Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att en särskild domstol —— bostadsdomstolcn — skall inrättas den 1 juli 1975 för överprövning av hyresnämnds av- göranden. Enligt förslaget är bostadsdomstolen sista instans i tvister som förs dit från hyresnämnderna.

I domstolen föreslås ingå dels lagfarna ledamöter, dels ej lagfarna ledamöter som utses efter förslag av bl. a. hyresmarknadens partsorga- nisationer. I mål med inslag av tekniska frågor, t. ex. bostadssanerings- mål, skall en av juristdomarna kunna bytas ut mot teknisk ledamot.

Vidare läggs i propositionen fram förslag till vissa jämkningar i fråga om hyresnämndsförfarandet. De hänger närmast samman med inrättan- det av den nya överinstanscn.

• Sida 2
•  Original

Prop. 1.974: 151 2

Lagförslag

1. Förslag till

Lag om bostadsdomstol Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 % Bostadsdomstolen upptagcr besvär mot beslut av hyresnämnd en- ligt vad som föreskrives i lag eller annan författning.

2 & Om bostadsdomstolen gäller i tillämpliga delar de allmänna be- stämmelserna i rättegångsbalken om domstol, i den mån ej annat följer av denna lag eller annan författning.

3 % Mot bostadsdomstolens avgöranden får talan ej föras.

4 & Bostadsdomstolen sammanträder på den ort där domstolen har sitt säte. Sammanträde kan även hållas på annan ort, om det är på- kallat.

Bostadsdomstolens sammansättning m. m.

5 % Bostadsdomstolen består av minst tre ledamöter, som är lagkunniga och erfarna i domarvärv (lagfarna ledamöter), en ledamot med teknisk utbildning och erfarenhet av värderings— eller byggnadsteknik (teknisk ledamot) samt högst tolv ledamöter med särskild sakkunskap om för— hållandena på bostadsmarknaden (intresseledamöter).

6 & Regeringen förordnar ledamöterna i bostadsdomstolen. Av de lag- farna ledamöterna förordnas en till ordförande i domstolen. Ledamot förordnas för tre år.

För annan ledamot än lagfaren ledamot förordnar regeringen en eller flera ersättare. Bestämmelserna om ledamot gäller även ersättare. Är ordföranden hindrad att tjänstgöra, inträder annan lagfaren ledamot i hans ställe.

7 % Lagfaren ledamot och teknisk ledamot får ej förordnas bland per- soner som kan anses företräda fastighetsägares, hyresgästers eller bo- stadsrättshavarcs intressen.

Innan intresseledamot förordnas skall sådan riksorganisation av fas- tighetsägare, bostadsrättsföreningar, hyresgäster, bostadsrättshavare el- ler näringsidkare som med hänsyn till medlemsantal, verksamhet och övriga omständigheter kan anses väl företräda den intressegrupp som det är fråga om beredas tillfälle att avge förslag.

8 % Ledamot i bostadsdomstolen skall vara svensk medborgare och får ej vara omyndig eller i konkurstillstånd.

Innan ledamot börjar tjänstgöra i domstolen, skall han ha avlagt do- mared.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1974: 151 3

9 & Ledamot har rätt att bli entledigad, om särskilda omständigheter föranleder det. Avsägelse av uppdraget prövas av regeringen. Avgår ledamot, förordnar regeringen annan för återstoden av den tid för vil- ken ledamoten varit utsedd.

Ledamot som avgått är skyldig att deltaga i fortsatt behandling av mål, i vars handläggning han förut har deltagit.

10 & Bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare äger motsvarande tillämpning på ledamot i bostadsdomstolen.

11 % Annan lagfaren ledamot än ordföranden i domstolen är skyldig att i den mån göromålen tillåter det tjänstgöra i annan domstol. Beslut om sådan tjänstgöring meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

12 & Bostadsdomstolen är domför med sju ledamöter. Den är även domför med fyra ledamöter, om ej någon av dem påkallar att målet skall prövas av sju ledamöter.

13 & Sammanträder bostadsdomstolen med sju ledamöter, är tre av dem lagfarna ledamöter och fyra av dem intresseledamöter. En av de lagfarna ledamöterna är därvid ordförande.

Av intresseledamöterna skall två vara väl förtrogna med förvaltning av hyresfastighet eller, när målet rör bostadsrättsfastighet, med förvalt- ning av sådan fastighet och två ledamöter väl förtrogna med bostads- hyresgästers förhållanden eller, vid prövning av fråga enligt 12 kap. 36 % jordabalken, med näringsidkande hyresgästers förhållanden eller, vid prövning av fråga enligt 52 5 eller 60 & första stycket 1 bostadsrätts- lagen (1971: 479), med bostadsrättshavares förhållanden. Rör mål hy- resfastighet som tillhör enskild, skall de två förstnämnda ledamöterna vara väl förtrogna företrädesvis mcd förvaltning av sådan fastighet. Rör mål annan hyresfastighet, skall dessa ledamöter vara väl förtrogna företrädesvis med förvaltning av hyresfastighet som tillhör annan än enskild.

14 % Sammanträder bostadsdomstolen med fyra ledamöter, är två av dem lagfarna ledamöter och två av dem intresseledamöter. En av de lagfarna ledamöterna är därvid ordförande.

Av intresseledamöterna skall en företräda fastighetsägareintressen och en bostadsrättshavares eller hyresgästers intressen. I övrigt äger 13 å andra stycket motsvarande tillämpning.

15 & Den tekniske ledamoten skall deltaga i stället för lagfaren leda— mot, om målets beskaffenhet eller annat särskilt skäl föranleder det. Beslut härom fattas av ordföranden i målet.

16 & Lagfaren ledamot får ensam på bostadsdomstolens vägnar före- taga förberedande åtgärd samt pröva fråga om avskrivning av mål. Så- dan handläggning kan enligt uppdrag av domstolens ordförande också ombesörjas av annan lagfaren tjänsteman vid domstolen, vilken förord- nats därtill av domstolen.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1974: 151 4

Rättegången i bostadsdomstolen

17 5 Om rättegången gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 52 kap. 3, 5—9, 11 och 12 55 rättegångsbalken om besvär i hovrätt samt vad som i samma balk är föreskrivet om tvistemål, allt i den mån ej an- nat följer av denna lag eller annan författning.

18 & Finnes besvärstalan ej vara fullföljd på föreskrivet sätt eller inom rätt tid, skall den avvisas av bostadsdomstolen.

Har besvärsinlaga inkommit till hyresnämnden före besvärstidens ut- gång, skall den omständigheten att inlagan inkommit till bostadsdom- stolen först därefter ej föranleda att den avvisas.

Klagande får ej ändra sin talan att avse annan del av hyresnämndens beslut än den som uppgivits i bcsvärsinlagan. Part kan i bostadsdom- stolen till stöd för sin talan åberopa omständighet som ej förebragts tidigare.

19 & Bostadsdomstolen skall verka för att utredningen i målet får den inriktning och omfattning som är lämplig med hänsyn till målets beskaffenhet. Därvid skall domstolen såvitt möjligt se till att onödig utredning ej förebringas.

20 5 Förfarandet är skriftligt. Muntlig förhandling får hållas beträffande viss fråga eller målet i dess helhet, om det kan antagas vara till fördel för utredningen. Muntlig förhandling skall hållas, om part begär det samt förhand- lingen ej är obehövlig och ej heller särskilda skäl talar mot det.

21 & Till muntlig förhandling skall part kallas. Part får föreläggas att inställa sig personligen vid vite eller vid påföljd att hans utevaro ej ut- gör hinder för målets vidare handläggning och avgörande.

22 å Ordföranden i målet får uppdraga åt en eller flera ledamöter eller annan att företaga besiktning för utredning av särskild fråga. Par- terna skall beredas tillfälle att närvara vid sådan besiktning, om den ej sker endast som förberedande åtgärd för syn på stället. Vid besiktning får yrkeshemlighet ej röjas, med mindre synnerlig anledning förekom- mer därtill.

Den som enligt första stycket har företagit besiktning utom tjänsten tillerkännes av bostadsdomstolen skälig ersättning av allmänna medel.

23 % Bostadsdomstolen får hålla förhör med vittne eller sakkunnig under ed eller motsvarande försäkran och med part under sannings- försäkran, om det är erforderligt för utredningen och bevisningen icke finnes kunna föras på annat sätt med avsevärt ringare besvär eller kost- nad. Under motsvarande förutsättningar får domstolen hålla syn på stället.

Har vittne eller sakkunnig eller part under sanningsförsäkran hörts inför hyresnämnden och beror avgörandet även i bostadsdomstolen av tilltron till den bevisningen, får ändring i hyresnämndens beslut i denna del ej ske, om ej beviset upptagits ånyo vid bostadsdomstolen eller syn- nerliga skäl föreligger att dess värde är ett annat än hyresnämnden an- tagit.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1974: 151 5

24 å Förhör med vittne eller sakkunnig och med part under sannings- försäkran äger rum vid muntlig förhandling. Sådant bevis får upptagas vid annan domstol.

I fråga om syn på stället äger 21 & motsvarande tillämpning.

Beslut m. m.

25 % Bostadsdomstolens avgörande sker genom beslut. Beslut skall grundas på vad handlingarna innehåller och vad i övrigt förekommit i målet.

26 & Omröstning till beslut sker i den ordning som bostadsdomstolen bestämmer.

27 % Beslut skall meddelas så snart det kan ske.

Meddelas slutligt beslut annorledes än i samband med förhandling, sker det genom att beslutet hålles tillgängligt på domstolens kansli. Avskrift av beslutet skall i sådant fall genast tillställas parterna.

28 5 Beslut av bostadsdomstolen äger rättskraft, såvitt därigenom avgjorts fråga som avses i 4 5 2, 3 eller 6 lagen (1973: 188) om arrende- nämnder och hyresnämnder. Vad som sagts nu gäller dock ej beslut, varigenom ansökan om reparationsföreläggande enligt 12 kap. 16 5 andra stycket eller tillstånd enligt 12 kap. 34 eller 36 & jordabalken eller ansökan om förbud eller medgivande som avses i 2 a & bostads- saneringslagen (1973: 531) lämnats utan bifall.

Övriga bestämmelser

29 % Lämnar bostadsdomstolen hyresgästs talan om förlängning av hyresavtalet utan bifall, får domstolen efter yrkande av hyresvärden i beslutet ålägga hyresgästen att flytta vid den tidpunkt då lägenheten skall avträdas. Sådant beslut får verkställas som lagakraftägande dom.

30 5 Vid besiktning enligt 22 & föres protokoll.

31 & Skall inlaga, kallelse, föreläggande eller annan handling enligt bestämmelse i denna lag eller eljest tillställas part eller annan, sker det genom delgivning, om ej annat följer av andra stycket.

Beslut som skall tillställas part sändes till parten i vanligt brev under hans för domstolen kända adress.

32 & Bostadsdomstolen har rätt att för sina sammanträden förfoga över behövliga lokaler i domstolsbyggnad eller annan allmän byggnad som ej är för tillfället upptagen för sitt huvudsakliga ändamål eller ut- göres av gudstjänstlokal. Uppkommer särskilda kostnader, skall de er- sättas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1974: 151

2. Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom förordnas att 12 kap. 51—53, 62 och 70—73 åå jordabal- ken1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap. 51 52

Bifalles hyresgästens talan om förlängning av hyresavtalet, skall vill- koren för den fortsatta förhyrningen fastställas enligt 48 &.

Dom eller beslut varigenom hy- resgästens talan bifalles anses som avtal om fortsatt förhyrning. Mot hyresförhållandet får ej åberopas omständighet som kunnat åbero- pas i målet eller ärendet.

Beslut varigenom hyresgästens talan bifalles anses som avtal om fortsatt förhyrning. Mot hyresför- hållandet får ej åberopas omstän- dighet som kunnat åberopas i må- let eller ärendet.

525

Bifalles ej hyresgästens talan om förlängning av hyresavtalet, får i domen eller beslutet skäligt uppskov med avflyttningen med- ges, om hyresvärden eller hyres- gästen begär det. Är hyresrätten förverkad eller kan hyresavtalet uppsägas enligt 28 & utan att lik- väl hyresvärden uppsagt avtalet att upphöra på någon av dessa grunder eller är rätten till förläng- ning förfallen, får på begäran av hyresgästen uppskov dock medges endast om hyresvärden samtycker till det.

Bifalles ej hyresgästens talan om förlängning av hyresavtalet, får i beslutet skäligt uppskov med avflyttningen medges, om hyres- värden eller hyresgästen begär det. Är hyresrätten förverkad eller kan hyresavtalet uppsägas enligt 28 5 utan att likväl hyresvärden upp— sagt avtalet att upphöra på någon av dessa grunder eller är rätten till förlängning förfallen, får på begä— ran av hyresgästen uppskov dock medges endast om hyresvärden samtycker till det.

Avgöres tvisten efter hyrestidens utgång eller medges uppskov med avflyttningen, skall hyresvillkoren för tiden från avtalets upphörande till avflyttningen fastställas enligt 48 5.

53 53

Skall hyresgäst enligt hyres- nämndens beslut eller enligt dom utge högre hyra för förfluten tid än som skolat utgå förut, är hyres- rätten icke förverkad på grund av dröjsmål med betalning av det överskjutande beloppet, om betal-

1 Balken omtryckt 1971: 1209. 2 Senaste lydelse 1973: 187. 3 Senaste lydelse 1973: 187.

Skall hyresgäst enligt hyres- nämndens eller bostadsdomstolens beslut utge högre hyra för förflu- ten tid än som skolat utgå förut, är hyresrätten icke förverkad på grund av dröjsmål med betalning av det överskjutande beloppet, om

• Sida 7
•  Original

Prop. 1974: 151

Nuvarande lydelse ningen sker inom en månad från den dag då beslutet eller domen vann laga kraft. Vad som sagts nu gäller ej, om skyldighet att flytta inträder för hyresgästen inom kor- tare tid än två månader efter nämnda dag.

Föreslagen lydelse

betalningen sker inom en månad från den dag då beslutet vann laga kraft. Vad som sagts nu gäller ej, om skyldighet att flytta inträder för hyresgästen inom kortare tid än två månader efter nämnda dag.

På överskjutande belopp skall hyresgästen betala sex procent ränta som om beloppet förfallit till betalning samtidigt med den förut ut- gående hyran.

I beslutet eller domen får an- stånd medges med betalningen av det överskjutande beloppet jämte ränta som avses i andra stycket, om skäl föreligger till det.

I beslutet får anstånd medges med betalningen av det överskju- tande beloppet jämte ränta som avses i andra stycket, om skäl föreligger till det.

62 s*

Beror fråga om förlängning av hyresavtal på prövning av rätten, får denna, utan hinder av att tiden för lägenhetens avträdande ännu icke inträtt, i samband med nämnda frågas avgörande till prövning upptaga talan av hyres- värden om åläggande för hyres- gästen att flytta.

Hyresnämnden skall självmant upptaga fråga om utdömande av vite som förelagts med stöd av 16 å andra stycket. Har ändamålet med vitet förfallit, får vitet ej utdömas.

Vite som avses i andra stycket får ej förvandlas.

Vite som avses i första stycket får ej förvandlas.

70 år)

Om part ej godtager hyres- nämnds beslut i fråga som avses i 24 a, 34, 36, 49, 52 eller 55 &, får parten klandra beslutet genom att väcka talan mot den andra parten inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Klandras icke beslutet inom denna tid, är parts rätt till talan förlorad.

Talan mot hyresnämnds beslut i fråga som avses i 16 5 andra styc- ket eller 62 5 andra stycket föres genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.

Mot hyresnämnds beslut i fråga som avses i 35, 40, 45, 56 eller 59 5 får klander eller besvär ej an- föras.

Talan mot hyresnämnds beslut i fråga som avses i 16 5 andra styc- ket, 24 a 5, 34, 36, 49, 52, 55 eller 62 5 föres genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet med- delades.

Mot hyresnämnds beslut i fråga som avses i 35, 40, 45, 56 eller 59 % får talan ej föras.

4 Som nuvarande lydelse anges lydelsen enligt prop. 1974: 150 . 5 Som nuvarande lydelse anges lydelsen enligt prop. 1974: 150 .

• Sida 8
•  Original

Prop. 1974: 151

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 71 se

Hyrestvist som ej enligt 69 & ankommer på hyresnämnds pröv- ning och ej heller rör kollektivav- tal skall upptagas av den fastig- hetsdomstol inom vars område fastigheten är belägen. Klanderta- lan som avses i 70 & första stycket upptages, om den rör kollektivav- tal, av arbetsdomstolen och i an- nat fall av domstol som nyss nämnts. Besvärstalan, som avses i 70 5 andra stycket, upptages, om den rör kollektivavtal, av arbets- domstolen och i annat fall av Svea hovrätt.

Besvärshandlingen skall ingivas till den domstol som har att upp- taga besvären. Finnes besvärstalan ej vara fullföljd på föreskrivet sätt eller inom rätt tid, skall den avvi- sas. Har besvärshandlingen före besvärstidens utgång kommit in till hyresnämnden, skall besvären ändå upptagas till prövning.

Tvist som efter klander mot hy- resnämnds beslut är anlzängig vid domstol får återförvisas till nämn- den.

Hyrestvist som ej enligt 69 & ankommer på hyresnämnds pröv- ning och ej heller rör kollektivav- tal skall upptagas av den fastig- hetsdomstol inom vars område fastigheten är belägen. Besvärsta- lan som avses i 70 & upptages, om den rör kollektivavtal, av arbets- domstolen och i annat fall av bostadsdomstolen. Besvärshand- lingen skall inges till den domstol som har att upptaga besvären.

72 57

Talan får ej föras mot fastig- hetsdamstols dom i fråga om till- stånd som avses i 34 eller 36 5 el- ler i fråga om fastställande av hy- resvillkor i fall som avses i 51, 52 eller 55 å och ej heller mot hov- rätts dom i fråga om förlängning av hyresavtal, uppskov med av- flyttning i fall som avses i 52 5 el- ler fastställande av hyresvillkor i fall som avses i51 eller 52 ä' eller i fråga om skadestånd i fall som av- ses i 24 a $)”. Talan får icke heller föras mot beslut av Svea hovrätt i fråga som avses i 16 5 andra styc- ket eller 62 5 andra stycket.

I fråga om handläggningen av besvärsmål vid arbetsdomstolen äger 18, 22, 28 och 30 55 lagen (1974: 000) om bostadsdomstol motsvarande tillämpning. I övrigt gäller i tillämpliga delar vad som i lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister föreskrives om rätte- gången i mål som fullföljts till ar- betsdomstolen genom besvär. Be- svärsmål kan dock även företagas till avgörande efter huvudförhand- ling.

6 Som nuvarande lydelse anges lydelsen enligt prop. 1974: 150 . 7 Som nuvarande lydelse anges lydelsen enligt prop. 1974: 150 .

• Sida 9
•  Original

Prop. 1974: 151 9

Föreslagen lydelse

73 å8

I hyrestvist som avses i 49 eller 55 & skall vardera parten svara för sin rättegångskostnad i fastighets- domstolen, i den mån annat ej föl- jer av 18 kap. 6 & rättegångsbal- ken. Motsvarande gäller i besvärs- mål vars prövning ankommer på Svea hovrätt eller arbetsdomstolen.

Nuvarande lydelse

I hyrestvist som avses i 49 eller 55 å och i mål om reparationsfö- reläggande enligt 16 55 andra styc- ket eller ont utdömande av vite enligt 62 5 skall vardera parten svara för sin rättegångskostnad i bostadsdomstolen eller arbets- domstolen, i den mån annat ej föl- jer av 18 kap. 6 % rättegångsbal- ken.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om klander av och besvär mot hyresnämnds beslut samt i fråga om fullföljd av talan mot domstols dom eller beslut, om ärendet har avgjorts av nämnden före ikraftträdandet.

3. Mål, som efter klander av hyresnämnds beslut är anhängigt hos fastighetsdomstol vid ikraftträdandet eller därefter anhängiggöres hos domstol som nyss nämnts, prövas av bostadsdomstolen, om huvudför- handling eller därmed jämförlig förhandling ej har påbörjats dessförin- nan. Vad som sagts nu äger motsvarande tillämpning i fråga dels om mål hos Svea hovrätt om reparationsföreläggande enligt 12 kap. 16 å andra stycket eller om utdömande av vite enligt 12 kap. 62 & jordabal— ken, dels om sådan talan av hyresvärd om åläggande för hyresgäst att flytta som avses i 12 kap. 62 5 första stycket jordabalken i dess lydelse före utgången av juni 1975.

4. Bestämmelserna i 12 kap. 70—73 55 jordabalken i den nya lydel- sen äger motsvarande tillämpning i fråga om tvist enligt 55 & samma ka- pitel i lydelsen före utgången av maj 1973 eller motsvarande äldre be- stämmelser. Punkterna 2 och 3 gäller i tillämpliga delar i fråga om sådan tvist.

5. Bestämmelserna i 12 kap. 51—53 åå i deras äldre lydelse äger fort— farande tillämpning, om dom meddelas efter ikraftträdandet.

6. Bestämmelsernai 12 kap. 62 5 första stycket och 73 & jordabalken i deras lydelse före utgången av juni 1975 äger fortfarande tillämpning i mål som prövas av allmän domstol efter ikraftträdandet.

3. Förslag till Lag om ändring i lagen (1973: 187) om ändring i jordabalken

Härigenom förordnas att punkt 9 av övergångsbestämmclsema till la- gen ( 1973:187 ) om ändring i jordabalken skall ha nedan angivna ly- delse.

Nuvarande lydelse

9. Har i avtal om hyra av bo- stadslägenhet, som innehaves på grund av sådan upplåtelse av an-

Föreslagen lydelse

9. Har i avtal om hyra av bo- stadslägenhet, som innehaves på grund av sådan upplåtelse av an-

8 Som nuvarande lydelse anges lydelsen enligt prop. 1974: 150.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1974: 151

Nu varande lydelse

delsrätt i förening eller aktiebolag som avses i punkt 16 övergångs- bestämmelserna till bostadsrättsla- gen ( 1971:479 ), intagits bestäm— melse som strider mot 12 kap. 19 a &, äger bestämmelsen likväl även i annat fall än som avses i punkt 8 verkan mot hyresgästen, om sta- tens hyresräd medger det. Har föreningen eller bolaget ingivit an- sökan om sådant medgivande, äger avtalsbestämmelsen verkan i avvaktan på beslutet. Mot hyres- rådets beslut i fråga om medgi- vande som sagts nu får talan icke föras.

10

Föreslagen lydelse delsrätt i förening eller aktiebolag som avses i punkt 1.6 övergångs- bestämmelserna till bostadsrättsla- gen (19711479), intagits bestäm- melse som strider mot 12 kap. 19 a %, äger bestämmelsen likväl även i annat fall än som avses i punkt 8 verkan mot hyresgästen, om bo- stadsdomstolen medger det. Har föreningen eller bolaget ingivit an- sökan om sådant medgivande, äger avtalsbestämmelsen verkan i avvaktan på beslutet. Mot domsto- lens beslut i fråga om medgivande som sagts nu får talan icke föras.

I fråga om förfarandet vid bo- stadsdomstolen i ärende som avses i första stycket gäller lagen (1974: 000) om bostadsdomstol i tillämpliga delar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975. Ansökan om medgivande som har ingivits till statens hyresråd före ikraftträdandet prövas av bo- stadsdomstolen.

4. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bo-

stadsfastighet

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1970: 246) om tvångsförvalt- ning av bostadsfastighet1

dels att 18 & skall upphöra att gälla, dels att 17 och 19 åå skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 52

Mot beslut i fråga som enligt denna lag skall prövas av hyres- nämnd får talan föras genom be- svär.

Besvärshandlingen skall inges till domstol som avses i 1] 5 tredje stycket inom tre veckor från den

1 Lagen omtryckt 1971: 544. 3 Senaste lydelse 1973: 194.

Talan mot beslut i fråga som enligt denna lag skall prövas av hyresnämnd föres hos bostads- domstolen genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet med- delades. Besvärshandlingen skall inges till domstolen.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1974: 151

Nuvarande lydelse dag beslutet meddelades. Finnes besvärstalan ej vara fullföljd på föreskrivet sätt eller inom rätt tid, skall den avvisas av fastighets- domstolen.

ll

Föreslagen lydelse

19%

Vinner fastighetsägaren be- svärsmål, i vilket länstyrelsen är motpart, kan domstolen tiller- känna honom ersättning av stats- verket för rättegångskostnad. Om han vinner besvärsmål, i vilket hälsovårdsnämnden är motpart, kan sådan ersättning tillerkännas honom att betalas av kommunen. I övrigt gäller allmänna bestäm- melser om rättegångskostnad i till- lämpliga delar.

Vinner fastighetsägaren be- svärsmål, i vilket länstyrelsen eller organisation som avses i 13 9 är motpart, kan bostadsdomstolen tillerkänna honom ersättning av statsverket för rättegångskostnad. Om han vinner besvärsmål, i vil- ket hälsovårdsnämnden är mot- part, kan sådan ersättning tiller- kännas honom att betalas av kom- munen. I övrigt gäller allmänna

. bestämmelser om rättegångskost-

nad i tillämpliga delar.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fullföljd av talan mot hyresnämnds eller domstols beslut, om ärendet har avgjorts av nämnden före ikraftträdandet.

3. Mål, som efter besvär mot hyresnämnds beslut är anhängigt hos fastighetsdomstol vid ikraftträdandet eller därefter anhängiggöres hos sådan domstol, prövas av bostadsdomstolen, om förhandling för avgö- rande av tvisten ej har påbörjats dessförinnan.

4. Bestämmelserna i 18 å i lydelsen före utgången av juni 1975 äger fortfarande tillämpning i besvärsmål som skall prövas av fastighets- domstol efter nämnda tidpunkt. I sådant fall äger 19 5 i dess nya lydelse motsvarande tillämpning.

5. Förslag till

Lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973: 531)

Härigenom förordnas i fråga om bostadssaneringslagen (1973: 531) dels att 22 och 24 55 skall upphöra att gälla, dels att nuvarande 23 5 skall betecknas 22 &, dels att 21 & skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 51

Mot beslut i fråga som enligt denna lag skall prövas av hyres- nämnd föres talan genom besvär,

Talan mot beslut i fråga som enligt denna lag skall prövas av hyresnämnd föres hos bostads-

1 Som nuvarande lydelse anges lydelsen enligt prop. 1974: 150.

• Sida 12
•  Original

Prop. 1974: 151

Nuvarande lydelse

om beslutet avser fråga om upp- rustningså'läggande eller använd-

12

Föreslagen lydelse

domstolen genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet med-

ningsförbud eller åtgärd enligt 12 5 eller fråga enligt 2 a 5, hos Svea hovrätt och eljest hos den fastig- hetsdomstol inom vars område fastigheten är belägen.

Besvärshandlingen skall inges till hovrätten eller, om talan skall fullföljas hos fastighetsdomstolcn, till denna inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. F in- nes besvärstalan ej vara fullföljd på föreskrivet sätt eller'inom rätt tid, skall den avvisas. Har besvärs- handlingen före besvärstidens ut- gång kommit in till hyresnämnden, skall besvären ändå upptagas till prövning.

delades. Besvärshandlingen skall inges till domstolen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fullföljd av talan mot hyresnämnds eller domstols beslut, om ärendet har avgjorts av nämnden före ikraftträdandet.

3. Mål, som efter besvär mot hyresnämnds beslut är anhängigt hos fastighetsdomstol vid ikraftträdandet eller därefter anhängiggöres hos sådan domstol, prövas av bostadsdomstolen, om förhandling för avgö- rande av tvisten ej har påbörjats dessförinnan. Vad som sagts nu äger motsvarande tillämpning i fråga om mål hos Svea hovrätt om upprust- ningsåläggande, användningsförbud, åtgärd enligt 12 5 eller fråga enligt 2 a 5.

4. Bestämmelserna i 22 och 24 %% i lydelsen före utgången av juni 1975 äger fortfarande tillämpning i besvärsmål som skall prövas av all- män domstol efter nämnda tidpunkt.

6. Förslag till Lag om ändring i bostadsrättslagen (1971: 479)

Härigenom förordnas i fråga om bostadsrättslagen (1971: 479)1 dels att 75 5 skall upphöra att gälla, dels att i 4, 62 och 68 55 ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,

dels att 76—78 %% skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse F öreslagcn lydelse

7652. Om part ej godtar hyresnämnds beslut i fråga enligt 7 39 sista styc- ket eller 52 5, får parten klandra

1 Senaste lydelse av 68 & 1971: 605. 2 Senaste lydelse 1973: 195.

• Sida 13
•  Original

Prop. 1974: 151

Nuvarande lydelse

beslutet genom att väcka talan mot den andra parten inom tre veckor från den dag beslutet med- delades. Klandras icke beslutet inom denna tid, är parts rätt till talan förlorad.

Mot hyresnämnds beslut i fråga enligt 60 5 första stycket 1 får ta- lan föras genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet med- delades.

13

Föreslagen lydelse

Talan mot hyresnämnds beslut i fråga enligt 7 5 sista stycket, 52 5 eller 60 & första stycket 1 föres hos bostadsdomstolen genom be- svär inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Besvärshand- lingen skall inges till domstolen.

Mot hyresnämnds beslut i fråga enligt 30 å andra stycket får talan ej föras.

77 53

Tvist med anledning av upplå- telse av nyttjanderätt enligt 1 & (bostadsrättstvist) som ej ankom- mer på hyresnämnds prövning skall upptagas av den fastighets- domstol inom vars område fastig- heten är belägen. Detsamma gäller i fråga om talan enligt 76 å.

Besvär enligt 76 5 andra stycket skall inges till domstolen.

Tvist som efter klander mot hy- resnämnds beslut är anhängig vid domstol får återförvisas till nämn- den.

Tvist med anledning av upplå- telse av nyttjanderätt enligt 1 & (bostadsrättstvist) som ej ankom- mer på hyresnämnds prövning skall upptagas av den fastighets- domstol inom vars område fastig- heten är belägen.

78 54

Talan får ej föras mot fastig- hetsdomstols dom i fråga om fast— ställande av hyresvillkor enligt 7 9 sista stycket och ej heller mot hov- rätts dom i fråga som avses i 52 5 eller i fråga om godkännande en— ligt 60 5 första stycket I .

I tvist som avser fastställande av hyresvillkor enligt 7 & sista stycket skall vardera parten svara för sin rättegångskostnad i fastig- hetsdomstolen, i den mån ej annat följer av 18 kap. 6 & rättegångs- balken.

I tvist som avser fastställande av hyresvillkor enligt 7 & sista stycket skall vardera parten svara för sin rättegångskostnad i bo- stadsdomstolen, i den mån ej annat följer av 18 kap. 6 & rättegångs- balken.

7. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1942: 429) om hyresreglering m. m.

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1942: 429) om hyresreglering m. m.1

dels att 17, 21 och 31 åå skall upphöra att gälla, dels att i 1, 4, 12 och 26 %% ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,

dels att 20 5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 52 Hyresnämndens beslut gäller för tiden från och med den dag, då det- samma meddelats, eller den senare dag, som nämnden bestämmer. l ärende som avses i 3, 4 eller 6 &, må dock nämnden, där det av särskild anledning finnes skäligt, bestämma att beslutet skall avse förfluten tid; och äger nämnden i sådant fall förordna om skäligt anstånd med betal— ning av vad hyresgäst kan bliva skyldig att ytterligare utgiva för tid före nämndens beslut.

Talan mot nämndens beslut Talan mot nämndens beslut föres hos statens hyresråd genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.

Nämndens beslut skall, om ej hyresrådet annorlunda förordnar, lända till efterrättelse utan hinder av anförda besvär. I vad beslutet

1 Lagen omtryckt 1971: 418. 2 Senaste lydelse 1973: 190.

föres hos bostadsdomstolen genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Besvärs— handlingen skall inges till domsto— len. I övrigt äger 23 5 andra styc- ket och 23 b 5 första stycket lagen (1973: 188) om arrendenämnder och hyresnämnder motsvarande tillämpning.

Nämndens beslut skall, om bo- stadsdomstolen ej annorlunda för- ordnar, lända till efterrättelse utan hinder av anförda besvär. 1 vad

• Sida 15
•  Original

Prop. 1974: 151

Nuvarande lydelse

avser förfluten tid skall vad nu sagts dock gälla allenast såvitt fråga är om besvär av den som vid beslutet upphört eller sedermera upphör att vara hyresvärd eller hyresgäst beträffande lägenheten.

I fråga om fullföljd av talan mot beslut varigenom hyresnämn- den utdömt vite för underlåtenhet att iakttaga föreläggande äger 23 å andra och tredje styckena lagen (1973: 188) om arrendenämnder och hyresnämnder motsvarande tillämpning.

15

Föreslagen lydelse

beslutet avser förfluten tid skall vad nu sagts dock gälla allenast såvitt fråga är om besvär av den som vid beslutet upphört eller se- dermera upphör att vara hyres- värd eller hyresgäst beträffande lägenheten.

Vardera parten skall svara för sin rättegångskostnad i bostads- domstolen, i den mån annat ej föl- jer av 18 kap. 6 &” rättegångsbal- kert.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om besvär mot hy- resnämnds beslut, om beslutet har meddelats före ikraftträdandet.

3. Ärende som är anhängigt hos statens hyresråd vid ikraftträdandet och besvär som enligt lag och meddelad fullföljdshänvisning skolat upp— tagas därefter av hyresrådet prövas av bostadsdomstolen.

4. Fråga som avses i 22 å och som före ikraftträdandet skolat uppta- gas av statens hyresråd, prövas av bostadsdomstolen. Därvid gäller la- gen (1974: 000) om bostadsdomstol i tillämpliga delar.

8. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: 189) med särskilda hyresbostämmel-

ser för vissa orter

Härigenom förordnas att 5 & lagen (1973: 189) med särskilda hyres- bestämmelser för vissa orter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 55

Talan mot hyresnämndens bc- slut föres hos statens hyresråd ge- nom besvär inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Mot hyresrådets beslut får talan ej föras.

Talan mot hyresnämndens be- slut föres hos bostadsdomstolen genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Besvärshandlingen skall inges till domstolen. I övrigt äger 23 5 andra stycket och 23 b 5 första stycket lagen (1973: 188) om ar-

• Sida 16
•  Original

Prop. 1974: 151

Nuvarande lydelse

16

Föreslagen lydelse rendenämnder och hyresnämnder motsvarande tillämpning.

Vardera parten skall svara för sin rättegångskostnad i bostads- domstolen, i den mån annat ej föl- ' jer av 18 kap. 6 5 rättegångsbal-

ken.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om besvär mot hy- resnämnds beslut, om beslutet har meddelats före ikraftträdandet.

3. Ärende som är anhängigt hos statens hyresråd vid ikraftträdandet och besvär som enligt lag och meddelad fullföljdshänvisning skolat upp- tagas därefter av hyresrådet prövas av bostadsdomstolen.

9. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: 188) om arrendenämnder och hyres- nämnder

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1973: 188) om arrendenämn- der och hyresnämnder

dels att 5, 13, 20, 23, 27 och 32 55 samt rubriken närmast efter 16 % skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas fem nya paragrafer, 13 a 5, 16 a 5, 19 a, 23 a och 23 b åå, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 551

Hyresnämnd består av lagfaren ordförande och två andra ledamö- ter, om ej annat följer av andra stycket. Av de senare ledamöterna skall den ene vara väl förtrogen med förvaltning av hyresfastighet eller, när ärendet rör bostadsrätts- fastighet, med förvaltning av så— dan fastighet och den andre vara väl förtrogen med bostadshyres- gästers förhållanden eller, när ärende rör annan lägenhet än bo— stadslägenhet, med näringsidkande hyresgästers förhållanden. I bo- stadsrättstvist skall vad som sagts nu om hyresgästers förhållanden i stället avse bostadsrättshavares förhållanden.

Hyresnämnd består av lagfaren ordförande och två andra ledamö- ter, om ej annat följer av tredje stycket. Av de senare ledamöterna skall den ene vara väl förtrogen med förvaltning av hyresfastighet eller, när ärendet rör bostadsrätts- fastighet, med förvaltning av så- dan fastighet och den andre vara väl förtrogen med bostadshyres- gästers förhållanden eller, när ärende rör annan lägenhet än bostadslägenhet, med näringsid- kande hyresgästers förhållanden. I ärende enligt 52 5 eller 60 5 förs- ta stycket ] bostadsrättslagen (1971: 479) skall vad som sagts nu om hyresgästers förhållanden i

1 Som nuvarande lydelse anges lydelsen enligt prop. 1974: 150.

• Sida 17
•  Original

Prop. 1974: 151

Nuvarande lydelse

17 F öreslag'en lydelse stället avse bostadsrättshavares förhållanden. Hyresnämnd får anlita teknisk expert att biträda nämnden, om ärendets beskaffenhet eller annat särskilt skäl föranleder det.

Bestämmelserna i 2 & andra—fjärde styckena äger motsvarande till— lämpning i fråga om hyresnämnd.

Regeringen kan förordna att i hyresnämnd skall finnas flera avdel-

ningar.

Bestämmelserna om hyresnämnd gäller i tillämpliga delar även avdel-

ning.

135

I tvist om överlåtelse av hyres- rätt enligt 12 kap. 35 5 jordabal- ken eller upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 12 kap. 40 9 samma balk eller 30 55 andra styc- ket bostadsrättslagen (1971 : 479), får hyresnämnden, om särskilda skäl föranleder därtill och part be- gär det, hålla förhör med vittne under ed eller försäkran och för- hör med part under sanningsför- säkran. Om sådant förhör gäller 36 kap. 1—18 och 20—22 55 samt 37 kap. 1—3 och 5 55 rättegångs- balken i tillämpliga delar.

Besiktning m. m.

Rör ärende hos hyresnämnd så- väl fråga om förlängning av hyres- avtal som villkoren för sådan för- längning, får särskilt beslut ges be- träffande förlängningsfrågan.

Då särskilt beslut enligt första stycket meddelats, får nämnden förordna att tvisten i övrigt skall vila till dess att beslutet har vunnit laga kraft.

13 a 5

Lämnar hyresnämnd hyresgästs talan om förlängning av hyresav- talet utan bifall, får nämnden efter yrkande av hyresvärden i beslutet ålägga hyresgästen att flytta vid den tidpunkt då lägenheten skall avträdas.

Vissa bevismedel m. m.

16 a 5

Nämnd skall verka för att ut- redningen i ärende får den inrikt- ning och omfattning som är lämp— lig med hänsyn till ärendets be- skaffenhet. Därvid skall nämnden såvitt möjligt se till att onödig ut- redning ej förebringas.

• Sida 18
•  Original

Prop. 1.974: 151

Nuvarande lydelse

18

Föreslagen lydelse

19 a 5

Hyresnämnd får hålla förhör med vittne eller sakkunnig under ed eller motsvarande försäkran och förhör med part under san- ningsförsäkran, om part begär det och förhöret är erforderligt för ut- redningen. Sådant förhör får dock ej hållas, om bevisningen finnes kunna föras på annat sätt med avsevärt ringare besvär eller kost- nad. Om sådant förhör gäller 36 kap. 1—18 och 20—22 55, 37 kap. 1—3 och 5 55 samt 40 kap. 1— 10, 12—15 och 19 55 rättegångs- balken i tillämpliga delar.

205

Rättegångsbalkens regler om omröstning i domstol med endast lagfarna ledamöter äger motsva- rande tillämpning på avgörande av nämnd. Ordföranden skall dock säga sin mening först.

Bestämmelserna i 16 kap. rätte- gångsbalken om omröstning äger motsvarande tillämpning på avgö— rande av nämnd. Ordföranden skall dock säga sin mening först.

23 52

Om rätt för part att klandra be- slut av nämnd i anande-, hyres- eller bostadsrättstvist och om full- följd av talan mot hyresnämnds beslut i fråga om reparationsföre— läggande enligt 12 kap. 16 5 andra stycket, utdömande av vite enligt 12 kap. 62 5? andra stycket jorda- balken eller godkännande av be- slut på föreningsstämma eller i ärende angående tvångsförvalt- ning eller bostadssanering finns bestämmelser i 8 kap. 31 5 och 12 kap. 70 & jordabalken, 16 5 lagen (1957:390) om fiskearrenden, 76 & bostadsrättslagen (1971: 479), 17 5 lagen (1970: 246) om tvångs- förvaltning av bostadsfastighet samt 21 ?; bostadssaneringslagen (1973: 531).

Mot beslut av nämnd får talan i annat fall än som avses i sjätte stycket föras hos fastighetsdom- stolen genom besvär, när nämnden

Om fullföljd av talan mot hy- resnämnds beslut i ärende enligt 12 kap. jordabalken eller i ärende angående bostadsrätt, tvångsför- valtning eller bostadssanering finns bestämmelser i 12 kap. 70 & jordabalken, 76 & bostadsrättsla- gen (1971z479), 17 5 lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet samt 21 & bo- stadssaneringslagen (1973: 531).

Mot" beslut av hyresnämnd får talan föras särskilt, om nämnden

2 Som nuvarande lydelse anges lydelsen enligt prop. 1974: 150.

• Sida 19
•  Original

Prop. 1974: 151

Nuvarande lydelse

19

Föreslagen lydelse

]. avvisat ansökan som avses i 8, 11 eller 14—16 5, 2. avskrivit ärende enligt 8—10 eller 16 &, dock ej när ärendet kan

återupptagas,

3. förordnat angående ersättning för någons medverkan i ärendet, 4. utdömt vite eller annan påföljd för underlåtenhet att iakttaga före- läggande eller ådömt straff för förseelse i förfarandet.

