i dessa. Den årliga skrotmängden i hushållsavfall i Sverige uppgår till ca 120 000 ton. Den största delen av avfallet deponeras. En återvinningsgrad på 50 % anses dock möjlig. Andra exempel

' Om inte annat anges bygger detta avsnitt på följande underlagsmaterial: Återvin- ning, rapport nr 308, Sekretariatet för framtidsstudier 1977; Substitution och by- te av resurser, rapport nr 309, Sekretaria- tet tör framtidsstudier 1977; Resurserna, samhället och framtiden, Sekretariatet för framtidsstudier 1977; Nordgren M., Åter- vinning, Dala—Husby1976.

på återvinning är nyttiggörande av svavel ur smältverksgaser samt av gips och fluor från fosforsyraframställning.

Stora volymer restprodukter uppstår i samband med malmbrytning. De förekomster av industrimineral som bear- betas i landet kännetecknas däremot av att i allmänhet rela- tivt begränsade mängder restprodukter uppstår.

De restprodukter i form av tillredningsberg, sovringsav- fall, anrikningssand och slagger som uppkommer i samband med mineralutvinning och produktion vid smältverken i lan- det uppgår till minst 45 milj. ton per år. Enligt MPU (SOU 1977:75) utgör restprodukter från mineralutvinning och in- dustrimineralbaserade förädlingsindustrier en viktig mine- ralresurs som hittills har utnyttjats i mycket liten utsträck- ning. Restprodukterna representerar också stora energi- mängder. Exempel på utvinning av industrimineral ur rest— produkter är bl. a. apatit från anrikningen av fosforhaltiga järnmalmer samt baryt, kaliummineral, talk, flusspat, och bormineral ur anrikningssanderna från sulfidmalmsutvin- ning. Andra exempel är användning av masugnsslagg för cement- och mineralullstillverkning och kopparslagg för blästring.

De gruvor som ligger i närheten av befolkningscentra och- som producerar grövre restprodukter har sedan lång tid kun- nat avsätta större eller mindre mängder restprodukter som makadam eller annan typ av ballastmaterial. Särskilt i Mel- lansverige, där restprodukten oftast består av s.k. leptit som har god hållfasthet, kan godtagbara makadamprodukter framställas.

Ett ökat tillvaratagande av olika värdefulla beståndsdelar i anrikningssand och av restprodukter från metallurgiska processer framstår från resursutnyttjandesynpunkt och av miljöskäl som angelägen. Värdet av utvinningen av bipro- dukter bör även i vissa fall kunna vara av betydelse för möjligheterna att upprätthålla eller påbörja utvinning av mi- neralråvaror.

Substitution av en råvara med en annan kan ha betydelse för användning av mark och vatten och för miljön genom att utvinning av en viss råvara bortfaller eller genom utvinning av nya råvaror. Substitution behöver emellertid inte endast avse utbyte mellan olika material utan kan även innebära ersättning av energi, arbete eller kapital. Flera olika faktorer kan föranleda substitution. Bl.a. behov av ökade miljövårds- insatser liksom högre energikostnader kan tvinga fram en övergång till alternativa produkter. Förändringar av männi- skors värderingar och i deras livsmönster kan vidare leda till substitution t.ex. genom att nya produkter kan komma att efterfrågas. Tillgången på metaller i världen såsom t.ex. järn,

aluminium, magnesium och titan är tillräcklig för överskåd- lig framtid. Ett effektivt utnyttjande av dessa metaller kräver emellertid tillgång till legeringsmetaller, för vilka tillgångar- na förefaller vara betydligt mer begränsade. Industrimineral kan tänkas komma att spela en betydelsefull roll som ersätt- ning för vissa legeringsmetaller. Industrimineral är i många fall lätta att substituera. (Se tabell 8z4).

Tabell 814. Exempel på substitutionsmöjligheter för vissa industrimineral.

1 2 3 Lätt, eller Möjlig, Omöjlig relativt men svår, eller syn- Iätt, att att nerligen substituera substituera svår att i flertalet i substituera användningar vissa i vissa

användningar användingar, möjlig i andra

Baryt x

Bauxit (icke-metallisk

användning) )( Bentonit x Bor (borater) )( Diamant (industri) x Dolomit x Flusspat x Fosfor (råfosfat/apatit) )( Fältspat x Gipssten )( Grafit Ilmenit Glimmer (blad) Glimmer (rest) Kalcium (kalksten) x Kalium (kaliumsalter) x Kaolin x (x) Natrium och klor (koksalt) )( Litium x Magnesit Olivin Perlit Rutil (x) Sillimanitmineral Svavel x Talk Vermikulit Wollastonit Zirkon

xxxx

xxxxx

xxxx

Källa: Industrimineral, SOU 1977:75.

9. Planeringsunderlag

Kartläggningar och analyser av anspråken på naturresurser och naturtillgångar samt studier av naturmiljöns tillstånd och känslighet är väsentliga inslag i den fysiska riksplaneringen. I det hittillsvarande arbetet har berörda myndigheter tagit fram ett grundläggande kunskapsmaterial. Det är nu angelä- get att överväga vilka redovisningar som behöver hållas ak- tuella i det fortsatta arbetet med den fysiska riksplaneringen och hur kunskapsinsamlingen skall ordnas på ett rationellt sätt. Härvid är det angeläget att beakta hur den fysiska riks- planeringens kunskapsförsörjning kan samordnas med kun- skapsförsörjningen för annan översiktlig fysisk planering och för olika verksamheter.

För att se över hur samhällets försörjning med information om marken och vattnet samt dess egenskaper och använd- ning skall ordnas i framtiden har bostadministern tillkallat en särskild utredare som även har till uppgift att närmare över- väga vilka uppgifter lantmäteriet bör ha som producent, sam- ordnare och distributör av landskapsinformation.

