Kompetens och kunskapsutveckling : om yrkesroller och arbetsfält inom socialtjänsten : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Kompetens

och

kunskaps-

utveckling

- Om och

yrkesroller

arbetsfält inom

socialtjänsten

DELBETÄN KAN DE AV SOCIALTJÄN ITTEN STKOM M

Stüüüê

Ecfü

Occ

SOU

Im

Statens offentliga utredningar WW 1995:58 FEM Socialdepartementet

Kompetens och

kunskapsutveckling

- om yrkesroller och arbetsfält inom socialtjänsten

Delbetänkande av Socialtjänstkommittén Stockholm 1995

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag Regeringskansliets förvaltningskontor.

av

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst

106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr underlättar arbetet för den som skall svara remiss.

som - Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Arkiv- och informationsenheten 103 33 Stockholm Fax: 08-790 09 86 Telefon: 08-405 24 81

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 9138439685 Stockholm 1995 ISSN 0375250X

Till statsrådet och chefen

för

Socialdepartementet

Genom beslut den 13 juni 1991 bemyndigade regeringen dåvarande statsrådet Bengt Lindqvist att tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppdrag att göra en allmän översyn av socialtjänstlagen 1980:620. Översynen skall bl.a. innefatta en utvärdering socialtjänstlagens tillämpning och syfta till tydligare

av att avgränsa och klargöra socialtjänstens uppgifter och ansvarsområden.

Kommittén antog namnet Socialtjänstkommittén och har tidigare avlämnat följande rapporter och betänkanden.

Kommunernas socialbidrag en kartläggning kostnader

- - av normer, m.m.

SOU 1992:98, Rätten till bistånd inom socialtjänsten SOU 1993:30,

-

Frivilligt socialt arbete kartläggning och kunskapsöversikt SOU

- -

1993:82,

Socialtjänstens roll i samhällsplanering och samhällsarbete kunskaps- - - en

översikt och ett diskussionsunderlag SOU 1993:91,

Sambandet mellan samhällsekonomi, transfereringar och socialbidrag SOU -

1994:46.

I oktober 1994 överlämnades kommitténs huvudbetänkande Ny socialtjänstlag SOU 1994: 139.

luppdraget till Socialtj änstkommittén ingick att belysa utbildnings- och kompetensfrågor. Kommittén har valt att behandla dessa frågor i ett särskilt betänkande, vilket härmed överlämnas.

I arbetet med detta betänkande har deltagit ordförande generaldirektören

som Carl-Anders Ifvarsson fp och ledamöter vice primärvårdsordföranden

som Anders Andersson kds, förbundsordföranden Alec Carlberg v, socialnänmdsordföranden Torgerd Jansson s, kommunalrådet Lars Johansson s, riksdagsledamoten Göte Jonsson m, riksdagsledamoten Rinaldo Karlsson s, riksdagsledamoten Maj-Inger Klingvall s, riksdagsledamoten Roland Larsson c,

riksdagsledamoten Ragnhild Pohanka mp samt barnläkaren Ingrid Ronne-

Björkqvist fp.

Som sakkunniga har deltagit socialdirektören Ulf Andersson, Föreningen Sveriges Socialchefer, ombudsmannen Jerker Björkman, TCO, förbundsordföranden Agneta Bygdell, SACO, departementsrádet Håkan Ceder, Socialdepartementet, sekreteraren Karl-Axel Johansson, Svenska Kommunförbundet, utredningssekreteraren Inger Lenas, LO, utredaren Margareta Liljeqvist, Landstingsförbundet, avdelningsdirektören Marita Minell, Socialstyrelsen, kammarrättsassessorn Bo Nordelius, Socialdepartementet, departementssekreteraren Gun-Marie Pettersson, Socialdepartementet samt generaldirektören Kerstin Wigzell, Ungdomsstyrelsen. Som experter har deltagit byråchefen Britt-Marie Arne-Hellström, Datainspektionen, förbundsjuristen Leif Petersén, Svenska Kommunförbundet, ADB-chefen Kristina Stenqvist, Statens Institutionsstyrelse

samt juristen Kristina Widgren, Socialstyrelsen.

Betänkandet har utarbetats avdelningsdirektören Marita Minell, Socialstyrel-

av

och departementssekreteraren Kristina Jennbert, Socialdepartementet. sen

Stockholm i maj 1995

Carl-Anders Ifvarsson

Anders Andersson Maj-Inger Klingvall

Alec Carlberg Roland Larsson

Torgerd Jansson Ragnhild Pohanka

Göte Jonsson Ingrid Ronne-Björkqvist

Rinaldo Karlsson

Innehållsförteckning

Sammanfattning ll

1¶Socialtjänstkommitténs uppdrag 17

1.1 Direktiven och tidigare betänkanden 17

1.2¶Fortsatt utredningsarbete och avgränsning l7

2¶Tidigare utredningsarbete och kring utbildningskompetensfrågor 21

2. l Socialutredningen 21

2.2¶Socialstyrelsens på kompetenskrav och utbildningsbehov 22

syn

3 Allmänt kompetens och utbildning 25

om

4¶Ny socialtjänstlag krav på den framtida

- nya

socialtjänsten 29

4.1¶Inledning 29

4.2 Socialtjänstens insatser samhällsnivå 29 4.3 Socialtjänstens insatser på och områdesnivâ 30

grupp- 4.4 Socialtjänstens insatser pä individnivå 31

4.5¶Allmänna krav på socialtjänsten 31

4.6 Nya bestämmelser 32

4.7¶Behovet av ny kompetens inom socialtjänsten 35

5 Personal inom socialtjänsten 37 5.1 Kommunal personal år 1993 37

5.2¶Socialsekreterare 38

6¶Innehållgâirteckning

5.3¶Ledningspersonal och hemtjänsten 39

Individ- och familjeomsorgen 41

6.1 Det sociala arbetets historiska rötter 42

6.2¶Individ- och familjeomsorgens uppgifter och

ansvarsområden 43 6.3 Personalens 45

sammansättning

6.4 Utvecklingen inom individ- och familjeomsorgen 46

6.5¶Individ- och familjeomsorgens organisation 47

6.6 Socialsekreterarnas yrkesroller 48 6.7 Socialsekreterarnas arbetsvillkor och arbetsmiljö 50 6.8 Professionalitet och amatörism 53 6.9 Behovet barnkompetens inom individ- och familjeav 56 omsorgen

6.10¶Sammanfattande bedömning 58

7¶Socionomutbildningen 63

7.1 64

Inledning

7.2 Kort historik 64

7.3¶Socionomutbildningen i dag 66

7.3.1¶Högskolereformen 66

7.3.2¶Allmänt socionomutbildningen 66

om 7.3.3 Inträdeskrav 67

7.3.4¶Resurstilldelning 68

7.3.5¶Examenskrav 69

7.3.6¶Lärarkårens sammansättning och kompetens 70

7.3. 7 i dagens socionomutbildning 70 Några huvuddrag

7.4 och önskemål från olika intressenter 75

Synpunkter

7.4.1 75

Utbildningsinstitutionerna

7.4.2 Studenterna 76 7.4.3 Kommunerna 78 7.4.4 Andra intressenter 80 7.5 Vissa internationella 81

jämförelser

7.5.1 Storbritannien 82 7.5.2 84

Tyskland

7.5.3¶Frankrike 84

7.5.4¶Holland 85

7.5.5 Norden 85

Utbudet av fristående kurser, påbyggnads- magister-

8.5 Institutet för kunskapsutveckling inom missbrukar-

vården IKM 100 8.6 Sammanfattande bedömning 102

9.5 Några reflektioner kring drivkrafterna bakom lokala

och regionala FoU-organisationer 113

9.6 Forskningens betydelse för resultatorienterad

kunskapsutveckling i socialt arbete 115

9.6.1 Mål och inriktning på CUS verksamhet 115

6.2¶Tengvalds rapport till Socialtjänstkommittén 116

6.3 Fortsatt behov av stöd till en resultatorienterad

kunskapsutveckling inom socialtjänsten 121

9.7 Sammanfattande bedömning 122

10 Handläggare och administratörer inom äldre- och

handikappområdet 127

10.1 Från fattighusföreståendare till hemvårdsassistent

-

framväxten av en yrkesutbildning 128

8¶Innehållsförteckning

10.2¶Hemtjänstassistentens arbetsuppgifter och yrkesroll 129 10. 2.1 Arbetsuppgifter och 129

funktioner

10. 2.2 Okänd eller osynlig upplevelser om en mångsidig

-

yrkesroll 130

10.2.3¶Om brister kring behovsbedömning och

dokumentation 131

10.2.4¶Synpunkter på kompetens och utbildningsbehov 133

10.3 Yrkesrollen och organisatoriska förutsättningar 136

nya

10.3. 1 Ädel-reformen 137

10.3.2 Alternativa styr- och inom

driftsformer

äldreomsorgen 138

10.4 Hemtjänstassistentens arbetsfält nya verksamheter

-

och lagstiftning 140

ny

10.6¶Sociala omsorgslinjen översyn organisation och

- av

innehåll 146 10.7 Sammanfattande bedömning 152

10. 7.1 Inledning 152

yttrande

Innehållsförteckning 9

Bilagor

l Schematiska beskrivningar med kommentarer till

socionomutbildningens innehåll på olika utbildningsorter 161

2¶Synpunkter framförda vid Socialtjänstkommitténs

hearing den 7 december 1994 i Riksdagshuset

3¶Uppdragsutbildning och påhyggnadsmag. 193

4 Kommentarer till den forskning bedrivs som vid

institutionerna för socialt arbetemotsvarande

199 5 Exempel på lokala och regionala F

oU-organisationer 207

6 Karin Tengvalds rapport: Behov av resultatorienterad

kunskapsutveckling i socialt arbete 219

Sammanfattning

Uppdraget

Socialtjänstkommittén tillsattes år 1991 och har till uppgift att göra en allmän översyn av socialtjänstlagen 1980:620. Översynen skall bl.a. innefatta en

utvärdering av socialtjänstlagens tillämpning och syfta till tydligare

att avgränsa och klargöra socialtjänstens uppgifter och ansvarsområden.

Enligt direktiven dir. 1991:50 skall arbetet inriktas mot ett antal huvudområden. Ett av dessa rör socialtjänstlagens regler om rätten till bistånd, det

yttersta ansvaret, vistelsebegreppet, överklagande beslut och kommunernas av

socialbidragsnormer. överväganden och förslag detta

område återfinns i betänkandet Rätten till bistånd inom socialtjänsten SOU 1993:20. I kommitténs huvudbetänkande Ny socialtjänstlag SOU 1994: 139 behandlas bl.a. socialtjänstens framtida inriktning och organisation, privat bedriven verk-

samhet inom socialtjänstens område frågor tillsyn, samt om uppföljning och

utvärdering.

Genom ett tilläggsdirektiv dir. 1993:72 uppdrog regeringen

Socialtjänst-

kommittén att även utreda och lägga fram

förslag om författningsreglering

av

personregister inom socialtjänstens verksamhetsområde.

I uppdraget till Socialtjänstkommittén ingick också

att belysa utbildnings- och

kompetensfrågor. I direktiven uppmärksammas särskilt

socialsekreterarnas

komplexa och sammansatta yrkesroll. Kommittén bör direktiven enligt ta ställning till vilka uppgifter individ- och familjeomsorgen bör ha som och om delar av verksamheten kräver särskilda organisatoriska förutsättningar. Vidare bör förutsättningarna för förändring socialsekreterarnas arbetsuppgifter en av och ansvarsområden analyseras och kompetensfrågorna särskilt uppmärksammas. Mot bakgrund kritiska röster socionomutbildningen av om bör kommittén också förbereda kommande översyn en av utbildningen genom att summera de krav och önskemål förändrad utbildning finns hos om en som kommunerna och de fackliga organisationerna. Kommittén bör därutöver vara oförhindrad att anlägga principiella synpunkter på den framtida

socionomutbildningens

12 Sammanfattning

innehåll och inriktning.

betonas alltså särskilt arbetet inom socialtjänstens individ- och I direktiven och behovet fördjupad kartläggning av socialsekretefamiljeomsorg av en mer och utbildning. l kommitténs huvudbetänkande konstateras att

rarnas yrkesroll

för äldreomsorgens organisation ändrats dramatiskt under det förutsättningarna tillsammans med reformer på äldre- och handikappsenaste decenniet vilket nya ökade krav på handläggarnas kompetens. Mot denna bakgrund området ställer

belysa hemtjänstassistentens yrkesroll, arbetsfält

har kommittén valt att även

och utbildning. delbetänkande berörs i de inledande avsnitten något om tidiga-

l föreliggande

utbildnings- och kompetensfrågor med underlag från utredningsarbete kring re

från Socialstyrelsen. Med utgångspunkt från

Socialutredningen och en rapport slutbetänkande SOU 1992:7 redovisas i kapitel 3 ett

Kompetensutredningens

kring begreppet kompetens och kring arbetsorganisationens allmänt resonemang betydelse för kompetensutveckling i arbetslivet. Kraven på och utbildningens socialtjänsten med utgångspunkt från förslaget till Ny socialtjänstden framtida redovisas i 4. I kapitel 5 översiktlig beskrivning av personal lag kapitel ges en

inom socialtjänsten och med särskild inriktning på de två yrkesgrupper som

behandlas i betänkandet; socialsekreterarna och hemtjänstassistenterna.

sammanfattas utförligt betänkandets innehåll i de kapitel

I det följande mer

och socionomutbildningen 6-9 samt

rör individ- och familjeomsorgen

som

10 handlar hemtjänstassistenternas kompetens

det avslutande kapitlet som om

och utbildning.

Individ- och

och familjeomsorgens uppgifter

arbetsområden

inom individ- och familjeomsorgen omfattar både allmänt förebyggande Arbetet inriktat utrednings- och behandlingsarbete. Arbetet verksamhet och individuellt

med utgångspunkt i lagstiftningen och är i hög grad ärendecentrerat.

definieras individ- och familjeomsorgen är till övervägande del social- Personalen inom eller beteendevetenskaplig utbildning sekreterare med socionomexamen annan

på högskolenivå. förutsättningarna för kommunernas verksamhet har förändrats De ekonomiska bidragit till förnyelse arbetet inom individ- och under senare år och en av former för stöd och behandling mellanvård och vård familjeomsorgen. Nya -

för ungdomar och missbrukare har vuxit fram.

hemmaplan

-

mångfacetterande och konfliktfyllda socialarbetarrol-

I kapitlet beskrivs den arbete juridiska krav och utförs i huvudsak len. Socialsekreterarnas styrs av de förtroendevalda politikerna. En socialsekreterare måste

enligt delegation från

motstridiga intressen och ekonomiska realiteter begränsar handskas med många

Sammmanfattning 13

möjligheterna att tillämpa bestämmelserna i socialtjänstlagen. Socialsekreterarnas arbetsvillkor och arbetsmiljö har under årens lopp studerats flera av forskare. l återkommande studier redovisas allvarliga brister i socialsekreterarnas arbetsvillkor och arbetsmiljö. Socialsekreterarna är också de

en av yrkesgrupp-

er som mest utsatts för våld och hot om våld i tjänsten. I ett avsnitt om professionalitet och amatörism utvecklas ett resonemang om

skilda former av kunskap; påståendekunskap, färdighetskunskap och för-

trogenhetskunskap liksom om skillnaderna mellan amatörism och professionalitet. Behovet barnkompetens inom individ- och

av familjeomsorgen lyfts

fram särskilt och beskrivs med utgångspunkt från norsk en rapport om kompetens och utbildningsbehov i arbetet med utsatta barn. I en sammanfattande bedömning diskuteras hur det traditionella socialbyråarbetet kan behöva förändras. Det kan t.ex. finnas skäl överväga behovet att av

en mer heterogent sammansatt personalgrupp med avseende på utbildningsbak-

grund, ålder, kön och nationalitet. Det kan också finnas skäl att överväga möjligheten att kombinera tjänster for handläggning enskilda ärenden med av en flexibel projektorganisation för det förebyggande och behandlande arbetet och att skapa utrymme för arbetsbyte mellan olika verksamheter.

Rapporter

som redovisas i avsnitt 6.7 visar att socialbyrån är riskfylld

en arbetsmiljö. En

viktig uppgift blir därför att olika sätt lindra socialsekreterarnas arbetsbörda och att allmänt sett skapa goda arbetsförhållanden.

Socionomutbildningen

I detta kapitel beskrivning

ges en av socionomutbildningens ställning inom

högskoleväsendet med utförlig redovisning dagens

en av utbildningssystem och

innehållet i de lokala utbildningarna. Synpunkter och önskemål förändrad om en utbildning som förts fram till kommittén i skilda sammanhang redovisas i avsnitt 7.4.

Kartläggningen av nuvarande utbildningsorganisation och innehåll visar

att samtliga skolor lagt ett stort arbete på utbildningen till ner att anpassa den verklighet som möter studenterna. Kommittén gör dock bedömningen att vissa moment i utbildningen behöver förstärkas att socionomutbildningens men grundprofil av en generalistutbildning med både yrkesförberedande och forskningsförberedande inslag bör bibehållas. Några de av moment som behöver förstärkas är bl.a. kunskaper samhället och

om välfärdspolitiken, om hand-

läggning och dokumentation och det professionella förhållningssättet. Frågan om har väckts om införande av någon form AT-tjänstgöring istället för eller av som ett komplement till den nuvarande handledda studiepraktiken. l denna fråga uttalar kommittén att formerna för faltforlagda studier och handledd

studieprak-

tik bör utvärderas och relateras till de önskemål förts fram betald ATsom om

14 Sammanfattning

I frågan särskild behörighet uttalar sig kommittén dels för att tjänstgöring. om bör betraktas merit för tillträde till utbildningen, dels

yrkeserfarenhet som en

intagning studenter enligt ett system tillämpas för intagför försök med av som medicinstudenter i Stockholm och Linköping. ning av

Fortbildning och vidareutbildning

behandlas frågor fortbildning och vidareutbildning för perso- I detta kapitel om arbetar med klientinriktat arbete inom individ- och familjeomsorgen. nal som Socialhögskolornas utbud fristående kurser, uppdragsutbildning och påbyggav nadsutbildning redovisas liksom villkoren för intagning till den statliga psyko- Dessutom redovisas den verksamhet bedrivs av Institutet

terapiutbildningen. som

inom Missbrukarvården IKM med bl.a. ett utbild-

för Kunskapsutveckling

leder fram till Högskoleexamen i missbrukarvård 80 poäng. ningsprogram som behovet systematiskt genomförd introduktion och Kommittén uttalar att av socionomer måste tas större allvar i kommu-

inskolning av nyutexaminerade

Särskilda krav på kompetens i form fortbildning och vidareutbildning nerna. av få utföra och handlägga vissa uppgifter inom socialkan behöva ställas för att bidrar dessutom till skapa karriärvägar inom tjänsten. Sådana krav att nya Kommittén socialhögskolornas kursutbud bör breddas socialtjänsten. anser att omfatta kurser i och områdesorienterat socialt arbete, kurser till att även grupptill socialtjänstens uppgifter på samhällsnivå, kurser om med anknytning nya utvärdering och kval itetssäkringsarbete samt ledarskapsutbildning.

uppföljning,

motsvarighet till IKM:s verksamhet med inriktning på

Vidare efterlyses en

arbetet med utsatta barn.

Forsknings- och utvecklingsarbete

redovisas kartläggning den forskning bedrivs i ämnet I detta kapitel en av som landets socialhögskolor samt på lokal och regional nivå. Socialt arbete vid diskussion forskningens roll och utveckling har också Underlag för en om ordföranden i Sveriges Socialförbund Birger Stark samt från inhämtats från - chef för Centrum för utvärdering socialt arbete

professor Karin Tengvald, av

Enligt kommitténs bedömning är förutsättningarna för ett nära samspel CUS. och helt armorlunda i dag. Mer än 200 personer är mellan forskning praktik doktorander vid forskarutbildningen och ett 50-tal personer har inskrivna som Socialt arbete. Det finns också ett stort intresse för redan doktorerat i ämnet vilka ingår i grundutbildningen på nästan alla

forskningsförberedande kurser

intresset för uppföljning, utvärdering och utbildningsorter. Samtidigt som ökar i kommunerna håller också arbetsmarknad

kvalitetssäkringsarbete en ny

Sammmanfattning 15

för forskare att växa fram i form regionala och lokala FoU-organisationer. av Birger Stark och Karin Tengvald har från skilda utgångspunkter lyft fram

betydelsen av forskning och utvecklingsarbete för kunskaps- och kompetens-

utveckling inom socialtjänsten. Stark har haft uppdraget kartlägga och att ge sin syn på olika modeller för samverkan mellan forskning och praktik ur ett verksamhetsperspektiv. Tengvalds uppdrag har begränsats till att belysa forskningens betydelse för resultatorienterad kunskapsutveckling i socialt arbete. en I avsnittet förs ett resonemang olika moment i den utmärker om process som

kompetens-och kunskapsutveckling; att skapa kunskap, att sprida kunskap och

att använda kunskap. Kommittén gör bedömningen att det finns betydande

ekonomiska resurser för FoU-arbete på nationell nivå och att ekonomiskt stöd till ett färre antal stora longitudinella projekt skulle kunna leda till en mer effektiv kunskapsutveckling än stöd till många små projekt.