Besvärshandlingen skall inges till den fastighetsdontstol som av- ses i 8 kap. 32 5 och 12 kap. 71 & jordabalken , 1 7 5 lagen (1957: 390) om fiskearrenden, 77 5 bostadsrättslagen (1971 : 479), 11 5 lagen (1970: 246) om tvångsför— valtning av bostadsfastighet santt 21 5 bostadssaneringslagen (1973:531) inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Fin- nes besvärstalan ej vara fullföljd på föreskrivet sätt eller inom rätt tid, skall den avvisas av fastighets- domstolen. I övrigt äger 52 kap. 3 och 5—12 55 rättegångsbalken motsvarande tillämpning. Bestäm- melse som avser hovrätt gäller därvid i stället fastighetsdomsto- len. Mot fastighetsdomstolens be- slut med anledning av besvär en- ligt andra stycket 1—3 får talan ej föras.

Mot annat beslut av nämnd än som avses i första och andra styc- kena får talan föras endast i sant- band med sådan talan som avses i första stycket.

Undanröjes nämnds beslut om avskrivning eller avvisning, åter- upptages ärendet av nämnden.

Andra — femte styckena äger motsvarande tillämpning i ärende angående reparationsföreläggande enligt 12 kap. 16 5 andra stycket eller utdöntande av vite enligt 12 kap. 62 5 andra stycket jordabal- ken och i ärende enligt bostadssa- neringslagen angående upprust- ningsåläggande eller användnings- förbud eller förbud eller medgi- vande som avses i 2 a 5 samma lag eller åtgärd som avses i 12 5 samma lag, dock skall vad som sägs om fastighetsdomstol i stället gälla Svea hovrätt.

Särskild talan föres genom be- svär ltos bostadsdomstolen inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Besvärshandlingen skall inges till domstolen.

• Sida 20
•  Original

Prop. 1974: 151

Nuvarande lydelse

20

Föreslagen lydelse

23 a 3?

Ont rätt för part att klandra be- slut av arrendenämnd i arrende- tvist finns bestämmelser i 8 kap. 31 5 jordabalken och 16 5 lagen (1957: 390) om fiskearrenden.

Mot arrendenäntnds beslut i fråga som avses i 23 5 andra styc- ket får talan föras särskilt genom besvär hos fastighetsdomstolen.

Besvärshandlingen skall inges till den fastighetsdomstol som av- ses i 8 kap. 32 5 jordabalken och 17 5 lagen (1957: 390) om fiskear— renden inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Finnes besvärstalan ej vara fullföljd på föreskrivet sätt eller inom rätt tid, skall den avvisas av fastighets- domstolen. Har besvärsinlaga in- kommit till arrendenämnden före besvärstidens utgång, skall den omständigheten att inlagan inkom- mit till fastighetsdomstolen först därefter ej föranleda att den avvi- sas. I övrigt äger 52 kap. 3 och 5—12 55 rättegångsbalken mot- svarande tillämpning. Bestäm— melse som avser hovrätt gäller därvid i stället fastighetsdomsto- len. Mot fastighetsdomstolens be- slut med anledning av besvär i fråga som avses i 23 5 andra styc— ket 1—3 får talan ej föras.

23 b 5

Mat annat beslut av nämnd än som avses i 23 och 23 a 55 får ta- lan föras endast i samband med sådan talan som avses i 23 5 första stycket och 23 a 5 första stycket.

Undanröjes nämnds beslut om avskrivning eller avvisning, åter- upptages ärendet av nämnden.

27%

Bestämmelserna i 5 kap. rätte- gångsbalken om offentlighet och ordning vid domstol äger motsva- rande tillämpning vid nämnd.

Bestämmelserna i 5 kap. rätte- gångsbalken om offentlighet och ordning vid domstol äger motsva- rande tillämpning vid nämnd. Ex-

• Sida 21
•  Original

Prop. 1974: 151

Nuvarande lydelse

21

Föreslagen lydelse

pert som avses i 5 ä' andra stycket denna lag får närvara vid hyres- nämndens överläggning till beslut.

32 å3

Föres ej talan mot nämnds bc- slut enligt 9 kap. 14 5 eller 12 kap. 24 a % jordabalken, får beslutet verkställas såsom lagakraftägan- dc dom.

Föres ej talan mot nämnds be- slut enligt 9 kap. 14 5 eller 12 kap. 24 a & jordabalken eller 13 a 5 denna lag, får beslutet verkställas såsom lagakraftägande dom.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fullföljd mot hy- resnämnds och domstols beslut samt om förfarandet i besvärsmål, om nämnden har meddelat sitt beslut före ikraftträdandet.

10. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955: 261) om avstängning av domare

Härigenom förordnas att 1 5 lagen (1955: 261) om avstängning av domare skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 51 Är domare på sannolika skäl misstänkt för brott, som kan antagas medföra avsättning, må han avstängas från utövning av tjänsten.

Med domare avses i denna lag ledamot samt lagfaren befattnings- havare, som ej är ledamot, vid all- män underrätt, hovrätt eller högs- ta domstolen eller vid regerings- rätten, arbetsdomstolen, försäk- ringsrådet, statens hyresråd, kammarrätt, skatterätt, fastighets- taxeringsrätt eller länsrätt eller, då regeringen förordnat därom, vid annan särskild domstol.

Med domare avses i denna lag ledamot samt lagfaren befattnings- havare, som ej är ledamot, vid all- män underrätt, hovrätt eller högs- ta domstolen eller vid regerings— rätten, arbetsdomstolen, försäk- ringsrådet, marknadsdomstolen, bostadsdomstolen, kammarrätt, skatterätt, fastighetstaxeringsrätt eller länsrätt eller, då regeringen förordnat därom, vid annan sär- skild domstol.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

3 Som nuvarande lydelse anges lydelsen enligt prop. 1974: 150 . 1 Senaste lydelse 1974: 354.

• Sida 22
•  Original

Prop. 1974: 151 22

11. Förslag till Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972: 429)

Härigenom förordnas i fråga om rättshjälpslagen (1972: 429)1 dels att i 3, 4, 5, 8, 18, 26, 40, 41, 43 och 45 åå ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,

dels att 9, 17, 22, 24, 25, 31 och 50 55 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 5 Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga ange- lägenhet som rättshjälpen avser. Bestämmelser om att den rättssökande har att själv helt eller delvis betala kostnad för rättshjälp finns i 16 å andra stycket och 27 5 första stycket andra punkten. Såsom kostnad för rättshjälpen anses den rättssökandes kostnad för

1. biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökan- des rätt,

2. bevisning vid allmän dom- stol, krigsrätt eller arbetsdomsto- len samt nödvändig utredning i angelägenhet, som kan komma un- der sådan domstols prövning eller som skall prövas av skiljemän,

2. bevisning vid allmän dom- stol, krigsrätt, arbetsdomstolen el- ler bostadsdomstolen samt nöd- vändig utredning i angelägenhet, som kan komma under sådan domstols prövning eller som skall prövas av skiljemän,

3. utredning i angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för till- varatagande av den rättssökandes rätt och ej kan erhållas genom myn- digheten,

4. resa och uppehälle för den rättssökande eller hans ställföreträdare och för vårdare eller annan, som måste anlitas i samband med inställelse inför domstol eller annan myndighet, om personlig inställelse ålagts, el- ler i samband med inställelse för blodundersökning eller annan under- sökning rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller fa- derskapet till barn utom äktenskap,

5. avgift som enligt expedi- 5. avgift som enligt expedi- tionskungörelsen (1964: 618) utgår för ansökan och expedition vid all— män domstol, krigsrätt eller ar- betsdomstolen, dock ej i fråga om sådan rättens expedition som ut- färdas endast på särskild begäran om icke expeditionen bcgärcs in- nan tiden för fullföljd av talan gått till ända, samt avgift som ut- går enligt exekutionsavgiftskungö- relsen (1971: 1027),

tionskungörelsen (1964: 618) utgår för ansökan och expedition vid all- män domstol, krigsrätt, arbets— domstolen eller bostadsdomstolen, dock ej i fråga om sådan rättens expedition som utfärdas endast på särskild begäran om icke expedi- tionen begäres innan tiden för fullföljd av talan gått till ända, samt avgift som utgår enligt exe- kutionsavgiftskungörelsen (1971: 1027),

1 Lagen omtryckt 1973: 247. Senaste lydelse av 3, 4 och 43 55 1974: 321.

• Sida 23
•  Original

Prop. 1974: 151 23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6. kungörelse i mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt, ar- betsdomstolen eller bostadsdom- stolen,

6. kungörelse i mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen,

7. vad av allmänna medel utgått i ersättning för översättning eller i ersättning enligt 4 eller 5 5 lagen (1958: 642) angående blodundersök- ning m.m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderska- pet till barn utom äktenskap eller enligt föreskrift i rättegångsbalken el- ler 3 5 första stycket nämnda lag för bevisning som rätten självmant för- anstaltat om.

Såsom kostnad för bevisning enligt andra stycket 2 anses ej den rätts- sökandes kostnad för blodundersökning eller annan undersökning rö- rande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet till barn utom äktenskap.

17 & Ersättning till biträde samt för bevisning och annan utredning skall i fall som avses i 16 & bestämmas som om kostnaden skolat utgå av all- männa medel enligt denna lag.

I mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt eller arbets- domstolen fastställes ersättningen till biträdet av domstolen. I annat fall fastställes biträdesersättningen av rättshjälpsnämnden, om den rättssökande eller biträdet begär det eller rättshjälpsnämndcn själv-

I mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomsto- len eller bostadsdomstolen fast- ställes ersättningen till biträdet av domstolen. I annat fall fastställes biträdesersättningen av rätts- hjälpsnämnden, om den rättssö- kande eller biträdet begär det eller

mant upptager ersättningsfrågan rättshjälpsnämnden självmant till prövning. upptaget ersättningsfrågan till prövning. 22 &

Biträde har rätt till skälig er- sättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt. Ko- nungen eller, efter Konungens be- myndigande, centralmyndigheten fastställer taxa som skall tillämpas vid bestämmande av ersättning.

Biträde har rätt till skälig er- sättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt. Rege- ringen eller, efter regeringens be— myndigande, centralmyndigheten fastställer taxa som skall tillämpas vid bestämmande av ersättning.

Har biträde genom vårdslöshet eller försummelse föranlett kostnad för rättshjälpen, skall detta beaktas vid ersättningens bestämmande.

Ersättning till biträde fastställes i mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt eller arbets- domstolen av domstolen. Biträdes- ersättning i annat fall fastställes av rättshjälpsnämnden.

Ersättning till biträde fastställes i mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomsto— len eller bostadsdomstolen av domstolen. Biträdesersättning i annat fall fastställes av rättshjälps- nämnden.

• Sida 24
•  Original

Prop. 1974: 151

Nuvarande lydelse

24

Föreslagen lydelse 24%

I den mån ej särskilda föreskrif- ter gäller, utgår ersättning för be- visning i mål eller ärende vid all— män domstol, krigsrätt eller ar- betsdomstolen med skäligt belopp enligt domstolens bestämmande.

I den mån ej särskilda föreskrif- ter gäller, utgår ersättning för be- visning i mål eller ärende vid all- män domstol, krigsrätt, arbets— domstolen eller bostadsdomstolen med skäligt belopp enligt domsto- lens bestämmande.

255

I angelägenhet, som ej handläg- ges vid allmän domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen, beslutar bi- träde om utredning. Har biträde ej förordnats, beslutar rättshjälps- nämnden.

Den som medverkat vid utred- ning som avses i första stycket har rätt till ersättning enligt föreskrif- ter som Konungen meddelar. Er— sättningen bestämmes av rätts— hjälpsnämnden.

I angelägenhet, som ej handläg- ges vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller bostads- domstolen, beslutar biträde om ut- redning. Har biträde ej förordnats, beslutar rättshjälpsnämnden.

Den som medverkat vid utred- ning som avses i första stycket har rätt till ersättning enligt föreskrif- ter som regeringen meddelar. Er- sättningen bestämmes av rätts— hjälpsnämnden.

31 52

I fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller ärende vid allmän domstol, krigs- rätt eller arbetsdomstolen äger be- stämmelse i lag om parts rätte- gångskostnad tillämpning i fråga om kostnaderna för rättshjälpen. Motpart eller annan som är ersätt- ningsskyldig för sådana kostnader skall åläggas att utge ersättningen till statsverket.

I fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller ärende vid allmän domstol, krigs— rätt, arbetsdomstolen eller bo— stadsdomstolen äger bestämmelse i lag om parts rättegångskostnad tillämpning i fråga om kostna- derna för rättshjälpen. Motpart el- ler annan som är ersättningsskyl- dig för sådana kostnader skall åläggas att utge ersättningen till statsverket.

Vinner makar efter gemensam ansökan boskillnad eller äktenskaps- skillnad och har ena maken åtnjutit allmän rättshjälp, skall rätten, om det ej med hänsyn till omständigheterna är obilligt, ålägga andra maken att betala statsverket hälften av kostnaderna för rättshjälpen.

Skall i annat fall beslut meddelas om fördelning av kostnader mellan parter, äger därom gällande bestämmelser motsvarande tillämpning i fråga om kostnaderna för allmän rättshjälp åt part. Därvid skall betal- ningsskyldighet åläggas mot statsverket för dessa kostnader i deras hel- het eller till viss kvotdel utan angivande av bestämt belopp.

505

Bestämmelserna i denna lag om angelägenhet, som skall prövas av förvaltningsmyndighet, gäller även

2 Senaste lydelse 1973: 659.

Bestämmelserna i denna lag om angelägenhet, som skall prövas av förvaltningsmyndighet, gäller även

• Sida 25
•  Original

Prop. 1974: 151

Nuvarande lydelse sådant ärende vid allmän domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen, som avser domstolens förvaltande verksamhet.

25

Föreslagen lydelse

sådant ärende vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller bostadsdomstolen, som avser domstolens förvaltande verksam- het.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

12. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister

dels att i 3 kap. 1, 3, 5 och 10 55 orden ”Kungl. Maj:t” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att 2 kap. 3 5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 3 &

Arbetsdomstolen är överrätt i mål som enligt 2 & upptagits vid tings- rätt och därifrån fullföljes.

Att i arbetsdomstolen talan i visst fall kan föras mot central förvaltningsmyndighets beslut föreskrives i lagen (1969: 93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt.

Att i arbetsdomstolen talan i visst fall kan föras mot beslut, som meddelats av annan myndig- het än tingsrätt, föreskrives i 12 kap. 70 och 71 55 jordabalken och i lagen (1969: 93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

• Sida 26
•  Original

Prop. 1974: 151 26

Utdrag av protokollet över justitieärenden hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 4 oktober 1974.

Närvarande: Statsråden HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, ZACHRISSON, LEIJON, HJELM— WALLEN.

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om lag om bostadsdomstol, m. m. och anför.

2.2. Kommittén

Kommittén, som först behandlat frågan om fullföljds- och instansord- ningen i bruksvärdetvister, konstaterar till en början att det förekommer vissa avvikelser mellan prövningsorganen i fråga om principerna för bruksvärdeprövningen och att det därför är motiverat att frågorna om formerna för överprövning av hyresnämnds avgöranden i sådana tvister nu tas upp till förnyat övervägande. Kommittén uttalar att den nuva- rande fullföljdsordningen otvivelaktigt svarar mindre väl mot det behov av vägledande avgöranden som rättsutvecklingen har skapat. Det kan befaras, att man under lång tid får räkna med bristande enhetlighet i rättstillämpningen, om det nuvarande systemet får bestå.

Kommittén anför vidare, att målet vid en reformering av fullföljds- ordningen bör vara att få ett system som dels skapar förutsättningar för enhetlighet i rättstillämpningen, dels tillgodoser önskemålet om partsor- ganisationernas medverkan vid överprövningen av bruksvärdetvister. Enligt kommittén kan detta mål inte uppnås, o'm överprövningen av hy- resnämnds avgöranden i sådana tvister förläggs till de allmänna domsto- larna. Det torde nämligen inte f. n. kunna komma i fråga att tillföra all- män överrätt ledamöter som är intresserepresentanter. Lösningen av frå- gan om överprövning av bruksvärdetvisterna måste därför enligt kom- mittén sökas utanför det allmänna domstolsväsendets ram.

• Sida 40
•  Original

Prop. 1974: 151 40

Om överprövningen av bruksvärdetvisterna förläggs till myndighet utanför det allmänna domstolsväsendet bör enligt kommittén tvisterna föras till den särskilda överinstansen — som också bör vara slutinstans —- direkt från hyresnämnd och inte via fastighetsdomstol. Kommittén har nämligen ansett att det skulle vara en egendomlig ordning att gå från en specialinstans, hyresnämnden, till allmän domstol, fastighets- domstol, och från domstolen tillbaka till en annan specialinstans.

Kommittén föreslår att överprövningen av hyresnämnds beslut i bruksvärdetvister förläggs till en särskild ”myndighet utanför det all— männa domstolsväsendet. Den särskilda prövningsinstansen skall vara slutinstans. Denna föreslås få benämningen bostadsdomstolen.

Kommittén har därefter tagit upp frågan om fullföljds- och instans- ordningen i förlängningstvister —- dvs. tvister där frågan är om hyres- gästen skall få bo kvar eller inte — och andra villkorstvister än bruks- värdetvisterna. De båda huvudalternativ som kommittén till en början har diskuterat är att låta samma fullföljdsregler gälla över hela fältet, vilket betyder att även förlängningstvisterna skall överprövas av bo- stadsdomstolen, eller att för förlängningstvisterna behålla den nuva- rande ordningen med fullföljd från hyresnämnd till fastighetsdomstol.

Kommittén anför, att vissa skäl onekligen talar för att behålla över- prövningen av förlängningstvisterna inom det allmänna domstolsväsen- det. Sålunda torde sådana tvister innehålla mera av rättsfrågor än hyres- sättningstvisterna. Det kan därför te sig naturligt att de får prövas av de allmänna domstolarna. I sammanhanget bör emellertid beaktas att det finns ett betydande inslag av rena skälighetsöverväganden även vid prövning av bostadshyresgästs förlängningstalan. En genomgång av de besittningsskyddsbrytande grunderna i 46 5 hyreslagen utvisar att det är bara i ett par fall som prövningsorganet inte behöver göra en skälighets- avvägning mellan hyresvärdens intresse av att kunna disponera över lä- genheten och hyresgästens intresse av att bo kvar i den. Enligt kommit— téns uppfattning är förlängningsmål utan inslag av rättsliga frågor be- tydligt vanligare än mål med sådana frågor.

För att behålla överprövningen av förlängningstvisterna inom det all- männa domstolsväsendet talar vidare den omständigheten att hyres- nämnd numera har befogenhet att pröva fråga, som är av omedelbar be- tydelse för den tvist som nämnden har att avgöra men som i och för sig inte är sådan att dess prövning ankommer på nämnden, t.ex. fråga hu- ruvida giltigt hyresavtal över huvud föreligger eller huruvida uppsäg- ningen har skett i laga form, i rätt tid eller på rätt sätt. Sådana s.k. pre- liminärfrågor, som torde uppkomma företrädesvis i förlängningstvister, är, framhåller kommittén, oftast av den arten att de kan prövas av all- män domstol utan samband med förlängningsfråga. Det skulle bl. a. från principiell synpunkt därför kunna hävdas att överprövningen av för- längningstvisterna inte bör flyttas från de allmänna domstolarna. Mot

• Sida 41
•  Original

Prop. 1974: 151 . 41

tanken på att låta även förlängningstvisterna gå till bostadsdomstolen torde enligt kommittén också kunna invändas att lösningen möjligen står i strid med strävandena under senare tid att hålla samman det all- männa domstolsväsendet.

Kommittén har härefter ingående redovisat de komplikationer som en åtskillnad i fullföljdshänseende mellan förlängnings— och bruksvärdetvis- ter skulle föra "med sig. Kommitténs överväganden i denna del kan sam- manfattas sålunda.

Olika alternativ kan uppställas när det gäller uppbyggnaden i stort av fullföljdsordningen för förlängningstvisterna, om de ej skall föras till bo— stadsdomstolen. Ett alternativ är att behålla det nuvarande systemet med klander till fastighetsdomstol och fullföljd till hovrätten. Skall för- längningstvisterna överprövas av allmän domstol, bör enligt kommittén det alternativet väljas. När det gäller tvist om andra hyresvillkor än som rör hyrans storlek bör sådana villkorstvister i fullföljdshänseende be- handlas på samma sätt som förlängningstvisterna, dvs. kunna genom klander föras till fastighetsdomstol. Till den grupp av villkor som rör hyrans storlek vill kommittén emellertid hänföra inte bara sådana vill- kor som omedelbart gäller hyran utan alla villkor som kan anses inne- fatta ekonomisk förpliktelse för hyresgästcn. Kommittén uttalar att, om olika hyresvillkor behandlas i fullföljdshänseende på olika sätt, det själv- fallet uppstår vissa tillämpningsproblem. Av naturliga skäl måste nämli- gen fullföljdsreglerna avfattas tämligen allmänt och därmed uppkommer gränsdragningsfrågor. Kommittén anser att "man därför inte kan und- vara bestämmelser som bevarar part vid hans talcrätt, om han på grund av oriktig eller otydlig fullföljdshänvisning på oriktigt sätt angriper nämndens beslut såvitt gäller visst hyresvillkor. En annan konsekvens av att förlängningstvisterna behandlas på annat sätt i fullföljdshänseende än hyressättningstvisterna är att man behöver bestämmelser som garan- terar att bostadsdomstolen inte prövar hyressättningsfrågan förrän för- längningsfrågan är slutligt avgjord av allmän domstol. Ännu en konse- kvens av den diskuterade ordningen med ett differentierat system för fullföljd av talan mot hyresnämnds beslut är att möjlighet ”måste öppnas för nämnden att meddela särskilt beslut — ”mellanbeslut” —— beträf- fande förlängningsfrågan och förklara ärendet i vad avser hyressätt- ningen vilande. Av den analys som kommittén gjort av de situationer i vilka hyresnämnd skall kunna meddela mellanbeslut framgår att hyres— sättningsfrågan i vissa fall kommer att avgöras först efter det att hyres- gästen har lämnat lägenheten.

Ett system i vilket förlängnings- och hyressättningsfrågorna behandlas olika i fullföljdshänseende påkallar enligt kommitténs mening också att vissa ingrepp görs i de bestämmelser som reglerar rättsförhållandet mel- lan hyresvärd och hyresgäst. Som hyresvärdens uppsägningsrätt f. n. är konstruerad —— den gäller i princip alltid hyresförhållandets upphörande

• Sida 42
•  Original

Prop. 1974: 151 42

— har hyresgästen möjlighet att inför hyresnämnden eller domstol ange under vilka förutsättningar han önskar förlängning av hyresavtalet. Hy- resgästen kan sålunda förklara att han inte vidhåller sin förlängningsta- lan, om myndigheten skulle fastställa den nya hyran till högre belopp än hyresgästen medgett. Finner nämnden eller domstolen att sådana villkor bör gälla vid förlängning av avtalet som hyresgästen har förklarat sig inte kunna godta, ogillas hyresgästens förlängningsyrkande. Kopplingen mellan förlängnings- och villkorsfrågorna medför således att en hyres- gäst kan — efter uppsägning från hyresvärdens sida —— förhindra att han blir sittande i lägenheten med en hyra som han inte rår med eller annars tycker är för hög. Väljer man att hålla isär förlängningstvisterna och bruksvärdetvisterna vid fullföljd, kan man enligt kommittén inte gärna undvara bestämmelser som ger hyresgästen möjlighet att för- hindra förlängning av hyresavtalet för den händelse man för den fort- satta förhyrningen skulle fastställa strängare villkor än dem hyresgästen anser sig kunna gå med på. Som exempel på fall där en sådan möjlighet rimligen måste finnas anför kommittén hyreshöjning med anledning av standardförbättring efter ombyggnad, i vilket fall höjningen kan bli rela- tivt stor även om den fastställda hyran i och för sig är fullt rimlig med hänsyn till lägenhetens nya bruksvärde. Hyresgästerna bör i sådant fall ges rätt att frånträda avtal som har förlängts av allmän domstol, om hy— ran för den fortsatta förhyrningcn höjts genom beslut av hyresnämnd el- ler bostadsdomstolen utöver vad hyresgästen har medgett.

Mera i detalj innebär den av kommittén diskuterade ordningen att hy— resgästen skriftligen och senast inom tre veckor efter det att beslut med- delas i hyressättningsdelen skall anmäla, lämpligen hos hyresnämnden, att han inte vill bo kvar. Avtalet bör då upphöra att gälla vid utgången av den hyrestid som har förlängts eller, om beslut i hyressättningsfrågan meddelas därefter, vid utgången av månaden näst efter den då anmälan gjordes. Både hyresvärden och hyresgästen bör emellertid kunna ut- verka anstånd med avflyttningen, hyresgästen för att ordna sin bostads- fråga på annat sätt och hyresvärden för att skaffa annan hyresgäst.

Kommitténs överväganden i denna del har mynnat ut i slutsatsen att förlängningstvister och tvister om annat hyresvillkor än hyran bör be- handlas på samma sätt i fullföljdshänseende som kommittén föreslagit beträffande bruksvärdetvisterna. Den allvarligaste invändningen mot en ordning, enligt vilken förlängnings- och hyressättningsfrågorna behand- las olika i fullföljdshänseende, är enligt kommittén att proceduren efter hyresnämndens prövning blir alltför invecklad och tungrodd. Dessutom måste för parterna uppdelningen av tvistefrågorna, som obestridligen har ett nära samband med varandra, ofta te sig främmande och delvis förvirrande. Därtill kommer, framhåller kommittén, att regleringen med nödvändighet måste bli tämligen detaljerad och vidlyftig, något som ingalunda talar till förmån för alternativet. De invändningar, framför

• Sida 43
•  Original

Prop. 1974: 151 43

allt av principiell natur, som kan riktas mot en ordning som innebär att även förlängningstvisterna skall överprövas av bostadsdomstolen anser kommittén väga lätt i jämförelse med de nackdelar som är förenade med ett differentierat system för fullföljd av talan mot hyresnämnds beslut.

Kommittén har därefter övervägt frågan om förlängningstvisterna bör få föras vidare från bostadsdomstolen till allmän överrätt, hovrätt eller högsta domstolen. Kommittén vill emellertid inte förorda att så får ske. Det innebär visserligen att antalet prövningsinstanser för förlängnings- målen skärs ner från nuvarande tre till två, men det bedömer kommittén närmast vara en vinning både från den synpunkten att nedskärningcn med en instans kan förväntas leda till avsevärda tidsvinster i många fall och från kostnadssynpunkter. Enligt kommitténs uppfattning behöver det förordade tvåinstanssystemet inte föranleda några betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt. Övervägande antalet förlängningsärenden torde nämligen vara av förhållandevis enkel beskaffenhet. Värdet av att den särskilda överinstansens avgöranden i sådana ärenden kan överprö- vas förefaller kommittén därför vara diskutabelt, i all synnerhet som bo- stadsdomstolen föreslås få en sammansättning som gör den särskilt kom— petent att göra de erforderliga bedömningarna.

Hyresnämnds avgöranden i tvister om överlåtelse av hyresrätt enligt 34 eller 36 & hyreslagen (överlåtelse till samboende resp. överlåtelse av hyresrätt till lokal) föreslås i enhetlighetens intresse få fullföljas till bo- stadsdomstolen.

Vad sedan gäller bostadssanerings- och tvångsförvaltningsärenden konstaterar kommittén att de båda ärendckategorierna har det gemen- samt att prövningen mestadels inrymmer ett betydande mått av skälig- hetsöverväganden, som i sin tur förutsätter hyrespolitisk överblick och erfarenhet av och insikt i frågor rörande förvaltning av hyresfastighet och bostadshyresgästers förhållanden. Det ter sig därför mindre till- fredsställande att den nuvarande överprövningen sker utan medverkan av företrädare för partsorganisationema. Bostadsdomstolen får enligt kommitténs mening anses bättre skickad än allmän domstol att handha uppgiften att överpröva hyresnämnds avgörande av frågor enligt BSL och TvL. I bostadsdomstolen-finns enligt förslaget nämligen inte bara det önskvärda inslaget av intresserepresentanter utan också juristdomare som specialiserat sig på hyresrättsliga frågor. Kommittén framhåller att ordningen med fullföljd från hyresnämnd till den särskilda överinstan- sen också säkerställer en enhetlig praxisbildning minst lika väl som nu- varande fullföljdsordning enligt BSL och TvL. På grund av vad som har anförts förordar kommittén att talan mot beslut som hyresnämnd med- delar i fråga enligt BSL eller TvL får fullföljas hos bostadsdomstolen.

Enligt kommitténs förslag skall bostadsdomstolen vara slutinstans i bostadssanerings- och tvångsförvaltningsärende. Det innebär att antalet

• Sida 44
•  Original

Prop. 1974: 151 44

prövningsinstanser skärs ner i förhållande till vad som gäller nu. Enligt kommitténs uppfattning sätts dock inte rättssäkerheten i fara bara därför att antalet prövningsinstanser nedbringas. Kommittén framhåller som sin principiella inställning att antalet prövningsinstanser är av mindre betydelse ur rättssäkerhetssynpunkt än frågorna om prövnings- organens sammansättning och förfarandet vid dem. De förslag i sist an- givna hänseenden som kommittén lägger fram anser kommittén väl till- godose de rättssäkerhetskrav som kan och bör uppställas. Kommittén hyser således för egen del inte några betänkligheter mot att för bostads- sanerings- och tvångsförvaltningsärendena införa ett tvåinstanssystem. Tvärtom anser kommittén minskningen av antalet prövningsinstanser vara till fördel inte minst från processekonomisk synpunkt. När det gäl— ler tvångsförvaltningsmålen framhåller kommittén därutöver att en minskning av antalet prövningsinstanser torde medföra en effektivise- ring av tvångsförvaltningslagstiftningen genom att tvångsförvaltningen kan påbörjas i full utsträckning i ett tidigare skede än f. n.

Kommittén anser inte att det finns skäl att i fullföljdshänseende be- handla bostadsrättstvisterna på annat sätt än andra tvister som ankom- mer på hyresnämnds prövning. Med hänsyn till att bostadsdomstolen vid handläggning av bostadsrättstvister enligt förslaget skall bestå av bl.a. personer med erfarenhet av och insikt i förvaltning av bostads- rättsfastighet och av personer som är väl förtrogna med bostadsrättsha- vares förhållanden är den fullföljdsordning som sålunda förordas sna- rare att föredra framför den nuvarande. Därtill kommer enligt kommit- tén fördelar i form av kortare sammanlagd handläggningstid för vissa ärendekategorier och den möjlighet till enhetlig rättstillämpning som den nya fullföljdsordningen erbjuder. Även tvist som rör vägrat med- lemskap i bostadsrättsförening och fråga om godkännande av stämmo- beslut enligt 605 första stycket 1 bostadsrättslagen bör överprövas av bostadsdomstolen. Inte minst intresset av att fullföljdsreglerna blir så enhetliga som möjligt talar för detta. ' Kommittén konstaterar härefter att hyresnämnds avgöranden i ären- den enligt hyresregleringslagen och bristortlagen med ett undantag överprövas av prövningsorgan vid sidan av det allmänna domstolsväsen— det, nämligen statens hyresråd, och att det för nämnda ärendekategorier redan gäller ett tvåinstanssystem. Att föra dessa ärendckategorier till bo- stadsdomstolen skulle således inte innebära någon principiell nyhet. På grund härav och då bostadsdomstolen är avsedd att få en sammansätt- ning som i sina huvuddrag erinrar om den som statens hyresråd har f. n., föreslår kommittén att även de här aktuella ärendetyperna förs dit.

Kommittén framhåller att dess förslag i vad avser instansordningen i hyresregleringsärenden självfallet gäller under förutsättning att hyresreg- leringen inte avvecklas före eller samtidigt med att hyresprocessrefor- men genomförs. Sker sådan avveckling, saknar förslaget i vad det avser

• Sida 45
•  Original

Prop. 1974: 151 45

hyresregleringsärendena i viss mån aktualitet. Frågan blir då, anför kommittén, närmast hur man bör förfara med sådana ärenden som vid tidpunkten för avvecklingen är anhängiga hos hyresnämnd eller hyresrå— det.

Vad slutligen angår överprövningen av processuella beslut som hyres- nämnd meddelar uttalar kommittén att de frågor som avgörs genom så- dana beslut är frågor som allmän domstol är väl förtrogen med genom sin verksamhet på andra områden än hyresrättcns. Som exempel anförs beslut om ersättning av allmänna medel till den som har inställt sig inför nämnd för att höras (23?) andra stycket 3 nämndlagen, jfr 195 andra stycket samma lag och 16å instruktionen för arrendenämnderna och hyresnämnderna) och beslut om utdömande av vite för förfallslös ute- varo från sammanträde (23 å andra stycket 4 nämndlagen, jfr 9 5 första stycket, 105 och 24—25 55 samma lag). Inom kommittén har därför diskuterats lämpligheten av att beträffande de processuella besluten ha en ordning med besvär till fastighetsdomstol. Kommittén har emellertid kommit till slutsatsen att också överprövningen av hyresnämnds proces- suella beslut bör förläggas till bostadsdomstolen. Eftersom dess före- slagna sammansättning säkerställer en kvalificerad överprövning också av rent rättsliga frågor, kan det knappast inge några betänkligheter att bostadsdomstolen får pröva också de jämförelsevis okomplicerade pro- cessuella frågor som det här gäller. I denna del innebär förslaget inte heller någon nedskärning av antalet prövningsinstanser såvitt gäller frå- gor som avses i 23 5 andra stycket 1—3 nämndlagen. Annorlunda för- håller det sig med beslut enligt punkt 4 i samma lagrum, t. ex. beslut varigenom processuellt vite har dömts ut av nämnd. Talan mot sådant beslut av fastighetsdomstol får fullföljas enligt de allmänna fullföljdsreg- lerna i RB. Den omständigheten att hyresnämnd getts behörighet att i vissa ärendekategorier häkta tredskande vittne (jfr 13 & nämndlagen) in- ger enligt kommittén inte några betänkligheter mot att låta talan mot hyresnämnds beslut fullföljas hos bostadsdomstolen. Kommittén utgår från att hyresnämnd i endast sällsynta undantagsfall kommer att utnytt— ja möjligheten att häkta vittne. För dessa fall är det inte påkallat med en specialreglering. Med i bilden har naturligtvis varit också strävan att få till stånd så enhetliga fullföljdsbestämmelscr som möjligt.

Avslutningsvis har kommittén tagit upp ett par frågor som inte ome- delbart rör fullföljds- och instansordningen i ärenden som prövas av hy- resnämnd.

En fråga gäller formerna för överprövningen av arrendenämnds avgö- randen. Kommittén erinrar om att de statliga arrendenämnderna inrät- tades efter mönster av hyresnämnderna och att förfarandet i arrende- tvister anordnades i huvudsaklig överensstämmelse med förfarandet i hyrestvister. Kommittén uttalar att det synes ligga nära till hands att ge- stalta överprövningen av arrendenämnds avgöranden på i stort sett

• Sida 46
•  Original

Prop. 1974: 151 46

samma sätt som kommittén föreslår på hyressidan. Med hänsyn till att kommittén ålagts att bedriva sitt arbete skyndsamt har kommittén emel- lertid inte ansett sig böra utverka erforderliga tilläggsdirektiv för att företa en översyn av frågan om överprövning av arrendenämnds avgö- randen.

En annan fråga som kommittén har ägnat uppmärksamhet rör for- merna för prövning av hyrestvister som inte skall avgöras av hyres- nämnd. Sådana tvister skall, om de inte rör kollektivavtal, prövas i förs- ta instans av fastighetsdomstol. I frågaom vissa slag av sådana tvister, t. ex. tvist om jämkning av hyresvillkor enligt 64 5, ersättning till lokal- hyresgäst enligt 57 %, bestämmande av hyra enligt 19 a 5, allt hyresla- gen, och tvist om förverkande av hyresrätten i vissa fall när förverkan- deanledningen är annan än dröjsmål med hyran, skulle det enligt kom— mitténs mening kunna övervägas att låta dem prövas i första instans av hyresnämnd. Kommittén har emellertid funnit övervägande skäl tala för att behålla den nuvarande ordningen oförändrad. Enligt kommittén bör således prövningen av de allmänna hyrestvistcrna ligga kvar hos fastig- hetsdomstolarna och inte föras över till tingsrätterna i vanlig samman- sättning. Detta gäller även om liknande fullföljds- och instansordning som föreslås i fråga om hyrestvisterna skulle införas på arrendesidan.

I detta sammanhang' skall slutligen nämnas att bostadsdomstolen en- ligt kommittén bör förläggas till Stockholm.

2.3. Remissyttrandena

Kommitténs förslag har, sett som helhet, fått ett övervägande positivt mottagande under remissbehandlingen. Sålunda tillstyrks förslaget i sina huvuddrag av bl. a. Svea hovrätt, bostadsstyrelsen, statens hyresråd, ma- joriteten i DON, hyresnämnderna för Stockholms län, för Göteborgs och Bohus län och för Malmöhus län, Hyresgästernas riksförbund, Sve- riges fastighetsägareförbund, SABO, HSB och Näringslivets byggnads- delegation.

Företrädesvis från domstolshåll har invändningar framförts mot för- slaget att inrätta en särskild överinstans utanför det allmänna domstols- väsendet för överprövning av hyresnämnds avgöranden. I denna del av- styrks förslaget av en minoritet i DON, Stockholms, Göteborgs och Malmö tingsrätter, en hyresnämndsordförande vid kansliet för hyres- nämnden för Malmöhus län, advokatsamfundet samt domareförbundet. En remissinstans, SACO, anser att frågan bör utredas ytterligare, varvid utredningsarbetet bör inriktas på att försöka finna en lösning inom det allmänna domstolsväsendets ram.

Enligt minoriteten inom DON är det en princip för svenskt rättsvä- sendes del att alla mål handläggs av allmän domstol, om inte målens särskilda natur gör det nödvändigt att de förs till Specialdomstol. Starka

• Sida 47
•  Original

Prop. 1974: 151 47

skäl talar för principen, bl. &. intresset av ett enhetligt domstolsväsende och intresset av att de allmänna domstolarna inte kopplas bort från vä- sentliga specialområden med minskad utblick som följd. Minoriteten erinrar om att principen på senare tid har kommit till uttryck när fastig- hets- och vattendomstolsmålen hänförts till vissa allmänna underrätter. Enligt minoriteten finns inte tillräckliga skäl att avvika från huvudprin- cipen, när det gäller de målkategorier som enligt förslaget skall föras till bostadsdomstolen. Önskemålet att parterna på hyresmarknaden skall med sin sakkunskap vara företrädda kan tillgodoses inom ramen för det allmänna domstolsväsendet genom att nämndemännen i fastighetsdom- stolen ersätts med företrädare för de berörda organisationerna. Syftet att få till stånd en enhetlig rättstillämpning kan uppnås genom att målen får föras vidare från fastighetsdomstol till hovrätt och där koncentreras till en sådan domstol. Även hovrätten skulle i så fall vid behov tillföras ex- perter från hyresmarknaden. En annan utväg som minoriteten inom DON pekar på är att hyresnämndcrna integreras i fastighetsdomstolarna och att målen i vanlig ordning får föras vidare till hovrätt och högsta domstolen. Slutligen framhåller minoriteten att det är angeläget att en samlad översyn nu sker av kompetens- och fullföljdsreglerna på fastig- hetsdomstolssidan för att få en större enhetlighet till stånd. I avbidan på resultatet av en sådan översyn bör frågan om inrättande av bostads- domstolen anstå. Stockholms tingsrätt anlägger liknande synpunkter. Tingsrätten påpekar dessutom att flertalet av de målkategorier som det här gäller har handlagts av allmän domstol sedan lång tid tillbaka. Den föreslagna ordningen bör inte genomföras, om inte nuvarande ordning visat sig behäftad med brister som inte kan avhjälpas genom mindre in- gripande åtgärder. Tingsrätten uttalar vidare att, om en av hovrätterna görs till slutinstans för de mål och ärenden som börjar i hyresnämnd, man kan tänka sig en ordning med prövningstillstånd när det gäller full- följd av talan mot fastighetsdomstols avgöranden.

Behovet av vägledande avgöranden talar enligt Göteborgs tingsrätt starkt för att en särskild slutinstans får avgöra samtliga fullföljda bruks- värdemål. Tingsrätten vill emellertid sätta i fråga om en särskild special- domstol bör inrättas och förordar i stället att överprövningen förläggs till en hovrätt, förslagsvis Svea hovrätt, med den sammansättning som kommittén föreslagit för bostadsdomstolen. Inte heller enligt Malmö tingsrätt bör hinder möta mot att tillföra allmän överrätt sådan sakkun- skap som finns representerad hos hyresmarknadens intresseorganisatio- ner. Även denna tingsrätt anser att den aktuella överprövningen bör kunna förläggas till en av hovrätterna, lämpligen Svea hovrätt. Domare- förbundet framför liknande synpunkter.

Enligt advokatsamfundet bör rättstvister kunna prövas i tre instanser, om inte särskilda skäl talar mot det. Samfundet förordar därför att talan mot hyresnämnds beslut får fullföljas hos hovrätt och högsta domstolen.

• Sida 48
•  Original

Prop. 1974: 151 48

Den önskvärda snabbheten i avgörandena i vissa fall kan tillgodoses ge- nom att målen behandlas som förtursmål. Samfundet framhåller att de allmänna domstolarna har ansetts lämpade att pröva expropriationsmål och andra mål där tekniska och ekonomiska överväganden ofta spelar en avgörande roll. Det kan inte anses att bruksvärdcmål rn. fl. hyresmål på ett så avgörande sätt skiljer sig från nämnda målkategorier att de inte skulle kunna prövas vid allmän domstol. Slutligen anför samfundet att starka skäl talar för ett sammanhållet domstolsväsende och att särskild sammansättning för domstolarna i vissa mål är att föredra framför in— rättande av fristående specialdomstolar.

Även bland de remissinstanser som är kritiska eller ställer sig tvek— samma till förslaget att inrätta en Specialdomstol över hyresnämnderna anses allmänt att den nuvarande instansordningen i bruksvärdemålen är mindre bra. Sålunda anför t. ex. Stockholms tingsrätt att den nuvarande ordningen, som innebär att de 24 hyresnämndernas avgöranden av bruksvärde- och andra villkorsfrågor slutligt överprövas av lika många fastighetsdomstolar, är klart olämplig.