Inom flera myndigheter studeras metoder och tekniska hjälpmedel för att samla in och lagra landskapsinformation. Ajourhållet kartmaterial torde också i framtiden vara av grundläggande betydelse för den fysiska planeringen, men som komplement härtill framstår fotografiska bilder och an- nat fjärranalysmaterial som alltmer intressant. Utveckling av ADB-baserade planeringsinstrument för att hantera infor- mation i den fysiska planeringen pågår på både central, regional och lokal nivå.

För att förbättra möjligheterna att ta ekologiska hänsyn i den fysiska planeringen pågår försöksverksamhet med olika arbets- och analysmetoder. Sålunda bedrivs utvecklingsarbe- te beträffande s.k. konsekvens- och landskapsanalyser.

I arbetet med den fysiska riksplaneringen har en omfattande kunskapsinsamling ägt rum om naturresursernas tillstånd och utnyttjande samt de anspråk som riktas mot dessa. Kun- skapsunderlaget tas i stor utsträckning från olika statliga myndigheter men även från kommunerna. Kunskapsinsam- lingen har skett dels genom särskilda utredningsinsatser, dels genom myndigheternas m.fl. ordinarie verksamhet för att tillgodose det egna kunskapsbehovet.

Länsstyrelser och andra Iänsmyndigheter har haft en viktig funktion i kunskapsinsamlingen. Inom samtliga länsförvalt- ningar utarbetades åren 1970-72 s.k. länsinventeringar bl.a. som underlag för den fysiska riksplaneringen. Redovisning- arna skedde på särskilda planeringskartor i skala 11250 000. Inventeringarna omfattade intresseområden för naturvård, kulturminnesvård, rörligt friluftsliv och fritidsfiske, klassifi- cering av jordbruks- och skogsbruksmark, markanvänd- ningsplaner och markanvändningsreglerande bestämmelser, fritidsbebyggelse, flygplatser, vägnät och försvar. Statens planverk utfärdade generella anvisningar för länsmyndighe- ternas redovisningar. Mot bakgrund av dessa generella anvis- ningar utarbetade berörda centrala ämbetsverk detaljerade redovisningsprogram. Verken svarade i ett senare skede för sammanställningar av länsmyndigheternas redovisningar.

Planverket inhämtade år 1972 synpunkter från kommuner och länsstyrelser på länsinventeringarnas utformning, inne- håll och användbarhet. Dessa synpunkter har redovisats i en promemoria från planverket, daterad 1973-05-02. Ett stort antal av de tillfrågade kommunerna och länsstyrelserna an- ser att länsinventeringsmaterialet är värdefullt. Flertalet pe- kar emellertid på att redovisningarna i första hand är lämpa- de som underlag för överväganden på riks- och länsnivå men är alltför översiktliga för den kommunala planeringen. Flera länsstyrelser berör frågan om fortsatta länsinventeringar och framhåller betydelsen av att det inom länsstyrelsens plane- ringsavdelning finns ett ajourfört underlagsmaterial om mark och vatten. Det anses rationellt att kommunerna m.fl. på detta sätt har tillgång till de viktigaste planeringsförutsätt- ningarna genom ett aktuellt och för länet och landet likfor- migt inventeringsmaterial. Utöver ett sådant rikstäckande och standardiserat material betonas behovet av komplette- rande underlagsmaterial, anpassat till de särskilda behov som föreligger i olika län.

De regionala myndigheternas sammanställningar av mate- rial av betydelse för den fysiska riksplaneringen har succes- sivt kommit att i huvudsak riktas mot:

D Ajourföring och komplettering av tidigare länsinvente- ringar i syfte att på olika nivåer ge överblick och samlad redovisning av grundläggande data rörande pågående och planerad markanvändning. IZI Sammanställningar av underlagsmaterial för större pro- jekt som drivs på central nivå, t.ex. naturvårdsverkets kar- tering av landets vattenresurser. III Studier av vissa geografiska områden med särskilt kom- plicerade planeringsproblem.

De delar av den fysiska riksplaneringens kunskapsunder- lag som tagits fram genom särskilda utredningar på central nivå, i vissa fall med medverkan från regional nivå, har publicerats i särskilda serier. Den kunskapsinsamling som skedde i arbetet med den första rapporten om hushållning med mark och vatten publicerades sålunda av dåvarande civildepartementet i serien "Förarbeten för fysisk riksplane- ring". Delar av det utredningsarbete som skett i arbetet med den nu aktuella rapporten har av bostadsdepartementet pub- licerats i serien ”Underlag för fortsatt fysisk riksplanering”. Som exempel på material som ingår i den sistnämnda serien kan nämnas industriverkets studier av industrin i den fysiska riksplaneringen, av alunskiffer, diabas samt av kalksten och dolomit, lantmäteriverkets inventering av fritidsbebyggelsen samt en studie av naturförhållanden och utnyttjande som rör havet utförd av en arbetsgrupp knuten till bostadsdeparte- mentet. Statens naturvårdsverk har genomfört en kartlägg- ning av landets vattenresurser.

Statens planverk har i en rapport (Rapport 44, 1978) redo- visat det arbete som har utförts under planeringsskedet. I rapporten ges bl.a. en översikt över markanvändningen i landet. I rapporten ingår även ett antal redovisningar som behandlarjordbruk, skogsbruk, fiske, renskötsel, bebyggelse, fritidsbebyggelse, naturvård, kulturminnesvård, kraftförsörj- ning och försvar.

Genom det utrednings-, inventerings- och planeringsarbete som har utförts i arbetet med den fysiska riksplaneringen finns f.n. ett antal kartläggningar och studier med godtagbar aktualitet och noggrannhet som underlag för bedömningar på central, regional, och i vissa fall också kommunal nivå av de verksamheter och områden som behandlas i den fysiska riksplaneringen. Flera av studierna har varit förstagångsin- satser och i regel saknas bestämda planer för ajourhållning av materialet. [ många fall skulle ajourhållning av materialet innebära ett effektivt utnyttjande av redan nerlagda resurser utan nämnvärt merarbete.