Handläggare och administratörer inom äldre- och

handikappomrädet

Det avslutande kapitlet utgör kunskapsöversikt äldre- och handikappen om

omsorgens handläggare och administratörer om hemtjänstassistentens yrkes-

roll, utbildning och krav på kompetens. Samhällets insatser och om nya ansvar för äldre och med funktionshinder har genomgått personer personer en betydande utveckling under 1900-talet. Det senaste decenniet har inneburit omfattande

förändringar av bl.a. organisation, behovsutveckling och sarnhällsekonomi.

Arbetsfältet har vidgats genom tillkomsten verksamheter, lagstiftning av nya ny och ett ökat ansvar för nya målgrupper. Sammantaget ställer dessa förutnya sättningar helt nya krav på utbildning och kompetens. I ett avslutande avsnitt redovisas en generell beskrivning önskelista på - en kunskapsområdet som indikerar behovet kvalificerad och bred - av en generalistutbildning. Kommittén gör bedömningen sådan utbildning måste ligga att en

på samma utbildningsnivå utbildningen handläggare inom individ- och

som av

familjeomsorgen.

Behovet av medicinsk kompetens inom den kommunala hälso- och sjukvården berörs också av kommittén. Kommittén gör bedömningen väl utvecklad att en samverkan mellan flera olika yrkesgrupper bred och djup kompetens ger en och är en mycket viktig förutsättning för god kvalitet inom äldre- och handien kappomsorgen och ett förverkligande Ãdel-reformens intentioner. av Tillgängligt underlag kring hemtjänstassistentemas upplevelse yrkesroll av och arbetssituation ger bilder problematisk yrkeskår också av en men av en ytterst mångsidig och splittrad yrkesroll. Från många håll framförs kritik mot brister i yrkesutövning med avseende bl.a. på handläggning ärenden, dokuav

mentation, behovsbedömning och arbetsledning. Detta anledning till reflek-

gav

16 Sammanfattning

tion kring utbildningens kvalitet och dess framtida organisatoriska tillhörighet.

Sedan slutet på 1970-talet har vårdhögskolornas sociala omsorgsutbildning

diskuterats i återkommande statliga utredningar och översyner vilka redovisas i betänkandet. Översynerna har lett till successiv förlängning av utbildningen.

en Trots detta konstaterar kommittén att utbildningen nästan aldrig tycks ha varit helt i fas med verksamhetens kontinuerliga förändring och krav på kompetensutveckling. Som ett starkt genomgående drag framgår att vårdhögskolorna sak-

eller har bristfällig anknytning till forskarvärlden. Med det underlag som nar kommittén tagit del framtonar bilden utbildning som präglas bade av

av av en kvantitativa och kvalitativa brister. Kommittén gör bedömningen att det förelig-

ett stort behov att Öka kvaliteten i utbildningen och att höja dess status. ger Kommittén gör därför, i likhet med Huvudmarmaskapsutredningen, bedömning-

sociala omsorgsprogrammet bör överföras till de universitet och högskoen att

i dag har utbildningsprogram i socialt arbete och integreras med denna lor som utbildning.

1 änstkommitténs

Socialtj uppdrag

1.1¶Direktiven och betänkanden

tidigare

Socialtjänstkommittén tillsattes hösten 1991 dir. 1991:50 och har haft till uppgift att göra en allmän översyn av socialtjänstlagen 1980:620. översynen innefattar bl.a. utvärdering av socialtjänstlagens tillämpning och syftar till

en att tydligare avgränsa och klargöra socialtjänstens uppgifter och ansvarsområden. Enligt direktiven skall kommitténs arbete inriktas mot ett antal huvudområden. Ett av dessa rör socialtjänstlagens regler om rätten till bistånd, det yttersta ansvaret, vistelsebegreppet, överklagande av beslut och kommunernas socialbidragsnormer. överväganden och förslag på detta område återfinns i betänkandet Rätten till bistånd inom socialtjänsten SOU 1993:20, som överlämnades till regeringen i april 1993.

I det fortsatta arbetet har två stora och övergripande områden behandlats av kommittén. Det gäller dels frågan om socialtjänstens framtida inriktning och organisation som belysts avseende bl.a. avvägningen mellan strukturinriktat, allmänt inriktat och individuellt inriktat arbete, dels frågor om tillsyn, uppföljning och utvärdering. Dessa frågor har behandlats i Socialtjänstkommitténs huvudbetänkande Ny socialtjänstlag SOU 1994:139, som överlämnades till regeringen i oktober 1994.

1.2¶Fortsatt utredningsarbete och avgränsning

Genom ett tilläggsdirektiv beslutade regeringen i juni 1993 dir. 1993:72 att uppdra Socialtjänstkommittén att även utreda och lägga fram förslag om författningsreglering personregister inom socialtjänstens verksamhetsområde.

av Uppdraget att utreda och författningsreglera personregister inom socialtjänsten kommer att redovisas senare tillsammans med förslag till nya bestämmelser om

18 Socialtjänstkommitténs uppdrag

socialtjänstens och privata vårdgivares skyldighet att dokumentera sin verksamhet.

I uppdraget till Socialtjänstkommittén ingick också att belysa utbildnings- och kompetensfrågor. I direktiven uppmärksammas särskilt socialsekreterarnas komplexa och sammansatta yrkesroll. Mot bakgrund av de organisatoriska förändringar som skett inom individ- och familjeomsorgen bör kommittén enligt direktiven ta ställning till vilka uppgifter som individ- och familjeomsorgen bör ha och om delar av verksamheten kräver särskilda organisatoriska förutsättningar. Kommittén bör vidare analysera förutsättningarna för en förändring

av socialsekreterarnas arbetsuppgifter och ansvarsområden och därvid särskilt

uppmärksamma kompetensfrågorna.

Vidare framgår av direktiven att socionomutbildningen fortfarande är utsatt för stark kritik från såväl kommunerna i deras egenskap arbetsgivare från

av som de fackliga organisationerna. Kommittén bör inom ramen för sitt arbete förbereda en kommande översyn av utbildningen genom att summera de krav och önskemål om en förändrad utbildning som finns hos kommunerna och de fackliga organisationerna. Kommittén bör därutöver vara oförhindrad att anlägga principiella synpunkter på den framtida socionomutbildningens innehåll och inriktning.

Det har inte varit möjligt att i huvudbetänkandet behandla alla de frågeställningar som berördes i kommittédirektiven. Bl.a. gäller detta frågorna om kompetens och utbildning vilka nu redovisas i föreliggande delbetänkande.

I direktiven betonas särskilt arbetet inom socialtjänstens individ-

och familj eomsorg och behovet av en mer fördjupad kartläggning av socialsekreterarnas yrkesroll och utbildning. I kommitténs huvudbetänkande redovisas också utveck-

lingen på äldre- och handikappområdet. l en sammanfattande bedömning kon-

stateras att förutsättningarna för äldreomsorgens organisation och innehåll ändrats dramatiskt under framförallt det senaste decenniet. Befolkningsutvecklingen och den under senare år alltmer ansträngda samhällsekonomin innebär ökade krav på effektiv resursanvändning och samordning av insatserna över huvudmarmaskapsgränsen. En förskjutning från övervägande servicebetonade insatser under kontorstid till mer personlig omvårdnad och kvalificerad sjukvård dygnet-runt ställer starkt ökade krav på kvalitet och kompetens i handläggning och i vårdarbetet hos den enskilde. Dessa ökade krav gäller på samma sätt handläggning av ärenden och behovsbedömning avseende personer med olika slag av funktionshinder.

Kompetens- och utbildningsbehoven med avseende på socialtjänstens verksamhet för äldre och funktionshindrade berörs alltså inte specifikt i Socialtj änstkommitténs direktiv. Mot bakgrund av de mycket omfattande organisatoriska och verksamhetsmässiga förändringar som skett på dessa områden, har kommittén bedömt det vara angeläget att också belysa hemtjänstassistentens yrkesroll, arbetsfält och utbildning.

Socialáänstkømmitténs uppdrag 19

Kommittén har alltså valt att inrikta arbetet på två handläggargrupper inom socialtjänsten; socialsekreterarna och hemtjänstassistentermotsvarande inom äldre- och handikappomsorgen. Till kommittén har inkommit skrivelser från Sveriges Socionomers Riksförbund och från Föreningen Social Omsorg vilka tar frågan legitimation eller andra behörighetsbestämmelser. Då dessa

upp om frågor behandlas den särskilda Behörighetskommittén S 1994:01 har de

av lämnats utanför Socialtj änstkommitténs arbete. Behörighetskommitténs uppdrag skall redovisas före utgången av år 1995.

Till kommittén har också inkommit skrivelse från Föreningen Social Om-

en

angående huvudmannaskapet för sociala omsorgsprogrammet. I skrivelsen sorg framförs önskan att huvudmannaskapet för utbildningarna inom sociala

en om omsorgsprogrammet överförs från landstingen till statens socialhögskolor som

utbildningsprogram omfattande 120 integrerat med socionomutbildett eget p, ningen. Vidare framförs att huvudmarmaskapet för forskning och utveckling inom sociala omsorgsfáltet äldre- och handikappomsorgen, förstatligas och

utvecklas tillsammans med socialhögskolornas forskningsfält socialt arbete.

2¶Tidigare utredningsarbete kring utbildnings- och

kompetensfrågor

2.1¶Socialutredningen

I Socialutredningens principbetänkande Socialvården Mål och medel SOU - 1974:39 redovisas synpunkter på socialarbetarnas funktion, kompetens och vissa principiella krav på utbildningen som följer av övergång till ny sociallagstiftning. Socialarbetarnas framtida roll och funktion förutsågs bli väsentligt förändrad med sociallagstiftning inte längre detaljreglerade verksamheten. en som Detta skulle ställa ökade krav på kunskap och förmåga att handla självständigt utnyttja erfarenheterna i det praktiska arbetet. Socialarbetarnas förmåga och att att utnyttja sin personlighet i relationen till klienten betonades men också att en yrkesmässig hållning skulle eftersträvas. Socialutredningen redovisar i betänkandet vissa principiella krav på utbildningen vilka följer bl.a. övergången till den sociallagstiftningen. Proav nya blemlösningsprocessen betonas i vilken socialarbetaren inträder som medagerande och tillsammans med klienten sätter upp behandlingsmål och gemensamt som planerar hur målet skall uppnås. Träning i sådan arbetsprocess liksom känen nedom socialvårdens mål och medel, socialvårdsmetoderna och deras förom tjänster och begränsningar, måste bli viktiga inslag i socialarbetarutbildningen. De inslagen i det sociala arbetet, exempelvis betoningen av socialvårdens nya medverkan i samhällsplaneringen, bör också uppmärksammas. Det sociala arbetet kräver yrkesmässig kompetens förutsätter bred teoretisk kunen som skap sammansmält med praktiska erfarenheter. Vidare beskrivs behovet av praktisk erfarenhet, att utbildningen bör belysa även andra verksamheters förutsättningar och metoder och träning i socialt grupparbete. ge I slutbetänkandet Socialtjänst och socialförsäkringstillägg SOU 1977:40 berörs behovet utbildning för förtroendevalda och anställda i samband med av

22 Tidigare utredningsarbete kring utbildnings- och kompetensfrågor

den nya lagstiftningens genomförande. Socialutredningen förutsatte att Socialstyrelsen och de båda kommunförbunden skulle svara för en omfattande utbildningsverksamhet vilken också borde påverka utformningen av grund- och vidareutbildningen. Frågorna om utbildning och informationsinsatser i samband med den nya socialtjänstlagens genomförande berörs också översiktligt i

regeringens proposition Om socialtjänsten 197980:1.

2.2¶Socialstyrelsens syn på kompetenskrav och utbildningsbehov

Inom ramen för Socialstyrelsens projekt Personal- och utbildningsfrågor inom

socialtjänsten utarbetades rapporten Socialtjänst i förändring kompetenskrav

och utbildningsbehov SoS-rapport 1990:15.

Sammanfattningsvis konstateras att personalen inom socialtjänsten behöver få bättre kunskaper inom ett flertal områden. Bl.a. anses socialtjänsten ha haft svårt att lämna den traditionella socialvårdens metoder och brustit i att samla in och beskriva människors levnadsvillkor. Särskilt när det gäller invandrare och flyktingar är det en belastning att gör sociala problem till individproblem

man i stället för strukturproblem. Det redovisas i rapporten också brister när det gäller den uppsökande verksamheten. Utvärdering och analys verksamheten

av liksom av kvalitet och metoder förekommer sparsamt och metodutvecklingen är också ett försummat område. Det finns brister i handläggningen av biståndsärenden och problemet är särskilt påtagligt inom äldre- och handikappomsorgen. Mer diskussion om socialarbetares sätt att möta människor och om etiken i det sociala arbetet tycks också behövas.

För att rätt kunna tillämpa socialtjänstlagen krävs det enligt Socialstyrelsen kunskaper om såväl lagstiftningen som om handläggningregler, utredningsteknik, sekretess, dokumentation och utvärdering. Andra kunskapsbrister som uppmärksammas gäller barns behov och utveckling, kriser och krisbehandling, samhällets resurser inom och utom socialtjänsten samt aktuella företeelser i samhället, som våld inom familjen, HIVaids Ofta saknas också metoder

m.m. för strukturellt arbete, för arbete med t.ex. föräldrautbildning, och för

grupper, samverkan med skola och polis. Även inom

t.ex. datoriseringen socialtjänsten

medför krav på ny kunskap som måste beaktas i utbildningen.

Socialstyrelsens fann att utbildningen för socialtjänstens olika verksamhetsområden var otillräcklig och dåligt anpassad till de behov som finns. Enligt Socialstyrelsen finns det mycket som talar för att den snabba samhällsutvecklingen och de problem som socialtjänsten ställs inför under 1990-talet kommer att kräva

en väsentligt höjd beredskap hos utbildningsanordnarna. Det konstaterades att arbetet med att förändra utbildningarna inom socialtjänstens olika verksamhetsområden delvis påbörjats bl.a. genom förändringar inom gymnasieskolan, att

men

kring utbildnings- 23 Tidigare utredningsarbete

det också behöver fullföljas på högskolenivå. Det är angeläget, framhåller styrelsen att förändringarna i utbildningen kan ske snabbt och få genomslag pá alla relevanta utbildningsniváer så att nuvarande och kommande personal får bättre förutsättningar medverka i socialtjänstens utveckling. Det ankommer

att pâutbildningsansvariga, verksamhetsansvariga, personalansvarigaoch fackorganisationer att se till att detta sker.

3¶Allmänt

om kompetens och

utbildning

Kompetensutredningen tillsattes år 1990 med uppgift att lämna förslag till åtgärder för att stimulera kompetensutveckling i arbetslivet, särskilt vad

avser personalutbildning. I ett delbetänkande Kompetensutveckling utmaning

- en SOU 1991 256 redovisar utredningen sin uppfattning kompetenssutveckling

om som problemområde. Denna analys utgör grunden för det åtgärdspaket

som presenteras i slutbetänkandet SOU 1992:7.

Vissa resonemang som förs kring begreppet kompetens, arbetsorganisationens och utbildningens betydelse för kompetensutveckling i arbetslivet har intresse också för socialtjänstens verksamhet och återges därför kortfattat.

Begreppet kompetens

Begreppet kompetens är ett mångtydigt begrepp. I stället för att avgränsa begreppet med en strikt definition har utredningen valt att beskriva hur kompetens sammanhänger med verksamhetsidé, arbetsorganisation och teknologi och hur ordets innebörd har förändrats över tid.

Förr användes begreppet kompetens ofta i betydelsen formell behörighet. Detta uttryck svarar närmast mot tillräckliga kunskaper för en viss befattning. Att någon är t.ex. domarkompetent innebär att personen ifråga har formella meriter genom sin utbildning och yrkeserfarenhet genom praktisk verksamhet. Utredningen konstaterar att de formella kompetenskraven vanligen är så strikt formulerade att de använda kriterierna utan större svårighet skiljer kompetenta från icke kompetenta.

l dag hänför sig begreppet mer till förmåga att klara de olika krav ställs

som i en viss situation i en viss verksamhet. l dagligt tal syftar det inte bara på formell behörighet utan innefattar många olika kvaliteter. Ibland används ordet kompetens samtidigt med andra ord t.ex. kvalitikation, utbildningsnivå,

som kunskap, erfarenhet, förmåga, lärande och färdighet. Förmåga och vilja

anses

26 Allmänt kompetens och utbildning

om

de ord kanske bäst fångar kompetensbegreppet. Med förmåga vara som upp utredningen att kunna använda fond av kunskaper och erfarenheter av menar en olika slag praktiskt i viss situation. I den meningen är kompetens ett relativt en begrepp vilket ytterligare betonas viljemomentet. Det är i relation till en viss av situation någon är kompetent. Beroende på omständigheterna kan någon som aspekt på kompetens överväga, t.ex. yrkesmässig kompetens, både teoretisk och praktisk, administrativ kompetens, t.ex. ledarförmåga, personlig kompetens egenskaper och förhållningssätt och social kompetens. Med social kompesom utredningen förmåga och vilja att skapa meningsfulla relationer till tens menar andra människor, att kunna kommunicera med andra, att fungera socialt med andra och att ha ett fungerande socialt nätverk. Den sociala kompetensen komatt bli allt viktigare i det framtida arbetslivet, menar utredningen. Ju bredamer kontaktytor många får i organisation, desto viktigare blir den sociala re en kompetensen för verksamhetens kvalitet. Ett sätt beskriva vad kompetens är tar fasta på den enskildes möjligannat att heter att kombinera sin fysiska och psykiska energi med

färdigheter, att kunna göra, att kunna hantera verktyg kunskaper, att veta fakta och att kunna metoder erfarenheter, att förmå lära av misstag och framgång kontakter, social förmåga, inflytande värderingar, att vilja göra, att anse riktigt, att ta ansvar

Det är uppenbart, framhåller utredningen, att dessa aspekter av en människas kompetens utvecklas och förstärks i olika sammanhang, inte bara i arbetslivet. Alla de livsmiljöer märmiska har befunnit sig i är betydelsefulla. som en

Arbetsorganisationens betydelse

En central slutsats i kommitténs delbetänkande är att kompetensutveckling i första hand måste ske på de enskilda arbetsplatserna och att den är oupplösligt förbunden med förändrad arbetsorganisation och ny teknik. Olika sätt att en organisera arbetet skapar olika förutsättningar för kompetensutveckling. Kompetensutveckling i arbetet betyder att man kopplar förändring av arbetsorganisation och teknisk förnyelse med Verksamhetsmål och affärsidé. Det är detta integrerade lärande sammanfattas i begreppet lärande organisation. som en Kärnan i lärande organisation är enligt utredningen att hierarkier och speciaen lisering bryts ned, att arbetsinnehåll vidgas och att ansvar och befogenheter

delegeras.

En lärande organisation förutsätter att alla i organisationen möjlighet till

ges vidgat arbetsinnehåll. Det handlar inte bara om att kunna utföra flera arett

betsuppgifter också högre kompetens. En lärande organisation förutsät-

utan om dessutom slags ledarskap. Den traditionella chefsrollen måste enligt ter ett annat

Allmänt om kompetens och utbildning 27

utredningen helt förändras. I en lärande organisation handlar chefens roll att

om skapa utvecklingsmöjlighet för de anställda inte om att order och kontrolle-

- ge ra.