Om en särskild instans — inom eller utom det allmänna domstolsvä- sendet — inrättas för överprövning av hyresnämnds beslut i bruksvärde- mål, godtar remissinstanserna i allmänhet kommitténs förslag i vad gäl- ler överinstanscns kompetensområde i övrigt. En fråga som emellertid har tilldragit sig uppmärksamhet under remissbehandlingen gäller full- följds- och instansordningen i besittningsskyddstvister, om förslaget att bruksvärdemålen skall överprövas av en särskild prövningsinstans över hyresnämnderna genomförs. Det övervägande antalet remissinstanser ansluter sig emellertid till kommitténs bedömningar i denna fråga. Hy- resgästernas riksförbund anför sålunda att kommitténs skäl för att föra över besittningsskyddsmålen till bostadsdomstolen är så övertygande att någon annan ordning än som har föreslagits inte bör komma i fråga. Att låta hyressättningsärendena gå till den nya bostadsdomstolen och för— långningsmålen till allmän domstol skulle -— särskilt i de inte ovanliga fall där tvisten avser båda frågorna — för många framstå som både komplicerat och omotiverat. Fastighetsägareförbundet framhåller att det visserligen finns goda skäl för ståndpunkten att besittningsskyddstvis- terna slutligt bör prövas av allmän domstol men att kommitténs förslag i denna del bör godtas på grund av de komplikationer av skilda slag som skulle kunna uppstå, om målen i fullföljdshänseende behandlas olika. Det torde vara ett allmänt önskemål att hyreslagstiftningen inte blir mera invecklad och svåröverskådlig än vad den redan är. Bl. a. Svea hovrätt, majoriteten i Göteborgs tingsrätt och majoriteten i illalmö tingsrätt betonar det sakliga samband som råder mellan förlängnings- och villkorsfrågorna och anser att detta inte lämpligen bör brytas. Majo- riteten i Malmö tingsrätt framhåller dessutom angelägenheten av att fullföljdsbestämmelserna blir så enkla som möjligt. Detta är väsentligt

• Sida 49
•  Original

Prop. 1974: 151 49

inte bara för de berörda myndigheterna utan framför allt för parterna. Uppenbarligen skulle det inntebära processuella och processekonomiska nackdelar, om hyressättnings- och förlängningsfrågorna samtidigt skulle vara aktuella vid olika myndigheter.

Förslaget att också överprövningen av hyresnämnds beslut i besitt- ningsskyddstvister skall förläggas till den särskilda överinstansen för överprövning av bruksvärdemål kritiseras av en minoritet inom DON, Stockholms tingsrätt, en ledamot i Göteborgs tingsrätt och en i Malmö tingsrätt, Umebygdens tingsrätt samt domareförbundet. Nämnda remiss- instanser förordar att besittningsskyddstvisterna också i fortsättningen får föras vidare från hyresnämnd till fastighetsdomstol, även om bruks- värdetvisterna och andra villkorstvister skall överprövas av en särskild instans över hyresnämnderna, bostadsdomstolen eller annat prövnings- organ.

För den redovisade ståndpunkten talar enligt minoriteten inom DON följande. Förlängningsmålen får anses ligga så nära allmänna tvistemål att de naturligt hör hemma hos allmän domstol (fastighetsdomstol). Det kan inte heller vara lämpligt att dessa mål, i vilka muntlig förhandling ofta torde bli erforderlig i andra instans, hänförs till en för hela riket ge- mensam domstol i Stockholm med de olägenheter som detta innebär när målen kommer från en förhållandevis avlägsen ort. Det synes inte heller från rättssäkerhetssynpunkt tillfredsställande att talerätten i besittnings- skyddstvisterna skall begränsas till två instanser. Om ett tvåinstanssy- stem tillämpas över lag beträffande dessa tvister, kan befaras att bevis- upptagning i stor utsträckning måste ske i hyresnämnd. Detta torde i sin tur medföra att det nuvarande snabba och billiga förfarandet i nämnderna äventyras. De olägenheter som kommittén anför mot att hy- ressättningstvisterna på ena och förlängningstvisterna på den andra si- dan skulle behandlas olika i fullföljdshänseende kan enligt minoriteten i DON inte anses ha den tyngd att de utgör tillräckligt motiv att föra för- längningsmålen till bostadsdomstolen.

Liknande synpunkter anläggs av Stockholms tingsrätt och domareför- bundet. Tingsrätten understryker att förlängningsmålen enligt tingsrät- tens erfarenhet mera sällan lämpar sig för enbart skriftlig handläggning. Tingsrätten framhåller vidare att ett genomförande av förslaget skulle innebära en olycklig splittring av tillämpningen av hyreslagstiftningen på skilda domstolssystem, något som kan medföra risk för bristande en- hetlighet och följdriktighet i rättstillämpningen på området. Som ett yt- terligare skäl att förlägga överprövningen av hyresnämnds avgöranden i besittningsskyddsmål till fastighetsdomstol framför domareförbundct att man måste räkna med att överinstansen i allmänhet måste hålla syn i åt- skilliga besittningsskyddsmål. Enligt förbundet är det otänkbart att en i Stockholm placerad domstol skall kunna företa syn i den utsträckning som kommer att behövas. Detta förhållande har inte beaktats tillräckligt

• Sida 50
•  Original

P'rop. 1974: 151 50

av kommittén. Enligt förbundet kan det övervägas att tillåta prejudikat— dispens till högsta domstolen, om förlängningsmålen behålls inom det allmänna domstolsväsendet. Under den förutsättningen bör enligt för- bundet intresserepresentanter kunna medverka i överrättsprocessen och målen anhängiggöras vid fastighetsdomstol efter besvär mot hyres- nämndsbeslut. Tingsrätten och domareförbundet anför vidare att åtskil- liga av de komplikationer som kommittén har redovisat vid ett differen- tierat fullföljdssystem skulle elimineras genom att man tillämpar olika procedurer beroende på om hyrespart vill att hyresförhållandct skall upphöra eller om han endast vill ha en villkorsändring till stånd. Doma- reförbundet uttalar att det inte bara är obehövligt att behålla sambandet mellan villkorsfrågor och avflyttningsfrågor utan att en brytning t. o. m. är förenad med betydande fördelar. Enligt tingsrätten och domareför- bundet behöver det inte heller uppstå några svårigheter att hänföra hy- resvillkoren till olika villkorsgrupper och därmed till olika fullföljdsord- ning. Domareförbundet betonar att lagstiftaren måste underkasta sig ar- betet med att kartlägga de olika villkorstyperna och utforma behövliga regler, om huvudfrågan skall kunna lösas tillfredsställande. Görs en åt- skillnad i fullföljdshänscende, behövs enligt domareförbundets mening bestämmelser som ger hyresgästen rätt att frånträda avtalet inom rimlig tid oberoende av avtalets uppsägningsbestämmelser, om hyresgästen inte kan åtnöjas med utgången i hyressättningstvisten. Tingsrätten anser att den berörda frågan bör kunna lösas enklare än vad kommittén har an— gett.

Umebygdens tingsrätt anför bl.a. att det synes ställt utom allt tvivel att den nuvarande ordningen för fullföljd av talan i besittningsskydds- målen är att föredra framför ett system med endast en, för hela riket ge- mensam fullföljdsinstans med ett i första hand skriftligt förfarande. Tingsrätten instämmer i kommitténs uttalande att, om en åtskillnad görs i fullföljdshänseende mellan förlängnings- och bruksvärdemålen och därmed mellan olika slags villkorsfrågor, det behövs regler till skydd för klagandens rätt att fullfölja talan, om han inom rätt tid har kommit in med fullföljdsinlaga fastän den på grund av oriktig eller oklar fullföljds- hänvisning getts in till fel instans.

De remissinstanser som förordar att förlängningsmålen skall över- prövas av allmän domstol uttalar allmänt att, om så blir fallet, även ta- lan mot hyresnämnds beslut i överlåtelse och sublokationsfallen bör full- följas hos domstol.

En minoritet inom DON samt Stockholms och Göteborgs tingsrätter och domareförbundet anser dock inte att andra mål och ärenden enligt bostadsrättslagen än hyressättningstvister enligt 7 & nämnda lag bör överprövas av den särskilda överinstansen. Frågor om medlemskap i bo- stadsrättsförening och om godkännande av stämmobeslut enligt 60 % första stycket 1 bostadsrättslagen bör överprövas av allmän domstol en-

• Sida 51
•  Original

Prop. 1974: 151 51

ligt nuvarande ordning. Göteborgs tingsrätt uttalar bl.a. att förhållan- dena i dessa mål inte kan anses vara så speciella att medverkan av in- tresserepresentanter kan sägas vara av värde. Enligt HSB bör däremot även fråga om medlemskap i sådan ekonomisk förening där andel i för- eningen är förenad med hyresrätt avgöras slutligt av bostadsdomstolen.

Enligt Stockholms tingsrätt ter det sig onekligen från vissa synpunkter naturligt att också bostadssanerings- och tvångsförvaltningsmålen förs till bostadsdomstolen, om denna inrättas. Tingsrätten anser dock att frå-" gan om överprövningen av hyresnämnds beslut i bostadssanerings— och tvångsförvaltningsmål, som har beröringspunkter med bl.a. expropria- tionsmålen, bör utredas närmare i samband med den allmänna översyn av fastighetsdomstolarnas ställning och uppgifter som tingsrätten för- ordat i annat sammanhang.

Hyresrådets majoritet, fastighetsägareförbundet och Näringslivets byggnadsdelegation anför att även hyresnämnds avgöranden i frågor om lägenhetsbyte enligt 35 å och upplåtelse i andra hand enligt 40 & hyresla- gen bör kunna fullföljas till bostadsdomstolen. Som skäl för ståndpunk- ten anför hyresrådets majoritet att med den föreslagna ordningen möj— ligheterna ökar till snabba avgöranden också i överinstansen samtidigt som större enhetlighet kan vinnas i rättstillämpningen. Fastighetsägare- förbundet framhåller att det praktiskt sett viktigaste skälet för fullföljds- rätt i bytesmålen är de komplikationer som med nuvarande ordning kan uppstå, när man beträffande en och samma lägenhet tvistar både i fråga om byte och förlängning av avtalet. Situationen blir besvärlig, om hyres— nämnden bifaller såväl bytesyrkandet som förlängningstalan och hyres- värden fullföljer talan i förlängningsdelen. Om man inte vill inta den ståndpunkten att hyresnämndens beslut i bytesfrågan i realiteten får an- ses innebära att hyresvärdens möjlighet att få förlängningsfrågan över- prövad går förlorad, vilket är en orimlig ståndpunkt enligt förbundet, blir läget mycket bekymmersamt för den hyresgäst som genom bytet fått hy- resrätten överlåten på sig. Förbundet framhåller att fallet inte är hypo- tetiskt. —— Hyresrådets minoritet, bestående av de båda hyresgästrepre- sentantema, anser att fullföljdsförbudet inte bör avskaffas.

Bland remissinstanserna anses allmänt att talan mot hyresnämnds processuella beslut bör föras hos den prövningsinstans som har att mate- riellt överpröva huvudsaken. Domareförbundet förordar dock att alla processuella frågor i mål och ärenden enligt hyreslagen får föras till all- män domstol, om bl. a. förlängningsmålen skall prövas av sådan.

Enligt hyresnämnderna för Stockholms län och för Göteborgs och Bohus län är det angeläget att frågan om formerna för överprövning av arrendenämnds avgöranden tas under övervägande.

I anslutning till kommitténs uttalande att de allmänna hyresmålen också framdeles bör tas upp och prövas i första instans av fastighets- domstol framhåller bl. a. DON att vissa olägenheter för såväl tingsrätter

• Sida 52
•  Original

Prop. 1974: 151 52

som parter uppkommer f.n. genom att mål om lagsökning eller betal- ningsföreläggande avseende hyra alltid skall föras till fastighetsdomsto- len i länet. DON förutsätter att frågan om ändring av forumreglema be— träffande mål om lagsökning eller betalningsföreläggande rörande hyra övervägs inom departementet.

Malmö tingsrätt uttalar, att även tvist om hyrans storlek enligt 19 a & hyreslagen bör prövas i första instans av hyresnämnd. Sådana tvister lig- ger till sin natur nära bruksvärdemålen, och den av tingsrätten föror- dade ordningen ter sig därför naturlig. Tingsrätten föreslår vidare att de allmänna hyresmålen skall prövas av tingsrätten i vanlig sammansätt- ning.

Domareförbundet förordar att den nuvarande sammansättningen av fastighetsdomstol med bl. a. tre nämndemän upphör, när sådan domstol har att pröva allmänna hyresmål. I stället bör domstolen, om den inte förses med intresserepresentanter, vara sammansatt som fullsutten tings- rätt i dispositivt tvistemål i allmänhet.

SHIO och Sveriges köpmannaförbund anför att det borde vara möj- ligt att låta hyresnämnd pröva lokalhyresgästers besittningsskydd och eventuella ersättningsanspråk vid obefogad uppsägning. För parternas del skulle detta innebära en lättnad. För att vinna önskvärd likformighet i handläggningen skulle tvisterna om ersättning till lokalhyresgäst kunna överprövas av bostadsdomstolen. Möjligen skulle kunna övervägas att begränsa hyresnämnds kompetens till tvister där det yrkade skadestån- det uppgår till förslagsvis högst 50 000 kr.

Enligt bostadsstyrelsens mening finns det skäl som talar för att nuva- rande dualism i handläggningcn av hyresmål undanröjs. Bortsett från allmänna fördelar med ett enhetligt system skulle det vara rationellt, om samtliga hyrestvister kunde avgöras under medverkan av intresserepre- sentanter. Enligt styrelsen förtjänar frågan att övervägas ytterligare.

Hyresnämnden för Malmöhus län anför att det bör övervägas att föra tvisterna om skyldighet för hyresvärd att ombesörja sedvanligt underhåll och om reparationsskyldighet till hyresnämnd.

3 Bostadsdomstolens sammansättning m. 111.

3.1. Sammansättningen i nuvarande överinstanser

Enligt 3 5 andra stycket lagen (1969: 246) om fastighetsdomstol består domstolen normalt av två lagfarna ledamöter och tre nämndemän i mål eller ärende angående arrende, hyra, bostadsrätt eller tvångsförvaltning av bostadsfastighet. Efter ordförandens bestämmande får teknisk leda- mot ingå i domstolen i stället för en av nämndemännen, om målets be- skaffenhet eller annat särskilt skäl föranleder det. Teknisk ledamot skall

• Sida 53
•  Original

Prop. 1974: 151 53

enligt tredje stycket i samma paragraf ha teknisk utbildning och erfaren— het av fastighetsbildning eller fastighetsvärdering.

De allmänna bestämmelserna i RB om tingsrätt i domstol med endast en lagfaren domare är i princip tillämpliga även i fastighetsdomstol (jfr 1 kap. 3 5 andra stycket och 42 kap. 18 å och 20 å andra stycket RB samt 4 5 andra punkten lagen om fastighetsdomstol).

Bestämmelserna i 3 & andra stycket lagen om fastighetsdomstol äger inte tillämpning, när domstolen handlägger fråga enligt BSL (jfr 215 första stycket BSL). I sådana fall skall enligt huvudregeln i första styc- ket av paragrafen teknisk ledamot alltid medverka.

I fråga om hovrätts sammansättning vid prövning av hyresmål och andra målkategorier som är aktuella i detta sammanhang gäller de all- männa bestämmelserna i RB om hovrätts sammansättning (jfr 2 kap. 4 5 första stycket RB). I ett till lagrådet den 28 juni 1974 remitterat förslag angående hovsrätts sammansättning i s. k. fastighetsmål föreslås att en av de lagfarna ledamöterna i hovrätten skall kunna bytas ut mot teknisk ledamot i bl. a. hyresmål.

I fråga om högsta domstolens sammansättning vid prövning av mål som har börjat i hyresnämnd gäller vanliga regler om domstolens sam- mansättning.

Enligt 4 & instruktionen (1965 : 670) för statens hyresråd består rådet av ordföranden och sex andra ledamöter. Ordföranden skall vara lag— kunnig och erfaren i domarvärv. Av övriga ledamöter skall två repre- sentera fastighetsägarna och två hyresgästerna.

I plenum som består av hyresrådets samtliga ledamöter (s.k. ordina- rie plenum) avgörs frågor och ärenden som anges i Gå instruktionen. Enligt punkt 7 i paragrafen skall besvärsmål, som inte genom beslut i plenum överlämnats till ordföranden, avgöras av plenum. När ärende av större vikt handläggs, bör om möjligt samtliga ledamöter närvara. Enligt 7 5 första stycket instruktionen är rådet emellertid beslutfört, när ordfö- randen, de andra ledamöterna som inte representerar fastighetsägare- el- ler hyresgästintressen samt en intresserepresentant på vardera sidan är närvarande (s.k. vanligt plenum). I beslut skall enligt sista punkten i samma författningsrum lika antal ledamöter som representerar fastig- hetsägarna och hyresgästerna alltid delta. Särskilda bestämmelser om handläggning av ärende i brådskande fall har meddelats i 7å tredje stycket i instruktionen (jfr 14 5). Fråga som inte skall avgöras av ple— num avgörs enligt 8 5 av ordföranden ensam.

Det alldeles övervägande antalet besvärsmål avgörs av hyresrådet i vanligt plenum. Genom generellt beslut i plenum har överlämnats åt ordföranden att ensam fatta beslut om avskrivning eller avvisning.

• Sida 54
•  Original

Prop. 1974: 151 54

3.2. Kommittén

Kommittén uttalar till en början att målet bör vara att skapa en form för överprövning av hyresnämnds avgöranden som tillgodoser högt ställda anspråk. De frågor som överinstansen enligt förslaget kommer att få ta befattning med är dels frågor som innefattar avvägningar mel- lan motstående intressen eller andra skälighets- eller lämplighetsbedöm- ningar, dels frågor av rent rättslig art. För prövning av frågor tillhö- rande den förstnämnda gruppen krävs bl. a. erfarenhet av och insikt i de särskilda förhållanden som råder på bostads- och hyresmarknaden. I bo- stadsdomstolen bör därför vid sidan av personer med domarerfarenhet, ingå intresserepresentanter, dvs. ledamöter som har utsetts efter förslag av organisationerna på bostadsmarknaden och som är väl förtrogna an- tingen med förvaltning av sådan fastighet som målet rör eller med bo- stadshyresgästers eller andra berörda rättighetshavares förhållanden. Vad frågan närmast gäller är enligt kommittén hur många ledamöter domstolen bör bestå av, vilka särskilda kvalifikationskrav som bör upp- ställas i fråga om ledamöterna i olika ärendetyper och vilken relation det bör vara mellan antalet intresserepresentanter och övriga ledamöter.

I fråga om principerna för uppbyggnaden av bostadsdomstolen inne- bär kommitténs förslag att domstolens sammansättning bestäms särskilt för olika fall. Den personkrets som domstolen utgörs av växlar således allt efter uppgiftens art. En anledning till att kommittén har valt denna lösning är att bostadsdomstolen enligt förslaget kommer, såvitt gäller le- damöternas kompetens, att i stor utsträckning arbeta i olika samman- sättning i olika slags mål.

Kommittén föreslår till en början att bostadsdomstolen vid prövning av besvärsmål skall bestå av, förutom intresserepresentanterna, tre leda- möter som skall vara lagfarna och ha erfarenhet av domarvärv. Försla- get att tillföra domstolen flera än en juristdomare sägs stå i över— ensstämmelse med det av kommittén angivna målet att tillskapa en högt kvalificerad myndighet för överprövning av hyresnämnds avgöranden.

Enligt förslaget skall en av juristdomama kunna bytas ut mot teknisk ledamot i mål med inslag av tekniska frågor. Genom teknikern tillförs domstolen sådana allmänna tekniska insikter som behövs för att dom- stolen skall kunna rätt bedöma argumentation och utredning av teknisk art, t. ex. i bostadssaneringsmål och vissa tvångsförvaltningsmål. De sär- skilda behörighetskraven för teknisk ledamot i domstolen föreslås vara att han har teknisk utbildning och erfarenhet av värderings- och bygg- nadsteknik. Formella krav på att teknisk ledamot skall ha avlagt examen vid universitet eller teknisk högskola eller genomgått motsvarande ut- bildning bör inte uppställas (jfr 11 kap. 16 & första stycket vattenlagen, 3 & tredje stycket tredje punkten lagen om fastighetsdomstol och den förut nämnda lagrådsremissen).

• Sida 55
•  Original

Prop. 1974: 151 55

Enligt kommitténs mening kan det inte komma i fråga att låta teknisk ledamot delta i alla mål som handläggs av domstolen. Det kan nämligen antas att de antal mål som innehåller tekniska moment av sådan beskaf- fenhet att domstolen behöver tillföras teknisk sakkunskap kommer att bli jämförelsevis litet. Kommittén föreslår därför —— f. ö. i överensstäm- melse med vad som gäller i fråga om teknikers deltagande i hyresmål vid fastighetsdomstol (jfr 3 5 andra stycket lagen om fastighetsdomstol) — att i bostadsdomstolen skall efter ordförandens bestämmande ingå teknisk ledamot bara om ärendets beskaffenhet eller annat särskilt skäl motiverar det.

När det sedan gäller antalet intresserepresentanter är det enligt kom- mittén rimligt att dessa får bestämma utgången i målet, om de alla är ense, men att de ledamöter som inte har anknytning till organisationerna får ett avgörande inflytande när intresserepresentanterna inbördes inte enas. På grund härav föreslås att domstolen i princip skall bestå av, för- utom juristdomarna och i förekommande fall teknisk ledamot, fyra in- tresserepresentanter, två från vardera partsidan. I syfte att nedbringa antalet tjänstgöringsdagar för intresserepresentanterna lägger kommittén emellertid fram förslag som innebär avsteg från den angivna samman- sättningsregeln. Förslagen innebär sammanfattningsvis följande.

Enkla besvärsmål skall kunna prövas i- en mindre sammansättning än den som har angetts i det föregående. I den mindre sammansättningen består domstolen av två av de lagfarna ledamöterna och en intressere- presentant från vardera sidan. Juristdomare skall inte kunna bytas ut mot teknisk ledamot i denna sammansättning, eftersom mål i vilka tekni- ker bör ingå normalt får anses vara av sådan beskaffenhet att det bör prövas av domstolen i den större sammansättningen. Mål skall kunna avgöras i den mindre sammansättningen, om tre av de fyra ledamöterna är ense om beslutet och om muntlig förhandling inte finnes påkallad. I kravet på att ledamöterna skall vara ense om beslutet ligger att de skall vara eniga om såväl skälen som slutet. Som ytterligare förutsättning skall gälla att inte någon av de fyra ledamöterna motsätter sig att målet av- görs i dcn mindre sammansättningen (”vetorätt”). Enligt förslaget skall domstolen i den mindre sammansättningen vara oförhindrad att avstå från att avgöra målet och i stället hänskjuta prövningen av det till den större sammansättningen.

Vidare föreslås att lagfaren ledamot skall få ensam på bostadsdomsto— lens vägnar företa förberedande åtgärd och pröva fråga o'm avskrivning av mål. Även de bestämmelser om undersökning på platsen som kom- mittén lägger fram förslag till (jfr avsnittet 4.2) är avsedda att begränsa utnyttjandet i bostadsdomstolen av intrcsserepresentanterna.

Kommitténs förslag till intresserepresentation i domstolen vid hand- läggning av andra mål än bostadsrättsmål innebär i huvudsak följande. I fråga om fastighetsägarereprescntanterna framhåller kommittén att det i

• Sida 56
•  Original

Prop. 1974: 151 56

bostadsdomstolen bör finnas representanter såväl för enskilda fastighets- ägare som för de allmännyttiga bostadsföretagen. Från den nu angivna utgångspunkten har inom kommittén diskuterats två principlösningar. Enligt den ena skall det i varje mål i domstolen på fastighetsägaresidan finnas en representant för vardera ägarekategorien, oavsett vilket slags fastighet målet rör. Enligt den andra diskuterade lösningen skall båda ledamöterna från fastighetsägarsidan representera enskilda fastighets- ägare, om tvisten rör hyresfastighet som tillhör enskild, och de allmän- nyttiga bostadsföretagen, när huset tillhör annan än enskild. Enligt kom- mitténs uppfattning talar övervägande skäl för att fastighetsägarerepre- sentanterna i bostadsdomstolen skall representera samma ägarekategori och kommittén ansluter sig därför till den senare lösningen. Med hus som tillhör allmännyttigt bostadsföretag likställer kommittén därvid hus som avses i första stycket 2——5 kungörelsen (1972: 60) om undantag från tillämpningen av lagen om hyresreglering m.m. Rör tvisten hus som tillhör staten, primärkommun eller landstingskommun, skall enligt förslaget i domstolen ingå de fastighetsägarerepresentanter som utses ef- ter förslag av de allmännyttiga bostadsföretagens organisation.

På hyresgästsidan skall enligt förslaget i bostadsdomstolen delta, vid prövning av mål enligt 36% hyreslagen (överlåtelse av hyresrätt till lo- kal) intresserepresentanter som är väl förtrogna med näringsidkande hy- resgästers förhållanden och vid prövning av andra mål intresserepresen- tanter som är väl förtrogna med bostadshyresgästers förhållanden. I denna del överensstämmer förslaget med vad som gäller om hyres- nämnds sammansättning (jfr 5 & första stycket nämndlagen).

För mål som rör bostadsrättsfastighet föreslår kommittén vissa sär- skilda regler för intrcsserepresentationen. När sådant mål avgörs i den större sammansättningen skall enligt förslaget alltid i domstolen ingå två intresserepresentanter som är väl förtrogna med förvaltning av bostads- rättsfastighet (jfr 5 5 första stycket andra punkten nämndlagen). När det sedan gäller medverkan av intresserepresentanter som företräder bo- stadsrättshavarnas intressen framhåller kommittén att det egentligen bara är frågor om vägrat medlemskap i bostadsrättsförening och god- kännande av stämmobeslut som är specifika bostadsrättsfrågor. Tvist om hyresvillkor enligt bostadsrättslagen skiljer sig i princip inte från andra hyressättningstvister. På grund härav föreslår kommittén att leda- möter som är förtrogna med bostadsrättshavares förhållanden skall ingå i domstolen bara när denna prövar tvist om vägrat medlemskap eller fråga om godkännande av stämmobeslut. I andra bostadsrättstvister in- går i domstolen intresserepresentanter som är förtrogna med bostadshy- resgästers förhållanden. Motsvarande ordning föreslås för hyresnämnd, jfr 5 & första stycket sista punkten nämndlagen.

Kommittén föreslår att bestämmelserna om domstolens sammansätt— ning meddelas i en särskild lag, benämnd lagen om bostadsdomstol.

• Sida 57
•  Original

Prop. 1974: 151 57

Denna bör enligt kommittén vidare uppta, förutom viktigare föreskrifter om förfarandet vid domstolen, vissa grundläggande organisatoriska föreskrifter. Sålunda föreslås lagen få innehålla de allmänna behörig- hetsvillkoren för domstolens ledamöter. Enligt förslaget skall ledamot i domstolen vara myndig svensk medborgare och ha avlagt domared, in- nan han börjar tjänstgöra i domstolen. Kommitténs förslag till lag om bostadsdomstol innehåller också bestämmelser om jäv mot domare och om rätt för de berörda partsorganisationerna att avge förslag, innan in- tresseledamot utses (jfr 65 andra stycket nämndlagen). Vidare föreslås lagen få innehålla en allmän bestämmelse av innehåll att regeringen skall utse ordförande och övriga ledamöter i bostadsdomstolen och att ej lagfaren ledamot skall utses för viss tid. Övriga bestämmelser om domstolens organisation förutsätts av kommittén kunna utfärdas i admi- nistrativ ordning genom en instruktion för domstolen. Denna bör bl.a. uppta föreskrifter om domstolens handläggning av administrativa ären- den.

3.3. Remissyttrandcna

De föreslagna bestämmelserna om bostadsdomstolens sammansättning m.m. har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstan- ser. Bland dem kan nämnas hyresrådets majoritet, Stockholms och Gö- teborgs tingsrätter, hyresnämnderna för Göteborgs och Bohus län och för Malmöhus län, Hyresgästernas riksförbund, fastig/zctsägareförbun- det, SABO och HSB.

Även DON, minoriteten inom hyresrådet och Umebygdens tingsrätt lämnar i princip förslagen i denna del utan erinran men anser att det bör övervägas att låta domstolen i större utsträckning än förslaget med- ger pröva och avgöra mål i den mindre sammansättningen. Sålunda an- förs att praktiska svårigheter inte torde kunna undvikas, om som kom- mittén har föreslagit den större sammansättningen skall behöva använ- das vid varje tillfälle när muntlig förhandling förekommer. Den mindre sammansättningen bör därför enligt minoriteten inom hyresrådet kunna användas även om muntlig förhandling finnes påkallad men någon prin- cipiell fråga inte föreligger i målet. Även hyresnämnden för Stockholms län uttalar sig för en ökad användning av den mindre sammansätt- ningen. Enligt hyresnämndcn är exempelvis flertalet besittningsskydds- mål av den arten att rättssäkerheten inte ens skulle kunna påstås råka i fara, om ärendet i sista instans avgörs av två lagfarna ledamöter och två intresserepresentanter.

Domareförbundet avstyrker att en domstol av den storlek som kom- mittén föreslagit inrättas. Domstolens kvalitet blir enligt förbundet inte nämnvärt högre om juristdomama ökas från två till tre eller om den in- nehåller två intresserepresentanter från vardera sidan i stället för en.

• Sida 58
•  Original

Prop. 1974: 151 58

Till detta kommer praktiska och organisatoriska synpunkter. Att ordna sammanträdesprogrammet för en sjumannadomstol blir uppenbarligen mycket besvärligt, inte minst med tanke bl. a. på att domstolen kommer att få företa åtskilliga resor och att målen är svåra att tidsberäkna. Do- mareförbundet förordar därför att bostadsdomstolen får bestå av två ju- ristdomare, en intresserepresentant från vardera sidan och, då det be- hövs, en teknisk ledamot. Om domstolen anses böra i den större sam- mansättningen bestå av fyra intresserepresentanter har förbundet inte någon erinran mot de föreslagna sammansättningsreglerna. Malmö tingsrätt framför liknande synpunkter.

Kommitténs förslag att intresserepresentanterna i den större samman— sättningen skall kunna överrösta de ledamöter som inte har anknytning till intresseorganisationerna kritiseras av Svea hovrätt och advokatsam- fundet. Hovrätten framhåller bl. a. att de mål som den nya domstolen skall handlägga huvudsakligen rör tvister "mellan enskilda avtalsparter. Dessa tvister skall prövas enligt allmän civillag. De flesta målen torde komma att avse frågan om besittningsskydd där rättssäkerhetssynpunk- ter för parterna gör sig starkt gällande. Även vid tillämpning av TvL är rättssäkcrhetsproblematiken framträdande. Hovrätten erinrar vidare om att det finns grupper av enskilda som inte är medlemmar i intresseorga— nisationen eller som rent av står i motsatsförhållande till den. Hovrätten förordar att bostadsdomstolen får bestå av tre juristdomare — eller i förekommande fall av två juristdomare och en tekniker —- samt två in- tresseledamöter. Advokatsamfundet uttalar att det inte är troligt att domstolsledamöter som samtidigt är partsrepresentanter skulle känna sig oförhindrade att i domstolen förutsättningslöst pröva sådana över- enskommelser som har ingåtts mellan organisationerna.

Mot förslaget att bostadsdomstolen skall få avgöra mål i den mindre sammansättningen bara om tre av ledamöterna är eniga om såväl skälen som slutet framför Svea hovrätt vissa invändningar. Sålunda anförs att den föreslagna ordningen torde förutsätta en fullständig föredragning och eventuell omröstning för att frågan huruvida domstolen i denna sammansättning är behörig att döma skall kunna besvaras. Mot en så— dan ordning möter invändningar från såväl principiell som praktisk syn- punkt. Utformas domstolen så som hovrätten förordat behövs inte regler om mindre sammansättning. Hyresgästernas riksförbund anför att det enligt förbundets mening är av särskilt värde att enklare besvärsmål skall kunna prövas i en mindre sammansättning med ”vetorätt” för varje ledamot. Domareförbundet anför däremot att kommitténs uttalan— den om den större och mindre sammansättningen och om vetorätten är oklara och att förslaget i denna del synes kunna leda till svårigheter.

Hyresnämnden för Stockholms län ställer sig tveksam till förslaget att en tekniker skall kunna ingå som ledamot i bostadsdomstolen. Under sin mer än nu femåriga verksamhet har hyresnämnden hittills inte kom-

• Sida 59
•  Original

Prop. 1974: 151 59

mit i den situationen att den har saknat tillgång till erforderlig teknisk sakkunskap. I de få fall där sådan har varit önskvärd har den kunnat er- hållas antingen genom parternas försorg eller med stöd av 17 & nämnd- lagen. Enligt hyresnämnden förefaller det dessutom betänkligt att låta en av juristdomama ersättas av teknikern i mål som kan få prejudice- rande betydelse. Det är inte heller tillfredsställande att ordföranden en- sam skall avgöra, om sådant utbyte skall ske eller inte. Hyresnämnden föreslår att frågan löses så att bostadsdomstolen ges rätt att anlita tek- nisk expertis att biträda domstolen, om ärendets beskaffenhet eller annat särskilt skäl föranleder det.

Enligt Svea hovrätt är det önskvärt att inte flera grupper av intres— seledamöter än som verkligen behövs ges representation i domstolen. Risken är annars att den enskilde ledamoten kommer att få deltaga i domstolens arbete i alltför ringa omfattning. Hovrätten anser inte att särskild representation för lokalhyresgäster, bostadsrättshavare och för- valtare av bostadsrättsfastighet är behövlig. Enligt hyresnämnden för Stockholms län torde de svårigheter av praktisk natur som är förenade med att det inom bostadsdomstolen enligt förslaget skall finnas flera kombinationer av intresserepresentanter i stort sett kunna lösas, om domstolen i dess mindre sammansättning ges ökad befogenhet i över- ensstämmelse med vad hyresnämnden har anfört.

Beträffande intresserepresentanternas ställning i domstolen uttalar hy- resrådet rent allmänt att de företrädare för organisationerna som har tjänstgjort som ledamöter i rådet har tillfört det värdefull kunskap och överblick över hyresmarknaden och dess problem. Samtidigt har de vi— sat att de värderingar och den grundsyn som är naturlig hos företrädare för en partsorganisation går att förena med den självständighet som är en förutsättning för att avgörandena skall framstå som auktoritativa och vägledande. Svea hovrätt understryker betydelsen av att enskild ledamot inte skall i sin egenskap av domare anses företräda viss organisations in- tressen.

4.2. Kommittén

Kommittén konstaterar inledningsvis att de mål som bostadsdomsto- len enligt förslaget får att handlägga är av varierande beskaffenhet. I flertalet fall gäller målet tvist mellan enskilda, medan i något fall offent- ligrättsligt rättssubjekt står mot enskild, t. ex. i sådant mål om tvångs— förvaltning i vilket länsstyrelse eller hälsovårdsnämnd är sökande. I andra mål råder det inte något egentligt tvåpartsförhållande, t. ex. mål om förmedlingsprovision enligt bristortlagen. Flertalet tvister som bo- stadsdomstolen enligt förslaget skall handlägga är av dispositiv karaktär. Däremot får officialprövningsprincipen i stor utsträckning anses vara tillämplig i mål enligt hyresregleringslagen och bristortlagen. Slutligen framhåller kommittén att bostadsdomstolen enligt förslaget kommer att få pröva frågor som annars skulle ha avgjorts av allmän domstol. Här— med åsyftas preliminärfrågor av olika slag.

Som ett allmänt riktmärke vid utformningen av förfarandet i bostads— domstolen har kommittén haft önskemålet att undvika en sådan formali— sering av förfarandet vid domstolen som skulle innebära att ett av hu-

• Sida 62
•  Original

Prop. 1974: 151 62

vudsyftena med översynen motverkas, nämligen att få till stånd ett re- lativt snabbt, enkelt och billigt förfarande för överprövning av hyres— nämnds avgöranden. Ett annat riktmärke har varit att försöka finna ett någorlunda enhetligt regelsystem inom vars ram domstolen skall i viss utsträckning kunna anpassa procederet efter målets beskaffenhet. De överväganden som kommittén har ägnat frågan har lett till slutsatsen att förfarandet i stort sett bör kunna utformas efter mönster av vad som gäller i fråga om förfarandet i besvärsmål i hovrätt. Förfarandet bör så- ledes i princip vara skriftligt med möjlighet att hålla muntlig förhand- ling och ta upp muntlig bevisning. Utöver de bestämmelser i RB som di- rekt reglerar besvärsförfarandet och som återfinns i 52 kap. RB bör de allmänna bestämmelserna i balken äga motsvarig tillämpning i bostads— domstolen och i fråga om mål som handläggs vid denna. Kommittén syftar på t. ex. föreskrifterna om offentlighet och ordning vid domstol, om part, ställföreträdare och rättegångsombud och om frister och laga förfall.

Kommittén förordar att det nuvarande systemet med klander mot hy- resnämnds beslut överges. I stället bör samtliga ärenden fullföljas till bo- stadsdomstolen genom besvär över nämndens beslut.

Kommittén framhåller att avvägningen mellan skriftligt och muntligt förfarande är en central fråga i sammanhanget. Kravet på att förfaran- det skall vara snabbt, billigt och förhållandevis enkelt för de rättssö- kande talar för att det görs i huvudsak skriftligt. Å andra sidan, fram- håller kommittén, ligger i muntligheten ett värdefullt komplement till det skriftliga förfarandet. Muntlig förhandling behövs till en början för att domstolen skall kunna höra part, vittne eller annan. Men också på annat sätt kan muntlighcten vara till fördel för utredningen, t. ex. för att reda ut parternas ståndpunkter i ett mål och eventuellt undanröja onö- diga oeh betydelselösa tvistefrågor.

Beträffande de förutsättningar under vilka det skriftliga förfarandet bör kunna ersättas av eller kompletteras med muntligt förfarande fram— håller kommittén att den muntliga förhandlingsformen i bostadsdomsto- len inte är avsedd att fylla samma uppgifter som muntlig förhandling i RB:s tvistemålsprocess. Det muntliga förfarandet vid bostadsdomstolen syftar således inte till att ensamt utgöra ett fullständigt beslutsunderlag utan i stället till att vara ett komplement till det skriftliga förfarandet. Kommittén föreslår därför att muntlig förhandling bör få förekomma i första hand, då förhandlingen kan antas vara till fördel för utredningen. Något hinder mot att begränsa förhandlingen till att gälla viss fråga som är uppe i målet bör inte föreligga. De båda handläggningsformerna bör således med kommitténs förslag inte uppfattas som alternativa i den me- ningen att de utesluter varandra. Kommittén föreslår vidare att part bör ges visst — men ej avgörande — inflytande på frågan. Den avvägning av här motstående intressen som har kommit till uttryck i 9 % tredje

• Sida 63
•  Original

Prop. 1974: 151 63

stycket förvaltningsprocesslagen anser kommittén vara lämplig också här. I överensstämmelse härmed föreslår kommittén att muntlig för- handling bör kunna hållas, om part begär det samt förhandlingen inte är obehövlig och inte heller särskilda skäl talar mot det. Kommittén före- slår vidare att i lagen om bostadsdomstol införs bestämmelser av inne- håll att part skall kallas till muntlig förhandling och att part får föreläg— gas att inställa sig personligen vid vite eller vid påföljd att hans utevaro inte utgör hinder för målets vidare handläggning och avgörande. Av en sådan bestämmelse får enligt kommitténs mening anses tillräckligt tyd- ligt framgå att muntlig förhandling kan hållas och ärendet avgöras utan hinder av parts utevaro, om det är försvarligt med hänsyn till utred— ningen.

Kommitténs förslag innebär att bostadsdomstolen skall kunna höra part under sanningsförsäkran samt vittne eller sakkunnig under ed eller motsvarande försäkran och hålla syn på stället för besiktning av fastig- het eller lägenhet. Kommittén påpekar att förslaget i denna del innebär en nyhet i fråga om förfarandet i överinstansen endast såvitt gäller hy- resregleringsärenden och ärenden enligt bristortlagen.

Enligt kommitténs mening talar övervägande skäl för att ansvaret för att utredningsmaterialet är fullständigt i princip läggs på parterna. Be- stämmelserna i 35 kap. 6 & RB om fördelningen av utredningsansvaret bör således äga motsvarande tillämpning i bostadsdomstolen. I över- ensstämmelse härmed skall enligt förslaget domstolen inte utan fram- ställning av part kunna höra vittne, som inte har hörts tidigare på parts begäran, eller meddela s.k. editionsförcläggande. Däremot skall dom- stolen vara oförhindrad att själv förordna om syn på stället och om ut- redning genom särskild sakkunnig.

Kommittén föreslår att bevisupptagning i och för avgörande av fråga vars prövning ankommer på bostadsdomstolen bör kunna ske vid annan domstol (jfr 35 kap. 8 & RB). Enligt förslaget skall bostadsdomstolen också kunna förordna om bevisupptagning vid utländsk domstol. Kom- mitténs förslag innebär såvitt gäller bevisning vid hyresnämnd att nämnd skall kunna ta upp muntlig, formell bevisning i större utsträck— ning än f.n. (jfr avsnittet 5.1). Eftersom bostadsdomstolen kommer att inta ställning som överinstans i förhållande till hyresnämnderna, får det enligt kommitténs mening anses följdriktigt att bestämmelserna i 50 kap. 23 % RB om skyldighet för allmän överrätt att på nytt höra part, vittne och sakkunnig ges motsvarande tillämpning i bostadsdomstolen. Även bestämmelserna i 25 % tredje stycket i samma kapitel i vad avser be— gränsning av parts möjlighet att i överrätt åberopa ny omständighet eller nytt bevis är enligt förslaget tillämpligt i bostadsdomstolen.

