Leksakers siikerhet och farliga livsmedelsimitationer

Regeringens proposition

dr

PY

1992/93:111

ey

Leksakers säkerhet och farliga

livsmedelsimitationer

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Vid regeringssammanträdet har statsrådet Odell varit föredragande.

Stockholm den 3 november 1992

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Mats Odell

Propositionens huvudsakliga innehåll

I det regelverk som omfattas av avtalet om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES-avtalet) ingår ett direktiv om leksakers säkerhet och ett direktiv om farliga livsmedelsimitationer.

EG-direktivet om leksakers säkerhet avser att säkerställa att bara sådana leksaker som är ofarliga släpps ut på marknaden. ELeksakerna skall uppfylla i direktivet närmare angivna ”väsentliga säkerhetskrav”. I praktiken kommer säkerhetskraven i stor utsträckning att bestämmas i s.k. CEN-standarder. Genom att ställa upp enhetliga regler för leksakers säkerhet avser direktivet också att främja cn fri rörlighet för leksaker.

Regeringen föreslår i propositionen att EES-avtalet i vad gäller leksakers säkerhet införlivas med svensk rätt genom cen särskild fullmaktslag. Där skall regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att meddela föreskrifter, som närmare anger vilka krav i fråga om säkerhet m.m. som cen Icksak skall uppfylla. En näringsidkare skall få tillhandahålla bara sådana leksaker som uppfyller föreskrivna krav. Förslaget innehåller vidare regler om straff och om tillsyn m.m.

Införlivandet av EES-avtalet med svenska regler avses sedan i stor utsträckning i denna del ske genom föreskrifter som meddelas av Konsumentverket.

Även EG-direktivet om farliga livsmedelsimitationer syftar till att åstadkomma ett bättre konsumentskydd, liksom att främja en fri rörlighet för va-

| Riksdagen 1992:93, I saml. Nr IHI

ror, kan förväxlas med livsmedel och på så sätt orsaka skada.

När det gäller farliga livsmedelsimitationer föreslås EES-avtalets bestämmelser i propositionen bli införlivade med svensk rätt genom en ny lag, som kompletterar den gällande produktsäkerhetslagen (1988:1604). Enligt den gällande lagen kan ingripanden mot farliga varor göras genom bl.a. förbud mot tillhandahållande och export av sådana varor. Genom den nya lagen skall det — i fråga om farliga livsmedelsimitationer — införas en möjlighet att förbjuda också tillverkning och import.

Produktsäkerhetslagen (1988:1604, ändrad senast 1991:358) skall enligt förslaget också i fortsättningen vara tillämplig på leksaker som kan medföra risk för personskador, liksom på farliga livsmedelsimitationer.

Den nya lagstiftningen avses träda i kraft den dag som regeringen bestämmer.

[ND

Leksakers säkerhet och farliga

livsmedelsimitationer

1¶Inledning

I det regelverk som omfattas av EES-avtalet ingår ett EG-rådsdircktiv om leksakers säkerhet och ett direktiv om farliga livsmedelsimitationer.

En promemoria med överväganden om på vilket sätt dircktiven bör införlivas med svensk rätt utarbetades under våren 1992 inom Civildepartementet. Promemorian (Ds 1992:54) Regler mot farliga leksaker och farliga livsmedelsimitationer — en EG-anpassning till följd av EES-avtalet har remissbehandlats.

Till propositionen har fogats direktiven i svensk översättning som bilaga I och 2, promemorians lagförslag som bilaga 3 och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 4.

Lagrådet Regeringen beslutade den 8 oktober 1992 att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om leksakers säkerhet och förslag till lag om farliga livsmedelsimitationer som hade upprättats inom Civildepartementet. De remitterade lagförslagen finns i bilaga 5.

Lagrådet har yttrat sig över lagförslagen. Yttrandet är fogat till propositionen som bilaga 6.

Lagrådet har föreslagit vissa omformuleringar av de remitterade lagtexterna, men har i övrigt godtagit förslagen. Som framgår av det följande ansluter sig regeringen i allt väsentligt till Lagrådets synpunkter.

1.1¶EES-avtalet och EG:s rättsakter

Sverige har tillsammans med de övriga sex EFTA-länderna undertecknat ett avtal med EG och dess medlemsländer om ett curopeiskt ckonomiskt samarbetsområde (EES). Avsikten är att avtalet skall träda i kraft den 1 januari 1993, samtidigt som EG:s s.k. inre marknad fullbordas. Regeringen har i prop. 1991/92:170 föreslagit riksdagen att godkänna EES-avtalet.

Genom EES-avtalet skapas ett samarbetsområde där varor, tjänster, personer och kapital skall kunna röra sig fritt över gränserna. Man talar om de fyra friheterna. Samarbetet skall ske på grundval av de delar av EG:s regelverk som har bedömts relevanta för ett deltagande i EG:s inre marknad. Dessa regler har integrerats i EES-avtalet och skall inordnas i EFTA-ländernas rättsordningar. Genom EES-avtalet har således Sverige och övriga EFTA-länder förbundit sig att införliva stora delar av EG:s regelverk i sin rättsordning. Enhetliga regler skall gälla inom hela samarbetsområdet. I anslutning till EES-avtalet har Sverige också undertecknat tre avtal med de övriga EFTA-länderna, genom vilka det bl.a. upprättas en övervakningsmyndighet och en domstol.

s.k. primära EG-rätten, dvs. Romfördraget — ett ramfördrag som kan betecknas som EG:s grundlag — med följdfördrag. I avtalets huvuddel finns dessutom bestämmelser om samarbetets mål och medel samt om gemensamma organ för beslutsfattande, samråd, administration och utveckling. I bilagor till avtalet är delar av den s.k. sekundära EG-rätten införda, dvs. direktiv, förordningar, beslut och rekommendationer. Därvid tillämpas en hänvisningsteknik, som innebär att EG:s regler inte återges i sin helhet utan enbart i form av referenser. Direktiven publiceras dock även på svenska. Bilagorna innehåller också — för att rättsakterna skall kunna tillämpas inom EES — dels specifika anpassningar som hänför sig till enskilda rättsakter, dels anpassningar som är giltiga för flera rättsakter. I ett stort antal fall innehåller rättsakterna också institutionella bestämmelser och procedurregler som har anpassats i avtalet för att kunna tillämpas inom EES (se prop. 1991/92:170 s. 121).

Principen om varors fria rörlighet slås fast i artiklarna 8 och 11; EES-avtalet. Artikel 11 motsvarar artikel 30 i Romfördraget, där kvantitativa importrestriktioner och ”åtgärder med motsvarande verkan” förbjuds. Begreppet ”åtgärder med motsvarande verkan” skall förstås mot bakgrund av den rättsutveckling som har skett inom EG (jfr artikel 6 i EES-avtalet). EG-domstolen har uttolkat begreppet i en lång serie avgöranden. Genom ett avgörande år 1974 (”Dassonvilledomen”) lades grunden för en mycket vidsträckt tolkning. I princip innefattar begreppet alla nationella åtgärder som kan verka hämmande på importen från andra medlemsländer. Exempel på sådana åtgärder kan vara tekniska föreskrifter om provning och kontroll. En ingående redogörelse för de rättsliga principerna för varors fria rörlighet inom EG ges i departementspromemorian (Ds 1990:76) Romfördragets artikel 30. Artiklarna 8 och 11:i EES-avtalet, liksom övriga bestämmelser i huvuddelen av avtalet, föreslås i prop.. 1991/92:170 bli införlivade med svensk rätt genom en lag om EES.

Det som rättsligt kännetecknar direktiven är att de binder ifrågavarande stater med avseende på det resultat som skall uppnås. Men de överlåter i princip till de nationella myndigheterna att välja tillvägagångssätt och medel för detta. Med det förbehållet måste direktiven således överföras till nationell rätt. Enligt artikel 7 i EES-avtalet förbinder sig de avtalsslutande parterna att i sin interna rättsordning införliva rättsakter i avtalet som motsvarar direktiv på det sätt som parterna finner lämpligt.

Huvuddelen av seckundärlagstiftningen i EG på konsumentområdet utgörs av dircktiv. Förordningar saknas helt. Därutöver finns några rekommendationer. Sekundärlagstiftningen på konsumentområdet i fråga om produktsäkerhet omfattar dels ett generellt direktiv om produktsäkerhet, som antogs den 29 juni 1992 (och som ännu inte ingår i EES-avtalet), dels tidigare antagna direktiv om farliga livsmedelsimitationer, leksakers säkerhet samt buller från hushållsapparater. Hit hör även ett direktiv om personlig säkerhetsutrustning till den del det avser sådan utrustning som används i privatlivet. Det skall tillläggas att det också finns konsumentdirektiv utanför produktsäkerhetsområdet, exempelvis om vilseledande reklam, reklam i radio och tele-

vision, benämning av textilier, hushållsapparaters energiförbrukning samt prisinformation.

1.2¶Den nya harmoniseringsmetoden

År 1985 togs inom EG ett beslut om en ny metod för utformningen av sådana direktiv som reglerar produkters beskaffenhet, provning och kontroll (produktdirektiv). Ett syfte med den nya metoden var bl.a. att effektivisera och öka takten i direktivarbetet och att därmed minska antalet tekniska handelshinder. Den traditionella harmoniseringsmetoden hade inneburit att direktiven innehöll en mångfald av tekniska detaljer, vilket bl.a. kom att medföra att harmoniscringsarbetet blev tidskrävande och därmed framskred långsamt.

EG-direktiv som har utformats enligt den nya metoden innehåller bindande, relativt allmänt hållna, ”väsentliga säkerhetskrav” (eller liknande) på produkterna i fråga. Utformningen av de tekniska specifikationerna, vilka skall säkerställa att produkterna uppfyller direktivens säkerhetskrav, överlämnas åt de europeiska standardiseringsorganen (CEN och CENELEC). En standard behåller sin karaktär av frivillig överenskommelse, men får enligt direktiven den rättsverkan att produkter som har utformats enligt den förutsätts uppfylla de grundläggande säkerhetskraven. Alla produkter som uppfyller säkerhetskraven har rätt till marknadstillträde. Olikartade utföranden kan godtas, under förutsättning att produkterna uppfyller säkerhetskraven.

Varje direktiv innehåller dessutom bestämmelser för hur en tillverkare eller importör skall visa att produkten uppfyller kraven. Inom EG används en särskild term för kontroll av att produkter uppfyller ställda krav, nämligen bedömning av överensstämmelse.

Huvudregeln i den nya metoden är att en tillverkare som har utformat en produkt i enlighet med en standard i vissa fall skall kunna intyga detta genom en s.k. tillverkardeklaration, dvs. ett bevis om överensstämmelse, som verifierar att aktuella krav är uppfyllda. Om produkten inte har tillverkats i enlighet med en standard, skall den kontrolleras (s.k. typkontroll) av ett certifieringsorgan, dvs. ett fristående organ (s.k. anmält organ) som bekräftar att en produkt, process eller tjänst uppfyller kraven i något annat regelgivande dokument. Ett intyg från ett sådant organ utgör även det ett bevis om överensstämmelse. Enligt vissa direktiv skall typkontroll göras även av produkter som överensstämmer med standard.

1.3¶EG:s program för provning och kontroll

Som ett komplement till den nya harmoniseringsmetoden antog EG år 1989 en resolution om principer för bedömning av överensstämmelse. Därigenom fastställdes principer för hur den som släpper ut produkter på marknaden skall visa att produkterna verkligen uppfyller säkerhetskraven. En strävan är att godtagande av bevis om överensstämmelse skall vara grundat på förtroende för provningsresultat och certifieringar. Det innebär bl.a. att standarder har utarbetats för provnings- och certifieringsorganens — de anmälda

organens — kompetens. Sådana organ skall dessutom visa att de uppfyller kraven. Ett annat viktigt inslag i programmet är att system för ömsesidiga godtaganden bör vara öppna för alla kompetenta organ, både offentliga och privata.

Enligt resolutionen skall vid utformningen av direktiv valet av kontrollmetod för produkter göras med hänsyn till bl.a. produkternas farlighet. Hur direktiven skall utformas har ytterligare preciserats genom ett beslut år 1990 om ”moduler för olika stadier i förfaranden vid bedömning av överensstämmelse, avsedda att användas i tekniska harmoniseringsdirektiv”. Härigenom fastställdes ett begränsat antal moduler, som i fortsättningen skall användas

i sådana dircktiv, samt principer för när varje modul skall användas.

Produkter som överensstämmer med gällande krav skall av tillverkaren eller importören förses med ett EG-märke innan de släpps ut på marknaden. En förutsättning är då att vederbörande också har följt det förfarande som direktivet anger för att visa överensstämmelse.

De organ som utför certifiering och övervakning av kvalitetssystem m.m. (dvs. de anmälda organen) utses av medlemsstaterna och anmäls till EGkommissionen. Medlemsstaterna svarar för att de anmälda organen uppfyller kraven på kompetens m.m. De anmälda organen utför dock inte sina uppgifter på medlemsstaternas vägnar. Företag som vill ha sina produkter kontrollerade har rätt att vända sig till vilket organ som helst. När det krävs medverkan av ett anmält organ, skall det av EG-märkningen normalt framgå vilket organ som har medverkat.

Även tillverkare utanför EG kan förse sina produkter med EG-märke, under förutsättning att dessa uppfyller kraven i respektive direktiv.

Grundläggande för den nya harmoniseringsmetoden och EG:s program för bedömning av överensstämmelse är att en produkt som har provats och godkänts i ett EG-land automatiskt skall ha tillträde till hela EG-marknaden. En EG-märkt produkt skall kunna föras fritt mellan medlemsländerna.

EES-avtalet innebär på varuområdet att Sverige och övriga EFTA-länder övertar EG:s gemensamma föreskrifter och produktkrav, principen att erkänna nationella likvärdiga regler (den s.k. Cassis de Dijon-principen) samt EG:s system för att fastställa hur produkter skall provas, kontrolleras och märkas. Detta innebär vissa ändringar i förhållande till situationen i Sverige i dag.

EG:s produktregler syftar, som framgått, till att upprätthålla viss väsentlig säkerhet och samtidigt trygga den fria varucirkulationen. Ordningen med bedömning av varors överensstämmelse med angivna regler samt provning och kontroll av varor skiljer sig i stora delar från det nuvarande svenska systemet med förhandsgodkännande och myndighetskontroll. På de områden där det EG-system som har redovisats tidigare (avsnitt 1.2 och 1.3) till följd av EES-avtalet kommer att införas, försvinner således det traditionella svenska systemet. EG:s system förutsätter vidare att de nationella myndigheterna i medlemsstaterna aktivt övervakar att de produkter som förekommer på marknaden uppfyller de krav som är angivna i direktiven.

I och med EES-avtalet kommer svenska intressenter att fullt ut kunna delta i den inre marknaden på lika villkor. Svenska anmälda organ kommer att kunna genomföra kontroller som accepteras i hela EES-området. 6

I EES-avtalets inledning uttalar avtalsparterna att de är fast beslutna att främja konsumenternas intressen och stärka deras ställning på marknaden i syfte att uppnå en högre grad av konsumentskydd. Längre fram (i artikel 78) sägs att parterna skall stärka och bredda samarbetet på konsumentskyddsområdet. I ett särskilt protokoll till avtalet (nr 31; jfr EES-avtalet artikel 84) har vissa bestämmelser tagits in om detta samarbete. Det hänvisas där till tre dokument som alla har detta syfte.

Det första dokumentet är en rådsresolution av år 1989 som anger att EGkommissionen bör prioritera vissa områden som anses vara särskilt viktiga för konsumenterna. Prioriterade områden är sålunda bättre representation för konsumenterna, integrering av konsumentpolitiken i andra politikområden, säkrare produkter, bättre information och utbildning samt större möj-

ligheter att få tvister lösta.

Det andra dokumentet är en treårig handlingsplan av år 1990 för konsumentpolitiken inom EG för åren 1990-1992. Planen tar sikte på frågor som är väsentliga för att den inre marknaden skall bli verklighet år 1993. Planen innebär att kommissionen skall öka ansträngningarna för att se till att redan beslutade regler införs i medlemsländerna.

Det tredje dokumentet är en resolution av år 1988 om ökat konsumentdeltagande i standardiseringsarbetet.

I praktiken innebär samarbetsåtagandet i avtalet att EFTA-länderna skall ges möjlighet att delta i framtida gemenskapsaktiviteter på konsumentområdet.

2¶EG:s direktiv om leksakers säkerhet

Inledning I EES-avtalets varuavsnitt (artikel 23) hänvisas i fråga om tekniska föreskrifter, standarder, provning och certifiering till särskilda bestämmelser och arrangemang i bilaga II. I de omkring 650 EG-rättsakter som är antecknade i bilagan ingår ett direktiv som rör leksakers säkerhet (bilaga 11, avsnitt XXIII). Detta direktiv — rådets direktiv av den 3 maj 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om Icksakers säkerhet (88/378/EEG) — omfattas av den nya harmoniseringsmetoden inom EG, liksom av EG:s program för provning och kontroll (som har redovisats tidigare i avsnitt 1.2 och 1.3).

Direktivets syfte Dircktivet om leksakers säkerhet (leksaksdirektivcet) syftar till fri rörlighet för säkra leksaker på den gemensamma marknaden. Direktivet skall undanröja sådana handelshinder som har uppkommit genom att lagstiftningen i medlemsstaterna är olika. 1 direktivets ingress sägs att skillnader i länders lagstiftning kan skapa handelshinder och olika konkurrensvillkor på den inre marknaden, utan att de nödvändigtvis erbjuder något effektivt skydd mot de risker som produkterna medför.

Omfattning Direktivet gäller leksaker. Med ”leksak” avses alla produkter eller material som har utformats celler är klart avsedda som leksaker för barn under 14 år. I en bilaga till direktivet anges vissa produkter som inte skall betraktas som leksaker i direktivets mening. Dit hör bl.a. utrustning avsedd att användas kollektivt på lekplatser, sportutrustning, dockor i folkdräkt och prydnadsdockor samt andra liknande artiklar avsedda för vuxna samlare, luftgevär och luftpistoler, fyrverkerier inklusive (vissa) slagtändsatser, pilkastningssatser, slungor och slangbågar, trogna kopior av skjutvapen, leksaksångmaskiner och tröstnappar för småbarn.

Säkerhetskrav Leksaker får enligt direktivet släppas ut på marknaden bara om de inte innebär risk för användarens eller någon annan persons hälsa och säkerhet. Detta gäller när de används på avsett eller förutsebart sätt med tanke på barns normala beteende. En leksak skall uppfylla direktivets väsentliga säkerhetskrav. Leksakens förutsebara och normala användningstid måste därvid beaktas. De väsentliga säkerhetskraven anges i en bilaga till direktivet.

Graden av risk som den som använder cn leksak utsätter sig för skall stå i rimlig proportion till den förmåga att hantera risken som barnet eller den som ser till barnet har. Detta gäller särskilt för leksaker som på grund av funktion, storlek och särskilda egenskaper är avsedda för barn under tre år. En lägsta åldersgräns skall i tillämpliga fall anges, liksom om det behövs tillsyn av en annan person för att leksaken skall kunna användas säkert.

Etiketter som åsätts leksaker eller deras förpackningar skall, liksom bruksanvisningar, fästa uppmärksamheten på de risker som är förbundna med användningen av leksakerna. I en särskild bilaga till direktivet anges vilka varningar och vilken information om försiktighetsåtgärder vid användningen av en leksak som måste lämnas.

Vidare uppställs särskilda krav i fråga om fysikaliska och mekaniska egenskaper. Det föreskrivs också säkerhetskrav beträffande brännbarhet och kemiska och elektriska egenskaper hos leksaker. Direktivet anger även krav på hygien och renlighet hos leksaker för att infektion, sjukdom och smitta skall undvikas. Slutligen finns krav på att leksaker inte skall innehålla radioaktivitet i sådan form eller mängd att den kan vara skadlig för barns hälsa.

Kontroll av att säkerhetskraven är uppfyllda En bedömning av om en leksak överensstämmer med direktivets säkerhetskrav skall ske innan leksaken släpps ut på marknaden. Likaså skall tillverkaren fästa ett EG-märke på leksaken innan den släpps ut på marknaden för att intyga att den är tillverkad enligt viss i direktivet åsyftad standard. I direktivet närmare angiven information om produkten måste vidare hållas tillgänglig för kontroll.

I fråga om en leksak som inte helt eller bara delvis överensstämmer med en standard, måste tillverkaren bekräfta att den uppfyller de väsentliga säkerhetskraven genom att överensstämma med en prototyp som har godkänts

vid typkontroll. Direktivet anger hur EG-typkontrollen skall utföras. Om prototypen uppfyller de väsentliga säkerhetskraven, skall det anmälda organet utfärda ett EG- typgodkännandebevis. Om ett det anmälda organet vägrar att utfärda ett EG-typintyg, skall kommissionen och den medlemsstat som har utsett organet informeras om detta. Om leksaken godkänns, skall den förses med ett EG-märke innan den släpps ut på marknaden. Även i detta fall måste viss information hållas tillgänglig för kontroll.

Medlemsstaterna skall se till att lämpliga åtgärder vidtas för att säkerställa att företagens skyldighet att hålla viss information tillgänglig fullgörs. Om det är uppenbart att skyldigheten inte fullgörs, måste tillverkaren eller dennes representant inom gemenskapen utföra en provning av produkten på egen bekostnad.

Enligt direktivet åligger det varje medlemsstat att anmäla till kommissionen vilka organ (anmälda organ) som skall svara för den EG-typkontroll som tidigare har nämnts. I en bilaga till direktivet anges vilka villkor som skall uppfyllas av de godkända kontrollorganen.

EG-märket och fri rörlighet EG-märket skall bestå av symbolen ”CE”. Det är förbjudet att använda märken eller påskrifter som kan förväxlas med EG-märket. En leksak som är försedd med ett EG-märke skall antas vara förenlig med direktivet. Medlemsstaterna får således inte förhindra fri rörlighet på marknaden för en sådan leksak, utom när det finns skäl att tillämpa den s.k. säkerhetsklausulen (mera om den i det följande).

Stickprov Direktivet kräver att medlemsstaterna vidtar åtgärder så att stickprov tas på marknaden för kontroll av att leksakerna där överensstämmer med direktivet.

Säkerhetsklausulen Direktivet innehåller som anmärkts en s.k. säkerhetsklausul. Den tar sikte på det fallet att en medlemsstat konstaterar att en Icksak, som bär ett EGmärke och som används på avsett eller förutsebart sätt, trots detta ”sannolikt kan utgöra cen risk för konsumenters eller andra personers säkerhet och hälsa”. Medlemsstaten skall då vidta alla nödvändiga åtgärder för att återkalla produkten eller förbjuda eller begränsa den på marknaden. Kommissionen skall omedelbart underrättas. Denna skall därefter samråda med berörda parter så snart som möjligt. Om kommissionen därefter finner att åtgärderna var berättigade, skall den underrätta den medlemsstat som vidtog dem och övriga medlemsstater. Om beslutet kan tillskrivas brister i standarder och om den medlemsstat som vidtog åtgärderna avser att vidhålla dessa, skall kommissionen inom viss närmare angiven tid inleda ett förfarande med syfte att få till stånd en ändring i standarderna.

Ikraftträdande De bestämmelser genom vilka direktivet införlivades i nationell rätt inom EG skulle enligt direktivet träda i kraft den 1 januari 1990.

Sveriges åtagande Som tidigare har berörts (avsnitt 1.1) har EFTA-länderna sinsemellan ingått avtal om bl.a. en övervakningsmyndighet och en domstol. Vad som sägs i direktivet om att EG-kommissionen skall underrättas om olika förhållanden gäller enligt EES-avtalet för EFTA-ländernas del den särskilda övervakningsmyndigheten. Vad som sägs om medlemsstat gäller enligt EES-avtalet en stat som är ansluten till EES.

EES-avtalet innebär att Sverige har åtagit sig att överföra EG:s Ileksaksdirektiv till svensk rätt. Sverige har godtagit direktivet utom på en punkt. Undantaget gäller direktivets krav på kemiska egenskaper. Beträffande dessa får den nuvarande svenska lagstiftningen tillämpas åtminstone fram till den 1 januari 1995. Orsaken är att Sverige har fått övergångsbestämmelser i EESavtalet för sin kemikalielagstiftning, som är strängare än EG:s.

3¶EG:s direktiv om farliga livsmedelsimitationer

Inledning I EES-avtalets avsnitt om konsumentskydd (artikel 72) hänvisas till bilaga XIX. Bland de rättsaker som anges i bilagan ingår ctt direktiv om farliga livsmedelsimitationer (imitationsdirektivet).

Innehåll Direktivet i fråga — rådets direktiv av den 25 juni 1987 rörande anpassningen av medlemsstaternas lagstiftning om produkter som, på grund av sina yttre egenskaper, kan förväxlas med andra produkter och härigenom utgöra en risk för konsumenteras hälsa och säkerhet (87/357/EEG) - syftar till såväl ett godtagbart skydd för konsumenterna som en fri rörlighet för säkra produkter på den gemensamma marknaden. Direktivet skall undanröja sådana handelshinder som har uppkommit genom att lagstiftningen i medlemsstaterna är olika. I direktivets ingress sägs att skillnader i länders lagstiftning kan skapa handelshinder och olika konkurrensvillkor på den inre marknaden, utan att de nödvändigtvis säkerställer ett effektivt konsumentskydd, särskilt vad gäller barn.

Direktivet gäller produkter vilkas form, lukt, färg, utseende, förpackning, märkning, volym eller storlek gör att det är sannolikt att konsumenterna, särskilt barn, kommer att förväxla dem med matvaror — trots att de inte är sådana varor — och som en följd av detta stoppar produkterna i munnen eller suger på dem eller sväljer eller inanandas dem. I direktivet pekas på att detta kan vara farligt och orsaka t.ex. kvävning, förgiftning eller perforation eller stopp i matsmältningsapparaten. 10

Medlemsstaterna åläggs att vidta alla nödvändiga åtgärder för att förbjuda marknadsföring, import, tillverkning eller export av sådana produkter. Medlemsstaterna skall också försäkra sig om att produkter kontrolleras för att få fastställt att ingen produkt som faller inom ramen för direktivet marknadsförs. De skall vidare vidta alla nödvändiga åtgärder för att försäkra sig om att de behöriga myndigheterna återkallar varje produkt som täcks av direktivet.

Direktivet innehåller slutligen också regler av samma slag som i leksaksdirektivet (i anknytning till den s.k. säkerhetsklausulen) om att EG-kommissionen skall underrättas när ett ingripande mot en farlig vara görs i ett medlemsland.

Direktivet skulle i EG:s medlemsländer föras över till nationell rätt att träda i kraft senast den 26 juni 1989.

EES-avtalet innebär att Sverige utan reservationer har åtagit sig att överföra direktivet om farliga livsmedelsimitationer till svensk rätt. Även i fråga om detta direktiv följer av de tidigare berörda avtalen mellan EFTA-länderna att vad som sägs om kommissionen i stället skall avse EFTA:s övervakningsmyndighet och vad som sägs om medlemsstat skall gälla stat inom EES.

4¶Leksakers säkerhet

4.1¶Nuvarande reglering av leksakers säkerhet

Någon lagstiftning med särskild inriktning på leksakers säkerhet finns inte i Sverige i dag. Leksaker omfattas dock, liksom andra konsumentprodukter, av produktsäkerhetslagen. Även viss annan lagstiftning m.m. med syfte att ge skydd mot specifika risker är tillämplig på leksaker.

I det följande redovisas de regler som åsyftas här.

Produktsäkerhetslagen Produktsäkerhetslagen (1988:1604, ändrad senast 1991:358) har till ändamål att motverka att farliga varor och tjänster orsakar person- eller egendomsskador. Lagen tillämpas i fråga om varor och tjänster som tillhandahålls i näringsverksamhet och som konsumenter i inte obetydlig omfattning utnyttjar eller kan komma att utnyttja för enskilt bruk. Lagen omfattar samtliga varuslag. Med varor avses lösören, dvs. i huvudsak flyttbara, fysiska föremål. Lagen omfattar också tjänster. Lagen tillämpas på varje tillhandahållande av varor eller tjänster på den svenska marknaden.

För att motverka att farliga produkter förorsakar person- och sakskador får en näringsidkare

H . åläggas att lämna säkerhetsinformation, . förbjudas att tillhandahålla varor och tjänster (säljförbud). . åläggas att lämna varningsinformation, RON - åläggas att återkalla varor och tjänster (återkallelse), tr . förbjudas att exportera varor (exportförbud).

Ett åläggande om säkerhetsinformation innebär att en näringsidkare åläggs att i samband med att en produkt tillhandahålls lämna information som har 1

särskild betydelse för att förebygga att produkten orsakar person- eller egendomsskador. Åläggandet kan omfatta inte bara den produkt som talan om information avsett, utan också andra liknande produkter som är förenade med samma skaderisk.

Varningsinformation avser information som lämnas till brukarna när de redan har förvärvat den farliga produkten.

Säljförbud innebär att en näringsidkare förbjuds att tillhandahålla en produkt som medför särskild risk för person- eller egendomsskador. Förbudet får avse även annan liknande vara eller tjänst med samma skaderisk.

Ett åläggande om återkallelse innebär att en näringsidkare som har överlåtit en farlig produkt åläggs att återkalla den från brukarna. Återkallelsen kan ske på i huvudsak tre olika sätt, nämligen genom rättelse, utbyte och återgång.

Näringsidkaren skall vid återkallelse lämna brukarna av den farliga produkten ett erbjudande om viss åtgärd och ange villkoren för åtgärden. Villkoren skall vara sådana att erbjudandet kan förväntas bli allmänt accepterat, men får inte bli oskäligt betungande för näringsidkaren. Erbjudanden om återkallelse skall fullgöras utan väsentliga kostnader eller olägenheter för brukarna. Rättelse och utbyte bör företas så skyndsamt som möjligt. Vid återgång skall ersättningen för den återlämnade varan normalt svara mot kostnaderna för att återanskaffa en ny vara av samma eller motsvarande slag, men i vissa fall kan avdrag få göras för den nytta som brukaren har haft.

Ett exportförbud, slutligen, innebär att cn näringsidkare inte får exportera en produkt till ett annat land.

Marknadsdomstolen, som beslutar om ålägganden och förbud, kan också förordna att en farlig vara skall förstöras eller oskadliggöras på annat sätt. Detta kan ske om det av särskilda skäl krävs för att hindra att en vara som återkallas orsakar allvarlig skada på person cller egendom.

Det ankommer i första hand på företagen själva att svara för att förhållandena på marknaden i fråga om produktsäkerhet är tillfredsställande. Företagen skall vidta de åtgärder som behövs för att förhindra skadefall. Förhandlingar mellan tillsynsmyndigheten och näringsidkaren skall normalt föregå en talan om åläggande eller förbud.