Lärande i arbetet förutsätter enligt utredningen får möta och lösa

att man problem som är viktiga för verksamheten. En lärande organisation måste därför utveckla en strategi för att formulera problem, för hur de skall värderas och

var i organisationen de skall lösas. Men lärande i arbetet präglas personliga

även av förhållningssätt. Att lära nytt kan både känslomässigt och personligt svårt.

vara Utredningen refererar bl.a. till den norske forskaren i vuxenutbildning, Åke Dalin, som karaktäriserar det lärande arbetet på följande sätt:

Arbetet är tryggt Arbetet är meningsfullt Arbetet har klara mål Förväntningarna arbetets resultat är tydliga Arbetet har inslag av nya krav och utmaningar

6. Förhållandet mellan överordnad och underordnad präglas öppenhet

av

och tillit 7. Det finns ett kunskapsmässigt stöd

Det finns ett bra mänskligt stöd Det är tillåtet att använda tid till att hjälpa andra

10. Arbetsresultatet värderas och återförs 11. Värderingen av resultatet följs upp 12. Det formella belöningssystemet stimulerar lärande 13. Informella belöningar stimulerar lärande 14. De enskildas initiativ till att lära är viktiga

Dessa faktorer ger enligt utredningen en bra utgångspunkt för att bedöma

om arbetet ger möjligheter till lärande och kompetensutveckling.

Två skilda synsätt på utbildning

Utredningen konstaterar att samhällets utbildningssystem syftar till att åstadkomma förändringar på lång sikt och att det inte är anpassat för att på kort sikt skapa förändring på en arbetsplats. Man kan se det så att samhället eller företaget genom utbildningen gör en slags investering i en individ. Men kompetensutveckling och utbildning kan också del i underhålls- och för-

ses som en en

nyelseprocess. I ett sådant perspektiv måste den pågå ständigt och utgöra

en integrerad del av verksamheten.

Utredningens arbete utgår ifrån att arbetsgivaren har huvudansvaret för kompetensutvecklingen i företag och förvaltningar. På arbetsplatserna är utbildningsaktiviteterna inte motorn till förändring utan härledda ur förändringar i arbetsorganisation och i jobbens förändrade innehåll.

4¶Ny socialtjänstlag

- krav den framtida

nya på

socialtjänsten

4.1¶Inledning

Förslagen i Socialtjänstkommitténs huvudbetänkande Ny socialtjänstlag SOU 1994: 139 innebär att strukturen på nuvarande lagstiftning setts över, vissa

att områden lyfts fram genom nya lagbestämmelser och att tidigare bestämmelser om bl.a. socialtjänstens medverkan i samhällsplaneringen skärps. Förslagen innebär att nya krav ställs på den framtida socialtjänsten och på dess handläggares behov av kompetens och utbildning.

Förslaget till ny socialtjänstlag innebär att intentionerna i gällande lag kvar-

nu står och att socialtjänstens uppgifter och ansvarsområden preciseras på tre olika nivåer; insatser samhällsnivå, insatser och områdesnivå in-

grupp- samt satser på individnivå.

I det följande görs en kortfattad genomgång förslagen.

av

4.2 samhällsnivå

Socialtjänstens insatser på

Förslaget till ny socialtjänstlag innebär att socialtjänstens uppgifter på

samhällsnivå preciseras till att gälla

en rapporteringsskyldighet till kommunfullmäktige om behov samordna-

av

de insatser för att förebygga eller åtgärda sociala problem eller brister i

livsmiljön socialtjänstens larmfunktion

en årlig social rapport till kommunfullmäktige deltagande i kommunens planering samt

30 Ny socialdänstlag krafpå den framtida

- nya

sociala konsekvensanalyser kommer till stånd innan ett ett ansvar för att kommunalt beslut större förändring fysisk miljö eller verksamhet om om av beslutet kan medföra betydande konsekvenser för den sociala miljön antas eller enskildas levnadsförhållanden.

Kommitténs förslag till bestämmelse socialtjänstens deltagande i samny om hällsplaneringen innebär att socialtjänsten skall tillföra den kommunala planeringen systematiserad kunskap sociala förhållanden samt verka för att om åtgärder vidtas för att skapa och bevara goda livsmiljöer som är tillgängliga för

alla. Om det föreligger behov samordnade insatser för att förebygga eller åtav gärda sociala problem eller brister i livsmiljön skall socialtjänsten rapportera detta till fullmäktige. Utöver denna larmfunktion behövs det också redskap för systematiskt sammanställa kunskap om sociala förhållanden i syfte att att mer underlag för kommunens långsiktiga planering. ge Socialtjänsten för att uppgifter sociala förhållanden samlas in, ansvarar om bearbetas och ställs till den kommunala planeringens förfogande. Med en årlig social till fullmäktige skapas ett instrument för att bevaka de sociala rapport konsekvenserna både genomförda och uteblivna insatser i bebyggelsemiljön av och den kommunala verksamheten. Den årliga sociala rapporten blir därigenom verksamt redskap för uppföljning och utvärdering kommunens insatser på ett av samhälls-, grupp- och områdesnivå. Sociala konsekvensanalyser syftar till att klarlägga sociala konsekvenser av förändrad bebyggelse eller förändrad kommunal verksamhet. Sådana anaen en lyser behövs för att väga nyttan föreslagna åtgärder mot kostnaderna och av för kunna bedöma eventuella negativa effekter för kommuninvånarna. En att social konsekvensanalys kan också värdefull underlag för diskussioner vara som

med dem som berörs av de planerade åtgärderna.

4.3 insatser på grupp- och

Socialtjänstens

områdesnivå

Grupp- och områdesinriktat socialt arbete kan bedrivas både i form av uppsökande, rådgivande, informerande, stödjande och behandlande verksamhet. Det kan gälla socialpedagogisk verksamhet bland ungdomar, dagvård för t.ex. äldre människor behöver tillsyn och omvårdnad eller sysselsättningsmöjligsom heter för människor med omfattande funktionshinder. yngre Socialtjänstens skyldighet att bedriva uppsökande verksamhet avgränsas i förslaget till att gälla barn och ungdomar som riskerar att utvecklas ogynnsamt andra behöver samhällets särskilda stöd. Någon skyldighet samt grupper som generellt sett bedriva uppsökande verksamhet i syfte att kartlägga och analyatt

Ny .vocialtjänrtlag nya krav 31

-

sera den sociala situationen i kommunen föreslås inte. Syftet med den uppsökande verksamheten skall vara att få kontakt med enskilda och grupper inte

som förmår eller vill ta kontakt med socialtjänsten för att hävda sina hjälpbehov

men där riskerna för allvarliga sociala konsekvenser eller ohälsa är överhängande. Den uppsökande verksamheten syftar också till att identifiera och kartlägga utsatta gruppers behov för att på den vägen bidra med underlag till planeringen av olika verksamheter.

Socialtjänsten skall också vidta åtgärder på och områdesnivå för att

gruppfrämja en gynnsam social utveckling i kommunen. Åtgärderna skall särskilt inriktas på att förebygga och avhjälpa drogmissbruk, ohälsa och social isolering.

4.4 insatser individnivå

Socialtjänstens på

Socialtjänstens skyldigheter att tillhandahålla insatser på individnivå preciseras i vissa avseenden i lagtexten. Lagförslaget innebär bl.a. skyldighet för social-

en tjänsten att tillhandahålla färdtjänst, hemtjänst, dagverksamheter och särskilda boendeformer för människor som på grund av åldrande, sjukdom funktionshinder eller annan liknande orsak behöver sådana insatser.

Vidare förtydligas socialtjänstens skyldighet att medverka till att människor med funktionshinder får arbete eller meningsfull sysselsättning.

4.5¶Allmänna krav

på socialtjänsten

Kommittén har föreslagit en ny bestämmelse i vilken det föreskrivs att socialtjänstens verksamhet generellt sett skall bedrivas målinriktat och planmässigt. l lagen uppställs dock inte några krav på särskilda plandokument eller till staten redovisade planer. l det nya lagförslaget införs också skyldighet för

en socialtjänsten att följa och utvärdera verksamheten. I detta ingår att bedriva

upp fortlöpande och systematiskt kvalitetssäkringsarbete.

Att begreppen tillsyn, uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring används i många olika betydelser har skapat viss förvirring i den allmänna debatten.

en I huvudbetänkandet ges dessa begrepp följande innehåll:

Begreppet tillsyn har reserverats för statens kontroll av rättssäkerhet och laglighet i individärenden och verksamheter.

Med uppföljning menas att fortlöpande och regelbundet mäta och beskriva behov, verksamheter och resursåtgång i termer av behovstäckningtillgänglighet, prestationsvolymer, produktivitet, kvalitetsindikatorer samt personella och ekonomiska nyckeltal. Detta arbete syftar till att ge en översiktlig bild över verksamhetens utveckling kan tjäna ett signalsystem för att uppmärk-

som som

32 Ny socialtjänstlag nya kraf på den framtida

-

avvikelser mot tidigare verksamhet eller verksamheter som bedrivs av samma andra huvudmän.

Med utvärdering uppgiften att analysera och värdera kvalitet, effekti-

menas vitet och resultat verksamhet i relation till de för verksamheten fastställda

av en malen. Detta arbete kräver komplettering och fördjupning av de rutin-

en en mässigt insamlade uppgifterna genom bl.a. specialinriktade undersökningar.

Med kvalitetssäkring menas den process i vilken personalen i en viss verksamhet fortlöpande och systematiskt beskriver, mäter och värderar kvaliteten i den verksamheten i relation till uppställda mål samt utifrån detta arbete vid

egna behov förbättrar kvaliteten. Kvalitetssäkringsarbete kan liknas vid en inifrån eller underifrån kommande kontroll och värdering det egna arbetets kvalitet

av till skillnad från utvärdering görs utomstående. Kvalitetssäkringsarbe-

som av tet involverar all personal inom socialtjänsten i ett kontinuerligt förbättringsarbete av kvaliteten.

Arbetet med uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring är nödvändigt för kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten och för att enskilda skall få värd och service i enlighet med lagens bestämmelser.

4.6 bestämmelser

Nya

Bland de bestämmelserna i förslaget till Ny socialtjänstlag lyfts behovet av

nya tidiga insatser fram, stödet till anhöriga, det frivilliga sociala arbetet och barnperspektivet. I det följande redovisas förslagets delar i dessa avseenden mer utförligt.

Tidiga insatser

I förslaget finns särskild bestämmelse om att socialtjänsten i sin verksamhet

en särskilt skall beakta behovet av tidiga insatser. Betydelsen av förebyggande verksamhet och tidiga insatser har hittills främst diskuterats i anslutning till

insatser för barn och ungdomar. Även inom missbrukanården socialtjänstens har länge framhållit betydelsen tidig upptäckt och tidiga insatser mot be-

man av gynnande missbruksproblem.

Begreppen förebyggande och tidiga insatser har hittills knappast alls använts i anknytning till äldre- och handikappomsorgen eller diskuterats medvetet i

mening inom individ- och familjeomsorgen. Även begreppen samma som om inte använts finns det också pá detta område verksamheter som kan sägas ha

funktionen av förebyggande eller tidiga insatser som t.ex. väntjänstarbete,

kontakt- och besöksgrupper, trygghetslarm och dagverksamheter vilka kan spela

viktig roll för att hindra eller uppskjuta behov av mer omfattande insatser. en

Ny socialtjänstlag nya krav 33

-

Betydelsen av anhörigas insatser har allt uppmärksammats. Insatserna mer bedöms vara mycket omfattande anhörigomsorgen sker ofta i det men tysta. Många äldre och personer med funktionshinder vårdas anhörig av en som har liten eller ingen kontakt med t.ex. hemtjänsten och det tycks inte vara självklart att få stöd och hjälp av samhället. I bestämmelse föreskrivs socialen ny att tjänsten stöd och avlastning bör underlätta situationen för genom närstående som vårdar långvarigt sjuka, äldre och med funktionshinder. personer

Frivilligt socialt arbete

Frivilligt socialt arbete bygger på värdegemenskap och personligt engagemang. I detta ligger ett särskilt värde motiverar förhållningssätt som ett nytt till de frivilliga organisationernas verksamhet. Med frivilligt socialt arbete menas dels social verksamhet som avlönat eller oavlönat bedrivs humanitära hjälporgaav nisationer, kyrkor och andra religiösa samfund,

pensionärsorganisationer, in-

vandrarorganisationer, handikapp-, patient- och klientorganisationer, dels in-

satser som oavlönat eller mot en symbolisk ersättning utförs enskilda inom av den offentliga sektorn.

Frivilligt socialt arbete skall i första hand komplement i

vara ett betydelsen

välfärdsförstärkare till den offentliga sektorns insatser. Det hindrar inte att de frivilliga organisationernas verksamhet ibland också kan alternativ till vara ett verksamhet i offentlig regi. Socialtjänstkommittén sätter värde socialt stort på inriktade verksamheter vänder sig till enskilda individer och som grupper utan direkt medverkan från socialtjänstens sida. Samtidigt är det angeläget att socialtjänsten tar tillvara möjligheterna att komplettera den verksamheten egna med insatser som utförs inom för frivilliga organisationer ramen eller oorganiserat.

Samverkan

Socialtjänsten kan inte klara sina uppgifter bred samverkan med både forutan mella och informella grupperingar i samhället. En socialtjänstens

av viktigaste

uppgifter är därför att medverka till mobilisera de samlade att resurserna i samhället och att stöjda nätverk kan fungera problemlösande. som Förtroendevalda och anställda inom socialtjänsten måste tillämpa en helhetssyn i arbetet med enskilda individer och grupper en helhetssyn som inte bara innefattar kunskaper verksamheter bedrivs om som av andra myndigheter utan också kunskap om de anhörigas situation, de frivilliga organisationernas verksamhet och de privata vårdgivarnas verksamhet. Vikten bred samverkan slås av fast i en ny bestämmelse där det föreskrivs socialtjänsten skall att samverka med andra samhällsorgan, organisationer och enskilda för fullgöra de uppgifter att

som åvilar socialtjänsten.

2 15-0467

34 Ny socialtjänstlag krafpå den framtida

- nya

Barnspektivet i den nya lagen

ställning stärks i den socialtjänstlagen och två nya bestämmelser Barnens nya föreslås. Den bestämmelsen uttryck för principen att barnets bästa skall ena ger i främsta när åtgärder inom socialtjänsten rör barn. En bestämsättas rummet melse med detta innehåll tillfogas portalparagrafen för att markera att respekten

självbestämrnanderätt och integritet får vika för barnets bästa när

för den vuxnes barns och intressen står emot varandra. Det nya tillägget svarar mot vuxnas innehållet i artikel 3 i FN barnkonvention. :s andra bestämmelsen tillförsäkrar barnet rätt att uttrycka sin åsikt i Den en barnet personligen. Barn har fyllt 15 år har enligt 56 § SoL saker som rör som själva föra sin talan i mål och ärenden enligt denna lag. I andra stycket rätt att barn är bör höras det kan till nytta för utredningen sägs att som yngre om vara kan skada det. I förslaget ersätts sistnämnda med en och barnet inte antas ta av bestämmelse innehållet i artikel 12 i FN:s barnkonvention. ny som svarar mot bestämmelsen har vidare tillämpningsområde och gäller även andra Den nya ett Det kan gälla både vardagliga och traumatiska

situationer än utredningsarbete.

berör barnet på eller annat sätt. Det viktiga är att socialtjänsthändelser som ett alltid försöker sätta sig i hur barnet upplever sin situation ens företrädare barnet. För barn t.ex. berörs av vårdnads- och umoch att man lyssnar som kan samtal med utomstående betyda mycket för barnets

gängestvister en person

sig till livssituation. Kommittén har därför särskilt möjligheter att anpassa en ny framhållit betydelsen metodutveckling inom detta område. av ställning inom socialtjänsten stärks också förslaget om social- Barnens genom bedriva uppsökande verksamhet bland barn och ungtjänstens skyldighet att riskerar utvecklas ogynnsamt. Nya bestämmelser om anmälningsdomar som att

för vissa yrkesverksamma i privat tjänst och uppgiftsskyldighet grupper av

barn far illa ett starkare samhällsskydd liksom nya regler syftar till att ge som socialtjänstens rätt och skyldighet att genomföra utredning utan vårdnadsom en

sådant ärende. Socialtjänstens skyldigheter mot barn och

havarens samtycke i ett inom familjehemsvården skärps bestämmelser och möjligföräldrar genom nya vårdnaden familjehemsplacerat barn från de bioloheterna att överflytta om ett

familjehemsforäldrarna underlättas förslag till

giska föräldrarna till genom ändringar i föräldrabalken.

Ny socialqänstlag nya krav 35

-

4.7¶Behovet av inom

ny kompetens socialtjänsten

I huvudbetänkandets avsnitt personalen inom socialtjänsten framgår s. 314

om följande med anknytning till kommitténs fortsatta uppdrag att belysa utbildnings-

och kompetensfrågor:

Det ligger i sakens natur att socialtjänsten med sitt breda mandat att

verka på samhälls-, grupp- och individnivå behöver personal med

skiftande utbildning och erfarenhet. Kunskapsfrågorna är viktiga inom

hela socialtjänstens verksamhet. l dag behövs det specialistkunskaper

inom nästan alla områden. Frågor kunskapsutveckling är enligt vår

om

uppfattning av central betydelse för socialtjänstens möjligheter att erbju-

da insatser av god kvalitet. Som tidigare framgått återkommer vi till

kompetens- och utbildningsfrågor i vårt arbete.

senare

Ett förverkligande av intentionerna i det lagförslaget ställer krav på hög

nya kompetens inom socialtjänsten. Det krävs både kunskaper behoven hos olika

om målgrupper och metodutveckling på alla nivåer av verksamheten. Att barnperspektivet stärks i den nya lagstiftningen innebär t.ex. högt ställda krav på

kunskaper om barns behov och utveckling och ett förhållningssätt sätter

som barnets bästa i främsta rummet. Den kritik som riktats mot socialtjänstens arbete med barn och unga handlar om brister i båda dessa avseenden gäller också

men handläggning och dokumentation av enskilda ärenden. Det saknas också metoder och rutiner för samtal och möten med barn i olika åldrar. På liknande sätt har socialtjänsten kritiserats för bristfällig kompetens på rad andra områden, inte

en minst när det gäller stöd och behandling av människor med missbruksproblem.

Socialtjänstens uppgifter samhällsnivå gör det också nödvändigt att utveckla nya metoder och samverkansformer övergripande nivå. Tidigare

en mera

erfarenheter av socialtjänstens medverkan i sarnhällsplaneringen har visat

t.ex. på svårigheter att överbrygga skilda professionella kulturer. Kompetenshöj ande insatser och samverkan på övergripande nivå kan också bli nödvändiga i arbetet med sociala konsekvensanalyser. Kunskaper olika planerings- och analys-

om metoder finns i dag inom flera kommunala förvaltningar medan kunskaperna

om sociala förhållanden och sociala finns främst inom socialtjänsten. För

processer att uppnå goda resultat i arbetet med sociala konsekvensanalyser

krävs det samverkan mellan dessa båda världar.