Efter mönster av 17 % första stycket nämndlagen och 9 & lagen om fastighetsdomstol föreslår kommittén att domstolens ordförande ges möjlighet att förordna om besiktning för utredning av särskild fråga.

• Sida 64
•  Original

Prop. 1974: 151 64

Enligt förslaget är besiktningen tänkt som ett medel att tillföra domsto- len en kännedom om vissa faktiska förhållanden som behövs för att domstolen skall kunna tillgodogöra den utredning som förebringas i må- let och bedöma parternas argumentering. Särskild besiktning är således inte avsedd att ersätta bevisning genom syn på stället, då sådan befinnes påkallad, utan är närmast tänkt att utgöra ett led i målets handläggning. Vad som utåt sett skiljer särskild besiktning från syn på stället är att inte alla de ledamöter vid domstolen som skall delta i avgörandet behöver närvara vid besiktningen. I de fall syn på stället inte skall hållas utgör enligt förslaget protokollet vid besiktningen jämte annat material under- lag för domstolens avgörande. Kommittén föreslår därför att parterna i sådana fall skall beredas tillfälle att närvara vid besiktningen. Skall å andra sidan särskild besiktning hållas exempelvis som förberedelse för syn på stället, är det inte nödvändigt att parterna deltar också vid bc- siktningen. Kommittén föreslår vidare att uppdrag att företa särskild be— siktning skall kunna lämnas någon utomstående, t. ex. tekniker som bru- kar anlitas av hyresnämnden för den ort där fastigheten är belägen.

Efter att ha redogjort för de bestämmelser i RB som ger allmän domstol befogenhet att avvisa erbjuden bevisning eller som på annat sätt innefattar en begränsning i parts möjlighet att vid domstol förebringa utredning uttalar kommittén att det finns skäl att införa kompletterande bestämmelser som ger bostadsdomstolen stöd för en mera aktiv mate- riell processledning. I enlighet härmed lägger kommittén fram förslag till bestämmelser av innehåll att bostadsdomstolen skall verka för att ut- redningen får den inriktning och omfattning som är lämplig med hänsyn till målets beskaffenhet och att domstolen såvitt möjligt skall se till att onödig utredning inte förebringas. Förebilden till bestämmelsen är 5 kap. 12 & första stycket expropriationslagen. Kommittén avvisar däremot tanken på att införa andra begränsningar i parts möjlighet att förebringa bevisning i bostadsdomstolen än som följer av RB.

De överväganden som kommittén har ägnat frågan om kostnadsan- svaret i besvärsprocessen i bostadsdomstolen har lett till slutsatsen att den nuvarande ordningen för fördelning i överinstans av rättegångskost- naderna bör behållas i huvudsak oförändrad. Detta innebär bl.a. föl- jande. I hyrestvist som avses i 49 eller 55 & hyreslagen, dvs. förlängnings— eller villkorstvist, och i tvist om fastställande av hyresvillkor enligt 7 % sista stycket bostadsrättslagen skall vardera parten svara för sin rätte— gångskostnad också i bostadsdomstolen i den mån annat inte följer av 18 kap. 6 & RB. Detsamma skall gälla i mål enligt BSL, dock att kom- munen skall kunna åläggas att ersätta fastighetsägaren hans rättegångs- kostnad, om dennes talan bifalls i besvärsmålet. I hyresregleringsmål och ärenden enligt bristortlagen skall vardera parten bära sin rätte- gångskostnad också i överinstansen i den mån annat ej följer av 18 kap. 6 & RB. Denna begränsning är ny i förhållande till vad som gäller nu. I

• Sida 65
•  Original

Prop. 1974: 151 65

övriga mål och ärenden enligt hyreslagen och bostadsrättslagen än som nämnts särskilt skall de allmänna bestämmelserna om rättegångskostnad i 18 kap. RB äga tillämpning.

Även kostnadsbestämmelserna i 19 & TvL bör enligt kommittén i stort sett oförändrade gälla i bostadsdomstolen. De bör emellertid jämkas så att organisation av hyresgäster som fört talan om tvångsförvaltning (jfr 13 & TvL) inte drabbas av kostnadsansvar på grund av utgången i be- svärsmålet. Kommittén anför att det på grund av frågans natur inte .hel- ler ter sig rimligt att låta fastighetsägaren själv bära sina kostnader, om han vinner besvärsmålet. Kommittén föreslår därför att fastighetsägaren i den angivna situationen skall kunna få ersättning för sina kostnader av statsverket.

Kommittén föreslår vidare att bostadsdomstolens avgöranden skall betecknas som beslut oavsett om avgörandet innefattar avgörande av sa- ken eller ej. Bestämmelserna i 17 kap. RB om besluts innehåll föreslås gälla i tillämpliga delar i fråga om domstolens avgörande. Det innebär bl. a. att avgörandet skall grundas på vad handlingarna innehåller och i övrigt förekommit i målet (jfr 17 kap. 2 5 andra stycket RB).

Har muntlig förhandling hållits, skall enligt förslaget domstolen kunna välja mellan att meddela sitt beslut muntligen i samband med förhandlingen eller genom att hålla det tillgängligt på domstolens kansli. Den sist angivna formen för offentliggörande av beslut blir med kom- mitténs förslag obligatorisk, när förhandling inte har hållits. I över- ensstämmelse med vad som gäller enligt RB i fråga om allmän domstols slutliga beslut (jfr 17 kap. 12 % RB jämfört med 7 och 10 åå) föreslår kommittén att slutligt beslut som meddelas av bostadsdomstolen skall, om frågans beskaffenhet fordrar det, innehålla bl. a. motivering till be- slutet samt uppsättas särskilt och skrivas under av de lagfarna domare som har deltagit i avgörandet.

Efter att ingående ha redogjort för preklusionsbestämmelserna i 51 å andra stycket hyreslagen (se avsnitt 2.1.1 ) och rättskraftsregeln i 22 & nämndlagen anför kommittén att 51. å andra stycket hyreslagen bör vara tillämpligt också när bostadsdomstolen bifaller hyresgästs förlängnings- talan. Kommittén anför att de uttalanden rörande bestämmelsen som gjordes i 1973 års lagstiftningsärende ( prop. 1973: 23 s. 128 och 177 ) bör vara vägledande också när avgörandet träffas av bostadsdomstolen. Vad sedan angår verkan i rättskraftshänseende av övriga avgöranden av sa- ken som bostadsdomstolen meddelar bör enligt kommitténs mening den ordning som f. n. gäller i fråga om beslut av hyresnämnd, som inte om- fattas av 51 å andra stycket, gälla även beträffande bostadsdomstolens avgöranden. I stället för 17 kap. 11 5 första stycket RB bör således i fråga om bostadsdomstolens avgöranden gälla en särskild rättskraftsre— gel med i sak samma innehåll som 22 & nämndlagen.

Detta innebär att följande beslut av bostadsdomstolen äger rättskraft,

• Sida 66
•  Original

Prop. 1974: 1.51 66

nämligen om genom beslutet avgjorts fråga om (1) överlåtelse av hyres- rätt enligt 34 eller 36 & hyreslagen (2) förlängning av hyresavtal eller vill- kor för sådan förlängning enligt 49 & hyreslagen, (3) hyresvillkor enligt 55 % hyreslagen, (4) hyresvillkor enligt 7 % sista stycket bosadsrättslagen eller (5) medlemskap enligt 52 & bostadsrättslagen. Beslut varigenom an- sökan om tillstånd enligt 34 eller 36 & hyreslagen lämnats utan bifall skall dock ej få rättskraft enligt kommitténs förslag. Kommitténs förslag innebär slutligen att beslut enligt TvL och BSL får rättskraft.

Kommittén erinrar om att varken hyresregleringslagen eller bristortla— gen innehåller någon uttrycklig bestämmelse om rättskraftsverkan av beslut som meddelas av hyresnämnd eller statens hyresråd. Kommittén uttalar att det emellertid inte synes påkallat att för ifrågavarande målka— tegorier införa någon särskild rättskraftsregel för det fall att bostads- domstolen avgör sådant mål. I vad mån domstolens avgöranden äger rättskraft eller inte får enligt kommitténs mening överlämnas åt rättstill- lämpningen som bör kunna hämta vägledning i första hand från hyres- rådets cirkulär nr 22/1944 (jfr även Gad—Stark: Hyresregleringen, 4 uppl. 1969, s. 116).

Kommittén har slutligen övervägt frågan om förhållandet mellan bo- stadsdomstolen och allmän domstol i belysning av bestämmelserna i 13 kap. 6 & RB om förbud för domstol att till prövning ta upp fråga, om vilken redan är rättegång mellan samma parter. Frågan hänger samman med att bostadsdomstolen enligt förslaget skall, liksom hyresnämnd, kunna rättskraftigt avgöra preliminärfråga som uppkommer i ärende som prövas i första instans av hyresnämnd. Kommitténs överväganden har mynnat ut i slutsatsen att det inte behövs särskilda bestämmelser av innehåll att allmän domstol eller annan myndighet inte får ta upp preli- minärfråga som är under bostadsdomstolens prövning. Även om par- terna är desamma i de båda rättegångarna och grunderna för deras yr— kanden sammanfaller, föreligger inte det krav på identitet mellan tviste- målen som RB:s litispendensregler innehåller. Den omständigheten att bostadsdomstolen i en förlängningstvist har att ta ställning till frågan om. hyresrätten är förverkad eller om det föreligger giltigt hyresavtal. bör således enligt kommittén inte utgöra hinder för allmän domstol att till prövning ta upp talan om avhysning av hyresgästen på grund av för- verkande eller talan om fastställelse av att giltigt hyresavtal föreligger eller inte föreligger. Förhållandet allmän domstol —— bostadsdomstolen blir med den föreslagna ordningen samma som förhållandet mellan all- män domstol — hyresnämnd (jfr prop. 1973: 23 s. 207).

• Sida 67
•  Original

Prop. 1974: 151 67

4.3. Remissyttrandena

Kommitténs förslag i vad avser förfarandet vid bostadsdomstolen har i allt väsentligt tillstyrkts eller lämnats utan. erinran av flertalet remiss- instanser. Bland de remissinstanser som i princip godtar förslagen i denna del kan nämnas Svea hovrätt, hyresrådet, Stockholms, Göteborgs och Umebygdens tingsrätter, hyresnämndernu för Stockholms län, för Göteborgs och Bohus län och för Malmöhus län, Hyresgästernas riks— förbund, fastighetsägareförbundet och SABO. Några av dem, t. ex. hy- resnämnden för Stockholms län och SABO, framhåller dock att bostads- domstolen torde få hålla muntlig förhandling oftare än vad kommittén synes ha räknat med. HSB anför bl. a. att det knappast torde vara möj- ligt för domstolen att företa en jämförelseprövning i ett bruksvärdemål utan att hålla syn. Frågorna om syn och muntlig förhandling kan en— ligt HSB leda till avsevärda praktiska olägenheter genom att bostads- domstolens ledamöter regelmässigt måste företa resor till olika delar av landet. HSB, som sätter i fråga om dessa konsekvenser beaktats till- räckligt av kommittén, anser att frågorna bör undersökas ytterligare.

Frågan om handläggningsformerna vid bostadsdomstolen har gett an- ledning till synpunkter, framför allt från domstolshåll. Flera av remiss— instanserna uppehåller sig ingående vid frågan hur förfarandet vid överinstansen kommer att —— eller bör — inverka på hyresnämndsförfa- randet. Sålunda framhåller Svea hovrätt att det föreslagna förfarandet vid bostadsdomstolen kommer att ställa nya krav på förfarandet i hyres- nämnd och på dokumentation av vad som har förevarit där. Hovrätten framhåller vidare att utformningen av hyresnämndsförfarandet är av avgörande betydelse för överinstansens möjlighet att fungera huvudsak- ligen som en prejudikatinstans. Denna funktion försvåras, om utred- ningsarbetet där får alltför stor omfattning. Att fara härför föreligger belyses bl.a. av att bevisning enligt förslaget i viss omfattning skall kunna tas upp i överinstansen efter det att den har avvisats i hyres- nämnden. Hovrätten finner det sannolikt att både rättssäkerhetssyn- punktcr och nödvändigheten att erhålla ett processmaterial, som kan ligga till grund för skriftlig överprövning, kan verka tyngande på hyres- nämndsförfarandet. Liknande synpunkter anläggs av Stockholms tings- rätt.

Advokatsamfundet och domareförbundet uttalar att förfarandet i den särskilda överinstansen över hyresnämnderna i princip bör vara munt- ligt. Malmö tingsrätt anser att muntlig process måste vara det normala åtminstone i besittningsskyddsmålen. Handläggningen i överinstansen bör därför i sådana mål utformas efter vadeförfarandet i tvistemål.

Förslaget att bostadsdomstolen skall kunna ta upp bevisning i samma

• Sida 68
•  Original

Prop. 1974: 151 68

utsträckning som allmän överrätt har inte mött någon erinran under re- missbehandlingen. Hyresgästernas riksförbund framhåller sålunda att förslaget får godtas f. n. och att erfarenheten får visa om denna ordning bör gälla i fortsättningen. Ett par remissinstanser, Umebygdens tingsrätt, hyresnämnden för Göteborgs och Bohus län, domareförbundet och fas- tighetsägareförbundet, framhåller emellertid att det inte kan anses till- fredsställande att ha olika regler för under- och överinstansen om när bevis får tas upp. Bl. a. hyresnämnden förordar att de föreslagna be- gränsningarna i hyresnämndernas möjlighet att ta upp muntlig bevisning (jfr avsnitt 5.1 ) därför slopas. Det behöver inte medföra att hyres- nämndsförfarandet blir nämnvärt tyngre.

Hyresrådct uttalar att det inte kan vara lämpligt att binda bostads- domstolen med formella regler om bevisupptagning. För den enskilde, som i de aktuella målkategorierna inte sällan själv för sin talan, måste det te sig stötande att kanske behöva förlora sin talan av formella skäl. En annan nackdel med den föreslagna ordningen är att parterna inför risken att få bevisningen avvisad av bostadsdomstolen kan komma att känna sig tvungna att förebringa betydligt mera omfattande utrednings- material vid hyresnämnden än de själva bedömer som nödvändig.

Hyresnämnden för Stockholms län uttalar att nämnden inte i alla delar kan ansluta sig till vad kommittén har anfört om verkan i rätts- kraftshänseende av hyresnämnds och bostadsdomstolens avgöranden. Bl. a. efterlyser hyresnämnden uttryckliga bestämmelser om verkan i rättskraftshänseende av bostadsdomstolens avgöranden i hyresregle— ringsärende eller ärende enligt bristortlagen.

Enligt advokatsamfundet bör parterna alltid kallas till särskild besikt- ning.

De föreslagna bestämmelserna om fördelningen av kostnadsansvaret i besvärsmål som avgörs av bostadsdomstolen godtas i allmänhet av re— missinstanserna. Hyresgästernas riksförbund framhåller i anslutning till förslaget att hyresgästorganisation inte skall drabbas av kostnadsansvar i mål enligt TvL att den ändring som kommittén föreslagit är rimlig och följdriktig med hänsyn till att hyresgästföreningarna i tvångsförvalt— ningsmålen företräder inte bara sina medlemmars och andra hyresgäs- ters intressen utan även ett mera allmänt intresse av att vanskötsel av hyresfastigheterna motverkas.

Beträffande den lagtekniska utformningen anför Svea hovrätt att de av kommittén föreslagna allmänna hänvisningarna till RB:s bestämmel- ser i den lag som är avsedd reglera förfarandet vid överinstansen kan göra det oklart om och i vad mån vissa bestämmelser i RB äger tillämp— ning även i specialdomstolen. En precisering kan inte anses vara opåkal- lat tyngande. Hyresnämnden för Stockholms län anför att en samman- fattande redogörelse för de bestämmelser i RB som blir tillämpliga på

• Sida 69
•  Original

Prop. 1974: 151 69

förfarandet vid överinstansen på grund av den allmänna hänvisningen till balken åtminstone bör lämnas i motiven till det lagförslag som kan komma att överlämnas till riksdagen.

5.1. Kommittén

Kommittén uttalar inledningsvis att kommittén delar den uppfattning som har kommit till uttryck i olika sammanhang, nämligen att det nuva- rande hyresnämndsförfarandet på det hela taget fungerar väl. Kommit- tén har därför inte funnit anledning att ompröva formerna för nämnder- nas verksamhet. Några mera omfattande ingrepp i hyresnämndsförfa- randet behöver inte enligt kommitténs mening göras med anledning av de förslag rörande överprövningen av hyresnämnds avgöranden som läggs fram.

Kommittén behandlar först frågan om möjlighet för hyresnämnd att ta upp muntlig, formell bevisning. Enligt nämndlagen (13 5) får hyres- nämnd hålla vittnesförhör eller förhör med part under sanningsförsäk- ran endast i tvist om lägenhetsbyte eller om upplåtelse av lägenhet i andra hand. Som förutsättning gäller att särskilda skäl föranleder förhö- ret och att part begärt förhöret. Enligt kommitténs uppfattning kommer frågan om befogenhet för hyresnämnd att ta upp sådan bevisning i ett nytt läge, om formerna för överprövning av hyresnämnds avgöranden ändras i överensstämmelse med vad kommittén föreslår. Med hänsyn till att bostadsdomstolen enligt förslaget har ställning som överinstans till hyresnämnderna och till att domstolen är avsedd att uppfattas i första hand som en prejudikatinstans föreslås hyresnämnderna få ökade möj- ligheter att ta upp muntlig, formell bevisning. Kommitténs förslag i denna del innebär att sådan bevisning skall kunna tas upp av hyres- nämnd i alla slags ärenden som nämnd har att pröva. De nuvarande kraven på att särskilda skäl skall föranleda till bevisupptagningen och att part skall ha begärt förhöret bör enligt kommittén dock stå kvar. Kommittén erinrar om att ärenden enligt hyresregleringslagen och brist- ortlagen i sammanhanget intar en särställning i det att muntlig bevis- ning i form av vittnesförhör eller förhör med part under sanningsförsäk— ran enligt nuvarande ordning inte kan äga rum vare sig i hyresnämn- den eller i överinstansen. Kommittén har dock inte funnit anledning att föreslå särregler för dessa målkategorier. '

Kommittén föreslår vidare att hyresnämndsförfarandet jämkas så att hyresnämnd skall kunna meddela särskilt beslut — ”mellanbeslut" — beträffande viss fråga och förklara ärendet i övrigt vilande. Denna möj- lighet skall enligt förslaget dock inte stå öppen i andra situationer än då

• Sida 70
•  Original

Prop. 1974: 151 70

förlängningstvist handläggs gemensamt med villkorstvist, varvid nämn- dens mellanbeslut skall avse förlängningsfrågan. Kommittén understry- ker, att förslaget inte innebär att preliminärfråga skall kunna avgöras särskilt. '

Kommittén har vidare tagit upp frågan om medverkan av teknisk ex- pertis i nämndverksamheten. Kommittén konstaterar till en början att det bör finnas möjlighet att vid behov förstärka hyresnämnd med tekni- ker. Till stöd för sitt ställningstagande anför kommittén samma skäl som för förslaget att låta teknisk ledamot ingå i bostadsdomstolen i vissa fall. Vad frågan närmast har gällt är formerna för hur hyresnämnd skall kunna tillföras den önskvärda sakkunskapen. Olika lösningar av frågan har diskuterats inom kommittén. Utgångspunkten har därvid varit att teknikern i nämnden bör fylla motsvarande funktioner som teknisk leda- mot i bostadsdomstolen. Hans uppgift bör således vara att tillföra nämn- den de allmänna insikter i tekniska frågor som behövs för att nämnden skall kunna bedöma parternas argumentering och utredningen i ärendet. För det ändamålet anger kommittén so'm önskvärt att han är närvarande vid nämndens sammanträde. Teknikern bör också delta i förberedandet av sådana ärenden i vilka hans medverkan behövs och komma med syn- punkter på den utredning som parterna förebringar och medverka till att eventuella oklarheter undanröjs. Det är enligt kommitténs uppfatt- ning vidare lämpligt att teknikern får tillfälle att biträda nämnden vid utformningen av dess beslut. Kommittén anför att det med hänsyn till teknikerns funktion i nämnden skulle kunna övervägas att låta honom ingå som ledamot i nämnden. Kommittén har emellertid funnit en sådan ordning vara oförenlig med bestämmelserna om hyresnämnds samman- sättning. I stället föreslår kommittén att hyresnämnderna ges ekonomisk möjlighet att vid behov anlita utomstående som sakkunnigt biträde åt nämnden i tekniska frågor. Sådan expert skall inte vara ledamot i nämn- den och har därför inte rösträtt. Detta bör enligt kommitténs uppfatt- ning dock inte hindra att experten kan fullgöra de uppgifter som har an- getts i det föregående.

5.2. Remissyttrandena

Förslaget att vidga möjligheterna för hyresnämnd att ta upp muntlig, formell bevisning till alla målkategorier som ankommer på nämnd att pröva har tillstyrkts eller lämnats utan erinran under remissbehand— lingen. Som har anförts förut (avsnittet 4.3) förordar några remissin- stanser att andra begränsningar i nämnds möjlighet att ta upp muntlig bevisning än som följer av de allmänna bestämmelserna i RB inte skall gälla.

Också förslaget att hyresnämnd skall kunna avgöra förlängningsfråga särskilt genom mellanbeslut och förklara villkorsdelen vilande godtas av

• Sida 71
•  Original

Prop. 1974: 151 . 71

remissinstanserna. H yresrådet anför att den motivering som kommittén har lämnat till förslag i denna del i samma mån talar för att möjlighet öppnas för nämnd att avgöra preliminärfråga genom mellanbeslut. Hy— resrådet förordar därför att så får ske.

När det sedan gäller kommitténs förslag om biträde av teknisk expert åt hyresnämnd är remissutfallet mera splittrat. Visserligen tillstyrks eller lämnas förslaget också i denna del utan erinran av det övervägande an- talet remissinstanser men några av dem, nämligen hyresrådet, DON, Stockholms tingsrätt och hyresnämnden för Göteborgs och Bohus län, framför erinringar mot förslaget. Sålunda anför t. ex. hyresnämnden att det visserligen är, som kommittén anfört, önskvärt att hyresnämnd kan förstärkas med teknisk ledamot i vissa fall men att förslaget såvitt avser expertens ställning och funktion i nämnden är mindre lämpligt. De ärenden för vilkas handläggning och avgörande teknisk sakkunskap kan bli önskvärd är av dispositiv natur. Beslutsunderlaget är därför be- gränsat till vad parterna har tillfört ärendet. Med hänsyn härtill måste det ur parternas synpunkt te sig otillfredsställande att den av nämnden utsedde experten får ta så aktiv del i ärendets handläggning som kom- mittén föreslagit. Risken för att experten under överläggningen tar fram uppgifter och synpunkter som borde beaktas endast om parterna fått tillfälle att framföra dem är enligt hyresnämnden inte obetydlig. I stället bör den tekniske experten förordnas som sakkunnig enligt 40 kap. RB .

Svea hovrätt anför att hyresnämndernas ställning förändras, om den föreslagna lagstiftningen genomförs. Enligt hovrättens mening torde därför nämnd i sin prövande verksamhet bli att jämställa med allmän domstol.

6.1. Kommittén

Kommittén föreslår att de nya bestämmelserna får träda i kraft den 1 januari 1975 under förutsättning att en önskvärd samordning med andra förestående reformer på det bostadspolitiska och hyresrättsliga området inte gör att annan tidpunkt för ikraftträdandet framstår som lämpligare. Kommittén uttalar att det från dess synpunkter inte föreligger något hinder mot att den av kommittén förordade reformen läggs'tidigare eller senare än den dag som kommittén har föreslagit.

Kommittén konstaterar att dess förslag rör olika processuella regler. Det är en allmän princip att sådana blir omedelbart tillämpliga vid ikraftträdandet, om inte annat anges. De av kommittén föreslagna övergångsbestämmelserna har utformats mot bakgrund av den angivna principen.

• Sida 72
•  Original

Prop. 1974: 151 72

Kommittén uttalar att målet bör vara att bostadsdomstolen så långt möjligt prövar och avgör tvister som vid ikraftträdandet av de nya be- stämmelserna ännu inte är slutligt avgjorda. I överensstämmelse härmed föreslås till en början att de nya fullföljdsbestämmelserna skall ges till- lämpning i sådana fall då ärendet visserligen har anhängiggjorts vid hy- resnämnd före ikraftträdandet men nämnden meddelar sitt beslut först därefter. Meddelas i stället beslutet före ikraftträdandet, skall äldre be- stämmelser enligt förslaget fortfarande äga tillämpning. Kommittén föreslår emellertid att man går ett steg längre. Sålunda föreslås att bo- stadsdomstolen i princip skall ta över mål som vid ikraftträdandet är an- hängiga eller därefter —— med tillämpning av den förut behandlade re- geln -— anhängiggörs hos allmän domstol eller hos hyresrådet. Den nu angivna regeln bör dock begränsas till mål och ärenden som är anhängi- ga hos fastighetsdomstol eller hos hyresrådet. Ligger målet eller ären- det hos hovrätt eller högsta domstolen vid ikraftträdandet, skall enligt förslaget äldre fullföljdsbestämmelser gälla. Vidare föreslås av bl.a. processekonomiska skäl att undantag görs också för mål och ärenden i vilka huvudförhandling eller motsvarande förhandling har påbörjats vid fastighetsdomstol före ikraftträdandet. Med motsvarande förhandling avser kommittén sådan muntlig förhandling i mål enligt TvL eller BSL vid vilken saken slutbehandlats. Den skyldighet för fastighetsdomsto- larna att lämna över vissa mål till bostadsdomstolen som kommittén har förordat föreslås gälla också för Svea hovrätt i fråga om sådana mål en- ligt BSL i vilka talan skall fullföljas från hyresnämnd direkt hos hovrät- ten.

I fråga om processuella beslut av hyresnämnd mot vilka talan får föras särskilt föreslår kommittén att de nya fullföljdsbestämmelserna skall tillämpas, om beslutet meddelas efter ikraftträdandet, medan de nuvarande bestämmelserna skall tillämpas i fråga om beslut som har meddelats dessförinnan. Däremot bör enligt kommitténs mening över— prövningen av sådana processuella beslut inte flyttas över på bostads- domstolen i de fall frågan är eller blir anhängiggjord hos allmän dom- stol efter ikraftträdandet. I den mån en processuell fråga i hyresregle— ringsärende eller ärende enligt bristortlagen vid ikraftträdandet är an- hängig hos statens hyresråd skall enligt förslaget prövningen dock an- komma på bostadsdomstolen.

6.2. Remissyttrandena

De principer för övergången till den nya fullföljds- och instansord- ningen som kommittén föreslagit har godtagits under remissbehand- lingen. De synpunktcr på den föreslagna övergångsregleringen som har framförts rör närmast detaljfrågor, till vilka jag återkommer i special- motiveringen.

• Sida 73
•  Original

Prop. 1974: 151 73

Domareförbundet framhåller att bostadsdomstolen bör ha organise- rats och varit verksam någon tid, innan hyresregleringen avvecklas helt eller till större delen i fråga om det äldre bostadsbeståndet i storstadsre- gionerna. Hyresgästernas riksförbund framför liknande synpunkter.

7.1. Kommittén

Som har nämnts förut ( avsnitt 3.2 ) bör enligt kommittén huvudparten av bestämmelserna om den nya överinstansens organisation lämpligen kunna meddelas i en instruktion för myndigheten. Av tidskäl hur kom- mittén ansett sig böra avstå från att i detalj gå in på innehållet i en så- dan instruktion och nöjt sig med att ange efter vilka riktlinjer vissa frå— gor enligt kommitténs mening bör kunna lösas.

Kommittén föreslår till en början att juristdomama i bostadsdomsto- len skall, åtminstone i princip, vara heltidsarbetande i domstolen och in- neha tjänst vid denna. Det system som tillämpas f. n. vid statens hyres- råd och som innebär att juristledamöterna i princip innehar ledamotska- pet vid sidan av tjänst, bör såvitt gäller de lagfarna ledamöterna således överges. Ges juristdomama stadigvarande anställning vid domstolen, får de möjlighet att följa utvecklingen på bostads- och hyrespolitikens om- råde. De arbetsledande och administrativa funktioner som i viss ut- sträckning kommer att ligga på juristdomama torde också förutsätta att de mera kontinuerligt kan ägna sig åt verksamheten vid domstolen. Kommittén utgår från att tre juristdomare skall ha tjänst vid domstolen. Skulle måltillströmningen till domstolen bli mindre än kommittén har räknat med och juristdomama därför inte kunna beredas full sysselsätt- ning, bör föreskrifter meddelas om skyldighet för dem eller vissa av dem att _ i likhet med vad som gäller för arrende— och hyresnämndsordfö- randcna — tjänstgöra i annan domstol, när göromålen vid bostadsdom- stolen tillåter det.

Kommittén föreslår vidare att en av de lagfarna ledamöterna utses att vara ordförande i domstolen och leda domstolens arbete. Denne bör be- nämnas president. En av de andra juristdomama föreslås bli förordnad att vara vice ordförande i domstolen med uppgift att tjänstgöra som ordförande i presidentens ställe, inte bara när denne är hindrad att tjänstgöra utan också att jämte presidenten tjänstgöra som ordförande, om domstolen behöver dubbleras.

Kommittén framhåller att behovet av lagfarna ledamöter i bostads— domstolen emellertid inte torde vara tillgodosett genom att ett antal fasta domartjänster inrättas vid domstolen. Vid förfall för ledamot (jäv, sjukdom. semester osv.) måste det enligt kommitténs mening finnas till-

• Sida 74
•  Original

Prop. 1974: 151 74

gång till ersättare. Domstolen kan också tidvis behöva dubbleras. För att sådana situationer skall kunna mötas föreslår kommittén att ytterligare ett antal domare förordnas till ledamöter i domstolen. Dessa bör emel- lertid inte inneha tjänst vid domstolen. Förebilden för den föreslagna ordningen anges vara systemet med ersättare för arrende- eller hyres- nämndsordförande, vilket system enligt kommitténs uppfattning har fungerat i stort sett väl. Kommittén utgår från att för sådant uppdrag i bostadsdomstolen ersättning bör kunna utgå enligt i huvudsak samma normer som gäller för ordförandeersättarc i arrende— eller hyresnämnd. Kommittén framhåller att vid mera långvarigt förfall för ledamot med tjänst i domstolen vikarie självfallet bör förordnas. Denne bör företrä- desvis kunna utses bland domare som förordnats att vara ledamot i domstolen utan tjänst vid denna.

I detta sammanhang framhåller kommittén att man i dag kan bilda sig bara en mycket ungefärlig uppfattning om arbetsunderlaget för bo- stadsdomstolen och därmed behovet av antalet tjänster för juristdo- marna. Kommittén har räknat med att domstolen får pröva sammanlagt omkring 500 mål om året. Kommittén utgår från att utvecklingen följs med uppmärksamhet. Skulle det visa sig att de lagfarna ledamöterna utan tjänst i domstolen måste anlitas regelbundet under längre, samman- hängande tider, bör ytterligare tjänster för lagfarna ledamöter inrättas. Å andra sidan, anför kommittén, är det viktigt att de domare som fått förordnande att vara ledamot i domstolen utan tjänst bereds tillfälle att någorlunda regelbundet tjänstgöra i domstolen. Annars riskerar man de så småningom förlora kontakten med domstolens arbete. Avvägningen mellan antalet fasta tjänster för juristdomare och önskemålet om relativt regelbunden tjänstgöring för övriga lagfarna ledamöter är enligt kom- mittén, svår men kommittén räknar med att frågan kan få en ändamåls- enlig lösning, när domstolen har fungerat någon tid.

Kommittén berör härefter frågan om bostadsdomstolen vid behov bör kunna inrättas på två eller flera avdelningar eller om arbetet inom domstolen bör fördelas efter andra principer. Enligt kommitténs mening är en formell avdelningsindelning inte lämplig. En sådan indelning kan enligt kommitténs uppfattning lätt leda till att det inom domstolen upp- kommer relativt fasta ledamotsgrupper som kan komma att utbilda sins— emellan olika praxis. En utveckling av det slaget bör undvikas. Den önskvärda cirkulationen mellan ledamöterna inom domstolen är lättare att genomföra, om domstolen inte arbetar på avdelningar.

När det sedan gäller bostadsdomstolens sammansättning vid hand- läggning av administrativt ärende föreslår kommittén att i plenum, be- stående av samtliga lagfarna ledamöter med tjänst vid domstolen samt intresserepresentanter, bör avgöras viktigare frågor. Som exempel anför kommittén vissa frågor om domstolens organisation, arbetsordning eller tjänsteföreskrifter, anslagsfrågor och andra frågor av större ekonomisk

• Sida 75
•  Original

Prop. 1974: 151 75

betydelse och —— förutsatt att uppgifterna delegeras till bostadsdomsto— len — frågor om föreskrifter m.m. enligt hyresregleringslagen samt andra frågor som domstolen finner böra hänskjutas till plenum. Till tjänstgöring i domstolen bör —— med beaktande av de principer som lig— ger till grund för dess sammansättning i besvärsmål —— kallas de intres— serepresentanter som presidenten i egenskap av domstolens chef finner böra delta. Enligt kommitténs mening bör emellertid i allmänhet på fas— tighetsägaresidan delta en representant för de enskilda fastighetsägarna och en för de allmännyttiga bostadsföretagen. Det innebär en avvikelse i förhållande till vad kommittén föreslagit i fråga om domstolens sam- mansättning vid prövning av besvärsmål. Ärende som inte skall avgöras i plenum, bör enligt kommittén kunna avgöras av presidenten ensam. Kommittén understryker vikten av att bostadsdomstolen får tillgång till kvalificerade föredragande i besvärsmålen. Kommittén föreslår att frågan löses på samma sätt som i t. ex. arbetsdomstolen, dvs. genom att yngre hovrättsjurister får fullgöra viss del av tjänstgöringen före asses- sorsförordnande som föredragande i bostadsdomstolen. ' Som har anförts förut (avsnittet 2.2) föreslår kommittén att bostads- domstolen skall förläggas till Stockholm. Tillgängligt statistiskt material visar nämligen att övervägande antalet klander- och besvärsmål i statens hyresråd eller domstol hittills har kommit från hyresnämnderna med ge- mensamt kansli i Stockholm. Då det kan antas att flertalet av intres- serepresentanterna, kommer att rekryteras bland personer som i ett eller annat hänseende är knutna till de organisationer på bostadsmarknaden som har sin verksamhet förlagd till Stockholm, är en lokalisering av domstolen till annan ort inte ett realistiskt alternativ.

7.2. Remissyttrandena

Vad kommittén har anfört om bostadsdomstolens organisation m.m. har inte föranlett några allvarligare crinringar under remissbehand- lingen utan i stort sett godtagits.

I anslutning till förslaget om ersättare för de lagfarna ledamöterna i domstolen framhåller DON att systemet med ersättare för ordförande i arrende- och hyresnämnd inte alltid fungerat väl. Vissa ersättare anlitas alltför sällan för att kunna hålla uppe sina kunskaper på rättsområdet, medan andra får rycka in i hyres- eller arrendenämnd i sådan utsträck- ning att de inte kan fullgöra sin vanliga tjänst. Det bör därför ordnas så att domare beviljas tjänstledighet från sin tjänst för särskilt uppdrag och få vikarie, om han till följd av uppdraget inte kan sköta alla sina van- liga tjänstegöromål. Med hänsyn till att antalet resor och muntliga för- handlingar torde komma att bli större än vad kommittén har antagit måste emellertid enligt hyresnämnden för Stockholms län domstolen åt- minstone till en början få tillgång till ersättare för de ordinarie ledamö-

• Sida 76
•  Original

Prop. 1974: 151 76

terna. Antalet ersättare bör dock vara mycket begränsat med hänsyn till kravet på likformighet i bedömningen och vissa avgörandens prejudikat- värden. Principen bör i stället enligt hyresnämnden vara att antalet fast anställda lagfarna ledamöter ökas om och när arbetets behöriga fort- gång kräver insats av flera än de tre ledamöter som kommittén har ut- gått från. Enligt hyresnämnden för Malmöhus län bör i första hand hy— resråd anlitas som ersättare för lagfaren ledamot i bostadsdomstolen. Det befrämjar snabbheten i förfarandet vid överprövningen utan att andra viktiga krav på förfarandet eftersätts. Hyresrådet anser däremot att det, inte minst med tanke på uppkommande jävsituationer, är olämpligt att anlita hyresråd som ersättare.

Med anledning av vad kommittén har anfört beträffande plenum i bo— stadsdomstolen framhåller DON, att domstolen torde komma att till- höra förvaltningsområdet för den blivande centrala förvaltningsmyndig- heten för domstolsväsendet. Detta torde medföra att en del av de admi— nistrativa frågor som kommittén anser böra avgöras i plenum i bostads- domstolen kommer att avgöras av den centrala förvaltningsmyndighe- ten, sedan denna har inrättats den 1 juli 1975. DON vill vidare ifråga- sätta om inte avsevärda administrativa fördelar skulle vinnas, om man visserligen låter bostadsdomstolen, som kommer att få ganska liten per- sonalstyrka, vara en fristående myndighet men ändå på motsvarande sätt som har skett i fråga om rättshjälpsnämndema kanslimässigt knyter domstolen till en annan myndighet, exempelvis Svea hovrätt. Hovrätten skulle i så fall kunna svara bl. a. för vikariepersonal och vissa personal- administrativa göromål.

Samtliga remissinstanser biträder eller lämnar utan erinran förslaget att bostadsdomstolen förläggs till Stockholm. Flera remissinstanser, där- ibland fastighetsägareförbundet understryker att bostadsdomstolen måste få sammanträda utanför kansliorten. Enligt förbundets mening bör en uttrycklig bestämmelse härom tas upp i den särskilda lag som av- ses innehålla de grundläggande bestämmelserna om domstolen och för— farandet vid denna.

Domareförbundet understryker vikten av att överinstansen får kvalifi- cerade föredragande och tillstyrker kommitténs lösning av frågan.

Hyresrådet erinrar om att det enligt dess instruktion åligger rådet att bl. a. handha vissa centrala administrativa uppgifter för hyresnämndsor- ganisationen. Vid fullgörandet av dessa har sedan flera år samråd ägt rum med partsorganisationemas representanter i hyresrådet. Erfarenhe- terna av detta samråd är mycket goda. I blankettfrågor har samrådet bi- dragit till framtagande av blanketter som förenklat administrationen så- väl hos hyresnämnderna som hos organisationerna. Betydelsen av sam- råd med partsorganisationerna kommer att kvarstå. Det är därför enligt hyresrådet lämpligt att rådets centrala administrativa uppgifter överförs på bostadsdomstolen. Denna synes mera lämpad att handlägga dessa

• Sida 77
•  Original

Prop. 1974: 151 . 77

frågor än den blivande centrala förvaltningsmyndigheten för domstols- väsendet.

8.3. Förfarandet i bostadsdomstolen

Ett av målen för den reform av instans- och fullföljdsordningen som jag föreslår är att få till stånd ett relativt snabbt, enkelt och billigt förfarande för överprövning av hyresnämnds beslut. Å andra sidan måste mot bakgrunden av bl.a. att den föreslagna överinstansen skall vara slutinstans vissa formella regler uppställas i fråga om förfaran- det. Som kommittén har anfört är det av olika skäl önskvärt att man försöker finna ett regelsystem som åtminstone i sina konturer är en- hetligt för de olika målkategorierna. Till bilden hör vidare att den nya överinstansen, bostadsdomstolen, kommer att få handlägga mål och ärenden av mycket varierande beskaffenhet. Förfarandereglerna bör därför utformas så att de erbjuder tillräckligt utrymme för domstolen att i viss utsträckning anpassa handläggningen allt efter målens olika beskaffenhet.

Som kommittén anför, kan dessa synpunkter tillgodoses genom

• Sida 94
•  Original

Prop. 1974: 151 94

att förfarandet i bostadsdomstolen i stort sett utformas efter mönster av vad som gäller i fråga om förfarandet i besvärsmål i hovrätt. Att låta förfarandet bli i princip muntligt skulle innebära olägenheter f ram- för allt från kostnadssynpunkt. Jag föreslår därför att förfarandet görs i princip skriftligt men med möjlighet för domstolen att hålla muntlig förhandling. ta upp muntlig bevisning och hålla syn.

Under remissbehandlingen har från ett par håll uttalats farhågor för att det föreslagna förfarandet vid bostadsdomstolen kommer att leda till att hyresnämndsförfarandet blir mer komplicerat. Skall bo- stadsdomstolen i överensstämmelse med kommitténs intentioner funge- ra främst som en prejudikatinstans, är det enligt några remissinstanser risk för att utredningsarbetet får alltför stor omfattning i hyresnämn- derna.

Det är enligt min mening angeläget att det av formella bestämmelser tämligen obundna hyresnämndsförfarandet inte ändras "alltför mycket i tyngande riktning. Jag tror emellertid inte att man behöver befara en sådan utveckling, om kommitténs förslag jämkas något. Enligt kom— mittéförslaget är bestämmelserna i 50 kap. 25 & tredje stycket RB om begränsning av parts möjlighet att i överrätt åberopa ny omständig- het eller nytt bevis tillämpliga för förfarandet i bostadsdomstolen. Om man vidgar bostadsdomstolens möjligheter att ta upp ny bevisning i förhållande till vad som gäller i allmän överrätt, riskerar en part inte att i överinstansen förlora sin talan av formella skäl därför att han förebragt en ofullständig utredning vid hyresnämnden. Den risk som med kommittéförslagets uppläggning kan föreligga för att hyres- nämnderna belastas med onödig utredning bör rimligtvis i så fall minska. Å andra sidan kan någon gång resultatet i stället bli att tyngdpunkten ligger i bostadsdomstolen i stället för i underinstansen. Detta är, som jag ser det, en olägenhet man får ta för att inte riskera en försämring av nämndförfarandet. För egen del tror jag emellertid inte att ny utredning i nämnvärd omfattning kommer att anföras särskilt ofta i bostadsdomstolen i de målkategorier som denna enligt förslaget får att pröva. Jag förordar således att man inte ställer upp särskilda begränsningar i fråga om parts rätt att åberopa nya omstän- digheter eller nya bevis i bostadsdomstolen.