9.3.1 Basdata och värderade data Man kan i planeringssammanhang skilja på basdata och värderade data. Med basdata menas grundinformation om t.ex. markens naturgivna innehåll och egenskaper samt den byggda miljön och befolkningen som inte är värderande ut- ifrån något speciellt intresse. Statens lantmäteriverk, Sveriges geologiska undersökning, Sveriges meteorologiska och hyd- rologiska institut är exempel på myndigheter som har ansvar för att ta fram basdata om mark, vatten och luft. Även vissa sektorsmyndigheter såsom Skogsstyrelsen och naturvårdsver- ket tar också fram olika slags basdata. Sektormyndigheterna tar emellertid som underlag för pla- nering och beslut i första hand fram värderade data utifrån den egna sektorns behov. Sådana värderade data grundar sig på basdata. Avgränsningen av områden med värdefull natur grundar sig exempelvis på basdata om bl.a. vegetation, geo- logi och djurliv. Urvalet av basdata och värderingen av dessa sker utifrån särskilda kravspecifikationer och bedömnings- kriterier grundade på det speciella behovet eller intresset. Exempel på värderade data som använts för överväganden i den fysiska riksplaneringen är redovisningar av primära intresseområden för olika verksamheter, samt av markens och vattnets känslighet för olika ingrepp. Ett stort antal myndigheter, institutioner och organisatio- ner tar sålunda fram basdata och värderade data av betydelse för sektorplanering och sektorövergripande planering. Sam- arbetsorganisationen fordon- markforskning (SFM) har kart- lagt behov och produktion av markdata. Kartläggningen vi- sar att betydande ekonomiska resurser läggs ned inom detta område. Kartläggningen pekar också på att det finns uppen- bara risker för dubbelinvesteringar och dubbelarbete vad gäller utveckling och produktion av markdata och att det finns behov av bättre systematisering och samordning. Vad gäller samhällets försörjning med data om olika företeelser i landskapet har bostadsministern som angetts i inledningen tillkallat en särskild utredare.

9.3.2 Omfattning och innehåll Behovet av kunskapsunderlag för den fysiska riksplanering- en kan hänföras till följande arbetsuppgifter.

IZI Riksomfattande analyser av utvecklingen beträffande na- turresursernas tillstånd och utnyttjande och av anspråken på luft, mark och vatten i ett långt tidsperspektiv. III Analyser inom geografiska områden där intressemotsätt- ningar och problem av interregional karaktär föreligger

eller kan förväntas. Som exempel på sådana områden kan nämnas områden som är attraktiva för fritidsbebyggelse samt jordbruksbygder. III Analyser av övergripande förändringar i de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för samhällsbyggande och markutnyttjande vilket kan ge upphov till nya aspekter på hushållningen med luft, mark och vatten. IZI Analyser av spelreglerna för samhällsbyggande och mar- kutnyttjande som kartlägger behovet av successiv anpass- ning av lagstiftning och administration.

För att den fysiska riksplaneringens planeringsunderlag inte skall bli onödigt omfattande och ohanterligt är det vä- sentligt att söka avgränsa de utredningsuppgifter och det kunskapsbehov som direkt bör sättas i samband med den fysiska riksplaneringen från det fortlöpande kunskapsutbyte som sker mellan statliga myndigheter och kommuner i sam- band med övrig fysisk planering. Den fysiska riksplanering- ens direkta försörjning med data kan avgränsas till att ge underlag för sådana beslut som statsmakterna behöver fatta för att tillgodose nationella mål och för att ge underlag för genomförandet av dessa beslut på lokal och regional nivå. Det torde i många fall även vara rationellt att inom ramen för arbetet med den fysiska riksplaneringen på ett enhetligt sätt ta fram annat rikstäckande underlagsmaterial för olika verk- samheter och intressen. Som exempel härpå kan nämnas redovisningar av bebyggelseutvecklingen utanför tätorter.

Som framgår av avsnitt9.2 finns f.n. på central och regional nivå ett antal redovisningar avseende de verksamheter och områden som behandlas i den fysiska riksplaneringen. Det är angeläget att överväga vilka av dessa redovisningar som ut- ifrån den fysiska riksplaneringens behov behöver hållas ak- tuella och vilka ev. nya redovisningar som behövs för att hantera nya problemområden i den fysiska riksplaneringen. I kap. 15 behandlas bl.a. formerna för den fysiska riksplane- ringens försörjning med planeringsunderlag.

Utgångspunkt för de förslag som lämnas avseende den fysiska riksplaneringens försörjning med planeringsunderlag är att den fysiska riksplaneringen liksom övrig fysisk plane- ring skall utnyttja sådant material som finns i olika register och sammanställningar och inte i onödan skapa egna system för datainsamlingen. Uppgifter om olika verksamheter och företeelser som behandlas i den fysiska riksplaneringen sam- las in och lagras emellertid på mycket varierande sätt. Det finns därför behov av att vidta åtgärder för att göra det möjligt att på ett rationellt sätt kunna göra utdrag från olika sammanställningar, register och kartläggningar som är an-

passade till den fysiska riksplaneringen på riks- och länsnivå i form av riksöversikter och länssammanställningar. Lämpligt innehåll i sådana riksöversikter och länssammanställningar varierar sannolikt mellan olika verksamheter och företeelser. För resp. verksamhet/företeelse torde det emellertid vara ändamålsenligt att uppgifter hålls aktuella när det gäller om- fattning och utbredning, primära intresseområden, utveck- lingstendenser och planer i olika delar av landet, invente- rings- och kartläggningsläge, planerings- och säkerställande- läge samt omgivningskonsekvenser.