Konsumentverket utövar tillsynen över efterlevnaden av lagen beträffande varor och tjänster som inte är specialreglerade. För specialreglerade varor och tjänster ligger den uppgiften på den specialmyndighet som enligt specialregleringen är tillsynsmyndighet beträffande varan eller tjänsten i fråga. Produktsäkerhetslagen kompletterar således den speciallagstiftning som finns om hur varor och tjänster skall vara beskaffade. Bestämmelserna i produktsäkerhetslagen tillämpas följaktligen bara när speciallagstiftning saknas. Produktsäkerhetslagen tillämpas också på specialreglerade varor och tjänster i den mån speciallagstiftningen saknar motsvarighet till de former av säkerhetsåtgärder som produktsäkerhetslagen tillhandahåller.

Leksaksdirektivet är konstruerat så att det skall vara möjligt att gripa in när de säkerhetskrav som särskilt anges i direktivet inte är uppfyllda.

Dircktivets väsentliga säkerhetskrav är inte heltäckande. Det finns vissa risker mot vilka i Sverige ett ingripande kan ske med stöd av produktsäkerhetslagen, men som inte uttryckligen upptas bland leksaksdircktivets väsent- 12

liga säkerhetskrav. Som exempel kan nämnas buller från leksaker, liksom leksaker som kan framkalla allergi. I sådana fall då en medlemsstat kan konstatera att en leksak sannolikt kan utgöra en risk, trots att direktivets krav är uppfyllda, får direktivets säkerhetsklausul tillgripas (artikel 7, jämför avsnitt 2.7 i det föregående). Eftersom det är möjligt att med stöd av säkerhetsklausulen gripa in mot även risker som inte uttryckligen anges i direktivet, torde det i praktiken bli möjligt att även i fortsättningen upprätthålla nuvarande svenska säkerhetskrav på Icksaker.

För närvarande regleras säkerheten hos Icksaker främst av produktsäkerhetslagen. Med stöd av den lagen är det möjligt att gripa in mot alla slags risker med leksaker. För vissa risker gäller dock specialreglering. Denna reglering berörs i det följande.

Lagen om kemiska produkter Lagen (1985:426, omtryckt 1991:640) om kemiska produkter är tillämplig på hantering, import och export av kemiska ämnen och beredningar (kemiska produkter). Lagens syfte är att förebygga att skador på människors hälsa eller i miljön förorsakas av kemiska ämnens inneboende egenskaper.

Om det är påkallat från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att lagens bestämmelser om kemiska produkter skall tillämpas också på varor, som innehåller eller har behandlats med en sådan produkt. Föreskrifterna kan avse skydd mot t.ex. effekterna av ett ämne som avges när en vara hanteras, även om ämnet som sådant inte ingår i varan utan bildas vid hanteringen. Lagen omfattar således även sådana hälso- och miljörisker som kan orsakas genom en hantering som innebär att ett nytt ämne bildas och avges, t.ex. vid uppvärmning av plastmaterial.

Kemikalicinspektionen utövar tillsyn enligt lagen och föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av den.

Tillämpningsföreskrifter till lagen finns i förordningen (1985:835) om kemiska produkter (omtryckt 1992:230). Där föreskrivs att den som yrkesmässigt tillverkar, importerar eller överlåter sådana varor skall iaktta allmänna aktsamhetsregler och genom märkning eller på annat sätt lämna uppgifter av betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt.

Det föreskrivs vidare att den som tillverkar och importerar en kemisk produkt skall bedöma produktens inneboende egenskaper från hälso- och miljöskyddssynpunkt. Enligt förordningen indelas kemiska produkter i farlighetsklasser. Kemikalicinspektionen meddelar verkställighetsföreskrifter till förordningen.

Förordningen om kemiska produkter anger att ytterligare föreskrifter beträffande vissa kemiska produkter m.m. finns i bl.a. förordningen (1985:840) om vissa hälso- och miljöfarliga produkter m.m. (ändrad senast 1991:1632). I denna anges att leksaker inte får saluhållas eller överlåtas, om de innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt och därigenom kan befaras medföra skada på människor.

När det gäller EG:s leksaksdirektiv finns, som har framhållits tidigare (avsnitt 2), en övergångsbestämmelse i EES-avtalet, som innebär att svensk lag- 13

stiftning på kemikalieområdet gäller fram till den 1 januari 1995. Nuvarande lagstiftning innehåller strängare regler än de som för närvarande gäller inom EG.

Förordningen om miljöfarliga batterier Förordningen (1989:974) om miljöfarliga batterier har till syfte att förhindra utsläpp i miljön av kadmium och kvicksilver från batterier. För miljöfarliga batterier finns föreskrifter om förbud mot yrkessmässig överlåtelse samt om krav på märkning och på insamling. Det finns också regler om att den som yrkesmässigt tillverkar eller importerar miljöfarliga batterier skall lämna uppgift till Statens naturvårdsverk om hur stor mängd batterier som har överlåtits av sådana batterier som får överlåtas.

Några särskilda bestämmelser för just batterier finns inte i leksaksdirektivet.

Hälsoskyddslagen Med hälsoskydd i hälsoskyddslagens (1982:1080, ändrad senast 1991:1669) mening avses åtgärder för att hindra uppkomsten av och att undanröja sanitära olägenheter. Med sanitär olägenhet avses i lagen en störning som kan vara skadlig för människors hälsa och som inte är ringa cller helt tillfällig.

Hälsoskyddslagen tar sikte på förhållanden i miljön som menligt inverkar på människors hälsa. Lagen syftar till att hindra uppkomsten av och att undanröja sanitär olägenhet. I den mån en leksak är utformad och konstruerad så att den medför risk för infektion, sjukdom eller smitta kan ett ingripande med stöd av lagen ske.

De kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnderna får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen skall efterlevas.

Strålskyddslagen

Syftet med strålskyddslagen (1988:220, ändrad senast 1991:1706) är att skydda människor, djur och miljö mot skadlig verkan av strålning.

Med ”verksamhet med strålning” avses i lagen bl.a. tillverkning, införsel, saluförande, innehav och användning av radioaktiva ämnen. Lagen föreskriver vissa allmänna skyldigheter för den som bedriver verksamhet med strålning. Den som bedriver sådan verksamhet skall, med hänsyn till verksamhetens art och de förhållanden under vilka den bedrivs, vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått som behövs för att hindra eller motverka skada på människor, djur och miljö. Särskilda föreskrifter finns i lagen om märkning och om skyldighet att lämna uppgifter som är av betydelse från strålskyddssynpunkt. Det finns också bestämmelser om tillsyn över efterlcvnaden av lagen. Strålskyddsinstitutet är tillsynsmyndighet enligt lagen.

I strålskyddsförordningen (1988:293, ändrad senast 1991:1635) finns tilllämpningsföreskrifter till lagen.

Strålskyddslagens bestämmelser är tillämpliga också på leksaker, i den mån de innehåller radioaktiva ämnen. Praxis i Sverige är dock att radioak- 14

tiva ämnen inte tillåts i leksaker. Något författningsstöd för detta finns dock inte.

I leksaksdirektivet anges att leksaker inte får innehålla radioaktiva delar eller ämnen i sådan form eller mängd att de kan vara skadliga för barns hälsa. I direktivet uttalas att direktiv 80/836 Euratom äger tillämpning. Detta scnare direktiv är dock inte uppräknat i det annex med direktiv som ingår i EES-avtalet. Direktivet ingår följaktligen inte i EES-avtalet. Samtidigt bör betonas att innehållet i leksaksdirektivets bestämmelse i övrigt om radioaktivitet överensstämmer med den svenska lagstiftningen.

Lagen om brandfarliga och explosiva varor Lagen (1988:868, ändrad senast 1991:1692) om brandfarliga och explosiva varor gäller hantering och import av sådana varor. Lagens syfte är att hindra att varor av detta slag orsakar brand celler explosion som inte är avsedd samt att förebygga och begränsa skador på liv, hälsa eller egendom genom brand eller explosion vid hantering av sådana varor. En föreskrift om märkning av brandfarliga eller explosiva varor finns i lagen.

Tillämpningsföreskrifter till lagen finns i förordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor (ändrad senast 1992:224). I förordningen anges vilka varor som hänförs till brandfarliga och explosiva varor. Sprängämnesinspektionen skall upprätta och ge ut en förteckning över brandfarliga varor. För att en explosiv vara skall få hanteras eller importeras krävs att den är godkänd av sprängämnesinspektionen. Sprängämnesinspektionen skall även upprätta en förteckning över godkända explosiva varor. Fyrverkerier omfattas av sprängämnesinspektionens förteckning. Däremot omfattas inte leksaker i övrigt av typen knallpulverskott.

I leksaksdirektivet är fyrverkerier, inklusive slagtändsatser, undantagna. Slagtändsätser särskilt avsedda att användas i leksaker omfattas dock av direktivet. För sådana anges i direktivet att, om det finns strängare bestämmelser i kraft i medlemsstaterna, de bestämmelserna skall gälla.

Lagen om brandfarliga och explosiva varor med tillämpningsföreskrifter torde inte omfatta leksaker i EG-dircktivets mening. Fyrverkerier inklusive slagtändsatser har, som nyss redovisats, uttryckligen undantagits. Som redan har framgått omfattas emellertid slagtändsatser som är särskilt avsedda att användas i leksaker av direktivet. Med hänsyn till undantagsbestämmelsen i direktivet kommer strängare bestämmelser i svensk lagstiftning för leksaker med slagtändsatser att kunna behållas.

Ellagen I lagen (1902:71 s. I, ändrad senast 1992:668), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen), förstås med elektrisk anläggning en anläggning för produktion, upplagring, omformning, överföring, distribution eller nyttjande av elektrisk ström. Elektriska anläggningar indelas med hänsyn till farlighetsgraden i starkströmsanläggningar och svagströmsanläggningar. Ellagen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om kontroll,

provning celler besiktning samt andra föreskrifter som angår elektriska anläggningar, anordningar avsedda att anslutas till sådana anläggningar samt elektrisk materiel eller elektriska installationer.

Med stöd av bemyndigandet har regeringen utfärdat förordningen (1989:420) om elektrisk materiel. Förordningen innehåller säkerhetsbestämmelser för sådan materiel. I förordningen anges vad som är elcktrisk materiel. Materiel som bl.a. saluförs skall uppfylla förordningens säkerhetskrav. Beträffande säkerhetskraven stadgas att elektrisk materiel skall vara konstruerad och tillverkad på sådant sätt att skydd mot olyckor i olika avseenden

uppnås. Enligt förordningen får Närings- och teknikutvecklingsverket (NU-

TEK) genom föreskrifter precisera kraven i förordningen. Utförande enligt svensk standard får anses uppfylla föreskrivna säkerhetskrav om annat ej visas. NUTEK har till uppgift att utöva tillsyn av elektrisk matericl.

I förordningen (1957:601) om elektriska starkströmsanläggningar (ändrad senast 1992:669) anges att med starkströmsanläggning förstås en elektrisk anläggning för sådan spänning, strömstyrka eller frekvens som kan vara farlig för person celler egendom. Med elektrisk svagströmsanläggning förstås en anläggning i vilken den elektriska strömmen inte har sådan spänning som kan vara farlig för person eller egendom. Tillsyn över elektriska starkströmsanläggningar är enligt starkströmsförordningen en uppgift för NUTEK.

Statens encergiverk har med stöd av förordningen om starkströmsanläggningar meddelat föreskrifter om utförande och skötsel av elektriska starkströmsanläggningar (STEV-FS 1988:1). Energiverkets uppgift att meddela föreskrifter har överförts till NUTEK. Föreskrifterna behandlar bl.a. bruksföremål med clektromekaniskt drivorgan. Där anges att ett bruksföremål avsett att användas av barn skall vara utfört för skyddsklenspänning om högst 25 volt. Sådana föremål måste också vara utförda så att temperaturen på för beröring åtkomliga ytor inte ens vid ovarsamt handhavande kan överstiga 60? C vid apparatens märkspänning. Föreskriften avser elektriska leksaker. I standard (EN 71:1) — som tillämpas inom EG - tillåts 85? C. Detta nödvändiggör en ändring i de svenska föreskrifterna.

EG-direktivet kräver att elektriska leksaker inte skall drivas med en märkspänning som överstiger 24 volt och ingen del av leksaken får ge en spänning över 24 volt. Vidare krävs att delarna på en leksak skall vara väl isolerade och konstruerade så att de inte ger brännskador vid beröring. Här kan alltså konstateras att det endast föreligger en mindre diskrepans mellan svensk lagstiftning på clområdet och EG-dircektivets krav. Däremot krävs, som har framgått, en ändring i fråga om högsta tillåtna temperatur.

Konsumentverkets riktlinjer m.m.

Vid sidan om de krav som produktsäkerhetslagen och vissa speciallagar ställer på leksaker, styrs leksakers säkerhetsnivå av de riktlinjer som Konsumentverket utfärdar med stöd av sin instruktion (1990:1179). Verket har utfärdat en riktlinje (KOVFS 1984:1) om Icksakers säkerhet, som gäller mckaniska och fysikaliska egenskaper samt brännbarhet hos leksaker. Därutöver finns flera riktlinjer som rör vissa slag av leksaker. De ansluter till bestämmelserna i produktsäkerhetslagen och marknadsföringslagen (1975:1418, 16

ändrad senast 1988:1605). Riktlinjerna innehåller minimikrav som Konsumentverket har funnit väsentliga från konsumentsynpunkt. De har utarbetats efter överläggningar med företrädare för berörda näringslivsorganisationer och större företag. Riktlinjerna är rättsligt att hänföra till allmänna råd och därmed formellt inte bindande.

Om ett företag vidtar en åtgärd som inte följer riktlinjerna, har Konsumentverket möjlighet att ingripa. Normalt sker detta genom att verket kontaktar företaget. I de flesta fall uppnår verket överenskommelser genom sådana underhandskontakter. I annat fall kan Konsumentombudsmannen (KO) låta Marknadsdomstolen pröva åtgärden eller med stöd av produktsäkerhetslagen utfärda ett informations-, förbuds- eller återkallelseföreläggande för företagets godkännande.

4.2¶Behovet av anpassning

Regeringens bedömning: Det behöver införas nya föreskrifter för att man skall uppnå det resultat som EES-avtalet i fråga om direktivet om leksakers säkerhet syftar till.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna instämmer i promemorians bedömning.

Skälen för regeringens bedömning: Leksaksdirektivet har två syften. Ett är att förhindra att farliga leksaker kommer ut på marknaden. Det andra syftet är att undanröja hinder mot att Icksaker tillåts föras fritt över gränserna.

En inledande fråga är om produktsäkerhetslagen räcker för att tillgodose det förstnämnda syftet. Den lagen har, såsom tidigare redovisats (avsnitt 4.1), liksom Ieksaksdircktivet, till ändamål att motverka att farliga varor orsakar skador.

Det kan emellertid genast slås fast att det finns cn grundläggande skillnad mellan direktivet och produktsäkerhetslagen. Direktivet uppställer således ett förbud mot att farliga leksaker släpps ut på marknaden (artikel 2.1 och 2.2). Produktsäkerhetslagen är inte utformad på motsvarande vis. Den innefattar inte ett förbud mot tillhandahållande av farliga varor, utan anger de rättsliga förutsättningarna för att ett förbud skall kunna meddelas. Produktsäkerhetslagen kan därför knappast, i sin nuvarande utformning, anses tillräcklig för att säkerställa att det nyss angivna resultat som leksaksdirektivet syftar till uppnås. Däremot synes produktsäkerhetslagen passa väl som instrument för att uppnå det som anges i direktivets s.k. säkerhetsklausul (artikel 7). Den behandlar situationen då leksaker som bär EG-märket och som används på avsett sätt ”sannolikt kan utgöra en risk för konsumenters eller andra personers säkerhet och hälsa”. I ett sådant fall skall medlemsstaten i fråga ”vidta alla nödvändiga åtgärder för att återkalla produkterna eller för att förbjuda eller begränsa dem på marknaden”. Någon särskild lagstiftning vid sidan om produktsäkerhetslagen för att efterkomma detta krav torde inte behövas, något som skall beröras närmare längre fram (avsnitt 4.6).

Som tidigare har anförts (avsnitt 4.1) saknas i Sverige generella bindande 17

2 Riksdagen 1992:93. 1 saml. Nr I1l1

krav som Icksaker skall uppfylla för att få tillhandahållas. Om särskilda säkerhetskrav, liksom regler om provning och kontroll, införs i fråga om leksaker, innebär det således att konsumentskyddet förstärks. Det kan med fog hävdas att det inte finns anledning att ge konsumenterna i Sverige ett sämre skydd än det som konsumenterna inom EG har. Redan detta är ett skäl att införa bindande säkerhetskrav för leksaker.

Till det som har sagts nu kommer att EES-avtalet för enskilda produkter innebär att Sverige och övriga EFTA-länder tar över EG:s gemensamma föreskrifter och produktkrav, principen att erkänna nationella likvärdiga regler (den s.k. Cassis de Dijon-principen) samt EG:s system för att fastställa hur produkter skall provas, kontrolleras och märkas.

Sverige blir genom EES-avtalet förpliktat att genomföra de författningsändringar som kan behövas för att man skall uppnå det resultat som Ieksaksdirektivet syftar till. Det måste uppenbarligen, mot bakgrund av vad som har anförts i det föregående, tillskapas nya svenska regler som ger detta resultat.

4.3¶Lagstiftningstekniken

Regeringens förslag: EES-avtalets bestämmelser om Ieksakers säker-

het införlivas med svensk rätt huvudsakligen genom föreskrifter som

meddelas av regeringen celler av den myndighet som regeringen be-

stämmer.

T en särskild lag ges de bemyndiganden för regeringen som behövs.

I lagen anges dock även de grundläggande förutsättningarna för att

Ieksaker skall få tillhandahållas. Där tas också bestämmelser om straff

och tillsyn m.m. in.

Promcemorians förslag överensstämmer med regeringens, se promemorian s. 37 1. och 77.

Remissinstanserna: Förslaget att införliva direktivet om leksakers säkerhet på det sätt som anges i promemorian tillstyrks eller lämnas utan erinran av de flesta remissinstanserna. Grossistförbundet Svensk Handel anser dock att hela Icksaksdirektivet ordagrant skall föras över till lag. Sveriges Industriförbund sätter i fråga om lagförslagens långtgående fullmakt och avsaknad av materiella bestämmelser står i överensstämmelse med 8 kap. 2 § regeringsformen och pekar som tänkbar lösning på möjligheten att i lagtexten hänvisa till de materiella reglerna i respektive EG-direktiv. Komrimerskollegium anser alt det av lagen bör framgå vilka de bakomliggande EG-rättsakterna är, liksom lagens syfte att uppnå fri rörlighet för varor. Liknande synpunkter förs fram av Sveriges Nöpmannaförbund och ett par andra näringslivsorganisationer. Styrelsen för Teknisk Ackreditering (SWEDAC) anser att lagens syfte att förhindra farliga leksaker från att komma ut på marknaden bör framgå av lagen.

Skälen för regeringens förslag Reglernas konstitutionella karaktär Det kan inledningsvis erinras om alt direktiven inom EG inte har allmän giltighet och inte är till alla delar bindande och direkt tillämpliga i varje stat som har att följa dem. Dircktiven binder länderna endast i vad avser det resultat som skall uppnås. De överlåter i princip till varje stat att välja tillvägagångssätt och medel för detta. Det betyder bl.a. att de berörda staterna själva får avgöra exempelvis vilken lagstiftningsmetod som skall användas, såsom om ett direktiv mer celler mindre ordagrant skall överföras till nationell rätt eller i stället delvis omformas — transformeras — för att passa bättre ihop med den nationella rättsordningen. Det ankommer också på varje land att avgöra på vilken konstitutionell nivå transformeringen skall ske.

Enligt 7§ EES-avtalet har de avtalsslutande parterna på motsvarande sätt rätt att välja form och metod för hur direktiven skall införlivas med nationell rätt. Den svenska lagstiftaren har således i princip tämligen fria händer vid valet av transformeringsmetod. En annan sak är att direktiven kan vara så detaljerade och tekniskt utformade att det i praktiken är svårt att vid transformeringen avvika från deras ordalydelse. Detta kommer att belysas i det följande.

Vad så gäller frågan på vilken konstitutionell nivå nya regler om Icksakers säkerhet skall ligga, finns det skäl att peka på att leksaksdirektivet innefattar sådana åligganden för enskilda som enligt 8 kap. 3 § regeringsformen skall meddelas i lag. Enligt 8 kap. 7 § första stycket 1 får emellertid regeringen efter bemyndigande i lag meddela föreskrifter om skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa, och enligt första stycket 3 får regeringen efter bemyndigande i lag meddela föreskrifter om bl.a. näringsverksamhet. Riksdagen kan också enligt 11 § samma kapitel bemyndiga regeringen att överlåta åt en förvaltningsmyndighet att meddela föreskrifter i ämnet.

Regleringen i leksaksdirektivet är detaljerad och i stor utsträckning av teknisk karaktär. I promemorian föreslås därför att direktivet införlivas med svensk rätt huvudsakligen genom föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Som tidigare har anförts (avsnitt 1.1) har Sverige genom EES-avtalet förbundit sig att överföra Icksaksdirektivet till svensk rätt. Något konstitutionellt hinder mot att välja en lagstiftningsteknik av det slag som föreslås i promemorian finns inte.

Direktivet är inte ett s.k. minimidircktiv, som kan frångås till förmån för en högre skyddsnivå. Oavsett på vilken konstitutionell nivå som dircktivet införlivas med svensk rätt, måste de föreskrivande organen hålla sig inom de ramar i fråga om krav på säkerhet m.m. som direktivet anger. Det synes redan därför inte finnas någon grund för principiella betänkligheter mot att låta den huvudsakliga transformeringen ske på myndighetsnivå. Rikedomen på detaljer och direktivets i många stycken tekniska karaktär gör att det också passar bättre att reglerna utformas där. Av betydelse är vidare att säkerhetskraven i direktivet är avsedda att ges en mera specificerad innebörd genom standarder som utarbetas av de curopeiska standardiseringsorganen. Standardiseringsarbetet kan komma att medföra ändringar i direktivet och

en fulimaktslag med bemyndiganden.

Med hänvisning till det anförda föreslår vi att direktivet om Icksakers säkerhet införlivas med svensk rätt huvudsakligen genom föreskrifter som meddelas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer. Men de grundläggande förutsättningarna för att leksaker skall få tillhandahållas bör tas in i Jag.

Produktsäkerhetslagen eller en särskild lag?

Bemyndigandereglerna om leksakers säkerhet kan införas antingen i produktsäkerhetslagen eller i en särskild lag. Produktsäkerhetslagen kompletterar den speciallagsstiftning som finns om hur varor och tjänster skall vara beskaffade. Den är i första hand avsedd att tillämpas på produkter för vilka det inte finns några särskilda säkerhetsbestämmelser. Det är visserligen lagtekniskt möjligt att komplettera produktsäkerhetslagen med de regler om leksakers säkerhet som behövs. Hittills har dock speciallagstiftning tillämpats för produkter som är underkastade krav som är likartade med dem som nu skall ställas. Enhetlighet i detta hänseende talar därför enligt regeringens mening för att reglerna om leksakers säkerhet förs in i en särskild lag. Ett ytterligare skäl är att det ter sig lagtekniskt mindre lämpligt att bland de generellt utformade bestämmelserna i produktsäkerhetslagen införa regler som endast avser vissa slag av produkter. Med hänvisning till vad som har sagts nu bör de lagregler som har diskuterats här tas in i en särskild lag.

Lagens namn I promemorian föreslås att lagen om leksakers säkerhet skall heta ”Laug mot farliga leksaker”. Några remissinstanser har kritiserat denna beteckning. Det har bl.a. anförts att namnet inte är i linje med direktivets rubrik och att det torde ge ett onödigt negativt intryck. Regeringen föreslår därför att lagen skall heta ”Lag om Ieksakers säkerhet”.

Hänvisning till lagens syfte och bakomliggande rättsakter Några remissinstanser efterlyser en hänvisning i lagtexten till EES-avtalet och de bakomliggande EG-rättsakterna. Vissa anser också att syftet med direktivet — och lagstiftningen — bör framgå.

Den lag om Icksakers säkerhet som vi föreslår här innehåller till stora delar bemyndiganden. Men den innehåller också betydelsfulla materiella regler. Det ligger därför i linje med vad som uttalas i prop. 1991/92:170 (bilaga 1's. 187) om Europeiska ckonomiska samarbetsområdet att i lagen ange att den meddelas till uppfyllande av Sveriges förpliktelser enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Vad så gäller syftet med lagen kan hänvisas till specialmotiveringen.

Regeringens förslag: Lagen om leksakers säkerhet bör gälla leksaker som är utformade för eller annars klart avsedda att användas av barn under 14 år.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens, se promemorian s. 38.

Remissinstanserna har, med ett undantag, tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. Konsumentgillesförbundet anser att åldersgränsen i definitionen av leksaker har satts för lågt. Förbundet påpekar att vissa ”leksaker”, såsom rullbräden och rullskridskor, används även efter 14 år och är mycket farliga. Förbundet anser vidare att undantaget i en bilaga till direktivet i fråga om lekplatsleksaker är diskutabelt. Vidare motsätter sig förbundet, som dess yttrande måste förstås, marknadsföring av krigsleksaker.

Skälen för regeringens förslag: I direktivet (artikel 1.1) definieras leksak som ”alla produkter eller material som utformats eller är klart avsedda som leksaker för barn under 14 år”. Vissa produkter skall dock inte betraktas som leksaker i direktivets mening (artikel 1.2 och bilaga I till direktivet).

Sverige har åtagit sig att överföra leksaksdirektivct till svensk rätt. Dircktivet är inte något minimidirektiv, som medger avvikelser för andra eller strängare säkerhetskrav. Det gäller också i fråga om avgränsningen i övrigt av direktivets tillämpningsområde. Detta innebär att en lag om leksakers säkerhet bör ges samma tillämpningsområde som direktivet. Leksaker bör därför definieras på samma sätt som i direktivet, och samma undantag bör göras från lagens tillämpningsområde som där.

Det bör framhållas att leksaker som är undantagna från Icksaksdirektivets och den tilltänkta lagstiftningens tillämpningsområde kan vara underkastade andra säkerhetsnormer. Således kan speciallagstiftning av det slag som har redovisats tidigare (avsnitt 4.1) vara tillämplig på dem. Och oavsett hur det förhåller sig med den saken gäller produktsäkerhetslagen - med ctt undantag som strax skall beröras — även på sådana leksaker. Den avgränsning av leksaksdirektivets tillämpningsområde som görs genom definitionen av ”leksaker” och undantagslistan i bilaga 1 till direktivet innebär således inte någon försämring av de säkerhetsnormer som gäller i Sverige i dag. Det står dessutom Sverige fritt att införa de säkerhetskrav som man önskar i fråga om produkter som faller utanför direktivet, förutsatt att kraven inte kommer i konflikt med andra EG-rättsakter som omfattas av EES-avtalet.

En remissinstans har kritiserat undantaget i direktivet för lekplatsleksaker. Det kan då påpekas att sådana normalt inte heller omfattas av produktsäkerhetslagen. Inom EG bereds emellertid för närvarande ett direktiv om säkerhetskrav för bl.a. utrustning på nöjesfält och lekplatser.

Regeringens förslag: Leksaker som omfattas av lagen måste uppfylla de krav som föreskrivs i fråga om skydd för hälsa och säkerhet, utformning samt märkning och annan produktinformation.

Kraven skall vara uppfyllda när leksakerna tillhandahålls av en näringsidkare.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens, se promemorian s. 38 ff och 60 ff. Enligt promemorian skall kraven dock också kunna avse ”tillverkning”.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har någon principiell invändning mot att ett kommersiellt tillhandahållande av leksaker får ske bara om dessa uppfyller vissa krav. Socialstyrelsen betonar att EG-anpassningen inte får innebära cn försämring för Sverige, med ökade risker på Ilcksaksområdet. Liksom flera andra instanser framhålls betydelsen av ett snabbt och smidigt system för skaderapportering. Vidare anförs att de skillnader som finns när det gäller kemiska produkter bör klaras ut i tid. Konsumentverket, Folkhälsoinstitutet, Barnmiljörådet, Konsumentgillesförbundet samt Handlingsplan mot buller (M 1992:02) anser att vissa av leksaksdirektivets säkerhetsnormer ligger på cn för låg nivå. SWEDAC och Kooperativa Förbundet anser inte att kraven också skall avse tillverkning.

Kommerskollegium och SWEDAC anser att uttrycket ”släppa ut på marknaden”, som används i direktivet, bör användas i stället för ordet ”tillhandahålla” (som används i produktsäkerhetslagen). Bland annat anförs att, om man använder samma begrepp i lagstiftning som följer av EES-avtalet och i rent nationell lagstiftning, begreppet kan komma att få olika betydelser i olika lagar, eftersom de tolkas av olika domstolar. Sveriges Industriförbund, Sveriges Köpmannaförbund och Sveriges Leksakshandlares Riksförbund tillstyrker däremot en terminologi som anknyter till produktsäkerhetslagens.

Kemikalieinspektionen och Sveriges Industriförbund anser att lagen också bör gälla Iecksaker som hyrs ut.

Skälen för regeringens förslag Direktivets säkerhetskrav m.m. Enligt Ieksaksdirektivet får Icksaker släppas ut på marknaden bara om de inte innebär risk för användarens eller någon annan persons säkerhet och hälsa när de används på avsett eller förutsebart sätt med tanke på barns normala beteende (artikel 2.1). En Icksak skall, i det skick som den har när den släpps ut på marknaden, uppfylla de hälso- och säkerhetskrav som har fastställts i direktivet. Den förutsebara och normala tidsperioden för Icksakens användning måste därvid beaktas (artikel 2.2). Direktivet kräver att medlemsstaterna vidtar alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att leksaker endast kan släppas ut på marknaden om de uppfyller vissa i bilaga 2 till dircktivet närmare angivna s.k. väsentliga säkerhetskrav. Dessa är angivna som allmänna principer och särskilda risker.

Allmänna principer I de allmänna principerna uttalas bl.a. att den som använder Icksaker skall skyddas mot hälso- och säkerhetsrisker som har samband med Icksakers utformning, konstruktion och sammansättning eler som är förenade med leksakers användning (Allmänna principer” 1 a) och b)). Vidare uttalas att graden av risk som användaren utsätter sig för skall stå i rimlig proportion till den förmåga att hantera risken som barnet eller den som ser till barnet har. Detta gäller särskilt för leksaker som på grund av sin funktion och storlek och sina särskilda egenskaper är avsedda för barn under tre år. För att denna princip skall kunna efterlevas, måste det i tillämpliga fall särskilt anges en lägsta åldersgräns för den som använder Ieksaken och om det behövs tillsyn av en annan person för att leksaken skall kunna användas säkert. Etiketter som åsätts en leksak eller dess förpackning, samt medföljande bruksanvisning, skall utförligt och effektivt fästa användarens eller tillsynshavarens uppmärksamhet på de risker som är förbundna med användning av leksaken samt hur dessa risker skall undvikas (”Allmänna principer” 2 a) och b) samt

3)).