Detta innebär emellertid inte att jag anser att man kan helt avvara regler om i vad mån muntlig bevisning skall förebringas i bostads- domstolen. Till en början bör, såsom kommittén förordat, bestämmel- serna i 50 kap. 23 & RB om skyldighet att ånyo höra part, vittne och sakkunnig, som hörts i underrätt, göras tillämpliga beträffande bo- stadsdomstolen. Vidare uppkommer frågan i vad mån nuvarande be— stämmelser i 13 g nämndlagen bör behållas oförändrade. Dessa bc- stämmelser innebär, att hyresnämnd i vissa tvister får anställa vitt- nesförhör och förhör under sanningsförsäkran endast om särskilda skäl

• Sida 95
•  Original

Prop. 1974: 151 95

föranleder det och part begär det. Kommittén har inte föreslagit nå- gon ändring i fråga om dessa begränsningar, vilket föranlett vissa re— missinstanser till påpekandet att förutsättningarna för bevisupptagning blir olika i under- och överinstanserna.

Enligt min mening bör frågan kunna lösas enligt följande. Den bc gränsning i hyresnämnds befogenhet att ta upp muntlig, formell be- visning som ligger i kravet att part skall ha begärt parts— eller vittnes förhöret bör behållas. För hyresnämndernas del bör, liksom för bostads. domstolens del, i övrigt föreskrivas att nämnd respektive domstolen får höra vittne eller sakkunnig under ed eller motsvarande försäkran och part under sanningsförsäkran, om det är erforderligt för utredningen och bevisningen inte finnes kunna föras på annat sätt med avsevärt ringare besvär eller kostnad (jfr 35 kap. 7 & RB). I bostadsdomstolen bör motsvarande förutsättningar gälla för upptagande av bevisning genom syn på stället. Med sådana regler för rättegången, vilka i bo- stadsdomstolen är avsedda att gälla i stället för bestämmelsen i 50 kap. 25 & tredje stycket RB, behöver part inte riskera att få sin talan ogillad av överinstansen av formella skäl samtidigt som de ger domstolen jäm- förelsevis fria händer i sitt ställningstagande till frågan om erbjuden be- visning bör tillåtas eller inte. Den uppmjukning av den nuvarande bevis- upptagningsregeln i nämndlagen som mitt förslag innebär torde inte be- höva tynga nämndförfarandet i nämnvärd mån.

Jag vill understryka att det är angeläget att hyresnämnderna noga överväger frågan om bevisupptagning och i första hand genom en aktiv processledning ser till att onödig utredning inte dras in i ären- det. Jag utgår också från att hyresnämnderna, där det är befogat, inte tvekar att begagna sig av den möjlighet att avvisa erbjuden bevisning som de av mig föreslagna bestämmelserna erbjuder.

Jag övergår härefter till att behandla vissa enskildheter i de av kommittén föreslagna förfarandebestämmelsema.

Jag biträder kommitténs förslag att det nuvarande systemet med klander överges där det nu tillämpas. Talan mot hyresnämnds beslut i de fall fullföljdsrätt till bostadsdomstolen föreligger bör således alltid föras genom besvär hos domstolen.

Beträffande de förutsättningar under vilka det skriftliga förfarandet bör kunna ersättas av eller kompletteras med muntligt förfarande delar jag, liksom det övervägande antalet remissinstanser, kommitténs uppfattning att muntlig förhandling bör kunna hållas dels då den kan antas vara till fördel för utredningen, dels om part begär att muntlig förhandling skall hållas och förhandlingen inte är obehövlig och inte heller särskilda skäl talar mot det. De föreslagna bestämmelserna överensstämmer i sak med 9 & förvaltningsprocesslagen(1971: 291).

Jag vill understryka vad kommittén har framhållit, nämligen att det muntliga förfarandet vid bostadsdomstolen inte är avsett att fylla

• Sida 96
•  Original

Prop. 1974: 151 96

samma uppgifter som huvudförhandling i RB:s tvistemålsprocess. Det muntliga förfarandet vid bostadsdomstolen syftar således inte till att ensamt utgöra ett fullständigt beslutsunderlag utan i stället att vara ett komplement till det skriftliga förfarandet som tillgodoser intresset av att målet blir utrett på lämpligt sätt. I överensstämmelse härmed bör den muntliga förhandlingen kunna begränsas till att gälla viss fråga som är uppe i målet. De båda handläggningsformerna bör inte uppfattas som alternativa i den meningen att de utesluter varandra. Det bör så- ledes vara fullt möjligt för bostadsdomstolen att hålla muntlig för- handling endast för att ta upp partsutsaga eller vittnesförhör i viss fråga.

Självfallet växlar behovet av muntlig förhandling. Sålunda kan det i vissa fall vara lämpligt att hela målet handläggs vid muntlig förhand- ling, varvid bestämmelserna om huvudförhandling i allmän överrätt i tvistemål synes kunna tjäna som ledning beträffande det yttre för- loppet. I andra fall åter kan, som jag nämnt förut, den muntliga för— handlingen få begränsas till viss fråga.

Till ledning för domstolens ställningstagande till parts begäran om muntlig förhandling vill jag erinra om vad som uttalades vid till— komsten av förvaltningsprocesslagen. Enligt det uttalande som jag syftar på (prop. 1971: 30 s. 537) bör frågan huruvida muntlig förhandling är obehövlig eller inte i första hand bedömas mot bakgrunden av den föreliggande utredningen i målet. Även andra faktorer kan böra till— mätas bctydelse. t.ex. att målet är mycket viktigt för parten och att han genom förhandlingen kan få en bättre förståelse för innebörden av det blivande avgörandet i målet. Särskilt skäl mot att anordna munt- lig förhandling kan vara målets bagatellartade karaktär eller att kost— naderna för förhandlingen blir stora i förhållande till tvisteföremålets värde.

Som jag har anfört i det föregående biträder jag i princip kommitténs förslag att bostadsdomstolen ges möjlighet att ta upp muntlig, formell bevisning och hålla syn på stället. Som kommittén föreslår bör denna möjlighet också stå öppen i hyresregleringsmål och mål enligt bristort- lagen. Jag delar också kommitténs uppfattning —— som f.ö. inte föran- lctt någon erinran under remissbehandlingen — att ansvaret för att ut- redningsmaterialet blir fullständigt i princip bör ligga på parterna. Den processrättsliga grundsats som 35 kap. 6 & RB ger uttryck åt bör så— ledes gälla också i bostadsdomstolen. I överensstämmelse härmed bör bostadsdomstolen inte utan framställning av part kunna höra vittne som inte har hörts tidigare på parts begäran eller meddela s.k. edi- tionsföreläggande. Däremot bör domstolen vara oförhindrad att själv- mant föranstalta om syn på stället och om utredning genom särskild sakkunnig. Vidare tillstyrker jag kommitténs förslag att bostadsdom- stolen skall kunna förordna om bevisupptagning vid annan inhemsk

• Sida 97
•  Original

Prop. 1974: 151 97

domstol eller vid utländsk domstol i samma utsträckning som allmän domstol.

Förslaget att ordföranden skall kunna förordna om besiktning för utredning av särskild fråga har i allmänhet inte föranlett någon erin- ran under remissbehandlingen. En remissinstans, advokatsamfundet, har dock mot de föreslagna bestämmelserna invänt att parterna alltid bör kallas till särskild besiktning. Jag kan inte dela samfundets upp- fattning. Skall särskild besiktning företas som förberedelse för syn på stället, till vilken parterna självfallet skall kallas, kan det som kom- mittén anför inte anses påkallat att de är närvarande också vid den särskilda besiktningen. Jag ansluter mig således till kommitténs förslag idenna del.

I överensstämmelse med vad kommittén förordar bör i lagen om bostadsdomstol införas'en bestämmelse som ger domstolen stöd för en mera aktiv processledning. Bestämmelsen bör, som kommittén före- slår, kunna utformas efter mönster av 5 kap. 12 5 första stycket ex-l propriationslag—en. Enligt min mening bör motsvarande regel också in- föras för hyresnämndernas del.

De bestämmelser om fördelningen av kostnadsansvaret som kom- mitténs förslag upptar innebär sammanfattningsvis följande. I hyres- tvist som avses i 49 eller 55 & hyreslagen, dvs. förlängnings- eller vill- korstvist, och tvist om fastställande av hyresvillkor enligt 7 % sista stycket bostadsrättslagen skall vardera parten svara för sin rättegångs- kostnad i den mån annat inte följer av 18 kap. 6 % RB. Detsamma skall enligt förslaget gälla i mål enligt BSL, dock att kommunen skall kun- na åläggas att ersätta fastighetsägaren hans rättegångskostnad, om den- nes talan bifalls i besvärsmålet. 1 mål enligt TvL skall enligt kommitté- förslaget i princip de allmänna kostnadsbestämmelserna i 18 kap. RB gälla. Bostadsdomstolen skall dock, i överensstämmelse med vad som gäller f.n., kunna tillerkänna fastighetsägaren ersättning av statsverket för rättegångskostnad, om han vinner besvärsmål i vilket länssty— relse är motpart, och av kommunen, om han vinner besvärsmål i vil- ket hälsovårdsnämnd är motpart. I förhållande till gällande rätt har kommittén föreslagit att fastighetsägare, som vinner besvärsmål, skall kunna få ersättning för rättegångskostnad också när organisation av hyresgäster för talan om tvångsförvaltning (jfr 13 & TvL). I dessa delar har kommittéförslaget i sak lämnats utan erinran under remissbehand— lingen. Ävcn jag biträder förslagen.

Som har anförts i det föregående (avsnitt 8.1) innebär förslagen i prop. 1974: 150 att hyresnämnderna och bostadsdomstolen kommer att tillföras helt nya prövningsuppgifter. Innebörden av de bestämmelser om ansvaret för rättegångskostnad som nämnda förslag upptar är att de allmänna kostnadsbestämmelserna gäller i skadeståndsmål enligt 24 a & hyreslagen men i övrigt får vardera parten även i överinstan-

8.4. Frågor rörande hyresnämnderna

När de nuvarande statliga hyresnämnderna inrättades år 1968, till- fördes hyresmarknaden en kvalificerad organisation som i tämligen obundna former handlägger hyrestvister i första instans. Som kom- mittén framhållit har det nuvarande hyresnämndsförfarandet i stort sett fungerat väl. Jag delar kommitténs uppfattning att man inte behöver göra några mera omfattande ingrepp i hyresnämndsförfarandet med anledning av förslaget rörande överprövningen av hyresnämnds avgö— randen. Som kommittén förordat bör dock några jämkningar göras i fråga om förfarandet. Det gäller frågorna om bevisupptagning i hy- resnämnd, medverkan av tekniker i nämnd och befogenhet för nämnd att avgöra viss tvistefråga genom särskilt beslut, 5. k. mellanbeslut.

Genom 1973 års lagstiftning infördes möjlighet för hyresnämnd att i begränsad omfattning ta upp muntlig, formell bevisning. Sålunda får enligt 13 & nämndlagen hyresnämnd hålla förhör med vittne under ed eller motsvarande försäkran och med part under sanningsförsäkran i

• Sida 100
•  Original

Prop. 1974: 151 100

tvist om överlåtelse av hyresrätt enligt 35 & hyreslagen eller om upp- låtelse av lägenhet i andra hand enligt 40 & nämnda lag eller 30 å andra stycket bostadsrättslagen . Som förutsättning för sådan bevis- upptagning anges att särskilda skäl föranleder till att vittnes- eller parts- förhörct hålls och att part skall ha begärt förhöret. Som jag förut fram- hållit ( avsnitt 8.3 ) bör förutsättningen att ”särskilda skäl” skall före- ligga slopas och ersättas med en bestämmelse om att förhöret skall äga rum, om det behövs för utredningen och bevisningen inte kan föras på annat sätt med avsevärt ringare besvär eller kostnad. Kommittén har emellertid också föreslagit att möjligheten för hyresnämnd att ta upp muntlig, formell bevisning utvidgas till att gälla alla ärendekategorier som nämnd har att pröva. Den förordade utvidgningen av bevisupp- tagningsmöjligheten har inte mött någon erinran under remissbehand- lingen.

Om generell möjlighet öppnas för hyresnämnd att ta upp muntlig, formell bevisning och höra sakkunnig under ed eller försäkran, behöver man enligt min uppfattning inte befara att hyresnämndsförfarandet tyngs i nämnvärd grad. Som jag har uttalat i annat sammanhang, när frågan om bevisupptagning i hyresnämnd varit uppe, innebär möjlig- heten för nämnd att ta upp muntlig bevisning praktiskt sett inte mera än att vittnet eller parten får avlägga ed eller försäkran, innan han hörs (jfr prop. 1973: 23 5. 1.30). Ett genomförande av förslaget i denna del påkallar således enligt min mening inte särskilda bestämmelser om skrift- lig eller muntlig förberedelse, bevisföreläggandc c. d. Jag ansluter mig därför till förslaget.

I förhållande till nuvarande ordning och kommittéförslaget förordar jag ytterligare den jämkningen att hyresnämnd skall kunna ta upp be- visning i form av förhör med sakkunnig under ed eller försäkran. Det torde vara nödvändigt för att få till stånd den önskvärda överensstäm- melsen mellan de bevisregler som är avsedda att gälla för bostadsdom- stolen, å ena, och hyresnämnderna, å andra sidan. Det kan däremot inte anses påkallat att införa bevismedlet syn på stället i hyresnämndsför- farandet. Den möjlighet att företa besiktning av den aktuella fastig- heten som 17 % nämndlagen inrymmer torde vara tillfyllest. Sådan be- siktning fyller samma funktion som syn på stället med bostadsdomstolen eller särskild besiktning enligt förslaget till lag om bostadsdomstol.

Kommitténs förslag att hyresnämnd skall kunna avgöra förlängnings- fråga särskilt genom mellanbeslut och förklara ärendet i övrigt vilande, när förlängningsfråga och villkorsfråga handläggs gemensamt har till- styrkts eller lämnats utan erinran under remissbehandlingen. Också jag biträder förslaget. Däremot kan jag inte biträda det yrkande som en av remissinstanserna framfört, nämligen att preliminärfrågor också skall kunna avgöras genom särskilt beslut. Jag kan nämligen inte finna att det föreligger något behov av en sådan möjlighet. Dessutom skulle

• Sida 101
•  Original

Prop. 1974: 151 101

därmed uppkomma problem beträffande förhållandet mellan allmän domstol och hyresnämnd, eftersom hyresnämnd då skulle meddela självständiga rättskraftsägande beslut i frågor som egentligen skall av— göras av allmän domstol.

Den av kommittén framförda tanken att hyresnämnd i vissa ärenden kan behöva ha tillgång till biträde av teknisk expert har vunnit allmän anslutning Under remissbehandlingen. Den kritik som framförts mot kommittéförslaget i denna de] gäller formen för teknikerns medverkan i nämndarbetet. De kritiskt inställda remissinstanserna uttalar farhågor för att teknikern, om han ges den ställning som kommittén föreslår, kan komma att tillföra ärendet sådana uppgifter och synpunkter som bör beaktas av nämnden bara om de framförts av part.

För egen del anlägger jag följande synpunkter på frågan. Jag är ense med kommittén om att hyresnämnderna behöver förstärkas med teknisk sakkunskap i vissa ärenden. Enligt min mening står det vidare klart att teknikern måste knytas närmare till hyresnämnden än sak- kunnig som avses i 40 kap. RB . Som kommittén anför bör han delta redan i förberedandet av teknikerärendena och komma med synpunkter på den utredning som parterna förebringar. Det kan gälla att påpeka ofullständigheter eller oklarheter eller att förklara och belysa tek- niska sammanhang som berörs i parternas utredning. Det är också önskvärt att han är närvarande vid nämndens sammanträde. Hans sak- kunskap kan också böra utnyttjas vid utformningen av nämndens be- slut. Givetvis bör dock nya sakuppgifter som teknikern tillhandahåller inte få läggas till grund för nämndens avgörande utan att parterna fått tillfälle att yttra sig över dem. Skall de synpunkter som anförts kunna tillgodoses, har man att välja mellan att låta teknikern ingå som ledamot i nämnden eller att knyta honom till denna som sakkunnigt biträde på sätt kommittén föreslår. Det förstnämna alternativet skulle medföra en försvagning av intresseledamöternas ställning, eftersom ordföranden och den tekniske ledamoten skulle kunna överrösta intresseledamöterna. Jag är inte beredd att föreslå en sådan ordning utan ansluter mig i stället till kommitténs förslag. Jag vill tillägga att jag för egen del inte kan inse varför en teknisk expert med den ställning i hyresnämnden som jag för- ordar skulle från de synpunkter som vissa av remissinstanserna har an- lagt utgöra en större fara för rättsskipningen än sådan tekniker som intar ställning som ledamot i domstol. Samma slags invändningar som har framförts mot kommittéförslaget i denna del skulle med andra ord kun- na riktas mot exempelvis teknisk ledamot i fastighetsdomstol, och det har veterligen inte skett.

• Sida 102
•  Original

Prop. 1974: 151 102

8.5. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Eftersom det torde möta svårigheter framför allt av praktisk art att få den nya överinstansen över hyresnämnderna att fungera redan vid den tidpunkt som kommittén föreslår för genomförandet av hyrespro- cessreformen —— den 1 januari 1975 —— bör ikraftträdandet av de nya bestämmelserna om fullföljd m. m. senareläggas. Jag föreslår att de får träda i kraft den 1 juli 1975. Även med mitt förslag tillgodoses det under remissbehandlingen framförda önskemålet att bostadsdomstolen bör ha organiserats och varit verksam någon tid, innan hyresregleringen — som förlängts till utgången av september 1975 — avvecklas.

De riktlinjer som kommittén föreslår för att lösa övergångsfrågorna har tillstyrkts eller lämnats utan erinran under remissbehandlingen. Även jag biträder i huvudsak kommittéförslaget i denna del.

I överensstämmelse med vad som har anförts bör de nya fullföljds- bestämmelserna sålunda till att börja med tillämpas i sådana fall då ärendet visserligen har anhängiggjorts vid hyresnämnderna före ikraft- trädandet men nämnden meddelar sitt beslut därefter. Vidare bör i princip mål och ärenden som vid ikraftträdandet är anhängiga eller därefter anhängiggörs hos fastighetsdomstol lämnas över till bostads- domstolen. Motsvarande ordning bör gälla beträffande ärenden som enligt nuvarande ordning överprövas av Svea hovrätt närmast över hy- resnämnd eller av statens hyresråd. Har huvudförhandling eller mot- svarande förhandling påbörjats vid ikraftträdandet bör emellertid, såsom kommittén föreslagit, målet inte överlämnas till bostadsdomstolen. Mål som har förts vidare från fastighetsdomstol till hovrätt bör inte heller övertas av bostadsdomstolen.

Vissa övriga frågor rörande övergången till den nya ordningen be- handlas i specialmotiveringcn.

8.6 Bostadsdomstolens organisation m. ni.

Jag har i det föregående föreslagit att en ny fristående myndighet med namnet bostadsdomstolen inrättas för överprövning av hyresnämnds av- göranden. Jag har också föreslagit att i bostadsdomstolen skall ingå dels juristledamöter, dels intresseledamöter. I stället för en juristledamot skall enligt förslaget i vissa fall tjänstgöra teknisk ledamot. I arbetet med beredning av målen för avgörande och expediering av domstolens avgö— randen bör finnas föredragande och annan biträdande personal.

Enligt förslaget är bostadsdomstolen enda fullföljds- och slutinstans i frågor som fullföljs från hyresnämnd. I administrativt hänseende bör bo- stadsdomstolen vara underställd den centralmyndighct som är avsedd att inrättas den 1 juli 1975 för domstolsväsendet m.m. I egenskap av fullföljdsinstans på det ifrågavarande rättsområdet bör bostadsdomsto-

• Sida 103
•  Original

Prop. 1974: 151 103

len inta samma ställning till centralmyndigheten som hyresnämnderna f. n. intar till hovrätterna och DON. Vissa uppgifter av administrativ natur ankommer f. n. på statens hyresråd (jfr 3 & instruktionen för hyres- rådet). I princip bör de läggas på annan myndighet än bostadsdomsto- len. Jag är emellertid inte beredd att nu ta ställning till frågan utan avser att anmäla den senare för regeringen.

Medel för bostadsdomstolens verksamhet bör ställas till centralmyn— dighetens förfogande. Anslag för verksamheten torde böra anvisas i an— nat sammanhang. Jag återkommer emellertid i det följande till en total- beräkning av kostnaderna för ett genomförande av hyresprocessrefor- men. . I fråga om sammansättningen påminner den blivande bostadsdomsto- len om statens hyresråd, som har en blandad sammansättning av dels s. k. ämbetsledamöter, dels intresseledamöter. Ledamöterna i hyresrådet har inte tjänster hos rådet utan uppbär arvode för sina uppdrag. Av de nuvarande ämbetsledamöterna och deras ersättare innehar alla utom ordföranden statlig tjänst. Den nuvarande ordföranden har avgått med pension från statlig tjänst.

Det system som f.n. tillämpas vid hyresrådet är enligt min mening förenat med betydande nackdelar. Det kan bl. a. leda till att ledamot får svårt att på ett tillfredsställande sätt sköta sin vanliga tjänst. Jag ansluter mig således till kommitténs förslag att juristledamot bör vara heltidsar- betande i domstolen.

Kommittén utgår vidare från att juristledamot, som inte bara tillfäl- ligt förstärker domstolen, skall inneha ordinarie tjänst vid denna. En konsekvens av den ordning som kommittén förordar är att ordinarie ju- ristledamot inte kan skiljas från tjänsten i administrativ ordning. En för— utsättning för att domstolen skall kunna fylla sin uppgift att slita tvister mellan hyresvärdar och hyresgäster är emellertid att organisationerna på hyresmarknaden har förtroende för domstolen och dess ledamöter. Som har skett i fråga om ämbetsmannaledamöterna i arbetsdomstolen bör därför den allmänna principen att dömande befattningshavare i största möjliga utsträckning skall inneha ordinarie domartjänst få vika beträffande juristledamöterna i bostadsdomstolen. Juristledamot bör så- ledes inte ges ordinarie tjänst i bostadsdomstolen utan med hänsyn till arbetsuppgiftemas beskaffenhet förordnas på arvodestjänst för begrän- sad tid. Denna kan lämpligen bestämmas till tre år. Självfallet bör nytt förordnande kunna meddelas, när tiden löper ut. Jag förutsätter att detta blir det normala. Till frågan om tjänst för lagfaren ledamot i bostads- domstolen bör tas undan från föreskrifterna om varsel och överläggning i lagen (1974: 12) om anställningsskydd avser jag att återkomma efter det att överläggningar ägt rum med personalorganisationen. Frågan kan enligt 2 5 i lagen regleras i administrativ ordning.

• Sida 104
•  Original

Prop. 1974: 151 104

Juristledamot bör, som kommittén föreslagit, vara lagkunnig och erfa- rcn i domarvärv. Det kan naturligtvis ofta inträffa att till juristledamot i bostadsdomstolen förordnas innehavare av ordinarie domartjänst eller liknande tjänst. För att undvika olägenheterna för den myndighet, hos vilken ledamoten har sin ordinarie tjänst, av att tjänsten under kanske långt tid måste uppehållas med vikariat bör regeringen bemyndigas att besluta att ordinarie domartjänst eller ordinarie tjänst för ordförande i hyresnämnd som juristledamot i bostadsdomstolen kan inneha får föras över stat. Det överensstämmer med vad som gäller i fråga om tjänst som ordförande i arbetsdomstolen.

Enligt kommittén bör tre tjänster för juristledamot inrättas i bostads- domstolen. Som kommittén själv anför är det emellertid i dag svårt att bilda sig annat än en ungefärlig uppfattning om arbetsunderlaget för bo— stadsdomstolen. För att få en bild av det blivande arbetsunderlaget har kommittén inhämtat statistiska uppgifter från hyresnämnderna och de myndigheter som överprövar hyresnämnds avgöranden. Sammanställ- ningar av de lämnade uppgifterna torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilagor 2 och 3. Kommittén har räknat med att, om till bostadsdomstolen förs de målkategorier som har angetts i det före— gående, domstolen kommer att få handlägga sammanlagt omkring 500 mål om året.

Till den av kommittén gjorda uppskattningen kan följande anmärk— ning fogas. I det uppskattade antalet ingår inemot 200 hyresregleringsä- renden. Dessa ärenden försvinner, om hyresregleringen, som föreslås i prop. 1974: 150, upphör vid september månads utgång år 1975. Detta bortfall kommer emellertid i viss del att motsvaras av den ökning av an- talet bruksvärdemål som får antas inträda, då bruksvärdereglerna blir tillämpliga på ytterligare omkring 350 000 lägenheter. De särskilda övergångsregler som föreslås i nyssnämnda proposition kommer också att leda till att bostadsdomstolen får avgöra ett antal hyressättningsären— den som kommittén inte har haft anledning att räkna med. Hur stort an- talet blir är vanskligt att beräkna, men man torde kunna räkna med att antalet ärenden åtminstone under den första delen av övergångsperio- den blir ungefär detsamma som nuvarande antalet hyresregleringsären- den.

Vidare bör framhållas att de i prop. 1974: 150 framlagda förslagen om hyresnämnds behörighet att förelägga vite i underhållsfrågor, att be- sluta i ärenden om ombyggnad och att avgöra fråga i vad mån _hyres- gästs åtgärder med lägenheten medfört sänkning av dess bruksvärde innebär att bostadsdomstolen kommer att få avgöra ytterligare ärenden utöver dem kommittén har utgått från. Det tillskott av ärenden som där- igenom uppkommer kan inte närmare uppskattas.

En annan osäkerhetsfaktor utgör bostadssaneringsmålen. Några så- dana mål har ännu inte förekommit och det är svårt att ha någon

• Sida 105
•  Original

Prop. 1974: 151 105

uppfattning om den framtida tillströmningen av dem. Jag är emeller- tid benägen att hålla före att sådana inte torde bli särskilt vanliga. Det är också svårt att överblicka konsekvenserna av de ändringar i TvL:s kost- nadsbestämmelser som jag har förordat i det föregående. Den av mig föreslagna ändringen, som innebär att hyresgästorganisation inte riskerar att få betala motpartens rättegångskostnader, medför utan tvekan att an- talet tvångsförvaltningsmål kommer att öka, men hur ökningen påverkar arbetsunderlaget för bostadsdomstolen är det självfallet svårt att uttala sig om nu. Hittills har möjligheten för bostadshyresgäst att enligt 54 och 55 55 hyreslagen få hyresvillkoren prövade utnyttjats i relativt liten om- fattning. Man har emellertid anledning anta att hyresgästerna i ökande utsträckning kommer att använda sig av denna möjlighet, särskilt när hyresregleringen avvecklas. Å andra sidan får man vid ett genomfö- rande av hyresprocessreformen räkna med att en hel del ärenden som nu förs från hyresnämnd till fastighetsdomstol kommer att stanna i hy- resnämnden. Skälet därtill är att hyresnämnd enligt förslaget ges vid- gade möjligheter att ta upp bevisning och att i kanske inte så få fall par- terna därför anser sig inte behöva föra tvisten vidare.

Av vad som har anförts framgår att varje antagande om måltillström- ningen till bostadsdomstolen vilar på ganska bräcklig grund. Jag anser mig böra räkna med att antalet mål kommer att uppgå till 500 å 600 per år, eller således till något mer än vad kommittén utgått från.

Enligt min uppfattning är det sannolikt att den av mig beräknade ar- betsvolymen kommer att ge full sysselsättning åt fler än tre heltidsarbe- tande juristledamöter. Vid sin uppskattning av behovet av heltidsarbe— tande juristledamöter i domstolen har kommittén utgått från att det skall finnas ett antal ersättare för vissa av de lagfarna ledamöterna. Som framgår av det följande är jag inte beredd att biträda förslaget på denna punkt. På grund av vad som har anförts och med hänsyn till vikten av att bostadsdomstolen får sådana resurser att den blir i stånd att omedel- bart fullgöra sina uppgifter på det hyresrättsliga området har jag stannat för att det bör finnas fem tjänster för lagfaren ledamot i bostads- domstolen. Två av tjänsterna bör emellertid inte tillsättas förrän om behov av dem visar sig föreligga.

Om måltillströmningen, från början eller senare, visar sig bli mindre än som behövs för att ge de heltidsarbetande domarna full sysselsätt- ning, bör dessa kunna åläggas att tjänstgöra i annan domstol, när göro- målen vid bostadsdomstolen tillåter det. Detta bör dock inte gälla leda- mot som enligt vad jag senare kommer att föreslå förordnas till ordfö— rande i domstolen. Motsvarande ordning gäller för ordförande i ar— rcnde- eller hyresnämnd (jfr 11 & instruktionen, 1971: 698, för arrende— nämnderna och hyresnämnderna). Uppgiften att vid behov bestämma att

• Sida 106
•  Original

Prop. 1974: 151 106

tjänstgöring skall förekomma vid annan särskilt angiven domstol och att föreskriva i vilken utsträckning sådan tjänstgöring skall ske bör an- komma på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Enligt kommittéförslaget skall en av de lagfarna ledamöterna utses att vara ordförande i bostadsdomstolen och leda dess arbete. Vidare föreslås att en av de båda andra juristledamöterna förordnas till vice ordförande i domstolen med uppgift att jämte den utsedde ordföranden tjänstgöra som ordförande i domstolen.

Vad först angår frågan om ordförandeskapet i domstolen, när denna utövar sin dömande funktion, anser jag att den som innehar tjänst eller vikariat på tjänst som lagfaren ledamot i domstolen, bör kunna vara ordförande såväl i den större som i den mindre sammansättningen. Som kommittén föreslår bör emellertid en av juristledamöterna förordnas att för sin återstående förordnandetid vara ordförande i domstolen. Det får anses ligga i sakens natur att det är denne som normalt skall tjänstgöra som ordförande, när domstolen sammanträder i den större sammansätt- ningen. Endast i den mån han är förhindrad att göra det, bör ordföran- deskapet läggas på någon av de andra juristledamöterna i domstolen. Så- dan ledamot bör kunna tjänstgöra som ordförande i domstolen i stället för den utsedde ordföranden inte bara när denne på grund av ledighet, jäv e. (1. är förhindrad att tjänstgöra utan också om domstolen behöver sammanträda så ofta att den utsedde ordföranden inte hinner med att tjänstgöra varje- gång. Närmare bestämmelser om arbetsfördelningen mellan de lagfarna ledamöterna får meddelas i en instruktion för dom- stolen. Jag vill emellertid i detta sammanhang understryka vikten av att" den som utsetts att vara ordförande i domstolen deltar vid avgörandet av mål som är av principiell betydelse eller annars av vikt för rättstillämp- ningen på det hithörande rättsområdet.

Den som i enlighet med vad som har anförts förut utses att vara ord- förande i bostadsdomstolen bör för sin återstående förordnandetid dess- utom vara chef för domstolen i administrativt hänseende. Förordnande bör meddelas av regeringen.- De bestämmelser härom och om ställföre- trädare för domstolens chef som behövs får tas upp i instruktionen för domstolen.

Tjänst som lagfaren ledamot i bostadsdomstolen bör enligt min me— ning tillsättas av regeringen utan kungörelseförfarande.

Kommittén anför att behovet av lagfarna ledamöter inte torde vara tillgodosett genom att ett antal domartjänster inrättas vid domstolen. Kommittén föreslår därför att domstolen får tillgång till lagfarna leda- - möter som inte skall ha tjänst vid domstolen.

För egen del anser jag att rättsskipningen i bostadsdomstolen i största möjliga utsträckning bör fullgöras av lagfarna ledamöter som har tjänst i domstolen. Det bör således inte förekomma att lagfaren ledamot i

• Sida 107
•  Original

Prop. 1974: 151 107

domstolen fullgör denna uppgift vid sidan av annan arbetsuppgift. Vid förfall för ledamot eller behov av förstärkning bör vikarie eller ytterli- gare ledamot förordnas i sedvanlig ordning med motsvarande ledighet från annan tjänst. Vikariatsförordnande för kortare tid än sex månader bör meddelas av bostadsdomstolens chef. Jag utgår emellertid från att kortare förhinder för juristledamot i domstolen inte behöver medföra behov av vikarie, i varje fall inte om flera än tre tjänster som lagfaren ledamot har tillsatts.

Enligt kommitténs förslag skall teknisk ledamot inte ha tjänst vid domstolen. Av det statistiska material som kommittén har infordrat sy- nes enligt kommittén följa att antalet mål i vilka det kan finnas behov av tekniker väsentligt understiger det antal mål som torde behövas för att ge en heltidsarbetande tekniker erforderligt arbetsunderlag. Även om jag, som har anförts förut, är av den uppfattningen att teknisk ledamot med fördel kan användas i större utsträckning än som kommittén har räknat med, framför allt i bruksvärdemålen, tror jag inte att arbetsun- derlaget kan bli tillräckligt stort för att ge en heltidsarbetande tekniker full sysselsättning. Jag biträder därför förslaget att tjänst inte inrättas vid domstolen för den tekniske ledamoten. Förordnande för teknisk ledamot bör meddelas av regeringen. Beslut om att i enskilt fall inkalla sådan ledamot till tjänstgöring skall enligt förslaget fattas av den leda- mot som tjänstgör som ordförande i målet. Jag biträder för min del detta förslag.

Även förordnande att vara intresseledamot bör meddelas av regering- en för viss tid. Innan förordnande meddelas, bör respektive riksorganisa- tion för fastighetsägare, hyresgäster och bostadsrättshavare beredas till- fälle avge förslag. Som jag har anfört i annat sammanhang bör det inte vara uteslutet att till intresseledamot i domstolen utse personer som har sin verksamhet förlagd utanför domstolens kansliort. För teknisk leda- mot och intresseledamot bör det finnas lämpligt antal ersättare. Även de bör utses av regeringen för viss tid.

Vad kommittén har anfört om att bostadsdomstolen inte bör vara in- delad på avdelningar och om domstolens sammansättning vid handlägg- ning av administrativt ärende (avsnittet 7.1) kan jag i stort sett ansluta mig till. Som DON framhåller i sitt yttrande över kommitténs betän- kande torde emellertid en del av de administrativa frågor som kommit- tén anser böra avgöras i plenum i bostadsdomstolen böra överlämnas åt den blivande centrala förvaltningsmyndigheten för domstolsväsendet m. m. Dessutom bör det normala vara att administrativa frågor som an- kommer på bostadsdomstolen avgörs av domstolens chef. Endast vissa särskilda angivna frågor bör avgöras i. plenum. Frågan om domstolens handläggning av administrativt ärende avser jag att anmäla för rege- ringen i annat sammanhang.

• Sida 108
•  Original

Prop. 1974: 151 108

Som kommittén understrukit bör behovet av kvalificerade föredra- gande i bostadsdomstolen tillgodoses i första hand genom att yngre hov- rättsjurister får fullgöra viss del av tjänstgöringen före assessorsförord- nandet som föredragande i bostadsdomstolen.

I det föregående har jag redogjort för huvuddragen av den organisa— tion m.m. som bostadsdomstolen enligt min mening bör ges. När det gäller de närmare detaljerna torde det, som jag har antytt på flera ställen förut, få ankomma på regeringen att bl. a. i en instruktion för bostadsdomstolen utfärda närmare föreskrifter.

De skäl som kommittén har anfört till stöd för förslaget att bostads- domstolen skall förläggas till Stockholm är enligt min mening vägande. Någon erinran mot förslaget i denna del har inte heller framkommit un- der remissbehandlingen. Jag föreslår därför att domstolen får kansli i Stockholm. Domstolen bör självfallet vara oförhindrad att sammanträda utanför kansliorten.

Beträffande kostnaderna för genomförandet av reformen får jag an- föra följande.

Jag har i det föregående kommit fram till att sammanlagt fem tjänster för lagfaren ledamot bör finnas i bostadsdomstolen. Jag räknar tills vidare med att fem tjänster för föredragande och sju tjänster för annan personal, främst biträdespersonal, kommer att behöva inrättas. Förutom medel för domstolens omkostnader räknar jag också med att medel behövs för vikariats— och förstärkningsändamål. Sammanlagt räknar jag med att för bostadsdomstolen för budgetåret 1975/76 kommer att behö- va anvisas två miljoner kronor under andra huvudtiteln. Centralmyn- digheten för domstolsväsendet m.m. kommer att behöva anvisas vissa ytterligare medel för de uppgifter som myndigheten kan få överta från statens hyresråd. Sammanlagt räknar jag med att inrättandet av bostads- domstolen kostnadsmässigt inte kommer att innebära någon större för- ändring i förhållande till nuvarande ordning. Som jag förut sagt avser jag att i annat sammanhang hemställa att regeringen föreslår riksdagen att ställa erforderliga medel till förfogande.

Beträffande avtalsbara anställnings- och arbetsvillkor avser jag att ge statens avtalsverk det förhandlingsuppdrag som behövs.

Departementsförslaget innebär att de prövningsuppgifter som nu lig- ger på statens hyresråd skall övertas av bostadsdomstolen. Mål som är anhängiga vid hyresrådet när reformen genomförs skall överlämnas av rådet till domstolens prövning. Som har nämnts i det föregående bör de uppgifter av administrativ natur som f. n. ankommer på hyresrådet den 1 juli 1975 övertas av annan myndighet. Vid nu angivna förhållanden bör hyresrådet avvecklas i och med utgången av juni 1975. Gällande

• Sida 109
•  Original

Prop. 1974: 151 109

bestämmelser för att lösa övertalighetsproblem bör givetvis tillämpas även i detta fall.

I nu behandlade delar har jag samrått med chefen för bostadsdeparte- mentet.

10.1. Förslaget till lag om bostadsdomstol

I överensstämmelse med vad som har anförts i den allmänna motive- ringen har de grundläggande bestämmelserna om den nya överinstan- sens organisation och verksamhetsformer tagits in i förevarande lag.

Bestämmelserna om bostadsdomstolens sammansättning och förfaran— det vid domstolen är avsedda att gälla endast i besvärsmål. På grund av uttrycklig föreskrift i punkt 9 av övergångsbestämmelserna till lagen (1973: 187) om ändring i jordabalken i den lydelse jag föreslår (jfr av- snittet 10.3) kommer lagen om bostadsdomstol emellertid att gälla i till- lämpliga delar också i ärenden enligt nämnda övergångsbestämmelse.

Som har anförts i avsnittet 8.6 får frågan om vilka administrativa uppgifter som bör läggas på bostadsdomstolen övervägas i annat sam- manhang. Närmare föreskrifter härom synes lämpligen kunna meddelas i en instruktion för bostadsdomstolen (jfr vad som anförs i det följande under 1 5).

Detsamma gäller i fråga om vad som skall gälla vid bostadsdomsto— lens handläggning av administrativt ärende.

Som har anförts i avsnittet 8.3 i den allmänna motiveringen innebär förslaget bl. a. att RB:s bestämmelser i princip är tillämpliga i fråga om bostadsdomstolen och i besvärsmål som handläggs där. I lagen om bo- stadsdomstol har därför i huvudsak endast tagits upp bestämmelser som innefattar avvikelse från eller tillägg till RB:s regler. I klarhetens in- tresse har emellertid ett par avsteg gjorts från principen. I samman- hanget bör erinras om att från RB avvikande bestämmelser meddelas inte bara i lagen om bostadsdomstol utan också i de författningar som upptar de särskilda bestämmelserna om de olika rättsinstituten, t. ex. 71 & hyreslagen, enligt vilket lagrum besvärshandlingen skall ges in till bo- stadsdomstolen.

Inledande bestämmelser

1 5

I paragrafen anges bostadsdomstolens verksamhetsområde. Det sker genom en allmänt hållen hänvisning till de fullföljdsregler som medde- las i annan lag eller författning.

I punkt 2 av övergångsbestämmelserna till förslaget till ändring i JB har tagits upp en föreskrift av innehåll att talan mot nämnds beslut i

• Sida 111
•  Original

Prop. 1974: 151 . 111

tvist om prövning av förstagångshyra skall fullföljas genom besvär till bostadsdomstolen. Nämnda övergångsbestämmelse, jämförd med före- varande paragraf, medför att bostadsdomstolen blir behörig att över- pröva sådana tvister.

Enligt 3 å instruktionen för statens hyresråd ankommer det på rådet att handha vissa administrativa eller organisatoriska uppgifter med an- knytning till hyresregleringen och rättsinstitutet hyra. Bl. a. är hyresrå- det tillsynsmyndighet över hyresnämnderna såvitt gäller deras åliggan- den enligt hyresregleringslagen. Vidare åligger det rådet att i viss ut- sträckning fastställa formulär till blanketter i hyresärenden Och att meddela föreskrifter om statistiska uppgifter om nämndernas verksam- het. På vilken myndighet de angivna uppgifterna bör läggas är en fråga som jag som nämnts får anledning att återkomma till i annat samman- hang.

ZS b

Förslaget innebär att den allmänna hänvisningen till RB delas upp på två paragrafer i lagen om bostadsdomstol. Hänvisningen i förevarande paragraf är avsedd att täcka de allmänna bestämmelserna i RB om domstolar, t. ex. föreskrifterna om offentlighet och ordning och om om- röstning, medan hänvisningen i 17 5 tar sikte på de bestämmelser i bal— ken som mera direkt reglerar förfarandet, t.ex. bestämmelserna om skriftväxling och om bevismedel. Av hänvisningarna sammantagna föl- jer att RB gäller i tillämpliga delar i alla de hänseenden som inte regle- ras särskilt i lagen om bostadsdomstol eller i annan författning.