Ställningstaganden inom ramen för den fysiska riksplane- ringen genomförs i huvudsak genom kommunal planering. Detta ställer krav på planeringsunderlag som klargör den fysiska riksplaneringens konsekvenser för planeringen i resp. kommun. Bl.a. behövs det för den kommunala planeringen anpassat material som redovisar den fysiska riksplaneringens riktlinjer och vilka områden som är av riksintresse. Värdet av sammanställningar på regional nivå rörande förhållanden av betydelse för hushållningen med mark och vatten har påvi- sats i den av statens planverk genomförda utvärderingen av länsinventeringarnas utformning, innehåll och användbar— het.

Behovet av planeringsunderlag för den fysiska planering- en på olika nivåer år ofta gemensamt. Det är därför angeläget att så långt möjligt samordna framtagandet av planeringsun- derlag med beaktande av på vilken nivå arbetet kan ske mest rationellt.

I vissa fall är det naturligt att underlaget för riksöversikter samlas in på central nivå och att de centrala ämbetsverken förser länsstyrelser och kommuner med länsvisa utdrag som underlag för länssammanställningar. Som exempel på sådant underlag kan nämnas material om utmål och koncessioner, planerade större kraftledningar och andra större samhällsin- vesteringar. I andra fall är det mer lämpligt att länsstyrelser och andra regionala myndigheter levererar underlagsmate- rial till den centrala nivån. Det kan exempelvis vara angelä- get att den information som skall användas för överväganden på central nivå bedöms i ett regionalt perspektiv. Som exem- pel härpå kan nämnas inventeringar av sand- och grusföre- komster som först bör bedömas med hänsyn till behovet i regionen innan mera riksomfattande analyser görs.

Kommunerna har tillgång till primäruppgifter inom vissa områden som behandlas i den fysiska riksplaneringen. I så- dana fall är det rationellt om kommunerna fungerar som uppgiftslämnare. Som exempel härpå kan nämnas uppgifter om fritidsbebyggelsens utveckling.

I 9.4 Nya metoder och ny teknik

9.4.1 ADB-teknik Som framgår av avsnitt 9.3.I finns det ett stort antal myndig- heter m.fl. som tar fram data av betydelse för den fysiska riksplaneringen och annan fysisk planering. För att kunna hantera den stora informationsmängden inom samhällspla- neringen har särskilda informationssystem utvecklats. Ofta har det visat sig lämpligt att ta ADB-teknik till hjälp. Som exempel på sådana informationssystem kan nämnas riks- skogstaxeringen, ADB-baserad skogsbruksplanläggning, försöksvis registrering av naturvårdsdata i Västernorrlands län, Miljövårdens Informationssystem och vägverkets väg- databank. En uppbyggnad pågår av statliga administrativa datasystem som primärt är upprättade för andra ändamål än samhällsplanering men där information ändå kan vara av intresse i denna planering. Som exempel på sådan informa- tion kan nämnas fastighetstaxeringsregister samt fastighets- och inskrivningsregister. Regeringen har i samband med upphandlingen av länsdatorer angett att dessa skall kunna utnyttjas också för den regionala samhällsplaneringens ADB-behov. Detta ger nya förutsättningar även för det ut- vecklingsarbete rörande kunskapsförsörjningsfrågor för den fysiska planeringen som pågår inom flera centrala myndig- heter. Försöksverksamhet med att på riksnivå med hjälp av ADB kunna lagra, bearbeta och presentera underlagsmaterial för den fysiska riksplaneringen, FRP-faktabank, bedrivs av sta- tens lantmäteriverk, statens planverk och statistiska central- byrån. Liknande studier har för den regionala nivån genom- förts av bl.a. Öresundsdelegationen och den till kommunde- partementet knutna ADB-beredningsgruppen. Stockholms läns landsting har ett ADB-baserat, geografiskt informa- tionssystem (GISA) vilket betjänar den fysiska planeringen m.fl. användningsområden. Försöksverksamheten med en FRP-faktabank syftar till att utveckla ett rationellt analysinstrument för översiktliga över- väganden på central nivå inom ramen för den fysiska rikspla— neringen. En sådan FRP-faktabank avses bl.a. I:] ge en sammanfattande och jämförbar beskrivning av vissa större områden t.ex. områden med geografiska riktlinjer. III visa på utvecklingstendenser för naturresurserna och de- ras användning III illustrera och förklara samband mellan olika faktorer t.ex.

jordbruksmark och bebyggelse (se jig 9.1)

[I ange regioner med vissa egenskaper eller kombinationer av egenskaper, t.ex. var det finns mark med förutsättning- ar för viss exploateringsåtgärd.

rätt”

0

se mm

02 01

)32

31

30

](Dl ME) StF) |_6(Gl

7lH) I Bill 9111 I 000 I 14Ll l mm l'art—u I

Figur 9:1.Jordbruk — bebyggelse. För- söksverksamhet med ADB-baserad FRP-taktabank.

primär jordbruksmark som sam- tidigt berörs av tätort

primär jordbruksmark som sam- tidigt berörs av koncentrerad fri- tidsbebyggelse

Källa: Försöksverksamhet med ADB- baserad FRP-faktabank, lantmäteriver- ket, planverket och statistiska centralby- rån.

En försöksverksamhet med att på riksni- vå på ADB-medium kunna lagra, bearbe- ta och presentera underlagsmaterial för den fysiska riksplaneringen utförs av sta- tens lantmäteriverk, statens planverk och statistiska centralbyrån. Nedan re- dovisas sådan information som hittills lagrats i denna s.k. FRP-faktabank.

