Prop. 1992/93:111
Leksakers siikerhet och farliga livsmedelsimitationer
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Mats Odell
Propositionens huvudsakliga innehåll
I det regelverk som omfattas av avtalet om ett europeiskt ekonomiskt samar- betsområde (EES-avtalet) ingår ett direktiv om leksakers säkerhet och ett direktiv om farliga livsmedelsimitationer.
EG-direktivet om leksakers säkerhet avser att säkerställa att bara sådana leksaker som är ofarliga släpps ut på marknaden. Leksakerna skall uppfylla i direktivet närmare angivna ”väsentliga säkerhetskrav”. ] praktiken kommer säkerhetskraven i stor utsträckning att bestämmas i s.k. GEN-standarder. Genom att ställa upp enhetliga regler för leksakers säkerhet avser direktivet också att främja en fri rörlighet för leksaker.
Regeringen föreslår i propositionen att EES-avtalet i vad gäller leksakers säkerhet införlivas med svensk rätt genom en särskild fullmaktslag. Där skall regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att meddela föreskrifter, som närmare anger vilka krav i fråga om säkerhet m.m. som en leksak skall uppfylla. En näringsidkare skall få tillhandahålla bara sådana leksaker som uppfyller föreskrivna krav. Förslaget innehåller vidare regler om straff och om tillsyn m.m.
lnförlivandet av EES-avtalet med svenska regler avses sedan i stor ut- sträckning i denna del ske genom föreskrifter som meddelas av Konsument— verket.
Även [EG-direktivet om farliga livsmedelsimitationer syftar till att åstad- komma ett bättre konsumentskydd, liksom att främja en fri rörlighet för va-
ror. Med sådana imitationer avses produkter som, trots att de inte är matva- ror, kan förväxlas med livsmedel och på så Sätt orsaka skada.
När det gäller farliga livsmedelsimitationcr föreslås EES-avtalets bestäm- melser i propositionen bli införlivade med svensk rätt genom en ny lag, som kompletterar den gällande produktsäkerhetslagen (1988:1604). Enligt den gällande lagen kan ingripanden mot farliga varor göras genom bl.a. förbud mot tillhandahållande och export av sådana varor. Genom den nya lagen skall det — i fråga om farliga livsmedelsimitationcr — införas en möjlighet att förbjuda också tillverkning och import.
Produktsäkerhctslagen (198811604, ändrad senast 1991:358) skall enligt förslaget också i fortsättningen vara tillämplig på leksaker som kan medföra risk för personskador, liksom på farliga livsmedelsimitationcr.
Den nya lagstiftningen avses träda i kraft den dag som regeringen bestäm- mer.
Prop. 1992/93:1'11
lx)
Regeringens proposition Leksakers säkerhet och farliga livsmedelsimitationcr
1. Inledning
I det regelverk som omfattas av EES-avtalet ingår ett EG-rådsdirektiv om leksakers säkerhet och ett direktiv om farliga livsmedelsimitationcr.
En promemoria med överväganden om på vilket sätt direktiven bör inför- livas med svensk rätt utarbetades under våren 1992 inom Civildepartemen- tet. Promemorian (Ds 1992:54) Regler mot farliga leksaker och farliga livs- medelsimitationcr — en EG-anpassning till följd av EES-avtalet har remiss- behandlats.
Till propositionen har fogats direktiven i svensk översättning som bilaga I och 2, promemorians lagförslag som bilaga 3 och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 4.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 8 oktober 1992 att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om leksakers säkerhet och förslag till lag om farliga livs- medelsimitationcr som hade upprättats inom Civildepartementet. De remit- terade lagförslagen finns i bilaga 5.
Lagrådet har yttrat sig över lagförslagen. Yttrandet är fogat till propositio- nen som bilaga 6.
Lagrådet har föreslagit vissa omformuleringar av de remitterade lagtex- terna, men har i övrigt godtagit förslagen. Som framgår av det följande an- sluter sig regeringen i allt väsentligt till Lagrådets synpunkter.
1.1. EES-avtalet och EG:s rättsakter
Sverige har tillsammans med de övriga sex EFTA-länderna undertecknat ett avtal med EG och dess medlemsländer om ett europeiskt ekonomiskt samar- betsområde (EES). Avsikten är att avtalet skall träda i kraft'den ljanuari 1993, samtidigt som EG:s s.k. inre marknad fullbordas. Regeringen har i prop. 1991/92:170 föreslagit riksdagen att godkänna EES-avtalet.
Genom EES—avtalet skapas ett samarbetsområde där varor, tjänster, per- soner och kapital skall kunna röra sig fritt över gränserna. Man talar om de fyra friheterna. Samarbetet skall ske på grundval av de delar av EG:s regel- verk som har bedömts relevanta för ett deltagande i EG:s-inre marknad. Dessa regler har integrerats i EES-avtalet och skall inordnas i EFTA-länder- nas rättsordningar. Genom EES-avtalet har således Sverige och övriga EFTA-länder förbundit sig att införliva stora delar av EG:s regelverk i sin rättsordning. Enhetliga regler skall gälla inom hela samarbetsområdet. I an- slutning till EES-avtalet har Sverige också undertecknat tre avtal med de öv- riga EFTA-ländcrna, genom vilka det bl.a. upprättas en övervakningsmyn- dighet och cn domstol.
EES-avtalet består av en huvuddel, som i stor utsträckning motsvarar den s.k. primära EGarätten, dvs. Romfördraget — ett ramfördrag som kan be- tecknas som EG:s grundlag — med följdfördrag. I avtalets huvuddel finns dessutom bestämmelser om samarbetets mål och medel samt om gemen- samma organ för beslutsfattande, samråd, administration och utveckling. I bilagor till avtalet är delar av den s.k. sekundära EG-rätten införda, dvs'. direktiv, förordningar, beslut och rekommendationer. Därvid tillämpas en hänvisningsteknik, som innebär att EG:s regler inte återges i sin helhet utan enbart i form av referenser. Direktiven publiceras dock även på svenska. Bi- lagorna innehåller också — för att rättsakterna skall kunna tillämpas inom EES — dels specifika anpassningar som hänför sig till enskilda rättsakter, dels anpassningar som är giltiga för flera rättsakter. ] ett stort antal fall innehåller rättsakterna också institutionella bestämmelser och procedurregler som har anpassats i avtalet för att kunna tillämpas inom EES (se prop. 1991/92:170 s. 121).
Principen om varors fria rörlighet slås fast i artiklarna 8 och 11 i EES-avta- let. Artikel 11 motsvarar artikel 30 i Romfördraget, där kvantitativa import- restriktioncr och ”åtgärder med motsvarande verkan" förbjuds. Begreppet ”åtgärder med motsvarande verkan" skall förstås mot bakgrund av den rätts- utveckling som har skett inom EG (jfr artikel 6 i EES-avtalet). EG-domsto- len har uttolkat begreppet i en lång serie avgöranden. Genom ett avgörande år 1974 (”Dassonvilledomen”) lades grunden för en mycket vidsträckt tolk- ning. I princip innefattar begreppet alla nationella åtgärder som kan verka hämmande på importen från andra medlemsländer. Exempel på sådana åt- gärder kan vara tekniska föreskrifter om provning och kontroll. En ingående redogörelse för de rättsliga principerna för varors fria rörlighet inom EG ges i departementspromemorian (Ds 1990z76) Romfördragets artikel 30. Artik— larna 8 och 11 i EES-avtalet, liksom övriga bestämmelser i huvuddelen av avtalet, föreslås i prop.. 1991/92:170 bli införlivade med svensk rätt genom en lag om EES.
Det som rättsligt kännetecknar direktiv'n är att de binder ifrågavarande stater med avseende på det resultat som skall uppnås. Men de överlåter i princip till de nationella myndigheterna att välja tillvägagångssätt och medel för detta. Med det förbehållet måste direktiven således överföras till natio- ncll rätt. Enligt artikel 7 i EES-avtalet förbinder sig de avtalsslutande par- terna att i sin interna rättsordning införliva rättsakter i avtalet som motsvarar direktiv på det sätt som parterna finner lämpligt.
Huvuddelen av sckundärlagstiftningen i EG på konsumentområdet utgörs av direktiv. Förordningar saknas helt. Därutöver finns några rekommenda- tioner. Sekundärlagstiftningen på konsumentområdct i fråga om produktsä- kerhet omfattar dels ett generellt direktiv om produktsäkerhet, som antogs den 29 juni 1992 (och som ännu inte ingår i EES-avtalet), dels tidigare an- tagna direktiv om farliga livsmedelsimitationcr, leksakers säkerhet samt bul- ler från hushållsapparater. Hit hör även ett direktiv om personlig säkerhets- utrustning till den del det avser sådan utrustning som används i privatlivet. Det skall tillläggas att det också finns konsumentdirektiv utunjörproduktsä- ker/zetsområdel, exempelvis om vilseledande reklam, reklam i radio och tele-
vision, benämning av textilier, hushållsapparaters energiförbrukning samt prisinformation.
1.2. Den nya harmoniseringsmetoden
År 1985 togs inom EG ett beslut om en ny metod för utformningen av sådana direktiv som reglerar produkters beskaffenhet, provning och kontroll (pro- duktdirektiv). Ett syfte med den nya metoden var bl.a. att effektivisera och öka takten i direktivarbetet och att därmed minska antalet tekniska handels- hinder. Den traditionella harmoniseringsmetodcn hade inneburit att direkti- ven innehöll en mångfald av tekniska detaljer, vilket bl.a. kom att medföra att harmoniseringsarbetet blev tidskrävande och därmed framskred lång- samt.
EG—direktiv som har utformats enligt den nya metoden innehåller bin- dande, relativt allmänt hållna, ”väsentliga säkerhetskrav” (eller liknande) på produkterna i fråga. Utformningen av de tekniska specifikationerna, vilka skall säkerställa att produkterna uppfyller direktivens säkerhetskrav, över- lämnas åt de europeiska standardiseringsorganen (CEN och CENELEC). En standard behåller sin karaktär av frivillig överenskommelse, men får en- ligt direktiven den rättsverkan att produkter som har utformats enligt den förutsätts uppfylla de grundläggande säkerhetskraven. Alla produkter som uppfyller säkerhetskraven har rätt till marknadstillträde. Olikartade utför- anden kan godtas, under förutsättning att produkterna uppfyller säkerhets- kraven.
Vaije direktiv innehåller dessutom bestämmelser för hur en tillverkare el- ler importör skall visa att produkten uppfyller kraven. Inom EG används en särskild term för kontroll av att produkter uppfyller ställda krav, nämligen bedömning av överensstämmelse.
Huvudregeln i den nya metoden är att en tillverkare som har utformat en produkt i enlighet med en standard ivissa fall skall kunna intyga detta genom en s.k. tillverkardeklaration, dvs. ett bevis om överensstämmelse, som veri- fierar att aktuella krav är uppfyllda. Om produkten inte har tillverkats i en— lighet med en standard, skall den kontrolleras (s.k. typkontroll) av ett certi- fieringsorgan, dvs. ett fristående organ (s.k. anmält organ) som bekräftar att en produkt, process eller tjänst uppfyller kraven i något annat regelgivandc dokument. Ett intyg från ett sådant organ utgör även det ett bevis om över- ensstämmelse. Enligt vissa direktiv skall typkontroll göras även av produkter som överensstämmer med standard.
1.3. EG:s program för provning och kontroll
Som ett komplement till den nya harmoniseringsmetodcn antog EG år 1989 en resolution om principer för bedömning av överensstämmelse. Därigenom fastställdes principer för hur den som släpper ut produkter på marknaden Skall visa att produkterna verkligen uppfyller säkerhetskraven. En strävan är att godtagande av bevis om överensstämmelse skall vara grundat på för- troende för provningsresultat och certifieringar. Det innebär bl.a. att stan- darder har utarbetats för provnings- och certifieringsorganens — de anmälda
organens — kompetens. Sådana organ skall dessutom visa att de uppfyller kraven. Ett annat viktigt inslag i programmet är att system för ömsesidiga godtagandcn bör vara öppna för alla kompetenta organ, både offentliga och privata.
Enligt resolutionen skall vid utformningen av direktiv valet av kontrollme- tod för produkter göras med hänsyn till bl.a. produkternas farlighet. Hur direktiven skall utformas har ytterligare preciserats genom ett beslut är 1990 om ”moduler för olika stadier i förfaranden vid bedömning av överensstäm- melse, avsedda att användas i tekniska harmoniseringsdirektiv”. Härigenom fastställdes ett begränsat antal moduler, som i fortsättningen skall användas i sådana direktiv, samt principer för när varje modul skall användas.
Produkter som överensstämmer med gällande krav skall av tillverkaren eller importören förses med ett EG—märke innan de släpps ut på marknaden. En förutsättning är då att vederbörande också har följt det förfarande som direktivet anger för att visa överensstämmelse.
De organ som utför certifiering och övervakning av kvalitetssystem m.m. (dvs. de anmälda organen) utses av medlemsstaterna och anmäls till EG- kommissionen. Medlemsstaterna svarar för att de anmälda organen uppfyl- ler kraven på kompetens m.m. De anmälda organen utför dock inte sina uppgifter på medlemsstaternas vägnar. Företag som vill ha sina produkter kontrollerade har rätt att vända sig till vilket organ som helst. När det krävs medverkan av ett anmält organ, skall det av EG-märkningen normalt framgå vilket organ som har medverkat.
Även tillverkare utanför EG kan förse sina produkter med EG-märke, un- der förutsättning att dessa uppfyller kraven i respektive direktiv.
Grundläggande för den nya harmoniseringsmetodcn och EG:s program för bedömning av överensstämmelse är att en produkt som har provats och godkänts i ett EG-land automatiskt skall ha tillträde till hela EG-markna- den. En EG—märkt produkt skall kunna föras fritt mellan medlemsländerna.
EES-avtalet innebär på varuornrådet att Sverige och övriga EFTA-länder övertar EG:s gemensamma föreskrifter och produktkrav, principen att er- känna nationella likvärdiga regler (den s.k. Cassis de Dijon-principen) samt EG:s system för att fastställa hur produkter skall provas, kontrolleras och märkas. Detta innebär vissa ändringar i förhållande till situationen i Sverige i dag.
EG:s produktregler syftar, som framgått, till att upprätthålla viss väsentlig säkerhet och samtidigt trygga den fria varucirkulationen. Ordningen med bedömning av varors överensstämmelse med angivna regler samt provning och kontroll av varor skiljer sig i stora delar från det nuvarande svenska sy- stemet med förhandsgodkännande och myndighetskontroll. På de områden där det EG-system som har redovisats tidigare (avsnitt 1.2 och 1.3) till följd av EES-avtalet kommer att införas, försvinner således det traditionella svenska systemet. EG:s system förutsätter vidare att de nationella myndig- heterna i medlemsstaterna aktivt övervakar att de produkter som förekom- mer på marknaden uppfyller de krav som är angivna i direktiven.
I och med EES-avtalet kommer svenska intressenter att fullt ut kunna delta i den inre marknaden på lika villkor. Svenska anmälda organ kommer att kunna genomföra kontroller som accepteras i hela EES-området.
1.4. Former för samarbete på konsumentområdet
1 EES—avtalets inledning uttalar avtalsparterna att de är fast beslutna att främja konsumenternas intressen och stärka deras ställning på marknaden i syfte att uppnå en högre grad av konsumentskydd. Längre fram (i artikel 78) sägs att parterna skall stärka och bredda samarbetet på konsumentskydds- området. I ett särskilt protokoll till avtalet (nr 31;jfr EES-avtalet artikel 84) har vissa bestämmelser tagits in om detta samarbete. Det hänvisas där till tre dokument som alla har detta syfte. Det första dokumentet är en rådsresolution av år 1989 som anger att EG- kommissionen bör prioritera vissa områden som anses vara särskilt viktiga för konsumenterna. Prioriterade områden är sålunda bättre representation för konsumenterna, integrering av konsumentpolitiken i andra politikområ- den, säkrare produkter, bättre information och utbildning samt större möj- ligheter att få tvister lösta. Det andra dokumentet är en treårig handlingsplan av år 1990 för konsu- mentpolitiken inom EG för åren 1990—1992. Planen tar sikte på frågor som är väsentliga för att den inre marknaden skall bli verklighet år 1993. Planen innebär att kommissionen skall öka ansträngningarna för att se till att redan beslutade regler införs i medlemsländerna. Det tredje dokumentet är en resolution av år 1988 om ökat konsumentdcl- tagande i standardiseringsarbete-t. ] praktiken innebär samarbetsåtagandct i avtalet att EFTA-ländcrna skall ges möjlighet att delta i framtida gemenskapsaktiviteter på konsumentområ- det.
2. EG:s direktiv om leksakers säkerhet Inledning
I EES-avtalets varuavsnitt (artikel 23) hänvisas i fråga om tekniska föreskrif- ter, standarder, provning och certifiering till särskilda bestämmelser och ar- rangemang i bilaga 11. I de omkring 650 EG-rättsakter som är antecknade i bilagan ingår ett direktiv som rör leksakers säkerhet (bilaga 11, avsnitt XXIII). Detta direktiv — rådets direktiv av den 3 maj 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om leksakers säkerhet (88/378/EEG) — om- fattas av den nya harmoniseringsmetodcn inom EG, liksom av EG:s pro- gram för provning och kontroll (som har redovisats tidigare i avsnitt 1.2 och 1.3).
Direktivets syfte
Direktivet om leksakers säkerhet (leksaksdirektivct) syftar till fri rörlighet för säkra leksaker på den gemensamma marknaden. Direktivet skall undan- röja sådana handelshinder som har uppkommit genom att lagstiftningen i medlemsstaterna är olika. I direktivets ingress sägs att skillnader i länders lagstiftning kan skapa handelshinder och olika konkurrensvillkor på den inre marknaden, utan att de nödvändigtvis erbjuder något effektivt skydd mot de risker som produkterna medför.
Omfattning
Direktivet gäller leksaker. Med ”leksak” avses alla produkter eller material som har utformats eller är klart avsedda som leksaker för barn under 14 år. I en bilaga till direktivet anges vissa produkter som inte skall betraktas som leksaker i direktivets mening. Dit hör bl.a. utrustning avsedd att användas kollektivt på lekplatser, Sportutrustning, dockor i folkdräkt och prydnads- dockor samt andra liknande artiklar avsedda för vuxna samlare, luftgevär och luftpistoler, fyrverkerier inklusive (vissa) slagtändsatser, pilkastningssat- ser, slungor och slangbågar, trogna kopior av skjutvapen, leksaksångmaski- ner och tröstnappar för småbarn.
Säkerhetskrav
Leksaker får enligt direktivet släppas ut på marknaden bara om de inte inne- bär risk för användarens eller någon annan persons hälsa och säkerhet. Detta gäller när de används på avsett eller förutsebart sätt med tanke på barns normala beteende. En leksak skall uppfylla direktivets väsentliga sä- kerhetskrav. Leksakens förutsebara och normala användningstid måste där- vid beaktas. De väsentliga säkerhetskraven anges i en bilaga till direktivet.
Graden av risk som den som använder en leksak utsätter sig för skall stå i rimlig proportion till den förmåga att hantera risken som barnet eller den som ser till barnet har. Detta gäller särskilt för leksaker som på grund av funktion, storlek och särskilda egenskaper är avsedda för barn under tre år. En lägsta åldersgräns skall i tillämpliga fall anges, liksom om det behövs till- syn av en annan person för att leksaken skall kunna användas säkert.
Etiketter som åsätts leksaker eller deras förpackningar skall, liksom bruksanvisningar, fästa uppmärksamheten på de risker som är förbundna med användningen av leksakerna. 1 en särskild bilaga till direktivet anges vilka varningar och vilken information om försiktighetsåtgärder vid använd- ningen av en leksak som måste lämnas.
Vidare uppställs särskilda krav i fråga om fysikaliska och mekaniska egen- skaper. Det föreskrivs också säkerhetskrav beträffande brännbarhet och ke- miska och elektriska egenskaper hos leksaker. Direktivet anger även krav på hygien och renlighet hos leksaker för att infektion, sjukdom och smitta skall undvikas. Slutligen finns krav på att leksaker inte skall innehålla radioaktivi- tet i sådan form eller mängd att den kan vara skadlig för barns hälsa.
Kontroll av att säkerhetskraven är uppfyllda
En bedömning av om en leksak överensstämmer med direktivets säkerhets- krav skall ske innan leksaken släpps ut på marknaden. Likaså skall tillverka- ren fästa ett EG-märke på leksaken innan den släpps ut på marknaden för att intyga att den är tillverkad enligt viss i direktivet åsyftad standard. 1 di- rektivet närmare angiven information om produkten måste vidare hållas till- gänglig för kontroll.
I fråga om en leksak som inte helt eller bara delvis överensstämmer med en standard, måste tillverkaren bekräfta att den uppfyller de väsentliga sä- kerhetskraven genom att överensstämma med en prototyp som har godkänts
vid typkontroll. Direktivet anger hur EG-typkontrollen skall utföras. Om prototypen uppfyller de väsentliga säkerhetskraven, skall det anmälda orga- nct utfärda ett EG- typgodkännandcbevis. Om ett det anmälda organet väg- rar att utfärda ett EG-typintyg, skall kommissionen och den medlemsstat som har utsett organet informeras om detta. Om leksaken godkänns, skall den förses med ett EG-märke innan den släpps ut på marknaden. Även i detta fall måste viss information hållas tillgänglig för kontroll.
Medlemsstaterna skall se till att lämpliga åtgärder vidtas för att säkerställa att företagens skyldighet att hålla viss information tillgänglig fullgörs. Om det är uppenbart att skyldigheten inte fullgörs, måste tillverkaren eller den- nes representant inom gemenskapen utföra en provning av produkten på egen bekostnad.
Enligt direktivet åligger det varje medlemsstat att anmäla till kommissio- nen vilka organ (anmälda organ) som skall svara för den EG-typkontroll som tidigare har nämnts. I en bilaga till direktivet anges vilka villkor som skall uppfyllas av de godkända kontrollorganen.
E G-märket och fri rörlighet
EG-märket skall bestå av symbolen ”CE”. Det är förbjudet att använda mär- ken eller påskrifter som kan förväxlas med EG-märket. En leksak som är försedd med ett EG-märkc skall antas vara förenlig med direktivet. Med- lemsstaterna får således inte förhindra fri rörlighet på marknaden för en så- dan lcksak, utom när det finns skäl att tillämpa den s.k. säkerhetsklausulen (mera om den i det följande).
Stickprov
Direktivet kräver att medlemsstaterna vidtar åtgärder så att stickprov tas på marknaden för kontroll av att leksakerna där överensstämmer med direkti— vet.
Säkerhetsklausulen
Direktivet innehåller som anmärkts en s.k. säkerhetsklausul. Den tar sikte på det fallet att en medlemsstat konstaterar att en leksak, som bär ett EG- märkc och som används på avsett eller förutsebart sätt, trots detta ”sannolikt kan utgöra en risk för konsumenters eller andra personers säkerhet och hälsa”. Medlemsstaten skall då vidta alla nödvändiga åtgärder för att åter- kalla produkten eller förbjuda eller begränsa den på marknaden. Kommis- sionen skall omedelbart underrättas. Denna skall därefter samråda med be- rörda parter så snart som möjligt. Om kommissionen därefter finner att åt- gärderna var berättigade, skall den underrätta den medlemsstat som vidtog dem och övriga medlemsstater. Om beslutet kan tillskrivas brister i standar- dcr och om den medlemsstat som vidtog åtgärderna avser att vidhålla dessa, skall kommissionen inom viss närmare angiven tid inleda ett förfarande med syfte att få till stånd en ändring i standarderna.
Ikraftträdande
De bestämmelser genom vilka direktivet införlivades i nationell rätt inom EG skulle enligt direktivet träda i kraft den 1 januari 1990.
Sveriges åtagande
Som tidigare har berörts (avsnitt 1.1) har EFTA-ländcrna sinsemellan ingått avtal om bl.a. en övervakningsmyndighet och en domstol. Vad som sägs i direktivet om att EG-kommissioncn skall underrättas om olika förhållanden gäller enligt EES-avtalet för EFTA-ländcrnas del den särskilda övervak— ningsmyndigheten. Vad som sägs om medlemsstat gäller enligt EES-avtalet en stat som är ansluten till EES.
EES-avtalet innebär att Sverige har åtagit sig att överföra EG:s leksaksdi- rektiv till svensk rätt. Sverige har godtagit direktivet utom på en punkt. Un- dantaget gäller direktivets krav på kemiska egenskaper. Beträffande dessa får den nuvarande svenska lagstiftningen tillämpas åtminstone fram till den 1 januari 1995. Orsaken är att Sverige har fått övergångsbestämmelscr i EES- avtalet för sin kemikalielagstiftning, som är strängare än EG:s.
Hänvisningar till S2
- Prop. 1992/93:111: Avsnitt Sammanfattning, 9
3. EG:s direktiv om farliga livsmedelsimitationcr Inledning
] EES-avtalets avsnitt om konsumentskydd (artikel 72) hänvisas till bilaga XIX. Bland de rättsaker som anges i bilagan ingår ett direktiv om farliga livsmedelsimitationcr (imitationsdirektivet).
Innehåll
Direktivet i fråga — rådets direktiv av den 25 juni 1987 rörande anpassningen av medlemsstaternas lagstiftning om produkter som, på grund av sina yttre egenskaper, kan förväxlas med andra produkter och härigenom utgöra en risk för konsumenteras hälsa och säkerhet (87/357/EEG) — syftar till såväl ett godtagbart skydd för konsumenterna som en fri rörlighet för säkra produk- ter på den gemensamma marknaden. Direktivet skall undanröja sådana han- delshinder som har uppkommit genom att lagstiftningen i medlemsstaterna är olika. I direktivets ingress sägs att skillnader i länders lagstiftning kan skapa handelshinder och olika konkurrensvillkor på den inre marknaden, utan att de nödvändigtvis säkerställer ett effektivt konsumentskydd, särskilt vad gäller barn.
Direktivet gäller produkter vilkas form, lukt, färg, utseende, förpackning, märkning, volym eller storlek gör att det är sannolikt att konsumenterna, särskilt barn, kommer att förväxla dem med matvaror — trots att de inte är sådana varor — och som en följd av detta stoppar produkterna i munnen eller suger på dem eller sväljer eller inanandas dem. I direktivet pekas på att detta kan vara farligt och orsaka t.ex. kvävning, förgiftning eller perforation eller stopp i matsmältningsapparaten.
Medlemsstaterna åläggs att vidta alla nödvändiga åtgärder för att förbjuda marknadsföring, import, tillverkning eller export av sådana produkter. Med- lemsstaterna skall också försäkra sig om att produkter kontrolleras för att få fastställt att ingen produkt som faller inom ramen för direktivet marknads- förs. De skall vidare vidta alla nödvändiga åtgärder för att försäkra sig om att de behöriga myndigheterna återkallar varje produkt som täcks av direktivet.
Direktivet innehåller slutligen också regler av samma slag som i leksaksdi- rektivet (i anknytning till den s.k. säkerhetsklausulen) om att EG-kommis- sionen skall underrättas när ett ingripande mot en farlig vara görs i ett med- lemsland.
Direktivet skulle i EG:s medlemsländer föras över till nationell rätt att träda i kraft senast den 26juni 1989.
EES—avtalet innebär att Sverige utan reservationer har åtagit sig att över- föra direktivet om farliga livsmedelsimitationer till svensk rätt. Även i fråga om detta direktiv följer av de tidigare berörda avtalen mellan EPTA-län- derna att vad som sägs om kommissionen i stället skall avse EFTA:s övervak- ningsmyndighet och vad som sägs om medlemsstat skall gälla stat inom EES.
Hänvisningar till S3
- Prop. 1992/93:111: Avsnitt 5.2
4. Leksakers säkerhet
4.1. Nuvarande reglering av leksakers säkerhet
Någon lagstiftning med särskild inriktning på leksakers säkerhet finns inte i Sverige i dag. Leksaker omfattas dock, liksom andra konsumentprodukter, av produktsäkerhctslagen. Även viss annan lagstiftning m.m. med syfte att ge skydd mot specifika risker är tillämplig på leksaker.
I det följande redovisas de regler som åsyftas här.
Produktsäkerhetslagen (1988:1604, ändrad senast 1991:358) har till ändamål att motverka att farliga varor och tjänster orsakar person- eller egendoms- skador. Lagen tillämpas i fråga om varor och tjänster som tillhandahålls i näringsverksamhet och som konsumenter i inte obetydlig omfattning utnytt- jar eller kan komma att utnyttja för enskilt bruk. Lagen omfattar samtliga varuslag. Med varor avses lösören, dvs. i huvudsak flyttbara, fysiska före- mål. Lagen omfattar också tjänster. Lagen tillämpas på varje tillhandahål- lande av varor eller tjänster på den svenska marknaden.
För att motverka att farliga produkter förorsakar person— och sakskador får en näringsidkare . åläggas att lämna säkerhetsinformation, . förbjudas att tillhandahålla varor och tjänster (säljförbud). . åläggas att lämna varningsinformation, . åläggas att återkalla varor och tjänster (återkallelse), . förbjudas att exportera varor (exportförbud).
'Jr-låbåMi—l
Ett åläggande om säkerhetsinfomtation innebär att en näringsidkare åläggs att i samband med att en produkt tillhandahålls lämna information som har
särskild betydelse för att förebygga att produkten orsakar person- eller egen- domsskador. Åläggandct kan omfatta inte bara den produkt som talan om information avsett, utan också andra liknande produkter som är förenade med samma skaderisk.
meingsinfonnation avser information som lämnas till brukarna när de redan har förvärvat den farliga produkten.
Säljförbud innebär att en näringsidkare förbjuds att tillhandahålla en pro- dukt som medför särskild risk för person- eller egendomsskador. Förbudet får avse även annan liknande vara eller tjänst med samma skaderisk.
Ett åläggandc om återkallelse innebär att en näringsidkare som har överlå— tit en farlig produkt åläggs att återkalla den från brukarna. Återkallelsen kan ske på i huvudsak tre olika sätt, nämligen genom rättelse, utbyte och åter- gång.
Näringsidkaren skall vid återkallelse lämna brukarna av den farliga pro- dukten ett erbjudande om viss åtgärd och ange villkoren för åtgärden. Vill- koren skall vara sådana att erbjudandet kan förväntas bli allmänt accepterat, men får inte bli oskäligt betungande för näringsidkaren. Erbjudanden om återkallelse skall fullgöras utan väsentliga kostnader eller olägenheter för brukarna. Rättelse och utbyte bör företas så skyndsamt som möjligt. Vid återgång skall ersättningen för den återlämnade varan normalt svara mot kostnaderna för att återanskaffa en ny vara av samma eller motsvarande slag, men i vissa fall kan avdrag få göras för den nytta som brukaren har haft.
Ett exportförbud, slutligen, innebär att en näringsidkare inte får exportera en produkt till ett annat land.
Marknadsdomstolen, som beslutar om ålägganden och förbud, kan också förordna att en farlig vara skall förstöras eller oskadliggöras på annat sätt. Detta kan ske om det av särskilda skäl krävs för att hindra att en vara som återkallas orsakar allvarlig skada på person eller egendom.
Det ankommer i första hand på företagen själva att svara för att förhållan- dena på marknaden i fråga om produktsäkerhet är tillfredsställandc. Företa- gen skall vidta de åtgärder som behövs för att förhindra skadefall. Förhand- lingar mellan tillsynsmyndigheten och näringsidkaren skall normalt föregå en talan om åläggande eller förbud.
