Propositionens huvudsakliga innehåll

l propositionen föreslås en ny lag om ändring i indelningen i kommuner. landstingskommuner och församlingar. Den nya indelningslagen. som ersätter 1919 års lag om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning innebär en modernisering av indelningslagstiftningen i både sakligt och formellt hänseende.

lden nya lagen finns bestämmelser om förutsättningarna för att ändringar i den kommunala indelningen skall få göras och om förfarandet vid sådana ändringar. Där anges också hur kommunernas inbördes ekonomiska förhål- landen skall regleras samt när en indelningsändring träderi kraft och hur den kommunala beslutanderätten skall fördelas vid sådan ändring.

Enligt de nya bestämmelserna får ändring i kommunindelningen göras,om ändringen kan antas medföra bestående fördel för en kommun eller en del av en kommun eller annars från allmän synpunkt. Hänsyn skall därvid tas till ' önskemål och synpunkter dels från den eller de kommuner som berörs, dels från ortsbefolkningen. Mot en kommuns vilja får enligt förslaget en indelningsändring genomföras endast om det finns synnerliga skäl för ändringen.

De nuvarande bestämmelserna om att en särskild plan skall finnas som visar den lämpligaste kommunindelningen i varje län slopas enligt försla- get.

Beslutanderätten i fråga om mer omfattande ändringar i den kommunala indelningen föreslås liksom hittills tilkomma regeringen. Ärenden om mindre indelningsändringar delegeras till kammarkollegiet.

Bestämmelserna om ekonomisk reglering mellan kommunerna vid en indelningsändring bygger enligt förslaget på en principiell avtalsfrihet för

] Riksdagen [978/79. I sam/. Nr 157

• Sida 2
•  Original

Prop. l978/79:157 2

kommunerna när det gäller fördelningen av tillgångar och förbindelser. Regeringen kommer dock även i fortsättningen att fastställa den ekonomiska regleringen i samband med beslutet om indelningsändring.

Alla ändringar i den kommunala indelningen träder enligt förslaget i kraft vid ett årsskifte. Mera omfattande ändringar kommer att träda i kraft vid årsskiftet närmast efter ordinarie val av kommunfullmäktige. Regeringens beslut om en indelningsändring skall som regel fattas minst ett år före ikraftträdandet. När kammarkollegiet fattar beslutet, är motsvarande över- gångstid tre månader.

Regler föreslås om vilken rätt att fatta kommunala beslut under tiden mellan beslut om indelningsändring och ikraftträdandet som tillkommer företrädare för de kommuner som berörs av en ändring. Vid mer omfattande ändringar föreslås att ett särskilt organ liksom hittills skall kunna utses för att utöva beslutanderätten för den nya kommunen under denna övergångspe- riod. Det föreslås att detta organ i fortsättningen benämns indelningsdelege— rade. En särskild lag om kommunala indelningsdelegerade skall enligt förslaget ersätta den nuvarande lagen om kommunala sammanläggnings- delegerade.

För ändringar i indelningen i landstingskommuner och församlingar föreslås regler som i allt väsentligt stämmer överens med de regler som avses gälla för ändringar i kommunindelningen.

Följdändringar föreslås i en rad författningar. Den nya indelningslagstift- ningen avses träda i kraft den 1 juli 1979.

• Sida 3
•  Original

Prop. l978/79:157 ' 3

1. Förslag till Lag om ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskom- muner och församlingar

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Ändring i indelningen i kommuner För-ulsär/ni/rgarjör in(le/ningsr'im'lring

] & Regeringen får besluta om ändring i rikets indelning i kommuner, om ändringen kan antas medföra bestående fördel för en kommun eller en del av en kommun eller andra fördelar från allmän synpunkt. Därvid får regeringen meddela de föreskrifter som behövs för ändringens genomförande.

Vid prövning av frågan om indelningsändring skall särskild hänsyn tas till önskemål och synpunkter från den eller de kommuner som närmast berörs av ändringen. Om en sådan kommun motsätter sig en indelningsändring, får beslut om ändringen meddelas endast om det finns synnerliga skäl.

Om en indelningsändring innebär att en kommun delas eller att en del av en kommun överförs till en annan kommun, skall särskild hänsyn också tas till ortsbefolkningens önskemål och synpunkter.

25 Om osäkerhet råder beträffande gränsen för en kommuns område, får regeringen förordna om gränsens rätta sträckning.

3 & Kammarkollegiet får besluta om en indelningsändring som behövs på grund av oregelbundenhet i indelningen eller med hänsyn till fastighetsför- hållandena och som inte föranleder ekonomisk reglering mellan kommu- ner.

45 Kammarkollegiet får avslå en ansökan om indelningsändring, om kammarkollegiet finner att ändringen inte bör ske.

55 Kammarkollegiets beslut enligt 3 eller 45 överklagas hos regeringen genom besvär.

Ekonomisk reglering m. m.

65 När en kommun delas, skall de inbördes ekonomiska förhållandena mellan kommunerna enligt den nya indelningen regleras. När en del av en kommun överförs till en annan kommun skall sådan reglering ske, om en kommunal tillgång eller förbindelse, som kan hänföras till den delen, bör överföras till den andra kommunen eller om det finns särskilda skäl till reglering. Regleringen skall ha till syfte att på ett ändamålsenligt och skäligt sätt fördela kommunens förmögenhet eller en del av denna.

• Sida 4
•  Original

Prop. l978/79:157 4

Regleringen fastställs av regeringen, när beslutet om indelningsändringen meddelas. Om kommunerna är ense om regleringen, bör denna fastställas.

Ansvaret för en förbindelse får överföras från en kommun till en annan oberoende av om fördringsägaren har lämnat sitt medgivande till det.

7 5 Om en kommun vid fördelningen av tillgångar och förbindelser tilläggs större del av tillgångarna eller förbindelserna än som följer av grunden för regleringen, skall utjämning ske i pengar. Regeringen får bestämma att utjämningsbeloppet skall betalas på en gång eller fördelas på två eller flera år.

8 5 Om inte något annat har bestämts vid en ekonomisk reglering enligt 6 & övergår en kommuns ansvarighet för borgensförbindelser och liknande åtaganden, som berör invånare, fastigheter eller verksamheter inom ett område som skall skiljas från kommunen, till den kommun vari området efter indelningsändringen skall ingå.

95 När en kommun läggs samman med en annan kommun, övergår kommunens tillgångar och ansvarigheten för dess förbindelser till den kommun som bildas genom sammanläggningen.

105 Om en kommuns ekonomiska ställning försämras på grund av en indelningsändring, får regeringen bestämma att en annan kommun som har fördel av ändringen skall bidra till den förstnämnda kommunens utgifter i skälig utsträckning. Detsamma gäller om en kommun på grund av en indelningsändring får kostnader för att ordna sin förvaltning, till vilka den eller de andra kommuner som närmast berörs av ändringen skäligen bör bidra. Regeringen får bestämma att bidraget skall utgå på en gång eller under en viss övergångstid.

11 & Kommunala författningar skall iden mån det behövs med hänsyn till en indelningsändrings omfattning och författningarnas utformning snarast möjligt efter beslutet om ändringen anpassas till den nya indelningen. Till dess detta har skett, gäller sådana författningar i tillämpliga delar inom samma område som före indelningsändringen.

In(le/ningsändrings iqu/ilrädmzde och den kmnmuna/a beslutanderätten vid sådan ändring

12 5 En indelningsändring träder i kraft den 1 januari det år som bestäms i beslutet om ändringen. Om ändringen är av sådan omfattning att en kommun enligt den nya indelningen inte bör företrädas av de gamla kommunfullmäk- tige. träder ändringen i kraft den 1 januari året efter det år då val i hela riket av

• Sida 5
•  Original

Prop. 1978/79:157

'Ji

fullmäktige har ägt rum.

Ett beslut om indelningsändring enligt l & skall meddelas senast ett år innan ändringen skall träda i kraft. Om det finns synnerliga skäl, får beslutet meddelas vid en senare tidpunkt, dock inte senare än åtta månader före ikraftträdandet. Ett beslut om indelningsändring enligt 35 skall meddelas senast tre månader innan ändringen skall träda i kraft.

13 5 Sedan en indelningsändring har beslutats eller. om indelningsdelegerade skall utses enligt 17 &, sedan delegerade har valts, kan en kommun enligt den nya indelningen förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter.

14 5 Under tiden mellan beslutet om indelningsändring eller, om indelnings- delegerade Skall utses enligt 17 &. valet av delegerade och ändringens ikraftträdande skall den beslutanderätt som tillkommer kommunfullmäktige utövas av företrädare för kommunen enligt den nya indelningen. om beslutet sträcker sina verkningar till tiden efter ikraftträdandet.

Företrädare för kommunen enligt den äldre indelningen får under samma tid utöva sådan beslutanderätt endast i frågor som uteslutande avser denna kommun och som inte sträcker sina verkningar till tiden efter ikraftträdan- det.

15 5 I fråga om rätten att företräda de kommuner som berörs av en indelningsändring skall till dess ändringen träder i kraft gälla att kommun- fullmäktige i varje kommun företräder denna kommun enligt såväl den äldre som den nya indelningen. om inte annat följer av 16 eller 17 &.

16 5 Om en indelningsändring skall träda i kraft den 1 januari året efter det år då val i hela riket av kommunfullmäktige har ägt rum, skall de nyvalda fullmäktige i den kommun som bildas genom sammanläggning av kommuner även företräda dessa kommuner enligt den äldre indelningen.

Innebär ändringen att en kommun delas eller att en del av en kommun överförs till en annan kommun, får regeringen förordna att kommunen enligt den äldre indelningen under tiden till dess ändringen träder i kraft skall företrädas av de gamla fullmäktige och att deras tjänstgöring först då skall upphöra.

175 Om en indelningsändring innebär att en ny kommun bildas eller om ändringen annars är av sådan omfattning att kommunen enligt den nya indelningen inte bör företrädas av de gamla kommunfullmäktige, skall regeringen bestämma att kommunen enligt den nya indelningen skall företrädas av indelningsdelegerade från det att dessa har valts till dess de nyvalda fullmäktige börjar sin tjänstgöring. Om sådana delegerade finns bestämmelser i lagen (1979:000) om kommunala indelningsdelegerade.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1978/79:157 6

185 För beredningen och verkställigheten i ärenden som avser kommunen enligt den nya indelningen får de nyvalda kommunfullmäktige till dess indelningsändringen träder i kraft anlita indelningsdelegerades arbetsutskott och kommittéer samt nämnder och beredningar i den eller de kommuner som närmast berörs av indelningsändringen.

19 5 Beslut, som under tiden mellan beslutet om indelningsändring eller. om indelningsdelegerade skall utses, valet av delegerade och ändringens ikraft- trädande fattas av kommunfullmäktige, kommunstyrelsen eller en annan kommunal nämnd, överklagas genom besvär enligt 7 kap. 1 5 kommunal- lagen (19771179'). Besvär får anföras, förutom av medlemmar av kommunen, även av andra kommuner som berörs av indelningsändringen och av medlemmar av en sådan kommun. Beträffande besvären tillämpas i övrigt bestämmelserna i 7 kap. kommunallagen på motsvarande sätt. Besvär över beslut. varigenom länsstyrelsen har bifallit besvär eller förbjudit att det överklagade beslutet verkställs, får anföras även av andra kommuner som berörs av indelningsändringen och medlemmar av en sådan kommun.

F öl;/'aran det

205 En fråga om ändring i den kommunala indelningen kan väckas av en kommun eller medlem av en kommun, som skulle beröras av ändringen. Ansökningen om en sådan ändring skall inges till kammarkollegiet. En fråga om indelningsändring kan också väckas av länsstyrelsen genom anmälan hos kammarkollegiet. Regeringen och kammarkollegiet kan också ta upp en sådan fråga på eget initiativ.

215 1 ett ärende om indelningsändring skall kammarkollegiet göra den utredning som behövs eller, när det bedöms lämpligt, överlämna åt länsstyrelsen att göra utredningen. Om det behövs med hänsyn till ärendets omfattning och beskaffenhet. får kammarkollegiet uppdra åt en särskild utredare att göra utredningen.

225 Utredning om en ändring i den kommunala indelningen skall omfatta alla omständigheter som inverkar på frågan. Vid utredningen skall samråd ske med de kommuner som har intresse av frågan. Om den ändring i den kommunala indelningen som utredningen avser bör föranleda en ändring också i någon annan indelning. skall utredningen omfatta även en sådan ändring.

235 Statliga och kommunala myndigheter skall i skälig omfattning lämna upplysningar och biträde, när det begärs av den som gör utredningen.

245. När det finns skäl till det skall en särskild undersökning göras om

• Sida 7
•  Original

Prop. 1978/79:157 . 7

ortsbefolkningens inställning till en indelningsändring, som innebär att en kommun delas eller att en del av en kommun överförs till en annan kommun. Om en särskild utredare finner skäl till en sådan undersökning, skall han anmäla detta till kammarkollegiet, som beslutar i frågan. Länsstyrelsen beslutar om sådana undersökningar i ärenden som länsstyrelsen utreder.

Undersökningen skall göras av länsstyrelsen. Den kan ske genom omröstning. opinionsundersökning eller liknande förfarande. Länsstyrelsen fär därvid anlita valnämnden i kommunen, om inte nämndens verksamhet i övrigt hindras därigenom.

25. 5 Om utredningen visar att den kommunala indelningen bör ändras, skall ett förslag upprättas till ändringen samt till den ekonomiska reglering och de övriga föreskrifter som ändringen kan ge anledning till.

Om även någon annan indelning behöver ändras, skall förslag upprättas också till en sådan ändring.

265 Den myndighet som har hand om en utredning enligt denna lag får besluta att kostnad för utredningen skall förskotteras av sökanden eller av allmänna medel.

Den myndighet som meddelardet slutliga beslutet i ärendet får förordna att sökanden eller en kommun, som har fördel av indelningsändringen, slutligen helt eller delvis skall stå för utredningskostnaden. I den mån ett sådant förordnande inte meddelas skall staten svara för utredningskostnaden.

Till utredningskostnaden hänförs även kostnaden för valnämndens medverkan i en undersökning om ortsbefolkningens inställning till en indelningsändring.

2 kap. Ändring i indelningen i landstingskommuner

] 5 Regeringen får besluta om ändring i rikets indelning i landstingskommu- ner. om hinder inte möter mot en ändring i länsindelningen. Om sambandet mellan den landstingskommunala indelningen och länsindelningen gäller vad som är föreskrivet i 1 kap. 1 5 kommunallagen (l977:179). En ändring i den landstingskommunala indelningen får dock ske endast om ändringen kan antas medföra bestående fördel för en landstingskommun eller en del av en landstingskommun eller andra fördelar från allmän synpunkt. Regeringen får meddela de föreskrifter som behövs för ändringens genomförande.

Kammarkollegiet får dock besluta om en indelningsändring som bör ske med anledning av en sådan ändring i den kommunala indelningen som avses i 1 kap. 35.

25 Kammarkollegiet får avslå en ansökan om indelningsändring, om kammarkollegiet finner att ändringen inte bör ske.

• Sida 8
•  Original

Prop. l978/79:157 8

3 5 Kammarkollegicts beslut enligt 1 5 andra stycket eller 2 5 överklagas hos regeringen genom besvär.

45 l fråga om den ekonomiska regleringen vid en indelningsändring tillämpas 1 kap. 6—10 55 på motsvarande sätt.

55 En indelningsändring träder i kraft den 1 januari det år som bestäms i beslutet om ändringen. Ett beslut om indelningsändring enligt 1 5 första stycket skall meddelas senast ett år innan ändringen skall träda i kraft. Om det finns synnerliga skäl, får beslutet meddelas vid en senare tidpunkt, dock inte senare än åtta månader före ikraftträdandet. Ett beslut om indelningsändring enligt 1 5 andra stycket skall meddelas senast tre månader innan ändringen skall träda i kraft.

65 Sedan en indelningsändring har beslutats, kan en landstingskommun enligt den nya indelningen förvärva rättigheter och ikläda sig skyldighe- ter.

75 Under tiden mellan beslutet om indelningsändring och ändringens ikraftträdande skall den beslutanderätt som tillkommer landstinget utövas av företrädare för landstingskommunen enligt den nya indelningen, om beslutet sträcker sina verkningar till tiden efter ikraftträdandet. Företrädare för landstingskommunen enligt den äldre indelningen får under samma tid utöva sådan beslutanderätt endast i frågor som uteslutande avser denna landstingskommun och som inte sträcker sina verkningar till tiden efter ikraftträdandet.

8 5 l fråga om rätten att företräda de landstingskommuner som berörs av en indelningsändring skall till dess ändringen träder i kraft gälla att landstinget i varje landstingskommun företräder denna landstingskommun enligt såväl den äldre som den nya indelningen.

95 Beslut. som under tiden mellan beslutet om indelningsändring och ändringens ikraftträdande fattas av landstinget, förvaltningsutskottet eller en annan landstingskommunal nämnd, överklagas genom besvär enligt 7 kap. 1 5 kommunallagen (l977:179). Besvär får anföras, förutom av medlemmar av landstingskommunen, även av andra landstingskommuner som berörs av indelningsändringen och av medlemmar av en sådan landstingskommun. Beträffande besvären tillämpas i övrigt bestämmelserna i 7 kap. kommunal- lagen på motsvarande sätt.

105. En fråga om ändring i den landstingskommunala indelningen kan väckas av en landstingskommun eller medlem av en landstingskommun som

• Sida 9
•  Original

Prop. l978/79:157 9

skulle beröras av ändringen. Ansökningen om en sådan ändring skall inges till kammarkollegiet.

Regeringen och kammarkollegiet kan också ta upp en fråga om indelnings- ändring på eget initiativ.

11 5 I ett ärende om indelningsändring skall kammarkollegiet göra den utredning som behövs. Om det behövs med hänsyn till ärendets omfattning och beskaffenhet, får kammarkollegiet uppdra åt en särskild utredare att göra utredningen.

125 I fråga om utredningen tillämpas ] kap. 22. 23, 25 och 26 55 på motsvarande sätt.

3 kap. Ändring i indelningen i församlingar

] 5 Med församling avses i denna lag territoriell församling.

25 Regeringen får besluta om ändring i rikets indelning i församlingar, om ändringen kan antas medföra bestående fördel för en församling eller en del av en församling eller andra fördelar från allmän synpunkt. Därvid får regeringen meddela de föreskrifter som behövs för ändringens genomfö- rande.

Vid prövning av frågan om indelningsändring skall särskild hänsyn tas till önskemål och synpunkter från den eller de församlingar som närmast berörs av ändringen. Om en sådan församling motsätter sig en indelningsändring, får beslut om ändringen meddelas endast om det finns synnerliga skäl.

Om en indelningsändring innebär att en församling delas eller att en del av en församling överförs till en annan församling, skall särskild hänsyn också tas till ortsbefolkningens önskemål och synpunkter.

3 5 Om osäkerhet råder beträffande gränsen för en församlings område, får regeringen förordna om gränsens rätta sträckning.

4 5 Kammarkollegiet får besluta om en sådan ändring i församlingsindel- ningen som behövs på grund av oregelbundenhet i indelningen eller med hänsyn till fastighetsförhållandena och som inte föranleder ekonomisk reglering mellan församlingar.

5 5 Kammarkollegiet får avslå en ansökan om indelningsändring, om kammarkollegiet finner att ändringen inte bör ske.

6 5 Kammarkollegiets beslut enligt 4 eller 55 överklagas hos regeringen genom besvär.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1978/79:157 10

7 5 l fråga om den ekonomiska regleringen vid en indelningsändring tillämpas ] kap. 6—10 55 på motsvarande sätt.

8 5 lin indelningsändring träder i kraft den 1 januari det år som bestäms i beslutet om ändringen. Om ändringen är av sådan omfattning, att en församling enligt den nya indelningen inte bör företrädas av de gamla kyrkofullmäktige, träderändringen i kraft den 1 januari året efter det år då val i hela riket av fullmäktige har ägt rum. Detta gäller dock inte, om ett förordnande enligt 135 meddelas och inte heller om församlingens beslut- anderätt enligt ett särskilt förordnande Skall utövas på kyrkostämma.

litt beslut om indelningsändring enligt 25 skall meddelas senast ett år innan ändringen skall träda i kraft. Om det finns synnerliga skäl, får beslutet meddelas vid en senare tidpunkt, dock inte senare än åtta månader före ikraftträdandet. Ett beslut om indelningsändring enligt 45 skall meddelas senast tre månader innan ändringen skall träda i kraft.

9 5 Sedan en indelningsändring har beslutats eller. om indelningsdelegerade skall utses enligt 12 5, sedan delegerade valts, kan en församling enligt den nya indelningen förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter.

lt) 5 Undertiden mellan beslutet om indelningsändring eller,om indelnings- delegerade skall utses enligt 125. valet av delegerade och ändringens ikraftträdande skall den beslutanderätt som tillkommer kyrkofullmäktige eller kyrkostämma utövas av företrädare för församlingen enligt den nya indelningen, om beslutet sträcker sina verkningar till tiden efter ikraftträ- dandet.

Företrädare för församlingen enligt den äldre indelningen får under samma tid utöva sådan beslutanderätt endast i frågor som uteslutande avser denna församling och som inte sträcker sina verkningar till tiden efter ikraftträdan- det.

11 5 I fråga om rätten att företräda de församlingar som berörs av en indelningsändring skall till dess ändringen träder i kraft gälla att kyrkofull- mäktige i varje församling där beslutanderätten utövas av fullmäktige företräder denna församling enligt såväl den äldre som den nya indelningen. om inte annat följer av 12 eller 13 5.

12 5 Om en indelningsändring innebär att en ny församling bildas eller om ändringen annars är av sådan omfattning att församlingen enligt den nya indelningen inte bör företrädas av de gamla kyrkofullmäktige, får regeringen bestämma att församlingen enligt den nya indelningen skall företrädas av indelningsdelegerade från det att dessa har valts till dess indelningsändringen träder i kraft. Om sådana delegerade finns bestämmelser i lagen (1972:229)om kyrkliga indelningsdelegerade.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1978/79:157 11

13 5 Om en ny församling bildas av församlingar, som utgör en samfällighet med uppgift att handha alla ekonomiska" församlingsangelägenheter, får regeringen förordna att samfällighetens fullmäktige skall vara fullmäktige i den nybildade församlingen.

14 5 Beslut, som under tiden mellan beslutet om indelningsändring eller, om indelningsdelegerade skall utses. valet av delegerade och ändringens ikraft- trädande fattas av kyrkofullmäktige, kyrkostämman. kyrkorådet eller en annan nämnd, överklagas genom besvär enligt 895 lagen (19612436) om församlingsstyrelse. Besvär får anföras även av andra församlingar som berörs av indelningsändringen och dem som är kyrkobokförda i en sådan församling eller som, utan att vara kyrkobokförda i församlingen, är skattskyldiga till denna. Beträffande besvären tillämpas i övrigt 89—91 55 lagen om församlingsstyrelsc på motsvarande sätt.

15 5 Regeringen bestämmer efter framställning beloppet av den upplåning som en nybildad församling får besluta utan underställning, till dess 735 lagen (19611436) om församlingsstyrelse kan tillämpas.

16 5 En fråga om ändring i församlingsindelningen kan väckas av en församling som skulle beröras av ändringen eller av den som är kyrkobokförd i en sådan församling eller som, utan att vara kyrkobokförd i församlingen, är skattskyldig till denna. Ansökningen om en sådan ändring skall inges till kammarkollegiet.

En fråga om indelningsändring kan också väckas av länsstyrelsen eller domkapitlet genom anmälan hos kammarkollegiet. Regeringen och kammar- kollegiet kan också ta upp en sådan fråga på eget initiativ.

17 51 fråga om utredning i ett ärende om indelningsändring tillämpas 1 kap. 21—26 55 på motsvarande sätt. Vid utredningen skall samråd ske även med domkapitlet.

]. Denna lag träderikraft den ljuli 1979,då lagenfl9l9z293lom ändringi kommunal och ecklesiastik indelning skall upphöra att gälla.

2. I fråga om indelningsändringar som har beslutats före ikraftträdandet skall föreskrifterna i denna lag om indelningsdelegerade och om indelnings- delegerades arbetsutskott Och kommittéer i stället gälla sammanläggnings- delegerade och sammanläggningsdelegerades arbetsutskott och kommit- teer.

3. Tjänstgöringstiderna för kommunala sammanläggningsdelegerade och suppleanter, som har utsetts enligt äldre bestämmelser. skall upphöra vid utgången av oktober 1979.

• Sida 12
•  Original

Prop. 1978/79:157 12

4. En kommun. som inte tillhör någon landstingskommun. får inträda i landstingskommun, om samstämmande beslut därom har fattats av kommunen och landstingskommunen. Om det finns synnerliga skäl, får regeringen även i annat fall besluta att en sådan kommun skall inträda i landstingskommun. Skall en kommun inträda i landstingskommun, bestämmer regeringen dagen för inträdet och meddelar de övriga föreskrifter som behövs. Bestämmelserna i denna punkt gäller inte i fråga om Gotlands kommun.

• Sida 13
•  Original

Prop. 1978/79:157 13

2. Förslag till Lag om kommunala indelningsdelegerade

l-lärigenom föreskrivs följande.

l'a/ av inde/ningsde/egerade m. m.

1 5 Om regeringen enligt 1 kap. 175 lagen (19791000) om ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar bestämmer att en kommun skall företrädas av indelningsdelegerade, skall delegerade och suppleanter utses från varje kommun vars område helt eller delvis skall ingå i kommunen enligt den nya indelningen.

Om delegerade skall utses från mer än en kommun, fastställer regeringen antalet delegerade och suppleanter från varje kommun. Är kommunerna ense om antalet, skall detta fastställas i enlighet härmed.

Om delegerade skall utses från endast en kommun, beslutar kommunfull- mäktige i denna kommun om antalet delegerade och suppleanter.

2 5 Delegerade och suppleanter skall väljas av kommunfullmäktige inom trettio dagar efter det att kommunen fick del av beslutet om indelningsänd- ringen eller vid den senare tidpunkt som regeringen bestämmer. Valbar är den som är ledamot eller suppleant i fullmäktige i kommunen. Bestämmel- serna i 2 kap. 23 5 första stycket kommunallagen(l977:179) om proportionellt val tillämpas på motsvarande sätt. Om suppleanterna inte väljs proportio- nellt, skall vid valet även bestämmas den ordning i vilken de skall inkallas till tjänstgöring.

Sedan valet har ägt rum, skall länsstyrelsen genast underrättas om vilka som har valts.

Om en delegerad avgår under tjänstgöringstiden, tillämpas 3 kap. 5 5 tredje stycket kommunallagen på motsvarande sätt.

3 5 Om en delegerad eller en suppleant upphör att vara valbar, förfaller hans uppdrag genast. Delegerade skall befria en delegerad eller en suppleant från hans uppdrag, om han vill avgå och särskilda skäl inte talar mot det.

lnde/ningsde/egerades sammanträden

4 5 Länsstyrelsen skall snarast möjligt förordna en av de delegerade att utfärda kungörelse om första sammanträdet och föra ordet där, till dess ordförande har valts.

Kungörelsen skall minst en vecka före sammanträdesdagen anslås på anslagstavlan i kommun som har valt delegerade och inom samma tid sändas med posten till varje delegerad och suppleant. Kungörelsen införs samtidigt i de tidningar i vilka kommunen inför sådana tillkännagivanden som avses i 2 kap. 105 tredje stycket kommunallagen (l977:179).

• Sida 14
•  Original

Prop. l978/79:lS7 [4

5 5 Vid det första sammanträdet skall delegerade bland sig välja ordförande och en eller två vice ordförande för delegerades tjänstgöringstid.

Om varken ordföranden eller vice ordförande kan närvara vid ett sammanträde. utser delegerade en annan delegerad att för tillfället föra ordet. Till dess så har skett. utövas ordförandeskapet av den äldste av de delegerade.

6 & Delegerade sammanträder på det ställe och enligt den ordning som delegerade bestämmer. Delegerade skall också sammanträda när det arbets- utskott som avses i l4 & eller minst en tredjedel av de delegerade begär det eller ordföranden anser att det behövs.

7 5 Bestämmelsen i 2 kap. 10% kommunallagen (l977:179) om kungörelse om sammanträde med kommunfullmäktige tillämpas på motsvarande sätt i fråga om sammanträde med delegerade. Kungörelsen skall anslås på anslagstavlan i varje kommun som har valt delegerade och införas i de tidningar i vilka kommunen inför tillkännagivanden som avses i 2 kap. 10 & tredje stycket nämnda lag.

8 5 En delegerad som är hindrad att inställa sig till ett sammanträde skall genast anmäla detta till ordföranden, som inkallar en suppleant. Beträffande suppleanternas tjänstgöring gäller i tillämpliga delar bestäm- melserna i 2 kap. 11 äkommunallagen (l977:179) om suppleants tjänstgöring i kommunfullmäktige. Vad som sägs i första och andra styckena i fråga om inkallande av suppleanter och suppleanternas tjänstgöring gäller även när en delegerad som inte har utsetts genom proportionellt val har avgått och fyllnadsval ännu ej har ägt rum.

9 5 Varje delegerad har en röst.

Rätt att delta i delegerades överläggningar men ej i besluten har även

l. ordföranden eller vice ordförande i arbetsutskott eller kommitté som avses i 14% eller i kommunstyrelsen i en kommun som har valt delege- rade.

2. ordföranden eller vice ordförande i annan nämnd eller i beredning i en kommun som har valt delegerade vid handläggningen av ett ärende som har beretts av nämnden eller beredningen och vid besvarandet av en interpella- tion som har framställts till ordföranden i nämnden eller beredningen.

3. ledamot i det arbetsutskott som avsesi 14 åellerikommunstyrelsen i en kommun som har valt delegerade och sådan ledamot i styrelsen för aktiebolag. ekonomisk förening eller stiftelse i kommunen som avses i 2 kap. 23 å andra stycket kommunallagen (l977:179) vid besvarandet av en interpellation som har överlämnats för att besvaras av honom.

4. i den mån delegerade har beslutat det, ledamot eller suppleant i

• Sida 15
•  Original

Prop. 1978/79: l57 15

arbetsutskott eller kommitté som avses i 14 & eller i kommunfullmäktige. kommunstyrelsen. annan nämnd eller beredning i en kommun som har valt delegerade.

Delegerade får kalla en tjänsteman i en kommun som har valt delegerade eller en särskild sakkunnig för att meddela upplysningar vid ett samman- träde.

") & Delegerade skall besluta i ärenden som har väckts av

arbetsutskott eller kommitté som avses i 14 å,

. en delegerad genom motion.

regeringen. en central förvaltningsmyndighet eller länsstyrelsen eller 4. kommunfullmäktige eller kommunstyrelsen i en kommun som har valt

delegerade.

IUJN—I

11 & Bestämmelserna i 2 kap. 5. 12, 13. 19—26 och 28 åå kommunallagen (1977:179) om kommunfullmäktige och deras ordförande tillämpas också på delegerade och deras ordförande.

Interpellationer och frågor som avses i 2 kap. 24% nämnda lag får framställas. förutom ti11 ordföranden i arbetsutskottet och kommitté. även till ordföranden i kommunstyrelsen eller i någon annan nämnd eller beredning i en kommun som har valt delegerade.

Tillkännagivanden som avses i 2 kap. 25 & tredje stycket nämnda lag skall ske på anslagstavlan i varje kommun som har valt delegerade.

12 5 Så snart delegerades protokoll har blivit justerat. skall en avskrift av protokollet överlämnas till arbetsutskottet och till kommunstyrelsen i varje kommun som har valt delegerade. Utdrag av protokollet skall tillställas den kommitté eller nämnd åt vilken har uppdragits att verkställa delegerades beslut.

13 & Delegerades protokoll och övriga handlingar skall vårdas och förteck- nas.

Beredning och ver/rsrr'f/lig/ie/ m. m.

l4 & För beredning och verkställighet skall delegerade utse ett arbetsutskott. För sådana uppgifter får delegerade dessutom utse en eller flera kommit- teer.

Delegerade får för beredning och verkställighet också anlita nämnder och beredningar i en kommun som har valt delegerade.

15 & Ledamöter och suppleanteri arbetsutskottet eller i en kommitté väljs för tiden till dess indelningsändringen träderi kraft till det antal som delegerade

• Sida 16
•  Original

Prop. 1978/79:157 16

bestämmer. Antalet ledamöter i arbetsutskottet får dock ej vara mindre än fem.

I fråga om valbarhet till ledamot eller suppleant i arbetsutskottet eller i kommitté tillämpas 3 kap. 3å kommunallagen (l977:179) på motsvarande sätt. Därvid skall iakttas. att utöver delegerad och suppleant för delegerad endast den som är kyrkobokförd inom området för kommunen enligt den nya indelningen är valbar. Om en ledamot eller suppleant upphör att vara valbar, förfaller hans uppdrag genast. Delegerade skall befria en ledamot eller suppleant från hans uppdrag. om han vill avgå och särskilda skäl inte talar mot det.

Om suppleanter inte väljs proportionellt, skall vid valet även bestämmas den ordning i vilken de skall inkallas till tjänstgöring.

lb åDelegerade väljer bland ledamöterna i arbetsutskottet en ordförande och en eller två vice ordförande.

Om varken ordföranden eller vice ordförande kan närvara vid ett sammanträde med arbetsutskottet, utser utskottet en annan ledamot att för tillfället föra ordet.

17 å Bestämmelserna i 3 kap. 4 5, 5 å tredje stycket, 7 å första stycket, 8 och 9 åå, 10å andra stycket och 11 å kommunallagen (1977:179) om kommun- styrelsen tillämpas på motsvarande sätt i fråga om arbetsutskottet och kommitté. Sådana tillkännagivanden som avses i 3 kap. 10å andra stycket nämnda lag skall ske på anslagstavlan i varje kommun som har valt delegerade.

Arbetsutskottet och kommitté får kalla en delegerad eller suppleant för en delegerad, en ledamot av en kommitté eller en tjänsteman hos en kommun som har valt delegerade eller en särskild sakkunnig att närvara vid ett sammanträde. Den som har kallats får.om utskottet eller kommittén beslutar det, delta i överläggningarna men ej i besluten.

Arbetsutskottets och kommittés protokoll och övriga handlingar skall vårdas och förtecknas.

18 5 Förslag till budget för kommunen enligt den nya indelningen skall göras upp av arbetsutskottet. Därvid tillämpas 4 kap. 45 första stycket kommu- nallagen (l977:179) på motsvarande sätt.

Om fastställande av budgeten finns bestämmelser i 4 kap. 4å andra och tredje styckena kommunallagen.

19 5 Ett ärende får endast i de fall som anges i 2 kap. 16 å tredje stycket och 21 å andra stycket kommunallagen (l977:179). avgöras av delegerade innan det har blivit berett på något av de sätt som anges i 14 å. Arbetsutskottet skall alltid få tillfälle att yttra sig i ett ärende som har beretts av någon annan än utskottet.

• Sida 17
•  Original

Prop. 1978/79:157 17

Kostnaderjör inde/ningsde/egerat/es verksamhet m. m.

20 å En kommun som har valt delegerade skall tillhandahålla medel för delegerades verksamhet. Om mer än en kommun skall tillhandahålla medel, skall skyldigheten fördelas mellan kommunerna i förhållande till det antal skattekronor och skatteören som enligt lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m. skall ligga till grund för kommunernas bestämmande av skattesatsen för uttag av skatt för det år då beslutet om indelningsändringen meddelas. Om endast en del av en kommun ingår i kommunen enligt den nya indelningen. skall fördelningen ske i förhållande till antalet skattekronor och skatteören för den kommundelen.

21 åDelegerade får besluta att ersättning för resekostnader och andra utgifter som föranleds av uppdraget samt arvode, pension och andra ekonomiska förmåner skall utgå i skälig omfattning till den som är delegerad, ledamot i arbetsutskottet eller i en kommitté eller suppleant.

Revision

22 å Delegerade väljer tre eller flera revisorer och minst lika många revisorssuppleanter som skall granska arbetsutskottets och kommittéernas verksamhet. I fråga om valbarhet till revisor eller revisorssuppleant, verkan av att valbarheten upphör och rätt till avsägelse tillämpas bestämmelserna i 15 å om ledamöter och suppleanter i arbetsutskottet.

Revisorerna skall det år då indelningsändringen träder i kraft avge en berättelse om resultatet av revisionen till kommunfullmäktige i kommunen enligt den nya indelningen. Fullmäktige skall vid sammanträde före utgången av detta år besluta om ansvarsfrihet skall beviljas eller om någon åtgärd för att bevara kommunens rätt skall vidtas.

Beträffande revisionen tillämpas i övrigt bestämmelserna i 5 kap. kommu- nallagen (l977:179) om revision på motsvarande sätt.

Besvär

23 å Beträffande besvär över beslut av delegerade, arbetsutskottet eller en kommitté gäller i tillämpliga delar 7 kap. 1 å första och andra styckena, 2 5 första stycket och 4 5 kommunallagen (l977:179). Besvär får anföras av varje kommun som har valt delegerade och av den som är medlem av en sådan kommun.

Beträffande besvär över länsstyrelsens beslut tillämpas 7 kap. 5 5 kommu- nallagen på motsvarande sätt. Besvär över beslut, varigenom länsstyrelsen har bifallit besvär eller förbjudit att det överklagade beslutet verkställs, får anföras även av en kommun som har valt delegerade och den som är medlem

2 Riksdagen 1978/79. ] saml. Nr [57

• Sida 18
•  Original

Prop. 1978/79:157 18

av en sådan kommun.

Bestämmelserna i 7 kap. 6 å kommunallagen om rättelse av verkställighet tillämpas på motsvarande sätt beträffande beslut av delegerade, arbetsut- skottet eller en kommitté.

]. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979. då lagen (1965:596) om kommunala sammanläggningsdelegerade skall upphöra att gälla. 2. Den nya lagen, utom bestämmelserna i 22 å om revision, tillämpas i fråga om sammanläggningsdelegerade, arbetsutskott och kommittéer, som har utsetts enligt äldre bestämmelser.

• Sida 19
•  Original

Prop. 1978/79:157

3. Förslag till

19

Lag om ändring i lagen (l972:229) om kyrkliga sammanläggnings-

delegerade

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:229) om kyrkliga samman-

läggningsdelegerade

dels att lagens rubrik skall ha nedan angivna lydelse, dels att 1, 2, 4, 6, 9, 11, 15, 19 och 21 åå skall ha nedan angivna lydelse, dels att i rubrikerna närmast före 1, 4 och 19 åå ordet "sammanläggnings- delegerade" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "indelningsdelegerade” i motsvarande form.

Lag om kyrkliga indelningsdelegerade

Nuvarande lvdelse

Föreskri ver Konungen enligt 41 a _å' lagen (1919293) om ändring i kont- munal och ecklesiastik inde/ning att beslutanderätten i församling skall utövas av sammanläggningsdelege- rade eller enligt 6 a å lagen (19613436) om församlingsstyrelse att beslutan- derätten i kyrklig samfällighet skall utövas av sådana delegerade, skall Konungen fastställa antalet delege— rade och suppleanterför varjeförsam - ling som beröres av indelningsänd- ringen. Är de berördaförsamlingarna

antalet delegerade och

ense om suppleanter för varje församling och innebär detta att minst en delegerad och en suppleant ska/I utsesför varje församling, ska/I antalet fastställas i

enlighet härmed.

Föreslagen lvdelse

1 %

Föreskriver regeringen enligt 3 kap. [25 lagen (1979.'0()0) om ändring i rikets indelning i kommuner, lands— tingskommuner och församlingar att beslutanderätten i en församling skall utövas av indelningsdelegerade eller enligt 6 a å lagen (1961 :436) om församlingsstyrelse att beslutande- rätten i en kyrklig samfällighet skall utövas av sådana delegerade, skall delegerade och suppleanter utsesf'ra'n varjeförsamling vars område helt eller delvis skall ingå i församlingen enligt den nya indelningen eller som skall ingå i den kyrkliga samfälligheten.

Om delegerade skall utsesfrän mer än en församling. fastställer rege- ringen anta/et delegerade och supple— anter från varje församling. Är

församlingarna ense om antalet. Skall detta,/aststäI/as i enlighet härmed.

Om delegerade skall utses från endast enförsam/ing, beslutar kyrko- fullmäktige eller kyrkostämman i den- nu församling om antalet delegerade och suppleanter.

• Sida 20
•  Original

Prop. 1978/79:157

Nuvarande lydelse

20

Föreslagen lydelse

25

Delegerade och suppleanter för varje församling väljes av kyrkofull- mäktige eller kyrkostämma senast trettio dagar efter det församlingen fått del av förordnandet om indel- ningsändringen. Valbar är den som är fullmäktig i församling eller kyrklig samfällighet som beröres av indelningsändringen, eller, om full- mäktige ej finns i viss församling, den som enligt 10 5 lagen (1961:436) om församlingsstyrelse skulle ha varit valbar till fullmäktig. Bestäm- melserna i 25 & fjärde stycket nämn- da lag om proportionellt val äger motsvarande tillämpning. Sker ej val av suppleanter proportionellt, skall bestämmas den ordning i vilken suppleanterna skall inkallas till tjänstgöring.

Delegerade och suppleanter för varje församling väljs av kyrkofull- mäktige eller kyrkostämma senast trettio dagar efter det lörsamlingen fått del av beslutet om indelnings- ändringen eller vid den senare tidpunkt SON] regeringen bestämmer. Valbar är den som är fullmäktig eller suppleantförful/tnäktig i en försam- ling eller kyrklig samfällighet, som berörs av indelningsändringen. eller, om fullmäktige inte finns i en viss församling, den som enligt 10% lagen (1961:436) om församlingssty- relse skulle ha varit valbar till full- mäktig eller suppleant. Bestämmel- serna i 255 fjärde stycket nämnda lag om proportionellt val äger mot- svarande tillämpning. Om supplean- terna inte väljs proportionellt, skall vid valet även bestämmas den ord- ning i vilken suppleanterna skall inkallas till tjänstgöring.

Sedan val ägt rum, skall uppgift om de valdas namn och postadress genast sändas till länsstyrelsen och domkapitlet.

Avgår delegerad före utgången av den bestämda tjänstgöringstiden, äger 46% andra stycket lagen (19611436) om församlingsstyrelse motsvarande

tillämpning.

4.5

Domkapitlet-förordnar en av dele- gerade att utfärda kungörelse om första sammanträdet och att föra ordet där, till dess ordförande valts.

Kungörelsen anslås minst en vecka före sammanträdet på anslags- tavlan i varje församling och kyrklig samfällighet som beröres av indel- ningsändringen samt sändes till varje delegerad och suppleant med posten

Domkapitlet skall snarast möjligt förordna en av delegerade att utfärda kungörelse om första sammanträdet och att föra ordet där, till dess ordfö- rande valts.

Kungörelsen anslås minst en vecka före sammanträdet på anslags- tavlan i varje församling och kyrklig samfällighet som berörs av indel- ningsändringen samt sänds till varje delegerad och suppleant med posten

• Sida 21
•  Original

Prop. 1978/79:157

Nuvarande lydelse

så tidigt att kungörelsen kan antagas komma honom till handa senast fyra dagar före sammanträdet. Kungö- relsen in/öres samtidigt i de tidningar i vilka församlingarna inför sina till- kännagivanden.