Innehåll i FRP-faktabanken 1 Jordbrukets primära intresseområ- den 2 Skogsbrukets viktigaste produktions- områden Fiskets viktigaste intresseområden 4 Rennäringens viktigaste intresseom- råden Tätorter 6 Fritidsbebyggelseinfluerade områ- den 7 Vattenområde som väsentligt påver- kas av reglering Flygbullerstört område Områden för försvarets fredsverk- samhet 10. Utvidgning av område för försvarets fredsverksamhet 11. Områden med antagna markdisposi- tionsplaner 12 Riktlinjer i kommunöversikt 13 Förordnande enligt 5, 7 eller 11 && NVL 14 Förordnande enligt 19 & NVL, 86 eller 122 55 BL 15 Områden där fortsatt planering eller utredning erfordras 16 Övrig mark 17 Befintligt huvudvägnät 18 Utbyggnad av huvudvägnät 19 Befintlig industri 20 Utbyggnad av industri 21 Nylokalisering av industri 22 Befintlig kraftindustri 23 Utbyggnad av kraftindustri 24 Nylokalisering av kraftindustri 25 Befintlig kraftledning 26 Utbyggnad kraftledning 27 Befintliga hamnar 28 Utbyggnad hamnar 29 Nylokalisering hamnar 30 Befintliga flygplatser 31 Utbyggnad flygplatser 32 Nylokalisering flygplatser 33 Område av riksintresse för naturvård 34 Område av riksintresse för rörligt fri- qutsliv 35 Område av riksintresse för kulturmin— nesvård 36 Område med obrutna fjäll 37 Total strandlängd samt längd av klipp-, sten-, grus- och sandstrand 38 Sjöareal 39 Havsareal 40 Fritidshus

(o)

(Om

[] möjliggöra absoluta och relativa jämförelser av markan- vändningen m.m. i olika regioner eller mellan en region och riksgenomsnittet.

Försöksverksamheten har inriktats på att överföra infor- mation från främst planeringsskedet, som hos länsstyrelserna har sammanställts på kartor i skala 11250 000, till magnet- band. Uppgifterna har lagrats i ett rutnät med rutor om 5 x 5 km, motsvarande den ekonomiska kartans bladindelning. Informationen har bearbetats genom att olika informations- skikt (se marginalen till vänster) har sammanställts och pre- senterats i form av tematiska kartor och tabeller. Någon mer omfattande utvärdering av den genomförda försöksverksam- heten med en FRP-faktabank har ännu inte genomförts. Ma- terialet har i viss utsträckning använts i arbetet med denna rapport, varigenom fler bearbetningar och analyser kunnat göras än vad som hade varit möjligt med manuella metoder. Redovisningen av informationen i rutor om 5 x 5 km har inneburit att det varit praktiskt och ekonomiskt möjligt att under kort tid sammanställa uppgifter för hela landet avseen— de områden av intresse för olika verksamheter. Detalje- ringsgraden i redovisningen har varit tillräcklig för att man skall kunna sammanställa uppgifter för de olika typer av områden som behandlas i den fysiska riksplaneringen på central nivå, t.ex. obruten kust o.d. Detaljeringsgraden i re- dovisningen har också varit tillräcklig för att man skall kunna urskilja sådana områden som från olika utgångspunkter bör studeras närmare med hjälp av ett mera detaljerat underlags- material. Detaljeringsgraden är däremot inte tillräcklig för att kunna få mera deltaljerade uppgifter om ett visst område.

9.4.2 Fjärranalysteknik Ajourhållet kartmaterial torde också i framtiden utgöra bas- informationen för fysisk planering., Som komplement härtill framstår fotografiska bilder och annat fjärranalysmaterial som alltmer intressant för insamling och analys av olika slags landskapsinformation. Fjärranalys är ett samlingsnamn för olika metoder att in- samla och bearbeta information på avstånd från det studera- de objektet. Vanligtvis förknippar man begreppet med in- samling och bearbetning av landskapsinformation i bildmäs- sig form från flyg- och satellitburna system. Fjärranalystek- nik kan därför betraktas som en utvidgning av traditionell fotogrammetrisk kartläggningsteknik till att omfatta även annan registreringsteknik än den fotografiska och även and- ra objekt och egenskaper hos landskapet än de topografiska.

Flygfotografering för kartläggningsändamål utförs av sta- tens lantmäteriverk (LMV). Användning av flygbildsmaterial som underlag vid fysisk planering har ökat, dels i form av systematiska inventeringar utifrån flygbilden, dels genom att flygbilder används som alternativ till fältbesök i planerings- arbete och byggnadslovsgranskning. Under det senaste de- cenniet har användning av färgfilm och IR-färgfilm blivit intressanta alternativ till det konventionella svart-vita flyg- bildsmaterialet. Inom ett antal forskningsprojekt studeras möjligheterna till kartläggning av vegetation och jordarter och att upptäcka vegetationsförändringar beroende på in- sektsangrepp och luftföroreningar samt för studier av bebyg- gelse och markanvändning. För den fysiska planeringen är det viktigt att ta till vara erfarenheterna från den snabba tekniska utvecklingen på detta område.

I samband med den fysiska riksplaneringen har från olika håll framförts behov av tillgång till landsomfattande över- siktlig information om bl.a. vegetation och våtmarker. Sådan information har betydelse för bl.a. naturvård, jord- och skogsbruk, försvar och för fysisk planering. Ett betydande utvecklingsarbete avseende sådan kartering baserad på flyg- bildsteknik har bedrivits bl.a. vid Stockholms universitets naturgeografiska institution med stöd från främst natur- vårdsverket. Utvecklingsarbetet har nu bedrivits så långt att man kan överväga en allmän vegetationskartering av landet.

De amerikanska jordresurssatelliterna Landsat har sedan år 1972 levererat data i bildmässig eller magnetbandslagrad form för utvärdering med traditionella bildtolkningsmetoder eller med hjälp av dator. Under år 1978 har en nedtagnings- station för satellitbilder tagits i bruk vid Esrange utanför Kiruna, vilket ökar Landsatmaterialets tillgänglighet för svenskt vidkommande.