Konsumentverket utövar tillsynen över efterlevnaden av lagen beträf- fande varor och tjänster som inte är specialreglerade. För specialreglerade varor och tjänster ligger den uppgiften på den specialmyndighet som enligt specialregleringen är tillsynsmyndighet beträffande varan eller tjänsten i fråga. Produktsäkerhetslagen kompletterar således den speciallagstiftning som finns om hur varor och tjänster skall vara bcskaffadc. Bestämmelserna i produktsäkerhetslagen tillämpas följaktligen bara när speciallagstiftning saknas. Produktsäkerhetslagen tillämpas också på specialreglerade varor och tjänster i den mån speciallagstiftningen saknar motsvarighet till de for- mer av säkerhetsåtgärder som produktsäkerhetslagen tillhandahåller.
Leksaksdirektivet är konstruerat så att det skall vara möjligt att gripa in när de säkerhetskrav som särskilt anges i direktivet inte är uppfyllda.
Direktivets väsentliga säkerhetskrav är inte heltäckande. Det finns vissa risker mot vilka i Sverige ett ingripande kan ske med stöd av produktsäker- hetslagen, men som inte uttryckligen upptas bland leksaksdirektivets väsent-
liga säkerhetskrav. Som exempel kan nämnas buller från leksaker, liksom leksaker som kan framkalla allergi. I sådana fall då en medlemsstat kan kon- statera att en leksak sannolikt kan utgöra en risk, trots att direktivets krav är uppfyllda, får direktivets säkerhetsklausul tillgripas (artikel 7, jämför av- snitt 2.7 i det föregående). Eftersom det är möjligt att med stöd av säkerhets- klausulen gripa in mot även risker som inte uttryckligen anges i direktivet, torde det i praktiken bli möjligt att även i fortsättningen upprätthålla nuva- rande svenska säkerhetskrav på leksaker.
För närvarande regleras säkerhcten hos leksaker främst av produktsäker- hetslagen. Med stöd av den lagen är det möjligt att gripa in mot alla slags risker med leksaker. För vissa risker gäller dock specialreglering. Denna re- glering berörs i det följande.
Lagen om kemiska produkter
Lagen (1985:426, omtryckt 1991:640) om kemiska produkter är tillämplig på hantering, import och export av kemiska ämnen och beredningar (kemiska produkter). Lagens syfte är att förebygga att skador på människors hälsa el- ler i miljön förorsakas av kemiska ämnens inneboende egenskaper.
Om det är påkallat från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att lagens be- stämmelser om kemiska produkter skall tillämpas också på varor, som inne- håller eller har behandlats med en sådan produkt. Föreskrifterna kan avse skydd mot t.ex. effekterna av ett ämne som avges när en vara hanteras, även om ämnet som sådant inte ingår i varan utan bildas vid hanteringen. Lagen omfattar således även sådana hälso- och miljörisker som kan orsakas genom en hantering som innebär att ett nytt ämne bildas och avges, t.ex. vid upp- värmning av plastmaterial.
Kemikalieinspektionen utövar tillsyn enligt lagen och föreskrifter och vill- kor som har meddelats med stöd av den.
Tillämpningsföreskrifter till lagen finns i förordningen (19851835) om kc- miska produkter (omtryckt 1992z230). Där föreskrivs att den som yrkesmäs- sigt tillverkar, importerar eller överlåter sådana varor skall iaktta allmänna aktsamhetsregler och genom märkning eller på annat sätt lämna uppgifter av betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt.
Det föreskrivs vidare att den som tillverkar och importerar en kemisk pro- dukt skall bedöma produktens inneboende egenskaper från hälso- och miljö- skyddssynpunkt. Enligt förordningen indelas kemiska produkter i farlighets- klasser. Kemikalieinspektionen meddelar verkställighetsföreskrifter till för- ordningen.
Förordningen om kemiska produkter anger att ytterligare föreskrifter be- träffande vissa kemiska produkter m.m. finns i bl.a. förordningen (1985:840) om vissa hälso- och miljöfarliga produkter m.m. (ändrad senast 1991:1632). I denna anges att leksaker inte får saluhållas eller överlåtas, om de innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt och därigenom kan befaras medföra skada på människor.
När det gäller EG:s leksaksdirektiv finns, som har framhållits tidigare (av- snitt 2), en övergångsbestammelse i EES-avtalet, som innebär att svensk lag-
stiftning på kemikalieområdet gäller fram till den 1 januari 1995. Nuvarande lagstiftning innehåller strängare regler än de som för närvarande gäller inom EG.
Förordningen om miljöfarliga batterier
Förordningen (1989:974) om miljöfarliga batterier har till syfte att förhindra utsläpp i miljön av kadmium och kvicksilver från batterier. För miljöfarliga batterier finns föreskrifter om förbud mot yrkessmässig överlåtelse samt om krav på märkning och på insamling. Det finns också regler om att den som yrkesmässigt tillverkar eller importerar miljöfarliga batterier skall lämna uppgift till Statens naturvårdsverk om hur stor mängd batterier som har överlåtits av sådana batterier som får överlåtas.
Några särskilda bestämmelser för just batterier finns inte i leksaksdirekti- vet.
H älsoskyzldslagen
Med hälsoskydd i hälsoskyddslagens (1982:1080, ändrad senast 1991:l669) mening avses åtgärder för att hindra uppkomsten av och att undanröja sani- tära olägenheter. Med sanitär olägenhet avses i lagen en störning som kan vara skadlig för människors hälsa och som inte är ringa eller helt tillfällig.
Hälsoskyddslagen tar sikte på förhållanden i miljön som menligt inverkar på människors hälsa. Lagen syftar till att hindra uppkomsten av och att un- danröja sanitär olägenhet. I den mån en leksak är utformad och konstruerad så att den medför risk för infektion, sjukdom eller smitta kan ett ingripande med stöd av lagen ske.
De kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnderna får meddela de föreläg- ganden och förbud som behövs för att lagen skall efterlevas.
S trålskyddsla gen
Syftet med strålskyddslagen (1988:220, ändrad senast 1991:'1706) är att skydda människor, djur och miljö mot skadlig verkan av strålning.
Med ”verksamhet med strålning” avses i lagen bl.a. tillverkning, införsel, saluförande, innehav och användning av radioaktiva ämnen. Lagen föreskri- ver vissa allmänna skyldigheter för den som bedriver verksamhet med strål- ning. Den som bedriver sådan verksamhet skall, med hänsyn till verksamhe- tens art och de förhållanden under vilka den bedrivs, vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått som behövs för att hindra eller motverka skada på människor, djur och miljö. Särskilda föreskrifter finns i lagen om märk- ning och om skyldighet att lämna uppgifter som är av betydelse från strål- skyddssynpunkt. Det finns också bestämmelser om tillsyn över efterlevna- den av lagen. Strålskyddsinstitutet är tillsynsmyndighet enligt lagen.
] strålskyddsförordningen (1988:293, ändrad senast 1991:1635) finns till- lämpningsföreskrifter till lagen.
Strålskyddslagens bestämmelser är tillämpliga också på leksaker, i den mån de innehåller radioaktiva ämnen. Praxis i Sverige är dock att radioak-
tiva ämnen inte tillåts i leksaker. Något författningsstöd för detta finns dock inte.
I Jelineks-direktivet anges att leksaker inte får innehålla radioaktiva delar eller ämnen i sådan form eller mängd att de kan vara skadliga för barns hälsa. 1 direktivet uttalas att direktiv 80/836 Euratom äger tillämpning. Detta se- nare direktiv är dock inte uppräknat i det annex med direktiv som ingår i EES-avtalet. Direktivet ingår följaktligen inte i EES-avtalet. Samtidigt bör betonas att innehållet i leksaksdirektivets bestämmelse i övrigt om radioakti- vitet överensstämmer med den svenska lagstiftningen.
Lagen om brandfarliga och explosiva varor
Lagen (1988z868, ändrad senast 1991:1692) om brandfarliga och explosiva varor gäller hantering och import av sådana varor. Lagens syfte är att hindra att varor av detta slag orsakar brand eller explosion som inte är avsedd samt att förebygga och begränsa skador på liv, hälsa eller egendom genom brand eller explosion vid hantering av sådana varor. En föreskrift om märkning av brandfarliga eller explosiva varor finns i lagen.
Tillämpningsföreskrifter till lagen finns i förordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor (ändrad senast 1992:224). [ förordningen anges vilka varor som hänförs till brandfarliga och explosiva varor. Spräng- ämnesinspektionen skall upprätta och ge ut en förteckning över brandfarliga varor. För att en explosiv vara skall få hanteras eller importeras krävs att den är godkänd av sprängämnesinspektionen. Sprängämnesinspektionen skall även upprätta en förteckning över godkända explosiva varor. Fyrverkerier omfattas av sprängämncsinspekrionens förteckning. Däremot omfattas inte leksaker i övrigt av typen knallpulverskott.
l leksaksdirektivel är fyrverkerier, inklusive slagtändsatser, undantagna. Slagtändsatser särskilt avsedda att användas i leksaker omfattas dock av di- rektivet. För sådana anges i direktivet att, om det finns strängare bestämmel- seri kraft i medlemsstaterna, de bestämmelserna skall gälla.
Lagen om brandfarliga och explosiva varor med tillämpningsföreskrifter torde inte omfatta leksaker i EG-direktivets mening. Fyrverkerier inklusive slagtändsatser har, som nyss redovisats, uttryckligen undantagits. Som redan har framgått omfattas emellertid slagtändsatser som är särskilt avsedda att användas i leksaker av direktivet. Med hänsyn till undantagsbestämmelsen i direktivet kommer strängare bestämmelser i svensk lagstiftning för leksaker med slagtändsatscr att kunna behållas.
] lagen (190271 5. [. ändrad senast 1992:668), innefattande vissa bestämmel- ser om elektriska anläggningar (ellagen), förstås med elektrisk anläggning en anläggning för produktion, upplagring. omformning, överföring, distri- bution eller nyttjande av elektrisk ström. Elektriska anläggningar indelas med hänsyn till farlighetsgraden i starkströmsanläggningar och svagström- sanläggningar. Ellagen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om kontroll,
Prop. "1992/93:11]
provning eller besiktning samt andra föreskrifter som angår elektriska an- läggningar, anordningar avsedda att anslutas till sådana anläggningar samt elektrisk materiel eller elektriska installationer.
Med stöd av bemyndigandet har regeringen utfärdat förordningen (1989:420) om elektrisk materiel. Förordningen innehåller säkerhetsbestäm- melser för sådan materiel. I förordningen anges vad som är elektrisk mate- riel. Materiel som bl.a. saluförs skall uppfylla förordningens säkerhetskrav. Beträffande säkerhetskraven stadgas att elektrisk materiel skall vara kon- struerad och tillverkad på sådant sätt att skydd mot olyckor i olika avseenden uppnås. Enligt förordningen får Närings- och teknikutvecklingsverket (NU- TEK) genom föreskrifter precisera kraven i förordningen. Utförande enligt svensk standard får anses uppfylla föreskrivna säkerhetskrav om annat ej vi- sas. NUTEK har till uppgift att utöva tillsyn av elektrisk materiel.
I förordningen (1957:601) om elektriska starkströmsanläggningar (ändrad senast 1992z669) anges att med starkströmsanläggning förstås en elektrisk anläggning för sådan spänning, strömstyrka eller frekvens som kan vara far- lig för person eller egendom. Med elektrisk svagströmsanläggning förstås en anläggning i vilken den elektriska strömmen inte har sådan spänning som kan vara farlig för person eller egendom. Tillsyn över elektriska starkströms- anläggningar är enligt starkströmsförordningen en uppgift för NUTEK.
Statens energiverk har med stöd av förordningen om starkströmsanlägg- ningar meddelat föreskrifter om utförande och skötsel av elektriska stark- strömsanläggningar (STEV-FS 1988zl). Encrgiverkets uppgift att meddela föreskrifter har överförts till NUTEK. Föreskrifterna behandlar bl.a. bruks- föremål med elektromekaniskt drivorgan. Där anges att ett bruksföremål av- sett att användas av barn skall vara utfört för skyddsklenspänning om högst 25 volt. Sådana föremål måste också vara utförda så att temperaturen på för beröring åtkomliga ytor inte ens vid ovarsamt handhavande kan överstiga 600 C vid apparatens märkspänning. Föreskriften avser elektriska leksaker. l standard (EN 71 :1) — som tillämpas inom EG — tillåts 850 C. Detta nödvän- diggör en ändring i de svenska föreskrifterna.
EG-direktivet kräver att elektriska leksaker inte skall drivas med en märk- spänning som överstiger 24 volt och ingen del av leksaken får ge en spänning över 24 volt. Vidare krävs att delarna på en leksak skall vara väl isolerade och konstruerade så att de inte ger brännskador vid beröring. Här kan alltså konstateras att det endast föreligger en mindre diskrepans mellan svensk lag- stiftning på elområdet och EG-direktivets krav. Däremot krävs, som har framgått, en ändring i fråga om högsta tillåtna temperatur.
Konsumentverkets riktlinjer m.m.
Vid sidan om de krav som produktsäkerhetslagen och vissa speciallagar stäl- ler på leksaker, styrs leksakers säkerhetsnivå av de riktlinjer som Konsu- mentverket utfärdar med stöd av sin instruktion (1990:1179). Verket har ut- färdat en riktlinje (KOVFS 1984:1) om leksakers säkerhet, som gäller meka- niska och fysikaliska egenskaper samt brännbarhet hos leksaker. Därutöver finns flera riktlinjer som rör vissa slag av leksaker. De ansluter till bestäm- melserna i produktsäkerhetslagen och marknadsföringslagcn (l975:l418,
ändrad senast 198821605). Riktlinjerna innehåller minimikrav som Konsu- mentverket har funnit väsentliga från konsumentsynpunkt. De har utarbe- tats efter överläggningar med företrädare för berörda näringslivsorganisatio- ner och större företag. Riktlinjerna är rättsligt att hänföra till allmänna råd och därmed formellt inte bindande.
Om ett företag vidtar en åtgärd som inte följer riktlinjerna, har Konsu- mentverket möjlighet att ingripa. Normalt sker detta genom att verket kon- taktar företaget. 1 de flesta fall uppnår verket överenskommelser genom så- dana underhandskontakter. I annat fall kan Konsumentombudsmannen (KO) låta Marknadsdomstolen pröva åtgärden eller med stöd av produktsä- kerhetslagen utfärda ett informations-, förbuds- eller återkallelseföreläg- gande för företagets godkännande.
Hänvisningar till S4-1
- Prop. 1992/93:111: Avsnitt Sammanfattning, 4.2, 4.4, 5.1, 9
4.2. Behovet av anpassning
Regeringens bedömning: Det behöver införas nya föreskrifter för att man skall uppnå det resultat som EES-avtalet i fråga om direktivet om leksakers säkerhet syftar till.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna instämmer i promemorians bedömning. Skälen för regeringens bedömning: Leksaksdirektivel har två syften. Ett är att förhindra att farliga leksaker kommer ut på marknaden. Det andra syftet är att undanröja hinder mot att leksaker tillåts föras fritt över gränserna.
En inledande fråga är om produktsäkerhetslagen räcker för att tillgodose det förstnämnda syftet. Den lagen har, såsom tidigare redovisats (avsnitt 4.1), liksom leksaksdirektivet, till ändamål att motverka att farliga varor or- sakar skador.
Det kan emellertid genast slås fast att det finns en grundläggande skillnad mellan direktivet och produktsäkerhetslagcn. Direktivet uppställer således ett förbud mot att farliga leksaker släpps ut på marknaden (artikel 2.1 och 2.2). Produktsäkerhetslagen ärinte utformad på motsvarande vis. Den inne- fattar inte ett förbud mot tillhandahållande av farliga varor, utan anger de rättsliga förutsättningarna för att ett förbud skall kunna meddelas. Produkt— säkerhetslagen kan därför knappast, i sin nuvarande utformning, anses till- räcklig för att säkerställa att det nyss angivna resultat som leksaksdirektivet syftar till uppnås. Däremot synes produktsäkerhetslagen passa väl som in— strument för att uppnå det som anges i direktivets s.k. säkerhetsklausul (arti- kel 7). Den behandlar situationen då leksaker som bär EG-märket och som används på avsett sätt "sannolikt kan utgöra en risk för konsumenters eller andra personers säkerhet och hälsa”. 1 ett sådant fall skall medlemsstaten i fråga ”vidta alla nödvändiga åtgärder för att återkalla produkterna eller för att förbjuda eller begränsa dem på marknaden”. Någon särskild lagstiftning vid sidan om produktsäkerhetslagen för att efterkomma detta krav torde inte behövas, något som skall beröras närma-re längre fram (avsnitt 4.6).
Som tidigare har anförts (avsnitt 4.1) saknas i Sverige generella bindande
krav som leksaker skall uppfylla för att få tillhandahållas. Om särskilda sä- kerhetskrav, liksom regler om provning och kontroll, införs i fråga om leksa- ker, innebär det således att konsumentskyddet förstärks. Det kan med fog hävdas att det inte finns anledning att ge konsumenterna i Sverige ett sämre skydd än det som konsumenterna inom EG har. Redan detta är ett skäl att införa bindande Säkerhetskrav för leksaker.
Till det som har sagts nu kommer att EES-avtalet för enskilda produkter innebär att Sverige och övriga EFTA-länder tar över EG:s gemensamma föreskrifter och produktkrav, principen att erkänna nationella likvärdiga regler (den s.k. Cassis de Dijon-principen) samt [5st system för att fast- ställa hur produkter skall provas, kontrolleras och märkas.
Sverige blir genom EES-avtalet förpliktat att genomföra de författnings- ändringar som kan behövas för att man skall uppnå det resultat som leksaks- direktivet syftar till. Det måste uppenbarligen, mot bakgrund av vad som har anförts i det föregående, tillskapas nya svenska regler som ger detta resultat.
Hänvisningar till S4-2
- Prop. 1992/93:111: Avsnitt 5.2
4.3. Lagstiftningstekniken
Regeringens förslag: EES-avtalets bestämmelser om leksakers säker— het införlivas med svensk rätt huvudsakligen genom föreskrifter som meddelas av regeringen eller av den myndighet som regeringen be- stämmer.
I en särskild lag ges de bemyndiganden för regeringen som behövs. I lagen anges dock även de grundläggande förutsättningarna för att leksaker skall få tillhandahållas. Där tas också bestämmelser om straff och tillsyn m.m. in.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens, se promemorian s. 37 f. och 77.
Remissinstanserna: Förslaget att införliva direktivet om leksakers säker- hel på det Sätt som anges i promemorian tillstyrks eller lämnas utan erinran av de flesta remissinstanserna. Grossisrförbmidel Svensk Handel anser dock att hela leksaksdirektivet ordagrant skall föras över till lag. Sveriges Industri- förbund sätter i fråga om lagförslagens långtgående fullmakt och avsaknad av materiella bestämmelser står i överensstämmelse med 8 kap. 2 & rege- ringsformen och pekar som tänkbar lösning på möjligheten att i lagtexten hänvisa till de materiella reglerna i respektive EG-direktiv. Kannncmkollc- gin/n anser att det av lagen bör framgå vilka de bakomliggande ECE-rättsak- terna är, liksom lagens syfte att uppnå fri rörlighet för varor. Liknande sytr- punkter förs fram av Sveriges Köpmmznaförbund och ett par andra närings- livsorganisationer. Sovelscn för Teknisk Ackreditering (Sl-VEDAC ) anser att lagens syfte att förhindra farliga leksaker från att konnna ut på marknaden bör framgå av lagen.
Skälen för regeringens förslag
Reglerna: konstitutionella karaktär
Det kan inledningsvis erinras om att direktiven inom EG inte har allmän gil— tighet och inte är till alla delar bindande och direkt tillämpliga i varje stat som har att följa dem. Direktiven binder länderna endast ivad avser det re- sultat som skall uppnås. De överlåter i princip till varje stat att välja tillväga- gångssätt och medel för detta. Det betyder bl.a. att de berörda staterna själva får avgöra exempelvis vilken lagstiftningsmetod som skall användas, Såsom om ett direktiv mer eller mindre ordagrant skall överföras till natio- nell rält eller i stället delvis omformas — transformeras _ för att passa bättre ihop med den nationella rättsordningen. Det ankommer också på varje land att avgöra på vilken konstitutionell nivå transformeringen skall ske.
Enligt 7 & EES-avtalet har de avtalsslutande parterna på motsvarande sätt rätt att välja form och metod för hur direktiven skall införlivas med nationell rätt. Den svenska lagstiftaren har således i princip tämligen fria händer vid valet av transformeringsmetod. En annan sak är att direktiven kan vara så detaljerade och tekniskt utformade att det i praktiken är svårt att vid trans- formeringen awika från deras ordalydelse. Detta kommer att belysas i det följande.
Vad så gäller frågan på vilken konstitutionell nivå nya regler om leksakers säkerhet skall ligga, finns det skäl att peka på att leksaksdirektivet innefattar sådana åligganden för enskilda som enligt 8 kap. 3 & regeringsformen skall meddelas i lag. Enligt 8 kap. 7 5 första stycket 1 får emellertid regeringen efter bemyndigande i lag meddela föreskrifter om skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa, och enligt första stycket 3 får regeringen efter bemyndi- gande i lag meddela föreskrifter om bl.a. näringsverksamhet. Riksdagen kan också enligt 11 & samma kapitel bemyndiga regeringen att överlåta åt en för- valtningsmyndighet att meddela föreskrifter i ämnet.
Regleringen i leksaksdirektivet är detaljerad och i stor utsträckning av teknisk karaktär. ] promemorian föreslås därför att direktivet införlivas med svensk rätt huvudsakligen genom föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Som tidigare har anförts (avsnitt 1.1) har Sverige genom EES-avtalet för- bundit Sig att överföra leksaksdirektivet till svensk rätt. Något konstitutio- nellt hinder mot att välja en lagstiftningsteknik av det slag som föreslås i pro- memorian finns inte.
Direktivet är inte ett s.k. minimidirektiv, som kan frångås till förmån för en högre skyddsnivå. Oavsett på vilken konstitutionell nivå som direktivet införlivas med svensk rätt, måste de föreskrivande organen hålla sig inom de ramar i fråga om krav på säkerhet m.m. som direktivet anger. Det synes re- dan därför inte finnas någon grund för principiella betänkligheter mot att låta den huvudsakliga transformeringen ske på myndighetsnivå. Rikedomen på detaljer och direktivets i många stycken tekniska karaktär gör att det också passar bättre att reglerna utformas där. Av betydelse är vidare att sä- kerhctSkraven i direktivet är avsedda att ges en mera Specificerad innebörd genom standarder som utarbetas av de europeiska standardiseringsorganen. Standardiseringsarbetet kan komma att medföra ändringar i direktivet och
Prop. 1992/93:11]
därmed även i de svenska föreskrifterna. Också det talar för en ordning med en fullmaktslag med bemyndiganden.
Med hänvisning till det anförda föreslår vi att direktivet om leksakers sä— kerhet införlivas med svensk rätt huvudsakligen genom föreskrifter som meddelas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer. Men de grundläggande förutsättningarna för att leksaker skall få tillhanda- hållas bör tas in i lag.
Produktsäkerhetslagen eller en särskild lag?
Bemyndigandereglerna om leksakers säkerhet kan införas antingen ipro- duktsäkerhetslagen eller i en särskild lag. Produktsäkerhetslagen komplette— rar deti speciallagsstiftning som finns om hur varor och tjänster skall vara bcskaffade. Den är i första hand avsedd att tillämpas på produkter för vilka det inte finns några särskilda säkerhetsbestämmelser. Det är visserligen lag- tekniskt möjligt att komplettera produktsäkerhetslagen med de regler om leksakers säkerhet som behövs. Hittills har dock speciallagstiftning tilläm- pats för produkter som är underkastade krav som är likartade med dem som nu skall ställas. Enhetlighet i detta hänseende talar därför enligt regeringens mening för att reglerna om leksakers säkerhet förs in i en särskild lag. Ett ytterligare skäl är att det ter sig lagtekniskt mindre lämpligt att bland de ge- nerellt utformade bestämmelserna i produktsäkerhetslagen införa regler som endast avser vissa slag av produkter. Med hänvisning till vad som har sagts nu bör de lagregler som har diskuterats här tas in i en särskild lag.
Lagens namn
[ promemorian föreslås att lagen om leksakers säkerhet skall heta "Lag mot farliga leksaker”. Några remissinstanser har kritiserat denna beteckning. Det har bl.a. anförts att namnet inte är i linje med direktivets rubrik och att det torde ge ett onödigt negativt intryck. Regeringen föreslår därför att lagen skall heta "Lag om leksakers säkerhet”.
Hänvisning till lagens syfte och bakomliggande rättsakter
Några remissinstanser efterlyser en hänvisning i lagtexten till EES-avtalet och de bakomliggande EG-rättsakterna. Vissa anser också att syftet med di- rektivet — och lagstiftningen — bör framgå.
Den lag om leksakers säkerhet som vi föreslår här innehåller till stora de- lar bemyndiganden. Men den innehåller också betydelsfulla materiella reg- ler. Det ligger därför i linje med vad som uttalas i prop. 1991/92zl70 (bilaga 1 s. 187) om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet att i lagen ange att den meddelas till uppfyllande av Sveriges förpliktelser enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Vad så giiller syftet med lagen kan hänvisas till specialmotiveringen.
Hänvisningar till S4-3
- Prop. 1992/93:111: Avsnitt Sammanfattning, 5.2
4.4. Begreppet ”leksaker”
Regeringens förslag: Lagen om leksakers säkerhet bör gälla leksaker
som är utformade för eller annars klart avsedda att användas av barn under 14 år.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens, se promemorian s. 38.
Remissinstanserna har, med ett undantag, tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. Konsumentgillesförbundet anser att åldersgränsen i defini- tionen av leksaker har satts för lågt. Förbundet påpekar att vissa ”leksaker", såsom rullbräden och rullskridskor, används även efter 14 år och är mycket farliga. Förbundet anser vidare att undantaget i en bilaga till direktivet i fråga om lekplatslcksaker är diskutabelt. Vidare motsätter sig förbundet, som dess yttrande måste förstås, marknadsföring av krigsleksaker.
Skälen för regeringens förslag: 1 direktivet (artikel 1.1) definieras leksak som ”alla produkter eller material som utformats eller är klart avsedda som leksaker för barn under 14 år”. Vissa produkter skall dock inte betraktas som leksaker i direktivets mening (artikel 1.2 och bilaga 1 till direktivet).
Sverige har åtagit sig att överföra leksaksdirektivet till svensk rätt. Direk- tivet är inte något minimidirektiv, som medger awikclser för andra eller strängare säkerhetskrav. Det gäller också i fråga om avgränsningen i övrigt av direktivets tillämpningsområde. Detta innebär att en lag om leksakers sä— kerhet bör ges samma tillämpningsområde som direktivet. Leksaker bör där— för definieras på samma sätt som i direktivet, och samma undantag bör göras från lagens tillämpningsområde som där.
Det bör framhållas att leksaker som är undantagna från leksaksdirektivets och den tilltänkta lagstiftningens tillämpningsområde kan vara underkastade andra säkerhetsnormer. Således kan speciallagstiftning av det slag som har redovisats tidigare (avsnitt 4.1) vara tillämplig på dem. Och oavsett hur det förhåller sig med den saken gäller produktsäkerhetslagen— med ett undan— tag som strax skall beröras — även på sådana leksaker. Den avgränsning av leksaksdirektivets tillämpningsområde som görs genom definitionen av "lek— saker” och undantagslistan i bilaga 1 till direktivet innebär således inte någon försämring av de säkerhetsnormer som gäller i Sverige i dag. Det står dess- utom Sverige fritt att införa de säkerhetskrav som man önskar i fråga om produkter som faller utanför direktivet, förutsatt att kraven inte kommer i konflikt med andra EG-rättsakter som omfattas av EES-avtalet.
En remissinstans har kritiserat undantaget i direktivet för lekplatslcks- aker. Det kan då påpekas att sådana normalt inte heller omfattas av produkt- säkerhetslagen. Inom EG bereds emellertid för närvarande ett direktiv om säkerhetskrav för bl.a. utrustning på nöjesfält och lekplatser.
Hänvisningar till S4-4
4.5. Kraven på leksakers säkerhet m.m.
Regeringens fdrslag: Leksaker som omfattas av lagen måste uppfylla de krav som föreskrivs i fråga om skydd för hälsa och säkerhet, ut- formning samt märkning och annan produktinformation. Kraven skall vara uppfyllda när leksakerna tillhandahålls av en nä- ringsidkarc.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens, se promemorian s. 38 ff och 60 ff. Enligt promemorian skall kraven dock också kunna avse ”tillverkning”.
Remissinstanserna: lngen remissinstans har någon principiell invändning mot att ett kommersiellt tillhandahållande av leksaker får ske bara om dessa uppfyller vissa krav. Socialstyrelsen betonar att EG-anpassningen inte får in- nebära en försämring för Sverige, med ökade risker på leksaksområdet. Lik- som flera andra instanser framhålls betydelsen av ett snabbt och smidigt sy- stem för skaderapportering. Vidare anförs att de skillnader som finns när det gäller kemiska produkter bör klaras ut i tid. Konsumentverket, Folkhälsom- stitutet, Bammiljörådet, Konsumentgillesförbundet samt Handlingsplan mot buller (M 1992202) anser att vissa av leksaksdirektivets säkerhetsnormer lig- ger på en för låg nivå. S WEDAC och Kooperativa Förbundet anser inte att kraven också skall avse tillverkning.
Kommerskollegium och S WEDAC anser att uttrycket ”släppa ut på mark- naden”, som används i direktivet, bör användas i stället för ordet ”tillhanda— hålla” (som används i produktsäkerhetslagen). Bland annat anförs att, om man använder samma begrepp i lagstiftning som följer av EES-avtalet och i rent nationell lagstiftning, begreppet kan komma att få olika betydelser i olika lagar, eftersom de tolkas av olika domstolar. Sveriges Industryörbund, Sveriges Köpmannaförbund och Sveriges Leksakshandlares Riksförbund till- styrker däremot en terminologi som anknyter till produktsäkerhetslagcns.
Kemikalieinspektionen och Sveriges Industriförbund anser att lagen också bör gälla leksaker som hyrs ut.
Skälen för regeringens förslag
Direktivets säkerhetskrav m.m.
Enligt leksaksdirektivet får leksaker släppas ut på marknaden bara om de inte innebär risk för användarens eller någon annan persons säkerhet och hälsa när de används på avsett eller förutsebart sätt med tanke på barns nor- mala beteende (artikel 2.1). En leksak skall, i det skick som den har när den släpps ut på marknaden, uppfylla de hälso- och säkerhetskrav som har fast- ställts i direktivet. Den förutsebara och normala tidsperioden för lcksakcns användning måste därvid beaktas (artikel 2.2). Direktivet kräver att med- lemsstaterna vidtar alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att leksaker endast kan släppas ut på marknaden om de uppfyller vissa i bilaga 2 till direk- tivet närmare angivna s.k. väsentliga säkerhetskrav. Dessa är angivna som allmänna principer och särskilda risker.
Prop. 1992/931111
Allmänna principer
I de allmänna principerna uttalas bl.a. att den som använder leksaker skall skyddas mot hälso- och säkerhetsrisker som har samband med leksakers ut- formning, konstmktion och sammansättning eller som är förenade med lek- sakers användning (”Allmänna principer” ] a) och b)).,Vidare uttalas att gra- den av risk som användaren utsätter sig för skall stå i rimlig proportion till den förmåga att hantera risken som barnet eller den som ser till barnet har. Detta gäller särskilt för leksaker som på grund av sin funktion och storlek och sina särskilda egenskaper är avsedda för barn under tre år. För att denna princip skall kunna efterlevas, måste det i tillämpliga fall särskilt anges en lägsta åldersgräns för den som använder leksaken och om det behövs tillsyn av en annan person för att leksaken skall kunna användas säkert. Etiketter som åsätts en leksak eller dess förpackning, samt medföljande bruksanvis- ning, skall utförligt och effektivt fästa användarens eller tillsynshavarens uppmärksamhet på de risker som är förbundna med användning av leksaken samt hur dessa risker skall undvikas (”Allmänna principer” 2 a) och b) samt
3)).
