SOU 1970:54

Forskning för försvarssektorn : delbetänkande

Till Statsrådet och chefen för försvarsdepartementet

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 februari 1969 tillkallade chefen för försvarsdepartementet den 14 april 1969 professorn vid Karolinska mediko-kirurgis- ka institutet Arne Engström, tillika ordfö— rande, rektorn vid Tekniska högskolan i Stockholm, professorn Göran Borg, direk- tören vid Saab—Scania AB Gunnar Lind- ström, forskningschefen hos försvarets forsk- ningsanstalt Lennart Lundberg samt nume- ra chefen för armématerielförvaltningen inom försvarets materielverk, generalmajo- ren Nils Sköld för att utreda försvarsforsk- ningens framtida inriktning, ledning, orga- nisation, samordning och ansvarsförhållan- den.

Ledamoten Lundberg avled den 18 okto- ber 1969. Med stöd av nämnda bemyndi— gande tillkallades den 1 november 1969 av- delningschefen hos försvarets forskningsan- stalt Nils-Henrik Lundquist att som leda- mot av utredningen efterträda Lundberg.

Utredningen har antagit benämningen 1969 års försvarsforskningsutredning (FU- 69).

Såsom experter åt utredningen förordna- des den 26 november 1969 kanslirådet i för- svarsdepartementet Lennart Grape, den 4 oktober 1969 professorn vid Karolinska mediko—kirurgiska institutet Bengt Gustafs- son och numera avdelningsdirektören vid socialstyrelsen Bo Oscarsson och den 9 feb- ruari 1970 förste forskningsingenjören hos försvarets forskningsanstalt Siv Bäcklund,

kontraktsanställde tjänstemannen hos för— svarets materielverk, civilingenjören Tore Nordling samt byrådirektören vid försvarets civilförvaltning Björn Wallin.

Till utredningens förfogande har vidare stått såsom sekreterare från och med den 14 april 1969 numera kanslirådet i försvars- departementet Klas Wahlström och såsom biträdande sekreterare från samma tidpunkt kontraktsanställde tjänstemannen vid försva- rets forskningsanstalt filosofie licentiaten Lars Högberg.

Såsom experter för särskilt uppdrag har utredningen gemensamt med 1969 års ut- redning för samordnad forskning anlitat av- delningschefen vid flygtekniska försöksan- stalten Georg Drougge och experten Nord- ling för att tillsammans med ledamoten Borg belysa faktorer av betydelse för det långsiktiga behovet av resurser för flygtek- nisk forskning och utveckling. Uppdraget har slutförts och redovisats i särskild rap— port (Fö stencil 1970: 10).

Enligt direktiven bör utredningen bedriva arbetet och framlägga sina förslag i etapper. I denna första etapp har huvudvikten lagts vid att söka ange principiella former för inriktning och genomförande av det fram- tida försvarsforskningsprogrammet. Utred- ningen framlägger alternativa organisations- strukturer för försvarsforskningsfunktionen och diskuterar ingående de olika alternati- vens för- och nackdelar.

Den andra etappen avser detaljutform.

ningen av den framtida försvarsforsknings- organisationen. Enligt utredningens mening bör ett av de framlagda huvudalternativen till organisatorisk principutformning läggas till grund för denna detaljutformning. Det fortsatta genomförandet av utredningsarbe— tet är enligt utredningens mening sålunda beroende av ställningstagandet till i detta delbetänkande framlagda förslag. Utredningen har enligt sina direktiv att lämna delresultat avseende försvarsforsk-

ningens framtida inriktning, ledning, sam— ordning, ansvarsförhållanden och finansie- ring senast under andra kvartalet 1970. Med detta delbetänkande är den första etappen av utredningsuppdraget fullgjord. Utredningen får härmed vördsamt överläm— na betänkandet Forskning för försvarssek— torn.

Stockholm den 29 juni 1970.

Arne Engström

Göran Borg Nils—Henrik Lundquist

Gunnar Lindström

Nils Sköld

/ Klas Wahlström Lars Högberg

2. Skydd mot kärnvapen

3. Skydd mot biologiska och kemiska stridsmedel

. Konventionella stridsmedel

. Tillämpad fysik

6. Teleteknik 7. Bioteknologi 9. Övrig forskning

(En omläggning till en indelning efter to- talförsvarsinriktade basteknologier av den karaktär som beskrivs i kapitel 5 pågår f.n. inom FOA.)

Uppdrag inom tillämpningsområdena för— delas i FOAzs resursorganisation som är uppdelad på avdelningar och institutioner, de senare vanligen med sin kompetens för— lagd till vissa vetenskapsområden. FOA:s insatser inom ett tillämpningsområde (to— talförsvarsinriktad basteknologi) byggs så- lunda upp av insatser från ett flertal veten- skapsområden (och därmed forskningsinsti— tutioner). Detta anger verksamhetens tvär- vetenskapliga karaktär. I följande avsnitt ges en översiktlig beskrivning av FOA:s verksamhet inom ovan angivna tillämp- ningsområden. Därefter skisseras huvuddra- gen i FOA:s organisationsstruktur, varvid de speciella instrumentella (motsv.) resurser FOA besitter inom olika vetenskaps- och teknologiområden kortfattat berörs.

3.5.2 FOA:s forskningsprogram Område ]. Studier

Verksamheten inom detta område syftar dels till att effektivt utnyttja FOA:s kunnan- de i anslutning till planeringsbeslut i olika myndigheter inom totalförsvaret, dels till att säkerställa en fortlöpande anpassning av FOA:s forskningsprogram till totalförsvarets behov. Verksamheten omfattar deltagande i olika totalförsvarsmyndigheters studie— och utredningsverksamhet, egen studie-, utred— nings- och prognosverksamhet samt tillhö— rande metodikutveckling.

Utvecklingen av metodik för systemana— lys tar främst sikte på de problem, som uppstår vid långsiktiga planeringsbeslut på hög nivå. Aktuella frågeställningar berör ex- empelvis beslutsstrategier och metoder för resursfördelning som ger god flexibilitet och anpassningsförmåga hos försvaret med hän- syn till de olika former av osäkerhet som långsiktsplanering oundgängligen måste ar— beta med. Denna problematik återkommer

i all samhällsplanering och företagsplane- ring. Den är tvärvetenskaplig till sin natur och berör förutom naturvetenskaper och teknikområden exempelvis ekonomi, socio— logi, planeringsteori, organisationsteori, be- slutsteori, beteendevetenskap, prognostek- nik. I relativt stor utsträckning har konsul- ter vid universitet och högskolor engagerats.

FOA har sedan flera år bedrivit princi— piella studier inom progltosorm'ådet. Pro- gnosforskningen avses bl.a. ge synpunkter på metoder för utarbetande och presenta- tion av de prognoser som erfordras som un- derlag för totalförsvarets perspektivplane- ring (se vidare kapitel 4).

Inom området lägger FOA även ut upp- drag till utrikespolitiska institutet avseende säkerhetspolitisk forskning. Denna verksam- het har under senare tid delvis inriktats med hänsyn till miljöutredningarnas behov (se nedan och kapitel 4). Sålunda har tidi— gare konflikter analyserats och politiska modeller av Europa omkring 1980 bearbe- tats.

Vid FOA studeras vidare metoder för beskrivning och urval av angreppsfall som kan utnyttjas för säkerhetspolitikens lång- siktiga målstyrning (se kapitel 4).

Som grund för miljöutredningarnas ar- bete insamlas och bearbetas ett omfattande underlag beträffande internationell politik, ekonomi, teknik etc.

De matematiska vetenskaperna (matema- tik. matematisk statistik, optimeringslära m.fl.) är väsentliga stödvetenskaper till FOA:s övriga forsknings— och utrednings- verksamhet, inklusive Operationsanalys. Uppföljning av utvecklingen inom dessa områden sker i kontakt med Tekniska hög- skolan samt Stockholms universitet.

I anslutning till olika studier och utred- ningar sker en betydande modellutveckling, ofta med tillhörande datorprogram, för si- mulering av olika händelseförlopp på ett för värderingsändamål lämpligt sätt.

Viss forskningsverksamhet pågår vidare bl. a. i samverkan med Uppsala universitet, rörande vidgade och förbättrade metoder att använda datorer för simulering av kom- plicerade förlopp, dokumentation och an-

nan behandling av stora mängder alfabe— tisk och numerisk information.

FOA utbildar och tillhandahåller Vidare operationsarialytiker (OA-personal) åt olika planeringsansvariga myndigheter inom to- talförsvaret för att som experter på studie- och planeringsmetodik enligt varje myndig— hets bestämmande biträda vid olika studier och utredningar. OA-personalen kan därvid bedriva egna utredningar, utveckla och till- ]ämpa OA-modeller, samt ge råd om till— lämpning av värderingskriterier och val av studiemetoder.

FOA har f.n. OA—personal permanent placerad i försvarsstaben, försvarsgrenssta- berna och civilförsvarsstyrelsen.

Viss OA-medverkan har också lämnats bl.a. till överstyrelsen för ekonomisk för- svarsberedskap och jordbruksnämnden.

FOA utnyttjas i stor utsträckning som remissmyndighet av såväl totalförsvaret som andra myndigheter, inte minst i olika pla— neringsfrågor. Yttrandena utgör en form för kunskapsavtappning från FOA, som of- ta berör många vetenskaps— och teknikom- råden.

Några exempel på viktigare remisser som behandlats är offentliga utredningar röran- de försvarets planerings- och ekonomisy- stem (SOU 1969: 25, 1968: 1, 1969: 24); vi- dare ÖB-utredningar samt taktiska-tekniska- ekonomiska målsättningar för olika anskaff- ningsobjekt etc. (jfr figur 5.1).

FOA medverkar regelbundet i revidering av försvarets teknisk-vetenskapliga progno- ser. För försvarets studieverksamhet krävs dessutom mera konkreta exemplifieringar av miljöer och tekniskt och taktiskt under- lag (t.ex. berörande vapenverkan, telekom- munikationer etc.) för olika krigsspel. FOA deltar också i en vidare bearbetning av prognosunderlaget.

Andra exempel på FOA:s medverkan i större utredningar är totalförsvarets miljö- utredningar (se vidare kapitel 4), där FOA deltar med dels utrednings— och systemana- lysexpertis, dels teknisk expertis. FOA har ledningsansvar för dessa utredningar.

FOA har vidare deltagit i en nyligen av- slutad ÖB-utredning om vårt framtida luft-

försvar med utrednings- och systemanalys— expertis samt med teknisk expertis och har nu ledningsansvar för en följdutredning härtill, avseende stridsledningssystemets ut- formning.

Utom i dessa formaliserade utredningar pågår i en ständig växelverkan mellan FOA och övriga totalförsvarsmyndigheter en rad studier inom samtliga forskningsområden, som behandlas i det följande.

Område 2. Skydd mot kärnladdningar

Mål för forskningen inom området är att på grundval av verkansberäkningar ge un- derlag för utformning och uppbyggnad av skydd mot kärnladdningar. såväl för det militära försvaret som för befolkningsskyd- det. Kraven på avtappning varierar inom vida gränser och kan gälla så vitt skilda be- hov som tekniskt underlag för anskaffning av elektroteknisk materiel. bistånd vid re- videring av skyddsinstruktioner för krigs- makten och civilförsvaret samt underlag för beskrivning av verkan av angreppsanfall där kärnladdningar ingår. Vidare lämnas under- lag för Sveriges medverkan i nedrustnings- frågor rörande kärnvapen.

Studier av de totala verkningarna av en kärnladdningsinsats mot t.ex. trupp, mot bergskyddsrum eller mot civilbefolkning i en stad kräver dels grundkunskaper inom ett stort antal vetenskapsområden. dels sär— skilt utvecklad studie— och beräkningsme- todik.

Studier av stötvågsverkan fordrar exem- pelvis kännedom om utbredning av olika typer av tryckvågor i luft, mark och vat- ten. Beskrivning av kraterbila'ning och upp- komst av radioaktivt nedfall fordrar bl.a. kunskaper om olika geologiska materials egenskaper. Forskning om vc'irmestrålning- ens verkan innehåller meteorologiska atmo- sfärstudier, materialkunskap, kunskaper om brandspridningsförlopp m.m.

Arbetsfältet radiakverkan innefattar bl. a. forskning om materials egenskaper vid höga temperaturer och om kortlivade fissionspro- dukters sönderfall, vilket tillsammans med studier av fragmenteringsegenskaper ger grunddata beträffande uppkomsten av ra-

dioaktivt nedfall. Modeller för spridning av radioaktivt stoft bygger på meteorologiska beräkningar fram till dess stoftet nått mark- nära skikt. Resultat härav sammanställs ef- ter hand med resultat från radiobiologisk forskning om upptagning och transport i livsmedelskedjan, och slutligen med biolo- giska och genetiska studier av verkan på människa från intern eller extern bestrål- ning.

Underlag för verkan på elektronisk ma— teriel tas fram genom studier och under- sökningar av radioaktiv initialstrålnings på- verkan på bl.a. elektroniska kretsar och system, arten och omfattningen av den elektromagnetiska pulsens verkan på olika objekt samt kärnladdningsexplosioners in- verkan på jonosfären med därav följande svårigheter för telesamband.

Kvantitativa verkansstudier inom ovan— nämnda områden kräver tillgång till grund- läggande kunskaper om de processer som leder till energiutvecklingsfenomenet i en kärnladdningsexplosion. Forskning måste därför bedrivas för att t.ex. erhålla vissa grunddata inom områdena kärnfysik, hydro-

och gasdynamik, plasmafysik, strålningsfy- sik samt materialfysik.

Område 3. Skydd mot kemiska och biolo— giska stridsmedel Forskningen rörande biologiska och kemis- ka stridsmedel (B- respektive C—stridsmedel) är inriktad på skydd och syftar till att söka ta fram indikerings— och saneringsmetoder, motmedel och skyddsmateriel för såväl det militära försvarets som befolkningsskyddets behov. Forskningen inom B- och C-områ- dena ger även underlag för säkerhetspoli- tiska bedömningar på olika nivåer, vilket även inkluderar underlag för Sveriges age— rande i exempelvis internationella nedrust— ningsförhandlingar rörande BC-stridsmedel. Verksamheten omfattar laboratoriemässi- ga studier av de substanser och smittämnen som en angripare kan komma att använda, vidare bedömningar av möjliga metoder för deras utspridning, deras utbredning efter spridning och hur de verkar på den mänsk- liga organismen, husdjursstocken och olika

ekologiska system. Bl.a. utarbetas utbred- ningsmorleller för gas—aerosol-moln. Ga- sers—aerosolers inträngning i olika skydd undersöks. Vidare studeras speciella sprid- ningsmetoder för B-stridsmedel.

Snabb information om förekomst av B- och C-stridsmedel är av betydelse för skyd- dets effekt. Forskningen gällande indike- ring avser dels indikering enligt fysikaliska metoder (C-stridsmedel) och dels enligt ke- miska—biokemiska metoder (såväl B- som C-stridsmedel).

Som underlag för B-indikering undersöks bl.a. luftens naturliga bakgrundsmikroflora. Vidare studeras metoder för snabbdiagno- stik samt möjligheter till att genom kemisk analys påvisa infektioner i inkubationssta- diet. Arbetena drivs i vissa fall så långt som till framtagning av indikeringsinstrument och reagenssatser för fältbruk.

Sanering efter beläggning med C-strids- medel ägnas fortlöpande uppmärksamhet. Djupverkande saneringsmedel studeras, var- jämte metoder för varmluftsanering vidare- utvecklas. C-saneringsmetodernas tillämp- ning även för B-stridsmedel undersöks, men även speciell B-sanering prövas.

Baserat på studier av de aktuella C— stridsmedlens kemiska och farmakologiska egenskaper bedrivs forskning i syfte att finna effektivare medicinska motmedel mot nervgaser och psykokemiska stridsmedel. Likaså studeras nya motmedel mot senaps- gas.

När det gäller motmedel mot B-strids- medel studeras möjligheten att framställa och utnyttja virucider, virostatika och in- terferoninducerande ämnen. FOA deltar även i socialstyrelsens arbetsgrupp för över- syn av vaccinberedskapen i landet.

Den personliga skyddsutrustningen och det kollektiva skyddet är föremål för stu— dium, där samspelet mellan skyddskompo- nenterna vid taktiskt utnyttjande är av sär- skilt intresse. Resultatet av studierna utnytt- jas dels för utformning av ny skyddsmate- riel och dels för modifiering av befintlig utrustning.

En omfattande mikrobiologisk dokumen- tation och bearbetning av denna informa-

tion pågår kontinuerligt och avser att ge bl. a. en aktualitetsgradering av de smittäm- nen som kan tänkas komma till användning i ett framtida krig. Denna gradering utgör underlag för verksamhet gällande indike- ring. sanering och motmedel.

Område 4. Konventionella stridsmedel

Forskningen har flera syften, bland vilka två av de viktigare är att åstadkomma sprängämnen och stridsdelar med bättre verkan och som vid given verkan har bättre lagrings- och hanteringsegenskaper.

Explosivämnens känslighetsegenskaper studeras i samråd med berörda instanser som underlag för bedömningar rörande äm- nenas användning och hantering. Detta in- nefattar även forskning kring explosiväm- nens stabilitet och förenlighet. Också civilt använda explosivämnen och instabila äm- nen t. ex. väteperoxid innefattas i program- met. Expertis och undersökningsresurser ställs ofta till förfogande för utredning i samband med explosivämnesolyckor och tillbud till sådana.

Samband mellan å ena sidan explosiv- ämnens kemi och fysikaliska tillstånd, ladd— ningens utformning och inneslutning och å andra sidan olika fysikaliska variabler vid detonationen kartläggs för att skapa grund för generell bedömning av nya stridsmedel och deras verkan. Sprängämnesfysiken stäl- ler mycket stora krav på att materials egen- skaper vid höga tryck och temperaturer kan mätas och studeras. Analyser av materials egenskaper har lett fram till datormodeller för beräkningar av bl.a. stötvågsförlopp.

Inom området ini/ering behandlas frågor rörande risker vid korrosion i tändrör. El- tändare med korta tändtider utprovas och nya detonationsöverföringssystem under- söks. Utredningar om störningar i tändsy- stem utförs.

Inom området drivätnnen—innerballistik bedrivs forskning och utveckling av moder- na kruttyper för såväl eldrörsammunition som raketvapen. Undersökning av åldrings- egenskaper hos krut berör därvid exempel- vis frågor av stor ekonomisk betydelse. Det-

samma gäller slitningsminskande tillsatser till krutladdningar.

Innerballistiska problem vid olika vapen- typer studeras teoretiskt och experimentellt, bl. a. för optimering av drivladdningar. Krutegenskaper under extrema miljöförhål— landen är därvid ett arbetsfält, som i och med ökad användning av robotar, raketer och s. k. reatiler fått stor betydelse.

Drivmetoder för robotar, raketer och tar- peder bearbetas genom framtagning av ut- vecklingsunderlag för svenska motorkon- struktioner i samarbete med FMV och olika industrier samt uppföljning av den interna- tionella utvecklingen, speciellt avseende till- förlitlighets— och livslängdsutvecklingen.

An1munition—stridsdelar—ytterballistik ägnas ingående grundläggande och tillämpa- de studier. Resultaten sammanställs bl. a. till konstruktionsunderlag för nya stridsdelar. Sedan arbetena på riktad sprängverkan i hu- vudsak slutförts har tyngdpunkten förskju- tits mot forskning avseende olika projektil- typers och splitters genomslag i varierande material. speciellt pansar.

Ytterballistiska studier bedrivs dels ma- tematiskt på digital- eller hybriddator, dels experimentellt vid en aeroballistisk skjutba— na i Karlsborg med av FOA utvecklade registreringsanordningar.

Vapensystems verkan och skydd studeras för att lämna underlag dels för krigsspel och andra operationsanalytiska studier, dels för pågående utveckling av vapen- och skyddssystem i samarbete med förvaltning- ar och industrier. I arbetet utnyttjas mate- matiska och matematisk-statistiska metoder för att i allmänhet i dator beräkna verkans- och skyddsdata. I detta sammanhang krävs underlag i form av vapen- och målbeskriv- ningar, vilket i allmänhet kräver stora expe- rimentella insatser. Verksamheten behandlar verkan i markmål, verkan i sjömål, verkan i luftmål och verkan av flygburna vapen. Den omfattar också vapenverkan mot människa, dels stötvågsskador, skador från trubbigt våld och brännskador, dels skydd mot olika skadeverkningar.

Omfattande försök med projektiler har givit underlag för alltmer generella simule-

ringsmodeller. Som ovan nämnts är model- lerna i allmänhet datoranpassade. Målen be- skrivs i motsvarande och anpassade model- ler varigenom verkan i olika mål och med olika projektiler och splitter kan beräknas.

För att klarlägga bl.a. för vapenverkan betydelsefulla faktorer i striden och sam— manhangen i skeendet utförs s.k. stridsför- loppsstudier. Arbetet, som omfattar rena materielförsök, försök med trupp, arbets— studier och tekniska utredningar, planläggs i nära samverkan med staber och förvalt- ningar.

En kontinuerlig verksamhet under lång tid har resulterat i ett stort ackumulerat kunnande i fråga om vapensystem och prestanda samt studie- och värderingsme- todik. Detta kunnande utnyttjas i tekniska systemutredningar, innefattande olika va- pensystemstudier. Dessa systemstudier syf— tar dels till att genom tidig tillämpning, prövning och värdering av ny teknik (eller motsvarande) ge väsentligt underlag för FOA:s löpande forskningsplanering, dels till att ge underlag i tidiga skeden för stabernas och materielverkets målstudier och alterna- tivstudier.

Område 5. Tillämpad fysik

Verksamheten inom detta område syftar i första hand till tillämpningar inom områ- dena optisk och akustisk spaning, målsök- ning och målavkänning (inklusive motme— del) samt styrnings— och reglerteknik.

Inom den optiska fysiken är verksamhe- ten baserad på grundläggande arbeten som faller inom vetenskapsområdena vågoptik. fysikalisk optik, atom— och molekylfysik, elektron- och plasmafysik samt fasta till- ståndets fysik. Insatser görs bl.a. på studier och utveckling av gaslasrar, elektronoptiska metoder för ljusförstärkning, våglängdsom— vandling och avlänkning av elektromagne- tisk strålning, vidare på undersökningar av fotografiska material och processer samt studier av den optiska miljön i atmosfären och i vatten.

De grundläggande arbetena jämte ankny- tande utveckling av optiska komponenter ger underlag för huvuduppgifterna inom

området. Dessa är att utveckla tehiska hjälpmedel för spaning, siktförbättring vid mörker eller andra ogynnsamma betngel- ser, vapeninriktning och robotstyrning. zon— rör, avståndsmätare och andra instrtment där olika former av optisk teknik kat an— vändas. Dessutom utförs arbeten beträffan- de utformning och utvärdering av motme— del mot optisk spaning och optiska länkar i vapensystem.

Vidare görs teoretiska och experimentella undersökningar inom området bildbeiand— ling och analys av spaningssystem.

Verksamheten inom området berör bl.a. metoder för värdering av spaning och mas- kering. teknik för datorbehandling av bilder liksom för optisk bildbehandling samt grundläggande teknik och metodik för mas- kering inkluderande utveckling av speciella maskeringsfärger.

Styrning, navigering och reglerteknic stu- deras såväl teoretiskt som experimentellt. De teoretiska studierna sker till stcr del med utnyttjande av modern hybriddator- teknik. vilken är synnerligen lämpad för si— mulering av målsöknings- och styrningsför— lopp.

Arbetena inriktas bl.a. på att utveckla generella metoder och modeller son. kan användas exempelvis vid utvärderingen av olika robotsystem. I det experimentella ar- betet utvecklas och prövas systemkompo- nenter, såsom mekaniska gyron, lasergyron, accelerometrar, korrelatorer och fluidistorer samt studeras vissa system uppbyggda av sådana komponenter, exempelvis system för tröghetsnavigering.

Inom området akustik studeras ljudvå— gornas utbredning i luft och vatten. Både grundläggande egenskaper hos ljudvågorna och möjligheterna att utnyttja dessa vid mi— litära tillämpningar undersöks, varvid frågor gällande såväl störsäkerhet som motmedel behandlas.

På det aeroakustiska området studeras ljudets utnyttjande i mikrofoner och hög— talare men även dess negativa aspekter i form av buller och andra störningar. Möj- ligheterna att kvantisera mänskligt tal stu- deras i s.k. vokoderutrustningar.

Verksamheten inom hydroakustiken om- fattar bl.a. undervattenspaning med hjälp av passiva och aktiva hydrofoner, styrning av torpeder, undersökningar av buller från fartyg och torpeder samt teletekniska utlös- ningsanordningar vid minor.

I översikter och tekniska systemutred- ningar inom forskningsområdet prövas ny teknik och framtida utvecklingsmöjligheter inom olika tillämpningsområden. dels för att ge grund för forskningens fortsatta in- riktning, dels som ett led i försvarets lång- siktigare studier.

Område 6. Teleteknik

Insatserna inom detta område syftar till att ge underlag för utformningen av system för olika slag av teleteknisk informationsöver- föring och informationsbehandling såsom samband. radar för spaning och stridsled- ning. robotstyrning m.m.

Olika systems störkänslighet och möjlig— heterna att åstadkomma skydd mot tele- motmedel är av stor betydelse. Häri ingår studier av spaning mot olika signaler och utveckling av motmedel och vilseledande åtgärder.

För insatser inom teleteknikens tillämp— ningsområden krävs god kunskap om trans- missionsmediets egenskaper och om funk— tionen hos antenner och kretsar för anpass- ningen av den teletekniska apparaturen till transmissionsmediet. Likaså krävs god för— ståelse för behandlingen av olika typer av signaler.

FOA utför därför ingående undersök— ningar för att klargöra meteorologiska och geografiska faktorers inverkan på utbred— ningen av elektromagnetiska vågor, såsom dämpnings—. brytnings- och reflexionsför- hållanden. Vidare utvecklas och konstrueras specifika antenner för kommunikation och styrning m.m.

Nya elektronrör och halvledare studeras inom FOA för erhållande av kunskap om gränssättande parametrar vid olika apparat- konstruktioner.

FOA utför vidare generella undersök- ningar av tekniken för insamling av signal-

data och för deras behandling vid olika till— lämpningar.

Generellt studeras även olika frekvens- områdens lämplighet för kommunikation, radar, styrning m. fl. militära tillämpningar. Denna kartläggning utförs i samarbete med försvarsstaben.

Räckvidd, störkänslighet, viktförhållanden m.m. hos sambandsutrustningar på olika frekvensområden studeras och betydelsen av dessa egenskaper för sambandsbehoven på olika militära nivåer bedöms.

Kunskap om målspaning och stridsled— ning med hjälp av radar förvärvas genom studier av signaltyper och apparatuppbygg- nader, som kan användas för att realisera olika specifika egenskaper hos radarn. För— sök med automatisering av vissa stridsled- ningsfunktioner utförs med hjälp av dator.

Teleteknisk styrning och navigering av ro- botar och flygplan studeras. Stora insatser görs på undersökningar av störsäkerheten hos olika robottyper.

Viss mätteknisk forskning utförs speciellt beträffande precisionsmätningar vid högre frekvenser, frekvensstabilitet och långvågs— utbredning. FOA har gentemot krigsmak- ten och dess leverantörer ställning som pri- märanstalt för elektroteknisk normalie- tjänst.

Spanings— och stridsledningssystem inne- fattar till sin natur ett större antal samver— kande utrustningar, vilket gör att behovet av systemstudier är stort. Inom detta lik- som inom övriga forskningsområden med- verkar FOA därför i stor utsträckning i ge- mensamma studiegrupper, som initierats av stab eller försvarets materielverk och som behandlar problem inom de olika tillämp— ningsområdena.

Område 7. Bioteknologi Insatserna inom detta område syftar till att belysa olika faktorer i samspelet miljö— människa—maskin som är av betydelse vid utformningen av olika vapen- och skydds- system. (Samråd sker därvid med MPI m. fl. myndigheter.)

Forskning bedrivs rörande utveckling och riktig användning av personlig fältutrust-

ning genom optimering av soldatens be— klädnad i relation till svåra miljöförhållan- den såsom låga temperaturer, vind och ne- derbörd. Vidare studeras soldatens presta— tion under dessa förhållanden genom mät- ning av mänskliga reaktioner av fysiologisk och psykologisk karaktär.

Förhållandet mr'inniska—maskin studeras bl. a. vid manuell styrning av robotar. Grundvärden för olika typer av perception fastställs och används bl.a. vid konstruk- tion av sikten, spaningsutrustning och pre- sentationsutrustningar.

Luftförsörjningsfrågor och övriga miljö— förhållanden i slutna och ventilerade skyddsrum och i ubåtar behandlas. Frågor gällande yttre miljö bearbetas när det gäl— ler omhändertagande av avfall och rening

av gaser. Insatser görs även på filterteknis— ka problem.

Omrrirle 9. Övrig forskning

Inom materialområdet följs utvecklingen och kunskap om nya material och tillämp- ningar tillvaratas och sprids inom totalför- svaret. Huvuddelen av insatserna har gällt utrednings—, expert- samt informations- och dokumentationsverksamhet. Forskningen har hittills varit av relativt begränsat om— fång och har huvudsakligen legat inom om— rådcna polymerer, keramer, fiberarmerade material och beläggningar, vilket bl. a. inne— fattat plasmasprutning med keramiska ma— terial och beräkning och konstruktion av speciellt lätta detaljer av plast med höga hållfasthetskrav, t. ex. bärbara utskjutnings— rör. En intern utredning om materialforsk- ningens målsättning och organisation inom FOA framlades i november 1969 och fast— ställdes av styrelsen i januari 1970.

Inom petroleumkemin sker uppföljning av petroleumteknikens utveckling och an- knytandc grunddiscipliner såsom reologi, tribologi (smörjning, friktion och förslit- ning). korrosion och korrosionsskydd, addi- tivkemi samt brandstridsmedel. Vidare framställs nya potentiella medel för smörj- ning och temporärt korrosionsskydd av bl. a. eldvapen. Lagring av drivmedel stude-

ras med användning av accelererad experi— mentell teknik för undersökning av inhibi- torer.

För strömförsörjning undersöker man olika konventionella batteritypers driftegen- skaper. Dessutom studeras mera okonven- tionella typer såsom bränslecellsystem, ter- mogeneratorer, strömkällor baserade på ra- dioaktiva isotoper m.m.

En begränsad forskning över tillförlitlig- hetsproblem inriktas huvudsakligen på ut- veckling av modeller och metoder, som ef- ter anpassning tillämpas inom försvaret i samband med planering, utveckling, an- skaffning och vidmakthållande av ny mate- riel.

3.5.3 FOA:s organisation och resurser

FOA är under styrelsen och generaldirek- tören organiserat på fyra avdelningar, en planeringsbyrå och en administrativ byrå (figur 3.8). Figuren belyser också de olika avdelningarnas huvudsakliga kompetensom- råden. Huvuddelen av FOA är lokaliserad till kvarteret Garnisonen i Stockholm i nära anslutning till de centrala staber och för- valtningar, med vilka forskningsanstalten enligt ovan (kapitel 3.2.3) samarbetar. Om- fattande delar av FOA:s verksamhet är vi- dare förlagda till laboratorier och försöks- områden i Ursvik (norr om Stockholm) och Grindsjön, Sorunda (sydost om Stockholm). Därutöver förfogar anstalten över ett antal försöksstationer, som byggts upp där spe- ciella krav på naturliga förutsättningar fö— relegat, exempelvis för antennprovningar, hydroakustik, etc. I detta sammanhang bör även nämnas den seismologiska mätstatio- nen för detektering av kärnvapenprov, som FOA byggt upp och driver utanför Hag- fors på speciellt uppdrag av Kungl. Maj:t. FOA:s instriunentella resurser kan å ena sidan beskrivas som standardinstrumente- ring inom de vetenskaps- och teknikområ- den som ovan beskrivits (kemi, fysik, tele— teknik. etc.). Å andra sidan är de vanligen sammanställda eller sammanbyggda till större utrustningsblock, speciellt anpassade till de tillämpningsområden anstalten arbe-

C FOA (Generaldirektör)

FOA styrelse

Administrativ byrå (FOA A) Personalärenden, inköp, förråd, bokföring, fastigheter, etc.

Planeringsbyrå (FOA P) Operations- och systemanalys- metodik, utredningar. FOA centralplanering

Avdelning I (FOA I): Kemi och medicin Skydd mot BC-stridsmedel Medicinskt A—skydd Miljöfaktorer Explosivämnen Vätskeraketer

Avdelning 2 (FOA 2): Fysik Optisk fysik, spaning, maskering Detonik, stridsdelar, verkan Krutraketer, ballistik Styr- och reglerteknik Bioteknologi (perception, styrning)

Avdelning 3 (FOA 3): Teleteknik Vågutbredning, komponenter, normalieverksamhet. Radar, stridsledning, styrning, navigering Informationsöverföring Telemotmedel Akustik

Försvarets teletekniska laboratorium (FTL) (typprov av komponenter, standardisering)

Avdelning 4 (FOA 4): Kärnfysik, kärnkemi, material Kärnvapen: verkan och skydd; detektion Materialfysik och materialkemi

Figur 3.8. FOA:s organisation.

OA-grupper vid Fst, Ast, MS och FS samt Cfs

tar inom. Exempel på områden där anstal- ten besitter speciella resurser och kompe- tens är härvidlag: — utrustning för hantering och mekanisk bearbetning av giftiga eller explosiva ämnen på laboratorier, specialinstrumenterade skjutfält, bunk- rar, etc. för prov med sprängladdningar, eldvapen, stridsdelar, raketmotorer etc., miljöprovningsanläggningar för simule— ring av klimatologiska och mekaniska påkänningar på olika komponenter och utrustningar, bestrålningsanläggningar för simulering av olika effekter från kärnvapendetona— tioner, mätningar av extremt snabba förlopp (t.ex. detonationer o.dyl.) med elektro- nisk och höghastighetsfotografisk tek— nik, viss teleteknisk mätteknik: FOA svarar exempelvis för nationella tids- och fre- kvensnormaler m.m. (denna normalie— verksamhet behandlas närmare av 1969 års utredning för samordnad forskning). Därtill kommer de speciella försökssta- tioner som ovan nämnts.

Forskningsanstalten förfogar vidare över omfattande stöd— och serviceresurser för forskningsverksamheten, av vilka kan näm- nas:

— datorservice: forskningsanstalten är en av huvudintressenterna i Stockholms da- tacentral, sedan den under större delen av 1960-talet i egen regi drivit en av landets största digitala datoranläggning- ar. Inom FOA finns speciella sektioner för datorprogrammering och numerisk analys, vilkas personal samarbetar med de olika vetenskaps- och teknikinstitutio- nernas personal, när det gäller datatek- niska tillämpningar (simuleringar, mät- datautvärdering etc.). FOA förfogar dessutom över en egen stor hybriddator samt flera smärre anläggningar för data- insamling från olika försök etc., konstruktions- och verkstadsservice, bl.a. avseende avancerade finmekaniska och apparattekniska konstruktioner,

— fältförsöksservice avseende datainsam-

ling från större fältförsök. Då så er- fordras kan FOA erhålla biträde från försvarsgrenarna med viss personal, spe- cialfordon, fartyg, flygplan etc. — biblioteks- och dokumentationsservice. Forskningsanstalten har vidare en omfat- tande kontakt-, informations- och utbild- ningsverksamhet, innefattande —— rapporter och vetenskapliga publikatio— ner. speciella skriftserier, t.ex. ”FOA orien- terar OMi'l, studieresor, deltagande i och anordnan- de av kongresser, anordnande av speciella kontakt- och informationsdagar, i första hand för in- tressenter inom totalförsvaret, olika former av intern utbildningsverk- samhet.

Den viktiga del i kontakt- och informa- tionsverksamheten som deltagandet i olika studie— och underlagsgrupper inom totalför- svaret utgör har redan berörts (kapitel 3.2.3 och 3.5.2 ovan). FOA har vidare omfattan- de kontakter med universitet, högskolor och industri.

I sin kontakt- och informationsverksam- het har FOA speciellt under senare år efter- strävat en i möjligaste mån öppen redovis- ning av sin verksamhet. Endast uppgifter med direkt anknytning till specifika vapen- tillämpningar har sekretessbelagts.

3.6. Flyg- och Skeppsbyggnadsteknisk forskning

3.6.1 Flygteknisk forskning Den flygtekniska forskningen i Sverige blev åren 1965—67 föremål för en särskild ut- redning som 1967 framlade sitt betänkande (Fö stencil 1967: 5 och 1967: 6). En av 1969 års utredning för samordnad forskning och 1969 års försvarsforskningsutredning ge- mensamt tillsatt expertgrupp har i en sär- skild rapport (Fö stencil 1970: 10) belyst faktorer av betydelse för det långsiktiga be-

1 En skriftserie som på ett kvalificerat po— pulärvetenskapligt plan syftar till att orientera olika intressenter inom och utom totalförsvaret om FOA:s verksamhet och resurser.

hovet av resurser för flygteknisk forskning och utveckling inom landet med speciell hänsyn till utvecklingen efter 1967. Hithö- rande detaljproblem på resurssidan avses närmare beröras i denna utrednings senare etapp och torde även behandlas av 1969 års utredning för samordnad forskning.

Icke objektbunden flygteknisk forskning och utveckling för försvarsändamål bedrivs vid flygtekniska försöksanstalten (FFA), in- stitutionen för flygteknik, KTH, och vissa industrier. Uppdragsgivare är i huvudsak flygmaterielförvaltningen inom försvarets materielverk (FMV-F). Därutöver har FFA ett mindre anslag direkt över statsbudgeten (figur 3.7 och bilaga 2).

Den icke objektbundna flygtekniska forskningen behandlar problem inom de aerodynamiska, hållfasthetstekniska och framdrivningstekniska områdena för att ge underlag för framtida objektbunden utveck- ling av flygplan och robotar inom landet liksom för att ge bedömningsunderlag be- träffande utländska konstruktioner som kan bli aktuella för anskaffning.

Den aerodynamiska forskningen omfattar studier av egenskaperna främst hos olika lyftande och kontrollerande element (ving— ar. vinge—kroppskombinationer, roder, hög- lyftanordningar, etc.) inom de mycket vida höjd—fartområden ett modernt stridsflyg- plan skall operera inom. Ett specialområde utgör strömningstekniska problem i sam- band med olika framdrivningsanordningar (utformning av luftintag, förbränningsrum m.m.).

Den hållfasthetstekniska forskningen be- handlar egenskaperna hos olika material och konstruktionselement med avseende på de speciella krav som ställs i olika flyg- plans— och robotkonstruktioner: extrema viktbesparingskrav; hållfasthet mot utmatt- ning i miljöer som bl. a. i vissa fall kan in- nebära extrema påkänningar ur vibrations- och temperatursynpunkt.

Viktiga delar av den icke objektbundna flygtekniska forskningen berör olika me- tod— och mätproblem: vilka begränsningar gäller vid extrapolation från modellförsök exempelvis i vindtunnel till fullskalekon-

struktioner och hur skall dessa begränsning- ar minimeras genom lämplig försöks- och mätmetodik? Dessa frågor har ofta stor eko- nomisk betydelse vid utvecklingen av olika flygplanskonstruktioner.

När det gäller instrumentella resurser för den icke objektbundna flygtekniska forsk- ningen spelar framför allt de vindtunnelan- läggningar som i första hand byggts upp för den objektbundna utvecklingen en central roll.

Huvuddelen av landets vindtunnelresurser är förlagda till flygtekniska försöksanstalten (FFA) i Bromma. FFA förfogar över an- läggningar som täcker hastighetsområdet 0—7 Mach. FFA förfogar vidare över de kvalificerade instrument- och verkstadstek- niska resurser som erfordras för den aerody- namiska och hållfasthetstekniska verksam- heten, bl. a. omfattande utrustning för data- insamling och bearbetning. Huvuddragen i FFA:s organisation framgår av figur 3.9.

Betydande resurser (dock ej vindtunnlar) även för icke objektbunden flygteknisk forskning finns vid SAAB:s konstruktions- och utvecklingsavdelningar i Linköping.

Till Svenska Flygmotor AB i Trollhättan är förlagda vindtunnelanläggningar som delvis är speciellt anpassade för arbete med framdrivningstekniska problem. Vid AB Bofors finns en tunnel speciellt avsedd för robotutveckling.

Institutionen för flygteknik vid KTH för- fogar över vindtunnlar, uppbyggda och ut- nyttjade dels för undervisning, dels för så- väl forskning som objektbunden utveckling för försvarsändamål. Vid KTH finns vida- re simulator för forskning och utveckling delvis av bioteknologisk natur rörande styr- nings- och flygegenskaper.1

Vindtunnelresurser finns vidare vid insti- tutionen för tillämpad termodynamik och strömningslära vid CTH.

3.6.2. Skeppsbyggnadsteknisk forskning

Den och utvecklingen berör problem rörande

skeppsbyggnadstekniska forskningen

1 I detta sammanhang tas ej upp de simu- latorer som byggts upp för specifika objekt- bundna utvecklings- och utbildningsbehov.

C FFA

(Generaldirektör) Styrelse

Kansli Personalfrågor, Ekonomi, Allmän administration

Aerodyna/niska avdelningen Aerodynamisk forsknings- och provningsverk- samhet. Systemfrågor

Håll/risti!etsavdelningen Teoretisk och experimentell forsknings-, gransk- nings- och provningsverksamhet avseende håll- fasthet hos material och konstruktionselement

Miittekniska avdelningen Utveckling av mättekniska metoder och appa- rater (inkl. datorbehandling) för övriga avdel- ningars verksamhet. Mätteknisk service kalibrering av mätutrustningar

inklusive underhåll och

Driftavdelning

Driftunderhåll och service. Projektering och konstruktion av nyanlägg- ningar och modifikationer. Tillverkning av modeller, mätutrustning, etc. Förråd, bibliotek, m. m.

Figur 3.9. Flygtekniska försöksanstaltens organisation.

skrovutformning, fartygs rörelse, manövre- ring och framdrivning samt anknytande vätskefysikaliska problem.

Verksamheten är i stor utsträckning ob- jektbunden till sin karaktär och bedrivs på uppdrag av marinmaterielförvaltningen (FMV-M) i samarbete mellan olika indu- strier vid statens skeppsprovnitzgsanstalt (SSPA) i Göteborg. SSPA förfogar över spe- ciella experimentella resurser och teoretisk expertis. Bland de experimentella resurserna kan nämnas en 260 m lång skeppsprovnings- ränna, kavitationslaboratorium med två ka- vitationstunnlar, analogimaskiner för pro- cessimulering, etc.

3.7. Annan teknisk—naturvetenskaplig forsk- ning

3.7.1Fortifikatorisk och byggnadsteknisk forskning

Fortifikatorisk forskning och utveckling be- drivs väsentligen i anslutning till projekte- ringen av olika befästningsanläggningar vid fortifikationsförvaltningen (FortF). Vidare har civilförsvarsstyrelsen behov av viss byggnadsteknisk forskning avseende vapen- verkan i civila mål, skyddsrumskonstruk- tioner m.m.

Verksamheten syftar till att ta fram un- derlag för dimensionering av såväl hela be- fästningsanläggningar som olika komponen- ter i dessa (dörrar, ventiler etc.). Verksam-

heten vid fortifikationsförvaltningens forsk- ningshyrå är huvudsakligen inriktad på håll— fasthet hos byggnadskonstruktioner vid de dynamiska belastningar som uppstår vid oli- ka typer av detonationer från såväl konven- tionella laddningar som kärnladdningar. FOA svarar därvid för vissa grundläggande data beträffande detonationsvågor från kärnladdningar m.m. FOA svarar även för underlag beträffande skydd mot strålning från kärnladdningar samt skydd mot BC— stridsmedel. Splitterverkan i byggnader lig- ger också väsentligen inom FOA liksom vis- sa delar av brandforskningen.

De. instrumentella resurserna för fortifi- katorisk forskning utgörs främst av FortF:s försöksstation i Rosersberg. Stationen för- fogar över en stor stötvågstunnel, som med- ger fullskaleförsök på bl. a. skyddsrumsdör- rar med hjälp av stötvågor från laddningar på upp till 100 kg TNT. Tunneln komplet- teras av vissa mindre stötvågsrör.

3.7.2. Meteorologisk forskning

Ansvaret för meteorologisk forskning och utveckling inom krigsmakten åvilar under chefen för flygvapnet militära vädertjäns- tens centralorgan (MVC) inom flygstaben. MVC har en särskild forskningsavdelning, vars arbete bl.a. inriktats på utveckling av datorbaserade prognos- och presentations- system för krigsmaktens behov. Därutöver studerar FOA vissa meteorologiska frågor bl.a. i anslutning till vågutbredningspro- blem.

3.8 Försvarsmedicinsk och beteendeveten—

skaplig forskning

3 .8.1 Ledningsorganisation, m.m.

Den medicinska och beteendevetenskapliga forskningen för försvarssektorn har två hu- vudsyften. Det ena är att utveckla förbätt- rad utrustning och metodik för behandling och skydd när det gäller de olika skade- och angreppsformer som kan förekomma i en framtida krigssituation. Det andra är att kartlägga fysiologiska och psykologiska på- frestningar på människor i olika miljöer in- om totalförsvaret i såväl freds- som krigstid,

för att ge underlag för teknisk systemut- formning, utbildningsmetoder, personalur- val. hälsokontroll etc. Hit kan även räknas den fortlöpande hälso- och sjukvården inom fredsorganisationen.

Den försvarsmedicinska forskningens or— ganisation är väsentligen baserad på betän- kande avgivet av försvarsmedicinska forsk- ningsutredningen (SOU 1962: 34; prop. 1963: 74 ). Organisationen har bl. a. sökt be- akta att det inom ett antal medicinska forskningsområden knappast är möjligt el— ler meningsfullt att söka dra en klar gräns mellan vad som är av specifikt försvars- medicinskt intresse och vad som är av all- mänmedicinskt intresse. Detta hänger inte minst samman med att sjukvården i total- försvaret väsentligen bygger på landets re- dan i fredstid existerande totala sjukvårdsre- surser.

Den försvarsmedicinska forskningens led- ning är uppdelad dels på den försvarsme- dicinska sektionen inom statens medicinska forskningsråd (vilket lyder under utbild- ningsdepartementet). dels på den under för- svarsdepartementet lydande försvarsmedi- cinska forskningsdelegationen (FMFD). Me- dicinska forskningsrådets försvarsmedicins- ka sektion stöder i första hand grundforsk- ning med försvarsmedicinsk anknytning vid universitet och högskolor. Försvarsmedicins— ka forskningsdelegationen stöder tillämpad försvarsmedicinsk forskning och i viss ut- sträckning vad som med denna utrednings terminologi är att betrakta som objektbun- den utveckling (jfr bilaga 2, figur 1). Av de- legationen stödd verksamhet bedrivs dels vid universitet och högskolor, dels vid medi- cinska enheter knutna till olika försvars- myndigheter. I det senare fallet kanaliseras anslagen i stor utsträckning över försvarets sjukvårdsstyrelse (SjvS) som även har vissa egna anslag från Kungl. Maj:t, främst för objektbunden utveckling (figur 3.7).

Såväl i medicinska forskningsrådets för- svarsmedicinska sektion som i försvarsme- dicinska forskningsdelegationen skall stad- geenligt ingå ledamöter med sakkunskap rörande krigsmaktens, civilförsvarets och det civila medicinalväsendets behov och

möjligheter i fråga om försvarsmedicinsk forskning. FOA skall vara representerat i båda organen. Vidare skall delegationen vara representerad i rådssektionen och om- vänt. Praktiskt handläggs samarbetsfrågor mellan rådssektionen och delegationen i ett gemensamt arbetsutskott. Rådssektionen och delegationen utger gemensamt tidskriften ”Försvarsmedicin”.

Vissa myndigheter, i första hand FOA (se avsnitt 3.4 ovan) och statens bakterio- logiska laboratorium har därutöver ett självständigt ansvar för viss medicinsk forsk- ning för försvarsändamål. Militärpsykolo- giska institutet (MPI) svarar under ÖB för militärt inriktad psykologisk, pedagogisk och sociologisk forskning. Därutöver har som nämnts FOA viss verksamhet på främst det bioteknologiska området.

Som framgår bl.a. av följande redogö- relse torde det i vissa fall vara svårt att göra en klar åtskillnad mellan medicin och beteendevetenskap, t.ex. när det gäller forskning över påfrestningar på människor i extrema miljöer.

3.8.2 Forskargrupper och forskningspro-

gram

En stor del av den försvarsmedicinska forskningen bedrivs i särskilda forskargrup- per knutna till universitet, högskolor och olika försvarsmyndigheter. Dessa grupper har ofta fått permanent karaktär och deras verksamhet (inkl. personallöner) finansieras i betydande utsträckning via anslag från medicinska forskningsrådets försvarsmedi- cinska sektion och från FMFD. Följande beskrivning tar främst upp dessa gruppers verksamhet. Därutöver förekommer anslag även till andra forskargrupper, till enskilda forskare och till särskilda s.k. forskarut- bildningsbefattningar.

A rmémedicin

Medicinsk-bioteknologisk forskning med anknytning till markstridens problem be- drivs vid armémedicinska forskargruppen, bl. a. med stöd av FMFD. Gruppens verk- samhet faller till stora delar inom området somatiska stressreaktioner. Vidare behandlas

bioteknologiska problemställningar i anslut- ning till arméns materiel. Problem vid skyddsrumsvistelser har tagits upp i samar- bete med bl. a. civilförsvarsstyrelsen.

Nuvalnzedicin

Vid den under medicinska forskningsrådet sorterande forskargruppen för navalmedicin vid Karolinska institutet syftar verksamhe- ten till att söka upptäcka och närmare klar- lägga arten och graden av de fysiologiska och psykiska funktionsrubbningar som framkallas av sådana yttre miljöpåfrest- ningar som kan uppkomma vid dykning el— ler vistelse under förhöjt atmosfärtryck. Av FMFD stödd tillämpad dykerimedicinsk forskning vid marinens försöksanläggningar har bl.a. inriktats på att utveckla metoder för s.k. mättnadsdykning med olika gas- blandningar för djup överstigande 100 me- ter. Av FMFD stödd ubåtsmedieinsk forsk- ning bedriven av marinens forskningsgrupp vid Karolinska institutets hygieniska insti- tution m.fl. har bl.a. berört toxikologiska, fysiologiska och psykologiska problem vid långvarig ubåtsvistelse.

Flygmedit'in Vid den under medicinska forskningsrådet sorterande forskargruppen för flygmedicin vid Karolinska institutet studeras bl.a. de fysiologiska verkningarna av speciella stress- faktorer som uppträder under flygning och de möjligheter som kan finnas att motverka eller neutralisera konstaterade, skadliga ef- fekter. Bl. a. undersöks i människocentrifug olika inverkningar av accelerationskrafter på andnings— och cirkulationsfunktionerna. I form av projektanslag understöder rå- det undersökningar i Stockholm och Lund rörande balanssinnets funktion. Flygmedicinska tillämpningsproblem bl. a. i anslutning till förarmiljön i olika flyg- planstyper studeras vid flygmedicinska insti- tutionen vid flygvapnets försökscentral i Malmslätt. Undersökningarna, som stöds av FMFD, omfattar bl. a. personlig skyddsut- rustning inklusive syrgassystem och klimati- seringssystem; vidare bullerfrågor och data- presentationssystem. I betydande utsträck-

ning rör det sig om objektbundet utveck- lingsarbete i nära samarbete med olika till- verkare.

Skydd mot nukleära och biologiska strids- medel (A- och B-stridsmedel)

FOA:s insatser inom dessa områden har ti- digare berörts. Under medicinska forsk- ningsrådet sorterar forskargruppen för bak- teriologisk bioteknik vid Karolinska institu- tet. Denna bedriver grundforskning bl. a. av- seende mikrobiologisk apparat- och process— utveckling av intresse för vaccinframställ— nings- och indikeringsfrågor. När det gäller de försvarsmedicinska aspekterna har grup- pen bl.a. behandlat indikeringssystem samt andra problem i första hand berörande in- ternationella avtal om rustningsbegränsning och förbud mot användande av B—strids- medel. Därutöver stöder såväl rådet som FMFD verksamhet vid olika andra forsk- ningsgrupper med anknytning till skydd mot A— och B-stridsmedel.

För tillämpad forskning och utveckling beträffande vaccinfrågor m.m. bl.a. i an- slutning till skydd mot B-stridsmedel svarar statens bakteriologiska laboratorium.

Farmakologi, toxikologi, m.m.

FOA:s insatser rörande skydd mot kemiska stridsmedel inom detta område har berörts tidigare. Under medicinska forskningsrådet sorterar därutöver forskargruppen för toxi- kologi vid Karolinska institutet. Denna be- driver bl.a. grundforskning beträffande vis- sa grupper av toxiska ämnen med effekt på centrala nervsystemet. Studiet av farmaka som påverkar centrala kolinerga mekanis- mer är därvid av grundläggande betydelse bl.a. för att finna förbättrade motmedel mot olika kemiska stridsmedel. Problem av liknande natur studeras med stöd av rådet av forskare i Stockholm och Lund. FMFD stöder vidare viss tillämpad försvarsfarma- ceutisk forskning vid det under försvarets sjukvårdsstyrelse sorterande militärapoteket.

Allmän kirurgi

Klinisk chock- och brännskadeforskning syftande till förbättrade behandlingsmeto-

der bedrivs vid en under rådet sorterande grupp vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, samt vid en av FMFD stödd grupp vid Karolinska sjukhuset. Relativt sett stora re- surser satsas av rådet via projektanslag till forskare i Stockholm, Göteborg och Malmö på en brett upplagd analys av olika pato- fysiologiska problem vid chocktillstånd. Problem rörande långtidsförvaring av blod studeras med stöd från rådet och FMFD i Stockholm och Uppsala.

Ovannämnda insatser inom området all- män kirurgi har givetvis betydande allmän- medicinska tillämpningar vid behandling av olycksfall, etc.

Speciell fysiologisk forskning Vid militärmedicinska undersökningscentra- len (MMUC), som sorterar under försvarets sjukvårdsstyrelse, studeras med stöd av FMFD fysisk pnestationsförmåga, innefat- tande bl.a. prestationsstudier och metabo- liska undersökningar vid långtidsarbete samt fysiska urvalsfrågor. Resultaten utnyttjas bl. a. för befattningsanalyser och medicinska prövningsförfaranden vid inskrivning av värnpliktiga. I anslutning härtill stöder FMFD några långsiktiga projekt som kart- lägger sociala och psykiska bakgrundsfak- torer av betydelse för individens värnplikts- tjänstgöring.

Även rådet stöder via projektanslag viss forskning över fysisk prestationsförmåga.

Beteendevetenskaplig forskning

FOA:s och MPl:s verksamhet inom dessa områden berörs i kapitel 3.5 respektive 3.8.3. Den armé-, naval- och flygmedicinska forskningen har som ovan framgått flera beteendevetenskapliga inslag. Därutöver sor— terar under medicinska forskningsrådets för- svarsmedicinska sektion forskargruppen för experimentell psykologi vid Karolinska in- stitutet och Stockholms universitet. Grup— pens verksamhet syftar bl.a. till att klar- lägga arten och graden av de störningar i psykiska funktioner som framkallas av olika emotionella påfrestningar, miljöstress, m.m. Undersökningarna innefattar därvid bl.a. kvantitativa bestämningar av effekterna på

fysiologiska reaktioner, beteende och upp- levelser.

3.8.3 Militärpsykologiska institutet (MPI) Militärpsykologiska institutet utgör under ÖB krigsmaktens centrala organ för mili- tärt inriktad psykologisk, pedagogisk och sociologisk forskning och tillämpning. MPI skall sålunda dels biträda olika myndighe— ter inom krigsmakten med genomförande av olika studier, undersökningar och prov inom de psykologiska. pedagogiska och so- ciologiska områdena, när det gäller urval av personal, utformning av viss materiel etc., dels utföra för denna verksamhet erforder- lig forskning och metodikutveckling. I det följande behandlas väsentligen endast forsk- nings- och utvecklingsverksamheten. Inom det arbetspsykologiska området ut- vecklar MPI olika urvalsprov, dels för den allmänna inskrivningen av värnpliktiga, dels för speciellt krävande befattningar, t.ex. flygande personal. Inom det psykoteknologiska området be- arbetar MPI väsentligen problemställningar i anslutning till specifika vapensystem på uppdrag av respektive materielförvaltningar. Inom det pedagogisk—psykologiska områ— det biträder MPI olika myndigheter med viss ]äromedels- och provutveckling. Inom det socialpsykologiska området ut- arbetar och genomför MPI på uppdrag av olika myndigheter vissa attitydundersök- ningar på såväl värnpliktig som fast an- ställd personal. Därutöver studeras vissa gruppsykologiska och gruppsociologiska problem. Inom det klinisk-psykologiska området studeras skilda faktorers inverkan på den psykiska prestationsförmågan i olika strids- situationer och andra extrema miljöer, i huvudsak på uppdrag av olika myndigheter inom totalförsvaret. I fråga om instrmnentella resurser förfo— gar MPI över viss simulator— och databear— betningsutrustning.

3.9.1 Säkerhetspolitisk forskning1 Säkerhetspolitisk forskning för totalförsva- ret bedrivs bl. a. vid utrikespolitiska institu- tet på uppdrag av FOA (se kapitel 3.5). Högre utbildning och forskning avseende internationell politik har varit föremål för en särskild utredning (SOU 1969: 61). Ut- redningens förslag har vid tidpunkten för detta betänkandes framläggande ej föran- lett några konkreta åtgärder.

3.9.2 Militärhistorisk forskning Militiirlzögskolan (MHS) bedriver enligt sin instruktion forskning, utredningar och stu- dier rörande militärpolitiska och militäror- ganisatoriska förhållanden samt rörande krigföring under nyare tid. Som exempel på ett aktuellt problemkomplex kan näm— nas Sveriges militära beredskap under and- ra världskriget. Verksamheten syftar främst till att ge underlag för undervisningen i militärhistoria vid MHS. Delegationen för militärhistorisk forsk— ning stöder i första hand forskning avseen- de krigsföretag m.m. under äldre skeden i olika länders historia (i samråd med statens humanistiska forskningsråd). I samråd med MHS stöder delegationen även militärhisto- risk forskning avseende senare tidsskeden, varvid ett aktuellt större projekt avser Sve— rige under andra världskriget, vari ingår delprojekt såväl vid MHS som vid univer- sitet och högskolor.

3.9.3. Övrig forskning

Utöver vad som framgått av ovanstående sammanställningar finansierar eller bedri-

1 I detta sammanhang kan även nämnas den från försvarssektorn helt fristående freds- och konfliktsforskning som bedrivs vid SIPRI (Stockholm International Peace Research In— stitute). Dess verksamhet leds av en internatio— nell styrelse och inriktas helt oberoende av nationella säkerhetspolitiska intressen. För att markera detta bidrar Sverige till finansieringen av SIPRlzs verksamhet med ett speciellt anslag via utrikesdepartementet. SIPRI:s verksamhet kan sålunda ej betecknas som forskning för för— svarssektorn. Detta utesluter givetvis ej att av SIPRI framlagda resultat kan vara av värde som underlag för nationella säkerhetspolitiska studier i Sverige liksom i andra länder.

ver bl.a. myndigheter som civilförsvarssty- relsen, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar samt överstyrelsen för ekonomiskt försvar vissa forskningsprojekt av teknisk, ekonomisk eller samhällsvetenskaplig karak- tär i anslutning till sina respektive verksam- hetsområden. Motsvarande gäller för vissa affärsdrivande verk i anslutning till deras uppgifter inom totalförsvaret. Strategiska och taktiska problem behandlas som nämnts bl.a. i anslutning till studiegrupps- verksamheten (avsnitt 3.2.3).