Den information som f.n. erhålls från jordresurssatelliter- na är registrerad i fyra våglängdsområden och med en upp- lösningsförmåga vad gäller terrängvariationer om ca 60 x 80 m. Erfarenheterna visar att dagens satellitinformation när det gäller upplösning eller kvalitet i övrigt ej helt kan uppfylla de krav användare inom den fysiska planeringen ställer. De satellitdata som kommer att kunna tas emot i början av 80-talet kommer bättre att motsvara kraven på upplösning (ca 10-20 m) och kommer att vara registrerade i våglängds- områden som medger utvärderingsresultat av högre kvalitet.

Statens delegation för rymdverksamhet (DFR) är central förvaltningsmyndighet för frågor som gäller den svenska rymd- och fjärranalysverksamheten, särskilt vad avser forsk- ning och utveckling, i den mån dessa inte ankommer på annan myndighet. Det statliga Svenska Rymdaktiebolaget

svarar för verkställande funktioner inom svensk rymdverk- samhet. LMV bedriver bl.a. i samarbete med DFR, utveck- lingsarbete rörande fjärranalys baserad på satellitbilder.

Utredningen rörande lantmäteriets uppgifter att tillhanda- hålla information om landskapet (Bo 1978208) skall särskilt bedömma fjärranalysens framtida roll inom landskapsinfor- mationen och mot bakgrund av detta överväga lantmäteri- verkets uppgifter i fråga om utveckling, datafångst, datalag- ring och tillhandahållande.

9.4.3 Konsekvensbedömningar och landskapsanalys I rapportens del I kap. 8 diskuteras behovet av att utveckla metoder för s.k. konsekvensbedömningar vid tillåtlighets- prövning av miljöstörande industri. Till skillnad från flera andra länder finns i Sverige inga formaliserade krav på kon- sekvensbedömningar som underlag för tillståndsprövning av miljöstörande verksamheter. Sådana bedömningar utförs dock i vissa avseenden exem- pelvis vid prövning av industrier enligt 136 aé' byggnadslagen och enligt miljöskyddslagen. I samband med remissbehand- lingen av ett ärende enligt dessa båda lagar är det en uppgift för respektive sektormyndighet att redovisa olika effekter av den verksamhet som prövas. I ett delbetänkande av miljöskyddsutredningen "Bättre miljöskydd I (SOU 1978 280)”, föreslås bl.a. en utvidgad skyl- dighet för det företag som söker tillstånd enligt miljöskydds- lagen att beskriva de miljöeffekter som verksamheten medför eller kan befaras medföra. Utredningen föreslår också en skyldighet för utövare av miljöfarlig verksamhet att lämna förslag till skyddsåtgärder, begränsningar av verksamheten m.m. för att förebygga eller avhjälpa olägenheter av verksam- heten. Utredningens förslag bereds f.n. inom regeringskans- liet. Vid sidan av bedömningar av konsekvenser för miljön är det vid stora projekt rörande exempelvis utbyggnad av indu- stri angeläget att överväganden görs om arbetsmarknadsef— fekter och ekonomiska konsekvenser. Utredningen rörande miljöproblem m.m. i vissa industriområden (UMI) har i sitt slutbetänkande Etablering av miljöstörande industri (SOU 1978 :25) uppmärksammat konsekvenser för sysselsättningen som kan bli följden av lokalisering av storindustri till mindre orter. Som exempel på sådana effektstudier kan nämnas be- dömningar av väntad inflyttning av arbetskraft, väntad ar- betspendling samt väntat behov av kommunala investeringar i form av bostäder, skolor och annan service. I bl.a. USA, Kanada, Västtyskland och Japan finns vissa formaliserade krav på konsekvensbedömningar vid plane-

ring och tillståndsprövning av miljöstörande verksamheter (t.ex. vägprojekt och industrietableringar). Exempelvis skall enligt den amerikanska National Environmental Policy Act (NEPA) sådana bedömningar utarbetas för verksamheter och projekt som kan antas medföra påtagliga effekter på omgivningen och som bedrivs av statliga myndigheter, berör områden som ägs av staten eller erhåller federala bidrag eller län. Konsekvensanalysen beträffande ett visst utbyggnadspro— jekt skall bl.a. EI objektivt beskriva de förändringar som kommer att ske vid ett genomförande av projektet EI innefatta följande aspekter: ekologi, föroreningsmängder, resursförbrukning, estetik, kulturella förhållanden, be- folkningsförändringar, inverkan på energiförsörjning och markanvändning, EI precisera vilka bestående förändringar som kommer att inträffa D redovisa de primärdata och vetenskapliga kriterier som används vid värderingen.

De viktigaste momenten i de amerikanska konsekvensbe- dömningarna kan sammanfattas på följande sätt. [I Utifrån gällande anvisningar avgöra om en konsekvens- bedömning behöver genomföras för ett visst projekt. IZI Om en konsekvensbedömning skall ske utarbetas en pre- liminär bedömning. EI Den preliminära konsekvensbedömningen tillställs berör- da myndigheter (på federal, delstatlig och lokal nivå) samt organisationer och allmänhet för kommentarer. |:! En slutlig analys utarbetas därefter. I denna skall även beaktas de synpunkter som framförts vid remissbehand- lingen. EI Den slutliga konsekvensbedömningen inklusive remissytt- randena lämnas till beslutsfattaren.

I Sverige har frågan om införande av ytterligare bedöm- ningar av effekterna av olika verksamheter uppmärksam- mats. I direktiven till miljöskyddsutredningen anför chefen för jordbruksdepartementet att utredningen, bl.a. mot bak- grund av utländska erfarenheter, bör överväga om det kan finnas skäl att ålägga dem som bedriver eller avser att bedriva miljöfarlig verksamhet att i större utsträckning än f.n. svara för att ett tillfredsställande beslutsunderlag i fråga om bl.a. miljöeffekter ställs till de beslutande myndigheternas förfo- gande.