Som exempel på andra uppgifter som kräver kompetenshöjande insatser kan nämnas de nya krav som ställs på socialtjänstens inre verksamhet med lagstadgade krav på uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring verksamheten. Det

av

yttersta syftet med kvalitetssäkringsarbetet inom socialtjänsten

är att genom en fortgående process systematisera kunskaper och erfarenheter grund för att

som kontinuerligt förbättra kvaliteten i arbetet. För socialtjänsten i kommunerna in-

36 Ny socialtjkinstlag nya kraf på den framtida

-

nebär de föreslagna bestämmelserna kvalitetssäkring att politiker och perso-

om nal kommer i utvecklingarbete bl.a när det gäller att formulera

att engageras operativa kvalitetsmål på verksamhetsnivå och att finna relevanta kriterier för

mäta och kontrollera kvalitet och måluppfyllelse. Här handlar det både om att

kontrollera den kvalitet har direkt betydelse för socialtjänstens klienter att som och den inre kvaliteten, bl.a. styrsystem, organisation, personalutveckling och ledarskap. Frågor utvärdering måste beredas plats både i grundutbildning,

om fortbildning och vidareutbildning.

effektiv uppföljning och utvärdering och för kval itetssäkringsarbetet är

För en frågan dokumentation stor betydelse. Denna fråga har i sin tur ett nära

om av samband med möjligheterna att använda modern informationsteknik inom socialtjänstens verksamhet. Ihuvudbetänkandet framhålls särskilt att kvalitetssäkringsarbetet förutsätter fortlöpande och systematisk dokumentation både av utförda

en tjänster, arbetsprocessen och uppnådda resultat. Förslag till hur dessa frågor bör lagregleras lämnas i ett separat betänkande.

avses

5¶Personal inom

socialtjänsten

5.1¶Kommunal år 1993

personal

År 1993 var drygt 726 000 sysselsatta i kommunerna. Stora delar personer av kommunens verksamhet riktar sig och äldre. mot unga Under senare år har båda dessa grupper antalsmässigt ökat. I diagram 1 beskrivs personalutveck-

lingen i kommunerna mellan åren 1981 och 1993:

Antal 300000-

250000-

z ::: 2oo0oo å y å 4 , ä 150000- - -ä IE g y r å ä 5- ä ä 100000- x E å ä

;E ä å 50000å å 7 å å å :E:

BOpersonal ÄO-personal skolpersonal Ovrigpers

Källa: Kommunal personal 1993, Svenska Kommunförbundet

En successiv minskning personal har skett sedan 1981 och då framförallt av av övrig personal som kontors-ekonomi- och Städpersonal kommunalarbetasamt re. Den kraftiga ökningen inom äldreomsorgen år 1992 förklaras Ädelav reformen som innebar att 60-65 000 överfördes från personer landstingen till kommunerna.

Av kommunernas totalt 576 600 årsarbetare år 1993 arbetade ca ca 288 000

38 Personal inom socialtjänsten

eller 50 % inom socialtjänsten.

ande diagram visar socialtjänstens personal fördelad efter verksamhetsom-

Följ

råden den l nov 1993:

41,s%

...iuIIIIl||llWii“““““||

Socialtjänst-gemens. verksh. mmBarnomsorg Äldreomsorg 53,7% Individ- och familjeomsorg J

Källa: Kommunal personal 1993, Svenska Kommunförbundet

Vi kommer i det följande att särskilt inrikta vår beskrivning på två handläggarinom socialtjänsten; socialsekreterarna och hemtjänstassistenterna. grupper Redovisningen förhållandena år 1992 från vilket år uppgifter om dessa avser

yrkesgruppers utbildningsbakgrund föreligger.

5.2¶Socialsekreterare

Totalt fanns den 1 november 1992 drygt 8 000 förste socialsekreterare och socialsekreterare 78 % kvinnor. Utvecklingen av antalet sysselsatta varav var sedan är 1985 framgår av nedanstående tabell:

Personal inom Socialtjänsten 39

Källa: Svenska Kommunförbundet

Av sammanlagt 720 förste socialsekreterare 55 % under 44 år och drygt

var ca

96 % hade högskoleutbildning som lägsta utbildningsnivå. Drygt 70 % de

av 7 327 socialsekreterarna under 44 år och 92 % hade

var högskoleutbildning.

Utbildningsnivân är högst i storstadsonlrådena och varierade mellan 86,5 % i landsbygdskommuner och 94,3 % i storstäder. Det förekommer stora regiona-

skillnader i personaltäthet från 0,51 socialsekreterare 1 000 invånare

- per i mindre kommuner till 1,33 i storstäderna. Bland socialsekreterarna slutade drygt 10 % mellan åren 1991 och 1992.

5.3 inom

Ledningspersonal hemtjänsten

I begreppet hemtjänstpersonal ingår hemtjänstinspektörer, föreståndareålder-

domshemföreståndare och hemtjänstassistenter. Utvecklingen antalet syssel-

av satta ökade mellan åren 1985 och 1991 och har därefter minskat kraftigt:

40 Personal inom socialtjänsten

85 86 87

Källa: Svenska Kommunförbundet

Den l november 1992 fanns totalt 5 300 sysselsatta som hemtjänstpersonal var-

600 benämndes hemtjänstinspektörer, l 000 utgjordes av föreståndare och av ca

3 400 hemtjänstassistenter. 45 % under 44 år och hemtjänstpersoca var var nalen har alltså högre medelålder än socialsekreterarna. Andelen högskole-

en utbildade är drygt 80 %. Av dessa hade 72 % ca 3 100 totalt genomgått utbildning för social service. Omkring 12 % hade olika former av sjuksköterskeutbildning och drygt 5 % socionomutbildning. En femtedel av hemtjänstpersonalen har alltså enbart grundskola eller gymnasieutbildning. Högst andel högskoleutbildad personal finns i storstäderna 86 % och lägst i landsbygdskom-

67 %. Personaltätheten skiljer mellan 0.38 årsarbetare per 1 000 inmuner vånare i förortskommuner till 0.91 årsarbetare i glesbygdskommuner. Personalomsättningen bland hemtjänstpersonalen uppgick till 20 % mellan åren 1991 och 1992.

6 Individ-

och

familjeomsorgen

Vår bedöming: Individ- och familjeomsorgens organisation är en kommunal angelägenhet. Varje kommun bestämmer själv och i så fall hur om det traditionella socialbyråarbetet bör förändras. Vilka uppgifter som bör specialiseras respektive integreras måste problembild och styras av ärendemängd i den enskilda kommunen.

Innehållet i detta kapitel syftar till att tjäna inspiration i detta arbesom te. Det kan t.ex. finnas skäl

att överväga en mer heterogent sammansatt personalgrupp med avseende på utbildningsbakgrund, ålder, kön och nationalitet

att särskilt utbilda och anställa med invandrarbakgrund för - personer olika uppgifter inom individ- och familjeomsorgen

att stimulera fler män att söka arbete inom socialtjänsten att kombinera tjänster för handläggning enskilda ärenden med - av en flexibel projektorganisation för det förebyggande och behandlande arbetet

att skapa utrymme för arbetsbyte samt att utnyttja modern informationsteknik i syfte att stimulera kompe- tens- och kunskapsutveckling inom verksamheten.

Rapporter som redovisas i avsnitt 6.7 visar socialbyrån är

att en riskfylld

arbetsmiljö. En viktig uppgift blir därför att på olika sätt lindra social-

sekreterarnas arbetsbörda och att allmänt sett skapa goda arbetsförhållanden. Vi menar att detta är ett grundkrav för god kvalitet att garantera på insatserna.

42 Indiid- och familjeomsorgen

6.1 arbetets historiska rötter Det sociala

Utvecklngen det sociala arbetet har följt två olika huvudlinjer en samav hällsorimterad och individorienterad linje bottnar i olika syn på en - som

uppkommen eller orsaken till sociala problem. av Den samhällorienterade linjen med inriktning mot att påverka och förändra

har sitt i England och den s.k. settlement-rörelsen. Idén i samhället ursprung rirelse bosätta sig i fattiga områden och skapa sociala och denna var att settle

kulturela i Sverige kallade hemgårdar för att förändra och förbättra centra genererade sociala problem. Ledande pionjär för denna införhållanden som riktning professionellt socialt arbete var Jane Addams. av iidividorienterade linjen med inriktning mot att förändra individen har Den sitt i USA med Mary Richmond ledande pionjär. Richmond var ursrrung som först med försöka formulera beskrivning och en metod för professioatt en av irdividinriktat socialt arbete. Hennes bok Social Diagnosis, utgiven år nellt, med utgångspunkt i medicinsk metodik en metod som

1917, presenterade -

attbetecknas social case-work. Richmond betonade starkt behovet av kom som bedömning diagnos varje enskilt fall case men såg också att göra en av indirekta åtgärder påverka klientens omgivning tydligt behovet av att genom

och livssituation. början 1950-talet också det sociala arbetet i Latinamerika Fram till av var från USA och social case-work-modellen. I början av

präglat av inflytandet

1950-taet startade rörelse bland socialarbetare och socialhögskolor för att en latinamerikansk identitet för socialt arbete. Denna utveckling skapa ei egen starka intryck från politiska rörelser och från pedagogiska teorier om kom attta samhälkförändring. På många håll i Latinamerika blev socialt arbete involverat

starkt drivande för mobiliserings-aktiveringsprojekt i fattiga

i och senare Paulo Freire kom, med sin i Sverige mest kända bok områder. Pedagogen för och andra böcker, att stor betydelse för utveck-

Pedagogik förtryckta

sociala arbetsmetoder. Centralt i hans teorier var insikten att utsatta lingen av måste göras medvetna för att olika reformprogram skulle och fattga grupper framgångsrika. Dessa teorier och metoder utgjorde grunden för utveckvara metoder i socialt arbete såsom s.k. lokal utveckling desarollo local, lingen av likna vid grannskaps- eller samhällsarbete i europeisk tradisom nämast är att

tion. i Sverige har sina rötter i liknande filantropiska rörelser som i Sociat arbete År 1903 bildades Centralförbundet för Socialt Arbete, CSA, för andra linder. den verksamhet förekom inom olika socialt inriktade föreatt sarmrdna som startade både social upplysningsbyrå och tidskrift och bedrev

ningar.CSA en en

lursverksamhet i regi. Kursverksamheten byggdes så småningom ut också egen utbildningar slutligen, år 1921, ledde till att Institutet för till terninslånga som socialplitisk och kommunal utbildning och forskning startades.

Inci Vid- och .fánziüeonzsorgen 43

Institutets verksamhet framför allt inriktad på utbildning i ekonomi, jurivar dik och förvaltning. Först under lQSliJ-talet kom den amerikanska case-worktraditionen att ett starkt inflytande på den svenska utbildningen och praktiken. I dag är de flesta överens att sociala problem måste angripas både på inom dividuell nivå och samhällsnivfi. Enligt Europarådets definition socialt av arbete Resolution 6716 socialarbetarnars funktion att befrämja ömsesidig anpassning hos individer, familjer, och den sociala omgivning i vilken grupper de lever. Den internationella socialarbetarfederationen, lFSW International Federation of Social Workers, med 57 medlemsländer i fem regioner över hela världen, har antagit en egen definition socialt arbete. Denna internationellt av accepterade definition av socialt arbete från år 1982 är tydligt inriktad på det sociala arbetets grundläggande vården och värderingar.

Social work profession whose bring about social a purpose to changes society general and its individual forms of development.

6.2¶Individ- och

familjeomsorgens uppgifter

och ansvarsområden

Arbetet inom individ- och familjeomsorgen omfattar både allmänt förebyggande verksamhet och individuellt inriktat utrednings- och behandlingsarbete. Arbetet definieras med utgångspunkt från lagstiftningen och är i hög grad ärendecentrerat.

Barn- och ungdomsverksamhet

l arbetet med barn, ungdomar och familjer ingår råd, stöd och att ge annan hjälp som kan behövas för att barn och ungdomar skall växa under upp trygga och goda förhållanden. Det allmänt förebyggande arbetet bland ungdomar har i många kommuner bedrivits av fältassistenter eller fältsekreterare rört sig som ute bland ungdomarna och som haft ett mer eller mindre formaliserat samarbete med skolan, kultur- och fritidsverksamheten och polisen. I syfte har samma socialsekreterare samarbetat med mödra- och barnhälsovården, barnomsorgen och skolan kring de barnens situation. yngre Socialtjänsten skall med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och ungdom som har visat tecken till utveckling. Finns det tecken en ogynnsam som tyder på att barn far illa är socialtjänsten skyldig utreda det enskilda att

44 Individ- och familjeomsorgen

barnets situation och att erbjuda familjen olika stöd- och hjälpinsatser. Det kan gälla plats i förskolan, kontaktpersonkontaktfamilj, terapeutiska behandt.ex. eller ekonomisk hjälp. Men det kan också vara nödvändigt att

lingsinsatser -

med eller vårdnadshavarens samtycke placera barnet för vård utanför det utan hemmet. Varje sådan placering kräver ett omfattande förberedelse- och egna uppföljningsarbete. En underårig får inte utan socialnämndens medgivande tas

för stadigvarande vård och fostran i ett hem som inte tillhör någon av emot föräldrar eller någon har vårdnaden honom. Socialtjänsten hans annan som om för den nämndens försorg har tagits emot i ett annat ansvarar att som genom hem än det får god vård. Socialtjänsten är också skyldig att genom peregna sonliga besök och på sätt fortlöpande hålla sig väl förtrogen med förannat hållandena i hemmen och dessa behövligt stöd. ge

Socialbidrag

Rätten till bl.a. socialbidrag regleras i 6 § SoL. Enligt denna paragraf som inte gäller bara socialbidrag har den enskilde rätt till bistånd av socialnämn- för sin försörjning och sin livsföring i övrigt, hans behov inte kan tillden om på sätt. Den enskilde skall biståndet tillförsäkras en skälig godoses annat genom levnadsnivå. Biståndet skall utformas så att det stärker hans resurser att leva ett

självständigt liv.

Biståndsprövningen förutsätter grundlig utredning den sökandes ekonoen av andra förhållanden och gör det ofta nödvändigt att samarbeta med miska och både försäkringskassan och arbetsförmedlingen. l arbetet ingår även att svara hushållsekonomisk rådgivning, skuld- och budgetrådgivning samt medverka för i handläggningen ärenden enligt den nya skuldsaneringslagen. av

Drogförebyggande verksamhet och vård missbrukare av

socialtjänstens viktigaste uppgifter är att motverka missbruk av alkohol En av och andra beroendeframkallande medel. Missbruksarbetet är både allmänt och individuellt inriktat. Socialtjänsten är skyldig information till myndigatt genom heter, och enskilda och uppsökande verksamhet sprida kunskap grupper genom skadeverkningar missbruk och de hjälpmöjligheter som finns. I det om av om enskilda fallet skall socialnämnden aktivt sörja för att den enskilde missbruka-

får den hjälp och vård han behöver för att komma ifrån missbruket. ren som skall i samförstånd med den enskilde planera hjälpen och vården och Nämnden bevaka att planen fullföljs. noga Utmärkande för de individuellt inriktade insatserna är att de grundas på frivillighet. De frivilliga insatserna kompletteras dock med möjligheter till tvångsvård enligt lagen 1988:870 vård missbrukare i vissa fall LVM. om av

Inci vid och fánriljerln.vtnqwz 45

-

Syftet med vård enligt LVM är att motivera missbrukaren till frivilligt att medverka till fortsatt behandling och att ta emot stöd för komma ifrån att missabruket. Många de missbrukare kommer i kontakt med socialtjänsten av som är utslagna människor som saknar både arbete och bostad. För kunna föratt bättra livsvillkoren för denna krävs väl utvecklat samarbete grupp ett med både offentliga myndigheter och frivilliga organisationer.

F amiljerättsliga frågor

Handläggarna inom individ- och familjeomsorgen utför också rad uppgifter en

på det familjerättsliga området.

Utländska barn får inte tas emot i adoptionssyñe socialnämndens utan medgivande. Medgivandet skall inhämtas innan barnet lämnar sitt hemland och får inte lämnas utan att förhållandena i det enskilda hemmet och

förutsättningarna

för vård i hemmet är utredda. Socialnämnden skall också kontrollera föratt medlingen av barnet sker på ett tillförlitligt sätt. För barn som föds utanför äktenskapet skall faderskapet fastställas genom erkännande eller dom. Socialnämnden skall i båda fallen medverka till faatt derskapet fastställs. Denna skyldighet följer bestämmelser i 2 kap. föräldraav balken. Är föräldrarna sammanboende får det sammanboende paret skriftligen intyga att mannen är barnets far och att och kvinnan levt tillsammans mannen under konceptionstiden. Till domstol går ärendet när det är oklart vem som kan vara far till barnet. Här krävs det oftast omfattande utredningsarbete ett mera

från socialtjänstens sida.

l mål där socialnämnden medverkat tili att faderskapet fastställts ankommer

det också på nämnden att se till att barnet tillförsäkras underhåll. Socialnämnd-

en medverkar dessutom ofta på begäran föräldrar vid tillkomsten - av - av avtal om underhållsbidrag. När det gäller vårdnad och umgänge med barn medverkar socialtjänsten framför allt med samarbetssamtal och med vårdnadsutredningai domstolarna. Kommunen skall enligt socialtjänstlagen 12 § SoL sörja för föräldrar a att erbjuds samtal under sakkunnig ledning i syfte nä enighet i frågor att rörande umgänge och vårdnad. Samarbetssamtal förekommer både i ärenden där ett domstolsförfarantle inletts och i ärenden inte går vidare till domstol. som

6.3¶Personalens

sammansättning

Personalen inom individ- och familjeomsorgen är till övervägande del socialsekreterare med socionomexamen eller beteendevetenskaplig annan utbildning ;rå högskolenivå. inom den institutionella vården finns också personal med

46 Individ- och familjeomsorgen

socialpedagogiska linje. En del kommuner har

examen från vårdhögskolornas

anställt vårdutbildad personal hemterapeuter eller hemma-hos-arbetaäven som i arbetet med barnfamiljer och tunga missbrukare. re professioner, psykologer, är ovanliga. Enligt uppgifter som Andra t.ex. lämnats Sveriges Psykologförbund finns det en särskild yrkesförening av - Föreningen för socialtjänstpsykologer for psykologer som är anställda inom - Föreningen kärmer till ett 40-tal psykologer som huvudsakligen socialtjänsten. med handledning, konsultation och behandling individ, par, familj och arbetar i vissa fall utredningbedömning i LVU- och LVM-ärenden. Det

grupp samt

också psykologer medverkar vid bedömningen av familjehem. förekommer att också ovanligt socialtjänsten har jurister och ekonomer anställda for Det är att uppgifter rör individ- och familjeomsorgens verksamhet. som visats i avsnitt 5.2 är individ- och familjeomsorgen kraftigt

Som tidigare

kvinnodominerad. Nästan 80 % socialsekreterarna är kvinnor. De flesta är av än 44 år och har i allmänhet svensk bakgrund. yngre

6.4 inom individ- och

Utvecklingen

familjeomsorgen

kostnader för individ- och familjeomsorg uppgick år 1993 till ca Kommunernas kronor. Det ungefär 20 % socialtjänstens kostnader. 21 miljarder motsvarar av 1991-93 ökade kostnaderna för individ- och familjeomsorgen

Under perioden

%. Det beror på allt fler människor under senare år har med drygt 25 att till socialbidrag för klara sin försörjning. De flesta som får socialhänvisats att ensamstående män och kvinnor utan barn 65 %. De flesta som bidrag är ca också människor. År 1993 hälften bidragstagarfär socialbidrag är yngre var av endast 3 % äldre än 65 år. Ungefär fjärdedel av bidragsna under 25 år och en hushållen är utländska hushåll inklusive flyktinghushåll. för socialbidrag låg år 1993 på 8,8 mdkr. Officiell statistik som Kostnaden ca

Socialstyrelen visar att kostnaden ökat med ytterligare nyligen publicerats av

1,7 mdkr till 10,5 mdkr år 1994. ca 1990-talet har många kommuner försökt minska kostnaderna för social- Under bl.a. insatser för arbetslösa i arbete. l enkät som Svenbidrag genom att en kommunförbundet sände till samtliga kommuner år 1994 JOBB i stället ska ut BIDRAG, Svenska Kommunförbundet 1994 redovisade drygt 60 % av de för besvarade enkäten 189 kommuner att de erbjöd sysselsättning kommuner som till socialbidrag. De flesta kommunerna riktade sina insatser till som alternativ långtidsarbetslösa. Kommunernas kostnader för sådana ungdomar ocheller till 200 miljoner kronor. De finansierades till verksamheter uppgick nästan 70 % helt kommunala medel och till 4 % av statliga medel. av ekonomiska förutsättningarna för kommunernas verksamhet under Att de

Individ- och familjeomsorgen 47

senare år förändrats har bidragit till förnyelse arbetet inom individ- och

en av familjeomsorgen. På många håll prövas också andra miljöer än socialkontoret som plattform för socialt arbete. Som exempel kan nämnas öppna förskolor

som på vissa håll i landet utvecklats till famiijecentraler i samverkan med mödraoch barnhälsovården, fältstationer med övernattningsmöjligheter och dagverksamheter med varierande innehåll för olika målgrupper. Inte minst inom vården av ungdomar och missbrukare har former för stöd och behandling utveck-

nya lats i syfte att uppnå en effektivare användning tillgängliga Man

av resurser. talar om mellanvård eller vård på hemmaplan.