21

Föreslagen lydelse

så tidigt att kungörelsen kan antas komma honom till handa senast fyra dagar före sammanträdet. Kungö- relsen införs samtidigt i de tidningar i vilka församlingarna inför sina till- kännagivanden.

6.5

Sammanträden skall hållas på ställe och enligt ordning som delege- rade bestämmer. Sammanträde häl- les även när länsstyrelsen eller domkapitlet förordnar om det, de flesta delegerade begär det eller ordföranden finner det behövligt.

Sammanträden skall hållas på det ställe och enligt den ordning som delegerade bestämmer. Sammanträ- de hdl/s även när länsstyrelsen eller domkapitlet förordnar om det, när de flesta delegerade eller det arbetsut- skotlsom avses i l 4 53" begär det och när ordföranden finner det behövligt.

Bestämmelsen i 165 2 mom. andra stycket lagen (1961:436) om försam- lingsstyrelse äger motsvarande tillämpning på delegerade.

Varje delegerad äger en röst. Vid delegerades sammanträde har ordföranden eller vice ordföranden i arbetsutskott eller kommitté som avses i l4å eller i kyrkorådet för församling eller kyrklig samfällighet som beröres av indelningsändringen rätt att närvara och deltaga i över- läggningarna men ej i besluten, även om han icke är delegerad. Sådan rätt tillkommer även ordföranden eller vice ordföranden i annan av försam- ling eller kyrklig samfällighet som nyss sagts utsedd nämnd eller bered- ning vid behandling av ärende som beretts av nämnden eller bered- ningen.

Vid delegerades samntanträde har

:I'IJ

Varje delegerad har en röst. Vid delegerades sammanträden har ordföranden eller vice ordfö- randen i arbetsutskott eller kommit- té som avses i 14 & eller i kyrkorådet för en församling eller kyrklig sam— fallighet som berörs av indelnings- ändringen rätt att närvara och delta i överläggningarna men ej i besluten, även om han inte är delegerad. Sådan rätt tillkommer även ordföranden eller vice ordföranden i annan nämnd eller beredning som har utsetts av en församling eller kyrklig samfällighet som nyss sagts vid behandlingen av ett ärende som har beretts av nämnden eller bered- ningen eller vid besvarandet av en interpellation. som har./ramställts till nämndens eller beredningens ordfö- rande.

Vid delegerades sammanträden

• Sida 22
•  Original

Prop. 1978/79:157

Nuvarande lydelse

kyrkoherden rätt att närvara och deltaga i överläggningarna men ej i besluten, även om han ej är delege- rad. Berör indelningsändringen mer än ett pastorat tillkommer sådan rätt den kyrkoherde som domkapitlet utscr.

Enligt delegerades bestämmande har anställd hos församling eller kyrklig samfällighet som beröres av indelningsändringen rätt att närvara vid sammanträde för att tillhandagå delegerade med upplysningar.

22

Föreslagen lydelse

har kyrkoherden rätt att närvara och delta i överläggningarna men ej i besluten. även om han ej är delege- rad. Berör indelningsändringen mer än ett pastorat tillkommer sådan rätt den kyrkoherde som domkapitlet utser.

Enligt delegerades bestämmande har anställda hos en församling eller kyrklig samfällighet som berörs av indelningsändringen rätt att närvara vid sammanträden för att tillhandagå delegerade med upplysningar.

115

Bestämmelserna i 18 &, 19 5 första stycket. 23—28 och 30 && lagen (19611436) om församlingsstyrelse om fullmäktige och deras ordförande äger motsvarande tillämpning på delegerade och deras ordförande. Tillkännagivande som avses i 275 tjärde stycket nämnda lag skall ske på anslagstavlan i varje församling och kyrklig samfällighet som beröres av indelningsändringen.

Bestämmelserna i 18 &. 19 & första Stycket, 23—28 och 30 55 lagen (1961:436) om församlingsstyrelse om fullmäktige och deras ordförande äger motsvarande tillämpning på delegerade och deras ordförande.

En interpellation jär framställas förutom till ordföranden i arbetsut-

skottet eller en kommitté även till

ordföranden i kyrkorådet. annan nämnd eller beredning i en_lörsamling eller kyrklig samfällighet som berörs av indelningsändringen. Tillkännagivande som avses i 27 & fjärde stycket nämnda lag skall ske på anslagstavlan i varje församling och kyrklig samfällighet som berörs av indelningsändringen.

15å

Ledamöter och suppleanter i ar- betsutskottet eller i kommitté väljes till det antal delegerade bestämmer och för delegerades tjänstgöringstid. Antalet ledamöter i arbetsutskottet får ej vara under fem.

I fråga om valbarhet till ledamot

Ledamöter och suppleanter i ar- betsutskottet eller i en kommitté väljs till det antal delegerade bestäm- mer och för delegerades tjänstgö- ringstid. Antalet ledamöter i arbets- utskottet får ej vara under fem.

I fråga om valbarhet till ledamot

• Sida 23
•  Original

Prop. 1978/79:157

Nuvarande l_t-'delse

eller suppleant i arbetsutskottet eller i kommitté. verkan av valbarhetens upphörande och rätt till avsägelse äger bestämmelserna i ltie" lagen (l96lz436) om törsamlingsstyrelse om kvrko/itl/mäktig motsvarande till- lämpning. Vid tillämpningen av 10 &” första stycket nämnda lag avses med ft'irsam/ingen alla församlingar som beröres av indelningsändt'ingen.

Sker ei val av suppleanter propor- tionellt. skall bestämmas den ord- ning i vilken suppleanterna skall inkallas till tjänstgöring.

23

Föreslagen lydelse

eller suppleant i arbetsutskottet eller i kommitté, verkan av valbarhetens upphörande och rätt till avsägelse äger bestämmelserna i 45 54" lagen (1961:436) om församlingsstyrelse om ledamot och suppleant i kyrko— rådet motsvarande tillämpning. Där- vid skal/ iakttas. att utöver delegerad och suppleant för delegerad endast den som är kyrkobokförd inom områ- det för församlingen enligt den nya indelningen eller för den kyrkliga satn/älligheten är valbar.

Om suppleantertta inte väl/"s propor- tionellt, Skall vid valet även bestäm- mas den ordning i vilken supplean- terna skall inkallas till tjänstgöring.

19%

De ft'irsam/ingar som beröres av indelningsändringen skall tillhanda- hålla medel för delegerades verk- samhet medfördelning i förhållande till det antal skatte-kronor och skat- teören som enligt lagen (19651269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt skall ligga till grund för de berörda församling- arnas utdebitering för det år då./örord- nandet om indelningsändringen meddelas. Ingår endast del av berörd församling i församlingen enligt den nya indelningen, sker fördelning i förhållande till antalet skattekronor och skatteören för den församlings- delen.

Enförsamling som ltar valt delege- rade skall tillhandahålla medel för delegerades verksamhet. Om merän en./örsam/ing skall tillhandahålla nte- del, skall skyldighetenförde/as mellan församlingarna i förhållande till det antal skattekronor och skatteören som enligt lagen (19651269) med särskilda bestämmelser om kom- muns och annan menighets utdebi- tering av skatt, m. m. skall ligga till grund för de berörda församling- arnas bestämmande av skattesatsen

för uttag av skatt för det år då beslutet om indelningsändringen meddelas. Ingår endast en del av en berörd församling i församlingen enligt den nya indelningen, sker fördelning i förhållande till antalet skattekronor och skatteören för den församlings- delen.

• Sida 24
•  Original

Prop. l978/79:157

Nuvarande lydelse

24

Föreslagen lydelse

21 & Bestämmelserna i 89 och 90 5.5 lagen (1961:436) om församlingsstyrelse äger motsvarande tillämpning på talan mot beslut av delegerade. arbetsut- skottet eller kommitté.

Talan mot länsstyrelsens beslut föres i den ordning som anges i 91 & lagen (19611436) om församlingssty- relse.

Rätt till talan tillkommer även församling eller kyrklig samfällighet som beröres av indelningsändring- en.

Talan mot länsstyrelsens beslut förs i den ordning som anges i 91 5 lagen (1961:436) om församlingssty- relse.

Rätt till talan tillkommer varje församling eller kyrklig samfällighet som berörs av indelningsändringen och den som har rätt att anföra besvär över beslut av kvrkofullmäktige eller kyrkostämman i en sådan församling eller kyrklig samfällighet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979. 2. De nya bestämmelserna tillämpas i fråga om sammanläggningsdelege- rade, arbetsutskott och kommittéer, som har utsetts enligt äldre bestämmel-

ser.

• Sida 25
•  Original

Prop. 1978/792157 25

4. Förslag till Lag om ändring i kommunallagen (l977:179)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 och 8 åå kommunallagen (l977:179) skall ha nedan angivna lydelse.

Nttvarande lydelse Föreslagen lvdelse

2 kap. 6 &

Ledamöter och suppleanter i full- Ledamöter och suppleanter i full- mäktige vä/jes för tre tjänstgöringsår mäktige väl/is för tre tjänstgöringsår räknat från och med den 1 november räknat från och med den 1 november det år då valet har skett. det år då valet har skett.

1 Stockholms kommun räknas tjänstgöringstiden från och med den 15 oktober det år då valet har skett.

Om val av ledamöter och supple- anter med anledning av ändring i kommunal eller lattdstingskomtmtnal indelning finns särskilda bestämmel- ser.

8 &

Fullmäktige väljer för den tid som fullmäktige bestämmer bland sina ledamöter en ordförande och en eller två vice ordförande. Till dess valen har förrättats, utövas ordförandeskapet av den som har varit ledamot längst tid. Om två eller flera har varit ledamöter lika länge, har den äldste av dem företräde.

Om varken ordföranden eller vice ordförande kan närvara vid samman- träde, utser fullmäktige annan ledamot att för tillfället föra ordet.

Om ordförandeskapet vid första sammanträdet med kommunfullmäk- tige som har valts med anledning av ändring i kommunal indelning finns särskilda bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

• Sida 26
•  Original

Prop. 1978/79:157

5. Förslag till

26

Lag om ändring i lagen (196lz436) om församlingsstyrelse

Härigenom föreskrivs att 6 a, 1] och M 55 lagen (l961:436)' om försam- lingsstyrelse skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande [lidelse Föreslagen lydelse

6215

l samband med förordnande om bildande av kyrklig samfällighet kan regeringen föreskriva, att beslutan- derätten i samfälligheten skall utö- vas av sammanläggningsde/egerade till dess indelningsändringen träder i kraft. Om sådana delegerade finnas särskilda bestämmelser.

l samband med förordnande om bildande av kyrklig samfällighet kan regeringen föreskriva, att beslutan- derätten i samfälligheten skall utö- vas av indelningsdelegerade till dess indelningsändringen träder i kraft. Om sådana delegerade finnas sär- skilda bestämmelser.

llå

Kyrkofullmäktige och suppleanter väljas för tre år, räknade från och med den I januari året näst efter det, då valet skett. Där val sker första gången och icke äger rum under år, då allmänna val av fullmäktige förrättas, skall valet dock ej avse längre tid än till utgången av det år, då sådana allmänna val nästa gång skola äga rum.

Om val av kyrkofullmäktige och suppleanter i anledning av ändring i ecklesiastik" indelning är särskilt slad- gat.

14 &

Kyrkofullmäktige välja varje år för nästkommande kalenderår bland sig en ordförande och en vice ordförande samt, då fullmäktige så besluta,jämväl en andre vice ordförande. Underrättelse om dessa val, med angivande av de valdas namn och postadress. skall ofördröjligen insändas till länsstyrelsen för intagande i länskungörelserna samt till domkapitlet.

Vid sammanträde som under år, då allmänna val av kyrkofullmäktige ägt rum, hålles med de nyvalda fullmäktige utövas ordförandeska- pet av den som enligt 165 2 mom. väljs till ordförande för nästkom- mande år. lntill dess valet förrättas utövas ordförandeskapet av den som

1 Lagen omtryckt l976:500.

Vid sammanträde som under år, då allmänna val av kyrkofullmäktige ägt rum. hålles med de nyvalda fullmäktige utövas ordförandeska- pet av den som enligt 16,5 2 mom. väljs till ordförande för nästkom- mande år. lntill dess valet förrättats utövas ordförandeskapet av den som

• Sida 27
•  Original

Prop. 1978/79:]57 27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

fullmäktige därtill särskilt utsett. ] fullmäktige därtill särskilt utsett. fråga om ord/Eirarides/(apel vid./Eirsla sammanträdet med jidltnäktige sotn valts i anledning av ändring i ecklesi- astik indelning är särskilt stadgat.

Äro både ordförande och vice ordförande hindrade att inställa sig vid fullmäktiges sammanträde, äga fullmäktige utse annan ledamot att för tillfället föra ordet. lntill dess så skett. utövas ordförandeskapet av den till tjänstgöringstiden äldste bland fullmäktige eller, där två eller flera fullmäk- tige ha lika lång tjänstgöringstid, av den bland dessa, som är till levnadsåren äldst.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

• Sida 28
•  Original

Prop. 1978/79:157 28

6. Förslag till Lag om ändring i lagen (l955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m. m.

llärigenom föreskrivs atti l ålagen(l955:l38)om proportionelltvalsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m. m.' ordet "sammanläggnings- delegerade" skall bytas ut mot ”indelningsdelegerade”.

] Senaste lydelse av l ;" l9771217 lagens rubrik 19721231.

• Sida 29
•  Original

Prop. l978/79:157 29

7. Förslag till Lag om utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner. landstingskommuner och församlingar

Härigenom föreskrivs följande.

I 5 Om en kommuns område ändras vid ingången av ett år, skall vid bestämmande av skattesatsen för kommunens uttag av skatt för detta år enligt l 5 lagen (19651269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. antalet skattekronor och skatteören beräknas med hänsyn tagen till indelningsändringen. Motsva- rande skall gälla när en ny kommun bildas.

2 5 Om en kommuns område har ändrats eller om en ny kommun har bildats, skall från och med det år då indelningsändringen träderi kraft invånarantalet i den ändrade eller nybildade kommunen vid tillämpning av bestämmelserna om ökat förskott av kommunalskatt i 4 & fjärde stycket lagen (l965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m. beräknas som om indelningsändringen hade varit gällande vid den första av de i lagrummet angivna tidpunkterna.

3 5 I fråga om ett område som har överförts från en kommun till en annan skall vid avräkning av uppburna förskott för kommunalskatt på grundval av taxeringarna under året innan indelningsändringen träder i kraft och det följande året fordran hos eller skuld till staten påföras den kommun till vilken området har hört enligt den äldre indelningen.

Om en kommun har delats. skall en sådan fordran eller skuld påföras kommunerna enligt den nya indelningen i förhållande till de olika delarnas andel av skatteunderlaget i den odelade komrrunen under det år taxeringen avser.

En fordran eller skuld, som avser en kommun som har lagts samman med en annan kommun, skall påföras den kommun som bildats genom samman- läggningen.

4 5 Vad som har sagts i denna lag om kommun och kommunalskatt skall gälla också för landstingskommun och landstingsskatt. Bestämmelserna i 1 och 3 && skall gälla också för församling och församlingsskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979, då förordningen (19481766) angående taxering och debitering av skatt vid ändring i kommunal eller ecklesiastik indelning m. m. skall upphöra att gälla.

• Sida 30
•  Original

Prop. 1978/79:157 30

8. Förslag till Lag om upphävande av vissa författningar om övergångsbidrag vid vissa ändringar i den kommunala indelningen

Härigenom föreskrivs att lagen (l962:68) om nedsättning av allmän kommunalskatt i anledning av övergångsbidrag vid vissa ändringar i den kommunala indelningen och kungörelsen (196269) om övergångsbidrag vid vissa ändringar i den kommunala indelningen skall upphöra att gälla den 1 juli l979.

• Sida 31
•  Original

Prop. 1978/79:157 31

Utdrag KOMMUNDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-03-22

Närvarande: statsministern Ullsten, ordförande. och statsråden Sven Romanus, Mundcbo. Wikström, Wirtén, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund. Lindahl, Winther, De Geer, Cars, Gabriel Romanus

Föredragande: statsrådet Hansson

Proposition med förslag till lag om ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar, m. m.

2.2. Plan för länets indelning i kommuner

l 2 a & KlL finns bestämmelser om att det för varje län skall finnas en plan som visarden indelning av länet i kommuner som är lämpligast med hänsyn till befolkningsförhållandena, den ekonomiska utvecklingen, de kommunala förvaltningsuppgifternas omfattning och beskaffenhet samt förhållandena i övrigt. Länsstyrelsen skall utarbeta förslag till en sådan plan eller till ändring i planen efter samråd med företrädare för kommunerna och de myndigheter i länet som särskilt berörs av kommunindelningsfrågor. Planen skall därefter fastställas av regeringen.

Bestämmelserna om indelningsplan infördes år 1962 i samband med att riksdagen fattade beslut om en översyn av rikets indelning i borgerliga primärkommuner, dvs. den andra kommunindelningsreformen. lndelnings- planerna avsågs bli ett viktigt led i genomförandet av reformen. Denna skulle växa fram på grundval av indelningsplanerna. Planeringen skulle i första hand gå ut på att sammanföra de kommuner som inte borde bestå till lämpliga kommunblock. Till grund för planeringen skulle ligga de principer för en ny kommunindelning som riksdagen hade godkänt.

Under åren 1963 och 1964 fastställde regeringen enligt 2 a & KlL planerna för varje läns indelning i kommuner. Regeringen har senare i flera fall beslutat om ändring i de fastställda planerna.

De sista kommunsammanläggningarna inom ramen för indelningsre- formen trädde i kraft den ljanuari 1974. Förordningen (l976:985)om länens indelning i kommuner innehåller en förteckning över de 277 kommuner i vilka länen fr. o. m. den 1 januari 1977 är indelade. Vidare anges särskilt att Habo och Mullsjö kommuner utgör ett kommunblock enligt den plan för Skaraborgs läns indelning i kommuner som fastställts med stöd av 2 a & KlL. Detta är det enda återstående kommunblocket i landet. Alla andra kommun- block som är upptagna i indelningsplanerna har genom kommunsamman- läggningar blivit kommuner eller i några fall upplösts.

Kommittén har funnit att bestämmelserna om indelningsplan inte fyller samma funktion som tidigare. Kommittén konstaterar att de ändamål som planerna tjänade, medan indelningsreformen genomfördes, inte längre behöver tillgodoses genom någon särskild planering. Omfattande indelnings- ändringar förekommer inte längre samtidigt i sådan mängd att det enligt kommitténs mening är nödvändigt att ha särskilda planer som vägledning för bedömning av indelningsfrågorna.

Kommittén anser i stället att en allmän bedömning av kommunindel- ningens lämplighet bör kunna ske genom den omfattande länsplanering som numera bedrivs i varje län. Det underlag för denna planering som därvid utarbetas bör kunna tjäna som underlag också för bedömningen av lämplig

• Sida 37
•  Original

Prop. 1978/79:157 37

kommunindelning. Kommittén framhåller att det i förordningen (l977:88) om Iänsplanering finns bestämmelser om kommuners och organisationers medverkan och insyn i länsplaneringen. Särskilda föreskrifter om skyldighet för länsstyrelsen eller annan myndighet att inom ramen för länsplaneringen se över kommunindelningen i länet och verka för en lämplig indelning är enligt kommitténs mening inte behövliga.

Ett annat skäl för att slopa bestämmelserna om indelningsplan är enligt kommitténs mening att kravet på indelningsplanering kan försvåra och fördröja handläggningen av indelningsfrågorna. Det beror på att en fråga om indelningsändring i vissa fall kan väckas på två sätt. antingen hos kammar- kollegiet som ett vanligt indelningsärende eller hos länsstyrelsen som en fråga om ändring i indelningsplanen.

Kommittén föreslår alltså att bestämmelserna om indelningsplan slopas. Förslaget tillstyrks av nästan alla remissinstanser som yttrar sig i frågan. Till de tillstyrkande instanserna hör bl. a. kammarkollegiet och 19 länsstyrelser. Dessa remissinstanser instämmer också i vad kommittén anför till stöd för förslaget.

Några remissinstanser, som i och för sig tillstyrker förslaget. framför synpunkter som närmast gäller länsstyrelsernas och kommunernas uppgift att ta upp frågor om indelningsändringar. Svenska kommunförbundet framhåller således att berörda kommuner bör ta upp frågor om indelnings- ändringar direkt hos kammarkollegiet. Enligt länsstyrelsen i Örebro län och Örebro kommun. bör länsstyrelsens uppgift vara att i samråd med berörda kommuner påtala behov av indelningsändringar hos kammarkollegiet. Från några håll anförs tveksamhet inför tanken att indelningsfrågorna skall knytas till länsplaneringen. Nybro kommun menar t. ex. att länsplaneringen inte kan ge hela den objektiva bakgrund som behövs för att kunna bedöma indelningsändringar. Några kommuner. bl. a. Stockholms och Uppsala kommuner, befarar att en anknytning av indelningsfrågorna till länsplane- ringen kan leda till att landstingskommunerna. om länsprogrammet i framtiden skall fastställas av landstinget. kan uppfattas som överkommuner. Enligt dessa remissinstanser bör därför en sådan anknytning undvikas. De berörda kommunerna bör i stället direkt ta upp indelningsfrågorna hos kammarkollegiet.

[ likhet med kommittén och i stort sett samtliga remissinstanser som yttrar sig i frågan anserjag att en motsvarighet till bestämmelserna i 2 a & KlL om indelningsplanering kan undvaras. Jag instämmer därvid i de överväganden som ligger till grund för kommitténs förslag. Med anledning av vad några remissinstanser anför vill jag emellertid något utveckla min syn på sambandet mellan indelningsfrågorna och länsplaneringen.

' I arbetet med länsplaneringen tar länsstyrelsen fram ett omfattande underlagsmaterial. Länsstyrelsen skall vid planeringen samverka med bl.a. landstingskommunen och länets kommuner. Inom ramen för länsplane- ringen och främst genom samverkansförfarandet bör det finnas stora

• Sida 38
•  Original

Prop. l978/79:157 38

möjligheter att få fram sådant material som har betydelse för bedömningen av kommunindelningens lämplighet. Man kan t. ex. finna att näringsgeogra- fiska eller andra skäl motiverar en omprövning av kommunindelningen. Länsplaneringen kan därför tjäna som allmänt underlag för den som vill bilda sig en uppfattning i frågan om kommunindelningen i länet är lämplig. lnte minst för kommunerna själva bör det vara värdefullt att kunna utnyttja länsplaneringen på detta sätt. Däremot skall självfallet inte "länsplaneringen ses som en särskild väg att föra fram frågor om indelningsändringar. Man bör skilja mellan länsplaneringens betydelse för bedömningen av lämplig kommunindelning och formerna för väckandet av frågor om indelningsänd- ringar. något som bör regleras uteslutande i indelningslagen. Jag anser att det är lämpligt att i första hand kommuner eller kommunmedlemmar liksom hittills väcker sådana frågor. Avsikten är inte att införa något särskilt moment ilänsplaneringen som främst skulle ta sikte på att utröna vilken kommunin- delning som är lämplig. Därmed vill jag också betona att länsstyrelserna inte bör ha någon annan roll än den som de har i dag i fråga om att aktualisera indelningsändringar.

2.3. Förutsättningarna för indelningsändring

Enligt 3.5 första stycket KlL får ändring i kommunindelningen ske, om fördelar för den kommunala förvaltningen eller lättnad eller utjämning i kommunalskatten kan uppnås genom ändringen eller om denna främjar den ekonomiska utvecklingen inom orten eller annars medför gagn. Någon av dessa allmänna förutsättningar måste alltid föreligga för att en indelnings- ändring skall få beslutas.

Kommunala nybildningskommittén. vars betänkande med förslag till lagstiftning angående kommunala nybildningar låg till grund för KlL, ansåg att lagen borde ange de viktigaste av de skäl som måste föreligga för att en indelningsändring skall få komma till stånd. Genom bestämmelsen att indelningsändring får ske också om ändringen annars medför gagn fram- träder enligt kommittén de övriga skälens karaktär av endast belysande exempel.

] praxis krävs i allmänhet inte att särskilt starka skäl för en indelnings- ändring föreligger, om kommunerna är ense om en indelningsändring och någon olägenhet inte väntas uppkomma från allmän synpunkt. Till de vanligaste skälen för de indelningsändringar - bortsett från kommun- sammanläggningarna — som har förekommit under 1970-talet hör förbättrad gränsdragning, undanröjande av enklavförhållanden, exploatering av område över en kommungräns. sambruk av fastigheter över en kommun- gräns. invånarnas spontana inriktning mot en annan huvudort än den egna kommunens samt bättre förbindelser till en annan kommuns huvudort. De exempel på förutsättningar för indelningsändring som finns i 3 & KlL har haft liten betydelse i praxis och det torde vara sällsynt att ett av dem ensamt har

• Sida 39
•  Original

Prop. 1978/791157 39

utgjort motiv för en ändring.

l 3å andra stycket KlL anges de s. k. kvalificerade förutsättningar som måste vara uppfyllda för att en indelningsändring skall få genomföras mot en kommuns vilja. Om en kommun motsätter sig en föreslagen indelningsänd- ring och ändringen eller villkor som förbinds med denna dessutom skulle medföra avsevärd olägenhet för kommunen. får ändringen beslutas endast om de kvalificerade förutsättningarna föreligger. De är att indelningsänd- ringen är påkallad av ett betydande allmänt behov och att den är nödvändig för att undanröja eller avsevärt minska rådande missförhållanden. Som exempel på betydande allmänt behov. dvs. förhållanden som från allmän synpunkt har ansetts vara av sådan vikt att de borde få motivera en indelningsändring även mot en kommuns vilja. anges i lagtexten följande.

. Oregelbundenhet i rikets indelning eller annat förhållande vållar hinder eller olägenhet i behandlingen av allmänna ärenden eller i tillgodoseendet av kommunala behov. . Viss kommunal uppgift av större vikt är eftersatt så att avsevärd olägenhet har uppkommit eller kan väntas uppkomma. . Ett samhälles behov av utrymme för bostäder, industri eller annat sådant ändamål kan inte tillgodoses i den utsträckning som behövs inom samhällets område.

. Bestående indelning lägger hinder i vägen för den ekonomiska utveck- lingen inom orten.

Enligt KlL görs indelningsändringen inte beroende av ett formligt medgivande från de berörda kommunerna. Någon absolut kommunal vetorätt mot indelningsändring finns således inte. Däremot är en kommun genom 3 5 andra stycket KIL tryggad mot att dess område mot dess vilja ändras. om det inte finns ett allmänt intresse av sådan vikt att kommunen bör underordna sig detta. Det är dock enligt lagregeln endast om indelningsänd- ringen medför avsevärd olägenhet för kommunen som dennas motstånd får den verkan att de kvalificerade skälen måste föreligga för att ändringen skall få genomföras. l praxis fäster man emellertid avseende vid en kommuns inställning till en indelningsändring, även om denna inte förorsakar kommunen avsevärd olägenhet.

Bestämmelserna i 3 & KIL om förutsättningarna för indelningsändring har inte ändrats sedan lagen kom till. Deras allmänna utformning har gjort det möjligt att anpassa praxis i indelningsärenden efter de successivt ändrade förhållandena. När de båda stora reformerna av kommunindelningen genomfördes. var dock bestämmelserna i stor utsträckning satta ur spel genom särskild lagstiftning.

1 KlL finns inga bestämmelser om ortsbefolkningens inflytande i frågor om indelningsändring eller om i vilken utsträckning som hänsyn skall tas till lokala opinioner. Av förarbetena till KlL framgår dock att det har ansetts

• Sida 40
•  Original

Prop. 1978/79:157 40

betydelsefullt att befolkningens mening får komma till uttryck och att hänsyn tas till den vid indelningsändringar som berör endast en del av en kommun. 1 praxis finns också åtskilliga exempel på att ortsbefolkningens inställning till en föreslagen indelningsändring har haft betydelse för utgången i ärendet.

lndelningslagskommittén anser att bestämmelserna om förutsättningarna för indelningsändring måste ges en allmän utformning. Prövningen av en fråga om indelningsändring innebär i allmänhet en skälighetsavvägning mellan olika intressen. Reglernas huvudsyfte bör enligt kommittén vara att säkerställa att dessa intressen beaktas i tillräcklig utsträckning. De bestäm- melser som kommittén föreslår om förutsättningarna för indelningsändring är avsedda att så långt möjligt fungera lika väl vid alla typer av ändringar.

Kommittén föreslår att som allmän förutsättning för ändring i den kommunala indelningen skall gälla att en sådan ändring får beslutas endast om den kan antas medföra bestående fördel för en kommun eller en del av en kommun eller annars från allmän synpunkt. Med hänsyn till svårigheterna att förutse utvecklingen och behovet av indelningsändringar och med hänsyn till de olika typer av ändringar som kan förekomma har kommittén stannat för att inte i lagtexten ta in några exempel på sådana fördelar som kan utgöra skäl för en indelningsändring.

Kommittén konstaterar att i praxis särskilt stor hänsyn alltid tas till inställningen hos de kommuner som närmast skulle beröras av en indel- ningsändring, även om förhållandena inte är sådana att kvalificerade förutsättningar krävs. Någon absolut vetorätt för en kommun vill kommittén dock inte föreslå. Det kan även i framtiden finnas skäl som talar för en indelningsändring och som väger så tungt att kommunen bör underordna sig dem. Systemet med regler om kvalificerade skäl i vissa fall när en kommun motsätter sig en indelningsändring är enligt kommittén delvis föråldrat och bör överges. ] förutsättningsbestämmelsen bör i stället anges att vid prövningen av en indelningsfråga särskild hänsyn tas till önskemål och synpunkter från den eller de kommuner som närmast berörs av indelnings- ändringen. Kommittén uttalar att en indelningsändring inte bör genomföras mot en sådan kommuns vilja utan att särskilt starka skäl föreligger.

Enligt kommittén bör det i lagtexten klarläggas vilket inflytande ortsbe- folkningen skall ha vid beslut om en indelningsändring. När det gäller ändringar som omfattar en hel kommun. är den självklara utgångspunkten att kommunfullmäktige representerar befolkningen i kommunen. Förhål- landet blir något annorlunda vid indelningsändringar som i första hand berör en del av en kommun. dvs. överföring av ett område från en kommun till en annan kommun eller utbrytning av en kommundel som skall bilda själv- ständig kommun. Kommittén föreslår en bestämmelse om att särskild hänsyn i sådana fall skall tas till ortsbefolkningens inställning. Hur avväg- ningen i det enskilda fallet bör ske om kommunen och ortsbefolkningen har motsatta intressen måste enligt kommittén överlämnas åt praxis.

Kommitténs förslag i fråga om förutsättningarna för indelningsändring

• Sida 41
•  Original

Prop. 1978/79:157 41

tillstyrks eller lämnas utan erinran av en stor majoritet bland remissinstan- serna. Flera remissinstanser lämnar Synpunkter och förslag — några av mer kritisk natur — i olika delfrågor.

Remissinstanserna har i allmänhet godtagit kommitténs förslag att bestämmelserna om förutsättningarna för en indelningsändring skall vara allmänt hållna och att som allmän förutsättning för en ändring skall gälla att den kan antas medföra bestående fördel för en kommun eller en del av en kommun eller annars från allmän synpunkt. Enligt kammarkollegiet utgör kommitténs förslag till bestämmelser om förutsättningarna en sammanfatt- ning av de kriterier för indelningsändring som har utvecklats i praxis under den långa tid som den nuvarande lagbestämmelsen har varit i kraft. Kollegiet anser det riktigt att systemet med allmänna och kvalificerade förutsättningar avskaffas. eftersom dessa i praktiken har smält samman till ett krav på att samtliga föreliggande omständigheter alltid skall övervägas vid bedöm- ningen av om en indelningsändring skall ske eller ej. Några remissinstanser är mera kritiska. Avesta och Hedemora kommuner anser att de allmänna förutsättningar som anges i 3 & första stycket KlL bör kunna behållas efter viss justering.

För egen del vill jag anföra följande. Till de centrala bestämmelserna i en lag om ändring i kommunindelningen hör de som anger förutsättningarna för att en indelningsändring skall få ske. Det är ett allmänt intresse att det så tydligt som möjligt anges i lagen vad som krävs för att kommuner skall få läggas samman och delas och för att ett område skall få föras över från en kommun till en annan.

En indelningsändring bör inte få genomföras utan att det föreligger från allmän synpunkt objektivt bärande skäl för ändringen. De indelningsänd- ringar som kan tänkas förekomma är emellertid så varierande till omfattning och karaktär att de skäl som i ett visst fall talar för en indelningsändring över huvud taget inte blir aktuella iett annat fall. Förhållandena växlar så från fall till fall att det inte är möjligt att dela upp indelningsändringarna i väl avgränsade kategorier för vilka bestämda förutsättningar för genomförandet av en ändring skall gälla. Prövningen av en fråga om ändring i kommunin- delningen innebär i allmänhet en skälighetsbedömning där olika intressen vägs mot varandra. I likhet med kommittén anser jag att bestämmelsernas huvudsyfte bör vara att säkerställa att dessa intressen beaktas i tillräcklig utsträckning. Vilka skäl för indelningsändring som måste föreligga och hur tungt de skall väga i förhållande till eventuella skäl mot en ändring måste i huvudsak överlämnas åt praxis.

Jag delar kommitténs uppfattning att bestämmelserna om förutsättning- arna för indelningsändring bör vara neutrala till olika typer av ändringar. Målet bör vara att bestämmelserna skall vara lika användbara i den ena typen av indelningsärenden som i den andra.

Om en allmän reform av kommunindelningen skulle bli aktuell i framtiden. något som f.n. inte förefaller särskilt sannolikt. skulle även

• Sida 42
•  Original

Prop. 1978/79zl57 42

indelningsändringar som utgör led i en sådan indelningsreform kunna genomföras med tillämpning av förutsättningsbestämmelser av det slag som jag förordar. En indelningsreform kan dock knappast genomföras utan att statsmakterna tar särskilda initiativ och anger de materiella principer som skall ligga till grund för reformen. Detta kan ske endast genom föreskrifter som meddelas av riksdagen genom lag.

Skälen för en indelningsändring är av varierande slag. För det mesta anknyter de till kommunerna och deras invånare. men de kan också vara av mera allmän natur. Jag delar kommitténs uppfattning att bestämmelsen om förutsättningarna för indelningsändring inte bör innehålla någon exemplifie- ring av omständigheter som kan utgöra skäl för en indelningsändring. Erfarenheten av de exempel som anges i 3 & KIL visar att en sådan exemplifiering inte har något större värde som vägledning. Jag förordar en bestämmelse om att som en allmän förutsättning för ändring i den kommunala indelningen skall gälla att ändringen kan antas medföra bestående fördel för en kommun eller en del av en kommun eller andra fördelar från allmän synpunkt.

Några remissinstanser anser att den bestämmelse om förutsättningarna för indelningsändring som kommittén har föreslagit och som även jag förordar är alltför vag och att den bör kompletteras eller preciseras i vissa hänseenden. Länsstyrelsen i Älvsborgs län ifrågasätter om inte riktlinjer av det slag som riksdagen antog före kommunindelningsreformerna bör meddelas i indel- ningslagen. Domkapitlet i Skara saknar förslag om lämplig kommunstorlek. Hedemora kommun framhåller att lagen skulle kunna byggas ut med en definition av viktiga egenskaper hos en kommun. Jönköpings kommun anser att kommitténs förslag bör kompletteras med en uttrycklig föreskrift som garanterar en allsidig prövning av fördelarna med en indelningsändring. För egen del kan jag inte ansluta mig till dessa tankar. Somjag tidigare har anfört bör indelningslagen ha till upgift endast att reglera ändringar i kommunin- delningen men inte att ange hur indelningen som helhet faktiskt bör vara utformad. Bestämmelserna om förutsättningarna för indelningsändring bör utgå från kommunindelningen som den ser ut i dag och ange när den får ändras. De bör däremot inte ha till syfte att generellt styra kommunindel- ningen i riktning mot någon bestämd kommunstorlek. Överväganden om vad som är en riktig kommunstorlek eller vilka egenskaper en kommun lämpligen bör ha måste i allmänhet göras i ärenden om mera omfattande indelningsändringar. När det gäller att föra över mindre områden från en kommun till en annan är det däremot andra typer av förutsättningar som blir aktuella. Bestämmelser i lag om lämplig kommunstorlek eller viktiga egenskaper hos en kommun skulle därför komma till användning endast i relativt få ärenden om indelningsändring. Mot denna bakgrund anserjag det inte lämpligt att komplettera lörutsättningsbestämmelserna i de hänseenden som remissinstanserna föreslagit. Det är för övrigt tveksamt om det är möjligt att utforma sådana kompletterande bestämmelser så att de ger någon verklig

• Sida 43
•  Original

Prop. 1978/79:157 43

vägledning för bedömning av frågor om indelningsändring.

Några remissinstanser framhåller att "man bör vara återhållsam med ändringar i den nuvarande kommunindelningen. Man kan enligt min mening inte vänta sig att kommunindelningen skall ligga helt fast. även om indelningsreformerna följs av en period av större stabilitet i indelningen. Man måSte räkna med att den kommunala indelningen ändras när samhällsut- vecklingen fordrar det. Det bör dock krävas att en så ingripande åtgärd som en indelningsändring inte genomförs av skäl som ter sig alltför kortsiktiga. lndelningsändringen måste syfta till att ge en permanent lösning av de problem som den äldre indelningen innebär. En bestämmelse som. i enlighet med mitt förslag. anger att en indelningsändring får beslutas endast om den kan antas medföra en bestående fördel uppfyller detta krav.

lndelningslagens bestämmelser om förutsättningarna för ändring i kommunindelningen bör ensamma ange ramen för bedömningen av frågan när en indelningsändring får ske. Bedömningen bör inte styras av normer som har sin upprinnelse på annat håll. De riktlinjer som riksdagen år 1962 fastställde för den senaste indelningsreformen är. sedan reformen har slutförts. inte bindande i den meningen som de var det under det skede då reformen genomfördes. Jag vill också erinra om att jag i det föregående har förordat att bestämmelsen i 2 a & KIL om att det för varje län skall finnas en plan som utvisar den lämpligaste kommunindelningen tas bort. Bedöm- ningen av vad som är en lämplig kommunstorlek måste göras även i enskilda indelningsärenden i framtiden. i synnerhet när det gäller ändringar av större omfattning. Att principer för kommunindelning av det slag som användes vid indelningsreformen därvid spelar en roll i övervägandena anserjag vara naturligt. Dessa bör emellertid ske inom den ram som anges av lagreglema om förutsättningarna för indelningsändring och förarbetena till dessa. Som jag har framhållit tidigare anserjag det inte vara något vunnet med att i lagen hänvisa till riktlinjerna för indelningsreformen eller allmänna principer av liknande slag.

Emmaboda kommun anser att fördel för statlig verksamhet. innefattande bl. a. förhållanden med anknytning till regionalpolitik och fysisk riksplane- ring. bör anges i lagen som skäl för indelningsändring. Länsstyrelsen i Kronobergs län menar att uttrycket "eller annars från allmän synpunkt” i kommitténs förslag är alltför vagt. För egen del anserjag att man genom att ange att en indelningsändring får beslutas också om den kan antas medföra "andra fördelar från allmän synpunkt" på ett bra sätt sammanfattar de olika slag av skäl. utan direkt anknytning till en kommun. som bör få medföra att kommunindelningen ändras. Jag anser det inte påkallat att bland dessa skäl i lagen särskilt framhäva fördel för statlig verksamhet. Några remissinstanser framför synpunkter på tolkningen av bestämmelsen om de allmänna förutsättningarna för indelningsändring och diskuterar olika skäl för indelningsändringar. Till sådana frågor återkommerjag i specialmoti- veringen.

• Sida 44
•  Original

Prop. 1978/79:157 44

Remissinstanserna har i allmänhet godtagit kommitténs förslag att systemet med kvalificerade förutsättningar för indelningsändring överges och att det föreskrivs att särskild hänsyn skall tas till önskemål och synpunkter från kommun som närmast berörs av ändringen. Även jag ansluter mig till kommitténs förslag i dessa delar. En grundtanke i en bestämmelse om förutsättningarna för indelningsändring bör vara att kommunernas inställning har särskilt stor tyngd när man vid prövningen av en fråga om indelningsändring väger styrkan av de intressen som talar för ändringen mot dem som talar för mot denna. Det kan dock inte uteslutas att det kan förekomma fall då det är befogat att låta kommunen stå tillbaka för andra intressen. I likhet med kommittén anser jag därför att det inte är lämpligt att införa en absolut vetorätt för kommun mot indelningsändring. något som endast en remissinstans ställt sig positiv till.

Kommittén uttalar att dess förslag innebär att man behåller principen att särskilt starka skäl fordras för att genomföra en indelningsändring mot en kommuns vilja. Detta är enligt min mening en viktig princip. Länsstyrelsen i Stockholms län och Örebro läns landstingskommun anser att frågan om verkan av att en kommun som berörs av en indelningsändring motsätter sig denna är alltför betydelsefull för att regleras enbart genom motivuttafanden. De anser att kommitténs lagförslag bör kompletteras med en bestämmelse om att särskilt starka skäl fordras för indelningsändring mot berörd kommuns vilja. För egen del finner jag denna kritik befogad.

Jag förordar därför att kommitténs förslag kompletteras med en bestäm- melse om att synnerliga skäl måste föreligga för en indelningsändring. om den eller de kommuner som närmast berörs av ändringen motsätter sig denna. Däremot finner jag det inte möjligt att i lagen ge närmare exempel på skäl som har den tyngden att de bör föranleda ändring i kommunindelningen mot en kommuns bestridande. I princip bör dock gälla att kraven på sådana skäl ställs högre ju mer ingripande indelningsändringen är för kommu- nen.

De flesta av de remissinstanser som tar upp frågan delar kommitténs uppfattning att den nya indelningslagen bör innehålla en bestämmelse om att särskild hänsyn skall tas till ortsbefolkningens inställning till en indelnings- ändring. om ändringen innebär att en kommun delas eller att en del av en kommun överförs till en annan kommun. De kritiska remissinstanserna menar att bestämmelsen ger ortsbefolkningen alltför stort inflytande på bekostnad av kommunen eller befolkningen i den återstående delen av denna. Man pekar på risken att tillfälliga opinioner tillmäts för stor vikt och att det skapas överdrivna förväntningar beträffande folkviljans betydelse. Karl- stads kommun och Sveriges kommunaljuridiska förening anser att den bestämmelse som kommittén föreslår strider mot grunderna för den representativa demokratin enligt vilka kommunfullmäktige skall tillvarata den berörda ortsbefolkningens intressen.