3.10. Forskningens samordning och plane- ring

Enligt instruktionen (bilaga 3) åligger det ÖB att i samråd med försvarets forsk— ningsanstalt och andra berörda myndighe- ter planlägga den huvudsakliga inriktning- en av forskningen vid krigsmakten. Sektion 4 i försvarsstaben är därvid beredande or- gan åt ÖB.

Samordningen av den långsiktiga forsk— ningsplaneringen sker främst i samband med de med några års intervall1 återkom- mande s.k. stora rullningarna av krigs- maktens långsiktsplanering. Vid rullningen av exempelvis FOA:s forskningsplaner äger därvid omfattande samråd rum mellan FOA och staber, förvaltningar samt andra myn- digheter. Som underlag för FMFDzs och medicinska forskningsrådets försvarsmedi— cinska sektions prioritering och inriktning av den försvarsmedicinska forskningen utarbe- tar försvarets sjukvårdsstyrelse 3-åriga be- hovsplaner enligt ÖB:s direktiv i samarbete med staber och förvaltningar.

En årlig uppföljning sker bl.a. i samband med anslagsframställningen till Kungl. Maj:t som bl. a. för SjvS:s, FMV:s, FOA:s och MPI:s del sker via ÖB.

Som redan framhållits sker dessutom en löpande samordning via verksamheten i för olika myndigheter gemensamma studie- och underlagsgrupper.

Myndigheter med centralt planeringsan- svar inom övriga delar av totalförsvaret (ci— vilförsvarsstyrelsen. beredskapsnämnden för psykologiskt försvar och överstyrelsen för

ekonomiskt försvar; se bilaga 3) svarar även för forskningsplaneringen inom sina verk— samhetsområden. De deltar exempelvis ock- så i samrådsförfarandena i anslutning till FOA:s forskningsplanering.

1 För perspektivplaneringen avses intervallet bli fyra år.

Försvarets planeringssystem och forskningens roll i detta

4.1. Inledning

I kapitel 1 angav utredningen inriktningen för arbetet med detta första delbetänkande. Därvid framhölls bl. a. att översynen av för- svarsforskningen enligt direktiven bör göras så att den nära anknytningen till systemet för försvarsplaneringen kommer till uttryck.

I kapitel 2 preciserades tre huvudsyften för försvarsforskningen. Det angavs i detta sammanhang att dessa syften har ett direkt samband med och kan härledas ur det sy- stem som används för att planera totalför— svarets framtida inriktning och utformning. Syftet med detta kapitel är att dels något mer i detalj beskriva vissa grundläggande principer för försvarsplaneringen, dels dis— kutera försvarsforskningens roll därvidlag.

4.2. Nytt system för försvarsplanering—bak- grund

Som framhölls i kapitel 1.2 har en särskild arbetsgrupp inom försvarsdepartementet i juni 1969 överlämnat betänkandet ”Plane- ring och programbudgetering inom försva- ret” (SOU 196925).

I april 1970 har Kungl. Maj:t för riks— dagen framlagt proposition om nytt system för planering och budgetering inom försva- ret (prop. 1970197). I propositionen lämnas en redogörelse för det nya planeringssyste— met och avsikten är att 1970 års höstriks- dag skall yttra sig över systemet. Genom

beslut i januari 1970 har Kungl. Maj:t an- befallt myndigheterna att i avvaktan på riksdagens ställningstagande i sin planering utgå från bl.a. att perspektivplaner för pe- rioden 1972/87 skall utarbetas och insändas till Kungl. Maj:t i början av år 1971 och att anslagsframställningar för budgetåret 1972/73 skall lämnas i programbudgetform. Det nya planeringssystemet har till sina huvuddrag utformats med hänsyn till de nya uppgifter för statsdepartementen som 1965 års departementsreform innebär. Den grundsyn som uttalas i prop. 1965: 65 är att departementen utgör regeringens stabsorgan där arbetet med planering och utformning av dess politik äger rum. Departementsche- ferna skall sålunda meddela riktlinjer för den planering som skall utformas inom un- derlydande verk och myndigheter. Utform- ningen av det nya planeringssystemet för försvaret knyter an till dessa strävanden.

4.3. Säkerhetspolitik och försvarsplanering

4.3.1. Försvarets mål

Försvarets uppgift är primärt att vara fredsbevarande. I fråga om krigsmakten ut— trycks detta i prop. 1968: 110 så att:

”Krigsmakten skall ha sådan styrka, sam- mansättning och beredskap att anfall mot Sverige fordrar så stora resurser och uppoff— ringar samt tar så lång tid att de fördelar som står att vinna med anfallet rimligen icke kan bedömas värda insatserna.”

Om landet likväl utsätts för angrepp så skall krigsmakten "i det längsta kunna för- hindra att en angripare får fast fot på svensk mark".

För civilförsvarets del har främst uppgif— ter som att "skydda befolkning och egen- dom mot skador" samt att ”rädda överle— vande" framhållits i den av statsmakterna accepterade målsättningen för totalförsva- ret. Målformuleringar av ovan angivet slag ger inte omedelbart vägledning för att lösa skilda planerings- och resursfördelningspro- blem när det gäller försvaret utan måste kompletteras med utförligare anvisningar.

De riktlinjer för planeringen vid verk och myndigheter som avses formuleras på de- partementsnivå bör som utgångspunkt ha mer precist angivna mål för verksamheten. Då det gäller att formulera mål för försva- ret och dess framtida utveckling föreligger ett starkt behov av säkerhetspolitiskt un- derlag. I betänkandet SOU 1969: 25 uttrycks detta på följande sätt:

”Genom att ge riktlinjer för försvarets pla- nering skall statsmakterna säkerställa att för- svaret utvecklas i överensstämmelse med in- tentionerna i var säkerhetspolitik. De säker- hetspolitiska förutsåttningarna måste precise- ras så att det blir möjligt att ange mål för för- svarets utveckling på kort och lång sikt. Må- len bör i största möjliga utsträckning härledas ur beskrivningar av de miljöer i vilka vårt för- svar skall kunna verka. Härigenom kan be- dömningar göras av resursbehov och lämplig resursfördelning inom försvaret. Målen bör an- ges så att de kan brytas ned till delmål för planeringen på skilda nivåer inom försvaret. Härigenom underlättas en samordnad målin- riktning av all planering.”

4.3.2 Miljöstudier I överensstämmelse med dessa tankar be- hövs en systematiskt bedriven verksamhet med syfte att ge underlag för statsmakter- nas ställningstaganden rörande utformning— en av vår säkerhets- och försvarspolitik. De s.k. miljöutredningarna1 har fått denna uppgift. Problematiken kan belysas utifrån figur 4.1. Av figuren framgår den centrala ställning som vår säkerhets- och försvars- politik intar vid målformuleringen. Den vänstra delen av figuren antyder att miljö-

studierna skall lämna underlag för säker- hets- och försvarspolitikens utformning. Vid denna utformning eftersträvas en sådan grad av precisering att försvarspolitiken avgrän- sar de framtida situationer i den internatio- nella miljön, som skall tas till utgångspunkt för planeringen av försvarets utformning. Ett exempel på precisering av detta slag är det uttalande som görs i prop. 1968: 110 :

"En inriktning av svensk försvarspolitik i överensstämmelse med dessa principer innebär att försvarsplaneringen skall utgå från sådana utrikespolitiska situationer i vilka en stormakts mål och resursinsats mot Sverige är begränsa- de i förhållande till hans globala säkerhetspo- litiska mål och totala resurser. Dessa situatio- ner karakteriseras av att en angripares värde- ringar av mål och resursinsats bestäms i hu— vudsak av andra säkerhetspolitiska och stra- tegiska överväganden än hänsynen till angrep- pet mot Sverige.”

Det säkerhetspolitiska underlag som mil- jöstudierna skall lämna kan exemplifieras med följande studieområden: — stormakternas politiska doktriner i dag och möjliga doktriner i framtiden. _ grundläggande drag i den internationel- la miljön avseende dess möjliga utveck- lingar i politiskt, tekniskt, militärt, eko- nomiskt och socialt avseende.

1 Kungl. Maj:t har uppdragit åt överbefäl- havaren. civilförsvarsstyrelsen och överstyrel- sen för ekonomiskt försvar att bedriva miljö- studier. Tre utredningar har tillsatts, nämligen: Krigsmaktens miljöutredning (KMU)

Befolkningsskyddets miljöutredning (BMU)

Miljöutredning för det ekonomiska försvaret (EMU).

Enligt uppdraget till överbefälhavaren är syf- tet med studierna att underlätta att välja för svensk säkerhetspolitik relevanta angreppsfall och att ge underlag för bedömningar av det militära försvarets resursanspråk och den inter- na resursavvägningen.

Enligt uppdraget till civilförsvarsstyrelsen är syftet med studierna att beskriva sådana an- greppsfall, som kan tas till utgångspunkt för analys av befolkningsskyddets framtida utform- ning.

Enligt uppdraget till överstyrelsen för eko- nomiskt försvar är syftet med studierna att be- skriva sådana angreppsfall som kan tas till ut- gångspunkt för analys av det ekonomiska för- svarets resursanspråk och resursutnyttjande samt försörjningsberedskapens framtida ut- formning.

Inrikes- politiska hänsyn

Svensk säkerhets— och försvars- politik

Utrikes— politiska hänsyn

Underlag om den— internatio nella miljön

Avgränsning av politiskt relevanta angreppsfall

Prövnings förfaranden

X .

Dimensio— nerande angreppsfall (förslag)

m.)/fålla)?

Miljöstudier

Figur 4.1. Miljöstudier, säkerhets- och försvarspolitik och angreppsfall.

— dagens och framtida möjliga politiska spänningar. — krigsutlösande faktorer och spridnings— mekanismer. — Sveriges möjliga betydelse för stormak- terna i olika krigssituationer. —— Sverige och nedrustningssträvanden i världen.

— säkerhetspolitiken och de internationella integrationssträvandena.

4.3.3. Ramvillkor och ramstudier

Den svenska säkerhets- och försvarspoliti- ken bestäms också av förhållanden inom landet (inre förutsättningar). För analys av dessa finns i dag inte någon särskild verk— samhet organiserad t.ex. svarande mot mil- jöutredningarna. Inre förutsättningar beak- tas i planeringssystemet genom att s.k. ram— villkor läggs på planeringen.

Ramvillkoren är huvudsakligen av tre slag. En första typ av ramvillkor utgör de ekonomiska resursramar som ställs till för- svarets förfogande samt de restriktioner som i övrigt är motiverade med hänsyn till sam-

hällets ekonomiska planering. De direkt eko- nomiska planeringsramarna består främst i vissa likviditetsramar kompletterade med skilda slag av begränsningar för nya åta- ganden (t.ex. vissa regler för maximal be- myndigandeskuld) samt en kvantitativ till- delning av personella resurser genom värn- pliktsuttaget.

Det finns i detta sammanhang inte an- ledning att behandla de svåra politiska av- vägningsproblem som föreligger vid fördel- ningen av resurser mellan försvarsändamål och övriga (civila) ändamål. För den inter- na försvarsplaneringen är det tillräckligt att känna till ramarna för tilldelning av likvida resurser respektive värnpliktskontingenter. Osäkerhet om den säkerhetspolitiska utveck- lingen samt den framtida samhällsekono- miska — och därmed den statsfinansiella — situationen gör det emellertid motiverat att ange olika framtida resursramar för skilda planeringsalternativ. Därmed underlättas också en värdering av vilka effekter föränd- ringar i resursinsatserna får för försvarets utformning.

Utöver de direkt ekonomiska resursra- marna tillkommer andra ramvillkor med ekonomisk innebörd motiverade av att för- svaret tar i anspråk en relativt stor del av de samlade samhällsresurserna samt av att försvaret på vissa delmarknader — regio- nalt eller produktvis — har ett mycket stort inflytande. Sådana ramvillkor kan komma till uttryck bl. a. i vissa riktlinjer för region- och beställningspolitik. För den mer lång- siktiga planeringen tillkommer sådana vill— kor som kan uppställas i samband med en genomförd riksplanering. Andra ramvillkor kan komma att bestämmas av samhällets utbildnings-, hälsovårds— och arbetsmark— nadspolitik. Som framhållits i kapitel 2.2.2 kan överväganden av allmänt forskningspo- litisk natur också leda till olika avvägnings- och ansvarsproblem för målinriktad för— svarsplanering. Vid utformningen av pla- neringssystemet för försvaret har det be- dömts önskvärt att de skilda slag av ram— villkor för försvarsplaneringen som beting- as av den samhälleliga politiken inom and— ra sektorer i ökad utsträckning kan formu- leras explicit.

Den andra typen av ramvillkor avser skilda politiskt och socialt betingade re— striktioner för planeringen. Således torde det vara möjligt att formulera den svenska alliansfrihets— och neutralitetspolitiken som att antal olika ramvillkor som reellt griper in i och styr försvarsplaneringen. Exempel på sådana från den alliansfria utrikespoli- tiken härledda ramvillkor kan vara krav på att Vissa vapensystem skall kunna bidra till neutralitetsskydd, krav på inhemsk pro— duktion av vissa vapen eller komponenter eller krav på garantier beträffande inhemsk underhålls- och reparationskapacitet för im— porterade vapen. Andra politiskt betingade ramvillkor som har ett nära samband med vår säkerhetspolitik är ställningstagandet i kärnvapenfrågan samt deltagande i interna- tionella överenskommelser som binder Vårt handlande beträffande produktion och an- skaffning av bakteriologiska och kemiska vapen. Därutöver kan tillfogas den defen- siva inriktningen av vår försvarspolitik som innebär att skilda offensiva vapen eller sy-

stem som kan utnyttjas för insatser mot en angripare ej anskaffas, även om dessa ur ett snävt stridsekonomiskt perspektiv skulle te sig lönsamma.

Även om alla de restriktioner som utgör försvarsplaneringens politiska ramvillkor ej är systematiskt förtecknade eller precisera- de i offentliga dokument torde hänsyn till dessa ramvillkor implicit tas i den löpande försvarsplaneringen genom att det förelig— ger en allmänt accepterad grundsyn på så— kerhets— och försvarspolitiken och en för- svarsdoktrin som automatiskt blir vägle- dande och styrande. Detta i sig gynnsamma förhållande utesluter dock icke önskemålet om att de politiska ramvillkoren erhåller sådana preciseringar att de blir bättre äg- nade att ligga till grund för studie- och planeringsverksamhet inom försvaret _ nå- got som understrukits i beskrivningen av det nya planeringssystemet i SOU 1969: 25.

En tredje kategori av ramvillkor som styr försvarsplaneringen är de vid planeringstill- fället redan förvärvade resurserna — ”för— svarskapitalet". Detta utgörs i första hand av färdiga krigsorganisaroriska resurser som materiel i mobiliseringsförråd. utbildad personal i truppregister, befästningsanlägg— ningar och övriga i krig användbara an- läggningar som exempelvis skyddsrum för civilförsvaret. Normalt förutsätts — utan något formellt beslut — att försvaret Linder planeringsperioden får disponera över detta kapital. Oftast är det civila alternativan- vändningsvärdet av dessa resurser endast en bråkdel av det militära användningsvärdet. Därtill kommer dispositionsrätten till skilda slag av fredsorganisaloriska resurser som lokaler för förvaltning, utbildning. förråd eller verkstäder, övningsfält, speciell utbild- ningsutrustning m.m. Ytterligare en del av försvarskapitalet utgöres av resurser Linder produktion, såsom materiel eller anläggning- ar som ej färdigställts, personal under ut- bildning, pågående forsknings- och utveck- lingsarbeten etc. En viktig del av denna typ av ramvillkor utgörs därutöver av de dispo- sitionsmöjligheter av det civila samhällets resurser som kan bli möjlig i krigstid. Re- kvisitionslagstiftning kan i vissa fall vara ett

alternativ till inköp eller anskaffning av re- surser under fredstid.

Det framfördes tidigare att ingen orga- niserad studieverksamhet finns för att for- mulera ramvillkoren. Bland uppgifterna för en sådan systematisk ramsrudieverksamhet kan nämnas:

— samhällssystemet och försvaret. I denna rubrik inordnas frågor som försvarets sociala anpassning, värnpliktssystemet med dess olika delfrågor, befälsfrågan, demokrati inom försvaret, försvarets an— passning till utbildningsnivån etc. Andra frågor gäller samhället som totalför- svarssystem, t. ex. samhällets känslighet för olika bekämpningsformer med åt- följande sociala konsekvenser etc. Samhällsekonomin och försvaret. Någ- ra underrubriker belyser problematiken:

O försvarets resursanspråk och inre av- vägning utifrån samhällsekonomiska värderingar försvaret och stabiliseringspolitiken försvaret och lokaliseringspolitiken försvaret och näringspolitiken försvaret och forskningspolitiken.

4.3.4. Dimensionerande angreppsfall

Miljöstudierna avses drivas så långt att de resulterar i förslag till angreppsfall. Därmed avses en beskrivning av den säkerhetspoli- tiska utveckling som leder till en situation i vilken ett angrepp mot vårt land framstår som tänkbart. En förutsättning för att mil— jöstudierna skall kunna föras så långt är att säkerhets— och försvarspolitiken är så kon- kret utformad. att den bland möjliga an— greppsfall avgränsar de angreppsfall som skall mötas med försvaret som primärt me- del. En första ansats till en sådan mer pre- cis formulering framgår av citatet från prop. 19682110 på sid. 47 ovan. Denna formulering utesluter sålunda sådana an- greppsfall där angriparens säkerhetspolitiska mål och bedömning av lönsamheten bestäms endast med beaktande av angreppet på Sve- rige.

Denna andra huvuduppgift för miljöstu- dierna åskådliggörs i den högra delen av

figur 4.1. Det som i figuren benämnts po- litiskt relevanta angreppsfall avser sådana fall som står i överensstämmelse med in- tentionerna i en konkret uttryckt säker- hetspolitik. Statsmakterna ger därmed myn- digheterna en urvalsregel som gör det möj— ligt för dem att direkt inrikta arbetet på att ta fram angreppsfall som har politisk rele- vans.

I det nya planeringssystemet tänkes mil- jöstudierna resultera i en bank av möjliga angreppsfall i olika krissituationer.

Från denna inventering av möjliga an- greppsfall har statsmakterna sedan att träf- fa ett urval och en beskrivning av sådana fall som med hänsyn till den allmänna in- riktningen av vår säkerhetspolitik och våra resurser bör utgöra målet för inriktningen av försvarets utveckling på lång sikt. Dessa dimensionerande angreppsfall uttrycker så- lunda på ett konkretare sätt än tidigare framtidsmålen för försvaret och dess olika komponenter.

Alla viktiga krav på det framtida försva- ret kan inte uttryckas enbart med dimen- sionerande angreppsfall. Vissa tilläggskrav på försvaret kan behöva ställas, t. ex. avse— ende beredskap, uthållighet, skydd, verkan under neutralitetstillstånd och samverkan mellan olika komponenter inom totalför- svaret. Analyser av angreppsfall utnyttjas också för att ge underlag för tilläggskraven varvid alternativa möjligheter studeras. Det kan gälla krav på beredskap, som bl.a. måste anges genom bedömningar av möj— lig förvarning vid angrepp. Denna förvar- ning innefattar dels den som kan erhållas genom att en successiv skärpning av den internationella situationen föregår angrep- pet (månader eller år), dels den som kan erhållas före angrepp i en krissituation (da- gar eller mindre).

4.3.5. Resursfördelning inom försvaret

Försvarets planeringsproblem kan nu for- muleras som ett ekonomiskt resursfördel- ningsproblem. Inom ramen för dimensio- nerande angreppsfall, tilläggskrav och ram- villkor skall något slag av försvarseffekt maximeras.

Det råder en betydande osäkerhet kring de framtida internationella konfliktmiljöer som kan uppstå. Vårt lands möjligheter att påverka den omgivande internationella mil- jön är dessutom starkt begränsade. Om det förutsätts att miljöstudierna kan drivas så långt att de resulterar i förslag till an- greppsfall och en betydande enighet före- ligger om att planeringen skall inriktas på vissa dimensionerande angreppsfall, bör ett samlat mått på försvarseffekt kunna knyta an till vårt försvars trovärdighet i samtliga dessa dimensionerande angreppsfall. Sär- skild tonvikt måste läggas på analyser av om vissa dimensionerande angreppsfall le— der till låg försvarseffekt och om vår för- svarssammansättning kan förändras så att ett ökat mått av balans mellan försvarsef- fekt i olika dimensionerande angreppsfall balanserad försvar-reffekt —— kan åstadkommas. Därvid måste det göras tro- ligt att resursavvägningen mellan försvarets olika delar är gjord så att mernyttan då re- sursinsatsen ökas marginellt är någorlunda lika för alla delar av försvaret. I vissa fall kan en sådan analys även ge vid handen att vissa av planeringens ramvillkor bör för- ändras.

— fll

4.4 Flexibilitet och adaptivitet [försvarspla- neringen

Försvaret måste inriktas mot att kunna mö- ta olika dimensionerande angreppsfall i en oviss framtid. Urvalet av för planeringen styrande angreppsfall är ett led i en poli- tisk process och har ett avgörande infly— tande på resursfördelningen i stort inom försvaret. Som en bakgrund för att belysa dessa förhållanden måste några begrepp och definitioner i anslutning till resursfördelning under osäkerhet beröras.

Osäkerhet i fråga om framtiden, t. ex. av- seende politisk, teknisk och ekonomisk ut- veckling samt om framtida värderingar, ska- par betydande problem för planeringen på lång sikt. I det följande diskuteras olika slag av osäkerhet och skilda medel att beak- ta denna.

Såväl i Sverige som i andra länder görs

i fråga om försvarsplaneringen ofta en upp- delning av osäkerheten i genuin och upplös— bar osäkerhet. Den genuina osäkerheten ka- rakteriseras av att den inte kan minskas genom t.ex. studier och forskning. Exem- pel på denna typ av osäkerhet är de typer av angrepp som vårt land kan utsättas för i en framtid. I samband med diskussioner av genuin osäkerhet framhålls ofta att det är meningslöst att söka tilldela olika tänk- bara utvecklingar eller framtida situationer bestämda sannolikheter. Den upplösbara o.s'z'ikerhelen karakteriseras av att den kan minskas, t.ex. genom forskning och tek— niskt utvecklingsarbete. Detta gäller bl.a. möjligheten för oss och andra nationer att i framtiden disponera vissa hypotetiska va- pensystem med antagna prestanda. Grän- sen mellan genuin och upplösbar osäkerhet kan dock vara flytande. Osäkerhetsbegreppet kan också diskuteras med utgångspunkt i den förvarningstid vårt land kan få i fråga om skilda utvecklingar t. ex. om nya tekniska hot till följd av tek- niska genombrott eller om framtida situa- tioner som exempelvis angrepp mot Sverige. Genom att jämföra förvarningstider med de tider som kan erfordras för egna motåt- gärder erhålls en koppling till de medel som kan utnyttjas för att beakta osäkerhe- ten. Den genuina osäkerheten är oftast av den beskaffenheten, att tiden för förvarning är otillräcklig för att motåtgärder skall kunna vidtas. Detta kan också vara fallet vid vissa typer av upplösbar osäkerhet, vil- ket bidrar till att gränsen mellan genuin och upplösbar osäkerhet ibland blir flytan- de. I figur 4.2 illustreras sambandet mellan förvarningstid (tr), tid för egna motåtgärder (tm) och de primära medel som står till buds för att beakta osäkerheten, flexibiliret och adaptivitet. Flexibilitet, som betonar volym- och kvalitetsmässiga egenskaper hos existe- rande och framtida krigsorganisation, blir medlet att beakta osäkerhet när förvarnings- tiden bedöms underskrida tiden för motåt- gärder. Adaptivitet, som betonar egenskaper hos försvarets fredsorganisation vad gäller kunskaper i kombination med viss resurs- beredskap, vilka snabbt kan omsättas i pla—

tf ( tm Flexibilitet

tf>tm Adaptivitet

L '

tf

Figur 4.2. Primära medel att möta osäkerhet.

nering, utveckling och produktion av för— svarssystem, blir huvudmedlet då förvar- ningstiden bedöms tillräcklig. En mer precis innebörd av termerna flexibilitet och adap- tivitet kan ges utifrån figur 4.3.

I denna figur antas punkten T... represen- tera nuläget. För en viss framtida tidpunkt T har angetts ett antal osäkra alternativa utfall (Al—A.J) i fråga om möjliga typer av angrepp mot Sverige. Alternativen inklude- rar olika kombinationer i fråga om poli— tisk, strategisk, teknisk och ekonomisk ut— veckling under perioden Ti,—T. Osäkerhe- ten i tidpunkten T.. kring dessa alternativ är genuin.

Ett problem för organisationen i tid- punkten Tn är vilka angreppsfall som för- svaret skall utformas för. Ju fler dessa är, desto större resurser måste avsättas för att bl.a. genom forskning och tekniskt utveck- lingsarbete förbereda de försvarsalternativ (den krigsorganisation) som skall kunna mö- ta dessa angreppstyper. Eftersom de totala resurserna antas givna måste då de resurser som kan behövas för att skapa kortsiktig styrka minskas. Beslut i denna fråga inne— bär att ett flexibilitetskrav ställs på försva— ret. Detta krav innebär dels att ett område för flexibiliteten anges (i fig. 3 definierat som de angreppstyper, AF,—A;, för vilka det framtida försvaret skall utformas), dels att skilda produkter eller effekter skall ges sådana egenskaper, att försvaret har en till-

fredsställande effekt oberoende av vilket av alternativen (Ag—A?) som kan bli aktuellt i en framtid. Flexibilitet innebär således i detta sammanhang. att försvaret skall ut— formas så att det ger en med hänsyn till våra resurser balanserad försvarseffekt för alla utvalda angreppstyper.

Figur 4.3. belyser också innebörden av termen adaptivitet. Här förutsätts att orga- nisationen under planeringen för alternati— ven Ag—A7 fortlöpande ökar sina kunska- per, så att det i växande grad blir möjligt att ställa om planeringen efter händelseut— vecklingen. Vid tidpunkten T1 antas orga- nisationen ha fått sådana indikationer att alternativet Ag (eller ett icke tidigare förut- sett alternativ) måste tas med i den fort- satta planeringen. Det ökade kunnandet in- om organisationen antas ha lett till upp- fattningen att tiden för motåtgärder är kor- tare än förvarningstiden. En anpassning till de ändrade förutsättningarna är därvid möj- lig. En sådan anpassning kan också bli ak- tuell vid t.ex. ändrade tekniska förutsätt- ningar för något redan inplanerat alterna— tiv. Adaptivitet innebär sålunda anpass- ningsegenskaper hos organisationen till för- ändringar. Följande egenskaper hos för- svarsorganisationen är väsentliga för att adaptivitets- (anpassnings—)kraven skall kun- na tillgodoses:

. den utåtriktade informations- (underrät- telse-)tjänsten skall medge långa förvar— ningstider . organisationen skall medge korta anpass- ningstider bl. a. genom — en hög standard i fråga om forskning och tekniskt utvecklingsarbcte

— en hög standard inom och bredd på den egna krigsmaterieltillverkningen samt hög beredskap för igångsättning eller ökning av produktionen — beslutsprocesser och motivation som medför snabb reaktion vid ändrade förutsättningar.

Som ovan konstaterats kan ett säkerstäl- lande av en hög försvarskapacitet enbart utifrån flexibilitetskrav bli mycket dyrbart. Det förefaller rimligt att en lämplig av-

l i .

t i

Planerings— Tidpunkt när Tidpunkt när A är inklu- Tidshorisont för tidpunkt an Vreppsfail A 2 derad i den uppsättning planeringen l in ikeras an reppsfall över vilken en tidpunkt TO ba anserad försvarseffekt föreligger i tidpunkten T HE tf ———>| i l . | _ | . . ' TO T, T2 T Tid

Figur 4.3. Flexibilitet och adaptivitet.

vägning mellan flexibilitet och adaptivitet kan ge en och samma framtida försvars- förmåga till lägre kostnad. Det är i denna avvägningsfråga som den tidigare antydda betydelsen av den politiska processen för urval av angreppsfall kommer in och där 5. k. adaptivitetstest utnyttjas. Granskningen av angreppsfallen utifrån uppställda test kan betraktas som ett sorteringsförfarande där de ordnas i tre grupper:

. en som slutligen definierar flexibilitets- kravet,

. en som ställer krav på organisationens adaptivitetsegenskaper och . en för angreppsfall som i första hand måste hanteras med politiska medel.

Adaptivitetstest utnyttjas för att välja ut de angreppsfall som skall tillhöra den andra av nämnda grupper. Tillämpningen av tes- ten innebär en granskning av de politiska, ekonomiska, tekniska och militära förutsätt- ningarna för aktuellt angreppsfall varvid frågan ställs om vår organisation kan ges så- dana adaptivitetsegenskaper att det kan va- ra fördelaktigt att beakta angreppsfallet i

fråga genom att enbart lita till adaptivitet. Detta kan således medföra förändrade krav i förhållande till dagsläget på adaptivitets- egenskaperna t.ex. i fråga om inriktning av forskningen. Det bör således observeras att såväl flexibilitetskravet som adaptivitetskra- vet kan medföra skilda krav på forskning och teknisk utveckling. Urvalsförfarandet av angreppsfall är den process där dessa krav konkretiseras och där den centrala politiska avvägningen mellan flexibilitet och adaptivi- tet görs.

4.5 Försvarets indelning i program och pro- duktionsområrlen

4.5.1 Indelning i avvägningsprogram Planerings- och genomförandeverksamheten i det nya systemet har som utgångspunkt olika indelningar av försvaret. Vid beskrivning av resursfördelningen inom organisationen förutsätts att den hu- vudsakliga målstyrningen av försvaret ut- görs av de dimensionerande angreppsfallen. För att möta angreppsfallen utnyttjas kom- ponenter i krigsorganisationen. De olika

förbanden har sammanförts till ett antal avvägningsprogram. Följande indelning har i Kungl. Maj:ts direktiv för krigsmaktens perspektivplanearbete anbefallts försöksvis gälla för perspektivplan 1972/87:

Rörliga markstridsförband

Lokalt bundna markstridsförband Övervattensstridsförband Fjärrstridsförband Luftförsvarsförband Central och regional ledning Allmän försvarsforskning Gemensamma myndigheter och funktio- ner

Huvudkrav på denna programindelning är att den skall spegla de mest väsentliga avvägningsproblemen på kort och lång sikt, att varje program omfattar krigsförband med i stort samma aktivitet och att pro- grammen är oberoende i den meningen att samma krigsförband inte får ingå i mer än ett program. En programuppdelning enligt dessa principer medför, att varje program sett från övriga program utgör ett ”sam- manslaget förband”. För avvägning inom ett program kan det då vara tillräckligt att känna den totala omfattningen av andra program.

Den interna avvägningen inom t. ex. luft- försvaret bör inte påverkas av resursernas fördelning inom programmet lokalt bundna markstridsförband. Programindelningen kan således utnyttjas för en stegvis avvägning där först en preliminär avvägning görs mel- lan programmen varpå följer en detaljav— vägning inom programmen. Detaljavväg— ningen kan ge anvisning om att den totala omfattningen av ett program bör ändras. Detta medför en ny avvägning mellan pro- grammen.

Vid programuppdelningen måste hänsyn tas till den befintliga försvarsorganisationen, bl. a. ledningsorganens ansvarsområden. Det har därför blivit nödvändigt att komplette— ra de rent krigsförbandsorienterade pro- grammen med Vissa stöd- eller hjälppro- gram för t.ex. gemensamma resurser, led- ning och allmän försvarsforskning.

Följande mer detaljerade specifikation av

de krav som kan ställas på en programin- delning ansluter till framställningen i SOU 1969: 25:

. Mål för programmen bör kunna härle- das ur aktuella angreppsfall. . Väsentliga avvägningsfrågor bör kunna diskuteras inom ramen för aktuella an- greppsfall. . Indelningen bör kunna utnyttjas i för- svarspolitiska diskussioner. . Sambandet mellan kostnader och effekt bör kunna studeras. . Från studie- och avvägningssynpunkt vä- sentliga försvarsfunktioner bör kunna hållas isär. . Resursbehov bör i största möjliga ut- sträckning kunna budgeteras på pro- grammen och resursuppoffringen mätas. . Indelningen bör kunna utnyttjas såväl i långsiktsplaneringen som i den löpande genomförandeverksamheten. . Samma indelning bör kunna utnyttjas i perspektivplan och programplan. vid medelstilldelning och vid uppföljning. . En myndighet bör kunna ges ett samlat ansvar för planering, genomförande och kontroll av programmet. . Indelningen bör på kort sikt kunna till- lämpas med i stort sett nuvarande freds- organisation och befintligt planeringsan— svar.

4.5.2 Indelning i organisatoriska huvudpro— gram När kraven på programindelningen precise- rats konstaterades i SOU 1969: 25 att flera av dessa är svåra att samtidigt uppfylla med en viss programindelning. Det bedömdes därför som nödvändigt på huvudprogram- nivå att införa en programindelning som kompletterade indelningen i avvägningspro- gram. En konsekvens härav är indelning i organisatoriska huvudprogram. Känneteck- nande för denna indelning är att den tar en rad hänsyn till aktuell organisation och befintligt planeringsansvar. Indelningen blir därmed speciellt anpassad för den direkta genomförandeverksamheten. Följande in- delning i organisatoriska huvudprogram har beslutats gälla fr.o.m. budgetåret 1972/73:

Lokalt bundna mark- strids- förband

Over- vatten- strids- förband

Rörliga mark- strids— förband

Fjå rr- strids- förband

W:s-a.. då?"/l / l

l /// k //

F lvgvapen- förband

lx / . l [(l/ / än t ff

Marin- förband

Armé- forband

Angreppsfall i ' . , '. f,,__i

Gemen-

1 samma myndig- heter och funktioner

Central Lu ftför- och svars- regional förband ledning

Allmän forsvars- forskning

M

M . ., // å / li.

Gemensamma myndigheter och funktioner

Central och högre regional ledning

Figur 4.4. Delprogram (i figuren antydda med blanka smårutor) förs samman till huvudprogram av två slag — avvägningsprogram och organisatoriska huvudprogram.

Arméförband Marinförband

Flygvapenförband Central och högre regional ledning Gemensamma myndigheter och funktio- ner

Civilförsvar.

Att använda två programindelningar medför extra svårigheter när det gäller att åstadkomma en korrekt målnedbrytning från de styrande angreppsfallen då denna nu måste göras över avvägningsprogram ned till genomförandet i termer av organi— satoriska program. Den nödvändiga kopp- lingen mellan de båda programindelningar- na bedöms enligt SOU 1969: 25 kunna upp- nås genom att huvudprogrammen bryts ned i mindre enheter — delprogram —— vilka avgränsas på sådant sätt att de så entydigt som är möjligt kan transformeras från av- vägningsprogram till organisatoriska hu- vudprogram. Förhållandet illustreras i figur 4.4.

I prop. 1970: 97 noterar departementsche- fen programbudgetgruppens åsikt att

"frågor rörande försvarets utformning fram- för allt på längre sikt bör diskuteras och be- lysas med hjälp av indelningen i avvägnings— program".

I SOU 1969: 25 framhålls vidare att en- dast en programindelning på sikt bör före— komma, nämligen indelningen i avvägnings- program.

4.5.3. Indelning i produktionsområden

De skilda resurser som ingår i krigsförban- den förvaltas och/eller produceras inom fredsorganisationen. Denna kan förenklat beskrivas som ett antal fredsförvaltningar med i hög grad likartad produktion inom en och samma förvaltning. (Jfr kapitel 3 fi- gur 3.2.) För att renodla beskrivningen i funktionella termer av verksamheten inom försvaret har fredsverksamheten indelats i ett antal produktionsområden. Följande in- delning har beslutats gälla för krigsmakten fr.o.m. budgetåret 1972/73:

Ledning och förbandsverksamhet

Materielanskaffning

Anskaffning av anläggningar m.m.

Forskning och utveckling.

Kungl. Maj:t

Petita, program—

Programmyndighet

Förslag till petita och programplaner, uppföljning

Primäruppdrag (anslag) för produktion enligt plan fastställd budget och programplan

Petita, program- plan

"

Kombinerad program» och produktionsmyndighet

/ Nix U'

Sekundäruppdrag

Produ ktionsmyndighet

%%

Sekundäruppdrag

Figur 4.5 Schematisk framställning av flödet av programplaner, petitor och uppdrag mellan Kungl. Maj:t och produktionsmyndigheter i försvarets programbudgetsystem.

4.5.4. Begreppet uppdrag

Verksamheten inom försvaret innebär att olika myndigheter levererar tjänster till var- andra och till de olika programmen. För genomförandeverksamheten måste dessa tjänster fördelas på ett bestämt sätt på in- delningen i program och produktionsom- råde samt knytas till organisationen. Detta sker genom s.k. uppdrag.

Uppdragen utgör länkar mellan program och produktionsområden. I organisationen utgör de på motsvarande sätt länkar mel- lan olika organisationsnivåer såsom Kungl. Maj:t, programmyndighet, produktions- myndighet och andra verkställande myn- digheter. Uppdragens roll i detta senare sammanhang som uttryck för graden av centralisering resp. decentralisering i pro- duktionsprocessen diskuteras i kapitel 7.4.

I egenskap av länk mellan två organisa— tionsenheter, på samma eller skilda nivåer, har uppdraget alltid en avsändare och en mottagare.

Uppdrag, som har Kungl. Maj:t som av- sändare och produktionsmyndighet som mottagare, benämns primäruppdrag. Dessa uppdrag tjänar som styrmedel i den genom— förandeverksamhet som leds av produk- tionsmyndighet och utförs vid verksam— hetsställen på olika nivåer i organisationen.

Uppdrag, som har en produktionsmyn- dighet eller annan verkställande myndighet som avsändare och en produktionsmyndig— het eller annan verkställande myndighet som mottagare, benämns sekundäruppdrag.

Figur 4.5 illustrerar sambandet Kungl. Maj:t — programmyndighet — produk- tionsmyndighet — primär- och sekundär- uppdrag i försvarets programbudgetsystem.

4.5.5 Program— och produktionsansvar För de organisatoriska huvudprogrammen — i vissa fall för delprogram — och för produktionsområdena anges i SOU 1969: 25 översiktligt innebörden i program- respek- tive produktionsansvar:

”För vart och ett av de försvarsgrensindela- de huvudprogrammen liksom för huvudpro- grammet Civilförsvar bör finnas en program— ansvarig myndighet — programmyndighet. För övriga föreslagna huvudprogram har det inte varit möjligt att ange en programansvarig myn— dighet. För dessa bör i stället finnas en pro— gramansvarig myndighet för varje delprogram inom respektive huvudprogram. Efter de plane— ringsriktlinjer som fastställts av Kungl. Maj:t och de direktiv som överbefälhavaren på grund- val härav lämnar beträffande krigsmakten an— kommer det på programmyndighet att genom sin programplanering styra fördelningen av uppgifter och resurser inom programmet. Där- igenom inriktas verksamheten i stort för pro— grammets utveckling. Programmyndighet skall också inge anslagsframställning för program— met till Kungl. Maj:t liksom en redovisning för programmets utveckling under närmast före— gående budgetår.

För verksamheten ansvariga myndigheter in— om de olika produktionsområdena bör utses. De bör benämnas produktionsmyndigheter. Till dessa myndigheter, som inför Kungl. Maj:t har ansvar för att genomföra produktionen inom respektive område på ett rationellt sätt, har hänförts försvarsgrenscheferna i egenskap av ansvariga för förbandsproduktionen och de centrala förvaltningsmyndigheterna i egenskap av ansvariga för anskaffning och underhåll av materiel och anläggningar samt för forskning och utveckling.

Produktionsmyndigheterna svarar för pro— duktionen av den del av de försvarsgrensvisa programmen som ligger inom deras produk- tionsområde. De styr därigenom resursutnytt- jandet genom sin planering av genomförande- verksamheten.

Produktionsmyndighet svarar vidare för att det underlag till primäruppdragsförslag som myndigheten inom sitt fack har att lämna till programmyndighet ger programmet en ända- målsenlig utveckling från produktionssynpunkt. På produktionsmyndighet faller också ansvaret för samordningen med andra primäruppdrag inom produktionsområdet.”

Förslag till precisering av innebörden i begreppen program— och produktionsansvar för forskningsfunktionen lämnas i kapitel 7.5.

4.6 Olika planer i försvarsplaneringen

4.6.1. Begreppet betingad plan

I kapitel 4.6.1 diskuterades olika slag av osäkerhet. Flexibilitets- och adaptivitetskrav, grundade på ett urval av för planeringen

styrande dimensionerande angreppsfall som framhölls som medel att möta denna osäker- het.

Beaktandet av osäkerheten påverkar även utformningen av olika planer eller delar av planer för verksamheten inom försvaret. Förekomsten av osäkerhet medför att det blir nödvändigt att arbeta med s.k. be— tingade planer (beslutsstrategier). Innebör- den i en betingad plan åskådliggörs i figur 4.6. med ett exempel hämtat från avväg- ningsprogrammet "Luftförsvarsförband”. Exemplet är till en del fiktivt, till en del en rekonstruktion av ett tidigare skede av ut- vecklingen av vårt luftförsvar. Uppsättning- en system i planen innefattar sådana som traditionellt faller under såväl flygvapnet (luftförsvarssystem=LF) som armén och marinen (luftvärnssystem = LV). Exemplet omfattar följande system:

LVl Närdistansrobot (ex. Red Eye) LV2 Konventionellt kanonluftvärn LV3 Mellandistansrobot (ex. Hawk) LF 1 Långdistansrobot (ex. Bloodhound) LF2 Jaktsystem utan allväderskapacitet LF3 Jaktsystem med allväderskapacitet, egen produktion LF4 Jaktsystem import.

med allväderskapacitet,

Den betingade planen sammansätts i det- ta fall av två beslutsträd, ett LV- och ett LF-träd. Val i de båda träden påverkar öm- sesidigt varandra. I LV-trädet har LV 3—al— ternativet en egen gren beroende på att det är intressant endast vid mycket vida ekono- miska ramar. I planen tänkes fyra beslutni— våer vara aktuella To—T3. I tidpunkten To beslutas att samtliga sju system skall komma i fråga för ytterligare analys. I tidpunkten T1 — inom LF—trädet — måste ett val gö- ras mellan LF (1.0 + 2.0) eller LF (1.1 + 2.1 + 3 + 4) osv.

Det är viktigt att notera att den betinga- de planen för avvägningsprogrammet Luft- försvarsförband har kontaktpunkter med motsvarande planer för andra avvägnings- programs framtida utveckling. Kopplingen till den existerande organisationen är inte minst viktig.

| Lvii+2>

Närdistansrubot

Konventionel lt kanon- Iu tvärn

-kopplingar till övriga avvägningsprogram

LF ( 1.0+2.0) I i l l l i | i |

Mellandistansrobot

Långdistansrobot

Jaktsystem utan all- väderskapacitet

| LF ( 1.1+2.1+3+4)

kl:/i 513474) ]

kopplingar till existerande organisation

i | | l l

Tz

Jaktsystem med all— väderskapacltet (egen produktion)

Jaktsystem med all— väderskapacitet (Import )

% Tid [ Olika beslutstidpunkter)

Figur 4.6. Betingad plan för avvägningsprogrammet "Luftförsvarsförband”.

Ett av problemen med betingade planer när antalet alternativ ökar är att planen snart blir ohanterlig. Som planeringsinstru- ment inrymmer den dock värdefulla prin- ciper och idéer och bl.a. följande möjlig- heter bör tillvaratas:

—— kravet på konkretisering, bl.a. av be- slutsregler (kriterier) — beskrivningen av orsaks- och besluts- sammanhangen mellan olika och delvis konkurrerande objekt inom en komplex organisation — stimulansen till alternativtänkande och alternativformulering — tidsbeskrivningen, som betonar plane- ringens dynamiska karaktär.

Exemplet ovan på en betingad plan av- såg ett avvägningsprogram. I försvarspla— neringen finns anledning att formulera be- tingade planer för såväl större enheter — t.ex. för hela krigsmakten _ som för mindre enheter — t. ex. för enstaka system. Beroende på för vilken nivå planen utfor-

mas kommer graden av detaljinnehåll att va- riera. En betingad plan för krigsmaktens ut- veckling måste göras mycket översiktlig, där olika beslutspunkter relateras till omfattning på ekonomiska ramar, teknisk nivå på krigs- makten osv. Mest rik på detaljer blir planen för framtagning av ett enskilt system.

Begreppet betingad plan är som tidigare framhållits nära kopplat till förekomsten av osäkerhet. Osäkerheten är främst knuten till planeringen på längre sikt. Planer som tjä- nar som underlag för handlandet på kort sikt kommer i stor utsträckning att vara obetingade och ger därmed uttryck för en i helt annan utsträckning programmerad verksamhet.

I systemet för försvarsplanering används tre olika planer (förutom årsbudgeten) nämligen perspektiv-, program- och system- p/mzer. Dessa planer är nära kopplade till varandra och de kan beskrivas i termer som tidsutdräkt (kortsiktiga — långsiktiga), grad av frihet och osäkerhet i planerna (liten fri- het — stor frihet, obetingad plan — beting—

ad plan). grad av detaljrikedom i planen (li- ten detaljrikedom — stor detaljrikedom). Planerna behandlas i det följande.

4.6.2. Perspektivplan och perspektivplane- ring

Perspektivplanen är en långsiktsplan för att möjliggöra att försvaret i framtiden kan ges alternativa utvecklingar. Den ses över un- gefär vart fjärde år. Planhorisonten är till- räckligt avlägsen — 15 år —— för att viktiga förändringar i försvarets organisation och innehåll skall kunna aktualiseras. Detta be— aktas bl.a. vid ramvillkorens formulering. Bindningarna blir därmed få och handlings- friheten stor. Osäkerheten blir omfattande med perspektivplanens planhorisont. Planen uppställs därför huvudsakligen som en be- tingad plan. Graden av detaljrikedom i pla- nen bestäms av att betingade planer för av— vägningsprogrammens framtida utveckling skall framgå av perspektivplanen. Planen anger sålunda alternativa utvecklingslinjer för försvaret och dess olika delar på avväg- ningsprogramnivå. Dess karaktär av beting- ad plan innebär att den översiktligt anger de grenar längs vilka alternativen kan reali- seras och vid vilken tidpunkt förutsättning- ar för olika beslut kan föreligga.

Perspektivplanen är resultatet av en om— fattande studie-, forsknings— och utveck- lingsverksamhet. Styrande för perspektivpla- neringen är de dimensionerande angrepps- fallen. tilläggskraven och ramvillkoren. Per- spektivplaneringen kan uppdelas i två faser — en alternativgenererande fas och en verk- ställande fas.

Perspektivplaneringens rande fas syftar till att inventera och preci- sera alternativa sammansättningar av det framtida försvaret och att ange de alterna- tiv som bedöms vara av intresse att ytterli- gare studera och utveckla. Beskrivet i ter- mer av betingade planer innebär den alter- nativgenererande fasen att innehållet i de betingade planerna för avvägningsprogram- men tas fram.

Alternativgenereringen kan tänkas ske i tre steg

alternativgenere-

— generering av översiktliga alternativa sammansättningar av försvarets framti— da utformning — urval av en uppsättning relevanta system — uppbyggnad och sammanställning av den betingade planen.

Alternativa sammansättningar av försva- ret kan —— givet att fastställda angreppsfall, tilläggskrav och ramvillkor föreligger — be- skrivas genom att bl. a. ange

—— grundläggande operativa principer — mål för avvägningsprogrammen — egenskaper hos organisationsbestämman- de system inom programmen.

De olika försvarsalternativen skiljer sig åt i dessa avseenden. Resultatet kan t.ex. bli skilda avvägningar mellan kvantitet och kvalitet beträffande personal, materiel och integrerade system som konsekvens av för- ändrade kostnadsleffektrelationer vid olika ekonomiska ramar.

Övervägda alternativa försvarssamman- sättningar genererar ett antal organisations- bestämmande system. Den uppsättning sy- stem som i planeringstidpunkten måste be- aktas — och sålunda skall ingå i den be- tingade planen _ för att göra det möjligt att före planhorisonten realisera varje över- vägd försvarssammansättning benämns re— levant systemuppsättning. När uppsättning- en relevanta system tas fram torde det medföra att antalet systern reduceras järn- fört med vad som totalt genererats. Anled- ningen till att vissa system bedöms irrele— vanta och således utsorteras bör därvid ex— plicit anges.

Perspektivplaneringens verkställande fas syftar till att successivt reducera det antal alternativ för försvarets sammansättning som kan komma att realiseras och precise- ra dessa. Beskrivet i termer av betingade planen innebär den verkställande fasen att vissa grenar i den betingade planen succes- sivt försvinner och upphör att vara av in- tresse. Det innebär samtidigt att den be- tingade planen successivt överförs till att bli en obetingad plan som består av ett enda sy- stem. I exemplet ovan på en betingad plan för avvägningsprogrammet Luftförsvarsför-

Internationella miljön

Takuma" ”&

* Mål . Alternativs, .. _ försvarade ningar

4. Förslag till perspektivplan

Dimensione- rande

1. Förslag till dimen— ' sionerande angreppsfall . Angrepp inom Nordkalotten '. Angrepp mot Sydsverige * Beredskap . Angrepp mot Västkusten , Uthållighet ' Angrepp mot '. Etc ', Mellansverige ', Angrepp mot Sydsverige och Mellansverige

. 2. Förslag till tilläggskrav

3. Förslag till ramvillkor Alternativa resurs— restriktioner Politiska restriktioner Sociala restriktioner

Svenska förhållanden

Etc X (Flera återkopplingar)

Restriktioner

angreppsfall A Program ' Tilläggskrav Alternativa för- svarsutform- ningar represen— terande skilda principer till struktur och innehåll

Program 'i.

Program 1.

5. Successiva

förbättringar jämkningar av dim angrepps— fall. tilläggskrav. ramvillkor och alternatlva för— svarsutformningar

Figur 4.7. Perspektivplanen växer fram.

band kan detta innebära att t.ex. systemet LV 2 (konventionellt kanonluftvärn) väljs i beslutstidpunkten T3. Planen är sålunda inte längre betingad på avvägningsprogramnivå. Det kan också innebära att systemet LV 2 upphör att vara av intresse från perspektiv- planeringssynpunkt och inordnas i ett orga- nisatoriskt huvudprogram för slutligt ut- vecklingsarbete och genomförande. Det hindrar inte att planen för framtagning av systemet är betingad, t.ex. avseende den tekniska detaljutformningen.

Det torde inte vara möjligt att generellt fastlägga vilken detaljeringsgrad en betingad plan skall ha på t. ex. avvägningsprogram- nivå. Särskilda test får istället utföras i de skilda beslutspunkter systemet genomlöper för att utröna vilka faktorer som bedöms vara relevanta.

Perspektivplaneringens verkställighetsfas har som utgångspunkt den uppställda be- tingade perspektivplanen. Den successiva re- duktionen av antalet alternativ i planen kan ske först efter ett omfattande studie—. forsk— nings- och utvecklingsarbcte. Den betingade perspektivplanen är sålunda av största bety- delse för att inrikta detta arbete.

Figur 4.7. visar översiktligt hur perspek- tivplanen växer fram.

4.6.3 Programplan och programplanering Programplanen är en plan på kort sikt över det existerande krigs— och fredsorganisato- riska försvarskapitalets utveckling. Planen rullas varje år. Planhorisonten ligger så pass nära — 5 år — att endast obetydliga förändringar —— utöver redan beslutade — i försvarets organisation och innehåll i de flesta fall kan aktualiseras. Bindningarna är därför många och handlingsfriheten tämli- gen ringa. Med programplanens planhori- sont är osäkerheten betydligt reducerad jämfört med i perspektivplanen. Program- planen ställs därför upp huvudsakligen som en obetingad plan. Planens detaljindelning överstiger den för perspektivplanen och be- stäms i hög grad av det årliga budgetarbe- tets krav på detaljinformation eftersom programplanen är utgångspunkt för budget— arbetet. Tillgängliga resursers fördelning under programplaneperioden på åtgärder som ska- par operativ styrka på kort sikt och på åt- gärder som förbereder framtida åtaganden

Riksdagen

angreppsfall

Program-

Transformering

Perspektivplaner

Genomiörandeprocess

Organisatoriska

planer

lj

huvudprogram

Figur 4.8. Riksdagen tar varje är del av programplaner och årsbudget för försvaret.

och därmed ger ökad långsiktig handlings- frihet är av stor betydelse.

Beslutssituationen inför en programpla- neperiod karakteriseras av

. beslut som innebär resursuppoffring för att vidmakthålla befintligt krigs- och fredsorganisatoriskt försvarskapital. beslut av investeringskaraktär som inne— bär resursuppoffring under aktuell pro- gramplaneperiod och/eller under efter- följande perioder. beslut som innebär resursuppoffringar för forskning och utveckling för att för- bereda framtida beslut av investerings- eller vidmakthållande karaktär.

Vid givna ekonomiska ramar för en pro— gramplaneperiod blir omfattningen av de resurser som står till beslutsfattarens för- fogande i hög grad bestämd av — vid programplaneperiodens början exi- sterande försvarskapital — vid programplaneperiodens början exi- sterande ekonomiska åtaganden knutna till beslut under tidigare programplane- perioder.

Det ingående försvarskapitalet bestäm- mer i stort omfattningen av de åtgärder av vidmakthållande karaktär som måste vidtas under programplaneperioden. Det utgör också en viktig utgångspunkt för att be— döma behovet av det tillskott av försvars— kapital som är nödvändigt för att en till- fredsställande operativ styrka på kort sikt skall föreligga. Ekonomiska åtaganden un- der tidigare programplaneperioder som skall likvideras under aktuell period måste frånräknas de resurser som står till besluts- fattarens disposition. På motsvarande sätt kommer beslut under aktuell programpla- neperiod att inverka på graden av hand- lingsfrihet under följande perioder.

Figur 4.8 illustrerar hur programplanen avses bli presenterad för riksdagen. Figuren anger att två skilda programplaner läggs fram. I själva verket är det i första hand en fråga om olika sätt att presentera sam- ma plan men för två olika beslut.

Den övre programplanen i figuren (med streckad ram) innehåller information som underlag för ställningstaganden till resurser- nas fördelning på åtgärder av vidmakthål—

Statsmakternas och planeringsansvariga myndigheters successiva precisering av målsättningen för perspektiv-, program- och systemplaneringen, bl a på grundval av kontinuerliga miljö- och ramstudier.

(**—mm I

n , ] , '( Systemplan D

Perspektivplan Operativa angreppsjafl, /

ramar för prograplplgr neringen m m;," I

Programplaner

lande-, investerings- och forsknings- och ut— vecklingskaraktär. Uppställningen av pro- gramplanen och motiveringarna för inne- hållet görs i avvägningsprogramtermer. Kopplingen till perspektivplanen är härvid- lag väsentlig. Av motiveringarna skall fram- gå hur betingade planer för avvägningspro— gram i perspektivplanen övergår till obe- tingade planer i programplanen.

Den undre programplanen i figuren an- ger vilken utveckling av försvarskapitalet under programplaneperioden som är en följd av de ställningstaganden i resursför- delningsfrågorna som redovisas. Denna pro- gramplan är uppställd efter den organisa- toriska programindelningen. Figuren anty- der även den nödvändiga transformationen mellan avvägnings- och organisatoriska pro- gram som berördes på sid. 55.

4.6.4 Systemplaner Med system avses i detta sammanhang per- sonal, materiel och/eller byggnader som or- ganisatoriskt förts samman för att fylla en viss försvarsfunktion. Systemen kan vara av krigsorganisatorisk eller fredsorganisatorisk art. I planeringshänseende innebär system mot bakgrund av denna definition ett "in- vesteringspaket”. Komponenterna i detta är sinsemellan beroende av varandra men kan också påverka eller påverkas av faktorer

som ligger utanför den aktuella investe- ringen.

För statsmakterna medför de moderna vapensystemens omfång och krav på eko— nomiska insatser samt de allvarliga konse— kvenserna av att välja fel system ett behov av ökad styrning. En sådan behövs även för att tillgodose samhällsekonomiska intressen vid investeringsplaneringen. Kraven på be- slutsunderlagens kvalitet har skärpts i mot- svarande grad.

Systemplanerna utgör viktiga komponen- ter i såväl perspektiv- som programplaner- na. Systemplaneringen kan uppfattas som den process som löpande transformerar perspektivplanens innehåll i programplanen. Denna sammanbindande roll illustreras i fi- gur 4.9.

Systemplanerna B, C och D "skuggar" programplanerna i proportion till deras be- hov av resurser för forskning och utveck- ling. I detta avseende representerar de tre systemplanerna olika utvecklingsstadier. Systemplan B är speciell. En del av planen är obetingad och efterfrågar bemyndigande eller anslagsmedel inom programplanen. Detta är t.ex. fallet när systemplanen av- ser utveckling av ett jaktsystem i ett antal olika versioner. De versioner som tas fram senare kräver fortfarande resurser för forsk- ning och utveckling. Systemplan A är helt

Figur 4.9 (motstående sida). Översiktsbild av planeringssystemet — samband mellan perspektiv-, program— och systemplaner.

Figuren illustrerar synen på perspektivplanen som en idéskiss och vision av framtiden —— en informationsbank uppbyggd av bl. a. betingade systemplaner.

Figuren söker vidare belysa hur underlag för mål, tilläggskrav och ramar för såväl perspek- tivplaneringen som genomförandeverksamheten enligt programplanerna tas fram genom fort- löpande miljö- och ramstudier.

De krav på forsknings- och utvecklingsverksamhet, som perspektivplaneringen ger upphov till illustreras i figuren av den svaga, röda skugga, vilken perspektivplanen kastar över program- planerna för försvarsforskningen, där forskningsverksamhet i anslutning till olika systemplaner specifikt kan urskiljas (kraftigare röd skuggning).

Figuren söker också belysa några skeden i den process som knyter ihop perspektiv- och pro- gramplaner. Systemplan A har genom fattade beslut blivit helt obetingad och därmed helt flätats in i program- planerna. Den generar där ett behov av objektbunden utveckling (grå skuggning).

Systemplan B består av en obetingad del inflätad i programplanerna och en betingad del som ligger kvar i perspektivplanen (exempelvis avseende senare, ännu ej beslutade, alternativa versio- ner av ett vapensystem).

Systemplanerna C och D är som helhet betingade och ligger därmed enbart i perspektivplanen men generar behov av studie-, forsknings- och utvecklingsverksamhet i programplanerna (krafti- gare röd skuggning).