Kommunernas kostnader för institutionsplaceringar missbrukare

av vuxna minskade med 8 % mellan åren 1992 och 1993. Socialstyrelsens studie

av förhållandena i Stockholms län Missbrukarvårdens utveckling i Stockholms län. Aktiv uppföljning 1994 visar tydlig tendens antalet institutions-

en mot att placeringar minskar och att institutionsvård alltmer förbehålls de tyngre missbrukarna. Den slutsats Socialstyrelsen drar är att de relativt kraftiga neddragningarna för missbrukarvården i hög grad har drabbat den frivilliga institutionsvården, vilket också bekräftas studier gjorts Alkoholpolitiska kom-

av som av missionen.

Socialtjänstens arbete med barn och unga har sannolikt inte drabbats lika

av stora besparingar som vården av vuxna missbrukare. Socialstyrelsens undersökning av förhållandena i 27 kommuner Socialstyrelsen följer och utvär-

upp derar 1994:4 visar t.ex. att individ- och familjeomsorgens för arbete

resurser med barn och ungdomar minskat ganska marginellt. I flertalet kommuner låg kostnadsminskningarna i genomsnitt på 3 %. De tendenser kunde mär-

ca som kas var omprioriteringar från institutionsvård till familjehemsvård, förstärkta öppenvårdsinsatser och prioritering av förebyggande verksamhet för ungdomar.

6.5¶Individ- och

familjeomsorgens organisation

Beroende på kommunens eller kommundelens storlek är socialsekreterarnas

arbetsuppgifter mer eller mindre funktionsuppdelade. I små kommuner eller

kommundelar kan ansvaret för alla socialsekreteraruppgifter vila på och

en samma person. I större kommuner är arbetsuppgifterna specialiserade och

mer i allmänhet uppdelade på olika arbetsgrupper med för ekonomiskt

ansvar t.ex. bistånd, insatser för barn och ungdomar och insatser för missbrukare.

vuxna Särskilda mottagningsfunktioner och funktioner för familj ehemsutredningar och rekrytering av familjehem förekommer också liksom särskilda handläggare för

det familjerättsliga arbetet.

Under den senaste tioårsperioden har kommunerna fått många

nya arbetsuppgifter. Särskilda flyktinghandläggare eller flyktingsekreterare har anställts för

48 Individ- och familjeomsorgen

att arbeta med flyktingmottagning i den enskilda kommunen. Handläggarnas uppgifter i stort sett de arbetsuppgifter åvilar vanliga socialsekmotsvarar som reterare med särskild inriktning på rådgivning och stöd utifrån flyktingarmen nas specifika behov. I vissa kommuner förekommer också beställar-utförarmodeller inom individoch familjeomsorgen. Sådana modeller kan innebära att utredning och beslut skiljs från genomförandet beslutade insatser och att socialsekreterarnas av arbetsuppgifter renodlas mot antingen myndighetsutövning eller mot stöd och behandling. Det finns även kommuner valt att samordna individ- och familjeomsorsom biståndsprövningar med behovsbedömningar och beslut om bistånd inom gens äldre- och handikappomsorgen. I kommitténs huvudbetänkande redovisas också utveckling lokalmässig samverkan mellan olika huvudmän som syftar till en mot att åstadkomma samlade lösningar for enskilda individer. Det kan t.ex. gälla mottagningar for arbetslösa med personal från försäkringskassan, gemensamma arbetsmarknadsmyndigheterna och socialtjänsten i samma lokaler. Ett annat exempel är Familjecenter i Hagalund i Solna kommun med gemensamma lokalför mödra- och barnhälsovård, öppen förskola och socialtjänstens individer en

och familjeomsorg.

6.6¶Socialsekreterarnas yrkesroll

Socionomyrket kan mycket förenklat delas in i två olika yrkesroller: rollen som socialsekreterare med för myndighetsutövning och rollen som kuratoransvar behandlare. Dessa två yrkesroller uppvisar stora, grundläggande olikheter. Kuratorsrollens historiska bas är tydlig. Den har sitt ursprung i den filantropiska rörelsen och har därifrån utvecklats och renodlats till case-work-metod- Kuratorsrollen är också den klarast professionellt utvecklade och entydiga. en. Kuratorn inom hälso- och sjukvården eller skolan är den som skall vara t.ex. expert på sociala och psykosociala frågor. Rollen socialsekreterare har betydligt mer komplicerad struktur. I som en denna är rollen expert i sociala och psykosociala frågor inte den enda och som centrala. Socialsekreterarens arbete styrs juridik och politik men innehåller av också etisk konflikt berör frågan det sociala arbetet är och skall vara en som om renodlat stödjande eller också ha inslag av tvång och kontroll. Socialsekreterarna måste också handskas med andra motstridiga intressen. Barns intressen kan t.ex. stå i konflikt med föräldrarnas önskemål, klienternas intressen kan stå i konflikt med omgivningens Ekonomiska realiteter osv. begränsar dessutom socialsekreterarnas möjligheter att fullt ut förverkliga socialtjänstlagens intentioner. Att arbetet är konfliktfyllt värdeladdat och ständigt bevakat massmedia bidrar till att rollen socialsekreterare av många av som

Individ- och familjeomsorgen 49

betraktas som en mycket komplicerad yrkesroll.

Karsten Åström, forskare i socialt arbete vid Stockholms universitet, har i sin doktorsavhandling granskat vilka faktorer som styr det sociala arbetet i fem svenska kommuner Socialtjänstlagstiftningen i politik och förvaltning. En stu-

die av parallella normbildningsprocesser. Lund 1988. Studien har syftat till

att öka förståelsen för lagstiftningens roll och betydelse i genomförandet av politiska beslut.

Socialtjänstlagen tillämpas av många aktörer med olika bakgrund i form av utbildning, erfarenhet och anknytning till den sociala verksamheten; politiker, professionella inom socialt arbete och jurister. Kompetensfördelningen mellan lagens användare, eller annorlunda uttryckt makten över socialtjänstlagens tillämpning, regleras dels i socialtjänstlagen och i andra lagar, dels i socialnämndernas delegationsordningar. De viktigaste reglerna finns i 1-4 §§ SoL, där det stadgas att varje kommun svarar för socialtjänsten inom sitt område och att socialnämnden skall fullgöra dessa uppgifter. Socialnämndens ledamöter utses av kommunfullmäktige och socialnämndens budget fastställs av kommunstyrelsen. Det betyder att socialnämndens överordnade politiska organ, kommunfullmäktige och kommunstyrelse, har ett stort inflytande över socialnämndens verksamhet. Genom besvärsreglerna i socialtjänstlagen ges också förvaltningsdomstolarna mandat att i vissa fall tolka och tillämpa lagen. Socialsekreterarna konstitueras inte någon egen makt över beslutsfattandet i själva lagen utan får sin makt genom socialnämndens delegation av beslut till tjänstemännen.

Mot denna bakgrund använder Åström nedanstående makttriangel för

att illustrera det formella regelsystemet.

POLITISK

SoL

HSL

BTB

- -9

JURIDISK PROFESSIONELL

50 Individ- och familjeomsorgen

Triangeln kan enligt Åström användas för beskriva all lagstiftning. Brotts-

att V balken BrB t.ex. skulle hamna i det nedre vänstra hörnet och hälso- och sjukvårdslagen HSL någonstans på axeln mellan politisk och professionell makt. I hälso- och sjukvårdslagen delas ansvaret över sjukvården i två delar. Den ena delen gäller det övergripande ansvaret för verksamheten och den andra beslut kopplade till behandling av enskilda patienter. I det förra fallet ligger ansvaret hos den landstingskommunala närrmd, som ansvarar för hälso- och sjukvårdsfrågor. l det senare fallet har läkare och annan legitimerad personal inom hälso- och sjukvården ett eget besluts- och handlingsmandat, som är självständigt i förhållande till det övergripande ansvaret för verksamheten.

Socialtjänstlagen skiljer sig från hälso- och sjukvårdslagen vad gäller den professionella makten och får enligt Åström placeras någonstans på axeln mellan politisk och jurdisk makt men med en viss dragning mot det professionella hörnet. Placeringen är lite osäker, menar Åström, och visar dessutom att den kan variera utifrån faktiska förhållanden.

Även socialsekreterarna formellt har över social-

om sett ett svagt inflytande tjänstlagens tillämpning visar Åströms undersökning i fem svenska kommuner att socialsekreterarna reellt sett har ett betydande inflytande över besluten i enskilda ärenden. Bland de individärenden som avgjordes i nämnd eller arbetsutskott överensstämde i de allra flesta fall det förslag till beslut som tjänstemännen gav med det beslut som nämnden fattade. Att det förhöll sig på det sättet behöver inte nödvändigtvis betyda att det är tjänstemännen som styr politikerna, menar Åström, och fortsätter s. 266:

Tjänstemännen är mer eller mindre bundna av de riktlinjer som nämn-

den drar upp, och anpassar sitt beslutsfattande därefter. Intervjuerna

med socialsekreterare visar att det också föreligger vissa skillnader

mellan de olika kommunerna. I en av kommunerna ställdes också makt-

frågan på sin spets vid en öppen konflikt mellan nämndens ordförande

och en chefstjänsteman. I det fallet vann den politiska makten. I det

formellt rättsliga hänseendet är det helt klart att lagen ger makten åt

politikerna i nämnden.

Relationen mellan socialsekreterare och de politiskt ansvariga för verksamheten bygger på arvet från den tid då fattigvården var ett ansvar och en konkret arbetsuppgift för sockenstämmans och senare fattigvårdsnämndernas förtroendevalda. Tjänstemännen anställdes för att avlasta och assistera de politiskt valda då arbetsuppgifterna blev för många.

För att rationalisera och effektivisera arbetet delegerades beslutanderätten från politiker till tjänstemän. Att denna ordning skulle leva kvar framgår bl.a. av socialtjänstlagens förarbeten prop. 197980:1 s. 130:

Socialarbetarna har kommit att genom delegation få hand om allt mer

av det individuella behandlingsarbetet, som inte kräver principiella

Individ- och familjeomsorgen 51

beslut. Denna utveckling är motiverad från effektivitetssynpunkt och bör få fortsätta.

Att och beslutanderätt ligger kvar hos de förtroendevalda innebär alltså ansvar att socialsekreteraren inte har något formellt, eget professionellt ansvar. Formellt sett omfattas socialsekreterarna endast det tjänstefelsansvar som regleav ras i brottsbalken. Socialsekreterarnas yrkesroll påverkas inte bara av juridik och politik utan också hur arbetsuppgifterna inom individ- och familjeomsorgen organiseras av och fördelas mellan olika tjänstemän. I boken Socialtjänstens klientarbete. Från vision till marknad Ulla Petterson red. 1994 granskas den utveckling skett ifråga om individ- och familjeomsom sorgens organisation efter socialtjänstreformen. I socialtjänstlagens förarbeten förespråkas en organisation som bygger på integration i stället för uppdelning. En sådan organisation betraktades i det närmaste förutsättning för att kunna tillämpa en helhetssyn i det sociala som en arbetet. En författarna i boken hävdar att socialtjänstens organisation har av utvecklats i rakt motsatt riktning och att denna utveckling förstärkts genom 1992 års kommunallag. Flera författarna är oroade över den utveckling som av har ägt Ulla Petterson, under sin tid som forskare vid Socialrum men som högskolan i Stockholm, särskilt intresserat sig for socialtjänstens organisation, också möjligheter. Hon menar att många av problemen i klientarbetet ser nya hänger med att uppgifterna är så komplexa och att myndighetsutövning samman blandas med andra insatser på ett sätt gör det svårt att urskilja de olika som beståndsdelarna. Ett sätt att gripa sig an med problemen i klientarbetet skulle då att skilja ut vad Pettersson kallar informellt socialt arbete från mynvara dighetsutövningen och låta dessa båda delar utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. Hon flera fördelar med sådan renodling funktioner: klarare ser en av socialarbetarroller, lättare för klienterna att urskilja socialtjänstens många olika funktioner samt ökade möjligheter till kunskaps- och kvalitetsutveckling inom klientarbetet.

6.7¶Socialsekreterarnas arbetsvillkor och

arbetsmiljö

Individ- och familjeomsorgens handläggare arbetar ofta under stark press. Den höga arbetsbelastningen är psykiskt påfrestande och riskerar att skapa en dålig arbetsmiljö. Socialsekreterarnas arbetsvillkor och arbetsmiljö har under årens lopp studerats av flera forskare. Det första forskningsprojektet Göransson m.fl. 1983 visade att tre faktorer hade särskilt stor betydelse för socialsekreterarnas upplevelser av arbetsmiljön:

52 Individ- och familjeomsorgen

arbetsbelastningen, arbetet med tunga barnavårdsärenden samt bristande stöd och uppskattning från ledningen. Rapporten visade också att fysiska och psykiska besvär relaterade till arbetet var vanliga hos socialsekreterarna och att besvären hade konsekvenser för privatlivet. Liknande resultat framkommer också i andra undersökningar. En undersökning i Göteborg Personalbarometern 1991 visade t.ex. att socialsekreterarna var den grupp som avvek mest från medelvärdet när det gäller arbetstillfredsställelse. Socialsekreterarna efterlyste bl.a. tydliga mål för arbetet, avgränsade arbetsuppgifter och bättre återkoppling från arbetsledarna. Otillräckliga möjligheter till kompetensutveckling, bristande stöd och uppskattning går också som en röd tråd igenom undersökning Akademiker en annan under 1990-talet. En studie av SACO-medlemmarnas arbetsvillkor. Socialsekreterare som medverkade i undersökningen kände sig ofta eller ibland så trötta efter arbetet att de inte orkade företa sig någonting alls. Nästan hälften av socialsekreterarna uppgav att de drogs med trötthetsperioder de hade svårt som att ta sig ur. Att socialsekreterare är en av de yrkesgrupper som utsätts allra mest för våld och hot om våld i tjänsten bekräftas dessutom i flera undersökningar SSR 1988, SCB 1992, ASS 1993 mil. SSR:s undersökning, den första i som var sitt slag, visade att närmare två tredjedelar utsattes för någon form våld eller av hot under en sexmånadersperiod. Arbetarskyddsstyrelsen ASS har i sin undersökning visat att tendensen till ökat våld är störst i just denna yrkesgrupp. Preliminära resultat från ett forskningsprojekt den psykosociala arbetsom

miljön inom individ- och familjeomsorgen SöderfeldtSöderfeldtOhlsson/W

arg 1994-06-06 visar att 87 % personalen trivs mycket bra eller ganska bra av men att det finns problem som måste uppmärksammas. Undersökningen inleddes i slutet av augusti 1993 och omfattade all personal, sammanlagt 3 700 personer på 170 lokalkontor inom individ- och familjeomsorgen. Drygt 66 % har besvarat enkäten. Den preliminära rapporten visar att personalen inom individ- och familjeomsorgen ofta utsätts för hot och våld, att personalen i vissa avseenden har låg kontroll, främst när det gäller arbetets resultat och planeringen arbetet, av men att dessa potentiellt stressframkallande faktorer till viss del kompenseras stöd av från ledning och arbetskamrater. I fråga om personalens hälsa framkom dock anmärkningsvärda resultat. Andelen med psykologiskt betingade symtom nästan dubbelt så hög för var som

andra jämförbara yrkesgrupper. De påfrestningar man utsätts för tycks också

resultera i ett visst mått av utbrändhet, särskilt vad gäller emotionell utmattning

och avpersonalisering. Som exempel frågor väger tungt för begreppet

som emotionell utmattning kan nämnas Jag känner mig känslomässigt uttömd av mitt arbete. Avpersonalisering mäts med frågor Jag har blivit kylig mot som

Individ- och familjeomsorgen 53

människor sedan jag tog det här jobbet.

Socialsekreterarnas yrkesroll och arbetsvillkor har också analyserats av Socialstyrelsen i det s.k. Socialbyråprojektet. Projektet resulterade i ett tiotal rapporter som ingående beskriver socialbyråarbetets villkor. I slutraporten Behövs socialbyrån SoS-rapport 1990:27 ges en relativt mörk bild av det sociala arbetets praktik.

Socialstyrelsen pekar bl.a. på att sociallagstiftningen med sina högt ställda mål, inriktning på allmänt förebyggande arbete samt djupa och ingående krav på individuella insatser ställer socialsekreterarna inför orimliga krav. Man fann att avsaknaden av realistiska mål i kombination med en tydlig prioritering av socialbyråns viktigaste uppgift att i första hand tillgodose de mest utsatta

gruppernas behov och rättigheter avspeglade sig i förvirring, otillfredsställelse

och starka upplevelser av otillräcklighet hos många socialsekreterare. Vidare ansågs den administrativa kontorstraditionen med blanketter och rutiner, som socialbyrån ärvt från fattigvårdens dagar, markera socialsekreterarnas makt och revir och försvåra möjligheterna till ett öppet och förtroendefullt samarbete med klienterna. Bristande kompetens uppfattades inte som ett huvudproblem utan mer det snäva utrymmet för att använda och utveckla professionell kunskap. Socialstyrelsen ansåg att individ- och familjeomsorgens funktioner och organisation behöver ifrågasättas och i rapporten diskuteras olika framtidsalternativ som

att till andra myndigheter överföra uppgifter dominerade av regelstyrd social administration t.ex. handläggning av socialbidrag, underhållsbidrag

och faderskapsfastställanden,

att förstärka den psykosociala kompetensen inom andra offentliga institutioner, arbetsplatser, fackliga och ideella verksamheter som människor

möjligen föredrar att vända sig till då de behöver råd, stöd, service eller

bara information, att flytta ut det långsiktiga relationsbaserade sociala arbetet i projektliknande former, där arbetets organisation och konkreta innehåll, personalens sammansättning, lokalernas läge och utformning, öppettider, telefontider etc. kan anpassas efter behoven hos de människor som skall betjänas.

6.8¶Professionalitet och amatörism

I Socialbyråprojektet uppfattades inte bristande kompetens hos socialsekreterarna som ett huvudproblem utan mer det snäva utrymmet för att använda och utveckla professionell kunskap. Vilka är då de kunskaper som socialsekreterar-

inte möjligheter att använda och utveckla i socialbyráarbetet på grund av na ges ogynnsamma arbetsvillkor

Denna fråga behandlas av bl.a. Jenner i boken Pygmalion i missbrukarvård-

54 Individ- och familjeomsorgen

en. Om förväntningar mellan behandlare och klient Studentlitteratur 1992. Jenner refererar bl.a. till litteratur där man skiljer mellan påståendekunskap

,

fardighetskunskap och förtrogenhetskunskap Josefsson 1984. Han an-

vänder också begreppet vardagskunskap. Med påståendekunskap menas teoretisk kunskap eller kunskap i form av påståenden. F ärdighetskunskap handlar om att kunna utföra olika saker och förtrogenhetskunskap inbegriper de erfarenheter och den kunskap man fått genom praktisk verksamhet. Men förtrogenhetskunskap är inte detsamma som vardagskunskap. Förtrogenhetskunskap förvärvas inom en bestämd praktik, t.ex arbete med missbrukare. Vardagskunskap får man i det dagliga livet, genom de relationer man har till anhöriga, värmer och arbetskamrater.

Skillnaderna mellan amatöristisk och professionell verksamhet har tidigare belysts av Beckman Kärlek på tjänstetid. 1981. Jenner har i sin bok skärskådat Beckmans argument och funnit att de inte håller för en närmare prövning. Det är säkert en vanlig uppfattning, skriver Jenner att basen for amatörernas verksamhet utgörs av vardagskunskap och sunt förnuft, medan den för proffsen utgörs av páståendekunskap. I sin bok visar Jenner att detta är en sanning med modifikation även om professionell verksamhet naturligtvis kräver en annan kompetens än amatöristisk verksamhet. Som professionell tvingas man av olika skäl till ett annat beteende, ett annat sätt att förhålla sig till den hjälpsökande och dennes problem.

Vari består då den professionella kompetensen Tillitsfulla relationer är enligt Jenner A och 0 i yrken där någon har till uppgift att vägleda, motivera eller behandla människor. Professionaliteten består i att ha sådana kunskaper, knep och tekniker att en bra relation kan skapas. Den professionelle kan inte lita till slumpen, eller annorlunda uttryckt, till att personkemin stämmer.

En professionell behandlare utmärker sig enligt Jenner på följande sätt: En professionell behandlare har kunskaper och förmåga att se klientens behov och då både behovet av relationer och av avskildhet. En professionell behand-

lare vet också hur djup och nära relationen bör bli. Sådan kunskap kan man inte kräva av amatören.