Som kommittén har visat engagerar sig ofta de människor som kommer att

• Sida 45
•  Original

Prop. 1978/79:157 45

beröras av en indelningsändring starkt i frågan. Så kommer det säkert att vara även i framtiden. Det råder enligt min mening ingen tvekan om att stor hänsyn i praxis ofta har tagits till en folkopinion som kommit till klart uttryck. Detta är naturligt med tanke på att ortsbefolkningens förhållanden. dess tillgång till samhällsservice o.d. är en av de centrala faktorerna vid bedömningen av en fråga om indelningsändring. Jag är ense med kommittén om att det i lagen bör klarläggas vilket inflytande befolkningen skall ha på besluten i indelningsfrågor. Något sådant klarläggande behövs inte när det gäller sammanläggningar av hela kommuner. I sådana fall är det självklart att kommunfullmäktige representerar befolkningen i kommunen. till vars önskemål och synpunkter särskild hänsyn skall tas enligt den bestämmelse som jag nyss har föreslagit. Om indelningsändringen innebär att kommunen delas eller att en del av kommunen överförs till en annan kommun. kan man normalt utgå från att kommunfullmäktiges och ortsbefolkningens stånd- punkter sammanfaller. Det kan emellertid inte uteslutas att ortsbefolk- ningens intresse av närhet till exempelvis kommunal eller annan service står emot kommunens intresse av att behålla ett område. Dessa situationer är enligt min mening inte så renodlade att man generellt kan låta ortsbefolk- ningens intressen vika för kommunens. I likhet med kommittén anserjag att särskild hänsyn bör tas till ortsbefolkningens inställning i dessa situationer. För att säkerställa att sådan hänsyn tas bör en bestämmelse härom tas in i lagen. Därmed är inte sagt att ortsbefolkningens önskemål skall ha företräde framför kommunens. Den lokala opinionen måste vägas mot kraven på befolkningsunderlag. tillfredsställande service, ekonomisk bärkraft etc. och de intressen i övrigt som kommunen företräder. Det är inte möjligt att i lagen närmare ange hur denna prövning. som kan vara mycket komplicerad. bör utfalla i olika situationer. ] detta sammanhang vill jag påminna om den bestämmelse som jag nyss har förordat om att indelningsändring mot en kommuns vilja får ske endast om synnerliga skäl föreligger. Genom denna bestämmelse markeras att ortsbefolkningen inom ett visst område av en kommun inte kan jämställas med kommunen.

Jag kan inte hålla med de remissinstanser som gör gällande att en bestämmelse om att särskild hänsyn skall tas till ortsbefolkningen utgör en risk för den representativa demokratin. Ändringar i den kommunala indelningen måste av naturliga skäl beslutas av staten. Detta kan om man så vill betraktas som en inskränkning i den kommunala självstyrelsen. Den statliga beslutsmyndigheten har att vid sin prövning av frågor om indelnings- ändring beakta även omständigheter och intressen som ligger utanför den rent kommunala sfären. Den statliga myndigheten bör därvid också ta särskild hänsyn till den lokala opinionen. Detta torde. som praxis visar. vara ofrånkomligt men betyder inte att ortsbefolkningen på något sätt represen- terar kommunen. Ortsbefolkningens inställning är en omständighet bland andra — om än av speciell karaktär — som den statliga myndigheten måste ta hänsyn till. Ortsbefolkningen kan aldrig anses tala för kommunen i ett

• Sida 46
•  Original

Prop. 1978/79:157 46

indelningsärende. Det kan bara kommunfullmäktige göra.

Några remissinstanser framhåller att en bestående fördel för befolkningen i en del av en kommun kan innebära bestående nackdelar för befolkningen i resten av kommunen. Därför bör enligt dessa remissinstanser hänsyn tas även till inställningen hos befolkningen i den minskade kommunen. Det är enligt min mening självklart att människornas förhållanden i den minskade kommunen och deras inställning till indelningsändringen måste beaktas. Jag anser dock inte att det behövs en bestämmelse i lagen för att garantera att detta sker i tillräcklig utsträckning. intressena hos befolkningen i den minskade kommunen torde alltid sammanfalla med kommunens och tillvaratas av kommunfullmäktige. Frågor om indelningsändring bör inte kopplas bort från kommunfullmäktige och göras till frågor om en avvägning mellan två motstående grupper av befolkningen i kommunen. Den bestäm- melse som jag förordar bör därför avse ortsbefolkningen. dvs. människorna i det område som genom indelningsändringen skulle komma att överföras till en annan kommun eller brytas ut till en egen kommun.

Vad jag nyss har sagt om hänsyn till ortsbefolkningens inställning till en indelningsändring förutsätter att det är möjligt att på ett tillförlitligt sätt få klarhet om vad ortsbefolkningen vill. Jag avser att behandla denna fråga i följande avsnitt.

Sydvästra Skånes Kommunalförbund berör frågan om kommunalförbund som alternativ till indelningsändring. Kommunaldemokratiska kommittén anför att det i direktiven för kommittén framhålls att t.ex. direktvalda kommundelsorgan kan ses som ett alternativ till en indelningsändring som skulle vara önskvärd från rent kommunaldemokratisk synpunkt. Sådana tänkbara alternativ till en indelningsändring kan framträda som mer eller mindre starka skäl mot ändringar i konkreta fall. De bör finnas med i den skälighetsbedömning som görs i indelningsärendet. Någon särskild bestäm- melse härom behövs enligt min mening inte.

Kommittén tar i samband med sin behandling av förutsättningarna för indelningsändring upp frågan om statligt bidrag till en kommun. som förlorar skatteunderlag eller på annat sätt orsakas ekonomisk förlust genom en indelningsändring. Frågan aktualiseras när en lösning inte kan nås inom ramen för den ekonomiska regleringen mellan kommunerna. Enligt kommit- téns uppfattning bör något statsbidragssystem inte införas i indelningslagen. Kommittén anför att möjligheten att bevilja extra skatteutjämningsbidrag torde kunna utnyttjas i speciella fall. Kungälvs och Luleå kommuner anser att staten bör lämna bidrag till en kommun. om en indelningsändring genomförs mot kommunens vilja och kommunen lider ekonomiskt avbräck. Lands- krona kommun föreslår en bestämmelse i indelningslagen om att en kommun skall kunna få statsbidrag när särskilda skäl föreligger. För egen del delarjag kommitténs uppfattning att en sådan bestämmelse inte bör införas. Regeringen kan med stöd av ll & lagen (l973z433l om skatteutjämningsbi- drag efter en prövning från fall till fall bevilja extra skatteutjämningsbidrag.

• Sida 47
•  Original

Prop. 1978/79:157 47

Denna möjlighet är enligt min mening tillräcklig för att man i specialla fall skall kunna komma till rätta med ekonomiska problem av de slag somjag har diskuterat här. Jag vill erinra om att förslagen i prop. l978/79z95 om den kommunala ekonomin utgår från tanken att specialdestinerade statsbidrag till kommuner och landstingskommuner i så stor utsträckning som möjligt skall ersättas av det allmänna skatteutjämningsbidragct. Kommuner som av olika skäl är särskilt betungade i ekonomiskt hänseende kan få extra skatteutjämningsbidrag.

2.4. Undersökning om befolkningens inställning

I föregående avsnitt har jag diskuterat bl. a. frågan om ortsbefolkningens direkta inflytande i indelningsfrågor. Jag har därvid förordat en bestämmelse om att särskild hänsyn i vissa fall skall tas till ortsbefolkningens mening vid prövning av fråga om indelningsändring. Jag kommer i det följande att behandla frågan om vilka medel som bör användas för att utröna ortsbefolk- ningens mening.

Enligt 27 å KlL får den som är utredare i ett indelningsärende begära utlysande av eller själv utlysa sammanträden. Avsikten med bestämmelsen är bl. a. att sammanträden skall kunna ordnas för att utröna inställningen hos befolkningen i en viss kommundel. Det vanligaste förfaringssättet är att den som utreder indelningsärendet begär att länsstyrelsen skall anordna sammanträdet. Det förekommer även att utredaren vänder sig till kommunen för att få till stånd ett sammanträde. Främst i två situationer har man på detta sätt brukat ge befolkningen möjlighet att uttrycka sin vilja. Det gäller dels när ett motstånd hos befolkningen mot en ifrågasatt indelnings- ändring blivit känt och man vill utröna styrkan av detta motstånd. dels när en grupp ur befolkningen ansökt om en indelningsändring och man vill ta reda på hur resten av befolkningen ställer sig.

Sammanträden med ortsbefolkningen har dock blivit mindre vanliga under senare år. Det beror bl. a. på att denna form av opinionsundersökning ofta inte är praktiskt lämplig med den storlek kommunerna har i dag. I stället har andra former för undersökning av befolkningens inställning utvecklats. Utredningsmyndigheten har t. ex. i något fall genom en skriftlig enkät vänt sig direkt till invånarna i ett föreslaget överföringsområde. I ett ärende om delning av en kommun har den särskilde utredaren genomfört en opinions- undersökning i form av urvalsundersökning.

Vad nu sagts gäller möjligheterna att inom ramen för den statliga utredningen av ett indelningsärende ta reda på ortsbefolkningens uppfattning i frågan. Befolkningens inställning till en föreslagen indelningsändring kan emellertid utrönas även på andra vägar. Av stort intresse i detta sammanhang är den möjlighet kommunerna har att själva anordna opinionsundersök- ningar m. rn. Enligt 2 kap. l8_& kommunallagen får kommunfullmäktige besluta att som ett led i beredningen av ett ärende som tillhör fullmäktiges

• Sida 48
•  Original

Prop. 1978/79:157 48

handläggning synpunkter skall inhämtas från medlemmar i kommunen. Detta kan enligt bestämmelsen ske genom omröstning. opinionsundersök- ning eller liknande förfarande. Valnämnden i kommunen lår anlitas. om inte nämndens verksamhet i övrigt hindras därigenom. Hittills har folkomröst- ningar i två fall genomförts med stöd av dessa bestämmelser. I båda fallen gällde frågan om en kommun borde delas eller ej. Även innan bestämmel- serna om opinionsundersökning m. m. infördes i kommunallagen förekom kommunala opinionsundersökningar och folkomröstningar. speciellt i indel- ningsfrågor.

Enskilda opinionsundersökningar och omröstningar bland befolkningen kan också i vissa fall ge en uppfattning om hur ortsbefolkningen ställer sig till en indelningsändring. lfrågasatta ändringar i den kommunala indelningen har ofta starkt engagerat den lokala befolkningen och i många fall har intresseföreningar eller aktionsgrupper bildats i syfte att manifestera en viss vilja och därmed utöva påtryckning antingen på kommunen eller på utredande eller beslutande myndigheter. Därvid har ofta namninsamlingar genomförts för att visa styrkan av en befolkningsopinion. Regelrätta omröstningar har också förekommit.

lndelningskommittén har redovisat folkomröstningar. opinionsundersök- ningar och liknande som genomförts i indelningsfrågor under senare år. En bestämmelse om att särskild hänsyn skall tas till ortsbefolkningens mening förutsätter enligt kommittén att beslutsmyndigheten på ett tillförlitligt sätt kan få klarhet i befolkningens inställning. Kommittén anser inte att man bör lita till att namninsamlingar och andra opinionsundersökningar som skett på enskilt initiativ kan ge beslutsmyndigheten ett tillfredsställande underlag för att bedöma befolkningens inställning. Tillförlitligheten av sådana opinions- undersökningar kan enligt kommittén ofta sättas i fråga. Kommittén anser det inte heller tillräckligt att hänvisa till en kommuns möjlighet att inhämta synpunkter från medlemmari kommunen. En kommun som skulle förlora ett område genom en föreslagen indelningsändring kan tänkas vara obenägen att höra befolkningen i området. om denna väntas ställa sig positiv till ändringen. Kommittén har därför funnit det nödvändigt att ge möjlighet för den statliga Utredningsmyndigheten att gå ut till ortsbefolkningen för att undersöka dess inställning i frågan.

Kommittén föreslår en bestämmelse om särskild undersökning om ortsbefolkningens inställning. En sådan undersökning aktualiseras enligt förslaget endast i de fall då särskild hänsyn skall tas till ortsbefolkningens mening. Det är således inte avsett att folkomröstning e. d. genom utred- ningsmyndighetens försorg skall anordnas i en hel kommun som föreslagits bli sammanlagd med en annan kommun. Kommittén har inte bedömt det möjligt att närmare ange när särskild undersökning bör ske. Utredningsmyn- digheten föreslås i varje särskilt fall få avgöra om det finns skäl att verkställa undersökning. Om kommunen som ett led i sin behandling av frågan har hört befolkningen eller om befolkningens mening på annat sätt klart har kommit

• Sida 49
•  Original

Prop. 1978/79:157 49

till uttryck. torde enligt kommittén sådan undersökning inte vara nödvändig. Kommittén förordar en bestämmelse om' att undersökning om ortsbefolk- ningens inställning skall verkställas när det finns skäl till det.

Med ortsbefolkningen avser kommittén befolkningen i sådan del av en kommun som avses bli överförd till en annan kommun eller bilda egen kommun. Vid indelningsändring som innebär överföring av område till en annan kommun skall undersökningen alltså normalt omfatta befolkningen i överföringsområdet. Vid utbrytning av del av en kommun att bilda egen kommun bör undersökningen enligt kommittén omfatta befolkningen i den delen. I ett sådant fall tänker sig kommittén emellertid att en undersökning skall kunna verkställas även i den återstående delen av kommunen. Vid en delning som innebär att en kommun upplöses och två eller flera nya kommuner bildas är detenligt kommittén naturligt att man hör befolkningen i de olika delarna.

I fråga om de former av undersökning som bör kunna användas torde det enligt kommittén vara uppenbart att möjligheten enligt gällande rätt att anordna sammanträden inte är till fyllest. Kommittén anser att möjlighet bör stå öppen att genomföra olika typer av opinionsundersökningar. Även en regelrätt folkomröstning anses således kunna komma i fråga. om det finns skäl till det. Kommittén föreslår att det anges i bestämmelsen att undersök- ning om befolkningens inställning kan ske genom omröstning. opinionsun- dersökning eller liknande förfarande. Formuleringen stämmer överens med kommunallagens bestämmelse om kommunfullmäktiges rätt att inhämta synpunkter från medlemmar i kommunen.

Undersökning om befolkningens inställning bör enligt kommittén verk- ställas av länsstyrelsen. som också bör få besluta om lämplig form för undersökningen. Kommittén har inte funnit det nödvändigt att närmare reglera förfarandet i samband med sådana undersökningar. Det bör ankomma på länsstyrelsen att meddela de föreskrifter som behövs. Om en undersökning sker i form av en skriftlig enkät till de berörda invånarna. torde det enligt kommittén i allmänhet inte behövas några särskilda förfarande- regler. När undersökningen ges karaktär av folkomröstning. förutsätts dock vissa föreskrifter om genomförandet vara nödvändiga. Det kan gälla frågor av samma slag som regleras i vallagen . dvs. rätten att delta i omröstningen. förfarandet vid själva röstningen. räkning av röster etc, Kommittén fram- håller att föreskrifterna bör utformas så att kraven på rättstrygghet. likstäl- lighet och integritet för den enskilde tryggas. Reel] möjlighet måste föreligga för alla röstberättigade att delta. Vidare måste rätten till anonymitet och till en jämbördig information garanteras. I syfte att uppfylla dessa krav bör länsstyrelsen kunna bestämma att vallagens bestämmelser i viss omfattning skall tillämpas. anför kommittén.

Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig över kommitténs förslag om särskild undersökning om ortsbefolkningens inställning till indelnings- ändring tillstyrker i allt väsentligt förslaget eller lämnar det utan erinran. Till

• Sida 50
•  Original

Prop. 1978/79:157 50

dessa instanser hör kammarkollegiet. tio länsstyrelser. 22 kommuner och Svenska kommunförbundet. Knappt tio remissinstanser. däribland sex kommuner. är negativa till kommitténs förslag.

Några av de remissinstanser som tillstyrker förslaget framhåller att det är värdefullt att befolkningens inställning kan utrönas i reglerade förmer inom ramen för utredningen i ett indelningsärende. Allmänt tillstyrks att länssty- relsen fåri uppgift att verkställa undersökning om befolkningens inställning och att besluta om lämplig form för undersökningen. Flera remissinstanser utgår dock från att länsstyrelsen samråder med de berörda kommunerna när det gäller valet av undersökningsform.

En del remissinstanser anser att folkomröstningar och opinionsundersök- ningar endast bör förekomma i begränsad utsträckning. Bl. a. pekas på svårigheterna att finna tillförlitliga metoder. Särskilt vid folkomröstningar anses svårigheter kunna uppkomma. Det kan gälla avgränsningen av de berörda och därmed röstberättigade kommuninvånarna samt möjligheten att ställa frågorna korrekt och begripligt. att lämna tillfredsställande information och att genomföra omröstningen så att resultatet kan tolkas på ett entydigt sätt.

Betydelsen av att en folkomröstning eller opinionsundersökning föregås av en allsidig och saklig information betonas av ett flertal remissinstanser. Enligt Svenska kommunförbundet är det viktigt att en undersökning om befolk- ningens inställning föregås av utredning om konsekvenserna av en indel- ningsändring för service. förvaltning och ekonomi. Först sedan dessa frågor klarlagts har befolkningen erforderligt faktaunderlag för ett ställningsta- gande. framhåller förbundet.

I fråga om undersökningens omfattning anser flera remissinstanser. bland dem kommunförbundet. att en begränsning till ett föreslaget utbrytnings- eller överföringsområde inte är lämplig. Särskilt vid delning av en kommun anses det viktigt att ortsbefolkningen i båda kommundelarna hörs.

Några remissinstanser efterlyser närmare föreskrifter om förfarandet i samband med undersökningar om ortsbefolkningens inställning. Enligt länsstyrelsen i Skaraborgs län bör bl. a. kommunernas medverkan och inflytande stärkas genom sådana föreskrifter.

Flera remissinstanser diskuterar förhållandet mellan folkomröstningar m. m. och den representativa demokratin. Bl. a. framhålls att folkomröst- ningar eller andra opinionsundersökningar inte får förekomma i sådan utsträckning att de kan äventyra förutsättningarna för en väl fungerande och medborgerligt förankrad representativ styrelseform. Helsingborgs kommun förutsätter att bestämmelsen om undersökning om ortsbefolkningens inställ- ning inte hindrar kommunerna att på eget inititativ företa folkomröstning eller annan form av opinionsmätning.

De remissinstanser som avstyrker kommitténs förslag pekar i allmänhet också på risken för konflikter med den representativa demokratin. Det framhålls bl. a. att kommunfullmäktige representerar kommunmedlem-

• Sida 51
•  Original

Prop. l978/79:157 - 51

marna och att fullmäktige enligt kommunallagen har möjlighet att som ett led i beredningen av ett ärende genomföra folkomröstning eller annan opinions- undersökning. Det bör därför enligt dessa remissinstanser vara en sak för fullmäktige att besluta om befolkningen skall ges tillfälle att direkt uttrycka sin mening.

För egen del vill jag anföra följande. | föregående avsnitt har jag föreslagit en bestämmelse om att särskild hänsyn skall tas till ortsbefolkningens önskemål och synpunkter vid prövning aven fråga om indelningsändring som innebäratt en kommun delas eller att del av en kommun förs över till en annan kommun. Liksom kommittén anser jag att en sådan bestämmelse förutsätter att det finns möjligheter för befolkningen att uttrycka sin mening.

Kommitténs kritiska inställning till privata namninsamlingar och andra spontana opinionsyttringar har inte mött några invändningar från remissin- stanserna. Även jag anser det olämpligt att lita till sådana opinionsyttringar för att få reda på ortsbefolkningens önskemål och synpunkter. I den mån opinionsyttringar av detta slag förekommer kommer de självfallet att utgöra en del av beslutsunderlaget när regeringen tar ställning i en indelningsfråga. All den osäkerhet som med nödvändighet präglar namninsamlingar och liknande privata opinionsundersökningar gör dock att resultatet från sådana undersökningar måste behandlas med stor försiktighet. Andra former för att ta reda på befolkningens inställning måste finnas.

Kommunala folkomröstningar och opinionsundersökningar har hittills förekommit främst i indelningsfrågor. Kommunfullmäktige har numera en lagfäst möjlighet att besluta att synpunkter skall inhämtas från medlemmari kommunen. Det kan ske genom omröstning. opinionsundersökning eller liknande förfarande (2 kap. 18 & kommunallagen). I två fall har denna möjlighet utnyttjats genom att beslut fattats om kommunal folkomröstning i fråga om delning av resp. kommun. Jag anser för min del att kommunalla- gens bestämmelse om möjlighet att inhämta synpunkter från medlemmar i kommunen genom omröstning. opinionsundersökning eller liknande anvisar den mest naturliga vägen att utröna speciella befolkningsopinioner. Emellertid är som kommittén framhållit denna väg inte alltid framkomlig. Jag anser därför i likhet med kommittén och flertalet remissinstanser att det bör finnas möjlighet för den statliga Utredningsmyndigheten att inom ramen för utredningen av ett indelningsärende direkt göra sig underrättad om ortsbefolkningens önskemål och synpunkter i de fall då särskild hänsyn skall tas till dessa. Bestämmelser om särskild undersökning om befolkningens inställning bör alltså tas in i den nya indelningslagen. Enligt min mening behöver sådana bestämmelser inte innebära en konflikt med den represen- tativa demokratin. Kommunens möjligheter att inhämta synpunkter från medlemmar i kommunen påverkas givetvis inte.

Som kommittén föreslagit bör Utredningsmyndigheten i varje särskilt fall få avgöra om det finns skäl att genomföra en undersökning om ortsbefolk-

• Sida 52
•  Original

Prop. I978/79:157 52

ningens inställning. Om kommunen som ett led i sin behandling av frågan har hört befolkningen eller om befolkningens mening på annat sätt står klar. behöver naturligtvis sådan undersökning som regel inte ske.

Av vad jag sagt tidigare följer att en undersökning om ortsbefolkningens inställning genom utredningsmyndighetens försorg blir aktuell vid delning av kommun och överföring av område från en kommun till en annan. Undersökningen bör omfatta befolkningen i det område som ifrågasatts bli överfört till en annan kommun eller utbrutet till en egen kommun. Intressena hos befolkningen i den minskade kommunen torde alltid sammanfalla med kommunens och tillvaratas av kommunfullmäktige. Det bör därför i första hand vara en fråga för fullmäktige att ta ställning till om synpunkter skall inhämtas från denna del av befolkningen. Jag anser emellertid inte att något hinder bör uppställas för Utredningsmyndigheten mot att höra även en sådan befolkningsgrupp. om det kan anses befogat. Vid fråga om delning av en kommun torde det ofta vara lämpligt att låta undersökningen omfatta invånarna i de olika kommundelarna. Bestämmandet av undersökningens omfattning bör alltid föregås av noggranna överväganden. Hänsyn bör därvid tas bl. a. till kommundelarnas förhållande till varandra i storlekshänseende och till beräknat valdeltagande.

Liksom kommittén anserjag att möjligheten bör stå öppen att genomföra olika typer av opinionsundersökningar. även en regelrätt folkomröstning. Jag delar också uppfattningen att det bör ankomma på länsstyrelsen att verkställa undersökningen och bestämma formerna för denna. Jag utgår från att länsstyrelsen samrådcr med resp. kommun i fråga om valet av undersök- ningsform. Några remissinstanser har uttryckt tveksamhet i fråga om möjligheten att genomföra en folkomröstning eller opinionsundersökning så att resultatet kan tolkas på ett entydigt sätt. Jag har i och för sig förståelse för denna tveksamhet. Det bör emellertid betonas att omröstningar och opinionsundersökningar av detta slag förekommer redan i dag. Genom att reglera i vilka former dessa undersökningar kan genomföras och vem som har ansvaret för genomförandet ger man enligt min mening en större stadga än f. n. åt en undersökning. Länsstyrelsen bör ha goda möjligheter att genom- föra undersökningen iform av omröstning eller på annat sätt så att kraven på tillfredsställande information. likställighet i fråga om deltagande. anonymitet m. m. kan tillgodoses. Bestämmelsen om i vilka former undersökningen kan genomföras bör utformas så att den ansluter till kommunallagens bestäm- melser om möjligheter för kommunfullmäktige att inhämta synpunkter från medlemmar i kommunen.

Några remissinstanser har efterlyst närmare föreskrifter om hur undersök- ningar om befolkningens inställning skall gå till. För egen del ansluterjag mig dock till kommitténs uppfattning. Det bör tills vidare ankomma på länssty- relsen att i varje särskilt fall bestämma den närmare uppläggningen av en undersökning. Jag beaktar därvid särskilt vikten av att kunna genomföra olika typer av undersökningar. Vid en enkel enkätundersökning behövs

• Sida 53
•  Original

Prop. 1978/79:157 53

givetvis inga förfaranderegler. När en undersökning ges karaktär av folkom- röstning. bör såsom kommittén framhållit vallagens bestämmelser i stor utsträckning kunna tillämpas. Detta gäller bl. a. i fråga om rätten att delta i omröstningen. röstningsförfarandet och räkningen av röster. Jag återkommer i det följande till frågan om valnämndens medverkan i en omröstning. Beträffande kommunernas medverkan och inflytande i övrigt vill jag understryka vad jag sagt tidigare om samråd med resp. kommun i fråga om valet av undersökningsform. Samrådet bör givetvis gälla även den närmare uppläggningen av undersökningen. Jag vill slutligen i detta sammanhang framhålla att kommunaldemokratiska kommittén (Kn l977:07) har som en uppgift att följa tillämpningen av bestämmelserna i 2 kap. 18 & kommunal- lagen om opinionsundersökningar m. m. Kommittén är därvid enligt sina direktiv oförhindrad att ta initiativ till ytterligare en kompletterande lagreg- lering för att åstadkomma en lämplig utveckling av folkomröstningsinstitutet som ett led i en fördjupad kommunal demokrati.

Kommittén har övervägt om länsstyrelsen. i de fall då en regelrätt omröstning bedöms vara lämplig. bör få anlita de kommunala v al n ä m n - derna för arbetet med omröstningen. Valnämnderna har till uppgift att förbereda och leda genomförandet av de allmänna valen. De har alltså huvudansvaret för genomförandet av röstningen vid sådana val. Länsstyrel- sernas uppgifter vid valen avser främst vissa förberedande åtgärder och röstsammanräkningen. För att en omröstning i ett indelningsärende skall kunna genomföras på ett tillförlitligt sätt ärdet enligt kommittén angeläget att det finns möjlighet att utnyttja de resurser som valnämnden förfogar över. Kommittén föreslår därför att det öppnas möjlighet för länsstyrelsen att uppdra åt en kommuns valnämnd att svara för genomförandet av en folkomröstning i en indelningsfråga. Ett sådant uppdrag får dock inte inkräkta på valnämndens ordinarie arbetsuppgifter. Det bör enligt kommittén ankomma på valnämnden själv att avgöra i vilken utsträckning som nämnden med hänsyn till sådana arbetsuppgifter kan medverka vid en omröstning. Kommittén föreslår emellertid dessutom att kommunfullmäk- tige ges rätt att hindra att valnämnden medverkar. I 2 kap. 18 & kommunal- lagen finns bestämmelser om landstingskommuns rätt att anlita kommuns valnämnd. I sådana fall har det ansetts lämpligt att ge kommunfullmäktige sista ordet i frågan om valnämnden skall få anlitas. Även när det gäller länsstyrelsens rätt att ta valnämndens resurser i anspråk bör enligt kommit- téns mening en sådan inskränkning gälla med hänsyn till den kommunala självstyrelsen. Eftersom valnämndens medverkan får anses utgöra en garanti för att en omröstning genomförs under betryggande former. torde fullmäk- tige dock sällan ha anledning att avslå en begäran från länsstyrelsen om att få anlita valnämnden. anför kommittén.

Remissinstanserna är i allmänhet positiva till förslaget att länsstyrelsen skall ges möjlighet att anlita valnämnden för arbetet med en folkomröstning. Enligt kammarkollegiet torde man därigenom kunna uppnå mera tillförlitliga

• Sida 54
•  Original

Prop. 1978/79:157 54

resultat och större likformighet än som annars vore möjligt. Kalmar kommun förutsätter emellertid att länsstyrelsen först bereder kommunfullmäktige möjlighet att anordna undersökning genom valnämnden. Några remissin- stanser avvisar tanken på att ge kommunfullmäktige rätt att hindra att valnämndens resurser ställs till länsstyrelsens förfogande. Enligt länssty- relsen i Stockholms län ter sig en sådan bestämmelse verklighetsfrämmande med tanke på länsstyrelsernas ansvar för valförberedelser och röstsamman- räkning i samband med de allmänna valen.

Även jag anser det angeläget att den kommunala valnämndens resurser kan utnyttjas när länsstyrelsen skall genomföra en folkomröstning. Häri- genom uppnår man enligt min mening den bästa garantin för att omröst- ningen skall kunna genomföras under betryggande former så att bl. a. kraven på likställighet och anonymitet tillgodoses. Nämnden bör själv kunna vägra sin medverkan. om dess ordinarie arbetsuppgifter skulle hindras. Däremot anserjag i likhet med flera remissinstanser inte att kommunfullmäktige bör kunna hindra nämndens medverkan. Jag kan inte se att en rätt för länsstyrelsen att oberoende av kommunfullmäktiges medgivande anlita valnämnden skulle innebära ett sådant intrång i den kommunala självsty- relsen som kommittén befarat. Valnämnden är en Specialreglerad kommunal nämnd. Dess verksamhet regleras av bestämmelser i vallagen (19721620). Nämndens uppgifter vid valen kan i stor utsträckning sägas vara statliga angelägenheter. Mot denna bakgrund är det enligt min mening inte stötande att ge en statlig myndighet rätt att ta valnämndens resurser i anspråk. förutsatt naturligtvis att nämndens verksamhet i övrigt inte hindras därigenom. Att valnämnden medverkar innebär f. ö. att kommunen är med och får insyn i den närmare uppläggningen av en folkomröstning. Liksom Kalmar kommun utgår jag från att länsstyrelsen bereder kommunen tillfälle att själv anordna omröstningen. innan ett uppdrag lämnas till valnämn- den.

Kostnader som föranleds av att länsstyrelsen anlitar valnämnden får enligt kommittén behandlas som övriga utredningskostnader i indelningsärendet. Kommittén utgår från att detta i allmänhet leder till att kommunen får ersättning för sina kostnader.

Till det fåtal remissinstanser som berör kostnadsfrågan hör kammarkolle- giet. som inte har några invändningar mot kommitténs uttalanden. Kollegiet tillägger att länsstyrelsens eget arbete med dessa opinionsundersökningar torde få anses ingå i länsstyrelsens normala arbetsuppgifter. Särskilda kostnader för detta arbete torde därför inte uppkomma i indelningsärendet. anför kammarkollegiet. Ett par kommuner säger sig förutsätta att staten ersätter kommunen för de kostnader kommunen haft på grund av omröst- ning som har beslutats av statlig myndighet. Sölvesborgs kommun ser gärna att det i lagtexten tas in en bestämmelse som ger en kommun rätt att få ersättning för de kostnader som föranleds av att länsstyrelsen anlitar valnämnden.

• Sida 55
•  Original

Prop. l978/79:157

'_It 'Jt

För egen del harjag inte funnit skäl att föreslå särskilda bestämmelser om ersättning för de kostnader som en kommun haft på grund av att valnämnden har anlitats av länsstyrelsen. Sådana kostnader bör enligt min mening hänföras till kostnaderna för den utredning som skall göras i ett indelnings- ärende. Detta bör klargöras genom en uttrycklig bestämmelse i indelnings- lagen. Jag återkommer till denna fråga i specialmotiveringen.

2.5. Decentralisering av beslut och utredning 2.5. ] BPS/landPrä/IWI

Enligt den nuvarande indelningslagstiftningen förordnar regeringen om ändring i den kommunala indelningen. Kammarkollegiet har dock rätt att avslå en ansökan om indelningsändring (295 KIL).

Kommittén föreSlår att beslutanderätten delegeras i vissa typer av indelningsärenden. I fråga om den närmare avgränsningen av vilka ärenden som kan komma i fråga har kommittén funnit det uteslutet att flytta ner beslutanderätten från regeringen i sådana frågor som innebär mera betydande ändringar i den kommunala indelningen. Dessa kräver nämligen ofta en avvägning mellan olika intressen. t. ex. lokala. kommunala och regionalpo- litiska. Därmed krävs också oftast politiska hänsynstaganden. Beträffande smärre indelningsändringar av typ gränsreglering. undanröjande av enklav- förhållanden m. m. finns däremot enligt kommittén inte sådana skäl för att behålla beslutanderätten hos regeringen. Kommittén anser därför att beslut- anderätten i indelningsärenden av mindre omfattning utan olägenhet bör kunna flyttas ner från regeringen.

När det gäller den närmare avgränsningen av vilka ärenden som bör kunna avgöras av myndighet under regeringen föreslår kommittén att det bör gälla sådana indelningsändringar som behövs på grund av oregelbundenhet i indelningen eller med hänsyn till fastighetsförhållandena och som inte föranleder ekonomisk reglering mellan kommuner. Kommittén uppskattar att dessa begränsningar i allmänhet kommer att leda till att en indelnings- ändring som gäller ett område med mera än 10—20 invånare även i fortsättningen måste beslutas av regeringen.

Kommitténs förslag att beslutanderätten bör delegeras i vissa indelnings- ärenden godtas eller lämnas utan erinran av remissinstanserna. Någon kritik riktas inte heller mot den föreslagna avgränsningen.

Även jag anser det värdefullt att kunna flytta ner beslutanderätten från regeringen i vissa ärenden om indelningsändring. Härigenom kan man underlätta genomförandet av sådana ändringar. Det är emellertid viktigt att man gör en klar och entydig avgränsning av de ärenden som skall kunna delegeras. Gränsdragningen bör då göras så att regeringen även i fortsätt- ningen kan fatta beslut i ärenden som avser mer omfattande indelningsänd- ringar eller som innehåller frågor av politiskt känslig natur. Enligt min

• Sida 56
•  Original

Prop. l978/79:157 56

mening har kommittén väl avvägt hur gränsdragningen bör göras och kommit fram till lämpliga kriterier för i vilka fall indelningsärenden bör delegeras. Jag förordarsålunda att det i indelningslagen tas in en bestämmelse som innebär att beslutanderätten delegeras i ärenden om indelningsändring som behövs på grund av oregelbundenhet i indelningen eller med hänsyn till f astighetsförhållandena och som inte föranleder ekonomisk reglering mellan kommuner.

När det gäller att avgöra vilken myndighet som vid sidan av regeringen bör kunna besluta i indelningsärenden har kommittén valt mellan kammarkol- legiet och länsstyrelserna. Kommittén har därvid stannat för att anförtro kammarkollegiet beslutanderätten. Kommittén understryker särskilt att det är en mycket liten grupp ärenden som det här rör sig om. Det kan därför antas att det för en länsstyrelse skulle gå flera år mellan varje ärende. Till förmån för valet av kammarkollegiet talar enligt kommittén också önskemålet om en enhetlig praxis. Kommittén framhåller vidare att flertalet ändringar i den kommunala indelningen leder till ändring i församlingsindelningen. Kammarkollegiet torde enligt kommittén ha bättre möjlighet än länsstyrel- serna att bedöma de särskilda frågor som aktualiseras vid kyrkliga indel- ningsändringar.

Remissinstanserna har ägnat ett förhållandevis stort intresse åt frågan om vilken myndighet som bör anförtros beslutanderätten i de indelningsärenden som det här är fråga om. Remissopinionen är emellertid splittrad.

Till kommitténs ståndpunkt ansluter sig bl. a. kammarkollegiet. sju länsstyrelser. 18 kommuner och Svenska kommunförbundet. Flera av dessa instanser betonar särskilt att det inte kan vara ändamålsenligt att ge länsstyrelserna beslutanderätten, eftersom det rör sig om endast ett fåtal ärenden. Några framhåller att kammarkollegiet är väl lämpat att handlägga dessa indelningsärenden mot bakgrund av kollegiets rika erfarenhet av kyrkliga frågor.

Bland de remissinstanser som uttalar sig till förmån för att länsstyrelserna bör få beslutanderätten märks tretton länsstyrelser och elva kommuner. Några av dessa instanser förordar dock att kammarkollegiet får besluta om kyrkliga indelningsändringar. Några länsstyrelser åberopar allmänna strä- vanden att öka decentraliseringen i samhällsförvaltningen. Länsstyrelsernas lokalkännedom och befattning med länsplaneringen gör dem enligt flera instanser lämpade att handlägga indelningsfrågorna. Betydelsen av att länsstyrelsernas styrelser är politiskt sammansatta betonas av flera länssty- relser och kommuner.

För egen del vill jag anföra följande.

[ resonemangen om vilken myndighet som bör få beslutanderätten i de ärenden som kan delegeras har framförts både argument som talar för länsstyrelserna och argument som talar för kammarkollegiet. De remissin- stanser som yttrar sig särskilt i frågan fördelar sig antalsmässigt i stort sett lika på de två alternativen. Meningarna är delade hos bl. a. länsstyrelserna. Det

• Sida 57
•  Original

Prop. l978/79:157 57

råder alltså inte någon enighet bland länsstyrelserna om det lämpliga i att ta emot den ärendegrupp som det här gäller.

De remissinstanser, såväl länsstyrelser som kommuner. som förordar att beslutanderätten bör flyttas ner till länsstyrelserna argumenterar huvudsak- ligen utifrån den utgångspunkten att samhällsplaneringen har stor betydelse förbedömningen av indelningsfrågor. Det framhålls också att länsstyrelserna har en bättre lokalkännedom än kammarkollegiet. Jag har i och för sig förståelse för dessa synpunkter och ifrågasätter rent allmänt inte den betydelse som länsstyrelsernas uppgifter inom samhällsplaneringen i övrigt har. Tvärtom harjag tidigare i avsnittet om indelningsplan (2.2) strukit under att det finns ett samband mellan indelningsfrågor och annan samhällspla- nering. Frågan är emellertid med vilken styrka dessa synpunkter gör sig gällande i fråga om de ärenden som, enligt vad jag tidigare anfört, bör kunna delegeras. Det kommer huvudsakligen att röra sig om mindre omfattande ärenden av typ gränsjusteringar. Erfarenhet av samhällsplanering torde inte ha en sådan betydelse för prövningen av dessa ärenden att den bör vara avgörande för var beslutanderätten bör ligga.

Med den avgränsning som jag tidigare föreslagit kommer de politiskt betydelsefulla ärendena att hamna utanför den grupp som delegeras. Det bör därför från demokratisynpunkt inte ligga någon fara i att ett verk utan politiskt sammansatt styrelse fattar besluten.

Liksom kommittén och flera remissinstanser vill jag betona att de ärenden som inryms i den grupp som bör delegeras är förhållandevis få. Jag ifrågasätter därför det lämpliga i att splittra upp ärendena på 24 olika myndigheter. En sådan ordning medför en del praktiska olägenheter och kan därför motverka en önskvärd smidighet i handläggningen.

När fråga om indelningsändring väcks. måste man med den föreslagna beslutsordningen ta ställning till om regeringen eller den lägre myndigheten är behörig att besluta i ärendet. Framför allt gäller det att avgöra om det kan komma att behövas någon ekonomisk reglering mellan kommuner. Det är enligt min mening värdefullt att få en enhetlighet i dessa bedömningar. Detta uppnås om man låter en myndighet pröva dessa frågor.

Kommittén framhåller att det endast är ett mycket litet antal mindre indelningsärenden som uteslutande avser den kommunala indelningen. Oftast påverkas också den kyrkliga indelningen. Detta är enligt min mening ett starkt argument för att beslutanderätten läggs hos kammarkollegiet, som har en rik erfarenhet av kyrkliga frågor. En ordning som innebär att länsstyrelserna fattar beslut enbart i ärenden som inte berör den kyrkliga indelningen vill jag bestämt avvisa. Det kan inte vara rationellt att fördela en redan begränsad ärendegrupp på ett sådant sätt.

Vid en samlad bedömning av de synpunkter som har anlagts på frågan frnnerjag att starka skäl talar för valet av kammarkollegiet. Jag förordar därför att beslutanderätten i de ärenden som det här är fråga om förläggs till kammarkollegiet.

• Sida 58
•  Original

Prop. 1978/79:157

'JI 00

3 . 5. ? Urrcdningsalrsvara!

En ansökan om indelningsändring skall ges in till kammarkollegiet. Därefter skall enligt 25 & KlL utredning verkställas "där skäl därtill är". Om det bedöms nödvändigt med hänsyn till ärendets omfattning och beskaffen- het. skall kammarkollegiet uppdra åt en särskild utredningsman att verkställa utredningen. l annat fall får kammarkollegiet självt ombesörja utredningen eller överlämna åt länsstyrelsen att verkställa den. Kammarkollegiet har alltså en ledande roll som utredningsmyndighet i indelningsärenden.

Kommittén har övervägt att lägga utredningsansvaret på länsstyrelserna. En sådan ordning skulle enligt kommittén kunna motiveras av att indel- ningsärendena skulle utgöra ett naturligt led i länsstyrelsernas planeringsar- bete. Kommittén konstaterar samtidigt att erfarenhet av samhällsplanerings- arbete har betydelse framför allt i de mera omfattande ärenden som rör sammanläggning av hela kommuner eller delning av en kommun. Sådana ärenden torde emellertid enligt kommittén bli sällsynta inom överskådlig framtid. Kommittén framhåller också att indelningsärendena totalt sett är en mycket liten ärendegrupp. Dessutom har enligt kommittén kammarkollegiet mot bakgrund av dess uppgifter i kyrkliga ärenden bättre möjlighet än länsstyrelserna att bedöma de frågor som kan bli aktuella.

Kommitténs slutsats blir att kammarkollegiet t. v. bör få behålla huvud- ansvaret lör utredningen i alla typer av indelningsärenden. Däremot bör enligt kommittén länsstyrelsen i mycket större utsträckning än f. n. kunna anlitas i utredningsarbetet. Kammarkollegiet bör också samråda med läns- styrelsen när det gäller val av utredningsform.

Bland remissinstanserna delar sig meningarna om kommitténs förslag. De instanser, bl. a. flera länsstyrelser. som tillstyrker att kammarkollegiet får behålla utredningsansvaret instämmer huvudsakligen i kommitténs övervä- ganden. Flera framhåller samtidigt det värdefulla i att länsstyrelserna i ökad utsträckning skall kunna engageras i utredningsarbetet. Andra remissin- stanser menar emellertid att man bör ta steget fullt ut och låta länsstyrelserna få utredningsansvaret. För detta talar enligt dessa remissinstansers mening det förhållandet att länsstyrelserna har ansvaret för den regionala samhälls- planeringen. Några framhåller också att länsstyrelserna besitter en bättre lokalkännedom än kammarkollegiet.