Enligt utredningen Bättre miljöskydd I (SOU l978:80) finns det dock för svensk del knappast anledning att införa det amerikanska systemet. Enligt utredningen bör man istäl- let bygga vidare på den svenska ordningen att inrikta studier- na på det aktuella företaget och de verkningar för miljön som det kan få.

Landskapsanalys

Vid statens naturvårdsverk pågår ett arbete för att i form av s.k. landskapsanalys utveckla generella metoder för beaktan-

de av ekologi och naturmiljö i den översiktliga fysiska pla- neringen. Försöksverksamhet med landskapsanalys har bl.a. skett i Linköpings kommun. Beskrivningen i det följande baseras på den rapport om försöksverksamheten, Land- skapsanalys i Linköpings kommun, som har redovisats av statens naturvårdsverk och Linköpings kommun år 1977 (SNV PM 804).

Försöksverksamheten i Linköpings kommun var mycket omfattande, varför den är att betrakta som ett maximialter- nativ vid utformningen av framtida landskapsanalyser. Hur ingående en landskapsanalys bör vara blir beroende av de olika naturgivna förutsättningarna i det område analysen avses bli genomförd samt de konflikter om markanvändning- en som finns eller kan förväntas uppstå.

Enligt rapporten skall landskapsanalysen ge kunskap om natur och landskap som ledning för den fysiska planeringen. Dels skall man kunna avläsa förutsättningarna för olika markanvändningar, dels skall man kunna bedöma konse- kvenserna av ett visst markanvändningssätt. Landskapsana- lysen bör ses som en integrerad del i planeringsprocessen. Ekologiska uppgifter skall tillsammans med sociala, tekniska och ekonomiska data ge ett underlag för politiska samman- vägningar och beslut.

Den utförda landskapsanalysen har bedrivits i två huvud- moment. II] Inventering av grunddata om naturen och landskapet inom hela undersökningsområdet, t.ex. beträffande vege- tationen. IZI Utvärdering av inventeringarna för att belysa förutsätt- ningarna för vissa intressanta markanvändningsändamål, t.ex. friluftsliv, bestämma känsligheten hos ett område för viss markanvändning eller viss typ av ingrepp, t.ex. kalav- verkning och bestämma ett områdes stabilitet eller troliga förändring, t.ex. genom igenväxning.

Eftersom det ofta är samma data som behövs kan enligt rapporten inventeringen av grunddata användas för olika

utvärderingar. Sålunda kan en inventering av jordarterna bl.a. användas för utvärdering av förutsättningarna för jord- bruksproduktion, skogsproduktion, täktverksamhet och tä- tortsutbyggnad (grundförhållanden). Genom att göra inven- teringarna allsidiga sparar man tid jämfört med att komplet- tera inventeringen för varje ny fråga.

Den använda metoden för landskapsanalys bygger enligt rapporten på följande grundläggande förutsättningar. IZI Inventeringen skall så långt som möjligt avse objektiva data och genomföras samtidigt för hela inventeringsområ- det. IZI Analys av inventeringarna skall kunna göras vid skilda tillfällen av olika fackkunniga personer och med nya vär- deringsgrunder beroende på politiska mål m.m. IZI Inventering av vissa naturförhållanden bör utföras för hela kommunens yta för att tjäna som underlag för den kommunomfattande planeringen och plötsligt påkallade översiktliga bedömningar av större ingrepp såsom vägar och kraftledningar. EI Inventering på kommunnivå måste vara mycket översikt- lig.

D Då inventeringarna måste vara mer ingående för att lösa vissa bestämda problem, måste inventeringsområdet i des- sa fall begränsas till kommundelar med de problem som är mest angelägna att lösa.

Kronologisk förteckning

10.

11.

12. 13. 14. 15. 16.

17. 18. 19. 20. 21.

22. 23. 24. 25. 26. 27. 28. 29. 30. 31. 32.

Sååå

37.

?FP'P'PPNT'

Utbyggt skydd mot höga vård- och låkemedelskostnader. S. Naturmedel för injektion. S. Regional laboratorieverksamhet. Jo. Avskildhet och gemenskap inom kriminalvården. Ju. Konsumentinflytande genom insyni. H. Polisen. Ju. Tandvården i början av 80-talet. S. Löntagarna och kapitaltillvåxten 1. Löntagarfonder - bakgrund och problemanalys. E. Löntagarna och kapitaltillväxten 2. Den svenska förmögen- hetsfördelningens utvecklingen. Löntagarfonder och aktie- marknaden — en introduktion. Internationella koncerner och löntagarfonder. E. Löntagarna och kapitaltillväxten 3. Löner, lönsamhet och so- liditet i svenska industriföretag. Vinstbegreppet. Den lokala lönebildningen och företagets vinster — en preliminär analys. E. Löntagarna och kapitaltillvåxten 4. Lantbrukskooperationen — ideologi och verklighet. E. Svenska kyrkans gudstjänst. Band 4. Evangelieboken. Kn. Konkurs och rätten att idka näring. Ju Naturvård och täktverksamhet. Jo Naturvård och täktverksamhet. Bilagor. Jo Ökad sysselsättning. Finansiella effekter i offentliga sektorn. A. Kulturhistorisk bebyggelse — värd att vårda. U. Museijämvägar. U. Jaktvårdsområden. Jo Anhöriga. S. Plötslig och oväntad död — anhörigas sjuklighet och psykiska reaktioner. 5. Barn och döden. S. Avgifter i staten — nuläge och utvecklingsmöjligheter. B. Sysselsättningspolitik för arbete åt alla. A. Nya namnregler. Ju. Sjukvårdens inre organisation — en idépromemoria. S. Sysselsättningspolitik för arbete åt alla. Bilagedel. A. Barnolycksfall. S. Lotteri och spel. H. Lottar' och spel. Bilagor. H. Bättre kontakter mellan enskilda och myndigheter. Kn. Fastighetstaxering. a 1 B. Fastighetstaxering & I. Bilagor. 8. Bilarna och qutföroreningarna. .Io. Rationellare girohantering. E. Konsumenttjänstlag. Ju. Aktivt boende. Bo.

