SOU 2018:74
Lite mer lika. Översyn av kostnadsutjämningen för kommuner och landsting
Till statsrådet Ardalan Shekarabi
Regeringen beslutade den 3 november 2016 att tillkalla en särskild utredare (dir 2016:91) med uppgift att göra en översyn av systemet för kostnadsutjämning för kommuner och landsting. Utredningen har antagit namnet Kostnadsutjämningsutredningen (Fi 2016:12). Som särskild utredare förordnades fr.o.m. 7 november 2016 landshövdingen Håkan Sörman.
Den 17 maj 2018 beslutade regeringen att uppdraget i sin helhet skulle slutredovisas senast den 1 oktober 2018 (dir. 2018:43).
En referensgrupp med representanter från riksdagens partier har knutits till utredningen. Till denna referensgrupp förordnades fr.o.m. 1 april 2017 riksdagsledamoten David Lång (SD) och fr.o.m. 1 maj 2017 riksdagsledamoten Olle Felten (SD, t.o.m. 31 mars 2018), kommunalrådet Bengt Germundsson (KD), kommunalrådet Carl-Fredrik Graf (M), riksdagsledamoten Peter Helander (C), politisk sekreterare Lena Karlsson (V), riksdagsledamoten Niklas Karlsson (S, t.o.m. 30 april 2017), riksdagsledamoten Ingemar Nilsson (S), f.d. ledamoten av Europaparlamentet Olle Schmidt (L), kommunalrådet Karin Thomasson (MP).
Som experter förordnades fr.o.m. 1 februari 2017 ämnesrådet Michael Blom (t.o.m. 31 mars 2017), departementssekreteraren Anders Edin, ämnesrådet Kjell Ellström (t.o.m. 31 mars 2018), kanslirådet Maria Eriksson, ekonomen Anders Folkesson, statistikern Nina Grönborg, rättssakkunnig Victor Hensjö (t.o.m. 30 april 2017), utredaren Carl Holmberg, ämnesrådet Sverker Lindblad (t.o.m. 6 mars 2017), kanslirådet Hugo Lindgren, ämnesrådet Tom Nilstierna, statistikern Mats Rönnbacka, departementssekreteraren Lisa Ståhlberg och chefsekonomen Annika Wallenskog.
Som experter har senare förordnats kanslirådet Andreas Giaever (fr.o.m. 7 mars 2017), departementssekreteraren Karl Kjäll (fr.o.m.
1 oktober 2017) och rättssakkunnig Sofie Strandberg (fr.o.m. 1 juni 2017 t.o.m. 30 juni 2018).
Till huvudsekreterare i utredningen förordnades seniore rådgivaren Tore Melin (fr.o.m. 16 januari 2016 t.o.m. 31 december 2017). Som sekreterare förordnades fr.o.m. 1 februari 2017 kanslichefen Anders Norrlid (t.o.m. 31 december 2017). Som sekreterare förordnades fr.o.m. 20 mars 2017 enhetschefen Jyry Hokkanen (t.o.m. 31 maj 2017).
Till huvudsekreterare förordnades fr.o.m. 1 januari 2018 kanslichefen Anders Norrlid.
Utredaren Carl Holmberg har fr.o.m. 1 september 2017 t.o.m. 7 september 2018 biträtt sekretariatet.
Vid olika tidpunkter under utredningens gång har konsulterna Emelie Värja och Henrik Berggren bistått sekretariatet.
Utredningen får härmed överlämna sitt slutbetänkande, Lite mer
lika. Översyn av kostnadsutjämningen för kommuner och landsting
(SOU 2018:74). Utredarens uppdrag är härmed slutfört.
Stockholm i oktober 2018
Håkan Sörman
/Anders Norrlid Jyry Hokkanen
Sammanfattning
Uppdraget
Den kommunalekonomiska utjämningen består av inkomstutjämning, kostnadsutjämning, strukturbidrag, införandebidrag och regleringsbidrag/-avgift. Jag har haft regeringens uppdrag att utreda och uppdatera kostnadsutjämningen. I direktiven anges att översynen ska överväga om det nuvarande systemet i tillräcklig grad fångar upp större samhällsförändringar och med anledning av detta eventuellt föreslå förändringar i de delmodeller som finns, nya delmodeller eller om delmodeller ska utgå. I uppdraget ingår också att analysera möjligheterna att förenkla utjämningen.
Förändringarna föreslås genomföras år 2020, vilket ställer krav på en snabb beredning i regeringskansliet.
Utgångspunkter
Kostnadsutjämningen syftar till att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för alla kommuner och landsting att tillhandahålla invånarna service oberoende av opåverkbara, strukturella förhållanden.1 Systemet ska alltså inte utjämna för skillnader i ambitionsnivå eller effektivitet. Kostnadsutjämningen är solidariskt finansierad inom kommunsektorn och staten har ingen del i finansieringen, till skillnad mot inkomstutjämningen.
I huvudsak grundar sig utjämningen på skillnader i befolkningens sammansättning och bebyggelsestruktur. Strukturellt betingade kostnadsskillnader förutsätts kunna härledas med utgångspunkt i nettokostnader för olika verksamheter som redovisas i räkenskapssammandragen för kommuner och landsting. Att strikt kunna avskilja
1 I betänkandet används ”landsting” för såväl de som benämns landsting som de som benämns region.
kostnader för ambitionsnivå respektive effektivitet från strukturella kostnadsskillnader låter sig inte göras i brist på sådan uppdelning i statistiken. Jag har därför valt att i vissa fall föreslå utjämning trots att kostnadsskillnader inte kan påvisas i räkenskaperna.
En vanlig missuppfattning är att utjämningssystemet ger kommuner och landsting kompensation för de kostnader man faktiskt valt att ha, till exempel om man har många mindre skolenheter, en omfattande politisk organisation eller hög andel inhyrd personal. Så är inte fallet. Utjämning sker för de kostnader man förväntas ha givet befolkningens sammansättning, gleshet och produktionsförutsättningar. Kostnadsutjämningen är i allt väsentligt opåverkbar.
Jag har utgått från att kostnadsutjämning precis som i dag ska ske för obligatoriska verksamheter med tyngdpunkt på vård, skola och omsorg i kommunerna, hälso- och sjukvård i landstingen och kollektivtrafik för både kommuner och landsting.
Utredningen har genomfört en enkät till samtliga kommunstyrelseordförande och landstingsstyrelseordförande. Resultatet kan sägas innebära att det finns en betydande legitimitet för systemet i sin helhet. Den kritik som riktas mot systemet avser främst enskilda delmodeller som löner, individ- och familjeomsorg och kollektivtrafik.
Förenkling
Mitt uppdrag har också i likhet med föregående utredningars gällt möjligheten att förenkla systemet. Jag har endast i mindre grad kunnat föreslå detta. Den tydligaste förenklingen är förslaget att det antal befolkningsgrupper som finns i den så kallade kostnadsmatrisen för hälso- och sjukvård minskas från 852 stycken till 22.
Det finns en ganska spridd uppfattning att systemet är synnerligen svårt att förstå. Jag tycker det är överdrivet. Det är många variabler som ingår i systemet, en bit över hundra. Vissa beräkningar är avancerade. Men det innebär inte i sig att systemet är så pass komplext att det är obegripligt. I varje fall har utredningen vinnlagt sig om att beskriva systemet och bakgrunden till de förändringar som föreslås så väl som möjligt. Därmed bidrar betänkandet förhoppningsvis till en viss förenkling och framför allt ökad förståelse.
Aktualitet
En viktig synpunkt som förts fram från både kommuner och landsting gäller systemets aktualitet. Samhällsförändringar sker ofta snabbt, till exempel den plötsliga uppgången i flyktingmottagande hösten 2015. Strukturella förändringar får genomslag i utjämningen först efter två år, vilket innebär att om mina förslag genomförs 2020 kommer de att vila på 2018 års data. Vidare har en rad kostnadsposter inte uppdaterats alls sedan den förra utredningen. Exempel finns på merkostnadsberäkningar som daterar sig till nittiotalet.
Att kostnadsutjämningen präglas av en viss eftersläpning är ofrånkomligt. Alternativet till utfallssiffror, som med nödvändighet blir tillgängliga med viss eftersläpning, är prognoser. Jag föreslår dock en rad uppdateringar av merkostnadsberäkningar inom olika delmodeller. Dessa medför i sig betydande skillnader mot dagens utjämning. Uppdateringar är en av de viktigaste förklaringarna till de sammanlagda effekterna av förslagen. Jag föreslår vidare en högre grad av indexering än i nuvarande system i syfte att bibehålla systemets aktualitet under en längre tid.
Socioekonomi inklusive flyktingmottagande
Utgångspunkten för kostnadsutjämning är alltså att man kan identifiera de kostnadsskillnader mellan kommunerna respektive landstingen som speglar olika strukturella förhållanden. Eftersom analysen görs på aggregerad nivå (mellan kommuner eller mellan landsting) syns inte alltid omfördelningar som sker inom kommuner och landsting vilket medför att kostnadsskillnader inte alltid kan utläsas ur statistiken. Faktum är att kommuner med en svag socioekonomi ofta har lägre kostnader för skolan än andra. Detta har inneburit att någon socioekonomisk kompensation i dag inte förekommer på områden som förskola, fritidshem samt grundskola.
Här vill jag peka på att det redan i dag förekommer utjämning utan att kostnadsskillnader kan spåras i räkenskapssammandraget. Detta gäller exempelvis äldreomsorgsmodellens språkkompensation.
Jag menar att utjämningen inom skolväsendet precis som i äldreomsorgen bör ta hänsyn till skillnader i behov utöver det som går att avläsa i form av strikta skillnader i kostnader. Det bör rimligen finnas
fördyrande omständigheter när det gäller att bedriva förskole- och grundskoleverksamhet i kommuner med svagare socioekonomi.
Jag föreslår därför att utjämning på socioekonomisk grund ska införas inom förskolan. Kompensationen baseras på barnens hemförhållanden.
Beträffande grundskolan har riksdagen – efter förslag utgående från Skolkommissionens (U 2015:35) betänkande – fattat beslut om ett riktat statsbidrag baserat på ett socioekonomiskt index. För att undvika dubbelkompensation föreslår jag ingen ytterligare socioekonomisk utjämning för grundskolan. Däremot redovisas hur det riktade statsbidraget kan ersättas av en kombination av generellt statsbidrag och en socioekonomisk kompensation i kostnadsutjämningen.
Vidare föreslår jag en justering av programvalsfaktorn för gymnasieskolan vilket ger en något tydligare socioekonomisk profil i modellen.
En helt ny delmodell införs avseende kommunal vuxenutbildning inklusive Svenska för invandrare (SFI). Den speglar skillnader i socioekonomi och inte minst flyktingmottagande mellan kommunerna.
Delmodellen för individ- och familjeomsorg är en av de mest kritiserade. Den anses ge kommunerna negativa incitament i ansträngningarna med att stötta människor med försörjningsstöd att komma över i egen försörjning. Därför föreslår jag en förändring i variablerna som ligger till grund för utjämning inom detta område. Förändringen innebär att utjämningen präglas mer av levnadsvillkor än av den kommunala verksamhetens utformning.
I kostnadsmatrisen för hälso- och sjukvård tas nuvarande variabel för andel av befolkningen som bor i småhus bort, eftersom den speglar bebyggelsestruktur snarare än vårdbehov. Dessutom införs kompensation för skillnader i utbildningsnivå som anses vara en viktig socioekonomisk bestämningsfaktor för befolkningens hälsa.
Gles bebyggelse
Jag föreslår en rad uppdateringar av beräkningar av merkostnader vid gles bebyggelse liksom merkostnader för administration, uppvärmning, räddningstjänst, byggkostnader samt gator och vägar i mindre
glesbygdskommuner. Nuvarande merkostnader är i allmänhet beräknade i 2010 års prisnivå och är därmed kraftigt urholkade. Vidare föreslår jag att en helt ny glesbygdsfaktor förs in i utjämningen för förskolan samt en ökning av kompensationen för hemtjänst i glesbygd.
I landstingens delmodell för hälso- och sjukvård har modelleringen av glesbygdsförhållanden uppdaterats med befolkningen 2016, kostnadsersättningen räknats upp och kompensationen för ambulanstransporter i glesbygd ökats.
I utjämningen för merkostnader för verksamhet i områden med gles bebyggelse görs sedan nittiotalet simulerade utplaceringar av fiktiva enheter inom till exempel skola, hemtjänst och primärvård. Detta sker med hjälp av modellen Struktur som förvaltas av Tillväxtverket. Jag anser att principerna bakom Struktur är ett bra sätt att beräkna merkostnader för verksamhet i glesbygd, men har noterat att modellen behöver utvecklas och aktualiseras. Tillväxtverket saknar i dag en fast finansiering för att hålla systemet igång mellan utredningarna. Kommunutredningen (Fi 2017:02) föreslås få i uppdrag att överväga vilken myndighet som bör ha det fortsatta förvaltningsuppdraget för Struktur samt hur verksamheten ska kunna upprätthållas och finansieras på en tillfredsställande nivå.
Växande och minskande befolkning
Jag föreslår att merkostnadsersättningen för minskande befolkning i kommunerna fördubblas och vidare att en ny ersättning för minskande antal barn 1–5 år i förskolan införs. I dag kompenseras enbart för växande antal barn. En uppräkning av kompensationsnivån för förändring i antal barn och unga föreslås också vilket stärker resurserna både i kommuner med ökande och kommuner med minskande antal barn.
Jag föreslår vidare att en merkostnadsersättning för växande eller minskande befolkning i länet införs för landstingen.
Löner
Jag föreslår att lön även fortsättningsvis ska ingå som utjämningsgrund. Delmodellen för löner är en av de mest kritiserade men eftersom lönekostnaderna otvetydigt påverkar produktionskostnaderna och är starkt kopplade till strukturella skillnader anser jag att det är motiverat. Vissa justeringar föreslås dock, som att lönekompensationen redovisas i respektive verksamhetsmodell istället för i separata lönemodeller. För landstingens del föreslås vidare att lönekostnadsberäkningarna ska inkludera merkostnader för bemanning i glesbygd. Utredningen har kunnat konstatera att kostnaderna för hyrpersonal samvarierar i hög grad med en glesbygdsfaktor. Kompensationen baseras på grad av glesbygd, och påverkas därför inte av det enskilda landstingets användning av hyrpersonal.
Avslutande kommentarer
Det samlade utfallet av förslagen innebär en relativt stor förändring. Utjämningens omfattning ökar med en miljard kronor både för kommunerna och landstingen.
Den profil som det hittillsvarande systemet har innebär att kostnadsutjämningen omfördelar från kommuner med i genomsnitt stark socioekonomi, tät bebyggelse och stor befolkning till kommuner med svag socioekonomi, gles bebyggelse och liten befolkning. Profilen i landstingsutjämningen är likartad, även om skillnaderna är mindre och mönstret mindre tydligt framför allt beträffande gles bebyggelse. Förslagen i denna utredning förstärker nuvarande profil, till och med ganska kraftigt.
Därtill kan konstateras att de kommuner som tagit emot relativt sett flest flyktingar och nyanlända får ett högre utfall med utredningens förslag.
Förslaget medför också för kommunerna i storstadslänen lite olika resultat. Sammantaget blir kommunerna i såväl Stockholms som Skåne län även med förslaget nettobidragstagare, om än i minskad omfattning. Kommunerna i Västra Götaland är sammantaget i dag nettobetalare i systemet och förblir så i något ökad utsträckning.
För landstingens del kan man förenklat säga att ”skogslänen” och Gotland får ett förbättrat utfall. Några av dem är dock fortfarande nettobetalare i systemet. Stora positiva effekter av förslaget gäller
exempelvis Region Norrbotten, Region Gävleborg, Landstinget Dalarna och Region Värmland. Allra mest stärks Region Jämtland Härjedalen och Region Gotland. Stockholms läns landsting får störst negativ förändring och går från att vara nettobidragstagare till att bli nettobetalare.
Min bedömning är att förslaget följer de principer som gäller för kostnadsutjämningen. De förändringar av avgifter och bidrag som här föreslås förklaras till betydande del av uppdateringar av siffermaterialet. Övriga förändringar är en följd av ökad tonvikt i utjämningen för socioekonomiska förhållanden och gles bebyggelse.
Kostnadsutjämningen är, som framhållits ovan, helt finansierad inom kommunsektorn och staten har ingen del av finansieringen (till skillnad mot inkomstutjämningen som till största delen finansieras av staten). Det solidariska ansvaret för kostnadsutjämningen kan ses som ett sätt att markera den kommunala självstyrelsen. I debatten hävdas ofta att ”allt färre får betala för allt fler”. I dagsläget är 122 kommuner nettobetalare i kostnadsutjämningen. Med förslaget blir det färre – 102 stycken. Med landstingen är det tvärtom så att antalet nettobetalare ökar från åtta idag till tio i förslaget. Sammantaget bedömer jag att förslaget inte innebär någon drastisk förändring i detta avseende.
Den förstärkning av utjämningens fördelningsprofil som här redovisas kan leda till synpunkter på systemets legitimitet. I det sammanhanget inställer sig också frågan om vilka uppgifter som kostnadsutjämningen ska klara av. Det har dock inte ingått i mitt uppdrag att överväga detta.
1. Författningsförslag
1.1. Förslag till lag och ändring i lagen om kommunalekonomisk utjämning
Härigenom föreskrivs
dels att 13 § ska upphöra att gälla,
dels att 3 och 8 §§ lagen (2004:773) om kommunalekonomisk ut-
jämning ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf 13 a §, av följande lydelse
3 §1
I denna lag används följande termer i den betydelse som anges här.
Utjämningsår: Det år bidrag eller avgift ska betalas. Uppräknat skatteunderlag: De sammanlagda beskattningsbara inkomsterna för en kommun eller ett landsting enligt Skatteverkets beslut om slutlig skatt enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen (2011:1244) i fråga om kommunal inkomstskatt året före utjämningsåret, uppräknade med uppräkningsfaktorerna enligt 4 § tredje stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
Uppräknad medelskattekraft: Summan av de uppräknade skatteunderlagen för hela landet dividerad med antalet invånare i landet den 1 november året före utjämningsåret.
Skatteutjämningsunderlag: Den uppräknade medelskattekraften multiplicerad med antalet folkbokförda invånare i kommunen respektive landstinget den 1 november året före utjämningsåret uppräknad med den procentsats som anges i 4 §.
Medelskattesats: Varje kommuns och landstings skatteunderlag multiplicerad med dess skattesats varefter summan av de beräknade
1 Senaste lydelse 2010:1043.
beloppen divideras med skatteunderlaget i landet. Skatteunderlaget och skattesatsen för kommuner som inte ingår i ett landsting undantas från denna beräkning.
Standardkostnad: En för varje kommun eller landsting beräknad teoretisk kostnad för var och en av de verksamheter och kostnadsslag som anges i 8 §, varvid kostnaden beräknas med utgångspunkt i faktorer som är av särskild betydelse för att belysa strukturella förhållanden.
Strukturkostnad: Summan av standardkostnaderna för en kommun eller ett landsting.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bidragsminskning: En bidragsminskning föreligger i den mån nettot av en kommuns eller ett landstings bidrag och avgifter år 2013 enligt den då gällande lydelsen av denna lag är större än nettot av kommunens eller landstingets bidrag och avgifter för samma år beräknade enligt 5, 6, 9, 10 §§, 11 § andra och tredje styckena, 12 § andra och tredje styckena samt 15 och 16 §§.
Bidragsminskning: En bidragsminskning föreligger i den mån nettot av en kommuns eller ett landstings bidrag och avgifter år
2019 enligt den då gällande lydel-
sen av denna lag är större än nettot av kommunens eller landstingets bidrag och avgifter för samma år beräknade enligt 5, 6, 9, 10 §§, 11 § andra och tredje styckena, 12 § andra och tredje styckena samt 15 och 16 §§.
Avgiftsökning: En avgiftsökning föreligger i den mån nettot av en kommuns eller ett landstings bidrag och avgifter år 2015 enligt den då gällande lydelsen av denna lag är större än nettot av kommunens eller landstingets bidrag och avgifter för samma år beräknade enligt 5, 6, 9–12 §§,
13 § första och tredje styckena
samt 15 och 16 §§.
Avgiftsökning: En avgiftsökning föreligger i den mån nettot av en kommuns eller ett landstings bidrag och avgifter år 2019 enligt den då gällande lydelsen av denna lag är större än nettot av kommunens eller landstingets bidrag och avgifter för samma år beräknade enligt 5, 6, 9–12 §§ samt 15 och 16 §§.
8 §2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
För varje kommun beräknas standardkostnaden för
1. förskola, fritidshem och sådan pedagogisk verksamhet som avses i 25 kap. skollagen (2010:800),
2. förskoleklass och grundskola,
3. gymnasieskola,
4. individ- och familjeomsorg,
5. barn och ungdomar med utländsk bakgrund,
6. äldreomsorg,
7. befolkningsförändringar
8. bebyggelsestruktur,
9. och löner.
För varje landsting beräknas standardkostnaden för
1. hälso- och sjukvård,
2. befolknings-förändringar,
och
3. löner.
För varje kommun beräknas standardkostnaden för
1. förskola, fritidshem och sådan pedagogisk verksamhet som avses i 25 kap. skollagen (2010:800),
2. förskoleklass och grundskola,
3. gymnasieskola,
4. individ- och familjeomsorg,
5. kommunal vuxenutbildning,
6. äldreomsorg,
7. infrastruktur och skydd, och
8. verksamhetsövergripande kostnader.
För varje landsting beräknas standardkostnaden för
1. hälso- och sjukvård, och
2. befolkningsförändringar.
En standardkostnad beräknas också för kollektivtrafik. Kostnaden fördelas mellan kommuner och landsting enligt bestämmelser som regeringen meddelar.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
13 a §
En kommun eller ett landsting som får en bidragsminskning har rätt till ett årligt införandebidrag för den del av bidragsminskningen
2 Senaste lydelse 2010:1043.
som överstiger 300 kronor per invånare.
En kommun eller ett landsting som får en avgiftsökning har rätt till ett årligt införandebidrag för den del av avgiftsökningen som överstiger 300 kronor per invånare.
Införandebidragen ska därefter årligen minska med 300 kronor per invånare och bidrag till dess respektive bidrag upphör.
1.2. Förslag till förordning om ändring i förordning (2004:881) om kommunalekonomisk utjämning
Härigenom föreskrivs i fråga om förordning (2004:881) om kommunalekonomisk utjämning
dels att 13, 15–20, 20 a, 25 a och 25 b §§ ska upphöra att gälla,
dels att 5–9, 14, 21 och 23–26 §§ samt bilagan till förordningen
ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas trettiosex nya paragrafer 6 a–6 h, 7 a–7 f, 8
a–8 f, 9 a–9 f, 14 a, 14 b, 20 b–20 f och 25 c–25 e §§, av följande lydelse.
5 §
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Standardkostnaden skall beräknas utifrån befolkningsuppgifter per den 31 december två år före utjämningsåret, anges i kronor per invånare och avrundas till närmaste hela krontal. Standardkostnaden skall, utom i fråga om 13 och 15–19 §, beräknas i utjämningsårets prisnivå utifrån den prognosticerade utvecklingen av nettoprisindex.
Standardkostnaden ska beräknas utifrån befolkningsuppgifter per den 31 december två år före utjämningsåret, anges i kronor per invånare och avrundas till närmaste hela krontal. Standardkostnaden ska, utom i fråga om 20 d §, 20 e §, 25 d § och
25 e § beräknas i utjämningsårets
prisnivå utifrån den prognosticerade utvecklingen av nettoprisindex.
6 §3
En kommuns standardkostnad för förskola, fritidshem och sådan pedagogisk verksamhet som avses i 25 kap. skollagen (2010:800) beräknas genom att
två åldersersättningar för barn i åldersgrupperna 1–5 år respektive
En kommuns standardkostnad för förskola, fritidshem och sådan pedagogisk verksamhet som avses i 25 kap. skollagen (2010:800) beräknas genom att
summera följande sju delkomponenter
3 Senaste lydelse 2013:976.
6–12 år summeras. Summan multipliceras med en korrigeringsfaktor.
1. åldersersättning för barn i åldersgrupperna 1–5 år respektive 6–12 år,
2. tillägg eller avdrag för skillnader i behov av förskola och fritidshem för åldersgrupperna 1–5 år respektive 6–12 år,
3. tillägg eller avdrag för socioekonomiska skillnader i åldersgruppen 1–5 år,
4. tillägg eller avdrag för gles bebyggelse,
5. tillägg eller avdrag för lönekostnadsskillnader,
6. tillägg eller avdrag för minskat antal barn i åldern 1–5 år samt
7. tillägg eller avdrag för ökat antal barn i åldern 1–5 år.
Åldersersättningarna beräknas enligt följande. Andelen barn i kommunen i respektive åldersgrupp multipliceras med den beräknade genomsnittskostnaden per barn i respektive åldersgrupp i landet. Genomsnittskostnaden per barn i respektive åldersgrupp beräknas utifrån den genomsnittliga standardkostnaden för förskola, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet, som anges i bilagan till denna förordning.
För åldersgruppen 1–5 år korrigeras skillnader i vistelsetid genom ett tillägg till eller avdrag från åldersersättningen. Tillägg och avdrag för skillnader i vistelsetid baseras på den genomsnittliga vistel-
setiden år 2005 för den kommungrupp som kommunen tillhörde enligt 2005 års kommungruppsindelning, och reduceras med 50 procent. För åldersgruppen 6– 12 år korrigeras skillnader i inskrivningsgrad genom ett tillägg till eller avdrag från åldersersättningen. Tillägg och avdrag för skillnader i inskrivningsgrad baseras på den genomsnittliga andelen inskrivna 6–12-åringar i fritidshem för den kommungrupp som kommunen tillhörde enligt 2011 års kommungruppsindelning. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag från tilläggen till eller avdragen från respektive åldersersättning, som beräknas så att summan av avdragen från respektive åldersersättning motsvarar summan av tilläggen till denna.
Korrigeringsfaktorns värde bestäms så att den genomsnittliga standardkostnaden, som vägts med befolkningen den 31 december två år före utjämningsåret, överensstämmer med den genomsnittliga standardkostnaden för förskola, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet, som anges i bilagan till denna förordning.
6 a §
Åldersersättningarna enligt 6 § 1 beräknas enligt följande. Andelen barn i kommunen i respektive åldersgrupp multipliceras
med den beräknade genomsnittskostnaden per barn i respektive åldersgrupp i landet. Genomsnittskostnaden per barn i respektive åldersgrupp beräknas utifrån den genomsnittliga standardkostnaden för förskola, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet, som anges i bilagan till denna förordning.
6 b §
Tillägget eller avdraget för skilda behov av förskola enligt 6 § 2 ska beräknas för åldersgruppen 1– 5 år. Tillägget beräknas genom att multiplicera åldersersättningen för barn 1–5 år med ett index för behov av förskola. Index för behov av förskola framgår av bilagan till denna förordning. Samtliga kommuner får ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.
6 c §
Tillägget eller avdraget för skilda behov av fritidshem enligt 6 § 2 ska beräknas för åldersgruppen 6–12 år. Tillägget beräknas genom att multiplicera ålderersättningen för barn 6–12 år med ett index för behov av fritidshem. Index för behov av fritidshem framgår av bilagan till denna förordning. Samtliga kommuner får ett invånarbaserat avdrag, som
beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tillläggen.
6 d §
Tillägget enligt 6 § 3 ska beräknas genom att ett socioekonomiskt index multipliceras med fem procent av åldersersättningen för barn 1–5 år i riket och andelen barn 1–5 år i kommunen. Beräkningen av det socioekonomiska indexet framgår av bilagan till denna förordning.
Samtliga kommuner får ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.
6 e §
Tillägget eller avdraget för gles bebyggelse enligt 6 § 4 beräknas med ett gleshetsindex för förskola, som multipliceras med åldersersättningen i åldersgruppen 1–5 år. Gleshetsindex framgår av bilagan till denna förordning. Samtliga kommuner får ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.
6 f §
Tillägget eller avdraget för lönekostnader enligt 6 § 5 beräknas i förskola, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet för kommuner med ett löneindex som överstiger 100. Löneindex anges i
bilagan till denna förordning. Tillägget beräknas i två steg.
I det första steget beräknas den justerade lönekostnaden för förskola, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet som avses i 25 kap. skollagen . Den justerade lönekostnaden beräknas som summan av kommunens åldersersättning för barn i åldersgrupperna 1–5 år respektive 6–12 år, tillägg och avdrag för skillnader i behov av förskola och fritidshem, tillägg och avdrag för socioekonomiska skillnader samt tillägg och avdrag för gles bebyggelse, multiplicerad med lönekostnadsandelen för förskola, fritidshem och sådan pedagogisk verksamhet som avses i 25 kap. skollagen (2010:800) . Lönekostnadsandelen anges i bilagan till denna förordning.
I det andra steget beräknas tillägget som produkten av den del av löneindexet som överstiger 100 och den justerade lönekostnaden dividerad med 100. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.
6 g §
Tillägget eller avdraget för befolkningsminskning under en femårsperiod i åldersgruppen 1–5 år beräknas enligt 6 § 6. Befolkningsminskning under en femårsperiod är skillnaden i procent mellan
befolkningen i åldersgruppen 1–5 år den 31 december sju år före utjämningsåret och befolkningen i åldersgruppen 1–5 år den 31 december två år före utjämningsåret. Skillnadens andel av befolkningen den 31 december sju år före utjämningsåret utgör den procentuella befolkningsminskningen.
Den del av befolkningsminskningen under en femårsperiod i åldersgruppen 1–5 år som överstiger befolkningsminskningen i landet under samma period i åldersgruppen 1–5 år med två procentenheter multipliceras med ett ersättningsbelopp som uppgår till 13 000 kronor per person i 2016 års prisnivå. Ersättningsbeloppet räknas varje år om med den årliga utvecklingen av nettoprisindex. Har antalet personer i landet i åldersgruppen 1–5 år ökat under femårsperioden, ska den del av befolkningsminskningen i kommunen som överstiger två procentenheter multipliceras med ersättningsbeloppet.
Samtliga kommuner får ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.
6 h §
Tillägget eller avdraget för befolkningsökning under en femårsperiod i åldersgruppen 1–5 år beräknas enligt 6 § 7. Befolkningsökningen under en femårsperiod
är skillnaden i procent mellan befolkningen i åldersgruppen 1–5 år den 31 december sju år före utjämningsåret och befolkningen i åldersgruppen 1–5 år den 31 december två år före utjämningsåret.
Den del av befolkningsökningen under en femårsperiod i åldersgruppen 1–5 år som överstiger befolkningsökningen i landet i samma åldersgrupp med två procentenheter multipliceras med ersättningsbeloppet i 6 g §, andra stycket. Har antalet personer i landet i åldersgruppen 1–5 år minskat under femårsperioden, ska den del av befolkningsökningen i kommunen som överstiger två procentenheter multipliceras med ersättningsbeloppet i 6 g §, andra stycket.
Samtliga kommuner får ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.
7 §
En kommuns standardkostnad för förskoleklass och grundskola beräknas genom att andelen
barn i kommunen i åldersgrupperna 6 och 7–15 år multipliceras med den beräknade genomsnittskostnaden per barn i respektive åldersgrupp i landet. Genomsnittskostnaden per barn i respektive åldersgrupp beräknas utifrån den genomsnittliga standardkostnaden
En kommuns standardkostnad för förskoleklass och grundskola beräknas genom att sum-
mera följande sex delkomponenter
1. åldersersättning,
2. tillägg eller avdrag för modersmålsundervisning och undervisning i svenska som andraspråk,
3. tillägg eller avdrag för merkostnader för små skolor och skolskjutsar,
för förskoleklass respektive grundskola, som anges i bilagan till denna förordning.
4. tillägg eller avdrag för lönekostnader,
5. tillägg eller avdrag för befolkningsminskning i åldersgruppen 6–15 år samt
6. tillägg eller avdrag för befolkningsökning i åldersgruppen 6–15 år.
För kostnader som avser modersmålsundervisning och undervisning i svenska som andraspråk beräknas ett tillägg till den enligt första stycket beräknade kostnaden. Tillägget beräknas utifrån andelen barn med utländsk bakgrund i åldersgruppen 7–15 år i kommunen multiplicerad med en genomsnittlig kostnad per barn i åldersgruppen 7–15 år i landet för modersmålsundervisning och undervisning i svenska som andraspråk.
Kommuner som har merkostnader för små skolor och skolskjutsar får ett tillägg till den enligt första stycket beräknade kostnaden. Tillägget beräknas utifrån en teoretisk organisation av skolor i olika storlekar och kostnadsklasser, med elevernas geografiska spridning i kommunen år 2009 som grund. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen. Förordning ( 2013:976 ).
7 a §
Åldersersättningen för förskoleklass och grundskola enligt 7 § 1 beräknas genom att andelen barn i kommunen i åldersgrupperna 6 och 7–15 år multipliceras med den beräknade genomsnittskostnaden per barn i respektive åldersgrupp i landet.
7 b §
Ett tillägg ska beräknas enligt 7 § 2 för kostnader som avser modersmålsundervisning och undervisning i svenska som andraspråk. Tillägget beräknas utifrån andelen barn med utländsk bakgrund i åldersgruppen 7–15 år i kommunen multiplicerad med en genomsnittlig kostnad per barn i åldersgruppen 7–15 år i landet för modersmålsundervisning och undervisning i svenska som andraspråk. Den genomsnittliga kostnaden per barn ska årligen räknas om enligt anvisning i bilagan till denna förordning. Samtliga kommuner får ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.
7 c §
Tillägget eller avdraget för små skolor och skolskjutsar beräknas enligt 7 § 3. Tillägget eller avdraget beräknas med ett gleshetsindex för förskoleklass och grundskola
som multipliceras med åldersersättningarna enligt 7 a §. Samtliga kommuner får ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.
7 d §
Tillägget för lönekostnader enligt 7 § 4 beräknas i förskoleklass och grundskola i kommuner med ett löneindex som överstiger 100. Tillägget beräknas i två steg.
I det första steget beräknas den justerade lönekostnaden för förskoleklass och grundskola. Den justerade lönekostnaden beräknas på följande sätt. Kommunens åldersersättning för förskoleklass och grundskola, med tillägg eller avdrag för modermålsersättning och med tillägg eller avdrag för små skolor och skolskjutsar multipliceras med lönekostnadsandelen för förskoleklass och grundskola. Lönekostnadsandelen anges i bilagan till denna förordning.
I det andra steget beräknas tillägget som produkten av den del av indexet som överstiger 100 och den justerade lönekostnaden dividerad med 100. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.
7 e §
Tillägget eller avdraget för befolkningsminskning under en femårsperiod i åldersgruppen 6–15 år beräknas enligt 7 § 5. Befolkningsminskning under en femårsperiod är skillnaden i procent mellan befolkningen i åldersgruppen 6–15 år den 31 december sju år före utjämningsåret och befolkningen i åldersgruppen 6–15 år den 31 december två år före utjämningsåret. Skillnadens andel av befolkningen den 31 december sju år före utjämningsåret utgör den procentuella befolkningsminskningen.
Den del av befolkningsminskningen under en femårsperiod i åldersgruppen 6–15 år som överstiger befolkningsminskningen i landet under samma period i åldersgruppen 6–15 år med två procentenheter multipliceras med ett ersättningsbelopp som uppgår till 15 600 kronor per person i 2016 års prisnivå. Ersättningsbeloppet räknas varje år om med den årliga utvecklingen av nettoprisindex. Har antalet personer i landet i åldersgruppen 6–15 år ökat under femårsperioden, skall den del av befolkningsminskningen i kommunen som överstiger två procentenheter multipliceras med ersättningsbeloppet.
Samtliga kommuner får ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.
7 f §
Tillägget eller avdraget för befolkningsökning under en femårsperiod i åldersgruppen 6–15 år beräknas enligt 7 § 6. Befolkningsökningen under en femårsperiod är skillnaden i procent mellan befolkningen i åldersgruppen 6–15 år den 31 december sju år före utjämningsåret och befolkningen i åldersgruppen 6–15 år den 31 december två år före utjämningsåret.
Den del av befolkningsökningen under en femårsperiod i åldersgruppen 6–15 år som överstiger befolkningsökningen i landet i samma åldersgrupp med två procentenheter multipliceras med ersättningsbeloppet i 7 e §, andra stycket. Har antalet personer i landet i åldersgruppen 6–15 år minskat under femårsperioden, ska den del av befolkningsökningen i kommunen som överstiger två procentenheter multipliceras med ersättningsbeloppet i 7 e §, andra stycket.
Samtliga kommuner får ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.
8 §4
En kommuns standardkostnad för gymnasieskola beräknas genom att andelen ungdomar i
kommunen i åldersgruppen 16–18 år multipliceras med den beräknade genomsnittskostnaden per invånare i den åldersgruppen i landet. Genomsnittskostnaden beräknas utifrån den genomsnittliga standardkostnaden för gymnasieskola, som anges i bilagan till denna förordning.
En kommuns standardkostnad för gymnasieskola beräknas genom att summera följande sex
delkomponenter
1. åldersersättning,
2. merkostnader för resor, inackordering och små gymnasieskolor,
3. tillägg eller avdrag för programval,
4. tillägg eller avdrag för lönekostnader,
5. tillägg eller avdrag för befolkningsminskning och
6. tillägg eller avdrag för befolkningsökning.
Kommuner som har merkostnader för resor och inackordering av gymnasieelever samt för små gymnasieskolor får ett tillägg till den enligt första stycket beräknade kostnaden. Tillägget beräknas utifrån en teoretiskt bestämd placering av skolor med hänsyn till befolkningens bosättningsmönster år 2009 samt utifrån en beräknad kostnad för resor, inackordering och små gymnasieskolor. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.
Kommuner får ett tillägg till eller avdrag från den enligt första stycket beräknade kostnaden på grund av elevernas programval. Tillägget eller avdraget beräknas
4 Senaste lydelse 2013:976.
utifrån den genomsnittliga kostnaden två år före och tre år före utjämningsåret för de program som kommunens elever har valt. Förordning ( 2013:976 ).
8 a §
Åldersersättningen för gymnasieskola enligt 8 § 1 beräknas genom att andelen ungdomar i kommunen i åldersgruppen 16–18 år multipliceras med den beräknade genomsnittskostnaden per invånare i den åldersgruppen i landet. Genomsnittskostnaden framgår av bilagan till denna förordning.
8 b §
Tillägget eller avdraget för merkostnader för resor, inackordering och små gymnasieskolor enligt 8 § 2 beräknas med ett gleshetsindex som multipliceras med åldersersättningen i åldersgruppen enligt 8 a §. Gleshetsindex framgår av bilagan till denna förordning. Samtliga kommuner får ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tillläggen.
8 c §
Tillägget eller avdraget för elevernas programval beräknas enligt 8 § 3. Tillägget eller avdraget beräknas utifrån den genomsnittliga kostnaden två år före och tre år före utjämningsåret för de
program som kommunens elever har valt. För ungdomar i åldern 16–18 som inte är inskrivna på ett gymnasieprogram ska genomsnittskostnaden för samtliga elever i riket användas.
8 d §
Tillägget eller avdraget för lönekostnader enligt 8 § 4 beräknas i gymnasieskolan i kommuner med ett löneindex som överstiger 100. Tillägget beräknas i två steg.
I det första steget beräknas den justerade lönekostnaden för gymnasieskolan. Den justerade lönekostnaden beräknas på följande sätt. Summan av åldersersättning, merkostnader för resor, inackordering och små gymnasieskolor samt tillägg eller avdrag för programval multipliceras med lönekostnadsandelen för gymnasieskola. Lönekostnadsandelen anges i bilagan till denna förordning.
I det andra steget beräknas tillägget som produkten av den del av indexet som överstiger 100 och den justerade lönekostnaden dividerad med 100. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.
8 e §
Tillägget eller avdraget för befolkningsminskning under en femårsperiod i åldersgruppen 16–18 år
beräknas enligt 8 § 5. Befolkningsminskningen under en femårsperiod är skillnaden i procent mellan befolkningen i åldersgruppen 16–18 år den 31 december sju år före utjämningsåret och befolkningen i åldersgruppen 16–18 år den 31 december två år före utjämningsåret.
Den del av befolkningsminskningen i åldersgruppen 16–18 år under en femårsperiod som överstiger befolkningsminskningen i landet under samma period i åldersgruppen 16–18 år med två procentenheter multipliceras med ett ersättningsbelopp. Ersättningsbeloppet uppgår till 15 600 kronor per person i 2016 års prisnivå. Ersättningsbeloppet räknas varje år om med den årliga utvecklingen av nettoprisindex. Har antalet personer i landet i åldersgruppen 16–18 år ökat under femårsperioden, skall den del av befolkningsminskningen i kommunen som överstiger två procentenheter multipliceras med ersättningsbeloppet.
Samtliga kommuner får ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.
8 f §
Tillägget eller avdraget för befolkningsökning under en femårsperiod i åldersgruppen 16–18 år
beräknas enligt 8 § 6. Befolkningsökningen under en femårsperiod är skillnaden mellan befolkningen i åldersgruppen 16–18 år den 31 december sju år före utjämningsåret och befolkningen i åldersgruppen 16–18 år den 31 december två år före utjämningsåret.
Den del av befolkningsökningen under en femårsperiod i åldersgruppen 16–18 år som överstiger befolkningsökningen i landet i samma åldersgrupp med två procentenheter multipliceras med ersättningsbeloppet i 8 e §, andra stycket. Har antalet personer i landet i åldersgruppen 16–18 år minskat under femårsperioden, ska den del av befolkningsökningen i kommunen som överstiger två procentenheter multipliceras med ersättningsbeloppet i 8 e §, andra stycket.
Samtliga kommuner får ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.
9 §5
En kommuns standardkostnad för individ- och familjeomsorg beräknas utifrån andelen
arbetslösa utan ersättning, andelen lågutbildade personer födda i Sverige i åldern 20–40 år, roten ur tätortsbefolkningen i kommunen, andelen av befolkningen boende i flerfamiljshus byggda 1965–1975
En kommuns standardkostnad för individ- och familjeomsorg beräknas utifrån
1. ett modellberäknat värde,
2. en korrigeringsfaktor och
3. tillägg eller avdrag för lönekostnader.
5 Senaste lydelse 2013:976.
och andelen av befolkningen som fått ekonomiskt bistånd under en längre tid än sex månader.
Värdena för respektive variabel multipliceras med de parametervärden som anges i bilagan till denna förordning.
Standardkostnaden beräknas som produkten av det modellberäknade värdet och korrigeringsfaktorn med tillägg eller avdrag för lönekostnader.
Det modellberäknade värdet beräknas utifrån andelen barn och ungdomar i åldern 0–19 år som lever i ekonomiskt utsatta hushåll, andelen lågutbildade personer födda i Sverige i åldern 20–40 år, roten ur tätortsbefolkningen i kommunen, andelen av befolkningen boende i flerfamiljshus byggda 1965–1975, ohälsotal, andelen invånare äldre än 65 år och en variabel för justering av inkomsteffekt som beror på gränspendling till Norge och Danmark.
Standardkostnaden för modellen multipliceras med en korrigeringsfaktor, varefter produkten utgör standardkostnaden för individ- och familjeomsorg. Korrigeringsfaktorns värde bestäms så att den genomsnittliga standardkostnaden, som vägts med befolkningen den 31 december två år före utjämningsåret, överensstämmer med den genomsnittliga standardkostnaden för individ- och familjeomsorg, som anges i bilagan till denna förordning. Förordning ( 2013:976 ).
Värdena för respektive variabel multipliceras med de parametervärden som anges i bilagan till denna förordning.
Korrigeringsfaktorns värde bestäms så att det genomsnittliga modellberäknade värdet, som vägts
med befolkningen den 31 december två år före utjämningsåret, överensstämmer med den genomsnittliga standardkostnaden för individ- och familjeomsorg, som anges i bilagan till denna förordning.
9 a §
Tillägget eller avdraget för lönekostnader enligt 9 § 3 beräknas i individ- och familjeomsorgen i kommuner med ett löneindex som överstiger 100. Tilllägget beräknas i två steg.
I det första steget beräknas den justerade lönekostnaden i individ- och familjeomsorgen. Den justerade lönekostnaden beräknas som produkten av det modellberäknade värdet, korrigeringsfaktorn och lönekostnadssandelen. Lönekostnadsandelen anges i bilagan till denna förordning.
I det andra steget beräknas tillägget som produkten av den del av indexet som överstiger 100 och den justerade lönekostnaden dividerad med 100. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.
Kommunal vuxenutbildning
9 b §
En kommuns standardkostnad för kommunal vuxenutbildning beräknas som summan av följande komponenter
1. vuxenutbildning på grundläggande nivå,
2. gymnasial nivå och
3. svenska för invandrare (SFI). Var och en av de tre komponenterna i första stycket beräknas som produkten av kommunens utbildningsbehov, enhetskostnaden för respektive verksamhet och en korrigeringsfaktor för sysselsättningen i kommunen.
Enhetskostnaden för respektive verksamhet beräknas som summan av nettokostnader i riket dividerat med antal helårselever i riket för verksamheten.
9 c §
En kommuns utbildningsbehov för vuxenutbildning på grundläggande nivå beräknas genom att kvoten mellan antal helårselever på grundläggande vuxenutbildning och antal personer 20–56 år utan grundskoleutbildning i riket multipliceras med antalet invånare 20–56 år utan grundskoleutbildning i kommunen två år innan utjämningsåret.
9 d §
En kommuns utbildningsbehov på gymnasial nivå beräknas genom att kvoten mellan antal helårselever på gymnasial vuxenutbildning och antal personer 20– 56 år med fullgjord grundskoleutbildning som högsta utbildningsnivå i riket multipliceras med antalet invånare 20–56 år med fullgjord grundskoleutbildning som högsta utbildningsnivå i kommunen två år innan utjämningsåret.
9 e §
Kommunens utbildningsbehov för SFI beräknas genom att kvoten mellan antal helårselever på SFI och antal personer 20–64 år som fått uppehållstillstånd för högst fyra år sen i riket multipliceras med antal personer i åldern 20–64 år som fått uppehållstillstånd för högst fyra år sen i kommunen, två år före utjämningsåret.
9 f §
Korrigeringsfaktorn för sysselsättningen i kommunen bestäms som kvoten mellan andel sysselsatta i riket i åldersgruppen 20–64 år och andel sysselsatta i kommunen i samma åldersgrupp. Med sysselsättning avses förvärvsarbete och eftergymnasiala studier.
14 §6
En kommuns standardkostnad för äldreomsorg beräknas utifrån summan av följande komponenter:
– en korrigerad åldersersätt-
ning baserad på civilstånd,
– korrigering för skillnader i dödlighet,
– tillägg för personer födda utanför Norden,
– tillägg för institutionsboende i glesbygd, och
– tillägg för hemtjänst i glesbygd.
En kommuns standardkostnad för äldreomsorg beräknas utifrån summan av följande komponenter
1. en korrigerad åldersersättning baserad på sammanboende eller ensamboende,
2. korrigering för skillnader i dödlighet,
3. tillägg för personer födda utanför Norden,
4. tillägg för institutionsboende i glesbygd,
5. tillägg för hemtjänst i glesbygd och
6. tillägg för löner.
Den korrigerade åldersersättningen beräknas enligt följande. Andelen gifta respektive ej gifta personer i kommunen i åldersgrupperna 65–79, 80–89 samt 90 år och äldre multipliceras med en genomsnittlig kostnad per person för respektive grupp. Därefter summeras produkterna. Summan multipliceras med en korrigeringsfaktor, vars värde bestäms så att den genomsnittliga
standardkostnaden som vägts
med befolkningen den 31 december två år före utjämningsåret, överensstämmer med den genomsnittliga standardkostnaden för äldreomsorg, som anges i bilagan till denna förordning.
Den korrigerade åldersersättningen beräknas enligt följande. Andelen sammanboende respektive ensamboende personer i kommunen i åldersgrupperna 65–79, 80–89 samt 90 år och äldre multipliceras med en genomsnittlig kostnad per person för respektive grupp. Därefter summeras produkterna till en okor-
rigerad åldersersättning. Summan multipliceras med en korrigeringsfaktor. Korrigerings-faktorn bestäms som den genomsnittliga standardkostnaden dividerad med den okorrigerade åldersersättningen.
6 Senaste lydelse 2013:976.
För kommuner som har fler avlidna personer än förväntat under en femårsperiod beräknas ett tillägg, som baseras på åldersersättningen per person i åldersgruppen 65 år och äldre. Med förväntat antal avlidna avses hur många personer som förväntas avlida per kommun om dödligheten skulle vara lika stor per ålder som riksgenomsnittet. För övriga kommuner beräknas på motsvarande sätt i stället ett avdrag, med den skillnaden att avdraget reduceras med 50 procent. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag från tillägget eller avdraget för skillnader i dödlighet, som beräknas så att summan av avdragen för skillnader i dödlighet motsvarar summan av tilläggen för skillnader i dödlighet.
För andelen personer i åldersgruppen 65 år och äldre som är födda utanför Norden beräknas för varje kommun ett tillägg, som uppgår till fem procent av genomsnittskostnaden per person i åldersgruppen 65 år och äldre. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.
För de kommuner som har en glesbygdsfaktor som är lägre än 0,8 beräknas ett tillägg för institutionsboende i glesbygd. Glesbygdsfaktorn baseras på tätortsgrad och
antalet invånare per kvadratkilometer. Närmare anvisningar om beräkningarna ges i bilagan till denna förordning. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.
För de kommuner som har en glesbygdsfaktor som är lägre än 0,8 beräknas ett tillägg för institutionsboende i glesbygd. Glesbygdsfaktorn baseras på tätortsgrad och antalet invånare per kvadratkilometer. Närmare anvisningar om beräkningarna ges i bilagan till denna förordning. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.
Ett tillägg ges för hemtjänst i glesbygd som beräknas utifrån de äldres geografiska spridning i kommunen år 2009. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.
14 a §
För kommuner som har fler avlidna personer än förväntat under en femårsperiod beräknas ett tillägg, som baseras på åldersersättningen per person i åldersgruppen 65 år och äldre. Med förväntat antal avlidna avses hur många personer som förväntas avlida per
kommun om dödligheten skulle vara lika stor per ålder som riksgenomsnittet. För övriga kommuner beräknas på motsvarande sätt i stället ett avdrag, med den skillnaden att avdraget reduceras med 50 procent. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag från tillägget eller avdraget för skillnader i dödlighet, som beräknas så att summan av avdragen för skillnader i dödlighet motsvarar summan av tilläggen för skillnader i dödlighet.
För andelen personer i åldersgruppen 65 år och äldre som är födda utanför Norden beräknas för varje kommun ett tillägg, som uppgår till fem procent av genomsnittskostnaden per person i åldersgruppen 65 år och äldre. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.
För de kommuner som har en glesbygdsfaktor som är lägre än 0,8 beräknas ett tillägg för institutionsboende i glesbygd. Glesbygdsfaktorn baseras på tätortsgrad och antalet invånare per kvadratkilometer. Närmare anvisningar om beräkningarna ges i bilagan till denna förordning. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.
Ett tillägg ges för hemtjänst i glesbygd som beräknas utifrån den geografiska spridningen i kommunen år 2016 bland personer i åldersgruppen 65 år eller äldre. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tillläggen.
14 b §
Ett tillägg beräknas enligt 14 § 6 för lönekostnader i äldreomsorgen i kommuner med ett löneindex som överstiger 100. Tillägget beräknas i två steg.
I det första steget beräknas den justerade lönekostnaden för äldreomsorgen. Den justerade lönekostnaden beräknas som summan av åldersersättning, korrigering för skillnader i dödlighet, tillägg för personer födda utanför Norden, tillägg för institutionsboende i glesbygd och tillägg för hemtjänst i glesbygd.
I det andra steget beräknas tilllägget som produkten av den del av indexet som överstiger 100 och den justerade lönekostnaden dividerad med 100. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.
Infrastruktur och skydd
20 b §
En kommuns standardkostnad för infrastruktur och skydd beräknas utifrån summan av följande komponenter
1. Gator och vägar samt
2. Räddningstjänst Komponenten gator och vägar beräknas med ett klimattillägg och ett ortstillägg som anges i bilagan till denna förordning. Tillägget för komponenten räddningstjänst anges i bilagan till denna förordning.
Verksamhetsövergripande kostnader
20 c §
En kommuns standardkostnad för verksamhetsövergripande kostnader beräknas utifrån summan av följande komponenter.
1. befolkningsminskning,
2. eftersläpningseffekter,
3. uppvärmningskostnader,
4. byggkostnader, samt
5. administration. Komponenterna summeras till ett bruttotillägg. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.
20 d §
En kommuns merkostnader till följd av befolkningsminskning beräknas för kommuner vars befolkning minskat under en tioårsperiod med mer än två procent.
Befolkningsminskning under en tioårsperiod är skillnaden mellan befolkningen den 31 december tolv år före utjämningsåret och befolkningen den 31 december två år före utjämningsåret. Skillnadens andel av befolkningen den 31 december tolv år före utjämningsåret utgör den procentuella befolkningsminskningen.
Den procentuella befolkningsminskningen under en tioårsperiod reduceras med två procentenheter och multipliceras med 200 kronor per invånare.
20 e §
En kommuns kostnader för eftersläpningseffekter beräknas för kommuner som under en fyraårsperiod haft en ökning av antalet invånare med i genomsnitt 1,2 procent per år och där folkmängden från och med den 1 november två år före utjämningsåret till och med den 1 november året före utjämningsåret ökat med minst 1,2 procent.
Befolkningsökning under en fyraårsperiod är skillnaden mellan befolkningen den 1 november sex
år före utjämningsåret och befolkningen den 1 november två år före utjämningsåret.
Den del av befolkningsökningen räknat i antalet personer från och med den 1 november två år före utjämningsåret till och med den 1 november året före utjämningsåret som överstiger 1,2 procent samt kommunens folkmängd den 1 november två år före utjämningsåret multipliceras med kommunens intäkter året före utjämningsåret dividerat med antalet invånare i kommunen. Kommunens intäkter året före utjämningsåret beräknas enligt anvisningar i bilagan till denna förordning.
20 f §
Komponenten uppvärmning beräknas genom att en för riket beräknad genomsnittlig uppvärmningskostnad för obligatoriska verksamheter på 356 kronor per invånare i 2016 års nivå multipliceras med respektive kommuns klimatindex enligt Boverkets byggregler.
Komponenten byggkostnader är summan av en merkostnad för byggnadsarbetarlöner och ett klimattillägg.
Komponenten administration baseras på variablerna invånardistans och folkmängd och utgår med belopp som anges i bilagan till denna förordning.
21 §7
Ett landstings standardkostnad för hälso- och sjukvård beräknas utifrån kostnaderna för befolkningens vårdbehov och hälso- och sjukvård i glesbygd.
Ett landstings standardkostnad för hälso- och sjukvård beräknas utifrån kostnaderna för befolkningens vårdbehov, hälso- och sjukvård i glesbygd och
tillägg för löner.
23 §8
Kostnaden för befolkningens vårdbehov beräknas utifrån sum-
man av en modell för hela be-
folkningen och en separat beräk-
ning för kostnader för hiv-smittade personer.
Kostnaden för befolkningens vårdbehov beräknas utifrån en modell för hela befolkningen.
I modellen delas befolkningen in i olika grupper utifrån
kön, åldersgrupperna 0, 1–4, 5–9, 10–14, 15–19, 20–24, 25–29, 30– 39, 40–49, 50–59, 60–69, 70–74 och 75 år och äldre, civilstånd, sysselsättningsstatus, inkomst och boendetyp. I varje landsting mul-
tipliceras antalet personer i respektive grupp den 31 december tre år före utjämningsåret med den genomsnittliga kostnaden för gruppen.
I modellen delas befolkningen in i tre olika kostnads-
matriser enligt bilagan till denna förordning. I varje landsting mul-
tipliceras antalet personer i respektive grupp den 31 december tre år före utjämningsåret med den genomsnittliga kostnaden för gruppen.
Kostnaderna för hiv-smittade personer beräknas genom att det antagna antalet hiv-smittade per 10 000 invånare för varje landsting multipliceras med en uppskattad kostnad per hiv-smittad person som anges i bilagan till
7 Senaste lydelse 2013:976. 8 Senaste lydelse 2013:976.
denna förordning. Förordning ( 2013:976 ).
24 §9
Summan av den beräknade
kostnaden för de olika grupperna i modellen för hela befolkningen
och kostnaden för hiv-smittade personer divideras med antalet in-
vånare i landstinget den 31 december tre år före utjämningsåret.
Den beräknade kostnaden för
de olika grupperna i modellen
summeras och divideras med an-
talet invånare i landstinget den 31 december tre år före utjämningsåret.
Ett landstings kostnader enligt första stycket multipliceras med en korrigeringsfaktor, varefter produkten utgör kostnaden för befolkningens vårdbehov. Korrigeringsfaktorns värde bestäms så att den genomsnittliga standardkostnaden, som vägts med befolkningen den 31 december två år före utjämningsåret, överensstämmer med den genomsnittliga standardkostnaden för hälso- och sjukvård, som anges i bilagan till denna förordning.
Förordning ( 2013:976 ).
Ett landstings kostnader enligt första stycket multipliceras med en korrigeringsfaktor, varefter produkten utgör kostnaden för befolkningens vårdbehov. Korrigeringsfaktorns värde bestäms så att den genomsnittliga
kostnaden för befolkningens vårdbehov, som vägts med befolk-
ningen den 31 december två år före utjämningsåret, överensstämmer med den genomsnittliga standardkostnaden för hälso- och sjukvård, som anges i bilagan till denna förordning.
25 §
Ett landstings kostnader för hälso- och sjukvård i glesbygd beräknas utifrån en teoretiskt bestämd placering av sjukhus, ambulanscentraler och vårdcentraler. Utifrån denna placering av enheterna beräknas även kostnader för övernattningsplatser vid vårdcentraler och behovet av sjukresor.
Samtliga landsting får därefter
Ett tillägg beräknas för merkostnader i hälso- och sjukvård i glesbygd. Tillägget beräknas genom att ett index för gleshet multipliceras med kostnaden för befolkningens vårdbehov. Index för gleshet anges i bilagan till denna förordning. Samtliga landsting får
därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av
9 Senaste lydelse 2013:976.
ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av de beräknade kostnaderna per invånare i landet för hälso- och sjukvård i glesbygd.
avdragen motsvarar summan av de beräknade kostnaderna per invånare i landet för hälso- och sjukvård i glesbygd.
25 c §
Ett tillägg beräknas för lönekostnader i hälso- och sjukvård för landsting med ett löneindex som överstiger 100. Tillägget beräknas i två steg.
I det första steget beräknas den justerade lönekostnaden för hälso- och sjukvård. Ett landstings justerade lönekostnad beräknas genom att landstingets kostnad för hälso- och sjukvård med tillägg för merkostnader för hälso- och sjukvård i glesbygd multipliceras med lönekostnadsandelen för verksamheten. Lönekostnads-andelen för hälso- och sjukvård anges i bilagan till denna förordning.
I det andra steget beräknas tillägget för lönekostnader som produkten av den del av indexet som överstiger 100 och den justerade lönekostnaden dividerad med 100. Samtliga landsting får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.
25 d §
Standardkostnaden för befolkningsförändringar beräknas som summan av merkostnader för
eftersläpningseffekter och merkostnader för kraftiga befolkningsförändringar.
Ett landstings merkostnader till följd av eftersläpningseffekter beräknas för landsting som under en fyraårsperiod haft en ökning av antalet invånare med i genomsnitt minst 1,2 procent per år och där folkmängden från och med den 1 november två år före utjämningsåret till och med den 1 november året före utjämningsåret ökat med minst 1,2 procent.
Befolkningsökning under en fyraårsperiod är skillnaden mellan befolkningen den 1 november sex år före utjämningsåret och befolkningen den 1 november två år före utjämningsåret.
Den del av befolkningsökningen räknat i antalet personer från och med den 1 november två år före utjämningsåret till och med den 1 november året före utjämningsåret som överstiger 1,2 procent samt landstingets folkmängd den 1 november två år före utjämningsåret multipliceras med landstingets intäkter året före utjämningsåret dividerat med antalet invånare i landstinget. Landstingets intäkter året före utjämningsåret beräknas enligt anvisningar i bilagan till denna förordning.
25 e §
Ett merkostnadstillägg beräknas för de landsting som har haft kraftiga befolkningsförändringar under en tioårsperiod.
Befolkningsförändringen under en tioårsperiod är den procentuella skillnaden mellan befolkningen den 31 december tolv år före utjämningsåret och befolkningen två år före utjämningsåret. Den procentuella befolkningsförändringen jämförs med ett gränsvärde som baseras på befolkningsförändringen i riket under samma tioårsperiod.
Då befolkningen i riket växer är gränsvärdet för tillägget lika med förändringstakten i riket med ett tillägg om 2 procentenheter, annars är gränsvärdet 2 procentenheter. Då befolkningen i riket minskar är gränsvärdet för minskande befolkning lika med förändringstakten i riket med avdrag om 2 procentenheter, annars är den minus 2 procentenheter.
För varje procentenhet som befolkningen växer eller krymper utöver gränsvärdet utgår en kompensation om 100 kronor per invånare.
Samtliga landsting får ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.
26 §10
Standardkostnaden för kollektivtrafik beräknas utifrån variab-
lerna gleshet, arbetspendling och tätortsstruktur. Värdena för respektive variabel multipliceras med de parametervärden, som anges i bilagan till denna förordning.
Standardkostnaden för kollektivtrafik beräknas i en gemensam
modell för kommuner och landsting. Först beräknas standardkostnaden för respektive län, varefter hälften av standardkostnaden tillförs kommunerna i länet och hälften landstinget, med undantag för Stockholms län där kommunernas andel motsvarar 40 procent och landstingets andel motsvarar 60 procent av standardkostnaden.
Standardkostnaden beräknas för respektive län, varefter hälften
av standardkostnaden tillförs kommunerna i länet och hälften landstinget, med undantag för Stockholms län där kommunernas andel motsvarar 40 procent och landstingens andel motsvarar 60 procent av standardkostnaden.
Standardkostnaden beräknas för respektive län genom att
multiplicera ett modellberäknat värde med en korrigeringsfaktor. Det modellberäknat värdet för kollektivtrafik beräknas utifrån variablerna gleshet, arbetspendling och tätortsstruktur. Värdena för respektive variabel multipliceras med de parametervärden som anges i bilagan till denna förordning.
Standardkostnaden för Gotlands kommun motsvarar redovisade nettokostnader år 2009. Hälften av standardkostnaden fördelas i kommunernas utjämningssystem och hälften i landstingens utjämningssystem.
Korrigeringsfaktorn bestäms som standardkostnaden för kollektivtrafik, som anges i bilagan till denna förordning, dividerad med genomsnittet för det modellberäknade värdet.
Fördelningen av kommunernas andel av standardkostnaden mellan kommunerna i länet görs på följande sätt:
Fördelningen av kommunernas andel av standardkostnaden mellan kommunerna i länet görs på följande sätt:
10 Senaste lydelse 2017:1100.
1. För kommunerna i Blekinge
län, Värmlands län, Västman-
lands län, Västernorrlands län, Västerbottens län och Norrbottens län görs fördelningen efter
deras andel av de totala kostnaderna i länet för kollektivtrafiken år 2009.
2. För kommunerna i Stockholms län, Uppsala län, Östergötlands län, Jönköpings län, Kronobergs län, Kalmar län, Skåne län, Hallands län, Västra Götalands län, Örebro län, Dalarnas län, Gävleborgs län och Jämtlands län görs fördelningen med lika stora belopp per invånare.
1. För kommunerna i Västmanlands län, Västernorrlands län, Västerbottens län och Norrbottens län beräknas andelen
utifrån variablerna invånardistans, pendlingsavstånd och tätortsbefolkning. Värdena för respektive variabel multipliceras med de parametervärden som anges i bilagan till denna förordning.
2. För kommunerna i Stockholms län, Uppsala län, Östergötlands län, Jönköpings län, Kronobergs län, Kalmar län,
Blekinge län, Skåne län, Hallands
län, Västra Götalands län, Värm-
lands län, Örebro län, Dalarnas
län, Gävleborgs län, Jämtlands län och i Gotlands kommun görs fördelningen med lika stora belopp per invånare.
3. För kommunerna i Södermanlands län fattar regeringen särskilda beslut om varje kommuns andel av de totala kostnaderna i länet. Förordning (2017:1100).
1.3. Förslag till ny lydelse av bilaga till förordning (2004:881) om kommunalekonomisk utjämning11Beräkningsmetoder och närmare detaljer för kostnadsutjämningen
Befolkningsuppgifter
Befolkningsuppgifter hämtas från Statistiska centralbyråns befolkningsstatistik.
Genomsnittlig standardkostnad
Kommuner
Den för landet genomsnittliga standardkostnaden i kronor per invånare före uppräkning till utjämningsårets kostnadsnivå för var och en av följande verksamheter framgår av nedanstående tabell.
Beloppen avser år 2016.
Landsting
Den för landet genomsnittliga standardkostnaden före uppräkning till utjämningsårets kostnadsnivå för hälso- och sjukvård är 22 335 kronor per invånare. Beloppet avser år 2016.
11 Senaste lydelse 2017:1100.
Delat huvudmannaskap
Den för landet genomsnittliga standardkostnaden före uppräkning till utjämningsårets kostnadsnivå för kollektivtrafik är 2 444 kronor per invånare. Beloppet avser år 2016.
Nettoprisindex
Uppräkning till utjämningsårets kostnadsnivå sker med hjälp av utvecklingen av nettoprisindex. Som genomsnittlig procentuell förändring i nettoprisindex för respektive år används följande: 2004 (0,1), 2005 (0,1), 2006 (1,1), 2007 (2,7), 2008 (2,7), 2009 (-0,8), 2010 (1,8), 2011 (2,0), 2012 (1,2), 2013 (-0,3), 2014 (-0,1), 2015 (-0,9), 2016 (0,4), 2017 (1,3) och 2018 (1,9).
Följande verksamheters och kostnadsslags standardkostnad räknas upp till utjämningsårets kostnadsnivå med hjälp av nettoprisindex året före utjämningsåret samt utjämningsåret; förskola, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet, förskoleklass och grundskola, gymnasieskola, individ- och familjeomsorg, kommunal vuxenutbildning, äldreomsorg, hälso- och sjukvård och kollektivtrafik.
I delmodellen Verksamhetsövergripande kostnader exkluderas 20 d § och 20 e § ur uppräkningen till utjämningsårets kostnadsnivå med hjälp av nettoprisindex.
I delmodellen Befolkningsförändringar exkluderas 25 d § och 25 e § ur uppräkningen till utjämningsårets kostnadsnivå med hjälp av nettoprisindex.
Förskola, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet
Det socioekonomiska indexet beräknas som genomsnittet av kvoterna mellan andel barn 1–5 som inte har någon förälder med eftergymnasial utbildning, andel barn 1–5 år som bor i hushåll med låg disponibel inkomst och andel barn 1–5 år med minst en förälder som har haft uppehållstillstånd i högst 4 år, och motsvarande riksmedelvärde.
Förskoleklass och grundskola
Genomsnittlig ersättning (normbeloppet) för modersmålsundervisning och undervisning i svenska som andraspråk är 13 454 kronor per elev som är född utanför Sverige, Norge och Danmark eller där båda föräldrarna är födda utanför dessa länder. Normbeloppet om 13 454 kronor per elev avser 2016 års priser. Statistiska centralbyrån räknar om normbeloppet inför varje utjämnings år med statistik från Skolverket rörande antal elever och antal lärare. Statistik över löner för grundskolelärare hämtas från SCB:s statistik. Lönekostnadspålägget (LKP) i beräkningen av normbeloppet är 38,33 procent.
Gymnasieskola
Tillägg för elevernas programval beräknas utifrån antal folkbokförda elever per hemkommun och gymnasieprogram.
Programvalsfaktorn för respektive kommun beräknas enligt följande för åren två respektive tre år före utjämningsåret: ((summering av (antal elever per program × landets genomsnittskostnad per program) + (antal 16–18 åringar ej inskrivna × vägd genomsnittskostnad per elev enligt riksprislistan) - relationstal (antal 16–18-åringar × gymnasiets genomsnittskostnad i landet per 16–18-åring)) / befolkningen den 31 december två respektive tre år före utjämningsåret.
Uppgifter om antalet folkbokförda elever hämtas från Statistiska centralbyråns skolstatistik.
Uppgifter om kostnader för olika program hämtas från Skolverkets statistik.
Individ- och familjeomsorg
Standardkostnad för individ- och familjeomsorg = 1 052,16 + 16 130,44 × Andel barn och ungdomar i åldersgruppen 0–19 år som lever i ekonomiskt utsatta hushåll + 18 749,54 × andelen lågutbildade personer födda i Sverige i åldern 20–40 år + 1,94536 × roten ur tätortsbefolkningen i kommunen + 2 332,14 × andelen av befolkningen boende i flerfamiljshus byggda 1965–1975 + 20,99 × ohälsotal (genomsnittligt antal dagar i befolkningen i åldersgruppen 16–64 år) – 2 936,64 × Andel invånare äldre än 65 år – 602,93 × variabel för justering av en inkomsteffekt av gränspendling + tillägg/avdrag för lönekostnadsskillnader.
Variabeln roten ur tätortsbefolkningen i kommunen uppdateras vart femte år.
Variabeln för justering av en inkomsteffekt av gränspendling definieras som produkten av andel av befolkningen i åldersgruppen 16–74 som gränspendlar till Norge eller Danmark multiplicerad med andelen barn och ungdomar i åldersgruppen 0–19 år som lever i ekonomiskt utsatta hushåll.
Kommunal vuxenutbildning
I nedanstående tabell visas underlaget för beräkning av utbildningsbehovet i de tre olika verksamheterna i delmodellen för kommunal vuxenutbildning. Samtliga uppgifter hämtas från SCB.
Äldreomsorg
Tillägget för institutionsboende i glesbygd = den korrigerade åldersersättningen × (0,08 – kommunens glesbygdsfaktor/10).
Variabeln tätortsgrad i glesbygdsfaktorn uppdateras vart femte år.
Infrastruktur och skydd
Gator och vägar
Tillägget för gator och vägar utgörs av summan av ett ortstillägg och ett klimattillägg. Beloppen anges i 2016 års priser och räknas upp med nettoprisindex till aktuellt utjämningsår.
Ortstillägg
Om inget annat anges får samtliga kommuner i Värmlands län, Dalarnas län, Gävleborgs län, Västernorrlands län, Jämtlands län, Västerbottens län och Norrbottens län ett ortstillägg på 65 kronor per invånare och övriga kommuner 0 kronor per invånare.
Undantag: – Följande kommuner får ett ortstillägg på 65 kronor per invånare: Södertälje, Uppsala, Eskilstuna, Linköping, Norrköping, Jönköping, Växjö, Kalmar, Karlskrona, Helsingborg, Kristianstad, Lund, Halmstad, Borås, Örebro och Västerås.
– Följande kommuner får ett ortstillägg på 80 kronor per invånare: Botkyrka, Danderyd, Ekerö, Haninge, Huddinge, Järfälla, Lidingö, Nacka, Nynäshamn, Salem, Sigtuna, Sollentuna, Solna, Sundbyberg, Tyresö, Täby, Upplands Väsby, Upplands-Bro, Vallentuna, Vaxholm, Värmdö, Österåker, Håbo, Burlöv, Kävlinge, Lomma, Skurup, Staffanstorp, Svedala, Trelleborg, Vellinge, Kungsbacka, Ale, Alingsås, Bollebygd, Härryda, Kungälv, Lerum, Lilla Edet, Mölndal, Partille, Stenungssund samt Öckerö.
– Följande kommuner får ett ortstillägg på 128 kronor per invånare: Malmö, Karlstad, Falun, Gävle, Sundsvall, Örnsköldsvik, Härjedalen, Östersund, Skellefteå, Umeå, Åsele och Luleå
– Göteborgs kommun får ett ortstillägg på 193 kronor per invånare.