Särskilda risker Under rubriken Särskilda risker anges att vissa egenskaper hos Icksaker skall ha närmare angiven beskaffenhet. Leksaker skall exempelvis ha erforderlig mekanisk hållfasthet (1 a). De skall bestå av material som inte är eldfarligt (2 a). De skall i fråga om kemiska egenskaper vara så utformade och tillverkade att de inte medför hälso- eller skaderisker vid nedsväljning, utandning eller kontakt med hud, slemhinnor eller ögon (3.1). Elektriska leksaker skall inte drivas med en märkspänning som överstiger 24 volt och ingen del av leksaken får ge en spänning över 24 volt (4 a). En leksak måste vara så utformad och konstruerad att den uppfyller kraven på hygien och renlighet för att infektion, sjukdom och smitta skall undvikas (5). Leksaker får inte innehålla radioaktiva delar eller ämnen i sådana former eller mängder att de kan vara skadliga för barns hälsa (6).

Bestyrkande av säkerhetskraven I direktivet anges vidare hur det skall styrkas att en produkt uppfyller säkerhetskraven. Sammanfattningsvis innebär det att leksaken antingen skall ha tillverkats i enlighet med en harmoniserad standard (artikel 8.1 a) eller överensstämma med en prototyp som har godtagits av ett godkänt kontrollorgan (dvs. ett anmält organ, artikel 8.2 a). Tillverkaren eller hans auktoriserade representant skall hålla viss information tillgänglig för kontroll av att Icksakerna överensstämmer med standarden i fråga (artikel 8.1 b) eller prototypen (artikel 8.2b).

Varningar m.m. Enligt direktivet skall vidare varningar och information om försiktighetsåtgärder vid användningen av vissa leksaker lämnas i en utsträckning som

att leksaker som kan vara farliga för barn under 36 månader skall vara försedda med viss varningstext (bilagan p 1). Likaså skall rullbrädor och rullskridskor för barn vara försedda med varningstext (punkt 5).

Säkerhetsnivån för leksaker Av remissinstanserna betonar Socialstyrelsen att en EG-anpassning inte får innebära en försämring för Sverige med ökade risker på leksaksområdet. Liksom flera andra instanser framhålls betydelsen av ett snabbt och smidigt system för skaderapportering. Vidare anförs att de skillnader som finns mellan svenska regler och EG-direktivet i fråga om kemiska produkter bör klaras av i tid.

Även andra remissinstanser anför liknande synpunkter och pekar ut risker för vilka säkerhetskraven är högre ställda i Sverige än i direktivet. Barnmil-

jörådet nämner således elektriska risker, liksom risker med strålning från ra-

dioaktiva ämnen. Enligt Statens strålskyddsinstitut råder det dock ingen motsättning mellan nuvarande svensk praxis och direktivet angående innehåll av radioaktiva ämnen i leksaker.

På några punkter ligger direktivet på en lägre säkerhetsnivå än som gäller i Sverige i dag. Samtidigt införs genom lagstiftningen bindande föreskrifter om Icksakers egenskaper, om information och kontroll m.m., som inte har någon motsvarighet i dag. Till detta kommer att regeringen längre fram i detta lagstiftningsärende (avsnitt 4.6) föreslår att produktsäkerhetslagen även i fortsättningen skall vara tillämplig på leksaker, vid sidan av lagen om Icksakers säkerhet. Sammantaget innebär den nya regleringen att strängare krav kommer att ställas på Icksaker. Det finns också skäl att framhålla att Sverige inom ramen för arbetet i de curopeiska standardisceringsorganen även i fortsättningen kan verka för att hälso- och skyddskrav införs på områden där sådana saknas, men ter sig önskvärda, liksom för att existerande krav höjs där de ter sig för låga.

Tillverkning Enligt promemorian skall de krav som en leksak skall uppfylla för att få tillhandahållas kommersiellt kunna avse inte bara hälsa och säkerhet samt produktinformation utan även tillverkning. Detta har kritiserats av ett par remissinstanser.

När det i promemorian talas om att en leksak kan vara underkastad krav med avseende på tillverkning, torde därmed ha åsyftats det förhållandet att direktivet kräver att leksaker skall tillverkas antingen enligt harmoniserade standarder eller så att de överensstämmer med godkända prototyper (artikel 8). Avsikten har knappast varit att föreskrifter skulle kunna meddelas om tillverkningen i andra avseenden. För att undanröja missförstånd på denna punkt bör inte ordet tillverkning användas i lagen. Av denna bör däremot framgå att krav skall kunna ställas på en leksaks utformning.

Tillhandahållas av näringsidkare Dircktivet Enligt leksaksdircktivet (artikel 2.1) får en leksak släppas ut på marknaden bara om den inte innebär en risk för någons säkerhet och hälsa. Å andra sidan får en medlemsstat inte förhindra att leksaker som uppfyller kraven i direktivet ”släpps ut på marknaden” (artikel 4). I promemorian används inte uttrycket ”släppa ut på marknaden” utan ordet tillhandahålla. Ordet förekommer också i produktsäkerhetslagen. Där täcker det närmast överlåtelse eller erbjudande om överlåtelse. Enligt promemorian skall ”tillhandahålla” ha samma innebörd som i produktsäkerhetslagen, liksom uttrycket ”släppa ut på marknaden” i direktivet om leksakers säkerhet.

Awvvikelsen från ordalydelsen i direktivet har ifrågasatts av några remissinstanser. Man pekar bl.a. på risken att ordet ”tillhandahålla” i lagen om leksakers säkerhet i rättstillämpningen kan komma att ges en annan innebörd än det har i produktsäkerhetslagen. En remissinstans har pekat på att det inom EG råder viss oklarhet om huruvida det är fråga om ett ”utsläppande på marknaden” redan när en vara distribueras första gången eller om det blir ett ”utsläppande” först då varan når detaljistledet.

Det är onekligen en fördel om samma uttryck i olika författningar också ges samma innebörd. Det ligger även ett värde i att, så långt möjligt, en enhetlig terminologi används i författningar som har ett nära samband. Vi föreslår en direkt koppling mellan lagen om leksakers säkerhet och produktsäkerhetslagen genom cen uttrycklig hänvisning i den förra lagen till den senare (avsnitt 4.6). Syftet med hänvisningen är att därmed överföra leksaksdirektivöts s.k. säkerhetsklausul (artikel 7 i direktivet) till svensk rätt. Det talar för att produktsäkerhetslagens terminologii tillämpliga delar bör användas även i lagen om Icksakers säkerhet. Det kan tilläggas att denna terminologi har en allmänt vedertagen innebörd. Det är ett ytterligare skäl för denna hållning.

Lösningen kan dock te sig mindre lämplig om det står klart att uttrycket inte kommer att ha har samma innebörd i de båda lagarna. Produktsäkerhetslagen kan tillämpas på varje tillhandahållande av en farlig konsumentprodukt, oavsett i vilket distributionsled det sker. Frågan är då hur leksaksdirektivet skall tolkas i detta avseende.

I avsaknad av vägledning i form av ett rättsligt avgörande av behörigt organ inom EES, får tolkningen göras med utgångspunkt i direktivet i dess helhet, inklusive dess ingress. Frågan blir således vad som därvid framstår som den mest rimliga tolkningen.

Tolkning av direktivet Det kan då inledningsvis konstateras att direktivet innehåller en definition av uttrycket ”släppa ut på marknaden”. I artikel 2.3 sägs således att uttrycket i detta direktiv avser ”både försäljning och gratisutdelning”. Dock sägs inget om vilket försäljningsled som avses. Mcn att gratisutdelning uttryckligen

nämns kan tyda på att man har haft det sista distributionsledet — överlåtelse

till de slutliga brukarna — i tankarna. Gratisutdelningar av enklare leksaker till barn eller deras föräldrar — såsom reklamballonger celler plastfigurer i

flingpaket — är på sina håll en ganska vanlig företeelse. Något uttryckligt stöd för att det är sådana gratisutdelningar som åsyftas ges dock inte i direktivet.

Direktivet innehåller i övrigt vissa andra — i och för sig något motstridiga — tolkningsdata av intresse. I ingressen talas således om ”marknadsföring” av leksaker. Det sägs att bl.a. marknadsföringen av leksaker bör göras till före-

mål för enhetliga regler, som grundas på de målsättningar för skyddet av

konsumenters hälsa och säkerhet som anges i en viss angiven EG-rådsresolution.

Att man nämner marknadsföring skulle kunna tyda på att avsikten har varit att krav på säkerhet m.m. skall vara uppfyllda närhelst — och oavsett i vilket led — som en Icksak saluförs. Möjligen får en sådan tolkning stöd i artikel 3, som säger att medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att leksaker endast kan släppas ut på marknaden om de uppfyller de väsentliga säkerhetskraven. Detta skulle kunna innebära att en medlemsstat får ingripa mot den näringsidkare i distributionskedjan — tillverkare eller importör, grossist eller detaljist — som bäst bedöms kunna uppfylla ändamålet med ingripandet.

Man kan å andra sidan finna stöd för slutsatsen att det är den som först överlåter leksaken på marknaden som är den person som ”släpper ut den”. Vad som sägs i direktivet om systemet med kontroll av att en leksak stämmer överens med säkerhetskraven och standard eller prototyp pekar i den riktningen.

Enligt artikel 8.1 a och 3.2 a måste en leksak förses med ett EG-märke innan den släpps ut på marknaden. Med åsättandet av märket bekräftar tillverkaren celler dennes representant inom gemenskapen, sägs det, att leksaken överensstämmer med standarden eller prototypen. Tillverkaren eller hans representant inom gemenskapen skall enligt artikel 8.1 b och 8.2 b hålla viss information om förhållanden rörande själva produktionen tillgänglig för kontroll. Det sägs vidare att, om varken tillverkaren cller hans auktoriserade representant är representerad inom gemenskapen, informationsskyldigheten ligger på ”den person som släpper ut leksaken på den gemensamma marknaden”. Den mest rimliga innebörden av detta synes vara att det är den person som inom gemenskapen först tar befattning med varan och överlåter den som skall kunna uppvisa dokumentation om varans egenskaper och tillkomsthistoria.

Slutsats Det är således i viss mån oklart vad uttrycket ”släppa ut på marknaden” innebär. Det ligger emellertid bäst i linje med direktivets konsumentskyddande syfte att uppfatta direktivet så att kraven på säkerhet m.m. gäller vid varje tillhandahållande av en Icksak på marknaden, oavsett i vilket led det sker. Uttrycket ”släppa ut på marknaden” synes därmed — och i ljuset av den definition som finns i direktivet — väl svara mot ordet ”tillhandahålla” i produktsäkerhetslagen. Lagrådet har också instämt i denna bedömning.

Det kan tilläggas att man varken i Danmark celler Storbritannien i sin lagstiftning använder ord som ordagrant motsvarar ”släppa ut på marknaden”. I Storbritannien används således uttrycket ”supply”, som i detta sam- 26

manhang närmast torde kunna översättas med just tillhandahålla, medan man i Danmark använder det vidare begreppet ”markedsfore”, dvs. marknadsföra.

Med hänvisning till vad som har anförts föreslår vi att ordet ”tillhandahålla” används i lagen om Icksakers säkerhet som en motsvarighet till Ieksaksdirektivets uttryck ”släppa ut på marknaden”.

En näringsidkares tillhandahållande Enligt promemorian skall en lag om leksakers säkerhet vara tillämplig endast på sådana leksaker som tillhandahålls av en näringsidkare i hans rörelse. Som närmare utvecklas i promemorian (s. 58) har denna avgränsning klart stöd i direktivet. Även regeringen anser därför att den bör göras.

Uthyrning Ordet ”tillhandahålla” avser överlåtelse och erbjudande om överlåtelse men däremot inte uthyrning. I promemorian föreslås inte att uthyrning av leksaker skall omfattas av lagen. Denna inställning har kritiserats av ett par remissinstanser med hänvisning bl.a. till att produktsäkerhetslagen är tillämplig på varor som hyrs ut.

Även regeringen anser att det skulle vara lämpligt att göra en lag om leksakers säkerhet tillämplig också på uthyrning. Såväl säkerhetsskäl som värdet av alt lagen överensstämmer med produktsäkerhetslagen talar för en sådan lösning. Något uttryckligt stöd för att direktivet skulle vara tillämpligt även på uthyrning får man emellertid inte i detta.

Uttrycket ”släppa ut på marknaden” används också i EG-dircktivet (89/686/EEG) om personlig skyddsutrustning. Industriförbundet har hänvisat till att uttrycket i departementspromemorian (Ds 1992:64) Personlig skyddsutrustning på konsumentområdet — en EG-anpassning till följd av EES-avtalet har ansetts omfatta både överlåtelser och upplåtelser (s. 45 f.).

En jämförelse mellan direktiven visar emellertid att dessa, trots att de båda är direktiv enligt den s.k. nya metoden (vilken har berörts tidigare i avsnitt 1.2), skiljer sig från varandra i viktiga avseenden. I direktivet om personlig skyddsutrustning föreskrivs nämligen inte bara — som i leksaksdirektivet — att en medlemsstat skall vidta åtgärder för att säkerställa att sådana varor som omfattas av direktivet kan ”släppas ut på marknaden” endast om de är ofarliga. I direktivet om personlig skyddsutrustning heter det nämligen att varorna i fråga kan släppas ut på marknaden ”och tas i bruk” bara om de är säkra. Det finns vidare en regel (artikel 2.3) om att en medlemsstat inte får hindra att personlig skyddsutrustning som inte överensstämmer med direktivet visas på mässor m.m., om bara ett anslag anger att det är så och också ”förbjuder förvärv och/eller användning av den för vilket ändamål det än må vara”.

Av vad som har sagts nu framgår inte att uttrycket ”släppa ut på marknaden” har olika innebörd i direktiven, men däremot att direktivet om personlig skyddsutrustning inte kräver förbud bara mot att farlig skyddsutrustning släpps ut på marknaden utan också mot att sådan används. I detta bör rimligen ligga att farlig skyddsutrustning inte heller får hyras ut för användning.

Mot den bakgrunden och med hänsyn till den definition som finns i leksaksdirektivet är vi inte beredda att nu föreslå att lagen om leksakers säkerhet görs tillämplig på uthyrning av leksaker. Detta bör emellertid ha ringa praktisk betydelse. I den mån leksaker alls hyrs ut, torde de i allmänhet ha förvärvats efter att ha ”tillhandahållits”. Med den tolkning som vi nyss har gjort av leksaksdirektivet betyder det att leksakerna i fråga då också har varit underkastade direktivets krav i fråga om säkerhet m.m.

Sammanfattning Sveriges anslutning till EES-avtalet innebär att leksaker skall få tillhandahållas bara om de uppfyller krav som föreskrivs i linje med leksaksdirektivet och som avser skydd för hälsa och säkerhet, utformning samt märkning och annan produktinformation, bl.a. sådan som skall ges för bestyrkande av att säkerhetskraven är uppfyllda.

4.6¶Produktsäkerhetslagen

Regeringens förslag: Produktsäkerhetslagen bör också i fortsättningen vara tillämplig på leksaker, men bara i fråga om risken för personskador. Leksaksdirektivet reglerar nämligen bara risker som berör personlig hälsa och säkerhet, däremot inte risker för egendomsskador.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens, se promemorian s. 43 f.

Remissinstanserna: De flesta ansluter sig till förslaget eller lämnar det utan erinran. Konsumentverket föreslår att produktsäkerhetslagen ändras så att återkallelse kan ske inte bara som i dag hos brukarna. En tillverkare, importör eller grossist måste också kunna åläggas att återkalla farliga Icksaker från ett senare led i distributionen.

Ett par remissinstanser pekar på risken att en skiftande tillämpning av säkerhetsklausulen i olika länder kan leda till en snedvridning av konkurrensen. Komrnerskollegium framhåller vikten av att säkerhetsklausulen tillgrips restriktivt och att användningen av den utvecklas i harmoni med övriga länder på den gemensamma marknaden. SWEDAC framför synpunkter i linje med dessa. Konkurrensverket ifrågasätter om en tillämpning av säkerhetsklausulen i den omfattning som promemorian synes förutsätta är förenlig med EES-avtalet.

Skälen för regeringens förslag Direktivets säkerhetsklausul Leksaksdirektivet uppställer inte bara krav på att de stater där det är tillämpligt föreskriver om säkerhetskrav m.m. på leksaker som släpps ut på marknaden. Direktivet innehåller också en s.k. säkerhetsklausul (artikel 7; jämför 28

avsnitt 2), som innebär att ett ingripande skall kunna göras i fråga om bl.a. sådana Icksaker som redan har släppts ut på marknaden. Det gäller även om leksakerna överensstämmer med säkerhetskraven och bär EG-märket. Ett ingripande skall kunna ske om leksakerna i fråga ”sannolikt kan utgöra en risk för konsumentens eller andra personers säkerhet och hälsa”. Staten i fråga skall då vidta alla nödvändiga åtgärder för att återkalla produkterna eller för att förbjuda eller begränsa dem på marknaden. Staten skall omedelbart underrätta kommissionen. För EFTA-länderna kommer att gälla att de skall underrätta motsvarande EFTA-organ.

Produktsäkerhetslagen Som tidigare har redovisats (avsnitt 4.1) är produktsäkerhetslagen i dag tilllämplig på leksaker som tillhandahålls i näringsverksamhet.

Produktsäkerhetslagen syftar till att motverka att farliga varor (och tjänster) orsakar skador på person eller egendom. Med farliga varor avses framför allt sådana som är förenade med risker som antingen framstår som onödiga med hänsyn till möjliga skyddsåtgärder eller som är svåra att förutse för brukarna.

Det kan erinras om att en näringsidkare kan åläggas att lämna säkerhetsinformation, förbjudas att tillhandahålla varor och tjänster (säljförbud), åläggas att lämna varningsinformation och åläggas att återkalla varor och tjänster (återkallelse). Han kan också förbjudas att exportera varor (exportförbud).

Återkallelse i olika led Enligt 8 § produktsäkerhetslagen skall i förekommande fall en återkallelse av en farlig vara göras från ”dem som innehar varan för att bruka den”. Ett åläggande om återkallelse kan således inte riktas mot en näringsidkare i ett tidigare led. Konsumentverket anser att lagen bör ändras så att detta blir möjligt.

Det kan konstateras att det av direktivet inte klart framgår hos vem en återkallelse med stöd av säkerhetsklausulen skall kunna ske. I säkerhetsklausulen (artikel 7.1) sägs att, i förekommande fall, en medlemsstat skall ”vidta alla nödvändiga åtgärder för att återkalla produkterna eller för att förbjuda eller begränsa dem på marknaden”. I direktivets ingress uttalas att medlemsstaten måste vidta åtgärder ”för att återkalla produkterna från marknaden eller för att förbjuda att de släpps ut på marknaden”. Det finns knappast anledning att anta att den möjlighet till återkallelse som produktsäkerhetslagen inrymmer är alltför begränsad i förhållande till vad direktivet kräver. Det kan dock finnas skäl att längre fram, när större klarhet har nåtts om direktivets innebörd i olika hänseenden, återkomma till denna fråga. Så kan bli fallet exempelvis i samband med den översyn av produktsäkerhetstagen som torde bli nödvändig när EG:s allmänna produktsäkerhetsdirektiv väl har kommit att inrymmas i EES-avtalet.

Regeringen finner således att den möjlighet till återkallelse av farliga varor som produktsäkerhetslagen erbjuder torde motsvara det krav som direk-

tivet ställer. Regeringen är inte heller beredd att på annan grund inom ramen för detta lagstiftningsärende aktuvalisera en utvidgning av produktsäkerhetslagen så att återkallelse kan ske hos en näringsidkare.

Tillämpningen av säkerhetsklausulen

Vad så gäller synpunkten att säkerhetsklausulen bör tillämpas restriktivt, vill regeringen understryka att ett ingripande med stöd av produktsäkerhetslagen givetvis bara aktualiseras när det finns tydliga tecken på att en vara har en skade- eller hälsorisk. Det finns skäl att här erinra om vad föredragande statsrådet anförde i denna fråga i prop. 1988/89:23 om produktsäkerhetslag. Frågan gällde således när KO kunde förväntas väcka talan vid marknadsdomstolen. ”Jag utgår från”, anförde statsrådet, ”att konsumentombudsmannen inte väcker talan vid marknadsdomstolen om det inte finns klara belägg för att den aktuella produkten är farlig” (s. 67). Mot bakgrund av vad som sålunda uttalades vid produktsäkerhetslagens tillkomst och i ljuset av marknadsdomstolens hittillsvarande praxis finns det ingen faktisk grund för de farhågor om en alltför långtgående tillämpning av säkerhetsklausulen som har framförts.

Men det finns samtidigt skäl att betona vikten av att säkerhetsklausulen tillämpas på ett enhetligt sätt i medlemsländerna. Detta bör kunna tillförsäkras genom väl utvecklade informations- och samrådsförfaranden mellan de berörda staterna. Här kan erinras om att direktivet förutsätter att en medlemsstat som har vidtagit en åtgärd enligt säkerhetsklausulen omedelbart underrättar EG-kommissionen om detta och om skälen till ingripandet (jfr avsnitt 2 under rubriken ”Säkerhetsklausulen”) och att EG-kommissionen skall inleda ett särskilt förfarande med anledning av underrättelsen. Vad som sägs om EG-kommissionen gäller för EFTA-ländernas del EFTA:s övervakningsorgan.

Produktsäkerhetslagen är tillämplig både på varor som kan orsaka personskador och sådana som kan ge upphov till egendomsskador. Direktivet täcker däremot endast personliga hälso- och säkerhetsrisker. Det gäller också säkerhetsklausulen. Mot bakgrund av att direktivet inte är ett s.k. minimidirektiv (som tillåter en medlemsstat att ha en högre skyddsnivå) förpliktar därför EES-avtalet Sverige att överta den skyddsnivå som uttrycks i direktivet. Det bör därför av en lag om leksakers säkerhet framgå att produktsäkerhetslagen är tillämplig på leksaker som kan medföra risk för personskada.

Sammanfattningsvis kan således konstateras att produktsäkerhetslagen i allt väsentligt synes inrymma de handlingsmöjligheter som säkerhetsklausu- Ien i direktivet talar om. Den bör därför gälla vid sidan om den särskilda lagen om leksakers säkerhet. Produktsäkerhetslagen skall, i linje med vad som anges i direktivet, kunna tillämpas även i fråga om sådana varor som uppfyller uppställda säkerhetskrav.

Mat bakgrund av principen om att ”speciallag bryter allmän lag” bör den lag som föreslås här uppta en uttrycklig regel om att produktsäkerhetslagen skall vara tillämplig vid sidan om den. Det bör tilläggas att de speciallagar som har angivits i avsnitt 2.1 — vid sidan om produktsäkerhetslagen - också i

princip även i fortsättningen skall vara tillämpliga på leksaker. Detta torde däremot inte behöva framgå av lagtexten.

4.7 Ansvar m.m.

Regeringens förslag: Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter

mot kraven på säkerhet och hälsa celler varuutformning eller märkning

och annan produktinformation skall kunna straffas med böter eller

fängelse.

Den som måste betala vite på grund av att han har överträtt ett för-

bud eller föreläggande enligt produktsäkerhetslagen skall dock inte

straffas enligt den nu föreslagna lagen för samma gärning.

Leksaker som har varit föremål för brott eller värdet av dem skall

förklaras förverkade.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens, se promemorian s. 51 f.

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser.

Skälen för regeringens förslag: De åtgärder som leksaksdirektivet kräver att de stater som omfattas av detta skall vidta när någon handlar i strid med direktivet kan sammanfattas i ordet rättelse. En farlig leksak skall i förekommande fall tas bort från marknaden (artikel 7.1), är det fel på en standard skall detta meddelas vissa EG-organ för åtgärder med avseende på standarden (artikel 6 och artikel 7.1; ett EFTA-land skall underrätta motsvarande organ inom EFTA) osv. Inga uttryckliga krav uppställs på att de berörda staterna skall införa straffsanktioner gentemot näringsidkare som exempelvis släpper ut farliga Ieksaker på marknaden. Det grundläggande kravet på staterna i fråga är att ”vidta alla nödvändiga åtgärder” för att säkerställa att leksaker endast kan släppas ut på marknaden om de uppfyller säkerhetskraven (artikel 3 och bilaga 2 till direktivet).

Enligt regeringens mening behövs ansvarsbestämmelser för att säkerställa direktivets avsedda resultat att i princip endast ofarliga leksaker tillhandahålls. Det kan nämnas att sådana regler har införts i motsvarande lagstiftning i bl.a. Danmark och Storbritannien. Den som bryter mot vad som har föreskrivits i fråga om påverkan på hälsa och säkerhet, utformning — inbegripet kontroll av överensstämmelse — celler märkning (bl.a. EG-märkningen) och annan produktinformation bör därför kunna straffas efter medgivande av tillsynsmyndigheten. Straff bör förutsätta uppsåt eller oaktsamhet. Straffskalan bör motsvara den som gäller för andra produktorienterade lagar, nämligen böter eller fängelse i högst ett år. Det bör i lagen också anges att ingen bör straffas i ringa fall.

En bestämmelse behövs också om att den som har överträtt ett vitesföreläggande celler vitesförbud enligt produktsäkerhetslagen inte skall dömas till straff enligt lagen om leksakers säkerhet för den gärning som omfattas av vitesföreläggandet eller förbudet. 31

TH lagen bör även anges att en leksak som har varit föremål för brott eller värdet av den samt utbytet av brottet skall kunna förklaras förverkade. Detta skall gälla utom om ett förverkande skulle leda till orimliga resultat.

4.8¶Marknadsövervakning

Regeringens förslag: Tillsynsmyndigheten bör ha rätt att hos en näringsidkare få tillträde till utrymmen där Icksaker förvaras. Den bör också ha rätt att få de upplysningar, handlingar, varuprover och liknande som behövs för tillsynen.

Regeringen eller, efter delegation av regeringen, tillsynsmyndigheten bör ges rätt att meddela föreskrifter om kontrollen av att en leksak uppfyller föreskrivna krav. De skall också kunna föreskriva att en näringsidkare skall betala kostnaderna för provtagning och undersökning av prover.

Tillsynen skall utövas av den myndighet som regeringen bestämmer.

Promemorians förslag avviker i viss mån från regeringens. Det innebär att regeringen celler den myndighet som regeringen bestämmer skall kunna meddela föreskrifter om tillträde till utrymmen med leksaker, rätt till upplysningar och handlingar m.m. samt om betalning av kostnader för provtagning och undersökning av prover.

Remissinstanserna: Förslaget till tillsynsregler tillstyrks eller Jämnas utan erinran av de flesta remissinstanserna. Konsumentverket framhåller att ett vidgat internationellt utbyte av varor och tjänster kommer att innebära ökat behov av övervakning, som kommer att ta i anspråk betydande resurser. Några andra remissinstanser uttalar sig i samma riktning. SWEDAC konstaterar att övervakningen även skall innefatta en kontroll av de anmälda organens sätt att utföra sina uppgifter. Det kan därför inte komma i fråga att överlåta på ett anmält organ att svara för marknadsövervakningen.

Sveriges Industriförbund anser att det är principiellt olämpligt att en myndighet som skall meddela föreskrifter på området också skall utöva tillsynen. Förbundet är kritiskt till att Konsumentverket ges rätt att meddela föreskrifter enligt en lag om leksakers säkerhet, vilka kan ligga till grund för beslut av marknadsdomstolen i ärenden om otillbörlig marknadsföring enligt 2 § marknadsföringslagen och om s.k. säkerhetsinformation enligt 5 § produktsäkerhetslagen.

Konkurrensverket pekar på värdet av förebyggande verksamhet i form av information. Mot bakgrund av att leksaksdirektivet förutsätter marknadskontroll genom stickprov, anser verket vidare att det är tveksamt om Konsumentverkets granskning efter anmälan från t.ex. konsumenter kan anses utgöra sådan marknadsövervakning som avses i leksaksdirektivet. SEMCO anser att tillsynsuppgifter skall läggas på ett opartiskt tredjepartsorgan.

Sveriges Industriförbund, Grossistförbundet Svensk Handel och Sveriges Köpmannaförbund anser att en näringsidkare skall behöva betala ersättning

för provtagning bara om han inte har handlat enligt direktivet. Kommerskollegium anser att frågan om en avgiftsfinansiering av marknadskontrollen bör utvecklas i samklang med övriga länder inom den gemensamma marknaden.

Skälen för regeringens förslag: Direktivet förutsätter att det utövas tillsyn över marknaden. Detta ligger i kravet på att de berörda staterna skall ”vidta alla nödvändiga åtgärder” för att säkerställa att bara säkra leksaker släpps ut på marknaden (artikel 3). Även en tillämpning av säkerhetsklausulen (artikel 7.1) förutsätter tillsynsåtgärder.

Medlemsstaterna skall vidare vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det tas stickprov på leksaker på marknaden för kontroll av att leksakerna överensstämmer med direktivet (artikel 12.1 första stycket). Den myndighet som har ansvaret för kontrollen skall på anmodan få tillträde till tillverknings- eller lagerlokaler och tillgång till viss i direktivets artikel 8.1 b och 8.2 b närmare angiven information. Vidare skall myndigheten i fråga få anmoda tillverkaren, hans auktoriserade representant eller den person som ansvarar för att leksaken släpps ut på den gemensamma marknaden att lämna sådan information.

Myndigheten skall också få välja ut ett provexemplar av leksaken och ta det med sig för undersökning och provning (artikel 12.1 andra stycket).

Som tidigare har anförts (avsnitt 4.1) regleras leksakers säkerhet i dag av produktsäkerhetslagen och viss speciallagstiftning. Tillsynen enligt produktsäkerhetslagen ligger, utom på specialreglerade områden, på Konsumentverket.

Konsumentverkets tillsyn Konsumentverket är central förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor. Verket skall enligt sin instruktion (1990:1179) bl.a. utarbeta riktlinjer (dvs. allmänna råd) för näringsidkarnas marknadsföring och utformning av varor, tjänster och andra nyttigheter. Verket utövar i dag tillsyn enligt — förutom produktsäkerhetslagen — bl.a. marknadsföringslagen, liksom över efterlevnaden av verkets egna riktlinjer. Tillsynen enligt de specialförfattningar som åsyftades nyss regleras i dessa.

Konsumentverket har hittills i sin marknadsbevakning prioriterat säkerhetsfrågor. Som har anförts tidigare (avsnitt 4.1) har verket också behandlat frågor om leksakers säkerhet, bl.a. genom att utfärda riktlinjer på området.