En professionell behandlare kan problemformulera på ett bra sätt, eller med ett annat ord diagnosticera, och välja rätt metod för klientens specifika

problem.

En professionell behandlare har en kunskapsinriktad hållning till klientens pro-

blem inte en ideologistyrd.

-

En professionell behandlare kan lyssna på klientens egen problemformulering och tolka den rätt.

En professionell behandlare har förmåga att bedöma människor och hjälpa dem att ställa upp realistiska mål, men är noga med att aldrig döma människor. Detta är inte bara en önskvärd personlig egenskap utan ett yrkeskrav.

En professionell behandlare har självkännedom och reflekterar över sin män-

Individ- och familjeomsorgen 55

niskosyn. För professionell behandlare är en sådan självreflektion inte bara en fråga allmänmänsklig utveckling utan också ett yrkeskrav. en om Nedanstående schema visar hur Jenner uppfattar skillnader och likheter mellan amatöristisk och professionell verksamhet.

Amatöristisk verksam- Professionell verksamhet het

Syfte Hjälpa människor till ett Hjälpa människor till ett anständigt liv. anständigt liv.

Metod Tillitsfull Tillitsfull relation utifrån spontan och naturlig ge- medvetet skapande av menskap. denna.

Relationens karaktär Bestående relation. Relationen skall så småningom upphöra.

Krav på behandlaren Lyhördhet etc. önskvärt. Lyhördhet etc. önskvärt.

Ledstj årna Verksamhetens ideologi Kunskaper om diagnosoch värderingar. tik och behandling m. m.

Kunskapssyn Vardagskunskap viktig- Påstâendeklmskap viktigast. ast med vissa reservationer.

Maktbalans Relationen ganska Relationen ojåmlik.

Samhållsroll Stötta och hjälpa genom Stötta och hjälpa genom gemenskap och socialt behandling och rehablinätverk. tering.

Att vara god Atgårdernas moraliska innehåll viktigast.

Att vara nyttig Atgårdernas praktiska resultat viktigast.

Motivverksamhetens Personliga vinster, soli- Dito + yrkesstolthet. intresse daritetskänsla, m.m.

Andras på arbetet I grunden positiv inställ- Kritiskt värderande insyn ning. ställning.

Ansvar Moraliskt ansvar. Moraliskt + juridiskt ansvar.

56 Individ- och familjeomsorgen

Sammanfattningsvis menar Jenner att skillnaden mellan amatörer och proffs i vården inte alls ligger i syftet, på så sätt att någon grupp skulle ha högre eller ädlare mål än en annan. Han inte heller att det amatörerna gör generellt

menar sett är bättre än vad proffsen gör eller tvärtom. Vad på sin höjd kan

- man säga är att amatörerna gör det annorlunda och tvärtom, skriver Jenner och fortsätter:

Det är i metoden, i vad som styr arbetet och relationens varierande

grad av jämbördighet som de avgörande skillnaderna mellan amatörer

och professionella finns. Skillnader finns också i varför gör det

man

man gör, dvs. i motiven, och i hur andra ser på och värderar ens verk-

samhet.

Jenner arbetar i dag med kompetensutveckling inom missbrukarvården inom ramen för IKM:s verksamhet Institutet för Kunskapsutveckling inom Missbrukarvården. Institutets verksamhet redovisas utförligare i kapitel

6.9¶Behovet av inom

barnkompetens

individ- och

familjeomsorgen

Det finns inte bara skillnader i kompetens mellan amatöristisk och professionell verksamhet. Det måste också finnas skillnader i kompetens mellan olika befattningshavare inom socialtjänsten. Den som arbetar inom missbrukarvården behöver utöver vad som ovan sagts också andra kunskaper för att bli fram-

- gångsrik i arbetet med missbrukare. Det krävs bl.a. kunskap om olika preparat och deras inverkan på kropp och själ, kunskap olika behandlingsmetoder

om och om vilka resultat de leder till, kunskap i arbetsmarknads- och utbildningsfrågor, kunskap om lagstiftning som tillämpas i arbetet Den arbetar

m.m. som med flyktingar och invandrare behöver ha kulturkompetens och den som arbetar med barn behöver kunskaper om barns behov och utveckling osv.

Det skulle föra för långt att i detalj analysera vad som faktiskt krävs olika

av befattningshavare inom individ- och familjeomsorgens mångskiftande verksamhet. I huvudbetänkandet föreslås emellertid en rad nya bestämmelser syftar

som till att stärka barnens ställning inom socialtjänsten. Reglerna om socialtjänstens allmänna utredningsskyldighet kompletteras t.ex. med en ny bestämmelse

om socialtjänstens rätt och skyldighet att i vissa fall genomföra en utredning utan vårdnadshavares samtycke. Det föreskrivs att socialtjänsten, för bedömningen av behovet av insatser, får göra hembesök, konsultera sakkunniga samt i övrigt ta de kontakter som behövs. Utredningen skall bedrivas så att inte någon

onödigt utsätts för skada eller olägenhet och skall inte göras mer omfattande än vad som är betingat av omständigheterna i ärendet. Denna utredningsskyldighet förenas med vissa tidsfrister. Utredningen skall inledas omedelbart. Den skall

Inci vid- och fámilj0rn1.srge›1 57

bedrivas skyndsamt och vara slutförd senast inom tre månader. Finns det särskilda skäl får socialtjänsten besluta att förlänga utredningen för viss tid.

Den aktuella bestämmelsen 7 kap. 6 § har utformats med den norska barnevernloven som förebild, vilket gör det motiverat att här redovisa några slutsatser ur den norska rapporten Kompetense- og utdanningsbehov i barnevernet Asplan Analyse, Desember 1992. Denna rapport har utgjort ett viktigt underlag för Barne- og Familjedepartementets kraftfulla satsningar på barnevernets utveckling i Norge.

Rapporten bygger på litteratur- och aktstudier, intervjuer med utvalda resurspersoner och en analys av förhållandet mellan uppgifter, kompetenskrav, personalsammansättning och utbildning. Uppgifter och kompetenskrav beskrivs med utgångspunkt från en tredimensionell modell som skiljer mellan

tre olika faser i arbetet; registrering, utredning och åtgärd tre olika problemtyper; barnets välfärd, barnets beteende och föräldrarnas funktionsförmåga

tre olika kornpetensområden; fackkompetens, personlig kompetens och

organisatorisk kompetens.

Undersökningen visar att utredningsfasen är behäftad med de största bristerna. Tjänstemännen har enligt rapporten svårt att bedriva utredningsarbetet på ett målinriktat och systematiskt sätt. De är dåligt tränade i observationsmetodik, i synnerhet i fråga om bedömning av barn men också när det gäller föräldrarnas funktionsförmåga och omsorgsförmåga. Bedömningen och beslutsunderlag saknar inte sällan ett analytiskt grepp där systematiska observationer och psykologisk fackkunskap knyts samman och prövas mot kriterierna i barnavårdslagen.

Kritiken känns igen också i Sverige och har gång efter annan lyfts fram i olika rapporter. Det kan därför vara av intresse att redovisa författarnas slutsatser när det gäller kraven på kompetens i utredningsarbetet.

Denna fas ställer enligt författarna krav på

specifik beteendevetenskaplig kunskap om barns utveckling om föräldrars --

imsorgsförmåga och om samspelet mellan barn och föräldrar,

förmåga att precisera undersökningens mandat, metod och omfång och att

bedöma när kraven är uppfyllda, förmåga att strukturera och driva utredningsarbetet framåt

-

färdigheter i observations- och samtalsmetodik i förhållande till både barn -

och vuxna, tillräcklig personlig trygghet och terapeutisk förmåga för att kunna hantera

-

aggressiva, ängsliga och depressiva reaktioner, kunskap och färdigheter i handläggning av ärenden och juridisk metod,

--

58 Individ- och familjeomsorgen

tillräcklig analytisk förmåga för att kunna värdera vad som har kommit fram i utredningsarbetet och att pröva detta mot kriterierna i barnavårdslagen.

6.10¶Sammanfattande bedömning

Kommittén bör enligt utredningsdirektiven ta ställning till vilka uppgifter som individ- och familjeomsorgen bör ha och om delar av verksamheten kräver särskilda organisatoriska förutsättningar. Kommittén bör vidare analysera förutsättningarna för en förändring av socialsekreterarnas arbetsuppgifter och ansvarsområden och därvid särskilt uppmärksamma kompetensfrågorna.

Den första frågan är delvis besvarad genom det förslag till ny lag som kommittén lagt fram i huvudbetänkandet och som utgör ramen för socialtjänstens uppgifter och ansvarsområden. Vissa delar av lagen är mer detaljerade än andra. Det gäller bl.a. vissa bestämmelser om vård och behandling utanför hemmet i 5 kap. men också 6 kap. om rätten till bistånd och 7 kap. om särskilda regler till skydd för underåriga. Nämnda bestämmelser har direkt relevans för arbetet inom individ- och familjeomsorgen i traditionell bemärkelse.

Som tidigare framgått i kapitel 4 ställer förslaget till ny socialtjänstlag också krav på insatser god kvalitet och på uppföljning, utvärdering, och kvalitets-

av säkringsarbete. Dessa bestämmelser måste naturligtvis också iakttas inom den verksamhet som här behandlas och är av stor betydelse för personalens möjligheter att upprätthålla och utveckla sin yrkeskompetens.

Sedan direktiven skrevs har emellertid förutsättningarna för kommitténs arbete förändrats. 1992 års kommunallag lämnar stor frihet kommunerna att själva bestämma på vilket sätt verksamheten skall organiseras och styras på lokal nivå. Vidare har nya reformer beslutats av riksdagen som innebär ett ökat ansvarstagande för kommunerna LSS-reformen och Psykiatrireformen. Reformerna väcker bl.a. frågan om hur dessa uppgifter skall integreras med övriga delar av socialtjänstens verksamhet.

Vad kommittén bl.a. har att ta ställning till är om myndighetsutövningen

här definierad utredning och beslut individuellt behovsprövade insatser

som av jämlikt SoL, LVU eller LVM samt yttranden till åklagare och domstolar i ärenden som rör barn och unga, missbrukare, psykiskt störda m.fl. och det

allmänt förebyggande arbetet- här definierat som information, rådgivning samt uppsökande verksamhet bland barn, ungdomar och utsatta grupper i samhället

kräver särskilda organisatoriska förutsättningar. -

I denna fråga har kommittén redan gjort vissa uttalanden i huvudbetänkandet, bl.a i anslutning till den bestämmelsen om att socialtjänsten i sitt arbete

nya skall särskilt beakta behovet av tidiga insatser 2 kap. 3 §.

Individ- och familjeomsorgen 59

Avslutningsvis vill vi särskilt stryka under vikten av att socialtjänsten är lätt tillgänglig och att dess verksamhet utformas ett sådant sätt och tillhandahålls i sådana miljöer att människor i ett tidigt skede gärna vänder sig till socialtjänsten. Med tillgänglighet avser vi som ovan nämnts både en geografisk tillgänglighet och flexibla öppethållandetider. Även uppsökande verksamhet och områdesinriktat socialt arbete

är av stor betydelse för socialtjänstens möjligheter att tidigt få kontakt med människor som behöver stöd och hjälp. SOU 1994:139 s. 362. Kommittén har också uttalat sig om de önskemål som förts fram både i fråga om ett kommunalt huvudmarmaskap för alkoholrådgivningsbyråer och en lagstadgad skyldighet for socialtjänsten att erbjuda hushållsekonomisk rådgivning. Även erfarenheten har visat kommunerna gör klokt i

om att att satsa

sådana verksamheter anser vi oss inte nu ha tillräckligt underlag för att föreslå ett uttryckligt lagstöd. Vi lägger alltså inte fram något förslag i detta hänseende.

Det ligger emellertid i sakens natur att socialtjänstens stöd till enskilda i stor utsträckning handlar om missbruksproblem och hushållsekonomiska frågor. Det kan inte uteslutas att man skulle nå en bättre effekt om sådana verksamheter renodlades och organiserades fristående från den vanliga socialbyråverksarnheten. Det lämnas dock till varje kommun att själv bedöma vilken organisation som är mest ändamålsenlig för rådgivningsverksamheter som inte innehåller inslag av myndighetsutövning. SOU 1994:139 s. 425. Kommittén har också intagit en positiv attityd till familjerådgivning i kommunal regi. Även familjerådgivningen spelar viktig roll för många barns och

en ungdomars familjesituation. Framtiden för denna verksamhet har länge varit oviss men har nu säkerställts genom riksdagens beslut om ett kommunalt huvudmannaskap. Att kommunen nu blir ansvarig för verksamhetens innehåll innebär också att den kan vidareutvecklas till rådgivningsbyråer med större bredd än tidigare. Det kan exempelvis ske genom att den traditionella familjerådgivningen tillförs juridisk och

barnpsykologisk expertis.

SOU 1994:139 s. 155. Sammanfattningsvis kan tidigare uttalanden anses stödja en tydligare åtskillnad mellan myndighetsutövning och rådgivning. Enligt vår mening behövs det verksamheter som allmänheten kan vända sig till i förvissning om att det inte förs några register eller akter över enskilda individer. Den som vänder sig till familjerådgivningen förväntar sig t.ex inte att familjerådgivaren skall utreda

60 Individ- och familjeomsorgen

hans situation eller fatta några formella beslut insatser. Verksamheten är i

om stället programinriktad och har ett existensberättigande endast om tjänsterna efterfrågas av allmänheten.

I huvudbetänkandet har kommittén också gjort vissa uttalanden om gränsdragningen mellan lekmän och professionella och om tendenserna till ökade satsningar på s.k mellanvård.

Vad gäller frågan om avvägningen mellan professionella insatser och

insatser av lekmän är vi för vår del inte beredda att lämna några närma-

re anvisningar. Här måste omständigheterna i det enskilda fallet avgöra

var gränsen skall gå.

Vi vill dock understryka betydelsen av att lekmän som anlitas för olika

uppgifter inom socialtjänsten tillförsäkras det stöd och den hjälp som de

behöver for att kunna utföra sitt uppdrag. Det finns rapporter som visar

att denna uppgift tidigare har försummats inom socialtjänsten. Det finns

också rapporter som visar att anhöriga som vårdar äldre, långvarigt

sjuka och funktionshindrade personer ofta behöver personligt stöd för

att orka med sin uppgift. Båda dessa uppgifter ställer enligt vår be-

dömning krav på metodutveckling inom socialtjänsten.

Till sist vill vi också framhålla betydelsen av fortsatt metodutveckling

när det gäller mellanvård inom såväl barn- och ungdomsarbetet, miss-

brukarvården som äldre- och handikappomsorgen. Vi räknar med att

sådana insatser sikt kan komma att ersätta mycket av den vård som

idag utanför det hemmet. SOU 1994:139 s. 427.

ges egna Socialsekreterarens yrkesroll bestäms i stor utsträckning av hur kommunerna väljer att organisera arbetet. Olika organisationsmodeller ger t.ex. olika förutsättningar för specialisering inom verksamheten. Enligt vår bedömning är det inte realistiskt att räkna med att en och samma person kan behärska alla områden. Någon avgränsning måste ske.

Vi anser att individ- och familjeomsorgens organisation måste bottna i en analys de sociala förhållandena i varje kommun. Vilka uppgifter som skall

av

specialiseras respektive integreras måste styras av problembild och ärende-

mängd i den enskilda kommunen. Det betyder att varje kommun själv måste bestämma om och i så fall hur det traditionella socialbyråarbetet bör förändras. Enligt vår bedömning kan innehållet i detta kapitel tjäna som inspiration och ledning i detta arbete. Det kan t.ex. finnas anledning att överväga en mer heterogent sammansatt personalgrupp med avseende på utbildningsbakgrund, kön, ålder och nationalitet. De personer som kommer i kontakt med socialtjänstens verksamhet har ofta invandrarbakgrund. Mötet med dessa människor skulle sannolikt underlättas om fler socialarbetare hade invandrarbakgrund. Möjligheterna att särskilt utbilda och anställa personer med invandrarbakgrund för olika uppgifter inom socialtjänsten bör därför tas tillvara. Det är också

Individ- och familjeomsorgen 61

angeläget att på olika sätt stimulera män att söka anställning inom socialtjänsten. Vidare kan det finnas skäl att överväga hur handläggningen enskilda

av ärenden kan kombineras med en flexibel projektorganisation för det förebyggande och behandlande arbetet. Att socialsekreterarna i stor utsträckning är låsta vid sina skrivbord hindrar enligt vår bedömning en förnyelse av arbetet inom individ- och familjeomsorgen. Enligt vår mening är det också viktigt att skapa utrymme för arbetsbyte och samverkan både inom den kommunen

egna och mellan kommunerna. I huvudbetänkandet föreslås bestämmelse gör

en som undantag från lokaliseringsprincipen i kommunallagen och syftar till att

som underlätta samarbete mellan kommunerna. Enligt denna bestämmelse l kap. 10 § får en kommun för att effektivt utnyttja sina avtal tillhanda-

resurser, genom hålla tjänster en annan kommun. Det pris kommun får ta ut för

som en tjänsten en annan kommun får inte understiga självkostnaden. Denna möjlighet kan vara av stort värde för mindre kommuner inte har tillräckligt

som underlag for att själv bedriva vissa verksamheter som ställer krav på specialistkunskap. Möjligheterna att utnyttja modern informationsteknik inom socialtjänsten bedöms också stor betydelse för kompetens och kunskapsut-

vara av veckling inom verksamheten.

Rapporter som redovisats i avsnitt 6.7 visar att socialbyrån är riskfylld

en arbetsmiljö. En viktig uppgift blir därför att olika sätt lindra socialsekreterarnas arbetsbörda och att allmänt sett skapa goda arbetsförhållanden. Vi

menar att detta är ett grundkrav för att garantera god kvalitet på insatserna.

7 Socionomutbildningen

Vår bedömning: Socionomutbildningens profil generalistutbildning

av bör bestå. Utbildningen bör vara både yrkesförberedande och forskningsförberedande och som i dag vara inriktad mot socialt arbete på individ-, grupp- och samhällsnivå. Metoder for arbete med enskilda individer och grupper bör särskilt fokuseras.

Yrkeserfarenhet bör betraktas som en merit for tillträde till utbildningen. Möjligheten att på försök tillämpa ett intervjuförfarande vid antagningen till utbildningen bör övervägas. Vidare bör formerna för fältförlagda studier och handledd studiepraktik utvärderas och relateras till de önskemål som förts fram i fråga om betald AT-tjänstgöring. Det kan också finnas skäl att uppmärksamma utbildningsinstitutionernas önskemål om en formell möjlighet att kunna stänga av uppenbart olämpliga studenter från fortsatt undervisning.

Vissa moment i utbildningen bör förstärkas och fördjupas. Det gäller bl.a. undervisningen om den samlade välfärdens organisation och finansiering, handläggning och dokumentation av enskilda ärenden samt laborativa moment som syftar till ökad självkännedom och träning i ett professionellt förhållningssätt. Det finns också skäl som talar för att socionomutbildningen bör omklassiñceras i det centrala resursfördelningssystemet.

64 Socionomutbildningen

7.1¶Inledning

Detta kapitel inleds med kort historik över socionomutbildningens ställning

en i det statliga högskoleväsendet och tidigare central styrning av utbildningens innehåll. Därefter följer ett avsnitt socionomutbildningen i dag med fakta

om

bl.a. inträdeskrav, resurstilldelning och examenskrav. I detta avsnitt redoviom sas också några huvuddrag i de förändringar som genomförts av utbildningen på 90-talet. I avsnitt 7.4 redovisas synpunkter och önskemål om en förändrad utbildning förts fram till kommittén i skilda sammanhang. Kapitlet innehål-

som ler även utblick mot vissa andra länder och avslutas med kommitténs prin-

en cipiella synpunkter på den framtida socionomutbildningens innehåll och inriktning.

Innehållet i kapitlet bygger på en enkät som besvarats av samtliga utbildningsinstitutioner vid årsskiftet 199394. Enkäten innehöll bl.a. frågor om lärarkår-

sammansättning och kompetens, innehållet i socionomutbildningen, utbudet ens

fristående kurser, påbyggnads-magisterutbildning, uppdragsutbildning och av forskarutbildning. Enkätsvaren följdes upp vid besök på samtliga utbildningsorter under våren 1994 och har också kompletterats med vissa uppgifter i

januari 1995.