– Stockholms kommun får ett ortstillägg på 580 kronor per invånare.
Klimattillägg
Om inget annat anges får samtliga kommuner ett klimattillägg på 44 kronor per invånare.
Undantag: – Följande kommuner får ett klimattillägg på 66 kronor per invånare: kommunerna i Värmlands län, Örebro län, Västmanlands län, Dalarna län, Gävleborgs län, Tierps kommun, Älvkarleby kommun och Östhammars kommun.
– Följande kommuner får ett klimattillägg på 103 kronor per invånare: kommunerna i Västernorrlands län, Jämtlands län, Västerbottens län och Norrbottens län.
Räddningstjänst
Tillägget för räddningstjänst baseras på variablerna invånardistans och lokalt befolkningsunderlag. Tillägget anges i nedanstående tabell. Beloppen anges i 2016 års priser och räknas upp med nettoprisindex till aktuellt utjämningsår. För övrigt uppdateras inte modellen årligen.
Lokalt befolkningsunderlag definieras som antalet personer som bor inom en radie på 37,5 kilometer från kommunens centralort.
Invånardistansen är det genomsnittliga avståndet i meter mellan kommunen invånare om de placerades ut jämt över kommunens yta.
Verksamhetsövergripande kostnader – kommuner
Uppvärmning
Tillägget eller avdraget för uppvärmningskostnader baseras på ett energiindex som speglar skillnader i uppvärmningskostnader i kommunägda fastigheter. Kommuner som har ett energiindex som överstiger 1,0 får ett tillägg som beräknas enligt följande. (Index -1) × (108 × 3,3). Kommuner som har ett energiindex som understiger 1,0 får ett avdrag som beräknas på motsvarande sätt. Ersättningarna räknas upp med nettoprisindex till aktuellt utjämningsår.
Administration
Ersättningarna för lönekostnader och politisk verksamhet avser 2016 års prisnivå. Samtliga ersättningar räknas upp med nettoprisindex till aktuellt utjämningsår. Förutom prisuppräkning uppdateras inte modellen årligen.
Byggkostnader
Tillägget eller avdraget för byggkostnader framgår av nedanstående tabell. Beloppen anges efter kommunens länstillhörighet och är angivna i 2016 års prisnivå. Beloppen ska räknas upp med nettoprisindex till utjämningsårets prisnivå.
I Västra Götalands län får kommunerna Härryda, Partille, Öckerö, Stenungsund, Tjörn, Ale, Lerum, Lilla Edet, Göteborg, Mölndal, Kungälv och Alingsås ett tillägg om 18 kronor per invånare. Övriga kommuner i länet får ett avdrag om 79 kronor per invånare.
Merkostnad för byggnadsarbetarlöner beräknas som ett lönenivåindex gemensamt för kommunerna i respektive riksområde multiplicerat med en genomsnittlig lönekostnad för investeringar om
1 072 kronor per invånare. Klimattillägget beräknas som ett klimatindex multiplicerat med en övrig investeringskostnad om 1 990 kronor per invånare.
Löneindex och lönekostnadsandel för kommuner
Löneindex
Löneindex baseras på andelen av befolkningen över 15 år som inte arbetar i kommun eller landsting, det genomsnittliga priset för en bostadsrätt i länet och det genomsnittliga taxeringsvärdet för småhus i kommunen. Taxeringsvärdet för småhus har begränsats nedåt till 400 000 kronor och uppåt till 3 000 000 kronor.
Löneindex = 100 × (22 687,28 + 5 490,95 × antal förvärvsarbetande, ej i kommuner och landsting + 0,612565 × taxeringsvärde för småhus i kommunen + 0,0236568 × genomsnittligt pris för en bostadsrätt i länet)/standardiserad genomsnittlig kommunlön.
Data avser år 2016 och ligger fast tills vidare.
Lönekostnadsandel
Hälso- och sjukvård
Uppgifter om genomsnittliga kostnader för befolkningen hämtas från Skåne län, Västra Götalands län och Norrbottens län och avser år 2016. Kostnaderna uppdateras inte årligen.
Ett tillägg beräknas för merkostnader i hälso- och sjukvård i glesbygd. Ett landstings kostnader för hälso- och sjukvård i glesbygd beräknas utifrån en teoretiskt bestämd placering av sjukhus, ambulanscentraler och vårdcentraler. Utifrån denna placering av enheterna beräknas även kostnader för övernattningsplatser vid vårdcentraler och behovet av sjukresor. Merkostnaderna beräknas med ett index för gleshet som multipliceras med kostnaderna för befolkningens vårdbehov.
Löneindex och lönekostnadsandel för landsting
Löneindex = 100 × (27 857,1480 + antal förvärvsarbetande, ej kommuner och landsting × 35,23653 + 21,67646 × tätortsgrad + 0,0553758 × priskorrigerad lön i privat sektor – 48,46756 × arbetslöshet i länet + 21,6781 × (pendling över kommun + gränspendling)/ standardiserad genomsnittlig kommunlön).
Lönekostnadsandelen i hälso- och sjukvård är 70,6 procent.
För landstingen beräknas även merkostnader för bemanning i glesbygd. Merkostnaden i 2016 års prisnivå, i kronor per invånare, har beräknats som följer.
Merkostnad för bemanning i glesbygd = 1 103,991 -1,955928 × tätortsgrad × ln (invånare per kvadratkilometer).
Den årsvisa kompensationen för merkostnader för bemanning i glesbygd ska beräknas med ett index för bemanning i glesbygd.
Index för bemanning i glesbygd = Merkostnad för bemanning i glesbygd / (kostnad för befolkningens vårdbehov + merkostnad för hälso- och sjukvård i glesbygd).
Data avser år 2016 och uppdateras inte årligen.
Kollektivtrafik
Standardkostnaden per län = 23,10668 + 0,0006133 × antal boende i tätort + 28,33119 × andelen personer som arbetspendlar över kommungräns + 16,09601 × roten ut invånardistansen.
Fördelningen av kommunernas andel av standardkostnad i kommuner och landsting som inte skatteväxlat beräknas med variablerna tätortsbefolkning, invånardistans och avstånd till arbetet.
Andelen per kommun = (4 524,906 – 1 114,609 × ln(tätortsbefolkningen) + 65,1762 × (ln(tätortsbefolkningen)2) + 22,12085 × roten ur invånardistans + 0,016393 × pendlingsavstånd) × folkmängd/skattad totalkostnad inom länet.
Med invånardistans avses det genomsnittliga avståndet mellan invånare i länet.
Variabeln roten ur invånardistansen och uppdateras vart femte år.
Data avser år 2016 och variablerna uppdateras vart femte år för både kommuner och landsting.
Befolkningsförändringar i kommuner och landsting
Antalet personer som utgör den befolkningsökning som överskrider 1,2 procent mellan den 1 november två år före utjämningsåret och den 1 november året före utjämningsåret samt kommunens eller landstingets folkmängd den 1 november två år före utjämningsåret multipliceras med summan av, kronor per invånare året före utjämningsåret, bidrag eller avgift i kostnadsutjämningen, strukturbidrag, införandebidrag och regleringsbidrag eller regleringsavgift samt det enligt andra stycket framräknade beloppet.
Kommunens eller landstingets inkomstutjämningsbidrag eller inkomstutjämningsavgift omräknas med kommunens respektive landstingets befolkning den 1 november två år före utjämningsåret samt den del av befolkningsökningen som överskrider 1,2 procent mellan den 1 november två år före utjämningsåret och den 1 november året före utjämningsåret utifrån landets och kommunens eller landstingets skatteunderlag som används vid beräkningen av inkomstutjämningen året före utjämningsåret.
Kommunen eller landstinget kompenseras för differensen mellan bidrag eller avgift i utjämningssystemet året före utjämningsåret och bidrag eller avgift i utjämningssystemet beräknat enligt första och andra styckena.
Löneindex, glesbygdsindex, behovsindex förskola samt socioekonomiskt index förskola för kommuner
Löneindex och glesbygdsindex för landsting
1.4 Nuvarande bilaga till förordning ( 2004:881 ) om kommunalekonomisk utjämning Beräkningsmetoder och närmare detaljer för kostnadsutjämningen Generella bestämmelser för kostnadsutjämningen Befolkningsuppgifter
Befolkningsuppgifter hämtas från Statistiska centralbyråns befolkningsstatistik.
Genomsnittlig standardkostnad Kommuner
Den för landet genomsnittliga standardkostnaden i kronor per invånare före uppräkning till utjämningsårets kostnadsnivå för var och en av följande verksamheter är:
Förskola, fritidshem och annan
pedagogisk verksamhet
Förskoleklass och grundskola
Beloppen avser år 2016.
Landsting
Den för landet genomsnittliga standardkostnaden före uppräkning till utjämningsårets kostnadsnivå för hälso- och sjukvård är 22 335 kronor per invånare. Beloppet avser år 2016.
Delat huvudmannaskap
Den för landet genomsnittliga standardkostnaden före uppräkning till utjämningsårets kostnadsnivå för kollektivtrafik är 2 444 kronor per invånare. Beloppet avser år 2016.
Nettoprisindex
Uppräkning till utjämningsårets kostnadsnivå sker med hjälp av utvecklingen av nettoprisindex. Som genomsnittlig procentuell förändring i nettoprisindex för respektive år används följande: 2003 (1,5), 2004 (0,1), 2005 (0,1), 2006 (1,1), 2007 (2,7), 2008 (2,7), 2009 (-0,8), 2010 (1,8), 2011 (2,0), 2012 (1,2), 2013 (-0,3), 2014 (-0,1), 2015 (-0,9), 2016 (0,4), 2017 (1,3) och 2018 (1,9).
Följande verksamheters och kostnadsslags standardkostnad räknas upp till utjämningsårets kostnadsnivå med hjälp av nettoprisindex året före utjämningsåret samt utjämningsåret: förskola, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet, förskoleklass och grundskola, gymnasieskola, individ- och familjeomsorg, äldreomsorg, löner, hälso- och sjukvård samt kollektivtrafik.
Följande kostnadsslag standardkostnad räknas upp till utjämningsårets kostnadsnivå med hjälp av nettoprisindex år 2003 t.o.m. utjämningsåret: bebyggelsestruktur.
Följande kostnadsslags standardkostnad räknas inte upp till utjämningsårets kostnadsnivå: barn och ungdomar med utländsk bakgrund samt befolkningsförändringar.
Förskoleklass och grundskola
Genomsnittlig ersättning för modersmålsundervisning och undervisning i svenska som andraspråk är 8 040 kronor per elev som är född utanför Sverige, Norge och Danmark eller där båda föräldrarna är födda utanför dessa länder.
Gymnasieskola
Tillägg för elevernas programval beräknas utifrån antal elever per hemkommun och gymnasieprogram.
Programvalsfaktorn för respektive kommun beräknas enligt följande för åren två respektive tre år före utjämningsåret: ((summering av (antal elever per program × landets genomsnittskostnad per program)) - relationstal (antal 16–18-åringar × gymnasiets genomsnittskostnad i landet per 16–18-åring)) / befolkningen den 31 december två respektive tre år före utjämningsåret.
Uppgifter om antalet elever hämtas från Statistiska centralbyråns skolstatistik.
Uppgifter om kostnader för olika program hämtas från Skolverkets statistik.
Individ- och familjeomsorg
Standardkostnad för individ- och familjeomsorg = 806,375 + 28 386,169 × andelen arbetslösa utan ersättning + 19 391,413 × andelen lågutbildade personer födda i Sverige i åldern 20–40 år + 1,628 × roten ur tätortsbefolkningen i kommunen + 2 284,891 × andelen av befolkningen boende i flerfamiljshus byggda 1965–1975 + 87 497,080 × andelen av befolkningen som fått ekonomiskt bistånd under en längre tid än sex månader × korrigeringsfaktorn.
Variabeln roten ur tätortsbefolkningen i kommunen avser år 2010 och ska uppdateras vart femte år.
Äldreomsorg
Genomsnittlig kostnad per person:
Tillägget för institutionsboende i glesbygd = den korrigerade åldersersättningen × (0,08 - kommunens glesbygdsfaktor / 10).
Variabeln tätortsgrad i glesbygdsfaktorn avser år 2010 och ska uppdateras vart femte år.
Befolkningsförändringar Eftersläpningseffekter
Antalet personer som utgör den befolkningsökning som överskrider 1,2 procent mellan den 1 november två år före utjämningsåret och den 1 november året före utjämningsåret samt kommunens eller landstingets folkmängd den 1 november två år före utjämningsåret multipliceras med summan av, kronor per invånare året före utjämningsåret, bidrag eller avgift i kostnadsutjämningen, strukturbidrag, införandebidrag och regleringsbidrag eller regleringsavgift samt det enligt andra stycket framräknade beloppet.
Kommunens eller landstingets inkomstutjämningsbidrag eller inkomstutjämningsavgift omräknas med kommunens respektive landstingets befolkning den 1 november två år före utjämningsåret samt den del av befolkningsökningen som överskrider 1,2 procent mellan den 1 november två år före utjämningsåret och den 1 november året före utjämningsåret utifrån landets och kommunens eller landstingets skatteunderlag som används vid beräkningen av inkomstutjämningen året före utjämningsåret.
Kommunen eller landstinget kompenseras för differensen mellan bidrag eller avgift i utjämningssystemet året före utjämningsåret och bidrag eller avgift i utjämningssystemet beräknat enligt första och andra styckena.
Bebyggelsestruktur
Gator och vägar
Tillägget för gator och vägar utgörs av summan av ett ortstillägg och ett klimattillägg.
Om inget annat anges får samtliga kommuner i Värmlands län, Dalarnas län, Gävleborgs län, Västernorrlands län, Jämtlands län, Västerbottens län och Norrbottens län ett ortstillägg på 56 kronor per invånare och övriga kommuner 0 kronor per invånare.
Undantag: – Följande kommuner får ett ortstillägg på 56 kronor per invånare: Södertälje, Uppsala, Eskilstuna, Linköping, Norrköping, Jönköping, Växjö, Kalmar, Karlskrona, Helsingborg, Kristianstad, Lund, Halmstad, Borås, Örebro och Västerås.
– Följande kommuner får ett ortstillägg på 111 kronor per invånare: Nacka, Sundbyberg, Solna, Lidingö, Malmö, Härryda, Partille, Öckerö, Mölndal, Karlstad, Falun, Gävle, Sundsvall, Örnsköldsvik, Härjedalen, Östersund, Skellefteå, Umeå, Åsele och Luleå.
– Göteborgs kommun får ett ortstillägg på 167 kronor per invånare.
– Stockholms kommun får ett ortstillägg på 501 kronor per invånare.
Om inget annat anges får samtliga kommuner ett klimattillägg på 45 kronor per invånare.
Undantag: – Följande kommuner får ett klimattillägg på 67 kronor per invånare: kommunerna i Dalarnas län och Gävleborgs län samt Eksjö, Gislaved, Gnosjö, Nässjö, Sävsjö, Tranås, Vaggeryd, Vetlanda, Värnamo, Lessebo, Ljungby, Tingsryd, Uppvidinge, Emmaboda, Hultsfred, Högsby, Nybro, Vimmerby, Bengtsfors, Bollebygd, Borås, Svenljunga, Tranemo, Ulricehamn, Arvika, Eda, Filipstad, Hagfors, Munkfors, Storfors, Sunne, Torsby, Årjäng, Degerfors, Hällefors, Karlskoga, Lindesberg, Ljusnarsberg, Nora, Fagersta, Norberg och Skinnskatteberg.
– Följande kommuner får ett klimattillägg på 22 kronor per invånare: kommunerna i Blekinge län, Skåne län och Hallands län samt Göteborg, Härryda, Kungälv, Lysekil, Munkedal, Mölndal, Orust, Partille, Sotenäs, Stenungsund, Strömstad, Tanum, Tjörn, Uddevalla och Öckerö.
– Följande kommuner får ett klimattillägg på 89 kronor per invånare: kommunerna i Västernorrlands län, Jämtlands län, Västerbottens län och Norrbottens län.
Uppvärmningskostnader
Tillägget eller avdraget för uppvärmningskostnader baseras på ett energiindex som speglar skillnader i uppvärmningskostnader i kommunägda fastigheter.
Kommuner som har ett energiindex som överstiger 1,0 får ett tillägg som beräknas enligt följande. (Index - 1) × (67 × 6,1). Kommuner som har ett energiindex som understiger 1,0 får ett avdrag som beräknas på motsvarande sätt.
Byggkostnader
Tillägget eller avdraget för byggkostnader anges efter kommunens länstillhörighet med undantag för kommuner som ingår i regionerna Stor-Malmö och Stor-Göteborg. Länstillhörigheten avser år 2006.
Till Stor-Malmö räknas Burlövs, Eslövs, Höörs, Kävlinge, Lomma, Lunds, Malmö, Skurups, Staffanstorps, Svedala, Trelleborgs och Vellinge kommuner.
Till Stor-Göteborg räknas Ale, Alingsås, Göteborgs, Härryda, Kungsbacka, Kungälvs, Lerums, Lilla Edets, Mölndals, Partille, Stenungsunds, Tjörns och Öckerö kommuner.
Administration
Tillägget för administration beräknas efter följande förutsättningar och uppdateras inte:
Räddningstjänst
Tillägget för räddningstjänst beräknas efter följande förutsättningar och uppdateras inte:
Löner.
Kommuner
Löneindex = 100 × (21 256,664 + 2 645,990 × andelen av befolkningen över 15 år som inte arbetar i kommun eller landsting + 0,294 × det genomsnittliga priset för en bostadsrätt i länet + 0,388 × det genomsnittliga taxeringsvärdet för småhus i kommunen) / standardiserad genomsnittlig kommunlön. Beräkningen för löneindex har baserats på underlag från 2009.
Lönekostnadsandelen för var och en av följande verksamheter är:
Landsting
Löneindex (löner efter sammanvägning för ålder och yrkesgrupper) = 100 × ((0,89 × (16 593 + 0,19709 × medellön i privat sektor) + 0,11 × standardiserad läkarlön i landstinget) / genomsnittlig medellön i riket). Beräkningen för löneindex har baserats på underlag från år 2004.
Lönekostnadsandelen för hälso- och sjukvård är 0,72.
Hälso- och sjukvård
Uppgifter om genomsnittliga kostnader för befolkningen hämtas från Skåne läns landsting och avser 2008.
Kostnaden per hiv-smittad person är 47 200.
Kollektivtrafik
Standardkostnad per län = -1 203,797 + 35,012 × roten ur invånardistansen + 1 291,634 × andelen boende i tätort med mer än 11 000 invånare + 7 401,420 × andelen personer som arbetspendlar över kommungräns.
Med invånardistansen avses det genomsnittliga avståndet mellan invånarna i länet.
Variabeln roten ur invånardistansen avser år 2010 och ska uppdateras vart femte år. Förordning (2017:1100).
2. Översyn av kostnadsutjämningen
2.1. Systemet för kommunalekonomisk utjämning
Kommuner och landsting ansvarar för en stor del av det offentliga åtagandet. Det handlar om vård, skola och omsorg men också om bostadsplanering, kollektivtrafik och infrastruktur. Dessa verksamheter ska bedrivas likvärdigt över hela landet. Med ansvaret att tillhandahålla offentliga tjänster följer ett mandat att finansiera dem genom inkomstbeskattning och avgifter.
Sverige är ett heterogent land demografiskt, geografiskt och ekonomiskt. I kommunerna varierade invånarantalet från 2 454 (Bjurholm) till 935 619 (Stockholm), andel av befolkningen i åldern 7–15 år från 7 (Solna, Sotenäs och Överkalix) till 15 procent (Danderyd, Ekerö och Knivsta) och andel av befolkningen som var 80 år eller äldre från 3 (Knivsta) till 11 procent (Bjurholm) 2017. I Sveriges län varierade befolkningstätheten samma år från knappt 3 invånare per kvadratkilometer (Jämtland Härjedalen och Norrbotten) till 354 (Stockholm). Befolkningens skattekraft – kommunernas och landstingens främsta potentiella inkomstkälla – varierade på kommunnivå från 147 000 (Årjäng) till 358 000 kronor per invånare (Danderyd) och på länsnivå från 177 000 (Gotland) till 238 000 kronor per invånare (Stockholm).
Att utan andra möjligheter än egen beskattning finansiera en likvärdig verksamhet i alla kommuner och landsting skulle uppenbarligen – mot bakgrund av de stora demografiska, geografiska och ekonomiska skillnaderna – leda till mycket stora skillnader i inkomstskatt mellan olika delar av landet. Därför finns det ett kommunalt utjämningssystem. Trots utjämningssystemet varierar den totala utdebiteringen (summa skatt till kommun och landsting) från 29,19 procent (Vellinge) till 35,15 procent (Dorotea). För varje intjänad
hundralapp fick alltså Vellingebon behålla nästan 6 kronor mer än Doroteabon 2017.
Utjämningssystemet för kommuner och landsting består av fem delar.
- Inkomstutjämningen, som avser utjämna för skillnader i skattekraft och därmed möjligheten att finansiera verksamhet.
- Kostnadsutjämningen, som avser utjämna för sådana skillnader i kostnadstryck mellan kommuner och landsting som beror på skillnader i demografi, gles bebyggelse och andra strukturella förhållanden.
- Strukturbidraget, som består av tidigare stats- och utjämningsbidrag av regionalpolitisk betydelse.
- Införandebidrag, som avser mildra de negativa effekterna vid större förändringar i utjämningssystemet genom att åstadkomma en gradvis anpassning till nya bidrags- och avgiftsnivåer.
- Regleringsbidrag/-avgift, som är lika med skillnaden mellan av riksdagen anvisade medel och ovanstående fyra delposter.
Utjämningssystemets syfte är att
… skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för alla kommuner och landsting att kunna tillhandahålla sina invånare service oberoende av skattekraft och opåverkbara strukturella kostnader. (SOU 2011:39 s. 11).
I praktiken innebär det att alla kommuner och landsting ska kunna erbjuda en verksamhet på en genomsnittlig kostnadsnivå – givet strukturella förhållanden i respektive kommun/landsting – utan att skillnaden i skattesats blir alltför stor.
2.2. Kostnadsutjämningen
Kostnadsutjämningens uppgift är att för varje kommun och landsting ange vad som utgör genomsnittlig kostnadsnivå givet de strukturella förhållandena och kompensera för de skillnader som identifierats. Den genomsnittliga kostnadsnivån givet de strukturella förhållandena benämns kommunens eller landstingets strukturkostnad, och ska kunna
finansieras av utjämningsbidrag och en skattesats som inte avviker alltför mycket från rikets genomsnittliga skatt.
Två grundläggande principer för kostnadsutjämning är att den ska avse obligatoriska verksamheter och att det endast är strukturella
orsaker till kostnadsskillnader som ska kompenseras. Skillnader i netto-
kostnader som förklaras av skillnader i avgifter, ambitionsnivå eller effektivitet ska inte utjämnas. Därtill kommer principen att det bara är strukturella kostnadsskillnader av ekonomisk betydelse som ska utjämnas.
3. Utredningens uppdrag och metod för utvärdering
3.1. Uppdraget i korthet
I enlighet med kommittédirektiven (se bilaga 1) är mitt uppdrag att analysera i vilken utsträckning kostnadsutjämningssystemet fångar upp strukturella kostnadsskillnader och utifrån analysen föreslå angelägna förändringar. Områden som särskilt pekas ut är att uppdatera merkostnadsberäkningarna för gles bebyggelsestruktur, att analysera om kostnadsutjämningen i tillräcklig utsträckning tar hänsyn till effekterna av flyktingmottagandet samt att om möjligt förenkla systemet. Jag ska också överväga behovet av införanderegler och föreslå nödvändiga författningsändringar.
3.2. En metod för systematisk utvärdering
För att kunna kostnadsutjämna mellan kommuner och landsting är det nödvändigt att för varje kommun och landsting beräkna vad som utgör genomsnittlig kostnadsnivå givet de strukturella förhållandena. Det är en stor utmaning att ekonomiskt värdera skillnader i strukturella förhållanden mellan kommuner respektive mellan landsting. Det finns ingen standardmetod för att genomföra en utvärdering av kostnadsutjämningen. Den ansats jag har valt för att utvärdera systemet innefattar flera olika metoder. Dessa är insamling av synpunkter och förslag, bedömning av följsamhet till grundläggande principer för utjämning och statistisk analys.
3.2.1. Insamling av synpunkter och förslag
Intressenter av olika slag har getts möjlighet att avge synpunkter på kostnadsutjämningens utformning och funktionssätt. Den mest uppenbara gruppen av intressenter är kommunerna och landstingen själva och därför skickades en enkät ut till styrelseordförandena i samtliga kommuner och landsting våren 2017. Enkäten administrerades av Statskontoret och besvarades av 144 av 290 kommuner och 15 av 21 landsting (egentligen 20 landsting samt Region Gotland som både fick besvara kommunenkäten och enkäten riktad till landstingen).
Jag har haft ett mycket gott stöd av en parlamentarisk referensgrupp med representanter för de åtta partier som är representerade i Riksdagen. Referensgruppen har haft sju möten under utredningstiden. Jag har också regelbundet inhämtat synpunkter och fått värdefull input från en expertgrupp med representanter för Finans-, Utbildnings-, Närings-, Arbetsmarknads- och Socialdepartementen, Statistiska centralbyrån och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Expertgruppen har sammanträtt vid sex tillfällen och deltagit i fyra seminarier.
Jag har också träffat eller presenterat mitt uppdrag för representanter för nedanstående organisationer, nätverk, kommuner och landsting.
- Småkoms årsmöte. Småkom är en organisation för mindre kommuner med ett sjuttiotal medlemmar (www.smakom.se).
- Tolv kommuner med kraftig befolkningstillväxt.1
- Tretton glesbygdskommuner.2
- Region Gotland.
- Region Jämtland Härjedalen.
- Stockholms läns landsting.
- Styrelsens arbetsutskott, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL).
- Kommundirektörsnätverket, SKL.
1 Botkyrka, Hultsfred, Hylte, Lomma, Malmö, Nacka, Norrköping, Olofström, Solna, Stockholm, Södertälje och Umeå. 2 Arjeplog, Arvidsjaur, Dorotea, Härjedalen, Krokom, Malå, Norsjö, Sollefteå, Sorsele, Storuman, Strömsund, Åsele och Östersund.
- Landstingsledningarna, SKL.
- Ekonomichefsnätverket för kommuner, SKL.
- Ekonomidirektörerna i landstingen, SKL.
- Kommundirektörsföreningens årsmöte
(www.kommundirektorsforeningen.se).
- KOMMEK, kommunalekonomisk mässa i Malmö
(www.kommek.se).
Sedan Statskontoret 2008 fick i uppdrag att löpande se över utjämningssystemet har myndigheten skrivit ett antal rapporter med utvärderingar och konkreta förslag till förbättringar av systemet. Dessa har utgjort ett värdefullt inslag i min utvärdering. Därtill har jag tagit del av de remissvar som kom in efter senaste utredningen (SOU 2011:39).
3.2.2. Följsamhet till grundläggande principer för utjämning
En andra form av utvärdering har varit att undersöka i vilken utsträckning nuvarande kostnadsutjämning lever upp till de principer som varit vägledande för systemets utveckling. I kapitel 2 nämndes tre principer som beskriver vad utjämningen ska omfatta, nämligen
strukturella kostnadsskillnader av ekonomisk betydelse inom obligatoriska verksamheter. Därutöver har ytterligare fyra principer som
avser hur kostnadsutjämningen ska utformas tillämpats. Samtliga sju principer beskrivs närmare här.
Principer för utjämning
Kostnadsutjämningen ska
1. avse obligatorisk verksamhet inom vilken det finns
2. strukturellt betingade kostnadsskillnader av
3. ekonomisk betydelse,
4. kunna beskrivas på ett sätt som är begripligt,
5. inte vara möjlig att påverka och inte påverka lokala beslut,
6. präglas av beständighet över tid samt
7. baseras på aktuella och tillförlitliga data.
Obligatorisk verksamhet
Kostnadsutjämningen tillämpas endast på obligatorisk verksamhet, det vill säga sådan verksamhet som kommuner och landsting är skyldiga att erbjuda sina invånare. Det handlar främst om vård, skola och omsorg och står för den absoluta merparten av kommunernas och landstingens nettokostnader. De flesta kommuner bedriver också frivilliga verksamheter, till exempel inom fritids- och kulturområdena. Just frivilligheten innebär att omfattningen handlar om ambitionsnivå varför utjämning inte tillämpas.
Strukturellt betingade kostnadsskillnader
Den andra principen för kostnadsutjämningen är att den ska baseras på strukturellt betingade skillnader i kostnader.
Strukturellt betingade kostnader är kostnader som kan ses som opåverkbara som till exempel åldersstruktur, kön, civilstånd eller tätortsgrad. Skillnader i avgifter, ambitionsnivå och effektivitet ska inte kompenseras i kostnadsutjämningen.
Strukturellt betingade kostnadsskillnader kan grovt delas in i sådana som relaterar till behov och sådana som relaterar till pro-
duktionsförutsättningar. Ålder, kön, socioekonomi och härkomst är
exempel på faktorer som kan kopplas till behov, medan kostnadsläge, geografiska förhållanden, stordriftsfördelar och merkostnader till följd av befolkningsförändringar är exempel på produktionsförutsättningar.
Ekonomiskt betydelsefullt
Bara strukturellt betingade faktorer av ekonomisk betydelse bör beaktas i utjämningen. För mindre kostnadsskillnader kan värdet av utjämning vara litet i förhållande till merkostnaden i form av ett mer komplext system.
Begripligt
Det måste finnas en möjlighet att förstå varför utjämning är motiverat och hur beräkningen av merkostnader går till.
Opåverkbart och utan påverkan på lokala beslut
Det ska inte vara möjligt för den enskilde kommunen eller landstinget att påverka utfallet i utjämningen genom att till exempel välja ett visst lagrum som grund för ett beslut, eller medvetet rapportera fel i den nationella statistiken. Utjämningen ska heller inte skapa drivkrafter att utforma eller organisera verksamheten på ett visst sätt.
Beständigt över tid
Beräkningen av de strukturella kostnadsskillnaderna bör var stabil i bemärkelsen att utjämningsbidraget eller utjämningsavgiften är relevant för varje utjämningsår. Ovanliga händelser som inträffar enstaka år måste hanteras på något annat sätt än genom kostnadsutjämning.
Aktuella och tillförlitliga data
Kostnadsutjämningen bör baseras på nationell statistik som går att uppdatera årligen, eller gå att beräkna så att den kostnadsutveckling som gäller i verksamheten över tid också avspeglas i kostnadsutjämningens tillägg och avdrag.
3.2.3. Statistisk analys
En tredje utvärderingsmetod är att med statistiska metoder försöka utvärdera utjämningssystemets funktionssätt, vilket i huvudsak görs på två olika sätt.
Jämförelse av nettokostnad och standardkostnad
En tidigare ofta använd metod för utvärdering av kostnadsutjämningen har varit att jämföra faktiska nettokostnader i kommuner och landsting med de beräknade standardkostnaderna. En hög grad av samvariation har då tolkats som att standardkostnaden tar hänsyn till struktur på ett bra sätt. I ett första steg i denna statistiska analys jämförs kommunernas och landstingens faktiska nettokostnader för respektive verksamhet med de beräknade standardkostnaderna. I ett andra steg undersöks sambandet mellan nettokostnaderna och de strukturella faktorer som ligger till grund för beräkningen av standardkostnaden. En hög grad av samvariation kan tolkas som en i grunden välfungerande modell för hur kostnader uppstår i verksamheten. En förklaringsgrad på 100 procent är dock inte önskvärd eftersom det skulle innebära att modellen också kompenserar för skillnader i ambition och effektivitet.
Analys av nettokostnadsavvikelser
För att besvara den grundläggande frågan i vilken utsträckning strukturella förhållanden fångas i kostnadsutjämningen har utredningen genomfört en analys av gapet mellan kommunernas och landstingens nettokostnad och den beräknade standardkostnaden för respektive verksamhet. Gapet mellan nettokostnad och standardkostnad är ett etablerat nyckeltal inom kommunsektorns benchmarking och kallas i det sammanhanget nettokostnadsavvikelse. Om nettokostnaden är högre än standardkostnaden har kommunen eller landstinget – om standardkostnaden tar hänsyn till struktur på rätt sätt – ett högt kostnadsläge givet sina förutsättningar, och vice versa. Analysen syftar till att undersöka om nettokostnadsavvikelsen förhåller sig på ett systematiskt sätt till strukturella förhållanden. Om standardkostnaden på ett perfekt sätt fångar in strukturella kostnadsskillnader bör skillnaden mellan nettokostnad och standardkostnad bestämmas helt av skillnader i ambitionsnivå och/eller effektivitet. Den bör därför inte gå att koppla till rena strukturella förhållanden.
Vi har genomfört analysen i två steg. Det första steget är en så kallad
faktoranalys. Här används data som speglar ett stort antal strukturella
förhållanden i kommunerna och landstingen. Faktoranalysen syftar till att gruppera variablerna i ett fåtal faktorer i form av indextal. Valet av
variabler är naturligtvis avgörande och har gjorts med en hypotesprövande ansats. För kommunerna har drygt 100 variabler för demografi, socioekonomi och geografiska förhållanden använts, och för landstingen ett 40-tal.
I det andra steget används faktoranalysens index i en regressions-
analys där nettokostnadsavvikelsen utgör den beroende variabeln.
Antagandet är att om faktorindexvariablerna inte korrelerar med nettokostnadsavvikelsen så är de strukturella förhållandena fångade på ett bra sätt i nuvarande beräkning av standardkostnaden.
Om variationen i nettokostnadsavvikelse däremot i hög grad samvarierar med indexvariablerna så kan det antas att beräkningen av standardkostnaden inte fångar strukturella kostnadsskillnader tillräckligt väl. I så fall genomförs ett tredje steg som siktar till att identifiera vilka variabler som skulle kunna inkluderas i beräkningen av standardkostnaden. Variabler som visar sig vara statistiskt korrelerade med nettokostnadsavvikelsen kan sedan inkluderas i en förbättrad standardkostnadsmodell.
4. Dagens kostnadsutjämning
4.1. Inledning
Den mest fundamentala orsaken till att strukturellt betingade kostnadsskillnader uppstår är att de verksamheter som kommuner och landsting ansvarar för i hög utsträckning berör yngre och äldre personer. Åldersfördelningen kommer därmed att vara en viktig bestämningsfaktor för verksamhetskostnaderna.
Grafen nedan visar hur de totala kostnaderna för kommunernas och landstingens verksamheter fördelas per årskull 2015.
Källa: SKL.
0 5 10 15 20 25
0 3 6 9
12 15 18 21 24 27 30 33 36 39 42 45 48 51 54 57 60 63 66 69 72 75 78 81 84 87 90 93 96 99
Kostnader i hälso- och sjukvård Kommunala kostnader
För årskullarna 1 till 18 år är kostnaderna som allra högst. Det beror dels på att en mycket stor del av alla i de åldrarna deltar i kommunala verksamheter, dels på att det är stora kullar – nästan alla lever ännu. Kostnaderna per årskull är sedan låga och stabila från 19 till drygt 60 års ålder. Ungefär i 65-årsåldern ökar kostnaderna upp till ungefär 90 års ålder. Därefter avtar de totala kostnaderna snabbt. Utvecklingen förklaras av att ”yngre äldre” är många och kräver ökande insatser i form av vård och omsorg, medan de allra äldsta är så få att kostnaderna totalt sett inte blir så höga. Observera alltså att diagrammet avser totala kostnader, inte genomsnittliga kostnader per person i respektive ålderskull.
I detta kapitel beskrivs först nuvarande kostnadsutjämnings omfattning i termer av vilka verksamheter som är föremål för utjämning, dess ekonomiska betydelse och dess omfördelningsprofil. Därefter redogörs för några grundläggande metoder för beräkning av de standardkostnader som ligger till grund för utjämningen, och som kan vara bra att känna till vid beskrivningarna av respektive delmodell i kapitel 6 till 9. Slutligen redogörs för kostnadsutjämningens utformning sedan början av nittiotalet, då grunden lades för det system vi har i dag.
4.2. Kostnadsutjämningens omfattning och profil
4.2.1. Delmodeller
Totalt omfattar kostnadsutjämningen i dag tio delmodeller för kommunerna och fyra för landstingen.
Modellerna för kollektivtrafik är egentligen en för kommunerna och landstingen gemensam modell som genererar underlag för utjämning i både kommunernas och landstingens kostnadsutjämning.
4.2.2. Ekonomisk omfattning
1
2
Källa: SCB:s räkenskapssammandrag för kommuner.
Av tabellen framgår att kommunernas nettokostnad för obligatorisk verksamhet 2016 uppgick till 483 miljarder kronor, vilket utgjorde 96 procent av de totala nettokostnaderna för den egentliga verksamheten.3 Huvuddelen av de obligatoriska verksamheterna, eller 460 miljarder kronor, avser verksamheter som ingår i kostnadsutjämningen. Obligatoriska verksamheter för vilka ingen utjämning beräknas är insatser till personer med funktionsnedsättning enligt Socialtjänstlagen (SoL), folkbibliotek och vuxenutbildning. Nettokostnaden för dessa verksamheter uppgick 2016 till 22,4 miljarder kronor. Nettokostnaden för övrig verksamhet uppgick samma år till 21,5 miljarder kronor.
Även för landstingen ingår huvuddelen av verksamheten i kostnadsutjämningen.
1 En mindre del av den politiska verksamheten, infrastruktur och skydd, förskola, fritidshem och pedagogisk omsorg, förskoleklass och grundskola, gymnasieskola, särskola, vuxenutbildning, individ- och familjeomsorg, vård och omsorg om personer med funktionsnedsättning och vård och omsorg om äldre. 2 Huvuddelen av politisk verksamhet, allmän fritidsverksamhet, idrotts- och fritidsanläggningar, näringslivsfrämjande åtgärder, turistverksamhet, allmän kulturverksamhet, musik- och kulturskola och stöd till studieorganisationer. 3 Driftredovisningen i räkenskapssammandraget är indelad i två delar, Egentlig verksamhet och
Affärsverksamhet. Egentlig verksamhet är den skattefinansierade verksamheten och Affärs-
verksamheten är den verksamhet som i huvudsak finansieras med avgifter.
Källa: SCB:s räkenskapssammandrag för landsting.
Det handlar om hälso- och sjukvård exklusive tandvård samt kollektivtrafik. Kostnaderna för läkemedel inom läkemedelsförmånen finansieras främst (cirka 90 procent av nettokostnaderna) med ett riktat statsbidrag och kan därmed sägas vara utjämnade mellan landstingen. Politisk verksamhet, tandvård, allmän regional utveckling, kulturverksamhet och utbildningsverksamhet ingår inte i kostnadsutjämningen även om vissa av dem innehåller obligatoriska inslag. Nettokostnaderna är låga och kostnadsskillnaderna små i dessa verksamheter.
Ovan anges omfattningen av de verksamheter som ingår i kostnadsutjämningen. Ett annat sätt att beskriva omfattningen av kostnadsutjämningen är att redovisa hur mycket pengar utjämningen omfördelar mellan kommunerna och landstingen. Omfördelningen kan redovisas brutto eller netto. För varje delmodell kan en omfördelning beräknas som summan av samtliga bidrag – eller samtliga avgifter – från eller till utjämningssystemet. En summering av omfördelningen för samtliga delmodeller anger omfattningen av omfördelningen brutto. Denna övning ger för utjämningsåret 2018 resultatet att bruttoomfördelningen mellan kommuner uppgår till 33 miljarder kronor och mellan landsting (inklusive Region Gotland) till drygt 7 miljarder kronor. Dock är det så att flera delmodeller kompenserar i olika riktningar. Ett exempel är modellerna för förskola och äldreomsorg. Kommuner med en hög andel barn i förskoleåldern – som generar bidrag från kostnadsutjämningens förskolemodell – har ofta en låg andel äldre i befolkningen vilket leder till att avgifter måste betalas i utjämningen för äldreomsorgen. Utfallet i dessa två delmodeller tar i viss utsträckning ut varandra. Det sammanlagda nettobidrag som kommuner betalade uppgår utjämningsåret 2018 till 7 miljarder kronor. Nästan 80 procent av bruttoutjämningen nettas alltså bort. För
landstingen uppgår nettoutjämningen till drygt 2 miljarder kronor vilket motsvarar ungefär en tredjedel av utjämningen brutto.
4.2.3. Omfördelningsprofil
I föregående avsnitt beskrivs kostnadsutjämningens omfattning i termer av vilka verksamheter som är föremål för utjämning och hur mycket pengar som flyttas mellan kommuner och landsting totalt. I detta avsnitt avser vi beskriva omfördelningens profil genom att redovisa nettoutfall i genomsnitt för kommuner och landsting med olika socioekonomi, tätortsgrad respektive folkmängd. Vi har valt att låta skattekraften, som är ett mått på den genomsnittliga beskattningsbara förvärvsinkomsten, representera socioekonomiska förhållanden.4 De intäktsmässiga konsekvenserna av skillnader i skattekraft jämnas i hög utsträckning ut i inkomstutjämningen, här används måttet alltså som en bred socioekonomisk indikator och inget annat.
I figur 4.2 till 4.7 nedan beskrivs hur kostnadsutjämningen slår i genomsnitt för kommuner och landsting med olika förhållanden. Det är viktigt att poängtera att det handlar om utfallet för den genom-
snittliga kommunen eller det genomsnittliga landstinget i en viss grupp.
Det är inte detsamma som att beskriva sammantagna flöden av pengar mellan de olika grupperna. I kapitel 10 kommer bilden nedan att kompletteras med en beskrivning av dessa flöden, både i dagens kostnadsutjämning och i förslaget.
Kommuner
Socioekonomi
Först ut är ett diagram som visar genomsnittligt utfall per tredjedel kommuner grupperade efter skattekraft. Genomsnitten är ovägda, det vill säga tar inte hänsyn till skillnader i storlek. De beskriver därför bara hur det ser ut för den typiska kommunen med en viss nivå på skattekraften, och inte i vilken utsträckning gruppen som helhet är bidragstagare eller betalar avgifter till kostnadsutjämningen.
4 Socioekonomi är naturligtvis bredare än inkomst, men inkomst samvarierar i hög grad med andra socioekonomiska faktorer som till exempel utbildningsnivå, förvärvsfrekvens, arbetslöshet.
Den tredjedel kommuner som har lägst skattekraft får i genomsnitt ett bidrag från kostnadsutjämningen på drygt 2 000 kronor per invånare. Vid genomsnittlig skattekraft motsvarar det ungefär en skattekrona. Den mittersta tredjedelen kommuner, med avseende på skattekraft, får ett bidrag på i genomsnitt 400 kronor per invånare. Den tredjedel av kommunerna som har den högsta skattekraften betalar i genomsnitt en avgift på 50 kronor per invånare.
Folkmängd och tätortsgrad
Nästkommande diagram belyser omfördelningens effekter i termer av utfall för kommuner med olika stor befolkning.
-500
0 500 1 000 1 500 2 000 2 500
1/3 med låg
skattekraft
1/3 med medelhög
skattekraft
1/3 med hög
skattekraft
Den tredjedel kommuner som har minst befolkning får 2018 i genomsnitt ett bidrag om 2 200 kronor per invånare. Den mellersta gruppen av kommuner får ett bidrag på drygt 300 kronor per invånare. Den tredjedel av kommunerna som har störst befolkning får ett bidrag på i genomsnitt 30 kronor per invånare.5
För att beskriva effekterna i termer av glesbygd – stad visar följande diagram på genomsnittligt utfall i kostnadsutjämningen för kommuner med olika tätortsgrad (andel av befolkningen som bor i tätort enligt SCB:s definition).
5 Det kan tyckas märkligt att alla kommungrupper i genomsnitt är bidragsmottagare i systemet. Förklaringen är att genomsnitten är ovägda och att större kommuner inom respektive grupp ofta tenderar att betala avgifter till systemet.
0 500 1 000 1 500 2 000 2 500
1/3 små kommuner 1/3 medelstora kommuner1/3 stora kommuner
Den tredjedel kommuner som har lägst tätortsgrad får ett nettobidrag från kostnadsutjämningen på knappt 2 000 kronor per invånare. Den mittersta tredjedelen kommuner med avseende på tätortsgrad får ett bidrag på i genomsnitt 400 kronor per invånare. Den tredjedel av kommunerna som har den högsta tätortsgraden får i genomsnitt ett bidrag på 200 kronor per invånare.
Landsting
Socioekonomi
Precis som för kommunerna använder vi här skattekraften som en socioekonomisk indikator. Landstingen sorteras efter skattekraft och i figuren nedan redovisas ovägda medelvärden för tre grupper av landsting med olika hög skattekraft.
0 500 1 000 1 500 2 000 2 500
1/3 med gles bebyggelse 1/3 medelglesa 1/3 med tät bebyggelse
Även för landstingen är det genomsnittliga utfallet högst för de som har lägst skattekraft och lägre för de med högre skattekraft. Skillnaden är dock betydligt mindre än för kommunerna med medelvärden från 300 kronor per invånare till -90 kronor per invånare. En intressant notering är också att det är gruppen med medelhög skattekraft som i genomsnitt betalar avgifter till systemet, medan både de med låg och de med hög skattekraft i genomsnitt är bidragstagare.
Folkmängd och tätortsgrad
Nästkommande diagram belyser omfördelningens effekter i termer av utfall för landsting med olika stor befolkning.
-150 -100
-50
0 50 100 150 200 250 300 350
1/3 med låg skattekraft
1/3 med medelhög
skattekraft 1/3 med hög skattekraft
De landsting som har störst befolkning har det lägsta utfallet i kostnadsutjämningen med en genomsnittlig avgift på cirka 400 kronor per invånare. Små och medelstora landsting får i genomsnitt bidrag på 300 respektive 400 kronor per invånare.
-500 -400 -300 -200 -100
0 100 200 300 400 500
1/3 små landsting
1/3 medelstora
landsting 1/3 stora landsting
-100
-50
0 50 100 150 200 250
1/3 med låg tätortsgrad
1/3 med medelhög
tätortsgrad
1/3 med hög
tätortsgrad
Till skillnad från i kommunernas kostnadsutjämning är inte mönstret så tydligt då man jämför landsting med olika tätortsgrad. Utfallet är visserligen lägst för de landsting som har högst tätortsgrad som i genomsnitt betalar en avgift på 60 kronor per invånare, men allra högst utfall (230 kronor per invånare i bidrag) får de landsting som har medelhög tätortsgrad.
Sammanfattande beskrivningen av omfördelningsprofilen
Kostnadsutjämningen för kommuner gynnar typiskt kommuner med låga inkomster (skattekraft), liten befolkning och gles bebyggelse. Profilen i landstingsutjämningen är likartad även om skillnaderna är mindre och mönstret mindre tydligt framför allt avseende gles bebyggelse.
4.3. Kostnadsutjämningens verktygslåda
Bidrag och avgifter till kostnadsutjämningen bygger på skillnader i strukturella kostnader för obligatoriska verksamheter. Grundstenen i systemet är de så kallade standardkostnader som beräknas för de olika verksamheter som ingår i kostnadsutjämningen. Kommuner och landsting bedriver mycket heterogena verksamheter, från vägunderhåll till barn- och ungdomsvård på kommunsidan och från busstrafik till neonatalvård på landstingssidan. De stora skillnaderna i verksamheternas karaktär – men också skillnader i tillgång till data av god kvalitet – gör att olika metoder används för beräkning av standardkostnader inom olika områden.
I detta avsnitt beskrivs de olika metoder som används för beräkning av standardkostnader, och hur standardkostnaderna sedan omvandlas till ett bidrag eller en avgift per kommun eller landsting.
4.3.1. Metoder för beräkning av standardkostnader
Det finns fem olika metoder som används för beräkning av standardkostnader inom olika områden. I de flesta delmodeller använder man en kombination av de olika metoderna.
- Åldersersättning
- Matriskostnad
- Statistiskt förväntad kostnad
- Schablonberäkning
- Merkostnadsberäkningar
Metoderna beskrivs kortfattat nedan.
Beräkning av åldersersättning
Åldersersättning beräknas i de pedagogiska verksamheterna för barn och unga i modellerna Förskola, fritidshem och pedagogisk omsorg,
Förskoleklass och grundskola samt Gymnasieskola. Det handlar om de
verksamheter som har den allra tydligaste kopplingen mellan ålder och verksamhet. Åldersersättningen utgör standardkostnadens stomme i dessa tre modeller.
Åldersersättning beräknas som antal barn i relevant ålder i kommunen, multiplicerat med genomsnittskostnaden per barn i riket för den aktuella verksamheten. Summan av åldersersättningarna är definitionsmässigt densamma som nettokostnaden i riket. I åldersersättningen tas inte hänsyn till att olika barn kan ha olika behov eller att produktionsförutsättningarna kan skilja sig åt mellan kommunerna.
Beräkning av matriskostnad
I äldreomsorgen och hälso- och sjukvården finns inte samma tydliga koppling mellan ålder och verksamhet som i de pedagogiska verksamheterna för barn. Man måste visserligen vara över 65 år för att kunna komma ifråga för äldreomsorg, men det är bara en mindre del av de över 65 år som beviljas äldreomsorg och skillnaderna är stora i landet. Hälso- och sjukvården har patienter i alla åldrar, även om vårdkostnaderna självfallet varierar mellan olika åldersgrupper. I dessa två verksamheter blir en enkel åldersersättning inte tillräckligt träffsäker och man använder i stället så kallade matrismodeller för att fånga de strukturellt betingade kostnaderna.
I en matrismodell delas befolkningen in i olika grupper som skiljer sig åt på olika sätt, till exempel avseende ålder, kön eller civilstånd. I delmodellen för äldreomsorg består matrisen av sex olika grupper, nämligen sammanboende respektive ej sammanboende uppdelat i tre olika åldersgrupper.6 För var och en av dessa grupper har en genomsnittlig kostnad per person i gruppen beräknats. Därefter beräknas en förväntad kostnad per grupp, genom att genomsnittskostnaden för gruppen multipliceras med antal personer i gruppen i respektive kommun eller landsting. Kostnaderna för varje grupp summeras till en matriskostnad per kommun eller landsting.
I både äldreomsorgen och hälso- och sjukvården är genomsnittskostnaderna per person i respektive grupp resultatet av ett relativt omfattande utredningsarbete. Därför uppdateras inte genomsnittskostnaderna mellan åren. För att matriskostnaden ändå ska summera till nettokostnaden i riket görs en schablonmässig uppräkning med den faktiska kostnadsutvecklingen. Därmed kommer matriskostnaden totalt att bli densamma som nettokostnaden i riket.
Beräkning av statistiskt förväntad kostnad
I IFO-modellen, lönemodellerna och kollektivtrafikmodellerna beräknas en statistiskt förväntad kostnad med hjälp av så kallad regressionsanalys. Regressionsanalys är en statistisk metod som används för att beräkna samband mellan olika variabler. I den enklaste typen av regressionsanalys beräknas ett samband mellan två olika variabler. Det finns också mer komplexa modeller som kan användas för att beräkna samband mellan en variabel vars beteende vi vill förklara, och flera förklarande variabler. Med regressionsanalys kan man både avgöra om ett samband är statistiskt säkerställt, och få en siffra som visar hur mycket den beroende variabeln påverkas av värdet på var och en av de förklarande variablerna.
I förra utredningen om utjämningssystemet (SOU 2011:39) kom man genom regressionsanalys fram till att skillnaderna i nettokostnad för IFO mellan olika kommuner samvarierar med långvarigt
ekonomiskt bistånd, antal arbetslösa utan ersättning, tätortsbefolk-
6 I det nu gällande systemet görs distinktionen gifta/ogifta, vilket jag föreslår ska ändras till sammanboende/ej sammanboende.
ningens storlek, antal lågutbildade och antal personer som bor i flerfamiljshus byggda 1965–1975. Med hjälp av regressionsmodellen beräk-
nas ett statistiskt förväntat värde för varje kommun vilket utgör standardkostnaden i IFO-modellen.
Schablonberäkning
I vissa fall saknas ett konkret dataunderlag för beräkning av standardkostnader, trots att det handlar om företeelser som uppenbarligen genererar merkostnader. Ett exempel är inom vissa delmodeller i befolkningsförändringsmodellen. Både ökande och minskande befolkning anses – på goda grunder – kostnadsdrivande, jämfört med en situation med en stabil befolkning. Samtidigt är det svårt att med hög precision beräkna de faktiska merkostnadernas storlek. I sådana fall förekommer det att man tillämpar en schablonberäkning, som vid en samlad bedömning har ansetts ge ett rättvisande resultat.
Merkostnadsberäkningar
Åldersersättning, matriskostnad, statistiskt förväntad kostnad och schablonberäkningar utgör stommen i alla delmodeller. I allmänhet beräknas också olika typer av merkostnader, som tar hänsyn till att det finns faktorer som gör att man kan förvänta sig högre kostnad per person (elev, patient, brukare) i vissa kommuner eller landsting än i andra. I modellen för förskoleklass och grundskola beräknas exempelvis merkostnader för modersmålsundervisning och svenska som andraspråk.
4.3.2. Beräkning av bidrag och avgifter
I kostnadsutjämningen beräknas bidrag och avgifter som skillnaden mellan varje kommuns eller varje landstings strukturellt förväntade nettokostnad och nettokostnaden i riket. De som har en högre strukturellt förväntad nettokostnad än genomsnittet i riket får ett bidrag, och de som har en lägre nettokostnad får betala en avgift. Summan av alla avgifter är alltid lika med summan av alla bidrag, och kostnadsutjämningen är därför helt finansierad av kommunerna
respektive landstingen. Kostnadsutjämningen innehåller alltså, till skillnad från inkomstutjämningen, inget nettotillskott från staten.
Ett exempel kan illustrera hur standardkostnaden omvandlas till bidrag och avgifter. Man kan tänka sig ett land med bara två landsting som har standardkostnaden 90 kronor/invånare (landsting A) respektive 110 kronor/invånare (landsting B), och lika stor befolkning. I det fallet får landsting B ett bidrag på 10 kronor/invånare från landsting A. Effekten blir att båda landstingen har ett lika stort finansieringsbehov när man inkluderar kostnadsutjämningen. Landsting A måste finansiera egna kostnader på 90 kronor per invånare och betala en utjämningsavgift på 10 kronor per invånare, totalt 100 kronor per invånare. Landsting B har egna kostnader på 110 kronor per invånare men får ett utjämningsbidrag på 10 kronor/invånare. Därmed behöver även landsting B totalt klara en finansiering på 100 kronor/invånare.
I praktiken beräknas inte bidrag och avgift per delmodell för kommuner respektive landsting. I stället summeras standardkostnaderna från samtliga modeller till en så kallad strukturkostnad per kommun och landsting. Strukturkostnaden för riket beräknas, och för varje kommun och varje landsting blir skillnaden mellan den egna strukturkostnaden och rikets ett bidrag eller en avgift som betalas till utjämningssystemet.
4.4. Historik: från totalkostnadsmetod till standardkostnadsmetod
Sedan början av 1900-talet har det funnits olika typer av system för att utjämna de ekonomiska förutsättningarna i den kommunala sektorn. Utöver dessa system för utjämning har staten också under lång tid lämnat regionalpolitiska stöd av olika slag. De statliga utredningarna av utjämningssystemen har under årens lopp avlöst varandra och utjämningssystemet har över tid anpassats till förändrad ansvarsfördelning mellan stat och kommunal sektor och förändrade förutsättningar.
I detta avsnitt beskrivs de huvudsakliga problem som de statliga utredningarna tagit sig an och de förändringar som genomförts i det kommunalekonomiska utjämningssystemet sedan 1993, då det moderna kommunalekonomiska utjämningssystemet kan sägas ta
sin början. Beskrivningen omfattar i första hand kostnadsutjämningen i kommuner och landsting, men större förändringar i inkomstutjämningen tas också upp eftersom det finns kopplingar mellan dessa två delar i utjämningen.
I samband med omläggningarna i den kommunala utjämningen har statliga införandebidrag använts i syfte att ge tid för omställning till de genomförda förändringarna.7
4.4.1. Utjämningen i kommunerna 1993–1995
År 1990 tillsatte regeringen en parlamentariskt sammansatt kommitté, den kommunalekonomiska kommittén (KEK). Kommittén fick uppdraget att dels utforma ett nytt system för statens bidrag till kommuner och landsting, dels se över den kommunala sektorns övriga finansieringskällor.
Reformerad kommunal utjämning – generella statsbidrag införs
KEK föreslog genomgripande förändringar i den statliga bidragsgivningen till kommuner och landsting och inom den kommunala utjämningen.8 Den största förändringen var att flertalet av de specialdestinerade statsbidragen togs bort och ersattes med ett generellt statsbidrag, ett för kommunerna och ett för landstingen. Systemet blev mer flexibelt och byggde på faktorer som bedömdes vara opåverkbara. Den kommunala finansieringsprincipen var ett annat viktigt inslag i det nya bidragssystemet. Principen innebar att staten kunde anpassa statsbidragens storlek efter statliga beslut som direkt påverkade verksamheten för kommuner och landsting.
Kommittén förordade att ett nytt utjämningssystem skulle bygga på generella kriterier och objektiva faktorer för att mäta behov och strukturella förhållanden och inte riktas till specifika, avgränsade verksamheter. Den kostnadsutjämning som infördes 1993 baserades på KEK:s förslag om utjämning av strukturella kostnader mellan
7 Införandebidrag och strukturbidrag beskrivs inte i detta avsnitt då denna beskrivning är fokuserad på kostnadsutjämningen för kommuner respektive landsting. 8SOU 1991:98, Kommunal ekonomi i samhällsekonomisk balans – statsbidrag för ökat hand-
lingsutrymme och nya samarbetsformer.
kommunerna och innefattade endast fyra faktorer för att mäta strukturella förhållanden.9 Faktorerna byggde på regressionsanalyser och innefattade klimat (ett uppvärmningsindex), åldersstruktur, glesbygdsgrad (befolkningstäthet) och social struktur. Social struktur speglades med variablerna Andel förtidspensionärer och Andel barn
med ensamstående föräldrar i kommunerna. Metoden för kostnads-
utjämning kallades Totalkostnadsmetoden.
KEK och regeringen bedömde att det var nödvändigt med ett fortsatt utvecklingsarbete rörande kostnadsutjämningen. Det gällde bland annat valet av faktorer, problemet med att hantera skillnader i servicenivå och effektivitet samt frågan om hur kostnadsredovisningen kunde förbättras. Den kostnadsutjämning som infördes 1993 blev därför en tillfällig lösning i avvaktan på fortsatt utredningsarbete. Det nya utjämningssystemet som infördes 1993 för kommunerna bestod av tre delar: inkomstutjämning, kostnadsutjämning och ett tillägg för befolkningsminskning.
För landstingen genomfördes endast förändringar i statsbidragen 1993.
4.4.2. Standardkostnadsmetoden införs 1996
Under åren 1993–1994 genomfördes tre utredningar som utgjorde underlagen för regeringens förslag och riksdagens beslut om förändringar i kostnadsutjämningen för kommuner och landsting 1996. Utredningarna var Strukturkostnadsutredningen, Landstingsekono-
miska utredningen och Beredningen för statsbidrag och utjämning i kommunsektorn.10 Strukturkostnadsutredningen fick uppdraget att
se över de styrande faktorerna i kostnadsutjämningen för kommunerna som hade kritiserats. Kritiken handlade främst om att orsakssambanden mellan styrande faktorer och strukturella utgifter i olika verksamheter inte tydligt kunde förklaras och att skillnader i vald servicenivå och effektivitet inte kunde rensas bort.
Strukturkostnadsutredningen utvecklade en ny metod för att beräkna strukturella kostnadsskillnaderna i kommunerna, den så kallade standardkostnadsmetoden. Metoden innebar att varje verk-
9Prop. 1991/92:150, del II, FiU29, rskr. 345. 10SOU 1993:53, Kostnadsutjämning mellan kommunerna, SOU 1994:70, Inomkommunal
utjämning och SOU 1994:144, Utjämning av kostnader och intäkter i kommuner och landsting.
samhet behandlas var för sig med förklarande variabler som var verksamhetsanknutna. På detta sätt blev utfallet av utjämningen lättare att förstå och systemets legitimitet ökade. Standardkostnadsmetoden innebar också att huvudmannaskapsförändringar mellan kommuner och landsting underlättades.
Landstingsekonomiska utredningen föreslog att standardkostnadsmetoden även skulle införas för landstingen. Beredningen för statsbidrag och utjämning i kommunsektorn vidareutvecklade standardkostnadsmetoden både för kommuner och landsting och metoden infördes 1996 i bägge sektorerna.11 Kostnadsutjämningen utformades som ett nollsummespel där strukturellt gynnade kommuner betalar avgifter och mindre gynnade kommuner får bidrag.12
Vid sidan av inkomst- och kostnadsutjämningen fanns det generella statsbidraget som till största del betalades ut med ett enhetligt belopp per invånare till kommuner respektive landsting.
4.4.3. Förändringar i kostnadsutjämningen 2000
Till följd av fortsatt debatt om utjämningssystemet och kostnadsutjämningen tillsatte regeringen en ny parlamentarisk kommitté 1995 med uppdrag att följa upp 1996 års utjämningssystem. Kommittén tog namnet Kommunala utjämningsutredningen.13
Kommunerna
När det gäller kommunerna var utredningens fokus främst individ- och familjeomsorg (IFO) men även andra förändringar föreslogs och infördes.14 Nedan beskrivs kortfattat de huvudsakliga förändringar som genomfördes 2000.
11Prop. 1995/96:64. 12 Initialt föreslog regeringen ett kostnadsutjämningssystem (prop. 1994/95:150, bil. 7) med avdrag och tillägg från kommunernas respektive landstingens skatteinkomster. Denna modell avvisades av lagrådet av lagtekniska skäl. Efter tillkännagivande av riksdagen återkom regeringen därför med ett nytt förslag som innebar att kostnadsutjämningen reglerades med statliga avgifter och statliga bidrag (prop. 1995/96:64). 13SOU 1998:151, Kostnadsutjämning för kommuner och landsting. 14Prop. 1998/99:89, bet. 1998/99:FiU25.
Förändringar i IFO-modellen
Individ- och familjeomsorgsmodellen har i alla utredningar om kostnadsutjämningen varit svår att utforma. Det beror på att det har varit svårt att finna opåverkbara förklaringsfaktorer som har ett tydligt orsakssamband med de sociala kostnaderna i kommunerna. Kostnadsutjämningen för IFO har därför kommit att baseras på samvariation med olika faktorer som bedömts vara strukturellt styrande för kostnaderna. Utjämningen hade tekniskt lösts med regressionsmodeller som domineras av socioekonomiska variabler som förklaringsfaktorer.
Utredningen konstaterade att skillnaderna mellan de faktiska kostnaderna för IFO och modellens beräknade standardkostnader hade ökat påtagligt över tid. Utredaren föreslog därför att modellen skulle förändras. De förklarande variabler som kom att ingå i den nya IFO-modellen var:
- Ensamstående kvinnor med barn upptill 15 år
- Utrikes födda flyktingar och nära anhöriga samt övriga utrikes födda från länder utanför Norden och EU
- Arbetslösa utan ersättning
- Andel män med låg inkomst
- Tätortsbefolkningens storlek (roten ur tätortsbefolkningen).
Förändringar i äldreomsorgsmodellen
I syfte att öka träffsäkerheten i utjämningen ersattes variablerna för ensam- och samboende med civilstånd och en etnisk faktor lades till. Ett viktigt skäl för förändringen var att uppgifterna om fördelning av samboendeförhållanden inte gick att uppdatera tillräckligt ofta.15Den etniska faktorn lades till därför att behovet av äldreomsorg bedömdes vara större bland invandrargrupper.16
15 Dessa uppgifter kom från folk- och bostadsräkningen (FoB) där de senaste data var från år 1990. 16 Underlaget för denna bedömning var studier av sjukskrivningar och förtidspensioneringar som visade att vissa invandrargrupper hade en betydligt sämre hälsa än den övriga befolkningen.
En ny delmodell för barn och ungdomar med utländsk bakgrund
En särskild delmodell för kostnadsutjämning för barn och ungdomar med utländsk bakgrund infördes. Regeringen införde modellen mot bakgrund av att flera remissinstanser ansåg att en hög andel invånare med utländsk bakgrund kunde bidra till högre kostnader i de kommunala verksamheterna. Med utländsk bakgrund avsågs barn och ungdomar som kom från länder utanför EU och Norden.
Landstingen
Den Kommunala utjämningsutredningens viktigaste förslag var att delmodellen för hälso- och sjukvård skulle bytas ut och att en ny delmodell för kollektivtrafik skulle införas.17 De förslag som kom att genomföras beskrivs nedan.
Hälso- och sjukvård – en ny matrismodell införs
En ny matrismodell ersatte den dåvarande regressionsbaserade delmodellen. Modellen bestod av två matriser, en för så kallade ”vårdtunga grupper” och en för den övriga befolkningen. Kostnadsdata baserades på vårdkostnader per individ i Malmöhus läns landsting år 1995. Malmöhus läns landsting var det enda som vid den tiden kunde redovisa denna typ av kostnadsdata. Den vårdtunga gruppen baserades på uppgifter från de enskilda landstingen. En mer utvecklad modell för att beräkna merkostnader i glesbygd infördes också.
Det fanns flera fördelar med matrismodellen. Betydligt mer information kunde användas om befolkningens sociodemografiska struktur och modellen var också mer robust vid uppdatering med nya dataunderlag.
17SOU 1998:151, Kostnadsutjämning för kommuner och landsting och prop. 1998/99:89, bet. 1998/99:FiU25.
Förändringar i kollektivtrafikmodellen
Den nya delmodellen innebar att standardkostnaden beräknades länsvis utifrån variablerna gleshet, arbetspendling och tätortsstruktur. Det fanns flera skäl att genomföra förändringar. Ett skäl var att jämförelser mellan faktiska kostnader och nya modellberäkningar visade att modellens förklaringsgrad sjunkit. Ett annat skäl var att de dåvarande variablerna inte uppfyllde de statistiska kraven. Ett tredje skäl var att en ny länsindelning hade införts.
4.4.4. Förändringar i statsbidrag och kostnadsutjämning 2005
I september 2001 tillsatte regeringen en parlamentarisk kommitté (Utjämningskommittén) med uppgift att återigen se över utjämningssystemet. Kommittén föreslog förändringar inom både inkomst- och kostnadsutjämningen.18 Betänkandet låg till grund för förändringarna som infördes från och med 2005.19
Det generella statsbidraget inordnas i inkomstutjämningen
En av utmaningarna som Utjämningskommittén hade att lösa var att flera kommuner och landsting fick betala en utjämningsavgift till staten samtidigt som de fick ett generellt statsbidrag. Systemets transparens och legitimitet hade därför blivit ifrågasatt.
Lösningen blev att det generella statsbidraget till kommuner och landsting avskaffades. Statsbidraget ersattes av ett bidrag från staten som inordnades i inkomstutjämningen genom höjning av garantinivåerna i inkomstutjämningen. För kommunerna höjdes nivån från 100 till 115 procent av medelskattekraften i landet och för landstingen från 100 till 110 procent av medelskattekraften i landet. På detta sätt kom staten att finansiera merparten av inkomstutjämningen. Genom höjningen av garantinivån minskade antalet kommuner och landsting som bidrog till inkomstutjämningen kraftigt, vilket också var en målsättning med förändringen.
Eftersom det generella statsbidraget till kommuner och landsting avskaffades behövdes ett nytt instrument för att kunna bestämma
18SOU 2003:88, Gemensamt finansierad utjämning i kommunsektorn. 19Prop. 2003/04:155, bet. 2004/05:FiU7.
den statliga bidragsramen till den kommunala sektorn. Det behövdes också ett instrument för att genomföra ekonomiska regleringar mellan staten och den kommunala sektorn. Därför infördes en så kallad regleringspost. Regleringsposten ingår alltjämt i den kommunala utjämningen och består av regleringsavgifter och regleringsbidrag.
Förändringar i kostnadsutjämningen
I stora drag fick kostnadsutjämningssystemet som det såg ut 2004 vara kvar, men några viktiga förändringar infördes ändå 2005. En gemensam förändring för kommuner och landsting var införandet av kompensation för eftersläpning i skatteinkomster vid kraftig folkökning de senaste fem åren.
Kommunerna
Förutom uppdatering av ett flertal dataunderlag genomfördes ett antal förändringar i de olika delmodellerna. De mer betydelsefulla förändringarna beskrivs nedan.
I delmodellen Förskoleklass och grundskola ändrades underlaget för att beräkna merkostnader för modersmålsundervisning och svenska som andraspråk från finska och utomnordiskt medborgarskap till utländsk bakgrund.
Delmodellen Individ och familjeomsorg delades upp i två delar. I den ena delen ingick ekonomiskt bistånd, missbrukarvård samt övrig individ- och familjeomsorg. I den andra delen ingick barn- och ungdomsvård.
I delmodellen Äldreomsorg ändrades åldersintervallen från 10- till 5-årsintervall och etnicitetsfaktorn ändrades till att gälla för personer födda inom respektive utom Norden.
I delmodellen Befolkningsförändringar sänktes ersättningsbeloppet vid minskning av antalet skolelever. En kompensation infördes för kommuner där antalet skolelever ökat kraftigt de senaste fem åren.
Delmodellerna för Näringslivs- och sysselsättningsfrämjande åtgär-
der och Svagt befolkningsunderlag slopades. Vidare slopades kost-
nadsutjämningen för Vatten och avlopp samt Kallortstillägg.
Kostnadsutjämning för Gator och vägar, Byggkostnader, Uppvärm-
ningskostnader, Administration, Resor och Räddningstjänst slogs sam-
man till en ny delmodell kallad Bebyggelsestruktur.
Landstingen
I syfte att skapa en konsekvent kostnadsutjämning avskaffades reduktionen om 25 procent av standardkostnaderna i kollektivtrafikmodellen. Reduktion hade tidigare införts på grund av svårighet att bedöma hur stor del av kostnaderna som hade med ambitionsnivå respektive struktur att göra. Landstingen fick 50 procent av den för länet beräknade standardkostnaden utom i Stockholms län där landstinget fick 60 procent. Vidare slopades tillägget för små landsting. Tilllägget lades in i det nya strukturbidraget som infördes 2005.
4.4.5. Förändringar i kostnadsutjämningen 2008
I mars 2005 tillsatte regeringen en utredning med uppgift att följa upp den kommunalekonomiska utjämningen som införts 2005. Utredningen tog namnet 2005 års uppföljning av utjämningssystemet.20
Utjämning av lönekostnader i kommuner och landsting införs
I linje med utredarens förslag infördes 2008 två nya delmodeller för utjämning för strukturella lönekostnadsskillnader, en för kommuner och en för landsting.21 På grund av svårigheter med att avgöra hur stor del av skillnaderna i lönekostnaderna som var strukturella utjämnades lönekostnaderna endast delvis. Regeringen genomförde också en rad andra uppdateringar och förändringar i flera delmodeller, bland annat förändringar i byggkostnadsutjämningen.
Uppdateringar genomfördes också i modellerna för förskola, grund-
och gymnasieskola, äldreomsorg, administration och räddningstjänst
samt i modellen för hälso- och sjukvård.
20SOU 2006:84, Deluppföljning av den kommunalekonomiska utjämningen – med förslag om
organisation och byggkostnadsutjämning.
21Prop. 2006/07:100, bet. 2006/07:FiU20.
4.4.6. Förändringar i kostnadsutjämningen 2014
I september 2008 tillsatte regeringen en parlamentarisk kommitté med uppgift att utvärdera och utreda systemet för kommunal-ekonomisk utjämning. Kommittén tog namnet Utjämningskommit-
tén.08.22 Utredning låg till grund för regeringens och riksdagens
beslut om den kommunala utjämningen från och med 2014.23 Nedan beskrivs förändringarna i kommuner och i landsting.
Kommunerna
Delmodellen Förskola, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet förenklas. Barnomsorgsbehovet ersattes med en förenklad mekanism som baserad på två index, ett index för skillnader i vistelsetid i förskolan och ett index för skillnader i behov av fritidshem.