Särskilda risker
Under rubriken Särskilda risker anges att vissa egenskaper hos leksaker skall ha närmare angiven beskaffenhet. Leksaker skall exempelvis ha erforderlig mekanisk hållfasthet (1 a). De skall bestå av material som inte är eldfarligt (2 a). De skall i fråga om kemiska egenskaper vara så utformade och tillver- kade att de inte medför hälso- eller skaderisker vid nedsväljning, utandning eller kontakt med hud, slemhinnor eller ögon (3.1). Elektriska leksaker skall inte drivas med en märkspänning som överstiger 24 volt och ingen del av leksaken får ge en spänning över 24 volt (4 a). En leksak måste vara så utfor- mad och konstruerad att den uppfyller kraven på hygien och renlighet för att infektion, sjukdom och smitta skall undvikas (5). Leksaker får inte innehålla radioaktiva delar eller ämnen i sådana former eller mängder att de kan vara skadliga för barns hälsa (6).
Bestyrkande av säkerhetskraven
I direktivet anges vidare hur det skall styrkas att en produkt uppfyller säker- hetskraven. Sammanfattningsvis innebär det att leksaken antingen skall ha tillverkats i enlighet med en hamioniserad standard (artikel 8.1 a) eller över- ensstämma med en prototyp som har godtagits av ett godkänt kontrollorgan (dvs. ett anmält organ, artikel 8.2 a). Tillverkaren eller hans auktoriserade representant skall hålla viss information tillgänglig för kontroll av att leksa- kerna överensstämmer med standarden i fråga (artikel 8.1 b) eller prototy— pen (artikcl 8.2 b).
Varningar m.m.
Enligt direktivet skall vidare varningar och information om försiktig/reträt- gärder vid användningen av vissa leksaker lämnas i en utsträckning som
framgår av bilaga 4 till direktivet (artikel 11.5). Som exempel kan nämnas att leksaker som kan vara farliga för barn under 36 månader skall vara för- sedda med viss varningstext (bilagan p 1). Likaså skall rullbrädor och rull- skridskor för barn vara försedda med varningstext (punkt 5).
Säkerhetsnivän för leksaker
Av remissinstanserna betonar Socialstyrelsen att en EG-anpassning inte får innebära en försämring för Sverige med ökade risker på leksaksområdet. Liksom flera andra instanser framhålls betydelsen av ett snabbt och smidigt system för skaderapportering. Vidare anförs att de skillnader som finns mel- lan svenska regler och EG-direktivct ifråga om kemiska produkter bör kla- ras av i tid.
Även andra remissinstanser anför liknande synpunkter och pekar ut risker för vilka säkerhetskraven är högre ställda i Sverige än i direktivet. Barnmil- jörådet nämner således elektriska risker, liksom risker med strålning från ra- dioaktiva ämnen. Enligt Statens strålskyddsinstitut råder det dock ingen motsättning mellan nuvarande svensk praxis och direktivet angående inne- håll av radioaktiva ämnen i leksaker.
På några punkter ligger direktivet på en lägre säkerhetsnivå än som gäller i Sverige i dag. Samtidigt införs genom lagstiftningen bindande föreskrifter om leksakers egenskaper, om information och kontroll m.m., som inte har någon motsvarighet i dag. Till detta kommer att regeringen längre fram i detta lagstiftningsärende (avsnitt 4.6) föreslår att produktsäkerhetslagen även i fortsättningen skall vara tillämplig på leksaker, vid sidan av lagen om leksakers säkerhet. Sammantaget innebär den nya regleringen att strängare krav kommer att ställas på leksaker. Det finns också skäl att framhålla att Sverige inom ramen för arbetet i de europeiska standardiseringsorganen även i fortsättningen kan verka för att hälso- och skyddskrav införs på områ- den där sådana saknas, men ter sig önskvärda, liksom för att existerande krav höjs där de ter sig för låga.
Tillverkning
Enligt promemorian skall de krav som en leksak skall uppfylla för att få till- handahållas kommersiellt kunna avse inte bara hälsa och säkerhet samt pro- duktinformation utan även tillverkning. Detta har kritiserats av ett par re- missinstanser.
När det i promemorian talas om att en leksak kan vara underkastad krav med avseende på tillverkning, torde därmed ha åsyftats det förhållandet att direktivet kräver att leksaker skall tillverkas antingen enligt harmoniserade standarder eller så att de överensstämmer med godkända prototyper (artikel 8). Avsikten har knappast varit att föreskrifter skulle kunna meddelas om tillverkningen i andra avseenden. För att undanröja missförstånd på denna punkt bör inte ordet tillverkning användas i lagen. Av denna bör däremot framgå att krav skall kunna ställas på en leksaks utformning.
Tillhandahållas av näringsidkare
Direktivet
Enligt leksaksdirektivet (artikel 2.1) får en leksak släppas ut på marknaden bara om den inte innebär en risk för någons säkerhet och hälsa. Å andra sidan får en medlemsstat inte förhindra att leksaker som uppfyller kraven i direktivet ”släpps ut på marknaden” (artikel 4). I promemorian används inte uttrycket ”släppa ut på marknaden” utan ordet tillhandahålla. Ordet före- kommer också i produktsäkerhetslagen. Där täcker det närmast överlåtelse eller erbjudande om överlåtelse. Enligt promemorian skall ”tillhandahålla” ha samma innebörd som i produktsäkerhetslagen, liksom uttrycket ”släppa ut på marknaden" i direktivet om leksakers säkerhet.
Awikelsen från ordalydelsen i direktivet har ifrågasatts av några remissin- stanser. Man pekar bl.a. på risken att ordet ”tillhandahålla” i lagen om leksa- kers säkerhet i rättstillämpningen kan komma att ges en annan innebörd än det har i produktsäkerhetslagen. En remissinstans har pekat på att det inom EG råder viss oklarhet om huruvida det är fråga om ett ”utsläppande på marknaden” redan när en vara distribueras första gången eller om det blir ett ”utsläppande” först då varan når detaljistledet.
Det är onekligen en fördel om samma uttryck i olika författningar också ges samma innebörd. Det ligger även ett värde i att, så långt möjligt, en en- hetlig terminologi används i författningar som har ett nära samband. Vi före- slår en direkt koppling mellan lagen om leksakers säkerhet och produktsä- kerhetslagen genom en uttrycklig hänvisning i den förra lagen till den senare (avsnitt 4.6). Syftet med hänvisningen är att därmed överföra leksaksdirekti- vets s.k. säkerhetsklausul (artikel 7 i direktivet) till svensk rätt. Det talar för att produktsäkerhetslagens terminologi i tillämpliga delar bör användas även i lagen om leksakers säkerhet. Det kan tilläggas att denna terminologi har en allmänt vedertagen innebörd. Det är ett ytterligare skäl för denna hållning.
Lösningen kan dock te sig mindre lämplig om det står klart att uttrycket inte kommer att ha har samma innebörd i de båda lagarna. Produktsäker- hetslagen kan tillämpas på varje tillhandahållande av en farlig konsument- produkt, oavsett ivilket distributionsled det sker. Frågan är då hur leksaks- direktivet skall tolkas i detta avseende.
I avsaknad av vägledning i form av ett rättsligt avgörande av behörigt or- gan inom EES, får tolkningen göras med utgångspunkt i direktivet i dess hel- het, inklusive dess ingress. Frågan blir således vad som därvid framstår som den mest rimliga tolkningen.
Tolkning av direktivet
Det kan då inledningsvis konstateras att direktivet innehåller en definition av uttrycket ”släppa ut på marknaden”. 1 artikel 2.3 sägs således att uttrycket i detta direktiv avser ”både försäljning och gratisutdelning". Dock sägs inget om vilket försäljningsled som avses. Men att gratisutdelning uttryckligen nämns kan tyda på att man har haft det sista distributionsledet — överlåtelse till de slutliga brukarna — i tankarna. Gratisutdelningar av enklare leksaker till barn eller deras föräldrar — såsom reklamballonger eller plastfigurer i
flingpaket — är på sina håll en ganska vanlig företeelse. Något uttryckligt stöd för att det är sådana gratisutdelningar som åsyftas ges dock inte i direktivet.
Direktivet innehåller i övrigt vissa andra — i och för sig något motstridiga — tolkningsdata av intresse. I ingressen talas således om ”marknadsföring” av leksaker. Det sägs att bl.a. marknadsföringen av leksaker bör göras till före- mål för enhetliga rcgler, som grundas på de målsättningar för skyddet av konsumenters hälsa och säkerhet som anges i en viss angiven EG-rådsreso- lution.
Att man nämner marknadsföring skulle kunna tyda på att avsikten har va- rit att krav på säkerhet m.m. skall vara uppfyllda närhelst — och oavsett i vilket led — som en leksak saluförs. Möjligen får en sådan tolkning stöd i artikel 3, som säger att medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att leksaker endast kan släppas ut på marknaden om de uppfyller de väsentliga säkerhetskraven. Detta skulle kunna innebära att en medlemsstat får ingripa mot den näringsidkare i distributionskedjan — tillver— kare eller importör, grossist eller detalj ist — som bäst bedöms kunna uppfylla ändamålet med ingripandet.
Man kan å andra sidan finna stöd för slutsatsen att det är den som först överlåter leksaken på marknaden som är den person som ”släpper ut den”. Vad som sägs i direktivet om systemet med kontroll av att en leksak stämmer överens med säkerhetskraven och standard eller prototyp pekar i den rikt- ningen.
Enligt artikel 8.1 a och 8.2 3 måste en leksak förses med ett EG-märke innan den släpps ut på marknaden. Med åsättandet av märket bekräftar till- verkaren eller dennes representant inom gemenskapen, sägs det, att leksa- ken överensstämmer med standarden eller prototypen. Tillverkaren eller hans representant inom gemenskapen skall enligt artikel 8.1 b och 8.2 b hålla viss information om förhållanden rörande själva produktionen tillgänglig för kontroll. Det sägs vidare att, om varken tillverkaren eller hans auktoriserade representant är representerad inom gemenskapen, informationsskyldighe- ten ligger på ”den person som släpper ut leksaken på den gemensamma marknaden”. Den mest rimliga innebörden av detta synes vara att det är den person som inom gemenskapen först tar befattning med varan och överlåter den som skall kunna uppvisa dokumentation om varans egenskaper och till- komsthistoria.
Slutsats
Det är således i viss mån oklart vad uttrycket ”släppa ut på marknaden” inne— bär. Det ligger emellertid bäst i linje med direktivets konsumentskyddande syfte att uppfatta direktivet så att kraven på säkerhet m.m. gäller vid varje tillhandahållande av en leksak på marknaden, oavsett i vilket led det sker. Uttrycket ”släppa ut på marknaden” synes därmed — och i ljuset av den defi- nition som finns i direktivet —väl svara mot ordet ”tillhandahålla” i produkt- säkerhetslagen. Lagrådet har också instämt i denna bedömning.
Det kan tilläggas att man varken i Danmark eller Storbritannien i sin lagstiftning använder ord som ordagrant motsvarar ”släppa ut på markna- den”. I Storbritannien används således uttrycket ”supply”, som i detta sam-
manhang närmast torde kunna översättas med just tillhandahålla, medan man i Danmark använder det vidare begreppet ”markedsfore”, dvs. mark- nadsföra.
Med hänvisning till vad som har anförts föreslår vi att ordet ”tillhanda- hålla” används i lagen om leksakers säkerhet som en motsvarighet till leks- aksdirektivets uttryck ”släppa ut på marknaden”.
En näringsidkares tillhandahållande
Enligt promemorian skall en lag om leksakers säkerhet vara tillämplig en- dast på sådana lcksaker som tillhandahålls av en näringsidkare i hans rörelse. Som närmare utvecklas i promemorian (s. 58) har denna avgränsning klart stöd i direktivet. Även regeringen anser därför att den bör göras.
Uthyrning
Ordet "tillhandahålla” avser överlåtelse och erbjudande om överlåtelse men däremot inte uthyrning. I promemorian föreslås inte att uthyrning av leksa- ker skall omfattas av lagen. Denna inställning har kritiserats av ett par re— missinstanser med hänvisning bl.a. till att produktsäkerhetslagen är tillämp- lig på varor som hyrs ut.
Även regeringen anser att det skulle vara lämpligt att göra en lag om leksa- kers säkerhet tillämplig också på uthyrning. Såväl säkerhetsskäl som värdet av att lagen överensstämmer med produktsäkerhetslagen talar för en sådan lösning. Något uttryckligt stöd för att direktivet skulle vara tillämpligt även på uthyrning får man emellertid inte i detta.
Uttrycket "släppa ut på marknaden” används också i EG-dircktivet (89/686/EEG) om personlig skyddsutrustning. Industriförbundet har hänvi- sat till att uttrycket i departementspromemorian (Ds 1992:64) Personlig skyddsutrustning på konsumentområdet — en EG-anpassning till följd av EES-avtalet har ansetts omfatta både överlåtelser och upplåtelser (s. 45 f.).
En jämförelse mellan direktiven visar emellertid att dessa, trots att de båda är direktiv enligt den s.k. nya metoden (vilken har berörts tidigare i avsnitt 1.2), skiljer sig från varandra i viktiga avseenden. I direktivet om per- sonlig skyddsutrustning föreskrivs nämligen inte bara — som i leksaksdirekti- vet — att en medlemsstat skall vidta åtgärder för att säkerställa att sådana varor som omfattas av direktivet kan ”släppas ut på marknaden” endast om de är ofarliga. I direktivet om personlig skyddsutrustning heter det nämligen att varorna i fråga kan släppas ut på marknaden ”och tas i bruk” bara om de är säkra. Det finns vidare en regel (artikel 2.3) om att en medlemsstat inte får hindra att personlig skyddsutrustning som inte överensstämmer med di- rektivet visas på mässor m.m., om bara ett anslag anger att det är så och också "förbjuder förvärv och/eller användning av den för vilket ändamål det än må vara".
Av vad som har sagts nu framgår inte att uttrycket ”släppa ut på markna- den” har olika innebörd i direktiven, men däremot att direktivet om person- lig skyddsutrustning inte kräver förbud bara mot att farlig skyddsutrustning släpps ut på marknaden utan också mot att sådan används. I detta bör rimli- gen ligga att farlig skyddsutrustning inte heller får hyras ut för användning.
Mot den bakgrunden och med hänsyn till den definition som finns i leks- aksdirektivet är vi inte beredda att nu föreslå att lagen om leksakers säkerhet görs tillämplig på uthyrning av leksaker. Detta bör emellertid ha ringa prak- tisk betydelse. I den mån leksaker alls hyrs ut, torde de i allmänhet ha förvär- vats efter att ha ”tillhandahållits”. Med den tolkning som vi nyss har gjort av leksaksdirektivet betyder det att leksakerna i fråga då också har varit under- kastade direktivets krav i fråga om säkerhet m.m.
Hänvisningar till S4-5
- Prop. 1992/93:111: Avsnitt 9
Sammanfattning
Sveriges anslutning till EES-avtalet innebär att leksaker skall få tillhandahål- las bara om de uppfyller krav som föreskrivs i linje med leksaksdirektivet och som avser skydd för hälsa och säkerhet, utformning samt märkning och annan produktinformation, bl.a. sådan som skall ges för bestyrkande av att säkerhetskraven är uppfyllda.
Regeringens förslag: Produktsäkerhetslagen bör också i fortsätt- ningen vara tillämplig på leksaker, men bara i fråga om risken för per- sonskador. Leksaksdirektivct reglerar nämligen bara risker som berör personlig hälsa och säkerhet, däremot inte risker för egendomsska- dor.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens, se promemorian s. 43 f.
Remissinstanserna: De flesta ansluter sig till förslaget eller lämnar det utan erinran. Konsumentverket föreslår att produktsäkerhetslagen ändras så att återkallelse kan ske inte bara som i dag hos brukarna. En tillverkare, im- portör eller grossist måste också kunna åläggas att återkalla farliga leksaker från ett senare led i distributionen.
Ett par remissinstanser pekar på risken att en skiftande tillämpning av sä- kerhetsklausulen i olika länder kan leda till en snedvridning av konkurren- sen. Kommerskollegium framhåller vikten av attsäkerhetsklausulen tillgrips restriktivt och att användningen av den utvecklas i harmoni med övriga län— der på den gemensamma marknaden. S WEDAC framför synpunkter i linje med dessa. Konkurrensverket ifrågasätter om en tillämpning av säkerhets- klausulen i den omfattning som promemorian synes förutsätta är förenlig med EES-avtalet.
Skälen för regeringens förslag Direktivets säkerhetsklausul Leksaksdirektivct uppställer inte bara krav på att de stater där det är tillämp- ligt föreskriver om säkerhetskrav m.m. på leksaker som släpps ut på markna- den. Direktivct innehåller också en s.k. säkerhetsklausul (artikel 7; jämför
Prop. 1992/931111
avsnitt 2), som innebär att ett ingripande skall kunna göras i fråga om bl.a. sådana leksaker som redan har släppts ut på marknaden. Det gäller även om leksakerna överensstämmer med säkerhetskraven och bär EG-märket. Ett ingripande skall kunna ske om leksakerna i fråga ”sannolikt kan utgöra en risk för konsumentens eller andra personers säkerhet och hälsa”. Staten i fråga skall då vidta alla nödvändiga åtgärder för att återkalla produkterna eller för attförbjuda eller begränsa dem på marknaden. Staten skall omedel- bart underrätta kommissionen. För EFTA-ländcrna kommer att gälla att de skall underrätta motsvarande EFTA-organ.
Som tidigare har redovisats (avsnitt 4.1) är produktsäkerhetslagen i dag till- lämplig på leksaker som tillhandahålls i näringsverksamhet.
Produktsäkerhetslagen syftar till att motverka att farliga varor (och tjäns- ter) orsakar skador på person eller egendom. Med farliga varor avses fram- för allt sådana som är förenade med risker som antingen framstår som onö- diga med hänsyn till möjliga skyddsåtgärder eller som är svåra att förutse för brukarna.
Det kan erinras om att en näringsidkare kan åläggas att lämna säkerhetsin- formation, förbjudas att tillhandahålla varor och tjänster (säljförbud), åläg- gas att lämna varningsinformation och åläggas att återkalla varor och tjäns- ter (återkallelse). Han kan också förbjudas att exportera varor (exportför- bud).
Återkallelse i olika led
Enligt 8 & produktsäkerhetslagen skall i förekommande fall en återkallelse av en farlig vara göras från "dem som innehar varan för att bruka den”. Ett åläggande om återkallelse kan således inte riktas mot en näringsidkare i ett tidigare led. Konsumentverket anser att lagen bör ändras så att detta blir möjligt.
Det kan konstateras att det av direktivet inte klart framgår hos vem en återkallelse med stöd av säkerhetsklausulen skall kunna ske. I säkerhets- klausulen (artikel 7.1) sägs att, i förekommande fall, en medlemsstat skall "vidta alla nödvändiga åtgärder för att återkalla produkterna eller för att för- bjuda eller begränsa dem på marknaden”. I direktivets ingress uttalas att medlemsstaten måste vidta åtgärder ”för att återkalla produkterna från marknaden eller för att förbjuda att de släpps ut på marknaden". Det finns knappast anledning att anta att den möjlighet till återkallelse som produktsä- kerhetslagen inrymmer är alltför begränsad i förhållande till vad direktivet kräver. Det kan dock finnas skäl att längre fram, när större klarhet har nåtts om direktivets innebörd i olika hänseenden, återkomma till denna fråga. Så kan bli fallet exempelvis i samband med den översyn av produktsäkerhetsla- gen som torde bli nödvändig när EG:s allmänna produktsäkerhetsdirektiv väl har kommit att inrymmas i EES-avtalet.
Regeringen finner således att den möjlighet till återkallelse av farliga va- ror som produktsäkerhetslagen erbjuder torde motsvara det krav som direk-
tivet ställer. Regeringen är inte heller beredd att på annan grund inom ramen för detta lagstiftningsärende aktualisera en utvidgning av produktsäkerhets- lagen så att återkallelse kan ske hos en näringsidkare.
Tillämpningen av säkerhetsklausulen
Vad så gäller synpunkten att säkerhetsklausulen bör tillämpas restriktivt, vill regeringen understryka att ett ingripande med stöd av produktsäkerhetsla- gen givetvis bara aktualiseras när det finns tydliga tecken på att en vara har en skade- eller hälsorisk. Det finns skäl att här erinra om vad föredragande statsrådet anförde i denna fråga i prop. 1988/89:23 om produktsäkerhetslag. Frågan gällde således när KO kunde förväntas väcka talan vid marknads- domstolen. ”Jag utgår från”. anförde statsrådet, ”att konsumentombuds- mannen inte väcker talan vid marknadsdomstolen om det inte finns klara belägg för att den aktuella produkten är farlig" (s. 67). Mot bakgrund av vad som sålunda uttalades vid produktsäkerhetslagens tillkomst och i ljuset av marknadsdomstolens hittillsvarande praxis finns det ingen faktisk grund för de farhågor om en alltför långtgående tillämpning av säkerhetsklausulen som har framförts.
Men det finns samtidigt skäl att betona vikten av att säkerhetsklausulen tillämpas på ett enhetligt sätt i medlemsländerna. Detta bör kunna tillförsäk- ras genom väl utvecklade informations- och samrådsförfaranden mellan de berörda staterna. Här kan erinras om att direktivet förutsätter att en med- lemsstat som har vidtagit en åtgärd enligt säkerhetsklausulen omedelbart un- derrättar [EG-kommissionen om detta och om skälen till ingripandet (jfr av- snitt 2 under rubriken ”Säkerhetsklausulen") och att EG-kommissionen skall inleda ett särskilt förfarande med anledning av underrättelsen. Vad som sägs om EG-kommissioncn gäller för HETA-ländernas del EFTA:s övervak- ningsorgan.
Produktsäkerhetslagen är tillämplig både på varor som kan orsaka person- skador och sådana som kan ge upphov till egendomsskador. Direktivet täcker däremot endast personliga hälso- och säkerhetsrisker. Det gäller också säkerhetsklausulen. Mot bakgrund av att direktivet inte är ett s.k. mi- nimidirektiv (som tillåter en medlemsstat att ha en högre skyddsnivå) för- pliktar därför EES-avtalet Sverige att överta den skyddsnivå som uttrycks i direktivet. Det bör därför av en lag om leksakers säkerhet framgå att pro- duktsäkerhetslagcn är tillämplig på leksaker som kan medföra risk för per- sonskada.
Sammanfattningsvis kan således konstateras att produktsäkerhetslagen i allt väsentligt synes inrymma de handlingsmöjlighetcr som säkerhetsklausu- len i direktivet talar om. Den bör därför gälla vid sidan om den särskilda lagen om leksakers säkerhet. Produktsäkerhetslagen skall, i linje med vad som anges i direktivet, kunna tillämpas även i fråga om sådana varor som uppfyller uppställda säkerhetskrav.
Mot bakgrund av principen om att "speciallag bryter allmän lag” bör den lag som föreslås här uppta en uttrycklig regel om att produktsäkerhetslagen skall vara tillämplig vid sidan om den. Det bör tilläggas att de speciallagar som har angivits i avsnitt 2.1 — vid sidan om produktsäkerhetslagen - också i
princip även i fortsättningen skall vara tillämpliga på leksaker. Detta torde däremot inte behöva framgå av lagtexten.
4.7 Ansvar m.m.
Regeringens förslag: Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot kraven på säkerhet och hälsa eller varuutformning eller märkning och annan produktinformation skall kunna straffas med böter eller fängelse.
Den som måste betala vite på grund av att han har överträtt ett för- bud eller föreläggande enligt produktsäkerhetslagen skall dock inte straffas enligt den nu föreslagna lagen för samma gärning.
Leksaker som har varit föremål för brott eller värdet av dem skall förklaras förverkade.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens, se promemo- rian s. 51 f.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av samt- liga remissinstanser.
Skälen för regeringens förslag: De åtgärder som leksaksdirektivet kräver att de stater som omfattas av detta skall vidta när någon handlar i strid med direktivet kan sammanfattas i ordet rättelse. En farlig leksak skall i förekom- mande fall tas bort från marknaden (artikel 7.1), är det fel på en standard skall detta meddelas vissa EG-organ för åtgärder med avseende på standar- den (artikel 6 och artikel 7.1; ett EFTA-land skall underrätta motsvarande organ inom EFTA) osv. Inga uttryckliga krav uppställs på att de berörda sta- terna skall införa straffsanktioner gentemot näringsidkare som exempelvis släpper ut farliga leksaker på marknaden. Det grundläggande kravet på sta- terna i fråga är att "vidta alla nödvändiga åtgärder” för att säkerställa att leksaker endast kan släppas ut på marknaden om de uppfyller säkerhetskra- ven (artikcl 3 och bilaga 2 till direktivet).
Enligt regeringens mening behövs ansvarsbestämmelser för att säkerställa direktivets avsedda resultat att i princip endast ofarliga leksaker tillhanda- hålls. Det kan nämnas att sådana regler har införts i motsvarande lagstiftning i bl.a. Danmark och Storbritannien. Den som bryter mot vad som har före- skrivits i fråga om påverkan på hälsa och säkerhet, utformning — inbegripet kontroll av överensstämmelse — eller märkning (bl.a. EG-märkningcn) och annan produktinformation bör därför kunna straffas efter medgivande av tillsynsmyndigheten. Straff bör förutsätta uppsåt eller oaktsamhet. Straff- skalan bör motsvara den som gäller för andra produktorienterade lagar, nämligen böter eller fängelse i högst ett år. Det bör i lagen också anges att ingen bör straffas i ringa fall.
En bestämmelse behövs också om att den som har överträtt ett vitcsförc- läggande eller vitesförbud enligt produktsäkerhetslagen inte skall dömas till straff enligt lagen om leksakers säkerhet för den gärning som omfattas av vitesföreläggandct eller förbudet.
I lagen bör även anges att en leksak som har varit föremål för brott eller värdet av den samt utbytet av brottet skall kunna förklaras förverkade. Detta skall gälla utom om ett förverkande skulle leda till orimliga resultat.
4.8 Marknadsövervakning
Regeringens förslag: Tillsynsmyndigheten bör ha rätt att hos en nä- ringsidkare få tillträde till utrymmen där leksaker förvaras. Den bör också ha rätt att få de. upplysningar, handlingar, varuprover och lik- nande som behövs för tillsynen.
Regeringen eller, efter delegation av regeringen, tillsynsmyndighe-
ten bör ges rätt att meddela föreskrifter om kontrollen av att en leksak uppfyller föreskrivna krav. De skall också kunna föreskriva att en nä- ringsidkare skall betala kostnaderna för provtagning och undersök- ning av prover.
Tillsynen skall utövas av den myndighet som regeringen bestäm- mer.
Promemorians förslag avviker i viss män från regeringens. Det innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall kunna mcd- dela föreskrifter om tillträde till utrymmen med leksaker, rätt till upplys- ningar och handlingar m.m. samt om betalning av kostnader för provtagning och undersökning av prover.
Remissinstanserna: Förslaget till tillsynsregler tillstyrks eller lämnas utan erinran av de flesta remissinstanserna. Konsumentverket framhåller att ett vidgat internationellt utbyte av varor och tjänster kommer att innebära ökat behov av övervakning, som kommer att ta i anspråk betydande resurser. Några andra remissinstanser uttalar sig i samma riktning. SWEDAC konsta- terar att övervakningen även skall innefatta en kontroll av de anmälda orga- nens sätt att utföra sina uppgifter. Det kan därför inte komma i fråga att överlåta på ett anmält organ att svara för marknadsövervakningen.
Sveriges Industrtförbtmd anser att det är principiellt olämpligt att en myn- dighet som skall meddela föreskrifter på området också skall utöva tillsynen. Förbundet är kritiskt till att Konsumentverket ges rätt att meddela föreskrif- ter enligt en lag om leksakers säkerhet, vilka kan ligga till grund för beslut av marknadsdomstolen i ärenden om otillbörlig marknadsföring enligt 2 & marknadsföringslagen och om s.k. säkerhetsinformation enligt 5 & produkt— säkerhetslagen.
Konkurrensverket pekar på värdet av förebyggande verksamhet i form av information. Mot bakgrund av att leksaksdirektivet förutsätter marknads- kontroll genom stickprov, anser verket vidare att det är tveksamt om Konsu- mentverkets granskning efter anmälan från t.ex. konsumenter kan anses ut- göra sådan marknadsövervakning som avses i leksaksdirektivet. SEMCO anser att tillsynsuppgifter skall läggas på ett opartiskt tredjepartsorgan.
Sveriges IndustrUörbtmd, Grossistförbrmdet Svensk Handel och Sveriges [(öppnannaj'örbund anser att en näringsidkare skall behöva betala ersättning
för provtagning bara om han inte har handlat enligt direktivet. Kommerskol- legium anser att frågan om en avgiftsfinansiering av marknadskontrollen bör utvecklas i samklang med övriga länder inom den gemensamma marknaden.
Skälen för regeringens förslag: Direktivet förutsätter att det utövas tillsyn över marknaden. Detta ligger i kravet på att de berörda staterna skall ”vidta alla nödvändiga åtgärder” för att säkerställa att bara säkra leksaker släpps ut på marknaden (artikel 3). Även en tillämpning av säkerhetsklausulen (ar— tikel 7.1) förutsätter tillsynsåtgärder.
Medlemsstaterna skall vidare vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det tas stickprov på leksaker på marknaden för kontroll av att leksakerna överensstämmer med direktivet (artikel 12.1 första stycket). Den myndighet som har ansvaret för kontrollen skall på anmodan få tillträde till tillverk- nings- eller lagerlokaler och tillgång till viss i direktivets artikel 8.1 b och 8.2 b närmare angiven information. Vidare skall myndigheten ifråga få anmoda tillverkaren, hans auktoriserade representant eller den person som ansvarar för att leksaken släpps ut på den gemensamma marknaden att lämna sådan information.
Myndigheten skall också få välja ut ett provexemplar av leksaken och ta det med sig för undersökning och provning (artikel 12.1 andra stycket).
Som tidigare har anförts (avsnitt 4.1) regleras leksakers säkerhet i dag av produktsäkerhetslagen och viss speciallagstiftning. Tillsynen enligt produkt- säkerhetslagen ligger, utom på specialreglerade områden, på Konsument- verket.
Konstunentverkets tillsyn
Konsumentverket är central förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor. Verket skall enligt sin instruktion (1990:1179) bl.a. utarbeta riktlinjer (dvs. allmänna råd) för näringsidkarnas marknadsföring och utformning av varor, tjänster och andra nyttigheter. Verket utövar i dag tillsyn enligt — förutom produktsäkerhetslagen— bl.a. marknadsföringslagen, liksom över efterlev— naden av verkets egna riktlinjer. Tillsynen enligt de specialförfattningar som åsyftades nyss regleras i dessa.
Konsumentverket har hittills i sin marknadsbevakning prioriterat säker- hetsfrågor. Som har anförts tidigare (avsnitt 4.1) har verket också behandlat frågor om leksakers säkerhet, bl.a. genom att utfärda riktlinjer på området.
Direktivet förutsätter att de berörda länderna aktivt övervakar att de pro- dukter som finns på marknaden uppfyller de krav som anges i direktivet. En ordning som innebär att Konsumentverket är tillsynsmyndighet ligger väl i linje med de uppgifter som Konsumentverket har redan i dag och den erfa- renhet som verket således har på produktsäkerhetsområdet, inbegripet lek- sakers säkerhet. De allra flesta remissinstanser som har uttalat sig i frågan anser också att tillsynen bör ligga på Konsumentverket.
Föreskrifter och tillsyn
Sveriges Industriförbund har dock anfört principiella betänkligheter mot en ordning med Konsumentverket som föreskrivande myndighet. Förbundet
anser inte att den myndighet som utfärdar föreskrifter också skall övervaka deras efterlevnad och kunna åberopa dem som stöd för en talan i Marknads— domstolen.