För egen del vill jag anföra följande. Enligt vad jag tidigare förordat bör kammarkollegiet få beslutanderätten i ärenden om mindre indelningsändringar. Det är då rimligt att kollegiet självt också har ansvaret för utredningen i dessa ärenden. Med denna utgångspunkt återstår det att avgöra vilken myndighet som bör ansvara för utredningen i de ärenden som även i fortsättningen bör avgöras av regeringen. Självfallet har regeringen, som varje beslutsinstans. det yttersta ansvaret för att utredningen är tillfyllest innan ärendena avgörs. Det är emellertid lämpligt att liksom hittills ha en beredande instans som mottar ansökningar om indelningsänd-

• Sida 59
•  Original

Prop. 1978/79:157 59

ringar och som ser till att den utredning som behövs i ärendet blir verkställd. I likhet med kommittén frnnerjag att dessa uppgifter lämpligen bör anförtros kammarkollegiet. Jag fäster mig särskilt vid att indelningsärendena är en förhållandevis liten ärendegrupp. vilket talar mot att splittra upp dem på flera myndigheter. Genom den föreslagna ordningen i fråga om beslut och utredningsansvar i indelningsärenden bibehåller man således en samlad erfarenhet av sådana frågor hos kammarkollegiet. lnte minst i fråga om de kyrkliga indelningsärendena är detta en fördel. Jag förordar således att den nuvarande ordningen behålls och att kammarkollegiet alltså fortfarande har det övergripande utredningsansvaret i alla indelningsärenden.

Vad jag nu sagt utesluter givetvis inte att länsstyrelserna aktivt deltar i själva utredningsarbetet. Enligt kommittén förekommer det inte så ofta att det överlämnas åt länsstyrelsen att verkställa utredning i indelningsärenden. I likhet med kommittén och flera remissinstanser anser jag att detta förhållande bör ändras. För länsstyrelsernas medverkan i utredningen om indelningsfrågor talar starkt deras befattning med länsplaneringen. I det utredningsarbete som ligger till grund för länsplaneringen får man fram ett material, som i stor utsträckning också bör kunna användas vid utredningar om indelningsändring. Länsstyrelsernas kännedom om de lokala förhållan- dena bör givetvis också tas till vara. Länsstyrelserna bör alltså enligt min mening få en framträdande roll i utredningsarbetet. De kunskaper och den erfarenhet som länsstyrelserna besitter bör därvid i hög grad kunna utnyttjas. Det är då viktigt att länsstyrelserna kommer in i utredningsarbetet på ett så tidigt stadium som möjligt. Jag ser det därför som självklart att kammarkol- legiet, som ansvarig myndighet. samråder med resp. länsstyrelse om val av utredningsform.

2.6. Ekonomisk reglering

l4»—10_$$KIL finns bestämmelser om kommunernas inbördes ekonomiska förhållanden vid en indelningsändring.

När en hel kommun läggs samman med en annan kommun, övergår dess tillgångar och förbindelser direkt på grund av bestämmelsen i 45 till den ökade eller nybildade kommunen. Någon särskild reglering mellan kommu- nerna behövs därför inte.

Vid alla andra typer av indelningsändringar, dvs. överföringar av områden och delningar av kommuner, skall de ekonomiska förhållandena mellan kommunerna ordnas genom reglering, om det är nödvändigt. Regleringen fastställs av regeringen i samband med beslutet om indelningsändring. Möjlighet finns dock för regeringen att bestämma att regleringen skall verkställas senare, om det i beslutet anges i vilken ordning och enligt vilka grunder detta skall ske (6 Ö- första stycket).

Beträffande gator, torg och andra allmänna platser finns i 5 5 och 6 & första stycket bestämmelser som innebär att sådan allmän mark även utan särskild

• Sida 60
•  Original

Prop. 1978/79:157 60

reglering övergår till den kommun inom vars område marken efter indel- ningsändringen kommer att ligga.

Genom ekonomisk reglering kan kommunala tillgångar och förbindelser tilläggas endera av de ändrade eller nybildade kommunerna eller fördelas mellan dem på ett sätt som framstår som skäligt med hänsyn till fördelningen i dess helhet. Därvid skall hänsyn tas till skatteunderlag, invånarantal eller annat förhållande som kan anses bestämmande för det utbrutna områdets eller det återstående kommunområdets andel i den gamla kommunens tillgångar och förbindelser(6 & andra stycket). Överflyttning eller uppdelning av kommunal förbindelse får dock inte ske utan fordringsägarens samtycke (6 & tredje stycket).

1 75 finns bestämmelser om hur vissa tillgångar och förbindelser bör utskiftas. Såvitt möjligt skall fast egendom som uteslutande eller huvudsak- ligen är avsedd för visst område samt inventarier som hör till egendomen tilläggas den kommun som området kommer att tillhöra. Skuld mot säkerhet av inteckning i egendom som tilldelas viss kommun skall om möjligt övertas av samma kommun.

Enligt 8 & bör utjämning ske med pengar, om den ena kommunen har fått en större del av tillgångarna eller förbindelserna än som skäligen kan anses belöpa på denna kommun med hänsyn till fördelningen i övrigt.

När ingen ekonomisk reglering sker eller när regleringen endast omfattar vissa tillgångar eller förbindelser, behåller var och en av kommunerna enligt 9 _6 sin egendom bortsett från allmän mark, som enligt 5 & alltid övergår till den kommun där marken kommer att vara belägen.

] 10% finns bestämmelser om särskilt bidrag från den ena kommunen till den andra. Genom ekonomisk reglering kan bestämmas att en kommun. som får sin ekonomiska ställning försämrad genom indelningsändringen utan att detta kan anses uppvägas av den befrielse från ekonomiska förpliktelser som kommunen vinner, skall erhålla bidrag av den andra kommunen. Bidrag kan också bestämmas om en kommun till följd av indelningsändringen får kostnader för att ordna sin förvaltning till vilka den andra kommunen skäligen bör bidra. Bidraget kan bestämmas att utgå på en gång eller under en viss övergångstid.

l praxis har kommunerna tillerkänts avsevärd avtalsfrihet i fråga om den ekonomiska regleringen vid indelningsändringar. Regleringarna har särskilt under senare år ofta skett genom att kommunerna träffat avtal som sedan fastställts av regeringen.

Bestämmelserna om ekonomisk reglering är utformade med utgångspunkt i en uppdelning av den kommunala förmögenheten i finansförrnögenhet och förvaltningsförmögenhet. Med frnansförmögenhet avses t. ex. pengar, värde- papper och fastlgheter, för vilkas disponerande inte gäller särskilda bestäm- melser. Förvaltningsförmögenhet är icke inkomstbringande egendom såsom kommunalhus. skolor, förskolor, ålderdomshem m. m. Förvaltningsformö— genhet som uteslutande eller huvudsakligen är avsedd för ett överflyttnings-

• Sida 61
•  Original

Prop. 1978/79:l57 61

område har i praxis brukat få övertas utan ersättning. i de avtal om ekonomisk reglering som slutits mellan kommuner och som regeringen fastställt under senare år har emellertid denna princip frångåtts. All slags egendom har i dessa fall getts ett värde. i allmänhet det bokförda värdet. Detta gäller även beträffande allmän mark.

I fråga om omfattningen av den ekonomiska regleringen tillämpas två olika principer. När ett mindre område flyttas från en kommun till en annan omfattar regleringen i allmänhet endast den kommunala egendom och de förbindelser som är belägna i eller direkt kan hänföras till överllyttningsom- rådet. Ersättningen fören tillgång eller förbindelse som därvid förs över till en ny kommun brukar bestämmas till det bokförda värdet. Om överföringsom- rådet däremot är av större omfattning eller om indelningsändringen innebär att en kommun delas så att en ny kommun bildas, fördelas kommunens samtliga tillgångar och förbindelser mellan kommunerna enligt den nya indelningen. Fördelningen sker som regel i förhållande till det taxerade skatteunderlaget i de olika delarna av den kommun vars förmögenhet skall fördelas.

lndelningslagskommittén konstaterar att bestämmelserna om ekonomisk reglering i KlL är mycket allmänt hållna. Frågan om när sådan reglering skall ske har därför i stor utsträckning fått överlämnas åt praxis. Bl.a. mot bakgrund av förslaget om delegering av beslutanderätten beträffande vissa indelningsändringar som inte föranleder ekonomisk reglering anser kommittén att de fall när ekonomisk reglering skall s k e närmare bör anges i lagtexten. Kommittén föreslår bestämmelser av följande innebörd. När en kommun delas, skall de inbördes ekonomiska förhållandena mellan kommunerna enligt den nya indelningen alltid regle- ras. Ekonomisk reglering skall också ske när en del av en kommun förs över till en annan kommun, om någon kommunal tillgång eller förbindelse som kan hänföras till den delen bör föras över till den andra kommunen eller om det finns särskilda skäl till reglering. Kommitténs förslag har i allmänhet godtagits av remissinstanserna. Länsstyrelsen i Östergötlands län föreslår dock en lagteknisk ändring av bestämmelsen om ekonomisk reglering vid överföring av en del av en kommun till en annan kommun. Enligt länsstyrelsen bör bestämmelsen ändras så att det anges att ekonomisk reglering skall ske så snart någon kommunal tillgång eller förbindelse utöver vad som sägs i kommitténs förslag till bestämmelse om övergång av borgensförbindelser m. m. (8 &) bör föras över till den mottagande kommu- nen. För egen del kan jag dock inte finna att en sådan ändring är nödvändig. Kommitténs förslag till bestämmelse om borgensförbindelser m. m., som jag kommer att behandla i det följande. innebär att vissa sådana förbindelser övergår utan särskild reglering. Dessa kan givetvis inte omfattas av begreppet förbindelser som kan hänföras till viss del av kommunen i den bestämmelse som kommittén föreslår. Jag ansluter mig alltså till kommitténs förslag till bestämmelser om när ekonomisk reglering skall ske.

• Sida 62
•  Original

Prop. l978/79:157 62

En viktig utgångspunkt när kommittén utformat sina förslag har varit att den ekonomiska regleringen i första hand ären fråga för kommunerna själva. Kommittén föreslår att den 3 v t a l s fri het som kommunerna har getts i praxis lagfästs genom en bestämmelse om att regeringen bör fastställa en reglering som kommunerna är överens om. Genom regeringens fastställelse får överenskommelsen en offentligrättslig karaktär. Kommitténs förslag i denna del har föranlett positiva uttalanden av flera remissinstanser. Även jag anser det angeläget att principen om avtalsfrihet i dessa frågor slås fast i lagtexten. Några remissinstanser vill dock gå längre än kommittén och förordar en bestämmelse som ger regeringen skyldighet att fastställa regleringen i enlighet med en träffad överenskommelse. För egen del anser jag att regeringen bör ha möjlighet att gå ifrån en överenskommelse, om det finns särskilda skäl till det. Det skulle exempelvis kunna bli nödvändigt för regeringen att klarlägga kommunernas ansvar gentemot de kommunalan- ställda iden ekonomiska regleringen. Jag återkommer i det följande till frågan om de anställdas förhållanden vid en indelningsändring.

Kommittén föreslår att reg l e ringe n liksom f. n. s k all fas t - ställas när förordnande om indelningsändring med- d e l a s . Nuvarande möjlighet att bestämma att regleringen i visst avseende skall ske senare föreslås inte få någon motsvarighet i den nya lagen. De viktigaste frågorna i den ekonomiska regleringen, t. ex. grunden för denna och fördelningen i stort, bör enligt kommittén beslutas samtidigt som själva indelningsändringen. Om någon mindre detalj återstår, avses detta dock inte hindra att förordnandet om indelningsändring meddelas. Någon särskild bestämmelse härom behövs inte enligt kommittén. Kammarkollegiet anser däremot i sitt remissyttrande att en motsvarighet till den nuvarande möjligheten att bestämma att regleringen i visst avseende skall äga rum senare bör finnas i den nya lagen. Enligt kollegiet kan det vid delning av en kommun vara svårt att redan när regleringen fastställs helt överblicka de framtida konsekvenserna för exempelvis kommunalförvaltningen i den minskade kommunen. Det har således i något fall visat sig omöjligt att vid denna tidpunkt beräkna kostnaderna fören eventuell överdimensionering av förvaltningen i en kommun och därav föranlett särskilt bidrag från den andra kommunen. Enligt kollegiet bör bestämmelsen utformas Så att grunderna för visst villkor i den ekonomiska regleringen får fastställas vid förordnandet om indelningsändring. medan den närmare utformningen av villkoret får anstå till en senare tidpunkt. För egen del anser jag liksom kommittén att de ekonomiska frågorna är av så avgörande betydelse för kommunerna att de i princip bör vara lösta, när beslutet om indelningsändring meddelas. Någon bestämmelse som gör det möjligt att skjuta upp viss fråga vill jag därför inte förorda. Jag vill dock understryka kommitténs uttalande att förordnandet om indelningsändring inte bör hindras av att någon mindre detalj i den ekonomiska regleringen återstår. Det bör kunna överlåtas åt kommunerna att själva komma överens om frågor av mindre betydelse. När det gäller frågor av

• Sida 63
•  Original

Prop. 1978/79:157 63

den typ som kammarkollegiet tar upp bör givetvis principerna för en eventuell bidragsskyldighet fastställas. när förordnandet om indelningsänd— ring meddelas. När kostnaderna sedan är kända, bör det i allmänhet vara möjligt för kommunerna själva att direkt räkna fram bidragets storlek. Enligt min mening torde det således i regel vara tillräckligt att regeringen fastställer principerna för hur ett bidrag skall beräknas.

Som nämnts tidigare har viss s. k. förvaltningsförmögenhet i praxis fått övertas utan ersättning. Kommittén framhåller dock att skillnaden mellan förvaltnings— och finansförmögenhet inte upprätthålls i modern kommunal- ekonomi. På kommunalt håll anser man numera att all slags egendom bör behandlas på samma sätt. Invånarna i en kommuns olika delar anses ha bidragit till kommunens samlade förmögen- het, oavsett dess beståndsdelar, i förhållande till skatteunderlaget i delarna. Någon uppdelning i förvaltnings- och finanslörmögenhet har därför inte gjorts i de avtal om ekonomisk reglering som kommunerna slutit och som regeringen fastställt under senare år. Även kommittén anser att all slags egendom bör behandlas på samma sätt vid den ekonomiska regleringen. Någon automatisk vederlagsfri överföring av viss förvaltningsförmögenhet bör enligt kommittén alltså inte förekomma i fonsättningen. Kommittén föreslår därför inte någon motsvarighet till de nu gällande bestämmelserna i 5 å och 6 & första stycket KlL om behandlingen av allmän mark, i den mån dessa bestämmelser innebär att sådan mark skall överföras vederlagsfritt. Liksom remissinstanserna har jag inte något att invända mot dessa ställ- ningstaganden av kommittén. Jag vill här endast framhålla att principen om kommunernas avtalsfrihet leder till att regeringen bör fastställa ett avtal om ekonomisk reglering, även om det innebär att viss egendom skall överföras utan ersättning.

I fråga om omfattningen av den ekonomiska regle- ringe n står valet mellan att göra ett fullständigt skifte av kommunens samtliga tillgångar och förbindelser och att låta regleringen omfatta endast sådana tillgångar och förbindelser som direkt kan hänföras till ett område som skall skiljas från kommunen. Kommittén har gjort vissa uttalanden om valet av metod. Vid delning av en kommun, så att en eller flera nya kommuner bildas eller kommunen upplöses och delarna förs till befintliga kommuner, är det enligt kommittén självfallet att regleringen måste omfatta kommunens totala förmögenhet. Vid överföring av ett område från en kommun till en annan bör däremot indelningsändringens omfattning vara avgörande för vilken metod som skall tillämpas. Om ändringen är av sådan omfattning att ett relativt stort antal personer byter kommuntillhörighet, är det rimligt att dessa för med sig en skälig andel av den odelade kommunens samlade förmögenhet. Vid indelningsändringar av mindre omfattning torde emel- lertid en fullständig uppdelning av den kommunala förmögenheten inte alltid vara nödvändig. Det bör i många fall vara tillräckligt att genom regleringen bestämma vilka tillgångar och förbindelser som skall föras över till den andra

• Sida 64
•  Original

Prop. 1978/792157 64

kommunen och i vilken mån ersättning skall lämnas för överförd egendom. Dessa uttalanden av kommittén ansluter sig i stort sett till nuvarande praxis. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför i sitt remissyttrande att den metod som innebär en begränsad reglering har visat sig medföra problem. Länsstyrelsen anser därför att denna metod bör användas endast vid överföring av områden där ett litet antal kommuninvånare berörs. Enligt min mening bör kommu- nerna ges stor frihet att själva avgöra vilken omfattning den ekonomiska regleringen skall ha. Det är därför inte möjligt att göra några närmare uttalanden om hur praxis bör utvecklas. Kommitténs allmänna uttalanden som bygger på erfarenheter från senare år förefaller dock rimliga. Jag är medveten om att metoden med begränsad reglering inte alltid kan ge ett rättvisande resultat när ett större område berörs. I fråga om små områden erbjuder dock metoden uppenbara praktiska fördelar.

Mot bakgrund av den avtalsfrihet i frågor om ekonomisk reglering som kommittén vill tillförsäkra kommunerna och önskvärdheten av att kunna anpassa regleringens omfattning efter indelningsändringens storlek föreslår kommittén att bestämmelserna om reg le ri n ge n 5 in n e h ål l ges en allmän utformning. Kommittén har funnit det tillräckligt att det i lagen anges att regleringen skall ha till syfte att på ett ändamålsenligt och skäligt sätt fördela kommunens förmögenhet eller del av denna. Av bestämmelsen att fördelningen skall ske på ett ändamålsenligt sätt följer enligt kommittén bl.a. att utskiftningen av egendom inte bör ske så att allmän mark kommer att ägas av någon annan kommun än den i vilken marken är belägen. Bestämmelsen i 5 & KIL om övergång av rätten till sådan mark blir därmed överflödig. Inte heller bestämmelserna i 75 om utskiftning av vissa tillgångar och förbin- delser föreslås få någon direkt motsvarighet i den nya lagen. Det torde enligt kommittén nästan undantagslöst vara ändamålsenligt att anläggningstill- gångar, dvs. tillgångar avsedda att stadigvarande innehas av kommun, tillskiftas den kommun i vilken tillgången kommer att vara belägen. I bestämmelsen att fördelningen skall ske på ett skäligt sätt ligger den ekonomiska grunden för regleringen. Vid en ekonomisk reglering som ges karaktären av ett fullständigt skifte av en kommuns samtliga tillgångar och förbindelser är den naturliga grunden förhållandet mellan skatteunderlaget i hela kommunen och skatteunderlaget i den del som skall skiljas från kommunen. Om regleringen däremot begränsas till tillgångar och förbin- delser med anknytning till ett mindre överföringsområde. blir det enligt kommittén endast fråga om att bestämma skälig ersättning för de tillgångar och förbindelser som det bedöms lämpligt att föra över till den andra kommunen. Liksom remissinstanserna ansluterjag mig till den bedömning som kommittén har gjort. Jag förordar således att bestämmelserna om den ekonomiska regleringens innehåll utformas i enlighet med kommitténs förslag.

Som jag har nämnt tidigare föreslår kommittén en särskild bestämmelse om övergång av vissa borgensförbindelser m. m. Vid vissa

• Sida 65
•  Original

Prop. 1978/79:157 65

mindre indelningsändringar brukar den ekonomiska regleringen ofta inte behöva omfatta annat än kommunens ansvar för olika kommunala borgens- förbindelser och liknande åtaganden som berör invånare, fastigheter eller verksamheter inom överföringsområdet. Det gäller huvudsakligen ansvaret för lån som har beviljats med stöd av olika författningar rörande bostadsför- sörjningen. Sådant ansvar aktualiseras mycket sällan som en verklig skuld. Ansvaret brukar därför föras över utan avräkning till den kommun dit området kommer att höra. Ibland tas bestämmelser om överföring av sådant ansvar in i regleringen utan att man säkert vet om det finns några förbindelser av detta slag. Enligt kommitténs mening bör som huvudregel gälla att en kommuns ansvar av det slag som nu har berörts skall övertas av den kommun, till vars område de ifrågavarande personerna, fastigheterna eller verksamheterna kommer att höra efter indelningsändringen. Kommittén har funnit det lämpligt att säkerställa en sådan ordning genom att i lagen införa en automatiskt verkande bestämmelse. Därför föreslår kommittén en bestäm- melse att en kommuns ansvar för kommunala borgensförbindelser och liknande åtaganden, som berör invånare, fastigheter eller verksamheter inom område som skall skiljas från kommunen, övergår till den kommun vari området efter ändringen skall ingå, om inte annat bestäms vid ekonomisk reglering. Genom en sådan bestämmelse blir det enligt kommittén också lättare att avgöra när ett ärende är av sådan omfattning att ekonomisk reglering behövs. Detta har sin särskilda betydelse mot bakgrund av förslaget om delegering till kammarkollegiet av vissa mindre indelningsärenden som inte föranleder ekonomisk reglering. Den föreslagna bestämmelsen medför att kollegiet inte behöver överlämna ett sådant ärende till regeringen enbart för att vissa föreskrifter kan behövas om överföring av kommuns rättigheter och skyldigheter avseende bostads- och förbättringslån m. m. Kommittén framhåller att bestämmelsen får till följd att ekonomisk reglering måste ske, om man av någon anledning vill behålla exempelvis ett kommunalt borgensansvar för lån till en industri i ett överföringsområde hos den kommun som förlorar området. Remissinstanserna har inte haft något att invända mot kommitténs förslag på denna punkt. Även jag ansluter mig till förslagen.

Kommittén föreslår inte någon motsvarighet till bestämmelsen i 6 & tredje stycket om att kommunal förbindelse inte får överflyttas utan att ford - ringsägaren har lämnat sitt samtycke. Tillämpningen av bestämmelsen medför enligt kommittén ofta ett omfattande arbete som inte står i rimlig proportion till de risker en borgenär löper vid byte av gäldenär eller borgensman i samband med en indelningsändring. Enligt kommitténs uppfattning bör det med dagens kommunstorlek vara tämligen likgiltigt för en fordringsägare gentemot vilken kommun han skall rikta sina anspråk. Länsstyrelsen i Stockholms län ställer sig dock tveksam till att generellt och utan garantier för borgenären ta bort kravet på samtycke. eftersom borge- nären enligt länsstyrelsen i vissa fall kan tänkas ha ett intresse av saken. För

5 Riksdagen [978/79. I saml. Nr [57

• Sida 66
•  Original

Prop. 1978/79:157 66

egen del ansluter jag mig till kommitténs bedömning att det för en borgenär inte kan ha någon nämnvärd betydelse om han skall vända sig mot den ena eller den andra kommunen. Kommunerna svarar för sina skulder med hela sin förmögenhet och hela sin skattekraft. Detta utgör enligt min mening en garanti för kreditvärdigheten hos samtliga kommuner. Inom civilrätten gäller dock som en allmän regel att en gäldenär inte utan borgenärens samtycke kan befria sig från en skuld genom att överlåta denna på en ny gäldenär. För att bryta denna regel är det inte tillräckligt att såsom kommittén har föreslagit ta bort den nuvarande bestämmelsen om fordringsägarens samtycke lör överflyttning av kommunal förbindelse. Det behövs enligt min mening en uttrycklig bestämmelse som anger att en förbindelse får överföras oberoende av om fordringsägaren har lämnat sitt samtycke. Jag förordar att en sådan bestämmelse tas in i den nya lagen.

Göteborgs stadskanslis juridiska avdelning har i ett särskilt yttrande pekat påvissakomplikationerbeträffandeu tlän (] s k a lå ne förbindelser. Sålunda påpekar avdelningen att dessa avtal inte kan påverkas av svensk lagstiftning, eftersom de regelmässigt innehåller klausuler om att tvister som kan uppkomma ur avtalet skall handläggas vid utländsk domstol och enligt utländsk rätt. Lånet skulle i vissa fall kunna sägas upp.om en mer omfattande förändring sker av kreditunderlaget i samband med en indelningsändring. Jag vill med anledning av dessa synpunkter framhålla att lån på den utländska kapitalmarknaden tas upp endast av de allra största kommunerna. Det torde därför bara i sällsynta undantagsfall bli fråga om att föra över betalningsan- svaret för ett sådant lån till en annan kommun i samband med indelnings- ändring. Enligt min mening saknas skäl att närmare reglera dessa fall. Det bör i varje särskilt fall kunna avgöras i vad mån den utländska långivarens medverkan är nödvändig.

Kommittén föreslår att det i den nya indelningslagen tas in bestämmelser som motsvarar föreskrifterna i 8 & KIL om u tj ä m ni n g m e (] pe n ga r när en kommun övertagit större del av tillgångarna eller förbindelserna än som med hänsyn till fördelningen i övrigt hade hört ske och i 10% om särskilt bidrag från en kommun till en annan för försämrad eko- nomisk ställning m.m. Jag ansluter mig till förslagen. Jag biträder även förslaget att den nya lagen inte skall innehålla någon motsvarighet till bestämmelserna i 9 & KIL, som innebär att var och en av kommunerna behåller sina tillgångar och förbindelser, om någon ekonomisk reglering inte sker. Liksom kommittén frnnerjag detta vara så självklart att någon särskild regel inte behövs.

Kommittén har vidare funnit det lämpligt att det även i den nya lagen görs klart att en fullständig övergång av den kommunala förmögenheten ( u n i - v e rs als u c c e s s io n ) sker när en kommun läggs samman med en annan kommun. Jag delar kommitténs uppfattning. _

Jag skall här slutligen ta upp några speciella frågor som remissinstanserna har uppehållit sig vid.

• Sida 67
•  Original

Prop. 1978/79:157 67

Malmöhus läns landstingskommun anser att kommitténs förslag bör kompletteras med en möjlighet för regeringen att besluta att staten skall tillskjuta det utjämningsbelopp som en kommun enligt den ekonomiska regleringen har att erlägga. Möjligheten skulle enligt landstingskommunen kunna utnyttjas, om de allmänna skälen för en indelningsändring väger mycket tungt och utjämningsbeloppet framstår som oskäligt i förhållande till nyttan för kommunen. Jag får i denna fråga hänvisa till vad jag sagt i det föregående ( avsnitt 2.3 ) om införande av ett särskilt statsbidrag till kommuner i samband med indelningsändring. Som framgår av vad jag anfört i det sammanhanget villjag inte förorda att ett system med statsbidrag införs. Detta gäller även de fall som nu berörts. Om det i något fall skulle framstå som angeläget att staten lämnar bidrag till en kommun i samband med en indelningsändring bör, som jag framhållit, möjligheten att bevilja extra skatteutjämningsbidrag utnyttjas.

Stockholms kommun framhåller att den ekonomiska regleringen i regel inte omfattar olika typer av latenta förpliktelser. Som exempel nämns anspråk på s k adestå nd som har sin grund i förhållandena före indelningsändringen men som framställs först vid senare tidpunkt då skadan yppas. Enligt kommunen kan det vara oklart vilken kommun som skall bära ansvaret för sådana förpliktelser. Det kan. anför kommunen. vara värdefullt om ansvaret för förpliktelser av detta slag regleras genom en bestämmelse i indelningslagen. För egen del kan jag dock inte förorda en sådan bestäm- melse. Frågan om ansvaret för skadeståndsförpliktelser och liknande bör såsom också kommunen påpekar kunna lösas enligt allmänna rättsregler. Lösningen i varje särskilt fall blir beroende av ett flertal faktorer såsom typ av anspråk, anknytning till objekt, vållande etc. Det är därför enligt min mening inte möjligt att utforma regler som ger tillfredsställande resultat i alla de fall som kan komma i fråga. I allmänhet torde det heller inte råda någon tveksamhet om vilken kommun som skall bära ansvaret.

Enligt Kalmar kommun och SACO/SR kan det vid nybildning av en kommun uppkomma ovisshet om partsställningen i rätte- g å n g. som inletts kort före beslutet om indelningsändring men efter det att riktlinjerna dragits upp för avtal om de ekonomiska förhållandena mellan kommunerna enligt den nya indelningen. En bestämmelse i den nya indelningslagen om nybildad kommuns partsställning skulle därför behövas enligt dessa remissinstanser. Jag kan för min del inte dela denna uppfattning. I 13 kap. 75 rättegångsbalken finns bestämmelser om partssuccession i rättegång såväl på kärande- som svarandesidan. Om käranden överlåter det som tvisten gäller, har den nya ägaren rätt att överta kärandens talan i målet. Vid överlåtelse på svarandesidan får den till vilken överlåtelse skett inträda i målet. om käranden samtycker. I båda fallen föreligger dessutom skyldighet att inträda som ny part. om motparten begär det. Enligt min mening ger bestämmelserna tillräcklig grund för partssuccession i rättegång vid alla typer av indelningsändringar. Vid sammanläggning av kommuner då den nya

• Sida 68
•  Original

Prop. l978/79:l57 68

kommunen tar över de gamla kommunernas samtliga tillgångar och förbindelser torde rätten att inträda som ny part vara ovillkorlig även på svarandesidan trots att detta inte framgår av lagtexten. I övriga fall blir frågan om partssuccession beroende av hur fördelningen av det som tvisten gäller gjorts i den ekonomiska regleringen. Om tveksamhet skulle uppkomma i något fall. bör en tillfredsställande lösning kunna uppnås med stöd av allmänna rättsregler. Jag vill understryka att det som förutsättning för en partssuccession i princip krävs att rätten till processföremålet har övergått. Det torde därför i regel inte vara möjligt för en ny kommun att ta över talan i en rättegång, innan indelningsändringen har trätt i kraft.

En särskild fråga som flera remissinstanser tar upp gäller d e k 0 m m u"- nalanställdas förhållanden viden indelningsändring. Oklarheti fråga om arbetsgivaransvaret anses kunna uppstå särskilt när en kommun delas. Enligt Svenska kommunförbundet torde ansvarsförhållandet bli något klarare. om delning av kommun regelmässigt leder till upplösning av den gamla kommunen. Något kvarstående arbetsgivaransvar kan enligt förbundet i så fall inte hävdas mot någon särskild del av den gamla kommunen. utan de båda nya kommunerna får ett gemensamt och lika ansvar beträffande personalen. SACO/SR föreslår att ett lagfäst ansvar beträffande upplösta kommuners personal införs. Enligt organisationen bör det i den nya indelningslagen tas in en bestämmelse som ger en upplöst kommuns personal rätt att. oberoende av kommunernas avtal om ekonomisk reglering. rikta anspråk enligt lagen (l974zl2) om anställningsskydd mot vilken som helst av de berörda kommunerna.

För egen del får jag beträffande dessa frågor anföra följande. F.n genomgripande kommunal indelningsändring medför alltid väsentliga ändringar i den kommunala förvaltningsorganisationen och det går inte att komma ifrån att sådana ändringar kan leda till besvärliga omställningspro- blem för de kommunalt anställda. Dessa problem är dock inte artskilda från de problem som uppstår vid förändringar som rör t. ex. enskilda företag och några särskilda lagregler för sådana fall finns inte. Problemen får i första hand lösas i rättstillämpningen med utgångspunkt i den arbetsrättsliga lagstift- ningen och i de kollektivavtal som kompletterar denna lagstiftning. Enligt min mening kan det inte nu komma i fråga att som SACO/SR har föreslagit särskilt reglera anställningsskyddet vid ändringar i kommunindelningen. Delar av den arbetsrättsliga lagstiftningen ses f. n. över av bl. 3. nya arbetsrättskommittén (A 1976:02) och anställningsskyddskommittén (A l977:01). Skulle de anställdas intressen vid ändringar i kommun- indelningen. företagsöverlåtelser. bolagsförändringar o. (1. inte anses tillräck- ligt tillgodosedda genom nuvarande lagstiftning, bör det vara en uppgift för dessa kommittéer att föreslå ändringar.

Frågan om hur den kommunala förvaltningen skall organiseras efter en indelningsändring och vilka konsekvenser den nya organisationen får för personalen bör enligt min mening tas upp till förhandling mellan kommu-

• Sida 69
•  Original

Prop. 1978/79:157 69

nerna och personalorganisationerna på ett så tidigt stadium som möjligt. I många fall bör förhandlingar kunna inledas redan innan indelningsändringen har beslutats. En sådan ordning bör ge goda möjligheter till lösning av de problem som kan uppkomma. Därvid bör beaktas att den arbetsrättsliga lagstiftningen i praktiskt viktiga hänseenden medger kollektivavtalslös- ningar av de frågor som nu har berörts.

Närdet gäller frågan om delning av en kommun bör leda till att kommunen upplöses eller ej, vill jag här inte närmare gå in på hur praxis bör utformas i fortsättningen. I praktiken torde inte de anställdas ställning påverkas

nämnvärt av vilken form indelningsändringen ges i detta avseende. Möjligen kan större klarhet i fråga om ansvaret mellan de nya kommunerna uppnås. om den äldre kommunen upplöses. Å andra sidan kan en upplösning innebära en osäkrare ställning i vissa frågor för de anställda. Ett flertal praktiska skäl främst när det gäller utformningen av den ekonomiska regleringen talar också för att upplösning av kommun bör undvikas. Enligt min mening bör en avvägning ske i varje särskilt fall av fördelarna och nackdelarna med olika tänkbara lösningar.

Iden ekonomiska regleringen tas i regel in bestämmelser om fördelningen av ansvaret gentemot de kommunalanställda. Vanligen tillämpas följande regler. För anställda. som vid indelningsändringen är eller har varit knutna till visst område, övertas förpliktelserna av den kommun vartill området kommer att höra efter indelningsändringen. För anställda. som vid indel— ningsändringen har hela kommunen som verksamhetsområde, övertas ansvaret av den kommun, i vars tjänst de träder. För förutvarande anställda, som haft hela kommunen som verksamhetsområde, fördelas kostnaderna för förpliktelsernas infriande i förhållande till skatteunderlaget. Som jag tidigare har framhållit bör bestämmelserav detta slag ägnas särskild uppmärksamhet i samband med regeringens fastställelse av den ekonomiska regleringen. Det är givetvis av stor betydelse att de anställdas ställning inte försämras genom indelningsändringen. Här bör emellertid framhållas att de regler om ansvaret mot de anställda som tas in i den ekonomiska regleringen i och för sig inte påverkar en anställds rätt att framställa anspråk enligt t.ex. lagen om anställningsskydd.

2.7. Indelningsändrings ikraftträdande och den kommunala beslutande- rätten vid sådan ändring

2 . 7.1 Imlelningsändrings ikraftträdande

En indelningsändring skall enligt 12 & KIL träda i kraft vid början av ett kalenderår. Vidare föreskrivs i denna paragraf att det måste förflyta minst åtta månader mellan förordnandet om indelningsändring och ikraftträdandet. Detta innebär i praktiken att ett förordnande om indelningsändring måste meddelas före utgången av april månad året före ikraftträdandet. Vad nu sagts

• Sida 70
•  Original

Prop. 1978/79:157 70

gäller såväl små som stora indelningsändringar.

KIL:s regelsystem är emellertid inte tillämpligt på sådana indelningsänd- ringar som sker på grund av fastighetsbildning över kommungräns. Sådana indelningsändringar regleras i fastighetsbildningslagen (l976:988) och lagen (1970:991 )om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning i samband med fastighetsbildning. Enligt dessa lagbestämmelser kan ändringen träda i kraft när som helst under året och någon minsta tid mellan beslut och ikraftträ- dande är inte föreskriven. Jag kommer senare i ett särskilt avsnitt (2.10) att närmare behandla den särskilda lagstiftningen om indelningsändring i samband med fastighetsbildning.

lndelningslagskommittén anser att det i fråga om mindre indelningsänd- ringar av typ gränsreglering, undanröjande av enklavförhållande eller överflyttning av enstaka fastigheter är obehövligt med en minsta tid mellan förordnande och ikraftträdande. Som skäl för denna ståndpunkt åberopar kommittén bl. a. att lagen om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning i samband med fastighetsbildning saknar särskilda tidsfrister. I praktiken har det enligt kommittén visat sig att detta inte har medfört några olägenheter. Kommittén föreslår att någon minsta tid mellan beslut och ikraftträdande inte skall föreskrivas i den nya indelningslagen när fråga är om sådana indelningsändringar som enligt kommitténs förslag skall kunna beslutas av kammarkollegiet (se avsnitt 2.5 ). Kollegiet får enligt förslaget besluta om sådana indelningsändringar som behövs på grund av oregelbundenhet i indelningen eller med hänsyn till fastighetsförhållandena och som inte föranleder ekonomisk reglering mellan kommunerna. Kommittén utgår från att kammarkollegiet inte meddelar sitt förordnande alltför kort tid före årsskiftet, i synnerhet inte när överföringsområdet är bebott.

Kommittén vill däremot behålla den nuvarande regeln i KIL att även små indelningsändringar alltid skall träda i kraft vid ett årsskifte. Enligt kommittén är detta motiverat av bl. a. beskattningstekniska hänsyn.

Några remissinstanser riktar invändningar mot kommitténs uppfattning att någon i lag angiven tidsfrist inte behövs förde mindre indelningsändringar som skall kunna beslutas av kammarkollegiet. Riksskatteverket framhåller att det är viktigt att förordnande om indelningsändring alltid meddelas före mantalsskrivningstidpunkten. Därmed undviks enligt verket olägenheter för såväl enskilda personer som beskattnings- och folkbokföringsmyndigheter i de fall ändringen avser bebott område. Verket påpekar att kommittén föreslår att besvär skall kunna anföras över kollegiets beslut om indelningsändring. Enligt verket bör besluten fattas i sådan tid före årsskiftet att besvärsmöjlig- heten kan uppfattas som meningsfull. Verket föreslår mot angiven bakgrund att kammarkollegiets beslut om indelningsändring skall fattas senast den 30 september året före ikraftträdandet. Även statistiska centralbyrån vill att en särskild tidsfrist anges i den nya indelningslagen. Detta motiveras med att centralbyrån även vid sådana ändringar automatiskt erhåller arbete med justering av vissa register.

• Sida 71
•  Original

Prop. 1978/792157 .. . 71

För egen del anser jag att den kritik som riksskatteverket och statistiska centralbyrån anför mot kommitténs förslag är beaktansvärd. I syfte att bl. a. skapa garantier för att berörda statliga myndigheter får tillräcklig tid för följdåtgärder som behövs med anledning av indelningsändringar som beslutas av kammarkollegiet. förordarjag att ett beslut om en sådan ändring skall meddelas senast tre månader innan ändringen skall träda i kraft. Det finns enligt min mening ingen anledning befara att en sådan regel skulle innebära några allvarliga olägenheter för kammarkollegiets handläggning av indelningsärenden.

I fråga om de medelstora och större indelningsändringarna föreslår kommittén att den minsta tidsfristen mellan regeringens förordnande om indelningsändring och ikraftträdandet i normalfallet skall ökas från nuva- rande åtta månader till ett år. Kommittén motiverar detta förslag såvitt avser större indelningsändringar. dvs. främst dem som är av sådan omfattning att sammanläggningsdelegeradc utses, bl. a. med att en förlängning av tids- fristen är befogad för att de berörda kommunernas planerings- och budget- arbete skall kunna genomföras på ett tillfredsställande sätt. Enligt kommittén är det däremot med hänsyn till bl. a. de kompetenskonflikter mellan olika företrädare för kommunerna enligt den äldre och den nya indelningen som kan uppkomma under övergångstiden inte lämpligt att föreskriva längre övergångstid än ett år. När det gäller de medelstora indelningsändringarna anser kommittén att den nuvarande tidsfristen på åtta månader mellan beslut och ikraftträdande i och för sig torde vara tillräcklig. För att få enhetlig tidsgräns för alla de indelningsändringar som måste beslutas av regeringen har dock kommittén stannat för att föreslå att beslut om indelningsändring även i dessa fall skall meddelas minst ett år innan ändringen skall träda i kraft.

Den tidsfrist på ett år som kommittén föreslår är inte undantagslös. Kommittén föreslår nämligen att en särskild undantagsbestämmelse skall införas om att förordnande får meddelas senast åtta månader före ikraftträ- dandet, om det finns synnerliga skäl för det. Undantagsbestämmelsen bör enligt kommittén kunna användas, om utredningen har försenats därför att den behövt kompletteras på ett sätt som inte varit möjligt att förutse tidigare. Kommittén framhåller särskilt att avsikten med bestämmelsen inte är att den skall utnyttjas rutinmässigt i fall då utredningen dragit ut på tiden, så att beslut inte kan meddelas före ett årsskifte.

Kommittén föreslår att tidpunkten för ikraftträdandet vid större och medelstora indelningsändringar i likhet med vad som föreslås gälla vid mindre ändringar skall vara den I januari.

Remissinstanserna har genomgående ställt sig positiva till kommitténs förslag att övergångstiden vid medelstora och större indelningsändringar skall ökas från åtta månader till ett år. Svenska kommunförbundet och Uppsala kommun anser dock att tiden vid medelstora ändringari regel kan begränsas till åtta månader. Dessa remissinstanser vill alltså vid sådana

• Sida 72
•  Original

Prop. 1978/79:157 72

ändringar behålla den nuvarande övergångstiden. Några remissinstanser anser att ett år är en alltför kort tid för att förbereda en större indelnings- ändring. Dessa remissinstanser vill i allmänhet öka övergångstiden till mellan ett och ett halvt och två år. Ett par remissinstanser anser vidare att tiden alltid skall vara minst ett år och att någon möjlighet således inte skall finnas att korta ner tiden om det finns synnerliga skäl för det. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att ett förordnande om indelningsändring inte ens i undantagsfall skall kunna meddelas senare än nio månder före ikraftträ- dandet med hänsyn bl. a. till gällande regler om beställning av valsedlar och fastställelse av antalet fullmäktige i de olika valkretsarna.

För egen del anser jag att kommitténs förslag till övergångstid vid medelstora och större indelningsändringar är väl underbyggt. Jag delar kommitténs uppfattning att det är befogat att som huvudregel förlänga tiden från nuvarande åtta månader till ett år. Däremot kanjag inte biträda förslaget från vissa remissinstanser att tiden skall sträckas ut ytterligare. I likhet med kommittén är jag av den uppfattningen att en föreskrift om längre övergångstid än ett år är olämplig med hänsyn till risken för kompetenskon- flikter mellan olfka företrädare för kommunerna enligt den äldre och den nya indelningen. Idetta sammanhang villjag särskilt framhålla att den föreslagna övergångstiden avser den minsta tid som måste förflyta mellan beslut om indelningsändring och ikraftträdandet. Hinder föreligger således inte för regeringen att meddela sitt beslut vid en sådan tidpunkt att övergångstiden blirlängre än ett år. Behovet av en sådan förlängd övergångstid bör enligt min mening bedömas av regeringen från fall till fall. Vid en sådan bedömning kommer givetvis indelningsändringens omfattning att vägas in. Vidare delar jag kommitténs uppfattning att en enhetlig tidsgräns bör gälla för samtliga indelningsändringar som skall beslutas av regeringen. Detta medför att handläggningen av indelningsärenden underlättas. Jag förordar alltså att övergångstiden för normalfallet bestäms till minst ett år.