Delmodellen Förskoleklass och grundskola uppdateras med en ny beräkning av den fasta ersättningen för merkostnader för modersmålsundervisning och svenska som andra språk. Beräkningen av merkostnader för små skolor och skolskjutskostnader uppdaterades.
I delmodellen Gymnasieskola tillfördes en ny komponent för merkostnader i små gymnasieskolor.
Delmodellen Individ- och familjeomsorg reviderades återigen. I delmodellen Barn och ungdomar med utländsk bakgrund ändrades beräkningen så att kommundelarna beräknades separat. På detta sätt ökades kompensationen till kommuner med kommundelar med en hög koncentration av barn och ungdomar med utländsk bakgrund.
I delmodellen Äldreomsorg minskades antalet åldersklasser för att förhindra överkompensation till kommuner med hög medellivslängd.
I delmodellen Befolkningsförändringar infördes en ny komponent för merkostnader för nya förskolelokaler. Syftet var att kompensera kommuner med kraftig befolkningstillväxt. Vidare sänktes gränsvärdet från 5 till 2 procent för att få kompensation vid befolkningsökning inom den del som kompenserar för merkostnader i skolan.
22SOU 2011:39, Likvärdiga förutsättningar – Översyn av den kommunala utjämningen. 23Prop. 2013/14:1, utgiftsområde 25.
I delmodellen Bebyggelsestruktur delades komponenten administration, resor och räddningstjänst upp i två komponenter. Samtidigt avskaffades merkostnader för resor.
I delmodellerna för Löner höjdes kompensationen för löneskillnader från 50 till 100 procent. Vidare uppdaterades den regressionsmodell som låg till grund för det löneindex som användes i beräkningen av standardkostnaden.
Landstingen
Utredningen konstaterade att enskilda landsting kunde påverka utfallet i hälso- och sjukvårdsmodellen genom att rutinerna för registrering av diagnoser varierade mellan olika landsting. Den vårdtunga gruppen togs därför bort ur Hälso- och sjukvårdsmodellen. Vidare uppdaterades kostnadsuppgifterna från 2004 med data för 2008 från Region Skåne. Modellberäkningen för merkostnader för gles bebyggelsestruktur ändrades också genom att kompensation för merkostnader för små enheter och långa avstånd infördes.
Delmodellen för Kollektivtrafik uppdaterades med nya länsvisa kostnadsuppgifter för trafiken för 2009.
4.4.7. Förändring i kostnadsutjämningen 2017
I delmodellen Barn och ungdomar med utländsk bakgrund ändrades dataunderlaget till den distriktsindelning som infördes 1 januari 2016 i folkbokföringen. Tidigare användes geografisk indelning enligt församling. Förändringen medförde också att delmodellen årligen kunde uppdateras med nya befolkningsuppgifter.
På grund av den stora flyktinginströmningen genomförde SCB även två åtgärder för att motverka felaktigheter i kostnadsutjämningen. Asylsökande elever i gymnasieskolan exkluderades i statistikunderlaget och personer med etableringsersättning exkluderades ur variabeln andel arbetslösa utan ersättning i individ- och familjeomsorgsmodellen.
5. Övergripande utvärdering och förslag till ny modellstruktur
5.1. Inledning
I detta kapitels avsnitt 5.2 redogörs för min övergripande utvärdering av kostnadsutjämningen för kommuner och landsting. Utvärderingen handlar om systemet som helhet, även om exempel plockas från de modellvisa utvärderingar som presenteras i kapitel 6 till 9.
Mot bakgrund av utvärderingen presenteras i 5.3 ett förslag till en mer verksamhetsorienterad modellstruktur för kostnadsutjämningen. En helt ny modell föreslås för Kommunal vuxenutbildning, och nuvarande delmodell för Barn och unga med utländsk bakgrund föreslås utgå. Därutöver föreslås att flera av dagens delmodeller ska införlivas i andra delmodeller.
5.2. Övergripande utvärdering
5.2.1. Inhämtade synpunkter
Min bedömning är att kostnadsutjämningen generellt har en hög legitimitet. Det finns ett starkt stöd för den standardkostnadsmetod som etablerades i mitten av nittiotalet och det råder en bred samstämmighet kring att ett system av nuvarande slag fyller en viktig funktion. Samtidigt finns det kritik mot delar av systemet, exempelvis är lönemodellerna ifrågasatta av många. Kritiken gäller i allmänhet hur kostnadsutjämningen beräknas. Mer allvarliga invändningar finns nog mot inkomstutjämningen, som av vissa anses ha negativa effekter på tillväxten. Sammantaget måste betyget från såväl kommunerna och landstingen själva som experter inom området ändå sägas vara gott.
5.2.2. Avstämning mot principer för utjämning
Avser obligatorisk verksamhet
I både kommunernas och landstingens kostnadsutjämning ingår merparten av de obligatoriska verksamheterna. Undantag är vård och omsorg om personer med funktionsnedsättning enligt Socialtjänstlagen, vuxenutbildning och folkbibliotek i kommunernas kostnadsutjämning. Inte heller landstingens kostnader för läkemedel inom läkemedelsförmånen ingår.
Nettokostnaderna för insatser till personer med funktionsnedsättning enligt Socialtjänstlagen varierade 2016 mellan 0 och knappt 3 000 kronor per invånare. LSS-utredningen (S 2016:03) ska se över assistansersättningen i socialförsäkringsbalken (SFB) och delar av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). I utredarens uppdrag ingår bland annat att se över vad det dubbla huvudmannaskapet för personlig assistans har för konsekvenser för andra insatser inom funktionshindersområdet som kommunerna svarar för och vid behov föreslå förändringar i utjämningssystemet för LSS-insatser eller i det kommunalekonomiska utjämningssystemet. Jag lägger därför inget eget förslag om utjämning för dessa kostnader.
Vuxenutbildningen har genomgått stora förändringar de senaste åren, inte minst införandet av rätten till behörighetsgivande utbildning inom kommunal vuxenutbildning. Mot bakgrund av detta och det rekordhöga flyktingmottagandet på senare år kan nettokostnaderna väntas öka i takt med att statsbidragen som betalas ut av Migrationsverket minskar och kommunerna tar över ansvaret för finansieringen fullt ut. Skillnaderna i kostnader kan förväntas bli stora då flyktingmottagandet är ojämnt fördelat mellan landets kommuner. Jag föreslår därför att en ny delmodell för vuxenutbildning införs i kostnadsutjämningen för kommuner (se kapitel 7.5).
Nettokostnaderna för biblioteksverksamhet varierar mellan drygt 200 och upp till maximalt 1 500 kronor per invånare. Skillnaderna i nettokostnader är svåra att koppla till struktur och är med några få undantag små. Jag föreslår därför ingen kostnadsutjämning för biblioteksverksamhet.
Nettokostnaderna för läkemedel inom förmånen finansieras i huvudsak genom statsbidrag, varför jag inte föreslår någon kostnadsutjämning. Finansieringen av läkemedlen utreds för övrigt just nu av Läkemedelsutredningen (S 2016:95).
Strukturellt betingade kostnadsskillnader
I huvudsak bedömer jag att systemet i sin helhet tar hänsyn till strukturellt betingade kostnadsskillnader på ett bra sätt. Det finns dock indikationer på att socioekonomi och merkostnader i glesbygd inte är beaktade fullt ut, vilket jag återkommer till i kapitel 7 och 8.
Jag har också noterat att begreppet ”strukturellt betingade kostnadsskillnader” inte i alla lägen betyder samma sak. Ibland bygger utjämningen på påvisbara kostnadsskillnader som går att koppla till strukturella förhållanden. Ett exempel är grundskolemodellens kompensation för merkostnader för modersmål och svenska som andra språk. Det finns statistik både över lärarresurs och antal elever och därmed kan en strukturellt betingad kostnadsskillnad påvisas. I dagens system finns också exempel på att utjämning beräknas även när det inte går att identifiera några kostnadsskillnader. Det handlar om när det finns observerade skillnader i behov i befolkningen som kan motivera kostnadsskillnader – trots att dessa inte går att mäta. Detta gäller exempelvis äldreomsorgsmodellens kompensation för skillnader i andel äldre med utländsk bakgrund. Kommunerna ska sörja för att äldre med annat modersmål än svenska ska kunna få vård och omsorg på sitt eget språk, och kompensation ges i utjämningen för faktorn språk. Något egentligt underlag för kostnadsberäkningen finns dock inte. Därmed åstadkoms utjämning för en kostnadsskillnad som inte är direkt påvisad, men som svarar mot ett behov som rimligtvis finns och kan motivera kostnadsskillnader. I andra fall förekommer ingen utjämning, trots att det finns observerade skillnader i behov i befolkningen som kan leda till kostnadsskillnader. Det gäller närmast de pedagogiska verksamheterna för barn, och jag återkommer med förslag på hur en mer behovsbaserad utjämning skulle kunna utformas för dessa i kapitel 7.
Slutligen förekommer också komponenter som bygger på normering av vad som kan anses vara en rimlig servicenivå. Detta gäller bland annat tillägget för gles bebyggelsestruktur inom skolverksamheter och hälso- och sjukvård. Tillägget för grundskolan beräknas exempelvis utifrån implicita normer om hur lång resväg till skolan barn i en viss ålder högst bör ha och hur små skolor det är rimligt att bygga (barn i förskoleklass till och med årskurs 5 bör ha högst 30 km till skolan och en skola för samma åldrar måste ha minst sju elever).
Ekonomiskt betydelsefullt
Kostnadsutjämningen innehåller att stort antal delkomponenter som var och en för sig kan te sig obetydliga. Jag har undersökt möjligheten att förenkla kostnadsutjämningen genom att ta bort ett tiotal mindre delkomponenter. Min slutsats är att den sammantagna effekten av att helt stryka dessa delkomponenter skulle leda till stora konsekvenser för vissa kommuner. En prövning måste därför göras av varje delkomponent för sig.
Begripligt
Det hävdas ofta – i en skämtsam ton – att kostnadsutjämningen är så svårbegriplig att den handfull personer som förstår den aldrig får sitta i samma flygplan. Jag vill hävda att detta är en överdrift: systemet är visserligen komplicerat, men knappast komplext. I ett komplicerat system går det, till skillnad från i ett komplext, att med säkerhet fastställa vilket resultat en viss förändring leder till. Systemet kräver kunskap, men är långt ifrån obegripligt. Både bevekelsegrunder och beräkningsmetoder är dock ofta knapphändigt beskrivna. Min avsikt är därför att lägga stor vikt vid en pedagogisk presentation av de olika delmodellerna.
Det finns relativt många delmodeller i den nuvarande kostnadsutjämningen. Avsaknaden av en enhetlig indelningsprincip för modellerna gör det svårare att få grepp om helheten. Flera delmodeller av verksamhetsövergripande karaktär kan delas upp och infogas i övriga delmodeller. Det gäller bland annat lönemodellerna och delar av kommunernas modell för befolkningsförändringar.
Min bedömning är också att nuvarande modell för beräkning av standardkostnaden för hälso- och sjukvård med den så kallade matrismodellen kan förenklas betydligt utan förlust i träffsäkerhet.
Opåverkbart och utan påverkan på verksamheten
Både kommuner och landsting lyfter fram betydelsen av att utfallet av kostnadsutjämningen inte får vara påverkbart och inte heller ska påverka utformningen av verksamheten. Min bedömning är att dessa typer av problem är små i nuvarande system och att den oro som
kommer fram ofta beror på missförstånd om hur kostnadsutjämningen fungerar. Till skillnad från vad många tror baseras kostnadsutjämningen på struktur, inte på organisation eller arbetssätt. Jag föreslår dock en korrigering i modellen för individ- och familjeomsorg mot bakgrund av problem med påverkbarhet i nuvarande modell, vilket beskrivs i avsnitt 7.6.
Beständigt över tid
Samtliga de beräkningar som ingår i dagens kostnadsutjämning avser faktorer som är relevanta över tid.
Aktuella och tillförlitliga data
I kostnadsutjämningen förekommer ett relativt stort antal beräkningar som inte uppdateras löpande. Det gäller i huvudsak beräkningar av olika tillägg och avdrag för specifika merkostnader. Exempel är kompensationen för merkostnader i grundskolan för modersmålsundervisning och svenska som andraspråk och kompensation för merkostnader i glesbygd som är nominellt oförändrade år efter år. I syfte att undvika att det reala värdet av kompensationen urholkas över tid föreslår jag att flertalet av dessa nominellt fasta belopp i stället ska kopplas till kostnadsutvecklingen i riket.
En andra typ av fasta värden är merkostnader som beräknas med regressionsmodeller (individ- och familjeomsorg och lönemodellerna), äldreomsorgens normkostnader och hälso- och sjukvårdens matriskostnader. Den analys jag har låtit genomföra indikerar att fasta värden i dessa fall inte utgör något problem, eftersom de samband kostnadsberäkningarna fångar är stabila över tid. Det finns också i dessa fall fungerande metoder för att räkna upp utfallet till aktuell kostnadsnivå.
Ett problem som aktualiserats av det omfattande flyktingmottagandet under senare år är att de befolkningsdata som ligger till grund för beräkningarna avser befolkningen två år före utjämningsåret och att utjämningen därför inte fullt ut svarar mot den faktiska situationen under utjämningsåret. Det är min bedömning att detta är ett principiellt problem som inte går att undvika, men som annat än i undantagsfall inte är av någon större betydelse.
5.2.3. Statistisk analys
Vi har genomfört en statistisk analys av nettokostnadsavvikelser i enlighet med den metod som beskrivs i avsnitt 3.2.3. Den statistiska analysen på övergripande nivå har gjorts utan kollektivtrafiken. I de flesta län har ansvaret för kollektivtrafiken lagts på landstinget och en skatteväxling gjorts för att kompensera landstinget för de högre kostnaderna. Därmed saknar de i räkenskapssammandraget redovisade driftkostnaderna för kollektivtrafik på kommunnivå relevans. Av samma skäl utesluts kollektivtrafiken också för landstingen från den övergripande statistiska utvärderingen, som därmed kommer att innefatta hälso- och sjukvården inklusive lönemodellens utfall.
Analysen visar att strukturella förhållanden i kommunerna förklarar ungefär hälften av den sammanlagda nettokostnadsavvikelsen i de stora verksamheterna (förskola, grundskola, gymnasieskola, IFO och äldreomsorg). Det finns därför skäl att i de olika verksamheterna titta närmare på hur beräkningarna går till för att ytterligare fånga strukturella skillnader. När de generella strukturfaktorerna används per verksamhet visar det sig att befolkningens sammansättning beaktas i hög utsträckning i dagens beräkningar samtidigt som främst gleshet förefaller vara mindre väl omhändertagen.
Analys av data för 2012–2015 för alla landstingen inklusive Gotland visar att förklaringsgraden då man ställer nettokostnader mot standardkostnader för hälso- och sjukvården uppgår till cirka 50 procent. Nettokostnadsavvikelsen samvarierar i viss utsträckning med struktur, med det kanske oväntade resultatet att kostnadsläget tycks vara lägre i landsting med en större social utsatthet.
5.2.4. Sammanfattande slutsatser
De brister som mot bakgrund av denna övergripande analys behöver åtgärdas, är följande.
- En ny delmodell för kommunal vuxenutbildning behöver utvecklas, bland annat mot bakgrund av det stora flyktingmottagandet 2015 och de utmaningar det kommer att leda till framöver.
- Frånvaron av socioekonomisk profil i utjämningen för de pedagogiska verksamheterna behöver åtgärdas.
- En ny modellstruktur med renodlade verksamhetsmodeller skulle skapa ett mer enhetligt system för kostnadsutjämning.
- En förenkling av hälso- och sjukvårdsmatrisen är angelägen.
- Ett antal merkostnadsberäkningar utgörs av nominellt fasta belopp som inte följer med kostnadsutvecklingen, vilket bör åtgärdas.
5.3. En verksamhetsorienterad modellstruktur
5.3.1. Förslag
Jag föreslår att kostnadsutjämningens modellstruktur förändras så att den i högre grad blir verksamhetsorienterad. Denna förändring leder i sig inte till förändringar i ekonomiskt utfall, utan handlar bara om i vilket sammanhang olika delposter redovisas. I kostnadsutjämningen för kommuner föreslås därutöver att en ny delmodell införs och att en delmodell utgår.
Förslag: I kostnadsutjämningen för kommuner föreslås följande
förändringar av modelluppsättningen.
Modellen Barn och unga med utländsk bakgrund utgår.
Lönemodellen tas bort som egen modell, men merkostnads-
beräkningarna för löner läggs in i respektive verksamhetsmodell.
Befolkningsförändringsmodellen tas bort som egen modell och
dess delkomponenter fördelas till andra delmodeller. Kompensationen för kraftig ökning av barn 1–5 år inkluderas i modellen
Förskola, fritidshem och pedagogisk omsorg. Kompensationen för
kraftig förändring av barn 7–18 ersätts av en komponent för kompensation av kraftig förändring av antal barn 6–15 år som inkluderas i modellen Förskoleklass och grundskola, och en komponent för kompensation av kraftig förändring av antal unga 16–18 år som inkluderas i modellen Gymnasieskola. Kompensationen för
Eftersläppningseffekter och för Minskning av total befolkning inklu-
deras i den nya delmodellen Verksamhetsövergripande kostnader.
Modellen för Bebyggelsestruktur fördelas till två modeller. Kompensationen för Gator och vägar och Räddningstjänst inkluderas i den nya modellen Infrastruktur och skydd. Kompensationen för
Administration, Uppvärmningskostnader och Byggkostnader inklu-
deras i den nya modellen Verksamhetsövergripande kostnader.
En helt ny delmodell införs för Kommunal vuxenutbildning.
Som en följd av förslagen kommer kostnadsutjämningen för kommuner att bestå av följande delmodeller.
De nio modellerna för kommunernas kostnadsutjämning beskrivs i kapitel 7 och 9.
Förslag: I kostnadsutjämningen för landsting föreslår jag att
lönemodellen tas bort som egen delmodell och att merkostnader
för löneläge i stället inkluderas i modellen för Hälso- och sjukvård.
Därmed blir modelluppsättningen för landstingens kostnadsutjämning följande.
De tre modellerna för landstingens kostnadsutjämning beskrivs i kapitel 8 och 9.
5.3.2. Motivering
Både kommunernas och landstingens kostnadsutjämning innehåller i dag delmodeller som är verksamhetsorienterade och delmodeller som är av en verksamhetsövergripande karaktär. En negativ konsekvens av den nuvarande strukturen är att man inte får alla delkomponenter som är relevanta för en viss verksamhet på ett och samma ställe. Jag har funnit att en helt verksamhetsorienterad modellstruktur inte är möjlig, eftersom det finns inslag i kostnadsutjämningen som till sin karaktär är verksamhetsövergripande. Därför föreslår jag att en verksamhetsövergripande delmodell ska finnas kvar i både kommunernas och landstingens kostnadsutjämning. I övrigt ska alla delar fördelas per verksamhet. Jag föreslår också en helt ny modell för den kommunala vuxenutbildningen, som ett svar på de utmaningar kommunerna kommer att ställas inför med anledning av de stora skillnaderna i antal nyanlända flyktingar och den nyligen införda rätten till vuxenutbildning.
5.3.3. Ekonomiska effekter
När modellstrukturen verksamhetsorienteras i högre utsträckning leder det, som nämnts, inte till några ekonomiska konsekvenser i sig. Andra förändringar av modelluppsättningen kommer dock att påverka ekonomin i enskilda kommuner. När modellen för Barn och
unga med utländsk bakgrund tas bort leder det till ekonomiska kon-
sekvenser för samtliga kommuner som beskrivs i avsnitt 6.2. Förändringarna kompenseras i hög utsträckning av de föreslagna beräkningarna av socioekonomisk kompensation i förskola och av det riktade statsbidrag som införts med socioekonomiskt fördelat stöd till grundskolan. Införandet av den nya modellen för vuxenutbildning leder också till ekonomiska konsekvenser för samtliga kommuner. Dessa redovisas i avsnitt 7.5.
6. Socioekonomi, gles bebyggelse och löner
6.1. Inledning
I föregående kapitel beskrivs ett förslag till en mer verksamhetsorienterad modellstruktur. Likväl finns det faktorer som kan påverka kostnadsbilden i flera eller alla verksamheter och därför förtjänar ett helhetsgrepp.
En grundläggande faktor som kan spela roll i olika verksamheter är socioekonomiska förhållanden. Vid vår genomgång av systemet har vi noterat att delmodellerna för både förskola och grundskola helt saknar socioekonomiska hänsynstaganden och att de i gymnasiemodellen inte är tydliga. Däremot finns det en separat delmodell för
Barn och unga med utländsk bakgrund. Delmodellen kompenserar
för skillnader i härkomst bland barn och unga med motiveringen att barn med utländsk bakgrund kan ha behov av olika typer av stödinsatser. Dessa antas uppstå i framför allt i skolväsendet och i kommuner med en hög andel av befolkningen som har utländsk bakgrund. Ersättningen är densamma som fastställdes år 2000 och någon beskrivning av varför just den nivån valdes går inte att hitta.
I min strävan att redovisa beräkningar av merkostnader i respektive verksamhet har jag inte funnit någon lämplig metod för att fördela ut delmodellen Barn och unga med utländsk bakgrund på övriga delmodeller. Jag anser att det är bättre att utjämna för socioekonomiska skillnader än att utjämna för kostnader som kan uppstå till följd av skillnader i befolkningens härkomst. Socioekonomi är en fråga som är bredare än härkomst och i många fall mer relevant när det gäller att fånga strukturella kostnadsskillnader. I Skolverkets så kallad SALSA-modell som beräknar ett statistisk förväntat skolresultat för grundskolor används exempelvis både föräldrarnas utbildningsnivå och andel elever som har varit i Sverige i högst fyra år.
I avsnitt 6.2 beskriver jag effekterna av att ta bort delmodellen Barn
och unga med utländsk bakgrund och initierar den diskussion om
socioekonomi och verksamhetskostnader som sedan fullföljs i konkreta förslag i kapitel 7 och 8.
Glesbygdsförhållanden är en annan faktor som gör sig påmind i
olika verksamheter. Av hävd har merkostnader för att bedriva verksamhet i glesbygd kompenserats inom ramen för de verksamhetsmodeller där de anses vara av betydelse. Den modell (Struktur, se avsnitt 6.3 nedan) som används för beräkning av merkostnader i glesbygd är med något undantag gemensam för alla verksamheter. Information om geografisk lokalisering av samtliga svenskars folkbokföringsort används i Struktur för beräkningar av glesbygdsrelaterade merkostnader inom verksamheterna grundskola, gymnasieskola,
hemtjänst för äldre och hälso- och sjukvård. I avsnitt 6.3 beskrivs hur Struktur fungerar i generella termer samt mitt förslag till vidare ut-
redning av utveckling och förvaltning av systemet, medan de konkreta tillämpningarna beskrivs i respektive delmodell.
Löneskillnader är en tredje faktor. Kompensationen hanteras
i dag i en egen modell men mitt förslag i kapitel 5 innebär att även effekterna av löneskillnader ska redovisas inom de verksamhetsmodeller där de är av betydelse. Skillnaden är ”kosmetisk” i bemärkelsen att beräkningen och effekterna av lönekostnadsutjämningen inte förändras genom det förslaget. De lönekostnadsindex som ligger till grund för utjämningen bygger på data från 2008–2009, och lönekostnadsandelarna för kommunerna likaså. Hälso- och sjukvårdens lönekostnadsandel är från 2005, det vill säga ännu något äldre. Av dessa skäl räcker inte den föreslagna kosmetiska förändringen. Det finns också ett behov av att utvärdera och uppdatera beräkningarna av merkostnader till följd av skillnader i lönenivå. I kapitel 6.4 presenteras en utvärdering av dagens lönekostnadsutjämning och förslag till förändringar i merkostnadsberäkningarna.
6.2. Socioekonomiska förhållanden
Bedömning: I kostnadsutjämningens delmodeller för skolväsen-
det bör hänsyn tas till socioekonomiska skillnader.
En inledande reflektion är att vad begreppet socioekonomiska för-
hållanden omfattar är starkt sammanhangsberoende. Det kan handla
om klass, grad eller typ av sysselsättning, utbildningsnivå, inkomst, civilstånd, ohälsa eller utländsk bakgrund för att ta några vanligt förekommande exempel. Vi menar här sådana skillnader i människors levnadsförhållanden som kan påverka verksamhetskostnaderna. I tabell 6.1 redovisas en översikt över i vilken utsträckning respektive delmodell i kostnadsutjämningen innehåller socioekonomisk kompensation.
Med tanke på den konsensus som finns om socioekonomins betydelse i skolväsendet kan avsaknaden av kompensation i dessa delmodeller tyckas förvånande. Som jag återkommer till i kapitel 7 är förklaringen troligen att skolverksamheten rent empiriskt inte kostar mer i kommuner med stora socioekonomiska utmaningar än i andra. I avsnitt 7.2 beskriver jag hur jag anser att socioekonomisk kompensation bör beräknas i förskolemodellen baserat på andel barn
1–5 år som växer upp i hushåll med låg disponibel inkomst, har föräldrar med låg utbildningsnivå och har minst en förälder som har varit kort tid i Sverige. I avsnitt 7.3 konstaterar jag att riksdagen redan fattat beslut om ett riktat statsbidrag till grundskolor baserat på elevunderlagets socioekonomiska sammansättning vilket i nuläget gör en sådan komponent överflödig i kostnadsutjämningen. Jag beskriver dock hur en socioekonomisk kompensation skulle kunna införas i kostnadsutjämningen för grundskolan, för den händelse det riktade statsbidraget upphör eller omvandlas till ett generellt statsbidrag. I avsnitt 7.4 beskriver jag den socioekonomiska kompensation som indirekt utgår i gymnasiemodellens programvalsfaktor och mitt förslag till att ytterligare förstärka dess socioekonomiska profil. I 7.5 beskrivs mitt förslag till ny modell för kommunal vuxenutbildning. Att vara ny i Sverige innebär utmaningar av många olika slag, inte minst att lära sig språket och för de som inte har det redan få en utbildning som är tillräcklig för att kunna få en egen försörjning. Men det är inte bara nyanlända som kan behöva läsa in kompetens på grundläggande och gymnasial nivå. Även ungdomar födda i Sverige saknar ibland betyg från dessa grundläggande skolformer, liksom vuxna som växt upp i bygder dominerade av den gamla tidens tillverkningsindustri. I avsnitt 7.6 beskriver jag hur delmodellen för individ- och familjeomsorg kan ges en tydligare socioekonomisk profil baserad på invånarnas levnadsförhållanden snarare än den kommunala verksamhetens utformning. Alla dessa åtgärder stärker på olika sätt det socioekonomiska hänsynstagandet i kostnadsutjämningen på ett sätt som är relevant och transparent för respektive verksamhet. I kapitel 10 beskrivs de sammantagna effekterna på kostnadsutjämningens socioekonomiska profil av dessa förslag och att nuvarande modell Barn och unga med utländsk bakgrund tas bort. I avsnitt 8.2 redovisas min genomgång av hälso- och sjukvårdens socioekonomiska profil och hur den kan förstärkas samtidigt som modellen blir mer överskådlig.
6.2.1. Barn och unga med utländsk bakgrund
Nuvarande modell
Modellen för barn och unga med utländsk bakgrund är tänkt att kompensera för merkostnader för särskilt stöd inom för-, grund- och gymnasieskola. Med barn och unga med utländsk bakgrund menas invånare 0–19 år som är födda utanför Norden eller EU15, eller är födda inom Norden eller EU15 och har minst en förälder som inte är det.
Ett så kallat kompensationsunderlag beräknas för varje kommun. För riket och för varje distrikt beräknas andel barn och unga med utländsk bakgrund i befolkningen i procent.1 Kommuner där inget distrikt har en högre andel barn och unga med utländsk bakgrund än riket får kompensationsunderlaget noll. Om andelen är högre än i riket i ett distrikt är kommunens kompensationsunderlag lika med skillnaden i procent mellan det distriktets andel och rikets. Om andelen är högre än i riket i mer än ett distrikt beräknas andelen barn och unga med utländsk bakgrund sammanlagt i de distrikten. Kommunens kompensationsunderlag blir skillnaden i procentenheter mellan de distriktens andel och rikets.
I ett andra steg beräknas andel av kommunens hela befolkning som bor i de distrikt som har en högre andel barn och unga med utländsk bakgrund än i riket. Den andelen beräknas som en kvot.
Ett bruttoutjämningsbidrag beräknas som kompensationsunderlaget för kommunen multiplicerat med den beräknade kvoten gånger 75 kronor per invånare. Bruttobidraget finansieras genom ett avdrag som är lika med det vägda genomsnittet för samtliga kommuner.
Utvärdering
Ett första problem med modellen är att den avser verksamhetsövergripande kostnader som i en renodlad modellstruktur bör kompenseras i respektive verksamhet. Ett andra är att beloppet på 75 kronor per invånare per procentenhet som andelen barn och unga med
1 Distrikt är en regional indelning under kommunnivå som infördes 1 januari 2016. Distrikten bygger i huvudsak på den indelning av landet i församlingar som tidigare användes i folkbokföringen. Distriktsindelningen är inte tänkt att förändras över tid. I dag finns det 2 523 distrikt, en lista över dessa och annan information finns på Lantmäteriets hemsida www.lantmateriet.se. Lantmäteriet ansvarar för distriktsindelningen.
utländsk befolkning i de distrikt som har en högre andel än i riket överstiger rikets andel, multiplicerat med andelen av kommunens befolkning som bor i distrikt med en högre andel än i riket, inte är intuitivt begripligt. Vidare, om 75 kronor per invånare var adekvat år 2000 så är det rejält urholkat 2018. Eftersom det saknas en härledning av beloppet går det senare dock varken att bekräfta eller avfärda.
En statistisk utvärdering är av dessa skäl omöjlig att genomföra. Pengar omfördelas tveklöst från kommuner med en låg andel barn och unga med utländsk bakgrund till de som har en hög andel men träffsäkerheten går inte att bedöma. ”Utländsk bakgrund” täcker allt från att ha kommit från Syriens inbördeskrig 2015 till att vara född på nittiotalet i Norrtälje av föräldrar från forna Jugoslavien.
Motivering
Delmodellen bör tas bort dels eftersom den avser merkostnader som borde redovisas i de olika verksamhetsmodellerna, dels för att dess utformning är påfallande trubbig i förhållande till de faktiska merkostnader den avser täcka. Vi bedömer att socioekonomiska förutsättningar för respektive verksamhet går att fastställa mer precist och återkommer i kapitel 7 med förslag på hur det kan göras.
Ekonomiska effekter
I tabell 6.2 redovisas de ekonomiska konsekvenserna av att delmodellen utgår, per kommungrupp.
I dag omfördelar modellen 631 miljoner kronor. Om man ser till genomsnittligt utfall per kommungrupp sker omfördelningen i dag från övriga kommuntyper till storstäder och större städer. Skillnaderna är dock ofta stora inom respektive kommungrupp. På kommunnivå leder förslaget till förändringar från -615 kronor per invånare (Botkyrka) till +137 kronor per invånare (152 kommuner som i dag betalar samma avgift).
6.3. Beräkningar av merkostnader för verksamhet i områden med gles bebyggelse
6.3.1. Förslag
Förslag: Kommunutredningen (Fi 2017:02) bör få i uppdrag att
överväga vilken myndighet som bör ha det fortsatta förvaltningsuppdraget för Struktur samt hur verksamheten ska kunna upprätthållas och finansieras på en tillfredsställande nivå.
Bedömning: Struktur bör även fortsättningsvis användas i kost-
nadsutjämningen för beräkning av merkostnader för att bedriva verksamhet i områden med gles bebyggelse.
Ett vanligt missförstånd rörande kompensationen för merkostnader i områden med gles bebyggelse är att kommuner och landsting skulle få stöd för de små och emellanåt ekonomiskt ineffektiva verksamheter de faktiskt bedriver. Så är det inte, utan kompensationen bygger i stället på behovet av att, till följd av gles bebyggelse, bedriva verksamhet på enheter som är alltför små för att vara kostnadseffektiva. I detta avsnitt beskriver vi hur denna kompensation beräknas.
6.3.2. Nuvarande modell
Stora avstånd leder till merkostnader relaterade dels till att verksamhet måste bedrivas i alltför liten skala för att kunna bedrivas effektivt, dels till transportkostnader. Den relativa betydelsen av dessa två merkostnadstyper varierar mellan verksamheter, och därför måste merkostnadsberäkningarna anpassas till respektive verksamhets karaktär.
I dagens kostnadsutjämning finns exempel på när aggregerade kommun- eller landstingsvisa indikatorer som invånare per kvadratkilometer eller tätortsgrad används för en schablonartad beräkning av merkostnader i glesbygd. Jag tänker på institutionsboende för äldre i glesbygd och kollektivtrafikmodellen. Det är enkelt att beräkna bidrag och avgifter med dessa schablonartade modeller, men de tar inte alltid på ett tillräckligt bra sätt hänsyn till de faktiska förhållandena.
Sedan över tjugo år används därför information om geografisk lokalisering av samtliga svenskars folkbokföringsort för beräkning av gleshetsrelaterade merkostnader. I dag görs det inom verksamheterna grundskola, gymnasieskola, hemtjänst för äldre och hälso- och sjukvård. Beräkningarna görs med en modell som kallas Struktur och utvecklades av dåvarande Glesbygdsverket. I dag förvaltas Struk-
tur av Tillväxtverket. Med Struktur kan konsekvenserna av olika typer
av glesbygdsförhållanden för verksamhetskostnaderna modelleras på ett sätt som i allmänhet stämmer mycket väl överens med verkligheten. Struktur har använts för beräkning av merkostnader i glesbygd i mitt förslag, och jag anser att systemet bör användas och vidareutvecklas för att även fortsättningsvis tillhandahålla beräkningar av merkostnader i glesbygd för kostnadsutjämningssystemet.
Utplacering av fiktiva enheter
I Struktur är det första steget vid beräkning av merkostnader för verksamhet i glesbygd utplacering av fiktiva enheter. Utplaceringen bygger på var befolkningen bor, det vägnät som möjliggör kommunikation mellan platser i kommunen, samt antaganden om vad som utgör minsta tillåtna enhet och högsta lämpliga avstånd från invånarna till respektive enhet.
Hela landet delas in i rutor om 250×250 meter. För varje verksamhet anges ett högsta lämpligt avstånd från bostad till en enhet där verksamheten bedrivs. För elever i grundskolans låg- och mellanstadium (år F–5) har exempelvis 30 kilometer angetts som högsta lämpliga avstånd, medan elever i högstadiet (år 6–9) anses kunna resa upp till 50 kilometer till skolan. I hälso- och sjukvården placeras sjukhus ut efter ett lämpligt avstånd om maximalt 100 kilometer. För varje ruta beräknas sedan hur många personer som bor i rutan eller inom ett avstånd från rutan som inte överstiger verksamhetens maximala lämpliga avstånd. Dessutom beräknas det genomsnittliga avståndet mellan en enhet i rutan och det sålunda ihopsamlade befolkningsunderlaget.
Den första fiktiva enheten placeras i den ruta i kommunen eller länet som har den högsta kvoten mellan antal personer och genomsnittligt avstånd, det vill säga flest personer inom kortast avstånd.
Befolkningen i de rutor som har kopplats till den utplacerade enheten lyfts sedan ut, och Struktur räknar på nytt ut antal personer inom maximalt lämpliga avstånd för alla återstående rutor. Successivt placeras nya fiktiva enheter ut tills det inte återstår någon möjlighet att placera ut fler enheter som uppfyller kravet på minsta möjliga enhet. Om det finns personer som ännu inte knutits till någon fiktiv enhet så hänförs de därefter till den utplacerade enhet som ligger närmast, även om avståndet är längre än verksamhetens lämpliga maxavstånd.
De merkostnader som beräknas i Struktur och som ligger till grund för kompensation för glesbygd bygger på dessa fiktiva enheter. Det spelar alltså ingen roll vilka små enheter en kommun eller ett landsting faktiskt har, eftersom det inte är det man utgår ifrån. Gleshetskompensationen bygger bara på geografiska avstånd mellan befolkningen och fiktivt utplacerade enheter inom de verksamheter som bedrivs.
Beräkning av merkostnader för små enheter
De fiktiva enheter som Struktur har placerat ut har alla ett antal personer som har knutits till dem. Vissa enheter kommer att vara mindre än de enheter vid vilka det enligt modellens antaganden är möjligt att bedriva verksamhet till en genomsnittlig kostnad. För dessa enheter beräknas en merkostnad i kronor genom att antalet personer multipliceras med merkostnaden per person vid respektive enhet.
En central storhet vid denna beräkning av den ekonomiska kostnaden för alltför små enheter är den kostnadsfunktion som beskrivs i Struktur. Den varierar mellan verksamheter och är ofta framtagen för många år sedan och med vad som synes ha varit ett mycket omfattande utredningsarbete.
Beräkning av merkostnader för transporter
För verksamheter som grundskolor och sjukhus utgör transportkostnader en viktig kostnadspost. Barn i grundskolan har rätt till skolskjuts om avståndet till skolan är långt, och vissa patienter behöver transporteras till och från sjukhus i ambulans. Varje persons avstånd till den närmaste fiktiva enheten är känd. Med hjälp av ett
gränsvärde för när det kan bli aktuellt med offentligt finansierad transport, en uppskattad kilometerkostnad och andra uppgifter som antal resor per år kan en förväntad transportkostnad beräknas. Denna transportkostnad summeras med merkostnaden för små enheter till ett bruttobidrag för gles bebyggelse.
6.3.3. Utvärdering
I enkäten till kommunerna framförs i fritextsvaren ett fåtal synpunkter rörande kostnadsutjämningens kompensation för merkostnader i områden med gles bebyggelse. I något fall anses glesbygden överkompenserad i förhållande till storstadsområdena, men flertalet framför synpunkter på att ersättningen för merkostnader är otillräcklig. Även i landstingsenkäten förekommer kommentarer i dessa båda riktningar.
Med avseende på de principer som styr kostnadsutjämningen bedömer jag att det finns vissa problemområden. Dels gäller det begriplighet där Struktur är något av en ”svart låda”, dels gäller det frågan om aktualitet.
Strukturs utplacering av fiktiva enheter har utredningen verifierat
genom att för stickprov jämföra de fiktiva enheternas placering med verkligheten. Överensstämmelsen är för de kommuner och landsting vi har undersökt påfallande hög både vad gäller enheternas placering och deras storlek (i de fall uppgifter om storlek för verklighetens enheter varit tillgängliga).
En besvärligare fråga är de kostnadsfunktioner som används för att beräkna merkostnaderna. Hur mycket dyrare är en skola med 200 elever jämfört med en skola med 400 elever? Allra svårast är det kanske i hälso- och sjukvården, exempelvis merkostnader för små sjukhus. Vad är ens ett sjukhus i dag? Hur mycket dyrare är ett sjukhus med ett befolkningsunderlag på 60 000 jämfört med ett med 200 000? Är det över huvud taget relevant att tala om ett sjukhus befolkningsunderlag i dessa tider av ökande specialisering? I hälso- och sjukvården talar man om ”nivåstrukturering” vilket innebär att fler och fler insatser koncentreras till ett fåtal sjukhus med en hel region eller rent av hela landet som befolkningsunderlag. Jag har gjort bedömningen att grundliga utredningar av merkostnader för
verksamhet i glesbygd av det slag som gjorts för 15–20 år sen är alltför omfattande för att kunna slutföras inom utredningstiden.
Trots problemen med kostnadsfunktionerna anser jag att de resultat som Struktur genererar är de bästa som går att hitta. En schablon baserad på exempelvis invånardistans är kanske enklare att förklara, men inte att motivera. Invånardistans låter som det genomsnittliga avståndet mellan invånarna i ett område, men måttet tar ingen hänsyn till hur folk verkligen bor. Matematiskt är definitionen av invånardistans lika med roten ur kvoten mellan landytan per invånare gånger två och roten ur tre. Resultatet blir detsamma om hela befolkningen bor samlat i en tätort som om den bor utspridd över hela landytan. Struktur har en bättre kapacitet att fånga de förhållanden som faktiskt spelar roll för kostnaderna.
Det andra problemet när det gäller de beräknade merkostnaderna för verksamhet i glesbygd är att de i dag är nominellt fasta belopp som alltså inte följer kostnadsutvecklingen. De merkostnader för verksamhet i glesbygd som trädde i kraft 2014 baserades på kostnadsnivån 2010, och de gäller ännu. Både bidrag och avgifter är alltså urholkade redan det år de träder i kraft och blir med tiden alltmer inaktuella.
6.4. Beräkning av merkostnader för skillnader i lönenivå
6.4.1. Förslag
Förslag: Merkostnader för skillnader i lönenivå ska beräknas i
kommunernas delmodeller Förskola, fritidshem och pedagogisk
omsorg, Förskoleklass och grundskola, Gymnasieskola, Individ- och familjeomsorg och Äldreomsorg samt landstingens delmodell Hälso- och sjukvård.
Lönekostnadsindex för kommuner har uppdaterats med underlag för 2016 och beräkningen av standardiserad lönenivå korrigerats.
För landstingen har en ny regressionsmodell skattats med underlag för 2016 och med en korrigerad beräkning av standardiserad lönenivå. Vidare ingår samtliga personalkategorier i skattningen av lönekostnadsindex. I regressionsmodellen används An-
del förvärvsarbetande sysselsatta i andra sektorer än kommuner och
landsting, Tätortsgrad, Lönenivå i privat sektor, Arbetslöshet i länet
och Andel av de förvärvsarbetande i länet som pendlar över kom-
mungräns som förklarande variabler.
En separat delkomponent i landstingens lönekostnadsberäkning som avser merkostnader för bemanning i områden med gles bebyggelse föreslås också.
Lönekostnadsandelar för verksamheterna har uppdaterats med nya data från kommunernas och landstingens räkenskapssammandrag 2016.
Förslaget innebär att den underliggande regressionsmodellen för kommunernas lönekostnadsindex består av följande variabler.
Den nya regressionsmodellen för landstingens lönekostnadsindex beskrivs i tabell 6.4.
Tillägg och avdrag för lönekostnadsskillnader i både kommuner och landsting ska precis som i dag beräknas genom att standardkostnaden i berörda verksamhetsmodeller multipliceras med för verksamheten fastställd lönekostnadsandel och kommunens eller landstingets lönekostnadsindex. Jag föreslår att följande lönekostnadsandelar ska tillämpas vid beräkningen.
Lönekostnadsindex och lönekostnadsandelar föreslås inte uppdateras utan är desamma till nästa översyn av modellen.
6.4.2. Nuvarande modell
Kompensation för högt löneläge infördes i kostnadsutjämningen 2008 och utjämnar för strukturella lönekostnadsskillnader mellan kommuner och mellan landsting. En revidering gjordes från och med utjämningsåret 2014 på förslag i den senaste utredningen (SOU 2011:39).
Tillägg och avdrag för lönekostnadsskillnader beräknas genom att standardkostnaden i berörda modeller multipliceras med för verksamheten fastställd lönekostnadsandel och kommunens lönekostnadsindex.
Lönemodell för kommuner
För varje kommun har nuvarande lönekostnadsindex beräknats med hjälp av en regressionsmodell där den ålders- och yrkesstandardiserade lönenivån i respektive kommun ställts mot Andel av befolk-
ningen (16 år eller äldre) som inte arbetar i kommun eller landsting, Priset för bostadsrätter i länet och Taxeringsvärdet för småhus i kommunen.2Underlaget för dagens index är data från 2008 och 2009.
Lönekostnadsindex för kommunen är den statistiskt förväntade
2 Taxeringsvärdet begränsades nedåt till 400 000 kronor och uppåt till 3 000 000 kronor.
standardiserade lönenivån i kommunen och inte den faktiska lönenivån. Metoden gör att lönekostnadsindex inte är påverkbart för den enskilda kommunen.3
Sedan lönekostnadsmodellen föreslogs i SOU 2006:84 har samma lönekostnadsandelar använts för förskola, fritidshem och pedagogisk omsorg (81 procent), förskoleklass och grundskola (75 procent), gymnasieskola (68 procent), IFO (55 procent) och äldreomsorg (81 procent). En justerad lönekostnad beräknas genom att lönekostnadsandelen för varje verksamhet multipliceras med kommunens standardkostnad för utjämningsåret.
Kommuner med ett lönekostnadsindex över 100 får ett bruttotillägg som beräknas genom att skillnaden mellan kommunens index och 100 multipliceras med kommunens justerade lönekostnad. Bruttotillägget finansieras genom ett generellt avdrag för alla kommuner motsvarande ett med befolkningen per den 31 december två år före utjämningsåret vägt medelvärde.
Lönemodell för landsting
För landstingen är nuvarande lönekostnadsindex summan av två olika delar. För landstingsanställda utom läkare beräknas en statistiskt förväntad lönenivå utifrån lönenivån i privat sektor i länet, med samma typ av regressionsmodell som i kommunernas lönemodell. Den förväntade lönenivån för andra än läkare ges vikten 0,89 i landstingens lönekostnadsindex. Dessutom inkluderas läkarnas faktiska lönenivå med vikten 0,11. Lönekostnadsindex baseras på data från 2005.
Ett bruttotillägg beräknas för landsting med ett lönekostnadsindex över 100 genom att skillnaden mellan landstingets lönekostnadsindex och 100 multipliceras med den justerade lönekostnaden. Den justerade lönekostnaden beräknas genom att standardkostnaden för hälso- och sjukvård multipliceras med lönekostnadsandelen för verksamhetsområdet (72 procent). Bruttotillägget finansieras genom
3 Då utjämning av lönekostnadsskillnader föreslogs i SOU 2006:84 angavs att ingen skulle få ett lönekostnadsindex som var högre än sitt lönenivåindex. Avsteget motiverades av att ingen skulle få ersättning för en högre lönenivå än man faktiskt har. Regeringen förordade dock att det i regressionsmodellen skattade lönekostnadsindexet skulle användas för samtliga, eftersom lönekostnadsutjämningen annars till viss del skulle bli påverkbar (Prop. 2006/07:100 s. 228).
ett generellt avdrag för alla landsting motsvarande ett med befolkningen per den 31 december två år före utjämningsåret vägt medelvärde.
6.4.3. Utvärdering
Av de enkätsvar som utredningen fått in från kommunerna framgår att respondenterna är mer skeptiska mot lönemodellen än vad som gäller för övriga modeller. Kommentarer i fritext handlar bland annat om att lönerna är påverkbara och att kommuner med en god ekonomi kan konkurrera med övriga kommuner om arbetskraften och samtidigt bli kompenserade för detta. Även i landstingens enkätsvar är det tydligt att modellen inte väcker allas förtjusning. Bara var fjärde respondent anser att modellen är ganska rättvisande. I fritextsvaren föreslås att den bör tas bort då arbetsmarknaden är nationell inom hälso- och sjukvården. Det framförs också att vissa landsting får kompensation för höga lönenivåer medan andra får lösa det via inhyrd personal vilket orsakar merkostnader som inte kompenseras. Över huvud taget är lönemodellen den modell vars själva existens ifrågasätts av flest, vilket inte bara framgått av enkäten utan också i andra kontakter med kommuner och landsting.
Det är en vanlig föreställning att utfallet i lönemodellerna i hög utsträckning är påverkbart, men tack vare den tillämpade statistiska metoden stämmer det bara till en del. Utfallet bestäms av den – givet strukturen – statistiskt förväntade lönenivån, inte den faktiska lönenivån. Förfarandet är problematiskt bara om kommuner med hög andel förvärvsarbetande med andra än kommunala och landstingskommunala arbetsgivare och höga boendekostnader samt landsting i län med höga privata löner systematiskt väljer att sätta högre löner av andra skäl än att det är nödvändigt för att säkra personalförsörjningen. Det faktum att en mindre del av landstingens lönemodell bygger på verkliga läkarlöner är dock uppenbart problematiskt i detta hänseende.
Vi har genomfört en uppdaterad analys av löneläget med lönedata från SKL för samtliga anställda i kommuner och landsting 2010– 2016. Lönenivåjämförelserna har gjorts med ett lönenivåindex som beräknats efter standardisering av lönerna med avseende på ålder och
yrke.4 Syftet med standardiseringen är att skillnader i åldersfördelning och yrkeskategori inte ska förväxlas med lönenivåskillnader. Skillnader i ålder och yrke kan exempelvis bero på skillnader i köp av verksamhet (entreprenader och friskolor), vilket inte ska påverka resultatet. Även andra faktorer som den lokala demografiska strukturen kan spela roll genom att personalkategorimixen påverkas.
Statistisk utvärdering av kommunernas lönemodell
Av utvärderingen framgår att det kvarstår betydande löneskillnader mellan kommunerna. Det är, liksom tidigare, i huvudsak kommuner i storstadsområdena och i synnerhet i Stockholmsområdet som har de högsta lönenivåerna. Det är totalt 64 kommuner som 2016 har ett lönenivåindex som överstiger det vägda genomsnittet i riket. Tjugo kommuner har ett index som överstiger rikets genomsnitt med mer än fem procent, och av dessa ligger arton i Stockholms län. Lönenivåindex varierar bland samtliga kommuner mellan 93 och 110, där 100 är genomsnittet i riket.
Då dagens statistiska modell för löner i kommunerna skattas om med aktuella data för 2013–2016 är förklaringsgraden 77 procent. De förklarande variablernas koefficienter är statistiskt signifikanta och har förväntad effekt. Lönenivåerna är nämligen högre i kommuner med en stor andel förvärvsarbetande med annan än kommunal eller landstingskommunal arbetsgivare, i kommuner i län med höga bostadsrättspriser och i kommuner med höga taxeringsvärden på småhus.
Att de kommunala lönerna har strukturella bestämningsfaktorer betyder inte att de inte också är påverkbara. För att belysa frågan huruvida de kommuner som har höga lönenivåindex skiljer sig från de med lägre har två test genomförts. Ett test var att införa en ”höglönevariabel” för att särskilja kommuner med ett lönenivåindex över 100 från övriga kommuner. Höglönevariabeln blev statistiskt signifikant och höjde modellens förklaringsgrad markant. Detta visar att det finns något som särskiljer de kommuner som har ett högt löneindex från övriga, även om testet inte kan avgöra exakt vad
4 Till skillnad från tidigare har standardiseringen gjorts med en korrigering för andel köp av verksamhet av respektive kommuns eller landstings vikt, vid beräkning av riksgenomsnittet. Anledningen är att det finns mycket stora skillnader i köp av verksamhet mellan kommuner och mellan landsting. De med en hög andel köp av verksamhet kommer annars att få alltför låg vikt vid beräkningen av den genomsnittliga nivån i riket.
det är. Ett andra test har varit att göra regressioner separat för de kommuner som har index över 100 och övriga. I båda kommungrupperna är variablernas koefficienter signifikanta men förklaringsgraden är mycket högre för de kommuner som har ett index över 100. Vår slutsats av dessa resultat är att modellen är relevant, men att det är motiverat att precis som i dag låta alla kommuner som har ett index under 100 betala samma avgift. Det gängse förfarandet i övriga delmodeller är annars att utjämningen är symmetrisk, vilket innebär att både bidrag och avgifter motsvarar hela skillnaden mellan standardkostnaden och genomsnittet i riket. Det svaga statistiska sambandet för kommuner med låga lönenivåindex leder till en stor risk för godtyckliga avgiftsnivåer om även lönekostnadsutjämningen skulle göras symmetrisk.
För att belysa frågan huruvida höga löner kan förklaras av att vissa kommuner med god ekonomi konkurrerar ut kommuner med svagare ställning har vi vidare genomfört analyser där kommunens intäkter från skatter, bidrag, finansiella poster samt extraordinära intäkter inkluderats i löneregressionerna. Analysen visar att även då hänsyn tas till intäktsskillnader så finns det strukturella skillnader i löneläget som har varit bestående över den studerade tidsperioden. Vi fann alltså inte stöd för tesen att det är skillnader i ekonomiska möjligheter som förklarar de löneskillnader som finns.
Statistisk utvärdering av landstingens lönemodell
Bland landstingen är spridningen i standardiserad lönenivå lägre än bland kommunerna. Lönenivåindex varierar från 96 till 103. I vårt underlag ingår också läkarlönerna, vars nivå varierar i motsatt riktning jämfört med övriga personalkategoriers. De standardiserade läkarlönerna är nämligen lägst i Stockholms läns landsting, Västra Götalandsregionen och Region Skåne. Fyra landsting har ett lönenivåindex över 100.
Den nuvarande regressionsmodellen för beräkning av lönekostnadsindex för landstingsanställda baseras endast på en förklarande variabel, lönenivån i den privata sektorn i länet. När modellen utvecklades var kopplingen mellan den privata marknadens löner och läkarlönerna låg och därför valde man att inte låta läkarlönerna ingå i regressionsmodellen. I stället viktades de verkliga läkarlönerna in i
lönekostnadsindex. Utan läkarlönerna blev förklaringsgraden i regressionsmodellen 67 procent med data som sträckte sig till 2005. En uppdatering av modellen med ett nytt datamaterial för 2012–2016 visar att förklaringsgraden nu sjunkit till drygt 60 procent. Inkluderas läkarlönerna i beräkningen av lönenivåindex blir förklaringsgraden bara 42 procent. Det är enligt min bedömning inte tillfredsställande att vikta in verkliga läkarlöner i modellen eftersom utjämningen då inte lever upp till principen om opåverkbarhet. Förklaringsgraden inklusive läkarlöner på 42 procent är för låg för att ligga till grund för utjämning. En bättre statistisk modell bör av dessa skäl eftersträvas.
En faktor som har lyfts fram både i enkäten och i direkta kontakter med landstingen är att ingen hänsyn tas till svårigheter med bemanning av sjukvård i glesbygd. Det är på många håll svårt att tillsätta fasta tjänster och en lösning som erbjuds är då att i stället hyra in personal från bemanningsföretag. Inhyrd personal kan leda till både ekonomiska och kvalitetsmässiga problem i vården och landstingen har i decennier jobbat för att minska beroendet. Trots detta utgör kostnaden för hyrpersonal fortfarande en betydande post för ett antal landsting. Utredningen har analyserat vad som kan tänkas ligga bakom de skillnader i kostnader för hyrpersonal som förekommer, baserat på ett underlag från landstingen för 2015–2016 som SKL sammanställt. Analysen visar att kostnaderna för inhyrd personal är starkt relaterad till gles bebyggelsestruktur och alltså till en del är strukturellt betingade. En reviderad lönekostnadsmodell för landsting bör enligt min mening ta hänsyn till detta faktum.
6.4.4. Motivering och beskrivning av förslaget
Det är motiverat att utjämna för strukturella löneskillnader
Det finns goda grunder för en utjämning baserad på lokala skillnader i lönenivå. Ekonomisk teori om lönebildning i offentlig verksamhet lyfter fram en rad orsaker till att sådana skillnader kan uppstå. Bland dessa finns både orsaker som kan ligga till grund för utjämning och sådana som inte bör göra det. Orsaker till löneskillnader som motiverar utjämning är sådana som är strukturella. En central strukturell faktor är den lokala efterfrågan på arbetskraft. I områden med en hög efterfrågan på arbetskraft kan konkurrens mellan arbetsgivare
leda till att de offentliga lönerna pressas uppåt. Goda pendlingsmöjligheter kan bidra till en skarpare konkurrens om arbetskraften och därmed pressa fram högre löner. En andra faktor är det lokala levnadsomkostnadsläget. På en ort där levnadsomkostnaderna är höga kan det krävas en högre lön för att attrahera arbetskraft, än på en ort där de är låga.
Höga löner kan också användas som ett medel för att rekrytera den mest produktiva personalen och således sänka den totala lönekostnaden. Denna orsak till löneskillnader är inte grund för utjämning, eftersom den beror på ett strategiskt val och därmed är påverkbar.
Uppdaterat lönekostnadsindex för kommuner och förbättrad modell för beräkning av lönekostnadsindex för landsting
Lönekostnadsindex för kommuner
Utredningen har prövat ett stort antal alternativa modeller för beräkning av lönekostnadsindex för kommuner, men funnit att en ren uppdatering av dagens modell är det bästa alternativet.5
I 6.4.3 beskrevs de test som genomförts för att identifiera skillnader mellan kommuner med höga lönenivåindex och de med låga, varav ett var att införa en höglönevariabel för kommuner med ett lönenivåindex över 100. Då en sådan variabel kombineras med andel av de sysselsatta som arbetar i andra sektorer än kommuner och landsting, utpendling över kommungränsen för att fånga konkurrens om arbetskraften och genomsnittligt pris på småhus för att fånga levnadsomkostnaderna i kommunen erhålls en förklaringsgrad på 82 procent. Statistiskt är modellen attraktiv, men utpendlingsvariabeln leder till att de tre storstäderna missgynnas i förhållande till omgivande pendlingskommuner. Det är svårt att se att det strukturella lönetrycket för exempelvis Stockholms stad skulle vara lägre än för omgivande kommuner. Vidare avser det genomsnittliga försäljningspriset på småhus bara en mindre del av fastighetsbeståndet, medan dagens variabel taxeringsvärde avser hela. Av dessa
5Lönekostnadsindex är det index som ska multipliceras med justerad lönekostnad vid beräkning av tillägg för merkostnader för skillnader i löneläge. Lönekostnadsindex är lika med respektive kommuns och landstings predikterade värde för lönenivåindex från regressionsmodellerna.
skäl har jag valt att behålla dagens modell för skattning av lönekostnadsindex för kommuner. Modellens förklaringsgrad på 77 procent är god, och ingående variabler är intuitivt begripliga.
Skattningen av regressionsmodellen har gjorts med lönenivåindex beräknade enligt den korrigerade metod som beskrivs i not 4 ovan och värden för de förklarande variablerna för 2013–2016. De beräknade lönekostnadsindexen ska användas tillsvidare och ska alltså inte uppdateras. Lönekostnadsindex per kommun redovisas i avsnitt 1.3.
Lönekostnadsindex för landsting
Jag har eftersträvat en modell för beräkning av lönekostnadsindex som inte är påverkbar men som trots detta har en tillfredsställande förklaringsgrad. Mitt förslag är en modell där lönenivåindex för samtliga personalkategorier inklusive läkare förklaras av de strukturella faktorerna Andel förvärvsarbetande sysselsatta i andra sektorer
än kommuner och landsting, Tätortsgrad, Lönenivå i privat sektor, Arbetslöshet i länet och Andel av de förvärvsarbetande i länet som pendlar över kommungräns inklusive gränspendling till Danmark och Norge.6 Samtliga dessa faktorer speglar på olika sätt konkurrens-
förhållandena på arbetsmarknaden i länet. Med data för 2012–2016 uppnås en förklaringsgrad på 69 procent och med statistiskt signifikanta koefficienter med förväntad effekt för de förklarande variablerna.7
Vidare har en statistisk modell för sambandet mellan kostnad för all hyrpersonal 2015–2016 och gleshet8 använts för att estimera merkostnader för bemanning i glesbygd. Förklaringsgraden i den statistiska modellen är 55 procent. Den förväntade merkostnaden i landsting med gles bebyggelse inkluderas som en ny komponent i landstingens lönekostnadsberäkning. Merkostnadsberäkningen är inte
6 Uppgifter om gränspendling till Danmark och Norge finns fram till 2014 och det är osäkert om nyare data kommer att bli tillgängliga framöver. Gränspendling bör dock vara en relativt stabil variabel över tid och eftersom den statistiska modellen förbättras föreslår vi att den inkluderas i modellen. Det finns inga data över gränspendling till Finland. 7 Högre lönenivå förknippas med hög andel förvärvsarbetande i andra sektorer än kommuner och landsting, hög tätortsgrad, hög lönenivå i privat sektor, låg arbetslöshet och en hög grad av utpendling. 8 Definierat som tätortsgrad multiplicerat med antal invånare per kvadratkilometer.
beroende av respektive landstings faktiska kostnader för hyrpersonal, utan styrs helt av landstingets gleshet och det konstaterade sambandet mellan gleshet och kostnader för hyrpersonal i riket.
Lönekostnadsindex för landstingens egen personal och index för bemanning i glesbygd ska användas tillsvidare och ska alltså inte uppdateras. Indextal redovisas i avsnitt 1.3.
Uppdaterade lönekostnadsandelar för både kommuner och landsting
Nuvarande lönekostnadsandelar bygger på data som är femton år gamla. Utredningen har inte hittat någon dokumentation av hur de ursprungligen har tagits fram. För att kunna uppdatera siffrorna har följande metod använts.
För de kommunala verksamheterna bygger beräkningen på antaganden om lönekostnadsandel i respektive kostnadsslag i räkenskapssammandragets driftsredovisning. Löner och Kalkylerade per-
sonalomkostnader ingår naturligtvis i sin helhet i beräkningen av
lönekostnaden. Externa varor har antagits ha en lönekostnadsandel på 25 procent. Posterna Övrigt under Externa varor och tjänster,
Interna och externa hyror, Kalkylerade kapitalkostnader och Bidrag och transfereringar har antagits ha en lönekostnadsandel på 0 pro-
cent. Fördelade kostnader och Köp av huvudverksamhet har antagits ha en lönekostnadsandel på 75 procent. Med dessa antaganden har en total lönekostnad för kommunerna i riket baserad på räkenskapssammandraget 2016 beräknats. Lönekostnadsandelen erhålls genom division av den totala lönekostnaden med bruttokostnaden, för respektive verksamhet.
För hälso- och sjukvården har lönekostnadsandelen beräknats som kostnader för Lön och Övriga kostnader personal dividerat med
Bruttokostnad minus Läkemedelskostnad inom förmånen och Köp av verksamhet enligt räkenskapssammandraget för 2016. Lönekost-
nadsandelen har antagits vara densamma i köpt verksamhet som i verksamhet bedriven i egen regi.
I tabell 6.6 nedan jämförs förslagets lönekostnadsandelar med nuvarande.
För de kommunala verksamheterna innebär uppdateringen en minskad spridning i lönekostnadsandel jämfört med tidigare. Särskilt noteras markant lägre lönekostnadsandel i förskola och grundskola men det går inte att säga om det beror på en faktisk förändring eller att metoden för beräkning ändrats.
6.4.5. Ekonomiska effekter av förslaget
I tabellen nedan redovisas effekterna av mitt förslag för kommunerna för utjämningsåret 2018 per kommungrupp enligt SKL:s indelning (se bilaga 3). Observera att förslaget inte innehåller en separat lönemodell. Utfallet i förslagskolumnen är en summering av de lönekomponenter som ingår i verksamhetsmodellerna.
Som framgår av tabellen leder uppdateringen av lönemodellen för kommuner endast till mindre förändringar utom för storstäderna som i genomsnitt får en minskning med 172 kronor per invånare. På kommunnivå är den största negativa förändringen -429 kronor per invånare (Malmö) och den största positiva +441 kronor per invånare (Danderyd). Eftersom den statistiska modellen är oförändrad beror förändringarna i första hand på uppdateringen till aktuella data. Förändrade standardkostnader i de verksamheter för vilka lönekostnadsersättning beräknas kan leda till mindre förändringar.
För landstingen redovisas effekterna av förslaget i tabell 6.8 nedan baserat på data för utjämningsåret 2018. De beräknade lönemerkostnaderna kommer att redovisas i standardkostnaden för hälso- och sjukvården, men har här lyfts ut för att möjliggöra en jämförelse med nuvarande utjämning.
Medan nuvarande lönekostnadsberäkning ger bidrag för Stockholm, Uppsala och Västmanland och avgifter för alla andra så innebär mitt förslag att även utpräglade glesbygdslän blir bidragstagare i lönekostnadsberäkningen. Jämtland Härjedalen går från att i dag betala samma avgift som flertalet landsting till att få det största bidraget. Det är fyra förändringar som samverkar till detta resultat. En ren uppdatering av nuvarande modell med aktuella data ger små förändringar utom för Stockholm som får ett högre utfall och Västmanland som förlorar rejält på uppdateringen. Ny justerad lönekostnad ger mycket små effekter för alla landsting. Den nya regressionsmodellen med läkarlöner inkluderade och fler förklarande
variabler ger små effekter. Detta gäller alla utom Stockholm som förlorar det de vann och Västmanland som får igen en del av det de förlorade på uppdateringen.
Det är alltså införandet av kompensation för merkostnader för bemanning i glesbygd som står för nästan hela nettoförändringen för alla landsting utom Västmanland.
7. Kostnadsutjämning för kommuner
7.1. Inledning
I kapitel 5 presenterades ett förslag till ny modellstruktur. Fem av delmodellerna föreslås utgå men den beräknade kompensationen för fyra av dem omfördelas till andra delmodeller (Befolkningsföränd-
ringsmodellen och Bebyggelsestruktur för kommuner och lönemodel-
lerna för kommuner och landsting). Två nya delmodeller föreslås också i kapitel fem, nämligen Infrastruktur och skydd och Verksam-
hetsövergripande kostnader. Den delmodell som helt tas bort är Barn och unga med utländsk bakgrund vilket beskrevs i kapitel 6.
I detta kapitel beskrivs den uppsättning av åtta delmodeller som är de kommunspecifika modellerna i mitt förslag. I kapitel åtta avhandlas de två delmodellerna som gäller för landstingen, och i kapitel nio den för kommuner och landsting gemensamma modellen för kollektivtrafik.
7.2. Förskola, fritidshem och pedagogisk omsorg
7.2.1. Förslag
Förslag: Tillägg och avdrag för skillnader i behov av förskola och
fritidshem beräknas enligt ny metod och förskoledelen uppdate-
ras med mer aktuella data. Komponenten ersätter tidigare kompensation för skillnader i vistelsetid och inskrivningsgrad.
Tillägg och avdrag för gles bebyggelse läggs till som en ny komponent i modellen. Tillägget beräknas med ett index som gör att kompensationen kommer att följa kostnadsutvecklingen i riket.
Tillägg och avdrag för socioekonomiska skillnader läggs till som ny komponent i modellen.
Tillägg och avdrag för lönekostnadsskillnader inom förskola, fritidshem och pedagogisk omsorg inkluderas i modellen.
Tillägg och avdrag för ökning av antal barn i åldern 1–5 år inkluderas i förskolemodellen. Beloppen ska räknas upp årligen med prisindex så att de följer kostnadsutvecklingen.
En ny kompensation för minskning av antal barn i åldern 1–5 år införs. Beloppen ska räknas upp årligen med prisindex så att de följer kostnadsutvecklingen.
Justeringsfaktorn utgår ur modellen.
Skolverket ges i uppdrag att genomföra en undersökning om genomsnittlig vistelsetid per kommun senast år 2020.
I tabellen nedan beskrivs förslaget till ny delmodell för förskola, fritidshem och pedagogisk omsorg, och skillnaden mot nuvarande delmodell.
Modellen utjämnar för mellankommunala skillnader i behov (åldersstruktur, vistelsetid förskola, inskrivningsgrad fritidshem och socioekonomi) och produktionsförutsättningar (glesbygd, löner och befolkningsförändringar).
Standardkostnaden räknas upp till utjämningsårets prisnivå med förväntad prisutveckling.
7.2.2. Nuvarande delmodell
I dag beräknas standardkostnaden för förskola, fritidshem och pedagogisk omsorg som summan av
- åldersersättning för barn 1–5 år respektive 6–12 år,
- tillägg och avdrag för skillnader i vistelsetid i förskola och inskrivningsgrad i fritidshem samt en
- justeringsfaktor.
Vid beräkningen av tillägg och avdrag för skillnader i vistelsetid i förskola och inskrivningsgrad i fritidshem har varje kommun tilldelats sin kommungrupps genomsnittliga vistelsetid respektive inskrivningsgrad. För förskolan har kommungruppsindelningen som SKL lanserade 2005 använts och för fritidshem kommungruppsindelningen som användes 2011–2016.
Tillägg och avdrag för löneskillnader och effekter av befolkningsökning i åldern 1–5 år beräknas också i dag, men ingår i lönemodellen respektive befolkningsförändringsmodellen.
Standardkostnaden räknas upp till utjämningsårets prisnivå med hjälp av nettoprisindex.
7.2.3. Utvärdering
Nöjda kommuner lyfter behov av mer aktuella data och kompensation för merkostnader i glesbygd och socioekonomi
Av enkätsvaren framgår att fler respondenter är nöjda än missnöjda med förskolemodellen. I fritext framkommer önskemål från enskilda kommuner om att ta större hänsyn till socioekonomiska förhållanden och invandring, samt gleshet. Högre aktualitet efterfrågas när det gäller data om vistelsetid i förskolan.
Statskontoret föreslår att kommunvis vistelsetid används i stället för kommungruppsvis och att data insamlade av Skolverket 2012 används som underlag för kompensationen.1 SKL har lyft ram avsaknaden av kompensation för merkostnader i glesbygd och att dataunderlaget för vistelsetiden är inaktuellt.
Små avvikelser från principer för utjämning
Min bedömning är att nuvarande beräkning av standardkostnaden för förskola, fritidshem och pedagogisk omsorg i huvudsak lever upp till de principer för utjämning som beskrivs i kapitel 3. Vissa avvikelser kan noteras avseende principen om utjämning för strukturellt betingade kostnadsskillnader och att utjämningen ska bygga på aktuella och tillförlitliga data, vilket jag återkommer till i nästa avsnitt. Renodlingen till rena verksamhetsmodeller motiverar att merkostnader för löneskillnader och befolkningsförändringar som avser förskola, fritidshem och pedagogisk omsorg inkluderas i modellen, i stället för nuvarande separata beräkningar i lönemodellen och befolkningsförändringsmodellen.
God förklaringsgrad
Den statistiska analysen visar på en hög grad av samvariation mellan nettokostnader och standardkostnader för åren 2012–2015, med en förklaringsgrad på knappt 70 procent. Analysen av nettokostnadsavvikelsen i förskolan (se kapitel 3 för en förklaring av begreppet nettokostnadsavvikelse) indikerar dock att socioekonomi, migration,
1 Statskontoret (2015:5), Delmodellen för förskola, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet
– förslag till uppdateringar.
gleshet och befolkningsförändringar skulle kunna tas om hand på ett bättre sätt i standardkostnadsberäkningen. Resultaten i den statistiska analysen sammanfaller väl med de synpunkter som kommit in i svaren på enkäten till kommunstyrelsens ordförande och förslagen från Statskontoret och SKL.
En välfungerande modell med potential
Sammanfattningsvis pekar utvärderingen på följande utvecklingsbehov:
- Beräkning av tillägg och avdrag för vistelsetid i förskola och inskri-
vningsgrad i fritidshem bör ses över.
- Ny kompensation för gleshet bör beräknas.
- Ny kompensation för socioekonomiska skillnader bör beräknas.
- Merkostnader för löner i förskola, fritidshem och pedagogisk omsorg bör föras över från dagens lönemodell.
- Merkostnader vid kraftig ökning av antal barn 1–5 år bör inkluderas i modellen.
- En ny kompensation vid kraftig minskning av antal barn 1–5 år bör inkluderas i modellen.
7.2.4. Beskrivning av förslaget
Beräkning av åldersersättning så att justeringsfaktorn inte behövs
I dag beräknas genomsnittskostnaden i riket för pedagogisk omsorg per barn 0–12 år, men beräkningen av åldersersättningen per kommun bygger på antal barn 1–5 respektive 6–12 år. Detta medför att åldersersättningen på riksnivå blir lägre än nettokostnaden, vilket är orsaken till att en justeringsfaktor måste beräknas.
Jag föreslår att genomsnittskostnaden i stället beräknas på samma åldersgrupper som används för beräkning av åldersersättning per kommun, det vill säga barn 1–12 år. Därmed kommer åldersersätt-
ningen att stämma med nettokostnaden i riket, och justeringsfaktorn kan utgå. Förslaget får inga ekonomiska konsekvenser men förenklar beräkningen och beskrivningen av modellen.