Förbundet ger samtidigt en klar bild av svårigheterna att finna en bättre lösning än den som föreslås i promemorian, dvs. med Konsumentverket som föreskrivande och tillsynsansvarig myndighet. Förbundet anser att den bästa lösningen, i awaktan på resultatet av den konsumentpolitiska översyn som skall göras (se avsnitt 6), är att föreskrifterna utfärdas av regeringen.
Regeringen vill med anledning av dessa synpunkter inledningsvis erinra om att en tillsynsordning av det slag som föreslås i promemorian redan finns på konsumentområdet, nämligen i anknytning till prisinformationslagcn (199l:601). Liknande tillsynssystem, enligt vilka en myndighet som utfärdar föreskrifter även utövar tillsyn, finns på flera andra områden, exempelvis -— i fråga om märkning och information — inom ramen för livsmedelslagen (197l:511, omtryckt 1988z461, ändrad senast 1991:1687) och lagen om ke- miska produkter. Det går därför knappast att resa några avgörande princi- piella betänkligheter mot ett system där enligt en lag om leksakers säkerhet Konsumentverket både får meddela förskrifter och utöva tillsyn.
Till detta kommer att föreskriftsrätten i praktiken i allt väsentligt styrs av leksaksdirektivet. Meningen är ju att föreskrifterna i fråga om krav på säker- het, utformning och information skall i detalj till svensk rätt överföra de pre- ciserade regler som redan är fastställda i direktivet och till detta knutna har- moniserade standarder (jfr. avsnitt 4.3). Även om föreskriftsrätten skulle läggas på något annat organ än Konsumentverket, kunde föreskrifternas in- nehåll inte bli väsentligen annorlunda än om den läggs på Konsumentverket.
Med hänvisning till vad vi har anfört nu anser vi således att ansvaret för marknadsövervakningen, inbegripet rätten att meddela föreskrifter enligt la- gen om leksakers säkerhet efter delegation från regeringen, bör ligga på Konsumentverket. Det bör ankomma på regeringen att besluta om tillsyns- myndighet.
Konsumentverket bör i tillsynsvcrksamheten samråda med de myndighe- ter som med stöd av andra regler kan ha att befatta sig med frågor som rör leksakers säkerhet.
Kostnader för provtagning m.m.
Enligt direktivet skall en tillverkare eller dennes auktoriserade representant inom gemenskapen låta utföra en provning av produkten på egen bekostnad i ett sådant fall då han inte håller sådan information tillgänglig för kontroll som beskriver hur en leksak har tillverkats m.m. (sådan information som an- ges i artikel 8.1 b och 8.2 b, se artikel 8.3). Som har nämnts tidigare i detta avsnitt förutsätter direktivet bl.a. att det tas stickprov av leksaker. Tillsyns— myndigheten skall ha tillträda till tillverknings- och lagerlokaler och ha rätt att välja ut ett provexemplar och ta det med sig för undersökning och prov- ning. Frågan om att låta en tillsynsmyndighet ta ut ersättningför kostnader för provtagning och undersökning av prover berörs däremot inte i direktivet. Det torde stå varje land fritt att besluta i detta hänseende. Enligt 24 & fjärde stycket produktsäkerhetslagen får regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om skyldighet för en näringsidkare som har fått ett åläggande om säkerhetsinformation, varningsinformation, återkallelse, säljförbud eller exportförbud att ersätta tillsynsmyndigheten kostnader för provtagning och undersökning av prov. En likartad bestämmelse finns i 16 & tredje stycket marknadsföringslagen.
I promemorian föreslås en liknande lösning, som dock är något mera långtgående. Den innebär nämligen att en näringsidkare skulle kunna tänkas bli skyldig att betala ersättning för provtagning även i ett fall då han inte har handlat i strid mot lagen. Som har framgått förutsätter däremot ersättnings- skyldigheten enligt produktsäkerhetslagen— liksom enligt marknadsförings- lagen - att näringsidkaren i fråga först har förfarit så att ett åläggande eller förbud har kommit att meddelas. Den föreslagna ordningen har kritiserats av några remissinstanser, som anser att ersättningsskyldighet bara bör komma i fråga när den berörde näringsidkaren har handlat lagstridigt.
Som senare kommer att redovisas närmare (avsnitt 4.8) har regeringen be- slutat att en konsumentpolitisk översyn skall göras samt vidare givit i upp- drag åt Styrelsen för teknisk ackreditering (SWEDAC) att utreda marknads- övervakningen av produkter.
Enligt regeringen bör tillsynsmyndigheten ges rätt att ta ut ersättning för kostnaderna för provtagning och undersökning av prover från den näringsid- kare hos vilken provtagning görs. En sådan rätt bör i varje fall tills vidare — och i awaktan på resultatet av det utredningsarbete som har nämnts — gälla när den som har tillhandahållit leksaken i fråga inte har uppfyllt de före- skrivna kraven. Det bör ankomma på regeringen eller, efter regeringens be- stämmande, tillsynsmyndigheten att meddela föreskrifter om skyldigheten att betala sådana kostnader.
Tillsynens omfattning
Som tidigare har anförts åligger det enligt EG—direktivet en berörd stat att Stickprovsvis undersöka om produkterna på marknaden uppfyller angivna krav.
En remissinstans har ifrågasatt om kravet på stickprovskontroller ger Kon- sumentverket möjlighet att också pröva anmälningar från konsumenter. En- ligt vår mening kan direktivet inte tolkas så att denna skyldighet utesluter att tillsynen också kan innefatta åtgärder på grundval av anmälningar till Konsu- mentverket. Det får anses ligga i linje med direktivets syfte att främja konsu- mentskydd och fri rörlighet för varor att produkter som inte överensstämmer med lagstiftningen — och direktivet - tas bort från marknaden. Det torde där- vid knappast ha betydelse på vilket sätt verket har fått kännedom om före- komsten av en sådan vara. Leksaksdirektivct bör således inte medföra att de
arbetsformer som används i dag vid tillsynen i princip behöver förändras i detta hänseende.
Hänvisningar till PS2
5. Farliga livsmedelsimitationcr
5.1. Nuvarande reglering av farliga livsmedelsimitationcr
Någon särskild lagstiftning om livsmedelsimititationer finns inte i Sverige. Det finns således inte något generellt förbud att tillhandahålla farliga så- dana. Om en vara som liknar ett livsmedel marknadsförs så att konsumenten kan förväxla den med ett livsmedel, kan marknadsföringen vara otillbörlig enligt 2 % inarknadsföringslagen (1975zl418, senast ändrad 1988:1605) och förbjudas. Om det är fråga om en vara som kan orsaka skada, kanske just på grund av förväxlingsrisken, kan ett ingripande mot den göras med stöd av produktsäkerhetslagen (avsnitt 4.1). Den speciallagstiftning som har nämnts tidigare i samband med leksaker (avsnitt 4.1) kan också vara tillämplig på livsrnedelsimitationer.
Hänvisningar till S5-1
5.2. Behovet av anpassning. Lagstiftningstekniken m.m.
Regeringens förslag: Regler om förbud mot farliga livsmedelsimitatio- ner bör tas in i en särskild lag, som kompletterar produktsäkerhetsla- gen. Med farliga livsmedelsimitationer avses varor som på grund av sitt utseende eller sin storlek, lukt. förpackning eller märkning kan förväxlas med livsmedel, särskilt av barn, och därmed orsaka person- skador. lnte bara försäljning och export utan också tillverkning och import av sådana imitationer skall kunna förbjudas.
Promemorians förslag: Också i promemorian anses att det finns behov av lagstiftning för att anpassa imitationsdirektivet till svensk rätt. Där föreslås en särskild lag mot farliga livsmedelsimitationcr, uppbyggd enligt mönster från förslaget till lag mot farliga leksaker. Lagen föreslås innehålla ett straff- sanktionerat förbud mot import, tillverkning, export och tillhandahållande av farliga livsmedelsimitationer. I övrigt innehåller lagen bemyndiganden i fråga om tillsyn m.m. Det föreslås också att produktsäkerhetslagen skall vara tillämplig på farliga livsmedelsimitationcr.
Remissinstanserna: Den helt övervägande delen av remissinstanserna till- styrker eller lämnar förslaget till lag om farliga livsmedelsimitationcr utan erinran. Grossistförbtutdct Svensk Handel och Kooperativa Förbundet ifrå- gasätter om inte syftet med direktivet om farliga livsmedelsimitationcr redan uppnås med produktsäkerhetslagen. Sveriges Köpmannajörbund och Sv 'ri- ges Lcksakshan(Ilares Riksförbund är tveksamma till att det stiftas en sär- skild lag för en så begränsad fråga, och anser att antalet lagar med anledning av EES-avtalet måste begränsas för att underlätta för företagen att skaffa sig överblick över EES—avtalet.
Kommetiska/legitim anser att kopplingen till EES—avtalet och dess syfte
bör framgå av författningstexten. Sveriges Industriförbund och ytterligare några remissinstanser uttalar sig i samma riktning.
Skälen för regeringens förslag: Direktivet om farliga livsmedelsimitationcr har en mindre räckvidd än direktivet om leksakers säkerhet. Det framgår av den beskrivning som har gjorts tidigare (avsnitt 3). Dess innebörd är sam- manfattningsvis ett åläggande för de stater som berörs av direktivet att vidta alla nödvändiga åtgärder för att förbjuda marknadsföring m.m. av farliga livsmedelsimitationer. Det åligger också staterna i fråga att utöva kontroll på marknaden, liksom att —- såvitt gäller EG-länderna — underrätta EG-kom- missionen när de vidtar åtgärder enligt direktivet. Direktivet har samma syf- ten som det om leksakers säkerhet, dvs. ett konsumentpolitiskt — att skydda konsumenterna från skaderisker — och ett handelspolitiskt — att genom en- hetliga regler främja konkurrens på lika villkor och därmed en fri rörlighet av varor.
Behovet av anpassning
Ett par remissinstanser har ifrågasatt behovet av en särskild lag om farliga livsmedelsimitationcr med hänvisning till produktsäkerhetslagen.
Vi erinrar om att en jämförelse mellan leksaksdirektivet och produktsä- kerhetslagen ger vid handen att det resultat som direktivet skall ge inte till fullo uppnås med produktsäkerhetslagen (se avsnitt 4.2). Den avgörande skillnaden dem emellan är att direktivet uppställer ett kategoriskt förbud mot att farliga varor säljs osv. Produktsäkerhetslagen däremot ställer inte upp något sådant förbud utan är den rättsliga grunden för meddelande av förbud.
En första fråga är då hur EG-direktivet om farliga livsmedelsimitationcr, dvs. närmast dess artikel 2, skall tolkas. Där sägs att medlemsstaterna ”skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att förbjuda marknadsföring, import och antingen tillverkning eller export av de produkter som omfattas av detta di- rektiv”. .
Av intresse är också artikel 3, som säger att medlemsstaterna skall för- säkra sig om att produkter kontrolleras för att fastställa att ingen produkt som faller inom ramen för direktivet marknadsförs. De skall också vidta alla nödvändiga åtgärder för att försäkra sig om att de behöriga myndigheterna återkallar eller föranstaltar om ett återkallande från marknaden av varje produkt som täcks av direktivet.
Man kan då fråga sig om detta innebär att en medlemsstat skall införaför- bud mot marknadsföring m.m. av farliga livsmedelsimitationcr och inte en- dast en möjlighet att meddela förbud. Svaret på frågan synes framgå av arti- kel 4 i direktivet. Där sägs att, om en stat ”vidtar en speciell åtgärd enligt artikel 2 och 3” (exempelvis förbjuder marknadsföring av eller återkallar en vara) ”skall den underrätta kommissionen om detta. Medlemsstaten skall bi- foga en beskrivning av produkten och skälet till beslutet”. Något kategoriskt förbud mot marknadsföring osv. av farliga livsmedelsimitationcr synes såle- des inte krävas, endast ett system som gör det möjligt att få till stånd ett så- dant förbud i det enskilda fallet. Det systemet utgörs i Sverige av produktsä- kerhetslagen.
Prop. "1992/93:111
Produktsäkerhetslagens begränsningar
Emellertid uppnås direktivets syfte inte helt med produktsäkerhetslagen i dess nuvarande utformning. Medan förbud mot försäljning och export kan meddelas med stöd av produktsäkerhetslagen, kan så inte ske i fråga om im- port och tillverkning. Som har framgått inryms även dessa förbudsformer i direktivet. Särskilda regler om farliga livsmedelsimitationcr måste därför in- föras.
Den lagtekniska lösningen
Ett spörsmål som då inställer sig är hur detta lagtekniskt skall lösas. Frågan är således om en särskild straffsanktionerad fullmaktslag av det slag som fö- reslås i promemorian bör införas eller om man i stället skall göra en påbygg- nad av produktsäkerhetslagen eller välja en tredje modell.
Som vi har sett är leksaksdirektivet utformat så att konsumentskydd och konkurrensneutralitet skall uppnås genom att leksaker får säljas bara om de uppfyller vissa närmare angivna säkerhetskrav samt motsvarar standarder eller godkända prototyper.
Imitationsdirektivet har en annan utformning. Det kräver att varje med- lemsstat förbjuder tillverkning och import osv. av produkter som kan förväx- las med livsmedel och därmed ge upphov till skador. Imitationsdirektivet hänvisar till skillnad från leksaksdirektivet inte till några särskilda säkerhets- normer. Detta synes innebära att det i praktiken överlåts åt varje berörd stat att i viss mån själv avgöra när en livsmedelsimitation är så farlig att mark- nadsföringen - liksom förstadierna tillverkning eller import - av den bör för- bjudas. En annan sak är att direktivet längre fram kan tänkas komma att få en mera precis innebörd genom avgöranden av behöriga organ inom EG och EFTA.
Mot den nämnda bakgrunden ter det sig av flera skäl naturligt att lagtek- niskt knyta an till produktsäkerhetslagen. Denna lag är således redan i dag i princip tillämplig på farliga livsmedelsimitationcr. [ förarbetena till lagen och i rättspraxis har vissa principer för riskprövningen slagits fast. Med de förbehåll som nyss gjordes bör detta kunna ge både berörda näringsidkare och de rättstillämpande organen ledning för bedömningen av vilka livsme- delsimitationcr som bör kunna godtas, liksom vilka som bör omfattas av ett ingripande. Produktsäkerhetslagen innehåller vidare regler om tillsyn m.m., som gör det onödigt att införa särskilda regler om detta. En ytterligare fördel med att knyta an till produktsäkerhetslagen ligger i att prövningen enligt denna lag ytterst ankommer på Marknadsdomstolen. Genom att den dom— stolen också har ansvar för prövningen av konkurrensärenden, kan en lämp- lig awägning göras av de olika syften som bär upp en lag om farliga livsme- delsimitationer.
Frågan är då om de särskilda reglerna om farliga livsmedelsimitationcr som bör föras in i svensk rätt skall tas in i produktsäkerhetslagen eller i en särskild lag.
Mot en lösning av det förstnämnda slaget talar samma skäl som tidigare har anförts mot att föra in bestämmelser om leksakers säkerhet i produktsä- kerhetSIagcn (avsnitt 4.3).
Två remissinstanser ställer sig tveksamma till att det stiftas en särskild lag för en så begränsad fråga. Enligt dcm bör reglerna i stället införas i närlig- gande lagstiftning så att man undviker ett alltför stort antal speciallagar. Re- missinstanserna hänvisar i sammanhanget till önskemålet att företagens överblick över EES-avtalets rättsakter underlättas.
För vår del anser vi att detär svårt att finna någon existerande lagstiftning som passar att hysa reglerna om farliga livsmedelsimitationcr. Även om så— dana produkter kanske ofta kan hänföras till leksaker, behöver detta inte alltid vara fallet, något som också har framkommit under remissbehand- lingen. Det ter sig därför inte lämpligt att ta in reglerna i den lag om leksa- kers säkerhet som regeringen här föreslår. Mot bakgrund av vad som har anförts nu bör de nödvändiga bestämmelserna om farliga livsmedelsimitatio- ncr tas in i en särskild lag.
Denna lag bör, av skäl som har utvecklats tidigare (avsnitt 4.3), innehålla en hänvisning till EES-avtalet. Med farliga livsmedelsimitationcr bör avses sådana varor som på grund av sitt utseende eller sin storlek, lukt, förpack- ning eller märkning kan förväxlas med livsmedel, särskilt av barn.
Vidare bör av lagen framgå att produktsäkerhetslagen är tillämplig på far- liga livsmedelsimitationcr, med tillägget att även tillverknings- och import- förbud kan meddelas i fråga om sådana imitationer.
Lagen bör heta ”Lag om farliga livsmedelsimitationcr”.
Hänvisningar till S5-2
- Prop. 1992/93:111: Avsnitt Överklagande
6. Kostnader och resursbehov
Regeringens bedömning: Det är inte möjligt att närmare beräkna de sammantagna kostnadseffekterna av den föreslagna lagstiftningen. Det är dock sannolikt att näringsidkare som berörs belastas med vissa kostnader.
Konsumentverkets nya uppgifter på området för leksakers säkerhet och farliga livsmedelsimitationcr bör, i varje fall övergångsvis, kunna klaras av genom en omfördelning av tillgängliga resurser.
De kostnader som kan uppstå för domstolarna måste anses försum- bara.
Promemorians bedömning: Vad avser kostnaderna för tillsynen överens- stämmer promemorian med vår bedömning, se promemorian s. 54 f. I pro- memorian behandlas inte kostnadseffekterna för berörda näringsidkare eller domstolar.
Remissinstanserna: Konsumentverket framhåller att en intensivare mark- nadsbevakning kommer att ta betydande resurser i anspråk. ] övrigt hänvisar verket till vad man har anfört i en tidigare skrivelse i frågan till Civildeparte- mentet.
Skälen fdr regeringens bedömning: Den föreslagna lagstiftningen kommer med all sannolikhet att belasta de näringsidkare som berörs med vissa kost- nader för bl.a. certifiering och kontroll samt informationsåtgärder i linje med vad som föreskrivs i leksaksdirektivet.
Prop. 1992/93:11]
Mot de kostnader som lagstiftningen således kan medföra står den nytta som ligger i att produktsäkerheten ökar och att konsumenterna därigenom får ökad trygghet. Till detta kommer att kostnaderna blir en oundviklig följd av Sveriges skyldighet att, enligt EES-avtalet, överföra leksaksdirektivet till svensk rätt. Samtidigt medför införandet av EG-reglerna i Sverige att svenska tillverkare av leksaker får möjlighet att på den europeiska markna- den konkurrera med utländska tillverkare på lika villkor. Det torde inte kunna uteslutas att detta kan kompensera branschen ekonomiskt för de ökade kostnaderna.
Även tillsynen över lagens efterlevnad kommer att dra kostnader. I en skrivelse till regeringen i mars 1992 har Konsumentverket angående föränd- ringar i verkets marknadsbevakning med anledning av EES-avtalet sökt ange behovet av resurser. Enligt Konsumentverket kräver EES-avtalet en intensifierad marknadsbevakning på de flesta områden. Resursförstärk- ningar krävs främst på central nivå. Verket gör där bedömningen att ett till- skott om cirka 3,5 mkr behövs. Konsumentverket har emellertid inte ansett det möjligt att för närvarande göra någon defintiv resurs- och kostnadsbe- räkning av den intensifierade marknadsbevakningen som för verkets del kan bli en följd av EES—avtalet.
Regeringen har under våren 1992 bemyndigat chefen för Civildeparte- mentet att tillkalla en kommitté med uppdrag att göra en konsumentpolitisk översyn (dir. 1992:63). I kommitténs uppdrag ingår bl.a. att undersöka hur marknadsövervakningen på konsumentområdet med anledning av EES-av- talet bör organiseras samt vilka finansieringsbehov och finansieringsalterna- tiv som föreligger. Det kan tilläggas att regeringen under hösten 1992 vidare uppdragit åt SWEDAC att utreda frågor om marknadsövervakning av pro- dukter med anledning av EES-avtalet. I uppdraget ingår att göra en översikt- lig bedömning av behovet av resursinsatser för marknadsövervakning och att beskriva de finansieringssystem som finns.
I avvaktan på resultatet av det utredningsarbete som har redovisats nu bör Konsumentverkets nya uppgifter i fråga om leksakers säkerhet tills vidare kunna klaras av genom en omfördelning av tillgängliga resurser. De nya reg- lerna om farliga livsmedelsimitationcr torde knappast alls påverka verkets resursbehov.
Konsumentverket kan som tillsynsmyndighet komma att drabbas av sär- skilda kostnader för provtagning. Som vi tidigare har berört (avsnitt 4.8) bör verket bl.a. ges rätt att ta ut ersättning för kostnaderna från näringsidkare sum inte har uppfyllt de föreskrivna kraven.
En fråga som också bör tas upp i detta sammanhang är eventuella kost- nadskonsekvenser för bl.a. åklagarväsendet och domstolama. Som har an- förts i avsnitt 4.7 bör en näringsidkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrivna krav på säkerhet och hälsa m.m. kunna straffas. Om- fattningen av nya brottmål, liksom besvärsmål, med anledning av en ny lag om leksakers säkerhet kan förväntas bli synnerligen liten. Det finns inte hel- ler anledning att anta att antalet ärenden rörande farliga leksaker som prö- vas med stöd av produktsäkerhetslagen kommer att öka genom den nya lag- stiftningen. De kostnader som kan uppstå för rättsväsendet måste därför be- traktas som försumbara.
. 7 Ikraftträdande
Regeringens förslag: Lagarna om leksakers säkerhet och farliga livs- medelsimitationcr bör träda i kraft den dag som regeringen bestäm- mer.
Promemorians för—Slag överensstämmer i sak med mitt förslag, se prome— morian s. 84.
Remissinstanserna: Sveriges Köpmannaförbund och Sveriges Leksaks— handlares Riksförbund anser att lagen om leksakers säkerhet bör träda i kraft tidigast ett år efter EES-avtalets ikraftträdande. Skälet är behovet av informationsinsatser gentemot medlemsföretagen och efterföljande anpass— ning.
Skälen för regeringens förslag: Sveriges åtagande enligt EES-avtalet inne— bär att bl.a. leksaksdirektivet skall införlivas i svensk rätt med verkan från den tidpunkt då avtalet träder i kraft. Det är ännu oklart när detta kommer att ske. Det bör därför ankomma på regeringen att besluta om när lagarna skall träda i kraft.
Någon särskild övergångsreglering till lagarna torde inte behövas. Där- emot kan det finnas anledning att överväga övergångsbestämmelser till rege— ringens och Konsumentverkets föreskrifter.
Hänvisningar till S6
- Prop. 1992/93:111: Avsnitt Sammanfattning
8. Upprättade lagförslag
I enlighet med vad regeringen nu har anfört har inom Civildepartementet upprättats förslag till
1.lag om leksakers säkerhet, 2.1ag om farliga livsmedelsimitationcr.
9. Specialmotivering 9.1 Förslaget till lag om leksakers säkerhet
I lagen om leksakers säkerhet slås de grundläggande förutsättningarna fast för att varor som är att anse som leksaker i lagens mening skall få tillhanda— hållas. Lagen innehåller också en bestämmelse om produktsäkerhetslagens tillämplighet och om tillsynsmyndighetens rätt till upplysningar m.m. Det finns också bestämmelser om ansvar och överklagande. I övrigt utgörs be- stämmelserna av bemyndiganden. Lagen om leksakers säkerhet är indelad i sex olika avsnitt med särskilda rubriker.
Lagens tillämpningsområde m.m.
] & Föreskrifterna i denna lag meddelas till uppfyllande av Sveriges förplik— telser enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Lagen syftar till att införliva EES-avtalet med svensk rätt i fråga om det i avtalet intagna direktivet om leksakers säkerhet. Av paragrafen framgår att lagen har till syfte att uppfylla Sveriges förpliktelser enligt EES-avtalet. Bak- grunden till detta är bl.a. att en tillämpning av den s.k. lagvalsregeln i 5 & i förslaget till EES-lagen kan komma att aktualiseras (jfr prop. 1991/92:170 del 1, avsnitt 14.2 och 16.5; 5. 136 respektive 186). Utformningen av lagför- slaget i denna del ligger också i linje med vad Lagrådet har anfört. Direktivet om leksakers säkerhet har — inom ramen för EES-avtalet — till syfte att dels skydda konsumenten från farliga leksaker, dels främja den fria rörligheten av varor inom EES. Även detta blir genom hänvisningen till EES-avtalet lagens ändamål, även om det inte uttryckligen anges i lagen.
2 5 Lagen gäller leksaker som är utformade för eller annars klart avsedda att användas av barn under 14 år.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att lagen inte skall gälla vissa varor som skulle kunna hän- föras till sådana leksaker som avses i första stycket.
Paragrafens första stycke motsvarar delvis 2 5 i promemorians lagförslag.
Andra stycket motsvarar, med viss lagteknisk förändring, 3 5 andra stycket i promenorians lagförslag.
Av första stycket framgår lagens tillämpningsområde. Lagen gäller leksa- ker som är utformade för eller annars klart avsedda att användas av barn under 14 år.
Beträffande vissa leksaker, exempelvis dockor och skallror, torde det ofta stå alldeles klart att de är avsedda för barn under 14 år. I fråga om andra kan det i praktiken vara mera osäkert, t.ex. då det gäller mer eller mindre avancerade modellbyggsatser eller dataspel. Ofta torde dock den som tillver- kar eller säljer leksaker ha en god uppfattning om i vilka åldrar barn använ- der hans produkter. Det är inte ovanligt att denna uppfattning anges på lek- saken eller dess förpackning.
Leksaksdirektivet är inte tillämpligt på alla slags varor som i och för sig skulle kunna tänkas vara leksaker i direktivets mening. I artikel 1.2 sägs såle- des att produkterna i bilaga 1 till direktivet inte skall betraktas som leksaker i direktivets mening. Exempel på produkter som tas upp på listan har givits tidigare i avsnitt 2 (under rubriken "Omfattning”).
Syftet med bestämmelsen i andra stycket är att göra det möjligt för rege- ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva om samma undantag från lagens tillämpningsområde som sålunda gäller från di- rektivets. Förslaget i denna del ansluter till vad Lagrådet har föreslagit.
Krav på leksaker
3 5 En näringsidkare får tillhandahålla leksaker bara om de uppfyller sådana krav som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer och som avser
]. skydd för hälsa och säkerhet,
2. utformning,
3. märkning och annan produktinformation.
Paragrafen motsvarar 3 5 första stycket i promemorians lagförslag.
Som har framgått av avsnitt 2 tar leksaksdirektivet sikte på att förhindra att farliga leksaker ”släpps ut på marknaden”, liksom att en medlemsstat uppställer hinder mot att leksaker som uppfyller kraven i direktivet "släpps ut på marknaden” (se artikel 2, 3 och 4). Enligt artikel 2.3 avses med ut- trycket ”släppa ut på marknaden" både försäljning och gratisutdelning.
I 3 & sägs att en näringsidkare får tillhandahålla leksaker bara under vissa angivna förutsättningar. Av detta framgår att lagen bara är tillämplig på ett kommersiellt tillhandahållande, dvs. när en näringsidkare tillhandahåller leksaker inom ramen för sin näringsverksamhet. Begreppet näringsidkare har samma innebörd här som det överlag har inom marknads- och konsu- menträtten (se prop. 1988/89:12 s. 76 med hänvisningar).
Ordet tillhandahålla är avsett att ha samma innebörd som uttrycket ”släppa ut på marknaden" i leksaksdirektivet. Det har också samma inne- börd som i produktsäkerhetslagen. Det torde i praktiken främst avse försälj- ningserbjudanden, men det täcker också erbjudanden om överlåtelser av an- nat slag, t.ex. gratisutdelningar. Liksom enligt produktsäkerhetslagen inne- fattar ordet däremot inte erbjudande om och upplåtelse av nyttjanderätt. Till skillnad från den lagen (jfr 25 produktsäkerhetslagen) är lagen om leksa- kers säkerhet inte tillämplig på ett sådant erbjudande eller en sådan upplå- telse. Skälet till detta har utvecklats i avsnitt 4.5.
I paragrafen anges inte någon särskild mottagarkrets. Innebörden av detta är att ett kommersiellt tillhandahållande i varje distributionsled omfattas av lagen. Den tar alltså inte sikte endast på en näringsidkares tillhandahållande av en leksak till konsument. Även en tillverkares eller importörs tillhanda- hållande av en leksak till en annan näringsidkare, exempelvis en grossist el- ler en detaljist, omfattas av lagen.
Leksaksdirektivct innebär att leksaker får släppas ut på marknaden bara om de inte innebär risk för användarens eller någon annan persons säkerhet och hälsa när de används på avsett eller förutsebart sätt med tanke på barns normala beteende (artikel 2.1). En leksak skall, i det skick den har när den släpps ut på marknaden, uppfylla de hälso- och säkerhetskrav som anges i bilaga 2 till direktivet.
I paragrafen anges att en leksak måste uppfylla vissa grundläggande förut- sättningar för att få tillhandahållas. Den måste således uppfylla vissa krav i fråga skydd för hälsa och säkerhet, utfomrning samt märkning och annan produktionformation. Av lagen framgår inte vilka krav som en leksak i det enskilda fallet skall uppfylla i de hänseenden som har angivits nu. Bestäm- melsen innefattar ett bemyndigande till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om detta. Paragrafen är av- sedd att utgöra rättslig grund för utfärdandet av föreskrifter som bl.a. anger de säkerhetskrav som uttrycks i den nyss nämnda bilagan till direktivet.
1 punkt 1 finns bemyndigandet att meddela föreskrifter om de krav som skall vara uppfyllda i säkerhetshänseende och som går under beteckningen ”väsentliga säkerhetskrav” i direktivet.
Med stöd av punkt 2 kan sådana föreskrifter meddelas som behövs för att säkerställa att de leksaker som tillhandahålls är utformade på ett sätt som krävs för att de väsentliga säkerhetskraven skall vara uppfyllda. Föreskrifts- rätten är inte begränsad till att avse krav på sådan överensstämmelse utan
Prop. 1992/93:11]
kan också gälla iaktagandet av sådana provnings- och kontrollförfaranden som behövs för att fastställa att leksakerna och de ämnen som ingår i dem överensstämmer med standarder och prototyper.
Punkt 3 innehåller bemyndigandet att meddela föreskrifter om märkning och annan produktinformation som behövs för att förhindra att leksaker som tillhandahålls ger upphov till personskador. Det blir här närmast fråga om föreskrifter som omfattar sådan information som anges i bilaga 4 till leksaks- direktivet. Vidare ger bestämmelsen stöd för föreskrifter om sådan informa- tion som en tillverkare eller hans representant inom gemenskapen (EES) skall göra tillgänglig för kontroll enligt artikel 8 i direktivet. Slutligen avser bemyndigandet föreskrifter om EG-märkningen.
Tillsyn
4 & Tillsyn över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter som har med- delats med stöd av lagen eller av ett bemyndigande enligt den utövas av den myndighet som regeringen bestämmer.
Paragrafen saknar motsvarighet i promemorian.
Som tidigare har framhållits (avsnitt 4.8) förutsätter leksaksdirektivet att det utövas tillsyn av att direktivets krav på säkerhet m.m. efterlevs. Av 4 & framgår att tillsynen utövas av den myndighet som regeringen bestämmer. Det är alltså regeringen som avgör vilken myndighet som skall vara tillsyns— myndighet.
5 5 En näringsidkare är skyldig att på anmaning av tillsynsmyndigheten
1. lämna tillsynsmyndigheten tillträde till utrymmen där leksaker förvaras,
2. lämna de upplysningar, handlingar, varuprover och liknande som be— hövs för tillsynen.
Om en anmaning enligt första stycket inte följs, får tillsynsmyndigheten förelägga näringsidkaren att fullgöra sin skyldighet. Ett sådant föreläggande får förenas med vite.