Målsättning och handlingsprogram för svensk säkerhets- och försvarspolitik, fastställda av statsmakterna

Verksamhet i planeringssystemet

Målsättning för svensk säkerhets och försvarspolitik

Sammanställning av underlag om internationell och inrikes miljo

Forsknings— och utvecklings/ensamhet

Prognoser, studier och forskning

Dimensionerande angreppsfall, tilläggskrav och ramvillkor

Framtagning av dimensionerande an- greppsfall, tilläggskrav och ramvillkor

(miljö- och ramstudierl

(Förwamforskning med huvudsyfte 1)

Miljö- och ramstudier

Fermektivplan med alternativa hand- lingslinjer och beslutspunkter

Perspektivplanering- alternativ- generande fas

Studier, forskning och tekniskt ut- vecklingsarbcte lalternativstudierl

Forskning och utveckling med anknytning

till betingade planer

(Försvarsforskning med huvudsyfte 2)

Successivt begränsat antal handlings- alternativ och precisering av dessa (övergång till obetingade planer)

Perspektivplanering- verkställande fas Studier, forskning och tekniskt utvecklingsarbcte

Programplaner

Obetingade systemplaner l

Programplanerlng Objektbunden utveckling

l i

u

knytning till obe- Forskning och ut- tingade planer veckling med an-

lFörsvarsforskning med huvudsyfte 3)

Figur 4.10. Sambandet mellan a ena sidan av statsmakterna fastställda mål och handlingspro- gram för säkerhets- och försvarspolitiken och för detta ändamål nödvändig planeringsverksamhet och å andra sidan den underlagsframtagande studie-, forsknings- och utvecklingsverksamheten.

och hållet obetingad (inget valalternativ hålls öppet) och saknar därför intresse från perspektivplanesynpunkt. Det innebär emel- lertid inte att systemet saknar ekonomiska konsekvenser efter programplanehorisonten. Vissa resurser kan vara uppbundna för att möta framtida betalningar. Detta måste be- aktas när systemet transformeras från per- spektiv— till programplanen så att båda pla- nerna ses över i detta avseende.

4.7. Försvarsforskningens roll i försvarspla- neringen

Försvarets planeringssystem spänner över hela planeringscykeln från studier, lång- siktsplanering. planering på kort sikt över årsbudgeten till uppföljning och redovis- ning. Årsbudgeten, uppföljning och redo-

visning har inte behandlats i beskrivningen ovan då dessa delar av systemet är av be- gränsat intresse i detta sammanhang. De verksamheter i försvarsplaneringen som dis- kuterats ovan kan sammanfattas i följande punkter:

— sammanställning av underlag om inter- nationell och inrikes miljö framtagning av dimensionerande an- greppsfall, tilläggskrav och ramvillkor perspektivplanering — alternativgenere- rande fas perspektivplanering — verkställandefas programplanering systemplanering

För att möjliggöra ett genomförande av denna planeringsverksamhet är det nödvän- digt att underlag tas fram genom studier,

forskning och tekniskt utvecklingsarbete. Som underlag för perspektivplaneringen — för att möjliggöra statsmakternas ställnings— taganden rörande försvarets målsättning — måste en systematisk miljö- och ramstudie- verksamhet bedrivas. Såväl perspektivplane- ringens alternativgenererande som verkstäl- lighetsfas måste baseras på ett omfattande underlag från studie-, forsknings- och ut- vecklingsarbcte. I anslutning till program- planens obetingade planer har forsknings— funktionen till uppgift att biträda mate- rielanskaffande och förbandsproducerande funktioner i det objektbundna utvecklings- arbetet.1 Avsikten är därvid i första hand att säkerställa att kunskaper och erfaren- heter som samlats inom forskningsfunktio- nen tillvaratas även i denna fas. Detta kan exempelvis ske genom att forskningsfunk- tionen biträder materielanskaffningsfunk— tionen i att uppträda som kompetenta kö- pare av utvecklingsarbcte hos industrin. Det är även tänkbart att olika försvarsforsk- ningsorgan direkt utför objektbundet ut- vecklingsarbete.

Sambandet mellan å ena sidan av stats- makterna fastställda mål och handlingspro- gram för säkerhets- och försvarspolitiken och för detta ändamål nödvändig plane- ringsverksamhet och å andra sidan den un- derlagsframtagande studie-, forsknings— och utvecklingsverksamheten framgår av figur 4.10.

I ett fullt utbyggt, integrerat planerings- system blir inriktningen av den långsiktiga studie- och forskningsverksamheten av stor betydelse. I samspelet mellan forsknings- funktion och perspektivplaneringsfunktion intar därvidlag miljö- och ramstudieverk— samheten samt den s.k. alternativgenere- rande verksamheten en central ställning, ef— tersom dessa verksamheter bildar utgångs- punkterna för hela perspektivplanearbetet.

1 Begreppet objektbundet utvecklingsarbcte har här en vid innebörd och innefattar dels tekniskt utvecklings- och konstruktionsarbete i traditionell mening, dels även sådant arbete som befattningsanalyser och därur härledda krav på personalurvalsmetodik (t. ex. utveck- ling av testmetoder), allt med anknytning till beslutade enheter i krigs— eller fredsorganisa- tionen.

De kommer därmed också att vara av grundläggande betydelse som utgångspunkt för inriktningen av hela avvägningsprogram- met ”Allmän försvarsforskning”.

Avvägningspro grammet »Allmän försvarsforskning»

5.1. Kapitlets uppläggning och syfte

Försvarsforskningens uppgifter i samband med planering och beslut om totalförsvarets framtida inriktning och omfattning diskute- rades i föregående kapitel. Tre huvudsyften för försvarsforskningen som sammanfattar dessa uppgifter angavs redan i kapitel 2. I kapitel 4 presenterades vidare den indelning av försvarets verksamhet i program och produktionsområden, som ligger till grund för genomförandet av planerings- och bud- getsystemet. Avvägningsprogrammens cen- trala roll som medel för att genomföra re- sursfördelningen inom försvarsorganisatio— nen belystes.

Bland avvägningsprogrammen ingår — som framgår av fig. 4.4 — programmet "Allmän försvarsforskning”. Den följande framställningen i detta kapitel består i en närmare analys av detta avvägningspro- gram. Syftet därmed är dels att söka skapa en ram inom vilken en närmare diskussion av försvarsforskningens inriktning, omfatt- ning och samordning kan föras, dels att ge underlag för att formulera och värdera al- ternativa förslag till organisation av för- svarsforskningen.

En sådan uppläggning har framstått som naturlig mot bakgrund av den starka kopp- lingen mellan systemet för långsiktsplane- ring och försvarsforskningens syften sådana de formulerats av utredningen. Upplägg- ningen beaktar vidare avvägningsprogram-

mens centrala roll vid resursfördelningen inom försvaret. Den har också en stark för- ankring i direktiven till utredningen där det bl. a. framhålls att:

”"En utgångspunkt för översynen bör vara att forskningen i hög grad skall målinriktas och prioriteras utifrån dess bedömda värde för totalförsvaret i relation till forskningens re— surskrav. Härvid bör beaktas det system för långsiktsplanering som nu prövas för det mili- tära försvaret och civilförslaget.” (Detta plane- ringssystem är nu under införande.)

Sambandet mellan planeringssystemets ut— formning och försvarets organisatoriska ut— formning uttrycks generellt av programbud- getgruppen som betonar att den långsiktiga planeringen i avvägningsprogramtermer på sikt skall styra den organisatoriska utveck- lingen inom försvaret. Detta noteras även i departementschefens uttalande i prop. 1970: 97 (jfr sid. 55).

Mot denna bakgrund diskuteras följande frågor i detta kapitel:

. hur avgränsas avvägningsprogrammet ”Allmän försvarsforskning”? Vilka fak- torer är av betydelse vid formulering av avvägningsprogrammets målsättning och för dess dimensionering? . vilken ställning som intressenter i avväg- ningsprogrammet har olika myndigheter och andra organ? . vilka krav ställs på metodiken för avväg- ningen av försvarsforskningsprogrammet mot övriga avvägningsprogram och för

den inbördes avvägningen av olika del- program och programclement inom för- svarsforskningsprogrammet? Vilka krite- rier för indelning av försvarsforsknings- programmet är lämpliga därvidlag? hur bryts målsättning och resurstilldel- ning för avvägningsprogrammet ned i delmål och resurstilldelning för olika forskningsproducerande organisationsen- heter?

Med denna uppläggning kommer kapit- let samtidigt att beskriva ett antal krav som ställs på programfunktionen (innebörd och utövande av programansvar) för verksam— het fallande under avvägningsprogrammet ”Allmän försvarsforskning". Avgränsningen av avvägningsprogrammet visar sig även an- ge en lämplig avgränsning av utredningens uppdrag med avseende på det objektbund— na forsknings- och utvecklingsarbetet (för- svarsforskningens huvudsyfte 3 enligt sam- manställningen i kapitel 2.4). Denna verk- samhet hör nära samman med den direkta förbandsproduktionen (personalutbildning, upphandling av materiel och förnödenhe- ter), vilket även beaktas i det nya plane— rings— och budgeteringssystemet vid fördel— ningen av produktionsansvar.

Sålunda är exempelvis FMV produktions- myndighet såväl för en stor del av materiel- anskaffningen liksom för det objektbundna forsknzngs- och utvecklingsarbctet i anslut— ning till denna anskaffning. Som redan framhållits i kapitel 1 är anskaffningsverk- samheten föremål för översyn av en sär- skild uzredning (UMA).

5.2. Motiv för ”Al/män försvarsforskning" som aivägn in gsprograrn

Avvägningar rörande resursernas fördel- ning pi program för den närmaste femårs- perioden sker som beskrivits i kapitel 4 vid den åriiga rullningen av programplanerna. En viktig avvägning måste därvid avse re— sursernas fördelning mellan insatser som kan ge maximal effekt i de operativa an- greppsfall som preciserats för programpla- nepericden och insatser som syftar till ökad

flexibilitet och adaptivitet och därmed ökad handlingsfrihet i framtida beslutssituationer. Graden av handlingsfrihet i ett visst fram- tida beslutstillfälle bestäms dels av antalet handlingsalternativ som då finns framtagna, dels av hur Väl respektive alternativs möjli- ga konsekvenser har beskrivits.

Fördelning av resurser på olika avväg- ningsprogram kan i de flesta fall göras med en hög grad av handlingsfrihet endast med stöd av underlag som utgör resultat av flera års studie-, forsknings- och utvecklingsarbc- te.

Omfattningen av den reella handlingsfri— heten vad gäller beslut om såväl resursför— delning som möjliga organisationsföränd- ringar vid beslutstillfällen som ligger t.ex. fem år framåt i tiden bestäms således till vä— sentliga delar av de resurser som tilldelas sådant allmänt studie-, forsknings— och ut- vecklingsarbcte som utförs inom ramen för löpande programplan. Beslutssituationen i avvägningstidpunkten sammanfattas härvid av betingade systemplaner som fortfarande tillhör perspektivplanen. Detta illustreras bl.a. i figur 4.9 som skisserade sambandet mellan perspektiv-, program- och system- planer. Dessa forsknings- och utvecklings- uppgifter faller närmast inom ramen för det tidigare omnämnda huvudsyfte 2.

Under löpande programplaneperiod ut- förs också en viss volym objektbundet stu— die-, forsknings- och utvecklingsarbete.

Beslutssituationen i avvägningstidpunkten sammanfattas i detta fall av de obetingade systemplaner som intagits i programplanen. Detta arbete är närmast att hänföra till hu- vudsyfte 3 enligt sammanställningen i kapi- tel 2.4.

Vid fördelning av den totala mängden forsknings- och utvecklingsverksamhet inom försvaret på avvägningsprogram finns an— ledning att särskilja forskningsuppgifter av allmän karaktär från den objektbundna forskningen och utvecklingen i första hand beroende på att de lämnar underlag för skilda slag av avvägningsbeslut. Därvid får bl.a. beaktas att avvägningen sker stegvis med en första avvägning mellan program. Denna följs av en detaljavvägning inom re-

spektive program. Mot bakgrund av de re- sultat som då erhålles kan en ny prövning av avvägningen mellan programmen få gö— ras, etc. i ett fortlöpande anpassningsförfa- rande (jfr kapitel 5.6).

Den objektbundna forskningen och ut- vecklingen (huvudsyfte 3) lämnar underlag för att genomföra detaljavvägningen inom ett program. Resursinsatser för denna forsk- ning under programplaneperioden kan där- för utan större svårigheter hänföras till ak- tuellt program.

Forskning och utveckling syftande till att ta fram och precisera alternativa förslag till försvarets framtida utformning (huvudsyfte 2) lämnar underlag för avvägning mellan program. De resurser som i ett visst be- slutstillfälle avses fördelas till sådana forsk- nings- och utvecklingsuppgifter kan inte på samma sätt som den objektbundna utveck- lingen hänföras till andra avvägningspro— gram under löpande programplaneperiod. Först i kommande programplaneperioder, när resultatet av forsknings- och utveck- lingsarbetet kommer till användning vid av- vägning t.ex. mellan krigsmaktens avväg- ningsprogram, är det möjligt att hänföra resursuppoffringen till dessa.

Den verksamhet som faller under huvud- syfte ] (underlag för målpreciseringen, m.m.) dimensioneras främst av den allmän- na ambitionsnivån för försvarsplaneringen, sådan den bl.a. formuleras av statsmakter- na. Resursuppoffringen för denna verksam- het bör vid planeringen kunna särskiljas från uppoffringen för ledning av den mer kortsiktiga verksamheten; detta dock inte av ekonomiska skäl utan för att den berör utnyttjandet av den mest kvalificerade per- sonalen inom totalförsvaret.

Ovanstående skäl, sedda i anslutning till de principiella krav på programindelningen som angivits i kapitel 4.5.1 talar starkt för att ett särskilt avvägningsprogram för stu- die-, forsknings— och utvecklingsverksamhet med huvudsyftena ] och 2 enligt ovan av- gränsas och ingår i planerings- och pro- grambudgetsystemet för totalförsvaret.

svarsforskning” — innehåll

Med utgångspunkt från diskussionerna i ka- pitel 4 och 5.2 är de funktioner och aktivite- ter inom totalförsvaret som bör hänföras till avvägningsprogrammet ”Allmän försvars— forskning” i stort sett givna. Tabell 5.1 är en sammanställning av dessa. Programmet täcker med angiven omfattning sålunda så- dan verksamhet som dels avser att ge under— lag för att precisera totalförsvarets mål, dels avser att ange och konkretisera alterna- tiva handlingslinjer för att nå dessa mål, dvs. verksamhet som faller under punkterna 1 och 2 i sammanställningen av försvars- forskningens huvudsyften i kapitel 2.4.

Tabell 5.1 är uppgjord med utgångspunkt från att en funktion (verksamhet) skall upp- fylla åtminstone ettdera av följande grund- läggande kriterier för att hänföras till av- vägningsprogrammet ”Allmän försvarsforsk- ning”:

1. Funktionens prestationer kan inte i planeringsskedet entydigt hänföras till visst krigsuppgiftsorienterat avvägningsprogram, dvs. resursuppoffringen under planerings- perioden för att utföra prestationerna kan inte fördelas på krigsuppgiftsorienterade program.

2. Funktionens prestationer består i un- derlag eller metodik för avvägningar mellan olika avvägningsprogram. Inte heller i detta fall kan resursuppoffringen fördelas på krigsuppgiftsorienterade program. Kriterierna går väsentligen direkt tillbaka på de skäl som ovan (kapitel 5.2) anförts för att ett avvägningsprogram ”Allmän för- svarsforskning” ingår i planeringssystemet. Tillämpning av dessa kriterier ger en grov bild av innehållet i försvarsforskningspro— grammet. Vissa principiella avgränsningsfrå- gor, som kriterierna kan ge upphov till dis- kuteras närmare nedan.

5.4 Avvägningsprogrammet ”Allmän för- svarsforskning" — avgränsningsfrågor.

5.4.1. Planeringsverksamhet och underlags- lämnande verksamhet

Enligt de krav på programindelningen som angetts i kapitel 4.5.1 skall denna bl. a. med- ge en lämplig organisatorisk ansvarsfördel— ning i planerings- och genomförandeverk— samheten. När det gäller avvägningspro- grammet "Allmän försvarsforskning” är det därvid av vikt att en avgränsning kan ske till själva perspektivplaneringsverksamheten, dvs. sammanställning och utarbetande av perspektivplanerna för totalförsvarets olika delar.

Som framgår bl.a. av tabell 5.1 omfattar avvägningsprogrammet ”Allmän försvars- forskning" framtagande av underlag och metodik för perspektivplaneringen. Slutlig värdering och sammanställning av detta un- derlag i samband med utarbetande och in- lämnande till Kungl. Maj:t av perspektiv- planer för totalförsvarets olika delar faller ej under avvägningsprogrammet ”Allmän försvarsforskning”. Hithörande organisato- riska ansvarsfördelningsfrågor berörs bl.a. i kapitel 5.8 och 8.2.

5.4.2. Miljöstudier. Ramstudier. Planerings- och systemanalysmetodik m.m.

Miljö- och ramstudier samt framtagande av planerings- och systemanalysmetodik kom- mer att ingå i avvägningsprogrammet ut- ifrån i kapitel 5.3 angivna kriterier. Några avgränsningsproblem torde ej uppstå.

5.4.3 Framtagning av alternativa förslag till försvarets utformning Enligt tabell 5.1 kan begreppet ”system” innefatta mycket stora enheter inom total- försvaret (förbandsenheter och motsvaran- de). Som framgått av kapitel 4.6.4 avses s k systemplaner spela en central roll som underlag för successiva beslut rörande ut- veckling och produktion av sådana system. Systemplanerna utgör viktiga förbindelse- länkar mellan program- och perspektivpla— nerna i och med att varje systemplan suc- cessivt övergår från en betingad till en obe-

tingad plan (jfr figur 4.9). För verksamhet som utföres med anknytning till systempla- nerna kan gränsdragningsfrågorna mellan försvarsforskningsprogrammet och övriga avvägningsprogram bli något mer kompli- cerade. Ovan angivna avgränsningskriterier bör här kunna relateras till exempelvis ske— desindelning och beslutspunkter i plane- rings- och anskaffningsfunktionerna. Vissa modifieringar av dessas nuvarande utform— ning kan bli motiverade som följd av det nya planeringssystemet. Nuvarande ordning, exemplifierad genom den beskrivning av materielanskaffningsförfarandet inom krigs- makten som ges i det följande, har dock fått bilda utgångspunkt för diskussionerna. Visst underlag som tagits fram inom UMA, har därvid beaktats.

Nuvarande procedur för materielanskaff- ning inom krigsmakten

Materielanskaffningen omfattar . förberedande utredningar, projektering, konstruktion o.d., därmed sammanhäng- ande standardisering samt försök.

. utarbetande av tekniska bestämmelser för tillverkning eller upphandling, . inköp, leveranskontroll och garantiöver- vakning, . utarbetande av tekniska publikationer.

Till detta kommer underhåll, större över- syner och modifieringar under materielens och anläggningarnas nyttoskede.

Nuvarande procedur med tillhörande be- slutspunkter för nyanskaffning av materiel illustreras i figur 5.1. Huvuddragen i skedes— indelningen torde återkomma även i fram- tagandet av system och tillhörande system- planer i det nya planeringssystemet, även om uppbyggnad och redovisning av system- planer vid olika beslutspunkter kan komma att i viss mån avvika från nuvarande proce— dur (se vidare nedan).

Som framgår av figuren inleds processen med ett allmänt studie- och utrednings— skede. Denna verksamhet är knuten till den långsiktiga planerings-, studie— och forsk- ningsverksamheten vid staber, FMV och

Tabell 5.1. Förslag till funktioner (verksamhet) ingående i avvägningsprogrammet ”All- män försvarsforskning”.

Funktion Exempel på del- Exempel på arbetsuppgifter och funktioner problemställningar

Miljöstudier Säkerhetspolitiska, . Analys av stormakternas po- I funktionerna in- tekniska och sam- litiska doktriner i dag och räknas framtagan- hällsvetenskapliga möjliga doktriner i framtiden. de av underlag, prognoser, m.m. Grundläggande drag i den in- tillhörande meto- rörande internatio- ternationella miljön avseende dikutveckling nella förhållanden dess möjliga utvecklingar i po- o.dyl.

Iitiskt, tekniskt, militärt, eko- nomiskt och socialt avseende. Analys av dagens politiska spänningar och möjliga fram- tida sådana . Krigsutlösande faktorer och spridningsmekanismer. . Sveriges möjliga betydelse för stormakterna i olika krissitua- tioner. Sverige och nedrustningssträ- vandena i världen. Säkerhetspolitiken, den växan- de internationalismen och de internationella integrations- strävandena.

Ramstudier Tekniska, ekono- Samhällssystemet och försva- miska och sam- ret. I denna rubrik inordnas hällsvetenskapliga frågor som försvarets sociala prognoser rörande anpassning, värnpliktssystemet nationella förhål- med dess olika delfrågor, be— landen fälsfrågan, demokrati inom

försvaret, försvarets anpass- ning till utbildningsnivån etc. Andra frågor gäller samhället som totalförsvarssystem, t.ex. samhällets känslighet för oli- ka bekämpningsformcr med åtföljande sociala konsekven— ser etc. Samhällsekonomin och försva- ret. Några underrubriker som kan belysa denna problema- tik:

— Försvarets resursanspråk och inre avvägning utifrån samhällsekonomiska Värde- ringar Försvaret och stabilise- ringspolitiken Försvaret och lokalise- ringspolitiken Försvaret och näringspoli- tiken Försvaret och forsknings- politiken

Funktion Exempel på del- funktioner

Exempel på arbetsuppgifter och problemställningar

Framtagande och preci- sering av underlag

för att ange och värdera alternativa förslag till framtida ut- formning av försvaret.

Framtagande av plane- rings-, systemana- lys- och värderings- metodik.

Generering av för- slag till framtida alternativ i fråga om försvarets or- ganisation och inne- håll. Analys av vilka grundläggande systemkomponenter (t. ex. förbandsen- heter) som ingår i dessa. Ytterligare nedbrytning i del- komponenter (per- sonal, materiel, m.m.) och succes- siv precisering av dessa. Systemanaly- tisk värdering av alternativa lös- ningar.

Metodik för plane- ringsfas. Metodik för resultatuppfölj- ning och -värdering på central nivå för återkoppling till den långsiktiga pla- neringsverksam- heten.

. Grundläggande studier långsiktig natur av olika för- svarsmetoders strategi och tak- tik. Grundläggande fysikaliska, ke- miska, medicinska och biolo- giska problem av betydelse för ur försvarssynpunkt intressan- ta teknologier. Medicinska och psykologiska problem, som påverkar syste- met människa — vapen (ma- skin). Medicinska, psykologiska och pedagogiska problem som på- verkar frågan om hur soldater och förband skall kunna ut- bildas så att de får tillräcklig färdighet, sammanhållning, an- da och disciplin. Framtagande av generella principlösningar (t.ex. i form av laboratorieprototyper) till vapen-, hjälpmedels- och skyddssystem eller andra för totalförsvaret intressanta ob- jekt av systemkaraktär.

Systemanalytiskt sökförfaran- de. Härmed avses systemati- serad teknik för generering av framtida alternativ i fråga om försvarets organisation och in- nehåll. Utveckling av metoder för samtidig analys av resursför- delning över flera angrepps- fall. Häri ingår även att finna goda och praktiskt användba- ra förenklingar av "ideala” resursfördelningsmodeller. Utformning av analyserna så att resultaten direkt kan an- vändas för marginella anpass- ningsförfaranden. Utveckling av metoder för in- vesteringskalkyl under osäker- het. Exempel på problem av omedelbart intresse i det nya planeringssystemet:

— Den kort— och långsiktiga avvägningen mellan per- spektivplan och program- planer. — Fortlöpande lönsamhets- kalkyl av systemplaner. Utveckling av plancringsförfa- randen och planeringssystem.

För olika lösningar gränssättande para- metrar, känslighets- analys och förslag till kriterieval vid kommande beslut utgör viktiga del- produkter.

Tillstånd steg 1

l

Kungl Maj:t

Tillstånd steg 2

-r

Uppföljning, yttrande

OB Opera tions— order ;

Kontroll

Uppföljning, yttrande TOEM

'i 'i l. l.

Preliminär TOEM Preliminär Utkast till TTEM TTEM

Försvars- grenschef

Truppförsök

i

l.» &

4;

L

Projek—

Studier Wed— Steg , Försvarsgrens— ningar 1 terlng

Konst- ru ktion

Kontroll

Försök Tekniska St2eg

bestämmelser

FOA m.fl. . Verksamheten bedrivs | stor utsträckning ! studie-, utrednings- och

underlagsgrupper med för varje ändamål särskilt avpassad represen- ation från olika myndigheter

_) tid

Figur 5.1. Schematisk framställning av nuvarande tvåstegsprocess för anskaffning av tyngre, orga- nisationsbestämmande materiel.

FOA. Samordning av dessa myndigheters insatser sker i dag väsentligen via en rad system- och projektinriktade studie— och underlagsgrupper (jfr kapitel 3.2.3), där de olika myndigheterna är representerade med specialister på berörda fackområden (t. ex. radarteknik, detonik etc.).

Verksamheten i detta inledande skede har till uppgift att bedöma behov av och ta fram förslag till systemlösningar på grund- val av miljöstudierna (med tillhörande tek- niska prognoser), dimensionerande och ope- rativa angreppsfall, analyser av tillhörande strategiska och taktiska problem, presum- tiva motståndares utrustning etc. För krigs- förband konkretiseras i nuvarande proce- dur förslagen till systemlösningar först i en preliminär taktisk, organisatorisk och eko- nomisk målsättning (preliminär TOEM), med tillhörande utkast till taktisk, teknisk och ekonomisk målsättning (utkast till TTEM) för ingående organisationsbestäm— mande materiel.

Preliminär TOEM och utkast till TTEM granskas av såväl försvarsgrensstab och för-

svarsgrenschef som försvarsstaben och överbefälhavaren innan de läggs till grund för fortsatt planerings- och utredningsarbe- te. I detta har ovannämnda studie- och un- derlagsgrupper fortfarande en viktig roll. Därvid sker en ytterligare precisering, som på materielsidan dokumenteras i en preli— minär TTEM (PTTEM).

PTTEM ingår i underlaget för ett beslut om fortsatt utvecklingsarbete i form av pro- jektering, konstruktion, prototypframtagning och försök, vilket utgör nästa skede i an- skaffningsprocessen. Arbetet läggs i stor ut- sträckning ut på industrin med FMV som beställare och övervakare i samråd med berörda staber. Då de ekonomiska åtagan- dena för försvaret redan i detta skede kan bli betydande och vissa bindningar för framtida serieanskaffning i praktiken ofta sker redan här erfordras som framgår av figur 5.1. Kungl. Maj:ts tillstånd för igång- sättande av sådant utvecklingsarbete av större omfattning (serieproduktionsvärde över 10 Mkr eller utvecklingskostnader över 1 Mkr). På grund av de successivt ökande

kraven på personella och ekonomiska re- surser ju längre fram i anskaffningsproces- sen ett projekt förs begränsas antalet alter- nativ i ett tidigt skede och huvuddelen tor- de sållns ut innan utkast till TTEM före- läggs överbefälhavaren.

Beslut om serieanskaffning fattas av Kungl. Maj:t bl.a. på underlag av resul- taten fran utvecklingsarbctet. Detta är det 5. k. mistegsförfurande vid materielanskaff- ning. som nu tillämpas. Om utvecklingsarbe- tet är av relativt rutinmässig art och inte kan förväntas tillföra beslutsunderlaget vä- sentlig ny information av teknisk eller eko— nomisk natur kan även beslut om s.k. di- rektanskaffning fattas.

Konsekvenser av anskaffningsproceduren för avgränsning av avvägningsprogranznzet ”Allmän försvarsforskning" Då PTTEM föreligger och beslut om fort- satt utvecklingsarbete — vanligen i form av industriellt projekterings— och konstruk— tionsarbete — skall fattas bör ett anskaff- ningsobjekt vara tilldelat såväl ett eller flera krigsuppgiftsorienterade avvägningsprogram som organisatoriskt huvudprogram (för- svarsgren eller motsvarande). Verksamhet fram till PTTEM (och motsvarande för de nya systemplanerna) utgör således vad som maximalt bör hänföras till avvägningspro- grammet "Allmän försvarsforskning”. Innan preliminär TOEM och utkast till TTEM föreligger och har granskats torde det enligt ovan diskuterade kriterier knap- past vara meningsfullt att entydigt hänföra ett system (förband med ingående materiel eller motsvarande) till vare sig avvägnings- program eller organisatoriskt huvudpro- gram. Syftet med arbetet fram till prelimi- när TOEM och utkast till TTEM är att ta fram och analysera olika alternativa förslag till system (programelement) som kan sättas samman till delprogram och därifrån till avvägningsprogram som underlag för be- dömningar av olika försvarssammansätt- ningar. Insortering i organisatoriska huvud- program är av intresse först för genomfö- randeskedet, dvs. då beslut åtminstone mot- svarande nuvarande steg 1 skall fattas.

Forsknings—, utvecklings-, studie- och utred- ningsverksamhet fram till preliminär TOEM och utkast till TTEM (och motsvarande för de nya systemplanerna) utgör således vad som minimalt bör hänföras till avvägnings- programmet ”Allmän försvarsforskning".

Verksamhet mellan utkast till TTEM och PTTEM (motsvarande) ligger sålunda enligt det ovan förda resonemanget i ett något diffust gränsområde mellan avvägningspro- grammet ”Allmän försvarsforskning” och övriga avvägningsprogram.

Systemplaner i det nya planeringssystemet — konsekvenser för avgränsningsfrågorna Huvuddragen i systemplaneringen enligt det nya planeringssystemet för försvaret be- skrevs i kapitel 4.6 som även belyste sy- stemplanernas viktiga roll som kopplingsele- ment mellan perspektiv- och programplaner. Beslutspunkt då en systemplan får karaktä- ren av obetingad plan framstår enligt den- na beskrivning som naturlig för att av- gränsa sådan forsknings— och utvecklings- verksamhet i anslutning till systemplanerna (perspektivplaneringens verkställandefas) som bör hänföras till avvägningsprogram- met ”Allmän försvarsforskning”. Denna be- slutspunkt innebär vanligen att systemet in- ordnas i ett organisatoriskt huvudprogram för slutligt utvecklingsarbcte och genomfö- rande. Som framhålls i programbudgetgrup- pens betänkande (SOU 1969: 25) kan en så- dan beslutspunkt ej generellt fastläggas i en för alla system gällande, formaliserad procedur. Beslutspunkten kan få bedömas från fall till fall och torde i hög grad bli beroende av vald ambitionsnivå beträffande alternativplanering i anslutning till det ak- tuella systemet, dvs. bl.a. på vilka nivåer i systemet alternativ hålls öppna och på hur stark växelverkan kan vara med andra sy— stemplaner.

5.4.4. Sammanfattning av gränsdragnings- frågorna

Ovanstående resonemang i gränsdragnings- frågorna är förda väsentligen med utgångs- punkt från principiella överväganden av planeringsteoretisk natur. De gränsdrag—

ningsproblem som kan uppstå berör främst hur stor del av verksamheten i anslutning till systemplaneringen som bör innefattas i avvägningsprogrammet ”Allmän försvars- forskning”. Försök att ytterligare precisera gränsdragningen torde kräva mer ingående belysning av proceduren för framtagande av betingade systemplaner i det nya planerings- systemet. Detta framstår knappast som praktiskt meningsfullt innan erfarenheter fö- religger från pågående framtagning av den första generationen perspektivplaner. Vid den ytterligare preciseringen bör bl. a. kra- vet att programindelningen bör kunna ut— nyttjas praktiskt i genomförandeverksamhe- ten beaktas. Vissa hithörande organisatoris- ka ansvarsfördelningsfrågor berörs i kapitel 8.2.

5.5. Faktorer av betydelse för försvarsforsk- ningens omfattning och ambitionsnivå

5.5.1. Inledning

AV grundläggande betydelse vid diskussio- ner av försvarsforskningens omfattning och ambitionsnivå är ett antal faktorer som hän- för sig till totalförsvarets primäruppgift att kunna avvärja och möta olika former av aggression. Dessa faktorer kan sammanfö- ras i följande tre grupper:

1. faktorer främst avhängiga våra säker- hetspolitiska mål i relation till andra länder,

2. faktorer främst avhängiga inrikespoli- tiska mål i anslutning till vår försvarspoli- tik,

3. faktorer främst avhängiga ambitionsni- vån för försvarsplaneringen, t.ex. beträf- fande alternativplanering och önskad hand- lingsfrihet på sikt.

Dessa grupper av faktorer är ej inbördes oberoende. Ambitionsnivån för försvarspla- neringen är exempelvis i viss utsträckning beroende av samma utrikes- och inrikespo- litiska faktorer som ingår i grupperna 1 och 2 såsom direkt dimensionerande för för— svarsforskningen. Syftet med den tredje gruppen är dock att söka särskilja sådana faktorer som hänför sig till det säkerhets- politiska och ekonomiska risktagandet i samband med olika planeringsbeslut och de

krav som därvid ställs med utgångspunkt från förekomsten av s.k. genuin, respek- tive upplösbar osäkerhet (jfr kapitel 4.4).

Som påpekades redan i kapitel 2 svarar försvarsforskningen för en avsevärd del av de totala forsknings- och utvecklingsinsat- serna i landet och torde därigenom ha ett betydande inflytande på den allmänna kom- petensnivån såväl vid olika forskningsorgan som i industrin. Detta förhållande måste också tas hänsyn till vid avvägningen av försvarsforskningsprogrammet. Som fram- hållits i kapitel 4.3.3 är syftet med ramstu- dierna bl.a. att ge det erforderliga under- laget för sådana hänsynstaganden.

5.5.2. Konsekvenser av gällande säkerhets- politiska mål

Gällande mål för svensk säkerhetspolitik beskrevs i prop. 1968: 110, ur vilken utdrag återgavs i kapitel 2.2.1. De av statsmakterna fastställda målen för totalförsvaret (bl.a. citerade i kapitel 4.3) innebär ett konstate- rande av att en sådan säkerhetspolitik är meningsfull, dvs. röner avsedd respekt i den rådande internationella säkerhetspolitiska miljön, endast i kombination med ett an- greppsavhållande och befolkningsskyddande totalförsvar.

Som konstaterades i kapitel 2 följer av vår alliansfria politik en hög försvarspolitisk ambitionsnivå. Den vilja till oberoende som ligger i de säkerhetspolitiska målen förut- sätter att Sverige kan utforma, bygga upp och underhålla sitt totalförsvar utan behov av stöd från andra länder. Därmed menas exempelvis att landet i ett krisläge ej finner sig stå i avgörande beroendeställning till ut- ländska materielleverantörer; något som ej utesluter vissa inköp utomlands i fredstid. Potentiella egna utvecklings- och tillverk- ningsmöjligheter när det gäller kvalificerad försvarsmateriel och däremot svarande kun- skapsnivå är dock en förutsättning för att kunna uppträda som kompetent köpare och för att ernå önskad handlingsfrihet i rela- tion till olika politiska blockbildningar.

En egen teknisk profil när det gäller viss kvalificerad materiel (t.ex. elektronisk ma- teriel) kan vidare stärka den angreppsav-

hållande effekten hos det egna försvaret, då det kan öka osäkerheten i en potentiell an- gripares bedömning av erforderliga resurs- insats-er. Denne kan därigenom se sig nöd- sakad att avsätta större resurser för att med oförändrad säkerhetsmarginal nå målen för ett övervägt angrepp.

Hänsynstagande till ovanstående traditio- nellt säkerhetspolitiska faktorer är natur— ligtvis av stor vikt vid diskussioner av svensk försvarsforsknings ambitionsnivå och målsättning. Deras betydelse har knappast minskats genom den faktiska innebörd och utformning den svenska alliansfria utrikes— politiken fått under senare år. Som ett led i denna ingår bl.a. ett aktivt agerande i olika internationella organ (t. ex. FN:s ned- rustningsförhandlingar). Genom att främja en öppen och saklig diskussion på det tek— niskt-vetenskapliga planet har Sverige med- verkat till att skapa opinion för ett av- ståndstagande från i första hand ABC- stridsmedel och få till stånd internationella överenskommelser med detta syfte. Över- vakningsfrågor av teknisk natur har därvid ofta intagit en framträdande roll. Ett så- dant agerande ställer speciella krav på till— gång till teknisk-vetenskaplig kompetens och forskningsresultat av hög internationell kva- litet, såväl inom de berörda grundvetenska— perna som deras försvarstekniska tillämp- ningsområden.

Agerandet i olika internationella organ har också kommit att ställa ökade krav på grundläggande och tillämpad forskning över olika konflikt- och aggressionsproblem.

5.5.3 Konsekvenser för försvaret av inrikes—

politiska mål

Det svenska försvaret är avsett att vara ett folkförsvar väsentligen bestående av värn-

pliktig personal. Detta innebär bl.a. föl- jande:

. Krigsförbanden skall i ett krisläge kunna fullgöra sin funktion efter en mycket kort mobiliseringstid, trots att intervallen i fredstid mellan översyner av materiel och utbildning kan uppgå till flera år. . Tiden för såväl grundutbildning som vi-

dareutbildning måste hållas nere utan att effektiviteten eftersätts. Detta är ett krav både för att hålla de direkta utbildnings- kostnaderna nere och för att minska samhällets indirekta kostnader för den inkallade personalens civila produktions- bortfall.

Utbildningen för uppgifter i totalförsva- ret skall bygga på, utnyttja och i möj- ligaste mån anpassas till den civila ut— bildningen. Detta torde inte minst vara betydelsefullt med den snabba utveck- ling på utbildningsområdet som för när- varande sker inom landet. Allmänt skall försvaret i största möjliga utsträckning söka bygga på resurser som existerar och tillskapas för olika fredliga ändamål, men som kan ha en alternativ försvarsanvändning.

Ovanstående faktorer kan ställa speciella krav som försvarsforskningen har att ta hänsyn till när det gäller såväl förbandsut- formning som materiel och utbildningsmeto- der. Dessa krav kan avsevärt skilja sig från dem som gäller i länder som väsentligen bygger sitt försvar på stående styrkor ochi eller skiljer sig avgörande från Sverige i fråga om den allmänna sociala miljön, och då speciellt allmän utbildningsbakgrund för den värnpliktiga personalen.

5.5.4 Faktorer avhängiga ambitionsnivån för försvarsplaneringen Ambitionsnivån för försvarsplaneringen an- ges i första hand genom kraven på omfatt- ning och kvalitet gällande det underlag som skall ligga till grund för olika planerings- beslut. Detta kan formuleras som krav från planeringsansvariga myndigheter (motsv.) på hur långt den s.k. upplösbara osäkerheten skall vara minskad i beslutsunderlaget. Så- dana krav kommer exempelvis att bli direkt dimensionerande för miljö- och ramstudie- verksamheten men påverkar även volym och kvalitet på underlaget för perspektivplane- ringens alternativgenererande och verkstäl- lande faser. Ambitionsnivån för försvarsplaneringen anges också genom de krav på flexibilitet

och adaptivitet som ställs när det gäller för- svarets framtida utformning.

Som beskrevs i kapitel 4.4 innebär be- greppet flexibilitet i detta sammanhang, att försvaret skall utformas så att det ger en med hänsyn till våra resurser balanserad försvarseffekt för ett antal angreppstyper, som anges i de dimensionerande angrepps- fallen. Ju fler dessa är, desto större resur- ser kan behöva avsättas för att genom stu- dier, forskning och tekniskt utvecklingsar- bete säkerställa att de vapensystem som skall ingå i den framtida försvarsorganisa- tionen gör det möjligt för denna att upp— fylla flexibilitetskraven.

Som vidare beskrevs i kapitel 4.4 ut- trycker begreppet adaptivitet i detta sam- manhang försvarets förmåga att anpassa sig till förändringar. Därmed förstås såväl för- svarets förmåga att tidigt upptäcka signaler om förändringar i exempelvis den säker— hetspolitiska, tekniska och sociala utveck- lingen som dess förmåga att på grundval av sådana signaler snabbt genomföra erfor- derliga praktiska åtgärder, som kan anpas- sa organisationen till sådana förändringar.

Adaptiviteten betonar kraven på försva- rets fredsorganisation vad gäller kunskaper i kombination med viss resursberedskap, vil- ka snabbt kan omsättas i planering, utveck- ling och produktion av försvarssystem, me- dan flexibiliteten betonar volym- och kva- litetsmässiga krav på de försvarssystem som produceras för den nuvarande och framtida krigsorganisationen.

Adaptivitctskraven formuleras vid den ur— valsprocess som leder fram till de dimensio- nerande angreppsfallen och anknytande till- läggskrav och ramvillkor (kapitel 4.4). Adaptiviteten kan därvid uttryckas som ett tilläggskrav för att det risktagande som lig- ger i urvalet av dimensionerande angrepps— fall och resursbegränsningarna skall kunna minskas. Detta krav anges med utgångs- punkt från att vissa grupper och typer av angreppsfall under en viss planeringshori- sont främst skall mötas med en hög bered- skapsnivå i fråga om studier, forskning, ut- veckling och planering. En sådan grupp av angreppsfall kan ha ett betydande infly-

tande på dimensioneringen av avvägnings- programmet ”Allmän försvarsforskning” medan de endast i mycket begränsad ut- sträckning kan beröra övriga avvägningspro- gram.

Att försvarsforskningen för totalförsvaret sålunda kan komma att delvis behöva di- mensioneras med utgångspunkt från andra grupper och typer av angreppsfall än exem- pelvis huvuddelen av krigsmakten är ytterli- gare ett skäl att ge ”Allmän försvarsforsk- ning" ställning av särskilt avvägningspro- gram.

5.6. Indelningsgrtmcler och avvägningskrite- rier för avvägningsprogrammet ”Allmän försvarsforskning”

5.6.1. Inledning. Principer för avvägnings- förfarandet

Med utgångspunkt från i föregående av- snitt angivna dimensionerande faktorer skall försvarsforskningsprogrammets inriktning och omfattning fastställas genom ett avväg- ningsförfarande.

Detta avvägningsförfarande skall resul- tera i angivande av inriktning och omfatt- ning av forskningsprogrammet och dess oli- ka delar för en programplaneperiod (5 år). Denna avvägning skall ta hänsyn till den utveckling inom totalförsvarets övriga av— vägningsprogram som skisseras för pro- gramplaneperiodens bortre del (3—5 år framåt i tiden) och i perspektivplanen (figur 4.9). Vidare skall försvarsforskningens tänk- bara uppgifter under perspektivplaneperio- den (åren 5—15) anges. Därur kan härle- das behov av insatser inom programmet un- der programplaneperioden för att åstadkom- ma erforderliga förändringar i forsknings- organens kompetensprofil (personal och tyngre utrustning inklusive byggnader) till programplaneperiodens slut.

Avvägningen skall som angavs i kapitel 5 .2 ske stegvis, där stegen motsvaras av föl- jande nivåer:

1. Avvägning mellan programmet ”All- män försvarsforskning” och övriga avväg- ningsprogram.

2. Avvägning mellan olika delprogram inom avvägningsprogrammet ”Allmän för— svarsforskning”.

3. Detaljavvägningar inom delprogram- men i samband med nedbrytning av avväg- ningsprogrammets mål till delmål för ge- nomförandeverksamheten på längre och kortare sikt.

Avvägningsförfarandet är en iterativ pro- cess med en stark återkoppling mellan ste- gen. Sålunda kan avvägningar mellan pro- gram ej göras utan återkopplingar till suc- cessiva avvägningar inom programmen, i första hand på delprogramnivå.

Avvägningskriterierna skall i princip vara gemensamma för alla nivåer. (Detta torde vara en förutsättning för att erhålla en följdriktig målhierarki.) Kriterierna måste också formuleras så att de knyter an till in- delningsgrunderna på olika nivåer (avväg- ningsprogram, delprogram, programelement, etc.).

Mot bakgrund av ovanstående principer för avvägningsförfarandet behandlas i föl- jande avsnitt först indelningsgrunder för av- vägningsprogrammet "Allmän försvarsforsk— ning" på delprogramnivå, varefter olika av- vägningskriterier beskrivs och diskuteras. Därefter behandlas i kapitel 5.7 indelnings- grunder för nedbrytningen i delmål för ge- nomförandeverksamheten på längre och kortare sikt.

5.6.2 Indelningsgrunder Ett antal krav som kan ställas på indelning- en i huvudprogram och delprogram har an- givits i kapitel 4. Ett av dessa krav var att indelningen bör kunna utnyttjas såväl i långs ktsplaneringen som i (den löpande) ge- nomförandeverksamheten. Detta krav har en speciell innebörd för avvägningsprogram- met ”Allmän försvarsforskning” mot bak- grund av det nära samspelet mellan forsk- ningsverksamheten och totalförsvarets lång- siktsplanering. Detta kommer till uttryck vid följande precisering av kravet: . Indelningen i delprogram inom försvars- frrskningsprogrammet bör dels kunna utnyttjas i de forskningsproducerande

organens genomförandeverksamhet, dels kunna utnyttjas i planeringsverksamhe- ten inom övriga avvägningsprogram.

En indelning av avvägningsprogrammet ”Allmän försvarsforskning” efter vad som kan betecknas som olika försvarsteknologier i vid bemärkelse har skisserats i figur 5.2. Denna indelning uppfyller i allt väsentligt de krav som angivits ovan och i kapitel 4, med undantag för de problem som alltid fö- religger när det gäller att bedöma lönsam- het hos forskning och som behandlas när- mare i följande avsnitt. (Möjligheterna att uppfylla kraven i anslutning till den organi- satoriska ansvarsfördelningen behandlas i kapitel 8.)

Indelningen efter försvarsteknologier knyter bl.a. an till det förslag till intern programindelning av FOA:s verksamhet som FOA utarbetat i samråd med berörda staber och förvaltningarl.

Med utgångspunkt från figur 5.2 kan yt- terligare några egenskaper hos den angivna indelningen i delprogram belysas. Utveck— lingen inom olika teknologier har stor be— tydelse som underlag för den långsiktiga försvarsplaneringen. Uttryck för detta är bl. a. den fasta koppling mellan forsknings— och planeringsfunktion som så starkt beto— nats i bl.a. kapitel 4. Det måste därvid an— ses som en stor fördel att delprogrammen för långsiktig forskning och utveckling inom olika teknologier har en direkt knytning till målen för den långsiktiga planeringen (dvs. angreppsfallen).

Sambandet mellan olika delprogram för försvarsforskningen och olika krav på adap- tivitet kan också belysas med hjälp av figur 5.2. Som framgått av tidigare diskussioner i kapitel 4.4 och 5.5 innebär adaptivitetskra- ven bl.a. att vissa angreppsfall under en viss planeringsperiod främst möts med en hög beredskapsnivå i fråga om studier, forskning, utveckling och planering. An-

1 Se t.ex. FOA 1 Rapport C 1317—10. För- slaget bygger på erfarenheter från tidigare sy- stem för programbudgetering av FOA:s verk- samhet, liksom på erfarenheter från ameri— kansk forskningsplanering.

Ambitionsnivå för ? försvarsplaneringen j

Angreppsfall

_,=g=

Ekonomisk och social konflikt- metodik

Psykologisk konflikt- metodik

Konventionella i militära teknologier

Olika försvars— formers strategi och taktik

Miljö och

. teknolo ier ramstudier 9

n/

ABC— l l

Försvarsteknologier ' (metoder och teknologier att möta olika aggressionsformerl

Awägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning"

Figur 5.2. Exempel på delprogram inom totalförsvarets avvägningsprogram ”Allmän försvars- forskning”. Ambitionsnivån för försvarsplaneringen anger bl. a. krav på underlagets kvalitet när det gäller att möta och upplösa osäkerheten i framtida beslutssituationer. Denna ambitions- nivå blir

. direkt dimensionerande för miljö- och ramstudieverksamheten. . dimensionerande för övriga delprogram via en bank av angreppsanfall, som omfattar dels för

övriga avvägningsprogram dimensionerande angreppsfall,

hand skall mötas med adaptivitet.

greppsfallsbanken i figur 5.2 kan även inne- hålla sådana fall vid sidan av de angrepps— fall som har angetts som dimensionerande för övriga avvägningsprogram. Mot denna bakgrund torde den angivna programindel- ningen erbjuda stora fördelar ur planerings- teknisk synpunkt även vid relativt måttliga ambitionsnivåer i fråga om adaptivitet.

5.6.3. Avvägningskriterier

Avvägningsförfarandet innebär att försvars— forskningsprogrammets inriktning och om- fattning skall fastställas genom att erforder- liga och möjliga resursinsatser i form av kvalificerad personal och pengar vägs mot förväntat resultatvärde.

En fråga av grundläggande betydelse vid avvägningen mellan programmet ”Allmän försvarsforskning” och övriga avvägnings-

dels angreppsfall, som i första

program inom totalförsvaret är — som ti- digare framhållits — fördelningen av re- surser mellan åtgärder syftande till operativ styrka på kort sikt och åtgärder syftande till att ge såväl styrka åt totalförsvaret på sikt som viss handlingsfrihet rörande dess ut- formning. Motsvarande gäller även fördel- ningen av resurser inom försvarsforsknings- programmet och berör balansen mellan forskningsprojekt syftande till tillämpningar på längre och kortare sikt. Formerna för och kraven på den långsiktiga utvecklingen av kunskaper och kompetens hos de forsk- ningsproducerande organen måste därvid beaktas (jfr kapitel 2.4).

Vissa avvägningskriterier är främst relate- rade till vad som kan betecknas som yttre krav på avvägningsprogrammet, t. ex. i an- slutning till de dimensionerande faktorer

som angivits i kapitel 5.5. Andra kriterier är främst hänförbara till vad som kan be— tecknas som inre ramvillkor för forsknings- verksamhetens bedrivande. Någon klar gräns mellan dessa typer av kriterier är det knappast möjligt eller meningsfullt att dra, bl.a. med hänsyn till den starka återkopp— ling mellan forskningsverksamhet och mål- formulering som föreligger inom olika delar av avvägningsprogrammet (figur 4.10). Det- ta har konsekvenser för fördelning och in- nebörd av programansvaret för försvars- forskningen (jfr kapitel 7).

En närmare diskussion av avvägningskri- terierna kan ske med utgångspunkt från be- greppen relevans och lönsamhet. Relevans är naturligtvis en grundförutsättning för lön- samhet och kan om man så vill innefattas i lönsamhetsbegreppet. Relevans och lönsam- het är svårfångade begrepp i all forsknings- planering. Detta minskar inte behovet att så långt möjligt söka precisera dem, även om man är medveten om att det vid avvägning- ar av denna typ inte går att komma fram till rent kvantitativa kriterier.

Vid avvägningen av försvarsforsknings- programmet och dess olika delprogram gäl- ler bl. a. följande releva;rskriterier:

. målen för verksamheten skall kunna här- ledas ur de överordnade målen för total- försvaret. sådana de bl. a. angivits 1 an- greppsfallen (figur 5.2), målen skall stå i överensstämmelse med de författningar, instruktioner och övri— ga anvisningar som statsmakterna utfär- dat och som har tillämpning på totalför- svarets verksamhet,

forskningsprogrammet skall vara inrik- tat mot områden i totalförsvarets per— spektivplaner, där den s. k. upplösbara osäkerheten (kapitel 4.4) är stor och be- rör frågor av väsentlig betydelse i olika framtida beslutssituationer,

milen skall vara rimliga i förhållande till det allmänna tekniska och vetenskap- liga kunskapsläget i världen, kompetens— profil och kapacitet hos tillgängliga forskningsresurser och det tidsperspektiv som gäller för resultatavtappningen.

Relevanskriterierna får dock ej tolkas så snävt att forskningsprogrammet även i det långsiktiga perspektivet (5—15 år) i prakti- ken helt binds till exempelvis i dagsläget existerande organisationsformer och system- lösningar. De planeringsansvariga instanser- na kan då ställas i en situation där de ej kan få fram det allsidiga underlag som krävs för att angivna mål beträffande alter- nativplanering, flexibilitet och adaptivitet inom totalförsvaret skall kunna uppnås.

Under förutsättning att relevans enligt ovan föreligger beträffande målsättning och inriktning för olika delprogram inom för- svarsforskningsprogrammet återstår en be- dömning av den direkta lönsamheten, dvs. förväntat resultatvärde i förhållande till er- forderliga resursuppoffringar. En ur plane— ringsteoretisk synpunkt optimal avvägning föreligger då en marginell ändring av re— sursinsatsen ger lika stor ändring i det to- tala resultatvärdet oberoende av det pro- gram (delprogram, programelement, etc.) där ändringen görs. En strikt tillämpning av denna regel förutsätter att såväl resursupp— offringar som resultatvärden kan på ett en- hetligt sätt uttryckas i jämförbara talvärden över alla program och programdelar. Detta framstår som en praktisk omöjlighet för hu- vuddelen av försvarsforskningsprogrammen av bl. a. följande skäl:

0 olika resultatvärden (exempelvis krigs- avhållande effekt och viss politisk hand- lingsfrihet) inom totalförsvaret som hel— het är över huvud taget svåra att kvanti— fiera. Som framhållits i kapitel 4 är ock- så fastställandet av totalförsvarets mål och dess dimensionering ett uttryck för säkerhetspolitiskt risktagande. Bedöm- ningen av försvarsforskningsprogram- mets resultatvärde i förhållande till oli- ka angreppsfall enligt figur 5.2 blir där- med också i viss utsträckning uttryck för ett sådant risktagande.

avvägningen mellan försvarsforsknings- programmet och övriga avvägningspro- gram är som tidigare påpekats i stor ut- sträckning en fråga om försvarseffekt på kortare sikt kontra försvarseffekt, hand-

lingsfrihet och risktagande på längre sikt. Även resultatvärden inom olika delar av försvarsforskningsprogrammet kommer

att på samma sätt behöva bedömas med utgångspunkt från olika tidsperspektiv.

Vissa delar av försvarsforskningsprogram- met kan sålunda ha klar anknytning till sy— stemplaner för olika materielanskaffnings- projekt. Ju närmare man där kommer det objektbundna utvecklingsarbctet, i desto större omfattning bör det vara möjligt och lämpligt att göra en regelrätt kostnads- effektanalys inför olika planerade forsk— nings- och utvecklingsinsatser. Resursupp— offringen för dessa bör alltså väl uppvägas av resultatvärdet i form av exempelvis prestandahöjning hos ett visst vapensystem. Den teknisk-vetenskapliga genomförbarhe- ten, som ingår som en faktor i lönsamhets- kalkylen, bör i sådana fall vara hög. Vär— det av forskningsinsatserna blir också starkt beroende av att resultat föreligger till be- stämda tidpunkter. Dimensioneringen av så- dana delar av forskningsprogrammet kom- mer därvid att i viss utsträckning —— även om direkt proportionalitet aldrig kan före- ligga — knytas till olika planerade materiel— anskaffningsvolymer inom ramen för per- spektivplanens skisser av utvecklingen inom övriga avvägningsprogram.

Inte minst som grund för den alternativ- genererande verksamheten kan andra delar av forskningsprogrammet behöva ha mer långsiktig och kunskapsuppbyggande karak- tär. Syftet därmed kan bl. a. vara att ge de forskningsproducerande organen en sådan allmän kompetensprofil som gör att exem- pelvis effektivitet, teknisk-vetenskaplig ge- nomförbarhet och kostnader för olika för- slag till systemlösningar snabbt och säkert kan analyseras och värderas även i icke förutsedda beslutssituationer (t.ex. föran- ledda av en ändring i det utrikespolitiska läget). Dessa delar av forskningsprogram— met syftar till en sådan adaptivitet hos forskningsorganen som svarar mot ansprå- ken på adaptivitet i hela försvarsorganisa- titnen. För dessa delar av försvarsforsk— ningsprogrammet är kvantitativa kostnads-

effektanalyser svåra att göra, bl. a. därför att vissa av de faktorer som är nödvändiga för en sådan kalkyl inte är kända med rim- lig noggrannhet förrän forskningsresultaten föreliggerl. I planeringsskedet torde man i sådana fall få nöja sig med en kvalitativ re- levans- och riskprövning medan först upp- följningsskedet kan ge möjlighet till lön- samhetsbedömningar i kvantitativa ekono- miska termer.

Avvägningsförfarandet för försvarsforsk- ningsprogrammet måste ta hinsyn till dessa inneboende skillnader i möjligheten att pre- cisera lönsamheten hos olika delar av pro- grammet. Ett starkt betonande av ekono- misk lönsamhet på kort sikt kan annars medföra icke avsedda konsekvenser för möj- ligheterna till en effektiv resaltatavtappning på längre sikt. En prioritering av olika verk- samheter inom avvägningsprogrammet ”All- män försvarsforskning” grundad på kortsik- tiga ekonomiska lönsamhetsbegrepp torde ej vara möjligt att förena med programmets huvudsyften.

Avvägningsprogrammet ”Allmän försvars- forskning" sådant det skisserats i kapitel 5 upptar i dag en mycket liten del av för- svarsbudgeten (ca 20/0). Marginella änd- ringar av försvarsforsknirgsprogrammets volym torde därför vara av begränsad eko- nomisk betydelse vad beträffar utrymmet för övriga avvägningsprogram. Varken de skäl som tidigare anförts ur planeringstek— nisk synpunkt eller några andra skäl av eko- nomisk natur talar sålunda får en schablon- mässig dimensionering av försvarsforsk- ningsprogrammets storlek i förhållande till övriga avvägningsprogram. Detta minskar inte kravet att varje del ax försvarsforsk- ningsprogrammet skall, så långt ovan dis— kuterade kriterier tillåter, kuma påvisas va- ra optimalt dimensionerad iförhållande till mål och resursramar för totalförsvaret.

Därvid måste beaktas at på kort sikt kommer dispositionen av de befintliga per- sonella resurserna att vara av synnerligen

1 Man kan därvid exempelris få beakta att ett i sig negativt resultat (projtktet ogenomför- bart) kan ha ett positivt resutatvärde — det har minskat den upplösbara osikerheten.

stor betydelse. Detta gäller framför allt den mest kvalificerade och erfarna personalen såväl i själva forskningsorganen som i sta- ber, förvaltningar och industrier. Vid en av- vägning av försvarsforskningsprogrammet och dess olika delar torde det vara vansk- ligt att beskriva fördelningen av sådana per- sonella resurser enbart i snävt kvantitativa, ekonomiska termer (lönekostnader, etc.).

Vid avvägningen av försvarsforsknings— programmet behöver också dess relativa vo- lym och därmed ofta starka inflytande på den allmänna tekniska och vetenskapliga ni- vån inom landet beaktas (jfr kapitel 2). Mål- inriktningen på totalförsvarets behov måste dock — som framhålls i kapitel 2 — alltid vara primärt styrande för dimensioneringen av olika delar av försvarsforskningspro- grammet. I den mån en ökad allmän sam- hällsnytta bedöms uppnås genom marginella resurstillskott till vissa delar av försvars- forskningsprogrammet ter det sig naturligt att i sådana fall söka samfinansiering med lämpligt annat forskningsprogram, exempel- vis via STU eller annat organ.

Vid knapphet på vissa forskningsresurser inom landet kan andra samhällssektorers be- hov av tillgång till dessa också få beaktas vid avvägningen av försvarsforskningspro- grammet (jfr kapitel 2.2.2).

5.7 Nedbrytning av mål och resurstilldel— ning för avvägningsprogrammet i delmål och resurser för olika forskningsproduce— rande enheter

5.7.1. Inledning

I tidigare avsnitt skisserades en indelning av avvägningsprogrammet ”Allmän försvars- forskning" i olika försvarsteknologi-oriente- rade delprogram:

0 Olika försvarsformers strategi och taktik. . Konventionella militära teknologier. . ABC—teknologier. . Ekonomisk och social konfliktmetodik. . Psykologisk konfliktmetodik.