För att kunna göra vissa jämförelser mellan den svenska socionomutbildning-

och motsvarande utbildning i andra länder har kommittén uppdragit en ordföranden i Internationella Socialarbetarfederationen, Elis Envall, att belysa socionomernas arbetsfält och yrkesroll i ett internationellt perspektiv.

Utbudet fristående kurser, påbyggnads- och magisterutbildning behandlas

av i kapitel 8 och forskarutbildningen i kapitel Båda dessa kapitel avslutas med kommitténs sammanfattande bedömning.

7.2¶Kort historik

Den 1 juli 1964 fick utbildningen för socialarbetare högskolestatus. Den 1 juli 1977 införlivades Socialhögskolorna med universitetenhögskolorna på respekti-

utbildningsorter. Samtidigt inrättades två professurer, en i socialt arbete och ve

i vårdforskning med särskild inriktning alkoholmissbruk. Vid denna tid en hade Socialhögskolan både en social linje och en förvaltningslinje.

År 1983 delades institutionen i två institutioner; Institutionen för socialt

upp arbete eller Socialhögskolan med utbildning sociala linjen och forskning i socialt arbete och vårdforskning respektive Institutionen för förvaltningslinjen

-

Förvaltningshögskolan med utbildning en nyinrättad förvaltningslinje.

Socionomutbildningens innehåll reglerades tidigare av centrala utbildningsplaner. Enligt den utbildningsplan som gällde från år 1985 och framåt skulle

studierna inledas med grundläggande samhällsvetenskaplig utbildning på 40

en

Socionomutbildningen 65

poäng. Det ställdes också krav på två handledda praktikperioder. Varje period skulle omfatta 20 poäng. Yrkeserfarenhet betydelse för utbildningen av som förvärvats innan studierna påbörjats och omfattade minst som 15 månader fick tillgodoräknas som 20 poängs studiepraktik. I övrigt kunde studenten antingen välja fördjupade studier i ämnet socialt arbete eller studier inom angränsande samhälls-, rätts- och beteendevetenskapliga ämnesområden. Samtliga studerande skulle dessutom genomföra ett uppsatsprojektarbete, enskilt eller i grupp. 1985 års centrala plan föregicks av en snarlik plan från år 1977. Är 1987 fick UHÄ:s en särskild utredare i uppdrag att för räkning över se den sociala linjen och att lägga fram förslag

om en påbyggnadsutbildning i

anslutning till utbildningen. I uppdraget ingick pröva vilka

att förändringar som

kunde anses vara påkallade när det gäller utbildningens innehåll, organisation,

dimensionering och lokalisering. Även finansieringsfrågorna

skulle penetreras. Uppdraget genomfördes i nära kontakt med universitet, högskolor och externa intressenter och har tidigare redovisats i UHÄ-rapport 1988:1. Översynen ut-

mynnade så småningom i central studieplan 1990-11-29.

en ny Enligt denna plan, format socionomutbildningen på 1990-talet, som skall

utbildningen utifrån en helhetssyn på sociala behov och möjligheter de

ge teoretiska och praktiska kunskaper samt den praktiska förmåga krävs som för socialt arbete på individ-, och samhällsnivå. Den skall dessutom grupp- ge kompetens i att medverka i utvärdering och utveckling av det sociala verksamhetsområdet samt utgöra förberedelse för forskarutbildning i socialt en arbete. Om mål och kunskapskrav sägs bl.a. följande i planen: Utbildningen skall särskilt kunskap under vilka förhållanden ge om sociala problem uppstår samt möjligheterna till åtgärder dessa.

om kring Kunskaperna

skall omfatta a följande områden:

arbetsliv och arbetslöshet; -

arbetsmiljöproblem och rehabilitering;

inkomster, utgifter och problem i den privata ekonomin; -

samlevnads- och familjerelationer;

barns behov och utveckling samt hinder och förutsättningar för - en sund uppväxt;

segregationsprocesser, minoritetskonflikter och invandring;

bruk och missbruk beroendeframkallande medel. - av

De studerande skall under utbildningen utveckla sin förmåga kommunicera att

i utrednings-, behandlings- och förebyggande sammanhang sin samt förmåga

att ta fram, analysera och värdera information, fakta och för bedöm-

underlag

ningar och att presentera sådant material muntligt och skriftligt. Ämnet socialt arbete är planen

enligt centralt i utbildningen. Ämnesvalet i

övrigt skall syfta till bredd och perspektiv. Minst

10 poäng av utbildningen

skall bestå faltförlagda studier. Utbildningen skall av dessutom omfatta 20

3 15-0467

66 Socionomutbildningen

sammanhängande handledd studiepraktik vid en av utbildningsinstitutio-

poängs Alla studerande skall utöver den handledda praktiken godkänd praktikplats. nen minst 60 poäng i socialt arbete. Studierna skall avslutas genomgå kurser om Det ställs också krav på ett självständigt uppsatsl-

med tördjupningssstudier.

projektarbete på minst 10 poäng.

7.3 i dag Socionomutbildningen

7.3.1¶Högskolereformen

trädde i kraft den l juli 1993 anges de grund-

I den nya högskolelagen som

förutsättningarna för utbildning och forskning. Den centralt läggande målen och med vilken regering och riksdag kunde detaljsty-

reglerade linjeorganisationen,

avskaffades from. budgetåret 199394. I framtiden skall all utbildningen, ra bedrivas i form kurser. För en utbildning

grundläggande högskoleutbildning av

leda fram till kan enskilda kurser få sammanföras som är avsedd att examen

till utbildningsprogram.

kan fyra generella examina

Inom den grundläggande högskoleutbildningen

160 poäng, kandidatexamen 120 poäng och högutfärdas; magisterexamen Utöver dessa generella examina finns ytterligare 43 skoleexamen 80 poäng. Hit hör bl.a. socionomprogramrnet, som leder fram

yrkesinriktade program.

omsorgsprogrammet, leder fram till social till socionomexarnen och sociala som grundläggande bestämmelser om examina, omsorgsexamen. Regeringen anger I dessa föreskrifter anges bl.a. vilka

vilka framgår av högskoleförordningen.

vilka krav skall uppfyllas för att få en viss examina som får utfärdas, som vilka universitet och högskolor har rätt att utfärda examen. examen samt som utfärda görs regeringen på Den slutliga prövningen av rätten att examen av

förslag Kanslersämbetet. av

7.3.2¶Allmänt om socionomutbildningen

till institutionen för socialt arbetesocialhög- Socionomutbildningen är förlagd

i Lund, Göteborg, Stockholm och Umeå, sarnhällsskolan vid universiteten Örebro, Mitthögskolan i Östersund vetenskapliga institutionen vid Högskolan i

i Stockholm. Antal nybörjarplatser 9394, utexamineraoch Sköndalsinstitutet och kostnad helärsplats 9394 framgår av nedande socionomer VT 94 per

stående tabell.

Socionomutbildningen 67

Lund Göte- Örebro Stock- Öster- Umeå

Skön- Totalt

borg holm sund dal

tal nybörjartser 9394 180 210 150 210 120 120 45

1 035

tal utexamiade socioner VT 94 58 76 55 77 67 64

23 420 av;

stnad per helårs- 9394 23 180 20 520 26 000 22 800 18 400 23 700 35 375

Socionomutbildningen omfattar 140 poäng motsvarande studier under sju terminer. Utbildningen vid Sköndalsinstitutet är termin längre och omfattar bl.a en kurser i etik, tros- och livsåskådningsfrågor, diakoni är

etc. som integrerade

med den sociala utbildning som ges under de åtta terminerna. Denna del av undervisningen syftar till att få studenterna att reflektera kring sin egen person och till att medvetandegöra värderingar och förhållningssätt i socialt arbete.

7.3.3¶Inträdeskrav

Behörig att antas till socionomutbildningen är den dels uppfyller de villkor

som som gäller for allmän behörighet kunskaper i svenska och engelska motsvarande Z-årig gymnasielinje, dels har kunskaper i ämnena matematik och samhällskunskap motsvarande 2 åk på tvåårig social linje i gymnasieskolan. Sköndalsinstitutet ställer dessutom krav på yrkeserfarenhet motsvarande minst 5 månaders sammanhängande heltidsarbete. Följande kvoter tillämpas vid antagning studenter: av Bl 3- eller 4-årigt gymnasium B2 Z-årigt gymnasium

B3 3-årigt yrkesinriktat gymnasium B4 folkhögskola

B5 utländsk utbildning

P1 högskoleprovet enbart

P2 högskoleprov + 0,5 poäng för minst 5 års arbetslivserfarenhet

68 Socionomutbildningen

Ungefär 80 % alla studenter HT 93 skrevs in på socionomutbildningen av som Örebro, Stockholm, Östersund och Umeå kvinnor. Drygt hälften i Lund, var studenterna enligt kvoterna Bl och B2. Kvoterna Pl och P2 svarade av antogs tillsammans för nästan 40 procent medan andelen B3- och B5-studenter låg runt De uppgifter lämnats från Göteborg och Sköndalsinstitutet, och 3 procent. som gäller samtliga inskrivna studenter HT 93, visar inga större avvikelser från som de siffror som redovisats ovan. Det betyder nästan inga de studenter kommer in på socionomutatt av som bildningen har utländsk utbildning. I detta sammanhang kan nämnas att Socialhögskolan i Stockholm har goda erfarenheter kompletteringskurser som på av uppdrag AMS anordnats för utländska studenter. I dag håller man på att av planera utvecklingsprogram för studenter med invandrarbakgrund. ett nytt Arbetet bedrivs i nära samarbete med Södertälje kommun och andra invandrartäta kommuner i stockholmsregionen. Utvecklingsprogrammet syftar till att dels studenter med invandrarbakgrund till socionomutbildningen, dels

rekrytera

öka utbildningen mot mångkulturella perspektiv. I utvecklings-

profileringen av

programmet ingår också att återkommande kompletteringsutbildning arrangera för invandrare har lämplig utländsk akademisk grundutbildning. Tanken som en dessa utbildningar skall lokaliseras till Södertälje kommun med start vt är att 96 för linjer och ht 96 för kompletteringsutbildningen. Finansieringen är

dock ännu inte löst.

7.3.4¶Resurstilldelning

Den 1 juli 1993 infördes ett nytt system för resursfördelning inom högskolan. Resursfördelningen utgår från det utbildningsuppdrag utarbetas inom som Utbildningsdepartementet i sin grundar sig på den fördjupade anslagssom tur framställan respektive högskola har lämnat in. I utbildningsuppdraget som omfattningen den grundutbildning skall genomföras dokumenteras av som under den kommande treårsperioden. I uppdraget anges bl.a.

de examina universitetet har rätt att utfärda som det minsta antal vissa examina bör avläggas under treårsperioden av som det högsta antal helårsprestationer kan ersättning under treårsperiosom ge den högsta antal helårsstudenter kan utgöra underlag för betalning av det som studentpeng under treårsperioden den högsta sammanlagda ersättningen för helårsprestationer och studenttakbeloppet för vart och ett budgetåren under perioden. peng av - - Beloppen för studentpeng och ersättning för helårsprestationer växlar mellan olika utbildningsområden enligt följande 9394:

Socionomutbildningen 69

Utbildningsområde Studentpeng Ersättning

för helårs-

prestation Humanistiskt, teologiskt, juridiskt, 13 357 14 450

samhällsvetenskaplig

Naturvetenskapligt, tekniskt, 30 062 34 089

farmaceutiskt, vård

Socionomutbildningen tillhör det humanistiskt, teologiskt, juridiskt, samhällsvetenskapliga utbildningsområdet har förstärkts med vardpeng men en motsvarande 20 procent av de ersättningar gäller för vârdblocket. Varje högsom skola är fri att själv bestämma hur centralt tilldelade skall fördelas resurser mellan olika verksamheter. Det betyder att kostnaden helårsplats varierar per mellan olika utbildningsorter.

7.3.5¶Examenskrav

Socionomexamen tillhör de yrkesexamina regleras i högskoleförordningen som SFS 1994:1101. De krav ställs för är följande: som examen

Omfattning

Socionomexamen uppnås fullgjorda sammanlagt

efter kurs om

140 poäng. Mal utöver de allmänna målen i 1 kap. 9 § högskolelagen För att erhålla socionomexamen skall studenten ha

förvärvat de kunskaper och den praktiska förmåga krävs för socialt - som arbete på individ-, grupp- och samhällsnivå. uppnått kompetens att medverka i förebyggande socialt arbete och socialt förändringsarbete på olika nivåer. utvecklat förmågan att analysera och förstå sociala och - processer problem samt kunna identifiera och strukturera behov åtgärder och av lösningar på olika nivåer. uppnått förmåga att relatera olika åtgärder inom verksamheten - typer av till de rättsregler och till de övergripande principer lagstiftsom styr ningen bl.a. inom det sociala området.

70 Socionomutbildningen

Hämtöver gäller de mål respektive högskola bestämmer. som Under år har utbildningsinstitutionerna successivt anpassat sina lokala senare utbildningsplaner efter innehållet i 1990 års centrala utbildningsplan. Högskofrihet själva forma utbildningen har lett till både större skillnader och lornas att genomgång litteraturlistorna visar t.ex. att inte enda titel är likheter. En av en

obligatorisk för samtliga utbildningsinstitutioner.

I det följande några huvudrag i 90-talets socionomutbildning. För presenteras detaljerad information hänvisas till bilaga mer

7.3.6¶Lärarkårens sammansättning och kompetens

Vissa frågor i enkäten har besvarats individuellt av lärarna. Totalt inkom svar 76 kvinnor och 95 män. Svaren visar bl.a. att två tredjedefrån 171 personer; 45 år, nästan lika många är tillsvidareanställda och lar av lärarna är över att undervisar minst 200 tinmmar termin. Många har

att drygt en tredjedel per

lång anställningstid. Ungefär tredjedel har varit knutna till undervisningen en sedan 1970-talet eller tidigare. Endast 20 % de lärare som besvarat ca av anställts under 1990-talet. Drygt hälften lärarna undervisar i enkäten har av socialt arbete. Majoriteten lärarna i socialt arbete är socionomer med ämnet av och varierad erfarenhet praktiskt socialt arbete. De flesta har vidareutläng av sin och bedriver forskning parallellt med bildat sig efter examen en stor grupp sin undervisning.

7.3.7 huvuddrag i dagens socionomutbildning

Några

Yrkesförberedande och forskarförberedande utbildning

Socionomutbildningen skall inte bara yrkesförberedande utan också ge vara formell söka till forskarutbildningen. Samtidigt som det ställs

behörighet att

krav på kurser i vetenskaplig teori och metod har socialt arbete som ämnesfram navet i socionomutbildningen. Kurserna i socialt arbete

disciplin lyfts som

till 60 poäng och är i utsträckning inriktade att förmedla har utökats stor tillämpbara på olika nivåer i det sociala arbetet. Den utveckkunskaper som är skett betyder studenterna får mindre undervisning i de gamla ling som att Samhällsekonomi, sociologi, psykologi och juridik än tidigare. kärnämnena

Längre kurser och sammanhållna undervisningsblock

blivit längre och omfattar i allmänhet 10 eller 20 poäng. Flera Kurserna har har valt föra kurserna till tre block i undervisningen institutioner att samman -

Socionomutbildningen 71

ett block för grundläggande studier, ett fortsättningsblock och ett fördjupningsblock.

Fältförlagda studier

En av de obligatoriska praktikterminerna har faltförlagda studier på

ersatts av minst 10 poäng. Under de filtförlagda studierna vistas studenterna i arbets-

ute livet för att studera och reflektera över det sociala arbetets praktik. Under de fåltförlagda studierna är studenterna observatörer än handläggare. Det

mer ställs i allmänhet krav på att studenterna enskilt eller i utarbetat

grupp en rapport kring sina iakttagelser och reflektioner. I detta arbete ställer både skolan och arbetsplatsen upp med handledning. Rapporterna används sedan

som underlag vid seminariediskussioner på skolan.

Formerna för de fåltförlagda studierna växlar. I Göteborg splittras studierna på 2+2+6 veckor under de tre första terminerna. Varje klass knyts till

en stadsdel i Göteborg eller till närbelägen kommun. Under termin 3 har alla

en studenter en praktikarbetsplats dit de går varje dag under veckor. För

sex denna period utses individuella handledare. Socialhögskolan i Stockholm har nästan 10 års erfarenheter av fáltförlagda studier. Studierna har bedrivits i nära samarbete med två socialdistrikt i Stockholm dit stor del undervisningen

en av har varit förlagd. Särskilt utsedda kontaktpersoner har lett samtalsgrupper med studenterna och har också i övrigt funnits till hands för råd och stöd. För ungefär ett år sedan startade liknande studier i Södertälje kommun.

I Östersund har de fálttörlagda studierna främst

av praktiska skäl samma längd som den handledda praktiken. Det sammanhänger med svårigheterna

att ordna med bostad på två håll under och termin.

en samma

Handledd studiepraktik

Den handledda studiepraktiken kommer termin 6 utom i Lund 5

termin

och Östersund 3. Östersund

termin Lund, Stockholm och har i dag stora svårigheter att få fram bra praktikplatser. Örebro och Umeå inte

rapporterar lika stora svårigheter och Göteborg har till och med överskott på handleda-

ett re. Att Göteborg inte har någon brist på praktikplatser sammanhänger framförallt med att kullen skall ha hel termins handledd studiepraktik min-

som en skat till hälften.

Ungefär hälften av de studenter ute i praktik HT 93 hade valt social-

som var byråpraktik. Ett 60-tal studenter praktiserade uton1lands.

Utbildningsinstitutionerna har lagt ner mycket arbete på att höja kvaliteten

den handledda praktiken. I dag ställs det höga krav både på praktikarbetsplatserna och på de individuella handledarna. Handledarna inbjuds både till intro-

72 Socionomutbildningen

duktionsdagar, internatträffar och handledning på handledning tre-fyra gångtermin. Vissa skolor erbjuder också särskilda kurser i praktikhandleder per ning på 5-10 poäng. Flera skolor har också infört mitterminsutvärdering av den handledda praktiken. Arvodet till handledarna varierar något ligger i de flesta fall på 50 kromen dag. Östersund och Umeå har förhållandevis höga kostnader för den nor per handledda praktiken. Kostnaden för ett läsår ligger där runt 1 mkr och är framförallt betingade dryga reskostnader för både studenter, praktikhandav ledare och lärare.

Studenternas valfrihet under grundutbildningen

Studenternas valfrihet gäller framförallt fördjupningsstudierna i slutet av utbildningen. Lund tillämpar policy innebär att studenten skall ges största möjliga en som valfrihet under sin utbildning. På termin 6 erbjuder man tre alternativa 20poängskurser, vilka två är direkt inriktade mot praktiskt socialt arbete. av Studierna på termin 7 gäller tre alternativa inriktningar:

Socialt förändringsarbete 2. Behandlingsarbete med individer och familjer Grupper, institutioner och organisationer Göteborg och Örebro har gått i andra riktningen. I Göteborg har fyra valfria 20-poängskurser med inriktning mot psykosocialt arbete, samhällsarbete och

socialpolitik, socialrätt respektive psykosociala arbetsmiljöer ersatts med två

obligatoriska kurser; Socialt arbete och sociala problem termin 6 och Socialt arbete och kunskapsproduktion termin 7. Den valfrihet som finns i den utbildningsplanen gäller olika moment inom ramen för en och samma nya kurs, projektarbeten under basblocket, den handledda studiepraktiken och t.ex.

uppsatsarbetet.

I Örebro har två alternativa kurser på termin 7 ersatts obligatorisk av en fördjupningskurs gäller dels teorier och metoder i socialt arbete, dels som

vetenskapsteori och forskningsmetod.

I Stockholm har studierna termin 7 fyra alternativa inriktningar:

Family structure and family policies an international perspective

-

Samhällsplanering och samhällsarbete

Juridik 4. Socialt behandlingsarbete I Östersund har studierna på termin 5 och 7 tre alternativa inriktningar; samhällsarbete, socialtjänst eller behandlingsarbete. I Umeå avslutas studierna på termin 7 med tre valfria C-kurser med inrikt-

Socionomurbildningen 73

ning mot behandlingsarbete, förebyggande arbete eller

rättsvetenskap. På Sköndalsinstutet följs studenterna under hela utbildningen.