Kompensation för merkostnader i glesbygd införs
Både SKL och enstaka respondenter till kommunenkäten efterlyser kompensation för merkostnader för förskoleverksamhet i glesbygd. Den statistiska analysen av nettokostnader bekräftar att gles bebyggelse tycks vara förknippat med högre nettokostnader. Det finns slutligen också symmetriskäl att beräkna merkostnader i glesbygd i förskola: sådana merkostnader beräknas redan i modellerna för grundskola, gymnasieskola, äldreomsorg, räddningstjänst, hälso- och sjukvård och bebyggelsestruktur.
Utredningen har fått tillgång till Skolverkets uppgifter om årsarbetskrafter (pedagogisk personal) och antal inskrivna barn för var och en av landets cirka 10 000 förskolor för åren 2014–2016. Data visar att personaltätheten (årsarbetskrafter per inskrivet barn) i genomsnitt är högre på mycket små förskolor än på större förskolor. Personaltätheten då man går från de allra minsta förskolorna minskar upp till förskolor med cirka 20 barn. Därefter sjunker den ytterligare något, men jag har valt att sätta 20 barn som övre gräns över vilken ingen merkostnad bör beräknas. Min bedömning är vidare att det inte är rimligt att driva förskoleverksamhet med färre än fem inskrivna barn. För förskolor med 5–9 barn är personaltätheten cirka 45 procent högre än för förskolor med över 20 barn. För förskolor med 10–14 barn är personaltätheten 15 procent högre, och för förskolor med 15–19 barn är personaltätheten 3 procent högre än för förskolor med 20 barn eller fler. Beräkningen av merkostnader i glesbygd bygger på antagandet att merkostnaden för andra resurser än pedagogisk personal är proportionell till merkostnaden för pedagogisk personal. Merkostnaden per barn på förskolor med 7 barn uppskattas därför till 45 procent, på förskolor med 12 barn uppskattas den till 15 procent och på förskolor med 17 barn uppskattas den till 3 procent av genomsnittskostnaden i riket för barn 1–5 år. Dessa uppskattningar ligger till grund för förskolans merkostnadsfunktion.
Modellen Struktur (se kapitel 6.3) har använts för att placera ut fiktiva förskolor med minst fem barn baserat på befolkning och boendemönster 2016. Önskvärt avstånd till förskolan har satts till maximalt fem kilometer. Detta innebär att Struktur har sökt efter platser där minst fem barn 1–5 år bor inom en radie (egentligen ett kortaste vägavstånd) på fem kilometer. Har det inte gått att samla fem barn inom fem kilometer har en ny plats sökts upp, tills minst fem barn har kunnat ”hänvisas” till en fiktiv enhet. Samtliga barn hänvisas till en enhet, även om avståndet skulle överstiga det högsta lämpliga avståndet på fem kilometer.
För varje fiktiv enhet beräknas en merkostnad genom att antal barn på enheten multipliceras med merkostnaden i procent på enheter av den storleken. För en enhet med sju barn beräknas till exempel en merkostnad på sju gånger 45 procent av genomsnittskostnaden i riket för barn 1–5 år. Merkostnaden för små enheter har sedan summerats per kommun, och ett bidrag beräknats för de som ligger över riksmedelvärdet och en avgift för de som får en lägre merkostnad än riksmedelvärdet. Det är här viktigt att påpeka att merkostnader för små förskolor inte beräknas utifrån om man faktiskt har små förskolor eller inte. Merkostnaderna beräknas utifrån de små förskolor som geografiska förhållanden och bosättningsmönster kan motivera. Metoden ger kompensation efter behov, och inte efter faktiska prioriteringar.
Utfallet 2018 vid en beräkning baserad på befolkningen 2016 varierar i landets kommuner från en avgift på 12 kronor per invånare till ett högsta bidrag på 113 kronor per invånare. Totalt omfördelar delmodellen, i 2018 års prisnivå, cirka 40 miljoner kronor från mindre glesa till glesa kommuner. Beloppet är litet, vilket beror på hur småbarnsfamiljer är bosatta och på att de merkostnader som uppstår drabbar verksamhet som rör mycket få barn. Det är egentligen tveksamt att införa kompensation av en kostnadsskillnad som är så pass liten. Det är dock min bedömning att symmetri- och legitimitetsskäl överväger nackdelen av ytterligare en delkomponent i förskolemodellen.
De beräknade merkostnaderna har räknats om till ett index motsvarande tillägget som procent av för riket genomsnittlig enhetskostnad per barn 1–5 år 2016. Det procentuella påslaget per kommun föreslås ligga fast över tid tills nästa översyn av kostnads-
utjämningen genomförs. Eftersom gleshetskompensationen beräknas som ett procentuellt påslag för respektive utjämningsår kommer den att följa kostnadsutvecklingen i riket. Index för merkostnader för förskola i glesbygd för samtliga kommuner listas i avsnitt 1.3.
Kompensation för socioekonomiska skillnader införs
Ovan nämndes att den statistiska analysen ledde till slutsatsen att socioekonomi kan kopplas till nettokostnadsavvikelsen. Analysen visar att det är svårt att påvisa att kommuner som har sämre socioekonomiska förutsättningar har högre kostnader. En förklaring som lyfts fram av Skolkommissionen i analysen av grundskolan, där samma fenomen kan iakttagas, är att möjligheten till finansiering av verksamheten är mindre i socioekonomiskt utsatta kommuner. En annan anledning kan vara att socioekonomiskt svaga föräldrar är mindre framgångsrika i att göra sin röst hörd och ställa krav på verksamheten. Det är helt enkelt lättare att sänka ambitionsnivån i socioekonomiskt utsatta kommuner än i mer gynnade.
I Skollagens 2 kapitel 8 a § fastslås att ”Kommuner ska fördela resurser till utbildning inom skolväsendet efter barnens och elevernas olika förutsättningar och behov.” SKL planerar att publicera resultat från en enkätbaserad undersökning om hur kommunerna arbetar med resursfördelning inom förskola och skola under hösten 2018. Preliminära resultat som utredningen tagit del av visar att många kommuner fördelar resurser mellan sina förskolor eller stadsdelar bland annat utifrån socioekonomiska förutsättningar. Min bedömning är att om denna princip tillämpas för resursfördelningen mellan enheter inom kommunen så bör den också vara giltig för resursfördelningen mellan olika kommuner i utjämningssystemet. Därför anser jag att det är motiverat att införa en kompensation för skillnader i socioekonomi i förskolemodellen – trots att kostnadsskillnader inte går att påvisa med hjälp av data på kommunnivå. Behoven finns, och det låga kostnadsläget i socioekonomiskt utsatta kommuner kan mycket väl vara en följd av en bindande budgetrestriktion och/eller en låg ambitionsnivå.
Kompensationen beräknas i fyra steg. Först beräknas hur stor del av de totala nettokostnaderna i förskolan i riket som bör fördelas efter socioekonomisk profil. Det har inte varit möjligt att använda
sig av en styckkostnadsmodell för att fastställa en kompensation per barn med olika bakgrund. I stället föreslår jag en schablon på redan förekommande nivåer. Det riktade statsbidrag inom grundskolan som infördes i år kommer när det är genomfört fullt ut 2020 att omfatta sex miljarder, vilket motsvarar ungefär sex procent av nettokostnaden för grundskola i riket. I SKL:s enkät anger de kommuner som tillämpar en socioekonomisk fördelningsnyckel att de avsätter i genomsnitt fem procent av den totala budgeten. Jag föreslår för att ligga nära rådande praxis att motsvarande fem procent av nettokostnaden för förskola i riket tas i anspråk för socioekonomisk kompensation. Procenttalet ligger fast över tid men eftersom det belopp som omfördelas baseras på respektive års nettokostnad kommer det att följa kostnadsutvecklingen i verksamheten i riket. Den totala summan för socioekonomiskt tillägg anges i kronor per barn i åldern 1–5 år i riket.
I ett andra steg beräknas ett årligen uppdaterat socioekonomiskt index per kommun. För varje kommun används den senast tillgängliga uppgiften om Andel folkbokförda barn 1–5 år som inte har någon
förälder med eftergymnasial utbildning, Andel barn 1–5 år som bor i ett hushåll med låg disponibel inkomst, samt Andel barn 1–5 år med minst en förälder som har haft uppehållstillstånd i Sverige i högst fyra år. Kommuner med höga socioekonomiska index har jämförelsevis
stora socioekonomiska utmaningar, och vice versa. Då varje kommuns socioekonomiska index för förskolan jämförs med kommunens socioekonomiska index för grundskolan enligt Skolkommissionens modell framgår att samvariationen är mycket hög (förklaringsgrad cirka 83 procent).
I ett tredje steg beräknas ett bruttotillägg för varje kommun genom att det genomsnittliga socioekonomiska tillägget per barn 1–5 år i riket multipliceras med varje kommuns socioekonomiska index och med andel barn 1–5 år i kommunen. Resultatet blir ett bruttotillägg per kommun uttryckt i kronor per invånare.
Bruttotillägget för socioekonomiska skillnader finansieras med en avgift lika för alla. Resultatet är att ungefär hälften av kommunerna får betala en avgift på upp till 200 kronor per invånare, och den andra hälften får bidrag på upp till 400 kronor per invånare. Totalt omfördelar komponenten cirka 400 miljoner kronor från kommuner med god socioekonomi till kommuner med en svag socioekonomi.
Behovsindex förskola och fritidshem
I delmodellen förekommer den i systemet i övrigt udda lösningen att kompensation för skillnader i verksamhetsvolym – givet demografin – utgår. Tillägg och avdrag baseras på skillnader i vistelsetid i förskolan, samt inskrivningsgrad i fritidshem och pedagogisk omsorg för barn 6–12 år. I äldreomsorgen utgår exempelvis inte kompensation efter hur omfattande insatser kommunen beviljar för sina äldre, utan efter hur många äldre man har. Behoven ska styra, inte ambitionsnivån.
Som framgår av tabell 7.2 varierar inskrivningsgraden för barn 1–5 år mellan 66 och 91 procent, inskrivningsgraden för barn 6–12 år mellan 34 och 82 procent, och genomsnittlig vistelsetid (2012 då senaste mätningen genomfördes) i förskola mellan 23 och 36 timmar per vecka. Skillnaderna är stora, och kostnadseffekterna betydande. Den avgörande frågan är om de stora skillnaderna i verksamhetsvolym motiveras av skillnader i behov eller skillnader i ambitionsnivå.
Källa: Skolverket
Nedan beskrivs utredningens ansats att uppskatta underliggande skillnader i behov av förskola respektive fritidshem genom statistisk analys av samband mellan vistelsetid i förskola respektive inskrivningsgrad i fritidshem och olika strukturella variabler.
Beräkning av tillägg/avdrag för skillnader i behov av förskola
Det handlar om verksamheter som å ena sidan har ett pedagogiskt uppdrag att främja barns livslånga lärande, och å andra sidan ska erbjuda barnomsorg så att föräldrarna kan arbeta och studera. I relation till det pedagogiska uppdraget menar jag att alla barn har likartade behov som inte motiverar differentiering efter vistelsetid eller inskrivningsgrad. Däremot står det klart att föräldrars behov av barnomsorg kan variera med exempelvis förvärvsfrekvens, arbetspendling och andel ensamstående föräldrar. Det senare är skälet till att kompensation för skillnader i vistelsetid och inskrivningsgrad kan vara motiverad.
Vistelsetid förskola – mätt på rätt sätt
De ganska stora skillnader i inskrivningsgrad som kan observeras leder till svårigheter vid jämförelse av genomsnittlig vistelsetid. Problemet är i grunden att vistelsetid bara mäts för de barn som faktiskt går i förskola, och förklaras bäst med ett exempel. I en kommun där alla barn går i förskola, hälften med en vistelsetid på 36 timmar och hälften med en vistelsetid på 18 timmar, kommer den genomsnittliga vistelsetiden att bli 27 timmar per vecka. I en annan kommun går bara hälften av barnen i förskola men de har en genomsnittlig vistelsetid på 36 timmar. I bägge kommunerna går alltså hälften av barnen i förskola i 36 timmar. Om man bygger vistelsetidsersättning på den genomsnittliga uppmätta vistelsetiden för de barn som är inskrivna i förskola kommer den första kommunen, där alla barn faktisk går i förskola, att få betala vistelsetidskompensation till den andra kommunen, vilket inte är rimligt. En andra utmaning har att göra med att alla barn oavsett föräldrarnas sysselsättning har lagstadgad rätt till förskola i 15 timmar per vecka från hösten det år de fyller tre år. Vissa kommuner följer den lagstadgade miniminivån, medan andra har en generösare regel och tillåter längre vistelsetider för alla barn. Därmed kommer den uppmätta vistelsetiden att till en del spegla skillnader i ambitionsnivå, vilket inte bör ligga till grund för utjämning. För att åtgärda det första problemet har vi beräknat den genomsnittliga vistelsetid kommunen hade haft, om inskrivningsgraden hade varit 100 procent och de som inte var inskrivna hade utnyttjat rätten till 15 timmar i veckan. Skolverkets föräldraenkät från 2012 medger
vidare en beräkning av vistelsetid där tiden korrigerats till 15 timmar för de barn som inte har lagstadgad rätt till längre tid än så, vilket löser även det andra problemet.
För denna korrigerade vistelsetid har vi undersökt sambandet med strukturella faktorer genom regressionsanalys. Förklaringsgraden blev 54 procent i en regression med tre variabler som kan kopplas till skillnader i behov av barnomsorg samt två kontrollvariabler. De behovsrelaterade variablerna Andel barn 1–5 år med föräldrar som
pendlar över kommungräns, Andel barn med ensamstående föräldrar
och Andel barn med högutbildade föräldrar är alla signifikanta och samvarierar med vistelsetiden på väntat sätt.2 Med utgångspunkt i regressionsresultaten beräknas sedan varje kommuns förväntade vistelsetid, baserat på utpendling, andel bosatta med ensamstående förälder och andel med högutbildade föräldrar. Det betyder att det bara är de variabler som speglar behov av barnomsorg som används för beräkning av förväntad vistelsetid. Denna regressionsbaserade metod bedöms vara bättre lämpad för att uppskatta det strukturellt motiverade behovet än nuvarande kommungruppsvisa beräkning.
Ett återstående problem är att data även fortsättningsvis kommer att vara ålderstigna. En jämförelse av genomsnittlig vistelsetid på kommungruppsnivå 2005 och 2012 visar dock att skillnaderna mellan grupperna är stabila över tid, varför problemet inte bedöms vara allvarligt.
Inskrivningsgrad i förskola bör inte kompenseras
För förskolan genomfördes också en statistisk analys av i vilken utsträckning skillnader i inskrivningsgrad i förskola kan påverkas av samma faktorer som vistelsetiden. I analysen ingick uppgifter för 2014–2016 om inskrivningsgrad i förskola och pedagogisk omsorg samt föräldrarna till barn 1–5 år. Det centrala resultatet är att trots att flera kontrollvariabler inkluderas är förklaringsgraden låg på cirka 23 procent. Inskrivningsgrad för barn 1–5 år kan därmed, till skillnad från vistelsetid, inte sägas vara betingad av strukturella skillnader i någon större utsträckning. Mot bakgrund av denna analys föreslår jag att kompensation för skillnader i inskrivningsgrad i förskola inte
2 Effekten av att ha högutbildade föräldrar kan vid ett första påseende tyckas förvånande, men kan förklaras av att högutbildade i genomsnitt har en längre arbetstid än lågutbildade, enligt SCB:s statistik. Därmed uppstår ett större behov av barnomsorg.
ska införas, trots att skillnaderna är starkt kostnadsdrivande. Vi har inte lyckats visa att de kan förklaras av skillnader i strukturella förhållanden.
Utfallsberäkning
Själva tillägget för skillnader i vistelsetid beräknas i dag genom att vistelsetidsindex multipliceras med genomsnittlig kostnad per invånare i riket, för förskola och pedagogisk omsorg för barn 1–5 år. Metoden innebär att kommuner med en hög andel barn i befolkningen får ett lågt tillägg eller en låg avgift, medan kommuner med en låg andel barn får ett högt tillägg eller en hög avgift, räknat per barn. Jag anser att detta inte är rimligt utan att behovsindex i stället ska multipliceras med kommunens åldersersättning, det vill säga antal barn 1–5 år i kommunen gånger genomsnittskostnaden i riket för barn 1–5 år. Därmed kommer tillägget eller avdraget att vara detsamma, per barn 1–5 år, i alla kommuner med samma vistelsetidsindex.
Ny metod leder till förändringar
Förändringarna i beräkningen av ersättning för skillnader i behov av förskola blir relativt betydande för vissa kommuner, beroende på tre samtidiga förändringar. För det första ersätter data från 2012 siffrorna från 2005. För det andra ändras metoden för strukturkorrigering från användande av kommungruppsvisa medelvärden till individuellt skattade index, och med korrigering för effekterna av skillnader i inskrivningsgrad. För det tredje beräknas bidrag och avgifter på ett mer korrekt sätt. I de fall dessa tre förändringar drar åt samma håll kan den sammanlagda effekten bli betydande. Index för behov av förskola för samtliga kommuner redovisas i avsnitt 1.3.
Ny metod för beräkning av tillägg och avdrag för skillnader i behov av fritidshem
Till skillnad från vistelsetid i förskola mäts inskrivningsgrad i fritidshem för barn 6–12 år årligen. Källa är sedan 2014 registerdata från Skolverket. I dag används kommungruppsvisa inskrivningsgrader i fritidshem för att beräkna ett inskrivningsgradsindex som är lika för alla kommuner i en kommungrupp, enligt 2011 års kommungruppsindelning.
På samma sätt som vistelsetiden har inskrivningsgraden i fritidshem analyserats statistiskt med regressionsanalys. Förklaringsgraden i en modell med två strukturvariabler och två kontrollvariabler blev 47 procent. Strukturellt förväntad inskrivningsgrad har sedan beräknats med utgångspunkt i samvariationen mellan inskrivningsgrad i fritidshem, pendling och andel barn med högutbildade föräldrar.
Precis som i förskolan beräknas i dag tillägg och avdrag per kommun genom att inskrivningsgradsindex multipliceras med genomsnittlig kostnad per invånare i riket för fritidshem och pedagogisk omsorg för barn 6–12 år. Metoden innebär att kommuner med en hög andel barn i befolkningen får ett lågt tillägg eller en låg avgift, medan kommuner med en låg andel barn får ett högt tillägg eller en hög avgift, räknat per barn. Jag föreslår att varje kommuns behovsindex i stället ska multipliceras med kommunens åldersersättning. Därmed kommer tillägget eller avdraget att vara detsamma, per barn 6–12 år, i alla kommuner med samma behovsindex. Index för behov av fritidshem för samtliga kommuner redovisas i avsnitt 1.3.
Lönekostnadsutjämning
Det tillägg och avdrag för lönekostnader som i dag beräknas för förskolan i kommunernas lönemodell ska enligt mitt förslag i kapitel 6.4 inkluderas i delmodellen för förskola, fritidshem och pedagogisk omsorg. Varje kommuns lönekostnadsindex multipliceras med den justerade lönekostnaden för förskolan. Den justerade lönekostnaden beräknas genom att summan av åldersersättning, merkostnader för verksamhet i glesbygd, behovstillägg och socioekonomisk kompensation multipliceras med verksamhetens lönekostnadsandel,
som fastställts till 73,8 procent för förskola, fritidshem och pedagogisk omsorg. I nuvarande utjämning används lönekostnadsandelen 81 procent.3
Kompensation för ökning och minskning av antal barn 1–5 år
I den nuvarande delmodellen för befolkningsförändringar finns en kompensation för ökat antal barn i åldersgruppen 1–5 år. Kompensation utgår då antalet barn ökat med mer än ett gränsvärde om 2 procent utöver motsvarande folkökning i riket under de senaste 5 åren. Om antalet barn i åldersgruppen 1–5 år har minskat i riket under de senaste 5 åren ges ersättning i stället för den del av folkökningen i kommunen som överstiger 2 procentenheter. Ersättningen uppgår till 12 000 kronor per barn utöver gränsvärdet om 2 procentenheter.
I syfte att renodla verksamhetsmodellerna föreslår jag att ovan nämnda kompensation överförs till delmodellen för Förskola, fritids-
hem och pedagogisk omsorg. Jag föreslår också att ersättningen höjs
till 13 000 kronor per barn räknat i 2016 års priser. För att förbättra följsamheten i ersättningen i förhållande till kostnadsutvecklingen bör ersättningen årligen räknas upp med nettoprisindex (NPI) till utjämningsårets prisnivå.
Kompensation för minskat antal barn i åldern 1–5 år
I den nuvarande kostnadsutjämningen får kommuner som har haft en kraftig minskning av antalet barn i förskoleåldern ingen kompensation för kvardröjande fasta kostnader för lokaler. Jag anser att en sådan kompensation är motiverad eftersom sådana kostnader kan ses som strukturella under en övergångsperiod. Den statistiska analysen av delmodellen för förskola visar också att minskande antal barn 1–5 år samvarierar med högre nettokostnader, och att sambandet är statistiskt signifikant.
I den nuvarande befolkningsförändringsmodellen finns redan kompensation för minskat antal barn och ungdomar i åldersgruppen
3SOU 2006:84, Deluppföljning av den kommunalekonomiska utjämningen – med förslag om
organisation samt löne- och byggkostnadsutjämning s. 78.
7–18 år. Jag föreslår att kompensationen utgår med samma gränsvärden som gäller för åldersgruppen 7–18 år även för barn 1–5 år. Det innebär att gränsvärdet är två procent om antalet 1–5 åringar i riket har ökat. Om antalet 1–5-åringar i riket i stället har minskat är gränsvärdet två procentenheter större minskning än i riket.
De kommuner där minskningen av antalet 1–5-åringar de senaste fem åren (sju till två år före utjämningsåret) överstiger gränsvärdet ges en ersättning på 13 000 kronor per 1–5-åring räknat i 2016 års priser. Ersättning utgår för den del av befolkningsminskningen som överstiger det aktuella gränsvärdet. Jag föreslår också att ersättningen årligen räknas upp med utvecklingen av nettoprisindex.
Skolverket ges i uppgift att ta fram statistik om genomsnittlig vistelsetid i förskola
Mitt förslag till korrigering för skillnader i vistelsetid bygger på en enkät som Skolverket genomförde 2012. Jämförelsen med resultaten från 2005 ger vid handen att skillnaderna i vistelsetid varit stabila mellan de två åren, åtminstone på kommungruppsnivå. Avsaknaden av aktuella data leder dock till en risk att missa en förändring när och om den inträffar. Det är i det perspektivet inte tillfredsställande att använda siffror från 2012 alltför länge.
Jag föreslår därför att Skolverket ska ges i uppdrag att senast 2020 genomföra en ny undersökning av vistelsetid i förskolan. Resultaten ska vara möjliga att redovisa med tillfredsställande säkerhet på kommunnivå och avse barn folkbokförda i kommunen oavsett huvudman för verksamheten. Det är angeläget att det är möjligt att särskilja de barn som har en laglig rätt till 15 timmars verksamhet per vecka. Undersökningen ska kunna användas för verifiering eller, vid behov, uppdatering av de behovsindex som har beräknats i denna utredning.
Undersökningarna 2005 och 2012 baserades båda på föräldraenkäter. Svarsfrekvenserna har på senare år minskat betydligt i denna typ av undersökningar och Skolverket måste noga utvärdera om en ny enkät är rätt metod eller om det finns alternativa lösningar.
7.2.5. Ekonomiska effekter
I tabell 7.3 redovisas utfall 2018 i dagens utjämning och i enlighet med mitt förslag per kommungrupp enligt SKL:s indelning (se bilaga 3). Dessutom särredovisas den del av förändringen i utfall som inte beror på att komponenter från nuvarande lönekostnads- respektive befolkningsförändringsmodeller inkluderats i förskolemodellen.
I genomsnitt är det i dag storstäder och pendlingskommuner nära stor-
stad som är bidragstagare medan övriga kommungrupper i genom-
snitt betalar avgifter i modellen. Profilen kvarstår även i förslaget. Om man räknar bort att lönekompensation och kompensation för kraftig förändring av antal barn i åldersgruppen 1–5 år inkluderats i modellen är effekten av förslaget att storstäder och storstadsnära
pendlingskommuner samt i mindre utsträckning större städer får ett
något sämre utfall. För enskilda kommuner varierar den totala förändringen från -627 kronor (Skurup) till +806 (Danderyd) kronor per invånare.
Den totala omfördelningen minskar något i modellen från 4 170 till 4 050 miljoner kronor.
7.3. Förskoleklass och grundskola
7.3.1. Förslag
Förslag: Normbeloppet för modersmålsundervisning och svenska
som andra språk höjs från 8 040 kronor per elev till 13 454 kronor
per elev räknat i 2016 års prisnivå. Normbeloppet föreslås uppdateras årligen av SCB.
Ersättningarna för små skolenheter och skolskjutsar uppdateras med en aktuell beräkning baserad på uppgifter från 2016. Jag föreslår att merkostnader för små enheter ska baseras på grundskolor med år F-6 respektive år 7–9. Slutligen föreslår jag att tillägg och avdrag för merkostnader i glesbygd ska beräknas med hjälp av ett index för förskoleklass och grundskola i glesbygd.
Tillägg och avdrag för lönekostnadsskillnader inom förskoleklass och grundskola inkluderas i delmodellen.
En kompensation för merkostnader till följd av stora föränd-
ringar i befolkningen i åldern 6–15 läggs in i delmodellen.
Mitt förslag innebär att delmodellen Förskoleklass och grundskola ska innehålla följande komponenter.
Standardkostnaden räknas upp till utjämningsårets prisnivå med hjälp av förväntad prisutveckling.
7.3.2. Nuvarande delmodell
Modellen för förskoleklass och grundskola utjämnar för skillnader i antal barn i skolåldern mellan kommunerna. Därtill finns också två så kallade merkostnadskomponenter. Den första utjämnar kostnader för modersmålsundervisning och undervisning i svenska som andra språk som kommunerna är skyldiga att tillhandahålla.4 Den andra komponenten är merkostnader för små enheter och skolskjutsar som utjämnar för skillnader i kostnader som beror på gles bebyggelse.
Beräkningen av åldersersättningen uppdateras årligen utifrån befolkningsstatistik och räkenskapssammandraget för kommunerna. Merkostnaden per elev med behov av undervisning i modersmål och svenska som andraspråk uppdateras inte, däremot antal elever med rätt till modersmål eller svenska som andraspråk. Merkostnad för små skolenheter och skolskjutsar uppdateras inte.
4 Även de som talar minoritetsspråk har rätt till modersmålsundervisning, men då ingen statistik förs om antal personer per kommun är det inte möjligt att beräkna kompensation även för dem.
7.3.3. Utvärdering
Inga särskilda invändningar mot modellen
Av de enkätsvar som inkommit till kommittén framgår att över hälften av de svarande kommunerna anser att den nuvarande delmodellen är rättvisande. De svarande kommunerna pekar inte på några särskilda problem med denna delmodell.
Urholkade merkostnader och avsaknad av socioekonomisk kompensation
Delmodellen följer i huvudsak de principer som gäller för kostnadsutjämningen och som beskrivs i kapitel 3.2, med två undantag. Merkostnadsberäkningarna för modersmål och svenska som andra språk samt merkostnader i glesbygd är nominellt oförändrade sedan den senaste utredningen. Värdet av merkostnadsberäkningarna har därmed urholkats, vilket utgör ett problem i relation till principen om att utjämningen ska bygga på aktuella data. Det kan också noteras att socioekonomisk kompensation inte förekommer i delmodellen, trots stora skillnader i elevunderlag mellan kommunerna.
Inget samband mellan socioekonomi och nettokostnader
Utredningen har analyserat sambandet mellan nettokostnader och de i delmodellen ingående variablerna med statistiska metoder. Regressioner mellan nettokostnaderna och de variabler som modellen kompenserar för visar att det finns ett väntat positivt samband med andel barn i åldern 7–15 år, samt med olika mått på gles bebyggelse. Däremot finns det inte något statistiskt säkerställt samband mellan andel barn födda utomlands eller Skolkommissionens socioekonomiska index och nettokostnaderna för skolan.5 Resultaten är stabila med flera olika modellspecifikationer.
Utredningen har också undersökt det statistiska sambandet mellan nettokostnaderna för grundskolan och den i delmodellen beräknade standardkostnaden. Med en linjär regression och data för 2012–2015 kan 56 procent av variationen i de reala nettokostnaderna
5 Avser index som utarbetats av SCB på uppdrag av Skolkommissionen. Se betänkandet Sam-
ling för skolan – Nationell strategi för kunskap och likvärdighet, SOU 2017:35.
förklaras av standardkostnaden. En förhållandevis stor del av variationen kan därmed antas bero på skillnader i ambitionsnivå eller effektivitet i kommunerna.
Slutsatser
Enligt min bedömning är delmodellen för Förskoleklass och grund-
skola i grunden väl fungerande men kan förbättras på ett antal punk-
ter. Jag föreslår därför ett antal mindre förändringar i denna delmodell som redovisas i avsnitt 7.3.4.
7.3.4. Beskrivning av förslaget
Baserat på utredningens statistiska analyser och synpunkter som framförts föreslår jag att delmodellen Förskoleklass och grundskola uppdateras och förändras på fem punkter jämfört med den nuvarande delmodellen.
1. Normbeloppet för modersmålsundervisning och svenska som andra
språk höjs från 8 040 kronor till 13 454 kronor räknat i 2016 års
prisnivå per elev. Beloppet föreslås därefter uppdateras årligen av SCB.
2. Ersättningarna för små skolenheter och skolskjutsar uppdateras. I uppdateringen ingår också förändrad stadieindelning i grundskolan där gleshetsberäkningarna förändras så att de baseras dels på skolor med årskurserna F–6, dels på skolor med årskurserna 7–9.
3. Ersättningarna för små skolenheter och skolskjutsar ska beräknas med ett index för merkostnader i glesbygd, vilket gör att de följer kostnadsutvecklingen i riket.
4. Den del i nuvarande lönemodell som syftar till att utjämna kostnader som härrör till förskoleklass och grundskola överförs till delmodellen.
5. Kompensationen för stora förändringar av antal barn i ålders-
gruppen 7–15 år i den nuvarande delmodellen för befolkningsför-
ändringar överförs till delmodellen Förskoleklass och grundskola, och utökas till att omfatta barn i åldersgruppen 6–15 år.
Uppdatering av normbeloppet för modersmålsersättning och svenska som andra språk
Normbeloppet för modersmål och svenska som andra språk är en beräknad merkostnad i grundskolemodellen. Det nuvarande normbeloppet uppgår till 8 040 kronor per invånare i åldersgruppen 7–15 år med utländsk bakgrund.6 Beloppet har legat fast sedan 2014 och beräknades av Utjämningskommittén.08 med data för antal elever och antal lärare under läsåret 2009/10.7 Underlaget för lärarlönekostnaderna hämtades från SCB och avsåg genomsnittlig årslön för grundskolelärare. Normbeloppet är framräknat som uppskattad lönekostnad för den grupp av lärare som undervisar i modersmål och svenska som andra språk dividerat med antal elever som får undervisning.
Utredningen har uppdaterat normbeloppet, som för 2016 beräknas till 13 454 kronor.8 Det är olyckligt att normbeloppet för denna undervisningsform har legat fast under en så lång tidsperiod. Jag föreslår därför att normbeloppet årligen uppdateras för en löpande anpassning till kostnadsutvecklingen. Uppgiften att årligen uppdatera normbeloppet bör utföras av SCB.
Beräkningen av merkostnader för små skolenheter och skolskjutsar
Beräkningen av merkostnader för små enheter och skolskjutsar har i likhet med modersmålsundervisningskostnaderna inte heller uppdaterats sedan 2014. Underlaget för beräkningen gjordes av Utjämningskommittén.08 med hjälp av Tillväxtverkets modell Struktur.
Struktur utgår från detaljerade uppgifter om befolkningstätheten för
barn i skolålder i respektive kommun (se avsnitt 6.3 för en beskrivning av Struktur).
6 Avser individer i åldersgruppen 7–15 år som födda utanför Sverige, Norge och Danmark eller där båda föräldrarna är födda utanför dessa länder. 7 Avser antal elever som får undervisning i modersmål eller svenska som andra språk. Antalet lärare beräknas som summan av antalet heltidstjänster för undervisning i modersmål och svenska som andra språk. Denna statistik publiceras av Skolverket. 8 Beräkningens baseras på data för antal elever och lärare under läsåret 2016/17 och genomsnittlig lärarlön i grundskolan under 2016 enligt SCB. I beräkningen ingår ett lönekostnadspålägg om 38,33 procent för år 2016. Uppgiften om lönekostnadspålägg har inhämtats från SKL.
I nuvarande beräkningar av ersättning för små enheter är utgångspunkten två olika typer av grundskolor: dels grundskolor med år F–5, dels skolor med år 6–9. Enligt Skolverkets statistik för 2016 är det numera betydligt vanligare att högstadieskolor omfattar år 7–9 än år 6–9. Mitt förlag bygger därför på skolor med år F–6 respektive år 7–9.9
Merkostnaderna för små skolor och skolskjutsar har räknats upp med kostnadsutvecklingen till 2016 års prisnivå. För att tillägg och avdrag ska följa kostnadsutvecklingen i riket ska de fortsättningsvis beräknas med hjälp av ett index för merkostnader i glesbygd. Index för merkostnader i glesbygd inom grundskolan återfinns i avsnitt 1.3.
Lönekostnadsutjämning
Det tillägg och avdrag för lönekostnader som i dag beräknas för förskoleklass och grundskola i kommunernas lönemodell ska enligt mitt förslag inkluderas i delmodellen för förskoleklass och grundskola. Varje kommuns lönekostnadsindex (se kapitel 6.4) multipliceras med den justerade lönekostnaden för förskoleklass och grundskola. Den justerade lönekostnaden beräknas genom att summan av
åldersersättning, merkostnader för modersmålsundervisning och svenska som andraspråk samt merkostnader för små skolor och skolskjutsar
multipliceras med verksamhetens lönekostnadsandel. Lönekostnadsandelen har fastställts till 68,8 procent för förskoleklass och grundskola (se avsnitt 6.4). I nuvarande utjämning används lönekostnadsandelen 75 procent.10
Befolkningsförändringar i åldersgruppen 6–15 år
I den nuvarande delmodellen för befolkningsförändringar finns en kompensation för stora förändringar av antal barn i åldersgruppen 7–18 år under fem år. Det finns två typer av kompensation, en för ökat antal och en för minskat antal. I syfte att renodla verksamhetsmodellerna föreslår jag att dessa två kompensationer överförs
9 I samband med denna förändring justeras även andra parametrar i modellen som har att göra med minsta tillåtna storlek på skola. Den minsta tillåtna storleken för en F–6-skola är tio elever, att jämföras med 7 elever för F–5-skola i nuvarande beräkningar. Förändringen motiveras med att en ytterligare årskurs samtidigt innebär att en något större skola kan bildas. För skolor med årkurs 7–9 är den minsta tillåtna storleken 20 elever vilket är samma som i dag för 6–9-skolorna. 10SOU 2006:84 s. 78.
till delmodellen Förskoleklass och grundskola vad gäller åldersgruppen 7–15 år och utvidgas till att omfatta även 6-åringar. Jag föreslår att samma gränsvärden som nu gäller för ökat respektive minskat antal individer i åldersgruppen 7–18 år ska gälla för åldersgruppen 6–15 år. Befolkningsförändringarna mäts under de senaste fem åren (sju till två år före utjämningsåret).
Jag beskriver förslagen till ersättningar nedan.
Ersättning för minskat antal barn i åldersgruppen 6–15 år
Om antalet 6–15-åringar i riket har ökat under de senaste fem åren är gränsvärdet en minskning med två procent. Om antalet 6–15åringar i riket i stället har minskat under de senaste fem åren är gränsvärdet 2 procentenheter större minskning än i riket. Ersättning utgår för den del av befolkningsminskningen som överstiger det aktuella gränsvärdet. Jag föreslår en ersättning om 15 600 kronor per barn räknat i 2016 års priser. För att förbättra följsamheten i ersättningen i förhållande till kostnadsutvecklingen bör ersättningen årligen räknas upp med utvecklingen av nettoprisindex.
Ersättning för ökat antal barn i åldersgruppen 6–15 år
Om antalet 6–15-åringar i riket har minskat under de senaste fem åren är gränsvärdet en ökning med två procent. Om antalet 6–15-åringar i riket i stället har ökat under de senaste fem åren är gränsvärdet två procentenheter utöver den procentuella ökningen i riket. Jag föreslår en ersättning om 15 600 kronor per barn räknat i 2016 års priser. För att förbättra följsamheten i ersättningen i förhållande till kostnadsutvecklingen bör ersättningen årligen räknas upp med utvecklingen av nettoprisindex.
7.3.5. Socioekonomiska faktorer och nettokostnader
Bedömning: Det är motiverat med en kompensation för socio-
ekonomiska skillnader i förskoleklass och grundskola.
Under perioden 2018–2020 finns ett riktat statsbidrag till skolhuvudmännen som har en socioekonomisk profil. Avsikten
är att tillskottet ska vara permanent. Jag ser därför inte att det nu finns anledning att införa en mekanism i kostnadsutjämningen som omfördelar utifrån en socioekonomisk profil i förskoleklass och grundskola.
För den händelse statsbidraget upphör bör det ersättas av en mekanism för socioekonomisk kompensation i kostnadsutjämningen för grundskola.
Riksdagen har på förslag från regeringen beslutat om att införa ett riktat statsbidrag till förskoleklass och grundskola under 2018–2020 baserat på socioekonomiska förutsättningar.11 Bidraget uppgår till 1,0 miljarder kronor 2018 och trappas upp till 6,0 miljarder kronor 2020, motsvarande cirka sex procent av grundskolans totala kostnader. Regeringens förslag baseras på Skolkommissionens förslag.12
Kommissionen pekar på betydelsen av socioekonomiska faktorer för uppnådda resultat skolan. Elever med föräldrar som har en högre utbildningsnivå tenderar exempelvis att nå bättre skolresultat, medan elever som är nyanlända har det svårare. Kommissionen pekar också på att lärartäthet och kompetens är avgörande faktorer för förbättrade resultat i skolan.
En socioekonomisk omfördelning av resurser till skolan i kostnadsutjämningen
Enligt regeringens direktiv till kostnadsutjämningsutredningen ska socioekonomiska förhållanden belysas. Jag har därför undersökt om det finns anledning att omfördela medel mellan kommunerna genom kostnadsutjämningen på grund av olika socioekonomiska förhållanden mellan kommunerna.
Det riktade statsbidraget Statligt stöd för stärkt likvärdighet och
kunskapsutveckling syftar till att öka resurstilldelningen i förskole-
klass och grundskola, i synnerhet till skolor med svagare socioekonomiska förhållanden bland eleverna. Alla huvudmän kan ta del av
11Prop. 2017/18:1, Utgiftsområde 16. Anslaget 1:21 Statligt stöd för stärkt likvärdighet och kunskapsutveckling. Förordning (2018:49) om statsbidrag för stärkt likvärdighet och kunskapsutveckling. 12SOU 2017:35, Samling för skolan – Nationella målsättningar och utvecklingsområden för kun-
skap och likvärdighet.
dessa medel, det vill säga även de som har relativt goda socioekonomiska förhållanden bland eleverna i skolan. Bidraget ökar dock med de socioekonomiska utmaningarna. Den socioekonomiska profilen gör att statsbidraget får en effekt som rent ekonomiskt är jämförbar med en kombination av socioekonomiskt baserad kostnadsutjämning och generellt statsbidrag. Utredningen anser därför att ett införande av en socioekonomisk kompensation även i kostnadsutjämningen för grundskolan skulle leda till en dubbelkompensation.
Det riktade statsbidraget avses ligga kvar på oförändrad nivå även efter 2020. Det skulle vara möjligt att ersätta det riktade statsbidraget till huvudmännen med en kombination av generellt statsbidrag och en utjämningsmekanism i kostnadsutjämningen för grundskolan. Om det riktade statsbidraget till huvudmännen upphör eller omvandlas till ett generellt statsbidrag, anser utredningen att en sådan socioekonomisk mekanism bör införas. Mekanismen skulle innebära att medel omfördelas från kommuner med bättre socioekonomiska förhållanden till kommuner med sämre socioekonomiska förhållanden.
Om det riktade statsbidraget skulle ersättas av en kombination av generellt statsbidrag och kostnadsutjämning skulle den styrande effekten förändras. Det beror på att det nuvarande statsbidraget går till huvudmännen för förskole- och grundskoleenheter och förenas med en återrapporteringsskyldighet, medan kostnadsutjämningen går till kommunerna som förfogar fritt över resurserna.
Ett sätt att åstadkomma en socioekonomiskt baserad kostnadsutjämning för grundskolan är att använda sig av ett socioekonomiskt index beräknat per hemkommun (den kommun i vilken eleverna är folkbokförda). Indexet skulle kunna beräknas med exakt samma metod som i dag används för beräkning av index per skola och huvudman, utom att det skulle bygga på folkbokförda elever i kommunen i stället för i respektive skola inskrivna elever. Det socioekonomiska indexet per hemkommun kan användas för beräkning av socioekonomiska tillägg eller avdrag inom grundskolan med samma metod som föreslås för socioekonomisk kompensation inom förskola i avsnitt 7.2.
7.3.6. Ekonomiska effekter
I tabell 7.5 redovisas utfall 2018 i dagens utjämning och i enlighet med mitt förslag, för de tre huvudgrupper som förekommer i SKL:s kommungruppsindelning (se bilaga 3). Dessutom särredovisas den del av förändringen i utfall som inte beror på att komponenter från nuvarande lönekostnads- respektive befolkningsförändringsmodeller inkluderats i delmodellen.
På kommungruppsnivå är förändringarna små då man bortser från att kompensation för löner och befolkningsförändring flyttats till modellen. För enskilda kommuner varierar den totala förändringen från -716 kronor (Strömsund) till +659 kronor per invånare (Danderyd). För Danderyd beror förändringen i sin helhet på inkluderingen av lönekompensation och förändring av antal barn 6–15 år i delmodellen.
Den totala omfördelningen ökar något från 5,2 till 5,3 miljarder kronor (2018) vilket till övervägande del är en effekt av att lönekompensation och förändring av antal barn 6–15 år införlivas i delmodellen.
7.4. Gymnasieskola
7.4.1. Förslag
Förslag: Jag föreslår följande förändringar i delmodellen för gym-
nasieskola.
Programvalsfaktorn beräknas med ett tillägg för invånare
16–18 år som inte är inskrivna i gymnasiet.
Genomsnittskostnaden per elev på individuella program (IV)
uppdateras.
Beräkningen av merkostnader för gymnasieskola i glesbygd uppdateras och en mindre justering i beräkningsmodellen genomförs.
Merkostnaderna för gymnasieskola i glesbygd ska beräknas med ett kommunspecifikt index som gör att tillägg och avdrag följer kostnadsutvecklingen i riket.
Merkostnader för löneskillnader beräknade för gymnasieskolan redovisas i delmodellen i stället för i den separata lönemodell där den ingår i dag.
En komponent för merkostnader i kommuner med ökande eller
minskande antal invånare 16–18 år inkluderas i modellen. I dag
ingår en komponent för förändring i antal barn och unga 7–18 år i den separata befolkningsförändringsmodell som föreslås utgå.
Skolverket ges i uppdrag att årligen samla in budgeterad kostnad och kalkylerat antal helårselever på IV. Uppgiften ska användas för en årlig uppdatering av genomsnittskostnaden för IV i programvalsfaktorn.
Därmed kommer delmodellen för gymnasieskolan att bestå av följande komponenter.
Nedan beskrivs nuvarande delmodell, därefter redogörs för min utvärdering av modellen, motiven för förslaget och slutligen de ekonomiska effekterna av förslaget.
7.4.2. Nuvarande delmodell
Den nuvarande delmodellen för gymnasieskolan infördes 1996. Sedan dess har två uppdateringar genomförts. År 2005 förändrades beräkningen av programval till ett genomsnitt under två år och tillägget/avdraget för bebyggelsestruktur uppdaterades. År 2014 infördes en ny komponent för små gymnasieskolor och tillägget/avdraget för bebyggelsestruktur uppdaterades återigen.
Delmodellen består av tre delar.
- En åldersersättning för antal ungdomar i åldern 16–18 år.
- Ett tillägg/avdrag för skillnader i elevernas programval och antal inskrivna elever.
- Ett tillägg/avdrag för merkostnader för gymnasieskola i områden med gles bebyggelse.
Standardkostnaden räknas upp till utjämningsårets prisnivå med nettoprisindex.
Åldersersättning
Åldersersättningen baseras på andel av kommunens befolkning som är i åldern 16–18 år. Nettokostnaden för gymnasieskolan hämtas från kommunernas räkenskapssammandrag två år innan utjämningsåret. Åldersersättningen beräknas som genomsnittlig nettokostnad per individ i riket i åldersgruppen 16–18 år multiplicerad med andel av befolkningen som är i åldersgruppen 16–18 år i kommunen.
Programvalsfaktor
Kostnaderna varierar mellan olika gymnasieprogram samtidigt som gymnasieelevernas programval skiljer sig åt mellan kommunerna. De teoretiskt orienterade programmen kostar i regel mindre än de mer praktiskt orienterade programmen. Kommunernas strukturella kostnader varierar därför med elevernas programval. Tillägget eller avdraget beräknas med en så kallad programvalsfaktor som beräknas för varje kommun. Det baseras på den genomsnittliga kostnaden i riket för olika gymnasieprogram och antalet gymnasieelever per program i respektive kommun. För att öka modellens stabilitet används medelvärdet av de två senaste årens programvalsfaktor i beräkningen av avgifter och bidrag. Om medelvärdet för programvalsfaktorn är positivt utgår ett tillägg motsvarande det genomsnittliga värdet. Om medelvärdet av en kommuns programvalsfaktor är negativt utgår i stället ett avdrag.
Tillägg/avdrag för merkostnader i områden med gles bebyggelse
Precis som i flertalet beräkningar av merkostnader för verksamhet i områden med gles bebyggelse utgår ersättning både för små enheter och för reskostnader även i gymnasiemodellen. Dessutom beräknas ett tillägg för inackorderingskostnader i de fall dagliga resor skulle bli orimligt långa. Merkostnaderna beräknas med hjälp av Tillväxtverkets modell Struktur (se avsnitt 6.3 för en kortfattad beskrivning av modellen).
7.4.3. Utvärdering
De flesta nöjda med gymnasiemodellen
Av enkätsvaren som inkommit till kommittén framgår att flertalet respondenter anser att delmodellen för gymnasieskola ger ett rättvisande resultat för kommunerna. Ett fåtal fritextsvar lämnades, bland annat att bättre hänsyn behöver tas till de socioekonomiska skillnaderna.
SKL har framfört att hänsyn till socioekonomi bör tas utöver skillnader i elevernas programval. Organisationen påpekar också att nuvarande programvalsfaktor ger ersättning för alla elever som går fler än tre år i gymnasieskola, oavsett om det är för att eleverna har särskilda behov eller om det är för att gymnasieverksamheten är bristfällig. Vidare framför man att genomsnittskostnaden för IVprogrammet inte är korrekt, samt att kompensationen för merkostnader i glesbygd behöver uppdateras och indexeras.
Principer för utjämning
Även om min bedömning är att modellen i stora drag följer principerna för utjämning vill jag peka på flera mindre avvikelser.
Programvalsfaktorn bryter i någon utsträckning mot tre av sju principer för utjämning. Den genomsnittskostnad per elev som används för elever på individuella programmet (IV), som på senare år varit ett av de största programmen, är en med kostnadsutvecklingen för de nationella programmen uppräknad genomsnittskostnad från det tidigare introduktionsprogrammet (IM) 2008. I nuläget saknas datakälla för uppdatering till verkliga kostnader. Vidare kompenserar komponenten inte bara för vilka program eleverna väljer att gå på, utan också för skillnader i studietid och inskrivningsgrad. Beräkningen är så pass komplicerad att många inte har klart för sig vad komponenten utjämnar för. Programvalsfaktorn utjämnar slutligen också till en del för skillnader i kvalitet i verksamheten, vilket utgör ett problem i relation till principen om att bara utjämna för strukturella kostnadsskillnader.
Även ersättningen för merkostnader för verksamhet i områden med gles bebyggelse är inaktuell eftersom den bygger på kostnader beräknade för verksamhetsåret 2009 och sedan dess är nominellt
oförändrad. Tillägg och avdrag är därför urholkade i förhållande till de totala verksamhetskostnaderna för gymnasieskolan. Det finns också skäl att ifrågasätta att kompensation för merkostnader för små skolor ska utgå för gymnasieskolor som är så stora som 900 elever.
Statistisk utvärdering
Den genomsnittliga nettokostnaden för gymnasieskola var 4 150 kronor per invånare 2016 och varierade mellan 1 822 och 7 690 kronor per invånare mellan kommunerna. Utredningen har analyserat nettokostnaden och nettokostnadsavvikelsen för gymnasieskolan enligt beskrivningen i kapitel 3.
En kommuns nettokostnad för gymnasieskolan beror främst på andel ungdomar i åldern 16–18 år i befolkningen. Nettokostnaden påverkas också av vilka linjeprogram eleverna väljer samt av bebyggelsestrukturen i kommunen. Dessa faktorer ingår i beräkningen av standardkostnaden för gymnasieskolan som förklarar 54 procent av variationen i nettokostnaderna. En del av den återstående variationen kan antas bero på olika ambitionsnivå och effektivitet bland kommunerna.
Den statistiska analysen visar att en kommun som har ett stort antal invånare i åldern 16–18 år också har signifikant lägre nettokostnadsavvikelse. Detta kan ses som en indikation på att det finns stordriftsfördelar i verksamheten. Analysen visar att glesare kommuner har signifikant högre nettokostnadsavvikelse än tätbefolkade kommuner vilket leder till slutsatsen att modellens kompensation för merkostnader i gles bebyggelse kan behöva ses över.
Utredningen har också gjort analyser av olika socioekonomiska faktorer och nettokostnadsavvikelsen. Analysen visar att korrelationen mellan olika socioekonomiska faktorer och nettokostnadsavvikelsen för gymnasieskolan inte är entydig. En anledning kan vara att efterfrågan och kraven på kvalitet i skolan är högre i kommuner med goda socioekonomiska förhållanden. Samtidigt är det vanligt att kommuner med svagare socioekonomiska förhållanden behöver lägga mer resurser på gymnasieskolan därför att man har fler elever som behöver ett extra år för att klara sin gymnasieexamen. Vår analys av nettokostnaderna ger inget stöd för att kommunernas resursförbrukning påverkas av andel ungdomar i kommunen som är födda
utanför Norden eller andel ungdomar som vistats i Sverige under högst fyra år.
Delmodellen behöver uppdateras
Med utgångspunkt i min utvärdering av delmodellen, och förslaget om en verksamhetsorienterad modellstruktur (se kapitel 5) landar jag i följande slutsatser.
- Programvalsfaktorn behöver ses över av två skäl. Volymkompensationen som ligger i programvalsfaktorn bör anpassas bättre till skillnader i behov av gymnasieskola. Dessutom behöver genomsnittskostnaden för IV uppdateras.
- Beräkningarna av merkostnader för verksamhet i gles bebyggelse behöver uppdateras.
- Tillägg och avdrag för merkostnader i gles bebyggelse bör indexeras till verksamhetens kostnadsutveckling.
- Merkostnader för löneskillnader och förändring i antal barn och unga i åldern 16–18 år bör inkluderas i modellen.
7.4.4. Beskrivning av förslaget
Åldersersättning
Åldersersättningen för barn och unga i åldern 16–18 år fungerar bra i dagens modell och är oförändrat i mitt förslag.
Programvalsfaktorn bör anpassas bättre till skillnader i behov
Programvalsfaktorn kompenserar i dag för två faktorer. För det första tar den hänsyn till att olika gymnasieprogram kostar olika mycket att bedriva. En utjämning sker så att kommuner där många väljer mer kostsamma program får bidrag från kommuner där eleverna väljer program som kan bedrivas till lägre kostnad. För det andra kompenserar programvalsfaktorn också för skillnader i antal barn och unga inskrivna i gymnasieskolan. Det senare är ett faktum som jag erfarit inte är känt av alla. Mer än en gång har jag fått frågan
om de kommuner som har många nyanlända elever som kan behöva både fyra och fem år för att avsluta gymnasieskolan får kompensation för det. Svaret är ja, men alltså relativt okänt.
Mitt förslag är att kompensation för skillnader igenomsnittskostnader till följd av skillnader i programval ska beräknas på samma sätt som i dag. När det gäller kompensationen av antal barn och unga inskrivna i gymnasiet föreslår jag en korrigering för att åstadkomma en bättre anpassning till behov.
Min analys av programvalsfaktorns volymkomponent bygger på en uppdelning i barn och unga i åldern 16–18 år respektive de som är i andra åldrar. De flesta eleverna i gymnasiet är i åldern 16–18 år, vilket är de tre år som de nationella programmen är planerade till. Det förekommer ett fåtal 15-åringar i gymnasieskolan, men framför allt är det 19- och vissa fall 20-åringar som går i gymnasiet och inte är 16–18 år.
Skolverkets statistik över elever används i RKA:s nyckelsdatabas Kolada (www.kolada.se) till att beräkna nyckeltalet gymnasiefrek-
vens, som är lika med andel folkbokförda invånare 16–18 år som är
inskrivna i gymnasieskola. Nyckeltalet avslöjar stora skillnader mellan kommunerna, med en variation hösten 2016 från 83 till 97 procent. När man undersöker vad som kännetecknar kommuner med låg gymnasiefrekvens jämfört med de med hög är det uppenbart att det finns en samvariation mellan socioekonomi och gymnasiefrekvens. Kommuner som har en låg gymnasiefrekvens har, jämfört med de med hög, fler unga med lågutbildade föräldrar och fler invandrarungdomar med kort vistelsetid i Sverige (högst fyra år). Avsaknad av gymnasiekompetens är en av de allra största riskfaktorerna för arbetslöshet och utanförskap. Därför anser jag att nuvarande programvalsfaktors avdrag på standardkostnaden för kommuner med låg gymnasiefrekvens i åldern 16–18 år utgör ett avsteg mot principen att utjämna för skillnader i behov. I enlighet med hur standardkostnaden beräknas inom äldreomsorgen och mitt resonemang om socioekonomins betydelse i förskolan föreslår jag att programvalsfaktorn ska tilldela en för samtliga elever genomsnittlig kostnad även för 16–18-åringar som inte är inskrivna i gymnasieskolan. Förslaget gynnar typiskt kommuner med socioekonomiska utmaningar, genom att beräkna ett tillägg – jämfört med dagens utjämning – för elever som inte är inskrivna. Att skapa likvärdiga förutsättningar i gym-
nasieskolan är att ge alla kommuner möjlighet att finansiera gymnasieutbildning för alla ungdomar i åldern 16–18 år. Eftersom dessa elever de facto inte går i gymnasiet innebär det att resurserna per inskriven elev ökar.
Den andra volymkompensationen som ingår i nuvarande programvalsfaktor ger tillägg för de kommuner som har många elever i gymnasiet som inte är i åldern 16–18 år. Det handlar dels om ungdomar som byter program, dels om ungdomar som behöver ett fjärde eller femte år för att avsluta gymnasiet. Orsaken till att en elev behöver extra tid för att avsluta gymnasiet är enligt min bedömning i första hand svåra förutsättningar som till exempel att vara nyanländ i Sverige. Det kan förekomma elever som behöver extra tid på grund av att den undervisning de får är undermålig, men jag har inte lyckats fastställa att det är en faktor av betydelse.
Ett alternativ till föreslagen programvalsfaktor som jag har prövat är att ersätta programvalsfaktorn med en programmixfaktor och en
socioekonomisk kompensation. Programmixfaktorn beräknas som ett
index för programmix multiplicerat med kommunens åldersersättning. Index för programmix beräknas som kvoten mellan den genomsnittliga kostnaden enligt riksprislistan för kommunens inskrivna elever och den genomsnittliga kostnaden för samtliga elever i Sverige. Programmixfaktorn är därmed en ren kompensation för skillnader i genomsnittskostnader mellan kommunerna, och innehåller till skillnad från programvalsfaktorn ingen volymkomponent. För att ta hänsyn till att elever med olika förutsättningar kan behöva både olika mycket stöd under sin studietid och olika lång tid för att avsluta gymnasiet skulle programmixfaktorn kombineras med ett socioekonomiskt index av samma slag som jag föreslår för förskolan. Ett socioekonomiskt index skulle åtgärda risken att kommuner med lång genomsnittlig tid för att avsluta gymnasiet till följd av undermålig gymnasieverksamhet kompenseras för det i utjämningen. Jämfört med mitt förslag skulle en sådan modell orsaka större förändringar i modellens utfall, och jag bedömer också att modellen innebär en risk för dubbelkompensation.
Genomsnittskostnaden för det individuella programmet (IV) behöver uppdateras
I programvalsfaktorn beräknas skillnader i kostnader relaterade till skillnader i programval och i genomsnittlig kostnad per program. Kostnaden per program hämtas från den så kallade riksprislista som Skolverket samlar in årligen och bygger på kommunernas budgeterade kostnad per nationellt program. Skolverkets insamling omfattar inte kostnader för IV. I stället används i kostnadsutjämningen den genomsnittskostnad som till och med 2008 togs fram för det dåvarande introduktionsprogrammet (IM). Genomsnittskostnaden för IM har räknats upp årligen med kostnadsutvecklingen för övriga program och SKL har framfört att den resulterande genomsnittskostnaden innebär en underkompensation för de kommuner som har många elever på IV.
I samarbete med SKL har utredningen efterfrågat kostnad per elev för IV i alla kommuner. Ungefär hälften av landets 290 kommuner har svarat, och för de som svarat uppgår den genomsnittliga kostnaden till 112 523 kronor. Om siffran är representativ för hela landet skulle det innebära en uppjustering av kompensationen för IV med 7 400 kronor per elev.
För att få bästa möjliga underlag för genomsnittskostnaden för IV föreslår jag att regeringen ger Skolverket i uppdrag att årligen samla in kostnadsuppgifter från kommunerna om IV-programmet. På detta sätt kan prislappen löpande uppdateras likt övriga programkostnader för gymnasiet.
Ett alternativt förslag är att kostnaden för IV i delmodellen för gymnasieskolan fastställs till motsvarande 112 523 kronor för utjämningsåret 2016, och därefter justeras upp årligen med kostnadsutvecklingen för de nationella programmen. Detta belopp har använts för de beräkningar som redovisas nedan och i bilagor till utredningen.
Uppdaterad merkostnadsberäkning gleshet
Utfallet för gleshetskomponenten uppdateras med en ny beräkning med Tillväxtverkets modell Struktur, baserad på befolkningsdata 2016. Utöver den nya befolkningsstatistiken har kostnadsfunktionerna också räknats upp med kostnadsutvecklingen 2009 till 2016,
och antagandena för utplacering av gymnasieskolor justerats något. I nuvarande delmodell antas 1 200 elever vara en optimal storlek för en gymnasieskola, 900 är gränsen för en liten gymnasieskola och 400 är det minsta antal elever som krävs för utplacering av en fiktiv gymnasieskola (se kapitel 6.3 för en beskrivning av vad som menas med ”fiktiva enheter”). Utredningen har tagit del av Skolverkets skolenhetsregister, i vilket cirka 1 200 skolenheter förekommer. Begreppet ”skolenhet” i Skolverkets register skiljer sig från vad en skolenhet är i Struktur. En skolenhet i Skolverkets register kan till exempel vara en språkintroduktionsklass med verksamhet i samma lokaler och med samma lärare som en annan skolenhet med nationella program. Avgränsningen av en skolenhet beror bland annat på hur den enskilda huvudmannen har valt att organisera och klassificera sin verksamhet. Vi har slagit samman Skolverkets skolenheter när de ligger i samma kommun och har namn som gör det troligt att det i modellen Strukturs mening handlar om en och samma gymnasieskola. Därmed reduceras antalet skolor till cirka 400 i hela landet. Av dessa 400 verkliga gymnasieskolor är det bara en mycket liten andel som har fler än 900 elever, vilket i dag är gränsen för när ersättning för merkostnader för små skolenheter beräknas i Struktur. För en bättre anpassning till verkliga förhållanden bygger mitt förslag på antagandena att en optimal gymnasieskola har 900 elever, gränsen för en liten skola går vid 600 elever, och minsta tillåtna gymnasieskola har 300 elever.
Övriga förutsättningar, utöver själva kostnadsnivåerna, är oförändrade. Elevunderlaget söks inom en radie av 20 kilometer. Reskostnadsersättning utgår för dagliga resor för elever som har 6–50 km till närmaste fiktiva skola och uppgår till 800 kronor per månad 9 månader per år. Dagens ersättning är 600 kronor per månad. För elever med 50 kilometer eller mer utgår inackorderingstillägg om 1/30 prisbasbelopp i månaden i 9 månader (cirka 1 500 kronor i månaden 2018). Detta motsvarar det lägsta belopp som kommuner enligt Skollagen är skyldig att betala till elever som bor inackorderade.
Indexering av tillägg och avdrag för merkostnader i områden med gles bebyggelse
De tillägg och avdrag som ingår i dagens utjämning är beräknade efter förutsättningarna 2009 och har sedan dess inte förändrats. Detta innebär att de inte har följt med kostnadsutvecklingen för verksamheten sedan dess. För att upprätthålla värdet av de nya tillägg och avdrag som beräknats har beloppen per kommun indexerats i relation till åldersersättningen 2016. Kommande år ska tillägg och avdrag beräknas genom att varje kommuns indextal multipliceras med kommunens åldersersättning. Därmed kommer kompensationen för merkostnader i glesbygd att följa kostnadsutvecklingen i riket. Index för merkostnader i glesbygd för gymnasieskolan för samtliga kommuner återfinns i avsnitt 1.3.
Lönekostnadsutjämning för gymnasiet läggs in i delmodellen
Tillägg och avdrag för lönekostnader som i dag beräknas för gymnasieskolan i kommunernas lönemodell ska enligt mitt förslag i kapitel 6.4 inkluderas i delmodellen för gymnasiet. Varje kommuns lönekostnadsindex multipliceras med den justerade lönekostnaden för gymnasieskolan. Den justerade lönekostnaden beräknas genom att summan av åldersersättning, programvalsfaktorn och merkostnader för verksamhet i områden med gles bebyggelse multipliceras med verksamhetens lönekostnadsandel. Lönekostnadsandelen har fastställts till 67,8 procent för gymnasiet. I nuvarande utjämning används lönekostnadsandelen 68 procent.13
Befolkningsförändringar i åldern 16–18 år
I den nuvarande delmodellen för befolkningsförändringar finns en kompensation för stora förändringar av antal barn och unga i åldersgruppen 7–18 år under fem år. Det finns två typer av kompensation, en för ökat antal och en för minskat antal. I syfte att renodla verksamhetsmodellerna föreslår jag att dessa två kompensationer överförs till delmodellen för gymnasiet vad gäller åldersgruppen 16–18 år. Jag föreslår att samma gränsvärden som nu gäller för ökat
respektive minskat antal individer i åldersgruppen 7–18 år ska gälla för åldersgruppen 16–18 år. Befolkningsförändringarna mäts under de senaste fem åren (sju till två år före utjämningsåret).
Förslagen till merkostnadsberäkningar beskrivs nedan.
Ersättning för minskat antal i åldern 16–18 år
Om antalet 16–18-åringar i riket har ökat under de senaste fem åren är gränsvärdet en minskning med två procent. Om antalet 16–18åringar i riket i stället har minskat under de senaste fem åren är gränsvärdet två procentenheter större minskning än i riket. Ersättning utgår för den del av befolkningsminskningen som överstiger det aktuella gränsvärdet. Jag föreslår en ersättning om 15 600 kronor per individ räknat i 2016 års priser. För att förbättra följsamheten i ersättningen i förhållande till kostnadsutvecklingen bör ersättningen årligen räknas upp med utvecklingen av nettoprisindex.
Ersättning för ökat antal i åldern 16–18 år
Om antalet 16–18-åringar i riket har minskat under de senaste fem åren är gränsvärdet en ökning med två procent. Om antalet 16–18åringar i riket i stället har ökat under de senaste fem åren är gränsvärdet två procentenheter utöver den procentuella ökningen i riket. Jag föreslår en ersättning om 15 600 kronor per individ räknat i 2016 års priser. För att förbättra följsamheten i ersättningen i förhållande till kostnadsutvecklingen bör ersättningen årligen räknas upp med utvecklingen av nettoprisindex.
7.4.5. Ekonomiska effekter
I tabell 7.7 visas effekterna av förslagen de nio kommungrupperna i SKL:s indelning (se bilaga 3).
Förändringarna på kommungruppsnivå är mycket små, både om man ser till den totala förändringen och förändringen exklusive de överförda komponenterna från löne- och befolkningsförändringsmodellerna. På kommunnivå förekommer större förändringar, från en största negativ förändring på 221 kronor per invånare (Lomma) och en största positiv förändring på 412 kronor per invånare (Filipstad), då man exkluderar effekterna av de överförda komponenterna för löner och befolkningsförändringar. Omfördelningen är i stort sett oförändrad på 2,2 miljarder kronor.
7.5. Kommunal vuxenutbildning
7.5.1. Förslag
Förslag: En ny delmodell för Kommunal vuxenutbildning införs.
Delmodellen innehåller tre komponenter för verksamheterna vuxenutbildning på grundläggande nivå, gymnasial nivå respektive
SFI (svenska för invandrare).
För var och en av verksamheterna beräknas ett förväntat utbildningsbehov i kommunerna. Utbildningsbehovet baseras på verksamhetens potentiella målgrupp i kommunen, för riket genomsnittlig inskrivningsgrad i verksamheten samt en korrigering för skillnader i förvärvsfrekvens.
Standardkostnaden för de tre verksamheterna summeras och räknas upp med nettoprisindex till utjämningsårets prisnivå.
I nästa avsnitt beskrivs motiven för förslaget, beräkningen av standardkostnaden och de ekonomiska konsekvenserna av förslaget.
7.5.2. Beskrivning av förslaget
Stora och ökande skillnader i behov av vuxenutbildning
Det är kommunernas skyldighet att erbjuda grundskole- och gymnasieutbildning för vuxna. Kommunerna är också skyldiga att erbjuda nyanlända möjlighet att lära sig svenska genom SFI. Kommunernas nettokostnader för de tre verksamheterna uppgick år 2016 till ungefär sex miljarder kronor.
Skillnaderna i utbildningsnivå är stora mellan landets kommuner, och det gäller både när man jämför andel vuxna som saknar 9-årig grundskola och andel som har grundskola men inte gymnasieutbild-
ning. Det är också stora skillnader i antal nyanlända mellan kommunerna. Detta medför stora skillnader i behov av vuxenutbildning. Därmed finns det grund för utjämning.
Många av de som på senare år kommit till landet och sökt asyl har relativt nyligen fått uppehållstillstånd. En del av dessa nyanlända kommer att ha behov av olika typer av kommunala utbildningsinsatser. Likaså kan införandet av en utbildningsplikt bidra till att fler nyanlända påbörjar en utbildning. Kostnaderna för utbildningsinsatserna kommer huvudsakligen att finansieras av kommunerna. De skillnader i utbildningsbehov som redan i dag finns mellan kommunerna kan därför förväntas att öka ytterligare de närmaste åren.
Beräkning av standardkostnad i tre steg
Delmodellen innehåller separata standardkostnadsberäkningar för de tre verksamheterna vuxenutbildning på grundläggande nivå, vuxenutbildning på gymnasial nivå och SFI. Beräkningarna går i princip till på samma sätt för dessa verksamheter, och genomförs i tre steg. I det första steget fastställs ett förväntat utbildningsbehov för varje kommun. I ett andra steg beräknas den i riket genomsnittliga kost-
naden per helårselev. Slutligen beräknas standardkostnaden per kom-
mun som förväntat utbildningsbehov multiplicerat med den genomsnittliga kostnaden per helårselev. De tre komponenterna summeras, och utgör kommunens standardkostnad för kommunal vuxenutbildning.
För vuxenutbildning på grundläggande och gymnasial nivå har en avgränsning gjorts till personer 20–56 år. Studiemedel kan beviljas till personer under 57 år och Skolverkets statistik visar också att det bara är en mycket liten andel av eleverna som är äldre än så. För SFI har alla vuxna 20–64 räknats in.
Förväntat utbildningsbehov
Den grundläggande vuxenutbildningen vänder sig till vuxna utan fullgjord grundskola, vilka alltså kan ses som verksamhetens potentiella målgrupp. Utredningen fått tillgång till antal vuxna 20–56 år utan grundskolebehörighet från SCB:s register.
Vi har också fått uppgifter om antal helårselever på grundläggande nivå i samma ålder. Den för riket genomsnittliga inskrivningsgraden för den potentiella målgruppen 2016 var 17 procent.
För varje kommun har därefter ett ”okorrigerat utbildningsbehov” beräknats, genom att kommunens potentiella målgrupp multipliceras med den genomsnittliga inskrivningsgraden i riket. På detta sätt har skillnader i ambitionsnivå kunnat undvikas.
På den gymnasiala nivån utgörs den potentiella målgruppen av personer i åldern 20–56 år som har nio års grundskola som högsta utbildningsnivå. Den genomsnittliga inskrivningsgraden i riket var 18 procent 2016 räknat på helårselever i relation till den potentiella målgruppen.
För SFI betraktas alla nyanlända 20–64 år som haft uppehållstillstånd i högst fyra år som potentiell målgrupp. Den genomsnittliga inskrivningsgraden i riket var 23 procent 2016, räknat på helårselever i relation till den potentiella målgruppen.
Det okorrigerade utbildningsbehovet tar inte hänsyn till att sysselsättningsläget varierar stort mellan kommunerna. Det är rimligt att tänka sig att utbildningsbehovet är mindre i kommuner med hög sysselsättning, och större i kommuner med låg sysselsättning. Därför görs en korrigering så att kommuner med låg sysselsättning får ett större förväntat utbildningsbehov än kommuner med en hög sysselsättning. Som sysselsatta bör räknas vuxna som är förvärvsarbetande eller studerar på universitet eller högskola. Utredningen har i det redovisade utfallet beräknat korrigeringsfaktorn som För-
värvsfrekvens i åldern 20–64 i riket dividerat med Förvärvsfrekvens i åldern 20–64 i kommunen. Vid en implementering bör korrigerings-
faktorn i stället beräknas med kvoten mellan sysselsatt i riket och sysselsatta i kommunen. Korrigeringsfaktorn har sedan multiplicerats sedan med det okorrigerade utbildningsbehovet vilket resulterar i det förväntade utbildningsbehovet.
Enhetskostnad
Enhetskostnaden definieras som den genomsnittliga nettokostnaden per helårselev i riket. Enhetskostnaden för respektive verksamhet beräknas som summa nettokostnader i riket dividerat med antal helårselever i riket. För 2016 beräknades enhetskostnaden per
helårselev inom vuxenutbildning på grundläggande nivå till 46 650 kronor, inom gymnasial vuxenutbildning till 35 590 kronor och inom SFI till 27 510 kronor.
Standardkostnad per kommun
För varje kommun och verksamhet multipliceras enhetskostnaden med det förväntade utbildningsbehovet. De tre verksamheternas standardkostnader summeras sedan till en sammantagen standardkostnad för kommunal vuxenutbildning.
Standardkostnaden räknas upp till utjämningsårets prisnivå med nettoprisindex.
Verksamhetens nettokostnad, potentiell målgrupp och antal helårselever uppdateras årligen.
7.5.3. Ekonomiska effekter
I tabell 7.9 redovisas utfallet som det hade blivit 2018 per kommungrupp.