Som exempel på bestämmelser i balken som blir tillämpliga vid bo- stadsdomstolen på grund av hänvisningen i förevarande paragraf kan nämnas, förutom föreskrifterna om offentlighet och ordning vid domstol och omröstningsreglerna, bestämmelserna om storleken av vite som före— läggs (9 kap. 8 & RB), rättelse av beslut (17 kap. 15 & RB), vilandebeslut (32 kap. 5 & RB) och föreläggande för part i visst fall att ställa ombud för sig (33 kap. 8 & RB).

3å

Som har anförts i den allmänna motiveringen skall bostadsdomstolens avgöranden inte kunna överklagas. Detta skall gälla både slutliga beslut och beslut under förfarandet. I förevarande paragraf föreskrivs i över- ensstämmelse härmed att talan inte får föras mot bostadsdomstolens av- göranden. Frågan om rätt att föra talan mot domstolens beslut i admi- nistrativt ärende regleras inte i lagen.

• Sida 112
•  Original

Prop. 1974: 151 112

4 5

I paragrafen, som inte har någon motsvarighet i kommitténs förslag, meddelas bestämmelser om var sammanträde med domstolen skall hål- las.

Beträffande platsen för sammanträde gäller som huvudregel att dom- stolen skall sammanträda på den ort där den har sitt säte. I lagen om bo- stadsdomstol har lämnats öppet var domstolen skall ha sitt säte. Som jag har uttalat i avsnittet 8.6 bör domstolen dock förläggas till Stockholm. Frågan kan lämpligen regleras i en blivande instruktion för domstolen. Avsteg från huvudregeln om sammanträdesort får göras, om det är på- kallat. För frågan om domstolen skall sammanträda utanför förlägg- ningsorten är många faktorer av betydelse, framför allt hänsynen till de parter, vittnen och andra som skall närvara vid förhandlingen och ut- redningstekniska synpunkter. Även möjligheten att samla de ledamöter som skall delta i avgörandet måste vägas in bland övriga omständighe- ter. Krav på att det skall föreligga särskilda skäl för sammanträde utanför förläggningsorten bör enligt min mening inte uppställas (jfr däremot 4 kap. 1 i;" lagen, 1974: 371, om rättegången i arbetstvister).

Önskar part att bostadsdomstolen skall sammanträda på annan ort än förläggningsorten bör han så snart det kan ske anmäla önskemålet hos domstolen och ange skälen för sin begäran. Självfallet är domstolen oförhindrad att även utan framställning från part besluta om sådant sammanträde. Av 16% framgår att frågan får avgöras av lagfaren leda— mot ensam. Den kan dock hänskjutas till avgörande av domstolen i den större eller mindre sammansättning som föreskrivs i 13 och 14 åå.

Förslaget upptar inte någon särskild bestämmelse om när samman- träde skall hållas. På grund av den allmänna hänvisningen i 2 5 till RB blir bestämmelsen i 2 kap. 5 5 andra stycket RB att sammanträde skall hållas så ofta det behövs för arbetet tillämplig.

Bostadsdomstolens sammansättning m. m.

5 &

Paragrafen innehåller bestämmelser om de olika slag av ledamöter som ingår i bostadsdomstolen.

Som framhållits i den allmänna motiveringen ( avsnitt 8.2 ) skall i dom- stolen för dct första ingå minst tre lagfarna ledamöter. Dessa skall enligt paragrafen vara lagkunniga och erfarna i domarvärv. Detta över- ensstämmer med vad som gäller beträffande ordförande och vice ordfö- rande i arbetsdomstolen, se 3 kap. 2 % andra stycket lagen om rätte- gången i arbetstvister. Vidare ingår i domstolen en ledamot med teknisk utbildning och erfarenhet av värderings- eller byggnadsteknik. Slutligen ingår högst tolv ledamöter med särskild sakkunskap om förhållandena

• Sida 113
•  Original

Prop. 1974: 151 113

på bostadsmarknaden, s.k. intresseledamöter. Den särskilda sakkunskap som skall finnas representerad bland intresseledamöterna rör (1) för- valtning av enskild tillhörig hyresfastighet, (2) förvaltning av hyresfas- tighet som tillhör annan än enskild, (3) förvaltning av bostadsrätts- fastighet, (4) bostadshyresgästers förhållanden, (5) näringsidkande hy- resgästers förhållanden och (6) bostadsrättshavares förhållanden.

Av 13 å andra stycket följer att det finns behov av tolv intresseleda- möter. Det är emellertid möjligt, såsom framhållits i den allmänna moti- veringen ( avsnitt 8.2 ), att som intresseledamot förordna en person som representerar dubbel sakkunskap, exempelvis en som särskilt känner till både bostadshyresgästers och bostadsrättshavares förhållanden. [ sådant fall kan det bli aktuellt att förordna mindre än tolv intresseledamöter.

I lagtexten används uttrycket intresseledamot. Jag vill ytterligare un— . derstryka att detta inte betyder att intresseledamot skall känna sig bun- den i sin dömande verksamhet till det intresse han kan sägas represen- tera. Alla ledamöter i bostadsdomstolen utövar en dömande verksamhet och skall i denna egenskap inte uppfattas som företrädare för bestämda partsintressen utan tvärtom som självständiga domare.

6 %

Paragrafen, som närmast motsvarar 11 å i kommitténs förslag, inne- håller bestämmelser om hur ledamot i bostadsdomstolen skall förordnas m. m.

Enligt 4 & tredje stycket instruktionen för statens hyresråd utser Kungl. Maj:t ledamöter i hyresrådet. Motsvarande bör gälla i fråga om ledamöterna i bostadsdomstolen. En bestämmelse av denna innebörd har tagits upp i förevarande paragraf. Paragrafen innehåller också en föreskrift att ledamot skall förordnas för en tid av tre år.

Enligt paragrafen skall av de lagfarna ledamöterna en förordnas till ordförande. Om denne är hindrad att tjänstgöra, skall annan lagfaren lc- damot i domstolen inträda i hans ställe. Varje lagfaren ledamot är såle- des formellt behörig att fungera som ordförande såväl i den större som mindre sammansättningen. Som har framhållits i avsnittet 8.6 i den all- männa motiveringen skall åtminstone i den större sammansättningen ordförandeskapet normalt uppehållas av den som förordnats att vara ordförande i domstolen.

Både för arbetsdomstolen och marknadsdomstolen gäller ett system som innebär att regeringen utser ordinarie ledamöter i domstolen samt ersättare för dessa. Kommittéförslaget bygger därvidlag på en annan or- ganisationsmodell. Enligt kommittéförslaget skall nämligen utses intres- seledamöter och tekniska ledamöter till det antal som svarar mot beho- vet. För cgcn del anser jag emellertid att det inte finns någon bärande anledning att — såvitt gäller intresseledamöterna — avvika från det system som visat sig fungera väl både vid arbetsdomstolen och mark-

• Sida 114
•  Original

Prop. 1974: 151 114

nadsdomstolen. Mitt förslag innebär därför att regeringen förordnar visst antal ledamöter samt ersättare för andra ledamöter än de lagfarna.

I enlighet härmed föreskrivs i paragrafen att för annan ledamot än lagfaren ledamot skall förordnas en eller flera ersättare. Bestämmelserna om ledamot gäller även ersättare. Denna senare regel innebär att om ex- empelvis den tekniske ledamoten får förhinder skall i hans ställe inträda den för den tekniske ledamoten särskilt förordnade ersättaren. Denne ersättare skall ha sådan teknisk utbildning och erfarenhet av värdering eller byggnadsteknik som krävs beträffande den ordinarie ledamoten. Motsvarande gäller i fråga om ersättare för intresseledamot.

7 &

Paragrafen, som motsvarar 5 ?; andra stycket, 6 % sista punkten och 12 å i kommitténs förslag, innehåller vissa regler om kvalifikationskrav för ledamöter i bostadsdomstolen.

Enligt första stycket får lagfaren ledamot och teknisk ledamot inte för- ordnas bland personer som kan anses företräda fastighetsägares, hyres- gästers eller bostadsrättshavares intressen. Detta överensstämmer i sak med kommittéförslaget. Med fastighetsägarintresse avses här även bo- stadsrättsföreningars intressen.

Enligt andra stycket skall vissa intresseorganisationer beredas tillfälle att avge förslag, innan intresseledamot utses. De intresseorganisationcr det är fråga om är riksorganisation av fastighetsägare, bostadsrättsför- eningar, hyresgäster, bostadsrättshavare eller näringsidkare. Vidare fordras att organisationen i fråga med hänsyn till medlemsantal, verk- samhet och övriga omständigheter kan anses väl företräda den intres- segrupp det är fråga om. Reglerna motsvarar bestämmelserna i 6 & andra stycket nämndlagen. I förhållande till nämndlagen innebär stycket den nyheten att även riksorganisation av bostadsrättsföreningar formellt sett får förslagsrätt.

Så

Paragrafen, som motsvarar 10 å i kommitténs förslag, upptar vissa allmänna kvalifikationskrav för ledamot i bostadsdomstolen. Ledamot skall vara svensk medborgare och får inte vara omyndig eller i konkurs- tillstånd. Detta motsvarar vad som gäller beträffande arbetsdomstolen, se 3 kap. 1 & andra stycket lagen om rättegången i arbetstvister.

I paragrafen föreskrivs vidare, i överensstämmelse med vad kommit- tén förordat, att ledamot skall ha avlagt domared innan han börjar tjänstgöra i domstolen. Att ed kan bytas ut mot försäkran på heder och samvete följer av 4 kap. ]1 5 andra stycket RB.

• Sida 115
•  Original

Prop. 1974: 151 115

9 &

I paragrafen har tagits upp bestämmelser om entledigande m.m. Be- stämmelserna har inte någon motsvarighet i kommitténs förslag men överensstämmer med reglerna i 3 kap. 5 5 lagen om rättegången i ar- betstvister. Enligt paragrafen har ledamot rätt att bli entledigad om sär- skilda omständigheter föranleder det. Att ledamot inte har medgetts obegränsad rätt att avsäga sig uppdraget före förordnandetidens utgång beror på att det är önskvärt att få kontinuitet i bostadsdomstolen. Av- sägelse av uppdraget skall därför prövas av regeringen.

Om ledamot avgår i förtid, skall enligt första stycket regeringen för- ordna annan för återstoden av den tid för vilken ledamoten varit utsedd. Att föreskrifterna i 7 5 därvid skall tillämpas torde vara klart utan nå- gon särskild bestämmelse.

Enligt andra stycket är ledamot som har avgått skyldig att delta i fort- satt behandling av mål i vars handläggning han förut har deltagit. Detta gäller oavsett om ledamoten har avgått under förordnandetiden med stöd av första stycket eller vid förordnandetidens slut. Däremot gäller föreskriften självfallet inte, om ledamoten inte längre uppfyller de kompetenskrav som anges i 8 & första stycket.

105

Enligt paragrafen, som överensstämmer med 9 5 i kommitténs för- slag, skall bestämmelserna i 4 kap. RB om jäv mot domare äga motsva- rande tillämpning på ledamot i bostadsdomstolen. Visserligen torde ge- nom hänvisningen 2 5 till RB de allmänna bestämmelserna i balken om ledamot i vanlig domstol bli i princip tillämpliga på ledamot i bo- stadsdomstolen. I tydlighetens intresse har dock en uttrycklig hänvis- ning till RB:s jävsbestämmelser ansetts påkallad.

I likhet med den praxis som har utbildats inom statens hyresråd och hyresnämnderna, bör intresseledamot som medverkat på riks- eller 10- kalplanet i förhandlingsöverenskommelse om schabloner för ändring av bashyra inte anses vara av jäv hindrad att delta i beslut som gäller bo- stadslägenhet som berörs av förhand]ingsöverenskommelsen. Har där- emot ledamoten som företrädare för fastighetsägare eller hyresgästför- ening förhandlat om hyressättningen eller annat hyresvillkor för just det hus eller den lägenhet målet rör, torde i allmänhet en jävssituation före- ligga. Det sagda äger självfallet tillämpning också'i fråga om ledamot som deltar i andra liknande förhandlingsöverenskommelser.

115

I paragrafen, som inte har någon motsvarighet i kommitténs förslag, har tagits upp bestämmelser om skyldighet för annan lagfaren ledamot än ordföranden att i den mån göromålen vid bostadsdomstolen tillåter

• Sida 116
•  Original

Prop. 1974: 151 116

det, tjänstgöra vid annan domstol. Beslut om sådan tjänstgöring med- delas av regeringen eller myndighet som regeringen betämmer. Normalt torde sådan tjänstgöring komma att förläggas till hovrätt.

125

Paragrafen upptar bestämmelser om domstolens domförhet. Domsto— len är domför antingen med sju ledamöter (den större sammansätt- ningen) eller med bara fyra ledamöter (den mindre sammansättningen). I överensstämmelse med vad som har anförts i den allmänna motive- ringen har föreskrivits att domstolen inte är domför i den mindre sam— mansättningen, om någon av ledamöterna påkallar att målet skall prövas i den större sammansättningen.

I de närmast följande paragraferna ges bestämmelser om vilka leda- möter som skall ingå i domstolen i olika fall. En av de lagfarna leda- möterna kan både i den större och den mindre sammansättningen er- sättas av teknisk ledamot i vissa fall enligt 15 &.

Av förevarande paragraf framgår att det endast finns två tänkbara sammansättningar av bostadsdomstolen, den större sammansättningen med sju ledamöter och den mindre sammansättningen med fyra ledamö- ter. Det är alltså inte möjligt för bostadsdomstolen att sammanträda i en sammansättning med fem eller sex ledamöter. I detta sammanhang bör dock påpekas att det av 16 & följer att lagfaren ledamot i vissa fall är behörig att ensam vidtaga vissa åtgärder på bostadsdomstolens väg- nar.

13%

Paragrafen innehåller bestämmelser om bostadsdomstolens samman- träde i den större sammansättningen.

Enligt första stycket sammanträder domstolen i sådant fall med tre lagfarna ledamöter och fyra intresseledamöter. En av de lagfarna leda- möterna skall tjänstgöra som ordförande vid handläggningen av målet. Bestämmelse om vem som skall vara ordförande torde kunna undvaras.

Andra stycket innehåller särskilda regler om vilka intresseledamöter som skall deltaga i olika slag av mål. Regleringen innebär följande. Rör målet enskild hyresfastighet skall på fastighetsägarsidan inträda de två intresseledamöter som är väl förtrogna företrädesvis med förvaltning av enskild hyresfastighet. Rör mål hyresfastighet som tillhör annan än en- skild skall de båda intresseledamöterna på fastighetsägarsidan utgöras av intresseledamöter som i stället är förtrogna med förvaltning av hyres- fastighet som tillhör annan än enskild. Om målet rör bostadsrättsfastig- het inträder på fastighetsägaresidan två ledamöter som är väl förtrogna med förvaltning av bostadsrättsfastighet. På hyresgästsidan inträder normalt två intresseledamöter som är väl förtrogna med bostadshyres- gästers förhållanden. Rör målet fråga enligt 12 kap. 36 & jordabalken,

• Sida 117
•  Original

Prop. 1974: 151 117

dvs. överlåtelse av hyresrätt till lokal, skall dock på hyresgästsidan in- träda två ledamöter med särskild sakkunskap beträffande näringsid- kande hyresgästers förhållanden. Angår tvisten fråga enligt 525 eller 60 5 första stycket 1 bostadsrättslagen skall de båda intresseledamöterna i stället vara väl förtrogna med bostadsrättshavares förhållanden.

Avgörande för frågan om vilka fastighetsägareledamöter som skall tjänstgöra i visst mål är alltså om fastigheten tillhör enskild fastighets- ägare eller inte. Med enskild avses här självfallet inte bara fysisk person utan också juridiska personer av skilda slag, under förutsättning dock att den juridiska personen inte är allmännyttigt eller därmed likställt bostadsföretag.

Som framgår av paragrafen är det avgörande om fastigheten tillhör enskild. Skulle en fastighet som tillhör enskild ha ställts under allmän- nyttigt bostadsföretags förvaltning efter förordnande om tvångsförvalt- ning skall alltså vid tillämpningen av paragrafen i domstolen ingå leda- möter som har erfarenhet företrädesvis av förvaltning av hyresfastighet som tillhör enskild.

145

Paragrafen reglerar det fallet då bostadsdomstolen sammanträder i mindre sammansättning. I sådant fall är bostadsdomstolen domför med två lagfarna ledamöter och två intresseledamöter. En av de lagfarna le- damöterna tjänstgör som ordförande.

När domstolen sammanträder i den mindre sammansättningen skall en av intresseledamöterna företräda fastighetsägarintressen och en bo- stadsrättshavares eller hyresgästers intressen. Bestämmelserna i 13 5 andra stycket skall enligt paragrafen äga motsvarande tillämpning. Ge- nom denna hänvisning markeras att till tjänstgöring i domstolen i den mindre sammansättningen skall kallas intresseledamöter som uppfyller de kompetenskrav som för varje särskilt fall uppställs i 135 andra stycket. Om sålunda målet exempelvis rör frågan om överlåtelse av hy- resrätt till lokal i en fastighet som ägs av allmännyttigt bostadsföretag, skall den ene av intresseledamöterna vara väl förtrogen med förvaltning av hyresfastighet som tillhör annan än enskild och den andre med nä- ringsidkande hyresgästers förhållanden.

155

Paragrafen innehåller bestämmelser om att teknisk ledamot skall ingå i stället för lagfaren ledamot, om målets beskaffenhet eller annat särskilt skäl föranleder det. Frågan om teknisk ledamot skall ingå i bostads- domstolen avgörs av ordföranden i målet.

Teknisk ledamot kan ingå i stället för lagfaren ledamot både när bo- stadsdomstolen sammanträder i den större sammansättningen enligt 13 5 eller då den sammanträder i den mindre sammansättningen enligt 14 5.

• Sida 118
•  Original

Prop. 1974: 151 118

165

Enligt paragrafen får lagfaren ledamot ensam på bostadsdomstolens vägnar företa förberedande åtgärd samt pröva fråga om avskrivning av mål. Med förberedande åtgärd avses alla sådana åtgärder som kan an— ses tillhöra inledningcn av förfarandet, t. ex. att ombesörja skriftväxling, förelägga klaganden att komplettera ofullständig besvärsinlaga och kal- la parter och andra till förhandling.

Efter mönster av 3 kap. 8 5 lagen om rättegången i arbetstvister anges vidare i paragrafen att sådan handläggning också kan anförtros annan lagfaren tjänsteman vid domstolen.

Departementsförslaget innehåller inte någon motsvarighet till bestäm- melsen i 6 5 tredje stycket nämndlagcn att ordföranden skall till tjänst- göring i nämnden kalla de ledamöter som han med hänsyn till bl. a. må- lets beskaffenhct finner lämpligast och därvid beakta vad som är före- skrivet om sammansättningen i nämnden. Jag delar kömmitténs uppfatt- ning att en sådan regel inte behövs för bostadsdomstolens del.

Departementsförslaget innehåller inte heller några bestämmelser om bostadsdomstolens sammansättning när mål är av brådskande natur. Sådana mål kan någon gång förekomma i förlängningstvister. Så länge en förlängningsfråga inte har avgjorts slutligt har visserligen bostadshy- resgäst enligt 50 5 första punkten hyreslagen rätt att sitta kvar i lägenhe- ten och löper därmed inte någon risk att behöva flytta innan domstolen har meddelat sitt beslut. Men läget kan vara det att hyresgästen godtar att hyresnämnden inte förlänger avtalet men vill ha anstånd med avflytt- ningen eller längre anstånd än nämnden medger och därför överklagar nämndens beslut i anståndsfrågan. I sådana fall kan det någon gång in- träffa att anståndsfrågan måste prövas skyndsamt. Kommittén har dock inte funnit det nödvändigt att för sådana enstaka fall föreslå särskilda regler om domstolens sammansättning, exempelvis att brådskande fråga får avgöras interimistiskt av ordföranden ensam. Kommittén har inte heller funnit skäl att föreslå bestämmelser som ger hyresgästen rätt att sitta kvar i lägenheten till dess att anståndsfrågan blivit slutligt avgjord. Med hänsyn till att ärenden av nu angiven art torde bli ganska sällsynt förekommande och att i sådana fall bostadsdomstolen torde ha möjlighet att sammanträda med kort varsel anser jag att kommitténs förslag kan godtas på denna punkt.

Rättegången i bostadsdomstolen

Som har anförts i avsnittet 8.3 bör det nuvarande systemet med klan- der mot hyresnämnds beslut överges där det nu används. Enligt försla— get blir därmed över hela linjen rättsmedlet besvär.

Enligt RB skall inlaga varigenom talan fullföljs ges in till den domstol vars avgörande överklagas men ställas till överrätten. Inom förvaltnings-

• Sida 119
•  Original

Prop. 1974: 151 119

rätten gäller i stället att besvärsinlaga skall ges in till överinstansen direkt (jfr 12 5 första stycket förvaltningslagen, 1971: 290, och 7 5 förvaltningsprocesslagen1971: 291). Förvaltningslagen är, såvitt nu är i fråga, direkt tillämplig när talan mot hyresnämnds "beslut i hyresregle- ringsärende eller ärende enligt bristortlagen fullföljs till statens hyresråd. På grund av uttryckliga bestämmelser gäller motsvarande ordning för anförande av besvär när talan mot beslut av hyresnämnd enligt TvL, BSL eller nämndlagen förs hos allmän domstol. Enligt min mening bör man i överensstämmelse med kommitténs förslag behålla den ordning för anförande. av besvär som sålunda har vunnit insteg på hyresrättens område. Det saknas också anledning att göra ändring i reglerna om beräkning av fullföljdstiden. I enlighet med vad som har anförts bör besvärsinlaga ges in till bostadsdomstolen inom tre veckor från den dag då nämnden meddelade sitt beslut. Jag har således inte funnit skäl biträda Stockholms tingsrätts och domareförbundets förslag om införan- de i hyresprocessen av RB:s ordning för fullföljd. Inte heller har jag ansett mig kunna biträda ett av hyresnämnden för Stockholms län fram- fört förslag om införande av en motsvarighet till rättsinstitutet anslut- ningsvad.

Övervägande skäl får anses tala för att bestämmelserna om beräkning av besvärstiden och om var bevärshandlingen skall ges in tas upp i an- slutning till de i de särskilda författningarna meddelade föreskrifterna om hur och var talan mot nämndens beslut får föras.

Närmare bestämmelser om skyldighet för bostadsdomstolen att un— derrätta hyresnämnden om besvär som har anförts kan lämpligen _mcd- delas i instruktionen för domstolen.

17 5

Paragrafen innehåller en allmän hänvisning dels till bestämmelserna i 52 kap. 3, 5—9, 11 och 12 55 RB om besvär i hovrätt, dels till vad som i balken är föreskrivet om tvistemål, allt i den mån annat inte följer av lagen om bostadsdomstol eller annan författning. Bestämmelsen motsva- rar ]3 5 i kommitténs förslag, jfr även 24 5 BSL. Den närmare innebör- den av hänvisningen torde framgå av vad som har anförts i avsnittet 8.3 i den allmänna motiveringen samt vid 2 5 i förevarande lagförslag.

Hänvisningen till bestämmelserna i 52 kap. RB torde inte påkalla nit-- gon närmare kommentar. Bestämmelserna i 52 kap. 1 5 RB om när och var besvär skall anföras motsvaras som nämnts i departementsförslagct av bestämmelser i de särskilda författningarna, jfr 70 och 71 55 hyres- lagen. Motsvarighet till bestämmelserna i 52 kap. 2 5 RB om avvisning av besvär har tagits upp i 18 5.

Genom hänvisningen till RB:s bestämmelser om tvistemål kommer, som har anförts i den allmänna motiveringen, vissa allmänna bestäm- melser om förfarandet vid allmän domstol i tvistemål att gälla i tillämp-

• Sida 120
•  Original

Prop. 1974: 151 120

liga delar också vid bostadsdomstolen. Som exempel på sådana bestäm- melser i RB kan anföras 11 kap. om part och ställföreträdare, 12 kap. om rättegångsombud, 18 kap. om rättegångskostnad, 32 kap. om frister och laga förfall, 33 kap. om inlaga i rättegång och om delgivning samt 35—40 kap. om bevisning. Även bestämmelserna i 13 kap. RB om före- mål för talan och talans väckande samt i 14 kap. RB om förening av mål och tredje mans deltagande i rättegång är i princip tillämpliga vid bo- stadsdomstolen med den begränsning som följer bl. a. av att bostads- domstolen är prövningsmyndighet i andra instans. I den allmänna moti- veringen har behandlats frågan i vad mån bestämmelserna i 50 kap. 23 och 25 55 RB bör efterbildas beträffande rättegången i bostadsdomsto- len. Uttryckliga regler i de spörsmål som behandlas i nämnda lagrum har tagits in i 18 5 tredje stycket och 23 5 andra stycket förevarande lag. Den allmänna hänvisningen till RB omfattar alltså inte 50 kap. 23 och 25 55 RB.

Departementsförslaget innebär att part kan åberopa nya omständighe- ter eller nya bevis i bostadsdomstolen. Skulle det undantagsvis inträffa att en part i illojalt syfte eller av försumlighet eller av liknande anled- ning åberopar bevis eller omständighet som han likaväl kunnat anföra i hyresnämnden bör den särskilda kostnadsregeln i 18 kap. 6 5 RB tilläm- pas. Domstolen bör också i en sådan situation kunna återförvisa målet till förnyad handläggning av hyresnämnden. Departementsförslaget upp- tar visserligen inte några uttryckliga bestämmelser om rätt för domstolen att återförvisa mål. I de fall processuellt fel har förelupit i hyresnämnds- förfarandet blir bestämmelserna i 50 kap. 26—29 55 samma balk om återförvisning rn. m. tillämpliga. Att återförvisning kan ske också i andra fall, t. ex. när nya omständigheter eller bevis åberopas, är enligt allmänna processrättsliga grundsatser en följd av instansordningen (jfr prop. 1968: 91 Bih. A 5. 244 och rättsfallet NJA 1969 s. 45, II).

185

I paragrafen, som väsentligen motsvarar 14 5 i kommitténs förslag, meddelas bestämmelser om rätt för bostadsdomstolen att i vissa fall av- visa besvärstalan m.m. Eftersom besvärsinlaga enligt vad som anförts förut skall ges in direkt till bostadsdomstolen får det ankomma på denna att pröva om besvärstalan har fullföljts på rätt sätt och inom rätt tid. Bestämmelserna har utformats efter förebild av 52 kap. 2 5 RB. Vad som föreskrivs i 33 kap. 3 5 RB om när handling skall anses ha kommit in till domstol är avsett att äga tillämpning också i fråga om handling som ges in till bostadsdomstolen.

I fråga om innehållet i parts besvärsinlaga eller skriftlig förklaring kommer att gälla, förutom de allmänna föreskrifterna i 33 kap. 1 5 RB, 52 kap. 3 resp. 8 5 samma balk. Detta innebär att part inte är skyldig att i besvärsinlaga uppge t. ex. att muntlig bevisning skall tas upp på nytt. I

• Sida 121
•  Original

Prop. 1974: 151 121

den mån part vill att muntlig bevisning skall tas upp på nytt i bostads- domstolen eller att syn skall hållas eller att motparten skall inställa sig personligen vid förhandling i ärendet, kan det antas att han framställer begäran härom utan att utttryckliga lagbestämmelser getts. Skulle part inte ange sin ståndpunkt, är det naturligtvis ingenting som hindrar domstolen från att i tveksamma fall höra efter med parten om han öns- kar förnyad bevisupptagning e. d.

Andra stycket upptar en bestämmmelse av innehåll att, om besvärsin- laga har kommit in till hyresnämnden i rätt tid,skall den omständighe- ten att den kommit in till bostadsdomstolen först därefter inte föranleda att den avvisas. Förebilden är 52 kap. 2 5 andra punkten RB. Bestämmel- ser motsvarande dem som återfinns i kungörelsen (1973: 266) om skyl- dighet för allmän domstol att underrätta om fullföljd talan får utfärdas i administrativ ordning.

I tredje stycket har intagits en motsvarighet till 50 kap. 25 5 andra stycket RB samt en regel som innebär att part får åberopa nya omstän— digheter i bostadsdomstolen.

195

Paragrafen, som motsvarar 15 5 i kommitténs förslag, innehåller all- männa riktlinjer för bostadsdomstolens materiella processledning. Be- stämmelsen har behandlats i avsnittet 8.3 i den allmänna motiveringen.

Bestämmelsen, som av naturliga skäl torde få störst betydelse i mera omfattande bruksvärdemål, är avsedd att ge domstolen stöd för en mera aktiv materiell processledning. Det bör emellertid betonas att domstolen inte med stöd av bestämmelsen skall kunna avvisa erbjuden bevisning. Det får ske i första hand med stöd av bestämmelserna därom i 235 i förslaget.

20 och 21 55

I paragraferna ges bestämmelser om formerna för handläggningen och om kallande av part till muntlig förhandling. Paragraferna, som överensstämmer med 16 Och 17 55 i kommitténs förslag, har behandlats i avsnittet 8.3 i den allmänna motiveringen. Här skall endast erinras om att frågan huruvida part bör åläggas personlig inställelse får prövas en- ligt de allmänna bestämmelsernai 11 kap. 5 5 första stycket sista punkten RB. Av 24 5 i förslaget följer att muntlig, formell bevisning skall upptas vid muntlig förhandling och att 21 5 äger motsvarande tillämpning vid syn på stället.

Av föreskriften i 21 5 om att part får föreläggas att inställa sig per- sonligen vid vite eller vid påföljd att hans utevaro inte utgör hinder för målets vidare behandling och avgörande får anses tillräckligt tydligt framgå att muntlig förhandling kan hållas och ärendet avgöras utan hin- der av parts utevaro, om det är försvarligt med hänsyn till utredningen.

• Sida 122
•  Original

Prop. 1974: 151 122

Någon särskild regel om hur domstolen skall förfara, när part uteblir från förhandling, kan således inte anses påkallad (jfr prop. 1971: 30 s. 551).

Jag vill i sammanhanget framhålla att det inte föreligger hinder mot att domstolen vid nytt sammanträde nöjer sig med att muntlig bevisning, som tagits upp tidigare, förebringas genom protokollet, om det inte är ändamålsenligare att bevisningen upptas på nytt.

225

Paragrafen som motsvarar 18 5 i korrnnitténs förslag upptar bestäm- melser som öppnar möjlighet för ordföranden i målet att uppdra åt en eller flera ledamöter eller annan att företa besiktning för utredning av särskild fråga. Bestämmelsen har behandlats i avsnittet 8.3 i den all- männa motiveringen.

Som har framhållits förut är besiktning enligt förevarande lagrum inte avsedd att ersätta bevisning genom syn på stället utan närmast tänkt att utgöra ett förberedande led i målets handläggning. Bcsiktningen är ett medel att tillföra domstolen den kännedom om vissa faktiska förhål— landen som behövs för att domstolen skall kunna tillgodogöra sig den ut— redning som förebringas i målet och rätt bedöma parternas argumente- ring. Vad som utåt sett skiljer besiktning enligt detta lagrum från syn på stället är att besiktningen kan verkställas av endast en eller ett par av ledamöterna eller t. o. rn. av annan än ledamot, medan vid syn på stället alla de ledamöter som skall delta i avgörandet skall närvara. Så som för- farandet vid bostadsdomstolen har utformats kommer också protokoll från särskild besiktning att utgöra underlag för avgörandet (jfr 25 5 andra stycket). Normalt bör därför parterna ges tillfälle att närvara vid besiktningen. En bestämmelse med denna innebörd har tagits upp i för- sta stycket andra punkten av paragrafen.

Frågan om i vilka fall besiktning enligt förevarande paragraf bör gö- ras och när i stället syn bör hållas enligt 39 kap. RB är närmast en prak- tisk fråga. Som ett allmänt riktmärke synes kunna uppställas att besikt- ning bör kunna ske, om parterna inte är oense om de faktiska förhållan- den som kan iakttas på platsen och det för prövningen av saken inte kan anses påkallat att ledamöterna själva besett fastigheten och dess omgiv- ningar. Vidare bör besiktning, som framgår av den föreslagna lydelsen, i vissa fall kunna göras som förberedande åtgärd för syn på stället. I vissa ärendekategorier, nämligen bruksvärdemål och tvångsförvaltningsmål, synes besiktning enligt förevarande lagrum i huvudsak böra reserveras för nämnda ändamål. Ett praktiskt fall då besiktning kan vara av värde är då parterna i ett bruksvärdemål åberopar ett omfattande jämförelse- material. På grundval av de uppgifter av faktisk natur som redovisas i protokollet över besiktningen bör domstolen — under de förutsättningar som angetts nyss — kunna göra en sovring av materialet.

• Sida 123
•  Original

Prop. 1974: 151 123

Av 30 5 i förslaget framgår att protokoll alltid skall föras vid besikt- ning som avses i förevarande paragraf. Protokollet från besiktningen, som enligt vad nyss sagts utgör beslutsunderlag, skall självfallet alltid tillställas parterna för kännedom.

I första stycket sista punkten har föreskrivits att vid besiktning yrkes- hemlighet får röjas bara om det finnes synnerlig anledning därtill. Här- igenom uppnås överensstämmelse med 39 kap. 1 5 andra stycket RB.

Om ledamot, som inte innehar tjänst vid domstolen, eller ut- omstående har utfört besiktningen, bör han ha rätt till ersättning. För- rättningskostnaden är en domstolskostnad som parterna inte gärna kan åläggas att bestrida. I paragrafens andra stycke har därför tagits upp en bestämmelse av innehåll att den som enligt första stycket har företagit besiktning utom tjänsten har rätt till skälig ersättning av allmänna medel. Motsvarande bestämmelser finns i 19 5 första stycket nämndlagen.

235

I paragrafen, som inte har någon motsvarighet i kommitténs förslag, meddelas bestämmelser om upptagande av bevisning i bostadsdomsto— len.

Som har framhållits förut är bestämmelserna avsedda att träda i stället för vissa av de allmänna bestämmelserna i RB om behörighet för allmän överrätt att ta upp bevisning. Sålunda äger bestämmelserna i 50 kap. 25 5 tredje stycket RB om förbud för överrätt att i vissa fall ta upp ny be— visning inte tillämpning i bostadsdomstolen. Vid sidan av den föreslagna bestämmelsen bör gälla de allmänna bestämmelserna i 35 kap. 7 5 i den mån de inte täcks av förevarande paragraf.

Vägledande för tillämpningen av bestämmelserna bör kunna vara de allmänna föreskrifterna i 35 kap. 13 5 andra stycket RB om förnyad bevisupptagning i hovrätt. Som har framhållits i den allmänna motive- ringen bör bestämmelserna i 50 kap. 23 5 RB om skyldighet för allmän överrätt att på nytt höra vittne, sakkunnig eller part äga motsvarande tillämpning i bostadsdomstolen. Bestämmelse härom finns i andra styc- ket.

Äger bevisupptagning rum på nytt i bostadsdomstolen bör de sär- skilda bestämmelserna som har meddelats i 36—40 kap. RB gälla i till- lämpliga delar. Hänvisningen i 17 5 är avsedd att täcka också dem. Det sagda innebär bl. a. att bestämelserna i 36 kap. 24 och 25 55, 38 kap. 7 5 resp. 40 kap. 17 och 18 55 RB om ersättning och förskott på ersättning kommer att gälla också i bostadsdomstolen. Detta påkallar jämkning av kungörelsen (1973: 261) om utbetalningar av vissa ersättningar i mål eller ärende vid domstol m.m. så att de däri upptagna föreskrifterna blir tillämpliga också i bostadsdomstolen. Däremot synes någon ändring inte behöva vidtas i fråga om vittnesersättningskungörelsen (1973: 262).

F. n. saknas uttryckliga bestämmelser om skyldighet för hyresnämnd

• Sida 124
•  Original

Prop. 1974: 151 124

att i protokoll över nämnds sammanträde anteckna utsaga av vittne, sak- kunnig och part under sanningsförsäkran (jfr 29 5 nämndlagen samt 13—14 a 5 instruktionen för arrendenämnderna och hyresnämnderna). En bestämmelse härom, liksom om möjlighet för nämnd att förordna att utsagan i stället skall upptas på fonetisk väg kan meddelas utan riksda- gens medverkan.

245

Paragrafen motsvarar 19 5 i kommitténs förslag. . I första stycket första punkten av paragrafen föreskrivs att uppta- gande av muntlig formell bevisning skall äga rum vid muntlig förhand- ling. Till sådan bevisupptagning skall part således kallas enligt 21 5 i förslaget. Som har anförts i den allmänna motiveringen är det ingenting som hindrar att förhandlingen begränsas till att avse endast bevisupptag- ningen.

Enligt andra punkten får bostadsdomstolen förordna om bevisupptag- ning vid annan domstol. Vid sådan bevisupptagning gäller i stället för denna paragraf föreskrifterna i 35 kap. 9 5 RB, som emellertid i sak överensstämmer med de föreslagna bestämmelserna om ordningen för upptagande av muntlig bevisning i bostadsdomstolen. Eftersom muntlig förhandling fyller en annan funktion i förfarandet vid bostadsdomstolen än huvudförhandling i tvistemål som handläggs av allmän domstol, blir däremot inte 35 kap. 13 5 första stycket RB tillämpligt på det fortsatta förfarandet vid bostadsdomstolen i nu åsyftade fall. Domstolen kan dock själv ta upp beviset, om hinder däremot inte längre möter. Det kan i vissa fall vara att föredra i stället för att beviset förebringas genom protokoll.

Av andra stycket följer att 21 5 äger motsvarande tillämpning vid syn på stället. Det innebär dels att part skall kallas till syn, dels att domsto- len får förelägga part att inställa sig personligen vid vite eller vid påföljd att hans utevaro inte utgör hinder för handläggningen. Det torde dock höra till undantagen att parts personliga närvaro är påkallad vid syn, varför vitesföreläggande enligt förevarande lagrum torde komma att höra till ovanligheten.

Någon gång kan inträffa att part eller annan inte vill medverka till be- siktning eller syn och därför vägrar den som skall utföra besiktningen eller domstolen tillträde till sin lägenhet. Även utan uttryckliga regler torde i nu åsyftade fall domstolen kunna utverka handräckning av utmätningsman för att genomföra besiktningen eller synen (jfr prop. 1971: 30 s. 566). Är det part som på angivet sätt försöker hindra att för- rättningen äger rum, blir 35 kap. 4 5 RB tillämplig. Det betyder att domstolen får med hänsyn till allt som förekommit pröva vilken verkan som bevis som kan tillkomma partens förhållande. Oftast torde pröv- ningen utmynna i att domstolen i den nyss angivna situationen får ta

• Sida 125
•  Original

Prop. 1974: 151 125

motpartens uppgifter om lägenhetens skick och liknande för goda. På grund av vad som har anförts har jag inte funnit anledning föreslå be- stämmelser av innehåll att domstolen får förelägga part att vid vite be- reda domstolen eller annan tillträde till den lägenhet som målet rör för besiktning eller syn (jfr 18 5 nämndlagen). På grund av att 35 kap. 4 5 RB är tillämplig i bostadsdomstolen är det inte heller påkallat att i lagen om bostadsdomstol ta upp bestämmelser som, utöver de tvångsmedel RB anvisar, ger bostadsdomstolen möjlighet att förelägga part att till— handahålla skriftlig handling eller föremål som kan flyttas till domstolen vid påföljd att målet ändå kan komma att avgöras (jfr 22 5 förvaltnings- processlagen).

Beslut m. m.

255

Paragrafen, som motsvarar 20 5 i kommitténs förslag, upptar be— stämmmelser av innehåll att bostadsdomstolens avgörande sker genom beslut och att beslut skall grundas på vad handlingarna innehåller och vad i övrigt förekommit i målet. Bestämmelserna har behandlats i av- snittet 8.3 i den allmänna motiveringen.

I fråga om det närmare innehållet i domstolens beslut gäller på grund av den allmänna hänvisningen till RB i tillämpliga delar 17 kap. 12 5 RB. Slutligt beslut skall således, om frågans beskaffenhet fordrar det, in- nehålla uppgifteri de hänseenden som anges i 7 5 första och andra styc- kena i samma kapitel. Under motsvarande förutsättning skall beslutet sättas upp särskilt och skrivas under av de lagfarna domare som har del- tagit i avgörandet. Det synes mig lämpligt att alla beslut varigenom sa- ken prövats motiveras och sätts upp särskilt. Domstolens slutliga beslut, som satts upp särskilt, bör ordnas i överensstämmelse med vad som an- ges i 17 kap. 10 5 andra stycket RB i fråga om domstols domar.

265

Genom hänvisningen i 2 5 i förslaget gäller som nämnts i tillämpliga delar 16 kap. RB om omröstning. Med avvikelse från vad som före- skrivs där gäller enligt förevarande paragraf att domstolen själv bestäm- mer i vilken ordning omröstningen skall äga rum. Motsvarande gäller i arbetsdomstolen (4 kap. 2 5 lagen om rättegången i arbetstvister, se när- mare prop. 1974: 77 s. 168). Bestämmelsen motsvarar i sak 21 5 i kom- mitténs förslag men har getts en annan formell utformning.

275

I paragrafen ges bestämmelser om när och hur beslut meddelas. Medan första stycket, som föreskriver att beslut skall meddelas så snart det kan ske, är tillämpligt på alla slags beslut av bostadsdomstolen, gäller före— skrifterna i andra stycket bara slutliga beslut av domstolen.