Direktivet förutsätter att de berörda länderna aktivt övervakar att de produkter som finns på marknaden uppfyller de krav som anges i direktivet. En ordning som innebär att Konsumentverket är tillsynsmyndighet ligger väl i linje med de uppgifter som Konsumentverket har redan i dag och den erfarenhet som verket således har på produktsäkerhetsområdet, inbegripet leksakers säkerhet. De allra flesta remissinstanser som har uttalat sig i frågan anser också att tillsynen bör ligga på Konsumentverket.

Föreskrifter och tillsyn

Sveriges Industriförbund har dock anfört principiella betänkligheter mot en ordning med Konsumentverket som föreskrivande myndighet. Förbundet 33

3 Riksdagen 1992:903.1 saml. Nr I

anser inte att den myndighet som utfärdar föreskrifter också skall övervaka deras efterlevnad och kunna åberopa dem som stöd för en talan i Marknadsdomstolen.

Förbundet ger samtidigt cn klar bild av svårigheterna att finna en bättre lösning än den som föreslås i promemorian, dvs. med Konsumentverket som föreskrivande och tillsynsansvarig myndighet. Förbundet anser att den bästa lösningen, i avvaktan på resultatet av den konsumentpolitiska översyn som skall göras (se avsnitt 6), är att föreskrifterna utfärdas av regeringen.

Regeringen vill med anledning av dessa synpunkter inledningsvis erinra om att en tillsynsordning av det slag som föreslås i promemorian redan finns på konsumentområdet, nämligen i anknytning till prisinformationslagen (1991:601). Liknande tillsynssystem, enligt vilka en myndighet som utfärdar föreskrifter även utövar tillsyn, finns på flera andra områden, exempelvis — i fråga om märkning och information — inom ramen för livsmedelslagen (1971:511, omtryckt 1988:461, ändrad senast 1991:1687) och lagen om kemiska produkter. Det går därför knappast att resa några avgörande principiella betänkligheter mot ctt system där enligt en lag om Icksakers säkerhet Konsumentverket både får meddela förskrifter och utöva tillsyn.

Till detta kommer att föreskriftsrätten i praktiken i allt väsentligt styrs av Ieksaksdirektivet. Meningen är ju att föreskrifterna i fråga om krav på säkerhet, utformning och information skall i detalj till svensk rätt överföra de preciserade regler som redan är fastställda i direktivet och till detta knutna harmoniserade standarder (jfr. avsnitt 4.3). Även om föreskriftsrätten skulle läggas på något annat organ än Konsumentverket, kunde föreskrifternas innehåll inte bli väsentligen annorlunda än om den läggs på Konsumentverket.

Med hänvisning till vad vi har anfört nu anser vi således att ansvaret för marknadsövervakningen, inbegripet rätten att meddela föreskrifter enligt lagen om Icksakers säkerhet efter delegation från regeringen, bör ligga på Konsumentverket. Det bör ankomma på regeringen att besluta om tillsynsmyndighet.

Konsumentverket bör i tillsynsverksamheten samråda med de myndigheter som med stöd av andra regler kan ha att befatta sig med frågor som rör Ieksakers säkerhet.

Kostnader för provtagning m.m.

Enligt direktivet skall en tillverkare eller dennes auktoriserade representant inom gemenskapen låta utföra en provning av produkten på egen bekostnad i ett sådant fall då han inte håller sådan information tillgänglig för kontroll som beskriver hur en leksak har tillverkats m.m. (sådan information som anges i artikel 8.1 b och 8.2 b, se artikel 8.3). Som har nämnts tidigare i detta avsnitt förutsätter direktivet bl.a. att det tas stickprov av leksaker. Tillsynsmyndigheten skall ha tillträda till tillverknings- och lagerlokaler och ha rätt att välja ut ett provexemplar och ta det med sig för undersökning och provning. Frågan om att låta en tillsynsmyndighet ta ut ersättning för kostnader för provtagning och undersökning av prover berörs däremot inte i direktivet. Det torde stå varje land fritt att besluta i detta hänseende.

Enligt 24 § fjärde stycket produktsäkerhetslagen får regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om skyldighet för en näringsidkare som har fått ett åläggande om säkerhetsinformation, varningsinformation, återkallelse, säljförbud celler exportförbud att ersätta tillsynsmyndigheten kostnader för provtagning och undersökning av prov. En likartad bestämmelse finns i 16 § tredje stycket marknadsföringslagen.

I promemorian föreslås en liknande lösning, som dock är något mera långtgående. Den innebär nämligen att en näringsidkare skulle kunna tänkas bli skyldig att betala ersättning för provtagning även i ett fall då han inte har handlat i strid mot lagen. Som har framgått förutsätter däremot ersättningsskyldigheten enligt produktsäkerhetslagen — liksom enligt marknadsföringslagen - att näringsidkaren i fråga först har förfarit så att ett åläggande eller förbud har kommit att meddelas. Den föreslagna ordningen har kritiserats av några remissinstanser, som anser att ersättningsskyldighet bara bör komma i fråga när den berörde näringsidkaren har handlat lagstridigt.

Som senare kommer att redovisas närmare (avsnitt 4.8) har regeringen beslutat att en konsumentpolitisk översyn skall göras samt vidare givit i uppdrag åt Styrelsen för teknisk ackreditering (SWEDAC) att utreda marknadsövervakningen av produkter.

Enligt regeringen bör tillsynsmyndigheten ges rätt att ta ut ersättning för kostnaderna för provtagning och undersökning av prover från den näringsidkare hos vilken provtagning görs. En sådan rätt bör i varje fall tills vidare — och i avvaktan på resultatet av det utredningsarbete som har nämnts — gälla när den som har tillhandahållit leksaken i fråga inte har uppfyllt de föreskrivna kraven. Det bör ankomma på regeringen eller, efter regeringens bestämmande, tillsynsmyndigheten att meddela föreskrifter om skyldigheten att betala sådana kostnader.

Tillsynens omfattning

Som tidigare har anförts åligger det enligt EG-direktivet en berörd stat att stickprovsvis undersöka om produkterna på marknaden uppfyller angivna krav.

En remissinstans har ifrågasatt om kravet på stickprovskontroller ger Konsumentverket möjlighet att också pröva anmälningar från konsumenter. Enligt vår mening kan direktivet inte tolkas så att denna skyldighet utesluter att tillsynen också kan innefatta åtgärder på grundval av anmälningar till Konsumentverket. Det får anscs ligga i linje med direktivets syfte att främja konsumentskydd och fri rörlighet för varor att produkter som inte överensstämmer med lagstiftningen — och direktivet - tas bort från marknaden. Det torde därvid knappast ha betydelse på vilket sätt verket har fått kännedom om förekomsten av en sådan vara. Leksaksdirektivet bör således inte medföra att de

detta hänseende.

5¶Farliga livsmedelsimitationer

5.1¶Nuvarande reglering av farliga livsmedelsimitationer

Någon särskild lagstiftning om livsmedelsimititationer finns inte i Sverige. Det finns således inte något generellt förbud att tillhandahålla farliga sådana. Om en vara som liknar ett livsmedel marknadsförs så att konsumenten kan förväxla den med ett livsmedel, kan marknadsföringen vara otillbörlig enligt 2 § marknadsföringslagen (1975:1418, senast ändrad 1988:1605) och förbjudas. Om det är fråga om en vara som kan orsaka skada, kanske just på grund av förväxlingsrisken, kan ett ingripande mot den göras med stöd av produktsäkerhetslagen (avsnitt 4.1). Den speciallagstiftning som har nämnts tidigare i samband med leksaker (avsnitt 4.1) kan också vara tillämplig på livsmedelsimitationer.

5.2¶Behovet av anpassning. Lagstiftningstekniken m.m.

Regeringens förslag: Regler om förbud mot farliga livsmedelsimitationer bör tas in i en särskild lag, som kompletterar produktsäkerhetslagen. Med farliga livsmedelsimitationer avses varor som på grund av sitt utseende eller sin storlek, lukt, förpackning eller märkning kan förväxlas med livsmedel, särskilt av barn, och därmed orsaka personskador. Inte bara försäljning och export utan också tillverkning och import av sådana imitationer skall kunna förbjudas.

Promcmorians förslag: Också i promemorian anscs att det finns behov av lagstiftning för att anpassa imitationsdirektivet till svensk rätt. Där föreslås en särskild lag mot farliga livsmedelsimitationer, uppbyggd enligt mönster från förslaget till lag mot farliga leksaker. Lagen föreslås innehålla ett straffsanktionerat förbud mot import, tillverkning, export och tillhandahållande av farliga livsmedelsimitationer. I övrigt innehåller lagen bemyndiganden i fråga om tillsyn m.m. Det föreslås också att produktsäkerhetslagen skall vara tillämplig på farliga livsmedelsimitationer.

Remissinstanserna: Den helt övervägande delen av remissinstanserna tillstyrker eller lämnar förslaget till lag om farliga livsmedelsimitationer utan erinran. Grossistförbundet Svensk Handel och Kooperativa Förbundet ifrågasätter om inte syftet med direktivet om farliga livsmedelsimitationer redan uppnås med produktsäkerhetslagen. Sveriges Köpmannaförbund och Sveriges Leksakshandlares Riksförbund är tveksamma till att det stiftas en särskild lag för en så begränsad fråga, och anser att antalet lagar med anledning av EES-avtalet måste begränsas för att underlätta för företagen att skaffa sig överblick över EES-avtalet.

Kommerskollegium anser att kopplingen till EES-avtalet och dess syfte

bör framgå av författningstexten. Sveriges Industriförbund och ytterligare några remissinstanser uttalar sig i samma riktning.

Skälen för regeringens förslag: Direktivet om farliga livsmedelsimitationer har en mindre räckvidd än direktivet om leksakers säkerhet. Det framgår av den beskrivning som har gjorts tidigare (avsnitt 3). Dess innebörd är sammanfattningsvis ett åläggande för de stater som berörs av direktivet att vidta alla nödvändiga åtgärder för att förbjuda marknadsföring m.m. av farliga livsmedelsimitationer. Det åligger också staterna i fråga att utöva kontroll på marknaden, liksom att — såvitt gäller EG-länderna — underrätta EG-kommissionen när de vidtar åtgärder enligt direktivet. Direktivet har samma syften som det om Icksakers säkerhet, dvs. ett konsumentpolitiskt — att skydda konsumenterna från skaderisker — och ett handelspolitiskt — att genom enhetliga regler främja konkurrens på lika villkor och därmed en fri rörlighet av varor.

Behovet av anpassning Ett par remissinstanser har ifrågasatt behovet av en särskild lag om farliga livsmedelsimitationer med hänvisning till produktsäkerhetslagen.

Vi erinrar om att en jämförelse mellan Ieksaksdirektivet och produktsäkerhetslagen ger vid handen att det resultat som direktivet skall ge inte till fullo uppnås med produktsäkerhetslagen (se avsnitt 4.2). Den avgörande skillnaden dem emellan är att direktivet uppställer ett kategoriskt förbud mot att farliga varor säljs osv. Produktsäkerhetslagen däremot ställer inte upp något sådant förbud utan är den rättsliga grunden för meddelande av förbud.

En första fråga är då hur EG-direktivet om farliga livsmedelsimitationer, dvs. närmast dess artikel 2, skall tolkas. Där sägs att medlemsstaterna ”skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att förbjuda marknadsföring, import och antingen tillverkning eller export av de produkter som omfattas av detta direktiv”. |

AVv intresse är också artikel 3, som säger att medlemsstaterna skall försäkra sig om att produkter kontrolleras för att fastställa att ingen produkt som faller inom ramen för direktivet marknadsförs. De skall också vidta alla nödvändiga åtgärder för att försäkra sig om att de behöriga myndigheterna återkallar eller föranstaltar om ett återkallande från marknaden av varje produkt som täcks av direktivet.

Man kan då fråga sig om detta innebär att en medlemsstat skall införa förbud mot marknadsföring m.m. av farliga livsmedelsimitationer och inte endast en möjlighet att meddela förbud. Svaret på frågan synes framgå av artikel 4 i direktivet. Där sägs att, om en stat ”vidtar en speciell åtgärd enligt artikel 2 och 3” (exempelvis förbjuder marknadsföring av eller återkallar en vara) ”skall den underrätta kommissionen om detta. Medlemsstaten skall bifoga en beskrivning av produkten och skälet till beslutet”. Något kategoriskt förbud mot marknadsföring osv. av farliga livsmedelsimitationer synes således inte krävas, endast ett system som gör det möjligt att få till stånd ett sådant förbud i det enskilda fallet. Det systemet utgörs i Sverige av produktsäkerhetsiagen.

Produktsäkerhetslagens begränsningar Emellertid uppnås direktivets syfte inte helt med produktsäkerhetslagen i dess nuvarande utformning. Medan förbud mot försäljning och export kan meddelas med stöd av produktsäkerhetslagen, kan så inte ske i fråga om import och tillverkning. Som har framgått inryms även dessa förbudsformer i direktivet. Särskilda regler om farliga livsmedelsimitationer måste därför införas.

Den lagtekniska lösningen Ett spörsmål som då inställer sig är hur detta lagtekniskt skall lösas. Frågan är således om en särskild straffsanktionerad fullmaktslag av det slag som föreslås i promemorian bör införas eller om man i stället skall göra en påbyggnad av produktsäkerhetslagen eller välja en tredje modell.

Som vi har sett är leksaksdirektivet utformat så att konsumentskydd och konkurrensneutralitet skall uppnås genom att leksaker får säljas bara om de uppfyller vissa närmare angivna säkerhetskrav samt motsvarar standarder eller godkända prototyper.

Imitationsdirektivet har en annan utformning. Det kräver att varje medlemsstat förbjuder tillverkning och import osv. av produkter som kan förväx- Jas med livsmedel och därmed ge upphov till skador. Imitationsdirektivet hänvisar till skillnad från leksaksdirektivet inte till några särskilda säkerhetsnormer. Detta synes innebära att det i praktiken överlåts åt varje berörd stat att i viss mån själv avgöra när en livsmedelsimitation är så farlig att marknadsföringen - liksom förstadierna tillverkning eller import — av den bör förbjudas. En annan sak är att direktivet längre fram kan tänkas komma att få en mera precis innebörd genom avgöranden av behöriga organ inom EG och EFTA.

Mot den nämnda bakgrunden ter det sig av flera skäl naturligt att lagtekniskt knyta an till produktsäkerhetslagen. Denna lag är således redan i dag i princip tillämplig på farliga livsmedelsimitationer. I förarbetena till lagen och i rättspraxis har vissa principer för riskprövningen slagits fast. Med de förbehåll som nyss gjordes bör detta kunna ge både berörda näringsidkare och de rättstillämpande organen ledning för bedömningen av vilka livsmedelsimitationer som bör kunna godtas, liksom vilka som bör omfattas av ctt ingripande. Produktsäkerhetslagen innehåller vidare regler om tillsyn m.m., som gör det onödigt att införa särskilda regler om detta. En ytterligare fördel med att knyta an till produktsäkerhetslagen ligger i att prövningen enligt denna lag ytterst ankommer på Marknadsdomstolen. Genom att den domstolen också har ansvar för prövningen av konkurrensärenden, kan en lämplig avvägning göras av de olika syften som bär upp cen lag om farliga livsmedelsimitationer.

Frågan är då om de särskilda reglerna om farliga livsmedelsimitationer som bör föras in i svensk rätt skall tas in i produktsäkerhetslagen eller i en särskild lag.

Mot en lösning av det förstnämnda slaget talar samma skäl som tidigare har anförts mot att föra in bestämmelser om Icksakers säkerhet i produktsäkerhetslagen (avsnitt 4.3). 38

Två remissinstanser ställer sig tveksamma till att det stiftas en särskild lag för en så begränsad fråga. Enligt dem bör reglerna i stället införas i närliggande lagstiftning så att man undviker ctt alltför stort antal speciallagar. Remissinstanserna hänvisar i sammanhanget till önskemålet att företagens överblick över EES-avtalets rättsakter underlättas.

För vår del anser vi att det är svårt att finna någon existerande lagstiftning som passar att hysa reglerna om farliga livsmedelsimitationer. Även om sådana produkter kanske ofta kan hänföras till Iceksaker, behöver detta inte alltid vara fallet, något som också har framkommit under remissbehandlingen. Det ter sig därför inte lämpligt att ta in reglerna i den lag om leksakers säkerhet som regeringen här föreslår. Mot bakgrund av vad som har anförts nu bör de nödvändiga bestämmelserna om farliga livsmedelsimitationer tas in i cn särskild lag.

Denna lag bör, av skäl som har utvecklats tidigare (avsnitt 4.3), innehålla en hänvisning till EES-avtalet. Med farliga livsmedelsimitationer bör avses sådana varor som på grund av sitt utseende eller sin storlek, lukt, förpackning eller märkning kan förväxlas med livsmedel, särskilt av barn.

Vidare bör av lagen framgå att produktsäkerhetslagen är tillämplig på farliga livsmedelsimitationer, med tillägget att även tillverknings- och importförbud kan meddelas i fråga om sådana imitationer.

Lagen bör heta ”Lag om farliga livsmedelsimitationer”.

6¶Kostnader och resursbehov

Regeringens bedömning: Det är inte möjligt att närmare beräkna de

sammantagna kostnadseffekterna av den föreslagna lagstiftningen.

Det är dock sannolikt att näringsidkare som berörs belastas med vissa

kostnader. :

Konsumentverkets nya uppgifter på området för leksakers säkerhet

och farliga livsmedelsimitationer bör, i varje fall övergångsvis, kunna

klaras av genom cen omfördelning av tillgängliga resurser.

De kostnader som kan uppstå för domstolarna måste anses försum-

bara.

Promemorians bedömning: Vad avser kostnaderna för tillsynen överensstämmer promemorian med vår bedömning, se promemorian s. 54 f. I promemorian behandlas inte kostnadseffekterna för berörda näringsidkare eller domstolar.

Remissinstanserna: Konsumentverket framhåller att en intensivare marknadsbevakning kommer att ta betydande resurser i anspråk. I övrigt hänvisar

verket till vad man har anfört i en tidigare skrivelse i frågan till Civildeparte-

mentet.

Skälen för regeringens bedömning: Den föreslagna lagstiftningen kommer med all sannolikhet att belasta de näringsidkare som berörs med vissa kostnader för bl.a. certifiering och kontroll samt informationsåtgärder i linje 39 med vad som föreskrivs i leksaksdircektivet.

Mot de kostnader som lagstiftningen således kan medföra står den nytta som ligger i att produktsäkerheten ökar och att konsumenterna därigenom får ökad trygghet. Till detta kommer att kostnaderna blir en oundviklig följd av Sveriges skyldighet att, enligt EES-avtalet, överföra leksaksdirektivet till svensk rätt. Samtidigt medför införandet av EG-reglerna i Sverige att svenska tillverkare av leksaker får möjlighet att på den europeiska marknaden konkurrera med utländska tillverkare på lika villkor. Det torde inte kunna uteslutas att detta kan kompensera branschen ekonomiskt för de ökade kostnaderna.

Även tillsynen över lagens efterlevnad kommer att dra kostnader. I en skrivelse till regeringen i mars 1992 har Konsumentverket angående förändringar i verkets marknadsbevakning med anledning av EES-avtalet sökt ange behovet av resurser. Enligt Konsumentverket kräver EES-avtalet en intensifierad marknadsbevakning på de flesta områden. Resursförstärkningar krävs främst på central nivå. Verket gör där bedömningen att ett tillskott om cirka 3,5 mkr behövs. Konsumentverket har emellertid inte ansett det möjligt att för närvarande göra någon defintiv resurs- och kostnadsberäkning av den intensifierade marknadsbevakningen som för verkets del kan bli en följd av EES-avtalet.

Regeringen har under våren 1992 bemyndigat chefen för Civildepartementet att tillkalla en kommitté med uppdrag att göra en konsumentpolitisk översyn (dir. 1992:63). I kommitténs uppdrag ingår bl.a. att undersöka hur marknadsövervakningen på konsumentområdet med anledning av EES-avtalet bör organiseras samt vilka finansieringsbehov och finansieringsalternativ som föreligger. Det kan tilläggas att regeringen under hösten 1992 vidare uppdragit åt SWEDAC att utreda frågor om marknadsövervakning av produkter med anledning av EES-avtalet. I uppdraget ingår att göra en översiktlig bedömning av behovet av resursinsatser för marknadsövervakning och att beskriva de finansicringssystem som finns.

T avvaktan på resultatet av det utredningsarbete som har redovisats nu bör Konsumentverkets nya uppgifter i fråga om leksakers säkerhet tills vidare kunna klaras av genom en omfördelning av tillgängliga resurser. De nya reglerna om farliga livsmedelsimitationer torde knappast alls påverka verkets resursbehov.

Konsumentverket kan som tillsynsmyndighet komma att drabbas av särskilda kostnader för provtagning. Som vi tidigare har berört (avsnitt 4.8) bör verket bl.a. ges rätt att ta ut ersättning för kostnaderna från näringsidkare som inte har uppfyllt de föreskrivna kraven.

En fråga som också bör tas upp i detta sammanhang är ceventuclla kostnadskonsekvenser för bl.a. åklagarväsendet och domstolarna. Som har anförts i avsnitt 4.7 bör en näringsidkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrivna krav på säkerhet och hälsa m.m. kunna straffas. Omfattningen av nya brottmål, liksom besvärsmål, med anledning av en ny lag om leksakers säkerhet kan förväntas bli synnerligen liten. Det finns inte heller anledning att anta att antalet ärenden rörande farliga leksaker som prövas med stöd av produktsäkerhetslagen kommer att öka genom den nya lagstiftningen. De kostnader som kan uppstå för rättsväsendet måste därför betraktas som försumbara. 40

Regeringens förslag: Lagarna om leksakers säkerhet och farliga livsmedelsimitationer bör träda i kraft den dag som regeringen bestämmer.

Promemorians förslag överensstämmer i sak med mitt förslag, se promemorian s. 84.

Remissinstanserna: Sveriges Köpmannaförbund och Sveriges Leksakshandlares Riksförbund anser att lagen om Icksakers säkerhet bör träda i kraft tidigast ett år efter EES-avtalets ikraftträdande. Skälet är behovet av informationsinsatser gentemot medlemsföretagen och efterföljande anpassning.

Skälen för regeringens förslag: Sveriges åtagande enligt EES-avtalet innebär att bl.a. Icksaksdirektivet skall införlivas i svensk rätt med verkan från den tidpunkt då avtalet träder i kraft. Det är ännu oklart när detta kommer att ske. Det bör därför ankomma på regeringen att besluta om när lagarna skall träda i kraft.

Någon särskild övergångsreglering till lagarna torde inte behövas. Där-

emot kan det finnas anledning att överväga övergångsbestämmelser till regeringens och Konsumentverkets föreskrifter.

8¶Upprättade lagförslag

I enlighet med vad regeringen nu har anfört har inom Civildepartementet upprättats förslag till

1.lag om leksakers säkerhet,

2.lag om farliga livsmedelsimitationer.

9¶Specialmotivering

9.1¶Förslaget till lag om leksakers säkerhet

T lagen om leksakers säkerhet slås de grundläggande förutsättningarna fast för att varor som är att anse som leksaker i lagens mening skall få tillhandahållas. Lagen innehåller också en bestämmelse om produktsäkerhetslagens tillämplighet och om tillsynsmyndighetens rätt till upplysningar m.m. Det finns också bestämmelser om ansvar och överklagande. I övrigt utgörs bestämmelserna av bemyndiganden. Lagen om Icksakers säkerhet är indelad i sex olika avsnitt med särskilda rubriker.

Lagens tillämpningsområde m.m. 18 Föreskrifterna i denna lag meddelas till uppfyllande av Sveriges förpliktelser enligt avtalet om Europeiska ckonomiska samarbetsområdet. 41

Lagen syftar till att införliva EES-avtalet med svensk rätt i fråga om det i avtalet intagna direktivet om leksakers säkerhet. Av paragrafen framgår att lagen har till syfte att uppfylla Sveriges förpliktelser enligt EES-avtalet. Bakgrunden till detta är bl.a. att en tillämpning av den s.k. lagvalsregeln i 5 8 i förslaget till EES-lagen kan komma att aktualiseras (jfr prop. 1991/92:170 del 1, avsnitt 14.2 och 16.5; s. 136 respektive 186). Utformningen av lagförslaget i denna del ligger också i linje med vad Lagrådet har anfört.

Direktivet om leksakers säkerhet har — inom ramen för EES-avtalet — till syfte att dels skydda konsumenten från farliga leksaker, dels främja den fria rörligheten av varor inom EES. Även detta blir genom hänvisningen till EES-avtalet lagens ändamål, även om det inte uttryckligen anges i lagen. 2 § Lagen gäller leksaker som är utformade för eller annars klart avsedda att användas av barn under 14 år.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att lagen inte skall gälla vissa varor som skulle kunna hänföras till sådana leksaker som avses i första stycket.

Paragrafens första stycke motsvarar delvis 2 § i promemorians lagförslag.

Andra stycket motsvarar, med viss lagteknisk förändring, 3 § andra stycket i promenorians lagförslag.

Av första stycket framgår lagens tillämpningsområde. Lagen gäller leksaker som är utformade för eller annars klart avsedda att användas av barn

under 14 år.

Beträffande vissa leksaker, exempelvis dockor och skallror, torde det ofta stå alldeles klart att de är avsedda för barn under 14 år. I fråga om andra kan det i praktiken vara mera osäkert, t.ex. då det gäller mer eller mindre avancerade modellbyggsatser eller dataspel. Ofta torde dock den som tillverkar eller säljer leksaker ha en god uppfattning om i vilka åldrar barn använder hans produkter. Det är inte ovanligt att denna uppfattning anges på leksaken eller dess förpackning.

Leksaksdirektivet är inte tillämpligt på alla slags varor som i och för sig skulle kunna tänkas vara leksaker i direktivets mening. I artikel 1.2 sägs sålcdes att produkterna i bilaga 1 till direktivet inte skall betraktas som leksaker i direktivets mening. Exempel på produkter som tas upp på listan har givits tidigare i avsnitt 2 (under rubriken ”Omfattning”).

Syftet med bestämmelsen I andra stycket är att göra det möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva om samma undantag från lagens tillämpningsområde som sålunda gäller från direktivets. Förslaget i denna del ansluter till vad Lagrådet har föreslagit.

Krav på Icksaker 3 § En näringsidkare får tillhandahålla leksaker bara om de uppfyller sådana krav som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer och som avser

1. skydd för hälsa och säkerhet, 2. utformning, 3. märkning och annan produktinformation.

Paragrafen motsvarar 3 § första stycket i promemorians lagförslag. 42

Som har framgått av avsnitt 2 tar leksaksdirektivet sikte på att förhindra att farliga leksaker ”släpps ut på marknaden”, liksom att en medlemsstat uppställer hinder mot att leksaker som uppfyller kraven i dircktivet ”släpps ut på marknaden” (se artikel 2, 3 och 4). Enligt artikel 2.3 avses med uttrycket ”släppa ut på marknaden” både försäljning och gratisutdelning.

13 § sägs att en näringsidkare får tillhandahålla leksaker bara under vissa angivna förutsättningar. Av detta framgår att lagen bara är tillämplig på ett kommersiellt tillhandahållande, dvs. när en näringsidkare tillhandahåller leksaker inom ramen för sin näringsverksamhet. Begreppet näringsidkare har samma innebörd här som det överlag har inom marknads- och konsumenträtten (sc prop. 1988/89:12 s. 76 med hänvisningar).

Ordet tillhandahålla är avsett att ha samma innebörd som uttrycket ”släppa ut på marknaden” i leksaksdirektivet. Det har också samma innebörd som i produktsäkerhetslagen. Det torde i praktiken främst avse försäljningserbjudanden, men det täcker också erbjudanden om överlåtelser av annat slag, t.ex. gratisutdelningar. Liksom enligt produktsäkerhetstlagen innefattar ordet däremot inte erbjudande om och upplåtelse av nyttjanderätt. Till skillnad från den lagen (jfr 2 § produktsäkerhetslagen) är lagen om Icksa-

kers säkerhet inte tillämplig på ett sådant erbjudande eller en sådan upplå-

telse. Skälet till detta har utvecklats i avsnitt 4.5.

I paragrafen anges inte någon särskild mottagarkrets. Innebörden av detta är att ett kommersiellt tillhandahållande i varje distributionsled omfattas av lagen. Den tar alltså inte sikte endast på en näringsidkares tillhandahållande av en leksak till konsument. Även cen tillverkares eller importörs tillhandahållande av cen leksak till en annan näringsidkare, exempelvis en grossist celler en detaljist, omfattas av lagen.

Eeksaksdirektivet innebär att leksaker får släppas ut på marknaden bara om de inte innebär risk för användarens eller någon annan persons säkerhet och hälsa när de används på avsett eller förutsebart sätt med tanke på barns normala beteende (artikel 2.1). En leksak skall, i det skick den har när den släpps ut på marknaden, uppfylla de hälso- och säkerhetskrav som anges i bilaga 2 till direktivet.

I paragrafen anges att en leksak måste uppfylla vissa grundläggande förutsättningar för att få tillhandahållas. Den måste således uppfylla vissa krav i fråga skydd för hälsa och säkerhet, utformning samt märkning och annan produktionformation. Av lagen framgår inte vilka krav som en leksak i det enskilda fallet skall uppfylla i de hänseenden som har angivits nu. Bestämmelsen innefattar ett bemyndigande till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om detta. Paragrafen är avsedd att utgöra rättslig grund för utfärdandet av föreskrifter som bl.a. anger de säkerhetskrav som uttrycks i den nyss nämnda bilagan till direktivet.

I punkt I finns bemyndigandet att meddela föreskrifter om de krav som skall vara uppfyllda i säkerhetshänseende och som går under beteckningen ”väsentliga säkerhetskrav” i direktivet.

Med stöd av punkt 2 kan sådana föreskrifter meddelas som behövs för att säkerställa att de leksaker som tillhandahålls är utformade på ett sätt som krävs för att de väsentliga säkerhetskraven skall vara uppfyllda. Föreskriftsrätten är inte begränsad till att avse krav på sådan överensstämmelse utan 43

kan också gälla iaktagandet av sådana provnings- och kontrollförfaranden som behövs för att fastställa att leksakerna och de ämnen som ingår i dem överensstämmer med standarder och prototyper.

Punkt 3 innehåller bemyndigandet att meddela föreskrifter om märkning och annan produktinformation som behövs för att förhindra att leksaker som tillhandahålls ger upphov till personskador. Det blir här närmast fråga om föreskrifter som omfattar sådan information som anges i bilaga 4 till Icksaksdirektivet. Vidare ger bestämmelsen stöd för föreskrifter om sådan information som en tillverkare eller hans representant inom gemenskapen (EES) skall göra tillgänglig för kontroll enligt artikel 8 i direktivet. Slutligen avser bemyndigandet föreskrifter om EG-märkningen.

Tillsyn 4 § Tillsyn över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller av ett bemyndigande enligt den utövas av den myndighet som regeringen bestämmer. Paragrafen saknar motsvarighet i promemorian.