På kommungruppsnivå får pendlingskommuner nära storstäder den högsta genomsnittliga avgiften och storstäderna det högsta genomsnittliga bidraget. På kommunnivå är skillnaderna relativt stora, med en högsta avgift på 421 kronor per invånare för Lomma och ett högsta bidrag på 621 kronor per invånare för Södertälje. Totalt omfördelar modellen 0,7 miljarder kronor från kommuner med mindre behov av vuxenutbildning till de med större behov. Beräknar man omfördelningen per verksamhet är den 207 miljoner kronor för grundläggande nivå, 272 miljoner kronor för gymnasial nivå och 410 miljoner kronor för SFI.14
7.6. Individ- och familjeomsorg
7.6.1. Förslag
Förslag: Standardkostnaden för individ- och familjeomsorg (IFO)
beräknas med utgångspunkt från sju variabler som speglar skillnader i socioekonomiska förhållanden i kommunerna. Dessa variabler är Andel barn och ungdomar i åldern 0–19 år som lever i
ekonomiskt utsatta hushåll, Andel lågutbildade födda i Sverige åldern 20–40 år, Tätortsbefolkningens storlek, Andel boende i flerfamiljshus byggda 1965–1975, Ohälsotal, Andel invånare äldre än 65 år och en variabel för justering av hushållsinkomster som beror
på gränspendling till Norge och Danmark.
En komponent för utjämning av skillnader i lönekostnader läggs in i IFO-modellen.
Liksom den nuvarande IFO-modellen bygger mitt förslag på en multipel linjär regression. Förslaget innebär att fyra nya variabler tillförs i IFO-modellen. Dessa variabler är Andel barn och ungdomar
i åldern 0–19 år som lever i ekonomiskt utsatta hushåll, Ohälsotal, Andel invånare äldre än 65 år och en variabel för justering av hus-
hållsinkomster som beror på gränspendling till Norge och Danmark.
14 Observera att de tre verksamheternas omfördelning inte kan summeras till modellens totala omfördelning. Summeringen är större än modellens totala omfördelning, eftersom omfördelningen i en verksamhet kan motverkas av omfördelningen i en annan.
Förslaget innebär också att variablerna Andel arbetslösa utan er-
sättning och Andel av kommunens befolkning med ekonomiskt bistånd längre tid än sex månader tas bort ut IFO-modellen.
Ett tillägg görs för beräknade lönekostnadsskillnader mellan kommunerna i individ- och familjeomsorgen.
De föreslagna förändringarna i IFO-modellen framgår av tabell 7.10.
7.6.2. Nuvarande delmodell
Den nuvarande delmodellen för individ- och familjeomsorg utarbetades av Utjämningskommittén.08. Modellen innefattar samtliga verksamheter inom individ- och familjeomsorg det vill säga försörjningsstöd, barn- och ungdomsvård, missbrukarvård för vuxna, familjerätt och övrig vuxenvård.
Modellen baseras på en multipel linjär regressionsekvation för de genomsnittliga nettokostnaderna för individ- och familjeomsorg under 2007–2009 i varje kommun. Modellen består av fem förklarande variabler för kommunernas nettokostnader för individ- och familjeomsorg med data för 2009. De förklarande variablerna är
- andel arbetslösa utan ersättning,
- andel lågutbildade födda i Sverige i åldern 20–40 år,
- kvadratroten ur tätortsbefolkningens storlek i kommunen (täthetsvariabel),15
- andel boende i flerfamiljshus byggda 1965–1975 och
- andel av kommunens befolkning som uppbär försörjningsstöd längre tid än sex månader.
Samtliga variabler uppdateras årligen utom tätortsbefolkningen som uppdateras vart femte år, senast 2015. Koefficienterna i den skattade regressionsekvationen har legat fast sedan utjämningsåret 2014 då den nuvarande utformningen av delmodellen för IFO infördes i kostnadsutjämningen.
7.6.3. Utvärdering
De tidigare statliga utredningarna om kommunal kostnadsutjämning har erfarit att det är svårt att uppskatta de strukturella kostnaderna för IFO i kommunerna. Ett skäl till detta är att de individer som mottar de olika insatserna inte är en tydligt definierad kategori av personer. Kommunernas utgifter för IFO beror på ett samspel mellan enskilda individers egenskaper, socioekonomiska förhållanden och kommunernas bedömningar om behov av insatser.
Kritik mot påverkbarhet och osäkra underlag för modellen
Den nuvarande IFO-modellen har kritiserats av bland annat SKL och av enskilda kommuner. SKL har pekat på att variabeln Andel
arbetslösa utan ersättning är instabil i den mening att oförklarliga
förändringar uppstått mellan vissa år. I kommunernas svar i den enkät som utredningen skickat ut framkommer också kritik mot att variablerna Andel arbetslösa utan ersättning och Andel av befolkningen
med ekonomiskt bistånd i mer än 6 månader ingår i IFO-modellen.
Kritiken handlar om att dessa variabler minskar incitamentet för
15 Tätort definieras i korthet som en koncentration av bebyggelse där antalet invånare är minst 200 personer och avståndet mellan byggnaderna är högst 200 meter.
kommunerna att förbättra möjligheterna till egenförsörjning med arbetsinkomster och att variabeln Andel av befolkningen med eko-
nomiskt bistånd i mer än 6 månader är påverkbar.
Mot denna bakgrund har jag haft ambitionen att omarbeta IFOmodellen där ovannämnda två variabler ersätts med andra förklarande variabler som bättre speglar strukturella förutsättningar för kommunernas individ- och familjeomsorg.
Minskad träffsäkerhet
Ett sätt att bedöma delmodellernas träffsäkerhet i kostnadsutjämningen är att beräkna samvariationen mellan nettoutgifter per invånare och de beräknade standardkostnaderna. Detta brukar kallas för förklaringsgrad. När den nuvarande IFO-modellen skattades var förklaringsgraden 67 procent men då modellen skattas om med aktuella data har den sjunkit och förklarar knappt 55 procent 2016.
Som ovan nämnts baseras den nuvarande IFO-modellen på data från 2007–2009. Sedan dess har kostnadsnivån för insatser inom IFO förändrats. En tydlig indikation på detta är att för att komma upp dagens redovisade kostnadsnivå för IFO måste standardkostnaderna justeras upp relativt kraftigt.16 Under utjämningsåret 2018 är denna uppjustering knappt 27 procent.
Modell för hela verksamheten att föredra
IFO-modellen bör kopplas till olika socioekonomiska förhållanden i kommunerna. På liknande sätt som i tidigare utredningar om kostnadsutjämningen har jag prövat olika statistiska samband mellan å ena sidan verksamhetsutgifter för olika delar av IFO och å andra sidan socioekonomiska variabler. Jag har valt att bibehålla metoden med att beräkna standardkostnaderna för IFO med hjälp av en statistisk modell för kommunernas sammantagna nettoutgifter för IFO. Detta val stöds av analyser som visar att separata modeller för de olika delverksamheterna inom individ- och familjeomsorgen inte medför att nettokostnaderna för IFO kan förklaras på ett bättre sätt. Utredningen har bland annat prövat att hitta modeller för antal mottagare av insatser för ungdomsvård och missbrukarvård för
16 Kostnadsnivån enligt kommunernas räkenskapssammandrag (RS).
vuxna. De prövade modellerna har inte visat sig vara statistiskt signifikanta, och därför föreslår jag att modellen även fortsättningsvis bör omfatta hela verksamhetsområdet.
Asylsökande och nyanlända – statsbidrag och utgifter redovisas separat
Utredningen har särskilt studerat om man kan finna ett samband mellan kommunernas nettoutgifter för IFO och variabler som speglar invandring när man samtidigt beaktar andra socioekonomiska förhållanden såsom utbildningsnivå, befolkningstäthet och olika mått på fattigdom. Merparten, 62 procent år 2016, av kommunernas utgifter för ekonomiskt bistånd går till hushåll med utländsk bakgrund. Detta beror på att denna grupp av hushåll dominerar bland hushåll som har ett långvarigt beroende av ekonomiskt bistånd.17
Utredningens analyser visar att de variabler som uppvisar starkast samband med kommunernas nettoutgifter för IFO är kopplade till utbildningsnivå, tätortsbefolkningens storlek och fattigdom. Variabler som speglar invandring såsom andel med utländsk bakgrund, andel flyktingar, andel asylsökande och andel nyanlända har inte visat sig ha ett tydligt statistiskt samband med kommunernas nettoutgifter för IFO.18 Effekterna av ökat antal nyanlända och andra variabler som speglar migration fångas enligt vår bedömning indirekt i andra socioekonomiska variabler.
Ytterligare ett skäl till att ett samband mellan variabler som speglar invandring och kommunernas nettokostnader för IFO inte kan påvisas kan vara att nyanländas etablering i Sverige främst finansieras med statsbidrag. Dessa statsbidrag och utgifter redovisas enligt SCB:s anvisningar på en särskild post i kommunernas räkenskapssammandrag.
17 Enligt Socialstyrelsens statistik definieras en person som långvarig biståndsmottagare då man ingått i ett eller flera biståndshushåll i minst tio månader under året. Andelen utrikes födda i denna grupp uppgick till 64 procent 2016. 18 Utredningen har prövat om det finns ett samband mellan andelen flyktingar i kommunens befolkning i åldersgruppen 20–64 år och nettoutgifterna för IFO. Här avses flyktingar som vistats i Sverige 3–6 år, det vill säga under en längre tid än den så kallade etableringsperioden som uppgår till 2 år. Under etableringsperioden utgår riktade statsbidrag till kommunerna för olika stödinsatser till nyanlända.
7.6.4. Beskrivning av förslaget
Den över tid sjunkande förklaringsgraden och de problem som nämnts ovan rörande två variabler i den nuvarande IFO-modellen är skäl för en revidering. Utredningen har prövat ett tjugotal tänkbara förklaringsfaktorer för kommunernas nettoutgifter för IFO. Som nämnts har det visat sig att utbildningsnivå, befolkningstäthet och fattigdomsmått uppvisar starka samband med kommunernas nettoutgifter för IFO. Utredningen har även funnit att gränspendling, ohälsa och andelen äldre invånare har inverkan på de strukturella utgifterna för IFO.
Nedan beskrivs motiven för mitt förslag till val av variabler i IFOmodellen mer utförligt.
Andel barn och ungdomar som lever i ekonomiskt utsatta hushåll
Eftersom social forskning visar att olika typer av fattigdomsmått påverkar behovet av insatser inom individ- och familjeomsorg i kommunerna har utredningen prövat denna typ av samband. Jag har funnit att variabeln Andel barn och ungdomar i åldersgruppen 0–19 år
som lever i ekonomiskt utsatta hushåll har ett starkt samband med
kommunernas nettoutgifter för IFO. Vi har prövat sambandet mellan IFO och andra mått på fattigdom, bland annat mått på relativ fattigdom. Dessa samband har visat sig vara svagare.
Ekonomiskt utsatta hushåll definieras som hushåll som har låg inkomststandard eller mottar ekonomiskt bistånd. Denna definition har tillämpats i en rapport som årligen ges ut av Rädda Barnen och av Malmökommissionen.19 Definitionen har sedan spridits och använts av andra aktörer, bland annat Kolada. Kommunerna beslutar om ekonomiskt bistånd till hushåll enligt Socialtjänstlagen och kommunerna kan välja att besluta om högre bistånd än vad lagen stipulerar.20 Det finns därför en viss möjlighet att påverka utfallet av den ovannämnda variabeln. Jag bedömer att denna inverkan är liten eftersom barnfattigdom främst beror på faktorer såsom löneinkomster,
19 Rädda Barnen (2016), Vi är orädda barnrättskämpar, årsrapport 2016. 20 Socialtjänstlag (2001:453).
ersättningar från socialförsäkringar och hushållens försörjningsbörda.21
Andel lågutbildade födda i Sverige i åldern 20–40 år
Denna variabel ingår i den nuvarande IFO-modellen och har ett starkt samband med kommunernas nettoutgifter för IFO. Av den anledningen bör variabeln alltjämt finnas kvar i IFO-modellen. Testerna med olika modeller visar bättre statistiska resultat med denna variabel än då alla med låg utbildning i den aktuella åldersgruppen ingår. Här definieras låg utbildning som att personen har högst förgymnasial utbildning på 9–10 år (eller att uppgift om utbildning saknas i registret). Att det är just är de som är födda i Sverige som tycks ha större effekt kan till en del förklaras av brister i registren över utbildningsnivå för utrikes födda.
Tätortsbefolkningens storlek
Tätortsbefolkningens storlek spelar roll för socialtjänstens kostnader. Vi kan förvänta oss att IFO-kostnaderna ökar med en ökande tätortsbefolkning. Bristande social kontroll från omgivningen och glesare sociala nätverk kan förklara varför invånarna i större tätorter behöver socialtjänstens insatser oftare än vad invånare i mindre samhällen gör.22 En indikation på detta är att samtliga så kallade ”utsatta områden” som pekats ut av Polismyndigheten ligger i kommuner med mer än 43 000 invånare.23 I denna utredning – såväl som i tidigare utredningar om kommunal kostnadsutjämning – har det visat sig att antalet personer som bor i tätort i kommunerna har ett starkt
21 Inkomststandarden bygger på socialbidragsnormen från 80-talet. Den disponibla inkomsten dividerad med en norm för levnadsomkostnader vars storlek beror på hushållets sammansättning. Normen består av baskonsumtion (exempelvis mat och kläder) och regionala kostnader för boende. Vid inkomststandard 1,0 har hushållet precis den inkomst som krävs för att nå ”lägsta rimliga standard”. Med låg inkomststandard (värden under 1,0) menas att hushållet har en lägre inkomst än vad som krävs för att nå ”lägsta rimliga standard”. I hushåll med hög inkomststandard (2,0 eller högre) är inkomsterna tillräckliga för att försörja två familjer. 22 Se bl.a. Oresjö (1995). 23 Polisen (2015), Utsatta områden – sociala risker, kollektiv förmåga och oönskade händelser, bilaga 1.
samband med kommunernas nettoutgifter för IFO.24 För att minimera de extrema värden som annars uppkommer för de allra största kommunerna används kvadratroten ur tätortsbefolkningen. Denna utformning av variabeln ökar det statistiskt uppmätta sambandet med nettoutgifterna för IFO.
Andel boende i flerfamiljshus byggda 1965–1975
Denna variabel ingår i den nuvarande IFO-modellen. Variabeln har i de olika testerna visat sig ha ett positivt samband med kommunernas nettoutgifter för IFO då hänsyn tagits till andra förklarande variabler. I förslaget till IFO-modell används data från det lägenhetsregister som lanserades 2014, i stället för det tidigare använda fastighetstaxeringsregistret. SCB bedömer att data rörande antal personer som bor i flerfamiljshus byggda 1965–1975 är mer tillförlitliga i lägenhetsregistret.
Ohälsotalet
En sämre hälsa i befolkningen har visat sig ha ett samband med kommunernas nettoutgifter för IFO. I hushåll som drabbas av långvarig sjukdom minskar de sammantagna inkomsterna av lön och beskattningsbara transfereringar. Därmed ökar behovet av ekonomiskt bistånd. Variabeln Ohälsotal definieras som genomsnittligt antal dagar med sjukpenning eller sjukersättning i åldersgruppen 16–64 år i kommunen.
Andel invånare äldre än 65 år
De olika insatserna inom individ- och familjeomsorgen riktas främst mot barn, ungdomar och personer i förvärvsaktiv ålder. Det finns därför ett negativ samband mellan andelen äldre personer i befolkningen och kommunens utgifter för IFO.
24 En tätort definieras av SCB som en ort med en sammanhängande bebyggelse med minst 200 invånare.
Gränspendling
Vid prövning av olika variabler har också gränspendling till Norge och Danmark visat sig ha ett statistiskt samband med nettoutgifterna för IFO. Invånare som pendlar över nationsgränsen har löneinkomster som beskattas i Norge eller Danmark och därför inte registreras i den svenska inkomststatistiken. Dessa hushåll har sålunda en högre inkomststandard än vad som synliggörs i inkomststatistiken varför andelen barn som lever i hushåll med låg inkomststandard i kommuner med stor gränspendling i själva verket är något lägre än vad statistiken visar. Därmed överskattas behovet av olika typer av IFO-insatser i dessa kommuner. I mitt förslag till IFO-modell ingår därför variabeln Andel personer i åldern 16–74 i kommunerna som
gränspendlar till Norge eller Danmark multiplicerad med Andel barn och ungdomar som lever i ekonomiskt utsatta hushåll som en förklar-
ande variabel.
Senast tillgängliga data som visar andelen gränspendlare till Danmark och Norge är från 2014 och det är i nuläget oklart om SCB framöver kommer att få tillgång till data för åren därefter. Andelen gränspendlare har emellertid visat sig vara relativt stabil under de senaste åren fram till 2014, och det är min bedömning att variabeln kommer att vara relevant framöver även om det inte går att uppdatera årligen. Variabeln Andel barn och ungdomar som lever i ekono-
miskt utsatta hushåll uppdateras emellertid årsvis.
Beräkning med medelvärden under tre år
I syfte att öka stabiliteten i skattningen av modellen beräknas värdena för nettoutgifterna för IFO och de förklarande variablerna som ett årsgenomsnitt för tre år.25 Ett undantag är data rörande Andel
gränspendlare i kommunens befolkning i åldern 16–74 år som beräk-
nas som ett genomsnitt under 2012–2014 på grund av att detta är de senast tillgängliga data som finns att tillgå. I SCB:s årliga beräkning av avgifter och bidrag bör standardkostnaden beräknas med årliga data på samma sätt som i övriga delmodeller i kostnadsutjämningen.
25 I skattningen av regressionsekvationen har medelvärden för 2014–2016 använts. Det gäller även för variabeln Kvadratroten ur tätortsbefolkningens storlek som uppdateras vart femte år, senast 2015.
Tillägg för löner
En komponent för utjämning av skillnader i lönekostnader läggs in i IFO-modellen. Lönekomponenten beräknas genom att kommunens lönekostnadsindex multipliceras med lönekostnadsandelen för IFO och den till prisnivån två år före utjämningsåret uppräknade standardkostnaden.
7.6.5. Ekonomiska effekter
I tabell 7.11 visas effekterna av mitt förslag i riket och för olika kommungrupper beräknat med data avseende utjämningsåret 2018.
De förändringar som uppstår förklaras såväl på gruppnivå som för enskilda kommuner främst av de nya komponenter som tillförts och de komponenter som tas bort. Det gäller i första hand den nya variabeln Andel barn och ungdomar i åldersgruppen 0–19 år som lever i
ekonomiskt utsatta hushåll och variabeln Andel av kommunens befolkning som uppbär försörjningsstöd längre tid än sex månader som tas
bort. En mindre del av förändringarna beror på att lönekomponenten förts över från den nuvarande lönemodellen.
För enskilda kommuner varierar den totala förändringen från - 735 kronor (Hofors) till +1 499 kronor per invånare (Gullspång), då effekterna av den överförda lönekompensationen exkluderas. Den totala omfördelningen minskar något i modellen från 4,8 till 4,7 miljarder kronor 2018.
7.7. Äldreomsorg
7.7.1. Förslag
Förslag: Normkostnaderna för gifta respektive ogifta ersätts med
normkostnader för sammanboende respektive ensamboende. Nivån på normkostnaderna anpassas till den förändrade indelningen efter civilstånd.
Jag föreslår att kompensationen för hemtjänst i glesbygd utvidgas med en ny ersättning för hemtjänst i åldersgruppen 65–79 år.
En ny beräkning av merkostnader för hemtjänst för personer
80 år och äldre i glesbygd har gjorts baserad på uppgifter från 2016.
Kompensationen för hemtjänst för personer 65–79 år och 80 år och äldre i glesbygd ska fortsättningsvis räknas upp årligen med kostnadsutvecklingen för äldreomsorgen i riket.
Den kompensation för löneskillnader i äldreomsorg som i dag ingår i delmodellen för löner har inkluderats i delmodellen.
Mitt förslag innebär att delmodellen för äldreomsorg innehåller följande komponenter.
Nedan beskrivs den nuvarande delmodellen och jag redogör för min utvärdering. Därefter beskrivs motiven för mina förslag till förändringar i delmodellen, och slutligen redovisas de ekonomiska konsekvenserna av förslagen.
7.7.2. Nuvarande delmodell
Kostnadsutjämningen har innefattat en delmodell för äldreomsorg sedan 1996. Delmodellen förändrades senast 2014 med en delvis ny metod för beräkning av standardkostnaden, med nya variabler och ett minskat antal åldersgrupper. Den nuvarande delmodellen består av fem komponenter som beskrivs nedan.
- En åldersersättning som baseras på en normkostnad indelad i sex olika grupper efter ålder och civilstånd (65–79 år, 80–89 år och 90 år samt ej gift och gift).
- Tillägg eller avdrag för skillnader i dödlighet.
- Tillägg eller avdrag för skillnad i andel äldre födda utanför
Norden
- Tillägg eller avdrag för merkostnader för institutionsboende i glesbygd.
- Tillägg eller avdrag för merkostnader för hemtjänst i glesbygd.
Nedan redogörs för utvärderingen av delmodellen.
7.7.3. Utvärdering
Av enkätsvaren som inkommit till kommittén framgår att respondenterna anser att delmodellen för äldreomsorg ger ett i huvudsak rättvisande resultatet för kommunerna.
Utredningen har analyserat nettokostnaden och nettokostnadsavvikelsen för äldreomsorg med statistiska metoder. Skillnaderna i kommunernas nettokostnader för äldreomsorg är förhållandevis stora. Som exempel kan nämnas att nettokostnaden per invånare 2016 var 24 000 kronor i Dorotea och 5 500 kronor i Nykvarn. Skillnaderna i nettokostnader för äldreomsorg beror främst på hur stor andel av befolkningen som är äldre. Detta återspeglas i exemplet ovan där andelen i befolkningen som är över 80 år är drygt 10 procent i Dorotea och endast 2,7 procent i Nykvarn.
I utredningen har också sambandet mellan nettokostnadsavvikelse och olika variabler analyserats. Här visar det sig att kommuner som har hög tätortsgrad oftast har lägre nettokostnadsavvikelse än kommuner med en låg tätortsgrad. Min bedömning är därför att de faktorer i delmodellen som har med gleshet att göra kan behöva uppdateras.
När man studerar inverkan av befolkningsstorleken i kommunerna visar det sig att alla kommuner med ett invånarantal som understiger 15 000 har en signifikant positiv avvikelse (se tabell 7.13). Ingen av
grupperna i tabellen har en signifikant negativ avvikelse. Sammantaget indikerar detta att de minsta kommunerna kan vara underkompenserade i äldreomsorgsmodellen.
De så kallade normkostnaderna speglar kostnaden för äldreomsorg per äldre i tre olika åldersgrupper, uppdelat på gifta och ogifta. Nuvarande normkostnader beräknades i en uppdatering som redovisas i den förra översynen av utjämningssystemet (SOU 2011:39). I syfte att undersöka om normkostnaderna behöver förändras med anledning av ökande livslängd och bättre hälsa bland de äldre har utredningen gjort analyser av nyttjandet av äldreomsorg i olika åldersgrupper. Analysen visar att det relativa nyttjandet mellan åldersgrupperna varit stabilt under de senaste åren. Jag bedömer därför att normkostnaderna inte behöver förändras som följd av den förbättrade hälsan.
Analysen av nettokostnadsavvikelsen visar också att det inte finns någon signifikant korrelation mellan åldersgrupperna och nettokostnadsavvikelsen över tid, vilket bekräftar att ingen åldersgrupp är under- eller överkompenserad i den nuvarande delmodellen för äldreomsorg.
Ett test har gjorts för att se om nuvarande kompensation för skillnader i ohälsa (avvikelse från standardiserad dödlighet) som utgår är relevant. Statistisk analys visar att så är fallet, varför kompensationen bör finnas kvar.
7.7.4. Beskrivning av förslaget
Anpassning av normkostnader till nya levnadsvanor
I den nuvarande delmodellen är de äldre indelade i tre åldersgrupper och i gifta respektive ej gifta. Indelningen efter civilstånd syftar till att kompensera för att ensamboende behöver mer vård och omsorg då de inte har tillgång till närstående i hemmet.
Källa: SCB.
Som framgår av tabell 7.14 är andelen äldre som är sambo utan att vara gifta större för de relativt unga i åldern 65–79 år. En viss skillnad finns också i åldern 80–89 år, men bland de äldsta som är 90 år eller äldre är andelen gifta och andelen sambor i stort sett densamma. För att skapa en bättre träffsäkerhet i bör indelningen gifta/ej gifta ersättas med sammanboende/ensamboende äldre.
Nivån på normkostnaderna behöver justeras när indelningen förändras. I tabell 7.15 visas de nya normkostnaderna som anpassats till indelningen i sammanboende respektive ensamboende.
Sammanboendes normkostnad föreslås vara densamma som för gifta personer i dag. För ensamboende blir normkostnaden högre än för dagens ogifta. Det beror på att det bland ogifta äldre finns ett antal personer som är sammanboende utan att vara gifta. Det är rimligt att anta att sammanboende ogifta har samma genomsnittskostnad som de som är sammanboende och gifta. När sammanboende ogifta flyttas över till gruppen sammanboende kommer genomsnittskostnaden för de som är kvar, de som verkligen bor ensamma, att bli något högre än vad som i dag gäller för de ogifta. Effekten är störst för de i åldern 65–79 år och minst för de allra äldsta, personer 90 år och äldre. Detta beror på att det är vanligare bland de något yngre
äldre att bo tillsammans utan att vara gift, än det är bland de allra äldsta.
Bättre täckning och högre aktualitet i kompensationen för merkostnader för hemtjänst i glesbygd
I den nuvarande delmodellen ingår ingen kompensation för hemtjänst i åldersgruppen 65–79 år, trots att personer i denna åldersgrupp kan beviljas hemtjänst enligt gällande regler. Jag föreslår därför att delmodellen kompletteras med kompensation för hemtjänst till denna åldersgrupp.
Utredningen har också gjort en ny beräkning av merkostnader för hemtjänst för personer över 80 år baserad på befolkning och geografiskt boendemönster 2016. Kostnadsfunktionen i beräkningarna uppdateras till aktuell nivå eftersom nuvarande ersättning har varit nominellt oförändrad sedan den trädde i kraft utjämningsåret 2014. Jag föreslår också att milersättningen för resor kopplade till hemtjänst ökas till 62,60 kronor per mil från dagens 56,10.
Kompensationen för merkostnader för hemtjänst i glesbygd har varit nominellt oförändrad sedan utjämningsåret 2014, och är beräknade i 2009 års prisnivå. Kostnaderna i mitt förslag är uppräknade med nettoprisindex till 2016 års prisnivå. För att tillägg och avgifter inte ska ha urholkats redan då förslaget träder i kraft har ersättningen räknats om som en andel av genomsnittlig åldersersättning. På så vis kommer tillägg och avdrag framöver att följa kostnadsutvecklingen i riket.
7.7.5. Ekonomiska effekter
I tabell 7.16 visas effekterna av mitt för de nio kommungrupperna i SKL:s kommungruppsindelning (se bilaga 3).
I modellen sker en omfördelning från storstäder och pendlingskommuner nära storstad samt större städer till övriga kommungrupper. Med mitt förslag minskar omfördelningen med en halv miljard kronor då man inkluderar effekterna av samtliga förändringar. Mer än hälften av den förändringen förklaras av att lönekostnadsutjämningen för äldreomsorg inkluderats i delmodellen. På kommunnivå varierar effekterna mer. Då effekterna av lönekompensationen exkluderas
varierar förändringarna från en största negativ förändring på 836 kronor (Munkfors) till en största positiv förändring på 572 kronor per invånare (Ragunda).
7.8. Infrastruktur och skydd
I kapitel 5 föreslås att en ny delmodell ska bildas för Infrastruktur
och skydd. Delmodellen föreslås innehålla två av de delar som i
dagens utjämning ingår i delmodellen Bebyggelsestruktur, nämligen
Gator och vägar samt Räddningstjänst.
7.8.1. Förslag
Nedan beskrivs de två komponenterna var för sig i avsnitt 7.8.2 och 7.8.3.
7.8.2. Gator och vägar
Förslag: Klimattillägget föreslås följa Trafikverkets indelning av
landet i tre klimatzoner och har räknats upp med nettoprisindex till 2016 års prisnivå.
Ortstillägget räknas upp med nettoprisindex till 2016 års nivå och alla förortskommuner erhåller samma tillägg.
Komponenten för Gator och vägar kompenserar för skillnader i kostnader för underhåll av kommunala gator och vägar och består av ett
klimattillägg och ett ortstillägg. Klimattillägget avser kompensera för
skillnader i kostnader för vinterväghållning. Ortstillägget kompenserar för merkostnader till följd av hög trafikbelastning, termiska
sprickor och tjälskador I och med förslaget kommer klimat- och ortstillägg i 2016 års prisnivå att uppgå till belopp i tabell 7.18 och 7.19 nedan.
Indelningen i klimatzoner har hämtats från Trafikverket.26 Klimattillägget föreslås räknas upp årligen med nettoprisindex till utjämningsårets prisnivå.
* Enligt SKL:s kommungruppsindelning 2017, se bilaga 3.
Även ortstillägget föreslås räknas upp årligen med nettoprisindex.
26 www.trafikverket.se/tjanster/ansok-om/ansok-om-bidrag/ansok-om-bidrag-for-enskildvagar/Arligt-driftbidrag/
Nuvarande delmodell
Kostnadsutjämningen för gator och vägar syftar till att utjämna kostnader för drift och underhåll av gator och vägar för vilka kommunen är väghållare. Någon kompensation för enskilda vägar, som är ett frivilligt kommunalt åtagande, utgår inte.
Klimattillägget uppgår till mellan 22 och 89 kronor per invånare och avser täcka kostnader för vinterväghållning. Klimattillägget baseras på vilken av fyra klimatzoner kommunen ligger i.
Därutöver utgår ett ortstillägg som kompenserar för merkostnader till följd av hög trafikbelastning, termiska sprickor och tjälskador. Ortstillägget utgår i olika belopp från 0 till 501 kronor per invånare till åtta grupper av kommuner där Malmö, Göteborg och Stockholm utgör varsin egen grupp. Beräkningarna av standardkostnaden i delkomponenten baseras på en skattning av respektive kommuns strukturella nettokostnader, som gjorts med underlag från bland annat det dåvarande Vägverket.
Nuvarande tillägg uppdaterades senast 2003 och har sedan dess räknats upp med nettoprisindex till utjämningsårets prisnivå.
Utvärdering
I enkätsvaren har inkommit synpunkten att ersättningen inte uppdaterats på länge, vilket också framförts av SKL.
Modellen följer i huvudsak de principer för utjämning som beskrivs i kapitel 3, med undantag av att den ska bygga på aktuella data.
För att få mer aktuella uppgifter har vi undersökt hur kostnadsbilden ser ut i dag, baserat på räkenskapssammandraget för 2016. Den redovisade kostnaden för utjämnad verksamhet uppgår
till 8,8 miljarder kronor i riket, vilket motsvarar knappt 900 kronor per invånare. En analys av den justerade nettokostnaden på kommungruppsnivå visar att kommungrupper – förutom storstäderna – ligger inom intervallet +/- 100 kronor från genomsnittet. Motsvarande bild gäller även för kommunstorlek. En analys av kostnaderna utifrån modellens klimattillägg uppvisar ett förväntat samband. Ju större klimattillägg desto högre är den justerade nettokostnaden.
Beskrivning av förslaget
Trafikverket har i sin ersättningsmodell för driftsbidrag till enskilda vägar delat in Sverige i de tre klimatzoner som beskrivs i tabell 7.18 (A, B och C). Indelningen ska spegla hur behovet av vinterunderhåll – det vill säga behovet av plogning, sandning och eventuellt ishyvling – fördelas över landet. Enligt min bedömning är denna zonindelning lämplig att använda för att bestämma nivån för klimattilläggen i kommunerna i olika delar av landet.
Tanken med ortstillägget är att det i kommuner med stor tätortstrafik uppstår ett högt vägslitage och därmed högre kostnader för underhåll. Ortstillägget utgår främst till större städer, storstäder samt förortskommuner till storstäderna. I viss mån kan denna bild bekräftas genom höga investeringsnivåer i just dessa grupper. Jag föreslår också att alla kommuner som tillhör gruppen Pendlingskom-
muner nära storstad som har ett förhöjt slitage till följd av genom-
fartstrafik får samma ortstillägg. I dag varierar tillägget mellan dessa kommuner i kommungruppen. Utredningen har emellertid inte hittat något underlag som kan verifiera vilka av dessa kommuner som har ett särskilt förhöjt slitage. Förslaget är därför att alla kommuner i denna grupp behandlas lika och får ett lika stort ortstillägg per invånare.
Det har inte inom ramen för utredningens arbete varit möjligt att uppdatera klimat- och ortstilläggen med aktuella data. Tilläggen har räknats upp till 2016 års prisnivå, och ska även fortsättningsvis räknas upp till respektive utjämningsårs prisnivå med nettoprisindex.
För enskilda kommuner varierar förändringen från -62 till +72 kronor per invånare och den totala omfördelningen blir oförändrad, 0,5 miljarder kronor. I slutet av kapitlet redovisas den sammanlagda effekten av förslagen för delmodellen på kommungruppsnivå.
7.8.3. Räddningstjänst
Förslag: Merkostnadsersättningen för räddningstjänst uppdate-
ras med senast tillgängliga kostnadsuppgifter som avser åren 2014–2016. För glest befolkade kommunerna med ett litet lokalt befolkningsunderlag föreslås höjda ersättningar.
Ersättningen ska räknas upp med nettoprisindex till utjämningsårets prisnivå.
Ersättning utgår till glest befolkade kommuner med en invånardistans över 300, och skiljer sig åt beroende på lokalt befolknings-
underlag.27 Nivåerna i 2016 års prisnivå sammanfattas i tabell 7.21.
Förslaget innebär en ökning med 200 kronor per invånare för glesa kommuner med mindre än 8 000 invånare och med 50 kronor per invånare för de med 8 000–20 000 invånare. För glesa kommuner med mer än 20 000 invånare föreslås ingen förändring.
Nuvarande delmodell
I den nuvarande delmodellen kompenseras glesa kommuner med ett litet lokalt befolkningsunderlag för sina merkostnader. I tabell 7.21 ovan visas den nuvarande ersättningen som utgår i form av bruttobelopp i fyra nivåer från 0 till 500 kronor per invånare.
27 Det lokala befolkningsunderlaget definieras som antalet personer som bor inom en radie på 37,5 kilometer från kommunens centralort.
Utvärdering
I alla de utjämningsmodeller som kompenserat merkostnader för räddningstjänst sedan 1996 har det ingått någon typ av parameter som avser befolkningstäthet. I den nuvarande delmodellen används invånardistans. Måttet speglar det genomsnittliga avståndet mellan kommunens invånare om de placeras ut jämt över kommunens yta. Det finns ett starkt empiriskt samband mellan invånardistans och kostnader för räddningstjänsten. En högre invånardistans medför i genomsnitt högre kostnader.
Bland de mest glesbefolkade kommunerna finns stora skillnader i kostnadsnivå efter lokalt befolkningsunderlag. Detta indikerar att det finns stordriftsfördelar i verksamheten. En liten kommun i ett storstadsområde har möjlighet till samverkan vilket ger förutsättningar till lägre kostnader. Därför är det relevant att ta hänsyn till skillnader i lokalt befolkningsunderlag, snarare än till den enskilda kommunens befolkning.
Modellen lever upp till de sju principerna för utjämning utom med avseende på aktualitet. Min bedömning är därför att den nuvarande delmodellen bör behållas men att ersättningsbeloppen behöver uppdateras med aktuella kostnadsuppgifter. Det nuvarande kostnadsunderlaget avser åren 2007–2009. En uppdatering med uppgifter för åren 2014–2016 för de olika grupperna visar att merkostnaden för glesa kommuner med litet lokalt befolkningsunderlag har ökat. För glest befolkade kommuner med ett större lokalt befolkningsunderlag är merkostnaderna i dag på samma nivå som ersättningen, vilket framgår av tabell 7.22 nedan.
Källa: Data från SCB bearbetade av PwC.
Mitt förslag är att kompensationen ska anpassas till nuvarande kostnadsläge. Detta innebär en höjning till 700 kronor per invånare för de minsta glesbygdskommunerna och till 300 kronor per invånare för de med 8 000–20 000 invånare. I övrigt föreslår jag inga förändringar.
För enskilda kommuner varierar förändringen från -152 till +198 kronor per invånare och den totala omfördelningen blir oförändrad på 0,2 miljarder kronor.
7.8.4. Ekonomiska effekter
I tabellen nedan redovisas de sammantagna effekterna av förslagen för
Gator och vägar och Räddningstjänst per kommungrupp.
* Någon modell för infrastruktur och skydd finns inte i dag men för jämförelsens skull har dagens komponenter för Gator och vägar samt Räddningstjänst summerats.
På kommungruppsnivå noteras små ökningar i genomsnittligt utfall för storstäder och pendlingskommuner nära storstäder, samt landsbygds-
kommuner ej nära större stad och med besöksnäring. En liten ökning
av omfördelningen i modellen noteras. För enskilda kommuner varierar förändringarna från -217 kronor (Hultsfred) till +160 kronor per invånare (Säffle).
7.9. Verksamhetsövergripande kostnader
7.9.1. Förslag
Förslag: Den nya delmodellen Verksamhetsövergripande kostna-
der ska bestå av fem delkomponenter. Merkostnader för Administration, Uppvärmningskostnader och Byggkostnader tillförs från
den tidigare delmodellen Bebyggelsestruktur, som föreslås utgå. Merkostnader till följd av Eftersläpningseffekter och Minskning av total
befolkning under 10 år tillförs från den tidigare delmodellen Befolkningsförändringar, som föreslås utgå.
Bidrag och avgifter för Administration, Uppvärmningskost-
nader och Byggkostnader uppdateras till 2016 års kostnadsnivå.
Kompensationen för Minskning av total befolkning under 10 år föreslås höjas från 100 till 200 kronor per invånare, för varje procentenhets befolkningsminskning utöver 2 procent.
Modellen och dess komponenter beskrivs i tabell 7.24.
Nedan beskrivs och utvärderas de fem delmodellerna och de justeringar som föreslås i beräkningarna.
7.9.2. Administration
Förslag
Förslag: Delmodellen för administration uppdateras utifrån aktu-
ella kostnadsuppgifter. Vidare föreslås en justering av vissa gränsvärden för att bättre passa datamaterialet.
Nuvarande delmodell
I nuvarande delmodell kompenseras glesa och små kommuner för merkostnader för administration. Kompensationen avser både administrationen i och runt den politiska verksamheten samt administrationen knuten till den obligatoriska verksamheten.
När det gäller lönekostnaden för administrativ personal finns det ett teoretiskt samband mellan kostnadsnivå och kommunens folkmängd. Viss administrativ personal måste finnas i kommunen oavsett kommunstorlek. Det kan handla om myndighetsutövning och vissa ledningsfunktioner. Kostnadsnivån kan därför inte anpassas fullt ut efter kommunens storlek, vilket gör att mindre kommuner får en högre kostnad per invånare än större.
Exklusive partistöd uppgår nettokostnaderna för politisk verksamhet i riket till 570 kronor per invånare. Under verksamhetsområdet redovisas kostnader för nämnd- och styrelseverksamhet inklusive arvoden, revision samt administration knuten till kommunens politiska ledningsfunktion. Verksamheten är obligatorisk och måste tillhandahållas av kommunen oavsett folkmängd. Sedan 1992 är det i stort sett fritt för kommunerna att organisera sin verksamhet som de själva önskar. Enligt lag är dock kommunerna skyldiga att ha vissa nämnder. En kommun måste ha ett kommunfullmäktige, en kommunstyrelse, en valnämnd, en överförmyndarnämnd (eller särskild överförmyndare) samt revisorer. I kommunallagen (5 kap 5 §) sägs att en kommun med 8 000 röstberättigade eller därunder måste ha minst 21 ledamöter i fullmäktige. För kommuner med antalet röstberättigade mellan 8 000 och 16 000 gäller 31 ledamöter.
I nuvarande utjämning delas kommunerna in i grupper efter invånardistans och folkmängd. Varje kommun får det för gruppen fastställda beloppet som sin standardkostnad. Det gör att standard-
kostnaden inte är påverkbar, utan baseras helt på kommunens struktur. Det går alltså inte att påverka sin standardkostnad genom en överdimensionerad administration. De glesaste och minsta kommunerna erhåller 1 300 kronor per invånare. Sedan minskar ersättningen med invånardistans och ökande folkmängd. Totalt är det 72 kommuner som är föremål för ersättning. Underlaget till modellen bygger på kostnadsdata för åren 2007–2009 och uppdateras inte årligen.
Utvärdering
När det gäller den politiska verksamheten finns det ett tydligt samband mellan kostnadsnivå och kommunernas folkmängd. Bland de mindre kommunerna (<20 000 invånare) finns det dock stora variationer. En ytterligare indelning utifrån kommunens gleshet mätt genom invånardistansen visar att de små och glesa kommunerna genomgående har högre kostnader. Skillnaden mellan glesa och mindre glesa kommuner ökar ju mindre kommunen är.
Enligt den personalstatistik som SKL samlar in är den administrativa personalen indelad i 6 olika personalgrupper:
- administration
- vård och omsorg
- rehabilitering och förebyggande
- socialt och kurativt arbete
- skola och barnomsorg
- kultur, turism och fritid
Av kommunernas totala antal årsarbetare tillhörde cirka 83 500 någon av dessa kategorier av administrativ personal, motsvarande 13 procent. Den totala lönesumman inklusive arbetsgivaravgifter för administrativ personal inom de verksamheter som är obligatoriska uppgår till 43,1 miljarder kronor. Detta motsvarade 4 309 kronor per invånare 2016. I tabell 7.26 kan utläsas att drygt en tredjedel av lönekostnaden ligger på administrativ personal inom politisk och gemensam verksamhet, såsom ekonomi- och personalfunktioner.
I kostnadsutjämningen ingår en lönekostnadsutjämning. För att kommunerna inte ska bli dubbelt kompenserade har lönekostnaderna per kommun räknats om med genomsnittlig lön för analys av samband mellan kostnader för administrativ personal och folkmängd.
Empiriskt visar det sig att kostnaden per invånare för den administrativa personalen är högre för de mindre kommunerna. Sambandet mellan folkmängd och kostnader för administrativ personal avtar vid en folkmängd kring 25 000. Det svaga sambandet mellan lönekostnaderna och folkmängden för de större kommunerna gör att det totala sambandet blir svagare för dessa kostnader än de för den politiska verksamheten. För de mindre kommunerna (<20 000 invånare) är kostnaden högre för de glesa kommunerna vid samma folkmängd.
Källa: SCB, bearbetning PwC.
Som framgår av tabellen är ersättningsnivåerna betydligt lägre än de faktiska merkostnaderna beräknade med aktuella data.
Beskrivning av förslaget
Det finns alltjämt ett samband mellan gleshet och kommunstorlek och kostnaderna för administrativ personal. Kostnaderna har ökat sedan modellen konstruerades. Utöver detta har skillnaderna mellan kommunerna ökat. Detta leder till ett behov av uppdaterade ersättningsnivåer.
För att koncentrera ersättningarna till de mindre kommunerna föreslås att inga glesa kommuner som har en folkmängd utöver 25 000 invånare ska få ersättning. Av de fem kommuner som i dag
kompenseras i gruppen kommer tre fortsättningsvis kompenseras medan två faller ur. De två som faller bort är Boden och Örnsköldsvik med en folkmängd på 28 000 respektive 56 000 invånare. Vidare föreslås minskad ersättning för de små mindre glesa kommunerna. Det handlar därmed om 71 kommuner som får en merkostnadsersättning i den uppdaterade modellen.
Beloppen i tabell 7.28 är i 2016 års prisnivå och ska räknas upp till respektive utjämningsårs prisnivå med nettoprisindex.
7.9.3. Uppvärmningskostnader
Förslag
Förslag: Modellen uppdateras med aktuella uppgifter avseende
lokalyta och energikostnad. Vidare görs en avgränsning till lokaler i de verksamheter som är föremål för utjämning. Indelningen i klimatzoner föreslås bygga på Boverkets indelning som styr tillåtna regionala skillnader i energiförbrukning vid nybyggnation.
Nuvarande delmodell
Komponenten uppvärmningskostnader syftar till att utjämna för skillnader i kostnader för uppvärmning av kommunala fastigheter mellan olika delar av landet. Kostnaderna avses omfatta all lokalyta som används i den kommunala verksamheten.
Komponenten beräknas utifrån tre faktorer. Den genomsnittliga lokalytan per invånare i kommunerna antas vara 6,1 kvadratmeter. Ett rikstäckande energiindex som varierar från 0,9 till 1,45 används för att beräkna energiförbrukningen per kvadratmeter i respektive kommun. Slutligen uppskattas den genomsnittliga uppvärmningskostnaden per kvadratmeter i riket till 67 kronor. Standardkostnad brutto per kommun beräknas därmed till 6,1 × kommunens energiindex × 67 kronor per invånare.
Utvärdering
År 2006 trädde Lag (2006:985) om energideklaration för byggnader i kraft. Sedan dess är det ett krav att lämna en energideklaration till Boverket för alla byggnader med en total golvyta över 250 kvadratmeter om den ofta besöks av allmänheten eller helt eller delvis upplåts med nyttjanderätt. Energideklarationen innehåller bland annat uppgift om uppvärmd area i huset och energianvändning för olika ändamål.
Utredningen har fått ta del av Boverkets uppgifter för samtliga lokaler som kommunerna äger. Lokaler ägda av kommunalt ägda bolag eller företag som bedriver verksamhet på entreprenad eller med kommunal finansiering ingår inte.
Lokalyta
I nuvarande modell uppgår den antagna lokalytan till 6,1 kvadratmeter per person. Detta avser lokaler för all kommunal verksamhet och oavsett om det är uppvärmda lokaler eller inte. Uppgiften är relativt gammal och det bör ha skett viss lokaleffektivisering.
Enligt Boverkets aktuella uppgifter uppgår den uppvärmda ytan för verksamheterna som är föremål för utjämning till 21,8 miljoner kvadratmeter vilket motsvarar 2,2 kvadratmeter per person. Det är exklusive lokaler i kommunala företag och lokaler i de företag som bedriver verksamhet på entreprenad åt kommunen i egna lokaler. Då utjämningsmodellen ska kompensera för all drift oavsett regi måste en uppskattning göras av övriga lokaler.
I räkenskapssammandraget redovisar kommunerna både interna och externa hyreskostnader. Vidare redovisas kapitalkostnader (avskrivningar och ränta) för exempelvis inventarier. Kostnaden för dessa ingår normalt sett i den externa hyran och bör därför även inkluderas i den interna hyreskostnaden. Den totala lokalkostnaden för de verksamheter som är föremål för utjämning uppgick 2016 till 46,6 miljarder kronor. En tredjedel avser extern hyra. Givet av lokalkostnaden per kvadrat inte skiljer sig mellan aktörerna skulle den totala uppvärmda ytan uppgå till 3,3 kvadrat per invånare (2,2/0,67). Detta skulle innebära en radikal minskning av lokalytan jämfört med nuvarande antaganden. Flera faktorer bidrar till den stora skillnaden. För det första avser nuvarande antagande lokaler i alla verksamheter, det vill säga även sådana som används för andra ändamål än verksamheter som är föremål för utjämning. Uppgiften för all verksamhet uppskattas i Boverkets aktuella statistik till 4,2 kvadratmeter uppvärmda lokaler per person. En andra faktor är att det enligt Boverket bara är cirka 90 procent av den totala lokalytan som är uppvärmd. Den uppvärmda ytan på 4,2 kvadratmeter skulle då motsvaras av en total lokalyta på 4,7 kvadratmeter. Om både nuvarande modellantagande och Boverkets aktuella statistik är korrekta skulle detta innebära att lokalytan i kommunalt finansierade verksamheter har minskat med 23 procent, vilket är mycket men ändå inom det rimligas ram.
Energiindex
I nuvarande modell delas kommunerna in i tolv olika klimatzoner. Dessa ska spegla skillnaderna i kostnader för uppvärmning av kommunala fastigheter mellan olika delar av landet.
Boverkets byggregler, BBR, är en samling av föreskrifter och allmänna råd som fastställs av Boverket och gäller svenska byggnader. BBR innehåller krav och råd gällande bland annat utformning, bärförmåga, brand, hygien, buller, säkerhet och energihushållning. BBR gäller för nybyggnation, tillbyggnader och ombyggnader. I delen som avser energihushållning regleras maximal energiprestanda för lokaler. Den får uppgå till maximalt 80 kWh per m2 uppvärmd yta och år. Vid fastställande av maximal energiprestanda tillåts dock en geografisk justering. Ju kallare klimat desto högre energiprestanda
tillåts (allt annat lika). I och med denna justering blir det enligt Boverket likvärdiga villkor över hela landet.
Det finns enligt Boverket tolv geografiska justeringsfaktorer. Mönstret i de geografiska justeringsfaktorerna i BBR är snarlikt de klimatzoner som används i dagens modell. Dock får vissa kommuner i BBR en betydligt högre justeringsfaktor än med modellens klimatzoner.
Uppvärmningskostnad per kvadratmeter
Den genomsnittliga energiprestandan uppgår enligt Boverkets register till 165 kWh per år och kvadratmeter. Lokaler i de verksamheter som är föremål utjämning förbrukar i genomsnitt 161 kWh per år och kvadratmeter. I denna förbrukning ingår inte bara uppvärmning utan även energi för komfortkyla, tappvarmvatten och fastighetsel.
SCB redovisar genomsnittligt totalpris på el som betalas av industrikunder, per halvår. I totalpriset ingår el, nät, elcertifikat och elskatt (moms ingår inte). Priset anges i öre per kWh. I genomsnitt för åren 2013 till 2017 uppgår priset till 67 öre. Värdet är ett genomsnitt för sex olika så kallade förbrukarkategorier, som skiljer sig åt med avseende på total förbrukning.
En förbrukning på 161 kWh och ett pris på 67 öre per kWh ger en energikostnad på 108 kronor per kvadratmeter och år. Det är betydligt högre än nuvarande modell. Det förklaras av avgränsningen till uppvärmd lokalyta, en bredare definition av energiförbrukningen samt högre energipriser (främst till följd av ökade skatter och avgifter).
Beskrivning av förslaget
En genomgång av modellens förutsättningar visar att den genomsnittliga lokalytan är betydligt mindre än antagandet i dagens modell. En ny datakälla, en avgränsning av ytan till uppvärmd lokalyta och att utjämningen bara sker inom verksamheter som är föremål för utjämning drar alla i samma riktning.
Jag föreslår att dagens indelning i klimatzoner ersätts med den som tagits fram av Boverket för att spegla skillnaderna i förutsättningarna av energiförbrukning i lokaler. I det stora hela följer denna indelning dagens men för vissa kommuner blir det relativt stora förändringar. De föreslagna indextalen utgår från en officiell källa vilket stärker legitimiteten i systemet.
Vilken energiförbrukning och kostnad per kWh som ligger till grund för nuvarande modell har inte gått att ta fram, men den totala kostnaden för uppvärmningen antas uppgå till 366 kronor per invånare i riket. De uppdaterade förutsättningarna ger ett värde på 356 kronor per invånare vilket stämmer påfallande väl överens med nuvarande siffra. Kostnaden per kvadratmeter har gått upp samtidigt som den genomsnittliga ytan minskat.
Standardkostnaden beräknas till 356 × energiindex, i 2016 års prisnivå. Ersättningen föreslås räknas upp till respektive utjämningsårs prisnivå med nettoprisindex.
7.9.4. Byggkostnader
Förslag
Förslag: Byggkostnadsindex uppdateras med aktuella löneupp-
gifter för byggnadsarbetare. Löneuppgifter för så kallade riksområden används i stället för länsvisa, för ökad stabilitet. Vidare kopplas modellens omslutning till kommunernas investeringsutgifter för obligatorisk verksamhet 2016.
Nuvarande delmodell
Byggkostnadsutjämningen syftar till att utjämna för strukturellt betingade kostnadsskillnader vid nybyggnation och återinvesteringar i kommunala byggnader och anläggningar, exklusive kostnaderna för mark. Anledningen till att kostnaderna för mark inte inkluderas i utjämningen är att kommunerna ofta bygger på egen mark.
Utjämningen för byggkostnader baseras på två faktorer: ett index för byggnadsarbetarlöner och en klimatfaktor.
I modellen uppskattas kommunerna ha ett återinvesteringsbehov motsvarande 2 500 kronor per invånare. Lönekostnadsandel i den totala investeringen antas uppgå till 40 procent. Löneindex appliceras på 40 procent av den totala investeringsvolymen på 2 500 kronor, vilket ger 1 000 kronor per invånare. Index för byggarbetarlönerna bygger på SCB-statistik och uppdateras inte årligen. Kommunerna delas in i regioner med länet som bas, med ytterligare uppdelning i Västra Götalands län och Skåne län.
Klimatfaktorn speglar merkostnader i form av isolering, kraftigare takstolar samt energiförbrukning vid byggnationstillfället. De klimatfaktorer som appliceras på investeringsutgiften är 1,034, 1,05 respektive 1,082, beroende på geografiskt läge. Faktorerna motsvaras av klimatzonerna Varm, Kall tempererad och Kall. Zonerna sammanfaller med landsdelarna Götaland, Svealand och Norrland. Faktorerna är hämtade från det kalkylprogram som då modellen togs fram användes av företaget Bygganalys.
Utvärdering
Enligt räkenskapssammandraget investerade kommunerna för 53 miljarder kronor 2016. Av dessa avsåg drygt 30 miljarder, eller 3 061 kronor per invånare, investeringar i verksamheter som är föremål för utjämning. Detta är ett något högre belopp än nuvarande modellantagande om ett återinvesteringsbehov på 2 500 kronor per invånare. För att beräkna tillägg för byggarbetarlöner behövs också en uppskattning av lönekostnadsandelen i byggverksamheten. SCB tar löpande fram faktorprisindex (FPI) för flerbostadshus, gruppbyggda småhus, jordbruksbyggnader och underhållskostnader i flerbostadshus. FPI ska mäta prisutvecklingen på de produktionsfaktorer som entreprenör och byggherre har i anslutning till ett projekt. Utifrån
underlaget till detta index kan lönekostnadens andel av investeringsutgifterna utläsas. Löner plus administration viktas i genomsnitt till 35 procent, vilket är något lägre än dagens antagande om 40 procent.
Den genomsnittliga månadslönen för anställda inom byggverksamheten (SNI F) uppgick för åren 2012–2016 till 31 250 kronor. I relationen till genomsnittet spänner värdena per så kallat riksområde mellan 91 procent (Småland med öarna) till 106 procent (Stockholm).28 Skåne respektive Västra Götalands län har tidigare delats upp i en grupp kommuner som ligger i anslutning till Malmö respektive Göteborg. Detta gjordes för att bättre spegla skillnader i löneläget. I nuvarande data är det endast för kommunerna runt Göteborg som löneläget avviker och därmed görs endast en egen grupp ”Storgöteborg” för dessa kommuner.
De tidigare antagandena avseende merkostnader med anledning av olika klimat bör rimligtvis kunna ligga fast. Klimatfaktorn bör appliceras på den del av investeringsutgiften som inte avser lön. Hur detta är hanterat i nuvarande modell är oklart.
Beskrivning av förslaget
Tidigare antagande om årlig investeringsvolym har utgått från ett återinvesteringsbehov baserat på kommunernas materiella anläggningstillgångar. Uppgifterna bygger på hur situationen såg ut i början av 1990-talet. För att utgå från ett underlag som speglar dagens situation och som går att uppdatera föreslås att kommunernas faktiska investeringar för utjämnade verksamheter ska användas. Investeringsnivån innehåller endast kommunala investeringar. Sådana investeringar som görs av kommunala bolag eller fristående aktörer beaktas således inte. Skillnader i faktorpriser i dessa investeringar påverkar kommunerna indirekt via hyresnivåer.
Byggnadsarbetarlönerna skiljer sig alltjämt mellan riksområden räknat på ett genomsnitt för åren 2012 till 2016. Materialet från SCB innehåller dock stora variationer över tid. Av de nio regionerna (NUTS 2 åtta regioner varav Västsverige alltså delats upp på Stor-
göteborg och Övriga västsverige) har fem en skillnad på fem procent-
enheter eller mer mellan högsta och lägsta indexvärde under de fem
28 SCB:s regionala indelning NUTS 2 består av åtta riksområden: Stockholm, Östra Mellansverige, Småland med öarna, Sydsverige, Västsverige, Norra Mellansverige, Mellersta Norrland samt Övre Norrland.
åren. Räknar vi på ett genomsnitt är det Stockholms län och Storgöteborg som har höga löner med index på 106 respektive 104, där 100 är genomsnittet i riket. Löneandelen av investeringsutgifter på 35 procent inhämtas från SCB:s faktorprisindex.
Den nuvarande klimatfaktorn lämnas oförändrad. I modellen förtydligas att klimatfaktorn appliceras på den del av kostnaden som inte avser lön.
I tabellen nedan visas som ett exempel i vilka steg beräkningen av standardkostnaden för Botkyrka och Övertorneå har genomförts.
Bidrag och avgifter för byggkostnader föreslås inte uppdateras men ska räknas upp från 2016 års nivå till utjämningsårets med nettoprisindex.
7.9.5. Minskning av total befolkning under 10 år
Förslag
Förslag: Tillägg för merkostnader för minskning av befolkningen
under 10 år ska utgå med 200 kronor per invånare och procentenhets minskning utöver 2 procentenheter, i stället för dagens 100 kronor per invånare.
Nuvarande delmodell
När befolkningen minskar stiger de fasta kostnaderna per invånare för lokaler, anläggningar och pensionsskulder. Det är kostnader som på kort sikt inte går att anpassa när efterfrågan på kommunal service minskar. Det finns därför en kompensation i kostnadsutjämningen till kommuner för en generellt minskande befolkning. En ersättning ges till kommuner vars befolkning minskat med mer än 2 procent under de senaste 10 åren. Ersättningen uppgår till 100 kronor per invånare för varje procentenhets befolkningsminskning utöver gränsvärdet 2 procent.
Utvärdering
Den nuvarande ersättningen på 100 kronor per procentenhets befolkningsminskning utöver gränsvärdet har legat fast ända sedan år 1996. Ett av underlagen för regeringens förslag om ersättning var betänkandet från Beredningen för statsbidrag och utjämning i kom-
munsektorn. Beredningen föreslog att ersättningen för befolknings-
minskning skulle uppgå till 50 kronor per invånare för varje procentenhet som befolkningsminskningen för den senaste tioårsperioden överstiger två procent. I syfte att dämpa de största omfördelningseffekterna och förstärka modellens regionalpolitiska profil föreslog regeringen en högre ersättning om 100 kronor per invånare för varje procentenhet som befolkningsminskningen för den senaste tioårsperioden överstiger två procent.
Min bedömning är att den nuvarande ersättningen om 100 kronor per invånare bör räknas upp med prisutvecklingen för kommunal kon-
sumtion vilket för perioden 1994–2018 motsvarar ungefär 100 procent. Ersättningsnivån på 200 kronor per invånare och procentenhet ska inte uppdateras.
7.9.6. Eftersläpningseffekter
Förslag
Inga förändringar föreslås i beräkningen av komponenten.
Nuvarande delmodell
I kommuner där befolkningen växer snabbt ökar efterfrågan på kommunal service i snabbare takt än vad skattunderlaget gör. Detta beror på att skatteunderlaget beräknas med en befolkning som släpar efter något i tid. Det finns därför en kompensation för eftersläpningen som ingår som delkomponent i kostnadsutjämningen.
Kommunernas intäkter i form av skatteintäkter, inkomstutjämning samt regleringsbidrag/-avgift beräknas utifrån antalet invånare den 1 november året innan utjämningsåret. De personer som föds eller flyttar in i kommunen under utjämningsåret räknas således inte med i utjämningen men nyttjar ändå olika typer av kommunal service. Kompensationen infördes 2005 och innefattar två kriterier som ska vara uppfyllda. Det ena kriteriet är att befolkningstillväxten ska vara minst 1,2 procent i genomsnitt de senaste fyra åren. Det andra kriteriet är att befolkningstillväxten även ska vara minst 1,2 procent det senaste året.
Vid utjämningsårets slut görs en avstämning av befolkningsförändringen under året. Kommuner och landsting som är kvalificerade erhåller en ersättning för det antal personer vilka motsvarar en ökning större än 1,2 procent. De kommuner och landsting som ökar upp till 1,2 procent antas kunna hantera förändring utan extra kompensation.
Utvärdering
Utredningen har tittat på eftersläpningseffekter i inkomster i kommuner och landsting vid snabb tillväxt. Vid kontinuerligt hög befolkningstillväxt uppstår som ovan nämnts en eftersläpning i inkomsterna i förhållande till de utgifter som kommuner och landsting har när befolkningen ökar snabbt.
Min bedömning är att den nuvarande mekanismen fungerar väl och att gränsvärdena är väl avvägda.
7.9.7. Ekonomiska effekter
Förändringarna som följer av förslagen redovisas nedan per kommungrupp enligt SKL:s kommungruppsindelning.
* Någon delmodell för Verksamhetsövergripande kostnader finns inte i dag men för jämförelsens skull har dagens komponenter för Total befolkningsminskning, Eftersläpningseffekter, Administration, Byggkostnader och Uppvärmningskostnader summerats.
Sammantaget medför de fem komponenter som fångar merkostnader av en verksamhetsövergripande karaktär en omfördelning till förmån för framför allt landsbygdskommuner och lågpendlingskom-
muner nära större stad. De uppdateringar jag föreslår förstärker den
profilen relativt kraftigt. Den totala omfördelningen ökar något från 1,3 till 1,4 miljarder kronor. På kommunnivå medför förslaget förändringar från -479 (Örnsköldsvik) till +1 547 kronor per invånare (Överkalix).
8. Kostnadsutjämning för landsting
8.1. Inledning
I kapitel 5 föreslås kostnadsutjämningen för landsting bestå av tre olika delmodeller. De är Hälso- och sjukvård, Befolkningsförändringar och den med kommunerna gemensamma delmodellen för Kollektiv-
trafik. Dagens delmodell Löner föreslås införlivas som en kompo-
nent i delmodellen för Hälso- och sjukvård.
I avsnitt 8.2 och 8.3 redogörs för utvärderingen och förslagen rörande hälso- och sjukvård och befolkningsförändringar. Kollektivtrafiken avhandlas i kapitel 9.
8.2. Hälso- och sjukvård
8.2.1. Förslag
Förslag: En ny kostnadsmatris baserad på kostnadsdata från tre
landsting år 2016 ersätter nuvarande kostnadsmatris.
Ersättningen för hiv tas bort ur modellen. Beräkningarna av tillägg och avdrag för merkostnader för hälso-
och sjukvård i glesbygd uppdateras.
De beräknade merkostnaderna för verksamhet i glesbygd anges i indexform vilket gör att de fortsättningsvis kommer att följa kostnadsutvecklingen.
Merkostnader till följd av skillnader i lönenivå inkluderas som en ny komponent i hälso- och sjukvårdsmodellen. De har tidigare legat i en egen lönemodell.
I kommande avsnitt beskrivs nuvarande modell, motiven för förslaget, hur beräkningen av standardkostnaden ska gå till och sist de ekonomiska konsekvenserna av förslaget.
8.2.2. Nuvarande delmodell
Standardkostnaden för hälso- och sjukvård beräknas i dag med en så kallad ”matrismodell”. Varje invånare hänförs till en grupp utifrån kön, ålder, civilstånd, sysselsättningsstatus, inkomst och boendetyp för respektive landsting. Antalet personer i varje grupp (852 stycken grupper finns) multipliceras sedan med i Skåne 2008 beräknad genomsnittskostnad, vilket ger en förväntad kostnad per landsting.
Utöver matrismodellens resultat beräknas tillägg eller avdrag för skillnader i förekomst av hiv, merkostnader för hälso- och sjukvård i glesbygd samt lönenivå.1
Sammantaget omfördelar modellen (utjämningsåret 2018) 3,7 miljarder kronor, vilket motsvarar cirka 1,5 procent av kostnaderna i riket.
8.2.3. Utvärdering
Önskemål om bättre utjämning vid gles bebyggelse och kraftig befolkningsutveckling, samt en enklare modell
I svaren på enkäten till landstingens styrelseordförande framfördes dels synpunkter på att utjämningen är komplicerad och svåröverskådlig, dels ett antal förslag på förbättringar och korrigeringar. Kri-
1 Merkostnader för lönekostnader i hälso- och sjukvården beräknas i dag i en separat lönemodell, men föreslås flyttas in i hälso- och sjukvårdsmodellen. Se kapitel 5.
tik riktas från flera mot lönemodellen där man anmärker på påverkbarhet samt att de landsting som förlorar på modellen ofta har höga kostnader för hyrpersonal vilket inte beaktas. Variabeln boendetyp ger ett ”socioekonomiskt tillägg” för personer som bor i flerfamiljshus,2 vilket kan vara relevant inom ett län men kan slå fel då man jämför på länsnivå. Glesbygdsrelaterade förslag som behov att beakta kostnader för ambulansflyg och -helikopter, Gotlands ö-läge samt konsekvenserna av små befolkningsunderlag framförs också. Slutligen tas kostnadsmässiga effekter av både ökande och minskande befolkning upp som ett utvecklingsområde.
Statskontoret framför i en rapport kritik mot att data från ett enda landsting ligger till grund för standardkostnadsberäkningen.3
Vissa avvikelser från principerna för kostnadsutjämning
I relation till de principer för utjämning som tas upp i kapitel 3 identifierar jag vissa förbättringsmöjligheter. Komponenten för merkostnader för patienter med hiv omsätter cirka 60 miljoner kronor, och bygger på genomsnittliga kostnader för hiv-vården 1994. Det är min bedömning att hiv-komponenten fallerar både i relation till principen att bara utjämna för ekonomiskt betydelsefulla förhållanden, och principen att använda aktuella och tillförlitliga data. Kontakter med de större infektionsklinikerna i landet antyder att kostnaden per patient för den del av hiv-vården som finansieras av landstingen själva i dag är ungefär en tredjedel av den kostnad som ligger till grund för utjämningen.4
Jag instämmer också i kritiken mot matrisens kompensation för merkostnader för personer som bor i flerfamiljshus. Att bo i flerfamiljshus kan mycket väl vara en väl fungerande socioekonomisk indikator inom vissa län, men vid jämförelser län emellan grumlas tolkningen betydligt. Snarare än socioekonomi beskriver variabeln vilken typ av bebyggelse som är vanlig i länet. Vidare är det tveksamt att utbildningsnivå inte ingår som en faktor i matrisen. Utbildnings-
2 Egentligen görs en indelning i de som bor i småhus och de som inte bor i småhus. I huvudsak kommer de som inte bor i småhus att bo i flerfamiljshus. 3 Statskontoret (2013:9), Översyn av hälso- och sjukvårdsmodellen i kostnadsutjämningen för
landsting.
4 Svar från Västra Götalandsregionen och Region Skåne.
nivå anses vara en central faktor vid jämförelser och analys av folkhälsa. Slutligen är en kostnadsmatris för 852 befolkningsgrupper svåröverskådlig och gör det mycket svårt att ens bedöma vilka förhållanden som är kostnadsdrivande.
Statistisk analys
Den statistiska analysen visar att förklaringsgraden då nettokostnaderna ställs mot standardkostnaden (inklusive lönemodellens utfall) i en regression för åren 2012–2015 uppgår till knappt 50 procent. I jämförelse med de kommunala kostnadsmodellerna är förklaringsgraden för hälso- och sjukvården något lägre, men skillnaden är inte anmärkningsvärd. Matrisens omfattning gör det svårt att avgöra vilka egenskaper i befolkningen som genererar höga standardkostnader, och vilka faktorer som är av störst betydelse.
För att undersöka det senare analyserades, för var och en av matrisens variabler, hur stor skillnaden var mellan de olika delgrupperna
då alla andra variabler hölls konstanta. Resultatet framgår av figur 8.1
där genomsnittskostnaden för varje delgrupp anges, normerat med genomsnittskostnaden för delgruppen med lägst genomsnittskostnad satt till 100.
För personer som ej bodde i småhus var genomsnittskostnaden i Skåne 2008 exempelvis sexton procent högre än för personer som bodde i småhus, då man justerar för civilstånd, inkomst, kön, sysselsättning och ålder. Könsskillnaderna är mycket små och förklaras sannolikt till en del av att alla över 75 år klumpats ihop i en åldersgrupp. Då kvinnor i genomsnitt har en längre livslängd än män kommer kvinnor i gruppen över 75 år i genomsnitt att vara äldre än män i samma åldersgrupp.
En starkt förenklad version av 2008 års matris med ett trettiotal grupper indelat efter ålder, inkomst och sysselsättning visar sig ge en matriskostnad per landsting som ligger mycket nära utfallet med nuvarande 852 grupper.
100
116
100 101 109 100
134
157
100 103 100
145
204
100
124 132
137 145
165
0 50 100 150 200
Sm åh us
Ej sm åh us
Ogi ft a
B ar n+gi ft a
Ti di ga re gift a
0 -i nk om st + ba rn
Öv er me di an
U nder me di an
Män
Kv inno r
Sy ssels m k o nt r upp g+ ba rn
Ej sy ssels m k ont r upp g
Ej sy ssels e j ko ntr up pg
3 0 -3 9
4 0 -4 9
6 0 -6 9
5 0 -5 9
7 0 -7 4
7 5 -w
Boende Civilstånd Inkomst Kön Sysselsättning Ålder
Utveckling av modellen önskvärd
Sammanfattningsvis pekar utvärderingen på följande.
- Kompensationen för merkostnader i gles bebyggelse är ifrågasatt och behöver ses över.
- Effekterna av kraftig ökning och kraftig minskning av befolkningen bör utredas.
- Matrisen kan vara överdimensionerad och ge delvis missvisande utfall.
- Hiv-modellen är överspelad och bör tas bort.
- Merkostnaderna för löneskillnader är ifrågasatta och behöver motiveras. Strukturella förklaringar till skillnader i kostnader för hyrpersonal måste undersökas särskilt.
8.2.4. Beskrivning av förslaget
Ny och mindre matris baserad på behov
Dagens matris innehåller genomsnittskostnader för 852 befolkningsgrupper, baserat på underlag från Region Skåne 2008. Denna utredning har fått tillgång till individbaserade kostnadsuppgifter från Region Skåne, Västra Götalandsregionen och Region Norrbotten för 2016. Kostnaderna avser folkbokförda i respektive landsting oavsett vårdgivare.5 Vi har samkört uppgifterna med SCB:s register över befolkningen. Samvariationen mellan vårdkostnader och ålder, kön, utbildningsnivå, sysselsättning, inkomst, hushållstyp (ensamboende eller ej ensamboende), härkomst och vistelsetid i Sverige har undersökts.
Både när det gäller härkomst och vistelsetid finns det vissa samband med kostnaderna men de är inte entydiga. Det finns också anledning att ifrågasätta i vilken utsträckning vårdkonsumtionen för de olika grupperna avspeglar skillnader i vårdbehov eller förmåga att få sina vårdbehov tillgodosedda. Därför föreslås ingen utjämning
5 Från Region Norrbotten saknas information om nettokostnader för de patienter som har valt privata hälsocentraler vilket innebär att kostnaderna för Norrbotten underskattas med drygt 3 procent.
baserad på härkomst och vistelsetid. Då hänsyn tas till övriga faktorer är skillnaden i vårdkostnader mellan män och kvinnor mycket små, och dessutom är könsfördelningen jämn mellan länen. Inte heller kön föreslås därför ingå i den nya matrisen.6 Utbildning, sysselsättning och inkomst samvarierar starkt, och vid test där en i taget av de tre faktorerna utesluts blir resultatet att sysselsättning kan uteslutas utan större förlust i precision.
Efter analys av ålder, utbildningsnivå, inkomst och hushållstyp har jag landat i ett förslag med tre mindre delmatriser för barn och unga upp till 18 år, för vuxna i åldersgruppen 19–79 år respektive för de som är 80 år och äldre. De tre delmatriserna innehåller olika kombinationer av ålder, utbildningsnivå, inkomst och hushållstyp. Totalt delas befolkningen in i 22 olika grupper.