Paragrafen motsvarar, med vissa ändringar, närmast 4 5 första stycket 1 och 2 i promemorians förslag.
Som har utvecklats i avsnitt 4.8 förutsätter direktivet att det utövas tillsyn över marknaden för leksaker. De berörda staterna skall ”vidta alla nödvän— diga åtgärder” för att säkerställa att bara säkra leksaker släpps ut på markna- den (artikel 3). Även en tillämpning av säkerhetsklausulen (artikel 7.1) för- utsätter tillsynsåtgärder.
Vidare skall de berörda staterna enligt leksaksdirektivet vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det tas stickprov på leksaker på marknaden för kontroll av att leksakerna överensstämmer med direktivet (artikel 12.1 första stycket). Den myndighet som har ansvaret för kontrollen skall på an- modan få tillträde till tillverknings- eller lagerlokaler och tillgång till viss i direktivets artikel 8.1 b och 8.2 b närmare angiven information. Vidare skall myndigheten i fråga få anmoda tillverkaren, hans auktoriserade represen- tant eller den person som ansvarar för att leksaken släpps ut på den gemen- samma marknaden att lämna sådan information. Myndigheten skall också få välja ut ett provexemplar av leksaken och ta det med sig för undersökning och provning (artikel 12.1 andra stycket).
Paragrafen gör det möjligt för tillsynsmyndigheten att fullgöra sådana till- synsuppgifter som direktivet förutsätter.
Första stycket
Ipunkt I föreskrivs att en näringsidkare är skyldig att på anmaning lämna tillsynsmyndigheten tillträde till utrymmen där leksaker förvaras. Bestäm- melsen gör det möjligt för tillsynsmyndigheten att bl.a. kontrollera att leksa— kerna utformas i enlighet med sådan information som näringsidkaren kan ha lämnat om tillverkningen (jfr artikel 8.1 b och 8.2 b i direktivet). Bestämmel- sen gör det också möjligt för tillsynsmyndigheten att komma in i de lokaler där leksaker tillverkas för att där ta prover, liksom till lagerlokaler.
Punkt 2 ålägger en näringsidkare att på anmaning lämna tillsynsmyndighe- ten upplysningar, handlingar, varuprover och liknande (exempelvis prototy- per eller modeller av en leksak) som behövs för tillsynen.
Andra stycket
Om en anmaning till en näringsidkare att lämna tillträde till utrymmen där leksaker förvaras inte följs, får tillsynsmyndigheten förelägga näringsidka- ren vid vite att fullgöra sin skyldighet. Detsamma gäller om han underlåter att lämna upplysningar m.m. enligt första stycket 2. Den föreslagna bestäm- melsen har tillkommit med anledning av Lagrådets synpunkter.
Att ett beslut som tillsynsmyndigheten fattar i ett enskilt fall med stöd av 5 5 kan överklagas framgår av 12 ä. 6 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
]. kontroll av att en leksak uppfyller sådana krav som har föreskrivits med stöd av 3 5,
2. skyldighet för näringsidkare att betala kostnader för provtagning och undersökning av prover.
Paragrafen motsvarar 4 & första stycket 3 och andra stycket promemorians förslag.
Leksaksdirektivct förutsätter (artikel 5.1 samt artikel 8.1 a och 8.2 a) att varje leksak som släpps ut på marknaden överensstämmer med en godtagcn standard eller tried en godkänd prototyp. Av artikel 8.2 a framgår att proto- typen skall godkännas av ett "godkänt kontrollorgan” (dvs. ett anmält or- gan) efter ett i artikel lt) närmare angivet förfarande. Av artikel 9.1 framgår att ett kontrollorgan med behörighet att godkänna prototyper måste upp- fylla vissa i bilaga 3 till direktivet närmare angivna minimikrav. När en proto- typ vid en prövning av ett anmält organ har visat sig uppfylla tillräckliga krav på säkerhet (som anges i artikel 3 med hänvisning till bilaga 2), skall kon- trollorganet utfärda ett s.k. typgodkännandcbevis (artikel 10.4).
Ett syfte mcdpunkt ] är att möjliggöra för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela de föreskrifter som är nödvändiga för att uppfylla leksaksdirektivets krav på provning och kontroll.
I leksaksdirektivet regleras inte möjligheten för en medlemsstat att låta en näringsidkare betala ersättning för kostnader för provtagning och undersök—
Prop. 1992/93:11]
ning av prover. Det torde stå varje land fritt att besluta i detta hänseende. _ Prop. 1992/932111 Enligt 24 & fjärde stycket produktsäkerhetslagen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om skyldighet för en näringsidkare som har fått ett åläggande om säkerhetsinformation, varningsinformation, återkallelse, säljförbud eller exportförbud att ersätta tillsynsmyndigheten kostnader för provtagning och undersökning av prov. En likartad bestämmelse finns i 16 & tredje stycket marknadsföringslagen. Som har anförts i avsnitt 4.8 bör det finnas möjlighet att ta ut kostnader för provtagning m.m. av en näringsidkare även enligt lagen om leksakers säker- het. Punkt 2 utgör rättsligt underlag för föreskrifter på området.
Produktsäkerhetslagens tillämplighet
7 & Produktsäkerhetslagen (1988:1604) skall tillämpas på leksaker som kan medföra risk för personskada.
Detta gäller även om leksakerna uppfyller sådana krav som har föreskri- vits med stöd av 3 &.
Paragrafen motsvarar 5 5 i promemorians förslag med en viss mindre redak- tionell ändring.
Enligt leksaksdirektivet skall en medlemsstat som konstaterar att leksaker som bär EG-märket och som används på avsett sätt ”sannolikt kan utgöra en risk för konsumenters eller andra personers säkerhet och hälsa”, vidta alla nödvändiga åtgärder för att återkalla produkterna eller för att förbjuda eller begränsa dem på marknaden (artikel 7). Av direktivet framgår vidare att or- saken till att en leksak som bär EG-märket ändå kan utgöra en riskfaktor kan tänkas vara a) att man har misslyckats med att uppfylla de s.k. väsentliga säkerhetskra- ven i artikel 3 inklusive bilaga 2 till direktivet i de fall leksaken inte motsvarar de standarder som anges i artikel 5 punkt .1 (innebörden torde vara att den godkända prototypen inte uppfyller säkerhetskraven),
b) felaktig tillämpning av en standard, c) brister i standarden.
Innebörden av den föreslagna bestämmelsen i 7 & är att produktsäkerhets- lagen skall gälla vid sidan om lagen om leksakers säkerhet för sådana leksa- ker som kan medföra skada på person. Detta gäller även om leksakerna har utformatsi enlighet med sådana säkerhetskrav som har föreskrivits med stöd av 3 5. Produktsäkerhetslagen kan alltså tillämpas även på leksaker som bär EG-märket och som har utformats i överensstämmelse med en standard eller en prototyp som har godkänts av ett behörigt kontrollorgan. Tidigare har redovisats (avsnitt 4.1) vilka slag av ingripanden som kan göras med stöd av produktsäkerhetslagen.
Som framgår av vad som sades nyss skall enligt direktivet ett ingripande kunna göras enligt nationella rättsregler mot en leksak som ”sannolikt kan utgöra en risk" för konsumenterna. Förutsättningarna för ett ingripande en- ligt produktsäkerhetslagcn är också, som framgått, att det finns en risk för skada. Den risk som skall föreligga för ett ingripande med stöd av produktsä- kerhetslagen beskrivs dock på ett delvis annat sätt än i direktivet. l avsaknad av praxis rörande innebörden av den i direktivet angivna förutsättningen för 46
att säljförbud m.m. skall få tillgripas har det ändå antagits att förutsättning— arna för ingripande tned produktsäkerhetslagen ligger väl i linje med dem i direktivet. Produktsäkerhetslagen ger också utrymme för åtgärder av det slag som anges i direktivet.
Produktsäkerhetslagen är enligt paragrafen tillämplig bara på sådana lek- saker under leksaksdirektivet och denna lag som kan orsaka personskador. Ett ingripande med stöd av produktsäkerhetslagen får alltså inte ske i fråga om en sådan leksak som omfattas av direktivet men som endast kan ge upp- hov till egendomsskador. Denna begränsning torde dock ha liten praktisk betydelse, eftersom leksaker som kan orsaka egendomsskador i de flesta fall också torde kunna ge upphov till personskador (ett tänkbart undantag skulle kunna vara en leksak av plast, som kan ge upphov till färgvandring, s.k. tni- grering, om den läggs mot ett annat plastföremål).
Produktsäkerhetslagen är omedelbart tillämplig på sådana leksaker som inte omfattas av lagen om leksakers säkerhet. ] fråga om en sådan leksak kan ett ingripande göras även när risken avser egendomsskador. Också mot sådana leksaker sotn hyrs ut kan produktsäkerhetslagen tillämpas.
Straifbestämmelser m.m.
I det till Lagrådet remitterade lagförslaget har regeringen föreslagit rubriken ”Straff" samt att ordet ""straff” skall användas i lagtexten i 8 och 9 åå. Lagrå- det har föreslagit att rubriken till detta avsnitt får lydelsen "Ansvar" och att ordet ""straff” i 8å — liksom i 9 å — byts ut mot "ansvar”. Skälen är att de ve- dertagna orden för angivande av att det är fråga om påföljdsbcstämmelser är ansvar eller ansvarsbestämmelser. Enligt Lagrådet ger uttrycket "Straff” som rubrik ett felaktigt intryck, eftersotn det inte inbegriper andra påföljder enligt brottsbalken än straffen böter och fängelse. Lagrådet har också pekat på att uttrycket "ansvar” används i förslag till annan lagstiftning på grund av EES-avtalet.
Frågan om vilket ordval som görs kan knappast sägas ha någon rättslig betydelse. Som Lagrådet anför inbegriper inte "straff"" andra brottspåföljder än böter och fängelse. Detta hindrar dock inte att en domstol i förekom- mande fall kan meddela en annan påföljd än straff, även om ordet "straff"” används i lagtexten.
Frågan om vilket uttryck som bör väljas bör därför i första hand bedömas med utgångspunkt i strävan att göra lagtexten så begriplig som möjligt. I detta hänseende är ordet "straff" att föredra framför ansvar. Det är också skälet till att ”straff” om än inte helt konsekvent har kommit att användas i stället för "ansvar" i annan lagstiftning som har kommit till på senare tid, t.ex. bostadsrättslagen (l99l:614), folkbokft'iringslagen (19911481) och la- gen ( 1991 :921 ) om förbud mot konkurrensbegrånsning i fråga omjordbruks- produkter.
För att undvika missförstånd föreslår vi att "Straffbestämmelserm.m.” an- vänds i rubriken. Däremot bör, som Lagrådet har föreslagit, ordet ”ansvar" användas i de föreslagna bestämmelserna i S och 9 åå.
8 å Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 3 å skall dömas till böter eller fängelse i högst ett år.
1 ringa fall skall inte dömas till ansvar.
Paragrafen motsvarar 6 å i promemorians lagförslag.
Första stycket
De åtgärder som leksaksdirektivet kräver att de stater som omfattas av detta skall vidta när någon handlar i strid med direktivet kan sammanfattas i ordet rättelse. En farlig leksak skall i förekommande fall tas bort från marknaden (artikel 7. l), är det fel på en standard skall detta meddelas vissa EG- eller, i förekommande fall, EFTA-organ för åtgärder med avseende på standarden (artikel 6.1 och 7.1) osv. lnga krav uppställs på att medlemsstaterna skall införa straffsanktioner gentemot näringsidkare som exempelvis släpper ut farliga leksaker på marknaden. Det grundläggande kravet på medlemssta- terna är att ”vidta alla nödvändiga åtgärder"" för att säkerställa att leksaker endast kan släppas ut på marknaden om de uppfyller vissa närmare angivna säkerhetskrav (artikel 3 och bilaga 2 till direktivet).
För att i direktivets anda uppnå ett reellt förbud mot försäljning av farliga varor har det ansetts att de säkerhetskrav som kan föreskrivas med stöd av 3 ?; bör vara .s'trajfsanktionerade. Detta gäller således såväl de krav i fråga om skydd för hälsa och säkerhet som avses i 3 å ] som de krav i fråga om tillverk- ning samt märkning och annan produktinformation som avses i 3 gå 2 och 3. Det bör observeras att underlåtenhet att märka en leksak med EG-märke på det sätt som skall ske straffsanktioneras enligt detta lagrum.
För att någon skall dömas till ansvar vid överträdelse av 3å krävs att går- ningen har begåtts med uppsåt eller av oaktsamhet som inte behöver vara grov.
Påföljden är böter eller fängelse i högst ett år. Böter döms ut i dagsböter eller, om brottet är förtjänt av lägre straff än trettio dagsböter, i penningbö- ter. Detta följer av 25 kap. ] å brottsbalken i dess lydelse fr.o.m. den lja- nuari 1992 (SFS 1991240; prop. 1990/91268, JuUll), rskr. 155).
Andra stycket
Av andra stycket framgår att det inte skall dömas till ansvar i ringa fall. Straffrihet gäller således om förseelsen med hänsyn till samtliga omständig- heter får betecknas som ringa. En sådan omständighet kunde tänkas vara att ett krav i en föreskrift enligt 3 å, som en leksak i ett visst fall inte har uppfyllt, vid prövning av ett behörigt organ inom EES visar sig gå längre än vad direk- tivet anger och förfarandet således inte är i strid med detta.
9 å Den som överträder ett vitesföreläggande eller vitesförbud enligt pro- duktsäkerhetslagen (1988:1604) skall inte dömas till ansvar enligt 8 å för en gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.
Paragrafen motsvarar 7 å i promemorians lagförslag.
Enligt den föreslagna bestämmelsen i 7 å är produktsäkerhetslagen till- lämplig på sådana leksaker som kan medföra risk för skada på person. På- följdcrna enligt den lagen är ålägganden eller förbud, som normalt skall för- enas med vite (15 å produktsäkerhetslagen). Det kan därför tänkas att en
handling som innefattar överträdelse av ett vitesförbud eller föreläggande enligt produktsäkerhetslagen också utgör ett brott mot 3 5 i den nu före- slagna lagen om leksakers säkerhet. Om då både straff och vite döms ut drabbas handlingen av dubbla påföljder, vilket kan vara ägnat att väcka be- tänkligheter.
Eftersom båda lagarna syftar till att motverka skador på person (här bort- ses från att produktsäkerhetslagen även har till syfte att motverka sakska- dor) och påföljderna enligt båda lagarna är knutna till det förhållandet att en farlig vara — enligt förevarande lag en farlig leksak — har kommit att till- handahållas, bygger vitesföreläggandet och straffregeln på samma grund. ] så fall bör inte mer än en av påföljderna dömas ut. Vitet bör därvid ges före- träde. En föreskrift av sådan innebörd har tagits in i denna paragraf. Straffri- het föreligger om gärningen när den begås innebär överträdelse av ett vites- förbud, som gäller mot den handlande.
Den föreslagna bestämmelsen i 9 5 är tillämplig bara på det fallet att hand- lingen är straffbar enligt lagen om leksakers säkerhet. Är den belagd med straffi annan författning, gäller bestämmelsen inte. Då skall alltså i princip både straff och vite dömas ut. Intresset av att inte den sammanlagda påfölj- den blir oskäligt hård bör emellertid beaktas vid straffmätningen (jfr prop. 1970:34 s. 96 f.).
10 & Allmänt åtal för brott mot denna lag får väckas bara efter medgivande av den myndighet som regeringen bestämmer.
Paragrafen motsvarar 8 5 i promemorians lagförslag.
I paragrafen föreskrivs att allmänt åtal inte får väckas för brott mot lagen annat än efter medgivande av den myndighet som regeringen bestämmer. Detta överensstämmer med vad som gäller enligt marknadsföringslagen. Regeln medför bl.a. att en gärning som har åtalats som exempelvis vållande till kroppsskada eller sjukdom (3 kap. 8 & brottsbalken) inte kan bestraffas som brott mot 3 5 utan att tillsynsmyndighetens medgivande har inhämtats (se 20 kap. 3 & andra stycket rättegångsbalken; jfr NJA 1981 s. 513). Om åklagaren beslutar att inte väcka åtal har enligt vanliga regler en måls- ägande rätt att väcka enskilt åtal (20 kap. 8 & rättegångsbalken).
11 5 En leksak som har varit föremål för brott enligt denna lag eller dess värde samt utbytet av sådant brott skall förklaras förverkade, om det inte är uppenbart oskäligt.
Paragrafen motsvarar 9 5 i promemorians lagförslag.
Paragrafen uttrycker den allmänna principen att egendom som har varit föremål för brott eller egendomens värde samt utbytet av brottet normalt skall förklaras förverkade. Genom förverkandet av leksakerna i fråga för- hindras en vidare spridning av dem, vilket är i linje med lagens och leksaksdi- rektivets syfte. Det framstår också som naturligt att värdet av leksaker som tillhandahållits i strid med 3 &, men som inte längre innehas av näringsidka- ren i fråga, förverkas. Detsamma gäller den vinst som näringsidkaren i fråga har gjort genom det olovliga tillhandahållandet.
Hänvisningar till S9
Överklagande
12 & Tillsynsmyndighetens beslut i enskilda fall enligt 5 5 eller enligt före- skrifter som har meddelats med stöd av 6 5 får överklagas hos kammarrätten.
Paragrafen motsvarar 10 å i promemorians lagförslag.
Av paragrafen framgår vilka beslut av en tillsynsmyndighet som får över- klagas. Det är därvid fråga om sådana tillsynsbeslut som grundar sig på 5 5 eller på föreskrifter som har meddelats med stöd av 6 &. Bestämmelsen föreskriver att sådana beslut får överklagas hos kammarrätten. lnstansord- ningen kan dock komma att ändras på grund av att Domstolsutredningcn i betänkandet (SOU 1991:106) Domstolar inför 2 OOO-talet har föreslagit att i princip alla förvaltningsmål skall prövas av länsrätt som första domstolsin- stans. 0
9.2 Förslaget till lag om farliga livsmedelsimitationer
Lagen består av två paragrafer. I 1 & markeras lagens koppling till EES-avta- let. Av 2 & framgår att produktsäkerhetslagen 'är tillämplig på farliga livsme- delsimitationcr. Till skillnad från vad som gäller enligt den lagen skall dock enligt imitationsdirektivet även tillverknings- och importförbud kunna med- delas.
Som framgår av avsnitt 5.2 awiker den föreslagna lagen om farliga livsme- delsimitationcr i väsentliga avseenden från det förslag som lämnas i prome- morian. Promemorians förslag är således uppbyggt kring en straffsanktion, medan förevarande förslag är marknadsrättsligt (näringsrättsligt). I prome- morians förslag fanns också bemyndiganden i fråga om bl.a. föreskrifter om tillsyn. Lagen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
l & Föreskrifterna i denna lag meddelas till uppfyllande av Sveriges förplik- telser enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Beträffande motiven till denna paragraf kan hänvisas till specialmotive- ringen till ] & förslaget till lag om leksakers säkerhet.
2 5 I denna lag förstås med farliga livsmedelsimitationcr sådana varor som — särskilt av barn — på grund av sitt utseende eller sin storlek, lukt, förpackning eller märkning kan förväxlas med livsmedel.
I paragrafen ges en definition av uttrycket "livsmedelsimitationcr".
Direktivet är tillämpligt på sådana "produkter, som på grund av sina yttre egenskaper, kan förväxlas med andra produkter och härigenom utgöra en risk för konsumenternas hälsa och säkerhet". Dessa produkter definieras (i artikel .1.2) som "sådana som, trots att de inte är matvaror, har en form, lukt, färg, utseende, förpackning, märkning, volym eller storlek som är sådan att det är sannolikt att konsumenterna. särskilt barn, kommer att förväxla dessa med matvaror och som en följd härav placera dem i munnen eller suga på dem eller svälja eller inandas dem, vilket kan vara farligt och orsaka t.ex. kvävning, förgiftning eller perforation eller stopp i matsmältningsappara— ten”. Det framgår av direktivet (ingressen samt artikel 1.1 och 2) att det är " konsumenterna" som skall skyddas. Direktivet synes således inte syfta till att förhindra sådana egendomsskador som kan uppkomma exempelvis på djur.
Ordalydelsen överensstämmer inte med den som nyss har citerats i direkti- vet. Detta avser dock inte att i sak innebära någon awikelse från direktivet. När det i lagtexten talas om ”utseende” innefattar det således både färg och form, och ordet ”storlek” avser även direktivets ord volym.
35 Produktsäkerhetslagen (1988:1604) skall, med det tillägg som görs i andra stycket, tillämpas på livsmedelsimitationcr som kan medföra risk för personskada. Om en näringsidkare har tillverkat eller importerat en livsmedelsimitation som innebär särskild risk för personskada, kan Marknadsdomstolen för- bjuda honom att fortsätta med det. Förbudet får även avse en annan lik- nande vara med samma skaderisk.
Produktsäkerhetslagen är i och för sig redan idag tillämplig på farliga livsme- delsimitationcr. Att så skall vara fallet också i framtiden slås fast i första stycket. Konsumentombudsmannen (KO) kan alltså föra talan inför Mark- nadsdomstolen om förbud mot farliga livsmedelsimitationcr, normalt efter att Konsumentverket först har förhandlat med vederbörande näringsidkare.
Enligt produktsäkerhetslagen kan en näringsidkare som har tillhandahållit en farlig vara — dvs. en vara som medför risk för skada på person eller egen- dom — meddelas olika ålägganden att i framtiden lämna information om skaderisker och hur dessa kan bemästras. Näringsidkaren kan vidare medde- las säljförbud och exportförbud samt åläggas att återkalla varan.
Svensk rätt möjliggör därmed ingripanden mot farliga livsmedelsimitatio- ner på flera av de sätt som direktivet förutsätter. Produktsäkerhetslagen ger dock inget utrymme för förbud mot tillverkning eller import av farliga varor. I detta avseende måste alltså nya regler skapas i svensk rätt. Det sker genom den föreslagna bestämmelsen i andra stycket.
Av detta stycke framgår att en näringsidkare skall kunna meddelas förbud mot att fortsätta att tillverka eller importera farliga livsmedelsimitationcr. Detta saknar motsvarighet i produktsäkerhetslagen.
För att ett tillverknings- eller importförbud skall kunna meddelas krävs att näringsidkaren ifråga har tillverkat eller importerat en farlig livsmedelsimi- tation.
Hänvisningar till US1
10. Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår att riksdagen antar förslagen till 1. lag om leksakers säkerhet, 2. lag om farliga livsmedelsimitationcr.
1 Förslag till Prop. 1992/93:111 Lag om leksakers säkerhet Propositionens
lagförslag
Härigenom föreskrivs följande.
Lagens tillämpningsområde m.m.
1 & Föreskrifterna i denna lag meddelas till uppfyllande av Sveriges förplik- telser enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
2 5 Lagen gäller leksaker som är utformade för eller annars klart avsedda att användas av barn under 14 år.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att lagen inte skall gälla vissa varor som skulle kunna hän- föras till sådana leksaker som avses i första stycket.
Krav på leksaker
3 5 En näringsidkare får tillhandahålla leksaker bara om de uppfyller sådana krav som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bc- stämmer och som avser
1. skydd för hälsa och säkerhet,
2. utformning,
3. märkning och annan produktinformation.
Tillsyn
4 & Tillsyn över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter som har med- delats med stöd av lagen eller av ett bemyndigande enligt den utövas av den myndighet som regeringen bestämmer.
5 & En näringsidkare är skyldig att på anmaning—av tillsynsmyndigheten
1. lämna tillsynsmyndigheten tillträde till utrymmen där leksaker förvaras,
2. lämna de upplysningar, handlingar, varuprover och liknande som be- hövs för tillsynen.
Om en anmaning enligt första stycket inte följs, får tillsynsmyndigheten förelägga näringsidkaren att fullgöra sin skyldighet. Ett sådant föreläggande får förenas med vite.
6 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. kontroll av att en leksak uppfyller sådana krav som har föreskrivits med stöd av 3 &,
2. skyldighet för en näringsidkare att betala kostnader för provtagning och undersökning av prover.
Produktsäkerhetslagens tillämplighet
7 & Prodnktsäkerhctslagen (1988:1604) skall tillämpas på leksaker som kan medföra risk för personskada. 5 lx)
Detta gäller även om leksakerna uppfyller sådana krav som har föreskri- Prop. 1992/93:111 vits med stöd av 3 5. Propositionens lagförslag
Straffbestämmelser m.m.
8 5 Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 3 5 skall dömas till böter eller fängelse i högst ett år. I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
9 & Den som överträder ett vitesföreläggande eller vitesförbud enligt pro- duktsäkerhetslagen (1988:1604) skall inte dömas till ansvar enligt 8 $% för en gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.
10 5 Allmänt åtal för brott mot" denna lag får väckas bara efter medgivande av den myndighet som regeringen bestämmer.
11 & En leksak som har varit föremål för brott enligt denna lag eller dess värde samt utbytet av sådant brott skall förklaras förverkade, om det inte är uppenbart oskäligt.
Överklagande
12 & Tillsynsmyndighetens beslut i enskilda fall enligt 5 5 eller enligt före- skrifter som har meddelats med stöd av 6 & får överklagas hos kammarrät- ten.
Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
2 Förslag till Lag om farliga livsmedelsimitationer
Härigenom föreskrivs följande.
l & Föreskrifterna i denna lag meddelas till uppfyllande av Sveriges förplik- telser enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
2 5 I denna lag förstås med livsmedelsimitationcr varor som — särskilt av barn — på grund av sitt utseende eller sin storlek, lukt, förpackning eller märkning kan förväxlas med livsmedel.
35 Produktsäkerhetslagen (1988:1604) skall, med det tillägg som görs i andra stycket, tillämpas på livsmedelsimitationcr som kan medföra risk för personskada. Om en näringsidkare har tillverkat eller importerat en livsmedelsimitation som innebär särskild risk för personskada, kan Marknadsdomstolen för- bjuda honom att fortsätta med det. Förbudet får även avse en annan lik- nande vara med samma skaderisk.
Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
Propositionens lagförslag
RÅDETS DIREKTIV IV den 3 maj 1988 om tillnärmning av medlemsstater-M.! lagstiftning om Hunken säkerhet (88/378/EEG)
EUROPElSKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DE'I'I'A DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 1003 i detta,
med beaktande av kommissionens förslag',
i samarbete med Eumpaparlamenldz.
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande”, och
med beaktande av följande:
Gällande lagar och andra författningar som rör krav på leksakers säkerhet skiljer sig till omfattning och innehåll i de olika medlemsstaterna. Sådana skillnader kan skapa handels- hinder och olika konkurrensvillkor på den inre marknaden, utan att de därför nödvändigtvis erbjuder konsumenterna inom den gemensamma marknaden, särskilt bam, något effektivt skydd mot de risker som pmduktcma medför.
Dessa hinder för genomförandet av en inre marknad, där bara tillräckligt säkra produkter skulle säljas, bör avlägsnas. Därför bör marknadsföringen av leksaker' och dessa varors fria rörlighet göras till föremål för enhetliga regler, som grundas på de målsättningar för skyddet uv konsumenternas hälsa och säkerhet som läggs fram i rådets resolutionen av den 23 juni 1986 om den framtida inriktningen av Europeiska ekonomiska
' EGT nr C 282, 8.11.1986, s. 4. 1 EGT nr C 246, 14.9.1987, s. 91 och beslut 9 mars 1988 (ännu inte offentliggjort i Europeiska gemenskapernas officiella tidning). ” EGT nr C 232. 31.8.1987, s. 22.
gemenskapens program för skydd och främjande av kon- sumenternas intressen”.
För att underlätta bevisningen om överensstämmelse med de väsentliga kraven är det nödvändigt att ha harmoniserade standarder på europeisk nivå som särskilt rör utformningen och sammansättningen av leksaker och att produkter som följer dessa standarder får antas uppfylla de väsentliga kraven. Sådana harmoniserade europeiska standarder utarbetas av privata organ och måste bibehålla sin icke-bindande status. För detta ändamål erkänns de europeiska standardiseringsor- ganisationcrna CEN och CENELEC som behöriga att anta harmoniserade standardcri enlighet med de allmänna riktlinjer för samarbete mellan kommissionen och dessa båda organ som undertecknades den 13 november 1984. I detta direktiv avses med en harmoniserad standard en teknisk specifikation (europeisk standard eller harmoniseringsdukument) som antagits av ett av dessa organ eller av dem båda på uppdrag av kommissionen enligt bestämmelserna i rådets direktiv 83/189/EEG av den 28 mars 1983 om ett infonnationsför— farande för tekniska standarder och föreskrifteH, i dess senaste lydelse enligt Spaniens och Portugals anslutningsakt samt enligt de allmänna riktlinjerna.
Enligt rådets resolutionen av den 7 maj 1985 om en ny metod för harmonisering av tekniska föreskrifter och standarder" bör den harmonisering som skall uppnås bestå i att fastställa de väsentliga säkerhetskrav som alla leksaker skall uppfylla för att få släppas ut på marknaden.
' EGT nr c 167, 5.7.1986, s. 1. * EGT nr L 109, 26.4.1983, s. a. ' EGT nr c 136, 4.6.1985, s. ].
(Jr 'Jl
Eftersom leksaker utgör en stor marknad i kraftig utveckling och omfattar många olika produkter, bör detta direktivs tillämpningsområde fastställas på grundval av en tillräckligt vid definition av begreppet 'leksaker'. Dock måste det stå klart att vissa produkter inte skall betraktas som leksaker i detta direktivs mening, antingen därför att de i själva verket inte är avsedda för barn, eller därför att de kräver över- vakning eller skall användas under speciella betingelser.
Leksaker på marknaden får inte utgöra en risk vare sig för användarens eller någon annan persons säkerhet och/eller hälsa. Leksakers säkerhetsgrad bör bestämmas efter hur pmduktema är avsedda att användas. Hänsyn måste dock tas till varje förutsebar användning med tanke på normalt bc- teende hos barn, vilka allmänt sett inte uppvisar samma försiktighet som vuxna.
En leksaks säkerhetsgrad måste beaktas när den släpps ut på marknaden med tanke på behovet att säkerställa att denna upprätthålls under hela den tid som leksaken förväntas användas.
Om de väsentliga kraven uppfylls är det sannolikt att kon— sumentens säkerhet och hälsa kan garanteras. Alla leksaker som släpps ut på marknaden måste uppfylla dessa krav, och om de gör det för inget hindra deras fria rörlighet.
Leksaker kan antas uppfylla dessa väsentliga krav om de överensstämmer med de harmoniserade standarder, vilkas referensnummer har offentliggjorts i Europeiska gemenskaper- nas a_mciella tidning.
Leksaker som överensstämmer med en prototyp som godkänts av ett godkänt kontrollorgan får också anses uppfylla de väsentliga kraven. Överensstämmelsen måste bestyrkas genom att leksaken märks med ett EG—märke.
Metoder för certifiering måste fastställas för att bestämma på vilket sätt nationellt godkända kontrollorgan skall godkänna leksaksprototypersom inte överenstämmer med standarderoch utfärda typprovningsintyg för dessa liksom för leksaker som överenstämmer med standarder och för vilka en prototyp har överlämnats till dem för godkännande.
Medlemsstaterna, kommissionen och alla de godkända prov- ningsorganen måste få adekvat information på alla de olika stadierna i provnings- och kontrollförfarandena.
Medlemsstaterna måste utse provningsorgan, kallade 'godkä- nda provningsorgan', som skall tillämpa det system som införts för leksaker. Adekvat information om dessa organ måste lämnas och samtliga måste uppfylla minimikraven för godkännande.
Prop. 1992/93:11] Bilaga 1
Det kan förekomma fall där en leksak inte uppfyller de väsentliga säkerhetskraven. I sådana fall måste den med- lemsstat som konstaterar detta förhållande vidta alla nödvän- diga åtgärder för att återkalla produkterna från marknaden eller för att förbjuda att de släpps ut på marknaden. Beslutet måste motiveras och när skälet till beslutet beror på brister i de harmoniserade standarderna, måste dessa eller delar av dem utgå ur förteckningen som offentliggörs av kommissio- nen.