Som tidigare har framhållits (avsnitt 4.8) förutsätter leksaksdirektivet att det utövas tillsyn av att direktivets krav på säkerhet m.m. efterlevs. Av 4 § framgår att tillsynen utövas av den myndighet som regeringen bestämmer. Det är alltså regeringen som avgör vilken myndighet som skall vara tillsynsmyndighet. 5 & En näringsidkare är skyldig att på anmaning av tillsynsmyndigheten

1. lämna tillsynsmyndigheten tillträde till utrymmen där leksaker förvaras,

2. lämna de upplysningar, handlingar, varuprover och liknande som behövs för tillsynen.

Om en anmaning enligt första stycket inte följs, får tillsynsmyndigheten förelägga näringsidkaren att fullgöra sin skyldighet. Ett sådant föreläggande får förenas med vite. Paragrafen motsvarar, med vissa ändringar, närmast 4 § första stycket 1 och 2 i promemorians förslag.

Som har utvecklats i avsnitt 4.8 förutsätter direktivet att det utövas tillsyn över marknaden för leksaker. De berörda staterna skall ”vidta alla nödvändiga åtgärder” för att säkerställa att bara säkra leksaker släpps ut på marknaden (artikel 3). Även en tillämpning av säkerhetsklausulen (artikel 7.1) förutsätter tillsynsåtgärder.

Vidare skall de berörda staterna enligt leksaksdirektivet vidta nödvändiga

åtgärder för att säkerställa att det tas stickprov på leksaker på marknaden

för kontroll av att leksakerna överensstämmer med direktivet (artikel 12.1 första stycket). Den myndighet som har ansvaret för kontrollen skall på anmodan få tillträde till tillverknings- eller lagerlokaler och tillgång till viss i direktivets artikel 8.1 b och 8.2 b närmare angiven information. Vidare skall myndigheten i fråga få anmoda tillverkaren, hans auktoriserade representant eller den person som ansvarar för att leksaken släpps ut på den gemen-

samma marknaden att lämna sådan information. Myndigheten skall också få

välja ut ett provexemplar av leksaken och ta det med sig för undersökning och provning (artikel 12.1 andra stycket). 44

Paragrafen gör det möjligt för tillsynsmyndigheten att fullgöra sådana tillsynsuppgifter som direktivet förutsätter.

Första stycket I punkt I föreskrivs att en näringsidkare är skyldig att på anmaning lämna tillsynsmyndigheten tillträde till utrymmen där leksaker förvaras. Bestämmcetlsen gör det möjligt för tillsynsmyndigheten att bl.a. kontrollera att leksakerna utformas i enlighet med sådan information som näringsidkaren kan ha lämnat om tillverkningen (jfr artikel 8.1 b och 8.2 bi direktivet). Bestämmelsen gör det också möjligt för tillsynsmyndigheten att komma in i de lokaler där leksaker tillverkas för att där ta prover, liksom till lagerlokaler.

Punkt 2 ålägger en näringsidkare att på anmaning lämna tillsynsmyndigheten upplysningar, handlingar, varuprover och liknande (cxempelvis prototyper eller modeller av en leksak) som behövs för tillsynen.

Andra stycket Om cen anmaning till en näringsidkare att lämna tillträde till utrymmen där Jeksaker förvaras inte följs, får tillsynsmyndigheten förelägga näringsidkaren vid vite att fullgöra sin skyldighet. Detsamma gäller om han underlåter att lämna upplysningar m.m. enligt första stycket 2. Den föreslagna bestämmelsen har tillkommit med anledning av Lagrådets synpunkter.

Att ett beslut som tillsynsmyndigheten fattar i ett enskilt fall med stöd av 5 § kan överklagas framgår av 12 §. 6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1, kontroll av att en leksak uppfyller sådana krav som har föreskrivits med stöd av 3 8,

2. skyldighet för näringsidkare att betala kostnader för provtagning och undersökning av prover. Paragrafen motsvarar 4 § första stycket 3 och andra stycket promemorians förslag.

Leksaksdirektivet förutsätter (artikel 5.1 samt artikel 8.1 a och 8.2a) att varje leksak som släpps ut på marknaden överensstämmer med en godtagen standard eller med en godkänd prototyp. Av artikel 8.2 a framgår att prototypen skall godkännas av ett ”godkänt kontrollorgan” (dvs. ett anmält organ) efter ett i artikel 10 närmare angivet förfarande. Av artikel 9.1 framgår att ett kontrollorgan med behörighet att godkänna prototyper måste uppfylla vissa i bilaga 3 till direktivet närmare angivna minimikrav. När en prototyp vid en prövning av ett anmält organ har visat sig uppfylla tillräckliga krav på säkerhet (som anges i artikel 3 med hänvisning till bilaga 2), skall kontröllorganet utfärda ett s.k. typgodkännandebevis (artikel 10.4).

Ett syfte med punkt I är att möjliggöra för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela de föreskrifter som är nödvändiga för att uppfylla Ieksaksdirektivets krav på provning och kontroll.

Heksaksdirektivet regleras inte möjligheten för en medlemsstat att låta en näringsidkare betala ersättning för kostnader för provtagning och undersök-

ning av prover. Det torde stå varje land fritt att besluta i detta hänseende. Enligt 24 § fjärde stycket produktsäkerhetslagen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om skyldighet för en näringsidkare som har fått ett åläggande om säkerhetsinformation, varningsinformation, återkallelse, säljförbud eller exportförbud att ersätta tillsynsmyndigheten kostnader för provtagning och undersökning av prov. En likartad bestämmelse finns i 16 § tredje stycket marknadsföringslagen. Som har anförts i avsnitt 4.8 bör det finnas möjlighet att ta ut kostnader för provtagning m.m. av cen näringsidkare även enligt lagen om leksakers säkerhet. Punkt 2 utgör rättsligt underlag för föreskrifter på området.

Produktsäkerhetslagens tillämplighet 7 8 Produktsäkerhetslagen (1988:1604) skall tillämpas på leksaker som kan medföra risk för personskada.

Detta gäller även om leksakerna uppfyller sådana krav som har föreskrivits med stöd av 3 §. Paragrafen motsvarar 5 § i promemorians förslag med en viss mindre redaktionell ändring.

Enligt Ileksaksdircktivet skall en medlemsstat som konstaterar att leksaker som bär EG-märket och som används på avsett sätt ”sannolikt kan utgöra en risk för konsumenters eller andra personers säkerhet och hälsa”, vidta alla nödvändiga åtgärder för att återkalla produkterna eller för att förbjuda eller begränsa dem på marknaden (artikel 7). Av direktivet framgår vidare att orsaken till att en leksak som bär EG-märket ändå kan utgöra en riskfaktor kan tänkas vara a) att man har misslyckats med att uppfylla de s.k. väsentliga säkerhetskraven i artikel 3 inklusive bilaga 2 till direktivet i de fall leksaken inte motsvarar de standarder som anges i artikel 5 punkt 1 (innebörden torde vara att den godkända prototypen inte uppfyller säkerhetskraven), b) felaktig tillämpning av en standard, c) brister i standarden.

Innebörden av den föreslagna bestämmelsen i 7 § är att produktsäkerhetslagen skall gälla vid sidan om lagen om Icksakers säkerhet för sådana Icksaker som kan medföra skada på person. Detta gäller även om leksakerna har utformats i enlighet med sådana säkerhetskrav som har föreskrivits med stöd av 3 §. Produktsäkerhetslagen kan alltså tillämpas även på teksaker som bär EG-märket och som har utformats i överensstämmelse med en standard eller en prototyp som har godkänts av ett behörigt kontrollorgan. Tidigare har redovisats (avsnitt 4.1) vilka slag av ingripanden som kan göras med stöd av produktsäkerhetslagen.

Som framgår av vad som sades nyss skall enligt direktivet ett ingripande kunna göras enligt nationella rättsregler mot en leksak som ”sannolikt kan utgöra en risk” för konsumenterna. Förutsättningarna för ett ingripande enligt produktsäkerhetslagen är också, som framgått, att det finns en risk för skada. Den risk som skall föreligga för ett ingripande med stöd av produktsäkerhetslagen beskrivs dock på ett delvis annat sätt än i direktivet. I avsaknad av praxis rörande innebörden av den i direktivet angivna förutsättningen för 46

att säljförbud m.m. skall få tillgripas har det ändå antagits att förutsättningarna för ingripande med produktsäkerhetslagen ligger väl i linje med dem i direktivet. Produktsäkerhetslagen ger också utrymme för åtgärder av det slag som anges i direktivet.

Produktsäkerhetslagen är enligt paragrafen tillämplig bara på sådana Icksaker under leksaksdirektivet och denna lag som kan orsaka personskador. Ett ingripande med stöd av produktsäkerhetslagen får alltså inte ske i fråga om cn sådan leksak som omfattas av direktivet men som endast kan ge upphov till egendomsskador. Denna begränsning torde dock ha liten praktisk betydelse, eftersom leksaker som kan orsaka egendomsskador i de flesta fall också torde kunna ge upphov till personskador (ett tänkbart undantag skulle kunna vara en Ieksak av plast, som kan ge upphov till färgvandring, s.k. migreting, om den läggs mot ett annat plastföremål).

Produktsäkerhetslagen är omedelbart tillämplig på sådana Icksaker som inte omfattas av lagen om leksakers säkerhet. I fråga om en sådan leksak kan ett ingripande göras även när risken avser egendomsskador. Också mot sådana leksaker som hyrs ut kan produktsäkerhetslagen tillämpas.

Straffbestämmelser m.m. I det till Lagrådet remitterade lagförslaget har regeringen föreslagit rubriken ”Straff” samt att ordet ”straff” skall användas i lagtexten i 8 och 9 §§. Lagrådet har föreslagit att rubriken till detta avsnitt får lydelsen ”Ansvar” och att ordet ”straff” i18§- liksom i 9§- byts ut mot ”ansvar”. Skälen är att de vedertagna orden för angivande av att det är fråga om påföljdsbestämmelser är ansvar eller ansvarsbestämmelser. Enligt Lagrådet ger uttrycket ”Straff” som rubrik ett felaktigt intryck, eftersom det inte inbegriper andra påföljder enligt brottsbalken än straffen böter och fängelse. Lagrådet har också pekat på att uttrycket ”ansvar” används i förslag till annan lagstiftning på grund av EES-avtalet.

Frågan om vilket ordval som görs kan knappast sägas ha någon rättslig betydelse. Som Lagrådet anför inbegriper inte ”straff” andra brottspåföljder än böter och fängelse. Detta hindrar dock inte att en domstol i förekommande fall kan meddela en annan påföljd än straff, även om ordet ”straff” används i lagtexten.

Frågan om vilket uttryck som bör väljas bör därför i första hand bedömas med utgångspunkt i strävan att göra lagtexten så begriplig som möjligt. I detta hänseende är ordet ”straff” att föredra framför ansvar. Det är också skälet till att ”straff” om än inte helt konsekvent har kommit att användas i stället för ”ansvar” i annan lagstiftning som har kommit till på senare tid, t.ex. bostadsrättslagen (1991:614), folkbokföringslagen (1991:481) och lagen (1991:921) om förbud mot konkurrensbegränsning i fråga om jordbruksprodukter.

För att undvika missförstånd föreslår vi att ”Straffbestämmelser m.m.” används i rubriken. Däremot bör, som Lagrådet har föreslagit, ordet ”ansvar” användas i de föreslagna bestämmelserna i 8 och 9 §§. 8§ Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 3 § skall dömas till böter eller fängelse i högst ett år. 47

H ringa fall skall inte dömas till ansvar. Paragrafen motsvarar 6 § i promemorians lagförslag.

Första stycket De åtgärder som leksaksdirektivet kräver att de stater som omfattas av detta skall vidta när någon handlar i strid med direktivet kan sammanfattas i ordet rättelse. En farlig leksak skall i förekommande fall tas bort från marknaden (artikel 7.1), är det fel på en standard skall detta meddelas vissa EG- eller, i förekommande fall, EFTA-organ för åtgärder med avseende på standarden (artikel 6.1 och 7.1) osv. Inga krav uppställs på att medlemsstaterna skall införa straffsanktioner gentemot näringsidkare som exempelvis släpper ut farliga Icksaker på marknaden. Det grundläggande kravet på medlemsstaterna är att ”vidta alla nödvändiga åtgärder” för att säkerställa att Icksaker endast kan släppas ut på marknaden om de uppfyller vissa närmare angivna säkerhetskrav (artikel 3 och bilaga 2 till direktivet).

För att i direktivets anda uppnå ett reellt förbud mot försäljning av farliga varor har det ansetts att de säkerhetskrav som kan föreskrivas med stöd av 3 8 bör vara straffsanktionerade. Detta gäller således såväl de krav i fråga om skydd för hälsa och säkerhet som avses i 3 § I som de krav i fråga om tillverkning samt märkning och annan produktinformation som avses i 3 § 2 och 3. Det bör observeras att underlåtenhet att märka en leksak med EG-märke på det sätt som skall ske straffsanktioneras enligt detta lagrum.

För att någon skall dömas till ansvar vid överträdelse av 3§ krävs att gärningen har begåtts med uppsåt eller av oaktsamhet som inte behöver vara grov.

Påföljden är böter celler fängelse i högst ett år. Böter döms ut i dagsböter eller, om brottet är förtjänt av lägre straff än trettio dagsböter, i penningböter. Detta följer av 25 kap. I $ brottsbalken i dess lydelse fr.o.m. den 1 januari 1992 (SFS 1991:240; prop. 1990/91:68, JuU10, rskr. 155).

Andra stycket Av andra stycket framgår att det inte skall dömas till ansvar i ringa fall. Straffrihet gäller således om förseelsen med hänsyn till samtliga omständigheter får betecknas som ringa. En sådan omständighet kunde tänkas vara att ett krav i en föreskrift enligt 3 §, som en leksak i ett visst fall inte har uppfyllt, vid prövning av ett behörigt organ inom EES visar sig gå längre än vad dircktivet anger och förfarandet således inte är i strid med detta. 9 & Den som överträder ett vitesföreläggande eller vitesförbud enligt produktsäkerhetslagen (1988:1604) skall inte dömas till ansvar enligt 8 § för en gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet. Paragrafen motsvarar 7 § i promemorians lagförslag.

Enligt den föreslagna bestämmelsen I 7 § är produktsäkerhetslagen tilllämplig på sådana Icksaker som kan medföra risk för skada på person. Påföljderna enligt den lagen är ålägganden eller förbud, som normalt skall förenas med vite (15 § produktsäkerhetslagen). Det kan därför tänkas att en 48

handling som innefattar överträdelse av ett vitesförbud eller föreläggande enligt produktsäkerhetslagen också utgör ett brott mot 3 § i den nu föreslagna lagen om leksakers säkerhet. Om då både straff och vite döms ut drabbas handlingen av dubbla påföljder, vilket kan vara ägnat att väcka betänkligheter.

Eftersom båda lagarna syftar till att motverka skador på person (här bortses från att produktsäkerhetslagen även har till syfte att motverka sakskador) och påföljderna enligt båda lagarna är knutna till det förhållandet att en farlig vara — enligt förevarande lag en farlig leksak — har kommit att tillhandahållas, bygger vitesföreläggandet och straffregeln på samma grund. I så fall bör inte mer än en av påföljderna dömas ut. Vitet bör därvid ges företräde. En föreskrift av sådan innebörd har tagits in i denna paragraf. Straffrihet föreligger om gärningen när den begås innebär överträdelse av ett vitesförbud, som gäller mot den handlande.

Den föreslagna bestämmelsen i 9 § är tillämplig bara på det fallet att handlingen är straffbar enligt lagen om leksakers säkerhet. Är den belagd med straff i annan författning, gäller bestämmelsen inte. Då skall alltså i princip både straff och vite dömas ut. Intresset av att inte den sammanlagda påföljden blir oskäligt hård bör emellertid beaktas vid straffmätningen (jfr prop. 1970:34 s. 96 f.). 10 § Allmänt åtal för brott mot denna lag får väckas bara efter medgivande av den myndighet som regeringen bestämmer.

Paragrafen motsvarar 8 § i promemorians lagförslag.

I paragrafen föreskrivs att allmänt åtal inte får väckas för brott mot lagen annat än efter medgivande av den myndighet som regeringen bestämmer. Detta överensstämmer med vad som gäller enligt marknadsföringslagen. Regeln medför bl.a. att en gärning som har åtalats som exempelvis vållande till kroppsskada eller sjukdom (3 kap. 8 § brottsbalken) inte kan bestraffas som brott mot 3 § utan att tillsynsmyndighetens medgivande har inhämtats (se 20 kap. 3 § andra stycket rättegångsbalken; jfr NJA 1981 s. 513).

Om åklagaren beslutar att inte väcka åtal har enligt vanliga regler en målsägande rätt att väcka enskilt åtal (20 kap. 8 § rättegångsbalken). 11 § En Icksak som har varit föremål för brott enligt denna lag eller dess värde samt utbytet av sådant brott skall förklaras förverkade, om det inte är uppenbart oskäligt. Paragrafen motsvarar 9 § i promemorians lagförslag.

Paragrafen uttrycker den allmänna principen att egendom som har varit föremål för brott eller egendomens värde samt utbytet av brottet normalt skall förklaras förverkade. Genom förverkandet av leksakerna i fråga förhindras en vidare spridning av dem, vilket är i linje med lagens och Ieksaksdirektivets syfte. Det framstår också som naturligt att värdet av leksaker som tillhandahållits i strid med 3 §, men som inte längre innehas av näringsidkaren i fråga, förverkas. Detsamma gäller den vinst som näringsidkaren i fråga har gjort genom det olovliga tillhandahållandet.

4 Riksdagen 199293. 1 saml. Nr Ill

12 § Tillsynsmyndighetens beslut i enskilda fal! enligt 5 § eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 6 § får överklagas hos kammarrätten. Paragrafen motsvarar 10 § i promemorians lagförslag.

Av paragrafen framgår vilka beslut av en tillsynsmyndighet som får överklagas. Det är därvid fråga om sådana tillsynsbeslut som grundar sig på 5 $ eller på föreskrifter som har meddelats med stöd av 6 §. Bestämmelsen föreskriver att sådana beslut får överklagas hos kammarrätten. Instansordningen kan dock komma att ändras på grund av att Domstolsutredningen i betänkandet (SOU 1991:106) Domstolar inför 2 000-talet har föreslagit att ; princip alla förvaltningsmål skall prövas av länsrätt som första domstolsin-

stans. ”

9.2¶Förslaget till lag om farliga livsmedelsimitationer

Lagen består av två paragrafer. I 1 § markeras lagens koppling till EES-avtalet. Av 2 § framgår att produktsäkerhetslagen är tillämplig på farliga livsmedelsimitationer. Till skillnad från vad som gäller enligt den lagen skall dock enligt imitationsdirektivet även tillverknings- och importförbud kunna meddelas.

Som framgår av avsnitt 5.2 avviker den föreslagna lagen om farliga livsmedelsimitationer i väsentliga avseenden från det förslag som lämnas i promemorian. Promemorians förslag är således uppbyggt kring en straffsanktion, medan förevarande förslag är marknadsrättsligt (näringsrättsligt). I promemorians förslag fanns också bemyndiganden i fråga om bl.a. föreskrifter om tillsyn. Lagen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. I $ Föreskrifterna i denna lag meddelas till uppfyllande av Sveriges förpliktelser enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Beträffande motiven till denna paragraf kan hänvisas till specialmotiveringen till 1 § förslaget till tag om leksakers säkerhet. 28 I denna lag förstås med farliga livsmedelsimitationer sådana varor som — särskilt av barn — på grund av sitt utseende eller sin storlek, lukt, förpackning eller märkning kan förväxlas med livsmedel.

I paragrafen ges en definition av uttrycket ”livsmedelsimitationer”.

Direktivet är tillämpligt på sådana ”produkter, som på grund av sina yttre egenskaper, kan förväxlas med andra produkter och härigenom utgöra en risk för konsumenternas hälsa och säkerhet”. Dessa produkter definieras (i artikel 1.2) som ”sådana som, trots att de inte är matvaror, har en form, lukt, färg, utseende, förpackning, märkning, volym eller storlek som är sådan att det är sannolikt att konsumenterna, särskilt barn, kommer att förväxla dessa med matvaror och som en följd härav placera dem i munnen eller suga på dem eller svälja eller inandas dem, vilket kan vara farligt och orsaka t.ex. kvävning, förgiftning eller perforation eller stopp i matsmältningsapparaten”. Det framgår av direktivet (ingressen samt artikel 1.1 och 2) att det är ” konsumenterna” som skall skyddas. Direktivet synes således inte syfta till att förhindra sådana egendomsskador som kan uppkomma exempelvis på 50 djur.

Ordalydelsen överensstämmer inte med den som nyss har citerats i dircktivet. Detta avser dock inte att i sak innebära någon avvikelse från direktivet. När det i lagtexten talas om ”utseende” innefattar det således både färg och form, och ordet ”storlek” avser även direktivets ord volym. 3§ Produktsäkerhetslagen (1988:1604) skall, med det tillägg som görs i andra stycket, tillämpas på livsmedelsimitationer som kan medföra risk för personskada.

Om cn näringsidkare har tillverkat eller importerat en livsmedelsimitation som innebär särskild risk för personskada, kan Marknadsdomstolen förbjuda honom att fortsätta med det. Förbudet får även avse en annan liknande vara med samma skaderisk.

Produktsäkerhetslagen är i och för sig redan i dag tillämplig på farliga livsmedelsimitationer. Att så skall vara fallet också i framtiden slås fast i första stycket. Konsumentombudsmannen (KO) kan alltså föra talan inför Marknadsdomstolen om förbud mot farliga livsmedelsimitationer, normalt efter att Konsumentverket först har förhandlat med vederbörande näringsidkare.

Enligt produktsäkerhetslagen kan en näringsidkare som har tillhandahållit en farlig vara — dvs. en vara som medför risk för skada på person eller egendom —- meddelas olika ålägganden att i framtiden lämna information om skaderisker och hur dessa kan bemästras. Näringsidkaren kan vidare meddelas säljförbud och exportförbud samt åläggas att återkalla varan.

Svensk rätt möjliggör därmed ingripanden mot farliga livsmedelsimitationer på flera av de sätt som direktivet förutsätter. Produktsäkerhetslagen ger dock inget utrymme för förbud mot tillverkning eller import av farliga varor. I detta avseende måste alltså nya regler skapas i svensk rätt. Det sker genom den föreslagna bestämmelsen i andra stycket.

Av detta stycke framgår att en näringsidkare skall kunna meddelas förbud mot att fortsätta att tillverka eller importera farliga livsmedelsimitationer. Detta saknar motsvarighet i produktsäkerhetslagen.

För att ett tillverknings- eller importförbud skall kunna meddelas krävs att näringsidkaren i fråga har tillverkat eller importerat en farlig livsmedelsimitation.

10¶Ärendet till riksdagen

Regeringen föreslår att riksdagen antar förslagen till

1. lag om Ileksakers säkerhet,

2. lag om farliga livsmedelsimitationer.

Lag om leksakers säkerhet Propositionens

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde m.m. 1 § Föreskrifterna i denna lag meddelas till uppfyllande av Sveriges förpliktelser enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. 28 Lagen gäller leksaker som är utformade för eller annars klart avsedda att användas av barn under 14 år.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att lagen inte skall gälla vissa varor som skulle kunna hänföras till sådana Icksaker som avses i första stycket.

Krav på leksaker 3 8 En näringsidkare får tillhandahålla leksaker bara om de uppfyller sådana krav som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer och som avser

- skydd för hälsa och säkerhet,

MM - utformning,

2 - märkning och annan produktinformation.

Tillsyn 4§ Tillsyn över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller av ett bemyndigande enligt den utövas av den myndighet som regeringen bestämmer. 58 En näringsidkare är skyldig att på anmaning av tillsynsmyndigheten

1. lämna tillsynsmyndigheten tillträde till utrymmen där leksaker förvaras,

2. lämna de upplysningar, handlingar, varuprover och liknande som behövs för tillsynen.

Om en anmaning, enligt första stycket inte följs, får tillsynsmyndigheten förelägga näringsidkaren att fullgöra sin skyldighet. Ett sådant föreläggande får förenas med vite. 6 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. kontroll av att en leksak uppfyller sådana krav som har föreskrivits med stöd av 3 §,

2. skyldighet för en näringsidkare att betala kostnader för provtagning och undersökning av prover.

Produktsäkerhetslagens tillämplighet 7 § Produktsäkerhetslagen (1988:1604) skall tillämpas på leksaker som kan medföra risk för personskada. in [Ng

Detta gäller även om leksakerna uppfyller sådana krav som har föreskri- — Prop. 1992/93:111 vits med stöd av 3 §. Propositionens

lagförslag

Straffbestämmelser m.m. 88 Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 3 § skall dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar. 9 § Den som överträder ett vitesföreläggande eller vitesförbud enligt produktsäkerhetslagen (1988:1604) skall inte dömas till ansvar enligt 8 § för cn gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet. 10 § Allmänt åtal för brott mot denna lag får väckas bara efter medgivande av den myndighet som regeringen bestämmer. 11 § En leksak som har varit föremål för brott enligt denna lag eller dess värde samt utbytet av sådant brott skall förklaras förverkade, om det inte är uppenbart oskäligt.

Överklagande

12 § Tillsynsmyndighetens beslut i enskilda fall enligt 5 § eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 6 § får överklagas hos kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

Lag om farliga livsmedelsimitationer Propositionens

lagförslag

Härigenom föreskrivs följande. 1 § Föreskrifterna i denna lag meddelas till uppfyllande av Sveriges förpliktelser enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. 2 § I denna lag förstås med livsmedelsimitationer varor som — särskilt av barn — på grund av sitt utseende eller sin storlek, lukt, förpackning eller märkning kan förväxlas med livsmedel. 3§ Produktsäkerhetslagen (1988:1604) skall, med det tillägg som görs i andra stycket, tillämpas på livsmedelsimitationer som kan medföra risk för personskada.

Om en näringsidkare har tillverkat eller importerat en livsmedelsimitation som innebär särskild risk för personskada, kan Marknadsdomstolen förbjuda honom att fortsätta med det. Förbudet får även avse en annan liknande vara med samma skaderisk.

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

Bilaga I

RÅDETS DIREKTIV

av den 3 maj 1988

om tilinärmning av medlemsstaternas lagstiftning om leksakers säkerhet

(88/378/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT gemenskapens program för skydd och främjande av kon- DETTA DIREKTIV sumenternas intressen".

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska

För att underlätta bevisningen om överensstämmelse med de ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 109a i detta,

väsentliga kraven är det nödvändigt att ha harmoniserade

standarder på europeisk nivå som särskilt rör utformningen med beaktande av kommissionens förslag! ,

och sammansättningen av leksaker och att produkter som i samarbete med Europaparlamentet', följer dessa standarder får antas uppfylla de väsentliga kraven.

Sådana harmoniserade europeiska standarder utarbetas av med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs privata organ och måste bibehålla sin icke-bindande status. yttrande?, och För detta ändamål erkänns de europeiska standardiseringsor-

ganisationerna CEN och CENELEC som behöriga att anta med beaktande av följande: harmoniserade standarder i enlighet med de allmänna riktlinjer

för samarbete mellan kommissionen och dessa båda organ som Gällande lagar och andra författningar som rör krav på

undertecknades den 13 november 1984. I detta direktiv avses leksakers säkerhet skiljer sig till omfattning och innehåll i de

med en harmoniserad standard en teknisk specifikation olika medlemsstaterna. Sådana skillnader kan skapa handels-

(europeisk standard eller harmoniseringsdokument) som hinder och olika konkurrensvillkor på den inre marknaden, utan att de därför nödvändigtvis erbjuder konsumenterna inom antagits av ett av dessa organ eller av dem båda på uppdrag av den gemensamma marknaden, särskilt barn, något effektivt kommissionen enligt bestämmelserna i rådets direktiv skydd mot de risker som produkterna medför. 83/189/EEG av den 28 mars 1983 om ett informationsför-

farande för tekniska standarder och föreskrifter”, i dess senaste

lydelse enligt Spaniens och Portugals anslutningsakt samt Dessa hinder för genomförandet av en inre marknad, där bara enligt de allmänna riktlinjerna. tillräckligt säkra produkter skulle säljas, bör avlägsnas. Därför bör marknadsföringen av leksaker och dessa varors fria rörlighet göras till föremål för enhetliga regler, som grundas

Enligt rådets resolutionen av den 7 maj 1985 om en ny metod på de målsättningar för skyddet av konsumenternas hälsa och säkerhet som läggs fram i rådets resolutionen av den 23 juni för harmonisering av tekniska föreskrifter och standarder" bör 1986 om den framtida inriktningen av Europeiska ekonomiska den harmonisering som skall uppnås bestå i att fastställa de

väsentliga säkerhetskrav som alla leksaker skall uppfylla för

att få släppas ut på marknaden.

VEGT nr C 282, 8.11.1986, s. 4. 2 EGT nr C 246, 14.9.1987, s. 91 och beslut 9 mars 1988

(ännu inte offentliggjort i Europeiska gemenskapernas $ EGT nr C 167, 5.7.1986, s. 1.

officiella tidning). 3 EGT nr L 109, 26.4.1983, s. 8.

> EGT nr C 232, 31.8.1987, s. 22. $ EGT nr C 136, 4.6.1985, s. 1.

An in

Bilaga 1

Eftersom leksaker utgör en stor marknad i kraftig utveckling Det kan förekomma fall där en leksak inte uppfyller de och omfattar många olika produkter, bör detta direktivs väsentliga säkerhetskraven. I sådana fall måste den medtillämpningsområde fastställas på grundval av en tillräckligt lemsstat som konstaterar detta förhållande vidta alla nödvänvid definition av begreppet "leksaker". Dock måste det stå diga åtgärder för att återkalla produkterna från marknaden klart att vissa produkter inte skall betraktas som leksaker i eller för att förbjuda att de släpps ut på marknaden. Beslutet detta direktivs mening, antingen därför att de i själva verket måste motiveras och när skälet till beslutet beror på brister i inte är avsedda för barn, eller därför att de kräver över- de harmoniserade standarderna, måste dessa eller delar av vakning eller skall användas under speciella betingelser. dem utgå ur förteckningen som offentliggörs av kommissio-

nen.

Leksaker på marknaden får inte utgöra en risk vare sig för användarens eller någon annan persons säkerhet och/eller Kommissionen måste säkerställa att de harmoniserade hälsa. Leksakers säkerhetsgrad bör bestämmas efter hur europeiska standarderna på alla de områden som täcks av de produkterna är avsedda att användas. Hänsyn måste dock tas väsentliga kraven i bilaga 2 utarbetas i god tid för att möjligtill varje förutsebar användning med tanke på normalt be- göra för medlemsstaterna att anta och offentliggöra nödteende hos barn, vilka allmänt sett inte uppvisar vändiga bestå Iser senast den 1 juli 1989. De nationella försiktighet som vuxna. bestämmelser som antagits på grundval av detta direktiv skall

följaktligen träda i kraft den 1 januari 1990.