Därtill kom ett särskilt delprogram för miljö- och ramstudierna.

Denna indelning är, som tidigare fram- hållits, avsedd att användas vid avvägnings- diskussioner på hög nivå (departement och perspektivplaneansvariga myndigheter) för att balansera insatserna på försvarsforsk- ningsprogrammet i förhållande till övriga avvägningsprogram och i förhållande till för försvarsforskningsprogrammet dimensione- rande angreppsfall (figur 5.2"). Ett väsentligt krav på indelningen i delprogram angavs därvid vara att den skulle kunna utnyttjas såväl i de forskningsproducerande organens genomförandeverksamhet som i planerings- verksamheten inom övriga avvägningspro- gram. Härför erfordras en ytterligare ned- brytning av delprogrammen i mindre pro- gramelement för vilka delmål och resursin- satser kan uttryckas med utgångspunkt från mål och insatser för de överordnade delpro- grammen. Denna nedbrytning kan ske på olika sätt, av vilka två beskrivs i följande avsnitt.

5.7.2. Systemorienterad underindelning

En tänkbar väg är att direkt söka göra en underindelning i olika vapensystem (skydds- system, utbildningssystem etc.) som är eller kan bli föremål för anskaffning eller infö- rande inom ramen för andra avvägningspro- gram. En sådan indelning torde främja en fast knytning i första hand mellan forsk— nings- och anskaffningsverksamheten. Hu- vuddelen av forskningsverksamheten skul- le kunna drivas och finansieras i form av ett antal större forskningsprojekt direkt knutna till systemplanerna för olika an- skaffningsprojekt. En hård projektstyrning av antydd art i direkt anslutning till anskaff- ningsverksamheten torde medföra en viss risk för överbetoning av relativt kortsiktiga prioriteringar när det gäller forskningspro- jekt. Forskningsområden utan starkare an- knytning till på relativt kort sikt aktuella anskaffningsprojekt men med mer långsiktig betydelse kan komma att försummas. Detta torde framstå som mindre önskvärt vid en hög ambitionsnivå i fråga om alternativpla- nering inom ramen för perspektivplanerna och en däremot svarande ambitionsnivå för försvarsforskningsprogrammet. Vid en lägre

ambitionsnivå för försvarsforskningen som främst syftar till ett optimalt utnyttjande i olika vapensystem (motsvarande) av redan kända och i industrin väl etablerade tekno— logier kan dock en sådan systemorienterad underindelning av försvarsforskningspro— grammet te sig fördelaktig.

5.7.3 Underindelning i basteknologier Flertalet vapen- och skyddssystem bygger på ett relativt begränsat antal totalförsvars- inriktade basteknologier. Som exempel på sådana basteknologier kan nämnas fram- drivnings- och utskjutningsteknik, stridsdels- teknik. spaningsteknik, sambandsteknik etc. Vid planläggningen av genomförandeverk- samheten vid olika forsknings- och utveck- lingsorgan är en sådan indelning i bastek- nologier vanligen en naturlig utgångspunkt för att samordna personella och andra re— surser. Som exempel härpå kan anföras det tidigare nämnda, av FOA utarbetade för- slaget till programindelning av sin egen verksamhet.

En av förutsättningarna för adaptivitet hos totalförsvaret torde vara en hög kom- petensnivå inom vad som enligt ovan be- tecknats som totalförsvarsinriktade bastek- nologier. Med hög kompetensnivå avses därvid ingående kunskaper av såväl teore- tisk som experimentell, tillverkningsteknisk (motsvarande) och ekonomisk/beteendeve- tenskaplig natur om sådana principlösningar och komponenter som de olika basteknolo- gierna skall svara för i skilda vapen- eller skyddssystem. Vid ett eventuellt anskaff- ningsbeslut rörande ett specifikt system skall det vara möjligt att snabbt tappa av detta kunnande. exempelvis via en speciell pro- jektgrupp och omsätta det i objektbunden utveckling och serietillverkning.

Programelement i form av basteknologier bör således vara väl lämpade för att styra resursinsatserna så att den långsiktiga ut- vecklingen av forskningsorganens kompe- tensprofil kan anpassas bl.a. till adaptivi- tetskraven. Erfarenheterna från FOA:s forskningsplanering visar att indelningen i basteknologier även utgör en god grund för diskussioner av mer kortsiktiga forsknings-

och utvecklingsbehov i direkt anslutning till olika anskaffningsprojekt, exempelvis vid analyser av vilka teknologier som är mest kritiska ur kostnads-effektsynpunkt vid ett specifikt system. Även vid industrikontak- ter torde indelningen i basteknologier er- bjuda fördelar.

5.7.4 Indelning efter tillämpade vetenskaps- områden Indelningen i s.k. totalförsvarsinriktade bas- teknologier angavs i föregående avsnitt som en lämplig utgångspunkt för planering av genomförandeverksamheten vid olika forsk- nings— och utvecklingsorgan. En viktig roll spelar därvid planering och uppföljning av utnyttjandet av forskningsorganens perso- nella och instrumentella resurser liksom av den långsiktiga utvecklingen av forsknings— organens kompetensprofil. För bl.a. sådana ändamål torde indel- ningen i s.k. basteknologier i flertalet fall behöva kompletteras med en indelning efter vad som kan betecknas som tillämpade ve- tenskaper i mer traditionell mening, t.ex. förbränningsdynamik, aerodynamik, mete- orologi, optik. etc. Skäl som talar för en så- dan resursplanering efter tillämpade veten— skapsområden är bl. a.: . Ett antal tillämpade vetenskapsområden utgör en gemensam grund för flera olika basteknologier, varvid en hög kompe- tensnivå inom de tillämpade vetenskaps— områdena är en förutsättning för en hög kompetensnivå i basteknologierna. En- dast i undantagsfall torde instanserna inom en basteknologi bli så stora att denna teknologi ensam kan bära utveck- ling och vidmakthållande av en tillfreds- ställande kunskapsnivå inom alla berör- da vetenskapsområden. En samordning av behoven inom fle- ra basteknologier —— med totalförsvars- inriktningen som gemensam nämnare — kan dock ge tillräckligt underlag för att utveckla och vidmakthålla en hög kom- petensnivå inom en rad tillämpade ve- tenskaper. Med tillräckligt underlag för- stås då vanligen att det skall kunna för- sörja en kvalificerad arbetsgrupp såväl

med finansiellä/instrumentella resurser som med tillräckligt kvalificerade och ut- vecklande arbetsuppgifter (jfr kapitel 6.3). Rekrytering och utbildning av kvalifice- rad personal är sannolikt det mest bety- delsefulla inslaget i den långsiktiga re- sursplaneringen för olika forskningsor- gan. Särskilt utbildningsplaneringen kom- mer att behöva knytas till olika veten- skapsområden. Ett väl fungerande samarbete med or- gan för högre utbildning och forskning inom och utom landet är av stor be- tydelse vid genomförandet av försvars- forskningsprogrammet. Detta gäller så— väl möjligheterna att utnyttja resurser vid exempelvis universitet och högskolor för olika forskningsuppdrag som det all- männa informationsutbytet. Bl.a. torde ett sådant informationsutbyte vara en förutsättning för rimliga bedömningar av de långsiktiga konsekvenserna av ut— vecklingen inom olika vetenskapsområ— den i relation till de s.k. basteknolo- gierna.

Det ter sig naturligt att ett sådant samarbete och informationsutbyte i förs- ta hand knyts an till berörda vetenskaps- områden (se vidare kapitel 6.2.3).

5.7.5. Sammanfattande synpunkter. Behov av flerdimensionell indelning

Ovanstående diskussioner har antytt att en nedbrytning av målen för försvarsforsk- ningsprogrammet till delmål för genomfö- randeverksamheten vid olika forskningsor- gan tar att ta hänsyn till ett relativt inveck— lat rätverk av starkt inbördes beroende verksxmheter. Flera samordningskrav bör därvid kunna tillgodoses, i första hand

& samordning av resursbehov och kompe- te1sutveckling inom olika s.k. totalför- svarsinriktade basteknologier då dessa har karaktären av programelement ge- mensamma för avvägningsprogrammet ”Allmän försvarsforskning” och orga- ni;at0riska delprogram för försvarsforsk- n'ngsorganen,

. samordning av verksamhet inom bastek- nologierna syftande till framtagande och utveckling av olika systemlösningar (t. ex. vapensystem) oftast med direkt an- knytning till andra avvägningsprogram och olika avnämarmyndigheter, samordning av verksamhet och kompe- tensutveckling inom olika vetenskapsom— råden.

En liten del av ett sådant komplext nät- verk är skisserat i figur 5.3. Det torde falla utom ramen för försvarsforskningsutred- ningens första etapp att utarbeta och i de- talj beskriva ett sådant nätverk för hela för- svarsforskningsprogrammet. Ett sådant nät- verk är heller aldrig statiskt utan kommer med nödvändighet att behöva undergå en fortlöpande utveckling, dels på grundval av praktiska erfarenheter från planeringsverk- samheten som sådan, dels på grund av ut- vecklingen inom olika teknik- och veten- skapsområden. Kraven på detaljrikedom vid nedbrytningen kan även variera med om- fattningen av olika delar av försvarsforsk- ningsprogrammet. vilken i sin tur kan varie- ra med de dimensionerande angreppsfallen och ramvillkoren.

Som utgångspunkt för planering av ge- nomförandeverksamheten vid olika forsk- ningsproducerande organ torde en under- indelning av försvarsforskningsprogrammet i s.k. totalförsvarsorienterade basteknolo- gier erbjuda stora fördelar. En sådan indel- ning ger bl.a. goda möjligheter att uppfyl- la de två första av de ovannämnda samord- ningskraven.

För att bevaka den långsiktiga utveckling- en inom olika vetenskapsområden av vikt för basteknologierna och däremot svarande kompetensutveckling inom olika försvars- forskningsorgan torde det vara av betydelse att kunna planera och diskutera försvars- forskningsprogrammet med anknytning till en indelning i vetenskapsområden. Denna betydelse torde öka med stigande ambitions- nivå för försvarsprogrammet, uttryckt i krav på långsiktighet i bedömningarna och hög fackkompetens och adaptivitet hos försvars- forskningsorganen.

Dimensionerande angreppsfall för långsiktiga kompetensbehov inom olika törwarsteknologier

*,z/ x

Dimensionerande angreppsfall för krigsmaktens avvägningsprogram

Krigsmaktens avvägningsprogram

#

System för indirekt eld mot markmål

| ________ 7 Eldrörs- Mark— ' artilleri

1 l l

/_,. -/" i). / /To/utfömlrsinriktpdo basteknologierX

Framdrivnings— och utskjut— ningsteknik

Fordon och

Stridsdelar farkoster Spaning E Idledning

Samband , Stndsledning

Navigering

Explosiv— Förbrän- ämnes nings- kemi dynamik

Aero— Material- dynamik fysik

Beteende — vetenskaper

Meteoro—

- Elektronik logi

Optik

(.' Tillämpade vehnlkw Figur 5.3. Exempel på nedbrytning av en del av avvägningsprogrammet ”Allmän försvars- forskning" efter totalförsvarsinriktade basteknologier och tillämpade vetenskaper för att ange de]- mål för genomförandeverksamheten. Bilden illustrerar hur systeminriktad verksamhet inom krigsmaktens avvägningsprogram (exemplifierad genom alternativet ”eldrörsartilleri" ingående i system för indirekt eld mot markmål) bygger på kunskaper inom ett antal basteknologier och

tillämpade vetenskaper.

Principstrukturen för en sådan nerbryt- ning i basteknologier och grundvetenskaper har skisserats i figur 5.4. I figuren antyds också de olika samordningsförfaranden som kan erfordras. Dessa framstår som viktiga utgångspunkter för följande diskussioner om fördelning och innebörd av program- och produktionsansvar för försvarsforsknings- programmet.

5.8 F örsvarsforskningsprogrammets relation till olika myndigheter 5.8.1 Inledning Avvägningsprogrammet ”Allmän försvars- forskning”, dess målsättning, inriktning och dimensionering, har hittills belysts med tyngdpunkt på olika överväganden av vä- sentligen planeringsteknisk natur i anslut- ning till totalförsvarets planerings- och pro-

grambudgetsystem. Inte minst mot bakgrund av den starka koppling som därvid påvisats mellan forskning och planering är det av stor betydelse att försvarsforskningen får en fast anknytning till olika försvarsmyndig- heters verksamhet. Det är därför motiverat att närmare analysera olika myndigheters relationer till avvägningsprogrammet ”All— män försvarsforskning” sådant det skisserats ovan. Med relationer avses därvid såväl oli- ka myndigheters behov av att kunna påver— ka programmets inriktning och omfattning som deras behov av att snabbt kunna till- godogöra sig resultaten och utnyttja dem i sin egen verksamhet.

De myndigheter och andra organ, vilkas ställning som intressenter i försvarsforsk- ningsprogrammet diskuteras i följande av- snitt, har väsentligen sin verksamhet och därmed sitt produktionsansvar förlagda till

Ambitionsnivå för försvars- planeringen

:>

Övriga Mwimrosm

m DDDDD

Försvarsteknologier

Balansering av resu rsbeh ov för objektsbunden utveckling

Långsiktigt Förslag och uppdrag resursbehov inom avseende objekt— teknologier och för bunden utveckling systemgenerande (systemlösningar) verksamhet

Nedbrytning i totalfömarsinriktade basteknologier

ji :l :l % Liza:.

W

Samordning av resursutveckting inom tillämpade vetenskqaer

Kontakter med organ för högre utbildning och forskning

Figur 5.4. översiktsskiss över faktorer som påverkar inriktning och dimensionering av total- försvarets avvägningsprogram =”Allmän försvarsforskning”, samt de samordningsbehov som föreligger vid nedbrytning av programmet till delmål för genomförandeverksamheten: Pro- grammets inriktning och omfattning bestäms i anslutning till de dimensionerande angrepps- fallen och av de krav som därvid ställs på upplösande av olika osäkerheter (ambitionsnivå för försvarsplaneringen). Den systeminriktade verksamheten skall därvid samordnas med pla- neringen inom övriga avvägningsprogram. Framtida resursbehov för objektbunden utveckling kan behöva beaktas. Genomförandevcrksamheten skall samordnas efter basteknologier och tillämpade vetenskaper, bl.a. med beaktande av krav på s.k. kritisk storlek på forskningsre- surser (jfr kapitel 6.3). Nedbrytningen i basteknologier och vetenskaper ger också lämpliga utgångspunkter för samarbetet med organ för högre utbildning och forskning samt industrin.

andra avvägningsprogram än ”Allmän för- svarsforskning”.

Den detaljerade sakkunskapen inom olika berörda vetenskaps- och teknikområden återfinns dock normalt i de forskningspro- ducerande organen. Därav följer att de bör kunna lämna tungt vägande bidrag till dis- kussionerna rörande försvarsforskningspro- grammets inriktning och omfattning. Med de forskningsproducerande organen avses i detta sammanhang såväl försvarets egna forskningsorgan som andra statliga och icke— statliga forskningsinstitut, universitet, hög- skolor och industrier. Deras ställning som intressenter i avvägningsprogrammet blir dock av delvis annan art än de myndighe- ters och organs som i första hand uppträ— der som avnämare av forskningsresultaten.

Ett sådant särskiljande av avnämarmyn- digheter och forskningsproducerande myn- digheter är naturligt då det är fråga om målinriktad forsknings» och utvecklingsverk- samhet. Vissa hithörande problemställningar berörs därvid i samband med preciseringen av program- och produktionsansvar för för- svarsforskning i kapitel 7.

5.8.2 Behov på departementsnivå 1965 års departementsreform (prop. 1965: 65) innebär att den del av departementens verksamhet som rör planering och vidare- utveckling tillmäts ökad betydelse. Den grundsyn som uttalades i propositionen be— tonar departementens ställning som rege- ringens stabsorgan, där arbetet med plane— ringen och utformningen av dess politik äger rum. En viktig uppgift för departe- mentsorganisationen är att ta fram under- lag som gör det möjligt för departements- chefen att lägga fram riktlinjer för den pla- nering som skall ske inom underlydande verk och myndigheter. Utformningen av det nya planeringssystemet för totalförsvaret knyter an till de strävanden som kommit till uttryck i 1965 års departementsreform. Mot denna bakgrund och med hänvisning till de syften som tidigare angivits för för- svarsforskningen torde behovet öka på de- partementsnivå att uppträda som aktiv in- tressent i försvarsforskningsprogrammet. I

första hand gäller detta forskning med hu- vudsyfte 1 (underlag för målformulering). Även forskning med huvudsyfte 2 (system- inriktad forskning och utveckling) berörs dock i icke oväsentlig utsträckning mot bak- grund av de mycket långsiktiga konsekven— serna av beslut rörande exempelvis större vapensystem. Redan införandet av det s.k. tvåstegsförfarandet (kapitel 5.4.3) vid större matcrielanskaffningar kan i viss mån ses som ett uttryck härför, som dock framträ- der starkare i de i SOU 1969: 25 och prop. 1970: 97 angivna riktlinjerna för perspektiv- och systemplanering.

Vid sidan av försvarsdepartementet kan även andra departement ha anledning att i vissa frågor uppträda som intressenter i försvarsforskningsprogrammet. Exempelvis berör de säkerhetspolitiska studierna i viss mån även utrikesdepartementets verksam- hetsområde, liksom ramstudierna över olika resursuttag för totalförsvaret till vissa delar berör i första hand finans-, utbildnings- och industridepartementens verksamhetsområ- den.

5.8.3. Myndigheter inom det militära för- svaret

Som ansvarig för utarbetandet av perspek- tivplanen för det militära försvaret har över- befälhavaren också det sammanhållande an- svaret för samordning, avvägning och in- riktning av krigsmaktens behov av forsk— ning och utveckling. Som redan påpekats är detta ansvar särskilt inskrivet i överbefäl- havarens instruktion (se bilaga 3). Detta kan ses som ett uttryck för den omfattning och den betydelse forsknings- och utvecklings- funktionen har inom krigsmakten ur såväl ekonomisk som teknisk och operativ syn- vinkel. Under överbefälhavaren kommer en rad myndigheter inom krigsmakten att i oli- ka avseenden uppträda som intressenter i försvarsforskningsprogrammet.

Som underlag för såväl den operativa planläggningen som för den samordning av krigsmaktens långsiktsplanering som åvilar försvarsstaben erfordras forskning, utred- ningar och studier. Miljöstudier, planerings-, systemanalys- och värderingsmetodik berörs

därvid i första hand. Försvarsstaben och försvarsgrensstaberna är också såsom plane- ringsansvariga huvudintressenter i den sy- stemgenererande forsknings-, utrednings- och studieverksamheten, som syftar till att ta fram alternativa systemlösningar till va- pen-, hjälpmedels- och skyddssystem. Ge- nom sitt ansvar för utbildningen av perso- nal är staberna vidare intressenter i forsk- ning berörande medicinska, psykologiska och pedagogiska problem, som påverkar frågor hur soldater och förband lämpligen bör utbildas för att få tillräcklig färdighet, sammanhållning. anda och disciplin.

Betydande intressen att bevaka i försvars- forskningsprogrammet har vidare de myn- digheter, vilka under överbefälhavaren och försvarsgrenschefer svarar för krigsmaktens anskaffning och underhåll av fasta anlägg- ningar, materiel och förnödenheter.

Detta framgår av beskrivningen i kapitel 5.4.3 av anskaffningsprocessen, vilken om- fattar

. förberedande utredningar, projektering, konstruktion och därmed sammanhäng- ande standardisering samt försök, utarbetande av tekniska bestämmelser för tillverkning eller upphandling, inköp, leveranskontroll och garantiöver- vakning, utarbetande av tekniska publikationer.

Till detta kommer underhåll, större över- syner och modifieringar under materielens och anläggningarnas nyttoskede.

Produktionsansvarig för krigsmaktens an- skaffning och underhåll av fasta anläggning- ar (befästningar och övriga byggnadsan- läggningar) är fortifikationsförvaltningen, för anskaffning och underhåll av sjukvårds- materiel sjukvårdsstyrelsen och för anskaff- ning och (centralt) underhåll av övrig ma- teriel försvarets materielverk.

I försvarets nya planerings- och ekonomi- system kommer de myndigheter som är pro- duktionsansvariga inom olika anskaffnings- områden väsentligen även att vara produk- tionsansvariga för till respektive anskaff- ningsområde hörande objektbundet forsk- nings— och utvecklingsarbcte. Denna verk-

samhet faller som tidigare nämnts under huvudsyfte 3 för försvarsforskningen men ej under avvägningsprogrammet ”Allmän försvarsforskning".

Anskaffningen och den därtill hörande objektbundna utvecklingsverksamheten skall till väsentliga delar bygga vidare på resultat av verksamhet inom avvägningsprogrammet ”Allmän försvarsforskning". De anskaff— ningsansvariga myndigheterna blir därmed huvudintressenter främst i de delar av pro- grammet som berör forskning. utredningar och studier inriktade på olika vapen- och skyddssystem, etc. Jämfört med staberna kommer deras intresse att tränga djupare in på tekniska detaljfrågor, exempelvis berö- rande forskning och utveckling kring olika systemkomponenter liksom forskning kring olika gränssättande faktorer av mer grund- läggande teknisk-vetenskaplig natur. Där- utöver kommer naturligtvis miljöstudierna att lämna betydelsefullt underlag även för de anskaffande myndigheternas verksamhet.

Ytterligare några myndigheter (t. ex. värn- pliktsverket, försvarets radioanstalt) kan vi- dare ha speciella intressen att bevaka med utgångspunkt från behoven inom sina verk- samhetsområden.

5.8.4 Övriga totalförsvarsmyndigheter För befolkningsskyddet har civilförsvarssty- relsen ett sammanhållande planeringsansvar analogt med det som överbefälhavaren har för det militära försvaret. Inom civilför- svarsstyrelsen är olika organisatoriska enhe- ter ansvariga för långsiktsplanering, opera- tiv planläggning, utbildning och anskaffning. Civilförsvarsstyrelsen kommer därmed att med utgångspunkt från behoven inom sitt verksamhetsområde uppträda som intressent i försvarsforskningsprogrammet i principiellt sett samma avseenden som ovan behandlade militära staber och förvaltningsmyndigheter. Civilförsvarsstyrelsens intressen sträcker sig sålunda från miljöstudier till forskning och utveckling över grundläggande systemkom- ponenter. För det ekonomiska försvaret ligger det sammanhållande planeringsansvaret på över- styrelsen för ekonomiskt försvar och för det

psykologiska försvaret på beredskapsnämn- den för psykologiskt försvar. Även dessa myndigheter har därmed intressen att beva- ka inom försvarsforskningsprogrammet med utgångspunkt från behoven inom sina re- spektive verksamhetsområden. Motsvarande gäller även exempelvis vissa av de affärsdri- vande verken (SJ, Televerket m.fl.) med av— seende på deras totalförsvarsuppgifter.

5.8.5. Sammanställning av intressenterna på avnämarsidan inom totalförsvaret i avväg- ningsprogrammet "Allmän försvarsforsk- ning"

Tabell 5.2 söker sammanfatta diskussionen i ovanstående avsnitt av olika myndigheters ställning som intressenter i avvägningspro— grammet "Allmän försvarsforskning”. Ett försök har därvid gjorts att särskilja primära och sekundära programintressenter.

Med primär programintressent avses där- vidlag myndighet eller motsvarande med primärt intresse av att — med utgångspunkt från behoven inom sitt verksamhetsområde — kunna påverka inriktning och omfatt- ning av en viss delfunktion inom avväg- ningsprogrammet ”Allmän försvarsforsk- ning". Dessa myndigheter kommer därmed också att i flertalet fall vara huvudavnä- mare för de produkter och resultat som frambringas av respektive delfunktioner.

Med sekundär programintressent avses myndighet som i sin verksamhet bl.a. har att utnyttja de produkter och resultat som framkommer inom en viss delfunktion. Des- sa myndigheter kommer därmed också att i flertalet fall ha intresse av att bidra till dis- kussionerna kring inriktning och omfattning av angivna delfunktioner inom avvägnings- programmet.

Tabellen bör ej uppfattas som ett försök att ange skarpa och entydiga gränser för olika myndigheters ansvars- och intresseom- -råden, utan endast som ansats till att över- siktligt profilera olika myndigheters intres- sen med avseende på försvarsforskningspro- grammet. Tabellen speglar i viss mån också den ansvarsfördelning för olika funktioner som föreligger i första hand inom krigsmak- ten. Vidare antyds de kompetenskrav som

kan ställas på olika avnämarmyndigheter för att de effektivt skall kunna fullgöra sina funktioner som intressenter vid avvägnings- programmets inriktning (jfr kapitel 7.2).

Tabell 5.2 ger också en uppfattning om de samordningskrav som behöver uppfyllas för att åstadkomma en balanserad avvägning av det totala försvarsforskningsprogrammet med hänsyn till de olika avnämarintresse- na. Möjligheterna att tillgodose dessa sam- ordningskrav får sannolikt tillmätas stor be- tydelse vid bedömningen av olika organisa- toriska principlösningar för i första hand programfunktionen.

5.9. Sammanfattande synpunkter på avväg- ningsförfarande och progra/nfunktion för försvarsforskn in gen

I kapitel 5.5—5.7 analyserades principerna för inriktning och dimensionering av av- vägningsprogrammet ”Allmän försvarsforsk- ning" med utgångspunkt från målen för den svenska säkerhetspolitiken och det svenska totalförsvaret, såsom de uttrycks bl.a. i de dimensionerande angreppsfallen, tilläggskra- ven och ramvillkoren. Av analysen framgick att bl. a. följande faktorer fick tillmätas stor betydelse därvidlag:

. Totalförsvarets avvägningsprogram ”All- män försvarsforskning” kan behöva di- mensioneras från delvis andra utgångs- punkter (tänkbara angreppsfall) än and- ra avvägningsprogram, exempelvis inom krigsmakten. Detta innebär att en rela- tivt schablonmässig inriktning och di- mensionering av försvarsforskningen i förhållande till mål och resursinsatser inom övriga avvägningsprogram ej är lämplig. Snävt kvantitativa ekonomiska lönsam- hetskriterier är vanskliga att tillämpa vid inriktning och dimensionering av forsk- ning, vars resultat skall utnyttjas på lång sikt. Detta gäller inte minst stora delar av avvägningsprogrammet ”Allmän för- svarsforskning”, där resultatvärdet skall relateras till olika former av säkerhets- politiskt risktagande. Programmet upptar också en ekonomiskt sett marginell del

Tabell 5.2. Intressenter på avnämarsidan inom totalförsvaret i avvägningsprogrammet ”Allmän försvarsforskning"

Myndighet

Produkter/ funktioner Dep. inom avvägnings- (FöD, ÖB Fsgch programmet (jfr tabell 5.1) m.fl.) Fst Fsgst SjvS FortF FMV Cfs

Försvarsforskning med huvud- syfte ]

l.l. Miljöstudier 1.2. Ramstudier 1.3 Planerings-, systemanalys— och värderingsmetodik i än— slutning till försvarsforskning med huvudsyfte ].

Försvarsforskning med huvud- syfte 2 2.1. Generering av förslag till framtida alternativ (system- lösningar) för försvarets or- ganisation och innehåll (un- derlag för perspektivplane- ringens alternativgenererande fas)

. Nedbrytning av systemlös- ningarna i grundläggande systemkomponenter och fort- löpande precisering av dessa genom forskning och utveck- ling (underlag för perspektiv- planeringens verkställighets- fas) 2.2.1. Inom det teknisk-naturve- tenskapliga, medicinska och bioteknologiska området 2.2.2. Inom det beteendeveten- skapliga/pedagogiska områ- det

2.3. Grundläggande forskning och utveckling beträffande för systemtillampningar gränssät- tande faktorer på de teknisk- naturvetenskapliga, medicins- ka och beteendevetenskapliga områdena.

. Systemanalys- och värde- ringsmetodik i anslutning till försvarsforskning med hu-

vudsyfte 2 O . . . . . . . .

. : primär programintressent O = sekundär programintressent (definitioner: se kapitel 58.5.)

av den totala försvarsbudgeten (ca 2 %). kvalificerade personella resurser i sta- I detta fall får kvalitativa bedömningar ber, förvaltningar och forskningsorgan av programmets värde för att skapa som den viktigaste resursavvägningen. långsiktig handlingsfrihet utgöra grun- den för dess inriktning och dimensione- I kapitel 5.8 analyserades vidare ett antal ring. Utifrån programmets bedömda be- myndigheters ställning som avnämarintres- tydelse framstår sedan fördelningen av senter i försvarsforskningsprogrammet.

I en teoretiskt ideal organisationsmodell för försvaret existerar en i alla avseenden konsekvent utarbetad målhierarki, som helt genomsyrar försvarsorganisationen. I en så- dan ideal modell blir kraven på inriktning och omfattning för exempelvis försvars— forskningsprogrammet identiska vare sig de härleds direkt ur de överordnade säkerhets- politiska målen eller sammanställs ur önske- mål från olika myndigheter som är intres- senter i forskningsprogrammet. I praktiken torde en sådan överensstämmelse knappast kunna uppnås annat än genom förhandling- ar. Det visar bl. a. de arbetsinsatser som hit- tills krävts vid de periodiskt återkommande rullningarna av FOA:s långsiktsplaner i samråd med berörda myndigheter. En vä- sentlig orsak härtill är otvivelaktigt det stora antal myndigheter (jfr tabell 5.2) som är intressenter i olika delar av försvarsforsk- ningsprogrammet. Samtidigt har dessa myn- digheter sitt huvudansvar förlagt till andra avvägningsprogram än försvarsforskning. De kommer därmed att i första hand bevaka var och en sina delar av försvarsforsknings- programmet från de egna tekniska och or- ganisatoriska utgångspunkterna och under delvis olika tidsperspektiv. Forskningspro- grammet skall sedan fastställas genom en avvägning av dessa krav mot tillgängliga resurser. Vissa intressekonflikter kan där- vid uppkomma. Dessa torde i många fall vara av den typ som i modern företags- administration benämns reella konflikter. Sådana konflikter anses önskvärda därför att deras uppkomst, uppmärksammande och efterföljande lösning anses gynna en total- optimering av organisationens verksamhet.

Mot ovanstående bakgrund kan huvud- uppgifterna för programfunktionen för av- vägningsprogrammet "Allmän försvarsforsk- ning" formuleras på följande sätt:

att kontinuerligt utveckla och genomföra förfaranden som ger en balanserad avväg- ning av försvarsforskningsprogrammet bl. a. med hänsyn till . de säkerhetspolitiska målen och målen

för totalförsvaret, . önskvärd balans mellan lönsamhetsbe— dömningar på längre och kortare sikt,

. olika avnämarmyndigheters specifika be- hov, . det internationella kunskapsläget och till- gängliga forskningsorgans kapacitet och kompetensprofil i nuläget och på sikt.

Avvägningsdiskussionerna kring försvars- forskningsprogrammet skall inte enbart åstadkomma överensstämmelse mellan de överordnade säkerhetspolitiska målen och olika intressenters delmål med avseende på själva försvarsforskningsprogrammet. Som framgått av kapitel 4 har försvarsforskning- en en funktion som bl. a. kan beskrivas som en förmedlande länk mellan perspektivpla- neringen och genomförandeverksamheten inom övriga program. Diskussionen i an- slutning till försvarsforskningsprogrammets avvägning kan därför få stor betydelse för att säkerställa den långsiktiga överensstäm- melsen mellan de säkerhetspolitiska målen och olika delmål för genomförandeverk- samheten inom hela totalförsvaret.

Produktionsfunktionen för försvarsforskningen

6.1. Problcmstr'illningar

Föregående kapitel har väsentligen behand- lat olika problemställningar med huvudsak- lig anknytning till programfunktionen för avvägningsprogrammet ”Allmän försvars- forskning". Vidare har diskuterats principer för hur målen på avvägningsprogramnivå kan brytas ned till delmål som underlag för produktionsplaneringen för försvarsforsk- ningen och de samordningskrav som därvid kan uppstå. Utredningen skall enligt sina direktiv gå in på organisation och arbets- former för försvarsforskningsorganen mer i detalj först i ett andra delbetänkande. Som underlag bl. a. för en diskussion av ansvars- fördelningen i olika organisationsstrukturer är det dock motiverat att söka belysa några principiella krav som kan ställas på produk- tionsfunktionen med anknytning till följan- de problemställningar:

. informations- och kontaktvägar inom de försvarsforskningsproducerande organen, mellan dessa och olika avnämare inom totalförsvaret samt mellan de forsknings- producerande organen inom försvarssek- torn och organ för högre utbildning och forskning inom och utom landet, samordning av forskningsresurser med tyngdpunkt på de personella resurserna och s.k. tvärvetenskapligt och tvärtekno- logiskt samarbete.

Avslutningsvis i kapitlet berörs vidare några allmänna frågor rörande utnyttjandet

av olika existerande forskningsresurser inom landet för försvarsforskningsprogrammets behov.

6.2. Informations- och kontaktvägar

6.2.1. Inledning

Forskningsorganens viktigaste slutprodukt liksom betydande delar av deras arbetsma- terial kan beskrivas som information i olika former. Speciellt gäller detta sådana verk- samheter som miljöstudier, ramstudier och icke objektbunden forskning och utveckling vilka faller under avvägningsprogrammet "Allmän försvarsforskning". En fungerande laboratorieprototyp är exempelvis i sig ett viktigt delmål. För planeringen på olika ni- våer inom totalförsvaret är det dock främst det kunnande och de erfarenheter som kom- mit fram under arbetets gång som skall ut- nyttjas, t. ex. som underlag för ett beslut om fortsatt utveckling och anskaffning.

Lämpliga former för inhämtande, bear- betning och spridning av information om forskningsbehov och forskningsresultat är således av stor betydelse för forskningsorga- nens effektivitet.

Med de informationsmängder det är fråga om, exempelvis inom en organisation av FOA:s typ, ställs stora krav på urval, kon- centration och presentation. Dessa krav kan vara synnerligen olika för de olika kontakt- nät en organisation för målinriktad forsk— ning har att arbeta med.

Avnämarsidan för försvarsforskning utgörs främst av olika planerings- och anskaff- ningsansvariga myndigheter enligt tabell 5.2. På informationsutbytet med dessa ställs föl- jande krav

(a) avnämarsidan måste kunna formulera och presentera sina forskningsbehov på ett sådant sätt att grundläggande förutsättning- ar och avgränsningar, tids- och noggrann— hetskrav etc. är väl preciserade. Därvid måste bl.a. beaktas de skilda inriktnings- och styrningsformer som kan vara lämpliga för olika typer av forskning längs skalan riktad grundforskning — tillämpad forsk- ning — utvecklingsarbcte (jfr kapitel 2.4 och 7),

(b) forskningsorganen måste kunna for- mulera och presentera sina resultat (liksom möjligheter att nå resultat) för avnämare med tyngdpunkt på konsekvenser och gil- tighetsområden avseende olika tillämpning- ar inom totalförsvaret. Information som pri— märt skall användas som underlag vid olika planeringsbeslut bör således normalt ej tyng- as av för beslutsfattandet ej nödvändig de—

taljinformation om teknisk-vetenskaplig me- todik etc. Höga krav föreligger oftast också på att av planeringsansvariga begärda leve- ranstider hålls — i förekommande fall med angivande av de kvalitetskompromisser som därigenom blivit nödvändiga.

(c) Informationsutbytet mellan forsk— ningsorgan och avnämare måste med upp— fyllande av kraven (a)—(b) ovan kunna fun— gera effektivt såväl med hjälp av formella rapporter och skrivelser mellan myndigheter (motsvarande) som genom mer informella kontakter. I båda fallen bör ansvarsförhål- landen för utlåtanden och bedömningar kunna klart uttryckas. Detta får dock inte i sig verka fördröjande på informationsflödet eller hämma en allsidig teknisk-vetenskaplig belysning av olika problemställningar.

Viktiga funktioner som i första hand tor- de främjas genom informella kontakter är

. preliminär värdering i ett tidigt skede av forskningsbehov och forskningsuppdrag. (En viktig uppgift kan exempelvis vara

att genom samråd med anskaffande myn— digheter och deras industrikontakter in— hämta synpunkter på teknisk-kommer- siell genomförbarhet.) . viss uppföljning från forskningsorganens sida av hur forskningsresultaten utnytt- jas på kundsidan, dels för att få underlag för en successivt förbättrad anpassning av forskningsverksamheten till kunder- nas behov, dels för att minska eventu- ella risker att exempelvis lämnat mate- rial utnyttjas utöver vad kvaliteten på det teknisk-vetenskapliga underlaget medger.

Systemet av för olika försvarsmyndighe- ter gemensamma studie- och underlagsgrup- per (kapitel 3.2.3) synes ha en viktig funk- tion att fylla i detta sammanhang.

6.2.3 Kontakter med organ för högre ut- bildning och forskning Kontakterna med organ för högre utbild- ning och forskning är av stor betydelse för försvarsforskningen. Utbytet av dessa kon- takter torde i många fall vara ömsesidigt. Ett minimikrav på försvarsforskningsor- ganen är därvidlag ett kontaktnät som fun- gerar medelst litteraturuppföljning. vidare- utbildning av personal i samarbete med uni- versitet och högskolor etc. Tidsfaktorn hos olika kontakt- och informationskanaler be- höver dock ofta beaktas. Traditionell tid- skriftsuppföljning är exempelvis — även med utnyttjande av moderna metoder (t. ex. datorer) — en informationskanal med ofta avsevärd fördröjning. I många fall kan man uppskatta att det rör sig om tider på 1—2 år från det en undersökning avslutats till dess en artikel via normala publicerings- och distributionsvägar når intressenter i ex- empelvis andra forskningsinstitut. Sådana tidsfördröjningar jämte svårigheterna att sålla ut relevant information ur den enorma vetenskapliga publikationsfloden har lett till att direktkontakter mellan forskargrupper fått ökad betydelse. Dessa direktkontakter för inbördes utväxling av forskningsresultat kan ta formen av konferenser och sympo- sier, studieresor och forskarutbyte, vanligen

kompletterade och uppföljda av informell brevväxling. En förutsättning för att olika försvarsforskningsorgan effektivt skall kun- na utinyttja sådana kontaktmöjligheter är att deras forskare och forskargrupper kan bidra med information av hög teknisk-vetenskap— lig kvalitet.

Betonandet av det direkta kontaktnätet för snabb informationsöverföring mellan forskningsinstitutioner innebär dock inte att de traditionella vetenskapliga tidskrifternas betydelse som formella referens- och doku— mentationsorgan har minskat. Speciellt gäl- ler detta sådana tidskrifter som tillämpar ett kvalificerat prövningsförfarande vid anta- gandet av insända bidrag. Regelbunden pu- blicering i sådana tidskrifter ger en på in- ternationella normer grundad värdering av forskningsorganens teknisk-vetenskapliga kompetens.

Om försvarsforskningsorganen upprätthål- ler ett aktivt kontaktnät med inhemska uni- versitet och högskolor, underlättas vidare re- krytering. vidareutbildning och omplacering av kvalificerad personal. Detta bidrar av- görande till adaptiviteten hos försvarsforsk-

ningsorganen, liksom till att kunnande som byggts upp inom dessa kan tillgodogöras inom utbildning och forskning utanför för- svarssektorn.

6.2.4. Kontakter med industrin

Som tillverkare av försvarsmateriel har in- dustrin i huvudsak samma önskemål röran- de informationsutbytet med försvarsforsk- ningsorganen som ovan (6.2.2) anförts för övriga avnämare. Industrins speciella behov av informationsutbyte i anslutning till pro— duktionstekniska och produktionsekonomis- ka problemställningar berörs vidare i av- snitt 6.4. Inom några av de tillämpade ve- tenskaper och teknologier som enligt ana- lysen i kapitel 5 är grundläggande för för- svarsforskningsprogrammet har vissa delar av industrin en sådan karaktär på verksam— heten att de kan jämställas med exempelvis högskoleinstitutioner och forskningsinstitut. För försvarsforskningsorganens kontaktnät med sådana delar av industrin gäller sam-

ma krav som ovan angivits för organ för högre utbildning och forskning.

En viss cirkulation av kvalificerad perso- nal mellan försvarsforskningsorganen och industrin torde vidare vara en av de former för ömsesidig överföring av kunskaper och erfarenheter som ger det effektivaste utbytet för såväl försvaret som andra samhällssek- torer.

6.2.5 Kontaktnät inom och mellan olika försvarsforskningsorgan Kontaktnätet inom försvarsforskningsorga- nen har — förenklat uttryckt — till syfte att åstadkomma en sammansmältning av de båda tidigare nämnda informationsflödena mellan avnämarsidan och försvarsforsk- ningsorganen och mellan dessa och andra forskningsorgan. Försvarsforskningsorga- nens samlade kunnande skall därigenom kunna tillvaratas med sikte både på när- mast aktuella och framtida behov. Erfor- derlig enhetlighet i bedömningar och utta- landen i såväl formella som informella kon- takter med avnämarsidan skall vidare säker- ställas. Två primära krav kan ställas upp för detta interna informationsflöde

. en effektiv dokumentation och delgiv- ning inom organisationen av såväl tek- nisk-vetenskapligt kunnande som infor- mation om olika avnämarbehov. Krav på innehåll och formell utformning skall därvid främst anpassas till interna behov, en organisatorisk struktur som aktivt stimulerar informella kontaktvägar av värde för ett tvärvetenskapligt eller tvär- teknologiskt samarbete kring gemensam- ma tillämpningsobjekt.

6.2.6 Sekretesshänsyn Sekretesshänsyn kräver i vissa fall begräns- ning av det fria informationsflödet inom försvarsforskningen. Detta torde i första hand gälla värderingar och bedömningar i anslutning till speciella försvarstillämpning- ar. Teknisk-vetenskaplig bakgrundsinforma- tion av mer allmän natur och allmänt in- tresse, t. ex. metodikutveckling kan och bör vanligen redovisas öppet för att stimulera

till utnyttjande såväl inom som utom för- svaret. Erfarenheterna av den öppnare re- dovisning som FOA tillämpat under senare år bl.a. via skriftserien ”FOA orienterar OM” kan exempelvis betecknas som synner- ligen positiva.

6.2.7. Sammanfattning

Ovanstående diskussion av informations- och kontaktvägar kan sammanfattas i föl- jande punkter

. Höga krav ställs på informationsöverfö- ringen mellan de forskningsproduceran- de organen och avnämarna inom total- försvaret. Ansvaret härför ligger i första hand på de forskningsproducerande or- ganen eftersom deras uppgifter bl. a. in- nebär att i viss mån uppträda som sälja— re av idéer och resultat med anknytning till försvarets utveckling på lång sikt. Det är därvid av största vikt att kon- takterna mellan forskningsorgan och av- nämare får karaktären av en fortlöpande dialog på olika nivåer rörande uppfölj- ning och inriktning aV forskningsverk- samheten och tillvaratagande av resulta— ten.

Aktiva kontakter mellan försvarsforsk- ningsorganen och andra forskningsorgan är av betydelse som instrument för en oberoende utvärdering grundad på inter- nationella normer av forskningsorganens teknisk-vetenskapliga kompetensnivå. Så- dana kontakter främjar också adaptivi— teten hos forskningsorganen. De är vi- dare nödvändiga för att erhålla långa förvarningstider när det gäller tänkbara konsekvenser för försvarsplaneringen av utvecklingen inom såväl de teknisk-na- turvetenskapliga som de samhällsveten- skapliga områdena, dvs. för att främja adaptiviteten i totalförsvaret. Stor lyhördhet för informationsproble- men krävs på alla nivåer i forsknings- organisationen. Syftet skall därvid vara att främja att relevant information kom- mer fram via såväl formella som infor- mella kanaler.

6.3.1 Inledning Vissa av målinriktningen betingade samord- ningskrav har tidigare berörts i samband med avvägningen av försvarsforskningspro- grammet och proceduren för nedbrytning av detta i delmål för olika forskningsproduce- rande enheter. Figur 5.4 jämte bakomlig- gande diskussion antydde därvid att man i anknytning till försvarsforskningsprogram- mets produktionsplanering kan urskilja föl- jande samordningsbehov

. samordning av systeminriktad verksam- het med utnyttjande av olika s.k. total- försvarsinriktade basteknologier. . samordning av verksamheten inom des- sa basteknologier med avseende på olika tillämpade vetenskapsområden.

I föregående avsnitt belystes hur dessa samordningsbehov bl. a. avspeglar sig i krav på informations- och kontaktvägar.

Gemensamt för ovannämnda samord— ningsbehov är att de avser att främja forsk- ningens inriktning, bedrivande och redovis- ning med avseende på totalförsvarets be- hov. Sådana av målinriktningen betingade samordningsbehov torde få tillmätas stor betydelse bl.a. vid bedömningen av orga- nisatoriska åtgärder syftande till ökad ef- fektivitet hos försvarsforskningen. Detta framhålls även i utredningens direktiv.

Därtill kommer mer allmänna krav på ett ur driftekonomisk synpunkt rationellt ut- nyttjande av resurserna för forskningspro- duktion. De resurser som därvid är mest betydelsefulla är de personella resurserna och de tyngre instrumentella resurserna. En mer ingående undersökning av produktions- tekniska samordningsmöjligheter kräver en detaljanalys av ett stort antal delfunktioner inom forskningsorganen. En sådan detalj- analys faller utom ramen för detta betän- kande. Hithörande frågor behandlas dess- utom i ett större sammanhang av 1969 års utredning för samordnad forskning.

I det följande belyses kortfattat några samordningsfrågor av ovanstående typer i anslutning till verksamhet som faller under

forskning”.

6.3.2 Personella resurser

Följande förhållanden är av betydelse för en diskussion av samordningsfrågor beträf- fande de personella resurserna för försvars- forskning:

0 resultatvärdet för avnämarna av för- svarsforskningen är i hög grad beroende av fackkompetens och samarbetsförmå- ga hos personalen i försvarsforskningsor- ganen. Detta konstaterande har karaktä- ren av en truism, men bör ses inte minst mot bakgrund av de höga krav på tvär- vetenskaplig och systeminriktad samord- ning av forskningen som försvarsforsk- ningsprogrammet ställer, ändringar i de personella resursernas sammansättning och kompetensprofil försvåras ofta av en betydande tröghet. Skälen härtill är bl. a. att det vanligen tar flera år att bygga upp en kompetens- profil som uppvisar en effektiv kombina- tion av vetenskaplig fackkunskap och kännedom om problemställningarna inom tillämpningsområdena inom total- försvaret. Dessutom kan personalpolitis- ka hänsyn bidra till trögheten. Med hög- re ambitionsnivå bl.a. beträffande al- ternativplanering i försvaret skärps sam- tidigt kravet på adaptivitet hos försvars- forskningsorganen. personalkostnaderna svarar för den tyngsta posten i budgeten för försvars- forskningsprogrammet. FOA:s verksam- het kan genom sin storlek och bredd an- ses representativ för programmet. Av FOA:s totalbudget om ca 100 Mkr (1968/ 69) svarade personalkostnaderna för ca 70 %. Samtidigt uppskattades anskaff- ningsvärdet (inkl. kostnader för egen till- verkning) för befintlig tyngre specialin- strumentutrustning till något över 50 Mkr. Detta är av storleksordningen sju gånger årsbudgeten för materielanskaff- ning, vilket synes rimligt med hänsyn till den produktionsekonomiska livslängden hos huvuddelen av de instrument det är

fråga om. I huvudsak samma relations— tal mellan personal- och instrumentkost- nader synes återfinnas vid ett stort antal forskningsinstitutioner vilkas verksamhet har starka inslag av grundforskningska- raktär, vare sig den är riktad eller fri.

6.3.3 Instrumentella resurser

Även om man för FOA som helhet finner att det totala anskaffningsvärdet för tyngre instrumentella resurser är mindre än perso- nalkostnaderna för ett år, utesluter inte det- ta att man inom vissa delområden av för- svarsforskningsprogrammet kan finna att in- vesteringarna i instrumentella resurser utgör en mycket stor andel i budgeten. Exempel— vis har anskaffningsvärdet av de befintliga tyngre instrumentella resurserna vid flygtek- niska försöksanstalten uppskattats till ca 50 Mkr (1966), vilket är av storleksordningen fem gånger de årliga personalkostnaderna vid anstalten.1

För resurser av denna typ måste också den relativt långa tiden (2—5 år) för tek- nisk projektering, konstruktion och intrim— ning beaktas (jfr specialutredningen redovi- sad i Fö stencil 1970: 10).

6.3.4. Kritisk storlek på forskningsresurser

Ofta är det ur produktionsteknisk synpunkt inte motiverat att behandla de personella och instrumentella resurserna var för sig. En kvalificerad instrumentutrustning måste i många fall betraktas som en enhet ihop med den personal som behärskar apparatu- rens drift och tillämpningsområden. Vissa kombinationer av personella och instrumen- tella resurser kan därvid — oberoende av investeringarnas ekonomiska omfattning —- få unik karaktär inom totalförsvaret eller inom landet som helhet. Sådana kombina- tioner måste ägnas särskild uppmärksamhet ur samordningssynpunkt.

1 Dessa resurser kan visserligen i första hand sägas vara dimensionerade efter behoven av objektbunden utveckling på flygplansidan dvs. fallande utanför avvägningsprogrammets ram. Deras existens är dock en förutsättning för den typ av handlingsfrihet som har en dimen- sionerande inverkan på avvägningsprogrammet.

Flera anknytningar finns därvid till frågor rörande s.k. kritisk storlek på forsknings— resurserna. Därmed avses att det skulle fin- nas vissa kritiska nivåer för forskningsverk- samhet uttryckt i personella och instrumen- tella resursinsatser. Under dessa nivåer an- ses effektiviteten bli låg, medan över dessa nivåer en utökning av verksamheten anses kunna ske till relativt låga marginalkostna- der. Som grund för sådana resonemang an- förs främst följande faktorer:

. en kvalificerad instrumentutrustning är av avgörande betydelse för produktivite- ten inom många forskningsområden, så- väl vad gäller grundforskning som till— lämpad forskning och utveckling. Instru- mentens produktionsekonomiska livs- längd har dock minskat i och med att prestanda i förhållande till kostnad snabbt ökat (kostnaden per elektronisk funktion bedöms exempelvis ha ungefär halverats under varje femårsperiod sedan en längre tid tillbaka). Samtidigt som dyrbarare och mer komplicerade men ef- fektivare instrument erfordras kan såda- na investeringar snabbt bli olönsamma om de inte omedelbart efter anskaffning får en hög utnyttjandegrad. Motsvarande gäller i stor utsträckning för forsknings- personalens kunskaper och kompetens.

för avancerad tillämpad forskning och utveckling krävs en allt bredare men samtidigt väl kvalificerad kunskapsbas inom ett antal vetenskapsområden. För försvarsforskningsprogrammet har detta redan berörts i kapitel 5.7.

resonemangen om kritisk storlek gäller förutom de direkta forskningsresurserna även ett antal tekniska och administra— tiva stödfunktioner av delvis mycket kvalificerad natur. Datorservice, inklu- sive programmering, har därvid under senare år kommit att inta en alltmer central roll. Vidare bör nämnas olika biblioteks- och verkstadsfunktioner. Till- gång till sådana stödresurser i tillräcklig omfattning har ofta avgörande betydelse för att olika forskningsgrupper skall kunna fungera effektivt.

Ett tillgodoseende av produktionsekono— miska samordningsbehov med anknytning till kritisk storlek kan bl.a. vara en förut- sättning för att kunna bygga upp och vid- makthålla en för landet unik forskningsre- surs inom ett visst vetenskaps-, teknologi- eller tillämpningsområde. FOA:s tillkomst och utveckling kan ses som ett uttryck för tidigare samordningssträvanden i denna rikt- ning inom själva försvarssektorn. Andra ex- empel är branschforskningsinstituten och den strävan till att bygga upp särskilda forsknings- och servicecentra (typ Kerni— centrum i Lund) i anslutning till universitet och högskolor, som kommit till uttryck i Sverige huvudsakligen under senare år. De vetenskapliga och teknologiska centra som vuxit upp kring vissa universitet och hög- skolor i främst USA synes därvid ofta ha utgjort förebilder.

6.3.5. Samordning av produktionsresurser med avseende på forskningsprogram med artskild målinriktning

Lönsamheten hos olika samordningsförfa— randen måste när det gäller tillämpad forsk- ning räknas med avseende på resultatutfal— let inom de tillämpningsområden en viss forskningsresurs skall betjäna. Lönsamhets- bedömningar vid planering av forskning är som framhållits i kapitel 5.6 ofta vanskliga redan vid ett tillämpningsområde. Proble— men härvidlag synes ej förenklas om flera tillämpningsområden införes, även om en ökad riskspridning kan förväntas.

När det gäller forskning för försvarssek- torn pekar erfarenheter från FOA:s hittills- varande verksamhet på att en nedbrytning av det nuvarande försvarsforskningspro- grammet efter tillämpade vetenskapsområ— den enligt kapitel 5.7 utgör en nödvändig och tillräcklig förutsättning för att pro gram- met inom ramen för ett samlat produktions- organ som FOA skall kunna försörja ett an- tal forskningsenheter (forskningsgrupper) som kan bedömas vara av kritisk storlek i tidigare angiven bemärkelse. En sådan forskningsenhet har således normalt sin kompetens och sina arbetsuppgifter inom en viss kombination av vetenskapsområden och

tillämpningsområden (teknologier och sy- stcmtillämpningar inom totalförsvaret (fig. 5.3”.

Underlaget för finansieringen och syssel- sättningen av en sådan forskningsenhet kan öka antingen genom att ökade arbetsupp— gifter och resurser tillförs enheten inom de tillämpningsområden den redan bearbetar, eller genom att uppgifter inom ytterligare tillämpningsområden (men avseende samma vetenskapsområden) tillförs forskningsen- heten. I det förra fallet bör produktions- ekonomiska fördelar med anknytning till re- sonemangen om kritisk storlek vanligen fö- religga. I det senare fallet får eventuella produktionsekonomiska fördelar vägas mot eventuella nackdelar på grund av den öka- de splittringen i målinriktningen.

Frågor av ovanstående typ kommer att spela en central roll vid överväganden så- väl rörande försvarsforskningsorganens in- terna struktur som rörande produktionstek- nisk samordning av försvarsforskningen med annan forsknings- och utvecklingsverksam- het. Underlag och metodik av kvantitativ karaktär för sådana överväganden torde dock i stort sett saknas. Detta hänger som redan nämnts inte minst samman med de svårigheter som tidigare berörts i kapitel 5.6.3 när det gäller lönsamhetsbedömningar för den typ av verksamhet som ingår i av- vägningsprogrammet ”Allmän försvarsforsk- ning".

Vid försök till närmare analys av de pro- duktionsekonomiska fördelarna av en forsk- ningsresurssamordning som samtidigt kan innebära en ökad splittring av målinrikt— ningen måste de personella resursernas cen- trala roll beaktas (jfr kapitel 6.3.2). Sam- ordningskraven kan dessutom behöva ses ur olika tidsperspektiv.

De forskningsenheter, som ovan diskute- rats kan — även om de är av s.k. kritisk storlek _ i många fall bestå av mindre forskargrupper omfattande ett fåtal perso- ner. Vilkas verksamhet inom ett vetenskaps- område sålunda skall samordnas med avse- ende på olika avnämaruppdrag. Ansvaret för denna samordning vad gäller den forsk- ningsprocuderande enhetens verksamhets-

planering på kortare sikt (1—3 år) torde i många fall med fördel kunna läggas så nä- ra enheten som möjligt (ansvarsdelegering och målstyrning i genomförandeverksamhe- ten; se vidare kapitel 7). Härigenom erhålles bl.a. korta kontakt- och beslutsvägar i an- slutning till ledningen av den löpande forsk— ningsverksamheten, vilket torde ha avsevärd betydelse ur effektivitetssynpunkt. En för- utsättning torde härvidlag vara ett relativt begränsat antal avnämaruppdrag per forsk- ningsenhet, vilka ej visar alltför stora skill- nader i målinriktningen.

En samordning på de forskningsproduce- rande enheternas nivå av ett större antal uppdrag med mer artskild målinriktning tor- de dock i många fall verka splittrande på själva forskningsverksamheten i enheterna. Orsaker härtill kan bl. a. vara det ökande antalet kontakter med olika avnämare och behoven av att sammanjämka deras skilda önskemål. Därvid kan även de ansvars— och prioriteringsproblem som berörts i kapitel 2.2.2 komma att aktualiseras. Alternativet torde i sådana fall vara att tillskapa kvalifi— cerade planeringsresurser på mer central nivå. Dessa får till uppgift att fortlöpande ombesörja samordningen mellan olika av— nämarbehov och omsätta dessa i produk- tionsplaner för forskningsezaheterna, vilket skulle innebära en relativt central detalj— styrning av forskningsverksamheten.

Krav på produktionsteknisk samordning över ett större antal avnämarområden med skilda målinriktningar synes sålunda kunna bli svåra att förena med strävanden till an- svarsdelegering för den mer kortsiktiga ge- nomförandeverksamheten. Kostnaderna för den utbyggda centrala planeringen skall vi- dare bäras av de produktionsekonomiska vinsterna.

Ansvarsdelegering i genomförandeverk- samheten utesluter dock ej — som närmare berörs i kapitel 7 — att frågor av mer lång- siktig natur rörande samordning av resurs- utveckling och resursutnyttjande kan och bör avgöras på mer central nivå.

Ovannämnda överväganden är baserade såväl på synpunkter, Vilka kommit fram inom FOA:s interna utredningsverksamhet

Tabell 6.1. Produktionsresurser för avvägningsprogrammet ”Allmän försvarsforskning”

Organ, myndigheter

Del-

funktion

inom program- met

uinsnpul isut [10:1 .IAQ Joloqsäoq 'o wusontun )[JaA qoo JotaqätpuÅw '],sur 1105 'neis '.IAQ

SYFTE I

1.1. Miljöstudier 1.2. Ramstudicr

1.3. Planerings-, systemanalys- och värderings- metodik 1 Utrikespolitiska institutet 3 SCB, konjunkturinstitutet m. fl.

_ .. © 00 00 ©

SYFTE 2

2.1. Generering av förslag till alternativa sy- stemlösningar (system på hög nivå med relationer till flera avvägningsprogram)

2.2. Nedbrytning av systemlösningarna i grund- läggande systemkomponenter och fortlö- pande precisering av dessa genom FoU inom: 2.2.1. Teknik och naturvetenskap Telestyrelsen, m. fl.

Medicin m.m., Bioteknologi 2.2.2. Beteendevetenskap, pedagogik 2.3. Grundläggande FoU över gränssättande faktorer på de teknisk-naturvetenskap]iga, medicinska och beteendevetenskapliga områdena.

';

4. FS/MVC (meteorologisk forskning)

" ABC-skydd

* SBL. SVA (B-skydd)

7 Inncfattar till staber eller förvaltningar knutna speciella forskargrupper.

5 Vissa speciella konsultföretag.

Teckenförklaring: se motstående sida.

som på erfarenheter från industriellt ut- vecklingsarbete.

6.4 Produktionsresurscr för olika delar av försvarsforskningsprogrammet

6.4.1 Inledning. Sammanställning av pro- duktionsresurser

I kapitel 3 gavs en översiktlig beskrivning av olika produktionsresurser för försvars- forskning. Tabell 6.1 ger en schematisk sam— manställning av dessa med anknytning till olika delfunktioner (produktsektorer) inom avvägningsprogrammet ”Allmän försvars- forskning". Tabellen kan ge visst underlag för en översiktlig diskussion av olika sam— ordningsbehov. Mer detaljerade övervägan- den torde kräva en nedbrytning efter bas- teknologier och vetenskapsområden enligt figur 5.3. En sådan nedbrytning torde bl. a. av sekretesskäl få redovisas i annat sam- manhang. Som redan nämnts (kapitel 3) sker för FOA:s verksamhet denna typ av ned— brytning kontinuerligt inom ramen för den löpande forskningsplaneringen.