Jag kan även godta den av kommittén föreslagna undantagsbestämmelsen som innebär att regeringen, om synnerliga skäl finns. kan besluta om indelningsändring kortare tid än ett år före ikraftträdandet. Enligt kommit- téns förslag skall beslutet då meddelas senast åtta månader före ikraftträdan- det. Länsstyrelscn i Jönköpings län har invänt att en så kort tidsfrist kan medföra problem med hänsyn till bl. &. reglerna om fastställandet av det antal fullmäktige som skall utses i varje valkrets i de kommuner som berörs av indelningsändringen. Enlith kap. ll åandra stycket vallagentl9721620. ll & ändrad senast l977:187) skall det antal fullmäktige som varje valkrets skall utse fastställas av länsstyrelsen före april månads utgång det år då valet skall äga rum. Jag delar uppfattningen att denna bestämmelse kan bli omöjlig att tillämpa, om regeringens beslut om indelningsändring meddelas först i april året före ikraftträdandet, särskilt som företrädarna för den nya kommunen i en sådan situation inte torde kunna fatta beslut om antalet fullmäktige i den nya kommunen förrän i maj samma år. Jag vill emellertid här erinra om att

• Sida 73
•  Original

Prop. 1978/79:157 73

den nuvarande minsta tiden mellan regeringens beslut och ikraftträdandet enligt 12% KIL generellt är åtta månader.

Såvitt jag vet har den nämnda bestämmelsen i vallagen i praktiken inte ansetts vålla några problem vid de hittills genomförda ändringarna i kommunindelningen. Detta hindrar dock enligt min mening inte att frågan bör ges en lösning som är tillfredsställande även från formell synpunkt. Detta är önskvärt även om de fall där problemet i framtiden kan uppstå kan väntas bli mycket få eftersom huvudregeln enligt indelningslagskommitténs och även mitt förslag är att övergångstiden skall vara minst ett år. Den lösning som jag anser ligga närmaSt till hands är att det föreskrivs att bestämmelsen i 2 kap. ll & vallagen om senaste tidpunkt för länsstyrelsens fastställelse av antalet fullmäktige i de olika valkretsarna inte gäller när fastställelse behöver ske senare på grund av en beslutad ändring i den kommunala indelningen. Jag vill emellertid inte förorda att en sådan bestämmelse nu tas in i vallagen. I det följande avsnittet kommerjag att närmare behandla frågan om ändringar i vallagen.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anför också att de politiska partiernas beställning av valsedlar kan försvåras. om regeringens beslut om indelnings- ändring meddelas först åtta månader före ikraftträdandet. Jag kan emellertid inte se att denna fråga behöver vålla några problem i praktiken. Utform- ningen av 6 kap. 8 & vallagen gör det möjligt för riksskatteverket som central valmyndighet att finna en lämplig lösning i de fall där en indelningsändring är aktuell.

lndelningslagskommitténs förslag att indelningsändringar alltid skall träda i kraft vid början av ett kalenderår har godtagits av i stort sett samtliga remissinstanser. Jag biträder för egen del kommitténs förslag på denna punkt.

2.7.2 Nyval av kommun/illlmäklige vid inde/ningsändring m. m.

Enligt KIL:s regelsystem kan nyval av kommunfullmäktige i vissa fall förekomma i samband med indelningsändring. Syftet med en sådan åtgärd är att ge en kommun som berörs av en indelningsändring en tillfredsställande representation efter ändringen. Om nyval skall äga rum. sker detta under året innan indelningsändringen träder i kraft. I 14 och 18 && KIL finns bestäm- melser om nyval. I 14 & behandlas fall som innebär att kommunen består men med ändrat område. medan ISå reglerar förhållandena vid nybildning av kommun.

Av 1455 andra stycket KIL framgår att regeringen i samband med en indelningsändring kan förordna att kommunfullmäktiges uppdrag skall upphöra när ändringen träder i kraft och att nytt val av fullmäktige skall förrättas. Förordnandet kan avse såväl den ökade som den minskade kommunen. Några kriterier för när nyvalsförordnande bör meddelas har inte angettsi KIL. Av regeringens praxis i indelningsärenden kan dock utläsas att

• Sida 74
•  Original

Prop. 1978/792157 74

nyvalsförordnande brukar meddelas först när indelningsändringen medför en förskjutning av kommunens folkmängd uppåt eller nedåt med 15—25 %. Emellertid har under senare år extra val av kommunfullmäktige helt undvikits. Detta har kunnat ske genom att regeringen bestämmer tidpunkten för ikraftträdandet av indelningsändringar. som är så omfattande att de bör medföra nyval av fullmäktige. till årsskiftet efter ordinarie fullmäktigval. IIärigenom kan nya fullmäktige utses i vanlig ordning vid detta val.

Enligt 18 & KIL skall val av fullmäktige i nybildad kommun förrättas så fort detta kan ske under året innan indelningsändringen träderi kraft. Om valet inte skall äga rum under år då allmänna val av fullmäktige förrättas, skall det inte avsc längre tid än till utgången av det år då sådana allmänna val skall äga rum nästa gång. Även i nybildningsfallen har extra val på senare år undvikits genom att ikraftträdandet har bestämts till den 1 januari året efter det år då ordinarie val ägt rum.

Sedan år 1970. då gemensam valdag för riksdagsval och kommunala val infördes, har förordnande om nyval i samband med indelningsändring över huvud taget inte förekommit.

Kommittén är av den uppfattningen att det även i framtiden torde bli naturligt att sätta stora indelningsändringar i kraft vid årsskiftet efter ordinarie val för att undvika olägenheter med extra val. Kommittén påpekar att beredningen av ärenden om indelningsändringar som är så omfattande att de motiverar nyval alltid är tidskrävande. Det finns enligt kommittén sannolikt möjligheter att planera och bedriva handläggningen av ärenden som gäller omfattande indelningsändringar så att ändringen utan olägenhet kan träda i kraft vid årsskifte efter ordinarie val. Enligt kommitténs mening är nackdelarna med extra val i samband med indelningsändring så betydande att indelningsändringar. som är så omfattande att nya fullmäktige bör väljas, endast bör få sättas i kraft vid årsskifte efter ordinarie val. Kommittén föreslår att i den nya indelningslagen tas in en bestämmelse av innebörd att indelningsändring, som är av sådan omfattning att kommun enligt den nya indelningen inte bör företrädas av de gamla fullmäktige, träderi kraft den 1 januari året efter ordinarie fullmäktigval.

lndelningslagskommitténs förslag tillstyrks av samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan. Ävenjag ansluter mig till kommitténs uppfattning att indelningsändring. som är av sådan omfattning att kommun enligt den nya indelningen inte bör företrädas av de gamla fullmäktige. skall träda i kraft den 1 januari året efter ordinarie fullmäktigval. Jag anser att en sådan ordning underlättar det praktiska genomförandet av ändringar i kommunindelningen för såväl staten som kommunerna. Mitt förslag innebär att bestämmelserna i 14 och 18 åå KIL om nyval och åtgärder i samband därmed inte behöver ges någon motsvarighet i den nya indelningslagen.

I 14 och 18 åå KIL finns även bestämmelser om länsstyrelsernas rätt att med anledning av ändringar i den kommunala indelningen förordna om ändring i valkrets- och valdistriktsindelningen oberoende av de regler som

• Sida 75
•  Original

'Jl

Prop. 1978/79:157 . 7

annars gäller om tid för meddelande av sådant förordnande. Av 2 kap. 11 å vallagen framgår att länsstyrelsens beslut om indelning i valkretsar skall meddelas senast den 31 oktober året före valår. Beträffande beslut om indelning i valdistrikt gäller enligt 3 kap. 3å fjärde stycket vallagen att ett sådant skall meddelas senast den 30 november. Enligt 14 å andra stycket och 18 å andra stycket KIL har dock länsstyrelsen möjlighet att fatta beslut om valkrets- och valdistriktsindelning även efter dessa tidpunkter i samband med sådana ändringar i kommunindelningen som föranleder nyval. Detta undantag är motiverat av att ett beslut om indelningsändring. som skall beaktas vid val av fullmäktige. kan fattas efter den 31 oktober resp. 30 november året före valåret.

Enligt 18å tredje stycket KIL skall länsstyrelsen vid nybildning av en kommun senast den 1 juli året innan indelningsändringen träderi kraft utse ledamöter och suppleanter i valnämnden för tiden till dess fullmäktige valt sådan nämnd.

lndelningslagskommittén anser att bestämmelserna om undantag från tidsfristerna för länsstyrelsens beslut rörande valkrets- och valdistriktsindel- ning bör behållas men förordar att de flyttas till vallagen som innehåller övriga bestämmelser om sådana indelningar. Undantagsbestämmelsen bör enligt kommittén gälla alla typer av indelningsändringar oberoende av deras storlek.

Kommittén föreslår också att en bestämmelse motsvarande föreskriften i 18 å tredje stycket KIL om att länsstyrelsen vid nybildning av kommun skall utse ledamöter och suppleanter i valnämnden skall finnas kvar. Rätten att utse sådan provisorisk valnämnd bör dock enligt kommittén i framtiden tillkomma företrädare för kommunen enligt den nya indelningen. Vidare anser kommittén att bestämmelserna bör tas in i vallagen i stället för i den nya indelningslagen.

I 16 och 20 åå KIL finns vissa bestämmelser om upprättande och tillhandahållande av röstlängd i kommuner som berörs av en indelningsänd- ring. Kommittén föreslår att de ersätts av en bestämmelse om att röstlängd som upprättas året före det år då en indelningsändring träderi kraft skall ha sådant innehåll som om ändringen redan hade skett. Bestämmelsen börenligt kommittén tas in i vallagen.

Kommitténs förslag om ändringar i vallagstiftningen har i stort sett inte mött någon kritik från remissinstanserna. Även jag är av den uppfattningen att bestämmelser om undantag från tidsfristerna för beslut om valdistrikts- och valkretsindelning. om utseende av en provisorisk valnämnd och om upprättande av röstlängd behövs också i fortsättningen vid val i samband med indelningsändringar. Bestämmelser av detta slag har inte sin rätta plats i den nya indelningslagen. De bör som kommitten har föreslagit tas in i vallagen. Efter samråd med chefen för justitiedepartementet vill jag emel- lertid med hänsyn till att vallagskommitten (Ju 1978101) f. n. gör en genomgripande översyn av vallagen inte förorda att bestämmelserna nu tas in

• Sida 76
•  Original

Prop. 1978/79:157 76

i vallagen. Frågan om deras närmare utformning och placering får därför anstå tills vidare. Jag vill erinra om att de åtgärder som vidtas med stöd av bestämmelserna inför 1979 års val skall ske under den tid då KIL fortfarande är i kraft.

2. 7 ..? Den kmmmma/a bos/utamlcrällvn vid inda/ningsändring

Fördelningen av den kommunala beslutanderätten vid indelningsändring regleras i 13 å KIL. Huvudregeln är att beslutanderätten under tiden mellan förordnandet om indelningsändring och ändringens ikraftträdande skall utövas enligt den nya indelningen. I fråga om angelägenhet som avser kommunen enligt den äldre indelningen, dvs. kommunen av den omfatt- ningen som den har före indelningsändringen, skall dock denna indelning följas tills den nya indelningen träder i kraft.

13å KIL bygger på uppfattningen att en kommun enligt den nya indelningen. dvs. kommun av den omfattning som skall gälla efter indel- ningsändringen. har rättskapacitet redan innan ändringen har trätt i kraft. Detta innebär att ändrad eller nybildad kommun kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter så snart förordnandet om indelningsändring har meddelats och kommunen har ett organ som företräder den.

Den närmare innebörden av bestämmelserna kan beskrivas på följande sätt. När ett område överförs från en kommun till en annan, fattar förstnämnda kommun under tiden mellan beslutet om indelningsändring och ändringens ikraftträdande dels beslut som avser denna kommuns område före ändringen och som hänför sig till tiden före indelningsänd- ringens ikraftträdande. dels beslut som avser endast den minskade kommu- nen. Den kommun som skall tillföras området fattar dels beslut som rör enbart denna kommun före indelningsändringens ikraftträdande. dels beslut som avser kommunen jämte överllyttningsområdet och som hänför sig till tiden efter det indelningsändringen har trätt i kraft. När det är fråga om sammanläggning av hela kommuner. beslutar de gamla kommunerna i frågor som rör enbart dessa kommuner enligt den äldre indelningen, dvs. som hänför sig till tiden innan indelningsändringen har trätt i kraft. Avser en fråga den nya kommun som bildas genom sammanläggningen måste beslutet fattas av företrädare för denna kommun. Samma princip gäller vid indel- ningsändring som innebär att en ny kommun bildas genom delning av en kommun. I ett sådant fall får således inte den odelade kommunen fatta beslut som avser den nya kommunen. Beslut av denna art får fattas endast av företrädare för den nya kommunen.

Som exempel på ärenden som bör avgöras av företrädare för kommunen enligt den nya indelningen kan nämnas beslut vilkas ekonomiska verkningar kommer att beröra den nybildade eller ändrade kommunen eller som avser förvaltningens organisation i denna kommun.

Begreppet beslutanderätt torde ha samma innebörd i KIL som i kommu-

• Sida 77
•  Original

Prop. 1978/79:157 77

nallagen. Bestämmelserna om beslutanderättens fördelning avserdärför i och för sig endast beslut som det tillkommer kommunfullmäktige att fatta. FördelningSprincipen får emellertid återverkningar även på de kommunala nämndernas handlande. Om ett beslut under övergångstiden skall fattas av fullmäktige i en kommun som företrädare för denna kommun enligt den nya indelningen,är det naturligt att beredning och eventuell verkställighet utövas av den kommunens nämnder. Beslutanderätt som har delegerats från fullmäktige till kommunstyrelsen eller en annan nämnd enligt 1 kap. Så kommunallagen omfattas givetvis av fördelningsprincipen. Däremot omfattas inte nämndernas förvaltning enligt olika specialförfattningar, t. ex. hälsovårdsstadgan. byggnadsstadgan och skollagen , och inte heller den beslutanderätt som följer med denna förvaltning. Nämnderna fortsätter verksamheten för kommunens område enligt den äldre indelningen till dess indelningsändringen träder i kraft. Detsamma gäller i fråga om övrig nämndförvaltning.

I 13 å regleras endast fördelningen av den kommunala beslutanderätten mellan kommunerna enligt den gamla och den nya indelningen. Vilka organ som utövar denna beslutanderätt och således företräder de olika kommu- nerna under övergångstiden framgår av 14 och 19 åå.

Enligt 14å första stycket skall kommunfullmäktige i en kommun vars område ökas eller minskas genom en indelningsändring företräda såväl den äldre som den ökade eller minskade kommunen, om inte regeringen enligt 19å har förordnat att beslutanderätten i kommunen enligt den nya indel- ningen skall utövas av sammanläggningsdelegerade. Denna bestämmelse jämförd med 13 å innebär. i fråga om vilket organ som företräder kommun enligt den nya indelningen, när ett område överförs från en kommun till en annan, att fullmäktige i den mottagande kommunen beslutar för sitt gamla område jämte överflyttningsområdet. medan fullmäktige i den avstående kommunen beslutar för sitt gamla område med undantag för överflyttnings- området. Vid nybildning av kommun måste sammanläggningsdelegerade alltid utses för att kommunen skall ha en företrädare under övergångsti- den.

Möjligheten attbestämma att beslutanderätten för kommun enligt den nya indelningen skall utövas av sammanläggningsdelegerade infördes år 1965 (prop. 1965:151. KU 1965z41, rskr 19651389). Enligt 19 å KIL får regeringen i samband med ett beslut om indelningsändring föreskriva att beslutande- rätten i en kommun enligt den nya indelningen skall utövas av samman- läggningsdelegerade till dess indelningsändringen träder i kraft. Syftet med sammanläggningsdelegerade är att ge kommunen enligt den nya indelningen ett beslutande organ som är representativt för denna kommun. Om sammanläggningsdelegerade finns särskilda bestämmelser i lagen (1965:596) om kommunala sammanläggningsdelegerade.

KIL innehåller inga föreskrifter om när sammanläggningsdelegerade skall utses. Det ankommer på regeringen att bestämma när så skall ske. I motiven

• Sida 78
•  Original

Prop. 1978/79:157 78

(prop. 1965:151 5. 38) uttalar dock föredraganden att förordnande om att sammanläggningsdelegerade skall utses alltid bör meddelas vid indelnings- ändring som innebär nybildning av kommun och i regel också vid en ändring som medför sådan folkmängdstörskjutning (minst 15—25136 att nyval i princip skall äga rum.

Lagen om sammanläggningsdelegerade innehåller regler om val av sammanläggningsdelegerade (1—3 åå). sammanläggningsdelegerades sam- manträden, rätten att väcka ärenden hos delegerade. arbetsutskott m.m. 14—18 åå). fördelningen mellan berörda kommuner av kostnader för delege- rades vcrksamhet. ersättning till delegerad m. m. (19—20 åå) och besvär över delegerades beslut (21 å).

Enligt 23å KIL kan de beslut som under övergångstiden fattats av fullmäktige eller förvaltningsorgan enligt den äldre indelningen angripas genom besvär. förutom på de grunder för kommunalbesvär som anges i kommunallagen . också om beslutet strider mot de förutsättningar som förordnandet om indelningsändringen grundats på eller om beslutet avser angelägenhet som det skäligen bör tillkomma en kommun enligt den nya indelningen att ordna. Besvärsrätt har. förutom medlem av den kommun som fattat beslutet, även annan kommun som berörs av indelningsändringen och medlem av en sådan kommun.

Den här reglerade särskilda typen av kommunalbesvär innebär att det kommunala beslutet — på ett sätt som de allmänna kommunalbesvärsreglerna inte uttryckligen medger — kan överklagas även på grunder som har med indelningsändringen att göra. Dessutom är kretsen av besvärsberättigade utvidgad.

Indelningslagskommitténs förslag om hur den kommunala beslutande- rätten skall utövas vid indelningsändring ansluter sig. såvitt avser det materiella innehållet, i huvudsak till den nuvarande indelningslagstift- ningen.

Enligt kommitténs förslag skall undertiden mellan beslutet om indelnings- ändring eller, om delegerade skall utses, valet av delegerade och ändringens ikraftträdande den beslutanderätt som tillkommer kommunfullmäktige utövas av företrädare för kommunen enligt den nya indelningen, om beslutet sträcker sina verkningar till tiden efter ikraftträdandet. Företrädare för kommunen enligt den äldre indelningen får enligt förslaget under samma tid utöva sådan beslutanderätt endast i frågor som uteslutande avser denna kommun och som inte sträcker sina verkningartill tiden efter ikraftträdandet. Genom att införa uttrycket "om beslutet sträcker sina verkningar till tiden efter ikraftträdandet" får man enligt kommittén en klarare fördelning av beslutanderätten mellan företrädare för en kommun enligt den nya resp. den gamla indelningen. Som exempel på beslut som bör fattas av företrädare för kommunen enligt den nya indelningen nämner kommittén investeringsbe- slut, antagande av planförslag, beslut om taxor, reglementen och stadgor, inrättande av nya tjänster och fastställelse av budget för den nya kommunen

• Sida 79
•  Original

Prop. 1978/79:157 79

samt beslut i frågor som rör denna kommuns organisation. Enligt kommittén gäller att ju närmare man kommer tidpunkten för ikraftträdandet desto fler beslut torde få verkningar för den nya kommunbildningen. Kommittén uttalar vidare att det i tveksamma fall bör överlämnas åt företrädare för kommunen enligt den nya indelningen att avgöra ärendet.

Endast några få remissinstanser framför kritiska synpunkter på kommit- téns förslag om hur beslutanderätten under tiden mellan beslutet om indelningsändring och ikraftträdandet skall fördelas mellan företrädare för kommunen enligt den äldre resp. den nya indelningen. Dessa remissin- stanser anser att en klarare avgränsning bör göras av kompetensfördelningen mellan företrädare för kommunen enligt den äldre resp. nya indelningen. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser det lämpligt att den nya indelnings- lagen exemplifierar vilka frågor som skall beslutas av företrädare för kommunen enligt den nya indelningen.

Enligt min mening är kommitténs förslag väl avvägt. Jag kan inte dela uppfattningen att en exemplifiering av frågor som skall beslutas av företrä- dare enligt den nya indelningen bör tas in i själva indelningslagen. Detta skulle dels kunna sägas i viss mån strida mot den moderna kommunallag- stiftningens karaktär av ramlagstiftning, dels vara svårt rent lagtekniskt. Jag anser att de principer för kompetensfördelningen mellan företrädare för kommunen enligt den äldre resp. nya indelningen som följer av den nuvarande indelningslagstiftningen och som med stöd av denna utvecklats i rättspraxis bör ligga till grund för bestämmelserna om beslutanderättens fördelning i den nya indelningslagen. Kommittén har utförligt redogjort för dessa principer. Jag har i det föregående redovisat exempel på beslut som enligt kommittén bör fattas av företrädare för kommunen enligt den nya indelningen. Jag har inget att erinra mot dessa exempel. I likhet med kommittén anser jag det naturligt att det i tveksamma fall överlämnas åt företrädare för kommunen enligt den nya indelningen att avgöra ärendet.

Kommittén anser att det saknas anledning att reglera nämndernas verksamhet i indelningslagen. Kommitténs förslag om beslutanderättens fördelning gäller endast sådan beslutanderätt som tillkommer kommunfull- mäktige. Enligt kommittén inbegrips härmed dock även sådana beslut som fattas av en nämnd med stöd av delegation från fullmäktige enligt 1 kap. 5 å kommunallagen . När det gäller nämndernas förvaltning i övrigt torde, framhåller kommittén, denna till sin natur vara sådan att den som regel inte sträcker sina verkningar till tiden efter indelningsändringens ikraftträdande. Om det är uppenbart att ett ärende som rör exempelvis verksamheten hos en specialreglerad nämnd. t.ex. byggnadsnämnd eller hälsovårdsnämnd. får avsevärda verkningar för kommunen enligt den nya indelningen, bör nämnden enligt kommittén iaktta återhållsamhet och om möjligt uppskjuta frågans avgörande.

Några remissinstanser anser i motsats till kommittén att behov finns att närmare reglera nämndernas verksamhet under övergångstiden. Stockholms

• Sida 80
•  Original

Prop. 1978/79:157 80

kommun framför som motiv härför bl. a. att nämndernas förvaltningsbefo- genheter särskilt i de större kommunerna är av sådan omfattning att beslut rörande förvaltningen ofta nog kan få betydande verkningar efter ikraftträ- dandet av en indelningsändring.

För egen del ärjag av den uppfattningen att det varken är nödvändigt eller lämpligt att reglera nämndernas verksamhet under övergångstiden. Delega- tion från kommunfullmäktige till en nämnd får enligt 1 kap. 5 å kommunal- lagen inte avse ärenden som är av principiell beskaffenhet eller i övrigt av större vikt. Av förarbetena till denna bestämmelse framgår att bedömningen av vilka ärenden som kan anses vara av "större vikt" kan vara beroende av kommunens storlek. Det torde således i och för sig vara riktigt, som Stockholms kommun framhåller, att nämndernas befogenheter ofta är större i de stora än i de små kommunerna.

Om kommunfullmäktige i en stor kommun maximalt har utnyttjat möjligheterna i 1 kap. 5 å kommunallagen att delegera ärenden till nämn- derna. uppstår frågan om detta kan medföra problem vid en indelningsänd- ring. Enligt min mening är detta inte fallet. Kommitténs förslag innebär nämligen att även sådana ärenden omfattas av bestämmelsen att beslutan- derätt som tillkommer kommunfullmäktige skall utövas av företrädare för kommun enligt den nya indelningen, om beslutet sträcker sina verkningar till tiden efter ikraftträdandet.

Skulle det beträffande nämndernas verksamhet i övrigt, dvs. i fråga om förvaltningen och verkställigheten, under övergångstiden förekomma ärenden som kan antas få mera väsentliga verkningar för kommunen enligt den nya indelningen, anser jag i likhet med kommittén att nämnden lämpligen bör uppskjuta frågans avgörande tills indelningsändringen trätt i kraft. Detta torde i de allra flesta fall vara möjligt. Även rena lämplighetsskäl kan anföras mot en lagreglering av nämndernas verksamhet. Det torde nämligen vara mycket svårt att ge en sådan reglering en tillräckligt precis utformning.

Kommittén föreslår att den ordning som enligt KIL gäller i fråga om vilka organ som skall ha rätt att företräda kommuner som berörs av indelnings- ändringar bör gälla även enligt den nya indelningslagen. Kommittén ' framhåller att det även i framtiden torde vara ändamålsenligt att vid större indelningsändringar utse ett särskilt organ som är representativt för den nya kommunen och som under övergångstiden kan företräda kommunen enligt den nya indelningen. Enligt kommittén är dock beteckningen sammanlägg- ningsdelegerade på detta organ mindre lämplig. eftersom delegerade bör kunna utses förutom vid sammanläggning av hela kommuner och större områdesöverföringar också vid delning av en kommun. Kommittén föreslår mot denna bakgrund att organet i den nya indelningslagstiftningen benämns indelningsdelegerade. Vidare anser kommittén att det, i motsats till vad som f. n. gäller. direkt av lagtexten bör framgå i vilka fall indelningsdelegerade skall utses. Kommittén föreslår därför en bestämmelse om att regeringen

• Sida 81
•  Original

Prop. 1978/79:157 81

skall förordna att beslutanderätten för en kommun enligt den nya indel- ningen skall utövas av indelningsdelegerade, om indelningsändringen innebär att en ny kommun bildas eller om ändringen annars är av sådan omfattning att en kommun enligt den nya indelningen inte bör företrädas av de gamla kommunfullmäktige. Den föreslagna bestämmelsen reglerar uttömmande de fall då indelningsdelegerade skall utses. Delegerade skall således enligt kommittén inte kunna utses vid mindre omfattande indel- ningsändringar.

Kommittén uppmärksammar särskilt verkningarna av det snabbare valgenomslag efter val av kommunfullmäktige som gäller enligt 2 kap. 6å kommunallagen. Härvid påpekar kommittén att om delegerades mandatpe- riod som f. n. är fallet utgår först vid indelningsändringens ikraftträdande delegerade och de nyvalda fullmäktige. som tillträder den 1 november. kommer att vara i verksamhet samtidigt under två månader med samma kompetens. För att komma till rätta med detta problem förordar kommittén att en regel införs i den nya indelningslagen om att indelningsdelegerades mandatperiod upphör. när de nyvalda fullmäktige träder till.

När de nyvalda fullmäktige tillträder den 1 november, upphör enligt kommunallagens regler de gamla fullmäktiges tjänstgöring. Kommittén påpekar att det från denna tidpunkt inte finns någon representativ företrädare för kommunerna enligt den äldre indelningen, eftersom de nya fullmäktige har valts för den nya kommunbildningen. Enligt kommitténs mening torde det dock i allmänhet inte innebära någon större olägenhet att låta de nya fullmäktige företräda sin kommun också enligt den äldre indelningen. Flertalet ärenden som skall avgöras av kommunfullmäktige under de sista månaderna före ikraftträdandet torde nämligen vara sådana att beslutande- rätten skall utövas av företrädare för kommun enligt den nya indel- ningen.

I fråga om en indelningsändring som innebär att en ny kommun bildas måste enligt kommittén frågan om företrädare för kommunen enligt den äldre indelningen regleras särskilt. Kommittén föreslår att vid sammanlägg- ning av kommuner de nyvalda fullmäktige i den sammanlagda kommunen skall företräda de äldre kommunerna och att regeringen får befogenhet att vid delning av en kommun förordna att beslutanderätten för den odelade kommunen skall utövas av de gamla fullmäktige också efter den 1 november och att deras tjänstgöring skall upphöra först när ändringen träder i kraft.

Kommittén noterar att problem avseende beredning av ärenden som angår kommunen enligt den nya indelningen kan uppstånär de nyvalda fullmäk- tige övertar beslutanderätten, eftersom de inte har något eget beredande organ. Problemet kan enligt kommittén lämpligenlösas så att de nyvalda fullmäktige får rätt att anlita indelningsdelegerades arbetsutskott och kommittéer för beredning av ärenden som avser kommunen enligt den nya indelningen. Detsamma bör enligt kommittén gälla i fråga om verkställighet av ärenden.

6 Riksdagen ]978/79. ! saml. Nr 157

• Sida 82
•  Original

Prop. 1978/79:157 82

Kommittén föreslår vidare att indelningsdelegerade skall få samma befogenhet som nu tillkommer sammanläggningsdelegerade att för bered- ning och verkställighet anlita nämnder och beredningar i kommun som berörs av indelningsändringen. Enligt kommittén bör samma möjligheter att anlita nämnder och beredningar i kommunerna tillkomma de nyvalda fullmäktige, när dessa övertagit beslutanderätten från delegerade.

Flenalet remissinstanser lämnar kommitténs förslag om vilka organ som skall ha rätten att företräda de kommuner som berörs av indelningsändring utan erinran. Några få remissinstanser föreslår dock på vissa punkter andra lösningar än dem som kommittén förordar eller kompletteringar till kommit— téns förslag.

Jag vill för egen del redan här säga att jag anser kommitténs förslag i alla väsentliga avseenden innebära en lämplig avvägning mellan kraven på å ena sidan ett tillräckligt exakt och uttömmande regelsystem och å andra sidan ett system som i praktiken kan väntas komma att fungera på ett smidigt sätt. Mot denna bakgrund begränsar jag mig i det följande till att kommentera vissa synpunkter som framförts av några remissinstanser.

Svenska kommunförbundet uttalar bl. a. att förbundet i sak inte har några invändningar mot de av kommittén föreslagna bestämmelserna om reglering av beslutanderättens fördelning mellan de gamla fullmäktige. indelnings- delegerade och de nya fullmäktige. När det gäller beslutande organ för tiden mellan beslutet om indelningsändring och ikraftträdandet anser förbundet dock att det ären brist att kommittén inte närmare analyserat det system som tillämpades vid 1952 års indelningsreform. Vid detta tillfälle valdes de nya fullmäktige vid de allmänna kommunalvalen hösten 1950 och fullmäktiges mandattid började vid årsskiftet 1950—1951. Indelningsändringen trädde dock i kraft först ett år senare. För att under år 1951 besluta i ärenden för kommun enligt den gamla indelningen förlängdes de gamla fullmäktiges mandattid med ett år. Förbundet påpekar att man genom denna ordning kunde undvika att för den nya kommunen viktiga beslut fattades av beslutsorgan som hade utsetts på indirekt väg. Dessutom vanns enligt förbundet den stora fördelen av en relativt lång förberedelsetid.

Enligt min mening är de synpunkter som förs fram av kommunförbundet i och för sig intressanta. Jag biträder rent principiellt förbundets uppfattning att det från kommunaldemokratisk synpunkt vore bra om man vid indelnings- ändringar inte behövde använda indirekt valda beslutsorgan. Trots detta anser jag att ordningen med sådana beslutsorgan vid vissa indelningsänd- ringar från praktisk synpunkt har sådana fördelar att anledning saknas att i den nya indelningslagstiftningen frångå det system med delegerade som infördes år 1965 genom lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade. Jag syftar här främst på den betydande förlängning av tidsfristen mellan beslut om indelningsändring och ikraftträdandet som skulle bli nödvändig. om man skulle tillämpa de principer som gällde vid 1952 års indelningsre- form. En sådan förlängning av tidsfristen skulle enligt min mening påtagligt

• Sida 83
•  Original

Prop. 1978/79:157 83

försvåra handläggningen av indelningsärenden. _

Den möjlighet för regeringen att förlänga de gamla fullmäktiges mandattid under tiden från den 1 november tills indelningsändringen träder i kraft som kommittén föreslår avser delning av kommun. För min del anser jag emellertid att denna möjlighet bör finnas även vid överföring av en delav en kommun till en annan kommun. Den bör kunna utnyttjas, om överförings- området är så omfattande att indelningsändringen är jämförbar med en delning.

När en kommun delas bör kommunen enligt den äldre indelningen under tiden till dess ändringen träder i kraft enligt länsstyrelsen i Östergötlands län alltid företrädas av de gamla fullmäktige. Jag kan inte dela denna uppfattning. När delningen innebär att ett mindre område bryts ut från en kommun som består, kan man nämligen i vissa fall tänka sig att nyvalda fullmäktige i denna kommun kan utöva beslutanderätten för såväl den odelade kommunen som kommunen enligt den nya indelningen.

Ett par remissinstanser uttalar att det vore bra om man i den nya indelningslagstiftningen kunde undvika det nuvarande systemet med paral- lellt arbetande beslutsorgan under övergångstiden med de risker för kompe- tenskonflikter som detta innebär. En lösning på detta problem skulle enligt dessa remissinstanser vara att. i fall då indelningsdelegerade utses.delegerade i princip övertar fullmäktiges alla arbetsuppgifter till dess nya fullmäktige har valts. För egen del anserjag dock att detta är en mindre bra lösning. Att låta indelningsdelegerade företräda även kommunen enligt den äldre indelningen skulle enligt min mening innebära ett alltför stort avsteg från den grundläg- gande kommunaldemokratiska principen att den kommunala beslutande- rätten skall utövas av personer som har utsetts vid direkta val.

Någon enstaka remissinstans har kritiserat indelningslagskommitténs förslag att delegerade inte skall kunna utses vid mindre omfattande indelningsändringar. Jag kan inte biträda denna kritik. Erfarenheterna från de ändringar i kommunindelningen som har genomförts hittills visar entydigt att det inte finns något behov av att utse delegerade vid sådana ändringar.

Enligt Åsele kommun kunde det när en kommun delas vara lämpligt att förlänga de gamla kommunfullmäktiges mandatperiod med omkring åtta månader efter indelningsändringens ikraftträdande. Som motivering härför åberopar kommunen att detta möjliggör för de gamla fullmäktige att ta ställning till frågor om motioner. bokslut och ansvarsfrihet avseende kommunernas verksamhet enligt den äldre indelningen. Enligt min mening bör mandatperioden inte förlängas på detta sätt. Från vissa synpunkter vore det kanske lämpligt att införa en sådan ordning. Åtskilliga praktiska skäl talar emellertid mot detta.

När det gäller rätten att anföra besvär påpekar kommittén att den särskilda besvärsbestämmelsen i 23 å KIL innebär att kretsen av besvärsberättigade utvidgas i förhållande till de allmänna reglerna om kommunalbesvär.

• Sida 84
•  Original

Prop. 1978/79:157 ' 84

Besvärsberättigad är förutom medlem av kommunen även annan kommun som berörs av indelningsändringen och medlem av sådan kommun. Den utvidgade besvärsrätten gäller dock endast beslut som fattas av företrädare för kommunen enligt den äldre indelningen. Kommittén föreslår att samma regler beträffande rätten att anföra besvär skall gälla när beslut för kommunen enligt den nya indelningen har fattats av fullmäktige. Även i Sådana fall kan det nämligen enligt kommittén föreligga risk för kompetensöverskridan- den.

Vidare föreslår kommitten att de särskilda besvärsgrunderna i 23 å som innebär att beslut kan överklagas också på grunder som har med genomför- andet av indelningsändringen att göra, inte skall få någon motsvarighet i den nya indelningslagen. Enligt kommittén torde kommunallagens besvärs- grunder ge ett tillräckligt skydd mot kompetensöverskridanden under övergångsperioden. Kommittén anser dessutom att en ordning som innebär att statliga besvärsmyndigheter kan pröva lämpligheten av kommunala beslut är tvivelaktig från kommunal självstyrelsesynpunkt. Denna aspekt har enligt kommittén fått ökad betydelse sedan principen om den kommunala självstyrelsen skrivits in i regeringsformen .

De allra flesta remissinstanser är positiva till kommitténs förslag i fråga om besvärsbestämmelsernas utformning. Någon enstaka remissinstans kritiserar dock förslaget att de särskilda besvärsgrunderna skall slopas. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller bl. a. att den strikta laglighetsprövning som sker vid kommunalbesvär inte torde ge samma möjligheter att förhindra olämp- liga dispositioner som en skälighetsprövning enligt de särskilda besvärsgrun- derna i KIL. Att en rättelse i sådana fall sker av besvärsmyndigheterna kan enligt länsstyrelsen knappast anses innebära något intrång i den kommunala självstyrelsen. För egen del anserjag i likhet med kommittén att de särskilda besvärsgrunderna bör tas bort. Kommunallagens besvärsgrunder ger ett fullt tillräckligt skydd mot kompetensöverskridande beslut som kan fattas under övergångstiden. I övrigt biträder jag i huvudsak kommitténs förslag om hur besvärsbestämmelserna skall vara utformade. Jag anser dock att bestämmel- serna bör förtydligas så att det klart framgår att beslut. varigenom länssty- relsen har bifallit besvär över en kommuns beslut eller förklarat att det överklagade beslutet inte får verkställas, får överklagas även av andra kommuner som berörs av indelningsändringen och av medlemmarna i sådana kommuner.

2.8. Ändringar i den landstingskommunala indelningen

Enligt 8 kap. 5 & regeringsformen skall grunderna för ändringar i rikets indelning i kommuner bestämmas i lag. Bestämmelsen avser även lands- tingskommuner. l KIL finns endast två paragrafer som avser ändring i den landstingskommunala indelningen. De fördes över från landstingslagen (l954z3l9) i samband med den nya kommunallagens tillkomst år 1977. I 2 bä

• Sida 85
•  Original

Prop. ]978/79:157 85

togs in bestämmelser om kommuns inträde i landstingskommun och i 33 _5 bestämmelser om nyval av landsting i samband med indelningsändring.

Enligt 2 b & första stycket får kommun som inte tillhör landstingskommun inträda i landstingskommun, om samstämmande beslut därom har fattats av kommunen och landstingskommunen. När synnerliga skäl föreligger, får även regeringen besluta om sådan kommuns inträde i landstingskommun. Enligt paragrafens andra stycke bestämmer regeringen dagen för inträdet och meddelar de övriga föreskrifter som behövs. Bestämmelsen gäller inte i fråga om Gotlands kommun.

Utöver Gotlands kommun är det numera bara Malmö och Göteborgs kommuner som inte tillhör landstingskommun.

| 33 & finns bestämmelser om nyval av landsting, när beslut har fattats om ändring i den landstingskommunala indelningen. Bestämmelserna motsva- rar i stort bestämmelserna i l4ä andra stycket om nyval av kommunfull- mäktige m. m.

Enligt 1 kap. l & andra stycket kommunallagen utgör varje län en landstingskommun, om inte annat är föreskrivet. Av 14,5 lagen (l977:180) om införande av kommunallagen (l977:179) följer att regeln inte gäller för Gotlands län och kommun samt Malmö och Göteborgs kommuner. Däremot finns det inte några författningsbestämmelser om länsindelningen. Det finns inte heller några bestämmelser om förfarandet vid ändring i länsindelningen. Regeringen anses ha rätt att på egen hand besluta om mindre ändringar i denna indelning, medan riksdagen bör underställas frågor om mer omfat- tande ändringar.

Ändringar i den landstingskommunala indelningen föranleds vanligen av sådana primärkommunala indelningsändringar som sker över en länsgräns. Regeringen har i flera fall förordnat om sådana ändringar. Därvid har vid behov reglerna om ändring i kommunindelningen tillämpats analogivis.

Enligt kommittén fyller reglerna i KlL om ändring i den landstingskom- munala indelningen inte de krav som regeringsformen ställer. Även dessa ändringar bör enligt kommittén regleras i indelningslagstiftningen.

Ändringar i den landstingskommunala indelningen sker vanligen i

I samband med att kommunindelningen ändras. Enligt kommunallagen gäller i stort sett enhetliga regler för landstingskommuner och kommuner. Bestämmelserna om ändring i indelningen i landstingskommuner bör därför enligt kommittén så långt som möjligt stämma överens med de föreslagna bestämmelserna om ändring i kommunindelningen.

Kommittén föreslår sålunda att det i ett särskilt kapitel i den nya indelningslagen tas in regler om landstingskommunala indelningsändringar. Reglerna avser befogenheten att besluta om sådana indelningsändringar, ekonomisk reglering, indelningsändrings ikraftträdande, den landstingskom- munala beslutanderättens fördelning och förfarandet vid indelningsändring. Reglerna föreslås i stort motsvara dem som gäller för kommunala indelnings- ändringar. Bestämmelser om indelningsdelegerade behövs dock enligt

• Sida 86
•  Original

Prop. l978/79:157 86

kommitténs mening inte i fråga om landstingskommunala indelningsänd- ringar.

Kommittén har också övervägt att föreslå en bestämmelse om förutsätt- ningarna för ändring i den landstingskommunala indelningen. Med hänsyn till den landstingskommunala indelningens anknytning till länsindelningen anser kommittén emellertid att det inte finns anledning att ta in en sådan bestämmelse i den nya indelningslagen. En ändring i länsindelningen medför alltid motsvarande ändring i den landstingskommunala indelningen. Kommittén framhåller att det, så länge sambandet mellan de båda indelning- arna består, inte kan vara meningsfullt att införa materiella regler om förutsättningarna för ändring i den landstingskommunala indelningen utan att förutsättningarna för ändring i länsindelningen samtidigt regleras.

Bestämmelserna i 2 b & KlL om den speciella typ av indelningsändring som sker när en kommun inträder i landstingskommun bör enligt kommittén tills vidare behållas. De bör placeras i övergångsbestämmelserna till den nya indelningslagen.

Kommittén anser att bestämmelsen i 33 & första stycket KlL om val av landsting i samband med indelningsändring kan undvaras. Enligt andra stycket samma paragraf avser ordinarie landstingsval, som förrättas året innan en indelningsändring träder i kraft, landstingskommunen enligt den nya indelningen. Kommittén anser att denna regel bör behållas och utvidgas till att gälla även val av kommunfullmäktige. Den bör emellertid placeras i vaHagen.

Endast sex länsstyrelser, nio landstingskommuner och Landstingsför- bundet kommenterar kommitténs förslag i denna del. Samtliga tillstyrker att det iden nya indelningslagen införs regler om ändring i den landstingskom- munala indelningen. Några remissinstanser har avvikande meningar på vissa punkter.

] likhet med kommittén och remissinstanserna anser jag att indelnings- lagen med hänsyn till bestämmelsen i 8 kap. 5 & regeringsformen också bör innehålla regler om landstingskommunala indelningsändringar. l fråga om bestämmelsernas närmare innehåll vill jag först behandla de synpunkter som några remissinstanser har framfört.

Ett par remissinstanser ifrågasätter om det inte i lagen borde tas in en bestämmelse som reglerar förutsättningarna för ändring i den landstings- kommunala indelningen. Landstingsförbundet, som yttrar sig särskilt på denna punkt. utvecklar några principiella synpunkter på den landstingskom- munala indelningens anknytning till länsindelningen. Förbundet framhåller bl. a. att kommitténs förslag innebär att endast det tekniska indelningsför- farandet blir lagreglerat, men inte indelningen i län som är bestämmande för indelningen i landstingskommuner. Detta är enligt förbundet otillfredsstäl- lande bl. a. mot bakgrund av att grunderna för ändring i rikets indelning i kommuner och landstingskommuner enligt 8 kap. 5 & regeringsformen skall bestämmas i lag. Även jag anser att indelningslagen bör innehålla regler om

• Sida 87
•  Original

Prop. 1978/79:157 87

förutsättningarna för att ändringar skall få göras i den landstingskommunala indelningen. Detta är nödvändigt av de skäl som Landstingsförbundet anger. Bestämmelserna måste emellertid utformas med den speciella utgångs- punkten att länsindelningen är bestämmande för indelningen i landstings- kommuner. Det bör därför framgå av lagtexten att en ändring i den landstingskommunala indelningen inte får genomföras, om hinder möter mot ändring i länsindelningen. [ övrigt bör bestämmelserna om de allmänna förutsättningarna för ändringar i landstingsindelningen utformas så att de motsvarar dem som gäller i fråga om ändringar i kommunindelningen. Detta innebär att en ändring i landstingsindelningen får ske, om ändringen kan antas medföra bestående fördel för en landstingskommun eller en del av denna eller andra fördelar från allmän synpunkt.