En leksaks såkerhetsgrad måste beaktas när den släpps ut på marknaden med tanke på behovet att säkerställa att denna Det måste sörjas för att lämpliga åtgärder kan vidtas mot upprätthålls under hela den tid som leksaken förväntas envar som rättsstridigt fäster ett märke på produkten vilket användas. anger att den uppfyller kraven.

Om de väsentliga kraven uppfylls är det sannolikt att kon- De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna måste kontrolsumentens säkerhet och hälsa kan garanteras. Alla leksaker lera säkerheten hos leksaker som redan finns på marknaden. som släpps ut på marknaden måste uppfylla dessa krav, och om de gör det får inget hindra deras fria rörlighet.

För vissa kategorier leksaker som är särskilt farliga eller

avsedda för mycket små barn måste varningsinformation eller Leksaker kan antas uppfylla dessa väsentliga krav om de information om försiktighetsåtgärder lämnas. överensstämmer med de harmoniserade standarder, vilkas referensnummer har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Kommissionen måste få regelbunden information om den

verksamhet som bedrivs av de godkända kontrollorganen inom

ramen för detta direktiv. Leksaker som överensstämmer med en prototyp som godkänts av ett godkänt kontrollorgan får också anses uppfylla de väsentliga kraven. Överensstämmelsen måste bestyrkas genom Mottagarna av ett beslut fattat i kraft av detta direktiv måste att leksaken märks med ett EG-märke. få veta skälet till beslutet och de rättsmedel som är tillgängliga

för dem.

Metoder för certifiering måste fastställas för at bestämma på Utlåtandet från den rådgivande vetenskapliga kommittén för vilket sätt nationellt godkända kontrollorgan skall godkänna utvärdering av kemiska föreningars toxicitet och ekotoxicitet leksaksprototypersom inte överenstämmer med standarder och har beaktats med hänsyn till de hälsobaserade gränserna för utfärda typprovningsintyg för dessa liksom för leksaker som bio-tillgängligheten av metalliska beståndsdelar i barnleksaker. överenstämmer med standarder och för vilka en prototyp har överlämnats till dem för godkännande.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Medlemsstaterna, kommissionen och alla de godkända provningsorganen måste få adekvat information på alla de olika Artikel I stadierna i provnings- och kontrollförfarandena.

1. — Deuta direktiv skall gälla leksaker. Med leksak avses alla

produkter eller material som utformats eller är klart avsedda Medlemsstaterna måste utse provningsorgan, kallade ”godkä- som leksaker för barn under 14 år. nda provningsorgan", som skall tillämpa det system som införts för leksaker. Adekvat information om dessa organ måste lämnas och samtliga måste uppfylla minimikraven för 2. — Produkterna i bilaga I skall inte betraktas som leksaker godkännande. i detta direktivs mening.

Bilaga 1

Artikel 2 83/189/EEG, nedan kallad "kommittén", samt ange skälen

härför. Kommittén skall skyndsamt avge ett utlåtande. 1. Leksaker får släppas ut på marknaden bara om de inte innebär risk för användarens eller någon annan persons Sedan kommissionen fått kommitténs utlåtande, skall den säkerhet och hälsa när de används på avsett eller förutsebart underrätta medlemsstaterna om huruvida berörda standarder sått med tanke på barns normala beteende. eller delar därav måste utgå ur de publikationer som anges i

artikel 5.1. 2. — Enleksak skall, i det skick den har när den släpps ut på marknaden, uppfylla de hälso- och säkerhetskrav som fastställs i detta direktiv. Den förutsebara och normala tidsperiod den 2. - Kommissionen skall informera det berörda europeiska kommer att användas måste därvid beaktas. standardiseringsorganet och om nödvändigt utfärda ett nytt

standardiseringsmandat. 3. I deta direktiv avses med uttrycket släppa ut på marknaden både försäljning och gratisutdelning.

Artikel 7

Artikel 3 1. Om en medlemsstat konstaterar att leksaker som bär

EG-märket och som används på avsett sått enligt artikel 2, Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att sannolikt kan utgöra en risk för konsumenters eller andra säkerställa att leksaker endast kan släppas ut på marknaden om personers säkerhet och hälsa, skall den vidta alla nödvändiga de uppfyller de väsentliga säkerhetskraven i bilaga 2. åtgärder för att återkalla produkterna eller för att förbjuda

eller begränsa dem på marknaden. Medlemsstaten skall

omedelbart underrätta kommissionen om den vidtagna åt-

gärden och ange skälen för beslutet och därvid särskilt

Artikel 4 redogöra för huruvida den bristande överensstämmelsen är

följden av Medlemsstaterna får inte förhindra att leksaker som uppfyller kraven i detta direktiv släpps ut på marknaden inom deras territorium. a) att man misslyckats med att uppfylla de väsentliga

kraven i artikel 3 i de fall leksaken inte motsvarar de

standarder som anges i artikel 5.1,

Artikel $ b) = felaktig tillämpning av de standarder som omnämns i

artikel 5.1, 1. — Medlemsstaterna skall förutsätta att leksaker uppfyller de våsentliga säkerhetskraven som anges i artikel 3 om de är c) brister i de standarder som omnämns i artikel 5.1. försedda med det EG-märke som beskrivs i artikel 11, i det följande kallat "EG-märket”, och som anger att leksakerna ifråga överensstämmer med de tillämpliga nationella standar- 2. Kommissionen skall samråda med berörda parter så der som överför de harmoniserade standarder, vilkas referens- snart som möjligt. Om kommissionen efter detta samråd finner nummer har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas att alla åtgärder som omnämns i punkt 1 år berättigade, skall officiella tidning. Medlemsstaterna skall offentliggöra referens- kommissionen skyndsamt underrätta den medlemsstat som numren för sådana nationella standarder. vidtog åtgärden samt övriga medlemsstater. Om beslutet enligt

punkt 1 ovan kan tillskrivas brister i standarder och om den 2. Om tillverkaren inte alls eller endast delvis har tillämpat medlemsstat som vidtog åtgärderna avser att vidhålla dem, de standarder som omnämns i punkt 1 ovan eller om sådana skall kommissionen sedan den först samrått med berörda standarder inte finns, skall medlemsstaterna förutsätta att parter lägga fram saken inför kommittén inom två månader leksakerna uppfyller de väsentliga säkerhetskrav som om- och inleda de förfaranden som beskrivs i artikel 6. nämns i artikel 3 när deras överensstämmelse med den godkända prototypen bestyrkts genom åsättande av ett EGmärke efter det att ett EG-provningsintyg utfärdats. 3. Om den leksak som inte uppfyller kraven bär ett EG-

märke, skall den berörda medlemsstaten vidta lämpliga

åtgärder och underrätta kommissionen, som skail underrätta de

övriga medlemsstaterna.

Artikel 6

1. Om en medlemsstat eller kommissionen anser att de harmoniserade standarder som omnämns i artikel 5.1 inte helt Artikel 8 uppfyller de väsentliga säkerhetskrav som anges i artikel 3, skall kommissionen eller medlemsstaten hänskjuta ärendet till 1. a = Deleksaker som tillverkas enligt de harmoniseraden ständiga kommitté som tillsatts enligt direktiv de standarder som omnämns i artikel 5.1 måste

Bilaga 1

förses med ett EG-märke innan de släpps ut på dossier tillgänglig åligga den person som släpper marknaden. Genom märket bekräftar tillverkaren ut leksaken på den gemensamma marknaden. eller hans auktoriserade representant inom gemenskapen att leksakerna överensstämmer med dessa standarder. 3. Om de skyldigheter som fastställts i punkt I b och 2 b

ovan inte fullgörs, skall vederbörande medlemsstat vidta b) Tillverkaren eller hans auktoriserade representant lämpliga åtgärder för att säkerställa att de fullgörs. inom gemenskapen skall göra följande information tillgänglig för kontroll: I de fall det är uppenbart att skyldigheterna inte fullgörs,

fordras det särskilt att tillverkaren eller dennes auktoriserade — En beskrivning av de hjälpmedel som till-

verkaren använder (t.ex. en provningsrap- representant inom gemenskapen låter utföra en provning av

port eller en teknisk dossier) för att säker- produkten på egen bekostnad. Provningen skall genomföras

ställa att produktionen överensstämmer med inom viss föreskriven tid och utföras av ett godkänt prov-

de standarder som omnämns i artikel 5.1 ningsorgan för att styrka att produkten uppfyller de har-

samt i förekommande fall ett EG-typprov- moniserade standarderna och de väsentliga säkerhetskraven.

ningsintyg utfärdat av ett godkänt kontrollorgan; kopior av de dokument tillverkaren har underställt det godkända organet; en beskrivning av hur tillverkaren säkerställer att hans produkter överensstämmer med den Artikel 9 godkända prototypen.

1. — Bilaga 3 innehåller de minimikrav, som måste uppfyllas — — Adresserna till tillverknings- och lagerloka- når medlemsstaterna utser de godkända provningsorgan som

lerna. anges i detta direktiv.

— Detaljerad information om utformningen

och tillverkningen. 2. Varje medlemsstat skall anmäla till kommissionen vilka

godkända organ som skall ansvara för den EG-typprovning Om varken tillverkaren eller hans auktoriserade

som omnämns i artikel 8.2 och 10. Kommissionen skall för representant är etablerade inom gemenskapen,

kännedom i Europeiska gemenskapernas officiella tidning skall skyldigheten att hålla en dossier tillgänglig

offentliggöra en förteckning över dessa organ med de idenåligga den person som släpper ut leksaken på den

tifikationsnhummer de tilldelats. Kommissionen skall ansvara gemensamma marknaden.

för att förteckningen hålls aktuell.

MM a) Leksaker som inte helt eller bara delvis överensståmmer med de standarder som omnämns i

3. En medlemsstat som har godkänt ett organ skall artikel 5.1 måste förses med et EG-märke innan

återkalla sitt godkännande om den finner att organet inte de släpps ut på marknaden. Med detta märke be-

längre uppfyller de krav som anges i bilaga 3. Den skall kräftar tillverkaren eller hans auktoriserade representant inom gemenskapen att den berörda genast underrätta kommissionen om detta.

leksaken överensstämmer med den prototyp som undersökts enligt de förfaranden som anges i artikel 10, och som ett godkänt kontrollorgan har förklarat uppfyller de väsentliga kraven i artikel 3.

Artikel 10 b) Tillverkaren eller hans auktoriserde representant inom gemenskapen skall göra följande informa- 1. En EG-typprovning är eu förfarande genom vilket ett tion tillgänglig för kontroll: godkänt kontrollorgan fastställer och intygar att en lek-

saksprototyp uppfyller de väsentliga kraven i artikel 3. — En detaljerad beskrivning av tillverkningen.

— En beskrivning av de hjälpmedel (t.ex.

användning av en provningsrapport eller en 2. — Tillverkaren eller hans auktoriserade represeatant inom

teknisk dossier) genom vilka tillverkaren gemenskapen skall inge en ansökan om EG-typprovning till ett

säkerställer att produkterna överensstämmer godkänt provningsorgan. med den godkända prototypen.

— —— Adresserna til) tillverknings- och lagringslo- Ansökan skall omfatta

kalerna. — Kopior av de dokument som tillverkaren — en beskrivning av leksaken,

har förelagt ett godkänt organ i enlighet

med artikel 10.2. — tillverkarens namn och adress eller namn och adress till

hans auktoriserade representant/er och till platsen där — Provningsintyget för provexemplaret eller leksaken tillverkas,

en vidimerad kopia därav.

— fullständiga data om tillverkning och utformning; och Om varken tillverkaren eller hans auktoriserade ansökningen skall åtföljas av en protoyp av den leksak representant är etablerade inom gemenskapen, som skall tillverkas. skall den ovannämnda skyldigheten au hålla en

Bilaga 1

3. Det godkända kontrollorganet skall utföra EG-typprov- 5. I bilaga 4 anges vilka varningar och vilken information ningen på följande sätt: om forsiktighetsåtgärder vid användningen av vissa leksaker

som måste lämnas. Medlemsstaterna får kräva att denna — Det skall granska dokumenten som den sökande ingivit information eller en del av den tillsammans med informationen

och fastställa om de är i sin ordning. i punkt 4 lämnas på deras nationella språk när leksakerna

släpps ut på marknaden. — Det skall kontrollera att leksaken inte kan utgöra en risk

för säkerhet och/eller hälsa enligt artikel 2.

— Det skall utföra de tillämpliga undersökningarna och Artikel 12

proven. Därvid skall det så långt som möjligt använda

de harmoniserade standarder som omnämns i artikel 5.1 1. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att

— för att kontrollera om prototypen uppfyller de väsent- säkerställa att det tas stickprov på leksaker på marknaden för

Liga krav som omnämns i artikel 3. att kontrollera att leksakerna överensstämmer med detta

direktiv. — Det kan begära in ytterligare exemplar av prototypen.

Den myndighet som har ansvaret för kontrollen 4. - Om prototypen uppfyller de väsentliga kraven enligt artikel 3, skall det godkända provningsorganet utfärda ett EG- — skall på anmodan få tillträde till tillverknings- eller typprovningsintyg vilket skall tillställas sökanden. Intyget skall lagerlokalen och tillgång till den information som ominnehålla undersökningsresultaten, det skall ange alla villkor nämns i artikel 8.1 b och 8.2 b, som är förbundna med det och det skall åtföljas av beskrivningar och ritningar på den godkända leksaken. — får anmoda tillverkaren, hans auktoriserade representant

eller den person som ansvarar för att leksaken släpps ut Kommissionen, övriga godkända provningsorgan och övriga på den gemensamma marknaden att lämna den informamedlemsstater kan på begäran erhålla en kopia av intyget och, tion som föreskrivs i artikel 8.1 b och 8.2 b inom av på väl motiverad begäran, en kopia av en förteckning över medlemsstaten angiven viss tid, tekniska konstruktionsdata samt av rapporterna över utförda undersökningar och prov. — får välja ut ett provexemplar av leksaken och ta det med

sig för undersökning och provning. 5. Et godkänt provningsorgan som vägrar utfärda ett EGtypprovningsintyg skall informera kommissionen och den medlemsstat som utsett organet om sin vägran samt ange 2. — Medlemsstaterna skall vart tredje år till kommissionen skälet för denna. rapportera om hur detta direktiv tillämpas.

3. - Medlemsstaterna och kommissionen skall vidta nöd-

vändiga åtgärder för att garantera att de översända kopior av

Artikel 11 EG-typprovningsintyget som anges i artikel 10.4 behandlas

konfidentiellt. 1. — Det EG-märke som omnämns i artikel 5, 7 och 8 samt namnet och/eller varunamnet eller tillverkarens märke och adress eller adressen till dennes auktoriserade representant Artikel 13 eller till importören i gemenskapen skall som regel sitta fast på leksaken eller på förpackningen och vara väl synligt, lätt Medlemsstaterna skall regelbundet informera kommissionen att läsa och outplånligt. När det gäller små leksaker och om den verksamhet de godkända kontrollorganen bedriver leksaker som består av små delar får dessa upplysningar på enligt direktivet, så att kommissionen kan säkerställa att samrma sätt lämnas på förpackningen, på en etikett eller någon kontrollförfarandena — genomförs korrekt och utan annan trycksak. Om upplysningarna inte sitter fast på själva diskriminering. leksaken måste konsumenten uppmärksammas på det tillrådliga i att spara dem.

2. - EG-märket skall bestå av symbolen "CE". Artikel 14

3. — Detär förbjudet att använda märken eller påskrifter som Varje beslut enligt detta direktiv om begränsningar som skall sannolikt kan förväxlas med EG-märket. gälla när en leksak släpps ut på marknaden skall noggrant

ange de skäl som ligger till grund för beslutet. Berörd part 4. De upplysningar som omnämns i stycket I ovan får skali omgående få meddelande om ett sådant beslut och förkortas, förutsatt att man kan identifiera tillverkaren, hans samtidigt informeras om de rättsmedel som är tillgängliga auktoriserade representant eller importören i gemenskapen enligt gällande lagstiftning i medlemsstaten ifråga samt om genom förkortningen. gällande tidsfrister.

Bilaga I

Artikel 15 Artikel 16

1. — Medlemsstaterna skall före den 30 juni 1989 anta och Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna. offentliggöra de bestämmelser som är nödvändiga för att följa detta direktiv och skall genast underrätta kommissionen om detta. Utfärdat i Bryssel den 3 maj 1988.

Dessa bestämmelser skall börja tillämpas den 1 januari 1990.

På rådets vägnar 2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna

M. BANGEMANN texterna till de bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. Ordförande

Bilaga 1

BILAGA I

PRODUKTER SOM INTE BETRAKTAS SOM LEKSAKER I DETTA

DIREKTIVS MENING

(Artikel 1.1)

Juldekorationer

Detaljerade och skalenliga modeHer för vuxna samlare

Utrustning avsedd att användas kollektivt på lekplatser

Sportutrusning

Utrustning för vattensport avsedd att användas på djupt vatten

Dockor i folkdräkt och prydnadsdockor samt andra liknande artiklar avsedda för vuxna

samlare

"Professionella” leksaker installerade på offentliga platser (affärscentra, stationer etc.)

Pussel med mer än 500 bitar eller utan bild, avsedda för specialister

Luftgevär och luftpistoler 10. Fyrverkerier, inklusive slagtändsats! 11. Slungor och slangbågar 12. Pilkastningssatser (Satser av pilar med metallspetsar) 13. Elektriska ugnar, strykjärn eller andra specialiserade produkter som drivs med en

märkspänning som överstiger 24 volt 14. Produkter som innehåller värmekällor och som är avsedda att användas i undervisningssam-

manhang under tillsyn av en vuxen 15. Fordon med förbränningsmotor 16. Leksaksångmaskiner

Cyklar avsedda för idrottsutövning eller för framförande på allmän väg 18. Videoleksaker som kan kopplas till en videoskärm som drivs med en mårkspänning som

överstiger 24 volt 19. Tröstnappar för småbarn 20. Trogna kopior av skjutvapen 21. Bijouterier för barn

Med undantag för slagtändsatser särskilt avsedda att användas i leksaker utan hinder av

strängare bestämmelser som redan finns i vissa medlemsstater.

3

Bilaga I

BILAGA 2

VÄSENTLIGA SAKERHETSKRAV FÖR LEKSAKER

I. ALLMÄNNA PRINCIPER

I enlighet med kraven i artikel 2 i detta direktiv skall såväl användare av leksaker som annan person skyddas mot hälso- och säkerhetsrisker som uppstår när leksaker används på avsett sätt, eller på sätt som kunnat förutses med hänsyn till barns normala beteende. Det rör sig om risker

2) som har samband med leksakers utformning, konstruktion och sammansättning,

b) som är förenade med leksakers användning och som inte helt kan undanröjas genom

ändrad konstruktion och sammansättning utan att funktionen hos leksaken förändras

eller den berövas sina viktigaste egenskaper.

a) Graden av risk som den som använder en leksak utsätter sig för skall stå i rimlig

proportion till den förmåga aut hantera risken som barnet eller den som ser till barnet

har. Detta gäller särskilt för leksaker som på grund av sin funktion, storlek och

särskilda egenskaper är avsedda för barn under 3 år.

b) För att denna princip skall kunna efterlevas måste det i tillämpliga fall särskilt anges

en lägsta åldersgräns för den som använder leksaken och om det behövs tillsyn av en

annan person för att leksaken skall kunna användas säkert.

Etiketter som åsätts leksaker och/eller förpackningen, samt medföljande bruksanvisning skall utförligt och effektivt fästa användarens eller tillsynshavarens uppmärksamhet på de risker som år förbundna med användning av leksaken samt hur dessa nisker skall undvikas.

II. SÄRSKILDA RISKER :

Fysikaliska och mekaniska egenskaper

a) Leksaker och dess beståndsdelar, liksom även faästanordningar när det gäller fast

monterade leksaker, skall ha erforderlig mekanisk hållfasthet och, i förekommande fall,

tillräcklig stabilitet för att tåla de påkänningar de utsätts för vid användning utan att

brytas sönder eller deformeras med åtföljande risk för fysisk personskada.

b) Ätkomliga kanter, utskjutande partier, rep, snören, kablar och fästanordningar skall

vara utformade och utförda på ett sådant sätt at risken för skador vid kontakt

nedbringas så långt möjligt.

ce) Leksaker skall vara utformade och tillverkade på ex sådant sätt att risken för fysiska

personskador på grund av den inbördes rörelsen hos leksakens olika delar nedbringas

till ett minimum.

d) Leksaker och deras beståndsdelar samt delar som kan tas loss från leksaker som

uppenbarligen är avsedda för barn under 36 månaders ålder skall ha sådana dimensioner

att de inte kan sväljas eller inandas.

e) Leksaker och deras delar, samt de förpackningar i vilka de saluförs i detaljhandeln, får

inte medföra risk för strypning eller kvävning.

f) Leksaker avsedda att användas på grunt vatten och till att hålla barn över vatten eller

till att stödja dem skall vara utformade och tillverkade på sådant sätt att risken för

förlust av flytkraft och förlust av stöd för barnet begränsas så långt möjligt med hänsyn

till rekommenderat användningssätt.

g) Leksaker som går att krypa in i och därmed bildar ett slutet rum för användaren skall

ha en utgång, som användaren lätt kan öppna inifrån.

h) Leksaker med vars hjälp användaren kan förflytta sig skall så långt möjligt vara

försedda med broms, anpassad till typ av leksak och till den rörelseenergi som leksaken

utvecklar. Bromssystemet skall vara enkelt att använda av användaren utan risk för

denne att kastas ur leksaken eller vid skaderisk för denne eller annan person.

i) Utförandet och sammansättningen av projektiler, och den rörelseenergi de förmår

utveckla när de skjuts ut från en leksak avsedd för detta skall vara sådana att de inte

innebär oskälig risk för fysisk skada for användaren eller annan person.

| 62

Bilaga 1

j) Leksaker som innehåller värmekällor skall vara konstruerade för att säkerställa

— att den högsta temperaturen på åtkomliga ytor inte kan orsaka brännskador vid

beröring, — att ånga eller gas inne i leksaken inte uppnår sådan temperatur eller sådant tryck

att de kan vålla brännskada, skållning eller annan fysisk kroppsskada då de släpps

ut från leksaken på annat säll än vad som är avsett.

Brännbarbet

a) Leksaker får inte utgöra eldfarliga inslag i barnets omgivning. De skall därför bestå av material

1. som antingen inte brinner under direkt inverkan av en öppen låga, gnista eller möjlig annan antändningskälla,

2. eller som inte är lättantändliga (lågan skall slockna så snart som brandorsaken

avlägsnas),

3. eller som, i de fall materialet antänds, brinner långsamt och med låga som sprids

med låg hastighet,

4. eller som, oavsett leksakens kemiska sammansättning, behandlats i syfte att fördröja förbränningsprocessen.

Dessa brännbara material får inte utgöra en antändningsrisk för andra material som ingår i leksaken.

b) Leksaker, som för sin funktion oundgängligen måste innehålla sådana farliga ämnen

eller preparat som bestäms i direktiv 67/548/EEG"!, särskilt material och utrustning för

kemiska experiment, hopsättning av modeller, gjutning av plast eller keramik,

emaljering, fotografering och liknande, får inte innehålla ämnen eller preparat som kan bli antändbiga efter förlust av oantändliga flyktiga beståndsdelar.

ce) Leksaker får inte vara explosiva eller innehålla beståndsdelar eller ämnen som kan

explodera vid användning enligt direktivets artikel 2.1. Denna bestämmelse är inte

tillämplig på slagtändsatser för leksaker, se punkt 10 i bilaga 1 och därtill hörande fotnot.

d) Leksaker, särskilt kemiska leksaker, får inte innehålla ämnen eller preparat som

— kan explodera när de blandas

— genom kemisk reaktion eller upphettning,

— vid blandning med oxiderande ämnen,

— innehåller flyktiga ämnen som är antändliga i luft och riskerar att bilda antändliga

eller explosiva gas/luftblandningar.

Kemiska egenskaper

1. Leksaker skall vara så utformade och tillverkade att de vid användning enligt direktivets

artikel 2.1 inte medför hälso- eller skaderisk vid nedsväljning, inandning eller kontakt med hud, slemhinnor eller ögon.

De skall i vart fall uppfylla bestämmelserna i gällande gemenskapsrätt om vissa produktkategorier eller om förbud, begränsad användning eller märkning av vissa

farliga ämnen och preparat.

tr För skydd av barnens hälsa gäller speciellt som målsättning att biotillgängligheten per

dag till följd av användning av leksaker inte får överstiga

0,2 pug antimon

1 ug arsenik

0 ug barium

6 ug kadmium

3 pg krom

7 ug bly

5 ug kvicksilver

0 ug selen

EGT nr 196, 16.8.1967, s. 1/67.

Bilaga 1

eller andra värden för dessa eller andra ämnen som på vetenskapliga grunder kan

komma au fastställas i gemenskapens lagstiftning.

Med biotillgänglighet för dessa ämnen menas det lösliga extrakt av ifrågavarande ämnen som har toxikologisk betydelse.

3. Leksaker får inte innehålla de farliga ämnen eller preparat som anges i direktiv

67/548/EEG och 88/379/EEG' i mängder som kan medföra hälsorisker för de barn som använder Icksakerna. Det är under alla förhållanden strängt förbjudet att i en leksak ta med farliga ämnen eller preparat om de år avsedda att användas som sådana under Ick.

Skulle dock ett begränsat antal ämnen eller preparat vara absolut nödvändiga för vissa

leksakers funktion, bl a material och utrustningar för kemiska experiment, hopsättning av modeller, gjutning i plast eller keramik, emaljering, fotografering eller liknande, är

dessa tillåtna upp till en viss övre koncentrationsgräns, vilken skall fastställas för varje ämne eller preparat efter mandat till den Europeiska standardiseringsorganisationen CEN enligt det förfarande som gäller för den kommitté som upprättats genom direktiv 83/189/EEG, förutsatt att de tillåtna ämnena och preparaten är i överensstämmelse med gemenskapens klassificeringsregler rörande märkning med undantag för punkt 4 i bilaga 4. :

Elektriska egenskaper

a) Elektriska leksaker skall inte drivas med en mårkspänning som överstiger 24 volt och

ingen del av leksaken får ge en spänning över 24 volt.

b) Delar av leksaker, som är eller kan komma i kontakt med en elektrisk strömkälla som kan orsaka elektriska stötar samt kablar eller ledningar genom vilka elektricitet leds till dessa delar, skall vara väl isolerade och mekaniskt skyddade för att förhindra risk för sådana stötar.

c) Elektriska leksaker skall vara utformade och tillverkade på ett säll som säkerställer att den högsta temperatur som direkt åtkomliga ytor kan nå inte ger brännskador vid beröring.

Hygiea

En leksak måste vara så utformad och konstruerad att den uppfyller kraven på hygien och renlighet för att undvika infektion, sjukdom och smitta.

Radioaktivi

Leksaker får inte innehålla radioaktiva delar eller ämnen i sådana former eller i sådana

mängder att de kan vara skadliga för barns hälsa. Direktiv 80/836/Euratom skall tillämpas”.

EGT nr L 187, 16.7.1988, s. 14. EGT nr L 246, 17.9.1980, s. 1.

Bilaga 1

BILAGA 3

VILLKOR SOM SKALL UPPFYLLAS AV DE GODKANDA KONTROLLORGANEN

(Artikel 9.1)

De kontrollorgan som medlemsstaterna utser måste uppfylla följande minimikrav: 1. — Det skall finnas personal tillgänglig samt nödvändiga hjälpmedel och nödvändig utrustning. 2. — Personalen skall ha teknisk kompetens och yrkesmässig integritet. 3. — Den administrativa och tekniska personalen skall i fråga om genomförande av provningar,

upprättande av rapporter, utfärdande av intyg och den tillsyn som detta direktiv föreskriver

vara oberoende gentemot alla kretsar, grupper eller personer som direkt eller indirekt har

intressen på leksaksområdet. 4. Personalen skall upprätthålla tystnadsplikt, 5. En ansvarsförsäkring skall tecknas såvida inte staten står för detta ansvar enligt gällande

nationell lagstiftning. Behöriga myndigheter i medlemsstaterna skall med vissa mellanrum kontrollera att kraven i punkt F och 2 uppfylls.

5¶Riksdagen 1992193.1 saml. Nr I 11

Bilaga I

BILAGA 4

VARNINGSINFORMATION OCH INFORMATION OM FÖRSIKTIGHETSÅTGARDER VID ANVÄNDNING

(Artikel 11.5)

Leksaker skall åtföljas av lämpliga lättläsliga upplysningar för att minska användningsrisker av det slag som beskrivs i de väsentliga kraven, särskilt följande:

1. Leksaker som inte är avsedda för barn under 36 månaders ålder

Leksaker som kan vara farliga för barn under 36 månaders ålder skall vara försedda med varningstext, t ex "Inte lämplig för barn under 36 månader” eller "Inte lämplig för barn under 3 år", kompletterad med en kortfattad upplysning, som även kan finnas i bruksanvisningen, om vilka specifika risker som ligger till grund för denna begränsning.

Denna bestämmelse gäller inte leksaker som på grund av funktion, storlek, utmärkande drag, egenskaper eller andra viktigare omständigheter uppenbarligen inte är avsedda för barn under 36 månader.

2. Rutschbanor, hänggungor, romerska ringar, trapetser, rep och liknande leksaker monterade på ställningar

Dessa leksaker skall åtföljas av bruksanvisning som fäster uppmärksamheten på nödvändigheten att regelbundet kontrollera och underhålla de viktigaste delarna (upphängnings- och fästanordningar, förankring i marken etc) samt understryker att leksaker om dessa kontroller inte utförs kan förorsaka fallolyckor eller välta.

Instruktioner, som anger hur leksaken skall monteras på rätt sätt och vilka delar som kan medföra fara om monteringen inte utförts korrekt, skall också tillhandahållas.

3. Funktionella leksaker

Funktionella leksaker eller deras emballage skall vara försedda med texten: "Varning! Skall användas under tillsyn av vuxen.”

Dessa leksaker skall dessutom bl a åtföljas av bruksanvisning med instruktioner rörande leksakens funktionssätt och uppgift om vilka försiktighetsåtgärder som skall vidtas av användaren, samt upplysning om att denna vid underlåtenhet att iaktta dessa försiktighetsåtgärder utsätter sig för risker - vilka skall preciseras - som är normalt förknippade med den apparat eller produkt av vilken leksaken är en skalenlig modell eller en imitation. Vidare skall anges att leksaken skall hållas utom räckhåll för mycket små barn.

Med funktionella leksaker menas sådana leksaker som har samma funktion som apparater eller anläggningar avsedda för vuxna, av vilka leksaken ofta är en skalenlig modell.