I närmast följande avsnitt diskuteras någ- ra frågeställningar av mer principiell natur beträffande utnyttjandet av universitet, hög- skolor och industrier för produktion av för- svarsforskning samt samspelet mellan dessa och försvarets egna forskningsorgan. Detta synes motiverat bl.a. med hänvisning till att såväl universitet, högskolor som industri enligt tabell 6.1 besitter produktionskompe- tens inom stora och tunga delar av för- svarsforskningsprogrammet. Vidare kan uni-

Beteckningar i tabell 6.1. . : resurser för kvalificerad sammanhållande projektledning. Dessutom besitter resur- serna stora och väsentliga delar av kun- skapsunderlaget, erforderlig instrumentell utrustning, etc.

: resurser för kvalificerad sammanhållande ledning. Dessutom besitter resurserna de- lar av kunskapsunderlaget, viss erforder- lig instrumentell utrustning, etc. : resurser för väsentliga delar av kunskaps- underlaget inom olika specialområden. Dessutom besitter resurserna erforderlig instrumentell utrustning etc. inom dessa specialområden.

versitet och högskolor sägas ha en särställ- ning både som avnämare och leverantör av kunskaper och kvalificerad forskarpersonal. I samband därmed tas utbildningsfrågor i anslutning till försvarsforskningsprogrammet upp i ett särskilt avsnitt. Industrin å sin sida intar en särställning när det gäller resurser för objektbunden utveckling och serietill- verkning av försvarsmateriel. De synpunkter som framförs i det följande är i stor ut- sträckning grundade på utredningens kon- takter med företrädare för universiteten, högskolorna och industrierna (kapitel 1).

6.4.2 Universitet och högskolor

Universitet och högskolor har, som redan nämnts, forskningsresurser av hög kvalitet inom ett antal vetenskaps— och teknikom- råden, som faller inom avvägningsprogram- met ”Allmän försvarsforskning”. (Tabell 6.1.) I flera fall synes därvid en betydande kapacitet för målinriktad uppdragsforsk- ning kunna byggas upp till relativt låga marginalkostnader.

En strävan till att öka universitetens och högskolornas möjligheter att åta sig upp— dragsforskning av tvärvetenskaplig natur har också kommit till uttryck, framför allt un- der senare tid. Universitetens och högsko- lornas organisatoriska struktur och karak- tären på deras forskningsverksamhet har dock ofta gjort att de haft svårt att upp— fylla kraven på en ur avnämarsynpunkt ef- fektiv uppdragsforskning. Enligt universi- tetskanslersämbetets riktlinjer för sådan verksamhet ankommer det på varje univer— sitetsinstitution (motsvarande) att besluta om den vill åta sig uppdragsforskning. (Beslut att äta sig uppdragsforskning skall sedan godkännas av universitets- eller högskole- ledningen.) Därvid kan behöva beaktas att försöksverksamhet för närvarande pågår rö- rande formerna för ökat medinflytande från olika personal- och studerandegrupper i uni- versitetsinstitutionernas ledning. Detta synes i vissa fall kunna påverka universitetens och högskolornas möjligheter att åta sig pro— duktionsansvar för mer långsiktiga, målin- riktade forskningsuppdrag. Beträffande and- ra samarbetsformer än uppdragsforskning

synes såväl försvarsforskningsorganen som universitet och högskolor sannolikt ha myc- ket att vinna på ett ökat ömsesidigt utbyte av såväl kvalificerad personal (ev. i form av s.k. kombinerade tjänster) som olika ty- per av utbildningspaket. Därtill kommer gi- vetvis de allmänna krav på det ömsesidiga kontaktnätet och informationsutbytet som diskuterades ovan i kapitel 6.2.3.

6.4.3 Utbildningsbehov i anslutning till av- vägningsprogrammet ”Allmän försvarsforsk— ning”

Perspektivplanering av den art som beskri- vits i kapitel 4 ställer höga krav på en fort- löpande utbildning av kvalificerad personal. Dessa krav är ej specifika för försvaret utan gäller för motsvarande planeringsverk- samhet även inom andra sektorer.

När det gäller exempelvis verksamhet som miljö— och ramstudier samt stora delar av den systeminriktade verksamheten torde existerande utbildningslinjer inom universi- tet och högskolor endast kunna erbjuda vad som i detta sammanhang kan betecknas som grundutbildning inom ett antal fackområden (teknologier, ekonomi, etc.). Denna grund- utbildning måste sedan kompletteras med speciella utbildningspaket anpassade till de särskilda krav ovannämnda verksamheter ställer på personalen: fördjupade kunskaper inom något eller några fackområden, över- blick över ett antal andra teknologier och vetenskaper (såväl natur- som samhällsve- tenskaper i vid bemärkelse) samt special- kunskaper i systemanalys-, planerings— och värderingsmetodik.

Stora delar av sådana utbildningspaket torde kunna utformas så att de tillgodoser för flera samhällssektorer gemensamma ut- bildningsbehov. Det synes därför naturligt att sådan utbildningsverksamhet så långt möjligt samordnas med avseende på olika samhällssektorers behov och baseras på re- surser vid universitet och högskolor. Ut- formning och genomförande (på uppdrags- basis) av lämpliga utbildningspaket därvid- lag för försvarsforskningsprogrammets be- hov får tiEmätas stor betydelse i samarbetet

mellan försvarsforskningsorganen och uni- versitet och högskolor.

Utbildningsbehov av ovannämnda typ fö- refinns inte bara inom själva försvarsforsk- ningsorganen utan även inom andra myn- digheter inom försvarssektorn och speciellt då deras centrala planeringsorgan. Tillgodo- seendet av dessa utbildningsbehov torde va— ra en förutsättning för att de myndigheter som är intressenter i avvägningsprogram- met ”Allmän försvarsforskning” effektivt skall kunna fullgöra sina funktioner i an— slutning till programmets utformning (jfr kapitel 5.8 och 5.9).

6.4.4 Industrin

Industrin har ett starkt intresse av att bli engagerad i ett tidigt skede när det gäller forskning och utveckling i samband med an- skaffning av försvarsmateriel. Detta gäller såväl för att tidigt kunna förmedla produk- tionsekonomiska synpunkter i samband med olika förslag till tekniska lösningar, som för att bli informerad om de behov av tillverk- ningskapacitet som kan uppstå på sikt. För- delarna med sådana tidiga engagemang sy- nes i allmänhet uppväga eventuella nack- delar av kommersiell sekretess- och kon- kurrensnatur, som kan uppstå i samband med att flera företag kopplas in i detta skede. Flertalet industrier är dock främst in- tresserade av sådana uppdrag som synes ge rimliga möjligheter till framtida beläggning av tillverkningsresurserna. Endast ett fåtal industrier kan tänkas vara intresserade av enbart forsknings- och utvecklingsuppdrag.

Industrins behov av att själv lägga ut uppdrag på försvarsforskningsorganen tor- de kunna beskrivas som relativt små, sär- skilt när det gäller tillämpningar utanför försvaret. Däremot synes i första hand före- tag utanför den sedvanliga försvarsindu— strins krets välkomna ökade möjligheter att bli orienterade — såväl fortlöpande som i anslutning till specifika behov — om den kompetens som kan finnas tillgänglig inom olika försvarsforskningsorgan. Hithörande problemställningar torde behandlas i ett vi— dare sammanhang av 1969 års utredning för samordnad forskning.

S. k. spin off-effekter kan ofta behöva be- aktas när det gäller utläggande av större försvarsforskningsuppdrag på industrin. Detta har redan berörts i kapitel 2.

Vissa principiella patenträttsliga frågor när det gäller uppdragsforskning utförd i samarbete mellan statliga organ och indu- strin synes slutligen behöva belysas mer in- gående. I samråd med 1969 års utredning för samordnad forskning har utredningen funnit att dessa frågor är av en sådan ka— raktär att de bör handläggas i annat sam- manhang (se kapitel 1).

Programansvar och produktionsansvar för försvarsforskningsfunktionen

7.1 Kapitlets bakgrund och syften

I kapitel 4 beskrevs indelningen i program och produktionsområden i det programbud- getsystem, som är under införande i försva- ret. Vidare definierades den allmänna in- nebörden i begreppen organisatoriskt pro- gramansvar och produktionsansvar.

Det framhölls därvidlag att indelningen i organisatoriska program _ liksom indel- ningen i produktionsområden —— avses att i första hand användas i genomförandeverk- samheten. För verksamhetens långsiktiga in- riktning används en indelning i avvägnings- program (kapitel 4.5). Vidare konstaterades att på längre sikt bör eftersträvas största möjliga överensstämmelse mellan indelning- en i avvägningsprogram och indelningen i organisatoriska program i enlighet med de i kapitel 4.5 angivna kriterierna.

I kapitel 5 analyserades bl.a. hur avväg- ningsprogrammet ”Allmän försvarsforsk- ning" kunde brytas ned efter teknologier och tillämpade vetenskaper för att ange del— mål för genomförandeverksamheten i form av produktionsuppdrag. Reglerna för hur denna nedbrytning skall ske och vilka myn- digheter (enheter inom myndigheter) som skall genomföra nedbrytningen avgör i be- tydande utsträckning innebörd och fördel- ning av det organisatoriska programansvaret och produktionsansvaret för försvarsforsk- ningen.

Syftet med detta kapitel är att mot bak—

grund av kapitel 5 och de krav på produk- tionsfunktionen som diskuterats i kapitel 6 precisera innebörden av organisatoriskt pro- gramansvar och produktionsansvar för verk- samhet som faller under avvägningspro- grammet "Allmän försvarsforskning". I samband därmed ges också vissa synpunk- ter på uppdragsutformningen.

Mot bakgrund av fattade beslut om pro- grambudgetsystemets införande framstår det som naturligt att använda begreppen pro- gram— och produktionsansvar i diskussionen av olika organisatoriska principlösningar i följande kapitel. En ytterligare precisering av motsvarande förvaltningsrättsliga an- svarsförhållanden kan sedan ske i utred- ningens andra etapp då organisationsstruk- turen enligt direktiven skall studeras mer i detaljl.

7.2 Några principiella problemställningar i anslutning till program- och produktionsan- svar för försvarsforskningsfunktionen

Enligt de grundläggande definitionerna för ett programbudgetsystem svarar program— funktionen för målformulering och kontrol- lerar måluppfyllelse medan produktions- funktionen svarar för att av programfunk—

1 En allmän översyn av den förvaltnings- rättsliga innebörden av begreppen program- och produktionsansvar torde initieras av Dele- gationen för införande av nytt system för pla- nering och budgetering inom försvaret (PBD).

tionen angivna mål uppfylls i största möj- liga utsträckning och på lämpligaste sätt. En sådan uppdelning kan medge relativt enkla organisatoriska ansvarsfördelningar när växelverkan mellan målformulering och produktion är relativt svag och kan uttryc- kas i enkla kvantitativa termer (antal pro— ducerade enheter, kostnad per enhet). För verksamhet fallande under avvägningspro- grammet "Allmän försvarsforskning” gäller som bl. a. framgått av kapitel 4 och 5 ej dessa förutsättningar. Modeller för fördel- ningen av program- och produktionsansvar hämtade från exempelvis industriell produk- tion kan därför visa sig vanskliga att till- lämpa.

För försvarsforskningsfunktionen gäller bl.a. att dess produktionsresultat i ej för- sumbar utsträckning är avsedda att direkt ge underlag för olika målformuleringar så- väl för försvarsforskningsfunktionen själv som — på längre sikt — för hela den orga— nisation den är satt att betjäna (figur 4.10). Återkopplingen mellan forskningsproduk- tion och målformulering kan i vissa fall va- ra synnerligen stark.

Så är exempelvis fallet beträffande miljö- och ramstudieverksamheten som bl.a. har till syfte att ange områden, där forsknings- och utvecklingsinsatser kan få avgörande sä- kerhetspolitisk och försvarsteknisk betydelse och påverka såväl inriktningen av försvars- forskn1ngsprogrammet som målen för total— försvaret som helhet.

En betydelsefull komponent i produk- tionsansvaret för försvarsforskning är an— svaret för (len teknisk-vetenskapliga kvalite- ten på det underlag som levereras bl. a. till försvarsplaneringen. Det kan därför vara motiverat att i vissa sammanhang redovisa den teknisk-vetenskapliga delen av produk- tionsansvaret skild från den mer administra- tivt inriktade delen, t.ex. avseende ekono- misk handlingsfrihet med avseende på för- brukning av olika slag av resurser inom giv- na totllramar. En nära anknytning till den teknisk-vetenskapliga delen av produktions- ansvaret har frågor rörande den löpande samordningen av olika forskningsuppdrag, bl. a. med hänsyn till resonemangen om kri-

tisk storlek på olika forskningsenheter och de krav som ställs när det gäller dessa en- heters långsiktiga kompetensutveckling inom olika vetenskapsområden (kapitel 6.3.5).

Ansvar för att ”följa utvecklingen inom verksamhetsområde!” är rutinmässigt inskri- vet i flertalet myndighetsinstruktioner. Cen- traliseringen av ansvaret för forskningsverk- samheten inom en samhällssektor — och då speciellt verksamhet av typ miljö— och ram- studier — får dock ej utformas eller upp- fattas så att de enskilda myndigheternas an- svar för att ”följa utvecklingen” minskar. Snarare kan kompetenskraven därvidlag skärpas på myndigheter som är avnämare av forskningsresultaten, bl. a. för att möj- liggöra ett effektivt informationsutbyte med forskningsorganen i olika planeringsfrågor av central betydelse (jfr kapitel 5 .8—5.9 och 6.2.2). Det kan dock vara naturligt att forskningsorganen åläggs ett visst samord- ningsansvar när det gäller insamlade och delgivning av information, vilket även kan innefatta tillhandahållande av vissa tyngre serviceresurser (bibliotek, datorservice, m.m.).

Det kan vidare vara naturligt att forsk- ningsorganen kan erbjuda viss utbildnings— service åt olika avnämarmyndigheter (jfr kapitel 6.4.3).

7.3 Centraliscring och delegering av ansvar

Programbudgetering förbinds vanligen med en stark decentralisering av ansvaret för produktionsplanering och produktionsmeto- der. Det bör dock påpekas att programbud- gettekniken i princip ej förutsätter men där- emot möjliggör en sådan decentralisering av produktionsansvaret.

Målformulering, planering, budgetering och uppföljning av en verksamhet i pro- gramtermer kan kombineras med en hårt centraliserad produktionsplanering. De öka- de krav på preciseringar i målformulering och måluppfyllelse som ligger i program- budgettekniken tas ibland till intäkt för en sådan centraliserad produktionsplanering, som kan bli synnerligen resurskrävande inte minst för verksamheter av den att som fal-

ler under avvägningsprogrammet ”Allmän försvarsforskning”. I många fall torde mo- tivet för en sådan centralisering vara eller uppfattas som en bristande tilltro till de lokala organens lojalitet, vilket knappast torde bidra till att skapa en ökad motiva- tion i arbetet.

Med utgångspunkt från de effektivitets- vinster som kan förväntas, dels på grund av ökad motivation på lägre nivåer, dels på grund av minskade krav på komplice- rad informationsbehandling i centrala or- gan rekommenderar försvarsdepartementets programbudgetgrupp i SOU 1969: 25 ett uppdragssystem för genomförandeverksam— heten som i förhållande till nuvarande sy- stem möjliggör en betydande decentralise- ring. Vid genomförandet bör de verkstäl- lande myndigheterna ha stor frihet att väl- ja produktionsteknik. Måluppfyllelsen kon- trolleras i efterhand av uppdragsgivaren.

Rekommendationerna i SOU 1969: 25 av- ser i första hand uppdrag till och mellan myndigheter inom försvarssektorn och från försvarssektorn till myndigheter och företag utanför sektorn. De torde dock i hög grad vara tillämpbara även inom myndigheterna. Detta gäller inte minst inom försvarsforsk- ningsorganen, bl. a. därför att av deras per- sonal förväntas i hög grad ett självständigt och kvalificerat tekniskt och vetenskapligt ansvar i genomförandeverksamhet och re- sultatredovisning.

I SOU 1969: 25 påpekas dock olika för- hållanden som försvårar decentralisering. Det framhålls bl. a. att olika former av osä- kerhet i framtidsbedömningen medför be- hov av en central ledning. Möjligheterna till decentraliserad planering blir därför olika vid långsiktig och kortsiktig planering (se vidare betänkandet SOU 1969: 25 sid. 154—— 155).

Graden av decentralisering och självstän- digt ansvar kommer bl. a. till uttryck i upp— dragsformuleringarna och de resursfördel- ningsprinciper som tillämpas vid planering- en (se t.ex. SOU 1969: 25 bilaga 1, kapitel 1).

7.4 Principiella synpunkter på uppdragsfor— muleringen

I programbudgetterminologin är defini- tionsmässigt ett uppdrag ett instrument för överföring av information från beställare till producerande organ. Ett uppdrag skall allmänt ange vilka prestationer som skall utföras, beräknad resursåtgång. samt var och när leverans av resultatet skall ske. I vissa fall kan det vara aktuellt att i uppdra- get ange det sätt på vilket prestationen skall fullgöras —— produktionstekniken.

Ett uppdrag skall således innehålla:

. Prestationsuppgift: vad som skall utfö- ras (om möjligt preciserat kvantitativt och kvalitativt) med anknytning till pro- gram och produktionsområde. . Resursuppgift: vilka resurser som beräk- nats erforderliga för att fullgöra uppdra- get, såväl betalningsmedel (dels för när- maste budgetår, dels för framtida åta- ganden) som övriga resurser. . I vissa fall handlingsregler av produk- tionsplaneringsnatur — t.ex. regler för omdisponering av resurser, uppföljning samt prövningsrutiner vid avvikelser från prestations- eller resursuppgift och ev. restriktioner i övrigt.

Uppdrag fallande under avvägningspro- grammet ”Allmän försvarsforskning" till ett forskningsorgan kan (jfr kapitel 2.4 och 5.6.3) innefatta dels forskning med krav på specifik resultatavtappning i anslutning till arbetet med betingade systemplaner eller till specifika miljö- och ramstudieproblem (när- mast svarande mot ”tillämpad forskning” enligt kapitel 2.4), dels forskning med syfte att säkerställa forskningsorganens kunska- per och kompetens med avseende på tänkta framtida tillämpningar (”kunskapsuppbyg- gande forskning", närmast svarande mot "riktad grundforskning" enligt kapitel 2.4).

Uppdragssystemet kan således utformas som styrande instrument av stor betydelse såväl för kortsiktig resultatavtappning från forskningsorganen som för dessas långsikti- ga resursutveckling.

För ledningsorgan för försvarsforsknings- funktionen på olika nivåer bör målen —

med hänvisning till i föregående avsnitt nämnda principer om ansvarsdelegering — vara att få en sådan organisationsstruktur och kompetensprofil hos producerande en- heter att stora uppdrag med entydig anknyt- ning till avvägningsprogrammet lätt kan pla- ceras ut i organisationen. Det kan sannolikt vara fördelaktigt inom stora organisationer att uppdragsformuleringen får uppvisa vissa variationer beträffande principerna för re- sursanvändning och ansvarsfördelning i pro- duktionsfunktionen (jfr även kapitel 2.4). Uppdragen kan således innehålla mer eller mindre hårda begränsningar av produktions- planeringsnatur, beroende dels på sakinne- hållet i uppdraget (externa tidsgränser, hår- da begränsningar beträffande tillgång på viss personal och utrustning), dels på grund av erfarenhetsmässiga bedömningar av hur stort ansvar som kan delegeras till viss or- ganisationsenhet. Sådana organisationsinter- na skillnader i uppdragsformuleringen ute- sluter ej att mål och resultat alltid redovisas på ett enhetligt sätt mot yttre kunder (över- ordnade programansvariga myndigheter).

7.5 Förslag till precisering av innebörden i progrtmz- och produktionsansvar för för— svarsforskningsfunktionen

Mot ovanstående bakgrund har följande preciseringar av innebörden i program- och produktionsansvar för försvarsforsknings- funktionen bedömts lämpliga:

Ansvar för totalförsvarets avvägningspro- gram ”Allnzän försvarsforskning” kan ej i egentlig mening tilldelas viss myndighet. Ansvarsfördelningen får beskrivas i anslut- ning till en förhandlingsprocedur. Syften med och krav på denna procedur har angi- vits i kapitel 5.6.1 och 5.9. Resultatet av proceduren bör kunna användas av Kungl. Maj:t som underlag för att ange riktlinjer för den (organisatoriska) programplanering- en av försvarsforskningsverksamheten.1

En myndighet kan därvid tilldelas ett an- svar för att hålla samman denna förhand- lingsprocedur (rullning av avvägningspro— grammet). Detta kan också kombineras med att myndigheten har organisatoriskt pro-

gramansvar (se nedan) för genomförandet av större eller mindre delar av den verk- samhet som faller under avvägningspro- grammet.

Organisatoriskt programansvar för för- svarsforskningsverksamhet innebär för en myndighet ansvar för genomförandet av ett eller flera delprogram eller programelement inom totalförsvarets avvägningsprogram ”Allmän försvarsforskning”. Härigenom kopplas avvägningsprogrammet till myndig- hetsvisa (organisatoriska) delprogram eller programelement. En viss myndighets orga- nisatoriska programansvar för försvarsforsk- ningsverksamhet innebär sålunda: (med an- knytning till den allmänna definitionen i kapitel 4.5.5) bl.a.

. att efter de riktlinjer för planeringen som anges av Kungl. Maj:t styra för- delningen av avvägningsprogrammets forskningsmängd (vad avser de delpro- gram/programelement) som ingår i en viss myndighets organisatoriska pro- gramansvar) i form av uppdrag på oli- ka produktionsorgan inom och utom försvarssektorn inom programplanernas tidsperspektiv. Uppdragen formuleras normalt med utgångspunkt från tekno- logier eller systemtillämpningar (figur 5.4), 0 att inge anslagsframställning (petita, pro— gramplan), för till myndigheten hörande delprogram (programelement) till Kungl. Maj:t (på grundval av underlag från produktionsmyndigheterna) liksom en re- dovisning för utvecklingen inom delpro- gram (programelement) under närmast föregående budgetår, . att övervaka och anpassa i första hand den långsiktiga utvecklingen av de ut- nyttjade forskningsresursernas inom för- svarssektorn storlek, struktur och belägg- ning, dels till avvägningsprogrammets behov (vad avser de delar för vilka myn- digheten har organisatoriskt programan- svar), dels till tillgången på andra forsk- ningsresurser. Därvid skall även möj- ligheter och lämplighet att tillgodose be-

1 Jfr samspelet FOA—ÖB vid nuvarande procedur för rullning av FOA:s långsiktsplan.

hov av exempelvis objektbunden utveck- ling eller insatser åt kunder utom för- svarssektorn beaktas.

I en myndighets organisatoriska program- ansvar för försvarsforskningsverksamhet in- går således att inom ramen för Kungl. Maj:ts bemyndiganden ge ekonomiska åter- försäkringar till underställda och sidoord- nade produktionsorgan för verksamhet fal— lande under egna delprogram (programele- ment) under programplanernas tidsperspek- tiv.

Organisatoriskt programansvarig myndig— het skall vidare för produktionsorgan som blivit underställda programmyndigheten i detta avseende infordra motsvarande eko— i nomiska återförsäkringar från andra pro- f grammyndigheter för verksamhet åt dessa, som sådana produktionsorgan åtar sig. ,'

Produktionsansvaret för försvarsforskning ' avser (med anknytning till den allmänna de- finitionen i kapitel 4.5.5) ansvar för plane- i ring och genomförande av den löpande i forskningsverksamheten inom programpla- nernas ram och Kungl. Maj:ts primärupp- ! drag. Därtill kan komma sekundäruppdrag ” från andra produktionsmyndigheter. Pro- duktionsansvaret innebär ett långtgående ansvar för såväl resultat som produktions— resursernas kvalitet och ekonomiska utnytt- jande. Med hänvisning till diskussionen i kapitel 5.7 innebär det bl.a. ansvar för er- forderlig produktionsplanering med avseen- de på samordning och nedbrytning av den erhållna uppdragsmängden (primär— och se- kundäruppdrag) efter basteknologier och tillämpade vetenskaper för att åstadkomma en rationell intern uppdragsstruktur i forsk- ningsorganen. Vidare ingår ansvar för un- derlag till primäruppdragsförslag till pro- grammyndigheten.

Ovanstående innebörd av program- och produktionsansvar anses gälla då ej annat särskilt anges i följande diskussioner av principiella organisationsstrukturer.

Sambandet programmyndighet _ produk- tionsmyndighet — primär- och sekundär- uppdrag i försvarets programbudgetsystem illustrerades i figur 4.5.

JMMr_.A_ ._

8.1 Syften

Utredningen har enligt sina direktiv att framlägga alternativa förslag beträffande försvarsforskningens inriktning och omfatt- ning samt organisation, finansiering och an- svarsförhållanden. Detaljförslag beträffan— de organisation, finansieringsformer o.dyl. skall dock redovisas först i ett senare del- betänkande.

Faktorer av betydelse för försvarsforsk- ningens inriktning och omfattning har ana- lyserats i tidigare kapitel liksom den all- männa organisatoriska ram för totalförsva- ret, i vilken försvarsforskningen skall passa in. I kapitel 5 behandlades exempelvis olika avvägningskriterier och principiella krav på avvägningsförfaranden för försvarsforsk- ningsprogrammet (avvägningsprogrammet ”Allmän försvarsforskning”). Vidare be- handlades hur försvarsforskningsprogram- met skall kunna brytas ned i mål för forsk- ningsproduktionen på olika nivåer. Några faktorer av betydelse för bedömning av oli- ka former av samordning av forskningspro- duktionen berördes i kapitel 6. Innebörden i program- och produktionsansvar för forsk- ningsfunktionen har preciserats i kapitel 7, där vidare vissa principiella synpunkter på fördelningen av program— och produktions- ansvar framfördes.

På grundval av dessa diskussioner anges i det följande olika organisatoriska prin- ciplösningar för försvarsforskningsfunktio-

Alternativa organisationsstrukturer

nen. En utgångspunkt har därvid varit att mot bakgrund av den starka splittring som antyds i tabellerna 5.2 och 6.1 åstadkom— ma en bättre samordning och överblick på såväl program- som produktionssida i en— lighet med grundsynen i det nya planerings— systemet.

Alternativen har vidare anpassats till oli- ka mål för försvarsforskningen och dess or- ganisation i anslutning till följande punkter, som utredningen funnit i första hand vara av betydelse för utformningen av försvars— forskningens framtida organisatoriska struk- tur:

1. Ambitionsnivå för försvarsforskningen i anslutning till i kapitel 5 angivna dimen- sionerande faktorer.

2. Organisatorisk fördelning av ansvar för framtagande av underlag och metodik för försvarets perspektivplanering.

3. Fördelning och delegering av ansvar inom själva forskningsorganisationen.

4. Försvarsforskningens samordning med övrig forsknings- och utvecklingsverksam- het inom landet.

Ur mängden av tänkbara organisations- alternativ har utredningen mot bakgrund av kriterier som senare redovisas valt ut fyra för närmare beskrivning. Syftet med de fyra alternativen är att belysa hur organisa— toriska samordningskrav tillsammans med angivande av olika mål i anslutning till ovanstående fyra punkter och olika inbör—

des viktning av dessa kan leda till olika principlösningar för försvarsforskningens organisation.

De avgörande skillnaderna mellan alter- nativen berör verksamheter fallande under avvägningsprogrammet "Allmän försvars— forskning” sådant det skisserats i kapitel 5. I samtliga fall förutsätts den objektbundna utvecklingen bedrivas i form av sekundär- uppdrag från de anskaffningsansvariga myndigheterna (FMV, SjvS m. fl.).

8.2 Organisatoriska lösningar av sambandet mellan försvarsforskning och perspektivpla— nering

8.2.1 Bakgrund och syfte

I kapitel 4 och 5 beskrevs det nära samband som föreligger mellan verksamhet som fal- ler inom avvägningsprogrammet ”Allmän försvarsforskning" och i första hand per- spektivplanering. Av dessa kapitel framgick bl. a. hur forskningsresultat kommer in som en viktig del av underlaget för olika plane- ringsbeslut, från miljö- och ramstudiernas underlag för de grundläggande målformule- ringarna till underlag för övergång till obe- tingade planer exempelvis för olika vapen- system. I kapitel 4 beskrevs även hur dessa successiva beslut i planeringskedjan skapa- de olika forskningsbehov och sålunda hade en direkt återkoppling till inriktningen av försvarsforskningsprogrammet.

Ur utredningens synpunkt är det således av principiell och grundläggande betydelse att ägna ingående uppmärksamhet åt de organisatoriska formerna för perspektivpla- neringens bedrivande. Diskussionen kring olika planeringsfunktioner kan därvid be- höva bli rätt ingående bl.a. mot bakgrund av att införandefasen av det nya planerings- systemet just har inletts och att perspektiv- planeringen därigenom ännu har karaktären av försöksverksamhet.

I närmast följande avsnitt behandlas vis- sa principiella avgränsnings-, resurs- och an- svarsproblem i anslutning till sambandet mellan försvarsforskning och perspektivpla- nering. Därefter anges alternativa organisa—

toriska principlösningar för detta samband. Dessa berör även centrala frågor rörande fördelningen av program- och produktions- ansvar för försvarsforskningen. De organi- satoriska principlösningarna för sambandet forskning—perspektivplanering kan sedan kombineras med olika organisationsalterna- tiv för produktionsresurserna för försvars- forskning, vilket beskrivs i kapitel 8.3 och följande.

8.2.2 Berörda verksamheter och resurser

Med det nära samband som föreligger mel- lan försvarsforskning och perspektivplane- ring är det av stor betydelse att vid be- handlandet av organisationsfrågor i möj- ligaste mån skilja mellan verksamhet fal- lande under avvägningsprogrammet ”All- män försvarsforskning” och det direkta ar- betet med perspektivplanerna för totalför- svaret och dess olika delar. Verksamhet av underlagsframtagande karaktär fördes där- vid enligt kapitel 5.4.1 till avvägningspro- grammet medan själva planeringsverksam- hetcn ansågs omfatta slutliga sammanställ- ningar, värderingar och urvalsbeslut av de perspektivplaneansvariga myndigheterna. Vid behandlingen av organisationsfrågor berörande samspelet mellan försvarsforsk- ningen och perspektivplaneringen är i första hand följande verksamheter av betydelse: 1. Miljö- och ramstudier. Dessa avser som nämnts underlagsframtagande såväl för statsmakternas angivande av mål för total- försvaret på lång sikt som för myndigheter- nas fortlöpande planeringsarbete (figur 4.9). 2. Den alternativgenererande verksamhe— ten. Denna omfattar dels ett kontinuerligt underlagsframtagande i form av förslag till alternativa systemlösningar på totalförsvars- nivå, dvs. omfattande stora delar av ett el- ler flera av exempelvis krigsmaktens avväg- ningsprogram. Vidare ingår de sammanställ- ningar, värderingar och urval av förslagen, som perspektivplaneansvariga myndigheter gör inför inlämnandet av en viss perspektiv- plan till Kungl. Maj:t. 3. Planeringsverksamhet i anslutning till av Kungl. Maj:t fastställda perspektivpla- ner (verkställighetsfasen). Detta är en sam-

manställande och värderande verksamhet som innefattar urval och successiv precise- ring av de i punkt 2 ovan omnämnda för— slagen till alternativa systemlösningar för en viss del av totalförsvaret (t. ex. krigsmak- ten). Slutmålet för denna verksamhet är övergången till obetingade planer, dvs. från perspektiv- till programplaner.

4. Analys av de forskningsbehov som uppkommer som resultat av de samman- ställande och värderande verksamheterna enligt punkterna 2 och 3 ovan samt formu- lering och avvägning av tillhörande delar av försvarsforskningsprogrammet. Detta är i sig en sammanställande och värderande funktion som i första hand berör program- planeringen för försvarsforskningen.

5. Utveckling av systetnanalys— och vär- deringsmetodik för perspek!ivplaneverksarn- heten. Detta är en underlagslämnande verk— samhet, som tas med i detta sammanhang därför att den erfarenhetsmässigt torde be- höva bedrivas i nära anknytning till det praktiska planeringsarbetet. De produktionsorgan som skall svara för underlagsframtagande med anknytning till de ovan angivna fem verksamhetsty- perna måste äga ingående kännedom om nuvarande totalförsvarsorganisation ("exis— terande försvarskapital" enligt kapitel 4) bl. a. med hänsyn till analysen av tids— och kostnadsfaktorer förknippade med olika al- ternativa utvecklingslinjer för skilda delar av totalförsvaret. Vidare krävs ett kvalifi- cerat kunnande inom såväl de teknisk-natur— vetenskapliga som de allmänt samhällsveten- skapliga områdena, vilket torde vara en av förutsättningarna för överblick och allsidig- het vid bedömningarna av olika långsiktiga utvecklingsmöjligheter. De i kapitel 6 diskuterade kraven på en effektiv informationsöverföring och tillva- ratagande av knappa men högt kvalificera- de personella resurser är också tillämpliga i detta sammanhang.

Perspektivplaneringen torde, speciellt vid en hög ambitionsnivå när det gäller alter- natixplanering, ställa krav på ökade resur- ser lör ovan angivna verksamheter. En be- tydelsefull fråga som organisationsalterna—

tiven söker belysa blir därvid den organisa- toriska fördelningen av dessa resurser.

Alternativen speglar också hur de krav på resursernas kompetens, m.m., som an— gavs ovan, kan tillmätas olika vikt.

8.2.3 Ansvarsfrågor i anslutning till perspek- tivplaneringen

Alternativen berör olika ansvarsfrågor i an- slutning till perspektivplaneringsverksamhe- ten. Vid en beskrivning av den organisato- riska ansvarsfördelningen i sådana samman- hang är det motiverat att skilja mellan sam- manställande och värderande aktiviteter och underlagslämnande aktiviteter i anslutning till de verksamheter som berördes i före- gående avsnitt.

Införandet av programbudgetering inom försvaret gör det vidare motiverat att dis- kutera ansvarsförhållandena i termer av program- och produktionsansvar för dessa verksamheter. Liksom för försvarsforsk- ningen i stort torde detta bl. a. vara en nöd— vändig förutsättning för att kunna belysa ansvarsfrågorna i anslutning till olika re— surssamordningsproblem.

I begreppet planeringsansvar för en myn— dighet får i första hand inkluderas både program- och produktionsansvar för den sammanställande och värderande verksam- heten såväl i anslutning till perspektivpla- neringens alternativgenererande fas som verkställighetsfasen (punkterna 2 och 3 i föregående avsnitt). Program- och produk- tionsansvar för sådant underlagsframtagan- de som är specifikt för myndighetens verk- samhetsområde får också räknas in i pla- neringsansvaret. Exempel på sådant under- lag är data om det existerande försvarska- pitalet inom verksamhetsområdet eller de militära myndigheternas underlag för opera- tiva målsättningar.

Särskilt för mycket långsiktig planerings- verksamhet av den typ perspektivplanering- en utgör erfordras vidare i stor utsträckning underlag som berör eller är gemensamt för flera myndigheters verksamhetsområden, även inom andra samhällssektorer än för- svaret. Exempel på verksamheter där så- dant underlag tas fram är miljö- och ram-

studierna, den alternativgenererande verk- samheten samt klarlägganden under verk— ställighetsfasen av hur betingade planer in— om olika delar av totalförsvaret påverkar varandra. För sådant underlagsframtagande av gemensam natur kan i första hand pro- gram- men även produktionsansvaret åvi- la varje planeringsansvarig myndighet för sig eller överlåtas på ett separat organ. Oav- sett vilken form som därvid väljs måste de myndigheter som har planeringsansvar för att kunna utöva detta tillförsäkras ett rela- tivt långtgående inflytande på såväl pro- gram- som produktionssida för det gemen- samma underlagsframtagandet. Dessa pro- blemställningar har redan tidigare berörts i anslutning till tabell 5.2 och angivandet av primära och sekundära intressenter i för- svarsforskningsprogrammet.1

Perspektivplaneringen kommer som redan nämnts sannolikt att skärpa kraven på un— derlagsframtagande av gemensam karaktär speciellt med anknytning till de i föregående avsnitt berörda verksamheterna. Bl.a. torde statsmakterna och deras beredande organ, (departementen, parlamentariska utredning— ar och utskott) komma att ställa ökade krav på sådant underlag för sina bedömningar i långsiktiga planeringsfrågor.

Följande organisationsalternativ söker i första hand belysa olika fördelning av pro- duktionsresurserna och i viss mån även pro- duktionsansvaret för framtagande av ge- mensamt underlag av de typer som ovan diskuterats.

8.2.4 Alternativ PP 1: Anknytning till myn- digheter ansvariga för organisatoriska hu- vudprogram

Mål

Grundtankar i detta organisationsalternativ är att knyta arbetet med perspektivplane- ringen så nära som möjligt till de myndig- heter som har ansvaret för planeringen av den följande genomförandeverksamheten. Detta kan uttryckas så att produktionsan- svaret för underlagsframtagning till perspek- tivplaneringen väsentligen delegeras till myndigheter ansvariga för de organisatoris-

ka huvudprogrammen 1—3 (armé-, marin- och flygförband) samt motsvarande för de ickemilitära delarna av totalförsvaret.

Innebörd

Alternativet innebär

att miljö- och ramstudierna bedrivs i sär- skilda utredningar tillsatta av Kungl. Maj:t. Därvid beaktas de intressen olika departe- ment har att bevaka i dessa studier. Even- tuellt kan en mer permanent sekretariator- ganisation inrättas vid FOA eller annan lämplig myndighet (ev. försvarsdepartemen- tet),

att produktionsansvaret för alternativge- nereringen inom perspektivplaneringen vä— sentligen åvilar försvarsgrensstaber (motsv.). Detta gäller såväl underlagsframtagande som förberedande sammanställningar, vär- deringar och urval. Stabernas resurser för denna verksamhet förstärks, exempelvis ge- nom att särskilda perspektivplaneringsenhe- ter inrättas inom staberna med nuvarande större studie- och utredningsgrupper (typ markmålsutredningen /MUR/) och opera- tionsanalysgrupperna som kärna. Till dessa enheter förs ytterligare personal dels från forskningsorganen, dels från huvudförvalt- ningarna. (Tyngdpunkten i den långsiktiga systemplaneringen förläggs därvid till sta- berna.) ,

att ansvaret för direktiv till staberna, sam- manställning av perspektivplanerna och slut- lig värdering av alternativen åvilar ÖB/för- svarsstaben. Viss förstärkning av försvars- staben med systemanalys- och förvaltnings- personal kan erfordras. Exempelvis kan en fastare knytning mellan vissa delar av för- svarsstabens perspektivplaneringsenhet och delar av FMV:s centrala långtidsplanering övervägas,

att produktionsansvaret för verkställande- fasen i perspektivplaneringen väsentligen

1 FOA:s nuvarande verksamhet kan också ses som exempel på sådant gemensamt under- lagsframtagande för vilket FOA har vad som kan beskrivas som ett relativt självständigt pro- duktionsansvar och där samarbetet med de planeringsansvariga myndigheterna säkerställts bl.a. genom det vittförgrenade nätet av gemen- samma studie- och underlagsgrupper.

- "___-*m. .-_. _

åvilar försvarsgrensstaberna. Detta arbete kan exempelvis i huvudsak bedrivas i pro- jektgrupper knutna till olika betingade sy- stemplaner. Dessa grupper tillförs erforder- liga resurser från forskningsorgan, förvalt- ningar och — via de senare —— konsult- företag och industrier,

atr forskningsbehoven i anslutning till perspektivplanearbetet analyseras av staber- nas perspektivplaneringsenheter (projekt- grupper) i samråd med de forskningsprodu— cerande organen och förslag till forsknings— program därvid formuleras,

(ltt avvägning av krigsmaktens delar i av- vägningsprogrammet "Allmän försvarsforsk- ning" görs av ÖB/försvarsstaben i samråd med forskningsorganen (motsvarande för övriga perspektivplaneansvariga myndighe- ter),

att forskningsverksamheten i anslutning till de betingade systemplanerna efter den- na avvägning i princip bedrivs på uppdrag från staberna (motsv.). Detaljerna kring uppdrags- och finansieringsformer blir i viss mån beroende av den form för försvars- forskningens huvudorganisation som väljs (se kapitel 8.4 och följande),

att forskning och utveckling kring plane- rings—. systemanalys- och värderingsmetodik hålls samman i en forskningsenhet som —— liksom i nuläget —— ställer utbildad personal till stabernas (motsv.) förfogande.

Sammanfattande beskrivning av alternativet

Alternativet har följande väsentliga karakte- ristika:

. ÖB har organisatoriskt programansvar för krigsmaktens perspektivplanering, medan försvarsgrensstaberna har fått vä- sentliga delar av produktionsansvaret sig delegerat. För Cfs, BN och ÖEF blir det väsentligen fråga om en myndighetsin- tern arbetsfördelning. 0 Staberna (motsvarande) förses med för- stärkta resurser för forsknings- och sy- stemplanering. . För viss gemensam verksamhet (miljö— och ramstudier rn. ni.) kan departementet delegera organisatoriskt programansvar

och produktionsansvar till lämplig myn-

dighet.

0 Alternativet medför små ändringar (möj- ligen med undantag av forskningsorga- nen) i nuvarande arbetsfördelning, och erforderliga ändringar kan i stor ut- sträckning regleras av respektive myndig- heter i arbetsordningar (motsvarande). . ÖB:s och andra perspektivplaneansvariga myndigheters ansvar för långsiktsplane- ringen inom sina respektive verksamhets- områden betonas, bl. a. genom att de ges ett uttalat programansvar för tillhörande delar av försvarsforskningsprogrammet (och resurser att utöva detta). . Även om perspektivplanen väsentligen redovisas efter avvägningsprogram får själva perspektivplaneringsarbetet en nä- ra knytning till de organisatoriska hu- vudprogrammen, dvs. försvarsgrenar (motsvarande). En stark koppling kan därigenom erhållas mellan perspektiv- planerings- och genomförandeverksam- het.

8.2.5 Alternativ PP 2: Direkt organisatorisk anknytning till myndigheter ansvariga för perspektivplaner

Mål

Detta organisationsalternativ syftar till att samla produktionsresurserna för perspektiv- planeringen i största möjliga utsträckning direkt under de myndigheter (motsvarande) som har direkt ansvar för perspektivplaner för totalförsvarets olika delar (ÖB, Cfs, BN och ÖEF). Detta gäller även resurserna för sådant underlagsframtagande, som diskute- rades i kapitel 8.2.2 och 8.2.3.

En grundtanke i alternativet är att per- spektivplaneringen bedrives relativt åtskild för totalförsvarets olika delar, bl.a. för att inte införa något som kan uppfattas som oklarheter eller ändrade tolkningar med av- seende på arbets- och ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter och mellan myn- digheter och statsmakter.

Innebörd

Alternativet innebär

att ett permanent produktionsorgan (i först hand sekretariat) inrättas för miljö- och ramstudier inom försvarsdepartementets verksamhetsområde. Representanter från oli- ka myndigheter (motsvarande) inom och utom försvarssektorn kan förordnas att så- som experter eller motsvarande biträda or- ganet. Utrikes—, finans- och industrideparte- mentens verksamhetsområden bör exempel- vis vara representerade. Organet förlitar sig väsentligen på utlagda forsknings- och ut- redningsuppdrag. Organet knyts organisato- riskt till lämplig myndighet inom totalför- svaret (se sammanfattningen nedan),

att produktionsansvaret för alternativge- nereringen (underlagsframtagning såväl som sammanställning och värdering) läggs i en perspektivplaneringsenhet i försvarsstaben (motsvarande för övriga totalförsvarsmyn- digheter). Enheten tillförs vissa resurser för forsknings- och systemplanering (genom kommenderad tjänstgöring eller på annat sätt) från forskningsorgan (t. ex. FOA) och FMV. Enheten arbetar dock med aktivt ut— nyttjande av ÖB:s anvisningsrätt väsentligen genom utlagda forsknings- och utrednings- uppdrag på försvarsgrensstaber, förvaltning— ar och forskningsorgan,

att perspektivplaneringsenheten i försvars- staben (motsvarande) även har den direkta ledningen av perspektivplaneringens verk- ställande fas. Arbetet kan exempelvis i hu- vudsak bedrivas i projektgrupper knutna till olika betingade systemplaner. Dessa grupper tillförs erforderliga resurser från staber, forskningsorgan (inom och utom för- svaret), förvaltningar och — via de senare —— även från industrier och konsultföretag. Ansvaret för systemplaneringen överförs successivt till försvarsgrenar och förvalt- ningar inför övergången till obetingade pla- ner. Ansvarsdelegeringen kan regleras ge- nom order och anvisningar av ÖB i varje särskilt fall och anpassas efter karaktären på det aktuella systemet (motsvarande för övriga totalförsvarsmyndigheter),

att forskningsbehov i anslutning till per-

spektivplaneringen analyseras och förslag till inriktning, omfattning och målsättning för krigsmaktens delar av avvägningspro- grammet ”Allmän försvarsforskning" for- muleras av försvarsstabens perspektivplane- ringsenhet i samråd med forskningsorganen (motsvarande för övriga totalförsvarsmyn- digheter),

att slutlig avvägning av försvarsforsk- ningsprogrammet med hänsyn till olika per- spektivplaneansvariga myndigheters samt miljö- och ramstudiernas behov görs av FöD vid ordinarie programbudgetbehand- ling (se vidare organisationsalternativen för försvarsforskningen som helhet),

att forskningsverksamheten i anslutning till de betingade systemplanerna i princip bedrivs på uppdrag från perspektivplane- ringsenheten i försvarsstaben (motsvarande). Detaljerna kring uppdrags- och finansie— ringsformer blir i viss mån beroende av den form för försvarsforskningens huvudorga- nisation som väljs (se kapitel 8.4 och föl- jande),

att forskning och utveckling kring plane- rings-, systemanalys— och värderingsmetodik hålls samman i en forskningsenhet som — liksom i nuläget — ställer utbildad personal till stabernas (motsvarande) förfogande.

Sammanfattande beskrivning av alternativet

Alternativet har följande väsentliga karakte— ristika:

. En huvuddel av perspektivplanerings- verksamheten bedrivs i centrala stabs- organ, direkt underställda perspektivpla— neansvariga myndigheter (ÖB, Cfs, BN och ÖEF). Dessa har både program— och produktionsansvar för såväl själva per- spektivplaneringen med tillhörande un- derlagsframtagande enligt kapitel 8.2.2 och 8.2.3 som för väsentliga delar av den till de betingade planerna knutna forskningsverksamheten. Detta kan ses som analogt med FMV:s produktionsan- svar för den objektbundna utvecklingen. . De i kapitel 8.2.2 och 8.2.3 diskuterade kraven på samordning bl.a. med hän- syn till informationsutbyte och hushåll-

!

ning med kvalificerade personella resur- ser kan exempelvis tillgodoses genom att försvarsstabens perspektivplaneringsen— het även får i uppgift att fungera som serviceorgan för sådan gemensam un— derlagsframtagning som diskuteras i ka- pitel 8.2.3. Sålunda kan exempelvis ett gemensamt sekretariat för miljöstudierna förläggas dit. Motivet är bl.a. att för- svarsstaben i detta alternativ ändå kom— mer att förfoga över en huvuddel av in— om totalförsvaret tillgängliga resurser för sådan gemensam underlagsframtag- ning. En nära samordning med krigs- maktens operativa planläggning kan ock- så erhållas.

. De perspektivplaneansvariga myndighe- ternas ställning stärks genom att de till- delas utökade egna resurser för i första hand system- och forskningsplanering. . Samordningen mellan perspektivplane- ring och forskning säkerställs genom att stärka de perspektivplaneansvariga myn— digheternas anvisande och uppdragsle- dande funktioner.

. Alternativet ger korta och entydiga an— svars— och beslutsvägar för perspektiv- planering, underlagsframtagning och till- hörande forskningsplanering inom varje del (krigsmakten, befolkningsskyddet, psykologiska och ekonomiska försvaret) av totalförsvaret. Eventuella samord- ningsbehov mellan de olika delarna för- utses tillgodoses genom Kungl. Maj:ts direktiv och anvisningar i anslutning till rullning av perspektivplanerna samt vi- dare genom myndigheternas egna initia- tiv. (Försvarsstaben kan dock ges vissa samordningsuppgifter.) . Alternativet innebär relativt små änd- ringar av nuvarande arbetsförhållanden och erforderliga ändringar kan i stor ut- sträckning regleras av respektive myn- digheter i arbetsordningar (motsva- rande).

. Alternativet innebär måttliga organisa- toriska förändringar som väsentligen be- rör vissa systemanalys- och planerings- enheter.

8.2.6 Alternativ PP 3: Samlat produktions- organ för perspektivplaneringsunderlag knu- tet till forskningsorganen.

lVIål

En grundtanke i alternativet är att se per- spektivplaneringen som en gemensam ange- lägenhet för totalförsvaret och som en verk- samhet, vilken bedrivs i ett nära samarbete mellan de perspektivplaneansvariga myndig- heterna inbördes och mellan dessa och stats- makterna. Detta knyter bl. a. an till det syn- sätt som uttrycktes i 1965 års departements— reform och som innebar att de alltmer be- tydande konsekvenserna på lång sikt av ett ökat antal planeringsbeslut förutsätter nya samarbetsformer i långsiktiga planeringsfrå- gor mellan statsmakter och myndigheter.

Alternativet betonar grundsynen på per- spektivplanen som en idéskiss och vision av framtiden. Arbetet med att ta fram under— lag till perspektivplanen bedöms därmed i detta alternativ behöva en starkare anknyt- ning till forskningsverksamhet än till exem- pelvis traditionellt militärt stabsarbete för att inte alltför starkt kopplas ihop med och konkurrera med planeringen av den mer kortsiktiga genomförandeverksamheten.

Ett ytterligare syfte är att främja samt- liga perspektivplaneansvariga myndigheters tillgång till ett gemensamt och kontinuerligt uppdaterat kunskapsunderlag via kortaste möjliga kontakt- och informationsvägar, in— te bara inom totalförsvaret utan också _ bl.a. via forskningsorganen — till andra samhällssektorer.

Innebörd

Alternativet innebär

att en för totalförsvaret gemensam ser- viceenhet för perspektivplaneunderlag av den gemensamma karaktär som nämnts i kapitel 8.2.3 inrättas,

att denna serviceenhet knyts till försvars- forskningsorganen, som dels redan har den- na ställning av gemensamma serviceorgan, dels svarar för väsentliga delar av produk— tionsresurserna för underlaget. Resursan- svar för serviceenheten sammanförs med

resursansvar för forskningsorganen (se vi- dare strukturalternativen för dessa),

att de perspektivplaneansvariga myndig- heterna på grundval av direktiv från Kungl. Maj:t var och en inom sina delar av total— försvaret svarar för perspektivplanearbetets inriktning samt sammanställningar, värde- ringar och rekommendationer i anslutning till perspektivplanerna inom sina respektive verksamhetsområden (jfr principdiskussio- nen i kapitel 8.2.3). Perspektivplaneansvari- ga myndigheter har även såväl program- som produktionsansvar var och en för sina delar av det underlagsframtagande som be- rör flera myndigheters verksamhetsområden även om huvuddelen läggs ut som sekun- däruppdrag på serviceenheten,

att gentemot serviceenheten har perspek- tivplaneansvariga myndigheter anvisnings- rätt,

att serviceenheten har produktionsansvar (primäruppdrag från Kungl. Maj:t) för mil- jö- och ramstudieverksamheten (men inte nödvändigtvis fullständiga egna produktions— resurser och resursansvar härför). Repre- sentanter från olika myndigheter inom och utom försvarssektorn liksom för närings- livet kan förordnas att såsom experter bi- träda enheten. Utrikes-, finans— och industri— departementens verksamhetsområden bör exempelvis vara representerade. Enheten förlitar sig därutöver väsentligen på utlagda forsknings- och utredningsuppdrag,

att ansvaret för ledning, sammanställning och värdering av den alternativgenererande verksamheten inom respektive delar av to- talförsvaret alltfort åvilar de perspektivpla- neansvariga myndigheterna. Verksamheten kan exempelvis bedrivas i studiegrupper med ledning från den perspektivplaneansvariga myndigheten men med sekretariatsfunktion (underlags- och metodikframtagning) för- lagd till serviceenheten. Till dessa grupper knyts representanter från försvarsgrenssta— ber, förvaltningar och forskningsorgan,

att under perspektivplaneringens verkstäl- lighetsfas ansvarar serviceenheten för plane- rings— och värderingsmetodik vid arbetet med de betingade planerna. Den ansvarar vidare för en fortlöpande uppdaterad infor—

mationsbank över arbetet med samtliga be- tingade systemplaner och en uppföljning av hur de betingade planerna för olika delar av totalförsvaret kan påverka varandra,

att forskningsbehov i anslutning till per- spektivplanearbetet analyseras och förslag till forskningsprogram tas fram av service- enheten, till denna knutna studiegrupper och forskningsorganen i samråd,

att den slutliga avvägningen av forsk- ningsprogrammet (avvägningsprogrammet ”Allmän försvarsforskning") sker i sam- råd mellan perspektivplaneansvariga myn- digheter och forskningsorganen, inkluderan— de serviceenheten. (Se vidare alternativen för försvarsforskningens huvudorganisa- tion.),

att med utgångspunkt från det fastställda avvägningsprogrammet kan olika modeller väljas för organisatoriskt program- och pro- duktionsansvar för genomförande av forsk- ningsverksamheten i anslutning till de be- tingade systemplanerna (se vidare alternati- ven för försvarsforskningens huvudorgani- sation),

att ansvaret för forskning, utveckling, ut- bildning och service i anslutning till plane- rings-, systemanalys— och värderingsmetodik för totalförsvarets behov åvilar serviceenhe- ten i samarbete med universitet och högsko- lor. (Detta är det enda resursansvar för egentlig forskningsverksamhet som åvilar serviceenheten.)

Sammanfattande beskrivning av alternativet

Alternativet har följande väsentliga karak- teristika:

. Perspektivplaneringen och karaktären på det därav betingade resursbehovet för gemensam underlagsframtagning har i alternativet bedömts motivera samman- hållna sekretariatfunktioner för denna verksamhet i form av en serviceenhet förlagd i anslutning till forskningsorga- nen. Därigenom främjas en samordning av perspektivplaneringen och tillhörande forskningsverksamhet inom hela total- försvaret. . Alternativet bygger därvid på en vidare-

i i i

me..—_

derlagsgruppsverksamhet.

. Alternativet innebär precisering av inne- börd och fördelning av program- och produktionsansvar för de olika verk- samheter med anknytning till perspektiv- planeringen som diskuterades i kapitel 8.2.2 och 8.2.3. Samtidigt innebär alter— nativet en samordning av vissa kvalifi- cerade resurser. . En samlad informations- och underlags- bank för totalförsvarets långsiktsplane- ring skapas i en särskild serviceenhet or- ganisatoriskt knuten till försvarsforsk— ningsorganen. Denna kan gemensamt be— tjäna myndigheter och statsmakter. Ska- pandet av en sådan bank överensstäm- mer med angivna mål för såväl 1965 års departementsreform som för försvarets nya planeringssystem. . Alternativet torde främja en bred kon- taktyta mellan totalförsvarets långsikts- planering och olika forsknings-, utveck— lings— och utredningsaktiviteter i sam— hället i övrigt. . Oberoende av den ofta relativt snabba cirkulationen av personal i ledande mi- litära stabsbefattningar säkerställs konti- nuitet i perspektivplanearbetet genom vissa fasta basresurser för underlags— framtagning, etc. . Likställighet främjas mellan olika per- spektivplaneansvariga myndigheter med avseende på tillgång till vissa kvalifice- rade forsknings- och utredningsresurser för perspektivplanearbetet.

8.2.7 Andra alternativ

Grundläggande för sådana alternativ kan vara en långtgående strävan att centralisera planering av produktion och upphandling för den offentliga sektorns behov för att på denna säg åstadkomma en totaloptimering ur bl. a. industri- och allmänt näringspolitisk synpunkt. Produktionen för försvarsända- mål blir en viktig del i ett sådant system inte minst genom sin hittillsvarande bety- delse för den tekniska nivån i bl.a. indu- strin.

En strävan kan också vara att i största

möjliga utsträckning söka basera försvaret på alternativanvändning av resurser som primärt tas fram och utnyttjas för andra ändamål. Försvarseffekten skall alltså vä- sentligen grundas på hög flexibilitet och adaptivitet (enligt definitionerna i kapitel 4) hos samhället som helhet. Det bör påpekas att metodiskt och statistiskt underlag för en sådan totaloptimering av samhällsplanering- en f.n. torde föreligga i ytterligt begränsad utsträckning.

Det alternativ som skisseras i det föl- jande kan därför också ses som ett mer konkret exempel på problemställningar som kan bli aktuella i ramstudiernas 15-årsper- spektiv.

En sådan skiss av ett tänkbart alternativ blir med nödvändighet grov i konturerna. Den har dock flera beröringspunkter med såväl aktuella diskussioner kring s.k. fram- tidsforskning som existerande centralplane- ringssystem inom vissa länder i både Väst— och Östeuropa.

Ett tänkbart alternativ skisserat utifrån ovan antydda målsättningar skulle innebära

att ett centralt statligt serviceorgan för perspektivplanering inrättas. Bl. a. beroende på inriktning och karaktär hos verksamhe- ten vid organet kan olika former för de- partementstillhörighet och departementsan- knytning tänkas,

att detta serviceorgan är central produk- tionsmyndighet för miljö- och ramstudier samt perspektivplanering för större delen av den offentliga sektorn. Försvarsärenden kan exempelvis handläggas av en särskild enhet inom detta organ,

att försvarsdepartementet fungerar som Kungl. Maj:ts programmyndighet gentemot det centrala serviceorganet i fråga om total- försvarets perspektivplanering,

att olika försvarsmyndigheters planerings- ansvar väsentligen begränsas till program- planerna. Därutöver skall de biträda det centrala serviceorganet för perspektivplane- ring med expertis, underlag och bedöm- ningar inom sina respektive verksamhets- områden (för krigsmaktens del exempelvis berörande operativa målsättningar, m.m.), att forskningsbehov för försvarsändamål

analyseras och forskningsprogram avvägs väsentligen inom centralorganet från breda forsknings— och näringspolitiska synpunk- ter. Olika försvarsmyndigheter har därvid att lämna prioriteringar ur väsentligen ope- rativ synpunkt. Avvägningar som kan inne- bära säkerhetspolitiska risktaganden sker i samråd med försvarsdepartementet.

Sami;zanfattningsvis får alternativet ses som en tänkbar följd av en långtgående strävan att centralisera vissa planerings- och produktionsfunktioner inom statsförvalt— ningen.

En bedömning av alternativet kommer även att innefatta en bedömning av de be- tydande organisations— och ansvarsföränd- ringar inom hela statsförvaltningen som är alternativets grundläggande förutsättning. En sådan prövning torde ligga utanför den- na utrednings uppdrag.