En ändring i den landstingskommunala indelningen påverkar knappast andra landstingskommuner än de som direkt berörs av ändringen. l allmänhet är sådana ändringar av mindre omfattning. De sker oftast som en följd av ändringar i den kommunala indelningen. Landstingsindelningen är vidare knuten till länsindelningen. Av dessa skäl anser jag det inte nödvändigt att införa en bestämmelse om att särskild hänsyn skall tas till de närmast berörda landstingskommunerna eller om att synnerliga skäl skall krävas för en indelningsändring mot en sådan landstingskommuns vilja.

Ändringar i landstingsindelningen sker som jag nyss sagt oftast som följdändringar till ändringar i kommunindelningen. Om dessa ändringar innebär att en kommun delas eller att en del av en kommun överförs till en annan kommun skall, enligt vad jag tidigare har förordat, särskild hänsyn tas till ortsbefolkningens önskemål och synpunkter. Enligt min mening behövs ingen uttrycklig bestämmelse om att särskild hänsyn dessutom skall tas till samma ortsbefolknings synpunkter på en ändring i landstingsindelningen som sker som en följd av ändringen i kommunindelningen. Om en hel kommun flyttas från en landstingskommun till en annan är det naturligt att kommunfullmäktige företräder ortsbefolkningen.

Att landstingskommunernas och ortsbefolkningens intressen och synpunkter alltid skall beaktas i ärenden om ändringar i landstingsindel- ningen anser jag vara självklart.

Enligt kommitténs förslag skall fråga om ändring i landstingskommunal indelning kunna väckas av landstingskommun eller medlem av en lands- tingskommun, som skulle beröras av ändringen. Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att också länsstyrelserna bör ha rätt att väcka en sådan fråga. Hallands läns landstingskommun framhåller att kommitténs förslag i praktiken innebär att en enskild person kan väcka fråga om ändring i länsindelningen. Landstingskommunen ifrågasätter därför om inte kommu- nerna borde ges samma möjligheter som enskilda personer i detta avse- ende.

För egen del anser jag att rätten att ta initiativ till en indelningsändring i princip bör begränsas till den eller de kommuner, landstingskommuner resp.

• Sida 88
•  Original

Prop. 1978/792157 88

församlingar vars områden berörs av ändringen och medlemmarna i dessa. lag biträder därför kommitténs förslag om rätten att väcka fråga om ändring i den landstingskommunala indelningen. l fråga om de sällsynta fall då ändringen inte sker som en följd av en ändring i kommun- och länsindel- ningen, till vilken kommunen har rätt att ta initiativ, torde kommunen ha tillräckliga möjligheter att göra sin mening gällande på andra vägar. I fråga om länsstyrelsens roll i sammanhanget förefaller det mest naturligt att länssty- relsen som företrädare för den statliga regionala förvaltningen i stället direkt väcker frågan om ändring av länsgränsen.

När det sedan gäller vilka regler i övrigt om landstingskommunala indelningsändringar som bör införas lämnar remissinstanserna kommitténs förslag utan erinran. Även jag anser att kommitténs förslag innebär en tillräckligt ingående reglering av dessa indelningsändringar. Jag förordar alltså att regleringen skall avse, förutom förutsättningarna för ändring i den landstingskommunala indelningen, befogenheten att besluta om sådan ändring, ekonomisk reglering, indelningsändringens ikraftträdande. den landstingskommunala beslutanderättens fördelning samt förfarandet vid indelningsändri'ig. l fråga om bestämmelsernas närmare innehåll får jag hänvisa till vad som anförs i specialmotiveringen till dessa bestämmelser.

I likhet med kommittén anserjag att bestämmelsen i 2 b & första stycket KlL om kommuns inträde i landstingskommun, trots att den f. n. endast är tillämplig på Malmö och Göteborgs kommuner, bör behållas. Som kommittén anför finns emellertid skäl att placera den i övergångsbestäm- melserna till den nya indelningslagen.

Även i fråga om bestämmelserna i 33 & KIL om val av landsting i samband med indelningsändring delarjag kommitténs uppfattning. Bestämmelsen om förordnande om nyval kan således enligt min mening mönstras ut. lndel- ningsändringar av den storleken att nyval av landsting krävs är sällsynta. Det torde inte finnas något behov av att kunna sätta sådana ändringar i kraft vid andra tillfällen än årsskiftet efter ordinarie landstingsval. Däremot finns det skäl att behålla en uttrycklig regel om att ordinarie landstingsval, som förrättas året innan en indelningsändring träder i kraft, avser landstingskom- munen enligt den nya indelningen. Det kan också vara lämpligt att utvidga den till att avse val av kommunfullmäktige. Regeln har inte sin naturliga plats i den nya indelningslagen utan i vallagen . Av de skäl som jag har redovisat tidigare ( avsnitt 2.7.2 ) i fråga om vissa andra ändringar i vallagen som kommittén har föreslagit vill jag emellertid inte förorda att bestämmelsen nu tas in i vallagen .

2.9. Kyrkliga indelningsändringar

l 2 kap. KlL finns bestämmelser om ändring i ecklesiastik indelning. 1 kap. handlar uteslutande om ändring i indelningen i kommuner och, beträffande två paragrafer, landstingskommuner. Det finns inga bestämmelser i KlL som

• Sida 89
•  Original

Prop. 1978/79:157 89

är gemensamma för kommunindelningsändringar och kyrkliga indelnings- ändringar i den meningen att de enligt sin ordalydelse direkt gäller båda typerna av indelningsändring. Däremot är åtskilliga av bestämmelserna i 1 kap. om ändring i kommunindelningen genom hänvisningar i 2 kap. tillämpliga också på ändring i församlingsindelningen.

Bestämmelserna i 2 kap. KlL (34—44 åå) är enligt 34 & tillämpliga på territoriella kyrkolörsamlingar, dvs. kyrkliga primärkommuner. De icke- territoriella eller personella församlingarna, som alltså inte omfattas av bestämmelserna, är Karlskrona amiralitetslörsamling, Göteborgs Tyska församling, Tyska S:ta Getruds församling i Stockholm. Finska församlingen i Stockholm och llovförsamlingen.

KlL är inte heller tillämplig på kyrkliga samfälligheter. Emellertid tillämpas vid handläggningen av indelningsärenden som rör sådana samfäl- ligheter KIL:s bestämmelser om församling analogt.

Enligt 35 5 första stycket KlL gäller, liksom i fråga om ändring i kommunindelningen. att regeringen förordnar om ändring i församlingsin- delningen. Vid sådan ändring kan enligt paragrafens andra stycke två eller flera församlingar sammanläggas, del av församling överföras till annan församling eller församling på annat sätt upplösas eller nybildas. Dessa typer av indelningsändringar är desamma som kan förekomma på den kommunala sidan enligt 2 & andra stycket.

Några författningsbestämmelser om förutsättningar för ändring i försam- lingsindelningen finns inte. [ förarbetena till KlL motiveras detta med att så vitt skilda slag av faktorer som förvaltningshänsyn och religiösa intressen bör beaktas vid ändring i församlingsindelningen. Givetvis har dock i praxis utbildats vissa regler vid bedömningen av nödvändiga förutsättningar för kyrkliga indelningsändringar.

Bestämmelserna i 4 och 6—105å KlL om den ekonomiska regleringen vid kommunal indelningsändring (se avsnitt 2.6) är genom hänvisning i 365 tillämpliga vid ändring i församlingsindelningen. Däremot är bestämmel- serna i 55 om väg, gata, torg och annan allmän plats och i 11% om kommunala stadgors giltighetsområde av naturliga skäl inte tillämpliga vid kyrklig indelningsändring.

] fråga om indelningsändrings ikraftträdande. den kyrkokommunala beslutanderätten, ställföreträdarskapet för församling och nyval tillämpas i stort sett samma regler som vid ändring i kommunindelningen (se avsnitt 2.7 ).

Även vid ändring i församlingsindelningen finns möjlighet att utse sammanläggningsdelegerade. Enligt 41 aé KlL kan regeringen i samband med förordnande om indelningsändring föreskriva att beslutanderätten i församlingen enligt den nya indelningen skall utövas av sammanläggnings- delegerade till dess indelningsändringen träder i kraft. Om sådana delegerade finns särskilda bestämmelser i lagen (l972z229) om kyrkliga sammanlägg- ningsdelegerade. Bestämmelserna i denna lag överensstämmer i allt väsent-

• Sida 90
•  Original

Prop. 1978/79:157 90

ligt med bestämmelserna i lagen om kommunala sammanläggningsdelege- rade.

I fråga om förfarandet iett ärende om ändring i församlingsindelningen och kostnaderna för utredningen i ett sådant ärende gäller bestämmelserna i 24—32 55 om ändring i kommunindelningen i tillämpliga delar (44 å). Vissa särbestämmelser finns dock. Enligt en av dessa ges domkapitlet samma befogenhet att väcka fråga om ändring i församlingsindelningen som länsstyrelsen. Vidare föreskrivs att utredningen av ärende om ändrad församlingsindelning skall äga rum under samverkan med domkapitlet. Slutligen finns en bestämmelse som ger en utredningsman rätt att begära utlysande av kyrkostämma.

lndelningslagskommitténs förslag bygger på förutsättningen att reglerna om ändring i kommun- och församlingsindelningen i största möjliga utsträckning bör stämma överens. Kommittén föreslår att bestämmelserna om ändring i församlingsindelningen skall tas in iett särskilt kapitel i den nya indelningslagen, där i stor utsträckning hänvisningar sker till motsvarande bestämmelser om ändring i kommunindelningen. Följdändringar föreslås i bl. a. lagen om kyrkliga sammanläggningsdelegerade, lagen (l96]:436) om församlingsstyrelse och lagen (l972z704) om kyrkofullmäktigval. Benäm- ningen sammanläggningsdelegerade föreslås liksom i fråga om kommunerna ändrad till indelningsdelegerade.

Kommitténs förslag om den principiella uppbyggnaden av bestämmel- serna om ändring i församlingsindelningen har godtagits av samtliga remissinstanser. Även jag anser att förslaget är väl avvägt. [ det följande begränsarjag mig till att behandla sådana frågor som särskilt kommenterats av vissa remissinstanser. I övrigt fårjag hänvisa till vad jag i det föregående anfört i fråga om ändring i kommunindelningen. Jag har tidigare (avsnitt 2.7.2) förordat att de ändringar i vallagen som kommittén föreslår inte genomförs i avvaktan på den översyn av vallagen som f.n. görs. Detta ställningstagande gäller även beträffande de regler om församlings indelning i valkretsar och valdistrikt samt om upprättande och tillhandahållande av röstlängd som enligt kommitténs förslag skall flyttas från KlL till lagen om församlingsstyrelse och lagen om kyrkofullmäktigval.

Kommittén anser att den nya indelningslagen, i likhet med den nuvarande. inte skall vara direkt tillämplig på kyrkliga samfälligheter. Härvid framhåller kommittén att den nuvarande ordningen i indelningspraxis, som innebär att bestämmelserna i KIL om församling analogt tillämpas på handläggning av indelningsärenden som rör kyrklig samfällighet, har använts under lång tid och inte vållat några svårigheter. Med hänsyn till förslaget om ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan synes det vidare enligt kommittén olämpligt att nu vidga tillämpningsområdet för indelningslag- stiftningen.

Några remissinstanser är kritiska till kommitténs förslag på denna punkt. Till dessa hör Svenska kyrkans lörsamlings- och pastoratsförbund.

• Sida 91
•  Original

Prop. 1978/79:157 9l

Förbundet anser att indelningslagens bestämmelser bör omfatta även de kyrkliga samfälligheterna. Enligt förbundet" måste det anses otillfredsstäl— lande att ett stort antal kyrkokommuncr, som kan bli föremål för indelnings- ändringar, inte behandlas i indelningslagstiftningen. Den omständigheten att bestämmelserna i nuvarande indelningslagstiftning i praxis tillämpas analogt vid ändringar som gällt kyrkliga samfälligheter innebär enligt förbundet inget reellt skäl mot en utvidgning av tillämpningsområdet för den nya indelnings- lagen. Domkapitlet i Skara uttalar å andra sidan att den med tillfredsställelse ser att den nya indelningslagen inte görs tillämplig på kyrkliga samfälligheter. För egen del ansluter jag mig till kommitténs förslag.

1 likhet med kommittén anserjag att det med hänsyn till stat—kyrka-frågan är olämpligt att nu utvidga indelningslagstiftningens formella tillämpnings- område till att även omfatta de kyrkliga samfälligheterna. Ett tillräckligt utredningsunderlag fören sådan utvidgning finns inte heller f. n. Detta gäller bl. a. i fråga om de partiella samfälligheterna. Jag vill i detta sammanhang understryka att lagen om församlingsstyrelse innehåller bestämmelser om bildande av kyrklig samfällighet.

Kommittén föreslår när det gäller förfarandet i ärenden om ändring i församlingsindelningen att i stort sett samma regler skall gälla som vid ändring i kommunindelningen. Liksom f. n. bör emellertid enligt kommittén domkapitlet ha samma rätt att väcka fråga om indelningsändring som länsstyrelsen. Möjligheten för kammarkollegiet att överlämna åt länssty- relsen att verkställa utredning torde, påpekar kommittén, inte ha utnyttjats i fråga om indelningsändring som endast avser församlingsindelningen. Kommittén utgår från att länsstyrelsen inte heller i framtiden kommer att verkställa utredning i rent kyrkliga indelningsärenden. Detta är enligt kommittén naturligt, eftersom länsstyrelsen i stort sett saknar uppgifter som gäller kyrkliga frågor. Om ett ärende om ändring i kommunindelningen som länsstyrelsen utreder också leder till ändring i indelningen i församlingar, måste länsstyrelsens utredning emellertid omfatta även en sådan ändring. Mot denna bakgrund anser kommittén att anledning saknas att ha avvikande regler om ordningen för utredning vid ändring i församlingsindelningen. Kommittén förordar att kammarkollegiet liksom vid ändring i kommunin- delningen, självt bör kunna verkställa utredningen eller överlämna utred- ningsarbetet åt länsstyrelsen eller åt särskild utredare.

Bestämmelsen i44 & KIL, som ger en utredningsman befogenhet att begära utlysande av kyrkostämma, torde enligt kommittén sakna nämnvärd betydelse. Kommittén föreslår därför att den inte får någon motsvarighet i den nya lagen. Inte heller bestämmelsen i samma paragraf om att utred- ningen skall ske under samverkan med domkapitlet behöver enligt kommit- téns mening ges någon motsvarighet. Kommittén anser det nämligen vara självklart att sådan samverkan äger rum när det behövs. Eksjö kommun anser att även kommuner skall kunna väcka frågor om ändring i församlingsindelningen. Det är, framhåller kommunen, inte

• Sida 92
•  Original

Prop. 1978/79: 157 92

ovanligt att en kommun cxploaterar ett område som tillhör olika försam- lingar. Enligt Eksjö kommun kan det vara lämpligt att ett sådant exploate- ringsområde tillhör samma församling. Om i ett sådant fall varken någon lörsamling. statlig myndighet eller enskild tar initiativ till en ändring av församlingsindelningen, bör kommunen kunna göra det. Enligt min bedöm- ning saknas dock tillräcklig anledning att som Eksjö kommun föreslår utvidga kretsen av dem som kan väcka frågor om ändring i församlingsin- delningen. l likhet med kommunen anser jag visserligen att situationer kan förekomma där en exploatering av visst område inom en kommun bör föranleda en justering av församlingsindelningen. Kommunens intresse av en sådan justering kan dock i allmänhet inte anses vara så starkt att den motiverar en lagstadgad rätt för kommunen att väcka fråga om ändring i församlingsindelningen.

Några remissinstanser är kritiska till kommitténs förslag att bestämmelsen om att utredning i ärende om ändring i församlingsindelningen skall ske under samverkan med domkapitlet inte skall få någon motsvarighet i den nya lagen. Dessa remissinstanser är domkapitlen i Skara och Växjö samt tre församlingar. Jag har för egen del tagit fasta på denna kritik. En uttrycklig bestämmelse om samråd med domkapitlet under utredningsarbetet kan enligt min mening tänkas fylla en funktion i vissa fall. En sådan bestämmelse bör därför tas in i den nya lagen.

Ett par remissinstanser framför uppfattningen att möjlighet bör finnas för kammarkollegiet att överlåta åt domkapitlet att verkställa utredning i ärende om kyrklig indelningsändring. Motiveringen härför anges av Alfta försam- ling vara att stiftsstyrelsen har den bästa kännedomen om kyrkliga förhål- landen. Enligt min mening behövs inte någon bestämmelse av detta slag. Kammarkollegiet har möjlighet att vid sin utredning begära upplysningar och biträde från domkapitlet i den omfattning som är nödvändig för att de kyrkliga förhållandena skall bli tillräckligt belysta.

Kommittén anser att den nya indelningslagen, i motsats till den nuva- rande. bör innehålla uttryckliga regler om förutsättningarna för ändring i församlingsindelningen. Enligt kommittén innefattar bestämmelserna i 8 kap. Så regeringsformen och punkt 9 i övergångsbestämmelserna om att grunderna för ändringar i indelningen skall fastställas i lag ett krav på sådana regler. De bestämmelser om förutsättningar för ändring i kommunindel- ningen som kommittén föreslår och som jag behandlat i det föregående (avsnitt 2.3) har liksom de nu gällande getts en allmän utformning. Enligt kommittén är det inte möjligt att i detalj ange vilka förutsättningar som skall gälla för de olika typer av indelningsändring som kan tänkas förekomma. Kommittén framhåller att det måste överlåtas åt praxis att ange de närmare kriterierna. Bestämmelserna om ändring i kommunindelningen bör enligt kommittén kunna användas också för att reglera förutsättningarna för ändring i församlingsindelningen.

Ingen remissinstans tar direkt avstånd från kommitténs förslag att

• Sida 93
•  Original

Prop. l978/79:lS7 93

bestämmelserna om förutsättningarna för ändring i kommunindelning skall vara tillämpliga också på församlingarna. Däremot framhåller flöra remiss- instanser att de kyrkliga kommunerna i många avseenden har en annan karaktär och funktion än kommunerna, vilket bör föranleda att man tar hänsyn till församlingarnas särskilda förhållanden när en indelningsändring som rör församlingar är aktuell. Utredningen om översyn av församlingssty- relselagen anser att församlingarna har ett indirekt skydd mot sammanlägg- ningar som de inte önskar genom bestämmelsen i 39" l mom. lagen om församlingsstyrelse. Bestämmelsen innebär att kyrklig samfällighet får bildas mot en församlings vilja endast om åtgärden är påkallad av ett betydande allmänt behov. På grund av förhållandet mellan samfällighetsinstitutet och församlingsindelningen måste rimligen, framhåller utredningen. mer kvali- ficerade förutsättningar i realiteten vara för handen om en indelningsändring aktualiseras framför en samfällighetsbildning. Frösö församling uttalar att en församling skall vara en gemenskap och att den blir för stor när någon gemenskapskänsla inte längre går att skapa.

För egen del ansluter jag mig till kommitténs förslag att den nya indelningslagen skall innehålla bestämmelser om förutsättningar för ändring i församlingsindelningen. Jag biträder också förslaget att dessa bestämmelser bör stämma överens med dem som skall tillämpas vid ändringari kommun- indelningen. Bestämmelserna får med mitt förslag en så allmän utformning att församlingarnas särskilda förhållanden kan beaktas. Hur dessa förhål- landen skall påverka besluten i ärenden om ändring i församlingsindelningen får bedömas med ledning av den praxis som utbildats i sådana ärenden. Jag vill erinra om att de bestämmelser som jag har förordat innebär att en indelningsändring mot en församlings vilja får genomföras endast om det finns synnerliga skäl.

Kommittén anser att de bestämmelser om ekonomisk reglering mellan kommuner som kommittén föreslår när det gäller ändring i kommunindel- ningen även bör kunna tillämpas på den kyrkliga sidan. Jag har tidigare behandlat dessa bestämmelser ( avsnitt 2.6 ). ] bestämmelserna anges i vilka fall ekonomisk reglering skall ske. I fråga om det närmare innehållet i regleringen anges endast vissa yttre ramar. Enligt kommitténs uppfattning ger bestämmelserna utrymme för hänsyn till församlingarnas särskilda ekonomiska förhållanden. Församlingarna bör enligt kommittén liksom kommunerna ha stor frihet att själva komma överens om regleringen. Enligt kommittén torde bestämmelsen om särskilt bidrag för försämrad ekonomisk ställning m. m. ha sin största betydelse när det gäller församlingarna.

Några remissinstanser ifrågasätter om de föreslagna bestämmelserna om ekonomisk reglering mellan kommuner vid indelningsändring i alla avse- enden kan tillämpas på församlingarna. Hit hör Svenska kyrkans försam- lings- och pastoratsförbund. Enligt förbundet råder vissa särskilda förhål- landen inom kyrkokommunerna. Det stora antalet kyrkokommuner, de stora skillnader i invånarantal och de organisatoriska olikheter som förekommer

• Sida 94
•  Original

Prop. 1978/79:157 94

har enligt förbundet bidragit till att rekommenderade redovisningsprineiper inte kan följas av alla. Sålunda torde i de flesta fall bokförda värden inte förekomma på egentlig kyrklig egendom eller på t.ex. kyrkogårdar. Vid en ekonomisk reglering måste därför samtidig värdering ske också av den kyrkliga egendomen. Dessa värden kommer ofta att bli helt godtyckliga. Enligt förbundet skulle detta kunna utgöra en källa till komplikationer.

För egen del kan jag inte dela den tveksamhet som vissa remissinstanser hyser till kommitténs förslag om ekonomisk reglering vid ändring i församlingsindelningen. Förslaget bygger på den väsentliga huvudprincipen att regleringen i första hand är en fråga för församlingarna själva. Detta innebär att det i avtal om ekonomisk reglering mellan berörda församlingar är möjligt att föreskriva t. ex. att viss egendom inte skall värderas alls eller skall värderas på ett schablonmässigt sätt. De regler om ekonomisk reglering som kommittén föreslår ger enligt min mening goda förutsättningar för försam— lingarna att i samförstånd erhålla en tillfredsställande ekonomisk helhetslös- ning. Skulle församlingarna inte kunna komma överens. får det ankomma på kammarkollegiet att se till att ett förslag till en ekonomisk reglering arbetas fram som ur alla synpunkter är skäligt. [ sista hand ankommer det på regeringen att ta ställning till regleringens utformning. I detta sammanhang vill jag erinra om att kommitténs förslag innebär att regeringen, liksom vid ändringari kommunindelningen. skall kunna besluta om särskilt bidrag från en församling till en annan för försämrad ekonomisk ställning m. m. Denna bestämmelse utgör en ytterligare garanti för att den ekonomiska regleringen i samband med ändring i församlingsindelningen ges ett innehåll som tar tillbörlig hänsyn till församlingarnas särskilda ekonomiska förhållanden i det enskilda fallet.

Sammanfattningsvis innebär vadjag nu har anfört attjag delar kommitténs uppfattning att de föreslagna bestämmelserna om ekonomisk reglering mellan kommuner bör tillämpas även på församlingarna.

2.10. Ändring i kommunal och kyrklig indelning i samband med fastighets- bildning

Genom 1970 års fastighetsbildningslagstiftning har fastighetsbildning över kommun- och församlingsgränser möjliggjorts i en utsträckning som tidigare saknade motsvarighet. Det har vidare sörjts för att samstämmighet skall råda mellan fastighetsindelning och kommunindelning. Bestämmelserna finns i fastighetsbildningslagen ( 19702988, FBL) och i lagen ( 19701991) om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning i samband med fastighetsbildning (LÄlF).

Lagstiftningen innebär att fastighetsbildning över kommungränser och församlingsgränser i princip skall få äga rum. Kommungränserna skall därvid vara beroende av sammanfallande fastighetsgränser på så sätt att de automatiskt ändras när fastighetsgränserna ändras. En församlingsgräns

• Sida 95
•  Original

Prop. 1978/791157 . - 95

ändras dock endast om den sammanfaller med kommungräns. Vissa villkor uppställs för att fastighetsbildning över en kommungräns skall få ske. Vidare skall i vissa fall en administrativ prövning av fastighetsbildningens lämp- lighet från indelningssynpunkt äga rum. Beträffande reglernas närmare innehåll kan följande sägas.

Enligt 3 kap. ll & FBL är fastighetsbildning som medför ändring av kommungräns tillåten endast om åtgärden är av väsentlig betydelse för en ändamålsenlig fastighetsindelning eller om den kommunala indelningen blir lämpligare.

I 13 kap. FBL behandlas frågan om fastighetsbildning i syfte att upprätt- hålla samstämmighet med kommunal indelning i fall då bristande överens- stämmelse kan ha uppkommit t.ex. som en följd av en indelningsändring enligt KlL. Bestämmelserna innebär i korthet följande. Om en fastighet har enskild mark på ömse sidor om en kommungräns, skall f astighetsindelningen ändras så att den stämmer överens med den kommunala indelningen. Om en samfällighet består av mark inom olika kommuner, skall sådan ändring ske, om inte de allmänna fastighetsbildningsvillkören enligt FBL därigenom åsidosätts. Ändringarna skall ske genom fastighetsreglering eller avstyck- ning. Det ankommer på länsstyrelsen att ta initiativ till sådan fastighetsbild- ning.

Det finns inte några motsvarande regler om att fastighetsindelningen också skall anpassas efter församlingsindelningen. l prop. 19692128 med förslag till fastighetsbildningslag uttalade föredragande departementschefen (5. B 767—768) att en sådan ordning skulle kunna leda till en splittring av fastighetsbeståndet och motverka det pågående rationaliseringsarbetet inom jordbruket och skogsbruket.

l 1 och 2 åå LÄlF fastslås principen att kommungräns är beroende av fastighetsgräns. I 35 regleras i vad mån också församlingsgräns skall vara beroende av fastighetsgräns. Där föreskrivs att en församlingsgräns påverkas av fastighetsbildning endast om den sammanfaller med en kommungräns som ändras vid fastighetsbildningen. När fastighetsbildning sker över en annan församlingsgräns, kan alltså en fastighet komma att bli belägen inom flera församlingars område.

Hos kammarkollegiet har under de senaste åren anhängiggjorts ett flertal ärenden om ändring i församlingsindelningen, vilka haft sin grund i oregelbundenheter som uppkommit genom fastighetsbildning över försam- lingsgräns. Ärendena har i de flesta fall uppkommit genom anmälan av länsstyrelsen. Några ärenden har väckts av en kommun eller församling.

Kommittén har övervägt i vad mån lagstiftningen om förhållandet mellan fastighetsindelningen och indelningen i kommuner och församlingar bör ändras. Enligt kommitténs uppfattning råder det ingen tvekan om att den gällande ordningen från olika synpunkter har inneburit förbättringarjämfört med tidigare förhållanden. Lagstiftningen bör därför enligt kommitténs mening behållas. Det kan emellertid enligt kommittén inte bortses från att

• Sida 96
•  Original

Prop. 1978/79:157 96

bestämmelserna i 3 kap. 11 %;" FBL kan komma i konflikt med indelningsla- gcns bestämmelser. En fastighetsbildningsåtgärd kan i vissa fall leda till betydande ändringar i den kommunala indelningen. l sådana fall bör enligt kommittén frågan om indelningsändringen normalt handläggas som ett indelningsärende enligt indelningslagen. Bestämmelserna bör ändå kunna kvarstå i sin nuvarande utformning.

Endast ett fåtal remissinstanser tar upp frågan om förhållandet i stort mellan fastighetsbildningslagstiftningen och indelningslagstiftningen. Nå- gon kritik riktas inte mot förslaget att lagstiftningen skall behållas i sin nuvarande form. Kammarkollegiet anser dock att det finns en viss tendens att hellre använda fastighetsbildningsinstitutet för att åstadkomma indelnings- ändringar än att anhängiggöra ett ärende enligt indelningslagen. Kollegiet instämmer därför i kommitténs uttalande att — när en tänkt fastighetsbild- ningsåtgärd skulle leda till betydande ändringar i förvaltningsområden — frågan i stället bör behandlas enligt indelningslagen. Även jag anser att de bestämmelseri FBL och LÄlF som jag har berört bör behållas. De torde vara till stor fördel för fastighetsbildningsväsendet och även vara av väsentlig betydelse ur indelningssynpunkt. Vad det gäller konkurrensförhållandet mellan fastighetsbildningslagstiftningcn och indelningslagen kan man givet- vis inte bortse från att det i vissa fall kan uppkomma tveksamhet om vilken lagstiftning som i första hand bör tillämpas. Det finns emellertid inte något som tyder på att det är särskilt vanligt med fastighetsbildningsåtgärder som leder till mer betydande ändringar i den kommunala indelningen. Även om jag har viss förståelse för kommitténs synpunkter, ser jag därför ingen anledning att här göra några uttalanden om förhållandet i stort mellan fastighetsbildningslagstiftningen och indelningslagen.

När det sedan gäller förhållandet mellan fastighetsgränser och församlings- gränser konstaterar kommittén att den bristande överensstämmelse mellan dessa gränser som ibland föreligger kan medföra olägenheter av olika slag. Bl. a. när det gäller folkbokföring. taxering och upprättande av röstlängd är det viktigt att osäkerhet inte råder om i vilken församling en person är bosatt. Kommittén anser att det finns starka skäl för att öka beroendet mellan församlingsindelningen och fastighetsindelningen. Kommittén skisserar en lösning som innebär att fastighetsbildningsmyndighcten får besluta om en sådan anpassning av församlingsgränsen till de nya fastighetsgränserna som behövs för att undvika en olämplig indelning. Det skulle således bli fråga om en prövning i varje särskilt fall. Om den ändring i församlingsindelningen som skulle föranledas av fastighetsbildningen avser ett obebott område, bör enligt kommittén en sådan anpassning regelmässigt ske. Kommittén stannar dock. främst med hänsyn till förslaget om ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan, för att inte lägga fram några förslag om sådana ändringar i fastighetsbildningslagstiftningen. Kommittén understryker också att den inte har haft möjlighet att fullständigt utreda konsekvenserna av den skisserade ordningen.

• Sida 97
•  Original

Prop. 1978/79:157 97

Frågan om förhållandet mellan församlingsindelningen och fastighetsin- delningen har rönt stort intresse hos remissinstanserna. I frågan yttrar sig bl.a. statistiska centralbyrån, kammarkollegiet, riksskatteverket, statens lantmäteriverk, 16 länsstyrelser samt några kommuner och församlingar. De instämmer allmänt i att det finns starka skäl för att öka beroendet mellan de båda indelningsformerna. Flera remissinstanser vitsordar att de nuvarande förhållandena medför betydande olägenheter av olika slag och de beklagar därför att kommittén inte har lagt fram något förslag om ändringar i fastighetsbildningslagstiftningen. En del remissinstanser, bl. a, riksskatte- verket och några länsstyrelser, anser därvid att den lösning som kommittén skisserar skulle vara en lämplig utväg. Andra remissinstanser föreslår emellertid en annan lösning. Lantmäteriverket föreslår således att huvudre- geln bör vara att församlingsindelningen automatiskt följer ändringar i fastighetsindelningen. [ de fall detta skulle medföra någon olägenhet borde man kunna besluta om undantag. Denna uppgift skulle enligt lantmäteri- verket kunna läggas på fastighetsregistermyndigheten. Lantmäteriverket påpekar att av de ca 900 fall av fastighetsbildning över församlingsgräns som skett under perioden 1972—1977 avser ca 800 obebyggda områden. Det övervägande antalet fall utgörs alltså av sådana där, enligt kommitténs mening, en anpassning av församlingsindelningen till fastighetsindelningen regelmässigt bör ske. Några remissinstanser som i huvudsak förordar samma lösning föreslår att fastighetsbildningsmyndigheten bör kunna förordna om undantag.

Även jag anser att den nuvarande regleringen av förhållandet mellan församlingsindelningen och fastighetsindelningen är otillfredsställande. Vad som framkommit vid remissbehandlingen visar att det finns ett klart behov av att i ökad utsträckning låta församlingsgränserna följa fastighetsgränserna. Enligt min mening saknas det emellertid en tillräckligt allsidig och utförlig belysning av hur frågan om förhållandet mellan församlingsindelningen och fastighetsindelningen bör lösas. Jag är därför inte beredd att f. n. lägga fram något förslag i frågan. En närmare utredning bör göras med utgångspunkt från de två alternativa lösningar som föreslagits. Jag har i denna fråga samrått med chefen för justitiedepartementet.

4.1. Förslaget till lag om ändringi rikets indelning i kommuner, landstings- kommuner och församlingar

Som framgår av vad jag anfört i det föregående ( avsnitt 2.1 ) avses den nya indelningslagen ersätta KlL. [ fråga om lagens innehåll i stort och de principer som ligger till grund för lagstiftningen fårjag hänvisa till vad jag sagt i den allmänna motiveringen.

! kap. Ändring :" indelningen i kommuner

Detta kapitel motsvarar första kapitlet i KIL. l kapitlet finns bestämmelser om förutsättningar för ändring i kommunindelningen, om rätten att besluta om sådan ändring. ekonomisk reglering mellan kommuner vid en indel- ningsändring, indelningsändrings ikraftträdande. den kommunala beslutan- derätten vid en sådan ändring och förfarandet i indelningsärenden.

] 2 & andra stycket KlL finns en bestämmelse om vilka typer av indelningsändringar som kan förekomma. En sådan bestämmelse har jag i likhet med kommittén inte funnit nödvändigt att ta in i den nya lagen. I enlighet med vad jag anfört i det föregående ( avsnitt 2 . l) regleras alla typer av indelningsändringar i lagen. De typer som kan förekomma är sammanlägg- ning av kommuner,delning av en kommun och överföring av ett område från en kommun till en annan. De bestämmelser i lagen som inte uttryckligen anges gälla en viss typ av indelningsändring avser alla dessa typer. När det i lagen talas om delning av en kommun, avses dels utbrytning av ett område från en kommun till en nybildad kommun, dels en kommuns upplösning och nybildning av två eller flera kommuner och dels sådan upplösning av en kommun som innebär att kommunen delas och delarna förs till befintliga kommuner.

Bestämmelsen i 2 a & KIL om plan för länets indelning i kommuner har inte getts någon motsvarighet i den nya lagen. Frågan om sådan indelningspla- nering som avses i denna paragraf har behandlats i den allmänna motive-

• Sida 99
•  Original

Prop. l978/79:157 99

ringen (avsnitt 2.2).

I fråga om övriga bestämmelser i KlL som inte getts någon motsvarighet i den nya lagen får jag hänvisa till specialmotiveringens olika avsnitt i det följande.

Förutsättningarför inde/ningsändring l &

l denna paragraf anges de grundläggande förutsättningarna för att beslut om indelningsändring skall få meddelas. Paragrafen motsvarar 25 första stycket och 3 & KlL.

Av första stycket framgår att regeringen har beslutanderätten i ärenden om ändring i kommunindelningen. Regeringens beslutanderätt omfattar mer betydande indelningsändringar. Beslutanderätten i fråga om indelningsänd- ringar av mindre omfattning tillkommer enligt 3 & kammarkollegiet. [ fråga om gränsdragningen mellan regeringens och kammarkollegiets kompetens- områden hänvisarjag till vadjag har anfört i den allmänna motiveringen. Jag återkommer också till frågan i specialmotiveringen till 3 &.

De allmänna förutsättningarna för indelningsändring enligt första stycket innebär att regeringen får besluta om en sådan ändring endast om den kan antas medföra bestående fördel för en kommun eller en del av en kommun eller andra fördelar från allmän synpunkt. Det måste finnas från allmän synpunkt objektivt bärande skäl för en indelningsändring. Prövningen av en indelningsfråga innebär vanligtvis att fördelarna med indelningsändringen vägs mot nackdelarna. Vid denna avvägning, som inte sällan är besvärlig, bör alla omständigheter som talar för eller mot en indelningsändring uppmärk- sammas. Prövningen av fördelarna med en föreslagen indelningsändring skall vara allsidig. De fördelar som kan uppnås med en indelningsändring och som är av den arten att de får leda till att ändringen genomförs kan variera från fall till fall, beroende på bl. a. ändringens omfattning.

Fördelar för en kommun med en mindre indelningsändring kan vara exempelvis att kommungränsen kommer att dras på ett lämpligare sätt eller att 5. k. enklaver undanröjs, vilket kan underlätta den kommunala verksam- heten. En indelningsändring kan göra det lättare att planlägga och exploatera ett markområde som är beläget i två kommuner. Att ett samhälle delas av en kommungräns kan också vara skäl nog för en indelningsändring. Som fördel för en kommun kan vidare nämnas att kommunen genom indelningsänd- ringen får sitt behov av mark för bostäder och industri täckt. Den fördel som en indelningsändring skulle medföra för en kommun måste givetvis alltid vägas mot den nackdel som ändringen kan ha för en annan kommun. Om kommunerna i sådana fall är överens om indelningsändringen och några olägenheter inte väntas uppkomma från allmän synpunkt, behöver kraven på styrkan hos de skäl som anförs för indelningsändringen inte sättas särskilt

• Sida 100
•  Original

Prop. l978/79:157 l00

högt. Det finns inget hinder mot att även enskilda önskemål beaktas i indelningsfrågor under förutsättning att de inte står i strid med de kommu- nala intressena.

Med fördel för en del av en kommun avses främst fördel för befolkningen i ett område som är avsett att överföras från en kommun till en annan eller brytas ut att bilda egen kommun. l-lärmed understryks vikten av att befolkningens förhållanden ges en central plats vid bedömningen av en indelningsfråga. Det kan exempelvis vara fråga om människornas närhet till kommunal eller annan service, deras tillgång till kommunikationer och över huvud taget deras inriktning mot en annan centralort än den egna kommu- nens.

En indelningsändring kan också medföra sådana fördelar från allmän synpunkt som inte direkt anknyter till kommunala förhållanden men som ändå kan utgöra skäl för ändring i indelningen. Den regionala utvecklingen av arbetsmarknad och service samt hushållningen med mark- och vattentill- gångar kan tänkas ställa krav på ändringar i den kommunala indelningen. Förbättrade förutsättningar för den kommunala demokratin kan motivera en indelningsändring. Delning av till ytan mycket stora kommuner är ett sådant fall. I fråga om mindre indelningsändringar. som innebär att gränsdragningen förbättras. kan fördelar uppnås inte bara för kommunerna utan även för den statliga verksamheten.

Större indelningsändringar, dvs. sammanläggningar, delningar och över- föringar av stora områden från en kommun till en annan motiveras sällan av ett enda skäl. En rad olika faktorer inverkar på bedömningen. Man kan inte bortse från bcfolkningsutvecklingen. De näringsgeografiska frågorna har stor betydelse. Det gäller t. ex. tätortsstrukturen. avståndsförhållanden, arbets- marknad och sysselsättning, bostäder och kollektiv trafik. Indelningsänd- ringens inverkan på kommunal service, bl. a. hälso- och sjukvård, barnom- sorg, skolväsende samt fritids- och kulturverksamhet måste beaktas. De kommunalekonomiska frågorna kan inte lämnas åt sidan. Ökade förvalt- ningskostnader kan påverka bedömningen. En kraftig höjning av kommu- nalskatten kan inte undgå att få stor betydelse för alla inblandade parters bedömning av en indelningsfråga. De kommunaldemokratiska frågorna om förändringar i antalet förtroendevalda och alternativa former för medborgar- inflytande genom lokala organ är ytterligare en viktig faktor i bedöm- ningen.

I de fall då en indelningsändring sker, samverkar i allmänhet en rad positiva faktorer till att uppväga nackdelarna och till att ändringen erbjuder sådan fördel att den får genomföras. För delning av en kommun är det knappast tillräckligt med uteslutande fördelar av kommunaldemokratisk karaktär. Den nybildade kommunen bör också uppfylla rimliga krav i fråga om befolkningsunderlag, i näringsgeograftskt hänseende etc.

För att utgöra skäl för en indelningsändring-måste fördelen antas bli bestående. Detta innebär att en indelningsändring bör tillgripas endast om

• Sida 101
•  Original

Prop. 1978/79:157 101

den bedöms medföra en lösning under överskådlig framtid av de aktuella problemen. Här bör framhållas att det alltid bör göras en helhetsbedömning så att alla omständigheter av betydelse vägs in. Om någon form av interkom- munalt samarbete kan vara ett alternativ till indelningsändring, bör frågan om sådana samarbetsformer finnas med i bilden vid indelningsfrågans bedömning.

Regeringen får enligt första stycket meddela de föreskrifter som behövs för ändringens genomförande. För närvarande kan denna befogenhet utläsas indirekt av bestämmelsen i 28 & första stycket KlL om att förslag skall göras upp också till "övriga villkor" vartill ändringen kan ge anledning. Vissa sådana föreskrifter kan ha stöd i annan författning. Detta gäller t. ex. frågor om överflyttning av kommunala arkiv, som regleras i kungörelsen(l966:568) om överlämnande av kommunala arkiv vid ändring i kommunal indelning. ibland kan föreskrifter behövas om den allmänna väghållningen inom ett överföringsområde. Möjligheten att bestämma att kommun skall vara väghållare regleras i 5 & väglagen (19712948). Någon uttrycklig hänvisning till andra författningar har inte ansetts nödvändig. Bestämmelsen ger emellertid regeringen befogenhet att meddela även andra föreskrifter som behövs i samband med övergången till den nya kommunindelningen. Det kan t. ex. ibland vara lämpligt att regeringen bestämmer om staten eller någon av kommunerna skall bekosta den förrättning enligt 13 kap. fastighetsbildnings- lagen som blir nödvändig, om indelningsändringen inte följer fastighetsgrän- serna. Frågan om sådana kostnader får i annat fall tas upp av fastighetsbild- ningsmyndigheten i samband med förrättningen. Vidare måste ibland meddelas särskilda föreskrifter om användningsområdena för kommunala donationsfonder. Sådana frågor regleras dock i allmänhet vid ekonomisk reglering mellan kommunerna.

När en ny kommun bildas, måste namn bestämmas för den nybildade kommunen. Regeringen beslutar i namnfrågan, givetvis med beaktande av de berörda kommunernas synpunkter. 1 kommunalrättskommitténs betän- kande ( SOU 1967:58 ) Enhetlig kommuntyp (s. 88—89) behandlas vissa riktlinjer för ställningstagandet i namnfrågan. Vid bestämmande av kommunnamn bör samråd ske med riksantikvarieämbetet och ortsnamnsar- kiven.

I fråga om bestämmelserna i andra stycket om hänsyn till önskemål och synpunkter från kommun och verkan av att en kommun motsätter sig en indelningsändring hänvisar jag till vad jag har anfört i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.3 ). Kravet på synnerliga skäl för indelningsändring mot en kommuns vilja innebär att en sådan indelningsändring inte kan förekomma särskilt ofta. Detta gäller särskilt när ändringen är en samman- läggning eller delning som innebär att kommunen upplöses. Med kommun som närmast berörs av indelningsändringen avses en kommun som skulle förlora eller tillföras område genom ändringen eller som skulle sammanläggas med en annan kommun eller delas. Även kringliggande kommuner, som inte

• Sida 102
•  Original

Prop. 1978/79:157 102

direkt skulle beröras av indelningsändringen, kan givetvis ha intresse av frågan. En sådan kommun kan ha samarbete, exempelvis på skolområdet. med en kommun som direkt skulle beröras av indelningsändringen. Om ändringen skulle förändra förutsättningarna för ett sådant samarbete eller på något annat sätt vara negativ för kringliggande kommuner och dessa därför motsätter sig ändringen, bör detta naturligtvis påverka den allmänna bedömningen av indelningsfrågan. Den särskilda vikt som enligt förslaget bör fästas vid en kommuns inställning gäller dock endast de kommuner som direkt skulle beröras av ändringen. Mot en sådan kommuns bestridande får indelningsändringen inte genomföras utan att särskilt starka skäl föreligger. Kraven på sådana skäl måste givetvis ställas högre ju mer omfattande indelningsändringen är. De motiv som en kommun anför för att motsätta sig en indelningsändring bör beaktas vid prövningen av frågan om synnerliga skäl föreligger. Det förekommer att en kommun ställer villkor av olika slag i sitt ställningstagande till en indelningsändring. Det får från fall till fall avgöras om villkoren är av den arten att de måste anses innebära att kommunen motsätter sig indelningsändringen.

Även i fråga om bestämmelsen i tredje stycket om hänsyn till önskemål och synpunkter från ortsbefolkningen hänvisarjag till vad jag har anfört i det föregående ( avsnitt 2.3 ).

2 få

Om osäkerhet råder i fråga om gränsen för en kommuns område får regeringen enligt denna paragraf förordna om gränsens rätta sträckning. Paragrafen stämmer i allt väsentligt överens med 2ä tredje stycket KlL. Bestämmelsen flyttades dit från kommunallagen i samband med 1977 års kommunallagsreform. Därvid tog statsmakterna ställning för att bestäm- melsen bör finnas kvar (prop. l975/76:187, KU 1976/77z25, rskr 1976/ 771148). Normalt kan osäkerhet i fråga om en kommungräns undanröjas genom fastighetsbestämning enligt 14 kap. fastighetsbildningslagen . Det kan emellertid inte ske, om kommungränsen inte sammanfaller med fastighets- gräns. Härmed åsyftas främst de fall då kommungräns går över allmänt vattenområde. Härav drogs den slutsatsen att en bestämmelse fortfarande behövs om förfarandet när det råder osäkerhet om den rätta sträckningen av en kommungräns. Bestämmelsen ansågs böra flyttas från kommunallagen till KlL ( prop. 1975/76:187 s. 329 ).

Jag hari likhet med kommittén inte funnit anledning till annan bedömning än den som gjordes i samband med kommunallagsreformen. Bestämmelsen har därför förts över till den nya indelningslagen.

Ärenden om gränsbestämning är sällsynta. Särskilda bestämmelser om förfarandet behövs inte. Frågor om gränsbestämning väcks genom ansökan hos regeringen.

• Sida 103
•  Original

Prop. 1978/79:157 103

3 &

Denna paragraf, som saknar motsvarighet i KlL, reglerar Under vilka förutsättningar kammarkollegiet får besluta om en indelningsändring.

Med den avgränsning av kammarkollegiets kompetensområde som gjorts kommer de mera omfattande eller politiskt känsliga indelningsärendena även i fortsättningen att avgöras av regeringen. De indelningsärenden som kollegiet beslutar om torde huvudsakligen komma att avse områden med enstaka fastigheter eller delar av fastigheter. Det kan i och för sig även i dessa fall förekomma att det krävs ekonomisk reglering mellan kommuner. Det torde dock inte inträffa så ofta att det finns skäl att avstå från att kräva beslut av regeringen.

Paragrafen reglerar uttömmande förutsättningarna för de ändringar som kammarkollegiet får besluta om. Kammarkollegiet är alltså inte bundet av de förutsättningsbestämmclser som gäller enligt 1 &. Några vitala kommunala intressen ståri regel inte på spel i dessa fall. Skulle i något fall olägenhet kunna uppkomma för en kommun, skall givetvis hänsyn tas till kommunens önskemål och synpunkter. Kommunerna bör alltid beredas tillfälle att yttra sig. innan frågan avgörs.

Det har inte ansetts nödvändigt att ge kammarkollegiet rätt att meddela särskilda föreskrifter för indelningsändrings genomförande (jfr ] ä'). Sådana föreskrifter behövs normalt inte i de ärenden som det är fråga om här. Skulle det bli nödvändigt med föreskrifter av det slag som nämnts i specialmotive- ringen till l &, får de meddelas senare i den ordning som gäller för den aktuella frågan. Det kan t. ex. i något fall bli fråga om att bestämma om staten eller en kommun skall vara väghållare i ett överföringsområde. En sådan fråga får avgöras enligt 5 & väglagen. Fråga om kostnader för eventuell förrättning enligt 13 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) får tas upp i fastighetsbild- ningsärendet. Det torde i regel inte vara någon svårighet för fastighetsbild- ningsmyndigheten att med stöd av 13 kap. 5ä fastighetsbildningslagen bestämma om en kommun eller staten skall svara för förrättningskostna- derna.

Kammarkollegiets beslut om indelningsändring leder normalt automatiskt till ändring i sådan judiciell och administrativ indelning som är knuten till kommunindelningen. Det förekommer emellertid att det beträffande administrativa indelningar, som bygger på kommunindelningen, uttryck- ligen anges i den författning som reglerar den administrativa indelningen att de kommuner som räknas upp i författningen avser den omfattning resp. kommun har vid viss angiven tidpunkt (t.ex. kungörelsen (1973:875) om rikets indelning i polisdistrikt och kungörelsen ( 1973:922)om rikets indelning i lantmäteridistrikt). I sådana fall måste den administrativa indelningen ändras genom särskilt beslut. Dessutom måste den författning som reglerar indelningen ändras. Det kan ifrågasättas om det är lämpligt att genom författningsbestämmelser fixera olika indelningsgränser vid de kommun- gränser som gällde vid en viss tidpunkt.

• Sida 104
•  Original

Prop. 1978/792157 l04

4 &

Paragrafen motsvarar 29 & tredje stycket KlL. Kammarkollegiet ges här en generell rätt att avslå en framställning om indelningsändring.

Om det är uppenbart att en ansökan om indelningsändring inte kan bifallas, bör kammarkollegiet direkt kunna avslå den. Avslagsrätten bör också kunna utnyttjas i andra fall när avgörande skäl talar mot en indelningsänding och frågan inte är politiskt kontroversiell. Politiskt känsliga ärenden bör alltid underställas regeringens prövning.

5 &

Paragrafen, som saknar motsvarighet i KlL, innehåller en bestämmelse om att kammarkollegiets beslut enligt 3 eller 4 & får överklagas hos regeringen. Möjligheten att överklaga kammarkollegiets beslut följer i och för sig redan av l8 % allmänna verksstadgan ( l96516003. Det är ändå lämpligt att det iden nya indelningslagen finns en uttrycklig bestämmelse om möjligheten att anföra besvär hos regeringen. l fråga om rätten att anföra besvär och besvärstid kan ledning fås genom bestämmelserna i 11 och 12 åå förvaltningslagen(19711290) och den praxis som anknyter till dessa bestämmelser.

Ekonomisk reglering m. m.

Under denna rubrik i den nya indelningslagen finns bestämmelser om kommunernas inbördes ekonomiska förhållanden vid en indelningsändring och om indelningsändrings inverkan på kommunala författningar. ] KlL finns motvarande regler i 4—9 && under rubriken om fördelning av tillgångar och förbindelser, i 10% om särskilt bidrag från en kommun till annan vid delning av kommun ochi ll & om indelningsändrings inverkan på kommu— nala stadgars giltighet. Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.6) föreslås ingen motsvarighet till bestämmelserna i Så och 6ä första stycket om allmän mark. Detsamma gäller bestämmelsen i 9ä om förhål- landena när någon ekonomisk reglering inte sker. Bestämmelserna i 7 & om utskiftning av vissa tillgångar och förbindelser har inte heller getts någon direkt motsvarighet i den nya lagen. Frågan om hur utskiftningen av tillgångar och förbindelser bör genomföras regleras i den allmänna bestäm- melsen om den ekonomiska regleringens innehåll i 6 & iden nya lagen. Utan motsvarighet i KlL är bestämmelsen i 85 om övergång av kommunala borgensförbindelser m. m.

6 %

Denna paragraf innehåller bestämmelser om när ekonomisk reglering skall ske, om principerna för regleringen och om fastställelse av denna. Paragrafen motsvarar i första hand 6 & KIL.

Bestämmelserna om när ekonomisk reglering skall ske innebär att en sådan reglering alltid måste ske vid delning av en hel kommun. Med delning avses

• Sida 105
•  Original

Prop. 1978/79:157 105

dels utbrytning av ett område från en kommun till en nybildad kommun, dels en kommuns upplösning och nybildning av två eller flera kommuner och dels sådan upplösning av en kommun som innebär att kommunen delas och delarna förs till andra kommuner. Ekonomisk reglering skall också ske vid överföring av ett område från en kommun till en annan kommun, om någon kommunal tillgång eller förbindelse som kan hänföras till området bör föras över till den andra kommunen eller om det finns särskilda skäl till reglering. Sådana särskilda skäl kan tänkas föreligga vid överföring av ett relativt stort område som saknar kommunala tillgångar. Om befolkningen i området kan sägas ha bidragit i inte oväsentlig mån till kommunens samlade förmögenhet, är det rimligt att en andel av denna förmögenhet tillförs den kommun dit området kommer att höra efter indelningsändringen.

] fråga om den ekonomiska regleringens innehåll anges endast att regleringen skall ha till syfte att på ett ändamålsenligt och skäligt sätt fördela kommunens förmögenhet eller del av denna. Härigenom ges kommunerna stor frihet att själva komma överens om regleringen.

Av bestämmelsen att regleringen skall ske på ett ändamålsenligt sätt följer bl.a. att utskiftningen som regel inte bör ske så att allmän mark och andra s.k. anläggningstillgångar kommer att ägas av annan kommun än den i vilken egendomen är belägen. Kommunägda fastigheter bör redovisas i regleringen på sådant sätt att någon oklarhet inte uppstår för framtiden om rätten till en sådan fastighet. Att en kommun efter en ekonomisk reglering kommer att äga fastighet i en annan kommun borde komma i fråga endast i sällsynta undantagsfall.

[ bestämmelsen att fördelningen skall ske på ett skäligt sätt ligger den ekonomiska grunden för regleringen. Vid en ekonomisk reglering som ges karaktären av ett fullständigt skifte av en kommuns samtliga tillgångar och förbindelser är den naturliga grunden förhållandet mellan det taxerade skatteunderlaget i hela kommunen och det taxerade skatteunderlaget i den del som skall skiljas från kommunen. Om det beträffande viss tillgång eller förbindelse, t. ex. delägarskap i trafikföretag för kollektiv persontrafik. bedöms lämpligt att fastställa annan grund för regleringen, föreligger givetvis inget hinder häremot. Vid en reglering som begränsas till tillgångar och förbindelser med anknytning till ett mindre överföringsområde, blir det endast fråga om att bestämma skälig ersättning för de tillgångar och förbindelser som det bedöms lämpligt att föra över till en annan kommun.

Den ekonomiska regleringen fastställs av regeringen samtidigt som indelningsändringen beslutas. I fråga om möjligheten att skjuta upp viss fråga iden ekonomiska regleringen fårjag hänvisa till vad jag sagt i den allmänna motiveringen.

Principen om kommunernas avtalsfrihet fastslås genom en särskild bestämmelse om att regeringen bör fastställa en reglering som kommunerna är överens om. Bestämmelsen har utformats så att regeringen har möjlighet

• Sida 106
•  Original

Prop. l978/79:l57 106

att gå ifrån en träffad överenskommelse i särskilda fall. Som jag sagt i den allmänna motiveringen bör särskilt kommunernas ansvar gentemot de kommunalanställda uppmärksammas, när regeringen fastställer den ekono- miska regleringcn i samband med en indelningsändring.

Genom bestämmelsen i sista stycket om att en kommunal förbindelse får överföras från en kommun till en annan oberoende av fordringsägarens samtycke blir en sådan överföring civilrättsligt gällande gentemot fordrings- ägaren. Den förstnämnda kommunen blir alltså befriad från ansvaret för en sådan förbindelse. I fråga om motiven till denna bestämmelse fårjag hänvisa till den allmänna motiveringen. Det ankommer på resp. kommun att underrätta borgenären om att gäldenärsbyte skett. ] vissa fall kan det vara lämpligt att ett medgivande från borgenären inhämtas. även om detta alltså inte krävs i fortsättningen. Det kan t. ex. gälla i fråga om vissa större län samt förbindelser på den utländska lånemarknaden.

7 &

I denna paragraf finns bestämmelser om utjämning med pengar. om en kommun vid fördelningen av tillgångar och förbindelser tillagts större del av tillgångarna eller förbindelserna än som följer av grunden för regleringen. Paragrafen motsvarar 8 & KlL.

Med grunden för regleringen avses den ekonomiSka grund som ligger i bestämmelsen i 6 5 att fördelningen skall ske på ett skäligt sätt. Utjämnings- beloppen har under senare är oftast fördelats på två eller flera år. Möjligheten för regeringen att bestämma en sådan fördelning har slagits fast genom en särskild bestämmelse i paragrafen.

8 %

Denna paragraf innehåller en bestämmelse om övergång av kommunala borgensförbindelser och liknande åtaganden, som gäller invånare, fastighet eller verksamhet inom ett område som skall skiljas från kommunen. Bestämmelsen innebär att sådana förbindelser, om inte annat bestäms vid ekonomisk reglering. automatiskt övergår till den kommun vari området efter indelningsändringen skall ingå. Bestämmelsen, som saknar motsva- righet i KIL, har behandlats i den allmänna motiveringen. Det bör understrykas att bestämmelsen blir tillämplig såväl vid överföring av ett område från en kommun till en annan som vid delning av en kommun. Sin huvudsakliga betydelse har den dock vid smärre områdesöverföringar där en ekonomisk reglering annars skulle ha omfattat endast denna typ av förbindelser.

9 %

Vid sammanläggning av kommuner övergår enligt denna paragraf kommunernas samtliga tillgångar och förbindelser till den kommun som bildas genom sammanläggningen. Denna princip om universalsuccession

• Sida 107
•  Original

Prop. 1978/79:157 107

gäller oavsett om sammanläggningen ges den innebörden att en helt ny kommun bildas eller om en kommun får bestå som en vidgad kommun. Paragrafen motsvarar och stämmer i sak helt överens med 4,5 KlL.

10 &

Denna paragraf innehåller bestämmelser om särskilt bidrag från en kommun till en annan för försämrad ekonomisk ställning m. m. Paragrafen motsvarar och stämmer i sak överens med l0 ä' KlL.

11 &

I denna paragraf finns bestämmelser om indelningsändrings inverkan på kommunala författningar. Paragrafen motsvarar delvis ll & KlL.

Enligt 11 & KlL skall särskilda kommunala stadgar. som gäller inom en kommun som berörs av en indelningsändring, gälla i tillämpliga delar även efter ändringen inom samma område som förut. om inte annat förordnas i samband med beslutet om ändring eller senare. Denna bestämmelse tog framför allt sikte på de fall då en landskommun införlivades med en stad. Genom att de komunala stadgarna tills vidare behöll sin giltighet inom samma område som dittills fick staden tid att närmare undersöka det införlivade områdets tillstånd och behov samt därefter göra de ändringar i stadens stadgar som påkallades av omständigheterna.

Kommunala författningar bör med hänsyn till likställighetSprincipen snarast möjligt efter beslutet om indelningsändring anpassas till den nya indelningen, i den mån det behövs på grund av ändringens omfattning och författningarnas utformning. En föreskrift härom har tagits in i denna paragraf. Kommunfullmäktige eller indelningsdelegerade, som beslutar för kommunen enligt den nya indelningen, bör ta initiativ till översyn av författningarna och besluta om de ändringar som behövs. Om beslutet för att bli gällande skall fastställas av statlig myndighet, måste underställning naturligtvis ske. Den behövliga anpassningen bör om möjligt göras så att ändringarna i författningarna kan träda i kraft samtidigt som indelningsänd- ringen.

Om en författning inte hinner anpassas innan en indelningsändring träderi kraft, gäller författningen enligt paragrafen i tillämpliga delar inom samma område som före indelningsändringen. Denna bestämmelse tjänar endast som en reservregel för det fall kommunfullmäktige eller indelningsdelege- rade inte före ikraftträdandet har beslutat om de ändringar som behövs till följd av indelningsändringen. Paragrafen innebär att ett särskilt beslut om anpassning av en författning behöver fattas endast om det är nödvändigt med hänsyn till indelningsändringens omfattning och författningens utformningi fråga om tillämpningsområde m. m. 1 andra fall tillämpas en författning, som gäller i den kommun till vilken ett område överförs, från det att indelnings- ändringen har trätt i kraft även i överföringsområdet. Något särskilt beslut av, kommunfullmäktige behövs inte i dessa fall, som blir aktuella främst vid

• Sida 108
•  Original

Prop. 1978/79:157 108

indelningsändringar av mindre omfattning.

Med kommunala författningar avses främst sådana lokala föreskrifter som utfärdas med stöd av den s. k. kommunala förordningsmakten. De viktigaste kommunala författningarna är lokala ordningsstadgor, hälsovårdsordningar, brandordningar och hamnordningar. Reglementen för kommunala nämnder och föreskrifter för den kommunala personalen får i allmänhet också räknas som kommunala författningar. Det ligger dock i sakens natur att författningar av detta slag sällan behöver ändras på grund av en indelningsändring. Till författning är också att hänföra taxor för kommunala avgifter. Bestämmel- serna i paragrafen omfattar taxor för alla typer av kommunala avgifter, t. ex. elektricitetsavgifter, vatten- och avloppsavgifter, renhållningsavgifter, sotningsavgifter, avgifter för gatumarksupplåtelser och felparkeringsavgifter. Stadsplaner och andra bebyggelseplaner har däremot inte karaktären av författning.

[mic/ningsändi'ings iqufirrädande och den kommunala beslutanderätten vid sådan ('imIring

Detta avsnitt motsvarar delvis bestämmelserna i 12—21 && KlL om indelningsändrings ikraftträdande och åtgärder med avseende därpå. Bestämmelserna har behandlats i avsnitt 2.7 i den allmänna motiveringen. Som framgår av vad som anförs där anser jag i likhet med kommittén att bestämmelserna i 14 och 18 åå KIL om nyval av kommunfullmäktige och åtgärder i samband därmed inte bör ges någon motsvarighet i den nya indelningslagen. Huvuddelen av dessa bestämmelser blir med detta ställ- ningstagande helt överflödiga. Några av dem måste behållas. Det gäller bestämmelserna om rätt för länsstyrelsen att göra undantag från tidsfristerna för beslut om valkrets- och valdistriktsindelning samt om utseende av ledamöter och suppleanter i valnämnd i nybildad kommun. Som jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.7.2) kan det vara lämpligt att ta in dessa bestämmelser i vallagen. Även en motsvarighet till bestämmelserna i 16 och 20 %% KlL om upprättande och tillhandahållande av röstlängd bör som jag också har sagt kunna tas in i vallagen. Bestämmelserna har därför inte getts någon motsvarighet i den nya indelningslagen. Av skäl som jag redovisat i den allmänna motiveringen läggs inte heller fram några förslag om ändringar i vallagen i detta sammanhang.

Bestämmelserna i 15 & första stycket KIL om beräkningen av kommunal- skatt vid indelningsändring har fått en motsvarighet i den nya lagen om utdebitering av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner, landstings- kommuner och församlingar (specialmotiveringen avsnitt 4.8). Denna lag avses ersätta förordningen (1948:766) angående taxering och debitering av skatt vid ändring i kommunal eller ecklesiastik indelning, m. m. 1 15 å andra stycket KIL hänvisas till denna förordning. 1 21 & finns en hänvisning till kungörelsen (19501431) med vissa föreskrifter angående taxering och debite-

• Sida 109
•  Original

Prop. 1978/79:157 10.9

ring av skatt vid ändring i kommunal indelning. m. m. (ändrad senast 1966581). Denna kungörelse skall finnas kvar. Jag delar emellertid kommit- téns uppfattning att några hänvisningar av det nyss nämnda slaget inte behövs i den nya indelningslagen.

Till de regler i avsnittet som inte har någon motsvarighet i KlL hör bestämmelserna i 13 äom rätt för kommunen enligt den nya indelningen att förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter ochi 16 och 18 åå om nyvalda kommunfullmäktiges ställning vid vissa indelningsändringar.

12 g"

I denna paragraf, som motsvarar 12 & KlL. anges dels när en indelnings- ändring träder i kraft (första stycket). dels hur lång övergångsperioden mellan beslutet om indelningsändring och ikraftträdandet minst skall vara (andra stycket). Bestämmelserna har behandlats i avsnitt 2.7.1 och 2.7.2 i den allmänna motiveringen.

Alla indelningsändringar som sker med stöd av indelningslagen träder i kraft vid årsskifte. 1 fråga om mera omfattande indelningsändringar, dvs. när någon kommun enligt den nya indelningen inte bör företrädas av de gamla kommunfullmäktige, gäller den ytterligare begränsningen att de får sättas i kraft endast vid årsskifte efter ordinarie val av kommunfullmäktige. Det är fråga om sådana sammanläggningar och delningar som medför nybildning av en kommun samt andra indelningsändringar som leder till en större ökning eller minskning av folkmängden (som regel minst 15 %) för någon av de kommuner som berörs av ändringen. Som framgår av 1 kap. 175Q utses alltid indelningsdelegerade i dessa fall.

Beslut om indelningsändring som tillhör kammarkollegiets kompetensom- råde skall meddelas minst tre månader före ikraftträdandet. Detta gäller också om regeringen efter besvär beslutar om sådan indelningsändring. Beslut om indelningsändring som måste fattas av regeringen skall meddelas minst ett år före ikraftträdandet. Den 31 december ett år är alltså den senaste dag regeringen kan besluta om indelningsändring som skall träda i kraft den 1 januari två år senare.

13 &

Denna paragraf. som saknar motsvarighet i KIL, handlar om rätten för en kommun enligt den nya indelningen att förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter innan indelningsändringen har trätt i kraft.

I likhet med kommittén anserjag det lämpligt att i den nya lagen slå fast från vilken tidpunkt en kommun enligt den nya indelningen, dvs. kommunen av den omfattning som skall gälla efter indelningsändringen. har rättskapacitet. Bestämmelsen innebär att en kommun enligt den nya indelningen kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter så snan indelningsändringen har beslutats och det finns ett organ som företräder den ändrade eller nybildade kommunen. Från denna tidpunkt kan alltså beslut-

• Sida 110
•  Original

Prop. 1978/79:157 110

andcrätt utövas för den nya kommunbildningen. Bestämmelsen är avsedd främst för de fall då en ny kommun har bildats genom en indelningsändring. Att den formellt är tillämplig även vid andra typer av indelningsändringar anser jag inte vara någon nackdel.

14 ä'

I denna paragraf" finns bestämmelser om fördelningen av den kommunala beslutanderätten mellan kommunerna enligt den äldre och den nya indel- ningen under övergångstiden innan indelningsändringen träder i kraft. Paragrafen motsvarar 13ä KlL.

Bestämmelserna överensstämmer i fråga om det materiella innehållet i allt väsentligt med gällande rätt. En ändring har dock giorts i fråga om den tidpunkt från vilken reglerna om fördelning av beslutanderätten skall gälla. F. n. uppkommer fråga om fördelning av beslutanderätten så snart förord- nandet om indelningsändring har meddelats. Detta har medfört problem i vissa fall när sammanläggningsdelegerade skall utses. Innan delegerade har valts, kan naturligtvis ingen beslutanderätt utövas fören kommun enligt den nya indelningen som skall företrädas av delegerade. 1 den nya lagen anges därför att i de fall delegerade skall utses gäller bestämmelserna om beslutanderättens fördelning först sedan delegerade har valts. 1 fråga om innebörden av bestämmelserna i övrigt och motiveringen till dem kan jag hänvisa till avsnitt 2.7.3 1 den allmänna motiveringen.

15 s'

I denna paragraf anges vilka organ som företräder kommunen enligt den äldre resp. nya indelningen under övergångstiden och således utövar beslutanderätt som avses i 14 &. Paragrafen motsvarar 14ä första stycket KlL.

1 den allmänna motiveringen (avsnitt 2.7.3) har jag berört verkningarna av det snabbare valgenomslag som numera skall tillämpas efter val av kommun- fullmäktige. Jag har bl. a. förordat att de nyvalda fullmäktige när de tillträder den 1 november skall företräda sin kommun enligt både den äldre och nya indelningen. Detta följer i regel direkt av bestämmelserna i denna paragraf och bestämmelsen i 2 kap. 6 & kommunallagen om fullmäktiges mandattid. Beträffande indelningsändring som innebär sammanläggning eller delning av kommun har dock vissa särregler om vilket organ som företräder kommunen enligt den äldre indelningen efter den 1 november blivit nödvändiga. Dessa regler finnsi 16 &, dit en hänvisning görs. 1 övrigt har inga sakliga ändringar gjorts i förhållande till nuvarande bestämmelser i 14% första stycket KlL.

16 & I denna paragraf finns vissa särregler om vilket organ som företräder en kommun enligt den äldre indelningen när de nyvalda kommunfullmäktige har tillträtt. Paragrafen saknar motsvarighet i KlL.

• Sida 111
•  Original

Prop. 1978/79:157 111

Första stycket gäller sammanläggning av kommuner och innebär att nyvalda fullmäktige under de två sista månaderna av övergångsperioden företräder. förutom den kommun som bildas genom sammanläggningen, även de kommuner enligt den äldre indelningen som ingår i sammanlägg- ningen.

Genom bestämmelserna i andra stycket ges regeringen möjlighet att förordna att de gamla fullmäktige vars tjänstgöringstid skulle utgå den 1 november skall sitta kvar och utöva beslutanderätt för kommunen enligt den äldre indelningen till dess indelningsändringen träder i kraft. 1 den allmänna motiveringen (avsnitt 2.7.3) har jag förordat att denna möjlighet bör finnas både vid delning av en kommun och överföring av en del av en kommun till en annan kommun. Förordnande enligt andra stycket blir alltid nödvändigt vid delning av en kommun som innebär att den delade kommunen upplöses. vare sig delarna bildar nya kommuner eller förs till befintliga kommuner. Vid en delning som innebär att ett område bryts ut från en kommun som består behöver regeringen inte alltid meddela förordnande enligt andra stycket. Nyvalda fullmäktige i denna kommun kan utöva beslutanderätten för såväl den odelade kommunen som kommunen enligt den nya indelningen. Om nyvalda fullmäktige inte framstår som tillräckligt representativa för den odelade kommunen, bör dock regeringen med stöd av andra stycket förordna att kommunen skall företrädas av de gamla fullmäktige. Motsvarande bör gälla vid sådana omfattande områdesöverföringar som i realiteten är att jämställa med en delning. När förordnande meddelas enligt andra stycket måste regeringen även genom uttryckligt beslut förlänga de gamla fullmäk- tiges tjänstgöring. eftersom denna annars enligt 2 kap. 6; kommunallagen skulle upphöra den 31 oktober.

17 _S

I denna paragraf. som motsvarar 19 & KIL. anges de fall då indelningsdele- gerade skall utses och delegerades tjänstgöringstid. Dessa frågor har behand- lats i avsnitt 2.7.3 i den allmänna motiveringen.

lndelningsdelegerade skall utses. när indelningsändringen innebär att en ny kommun bildas. Delegerade skall således alltid utses för en kommun som nybildas genom sammanläggning. Vid en delning som innebär att en del av en kommun bildar en ny kommun skall delegerade också alltid utses för att företräda den nybildade kommunen. 1 övrigt utses delegerade. om indel- ningsändringen är av sådan omfattning att kommunen enligt den nya indelningen inte bör företrädas av de gamla kommunfullmäktige. Detta innebär att vid sammanläggning som medför att en kommun vidgas delegerade skall utses för denna kommun. om ökningen av dess folkmängd är så stor (i regel minst 15 %) att fullmäktige i kommunen inte framstår som tillräckligt representativa för den vidgade kommunen. Vid en delning som innebär utbrytning av en del från en kommun som består som en minskad kommun utses delegerade för denna kommun. om dess folkmängd minskat i

• Sida 112
•  Original

Prop. 1978/79:157 112

motsvarande grad. 1 detta fall utses två delegeradeförsamlingar. nämligen delegerade för den utbrutna. nybildade kommunen och delegerade för den minskade kommunen. Vid områdesöverföringar av större omfattning innebär bestämmelsen att delegerade. beroende på folkmängdsförskjut- ningen. kan komma att utses för endast den ökade kommunen. för endast den minskade kommunen eller för båda kommunerna var för sig.

Av denna paragrafoch 12 & första stycket framgår att delegerade inte skall utses vid andra indelningsändringar än sådana som träder i kraft vid årsskifte efter ordinarie kommunfullmäktigval. Det snabbare valgenomslag som numera tillämpas enligt 2 kap. 6ä kommunallagen innebär att de nyvalda fullmäktige börjar sin tjänstgöring redan den 1 november det år (lå valet skett. De företräder enligt 1 kap. 15 & nya indelningslagen kommunen enligt den nya indelningen. Delegerades tjänstgöringstid upphör därför enligt föreva- rande paragraf, när nyvalda fullmäktige börjar sin verksamhet.

lndelningsdelegerade utövar beslutanderätt endaSt för kommunen enligt den nya indelningen. Fördelningen av beslutanderätten mellan delegerade och fullmäktige i kommun enligt den äldre indelningen regleras i 14 :.

Av 4 kap. 45 kommunallagen framgår att budgeten skall fastställas av nyvalda fullmäktige det år då ordinarie fullmäktigval har ägt rum. Delegerade får således inte fastställa budgeten för den nya eller ändrade kommunen. Däremot blir en av delegerades viktigaste uppgifter fortfarande att leda det förberedande budgetarbetet (jfr 18 & förslaget till lag om kommunala indelningsdelegerade).

18 &

Denna paragrafinnehåller bestämmelser om beredande och verkställande organ för nyvalda fullmäktige under tiden innan indelningsändringen träder i kraft. Paragrafen saknar motsvarighet i KIL.

Eftersom det snabbare valgenomslaget inte omfattar nämnderna. kommer de nyvalda fullmäktige. när de övertar beslutanderätten från delegerade inte att ha egna beredande och verkställande organ till sitt förfogande. Problemet har lösts så att nyvalda fullmäktige ges rätt att anlita dels indelningsdelege- rades arbetsutskott och kommittéer. vilkas tjänstgöringstid enligt 15 & förslaget till lag om kommunala indelningsdelegerade går ut först vid årsskiftet. dels kommunstyrelsen samt andra nämnder och beredningar i kommun som berörs av indelningsändringen.

Vid sammanläggning får nyvalda fullmäktige anlita delegerades arbetsut- skott och kommittéer samt nämnder och beredningar i sammanläggnings- kommunerna. Vid delning får fullmäktige anlita delegerades arbetsutskott och kommittéer samt den ödelade kommunens nämnder och beredningar. Vid områdesöverföring får fullmäktige i den ökade kommunen anlita delegerades arbetsutskott och kommittéer i denna kommun samt nämnder och beredningar i såväl den ökade som den minskade kommunen. Nyvalda fullmäktige i den minskade kommunen får anlita delegerades arbetsutskott

• Sida 113
•  Original

Prop. 1978/79:157 113

och kommittéer samt den minskade kommunens nämnder och beredningar. Att den ökade kommunens nämnder och beredningar i detta fall inte står till fullmäktiges förfogande behöver inte sägas ut särskilt.

För de nyvalda fullmäktige kommer delegerades arbetsutskott i praktiken att fungera som en kommunstyrelse. Detta gäller framför allt vid nybildning av kommun. Det bör dock understrykas att den eller de gamla kommunsty- relserna formellt har kvar sina uppgifter och befogenheter enligt kommunal- lagen. Styrelsen måste därför alltid ges tillfällc att yttra sig i ett ärende som skall avgöras av de nyvalda fullmäktige.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller endast de fall då nyvalda fullmäktige tagit över beslutanderätten från indelningsdelegerade. 1 de fall indelningsdelegerade inte utses är det tillräckligt att nyvalda fullmäktige under de två första månaderna av mandattiden kan utnyttja den gamla kommunstyrelsen och de gamla nämnderna och beredningarna i kommu- nen. Det bör understrykas att delegerade alltid utses vid nybildning av kommun.

19 ä

I denna paragraf. som motsvarar 23 & KlL. finns särskilda bestämmelser om rätt att anföra kommunalbesvär över beslut som under övergångspe— rioden före en indelningsändrings ikraftträdande fattas av kommunfullmäk- tige. kommunstyrelsen och annan nämnd i en kommun som berörs av ändringen.

Bestämmelserna innebär att kretsen av dem som har besvärsrätt utvidgas i förhållande till vad som gäller enligt kommunallagens besvärsregler. Besvärs— berättigade är således inte bara medlemmar av kommunen utan också annan kommun som berörs av indelningsändringen och medlem av sådan kommun. Den utvidgade besvärsrätten gäller under tiden från det kommunen enligt den nya indelningen kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter enligt 1 kap. 13 &" tills indelningsändringen träder i kraft. 1 den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.7.3 ) har jag anslutit mig till kommitténs uppfattning att den utvidgade besvärsrätten bör gälla inte bara som f.n. beslut för kommun enligt den äldre indelningen utan även beslut som avser kommunen enligt den nya indelningen. Jag har också i likhet med kommittén förordat att de särskilda besvärsgrunder som anges i 23 & KIL tas bort. Bestämmelserna har utformats i enlighet med dessa ställningstaganden. De innehåller också en uttrycklig regel som innebär att den utvidgade besvärsrätten gäller även de fall då länsstyrelsen har bifallit besvär eller meddelat verkställighetsförbud.

Reglerna i denna paragraf avser beslut av kommunfullmäktige. nämnder och beredningar i kommun som berörs av en indelningsändring. Bestäm- melser om en på motsvarande sätt utvidgad rätt att anföra besvär över beslut av indelningsdelegerade samt dess arbetsutskott och kommittéer finns i 23 & förslaget till lag om kommunala indelningsdelegerade.

4.2. Förslaget till lag om kommunala indelningsdelegerade

Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.7.3)avses denna lag ersätta lagen ( 19651596) om kommunala sammanläggningsdelegerade. En anledning till att en ny lag föreslås är att en anpassning i materiellt, språkligt och lagtekniskt hänseende till bestämmelserna i kommunallagen har ansetts angelägen. Ett annat skäl är att delegeradeorganet föreslås få benämningen indelningsdelegerade i stället för sammanläggningsdelegerade. Enligt förslaget skall indelningsdelegerade utses inte bara vid sammanläggning utan vid varje indelningsändring som är så omfattande att de gamla fullmäktige inte är tillräckligt representativa för kommunen enligt den nya indel- ningen.

Val av indelningsdelegerade

lå

Denna paragraf innehåller bestämmelser om hur antalet delegerade och suppleanter för dessa skall bestämmas. Den motsvarar 1 & lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade.

Gällande bestämmelser tar endast sikte på indelningsändringar som innebär sammanläggning av kommuner eller överföring av område från en kommun till en annan. lndelningsdelegerade bör emellertid kunna utses även när ny kommun bildas genom delning av en kommun. Av de gällande bestämmelserna skulle vidare kunna dras den slutsatsen att delegerade inte

• Sida 127
•  Original

Prop. 1978/79:157 127

kan utses för en minskad kommun. Av ] kap. 17ä nya indelningslagen framgår att delegerade skall utses om indelningsändringen är av sådan omfattning att kommunen enligt den nya indelningen inte bör företrädas av de gamla kommunfullmäktige. Detta gäller oavsett om kommunen är en nybildad. utvidgad eller minskad kommun. Förslaget har utformats så att det framgår att delegerade kan utses även när ett område från endast en kommun skall ingå i kommunen enligt den nya indelningen. Detta blir fallet dels när en ny kommun bildas genom delning av kommun,dels i fråga om den minskade kommunen vid en områdesöverföring.

Delegerade och suppleanter skall enligt paragrafens första stycke utses från en kommun vars område helt eller delvis skall ingå i kommunen enligt den nya indelningen. Om flera kommuner skall ingå måste någon delegerad och någon suppleant utses från varje kommun. lngen kommun får alltså bli orepresenterad. Enligt den nuvarande lydelsen skall delegerade utses ”för varje kommun som beröres av indelningsändringen". Genom ändringen klargörs att endast kommun vars område till någon del skall ingå i kommunen enligt den nya indelningen utser delegerade. I en församling av delegerade som skall företräda en minskad kommun vid en områdesöver- föring skall således inga delegerade ingå från den kommun vars område ökas.

Liksom enligt nuvarande bestämmelser regleras inte närmare antalet delegerade och suppleanter. Som allmän princip för bestämmande av antalet delegerade har i praxis gällt att lika många delegerade utses som man avser att ha fullmäktige i den nya kommunen. Denna princip bör kunna tjäna som riktmärke även i framtiden. Vid delning av kommun kan det dock vara svårt att med de valbarhetsregler som gäller enligt 2 & kunna välja lika många delegerade som fullmäktige iden nya kommunen. Med hänsyn härtill och till delegerades relativt korta tjänstgöringstid bör ett lägre antal kunna bestäm- mas. Om det är möjligt, bör suppleanter utses till samma antal som delegerade.

Om mer än en kommun skall välja delegerade, dvs. i fall då en kommun utvidgas eller en ny kommun bildas genom sammanläggning, bör även i ' fortsättningen antalet delegerade och suppleanter fastställas av regeringen. En regel med denna innebörd finns iandra stycket. Om kommu nema är ense om antalet, skall liksom för närvarande kommunernas önskemål följas. 1 de fall då endast en kommun skall välja delegerade bör fullmäktige i kommunen få besluta om antalet delegerade och suppleanter. En regel som ger fullmäktige denna rätt har tagits in i tredje stycket. Risken för att valet av delegerade i sådana fall skulle fördröjas är inte så stor att avgörandet även här måste ligga i regeringens hand.

2 & 1 denna paragraffrnns bestämmelser om tidpunkt för val av delegerade och suppleanter, om valbarhet, valsätt och underrättelse till länsstyrelsen samt

• Sida 128
•  Original

Prop. 1978/791157 128

om förfarandet då delegerad avgår under tjänstgöringstiden. Paragrafen motsvarar 2 & lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade.

F. n. skall valet förrättas av fullmäktige senast trettio dagar efter det att kommunen fått del av beslutet om indelningsändringen. Om beslutet meddelas mycket tidigt, kan denna regel innebära att delegerades verksamhet skulle omfatta längre tid än vad som är lämpligt med hänsyn till risken för kompetenskonflikter mellan delegerade och fullmäktige. En möjlighet öppnas därför för regeringen att bestämma senare tidpunkt för valet. Det bör understrykas att bestämmelsen i 1 kap. 12% den nya indelningslagen om övergångstiden mellan beslut om indelningsändring och ikraftträdandet leder till att delegerades verksamhet normalt kan börja redan ijanuari året före ikraftträdandet.

Valbar till delegerad eller suppleant är enligt nuvarande bestämmelser den som är ledamot i kommunfullmäktige i kommun som skall utse delegerade. Begränsningen till ledamöter i fullmäktige har ibland lett till svårigheter att få en rimlig representation för kommundel som skall ingå i kommunen enligt den nya indelningen. Detta gäller särskilt om man vill tillgodose önskemålet att den som väljs till delegerad också skall vara valbartill fullmäktige i den nya kommunen. För att minska problem av detta slag föreslås att kretsen av valbara utvidgas till att gälla också suppleanter i fullmäktige. Att utvidga kretsen av valbara utanför fullmäktige har inte ansetts möjligt med hänsyn till bestämmelsen i 1 kap. 7 & RF om att beslutanderätten i kommunerna skall utövas av personer som utsetts genom direkta val. Vid valet av delegerade och suppleanter kan det vara lämpligt att i första hand välja personer som kommer att vara valbara även till kommunfullmäktige i den nybildade eller ändrade kommunen.

1 övrigt överensstämmer bestämmelserna med vad som gäller f. n. Bestämmelserna innebär att proportionellt valsätt kan tillämpas samt att samma regler i fråga om förfarandet vid avgång gäller för delegerad som för ledamot i kommunstyrelsen. Med hänsyn till länsstyrelsens uppgifter enligt 4ä har det ansetts nödvändigt att behålla en särskild bestämmelse om underrättelse till länsstyrelsen om vilka som har valts.

Om regeringen har bestämt att kommunen enligt den nya indelningen skall företrädas av indelningsdelegerade, är fullmäktige i en kommun från vilken delegerade skall utses skyldiga att förrätta val av delegerade och suppleanter. Av ett avgörande i regeringsrätten (RRK R77 2:18) framgår att ordförande i kommunfullmäktige förfarit riktigt, när han vägrat att framställa proposition på ett yrkande att fullmäktige inte skulle utse delegerade.

3 %

Denna paragraf, som motsvarar 35 lagen om kommunala sammanlägg- ningsdelegerade, innehåller bestämmelser om verkan av valbarhetens upphörande och om rätt till avsägelse. Bestämmelserna innebär att samma regler om obehörighet och avsägelse gäller för delegerade och suppleanter

• Sida 129
•  Original

Prop. l978/79:157 129

som för kommunfullmäktige enligt 2 kap. 4ä tredje stycket kommunalla- gen. '

I nde/ningsdelegerades sammanträden

4 &

Paragrafen innehåller bestämmelser om kungörande av delegerades första sammanträde. Den motsvarar 4 ; lagen om kommunala sammanläggnings- delegerade.

Enligt gällande bestämmelser förordnar länsstyrelsen en av de delegerade att utfärda kungörelse om första sammanträdet och föra ordet där till dess ordförande har valts. I denna paragrafhar tillagts att sådant förordnande skall meddelas snarast möjligt. Härigenom understryks vikten av att delegerade kan träda i verksamhet utan onödigt dröjsmål.

Kungörelsen om första sammanträdet skall enligt den gällande lydelsen anslås på "kommunernas anslagstavlor". För att undvika oklarhet om vilka kommuner som avses har bestämmelsen ändrats att avse anslagstavlan i kommun som har valt delegerade. Kungörelsen skall således inte anslås i annan kommun än sådan vars område till någon del skall ingå i den kommun enligt den nya indelningen som företräds av ifrågavarande församling av delegerade.

] övrigt stämmer innehållet i paragrafen överens med de gällande bestämmelserna.