Kommissionen måste säkerställa att de harmoniserade europeiska standarderna på alla de områden som täcks av de väsentliga kraven i bilaga 2 utarbetas i god tid för att möjlig- göra för medlemsstaterna att anta och offentliggöra nöd- Vändiga bestämmelser senast den 1 juli 1989. De nationella bestämmelser som antagits på grundval av detta direktiv skall följaktligen träda i kraft den 1 januari 1990.
Det måste sörjas för att lämpliga åtgärder kan vidtas mot envar som ränsstridigt fäster ett märke på produkten vilket anger att den uppfyller kraven.
De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna måste kontrol- lera säkerheten hos leksaker som redan finns på marknaden.
För vissa kategorier leksaker som är särskilt farliga eller avsedda för mycket små barn måste vamingsinforrnalion eller infomation om försiktighetsåtgärder lämnas.
Kommissionen måste få regelbunden information om den verksamhet som bedrivs av de godkända kontrollorganen inom ramen för detta direktiv.
Mottagarna av ett beslut fattat i kraft av detta direktiv måste få veta skälet till beslutet och de rättsmedel som är tillgängliga för dem.
Utlåtandet från den rådgivande vetenskapliga kommittén för utvärdering av kemiska föreningars toxicitet och ekotoxicitet har beaktats med hänsyn till de hälsobaserade gränserna för bio-tillgängligheten av metalliska beståndsdelari bamleksaker.
HÄRlGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel I 1. Detta direktiv skall gälla leksaker. Med leksak avses alla produkter eller material som utformats eller är klart avsedda som leksaker för barn under 14 år.
2. Produkterna i bilaga 1 skall inte betraktas som leksaker i detta direktivs mening.
Artikel 2
]. Leksaker får släppas ut på marknaden bara om de inte innebär risk för användarens eller någon annan persons säkerhet och hälsa när de används på avsett eller förutsebart sätt med tanke på barns normala beteende.
2. En leksak skall, i det skick den har när den släpps ut på marknaden, uppfylla de hälso— och säkerhetskrav som fastställs i detta direktiv. Den förutsebara och normala tidsperiod den kommer att användas mäste därvid beaktas.
3. I detta direktiv avses med uttrycket släppa ut på marknaden både försäljning och gratisutdelning.
Artikel 3
Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att leksaker endast kan släppas ut på marknaden om de uppfyller de väsentliga säkerhetskraven i bilaga 2.
Artikel 4
Medlemsstaterna får inte förhindra att leksaker som uppfyller kraven i detta direktiv släpps ut på marknaden inom deras territorium.
Artikel 5
1. Medlemsstaterna skall förutsätta att leksaker uppfyller de väsentliga säkerhetskraven som anges i artikel 3 om de är försedda med det EG-märke som beskrivs i artikel 11, i det följande kallat "EG-märket", och som anger att leksakema ifråga överensstämmer med de tillämpliga nationella standar- der som överför de harmoniserade standarder, vilkas referens- nummer har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas oficiella tidning. Mcdlemsstatemaskall offentliggöra referens- numren för sådana nationella standarder.
2. Om tillverkaren inte alls eller endast delvis har tillämpat de standarder som omnämns i punkt 1 ovan eller om sådana standarder inte finns, skall medlemsstaterna förutsätta att leksakerna uppfyller de väsentliga säkerhetskrav som om- nämns i artikel 3 när deras överensstämmelse med den godkända prototypen bestyrkts genom åsättande av ett EG- märke etter det att ett EG-provningsintyg utfärdats.
Artikel 6
1. Om en medlemsstat eller kommissionen anser att de harmoniserade standarder som omnämns i artikel 5.1 inte helt uppfyller de väsentliga säkerhetskrav som anges i artikel 3, skall kommissionen eller medlemsstaten hänskjuta ärendet till den ständiga kommitté som tillsatts enligt direktiv
83/189/EEG, nedan kallad "kommittén”, samt ange skälen härför. Kommittén skall skyndsamt avge ett utlåtande.
Sedan kommissionen fått kommitténs utlåtande, skall den underrätta medlemsstaterna om huruvida berörda standarder eller delar därav måste utgå ur de publikationer som anges i artikel 5.1.
2. Kommissionen skall informera det berörda europeiska standardiseringsorganet och om nödvändigt utfärda ett nytt Itandardiseringsmandat.
Artikel 7
1. Om en medlemsstat konstaterar att leksaker som bär EG-märket och som används på avsett sän enligt artikel 2. sannolikt kan utgöra en risk för konsumenters eller andra personers säkerhet och hälsa, skall den vidta alla nödvändiga åtgärder för att återkalla produkterna eller för att förbjuda eller begränsa dem på marknaden. Medlemsstaten skall omedelbart underrätta kommissionen om den vidtagna åt— gården och ange skälen för beslutet och därvid särskilt redogöra för huruvida den bristande överensstämmelsen är följden av
a) att man misslyckats med att uppfylla de väsentliga kraven i artikel 3 i de fall leksaken inte motsvarar de standarder som anges i artikel 5.1,
b) felaktig tillämpning av de standarder som omnämns i artikel 5.1,
0) brister i de standarder som omnämns i artikel 5.1.
2. Kommissionen skall samråda med berörda parter så snart som möjligt. Om kommissionen efter detta samråd finner att alla åtgärder som omnämns i punkt 1 är berättigade, skall kommissionen skyndsamt underrätta den medlemsstat som vidtog åtgärden samt övriga medlemsstater. Om beslutet enligt punkt 1 ovan kan tillskrivas brister i standarder och om den medlemsstat som vidtog åtgärderna avser att vidhålla dem, skall kommissionen sedan den först samrått med berörda parter lägga fram saken inför kommittén inom två månader och inleda de förfaranden som beskrivs i artikel 6.
3. Om den leksak som inte uppfyller kraven här ett EG- mirke, skall den berörda medlemsstaten vidta lämpliga åtgärder och undenätta kommissionen, som skall underrätta de övriga medlemsstaterna.
Artikel 8
l. a) De leksaker som tillverkas enligt de harmonisera-
de standarder som omnämns i artikel 5.1 måste
PJ
b)
b)
förses med ett EG—märke innan de släpps ut på marknaden. Genom märket bckräflar tillverkaren eller hans auktorisemderepresentant inom gemen- skapen att leksakerna överensstämmer med dessa standarder.
Tillverkaren eller hans auktoriserade representant inom gemenskapen skall göra följande informa- tion tillgänglig för kontroll:
— En beskrivning av de hjälpmedel som till- verkaren använder (t.ex. en provningsrap— port eller en teknisk dossier) för att säker- ställa att produktionen överensstämmer med de standarder som omnämns i artikel 5.1 samt i förekommande fall ett EG-typprov- ningsintyg utfärdat av ett godkänt kontroll— organ; kopior av de dokument tillverkaren har underställt det godkända organet; en beskrivning av hur tillverkaren säkerställer att hans produkter överensstämmer med den godkända prototypen.
— Adresscma till tillverknings— och lagerloka— lerna.
— Detaljerad infomation om utformningen och tillverkningen.
Om varken tillverkaren eller hans auktoriserade representant är etablerade inom gemenskapen, skall skyldigheten att hålla en dossier tillgänglig åligga den person som släpper ut leksaken på den gemensamma marknaden.
Leksaker som inte helt eller bara delvis över— ensstämmer med de standarder som omnämns i artikel 5.1 måste förses med ett EG-märke innan de släpps ut på marknaden. Med detta märke be- kräftar tillverkaren eller hans auktoriserade representant inom gemenskapen att den berörda leksaken överensstämmer med den prototyp som undersökts enligt de förfaranden som anges i arti- kel 10, och som ett godkänt kontrollorgan har förklarat uppfyller de väsentliga kraven i arti- kel 3.
Tillverkaren eller hans auktoriserde representant inom gemenskapen skall göra följande infomia- tion tillgänglig för kontroll:
_ En detaljerad beskrivning av tillverkningen.
— En beskrivning av de hjälpmedel (t.ex. användning av en provningsrapport eller en teknisk dossier) genom vilka tillverkaren säkerställer att produktemaöverensstämmer med den godkända prototypen.
— Adressema till tillverknings— och lagringslo- kalema.
— Kopior av de dokument som tillverkaren har förelagt ett godkänt organ i enlighet med artikel 10.2.
— Provningsintyget för provexemplaret eller en vidirnerad kopia därav.
Om varken tillverkaren eller hans auktoriserade representant är etablerade inom gemenskapen, skall den ovannämnda skyldigheten att hålla en
Prop. 1992/93:11 ] Bilaga 1
dossier tillgänglig åligga den person som släpper ut leksaken på den gemensamma marknaden.
3. Om de skyldigheter som fastställts i punkt 1 b och 2 b ovan inte fullgörs, skall vederbörande medlemsstat vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att de fullgörs.
I de fall det är uppenbart att skyldigheterna inte fullgörs, fordras det särskilt att tillverkaren eller dennes auktoriserade representant inom gemenskapen låter utföra en provning av produkten på egen bekostnad. Provningen skall genomföras inom viss föreskriven tid och utföras av ett godkänt prov- ningsorgan för att styrka att produkten uppfyller de har— moniserade standarderna och de väsentliga säkerhetskraven.
Artikel 9
1. Bilaga 3 innehåller de minimikrav, som måste uppfyllas när medlemsstaterna utser de godkända provningsorgan som anges i detta direktiv.
2. Varje medlemsstat skall anmäla till kommissionen vilka godkända organ som skall ansvara för den EG-typprovning som omnämns i artikel 8.2 och 10. Kommissionen skall för kännedom i Europeiska gemenskapernas oficiella tidning offentliggöra en förteckning över dessa organ med de iden- tiftkationsnummer de tilldelats. Kommissionen skall ansvara för att förteckningen hålls aktuell.
3. En medlemsstat som har godkänt ett organ skall återkalla sitt godkännande om den finner att organet inte längre uppfyller de krav som anges i bilaga 3. Den skall genast underrätta kommissionen om detta.
Artikel 10
1. En EG—typprovning är ett förfarande genom vilket ett godkänt kontrollorgan fastställer och intygar att en lek- aaksprototyp uppfyller de väsentliga kraven i artikel 3.
2. Tillverkaren eller hans auktoriserade representant inom gemenskapen skall inge en ansökan om EG—typprovning till ett godkänt provningsorgan.
Ansökan skall omfatta
— en beskrivning av leksaken,
— tillverkarens namn och adress eller namn och adress till hans auktoriserade representant./er och till platsen där leksaken tillverkas,
— fullständiga data om tillverkning och utformning; och
ansökningen skall åtföljas av en protoyp av den leksak som skall tillverkas.
3. Det godkända kontrollorganet skall utföra EG-typprov- ningen på följande sätt:
— Det skall granska dokumenten som den sökande ingivit och fastställa om de är i sin ordning.
— Det skall kontrollera att leksaken inte kan utgöra en risk för säkerhet och/eller hälsa enligt artikel 2.
— Det skall utföra de tillämpliga undersökningarna och proven. Därvid skall det så långt som möjligt använda de harmoniserade standarder som omnämns i artikel 5.1 — för att kontrollera om prototypen uppfyller de väsent— liga krav som omnämns i artikel 3.
— Det kan begära in ytterligare exemplar av prototypen.
4. Om prototypen uppfyller de väsentliga kraven enligt artikel 3, skall det godkända provningsorganet utfärda ett EG- typprovningsintygvilket skall tillställas sökanden. Intyget skall innehålla undersökningsresultaten, det skall ange alla villkor som är förbundna med det och det skall åtföljas av beskrivnin- gar och ritningar på den godkända leksaken.
Kommissionen, övriga godkända provningsorgan och övriga medlemsstater kan på begäran erhålla en kopia av intyget och. på väl motiverad begäran, en kopia av en förteckning över tekniska konstruktionsdata samt av rapporterna över utförda undersökningar och prov.
5. Ett godkänt provningsorgan som vägrar utfärda ett EG— typprovningsintyg skall infomtera kommissionen och den medlemsstat som utsett organet om sin vägran samt ange skälet för denna.
A rlr'kel I 1
1. Det EG—märke som omnämns i artikel 5, 7 och 8 samt namnet och/eller varunamnet eller tillverkarens märke och adress eller adressen till dennes auktoriserade representant eller till importören i gemenskapen skall som regel sitta fast på leksaken eller på förpackningen och vara väl synligt, lätt att läsa och outplånligt. När det gäller små leksaker och leksaker som består av små delar får dessa upplysningar på samma sätt lämnas på förpackningen, på en etikett eller någon annan trycksak. Om upplysningama inte sitter fast på själva leksaken måste konsumenten uppmärksammas på det tillrådliga i att spara dem.
2. EG-märket skall bestå av symbolen "CE'.
3. Det är förbjudet att använda märken eller påskrifter som sannolikt kan förväxlas med EG-märket.
4. De upplysningar som omnämns i stycket 1 ovan fär förkortas, förutsatt att man kan identifiera tillverkaren, hans auktoriserade representant eller importören i gemenskapen genom förkortningen.
Prop. 1992/93:11 '1 Bilaga 1
5. I bilaga 4 anges vilka varningar och vilken infonnation om försiktighetsåtgärder vid användningen av vissa leksaker som måste lämnas. Medlemsstaterna fär kräva att denna information eller en delav den tillsammans med in formationen i punkt 4 lämnas på deras nationella språk när leksakerna släpps ut på marknaden.
A rlikel I 2
1. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det tas stickprov på leksaker på marknaden för att kontrollera att leksakerna överensstämmer med detta direktiv.
Den myndighet som har ansvaret för kontrollen
— skall på anmodan fä tillträde till tillverknings- eller lagerlokalen och tillgång till den information som om- nämns i artikel B.] b och 8.2 b,
-— fär anmoda tillverkaren, hans auktoriserade representant eller den person som ansvarar för att leksaken släpps ut på den gemensamma marknaden att lämna den informa- tion som föreskrivs i artikel 8.1 b och 8.2 b inom av medlemsstaten angiven viss tid,
— får välja ut ett provexemplar av leksaken och ta det med sig för undersökning och provning.
2. Medlemsstaterna skall vart tredje år till kommissionen rapportera om hur detta direktiv tillämpas.
3. Medlemsstaterna och kommissionen skall vidta nöd- vändiga åtgärder för att garantera att de översända kopior av EG-typprovningsintyget som anges i artikel 10.4 behandlas konfidentiellt.
A rlikel 13
Medlemsstaterna skall regelbundet informera kommissionen om den verksamhet de godkända kontrollorganen bedriver enligt direktivet, så att kommissionen kan säkerställa att kontrollförfarandena genomförs korrekt och utan diskriminering.
A rtikel ] 4
Varje beslut enligt detta direktiv om begränsningar som skall gälla när en leksak släpps ut på marknaden skall noggrant ange de skäl som ligger till grund för beslutet. Berörd part skall omgående få meddelande om ett sådant beslut och samtidigt informeras om de rättsmedel som är tillgängliga enligt gällande lagstiftning i medlemsstaten ifråga samt om gällande tidsfrister. 59
Artikel 15
1. Medlemsstaterna skall före den 30 juni 1989 anta och offentliggöra de bestämmelser som är nödvändiga For att följa detta direktiv och skall genast under-nina kommissionen om detta.
Dessa bestämmelser skall börja tillämpas den 1 januari 1990. 2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Prop. 1992/93:111 Bilaga ] Artikel 16 Detta direktiv riktar sig till mcdlemsslalema.
Utiirdat i Bryssel den 3 maj 1988.
På rådet: vägnar M. BANGEMANN Ordförande
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20.
21.
Prop. 1992/93:11]
Bilaga 1
BIM GA I
PRODUKTER SOM INTE BETRAKTAS SOM LEKSAKER l DETTA DIREKTIVS MENING
(Artikel 1.1) Juldekorationer Detaljerade och skalenliga modeller för vuxna samlare Utrustning avsedd att användas kollektivt pä lekplatser Sponutrusning Utrustning för vattensport avsedd at1 användas på djupt vatten
Dockor i folkdräkt och prydnadsdockor samt andra liknande artiklar avsedda för vuxna samlare
"Professionella" leksaker installerade på offentliga platser (affarscentra, stationer etc.) Pussel med mer än 500 bitar eller utan bild, avsedda för specialister
Luftgevär och luftpistoler
Fyrverkerier, inklusive slagtändsatsl
Slungor och slangbågar
Pilkasmingssatser (Satser av pilar med metallspetsar)
Elektriska ugnar, strykjärn eller andra specialiserade produkter som drivs med en märkspänning som överstiger 24 volt
Produkter som innehåller värmekällor och som är avsedda att användas i undervisningssam- manhang under tillsyn av en vuxen
Fordon med förbränningsmotor Leksaksångmaskiner Cyklar avsedda för idrottsutövning eller för framförande på allmän väg
Videoleksaker som kan kopplas till en videoskärm som drivs med en märkspänning som överstiger 24 volt
Tröstnappar för smäbam Trogna kopior av skjutvapen
Bijouterier för barn
Med undantag för slagtändsatser särskilt avsedda att användas i leksaker utan hinder av strängare bestämmelser som redan finns i vissa medlemsstater. 9
Bilaga 1
BILAGA : VÄSENTLIGA SAKERHE'rsr-taAv FÖR LEKSAKER
1. ALLMÄNNA PRlNClPER
I enlighet med kraven i artikel 2 i detta direktiv skall säväl användare av leksaker som annan person skyddas mot hälso- och säkerhetsrisker som uppstår när leksaker används på avsett sätt, eller på sätt som kunnat förutses med hänsyn till barns normala beteende. Det rör sig om risker
a) som har samband med leksakers utformning, konstruktion och sammansättning,
b) som är förenade med leksakers användning och som inte helt kan undanröjas genom ändrad konstruktion och sammansättning utan att funktionen hos leksaken förändras eller den berövas sina viktigaste egenskaper.
a) Graden av risk som den som använder en leksak utsätter sig för skall stå i rimlig proportion till den förmåga att hantera risken som barnet eller den som ser till barnet har. Detta gäller särskilt för leksaker som på grund av sin funktion, storlek och särskilda egenskaper är avsedda för barn under 3 år.
b) För att denna princip skall kunna efterlevas måste det i tillämpliga fall särskilt anges en lägsta åldersgräns för den som använder leksaken och om det behövs tillsyn av en annan person för att leksaken skall kunna användas säkert.
Etiketter som åsätts lcksakeroch/eller förpackningen, samt medföljande bruksanvisning skall utförligt och effektivt fästa användarens eller tillsynshavarens up märksamhet på de risker som är förbundna med användning av leksaken samt hur dessa nskcr skall undvikas.
11. SÄRSKILDA RISKER' Fysikaliska och mekaniska egenskaper
a) Leksaker och dess beståndsdelar, liksom även fästanordningar när det gäller fast monterade leksaker, skall ha erforderlig mekanisk hållfasthet och, i förekommande fall, tillräcklig stabilitet för att tåla de påkänningar de utsätts för vid användning utan att brytas sönder eller deformeras med åtföljande risk för fysisk personskada.
b) Åtkomlitga kanter, utskjutande panier, rep. snören. kablar och fästanordningar skall vara ut ormade och utförda på ett sådant sätt att risken för skador vid kontakt nedbringas så långt möjligt.
c) Leksaker skall vara utformade och tillverkade på ett sådant sätt att risken för fysiska personskador på grund av den inbördes rörelsen hos leksakens olika delar nedbringas till ett minimum.
d) Leksaker och deras beståndsdelar samt delar som kan tas loss från leksaker som uppenbarligen är avsedda för barn under 36 månaders ålder skall ha sådana dimensioner att de inte kan sväljas eller inandas.
e) Leksaker och deras delar, samt de förpackningari vilka de saluförs i detaljhandeln, får inte medföra risk för strypning eller kvävning.
i) Leksaker avsedda an användas på grunt vatten och till att hälla barn över vatten eller till att stödja dem skall vara utformade och tillverkade på sådant sätt att risken för förlust av flytkraft och förlust av stöd för barnet begränsas så långt möjligt med hänsyn till rekommenderat användningssätt.
g) Leksaker som går att krypa in i och därmed bildar ett slutet rum för användaren skall ha en utgång, som användaren lätt kan öppna inifrån.
h) Leksaker med vars hjälp användaren kan förflytta sig skall så långt möjligt vara försedda med broms, anpassad till typ av leksak och till den rörelseenergi som leksaken utvecklar. Bromssystemet skall vara enkelt att använda av användaren utan risk för denne att kastas ur leksaken eller vid skaderisk för denne eller annan person.
i) Utförandet och sammansättningen av projektiler. och den rörelseenergi de förmår utveckla när de skjuts ut från en leksak avsedd för detta skall vara sådana att de inte innebär oskälig risk för fysisk skada för användaren eller annan person.
Prop. 'l992/93:1 11 Bilaga 1
j) Leksaker som innehåller värmekällor skall vara konstruerade för att säkerställa
_ m den högsta temperaturen på åtkomliga ytor inte kan orsaka brännskador vid beröring.
— att ån & eller gas inne i leksaken inte ulppnår sådan temperatur eller sådant tryck att de att vålla brännskada, skållning e er annan fysisk kroppsskada då de släpps ut från leksaken på annat sätt än vad som är avsett.
Brinnbu'bet
a) Leksaker får inte utgöra eldfarliga inslag i barnets omgivning. De skall därför bestå av material
1. som antingen inte brinner under direkt inverkan av en öppen låga, gnista eller möjlig annan antändningskälla,
2. eller som inte är lättantändliga (lågan skall slockna så snart som brandorsaken avlägsnas).
3. eller som, i de fall materialet antänds, brinner långsamt och med låga som sprids med låg hastighet,
4. eller som, oavsett leksakens kemiska sammansättning, behandlats i syfte att fördröja förbränningsprocessen.
Dessa brännbara material fär inte utgöra en antändningsrisk för andra material som ingår i leksaken.
b) Leksaker, som för sin funktion oundgängligen måste innehålla sådana farliga ämnen eller preparat som bestäms i direktiv 67/548/EEG', särskilt material och utrustning för kemiska experiment. hopsättning av modeller. gjutning av plast eller keramik, emaljering, foto rafcring och liknande, fär inte innehålla ämnen eller preparat som kan bli antändliga : er förlust av oantändliga flyktiga beståndsdelar.
c) Leksaker får inte vara explosiva eller innehålla beståndsdelar eller ämnen som kan explodera vid användning enligt direktivets artikel 2.l. Denna bestämmelse är inte tillämplig på slagtändsatser för leksaker, se punkt 10 i bilaga 1 och därtill hörande fotnot.
d) Leksaker, särskilt kemiska leksaker, får inte innehålla ämnen eller preparat som
— kan explodera när de blandas — genom kemisk reaktion eller upphettning, — vid blandning med oxiderande ämnen,
— innehåller flyktiga ämnen som är antändliga i luft och riskerar att bilda antändliga eller explosiva gas/luftblandningar.
Kemiska egenskaper
1. Leksaker skall vara så utfonnade och tillverkade att de vid användning enligt direktivets artikel 2.1 inte medför hälso- eller skaderisk vid nedsväljning, inandning eller kontakt med hud, slemhtnnor eller ögon.
De skall i vart fall uppfylla bestämmelserna i gällande gemenskapsrätt om vissa produktkategoncr eller om förbud, begränsad användning eller märkning av vissa farliga ämnen och preparat.
!J För skydd av barnens hälsa gäller speciellt som målsättning att biotillgängligheten per dag till följd av användning av leksaker inte får överstiga
0.2 pg antimon ! pg arsenik 0 pg barium 6 pg kadmium ,3 pg krom 7 ug bly 5 pg kvicksilver 0 pg selen
156an 196, 16.8.1967, s. 1167. 63
Prop. 1992/93:111 Bilaga 1
eller andra värden för dessa eller andra ämnen som på vetenskapliga grunder kan komma an fastställas i gemenskapens lagstiftning.
Med biotillgänglighet för dessa ämnen menas det lösliga extrakt av ifrågavarande ämnen som har toxikologisk betydelse.
3. Leksaker får inte innehålla de farliga ämnen eller preparat som anges i direktiv 67/548/EEG och 88/379/EEGl i mängder som kan medföra hälsorisker för de barn som använder leksakerna. Det är under alla förhållanden strängt förbjudet att i en leksak ta med farliga ämnen eller preparat om de är avsedda att användas som sadana under lek.
Skulle dock ett begränsat antal ämnen eller preparat vara absolut nödvändiga för vissa leksakers funktion, bl & material och utrustningar för kemiska experiment, hopsättning av modeller, gjutning i plast eller keramik, emaljering, fotografering eller liknande, är dessa tillåtna upp till en viss övre koncentrationsgräns, vilken skall fastställas för varje ämne eller preparat efter mandat till den Europeiska standardiseringsorganisationen CEN enligt det förfarande som gäller för den kommitté som upprättats genom direktiv 83/189/EEG. förutsatt att de tillåtna ämnena och preparaten är i överensstämmelse med gemenskapens klassificeringsregler rörande märkning med undantag för punkt 4 i bilaga 4. -
Hcktriskaegenakaper
a) Elektriska leksaker skall inte drivas med en märkspänning som överstiger 24 volt och ingen del av leksaken får ge en spänning över 24 volt.
b) Delar av leksaker, som är eller kan komma i kontakt med en elektrisk strömkälla som kan orsaka elektriska stötar samt kablar eller ledningar genom vilka elektricitet leds till dessa delar, skall vara väl isolerade och mekaniskt skyddade för att förhindra risk för sådana stötar.
e) Elektriska leksaker skall vara utformade och tillverkade på ett sätt som säkerställer att den högsta temperatur som direkt åtkomliga ytor kan nå inte ger brännskador vid beröring.
Hygien
En leksak mtlste vara så utformad och konstruerad att den uppfyller kraven ptl hygien och renlighet för att undvika infektion, sjukdom och smitta.
R I" , . .
Leksaker fär inte innehålla radioaktiva delar eller ämnen i sådana former eller i sådana mängder att de kan vara skadliga för bams hälsa. Direktiv 80/836/Euratom skall tillämpas7.
EGT nr L 187, l6.7.1988, :. 14. EGT nr L 246, 17.9.1980, s. 1.
BIIAGA 3 VILLKOR SOM SKALL UPPFYLLAS AV DE GODKÄNDA KONTROLLORGANEN
(Artikd 9.1)
De kontrollorgan som medlemsstaterna utser måste uppfylla följande minimikrav:
1. Det skall finnas personal tillgänglig samt nödvändiga hjälpmedel och nödvändig utrustning.
2. Personalen skall ha teknisk kompetens och yrkesmässig integritet.
3. Den administrativa och tekniska personalen skall i fråga om genomförande av provningar, upprätlande av rapporter, utfärdande av intyg och den tillsyn som detta direktiv föreskriver vara oberoende gentemot alla kretsar, grupper eller personer som direkt eller indirekt har intressen pä leksaksområdet.
4. Personalen skall upprätthålla tystnadsplikt.
5. En ansvarsförsäkring skall tecknas såvida inte staten står för detta ansvar enligt gällande nationell lagstiftning.
Behöriga myndigheter i medlemsstaterna skall med vissa mellanrum kontrollera att kraven i punkt 1 och 2 uppfylls.
Prop. 1992/93:111 Bilaga 1 mum 4
VARNINGSINFORMATION ocn INFORMATION OM FÖRSIKTIGHE'ISÅTGÄRDER VID ANVANDNING
(Artikel 11.5)
Leksaker skall åtföljas av lämpliga lättläsliga upplysningar för att minska användningsriskerav det slag som beskrivs i de väsentliga kraven, särskilt följande:
1. mammimeiravwddaförbamunderämånademålder
Leksaker som kan vara farliga för barn under 36 månaders ålder skall vara försedda med varningstext, t ex "lnte lämplig för barn under 36 månader" eller "lntc lämplig för barn undcr3 är", kompletterad med en kortfattad upplysning, som även kan finnas i bruksanvis- ningen, om vilka specifika risker som ligger till grund för denna begränsning.
Denna bestämmelse gäller inte leksaker som på grund av funktion, storlek. utmärkande drag. egenskaper eller andra viktigare omständigheter uppenbarligen inte är avsedda för bam under 36 månader.
2. Rutsehbanor, hänggungor, romerska ringar, trapdser, rep och liknande leksaker monterade på ställningar
Dessa leksaker skall åtföljas av bruksanvisning som fäster uppmärksamheten på nödvän- digheten att regelbundet kontrollera och underhålla de viktigaste delarna (upphängnings- och fästanordningar, förankring i marken etc) samt understryker att leksaker om dessa kontroller inte utförs kan förorsaka fallolyckor eller välta.
lnstruktioncr, som anger hur leksaken skall monteras på rätt sätt och vilka delar som kan medföra fara om monteringen inte utförts korrekt, skall också tillhandahållas.
3 . Funktionella leksaker
Funktionella leksaker eller deras emballage skall vara försedda med texten: 'Vaming! Skall användas under tillsyn av vuxen."
Dessa leksaker skall dessutom bl a åtföljas av bruksanvisning med instruktioner rörande leksakens funktionssätt och uppgift om vilka försiktighetsåtgärder som skall vidtas av användaren, samt upplysning om att denna vid underlåtenhet att iaktta dessa försiktighetsm- gärder uLsätter sig för risker - vilka skall preciseras - som är nonnnlt förknippade med den apparat eller produkt av vilken leksaken är en skalenlig modell eller en imitation. Vidare skall anges att leksaken skall hållas utom räckhåll för mycket små barn.
Med funktionella leksaker menas sådana leksaker som har samma funktion som apparater eller anläggningar avsedda för vuxna, av vilka leksaken ofta är en skalenlig modell.
4. Leksaker som innehåller farliga ämnen eller preparat. Kemiska leksaker.
a) Utöver de tillämpliga bestämmelserna i EEG-direktiven om klassificering. förpackning och märkning av farliga ämnen och preparat skall bruksanvisningar för leksaker som innehåller farliga ämnen och preparat innehålla information om dessa ämnens farliga karaktär samt upplysning om vilka försiktighetsåtgärder som användaren skall iaktta för at1 undvika de risker som är förbundna med dem. Dessa risker skall kortfattat preciseras alltefter typ av leksak. Vidare skall anges vilka första-hjälpen-åtgärder som skall vidtas i händelse av allvarliga olycksfall i samband med användning av denna typ av leksaker. Slutligen skall påpekas att leksaken skall hållas utom räckhåll för mycket små barn.
b) Utöver anvisningar i punkt a ovan skall emballaget till kemiska leksaker vara märkta med texten: 'Vaming! Endast för bam över....år'. Skall användas under tillsyn av vuxen'.
Som kemiska leksaker räknas bl.a. kemisatser, lådor för inbakning av föremål i plast. miniatyrverkstäder för keramik, emaljering, fotografering och liknande.
Åldern skall fastställas av tillverkaren.
Prop. 1992/93:111 Bilaga ] Rullbridor och rullskridskor för barn
Om dessa produkter säljs som leksaker skall de vara försedda med texten: 'Vaming! Skall användas tillsammans med skyddsutrustning".
Dessutom skall bruksanvisningen innehålla en påminnelse om att leksaken kräver stor skicklighet och skall användas med försiktighet för att förhindra skador genom fall eller till följd av kollision mellan användaren och någon annan person. Vidare skall anvisningar lämnas rörande rekommenderad skyddsutrustning (hjälm, handskar, knäskydd, ann- bagsskydd etc.) Vanmlekuker
Vattenleksaker enligt defmitionen i bilaga 2, punkt ll.1.f' skall vara försedda med text enligt CENs instruktioner att anpassa standard EN/71, del 1 och 2:
'Vaming! Får endast användas i vallen där barnet bottnar samt under övervakning."