4. — Eekssker som innehåller farliga ämnen eller preparat. Kemiska leksaker.

a) Utöver de tillämpliga bestämmelserna i EEG-direktiven om klassificering, förpackning

och märkning av farliga ämnen och preparat skall bruksanvisningar för leksaker som

innehåller farliga ämnen och preparat innehålla information om dessa ämnens farliga

karaktär samt upplysning om vilka försiktighetsåtgärder som användaren skall iaktta för

att undvika de risker som är förbundna med dem. Dessa risker skall kortfattat preciseras

alltefter typ av leksak. Vidare skall anges vilka första-hjälpen-åtgärder som skall vidtas

i händelse av allvarliga olycksfall i samband med användning av denna typ av leksaker.

Slutligen skall påpekas att leksaken skall hållas utom räckhåll för mycket små barn.

b) Utöver anvisningar i punkt a ovan skall emballaget till kemiska leksaker vara märkta

vuxen”.

Som kemiska leksaker räknas bl.a. kemisatser, lådor för inbakning av föremål i plast, miniatyrverkstäder för keramik, emaljering, fotografering och liknande.

Åldern skall fastställas av tillverkaren.

Bilaga 1

Rullbrädor och rullskridskor för barn Om dessa produkter säljs som leksaker skall de vara försedda med texten: "Varning! Skall användas tillsammans med skyddsutrustning”. Dessutom skall bruksanvisningen innehålla en påminnelse om att leksaken kräver stor skicklighet och skall användas med försiktighet för att förhindra skador genom fall eller till följd av kollision mellan användaren och någon annan person. Vidare skall anvisningar lämnas rörande rekommenderad skyddsutrustning (hjälm, handskar, knäskydd, armbågsskydd etc.)

Vantcaleksaker Vattenleksaker enligt definitionen i bilaga 2, punkt IL.1.f skall vara försedda med text enligt CENS instruktioner att anpassa standard EN/71, del 1 och 2: ”Varning! Får endast användas i vatten där barnet bottnar samt under övervakning.”

Bilaga 1

RÅDETS DIREKTIV

av den 25 juni 1987

om tillnärmningen av medlemsstaternas lagstiftning om produkicr som, på grund av sina yttre

egenskaper, kan förväxlas med andra produkter och härigenom utgöra cen risk för

konsumenternas hälsa och säkerhet

(87/357/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT förväxlas med matvaror och därmed utgör en risk för kon- DETTA DIREKTIV sumenternas hälsa och säkerhet.

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska Åtgärder bör vidtas så att tillsyn utförs av de behöriga mynekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100 i deta, digheterna i medlemsstaterna.

med beaktande av kommissionens förslag!, Farliga produkter måste återkallas från marknaden enligt de

principer som uttrycks i rådsresolutionerna om konmed beaktande av Europaparlamentets yttrande?, sumentskydd. Man bör se till att det blir möjligt att diskutera

och pröva de åtgärder som vidtagits av medlemsstaterna för att med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs förbjuda sådana produkter eller återkalla dem för att säkerstälyttrande, och la en enhetlig tillämpning inom hela gemenskapen av de

principer som uttrycks i detta direktiv. En sådan granskning med beaktande av följande: och diskussion kan ske inom den rådgivande kommittén, som

tillsatts enligt beslut 84/133/EEG'". Fiera medlemsstater har författningar eller andra bestämmelser som gäller vissa produkter som, på grund av sina yttre egenskaper, kan förväxlas med andra produkter och härigenom Med hänsyn till att det kan bli nödvändigt att vidga ramen för göra en risk för konsumenternas hälsa och säkerhet. Dessa tillämpningsområdet till att omfatta andra farliga imitationer bestämmelser är emellertid olika ifråga om innehåll, omfatt- än livsmedelsimitationer och att utvärdera och ompröva de ning och tillämpning. I vissa medlemsstater gäller bestämmel- förfaranden som fastläggs i detta direktiv, skall rådet beredas serna alla produkter som liknar matvaror fastän de inte är det, möjlighet att två år efter det att direktivet genomförs i medan bestämmelserna i andra medlemsstater gäller produkter medlemsländerna besluta om en eventuell justering av dessa som lätt kan förväxlas med matvaror, särskilt konfekt och bestämmelser på grundval av en rapport från kommissionen sötsaker. om de vunna erfarenheterna.

Denna situation skapar betydande hinder för den fria cirkulationen av varor och olika konkurrensvillkor inom gemenskapen uten att för den skull säkerställa ett effektivt konsuments- HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. kydd, särskilt vad gäller barn.

Sådana hinder för upprättandet av en väl fungerande gemen- Artikel I sam marknad måste undanröjas och ett godtagbart skydd för konsumenterna säkerställas i enlighet med rådets resolution av 1. Detta direktiv avser de produkter som definieras i punkt den 14 april 1975, resp. den 19 maj 1981 om det första? och 2 och som, genom att de kan förväxlas med andra produkter, det andra konsumentpolitiska handlingsprogrammet samt utgör en risk för konsumenternas hälsa och säkerhet. rådets resolution av den 23 juni 1986 om ny satsning på konsumentskyddsområdet!.

2. De produkter som omnämns i punkt 1 är sådana som, trots Skyddet av konsumenternas hälsa och säkerhet bör ligga på att de inte är matvaror, har en form, lukt, färg, utseende, samma nivå i de olika medlemsstaterna, förpackning, märkning, volym eller storlek som är sådan att

det är sannolikt att konsumenterna, särskilt barn, kommer att Det är därför nödvändigt att förbjuda marknadsföring och förväxla dem med matvaror och som en följd härav placera import liksom produktion och export av produkter som kan dem i munnen eller suga på dem eller svälja eller inandas

dem, vilket kan vara farligt och orsaka t.ex. kvävning,

förgifining eller perforation eller stopp i matsmältningsap-

V EGT nr C 156, 15.6.1987. paraten. ? EGT nr C 150, 9.6.1987, s. 1. > EGT nr C 92, 25.4.1975, s. 1. "EGT nr C 133, 3.6.1981, s. 1.

6 EGT nr L 70, 13.3.1984, s. 16. SLUTLIC

5¶EGT ar C 167, 5.7.1986, s. 1.

Bilaga 1

Artikel 2 Artikel 5

Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att Två år efter den dag som anges i artikel 6 samt på grundval förbjuda marknadsföring, import och antingen tillverkning av en rapport från kommissionen med redovisning av vunna eller export av de produkter som omfattas av detta direktiv. erfarenheter och med förslag om lämpliga åtgärder, skall rådet

besluta om en eventuell justering av detta direktiv. Justeringen

skall särskilt beakta behovet att utvidga omfattningen så att det

Artikel 3 även gäller andra farliga imitationer av livsmedel och behovet

av all ändra åtgärderna enligt artikel 4. Medlemsstaterna skall i synnerhet försäkra sig om att produkter på marknaden kontrolleras för att fastställa att ingen produkt som faller inom ramen för detta direktiv marknadsförs. De skall också vidta alla nödvändiga åtgärder för att Artikel 6

försäkra sig om att de behöriga myndigheterna återkallar eller

föranstaltar om et återkallande från marknaden av varje 1. Mediemsstaterna skall senast den 26 juni 1989 (vilket är produkt som täcks av detta direktiv. två år efter direktivets ikraftträdande) vidta de åtgärder som

är nödvändiga för att följa detta direktiv och de skall genast

underrälta kommissionen om detta.

Artikel 4

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna 1. Om en medlemsstat vidtar en speciell åtgärd enligt artikel texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstifining som 2 och 3 skall den underrätta kommissionen om detta. Med- de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. lemsstaten skall bifoga en beskrivning av produkten och skälet till beslutet.

När detaljerad information om produkten redan krävs enligt Artikel 7 beslut 84/133/EEG behövs ingen vidare underrättelse enligt detta direktiv. Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Kommissionen skall informera de övriga medlemsstaterna vid tidigast möjliga tillfälle. Utfärdat i Luxemburg den 25 juni 1987.

På rådets vägnar 2. Kommittén som tillsatts genom beslut 84/133/EEG kan av kommissionen eller en medlemsstat anmodas inleda en H. DE CROO diskussion i frågor som rör tillämpningen av detta direktiv.

Ordförande

Bilaga 3

Förslag till e

Lag mot farliga lcksaker

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde m.m. 1 § Denna lag gäller leksaker som tillhandahålls i näringsverksamhet.

2 8 Mcd leksaker avses i denna lag varor som är utformade för eller annars klart avsedda att användas i lek av barn under 14 år.

Krav på leksaker 3 & En näringsidkare får tillhandahålla leksaker bara om de uppfyller krav som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer och som avser

1. skydd för hälsa och säkerhet, 2. tillverkning, 3. märkning och annan produktinformation. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om att första stycket inte skall tillämpas i fråga om vissa slag av leksaker.

Föreskrifter om tillsyn m.m.

48 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för en näringsidkare

1. att lämna en tillsynsmyndighet tillträde till utrymmen där leksaker förvaras,

2. att lämna sådana upplysningar, handlingar, varuprover och liknande som en tillsynsmyndighet behöver för att bevaka efterlevnaden av denna lag och de föreskrifter som har meddelats med stöd av den,

3. att betala kostnader för provtagning och undersökning av prover. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får också

meddela föreskrifter om kontroll av att krav som har föreskrivits med stöd av 3 § första stycket är uppfyllda. 5 8 Produktsäkerhetslagen (1988:1604) skall tillämpas på Icksaker som kan medföra risk för skada på person. Detta gäller även om Icksakerna uppfyller

sådana krav som har föreskrivits med stöd av 3 § första stycket.

Ansvar m.m. 6 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 3 § första stycket skall dömas till böter cHer fängelse i högst ett år.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar. 7 § Den som överträder ett vitesföreläggande eller vitesförbud enligt pro- 70

duktsäkerhetslagen (1988:1604) skall inte dömas till ansvar enligt 6 § för en — Prop. 1992/93:111

gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet. Bilaga 3 8§ Allmänt åtal för brott mot denna lag får väckas endast efter medgivande av den myndighet som regeringen bestämmer. 9 § En Icksak som har varit föremål för brott enligt denna lag eller dess värde samt utbytet av sådant brott skall förklaras förverkade, om det inte är uppenbart oskäligt.

Överklagande

10 § En tillsynsmyndighets beslut enligt föreskrifter som avses i 4 § första stycket får överklagas hos kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Lag mot farliga livsmedelsimitationer Bilaga 3

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde m.m. 18 Denna lag gäller livsmedelsimitationer som tillhandahålls i näringsverksamhet. 2 8 Med livsmedelsimitationer avses i denna lag sådana varor som på grund av sin form, lukt, färg, utseende, förpackning, märkning, volym eller storlek kan, särskilt av barn, förväxlas med livsmedel.

Krav på säkerhet m.m. 3 8 En näringsidkare får importera, tillverka, exportera celler tillhandahålla en livsmedelsimitation endast om den inte kan medföra hälsorisk för densom inandas, slickar eller suger på den, stoppar den i munnen eller sväljer den.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från första stycket i fråga om vissa slag av livsmedelsimitationer.

Föreskrifter om tillsyn m.m. 4§ Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för en närginsidkare

1. att lämna en tillsynsmyndighet tillträde till utrymmen där varor som omfattas av denna lag förvaras,

2. att lämna sådana upplysningar, handlingar, varuprover och liknande som en tillsynsmyndighet behöver för att bevaka efterlevnaden av denna lag och de föreskrifter som har meddelats med stöd av den,

3. att betala kostnader för provtagning och undersökning av prover.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får också meddela föreskrifter om kontroll av att krav som föreskrivits med stöd av 3 8 första stycket är uppfyllda. 5 8 Produktsäkerhetslagen (1988:1604) skall tillämpas på livsmedelsimitationer som kan medföra risk för skada på person. 6 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 3 § första stycket skall dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar. 7 § Den som överträder ett vitesföreläggande celler vitesförbud enligt produktsäkerhetslagen (1988:1604) skall inte dömas till ansvar enligt 6 § för en gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet. 8§ Allmänt åtal för brott mot denna lag får väckas endast efter medgivande av den myndighet som regeringen bestämmer.

9 & En vara som har varit föremål för brott enligt denna lag eller dess värde samt utbytet av sådant brott skall förklaras förverkade, om det inte är uppen- Bilaga 3 bart oskäligt.

Överklagande 10 § En tillsynsmyndighets beslut enligt föreskrifter som avses i 4 § första stycket får överklagas hos kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Bilaga 4

Sammanställning av remissyttrandena över

departementspromemorian (Ds 1992:54) Regler mot farliga leksaker och farliga livsmedelsimitationer —

en EG-anpassning till följd av EES-avtalet

Remissinstanserna Efter remiss har yttranden över promemorian (Ds 1992:54) Regler mot farliga Icksaker och farliga livsmedelsimitationer — en EG-anpassning till följd av EES-avtalet kommit in från: Kommerskollegium, Socialstyrelsen, Handikappinstitutet, Barnmiljörådet, Statens livsmedelsverk, Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Marknadsdomstolen, Konkurrensverket, Statens provningsanstalt, Styrelsen för teknisk ackreditering (SWEDAC), Konsumentverket, Kemikalieinspektionen, Statens strålskyddsinstitut, Landsorganisationen i Sverige (LO), SEMKO, Sveriges Industriförbund, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges Köpmannaförbund, Företagarnas Riksorganisation, Sveriges Leksakshandlares Riksförbund, Svenska Postorderföreningen (SPF), Svenska Handelskammarförbundet, Konsumentgillesförbundet, Husmodersförbundet Hem och Samhälle, Kooperativa förbundet, Folkhälsoinstitutet.

Yttrande har också kommit in från utredningen (M 1992:02) Handlingsplan mot buller.

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) och Kemikontorct har avstått från att avge något remissyttrande.

Sammanfattning av remissutfallet

Förslagen i promemorian tillstyrks eller lämnas i huvudsak utan erinran av remissinstanserna. 74

remissyttrandena Bilaga 4

Förslaget till lag mot farliga leksaker Allmänt Kommerskollegium: I förslagen till Lag mot farliga Icksaker och Lag mot farliga livsmedelsimitationer har kopplingen till EES-avtalet och dess syfte helt utelämnats. Härigenom finns en risk att EES-avtalets styrning och dess harmoniscringseffekter går förlorad.

De båda lagarna bör därför i sina inledande paragrafer kompletteras med uppgift om dels syftet att uppnå fri rörlighet för varor, dels de EG-direktiv som anses införlivas genom författningarna (jämför 1 paragraf i förslaget till byggproduktlag enligt Ds 1992:65).

Industriförbundet: I enlighet med vad som sägs i EES-propositionen (1991/92:170 del 1) bör kopplingen till EES-avtalet framgå redan av lagtexten och inte enbart av motiven. Det lämpligaste synes vara att Komplettera de föreslagna lagarna med en preambel där EES-avtalets syfte att uppnå fri rörlighet för varor samt avsikten att implementera det aktuella EG-direktivet klart framgår.

SWEDAC: Enligt SVNEDAC:s uppfattning bör vidare av lagen framgå lagens huvudsyfte, nämligen att endast säkra leksaker skall få förekomma på marknaden.

Grossistförbundet Svensk Handel: I lagens inledning kan anges syftet med lagen, d v s fri rörlighet för leksaker vilka uppfyller de i EG-direktivet angivna väsentliga säkerhetskraven.— Den föreslagna lagens namn torde ge ett onödigt negativt intryck. EG-direktivet, vilket ju utgör grunden för lagen, talar om ”leksakers säkerhet” och i Danmark är namnet ”Bekandtgörelse om sikkerhedskrav till legetöj”. Även i Sverige är det brukligt att lagar, vilka ju i allmänhet har till syfte att motverka oönskade företeelser, benämns neutralt, t ex Livsmedelslag, Läkemedelslag, Miljöskyddslag, lagar som bl a syftar till att skydda människors hälsa.

Vi motsätter oss därför den föreslagna rubriken och föreslår att namnet blir ”Lag om leksakers säkerhet” alt ”Lag om säkerhetskrav för leksaker”.

Sveriges Köpmannaförbund: För att ge en bättre beskrivning av lagen anser förbunden att namnet på den föreslagna lagen bör vara ”Lag om leksakers säkerhet” eller ”Lag om säkerhetskrav för leksaker”.

Kommerskollegium: Beträffande förslaget till ”Lag om farliga leksaker” ifrågasätter Kollegiet om Bilaga 4 lagrubriken är lämplig. Detta eftersom lagen skall vara utgångspunkten för den svenska implementeringen av EGs direktiv om ”Leksakers säkerhet”.

Industriförbundet: Vad gäller förslaget till ”Lag om farliga leksaker” borde den enligt förbundets mening, i samstämmighet med EG-direktivet, istället rubriceras ”Lag om Ieksakers säkerhet”.

Socialstyrelsen: Socialstyrelsen vill betona vikten av att en EG-anpassning inte får innebära en försämring för Sverige med ökade risker inom detta område. Sverige har låg dödlighet samt låga olycksfallsfrekvenser tack vare bl.a. Konsumentverkets insatser. -- Det är svårt att göra en bedömning av om nuvarande svenska säkerhetskrav på leksaker i fortsättningen kan upprätthållas. Av promemorian kan dock utläsas att detta torde bli möjligt. Av vikt är också att de skillnader som finns när det gäller kemiska produkter klaras ut i tid. Socialstyrelsen vill även påpeka att ett viktigt instrument i förebyggande syfte är att det finns tillgång till snabb och smidig skaderapportering.

Kemikalieinspektionen: Kemikalieinspektionen tillstyrker förslagen. Inspektionen anser dock att båda direktiven bör förstås så att även uthyrning omfattas. De båda föreslagna lagarna bör därför kompletteras med bestämmelser efter förebild i2§ produktsäkerhetslagen (1988:1604).

Husmodersförbundet Hem och Samhälle: Husmodersförbundet Hem och Samhälle har inga invändningar mot författningsförslagen. Vi finner dem väl utarbetade och tydliga och tillstyrker utan förbehåll och tillägg förslag till ”Lag mot farliga leksaker” samt förslag till ”Lag mot farliga livsmedelsimitationer”. — Vi anser vidare att det vore lämpligast ur alla synpunkter att Konsumentverket utses till tillsynsmyndighet.

Barnmiljörådet: - att det är positivt att en lag mot farliga leksaker stiftas, - att den legala form som föreslås är lämplig, med lag som åtföljs av

föreskrifter för preciserade säkerhetskrav, — att resurser måste tillförsäkras den i framtiden allt viktigare

stickprovskontrollen av leksaksmarknaden, - att svensk sjukvårdsbaserad skaderapportering kan utgöra en utmärkt

kunskapskälla om inträffade skador med Icksaker, - att högsta tillåtna yttertemperatur på beröringsbara ytor på elektriska

leksaker även fortsättningsvis skall vara 60 grader C, - att radioaktiva ämnen över huvud taget inte får tillåtas i leksaker, samt 76

— att det är positivt att även en lag mot farliga livsmedelsimitationer

stiftas.

Bilaga 4

Valet av legal form

Promemorian: Regler om leksakers säkerhet föreslås bli införda i en särskild lag mot farliga leksaker.

Produktsäkerhetslagen skall tillämpas vid sidan av lagen (promemorian s. 37).

Konsumentverket: Förslaget att införa regler om leksakers säkerhet i en särskild lag tillstyrks, liksom den aviserade möjligheten för Konsumentverket att meddela tvingande, straffsanktionerade föreskrifter. Dessa föreskrifter kommer att, i viss utsträckning, ersätta tidigare utfärdade riktlinjer.

SWEDAC: SWEDAC tillstyrker promemorians förslag att den 1 EES-avtalet ingående rättsakten om leksakers säkerhet bör införlivas i svensk rätt genom en särskild lag mot farliga leksaker.

Barnmiljörådet: Den legala form som föreslås, med en lag kompletterad med föreskrifter för preciserade säkerhetskrav, tillstyrks.

Industriförbundet: Praktiska skäl talar otvivelaktigt för att ge regeringen eller myndighet som denna bestämmer fullmakt att utfärda de mera detaljerade bestämmelserna. Frågan är dock om lagförslagens långtgående fullmakt eller avsaknad av materiella bestämmelser står i överensstämmelse med 8 kap 2 § regeringsformen. En tänkbar lösning är att på sätt som angetts i föregående avsnitt i lagtexten hänvisas till de materiella reglerna i respektive EG-direktiv. Därigenom ges de bägge lagarna ett mera materiellt innehåll och förlorar delvis sin karaktär av helt generell fullmakt.

LO: LO instämmer i att dessa områden bör täckas av särskilda lagar, där detaljföreskrifter inte ingår men respektive myndigheter åläggs att utfärda särskilda föreskrifter i enlighet med avtalet och med syfte att åstadkomma ctt tillräckligt konsument- och brukarskydd.

Regeringens förslag att i en särskild lag införa regler om Ieksakers säker- 71

het kompletterat med särskilda föreskrifter torde vara en lämplig metod att införliva EGs bestämmelser i svensk rätt. Detta tillvägagångssätt medger Bilaga 4 flexibilitet vid anpassningen av direktivet till svenska förhållanden. Dessutom torde det vara lättare att göra eventuella kommande anpassningar/förändringar i en förordning än i en lagtext. En särskild lag tillstyrks därför av Köpmannaförbundet och Leksakshandlarnas Riksförbund. I lagen bör det emellertid klart uttryckas att reglerna baseras på bestämmelserna i EES-avtalet och EGs direktiv om leksakers säkerhet, så att den rättsliga grunden för lagen klart framgår.

Lagens tillämpningsområde

Promemorian: Lagen mot farliga leksaker bör gälla alla leksaker som tillhandahålls i näringsverksamhet, även om detta sker genom gratiserbjudanden. Med Icksaker avses med vissa undantag varor som är utformade för eller klart avsedda att användas i lek av barn under 14 år (promemorian s. 38).

Konsumentgillesförbundet: Med ”Icksaker” avses alla produkter eller material som utformats eller är klart avsedda att användas vid Ick av barn under 14 år. Att åldersgränsen sätts vid 14 år anser vi felaktigt. Vissa ”Ieksaker” exempelvis rullbräden/rullskridskor används även efter 14 år och är mycket farliga leksaker.

Kraven på leksakers säkerhet

Promemorian: Det är inte möjligt att i lag precisera de säkerhetskrav som skall gälla enligt direktivet. Dessa bör i stället slås fast i föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen (promemorian s. 40).

Statens strålskyddsinstitut: Som framförs i promemorian råder ingen motsättning mellan nuvarande svensk praxis och lagförslaget/direktivet angående innehåll av radioaktiva ämnen i leksaker. Eeksaker tillhör den kategori konsumentartiklar där en tillsats av radioaktivt ämne anses klart oberättigad enligt internationella rekommendationer. Bedömning av oberättigad/berättigad användning av joniserande strålning är av grundläggande betydelse inom strålskyddet. —- I leksaksdirektivet anges att leksaker inte får innehålla radioaktiva delar eller ämnen att de är skadliga för barns hälsa. I övrigt hänvisas till gällande direktiv 80/836 Euratom. Där sägs att för leksaker innehållande radioaktivt ämne skall inte de i direktivet givna undantägsgränserna för aktivitet tillämpas, 78

utan individuell prövning med godkännande måste göras oavsett nationella lagar och grad av farlighet. Bilaga 4

Konsumentverket: Enligt promemorian torde det i praktiken bli möjligt att även i fortsättningen upprätthålla nuvarande krav på leksaker. Det framgår emellertid samtidigt att dessa krav — som i huvudsak preciserats med stöd av produktsäkerhetslagen — på vissa punkter är högre än direktivets och att direktivet inte är heltäckande. Som exempel kan nämnas att risken för hörselskada till följd av buller från Icksaker inte beaktas i direktivet. Konsumentverket kommer i sin marknadsbevakning att verka för att det inte blir en försämring av de nuvarande säkerhetskraven.

Utredningen (M 1992:02) Handlingsplan mot buller: Eftersom EG-direktivets väsentliga säkerhetskrav inte är heltäckande är det positivt att lagförslaget innehåller en hänvisning till produktsäkerhetslagen, som ger möjlighet att ingripa mot sådana risker som inte omfattas av Icksaksdirektivet. Som exempel på sådana risker nämns bl.a. buller från Icksaker.— Jag vill i detta sammanhang ta upp frågan om det angelägna i en fortsatt bullerbekämpning såvitt avser leksaker, bl.a. från knallpulver.

Det finns knallpulver på marknaden som kan orsaka en icke reparabel hörselskada hos barn. Det finns enligt min mening inte några acceptabla skäl varför ljud från leksaker skall tillåtas alstra hörselskadligt buller. Leksaker som inte är påvisbart oskadliga för barns hörsel, borde därför inte få saluföras.

Folkhälsoinstitutet: I de mera detaljerade föreskrifter som senare kommer att utarbetas, t ex i form av förordning till lagen mot farliga leksaker, krävs en närmare precisering av begreppet ”barns normala beteende”. Det förekommer individuella skillnader i barnens utvecklingsprocess som gör att det bland jämnåriga barn kan vara intervall på flera år i fysisk och psykisk mognad. Vi vill också peka på att barn mycket ofta använder Icksaker på ett annorlunda sätt än vad vuxna förväntar sig.

Leksaksdirektivets s.k. säkerhetsklausul

Promemorian: Konsumentombudsmannen bör ingripa med stöd av produktsäkerhetslagen när leksaker, trots att de uppfyller direktivets krav, sannolikt kan utgöra risk för säkerhet och hälsa. Härvid måste hänvisning kunna ske till direktivets s.k. säkerhetsklausul och EFTAorganet skall underrättas (promemorian s. 43).

Konsumentverket: Säkerhetsklausulen ger Konsumentverket/KO rätt att med stöd av produkt- Bilaga 4 säkerhetslagen ingripa mot risker som inte täcks av direktivet. Det är till-

fredsställande att regelsystemet på så sätt ger utrymme för åtgärder mot

framtida, ännu okända, brister. — Av promemorian framgår inte klart vilken typ av ”ingripanden” som skall följas av underrättelse och godkännande av EFTA-organet. Konsumentverket utgår ifrån att underrättelseskyldigheten avseende sk ”shortcomings in the standards” endast omfattar beslut av Marknadsdomstolen.

Kommerskollegium: Även om artikel 7 inte förutser ingripande mot leksaker som fyller de väsentliga säkerhetskraven i direktivet, torde den i praktiken kunna användas i de fall då det kan styrkas att en leksak innebär säkerhetsrisker. —-- En viktigare faktor är då de skillnader som kan finnas mellan länderna i uppfattningen om vad som skall betraktas som ”farlig produkt”. Detsamma gäller konsumenternas vana respektive ovana vid myndigheternas kontroll. — Som en följd av dessa nationella skillnader kan effekterna av det harmoniserade regelverk som åstadkommits genom EES-avtalet delvis komma att gå förlorade. Det finns därför risk att de möjligheter som ges de nationella myndigheterna att ingripa mot produkter kan bli handels- och konkurrenssnedvridande. —- Skyddsklausulen måste därför användas restriktivt och användningen, i EES-avtalets anda, utvecklas i harmoni med övriga länder på den gemensamma marknaden. Promemorian ger inte uttryck för ett sådant synsätt.

SWEDAC: I EG-kommissionen pågår arbete med att utarbeta en handbok om direktiv

enligt nya metoden, där bl.a. olika begrepp förklaras och utvecklas. Ett ännu

inte slutligt fastställt avsnitt behandlar säkerhetsklausuler (Doc.Certif. 91/5 Rev.1). Av detta synes framgå att säkerhetsklausuler endast kan tillämpas från medlemsstaternas sida när det föreligger konkret risk att liv eller hälsa skall komma till skada av en produkt. Det torde därmed inte vara förenligt med EG-rätten att utlösa en säkerhetsklausul när en medlemsstat anser mer allmänt att ett direktiv på någon punkt har ett otillräckligt säkerhetskrav.

Märkning och information

Promemorian: Dircktivets tämligen omfattande regler om märkning och information bör införas genom föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen (promemorian s. 44).

Emellertid synes man i promemorian helt ha bortsett från de föreslagna la- Bilaga 4 garnas förhållande till bl.a. marknadsföringslagen samt verkets roll enligt denna och annan marknadsrättslig lagstiftning.

Det kan alltså konstateras att en marknadsförare som förfar i strid med av konsumentverket utfärdade föreskrifter angående märkning och annan produktinformation rörande leksaker (respektive livsmedelsimitationer) av KO kan dras inför marknadsdomstolen med antingen yrkande om förbud enligt 2§ marknadsföringslagen att fortsätta med den aktuella marknadsföringen eller yrkande om säkerhetsinformation enligt 5 § produktsäkerhetslagen. Marknadsdomstolen kommer därvid att ha att döma i enlighet med av KO i hans egenskap av chef för konsumentverket utfärdade föreskrifter.

Konsumentverket/KOs dubbla roll som både lagstiftare och åklagare gör i praktiken processen i domstolen till en chimär och Industriförbundet ifrågasätter om inte en sådan ordning står i strid med regeringsformen. Under alla omständigheter utgör den en oacceptabel sammanblandning av den lagstiftande och den åklagande funktionen. Enligt förbundets mening är det en grundläggande förutsättning att dessa bägge funktioner hålls isär i en rättsstat. Lagförslagen måste därför justeras så att den aktuella sammanblandningen av normgivningsmakt och rättstillämpning inte uppstår.

Det aktuella problemet kan undvikas på flera olika sätt. Således kan de marknadsföringsåtgärder som kommer att regleras genom de aktuella lagarna uttryckligen undantas från marknadsföringslagens respektive produktsäkerhetslagens tillämpningsområde. Ett alternativ är att regeringen själv utfärdar de aktuella materiella reglerna eller ger bemyndigandet till annan myndighet än konsumentverket. En ytterligare alternativ lösning är att skilja KO-funktionen från konsumentverket.

SWEDAC: I promemorian anges (sid 45-46) att ”EG-märket inte anger att det är fråga om en helt säker produkt utan enbart att den överensstämmer med direktivets säkerhetskrav”. Uttalandet torde kunna misstolkas eftersom direktivet syftar till att endast tillåta helt säkra produkter på marknaden. Därmed bör man kunna utgå från att produkter som är försedda med EG-märket också är säkra. Däremot kan det anmärkas att EG-märket vänder sig närmast till myndigheter som har att svara för marknadskontroll och skall däremot inte uppfattas som ctt särskilt kvalitetsmärke.

LO:

LO anser att anslutningen till EG-märkningen, som blir resultat av EES-avtalet, kan accepteras. Den måste dock kompletteras med särskilda åtgärder. Det finns risk för att konsumenten förleds att tro att EG-märkningen (CE) garanterar viss kvalitet eller säkerhet.

6 Riksdagen 1992193.1 saml. Nr Il1

Bilaga 4

1 EG-direktiven saknas krav på varningstext om t ex allergiska reaktioner, bullerskador och om riskerna med att andas in lösningsmedel i t ex lim. De svenska erfarenheterna visar att varningsinformationen är utomordentligt viktig i arbetet med att förebygga olycksfall.