• Sida 126
•  Original

Prop. 1974: 151 126

Innebörden av paragrafens andra stycke är att domstolen kan välja mellan att avkunna slutligt beslut i samband med förhandling och att meddela det genom att hålla det tillgängligt på domstolens kansli. Beträf- fande innebörden av uttrycket ”i samband med förhandling" hänvisas till prop. 1973: 23 s. 211. När det gäller andra beslut än Slutliga, upptar förslaget inte särskilda bestämmelser om ordningen för beslutets offent- liggörande. Det betyder att domstolen har att tillämpa vad som anses gälla därom enligt RB. Någon underrättelseskyldighet för domstolen i fråga om sådana beslut föreligger således inte i vidare mån än som följer av principen att part skall ha kännedom om vad som tillförs målet. Såle- des får det anses åligga domstolen att utan uttrycklig föreskrift på ett el- ler annat sätt informera parterna om innehållet i vissa beslut, t. ex. be- slut att kalla vittne till förhandling eller beslut att anlita sakkunnig. Vidare ligger det i sakens natur att domstolen skall underrätta part om beslut som berör hans rätt, t. ex. beslut om utdömande av proces- suellt vite som förelagts parten.

Expeditionskungörelsen (1964: 618) blir delvis tillämplig i fråga om bostadsdomstolens expeditioner, t.ex. bestämmelserna om expeditions form och tillhandahållande. Dock bör bestämmelserna om lösenskyldig- het och avgifter vid domstol inte göras tillämpliga i fråga om bostads- domstolens expeditioner (jfr 2 5 kungörelsen). För detta talar enligt min mening arten av de tvister som domstolen har att pröva. I förevarande hänseende bör bostadsdomstolen således likställlas med arbetsdomsto- len. '

Enligt 21 5 fjärde stycket nämndlagen skall, med visst undantag, be- slut tillställas part genom nämndens försorg. Om tillvägagångssättet finns bestämmelser i 30 5 andra stycket nämndlagen. Enligt dem behö— ver beslutet inte delges medparten utan kan sändas med posten i vanligt brev. Jag föreslår att motsvarande ordning införs i fråga om bostads- domstolen. Bcstämmelserna om skyldighet för domstolen att översända vissa beslut till part har tagits upp i andra stycket av förevarande para- graf. Stycket kompletteras av föreskrifter om sättet för tillhandahållan- det i 31 5 andra stycket i förslaget. Bestämmelserna har uformats efter förebild av motsvarande bestämmelser i nämndlagen. Eftersom beslu- tet enligt stycket skall sändas till parterna samma dag som det med- delas. finns det inte något utrymme för reglerna i 17 kap. 9 5 fjärde stycket RB om underrättelse till parterna beträffande tiden för beslutets meddelande.

Det har inte ansetts nödvändigt med särskilda regler om att slutligt beslut, som meddelats vid förhandling, skall expedieras inom viss tid.

• Sida 127
•  Original

Prop. 1974: 151 127

28 5

l paragrafen, som motsvarar 23 5 i kommitténs förslag, ges bestäm- melser om verkan i rättskraftshänscende av vissa avgöranden av bo- stadsdomstolen. Paragrafen har utformats efter förebild av 22 5 nämnd- lagen i lydelsen enligt prop. 1974: 150. De jämkningar i förhållande till sagda lagrum som har vidtagits hänger samman med att det nuvarande förbudet mot fullföljd av talan mot hyresnämnds beslut i fråga som av- ses i 35, 40 och 59 55 hyreslagen och 30 5 andra stycket bostadsrättsla— gen behålls enligt förevarande förslag. Beträffande den närmare inne- börden av lagrummet, sammanställt med bestämmelserna i 51 5 andra stycket hyreslagen, kan följande anföras.

Bifalls hyresgästens talan i en förlängningstvist, anses domen eller be- slutet enligt 51 5 andra stycket första punkten hyreslagen som avtal om fortsatt förhyrning. Enligt andra punkten i samma stycke får därefter mot hyresförhållandct inte åberopas omständighet som kunnat åberopas i målet eller ärendet. Bestämmelsen medför att såväl invändningar i preli- minärfrågor som omständigheter som hänför sig till de besittnings- skyddsbrytande grunderna i 46 5 hyreslagen prekluderas. Invändning från hyresvärdens sida att det inte föreligger giltigt hyresavtal får såle- des inte åberopas i senare förlängningstvist, om invändningen kunnat göras i den tidigare tvisten. Ett lagakraftvunnet avgörande får alltså ver- kan utöver den tvist som har avgjorts genom beslutet eller domen. Som har anförts i avsnittet 8.3 i den allmänna motiveringen bör preklusions- regeln i 51 5 andra stycket hyreslagen äga tillämpning även i fråga om avgöranden som träffas av bostadsdomstolen.

Den rättskraftsregel som upptagits i förevarande lagrum blir, liksom motsvarigheten i nämndlagen, däremot tillämplig bl. a. när hyresgästens förlängningstalan har lämnats utan bifall. Genom beslutet blir således rättskraftigt avgjort att det hyresförhållande som tvisten avser skall upp- höra vid hyrestidens utgång. En invändning från hyresgästens sida, t. ex. att uppsägningen inte är giltig, prekludcras genom avgörandet (jfr prop. 1973: 23 s. 206).

Nämndlagens rättskraftsregel i lydelsen enligt prop. 1974: 150 är vi- dare tillämplig bl. a. på beslut i villkorstvist enligt 54 5 hyreslagen och i ärende enligt TvL eller BSL utom i fråga om vissa beslut enligt 2 a 5 sistnämnda lag. Regeln skiljer sig från 51 5 andra stycket hyreslagen bl. a. därigenom att den verkan i rättskraftshänseende som följer av regeln inte sträcker sig utöver den tvist som har hänskjutits till nämnden. Motsvarande gäller i fråga om den här föreslagna rättskraftsregeln.

Som har anförts i den allmänna motiveringen kan det inte anses på- kallat att införa några uttryckliga bestämmelser om verkan i rätts- kraftshänseende av hyresnämnds eller bostadsdomstolens avgörande i hyresregleringsärende eller ärende enligt bristortlagen. Även efter hy-

• Sida 128
•  Original

Prop. 1974: 151 128

resprocessreformens genomförande bör i stället det i avsnittet 4.2 i den allmänna motiveringen omtalade cirkuläret 22/ 1944 av statens hyresråd kunna vara vägledande. Beslutet — överfört till nuvarande förhållanden _ innebär såvitt gäller ärenden enligt hyresregleringslagen i stora drag följande.

Beslut av nämnd eller hyresrådet, varigenom ansökan om ändring av överenskommen eller fastställd bashyra ogillats eller bara delvis bifallits, äger inte rättskraft. Om ansökan däremot bifalls, är frågan rättskraftigt avgjord. Detsamma gäller beslut om fastställande av grundhyra eller bashyra, när sådan hyra inte tidigare har fastställts för lägenheten, obe— roende av om beslutet innefattar helt eller endast delvis bifall till fram— ställt yrkande. Beslut som enligt det anförda äger rättskraft kan emeller— tid angripas dels med stöd av bestämmelserna i 22 5 hyresregleringsla- gen om rättelse av oriktigt beslut och om rätt för hyresnämnd att ta upp avgjort ärende till ny prövning, om väsentligt ändrade förhållanden har inträtt, dels, i viss utsträckning, genom extraordinära rättsmedel. De principer som sålunda gäller i fråga om hyresregleringsärenden torde i tillämpliga delar gälla beträffande ärenden enligt bristortlagen, dock att någon motsvarighet till 22 5 inte finns i bristortlagen. Även den praxis som kan ha utbildat sig i fråga om rättskraftsverkan av allmän domstols beslut i ärenden som avses i lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden synes kunna vara till viss ledning. Vad som har anförts nu bör gälla även sedan bostadsdomstolen har inrättats.

Övriga bestämmelser

Enligt kommitténs förslag (25 5) kan bostadsdomstolen självmant ta upp fråga om ansvar för rättegångsförseelser och om utdömande av processuellt vite. Jag har inte någon invändning i sak mot förslaget men anser att särskilda bestämmelser i ämnet inte behövs, eftersom RB gäller i tillämpliga delar beträffande förfarandet. Departementsförslaget upp- tar därför inte någon motsvarighet till 25 5 i kommitténs förslag.

295

Paragrafen överensstämmer med 24 5 i kommitténs förslag. 62 5 hyreslagen tilåter domstol att samtidigt pröva förlängningstvist och talan av hyresvärden om åläggande för hyresgästen att flytta trots att tiden för lägenhetens avträdande då ännu inte har inträtt. Bestäm- melserna skall ses mot bakgrunden av att RB utgår från den allmänna principen att en fullgörelsetalan inte får tas upp till prövning med mindre fullgörelsetidcn har inträtt när målet avgörs (jfr 13 kap. 1 5 RB). Med stöd av 62 5 hyreslagen kan hyresvärden således i en och samma dom dels få fastslaget att hyresgästen inte har rätt till fortsatt hyresförhållande, dels få ett åläggande för hyresgästen att vid äventyr av vräkning flytta, när tiden för lägenhetens avträdande är inne. I vad

• Sida 129
•  Original

Prop. 1974:151 129

domen avser prövning av hyresvärdens avflyttningstalan är den cxigibel (SOU 1961: 47 s. 213).

Kommittén föreslår att motsvarande ordning får gälla även sedan förlängningstvisterna undandragits de allmänna domstolarna. Kommittén anför bl. a. att den verkan i rättskraftshänscende som enligt förslaget knyts till bostadsdomstolens avgöranden innebär att, om domstolen ogil- lar hyresgästens förlängningstalan, det därmed är rättskraftigt avgjort att det hyresförhållande som tvisten avser skall upphöra vid hyrestidens utgång. Mot bakgrunden härav har kommittén funnit det vara mest än- damålsenligt att bostadsdomstolen för dessa fall ges behörighet att efter yrkande av hyresvärden ålägga hyresgästen att flytta vid den tidpunkt då han på grund av domstolens beslut i förlängningsdclen är skyldig att avträda lägenheten, varvid domstolens beslut med anledning av hyres- värdens yrkande om avflyttning bör kunna verkställas som lagakraft- vunnen dom (jfr 32 5 nämndlagen). Kommittén framhåller att bostads- domstolens beslut om avflyttning får betraktas endast som en logisk följd av utgången i förlängningsdelen.

Kommitténs förslag i denna del har allmänt godtagits under remissbe— handlingen. Också jag biträder det. I

I överensstämmelse härmed har i förevarande paragraf meddelats be— stämmelser av innehåll att, om bostadsdomstolen lämnar hyresgästs för- längningstalan utan bifall, domstolen får efter yrkande av hyresvärden i beslutet ålägga hyresgästen att flytta från lägenheten och att beslutet i så fall får verkställas som lagakraftägande dom. I det följande föreslås att en motsvarande regel införs i nämndlagen.

Yrkande från hyresvärdens sida om skyldighet för hyresgästen att flytta skall kunna framställas helt formlöst: i besvärsinlaga eller förkla- ring, i särskild skrift till domstolen eller muntligen, om förhandling hålls. Yrkandet kan prövas även om det väcks först i bostadsdomstolen. Självfallet skall hyresgästen alltid beredas tillfälle yttra sig över yrkan- det. Att märka är att domstolen inte får ålägga hyresgästen att flytta utan att hyresvärden har framställt yrkande om det.

Enligt den föreslagna ordalydelsen får domstolen ålägga hyresgästen att flytta ”vid den tidpunkt då lägenheten skall avträdas”. Skyldigheten att avträda lägenheten inträder vid olika tidpunkt i olika fall. Avgörs förlängningstvisten före hyrestidens utgång och medges inte anstånd med avflyttningen enligt 52 5 hyreslagen, skall hyresgästen flytta när hy- restiden löper ut. Medges anstånd, inträder denna skyldighet vid an- ståndstidens utgång. Meddelat bostadsdomstolen sitt beslut efter hyresti- dens utgång och medges inte anstånd, är hyresgästen i princip skyldig att flytta, när beslutet meddelas (jfr 50 5 hyreslagen). För att verkställig- heten av domstolens beslut skall underlättas bör domstolen i beslutet ange dagen för avflyttningen och således inte nöja sig med att formule- ra sitt beslut så att hyresgästen förpliktas att vid äventyr av vräkning

• Sida 130
•  Original

Prop. 1974: 151 130

lämna lägenheten ”vid den tidpunkt då den skall avträdas” eller liknan- de.

Enligt 1 5 i förslaget till lag om bostadsdomstol skall domstolen ta upp besvär mot beslut som hyresnämnd har meddelat. Beslut om åläggande för hyresgäst att flytta är enligt förslaget sammankopplat med pröv- ningen av förlängningstvist och frågan får, liksom en anståndsfråga, närmast ses som en del av förlängningstvisten. Någon uttrycklig före- skrift som komplement till 1 5 lagen om bostadsdomstol att domstolen får ta upp och pröva också avflyttningstalan som sagts nu, kan därför inte anses påkallad.

305

På grund av hänvisning i tidigare paragrafer till RB gäller föreskrif- terna i 6 kap. RB om protokoll i tillämpliga delar i bostadsdomstolen. Protokoll skall således föras vid förhandling och vid annat sammanträde som domstolen håller. Innebörden av förevarande paragraf, som mot- svarar 26 5 i kommitténs förslag, är att protokoll skall föras även vid så- dan besiktning som avses i 22 5. I instruktionen för domstolen bör lag- rummet kompletteras med föreskrifter av innehåll att protokoll över besiktning får föras och skrivas under av den som förordnats att verk- ställa besiktningen eller, om flera förordnats, någon av dem samt att RB:s bestämmelser om innehållet i protokoll vid syn på stället skall äga motsvarande tillämpning. Hänvisningama i lagen om bostadsdomstol till RB och därmed till bestämmelserna om protokoll medför inte automa- tiskt att också protokollskungörelsen (1971: 1066) blir tillämplig i bo- stadsdomstolen. Motsvarande bestämmelser kan lämpligen, eventuellt i form av hänvisningar till protokollskungörelsen, meddelas i instruktio— nen för bostadsdomstolen.

315

I första stycket av paragrafen, som överensstämmer med 27 5 i kom— mitténs förslag, ges en allmän föreskrift om att inlaga eller annan hand- ling som skall tillställas part eller annan skall delges. I andra stycket har tagits upp bestämmelser som innefattar undantag från första stycket. Beträffande undantagsbestämmelsen hänvisas till specialmotiveringen vid 27 5.

Genom bestämmelsen i första stycket blir delgivningslagcn (1970: 428) och den därtill anslutande delgivningskungörelsen (1970: 467) i princip tillämpliga i förfarandet vid domstolen. Det medför att förteck- ningen i bilaga 2 till delgivningskungörelsen över myndigheter som får anlita postverket för särskild delgivning bör kompletteras.

• Sida 131
•  Original

Prop. 1974: 151 131

325

Paragrafen överensstämmer med 28 5 i kommitténs förslag. Efter förebild av 31 5 nämndlagen har i förevarande paragraf tagits upp bestämmelser av innebörd av bostadsdomstolen har rätt att för sina sammanträden i princip förfoga över behövliga lokaler i allmän byggnad utan annan ersättning än för sådana särskilda kostnader som kan för- anledas av domstolens ianspråktagande av lokalerna.

Ikraftträdande m. m.

Beträffande ikraftträdandet hänvisas till vad som har anförts i avsnit- tet 8.5 iden allmänna motiveringen.

Frågan om bostadsdomstolens behörighet att pröva tvist om första- gångshyra har berörts vid 1 5.

10.2. Förslaget till lag om ändring i jordabalken

Som har nämnts förut läggs även i prop. 1974: 150 fram förslag till ändring i hyreslagen. De paragrafer som föreslås ändrade såväl i nämn- da prop. som enligt förevarande förslag är 62 och 70—73 55. Förelig- gande förslag utgår från paragrafernas lydelse enligt prop. 1974: 150.

Övergångsbestämmelser

Beträffande tidpunkten för ikraftträdandet och principerna för över- gångsregleringen hänvisas i första hand till avsnittet 8.5 i den allmänna motiveringen.

Punkterna 2 och 3 innehåller de grundläggande bestämmelserna om hur de mål och ärenden som är anhängiga vid ikraftträdandet skall be- handlas. Övergångsbestämmelserna har utformats med utgångspunkt bl. a. i att hyresnämnds beslut om reparationsföreläggande och om utdö- mande av vite enligt prop. 1974:150 överprövas av Svea hovrätt till dess att bostadsdomstolen har trätt i verksamhet. Sålunda föreskrivs i punkten 2 att äldre bestämmelser gäller även efter ikraftträdandet i fråga om klander eller besvär mot hyresnämnds beslut samt i fråga om fullföljd av talan mot domstols dom eller beslut, om ärendet har av- gjorts av nämnden före ikraftträdandet. Av punkten 3 framgår, att mål som antingen efter klander eller, när fråga är om reparationsföreläg- gande eller utdömande av därmed förenat vite, efter besvär mot hyres- nämnds beslut är anhängigt hos fastighetsdomstol resp. Svea hovrätt vid ikraftträdandet eller som därefter anhängiggörs hos domstol som nyss nämnts skall prövas av bostadsdomstolen om huvudförhandling eller —— i besvärsmål i hovrätten -— därmed jämförlig förhandlig inte har påbör-

• Sida 135
•  Original

Prop. 1974: 151 135

jats dessförinnan. Med därmed jämförlig förhandling menas förhandling vid vilken besvärsmålet i sin helhet eller i vart fall i huvudsakliga delar avhandlats och som siktar till att besvärsmålct skall kunna avgöras av hovrätten utan ytterligare förhandling eller skriftväxling.

Till punkten 3 har fogats en övergångsbestämmelse enligt vilken fas- tighetsdomstol som med stöd av 62 5 hyreslagen första stycket i lydelsen enligt prop. 1974: 150 har tagit upp yrkande av hyresvärden om förplik- tande för hyresgästen att flytta skall, under de förutsättningar som an- getts i det föregående, överlämna även denna del av målet till bostads- domstolens prövning.

Enligt punkt 7 av övergångsbestämmelserna till 1973 års ändring i JB äger bestämmelserna om prövning av förstagångshyra i 55 5 hyreslagen i lydelsen före utgången av maj 1973 fortfarande tillämpning i fråga om avtal som har träffats dessförinnan (jfr kungörelsen, 1973: 196, om prövning av förstagångshyra i vissa orter). Även om det ter sig mindre sannolikt att det kommer att finnas tvister av angivet slag som inte har prövats slutligt, när hyresprocessreformen genomförs, kan övergångs- frågorna för denna målkategori enligt min' mening inte lämnas obeak- tade. Det är till en början klart, att överprövningen av hyresnämnds av- göranden i fråga om förstagångshyra bör ankomma på bostadsdomstolen, som enligt förslaget har att som sista instans pröva övriga tvister om hy- ressättning. Det är då naturligt att kvarvarande mål om prövning av för- stagångshyra i övergångshänseende behandlas på samma sätt som andra mål som först prövas av hyresnämnd. Avgörs målet av hyresnämnden efter ikraftträdandet, bör talan således fullföljas enligt de föreslagna nya bestämmelserna hos bostadsdomstolen och vidare bör mål som är anhängigt hos fastighetsdomstol vid ikraftträdandet i princip lämnas över till bostadsdomstolen för att avgöras av denna. Regler av denna in- nebörd har intagits i punkterna 2 och 3 i övergångsbestämmelserna.

Jag vill nu behandla ett par tillämpningsfrågor i anslutning till dessa övergångsbestämmelser.

Meddelar hyresnämnd sitt beslut först efter det att de nya bestämmel- serna har trätt i kraft, behöver några problem inte uppkomma ifråga om fullföljden. I den fullföljdshänvisning som i förekommande fall skall tas in i beslut enligt 21 5 andra stycket nämndlagen skall nämnden ange vad part som vill föra talan mot beslutet har att iaktta enligt de nya bestäm- melserna. Meddelas däremot beslutet före ikraftträdandet, skall full- följdshänvisningen utformas i överensstämmelse med nuvarande klander- eller besvärsregler. Fullföljs i senast angivna fall inte talan mot nämn- dens beslut, uppstår självfallet inga problem. Fullföljcr part talan till fastighetsdomstolen eller, i förekommande fall till Svea hovrätt, blir ge- nom de föreslagna bestämmelserna domstolen skyldig att lämna över må- let till bostadsdomstolen. Det bör därvid ankomma på fastighetsdomsto— len resp. hovrätten att pröva om talan har fullföljts på föreskrivet sätt

• Sida 136
•  Original

Prop. 1974: 151 136

och inom rätt tid liksom andra frågor som är av betydelse för om klan- dcr- eller—besvärstalan över huvud kan tas upp till prövning, t. ex. att ombud som har undertecknat stämningsansökan eller besvärsinlagan har fullmakt, att inlagan är tjänlig som grund för det fortsatta förfarandet osv. Att denna prövning inte bör flyttas över på bostadsdomstolen får anses ligga i sakens natur och några uttryckliga bestämmelser om det anser jag inte behövliga. I administrativ ordning får meddelas föreskrif— ter om skyldighet för domstolen att underrätta parterna om överläm- nandet. I de fall åter då tvist är anhängig vid domstol redan när de nya bestämmelserna träder i kraft och målet inte skall lämnas över till bo— stadsdomstolen blir de nuvarande fullföljdsbestämmelserna tillämpliga fullt ut. Det innebär bl. a. att, om talan enligt nuvarande regler inte får fullföljas, fullföljdsbegränsningen kommer att gälla också efter ikraft- trädandet. Kan däremot talan fullföljas mot domen eller beslutet, skall domstolens fullföljdshänvisning ange vad part enligt nuvarande regler har att iaktta vid fullföljd av talan.

Bestämmelserna i 51—53 55 hyreslagen i den nuvarande lydelsen ut- går från att allmän domstol genom dom kan pröva och avgöra förläng- nings- och hyressättningsfrågor. På grund av punkterna 3 och 4 av övergångsbestämmelserna kan det ske även efter det att de nya bestäm- melserna har trätt i kraft. Bestämmelserna om fortsatt tillämpning av 51—53 55 hyreslagen i deras äldre lydelse synes därför inte kunna und— varas och har tagits upp i punkt 5 av övergångsbestämmelserna.

Även kostnadsregeln i 73 5 hyreslagen i lydelsen enligt prop. 1974: 150 bör äga tillämpning, om allmän domstol efter ikraftträandet avgör tvist eller Svea hovrätt besvärsmål som hovrätten tagit upp direkt efter besvär mot hyresnämnds beslut i fråga om reparationsföreläggande eller utdömande av därmed förenat med vite. Bestämmelser härom före- slås i punkten 6 av övergångsbestämmelserna.

Har med stöd av 62 5 hyreslagen hyresvärd väckt talan om skyldighet för hyresgästen att flytta och är förlängnings- och avflyttningstalan an- hängig vid fastighetsdomstolen, när de nya bestämmelserna träder i kraft, bör också avflyttningstalan lämnas över till bostadsdomstolen, om denna skall pröva förlängningstvisten. Till punkt 4 av övergångsbestämmel- serna har fogats en föreskrift med denna innebörd. Skall däremot målet om avflyttning inte enligt vad nu sagts lämnas över, bör domstolen även efter ikraftträdandet pröva avflyttningstalan i samband med prövning av förlängningstvisten trots att tiden för avträdandet av lägenheten inte är inne. Punkten 6 av övergångsbetämmelserna bör därför avse också 62 5 hyreslagen.

Enligt förslaget skall bestämmelserna i 71 5 andra stycket hyreslagen om återförvisning upphöra att gälla. Eftersom på grund av punkten 4 av övergångsbestämmelserna fråga om återförvisning av mål från allmän

• Sida 137
•  Original

Prop. 1974: 151 137

domstol till hyresnämnd i praktiken inte torde uppkomma efter ikraftträ- dandet, behöver 71 å andra stycket hyreslagen inte ges fortsatt tillämp- ning.

10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:187) om ändring i jordabalken

I punkten 9 av övergångsbestämmelserna till 1973 års ändringar i hy- reslagen har tagits upp bestämmelser som ger vissa föreningar och aktie- bolag rätt att åberopa avtalsklausul som strider mot 19 a & hyreslagen. En förutsättning härför är att statens hyresråd medger det. Såsom kom- mittén föreslagit bör prövningen läggas på bostadsdomstolen. Över- gångsbestämmclsen har jämkats i enlighet härmed. '

Till punkten 9 av övergångsbestämmelserna har i förslaget fogats en bestämmelse av innehåll att lagen om bostadsdomstol gäller i tillämpliga delar i fråga om förfarandet vid domstolen i ärende om medgivande som avses i övergångsbestämmelsen.

I överensstämmelse med de principer för övergången från den nuva— rande till den nya ordningen som förordats i avsnittet 8.5 i den all- männa motiveringen har föreskrivits att ansökan om medgivande som avses i förevarande lagrum och som har getts in till hyresrådet före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna skall prövas av bostadsdom- stolen.

10.4 Förslaget till lag om ändring i tvångsförvaltningslagen

Kommittén föreslår, att talan, varigenom fastighetsägaren klandrar redovisad förvaltning, även framdeles skall instämmas till fastighets- domstol. I likhet med remissinstanserna biträder jag förslaget. Någon ändring i 11 & tredje stycket TvL föreslås därför inte.

I 14 & första stycket sista punkten TvL meddelas bestämmelser av in- nehåll att domstol, som har att pröva besvärsmål, kan förordna att be- ' slut som skall lända till efterrättelse genast inte vidare skall verkställas. Enligt kommitténs mening bör bostadsdomstolen ges samma möjlighet som allmän domstol har nu i mål enligt TvL att förordna om inhibition. Jag delar kommitténs uppfattning. I överensstämmelse med vad kom- mittén föreslår bör bestämmelserna därom tas upp i TvL i stället för i lagen om bostadsdomstol. Till följd av den ändring som föreslås i fråga om 17 & TvL kommer emellertid bestämmelserna i 14 5 om inhibition att i sin nuvarande lydelse avse bostadsdomstolen. På grund härav behö- ver inte 14 & TvL ändras.

De nuvarande bestämmelserna i 18 & TvL om förfarandet i besvärsmål ersätts i departementsförslaget av föreskrifter i lagen om bostadsdom- stol och bör därför upphävas.

• Sida 138
•  Original

Prop. 1974: 151 138

175

Paragrafen upptar bestämmelser om fullföljd av talan mot hyres- nämnds beslut i frågor som enligt TvL skall prövas av hyresnämnd. Be- stämmelserna är tillämpliga endast på avgöranden som innefattar pröv- ning i sak. I fråga om processuella beslut gäller i stället besvärsreglerna i 23 % nämndlagen.

I överensstämmelse med vad som har anförts i avsnittet 8.1 i den all- männa motiveringen har i paragrafen föreskrivits att talan mot beslut i fråga enligt lagen skall föras hos bostadsdomstolen genom besvär. I lik- het med vad som gäller f.n. föreskrivs vidare att besvärstiden skall vara tre veckor från den dag nämnden meddelade sitt beslut. Till första styc- ket har fogats en ny punkt av innehåll att besvärshandlingen skall ges in till bostadsdomstolen. Paragrafens nuvarande andra stycke motsvaras av dels den tillagda nya punkten, dels 18 5 i förslaget till lag om bostads- domstol.

195

Paragrafen innehåller bestämmelser om rättegångskostnad i besvärs- mål enligt TvL.

Kommitténs förslag i denna del innebär att fastighetsägaren skall kunna få ersättning för rättegångskostnad av statsverket i besvärsmål som han vinner och i vilket hyresgästorganisation är motpart. Någon erinran mot den lösning i sak som kommittén föreslår har inte framförts under remissbehandlingen. Däremot har en av remissinstanserna, hyres- nämnden för Göteborgs och Bohus län, rest vissa invändningar mot den föreslagna lagtekniska utformningen av kostnadsbestämmelsen. Hyres- nämnden påpekar bl. a. att nuvarande undantag från de allmänna kost— nadsreglcrna syftar till att i vissa fall ge fastighetsägaren ersättning för sina kostnader (jfr prop. 1970: 133 s. 115 och 122), medan syftet med den föreslagna ändringen är —- primärt — att befria hyresgästorganisa- tion från kostnadsansvaret. För att de olika syften som föranleder att de allmänna kostnadsreglerna kan åsidosättas skall kunna hållas i sär bör den av kommittén föreslagna lydelsen jämkas.

Som hyresnämnden påpekar fyller de ifrågakomna undantagen från RB:s kostnadsbestämmelser olika funktion. Jag anser emellertid att den av kommittén förordade lagtekniska lösningen trots detta är godtagbar.

Innebörden av kostnadsbestämmelserna för det fall, att hyresgästorga- nisation för talan om tvångsförvaltning är bl. a. att, om föreningen av en eller annan anledning återkallar sin talan medan den är under bostads- domstolens prövning, fastighetsägaren kan få ersättning av statsverket för sin rättegångskostnad. Av bestämmelserna följer också att fastighets- ägaren kan åläggas att betala hyresgästorganisationens kostnader, om organisationen vinner besvärsmålet.

• Sida 139
•  Original

Prop. 1974: 151 139

Övergångsbestämmelser

Beträffande ikraftträdandet och principerna för den förordade över- gångsregleringen hänvisas till vad som har anförts i avsnittet 8.5 i den allmänna motiveringen. Vad som har anförts i specialmotiveringen vid punkterna 2 och 3 av de föreslagna övergångsbestämmelserna till änd- ringarna i hyreslagen gäller i tillämpliga delar i fråga om punkterna 2 och 3 av förevarande övergångsbestämmelser.

Bestämmelserna i 18 5 i nuvarande lydelse om förfarandet i besvärs— mål som handläggs av fastighetsdomstol bör vara tillämpliga även i så- dana fall då fastighetsdomstol prövar och avgör tvångsförvaltningsmål efter ikraftträdandet. En föreskrift härom har tagits upp i punkten 4 av övergångsbestämmelserna. Hyresnämnden för Göteborgs och Bohus län har i sitt remissyttrande förordat att de nya kostnadsbestämmelserna görs tillämpliga omedelbart, oavsett om prövningen av besvärsmålet ef- ter ikraftträdandet sker vid allmän domstol eller vid bostadsdomstolen. Jag biträder förslaget. Med hänsyn till att det i 19 5 i dess nya lydelse talas om bostadsdomstolen har en särskild regel härom intagits i punk- ten 4.

10.5 Förslaget till lag om ändring i bostadssaneringslagen

I 22 och 24 55 BSL meddelas bestämmelser om förfarandet i besvärs- mål som handläggs av fastighetsdomstol eller Svea hovrätt. I departe— mentsförslaget ersätts bestämmelserna av de förfaranderegler som före- slås i lagen om bostadsdomstol. 22 och 24 55 BSL kan därför upphävas. Vid sådant förhållande är det lämpligt att 23 5, som upptar bestämmel- ser om rättegångskostnad i besvärsmål och som föreslås ändrad i prop. 1974: 150, får betecknas 22 5. Frågan om rättegångskostnad i besvärs- mål har behandlatsi avsnittet 8.3 i den allmänna motiveringen.

215

Paragrafen innehåller bestämmelser om fullföljd av talan mot hyres- nämnds beslut i fråga som enligt lagen skall prövas av hyresnämnd, dvs. avgöranden i sak. I prop. 1974: 150 föreslås paragrafen jämkad så att även hyresnämnds beslut enligt 2 a 5 BSL i lydelsen enligt nämnda prop. skall överklagas genom besvär hos Svea hovrätt. I fråga om pro- cessuella beslut av hyresnämnd i ärenden enligt BSL gäller 23 5 nämnd- lagen. I överensstämmelse med vad som har föreslagits i avsnittet 8.1 i den allmänna motiveringen har i förevarande paragraf föreskrivits att talan mot beslut i fråga enligt BSL — varmed avses också fråga enligt 2 a 5 i dess lydelse enligt prop. 1974: 150 —— skall föras hos bostadsdom- stolen genom besvär. Besvärstiden är enligt förslaget densamma som nu, dvs. tre veckor från den dag beslutet meddelades. I anslutning till full-

• Sida 140
•  Original

Prop. 1974: 151 140

följdsbestämmelscrna har getts en föreskrift av innehåll att besvärshand- lingen skall ges in till bostadsdomstolen. Andra stycket kan upphävas (jfr vad som anförts vid 17 5 andra stycket TvL).

Övergångsbestämmelser

I fråga om ikraftträdandet och principerna för övergångsregleringen hänvisas i första hand till vad som har anförts i avsnittet 8.5 i den all- männa motiveringen. De föreslagna övergångsbestämmelserna har ut- formats i överensstämmelse med dem som föreslagits i anslutning till ändringarna i hyreslagen och i TvL. Som har anförts förut innebär för- slaget enligt prop. 1974: 150 att hyresnämnd får att pröva nya ärendety- per, nämligen fråga om förbud eller medgivande som avses i 2 a 5 BSL i lydelsen enligt nämnda prop. Enligt det förslaget skall talan mot nämn- dens beslut i sådan fråga föras genom besvär hos Svea hovrätt. Samma övergångsreglering bör gälla för fullföljda mål om förbud eller medgi- vande enligt den nya 2 a 5 som för mål om exempelvis upprustnings- åläggande.

10.6 Förslaget till lag om ändring i bostadsrättslagen

I 75 5 bostadsrättslagen finns bestämmelser om rätt för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela vissa tillämp- ningsföreskrifter. Med hänsyn till innehållet i nya regeringsformen kan paragrafen utgå som obehövlig.

765

I första stycket av paragrafen i dess nuvarande lydelse meddelas bestämmelser om klander mot hyresnämnds beslut i bostadsrättstvist. Andra stycket upptar bestämmelser om besvär mot hyrenämnds beslut i visst fall. I tredje stycket, som inte föreslås ändrat, finns bestämmelser om begränsning av fullföljdsrätten.

Departementsförslaget innebär, såvitt gäller bostadsrättsmålen, att ta- lan mot hyresnämnds avgörande i sak alltid skall föras hos bostads- domstolen genom besvär. Förslaget har motiverats närmare i avsnittet 8.1 i den allmänna motiveringen. I överensstämmelse härmed föreslås att bestämmelserna om klander i första stycket får utgå och att det nu— varande andra stycket, som i departementsförslaget bildar paragrafens första stycke, får avse även frågor enligt 7 5 sista stycket och 52 5 bo- stadsrättslagen och att som besvärsinstans anges bostadsdomstolen. Till fullföljdsbestämmelserna har fogats en ny bestämmelse av innehåll att besvärshandlingen skall ges in till domstolen. Bestämmelsen har motsva- righet i 77 5 andra stycket i nuvarande lydelse.

• Sida 141
•  Original

Prop. 1974: 151 141

77 5

I paragrafens första stycke ges forumbestämmelser. Enligt andra stycket skall besvär som avses i 76 5 andra stycket i den nuvarande ly- delsen ges in till besvärsinstansen, dvs. fastighetsdomstolen. I tredje stycket upptas bestämmelser om återförvisning av tvist.

Den ändring som föreslås beträffande paragrafens första stycke inne- bär att sista punkten upphävs. Ändringen är föranledd av den före- slagna nya instansordningen. Det nuvarande andra stycket ersätts i för- slaget av föreskriften i 76 5 första stycket sista punkten. Beträffande tredje stycket av paragrafen i den nuvarande lydelsen hänvisas till vad som har anförts i specialmotiveringcn vid 71 5 hyreslagen. Av vad som har anförts där framgår att också tredje stycket av paragrafen kan utgå.

785

Första stycket av paragrafen upptar bestämmelser om begränsning i parts möjlighet att föra talan mot fastighetsdomstols och hovrätts dom i bostadsrättsmål. Andra stycket innehåller bestämmelser om ansvaret för rättegångskostnad i fastighetsdomstolen.

Genomförs förslaget till ny instansordning i bostadsrättsmål, som handläggs av hyresnämnd i första instans, skall 78 5 första stycket utgå. Den nuvarande kostnadsregeln i andra stycket bör, som har anförts i av- snittet 8.3 i den allmänna motiveringen, gälla i sak oförändrad i bostads— domstolen. Det nuvarande andra stycket har i förslaget jämkats i enlig- het härmed.

Övergångsbestämmelser

Beträffande ikraftträdandet och principerna för övergångsregleringen hänvisas till vad som har anförts i avsnittet 8.5 i den allmänna motive— ringen.

Övergångsbestämmelserna har getts motsvarande innehåll som har föreslagits i fråga om övergångsbestämmelserna till ändringarna i hyres- lagen.

10.7 Förslaget till lag om ändring i hyresregleringslagen

Hyresregleringslagens giltighetstid har senast förlängts till utgången av september 1975. I prop. 19742150 föreslås att lagen inte skall för- längas ytterligare. De ändringar som föreslås nu får därför betydelse bara under en kortare tid.

Enligt 21 5 hyresregleringslagen får talan mot hyresrådets beslut med anledning av anförda besvär inte föras. I förslaget till lagen om bostads- domstol har bestämmelse med motsvarande innehåll tagits upp i 3 5. Därför kan 21 5 hyresregleringslagen upphävas.

• Sida 142
•  Original

Prop. 1974: 151 142

I 17 5 föreskrivs att hyrenämnderna skall stå under tillsyn av statens hyresråd, såvitt gäller ärenden enligt hyresregleringslagen. Ett genomfö- rande av hyresprocessreformen innebär bl. a. att hyresrådet skall upp- höra. Föreskriften kan därför utgå. I mån av behov får frågor som avses i lagrummet regleras i annan ordning.

I 18 5 hyresregleringslagen meddelas bestämmelser om förfarandet vid hyresnämnd i hyresregleringsärende. I första stycket av paragrafen hän- visas till vissa bestämmelser i nämndlagen. I denna införes enligt depar- tementsförslaget en ny paragraf, 19 a 5, med bestämmelser om uppta— gande av bevisning vid hyresnämnd. Den nuvarande hänvisningen i 18 5 hyresregleringslagen kommer att avse också den nya paragrafen. Som har förordats i avsnittet 8.3 i den allmänna motiveringen kan således en- ligt förslaget muntlig bevisning tas upp även i hyresregleringsärende.

Enligt 31 5 hyresregleringslagen kan regeringen eller efter dess be- myndigande hyresrådet meddela närmare föreskrifter om tillämpningen av hyresregleringslagen. Paragrafen kan utgå som obehövlig med hänsyn till innehållet i nya regeringsformen .

205

I första stycket av paragrafen ges bestämmelser om från vilken tid- punkt beslut av hyresnämnd skall gälla och om anstånd med betalning av hyra. Någon ändring föreslås inte i fråga om första stycket.

Andra och fjärde styckena upptar bestämmelser om fullföljd mot hy- resnämnds beslut i ärenden enligt hyresregleringslagen. Bestämmelserna i andra stycket, enligt vilken talan mot nämnds beslut skall föras genom besvär hos hyresrådet, är tillämpliga i fråga om såväl beslut som inne- fattar prövning i sak som andra beslut, t.ex, avvisningsbeslut. Fjärde stycket, av vilket följer att talan mot beslut om utdömande av vite skall föras särskilt genom besvär hos fastighetsdomstol, innefattar undantag från fullföljdsreglerna i andra stycket. Tredje stycket upptar bestämmel- ser av innehåll att nämndens beslut i princip länder till efterrättelse utan hinder av anförda besvär.

Bestämmelserna i andra stycket om instansordningen har jämkats. Enligt förslaget skall besvärstalan föras hos bostadsdomstolen. Till full- följdsbestämmelserna har fogats en föreskrift av innehåll att besvärs- handlingen skall ges in till domstolen. Det överensstämmer med vad som har föreslagits beträffande andra, här aktuella författningar.

I fråga om vissa beslut av processuell natur i ärenden enligt hyresla- gen, TvL, BSL och bostadsrättslagen föreskrivs i 23 5 nämndlagen att talan mot beslutet skall föras särskilt genom besvär. Enligt samma lag- rum får talan mot övriga processuella beslut föras bara i samband med att talan förs mot avgörandet i sak. Motsvarande bör gälla också i fråga om processuella beslut i hyresregleringsärenden. På grund härav har i andra stycket tagits upp en hänvisning till de åsyftade bestämmelserna i nämndlagen.

• Sida 143
•  Original

Prop. 1974: 151 143

Som anförts i avsnittet 8.1 i den allmänna motiveringen bör talan mot hyresnämnds beslut om utdömande av processuellt vite och andra beslut som avses i 23 5 andra stycket 4 nämndlagen föras hos bostadsdomsto- len. I överensstämmelse härmed föreslås att bestämmelserna i fjärde stycket i paragrafen i dess nuvarande lydelse får utgå.

I hyresregleringslagen finns f. 11. inte några bestämmelser om ansvaret för kostnader i förfarandet. 18 kap. RB gäller inte i hyresrådet. Det in- nebär att parterna också i hyresrådet får var och en bära sina kostna- der i ärendet. Detsamma bör gälla även i bostadsdomstolen. Bestämmel- ser härom har intagits i fjärde stycket. I överensstämmelse med kommit- téns förslag har möjlighet öppnats för bostadsdomstolen att ålägga part som gjort sig skyldig till försumlig proressföring att betala motpartens rättegångskostnad.

. Övergångsbestämmelser

Beträffande ikraftträdandet och principerna för övergångsregleringen hänvisas till vad som har anförts i avsnittet 8.5 i den allmänna motive- ringen. Som har anförts där bör de nuvarande fullföljdsbestämmelserna gälla, om hyresnämnden har meddelat sitt beslut före ikraftträdandet. En föreskrift härom har meddelats i punkten 2 av övergångsbestämmel- serna. Av punkten 3 framgår att prövningen av hyresregleringsärende som är anhängigt vid hyresrådet vid ikraftträdandet skall ankomma på bostadsdomstolen. Det kan förekomma att besvär mot hyresnämnds beslut i hyresregleringsärende enligt lag (jfr punkten 2) och meddelad fullföljdshänvisning anförs hos hyresrådet efter ikraftträdandet. Punk- ten 3 har utformats så att besvären också i denna situation skall prövas av bostadsdomstolen.