För barn och unga upp till och med 18 år görs en uppdelning i 0-åringar, 1–5 år och 6–18 år. Inom respektive åldersgrupp är genomsnittskostnaden relativt stabil. Dessutom delas de upp efter om de bor i hushåll med en inkomst per konsumtionsenhet under eller över medianen, kallat låg respektive hög disponibel inkomst i tabell 8.2. Samtliga inkomster inklusive kapitalinkomster räknas in i den disponibla inkomsten.
Som framgår av tabell 8.2 sticker de allra minsta ut med höga kostnader, och i de påföljande åldersgrupperna sjunker kostnaderna stegvis. I varje åldersgrupp är vårdkostnaderna högre i hushåll med låg disponibel inkomst än i de med hög disponibel inkomst.
Vuxna under 80 års ålder delas upp i tre olika åldersspann med relativt stabila genomsnittskostnader. Varje åldersgrupp delas också upp efter disponibel inkomst och utbildningsnivå.
6 Uppdelningen på kön har redan tidigare tagits bort från kommunernas äldreomsorgsmodell, av samma skäl som anförs här.
Kostnaderna är lägst för de som är 19 till 49 år, ökar kraftigt i gruppen 50 till 69 år och ytterligare i gruppen 70 till 79 år. Inom respektive åldersgrupp har de med låg disponibel inkomst högre kostnader än de med hög inkomst, och de med låg utbildningsnivå högre än de med hög. Resultatet är förenligt med gängse bild av folkhälsans bestämningsfaktorer. Inkomst har vid en given utbildningsnivå större effekt på kostnaderna än utbildning vid en given inkomstnivå. Utbildningsnivån har störst betydelse för yngre som bor i hushåll med låg disponibel inkomst, men spelar ganska liten roll för de med hög disponibel inkomst.
För befolkningen över 80 år grumlas resultaten, i synnerhet för de över 90 år där lågutbildade konsekvent har lägre kostnader än högutbildade, och låginkomsttagare har lägre kostnader än höginkomsttagare. Vi har inte funnit belägg för att detta avspeglar faktiska hälsoskillnader, utan gör bedömningen att det kan handla om skillnader i förmåga att få sina behov tillgodosedda och tillgänglighet. Därför föreslås ingen utjämning baserat på inkomst och utbildningsnivå för de äldre. Inom äldreomsorgen har man konstaterat att äldre som bor tillsammans med make/maka eller sambo nyttjar betydligt mindre omsorg än de som bor ensamma. Förklaringen kan både vara att de sammanboende hjälper varandra att klara av vardagen och att de som är sammanboende mår bättre än de som bor ensamma. Utredningen har undersökt och kunnat identifiera kostnadsskillnader baserat på de äldres civilstånd även inom hälso- och sjukvården. De äldre delas därför in i fyra grupper efter ålder och civilstånd. Åldersgrupperna är 80 till 89 år och 90 år och äldre, och civilstånd är ensamboende eller sammanboende.
Då genomsnittskostnaderna i tabell 8.2 till 8.4 gäller för 2016 kommer precis som i dag en korrigeringsfaktor att behöva beräknas. För varje landsting beräknas först en ”matriskostnad” som befolkningen per grupp gånger genomsnittskostnaden i matrisen. Denna matriskostnad multipliceras sedan med en korrigeringsfaktor som beräknas som kvoten mellan nettokostnaden i riket för hälso- och sjukvård två år före utjämningsåret, och matriskostnaden i riket.
Kompensation för hiv tas bort
Som nämndes ovan har utredningen fått kostnadsuppgifter från två av tre större infektionskliniker i Sverige. Genomsnittlig kostnad per patient med hiv uppges vara ungefär en tredjedel av den kostnad som används i dagens utjämning, och som har varit oförändrad sedan 1994. Redan med dagens alltför höga prislapp bedömer jag att komponenten är av alltför liten betydelse för att motivera utjämning. Jag föreslår därför att komponenten tas bort.
Ersättning för merkostnader i glesbygd
I enlighet med beskrivningen i kapitel 6.3 beräknas merkostnader för att bedriva hälso- och sjukvård i glesbygd med hjälp av Tillväxtverkets modell Struktur. Metoden innebär att utfallet är oberoende av hur respektive landsting organiserar sin verksamhet. Tillägg och avdrag bygger på befolkningsunderlag och bosättningsmönster och är alltså inte påverkbara.
Utredningen har genomfört en ny utplacering av fiktiva sjukhus, vårdcentraler och ambulansstationer baserad på befolkning och bosättningsmönster 2016. En uppdaterad beräkning av merkostnader för sjukresor och ambulanstransporter har också genomförts. Modellens underliggande antaganden har inte prövats särskilt. Dock har kostnadsfunktionerna räknats upp med kostnadsutvecklingen i hälso-
och sjukvården mellan 2010 och 2016. Vidare har utplaceringen av ambulansstationer förändrats så att upptagningsområdet har minskats från 50 till 25 kilometer.
Tillägg för merkostnader beräknas för utplacerade så kallade ”bassjukhus”, det vill säga sjukhus med vårdkedjor inom kirurgi, medicin, anestesi, röntgen och BB. Merkostnader beräknas endast för sjukhus med mindre än 100 000 invånare inom upptagningsområdet (radie 100 km). Vidare beräknas merkostnader för sjukresor till sjukhus i modellen. Dessa bygger på antagandet att personer bosatta mer än fem kilometer från närmaste sjukhus gör två resor tur och retur per år till en kilometerkostnad av två kronor.7
För primärvård (vårdcentraler) beräknas merkostnader uppkomma där befolkningsunderlaget inom upptagningsområdet (30 km) är otillräckligt för en vårdcentral med tre läkare, dvs. under 6 000 personer. Även i denna modell ingår merkostnader för sjukresor. De baseras på tre resor per år och person för de med mer än fem kilometer till vårdcentralen, och en kilometerkostnad på två kronor och sjuttio öre.
Merkostnader beräknas också för ambulansstationer som har ett befolkningsunderlag inom 25 km som understiger 10 000 invånare. Dessutom utgår en transportkostnad baserad på 0,1 ambulanstransporter per invånare och en kilometerkostnad om 20 kronor. I dagens tillämpning av modellen görs utplacering efter befolkningsunderlag inom 50 kilometer. Justeringen till 25 kilometer är ett sätt att öka ersättningen till de landsting som har höga kostnader för flygtransporter, utan att skapa en särskild delmodell för just flygtransporter. Utredningen har fått uppgifter om antal flygtransporter och fått svar från ungefär hälften av landstingen. Antal flygtransporter per år varierar mycket tydligt med bebyggelsestrukturen, och minskningen av radien för ambulanstransporter ger en förstärkning åt de län som har höga merkostnader för flygtransporter.
För varje landsting har den beräknade merkostnaden räknats om till en andel av kostnaden per invånare i riket 2016. Framöver ska merkostnaden räknas som kostnadsandel 2016 gånger standardkostnaden per invånare. Därmed kommer tillägg och avdrag att följa
7 Ersättningsreglerna och -nivåer bestäms av varje landsting och är svåra att jämföra. När det gäller ersättning för resa i egen bil varierar den i de flesta landsting mellan en och två kronor per kilometer enligt www.1177.se
kostnadsutvecklingen i vården över tid. Index för merkostnader i glesbygd redovisas för samtliga landsting i avsnitt 1.3.
Överföring av lönekostnadsberäkningar
Det tillägg och avdrag för lönekostnader som i dag beräknas för hälso- och sjukvården i landstingens lönemodell ska enligt mitt förslag i avsnitt 6.4 inkluderas i delmodellen för hälso- och sjukvård. Varje landstings lönekostnadsindex multipliceras med den justerade lönekostnaden för hälso- och sjukvården. Den justerade lönekostnaden beräknas genom att varje landstings standardkostnad i delmodellen multipliceras med verksamhetens lönekostnadsandel, som fastställts till 70,6 procent. I nuvarande utjämning används lönekostnadsandelen 72 procent. Lönekostnadsindex redovisas för samtliga landsting i avsnitt 1.3.
8.2.5. Ekonomiska effekter
I tabell 8.5 redovisas utfall 2018 i dagens utjämning och i enlighet med mitt förslag för samtliga landsting inklusive Gotland. Dessutom redovisas förändringen i utfall samt den del av förändringen som beror på andra skäl än att nuvarande lönekostnadskompensation för hälso- och sjukvården inkluderats i delmodellen.
Förslaget innebär att omfördelningen ökar kraftigt i modellen från 3,7 till 5,9 miljarder kronor. Den största negativa förändringen står Stockholms läns landsting för, medan glesbygdslän som Jämtland-Härjedalen och Gotland får kraftigt ökat utfall. De främsta skälen till att Stockholms läns landsting får ett försämrat utfall är att kompensationen för befolkning som bor i flerfamiljshus tas bort ur modellen och att den för folkhälsan erkänt viktiga faktorn utbildningsnivå läggs till. Det är viktigt att poängtera att även en ren uppdatering av nuvarande matris med aktuella kostnadsdata från 2016 hade lett till ett lägre utfall för Stockholms läns landsting, och ett
kraftigt förbättrat utfall för glesbygdslänen. Man kan säga att uppdateringen av matrisen och modellförändringarna drar i samma riktning.
8.3. Befolkningsförändringar landsting
Förslag: En ny komponent som kompenserar för merkostnader
vid kraftiga förändringar i befolkning införs. Befolkningsutveck-
lingen över den senaste 10-årsperioden jämförs med ett gränsvärde som baseras på befolkningsförändringen i riket.
Då befolkningen i riket växer är gränsvärdet för kompensation för växande befolkning lika med förändringstakten i riket plus 2 procentenheter, annars är den 2 procentenheter. Då befolkningen i riket minskar är gränsvärdet för minskande befolkning lika med förändringstakten i riket minus 2 procentenheter, annars är den -2 procentenheter.
För varje procentenhet som befolkningen växer eller krymper utöver gränsvärdet utgår en kompensation om 100 kronor per invånare.
I och med förslaget kommer delmodellen för befolkningsförändringar att bestå av två komponenter.
De två komponenterna beskrivs var för sig i 8.3.1 och 8.3.2 nedan. I 8.3.3 redovisas de ekonomiska effekterna av förslagen.
8.3.1. Eftersläpningseffekter
Bedömning: Min bedömning är att den nuvarande mekanismen
fungerar väl och att gränsvärdena är väl avvägda. Av den anledningen föreslår jag ingen förändring.
Komponenten infördes år 2006 och har inte förändrats sedan dess. Den kompenserar landsting som har haft en genomsnittlig årlig befolkningsökning på mer än 1,2 procent för de eftersläpningseffekter i inkomsterna i förhållande till landstingens utgifter som uppstår när invånarantalet växer.
Nuvarande delmodell
I landsting där befolkningen växer snabbt ökar efterfrågan på offentlig service i snabbare takt än vad skattunderlaget gör. Detta beror på att skatteunderlaget beräknas med en befolkning som släpar efter något i tid. Det finns därför en kompensation för eftersläpningen som ingår som delkomponent kostnadsutjämningen för landstingen.8
Landstingens intäkter i form av skatteintäkter, inkomstutjämning samt regleringsbidrag/-avgift beräknas utifrån antalet invånare den 1 november året innan utjämningsåret. De personer som föds eller flyttar in i landstinget under utjämningsåret räknas således inte med i utjämningen men nyttjar ändå olika typer av offentlig service som landstingen producerar. Kompensationen ges om två kriterier är uppfyllda. Det ena kriteriet är att befolkningstillväxten ska vara minst 1,2 procent i genomsnitt de senaste fyra åren.9 Det andra kriteriet är att befolkningstillväxten även ska vara minst 1,2 procent det senaste året.10
Vid utjämningsårets slut görs en avstämning av befolkningsförändringen under året. Landsting som är kvalificerade erhåller en ersättning för det antal personer som motsvarar en ökning större än 1,2 procent. De landsting som ökar upp till 1,2 procent antas kunna hantera förändringen utan extra kompensation.
8 Denna typ av kompensation finns även i kostnadsutjämningen för kommunerna. 9 Mäts med befolkningen i november två år innan utjämningsåret jämfört med befolkningen i november sex år innan utjämningsåret. 10 Mäts med befolkningen i november två år innan utjämningsåret jämfört med befolkningen i november tre år innan utjämningsåret.
Utvärdering
Utredningen har tittat på eftersläpningseffekter i inkomster i kommuner och landsting vid snabb tillväxt. Vid kontinuerligt hög befolkningstillväxt uppstår som ovan nämnts en eftersläpning i inkomsterna i förhållande till de utgifter som kommuner och landsting har när befolkningen ökar snabbt. Ingen kritik mot delmodellen har heller inkommit.
8.3.2. Merkostnader vid kraftig befolkningsförändring
Dagens kostnadsutjämning för landsting innehåller till skillnad från den för kommunerna ingen kompensation för merkostnader som uppstår i verksamheten vid snabba befolkningsförändringar. En anledning är säkert svårigheten att empiriskt fastställa hur stora merkostnader befolkningsförändringar egentligen leder till. Orsaken till detta är bland annat att befolkningsförändringar är gradvisa processer som sträcker sig över många år. Att då särskilja befolkningsförändringstaktens inverkan på kostnadsutvecklingen från effekterna av andra demografiska förändringar och från samhällsutvecklingen i stort låter sig inte göras med någon precision.
I dagens modell för befolkningsförändringar i kommunerna förekommer trots detta kompensation både för växande och krympande befolkning. Vid befolkningstillväxt antas merkostnader relaterade till utbyggnad av verksamhetens kapacitet i form av lokaler och anläggningar uppstå. Merkostnader uppstår eftersom avskrivningar är större för nyare lokaler och anläggningar än för äldre. Områden med kraftig befolkningstillväxt kommer i genomsnitt att ha nyare lokaler och därmed också högre genomsnittliga avskrivningar per invånare än områden med stabil eller minskande befolkning. Vid kraftig befolkningsminskning uppstår å andra sidan merkostnader både relaterat till den existerande stocken av anläggningar och till utbetalning av tjänstepensioner. Lokaler och andra anläggningar går inte att avveckla kontinuerligt utan utgör på några års sikt en fast kostnad. Då befolkningen minskar måste den fasta kostnaden delas på färre personer, med en ökande genomsnittskostnad som följd. Detsamma gäller de pensionsåtaganden som uppstått under en tid då befolkningen var större, men som i hög utsträckning ska betalas av dagens skattebetalare.
I den enkät som utredningen skickade till landstingens styrelseordförande lyfte flera respondenter avsaknaden av kompensation för merkostnader vid både tillväxt och befolkningsminskning
Det är min bedömning att de typer av merkostnader som beskrivs i kostnadsutjämningen för kommuner förekommer även för landstingen. Jag föreslår därför att en ny komponent för merkostnader vid kraftig befolkningsförändring införs i landstingens kostnadsutjämning
Förslag till utjämning av merkostnader vid kraftig befolkningsförändring.
Den modell som föreslås är symmetrisk i den meningen att den har samma utformning för växande och krympande befolkning.
Utgångspunkten för utjämningen ska vara befolkningsförändring under tio år, det vill säga från år tolv till år två för utjämningsåret. Detta innebär att merkostnader vid kortare perioder av förändring får hanteras av respektive landsting.
En viss befolkningsförändring bör kunna hanteras av respektive landsting. Gränsvärdet för beräkning av kompensation föreslås vara en förändring om minst två procent under tio år. Om samtliga landsting skulle förändras lika mycket saknas grund för utjämning. Därför ska för varje utjämningsår ett gränsvärde beräknas under vilket ingen utjämning ska utgå. Då befolkningen i riket växer är gränsvärdet för kompensation för växande befolkning lika med förändringstakten i riket plus två procentenheter, annars är det +2 procentenheter. Då befolkningen i riket minskar är gränsvärdet för minskande befolkning lika med förändringstakten i riket minus två procentenheter, annars är det -2 procentenheter.
För varje procentenhet som befolkningen växer eller krymper utöver gränsvärdet utgår en kompensation om 100 kronor per invånare.
Om befolkningen i riket exempelvis växer med fyra procent ska kompensation för snabb befolkningstillväxt utgå till de landsting vars befolkning växer minst sex procent. Ett landsting med en befolkningstillväxt på åtta procent får då en merkostnadsersättning på 200 kronor per invånare (två procentenheter över gränsvärdet multiplicerat med 100 kronor per invånare).
Den merkostnadskompensation som utgår ska finansieras med ett avdrag som är lika för alla.
8.3.3. Ekonomiska effekter
I tabell 8.7 jämförs dagens utjämning med förslaget.
*Förändringen består i sin helhet av utfallet i den nya utjämningen för merkostnader vid kraftig befolkningstillväxt.
Eftersom inga förändringar föreslås avseende eftersläpningseffekterna härrör hela förändringen till den föreslagna delkomponenten för utjämning av merkostnader vid kraftig befolkningsförändring.
Mellan 2006 och 2016 ökade befolkningen i riket med 9,7 procent, varför ett bruttobidrag beräknades för landsting med en befolkningstillväxt över 11,7 procent. Utöver Stockholms läns landsting var det Uppsala och Skåne som växte över gränsvärdet och därmed fick ett bruttotillägg. Endast Norrbotten hade en negativ befolkningstillväxt under perioden på minus en halv procent, vilket inte är över gränsvärdet om minus två procent. De bruttobidrag som beräknades finansieras med en avgift om 157 kronor per invånare för samtliga landsting. Nettoeffekten av den nya komponenten blir en omfördelning från övriga landet till Stockholms läns landsting.
9. Kollektivtrafik
9.1. Förslag
Förslag: Regressionsmodellen för beräkning av länsvisa standard-
kostnader revideras och uppdateras med aktuella data. I modellen ersätts Andel av befolkningen som bor i tätort med fler än 11 000 invå-
nare av Antal invånare i tätort.
Gotlands standardkostnad föreslås beräknas på samma sätt som för övriga län.
För kommuner i län med delat huvudmannaskap för kollektivtrafiken ska standardkostnaden baseras på en ny regressionsmodell liknande den som används för fördelning på länsnivå. Modellen bygger på en indikator för antal invånare i tätort, invånar-
distans och genomsnittligt pendlingsavstånd.
Landstingens standardkostnader ska precis som i dag uppgå till 50 procent av den länsvisa standardkostnaden utom för Stockholms läns landsting vars standardkostnad ska vara 60 procent av länets standardkostnad.
De kommuner som har skatteväxlat för kollektivtrafiken tilldelas 50 procent av den länsvisa standardkostnaden i det egna länet som
standardkostnad, utom i Stockholms län där den ska vara 40 procent av länets standardkostnad.
För kommuner i län med delat huvudmannaskap, utom Sörmlands län, ska fördelningen göra med en ny regressionsmodell av samma slag som används för beräkning av den länsvisa standardkostnaden.1Fördelningen av standardkostnaden mellan kommunerna i Sörmlands län ska liksom i dag beslutas av regeringen i särskild ordning.
De regressionskoefficienter som används för beräkning av länsvis standardkostnad och kommunvis standardkostnad i de län som har delat huvudmannaskap ska inte uppdateras.
Nedan beskrivs den nuvarande delmodellen för kollektivtrafik, mina förslag till förändringar och de ekonomiska effekterna av förslagen.
9.2. Nuvarande delmodell
Den nuvarande delmodellen infördes år 2000 och syftar till att fånga upp glesbygdsproblem, trängselproblem i storstadsregionerna samt att behov av kollektivtrafik uppkommer i större tätorter. I glest befolkade områden är kostnaderna per personkilometer för kollektivtrafik med långa resor och låg beläggning högre än i tätorter. I tätorter krävs å andra sidan mer utvecklade trafiklösningar för att hantera trängsel och miljöbelastning.
Delmodellen för kollektivtrafik är gemensam för kommuner och landsting. Först beräknas en standardkostnad per län som därefter fördelas mellan respektive landsting och länets kommuner. Slutligen
1 De län där huvudmannaskapet för kollektivtrafiken inte samlats hos regionen eller så kommer att ske senast 2019 är Södermanlands, Västmanlands, Dalarnas, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län.
fördelas kommunernas standardkostnad på kommunerna i länet. Beräkningen av länsvis standardkostnad bygger på en regressionsmodell med invånardistans, arbetspendling över kommungränser och
andel invånare som bor i tätorter med fler än 11 000 invånare som
förklarande variabler.
Den länsvisa standardkostnaden fördelas därefter med hälften till kommunerna och hälften till landstinget. För Stockholms län gäller att landstingets standardkostnad uppgår till 60 procent av den länsvisa standardkostnaden och kommunernas till 40 procent.
Där landstinget har tagit över hela ansvaret för kollektivtrafiken och skatteväxlat med länets kommuner är standardkostnaden för länets samtliga kommuner halva den länsvisa standardkostnaden. Där huvudmannaskapet fortfarande är delat och ingen skatteväxling genomförts baseras standardkostnadsberäkningen på kostnadsandel 2009 och den länsvisa standardkostnaden.
Den senaste uppdateringen av regressionsekvationen trädde i kraft 2014. Även kostnadsfördelningen mellan kommunerna inom respektive län uppdaterades vid samma tillfälle.
9.3. Utvärdering
9.3.1. Ifrågasatt modell
I svaren på enkäten riktad till landstingen är kollektivtrafiken den delmodell som har minst stöd. Endast ett av tretton landsting som besvarade enkäten gör en positiv bedömning av modellen (4 eller 5 på en skala från 1 till 5). I fritextsvar anges att investeringskostnaderna är höga i län med växande befolkning vilket inte tas hänsyn till. Synpunkter framförs också på att nuvarande modell ger högre standardkostnader i större tätorter, trots att kostnaderna i glesbygd är högre per personkilometer.
Även i kommunenkäten får kollektivtrafiken ett relativt dåligt betyg, med en positiv bedömning av 31 av 140 respondenter. I fritext anger flera att landsbygdskommuner får subventionera kollektivtrafiken i storstäderna och att standardkostnaden speglar ambitionsnivå och effektivitet mer än strukturella behov.
9.3.2. Tveksam fördelning mellan kommuner i län med delat huvudmannaskap
Vid en avstämning mot de grundprinciper för kostnadsutjämning som beskrivs i kapitel 2 identifierar jag ett förbättringsområde med bäring på flera principer. Fördelningen mellan kommuner i län med delat huvudmannaskap för kollektivtrafiken bygger i dag på uppmätt kostnadsandel 2009. Eftersom det är en faktisk kostnad inkluderar den skillnader i ambitionsnivå och effektivitet utöver strukturella skillnader. Principen om strukturella kostnadsskillnader är därmed inte uppfylld. Detsamma gäller för opåverkbarhet. Kostnaden 2009 är visserligen opåverkbar i dag, men om metoden skulle tillämpas igen vid en uppdatering skulle det vara möjligt att påverka utfallet genom att ha höga kostnader. Det förekommer också exempel på kommuner som just 2009 har haft en onormalt hög eller låg redovisad kostnad, något som fått konsekvenser för utjämningen för lång tid. Data brister alltså också i aktualitet och kvalitet.
9.3.3. Svårt att utvärdera modellen statistiskt
Då regressionen för länsvis standardkostnad körs om med data för åren 2012 till 2015 uppgår förklaringsgraden till 76 procent.
Eftersom huvudmannaskapet för kollektivtrafiken i fjorton län har samlats till landstinget/regionen, från att tidigare ha varit delat mellan landstinget och kommunerna i länet, är den analys av nettokostnader och nettokostnadsavvikelser som beskrivs i kapitel 3 inte meningsfull att genomföra för kollektivtrafiken. I samband med att huvudmannaskapet läggs över helt på landstinget/regionen genomförs en skatteväxling. Landstinget tar över kostnaderna och höjer landstingsskatten, samtidigt som kommunerna slipper kostnaderna men sänker den primärkommunala skatten. Därmed kommer inte kostnadsredovisningen i räkenskapssammandraget att ge en rättvisande bild av landstingets eller kommunernas egentliga kostnader för kollektivtrafiken. Landstingets kostnad kommer att överskattas och kommunernas att underskattas.
9.3.4. Sammanfattande slutsatser
- Den regressionsmodell som används för beräkning av standardkostnad på länsnivå bör uppdateras. De synpunkter som framförs om ett felaktigt utfall för glesbygd kontra storstadsområdena behöver också undersökas.
- Det finns ingen anledning att särbehandla Gotland i delmodellen.
- Fördelningen av den länsvisa standardkostnaden mellan kommuner i de län som inte har skatteväxlat bör ersättas av en modell som bättre separerar behov från ambitionsnivå och effektivitet.
9.4. Beskrivning av förslaget
9.4.1. Ny modell för länsvis standardkostnad
Utredningen har genomfört ett omfattande utredningsarbete om kollektivtrafiken. En uppdatering av nuvarande regressionsmodell med aktuella data ger som sagt en förklaringsgrad på 76 procent vilket står sig väl i jämförelse med övriga modeller.
En synpunkt som inkommit är att modellen inte tar hänsyn till gränspendling. De senaste tillgängliga siffrorna för pendling från Sverige till Danmark och Norge sträcker sig fram till år 2014.2 Då gränspendlingen 2014 läggs till aktuell pendling över kommungränser får det i princip inga effekter alls vare sig för modellens förklaringsgrad eller de resulterande standardkostnaderna. Det är därför inte motiverat att komplettera modellen med en uppgift som redan är inaktuell och med ett osäkert läge avseende framtida uppdateringar.
Vi har också testat att använda oss av inpendling i stället för eller som ett komplement till utpendling över kommungräns men variablerna blir inte statistiskt signifikanta.
Dagens utpendlingsvariabel avser befolkningen i länet som pendlar till arbetet över kommungräns. Det finns därvid en risk att län med geografiskt stora kommuner trots lika stora pendlingsavstånd får lägre värde på utpendlingsvariabeln än län där kommunerna är små och fler därför korsar kommungränsen. Utredningen har därför beställt siffror från SCB över genomsnittligt avstånd mellan bostad och arbetsplats per kommun och län. Det visar sig att variabeln
2 Statistik över gränspendling till Finland har aldrig kunnat sammanställas av SCB.
Genomsnittligt pendlingsavstånd inte blir statistiskt signifikant i den
länsvisa regressionen.
Stockholm har landets enda tunnelbana vilket skulle kunna leda till högre kostnader. Ett test har gjorts att inkludera en variabel för tunnelbana och resultatet är en statistiskt signifikant variabel och en klart högre förklaringsgrad än dagens modell. Utredningen har dock gjort bedömningen att det inte går att använda ”tunnelbanevariabeln” av flera skäl. Ett är naturligtvis att variabeln snarast är en ”stockholmsvariabel” som fångar något som gör att Stockholm avviker, utan att det går att säga vad det är. Det skulle lika väl kunna vara en hög ambitionsnivå som fångas med den nya variabeln. Vidare skulle modellen bli påverkbar eftersom alla som bygger en tunnelbana skulle få ett förbättrat utfall i utjämningen.
När det gäller de höga investeringskostnader som lyfts fram i enkäten så presenteras i kapitel 8.3 en ny komponent i befolkningsförändringsmodellen för landsting varför ingen ytterligare förändring föreslås i kollektivtrafiken med avseende på dem.
Den modell jag föreslår är lik men inte identisk med dagens modell. Då variabeln Andel av befolkningen som bor i tätort med fler
än 1 000 invånare som ingår i dagens modell byts ut mot Antal invånare i länet som bor i tätort ökar förklaringsgraden till 85 procent
vilket är en markant förbättring jämfört med i dag. Intuitionen bakom modellens variabler förblir oförändrad. Antal invånare i länet
som bor i tätort kompenserar för att behovet av kollektivtrafik ökar
då tätorterna blir större. De två variabler som ska kvarstå i modellen är Roten ur invånardistansen och Utpendling över kommungränsen. Invånardistansen är ett mått på gleshet och antas fånga det faktum att genomsnittskostnaden ökar med ökande reslängd och lägre beläggningsgrad i kollektivtrafiken. Utpendling svarar mot ett strukturellt betingat transportbehov.
I dagens modell behandlas Gotland som ett särfall, med ett fast nominellt belopp som inte uppdateras. I den nya modellen jag föreslår behövs ingen särbehandling av Gotland då standardkostnaden överensstämmer väl med den nettokostnad som redovisas för kollektivtrafiken i räkenskapssammandraget.
9.4.2. Fördelning mellan kommuner bör bygga på struktur
Mitt andra förslag är att låta en regressionsekvation ligga till grund för beräkningen av standardkostnaden för kollektivtrafik i de län som fortfarande har delat huvudmannaskap för kollektivtrafiken, med undantag av Sörmland. Skiftet från historisk kostnadsandel till en statistisk modell som grund för kompensation eliminerar möjligheten att påverka utfallet. Dessutom minskar risken att standardkostnaden baseras på skillnader i ambitionsnivå och effektivitet snarare än struktur.
Den föreslagna modellen är i princip densamma som används för den länsvisa standardkostnaden. I länsmodellen används Andel som
pendlar över kommungränsen för att fånga pendlingsfaktorn, men i
kommunmodellen används i stället Genomsnittligt pendlingsavstånd
för förvärvsarbetande bosatta inom kommunen. Variabeln fångar beho-
vet av persontransporter bättre än Pendling över kommungränser eftersom långa och många transporter i geografiskt stora kommuner kan ske utan att en kommungräns passeras.
Skattningen av den strukturellt förväntade kostnaden för kollektivtrafik har gjorts med hjälp av data för 2012–2016. Regressionen har en ganska låg förklaringsgrad på 49 procent vilket kan bero på stora skillnader i ambitionsnivå och effektivitet. En ytterligare förklaring kan vara brister i redovisningen av kostnader för kollektivtrafik. I vissa glesbefolkade kommuner samordnas exempelvis kollektivtrafik och skolskjutsar. En kontroll visar att vissa kommuner som enligt Tillväxtverkets modell Struktur borde ha höga kostnader för skolskjutsar inte redovisar några alls eller mycket låga. I andra är skolskjutskostnaderna höga men kostnaderna för kollektivtrafik ovanligt låga. Det finns alltså skäl att misstänka att fördelningen av kostnaderna mellan skolskjutsar och kollektivtrafiken inte alltid är rättvisande. För att undersöka om dataproblemet går att komma runt har test genomförts där skolskjutskostnaderna har lagts till kostnaden för kollektivtrafiken. Försöken har dock inte visat sig ge en bättre modell.
En ytterligare variant som har övervägts är att ge alla kommuner samma standardkostnader även i de län som har ett delat huvudmannaskap. Vi har dock gjort bedömningen att det är bättre att ha en viss koppling till struktur än ingen alls, även om sambandet är svagare än man hade kunnat önska.
Kommunerna i Sörmlands län har sedan tidigare begärt att få inkomma till regeringen med ett gemensamt förslag till fördelning av kommunernas del av länets standardkostnad. Jag har inte funnit något skäl att ändra på detta.
9.5. Ekonomiska effekter
I tabellen nedan redovisas effekterna av mitt förslag för landsting och regioner samt Gotland, och i påföljande tabell per kommungrupp.
På landstingsnivå skiljer sig inte utfallet i mitt förslag särskilt mycket från dagens modell, med en största negativ förändring på 182 kronor per invånare i Uppsala och Jämtland Härjedalen och en största positiv förändring på 106 kronor per invånare för Blekinge. Omfördelningen i modellen är oförändrat 2,7 miljarder kronor. I dagens modell är Stockholms läns landsting den enda mottagaren av bidrag, men i mitt förslag blir även Skåne och Västra Götalandsregionen mottagare om än av mycket blygsamma belopp.
I tabell 9.4 nedan jämförs genomsnittligt utfall i förslaget och i dag, per kommungrupp enligt SKL:s indelning.
Även per kommungrupp är skillnaderna små, För enskilda kommuner kan skillnaderna bli betydande. Den största negativa förändringen på kommunnivå är 888 kronor per invånare (Vindeln) och den största positiva förändringen är på 656 kronor per invånare (Jokkmokk).
Relativt stora skillnader uppstår på kommunnivå i de län som i dag har delat huvudmannaskap. I de län som går från delat till enat huvudmannaskap kan skiftet från historisk kostnadsandel till samma standardkostnad för alla kommuner i länet generera stora förändringar. Även för de län som även fortsättningsvis har ett delat huvudmannaskap kan skillnaderna bli stora, då man övergår till statistiskt förväntad kostnad. Omfördelningen ökar något från 1,6 till 1,8 miljarder kronor.
10. Ekonomiska effekter
10.1. Inledning
Utjämningssystemet behövs därför att det finns stora demografiska, geografiska och ekonomiska skillnader mellan olika delar av landet. En viktig fråga att besvara är därför hur de regionala skillnaderna utvecklats över tid. Nedan presenteras mått på regionala skillnader mellan kommunerna med avseende på en dryg handfull strukturella faktorer.
* 2010. ** 2012. Källa: Kolada, grunddata från SCB och Migrationsverket.
Av tabellen framgår att skillnaden i befolkning ökar samtidigt som skillnaden i tätortsgrad minskar kraftigt. Detta indikerar att landsbygden avfolkas även i mindre kommuner till följd av att människor flyttar in till tätorterna och/eller avlider. Skillnaderna i andel högutbildade är stabil medan skillnaden i andel med låg utbildningsnivå (förgymnasial utbildning) minskar över perioden. Skillnaden i skattekraft ökar både i kronor och relativt sett. Totalt sett är skillnaden i andel utrikes födda stabil över perioden men – över den kortare period för vilken vi har data – skillnaden mellan kommunerna i andel nya svenskar med max 5 år i landet och antal mottagna flyktingar har ökat kraftigt.
Källa: Kolada, grunddata från SCB.
Av tabellen framgår att skillnaden i befolkning och andel utrikes födda invånare ökat under perioden. Skillnaden i skattekraft har ökat i absoluta tal, men minskat i relativa tal. I övrigt är skillnaderna i spridning mellan de två tidpunkterna små.
För att sammanfatta är det tydligaste mönstret att skillnaderna i befolkning ökar och skillnaderna i tätortsgrad minskar på både kommun- och landstingsnivå. Spridningen i skattekraft ökar något på kommunnivå men minskar på landstingsnivå. Vi har inte sammanställt data på flyktingmottagande per län eftersom vi bedömer att det i första hand är relevant på kommunnivå, och på kommunnivå ser vi en tydlig ökning av skillnaderna mellan 2010/2012 och 2016.
Med avseende på utbildningsnivå är skillnaden i andel vuxna med eftergymnasial utbildning ganska stabil medan skillnaderna i andel lågutbildade minskar tydligt.
10.2. Omfattning och omfördelning i kostnadsutjämningen
10.2.1. Kostnadsutjämningens omfattning
I och med de förslag som presenterats förändras omfattningen av kostnadsutjämningen på två sätt. För det första innebär införandet av en delmodell för kommunal vuxenutbildning att alla obligatoriska verksamheter för kommuner ingår i kostnadsutjämningen utom in-
satser för personer med funktionsnedsättning enlig Socialtjänstlagen
och folkbibliotek. LSS-utredningen överväger ett förslag att insatser
för personer med funktionsnedsättning enligt Socialtjänstlagen ska in-
kluderas i LSS-utjämningen. Det skulle i så fall innebära att den enda obligatoriska verksamheten för kommuner som inte är föremål för utjämning är folkbibliotek, för vilken vi inte har hittat någon tydlig koppling till strukturella förhållanden. För landstingen ingår redan de obligatoriska verksamheter och förhållanden som är av ekonomisk betydelse i kostnadsutjämningen, eller så finansieras de i huvudsak av staten (läkemedel).
Det andra sättet att diskutera kostnadsutjämningens omfattning är i ekonomiska termer: hur mycket pengar omfördelas mellan kommuner och mellan landsting? Nedan redovisas de aggregerade resultaten för kommuner respektive landsting. Effekterna per kommun och per landsting redovisas i bilaga 4–7.
Kostnadsutjämning för kommuner
I kapitel 7 och 9 redogörs för genomsnittligt utfall i dag och i förslagen per kommungrupp och delmodell. För varje verksamhet redovisas också hur mycket pengar modellen omfördelar totalt. I tabellen nedan sammanställs omfördelningen för varje delmodell, och en rak summering ger omfördelning brutto (summa delmodeller).
Jämfört med dagens system minskar omfördelningen brutto från 32,8 till 30,0 miljarder kronor. Det faktum att de flesta kommuner får bidrag i vissa delmodeller och betalar avgifter i andra gör att den totala omfördelningen blir betydligt mindre. Då utfallet i samtliga delmodeller i stället summeras per kommun till kommunens bidrag eller avgift netto till kostnadsutjämningen innebär förslaget att om-
fördelningen netto ökar från 7,4 till 8,4 miljarder kronor.
För att få perspektiv på kostnadsutjämningen kan den relateras till den totala nettokostnaden för egentlig verksamhet i kommunsektorn. Diagrammet nedan visar utvecklingen 2006–2018 där siffrorna för 2018 baseras på förslaget och på en enkel framskrivning av kommunsektorns nettokostnader.
2018 = förslag, delat med framskrivning av kommunsektorns nettokostnad för egentlig verksamhet. Källa: SCB och utredningen.
Av diagrammet framgår att kostnadsfördelningen netto från 2006 och framåt har varierat kring 1,4 procent av nettokostnaden för den egentliga verksamheten. Från 2007 till 2013 noteras en successiv uppgång som bryts i och med att nuvarande kostnadsutjämning träder i kraft 2014, då omfördelningen minskar. Den tidigare trenden fortsatte därefter till och med 2017. Om mitt förslag hade trätt i kraft 2018 hade det inneburit en återgång till den relativa nivå som gällde till och med 2013, till följd av uppdateringar av underlaget med aktuella data och de förslag som presenterats.
En slutsats man kan dra är att den demografiska utvecklingen leder till att den relativa omfördelningen tenderar att öka över tid, även i avsaknad av förändringar i kostnadsutjämningens utformning. Orsaken är att centrala demografiska variabler och genomsnittliga verksamhetskostnader uppdateras årligen. Detta visar på en grundläggande förmåga att spegla samhällsutvecklingen utan särskilda ingrepp. En andra slutsats är att förändringar i systemet kan ha relativt stora effekter på omfördelningen. En tredje slutsats är att kostnadsutjämning visserligen omfördelar betydande summor i absoluta tal, men att den i relation till helheten bara utgör en liten andel. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att utfallet kan vara av stor betydelse för enskilda kommuner.
0,00 0,20 0,40 0,60 0,80 1,00 1,20 1,40 1,60 1,80
2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018
Kostnadsutjämning för landsting
I kapitel 8–9 redogörs för utfall i dag och i förslagen per landsting och delmodell. För varje delmodell redovisas också hur mycket pengar modellen omfördelar totalt. I tabellen nedan sammanställs omfördelningen för varje delmodell, och en rak summering ger omför-
delning brutto (summa delmodeller).
Jämfört med dagens system ökar omfördelningen brutto från 7,3 till 9,9 miljarder kronor. Det är stora ökningar av omfördelningen inom hälso- och sjukvårds- och befolkningsförändringsmodellerna som endast delvis motverkas av att lönemodellen införlivas i hälso- och sjukvårdsmodellen. Det faktum att de flesta landsting får bidrag i vissa delmodeller och betalar avgifter i andra gör att den totala omfördelningen blir betydligt mindre. Då utfallet i samtliga delmodeller i stället summeras per landsting till landstingets bidrag eller avgift netto till kostnadsutjämningen innebär förslaget att omfördelningen
netto ökar från 2,2 till 3,0 miljarder kronor.
För att få perspektiv på kostnadsutjämningen kan den relateras till den totala nettokostnaden för verksamheten i landstingssektorn. Diagrammet nedan visar utvecklingen 2006–2018 där siffrorna för 2018 baseras på förslaget och på en enkel framskrivning av landstingssektorns nettokostnader.
2018 = förslag, delat med framskrivning av landstingssektorns totala nettokostnad.
Jämfört med kommunernas utjämning är omfördelningens relativa betydelse något mindre och varierar 2006–2017 från knappt 0,6 procent till knappt 0,8 procent. Intressant nog visar figur 10.2 att den relativa omfördelningen för landstingen ökade som ett resultat av de förändringar som infördes i kostnadsutjämningen utjämningsåret 2014, medan 10.1 visar att den för kommunerna i stället minskade. En andra intressant skillnad mot kommunerna är att omfördelningens betydelse för landstingen minskat efter 2014, medan den för kommunerna i stället ökat.
Mitt förslag skulle innebära en ökning av kostnadsutjämningens relativa betydelse och leda till en omfördelning på knappt 1 procent av de totala nettokostnaderna för landstingssektorn. Den ökande omfördelningen med förslaget beror dels på att viktiga ersättningsbelopp som exempelvis kostnadsmatrisen för hälso- och sjukvård och merkostnadsersättningen för hälso- och sjukvård i glesbygd har uppdaterats till aktuella uppgifter, dels på de förändringar som föreslås i delmodellerna. Förändringarna i kostnadsmatrisen leder till en tydligare socioekonomisk profil, till exempel till följd av att hänsyn föreslås tas till utbildningsnivå.
0,00 0,20 0,40 0,60 0,80 1,00 1,20
2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018
10.2.2. Omfördelningsprofil
Föregående avsnitt redogör för hur kostnadsutjämningens totala omfattning påverkas av förslagen. Avsikten med detta avsnitt är att belysa frågan hur omfördelningens profil påverkas av förslagen.
I kapitel 4 redogörs för hur kostnadsutjämningen slår för olika grupper av kommuner och landsting. I tur och ordning sorteras de efter skattekraft, tätortsgrad och antal invånare och delas in i tre lika stora grupper. Därefter jämförs det genomsnittliga utfallet i kostnadsutjämningen för de olika grupperna av kommuner och landsting i diagram 4.4–4.7. Övningen upprepas nedan, med en komplettering med genomsnittligt utfall per grupp av kommuner och landsting i enlighet med förslaget till ny kostnadsutjämning.
Kommuner
Socioekonomi inklusive flyktingmottagande
Skillnader i skattekraft utjämnas i hög utsträckning i inkomstutjämningssystemet. Skattekraft används i kapitel 4 och här som en socioekonomisk indikator och inget annat. En hög skattekraft innebär en hög beskattningsbar inkomst och inkomst är en viktig socioekonomisk faktor.
-500
0 500 1 000 1 500 2 000 2 500 3 000 3 500
1/3 med låg
skattekraft
1/3 med medelhög
skattekraft
1/3 med hög
skattekraft
Bidrag/ avgift idag Bidrag/avgift förslag
Av figuren framgår att den nuvarande profilen med i genomsnitt höga bidrag för kommuner med låg skattekraft och avgifter för kommuner med hög skattekraft skärps relativt kraftigt. Det är här viktigt att framhålla att de medelvärden som redovisas i diagrammet är ovägda och alltså inte tar hänsyn till att kommunerna är olika stora. Det är också fråga om stora grupper med 97, 96 respektive 97 kommuner i varje och stora variationer finns inom grupperna. I gruppen med kommuner som har hög skattekraft finns exempelvis många som betalar en avgift till systemet, men också de som får betydande bidrag.
En andra aspekt av socioekonomi är utbildningsnivå, och vi har rangordnat kommunerna och delat in dem i tre lika stora grupper efter andel vuxna med högst grundskoleutbildning.
Med ”låg utbildningsnivå” avses en hög andel av befolkningen i åldern 25–64 år med högst förgymnasial utbildning, det vill säga som saknar gymnasial och eftergymnasial utbildning. Källa: Kolada med grunddata från SCB.
Det visar sig att utfallet i förslaget, för den genomsnittliga kommunen med medelhög eller hög andel vuxna med låg utbildningsnivå, ökar relativt kraftigt jämfört med i dag. För kommuner med lägst
0 200 400 600 800 1 000 1 200 1 400 1 600 1 800
1/3 med få
lågutbildade
1/3 med medel
lågutbildade
1/3 med många
lågutbildade
Bidrag/ avgift idag Bidrag/avgift förslag
andel vuxna med låg utbildningsnivå förändras inte det genomsnittliga utfallet.
I uppdraget lyfts särskilt fram behovet att undersöka i vilken utsträckning utjämningen tar hänsyn till effekterna av flyktingmottagandet. Vår bedömning är att merkostnader, utöver i individ- och familjeomsorgen, kan uppstå inom de pedagogiska verksamheterna för barn, unga och vuxna. I kapitel 7 presenteras flera förslag för att stärka resurserna för kommuner med stora socioekonomiska utmaningar – av vilken ett stort flyktingmottagande är en aspekt – inom de pedagogiska verksamheterna för barn och unga och en helt ny delmodell för vuxenutbildningen. Inom individ- och familjeomsorg har ett stort antal variabler som beskriver omfattningen av migrationen på kommunnivå prövats, men ingen visar sig samvariera med verksamhetskostnaderna då hänsyn tas till andra socioekonomiska faktorer. Vi bedömer därför att effekterna av migration för individ- och familjeomsorgen fångas väl av modellens övriga variabler, exempelvis andel barn och unga i ekonomiskt utsatta hushåll. Samtidigt föreslår vi att nuvarande modell för barn och unga med utländsk bakgrund utgår.
Kommuner grupperade efter antal kommunmottagna flyktingar per 1000 invånare 2015–2016.
0 500 1 000 1 500 2 000 2 500
1/3 med lågt flyktingmottagande
1/3 med medelhögt flyktingmottagande
1/3 med högt flyktingmottagande
Bidrag/ avgift idag Bidrag/avgift förslag
I diagrammet framgår att dessa förslag, tillsamman med alla övriga uppdateringar och förslag, sammantaget ger ett i genomsnitt högre utfall i kostnadsutjämningen för den tredjedel kommuner som har tagit emot störst antal flyktingar i relation till befolkningen under de senaste två åren. Resultatet är liknande om man i stället ser till total andel utrikes födda i kommunen.
Befolkning och glesbygdsförhållanden
På samma sätt som ovan rangordnas kommunerna och delas in i tre lika stora grupper efter antal invånare och tätortsgrad.
Nuvarande profil med ett högt genomsnittligt utfall för kommuner i glesbygd förstärks kraftigt av förslagen.
0 500 1 000 1 500 2 000 2 500 3 000 3 500
1/3 med gles bebyggelse 1/3 medelglesa 1/3 med tät bebyggelse
Bidrag/ avgift idag Bidrag/avgift förslag
Även för kommuner med olika stor befolkning accentueras dagens profil av förslagen.
Landsting
Socioekonomi
Som nämns ovan utjämnas skillnader i skattekraft i hög utsträckning i inkomstutjämningssystemet. Skattekraft används i kapitel 4 och här som en socioekonomisk indikator och inget annat. En hög skattekraft innebär en hög beskattningsbar inkomst och inkomst är en viktig socioekonomisk faktor.
-500
0 500 1 000 1 500 2 000 2 500 3 000 3 500
1/3 små kommuner
1/3 medelstora
kommuner 1/3 stora kommuner
Bidrag/ avgift idag Bidrag/avgift förslag
Av figuren framgår att skillnaden i genomsnittligt utfall mellan den tredjedel landsting som har en låg skattekraft och den som har en hög skattekraft ökar relativt kraftigt med det samlade förslaget. Observera att det kan finnas betydande skillnader i utfall inom respektive grupp.
-200
0 200 400 600 800 1 000 1 200 1 400
1/3 med låg skattekraft
1/3 med medelhög
skattekraft 1/3 med hög skattekraft
Utfall idag Utfall förslag
Gleshet och folkmängd
Utfallet i dag skiljer sig bara något åt mellan landsting med olika hög tätortsgrad. Förslaget innebär en kraftig ökning av det genomsnittliga utfallet för landsting med låg tätortsgrad, jämfört med de som har en hög tätortsgrad.
-500
0 500 1 000 1 500
1/3 med låg tätortsgrad
1/3 med medelhög
tätortsgrad
1/3 med hög
tätortsgrad
Utfall idag Utfall förslag
Även med avseende på skillnader i befolkning innebär förslaget en tydlig skärpning av profilen, till förmån för landsting med liten befolkningen. Observera här, liksom tidigare, att det är ovägda medelvärden som redovisas för tre grupper av landsting och att det kan finnas stora skillnader inom respektive grupp. I bilaga 6–7 återfinns totalt utfall och förändring per landsting.
Geografisk omfördelning
För att komplettera bilderna ovan och belysa hur kostnadsutjämningen slår geografiskt redovisas i tabellen nedan hur mycket pengar som sammantaget erhålls eller betalas per län. Först redovisas kostnadsutjämningen sammantaget för kommunerna per län, därefter kostnadsutjämningen per landsting, och slutligen summeras utfallet för kommunerna och landstinget per län.
För kommunerna gäller att det bakom de länsvisa siffrorna kan dölja sig stora skillnader mellan enskilda kommuner.
-1 000
-500
0 500 1 000 1 500
1/3 små landsting
1/3 medelstora
landsting 1/3 stora landsting
Utfall idag Utfall förslag
Det län vars kommuner i dag får mest bidrag i absoluta tal från (delar av) övriga Sverige är Stockholms län, 1,8 miljarder eller cirka 800 kronor per invånare. Även kommunerna i Skåne län är som helhet bidragstagare, medan kommunerna i Västra Götalands län sammantaget betalar en avgift. Av de glesare länen betalar kommunerna i Blekinge, Hallands, Jönköpings, Kalmar, Kronobergs, Norrbottens, Värmlands och Västerbottens län samt Gotland avgifter till systemet. Förslagen i detta betänkande leder till ett något försämrat utfall för kommunerna i de tre storstadslänen och generellt sett något förbättrat utfall för kommuner i glesbygdslän. Skillnaderna inom länen är betydande, avsikten här är bara att ge en översiktlig bild.
I tabell 10.6 nedan jämförs totalt utfall i kostnadsutjämningen för landsting i förslaget med utfallet i dagens system, i miljoner kronor och kronor per invånare.
I dagens kostnadsutjämning är Stockholms läns landsting den störste bidragsmottagaren i absolut tal med ett bidrag på 638 miljoner kronor. Västra Götalandsregionen betalar den högsta avgiften på 695 miljoner kronor. Det är de två folkrikaste länen och därför naturligt att det handlar om stora summor. I kronor per invånare är det i stället Norrbotten följt av Västmanland som får de största bidragen medan Kronoberg, Jönköping och Uppsala betalar höga avgifter. Förslaget innebär att Stockholms läns landsting gör Västra Götalandsregionen sällskap med en hög avgift i absoluta tal, medan
Norrbotten, Dalarna och Värmland får högst bidrag. I kronor per invånare får Uppsala den högsta avgiften medan Gotland, Norrbotten och Jämtland Härjedalen får de högsta bidragen.
Ovan beskrivs omfördelning mellan kommuner och mellan landsting var för sig. I tabell 10.7 nedan har utfallet för kommunerna och respektive landsting summerats per län för att ge en bild av de totala flödena mellan länen.
I dagens kostnadsutjämning är Stockholms län den störste bidragstagaren i absoluta tal med ett nettobidrag sammantaget för kommuner och landsting på 2,5 miljarder kronor. Västra Götaland betalar den högsta avgiften på 1,3 miljarder kronor. Vid ett genomförande
av förslagen för både kommuner och landsting kommer Stockholms län fortfarande att få det största bidraget, men nu reducerat till 0,7 miljarder kronor. Västra Götalands län får en något höjd avgift på 1,4 miljarder kronor.
Då man i stället relaterar bidrag och avgift till befolkningen är det i dag Sörmlands och Jämtland Härjedalens län som får de största bidragen på cirka 1 900 kronor per invånare. Högst avgift i kronor per invånare betalas av Uppsala, Gotland och Västerbotten. Förslaget innebär att Jämtland Härjedalens kommuner och region får det i särklass största bidraget på nära 4 000 kronor per invånare. Högst avgift betalas av Uppsala län följt av Halland.
10.2.3. Antal nettobetalare
I dagsläget är 122 kommuner nettobetalare i kostnadsutjämningen. Med förslaget blir det färre – 102 stycken. Med landstingen är det tvärtom så att antalet nettobetalare ökar från åtta idag till tio i förslaget. Sammantaget bedömer jag att förslaget inte innebär någon drastisk förändring i detta avseende.
10.3. Övriga ekonomiska effekter
Eftersom kostnadsutjämningen är ett nollsummespel påverkas inte statens kostnader till följd av de föreslagna förändringarna i de olika utjämningsmodellerna.
Skolverket föreslås få i uppdrag av regeringen att dels senast 2020 genomföra en undersökning av genomsnittlig vistelsetid i förskolan, dels anordna en årlig insamling av budgeterade kostnader och antal helårselever på gymnasiets individuella program per kommun. För båda dessa uppdrag behöver ett förslag på metod för genomförande tas fram innan en kostnadsuppskattning kan göras.
10.3.1. Kostnadsutjämningen och indelningsförändringar
Utredningen har inte närmare studerat konsekvenserna av indelningsförändringar i den kommunala sektorn. I den senaste utredningen (SOU 2011:39 kapitel 10) dras slutsatsen att framför allt
mindre och glest befolkade kommuner kan förlora ekonomiskt vid en sammanslagning. Vi konstaterar att vissa effekter kan uppstå också med vårt förslag.
Det gäller främst komponenten Räddningstjänst i delmodellen för
Infrastruktur och skydd och komponenten Administration i delmo-
dellen för Verksamhetsövergripande kostnader i kostnadsutjämningen för kommuner. De innehåller båda kompensation riktade specifikt till glesa kommuner med liten befolkningen. Då befolkningen efter en sammanslagning ökar kan en eller båda kommunerna förlora tillägg från dessa komponenter. I de län som fortfarande har delat huvudmannaskap för kollektivtrafiken kan en motsatt effekt uppstå. Den föreslagna regressionsmodellen resulterar i högre standardkostnad och därför ett bättre utfall då tätortsbefolkningen ökar. Om man i samband med sammanslagningen eller nästkommande översyn av utjämningen förnyar den statistiska modellen är det omöjligt att förutsäga vad resultatet skulle bli. Vidare kan mindre effekter uppstå i kompensationen för merkostnader för verksamhet i glesbygd. För kommunerna gäller det delmodellerna Förskola, fritidshem och peda-
gogisk omsorg, Förskoleklass och grundskola, Gymnasieskola och Äldreomsorg.
I landstingens utjämning finns inga komponenter i kostnadsutjämningen som ger tillägg för liten befolkning. Däremot innebär den föreslagna modellen för kollektivtrafik även för landsting att standardkostnaden ökar med tätortsbefolkningen. En sammanslagning skulle därför kunna ge en positiv ekonomisk effekt – om inte den statistiska modellen förnyas. Små negativa effekter kan uppstå efter en sammanslagning vid beräkning av merkostnader i glesbygd i delmodellen för Hälso- och sjukvård.
10.4. Sammanfattning av de ekonomiska effekterna av förslaget
Den profil som dagens system har innebär att kostnadsutjämningen omfördelar från kommuner med i genomsnitt stark socioekonomi, tät bebyggelse och stor befolkning till kommuner med svag socioekonomi gles bebyggelse och liten befolkning. Profilen i landstingsutjämningen är likartad, även om skillnaderna är mindre och mönst-
ret mindre tydligt framför allt beträffande gles bebyggelse. Förslagen i denna utredning förstärker profilen, till och med ganska kraftigt.
Då utfallet för kommunerna summeras länsvis ser man att kommunerna i Uppsala och Hallands län tappar relativt mycket (cirka 500 kronor per invånare eller 25 öre på skatten), medan kommunerna i Kronoberg, Jämtland Härjedalen och Blekinge får ett förbättrat utfall med lika mycket. Även kommuner i andra glesbygdslän som Kalmar, Dalarna och Gävleborg får ett förbättrat utfall. Kommunerna i de tre storstadslänen tappar något jämfört med i dag.
Även för landstingen sker en förskjutning från framför allt Stockholms läns landsting och Västmanland till landsting med glesbygdsförhållanden.
Både kommun- och landstingsdelen av förslaget leder till en ökad omfördelning till förmån för glesbygden. Det beror främst på uppdateringar av viktiga komponenter i systemet och på att de skillnader i socioekonomi som finns mellan olika delar av landet får större genomslag i förslaget än i nuvarande system. Att merkostnaderna för att bedriva verksamhet i glesbygd har justerats upp bidrar men förklarar endast en mindre del av förändringen.
11. Införandebidrag
11.1. Nuvarande utformning
Förändringar i de kommunala utjämningssystemen leder alltid till omfördelningseffekter mellan kommunerna respektive landstingen. För vissa kommuner och landsting kan förändringarna bli relativt stora. För att undvika drastiska effekter för de kommuner och landsting som får större bidragsminskningar eller större avgiftsökningar har det, när tidigare systemförändringar genomförts, ansetts nödvändigt att effekterna av förändringarna införs successivt under ett antal år. Efter den senaste större översynen som trädde i kraft utjämningsåret 2014 infördes till exempel ett införandebidrag som utformats så att den årliga bidragsminskningen respektive avgiftshöjningen begränsades till högst 250 kronor per invånare och år för kommuner respektive för landsting.
Utjämningsåret 2018 utgår fortfarande införandebidrag för sju kommuner, men 2019 kommer alla kommuner att ha fasats in på den nya nivån. Västerbottens läns landsting är sist ut med införandebidrag på landstingssidan till och med 2019 varefter samtliga landsting kommer att ha fasats in.
11.2. Överväganden och förslag
Förslag: De sammanlagda effekterna av de förändringar i den kom-
munalekonomiska utjämningen som kommittén föreslår införs successivt för de kommuner och landsting som får bidragsminskningar eller avgiftsökningar. Ett tidsbegränsat införandebidrag införs och beräknas så att den årliga bidragsminskningen respektive avgiftshöjningen begränsas till högst 300 kronor per invånare och år för kommuner respektive för landsting. Kostnaderna för
införandebidragen föreslås finansieras av samtliga kommuner och landsting.
För kommuner och landsting med bidragsökningar eller avgiftsminskningar bör förändringarna slå igenom fullt ut samma år som förändringarna införs.
Bidrags- och avgiftsförändringar som beror på förändringar i struktur bör som nu slå igenom utan begränsning vid de årliga uppdateringarna av utjämningssystemet.
Enligt direktiven ska utredningen vid behov lämna förslag till hur bidrags- och avgiftsförändringar för enskilda kommuner och landsting till följd av övriga lämnade förslag ska hanteras. Jag anser att de sammanlagda utfallseffekterna av förslagen för kommuner och landsting med positiva förändringar bör få slå igenom fullt ut samma år som förändringarna införs.
Kommuner och landsting med minskade bidrag eller ökade avgifter bör ges en viss tid att anpassa sina kostnader till de nya intäkterna om förändringen överstiger en viss nivå. Utredningen bedömer det som rimligt att klara omställningar motsvarande 300 kronor per invånare och år för både kommuner och landsting. Detta belopp motsvarar en utdebitering på cirka 0,15 procentenheter på ett riksgenomsnittligt skatteunderlag per invånare.
Berörda kommuner och landsting föreslås erhålla ett införandebidrag som motsvarar mellanskillnaden mellan bidragsminskningen/ avgiftshöjningen och den för varje år högsta tillåtna förändringen för respektive år, det vill säga 300 kronor per invånare.
Kostnaderna för införandebidragen föreslås finansieras av samtliga kommuner och landsting.
Det år förslaget träder i kraft ska det slutgiltiga införandebidraget räknas ut baserat på skillnaden i utfall vid en beräkning med det nya regelverket jämfört med det då gällande regelverket för utjämningsåret före ikraffträdandeåret. Införandebidragen kan beräknas för hela införandeperioden och den årliga uppdateringen varken påverkar eller påverkas av införandereglerna.
Bidrags- och avgiftsförändringar som beror på förändringar i struktur bör som nu slå igenom utan begränsning vid de årliga uppdateringarna av utjämningssystemet.
11.3. Preliminär beräkning av införandebidrag
Införandebidrag och finansieringskostnad som redovisas nedan har beräknats som om de föreslagna förändringarna i den kommunalekonomiska utjämningen skulle ha införts från 2018.
I tabell 11.1 redovisas införandebidrag för de kommuner som vid ett införande 2018 skulle fått införandebidrag. Övriga kommuner skulle fått 0 i införandebidrag.
Införandebidragen finansieras med ett invånarbaserat avdrag för samtliga kommuner. Finansieringen skulle, om förslagen infördes 2018, uppgå till 91 kronor per invånare 2018, 24 kronor per invånare 2019 och 7 kronor per invånare 2020.
I tabell 11.2 redovisas införandebidragen för de landsting som vid en implementering 2018 skulle ha fått införandebidrag. Övriga landsting skulle ha fått 0 i införandebidrag.
Införandebidragen finansieras med ett invånarbaserat avdrag för samtliga landsting. Finansieringen skulle, om förslagen infördes 2018, uppgå till 102 kronor per invånare 2018 och 26 kronor per invånare 2019.
Referenser
Oresjö, E. (1995), Den sönderfallande staden: En problemdiskussion
med internationella utblickar, Socialvetenskaplig tidskrift nr. 2–95.
Polisen (2015), Utsatta områden – sociala risker, kollektiv förmåga och
oönskade händelser.
Proposition 1991/92:150, del II, Kompletteringspropositionen. Proposition 1998/99:89, Förändringar i utjämningssystemet för kom-
muner och landsting.
Proposition 1995/96:64, Ett nytt utjämningssystem för kommuner och
landsting, m.m.
Proposition 2003/04:155, Ändringar i det kommunala utjämnings-
systemet.
Proposition 2006/07:100, 2007 års ekonomiska vårproposition. Proposition 2013/14:1, Budgetpropositionen för 2014, Utgiftsområde 25,
Allmänna bidrag till kommuner.
Proposition 2017/18:1, Budgetpropositionen för 2018, Utgiftsområde 16,
Utbildning och universitetsforskning.
Rädda Barnen (2016), Vi är orädda barnrättskämpar, årsrapport 2016. SOU 1991:98, Kommunal ekonomi i samhällsekonomisk balans stats-
bidrag för ökat handlingsutrymme och nya samarbetsformer.
SOU 1993:53, Kostnadsutjämning mellan kommunerna. SOU 1994:70, Inomkommunal utjämning. SOU 1994:144, Utjämning av kostnader och intäkter i kommuner och
landsting.
SOU 1998:151, Kostnadsutjämning för kommuner och landsting. SOU 2003:88, Gemensamt finansierad utjämning i kommunsektorn.
SOU 2006:84, Deluppföljning av den kommunalekonomiska utjäm-
ningen – med förslag om organisation samt löne- och byggkostnadsutjämning.
SOU 2011:39, Likvärdiga förutsättningar – Översyn av den kommu-
nala utjämningen.
SOU 2017:35, Samling för skolan – Nationell strategi för kunskap och
likvärdighet.
Statskontoret 2013:9, Översyn av hälso- och sjukvårdsmodellen i kost-
nadsutjämningen för landsting.
Statskontoret 2015:5, Delmodellen för förskola, fritidshem och annan
pedagogisk verksamhet – förslag till uppdateringar.
Kommittédirektiv 2016:91
Översyn av kostnadsutjämningen för kommuner och landsting
Beslut vid regeringssammanträde den 3 november 2016
Sammanfattning
En särskild utredare ges i uppdrag att göra en översyn av systemet för kostnadsutjämning för kommuner och landsting. Utredaren ska överväga om större samhällsförändringar, som påverkar kostnaderna för kommuner och landsting, i tillräcklig grad fångas upp av det nuvarande systemet. Vidare ska utredaren analysera om det finns möjligheter att förenkla utjämningen.
Utredaren ska
- analysera i vilken utsträckning som de olika delmodellerna i kostnadsutjämningen fångar upp strukturella kostnadsskillnader,
- överväga om vissa delmodeller behöver ändras, eller bör utgå, och om nya delmodeller bör införas och i så fall lämna förslag till sådana modeller,
- lämna förslag till nödvändiga författningsändringar, och
- om de föreslagna ändringarna av kostnadsutjämningen leder till stora intäktsförändringar, lämna förslag till införanderegler.
Uppdraget ska redovisas senast den 1 juni 2018.
Systemet för kommunalekonomisk utjämning
Kommunerna och landstingen ansvarar för en stor del av den offentliga verksamheten, såsom skattefinansierade välfärdstjänster inom skola, social verksamhet samt hälso- och sjukvård. Samtidigt skiljer sig de ekonomiska förutsättningarna åt mellan enskilda kommuner och landsting. Därför har det sedan lång tid tillbaka funnits olika system för utjämning av dessa skillnader.
Det nuvarande kommunalekonomiska utjämningssystemet infördes 2005 och regleras i lagen (2004:773) om kommunalekonomisk utjämning och förordningen (2004:881) om kommunalekonomisk utjämning. Vissa förändringar har därefter gjorts i utjämningssystemet. De senaste ändringarna trädde i kraft den 1 januari 2016 (prop. 2015/16:1, bet. 2015/16:FiU3, rskr. 2015/16:46).
Systemet utjämnar för skillnader i skattekraft (inkomstutjämning) och för strukturella kostnadsskillnader (kostnadsutjämning) som beror på skillnader i t.ex. åldersstruktur och bebyggelsestruktur. En kommun eller ett landsting kan få ett bidrag eller betala en avgift inom såväl inkomstutjämningen som kostnadsutjämningen. I utjämningssystemet ingår därutöver dels strukturbidrag, dels införandebidrag, som vissa kommuner och landsting har rätt till. Strukturbidraget infördes 2005 för att kompensera kommunerna och landstingen för att vissa delmodeller i kostnadsutjämningen togs bort samt för större bidragsminskningar till följd av andra förändringar i utjämningssystemet. Införandebidragen syftar till att mildra intäktsminskningar till följd av regeländringar. De införandebidrag som för närvarande tillämpas begränsar intäktsminskningarna till följd av regeländringar till högst 250 kronor per invånare och år.
Utjämningssystemet består i praktiken av två utjämningssystem, ett för kommunerna och ett för landstingen. Gotlands kommun ingår i båda systemen eftersom Gotlands län saknar landsting och kommunen därför även ansvarar för uppgifter som i andra delar av landet landstingen ansvarar för att utföra.
Det anslag under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner som används för kommunalekonomisk utjämning delas mot denna bakgrund upp i två anslagsposter, en för kommunerna och en för landstingen. Om summan av de bidrag och avgifter som nämnts ovan är lägre än de medel som anvisats på en anslagspost, betalas resterande delen av anslagsposten ut med ett enhetligt belopp per invånare i form
av ett regleringsbidrag till alla kommuner och landsting. I det motsatta fallet får kommunerna och landstingen betala en regleringsavgift som beräknas på motsvarande sätt. Som en samlad beteckning på regleringsbidraget och regleringsavgiften används ofta begreppet regleringspost.
Statistiska centralbyrån har i uppdrag att beräkna storleken på bidragen och avgifterna som systemet årligen ger upphov till. Det är sedan Skatteverket som utifrån dessa beräkningar beslutar om bidrag och avgifter samt ansvarar för utbetalning av bidrag och avräkning av avgifter. Utbetalningen av bidrag och avräkningen av avgifter samordnas med utbetalningarna av preliminära kommunalskattemedel och landstingsskattemedel.
Närmare om kostnadsutjämningen
Syftet med kostnadsutjämningen är att utjämna för kostnadsskillnader till följd av faktorer som kommunerna och landstingen inte kan påverka, s.k. strukturella kostnadsskillnader. Kostnadsutjämningen består för kommunerna av nio delmodeller och för landstingen av tre delmodeller. Därutöver finns en för kommunerna och landstingen gemensam delmodell avseende kollektivtrafik. I varje delmodell beräknas en s.k. standardkostnad för respektive kommun och landsting. Skillnader i ambitionsnivå, effektivitet och avgiftsuttag ska inte beaktas vid beräkningen av standardkostnaden.
En kommuns standardkostnader summeras till en strukturkostnad. Om kommunens strukturkostnad är högre än den genomsnittliga strukturkostnaden i hela landet får kommunen ett kostnadsutjämningsbidrag som motsvarar mellanskillnaden. Om i stället kommunens strukturkostnad är lägre än den genomsnittliga strukturkostnaden ska kommunen betala en kostnads utjämningsavgift. Denna beräkningsmetod tillämpas även för landstingen.
Löpande uppföljning av utjämningssystemet
Den nuvarande kostnadsutjämningen, med delmodeller för olika verksamheter och kostnadsslag, infördes 1996. I betänkandet Kostnadsutjämning mellan kommunerna (SOU 1993:53), som låg till grund för
systemet, framhöll utredaren att det åtminstone vart femte år var nödvändigt att göra en mer genomgripande översyn av systemet. Därefter har utjämningssystemet varit föremål för flera utredningar.
I betänkandet Deluppföljning av den kommunalekonomiska utjämningen (SOU 2006:84) föreslog utredaren att Statskontoret skulle ges i uppdrag att löpande följa upp utjämningssystemet. Utredaren framhöll att en förutsättning för att det skulle vara möjligt att genomföra uppdateringar och mindre förändringar av utjämningssystemet mera frekvent än vad som dittills varit fallet sannolikt var att införanderegler i stor utsträckning kunde undvikas, då en ordning med täta och överlappande införandebidrag antagligen snabbt skulle göra systemet ohanterligt. Statskontoret fick mot denna bakgrund 2008 i uppgift av regeringen att löpande följa upp systemet för kommunalekonomisk utjämning. Statskontoret har sedan dess överlämnat flera rapporter till regeringen om utjämningssystemet. Rapporterna har antingen initierats av Statskontoret eller tagits fram med anledning av särskilda uppdrag från regeringen.
Uppdrag att se över kostnadsutjämningen för kommuner och landsting
Det är viktigt att kostnadsutjämningen uppdateras i takt med samhällsutvecklingen. Större samhällsförändringar, såsom en ökad urbanisering och växande demografiska utmaningar, kan antas leda till strukturella behovs- och kostnadsskillnader som bör beaktas i kostnadsutjämningen. Det kan t.ex. behöva övervägas om socioekonomiska faktorer beaktas i tillräcklig utsträckning. Det kan även finnas strukturella kostnadsskillnader som inte beaktas i kostnadsutjämningen. Det finns därför behov av att med jämna mellanrum göra en samlad översyn av kostnadsutjämningen. Vissa variabler som ligger till grund för beräkningar av kostnadsutjämningsbidrag och kostnadsutjämningsavgifter uppdateras årligen, medan andra variabler ligger fast tills vidare. I t.ex. delmodellen för förskoleklass och grundskola uppdateras årligen uppgifterna om antalet barn, medan uppdateringar avseende tillägg för gles bebyggelsestruktur kräver mer omfattande beräkningar och därför inte görs årligen.
Kommunernas och landstingens kostnader påverkas även av mottagandet av nyanlända och asylsökande. Från och med den 1 mars 2016 är en kommun är skyldig att efter anvisning ta emot nyanlända
för bosättning i kommunen. Staten har ett ekonomiskt ansvar för flyktingmottagandet och ersätter kommunerna och landstingen för kostnader som är relaterade till mottagandet av asylsökande och nyanlända. Kommunerna får en särskild grundersättning och ett schablonbelopp för varje nyanländ. Schablonbeloppet betalas ut under en tvåårsperiod. Kommunerna ersätts också för vissa andra kostnader, t.ex. för boendeplatser för ensamkommande barn och unga samt för initiala kostnader för ekonomiskt bistånd. Kostnadsutjämningen påverkas även indirekt av mottagandet av nyanlända genom att befolkningen ökar och befolkningssammansättningen ändras. Om t.ex. antalet barn i skolåldern förändras påverkas utfallet av beräkningarna i delmodellen för föreskoleklass och grundskola. Det är dock svårt att överblicka de långsiktiga ekonomiska konsekvenserna som mottagandet av nyanlända får för kommuner och landsting.
Det har visat sig vara svårt att löpande genomföra förändringar i kostnadsutjämningen. Förändringar i enstaka delmodeller kan ge förhållandevis stora intäktsförändringar för kommunerna, vilket medför krav på införandebidrag. År 2015 remitterade Finansdepartementet två av Statskontorets rapporter, rapporten Kommunal utjämning för individ- och familjeomsorg (IFO) – förslag till justeringar (Fi2013/-4344) och rapporten Delmodellen för förskola, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet – förslag till uppdateringar (Fi2014/2297). Förslagen i rapporterna skulle medföra intäktsförändringar för kommunerna mellan cirka 1 400 och -800 kronor per invånare. Majoriteten av remissinstanserna som yttrade sig över rapporten ansåg att ett genomförande av förändringarna skulle medföra behov av införandebidrag. Förslagen i de båda rapporterna har ännu inte lett till några ändringar i kostnadsutjämningen.