RÅDETS DIREKTIV av den 25 juni 1987
om tillnärmningen av medlemsstaternas lagstiftning om produkter aom, på grund av sina yttre egenskaper. kan förväxlas med andra produkter och härigenom utgöra en risk för konsumenternas hälsa och säkerhet
(87/357/EEG)
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DlREKTlV
med beaktande av Fördraget om uppräuandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100 i detta,
med beaktande av kommissionens forslag', med beaktande av Europaparlamentets yttrande],
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,och
med beaktande av följande:
Flera medlemsstater har författningar eller andra bestämmelser som gäller vissa produkter som, på grund av sina yttre egenskaper, kan fT'Mväxlas med andra produkter och härigenom utgöra en risk för konsumententas hälsa och säkerhet. Dessa bestämmelser är emellertid olika ifråga om innehåll. omfatt- ning och tillämpning. I vissa medlemsstater gäller bestämmel- serna alla produkter som liknar matvaror fastän de inte är det, medan bestämmelserna i andra medlemsstater gäller produkter som lätt kan förväxlas med matvaror, särskilt konfekt och sötsaker.
Denna situation skapar betydande hinder för den fria cirkula- tionen av varor och olika konkurrensvillkor inom gemenska- pen utan att för den skull säkerställa ett effektivt konsuments- kydd, särskilt vad gäller bam.
Sådana hinder för upprättandet av en väl fungerande gemen- sam marknad måste undanröjas och ett godtagbart skydd för konsumenterna säkerställas i enlighet med rådets resolution av den 14 april 1975. resp. den 19 maj 1981 om det första3 och det andra konsumentpolitiska handlingsprogrammet' samt rådets resolution av den 23 juni 1986 om ny satsning på konsumentskyddsområdets.
Skyddet av konsumenternas hälsa och säkerhet bör ligga på samma nivå i de olika medlemsstaterna.
Det är därför nödvändigt att förbjuda marknadslöring och import liksom produktion och export av produkter som kan
' EGT nr c 156. 15.6.1987. 1 EGT nr c 150, 9.6.1987, s. 1. * EGT nr c 92, 25.4.1975, s. 1. ' EGT nr c 133, 3.6.1981, s. 1. * EGT nr c 167, 5.7.1986, s. 1.
Forväxlas med matvaror och därmed utgör en risk för kon- sumenternas hälsa och säkerhet
Åtgärder bör vidtas så att tillsyn utförs av de behöriga myn- digheterna i medlemsstaterna.
Farliga produkter måste återkallas från marknaden enligt de principer som uttrycks i rådsresolutinnema om kon- sumentskydd. Man bör se till att det blir möjligt att diskutera. och pröva de Åtgärder som vidtagits av medlemsstaterna for att förbjuda sadana produkter eller återkalla dem för att säkerstäl- la en enhetlig tillämpning inom hela gemenskapen av de principer som uttrycks i detta direktiv. En sådan granskning och diskussion kan ske inom den rådgivande kommittén, som tillsatts enligt beslut 84/133/EEG'1.
Med hänsyn till att det kan bli nödvändigt att vidga ramen för tillämpningsområdet till att omfatta andra farliga imitationer än livsmedelsimitationer och att utvärdera och ompröva de förfaranden som fastläggs i detta direktiv, skall rådet beredas möjlighet att två är eller det att direktivet genomförts i medlemsländerna besluta om en eventuell justering av dessa bestämmelser på grundval av en rapport från kommismonen om de vunna erfarenheterna.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Arlikel I
1. Detta direktiv avser de produkter som definieras i punkt 2 och som, genom att de kan förväxlas med andra produkter. utgör en risk för konsumenternas hälsa och säkerhet.
2. De produkter som omnämns i punkt 1 är sådana som, trots att de inte är matvaror, har en form, lukt, Erg, utseende. förpackning, märkning. volym eller storlek som är sådan att det är sannolikt att konsumenterna, särskilt bam, kommer att förväxla dem med matvaror eeh som en följd härav placera dem i munnen eller suga på dem eller svälja eller inandas dem, vilket kan vara farligt och orsaka t.ex. kvävning. förgiftning eller perforation eller stopp i matsmältningsap- paraten.
6 EGT nr L 70.13.3.1984, s. 16. SLU'WJC?
Artikel 2
Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att förbjuda marknadsföring. import och antingen tillverkning eller export av de produkter som omfattas av detta direktiv.
Artikel 3
Medlemsstaterna skall i synnerhet försäkra sig om att produk- ter på marknaden kontrolleras för att fastställa att ingen produkt som faller inom ramen för detta direktiv marknads— förs. De skall också vidta alla nödvändiga åtgärder för att försäkra sig om att de behöriga myndigheterna återkallar eller föranstaltar om ett Återkallande från marknaden av varje produkt som täcks av detta direktiv.
Artikel 4
1. Om en medlemsstat vidtar en speciell åtgärd enligt artikel 2 och 3 skall den underrätta kommissionen om detta. Med- lemsstaten skall bifoga en beskrivning av produkten och skälet till beslutet.
När detaljerad infomation om produkten redan krävs enligt beslut 84/133/EEG behövs ingen vidare underrättelse enligt detta direktiv.
Kommissionen skall informera de övriga medlemsstaterna vid tidigast möjliga tillfälle.
2. Kommittén som tillsatts genom beslut 84/133/EEG kan av kommissionen eller en medlemsstat anmodas inleda en diskussion i frågor som rör tillämpningen av detta direktiv.
Prop. 1992/931111 Bilaga 1
Arlikel 5
Två år efter den dag som anges i artikel 6 samt på grundval av en rapport från kommissionen med redovisning av vunna erfarenheter och med förslag om lämpliga åtgärder, skall rådet besluta om en eventuelljustering av detta direktiv. Justeringen skall särskilt beakta behovet att utvidga omfattningen stl att det även gäller andra farliga imitationer av livsmedel och behovet av att ändra ätgärdema enligt artikel 4.
Artikel 6
1. Medlemsstaterna skall senast den 26 juni 1989 (vilket är två år efter direktivets ikraftträdande) vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv och de skall genast underrätta kommissionen om detta.
2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till centrala bestämmelseri nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 7
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Luxemburg den 5 juni 1987. På råde/s vägnar H. DE CROO Ordförande
Promemorians lagförslag Prop. 1992/93:111
B'l ' 3 Förslag till ' agd
Lag mot farliga leksaker
Härigenom föreskrivs följande.
Lagens tillänmningsområde m.m. 1 5 Denna lag gäller leksaker som tillhandahålls i näringsverksamhet.
2 & Med leksaker avses i denna lag varor som är utformade för eller annars klart avsedda att användas i lek av barn under 14 år.
Krav på leksaker
3 5 En näringsidkare får tillhandahålla leksaker bara om de uppfyller krav som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- mer och som avser
1. skydd för hälsa och säkerhet,
2. tillverkning,
3. märkning och annan produktinformation. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att första stycket inte skall tillämpas i fråga om vissa slag av leksaker.
Föreskrifter om tillsyn m.m.
4 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för en näringsidkare
1. att lämna en tillsynsmyndighet tillträde till utrymmen där leksaker för- varas,
2. att lämna sådana upplysningar, handlingar, varuprover och liknande som en tillsynsmyndighet behöver för att bevaka efterlevnaden av denna lag och de föreskrifter som har meddelats med stöd av den,
3. att betala kostnader för provtagning och undersökning av prover. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får också meddela föreskrifter om kontroll av att krav som har föreskrivits med stöd av 3 ä första stycket är uppfyllda.
5 & Produktsäkerhetslagen(1988:1604) skall tillämpas på leksaker som kan medföra risk för skada på person. Detta gäller även om leksakerna uppfyller sådana krav som har föreskrivits med stöd av 3 & första stycket.
Ansvar m.m.
6 & Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 3 5 första stycket skall dömas till böter eller fängelse i högst ett år. I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
7 5 Den som överträder ett vitcsförcläggandc eller vitesförbud enligt pro- 70
duktsäkerhetslagen(1988:1604) skall inte dömas till ansvar enligt () 5 för en Prop. 1992/93:111 gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet. Bilaga 3
8 & Allmänt åtal för brott mot denna lag får väckas endast efter medgivande av den myndighet som regeringen bestämmer.
9 5 En leksak som har varit föremål för brott enligt denna lag eller dess värde samt utbytet av sådant brott skall förklaras förverkade, om det inte är uppen- bart oskäligt.
Överklagande
10 & En tillsynsmyndighets beslut enligt föreskrifter som avses i 4 & första stycket får överklagas hos kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Förslag till Lag mot farliga livsmedelsimitationer
Härigenom föreskrivs följande.
Lagens tillämpningsområde m.m.
1 5 Denna lag gäller livsmedelsimitationcr som tillhandahålls i näringsverk- samhet.
2 5 Med livsmedelsimitationcr avses i denna lag sådana varor som på grund av sin form, lukt, färg, utseende, förpackning, märkning, volym eller storlek kan, särskilt av barn, förväxlas med livsmedel.
Krav på säkerhet m.m.
3 5 En näringsidkare får importera, tillverka, exportera eller tillhandahålla
en livsmedelsimitation endast om den inte kan medföra hälsorisk för den. som inandas, slickar eller suger på den, stoppar den i munnen eller sväljer den.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från första stycket i fråga om vissa slag av livsme- delsimitationer.
Föreskrifter om tillsyn m.m.
4 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för en närginsidkare
1. att lämna en tillsynsmyndighet tillträde till utrymmen där varor som om- fattas av denna lag förvaras,
2. att lämna sådana upplysningar, handlingar, varuprover och liknande som en tillsynsmyndighet behöver för att bevaka efterlevnaden av denna lag och de föreskrifter som har meddelats med stöd av den,
3. att betala kostnader för provtagning och undersökning av prover. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får också meddela föreskrifter om kontroll av att krav som föreskrivits med stöd av 3 9" första stycket är uppfyllda.
5 & Produktsäkerhetslagen (1988:1604) skall tillämpas på livsmedelsimitatio- ner som kan medföra risk för skada på person.
6 & Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 3 & första stycket skall dömas till böter eller fängelse i högst ett år. I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
7 & Den som överträder ett vitesföreläggande eller vitesförbud enligt pro- duktsäkerhetslagen (1988:1604) skall inte dömas till ansvar enligt () & för en gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.
8 5 Allmänt åtal för brott mot denna lag får väckas endast efter medgivande av den myndighet som regeringen bestämmer.
9 5 En vara som har varit föremål för brott enligt denna lag eller dess värde Prop. 1992/93:111 samt utbytet av sådant brott skall förklaras förverkade, om det inte är uppcn- Bilaga 3 bart oskäligt.
Överklagande
10 5 En tillsynsmyndighets beslut enligt föreskrifter som avses i 4 5 första stycket får överklagas hos kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
73.
Prop. 1992/93:11] Bilaga 4 Sammanställning av remissyttrandena över departementspromemorian (Ds 1992:54) Regler mot farliga leksaker och farliga livsmedelsimitationer — en EG-anpassning till följd av EES-avtalet Remissinstanserna
Efter remiss har yttranden över promemorian ( Ds 1992:54 ) Regler mot far- liga leksaker och farliga livsmedelsimitationer — en EG-anpassning till följd av EES-avtalet kommit in från: Kommerskollegium, Socialstyrelsen, Handikappinstitutet, Barnmiljörådet, Statens livsmedelsverk, Närings- och teknikutvecklingsvcrket (NUTEK), Marknadsdomstolen, Konkurrensverket, Statens provningsanstalt, Styrelsen för teknisk ackreditering (SWEDAC), Konsumentverket, Kcmikalieinspektionen, Statens strålskyddsinstitut, Landsorganisationen i Sverige (LO), SEMKO, Sveriges Industriförbund, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges Köpmannaförbund, Företagarnas Riksorganisation, Sveriges Leksakshandlares Riksförbund, Svenska Postorderföreningen (SPF), Svenska Handelskammarförbundet, Konsumentgillesförbundet, Husmodersförbundet Hem och Samhälle, Kooperativa förbundet, Folkhälsoinstitutet. Yttrande har också kommit in från utredningen (M 1992:02) Handlings- plan mot buller. Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers cen- tralorganisation (SACO) och Kemikontoret har avstått från att avge något remissyttrande.
Sammanfattning av remissutfallet
Förslagen i promemorian tillstyrks eller lämnas i huvudsak utan erinran av remissinstanserna.
Kommerskollegium:
Närmare om de synpunkter som har förts fram i remissyttrandena
Förslaget till lag mot farliga leksaker Allmänt
l förslagen till Lag mot farliga leksaker och Lag mot farliga livsmedelsimita- tioner har kopplingen till EES-avtalet och dess syfte helt utelämnats. Härige- nom finns en risk att EES-avtalets styrning och dess harmoniseringseffekter går förlorad.
De båda lagarna bör därför i sina inledande paragrafer kompletteras med uppgift om dels syftet att uppnå fri rörlighet för varor, dels de EG-direktiv som anses införlivas genom författningarna (jämför ] paragraf i förslaget till byggproduktlag enligt Ds 1992:65 ).
Industriförbundet:
I enlighet med vad som sägs i EES-propositionen (1991/92zl70 del 1) bör kopplingen till EES-avtalet framgå redan av lagtexten och inte enbart av mo- tiven. Det lämpligaste synes vara att komplettera de föreslagna lagarna med en preambel där EES-avtalets syfte att uppnå fri rörlighet för varor samt av— sikten att implementera det aktuella EG-direktivet klart framgår.
SWEDAC:
Enligt SWEDAC:s uppfattning bör vidare av lagen framgå lagens huvud— syfte, nämligen att endast säkra leksaker skall få förekomma på marknaden.
Grossistförbundet Svensk Handel:
I lagens inledning kan anges syftet med lagen, d v s fri rörlighet för leksaker vilka uppfyller de i EG-direktivet angivna väsentliga säkerhetskraven.— Den föreslagna lagens namn torde ge ett onödigt negativt intryck. EG-direk— tivet, vilketju utgör grunden för lagen, talar om ”leksakers säkerhet” och i Danmark är namnet ”Bekandtgörelse om sikkerhedskrav till legetöj". Även i Sverige är det brukligt att lagar, vilka ju i allmänhet har till syfte att mot- verka oönskade företeelser, benämns neutralt, t ex Livsmedelslag, Läkeme- delslag. Miljöskyddslag, lagar som bl a syftar till att skydda människors hälsa.
Vi motsätter oss därför den föreslagna rubriken och föreslår att namnet blir ”Lag om leksakers säkerhet” alt ”Lag om säkerhetskrav för leksaker".
Sveriges Köpmannaförbund:
För att ge en bättre beskrivning av lagen anser förbunden att namnet på den föreslagna lagen bör vara ”Lag om leksakers säkerhet” eller ”Lag om säker- hetskrav för leksaker”.
Bilaga 4
Kommerskollegium:
Beträffande förslaget till ”Lag om farliga leksaker” ifrågasätter Kollegiet om lagrubriken är lämplig. Detta eftersom lagen skall vara utgångspunkten för den svenska implementeringen av E05 direktiv om ”Leksakers säkerhet”.
Industriförbundet:
Vad gäller förslaget till ”Lag om farliga leksaker" borde den enligt förbun- dets mening, i samstämmighet med EG-dircktivet, istället rubriceras ”Lag om leksakers säkerhet”.
Socialstyrelsen:
Socialstyrelsen vill betona vikten av att en EG-anpassning inte får innebära en försämring för Sverige med ökade risker inom detta område. Sverige har låg dödlighet samt låga olycksfallsfrekvenser tack vare bl.a. Konsumentver- kets insatser. — Det är svårt att göra en bedömning av om nuvarande svenska säkerhetskrav på leksaker i fortsättningen kan upprätthållas. Av promemo— rian kan dock utläsas att detta torde bli möjligt. Av vikt är också att de skill- nader som finns när det gäller kemiska produkter klaras ut i tid. Socialstyrel- sen vill även påpeka att ett viktigt instrument i förebyggande syfte är att det finns tillgång till snabb och smidig skaderapportering.
Kemikalieinspektionen:
Kemikalieinspektionen tillstyrker förslagen. Inspektionen anser dock att båda direktiven bör förstås så att även uthyrning omfattas. De båda före- slagna lagarna bör därför kompletteras med bestämmelser efter förebild i 2 & produktsäkerhetslagen (1988:1604).
Husmodersförbundet Hem och Samhälle:
Husmodersförbundet Hem och Samhälle har inga invändningar mot författ- ningsförslagcn. Vi finner dern väl utarbetade och tydliga och tillstyrker utan förbehåll och tillägg förslag till ”Lag mot farliga leksaker” samt förslag till ”Lag mot farliga livsmedelsimitationcr”. — Vi anser vidare att det vore lämp- ligast ur alla synpunkter att Konsumentverket utses till tillsynsmyndighet.
Barnmiljörådet:
— att det är positivt att en lag mot farliga leksaker stiftas, - att den legala form som föreslås är lämplig, med lag som åtföljs av föreskrifter för preciserade säkerhetskrav, — att resurser måste tillförsäkras den i framtiden allt viktigare stickprovskontrollen av leksaksmarknaden, — att svensk sjukvårdsbaserad skaderapportering kan utgöra en utmärkt kunskapskälla om inträffade skador med leksaker,
- att högsta tillåtna yttertemperatur på beröringsbara ytor på elektriska leksaker även fortsättningsvis skall vara 60 grader C,
-— att radioaktiva ämnen över huvud taget inte får tillåtas i leksaker, samt
Bilaga 4
— att det är positivt att även en lag mot farliga livsmedelsimitationcr stiftas.
Valet av legal form
Promemorian: Regler om leksakers säkerhet föreslås bli införda i en särskild lag mot farliga leksaker.
Produktsäkerhetslagen skall tillämpas vid sidan av lagen (prome- morian s. 37).
Konsumentverket:
Förslaget att införa regler om leksakers säkerhet i en särskild lag tillstyrks, liksom den aviserade möjligheten för Konsumentverket att meddela tving- ande, straffsanktionerade föreskrifter. Dessa föreskrifter kommer att, i viss utsträckning, ersätta tidigare utfärdade riktlinjer.
SWEDAC :
SWEDAC tillstyrker promemorians förslag att den i EES-avtalet ingående rättsakten om leksakers säkerhet bör införlivas i svensk rätt genom en sär- skild lag mot farliga leksaker.
Barnmiljörådet:
Den legala form som föreslås, med en lag kompletterad med föreskrifter för preciserade säkerhetskrav, tillstyrks.
Industriförbundet:
Praktiska skäl talar otvivelaktigt för att ge regeringen eller myndighet som denna bestämmer fullmakt att utfärda de mera detaljerade bestämmelserna. Frågan är dock om lagförslagens långtgående fullmakt eller avsaknad av ma- teriella bestämmelser står i överensstämmelse med 8 kap 2 & regeringsfor- men. En tänkbar lösning är att på sätt som angetts i föregående avsnitt i lag- texten hänvisas till de materiella reglerna i respektive EG-direktiv. Därige- nom ges de bägge lagarna ett mera materiellt innehåll och förlorar delvis sin karaktär av helt generell fullmakt.
LO:
LO instämmer i att dessa områden bör täckas av särskilda lagar, där detalj— föreskrifter inte ingår men respektive myndigheter åläggs att utfärda sär- skilda föreskrifter i enlighct med avtalet och med syfte att åstadkomma ett tillräckligt konsument- och brukarskydd.
Regeringens förslag att i en särskild lag införa regler om leksakers säker-
het kompletterat med särskilda föreskrifter torde vara en lämplig metod att Prop. 1992/931111 införliva EGs bestämmelser i svensk rätt. Detta tillvägagångssätt medger Bilaga 4 flexibilitet vid anpassningen av direktivet till svenska förhållanden. Dess- utom torde det vara lättare att göra eventuella kommande anpassningar/för- ändringar i en förordning än i en lagtext. En särskild lag tillstyrks därför av Köpmannaförbundet och Leksakshandlarnas Riksförbund. I lagen bör det emellertid klart uttryckas att reglerna baseras på bestämmelserna i EES-av- talet och EGs direktiv om leksakers säkerhet, så att den rättsliga grunden för lagen klart framgår.
Lagens tillämpningsområde
Promemorian: Lagen mot farliga leksaker bör gälla alla leksaker som tillhandahålls i näringsverksamhet, även om detta sker genom grati- serbjudanden. Med leksaker avses med vissa undantag varor som är utformade för eller klart avsedda att användas i lek av barn under 14 år (promemorian s. 38).
Konsumentgillesförbundet:
Med ”leksaker” avses alla produkter eller material som utformats eller är klart avsedda att användas vid lek av barn under 14 år. Att åldersgränsen sätts vid 14 år anser vi felaktigt. Vissa "leksaker” exempelvis rullbräden/rull- skridskor används även cfter 14 år och är mycket farliga leksaker.
Kraven på leksakers säkerhet
Promemorian: Det är inte möjligt att i lag precisera de säkerhetskrav som skall gälla enligt direktivet. Dessa bör i stället slås fast i föreskrif- ter som utfärdas med stöd av lagen (promemorian s. 40).
Statens strålskyddsinstitut:
Som framförs i promemorian råder ingen motsättning mellan nuvarande svensk praxis och lagförslaget/direktivet angående innehåll av radioaktiva ämnen i leksaker. Leksaker tillhör den kategori konsumentartiklar där en tillsats av radioaktivt ämne anses klart oberättigad enligt internationella re- konnnendationer. Bedömning av oberz'ittigad/berättigad användning avjoni- serande strålning är av grundläggande betydelse inom strålskyddet. —- I leks- aksdirektivet anges att leksaker inte får innehålla radioaktiva delar eller äm- nen att de är skadliga för barns hälsa. I övrigt hänvisas till gällande direktiv 80/836 Euratom. Där sägs att för leksaker innehållande radioaktivt ämne skall inte de i direktivet givna undantagsgränserna för aktivitet tillämpas, 78
Bilaga 4
utan individuell prövning med godkännande måste göras oavsett nationella lagar och grad av farlighet.
Konsumentverket:
Enligt promemorian torde det i praktiken bli möjligt att även i fortsättningen upprätthålla nuvarande krav på leksaker. Det framgår emellertid samtidigt att dessa krav — som i huvudsak preciserats med stöd av produktsäkerhetsla- gen — på vissa punkter är högre än direktivets och att direktivet inte är hel- täckande. Som exempel kan nämnas att risken för hörselskada till följd av buller från leksaker inte beaktas i direktivet. Konsumentverket kommer i Sin marknadsbevakning att verka för att det inte blir en försämring av de nuvarande- säkerhetskraven.
Utredningcn (M 1992:02) Handlingsplan mot buller:
Eftersom EG-direktivets väsentliga säkerhetskrav inte är heltäckande är det positivt att lagförslaget innehåller en hänvisning till produktsäkerhetslagen , som ger möjlighet att ingripa mot sådana risker som inte omfattas av leksaks- direktivet. Som exempel på sådana risker nämns bl.a. buller från leksaker.—— jag vill i detta sammanhang ta upp frågan om det angelägna i en fortsatt bul- lerbckämpning såvitt avser leksaker, bl.a. från knallpulver.
Det finns knallpulvcr på marknaden som kan orsaka en icke reparabel hörselskada hos barn. Det finns enligt min mening inte några acceptabla skäl varför ljud från leksaker skall tillåtas alstra hörselskadligt buller. Leksaker som inte är påvisbart oskadliga för barns hörsel, borde därför inte få salu- föras.
Folkhälsoinstitutet:
I de mera detaljerade föreskrifter som senare kommer att utarbetas, t ex i form av förordning till lagen mot farliga leksaker, krävs en närmare precise- ring av begreppet ”barns normala beteende". Det förekommer individuella Skillnader i barnens utvecklingsprocess som gör att det blandjämnåriga barn kan vara intervall på flera åri fysisk och psykisk mognad. Vi vill också peka på att barn mycket ofta använder leksaker på ett annorlunda sätt än vad vuxna förväntar sig.
Leksaksdirektivets s.k. säkerhetsklausul
Promemorian: Konsumentombudsmannen bör ingripa med stöd av produk(säkerhetslagen när leksaker, trots att de uppfyller direktivets krav, sannolikt kan utgöra risk för säkerhet och hälsa. Härvid måste hänvisning kunna ske till direktivets s.k. säkerhetsklausul och EFTA- organet skall underrättas (promemorian s. 43).
Bilaga 4
Konsumentverket:
Säkerhetsklausulen ger Konsumentverket/KO rätt att med stöd av produkt— säkerhetslagen ingripa mot risker som inte täcks av direktivet. Det är till- fredsställande att regelsystemet på så sätt ger utrymme för åtgärder mot framtida, ännu okända, brister. — Av promemorian framgår inte klart vilken typ av ”ingripanden” som skall följas av underrättelse och godkännande av EFTA-organet. Konsumentverket utgår ifrån att underrättelseskyldigheten avseende sk ”shortcomings in the standards” endast omfattar beslut av Marknadsdomstolen.
Kommerskollegium:
Även om artikel 7 inte förutser ingripande mot leksaker som fyller de väsent- liga säkerhetskraven i dircktivet, torde den i praktiken kunna användas i de fall då det kan styrkas att en leksak innebär säkerhetsrisker. —- En viktigare faktor är då de skillnader som kan finnas mellan länderna i uppfattningen om vad som skall betraktas som ”farlig produkt”. Detsamma gäller konsu- menternas vana respektive ovana vid myndigheternas kontroll. — Som en följd av dessa nationella skillnader kan effekterna av det harmoniserade re- gelverk som åstadkommits genom EES-avtalet delvis komma att gå förlo- rade. Det finns därför risk att de möjligheter som ges de nationella myndig- heterna att ingripa mot produkter kan bli handels- och konkurrenssncdvri- dande. — Skyddsklausulen måste därför användas restriktivt och använd- ningen, i EES-avtalets anda, utvecklas i harmoni med övriga länder på den gemensamma marknaden. Promemorian ger inte uttryck för ett sådant syn- sätt.
SWEDAC :
I EG-kommissionen pågår arbete med att utarbeta en handbok om direktiv enligt nya metoden, där bl.a. olika begrepp förklaras och utvecklas. Ett ännu inte slutligt fastställt avsnitt behandlar säkerhetsklausuler (Doc.Certif. 91/5 Rev.1). Av detta synes framgå att säkerhetsklausuler endast kan tillämpas från medlemsstaternas sida när det föreligger konkret risk att liv eller hälsa skall komma till skada av en produkt. Det torde därmed inte vara förenligt med EG-rätten att utlösa en säkerhetsklausul när en medlemsstat anser mer allmänt att ett direktiv på någon punkt har ett otillräckligt säkerhetskrav.
Märkning och information
Promemorian: Direktivets tämligen omfattande regler om märkning och information bör införas genom föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen (promemorian s. 44).
Industriförbundet: Prop. 1992/93:111
Emellertid synes man i promemorian helt ha bortsett från de föreslagna la- Bilaga 4 garnas förhållande till bl.a. marknadsföringslagcn samt verkets roll enligt denna och annan marknadsrättslig lagstiftning.
Det kan alltså konstateras att en marknadsförare som förfar i strid med av konsumentverket utfärdade föreskrifter angående märkning och annan produktinformation rörande leksaker (respektive livsmedelsimitationcr) av KO kan dras inför marknadsdomstolen med antingen yrkande om förbud en- ligt 25 marknadsföringslagen att fortsätta med den aktuella marknadsfö- ringen eller yrkande om säkerhetsinformation enligt 5 %% produktsäkerhetsla- gen. Marknadsdomstolcn kommer därvid att ha att döma i enlighet med av KO i hans egenskap av chef för konsumentverket utfärdade föreskrifter.
Konsumentverket/KDS dubbla roll som både lagstiftare och åklagare gör i praktiken processen i domstolen till en chimår och Industriförbundet ifråga- sätter om inte en sådan ordning står i strid med regeringsformen. Under alla omständigheter utgör den en oacceptabel sammanblandning av den lagstif- tande och den åklagande funktionen. Enligt förbundets mening är det en grundläggande förutsättning att dessa bägge funktioner hålls isär i en rätts- stat. Lagförslagcn måste därför justeras så att den aktuella sammanbland- ningcn av normgivningsmakt och rättstillämpning inte uppstår.
Det aktuella problemet kan undvikas på flera olika sätt. Således kan de marknadsföringsåtgärder som kommer att regleras genom de aktuella la- garna uttryckligen undantas från marknadsföringslagens respektive pro- duktsäkerhetslagens tillämpningsområde. Ett alternativ är att regeringen själv utfärdar de aktuella materiella reglerna eller ger bemyndigandet till an- nan myndighet än konsumentverket. En ytterligare alternativ lösning är att skilja KO-funktionen från konsumentverket.
SWEDAC:
I promemorian anges (sid 45-46) att ”EG-märket inte anger att det är fråga om en helt säker produkt utan enbart att den överensstämmer med direkti- vets säkerhetskrav”. Uttalandet torde kunna misstolkas eftersom direktivet syftar till att endast tillåta helt säkra produkter på marknaden. Därmed bör man kunna utgå från att produkter som är försedda med EG-märket också är säkra. Däremot kan det anmärkas att EG-märket vänder sig närmast till myndigheter som har att svara för marknadskontroll och skall däremot inte uppfattas som ett särskilt kvalitetsmärke.
' LO:
LO anser att anslutningen till EG-märkningcn, som blir resultat av EES-av- talet, kan accepteras. Den måste dock kompletteras med särskilda åtgärder. Det finns risk för att konsumenten förleds att tro att EG-märkningen (CE) garanterar viss kvalitet eller säkerhet.
Bilaga 4
Folkhälsoinstitutet:
1 EG-direktiven saknas krav på varningstext om t ex allergiska reaktioner, bullerskador och om riskerna med att andas in lösningsmedel i t ex lim. De svenska erfarenheterna visar att varningsinformationen är utomordentligt viktig i arbetet med att förebygga olycksfall.
Konsumentverket:
En fråga av Särskild betydelse för att förhindra skadefall är kravet på märk- ning och annan produktinformation. — Direktivet saknar särskilda krav vad gäller varningsmärkning av leksaker som vid användning kan ge allergiska reaktioner och därmed utgöra risk för kvävning. Marknadsdomstolen har i ett beslut ( 1986:1 ) ålagt ett företag att genom märkning och skyltning tydligt informera om när en docka är stoppad med nötskalskross. Varningsinforma- tion om allergiframkallandc ämnen är mycket viktig idag och kommer med all sannolikhet att få än större betydelse i framtiden.
Konsumentgillesföreningen:
Vi anser det oroväckande att EG-direktivets säkerhetskrav inte är heltäck- ande. Bl a omfattas inte buller från leksaker (typ knallpulverskott), leksaker som kan framkalla allergi eller produkter som kan innebära kvävningsrisk. Påverkan att ändra detta måste göras.
Kontrollorgan för utförande av EG-typgodkännande
Promemorian: Systemet för provning och kontroll anknyter till all- männa regler i lagen om kontroll genom teknisk provning och om mätning (promemorian s. 47).
SWEDAC:
I EES-propositionen 1991/92:170 bil.11 sid 55 anförs att generella krav på de organ som skall svara för teknisk kontroll under EES, s.k. anmälda organ förutses komma att utfärdas med stöd av lagen om teknisk kontroll medan det skall ankomma på sektorsansvariga organ att i författning ange de sek- torsspecifika krav som kan tillkomma i enlighet med olika direktiv. — Detta kan tvärt emot vad som sägs i promemorian (sid 48) att eventuella krav på anmälda organ, som är specifika för lcksaksområdet, kan behöva införas i svensk rätt med stöd av leksakslagen. Den föreslagna utformningen av lagen (jmf nedan) torde innehålla tillräckliga bemyndiganden för att meddela för- fattningsbestämmelser om sådana krav. SWEDAC utgår från att det kom- mer att uppdras åt Konsumentverket att utarbeta de verkställighetsföreskrif— ter som kan behövas och att detta arbete såvitt avser kontrollförfaranden kommer att ske i nära samråd med SWEDAC.