Konsumentverket: En fråga av särskild betydelse för att förhindra skadefall är kravet på märkning och annan produktinformation. — Direktivet saknar särskilda krav vad gäller varningsmärkning av leksaker som vid användning kan ge allergiska reaktioner och därmed utgöra risk för kvävning. Marknadsdomstolen har i ett beslut (1986:1) ålagt ett företag att genom märkning och skyltning tydligt informera om när en docka är stoppad med nötskalskross. Varningsinformation om allergiframkallande ämnen är mycket viktig idag och kommer med all sannolikhet att få än större betydelse i framtiden.

Konsumentgillesföreningen: Vi anser det oroväckande att EG-direktivets säkerhetskrav inte är heltäckande. Bl a omfattas inte buller från leksaker (typ knallpulverskott), leksaker som kan framkalla allergi eller produkter som kan innebära kvävningsrisk. Påverkan att ändra detta måste göras.

Kontrollorgan för utförande av EG-typgodkännande

Promemorian: Systemet för provning och kontroll anknyter till allmänna regler i lagen om kontroll genom teknisk provning och om mätning (promemorian s. 47).

SWEDAC: I EES-propositionen 1991/92:170 bil.11 sid 55 anförs att generella krav på de organ som skall svara för teknisk kontroll under EES, s.k. anmälda organ förutses komma att utfärdas med stöd av lagen om teknisk kontroll medan det skall ankomma på sektorsansvariga organ att i författning ange de scktorsspecifika krav som kan tillkomma i enlighet med olika direktiv. — Detta kan tvärt emot vad som sägs i promemorian (sid 48) att eventuella krav på anmälda organ, som är specifika för Icksaksområdet, kan behöva införas i svensk rätt med stöd av leksakslagen. Den föreslagna utformningen av lagen (jmf nedan) torde innehålla tillräckliga bemyndiganden för att meddela författningsbestämmelser om sådana krav. SWEDAC utgår från att det kommer att uppdras åt Konsumentverket att utarbeta de verkställighetsföreskrifter som kan behövas och att detta arbete såvitt avser kontrollförfaranden kommer att ske i nära samråd med SWEDAC. 82

Promemorian hänvisar i denna del till Ds 1991:86, Införande av EES-rätt Bilaga 4 inom området för provning och kontroll. — Konkurrensverket vill här framhålla vissa synpunkter som redovisats i SPKs remissyttrande över ovan nämnda promemoria. Det är från konkurrenssynpunkt av stor vikt att provnings- och certifieringsverksamhet sker i konkurrens på lika villkor mellan kompetenta organ, oavsett om dessa är privata cller offentliga. Myndighetsutövande funktioner och konkurrensutsatt verksamhet bör därför i princip bedrivas fristående från varandra. Provnings- och certifieringsorgan som är knutna till statliga myndigheter kan nämligen få en särställning i förhållande till övriga provningsorgan. Detta gäller särskilt om myndigheten i fråga samtidigt är säkerhetsansvarig och utövar tillsyn över de anmälda organen inom sitt ansvarsområde.

Svenska Postorderföreningen: I detta sammanhang måste det också framhållas att de välutrustade och välrenommerade privata prövningsinstitut, som i Sverige sedan länge bedriver sin verksamhet parallellt med statliga laboratorier, ges möjlighet att medverka i ett vidgat europeiskt prövningssystem.

Marknadsövervakning

Promemorian: Förslaget innebär att tillsynen utformas efter nuvarande svensk modell. Detta innebär att produktsäkerhetslagens regler görs omedelbart tillämpliga (promemorian s. 48).

SEMKO: SEMKO instämmer i allt väsentligt med promemorian men föreslår att uppgifter vad gäller tillsyn delegeras till opartiskt tredjepartsorgan.

LO: LO vill understryka promemorians påpekande att konsumentombudsmannen bör ha som uppgift att ingripa om risk för människors hälsa och säkerhet föreligger med tanke på att EGs leksaksdircktiv är utformat enligt den s k nya metoden och således inte tillåter att ett land utan vidare kan kräva högre säkerhetskrav.

Konsumentverket: Ett ökat internationellt utbyte av varor och tjänster kommer att innebära ökat behov av övervakning. En intensifierad marknadsbevakning kommer att ta betydande resurser i anspråk. Även CE-märkta leksaker måste granskas. 83

SWEDAC: I Sverige bör denna uppgift ankomma på Konsumentverket såvitt gäller lek- Bilaga 4 saker. Med hänsyn till att Konsumentverket bedriver en relativt omfattande laboratorieverksamhet i egen regi är det viktigt att följande principer därvid iakttas.- Övervakningen skall även innefatta en kontroll av de anmälda organens sätt att utföra de uppgifter som anförtrotts dem. Därför betonas i de EG-dokument som behandlar frågan (bl.a. De. Certif.91/7 rev.3) att det inte kan komma i fråga att överlåta på ett anmält organ att svara för marknadsövervakningen. Om det anmälda organet och den instans som svarar för marknadsövervakningen lyder under samma myndighet i ett land måste de två funktionerna separeras väl för att tillförsäkra oberoende.

Konkurrensverket: Konkurrensverket vill i sammanhanget peka på värdet av förebyggande verksamhet i form av information. Denna möjlighet nämns inte i promemorian. Genom att avsätta delar av resurserna för tillsynsverksambhoet till informationsspridande åtgärder torde behovet av rena övervaknings- och kontrollåtgärder kunna minskas.- Konkurrensverket vill i detta sammanhang framhålla att direktivet ålägger medlemsstaterna att utföra stickprover. Med stickprov torde avses någon form av slumpmässigt urval. Det framstår därför som tveksamt om KoVs granskning efter anmälan från t ex konsumenter kan anses utgöra sådan marknadsövervakning som avses i artikel 12. Konkurrensverket anser det vara viktigt att samtliga regler i direktivet efterlevs så att principen om fria varuflöden säkerställs. Det är dock viktigt att det svenska kontroll- och övervakningssystemet inte utformas och tillämpas på etl sådant sätt att det kan utgöra att handelshinder och därmed stå i strid med EES-avtalet.

Kommerskollegium: På samma sätt är en cventuell avgiftsfinansiering av marknadskontrollen inte endast en nationell angelägenhet. Marknaden är inte längre svensk utan curopeisk. Mot den bakgrund som skisserats ovan bör enligt kollegiets uppfattning även en eventucll avgiftsfinansiering utvecklas i samklang med andra länder inom den gemensamma marknaden.

Industriförbundet: Industriförbundet har i och för sig ingen invändning mot att kostnaderna för provtagning och undersökning i vissa fall skall kunna läggas på näringsidkare. Förbundet kan emellertid inte finna några skäl att i fråga om de nu aktuella bägge lagförslagen avvika från den ordning som generellt gäller inom det marknadsrättsliga området, dvs att skyldighet att betala aktuella kostnader endast kan drabba näringsidkare som handlat i strid med gällande regler. Detta gäller allra helst som EG-direktivet inte innehåller några regler i aktucllt avseende. Skyldigheten för näringsidkare att stå för kostnader för provtagning och undersökning bör därför endast gälla den som ej följt de 84

aktuella lagarna eller föreskrifter utfärdade med stöd av dessa. Denna be- — Prop. 1992/93:111

gränsning bör vidare framgå redan av lagtexten. Bilaga 4

Grossistförbundet Svensk Handel: Det är vår uppfattning att endast sådana prover som resulterar i ”fällande dom” bör ersättas av näringsidkaren. Paragrafen bör ändras till att i första hand överensstämma med vad som gäller enligt produktsäkerhetslagen.

Sveriges Köpmannaförbund: Självklart skall en första provning betalas av tillverkaren/importören av varan. Om däremot tillsynsmyndigheten ingriper mot en vara på marknaden som av myndigheten misstänks inte uppfylla bestämmelserna i direktivet och det efter en provning visar sig att produkten trots allt är förenlig med direktivet, skall kostnaderna för provningen betalas av myndigheten och skälig ersättning ges till näringsidkaren/detaljisten för åsamkad förlust t ex genom minskad försäljning under provningstiden, dålig publicitet och utebliven handelsvinst.

Ansvar och överklagande

Promemorian: I likhet med vad som gäller i produktsäkerhetslagen bör frågor om tillträde till utrymmen m.m. överprövas av kammarrätt och Regeringsrätten (promemorian s. 51).

Industriförbundet: Förbundet vill dock framhålla att utdömande av böter eller fängelse torde bli mycket ovanligt. Detta gäller inte minst i fråga om felaktig märkning eller produktinformation. I sådana fall måste det ligga närmare till hands att tilllämpa 28 marknadsföringslagen eller 5§ produktsäkerhetslagen, särskilt som ansvaret enligt dessa bestämmelser är rent objektivt. KO behöver således inte styrka att näringsidkaren förfarit uppsåtligen eller oaktsamt. Skall möjligheten att tillämpa marknadsföringslagen eller produktsäkerhetslagen stå kvar förutsätts dock att konsumentverket/KOs dubbla roll som lagstiftare och åklagare avskaffas.

Rapporteringskyldigheten beträffande direktivet m.m.

Promemorian: Konsumentverket bör svara för rapporteringsskyldigheten enligt direktivet (promemorian s. 54).

7 Riksdagen 1992:93. 1 saml. Nr [TI

Kommerskollegium:

Vad slutligen beträffar kravet på notifiering av förslagen är läget följande. Bilaga 4 Om lagförslagen avser en strikt implementering av motsvarande EG-dircktiv behövs inte, enligt överenskommelse i EFTA, att dessa notifieras enligt EFTA- och EFTA/EG-procedurerna.

Konsumentgillesförbundet:

Konsumentverket som statlig kontrollmyndighet anser vi vara naturligt. Konsumentverket måste få ökade ekonomiska villkor.

Kostnader

Promemorian: De föreslagna förändringarna föreslås bli genomförda genom omfördelning av tillgängliga resurser (promemorian s. 54).

Konsumentverket: Konsumentverket har i skrivelse den 18 mars 1992 till Civildepartementet framhållit de förändringar i Konsumentverket/KOs marknadsbevakning som blir nödvändiga med anledning av EES-avtalet. Vi hänvisar till vad som anförts om resurser i skrivelsen.

Lagförslaget

Promemorian: Bestämmelsen i I $ lagförslaget anger tillsammans med 2§ lagens tillämpningsområde. Innebörden av I $ är att lagen endast är tillämplig på sådana Iecksaker som tillhandahålls i näringsverksamhet. Detta uttryck används också (med visst tillägg, som det bortses från här) i I $ andra stycket produktsäkerhetslagen. Ordet tillhandahålla är avsett att ha samma innebörd som uttrycket ”släppa ut på marknaden” i Ieksaksdirektivet (promemorian s. 58).

Kommerskollegium: I samband med den hänvisning som görs till den svenska produktsäkerhetslagstiftningen förs ett resonemang om uttrycket ”placing on the market”. Den officiella svenska översättningen av detta är ”släppas ut på marknaden”. Uttrycket ges i EG-rätten en juridisk innebörd som gör att det inte utan vidare kan likställas med det i svensk rättsordning tillämpade ”tillhandahållas på marknaden”. Med termen tillhandahållas kan det komma att ges en annan innebörd än den avsedda. Detta påpekas också i promemorian där det framhålls att termen möjligen inte håller vid en domstolsprövning. Med 80

hänsyn till den tyngd uttrycket ges kan Kollegiet inte stödja det resonemang Prop. 1992/93:111 som förs i promemorian. | Bilaga 4

Industriförbundet: De bägge lagarna föreslås bli tillämpliga endast på försäljning och annan överlåtelse av de aktuella produkterna — ej på upplåtelse av olika former av nyttjanderätt. Motivet härför sägs vara att uttrycket ”släppa ut på marknaden” som används i direktivet inte skulle omfatta erbjudanden om upplåtelse av nyttjanderätt. Förbundet ifrågasätter denna tolkning, särskilt som samma uttryck i direktivet om personlig skyddsutrustning tolkats som omfattande upplåtelseformer. Bl.a. genom att använda uttrycket ”tillhandahålla” har man förtjänstfullt avsett att ge lagförslagen en terminologisk överensstämmelse med produktsäkerhetslagen. Förbundet anser att såväl principiella skäl som intresset av en långtgående överensstämmelse med produktsäkerhetslagen talar för att de bägge föreslagna lagarna bör gälla även erbjudanden om upplåtelse.

SWEDAC: Tolkningen av begreppet släppa ut på marknaden är bestämmande för leksaksdirektivets tillämpningsområde. Under EES-avtalet ankommer det i sista hand på EFTA- och EG-domstolarna att tolka sådana begrepp. Det är däremot en uppgift för svenska rättsliga instanser att tolka begreppet tillhandahålla i produktsäkerhetslagen. Om man använder samma begrepp i lagstiftning som följer av EES och i rent nationell lagstiftning kan den situation uppkomma att begreppet får olika betydelse i olika lagar. SVNEDAC vill därför förorda att dircktivets begrepp ”släppa ut på marknaden” används genomgående i den svenska lagen mot farliga leksaker (1 och 3 §§).- I ett ännu inte fastställt utkast till avsnitt om begreppet ”släppa ut på marknaden” har uttalats att en produkt skall anses utsläppt på marknaden först när den distribueras till detaljistledet. Om denna tolkning av begreppet skulle stå sig vid en prövning i EG-domstolen skulle den svenska leksakslagen i enlighet med ovan nämnda svenska motivuttalande ha ett vidare tillämpningsområde än direktivet.

Sveriges Köpmannaförbund: När EGs lagar och förordningar överförs till svensk rätt anser förbunden i enlighet med civildepartementet att man så långt det är möjligt bör behålla gällande svensk rättsterminologi med känd innebörd i stället för att överta EGs språkbruk. I det fall EGs termer avviker från kända svenska kan lämpliga förklaringar tas in i tillhörande förordningar. Att pröva räckvidden i olika uttryck får vid behov ske vid EFTA- respektive EG-domstolen. Det är således att föredra att i lagförslaget använda det vedertagna svenska begreppet ”tillhandahålla” leksaker än att införa EGs term att produkterna ”släpps ut på marknaden”.

Promemorian: Med stöd av punkt 2 kan sådana föreskrifter meddelas Bilaga 4

som behövs för att säkerställa att de leksaker som tillhandahålls tillverkas på ett sätt som krävs för att erforderliga säkerhetskrav skall vara uppfyllda. Begréppet tillverkning är här avsett att täcka hela den process som avser utformningen och behandlingen av leksaker och ämnen som ingår i leksaker och påverkar deras egenskaper. Begreppet innefattar vidare de provnings- och kontrollförfaranden som är nödvändiga för att fastställa att leksakerna och de ämnen som ingår i dem motsvarar uppställda krav (bl.a. överensstämmer med standarder och prototyper) (promemorian s. 63).

Kooperativa förbundet: Genom Icksakslagen 3 § första stycket ges möjlighet att uppställa krav avseende bl a tillverkningen av leksaker (punkt 2). Begreppet tillverkning utvecklas på sid 63 i promemorian. KF konstaterar att ordet tillverkning normalt inte torde ha den i promemorian angivna vidsträckta innebörden och t ex inkludera provnings- och kontrollförfaranden. De föreskrifter som meddelas med stöd av lagen bör i största möjliga utsträckning vara inriktade på den färdiga produkten, eftersom krav som ställs på själva tillverkningsprocessen kan verka hämmande på en önskvärd produktutveckling.

SWEDAC: Det i första stycket p. 2 använda ordet ”tillverkning”, synes mindre lyckligt eftersom det kan uppfattas som ett bemyndigande att föreskriva om hur tillverkningen av Icksaker skall utföras. Direktivets krav avser utformningen av den slutliga produkten, dvs vad som normalt brukar betecknas som produktkrav.

Svenska Postorderföreningen: I promemorian förs på sidan 63 ett resonemang om definition av begreppet tillverkning. Konklusionen av det förda resonemanget blir att tillverkningsbegreppet ges en betydligt vidare tolkning än vad man normalt torde avse med detta begrepp. ett annat uttryck är därför att föredraga.

Promemorian: Innebörden av 5 § lagförslaget är att produktsäkerhetslagen skall gälla vid sidan om lagen mot farliga leksaker för sådana Ieksaker som kan medföra skada på person. Detta gäller även om Ieksakerna har utformats i enlighet med sådana säkerhetskrav som har föreskrivits med stöd av 3 § första stycket. Produktsäkerhetslagen kan alltså tillämpas även på leksaker som bär EG-märket och som har utformats i överensstämmelse med en standard eller en prototyp som har godkänts av ett behörigt kontrollorgan (promemorian s. 67).

Bilaga 4 Förbundet vill dock framhålla vikten av att denna s k ”säkerhetsklausul” tilllämpas på ctt sätt som står i överensstämmelse med vad som kan betecknas som standard inom övriga länder på den gemensamma marknaden. Om så ej sker finns det en klar risk för att intentionerna bakom EES-avtalet och intresset av ett fritt varuflöde motverkas. Detta talar också för att bakgrunden och syftet med lagen — dvs EG-anpassningen bör framgå redan av lagtexten.

SWEDAC: Även i ett fall då t.ex. en tillverkare släppt ut en leksak på marknaden utan EG-märkning eller utan att föreskriven kontroll genomförts måste det finnas legala möjlighet att ålägga säljförbud och återkallelse utan risk för personskada skall behöva konstateras.

2 Förslag till lag mot farliga livsmedelsimitationer

Promemorian: En särskild lag mot farliga livsmedelsimitationer bör antas. Den föreslås bli utformad som lagen mot farliga leksaker (promemorian s. 77).

Konsumentverket: Förslaget till lag om farliga livsmedelsimitationer tillstyrks.

Konsumentgillesförbundet: En särskild lag mot livsmedelsimitationer bör antagas. Farliga produkter måste stoppas omedelbart och EGs kvarn får aldrig mala långsamt.

Kooperativa förbundet: Underlaget för förslaget är mycket kortfattat. Direktivet är av annan karaktär än leksaksdirektivet, och KF ifrågasätter om inte nuvarande produktsäkerhetslag räcker för att uppfylla Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet i detta avseende.

Grossistförbundet Svensk Handel: Förbundet tillstyrker tankarna bakom den föreslagna lagen men vill ifrågasätta om inte syftet kan uppnås redan med nu gällande produktsäkerhetslag.

Svenska Postorderföreningen: Svenska Postorderföreningen ifrågasätter om särskild lag är nödvändig efter- Bilaga 4 som produktsäkerhetslagen torde räcka för att uppfylla Sveriges åtagande enligt EES-avtalet i detta avseende.

Bil 5

1¶Förslag till Kagan

Lag om leksakers säkerhet

Härigenom föreskrivs följande.

Tillämpningsområde 1§ Denna lag gäller leksaker som är utformade för eller annars klart avsedda att användas av barn under 14 år.

Lagen ansluter till de regler om detta inom Europeiska gemenskaperna som det hänvisas till i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Krav på leksaker 28 En näringsidkare får tillhandahålla Icksaker bara om de uppfyller de krav som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer och som avser

1. skydd för hälsa och säkerhet, 2. utformning, 3. märkning och annan produktinformation.

Tillsyn 3 § Tillsyn över efterlevnaden av denna lag eller av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen utövas av den myndighet som regeringen bestämmer. 4 8 Tillsynsmyndigheten har rätt att för tillsynen hos näringsidkare

1. få tillträde till utrymmen där leksaker förvaras,

2. få de upplysningar, handlingar, varuprover och liknande som behövs för tillsynen. 58 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. kontroll av att en leksak uppfyller krav som har föreskrivits med stöd av 2§,

2. skyldighet för näringsidkare att betala kostnader för provtagning och undersökning av prover.

Produktsäkerhetslagens tillämplighet 6 8 Produktsäkerhetslagen (1988:1604) skall tillämpas på leksaker som kan medföra risk för personskada. Detta gäller även om leksakerna uppfyller sådana krav som har föreskrivits med stöd av denna lag.

Straff 7 & Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 2 § skall dömas till Bilaga 5 böter eller fängelse i högst ett år. I ringa falf skall inte dömas till straff. 8 § Den som överträder ett vitesföreläggande eller vitesförbud enligt produktsäkerhetslagen (1988:1604) skall inte dömas till straff enligt 7 § för en gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet. 98 Allmänt åtal för brott mot denna lag får väckas endast efter medgivande av den myndighet som regeringen bestämmer. 10 & En leksak som har varit föremål för brott enligt denna lag eller dess värde samt utbytet av sådant brott skall förklaras förverkade, om det inte är uppenbart oskäligt.

Överklagande 11 § Tillsynsmyndighetens beslut i enskilda fall enligt 4 § eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 5 § får överklagas hos kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Lag om farliga livsmedelsimitationer Bilaga 5

Härigenom föreskrivs följande.

Tillämpningsområde 1 8 Denna lag gäller varor som på grund av sitt utseende eller sin storlek, lukt, förpackning eller märkning kan förväxlas med livsmedel, särskilt av barn (livsmedelsimitationer). |

Lagen ansluter till de regler om detta inom Europeiska gemenskaperna som det hänvisas till i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Produktsäkerhetslagens tillämplighet m.m. 2 8 Produktsäkerhetslagen (1988:1604) skall, med det tillägg som görs i andra stycket, tillämpas på livsmedelsimitationer som kan medföra risk för personskador.

Om en näringsidkare har tillverkat eller importerat en livsmedelsimitatin som innebär särskild risk för personskada, kan Marknadsdomstolen förbjuda honom att fortsätta med det. Förbudet får även avse en annan liknande vara med samma skaderisk.

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

Bilaga 6

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-11-02

Närvarande: f.d. justitierådet Böret Palm, justitierådet Lars Å. Beckman, regeringsrådet Sigvard Holstad. Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 8 oktober 1992 har regeringen på hemställan av statsrådet Inger Davidson beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om leksakers säkerhet, 2. lag om farliga livsmedelsimitationer. Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Thomas Utterström. Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om leksakers säkerhet

18 I det föreslagna första stycket anges i överensstämmelse med det tillämpliga EG-direktivet att lagen gäller leksaker utformade för eller annars klart avsedda att användas av barn under 14 år. Det framgår däremot inte av paragrafen att vissa varor, angivna i en bilaga till direktivet, inte skall räknas som leksaker även om de motsvarar den angivna beskrivningen. Enligt motivuttalandena är avsikten att motsvarande undantag från lagens tillämpningsom-

råde skall framgå av föreskrifter meddelade med stöd av bemyndigande i2 8.

En upplysning angående undantagen måste emellertid tas in i lagen.

Lagrådet föreslår att andra stycket i remissförslaget, som skall utvisa lagens samband med EES-avtalet, ges en mer precis innebörd och tas upp som en särskild paragraf först i lagen. Det i remissen föreslagna 1§ första stycket får då tillsammans med den förut nämnda undantagsregeln bilda en ny 2§.

Lagrådet föreslår föjande lydelse av 18:

”1 § Denna lag meddelas till uppfyllande av Sveriges förpliktelser enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.” 2§ bör med Lagrådets förslag lyda: ”Lagen gäller leksaker som är utformade för eller annas klart avsedda att användas av barn under 14 år.

Som leksaker räknas inte varor som anges i föreskrifter av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.”

2§

Paragrafen får med Lagrådets förslag vid 1§ beteckningen 3 §. I paragrafen föreskrivs att näringsidkare får tillhandahålla leksaker endast om de uppfyller vissa angivna krav. Bestämmelsen har sin grund i aritikel 2 ileksaksdircktivet. I artikeln anges att en leksak får släppas ut på marknaden 94

(placing on the market) bara om den inte innebär en risk för någons säkerhet — Prop. 1992/93:111 och hälsa. Vid införlivandet av direktivet med svensk rätt har således valts — Bilaga 6 en ordalydelse som avviker från ordalydelsen ”släppa ut på marknaden” i direktivet.

Lagrådet erinrar om att uttrycket ”släppa ut på marknaden” kommit till användning i de förslag till tag om ändring i foderlagen och lag om ändring i utsädeslagen som förelagts Lagrådet genom lagrådsremissen med förslag till ändringar i livmedelslagen m.fl. lagar i anledning av EES-avtalet. Vid föredragande av den remissen har hänvisats till att delegationen för översättning av EG:s regelverk i ett den 18 februari 1991 utfärdat språkbrev angett att den svenska motsvarigheten till ”place on the market” skall vara uttrycket

”släppa ut på marknaden”. |

När ett visst uttryck återkommer i ficra EG-direktiv är det enligt Lagrådets mening angeläget att man vid transformeringen till svensk rätt för undvikande av tolkningsproblem använder en och samma översättning i de olika författningarna. Det utesluter emellertid inte att en avvikande ordalydelse kan användas om särskilda skäl föreligger härför. Innebörden i det transformerade uttrycket får dock inte förändras i förhållande till vad som kan antas vara avsikten med direktiven.

Som skäl för att i lagen om leksakers säkerhet föra in uttrycket ”tillhandahålla”, vilket uttryck hämtats från produktsäkerhetslagen, anges i lagrådsremissen att med hänsyn till den direkta kopplingen mellan lagen om Icksakers säkerhet och produktsäkerhetslagen det är en fördel om en enhetlig terminologi kan användas. Det konstateras också i remissen att uttryck ”släppa ut på marknaden” synes väl svara mot ordet ”tillhandahålla” i produktsäkerhetslagen. Vid föredragning inför Lagrådet har vidare visats på att flera EGländer i sin lagstiftning om leksakers säkerhet använder andra uttryck än ord som motsvarar ”släppa ut på marknaden”. Storbritannien använder således ordet ”supply” som torde kunna översättas med just ”tillhandahålla”.

Lagrådet finner sig med hänsyn till här föreliggande speciella förhållanden kunna godta att i lagförslaget används uttrycket ”tillhandahålla” i stället för ”släppa ut på marknaden”. 3§ Paragrafen får i Lagrådets förslag beteckningen 4§. 4§ Under denna paragraf —- som i Lagrådets förslag får beteckningen 58 — tas i förslaget upp bestämmelser om rätt för tillsynsmyndigheten att hos närings-

idkare få sådant tillträde till förvaringslokaler och sådana upplysningar m.m.

som behövs för tillsynen. Någon sanktion för det fall en näringsidkare inte skulle efterkomma bestämmelsen finns inte föreskriven i lagförslaget. Lagrådet föreslår att, så som skett i motsvarande fall i andra lagar (se t.ex. 32§ strålsskyddslagen 1988:220 och 16 § lagen 1985:426 om kemiska produkter), en möjlighet gentemot införs för tillsynsmyndigheten att utfärda föreläggande gentemot en ohörsam näringsidkare och att förena föreläggandet med vite. Regeln kan lämpligen få utgöra ett andra stycke i paragrafen. Om första stycket för tydlighets skull utformas som ett åliggande för näringsidkaren kan bestämmelsen få följande lydelse: 95

”En näringsidkare är skyldig att på anmaning av tillsynsmyndigheten.

1. lämna tillsynsmyndigheten tillträde till utrymme där leksaker försvaras, Bilaga 6

2. lämna de upplysningar, handlingar, varuprover och liknande som behövs för tillsynen.

Om en anmaning enligt första stycket inte följs, får tillsynsmyndigheten förelägga näringsidkaren att fullgöra sin skyldighet. Föreläggande får förenas med vite.” 5 och 6 §§ Paragraferna får i Lagrådets förslag beteckningarna 6 och 7 §§.

7-1088 Paragraferna får i Lagrådets förslag beteckningarna 8—-11 §§. I paragraferna behandlas frågor om påföljd, överträdelse av vitesföreläggande, åtal och förverkande. Som rubrik har före 7§ tagits in uttrycket ”straff”.

De vedertagna orden för angivande av att det är fråga om påföljdsbestämmelser är ansvar eller ansvarsbestämmelser. I den grund till för lagrådsremissen liggande departementspromemorian används också uttrycket ansvar. Något skäl till bytet av terminologi har inte angetts i remissen. Vid föredragning inför Lagrådet har uppgets att byte skett därför att uttrycket ansvar är svårförståeligt för gemene man.

Lagrådet konstaterar att ett byte av terminologi inte skett konsekvent. I andra lagförslag som förelagts Lagrådet, t.cx. förslaget till lag om EEG-handelsgödsel (intaget i lagrådsremissen med förslag till ändring av livsmedelslagen m.fl. lagar i anledning av EES-avtalet) har regeringen bibehållit uttrycket ”ansvar”. Enligt Lagrådets mening saknas skäl att nu ändra den vcedertagna terminologin. Uttrycket ”straff” som rubrik ger felaktigt intryck cftersom det inte inbegriper andra påföljder enligt brottsbalken än straffen böter och fängelse.

Lagrådets föreslår att rubriken före 7 § (8§ i lagrådsförslaget) får lydelsen ”Ansvar”. Med hänsyn till att i paragraferna behandlas även andra frågor än ansvar bör till rubriken fogas ”m.m.” Vidare bör i 7§ andra stycket och i 8§ (9§ i lagrådsförslaget) orden ”straff” bytas ut mot ”ansvar”. 118 Med Lagrådets förslag vid 1§ får denna paragraf beteckningen 12 8 och hänvisningarna i paragrafen till 4 och 5 §§ skall i stället avse 5 och 6 §§.

Förslaget till lag om farliga livsmedelsimitationer 1§ andra stycket bör utformas på samma sätt som Lagrådet föreslagit beträffande 1§ förslaget till lag om leksakers säkerhet. Bestämmelsen bör också här tas upp för sig med beteckningen 1§.

I fråga om lagens redaktionella utformning i övrigt förordar Lagrådet att

rubrikerna får utgå och att bestämmelserna fördelas på två ytterligare para-

grafer med följande lydelse:

”2§ I denna lag förstås med livsmedelsimitationer varor som — särskilt av barn — på grund av sitt utseende eller sin storlek, lukt, förpackning eller märkning kan förväxlas med livsmedel.

3§ Produktsäkerhetslagen (1988:1604) skall, med det tillägg som görs i andra stycket, tillämpas på livsmedelsimitationer som kan medföra risk för Bilaga 6 personskada.

Om en näringsidkare har tillverkat eller importerat en livsmedelsimitation som innebär särskild risk för personskada, kan Marknadsdomstolen förbjuda honom att fortsätta med det. Förbudet får även avse en annan liknande vara med samma skaderisk.”

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträden den 3 november 1992

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg, Friggebo, Laurén, Olsson, Svensson, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Könberg, Odell, Lundgren, P. Westerberg, Ask

Statsrådet Odell anmäler fråga om leksakers säkerhet och farliga livsmedelsimitationer.

Regeringen beslutar att genom proposition lämna förslag till riksdagen om en lag om leksakers säkerhet och en lag om farliga livsmedelsimitationer i enlighet med bilagan till detta protokoll.

Ur protokollet:

Maud Melin

gotab 12299. Stockholm 1997