38. Lagerstöd. A.

$$ se 38

3383386598 &

Vattenkraft och miljö 4. Bo. Malmer och metaller. I.

. Barnen i framtiden. S. . Vår säkerhetspolitik. Fö.

Ren tur. Program för miljösäkra sjötransporter. Jo. Ren tur. Program för miljösåkra sjötransporter. Bilagor 1-8. Jo. Ren tur. Program för miljösäkre sjötransporter. Bilagor 9-13. Jo. Koncernbegreppet m m. Ju. Dokumentation och statistik om högskoleutbildning. U. Arbetstiderna inför all-talet. A. Grundlagsskyddad yttrandefrihet. Ju. Huvudmannaskapet för specielskolan. U. Ost Ekonomiska Byrån. H. Viltskador. Jo. Nytt skördeskadeskydd. Jo. Hushållning med mark och vatten 2. Del I. Overväganden. Bo. Hushållning med mark och vatten 2. Del II. Bakgrundsbeskriv- ning. Bo.

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Avskildhet och gemenskap inom krininalvården. [4] Polisen. [6] Konkurs och rätten att idka näring. [13] Nya namnregler. [25]

Konsumenttjänstlag. [36]

Koncernbegreppet m m. [46] Grundlagsskyddad yttrandefrihet. [49]

Försvarsdepartementet Vår säkerhetspolitik. [42]

9.1. Inledning 9.2 Hittills framtaget underlag 9.3 Behov och försörjning 9.3.1 Basdata och värderade data 9.3.2 Omfattning och innehåll 9.4 Nya metoder och ny teknik

9.4.1 ADB-teknik

9.4.2. Fjärranalysteknik 9.4.3 Konsekvensbedömningar och landskapsanalys

Socialdepartementet

Utbyggt skydd mot höga vård- och läkemedelskostnader. [1] Naturmedel för injektion. [2] Tandvården i början av (10-talet. [7] Utredningen rörande vissa frågor beträffande sjukvård i livets slutskede. 1. Anhöriga. [20] 2. Plötslig och oväntad död — anhö- rigas sjuklighet och psykiska reaktioner. [21] 3. Barn och döden. [22] Sjukvårdens inre organisation — en idepromemoria. [26] Barnolycksfall. [28] Barnen iframtiden. [41]

Ekonomidepartementet

Utredningen om löntagarna och kapitaltillväxten. Löntagarne och kapitaltillväxten. 1. Löntagarfonder — bakgrund och problemana- lys. [B] Löntagarna och kapitaltillväxten 2. Den svenska förmögen» hetsfördelningens utveckling. Löntagarfonder och aktiemarkna- den — en introduktion. Internationella koncerner och löntagarfon- der. [9] Löntagarna och kapitaltillväxten 3. Löner, lönsamhet och soliditet i svenska industriföretag. Vinstbegreppet. Den lokala lö- nebildningen och företagets vinster — en preliminär analys. [10] Löntagarna och kapitaltillväxten 4. Lantbrukskooperationen — ideologi och verklighet. [11] Rationellare girohantering. [35]

Budgetdepartementet

Avgifter i staten — nuläge och utvecklingsmöjligheter. [23] 1976 års fastighetstaxeringskommitté. 1. Fastighetstaxering & 1. [32] 2. Fastighetstaxering 8 1. Bilagor. [33]

Utbildningsdepartementet

Kulturhistorisk bebyggelse — värd att vårda. [17] Museijärnvägar. [18] Dokumentation och statistik om högskolautbildning. [47] Huvudmannaskapet för specialskolan. [50]

Jordbruksdepartementet

Regional laboratorieverksamhet. [3] Naturvårdskommittén. 1. Naturvård och täktverksamhet. [14] 2. Naturvård och täktverksamhet. Bilagor. [15] Jakt— och viltvårdsberedningen 1. Jaktvårdsomraden. [19] 2. Vilt— skador. [52] Bilarna och luftföroreningarna. [34] Miljörisker vid sjötransporter. 1. Han tur. Program för miljösäkra sjötransporter. [43] 2. Ren tur. Program för miljösäkra sjötrans- porter. Bilagor 1-8. [44] 3. Flen tur. Program för miljösäkra sjö- transporter. Bilagor 9-13. [45] Nytt skördeskadaskydd. [53]

Handelsdepartementet

Konsumentinflytande genom insyn? [5] Lotteriutredningen. 1. Lotterier och spel. [29] 2. Lotterier och spel. Bilagor. [30] Ost Ekonomiska Byrån. [51]

Arbetsmarknadsdepartementet

Sysselsättningsutredningen. 1. Ökad sysselsättning. Finansiella effekter i offentliga sektorn. [16] 2. Sysselsättningspolitik för ar- bete åt alla. [24] 3. Sysselsättningspolitik för arbete åt alla. Bilaga- del. [27] Lagerstöd. [38] Arbetstiderna inför BO-talet. [48]

Bostadsdepartementet

Aktivt boende. [37] Vattenkraft och miljö 4. [39] Hushållning med mark och vatten 2. Del I. Overväganden. [54] Hushållning med mark och vatten 2. Del II. Bakgrundsbeskrivning. [55]

Industridepartementet Malmer och metaller. [40]

Kommundepartementet

Svenska kyrkans gudstjänst. Band 4. Evangelieboken. [12] Bättre kontakter mellan enskilda och myndigheter. [31]