8.2.8 Schematisk framställning av informa- tionsflödet i de tre alternativen

Med hänvisning bl. a. till diskussioner i ka- pitel 6.2 är informationsflödet av central be- tydelse i samspelet mellan perspektivplane- ringsverksamhet och försvarsforskning. Som tidigare nämnts (kapitel 8.2.3) är det främst ifråga om formerna för framtagande av visst underlag av gemensam karaktär för flera myndigheter inom totalförsvaret som de tre alternativen skiljer sig åt. Informationsflö- dena för i första hand sådant underlag i de tre alternativen har starkt schematiskt skis- serats i figur 8.1.

8.3 Huvudalternativ för organisation av för- svarsforskningen — introduktion

8.3.1 Alternativa organisatoriska utform- ningar av resurserna för forskningsproduk- tion.

Mot den bakgrund som angavs i kapitel 8.1 har utredningen till närmare behandling ta- git upp följande fyra alternativ för organisa- tionen av prodnktionsresurserna för för- svarsforskningen.

Alternativ 1 för forskningsresurserlas orga- nisation (FR I) I detta alternativ knyts resurserna för forsk- ningsproduktion väsentligen till de anskaf- fande myndigheterna. Detta innetär också en nära knytning till genomförandeverksam- heten under de organisatoriska huvudpro- grammen 1—-3, dvs. armé-, marin- och flyg- förband.

Alternativ 2 för forskningsresurserms orga- nisation (FR 2)

I detta alternativ samlas åtminstone på sikt huvuddelen av resurserna för forskningspro- duktion inom försvarssektorn i en myndig- het med stark central produktiorsledning. Denna myndighet kan få såväl program- som produktionsansvar för betydande delar av försvarsforskningsprogrammet.

Alternativ 3 för fors/(ningsresurserzas orgn- nisation (FR 3) I detta alternativ ligger programansvaret för försvarsforskningen samlat i en särskild myndighet direkt under Kungl. Maj:t. Pro— duktionsansvaret är delegerat och ligger vä- sentligen hos de myndigheter som har forskningsresurserna. En viss organisatorisk samordning av resurserna inom försvarssek— torn är därvid på sikt tänkbar.

Alternativ 4 för forskningsresutsernns orgn- nisation (FR 4)

I detta alternativ ligger liksom i alternativ 3 programansvaret för försvarsforskningen i en särskild myndighet direkt under Kungl. Maj:t. Den har även formellt produktions- ansvar men inga produktionsresurser. Dessa är samlade i ett samordnat statligt forsk- ningsproduktionsorgan utanför försvarssek— torn men med genomförandearsvar för se- kundäruppdrag inom försvarsfcrskningspro— grammet.

Dessa alternativ för forskningsresursernas organisation beskrivs närmare i samband med de fyra huvudalternativ får den totala försvarsforskningsorganisationen, dvs. även innefattande organisationen för perspektiv- planeringen, som utredningen xalt att lägga

_ .- __ _a _zwm-i-M

organi- satlon

Forsknings— /

Kungl. Maj:t K""9" MSF ' Försvarsdepartementet Kungl. Mali ' Försvarsdepartementet ; Ramstudier Förwarsdepartementet - = l Miljö- och 08 Övriga i, 05 Övriga 05 ramstudier . perspektiv- , perspektiv- __ Forsvars— planean— Försvars— planean- FOTW”? 513179" svariga l staben svariga Stab!" rn ndi - m ndi - Fst/Plan heyfer g heiier g FWPIB" Fst/PPE I N Försvars- Försvars- Försvar- Wen!" grens Forsknings- grens- staber, staber, Organi- staber, förvalt- törvalt- sation förvalt- "'”93' ningar ningar

Försvarsstabens perspektivplaneringsenhet (utbyggnad av Fst/Plan) med visa sam- ordnings- och servicefunktioner i anslut- ning till för totalförsvaret gemensamt underlagsframtagande, bl a sekretariat för miljöstudier, m ni.

ta ml

och ramstudier, m rn. Servieeenhet för perspektiv— planeunderlag, innefanande_ bl & fast sekretariat för miljo-

Alternativ PPl

Figur 8.1. Informationsflödet för perspektivplaneringsunderlag (starkt schematiserat) för de tre förslagen till alternativa lösningar av det organisatoriska sambandet mellan försvarsforskning och perspektivplanering. Beteckningen ”Forskningsorganisation” används i figuren som en sam- lande benämning på de alternativa utformningar av försvarsforskningsorganisationen som be- skrivs i avsnitt 8.3 och följande. Forskningsorganisationens detaljutformning kan således variera

Alternativ PPZ Alternativ PPS

mellan ovanstående alternativ.

fram. Dessa huvudalternativ behandlas när- mare i följande avsnitt.

8.3.2 Huvudalternativens uppbyggnad

De fyra alternativen för organisationen av resurserna för forskningsproduktion (FR 1 —FR 4) kan i princip fritt kombineras med de olika alternativen till organisatorisk lös- ning av sambandet forskning/perspektiv- planering (PP 1—PP 3). Av det totala anta- let kombinationer har utredningen valt att ta upp fyra huvudalternativ för den totala försvarsforskningsorganisationen till närma- re behandling, Motiven för detta urval har väsentligen varit att vissa parvisa kombina- tioner av alternativ för forskningsresurser- nas organisation och perspektivplaneringens organisation framstått som mest naturliga med hänsyn till likheter i grundläggande målformuleringar och inbördes viktning av dessa i anslutning till de fyra punkter som angavs i kapitel 8.1.

De fyra huvudalternativen omfattar föl- jande kombinationer:

Huvudalternativ ]: Kombination FR 1/PP 1 Huvudalternativ 2: Kombinationerna FR 2/ PP 2 och FR Z/PP 3 Huvudalternativ 3: Kombination FR 3/PP 3 Huvudalternativ 4: Kombination FR 4/PP 3

Dessa alternativ beskrivs närmare i föl- jande avsnitt. Därvid används de olika an— svarsformerna (organisatoriskt programan— svar, produktionsansvar, vetenskapsansvar m.m.) med i kapitel 7 definierad innebörd.

De figurer som illustrerar alternativen be- lyser i första hand de formella vägarna för uppdrag och planeringsunderlag enligt för- svarets programbudgetsystem. Dessa avses i samtliga alternativ vara kompletterade med ett finmaskigt nät av informations- och kon- taktvägar i form av gemensamma studie- och underlagsgrupper etc. Erfarenheterna från nuvarande organisation pekar på att

Kungl Maj:t

F örsva rsdepartementet

1, 2, 3 1 | (endast viss

kunskapsupp-

byggande forsk— Perspektivplane—

ning för försvars- ansvariga myndig- Iändamål) heter (ÖB, Cfs, m.fl.)

ForSkningStåd PCh [ Försvarsforsknings— andra samordnings- delegation organ (STU, m.fl.) FMV SivS

Huvudavdelning Avdelning för för försvars- försvarsmedicinsk teknisk forskning och beteendeveten- och utveckling skaplig forskning (stora delar av nuva- och utveckling rande FOA och FFA) (dela; av FOA, MPI, m m

n ij & i?

- ' " rogram laner, etita primäruppdrag Ungt/nångång??? Industrier och p o p oc an r g konsultföretag

organ samordning av resurs- [::-:> sekundäruppdrag

utveckling

Figur 8.2. Huvudalternativ ] till försvarsforskningsorganisalion (siffrorna vid pilarna angcrindclning efter huvudsyften enligt kapitel 2.4 och figur 4.10)

detta torde vara av avgörande betydelse för effektiviteten i verksamheten.

8.4. Huvudalternativ 1 (se figur 8.2)

8.4.1 Alternativets huvuddrag och mål Alternativet uttrycker en strävan till att kny- ta forskningsorganen så nära som möjligt till de myndigheter som i dag volymmässigt är huvudavnämare av försvarsforskningen. Endast för försvaret starkt specifika pro— duktionsresurser för forskning och utveck- ling bibehålls inom försvarsdepartementets verksamhetsområde. Dessa förläggs i möj- ligaste mån till de myndigheter forsknings- organen främst skall betjäna. (Försvarstek- nisk forskning och utveckling till FMV; medicinsk och beteendevetenskaplig forsk- ning och utveckling till SjvS.) Försvaret sö- ker i övrigt i möjligaste mån utnyttja andra forskningsresurser i samhället (i begränsad omfattning universitet och högskolor men huvudsakligen industrier och konsultföre- tag). Alternativet är anpassat till en låg ambi- tionsnivå beträffande alternativplanering, där tyngdpunkten läggs på objektbunden ut— veckling i anslutning till obetingade planer och med utnyttjade av i industrin väl etable- rade teknologier. Alternativet kombineras i första hand med alternativ PP 1 för perspektivplane- ringen.

8.4.2 Programstruktur Avvägningsprogrammet ”Allmän försvars- forskning" rullas på sätt som beskrivits för alternativ PP 1 i avsnitt 8.2.4. Det organisatoriska programansvaret för forskning i anslutning till de betingade sy- stemplanerna är fördelat på organisatoriska programelement under de perspektivplane- ansvariga myndigheterna (ÖB, Cfs, etc.). En central delegation för försvarsforskning in- rättas i stort sett efter mönster av försvars— medicinska forskningsdelegationen. Delega- tionen har organisatoriskt programansvar för viss s.k. kunskapsuppbyggande forsk— ning. Detta innebär att den övervakar att

erforderlig kompetens och kapacitet. bl.a. ur beredskaps- och rekryteringssynpunkt, finns vid universitet, högskolor och indu- strier och initierar viss kunskapsuppbyggan- de forskning som annars kunde åsidosättas. I speciella fall har även forskningsorganen inom materielverket och sjukvårdsstyrelsen möjlighet att söka medel för sådan forsk- ning från delegationen. Produktionsansvari— ga inom respektive verk godkänner i sådana fall att viss forskningskapacitet tillfälligt fri— görs för sådana uppdrag.

För vissa speciella områden inom för— svarsforskningen (t. ex. ABC-skydd etc., dvs. främst områden där anknytning till vapenproduktion ej är aktuell) ligger vidare det organisatoriska programansvaret i dele— gationen.

Delegationen kan också tilldelas organi- satoriskt programansvar för miljö- och ram- studier.

8.4.3 Produktionsstruktur

Försvarsforskning med huvudsyfte l (miljö— och ramstudier m.m.) bedrivs under de former som angivits i alternativ PP 1 för perspektivplaneringen.

Produktionsansvariga för försvarsforsk— ning med syfte 2 är i huvudsak samma anskaffningsansvariga myndigheter som är produktionsansvariga för motsvarande ob— jektbunden utveckling (syfte 3). I detta hu- vudalternativ är det knappast motiverat att de perspektivplaneansvariga myndigheterna behåller större delar av produktionsansva- ret för forskning med syfte 2 som angivits i alternativ PP 1. Försvarsforskningsdele- gationen är produktionsansvarig för viss kunskapsuppbyggande forskning men har inga egna forskningsresurser.

Produktionsresurser för försvarsteknisk forskning med syfte 2 svarande mot stora delar av nuvarande FOA ingår i FMV, ex— empelvis som en ny huvudavdelning för teknisk forskning och utveckling. Denna FMV-avdelning tar då över ansvaret för erforderliga speciella tekniska laboratorie— resurser (t.ex. skjutfält av typ Grindsjön etc.).

Produktionsresurser för medicinsk och be-

1-3

Kungl Maj:t

Försvarsdepartementet

Forsk- nings- råd

Ev. _ samordnings- organ

1,2 (3)

1,2

FOA GD och styrelse

1,2 1,2,3

Perspektivplane— ansvariga m ndiga heter( B, fs, m.fl.)

råd

Vetenskapliga

JJ

indust- ner

Universitet och högskolor

Forskningsplanering, projektledning serviceenhet för _ perspektiv lanenngs- underlag( PU)

Anskaffande organ FMV, SjvS, Cfs, Fortf, m fl.

"u. la

byrå

Fort F FFA forsknings-

Figur 8.3. Huvudalternativ 2 (underalternativ FR 2/PP 3) till försvarsforskningsorganisation (siffrorna vid pilarna anger indelning efter huvudsyften

enligt kapitel 2.4 och figur 4.10).

programplaner, petita

samordning av resursutveckling

_

primäruppdrag

sekundäruppdrag

teendevetenskaplig forskning och utveckling för försvarsändamål läggs under sjukvårds- styrelsen. Till denna förs exempelvis huvud— delen av nuvarande resurser för forskning och utveckling inom områdena:

— försvarsmedicinsk forskning och utveck— ling — BC-skydd

— medicinskt A-skydd — bioteknologi — psykologi — utbildningsmetoder

Produktionsresurser för objektbunden ut- veckling (huvudsyfte 3) återfinns som i nu- läget väsentligen inom industrin.

På sikt är målet att inte heller för syfte 2 ha mer än absolut nödvändiga egna pro- duktionsresurser inom den egna organisa- tionen. Universitet och högskolor, men framför allt konsulter och industri avses att i högre grad svara för erforderlig produk- tionskapacitet för försvarsforskning och ut- veckling. Detta innebär att ingen marginal- kapacitet skall finnas inom försvarsforsk- ningsorganen för uppdrag utanför försvars- sektorn.

Verksamheten såväl med syfte 2 som 3 bedrivs helt i form av projekt knutna till systemplanerna.

Finansieringen sker väsentligen i form av primäruppdrag från Kungl. Maj:t till be- rörda myndigheter (främst FMV, SjvS) som i sin tur lägger ut uppdrag på univer- sitet och högskolor, industrier etc. En mind- re del av uppdragen kanaliseras via den ovannämnda forskningsdelegationen.

Delegering av produktionsansvar sker en- ligt respektive produktionsmyndigheters eget bestämmande. Den vetenskapliga delen av produktionsansvaret ligger i viss utsträck- ning i försvarsforskningsdelegationen i form av uppföljning av verksamhetens vetenskap- liga kvalitet och bevakning av det långsik- tiga kompetensbehovet. Delegationen kan därutöver exempelvis själv svara för viss vetenskaplig prognosverksamhet i anslut- ning till miljö- och ramstudierna.

8.4.4 Samordning av försvarsforskningen med forskning och utveckling i samhället i övrigt

Alternativet uttrycker en strävan till att göra försvarets direkta behov av sådan samordning mycket små. Vissa möjligheter till samordning finns dock via försvarsforsk- ningsdelegationens bevakning av den lång- siktiga utvecklingen av försvarets resursbe- hov. Försvarssektorns egna produktionsre- surser för forskning och utveckling liksom de resurser som genom uppdrag byggs upp och underhålls vid universitet och högsko- lor, industrier och konsultföretag hålls snävt anpassade till försvarets behov och syssel- satta med specifika försvarsprojekt. Motta- garna av uppdragen får väsentligen själva ombesörja eventuell erforderlig samordning med forsknings- och utvecklingsverksam- het utanför försvarssektorn.

8.5 Huvudalternativ 2 (se figur 8.3)

8.5.1 Alternativets huvuddrag och mål

Alternativet uttrycker en strävan till att samla produktionsresurserna för forskning inom försvarsdepartementets verksamhets- område under en myndighet (FOA). inom vilken produktionsansvaret koncentreras till ett starkt centralt stabsorgan för produk— tionsplanering och produktionsledning. l stabsorganet ingår projektledning och veten- skapliga råd.

Om därutöver alternativ PP 3 väljs för perspektivplaneringsfunktionen, ger detta ut— tryck för en stark strävan att samla både program- och produktionsansvar för för- svarsforskning med huvudsyfte 1 och 2 till en myndighet (underalternativ FR Z/PP 3). Alternativet kan även kombineras med al- ternativ PP 2 för perspektivplaneringen (un— deralternativ FR 2/PP 2) varvid FOA själv har organisatoriskt programansvar för viss kunskapsuppbyggande forskning m.m. me- dan de perspektivplaneansvariga myndighe- terna har både program» och produktions— ansvar för forskningsverksamhet knuten till betingade systemplaner. Produktionsansva- ret för de perspektivplaneansvariga myndig-

heterna innebär i praktiken utläggande av ett antal sekundärupdrag på FOA som har genomförandeansvar för dessa.

Alternativet ger genom sin koncentration av resurser och ansvar mycket korta kon- takt- och beslutsvägar inom försvaret. Forskningsresurserna för syfte 1 och 2 kan om så önskas anpassas så nära som möjligt till försvarets behov med ett relativt ringa utbyte av uppdrag med organ utanför för— svarssektorn. Alternativet kan, beroende på detaljutformningen, ge uttryck för en hög ambitionsnivå i fråga om alternativplane- ring. flexibilitet och adaptivitet men behö- ver ej nödvändigtvis göra detta.

8.5.2 Programstruktur

Underalrernaliv FR Z/PP 2

FOA har organisatoriskt programansvar för sådana delar av försvarsforskning med syf- te 2 som ej har direkt knytning till betinga- de systemplaner hos olika perspektivplane- ansvariga myndigheter. FOA har sålunda programansvar för den långsiktiga kun- skapsuppbyggande forskningen för försva- rets behov, väsentliga delar av forskningen kring skydd mot ABC-stridsmedel, sådan medicinsk forskning som i dag faller under FMFD och ej kan betraktas som objekt- bunden etc.

Avvägningsprogrammet ”Allmän försvars— forskning" rullas på sätt som beskrivits för alternativ P 2 i avsnitt 8.2.5.

Underallernariv FR 2/PP 3

All försvarsforskning med huvudsyfte 1 och 2 samlas i det organisatoriska delprogram- met FOA. Detta kommer att innefatta en stor del av nuvarande FOA:s verksamhet, sådana delar av FMFD:s verksamhet som ej kan betecknas som objektbunden utveck- ling (jfr avsnitt 8.8.3), viss beteendeveten- skaplig och flygteknisk forskning, m.m. Serviceenheten för perspektivplaneunder— lag (SPU) utgör även stommen i FOA:s cen- trala produktions- och projektledning. Av- vägningsprogrammet ”Allmän försvarsforsk— ning" rullas i SPU i samråd med de per- spektivplaneansvariga myndigheterna.

8.5.3 Produktionsstruktur

I underalternativ FR 2/PP 3 är FOA pro- duktionsansvarig för försvarsforskning med syfte 1 och 2. I underalternativ FR 2/PP 2 har FOA i praktiken samma ansvar vad gäller forskning med syfte 2 även om det formellt till stor del är ett genomförandean- svar för sekundäruppdrag från perspektiv- planeansvariga myndigheter. Därjämte kan FOA bl.a. via sekundäruppdrag åläggas ett utökat genomförande— och samordningsan- svar för s.k. objektbunden utveckling (syf— te 3).

Produktionsresurserna för försvarsforsk- ning med syfte 1 och 2 är väsentligen sam- lade i FOA. FFA kan stå kvar som själv- ständig myndighet eller på sikt inordnas i FOA. Universitet och högskolor utnyttjas i den utsträckning så är möjligt. Produktions- resurser för objektbunden utveckling åter- finns liksom i nuläget väsentligen inom in- dustrin.

Verksamheten bedrivs i stor utsträckning i form av projekt med direkt anknytning till de betingade systemplanerna (jfr kapitel 5.7.2). Ett starkt centralt projektledningsor- gan finns i FOA:s ledning (i alternativ FR 2/PP 3 knutet till SPU). Till detta organ kan personal kommenderas t. ex. från olika per- spektivplaneansvariga myndigheter. Syftet skulle därvid vara att erhålla en fast knyt- ning mellan en centraliserad produktions- ledning för forskningen och olika studie- och utredningsgrupper i de perspektivplane- ansvariga myndigheterna.

5. k. kunskapsuppbyggande forskningspro- jekt knyts direkt till teknikområden och syf— tar huvudsakligen till principstudier av olika delkomponenter i vapensystem och dylikt.

Finansieringen (syfte I, 2 och delar av syfte 3) sker i underalternativ FR 2/PP 3 väsentligen i form av primäruppdrag från Kungl. Maj:t till FOA (för verksamhet med syfte 3 har uppdragen annan programmyn— dighet än FOA). Fördelning på sekundär- uppdrag inom FOA görs av det centrala projektledningsorganet, som även handhar inkommande sekundäruppdrag. I underal- ternativ FR 2/PP 2 finansieras som redan

| I i

nämnts större delar av verksamheten via se- kundäruppdrag från perspektivplaneansva- riga myndigheter.

Dclcgcring av produktionsansvar sker vä- sentligen endast inom projekt efter bedö- mande av det centrala projektledningsorga- net. Den vetenskapliga delen av produk— tionsansvaret utövas av vetenskapliga råd, vilka liksom projektledningen ingår i cen- trala stabsorgan i FOA.

8.5.4 Samordning av försvarsforskningen med forskning och utveckling i samhället i övrigt

I princip skall endast marginalkapacitet fin- nas för uppdrag utanför försvarssektorn. Sammanförandet av huvuddelen av ansva- ret och produktionsresurserna för forskning och utveckling inom försvaret till ett organ, FOA. torde dock ge bättre möjligheter än i nuläget till samordning med andra organ för forskning och utveckling.

8.6 Huvudalternativ 3 (se figur 8.4)

8.6.1 Alternativets huvuddrag och mål

Alternativet uttrycker en strävan till sam— lat organisatoriskt programansvar och sam- lat produktionsansvar för forskning inom försvarsdepartementets verksamhetsområde. Program— och produktionsansvar ligger dock på skilda myndigheter.

Alternativet uttrycker vidare en strävan till ökad samordning av försvarsforskningen med övrig forskning inom landet både av- seende exempelvis långsiktig resursuppbygg- nad och möjlighet för försvarsforsknings- organen att äta sig forskning åt uppdragsgi- vare utom försvarssektorn.

Det nära sambandet mellan försvarsforsk- ningen och perspektivplaneringen betonas genom att alternativ PP 3 väljs för perspek— tivplaneringsfunktionen.1

Alternativet innebär att väsentliga produk- tionsresurser för framför allt försvarsforsk- ning med huvudsyfte 1 och 2 bibehålls inom försvarsdepartementets verksamhetsområde.

Alternativet ger slutligen uttryck för en hög ambitionsnivå beträffande flexibilitet

och adaptivitet såväl i försvarsplaneringen som beträffande själva forskningsproduk- tionsorganen.

8.6.2 Programstruktur

En styrelse för försvarsforskning (SFF) in- rättas. SFF får programansvar för ett or- ganisatoriskt delprogram omfattande för- svarsforskning med huvudsyfte 1 och 2 dvs. omfattande huvuddelen av nuvarande FOA:s verksamhet, de delar av FMFD:s verksamhet som ej kan betecknas som ob- jektbunden utveckling (jfr kapitel 8.8.3), viss beteendevetenskaplig och flygteknisk forsk— ning m. m.

I styrelsen bör ingå representanter för ÖB (sannolikt på nivån chefen för försvars- staben), civilförsvarsstyrelsen och andra per- spektivplaneansvariga myndigheter liksom för FMV. Styrelsen för teknisk utveckling bör sannolikt vara representerad på GD— nivå. Vidare bör försvarsindustrin och uni- versitets- och högskoleforskningen vara re— presenterad. Bl.a. mot bakgrund av det nya planeringssystemet kan starka skäl före- ligga för att även en styrelserepresentant med politisk bakgrund ingår. Vid samman— sättningen av SFF bör också beaktas att styrelsen innefattar personer med medicinsk och samhällsvetenskaplig bakgrund.

Styrelsens arbetsformer får utredas när- mare i ett senare sammanhang. En aktivt arbetande styrelse (ca 1 dag per månad) kompletterad med vissa nämnder och en mindre, fast kansliorganisation kan därvid i första hand övervägas.

SPU (serviceenheten för perspektivplane— underlag) kan organisatoriskt hänföras till styrelsen eller till själva forskningsorganen. SPU:s upgifter i förhållande till SFF och de forskningsproducerande organen bör i båda fallen vara klart angivna och diskuteras översiktligt i det följande.

Avvägningsprogrammet ”Allmän försvars— forskning” rullas i styrelsen i samråd med

1 I princip torde även en kombination med PP 2 vara tänkbar. En sådan kombination tor- de dock ej förete sådana skillnader jämfört med det tidigare behandlade alternativet FR 2/PP 2 att det motiverar en närmare beskrivning i det- ta sammanhang.

Kungl. Maj:t

Försvarsdepartementet

2 1,2 l1 +1,3

Perspektivplane- ansvariga myndig-

heter (ÖB, Cfs, m fl)

53 o ta

Ev. SFF

samordnings— (Styrelsen för organ försvarsforskning)

Anskaffande organ:

FMV, Sjvs, Cfs, FortF, m fl.

* i 2 2 1 Service—

underlag produktions- (SPU) organet)

ji

enhet för (Organisatoriskt perspektiv- knuten till SFF planerings— eller forsknings—

& ir

Forskningsproduktionsorgan

Universitet [] F 0 A- D Industrier och avd MPI FFA högskolor ' ' )] [:l

2,3 (via FortF)

FortF forsknings- byrå

resursutveckling

———> Programplaner, petita 4:> Samordning av _ Primäruppdrag [223 Sekundäruppdrag

Figur 8.4. Huvudalternativ 3 till försvarsforskningsorganisation (siffrorna vid pilarna anger indelning efter huvudsyften enligt kapitel 2.4 och figur 4.10).

de forskningsproducerande organen med SPU som beredande. Genom SPU:s sam- mansättning och arbetsformer (jfr kapitel 8.2.6 ovan) säkerställs under beredningsfa- sen ett fortlöpande samråd mellan olika in— tressenter i avvägningsprogrammet (jfr ka— pitel 5.8) och de forskningsproducerande or- ganen.

8.6.3. Produktionsstruktur

Pimli/krimrsunsvaret för försvarsforskning— en med syfte 1 är delat mellan SPU och de perspektivplaneansvariga myndigheterna en- ligt de principer som beskrivits i kapitel 8.2.6. Produktionsansvar för försvarsforsk- ning mcd syfte 2 åvilar väsentligen de fak— tiska forskningsproduktionsorganen, dvs. nu- varande FOA-avdelningar, FFA, m.fl. (se vidare nedan angående produktionsresur- ser). Vissa delar av produktionsansvaret för syfte 2 kan även ligga på perspektivplane— ansvariga myndigheter och sekundärupp— drag läggas ut på SPU och forskningspro- duktionsorganen (se vidare beskrivningen av alternativ PP 3 ikapitel 8.2.6).

Produktionsansvaret för den objektbund- na utvecklingen (syfte 3) åvilar liksom i nu— läget myndigheter med ansvar för anskaff- ningsverksamhet. SFF kan inom ramen för sitt organisatoriska programansvar (jfr ka- pitel 7) ges vissa samordningsuppgifter be- träffande den långsiktiga fördelningen av resursuttaget för objektbunden utveckling för försvarsändamål på olika produktions- ställen (egna forskningsorgan, andra statli- ga forskningsinstitut, universitet och hög— skolor. industrier).

Proclukrionsresurserna för försvarsforsk- ning med syfte 2 har i stort nuvarande struktur. Nuvarande FOA—avdelningar kan exempelvis med smärre ändringar ingå i ett samlat produktionsorgan. FOA-avdelning— arna, FFA och MPI kan på sikt inordnas under någon form av gemensam ledning. »(Faktiska skillnader i ansvars- och finansie- ringsförhållanden mot nuläget torde bli små när det gäller den löpande genomförande- verksamheten av forskningsprogrammet; se nedan.)

Universitets— och högskoleinstitutioner

liksom industrier och andra företag intres- serade av uppdragsforskning kan konkur- rera om försvarsforskningsuppdragen från SFF.

Finansieringen sker väsentligen i form av primäruppdrag från Kungl. Maj:t till pro- duktionsorganen.

Uppdrag på universitet, högskolor och industrier etc. kan läggas ut dels direkt från SFF, dels från forskningsproduktions- organen.

Samspelet mellan program- och produk— tionsorgan. Ansvarsdelegering

Grundtanken bör vara att produktions- organen ges stor frihet under ett ansvar som närmast motsvarar lönsamhetsansvaret i industrin. Gränserna för handlingsfrihe- ten anges i första hand genom att SFF ger ramar för dels större investeringar, dels personal, dvs. sådana åtaganden som bin- der styrelsen såsom programorgan på lång sikt. I övrigt bör produktionsorganen ha stor handlingsfrihet (målstyrning) på drifts— anslagssidan.

Försvarsforskningsprogrammet utformas genom kontakter och diskussioner i första hand mellan produktionsorganen, SPU och de perspektivplaneansvariga myndigheterna på grundval av riktlinjer från SFF. Pro- grammen fastställs av SFF efter formell remiss till de perspektivplaneansvariga myndigheterna och slutgiltigt av statsmak- terna; därefter överlämnas ansvaret till produktionsorganen. Produktionsorganen svarar därvid för att en lämplig projekt- och uppdragsstruktur1 utvecklas exempelvis inom FOA-avdelningarna (motsvarande) och mellan avdelningarna och andra forsk- ningsorgan och myndigheter (innefattar t.ex. verksamhet i studie- och underlags- grupper, etc.).

Fördelning av ansvar för projektledning mellan SPU och övriga forskningsorgan kan vid behov göras av SFF t.ex. i sam- band med programbudgetbehandlingen.

Projektledning bör därvid i mycket be- gränsad utsträckning läggas i SPU. SPU

1 Nedbrytning efter basteknologier och ve- tenskapsområden enligt kapitel 5.7.

skall kunna lämna ifrån sig stora problem- komplex till de forskningsproducerande or- ganen. Detta kan beskrivas som att SPU in- riktar sig på att ”sälja problem” till forsk- ningsorganen. Den vetenskapliga delen av produktionsansvaret är i stor utsträckning delegerad till avdelningarna.

SPU biträder SFF med uppföljning av verksamheten efter basteknologier och sy- stemtillämpningar (figur 5.4.).

Ovanstående ansvarsdelegering utesluter ej att SFF vid behov initierar en hårdare centralstyrning av vissa projekt eller kallar in utomstående vetenskaplig expertis för översyn av vissa forskningsområden.

8.6.4 Samordning av försvarsforskningen med forskning och utveckling i samhället i övrigt

Kunder även utanför totalförsvaret bör i detta alternativ kunna få goda möjligheter att på affärsmässig bas utnyttja olika forsk- ningsresurser inom försvarsdepartementets verksamhetsområde. Inga principiella hin- der föreligger för att produktionsorganen i samråd med SFF åtar sig produktionsan- svar även för större, långsiktiga forsknings- uppdrag från andra sektorer. Försvarsforsk- ningsorganen har ett enkelt och entydigt an- svar direkt mot Kungl. Maj:t/försvarsde- partementet (via SFF) för tillgodoseende av försvarets forskningsbehov men är därut- över i stort sett likställda med andra forsk- ningsorgan. Vad avser den långsiktiga ut- vecklingen av resursstrukturen inom för- svarsforskningsorganen har SFF ett uttalat samordningsansvar mot forsknings- och ut— Vecklingsorgan inom andra samhällssekto— rer.

8.7 Huvudalternativ 4 (se figur 8.5)

8.7.1 Alternativets huvuddrag och mål

Alternativet uttrycker en strävan att förena huvuddragen i alternativ 3 med långtgående organisatorisk samordning av Vissa statliga forskningsresurser och forma dem till pro- duktionsorgan för forskningsprogram inom ett flertal samhällssektorer.

Samordningen av produktionen kan ex- empelvis ta formen av ett särskilt statligt bolag för främst teknisk forskning och ut- veckling.

Försvarssektorn har endast i mycket be- gränsad utsträckning egna produktionsor— gan för forskning och utveckling. Speciella försvarsforskningsavdelningar eller dylikt får dock sannolikt inrättas inom det sam- ordnade statliga produktionsorganet för teknisk forskning och utveckling.

Organisatoriskt programansvar för för- svarsforskning med huvudsyfte 1 och 2 förs samman i en särskild styrelse för försvars- forskning (SFF).

För perspektivplaneringsfunktionen väljs i det följande alternativ PP 3 med service— enheten för perspektivplanering (SPU) orga- nisatoriskt förlagd till SFF.

Ett val av alternativ PP 2 är även i prin— cip tänkbart. Styrelsens funktioner torde dock i detta fall bli så begränsade och i huvudsak av sådan natur (samordningen mellan två departements verksamhetsområ- den) att de ej motiverar en särskild myn- dighet utan lämpligen fullgörs direkt av för- svarsdepartementet.

Ett SPU enligt alternativ PP 3 skulle även kunna förläggas till det samlade forsknings- produktionsorganet, exempelvis som ett led i en utveckling av den typ som skisserats i kapitel 8.2.7. Även i detta fall torde styrel- sen inte ha några nämnvärda funktioner att fylla som ej med fördel kan förläggas di- rekt till försvarsdepartementet.

8 .7.2 Programstruktur

SFF får som nämnts programansvar för ett organisatoriskt delprogram omfattande för- svarsforskning med huvudsyfte 1 (delar; se kapitel 8.2.6) och 2 innefattande nuvarande FOA:s verksamhet, sådana delar av FMFD:s verksamhet, som ej kan betecknas som objektbunden utveckling (se kapitel 8.8.3), viss beteendevetenskaplig och flyg- teknisk forskning m.m. Anslagsfördelning- en till olika produktionsorgan handhas inom SFF av SPU, eventuellt kompletterad med vissa vetenskapliga delegationer och nämnder. SFF:s sammansättning kan bli

Kungl. Maj:t

Försvarsdepartementet

M

1,3

Perspektivplane- ansvariga myndig— håter

B, Cf , . 1_3 ( _ 5 m fl )

U al

Ev. Samord— ningsorgan

SFF Anskaffande organ: Forskningsnämnder ." FMV, SlVS, Cfs __ _ _ _ _. _ .. FortF, mfl. Servicekenhelt för p8r5pe tlv aneri - underlag (EPU) ngs

1,2

li

Samordnat produktionsorgan för 2 OCh 3 teknisk forskning och utveckling (Via FortF)

AE, Nuvarande

FOA Universitet SSP A F FA avdel- FortF

och högskolor ningar forsknings-

Industrier

Programplaner, _ Primäru dra petita pp g Speciella enheter för

försvarsforskning ?;sTgiidtcgåilaihg SID Seku ndä ruppdrag

2 Figur 8.5. Huvudalternativ 4 till försvarsforskningsorganisation (siffrorna vid pilarna anger indelning efter huvudsyften enligt kapitel 2.4 och figur 4.10).

likartad som i huvudalternativ 3, dock med ökad tyngdpunkt på försvarsrepresentatio- nen, då samordningen med forskning och utveckling inom andra samhällssektorer i detta alternativ åvilar andra organ än SFF.

8.7.3 Produktionsstruktur

Produktionsansvar för försvarsforskning med syfte 1 åvilar SFF'SPU och de per- spektivplaneansvariga myndigheterna enligt i avsnitt 8.2.6 beskriven fördelning. SFF får formellt produktionsansvar för försvars- forskning med syfte 2 även om huvuddelen direkt vidarebefordras i form av sekundär- uppdrag till det samlade statliga forsknings— produktionsorganet, universitet och högsko- lor, etc.

Genomförandeansvar för försvarsforsk- ning med syfte 2 kommer således att vä- sentligen åvila det samordnade statliga forskningsproduktionsorganet.

Produktionsansvaret för den objektbund- na utvecklingen (syfte 3) ligger liksom i nu- läget hos samma myndigheter som har pro- duktionsansvar för motsvarande anskaff- ningsverksamhet.

Produktionsresurser är —— med undantag av SPU — i huvudsak forskningsorgan som ej är underställda vare sig SFF eller för- svarsdepartementet.

SFF är för produktionen av försvars— forskning väsentligen beroende av statliga organ i första hand för teknisk forskning och utveckling (FOA, FFA, AE, SSPA SP, m.fl). Dessa organ har sammanförts under någon form av gemensamt lednings- organ. Underlag för en närmare utform- ning av en sådan struktur torde kunna hämtas i betänkande som framläggs av 1969 års utredning för samordnad forsk- ning. Stiftelse eller bolagsform för de forsk- ningsproducerande organen kan ligga nära till hands i detta alternativ. Annan departe- mentstillhörighet för FOA och FFA är där- vid aktuell. Vissa myndigheter inom för- svarssektorn med väsentligen andra upp- gifter än forskning och utveckling kan dock behålla smärre forskningsenheter som ar- betar i direkt anknytning till myndighetens ordinarie verksamhet. Exempel på sådana

enheter är FMV:s försökscentraler, delar av MPI, FortF:s forskningsbyrå, vissa för- svarsmedicinska forskningsgrupper, o.dyl. Universitets- och högskoleinstitutioner lik- som industrier och andra företag kan kon- kurrera om försvarsforskningsuppdragen från SFF. Verksamheten bedrivs i stor ut- sträckning på projektbas med anknytning till systemplaner och specifika problem inom olika teknikområden (jfr huvudalter- nativ 2). Forskare och andra representan- ter för de olika forskningsproducerande or- ganen ingår som hittills direkt i olika för- svarsmyndigheters studie- och underlags- grupper.

Finansieringen sker i form av primärupp- drag från Kungl. Maj:t till SFF och vidare i form av sekundäruppdrag. På sikt och exempelvis som ett led i en utveckling av den typ som skisserats i kapitel 8.2.7 kan primäruppdrag ges direkt till det samlade statliga produktionsorganet.

Delegeringen av produktionsansvar från SFF till i första hand det samlade statliga produktionsorganet för teknisk forskning och utveckling behöver vara mycket stor för att främja den samordning som är al— ternativets huvudmål. Samma principer som skisserats under alternativ 3 ovan torde där- vid bli vägledande, samtidigt som de an- svarsdelegeringsproblem som berörts i ka- pitel 6.3 .5 får beaktas.

I praktiken innebär detta att produktions- ansvaret för stora delar av i första hand det tekniska underlaget för försvarets perspek- tivplanering läggs utanför försvarsdeparte- mentets verksamhetsområde. Också den ve- tenskapliga delen av produktionsansvaret delegeras i stor utsträckning.

8.7.4 Samordning av försvarsforskningen med forskning och utveckling i samhället i övrigt Såväl behov som möjligheter till samord- ning av försvarsforskningen med övrig forskning och utveckling i landet kan i det- ta alternativ närmast beskrivas som totala. Denna samordning sköts i stor utsträckning inom det statliga forskningsproduktionsor- ganet. Detta kan även innebära att det —

åtminstone indirekt när knapphet på resur- ser föreligger — får möjlighet att i viss ut- sträckning styra försvarets tillgång till vissa forskningsresurser på såväl längre som kor- tare sikt och därigenom påverka inom för- svarssektorn gjorda prioriteringar av för- svarsforskningsprogrammet.

8.8 Alternativens konsekvenser för nuva— rande forskningsdelegalioner

8.8.1 Inledning I samtliga fyra huvudalternativ förutsätts organ av typ forskningsnämnder eller mot- svarande ingå i de myndigheter som har organisatoriskt programansvar för försvars- forskningsprogrammet eller delar därav. Dessa nämnders sammansättning och upp- gifter kan variera mellan de olika huvud- alternativen. I samtliga alternativ torde dock forskningsuppdrag inom områden där försvaret ej har egna forskningsresurser att i betydande utsträckning kanaliseras via så- dana nämnder (motsvarande). Hithörande frågor förutsätts behandlas mer ingående i ett senare sammanhang i samband med den närmare översyn av de enskilda forsknings- organens verksamhet och organisation som anges i utredningsdirektiven. Principerna för att inordna nuvarande fristående forsk- ningsdelegationer i utredningens fyra hu- vudalternativ till ny försvarsforskningsorga- nisation anges nedan.

8.8.2 M ilitärhistoriska forsknings- delegationen

Den nuvarande militärhistoriska forsknings- delegationens uppgifter förutsätts övertas av en forskningsnämnd för samhällsvetenskap- liga frågor, som förutsätts ingå i alla fyra huvudalternativen (i försvarsforskningsdele- gationen i alternativ 1, i FOA:s ledning i al- ternativ 2 samt i SFF i alternativ 3 och 4). Bl.a. anknytningen till delprogrammet ”Olika försvarsformers strategi och taktik” inom avvägningsprogrammet ”Allmän för- svarsforskning" får därvid beaktas.

8.8.3 Försvarsmedicinska forsknings- delegationen

Den nuvarande försvarsmedicinska forsk- ningsdelegationen finansierar, med de defi- nitioner och gränsdragningar som gjorts i kapitel 4 och 5, såväl icke objektbunden som objektbunden försvarsmedicinsk forsk- ning och utveckling.1 Icke oväsentliga delar av den verksamhet delegationen finansierat vid försvarsgrensanknutna försöksstationer (motsvarande) har exempelvis haft direkt anknytning till specifika ubåts- eller flyg- planssystem. Sådan medicinsk forskning och utveckling som är direkt knuten till speci- fika vapensystem förutsätts i samtliga alter- nativ finansieras i form av uppdrag från de anskaffande myndigheterna (materielför— valtningarna) på samma sätt som sjukvårds— styrelsen finansierar den objektbundna ut- vecklingen av sjukvårdssystem för krigs- makten. Motsvarande förutsätts gälla även för beteendevetenskaplig och bioteknologisk forskning och utveckling.

För försvarsmedicinska forskningsdelega- tionens verksamhet får de fyra huvudalter- nativen i princip följande konsekvenser: I huvudalternativ 1 framstår det som natur- ligt att delegationens uppgifter övertas av forskningsplaneringen inom försvarets ma- terielverk och försvarets sjukvårdsstyrelse, där den senare kan tänkas åläggas sam- manhållande fackansvar (motsvarighet till tekniskt samordningsansvar). I huvudalter- nativen 2—4 förutsätts de delar av delega- tionens verksamhet som ej avser objekt- bunden utveckling enligt ovan att överföras till en medicinsk forskningsnämnd, som or- ganisatoriskt knyts till FOA:s ledning i al- ternativ 2 och till SFF i alternativ 3 och 4. Som angivits i figurerna 8.3.—8.5. kan den— na forskningsnämnd även åläggas samord- ningsansvar beträffande resursutnyttjandet för den objektbundna medicinska forsk- ningen och utvecklingen.

I en sådan forskningsnämnds samord- ningsansvar förutsätts även ingå exempelvis de delar av statens bakteriologiska labora- toriums forskningsverksamhet som avser

1 Jfr bilaga 2, figur 1

skydd mot B-stridsmedel. Under en sådan nämnds ansvar faller vidare anknytningen till den mer grundläggande medicinska forskning som finansieras av statens medi- cinska forskningsråd och som ofta är av gemensamt intresse för försvaret och andra samhällssektorer. De närmare formerna för samarbetet med det medicinska forsknings- rådet blir bl.a. beroende av detaljutform— ningen av forskningsnämndernas organisa- tion i de fyra huvudalternativen och förut- sätts därför behandlas i ett senare samman- hang.

I samtliga alternativ förutsätts slutligen att nämndorganisationen byggs upp så att den främjar ett nära samarbete mellan me— dicinsk, beteendevetenskaplig och biotekno— logisk forskning och utveckling för för— svarsändamål.

9.1 Inledning

I kapitel 1 angav utredningen inriktningen för arbetet med detta första delbetänkande. I enlighet därmed har huvudvikten lagts vid att söka ange principiella former för inrikt- ning och genomförande av det framtida försvarsforskningsprogrammet. Forsknings- insatserna för försvarssektorn bör därvid kunna balanseras med hänsyn till såväl to- talförsvarets specifika behov inom olika ämnesområden som den totala tillgången på produktionsresurser för forskning och ut- veckling inom landet.

Utredningen framhåller i detta samman- hang att det är av betydelse att söka skapa en organisatorisk struktur, som smidigt kan anpassa sig dels till ändrade mål för för- svarsforskningen, dels till krav som kan stäl- las med utgångspunkt från övergripande av— vägningar mellan olika samhällssektorers forskningsbehov.

Utredningen har sökt att relativt ingåen- de behandla försvarsforskningens roll i det svenska totalförsvaret (kapitel 4). Därvid har utredningen angivit faktorer, som bör vara styrande för försvarsforskningens framtida inriktning, ledning, samordning, ansvarsförhållanden och finansiering (kapi- tel 5—7). Förslag till alternativa lösningar avseende olika organisations- och ansvars- frågor har lagts fram (kapitel 8). Utred- ningen framhåller att valet mellan dessa alternativ i betydande utsträckning påver-

Utredningens överväganden och förslag

kas av grundläggande värderingar och mål- formuleringar som hänger samman med bl.a. samspelet mellan försvarsplanering, försvarsforskning och annan forsknings- och utvecklingsverksamhet inom landet.

I följande avsnitt anger utredningen sina överväganden och värderingar i anslutning till ett antal sådana principiella frågeställ- ningar som beskrivits tidigare i betänkan- det. Dessa överväganden utmynnar i ett ställningstagande för ett av huvudalternati- ven till organisatorisk principstruktur.

9.2 Utredningens syn på forskning för för- svarssektorn

Följande avsnitt sammanfattar den syn på forskning och utveckling för försvarssektorn som utredningen formulerat. I avsnittet be- rörs ett antal faktorer som enligt utred- ningen i första hand bör beaktas vid val av organisatorisk struktur för försvarsforsk- ningen.

Utredningen har funnit att översynen av försvarsforskningen måste göras så att den nära anknytningen mellan försvarsforsk- ningen, systemet för försvarsplaneringen och andra verksamheter inom totalförsva- ret kommer till uttryck.

Enligt denna syn kommer försvarsforsk- ningens inriktning och omfattning att i första hand bestämmas av de mål statsmak- terna nu och i framtiden anger för vår sä- kerhetspolitik och vårt totalförsvar (kapitel 5).

Utredningens syn innebär vidare att de ekonomiska resurser som satsas på försvars- forskning i första hand skall vägas inom ramarna för försvarsbudgeten mot satsning- ar på andra åtgärder som kan ge höjd för- svarseffekt. Beroende på storleken av för- svarsforskningsinsatserna vid olika tidpunk- ter kan denna avvägning innefatta olika grad av säkerhetspolitiskt risktagande (ka- pitel 5).

Dessa förhållanden bör enligt utredning- en beaktas vid överväganden rörande an- svarsfördelningen inom försvarsforsknings- organisationen. Likaså bör beaktas att un- derlag för statsmakternas prövning och for- mulering av målen för vår säkerhetspolitik och vårt totalförsvar i stor utsträckning er- hålles genom försvarsforskningen och där- till direkt knuten studie- och utrednings- verksamhet.

Försvarsforskningens nära anknytning till olika aktiviteter inom totalförsvaret inne— bär enligt utredningen dock inte att för- svarsforskningen kan behandlas fristående från övrig forsknings- och utvecklingsverk— samhet i landet. Uppbyggnad, underhåll och utnyttjande av Sveriges totala resurser för forskning och utveckling — såväl vid sär- skilda forskningsorgan som i industrin — berör i hög grad försvarssektorn, inte minst mot bakgrund av att den under en följd av år svarat för en aVSevärd del av de sam- manlagda forsknings- och utvecklingsinsat- serna inom landet (kapitel 2 och 3). I detta sammanhang måste bl.a. beaktas att de to- tala forsknings- och utvecklingsresurserna liksom den allmänna kunskapspotentialen är av synnerligen stor betydelse för landets framtida sociala och ekonomiska utveck- lingsmöjligheter. Detta gäller speciellt med avseende på komplicerade systemtillämp- ningar byggande på en bred grund av tek- nologiskt och i vid bemärkelse samhälls- vetenskapligt kunnande. Sveriges säkerhets- politiska ställning och handlingsfrihet torde också i hög grad vara beroende av dess allmänna ekonomiska styrka och kunskaps- potential, varvid de samlade forsknings-, ut- vecklings- och tillverkningsresurserna spelar en betydande roll.

Krav på ett med hänsyn till flera sam- hällssektorers behov samordnat utnyttjande av vissa forskningsresurser kan resa: från sådana principiella utgångspunkter som ovan antytts. Därtill kan även kommi rent produktionsekonomiska samordningskrav. De avvägnings- och ansvarsproblem som därvid kan behöva beaktas har berörts i kapitel 2.

Utredningens överväganden och förslag rörande val av framtida organisation för försvarsforskningen är grundade på gällan- de, av statsmakterna fastställda mål för så- kerhets— och försvarspolitiken. Samtidigt har beaktats de krav statsmakterna ställt beträf- fande adaptivitet och handlingsfrihet i lång- siktsplaneringen. Dessa krav har kommit till uttryck såväl i försvarets nya planeringssy- stem som i 1965 års departementsreform, vilken senare utgör en viktig grund för pla- neringssystemet.

Principdiskussionerna i kapitlen 4—7 rö- rande samspelet mellan försvarsforskning och försvarsplanering torde endast i be- gränsad utsträckning beröras av ändrade mål för säkerhets- och försvarspolitiken. Däremot kan naturligtvis försvarsforsk- ningsprogrammets inriktning och omfattning påverkas i betydande grad, liksom i viss mån val av ansvarsfördelning och organisa- torisk struktur.

9.3 Utredningens syn vad giiller krav på den framtida organisationen av försvars- forskningen Utredningsdirektiven anger att ett viktigt mål för utformningen av den framtida or- ganisationen av försvarsforskningen bör vara att åstadkomma en bättre samordning och överblick på såväl program- som pro- duktionssida, dvs. såväl i fråga om utform- ningen av försvarsforskningsprogrammet som dess genomförande. Med hänsyn till de problemställningar som utredningen i tidigare kapitel framhål- lit som väsentliga för denna etapp av ut- redningsarbetet, och som sammanfattats i föregående avsnitt, har utredningen funnit att faktorer av avgörande betydelse för ut- formningen av den framtida organisationen

kan sammanfattas under följande fyra hu— vudpunkter:

]. Ambitionsnivå för försvarsforskningen i anslutning till i kapitel 5 angivna dimen- sionerande faktorer.

2. Organisatorisk fördelning av ansvar för framtagande av underlag och metodik för försvarets perspektivplanering.

3. Fördelning och delegering av ansvar inom själva forskningsorganisationen.

4. Försvarsforskningens samordning med övrig forsknings- och utvecklingsverksamhet inom landet.

Valet mellan de huvudalternativ till fram- tida försvarsforskningsorganisation som ut— redningen presenterar i kapitel 8 blir som tidigare framhållits i hög grad beroende av de mål som anges för försvarsforsknings- programmet och forskningsorganisationen och den vikt som därvid tillmäts olika fak- torer i anslutning till ovanstående fyra hu- vudpunkter.

Den framtida organisationen måste också enligt utredningen ta till vara och bygga vi- dare på de värdefulla kontakt- och samar- betsformer mellan olika myndigheter som existerar i nuvarande organisation.

Utredningen anser mot bakgrund av de diskussioner som förts i tidigare avsnitt och kapitel:

I anslutning till punkten I: Ambitions- nivå för försvarsforskningen i anslutning till i kapitel 5 angivna dimensionerande fak- torer.

att det, oberoende av de säkerhetspolitis- ka målen, föreligger starka krav på olika former av anpassningsförmåga hos totalför- svaret (flexibilitet och adaptivitet med den planeringstekniska innebörd som angivits i kapitel 4). Detta gäller såväl i förhållande till ändringar i det säkerhetspolitiska läget som till ändrade inrikespolitiska ramvillkor (t.ex. ändrade ekonomiska resursramar el- ler ändrad utbildningsbakgrund hos värn- pliktig personal). Tillkomsten av det nya planeringssystemet kan ses som ett exem- pel på hur dessa krav kommit till uttryck.

att krav på långsiktig handlingsfrihet i försvarsplaneringen bl.a. kan mötas med

adaptivitet, vilket vid begränsade resurser medför mindre styrka på kort sikt. Detta innebär ett säkerhetspolitiskt risktagande, som bör ske på bästa möjliga kunskapsun- derlag.

att krav som kommer till uttryck i ovan- stående två punkter ej kan tillgodoses utan en långsiktigt inriktad forsknings-, studie- och utredningsverksamhet i anslutning till totalförsvarets långsiktsplanering. Detta gäl- ler inte minst mot bakgrund av de tids- perspektiv man måste räkna med i fråga om såväl utbildning som framtagning av materiel inom totalförsvaret.

att detta talar för att ett avvägningspro- gram "Allmän försvarsforskning" avgrän— sas. Detta inriktas och dimensioneras i för- hållande till de långsiktiga säkerhetspolitis- ka målen enligt de riktlinjer som angivits i kapitel 5. Programmet skall ge naturliga anknytningspunkter för den s.k. objekt- bundna utvecklingsverksamheten, som i första hand dimensioneras med utgångs- punkt från mer kortsiktiga mål för genom- förandeverksamheten.

att gällande mål för landets säkerhets- politik och försvarsplanering ställer krav på en hög ambitionsnivå inom ett sådant avvägningsprogram innefattande i tabell 5.1. exemplifierade problemställningar.

att ovanstående punkter talar för att höga krav ställs på försvarsforskningsorganen så- väl i fråga om kunskaper om totalförsvaret som när det gäller vetenskaplig kompetens för att säkerställa underlagets allsidighet och vetenskapliga kvalitet. Härför erfordras bl.a. möjligheter till ett väl fungerande kontaktnät både inom försvaret och med organ för högre utbildning och forskning inom och utom landet. Kraven gäller inom såväl de tekniska, naturvetenskapliga, medi- cinska som de samhällsvetenskapliga områ- dena.

I anslutning till punkten 2: Organisatorisk fördelning av ansvar för framtagande av underlag och metodik för försvarets per- spektivplanering.

att perspektivplanering enligt det nya pla- neringssystemet är en aktivitet som bör ses

som en gemensam angelägenhet för hela totalförsvaret. Det nya planeringssystemet för försvaret och 1965 års departementsre- form ger därvid enligt utredningen erfor- derliga riktlinjer för samarbetsformerna på den nivå det här är fråga om. Utredningen anser att det nya planeringssystemet här- vidlag anger och avgränsar de politiska in- stansernas ansvarsroll visavi försvarsforsk- ningsfunktionen (kapitel 4).

att resurserna för framtagning av under- lag för totalförsvarets perspektivplanering av gemensamt intresse för flera myndighe— ter (kapitel 8.2) bör samordnas i en gemen- sam serviceenhet. med en fast basorganisa- tion direkt knuten till försvarsforskningsor- ganen (alternativ PP 3 enligt kapitel 8.2). Vid denna enhet tjänstgör personal från oli- ka totalförsvarsmyndigheter med permanen- ta eller mer tillfälliga uppdrag. En sådan lösning synes enligt utredningen mest rimlig då den dels hushållar med knappa men högt kvalificerade personella resurser, dels markerar kraven på vetenskaplig kvalitet och integritet i underlagsframtagningen. Lösningen kan dessutom genomföras utan att ändra olika myndigheters planeringsan- svar.

I anslutning till punkten 3: Fördelning och delegering av ansvar inom själva forsk- 11 in gsorgan isa/tonen .

att ett organisatoriskt programansvar för verksamhet fallande under avvägningspro- grammet "Allmän försvarsforskning” bör åläggas en myndighet direkt under Kungl. Maj:t. Det organisatoriska programansvaret för försvarsforskningen bör därvid ha den i kapitel 4 och 7 angivna innebörden.

att instruktioner, arbetsordningar, etc. för denna myndighet bör utformas så att de be- aktar forskningsbehoven hos olika myndig- heter och organ som är intressenter i för- svarsforskningsprogrammet enligt kapitel 5.8.

att ansvarsfördelningen inom försvars- forskningsorganisationen i övrigt karakteri- seras av central sammanhållning av lång- siktsplanering och uppföljning, medan en höggradig delegering av genomförandean-

svaret eftersträvas till själva forskningsor- ganen jämte anknytande, för olika för- svarsmyndigheter gemensamma studie- och underlagsgrupper på olika nivåer.

I anslutning till punkten 4: Försvars- forskningens samordning med övriga forsk— nings— och lttvecklingsverksamlteter landet.

inom

att samarbetet och samordningen mellan försvarsforskningen och annan forskning och utveckling inom landet måste tillmätas stor betydelse med utgångspunkt från den grundsyn utredningen tidigare formulerat och de kvalitetskrav utredningens ställnings- taganden under ovanstående punkter ger ut- tryck för. Såväl principiella som rent pro- duktionsekonomiska skäl kan härvid före— ligga (kapitel 2 och 9.2).

att värdet av produktionsekonomiska samordningssträvanden för att exempelvis uppnå vissa stordriftsfördelar (kritisk stor- lek på forskningsresurser; kapitel 6.3) måste vägas mot de nackdelar som kan komma av en splittring i målinriktningen hos de forskningsproducerande enheterna, speciellt mot bakgrund av att de personella resur- serna spelar en dominerande roll för verk- samhet som faller under avvägningspro- grammet "Allmän försvarsforskning".

att klara ansvarsförhållanden måste före- ligga när det gäller prioriteringar på pro- duktionssidan mellan olika samhällssekto- rers forskningsprogram (kapitel 2.2.2).

att de organisatoriska formerna för forsk- ningsverksamheten bör med beaktande av de två närmast föregående punkterna främ- ja ett ömsesidigt erfarenhetsutbyte och re- sursutnyttjande mellan olika samhällssekto- rer. Detta gäller speciellt inför ändringar i inriktningen och omfattningen av olika sek- torers forskningsprogram.

9.4 Utredningens ställningstagande till de framlagda organisatoriska huvudalternati- ven

Vid en sammanvägning av de synpunkter och krav som utredningen enligt föregåen- de avsnitt ansett vara väsentliga för utform- ningen av den framtida försvarsforsknings-

organisationen har utredningen funnit hu- vudalternativ 3 mest lämpat att läggas till grund för de mer detaljerade organisations- förslag som utredningen har att utarbeta och framlägga i en senare etapp.

Utredningen har därvid ingående disku- terat de olika alternativens för- och nackde- lar i anslutning till de krav som kan ställas på såväl program- som produktionsorgan för försvarsforskningen (jfr. kapitel 5 och 6). I det följande sammanfattas de skäl som utredningen ansett väga tyngst vid valet av huvudalternativ 3 såsom det som i första hand bör komma in som principstruktur för den framtida organisationen av försvars- forskningen. Diskussionen koncentreras där- vid i stor utsträckning på enligt utredning- ens mening avgörande nackdelar hos alter- nativen l. 2 och 4, medan fördelarna i hu- vudsak angivits i kapitel 8. väsentligen i de målsättningsavsnitt som inleder beskrivning- arna av varje alternativ.

Huvudalternativ I (organisatorisk knyt- ning av försvarsforskningsproduktionen till de anskaffande myndigheterna) har enligt utredningen följande betydande nackdelar jämfört med i första hand huvudalternati- ven 2 och 3:

O alternativet är i första hand anpassat till en mycket låg ambitionsnivå för såväl försvarsforskning som förvarsplanering. Detta gör att alternativet knappast står i överensstämmelse med nuvarande mål för vår säkerhets- och försvarspolitik | av de fyra alternativen har detta be- dömts medföra de största riskerna för isolering av försvarsforskningen från övrig forskning och utveckling inom landet. 0 alternativet innebär relativt genomgri- pande organisatoriska förändringar, som under en övergångstid kan förväntas medföra betydande omställningskostna- der. Den organisatoriska uppdelningen kan vidare försvåra det tvärvetenskap— liga samarbetet mellan teknisk-naturve- tenskaplig och medicinsk—beteendeveten- skaplig forskning och utveckling. Med nuvarande storlek på såväl FMV som

FOA torde dessa nackdelar ej komma att uppvägas av några administrativa eller andra organisatoriska fördelar.

Huvudalternativ 4. (Ett samlat statligt produktionsorgan för i första hand teknisk forskning och utveckling sorterande under annat departement än försvarsdepartemen- tet. Under det senare finns väsentligen en- dast en programmyndighet för försvars- forskningen.) Detta alternativ innebär en— ligt utredningen följande betydande nack- delar jämfört med i första hand alternati— ven 2 och 3:

. alternativet innebär en fördelning mel- lan två skilda departements verksam- hetsområden av å ena sidan program— ansvar, å andra sidan faktiskt produk- tionsansvar och produktionsresurser för avvägningsprogrammet ”Allmän för- svarsforskning". För forskningsverksam- het av den volym och med de syften det här är fråga om ställs därvid höga krav på utvecklande av delvis nya pla- nerings- och arbetsformer vid sidan av hittills existerande inom svensk statsför- valtning, varvid bl.a. de ansvarspro- blem som berörts i kapitel 2.2.2 får be- aktas (jfr även kapitel 8.2.7). 0 alternativet innebär omfattande organi- sationsändringar, vilka kan leda till om- ställningsproblem, som bl. a. genom för- längda kontakt- och beslutsvägar under en lång övergångstid kan försvåra det centrala samspelet mellan försvarsforsk- ning och försvarsplanering. Att detta samspel fungerar väl torde — som tidi- gare framhållits — vara en av förutsätt- ningarna för adaptivitet hos totalförsva- ret. Alternativet innebär därmed också i viss mån ett avsteg från de principer om en långtgående samordning av den målinriktade forskningsverksamhe- ten med olika avnämarfunktioner som i olika sammanhang (bl.a. prop. 1968: 68) ansetts vara av grundläggande bety- delse för effektiviteten när det gäller målinriktad forskning och utveckling. Om det samlade produktionsorganet vi- dare inriktas enbart på teknisk forsk-

ning och utveckling kan detta försvåra möjligheterna till en ökad integrering av teknisk-naturvetenskap]ig, medicinsk och beteendevetenskaplig forskning när det gäller systemtillämpningar inom försva- ret. En sådan ökad integrering framstår ur andra synpunkter som nödvändig.

. mot bakgrund av volym och karaktär på resursbehovet för försvarsforsknings- programmet (kapitel 6) torde enligt ut- redningen de produktionsekonomiska vinsterna _ speciellt med den osäkerhet som för närvarande vidlåder sådana be— dömningar — knappast kunna uppväga alternativets risker för effektivitetsför— luster. Dessa kan uppstå dels på grund av ökad splittring i målinriktningen — varvid hänsyn bl.a. får tas till de re- surser som kan krävas för en ökad de— taljstyrning av forskningsverksamheten (kapitel 6.3.5) — dels på grund av de övergångssvårigheter som ovan antytts.

Huvudalternativen 2 och 3. (Båda alter- nativen innebär att existerande produktions- resurser för försvarsforskningsprogrammets behov i stort bibehålls inom försvarssek- torn samtidigt som programorgan inom andra samhällssektorer bereds ökade möj- ligheter att utnyttja dessa resurser. I alter— nativ 2 sammanförs programansvar, pro- duktionsansvar och huvuddelen av produk- tionsresurserna för verksamhet fallande un- der avvägningsprogrammet ”Allmän för— svarsforskning" i en myndighet. I alterna- tiv 3 läggs programansvaret på en särskild styrelse, medan produktionsansvaret i stort delegeras till de forskningsorgan där resur- serna finns.)

Med lämplig detaljutformning synes båda dessa alternativ kunna uppfylla huvuddelen av de krav som i första hand skilda myn- digheter inom försvarssektorn kan ställa på den framtida försvarsforskningsorganisatio- nen.

Alternativ 2 har dock enligt utredningen följande nackdelar, i första hand jämfört med alternativ 3:

. koncentrationen av huvuddelen av re- surserna för försvarsforskningen till ett

centralt ämbetsverk med samlat pro- gram- och produktionsansvar (underal— ternativ FR Z/PP 3) har bedömts med- föra risker för att existerande resurs- struktur vid konstanta eller krympande ekonomiska ramar för försvarsforsk- ningsprogrammet blir alltför styrande även på den långsiktiga programutform- ningen. . jämfört med de andra alternativen tor- de det också föreligga en större tendens till att i första hand främja en utbygg- nad av egna resurser inom myndigheten framför att lägga ut uppdrag på andra forskningsorgan såväl inom som utom försvarssektorn.

Ovanstående nackdelar får enligt utred- ningen anses väga tungt då adaptivitet (an- passningsförmåga) hos försvarsforsknings- organen till olika krav som ställs i första hand inom försvaret men även från andra samhällssektorer är av central betydelse. Redan måttliga krav på adaptivitet inom totalförsvaret. torde ställa höga krav på an- passningsförmåga inom försvarsforsknings- organen med hänsyn till de tidsfaktorer som är styrande för försvarsplaneringen. Vissa av de nackdelar som ovan antytts föreligger i mindre grad i underalternativet FR ZIPP 2 där stora delar av programan- svaret kan läggas hos de perspektivplane- ansvariga myndigheterna (se vidare kapitel 8.2.5). Detta leder däremot till en ansvars— fördelning när det gäller försvarsforskning- en som strider mot den grundsyn på per- spektivplaneringen med anknytande forsk- ningsverksamhet som utredningen uttryckt i närmast föregående avsnitt.

Mot alternativ 3 har utredningen funnit att följande huvudinvändningar i första hand kan anföras:

. alternativet medför, bl.a. genom tillska- pandet av en särskild programmyndig- het, ansvarsförhållanden som kan leda till förlängda kontakt- och beslutsvägar i olika planeringsfrågor (i jämförelse med i första hand alternativ 2). Detta gäller speciellt i betraktande av den do-

Kungl. Maj:t

Försvarsdepartementet

, Le

Perspektivplane- ansvariga myndig- heter (OB, Cfs, m fl)

& 1—3 & 1,2 Anskaffande FP'Sk' Ev. _ SFF organ: "'295' åamordnlngs- (Styrelan för FMV, Sjvs, Cfs, '3 '93” försvarsforskning) FortF, m fl. ' * j_ 2 2 ] Service- 3 enhet för (Organisatoriskt perspektlv- knuten till SFF planerings- eller forsknings- underlag produktions- lSPU) organet) l l1 i 1—3 ll ' 2,3 i: l:] :i :i i:] i: i:] El ';, (viaFonF) Forskningsproduktionsorgan Universitet D i D FortF industrier och 25,15? » RZA" MPI FFA forsknings— högskolor ' ' i. |] av [] bvrå [X 7 __ Programplaner,petita 4=>Samordningav _Primaruppdrag ZQSekundäruppdrag

resursu tveckling

Figur 9.1. Huvudalternativ 3: Det alternativ. som till grund för den framtida forskningsorganisationen för försvarssektorn. tisk med figur 8.4.)

minerade roll krigsmakten i dag har som avnämare av försvarsforskningsresulta- ten. alternativet medför, genom att betydan- de forskningsresurser som FOA ligger kvar inom försvarssektorn, att samord- ning i ett vidare sammanhang av olika statliga forskningsresurser mot bakgrund av olika samhällssektorers behov försvå- ras (i jämförelse med i första hand al- ternativ 4).

Utredningen har funnit att en lämplig de- taljutformning av alternativ 3 bör kunna i huvudsak eliminera de nackdelar som al- ternativet enligt ovan skulle kunna innebära i jämförelse med i första hand alternativen 2 och 4. Vid detaljutformningen av alter- nativ 3 bör också goda möjligheter finnas att beakta olika synpunkter och förslag som

utredningen anser i första hand skall läggas (Figuren är iden-

i annat sammanhang kommer att framläg- gas av 1969 års utredning för samordnad forskning.

Utredningen framhöll redan i inledning- en till detta avsnitt att en principutform- ning av den framtida försvarsforsknings- organisationen enligt huvudalternativ 3 uppfyller huvuddelen av de krav som ut- redningen i avsnitt 9.3 angav som väsent- liga härvidlag.

Ett av dessa krav gällde hög adaptivitet hos försvarsforskningsorganen med hänsyn till tänkbara framtida forskningsbehov, så- väl inom försvarssektorn som inom andra samhällssektorer. Ett val av alternativ 3 ger därvid enligt utredningen erforderlig hand- lingsfrihet beträffande den långsiktiga ut- vecklingen av försvarsforskningsorganisatio- nen och dess samordning med annan forsk- nings- och utvecklingsverksamhet inom lan-

det. Samtidigt är de omedelbara organisa- toriska förändringarna relativt små och bör ej ge nämnvärda övergångssvårigheter.

Mot bakgrund av betänkandet som hel- het och de sammanfattningar och ställnings- taganden som gjorts i detta kapitel anser utredningen därför i

att en principstruktur enligt huvudalter- nativ 3 (se figur 9.1. nedan och detaljbe- skrivningen i kapitel 8.6) i första hand skall läggas till grund för de förslag om detalj— utformning av den framtida forskningsor— ganisationen för försvarssektorn, som utred- ningen har att utarbeta och framlägga i en senare etapp.

Sammanfattning

10.1 Utredningens direktiv. Utredningsarbe- tets inriktning m.m.

Utredningen skall enligt direktiven framläg- ga alternativa förslag beträffande försvars- forskningens inriktning, omfattning och målsättning samt organisation, finansiering och ansvarsförhållanden. Detaljförslag av- seende de enskilda försvarsforskningsorga- nens organisation, arbets- och finansierings- former o.dyl. skall redovisas först i ett se- nare delbetänkande.

Alternativa principlösningar för försvars- forskningens organisation presenteras Huvudvikten läggs i detta delbetänkande vid att söka ange principiella former för hur det framtida försvarsforskningspro- grammet skall inriktas.

Ett mål för utredningsarbetet har varit att skapa en principorganisation för för- svarsforskningen inom vars ram en smidig anpassning kan ske dels till ändrade mål för försvarsforskningen som sådan, dels till krav som kan ställas med utgångspunkt från övergripande avvägningar mellan oli- ka samhällssektorers forskningsbehov.

Utredningen framlägger alternativa or- ganisatoriska principlösningar för försvars- forskningsfunktionen och diskuterar ingå- ende de olika alternativens för- och nack— delar. Ett av de övervägda huvudalterna- tiven föreslås läggas till grund för arbetet i nästa etapp med att detaljutforma forsk- ningsorganisationen för försvarssektorn.

Avgränsning gentemot objektbundet utveck— lingsarbete

Det sätt på vilket det s.k. objektbundna ut- vecklingsarbctet handläggs från ansvarsmäs- sig. organisatorisk och finansiell synpunkt framgår av övervägda organisationsalterna- tiv. De speciella problemen inom detta om- råde berörs dock inte, bl.a. därför att an- skaffningsverksamheten — dit det objekt- bundna utvecklingsarbetet räknas — är fö- remål för särskild översyn i annat samman— hang.

Försvarsforskningen iden totala forsknings- hilden

Som bakgrund till den fortsatta framställ- ningen i betänkandet lämnas i kapitel 2 en översiktlig beskrivning av försvarsforskning- ens roll i den totala forskningsbilden.

Utredningen konstaterar bl.a. att i ett stort antal länder, däribland Sverige, svarar försvaret i dag för mellan en femtedel och hälften av de totala nationella forsknings- och utvecklingsinsatserna. I sammanhanget anges olika faktorer som belyser bakgrun- den till försvarsforskningens omfattning. Av den enkät utredningen genomfört beträffan- de omfattningen av och finansieringsvägar för totalförsvarsinriktad forskning och ut- veckling i Sverige budgetåret 1967/68 fram- går bl. a.

att den totala omfattningen av statligt finan- sierad forsknings- och utvecklingsverksamhet för totalförsvarsändamål uppgick till ca 580

mkr varav ca 115 mkr avsåg icke objektbun- den verksamhet. Av den senare svarade FOA för närmare 70 %.

att av de totala försvarsforskningsinsatserna utfördes 24 % av myndigheter och organ inom försvarssektorn, vilket motsvarade 99% av dessa myndigheters totala forsknings- och ut- vecklingsverksamhet. 74% av försvarsforsk- ningen utfördes vid industrin medan universi- tet och högskolor svarade för ca 1,5%. Den totala manårsinsatsen för totalförsvarsinriktad forskning och utveckling vid de statliga myn- digheter och organ som omfattats av enkäten var ca 2 200 manår.

alt forskning för försvarssektorn sammanlagt torde ha svarat för mellan 25 och 30 % av de totala forsknings» och utvecklingsinsatserna i landet. (Samtliga siffror får tolkas med stor för- siktighet. Se vidare kapitel 3.)

Översiktlig beskrivning av den svenska för— svarsforskningen

I betänkandet lämnas en översiktlig beskriv- ning av den svenska försvarsforskningen med tyngdpunkt på den icke objektbundna delen. Syftet är därvid att belysa det stora antalet vetenskaps— och teknikområden som berörs av försvarsforskningen. Utredningen går dock i detta betänkande inte in på de- taljbeskrivningar eller värderingar av bl.a. det vetenskapliga innehållet, med hänsyn till att en mer ingående översyn av verksamhet och arbetsformer vid de enskilda försvars- forskningsorganen görs i nästa delbetänkan- de.

10.2 Försvarsforskningens anknytning till försvarets långsiktsplanering

Nära samband mellan försvarsforskning och perspektivplanering Verksamheten inom försvarets område krä- ver planering på lång sikt bl.a. mot bak- grund av att utveckling och anskaffning av modern krigsmateriel fordrar allt längre tid och allt större ekonomiska resurser. Meto- derna för den långsiktiga planeringen har utvecklats och förbättrats efter hand. De reformer på planeringsområdet som påbör- jats och förutses de närmaste åren har be- handlats i kapitel 4, där huvuddragen i för- svarets nya planeringssystem återges.

I utredningens direktiv framhålls det nära

samband som föreligger mellan försvars- forskning och i första hand den långsiktiga planeringsverksamheten (perspektivplane- ringen).

Utredningen har därför funnit det nöd- vändigt att vid översynen av försvarsforsk— ningen relativt detaljerat beröra vissa frå- gor i anslutning till planeringssystemet, då de hittills inte behandlats i annat samman- hang och bedöms vara av stor betydelse för att belysa sambandet mellan planerings- verksamhet och forskningsinsatser. Detta gäller främst de organisatoriska formerna för perspektivplaneringens bedrivande.

Utredningen har som utgångspunkt för att särskilja och formulera försvarsforsk- ningens syften sökt precisera sambandet mellan planeringsverksamheten och därför erforderlig studie-, forsknings— och utveck- lingsverksamhet (se kapitel 4).

Försvarsforskn in gens h 14 vudsyfte):

Tre huvudsyften för försvarsforskningen har urskilts:

]. Forskning syftande till att ge underlag för att precisera totalförsvarets mål.

2. Forskning syftande till att ange och konkretisera alternativa handlingslinjer för att nå dessa mål.

3. Objektbunden forskning och utveckling för att säkerställa att målen kan förverkli- gas i enlighet med beslutade handlingslin- jer. Till huvudsyfte 1 hänförs s.k. miljö- och ramstudier omfattande bl.a. tekniska och samhällsvetenskapliga prognoser rörande in- ternationella resp. nationella förhållanden. Forskning med huvudsyfte 2 omfattar bl. a. framtagande och precisering av under- lag för alternativa förslag om försvarets framtida utformning. Under detta syfte fal- ler exempelvis de teknisk-naturvetenskapli- ga, medicinska och beteendevetenskapliga forskningsinsatser som erfordras som un- derlag för beslut om objektbunden utveck- ling och produktion av framtida kompo- nenter i krigsorganisationen (t.ex. förband med ingående materiel, etc.). De speciella problem som sammanhäng— er med det objektbundna utvecklingsarbe-

. __-WWM_._ "___.

tet, dvs. med forskning med huvudsyfte 3, har som framhållits i kapitel 10.1 inte be- rörts i denna utredningsetapp.

10.3 Forskning för försvarssektorn

Försvarsforskning — målinriktad forskning De av statsmakterna angivna målen för vår säkerhetspolitik förutsätter en hög försvars- politisk ambitionsnivå: Sverige skall kunna utforma. bygga upp och underhålla sitt to- talförsvar utan stöd från andra länder.

Utredningen har inte haft anledning att behandla de svåra politiska avvägningspro- blem som föreligger vid fördelningen av re- surser mellan försvarssektorn och övriga samhällssektorer. Vid den interna försvars- planeringen. dvs. vid fördelningen av resur- ser inom sektorn för olika försvarsändamål, kan enligt utredningen tilldelade ramar t.ex. avseende likvida medel för ett visst budgetår betraktas som givna. Försvars- forskningsprogrammets inriktning och om- fattning bestäms därför primärt av försva- rets behov av forskning för att kunna upp- fylla gällande mål för säkerhets- och för- svarspolitiken. De resurser som satsas på försvarsforskningen skall därför i första hand vägas inom ramen för försvarsbudge- ten mot satsningar på andra åtgärder som kan ge höjd försvarseffekt. En direkt av- vägning av försvarsforskningsprogrammet mot andra samhällssektorers forskningspro- gram framstår därför enligt utredningen knappast som meningsfull.

Samspelet mellan försvarsforskning och an- nan forsknings- och utvecklingsverksamhet i landet

Försvarsforskningens nära anknytning till olika aktiviteter inom totalförsvaret innebär enligt utredningen inte att försvarsforsk- ningen kan behandlas fristående från övrig forsknings- och utvecklingsverksamhet i lan- det. Uppbyggnad, underhåll och utnyttjan- de av Sveriges totala resurser för forskning och utveckling — såväl vid särskilda forsk- ningsorgan som i industrin —— berör i hög grad försvarssektorn, inte minst med tanke

på att den under en följd av år svarat för en avsevärd del av de sammanlagda forsk- nings— och utvecklingsinsatserna inom lan- det (kapitel 2 och 3).

Bl. a. mot bakgrund av sådana behov av samordning av landets resurser för forsk— ningsproduktion som härrör från allmänna krav på ett rationellt nyttjande av dessa re- surser har utredningen ansett starka skäl föreligga att ägna samspelet mellan för- svarsforskning och annan forsknings- och utvecklingsverksamhet inom landet särskild uppmärksamhet.

Därvid får enligt utredningen beaktas de personella resursernas stora betydelse när det gäller den icke objektbundna forsknings— och utvecklingsverksamheten för försvars- sektorn. Exempelvis överstiger FOA:s årliga personalkostnader anskaffningsvärdet för vid FOA befintliga instrumentella resurser. Detta utesluter inte att vissa områden. t. ex. flygteknisk forskning, kräver mycket omfat- tande instrumentinvesteringar.

Utredningen har också uppmärksammat det betydelsefulla samarbete som sker mel— lan planerande. forskande och anskaffande funktioner i form av för olika totalför- svarsmyndigheter gemensamma arbetsgrup- per (s.k. studie- och underlagsgrupper, m. m.).

10.4 Totalförsvarets avvägningsprogram ”Allmän försvarsforskning” (försvarsforsk- n in gs pro gram m et )

Försvarets indelning [ avvägningsprogram Planerings— och genomförandeverksamheten i det nya planeringssystemet för försvaret har som utgångspunkt olika indelningar av försvaret (kapitel 4).

När det gäller den interna försvarspla- neringen, dvs. fördelningen av resurserna inom försvarsorganisationen, förutsätts att målen för försvaret anges i form av s.k. dimensionerande angreppsfall. För att möta angreppsfallen utnyttjas komponenter i krigsorganisationen. De olika förbanden har sammanförts till ett antal avvägningspro- gram. Följande indelning har i Kungl. Maj:ts direktiv för krigsmaktens perspek-

tivplanearbete anbefallts att försöksvis gälla för perspektivplan 1972/87: Rörliga markstridsförband Lokalt bundna markstridsförband Övervattenstridsförband Fjärrstridsförband Luftförsvarsförband Central och regional ledning Allmän försvarsforskning Gemensamma myndigheter och funktio- ner.

Analys av avvägningsprogrammet ”Allmän försvarsforskning" ger utgångspunkter för utredningens ställningstaganden och förslag I kapitel 5 analyserar utredningen totalför- svarets avvägningsprogram "Allmän för- svarsforskning" närmare. Utredningen an- ser att en sådan analys möjliggör dels att en ram skapas inom vilken en diskussion av försvarsforskningens inriktning. omfattning och samordning kan föras, dels att viktiga utgångspunkter erhålls för att formulera och värdera alternativa förslag till organi— sation av försvarsforskningen.

Avgränsning av försvarsforskningsprogram- met gentemot andra avvägningsprogram inom försvaret

En översiktlig bild av innehållet i avväg- ningsprogrammet ”Allmän försvarsforsk- ning" kan erhållas genom att utgå från att en forskningsfunktion (verksamhet) skall uppfylla åtminstone ettdera av följande grundläggande kriterier för att hänföras till programmet:

l. Forskningsverksamhetens resultat kan inte i planeringsskedet entydigt hänföras till visst annat avvägningsprogram, dvs. resurs- uppoffringen under planeringsperioden för att utföra prestationerna kan inte fördelas på andra avvägningsprogram.

2. Forskningsverksamhetens resultat be- står i underlag eller metodik för avväg— ningar mellan olika avvägningsprogram. In- te heller i detta fall kan resursuppoffringen fördelas på andra avvägningsprogram. Forskning med huvudsyfte 1 och 2 faller med tillämpning av dessa kriterier under

avvägningsprogrammet "Allmän försvars- forskning". Forskning med huvudsyfte 3 förs däremot till andra avvägningsprogram inom försvaret.

Vissa principiella avgränsningsfrågor upp- kommer vid tillämpning av dessa kriterier. Det gäller t. ex. gränsdragningen mellan pla- neringsverksamhet och underlagslämnande verksamhet. Av särskild betydelse är att en avgränsning kan ske av avvägningsprogram- met "Allmän försvarsforskning" till själva planeringsverksamheten, dvs. slutlig sam- manställning och värdering av underlag och utarbetande av perspektivplanerna för total- försvarets olika delar.

Enligt utredningens mening (kapitel 5) omfattar försvarsforskningsprogrammet framtagande av huvuddelen av underlag och metodik för perspektivplaneringen. Slutlig värdering och sammanställning av detta un- derlag i samband med utarbetande av de av Kungl. Maj:t infordrade perspektivplanerna för totalförsvarets olika delar faller däremot ej under programmet. Hithörande organisa- toriska ansvarsfördelningsfrågor diskuteras i kapitel 8.

Ett annat viktigt gränsdragningsproblem berör frågan om hur stor del av verksamhe- ten i anslutning till systemplaneringen som bör falla under avvägningsprogrammet ”All- män försvarsforskning”. Utredningen fram- håller härvidlag (kapitel 5) att avgränsnings- kriterierna bör relateras till exempelvis ske- desindelning och beslutspunkter i plane- rings- och anskaffningsfunktionerna.

F örsvarsforsknin gsprogrammets dimensione— ring Utredningen diskuterar (kapitel 5) ett antal faktorer som hänför sig till totalförsvarets primäruppgift att kunna avvärja och möta olika former av aggression och är av bety- delse vid avvägningen av försvarsforskning- ens omfattning och ambitionsnivå. Dessa faktorer har sammanförts i följande tre grupper:

1. Faktorer främst avhängiga av landets säkerhetspolitiska mål i relation till andra länder.

2. Faktorer främst avhängiga av inrikes- politiska mål i anslutning till landets för- svarspolitik.

3. Faktorer främst avhängiga av ambi- tionsnivån för försvarsplaneringen. t. ex. be- träffande alternativplanering och önskad handlingsfrihet på sikt.

Indelningsgrunder försvarsforsknings— programmet

för

Utredningen berör först frågan om olika indelningsgrunder på delprogramnivå. Det framhålls att en indelning av programmet efter vad som kan betecknas som olika me- toder och teknologier att möta skilda ag- gressionsformer (t. ex. olika försvarsformers strategi och taktik, konventionella militära teknologier. teknologier för skydd mot ABC-stridsmedel osv.) i allt väsentligt upp— fyller de krav på indelningen i delprogram som utredningen formulerar bl.a. för av- vägningar inom försvarsforskningsprogram— met och mellan detta och övriga avväg- ningsprogram.

Ett viktigt krav på indelning i delpro- gram är också att den skall kunna utnyttjas såväl i de forskningsproducerande organens genomförandeverksamhet som i planerings- verksamheten inom övriga avvägningspro— gram.

För att detta krav skall kunna uppfyllas erfordras en ytterligare nedbrytning av del- programmen i mindre enheter — program- element — för vilka delmål och resursin— satser kan uttryckas med utgångspunkt från mål och insatser för de överordnade del— programmen. Nedbrytningen i programele- ment kan ske på olika sätt. Utredningen framhåller att programelement i form av totalförsvarsiiiriktade basteknologier (t. ex. framdrivnings- och utskjutningsteknik.

stridsdelar. fordon och farkoster osv.) har många fördelar.

I kapitel 5 diskuterar utredningen avslut— ningsvis ett antal myndigheters ställning som avnämarintressenter i ningsprogrammet.

försvarsforsk—

10.5 Alternativa principlösningar för för- svarsforskningens organisation

Principlösningarna syftar till bättre samord— ning av försvarsforskningens program— och produktionsfunktion

Med hänvisning till det programbudgetsy- stem som är under införande inom försvars— sektorn har utredningen funnit det natur- ligt att i första hand beskriva den organi- satoriska ansvarsfördelningen i termer av program- och produktionsansvar.1

Utredningen har utformat principlösning- arna för försvarsorganisationen bl.a. med syftet att åstadkomma en jämfört med nu— läget bättre samordning av såväl program- som produktionsfunktion för försvarsforsk- ningen.

Principlösningarna har anpassats till olika mål för försvarsforskningsfunktionen

Utredningen har funnit att de ställningsta- ganden som görs i anslutning till nedanstå- ende punkter uttrycker olika mål för för- svarsforskningsfunktionen och i väsentlig grad styr dess organisatoriska utformning. Dessa punkter är:

— ambitionsnivån för försvarsforskningen — formerna för att organisatoriskt fördela ansvar för framtagande av underlag och metodik för försvarets perspektivplane- ring _ grad av ansvarsdelegering inom själva forskningsorganisationen -— omfattning av försvarsforskningens sam- ordning med övrig forsknings- och ut- vecklingsverksamhet inom landet.

1 I programbudgetsystemet svarar program- funktionen för målformulering och kontrolle- rar måluppfyllelsen. Myndighet som är ansva- rig för programfunktionen sägs ha program- ansvar. Med detta ansvar följer bl.a. att årli- gen till Kungl. Maj:t inge anslagsframställning för programmet i fråga. Prod:tktionsfimktionen svarar för att av pro- gramfunktionen angivna mål uppfylles i största möjliga utsträckning och på lämpligaste sätt. Myndighet som från Kungl. Maj:t genom s.k. primäruppdrag mottar medel för att finan— siera produktionens utförande vid den egna myndigheten eller vid annan producerande myndighet säges ha produktionsansvar.

Dessa förhållanden återspeglas i de fyra huvudalternativ till principlösning av för- svarsforskningens organisation som utred- ningen framlägger och analyserar.

Huvudalternativ I

Alternativet uttrycker en strävan till att knyta forskningsorganen så nära som möj- ligt till de myndigheter som i dag volym- mässigt är huvudavnämare för försvars- forskningen.

Alternativet har enligt utredningen bl.a. följande egenskaper:

— alternativet innebär en låg ambitions- nivå vad gäller alternativplanering och därmed sammanhängande försvarsforsk- ning. Tyngdpunkten läggs på det ob- jektbundna utvecklingsarbetet. — framtagande av underlag för perspektiv- planeringen förläggs till staber (motsv. för de icke militära delarna av totalför- svaret) och förvaltningar. — graden av ansvarsdelegering inom forsk- ningsorganisationen blir i stort en myn- dighetsintern fråga vid de anskaffande myndigheter dit försvarsforskningen för- läggs. — alternativet medför risker för isolering av försvarsforskningen från övrig forsk- ning och utveckling inom landet.

Huvudalternativ 2

Alternativet uttrycker en strävan till att samla produktionsresurserna för forskning inom försvarsdepartementets verksamhets- område under en myndighet. Två underal- ternativ ingår som skiljer sig åt i fråga om formerna för framtagande av underlag för perspektivplaneringen.

Alternativet har enligt utredningen föl- jande egenskaper: — alternativet kan, beroende på detaljut- formning. ge uttryck för en hög ambi- tionsnivå i fråga om alternativplanering och därmed sammanhängande försvars- forskning men behöver ej nödvändigtvis göra det.

— i det ena underalternativet perspektivplaneansvariga

förstärks myndigheters

(ÖB:s, Civilförsvarsstyrelsens. m.fl.) re- surser för forskningsplanering. system- analys, m.m. Dessa myndigheter bedri- ver själva huvuddelen av det underlags- framtagande som erfordras för perspek- tivplaneringen inom sina respektive verk- samhetsområden. De kan i samband där- med tilldelas betydande program- och även produktionsansvar för tillhörande forskningsverksamhet (som då läggs ut i form av projekt på olika forskningsor- gan). I det andra underalternativet til]- skapas i forskningsorganen en särskild serviceenhet för perspektivplaneunder- lag (se huvudalternativ 3 nedan).

— huvuddelen av produktionsresurserna för verksamhet fallande under avvägnings- programmet "Allmän försvarsforskning” förläggs till en myndighet (FOA). För denna verksamhet får FOA åtminstone i det senare av de ovannämnda under- alternativen ett samlat program- och produktionsansvar. Inom FOA koncen- treras produktionsansvaret till ett starkt centralt stabsorgan för produktionspla- nering och produktionsledning. l stabs- organet ingår projektledare och veten- skapliga räd, samt representanter för oli- ka totalförsvarsmyndigheter. Delegering av ansvar för produktionens genomfö- rande sker väsentligen endast inom pro- jekt.

— ökade möjligheter (jämfört med i dag)

till samordning med andra organ för forskning och utveckling inom landet torde föreligga.

Huvudalternativ 3

Alternativet uttrycker en strävan till en jämfört med nuläget ökad samordning av såväl program- som produktionsfunktion för försvarsforskningen. Program- och pro- duktionsansvar förläggs till skilda myndig- heter.

Alternativet har enligt utredningen bl.a. följande egenskaper:

— alternativet ger uttryck för en hög am- bitionsnivå vad gäller alternativplanering och därmed sammanhängande försvars- forskning.

! l

— en för totalförsvaret gemensam service- enhet för perspektivplaneunderlag (SPU) inrättas och knyts till försvarsforsknings- organen. Perspektivplaneansvariga myn- digheter har såväl program- som pro- duktionsansvar för den underlagsfram— tagande verksamheten inom resp. myn- digheters verksamhetsområde. Huvudde- len av verksamheten läggs dock i form av sekundäruppdrag på serviceenheten. För miljö- och ramstudierna har ser- viceenheten produktionsansvar. — som programorgan inrättas en styrelse för försvarsforskning med anslagsförde- lande. beredande och samordnande upp- gifter. Särskilt betydelsefullt är styrel- sens samordningsansvar för den lång- siktiga utvecklingen av försvarsforsk- ningsprogrammet och -resurserna. Produktionsresurser som FOA, FFA m. fl. bibehålls inom försvarssektorn. En närmare organisatorisk samordning av dessa resurser är på sikt tänkbar. En grundtanke med alternativet är att pro- duktionsorganen ges stor frihet vid forskningsproduktionens genomförande under ett långtgående ansvar för pro- duktionsresursernas kvalitet och ekono- miska utnyttjande. — alternativet uttrycker en strävan till en jämfört med nuläget ökad samordning av försvarsforskningen med övrig forsk- ning i landet. Kunder även utanför to- talförsvaret bör i detta alternativ få go- da möjligheter att på affärsmässig bas utnyttja olika forskningsresurser inom försvaret.

Huvudalternativ 4

Alternativet uttrycker en strävan till långt- gående organisatorisk samordning av i förs- ta hand statlig teknisk forskning och ut- veckling. Organisatoriskt innebär alternati- vet att produktionsresurserna för denna forskning sammanförs till ett enda produk- tionsorgan. Detta organ betjänar forsknings— program inom ett flertal samhällssektorer, bl.a. försvarssektorn. Inom försvaret finns väsentligen endast en programmyndighet för försvarsforskning.

följande egenskaper:

— alternativet tillåter en hög ambitionsni- vå för försvarsforskningen.

— fördelningen av ansvar för framtagande av perspektivplaneunderlag överens- stämmer med fördelningen enligt huvud- alternativ 3. Väsentliga delar av pro- duktionsresurserna för underlagsframta— gandet ligger dock i detta alternativ utanför försvarssektorn. Försvarssek- torns tillgång till dessa resurser kan del- vis komma att bestämmas av myndighet utanför sektorn.

_ delegeringen av faktiskt (om än ej for— mellt) produktionsansvar från försvarets programmyndighet till det samlade stat- liga produktionsorganet måste bli om- fattande, om den samordning av pro- duktionsfunktionen som är alternativets huvudmål skall kunna förverkligas. _ försvarsforskningens samordning med

övrig forskning och utveckling i landet är i detta alternativ närmast total.

10.6 Utredningens överväganden och för- slag

Utredningens ställningstagande till framlag- da principlösningar för försvarsforskningens organisation grundas på en ingående analys av organisationsalternativens för- och nack- delar. En viktig utgångspunkt för denna analys utgör utredningens överväganden i anslutning till de organisationsstyrande punkter som angivits i avsnitt 10.5.

Utredningen anser beträffande ambitions- nivån för försvarsforskningen

att det föreligger starka krav på olika for- mer av anpassningsförmåga hos totalförsva- ret. Detta gäller såväl i förhållande till änd— ringar i det säkerhetspolitiska läget som till ändrade inrikespolitiska ramvillkor.

att krav på långsiktig handlingsfrihet i försvarsplaneringen bl.a. kan mötas med s.k. adaptivitet, vilket vid begränsade re- surser medför mindre operativ styrka på kort sikt. Detta innebär ett säkerhetspoli-

tiskt risktagande, som bör ske på bästa möj- liga kunskapsunderlag.

att krav som kommer till uttryck i ovan- stående två punkter ej kan tillgodoses utan en långsiktigt inriktad forsknings-, studie- och utredningsverksamhet i anslutning till totalförsvarets långsiktsplanering.

att detta talar för att ett avvägningspro- gram "Allmän försvarsforskning” avgrän- sas. Detta inriktas och dimensioneras i för- hållande till de långsiktiga säkerhetspolitis- ka målen.

att gällande mål för landets säkerhets- politik och försvarsplanering ställer krav på en hög ambitionsnivå inom ett sådant avvägningsprogram.

att ovanstående punkter talar för att hö- ga krav ställs på försvarsforskningsorganen såväl i fråga om kunskaper om totalförsva- ret som när det gäller vetenskaplig kompe- tens för att säkerställa underlagets allsidig- het och vetenskapliga kvalitet. Härför er- fordras bl.a. möjligheter till ett väl funge- rande kontaktnät både inom försvaret och med organ för högre utbildning och forsk— ning inom och utom landet.

Beträffande fördelningen av ansvar för framtagande av perspektivplaneunderlag framhåller utredningen

att perspektivplanering enligt det nya pla- neringssystemet är en aktivitet som bör ses som en gemensam angelägenhet för hela to- talförsvaret.

att resurserna för framtagning av under- lag för totalförsvarets perspektivplanering av gemensamt intresse för flera myndighe- ter samordnas i en gemensam serviceenhet, med en fast basorganisation direkt knuten till försvarsforskningsorganen.

Utredningen anser beträffande grad av ansvarsdelegering inom själva forskningsor- ganisationen

att ett organisatoriskt programansvar för verksamhet fallande under avvägningspro— grammet "Allmän försvarsforskning” åläggs en myndighet direkt under Kungl. Maj:t.

att instruktioner, arbetsordningar, etc. för denna myndighet utformas så att de beak—

tar forskningsbehoven hos olika myndighe- ter och organ som är intressenter i för- svarsforskningsprogrammet.

att ansvarsfördelningen inom försvars- forskningsorganisationen i övrigt karakteri- seras av central sammanhållning av lång- siktsplanering och uppföljning medar. en långtgående delegering av genomförandean- svaret till själva forskningsorganen eftersträ- vas.

När det gäller omfattningen av första)-s- forskningens samordning med övrig forsk- nings- och utvecklingsverksarnhct [ landet anser utredningen

att samarbetet och samordningen mellan försvarsforskningen och annan forskning och utveckling inom landet måste tillmätas stor betydelse.

att värdet av produktionsekonomiska samordningssträvanden för att exempelvis uppnå vissa stordriftsfördelar måste vägas mot de nackdelar som kan komma av en splittring i målinriktningen hos de forsk- ningsproducerande enheterna.

att klara ansvarsförhållanden måste före- ligga när det gäller prioriteringar på pro- duktionssidan mellan olika samhällssekto- rers forskningsprogram.

att de organisatoriska formerna för forsk- ningsverksamheten bör med beaktande av de två närmast föregående punkterna främ- ja ett ömsesidigt erfarenhetsutbyte och re- sursutnyttjande mellan olika samhällssekto- rer.

Utredningens val av principorganisation för försvarsforskningen

Efter att ha ingående diskuterat de över- vägda alternativens för- och nackdelar, har utredningen funnit huvudalternativ 3 mest lämpat att läggas till grund för utformning- en av den framtida försvarsforskningsorga- nisationen.

Utredningen konstaterar därvid att alter- nativet 3 uppfyller huvuddelen av de krav som ovan angivits som väsentliga.

Ett val av alternativ 3 ger också enligt utredningen erforderlig handlingsfrihet bl. a. beträffande den långsiktiga utvecklingen

av försvarsforskningsorganisationen och dess samordning med annan forsknings— och utvecklingsverksamhet inom landet. Samti- digt är de omedelbara organisatoriska för- ändringarna relativt små och bör ej ge nämnvärda övergångssvårigheter.

Organisatoriskt innebär alternativ 3 att en styrelse för försvarsforskning inrät- tas med anslagsfördelande, beredande och samordnande uppgifter. Styrelsen får orga- nisatoriskt programansvar för verksamhet som faller under totalförsvarets avvägnings- program "Allmän försvarsforskning".

att en serviceenhet inrättas för framta— gande av underlag för perspektivplanering- en inom försvaret. Serviceenheten knyts till försvarsforskningsorganen.

att existerande produktionsresurser (FOA, FFA m.fl.) för försvarsforskningsprogram- mets behov i stort bibehålls inom försvars- sektorn samtidigt som programorgan inom andra samhällssektorer bereds ökade möj— ligheter att utnyttja dessa resurser.

Utredningen föreslår att huvudalternativ 3 i första hand läggs till grund för de för- slag om detaljutformning av försvarsforsk- ningsorganisationen som utredningen skall utarbeta och framlägga i en senare etapp.

Adaptivitet

A lternativgenere- rande fas ([ perspek- tivplaneringen)

A ngreppsfall

A vvägnings— program

Betingaa' plan

Delprogram

Dimensionerande angreppsfall

Begreppsförklaringar och förkortningar

Med adaptivitet avses i detta betänkande väsentligen en medvetet ut- vecklad förmåga hos försvarets fredsorganisation att åstadkomma erfor- derlig anpassning av försvarets krigsorganisation till ändrade förutsätt- ningar i t. ex. politiskt, strategiskt, ekonomiskt eller tekniskt avseende. (Sid 51 ff.) Jämför även flexibilitet.

Del av perspektivplaneringen där förslag om alternativa framtida utform- ningar av försvaret och dess olika delar tas fram. (Sid 59). Jämför även verkställande far.

En beskrivning av en hypotetisk framtida händelseutveckling som leder till ett angrepp eller risk för angrepp mot Sverige. Angrepp avser åtgärd som en eller flera nationer kan vidta för att mot vår vilja uppnå egna politiska fördelar eller hindra andra nationer från att vinna politiska för- delar av Sverige. Angrepp kan avse olika sådana åtgärder alltifrån poli- tiska krav eller politiska krav i förening med hot eller styrkedemonstra- tion till militär invasion. (Sid 50.) Jämför även dimensionernnde och ope- rativa angreppsfall.

Funktionell indelning av totalförsvaret avsedd att användas vid analys och diskussion av resursfördelningen i perspektiv- och programplaner i anslut- ning till de dimensionerande angreppsanfallen (se dessa ord). (Sid 53 ff.)

Plan som upptar ett antal alternativa framtida handlingslinjer med till- hörande beslutspunkter. Valet mellan handlingslinjerna kan vara betingat dels av resultat av verksamhet inom ramen för planen fram till en viss beslutspunkt (t. ex. forsknings-, studie- och utredningsresultat). dels av händelser utanför planen (t. ex. beslut knutna till andra betingade planer eller ändrade säkerhetspolitiska eller ekonomiska förutsättningar). (Sid 57.)

Indelning av totalförsvaret i komponenter som används för sammansätt- ning av såväl avvägningsprogram som organisatoriska huvudprogram (se dessa ord) (sid 55 med figur 4.4). Delprogram inom avvägningsprogram- met ”Allmän försvarsutformning" exemplifieras i fig. 5.2, sid 78. Jämför även program.

Angreppsfall som av statsmakterna angivits att ligga till grund för to- talförsvarets utveckling på lång sikt. De uttrycker mål för perspektivplane- ringen av totalförsvarets krigsorganisation (sid 50). Jämför även an- greppsfall, respektive operativa angreppsfall.

Flexibilitet Med flexibilitet avses i detta betänkande främst volym- och kvalitets- mässiga egenskaper hos totalförsvarets existerande och framtida krigs- organisation. I perspektivplaneringen innebär flexibilitetskravet att en ba- lanserad försvarseffekt skall förefinnas i förhållande till samtliga dimen- sionerande angreppsfall (se detta ord) (sid. 51). Jämför även adaptivitet.

Färwarspolitik Ett av medlen inom säkerhetspolitiken (se detta ord).

Genuin osäkerhet Osäkerhet i planering som ej kan minskas genom t. ex. studier och forsk- ning (sid. 51).

Grumlforskning Systematiskt och metodiskt sökande efter ny kunskap och nya idéer utan någon bestämd tillämpning i sikte. Begreppet innefattar såväl ren grund- forskning där ingen restriktion är lagd på forskningens inriktning som riktad grundforskning, där forskningens syfte är att lägga en grund som kan tänkas ge tillämpningar, vanligen inom ett visst område (sid 20). Jämför även kimskapstippbyggande forskning.

Huvudsyften för Av FU—69 använd indelning av forsknings— och utvecklingsverksamheten försrarsforskningen för försvarssektorn utgående från denna verksamhets uppgifter i totalför- svaret. En indelning efter tre huvudsyften används:

1. Forskning syftande till att ge underlag för att precisera totalförsvarets mål.

2. Forskning syftande till att ange och konkretisera alternativa handlings- linjer för att nå dessa mål.

3. Objektbunden forskning och utveckling för att säkerställa attt målen kan förverkligas i enlighet med beslutade handlingslinjer (sid 21).

Kunskapsuppbyg- Delproduktionsområde inom produktionsområdet (se detta ord) "Forsk- gande forskning ning och utveckling” i försvarets programbudgetsystem. Med kunskapsupp- byggande forskning avses i detta sammanhang väsentligen s.k. riktad grmzdforskning (se grundforskning) av betydelse för totalförsvaret, exem- pelvis omfattande metodikutveckling eller grundläggande undersökningar av teknisk-naturvetenskap]ig, medicinsk eller beteendevetenskaplig natur (sid 20).

Miljöstudier Systematiskt bedrivna studier och analyser av den internationella miljön med syfte att ge underlag för statsmakternas ställningstaganden rörande utformningen av vår säkerhets— och försvarspolitik. Miljöstudierna skall ta fram dels angreppsfall (se detta ord) som är av intresse för den svens- ka försvarsplaneringen, dels annat underlag av betydelse för utformningen av svensk säkerhetspolitik (sid 47).

Obetingad plan Plan som i princip endast upptar en handlingslinje med den detaljerings- grad som erfordras för planeringsbeslut på en viss nivå. Med obetingad plan avses i detta betänkande planer där eventuellt återstående beslut ej är av nämnvärt intresse för perspektivplaneringen (se perspektivplan) för totalförsvaret (sid 58 och 63).

Objektbunden forsk- Se til/("impad forskning. ning och utveckling

Operativt angrepps- Angreppsfall (se detta ord) som statsmakterna anbefallt att ligga till

fall grund för det operativa krigsförberedelsearbetet. Organisatoriskt Indelning av totalförsvaret främst avsedd att användas vid resursfördel- program ningen för genomförandeverksamheten (formulering och redovisning av

uppdrag) enligt programplanerna (se detta ord). De organisatoriska pro- grammen är knutna till existerande fredsorganisation och förekommer som organisatoriska huvudprogram indelade i delprogram (sid 54).

Prinziirnppdrag

Produktions— funktion

Produktions- område

Program

Programbndget

Programelement

Programfunktion

Programplan

Perspektivplanen är en långsiktsplan som anger alternativa utvecklingslin- jer för försvaret och dess olika delar på avvägningsprogramnivå med ut— gångspunkt från (li/nensionerande angreppsfall, tilläggskrav och ramvill- kor. Den ses över (rullas) ungefär vart fjärde år. Planhorisonten är till- räckligt avlägsen _— 15 år — för att viktiga förändringar i försvarets or- ganisation och innehåll skall kunna aktualiseras. Osäkerheten blir omfat- tande med denna planhorisont. Perspektivplanen uppställs därför som en betingad plan som översiktligt anger de linjer efter vilka olika alternativ kan förverkligas och vid vilken tidpunkt förutsättningar för olika beslut kan föreligga (sid 59).

Uppdrag (se detta ord) som lämnas av Kungl. Maj:t till underlydande pro- duktionsmyndighet (se produktionsfunktion) (sid 56 med figur 4.5).

I programbudgetsystemet svarar produktionsfunktionen för att av pro- gramfunktionen angivna mål uppfylls i största möjliga utsträckning och på lämpligaste sätt. Myndighet som från Kungl. Maj:t genom s.k. pri- märuppdrag mottar medel för att finansiera produktionens utförande vid den egna myndigheten eller vid annan producerande myndighet säges ha prodnktionsansvar och benämns produktionsmyndig/tct. Produktionsmyn— dighet svarar för att det underlag till primäruppdragsförslag myndigheten har att inlämna till programmyndighet enligt dennas direktiv ger pro- grammet en från produktionsmässig synpunkt ändamålsenlig utveckling. Dessutom svarar produktionsmyndighet för samordningen med andra primäruppdrag inom produktionsområdet. Jämför även pt'Ogl'anlfll/IÅ'IiOIZ (sid 56 med figur 4.5 samt sid 106).

Indelning av verksamheten inom försvaret i fredstid efter funktionella ter- mer (sid 55 ff), som bl a utnyttjas vid formulering och fördelning av uppdrag (se detta ord) i programbudgetsystemet. Produktionsområdena indelas i delproduktionsområden.

Sammanfattande benämning på verksamheter inom ett bestämt. avgräns- bart resursavvägningsområde. Verksamheter sammanförs i program med hänsyn till inriktning och slutprodukt (vara eller tjänst). För varje pro- gram skall kvalitativa och kvantitativa mål kunna uppställas, resursbehovet avgränsas och måluppfyllelsen kontrolleras. För ett program bör fin- nas en ansvarig myndighet. Jämför avvägningsprogram och organisato- riskt program.

En programbudget inom försvaret (myndighetsvis eller totalt) utgör en sammanställning av uppdrag för ett visst budgetår redovisad efter organi- satoriska program och produktionsområden (se dessa ord). Jämför även programplan (figur 4.8, sid 61).

Underindelning av delprogram (se detta ord).

I programbudgetsystemet svarar program/unktionen för målformulering och kontrollerar måluppfyllelsen. Myndighet som är ansvarig för pro- gramfunktionen sägs ha programansvar. Myndighet med programansvar för organisatoriskt program (se detta ord) (huvudprogram eller delpro- gram) nämns programmyndighet (sid 56 med figur 4.5 samt sid 105).

Programplanen utgör ett för givna resurser angivet handlingsprogram för ett programs utveckling under de närmaste fem åren. Planen skall redovisa programmets förändring över tiden samt inplanerad kort- och långsiktig handlingsfrihet. Planen redovisar därvid förväntade prestationer i förhållande till resursutnyttjande (kostnader) och till angivna mål.

Med programplanens planhorisont är osäkerheten betydligt reducerad jämfört med perspektiv;]lane/t. Programplanen ställs upp huvudsakligen som en obetingad plan. Resursfördelningen anges med anknytning till organisatoriska program och pradaktionsområden men motiveras med utgångspunkt från avviigningsprogranimen (se dessa ord). Programplanen ses över varje år varvid progra/nbttdget (se detta ord) ut- arbetas och fastställs för närmast följande budgetår (sid 60 ff och figur 4.8, sid 61).

Ratnstndier Systematiskt bedrivna studier och analyser av utvecklingen inom landet (t. ex. ekonomiska faktorer) i syfte att ge underlag för statsmakternas ställningstaganden rörande utformningen av vår säkerhets- och försvars- politik och angivande av ramvillkor (se detta ord) för planeringen (sid. 48).

Ramvillkor Av statsmakterna angivna utgångspunkter för planeringen, väsentligen av inrikespolitisk natur (sid. 48).

Sekundiiruppdrag Uppdrag från eller inom en myndighet som föranletts av ett erhållet primäruppdrag (se dessa ord) (Sid 56 med figur 4.5).

Systemplan Systemplaner sammanfattar sådan information som är av betydelse för ställningstaganden till nyanskaffningar. uppsättning av större. resurskrä- vande system o dyl. De skall också underlätta överblicken över och medge en sammanhållen ledning av dessa investeringsobjekt (personal, materiel, anläggningar). Till systemplanerna är bl.a. knutna kostnads/effektanaly- ser samt uppföljning av utvecklings- och anskaffningsalternativ. System- planer i form av betingade planer med alternativa handlingslinjer tas fram i perspektivplaneringens alternativgencrerana'e fas (se dessa ord). Genom successiva urvalsbeslut i verkställande fasen överförs systemplanerna till obetingade planer och ingår i programplanerna för genomförande (sid 63 och figur 4.9, sid 62).

Säkerhetspolitik ”Sveriges säkerhetspolitik, liksom andra länders, syftar till att bevara lan- dets oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål bör därför vara att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfri- het för att inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje annat hänseende efter våra egna värderingar samt i samband därmed utåt verka för internationell avspän— ning och en fredlig utveckling. Säkerhetspolitiken förutsätter ett samspel mellan bl.a. utrikes-. handels- och försvarspolitiken. Försvarspolitik i traditionell mening är således en- dast ett av säkerhetspolitikens medel.” (Prop. 1968: 110.)

Taktisk-organisa— Sammanställning av taktiska uppgifter som ett visst förband (vapensystem) torisk-ekonomisk med en definierad organisation skall eller bör kunna lösa för en viss må'lsättning(TOEM) kostnad. TOEM utnyttjas som underlag för studieverksamhet och för förbandsproduktion (sid 72).

Taktisk-teknisk-eko- Sammanställning av taktiska och tekniska krav som inom en viss ekono- nomisk målsättning misk ram skall eller bör uppfyllas av ett visst enskilt objekt eller grupp (TTEM) av objekt (sid. 72).

Tilläggskrav Av statsmakterna angivna förutsättningar för planeringen, vilka främst av-

ser den internationella miljön, och som ej kan eller bör uttryckas genom dimensionerande och operativa angreppsfall (se dessa ord). (Sid. 50.)

Tillämpad forskning Systematiskt och metodiskt sökande efter ny kunskap och nya idéer med en bestämd tillämpning i sikte. (Sid. 20.) I försvarets programbudgetsystem utgör tillämpad objektbunden forsk- ning, utveckling oeh försök och tillämpad (ej objektbunden) forskning vardera ett delproduktionsområde (se dessa ord). Med tillämpad objekt-

banden forskning, utveckling och försök avses verksamhet direkt knuten till i materielplaner eller motsvarande (obetingade systemplaner) upp- tagna objekt (sid 69 ff. samt bilaga 2, sid 155).

Totalförsvaret Vanligen använt som sammanfattande benämning på de totala resurser det svenska samhället förfogar över för att möta och avvärja angrepp. Totalförsvaret omfattar i första hand — det militära försvaret (krigsmakten) — civilförsvaret (befolkningsskyddet) _ det psykologiska försvaret — det ekonomiska försvaret (sid 11).

Totalförsi'm'sinrik- Teknologier (motsvarande) av grundläggande betydelse för en rad olika tade basteknologier vapen- och skyddssystem etc. inom totalförsvaret. Totalförsvarsinriktade basteknologier föreslås av FU—69 som grund för indelningen i programele- ment (se detta ord) av avvägningsprogrammet ”Allmän försvarsforskning” (sid 82 ff.).

Uppdrag Ett uppdrag beskriver en bestämd del av genomförandeverksamheten inom försvaret. Den åsyftade verksamheten bestäms genom att beskriva de tjäns- ter som skall levereras mellan olika myndigheter, varför de skall levere- ras samt var och när de skall levereras. Uppdraget skall innehålla upp- gift om förväntade prestationer (mål) och däremot balanserad resursbe- räkning samt handlingsregler. Uppdrag skall vara knutna till organisatoriska program och produktions- områden (se dessa ord). Jämför även primäruppdrag och sekundärupp- drag (sid. 56 med figur 4.5).

Upplösbar Osäkerhet i planering som kan minskas genom t.ex. studier och forsk—

osiikerhet ning (sid 51). |

Utvecklingsarbete Utvecklingsarbete omfattar att systematiskt och metodiskt utnyttja forsk- ; ningsresultat, vetenskaplig kunskap och nya idéer för att åstadkomma I nya produkter, nya processer, nya system eller väsenliga förbättringar av ) redan existerande sådana (sid 20). Jämför även tillämpad forskning.

Verkställande fas Del av perspektivplaneringen som syftar till att begränsa och precisera (i perspektiv- antalet alternativa handlingslinjer inför beslut om övergång till obe- planeringen) tingade planer för genomförandeverksamheten (sid. 59). Jämför även

a[ternativgenererande fas.

- . ___—..._____—_=-'_=.r_T

AB Atomenergi Arméstaben Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar Bruttonationalprodukt Chef Chefen för armén Civilförsvarsstyrelsen Chefen för flygvapnet Chefen för marinen Chalmers tekniska högskola, Göteborg Departement Försvarets civilförvaltning Flygtekniska försöksanstalten Förenade fabriksverken Försvarsmedicinska forskningsdelegationen Försvarets materielverk Försvarets materielverk, armématerielförvaltningen Försvarets materielverk, flygmaterielförvaltningen Försvarets materielverk, intendenturmaterielförvaltningen Försvarets materielverk, marinmaterielförvaltningen Försvarets forskningsanstalt Fortifikationsförvaltningen Forskning och utveckling Försvarets radioanstalt Försvarets rationaliseriugsinstitut Flygstaben Försvarsgren Försvarsgrenschef Försvarsstaben Försvarets teletekniska laboratorium 1969 års försvarsforskningsutredning Försvarsdepartementet Generaldirektör Kungl tekniska högskolan, Stockholm Militärapoteket Statens medicinska forskningsråd Militärhögskolan Militärmedicinska undersökningscentralen Militärpsykologiska institutet Marinstabeu Operationsanalys Statens bakteriologiska laboratorium Statistiska centralbyrån Styrelsen för försvarsforskning (FU-69 förslag) Stockholm International Peace Research Institute Försvarets sjukvårdsstyrelse Statens provningsanstalt Serviceenhet för perspektivplaneringsunderlag (FU-69 förslag) Statens skeppsprovningsanstalt Styrelsen för teknisk utveckling Statens veterinärmedicinska anstalt Utrikespolitiska institutet Universitetskanslersämbetet Försvarets materielanskaffningsutredning Värnpliktsverket överbefälhavaren Överstyrelsen för ekonomiskt försvar

Svensk försvarsforskning # statistiska data av

organisatorisk/ekonomisk natur

2.1 Utredningens enkät: tillfrågade myndig— heter, m.m.

I kapitel 3 redovisat material är bl.a. base- rat på en enkät som utredningen gjorde i juni 1969 med viss uppföljning våren 1970. Enkäten omfattade väsentligen myndigheter och organ inom den statliga sektorn, vilka bl.a. på grund av arten av sin verksamhet kunde förmodas bedriva och/eller finansiera forsknings- och utvecklingsverksamhet för totalförsvarsändamål. Följande myndighe- ter, institutioner. m. fl. ingick i enkäten:

överbefälhavaren Chefen för armén Chefen för marinen Chefen för flygvapnet Försvarets civilförvaltning Försvarets sjukvårdsstyrelse Fortifikationsförvaltningen Försvarets materielverk Försvarets forskningsanstalt Försvarets radioanstalt

Värnpliktsverket Militärhögskolan Militärpsykologiska institutet

Delegationen för militärhistorisk forskning Försvarsmedicinska forskningsdelegationen Krigsvetenskapsakademin Civilförsvarsstyrelsen Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar Försvarets rationaliseringsinstitut Flygtekniska försöksanstalten Totalförsvarets upplysningsnämnd Postverket Sprängämnesinspektionen Statens bakteriologiska laboratorium Statens institut för byggnadsforskning

Statens institut för folkhälsan Statens järnvägar Statens medicinska forskningsråd

Statens naturvetenskapliga forskningsråd Statens provningsanstalt Statens råd för atomforskning Statens skeppsprovningsanstalt Statens vattenfallsverk

Statens veterinärmedicinska anstalt Statens vägverk Styrelsen för teknisk utveckling

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut Sveriges radio

Televerket Utrikespolitiska institutet Överstyrelsen för ekonomiskt försvar

Därutöver har underlag inhämtats från SIPRI (Stockholm International Peace Research Institute) samt följande företag: AB Atomenergi, Förenade fabriksverken och Teleutredningar AB.

Syftet med enkäten var främst att söka kartlägga medelsflödet för den statligt fi- nansierade forskningen och utvecklingen för försvarsändamål budgetåret 1967'68. Enkä- ten torde ha fångat in huvuddelen av den forsknings— och utvecklingsverksamhet för försvarsändamål som bedrivs i industrin då denna verksamhet till övervägande del torde finansieras via statliga medel.

I följande avsnitt redogörs mer i detalj för enkätens uppläggning. Vidare redovisas ytterligare några resultatsammanställningar vid sidan av dem som redan givits i kapitel 3.

2.2 Definitioner och avgränsningar använda i enkäten

Avgränsning av forskning och utveckling (FoU)

För avgränsning av forsknings- och utveck- lingsarhetet (FOU) i allmänhet användes statistiska centralbyråns definitioner och an- visningar för den officiella forskningssta— tistiken enligt vilka FoU omfattar:

Grimdforskning: att systematiskt och me— todiskt söka efter ny kunskap utan någon tillämpning i sikte.

Tillämpad forskning: att systematiskt och metodiskt söka efter ny kunskap men med en bestämd tillämpning i sikte.

Utvecklingsarbete: att systematiskt utnytt- ja forskningsresultat och vetenskaplig kun- skap för att åstadkomma nya produkter, nya processer. nya system eller väsentliga förbättringar av redan existerande sådana.

I definitionerna framhålls vidare att i allt arbete som hänförs till FoU skall finnas ett nyhetselement. Ett normalt konstruktions- arbete. som helt följer redan utstakade bad nor och etablerade rutiner skall alltså ej räknas till FoU. Vid t.ex. serieproduktion är utvecklingen och konstruktionen av pro— totypen att hänföra till FoU-arbete, där- emot ej tillverkningen av den första serie- enheten.

Någon distinktion mellan grundforskning, tillämpad forskning och utvecklingsarbcte gjordes ej i denna enkät. Vid uppföljningen ombads dock olika försvarsmyndigheter (motsvarande) söka ange vad som kunde anses som objektbunden forskning och ut- veckling. Därmed avses sådant FoU—arbete som är direkt knutet till i materielplaner (motsvarande) upptagna objekt. Till objekt— bundet utvecklingsarbete räknas exempelvis även utveckling av specifika test att an- vändas vid inskrivning av värnpliktiga och urval av personal till olika befattningar.

Enkäten sökte fånga in omfattningen av totalförsvarsinriktad forskning och utveck- ling enligt följande definition:

Med totalförsvarsinriktad FOU avses FoU som bedrivs därför att den är av intresse för totalförsvaret i vid bemärkelse. Sålunda in- kluderas inte bara

teknisk-naturvetenskaplig

och medicinsk forskning med sikte på tillämp- ningar inom totalförsvaret utan även exempel- vis:

— samhälls— och beteendevetenskaplig FoU, som är av intresse t.ex. för säkerhetspoli— tiska studier, utbildning och pcrsonalplace- ring inom försvaret eller för det psykolo- giska försvaret. — teknisk och ekonomisk FoU kring natio— nella försörjningsproblem (t. ex. beredskaps- lagring av bränsle, livsmedel, läkemedel etc.) som kan uppstå p. g. a. kris- och krigs— situationer, naturkatastrofer etc. även långt utanför Sveriges gränser. — FoU kring skydd av vitala kommunika- tionssystem (t.ex. post, järnvägar, tele, ra- dio o tv) i olika krissituationer. (Det framhölls att om tveksamhet förelåg huruvida viss FoU-verksamhet var totalför— svarsinriktad enligt ovan borde den tas med i redovisningen men tveksamheten och ev. skäl härför påpekas.)

FoU-insatserna skulle vidare anges för- delade på följande ämnesområden, också de baserade på statistiska centralbyråns anvis- ningar för den officiella FoU-statistiken:

A. Naturvetenskap omfattande: matema- tik; fysik, mekanik, elektronik och astrono- mi; kemi, fysikalisk kemi; biologi, botanik, zoologi, biokemi och biofysik; geologi och jordvetenskaper, meteorologi och geofysik.

B. Teknologi omfattande: metallurgi, gruvvetenskap; maskinteknik och mekanisk teknologi; byggnadsteknik; elektroteknik; elektronisk teknologi; nukleärteknologi; ke— misk och petrokemisk teknologi; aeronau— tisk teknologi, geodesi, allmän teknologi.

C. Medicin, m. m. omfattande medicin, odontologi och farmaci.

D. Lantbruksvetenskaper, tande: lantbruksvetenskap, och veterinärvetenskap.

E. Salnhälls- och beteendevetenskaper, omfattande: ekonomisk forskning; psykologisk, pedagogisk och sociologisk forskning; statsvetenskaplig och säkerhets- politisk forskning etc.

I praktiken har det varken visat sig möj- ligt eller meningsfullt att i redovisningen skilja mellan områdena A och B; ej heller mellan områdena C och D.

ni. m. omfat- skogsvetenskap

771. ”'I.

Mkr % : anslag från andra myndigheter , m.m. ( sekundäruppdrag ) 500 — FMV 400 _ Mkr 15 _— _ F FA _ / 300, * " / #10 H / 200 _ I J / l _ ” II 5 — % 100 — FOA l — % MF R FMFD SjvS Fort F ' ] // MPI Cfs / SSPA 'I i l l l lä/Z 0 * _l—l ' ; | _. | i _ | | l _ ' ' l l l — | [ | 50 _ L | 43) [J : 2) 100 %

. : andel utlagda uppdrag av total omsättning för totalförsvarsinriktad FoU 1 exklusive försvarets teletekniska laboratorium " resterande del avser reserverade medel, m.m. 3 svårdefinierat

D :andel objektbunden FoU

Bilaga 2. Figur 1. För ett antal myndigheter belyser figuren:

a) verksamhetens omfattning och finansiering (primär/sekundäruppdrag)

b) verksamhetens karaktär (fördelande/bedrivande; objektbunden/ej objektbunden FoU) Data avser totalförsvarsinriktad FoU budgetåret 1967/68. (Förkortningar: se bilaga 1)

2.3 Principer för redovisning av kostnader, medelsströmmar, m.m.

Enkäten syftade till att fånga in de totala kostnaderna för totalförsvarsinriktad FoU. I kostnaderna för FoU-verksamheten skulle därför inräknas sociala avgifter1 för perso- nalen och kostnader för lokaler, gemensam- ma servicefunktioner (administration, verk-

städer, etc.). Skäliga belopp härför som bor— de belasta FoU—verksamheten skulle skattas i förekommande fall.

1 I de fall pålägg för sociala avgifter inte var inräknade i erhållna anslag eller medel skulle dessa beräknas och adderas till övriga kostna- der. Om exakta uppgifter om storleken av de sociala avgifterna var svåra att ange skulle 23% pålägg på lönekostnaden användas som beräkningsgrund.

100

50

' |__|

FOA FFA SSPA MFR

Bilaga 2. Figur 2. Den totalförsvarinriktade FoU- verksamhetens andel av den totala omsättningen på FoU-verksamhet vid några myndigheter och institutioner (motsvarande) angivna i bilaga 2, figur 1 (för de övriga är andelen 100 (fro), Data avser budgetåret 1967/68. (Förkortninger: se bi- laga 1).

I personalsiffran skulle ej enbart inräk- nas aktiva forskare (motsv.) utan även bi- trädespersonal, sekreterare och dyl. som be- tjänar FoU-verksamheten.

I den mån det kunde finnas flera intres- senter för en viss FoU—verksamhet skulle den andel av totalkostnader och personal som borde hänföras till totalförsvarsintres- set anges (uppskattas).

lnfordrade uppgifter avsåg som nämnts budgetåret 1967/68 (eller närmast motsva- rande redovisningsperiod) och inkluderade bl.a.

_ total omsättning på FoU-verksamhet — omsättning på totalförsvarsinriktad FoU-verksamhet

— inkommande anslag och medel för to- talförsvarsinriktad FOU fördelade på anslags- (uppdrags-) givare och ämnes— områden enligt ovan — utgående anslag och medel (uppdrag) avseende totalförsvarsinriktad FoU för- delade på mottagare och ämnesområden enligt ovan — personalinsatser i manår fördelade på olika utbildningskategorier enligt tabell 3.1 (kapitel 3) — antal anställda i dels totalförsvarsinrik- tad FoU-verksamhet dels FoU-verksam- het totalt den 31 december 1967.

Väsentliga delar av det statistiska material som erhölls i enkäten har redan redovisats i kapitel 3. Därvid framhölls att jämförelser med annan forskningsstatistik måste göras med stor försiktighet, då redovisningsgrun— der, inte minst beträffande s.k. komple- mentkostnader, ofta kan skilja sig avsevärt mellan olika undersökningar.

I denna bilagas figur 1 och 2 redovisas yt- terligare några diagram som främst belyser verksamhetens karaktär hos olika myndig- heter och organ (motsvarande) som bedri- ver och/eller finansierar totalförsvarsinrik— tad FoU.

Sammanställning av formella ansvarsförhållanden inom försvarsforskningen1

3.1 Inledning

Ett flertal utredningar, som berör olika del- områden av försvarsforskningen har verk- ställts under de senaste åren. På grundval av dessa utredningar har vederbörande de- partementschef föreslagit riktlinjer för forskningsverksamhetens bedrivande, däri ofta inbegripet principer för ansvarsfördel— ningen mellan olika organ. Då så erfordrats har riksdagen i princip godkänt de föreslag- na riktlinjerna. Instruktionerna för de be- rörda forskningsorganen har utformats med allmänna stadganden, som i och för sig in- rymmer ansvar enligt föreslagna riktlinjer.

Begreppet ansvar för totalförsvarsinriktad forskning är vidsträckt och inbegriper an- svar för olika forskningsskeden och forsk- ningsområden, förutom för initierande, kon- trollerande och samordnande verksamhet. Då flera organ har till uppgift att verka inom ett vidsträckt område, som exempelvis berör någon eller några av de naturveten— skapliga, tekniskt-vetenskapliga eller medi— cinska forskningsgrenarna uppkommer pro- blem angående vad respektive organ skall ansvara för. Genom den generellt sett all— männa utformning, som det formella ansva- ret fått i gällande instruktioner löses inte dessa problem vad avser försvarsforskning- en. Detta innebär att bestämmelserna om det formella ansvaret inte ger en klar bild av ansvarsförhållandena vad gäller forsk- ningen för försvarssektorn (med undantag

för det militärhistoriska forskningsområdet). Den praktiska betydelsen av ovissheten om ansvarets omfattning minskar bl.a. genom bestämmelser om samråd och bestämmelser, varigenom vissa organ tillförsäkras visst in- flytande i andra organ.

För att belysa ovanstående problemställ- ningar, bl. a. som bakgrund till utredningens alternativa förslag till principstrukturer för den framtida försvarsforskningsorganisatio- nen, återges i följande avsnitt utdrag ur in- struktioner (motsvarande) för ett antal myn— digheter och organ av intresse i detta sam- manhang. Utdragen är försedda med hän- visningar till gällande författningar. utred- ningar m. m.

I avsnitt 3.2 återfinns myndigheter med centralt planeringsansvar för totalförsvarets olika delar (för krigsmakten: överbefälha— varen med försvarsgrenscheferna; för civil- försvaret: civilförsvarsstyrelsen; för det psykologiska försvaret: beredskapsnämnden för psykologiskt försvar; för det ekonomiska försvaret: överstyrelsen för ekonomiskt för— svar).

I avsnitt 3.3 återfinns övriga myndigheter förtecknade i alfabetisk ordning.

1 Utförd på utredningens uppdrag av byrå- direktör Björn Wallin, försvarets civilförvalt- ning.

3.2 Myndigheter med centralt planeringsan— svar

Överbefiilhavaren (ÖB) SFS 408) 68, 404/69

ÖB har under Kungl. Maj:t ledningen av krigs- makten och är i vad på honom ankommer an- svarig för att krigsmakten äger beredskap, krigsduglighct och tjänstbarhet i övrigt.

ÖB leder den operativa verksamheten inom krigsmakten samt leder och samordnar bl.a. budgetarbetet och långsiktsplaneringen inom krigsmakten. Det åligger honom särskilt att i samråd med försvarets forskningsanstalt och andra berörda myndigheter och institutioner planlägga den huvudsakliga inriktningen av forskningen vid krigsmakten. ÖB leder och samordnar signalskyddstjänsten inom totalför- svaret.

ÖB meddelar försvarsgrenscheferna, krigs- maktens centrala förvaltningsmyndigheter, för— svarets radioanstalt och (med vissa undantag) värnpliktsverket direktiv för långsiktsplane- ringen samt får meddela direktiv med allmän— na riktlinjer för verksamheten förutom till de nämnda myndigheterna även till försvarets fabriksverk och militärpsykologiska institutet.

ÖB får anvisa forsknings-, utrednings— och studieuppgift åt försvarets forskningsanstalt. militärpsykologiska institutet och militärhög- skolan, utrednings- och studieuppgift åt försva- rets sjukvårdsstyrelse.

ÖB skall samverka med myndigheter och in— stitutioner utanför krigsmakten vilkas verksam- het berör totalförsvaret.

Chefen för armén (CA) SFS 409/68, 405/69

CA, underställd ÖB, har ledningen över armén och är i vad på honom ankommer ansvarig för att armén äger beredskap, krigsduglighct och tjänstbarhet i övrigt. Om ledningen av hälso- och sjukvården samt den militärpsyko— logiska verksamheten inom armén finnes sär- skilda föreskrifter.

CA leder och samordnar budgetarbetet och utarbetar långsiktsplaneringen inom armén.

CA får meddela krigsmaktens centrala för- valtningsmyndigheter och (med vissa undantag) värnpliktsverket anvisningar bl. a. i anslutning till överbefälhavarens direktiv för långsiktspla- nering.

CA får anvisa sådan forsknings-, utrednings- och studieuppgift som berör armén åt försva- rets forskningsanstalt och militärpsykologiska institutet, utrednings- och studieuppgift som berör armén åt försvarets sjukvårdsstyrelse.

CA skall samverka med övriga försvars- grenschefer och krigsmaktens centrala förvalt- ningsmyndigheter samt med andra myndighe—

ter och institutioner, vilkas verksamhet berör armén.

Chefen för marinen (CM) SFS 41068, 406169

CM. underställd ÖB, har ledningen över ma- rinen och är i vad på honom ankommer an- svarig för att marinen äger beredskap. krigs- duglighct och tjänstbarhet i övrigt. Om led— ningen av hälso— och sjukvården samt den mi- litärpsykologiska verksamheten inom marinen finnes särskilda föreskrifter.

CM leder och samordnar budgetarbetet och utarbetar långsiktsplaneringen inom marinen.

CM får meddela krigsmaktens centrala för- valtningsmyndigheter och (med vissa undantag) värnpliktsverket anvisningar bl.a. i anslutning till överbefälhavarens direktiv för långsiktspla— nering.

CM får anvisa sådan forsknings-. utrednings- och studieuppgift som berör marinen åt för- svarets forskningsanstalt och militärpsykologis- ka institutet, utrednings- och studieuppgift som berör marinen ät försvarets sjukvårdsstyrelse.

CM skall samverka med övriga försvars- grenschefer och krigsmaktens centrala förvalt- ningsmyndigheter samt med andra myndighe— ter och institutioner, vilkas verksamhet berör marinen.

Chefen för flygvapnet (CFV) SFS 411/68, 407/69

CFV, underställd ÖB, har ledningen över flyg- vapnet och är i vad på honom ankommer an- svarig för att flygvapnet äger beredskap. krigs- duglighct och tjänstbarhet i övrigt. Om led— ningen av hälso- och sjukvården samt den mi- litärpsykologiska verksamheten inom flygvap- net finnes särskilda föreskrifter.

CFV leder och samordnar budgetarbetet och utarbetar långsiktsplaneringen inom flygvapnet.

CFV leder vädertjänsten, flygsäkerhetstjäns- ten. flygtrafikledningstjänsten och den militär— meteorologiska forskningen inom krigsmakten.

CFV får meddela krigmaktens centrala för- valtningsmyndigheter och (med vissa undantag) värnpliktsverket anvisningar bl.a. i anslutning till överbefälhavarens direktiv för långsiktspla- nering.

CFV får anvisa sådan forsknings. utrednings- och studieuppgift som berör flygvapnet åt för- svarets forskningsanstalt och militärpsykologis- ka institutet, utrednings- och studieuppgift, som berör flygvapnet åt försvarets sjukvårdsstyrelse.

CFV skall samverka med övriga försvars- grenschefer och krigsmaktens centrala förvalt- ningsmyndigheter samt med andra myndigheter och institutioner, vilkas verksamhet berör flyg- vapnet.

Utredningar, ni. m. sotn berör ovanstående myndigheter 1958 års fårsrnrslerl/iingskonnnitté SOU 1960: 12 ”Krigsmaktens högsta led- ning", 1960 års försvursledningsntredning SOU 1961: 7 "Enhetlig ledning av krigsmak- ten”, prop. 1961: 109 (SU 90, rskr 258) SOU 1961: 66 ”Totalförsvarets högsta ledning”. prop. 1962: 108 (SU 101, rskr 244)

C i vil försvarsst yrelsen SFS 676 65 (269,66, 196/67) Kbr 26.5.1965, 28.6.1968 (Civilförsvarslag och relse)

civilförsvarskungö-

Styrelsen är central förvaltningsmyndighet för civilförsvaret och skall bl.a. planlägga civil- försvarsatgärder som är gemensamma för hela landet eller större delar därav samt i övrigt leda och övervaka planläggningen av civilför- svaret.

Styrelsen skall följa utvecklingen av forsk- ning och teknik inom områden som berör ci- vilförsvaret och själv eller genom annan be- driva forsknings— och försöksverksamhet i mån av tillgång på medel samt enligt föreskrifter av Kungl. Maj:t anskaffa materiel som behövs för civilförsvaret.

Styrelsen skall samarbeta med överbefälha- varen, socialstyrelsen, överstyrelsen för eko- nomisk försvarsberedskap och beredskaps- nämnden för psykologiskt försvar.

Enligt Kbr 26.5.1965 ålägges försvarets forsk- ningsanstalt och fortifikationsförvaltningen att giva civilförsvarsstyrelsen del av i övrigt fram- komna forskningsresultat i den mån resultaten kunna vara av intresse för civilförsvaret.

Enligt Kbr 28.6.1968 ålägges civilförsvarssty- relsen att nära samverka med fortifikationsför- valtningen i frågor som rör försöks- och forsk- ningsverksamhet samt byggnadstekniska och övriga konstruktions- och utvecklingsarbeten inom det skyddsrumstekniska området.

SOU 1958: 13, prop. 1959: 114 (SU 85, rskr 233).

Beredskapsnämnden för psykologiskt för- svar SFS 681/65 (562/67)

Nämnden är central myndighet för den psyko- logiska försvarsberedskapen och skall leda och samordna planläggningen av landets psykolo- giska försvar och, i den mån det icke ankom- mer på andra organ, själv ombesörja att be- hövliga förberedelser vidtages.

Nämnden skall bl.a. följa utvecklingen och

bedriva forskning på den psykologiska krigfö- ringens område samt bedriva och främja forsk- ning på det psykologiska försvarets område och angränsande fält.

SOU 1953: 27, prop. 1954: 162 (SU 144, rskr 337).

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar SFS 659/65 (167/67), 8069 Styrelsen är central förvaltningsmyndighet för den ekonomiska försvarsberedskapen med upp- gift att samordna landets försvarsförberedelser på det ekonomiska området för att vid bl.a. krig det totala försvarets behov av förnöden- heter må kunna tillgodoses. Styrelsen skall, i den mån det icke ankommer på annan myndig- het. inom ramen för tillgängliga medel ombe- sörja, att förberedelser i detta syfte vidtages. Styrelsen skall, i den mån det ej ankommer på annan myndighet, bl.a. följa och främja så- dan forskning som är av betydelse för landets ekonomiska försvarsberedskap. Prop. 1961: 84 (SU 118, rskr 301).

3.3 Övriga myndigheter

Delegationen för militärhistorisk forskning Kbr 16.3.1962

Delegationen är ett sammanhållande, rådgi- vande och övervakande organ för militärhisto- risk forskning med huvudsaklig uppgift att medelst anslag främja forskning och därmed sammanhängande verksamhet inom sitt om- råde.

I första hand må anslag utgivas för forsk- ning avseende krigsföretag m.m. under äldre skeden i olika länders historia, varvid nära samarbete skall åvägabringas med statens hu- manistiska forskningsråd.

Delegationen må jämväl efter samråd med chefen för militärhögskolan bevilja anslag för forskningsuppgifter avseende aktuella militär- historiska frågor.

Prop. 1962: 37 (SU 33, rskr 93).

Flygtekniska försöksanstalten SFS 632/ 68

Anstalten har till uppgift att främja utveck- lingen av flygtekniken inom landet.

Anstalten skall mot ersättning bedriva flyg- teknisk forsknings- och försöksverksamhet, med uppmärksamhet följa utvecklingen av den flygtekniska forskningen i länder som intager en ledande ställning inom området samt syste- matiskt samla, ordna, bearbeta och offentlig- göra forskningsresultat och andra rön inom sitt verksamhetsområde.

Fö 1967:6, prop. 1968: 109 (SU 124, rskr 282).

Fortifikationsförvaltningen SFS 827 65, 390/68 Kbr 26.5.1965

Förvaltningen är central förvaltningsmyndig- het för fortifikations- och byggnadsväsendet vid krigsmakten och skall bl.a. för krigsmak— ten anskaffa fortifikations- och byggnadsmate— riel, bedriva sådan planläggnings-, forsknings- och konstruktionsverksamhet som fordras för att hålla god krigsberedskap i fortifikatoriskt hänseende samt följa den tekniska utveckling— en. bearbeta insamlat material och tillhanda— hålla upplysningar i detta hänseende.

Förvaltningen skall vid fullgörande av sina uppgifter och vid utvecklingen och inriktning- en på lång sikt av sin verksamhet i princip följa överbefälhavarens direktiv och försvars- grenschefs anvisningar.

Förvaltningen skall hålla överbefälhavaren och försvarsgrenseheferna (såvitt rör försvars- grenen') underrättade om sin verksamhet.

Förslag till anslagsframställning hos riksda- gen avges genom överbefälhavaren.

Kbr 26.5.1965, se Civilförsvarsstyrelsen. 1956 års försvarsförvaltningssakkunniga Fö 1962:4. prop. 1963:107 (SU 73, rskr 189).

Försvarets civilförvaltning SFS 825,65 (388/68) Kbr 4.3.1960 (2.6.1961)

Förvaltningen är central förvaltningsmyndig- het för bl.a. kassa- och räkenskapsväsendet inom krigsmakten samt är krigsmaktens pa- tentorgan och handhar därmed förenad verk- samhet.

Försvarets forskningsanstalt SFS 833 65 (391/68) Kbr bl. a. 26.5.1965

Anstalten har till uppgift att bedriva forskning för försvarsändamål, främst inom de naturve— tenskapliga, teknisk—vetenskapliga och medi- cinska forskningsgrenarna i den mån sådan forskning ej ankommer på andra myndigheter och institutioner.

Anstalten skall inom de områden som är el— ler kan förväntas bli av betydelse för rikets försvar bedriva forskning, inhämta kännedom om annan sådan forskning som bedrives inom riket, samordna och främja denna verksamhet samt följa den vetenskapliga utvecklingen. An- stalten skall vidare planlägga forskningsverk- samheten, bearbeta forskningsuppgifter samt fördela uppgifter på andra forskningsorgan som står till förfogande för ändamålet.

Det åligger anstalten att medverka till stan- dardisering och biträda med kontroll av ma- teriel och metoder för försvarsändamål samt

att främja utveckling och samordning av den operationsanalytiska verksamheten inom total- försvaret och tillhandahålla expertis för denna verksamhet.

Vidare åligger det anstalten att lämna andra myndigheter och institutioner råd och bistånd i naturvetenskapliga, teknisk-vetenskapliga el- ler medicinska frågor som berör försvaret samt att biträda vid undervisning och utbildning av personal i de avseenden som berörs av anstal- tens verksamhet.

Anstalten skall vid sin planläggning av forsk- ningsverksamheten samråda med överbefälha- varen om verksamhetens huvudsakliga inrikt- ning.

Anstalten skall i princip upptaga arbetsupp- gift, som anvisas av överbefälhavaren, för- svarsgrenschef eller central förvaltningsmyndig- het inom totalförsvaret.

Förslag till anslagsframställning hos riksda- gen avges genom överbefälhavaren.

Kbr 26.5.1965, se Civilförsvarsstyrelsen. Prop. 1954: 110 (bifölls) m.fl.

Försvarets materielverk SFS 387/68

Verket är central förvaltningsmyndighet för tyg- och intendenturförvaltningen vid krigs- makten.

Verket skall för krigsmakten anskaffa mate- riel och andra förnödenheter inom verkets verksamhetsområde och tillse att förnödenhe- terna är ändamålsenliga och brukbara samt förvaras på lämpligt sätt. Vidare skall verket bl.a. anskaffa signalskyddsmateriel för total- försvaret och vara centralt organ för standardi- seringsverksamheten inom krigsmakten samt följa den tekniska utvecklingen inom verkets verksamhetsområde och bearbeta insamlat ma- terial och tillhandahålla upplysningar i detta hänseende.

Verket skall vid fullgörande av sina uppgif- ter och vid utvecklingen och inriktningen på lång sikt av sin verksamhet i princip följa överbefälhavarens direktiv och försvarsgrens- chefs anvisningar.

Verket skall för godkännande underställa försvarsgrenschef större materielprojekt, mera betydelsefulla försök o.dyl., vilket berör för- svarsgrenschefens verksamhetsområde.

Verket skall hålla överbefälhavaren och för- svarsgrenscheferna (såvitt rör försvarsgrenen) underrättade om sin verksamhet.

Förslag till anslagsframställning hos riksda- gen avges genom överbefälhavaren.

Fö 1967:13, prop. 1968:107 (SU 106, rskr 234).

Försvarets rationaliseringsinstitut SFS 340/68

Institutet är central förvaltningsmyndighet för rationaliseringsverksamheten inom den del av statsförvaltningen som hör till försvarsdeparte- mentet.

Institutet skall bl.a. följa och samordna ra- tionaliseringsverksamheten, taga initiativ till ra- tionaliseringsåtgärder, planlägga och efter sam- råd med berörda myndigheter utföra eller med- verka vid rationaliseringsundersökningar.

Fö 196527, prop. 1966: 110, Fö 1967:11, prop 1968: 35 (SU 94, rskr 217).

Försvarets sjukvårdsstyrelse SFS 403/69

Styrelsen leder krigsmaktens hälso- och sjuk- vård samt är central förvaltningsmyndighet för sjukvårdsförvaltningen inom krigsmakten. Sty- relsen är chefsmyndighet för militärapoteket, militärmedicinska undersökningscentralen samt de centrala sjukvårdsförråden och läkemedels- centralerna.

Styrelsen skall bl.a. i samråd med berörda myndigheter samordna den militärmedicinska forskningen och inrikta verksamheten vid krigsmaktens medicinska forskargrupper samt i samarbete med annan medicinsk expertis, överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna tillse att den medicinska forskningens rön kom- mer hälso- och sjukvården inom krigsmakten till godo. Vidare skall styrelsen anskaffa sjuk- vårdsmateriel och andra förnödenheter inom styrelsens verksamhetsområde för krigsmakten, tillse att förnödenheterna är ändamålsenliga, brukbara och förvaras på lämpligt sätt samt följa den tekniska utvecklingen inom styrel- sens verksamhetsområde, bearbeta insamlat ma- terial och tillhandahålla upplysningar i detta avseende.

Styrelsen skall vid fullgörande av sina upp- gifter och vid utvecklingen och inriktningen på lång sikt av sin verksamhet i princip följa över- befälhavarens direktiv och försvarsgrenschefs anvisningar. Styrelsen skall på begäran tillhandahålla överbefälhavaren, försvarsgrenschef och värn- pliktsverket medicinskt underlag för den verk- samhet som de leder.

Styrelsen skall hålla överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna (såvitt rör försvarsgre- nen) underrättade om sin verksamhet.

Förslag till anslagsframställning hos riksda— gen avges genom överbefälhavaren.

SOU 1962z34, prop. 1963174 (SU 86, rskr 213).

SOU 1966: 35, prop. 1969: 110 (SU 105, rskr 249).

F örsvarsmedicinska forskningsdelegationen Kbr 13.6.1969

Delegationen skall dels vara ett rådgivande, sammanhållande och planerande organ för till- lämpad försvarsmedicinsk forskning, dels främ- ja tillämpad försvarsmedicinsk forskning och därmed sammanhängande verksamhet genom att inom sitt område bevilja anslag.

Delegationen skall nära samarbeta med sta- tens medicinska forskningsråds försvarsmedi- cinska sektion, försvarets forskningsanstalt och berörda totalförsvarsmyndigheter och delega- tionen har rätt att av myndigheter påkalla de upplysningar och det biträde som behövs för delegationens verksamhet och som myndighe- terna kan lämna.

SOU 1962:34, prop. 1963c74 (SU 85, rskr 212).

K rigsvetenskapsakademien Stadgar 9.11.1962 Akademiens ändamål är att främja krigsveten- skaperna, följa deras utveckling och sprida kunskaper i hithörande frågor.

Militärapoteket SFS 838! 65

Försvarets sjukvårdsstyrelse är chefsmyndighet för apoteket, som bl.a. är krigsmaktens cen- trala organ för dess läkemedelsförsörjning.

Apoteket skall bl.a. tillverka, anskaffa och kontrollera läkemedel samt utföra försök med och undersökningar av läkemedel och läke- medelsberedningar som är lämpliga för krigs- makten.

Vid apoteket må i mån av tillgång på me- del den som är anställd vid apoteket och, ef- ter beslut av sjukvårdsstyrelsen, andra forska- re inom det farmaceutiska området beredas tillfälle till forskning.

M il itärhögskol an SFS 379/64 (848/65, 492/66) Högskolan, som lyder omedelbart under över- befälhavaren, handhar den militärhistoriska forskningen inom krigsmakten.

Högskolan skall verkställa utredningar och studier rörande militärpolitiska och militäror- ganisatoriska förhållanden samt rörande krig- föring under nyare tid.

Om uppgifter, som ankommer på delegatio- nen för militärhistorisk forskning, är särskilt stadgat.

Prop. 1962: 37 (SU 33, rskr 93).

!

Militärpsykologiska institutet SFS 836/65, 232/67

Institutet leder under överbefälhavaren den militärpsykologiska verksamheten inom krigs- makten.

Institutet skall bedriva militärt inriktad psykologisk, pedagogisk eller sociologisk forsk- ning om arbetsbetingelser och psykiska kvali- fikationer, utbildning, bedömning och betygs- sättning, anpassning, motståndsvilja, disciplin och ledarskap samt psykiska reaktioner under strid. Vidare skall anstalten bl. a. utföra psyko— logisk systemanalys av vapen och annan krigs- materiel.

Institutet skall i princip upptaga arbetsupp- gift som anvisas av överbefälhavaren, försvars- grenschef, försvarets forskningsanstalt, central förvaltningsmyndighet inom krigsmakten eller värnpliktsverket.

SOU 1952: 40, prop. 1955: 110 (SU 128, rskr 300).

Statens bakteriologiska laboratorium SFS 786/65

Laboratoriet har till uppgift att inom human- medicinens mikrobiologiska och epidemiologis- ka områden bl. a. utföra praktisk-vetenskap- liga undersökningar, framställa bakteriologiska preparat och bedriva vetenskaplig forskning.

Laboratoriet skall bl.a. genom vetenskaplig forskning söka vinna insikt om hur epidemiska sjukdomar bäst bekämpas och biträda social- styrelsen och myndigheterna inom krigsmak- ten i frågor av betydelse för den civila och militära beredskapen.

Laboratoriets forskning skall noga avgrän- sas från eller, om det är lämpligt, samordnas med andra institutioners.

Prop. 1954: 128 (SU 107, rskr 256).

Statens institut för byggnadsforskning SFS 673/65

Institutet har till uppgift att bedriva sådan forsknings- och försöksverksamhet som är äg- nad att främja rationell utveckling av plane- ring, produktion och förvaltning inom bygg- nadsområdet.

Institutet bör företrädesvis inrikta sin verk- samhet på sådana problem, som är väsentliga för utvecklingen inom byggnadsområdet men icke uppmärksammas från andra forskningsin- stitutioners eller enskilda forskares sida.

Prop. 1960:1 (5 huvudtiteln p 94) SU 5 (s. 58).

Statens institut för folkhälsan SFS 787/65 (143/68) Institutet har till uppgift att handha utrednings- och forskningsverksamhet som är ägnad att

främja folkhälsan, i den mån verksamheten inte ankommer på annan statlig myndighet.

Det åligger institutet bl.a. att handlägga frå- gor av allmänt omgivningshygienisk natur, om yrkesarbetets hygien och om födoämnenas hy- gieniska beskaffenhet och värde från folkhä— ringssynpunkt.

SOU 1957:6, prop. 1958283 (SU B 42, rskr B 62).

Statens medicinska forskningsråd Kbr 30.6.1959 (ändring senast 26.9.1969)

Forskningsråd skall, medelst anslag och annor— ledes, inom sitt område främja forskning och därmed sammanhängande verksamhet ävensom befordra samverkan mellan forskning inom rå- dets område och forskningen inom angränsan- de discipliner.

Forskningsråd skall följa utvecklingen inom sitt forskningsområde och uppehålla nära kon- takt med forskare, vetenskapliga institutioner och med näringslivets organisationer på de om- råden, som kunna beröras av rådets verksam- het samt stödja forskningsprojekt, som är sär- skilt betydelsefulla för vetenskapens utveckling och vid behov taga initiativ till främjande av sådana projekt och deras utnyttjande. Vidare skall forskningsråd inom sitt område bl. a. främja och taga initiativ till samarbete med andra länder samt främja publicering av ve- tenskapliga forskningsresultat.

SOU 1962: 34, prop. 1963z74 (SU 85, rskr 212).

Statens naturvetenskapliga forskningsråd Kbr 30.6.1959 (ändring senast 26.9.1969) Se Statens medicinska forskningsråd. (Kommittén för forskningsorganisation och

forskningsekonomi, Meddelande nr 19 ang. rå- dets tillkomst, organisation och anslagspolitik.)

Statens provningsanstalt SFS 650/65 (124/66)

Anstalten utför på uppdrag provningar och undersökningar av material och konstruktioner och därmed förenad verksamhet och, i den mån anstaltens utrustning och förhållandena i övrigt medger det, andra provningar och un- dersökningar samt bedriver teknisk-vetenskap- lig forskning inom sitt verksamhetsområde. Anstalten skall samarbeta med industriföre- tag och andra enskilda organisationer och stat- liga myndigheter och institutioner, som berö- ras av anstaltens verksamhet, samt systematiskt bl. a. samla, ordna och bearbeta forskningsre-

sultat och andra rön inom sitt verksamhets- område.

SOU 1960:27, prop. 1961:41 (SU 41, rskr 121).

Statens råd för atomforskning Kbr 30.6.1959 (ändring senast 26.9.1969)

Se Statens medicinska forskningsråd.

(Kommittén för forskningsorganisation och forskningsekonomi, Meddelande nr 26 ang. rå- dets tillkomst, organisation och anslagsutveck- ling.)

Statens skeppsprovningsanstalt SFS 651 65 (753/68)

Anstalten utför på uppdrag provningar och undersökningar av betydelse för skeppsteknik och sjöfart och, i den mån anstaltens utrust- ning och förhållandena i övrigt medger det, andra provningar och undersökningar samt be- driver teknisk-vetenskaplig forskning inom sitt verksamhetsområde.

Vid anstalten skall tillfälle beredas studeran- de och lärare vid Chalmers tekniska högskolas sektion för skeppsbyggnad att utföra bl.a. forskningsarbeten.

Anstalten skall systematiskt bl. a. samla, ord- na och bearbeta forskningsresultat och andra rön inom sitt verksamhetsområde.

Statens veterinärmedicinska anstalt SFS 806/65

Anstalten utför praktisk—vetenskapliga under- sökningar, vetenskaplig forskning och andra arbeten, som äga samband därmed, inom vete- rinärmedicinens och livsmedelshygienens om- råden.

Anstalten skall på uppdrag utföra mikro- biologiska, patologisk—anatomiska, kemiska och parasitologiska undersökningar inom sitt verk- samhetsområde, bereda och tillhandahålla bak- teriologiska preparat samt fortlöpande pröva metoderna för diagnostiska undersökningar och för framställning av bakteriologiska preparat så att de motsvara vetenskapens och den tek- niska utvecklingens krav. Anstalten skall vida- re genom försök söka vinna insikt om hur kreaturssjukdomar bäst bekämpas.

Anstaltens forskning skall noga avgränsas från eller, om det är lämpligt, samordnas med andra institutioners. Även i övrigt bör anstal- ten samarbeta med andra institutioner som ha likartade arbetsuppgifter.

Anstalten skall utgiva meddelanden över art- staltens verksamhet och forskningsresultat.

SOU 1962:33, 1964: 12, prop. 1965: 38 (SU 6, rskr. 165).

Styrelsen för teknisk utveckling SFS 404/68 (486/69) Styrelsen utgör central förvaltningsmyndighet för initiativ och stöd till samt planläggning och rådgivning rörande teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbcte.

Styrelsen skall följa den tekniska utveckling- en och därvid hålla kontakt med forskare, in- stitutioner och företag, organisera och stödja samarbete inom teknisk forskning och indu- striellt utvecklingsarbete samt främja kontakter mellan myndigheter, näringsliv och forsknings- institutioner. Vidare skall styrelsen bl.a. taga initiativ till teknisk forskning av betydelse för näringsliv och samhälle, planera och fördela statligt stöd till teknisk forskning, främja in- ternationellt tekniskt samarbete samt planera och svara för förvaltningen av statliga forsk- ningsstationer.

Fi ]967:13, prop. 1968: 68 (SU 131, rskr 403).

Utrikespolitiska institutet

Institutet är en ideell förening med ändamål att främja kunskap om och intresse för utri- kespolitiska frågor samt undervisning och forskning som rör internationell politik, främ- mande länders förhållanden och internationella organisationer.

Institutet bedriver vetenskaplig forskning i internationell politik.

Värnpliktsverket SFS 341/68 (410/69)

Verket är centralt organ för inskrivning och personalredovisning inom krigsmakten.

Verket skall bl.a. leda andra inskrivnings- och personalredovisningsmyndigheters verk- samhet och i samråd med berörda myndighe- ter samordna personalprövning och bedömning av värnpliktiga.

Verket skall vid fullgörande av sina uppgif- ter och vid utvecklingen och inriktningen på lång sikt i princip följa överbefälhavarens di- rektiv och försvarsgrenschefs anvisningar.

Verket skall hålla överbefälhavaren och för- svarsgrenscheferna (såvitt rör försvarsgrenen) underrättade om sin verksamhet.

Förslag till anslagsframställning hos riksda- gen avges genom överbefälhavaren.

Fö 1966: 5, prop. 1968: 34 (SU 92, rskr 214).

Utmärkande för 1960-talet är bl. a. det starkt ökade intresset för insamling av sta- tistiska data rörande forsknings- och utveck- lingsverksamheten i olika länder. Genom insatser främst av OECD:s och UNESCO:s forskningspolitiska avdelningar har framta- gits ett tämligen omfattande statistiskt ma- terial, som möjliggör vissa internationella jämförelser. Osäkerhetsmarginalerna är emellertid fortfarande betydande. Rent all— mänt kan sägas att alla statistiska data inom dessa områden bör tas med stark reserva- tion. Detsamma gäller även och kanske sär- skilt för militära sifferuppgifter. Felen här- rör främst från osäkerheter i själva grund- materialet. Ofta har angetts endast uppskat— tade eller budgeterade värden, som kan skilja sig från verkligt utfall. Svårigheterna att få in tillförlitliga uppgifter är stora, sär- skilt i länder, som sent påbörjat samman- ställningar av detta slag av statistik, eller där en del av den privata sektorn lämnar ofullständiga uppgifter. Val av kriterier för redovisningen växlar, särskilt gäller detta jämförelser mellan öst- och västländer. Va- lutajämförelser är därtill alltid vanskliga. Detta gäller inte minst öststater, som sak- nar konvertibel valuta. Här måste i många fall anges såväl en officiell kurs som ”icke kommersiell kurs”. Benoit-Lubell (l) anger t. ex. för militära utgifter 1 rubel = 2,4$ mot officiella kursen 1 rubel = 1,11 $. En ligt R. W. Davies m.fl. (2) uppskattas en

Statistiska uppgifter rörande insatser på forskning och försvar i vissa andra länder1

s.k. forskningsrubel till 2,5—3,5 $. Kost- nadsläget för löner och laboratoriekostna- der t. ex. ger inte alltid en rättvisande bild av effektiviteten i verksamheten. Därest in— te dubbla värden medtagits i denna fram- ställning anges officiella värden, vilket gör att öststaternas och kanske särskilt Sovjets insatser torde bli betydligt underskattade. En ytterligare felkälla tillkommer genom skillnader mellan olika länders budgetår. I de flesta fall härrör uppgifterna från ka- lenderåret 1967, i övriga från redovisnings— året 1967/1968.

På grund av omfånget av föreliggande statistiska material har det inte varit möj- ligt att kommentera alla punktvisa bristfäl- ligheter, även om de är kända. Avsikten med denna redovisning är främst att på ett överskådligt sätt presentera det officiella statistiska material, som f.n. finns inom dessa områden för år 1967, det senaste nå— gorlunda statistiskt täckta året.

Kommentar till diagrammen Diagram 1

De sovjetiska värdena är angivna efter of- ficiell kurs och torde sannolikt motsvaras av en betydligt större forskningsinsats än vad som framgår av diagrammet.

1 Sammanställda på utredningens uppdrag av förste forskningsingenjör Siv Bäcklund, försva- rets forskningsanstalt.

,.

X & Forsknings- och utvecklingsinsatser i % av BNP

-= __ / / / 8 6" / / // » / / / / ' / .Schweiz / ,, "_ 50 " Storbritanniené . / / 1'0 I" _:_: / /Frankr|ke / // £ / .. / % 40 Sovjet Nederlanderna // © SVERIGE /// '_ _. Tjeckoslovakien Västtys/kland Kanada / / / / / / / / / ao -- / / // / / / / /N0r9e , 0,5 % / / / .Danmark /// 20 —— / / / / / //O Belgien / / / ,0/ /. Japan/ / / / / //// /ngem / . Finland / / / 10 -- / / ////// * lta/lien . /!Usterrike & !Ju/goslaväi/ _é/nin .ir....i....i....i....l....|....:....|....i 1 000 2000 3000 4000 5000

Bruttonationalprodukt (BNP) per eaplta i $

Bilaga 4. Diagram ]. Olika länders totala satsning på forskning och utveckling i förhållande till bruttonationalprodukten 1967.

Diagram 2

Bruttonationalprodukten (BNP) för Sovjet är ett försiktigt uppskattat värde, som grun- dar sig på olika expertvärderingar enligt de angivna statistiska källorna. Angivet BNP- värde kan likväl synas högt efter officiell kurs. Beräkningssätt, som anses mer rättvi- sande, kan dock ge betydligt högre värden på Sovjets BNP än det här angivna. Sovjets

nettomaterielprodukt 1967 var 250 miljar- der $. För Polen har endast angetts netto-

materielprodukten. ' Inom forskning-utveckling beräknas en-

ligt flera källor värdet av Sovjets satsning

under senare delen av 1960-talet ha motsva-

rat eller t.o.m. överstigits USA:s. Antalet högskoleutbildade vetenskapsmän och in- genjörer (QSE) i FoU-verksamhet beräk- nas under större delen av 1960-talet ha varit

högre i Sovjet än i USA. Laboratoriestan- darden i utrustning etc. bedöms dock fort— farande vara betydligt bättre i USA. (3)

De militära kostnaderna i Sovjet är svåra att beräkna. Expertbedömningarna växlar från 20—30% över det officiellt angivna värdet, 16 miljarder $, till 30—35 miljar- der S (4)

De totala försvarskostnaderna för olika länder har huvudsakligen hämtats från SlPRI:s årsbok för 1968/69. När det gäller försvarskostnader finns knappast någon sta- tistik som tillåter tillförlitliga jämförelser. Uppgivna siffror anger inte alltid verkliga utfallsvärden och uppgifterna växlar ofta betydande i olika källor.

För försvarsforskning och utveckling tor- de osäkerhetsmarginalerna vara ännu större. Särskilt gäller detta uppgifter om industri— forskning samt kärn- och rymdforskning för militära ändamål. Redovisade värden har hämtats från statsbudgetar och diverse and- ra källor. En noggrannare redogörelse för dessa kommer att publiceras i SIPRI:s års— bok för 196970.

USA:s försvarsforskningsutgifter för 1967-68, 7598 miljarder $, gäller militära funktioner exklusive atomenergikommissio- nen. Enligt amerikanska bedömningar (5), som bl.a. grundar sig på ett uppskattat värde av en forskningsrubel, skulle Sovjet- unionens satsning på försvars-, atom- och rymdforskning totalt vara av samma stor— leksordning som USA:s. En mycket kraftigt ökad satsning på försvars- och rymdforsk- ningens områden har skett under senare år i Sovjet, medan de amerikanska utgifterna behållits på i det närmaste konstant nivå.

Siffrorna för fransk försvarsforskning kan synas väl höga. Det är bl. a. oklart om posten ”studier, forskning och prototyptill- verkning" i budgeten motsvarar enbart forskning-utveckling. Kärnforskningsande- len torde dock vara lågt räknad. Utgifterna för kärnvapenprogrammet 1967—1968 var ovanligt stora och innehåller förmodligen icke särredovisade FoU-kostnader för för- svarsändamål.

De engelska försvarsforskningsutgifterna ter sig låga jämfört med de franska. De

torde sannolikt ligga högre än det uppgivna värdet. Därtill kommer forsknings- och ut— vecklingskostnader för den privata kom- mersiella försvarsindustrin, som inte redo- visar dessa separat. Enligt Harlow (6) upp- skattas dessa till 1—2 % av de statliga för- svarsforskningsutgifterna, men detta kan vara väl lågt räknat.

Diagram 3

När de totala forsknings- och utvecklingsin- satserna fördelas på antalet högskoleutbil- dade vetenskapsmän och ingenjörer (QSE) sysselsatta i forsknings- och utvecklingsar- bete ligger Sverige högst bland jämförda länder. Till detta bidrar att Sverige har det högsta antalet tekniker och övriga anställ- da _per QSE (uppgifter saknas dock för USA, Sovjet, Storbritannien, Kanada, Dan- mark, Österrike, Schweiz och Japan). Anta- let QSE är i Kanada extrapolerat från tidi- gare kända värden.

Uppgifterna om försvarskostnaderna i % av BNP varierar. De högsta värdena hän- för sig i regel till beräkningar enligt NATO- kriterier, men osäkerheterna i använda vår- den, särskilt BNP-värdena, ger ingen klar bedömningsgrund. De värden, som beräk- nats från i denna översikt angivna värden, har markerats med punkter.

Försvarskostnaderna i % av statsbudge- ten avser kostnader på driftsbudgeten. För Sverige var de 18,1 % mot i medeltal 22,1 % för övriga i jämförelsen medtagna länder. (7)

På grund av de stora osäkerheterna i upp- skattningarna har några procentuella värden för Sovjets försvarsforskningskostnader i re- lation till totala försvarsutgifter eller totala forsknings— och utvecklingsinsatser ej angi- vits.

Vidare har för försvarsforskningskostna- derna i % av de totala forsknings- och ut- vecklingskostnaderna beräknade gränsvär- den angetts för Frankrike och Kanada.

1. Folkmlund 2. Imitnnltlnn-Iprodukt :|. Totala kostnader tar 4. Kanin-der lör nul- . Ant-l hua-koleulbu-

FoU Ilgl (Innu-lund FoU dad. v.t.nlkn min och Ingen Fou-

verksamhet

INDEX miljoner mill-rd" $ mllllrdor ; INDEX mill-rd" $ tusen!-l mllllrder $ INDEX '"” £". sovjet USA ”0 u USA ': ' ' USA 7

90 .—

nu i. . USA — M _ 7” Sord-| (u) nu — 5 -7a __ _ "0 _o 70 _ en i— "m — 50 se ,_ —4no so . Soviet (u) . Japan "

—300

G. Förlvunkoslnndor 7. Knulnldor lör FoU lör iönvnnlndnmll

mill-nior $

Soviet

Soviet (u)

Saul-l

. lli-livaklnnd

Frankrike

. Flankrlkl Vllltyskllnd

. Jap-n _ . Pol-n . Frankrike Storbrlllnnlen . Frankrike

_ . Frlhkrlko . vu lklund | 535332"... _ . Hallon Ny . smmmml" . samm-m.m ' 5'0'”"""""" Rumln ”* _ ""m"" . Frlnk Ik

__ . Kon-du . 4.9... __ ' ""m"-"d . _ . Vllllylkland

. Frankrike . Tloeko-iavuklon _, — » _ . Polen

. Nedorllndern- —i _l . Tjockollovukion

. storbrltlnnlon

.Ungorn

. Belgien u- n ' o * kl SVERIGE ' KIM” "' Vlilllyu lnd

Um ku svar-"GE .Kan-dl Sc Nodorllndlmu o inn-n

. ,, ,,, . Tllclrul . mum

. Foton : ::::th *— . Schweiz . Nod-rllndernl . Tlockollovlkllrl ' Tjoekmlovaklon

. Num. ' ”"m”” . Nodorllndorru : éugullnvwn Jap-n ” "" * 0 SVERIGE . Kun-dl

# Bala on . Naderllndernl . Finland . Dahm-rk

1 'i . .iuqollavlon 1 Ill-Ilon 1 0.9 — o,! 9 SVERIGE 0.9 G) SVERIGE ola . Ung-rn n.! . Belgien D.! . B-lqlen 0.1 . Rumlnlon 0.1 0,7 . Rumlnlnn 0,00 0,6 0,08

Schweiz

0 SVERIGE

c.a nu c.a . Polen ,_ scr-mu

Bilaga 4. Diagram 2. Resurser och insatser för olika ändamål i ett antal länder år 1967: absoluta värden u: uppskattat värde bl. a. med hänsyn till valutans ”effektiva" köpkraft, m. ni. (se textkommentar)

o: värde eniigt officiell växelkurs

I staplarna 3—7 faller bl. a. vissa av de nordiska länderna under staplarnas nedre gräns.

1. Andel av Iolal FOU- 2. Antal hunnkolaulhll- :l. FoU-kollnadar par 5, I 'I. Konlnad-r lur FoU !. Kolin-dar mr FoU

. l 6. In: torn Ir llll— da valanlkaplrnln högakolaulbl ad vo— "Io av hrunonallonal- % av allt-budnllan par clplta lör lör-varat | "la av lör lör am I 'I. av Q brer l FoU- ta produklon Iöuvanko-tnadama totala FoU—kallnadar vark mhll par iom Invinlrl INDEX AnIll INDEX

' Sovlll "”' 9 SVERIGE USA

F nkrlka Kanadalu) . Tjocka-lova an

. Humlnlan . "SÅ

. Starbrlunnlan . Vialtyaklllrd

. Frankrik- . Nederländerna storhrlunnlan . storbrlunnlan . Tleekoalavaklen Frankrlka . USA. Norge ” . Frankrlka ' åfllmå' VIaity-kland

. Kand- . sam-Iz N” . Frankrlka . Slnrhrlunnlan Danmark . u ; u . Illl'rlk. SM"

'&olläkland . "."." gszå'iå'édoml rolan apan

. Juno-luhn . Nadarllndlml ' ”""" . Nadarllnd. . Unwakland

I Frankrlka

. slortullannlen (u)

. Vlattylkland . Frankrlka. Rum]-

0 SVERIGE . Rumlnlan . Frankrlk-

|| Ung-rn " . 5" ||” Slorhrllunniun

Il ' '

Schwal: . B'WI'NNO'U' . Bama-låvakhn . Hggm'k . Tlackalavaklan SIW-"lll" Pola SVERIGE OSVER'GE . Samlat . ”"'"" Storbritannien . Bilal-n Kan-dam) USA

n—u u—u amen Ipauax

. Japan 0 Finland .Jugallavlon . _Unnarn . Oulanlka

. Finland SVERIGE . Uutarrlka

. Finland . Polan ll . Humlnlan . Finland . Ju mm." a Ullarrlkl ' ' . Jun-n Uuqam Finland Numan an

Kanada Wily-'n." Viner-mna

'Noruo Nmrllndorna , Schwan Japan

Bilaga 4. Diagram 3. Resurser och insatser för olika ändamål i ett antal länder är 1967: relativvardcn u: uppskattat värde bl. a. med hänsyn till valutans "effektiva" köpkraft, m. m. (se textkommentar) 0: värde enligt officiell valutakurs.

1 E. Benoit. H Lubell: ”The World Burden of National Defence” (Disarmament and World Economic lnterdependence, ed E. Benoit, Oslo, 1967). 2 C. Freeman. A. Young: The R & D Effort in Western Europe, North America and the Soviet Union, OECD, Paris 1965. 3 R. W. Davies, M. J. Berry: The Research and Development Effort in the Soviet Union: A Reconsideration of the Manpower Data (Science Policy in the USSR, OECD Paris, 1969). Narodnoe hozjastvo SSSR v 1967 godu. Statistiåeskij economiöeskij eiegodnik. CSU, Moskva 1968. Se även: Robert Adamson: Mobilizing Soviet Science (Scientific Research 1968.01.22). Moscow News nr 5/1970. John S. Foster Jr: Statement . .. (Se referens nr 5 nedan sid. 1855 och 1862). 4 Military Balance 1967—1968. The Institute for Strategic Studies, London, 1967. 5 John S. Foster. Jr: Statement. (Authorization for Military Procurement, Research and Development. Fiscai Year 1970, Hearings before the Committee on Armed Services United States Senate, 1969, sid. 1773). 6 C. ]. E, Harlow: The European Armaments Base: A Survey Part 2: National Procure- ment Polices (Defence, Technology and the Western Alliance, The Institute for Strategic Studies, London. 1967). 7 National Accounts Statistics OECD Paris. 1969.

1958—1967,

Viktigare statistiska källor i urval

UNESCO:s serie av forskningspolitiska över- sikter för berörda länder. UNESCO: Statistics on research and experi- mental development activities, 1967. OECD:s serie av forskningspolitiska översikter för berörda länder. OECD: The Overall Level and Structure of R & D Efforts in OECD Member Countries, Paris 1967. OECD: Observer nr 38, februari 1969. SIPRI Yearbook 1968/69: World Armaments and Disarmament. Stockholm, 1969. NSF: Federal Funds for Research, Develop- ment and Other Scientific Activities, 1966— 1969. DGRST: Les Moyens Consacrés en 1967 å la Recherche et au Développement par letat, Numero Special du Progres Scientifique, 1969. Les dépenses des Armées 1964—1965, T Cour- derc, Paris. Second Report from the Select Committee on Science and Technology, Session 1968—69,

Defence Research, The House of Commons, London, 1969. Bundesbericht Forschung III, V/4335, Bad Go- desberg, 1969. Summary White Paper on Science and Tech- nology, The effect of science and technology on economy and society, Science and Tech- nology Agency, Tokio, 1969. Håkan Hedberg: Den japanska utmaningen, Stockholm, 1969. Proceedings of the Special Committee on Science Policy nr 4, The Senate of Canada, Ottawa 1968. SCB: Teknisk och naturvetenskaplig forsk- nings- och utvecklingsverksamhet i Sverige 1967. Avskrift av rapport till OECD, Stock- holm, 1969. Statsbudgetar m.m.

Följande litteraturförteckning begränsar sig till ett urval av tidigare utredningar, propositioner, m.m., som behandlar verksamheter med an- knytning till FU-69:s utredningsuppdrag.

Myndighetsvis förteckning över gällande för- fattningar, senaste utredning som behandlat myndighetens verksamhetsområde, m. m. åter- finns i bilaga 3.

Vissa internationella översikter, bl.a. av sta- tistisk natur återfinns vidare i källförteckningen i bilaga 4.

1.

9.

SOU 1951-10. Militärpsykologi och perso- naltjänst (Betänkande II avgivet av För- svarets personalbehandlingsutredning) SOU 1961: 66. Totalförsvarets högsta led— ning (Betänkande II avgivet av 1960 års försvarsledningsutredning) (jfr prop 1962: 108)

SOU 1962: 34. Försvarsmedicinsk forskning i totalförsvaret (Betänkande avgivet av Försvarsmedicinska forskningsutredningen) (jfr prop 1963: 74.) SOU 1966: 5. Internationellt fredsforsk- ningsinstitut i Sverige (Betänkande avgivet av fredsforskningsutredningen) . SOU 1966: 35. Militärsjukvården (Betän-

kande II avgivet av 1962 års försvarssjuk- vårdsutredning) (jfr prop 1969: 110) . SOU 1968:1. Ekonomisystem för försva-

ret 1 (Betänkande avgivet av 1964 års för- svarskostnadsutredning) . SOU 1969: 24. Ekonomisystem för försva-

ret 2 (Betänkandet avgivet av 1964 års försvarskostnadsutredning) . SOU 1969: 25. Planering och programbud—

getering inom försvaret (Betänkande avgi- vet av försvarsdepartementets program- budgetgrupp) (jfr stencil Fö 1970: 1—5 och prop 1970: 97) SOU 1969: 61. Studier i internationella re—

Litteraturförteckning

10.

11.

12.

13.

14.

17.

18.

19.

20.

21.

22.

lationer (Betänkande avgivet av 1967 års kommitté för internationell politik) Stencil Fö 196715. Flygtekniska försöks- anstaltens ekonomiska förhållanden (Del- utredning utförd på uppdrag av FFA-ut- redningen) Stencil Fö 1967: 6. Flygtekniska försöksan- stalten — framtida organisation och ar- betsuppgifter (Betänkande avgivet av FFA- utredningen) (jfr prop 1968: 109) Stencil Fö 1967:13. Försvarets materiel— verk (Betänkande avlämnat av försvarets materielförvaltningsutredning 1966) (jfr prop 1968:107) Stencil Fi 1967:13. Ökad statlig satsning på teknisk forskning och industriellt ut- vecklingsarbete (jfr prop 1968: 68) Stencil Fö 1970: 1. Summary of the new planning, programming and budgeting system. Stencil Fö 1970: 2. The execution process. Stencil Fö 1970: 3. Planning and planning documents Stencil Fö 1970:4. The goal—setting pro- cedure Stencil Fö 1970:5. security policy Stencil Fö 1970: 10. Synpunkter på dimen- sionerande faktorer för flygteknisk forsk- ning och utveckling (PM upprättad av en särskild arbetsgrupp på uppdrag av 1969 års försvarsforskningsutredning och 1969 års utredning för samordnad forskning) Stencil I 1970: 2. Samordnad teknisk forskning (Betänkande avgivet av 1969 års utredning för samordnad forskning)1 Prop 1962: 108 angående ny organisation av totalförsvarets högsta ledning m.m. Prop 1963: 74 angående den försvarsmedi- cinska forskningens organisation m.m.

Swedish national

1 Överlämnat den 21 aug. 1970.

24.

25.

26.

27.

28.

29.

30.

31.

32.

33.

Prop. 1965: 65 angående anslag för bud- getåret 1965/66 till statsdepartementen m. m. (1965 års departementsreform) Prop 1968: 68 angående ökat statligt stöd till teknisk forskning och industriellt ut- vecklingsarbete Prop 1968:107 angående organisation m.m. av försvarets materielförvaltning i central instans m.m. Prop 1968:109 angående vissa organisa- tions- och anslagsfrågor rörande försva- ret (bl.a. FFA) Prop 1968:110 angående vissa anslagsfrå- gor m.m. rörande det militära försvaret och civilförsvaret Prop 1969:110 angående vissa organisa- tions- och anslagsfrågor rörande försvaret (bl. a. militärsjukvårdens ledning) Prop 1970: 97 angående nytt planerings- och budgetsystem inom försvaret Forskningssamverkan universitet och hög- skolor—näringsliv (Promemoria utarbetad av en arbetsgrupp inom Universitetskans- lersämbetet 1967). FOA 1 Rapport C 1317—10, juli 1969. Delrapport 1 från PREST: Värderingar vid FOA (Rapport avgiven av en intern ar- betsgrupp inom FOA med uppgift att stu- dera relevans- och lönsamhetskriterier för bruk inom FOA) IVA Rapport nr 20 1969. Svenskt insti- tut för framtidsstudier (utredning och för- slag från IVA:s kommitté för framtidsstu- dier) FOA 2 Rapport A 2521—10, mars 1970. STRUKTUst huvudrapport (Rapport av- given av en intern arbetsgrupp inom FOA:s med uppgift att se över FOA organisa- tion. Rapporten bygger på ett omfattande material från interna FOA-utredningar. Hänvisningar till rapporter, m. in. där det- ta material är dokumenterat återfinns i denna rapports litteraturförteckning.)

man. Föm- Stncldlolm 1970