Bestämmelserna i 22 5 hyresregleringslagen om rättelse av beslut och återupptagande av ärende vid väsentligt ändrade förhållanden har an- setts äga tillämpning också i hyresrådet trots att bestämmelserna omedel- bart gäller hyresnämnd. Fråga om rättelse av hyresrådets beslut eller återupptagande av ärende som hyresrådet har avgjort kan givetvis upp- komma även efter ikraftträdandet. Frågan bör i så fall prövas av bo- stadsdomstolen, som därvid bör tillämpa i stort sett samma förfarande som vid handläggning av vanligt besvärsmål. En bestämmelse med an- givna innebörd har tagits upp i punkten 4 av övergångsbestämmelserna.

Upphävandet av 17 och 31 55 hyresregleringslagen påkallar inte sär- skilda övergångsbestämmelser. Föreskrifter av olika slag som hyresrådet har meddelat före ikraftträdandet gäller självfallet tills annat föreskrivs.

10.8 Förslaget till lag om ändring i bristortlagen

I 5 5 bristortlagen meddelas bestämmelser om fullföljd mot hyres- nämnds beslut i ärenden enligt lagen. Enligt lagrummet förs talan mot nämnds beslut genom besvär hos statens hyresråd. Bestämmelserna är

• Sida 144
•  Original

Prop. 1974: 151 144

tillämpliga på alla slags beslut som meddelas av nämnd i sådana ärenden det här gäller. I överensstämmelse med vad som har anförts i avsnittet 8.1 i den allmänna motiveringen har i 5 & i stället föreskrivits att besvär skall anföras hos bostadsdomstolen. Till bestämmelsen har i förslaget fo- gats föreskrifter om var besvärshandlingen skall ges in och om talan mot processuella beslut i ärenden enligt lagen. Motsvarande bestämmelser har meddelats i 20 % hyresregleringslagen. Vad som har anföts vid nämnda paragraf äger motsvarande tillämpning här.

I departementsförslaget har till 5 & fogats ett nytt andra stycke som upptar bestämmelser om ansvaret för rättegångskostnad i besvärsmål. De har utformats på samma sätt som motsvarande bestämmelser i hy- resrcgleringslagen.

De hänvisningar beträffande förfarandet till vissa bestämmelser i nämndlagen som 4 5 andra stycket bristortlagen innehåller kommer att avse också den föreslagna nya paragrafen, 19 a &, i nämndlagen. Det be- tyder att nämnd kan ta upp muntlig bevisning också i ärende enligt bristortlagen. Det bör anmärkas, att hänvisningen i 4 & andra stycket föreslås jämkad i prop. 1974: 150.

Beträffande ikraftträdandet och principerna för övergångsregleringen hänvisas i första hand till vad som har anförts i avsnittet 8.5 i den all- männa motiveringen. Övergångsbestämmelsema till ändringarna är lika- lydande med de föreslagna övergångsbestämmelserna (punkterna 2—3) till ändringarna i hyresregleringslagen. Vad som har anförts i anslutning till dem gäller således i tillämpliga delar också här.

10.9 Förslaget till lag om ändring i lagen om arrendenämnder och hyresnämnder

I prop. 1974: 150 läggs förslag fram till ändring i 4, 1.7, 22, 23 och 32 55 nämndlagen. Härvid bortses från de formella ändringar som sam— tidigt föreslås i fråga om 3, 5, 6 och 19 gå. 1 förevarande förslag utgår jag från den lydelse som respektive lagrum föreslås få enligt nämnda prop.

Som har anförts i avsnittet 8.4 påkallar genomförandet av kommitténs förslag till ny instans- och fullföljdsordning inte några mera omfattande ingrepp i nämndlagen. Det är i första hand bcsvärsreglerna i 23 å som behöver ändras. Av övriga ändringar är det endast de föreslagna bc- stämmclserna om teknisk expert (5 och 27 55 i förslaget), om mellanbe- slut (13 å i förslaget), om beslut om skyldighet för hyresgäst att flytta från lägenhet (13 a och 32 åå i förslaget) och om bevisning (19 a & iför- slaget) som inefattar sakliga nyheter i förhållande till vad som gäller f.n.

Enligt 7 5 andra stycket nämndlagen kan domstol i tvist -— varmed torde avses arrende-, hyres- eller bostadsrättstvist — som är anhängig

• Sida 145
•  Original

Prop. 1974: 151 145

vid domstolen förordna att tvisten före målets avgörande skall helt eller delvis hänskjutas till nämnd för medling. Bestämmelsen torde främst ha avseende på tvist som det inte ankommer på hyrsnämnd att pröva, men formellt gäller den i varje tvist som är anhängig vid domstol, dvs. även sådana som anhängiggjorts efter klander av eller besvär mot hyres- nämnds beslut. Bestämmelsen bör stå kvar oförändrad, varvid med domstol får förstås även bostadsdomstolen.

I 21 och 22 55 nämndlagen ges bestämmelser som knyter an bl. a. till nuvarande bestämmelser om klander. Eftersom de båda paragraferna är tillämpliga i fråga om såväl arrendenämnds som hyresnämnds beslut och departementsförslaget inte medför ändring av systemet för över- prövning av arrendenämnds avgöranden, kan paragrafernas lydelse bc- hållas oförändrad.

I detta sammanhang vill jag framhålla att förvaltningslagen skall till- lämpas i hyresnämndsförfarandet i den mån inte avvikande bestämmel- ser meddelas i nämndlagen eller annan författning.

5 &

Bestämmelserna i paragrafens första stycke om hyresnämnds samman- sättning har jämkats så att ledamot som är förtrogen med bostadsrätts- havares förhållande skall delta bara när nämnden handlägger ärende enligt 52 5 eller 60 5 första stycket 1 bostadsrättslagen. I ärenden enligt 7 & sista stycket samma lag om fastställande av hyra skall således i nämnden ingå intresseledamot som är väl förtrogen med bostadshyres- gästers förhållanden. Motsvarande ordning föreslås i fråga om bostads- domstolens sammansättning, jfr 13 5 andra stycket i förslaget till lag om bostadsdomstol.

Till paragrafen har fogats ett nytt andra stycke av innehåll att hyres- nämnd får anlita teknisk expert att biträda nämnden, om ärendets be— skaffenhet eller annat särskilt skäl föranleder det. Beträffande motive- ringen till bestämmelsen och dess närmare innehåll hänvisas i första hand till vad som anförts i avsnittet 8.4 i den allmänna motiveringen. Till vad som anförts där kan följande tilläggas. Fråga huruvida tekniker skall anlitas prövas av hyresnämnden. I normala fall bör nämndens ord- förande kunna besluta i frågan ensam med stöd av föreskriften i 5 & tredje stycket i paragrafens föreslagna lydelse, jämfört med 2 5 andra stycket, enligt vilken föreskrift ordföranden får ensam företa förbe- redande åtgärd. Ingenting hindrar emellertid att i tveksamma fall frå- gan tas upp i fullsutten nämnd.

Omsatt i praktisk tillämpning är den föreslagna ordningen avsedd att fungera på följande sätt.

Till varje hyresnämnds kansli bör knytas lämpligt antal tekniska ex- perter, som nämnden vid behov kan välja mellan. Det bör vara möjligt för nämnder med skilda kanslier att anlita samma expert. Som riktmärke

• Sida 146
•  Original

Prop. 1974: 151 146

när det gäller de kompetenskrav som teknikern bör fylla kan lämpligen användas föreskrifterna om teknisk ledamots kompetens i 5 5 lagen om bostadsdomstol. Det är lämpligt att hyresnämnderna samråder med företrädare för intresseorganisationcrna vid personvalet. Det bör kunna ske helt informellt. De personer som förklarat sig villiga att åta sig upp- drag av ifrågavarande slag skall inte få något generellt förordnande att som teknisk expert biträda nämnden utan får utses särskilt för varje ärende. Ingenting hindrar givetvis att en och samma expert används i flera ärenden samtidigt. Tvärtom kan det vara lämpligt bl. a. ur kost- nadssynpunkt.

Teknikern bör anlitas i ett så tidigt skede som möjligt. Under målets fortsatta handläggning bör samråd kontinuerligt ske mellan ordföranden och experten. Denne bör sålunda fortlöpande granska av parterna till- handahållet utredningsmaterial och i förekommande fall lämna förslag till kompletterande utredningar. Vid sammanträde i ärende för vilket han anlitas bör han lämpligen sitta med i nämnden och antingen själv el- ler genom ordföranden kunna ställa frågor i tekniska ämnen till parterna eller deras tekniska biträden. Experten bör också delta vid nämndens överläggning och utformningen av dess beslut. Som framhållits i den all- männa motiveringen har experten dock inte någon rösträtt utan han får nöja sig med att spela rollen av rådgivare åt nämnden.

Även om teknikern inte ges ställning av ledamot i hyresnämnd torde han ha samma ämbetsansvar som ledamot och således vara underkastad straffbestämmelserna i 20 kap. brottsbalken. Den tekniske experten torde nämligen få anses jämställd med ämbetsman på grund av det för— ordnande som getts honom (jfr 20 kap. 12 & första stycket brotsbalken).

135

Paragrafen innehåller i sin nuvarande lydelse bestämmelser om rätt för hyresnämnd att i vissa fall och under vissa förutsättningar ta upp muntlig, formell bevisning. Bestämmelser med motsvarande innehåll har i departementsförslaget tagits upp i en ny paragraf, 19 a 5. Förevarande paragraf föreslås i stället få innehålla de nya bestämmelserna om mel- lanbeslut.

Frågan har behandlats i 8.4 den allmänna motiveringen. Möjligheten för hyresnämnd att meddela mellanbeslut är enligt de föreslagna bestämmelserna begränsad till fall, då nämnd gemensamt handlägger förlängningstvist och tvist om de fortsatta hyresvillkoren. Genom mellanbeslutet kan förlängningsdelen avgöras för sig. Jag vill understryka att preliminärfråga som uppkommer i förlängningstvist inte får prövas särskit med stöd av lagrummet. Hinder bör emellertid inte möta mot att hyresnämnd genom mellanbeslut prövar även fråga om anstånd med avflyttningen, givetvis under förutsättning att nämnden i samma beslut ogillar hyresgästens förlängningstalan. Anståndsfrågan får nämligen ses som en del av förlängningstvisten.

• Sida 147
•  Original

Prop. 1974: 151 147

Självfallet skall mellanbeslut kunna överklagas särskilt. De föreslagna fullföljdsbestämmelserna i hyreslagen har utformats så att de täcker också dessa fall.

I andra stycket av paragrafen har tagits upp en bestämmelse av inne- börd att hyresnämnd får förklara de delar av ärendet som inte har av- gjorts genom mellanbeslutet vilande i avvaktan på att beslutet vinner laga kraft.

I detta sammanhang vill jag återkomma till den i den allmänna moti- veringen (avsnitt 8.1) behandlade frågan om förening av förlängnings- tvist och bytestvist. Som jag anfört där övertar den nye hyresgästen vid byte hyresrätten som den är i den första hyresgästens hand. Det är tyd- ligt att det kan medföra olyckliga konsekvenser för den nye hyresgästen i det att han kan'bli nödsakad att lämna lägenheten. Den angivna ord— ningen ter sig särskilt otillfredsställande i de fall hyresvärden som skäl för vägrad förlängning anför bristande skötsamhet från den förste hyresgästens sida (jfr 46 5 första stycket 1 och 2 hyreslagen). Skulle undantagsvis förlängnings- och bytesfråga komma upp samtidigt i hy- resnämnden, bör de antydda olägenheterna kunna undvikas genom att hyresnämnden tar upp bytestvisten först sedan förlängningsfrågan av- gjorts slutligt. Det är då att märka att avgörandet i förlängningsdelen inte är att uppfatta som ett sådant mellanbeslut som avses i förevarande paragraf i departementsförslaget. Förlängnings- och bytestvisten är två olika ärenden som inte nödvändigtvis behöver handläggas gemensamt. Föreligger beträffande samma hyresförhållande tvist om både förläng- ning och byte och avgörs i enlighet med vad som har anförts förläng- ningsfrågan först, bör bostadsdomstolen i förekommande fall behandla förlängningsfrågan med förtur.

13aå

Paragrafen, som är ny, upptar bestämmelser som öppnar möjlighet för hyresnämnd att i beslut, varigenom förlängningstalan ogillas, ålägga hy- resgästen att flytta från lägenheten. Bestämmelser med motsvarande in- nehåll har tagits upp i 29 å i förslaget till lag om bostadsdomstol. I stort sett kan samma skäl anföras för den föreslagna utvidgningen av hyres— nämndernas kompetens som för den ordning som sålunda förordats i fråga om bostadsdomstolen.

Beträffande den närmare innebörden av bestämmelsen hänvisas till vad som har anförts i specialmotiveringcn till 29 & lagen om bostads— domstolen.

Att hyresnämnds beslut om avflyttning kan verkställas som lagakraft- ägande dom följer av 32 & nämndlagen. Det bör observeras att förslaget inte medger, att hyresnämnd genom mellanbeslut prövar förlängnings- frågan särskilt och förklarar ärendet i vad det avser avflyttningsfrägan vilande. Behov av en sådan ordning kan inte anses föreligga.

• Sida 148
•  Original

Prop. 1974: 151 143

Vissa bevismedel m. 111.

17—19 55, den senare paragrafen i lydelsen enligt prop. 1974:150, upptar bl. a. bestämmelser om besiktning av den fastighet som ärendet rör och om hörande av annan myndighet i vissa arrendc- eller hyrestvis— ter. Till detta avsnitt i lagen har i departementsförslaget fogats två nya paragrafer, nämligen dels 16 a & som upptar bestämmelser om hyres- nämnds processledande uppgifter, dels 19 a 5 i vilken meddelas bestäm- melser om upptagande av muntlig, formell bevisning. Den nuvarande rubriken framför 17 5, Besiktning m.m., bör därför lämpligen ändras till Vissa bevismedel m. m.

1635

I paragrafen, som är ny, har tagits upp bestämmelser som syftar till att ge hyresnämnderna stöd för en aktiv processledning. Paragrafen motsvarar 19 å i förslaget till lag om bostadsdomstol. Formellt gäller be- stämmelsen både i arrendenämnd och i hyresnämnd men torde få sin största praktiska betydelse i hyresnämnd med hänsyn till att endast så- dan nämnd har getts befogenhet att ta upp muntlig, formell bevisning.

19aå

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om befogenhet för hyresnämnd att ta upp muntlig, formell bevisning. De ersätter som nämnts de nuvarande bestämmelserna i 13 5 om upptagande av sådan bevisning i vissa ärenden. De nya bestämmelserna har behandlats i av- snitten 8.3 och 8.4 iden allmänna motiveringen.

Innebörden av lagrummet är till en början att hyresnämnd får ta upp muntlig bevisning i form av förhör med vittne eller sakkunnig eller med part under sanningsförsäkran i alla sådana ärenden som nämnd enligt 4 ?; nämndlagen har att pröva. På grund av hänvisning i hyresreglerings- lagen och bristortlagen till förevarande paragraf har nämnd möjlighet att hålla förhör med vittne, sakkunnig eller med part under sanningsförsäk- ran också i hyresregleringsärende och ärende enligt bristortlagen.

De förutsättningar under vilka bevisupptagning kan ske i hyresnämnd har i departementsförslaget jämkats i förhållande till vad som gäller f.n. och till kommitténs förslag. Sålunda har kravet på att det skall föreligga särskilda skäl för att bevisupptagningen skall få äga rum slopats. I stället har angetts att bevisupptagning får äga rum, om det är enforderligt för utredningen och bevisningen inte finnes kunna föras på annat sätt med avsevärt ringare besvär eller kostnad. Motsvarande föreslås gälla i bo- stadsdomstolen (jfr 23 5 första stycket förslaget till lag om bostadsdom- stol). I hyresnämnd gäller enligt förslaget dessutom, liksom nu, att parts- eller vittnesförhöret skall ha begärts av part. De föreslagna bestämmel- serna torde, i förening med den nya 16 a 5, ge hyresnämnderna tillräck- ligt stöd för att begränsa ärendena i utredningshänseende.

I förarbetena till nuvarande 13 & nämndlagen uttalas bl. a. att nämnd

• Sida 149
•  Original

Prop. 1974: 151 149

inte bör förordna om sådan bevisupptagning som avses i lagrummet i annat fall än då nämnden finner det ”oundgängligen erforderligt för tvistefrågans avgörande” (prop. 1973: 23 s. 202). Den nya instansord- ning som föreslås torde tillsammans med de förordade bestämmelserna om rättegången i bostadsdomstolen medföra att den nyss angivna förut- sättningen inte gärna kan uppställas beträffande tvister som kan föras vidare. Den nya ordningen synes således förutsätta en mindre restriktiv tillämpning än som rekommenderades i 1973 års lagstiftningsärende. Annars riskerar man, som har antytts i den allmänna motiveringen, att parterna kommer att uppfatta förfarandet vid hyresnämnden bara som .ctt förspel till den egentliga prövningen vid bostadsdomstolen. Den före- slagna lydelsen av paragrafen ger stöd för en sådan mindre restriktiv _ tillämpning.

205

Jämkningen är endast formell och är föranledd av att omröstningsreg- lerna i 16 kap. RB numera är gemensamma för fall, då bara lagfarna domare deltar i avgörandet, och fall, då även andra ledamöter deltar.

23—23 b åå

I 23 å i den lydelse som föreslås i prop. 1974: 150 meddelas bestäm- melser om fullföljd mot sådana beslut av hyresnämnd som inte innebär prövning i sak, dvs. proseccuella beslut av olika slag. Bestämmelserna är på grund av bl. a. 4 & första stycket direkt tillämpliga i ärenden som nämnd prövar enligt hyreslagen, BSL, TvL och bostadsrättslagen. Brist- ortlagen i nuvarande lydelse innehåller inte någon hänvisning till 23 & nämndlagen. Hyresregleringslagcn hänvisar endast till de bestämmelser i 23 & nämndlagen som anger att talan mot beslut om utdömande av pro- cessuellt vite skall föras genom besvär hos fastighetsdomstolen.

Bestämmelserna i 23 5 är gemensamma för arrendenämnd och hyres- nämnd.

I första stycket av paragrafen erinras om de bestämmelser om klander eller besvär som meddelas i de särskila lagarna i fråga om sådana avgö- randen av nämnd som innefattar prövning i sak. Andra stycket upptar bestämmelser om när särskild talan får föras mot processuellt beslut av nämnd. I tredje stycket föreskrivs till en början att besvärshandlingen skall ges in till överinstansen. Vidare ges bestämmelser om besvärstiden och om avvisning av besvärstalan i vissa fall. Slutligen meddelas i samma stycke vissa regler om förfarandet i överinstansen och om be- gränsning av fullföljdsrätten. Enligt fjärde stycket skall talan mot pro- cessuella beslut, som inte får överklagas särskilt, föras i samband med talan mot avgörandet i sak. Femte stycket upptar bestämmelser om skyl- dighet för nämnd att återuppta ärende, om nämndens beslut om avskriv- ning eller avvisning undanröjs. Speciella besvärsregler, som är betingade

• Sida 150
•  Original

Prop. 1974: 151 150

av utformningen av nuvarande fullföljdsordning enligt BSL och den ordning som föreslås i prop. 1974: 150 för vissa frågor enligt hyresla- gen, meddelas i sjätte stycket. — Beträffande det närmare innehållet i paragrafen i den nuvarande lydelsen hänvisas till lagtexten enligt an- förda prop.

Motsvarande besvärsregler i departementsförslaget har utformats med utgångspunkt i att talan mot hyresnämnds avgöranden i sak alltid skall fullföljas genom besvär hos bostadsdomstolen. Som har framhållits i av— snittet 8.1 i den allmänna motiveringen läggs inte fram förslag till änd- rad fullföljdsordning i fråga om arrendenämnds avgöranden. En följd härav blir att olika regler i viss mån kommer att gälla i fråga om besvär mot arrendenämnds och hyresnämnds processuella beslut. Det har därför blivit nödvändigt att dela upp den nuvarande paragrafen i flera paragrafer. Jag har därvid valt att i en paragraf, 23 å i förslaget, samla bestämmelserna om fullföljd av talan mot hyresnämnds beslut och i en annan, 23 a S, i förslaget, ta upp motsvarande bestämmelser såvitt gäller beslut av arrendenämnd. I en tredje paragraf, 23 b & i förslaget, har slutligen tagits upp vissa bestämmelser som är gemensamma för ar- rende- och hyresnämnderna.

Beträffande de särskilda bestämmelserna i förslaget kan följande an- föras.

23 5 första stycket motsvarar med de jämkningar som föranleds av förslaget om ändrad fullföljdsordning 23 5 första stycket i lydelsen en- ligt prop. 1974:150 i de delar lagrummet rör beslut av hyresnämnd. 23 å andra stycket i förslaget har inte undergått annan ändring än som påkallats av att talan mot samtliga processuella beslut av hyresnämnd skall fullföljas hos bostadsdomstolen.

I 23 & tredje stycket i förslaget, som har sin motsvarighet i 23 & tredje stycket i dess nuvarande lydelse, föreskrivs att särskild besvärstalan en- ligt föregående stycke skall föras hos bostadsdomstolen, att besvären skall anföras inom tre veckor från den dag beslutet meddelades och att besvärshandlingen skall ges in till domstolen. Enligt förslaget skall såle- des också beslut om utdömande av processuellt vite och andra beslut som avses i 23 å andra stycket 4 i förslaget fullföljas till bostadsdomsto— len.

23 å i förslaget upptar ingen motsvarighet till de nuvarande bestäm- melserna i 23 & tredje stycket andra och följande punkterna. De ersätts av allmänna bestämmelser om rättegången vid bostadsdomstolen (jfr bl. a. 18 & förslaget till lag om bostadsdomstol).

På grund av hänvisning i 20 å andra stycket hyresregleringslagen och 5 & första stycket bristortlagen i lydelsen enligt departementsförslaget blir bestämmelserna i 23 å andra stycket tillämpliga även i fråga om processuella beslut som hyresnämnd meddelar i ärende enligt nämnda lagar.

• Sida 151
•  Original

Prop. 1974: 151 151

23 a 5 gäller som nämnts bara i fråga om beslut av arrendenämnd Paragrafens första stycke överensstämmer i sak med 23 5 första stycket : lydelsen enligt prop. 1974: 150 i de delar lagrummet rör arrendenämn- derna. Andra stycket av paragrafen upptar en hänvisning till 23 5 and- ra stycket i förslaget. I sak innebär bcstämmelsen inte någon änd- ring i förhållande till vad som gäller nu. Tredje stycket i paragrafen motsvarar för arrendenämndernas del 23 5 tredje stycket i lydelsen en- ligt prop. 1974:150. I departementsförslaget har tillagts en föreskrift av innehåll att besvärsinlaga inte får avvisas av fastighetsdomstolen som för sent inkommen, om inlagan har kommit till arrendenämnden i rätt tid. En bestämmelse med motsvarande innehåll föreslås meddelad i la- gen om bostadsdomstol (18 5 andra stycket i förslaget; jfr t. ex. 52 kap. 2 5 RB).

Med endast redaktionella jämkningar har 23 5 fjärde stycket i nuva- rande lag förts över till 23 b 5 i kommitténs förslag. Till samma paragraf i förslaget har det nuvarande femte stycket flyttats över oförändrat. Be- stämmelserna är tillämpliga på beslut av både arrendenämnd och hyres- nämnd. Bestämmelserna föreslås gälla också i ärenden enligt hyresregle- ringslagen och bristortlagen (jfr 20 5 andra stycket hyresregleringslagen och 5 5 bristortlagen).

Eftersom fullföljdsordningen i de ärenden enligt hyreslagen och BSL i vilka talan mot nämndens beslut skall anföras genom besvär direkt hos Svea hovrätt (jfr prop. 1974: 150) blir samma som i andra ärenden som prövas av hyresnämnd, kan särbestämmelserna i nuvarande 23 5 sjätte stycket utgå.

Till bcsvärsreglerna i departementsförslaget har inte fogats någon be- stämmelse om ansvaret för rättegångskostnad i bostadsdomstolen vid fullföljd av talan mot nämnds processuella beslut. Av allmänna process- rättsliga grundsatser torde följa att i sådana besvärsmål samma regler gäller som i besvärsmål rörande huvudsaken.

275

I paragrafen hänvisas til RB:s bestämmelser om offentlighet och ordning vid domstol. Som har anförts i den allmänna motiveringen bör teknisk expert som avses i 5 5 andra stycket i paragrafens föreslagna ly- delse bl. a. delta i överläggning till beslut. Till förevarande paragraf har, delvis med avvikelse från vad som föreskrivs i 5 kap. 5 5 RB, tillagts en bestämmelse av innehåll att tekniker som hyresnämnden anlitat som bi- träde får närvara vid överläggning till beslut. För det fordras inte något särskilt beslut eller medgivande från nämndens sida. Bestämmelsen sträcker sig självfallet dock inte längre än till det ärende i vilket exper- ten har anlitats.

• Sida 152
•  Original

Prop. 1974: 151 153

325

Paragrafen, som föreslås ändrad i prop. 1974: 150, innehåller bestäm- melser om att vissa beslut får verkställas som lagakraftägande dom. Den har kompletterats med att detta gäller även beslut om att hyresgäst skall flytta, se 13 a 5.

Övergångsbestämmelser

Beträffande ikraftträdandet och principerna för övergångsregleringen hänvisas till avsnittet 8.5 i den allmänna motiveringen.

I fråga om processuella beslut av nämnd, mot vilka särskild talan får föras och som meddelas före ikraftträdandet bör de nuvarande full- följdsbestämmelserna gälla. Avgörande för om de äldre eller de nya be- stämmelserna skall tillämpas, är således enligt förslaget tidpunkten för nämndens beslut. Innebörden av förslaget är vidare att nuvarande be- gränsningar i fullföljdsrätten skall gälla, när nämndens beslut har med- delats före ikraftträdandet. Detta innebär att beslut i fråga som avses i 23 5 1—3 stannar i fastighetsdomstolen, medan beslut i fråga som avses i 23 5 4 kan fullföljas till hovrätt och högsta domstolen. De särskilda be- stämmelser om förfarande i besvärsmål som nämndlagen innehåller f. n. bör självfallet äga tillämpning även efter ikraftträdanet, om allmän domstol har att pröva besvär över nämnds beslut. En föreskrift med den angivna innebörden har tagits upp i punkt 2 i övergångsbestämmelserna.

10.10 Förslaget till lag om ändring i lagen om avstängning av domare

Med domare förstås i lagen (1955: 261) om avstängning av domare le- damot och lagfaren tjänsteman vid bl. a. statens hyresråd. Genomförs hyresprocessreformen, bör lagen ändras så att den blir tillämplig på le- damot och lagfaren tjänsteman vid bostadsdomstolen.

I samråd med chefen för handelsdepartementet föreslår jag i detta sammanhang också en ändring som inte föranleds av hyresprocessre- formen. Ändringen innebär att ifrågavarande lag görs tillämplig även på ledamot och lagfaren tjänsteman vid marknadsdomstolen.

Andra stycket av 1 5 har jämkats i enlighet med vad som har an- förts.

Beträffande ikraftträdandet hänvisas till vad som har anförts i avsnit- tet 8.5 i den allmänna motiveringen.

10.11 Förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen

I mål enligt hyreslagen, BSL, TvL eller bostadsrättslagen, som hand- läggs vid fastighetsdomstol eller annan allmän domstol, utgår rättshjälp enligt rättshjälpslagen(1972:429). Enligt min mening bör rättshjälp kunna utgå i mål vid bostadsdomstolen i samma utsträckning som i mål

• Sida 153
•  Original

Prop. 1974: 151 153

som prövasav t. ex. arbetsdomstolen. Vad som har sagts bör gälla även hyresregleringsmål och mål enligt bristortlagen.

I överensstämmelse härmed föreslås att 9, 17, 22, 24, 25, 31 och 50 åå rättshjälpslagen jämkas så att bestämmelserna blir tillämpliga även i fråga om bostadsdomstolen. Beträffande ikraftträdandet hänvisas till vad som har anförts i avsnittet 8.5. Det får anses ligga i sakens natur att, om allmän rättshjälp har meddelat i mål som vid ikraftträdanet är an— hängigt vid fastighetsdomstol och som skall lämnas över till bostads- domstolen för att prövas av denna, rättshjälpen inte upphör utan gäller rättegången i bostadsdomstolen. Särskild föreskrift härom torde därför inte behövas.

Till vad som har anförts vill jag foga den anmärkningen att rättshjälp kan utgå också i hyresnämnd (jfr prop. 1972: 132 s. 194).

10.12 Förslaget till lag om ändring i lagen om rättegången i arbets- tvister

Som har anförts i specialmotiveringen till 72 % hyreslagen bör i 2 kap. 3 & lagen om rättegången i arbetstvister införas en erinran om de sär- skilda förfarandebestämmelser som föreslås gälla när arbetsdomstolen handlägger hyresfråga. 2 kap. 3 & andra stycket har jämkats i över- ensstämmelse härmed. Ändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1975.

fastighet

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1970: 246) om tvångsförvalt- ning av bostadsfastighetl,

dels att 18 5 skall upphöra att gälla, dels att 17 och 19 åå skall ha nedan angivna lydelse.

1 Omtryckt 1971: 544. 11 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 151

• Sida 162
•  Original

Prop. 1974: 151

Nuvarande lydelse

162

Föreslagen lydelse

17 52

Mot beslut i fråga som enligt denna lag skall prövas av hyres- nämnd får talan föras genom be— svär.

Besvärshandlingen skall inges till domstol som avses i 11 5 tredje stycket inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Finnes besvärstalan ej vara fullföljd på föreskrivet sätt eller inom rätt tid, skall den avvisas av fastighetsdom- stolen.

Talan mot beslut i fråga som enligt denna lag skall prövas av hyresnämnd föres hos bostadsdom- stolen genom besvär inom tre vec- kor från den dag beslutet medde- lades. Besvärshandlingen skall in- ges till domstolen.

195

Vinner fastighetsägaren besvärs- mål, i vilket länsstyrelsen är mot- part, kan domstolen tillerkänna honom ersättning av statsverket för rättegångskostnad. Om han vinner besvärsmål, i vilket hälso- vårdsnämnden är motpart, kan så- dan ersättning tillerkännas honom att betalas av kommunen. I övrigt gäller allmänna bestämmelser om rättegångskostnad i tillämpliga de— lar.

Vinner fastighetsägaren besvärs- mål, i vilket länsstyrelsen eller or- ganisation som avses i 13 55 är mot- part, kan bostadsdomstolen tiller- känna honom ersättning av stats- verket för rättegångskostnad. Om han vinner besvärsmål, i vilket hälspvårdsnämnden är motpart, kan sådan ersättning tillerkännas honom att betalas av kommunen. I övrigt gäller allmänna bestämmel- ser om rättegångskostnad i tillämp- liga delar.

Föreslagen lydelse

76 51

Om part ej godtar hyresnämnds beslut i fråga enligt 7 55 sista styc- ket eller 52 5, får parten klandra

beslutet genom att väcka talan mot den andra parten inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Klandras icke beslutet inom den- na tid, är parts rätt till talan för- Iorad.

Mot hyresnämnds beslut i fråga enligt 60 & första stycket 1 får ta— lan föras genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet med- delades.

Talan mot hyresnämnds beslut i fråga enligt 7 55 sista stycket, 52 5 eller 60 & första stycket 1 fö- res hos bostadsdomstolen genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Besvärs- handlingen skall inges till domsto- len.

Mot hyresnämnds beslut i fråga enligt 30 5 andra stycket får talan ej föras.

77 52

Tvist med anledning av upplå- telse av nyttjanderätt enligt 1 & (bostadsrättstvist) som ej ankom- mer på hyresnämnds prövning skall upptagas av den fastighets- domstol inom vars område fastig- heten är belägen. Detsamma gäller i fråga om talan enligt 76 S)”.

Besvär enligt 76 5 andra styc- ket skall inges till domstolen.

Tvist som efter klander mot hy- resnämnds beslut är anhängig vid domstol får återförvisas till nämn- den.

Tvist med anledning av upplå- telse av nyttjanderätt enligt 1 & (bostadsrättstvist) som ej ankom- mer på hyresnämnds prövning skall upptagas av den fastighets- domstol inorn vars område fastig- heten är belägen.

'78 58

Talan får ej föras mot fastig- hetsdomstols dom i fråga om fast- ställande av hyresvillkor enligt 7 5

1 Senaste lydelse 1973: 195. 2 Senaste lydelse 1971: 548. 3 Senaste lydelse 1973: 195.

• Sida 165
•  Original

Prop. 1974: 151

Nuvarande lydelse

sista stycket och ej heller mot hov- rätts dom i fråga som avses i 52 5 eller i fråga om godkännande en- ligt 60 5 första stycket 1.

I tvist som avser fastställande av hyresvillkor enligt 7 & sista stycket skall vardera parten svara för sin rättegångskostnad i fastig- hetsdomstolen, i den mån annat ej följer av 18 kap. 6 % rättegångs- balken.

165

Föreslagen lydelse

I tvist om fastställande av hyres- villkor enligt 7 & sista stycket skall vardera parten svara för sin rätte- gångskostnad i bostadsdomstolen, i den mån annat ej följer av 18 kap. 6 & rättegångsbalken.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om klander av och besvär mot hyresnämnds beslut samt i fråga om fullföljd av talan mot domstols dom eller beslut, om ärendet har avgjorts av nämnden före ikraftträdandet.

3. Mål, som efter klander av eller besvär 'mot hyresnämnds beslut är anhängigt hos fastighetsdomstol vid ikraftträdandet, prövas av bostads- domstolen, om huvudförhandling eller i besvärsmål därmed jämförlig förhandling ej har påbörjats dessförinnan.

4. Bestämmelserna i 78 å andra stycket i lydelsen före utgången av år 1974 äger fortfarande tillämpning i mål som skall prövas av allmän domstol efter nämnda tidpunkt.

ningar.

Bestämmelserna om hyresnämnd gäller i tillämpliga delar även avdel- mng.

135

I tvist om överlåtelse av hyres- rätt enligt ]2 kap. 35 5 jordabal- ken eller upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 12 kap. 40 5 samma balk eller 30 5 andra styc- ket bostadsrättslagen (1971:479) , får hyresnämnden, om särskilda skäl föranleder därtill och part begär det, hålla förhör med vittne under ed eller försäkran och för- hör med part under sanningsför- säkran. Om sådant förhör gäller 36 kap. 1—18 och 20—22 95 samt 37 kap. 1—3 och 5 55 rättegångs- balken i tillämpliga delar.

Rör ärende hos hyresnämnd så- väl fråga om förlängning av hy- resavtal som villkoren för sådan förlängning, får särskilt beslut ges beträffande förlängningsfrågan.

Då särskilt beslut enligt första stycket meddelats, får nämnden förordna att tvisten i övrigt skall vila till dess att beslutet har vun- nit laga kraft.

19a5

Hyresnämnd får hålla förhör med vittne under ed eller försäk- ran och förhör med part under sanningsförsäkran, om särskilda skäl föranleder därtill och part begär det. Om sådant förhör gäl- ler 36 kap. 1—18 och 20—22 5.6

• Sida 169
•  Original

Prop. 1974: 151

Nuvarande lydelse

169

Föreslagen lydelse samt 37 kap. 1—3 och 5 55 rätte- gångsbalken i tillämpliga delar.

205

Rättegångsbalkens regler om omröstning i domstol med endast lagfarna ledamöter äger motsva- rande ti-llämpning på avgörande av nämnd. Ordföranden skall dock säga sin mening först.

(23 51 första st)

Om rätt för part att klandra beslut av nämnd i arrende-, hy- res- eller bostadsrättstvist och om fullföljd av talan mot hyresnämnds beslut i fråga om godkännande av beslut på föreningsstämma eller i ärende angående tvångsförvalt- ning eller bostadssanering finns bestämmelser i 8 kap. 31 5 och 12 kap. 70 & jordabalken, 16 5 lagen (1957:390) om fiskearren- den, 76 å bostadsrättslagen(1971: 479), 17 5 lagen (1970:246) om tvångsförvaltning av bostadsfastig- het samt 21 & bostadssaneringsla- gen (1973: 531).

(23 å andra st)

Mot beslut av nämnd får talan i annat fall än som avses i sjätte stycket föras hos fastighetsdom- stolen genom besvär, när nämnden

Rättegångsbalkens regler om omröstning i domstol äger mot- svarande tillämpning på avgöran- de av nämnd. Ordföranden skall dock säga sin mening först.

23 &

Om fullföljd av talan mot hyres- nämnds beslut i hyrestvist eller i ärende angående bostadsrätt, tvångsförvaltning eller bostadssa- nering finns bestämmelser i 12 kap. 70 & jordabalken, 76 & bo— stadsrättslagen (1971:479), 17 & lagen (1970:246) om tvångsför- valtning av bostadsfastighet samt 21 % bostadssaneringslagen(1973: 531).

Mot beslut av hyresnämnd får talan föras särskilt, om nämnden

1. avvisat ansökan som avses i 8, 11 eller 14—16 5,

')

återupptagas,

... avskrivet ärende enligt 8—10 eller 16 &, dock ej när ärendet kan

3. förordnat angående ersättning för någons medverkan i ärendet, 4. utdömt vite eller annan påföljd för underlåtenhet att iakttaga före- läggande eller ådömt straff för förseelse i förfarandet.

1 Senaste lydelse 1973: 542.

Särskild talan föres genom be- svär hos bostadsdomstolen inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Besvärshandlingen skall inges till domstolen.

23aä

Om rätt för part att klandra be- slut av arrendenämnd i arrende-

• Sida 170
•  Original

Prop. 1974: 151

Nu varande lydelse

(23 & tredje st)

Besvärshandlingen skall inges till den fastighetsdomstol som avses i 8 kap. 32 å och 12 kap. 71 5 jorda— balken, 17 5 lagen (1957: 390) om fiskearrenden, 77 5 bostadsrättsla- gen (1971: 479), 11 5 lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bo— stadsfastighet samt 21 5 bostads- saneringslagen (1973:531) inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Finnes besvärstalan ej vara fullföljd på föreskrivet sätt eller inom rätt tid, skall den av- visas av fastighetsdomstolen. I öv- rigt äger 52 kap. 3 och 5—12 55 rättegångsbalken motsvarande till— lämpning. Bestämmelse som avser hovrätt gäller därvid i stället fas- tighetsdomstolen. Mot fastighets- domstolcns beslut med anledning av besvär enligt andra stycket 1— 3 får talan ej föras.

(23 & fjärde st)

Mot annat beslut av nämnd än som avses i första och andra styc- kena får talan föras endast i sam- band med sådan talan som avses i första stycket.

(23 % femte st)

170

Föreslagen lydelse

tvist finns bestämmelser i 8 kap. 31 5 jordabalken och 16 5 lagen (1957: 390) om fiskearrenden.

Mot arrendenämnds beslut i frd- ga som avses i 23 5 andra stycket får talan föras särskilt genom be- svär hos fastighetsdomstolen.

Besvärshandlingen skall inges till den fastighetsdomstol som avses i 8 kap. 32 & jordabalken och 17 5 lagen (1957:390) om fiskearren- den inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Finnes be- svärstalan ej vara fullföljd på före- skrivet sätt eller inom rätt tid, skall den avvisas av fastighetsdomsto- len. Har besvärsinlaga inkommit till arrendenämnder: före besvärs- tidens utgång, skall den omstän- digheten att inlagan inkommit till fastighetsdomstolen först därefter ej föranleda att den avvisas. I öv- rigt äger 52 kap. 3 och 5—12 55 rättegångsbalken motsvarande till- lämpning. Bestämmelse som avser hovrätt gäller därvid i stället fas- tighetsdomstolen. Mot fastighets- domstolens beslut med anledning av besvär i fråga som avses i 23 5 andra stycket 1—3 får talan ej föras.

23bå

Mot annat beslut av nämnd än som avses i 23 och 23 a 55 får ta- lan föras endast i samband med sådan talan som avses i 23 5 första stycket och 23 a 5 första stycket.

Undanröjes nämnds beslut om avskrivning eller avvisning, återuppta- ges ärendet av nämnden.

23 % sjätte st)

Andra—femte styckena äger motsvarande tillämpning i ärende enligt bostadssaneringslagen angå- ende upprustningsåläggande eller användningsförbud eller åtgärd

• Sida 171
•  Original

Prop. 1974: 151

Nuvarande lydelse

som avses i 12 5 samma lag, dock skall vad som sägs om fastighets- domstol i stället gälla Svea hovrätt.

171

Föreslagen lydelse

275

Bestämmelserna i 5 kap. rätte- gångsbalken om offentligth och ordning vid domstol äger motsva- rande tillämpning vid nämnd.

Bestämmelserna i 5 kap. rätte- gångsbalken om offentlighet och ordning vid domstol äger motsva- rande tillämpning vid nämnd. Ex- pert som avses i 5 5 andra stycket denna lag får närvara vid hyres- nämndens överläggning till beslut.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fullföljd mot hy- resnämnds och domstols beslut samt om förfarandet i besvärsmål, om nämnden har meddelat sitt beslut före ikraftträdandet.

Föreslagen lydelse

1 51 Är domare på sannolika skäl misstänkt för brott, som kan antagas medföra avsättning, må han avstängas från utövning av tjänsten.

Med domare avses i denna lag ledamot samt lagfaren befattnings- havare, som ej är ledamot, vid all- män underrätt, hovrätt eller högsta domstolen eller vid regeringsrät- ten. arbetsdomstolen, försäkrings- rådet, statens hyresråd, kammar- rätt, skatterätt eller länsrätt eller, då Konungen förordnat därom, vid annan särskild domstol.

Med domare avses i denna lag ledamot samt lagfaren befattnings- havare, som ej är ledamot, vid all- män underrätt, hovrätt eller högsta domstolen eller vid rege- ringsrätten. arbetsdomstolen, för- säkringsrådet, bostadsdomstolen, kammarrätt, skatterätt eller läns- rätt eller, då Konungen förordnat därom, vid annan särskild dom- stol.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

1 Senaste lydelse 1972: 148.

• Sida 172
•  Original

Prop. 1974:151 172