När förändringar görs samtidigt i samtliga delmodeller visar beräkningar från tidigare utredningar att förändringar i utfallet i olika delmodeller för enskilda kommuner och landsting till stor del tar ut varandra. De sammanlagda intäktsförändringarna för en kommun eller ett landsting behöver därför inte bli större än intäktsförändringarna vid en förändring av en enstaka delmodell. Om förändringar i kostnadsutjämningens olika delmodeller görs samlat vid ett tillfälle bör därför överlappande införanderegler kunna undvikas. I stället kan förändringarna få fullt genomslag redan inom några år.
Kostnadsutjämningen kan uppfattas som komplex och därmed svår att förstå, vilket kan ha betydelse för systemets legitimitet. Det finns därför behov av att se över om utjämningen kan förenklas.
En utredare ska mot denna bakgrund ges i uppdrag att
- analysera i vilken utsträckning de olika delmodellerna i kostnadsutjämningen för kommunerna och landstingen fångar upp strukturella kostnadsskillnader,
- överväga om vissa delmodeller behöver ändras, med avseende på såväl beräkningarna som det underlag beräkningarna baseras på,
- överväga om vissa delmodeller bör tas bort och nya delmodeller införas, och i så fall lämna förslag till sådana modeller, vilket statistikunderlag som ska användas och hur ofta underlaget bör uppdateras,
- uppdatera beräkningsmodellerna avseende kostnader till följd av gles bebyggelsestruktur, som ingår i flera av delmodellerna i kostnadsutjämningen, och analysera behovet av fortsatt förvaltning av beräkningsmodellerna,
- överväga om de kostnader som uppstår för kommunerna som en följd av flyktingmottagande i tillräckligt hög grad fångas upp av det nuvarande systemet, hur kostnadsutjämningen förhåller sig till andra ersättningar samt bedöma om kostnadsutjämningen mot denna bakgrund bör förändras och i så fall på vilket sätt,
- överväga möjligheterna att förenkla kostnadsutjämningen,
- om intäktsförändringarna med de föreslagna ändringarna av kostnadsutjämningen blir stor, lämna förslag till införanderegler, samt
- även i övrigt lämna förslag till nödvändiga författningsändringar.
Konsekvensbeskrivningar
Utredaren ska beräkna utfallet för varje kommun och landsting av de föreslagna förändringarna i kostnadsutjämningen, både avseende enskilda delmodeller och sammantaget. Intäktsförändringarna ska redovisas dels för varje enskild delmodell, dels sammantaget. Om förslag till införanderegler lämnas ska även effekten av införandereglerna för enskilda kommuner och landsting redovisas. De förslag
som lämnas ska vara statsfinansiellt neutrala. Kostnader för införanderegler ska således finansieras inom ramen för systemet för kommunalekonomisk utjämning.
Samråd och redovisning av uppdraget
Utredaren ska samråda med Indelningskommittén (Fi 2015:09), som har i uppdrag att föreslå en ny läns- och landstingsindelning. I kommitténs uppdrag, som ska redovisas senast den 31 augusti 2017, ingår att analysera hur systemet för kommunalekonomisk utjämning påverkas av en ändrad landstingsindelning.
Utredaren ska även vid behov samråda med andra utredningar som kan vara av betydelse för genomförandet av uppdraget.
Regeringen gav den 25 augusti 2016 Statskontoret i uppdrag att genomföra en analys av hur utjämningssystemet påverkas av befolkningsökningen med anledning av flyktingsituationen (Fi2016/-02943/K). Uppdraget ska redovisas senast den 21 december 2016. Utredaren ska beakta denna analys vid utförandet av sitt uppdrag.
Utredaren ska tillsätta och inhämta synpunkter på sina förslag från en referensgrupp, som företrädare för samtliga riksdagspartier ska bjudas in till. Utredaren kan även tillsätta andra referensgrupper om det bedöms nödvändigt.
Uppdraget ska redovisas senast den 1 juni 2018.
(Finansdepartementet)
Kommittédirektiv 2018:43
Tilläggsdirektiv till Utredningen om översyn av kostnadsutjämningen för kommuner och landsting (Fi 2016:12)
Beslut vid regeringssammanträde den 17 maj 2018
Förlängd tid för uppdraget
Regeringen beslutade den 3 november 2016 kommittédirektiv om en översyn av kostnadsutjämningen för kommuner och landsting (dir. 2016:91). Enligt direktiven skulle uppdraget redovisas senast den 1 juni 2018.
Utredningstiden förlängs. Uppdraget ska i stället redovisas senast den 1 oktober 2018.
(Finansdepartementet)
Kommungrupper
Ny indelning från och med 1 januari 2017
Sveriges Kommuner och Landstings kommungruppsindelning är reviderad. Den nya indelningen började gälla från den 1 januari 2017.
Kommungruppsindelningen består av 3 huvudgrupper och 9 kommungrupper.
A. Storstäder och storstadsnära kommuner
- A1. Storstäder – kommuner med minst 200 000 invånare varav minst 200 000 invånare i den största tätorten.
- A2. Pendlingskommun nära storstad – kommuner där minst
40 procent av nattbefolkningen pendlar till arbete i en storstad eller storstadsnära kommun.
B. Större städer och kommuner nära större stad
- B3. Större stad – kommuner med minst 50 000 invånare varav minst 40 000 invånare i den största tätorten.
- B4. Pendlingskommun nära större stad – kommuner där minst
40 procent av nattbefolkningen pendlar till arbete i en större stad.
- B5. Lågpendlingskommun nära större stad – kommuner där mindre än 40 procent av nattbefolkningen pendlar till arbete i en större stad.
C. Mindre städer/tätorter och landsbygdskommuner
- C6. Mindre stad/tätort – kommuner med minst 15 000 men mindre än 40 000 invånare i den största tätorten.
- C7. Pendlingskommun nära mindre stad/tätort – kommuner där minst 30 procent av nattbefolkningen pendlar till arbete i annan mindre ort och/eller där minst 30 procent av den sysselsatta dagbefolkningen bor i annan kommun.
- C8. Landsbygdskommun – kommuner med mindre än 15 000 invånare i den största tätorten, lågt pendlingsmönster (mindre än 30 procent).
- C9. Landsbygdskommun med besöksnäring – landsbygdskommun med minst två kriterier för besöksnäring, dvs. antal gästnätter, omsättning inom detaljhandel/hotell/restaurang i förhållande till invånarantalet.
Kommuner per kommungrupp
A. Storstäder och storstadsnära kommuner (46 kommuner)
A1. Storstäder (3 kommuner)
Stockholm Göteborg Malmö
A2. Pendlingskommun nära storstad (43 kommuner)
Ale Järfälla Partille Tyresö Alingsås Kungsbacka Salem Täby Bollebygd Kungälv Sigtuna Upplands Väsby Botkyrka Kävlinge Skurup Upplands-Bro Burlöv Lerum Sollentuna Vallentuna Danderyd Lidingö Solna Vaxholm Ekerö Lilla Edet Staffanstorp Vellinge Haninge Lomma Stenungsund Värmdö Huddinge Mölndal Sundbyberg Öckerö Håbo Nacka Svedala Österåker Härryda Nynäshamn Trelleborg
B. Större städer och kommuner nära större stad (108 kommuner)
B3. Större stad (21 kommuner)
Borlänge Jönköping Sundsvall Växjö Borås Karlstad Södertälje Örebro Eskilstuna Linköping Trollhättan Östersund Gävle Luleå Umeå Halmstad Lund Uppsala Helsingborg Norrköping Västerås
B4. Pendlingskommun nära större stad (52 kommuner)
Alvesta Hallstahammar Lekeberg Svenljunga Aneby Hammarö Lessebo Säter Bjurholm Heby Mark Söderköping Bjuv Höganäs Mjölby Tierp Eslöv Hörby Mullsjö Timrå Forshaga Höör Nora Trosa Färgelanda Kil Nordmaling Vänersborg Gagnef Klippan Nykvarn Vännäs Gnesta Knivsta Perstorp Åstorp Grums Krokom Sjöbo Åtvidaberg Grästorp Kumla Strängnäs Älvkarleby Habo Laholm Surahammar Ängelholm Hallsberg Landskrona Svalöv Örkelljunga
B5. Lågpendlingskommun nära större stad (35 kommuner)
Askersund Hylte Nässjö Uddevalla Berg Kinda Ockelbo Ulricehamn Boden Kristinehamn Robertsfors Uppvidinge Bräcke Köping Sala Vaggeryd Enköping Laxå Sandviken Valdemarsvik Finspång Lindesberg Säffle Vindeln Flen Lysekil Tingsryd Älvsbyn Herrljunga Motala Tranemo Östhammar Hofors Munkfors Tranås
C. Mindre städer/tätorter och landsbygdskommuner (136 kommuner)
C6. Mindre stad/tätort (29 kommuner)
Avesta Kalmar Ljungby Varberg Falkenberg Karlshamn Mariestad Värnamo Falköping Karlskoga Norrtälje Västervik Falun Karlskrona Nyköping Ystad Gotland Katrineholm Oskarshamn Örnsköldsvik Hudiksvall Kiruna Piteå Härnösand Kristianstad Skellefteå Hässleholm Lidköping Skövde
C7. Pendlingskommun nära mindre stad/tätort (52 kommuner)
Arboga Hultsfred Olofström Tidaholm Boxholm Högsby Orust Tjörn Bromölla Karlsborg Osby Tomelilla Degerfors Kungsör Oxelösund Torsås Eksjö Ljusnarsberg Ronneby Töreboda Emmaboda Markaryd Simrishamn Vadstena Essunga Mellerud Skara Vara Fagersta Munkedal Skinnskatteberg Vingåker Gnosjö Mönsterås Smedjebacken Vårgårda Gullspång Mörbylånga Storfors Ydre Götene Norberg Sävsjö Älmhult Hedemora Nordanstig Sölvesborg Ödeshög Hjo Nybro Tibro Östra Göinge
C8. Landsbygdskommun (40 kommuner)
Arvidsjaur Haparanda Norsjö Vansbro Arvika Hällefors Ovanåker Vetlanda Bengtsfors Jokkmokk Pajala Vilhelmina Bollnäs Kalix Ragunda Vimmerby Dals-Ed Kramfors Sollefteå Åmål Dorotea Ljusdal Sorsele Ånge Filipstad Ludvika Strömsund Årjäng Gislaved Lycksele Sunne Åsele Gällivare Malå Söderhamn Överkalix Hagfors Mora Torsby Övertorneå
C9. Landsbygdskommun med besöksnäring (15 kommuner)
Arjeplog Härjedalen Rättvik Tanum Borgholm Leksand Sotenäs Åre Båstad Malung-Sälen Storuman Älvdalen Eda Orsa Strömstad
Ekonomiska effekter per kommun
Ekonomiska effekter av förslagen avseende kostnadsutjämningen för kommuner
I följande tabeller redovisas de ekonomiska effekterna av förslagen avseende kostnadsutjämningen för kommuner. Bidrag/avgift i kronor per invånare redovisas för dagens system, enligt förslaget samt förändringen däremellan, totalt och per delmodell.
Delmodellerna redovisas i nuvarande modellstruktur för att medge relevanta jämförelser. Beräkningarna avser förändringen om förslaget hade varit fullt ut implementerat utjämningsåret 2018.
I Tabell 1 redovisas bidrag/avgift totalt och för delmodellerna
Förskola, fritidshem och pedagogisk omsorg, Förskoleklass och grundskola, Gymnasieskola, Kommunal vuxenutbildning samt Individ- och
familjeomsorg.
I Tabell 2 redovisas bidrag/avgift för delmodellerna Äldreomsorg,
Kollektivtrafik, Barn och unga med utländsk bakgrund, Befolkningsförändring, Bebyggelsestruktur samt Lön.
Effekterna av det införandebidrag som föreslås i kapitel 11 ingår inte i tabellerna.
Standardkostnader per delmodell i förslagets modellstruktur redovisas i Bilaga 5.
Lä n
Ko m mu n
Totalt Förskola Grundskol a Gymnasium Kommunal
vuxenutbildning (ny) IFO
Idag Förslag För-
ändring
Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring
Stockholms län
Botky rka
2 483 2 834 352
1 847 1 578 -270 1 698 1 897 199 374 503 129 0 586 586 1 477 1 498 21
Da nd er yd
6 180 6 677 498
717 980 262 4 479 4 459 -20 252 233 -19 0 -287 -287 -2 106 -2 275 -169
Ekerö
3 616 3 264 -351
2 119 2 009 -111 4 738 4 679 -59 568 513 -55 0 -233 -233 -1 536 -1 688 -152
Haninge
1 010 906 -103
1 425 1 018 -408 1 206 1 205 -1 289 307 18 0 220 220 380 326 -54
Hu dd in ge
2 337 2 424 88
2 114 2 055 -60 2 285 2 353 68 266 299 33 0 169 169 11 -32 -43
Järfälla
2 368 2 444 77
1 229 1 025 -205 1 340 1 423 83 -68 -22 46 0 99 99 -40 -72 -32
Lidingö
4 938 4 681 -256
865 1 008 142 2 587 2 563 -24 -75 -13 62 0 -199 -199 -1 366 -1 568 -202
Na cka
3 516 3 253 -262
1 992 2 102 109 2 812 2 773 -39 -17 -31 -14 0 -185 -185 -718 -945 -227
No rrtälje
-418 -153 266
-1 529 -1 587 -59 -976 -1 139 -163 -69 -102 -33 0 -97 -97 -808 -574 234
Ny kvarn
1 584 1 025 -558
1 006 1 203 196 3 932 3 753 -179 1 149 1 024 -125 0 -177 -177 -1 152 -1 566 -414
Nynäshamn
-324 -603 -278
-98 -326 -229 -46 -188 -142 -9 12 21 0 34 34 -309 -465 -156
Salem
3 979 3 750 -228
1 797 1 679 -119 3 897 3 794 -103 1 280 1 239 -41 0 -98 -98 -998 -938 60
Sigtuna
711 1 920 1 210
1 063 1 333 269 1 328 1 419 91 370 465 95 0 334 334 -217 245 462
Sollentuna
3 024 2 989 -34
1 358 1 476 117 3 178 3 199 21 225 248 23 0 -92 -92 -720 -903 -183
Solna
-5 591 -5 774 -182
295 218 -78 -3 657 -3 677 -20 -1 831 -1 816 15 0 61 61 -868 -902 -34
Stockholm
-486 -670 -183
648 410 -239 -1 447 -1 440 7 -952 -899 53 0 28 28 1 087 1 089 2
Sundbyberg
-2 485 -1 937 549
1 479 1 499 19 -1 916 -1 888 28 -1 453 -1 435 18 0 220 220 57 291 234
Södertälje
3 271 3 201 -69
390 324 -67 836 1 030 194 546 542 -4 0 621 621 2 240 1 709 -531
Ta be ll 1 B id rag /a vg if t i k os tn ad su tjä m ni ng en fö r ko m m un er i n uv ar an de m od el ls tr uk tu r, to ta lt oc h fe m de lm od el le r
K rono r pe r in vå na re 20 18
Lä n
Ko m m un
Totalt Förskola Grundskol a Gymnasium Kommunal
vuxenutbildning (ny) IFO
Idag Förslag För-
ändring
Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring
Tyresö
1 952 1 483 -468
1 174 979 -196 2 600 2 517 -83 810 723 -87 0 -145 -145 -775 -890 -115
Täby
3 168 2 736 -431
1 242 1 381 138 2 797 2 715 -82 134 45 -89 0 -301 -301 -1 599 -1 896 -297
Up pl an ds V äs by
-412 18 431
1 110 857 -254 652 692 40 -140 -90 50 0 123 123 -445 -223 222
Upplan ds-Bro
2 647 2 535 -111
2 186 1 973 -214 1 709 1 786 77 433 342 -91 0 66 66 -82 -19 63
Vallentuna
1 756 1 436 -319
2 165 2 052 -114 3 149 3 023 -126 560 406 -154 0 -231 -231 -1 429 -1 507 -78
Vaxholm
3 174 2 918 -255
754 816 61 4 329 4 213 -116 931 732 -199 0 -326 -326 -1 852 -2 019 -167
Värmdö
2 583 2 060 -522
1 495 1 301 -195 3 417 3 241 -176 509 500 -9 0 -217 -217 -1 191 -1 369 -178
Ös teråker
931 970 40
1 094 834 -261 2 766 2 909 143 401 323 -78 0 -154 -154 -1 348 -1 380 -32
Uppsala län
Enköping
-460 -384 76
-336 -124 211 544 528 -16 269 272 3 0 -91 -91 -669 -564 105
He by
448 939 491
-913 -770 142 -359 -81 278 835 803 -32 0 -76 -76 -691 -472 219
Håbo
-1 071 -1 652 -581
944 502 -443 2 636 2 677 41 813 857 44 0 -116 -116 -1 171 -1 203 -32
Kn iv st a
3 227 3 089 -138
2 895 3 454 558 5 049 4 870 -179 348 139 -209 0 -234 -234 -1 637 -1 701 -64
Tierp
1 283 1 283 0
-792 -496 295 -329 -308 21 443 483 40 0 -17 -17 195 100 -95
Uppsala
-2 606 -3 280 -674
-61 -21 39 -591 -617 -26 -483 -504 -21 0 -34 -34 421 -45 -466
Älvkarleby
947 847 -100
-707 -690 16 -54 39 93 639 485 -154 0 176 176 -307 -251 56
Östhammar
-450 -833 -383
-1 034 -1 039 -6 -816 -820 -4 401 423 22 0 -187 -187 -1 356 -1 388 -32
Södermanla nds län
Eskilstuna
2 135 2 121 -14
326 284 -43 532 597 65 411 420 9 0 212 212 1 632 1 709 77
Flen
1 947 3 591 1 645
-1 235 -863 371 539 644 105 761 864 103 0 441 441 149 985 836
Gn esta
-577 -92 485
156 264 107 1 184 1 005 -179 -177 -25 152 0 -78 -78 -1 010 -680 330
Lä n
Ko m m un
Totalt Förskola Grundskol a Gymnasium Kommunal
vuxenutbildning (ny) IFO
Idag Förslag För-
ändring
Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring
Katrineholm
2 653 3 203 550
-301 -150 150 433 350 -83 488 590 102 0 176 176 977 1 294 317
Ny köping
788 584 -204
-368 -347 20 219 162 -57 52 35 -17 0 -81 -81 -153 -216 -63
Ox elösund
-2 116 -1 151 966
-1 254 -978 275 -1 580 -1 507 73 -524 -344 180 0 236 236 -700 -609 91
Strängnäs
-284 -52 233
-573 -269 303 1 557 1 540 -17 435 480 45 0 -88 -88 -596 -549 47
Trosa
-1 188 -1 117 71
-251 -239 11 892 974 82 277 212 -65 0 -117 -117 -1 546 -1 401 145
Vi ng åk er
1 265 2 166 901
-1 371 -950 420 888 716 -172 719 964 245 0 209 209 -96 274 370
Östergötlands lä n
Bo xho lm
52 -292 -343
-507 -552 -46 -999 -1 011 -12 600 542 -58 0 -106 -106 -838 -630 208
Finspång
817 786 -30
-465 -155 309 -528 -542 -14 353 316 -37 0 15 15 260 -286 -546
Kinda
1 210 2 403 1 194
-1 379 -972 406 880 608 -272 503 536 33 0 -158 -158 -907 -680 227
Linköping
-1 986 -2 413 -426
9 -9 -19 -383 -402 -19 -207 -196 11 0 -89 -89 434 256 -178
Mjö lby
-414 -509 -94
-322 -161 160 168 62 -106 317 332 15 0 -178 -178 -358 -318 40
Mo ta la
-576 -98 479
-861 -718 142 115 19 -96 206 227 21 0 82 82 -140 31 171
No rrköping
709 280 -428
236 122 -115 74 127 53 236 271 35 0 96 96 1 467 1 060 -407
Söderköping
-769 -1 327 -557
-14 -2 11 411 262 -149 332 336 4 0 -247 -247 -1 171 -1 489 -318
Vadstena
326 413 88
-2 633 -2 174 458 -2 162 -2 382 -220 235 164 -71 0 -223 -223 -1 085 -976 109
Valdemarsvik
-564 -491 74
-2 485 -2 239 245 -1 534 -1 517 17 690 721 31 0 111 111 -1 367 -1 397 -30
Ydre
3 594 5 064 1 471
-1 651 -1 205 445 781 857 76 968 992 24 0 -258 -258 -1 418 -1 122 296
Åt vi da be rg
-224 -283 -58
-1 527 -1 090 436 -118 -257 -139 755 834 79 0 -137 -137 -703 -1 122 -419
Öd eshög
1 314 1 838 525
-1 803 -1 344 458 -184 -136 48 691 793 102 0 -1 -1 -229 -183 46
Lä n
Ko m m un
Totalt Förskola Grundskol a Gymnasium Kommunal
vuxenutbildning (ny) IFO
Idag Förslag För-
ändring
Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring
Jönköpings län
Aneby
-334 -56 279
-460 81 540 -95 -156 -61 677 545 -132 0 -46 -46 -1 029 -855 174
Eksjö
-419 284 704
-1 023 -745 277 -299 -178 121 -85 89 174 0 -42 -42 -955 -920 35
Gi slaved
53 758 706
-393 -257 135 1 264 1 284 20 692 683 -9 0 232 232 -547 -188 359
Gn osjö
-368 784 1 153
-597 -521 75 1 245 1 508 263 1 262 1 292 30 0 304 304 -984 -451 533
Habo
899 875 -23
3 169 3 304 134 3 867 3 770 -97 339 305 -34 0 -292 -292 -1 931 -1 781 150
Jönköping
-1 811 -1 932 -120
177 51 -127 -153 -171 -18 -51 -133 -82 0 -83 -83 -321 -184 137
Mullsjö
5 -340 -344
132 71 -62 1 290 1 083 -207 738 653 -85 0 -127 -127 -1 321 -1 087 234
Nä ssjö
1 422 2 355 934
26 256 229 580 653 73 498 464 -34 0 173 173 -135 389 524
Sävsjö
1 776 3 257 1 482
-273 25 297 1 056 1 164 108 675 616 -59 0 218 218 -1 163 -527 636
Tranås
1 330 1 304 -25
-903 -613 289 329 263 -66 297 228 -69 0 -10 -10 -111 -283 -172
Vaggeryd
-48 730 779
540 701 160 1 620 1 867 247 553 486 -67 0 -64 -64 -1 405 -1 118 287
Vetlanda
278 681 404
-415 -183 231 485 402 -83 544 478 -66 0 -23 -23 -1 093 -834 259
Värnamo
-1 130 -1 177 -46
-630 -546 83 694 829 135 113 20 -93 0 -44 -44 -743 -973 -230
Kronobergs l än
Al ve st a
2 054 3 073 1 019
206 481 274 1 465 1 568 103 321 392 71 0 125 125 -182 350 532
Lesseb o
3 035 5 780 2 745
-94 478 571 2 329 2 466 137 970 1 243 273 0 591 591 -1 003 312 1 315
Ljungby
-1 637 -1 234 403
-1 317 -1 146 170 67 57 -10 135 51 -84 0 -76 -76 -1 228 -1 036 192
Mar kar yd
-142 596 738
-1 277 -1 004 272 -76 49 125 319 240 -79 0 289 289 -846 -560 286
Tingsryd
2 597 3 762 1 165
-1 978 -1 762 215 -497 -354 143 813 745 -68 0 59 59 -1 117 -431 686
Uppvidinge
1 708 3 548 1 840
-1 301 -1 089 211 583 607 24 545 678 133 0 254 254 -1 282 -606 676
Lä n
Ko m m un
Totalt Förskola Grundskol a Gymnasium Kommunal
vuxenutbildning (ny) IFO
Idag Förslag För-
ändring
Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring
Växjö
-1 244 -1 027 217
388 358 -31 319 420 101 20 -12 -32 0 -77 -77 -346 -54 292
Älmhult
1 740 2 246 506
396 581 184 1 196 1 260 64 60 52 -8 0 117 117 -1 255 -1 192 63
Kalmar l än
Borgholm
-841 209 1 050
-3 115 -2 784 330 -1 519 -1 447 72 216 265 49 0 -79 -79 -1 855 -1 412 443
Emmaboda
591 1 358 767
-1 388 -1 203 184 -1 007 -960 47 737 593 -144 0 108 108 -972 -508 464
Hu ltsfred
1 229 2 895 1 666
-1 270 -786 483 -230 -100 130 449 571 122 0 491 491 -761 -313 448
Högsby
4 477 7 185 2 708
-1 446 -832 613 852 931 79 1 129 1 105 -24 0 587 587 -1 034 -225 809
Kalmar
-2 835 -2 951 -116
-185 -231 -47 -689 -704 -15 -172 -273 -101 0 -119 -119 -654 -524 130
M ön st er ås
-544 267 811
-779 -499 279 -777 -649 128 660 642 -18 0 63 63 -1 275 -882 393
Mörbylånga
-872 -773 99
215 422 206 664 671 7 -95 -219 -124 0 -217 -217 -1 898 -1 891 7
Nybr o
-1 081 156 1 237
-1 105 -756 348 -497 -527 -30 -14 66 80 0 252 252 -1 057 -431 626
Oskarshamn
-1 811 -1 752 59
-1 034 -859 174 -45 -66 -21 -48 -175 -127 0 -49 -49 -890 -955 -65
Torsås
419 1 201 782
-2 185 -1 659 525 -194 -168 26 444 421 -23 0 56 56 -1 612 -1 197 415
Vimmerby
-577 -210 367
-1 240 -997 242 -418 -435 -17 604 540 -64 0 -13 -13 -1 149 -1 160 -11
Västervik
-325 -399 -74
-1 677 -1 584 92 -1 045 -1 067 -22 96 29 -67 0 -71 -71 -328 -467 -139
Gotlands lä n
Gotland
-2 890 -2 817 73
-1 463 -1 451 11 -909 -916 -7 -247 -296 -49 0 -187 -187 -716 -523 193
Bleki nge län
Karlshamn
-1 617 -1 018 599
-1 070 -862 207 -744 -786 -42 -51 -60 -9 0 -79 -79 -831 -658 173
Karlskrona
-834 -1 132 -298
-316 -272 43 278 194 -84 54 13 -41 0 -81 -81 -299 -503 -204
Lä n
Ko m m un
Totalt Förskola Grundskol a Gymnasium Kommunal
vuxenutbildning (ny) IFO
Idag Förslag För-
ändring
Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring
Ol ofström
-2 034 -537 1 497
-1 769 -1 435 333 -801 -866 -65 327 277 -50 0 116 116 -1 684 -1 027 657
Ro nn eb y
16 1 143 1 127
-612 -295 316 362 362 0 258 214 -44 0 150 150 -724 -468 256
Sö lv es bo rg
-1 671 -806 865
-1 185 -977 207 -479 -567 -88 138 118 -20 0 -69 -69 -1 056 -630 426
Skåne län
Bjuv
290 1 223 933
216 87 -130 1 432 1 524 92 989 1 048 59 0 279 279 -368 251 619
Br omölla
-223 360 583
-670 -602 67 607 459 -148 430 388 -42 0 30 30 -1 319 -706 613
Bu rlöv
2 535 2 230 -305
1 641 1 413 -229 1 314 1 436 122 361 275 -86 0 242 242 501 701 200
Bås tad
-934 -882 52
-2 172 -1 967 204 -1 528 -1 439 89 55 32 -23 0 -102 -102 -1 586 -1 536 50
Eslöv
556 720 164
489 560 70 1 034 1 039 5 445 480 35 0 -8 -8 -219 -178 41
Helsingborg
1 008 966 -42
60 68 7 -298 -284 14 -100 -113 -13 0 162 162 808 928 120
Hä ss le ho lm
106 454 348
-816 -826 -11 -310 -274 36 527 499 -28 0 53 53 -667 -470 197
Höganäs
467 0 -467
-564 -300 263 566 527 -39 158 39 -119 0 -240 -240 -1 643 -1 687 -44
Hö rb y
-92 452 544
-393 -424 -32 -143 -220 -77 342 330 -12 0 -69 -69 -748 -376 372
Höör
-684 -548 136
117 221 103 932 991 59 618 587 -31 0 -184 -184 -1 044 -929 115
Klippan
-1 108 -200 908
-987 -758 228 -585 -592 -7 797 812 15 0 98 98 -940 -495 445
Kr is tia ns ta d
362 951 589
-256 -326 -71 211 255 44 233 250 17 0 28 28 -137 520 657
Kävlinge
208 -17 -225
1 211 1 567 355 2 904 2 822 -82 332 259 -73 0 -270 -270 -1 481 -1 511 -30
Landskrona
1 139 1 980 841
398 717 318 -88 -45 43 142 166 24 0 330 330 876 1 236 360
Lomma
3 028 2 376 -652
2 512 2 837 324 3 580 3 599 19 92 -129 -221 0 -421 -421 -2 160 -2 376 -216
Lund
-4 512 -4 714 -202
-474 -202 271 -551 -566 -15 -729 -736 -7 0 -59 -59 -311 -534 -223
Malmö
2 099 1 549 -550
1 424 1 244 -181 -1 194 -1 107 87 -820 -736 84 0 386 386 3 092 2 792 -300
Os by
1 348 2 056 708
-579 -375 203 -177 -171 6 525 566 41 0 36 36 -946 -616 330
Lä n
Ko m m un
Totalt Förskola Grundskol a Gymnasium Kommunal
vuxenutbildning (ny) IFO
Idag Förslag För-
ändring
Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring
Perstorp
2 876 4 266 1 390
-240 114 353 705 622 -83 893 1 049 156 0 476 476 13 879 866
Simrishamn
-610 355 965
-2 813 -2 572 240 -1 984 -1 839 145 155 198 43 0 1 1 -1 362 -1 009 353
Sjöbo
-2 126 -2 043 83
-523 -669 -147 -594 -620 -26 -12 -59 -47 0 -99 -99 -1 166 -842 324
Skurup
-1 011 -1 053 -42
403 -106 -510 866 818 -48 481 393 -88 0 -48 -48 -1 563 -1 031 532
St af fa ns to rp
808 403 -405
1 950 1 961 10 2 885 2 870 -15 511 421 -90 0 -265 -265 -1 626 -1 553 73
Svalöv
-129 636 765
160 453 292 1 268 1 358 90 1 088 1 044 -44 0 71 71 -860 -572 288
Svedala
1 134 440 -694
2 324 2 179 -146 2 941 2 785 -156 659 449 -210 0 -246 -246 -1 500 -1 350 150
Tomelilla
396 989 593
-798 -618 179 -79 -33 46 515 533 18 0 -13 -13 -963 -614 349
Trelleborg
-969 -588 381
-590 -349 240 140 164 24 -122 -178 -56 0 -45 -45 -394 -188 206
Ve lli nge
237 -529 -766
654 523 -132 2 170 2 147 -23 348 262 -86 0 -383 -383 -2 063 -1 972 91
Ystad
-2 026 -2 200 -174
-1 600 -1 457 142 -1 211 -1 286 -75 -264 -331 -67 0 -246 -246 -1 547 -1 534 13
Åstorp
1 690 2 548 858
1 126 1 196 69 2 084 2 176 92 924 934 10 0 335 335 -428 152 580
Ängelholm
-709 -831 -122
-896 -653 242 -450 -448 2 -45 -114 -69 0 -206 -206 -1 277 -1 328 -51
Örkell junga
359 1 416 1 057
-1 022 -851 170 -133 -146 -13 830 735 -95 0 142 142 -1 013 -202 811
Ös tr a Gö inge
1 336 2 355 1 019
-534 -233 300 767 726 -41 752 758 6 0 467 467 -519 -366 153
Halla nds län
Falkenberg
-877 -720 157
-675 -585 89 -311 -252 59 476 358 -118 0 -41 -41 -935 -842 93
Halms tad
-1 705 -2 166 -461
-159 -259 -101 -467 -469 -2 -173 -209 -36 0 -65 -65 -581 -648 -67
Hylt e
4 427 5 048 621
364 689 324 2 382 2 423 41 831 949 118 0 402 402 -307 -419 -112
Kungsbacka
813 -363 -1 176
1 022 760 -263 2 710 2 671 -39 523 387 -136 0 -352 -352 -1 493 -1 747 -254
Laholm
-661 -578 83
-1 009 -778 230 134 227 93 343 343 0 0 -51 -51 -886 -877 9
Varberg
-1 388 -2 259 -871
-237 -395 -159 -23 -32 -9 -139 -240 -101 0 -235 -235 -1 164 -1 487 -323
Lä n
Ko m m un
Totalt Förskola Grundskol a Gymnasium Kommunal
vuxenutbildning (ny) IFO
Idag Förslag För-
ändring
Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring
Västra Götalan ds län
Ale
-19 -412 -392
1 254 842 -413 1 345 1 421 76 868 913 45 0 -134 -134 -775 -860 -85
Alingsås
-1 172 -348 825
-198 138 335 583 560 -23 28 11 -17 0 -203 -203 -1 358 -1 003 355
Be ngtsfors
2 235 2 974 740
-2 261 -1 802 458 -985 -1 075 -90 308 242 -66 0 359 359 -134 -509 -375
Bollebygd
-2 -455 -452
1 129 762 -368 2 121 1 919 -202 510 466 -44 0 -237 -237 -1 523 -1 357 166
Borå s
-209 162 372
240 130 -111 -2 30 32 72 131 59 0 68 68 -149 190 339
Dals -Ed
932 2 884 1 953
-1 781 -1 347 433 -297 -159 138 330 494 164 0 127 127 -959 -552 407
Essunga
660 996 337
-553 -654 -102 -293 -393 -100 718 855 137 0 -138 -138 -1 579 -808 771
Falköping
2 033 2 860 828
-98 63 160 846 833 -13 394 407 13 0 38 38 -441 88 529
Färgelanda
2 174 3 011 838
-1 554 -1 125 428 51 28 -23 1 039 1 159 120 0 41 41 -377 -20 357
Gr äs to rp
-468 -411 58
-1 268 -1 373 -106 178 144 -34 527 402 -125 0 -185 -185 -1 781 -1 345 436
Gullspång
375 2 745 2 371
-2 800 -2 316 483 -1 167 -1 069 98 642 825 183 0 246 246 -993 506 1 499
Gö te bo rg
-817 -1 312 -494
299 -17 -317 -1 328 -1 283 45 -576 -560 16 0 112 112 2 260 1 958 -302
Göten e
-1 187 -673 515
-955 -708 246 227 175 -52 760 769 9 0 -94 -94 -1 268 -1 127 141
Herrljunga
-529 66 596
-687 -522 164 -82 -149 -67 629 521 -108 0 -43 -43 -1 139 -704 435
Hjo
79 488 410
-939 -472 466 -614 -666 -52 532 509 -23 0 -191 -191 -1 253 -1 190 63
Hä rryda
1 320 890 -429
2 398 2 357 -42 3 273 3 206 -67 512 394 -118 0 -282 -282 -1 217 -1 487 -270
Karlsborg
-966 -674 293
-2 251 -1 842 408 -1 329 -1 170 159 199 231 32 0 -146 -146 -1 714 -1 629 85
Kungälv
-2 -310 -307
819 406 -414 1 058 1 107 49 -29 -145 -116 0 -264 -264 -1 153 -1 253 -100
Lerum
1 363 880 -482
2 099 1 963 -137 3 242 3 164 -78 468 349 -119 0 -332 -332 -1 366 -1 464 -98
Lidköping
-1 670 -1 524 147
-887 -733 153 -176 -184 -8 32 -62 -94 0 -201 -201 -957 -917 40
Lilla Edet
-586 -640 -53
1 080 499 -582 -578 -517 61 445 471 26 0 21 21 -279 -44 235
Ly se ki l
-969 -263 707
-1 967 -1 807 159 -1 423 -1 393 30 -61 -2 59 0 -19 -19 -684 -432 252
Lä n
Ko m m un
Totalt Förskola Grundskol a Gymnasium Kommunal
vuxenutbildning (ny) IFO
Idag Förslag För-
ändring
Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring
M ariestad
-1 360 -1 292 69
-1 245 -1 052 192 -880 -1 038 -158 -25 -114 -89 0 -177 -177 -1 183 -1 017 166
Mar k
680 911 232
-852 -770 81 975 935 -40 591 517 -74 0 -87 -87 -811 -692 119
Mellerud
1 056 2 212 1 157
-1 912 -1 610 301 -544 -642 -98 156 268 112 0 312 312 -674 -350 324
M un ked al
1 206 1 577 372
-569 -569 -1 -125 -184 -59 765 710 -55 0 -13 -13 -1 167 -881 286
Mölndal
-660 -1 113 -452
942 818 -125 999 975 -24 239 174 -65 0 -213 -213 -559 -930 -371
Oru st
-1 339 -1 571 -231
-2 033 -1 997 35 -1 193 -1 062 131 632 576 -56 0 -206 -206 -1 186 -1 426 -240
Partille
1 278 901 -376
1 810 1 787 -24 1 738 1 708 -30 201 126 -75 0 -219 -219 -580 -935 -355
Skara
-503 294 798
-789 -504 284 63 31 -32 334 341 7 0 105 105 -510 -174 336
Skövde
-3 517 -3 622 -104
-593 -571 21 -832 -802 30 97 45 -52 0 -115 -115 -953 -936 17
Sotenäs
-1 652 -1 562 91
-3 102 -3 166 -65 -2 979 -3 057 -78 245 212 -33 0 -149 -149 -1 810 -1 538 272
Stenungsund
-396 -738 -341
163 376 212 1 793 1 663 -130 613 511 -102 0 -250 -250 -1 095 -1 461 -366
Strömstad
-1 763 -286 1 478
-174 269 442 -319 -632 -313 -458 -71 387 0 367 367 -1 246 -872 374
Svenljunga
1 030 1 862 833
-744 -675 68 515 431 -84 1 007 1 058 51 0 117 117 -778 -288 490
Tanum
-1 101 -64 1 038
-1 791 -1 480 310 -1 006 -985 21 -167 17 184 0 -78 -78 -1 107 -881 226
Ti br o
762 1 139 378
-836 -664 171 -81 -128 -47 744 772 28 0 94 94 -663 -539 124
Tidaholm
-952 -292 661
-1 004 -757 246 -837 -949 -112 577 542 -35 0 -68 -68 -1 096 -677 419
Tjörn
-2 552 -3 164 -611
-1 027 -1 205 -179 -616 -736 -120 255 168 -87 0 -281 -281 -1 756 -1 726 30
Tranemo
1 186 1 428 243
-863 -786 76 294 296 2 1 067 1 042 -25 0 31 31 -1 135 -1 031 104
Trollhättan
943 1 046 104
111 85 -27 481 545 64 207 224 17 0 55 55 867 1 039 172
Töreboda
77 1 604 1 528
-1 620 -1 117 502 -158 -482 -324 956 1 028 72 0 187 187 -847 17 864
Uddevalla
278 630 353
18 185 166 -76 -12 64 291 245 -46 0 -20 -20 -251 -211 40
Ulricehamn
-43 283 327
-876 -845 30 373 343 -30 456 376 -80 0 -74 -74 -1 213 -1 000 213
Vara
-368 688 1 057
-1 117 -1 006 110 64 76 12 387 410 23 0 -72 -72 -1 102 -448 654
Lä n
Ko m m un
Totalt Förskola Grundskol a Gymnasium Kommunal
vuxenutbildning (ny) IFO
Idag Förslag För-
ändring
Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring
Vårgårda
-1 089 -236 854
14 212 197 903 930 27 646 786 140 0 -65 -65 -1 133 -794 339
Vänersborg
922 1 634 713
-128 129 256 632 712 80 366 335 -31 0 27 27 -496 -184 312
Åmål
1 912 2 413 502
-1 516 -1 254 261 310 176 -134 595 673 78 0 116 116 -410 -306 104
Öckerö
180 -778 -957
-413 -924 -512 1 406 1 311 -95 685 525 -160 0 -297 -297 -1 642 -1 780 -138
Värmlands l än
Arvika
585 948 363
-1 286 -1 110 175 -953 -887 66 356 285 -71 0 -115 -115 -416 -346 70
Eda
-69 1 665 1 734
-565 -85 479 -1 015 -1 046 -31 -153 -56 97 0 393 393 -897 -590 307
Filipstad
4 983 6 641 1 658
-1 926 -1 393 532 -395 -543 -148 895 1 307 412 0 470 470 1 211 1 011 -200
Forshaga
-65 -29 36
-309 -347 -39 432 411 -21 1 345 1 297 -48 0 -191 -191 -1 068 -1 132 -64
Gr ums
-368 50 418
-1 142 -1 010 131 -848 -1 040 -192 271 293 22 0 15 15 -19 -95 -76
Hagfors
509 2 522 2 013
-3 166 -2 982 183 -2 300 -2 256 44 657 698 41 0 -35 -35 -679 -552 127
Hammarö
-840 -897 -57
1 650 2 132 481 1 972 1 862 -110 291 86 -205 0 -417 -417 -1 604 -2 048 -444
Karlstad
-2 509 -3 647 -1 138
-672 -676 -5 -1 454 -1 470 -16 -304 -362 -58 0 -194 -194 -79 -424 -345
Kil
196 143 -53
298 278 -21 360 267 -93 489 632 143 0 -256 -256 -731 -848 -117
Kristinehamn
67 407 340
-1 202 -853 348 -1 162 -1 213 -51 67 92 25 0 152 152 -180 -362 -182
M unkfors
3 621 5 086 1 465
-2 729 -2 216 512 -1 436 -820 616 93 328 235 0 122 122 -78 23 101
Storfor s
1 438 3 188 1 750
-2 237 -2 291 -55 -494 -84 410 781 981 200 0 172 172 -436 -166 270
Sunne
-225 442 667
-1 601 -1 187 413 -533 -712 -179 767 1 037 270 0 -93 -93 -1 326 -1 150 176
Säffle
1 408 2 439 1 031
-1 780 -1 542 237 -78 -278 -200 315 399 84 0 104 104 -468 -200 268
Torsby
4 099 5 542 1 443
-2 227 -1 861 365 -1 379 -1 478 -99 699 865 166 0 32 32 -880 -749 131
Årjäng
1 159 3 580 2 421
-2 075 -1 757 317 564 651 87 1 223 1 222 -1 0 191 191 -1 276 -642 634
Lä n
Ko m m un
Totalt Förskola Grundskol a Gymnasium Kommunal
vuxenutbildning (ny) IFO
Idag Förslag För-
ändring
Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring
Örebro län
Askersund
-1 884 -1 461 423
-2 258 -1 896 361 -544 -554 -10 616 637 21 0 -72 -72 -1 417 -1 254 163
De gerfors
243 332 89
-2 417 -2 003 413 -1 173 -1 291 -118 1 251 1 246 -5 0 104 104 -23 -228 -205
Hallsberg
-801 -287 514
-872 -652 219 65 53 -12 623 589 -34 0 83 83 -1 079 -767 312
Hä llefors
3 138 5 502 2 364
-2 003 -1 568 434 -1 859 -1 850 9 845 971 126 0 232 232 -815 447 1 262
Karlskoga
576 823 247
-1 445 -1 249 195 -522 -533 -11 432 387 -45 0 71 71 284 346 62
Kumla
510 126 -384
771 740 -32 1 436 1 264 -172 798 751 -47 0 -105 -105 -744 -604 140
Laxå
1 868 2 723 855
-2 093 -1 822 270 -1 154 -1 079 75 1 108 1 123 15 0 93 93 -1 642 -1 158 484
Lekebe rg
1 762 743 -1 019
1 451 1 430 -22 1 460 1 283 -177 79 -3 -82 0 -205 -205 -1 261 -1 336 -75
Lindesberg
662 1 639 977
-1 138 -834 303 -173 -126 47 750 803 53 0 110 110 -23 305 328
Ljusnarsberg
1 227 3 743 2 516
-3 101 -2 562 538 -1 305 -1 116 189 674 934 260 0 515 515 -341 -34 307
Nora
-126 370 496
-1 535 -1 010 524 99 -21 -120 569 706 137 0 -36 -36 -662 -601 61
Öreb ro
-456 -655 -199
442 394 -49 -138 -103 35 -41 -71 -30 0 -58 -58 448 600 152
Västmanlands län
Arboga
-1 047 -982 66
-1 528 -1 142 385 -977 -1 060 -83 680 607 -73 0 47 47 -206 -450 -244
Fagersta
1 730 2 986 1 256
-202 161 362 339 406 67 183 292 109 0 362 362 -687 139 826
Hallstahamm ar
-253 783 1 036
-597 -335 261 -349 -235 114 428 511 83 0 -16 -16 -303 64 367
Kungsör
-1 312 -416 897
-986 -924 61 510 453 -57 978 1 050 72 0 156 156 -699 -254 445
Köping
355 1 189 834
-999 -644 354 -150 -157 -7 246 354 108 0 105 105 282 586 304
Norb erg
408 248 -160
-985 -834 150 -1 057 -969 88 938 1 120 182 0 153 153 -555 -689 -134
Sala
295 222 -73
-750 -546 203 -289 -358 -69 440 492 52 0 -45 -45 -489 -377 112
Sk innsk atteber g
3 205 4 842 1 637
-1 386 -1 047 338 -923 -745 178 22 120 98 0 101 101 -291 310 601
Lä n
Ko m m un
Totalt Förskola Grundskol a Gymnasium Kommunal
vuxenutbildning (ny) IFO
Idag Förslag För-
ändring
Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring
Surahammar
-1 482 -1 268 215
-979 -931 47 201 6 -195 745 774 29 0 11 11 -748 -635 113
Västerås
-95 -851 -756
-36 -106 -71 -90 -114 -24 -116 -66 50 0 -3 -3 805 498 -307
Dalarn as län
Avesta
-20 608 628
-1 318 -942 375 -1 039 -1 064 -25 310 431 121 0 350 350 -172 -157 15
Borlänge
1 175 2 015 840
43 208 164 667 727 60 190 402 212 0 169 169 913 1 454 541
Falun
-216 -898 -682
-47 -75 -29 -124 -115 9 199 133 -66 0 -211 -211 23 -309 -332
Gagnef
208 74 -134
181 280 98 684 727 43 1 238 1 206 -32 0 -262 -262 -1 843 -1 776 67
Hed em ora
-285 292 577
-1 615 -1 367 247 -402 -358 44 478 500 22 0 131 131 -545 -353 192
Leksand
-737 -927 -190
-1 643 -1 394 248 -939 -960 -21 372 320 -52 0 -225 -225 -1 454 -1 701 -247
Lu dv ik a
2 301 2 585 284
-544 -236 307 -687 -762 -75 264 261 -3 0 224 224 460 367 -93
Malung -Sälen
752 2 264 1 512
-2 112 -2 050 61 -659 -760 -101 439 425 -14 0 -35 -35 -1 404 -638 766
M ora
-493 18 511
-1 619 -1 348 270 -647 -742 -95 -104 -101 3 0 -182 -182 -1 165 -971 194
Orsa
1 766 3 222 1 456
-2 779 -2 476 302 -813 -814 -1 605 722 117 0 63 63 -480 213 693
Rä ttvik
1 723 2 043 320
-3 047 -2 861 185 -1 106 -1 296 -190 -33 -90 -57 0 -184 -184 -1 188 -1 156 32
Smedjebacken
-1 749 -1 390 359
-1 478 -953 524 -942 -1 059 -117 72 32 -40 0 -86 -86 -1 092 -654 438
Säter
-1 481 -2 053 -572
-859 -784 74 -214 -530 -316 199 120 -79 0 -200 -200 -1 505 -1 450 55
Vansbro
2 928 4 347 1 419
-1 682 -1 467 214 102 64 -38 748 851 103 0 -16 -16 -1 738 -1 217 521
Älvdalen
4 295 5 465 1 170
-2 186 -2 181 4 263 408 145 766 722 -44 0 -148 -148 -1 917 -1 585 332
Gävleborgs län
Bollnäs
820 1 170 350
-1 224 -968 255 -638 -469 169 296 278 -18 0 123 123 -5 -47 -42
Gä vle
-1 032 -1 016 16
-246 -291 -46 -229 -184 45 35 84 49 0 7 7 395 540 145
Lä n
Ko m m un
Totalt Förskola Grundskol a Gymnasium Kommunal
vuxenutbildning (ny) IFO
Idag Förslag För-
ändring
Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring
Hofors
2 949 2 221 -728
-1 695 -1 605 89 -1 342 -1 519 -177 1 555 1 619 64 0 49 49 791 56 -735
Hudiksvall
-7 -89 -82
-1 368 -1 191 176 -16 -108 -92 129 206 77 0 -139 -139 -392 -326 66
Ljusdal
2 352 3 457 1 105
-2 111 -1 853 257 98 -29 -127 696 742 46 0 -24 -24 -758 -198 560
Nordanstig
1 131 2 804 1 673
-1 604 -1 224 379 314 212 -102 301 448 147 0 -33 -33 -870 -441 429
Oc ke lb o
1 139 2 395 1 256
-2 184 -1 836 347 -1 926 -1 913 13 343 447 104 0 364 364 -235 -167 68
Ovanåker
417 1 237 820
-1 848 -1 602 245 -1 044 -1 030 14 534 562 28 0 50 50 -569 -569 0
Sandviken
242 561 319
-1 138 -863 274 -223 -222 1 720 785 65 0 198 198 337 292 -45
Söderhamn
668 1 572 904
-1 341 -1 138 202 -1 124 -1 072 52 16 143 127 0 107 107 -152 249 401
Västernorrlands lä n
Härnösand
-232 216 448
-1 338 -973 364 -258 -271 -13 220 280 60 0 127 127 -320 -379 -59
Kramfors
398 1 499 1 101
-2 523 -2 287 235 -1 403 -1 242 161 471 571 100 0 88 88 -524 -399 125
Sollefteå
3 053 4 921 1 869
-1 648 -1 294 353 -699 -630 69 515 567 52 0 75 75 -732 -204 528
Sundsvall
-1 077 -1 523 -445
-629 -746 -118 257 167 -90 -202 -242 -40 0 -136 -136 109 17 -92
Timrå
-505 -622 -117
-746 -820 -75 389 336 -53 809 811 2 0 -110 -110 -502 -264 238
Ånge
3 712 5 612 1 900
-2 666 -2 363 302 -798 -662 136 783 646 -137 0 -81 -81 -599 -472 127
Ör nsköldsvik
958 -142 -1 100
-411 -552 -142 -96 -101 -5 252 176 -76 0 -219 -219 -963 -1 160 -197
Jämtlands län
Berg
7 214 8 936 1 722
-1 966 -1 687 278 806 661 -145 780 772 -8 0 -86 -86 -1 544 -474 1 070
Br äcke
6 906 8 550 1 644
-2 788 -2 336 451 519 116 -403 1 575 1 593 18 0 -30 -30 -733 -139 594
Härjedalen
3 944 5 025 1 081
-2 821 -2 739 81 -924 -833 91 364 340 -24 0 -78 -78 -1 710 -1 413 297
Krokom
4 174 4 957 783
840 1 186 345 3 792 3 764 -28 324 291 -33 0 -201 -201 -1 607 -1 421 186
Lä n
Ko m m un
Totalt Förskola Grundskol a Gymnasium Kommunal
vuxenutbildning (ny) IFO
Idag Förslag För-
ändring
Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring
Ragunda
8 712 11 191 2 479
-1 949 -1 574 374 127 268 141 618 531 -87 0 101 101 -884 -570 314
St rö m su nd
6 238 7 331 1 093
-1 931 -1 514 416 -265 -908 -643 633 586 -47 0 -21 -21 -807 -276 531
Åre
-593 627 1 220
-1 028 -720 307 1 405 1 220 -185 497 417 -80 0 55 55 -1 785 -1 288 497
Ös te rs un d
-1 700 -2 040 -340
-301 -360 -60 -571 -544 27 -496 -508 -12 0 -208 -208 -548 -491 57
Västerbottens län
Bjurholm
10 030 12 605 2 575
-2 218 -1 837 380 665 1 231 566 1 309 1 595 286 0 -150 -150 -1 319 -516 803
Dorotea
11 454 13 169 1 715
-2 131 -2 103 27 413 132 -281 717 627 -90 0 -99 -99 -1 389 -890 499
Lycksele
3 186 3 854 669
-1 088 -688 399 384 -101 -485 591 990 399 0 -171 -171 -416 -604 -188
Malå
6 840 7 831 991
-1 839 -1 586 252 24 458 434 953 812 -141 0 -205 -205 -746 -932 -186
Nordmaling
3 296 4 148 852
-1 929 -1 544 384 111 66 -45 947 1 054 107 0 -103 -103 -886 -514 372
Norsj ö
6 656 8 727 2 072
-1 355 -1 106 248 657 1 281 624 1 473 1 423 -50 0 -156 -156 -1 310 -945 365
Ro bertsfor s
3 228 4 213 985
-1 241 -833 407 671 483 -188 508 433 -75 0 -140 -140 -1 389 -1 115 274
Sk el le ft eå
-610 -1 145 -535
-791 -961 -171 -358 -360 -2 327 274 -53 0 -225 -225 -489 -693 -204
So rs el e
11 085 12 655 1 570
-2 024 -1 799 224 300 328 28 2 305 2 457 152 0 -120 -120 -916 -749 167
Storuman
5 400 6 858 1 458
-2 311 -2 020 290 -413 -533 -120 759 774 15 0 -189 -189 -1 607 -1 189 418
Ume å
-5 393 -5 913 -520
-47 -34 12 -891 -973 -82 -533 -603 -70 0 -217 -217 -470 -717 -247
Vilhelmina
8 888 9 563 675
-2 150 -1 866 283 2 016 1 757 -259 1 347 1 522 175 0 -148 -148 -1 230 -566 664
Vi nd el n
6 966 8 062 1 097
-1 225 -711 513 284 425 141 817 1 066 249 0 -197 -197 -1 646 -1 385 261
Vännäs
1 091 1 394 304
554 736 181 1 155 1 187 32 1 287 1 447 160 0 -226 -226 -1 204 -1 017 187
Åsele
9 983 12 581 2 598
-3 315 -2 842 472 -161 -238 -77 1 823 1 828 5 0 86 86 -1 527 -1 178 349
Lä n
Ko m m un
Totalt Förskola Grundskol a Gymnasium Kommunal
vuxenutbildning (ny) IFO
Idag Förslag För-
ändring
Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring
No rr bo tte ns lä n
Arjeplog
5 653 7 454 1 801
-2 070 -1 986 83 -1 326 -1 189 137 460 472 12 0 -96 -96 -1 022 -1 475 -453
Ar vi ds ja ur
4 419 5 458 1 039
-1 664 -1 411 252 -1 393 -1 615 -222 911 1 017 106 0 -173 -173 -996 -874 122
Boden
-1 288 -2 107 -818
-1 774 -1 496 277 -943 -1 039 -96 263 209 -54 0 -128 -128 -910 -834 76
Gällivare
-1 070 -709 361
-1 834 -1 630 203 -1 981 -2 281 -300 -28 55 83 0 -206 -206 -1 259 -1 413 -154
Haparanda
554 2 343 1 790
-1 727 -1 393 333 -521 -562 -41 706 710 4 0 114 114 -269 524 793
Jokkmo kk
2 792 5 141 2 350
-2 248 -1 958 289 -1 505 -1 618 -113 529 525 -4 0 4 4 -1 471 -1 059 412
Kalix
196 1 279 1 083
-2 525 -2 363 161 -857 -1 018 -161 733 582 -151 0 -217 -217 -740 -702 38
Kiruna
-1 785 -1 573 212
-935 -739 195 -452 -726 -274 337 269 -68 0 -135 -135 -1 122 -1 354 -232
Luleå
-3 693 -4 716 -1 023
-1 095 -1 162 -68 -1 124 -1 109 15 -208 -268 -60 0 -220 -220 -355 -746 -391
Pajala
7 720 9 902 2 182
-2 560 -2 301 258 -162 -516 -354 797 810 13 0 -198 -198 -1 811 -1 792 19
Piteå
-2 898 -3 276 -378
-1 153 -963 189 -605 -665 -60 350 259 -91 0 -303 -303 -1 198 -1 254 -56
Älvsbyn
1 652 2 444 792
-1 963 -1 781 181 -78 -248 -170 1 167 1 239 72 0 -159 -159 -840 -988 -148
Överkalix
5 938 8 812 2 874
-3 694 -3 405 288 -2 748 -2 499 249 673 774 101 0 -121 -121 -1 075 -620 455
Övertorneå
5 365 8 633 3 268
-3 928 -3 628 299 -1 320 -1 436 -116 1 798 1 971 173 0 -128 -128 -1 163 -1 027 136
Ta be ll 2 B id rag /a vg if t i k os tn ad su tjä m ni ng en fö r ko m m un er i n uv ar an de m od el ls tr uk tu r, se x de lm od el le r
Kronor per invånare 2018
Lä n
Ko m m un
Äldreomsorg Kollektivtrafik Barn o ch unga med
utländsk bakgru nd (ut går) Befolkni ngsförändring
(fördelas) Bebyggelsestruktur
(fördelas) Lön
(fördelas)
Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring
Stockholms län
Botky rka -4 349 -4 258 91 525 516 -10 615 0 -615 -51 -81 -30 -45 -51 -5 391 647 256
Danderyd 1 184 1 240 56 525 516 -10 -137 0 137 -171 -58 113 -45 -51 -5 1 481 1 922 441
Ekerö -3 420 -3 409 11 525 516 -10 -137 0 137 -117 -142 -25 -45 -51 -5 920 1 072 152
Haninge -3 915 -3 892 23 525 516 -10 124 0 -124 467 450 -17 -45 -51 -5 553 808 255
Hu dd in ge -4 130 -4 157 -27 525 516 -10 224 0 -224 357 304 -53 -45 -51 -5 729 969 240
Järfälla -2 095 -2 031 64 525 516 -10 229 0 -229 592 579 -13 -45 -51 -5 700 980 280
Lidingö 1 272 1 332 60 525 516 -10 -137 0 137 -113 -160 -47 84 -51 -134 1 295 1 255 -40
Nacka -2 624 -2 555 69 525 516 -10 -78 0 78 306 242 -64 84 -51 -134 1 233 1 388 155
No rrtälje 2 353 2 361 8 525 516 -10 -137 0 137 -155 -137 18 -45 -131 -85 422 739 317
Nykvarn -4 469 -4 599 -130 525 516 -10 -136 0 136 354 377 23 -45 -131 -85 419 626 207
Nynäshamn -329 -337 -8 525 516 -10 -132 0 132 -167 -178 -11 -45 -51 -5 285 382 97
Salem -2 774 -2 819 -45 525 516 -10 1 0 -1 -156 -201 -45 -45 -51 -5 451 631 180
Sigtuna -3 576 -3 529 47 525 516 -10 328 0 -328 280 261 -19 -45 -51 -5 654 929 275
Sollentuna -2 666 -2 672 -6 525 516 -10 40 0 -40 -98 -97 1 -45 -51 -5 1 226 1 367 141
Solna -1 299 -1 213 86 525 516 -10 -59 0 59 348 366 18 84 -51 -134 870 726 -144
Stockholm -2 049 -1 895 154 525 516 -10 96 0 -96 56 30 -26 535 449 -85 1 014 1 044 30
Sundbyberg -3 436 -3 341 95 525 516 -10 122 0 -122 1 157 1 231 74 84 -51 -134 895 1 023 128
Södertälje -2 180 -2 155 25 525 516 -10 452 0 -452 7 -23 -30 20 -66 -85 434 704 270
Lä n
Ko m m un
Äldreomsorg Kollektivtrafik Barn o ch unga med
utländsk bakgru nd (ut går) Befolkni ngsförändring
(fördelas) Bebyggelsestruktur
(fördelas) Lön
(fördelas)
Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring
Tyresö -2 946 -3 014 -68 525 516 -10 -137 0 137 -171 -201 -30 -45 -51 -5 916 1 051 135
Täby -1 085 -1 150 -65 525 516 -10 -137 0 137 29 -37 -66 -45 -51 -5 1 306 1 516 210
Up pl an ds V äs by -3 021 -3 026 -5 525 516 -10 109 0 -109 179 152 -27 -45 -51 -5 663 1 069 406
Upplan ds-Bro -3 681 -3 712 -31 525 516 -10 140 0 -140 985 967 -18 -45 -51 -5 476 669 193
Vallentuna -3 611 -3 586 25 525 516 -10 -137 0 137 -171 -199 -28 -45 -51 -5 749 1 015 266
Vaxholm -2 303 -2 184 119 525 516 -10 -137 0 137 -167 -29 138 -45 -51 -5 1 138 1 252 114
Värmdö -3 686 -3 615 71 525 516 -10 -137 0 137 787 809 22 -45 -51 -5 908 946 38
Österåker -3 121 -3 105 16 525 516 -10 -137 0 137 134 104 -30 -45 -51 -5 661 976 315
Uppsala län
Enköping -40 -6 34 -13 -195 -182 -122 0 122 309 289 -20 -142 -213 -70 -261 -279 -18
Heby 2 134 2 207 73 -13 -195 -182 -137 0 137 -20 -67 -47 13 -21 -33 -402 -388 14
Håbo -3 870 -3 973 -103 -13 -195 -182 -137 0 137 -171 -176 -5 -142 -133 10 39 109 70
Knivsta -4 793 -4 880 -87 -13 -195 -182 -137 0 137 1 495 1 464 -31 -142 -213 -70 161 386 225
Tierp 2 480 2 366 -114 -13 -195 -182 -106 0 106 -75 -107 -32 -119 -154 -34 -402 -388 14
Uppsala -2 135 -2 085 50 -13 -195 -182 -45 0 45 444 439 -5 -77 -148 -70 -67 -69 -2
Älvkarleby 2 217 1 980 -237 -13 -195 -182 -137 0 137 -171 -154 17 -119 -154 -34 -402 -388 14
Östhammar 3 113 2 964 -149 -13 -195 -182 -137 0 137 -65 -48 17 -142 -154 -11 -402 -388 14
Södermanla nds län
Eskilstuna -54 -124 -70 -215 -280 -66 157 0 -157 -119 -160 -41 -134 -148 -13 -402 -388 14
Flen 2 820 2 814 -6 -514 -533 -20 158 0 -158 -132 -158 -26 -198 -213 -14 -402 -388 14
Gn esta 156 124 -32 44 -5 -49 -137 0 137 -171 -95 76 -221 -213 9 -402 -388 14
Lä n
Ko m m un
Äldreomsorg Kollektivtrafik Barn o ch unga med
utländsk bakgru nd (ut går) Befolkni ngsförändring
(fördelas) Bebyggelsestruktur
(fördelas) Lön
(fördelas)
Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring
Katrineholm 2 194 2 230 36 -523 -543 -20 102 0 -102 -118 -142 -24 -198 -213 -14 -402 -388 14
Ny köping 1 859 1 855 -4 46 -24 -71 -74 0 74 -171 -198 -27 -221 -213 9 -402 -388 14
Oxelösund 3 705 3 505 -200 -941 -952 -12 -137 0 137 -63 102 165 -221 -213 9 -402 -388 14
Strängnäs -54 -104 -50 -256 -315 -59 -137 0 137 -148 -152 -4 -198 -213 -14 -315 -381 -66
Trosa -867 -900 -33 -391 -445 -54 -137 0 137 1 185 1 206 21 -221 -213 9 -130 -193 -63
Vi ng åk er 2 120 1 820 -300 -112 -122 -11 -137 0 137 -147 -143 4 -198 -213 -14 -402 -388 14
Östergötlands lä n
Bo xho lm 2 141 2 199 58 -303 -344 -42 -137 0 137 20 -66 -86 476 65 -410 -402 -388 14
Finspång 2 407 2 509 102 -303 -344 -42 -137 0 137 -99 -93 6 -270 -244 27 -402 -388 14
Kinda 2 622 2 853 231 -303 -344 -42 -137 0 137 -144 -96 48 476 1 046 571 -402 -388 14
Linköping -961 -1 015 -54 -303 -344 -42 36 0 -36 -169 -199 -30 -205 -179 27 -238 -234 4
Mjö lby 1 040 884 -156 -303 -344 -42 -137 0 137 -171 -152 19 -247 -244 4 -402 -388 14
Motala 1 386 1 385 -1 -303 -344 -42 -137 0 137 -171 -146 25 -270 -244 27 -402 -388 14
No rrköping -442 -434 8 -303 -344 -42 81 0 -81 -34 -49 -15 -205 -179 27 -402 -388 14
Söderköping 892 893 1 -303 -344 -42 -137 0 137 -108 -102 6 -270 -244 27 -402 -388 14
Vadstena 6 414 6 706 292 -303 -344 -42 -137 0 137 119 121 2 279 -89 -367 -402 -388 14
Valdemarsvik 4 570 4 486 -84 -303 -344 -42 -137 0 137 -50 13 63 453 65 -387 -402 -388 14
Ydre 4 294 4 494 200 -303 -344 -42 -120 0 120 14 168 154 1 430 1 872 443 -402 -388 14
Åtvidaberg 2 505 2 557 52 -303 -344 -42 -137 0 137 -48 -90 -42 -247 -244 4 -402 -388 14
Öd eshög 3 340 3 534 194 -303 -344 -42 -137 0 137 -113 -157 -44 453 65 -387 -402 -388 14
Lä n
Ko m m un
Äldreomsorg Kollektivtrafik Barn o ch unga med
utländsk bakgru nd (ut går) Befolkni ngsförändring
(fördelas) Bebyggelsestruktur
(fördelas) Lön
(fördelas)
Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring
Jönköpings län
Aneby 1 149 1 235 86 -477 -434 43 -80 0 80 -86 -20 66 468 -17 -484 -402 -388 14
Eksjö 3 269 3 300 31 -477 -434 43 -131 0 131 -87 -107 -20 -230 -290 -59 -402 -388 14
Gi slaved 245 333 88 -477 -434 43 71 0 -71 -171 -179 -8 -230 -327 -96 -402 -388 14
Gnosjö -205 -25 180 -477 -434 43 165 0 -165 -146 -173 -27 -230 -327 -96 -402 -388 14
Habo -3 515 -3 548 -33 -477 -434 43 -137 0 137 263 267 4 -278 -327 -48 -402 -388 14
Jönköping -201 -126 75 -477 -434 43 0 0 0 -171 -201 -30 -213 -262 -48 -402 -388 14
Mullsjö 58 193 135 -477 -434 43 -137 0 137 -171 -131 40 294 -172 -465 -402 -388 14
Nässjö 1 635 1 614 -21 -477 -434 43 9 0 -9 -83 -81 2 -230 -290 -59 -402 -388 14
Sävsjö 2 725 2 968 243 -477 -434 43 -26 0 26 -110 -94 16 -230 -290 -59 -402 -388 14
Tranås 3 134 3 061 -73 -477 -434 43 -137 0 137 -171 -192 -21 -230 -327 -96 -402 -388 14
Vaggeryd 16 209 193 -477 -434 43 -93 0 93 -171 -201 -30 -230 -327 -96 -402 -388 14
Vetlanda 2 078 2 138 60 -477 -434 43 -84 0 84 -129 -147 -18 -230 -327 -96 -402 -388 14
Värnamo 740 878 138 -477 -434 43 -25 0 25 -171 -191 -20 -230 -327 -96 -402 -388 14
Kronobergs l än
Al ve st a 1 432 1 386 -46 -511 -457 54 129 0 -129 -108 -56 52 -297 -327 -29 -402 -388 14
Lesseb o 1 569 1 543 -26 -511 -457 54 186 0 -186 261 320 59 -271 -327 -55 -402 -388 14
Ljungby 2 156 2 251 95 -511 -457 54 -96 0 96 -171 -162 9 -271 -327 -55 -402 -388 14
Markaryd 3 137 2 956 -181 -511 -457 54 -19 0 19 -171 -201 -30 -297 -327 -29 -402 -388 14
Tingsryd 6 627 6 608 -19 -511 -457 54 -121 0 121 -120 -85 35 -98 -172 -73 -402 -388 14
Uppvidinge 3 947 3 940 -7 -511 -457 54 -61 0 61 -170 -199 -29 359 809 451 -402 -388 14
Lä n
Ko m m un
Äldreomsorg Kollektivtrafik Barn o ch unga med
utländsk bakgru nd (ut går) Befolkni ngsförändring
(fördelas) Bebyggelsestruktur
(fördelas) Lön
(fördelas)
Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring
Växjö -785 -780 5 -511 -457 54 46 0 -46 258 226 -32 -232 -262 -29 -402 -388 14
Älmhult 1 672 1 735 63 -511 -457 54 -9 0 9 889 866 -23 -297 -327 -29 -402 -388 14
Kalmar l än
Borgholm 6 926 7 008 82 -477 -388 88 -129 0 129 -171 -201 -30 -316 -364 -47 -402 -388 14
Emmaboda 4 476 4 516 40 -477 -388 88 -69 0 69 -41 -47 -6 -267 -364 -96 -402 -388 14
Hu ltsfred 3 958 3 993 35 -477 -388 88 30 0 -30 1 143 142 -70 -327 -256 -402 -388 14
Högsby 4 447 4 552 105 -477 -388 88 32 0 -32 -35 55 90 1 410 1 789 380 -402 -388 14
Kalmar 194 139 -55 -477 -388 88 -80 0 80 -144 -163 -19 -227 -299 -71 -402 -388 14
Mönsterås 2 994 2 810 -184 -477 -388 88 -137 0 137 -60 -77 -17 -292 -364 -71 -402 -388 14
Mörbylånga 1 735 1 758 23 -477 -388 88 -128 0 128 -171 -156 15 -316 -364 -47 -402 -388 14
Nybro 2 911 2 832 -79 -477 -388 88 -40 0 40 -134 -139 -5 -267 -364 -96 -402 -388 14
Oskarshamn 1 644 1 637 -7 -477 -388 88 -116 0 116 -152 -144 8 -292 -364 -71 -402 -388 14
Torsås 4 895 4 911 16 -477 -388 88 -137 0 137 -171 -177 -6 257 -209 -465 -402 -388 14
Vimmerby 2 987 3 105 118 -477 -388 88 -137 0 137 -103 -146 -43 -243 -327 -83 -402 -388 14
Västervik 4 107 4 054 -53 -477 -388 88 -137 0 137 -171 -152 19 -292 -364 -71 -402 -388 14
Gotlands lä n
Gotland 2 237 2 213 -24 -781 -779 2 -137 0 137 -151 -125 26 -322 -364 -41 -402 -388 14
Bleki nge län
Karlshamn 2 834 2 686 -148 -695 -453 242 -137 0 137 -146 -166 -20 -376 -251 126 -402 -388 14
Karlskrona 775 746 -29 -366 -453 -87 -85 0 85 -162 -201 -39 -312 -186 127 -402 -388 14