Konkurrensverket: Prop. 1992/93:111
Promemorian hänvisar i denna del till Ds 1991:86, Införande av EES-rätt Bilaga 4 inom området för provning och kontroll. — Konkurrensverket vill här fram- hålla vissa synpunkter som redovisats i SPKs remissyttrande över ovan nämnda promemoria. Det är från konkurrenssynpunkt av stor vikt att pro- vnings- och ccrtifieringsverksamhet sker i konkurrens på lika villkor mellan kompetenta organ, oavsett om dessa är privata eller offentliga. Myndighets- utövande funktioner och konkurrensutsatt verksamhet bör därför i princip bedrivas fristående från varandra. Provnings- och certifieringsorgan som är knutna till statliga myndigheter kan nämligen få en särställning i förhållande till övriga provningsorgan. Detta gäller särskilt om myndigheten i fråga sam- tidigt är säkerhetsansvarig och utövar tillsyn över de anmälda organen inom sitt ansvarsområde.
Svenska Postorderföreningen:
I detta sammanhang måste det också framhållas att de välutrustade och väl- renommerade privata prövningsinstitut, som i Sverige sedan länge bedriver sin verksamhet parallellt med statliga laboratorier, ges möjlighet att med- verka i ett vidgat europeiskt prövningssystem.
Marknadsövervakning
Promemorian: Förslaget innebär att tillsynen utformas efter nuva- rande svensk modell. Detta innebär att produktsäkerhetslagens regler görs omedelbart tillämpliga (promemorian s. 48).
SEMKO:
SEMKO instämmer i allt väsentligt med promemorian men föreslår att upp- gifter vad gäller tillsyn delegeras till opartiskt tredjepartsorgan.
LO:
LO vill understryka promemorians påpekande att konsumentombudsman- nen bör ha som uppgift att ingripa om risk för människors hälsa och säkerhet föreligger med tanke på att EGs leksaksdirektiv är utformat enligt den s k nya metoden och således inte tillåter att ett land utan vidare kan kräva högre säkerhetskrav. '
Konsumentverket:
Ett ökat internationellt utbyte av varor och tjänster kommer att innebära ökat behov av övervakning. En intensifierad marknadsbevakning kommer att ta betydande resurser i anspråk. Även CE-märkta leksaker måste grans- kas. 83
Bilaga 4
SWEDAC:
I Sverige bör denna uppgift ankomma på Konsumentverket såvitt gäller lek- saker. Med hänsyn till att Konsumentverket bedriver en relativt omfattande laboratorieverksamhet i egen regi är det viktigt att följande principer därvid iakttas.— Övervakningen skall även innefatta en kontroll av de anmälda orga- nens sätt att utföra de uppgifter som anförtrotts dem. Därför betonas i de EG-dokument som behandlar frågan (bl.a. Dc. Certif.91/7 rev.3) att det inte kan komma i fråga att överlåta på ett anmält organ att svara för marknads- övervakningen. Om det anmälda organet och den instans som svarar för marknadsövervakningen lyder under samma myndighet i ett land måste de två funktionerna separeras väl för att tillförsäkra oberoende.
Konkurrensverket:
Konkurrensverket vill i sammanhanget peka på värdet av förebyggande verksamhet i form av information. Denna möjlighet nämns inte i promemo- rian. Genom att avsätta delar av resurserna för tillsynsverksamhet till infor- mationsspridande åtgärder torde behovet av rena övervaknings- och kon- trollåtgärder kunna minskas.— Konkurrensverket vill i detta sammanhang framhålla att direktivet ålägger medlemsstaterna att utföra stickprover. Med stickprov torde avses någon form av slumpmässigt urval. Det framstår därför som tveksamt om KoVs granskning efter anmälan från t ex konsumenter kan anses utgöra sådan marknadsövervakning som avses i artikel 12. Konkur- rensverket anser det vara viktigt att samtliga regler i direktivet efterlevs så att principen om fria varuflöden säkerställs. Det är dock viktigt att det svenska kontroll- och övervakningssystemet inte utformas och tillämpas på
ett sådant sätt att det kan utgöra att handelshinder och därmed stå i strid med EES-avtalet.
Kommerskollegium:
På samma sätt är en eventuell avgiftsfinansiering av marknadskontrollen inte endast en nationell angelägenhet. Marknaden är inte längre svensk utan europeisk. Mot den bakgrund som skisserats ovan bör enligt kollegiets upp- fattning även en eventuell avgiftsfinansiering utvecklas i samklang med andra länder inom den gemensamma marknaden.
Industriförbundet:
Industriförbundet har i och för sig ingen invändning mot att kostnaderna för provtagning och undersökning i vissa fall skall kunna läggas på näringsid- kare. Förbundet kan emellertid inte finna några skäl att i fråga om de nu aktuella bägge lagförslagen awika från den ordning som generellt gäller inom det marknadsrättsliga området, dvs att skyldighet att betala aktuella kostnader endast kan drabba näringsidkare som handlat i strid med gällande regler. Detta gäller allra helst som EG-direktivet inte innehåller några regler i aktuellt avseende. Skyldigheten för näringsidkare att stå för kostnader för provtagning och undersökning bör därför endast gälla den som ej följt de
aktuella lagarna eller föreskrifter utfärdade med stöd av dessa. Denna be- Prop. 1992/93:111 gränsning bör vidare framgå redan av lagtexten. Bilaga 4
Grossistförbundet Svensk Handel:
Det är vår uppfattning att endast sådana prover som resulterar i ”fällande dom” bör ersättas av näringsidkaren. Paragrafen bör ändras till att i första hand överensstämma med vad som gäller enligt produktsäkerhetslagen .
Sveriges Köpmannaförbund:
Självklart skall en första provning betalas av tillverkaren/importören av va- ran. Om däremot tillsynsmyndigheten ingriper mot en vara på marknaden som av myndigheten misstänks inte uppfylla bestämmelserna i direktivet och det efter en provning visar sig att produkten trots allt är förenlig med direkti- vet, skall kostnaderna för provningen betalas av myndigheten och skälig er- sättning ges till näringsidkaren/detaljisten för åsamkad förlust t ex genom minskad försäljning under provningstiden, dålig publicitet och utebliven handelsvinst.
Ansvar och överklagande
Promemorian: I likhet med vad som gäller i produktsäkerhetslagen bör frågor om tillträde till utrymmen m.m. överprövas av kammarrätt och Regeringsrätten (promemorian s. 51).
Industriförbundet:
Förbundet vill dock framhålla att utdömande av böter eller fängelse torde bli mycket ovanligt. Detta gäller inte minst i fråga om felaktig märkning eller produktinformation. I sådana fall måste det ligga närmare till hands att till- lämpa 25 marknadsföringslagen eller Så produktsäkerhetslagen, särskilt som ansvaret enligt dessa bestämmelser är rent objektivt. KO behöver således inte styrka att näringsidkaren förfarit uppsåtligen eller oaktsamt. Skall möj- ligheten att tillämpa marknadsföringslagen eller produktsäkerhetslagen stå kvar förutsätts dock att konsumentverket/KGS dubbla roll som lagstiftare och åklagare avskaffas.
Rapporteringskyldigheten beträffande direktivet m.m.
Promemorian: Konsumentverket bör svara för rapporteringsskyldig- heten enligt direktivet (promemorian s. 54).
Bilaga 4
Kommerskollegium:
Vad slutligen-beträffar kravet på notifiering av förslagen är läget följande. Om lagförslagen avser en strikt implementering av motsvarande EG-direk- tiv behövs inte, enligt överenskommelse i EFTA, att dessa notifieras enligt EFTA- och EFTA/EG-procedurerna.
Konsumentgillesförbundet: Konsumentverket som statlig kontrollmyndighet anser vi vara naturligt. Konsumentverket måste få ökade ekonomiska villkor.
Kostnader
Promemorian: De föreslagna förändringarna föreslås bli genomförda genom omfördelning av tillgängliga resurser (promemorian s. 54).
Konsumentverket:
Konsumentverket har i skrivelse den 18 mars 1992 till Civildepartementet framhållit de förändringar i Konsumentverket/KOs marknadsbevakning som blir nödvändiga med anledning av EES-avtalet. Vi hänvisar till vad som an- förts om resurser i skrivelsen.
Lagförslaget
Promemorian: Bestämmelsen i 1 5 lagföm'laget anger tillsammans med 2 5 lagens tillämpningsområde. Innebörden av l 5 är att lagen endast är tillämplig på sådana leksaker som tillhandahålls i näringsverksam- het. Detta uttryck används också (rned visst tillägg, som det bortses från här) i 1 5 andra stycket produktsäkerhetslagen. Ordet tillhanda— hålla är avsett att ha samma innebörd som uttrycket ”släppa ut på marknaden” i leksaksdirektivet (promemorian s. 58).
Kommerskollegium:
I samband med den hänvisning som görs till den svenska produktsäkerhets— lagstiftningen förs ett resonemang om uttrycket ”placing on the market”. Den officiella svenska översättningen av detta är ”släppas ut på markna- den”. Uttrycket ges i EG-rätten en juridisk innebörd som gör att det inte utan vidare kan likställas med det i svensk rättsordning tillämpade "tillhan- dahållas på marknaden". Med termen tillhandahållas kan det komma att ges en annan innebörd än den avsedda. Detta påpekas också i promemorian där det framhålls att termen möjligen inte håller vid en domstolsprövning. Med
hänsyn till den tyngd uttrycket ges kan Kollegiet inte stödja det resonemang Prop. 1992/93:111 som förs i promemorian. . Bilaga 4
Industriförbundet:
De bägge lagarna föreslås bli tillämpliga endast på försäljning och annan överlåtelse av de aktuella produkterna — ej på upplåtelse av olika former av nyttjanderätt. Motivet härför sägs vara att uttrycket ”släppa ut på markna- den” som används i direktivet inte skulle omfatta erbjudanden om upplåtelse av nyttjanderätt. Förbundet ifrågasätter denna tolkning, särskilt som samma uttryck i direktivet om personlig skyddsutrustning tolkats som omfattande upplåtelseformer. Bl.a. genom att använda uttrycket ”tillhandahålla” har man förtjänstfullt avsett att ge lagförslagen en terminologisk överensstäm- melse med produktsäkerhetslagen . Förbundet anser att såväl principiella skäl som intresset av en långtgående överensstämmelse med produktsäker- hetslagen talar för att de bägge föreslagna lagarna bör gälla även erbjudan- den om upplåtelse.
SWEDAC:
Tolkningen av begreppet släppa ut på marknaden är bestämmande för leks- aksdirektivets tillämpningsområde. Under EES-avtalet ankommer det i sista hand på EFTA- och EG-domstolarna att tolka sådana begrepp. Det är där- emot en uppgift för svenska rättsliga instanser att tolka begreppet tillhanda- hålla i produktsäkerhetslagen. Om man använder samma begrepp i lagstift- ning som följer av EES och i rent nationell lagstiftning kan den situation upp- komma att begreppet får olika betydelse i olika lagar. SWEDAC vill därför förorda att direktivets begrepp ”släppa ut på marknaden” används genom- gående i den svenska lagen mot farliga leksaker (1 och 3 555).- I ett ännu inte fastställt utkast till avsnitt om begreppet ”släppa ut på marknaden” har utta- lats att en produkt skall anses utsläppt på marknaden först när den distribue- ras till detaljistledet. Om denna tolkning av begreppet skulle stå sig vid en prövning i EG-domstolen skulle den svenska leksakslagen i enlighet med ovan nämnda svenska motivuttalande ha ett vidare tillämpningsområde än direktivet.
Sveriges Köpmannaförbund:
När EGs lagar och förordningar överförs till svensk rätt anser förbunden i enlighet med Civildepartementet att man så långt det är möjligt bör behålla gällande svensk rättsterminologi med känd innebörd i stället för att överta EGs språkbruk. I det fall EGs termer awiker från kända svenska kan lämp- liga förklaringar tas in i tillhörande förordningar. Att pröva räckvidden i olika uttryck får vid behov ske vid EFTA- respektive EG-domstolen. Det är således att föredra att i lagförslaget använda det vedertagna svenska begrep- pet ”tillhandahålla” leksaker än att införa EGs term att produkterna ”släpps ut på marknaden”.
Bilaga 4
Promemorian: Med stöd avpunkl 2 kan sådana föreskrifter meddelas som behövs för att säkerställa att de leksaker som tillhandahålls till— verkas på ett sätt som krävs för att erforderliga säkerhetskrav skall vara uppfyllda. Begreppet tilll-'Cl'knlllg är här avsett att täcka hela den process som avser utformningen och behandlingen av leksaker och ämnen som ingår i leksaker och påverkar deras egenskaper. Begrep- pet innefattar vidare de provnings- och kontrollförfaranden som är nödvändiga för att fastställa att leksakerna och de ämnen som ingår i dem motsvarar uppställda krav (bl.a. överensstämmer med standar- der och prototyper) (promemorian s. 63).
Kooperativa förbundet:
Genom leksakslagen 3 5 första stycket ges möjlighet att uppställa krav av- seende bl a tillverkningen av leksaker (punkt 2). Begreppet tillverkning ut- vecklas på sid 63 i promemorian. KF konstaterar att ordet tillverkning nor- malt inte torde ha den i promemorian angivna vidsträckta innebörden och t ex inkludera provnings- och kontrollförfaranden. De föreskrifter som med— delas med stöd av lagen bör i största möjliga utsträckning vara inriktade på den färdiga produkten. eftersom krav som ställs på själva tillverkningspro— cessen kan verka hämmande på en önskvärd produktutveckling.
SWEDAC:
Det i första stycket p. 2 använda ordet "tillverkning", synes mindre lyckligt ef— tersom det kan uppfattas som ett bemyndigande att föreskriva om hur tillverk- ningen av leksaker skall utföras. Direktivets krav avser utformningen av den slutliga produkten, dvs vad som normalt brukar betecknas som produktkrav.
Svenska Postorderföreningen:
l promemorian förs på sidan 63 ett resonemang om definition av begreppet tillverkning. Konklusionen av det förda resonemanget blir att tillverknings- begreppet ges en betydligt vidare tolkning än vad man normalt torde avse med detta begrepp. ett annat uttryck är därför att föredraga.
Promemorian: Innebörden av5 9' lagförslaget är att produktsäkerhets- lagen skall gälla vid sidan om lagen mot farliga leksaker för sådana leksaker som kan medföra skada på person. Detta gäller även om lek- sakerna har utformats i enlighet med sådana säkerhetskrav som har föreskrivits med stöd av 3 5 första stycket. Produktsäkerhetslagen kan alltså tillämpas även på leksaker som bär EG-märket och som har ut- formats i överensstämmelse med en standard eller en prototyp som har godkänts av ett behörigt kontrollorgan (promemorian s. 67).
Bilaga 4
Industriförbundet:
Förbundet vill dock framhålla vikten av att denna s k ”säkerhetsklausul" till- lämpas på ett sätt som står i överensstämmelse med vad som kan betecknas som standard inom övriga länder på den gemensamma marknaden. Om så ej sker finns det en klar risk för att intentionerna bakom EES-avtalet och intresset av ett fritt varullöde motverkas. Detta talar också för att bakgrun- den och syftet med lagen — dvs EG—anpassningen bör framgå redan av lagtex- ten.
SWEDAC :
Även i ett fall då t.ex. en tillverkare släppt ut en leksak på marknaden utan EG-märkning eller utan att föreskriven kontroll genomförts måste det finnas legala möjlighet att ålägga säljförbud och återkallelse utan risk för person- skada skall behöva konstateras.
2 Förslag till lag mot farliga livsmedelsimitationcr
Promemorian: En särskild lag mot farliga livsmedelsimitationcr bör antas. Den föreslås bli utformad som lagen mot farliga leksaker (pro- memorian s. 77).
Konsumentverket:
Förslaget till lag om farliga livsmedelsimitationcr tillstyrks.
Konsumentgillesförbundet:
En särskild lag mot livsmedelsimitationcr bör antagas. Farliga produkter måste stoppas omedelbart och EGs kvarn får aldrig mala långsamt.
Kooperativa förbundet:
Underlaget för förslaget är mycket kortfattat. Direktivet är av annan karak- tär än leksaksdirektivet, och KF ifrågasätter om inte nuvarande produktsä- kerhetslag räcker för att uppfylla Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet i detta avseende.
Grossistförbundet Svensk Handel:
Förbundet tillstyrker tankarna bakom den föreslagna lagen men vill ifråga- sätta om inte syftet kan uppnås redan med nu gällande produktsäkerhetslag.
Prop.- 1992/93:111
Bilaga 4
Svenska Postorderföreningen:
Svenska Postorderföreningen ifrågasätter om särskild lag är nödvändig efter- som produktsäkerhetslagen torde räcka för att uppfylla Sveriges åtagande enligt EES-avtalet i detta avseende.
Prop. 1992/93:11'1
Lagrådsremissens lagförslag Pr0p. 1992/93:111
E'] 5 1 Förslag till 1 aga Lag om leksakers säkerhet
Härigenom föreskrivs följande.
Tillämpningsområde
1 5 Denna lag gäller leksaker som är utformade för eller annars klart avsedda att användas av barn under 14 år.
Lagen ansluter till de regler om detta inom Europeiska gemenskaperna som det hänvisas till i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområ- det.
Krav på leksaker
2 5 En näringsidkare får tillhandahålla leksaker bara om de uppfyller de krav som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- mer och som avser
1. skydd för hälsa och säkerhet,
2. utformning,
3. märkning och annan produktinformation.
Tillsyn
3 & Tillsyn över efterlevnaden av denna lag eller av föreskrifter som har med- delats med stöd av lagen utövas av den myndighet som regeringen bestäm— mer.
4 & Tillsynsmyndigheten har rätt att för tillsynen hos näringsidkare
1. få tillträde till utrymmen där leksaker förvaras,
2. få de upplysningar, handlingar, varuprover och liknande som behövs för tillsynen.
5 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. kontroll av att en leksak uppfyller krav som har föreskrivits med stöd av 2 &,
2. skyldighet för näringsidkare att betala kostnader för provtagning och undersökning av prover.
Produktsäkerhetslagens tillämplighet
6 & Produktsäkerhetslagen (1988:1604) skall tillämpas på leksaker som kan medföra risk för personskada. Detta gäller även om leksakerna uppfyller så- dana krav som har föreskrivits med stöd av denna lag.
Strajj”
7 5 Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 2 5 skall dömas till böter eller fängelse i högst ett år.
I ringa fall skall inte dömas till straff.
8 & Den som överträder ett vitesföreläggande eller vitesförbud enligt pro- duktsäkerhetslagen (1988:1604) skall inte dömas till straff enligt 7 5 för en gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.
9 & Allmänt åtal för brott mot denna lag får väckas endast efter medgivande av den myndighet som regeringen bestämmer.
10 5 En leksak som har varit föremål för brott enligt denna lag eller dess värde samt utbytet av sådant brott skall förklaras förverkade, om det inte är uppenbart oskäligt.
Överklagande
11 & Tillsynsmyndighetens beslut i enskilda fall enligt 4 & eller enligt före- skrifter som har meddelats med stöd av 5 & får överklagas hos kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
2 Förslag till Prop. 1992/93:11]. Lag om farliga livsmedelsimitationcr Bilaga 5
Härigenom föreskrivs följande.
Tillämpningsområde
1 5 Denna lag gäller varor som på grund av sitt utseende eller sin storlek, lukt, förpackning eller märkning kan förväxlas med livsmedel, särskilt av barn (Iivsmedelsimitationer). '
Lagen ansluter till de regler om detta inom Europeiska gemenskaperna som det hänvisas till i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområ- det.
Produktsäkerhetslagens tillämplighet m.m.
2 & Produktsäkerhetslagen (1988:1604) skall, med det tillägg som görs i andra stycket, tillämpas på livsmedelsimitationcr som kan medföra risk för personskador.
Om en näringsidkare har tillverkat eller importerat en livsmedelsimitatin som innebär särskild risk för personskada, kan Marknadsdomstolen för- bjuda honom att fortsätta med det. Förbudet får även avse en annan lik- nande vara med samma skaderisk.
Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
Lagrådet
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-11-02
Närvarande: f.d. justitierådet Böret Palm, justitierådet Lars Å. Beckman, regeringsrådet Sigvard Holstad.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 8 oktober 1992 har rege- ringen på hemställan av statsrådet Inger Davidson beslutat inhämta lagrå- dets yttrande över förslag till
1. lag om leksakers säkerhet, 2. lag om farliga livsmedelsimitationcr.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Thomas Utter- ström.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om leksakers säkerhet
1 5 I det föreslagna första stycket anges i överensstämmelse med det tillämpliga EG-direktivet att lagen gäller leksaker utformade för eller annars klart av- sedda att användas av barn under 14 år. Det framgår däremot inte av para- grafen att vissa varor, angivna i en bilaga till direktivet, inte skall räknas som leksaker även om de motsvarar den angivna beskrivningen. Enligt motivut- talandena är avsikten att motsvarande undantag från lagens tillämpningsom- råde skall framgå av föreskrifter meddelade med stöd av bemyndigande i 2 5. En upplysning angående undantagen måste emellertid tas in i lagen. Lagrådet föreslår att andra stycket i remissförslaget, som skall utvisa la- gens samband med EES-avtalet, ges en mer precis innebörd och tas upp som en särskild paragraf först i lagen. Det i remissen föreslagna l 5 första stycket får då tillsammans med den förut nämnda undantagsregeln bilda en ny 25. Lagrådet föreslår föjande lydelse av få:
1,1 5 Denna lag meddelas till uppfyllande av Sveriges förpliktelser enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.”
25 bör med Lagrådets förslag lyda:
”Lagen gäller leksaker som är utformade för eller annas klart avsedda att anVändas av barn under 14 år.
Som leksaker räknas inte varor som anges i föreskrifter av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.”
2 & Paragrafen får med Lagrådets förslag vid 1 & beteckningen 3 å.
I paragrafen föreskrivs att näringsidkare får tillhandahålla leksaker endast om de uppfyller vissa angivna krav. Bestämmelsen har sin grund i aritikel 2 i leksaksdirektivet. I artikeln anges att en leksak får släppas ut på marknaden
(placing on the market) bara om den inte innebär en risk för någons säkerhet Prop. 1992/93:111 och hälsa. Vid införlivandet av direktivet med svensk rätt har således valts Bilaga 6 en ordalydelse som avviker från ordalydelsen ”släppa ut på marknaden” i direktivet.
Lagrådet erinrar om att uttrycket ”släppa ut på marknaden” kommit till användning i de förslag till lag om ändring i foderlagen och lag om ändring i utsädeslagen som förelagts Lagrådet genom lagrådsremissen med förslag till ändringar i livmedelslagen m.fl. lagar i anledning av EES-avtalet. Vid före- dragande av den remissen har hänvisats till att delegationen för översättning av EG:s regelverk i ett den 18 februari 1991 utfärdat språkbrev angett att den svenska motsvarigheten till ”place on the market” skall vara uttrycket "släppa ut på marknaden”. '
När ett visst uttryck återkommer i flera EG-direktiv är det enligt Lagrå- dets mening angeläget att man vid transformeringen till svensk rätt för und- vikande av tolkningsproblem använder en och samma översättning i de olika författningarna. Det utesluter emellertid inte att en awikande ordalydelse kan användas om särskilda skäl föreligger härför. Innebörden i det transfor- merade uttrycket får dock inte förändras i förhållande till vad som kan antas vara avsikten med direktiven.
Som skäl för att i lagen om leksakers säkerhet föra in uttrycket ”tillhanda- hålla”, vilket uttryck hämtats från produktsäkerhetslagen , anges i lagrådsre- missen att med hänsyn till den direkta kopplingen mellan lagen om leksakers säkerhet och produktsäkerhetslagen det är en fördel om en enhetlig termino— logi kan användas. Det konstateras också i remissen att uttryck ”släppa ut på marknaden” synes väl svara mot ordet ”tillhandahålla” i produktsäker— hetslagen. Vid föredragning inför Lagrådet har vidare visats på att flera EG- länder i sin lagstiftning om leksakers säkerhet använder andra uttryck än ord som motsvarar ”släppa ut på marknaden". Storbritannien använder således ordet ”supply” som torde kunna översättas med just ”tillhandahålla”.
Lagrådet finner sig med hänsyn till här föreliggande speciella förhållanden kunna godta att i lagförslaget används uttrycket ”tillhandahålla” i stället för ”släppa ut på marknaden”.
3 & Paragrafen får i Lagrådets förslag beteckningen 4 5.
4 & Under denna paragraf — som i Lagrådets förslag får beteckningen 55 — tas i förslaget upp bestämmelser om rätt för tillsynsmyndigheten att hos närings- idkare få sådant tillträde till förvaringslokaler och sådana upplysningar m.m. som behövs för tillsynen. Någon sanktion för det fall en näringsidkare inte skulle efterkomma bestämmelsen finns inte föreskriven i lagförslaget. Lag- rådet föreslår att, så som skett i motsvarande fall i andra lagar (se t.ex. 32?) strålsskyddslagen 1988:220 och 16,6 lagen 1985:426 om kemiska produkter), en möjlighet gentemot införs för tillsynsmyndigheten att utfärda föreläg- gande gentemot en ohörsam näringsidkare och att förena föreläggandet med vite. Regeln kan lämpligen få utgöra ett andra stycke i paragrafen. Om första stycket för tydlighets skull utfomras som ett åliggande för näringsidkaren kan bestämmelsen få följande lydelse: 95
”En näringsidkare är skyldig att på anmaning av tillsynsmyndigheten. Prop. "1992/931111 1. lämna tillsynsmyndigheten tillträde till utrymme där leksaker försvaras, Bilaga 6 2. lämna de upplysningar, handlingar, varuprover och liknande som be- hövs för tillsynen. Om en anmaning enligt första stycket inte följs, får tillsynsmyndigheten förelägga näringsidkaren att fullgöra sin skyldighet. Föreläggande får för- enas med vite.”
5 och 6 55 Paragraferna får i Lagrådets förslag beteckningarna 6 och 7 55.
7 — 10 55 Paragraferna får i Lagrådets förslag beteckningarna 8— 11 55.
I paragraferna behandlas frågor om påföljd, överträdelse av vitesföreläg- gande, åtal och förverkande. Som rubrik har före 75 tagits in uttrycket "straff”.
De vedertagna orden för angivande av att det är fråga om påföljdsbestäm- melscr är ansvar eller ansvarsbestämmelser. I den grund till för lagrådsremis- sen liggande departementspromemorian används också uttrycket ansvar. Något skäl till bytet av terminologi har inte angetts i remissen. Vid föredrag- ning inför Lagrådct har uppgets att byte skett därför att uttrycket ansvar är svårförståeligt för gemene man.
Lagrådet konstaterar att ett byte av terminologi inte skett konsekvent. I andra lagförslag som förelagts Lagrådet, t.ex. förslaget till lag om EEG-han— delsgödsel (intaget i lagrådsremissen med förslag till ändring av livsmedelsla- gen m.fl. lagar i anledning av EES-avtalet) har regeringen bibehållit ut- trycket ”ansvar”. Enligt Lagrådets mening saknas skäl att nu ändra den ve- dertagna terminologin. Uttrycket ”straff” som rubrik ger felaktigt intryck ef- tersom det inte inbegriper andra påföljder enligt brottsbalken än straffen bö- ter och fängelse.
Lagrådets föreSIår att rubriken före 75 (8 5 i lagrådsförslaget) får lydelsen "Ansvar”. Med hänsyn till att i paragraferna behandlas även andra frågor än ansvar hör till rubriken fogas ”m.m.” Vidare bör i 75 andra stycket och i 85 (95 i lagrådsförslaget) orden ”straff” bytas ut mot ”ansvar”.
11 5 Med Lagrådets förslag vid 1 5 får denna paragraf beteckningen 125 och hän- visningarna i paragrafen till 4 och 5 55 skall i stället avse 5 och 6 55.
Förslaget till lag om farliga livsmedelsintitationer
1 5 andra stycket bör utformas på samma sätt som Lagrådet föreslagit beträf— fande 15 förslaget till lag om leksakers säkerhet. Bestämmelsen bör också här tas upp för sig med beteckningen 15. I fråga om lagens redaktionella utformning i övrigt förordar Lagrådet att rubrikerna får utgå och att bestämmelserna fördelas på två ytterligare para- grafer med följande lydelse: ”25 I denna lag förstås med livsmedelsimitationcr varor som — särskilt av barn — på grund av sitt utseende eller sin storlek, lukt, förpackning eller 96 märkning kan förväxlas med livsmedel.
35 Produktsäkerhetslagen (1988:1604) skall, med det tillägg som görs i Prop. 1992/932111 andra stycket, tillämpas på livsmedelsimitationcr som kan medföra risk för Bilaga 6 personskada. Om en näringsidkare har tillverkat eller importerat en livsmedelsimitation som innebär särskild risk för personskada, kan Marknadsdomstolen för- bjuda honom att fortsätta med det. Förbudet får även avse en annan lik- nande vara med samma skaderisk.”
Civildepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträden den 3 november 1992
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester- berg, Friggebo, Lauren, Olsson, Svensson, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Könbcrg, Odell, Lundgren, P. Westerberg, Ask
Statsrådet Odell anmäler fråga om leksakers säkerhet och farliga livsmedels- imitationer.
Regeringen beslutar att genom proposition lämna förslag till riksdagen om en lag om leksakers säkerhet och en lag om farliga livsmedelsimitationer i enlighet med bilagan till detta protokoll.
Ur protokollet: Maud Melin
Prop. 1992/93:11].
INNEHÅLL Prop. 1992/93511
Propositionens huvudsakliga innehåll ......................... 1 1 Inledning ............................................. 3 1.1 EES-avtalet och EG:s rättsakter ..................... 3 1.2 Den nya harmoniseringsmetodcn .................... 5 1.3 EG:s program för provning och köntroll .............. 5 1.4 Former för samarbete på konsumentområdet .......... 7 2 EG:s direktiv om leksakers säkerhet ...................... 7 3 EG:s direktiv om farliga livsmedelsimitationcr ............. 10 4 Leksakers säkerhet ..................................... 11 4.1 Nuvarande reglering av leksakers säkerhet ............ 11 4.2 Behovet av anpassning ............................. 17 4.3 Lagstiftningstekniken ............................... 18 4.4 Begreppet ”leksaker” ............................... 21 4.5 Kraven på leksakers säkerhet m.m ................... 22 4.6 Produktsäkerhetslagen ............................. 28 4.7 Ansvar m.m ....................................... 31 4.8 Marknadsövervakning .............................. 32 5 Farliga livsmedelsimitationcr ............................ 36 5.1 Nuvarande reglering av farliga livsmedelsimitationcr. . . . 36 5.2 Behovet av anpassning. Lagstiftningstekniken m.m.. . . . 36 6 Kostnader och resursbehov .............................. 39 7 Ikraftträdande ......................................... 41 8 Upprättade lagförslag ................................... 41 9 Specialmotivering ...................................... 41 9.1 Förslaget till lag om leksakers säkerhet ............... 41 9.2 Förslaget till lag om farliga livsmedelsimitationcr ...... 50 10 Ärendet till riksdagen .................................. 51 Propositionens lagförslag .................................... 52 1. Förslag till lag om leksakers säkerhet ..................... 52 2. Förslag till lag om farliga livsmedelsimitationcr ............ 54 Bilaga 1 Direktivet om leksakers säkerhet ..................... 55 Bilaga 2 Direktivet om farliga livsmedelsimitationer ............. 68 Bilaga 3 Promemorians lagförslag ............................. 70 Bilaga 4 Remissammanställning .............................. 74 Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag .......................... 91 Bilaga 6 Lagrådets yttrande .................................. 94 Utdrag ur regeringsprotokollet den 3 november 1992 ........... 98
gotab 12209 Stockholm 199: