Prop. 1998/99:32
EU-bedrägerier och korruption
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 17 december 1998
Göran Persson
Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen behandlas frågan om Sveriges tillträde till och efterlevnad av vissa internationella konventioner, protokoll och rekommendationer rörande bedrägerier mot Europeiska gemenskapernas (EG) finansiella intressen och korruption. De internationella instrument som avses är
- konventionen om skydd av EG:s finansiella intressen,
- det första protokollet, som rör korruption,
- det s.k. domstolsprotokollet, som behandlar EGdomstolens roll vid
tolkning av konventionen och det första protokollet,
- den inom Europeiska unionen (EU) utarbetade konventionen om kor
ruption
- den inom den ekonomiska samarbets och utvecklingsorganisationen
OECD utarbetade konventionen om bestickning i internationella affärsförhållanden
- den inom OECD utarbetade rekommendationen om skattebehandling av mutor.
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner konventionerna och protokollen. Vidare innehåller den förslag till ändringar i brottsbalken till följd av dessa åtaganden. Det föreslås att det i brottsbalken införs ett nytt brott, subventionsmissbruk. Denna straffbeläggning innebär att an vändning av ett EUbidrag på ett sätt som avviker från det ändamål för vilket det beviljats straffbeläggs. Vidare föreslås bl.a. att bestickning av
utländska ministrar och parlamentsledamöter, liksom utövare av offent liga funktioner, straffbeläggs. Det föreslås också en utvidgning av mutansvaret till situationer där förmånen tillfaller någon annan än den vars tjänsteutövning kan påverkas av mutan, samt justeringar i reglerna om utländsk brottmålsdoms hinderverkan.
Vissa rent nationellt betingade lagstiftningsfrågor tas också upp. Det rör sig om en teknisk justering av den personkrets som kan göra sig skyldig till mutbrott, föranledd av lagstiftningen om totalförsvaret, samt en utvidgning av samma personkrets till att omfatta personer med veten skapligt uppdrag.
Slutligen föreslås att det införs ett uttryckligt avdragsförbud för mutor och andra otillbörliga belöningar.
KONVENTION
som utarbetats på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska
unionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella
intressen
DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA till denna konvention, Europeiska unionens medlemsstater,
SOM HÄNVISAR till Europeiska unionens råds akt av den 29 juli 1995,
SOM ÖNSKAR säkerställa att deras straffrättsliga bestämmelser på effektivt sätt bidrar till att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen,
SOM UPPMÄRKSAMMAR att bedrägerier som riktar sig mot gemenskapernas inkomster och utgifter i många fall inte är begränsade till ett enda land och att de ofta genomförs i form av organiserad brottslighet,
SOM ÄR ÖVERTYGADE om att skyddet för Europeiska gemenskap ernas finansiella intressen skall vara sådant att alla bedrägliga för faranden som riktar sig mot dessa intressen blir föremål för straffrättslig lagföring och att det krävs att en gemensam definition införs i detta syfte,
SOM ÄR ÖVERTYGADE om behovet av att belägga sådana förfaranden med effektiva, proportionella och avskräckande straffrättsliga påföljder, utan att detta påverkar möjligheten att använda andra påföljder när så är lämpligt liksom om behovet av att, åtminstone när det är fråga om all varliga fall, införa frihetsberövande påföljder som kan medföra utlämning,
SOM INSER att företag spelar en viktig roll på de områden som finansieras genom Europeiska gemenskapernas budget och att, under vissa omständigheter, personer med befogenhet att fatta beslut i företagen inte skall kunna undgå straffrättsligt ansvar,
SOM ÄR FAST BESLUTNA att tillsammans bekämpa bedrägeri som riktar sig mot Europeiska gemenskapernas finansiella intressen genom att åta sig förpliktelser som rör jurisdiktion, utlämning och ömsesidigt samarbete,
HAR ENATS OM FÖLJANDE.
Artikel 1
Allmänna bestämmelser
1. I denna konvention förstås med bedrägeri som riktar sig mot Europeiska gemenskapernas finansiella intressen
a) i fråga om utgifter, varje uppsåtlig handling eller uppsåtlig under låtenhet som är att hänföra till
– användning eller presentation av falska, felaktiga eller ofullständiga uppgifter eller dokument, om detta leder till att medel från Europeiska gemenskapernas allmänna budget eller från de budgetar som förvaltas av Europeiska gemenskaperna eller för deras räkning otillbörligen uppbärs eller innehålls,
– undanhållande av information som skall lämnas i enlighet med särskilda föreskrifter, om gärningen har samma effekt,
– användning av sådana medel för andra syften än dem som medlen ursprungligen har beviljats för,
b) i fråga om inkomster, varje uppsåtlig handling eller uppsåtlig under låtenhet som är att hänföra till
– användning eller presentation av falska, felaktiga eller ofullständiga uppgifter eller dokument, om detta leder till att medel från Europeiska gemenskapernas allmänna budget eller från de budgetar som förvaltas av Europeiska gemenskaperna eller för deras räkning minskas på ett olagligt sätt,
– undanhållande av information som skall lämnas i enlighet med särskilda föreskrifter, om gärningen har samma effekt,
– missbruk av en förmån som lagligen erhållits, om gärningen har samma effekt.
2. Om inte annat följer av artikel 2.2 skall varje medlemsstat vidta nöd vändiga och lämpliga åtgärder för att överföra bestämmelserna i punkt 1 till den nationella straffrätten så att de förfaranden som avses där beläggs med straff.
3. Om inte annat följer av artikel 2.2 skall varje medlemsstat också vidta nödvändiga åtgärder för att uppsåtligt upprättande eller uppsåtligt till handahållande av falska, felaktiga eller ofullständiga uppgifter eller dokument som har den effekt som anges i punkt 1, beläggs med straff om gärningarna inte redan är straffbelagda, antingen som gärningsmanna
skap eller som medhjälp, anstiftan eller försök till bedrägeri enligt defini tionen i punkt 1.
4. Bedömningen av om en handling eller underlåtenhet enligt punkterna 1 och 3 varit uppsåtlig får göras mot bakgrund av yttre faktiska omständig heter.
Artikel 2
Straffrättsliga påföljder
1. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att sådana förfaranden som avses i artikel l, liksom medhjälp, anstiftan eller försök till de gärningar som avses i artikel 1.1, beläggs med effektiva, proportionella och avskräckande straffrättsliga påföljder, däribland, åtminstone i allvarliga fall, frihetsberövande påföljder som kan medföra utlämning, varvid det står klart att med allvarliga fel menas de bedrägerier som rör minst det minimibelopp som varje medlemsstat fastställt. Detta minimibelopp får inte överstiga 50 000 ecu.
2. När det är fråga om mindre allvarliga bedrägerier som avser värden understigande 4 000 ecu och när det inte föreligger några försvårande omständigheter enligt statens lagstiftning kan en medlemsstat dock föreskriva andra påföljder än de som anges i punkt 1.
3. Europeiska unionens råd kan enhälligt ändra den värdegräns som anges i punkt 2.
Artikel 3
Straffrättsligt ansvar för företagsledare
Varje medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder för att företagsledare eller andra personer med befogenhet att fatta beslut eller utöva kontroll inom företaget skall kunna hållas straffrättsligt ansvariga enligt de principer som anges i den nationella rätten, i fråga om bedrägerier som riktar sig mot Europeiska gemenskapernas finansiella intressen och som avses i artikel 1, om gärningen har begåtts för företagets räkning av en person som är underställd dem.
Artikel 4
Jurisdiktion
l. Varje medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder för att kunna utöva jurisdiktion över de gärningar som staten har belagt med straff i enlighet med artiklarna 1 och 2.1, när
– bedrägeri, delaktighet i eller försök till bedrägeri mot Europeiska gemenskapernas finansiella intressen helt eller delvis begås inom dess territorium liksom bedrägeri där vinningen uppkommer inom det territoriet, – en person inom dess territorium medvetet medverkar till eller anstiftar sådant bedrägeri inom en annan medlemsstats territorium,
– gärningsmannen är medborgare i den berörda medlemsstaten varvid dock den statens lagstiftning får ställa som villkor att gärningen är belagd med straff i den stat där den begicks.
2. Varje medlemsstat får, i samband med anmälan enligt artikel 11.2, förklara att den inte avser att tillämpa tredje strecksatsen i punkt 1 i denna artikel.
Artikel 5
Utlämning och åtal
1. Varje medlemsstat som enligt sin nationella lagstiftning inte utlämnar sina egna medborgare skall vidta nödvändiga åtgärder för att kunna utöva jurisdiktion i fråga om gärningar som staten har belagt med straff i enlighet med artiklarna 1 och 2.1 och som begåtts av dess egna med borgare utanför dess territorium.
2. När en medborgare i en medlemsstat anklagas för att i en annan medlemsstat ha begått en straffbar gärning som beskrivs i artiklarna 1 och 2.1, och medlemsstaten inte utlämnar denna person till den andra medlemsstaten enbart på grund av dennes medborgarskap, skall den överlämna ärendet till sina behöriga myndigheter för åtal, om det finns anledning till detta. För att göra lagföring möjlig skall akter, upplysningar och föremål som rör gärningen överlämnas i enlighet med bestämmelserna i artikel 6 i den europeiska konventionen om utlämning. Den ansökande medlemsstaten skall underrättas om vilka rättsliga åtgärder som har vidtagits och resultatet av dessa.
3. I fråga om bedrägeri som har riktat sig mot Europeiska gemen skapernas finansiella intressen får en medlemsstat inte vägra utlämning enbart på den grunden att det rör sig om skattebrott eller brott mot tull bestämmelser.
4. Vad som avses med "medlemsstats egna medborgare" skall i denna artikel tolkas i enlighet med varje förklaring som den staten har lämnat enligt artikel 6.1 b och c i den europeiska konventionen om utlämning.
Artikel 6
Samarbete
1. Om ett bedrägeri enligt definitionen i artikel 1 är belagt med straff och rör minst två medlemsstater, skall dessa stater samarbeta effektivt vid förundersökning, lagföring och straffverkställighet, t.ex. genom inbördes rättshjälp, utlämning, överförande av lagföring eller verkställighet av domar som har meddelats i en annan medlemsstat.
2. När fler än en medlemsstat har jurisdiktion och har möjlighet att väcka åtal för samma gärning. skall de berörda medlemsstaterna samarbeta för att avgöra vem av dem som skall lagföra gärningsmannen eller gärnings männen så att lagföringen, där det är möjligt, kan ske i en och samma medlemsstat.
Artikel 7
Ne bis in idem
1. Medlemsstaterna skall i sin nationella straffrättsliga lagstiftning tillämpa principen att en person som slutligt dömts i en medlemsstat inte får lagföras för samma gärning i en annan medlemsstat ("ne bis in idem"), om påföljden – vid fällande dom – har verkställts, håller på att verkställas eller inte längre kan verkställas enligt det dömande landets lag.
2. Varje medlemsstat får, i samband med anmälan enligt artikel 11.2, förklara att den inte skall vara bunden av punkt 1 i denna artikel i ett eller flera av följande fall:
a) om den gärning som har legat till grund för den dom som har med delats i en annan stat begåtts inom medlemsstatens territorium, helt eller delvis; i det senare fallet skall detta undantag inte gälla om gärningen delvis har begåtts inom den medlemsstats territorium där domen har meddelats,
b) om den gärning som har legat till grund för den dom som har med delats i en annan stat har riktats mot den medlemsstatens säkerhet eller andra för den staten lika viktiga intressen,
c) om den gärning som har legat till grund för den dom som har med delats i en annan stat har begåtts av en offentlig tjänsteman i medlems staten i fråga i strid med dennes tjänsteåligganden.
3. De undantag som gjorts till föremål för en förklaring enligt punkt 2 skall inte vara tillämpliga, om den berörda medlemsstaten på grund av samma gärning har begärt att en annan medlemsstat skall lagföra personen i fråga eller har beviljat utlämning av denne.
4. Tillämpliga bilaterala eller multilaterala överenskommelser som har ingåtts mellan medlemsstater och därtill hörande förklaringar påverkas inte av denna artikel.
Artikel 8
Domstolen
1. Alla tvister mellan medlemsstater om tolkningen eller tillämpningen av denna konvention skall först behandlas i rådet, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen, i avsikt att uppnå en lösning.
Om ingen lösning har uppnåtts inom sex månader kan en av parterna i tvisten överlämna frågan till Europeiska gemenskapernas domstol.
2. Alla tvister mellan en eller flera medlemsstater och Europeiska gemen skapernas kommission om tillämpningen av artiklarna 1 och 10 denna konvention som inte kunnat lösas genom förhandling kan hänskjutas till domstolen.
Artikel 9
Nationella föreskrifter
Bestämmelserna i denna konvention hindrar inte medlemsstaterna från att besluta om nationella föreskrifter som går utöver de skyldigheter som följer av denna konvention.
Artikel 10
Överlämnande av information
1. Medlemsstaterna skall till Europeiska gemenskapernas kommission överlämna texterna till den nationella lagstiftning som genomför de skyldigheter som följer av bestämmelserna i denna konvention.
2. För tillämpningen av denna konvention skall de höga fördragsslutande parterna i Europeiska unionens råd fastställa vilka uppgifter som skall överlämnas eller utväxlas mellan medlemsstaterna, eller mellan dem och kommissionen samt hur detta skall ske.
Artikel 11
Ikraftträdande
l. Denna konvention skall antas av medlemsstaterna i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser.
2. Medlemsstaterna skall till generalsekreteraren för Europeiska unionens råd anmäla att de har genomfört de förfaranden som deras konstitu tionella bestämmelser kräver för att denna konvention skall kunna antas.
3. Denna konvention träder i kraft nittio dagar efter det att den sista medlemsstaten har gjort en sådan anmälan som avses i punkt 2.
Artikel 12
Anslutning
1. Denna konvention står öppen för anslutning för varje stat som blir medlem i Europeiska unionen.
2. Texten till denna konvention, avfattad på den anslutande statens språk och utarbetad av Europeiska unionens råd, skall vara giltig.
3. Anslutningsinstrumenten skall deponeras hos depositarien.
4. För en stat som ansluter sig till konventionen träder denna i kraft nittio dagar efter depositionen av anslutningsinstrumentet, eller, om den ännu inte har trätt i kraft då denna period löper ut, den dag då konventionen träder i kraft.
Artikel 13
Depositarien
1. Generalsekreteraren för Europeiska unionens råd är depositarie för denna konvention.
2. Depositarien skall i Europeiska gemenskapernas officiella tidning offentliggöra antaganden och anslutningar, förklaringar och reservationer liksom alla andra anmälningar som rör denna konvention.
Sammanfattning av Ds 1998:1
I promemorian behandlas frågan om Sveriges tillträde till en inom den europeiska unionen utarbetad konvention om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen. Syftet med konventionen är att säkerställa en bättre överensstämmelse mellan medlemsstaternas bestämmelser för att effektivisera kampen mot brottslighet som drabbar gemenskapernas finansiella intressen. Vidare syftar konventionen till att förstärka samarbetet mellan medlemsstaterna i kampen mot sådana brott. Konventionen har undertecknats av samtliga medlemsstater i den europeiska unionen. I promemorian föreslås att Sverige nu ratificerar konventionen. Vidare innehåller promemorian förslag till ändringar i brottsbalken. Bl.a. föreslås införandet av en ny straffbestämmelse,
subventionsmissbruk. Enligt förslaget skall straff kunna utkrävas om ett
bidrag eller en förmån används i näringsverksamhet för ett ändamål som väsentligt strider mot det för vilket subventionen har beviljats.
Promemorians lagförslag
Förslag till lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken,
dels att 2 kap. 5 a § skall ha följande lydelse,
dels att det i balken skall införas en ny paragraf, 9 kap. 3 a §, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap. 5 a §1
Har fråga om ansvar för gärning prövats genom lagakraftägande dom, meddelad i främmande stat där gärningen förövats eller i främmande stat som har tillträtt den europeiska konventionen d. 28 maj 1970 om brottmålsdoms internationella rättsverkningar eller den europeiska konventionen d. 15 maj 1972 om överförande av lagföring i brottmål, må den tilltalade ej här i riket lagföras för samma gärning,
Har fråga om ansvar för gärning prövats genom lagakraftägande dom, meddelad i främmande stat där gärningen förövats eller i främmande stat som har tillträtt den europeiska konventionen d. 28 maj 1970 om brottmålsdoms internationella rättsverkningar eller den europeiska konventionen d. 15 maj 1972 om överförande av lagföring
i brottmål eller konventionen d.
26 juli 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen för gärningar som däri avses, må den tilltalade ej
här i riket lagföras för samma gärning,
1. om han har frikänts från ansvar,
2. om han har förklarats skyldig till brottet utan att påföljd har ådömts,
3. om ådömd påföljd har verkställts i sin helhet eller verkställigheten pågår, eller
4. om ådömd påföljd har bortfallit enligt lagen i den främmande staten. Första stycket gäller ej i fråga om brott som avses i 1 § eller 3 § 4, 6 eller 7 såvida ej lagföringen i den främmande staten har skett på begäran av svensk myndighet.
Första stycket gäller ej i fråga om brott som avses i 1 § eller 3 § 4, 6 eller 7 såvida ej lagföringen i den främmande staten har skett på begäran av svensk myndighet eller
sedan personen utlämnats från Sverige för lagföring.
Har ett brott delvis begåtts här
1 Senaste lydelse 1987:761.
i riket skall första stycket tillämpas om gärningen omfattas av konventionen d. 26 juli 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen och brottet delvis begåtts också inom den medlemsstats territorium där domen meddelats.
Har fråga om ansvar för gärning prövats genom dom meddelad i främmande stat och föreligger ej på grund av vad förut i denna paragraf sagts hinder mot lagföring, må åtal för gärningen väckas här i riket endast efter förordnande av regeringen eller den regeringen bemyndigat därtill.
9 kap.
3 a §
Den som i näringsverksamhet i strid mot föreskrifter eller villkor använder ett bidrag eller en förmån på ett sätt som väsentligt avviker från det ändamål för vilket subventionen har beviljats, skall dömas för subventionsmissbruk till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter.
____________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
Förteckning över remissinstanser Ds 1998:1
Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av följande instanser: Riksdagens ombudsmän, Göta Hovrätt, Malmö tingsrätt, Huddinge tingsrätt, Justitiekanslern, Domstolsverket, Statens Jordbruksverk, Fiskeriverket, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Kriminalvårdsstyrelsen, Brottsförebyggande rådet, Ekobrottsmyndigheten, EUbedrägeri delegationen, Statskontoret, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Närings och teknikutvecklingsverket, Arbetsmarknadsstyrelsen, Generaltullstyrelsen, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Sveriges domareförbund, Sveriges Advokatsamfund.
Yttranden har dessutom inkommit från följande instanser. Sveriges Industriförbund, Byggentreprenörerna.
Protokollet till bedrägerikonventionen
(Rättsakter som antagits med tillämpning av avdelning VI i Fördraget om
Europeiska unionen)
RÅDETS AKT
av den 27 september 1996
om upprättande av ett protokoll till konventionen om skydd av
Europeiska gemenskapernas finansiella intressen
(96/C 313/01)
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA AKT
med beaktande av Fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel K 3.2 c i detta, och
med beaktande av följande:
Vid förverkligandet av unionens mål betraktar medlemsstaterna kampen mot brottslighet, som riktar sig mot Europeiska gemenskapernas finansi ella intressen, som en fråga av gemensamt intresse som ingår i det sam arbete som inrättats med stöd av avdelning VI i fördraget,
Rådet upprättade genom sin akt den 26 juli 1995, som en första åtgärd, konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella in tressen, vilken särskilt avser kampen mot bedrägerier som riktar sig mot dessa intressen.
Som en andra etapp är det nödvändigt att komplettera denna konvention med ett protokoll som särskilt har till syfte att bekämpa sådan korruption i vilken tjänstemän, såväl nationella tjänstemän som gemenskaps tjänstemän, är inblandade och som skadar eller kan skada Europeiska gemenskapernas finansiella intressen.
RÅDET
FASTSTÄLLER att det protokoll, vars text återfinns i bilagan och som denna dag har undertecknats av företrädarna för regeringarna i unionens medlemsstater, härmed har upprättats,
REKOMMENDERAR att medlemsstaterna antar protokollet i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser.
Utfärdad i Bryssel den 27 september 1996.
På rådets vägnar
M. LOWRY, ordförande
PROTOKOLL
som upprättats på grundval av artikel K 3 i Fördraget om
Europeiska unionen, till konventionen
om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen
DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA till detta protokoll, medlemsstater i Europeiska unionen,
SOM HÄNVISAR TILL Europeiska unionens råds akt av den 27 september 1996,
SOM ÖNSKAR uppnå att deras strafflagstiftning på ett effektivt sätt bidrar till att skydda de Europeiska gemenskapernas finansiella intressen,
SOM KONSTATERAR hur viktig konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen av den 26 juli 1995 är för att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot gemenskapens inkomster och utgifter,
SOM ÄR MEDVETNA om det faktum att Europeiska gemenskapernas finansiella intressen kan skadas eller hotas av andra straffrättsliga överträdelser, bland annat korruption som begås mot eller av tjänstemän, såväl nationella som gemenskapstjänstemän, som har ansvar för uppbörd, förvaltning eller utbetalning av gemenskapsmedel som de kontrollerar,
SOM BEAKTAR att personer av olika nationalitet som är anställda av olika offentliga institutioner eller organ kan vara inblandade i sådan korruption. För att få till stånd effektiva åtgärder mot sådan verksamhet med internationella förgreningar är det viktigt att det finns en sam stämmig bedömning av dessas straffvärda karaktär i medlemsstaternas straffrättsliga lagstiftning,
SOM KONSTATERAR att flera medlemsstaters straffrättsliga lagstift ning beträffande lagöverträdelser som begåtts vid tjänsteutövning i all mänhet och som rör korruption i synnerhet endast avser handlingar som begåtts av eller mot nationella tjänstemän och inte, eller endast i undan tagsfall, omfattar sådana gärningar som inbegriper gemenskapstjänste män eller tjänstemän från andra medlemsstater,
SOM ÄR ÖVERTYGADE om att det är nödvändigt att anpassa den nationella lagstiftningen i den mån den inte straffbelägger korruption som skadar eller som kan skada Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, och där gemenskapstjänstemän eller tjänstemän från andra medlemsstater är inblandade,
SOM LIKASÅ ÄR ÖVERTYGADE om att en sådan anpassning av de nationella lagstiftningarna, när det gäller gemenskapstjänstemän anställda
av gemenskapen, inte bör begränsas till bestickning och mutbrott utan bör utsträckas till att omfatta andra brott som drabbar eller kan drabba Europeiska gemenskapernas inkomster eller utgifter, däribland lagöver trädelser som begåtts av eller mot de personer som har det största an svaret,
SOM BEAKTAR att det likaså är lämpligt att upprätta ändamålsenliga bestämmelser beträffande behörighet och ömsesidigt samarbete utan att detta skall påverka de juridiska villkoren för dessas tillämpning i kon kreta fall, vilket vid behov kan inbegripa hävande av immunitet,
SOM SLUTLIGEN BEAKTAR att det är lämpligt att göra de relevanta bestämmelserna i konventionen om skydd av Europeiska gemen skapernas finansiella intressen av den 26 juli 1995 tillämpliga på de lag överträdelser som avses i detta protokoll,
HAR ENATS OM FÖLJANDE BESTÄMMELSER
Artikel 1
Definitioner
I detta protokoll används följande beteckningar med de betydelser som här anges:
1. a) tjänsteman: alla tjänstemän, såväl nationella som gemenskaps tjänstemän, inklusive alla nationella tjänstemän från en annan medlems stat.
b) gemenskapstjänsteman:
– varje person som är tjänsteman eller kontraktsanställd i den mening som avses i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemen skaperna eller i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna,
– varje person som ställts till Europeiska gemenskapernas förfogande av medlemsstaterna eller av något offentligt eller privat organ som utför uppgifter som motsvarar dem som Europeiska gemenskapernas tjänste män eller övriga anställda utför.
Medlemmar i de organ som bildats enligt fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna samt dessa organs personal likställs med gemenskapstjänstemän, om de inte omfattas av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna.
c) nationell tjänsteman: tolkas med hänvisning till den definition tjänste
man eller ämbetsman har i den nationella rätten i den medlemsstat där
personen i fråga innehar denna egenskap vid tillämpning av straffrätten i den staten. När det gäller rättsliga åtgärder beträffande en tjänsteman från en medlemsstat, vilka vidtas av en annan medlemsstat, behöver den sist nämnda staten tillämpa definitionen av tjänsteman endast i den mån definitionen överensstämmer med dess nationella lagstiftning.
2. konvention: den konvention som utarbetats på grundval av artikel K 3 i Fördraget om Europeiska unionen, om skydd av Europeiska gemen skapernas finansiella intressen den 26 juli 1995 (1).
Artikel 2
Mutbrott
1. I detta protokoll avses med mutbrott varje avsiktlig handling som ut förs av en tjänsteman för att, direkt eller genom tredje man, för egen räk ning eller för tredje mans räkning, begära eller ta emot förmåner, oavsett art, eller att acceptera löften härom för att på ett sätt som strider mot hans officiella förpliktelser utföra eller inte utföra en handling i tjänsten eller vid utövandet av tjänsten, och som skadar eller kan skada Europeiska gemenskapernas finansiella intressen.
2. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som behövs för att säkra att en sådan gärning som avses i punkt 1 straffbeläggs.
Artikel 3
Bestickning
l. I detta protokoll avses med bestickning varje avsiktlig handling som utförs av en person för att direkt eller genom tredje man utlova eller be vilja en förmån, oavsett art, till en tjänsteman, för egen räkning eller för tredje mans räkning, för att denne på ett sätt som strider mot hans offi ciella förpliktelser skall utföra eller underlåta att utföra en handling i tjänsten eller vid utövandet av tjänsten och som skadar eller kan skada Europeiska gemenskapernas finansiella intressen.
2. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som behövs för att säkra att en sådan gärning som avses i punkt 1 straffbeläggs.
1(1) EGT nr C 316, 27.11.1995,s. 49.
Artikel 4
Likabehandling
1. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som behövs för att säkra att beskrivningarna i dess strafflagstiftning av överträdelser som utgör en sådan gärning som avses i artikel 1 i konventionen när de begås av dess nationella tjänstemän vid tjänsteutövning tillämpas på samma sätt när överträdelserna begås av gemenskapstjänstemän vid tjänsteutövning.
2. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som behövs för att säkra att beskrivningarna i dess strafflagstiftning av de överträdelser som avses i punkt 1 i denna artikel samt i artiklarna 2 och 3 när de begås av eller gentemot ministrarna i dess regering, de valda ledamöterna i parlament ariska församlingar, ledamöterna av landets högsta domstolar eller revisionsdomstol vid tjänsteutövning tilllämpas på samma sätt när över trädelserna begås av eller gentemot ledamöterna av Europeiska gemen skapernas kommission, av Europaparlamentet, domarna i Europeiska ge menskapernas domstol eller ledamöterna av Europeiska gemenskapernas revisionsrätt vid tjänsteutövning.
3. Om en medlemsstat har antagit speciella lagar om handlingar eller underlåtenhet för vilka ministrarna i regeringen bör stå till svars, på grund av den särskilda politiska ställning de har i den staten, behöver punkt 2 i denna artikel inte tillämpas på dessa lagar, under förutsättning att medlemsstaten garanterar att den strafflagstiftning som genomför artiklarna 2 och 3 samt punkt 1 i denna artikel även omfattar ledamöterna av Europeiska gemenskapernas kommission.
4. Punkterna 1, 2 och 3 skall inte påverka tillämpningen av de be stämmelser om straffprocessrätt och om fastställande av laga domstol, som är tillämpliga i varje medlemsstat.
5. Detta protokoll skall tillämpas i full överensstämmelse med de re levanta bestämmelserna i fördragen om upprättandet av Europeiska ge menskaperna, protokollet om immunitet och privilegier för Europeiska gemenskaperna, domstolens stadga samt med de texter som antagits för att tillämpa dem vad beträffar hävande av immunitet.
Artikel 5
Påföljder
1. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som behövs för att säkra att de gärningar som avses i artiklarna 2 och 3 samt medverkan till och an stiftan av dessa gärningar kan medföra effektiva, proportionella och av
skräckande påföljder däribland, åtminstone i allvarliga fall, frihets berövande påföljder vilka kan leda till utlämning.
2. Punkt 1 skall inte påverka behöriga myndigheters utövande av sina disciplinära befogenheter i förhållande till nationella eller gemenskaps tjänstemän. Vid bestämmandet av vilken straffrättslig påföljd som skall ådömas kan de nationella domstolarna, i enlighet med principerna i deras egen lagstiftning, beakta eventuella disciplinpåföljder som redan drabbat samma person för samma uppträdande.
Artikel 6
Behörighet
1. Varje medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder för att etablera sin behörighet vad gäller de straffbelagda överträdelser som den har fastställt i enlighet med artiklarna 2, 3 och 4, när
a) överträdelsen helt eller delvis begåtts på dess territorium,
b) gärningsmannen är medborgare eller tjänsteman i den berörda staten,
c) överträdelsen har begåtts gentemot någon av de personer som avses i artikel 1 eller gentemot ledamöter av de institutioner som avses i artikel 4.2, och som är medborgare i den berörda staten,
d) gärningsmannen är gemenskapstjänsteman som tjänstgör vid någon av Europeiska gemenskapernas institutioner eller vid ett organ som bildats enligt fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och har sitt säte i den berörda medlemsstaten.
2. Varje medlemsstat kan vid anmälan enligt artikel 9.2 förklara att den inte kommer att tillämpa, eller endast i särskilda fall eller under särskilda omständigheter kommer att tillämpa, en eller flera av bestämmelserna om behörighet i punkt 1 b, c och d.
Artikel 7
Samband med konventionen
1. Bestämmelserna i artiklarna 3, 5.1, 5.2 och 5.4 samt 6 i konventionen skall tillämpas som om det fanns en hänvisning till de gärningar som av ses i artiklarna 2, 3 och 4 i detta protokoll.
2. Följande bestämmelser i konventionen skall tillämpas även på detta protokoll:
– Artikel 7 under förutsättning att, om ej annat uppges vid den anmälan som avses i artikel 9.2 i detta protokoll, förklaringar enligt artikel 7.2 i konventionen även gäller för detta protokoll.
– Artikel 9. – Artikel 10.
Artikel 8
Domstolen
1. Alla tvister mellan medlemsstater om tolkningen eller tillämpningen av detta protokoll skall först behandlas i rådet, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen, i avsikt att nå en lösning.
Om ingen lösning har uppnåtts inom sex månader kan någon av parterna i tvisten överlämna frågan till Europeiska gemenskapernas domstol.
2. Alla tvister som gäller artikel 1, med undantag av punkt 1 c artiklarna 2, 3 och 4 samt artikel 7.2 tredje strecksatsen i detta protokoll, mellan en eller flera medlemsstater och Europeiska gemenskapernas kommission, som inte har kunnat lösas genom förhandlingar, kan hänskjutas till Europeiska gemenskapernas domstol.
Artikel 9
Ikraftträdande
1. Detta protokoll skall antas av medlemsstaterna i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser.
2. Medlemsstaterna skall till generalsekreteraren för Europeiska unionens råd anmäla att de har avslutat de förfaranden som krävs enligt deras respektive konstitutionella bestämmelser för att detta protokoll skall kunna antas.
3. Detta protokoll träder i kraft nittio dagar efter det att den anmälan som avses i punkt 2 gjorts av den stat – som vid tidpunkten för rådets antag ande av den akt som upprättar det här protokollet är medlem av Europeiska unionen – som sist fullgör denna formalitet. Om konven tionen inte har trätt i kraft vid den tidpunkten, träder protokollet i kraft samtidigt som konventionen.
Artikel 10
Anslutning av nya medlemsstater
1. Detta protokoll står öppet för anslutning av varje stat som blir medlem i Europeiska unionen.
2. Texten till detta protokoll, avfattad på den anslutande medlemsstatens språk och upprättad av Europeiska unionens råd, skall vara giltig.
3. Anslutningsinstrumenten skall deponeras hos depositarien.
4. För varje stat som ansluter sig till protokollet träder detta i kraft nittio dagar efter det att den staten har deponerat sitt anslutningsinstrument eller, om det ännu inte trätt i kraft när perioden om nittio dagar löpt ut, samma dag som detta protokoll träder i kraft.
Artikel 11
Reservationer
1. Reservationer är inte tillåtna, med undantag för sådana som avses i artikel 6.2.
2. Varje medlemsstat som gjort en reservation får när som helst, helt eller delvis, dra tillbaka den genom en anmälan till depositarien. Tillbaka dragandet får verkan den dag depositarien tar emot anmälan.
Artikel 12
Depositarie
1. Generalsekreteraren för Europeiska unionens råd skall vara depositarie för detta protokoll.
2. Depositarien skall i Europeiska gemenskapernas officiella tidning offentliggöra antaganden och anslutningar, förklaringar och reservationer liksom alla övriga underrättelser som rör denna konvention.
TILL BEVIS HÄRPÅ har de befullmäktigade undertecknat detta protokoll.
Upprättat i ett enda original på spanska, danska, tyska, grekiska, engelska, franska, iriska, italienska, nederländska, portugisiska, finska och svenska, vilka samtliga texter är lika giltiga. Originalet skall deponeras i arkiven hos generalsekretariatet för Europeiska unionens råd.
Medlemsstaternas uttalanden vid antagandet av rättsakten om
upprättande av protokollet
1. Uttalande från den tyska delegationen:
"Förbundsrepubliken Tysklands regering förklarar att den har för avsikt att, beträffande protokollet till konventionen om skydd av finansiella intressen (tjänstemän), genom förhandlingar uppnå samma enighet om behörigheten för Europeiska gemenskapernas domstol att meddela förhandsavgöranden, som den som eftersträvas när det gäller konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, och att detta sker samma dag."
2. Gemensamt uttalande från den belgiska, luxemburgska och neder ländska delegationen:
"Konungariket Belgiens, Konungariket Nederländernas och Storhertig dömet Luxemburgs regeringar anser att det, för att möjliggöra ikraft trädandet av detta protokoll, är nödvändigt att senast i slutet av november 1996 finna en tillfredsställande lösning beträffande Europeiska gemen skapernas domstols behörighet när det gäller tolkningen av detta proto koll, helst inom ramen för de pågående diskussionerna om att ge Euro peiska gemenskapernas domstol behörighet när det gäller förhands avgöranden angående tolkningen av konventionen om skydd av Euro peiska gemenskapernas finansiella intressen."
3. Uttalande från den österrikiska delegationen:
"Österrike utgår från principen att frågan om Europeiska gemen skapernas domstols behörighet när det gäller förhandsavgöranden kommer att regleras på ett positivt sätt i en nära framtid och kommer också att arbeta i den riktningen i framtiden."
Korruptionskonventionen
(Rättsakter som antagits med tillämpning av avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen)
RÅDETS AKT
av den 26 maj 1997
Om utarbetande på grundval av artikel K 3.2 c i Fördraget om Europeiska unionen av konventionen om kamp mot korruption som
tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i
(97/C 195/01)
EUROPEISKA UNIONENS RÅD
som beaktar Fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel K 3.2 c i detta,
som beaktar att medlemsstaterna anser förbättringen av det rättsliga sam arbetet som en fråga av gemensamt intresse som omfattas av det sam arbete om vilket föreskrifter meddelas i avdelning VI i fördraget, och
som beaktar att det för att uppnå det målet är nödvändigt att utarbeta en konvention om kamp mot korruption som Europeiska gemenskapernas tjänstemän eller Europeiska unionens medlemsstaters tjänstemän är del aktiga i, mot bakgrund av bestämmelserna i protokollet till konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (1 ),
BESLUTAR att den konvention vars text bifogas och som denna dag har undertecknats av företrädarna för regeringarna i Europeiska unionens medlemsstater, är utarbetad,
REKOMMENDERAR att konventionen antas av medlemsstaterna i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser.
Utfärdad i Bryssel den 26 maj 1997.
På rådets vägnar
W. SORGDRAGER
Ordförande
1(1 ) EGT nr C 313, 23.10.1996, s. 2.
KONVENTION
utarbetad på grundval av artikel K 3.2 c i Fördraget om Europeiska
unionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska
gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemssta
ter är delaktiga i
DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA i denna konvention, som är medlemsstater i Europeiska unionen,
SOM HÄNVISAR till Europeiska unionens råds akt av den 26 maj 1997,
SOM BEAKTAR ATT medlemsstaterna anser att förbättringen av det rättsliga samarbetet i kampen mot korruptionen är en fråga av gemensamt intresse som omfattas av det samarbete om vilket föreskrifter meddelas i avdelning VI i fördraget,
SOM BEAKTAR ATT rådet i en akt av den 27 september 1996 har utarbetat ett protokoll som särskilt avser korruptiva handlingar som såväl nationella tjänstemän som gemenskapstjänstemän är delaktiga i och som skadar eller skulle kunna skada Europeiska gemenskapernas finansiella intressen,
SOM BEAKTAR nödvändigheten av att för att förbättra det straff rättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna gå längre än enligt nämnda protokoll och utarbeta en konvention som avser korruptiva handlingar i vilka Europeiska gemenskapernas tjänstemän eller tjänstemän i medlemsstaterna i allmänhet är delaktiga, och
SOM ÄR ANGELÄGNA om att säkerställa en enhetlig och effektiv tillämpning av denna konvention inom hela Europeiska unionen,
HAR ENATS OM FÖLJANDE BESTÄMMELSER.
Artikel 1
Definitioner
I denna konvention avses med
a) tjänsteman: alla gemenskapstjänstemän och alla nationella tjänstemän, inklusive alla nationella tjänstemän från en annan medlemsstat,
b) gemenskapstjänsteman:
– varje person som är tjänsteman eller kontraktsanställd i den mening som avses i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska gemen 120
skaperna eller i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna,
– varje person som har ställts till Europeiska gemenskapernas förfogande av medlemsstaterna eller av något offentligt eller privat organ som utför uppgifter som motsvarar dem som Europeiska gemenskapernas tjänste män eller övriga anställda utför.
Medlemmar i de organ som bildats enligt fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna samt dessa organs personal likställs med gemenskapstjänstemän, om de inte omfattas av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna,
c) nationell tjänsteman: ett begrepp som skall tolkas med hänvisning till den definition tjänsteman eller ämbetsman har i den nationella rätten i den medlemsstat där personen i fråga innehar denna egenskap vid tillämpning av dess straffrätt.
När det gäller rättsliga åtgärder beträffande en tjänsteman från en medlemsstat, vilka vidtas av en annan medlemsstat, behöver den sist nämnda staten tillämpa definitionen på nationell tjänsteman endast i den mån den definitionen överensstämmer med dess nationella lagstiftning.
Artikel 2
Mutbrott
1. I denna konvention avses med mutbrott varje avsiktlig handling som utförs av en tjänsteman för att, direkt eller genom tredje man, för egen räkning eller för tredje mans räkning, begära eller ta emot förmåner, oav sett art, eller att acceptera löften härom för att på ett sätt som strider mot hans officiella förpliktelser utföra eller underlåta att utföra en handling i tjänsten eller vid utövandet av tjänsten.
2. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som behövs för att säkra att en sådan gärning som avses i punkt 1 straffbeläggs.
Artikel 3
Bestickning
1. I denna konvention avses med bestickning varje avsiktlig handling som utförs av en person för att direkt eller genom tredje man utlova eller bevilja en förmån, oavsett art, till en tjänsteman, för egen räkning eller för tredje mans räkning, för att denne på ett sätt som strider mot hans officiella förpliktelser skall utföra eller underlåta att utföra en handling i tjänsten eller vid utövandet av tjänsten.
2. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som behövs för att säkra att en sådan gärning som avses i stycke 1 straffbeläggs.
Artikel 4
Likabehandling
l. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som behövs för att säkra att bestämmelserna i dess strafflagstiftning som är tillämpliga på de gärning ar som avses i artiklarna 2 och 3 när de begås av eller gentemot minist rarna i dess regering, de valda ledamöterna i dess parlamentariska för samlingar eller ledamöterna av landets högsta domstolar eller revisions domstol vid tjänsteutövning, tillämpas på samma sätt när gärningarna begås av eller gentemot ledamöterna av Europeiska gemenskapernas kommission, av Europaparlamentet, domarna i Europeiska gemenskap ernas domstol eller ledamöterna av Europeiska gemenskapernas revisionsrätt vid tjänsteutövning.
2. Om en medlemsstat har antagit speciella lagar om handlingar eller underlåtenhet för vilka ministrarna i dess regering bör stå till svars, på grund av den särskilda politiska ställning de har i den staten, behöver punkt 1 i denna artikel inte tillämpas på dessa lagar, under förutsättning att medlemsstaten garanterar att den strafflagstiftning som genomför artiklarna 2 och 3 även omfattar ledamöterna i Europeiska gemenskap ernas kommission.
3. Punkterna 1 och 2 skall inte påverka tillämpningen av de bestämmelser om straffprocessrätt och om fastställande av laga domstol som är tillämpliga i varje medlemsstat.
4. Denna konvention skall tillämpas i full överensstämmelse med de relevanta bestämmelserna i fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna, protokollet om immunitet och privilegier för Europeiska gemenskaperna, domstolens stadga samt med de texter som har antagits för att tillämpa dem vad beträffar upphävande av immunitet.
Artikel 5
Påföljder
1. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som behövs för att säkra att de gärningar som avses i artiklarna 2 och 3 samt medverkan till och an stiftan av dessa gärningar kan medföra effektiva, proportionella och av skräckande påföljder, däribland, åtminstone i allvarliga fall, frihetsbe rövande påföljder vilka kan leda till utlämning.
2. Punkt 1 skall inte påverka behöriga myndigheters utövande av sina disciplinära befogenheter i förhållande till nationella tjänstemän eller gemenskapstjänstemän. Vid bestämmandet av vilken straffrättslig påföljd som skall ådömas kan de nationella domstolarna, i enlighet med prin ciperna i sin egen lagstiftning, beakta eventuella disciplinpåföljder som redan har drabbat samma person för samma uppträdande.
Artikel 6
Straffrättsligt ansvar för företagsledare
Varje medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder för att företagsledare eller andra personer med befogenhet att fatta beslut eller utöva kontroll inom ett företag skall kunna hållas straffrättsligt ansvariga enligt de principer som anges i den nationella rätten, i fråga om korruption enligt artikel 3, om gärningen har begåtts för företagets räkning av en person som är underställd dem.
Artikel 7
Behörighet
1. Varje medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder för att etablera sin behörighet vad gäller de gärningar som den har straffbelagt i enlighet med de skyldigheter som följer av artiklarna 2, 3 och 4 när
a) gärningen helt eller delvis begåtts på dess territorium,
b) gärningsmannen är medborgare eller tjänsteman i den berörda staten,
c) gärningen har begåtts gentemot någon av de personer som avses i artikel 1 eller gentemot ledamöter av de institutioner inom Europeiska gemenskapen som avses i artikel 4.1 och som dessutom är medborgare i den berörda staten,
d) gärningsmannen är gemenskapstjänsteman som tjänstgör vid någon av Europeiska gemenskapernas institutioner eller vid ett organ som har bildats enligt fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och har sitt säte i den berörda medlemsstaten.
2. Varje medlemsstat kan vid anmälan enligt artikel 13.2, förklara att den inte kommer att tillämpa, eller endast i särskilda fall eller under särskilda omständigheter kommer att tillämpa, en eller flera av bestämmelserna om behörighet i punkt 1 b, c och d.
Artikel 8
Utlämning och åtal
l. Varje medlemsstat som enligt sin nationella lagstiftning inte utlämnar sina egna medborgare skall vidta nödvändiga åtgärder för att kunna utöva jurisdiktion i fråga om gärningar som staten har straffbelagt i enlighet med de skyldigheter som följer av artiklarna 2, 3 och 4 och som begåtts av dess egna medborgare utanför dess territorium.
2. När en medborgare i en medlemsstat anklagas för att i en annan medlemsstat ha begått en gärning som har straffbelagts i enlighet med de skyldigheter som följer av artiklarna 2, 3 och 4, och medlemsstaten inte utlämnar denna person till den andra medlemsstaten enbart på grund av dennes medborgarskap, skall den överlämna ärendet till sina behöriga myndigheter för åtal, om det finns anledning till detta. För att möjliggöra lagföring skall akter, upplysningar och föremål som rör gärningen över lämnas i enlighet med bestämmelserna i artikel 6 i Europeiska ut lämningskonventionen av den 13 december 1957. Den ansökande med lemsstaten skall underrättas om vilka rättsliga åtgärder som har vidtagits och resultatet av dessa.
3. Vad som avses med en medlemsstats egna "medborgare" skall i denna artikel tolkas i enlighet med varje förklaring som den staten har lämnat enligt artikel 6.1 b och 6.1 c i Europeiska utlämningskonventionen.
Artikel 9
Samarbete
1. Om ett förfarande, som gäller en gärning som har straffbelagts i enlig het med de skyldigheter som följer av artiklarna 2, 3 och 4, rör minst två medlemsstater, skall dessa stater samarbeta effektivt vid förunder sökning, lagföring och straffverkställighet, t.ex. genom inbördes rätts hjälp, utlämning, överförande av lagföring eller verkställighet av domar som har meddelats i en annan medlemsstat.
2. När fler än en medlemsstat har jurisdiktion och möjlighet att väcka åtal för samma gärning, skall de berörda medlemsstaterna samarbeta för att avgöra vem av dem som skall lagföra gärningsmannen eller gärnings männen så att lagföringen, där det är möjligt, kan ske i en och samma medlemsstat.
Artikel 10
Ne bis in idem
1. Medlemsstaterna skall i sin nationella straffrätt tilllämpa principen att en person som slutligt dömts i en medlemsstat inte får lagföras för samma gärning i en annan medlemsstat (ne bis in idem), om påföljden
vid fällande dom har verkställts, håller på att verkställas eller inte längre kan verkställas enligt det dömande landets lag.
2. Varje medlemsstat får, i samband med anmälan enligt artikel 13.2, förklara att den inte skall vara bunden av punkt 1 i denna artikel i ett eller flera av följande fall:
a) om den gärning som har legat till grund för den dom som har med delats i en annan stat begåtts inom medlemsstatens territorium, helt eller delvis; i det senare fallet skall detta undantag inte gälla om gärningen delvis har begåtts inom den medlemsstats territorium där domen har meddelats,
b) om den gärning som har legat till grund för den dom som har med delats i en annan stat har riktats mot den medlemsstatens säkerhet eller andra för den staten lika viktiga intressen,
c) om den gärning som har legat till grund för den dom som har med delats i en annan stat har begåtts av en tjänsteman i medlemsstaten i fråga i strid med dennes tjänsteåligganden.
3. Om ytterligare lagföring inleds i en medlemsstat mot en person som slutgiltigt har dömts för samma gärningar i en annan medlemsstat skall varje sådant frihetsberövande som avtjänats i den sistnämnda staten på grund av dessa gärningar räknas av från den påföljd som eventuellt ådöms. I den mån de nationella lagstiftningarna medger detta, skall hän syn också tas till andra påföljder än frihetsberövande påföljder vilka redan har verkställts.
4. De undantag som har gjorts till föremål för en förklaring enligt punkt 2 skall inte vara tillämpliga om den berörda medlemsstaten på grund av samma gärning har begärt att en annan medlemsstat skall lagföra per sonen i fråga eller har beviljat utlämning av denne.
5. Tillämpliga bilaterala eller multilaterala överenskommelser som har ingåtts mellan medlemsstater och därtill hörande förklaringar påverkas inte av denna artikel.
Artikel 11
Nationella bestämmelser
Bestämmelserna i denna konvention hindrar inte medlemsstaterna från att besluta om nationella föreskrifter som går utöver de skyldigheter som följer av denna konvention.
Artikel 12
Domstolen
1. Alla tvister mellan medlemsstater om tolkningen eller tillämpningen av denna konvention som inte har kunnat lösas bilateralt skall först be handlas inom rådet enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen, i avsikt att uppnå en lösning. Om ingen lösning har uppnåtts inom sex månader kan en av parterna i tvisten hänskjuta tvisten till Europeiska gemenskapernas domstol.
2. Alla tvister mellan en eller flera medlemsstater och Europeiska gemen skapernas kommission om tillämpningen av artikel l, med undantag för punkt c), och artiklarna 2, 3 och 4, kan, i den utsträckning som de avser gemenskapsrättsliga frågor eller frågor om gemenskapernas finansiella intressen eller rör medlemmar eller tjänstemän i gemenskapernas institut ioner eller i organ som har inrättats med tillämpning av fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och som inte har kunnat lösas genom förhandlingar, kan av någon av parterna i tvisten hänskjutas till domstolen.
3. Alla domstolar i en medlemsstat kan begära att domstolen skall med dela förhandsavgörande i frågor som avser tolkningen av artiklarna 14 och 1216 och som uppkommer i mål som är anhängiga vid dem och rör personer, som är medlemmar eller tjänstemän i gemenskapsinstitutioner eller i med tillämpning av fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna inrättade gemenskapsorgan, och som handlar i tjänsten, så snart domstolarna anser att ett beslut i frågan är nödvändigt för att de skall kunna döma i målet.
4. Domstolens behörighet enligt artikel 3 förutsätter att den berörda med lemsstaten i samband med den anmälan som avses i artikel 13.2 eller senare förklarar att den godkänner denna behörighet.
5. En medlemsstat som avger en förklaring enligt punkt 4 får begränsa möjligheten att begära ett förhandsavgörande från domstolen till att avse de domstolar i medlemsstaten vilkas beslut inte kan överklagas enligt statens egen lagstiftning.
6. Europeiska gemenskapens domstols stadga och dess rättegångsregler skall gälla. I enlighet med den stadgan har alla medlemsstater och kommissionen, oavsett om de har avgivit en förklaring enligt punkt 4 eller inte, rätt att till domstolen överlämna ett yttrande eller skriftliga iakttagelser som rör de mål som är anhängiga vid den till följd av punkt 3.
Artikel 13
Ikraftträdande
1. Denna konvention skall antas av medlemsstaterna i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser.
2. Medlemsstaterna skall till generalsekreteraren för Europeiska unionens råd anmäla att de har genomfört de förfaranden som deras konstitu tionella bestämmelser kräver för att denna konvention skall kunna antas.
3. Denna konvention träder i kraft nittio dagar efter det att den sista med lemsstaten har gjort en sådan anmälan som avses i punkt 2.
4. Till och med den tidpunkt då denna konvention träder i kraft kan varje medlemsstat i samband med en sådan anmälan som avses i punkt 2 eller när som helst därefter förklara att denna konvention med undantag av sin artikel 12 skall vara tillämplig på den i dess förbindelser med den med lemsstater som har gjort samma förklaring. För en medlemsstat som har gjort en sådan förklaring skall denna konvention tillämpas från och med den första dagen i den månad som följer efter det att nittio dagar har gått från det att dess förklaring deponerades.
5. En medlemsstat som inte har avgivit en förklaring i enlighet med punkt 4 får tillämpa denna konvention mot andra fördragsslutande med lemsstater på grundval av bilaterala överenskommelser.
Artikel 14
Anslutning av nya medlemsstater
l. Denna konvention står öppen för anslutning för varje stat som blir medlem i Europeiska unionen.
2. Den på den anslutande statens språk avfattade texten till denna kon vention, som skall utarbetas av Europeiska unionens råd, skall ha giltig het.
3. Anslutningsinstrumenten skall deponeras hos depositarien.
4. För en stat som ansluter sig till konventionen träder denna i kraft nittio dagar efter depositionen av dess anslutningsinstrument, eller, om den ännu inte har trätt i kraft då denna period av nittio dagar löper ut, den dag då konventionen träder i kraft.
5. Om denna konvention ännu inte har trätt i kraft när anslut ningsinstrumentet deponeras, skall bestämmelserna i artikel 13.4 vara tillämpliga på de stater som ansluter sig till denna.
Artikel 15
Reservationer
1. Med undantag för sådana reservationer som avses i artikel 7.2 och i artikel 10.2 är reservationer inte tillåtna.
2. Varje medlemsstat som har gjort en reservation får när som helst, helt eller delvis, dra tillbaka den genom en anmälan till depositarien. Till bakadragandet får verkan den dag depositarien tar emot anmälan.
Artikel 16
Depositarie
1. Generalsekreteraren för Europeiska unionens råd är depositarie för denna konvention.
2. Depositarien skall i Europeiska gemenskapernas officiella tidning offentliggöra antaganden och anslutningar, förklaringar och reservationer samt alla andra anmälningar som rör denna konvention.
OECDkonventionen
KONVENTION OM BEKÄMPANDE AV BESTICKNING AV
UTLÄNDSKA OFFENTLIGA TJÄNSTEMÄN I INTERNATIONELLA
AFFÄRSFÖRBINDELSER
Ingress
Parterna,
som beaktar att bestickning är en utbredd företeelse i internationella affärsförbindelser, bland annat i fråga om handel och investeringar, som förorsakar allvarlig oro i moraliskt och politiskt hänseende, undergräver gott styrelsesätt och ekonomisk utveckling samt snedvrider internation ella konkurrensförhållanden,
som beaktar att alla länder har sin del i ansvaret för att bekämpa be stickning i internationella affärsförbindelser,
som beaktar den reviderade rekommendation om bekämpande av be stickning i internationella affärsförbindelser som antogs av Organisation en för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) råd den 23 maj 1997, C(97)123/FINAL, vari bland annat efterlystes effektiva åtgärder för att avskräcka från, förebygga och bekämpa bestickning av utländska offentliga tjänstemän i samband med internationella affärsförbindelser, särskilt genom att sådan bestickning snabbt och på ett effektivt och sam ordnat sätt straffbeläggs i överensstämmelse med de överenskomna gemensamma punkter som anges i rekommendationen och med varje lands jurisdiktionsprinciper och andra grundläggande rättsprinciper,
som välkomnar andra nyligen tagna initiativ som ytterligare främjar förståelsen och samarbetet på det internationella planet i bekämpande av bestickning av offentliga tjänstemän, inbegripet åtgärder vidtagna av Förenta nationerna, Världsbanken, Internationella valutafonden, Världs handelsorganisationen, Amerikanska samarbetsorganisationen, Europa rådet och Europeiska unionen,
som välkomnar företagens, näringslivsorganisationernas, fack föreningsrörelsens och andra frivilligorganisationers ansträngningar i kampen mot bestickning,
som erkänner regeringarnas roll i att motverka förledande till bestick ning från enskilda personers och företags sida i internationella affärs förbindelser,
som erkänner att framsteg på detta område kräver insatser på det nationella planet såväl som samarbete, övervakning och uppföljning på det multilaterala planet, 129
som erkänner att uppnåendet av likvärdighet i fråga om de åtgärder som parterna skall vidta är konventionens huvudsakliga syfte och ända mål, vilket kräver att den ratificeras utan förbehåll som påverkar denna likvärdighet,
har kommit överens om följande
Artikel 1
Brottet bestickning av utländska offentliga tjänstemän
1. Varje part skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att i sin lag stiftning straffbelägga att någon uppsåtligen erbjuder, utlovar eller lämnar otillbörliga penningförmåner eller andra förmåner, vare sig direkt eller genom mellanhänder, till en utländsk offentlig tjänsteman, för dennes räkning eller för tredje mans räkning, för att han skall vidta eller underlåta att vidta en åtgärd i tjänsten i avsikt att vinna eller bibehålla en affärsmässig fördel eller en annan otillbörlig fördel i internationella affärsförbindelser.
2. Varje part skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att straff belägga medverkan till bestickning av utländska offentliga tjänstemän, däri inbegripet anstiftan, medhjälp och bemyndigande. Försök och stämpling till bestickning av utländska offentliga tjänstemän skall vara straffbart i samma mån som försök och stämpling till bestickning av en parts egna offentliga tjänstemän.
3. De brott som avses i punkterna 1 och 2 ovan benämns härnedan "bestickning av utländsk offentlig tjänsteman".
4. I denna konvention
a) – avses med utländsk offentlig tjänsteman den som innehar en lag stiftande, administrativ eller rättslig tjänst i ett främmande land, vare sig han är anställd eller vald, den som utövar en offentlig funktion för ett främmande land, inklusive för ett offentligt organ eller för ett offentligt företag, samt en tjänsteman eller en företrädare för en offentlig inter nationell organisation,
b) – omfattar främmande land alla nivåer och underavdelningar i såväl nationell som lokal förvaltning,
c) – avser uttrycket vidta eller underlåta att vidta en åtgärd i tjänsten utövning av en offentlig tjänstemans officiella position, oavsett om denna utövning faller inom tjänstemannens befogenheter.
Artikel 2
Ansvar för juridiska personer
Varje part skall i överensstämmelse med sina rättsprinciper vidta de åt gärder som är nödvändiga för att införa ansvar för juridiska personer för bestickning av utländska offentliga tjänstemän.
Artikel 3
Påföljder
1. Bestickning av utländska offentliga tjänstemän skall kunna bli föremål för effektiva, proportionerliga och avskräckande straffrättsliga påföljder. De möjliga påföljderna skall vara jämförbara med de påföljder som tillämpas i fråga om bestickning av partens egna offentliga tjänstemän och skall, beträffande fysiska personer, inbegripa sådant frihetsberövande som är tillräckligt för att möjliggöra effektiv inbördes rättshjälp och ut lämning.
2. Om staffrättsligt ansvar enligt en parts rättssystem inte är tillämpligt avseende juridiska personer, skall parten tillse att juridiska personer skall kunna bli föremål för effektiva, proportionerliga och avskräckande icke straffrättsliga påföljder, däribland penningsanktioner, för bestickning av utländska offentliga tjänstemän.
3. Varje part skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att mutan och vinsten av bestickning av en utländsk offentlig tjänsteman, eller egendom av ett värde som motsvarar sådan vinst, kan beslagtas och förverkas eller att penningsanktioner med motsvarande verkan kan tillämpas.
4. Varje part skall överväga möjligheten att införa andra civilrättsliga eller administrativa sanktioner för bestickning av utländska offentliga tjänstemän.
Artikel 4
Jurisdiktion
1. Varje part skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att åta sig jurisdiktion över bestickning av utländska offentliga tjänstemän om brottet helt eller delvis begås inom dess territorium.
2. En part som har jurisdiktion att lagföra sina medborgare för brott som begåtts utomlands skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att åta
sig jurisdiktion för sådan lagföring avseende bestickning av utländsk offentlig tjänsteman enligt samma principer.
3. Om mer än en part har jurisdiktion över ett påstått brott som omfattas av denna konvention, skall de berörda parterna på begäran av en av dem samråda i syfte att fastställa var brottet bäst bör lagföras.
4. Varje part skall pröva om dess nu gällande jurisdiktionsregler är ända målsenliga för att bekämpa bestickning av utländska offentliga tjänste män och, om så inte anses vara fallet, vidta åtgärder för att komma till rätta med förhållandet.
Artikel 5
Genomförande
Förundersökning och åtal för bestickning av utländska offentliga tjänste män skall ske i enlighet med varje parts tillämpliga regler och principer. De skall inte påverkas av överväganden om nationellt ekonomiskt intresse, möjlig inverkan på förbindelserna med en annan stat eller de berörda fysiska eller juridiska personernas identitet.
Artikel 6
Preskription
Preskriptionsreglerna gällande brottet bestickning av utländsk offentlig tjänsteman skall medge tillräcklig tid för förundersökning och lagföring avseende detta brott.
Artikel 7
Penningtvätt
Varje part som har gjort bestickning av egna offentliga tjänstemän till ett förbrott för tillämpning av dess lagstiftning om penningtvätt skall göra detsamma i fråga om bestickning av utländska offentliga tjänstemän, oavsett var bestickningsbrottet har begåtts.
Artikel 8
Redovisningsnormer
1. För att effektivt bekämpa bestickning av utländska offentliga tjänste män skall varje part, inom ramen för sina lagar och regelverk om bok föring och bokföringsmaterial, årsredovisningens innehåll samt normer för redovisning och revision, vidta de åtgärder som är nödvändiga för att för företag som är underkastade dessa lagar och regelverk förbjuda upp
rättande av icke bokförda konton, utförande av transaktioner som inte bokförs eller inte kan tillräckligt identifieras, bokföring av fiktiva utgifter och skulder med felaktigt angivande av skuldernas uppkomst, liksom användning av falska handlingar, allt i syfte att besticka utländska offentliga tjänstemän eller dölja sådan bestickning.
2. Varje part skall tillhandahålla effektiva, proportionerliga och avskräck ande civilrättsliga administrativa eller straffrättsliga påföljder för sådana underlåtenheter och förfalskningar med avseende på företags bokföring, räkenskaper, konton och affärsredovisning.
Artikel 9
Inbördes rättshjälp
1. Varje part skall så långt som det är möjligt enligt dess lagar och rele vanta fördrag och arrangemang ge en annan part snabb och effektiv rätts hjälp vid straffrättsliga förundersökningar och förfaranden som en part inlett i fråga om brott som faller under denna konvention och vid icke straffrättsliga förfaranden som faller under denna konvention som en part har inlett mot en juridisk person. Den anmodade parten skall utan dröjs mål underrätta den begärande parten om eventuell ytterligare information eller handlingar som behövs för att styrka framställningen om rättshjälp och, på förfrågan, om vad som gjorts beträffande framställningen och resultatet av den.
2. Om en part gör inbördes rättshjälp beroende av om det föreligger dubbel straffbarhet, skall sådan anses föreligga om det brott för vilket rättshjälp söks faller under denna konvention.
3. En part skall inte vägra att lämna inbördes rättshjälp i brottmål som faller inom ramen för denna konvention med hänvisning till bank sekretess.
Artikel 10
Utlämning
1. Bestickning av utländska offentliga tjänstemän skall vara ett ut lämningsbart brott i parternas lagstiftning och i utlämningsavtal mellan dem.
2. Om en part som gör utlämning beroende av om det finns ett ut lämningsavtal mottar en framställning om utlämning från en annan part med vilken den inte har ett utlämningsavtal, får parten betrakta denna konvention som det rättsliga stödet för utlämningen med avseende på brottet bestickning av utländsk offentlig tjänsteman.
3. Varje part skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att den antingen kan utlämna sina egna medborgare eller lagföra dem för brottet bestickning av utländsk offentlig tjänsteman. En part som vägrar att utlämna någon för bestickning av utländsk offentlig tjänsteman endast därför att vederbörande är dess medborgare, skall lämna över ärendet till sina behöriga myndigheter för lagföring.
4. Utlämning för bestickning av utländsk offentlig tjänsteman skall ske på de villkor som anges i varje parts nationella lagstiftning och tillämp liga fördrag och arrangemang. Om en part gör utlämning beroende av om det föreligger dubbel straffbarhet, skall detta krav anses vara uppfyllt om det brott för vilket utlämning begärs faller under artikel 1 i denna kon vention.
Artikel 11
Behöriga myndigheter
Med avseende på samråd som avses i artikel 4.3, inbördes rättshjälp som avses i artikel 9 och utlämning som avses i artikel 10 skall varje part underrätta OECD:s generalsekreterare om vilken eller vilka myndigheter som skall vara behöriga att sända och motta framställningar och tjäna som förmedlare för dessa ärenden för parten i fråga utan att detta skall påverka andra arrangemang mellan parterna.
Artikel 12
Övervakning och uppföljning
Parterna skall samarbeta i att genomföra ett program för systematisk upp följning för att övervaka och främja att denna konvention till fullo genomförs. Om inte annat enhälligt beslutas av parterna, skall detta ske inom ramen för OECD:s arbetsgrupp om bestickning i internationella affärsförbindelser och enligt denna arbetsgrupps mandat eller inom ramen och enligt mandatet för det organ som kan ha övertagit dess funktioner; parterna skall bära kostnaderna för programmet i enlighet med de regler som skall gälla för organet i fråga.
Artikel 13
Undertecknande och anslutning
1. Till dess att konventionen träder i kraft skall den stå öppen för under tecknande av OECD:s medlemsstater och de utanförstående stater som har inbjudits att bli fullständiga deltagare i OECD:s arbetsgrupp om be stickning i internationella affärsförbindelser.
2. När konventionen har trätt i kraft skall den stå öppen för anslutning av icke signatärer som är OECDmedlemmar eller har blivit fullständiga deltagare i OECD:s arbetsgrupp om bestickning i internationella affärs förbindelser eller det organ som kan ha övertagit dess funktioner. För varje sådan icke signatärstat skall konventionen träda i kraft den sextionde dagen efter den dag då staten deponerade sitt anslutnings instrument.
Artikel 14
Ratificering och depositarie
1. Denna konvention skall godtas, godkännas eller ratificeras av signat ärerna i enlighet med deras respektive lagstiftning.
2. Godtagande, godkännande, ratifikations och anslutningsinstrument skall deponeras hos OECD:s generalsekreterare, som skall tjäna som depositarie för denna konvention.
Artikel 15
Ikraftträdande
1. Denna konvention träder i kraft den sextionde dagen efter den dag då fem av de tio länder som har den största exportandelen enligt bifogade dokument och som tillsammans svarar för minst 60 procent av dessa tio länders sammanlagda exportvolym har deponerat sina godtagande, god kännande eller ratifikationsinstrument. För varje signatär som deponerar sitt instrument efter detta ikraftträdande skall konventionen träda i kraft den sextionde dagen efter deponeringen av dess instrument.
2. Om konventionen inte har trätt i kraft enligt punkt 1 i denna artikel den 31 december 1998, får varje signatär som har deponerat sitt godtagande, godkännande eller ratifiktionsinstrument till depositarien skriftligen för klara att den är beredd att godta konventionens ikraftträdande enligt denna punkt 2. Konventionen skall träda i kraft för en sådan signatär den sextionde dagen efter den dag då sådana förklaringar har deponerats av minst två signatärer. För varje signatär som deponerar sin förklaring efter ett sådant ikraftträdande, skall konventionen träda i kraft den sextionde dagen efter dagen för deponeringen.
Artikel 16
Ändringar
En part får föreslå ändringar i denna konvention. Ett ändringsförslag skall föreläggas depositarien, som skall översända det till de övriga parterna minst 60 dagar innan depositarien sammankallar parterna till ett möte för 135
att ta ställning till ändringsförslaget. En ändring som enhälligt antagits av parterna, eller på ett sådant annat sätt som parterna enhälligt beslutar, skall träda i kraft 60 dagar efter det att alla parter har deponerat sina ratifikations, godtagande eller godkännandeinstrument eller på sådana andra villkor som kan bestämmas av parterna när ändringen antas.
Artikel 17
Frånträdande
En part kan frånträda denna konvention genom skriftligt meddelande till depositarien. Ett sådant frånträdande får verkan ett år efter den dag då meddelandet därom mottogs. Efter frånträdandet skall samarbetet fortsätta mellan parterna och den part som har frånträtt konventionen med avseende på alla utestående framställningar om rättshjälp eller utlämning som gjorts före den dag då frånträdandet trädde i kraft.
Upprättad i Paris den 17 december 1997 på engelska och franska språ ken, vilka båda texter har lika giltighet.
Bilaga
DAFFE/IME/BR(97)18/FINAL
Statistik över exporten från OECDländerna
OECDEXPORT 19901996 19901996 19901996
Milj. US dollar
% av tot. OECD
% av de 10 största OECD länderna
Förenta staterna 287118 15,9 19,7 Tyskland 254746 14,1 17,5 Japan 212665 11,8 14,6 Frankrike 138471 7,7 9,5 Förenade kungariket 121258 6,7 8,3 Italien 112449 6,2 7,7 Kanada 91215 5,1 6,3 Korea (1) 81364 4,5 5,6 Nederländerna 81264 4,5 5,6 BelgienLuxemburg 78598 4,4 5,4 De 10 största totalt 1459148 81,0 100
Spanien 42469 2,4 Schweiz 40395 2,2 Sverige 36710 2,0 Mexiko (1) 34233 1,9 Australien 27194 1,5 Danmark 24145 1,3 Österrike* 22432 1,2 Norge 21666 1,2 Irland 19217 1,1 Finland 17296 1,0 Polen (1)** 12652 0,7 Portugal 10801 0,6 Turkiet* 8027 0,4 Ungern** 6795 0,4 Nya Zeeland 6663 0,4 Tjeckiska republiken*** 6263 0,3 Grekland* 4606 0,3 Island 949 0,1 Totalt OECD 1801661 100%
Anm. * 19901995; ** 19911996; *** 19931996. Källa: OECD, (1) IMF.
Beträffande BelgienLuxemburg: handelsstatistiken för Belgien och Luxemburg är endast tillgänglig för de två länderna sammanslaget. Avseende artikel 15.1 i konventionen gäller att, om endera Belgien eller Luxemburg deponerar sitt godtagande, godkännande eller rati fikationsinstrument eller om både Belgien och Luxemburg deponerar sina godtagande, godkännande eller ratifikationsinstrument, så skall det anses att ett av de länder som tillhör de tio största exportländerna har deponerat sitt instrument och de båda ländernas sammanlagda export skall räknas såsom utgörande en del av de 60 procent av den gemen samma totala exporten för de tio länder som fordras för ikraftträdande enligt denna bestämmelse.
Domstolsprotokollet
(Rättsakter som antagits med tillämpning av avdelning VI i Fördraget
om Europeiska unionen)
RÅDETS AKT
av den 29 november 1996
om upprättande på grundval av artikel K 3 i Fördraget om Europeiska unionen av protokollet om förhandsavgörande av Europeiska gemenskapernas domstol angående tolkningen av konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella
intressen
(97/C 151/01)
EUROPEISKA UNIONENS RÅD UTFÄRDAR DENNA AKT
med beaktande av Fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel K 3.2 c i detta, och
med beaktande av följande:
Enligt artikel K 3.2 c kan i konventioner som utarbetas på grundval av artikel K 3 i Fördraget om Europeiska unionen föreskrivas att domstolen skall vara behörig att tolka konventionsbestämmelserna och avgöra alla tvister om deras tillämpning.
RÅDET
BESLUTAR att upprätta det protokoll till vilket texten återfinns i bilagan och som denna dag har undertecknats av företrädare för regeringarna i Europeiska unionens medlemsstater.
RÅDET
REKOMMENDERAR att protokollet antas av medlemsstaterna i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser.
Utfärdad i Bryssel den 29 november 1996
På rådets vägnar
N. OWEN
Ordförande
PROTOKOLL
upprättat på grundval av artikel K 3 i Fördraget om Europeiska unionen om förhandsavgörande av Europeiska gemenskapernas
domstol angående tolkningen av konventionen om skydd av
Europeiska gemenskapernas finansiella intressen
DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,
HAR ENATS om följande bestämmelser som skall fogas till konventionen.
Artikel 1
Europeiska gemenskapernas domstol skall vara behörig att på de villkor som fastställs i detta protokoll meddela förhandsavgöranden om tolk ningen av konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen och protokollet av den 27 september 1996 (1), nedan kallat "det första protokollet".
Artikel 2
1. Varje medlemsstat kan, genom en förklaring som avges vid under tecknandet av detta protokoll eller vid varje annat tillfälle efter under tecknandet, godkänna Europeiska gemenskapernas domstols behörighet att meddela förhandsavgöranden om tolkningen av konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen och det första protokollet till den konventionen på de villkor som anges i punkt 2 a) eller punkt 2 b).
2. Varje medlemsstat som avger en förklaring enligt punkt 1 kan ange antingen att
a) varje domstol i den staten, mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel enligt nationell lagstiftning, får begära att Europeiska gemen skapernas domstol meddelar ett förhandsavgörande i ett ärende som upp kommit vid denna domstol och som rör tolkningen av konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen och det första protokollet till den konventionen, när domstolen anser att ett beslut i frågan är nödvändigt för att döma i saken, eller att
b) varje domstol i den staten får begära att Europeiska gemenskapernas domstol meddelar ett förhandsavgörande i ett ärende som uppkommit vid denna domstol och som rör tolkningen av konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen och det första
1 EGT nr C 313, 23.10.1996, s.1.
protokollet till den konventionen, när domstolen anser att ett beslut i frågan är nödvändigt för att döma i saken.
Artikel 3
1. Protokollet om Europeiska gemenskapernas domstols stadga och dess rättegångsregler skall tillämpas.
2. I enlighet med Europeiska gemenskapens domstols stadga skall varje medlemsstat, oavsett om den har avgivit en förklaring enligt artikel 2, ha rätt att till Europeiska gemenskapens domstol inkomma med inlagor och skriftliga yttranden i ärenden som avhängiggjorts vid domstolen enligt artikel 1.
Artikel 4
1. Detta protokoll skall antas av medlemsstaterna i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser.
2. Medlemsstaterna skall underrätta depositarien när de förfaranden som deras konstitutionella bestämmelser föreskriver för antagande av detta protokoll har genomförts liksom vilka förklaringar som har avgivits enligt artikel 2.
3. Detta protokoll skall träda i kraft 90 dagar efter den underrättelse, som avses i punkt 2, från den stat som är medlem i Europeiska unionen när rådet antar den akt som upprättar detta protokoll och som sist genomför denna formalitet. Protokollet skall emellertid träda i kraft tidigast samtidigt som konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen.
Artikel 5
1. Detta protokoll skall stå öppet för anslutning för varje stat som blir medlem i Europeiska unionen.
2. Anslutningsinstrumenten skall deponeras hos depositarien.
3. Den av Europeiska unionens råd på den anslutande medlemsstatens språk fastställda texten till detta protokoll skall vara giltig.
4. I förhållande till en medlemsstat som ansluter sig till detta protokoll, träder detta i kraft 90 dagar efter dagen för deponeringen av dess anslutningsinstrument, eller på dagen för ikraftträdandet av detta proto koll, om detta ännu inte hunnit träda i kraft vid utgången av nämnda period om 90 dagar.
Artikel 6
Varje stat som blir medlem i Europeiska unionen och som ansluter sig till konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen i enlighet med artikel 12 måste godkänna bestämmelserna i detta protokoll.
Artikel 7
1. Varje medlemsstat som är fördragsslutande part får föreslå ändringar av detta protokoll. Varje förslag till ändring skall överlämnas till depo sitarien, som skall underrätta rådet om detta.
2. Ändringar skall beslutas av rådet som skall rekommendera att medlemsstaterna antar dem i enlighet med sina respektive konstitu tionella bestämmelser.
3. De på detta sätt beslutade ändringarna träder i kraft i enlighet med bestämmelserna i artikel 4.
Artikel 8
1. Generalsekreteraren för Europeiska unionens råd skall vara depositarie för detta protokoll.
2. Depositarien skall i Europeiska gemenskapernas officiella tidning offentliggöra underrättelser, instrument och meddelanden som rör detta protokoll.
FÖRKLARING
om att samtidigt anta konventionen om skydd av Europeiska
gemenskapernas finansiella intressen och protokollet om förhandsavgörande av Europeiska gemenskapernas domstol
angående tolkningen av denna konvention
Företrädarna för regeringarna i Europeiska unionens medlemsstater, för samlade i rådet,
vid undertecknandet av akten om upprättande av protokollet om för handsavgörande av Europeiska gemenskapernas domstol angående tolk ningen av konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen,
som önskar säkra en så effektiv och enhetlig tolkning som möjligt av nämnda konvention från och med dess ikraftträdande,
förklarar sig beredda att vidta lämpliga åtgärder för att de nationella förfarandena för att anta konventionen om skydd av Europeiska gemen skapernas finansiella intressen och av protokollet om dess tolkning skall kunna genomföras samtidigt och så snart som möjligt.
Sammanfattning av Ds 1998:29
I promemorian tas upp frågan om tillträde till vissa internationella åtaganden rörande korruption samt behandlas lagändringar med anledning härav.
I promemorian behandlas först frågan om Sveriges anslutning till två inom Europeiska unionen (EU) utarbetade protokoll till en tidigare konvention om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen. Det första protokollet rör korruption som kan skada gemenskapernas finansiella intressen och i det andra ges EGdomstolen en roll vid tolkning av konventionen och det första protokollet. Vidare behandlas Sveriges anslutning till en likaledes inom EU utarbetad konvention om korruption inom EU, utan koppling till skada för gemenskapernas finanser, samt en inom den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD utarbetad konvention om mutor i internationella affärsförhållanden. Dessutom berörs en FNdeklaration om mutor.
I promemorian föreslås att Sverige ratificerar konventionerna och protokollen. Vidare innehåller den förslag till ändringar i brottsbalken till följd av de åtaganden som görs. Bl. a. föreslås att bestickning av utländska ministrar och parlamentsledamöter straffbeläggs, liksom bestickning och mutbrott av EGkommissionärer, ledamöter av EU parlamentet och Revisionsrätten samt domare i EGdomstolen. Dessutom görs strafflagstiftningen tilllämplig också på den situationen att mutan tillfaller någon annan än den vars tjänsteutövning man vill påverka. De särskilda åtalsreglerna i anslutning till bestämmelserna om bestickning och mutbrott anpassas till de föreslagna ändringarna.
Dessutom behandlas Sveriges efterlevnad av en OECDrekom mendation från 1996 om skattebehandling av mutor och bestämmelser om skatteavdragsrätt i den nämnda FNdeklarationen. Här föreslås att det i de svenska skattereglerna införs ett uttryckligt avdragsförbud för mutor och andra otillbörliga belöningar. Slutligen föreslås en teknisk anpassning i bestämmelsen om mutbrott med anledning av lagstiftningen om totalförsvarsplikt samt att den mutansvariga personkretsen skall utvidgas med personer som på grund av förtroendeställning fått till uppgift att för någon annan genomföra vetenskaplig eller motsvarande utredning.
Promemorians lagförslag
Förslag till lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken att 2 kap. 5a §, 10 kap. 5 §, 17 kap. 7 och 17 §§ samt 20 kap. 2 och 5 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap. 5 a §1
Har fråga om ansvar för gärning prövats genom lagakraftägande dom, meddelad i främmande stat där gärningen förövats eller i främmande stat som har tillträtt
den europeiska konventionen d. 28 maj 1970 om brottmålsdoms internationella rättsverkningar eller den europeiska konventionen d. 15 maj 1972 om överförande av lagföring i brottmål, må den
tilltalade ej här i riket lagföras för samma gärning,
1. om han har frikänts från an svar,
2. om han har förklarats skyldig till brottet utan att påföljd har ådömts,
3. om ådömd påföljd har verk ställts i sin helhet eller verkstäl ligheten pågår, eller
4. om ådömd påföljd har bort fallit enligt lagen i den främmande staten. Första stycket gäller ej i fråga om brott som avses i 1 § eller 3 § 4, 6 eller 7 såvida ej lagföringen i den främmande staten har skett på be gäran av svensk myndighet.
Har fråga om ansvar för gärning prövats genom dom meddelad i främmande stat och föreligger ej på grund av vad förut i denna pa ragraf sagts hinder mot lagföring,
Har fråga om ansvar för gärning prövats genom lagakraftägande dom, meddelad i främmande stat där gärningen förövats eller i främmande stat som har tillträtt
någon av de överenskommelser som anges i fjärde stycket, får
den
tilltalade inte här i riket lagföras för samma gärning,
1. om han har frikänts från an svar,
2. om han har förklarats skyldig till brottet utan att påföljd ådömts,
3. om ådömd påföljd har verk ställts i sin helhet eller verkställig heten pågår, eller
4. om ådömd påföljd har bort fallit enligt lagen i den främmande staten.
Första stycket gäller inte i fråga om brott som avses i 1 § eller 3 § 4, 6 eller 7 såvida inte lagföringen i den främmande staten har skett på begäran av svensk myndighet.
Har fråga om ansvar för gärning prövats genom dom meddelad i främmande stat och finns det inte på grund av vad förut i denna pa ragraf sagts hinder mot lagföring,
1 Senaste lydelse 1987:761.
må åtal för gärningen väckas här i
riket endast efter förordnande av regeringen eller den regeringen bemyndigat därtill.
får åtal för gärningen väckas här i
riket endast efter förordnande av regeringen eller den regeringen bemyndigat därtill.
De överenskommelser som avses i första stycket är
1. den europeiska konventionen d. 28 maj 1970 om brottmålsdoms internationella rättsverkningar,
2. den europeiska konventionen d. 15 maj 1972 om överförande av lagföring i brottmål,
3. konventionen d. 26 juli 1995 om skydd av Europeiska gemen skapernas finansiella intressen för gärningar som däri avses,
4. protokollet d. 27 september 1996 till konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen för gärningar som däri avses, och
5. konventionen d. 26 maj 1997 om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemen skaperna eller Europeiska unio nens medlemsstater gör sig skyl diga till för gärningar som däri avses.
Har ett brott delvis begåtts här i riket skall första stycket tilllämpas om gärningen omfattas av
1. konventionen d. 26 juli 1995 om skydd av Europeiska gemen skapernas finansiella intressen,
2. protokollet d. 27 september 1996 till konventionen d. 26 juli 1995 om skydd av Europeiska ge menskapernas finansiella intress en, eller
3. konventionen d. 26 maj 1997 om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemen skaperna eller Europeiska unio nens medlemsstater är delaktiga i och brottet delvis begåtts också inom den medlemsstats territorium där domen meddelats.
10 kap.
5 §1
Om någon, som på grund av förtroendeställning fått till uppgift att för någon annan sköta ekono misk angelägenhet eller självstän digt handha kvalificerad teknisk uppgift eller övervaka skötseln av sådan angelägenhet eller uppgift, missbrukar sin förtroendeställning och därigenom skadar hu vudmannen, döms han för trolös
het mot huvudman till böter eller
fängelse i högst två år. Vad som har sagts nu gäller inte, om gär ningen är belagd med straff enligt 1–3 §§.
Om någon, som på grund av förtroendeställning fått till uppgift att för någon annan sköta en eko nomisk angelägenhet eller ge
nomföra en vetenskaplig eller mot svarande utredning
eller själv
ständigt handha en kvalificerad teknisk uppgift eller övervaka skötseln av en sådan angelägenhet,
utredning eller uppgift, missbrukar
sin förtroendeställning och däri genom skadar huvudmannen, döms han för tro
löshet mot hu
vudman till böter eller fängelse i
högst två år. Vad som har sagts nu gäller inte, om gärningen är belagd med straff enligt 1–3 §§.
Är brottet grovt, skall dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningsmannen begagnat falsk handling eller vilseledande bokföring eller tillfogat huvudmannen bedande eller synnerligen kännbar skada.
Missbrukar någon, som fått till uppgift att sköta rättslig angelägenhet för någon annan till förfång för huvudmannen sin förtroendeställning, döms han enligt första stycket, även om angelägenheten inte är av eko nomisk eller teknisk art.
17 kap.
7 §2
Den som till arbetstagare eller
annan som avses i 20 kap. 2 §
lämnar, utlovar eller erbjuder muta eller annan otillbörlig belöning för tjänsteutövningen, dömes för be
stickning till böter eller fängelse i
högst två år.
Den som till
1. arbetstagare,
2. annan som avses i 20 kap. 2 §,
3. främmande stats minister, le damot av lagstiftande församling eller ledamot av organ motsva rande dem som avses i 20 kap. 2 § andra stycket 1, eller
4. den som utan att inneha an ställning eller uppdrag som nu har sagts utövar främmande stats myndighet
lämnar, utlovar eller erbjuder, för
denne själv eller för annan, muta
eller annan otillbörlig belöning för
1 Senaste lydelse 1986:123.2 Senaste lydelse 1977:103.
tjänsteutövningen, döms för be
stickning till böter eller fängelse
i högst två år.
17 kap.
17 §1
Har bestickning skett i förhål lande till någon som ej är arbets
tagare hos staten eller hos kom mun och som ej omfattas av 20 kap. 2 § andra stycket 1–4, må
åklagare väcka åtal endast om brottet angives till åtal av arbets eller uppdragsgivaren till den för bestickningen utsatte eller om åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Har bestickning skett i förhål lande till någon som
1. inte är arbetstagare hos sta ten eller hos kommun,
2. inte omfattas av 20 kap. 2 § andra stycket 1–4 eller 6 och
3. inte är främmande stats mi nister eller ledamot av lagstif tande församling, får åklagare väcka åtal endast om
brottet angives till åtal av arbets eller uppdragsgivaren till den för bestickningen utsatte eller om åtal är påkallat från allmän synpunkt.
20 kap.
2 §2
Arbetstagare som tar emot, låter åt sig utlova eller begär muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning, döms för mutbrott till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla, om arbetstagaren begått gärningen innan han erhöll anställningen eller efter det han slutat den samma. Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.
Vad i första stycket sägs om ar betstagare skall också tillämpas på
1. ledamot av styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan så dan myndighet som hör till staten eller till kommun, landsting, kommunalförbund, församling, kyrklig samfällighet eller allmän försäkringskassa,
2. den som utövar uppdrag som
Arbetstagare som, för sig själv
eller för annan, tar emot, låter sig
utlova eller begär, muta eller an nan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning, döms för mut
brott
till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla, om arbetstagaren begått gärningen innan han erhöll anställningen eller efter det han slutat den samma. Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.
Vad i första stycket sägs om ar betstagare skall också tillämpas på
1. ledamot av styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan så dan myndighet som hör till staten eller till kommun, landsting, kommunalförbund, församling, kyrklig samfällighet eller allmän försäkringskassa,
2. den som utövar uppdrag som
1 Senaste lydelse 1977:103.2 Senaste lydelse 1993:207.
är reglerat i författning,
3. den som är krigsman enligt
lagen (1986:644) om disciplin förseelser av krigsmän, m.m. eller
annan som fullgör lagstadgad tjänsteplikt,
4. den som utan att inneha an ställning eller uppdrag som nu sägs utövar myndighet,
5. den som i annat fall än som avses i 1–4 på grund av förtroen deställning fått till uppgift att för någon annan sköta rättslig eller ekonomisk angelägenhet eller självständigt handha kvalificerad teknisk uppgift eller övervaka skötseln av sådan angelägenhet eller uppgift.
är reglerat i författning,
3. den som omfattas av lagen
(1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. eller
annan som fullgör lagstadgad tjänsteplikt,
4. den som utan att inneha an ställning eller uppdrag som nu sägs utövar myndighet,
5. den som i annat fall än som avses i 1–4 på grund av förtroen deställning fått till uppgift att för någon annan sköta en rättslig eller ekonomisk angelägenhet eller att
genomföra en vetenskaplig eller motsvarande utredning
eller att
självständigt handha en kvalifi cerad teknisk uppgift eller över vaka skötseln av en sådan ange lägenhet, utredning eller uppgift,
och
6. ledamot av Europeiska ge menskapernas kommission, Euro paparlamentet eller Europeiska gemenskapernas revisionsrätt eller domare i Europeiska gemen skapernas domstol.
20 kap.
5 §1
Åklagare må, utan hinder av vad
eljest må vara stadgat, åtala brott
varigenom arbetstagare hos staten eller hos kommun eller annan som avses i 2 § andra stycket 1–4 har åsidosatt vad honom åligger i utövningen av anställningen eller uppdraget.
Utan hinder av vad i första stycket sägs skall dock gälla
1. vad i denna balk stadgas att åtal ej må ske utan förordnande av regering eller den regeringen har bemyndigat och
2. vad i annan lag eller författ ning är föreskrivet om åtal för gär ning, för vilken straff är stadgat
Åklagare får, utan hinder av vad
som annars är stadgat, åtala brott
varigenom arbetstagare hos staten eller hos kommun eller annan som avses i 2 § andra stycket 1–4 har åsidosatt vad som åligger honom i utövningen av anställningen eller uppdraget.
Utan hinder av vad i första stycket sägs skall dock gälla
1. vad i denna balk stadgas att åtal inte får ske utan förordnande av regering eller den regeringen har bemyndigat och
2. vad i annan lag eller författ ning är föreskrivet om åtal för gär ning, för vilken straff är stadgat
1 Senaste lydelse 1977:103.
allenast om den förövas av inne havare av anställning eller uppdrag som sägs i första stycket.
Har mutbrott begåtts av någon som ej omfattas av första stycket, må åklagare väcka åtal endast om brottet angives till åtal av arbets eller uppdragsgivaren eller om åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Är ej för visst fall annat stadgat,
må åklagare åtala brott mot sådan
tystnadsplikt som gäller till förmån för enskild målsägande endast om denne anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän syn punkt.
allenast om den förövas av inne havare av anställning eller uppdrag som sägs i första stycket.
Har mutbrott begåtts av någon som inte omfattas av första stycket
eller av 2 § andra stycket 6, får
åklagare väcka åtal endast om brottet angives till åtal av arbets eller uppdragsgivaren eller om åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Är inte för visst fall annat stad gat, får åklagare åtala brott mot sådan tystnadsplikt som gäller till förmån för enskild målsägande endast om denne anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från all män synpunkt.
Om åtal för brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget begåtts av riksdagsledamot, statsråd, justitieråd, regeringsråd eller innehavare av tjänst eller uppdrag hos riksdagen eller dess organ gäller särskilda bestämmelser. ________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370) att 20 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
20 §1
Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde (bruttointäkt) som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret.
Avdrag får inte göras för: den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, så som vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;
kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar eller kottar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är skattefria enligt 19 §;
värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn som ej fyllt 16 år;
ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans för värvsverksamhet;
svenska allmänna skatter; kapitalavbetalning på skuld; ränta enligt 8 kap. 1 § studiestödslagen (1973:349), 52, 52 a och 55 §§ lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 5 kap. 12 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 31 § tullagen (1994:1550), 60 § fordonsskattelagen (1988:327), 36 § lagen (1996:1030) om underhållsstöd och 19 kap. 2 och 49 §§ skattebetal ningslagen (1997:483) samt dröjsmålsavgift beräknad enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift;
avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift; avgift enligt 10 kap. plan och bygglagen (1987:10); avgift enligt 10 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529); avgift enligt 8 kap. 5 § arbetsmiljölagen (1977:1160); avgift enligt 26 § arbetstidslagen (1982:673); avgift enligt 21 § insiderlagen (1990:1342); avgift enligt 22 § tredje stycket lagen (1993:737) om bostadsbidrag; skadestånd, som grundas på lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller annan lag som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, när skadeståndet avser annat än ekonomisk skada;
företagsbot enligt 36 kap. brottsbalken; straffavgift enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken;
1 Senaste lydelse enligt prop. 1997/98:90.
skatteavdrag för vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt skatte betalningslagen (1997:483);
avgift enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift; kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering;
överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen (1978:268); miljösanktionsavgift enligt 30 kap. miljöbalken; vattenföroreningsavgift enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot för orening från fartyg;
avgift enligt 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela före skrifter om in eller utförsel av varor;
lagringsavgift enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol eller lagen (1985:635) om försörjningsberedskap på naturgasom rådet;
avgift enligt 18 § lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar;
avgift enligt 10 kap. 5 § lagen (1994:1776) om skatt på energi; ingående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) för vilken det finns rätt till avdrag enligt 8 kap. eller rätt till återbetalning enligt 10 kap. nämnda lag;
avgift enligt 11 kap. 16 § och 13 kap. 6 a §aktiebolagslagen (1975:1385);
kostnader för muta eller annan otillbörlig belöning.
(Se vidare anvisningarna.)
____________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.
Förteckning över remissinstanser Ds 1998:29
Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av följande instan ser:
Riksdagens ombudsmän, Göta hovrätt, Kammarrätten i Göteborg, Gö teborgs tingsrätt, Länsrätten i Stockholms län, Justitiekanslern, Dom stolsverket, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Kriminalvårdsstyrelsen, Generaltullstyrelsen, Bokföringsnämnden, Riksrevisionsverket, Närings och teknikutvecklingsrådet, Kommerskollegium, Brottsförebyggande rådet, Ekobrottsmyndigheten, EUbedrägeridelegationen, Statskontoret, Landstingsförbundet, Riksskatteverket, Luftfartsverket, Juridiska fakul tetsnämnden vid Uppsala universitet, Sveriges domareförbund, Sveriges advokatsamfund, Institutet mot mutor, Byggentreprenörerna, Sveriges akademikers centralorganisation SACO, Föreningen Auktoriserade Revi sorer, Företagarnas Riksorganisation, Lantbrukarnas Riksförbund, Lä kemedelsindustriföreningen, Skogsägarnas Riksförbund, Svenska Bank föreningen, Svenska Revisorssamfundet, Sveriges fastighetsägareför bund, Sveriges Reklambyråförbund, Annonsörföreningen, Direktreklam företagens branchförbund SWEDMA, Sveriges Redovisningskonsulters Förbund, Apoteksbolaget AB och Svenska Nationalkommittén ICC.
Yttranden har dessutom inkommit från följande instanser. Industriförbundet, Näringslivets Skattedelegation, Svenska Arbetsgivare föreningen SAF samt Stockholms Handelskammare.
Lagrådsremissens lagförslag Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Förslag till lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken
dels att 2 kap. 5a §, 10 kap. 5 §, 17 kap. 7 och 17 §§ samt 20 kap. 2 och
5 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 9 kap 3 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
5 a §7
Har fråga om ansvar för gärning prövats genom lagakraftägande dom, meddelad i främmande stat där gärningen förövats eller i främ mande stat som har tillträtt den
europeiska konventionen d. 28 maj 1970 om brottmålsdoms inter nationella rättsverkningar eller den europeiska konventionen d. 15 maj 1972 om överförande av lagföring i brottmål, må den till
talade ej här i riket lagföras för samma gärning,
1. om han har frikänts från ansvar,
2. om han har förklarats skyldig till brottet utan att påföljd har å dömts,
3. om ådömd påföljd har verk ställts i sin helhet eller verkställig heten pågår, eller
4. om ådömd påföljd har bort fallit enligt lagen i den främmande staten.
Första stycket gäller ej i fråga om brott som avses i 1 § eller 3 § 4, 6 eller 7 såvida ej lagföringen i den främmande staten har skett på
Har fråga om ansvar för gärning prövats genom lagakraftägande dom, meddelad i främmande stat där gärningen förövats eller i främmande stat som har tillträtt
någon av de överenskommelser som anges i fjärde stycket, får den
tilltalade inte här i riket lagföras för samma gärning,
1. om han har frikänts från ansvar,
2. om han har förklarats skyldig till brottet utan att påföljd ådömts,
3. om ådömd påföljd har verk ställts i sin helhet eller verkställig heten pågår, eller
4. om ådömd påföljd har bort fallit enligt lagen i den främmande staten.
Första stycket gäller inte i fråga om brott som avses i 1 § eller 3 § 4, 6 eller 7 såvida inte lagföringen i den främmande staten har skett
7 Senaste lydelse 1987:761.
begäran av svensk myndighet
Har fråga om ansvar för gärning prövats genom dom meddelad i främmande stat och föreligger ej
på grund av vad förut i denna pa ragraf sagts hinder mot lagföring, må åtal för gärningen väckas här i
riket endast efter förordnande av regeringen eller den regeringen be myndigat därtill.
på begäran av svensk myndighet
eller sedan personen utlämnats från Sverige för lagföring.
Om en fråga om ansvar för en
gärning har prövats genom en dom meddelad i en främmande stat och
om det inte finns hinder mot
lagföring på grund av vad som förut sagts i denna paragraf, får åtal för gärningen väckas här i riket endast efter förordnande av regeringen eller den som regeringen bemyndigat.
De överenskommelser som avses i första stycket är
1. den europeiska konventionen d. 28 maj 1970 om brottmålsdoms internationella rättsverkningar,
2. den europeiska konventionen d. 15 maj 1972 om överförande av lagföring i brottmål,
3. konventionen d. 26 juli 1995 om skydd av Europeiska gemen skapernas finansiella intressen för gärningar som däri avses,
4. protokollet d. 27 september 1996 till konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas fi nansiella intressen för gärningar som däri avses, och
5. konventionen d. 26 maj 1997 om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemen skaperna eller Europeiska union ens medlemsstater är delaktiga i för gärningar som däri avses.
Har ett brott begåtts delvis här i riket och delvis också inom den medlemsstats territorium där do men meddelats, skall första stycket tillämpas om gärningen omfattas av de överenskommelser som an ges i fjärde stycket 3–5.
9 kap
3 a §
Den som, i strid med föreskrifter eller villkor, använder ett bidrag eller utnyttjar en förmån som helt
eller delvis finansieras över eller på annat sätt påverkar Europeiska gemenskapernas budgetar för ett annat ändamål än det som bidra get eller förmånen har beviljats för, skall dömas för subventions miss bruk till böter eller fängelse i högst två år. I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
10 kap.
5 §8
Om någon, som på grund av
förtroendeställning fått till uppgift att för någon annan sköta ekono misk angelägenhet eller själv ständigt handha kvalificerad tek nisk uppgift eller övervaka sköt seln av sådan angelägenhet eller uppgift, missbrukar sin förtroende ställning och därigenom skadar huvudmannen, döms han för tro
löshet mot huvudman till böter
eller fängelse i högst två år. Vad som har sagts nu gäller inte, om gärningen är belagd med straff enligt 1–3 §§.
Den som som på grund av för troendeställning fått till uppgift att för någon annan
1. sköta en ekonomisk ange
lägenhet,
2. genomföra en vetenskaplig eller motsvarande utredning,
3. självständigt sköta en kvalifi
cerad teknisk uppgift, eller
4. övervaka utförandet av en så dan uppgift som anges i 1, 2 eller 3, missbrukar sin förtroendeställning och därigenom skadar huvudman nen, döms för trolöshet mot
huvud man till böter eller fängelse i
högst två år. Vad som har sagts nu gäller inte, om gärningen är belagd med straff enligt 1–3 §§.
Är brottet grovt, skall dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningsmannen begagnat falsk handling eller vilseledande bokföring eller tillfogat huvudmannen betydande eller synnerligen kännbar skada.
Missbrukar någon, som fått till uppgift att sköta rättslig angelägenhet för någon annan, till förfång för huvudmannen sin förtroendeställning, döms han enligt första stycket, även om angelägenheten inte är av ekono misk eller teknisk art.
17 kap.
7 §9
Den som till arbetstagare eller
annan som avses i 20 kap. 2 § läm
nar, utlovar eller erbjuder muta eller annan otillbörlig belöning för
Den som till
1. arbetstagare,
2. annan som avses i 20 kap. 2 §,
8 Senaste lydelse 1986:123.9 Senaste lydelse 1977:103.
tjänsteutövningen, dömes för be
stickning till böter eller fängelse i
högst två år.
3. främmande stats minister, ledamot av lagstiftande församling eller ledamot av organ motsva rande dem som avses i 20 kap. 2 § andra stycket 1, eller
4. någon som utan att inneha an ställning eller uppdrag som nu har sagts utövar främmande stats myn dighet lämnar, utlovar eller erbjuder, för
denne själv eller för annan, muta
eller annan otillbörlig belöning för tjänsteutövningen, döms för be
stick ning till böter eller fängelse i
högst två år.
17 §10
Har bestickning skett i förhåll ande till någon som ej är arbets
tagare hos staten eller hos kom mun och som ej omfattas av 20 kap. 2 § andra stycket 1–4, må
åklagare väcka åtal endast om brottet angives till åtal av arbets eller uppdragsgivaren till den för bestickningen utsatte eller om åtal är påkallat från allmän synpunkt.
I vissa fall av bestickning får åklagare väcka åtal endast om brottet anges till åtal av arbets eller uppdragsgivaren till den som utsatts för bestickningen eller om åtal är påkallat från allmän syn punkt. Detta gäller om bestickning skett i förhållande till någon som
1. inte är arbetstagare hos staten eller hos kommun,
2. inte omfattas av 20 kap. 2 § andra stycket 1–4 eller 6 och
3. inte är främmande stats mini ster eller ledamot av lagstiftande församling.
20 kap.
2 §11
Arbetstagare som tar emot, låter åt sig utlova eller begär muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning, döms för mutbrott till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla, om ar betstagaren begått gärningen innan han erhöll anställningen eller efter det han slutat densamma. Är brot tet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.
Arbetstagare som, för sig själv
eller för annan, tar emot, låter åt
sig utlova eller begär muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning, döms för mutbrott till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla, om ar betstagaren begått gärningen innan han erhöll anställningen eller efter det han slutat densamma. Är brot tet grovt, döms till fängelse, lägst
10 Senaste lydelse 1977:103.11 Senaste lydelse 1993:207.
Vad i första stycket sägs om arbetstagare skall också tillämpas på
1. ledamot av styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan så dan myndighet som hör till staten eller till kommun, landsting, kom munalförbund, församling, kyrklig samfällighet eller allmän försäk ringskassa,
2. den som utövar uppdrag som är reglerat i författning,
3. den som är krigsman enligt
lagen (1986:644) om disciplinför seelser av krigsmän, m.m. eller an
nan som fullgör lagstadgad tjänste plikt,
4. den som utan att inneha an ställning eller uppdrag som nu har sagts utövar myndighet och
5. den som i annat fall än som avses i 1–4 på grund av förtro endeställning fått till uppgift att för någon annan sköta rättslig eller
ekonomisk angelägenhet eller självständigt handha kvalificerad teknisk uppgift eller övervaka sköt seln av sådan angelägenhet eller uppgift.
sex månader och högst sex år.
Vad i första stycket sägs om arbetstagare skall också tillämpas på
1. ledamot av styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan så dan myndighet som hör till staten eller till kommun, landsting, kom munalförbund, församling, kyrklig samfällighet eller allmän försäk ringskassa,
2. den som utövar uppdrag som är reglerat i författning,
3. den som omfattas av lagen
(1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. eller an
nan som fullgör lagstadgad tjänste plikt,
4. den som utan att inneha anställning eller uppdrag som nu har sagts utövar myndighet och
5. den som i annat fall än som avses i 1–4 på grund av förtro endeställning fått till uppgift att för någon annan
a) sköta en rättslig eller eko nomisk angelägenhet,
b) genomföra en vetenskaplig eller motsvarande utredning,
c) självständigt sköta en kvalifi cerad teknisk uppgift, eller
d) övervaka utförandet av en så dan uppgift som anges i a, b eller c, och
6. ledamot av Europeiska ge menskapernas kommission, Euro paparlamentet eller Europeiska gemenskapernas revisionsrätt eller domare i Europeiska gemen skapernas domstol.
5 §12
Åklagare må, utan hinder av vad
eljest må vara stadgat, åtala brott
varigenom arbetstagare hos staten eller hos kommun eller annan som avses i 2 § andra stycket 1–4 har
Åklagare får, utan hinder av vad
som annars är föreskrivet, åtala
brott varigenom arbetstagare hos staten eller hos kommun eller annan som avses i 2 § andra
12 Senaste lydelse 1977:103.
åsidosatt vad honom åligger i ut övningen av anställningen eller uppdraget.
Utan hinder av vad i första stycket sägs skall dock gälla
1. vad i denna balk stadgas att å tal ej må ske utan förordnande av regeringen eller den regeringen har bemyndigat och
2. vad i annan lag eller författ ning är föreskrivet om åtal för gär ning, för vilken straff är stadgat
allenast om den förövas av inneha
vare av anställning eller uppdrag som sägs i första stycket.
Har mutbrott begåtts av någon som ej omfattas av första stycket,
må åklagare väcka åtal endast om
brottet angives till åtal av arbets eller uppdragsgivaren eller om åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Är ej för visst fall annat stadgat, må åklagare åtala brott mot sådan
tystnadsplikt som gäller till förmån för enskild målsägande endast om denne anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän syn punkt.
stycket 1–4 har åsidosatt vad som
åligger honom i utövningen av an
ställningen eller uppdraget.
Utan hinder av bestämmelserna i första stycket skall dock gälla
1. vad som i denna balk före
skrivs om att åtal inte får ske utan
förordnande av regeringen eller den regeringen har bemyndigat och
2. vad som i annan lag eller för fattning är föreskrivet om åtal för gärning, för vilken straff är stadgat
endast om den förövas av inne
havare av anställning eller uppdrag som avses i första stycket.
Har mutbrott begåtts av någon som inte omfattas av första stycket
eller av 2 § andra stycket 6, får
åklagare väcka åtal endast om brottet anges till åtal av arbets eller uppdragsgivaren eller om åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Om det inte finns särskilda bestämmelser för ett visst fall, får
åklagare åtala brott mot sådan tystnadsplikt som gäller till förmån för enskild målsägande endast om denne anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän syn punkt.
Om åtal för brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget begåtts av riksdagsledamot, statsråd, justitieråd, regeringsråd eller innehavare av tjänst eller uppdrag hos riksdagen eller dess organ gälla särskilda bestäm melser. ________
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370) att 20 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
20 §13
Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bi behållande avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde (bruttointäkt) som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret.
Avdrag får inte göras för: den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, så som vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;
kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar eller kottar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är skattefria enligt 19 §;
värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn som ej fyllt 16 år;
ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans för värvsverksamhet;
svenska allmänna skatter; kapitalavbetalning på skuld; ränta enligt 8 kap. 1 § studiestödslagen (1973:349), 52, 52 a och 55 §§ lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 5 kap. 12 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 31 § tullagen (1994:1550), 60 § fordonsskattelagen (1988:327), 36 § lagen (1996:1030) om underhållsstöd och 19 kap. 2 och 4–9 §§ skattebetal ningslagen (1997:483) samt dröjsmålsavgift beräknad enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift;
avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift; avgift enligt 10 kap. plan och bygglagen (1987:10); avgift enligt 10 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529); avgift enligt 8 kap. 5 § arbetsmiljölagen (1977:1160); avgift enligt 26 § arbetstidslagen (1982:673); avgift enligt 21 § insiderlagen (1990:1342); avgift enligt 22 § tredje stycket lagen (1993:737) om bostadsbidrag; skadestånd, som grundas på lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller annan lag som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, när skadeståndet avser annat än ekonomisk skada;
företagsbot enligt 36 kap. brottsbalken; straffavgift enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken;
13 Senaste lydelse 1998:816.
skatteavdrag för vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt skatte betalningslagen (1997:483);
avgift enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift; kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering;
överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen (1978:268); miljösanktionsavgift enligt 30 kap. miljöbalken; vattenföroreningsavgift enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot föro rening från fartyg;
avgift enligt 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela före skrifter om in eller utförsel av varor;
lagringsavgift enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol eller lagen (1985:635) om försörjningsberedskap på naturgasom rådet;
avgift enligt 18 § lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar;
avgift enligt 10 kap. 5 § lagen (1994:1776) om skatt på energi; ingående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) för vilken det finns rätt till avdrag enligt 8 kap. eller rätt till återbetalning enligt 10 kap. nämnda lag;
avgift enligt 11 kap. 16 § och 13 kap. 6 a §aktiebolagslagen (1975:1385);
utgifter för muta eller annan otillbörlig belöning.
(Se vidare anvisningarna.)
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas i fråga om utgifter efter ikraftträdandet.
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 19981113
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Gertrud Len nander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.
Enligt en lagrådsremiss den 5 november 1998 (Justitiedepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i brottsbalken,
2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Lars Werkström.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet.
Förslaget till lag om ändring i brottsbalken
2 kap. 5 a §
I fjärde stycket 35 anges namnet på den internationella överenskommel sen med tillägget "för gärningar som däri avses". Avsikten är därvid att en dom i en konventionsstat skall utgöra hinder för lagföring i Sverige endast om lagföringen avser någon gärning som omfattas av respektive överenskommelse. Formuleringen antyder dock snarare att det citerade uttrycket ingår i namnet på överenskommelsen. Bäst vore om begräns ningen kunde brytas ut till en särskild mening. Detta är emellertid svårt med hänsyn till paragrafens konstruktion. Det torde därför få accepteras att begränsningen anges särskilt i varje punkt. Den bör dock därvid ges en något mindre kryptisk formulering, exempelvis:", dock endast om gärningen omfattas av överenskommelsen".
9 kap. 3 a §
Den föreslagna bestämmelsen är i viss mån en främmande fågel i svensk straffrätt. I fråga om bedrägeriansvar förutsätts att motpartens disposition påverkats av ett vilseledande, t.ex. genom att gärningsmannen vilselett om sin vilja eller förmåga att fullgöra ett avtal som ingås. För ett för skingringsansvar förutsätts att gärningsmannen inte kan redovisa för den mottagna egendomen. Förslaget innebär att själva förpliktelsen att full göra avtalet straffsanktioneras. För att ansvarsbestämmelsen inte skall leda till stötande resultat torde det vara nödvändigt att strängt hålla fast vid att bidraget skall användas just för annat ändamål. Att bidragstagaren försökt men misslyckats med att fullgöra sitt åtagande bör inte kunna leda till straff. Antag exempelvis att en lantbrukare tagit emot ett bidrag för att odla en viss gröda som senare visar sig vara otjänlig för mark och klimatförhållanden på hans gård, så att han måste övergå till annan od
ling. Eller antag att en vetenskapsman tar emot bidrag för ett visst forsk ningsprojekt som visar sig förfelat och måste överges för någon annan forskningsuppgift, dock först sedan han förbrukat medlen för sitt uppe hälle under den tid projektet pågick. Inte i någotdera fallet torde straffan svar böra inträda. Båda får anses ha använt bidraget för avsett ändamål ehuru med misslyckat resultat. Men avgränsningen mot det straffbara området kan bli besvärlig och medföra tillämpningssvårigheter.
Det hade varit önskvärt att de fall då bestämmelsen kan bli tillämplig analyserats mer ingående. Emellertid grundar den sig på en EUkonven tion och fyller i sin kärna ett angeläget ändamål. Sverige bör inte försena ratifikationen av överenskommelsen. Lagrådet godtar därför den för slagna bestämmelsen med tillägget att den torde förutsätta en betydande restriktivitet vid tillämpningen.
10 kap 5 §
De ändringar som föreslås beträffande brottet trolöshet mot huvudman har föranletts av de motsvarande ändringar som i lagrådsremissen före slås beträffande mutbrott i 20 kap. 2 § brottsbalken. Av motiven kan slut satsen dras, att ändringarna i 10 kap. 5 § närmast setts som en teknisk justering.
I 10 kap. 5 § första stycket 2 föreslås en utvidgning av den krets personer som omfattas av bestämmelsen. Straffansvar skall också gälla för den som på grund av förtroendeställning fått till uppgift att för någon annan genomföra en vetenskaplig eller motsvarande utredning och som miss brukar sin förtroendeställning och därigenom skadar huvudmannen. Som exempel på personer som avses anges i motiven (avsnitten 5.5.4 och 5.6.2) bl. a. en konsult som av Socialstyrelsen fått i uppdrag att bedöma om ett visst preparat är sådant att det motsvarar kraven för registrering som läkemedel, en person som anlitats för att genomföra en geologisk undersökning i samband med gruvprospektering samt en av domstol eller part anlitad sakkunnig, t.ex. en barnpsykolog.
Om en sådan person som nu åsyftas tar emot ersättning för att leverera en felaktig eller bristfällig analys är tanken, att han skall omfattas av det i lagrådsremissen föreslagna ansvaret för mutbrott. Något egentligt behov av att gärningen samtidigt skall vara straffbar som trolöshet mot huvud man, ett brott som inte har högre straffskala än mutbrottet, torde knappast föreligga. Bestämmelsen i 10 kap. 5 § får däremot självständig betydelse i de fall där den som genomför utredningen varken tar emot, låter sig utlovas eller begär någon otillbörlig belöning för sitt handlande, utan av ger ett felaktigt eller vilseledande utlåtande av något annat kanske mer personligt skäl. Av lagrådsremissen framgår emellertid inte, huruvida det finns ett behov av en kriminalisering som sträcker sig utöver de fall där otillbörlig ersättning förekommit.
För att ansvar för trolöshet mot huvudman enligt bestämmelsens första stycke skall ifrågakomma, måste gärningen skada huvudmannen. Härmed menas att denne tillfogas ekonomisk skada (NJA II 1942 s. 462 och 467, Kommentar till Brottsbalken, Del I, 6 uppl. 1995, s. 551 ff, och Jareborg, Brotten, Andra häftet, 2 uppl. 1986, s. 261 och 264). Skadan skall dessutom vara täckt av gärningsmannens uppsåt. Det torde vara klart, att ekonomisk skada för huvudmannen kan uppstå i vissa av de fall som den föreslagna bestämmelsen avser att fånga in, men att rekvisitet i andra fall kommer att brista. Det senare gäller t.ex. den ovan nämnda av Socialstyrelsen anlitade konsulten eller den av domstol anlitade sakkun nige. Av detta skäl blir i realiteten det kriminaliserade området mindre än vad som synes avsett.
Det som nu senast sagts leder om någon ändring av 10 kap. 5 § överhu vudtaget skall göras i detta sammanhang till frågan, om inte den nya personkretsen snarare borde ha sin plats i bestämmelsens tredje stycke, som gäller missbruk av uppgift att sköta rättslig angelägenhet, vilket är ett brott som inte är ett förmögenhetsbrott i egentlig mening. Syftet med stadgandet i tredje stycket är snarare att inskärpa vikten av att den som skall sköta annans rättsliga angelägenheter inte handlar till förfång för huvudmannen (jfr NJA II 1962 s. 227 f). Här krävs således endast "förfång", något som inkluderar inte bara ekonomisk skada utan även olägenheter och besvär av annat slag (jfr NJA II 1942 s. 468 och Jareborg a.a. s. 269). Placeras den nya persongruppen i tredje stycket undviks dessutom rekvisitet att gärningsmannen skall ha fått sin uppgift "på grund av förtroendeställning" i förhållande till huvudmannen. (Jfr Kom mentaren till Brottsbalken s. 547 f och Jareborg a.a. s. 261. En annan sak är att en förtroendeställning uppkommer sedan uppgiften erhållits.) Detta rekvisit kan brista t.ex. då en av part anlitad sakkunnig, därtill mutad av motparten, avger ett felaktigt eller vilseledande utlåtande i en process. Rekvisitet uppställs inte, då det gäller uppgiften att sköta en rättslig an gelägenhet. Görs ändringen på det av Lagrådet nu antydda sättet måste å andra sidan observeras, att det inte finns något grovt brott av den variant av trolöshetsbrottet som regleras i tredje stycket.
Enligt Lagrådets mening bör dock en ändring av 10 kap. 5 § anstå till dess att en mer ingående analys av behovet, innebörden och konsekven serna av en sådan lagändring hunnit genomföras.
17 kap. 7 §
I bestämmelserna om bestickning och mutbrott föreslås de ändringarna att det döms till ansvar för förmåner för funktionären själv eller för annan. Mot bakgrund av även europeiska erfarenheter är detta en högst rimlig utvidgning, till dels endast ett förtydligande. Att exempelvis en politiker genomför en vapenaffär med vetskap om att vapenleverantören lämnar ett stort bidrag till hans politiska parti kan naturligtvis inte be traktas som annat än tagande av muta.
Samtidigt måste försiktighet iakttas så att inte bestämmelsen inkräktar på medborgarnas frihet att sluta sig samman för allmänna syften. I författ ningskommentaren förs ett resonemang vars kärnpunkt är att en förmån som tillfaller en förening eller annat organ med vars ideella målsättning en funktionär sympatiserar knappast kan anses som en muta eller annan otillbörlig belöning om inte förmånen på något mer konkret sätt gynnar funktionären. Resonemanget synes utgöra en vidareutveckling av förar betsuttalanden av mutansvarskommittén om förmåner till funktionärens hustru eller annan närstående; ansvaret ansågs i detta hänseende vara i allmänhet begränsat till sådant som kunde sägas ligga inom egennyttans ram (SOU 1974:37 s. 142). Skillnaden blir emellertid väsentlig mellan vad som kan följa av en extensiv lagtolkning och en i lagtexten intagen föreskrift att bestämmelsen gäller även förmåner "för annan".
Snarare torde skillnaden mellan vad som kan föranleda ansvar och vad som bör vara straffritt ligga i vad som också antyds i författningskom mentaren med avseende på bidrag till politiska partier, nämligen i kravet på otillbörlighet och samband med funktionärens tjänsteutövning. Den närmare bedömningen av begreppet otillbörlighet är beroende av sed och allmän uppfattning och låter sig inte preciseras i lagtext; vad som bör anses otillbörligt kan växla från tid till annan och vara olika på olika verksamhetsområden (Lena Holmqvist m.fl. Brottsbalken, kap. 1324, Stockholm 1998, s. 20:43). Allmänna bidrag från medborgarna till poli tiska partier måste anses ligga inom ramen för sedvänjan, även om de syftar till att politikerna skall bli valda för att genomföra en politik som bidragsgivarna sympatiserar med eller till och med finner motsvara den egna plånbokens intressen, och kan inte anses generellt otillbörliga.
20 kap. 2 §
Bestämmelsen i andra stycket 5 överensstämmer inte helt med förebilden i 10 kap 5 §. I motsats till vad som föreskrivs i 10 kap. 5 § tredje stycket krävs således enligt 20 kap. 2 § andra stycket 5, att den som fått till upp gift att för någon annan sköta en rättslig angelägenhet skall ha fått denna uppgift "på grund av förtroendeställning" i förhållande till huvudmannen. Samma rekvisit uppställs beträffande den nya personkrets som nu före slås införd. Lagrådet, som hänvisar till sitt yttrande i anledning av försla get till ändring i 10 kap. 5 §, efterlyser en analys av rekvisitets betydelse då det gäller denna utvidgade persongrupp.
Lagrådet hänvisar vidare till sitt yttrande i anledning av förslaget till änd ring i 17 kap. 7 §.
Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1998
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm Wallén, Freivalds, Åsbrink, Schori, Winberg, Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing, Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén
Föredragande: Laila Freivalds
Regeringen beslutar proposition EUbedrägerier och korruption
Rättsdatablad
Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upp häver eller upprepar ett normgivnings bemyndigande
Celexnummer för bakomliggande EU rättsakter
Lag om ändring i brotts balken
496Y1023(01) 495Y1127(03) 497Y0625(01)