Lä n
Ko m m un
Äldreomsorg Kollektivtrafik Barn o ch unga med
utländsk bakgru nd (ut går) Befolkni ngsförändring
(fördelas) Bebyggelsestruktur
(fördelas) Lön
(fördelas)
Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring
Ol ofström 3 579 3 629 50 -775 -453 322 -43 0 43 -115 -138 -23 -352 -251 102 -402 -388 14
Ronneby 2 308 2 317 9 -668 -453 215 -54 0 54 -77 -44 33 -376 -251 126 -402 -388 14
Sö lv es bo rg 2 645 2 583 -62 -676 -453 223 -137 0 137 -144 -171 -27 -376 -251 126 -402 -388 14
Skåne län
Bjuv -1 309 -1 344 -35 134 196 62 17 0 -17 -171 -178 -7 -249 -251 -1 -402 -388 14
Bromölla 1 553 1 414 -139 134 196 62 -137 0 137 -171 -179 -8 -249 -251 -1 -402 -388 14
Bu rlöv -1 416 -1 377 39 134 196 62 369 0 -369 -159 -178 -19 -196 -171 26 -15 -306 -291
Båstad 4 644 4 552 -92 134 196 62 -137 0 137 -171 -180 -9 -249 -251 -1 75 -186 -261
Eslöv -534 -528 6 134 196 62 -25 0 25 -171 -201 -30 -196 -251 -54 -402 -388 14
Helsingborg -55 -31 24 134 196 62 128 0 -128 409 393 -16 -184 -186 -1 105 -165 -270
Hä ss le ho lm 2 114 2 117 3 134 196 62 -55 0 55 -171 -201 -30 -249 -251 -1 -402 -388 14
Höganäs 2 481 2 343 -138 134 196 62 -137 0 137 -171 -201 -30 -249 -288 -38 -109 -388 -279
Hö rb y 1 674 1 821 147 134 196 62 -137 0 137 -171 -166 5 -249 -251 -1 -402 -388 14
Höör -536 -589 -53 134 196 62 -137 0 137 -171 -201 -30 -196 -251 -54 -402 -388 14
Klippan 1 390 1 380 -10 134 196 62 -96 0 96 -171 -201 -30 -249 -251 -1 -402 -388 14
Kristianstad 842 804 -38 134 196 62 91 0 -91 -171 -201 -30 -184 -186 -1 -402 -388 14
Kävlinge -2 386 -2 484 -98 134 196 62 -137 0 137 -87 -132 -45 -196 -171 26 -87 -292 -205
Landskrona 104 215 111 134 196 62 261 0 -261 -125 -158 -33 -249 -288 -38 -315 -388 -73
Lomma -1 252 -1 421 -169 134 196 62 -137 0 137 122 115 -7 -196 -208 -11 332 184 -148
Lund -2 191 -2 107 84 134 196 62 -49 0 49 -107 -140 -33 -131 -186 -54 -104 -379 -275
Malmö -1 295 -1 122 173 134 196 62 354 0 -354 249 264 15 -68 -160 -91 222 -207 -429
Osby 3 261 3 186 -75 134 196 62 -107 0 107 -137 -163 -26 -225 -214 12 -402 -388 14
Lä n
Ko m m un
Äldreomsorg Kollektivtrafik Barn o ch unga med
utländsk bakgru nd (ut går) Befolkni ngsförändring
(fördelas) Bebyggelsestruktur
(fördelas) Lön
(fördelas)
Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring
Perstorp 1 629 1 617 -12 134 196 62 14 0 -14 -171 -201 -30 300 -97 -396 -402 -388 14
Simrishamn 6 138 6 191 53 134 196 62 -127 0 127 -159 -171 -12 -249 -251 -1 -344 -388 -44
Sjöbo 993 843 -150 134 196 62 -137 0 137 -171 -153 18 -249 -251 -1 -402 -388 14
Skurup -456 -538 -82 134 196 62 -137 0 137 -171 -177 -6 -196 -171 26 -373 -388 -15
St af fa ns to rp -2 492 -2 647 -155 134 196 62 -136 0 136 -171 -201 -30 -196 -171 26 -52 -207 -155
Svalöv -1 058 -1 102 -44 134 196 62 -47 0 47 -164 -172 -8 -249 -251 -1 -402 -388 14
Svedala -2 794 -2 819 -25 134 196 62 -136 0 136 -163 -194 -31 -196 -171 26 -136 -388 -252
Tomelilla 2 506 2 379 -127 134 196 62 -98 0 98 -171 -201 -30 -249 -251 -1 -402 -388 14
Trelleborg 620 551 -69 134 196 62 -101 0 101 -171 -179 -8 -196 -171 26 -290 -388 -98
Vellinge -1 149 -1 219 -70 134 196 62 -137 0 137 -171 -201 -30 -196 -208 -11 646 327 -319
Ystad 3 337 3 299 -38 134 196 62 -137 0 137 -171 -201 -30 -249 -251 -1 -319 -388 -69
Åstorp -1 457 -1 600 -143 134 196 62 127 0 -127 -170 -201 -31 -249 -251 -1 -402 -388 14
Ängelholm 2 603 2 516 -87 134 196 62 -128 0 128 -171 -154 17 -249 -251 -1 -231 -388 -157
Örkelljunga 2 521 2 336 -185 134 196 62 -137 0 137 -171 -191 -20 -249 -214 36 -402 -388 14
Ös tr a Gö inge 1 581 1 532 -49 134 196 62 -95 0 95 -100 -85 15 -249 -251 -1 -402 -388 14
Halla nds län
Falkenberg 1 652 1 667 15 -102 -269 -168 -86 0 86 -156 -184 -28 -368 -325 44 -373 -246 127
Halmstad 517 543 26 -102 -269 -168 -14 0 14 -132 -141 -9 -304 -260 45 -291 -388 -97
Hylt e 1 582 1 612 30 -102 -269 -168 165 0 -165 60 183 123 -147 -133 15 -402 -388 14
Kungsbacka -1 384 -1 473 -89 -102 -269 -168 -137 0 137 -171 -174 -3 -282 -245 38 126 80 -46
Laholm 1 908 1 719 -189 -102 -269 -168 -130 0 130 -150 -178 -28 -368 -325 44 -402 -388 14
Varberg 1 241 1 178 -63 -102 -269 -168 -137 0 137 -171 -178 -7 -368 -325 44 -289 -275 14
Lä n
Ko m m un
Äldreomsorg Kollektivtrafik Barn o ch unga med
utländsk bakgru nd (ut går) Befolkni ngsförändring
(fördelas) Bebyggelsestruktur
(fördelas) Lön
(fördelas)
Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring
Västra Götalan ds län
Ale -2 567 -2 624 -57 112 204 91 -66 0 66 272 242 -30 -231 -107 125 -232 -307 -75
Alingsås 601 609 8 112 204 91 -137 0 137 -171 -167 4 -231 -107 125 -402 -388 14
Be ngtsfors 5 932 6 227 295 112 204 91 -137 0 137 -124 -149 -25 -75 -133 -57 -402 -388 14
Bollebygd -1 755 -1 768 -13 112 204 91 -137 0 137 155 153 -2 -271 -208 64 -344 -388 -44
Borå s 218 198 -20 112 204 91 56 0 -56 -149 -176 -27 -206 -223 -16 -402 -388 14
Dals-Ed 2 782 2 777 -5 112 204 91 -137 0 137 -120 -99 21 1 403 1 829 427 -402 -388 14
Essunga 2 619 2 589 -30 112 204 91 -137 0 137 -79 -136 -57 253 -133 -385 -402 -388 14
Falköping 2 044 2 083 39 112 204 91 2 0 -2 -151 -178 -27 -274 -288 -13 -402 -388 14
Färgelanda 3 116 3 130 14 112 204 91 -137 0 137 -124 -39 85 449 22 -426 -402 -388 14
Grästorp 2 220 2 318 98 112 204 91 -137 0 137 -171 -53 118 253 -133 -385 -402 -388 14
Gullspång 4 814 4 707 -107 112 204 91 -137 0 137 29 165 136 276 -133 -408 -402 -388 14
Göteborg -1 877 -1 738 139 112 204 91 181 0 -181 -11 -48 -37 -88 -32 57 210 94 -116
Göten e 897 953 56 112 204 91 -105 0 105 -157 -167 -10 -297 -288 10 -402 -388 14
Herrljunga 1 561 1 558 -3 112 204 91 -126 0 126 -122 -121 1 -274 -288 -13 -402 -388 14
Hjo 3 177 3 073 -104 112 204 91 -137 0 137 -101 -101 0 -297 -288 10 -402 -388 14
Härryda -3 261 -3 278 -17 112 204 91 -137 0 137 -159 -110 49 -153 -145 9 -49 33 82
Karlsborg 4 440 4 298 -142 112 204 91 -137 0 137 -138 -97 41 253 -133 -385 -402 -388 14
Kungälv -105 -10 95 112 204 91 -137 0 137 -171 -99 72 -282 -145 138 -115 -109 6
Lerum -2 490 -2 572 -82 112 204 91 -137 0 137 -171 -150 21 -231 -145 87 -164 -135 29
Lidköping 1 212 1 190 -22 112 204 91 -137 0 137 -171 -143 28 -297 -288 10 -402 -388 14
Lilla Edet -925 -1 054 -129 112 204 91 -99 0 99 290 278 -12 -231 -107 125 -402 -388 14
Lysekil 4 009 4 059 50 112 204 91 -137 0 137 -154 -158 -4 -348 -325 24 -317 -388 -71
Lä n
Ko m m un
Äldreomsorg Kollektivtrafik Barn o ch unga med
utländsk bakgru nd (ut går) Befolkni ngsförändring
(fördelas) Bebyggelsestruktur
(fördelas) Lön
(fördelas)
Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring
M ariestad 2 823 2 702 -121 112 204 91 -137 0 137 -127 -122 5 -297 -288 10 -402 -388 14
Mark 1 671 1 606 -65 112 204 91 -137 0 137 -171 -124 47 -297 -288 10 -402 -388 14
Mellerud 4 676 4 606 -70 112 204 91 -57 0 57 -26 102 128 -274 -288 -13 -402 -388 14
Munkedal 3 215 3 169 -46 112 204 91 -137 0 137 -164 -181 -17 -323 -288 36 -402 -388 14
Mölndal -1 967 -1 901 66 112 204 91 -118 0 118 -171 -167 4 -153 -145 9 15 74 59
Oru st 3 231 3 225 -6 112 204 91 -137 0 137 -100 -170 -70 -348 -325 24 -318 -388 -70
Partille -1 605 -1 593 12 112 204 91 -113 0 113 -171 -166 5 -153 -145 9 38 136 98
Skara 1 145 1 102 -43 112 204 91 -37 0 37 -146 -133 13 -274 -288 -13 -402 -388 14
Skövde -455 -568 -113 112 204 91 -47 0 47 -171 -201 -30 -274 -288 -13 -402 -388 14
Sotenäs 6 546 6 501 -45 112 204 91 -137 0 137 -28 -35 -7 -348 -325 24 -152 -207 -55
Stenungsund -1 274 -1 278 -4 112 204 91 -137 0 137 -171 -166 5 -282 -145 138 -119 -190 -71
Strömstad 966 932 -34 112 204 91 -92 0 92 -50 -52 -2 -348 -325 24 -155 -104 51
Svenljunga 1 615 1 664 49 112 204 91 -89 0 89 -132 -126 6 -75 -133 -57 -402 -388 14
Tanum 3 810 4 001 191 112 204 91 -134 0 134 -154 -147 7 -348 -325 24 -317 -388 -71
Ti br o 2 469 2 264 -205 112 204 91 -137 0 137 -171 -186 -15 -274 -288 -13 -402 -388 14
Tidaholm 2 189 2 215 26 112 204 91 -137 0 137 -81 -124 -43 -274 -288 -13 -402 -388 14
Tjörn 1 201 1 097 -104 112 204 91 -137 0 137 -171 -154 17 -282 -225 58 -132 -304 -172
Tranemo 2 572 2 510 -62 112 204 91 -106 0 106 -106 -198 -92 -248 -250 -1 -402 -388 14
Trollhättan -178 -252 -74 112 204 91 211 0 -211 -170 -176 -6 -297 -288 10 -402 -388 14
Töreboda 2 572 2 608 36 112 204 91 -126 0 126 -137 -163 -26 -274 -288 -13 -402 -388 14
Uddevalla 1 080 1 133 53 112 204 91 4 0 -4 -151 -179 -28 -348 -325 24 -402 -388 14
Ulricehamn 2 062 2 120 58 112 204 91 -137 0 137 -171 -201 -30 -248 -250 -1 -402 -388 14
Vara 2 286 2 347 61 112 204 91 -129 0 129 -171 -145 26 -297 -288 10 -402 -388 14
Lä n
Ko m m un
Äldreomsorg Kollektivtrafik Barn o ch unga med
utländsk bakgru nd (ut går) Befolkni ngsförändring
(fördelas) Bebyggelsestruktur
(fördelas) Lön
(fördelas)
Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring
Vårgårda -679 -702 -23 112 204 91 -83 0 83 -171 -129 42 -297 -288 10 -402 -388 14
Vänersborg 1 337 1 275 -62 112 204 91 -35 0 35 -168 -186 -18 -297 -288 10 -402 -388 14
Åmål 3 712 3 623 -89 112 204 91 -94 0 94 -122 -141 -19 -274 -288 -13 -402 -388 14
Öckerö 407 354 -53 112 204 91 -137 0 137 -171 -111 60 -153 -145 9 85 87 2
Värmlands l än
Arvika 4 164 4 131 -33 -434 -289 145 -137 0 137 -171 -201 -30 -137 -131 7 -402 -388 14
Eda 3 551 3 653 102 -551 -289 262 -137 0 137 63 50 -13 36 23 -12 -402 -388 14
Filipstad 6 032 5 603 -429 -706 -289 417 -89 0 89 -108 -140 -32 470 1 004 535 -402 -388 14
Forshaga 1 142 943 -199 -712 -289 423 -137 0 137 -171 -201 -30 -186 -131 56 -402 -388 14
Gr ums 2 785 2 670 -115 -610 -289 321 -137 0 137 -81 64 145 -186 -169 18 -402 -388 14
Hagfors 5 999 5 952 -47 -642 -289 353 -137 0 137 684 1 335 651 494 1 040 547 -402 -388 14
Hammarö -1 388 -1 548 -160 -895 -289 606 -137 0 137 -142 -155 -13 -186 -131 56 -402 -388 14
Karlstad 545 426 -119 282 -289 -571 -133 0 133 -171 -201 -30 -122 -68 55 -402 -388 14
Kil 1 212 1 053 -159 -553 -289 264 -137 0 137 -155 -174 -19 -186 -131 56 -402 -388 14
Kristinehamn 3 656 3 511 -145 -285 -289 -4 -135 0 135 -105 -111 -6 -186 -131 56 -402 -388 14
M unkfors 8 570 7 734 -836 -805 -289 516 -137 0 137 132 569 437 412 23 -388 -402 -388 14
Storfors 3 490 3 409 -81 -613 -289 324 -68 0 68 830 1 666 836 586 178 -407 -402 -388 14
Sunne 3 643 3 319 -324 -616 -289 327 -137 0 137 -57 -118 -61 36 23 -12 -402 -388 14
Säffle 4 817 4 798 -19 -533 -289 244 -120 0 120 -158 -150 8 -186 -14 173 -402 -388 14
Torsby 8 075 7 659 -416 -539 -289 250 -137 0 137 371 711 340 517 1 040 524 -402 -388 14
Årjäng 3 602 3 635 33 -757 -289 468 -136 0 136 -171 -201 -30 586 1 159 574 -402 -388 14
Lä n
Ko m m un
Äldreomsorg Kollektivtrafik Barn o ch unga med
utländsk bakgru nd (ut går) Befolkni ngsförändring
(fördelas) Bebyggelsestruktur
(fördelas) Lön
(fördelas)
Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring
Örebro län
Askersund 2 820 2 703 -117 -212 -317 -106 -137 0 137 -171 -201 -30 -180 -118 63 -402 -388 14
Degerfors 3 400 3 102 -298 -212 -317 -106 -137 0 137 109 226 117 -154 -118 37 -402 -388 14
Hallsberg 1 556 1 468 -88 -212 -317 -106 -130 0 130 -171 -164 7 -180 -191 -10 -402 -388 14
Hällefors 5 783 5 319 -464 -212 -317 -106 -59 0 59 198 504 306 1 661 2 153 493 -402 -388 14
Karlskoga 2 902 2 826 -76 -212 -317 -106 -137 0 137 -171 -201 -30 -154 -118 37 -402 -388 14
Kumla -650 -822 -172 -212 -317 -106 -137 0 137 -171 -201 -30 -180 -191 -10 -402 -388 14
Laxå 5 584 5 579 -5 -212 -317 -106 -106 0 106 241 575 334 543 118 -424 -402 -388 14
Lekebe rg 543 357 -186 -212 -317 -106 -137 0 137 -129 -41 88 369 -36 -404 -402 -388 14
Lindesberg 2 200 2 377 177 -212 -317 -106 -65 0 65 -145 -172 -27 -131 -118 14 -402 -388 14
Ljusnarsberg 4 384 4 394 10 -212 -317 -106 -137 0 137 96 320 224 1 570 1 998 429 -402 -388 14
Nora 2 455 2 357 -98 -212 -317 -106 -137 0 137 -171 -201 -30 -131 -118 14 -402 -388 14
Örebro -963 -985 -22 -212 -317 -106 95 0 -95 429 400 -29 -115 -126 -10 -402 -388 14
Västmanlands
län
Arboga 2 366 2 405 39 -593 -689 -96 -137 0 137 -68 -120 -52 -183 -191 -7 -402 -388 14
Fagersta 2 896 2 903 7 -392 -813 -422 55 0 -55 74 79 5 -135 -154 -18 -402 -388 14
Hallstahamm ar 2 434 2 298 -136 -1 035 -738 297 -82 0 82 -165 -186 -21 -183 -191 -7 -402 -388 14
Kungsör 665 645 -20 -907 -767 139 -124 0 124 -165 -194 -29 -183 -191 -7 -402 -388 14
Köping 2 365 2 353 -12 -642 -644 -2 -4 0 4 -159 -184 -25 -183 -191 -7 -402 -388 14
Norberg 2 993 2 731 -262 -656 -680 -24 -137 0 137 -171 -196 -25 439 1 -437 -402 -388 14
Sala 2 374 2 318 -56 -140 -534 -395 -133 0 133 -157 -185 -28 -160 -154 7 -402 -388 14
Sk in ns ka tte be rg 4 408 4 086 -322 -86 -461 -375 -137 0 137 457 942 485 1 542 1 925 384 -402 -388 14
Lä n
Ko m m un
Äldreomsorg Kollektivtrafik Barn o ch unga med
utländsk bakgru nd (ut går) Befolkni ngsförändring
(fördelas) Bebyggelsestruktur
(fördelas) Lön
(fördelas)
Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring
Surahammar 1 186 920 -266 -1 018 -631 386 -137 0 137 -171 -201 -30 -160 -191 -30 -402 -388 14
Västerås -215 -296 -81 89 -74 -164 37 0 -37 -162 -191 -29 -119 -126 -6 -289 -372 -83
Dalarn as län
Avesta 3 043 2 873 -170 -231 -298 -67 -73 0 73 -63 -65 -2 -76 -131 -54 -402 -388 14
Borlänge 180 -11 -191 -231 -298 -67 26 0 -26 -136 -152 -16 -76 -95 -18 -402 -388 14
Falun 667 553 -114 -231 -298 -67 -137 0 137 -153 -155 -2 -12 -32 -19 -402 -388 14
Gagnef 934 858 -76 -231 -298 -67 -137 0 137 -141 -177 -36 -76 -95 -18 -402 -388 14
Hed em ora 2 805 2 740 -65 -231 -298 -67 -127 0 127 -171 -183 -12 -76 -131 -54 -402 -388 14
Leksand 3 752 3 848 96 -231 -298 -67 -137 0 137 -154 -188 -34 98 60 -37 -402 -388 14
Lu dv ik a 3 629 3 556 -73 -231 -298 -67 -84 0 84 -29 -43 -14 -76 -95 -18 -402 -388 14
Malung -Sälen 4 456 4 452 -4 -231 -298 -67 -137 0 137 107 288 181 694 1 268 575 -402 -388 14
M ora 3 428 3 156 -272 -231 -298 -67 -137 0 137 -171 -147 24 554 1 040 487 -402 -388 14
Orsa 4 495 4 231 -264 -231 -298 -67 -137 0 137 -117 -51 66 1 624 2 021 398 -402 -388 14
Rä ttvik 7 465 7 371 -94 -231 -298 -67 -137 0 137 -130 -94 36 531 1 040 510 -402 -388 14
Smedjebacken 2 490 2 033 -457 -231 -298 -67 -137 0 137 -128 -76 52 98 60 -37 -402 -388 14
Säter 1 914 1 758 -156 -231 -298 -67 -137 0 137 -171 -149 22 -76 -131 -54 -402 -388 14
Vansbro 4 698 4 844 146 -231 -298 -67 -137 0 137 -171 -201 -30 1 740 2 176 437 -402 -388 14
Älvdalen 6 210 6 159 -51 -231 -298 -67 -137 0 137 141 527 386 1 787 2 249 463 -402 -388 14
Gävleborgs län
Bollnäs 3 491 3 278 -213 -413 -437 -24 -137 0 137 -153 -167 -14 4 -32 -35 -402 -388 14
Gävle -9 -140 -131 -413 -437 -24 -36 0 36 -171 -201 -30 43 -5 -47 -402 -388 14
Lä n
Ko m m un
Äldreomsorg Kollektivtrafik Barn o ch unga med
utländsk bakgru nd (ut går) Befolkni ngsförändring
(fördelas) Bebyggelsestruktur
(fördelas) Lön
(fördelas)
Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring
Hofors 4 422 4 036 -386 -413 -437 -24 -137 0 137 165 443 278 4 -32 -35 -402 -388 14
Hudiksvall 2 744 2 513 -231 -413 -437 -24 -123 0 123 -171 -186 -15 4 -32 -35 -402 -388 14
Ljusdal 4 915 4 692 -223 -413 -437 -24 -137 0 137 -171 -188 -17 634 1 140 507 -402 -388 14
Nordanstig 3 373 3 464 91 -413 -437 -24 -137 0 137 -43 101 144 611 1 103 493 -402 -388 14
Oc ke lb o 4 364 4 209 -155 -413 -437 -24 -137 0 137 47 69 22 1 681 2 048 368 -402 -388 14
Ovanåker 3 832 3 701 -131 -413 -437 -24 -137 0 137 -171 -190 -19 634 1 140 507 -402 -388 14
Sandviken 1 518 1 418 -100 -413 -437 -24 -10 0 10 -128 -153 -25 -20 -68 -47 -402 -388 14
Söderhamn 4 242 4 208 -34 -413 -437 -24 -74 0 74 -89 -67 22 4 -32 -35 -402 -388 14
Västernorrlands lä n
Härnösand 2 756 2 659 -97 -662 -677 -16 -115 0 115 -171 -201 -30 57 40 -16 -402 -388 14
Kramfors 5 210 5 085 -125 -782 -684 97 -137 0 137 233 562 329 254 195 -58 -402 -388 14
Sollefteå 5 912 5 769 -143 -600 -561 39 -129 0 129 123 376 253 712 1 211 500 -402 -388 14
Sundsvall 553 316 -237 -577 -448 128 -137 0 137 -171 -164 7 121 103 -17 -402 -388 14
Timrå 935 694 -241 -749 -753 -4 -137 0 137 -160 -167 -7 57 40 -16 -402 -388 14
Ånge 6 612 6 544 -68 -714 -596 118 -137 0 137 805 1 619 814 827 1 366 540 -402 -388 14
Ör nsköldsvik 2 677 2 557 -120 -546 -519 26 -134 0 134 -171 -193 -22 751 258 -492 -402 -388 14
Jämtlands län
Berg 7 572 7 331 -241 -205 -388 -183 -107 0 107 376 849 473 1 903 2 347 445 -402 -388 14
Br äcke 6 323 6 181 -142 -205 -388 -183 -120 0 120 856 1 595 739 1 880 2 347 468 -402 -388 14
Härjedalen 8 355 8 150 -205 -205 -388 -183 -137 0 137 237 495 258 1 186 1 879 694 -402 -388 14
Krokom 1 017 862 -155 -205 -388 -183 -137 0 137 -167 4 171 718 1 249 532 -402 -388 14
Lä n
Ko m m un
Äldreomsorg Kollektivtrafik Barn o ch unga med
utländsk bakgru nd (ut går) Befolkni ngsförändring
(fördelas) Bebyggelsestruktur
(fördelas) Lön
(fördelas)
Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring
Ragunda 9 072 9 644 572 -205 -388 -183 -137 0 137 302 808 506 2 169 2 760 592 -402 -388 14
St rö m su nd 7 909 7 712 -197 -205 -388 -183 -137 0 137 609 1 125 516 833 1 403 571 -402 -388 14
Åre 95 124 29 -205 -388 -183 -125 0 125 121 155 34 833 1 441 609 -402 -388 14
Ös te rs un d 1 003 850 -153 -205 -388 -183 -137 0 137 -171 -141 30 127 139 13 -402 -388 14
Västerbottens län
Bjurholm 10 641 10 548 -93 -459 -519 -60 -137 0 137 -29 253 282 1 978 2 389 412 -402 -388 14
Dorotea 11 490 11 640 150 -205 -434 -229 -137 0 137 806 1 845 1 039 2 291 2 839 549 -402 -388 14
Lycksele 4 021 4 018 -3 -667 -728 -62 -137 0 137 -34 82 116 933 1 446 514 -402 -388 14
Malå 6 331 6 361 30 -103 -592 -490 -137 0 137 467 1 027 560 2 291 2 876 586 -402 -388 14
Nordmaling 3 803 3 709 -94 -168 -679 -511 -137 0 137 25 195 170 1 931 2 353 423 -402 -388 14
Norsjö 5 648 5 493 -155 -552 -700 -149 -137 0 137 342 950 608 2 291 2 876 586 -402 -388 14
Ro bertsfor s 3 863 4 032 169 -533 -731 -198 -137 0 137 -68 83 151 1 955 2 389 435 -402 -388 14
Skellefteå 1 774 1 632 -142 -767 -594 173 -135 0 135 -170 -165 5 400 336 -63 -402 -388 14
So rs el e 8 297 8 431 134 348 -249 -597 -137 0 137 998 1 832 834 2 315 2 913 599 -402 -388 14
Storuman 6 600 6 781 181 129 -418 -547 -137 0 137 490 1 091 601 2 291 2 950 660 -402 -388 14
Ume å -2 404 -2 476 -72 -541 -480 60 -137 0 137 -171 -169 2 202 145 -56 -402 -388 14
Vilhelmina 6 612 5 959 -653 255 -403 -658 -137 0 137 285 820 535 2 291 2 876 586 -402 -388 14
Vi nd el n 7 007 7 209 202 215 -672 -888 -137 0 137 74 291 217 1 978 2 426 449 -402 -388 14
Vännäs 497 480 -17 -719 -791 -72 -137 0 137 -127 -151 -24 186 118 -67 -402 -388 14
Åsele 10 649 10 909 260 -232 -412 -180 -137 0 137 929 1 914 985 2 355 2 902 548 -402 -388 14
Lä n
Ko m m un
Äldreomsorg Kollektivtrafik Barn o ch unga med
utländsk bakgru nd (ut går) Befolkni ngsförändring
(fördelas) Bebyggelsestruktur
(fördelas) Lön
(fördelas)
Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring Idag Förslag För-
ändring
No rr bo tt ens lä n
Arjeplog 7 556 7 778 222 -385 78 462 -137 0 137 729 1 348 619 2 249 2 913 665 -402 -388 14
Arvidsjaur 6 225 5 910 -315 -612 -441 170 -137 0 137 237 557 320 2 249 2 876 628 -402 -388 14
Boden 2 176 2 009 -167 -195 -561 -367 -137 0 137 -118 -187 -69 751 310 -440 -402 -388 14
Gällivare 3 701 3 577 -124 -348 -573 -225 -137 0 137 304 558 254 913 1 592 680 -402 -388 14
Haparanda 3 250 3 404 154 -731 -637 94 -137 0 137 -25 106 131 409 465 57 -402 -388 14
Jokkmo kk 5 821 5 648 -173 -602 55 656 -118 0 118 538 984 446 2 249 2 950 702 -402 -388 14
Kalix 3 997 3 828 -169 -639 -702 -63 -137 0 137 356 814 458 409 1 446 1 038 -402 -388 14
Kiruna 765 709 -56 -528 -462 65 -137 0 137 -134 -184 -50 822 1 437 616 -402 -388 14
Luleå -372 -520 -148 -13 -337 -324 -137 0 137 -171 -183 -12 183 218 36 -402 -388 14
Pajala 9 858 10 404 546 -668 -177 491 -137 0 137 555 1 148 593 2 249 2 913 665 -402 -388 14
Piteå 891 699 -192 -594 -577 16 -137 0 137 -171 -201 -30 120 118 -1 -402 -388 14
Älvsbyn 3 678 3 539 -139 -827 -677 149 -137 0 137 186 462 276 867 1 446 580 -402 -388 14
Överkalix 10 693 10 624 -69 -599 -450 148 -137 0 137 1 000 2 021 1 021 2 226 2 876 651 -402 -388 14
Övertorneå 7 843 8 388 545 -693 -250 443 -137 0 137 1 140 2 256 1 116 2 226 2 876 651 -402 -388 14
Standardkostnader per kommun
Bidrag/avgift, strukturkostnad och standardkostnader
I tabellen nedan redovisas bidrag/avgift, strukturkostnad samt standardkostnad per delmodell i kronor per invånare om förslaget hade varit fullt ut implementerat 2018. Standardkostnaderna redovisas per delmodell i den föreslagna modellstrukturen.
Strukturkostnaden är lika med summan av samtliga standardkostnader.
Bidrag/avgift är lika med skillnaden mellan kommunens strukturkostnad och genomsnittet i riket.
De införandebidrag som föreslås och redovisas i kapitel 11 ingår inte i tabellen.
Tabell 1 Bidrag/avgift, struktur kostnad och standardko stnader enligt förslaget för ko mmuner
Kronor per invån are 201 8
Lä n
Kommun Bidrag/avgift Struktur-
kostnad Fö rs ko la Gr undskola Gymnasium Kommunal
vuxenutbildning IFO Äldreomsorg Kollektiv-
trafik Infrastruktur
och skydd Verksamhets över-
gripande kostnader
Riket 39 432 8 020 10 889 3 799 598 4 066 10 497 1 166 184 214
Stockholms län
Botky rka 2 834 42 266 9 756 12 984 4 369 1 184 5 650 6 322 1 681 124 196
Da nd er yd 6 67 7 46 1 09 9 543 16 027 4 199 311 1 832 12 317 1 681 124 75
Ekerö 3 264 42 696 10 308 16 039 4 424 365 2 411 7 269 1 681 124 75
Ha ni ng e 90 6 40 3 38 9 237 12 362 4 192 818 4 473 6 741 1 681 124 710
Hu dd in ge 2 424 41 856 10 340 13 578 4 195 767 4 115 6 485 1 681 124 571
Jä rf äl la 2 44 4 41 8 76 9 275 12 677 3 864 697 4 075 8 696 1 681 124 787
Lidingö 4 681 44 113 9 333 13 839 3 887 399 2 541 12 234 1 681 124 75
Na ck a 3 25 3 42 6 85 10 502 14 207 3 889 413 3 200 8 231 1 681 124 438
No rrtälje -153 39 279 6 532 9 903 3 819 501 3 542 13 182 1 681 44 75
Ny kv ar n 1 02 5 40 4 57 9 390 14 987 4 905 421 2 517 5 972 1 681 44 540
Nynäshamn -603 38 829 7 755 10 782 3 862 632 3 625 10 293 1 681 124 75
Sa le m 3 75 0 43 1 82 9 840 14 905 5 116 500 3 154 7 787 1 681 124 75
Sigtuna 1 920 41 352 9 664 12 644 4 365 932 4 398 7 134 1 681 124 410
So lle nt un a 2 98 9 42 4 21 9 895 14 615 4 179 506 3 242 8 104 1 681 124 75
Solna -5 774 33 658 8 459 7 485 2 008 659 3 221 9 551 1 681 124 470
St oc kh ol m -6 70 38 7 62 8 683 9 765 2 971 626 5 293 8 885 1 681 624 234
Sundbyberg -1 937 37 495 9 966 9 514 2 418 818 4 475 7 390 1 681 124 1 109
Sö de rt äl je 3 20 1 42 6 33 8 477 12 109 4 415 1 219 5 872 8 497 1 681 109 254
Tyresö 1 483 40 915 9 245 13 767 4 644 453 3 237 7 689 1 681 124 75
Lä n
Kommun Bidrag/avgift Struktur-
kostnad Fö rs ko la Gr undskola Gymnasium Kommunal
vuxenutbildning IFO Äldreomsorg Kollektiv-
trafik Infrastruktur
och skydd Verksamhets över-
gripande kostnader
Riket 39 432 8 020 10 889 3 799 598 4 066 10 497 1 166 184 214
Tä by 2 73 6 42 1 68 9 778 14 124 3 981 297 2 219 9 737 1 681 124 227
Upplan ds Väsby 18 39 450 9 170 11 906 3 811 721 3 934 7 700 1 681 124 403
Up pl an ds -B ro 2 53 5 41 9 67 10 217 13 007 4 208 664 4 102 6 891 1 681 124 1 073
Vallentuna 1 436 40 868 10 349 14 276 4 312 367 2 598 7 086 1 681 124 75
Va xh ol m 2 91 8 42 3 50 9 262 15 582 4 689 272 2 079 8 586 1 681 124 75
Värmdö 2 060 41 492 9 606 14 482 4 402 381 2 737 7 045 1 681 124 1 034
Ös te rå ke r 97 0 40 4 02 9 081 14 155 4 224 444 2 729 7 584 1 681 124 380
Uppsala län
Enköping -384 39 048 7 834 11 306 4 043 507 3 471 10 427 97 1 44 445
He by 93 9 40 3 71 7 205 10 664 4 617 522 3 555 12 608 971 199 30
Håbo -1 652 37 780 8 553 13 606 4 672 482 2 856 6 523 97 1 124 -7
Kn iv st a 3 08 9 42 5 21 11 596 16 127 3 967 364 2 364 5 638 971 44 1 450
Tierp 1 283 40 715 7 461 10 437 4 275 581 4 127 12 767 97 1 66 30
Up ps al a -3 2 80 36 1 52 7 961 10 262 3 279 564 4 013 8 399 971 109 594
Älvkarleby 847 40 279 7 221 10 800 4 260 774 3 776 12 381 97 1 66 30
Ös th am m ar -8 33 38 5 99 6 886 9 925 4 306 411 2 639 13 365 971 66 30
Södermanla nds län
Es ki ls tu na 2 12 1 41 5 52 8 218 11 351 4 173 810 5 736 10 277 885 109 -7
Flen 3 591 43 023 7 082 11 389 4 617 1 039 5 012 13 215 63 2 44 -7
Gn es ta -9 2 39 3 40 8 166 11 750 3 834 520 3 347 10 525 1 161 44 -7
Lä n
Kommun Bidrag/avgift Struktur-
kostnad Fö rs ko la Gr undskola Gymnasium Kommunal
vuxenutbildning IFO Äldreomsorg Kollektiv-
trafik Infrastruktur
och skydd Verksamhets över-
gripande kostnader
Riket 39 432 8 020 10 889 3 799 598 4 066 10 497 1 166 184 214
Katrineholm 3 203 42 635 7 811 11 095 4 343 774 5 321 12 631 62 3 44 -7
Ny kö pi ng 58 4 40 0 15 7 555 10 910 3 788 517 3 811 12 256 1 141 44 -7
Ox elösund -1 151 38 281 6 935 9 366 3 476 834 3 418 13 906 21 3 44 89
St rä ng nä s -5 2 39 3 80 7 673 12 298 4 234 510 3 478 10 299 851 44 -7
Trosa -1 117 38 315 7 722 11 782 4 035 481 2 637 9 556 72 1 44 1 337
Vi ng åk er 2 16 6 41 5 97 6 979 11 461 4 748 807 4 301 12 221 1 043 44 -7
Östergötlands lä n
Bo xho lm -292 39 140 7 460 9 734 4 320 492 3 397 12 600 82 1 199 117
Fi ns på ng 78 6 40 2 18 7 827 10 203 4 097 613 3 741 12 910 821 44 -38
Kinda 2 403 41 835 6 930 11 353 4 394 440 3 347 13 254 82 1 354 942
Li nk öp in g -2 4 13 37 0 19 7 932 10 387 3 572 509 4 298 9 429 821 109 -38
Mjö lby -509 38 923 7 741 10 807 4 134 420 3 709 11 285 82 1 44 -38
M ot al a -9 8 39 3 34 7 184 10 764 4 035 680 4 058 11 786 821 44 -38
No rrköping 280 39 712 8 032 10 888 4 024 694 5 087 9 967 82 1 109 90
Sö de rk öp in g -1 3 27 38 1 05 7 936 11 007 4 152 351 2 538 11 294 821 44 -38
Vadstena 413 39 845 5 779 8 428 4 011 375 3 051 17 107 82 1 44 229
Va ld em ar sv ik -4 91 38 9 41 5 677 9 228 4 504 709 2 630 14 887 821 199 286
Ydre 5 064 44 496 6 697 11 602 4 745 340 2 905 14 895 82 1 199 2 292
Åt vi da be rg -2 83 39 1 49 6 812 10 543 4 643 461 2 905 12 958 821 44 -38
Öd eshög 1 838 41 270 6 558 10 609 4 590 597 3 844 13 935 82 1 199 117
Lä n
Kommun Bidrag/avgift Struktur-
kostnad Fö rs ko la Gr undskola Gymnasium Kommunal
vuxenutbildning IFO Äldreomsorg Kollektiv-
trafik Infrastruktur
och skydd Verksamhets över-
gripande kostnader
Riket 39 432 8 020 10 889 3 799 598 4 066 10 497 1 166 184 214
Jönköpings län
Aneby -56 39 376 8 060 10 589 4 402 552 3 172 11 636 73 2 199 34
Ek sj ö 28 4 39 7 16 7 251 10 567 3 842 556 3 107 13 701 732 44 -84
Gi slaved 758 40 190 7 645 12 029 4 458 830 3 839 10 734 73 2 44 -121
Gn os jö 78 4 40 2 16 7 409 12 253 5 045 902 3 576 10 376 732 44 -121
Habo 875 40 307 11 206 14 610 4 058 306 2 246 6 853 73 2 44 252
Jö nk öp in g -1 9 32 37 5 00 7 953 10 574 3 620 515 3 843 10 275 732 109 -121
Mullsjö -340 39 092 7 973 11 828 4 476 471 2 940 10 594 73 2 44 34
Nä ss jö 2 35 5 41 7 87 8 257 11 398 4 238 771 4 416 12 015 732 44 -84
Sävsjö 3 257 42 689 7 995 11 909 4 408 816 3 500 13 369 73 2 44 -84
Tr an ås 1 30 4 40 7 36 7 289 11 008 3 990 588 3 744 13 462 732 44 -121
Vaggeryd 730 40 162 8 603 12 612 4 239 534 2 909 10 610 73 2 44 -121
Ve tla nd a 68 1 40 1 13 7 766 11 147 4 238 575 3 193 12 539 732 44 -121
Värnamo -1 177 38 255 7 356 11 574 3 783 554 3 054 11 279 73 2 44 -121
Kronobergs l än
Al ve st a 3 073 42 505 8 401 12 435 4 150 723 4 377 11 787 70 9 44 -121
Le ss eb o 5 78 0 45 2 12 8 437 13 419 4 996 1 189 4 339 11 944 709 44 135
Ljungby -1 234 38 198 6 756 10 802 3 843 522 2 991 12 652 70 9 44 -121
M ar ka ry d 59 6 40 0 28 6 898 10 794 3 993 887 3 467 13 357 709 44 -121
Tingsryd 3 762 43 194 6 140 10 391 4 512 657 3 596 17 009 70 9 199 -19
Up pv id in ge 3 54 8 42 9 80 6 815 11 352 4 431 852 3 421 14 341 709 199 860
Lä n
Kommun Bidrag/avgift Struktur-
kostnad Fö rs ko la Gr undskola Gymnasium Kommunal
vuxenutbildning IFO Äldreomsorg Kollektiv-
trafik Infrastruktur
och skydd Verksamhets över-
gripande kostnader
Riket 39 432 8 020 10 889 3 799 598 4 066 10 497 1 166 184 214
Växjö -1 027 38 405 8 272 11 195 3 741 521 3 973 9 621 70 9 109 264
Äl m hu lt 2 24 6 41 6 78 8 548 12 005 3 805 715 2 835 12 136 709 44 881
Kalmar l än
Borgholm 209 39 641 5 118 9 298 4 018 519 2 615 17 409 77 7 44 -158
Em m ab od a 1 35 8 40 7 90 6 845 9 785 4 354 706 3 519 14 917 777 44 -158
Hu ltsfred 2 895 42 327 7 265 10 828 4 336 1 089 3 714 14 394 77 7 44 -121
Hö gs by 7 18 5 46 6 17 7 197 11 805 4 858 1 185 3 802 14 953 777 199 1 840
Kalmar -2 951 36 481 7 701 10 041 3 488 479 3 503 10 540 77 7 109 -158
M ön st er ås 26 7 39 6 99 7 527 10 096 4 395 661 3 145 13 211 777 44 -158
Mörbylånga -773 38 659 8 324 11 434 3 561 381 2 136 12 159 77 7 44 -158
Ny br o 15 6 39 5 88 7 188 10 220 3 837 850 3 596 13 233 777 44 -158
Oskarshamn -1 752 37 680 7 064 10 679 3 614 549 3 072 12 038 77 7 44 -158
To rs ås 1 20 1 40 6 33 6 249 10 577 4 192 654 2 830 15 312 777 44 -3
Vimmerby -210 39 222 6 940 10 310 4 313 585 2 867 13 506 77 7 44 -121
Vä st er vi k -3 99 39 0 33 6 318 9 678 3 831 527 3 560 14 455 777 44 -158
Gotlands lä n
Gotland -2 817 36 615 6 451 9 829 3 533 411 3 504 12 614 38 7 44 -158
Bleki nge län
Karlshamn -1 018 38 414 7 068 9 959 3 700 519 3 369 13 087 71 3 44 -45
Ka rls kr on a -1 1 32 38 3 00 7 630 10 939 3 766 517 3 524 11 147 713 109 -45
Lä n
Kommun Bidrag/avgift Struktur-
kostnad Fö rs ko la Gr undskola Gymnasium Kommunal
vuxenutbildning IFO Äldreomsorg Kollektiv-
trafik Infrastruktur
och skydd Verksamhets över-
gripande kostnader
Riket 39 432 8 020 10 889 3 799 598 4 066 10 497 1 166 184 214
Ol ofström -537 38 895 6 530 9 879 4 030 714 3 000 14 030 71 3 44 -45
Ro nn eb y 1 14 3 40 5 75 7 631 11 240 3 967 748 3 559 12 718 713 44 -45
Sö lv es bo rg -806 38 626 6 955 10 178 3 871 529 3 397 12 984 71 3 44 -45
Skåne län
Bjuv 1 223 40 655 7 996 12 269 4 817 877 4 278 9 057 1 362 44 -45
Br om öl la 36 0 39 7 92 7 322 11 204 4 141 628 3 321 11 815 1 362 44 -45
Bu rlöv 2 230 41 662 9 336 12 229 4 036 840 4 736 9 044 1 362 124 -45
Bå st ad -8 82 38 5 50 5 970 9 356 3 826 496 2 502 15 039 1 362 44 -45
Eslöv 720 40 152 8 462 11 784 4 233 590 3 849 9 873 1 362 44 -45
He ls in gb or g 96 6 40 3 98 8 039 10 569 3 661 760 4 979 10 435 1 362 109 484
Hä ss le ho lm 454 39 886 7 076 10 471 4 252 651 3 557 12 518 1 362 44 -45
Hö ga nä s 0 39 4 32 7 602 11 272 3 792 358 2 340 12 744 1 362 44 -82
Hö rb y 452 39 884 7 478 10 525 4 118 529 3 651 12 222 1 362 44 -45
Hö ör -5 48 38 8 84 8 123 11 736 4 340 414 3 098 9 812 1 362 44 -45
Klippan -200 39 232 7 144 10 153 4 565 696 3 532 11 781 1 362 44 -45
Kr is tia ns ta d 95 1 40 3 83 7 576 11 000 4 003 626 4 547 11 205 1 362 109 -45
Kävlinge -17 39 415 9 548 13 617 4 022 328 2 521 7 938 1 362 124 -45
La nd sk ro na 1 98 0 41 4 12 8 662 10 700 3 919 928 5 263 10 616 1 362 44 -82
Lomma 2 376 41 808 10 902 14 725 3 675 177 1 670 9 116 1 362 124 57
Lu nd -4 7 14 34 7 18 7 703 10 243 3 018 539 3 493 8 296 1 362 109 -45
Malmö 1 549 40 981 9 247 9 797 3 031 984 6 846 9 326 1 362 172 216
Os by 2 05 6 41 4 88 7 565 10 574 4 319 634 3 411 13 587 1 362 44 -8
Lä n
Kommun Bidrag/avgift Struktur-
kostnad Fö rs ko la Gr undskola Gymnasium Kommunal
vuxenutbildning IFO Äldreomsorg Kollektiv-
trafik Infrastruktur
och skydd Verksamhets över-
gripande kostnader
Riket 39 432 8 020 10 889 3 799 598 4 066 10 497 1 166 184 214
Perstorp 4 266 43 698 8 016 11 367 4 802 1 074 4 906 12 018 1 362 44 109
Si m ris ha m n 35 5 39 7 87 5 330 8 906 3 981 599 3 018 16 592 1 362 44 -45
Sjöbo -2 043 37 389 7 233 10 125 3 742 499 3 185 11 244 1 362 44 -45
Sk ur up -1 0 53 38 3 79 7 796 11 563 4 170 550 2 996 9 863 1 362 124 -45
St af fa ns to rp 403 39 835 9 913 13 679 4 193 333 2 483 7 793 1 362 124 -45
Sv al öv 63 6 40 0 68 8 363 12 103 4 818 669 3 455 9 299 1 362 44 -45
Svedala 440 39 872 10 081 13 537 4 202 352 2 677 7 582 1 362 124 -45
To m el ill a 98 9 40 4 21 7 284 10 712 4 286 585 3 413 12 780 1 362 44 -45
Trelleborg -588 38 844 7 553 10 909 3 597 553 3 839 10 952 1 362 124 -45
Ve lli ng e -5 29 38 9 03 8 598 13 138 4 090 215 2 088 9 370 1 362 124 -82
Ystad -2 200 37 232 6 445 9 459 3 422 352 2 493 13 700 1 362 44 -45
Ås to rp 2 54 8 41 9 80 9 098 12 921 4 687 933 4 179 8 801 1 362 44 -45
Ängelholm -831 38 601 7 249 10 297 3 686 392 2 699 12 917 1 362 44 -45
Ör ke llj un ga 1 41 6 40 8 48 7 051 10 599 4 498 740 3 825 12 737 1 362 44 -8
Ös tr a Gö inge 2 355 41 787 7 748 11 501 4 518 1 065 3 661 11 933 1 362 44 -45
Halla nds län
Falkenberg -720 38 711 7 364 10 532 4 126 557 3 195 12 116 89 6 44 -119
Ha lm st ad -2 1 66 37 2 65 7 667 10 291 3 547 533 3 379 10 944 896 109 -101
Hylt e 5 048 44 479 8 707 13 413 4 725 1 000 3 608 12 013 89 6 199 -82
Ku ng sb ac ka -3 63 39 0 68 8 803 13 580 4 190 246 2 303 9 045 896 124 -119
Laholm -578 38 853 7 147 10 972 4 096 547 3 150 12 120 89 6 44 -119
Va rb er g -2 2 59 37 1 72 7 532 10 746 3 547 363 2 546 11 617 896 44 -119
Lä n
Kommun Bidrag/avgift Struktur-
kostnad Fö rs ko la Gr undskola Gymnasium Kommunal
vuxenutbildning IFO Äldreomsorg Kollektiv-
trafik Infrastruktur
och skydd Verksamhets över-
gripande kostnader
Riket 39 432 8 020 10 889 3 799 598 4 066 10 497 1 166 184 214
Västra Götalan ds län
Ale -412 39 020 8 765 12 193 4 676 464 3 172 7 795 1 369 124 462
Al in gs ås -3 48 39 0 84 8 040 11 321 3 782 395 3 024 11 010 1 369 124 19
Be ngtsfors 2 974 42 406 6 152 9 670 3 995 957 3 518 16 628 1 369 199 -82
Bo lle by gd -4 55 38 9 77 8 664 12 759 4 219 361 2 670 8 633 1 369 124 178
Borå s 162 39 594 8 056 10 776 3 884 666 4 217 10 599 1 369 109 -82
Da ls -E d 2 88 4 42 3 16 6 555 10 586 4 247 725 3 475 13 178 1 369 199 1 982
Essunga 996 40 428 7 313 10 352 4 608 460 3 219 12 990 1 369 44 73
Fa lk öp in g 2 86 0 42 2 92 7 988 11 578 4 160 636 4 115 12 484 1 369 44 -82
Färgelanda 3 011 42 443 6 777 10 773 5 026 639 4 007 13 531 1 369 199 122
Gr äs to rp -4 11 39 0 21 6 576 10 889 4 256 413 2 682 12 719 1 369 44 73
Gullspång 2 745 42 177 5 629 9 676 4 578 844 4 533 15 108 1 369 44 396
Gö te bo rg -1 3 12 38 1 20 8 001 9 629 3 236 710 6 053 8 789 1 369 237 96
Göten e -673 38 759 7 215 10 920 4 535 504 2 900 11 354 1 369 44 -82
He rr lju ng a 66 39 4 98 7 412 10 596 4 322 555 3 323 11 959 1 369 44 -82
Hjo 488 39 920 7 504 10 079 4 288 407 2 837 13 474 1 369 44 -82
Hä rr yd a 89 0 40 3 22 10 420 14 152 4 191 316 2 563 7 206 1 369 124 -19
Karlsborg -674 38 758 6 097 9 575 4 051 452 2 398 14 699 1 369 44 73
Ku ng äl v -3 10 39 1 22 8 396 11 973 3 681 334 2 791 10 473 1 369 124 -19
Lerum 880 40 312 9 934 13 999 4 179 266 2 577 7 883 1 369 124 -19
Li dk öp in g -1 5 24 37 9 08 7 169 10 561 3 749 397 3 110 11 591 1 369 44 -82
Lilla Edet -640 38 792 8 569 10 228 4 224 619 3 983 9 347 1 369 124 329
Ly se ki l -2 63 39 1 69 6 095 9 352 3 794 579 3 595 14 460 1 369 44 -119
Lä n
Kommun Bidrag/avgift Struktur-
kostnad Fö rs ko la Gr undskola Gymnasium Kommunal
vuxenutbildning IFO Äldreomsorg Kollektiv-
trafik Infrastruktur
och skydd Verksamhets över-
gripande kostnader
Riket 39 432 8 020 10 889 3 799 598 4 066 10 497 1 166 184 214
M ariestad -1 292 38 140 6 887 9 707 3 681 421 3 010 13 103 1 369 44 -82
M ar k 91 1 40 3 43 7 191 11 680 4 288 511 3 335 12 007 1 369 44 -82
Mellerud 2 212 41 644 6 329 10 103 4 063 910 3 677 15 007 1 369 44 142
M un ke da l 1 57 7 41 0 09 7 333 10 561 4 483 585 3 146 13 570 1 369 44 -82
Mölndal -1 113 38 319 8 872 11 868 3 976 385 3 129 8 615 1 369 124 -19
Or us t -1 5 71 37 8 61 5 905 9 698 4 345 392 2 601 13 626 1 369 44 -119
Partille 901 40 333 9 830 12 621 3 966 379 3 127 8 936 1 369 124 -19
Sk ar a 29 4 39 7 26 7 426 10 776 4 134 703 3 853 11 503 1 369 44 -82
Skövde -3 622 35 810 7 331 9 943 3 798 483 3 091 9 833 1 369 44 -82
So te nä s -1 5 62 37 8 70 4 772 7 812 3 984 449 2 499 16 990 1 369 44 -49
Stenungsund -738 38 694 8 360 12 474 4 286 348 2 577 9 175 1 369 124 -19
St rö m st ad -2 86 39 1 46 8 367 10 210 3 710 965 3 175 11 425 1 369 44 -119
Svenljunga 1 862 41 294 7 270 11 176 4 843 715 3 739 12 065 1 369 199 -82
Ta nu m -6 4 39 3 68 6 422 9 760 3 824 520 3 146 14 402 1 369 44 -119
Ti br o 1 139 40 571 7 238 10 617 4 540 692 3 488 12 665 1 369 44 -82
Ti da ho lm -2 92 39 1 40 7 209 9 796 4 308 530 3 350 12 616 1 369 44 -82
Tjörn -3 164 36 268 6 715 10 033 3 977 317 2 305 11 527 1 369 44 -19
Tr an em o 1 42 8 40 8 60 7 116 11 041 4 798 629 2 996 12 911 1 369 44 -44
Trollhättan 1 046 40 478 7 988 11 290 4 001 653 5 066 10 149 1 369 44 -82
Tö re bo da 1 60 4 41 0 36 6 823 10 263 4 781 785 4 044 13 009 1 369 44 -82
Uddevalla 630 40 062 8 109 10 733 3 998 578 3 816 11 534 1 369 44 -119
Ul ric eh am n 28 3 39 7 15 7 057 11 088 4 129 524 3 027 12 521 1 369 44 -44
Vara 688 40 120 6 896 10 821 4 219 526 3 579 12 748 1 369 44 -82
Lä n
Kommun Bidrag/avgift Struktur-
kostnad Fö rs ko la Gr undskola Gymnasium Kommunal
vuxenutbildning IFO Äldreomsorg Kollektiv-
trafik Infrastruktur
och skydd Verksamhets över-
gripande kostnader
Riket 39 432 8 020 10 889 3 799 598 4 066 10 497 1 166 184 214
Vå rg år da -2 36 39 1 96 8 114 11 675 4 611 533 3 233 9 699 1 369 44 -82
Vänersborg 1 634 41 066 8 035 11 468 4 088 625 3 843 11 676 1 369 44 -82
Åm ål 2 41 3 41 8 45 6 700 10 929 4 426 714 3 721 14 024 1 369 44 -82
Öckerö -778 38 654 7 154 12 210 4 342 301 2 271 10 902 1 369 124 -19
Värmlands l än
Arvika 948 40 380 6 792 9 858 4 038 483 3 681 14 532 87 7 131 -12
Ed a 1 66 5 41 0 97 8 012 9 699 3 753 991 3 437 14 054 877 286 -12
Filipstad 6 641 46 073 6 570 10 202 5 060 1 068 5 038 16 004 87 7 286 968
Fo rs ha ga -2 9 39 4 03 7 555 11 156 5 050 407 2 895 11 344 877 131 -12
Gr ums 50 39 482 6 894 9 705 4 132 613 3 932 13 071 87 7 131 127
Ha gf or s 2 52 2 41 9 54 4 920 8 573 4 459 563 3 475 16 353 877 286 2 448
Hammarö -897 38 535 10 067 12 607 3 852 181 1 979 8 853 87 7 131 -12
Ka rls ta d -3 6 47 35 7 85 7 226 9 275 3 391 404 3 603 10 827 877 194 -12
Kil 143 39 575 8 185 11 012 4 407 342 3 179 11 454 87 7 131 -12
Kr is tin eh am n 40 7 39 8 39 7 122 9 532 3 862 750 3 665 13 912 877 131 -12
M unkfors 5 086 44 518 5 686 9 936 4 234 720 4 050 18 135 87 7 131 749
St or fo rs 3 18 8 42 6 20 5 665 10 693 4 794 770 3 861 13 810 877 286 1 864
Sunne 442 39 874 6 731 10 033 4 857 505 2 877 13 720 87 7 286 -12
Sä ff le 2 43 9 41 8 71 6 360 10 467 4 177 702 3 827 15 199 877 286 -24
Torsby 5 542 44 974 6 108 9 312 4 618 630 3 278 18 060 87 7 286 1 805
År jä ng 3 58 0 43 0 12 6 145 11 396 4 975 789 3 385 14 036 877 441 968
Lä n
Kommun Bidrag/avgift Struktur-
kostnad Fö rs ko la Gr undskola Gymnasium Kommunal
vuxenutbildning IFO Äldreomsorg Kollektiv-
trafik Infrastruktur
och skydd Verksamhets över-
gripande kostnader
Riket 39 432 8 020 10 889 3 799 598 4 066 10 497 1 166 184 214
Örebro län
Askersund -1 461 37 970 6 006 10 191 4 390 526 2 773 13 104 84 8 66 66
De ge rf or s 33 2 39 7 63 5 916 9 455 4 999 702 3 799 13 503 848 66 475
Hallsberg -287 39 144 7 250 10 798 4 379 681 3 260 11 869 84 8 66 -7
Hä lle fo rs 5 50 2 44 9 33 6 375 8 895 4 724 830 4 474 15 720 848 376 2 691
Karlskoga 823 40 254 6 653 10 212 4 140 669 4 373 13 227 84 8 66 66
Ku m la 12 6 39 5 57 8 642 12 009 4 504 493 3 423 9 579 848 66 -7
Laxå 2 723 42 154 6 141 9 666 4 876 691 2 869 15 980 84 8 221 862
Le ke be rg 74 3 40 1 74 9 333 12 172 3 765 393 2 691 10 758 848 66 148
Lindesberg 1 639 41 070 7 097 10 619 4 556 708 4 332 12 778 84 8 66 66
Lj us na rs be rg 3 74 3 43 1 74 5 357 9 629 4 687 1 113 3 993 14 795 848 221 2 531
Nora 370 39 801 6 892 10 724 4 459 562 3 426 12 758 84 8 66 66
Ör eb ro -6 55 38 7 76 8 304 10 642 3 682 540 4 627 9 416 848 131 586
Västmanlands län
Ar bo ga -9 82 38 4 50 6 841 9 685 4 360 645 3 577 12 806 477 66 -7
Fagersta 2 986 42 418 8 149 11 345 4 045 960 4 166 13 304 35 2 66 30
Ha lls ta ha m m ar 78 3 40 2 15 7 574 10 510 4 272 582 4 091 12 699 428 66 -7
Kungsör -416 39 016 6 985 11 198 4 803 754 3 773 11 046 39 8 66 -7
Kö pi ng 1 18 9 40 6 21 7 272 10 591 4 107 703 4 613 12 754 522 66 -7
Norb erg 248 39 680 7 068 9 776 4 878 751 3 338 13 132 48 6 66 185
Sa la 22 2 39 6 54 7 372 10 387 4 245 553 3 650 12 719 632 66 30
Skinnskatteberg 4 842 44 274 7 021 10 000 3 891 699 4 337 14 487 70 5 221 2 913
Lä n
Kommun Bidrag/avgift Struktur-
kostnad Fö rs ko la Gr undskola Gymnasium Kommunal
vuxenutbildning IFO Äldreomsorg Kollektiv-
trafik Infrastruktur
och skydd Verksamhets över-
gripande kostnader
Riket 39 432 8 020 10 889 3 799 598 4 066 10 497 1 166 184 214
Su ra ha m m ar -1 2 68 38 1 64 6 971 10 751 4 527 609 3 392 11 321 534 66 -7
Västerås -851 38 580 7 810 10 636 3 689 595 4 526 10 109 1 091 131 -7
Dalarn as län
Avesta 608 40 040 7 045 9 732 4 184 948 3 870 13 274 86 8 131 -12
Bo rlä ng e 2 01 5 41 4 47 8 110 11 521 4 155 767 5 481 10 390 868 131 24
Falun -898 38 534 7 847 10 630 3 912 387 3 718 10 954 86 8 194 24
Ga gn ef 74 39 5 06 8 206 11 472 4 959 336 2 251 11 259 868 131 24
Hed em ora 292 39 724 6 535 10 387 4 271 729 3 674 13 141 86 8 131 -12
Le ks an d -9 27 38 5 05 6 521 9 785 4 073 373 2 326 14 249 868 286 24
Lu dv ik a 2 585 42 017 7 824 9 983 4 014 822 4 394 13 957 86 8 131 24
M al un g-Sä le n 2 26 4 41 6 96 5 875 9 985 4 232 563 3 389 14 853 868 441 1 490
M ora 18 39 450 6 560 10 003 3 700 416 3 056 13 557 86 8 286 1 004
Or sa 3 22 2 42 6 54 5 480 9 931 4 501 661 4 240 14 632 868 286 2 055
Rä ttvik 2 043 41 475 5 083 9 449 3 728 414 2 871 17 772 86 8 286 1 004
Sm ed je ba ck en -1 3 90 38 0 42 6 997 9 686 3 862 512 3 373 12 434 868 286 24
Säter -2 053 37 379 7 118 10 215 3 925 398 2 577 12 159 86 8 131 -12
Va ns br o 4 34 7 43 7 79 6 435 10 809 4 604 582 2 810 15 245 868 441 1 985
Älvdalen 5 465 44 897 5 825 11 153 4 475 450 2 442 16 560 86 8 441 2 683
Gävleborgs län
Bollnäs 1 170 40 602 6 955 10 276 4 044 721 3 980 13 679 72 9 131 87
Gä vl e -1 0 16 38 4 16 7 611 10 561 3 837 605 4 567 10 261 729 194 51
Lä n
Kommun Bidrag/avgift Struktur-
kostnad Fö rs ko la Gr undskola Gymnasium Kommunal
vuxenutbildning IFO Äldreomsorg Kollektiv-
trafik Infrastruktur
och skydd Verksamhets över-
gripande kostnader
Riket 39 432 8 020 10 889 3 799 598 4 066 10 497 1 166 184 214
Hofors 2 221 41 653 6 297 9 226 5 372 647 4 083 14 437 72 9 131 731
Hu di ks va ll -8 9 39 3 43 6 721 10 637 3 964 459 3 701 12 914 729 131 87
Ljusdal 3 457 42 889 6 060 10 716 4 497 574 3 829 15 093 72 9 286 1 105
No rd an st ig 2 80 4 42 2 36 6 683 10 957 4 288 565 3 586 13 865 729 286 1 277
Oc ke lb o 2 395 41 827 6 066 8 832 4 267 962 3 860 14 610 72 9 286 2 215
Ov an åk er 1 23 7 40 6 69 6 300 9 715 4 326 648 3 458 14 102 729 286 1 105
Sandviken 561 39 993 7 087 10 523 4 538 796 4 319 11 819 72 9 131 51
Sö de rh am n 1 57 2 41 0 04 6 855 9 673 3 939 705 4 276 14 609 729 131 87
Västernorrlands lä n
Härnösand 216 39 648 6 929 10 474 4 033 725 3 648 13 060 48 9 168 122
Kr am fo rs 1 49 9 40 9 30 5 632 9 503 4 324 686 3 628 15 486 481 323 867
Sollefteå 4 921 44 353 6 623 10 115 4 320 673 3 823 16 170 60 5 323 1 701
Su nd sv al l -1 5 23 37 9 09 7 179 10 912 3 525 462 4 044 10 717 717 231 122
Timrå -622 38 810 7 116 11 081 4 564 488 3 763 11 095 41 3 168 122
Ån ge 5 61 2 45 0 44 5 539 10 118 4 492 517 3 555 16 945 570 478 2 830
Ör nsköldsvik -142 39 289 7 350 10 644 3 937 379 2 867 12 958 64 6 386 122
Jämtlands län
Berg 8 936 48 368 6 225 11 406 4 619 512 3 553 17 732 77 8 478 3 065
Br äc ke 8 55 0 47 9 82 5 566 11 011 5 420 568 3 888 16 582 778 478 3 691
Härjedalen 5 025 44 457 5 163 9 923 4 130 520 2 614 18 551 77 8 954 1 824
Kr ok om 4 95 7 44 3 89 9 158 14 584 4 104 397 2 606 11 263 778 323 1 176
Lä n
Kommun Bidrag/avgift Struktur-
kostnad Fö rs ko la Gr undskola Gymnasium Kommunal
vuxenutbildning IFO Äldreomsorg Kollektiv-
trafik Infrastruktur
och skydd Verksamhets över-
gripande kostnader
Riket 39 432 8 020 10 889 3 799 598 4 066 10 497 1 166 184 214
Ragunda 11 191 50 623 6 328 11 013 4 346 699 3 457 20 045 77 8 891 3 066
St rö m su nd 7 33 1 46 7 63 6 457 9 908 4 403 577 3 751 18 113 778 478 2 298
Åre 627 40 059 7 182 12 007 4 192 653 2 739 10 525 77 8 478 1 505
Ös te rs un d -2 0 40 37 3 92 7 542 10 238 3 268 390 3 536 11 251 778 231 158
Västerbottens län
Bjurholm 12 605 52 037 6 101 11 988 5 469 448 3 511 20 949 64 7 478 2 446
Do ro te a 13 1 69 52 6 01 5 859 10 877 4 485 499 3 137 22 041 732 891 4 080
Lycksele 3 854 43 286 7 214 10 644 4 752 427 3 423 14 419 43 7 478 1 492
M al å 7 83 1 47 2 62 6 337 11 203 4 691 393 3 095 16 762 573 891 3 317
Nordmaling 4 148 43 580 6 358 10 811 4 811 495 3 513 14 110 48 7 478 2 517
No rs jö 8 72 7 48 1 59 6 807 12 026 5 310 442 3 082 15 894 465 891 3 242
Ro bertsfor s 4 213 43 645 7 072 11 228 4 261 458 2 912 14 433 43 5 478 2 368
Sk el le ft eå -1 1 45 38 2 87 6 941 10 385 4 063 373 3 334 12 033 572 386 200
So rs el e 12 655 52 087 6 103 11 179 6 221 478 3 278 18 832 91 7 891 4 188
St or um an 6 85 8 46 2 90 5 917 10 212 4 527 409 2 838 17 182 748 891 3 566
Ume å -5 913 33 519 7 868 9 775 3 179 381 3 310 7 925 68 6 231 164
Vi lh el m in a 9 56 3 48 9 95 6 130 12 502 5 297 450 3 461 16 360 763 891 3 141
Vi nd el n 8 062 47 494 7 191 11 170 4 821 401 2 642 17 610 49 3 478 2 688
Vä nn äs 1 39 4 40 8 26 8 687 11 932 5 201 372 3 010 10 881 375 168 200
Åsele 12 581 52 013 5 091 10 519 5 632 684 2 849 21 310 75 4 954 4 220
Lä n
Kommun Bidrag/avgift Struktur-
kostnad Fö rs ko la Gr undskola Gymnasium Kommunal
vuxenutbildning IFO Äldreomsorg Kollektiv-
trafik Infrastruktur
och skydd Verksamhets över-
gripande kostnader
Riket 39 432 8 020 10 889 3 799 598 4 066 10 497 1 166 184 214
No rr bo tte ns lä n
Arjeplog 7 454 46 885 5 942 9 593 4 366 502 2 552 18 179 1 243 891 3 617
Ar vi ds ja ur 5 45 8 44 8 89 6 541 9 197 4 783 425 3 153 16 311 724 891 2 864
Boden -2 107 37 325 6 406 9 706 3 976 470 3 193 12 410 60 4 323 237
Gä lli va re -7 09 38 7 23 6 323 8 475 3 847 392 2 614 13 978 593 478 2 023
Haparanda 2 343 41 775 6 509 10 183 4 485 712 4 551 13 805 52 9 478 523
Jo kk m ok k 5 14 1 44 5 73 6 058 9 173 4 297 602 2 968 16 049 1 220 891 3 315
Kalix 1 279 40 711 5 605 9 727 4 335 381 3 325 14 229 46 4 478 2 167
Ki ru na -1 5 73 37 8 58 7 163 10 019 4 039 463 2 673 11 110 703 323 1 365
Luleå -4 716 34 716 6 748 9 636 3 495 378 3 281 9 881 82 9 231 237
Pa ja la 9 90 2 49 3 34 5 605 10 263 4 563 400 2 235 20 805 989 891 3 583
Piteå -3 276 36 155 6 939 10 080 4 012 295 2 773 11 100 58 8 168 200
Äl vs by n 2 44 4 41 8 75 6 121 10 497 4 992 439 3 039 13 940 488 478 1 881
Överkalix 8 812 48 243 4 497 8 342 4 560 477 3 407 21 025 71 5 891 4 329
Öv er to rn eå 8 63 3 48 0 65 4 404 9 541 5 765 470 3 000 18 789 916 891 4 289
Ekonomiska effekter per landsting
Ekonomiska effekter av förslagen avseende kostnadsutjämningen för landsting
I följande tabell redovisas de ekonomiska effekterna av förslagen avseende kostnadsutjämningen för landsting. Bidrag/avgift i kronor per invånare redovisas för dagens system, enligt förslaget samt förändringen däremellan, totalt och per delmodell.
Delmodellerna redovisas i nuvarande modellstruktur för att medge relevanta jämförelser. Beräkningarna avser förändringen om förslaget hade varit fullt ut implementerat utjämningsåret 2018.
Effekterna av det införandebidrag som föreslås i kapitel 11 ingår inte i tabellen.
Standardkostnader per delmodell i förslagets modellstruktur redovisas i Bilaga 7.
Totalt Hälso- och sjukvård Kollektivtr af ik Bef ol kn in gs fö rä nd ri ng Lö n
Landsting Idag Förslag Förändring
Idag Förslag Förändring Idag Förslag Förändring Idag Förslag Förändring Idag Förslag Förändring
Stockholms läns landsting
281 -411 -692
-1 239 -2 243 -1 005 1 180 1 165 -14 88 593 505 252 74 -178
Region Uppsala
-901 -826 75
-927 -668 258 -203 -386 -182 194 165 -29 35 63 28
Landstinget Sörmland
757 501 -256
1 329 1 234 -96 -440 -491 -51 -40 -197 -157 -92 -44 48
Region Östergötland
-255 -507 -252
371 265 -106 -494 -535 -41 -40 -197 -157 -92 -40 52
Region Jönköpings län
-911 -232 679
-112 609 721 -667 -624 43 -40 -197 -157 -92 -20 71
Re gi on K ro no be rg
-1 029 -98 931
-197 726 923 -700 -647 53 -40 -197 -157 -92 19 111
Landstinget i Kalmar län
608 1 357 748
1 408 2 109 701 -668 -579 89 -40 -197 -157 -92 23 115
Re gio n Go tlan d
661 2 111 1 450
1 765 3 202 1 437 -972 -969 3 -40 -197 -157 -92 75 167
La nd st in ge t B le ki ng e
207 750 543
1 088 1 641 553 -749 -644 106 -40 -197 -157 -92 -50 42
Region Skåne
-140 -346 -206
49 -36 -85 -57 6 63 -40 -182 -142 -92 -133 -41
Re gi on Ha lla nd
-684 -399 285
-331 175 506 -292 -460 -168 31 -126 -157 -92 11 103
Västra Götalandsregionen
-416 -481 -65
-206 -219 -13 -78 13 91 -40 -197 -157 -92 -79 13
Landstinget i Värmlan d
509 1 513 1 004
1 141 2 139 998 -500 -480 21 -40 -197 -157 -92 51 143
Re gio n Ör eb ro län
31 -53 -84
566 674 108 -403 -508 -105 -40 -197 -157 -92 -22 70
Region Västmanlan d
791 -10 -801
1 097 724 -373 -417 -529 -112 -40 -197 -157 151 -8 -159
Landstinget Dalarna
609 1 613 1 003
1 163 2 233 1 069 -422 -488 -66 -40 -197 -157 -92 65 157
Re gi on G äv le bo rg
766 1 066 300
1 467 1 848 381 -604 -627 -23 -40 -197 -157 -57 42 99
Landstinget Västernorrland
381 1 036 655
1 250 1 901 651 -806 -734 72 -40 -197 -157 -23 66 88
Re gi on Jä m tla nd H är je da le n
374 1 874 1 500
902 2 481 1 578 -396 -579 -182 -40 -197 -157 -92 169 261
Västerbottens läns landsting
-700 244 944
150 1 057 907 -718 -737 -19 -40 -197 -157 -92 121 213
Re gion No rrbotten
1 107 2 034 927
1 801 2 725 924 -562 -654 -92 -40 -197 -157 -92 159 251
Ta be ll 1 B id rag /a vg if t i k os tn ad su tjä m ni ng en fö r la nd st ing i n uv ar an de m od el ls tr uk tu r
K rono r pe r in vå na re 20 18
Standardkostnader per landsting
Bidrag/avgift, strukturkostnad och standardkostnader
I tabellen nedan redovisas bidrag/avgift, strukturkostnad samt standardkostnad per delmodell i kronor per invånare om förslaget hade varit fullt ut implementerat 2018. Standardkostnaderna redovisas per delmodell i den föreslagna modellstrukturen.
Strukturkostnaden är lika med summan av samtliga standardkostnader.
Bidrag/avgift är lika med skillnaden mellan landstingets strukturkostnad och genomsnittet i riket.
De införandebidrag som föreslås och redovisas i kapitel 11 ingår inte i tabellen.