Ut & l denna paragraf". som motsvarar 5 _»5 lagen om kommunala sammanlägg- ningsdelegerade. finns regler om val av ordförande och vice ordförande. Genom att möjlighet införs för delegerade att välja även en andre vice ordförande anpassas bestämmelserna till kommunallagens motsvarande regler beträffande fullmäktige. 1 övrigt har inga sakliga ändringar gjorts. Bestämmelserna innebär att ordförandevalet inte kan skjutas upp. Detta är angeläget med hänsyn till delegerades korta tjänstgöringstid. Den beredning av valet som behövs måste alltså företas före första sammanträdet.

6 %

Denna paragraf, som motsvarar 65 lagen om kommunala sammanlägg- ningsdelegerade, reglerar tiden och platsen för delegerades sammanträden samt rätten att påkalla sammanträde med delegerade. 1 sak har följande ändringar gjorts.

Enligt kommunallagen har kommunstyrelsen rätt att bestämma att ett sammanträde med fullmäktige skall hållas. Någon motsvarande rätt för delegerades arbetsutskott att påkalla ett sammanträde med delegerade finns inte enligt gällande rätt. Arbetsutskottet bör dock i största möjliga utsträck- ning ges samma befogenheter i förhållande till delegerade som kommunsty- relsen har i förhållande till fullmäktige. En bestämmelse om att ett

9 Riksdagen 1978/ 79. I sam/. Nr 157

• Sida 130
•  Original

Prop. 1978/79:157 130

sammanträde med delegerade skall hållas även när arbetsutskottet begär det har därför tagits in i denna paragraf.

1 se andra stycket i den nuvarande lagen görs genom en hänvisning kommunallagens bestämmelser om tidpunkten för budgetens fastställande tillämpliga på delegerade. Det snabbare valgenomslag som numera skall tillämpas vid val av kommunfullmäktige innebär att de nyvalda fullmäktige tillträder den 1 november det år då valet har ägt rum. Kommunen enligt den nya indelningen får alltså från denna tidpunkt ett representativt beslutande organ som är direktvalt. lndelningsdelegerades tjänstgöringstid skall därför enligt förslaget till ny indelningslag (1 kap. 17 &) upphöra när de nyvalda fullmäktige tillträder. Budgeten kommer att fastställas av de nyvalda fullmäktige. Hänvisningen i 6å andra stycket har därför inte getts någon motsvarighet i förslaget. Frågan om uppgörande av förslag till budget regleras i 18 ä'.

7 t

I denna paragraffrnns bestämmelser om kungörande av sammanträde med delegerade. Paragrafen motsvarar och stämmer i sak överens med 758 lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade. För att undvika oklarhet har på samma sätt som i 4ä bestämmelsen om att kungörelsen skall anslås på anslagstavlorna i de kommuner som berörs av indelningsändringen ändrats så att den avser anslagstavlan i kommun som har valt delegerade.

8 s

1 denna paragraf finns bestämmelser om skyldighet för delegerad att anmäla hinder att delta i sammanträde, om inkallande av suppleanter och om dessas tjänstgöringsrätt. Paragrafen motsvarar Bä lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade.

Kommunallagen innehåller inga bestämmelser om skyldighet för ledamot i fullmäktige att anmäla hinder för tjänstgöring vid sammanträde eller om inkallande av suppleant. Sådana bestämmelser skall enligt 2 kap. 30% kommunallagen tas in i arbetsordning för fullmäktige. Eftersom delegerade inte behöver anta särskild arbetsordning. har bestämmelserna om skyldighet att anmäla hinder och om inkallande av suppleant behållits i lagen om kommunala indelningsdelegerade.

I fråga om suppleants tjänstgöring innebär förslaget att reglerna för kommunfullmäktige i 2 kap. 11 & kommunallagen skall gälla i tillämpliga delar även för indelningsdelegerade. Det är naturligt att utnyttja de klara regler om tjänstgöringsrätten som kommunallagens bestämmelser ger. Att de särskilda bestämmelserna i 2 kap. 11 & fjärde stycket om suppleants tjänstgöring i kommunfullmäktige inte är tillämpliga för indelningsdelege- rade ligger i sakens natur.

Av reglerna om val i 1 och 2 %% följer att en suppleant från en kommun inte kan ersätta delegerad från annan kommun.

Liksom f. n. blir bestämmelserna om inkallande av suppleant och supple-

• Sida 131
•  Original

Prop. 1978/79:157 131

ants tjänstgöring tillämpliga även när en ledig plats inte har hunnit fyllas efter delegerad som utsetts genom majoritetsval. När delegerad som har utsetts vid proportionellt val avgår, träder enligt 2 & suppleant omedelbart in som delegerad.

9 s

I denna paragraf, som motsvarar 9 & lagen om kommunala sammanlägg- ningsdelegerade, regleras röstvärdet och rätten att delta i delegerades överläggningar.

Bestämmelserna om interpellation i 2 kap. 24 & kommunallagen är genom hänvisning i 11 & lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade tillämpliga på delegerade. Hänvisningen får anses innebära att en interpella- tion får framställas förutom till ordföranden i delegerades egna beredande och verkställande organ också till ordföranden i kommunstyrelsen.annan nämnd eller beredning i en kommun som har valt delegerade. En motsvarande hänvisning har tagits ini 11 &. Enligt de nya reglerna i kommunallagen kan ordföranden i kommunstyrelsen ges rätt att överlämna en interpellation att besvaras av en annan ledamot i styrelsen eller en ledamot i styrelsen för aktiebolag.ekonomisk förening eller stiftelse som har utsetts av fullmäktige. 1 9 & lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade saknas helt bestäm- melser om yttranderätt när en interpellation besvaras. Denna fråga bör regleras på samma sätt som i 2 kap. 14 & kommunallagen. Yttranderätt vid besvarande av en interpellation tillkommer därför enligt förslaget dels ordföranden eller vice ordförande i nämnd eller beredning i kommun som har valt delegerade, dels ledamot i delegerades arbetsutskott eller ledamot i kommunstyrelsen i kommun som har valt delegerade eller sådan ledamot i styrelse för aktiebolag. ekonomisk förening eller stiftelse i kommun som avses i 2 kap. 23% andra stycket kommunallagen. Ordföranden eller vice ordförande i delegerades egna organ har generell yttranderätt enligt en särskild bestämmelse.

1 kommunallagen har öppnats möjlighet för fullmäktige att medge yttranderätt för ledamot eller suppleant i styrelsen. annan nämnd eller beredning. Avsikten är att fullmäktige skall kunna medge bl. &. heltidsenga- gerade förtroendemän med övergripande uppgifter yttranderätt i fullmäktige. Delegerade har enligt förslaget fått motsvarande möjlighet i fråga om ledamöter eller suppleanter dels i sina egna beredande och verkställande organ.dels i kommunfullmäktige. nämnder och beredningari kommun som har valt delegerade.

Även den nya möjligheten för fullmäktige enligt kommunallagen att kalla en kommunal tjänsteman eller en särskild sakkunnig för att meddela upplysningar har gjorts tillämplig på delegerade. Att härutöver föreskriva generell yttranderätt för den ledande tjänstemannen i kommun som har valt delegerade har jag inte ansett nödvändigt.

1 övrigt stämmer bestämmelserna i sak överens med dem som f. n. gäller.

• Sida 132
•  Original

Prop. 1978/79:157 132

När enligt de gällande bestämmelserna rätten att delta i överläggningarna gäller den ifrågavarande personen i en kommun som berörs av indelnings- ändringen, har detta för att undvika oklarhet (jfr 4 &) ändrats att avse sådan person i en kommun som har valt delegerade.

10 s'

I denna paragraf, som motsvarar 10 & lagen om kommunala sammanlägg- ningsdelegerade. anges i vilka ärenden delegerade är skyldiga att fatta beslut.

F.n. gäller att delegerade skall besluta bl. a. i ärenden som väckts av samarbetsnämnd för kommuner som berörs av indelningsändringen. Samar- betsnämnder inrättades i llertalet kommunblock i samband med genomfö- randet av den senaste kommunindelningsreformen. Verksamheten var dock frivillig och regleras inte i lag eller annan författning. Om samarbetsnämnder _ inrättas vid framtida indelningsändringar i fall då indelningsdelegerade utses. torde de få sin betydelse främst under tiden innan delegerade träder i verksamhet. Med hänsyn till vad nu sagts finns det knappast anledning att ha kvar rätten för samarbetsnämnd att väcka ärende hos delegerade. Bestäm- melsen härom har därför inte getts någon motsvarighet i förslaget.

Bestämmelserna överensstämmer annars i sak med reglerna i 10% lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade. Enligt dessa skall delegerade besluta i ärenden som väckts av fullmäktige eller styrelsen i kommun som berörs av indelningsändringen. För att undvika oklarhet om vilka kommuner som avses har bestämmelsen ändrats så att den gäller ärenden som väckts av fullmäktige eller styrelsen i en kommun som har valt delegerade (jfr 4 å).

11 &

Genom en hänvisning i denna paragraf görs vissa bestämmelser i kommunallagen om fullmäktige och deras ordförande tillämpliga på delege- rade och deras ordförande. Hänvisningarna avser regler om bl. a. rätt till ledighet från anställning, beslutförhet,jäv, fortsatt sammanträde, bordlägg— ning, ordförandens skyldigheter vid sammanträde, omröstningsförfarandet, proportionellt val. interpellation,enkel fråga, protokollföring, reservation och offentlighet. Paragrafen motsvarar och överensstämmer i sak med ll &" lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade.

] paragrafen har införts en uttrycklig regel om att en interpellation lår framställas, förutom till ordföranden i delegerades egna beredande och verkställande organ, också till ordföranden i kommunstyrelsen, annan nämnd eller beredning i kommun som har valt delegerade. Motsvarande gäller beträffande enkel fråga, om sådan får ställas.

F. n. anges beträffande hänvisningen till 2 kap. 25.5 tredje stycket kommunallagen att tillkännagivande av protokolljustering som avses i detta lagrum skall ske på anslagstavlorna i de kommuner som berörs av indel- ningsändringen. För att undvika oklarhet har föreskriften ändrats så att den avser anslagstavlan i varje kommun som har valt delegerade (jfr 4 ä).

• Sida 133
•  Original

Prop. l978/79:157 133

12 s"

I denna paragraf finns bestämmelser om expediering av delegerades protokoll. Den motsvarar och överensstämmer i sak med 12é lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade. Föreskriften enligt den gällande lydelsen att avskrift av protokollet skall överlämnas till kommunernas styrelser har för att undvika oklarhet ändrats så att det i förslaget anges att sådan avskrift skall överlämnas till kommunstyrelsen i varje kommun som har valt delegerade (jfr 4 g").

13 %

Denna paragraf innehåller en bestämmelse om vården av delegerades handlingar. Den motsvarar 13å,i lagen om kommunala sammanläggnings- delegerade.

Enligt den nu gällande bestämmelsen skall delegerades protokoll och övriga handlingar vårdas och förtecknas på ordförandens ansvar, om inte delegerade har bestämt att handlingarna skall förvaras bland viss kommuns handlingar. Förslaget innebär att lagen endast kommer att innehålla en föreskrift om att handlingarna skall vårdas och förtecknas. Detta stämmer överens med den strävan att undvika detaljreglering av arkivvården som kommit till uttryck i kommunallagens arkivvårdsbestämmelser. Efter indel- ningsändringens ikraftträdande kommer delegerades handlingar att ingå naturligt i den nya eller ändrade kommunens arkiv. Denna kommuns arkivföreskrifter blir då tillämpliga.

Beredning och verkställighet m. m.

14 &

I denna paragraf, som motsvarar 14 & lagen om kommunala sammanlägg- ningsdelegerade, ges bestämmelser om vilka organ delegerade skall ha till sitt förfogande för beredning och verkställighet. [ sak överensstämmer para- grafen med gällande rätt. För att undvika oklarhet har angetts att delegerades rätt att anlita nämnder och beredningar i kommun avser sådana organ i kommun som har valt delegerade.

15 &

Denna paragraf innehåller bestämmelser om val av ledamöter och suppleanter i arbetsutskottet och i kommitté, om deras tjänstgöringstid, om valbarhet samt om verkan av valbarhetens upphörande och rätt till avsägelse. Paragrafen motsvarar 15 5 lagen om kommunala sammanläggningsdelege- rade.

Enligt den gällande bestämmelsen om mandattid skall ledamöter och suppleanter i arbetsutskottet eller i kommitté väljas för delegerades tjänst- göringstid, dvs. f.n. för tiden tills indelningsändringen träder i kraft. Bestämmelsen om indelningsdelegerade i förslaget till ny indelningslag

• Sida 134
•  Original

Prop. 1978/79:157 134

innebär dock att delegerades tjänstgöring skall upphöra när de nyvalda fullmäktige tillträder. dvs. den 1 november året innan ändringen träder i kraft. Eftersom det snabbare valgenomslaget inte omfattar nämnderna har de nyvalda fullmäktige vid denna tidpunkt inget representativt beredande organ till sitt förfogande. l förslaget till ny indelningslag har därför tagits in en bestämmelse om att de nyvalda fullmäktige skall få anlita delegerades arbetsutskott och kommittéer tills ändringen träder i kraft. Som en följd härav anges i denna paragrafatt tjänstgöringstiden för ledamöter och suppleanteri arbetsutskottet eller i kommitté skall upphöra först när indelningsändringen träder i kraft.

Beträffande valbarhet hänvisas f.n. till kommunallagens bestämmelser om kommunfullmäktige. Hänvisningen har förtydligats så att alla som uppfyller de allmänna valbarhetskraven och är kyrkobokförda i kommun som berörs av indelningsändringen är valbara. Eftersom arbetsutskott och kommitté närmast är att jämställa med kommunala nämnder, hänvisas i denna paragrafi stället till de regler som gäller för kommunstyrelsen. l sak innebär detta dock endast den skillnaden att tjänstemän som är chefer för verk i kommunerna inte är valbara. [ förslaget har vidare gjorts den inskränkningen att utöver delegerade och suppleanter för delegerade endast den som är kyrkobokförd inom området för kommunen enligt den nya indelningen blir valbar.

! övrigt stämmer bestämmelserna överens med vad som hittills har gällt.

16 %

I denna paragraf, som motsvarar 16 & lagen om kommunala sammanlägg- ningsdelegerade, finns regler om val av ordförande och vice ordförande i arbetsutskottet.

Genom att en möjlighet öppnas att utse även en andre vice ordförande anpassas bestämmelsen till de nya reglerna i kommunallagen om vice ordförande i kommunstyrelsen. Det finns däremot inte skäl att införa möjlighet att utse ersättare för utskottets ordförande. Vidare har det inte ansetts nödvändigt att göra bestämmelserna om ordförandeval tillämpliga på kommittéer. Delegerade bestämmer alltså fritt om ordförande och vice ordförande i kommitté.

17 &

Genom hänvisning i paragrafens första stycke görs vissa bestämmelser i kommunallagen om kommunstyrelsen tillämpliga på arbetsutskottet och på kommitté. Hänvisningarna avser regler om rätt till ledighet från anställning, förfarandet när ledamot avgår under tjänstgöringstiden, tid och plats för sammanträden.suppleants tjänstgöring, beslutförhet,jäv och protokollföring samt när handling skall anses ha kommit in till styrelsen och om delgivning med styrelsen. [ andra stycket finns bestämmelser om närvarorätt för

• Sida 135
•  Original

Prop. 1978/79:157 135

utomstående i arbetsutskottet eller kommitté. Tredje stycket innehåller bestämmelser om arkivvård. Paragrafen motsvarar 17 &" lagen om kommu- nala sammanläggningsdelegerade.

I fråga om hänvisningen till 3 kap. 10% andra stycket kommunallagen föreskrivs f. n. att tillkännagivande om justering av protokoll som avses i detta lagrum skall ske på anslagstavlorna i de kommuner som berörs av indelningsändringen. För att undvika oklarhet har föreskriften ändrats så att den avser anslagstavlan i kommun som har valt delegerade (jfr 4 ä).

Arbetsutskottet och kommitté får enligt förslaget kalla delegerad och suppleant samt ledamot i kommitté att närvara vid ett sammanträde. Härigenom anpassas bestämmelserna till de nya reglerna i kommunallagen om närvarorätt i kommunstyrelsen. F. n. finns möjlighet för arbetsutskottet och kommitté att kalla tjänsteman i kommun. Denna möjlighet har behållits. Det har vidare ansetts lämpligt att arbetsutskottet och kommittéerna har samma rätt att kalla särskild sakkunnig som kommunstyrelsen numera har. Det har däremot inte ansetts nödvändigt att införa regler som ger arbetsut- skottet eller kommitté rätt att kalla förtroendevalda i de kommuner som har valt delegerade.

Arkivvårdsbestämmelsen i tredje stycket har förenklats på motsvarande sätt som bestämmelsen i 13 & om vården av delegerades egna handlingar.

18 &

Denna paragraf innehåller bestämmelser om förslag till budget för den nya eller ändrade kommunen. Paragrafen saknar motsvarighet i lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade.

Av bestämmelsen i öå andra stycket i den nuvarande lagen framgår att budgeten för den nya eller ändrade kommunen skall fastställas av samman- läggningsdelegerade i fall då sådana utsetts. Däremot saknas i gällande lag bestämmelser om förslag till sådan budget. I praktiken har dock samman- läggningsdelegerades arbetsutskott haft ansvaret för budgetarbetet.

Som framgår av specialmotiveringen till ög har den nämnda bestäm- melsen om fastställande av budget inte getts någon motsvarighet i den nya lagen. Budgeten kommer i stället att fastställas av de nyvalda fullmäktige som tillträder den 1 november. Enligt 4 kap. 4ä första stycket kommunallagen skall förslag till budget göras upp av kommunstyrelsen. Vid indelningsänd- ring av sådan omfattning att delegerade utses skulle tillämpning av denna regel kunna komma att innebära att två eller flera kommunstyrelser skulle få dela på uppgiften att göra upp förslag till budget. En sådan ordning kan inte anses tillfredsställande. Ansvaret för budgetarbetet bör ligga på ett enda organ. Det ligger närmast till hands att lägga detta ansvar på delegerades arbetsutskott. Utskottet skall ju f. ö. vara beredande organ åt de nyvalda fullmäktige tills indelningsändringen träder i kraft.

Arbetsutskottets ansvar för budgetarbetet bör fastslås i en särskild bestämmelse. I paragrafens första stycke har sålunda tagits in en bestämmelse

• Sida 136
•  Original

Prop. 1978/79:157 136

om att förslag till budget för kommunen enligt den nya indelningen skall göras upp av arbetsutskottet samt att därvid bestämmelserna i 4 kap. 4ä första stycket kommunallagen om tidpunkten för upprättande av budgetför- slag m. m. skall tillämpas på motsvarande sätt.

1 andra stycket anges som upplysning att bestämmelser om fastställande av budget finns i 4 kap. 4 & andra och tredje styckena kommunallagen. Härmed understryks att delegerade inte får fastställa budgeten. Detta ankommer i stället på de nyvalda fullmäktige.

19 &

Denna paragraf innehåller bestämmelser om beredning av delegerades ärenden. Paragrafen motsvarar och överensstämmer i sak med 18 & lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade.

Kostnader för indelningsdelegerades verksamhet m. m.

20 s"

I denna paragraf finns bestämmelser om kostnader för delegerades verksamhet. Paragrafen motsvarar 19 & lagen om kommunala sammanlägg- ningsdelegerade.

Förslaget innebär att bestämmelserna ändras i förtydligande syfte så att det framgår att endast den eller de kommuner som har valt delegerade ansvarar för kostnaderna för verksamheten. Om vid en större områdesöverföring delegerade skall företräda den minskade kommunen,skall i den församlingen av delegerade inte ingå någon från den kommun vars område ökas. Den ökade kommunen ansvarar givetvis inte för delegerades kostnader i ett sådant fall. Bestämmelsen om fördelning av kostnader i förhållande till skatteunderlaget blir tillämplig endast när område från mer än en kommun ingår i kommunen enligt den nya indelningen.

Med kostnader för delegerades verksamhet avses inte enbart kostnader för den löpande verksamheten. Eftersom delegerade har samma formella kompetens som fullmäktige, kan beslut fattas om anslag till investeringar som måste täckas med medel från den eller de kommuner som har valt delegerade. Sådana kommuner har normalt tagit upp medel för delegerades verksamhet i sin budget för året före indelningsändringens ikraftträdande. Beträffande flertalet av de ärenden i vilka delegerade fattar utgiftsbeslut torde gälla att de med hänsyn till sina framtida verkningar avser angelägenheter som rör kommunen enligt den nya indelningen men i övrigt är direkt hän förliga till någon kommun enligt den äldre indelningen. Det kan i sådana fall vara lämpligt att denna kommun svarar för de utgifter som blir aktuella före ikraftträdandet. Härigenom kan i många fall den relativt komplicerade fördelningen efter skatteunderlag undvikas.

Bestämmelserna i denna paragraf reglerar uttömmande hur kostnad för delegerades verksamhet skall täckas. Delegerade har alltså ingen självständig lånerätt.

• Sida 137
•  Original

Prop. 1978/79:157 137

21 &

Denna paragrafinnehåller bestämmelser om arvode och annan ersättning till delegerad, ledamot i arbetsutskottet eller i kommitté och suppleanter för dessa. Den motsvarar och överensstämmer i sak med 20 & lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade.

Revision

22 ä

1 denna paragraf finns bestämmelsr om revision. Den saknar helt motsvarighet i lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade. lndel— ningsdelegerade kommer att vara i verksamhet med arbetsutskott och eventuella kommittéer minst tio månader. Dessutom varar arbetsutskottets och kommittéernas tjänstgöring enligt 15 & ytterligare två månader. eftersom nyvalda fullmäktige enligt 18; i förslaget till ny indelningslag får anlita arbetsutskottet och kommittéerna under de två månaderna närmast före indelningsändringens ikraftträdande.

Det är lämpligt att det finns särskilda revisorer för granskning av arbetsutskottets och kommittéernas verksamhet samt att delegerade själva utser dessa revisorer. Därigenom samlas revisionskontrollen på en hand. Den medelsförvaltning för delegerades räkning som kan komma i fråga kan visserligen ibland bli av ringa omfattning. Numera intar emellertid förvalt- ningsrevisionen och den fortlöpande revisionskontrollen en alltmera fram— skjuten roll i revisionsarbetet vid sidan av den mera traditionella kontrollen av räkenskaper och medelsförvaltning. Detta har kommit till uttryck i bestämmelserna om revision i kommunallagen .

Särskilda bestämmelser om revision har därför tagits in i förslaget till lag om indelningsdelegerade. Revisionen hos delegerade bör ha samma innebörd som revisionen enligt kommunallagen .

Enligt paragrafens första stycke skall delegerade välja tre eller flera revisorer för granskning av arbetsutskottets och eventuella kommittéers verksamhet. Revisionen omfattar utskottets och kommittéernas hela tjänst- ' göring, således även de två månader efter det att delegerade slutat sin tjänstgöring då utskottet och kommittéerna är verksamma för nyvalda fullmäktige. Revisionen kan således komma att avse mer än ett år. Delegerade bör utse revisorer och suppleanter snarast möjligt.

De revisorer som delegerade utser skall inte granska den verksamhet som kommunstyrelsen och andra nämnder i kommun som har valt delegerade utövar för delegerades räkning enligt 14 &. Sådan verksamhet omfattas av den ordinarie revisionen i resp. kommun.

Revisorerna skall enligt andra stycket avge en revisionsberättelse för hela granskningen till fullmäktige, som övertar beslutanderätten från delegerade i kommunen enligt den nya indelningen. Berättelsen skall lämnas det år då indelningsändringen träder i kraft, dvs. året efter det år som revisionen i

• Sida 138
•  Original

Prop. l978/79:157 138

huvudsak avser. Fullmäktige har att före utgången av detta år besluta om ansvarsfrihet skall beviljas eller ej. Fullmäktige skall alltså detta år besluta om ansvarsfrihet med anledning av dels revisionsberättelsen från delegerades revisorer, dels en eller flera revisionsberättelser som enligt kommunallagens revisionsbestämmelser avges över verksamheten i kommun enligt den äldre indelningen.

Utöver de särskilda bestämmelser som behövs i fråga om delegerades revisorer bör kommunallagens revisionsregler gälla för dessa. 1 paragrafens tredje stycke har därför tagits in en hänvisning till bestämmelserna i 5 kap. kommunallagen om revision. Detta betyder att bestämmelserna i 5 kap. ] &" om s. k. delad revision, fyllnadsval av revisor, rätt till ledighet från anställning samt ersättning för kostnader och ekonomiska förmåner blir tillämpliga även på delegerades revisorer. Detsamma gäller bestämmelserna i 5 kap. 2 —6 åå om behörighet att vara revisor och revisionsjäv, revisorernas uppgifter och befogenheter, förvaltningen i samband med revisionsuppdra- get, innehållet i revisionsberättelsen samt fullmäktiges prövning av frågan om ansvarsfrihet. Även bestämmelsen i 5 kap. 7 & om föreskrifter rörande revisionen blir tillämplig på delegerade även om det knappast blir aktuellt för delegerade att i någon större utsträckning meddela sådana föreskrifter.

Besvär

23 _S

I denna paragraf behandlas besvär över beslut av delegerade, arbetsut- skottet eller kommitté. Paragrafen motsvarar 21 & lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade.

1 den gällande bestämmelsen om besvärsrätt anges, förutom hänvisningen till kommunallagen . att rätt till talan tillkommer även kommun som berörs av indelningsändringen. Liksom i andra paragrafer där det anges att en viss fråga gäller kommun som berörs av indelningsändringen torde därmed inte avses någon annan kommun än sådan som har valt delegerade. På samma sätt som beträffande de andra paragraferna har detta klargjorts i förslaget.

Innebörden av den nuvarande hänvisningen till kommunallagen är enligt ett uttalande av föredraganden i prop. 19651151 (s. 47) att besvärsrätt tillkommer alla som är medlemmar i de kommuner som beröi's av indelningsändringen. Bestämmelsen synes dock även kunna tolkas så att besvärsrätt endast tillkommer den som kommer att bli medlem i kommunen enligt den nya indelningen. För att undvika oklarhet på denna punkt har i förslaget tagits in en uttrycklig bestämmelse om att besvär får anföras av varje medlem av sådan kommun som har valt delegerade.

När länsstyrelsen har bifallit besvär eller beslutat om verkställighetsförbud synes det sakligt motiverat att besvärsrätt tillkommer, förutom kommunen enligt den nya indelningen och dess medlemmar, de kommuner som valt delegerade och medlemmar av sådan kommun. Eftersom detta inte omedel-

• Sida 139
•  Original

Prop. l978/79:157 139

bart framgår genom en hänvisning till 7 kap. Så kommunallagen har en bestämmelse av denna innebörd tagits in i andra stycket.

F. n. hänvisas i paragrafen bl. a. till 7 kap. 2 & andra stycket kommunal- lagen. Denna hänvisning avser besvär över beslut som fattats med stöd av delegation enligt 3 kap. 12 & samma lag. Eftersom bestämmelserna i denna paragraf inte är tillämpliga på delegerade, arbetsutskottet eller kommitté, fyller hänvisningen inte någon funktion. Den har därför slopats i försla- get.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Den nya lagen om kommunala indelningsdelegerade bör träda i kraft samtidigt som den nya indelningslagen,dvs. den ljuli 1979(punkt 1). Lagen bör med undantag för bestämmelserna om revision,som saknar motsvarighet i den nuvarande lagen, tillämpas även i fråga om sammanläggningsdelege- rade. arbetsutskott och kommitté, som har utsetts enligt äldre bestämmelser (punkt 2).

4.3. Förslaget till lag om ändring i lagen om kyrkliga sammanläggnings- delegerade

1 överensstämmelse med förslaget på den kommunala sidan bör kyrkliga sammanläggningsdelegerade i fortsättningen benämnas indelningsdelege- rade. Detta har föranlett ändring av lagens rubrik och vissa underrubriker. Ändringarna i övrigt har i samtliga fall motsvarighet i förslaget till lag om kommunala indelningsdelegerade. [ fråga om den närmare motiveringen till ändringarna hänvisas till specialmotiveringen till denna lag. Här skall innebörden av ändringarna endast beröras i korthet.

1 &

Ändringarna i denna paragrafäri första hand formella och förtydligande. 1 sak har endast den ändringen gjorts att i de fall då endast en församling skall utse delegerade antalet delegerade och suppleanter inte som f. n. behöver fastställas av regeringen.

2 s

I fråga om tidpunkten för valet av delegerade har liksom på den kommunala sidan öppnats möjlighet för regeringen att bestämma en senare tidpunkt än enligt huvudregeln. Anledningen hänill är önskemål att begränsa den tid då det finns risk för kompetenskonflikter mellan delegerade och de gamla beslutande organen. Bestämmelsen är avsedd att tillämpas i de fall då beslutet om indelningsändring meddelas mycket tidigt.

Valbarhetsregeln har på motsvarande sätt som i fråga om kommunala indelningsdelegerade ändrats så att även suppleanter i kyrkofullmäktige blir _ valbara till delegerade.

• Sida 140
•  Original

Prop. l978/79:157 140

4 s" Ändringen i denna paragraf är avsedd att understryka vikten av att delegerade, sedan de valts. kan träda i verksamhet utan onödigt dröjsmål.

6 & Genom ändringen i denna paragraf ges indelningsdelegerades arbetsut- skott rätt att påkalla sammanträde med delegerade.

9 #

Denna paragrafinnehåller bl. a. bestämmelser om yttranderätt vid delege- rades sammanträden. Genom ändringen införs en bestämmelse om yttran- derätt vid besvarande av interpellation (jfr 11 å).

11 ;

För att undvika oklarhet om interpellationsrätten har en särskild bestäm- melse införts om rätt att framställa interpellation även till ordföranden i kyrkorådet, annan nämnd eller beredning i en församling eller en kyrklig samfällighet som berörs av indelningsändringen.

15 ä

I fråga om valbarhet till ledamot eller suppleant i arbetsutskottet eller i kommitté hänvisas f. n. till bestämmelserna i lagen (1961:436) om försam- lingsstyrelse(omtryckt1976:500)om valbarhet till kyrkofullmäktig. Eftersom arbetsutskottet och kommittéerna närmast är att jämställa med församlings kyrkoråd och övriga nämnder, har hänvisningen ändrats till att gälla valbarhetsreglerna för ledamot och suppleant i kyrkorådet. 1 och för sig är dessa regler inte tillämpliga på kyrkoherden, som i stället enligt 44 % församlingsstyrelselagen är självskriven ledamot av kyrkorådet. Den ändrade hänvisningen innebär emellertid inte någon ändring i fråga om kyrkoherden, som är valbar till arbetsutskottet eller kommitté under samma förutsättningar som andra medlemmar i församlingen. [ sak innebär den nya hänvisningen endast den skillnaden att vissa ledande tjänstemän inte är valbara. Vidare har den ändringen gjorts att utöver delegerade och suppleanter för delegerade endast den som är kyrkobokförd inom området för församlingen enligt den nya indelningen eller för den kyrkliga samfälligheten är valbar.

19 &

Ändringen i denna paragraf innebär ett förtydligande i fråga om ansvaret för de kostnader som delegerades verksamhet för med sig. Givetvis ansvarar endast församling som har valt delegerade för sådana kostnader. Fördelnings- reglerna blir aktuella endast i de fall då mer än en församling har valt delegerade.

21 5

För att undvika oklarhet i fråga om rätten att anföra besvär över beslut av delegerade, arbetsutskottet eller kommitté har i lagen tagits in en bestäm- melse om att sådan rätt tillkommer varje församling eller kyrklig samfällighet

• Sida 141
•  Original

Prop. l978/79:157 141

som berörs av indelningsändringen och den som har rätt att anföra besvär över beslut av kyrkofullmäktige eller kyrkostämma i sådan församling eller kyrklig samfällighet. Med församling som berörs av indelningsändringen avses församling som har valt delegerade.

Iqu/itrc'idande- och övergångsbestämmelser

Ändringarna i lagen om kyrkliga sammanläggningsdelegerade bör träda i kraft samtidigt som den nya indelningslagen, dvs. den ljuli 1979 (punkt 1). De nya bestämmelserna bör tillämpas även i fråga om sammanläggnings- delegerade. arbetsutskott och kommitté som har utsetts enligt äldre bestäm- melser (punkt 2).

4.4. Förslaget till lag om ändring i kommunallagen

De hänvisningar till särskilda bestämmelser som f. n. finns i 2 kap. 6 & tredje stycket och 8 & tredje stycket kommunallagen avser bestämmelserna i 14% andra stycket och 18 & samt 33 & KlL om nyval av kommunfullmäktige resp. landsting vid indelningsändring och åtgärder i samband därmed. I enlighet med vadjag tidigare anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.7.2 och 2.8) och i specialmotiveringen till den nya indelningslagen har dessa bestäm- melser i KlL inte getts någon motsvarighet i den nya indelningslagen. Hänvisningarna i 2 kap. 6 & tredje stycket och 8 ;" tredje stycket kommunal- lagen har därmed blivit överflödiga. De har därför tagits bort.

4.5. Förslaget till lag om ändring i lagen om församlingsstyrelse

Ändringen i 6 a & föranleds av att benämningen sammanläggningsdelege- rade ändrats till indelningsdelegerade även på den kyrkliga sidan enligt vad jag tidigare förordat ( avsnitt 2.9 och 4.3 ).

Som framgår av specialmotiveringen till 3 kap. iden nya indelningslagen har liksom i fråga om ändringar i kommunindelningen bestämmelserna om nyval vid ändring i församlingsindelningen (38 & andra stycket och 41 & KlL) inte getts någon motsvarighet i den nya lagen. Hänvisningarna till dessa bestämmelser i 11 å andra stycket och 14 & andra stycket lagen om församlingsstyrelse har därför tagits bort på motsvarande sätt som skett i kommunallagen .

4.6. Förslaget till lag om ändring i lagen om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m. m.

Den ändring som gjorts i 1 & är av formell natur och föranleds av att benämningen sammanläggningsdelegerade ändrats till indelningsdelege- rade.

• Sida 142
•  Original

Prop. l978/79:157 142

4.7. Förslaget till lag om utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar

I denna lag har tagits in bestämmelser om kommuns. landstingskommuns och församlings utdebitering av skatt vid indelningsändring. om beräkning av ökat förskott av kommunalskatt och landstingsskatt vid sådan ändring samt om avräkning av uppburna förskott för kommunalskatt. landstingsskatt och församlingsskatt under de två första åren efter det att en indelningsänd- ring har trätt i kraft. Bestämmelserna om utdebitering av skatt motsvarar 15 % första stycket och 39% första stycket KlL. Övriga bestämmelser motsvarar delvis de regler som finns i förordningen (l948:766) angående taxering och debitering av skatt vid ändring i kommunal eller ecklesiastik indelning, m. m. I likhet med kommittén anser jag att det är lämpligt att dessa bestämmelser moderniseras och förs samman i en författning. De bestämmelser som föreslås måste åtminstone delvis anses gälla grunderna för den kommunala beskattningen. På grund av bestämmelserna i 8 kap. Sä regeringsformen måste de därför meddelas i lag. Även 1948 års förordning antogs f. ö. med riksdagens medverkan (prop. 1948:315_ rskr 476).

Genom den nya lagen upphävs 1948 års förordning. 1 förordningen finns ett flertal bestämmelser som inte getts någon motsvarighet iden nya lagen. Detta gäller bl. a. bestämmelserna i 1 och 2 && om vilka frågor som regleras i förordningen och vilka typer av indelningsändringar som kan komma i fråga. Flera av de indelningar (municipalsamhälle, fattigvårdssamhälle. tingslag) som nämns saknar numera aktualitet. Iden nya lagen anges beträffande varje särskild bestämmelse de slag av indelningsändringar som bestämmelsen gäller. Även bestämmelserna i 35 om ortsgrupp saknar aktualitet sedan systemet med ortsgruppering i skattesammanhang upphört. Inte heller bestämmelsen i 4'9' första stycket har getts någon motsvarighet i den nya lagen. Denna bestämmelse innebär att inom ett område som berörs av indelningsändring skall slutlig skatt på grund av taxering det år då indelningsändringen träder i kraft utgå enligt den utdebitering som gäller i den kommun som området tillhört före ändringen. Att så skall vara fallet följer emellertid redan av bestämmelserna i 2758 1 mom. uppbördslagen (1953z272). När det gäller tillkommande skatt ger 31 s' uppbördslagen uttömmande besked om enligt vilka grunder sådan skatt skall utgå. Bestämmelserna i 7 & i 1948 års förordning behöver därför inte heller ges någon motsvarighet i den nya lagen.

Av vad nu sagts följer att de bestämmelser i 1948 års förordning som avser taxering och uppbörd av skatt inte behöver behållas. Den nya lagen omfattar därför endast bestämmelser om utdebitering och utbetalning av skatt. Lagen kommer därmed att innehålla bestämmelser om förhållandena vid indel— ningsändring som motsvarar bestämmelserna i lagen (19652296) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan_menighets utdebitering av skatt, m. m.

• Sida 143
•  Original

Prop. 1978/79:157 - - 143

l s*

Denna paragraf. som motsvarar 15 & första stycket KlL, innehåller bestämmelser om bestämmande av skattesatsen för en kommuns uttag av skatt för år då indelningsändring träder i kraft.

Bestämmelsen i 1558 första stycket KIL har kvarstått oförändrad sedan lagens tillkomst år 1919. Den är givetvis utformad med utgångspunkt i de beskattningsregler som gällde då. Enligt bestämmelsen skall de utskylder till ändrad eller nybildad kommun, som beviljas under året innan indelnings- ändringen träder i kraft att utgå under det följande året, fördelas på dem, som skulle varit skattskyldiga till kommunen under förstnämnda år, för den händelse den nya indelningen redan då varit i kraft. Bestämmelsen innebär med ett modernare uttryckssätt att, när kommun som berörs av indelnings- ändring bestämmer utdebitering på hösten före ändringens ikraftträdande, hänsyn skall tas till förändringar i skatteunderlaget som beror på att ett område skall tillföras eller skiljas från kommunen. I fråga om en nybildad kommun beräknas skatteunderlaget givetvis enligt den nya indelningen. Den utdebitering som bestäms ligger sedan till grund för preliminärskatteuttaget och förskottet av kommunalskatt under det år då indelningsändringen träder i kraft.

De nya bestämmelserna innebär ingen ändring i sak av den nuvarande ordningen. Bestämmelserna anknyter till 1 g" i 1965 års lag. Vid beräkning av det skatteunderlag som enligt denna paragraf skall ligga till grund för en kommuns bestämmande av skattesats skall således hänsyn tas till en indelningsändring som skall träda i kraft vid det följande årsskiftet. Detta gäller såväl när kommuns område ändras som när ny kommun bildas. Av 5 & kungörelsen (l950z43l) med vissa föreskrifter angående taxering och debite- ring av skatt vid ändring i kommunal indelning, m. m. framgår att lokala skattemyndigheten skall lämna kommun sådan uppgift om skatteunderlag som behövs för denna beräkning.

2 s'

I denna paragraffinns en bestämmelse om beräkning av ökat förskott för kommunalskatt vid indelningsändring. Paragrafen motsvarar och överens— stämmer helt med 8 a & i 1948 års förordning. Bestämmelsen innebär att en folkmängdsökning skall beräknas på kommunens område enligt den nya indelningen vid tillämpningen av reglerna i 4 & fjärde stycket i 1965 års lagom ökat förskott av kommunalskatt.

3 t'

ldenna paragraffinns bestämmelser om fördelning av avräkningslikvider för kommunalskatt under de två första åren efter det att en indelningsändring har trätt i kraft. Paragrafen motsvarar 45)" andra stycket och 6; i 1948 års förordning.

Bestämmelserna innebär att en fordran eller en skuld för kommunalskatt som belöper på område som överförts från en kommun till en annan förs på

• Sida 144
•  Original

Prop. 1978/79:157 144

den minskade kommunen. Vid delning av en kommun fördelas kommunens fordran eller skuld mellan kommunerna enligt den nya indelningen i förhållande till skatteunderlaget i de olika delarna. En fordran eller en skuld, som avser en kommun som har lagts samman med en annan kommun. förs på den nybildade eller utvidgade kommunen. | sak innebär detta endast den ändringen att fördelning av avräkningslikviden efter skatteunderlaget sker inte endast vid sådan delning av en kommun som innebär att kommunen upplöses utan också när en kommun delats så att ett område utbrutits till egen kommun medan återstoden består som en minskad kommun. Med delning av en kommun avses här liksom i den nya indelningslagen dels utbrytning av ett område till en nybildad kommun, dels en kommuns upplösning och nybildning av två eller flera kommuner och dels sådan upplösning av en kommun som innebär att delarna förs till befintliga kommuner.

Bestämmelserna är liksom de som finns i 1948 års förordning inte avsedda att utgöra något hinder mot att en fordran eller en skuld för kommunalskatt tas upp i den ekonomiska regleringen mellan kommunerna vid en indel- ningsändring. Om en områdesöverföring är så omfattande att en fullständig ekonomisk reglering blir nödvändig. kommer en sådan fordran eller skuld att ingå i den förmögenhetsmassa som delas mellan kommunerna. Vid delning av en kommun torde dock reglerna i denna paragraf i allmänhet ge ett rättvisande resultat. Det bör understrykas att kommunerna enligt den nya indelningslagen ges stor frihet att själva komma överens om den ekonomiska regleringen.

4 &

I denna paragraf anges lagens tillämpning vid ändring i indelningen i landstingskommuner och församlingar. Paragrafen motsvarar 395 första stycket KIL samt 8ä första och andra styckena och 9,8 i 1948 års förordning.

Bestämmelserna i 1 & om utdebitering av skatt har gjorts tillämpliga i fråga om landstingskommun och landstingsskatt. I övrigt stämmer bestämmel- serna överens med dem som nu gäller. Frågan om ökat förskott med hänsyn till en folkmängdsökning blir inte aktuell för församlingar.

4.8. Förslaget till lag om upphävande av vissa författningar om övergångs- bidrag vid vissa ändringar i den kommunala indelningen

Genom denna lag upphävs lagen (1962:68) om nedsättning av allmän kommunalskatt i anledning av övergångsbidrag vid vissa ändringar i den kommunala indelningen och kungörelsen (1962:69) om övergångsbidrag vid vissa ändringar i den kommunala indelningen. [ samband med genomför- andet av den senaste indelningsreformen öppnades genom dessa författ- ningar möjlighet att ge statliga övergångsbidrag till kommuner. Avsikten med bidragen var att övergångsvis begränsa sådan utdebiteringshöjning för

• Sida 145
•  Original

Prop. l978/79:157 145

en delav en kommun som skulle bli följden av en kommunsammanläggning. Föredraganden anförde i prop. l961:196 att det var angeläget att i görligaste mån avlägsna hinder mot ett frivilligt genomförande av kommunsamman- läggningarna. Ett liknande bidragssystem förekom även vid 1952 års indelningsreform. Lagstiftningen var då tidsbegränsad. 1961 års lagstiftning om övergångsbidrag tidsbegränsades däremot inte. Den gäller därför fortfa- rande. lndelningsreformen är nu genomförd. Författningarna om övergångs- bidrag vid vissa ändringar i den kommunala indelningen bör därför upphävas.