Undervisningsformer och examination

Antalet undervisningstimmar poängvecka varierar per både mellan institutionerna och mellan olika kurser inom och institution. En vanlig siffra en samma är 10 timmar per poängvecka med variationer från 7 till 15. men upp De pedagogiska modellerna växlar från storförelåsningar,

klassundervisning,

grupparbeten, tillämpningsövningar t.ex. rollspel och lTV-övningar, projektarbeten, handledning och seminarier. Vissa skolor erbjuder också samtalsgrupper och annat stöd till studenterna syftar till tydliggöra som att förhållningssätt i socialt arbete och till att belysa den egna personens betydelse i arbetet.

Examination sker genom skriftliga individuellt eller i muntliga prov grupp. förhör, hemskrivningar och på sätt. annat

Lokal samverkan med andra institutioner

högskolelinjer -

Flera skolor har ett nära samarbete med vårdhögskolorna. Lund ger t.ex. forskningsförberedande kurser i samarbete med vårdhögskolorna i Malmö, Växjö och Jönköping och i Stockholm planeras

ett kompetenshöjande projekt

för lärare på Vårdhögskolan. Vissa av de lärare undervisar på socionomutsom bildningen tillhör andra moderinstitutioner. Det gäller framförallt lärare som undervisar i juridik och statsvetenskap. Att ämnet socialt arbete har en dominant ställning i utbildningen har emellertid lett till antalet inlånade lärare att minskat i omfattning under år. senare

Samverkan med yrkesverksamma och förtroendevalda på fältet

Kontakten med fältet upprätthålls framförallt de lärare av som ansvarar för den handledda studiepraktiken. De fåltförlagda studierna har emellertid lett till att fler lärare kommer i kontakt med den praktiska verksamheten. Vissa lärare har

också genom handledningsuppdrag och forskningsarbete kontakt

eget med olika delar av fältet. Det förekommer också att yrkesverksamma med

specialkompe-

tens medverkar som lärare i olika delar undervisningen. av I och med att linjenämnderna lagts och institutionsstyrelser ner ersatts av har skolorna förlorat ett naturligt samverkansorgan med yrkeslivsrepresentanter. Vissa skolor har redan i dag och andra planerar inrätta särskilt att ett yrkesråd som ersättning för de nedlagda linjenämnderna. Socialhögskolan i Stockholm har sedan lång tid tillbaka yrkesråd. I rådet ett

74 Socionomutbildningen

från socialtjänsten, hälso- och sjukvården, skolan etc. men

finns representanter

för Socialstyrelsen. Yrkesrådet har

också representanter myndigheter som t.ex. till sammanträde gång termin då också lärarna deltagit. Fr.o.m. kallats en per stärks funktion tätare kontakt med institutionsstyrel-

VT 95 yrkesrådets genom

sen. Även förekommer. Örebro har t.ex. bildat resursgrupp andra lösningar en Utbildning och Forskning, den s.k. FuF-gruppen. En speciell FoUför Fält, i samarbete med Örebro stad läsåret tjänst skall för detta ändamål inrättas

199596.

Internationellt utbyte

flera skolorna omfattande internationellt samarbete. Socialhög- I dag har av ett med i fyra s.k. ERASMUS-nätverk. Ett nätverk riktar skolan i Lund är t.ex. studier i sociologisocialpolitik och gäller samverkan med universig mest mot Rotterdam, Tilburg, Bilbao, Madrid, Bryssel, Berlin, Leipzig, Glasgow, sitet i Teesside. Ett nätverk består socialhögskolor i Berlin, Manchester och annat av

CulemburgAmersfoort Holland och Aarhus.

ERASMUS-nätverket innehåller tre månader lång intensivkurs Det tredje en in Ett 80-tal studenter från 12 olika natio-

på temat Social Security Europe.

kurs, varje vår och flyttar mellan de olika deltaganner deltar i denna som ges Från Lund deltar förutom Socialhögskolan även sociologiska och de länderna. institutionerna, både med studenter och lärare. Från och med läsåret

juridiska

deltar i Lund också i ett stort nätverk med bl.a. Univer-

9495 Socialhögskolan

of Sunderland i England. Detta nätverk innehåller inte något studerandeutsity först skall arbeta med kursplaner byte. Meningen är att man gemensamma ungdom och familjer. Så småningom hoppas man sedan på inom temat barn, studentutbyte. intresserade studier inom Norden har Socialhögskolan i För dem som är av intensivt Nordplusutbyte med Den sociale högskole i Aarhus. Detta Lund ett innehåller såväl lärarutbyte som studentutbyte.

utbyte

Stockholm är med i ett ERASMUS-nätverk med Irland,

Socialhögskolan i

Wales. Samarbetet gäller både utbyte lärare och studenter.

Köpenhamn och av

internationella samarbetet sker även inom för Nordplus. Danska Det ramen varit här och visst lärarutbyte har även förekommit med Island. studenter har föredrar intensivkurser framför utbyte enstaka studen- Institutionsledningen av genomförts i Frankfurt och Amsterdam 8+ 8 elever och ter. Intensivkurser har med 10+ 10 elever. Socialhögskolan i Stockholm har två lärare och i Norge engagerad i fortbildning administratörer från Estland, också varit mycket av har varit här i två omgångar. Skolan Litauen och Lettland. Sexton personer hel del kontakter med Ungern, Tjeckoslovakien och Polen. har också haft en socialt arbete vid Umeå universitet deltar i två ERASMUS- Institutionen för

socionomutbildningen 75

nätverk för utbyte av lärare med Tyskland och England. Utbyte lärare har av också förekommit med Grekland och Polen. Även Östersund försöker på olika sätt stimulera och premiera utlandsstudier och är också ensam om en kurs i interkulturellt socialt arbete.

7.4 och önskemål från

Synpunkter olika

intressenter

Utbildningsinstitutionerna

Samtliga institutioner utom Socialhögskolan i Lund förespråkar förlängd

en

socionomutbildning för att tillgodose kraven på både djup och bredd.

En utbildning på 3,5 år som tilldelas förhållandevis knappa inte kunna resurser anses infria förväntningar på att utbildningen skall både allmänna samhällskunskage per och fördjupade kunskaper inom olika sakområden, tillfälle till praktik,

färdighetsträning samt formell behörighet att söka till forskarutbildnigen.

Göteborg framhåller bl.a. betydelsen att studenterna får utveckla skickligav heten i det sociala arbetet; att göra bedömningar och analyser, kunna möta och relatera till märmiskor, för dokumentation och utvärdering

svara etc. Samtidigt

måste studenterna också möjlighet att reflektera över sig själva och den ges egna personens betydelse i det sociala arbetet. För att kunna tillgodose sådana behov måste undervisningen än i dag bedrivas i små En förlängmer grupper. ning av utbildningen skulle därför i första hand användas till att fördjupa vissa

moment i undervisningen samtidigt bättre pedagogisk situation skulle som en bli följden. En förlängd utbildning skulle i Örebro användas till fördjupa studenternas att kunskaper i socialt arbete och till att föra utbildningen till magisterupp en examen i socialt arbete. Flera olika fördjupningsalternativ förordas, t.ex. psykosocialt arbete, samhällsarbetesamhällsplanering, socialrätt och komperativ

socialpolitik inkluderande ett forskningsarbete på 10 poäng.

Stockholm skulle satsa på ökad tematisering och specialisering inom t.ex. områden som socialt arbete med barn, invandrare och flyktingar, handikappade, äldre, frivilligt socialt arbete och socialt grupparbete. Tanken kurser är att av detta slag skulle fokusera socialt arbete både individ-, organisaur grupp-,

tions- och sarnhällsperspektiv. Fördjupade kunskaper om psykiska störningar

hos människor liksom tid och för

mera resurser personlighetsutvecklande

moment i utbildningen står också önskelistan. Svaret på frågan om hur ett resurstillskott motsvarande termin skulle en extra användas i Östersund blir nästan mer allt. av Man vill gärna att kommittén arbetar på att både förlänga utbildningen och att öka antalet timmar poäng per s.k. klientrelaterad tilldelning eller vårdpeng. Det skulle möjliggöra ökad

76 Socionomutbildningen

inom olika problemområden i stället för att man som nu tvingas

specialisering utbildningen efter generella principer. De pedagogiska formerna

lägga upp mer skulle dessutom kunna ändras till undervisning bygger studentermer som aktiva inlärning, tränar deras samarbetsförmåga och som är problemnas egen baserad. En sådan pedagogik bättre stämma överens med socionomers anses arbeta. Ökade skulle också göra det möjligt att mer aktivt sätt att resurser arbeta med studenternas personlighetsutveckling, förhållningssätt och kunna empatiska förmåga. socionomerna kunna hävda sig bättre i mötet med förtroendevalda och Skall måste utbildningen förlängas i Umeå. Att det andra yrkesgrupper menar man ställs krav på förlängd utbildning betyder mer än att det ställs krav på uten innehåll. Innehållet måste kunna växla i takt med tidens krav. bildningens Institutionsledningen i Umeå förespråkar 5-årig utbildning med hänsyn en komplexa yrkesroll. Ett resurstillskott motsvarande en termins socionomernas socionomutbildningen skulle i Umeå användas till att föra upp

förlängning av

på magisternivå. Det skulle betyda att D-kursen i socialt arbete utbildningen till utbildningen, vilket bedöms leda till avsevärd fördjupning. skulle läggas en förändring skulle i sin innebära att helheten måste diskuteras och En sådan tur

ses över. socionomutbildning längd som i dag. Man Lund förespråkar en av samma det redan finns möjligheter att läsa valfria fördjupningskurser med anser att nu inriktningar studenten möjligheter att allt efter Önskemål olika som ger - socionomutbildning. Även påbyggnadskursen på 40 förlänga och fördjupa sin bedöms gediget utbildningstillskott för de socionomer som önskar poäng ge ett och utveckla sina kunskaper och färdigheter i socialt behandlings-

fördjupa

Utbudet kurser kan räknas i magisterexamen bör dock arbete. av som en utökas.

7.4.2¶Studenterna

december 1994 samlades studenter från avgångsklasserna i Lund, I början av Örebro, Stockholm, Östersund och Sköndalsinstitutet för att dis- Göteborg, sina samlade erfarenheter socionomutbildningen. Seminariet hade kutera av studenter vid Socialhögskolan i Lund och genomfördes i initierats av några framtidsverkstad. Seminariet syftade till att fokusera brister och form av en studentperspektiv och skulle utmynna i förslag till angelägna förtjänster ur ett förändringar i framtiden. korvstoppning och för lite diskussioner människosyn och För mycket om förhållningssätt i socialt arbete. Så kan den huvudsakliga kritiken från studensammanfattas. Men kritiken gällde också lärarnas kompetens, bristande terna mellan teori och praktik och samband mellan forskningen i

integration svaga

socialt arbete och undervisningen grundutbildningen.

Socionomutbildningen 77

De önskemål som fördes fram förändrad utbildning gällde bl.a. följanom en de:

Individ-, grupp- och samhällsperspektivet bör hela

genomsyra utbildning-

en. Frågor om moral och etik måste diskuteras under hela utbildningen. Krav på handledning under hela utbildningen. Nya pedagogiska metoder gör studenten till kunskapsproducent i som en

stället för en kunskapskonsument.

Individuell i stället för bunden studiegång. Betald AT-tjänstgöring i stället för inbyggd praktik.

Under seminariet arbetade deltagarna i mindre kring vissa centrala grupper

frågeställningar.

En av grupperna föreslog bl.a. procedur för intagningen studenen ny av nya ter. Gruppen ansåg bl.a. att ansökningshandlingarna borde kompletteras med ett personligt brev där den sökande redovisar sina motiv för att söka till utbildningen, tidigare yrkeserfarenhet etc. De sökande skulle därefter kallas till en

anställningsintervju för ömsesidigt informationsutbyte i syfte att förhindra

intagning av studenter som inte lämpar sig for socionomyrket. Att det saknas ett system för gallring olämpliga studenter sågs för övrigt av som ett stort problem av vissa studenter. De hävdade att lärarna i allmänhet inte vill befatta sig med problemet utan skjuter det framför sig till nästa kurs eller till praktikhandledarna på fältet. Gruppen ansåg dessutom att det första läsåret borde betraktas ett prövosom år och att studierna under denna tid skulle inriktas på studenterna att ge en ordentlig orientering socionomernas breda yrkesfált. Det skulle kunna ske om genom en kombination av fältförlagda studier och och teoretiska studier av samhället ur ett välfárdsperspektiv. Ett första läsår med sådant innehåll ett bedömdes väsentligt kunna underlätta studenternas möjligheter hitta fram att

till rätt yrkesval.

Kritiken mot lärarna handlade mycket deras möjligheter kombinera om att sin undervisning med forskning. Studenterna ville ha goda pedagoger egen som

tar sin undervisningsskyldighet på allvar inte lärare är tvingade

- som att undervisa för att kunna finansiera sin forskning. Helst allt ville egen av man

ha disputerade lärare kombinerar sin undervisningsskyldighet med for-

som

skning och handledningsuppdrag, väljer forskningsämnen är relevanta

som som för det sociala arbetets praktik och är intresserade föra tillbaka som av att resultaten från sin forskning till grundutbildningen. En av grupperna arbetade på temat Studenterna i utbildningen. som en resurs Studenterna klart missnöjda med att bli betraktade homogen var som en grupp och klagade över att deras tidigare erfarenheter och kunskaper inte togs tillvara

i undervisningen. Behovet handledning under hela utbildningen betonades

av

78 socionomutbildningen

dessutom mycket starkt. Studenterna förväntade sig skolan skulle dem de redskap som är nödatt ge vändiga för kunna i olika yrkesroller. För studenterna var skolans att agera uppgift omgestalta och bygga vidare på studenternas tidigare kunsnarare att skaper och erfarenheter än att ersätta gamla kunskaper med nya. En arbetade med innehållet i utbildningen. Gruppens presentaav grupperna tion handlade inte så mycket behovet faktakunskaper utan mer om förom av väntningarna på fárdigutbildad socionom. Hos en sådan person bör man en kunna förvänta sig att möta

kreativitet och arbetsglädje optimism och framtidstro ett analytiskt och kritiskt tänkande förmåga att söka kunskap samarbete och solidaritet självkärmedom kunskap om grupprocesser kunskap maktstrukturer om

Gruppen förordade dessutom fältförlagda studier i stället för korvstoppnings-

metoden. arbetade på temat omvärldsrelationer och liknade skolan vid En annan grupp träd med rötter i både fält och forskning och med förgreningar i både natioett internationella nätverk. Betydelsen att ständigt återvänder till nella och av man trädet för hämta näring betonades också mycket starkt. att ny väsentligt förbättrad kvalitet på socionomutbildningen ansågs ställa krav En grunden omstrukturerad utbildning. Studenterna efterlyste bl.a. ökad på en i och såg nationella i avgångsklasserna möjlig garanti för valfrihet prov som en studenterna ökad valfrihet tillägnat sig vissa minimikunskaper. att trots - - Sådana bedömdes dels kunna visa vilka utbildningar som inte håller måtprov kunna leda till positiv konkurrens i sig leder till högre kvalitet tet, dels en som i utbildningen. Innan studenterna skildes enades att arbeta vidare med några man om bedömdes viktigare än alla andra. Det gällde bl.a. kravet frågor som vara handledning, den betalda AT-tjänstgöringen och kravet på att det

obligatorisk

finns dokumention vilket innehåll utbildningen har olika utbildningsom orter.

7.4.3¶Kommunerna

de frågor diskuterades vid de regionala seminarier som kommittén En av som anordnade hösten 1993 Diskussionen utgick från ett

var socionomutbildningen.

citat hämtat den tidigare Omnämnda UHA-rapporten Socionomutbildningen ur

Socionomutbildningen 79

översyn och förslag, UHÄ-rapport 1988:1 och sammanfattade den - som kritik som riktats mot utbildningen från avnämarna. Av citatet framgick bl.a. att man från socialtjänsthåll bedömde att de nyutexaminerade socionomerna saknade såväl förmåga att möta och kommunicera med människor förmåga som att ta fram och skriftligt strukturera fakta. De ansågs också ha för lite kunskap om andra verksamheter, t.ex. barnomsorgen, äldreomsorgen och hälso- och sjukvården. Andra brister påtalades gällde socionomernas förmåga som att hantera grupprocesser. De synpunkter som fördes fram vid de regionala seminarierna bekräftade till viss del de brister påtalats i UHÄ-rapporten. Flera talare ansåg som t.ex. att socionomerna har otillräckliga kunskaper i utredningsmetodik och dokumentation och att de har svårt att handskas med språket överhuvudtaget. Det framfördes också att nyutbildade socionomer ofta har låg stresstolerans. Deras förmåga att kommunicera med andra människor uppfattades däremot god. vara De flesta som yttrade sig ansåg att socionomutbildningen med sin bredd ger en god teoretisk grund för socialt arbete. Att de nyutexaminerade socionomerna har svårt att klara jobbet som socialsekreterare ansågs till stor del bero på kommunerna själva. Det framkom bl.a. att kommunerna har svårt att ställa upp med bra praktikplatser. Man ansåg sig varken ha tid eller ork att ta sig an praktikanterna det sätt som de förtjänar. Majoriteten de kommuner av som deltog vid seminarierna tillämpade inte heller några särskilda rutiner för inskolning av nyanställda socialsekreterare. Endast några kommuner hade t.ex. utarbetat särskilda introduktionsprogram. Det betyder oerfarna socioatt unga, nomer kan bli ställda inför uppgiften att handlägga komplicerade ärenden som de inte är kapabla för. I sådana situationer behöver de handfast arbetsledning. Det fanns emellertid en oro för att socialsekreterarna inte heller får tillräckligt stöd av sina arbetsledare sedan deras ansvarsområde utvidgats med adminya nistrativa och ekonomiska arbetsuppgifter. I anslutning därtill pekades också på behovet av en utbildningslinje för arbetsledare. Behovet extern handledning av föreföll dock väl tillgodosett. vara Av de personer som yttrade sig socionomutbildningens längd och innehåll om ansåg majoriteten att utbildningen bör minst 3-årig och att den bör ha vara ett brett innehåll där teori och praktik Det bör dessutom finnas stark varvas. en

koppling både till fält och forskning.

Socionomutbildningen uppfattades allmänt utbildning för generalister. som en Den verklighet socionomerna möter ansågs i allmänhet kräva än vad mer en generalist kan ge. Om behovet och formerna för specialisering fanns av en olika uppfattningar. En del hävdade att utbildningen bör specialiserad och att den den vara mer av

anledningen bör förlängas. Majoriteten uppfattade emellertid läkarutbildningen

med krav på AT-tjänstgöring som en bättre modell. Man menade att socionomerna bör ha yrkesarbetat några år innan de specialiserar sig. Någon föreslog

80 Socionomutbildningen

3 års yrkesverksamhet med krav på 2 års specialistutbildning för legitimation. Modellen fick bred uppslutning även om det fanns delade meningar om

en kravet på legitimation.

Man menade också att kommunerna själva måste ta ett stort ansvar för socialsekreterarnas kompetensutveckling att ständigt bygga med handled-

genom ning och fortbildning på betald arbetstid. Specialistkompetensen ansågs viktig för socialtjänstens status i samhället och för socialsekreterarnas möjligheter att hävda sig i kontakten med psykologer, läkare och andra legitimerade yrkes-

utövare.

Det gamla kravet förpraktik fördes också på tal. I samband därmed väcktes bl.a. frågan statlig finansiering sådana praktikplatser. Andra önske-

om en av mål fördes fram gällde nedre åldersgräns for tillträde till grundutbild-

som en ningen samt krav på viss arbetslivserfarenhet.

En fråga yrkeskårens homogena sammansättning.

annan som togs upp var Man menade det är svårt for socialsekreterare med begränsad livserfa-

att unga renhet att vinna allmänhetens förtroende. Just därför ansågs det viktigt att ha åldersblandade arbetsgrupper och gärna också en blandning av olika yrkeskategorier. Socionomer bör t.ex. kunna arbeta sida vid sida med ekonomer i stället för själva skaffa sig all den kunskap behövs. En av kommunerna redo-

att som visade också goda erfarenheter att anställa gamla LO-arbetare för fáltverk-

av samhet och olika former projektverksamhet. Finland beskrevs som en före-

av gångare på detta område.

7.4.4¶Andra intressenter

I december 1994 inbjöd kommittén företrädare för kommunsidan, statliga verk och frivilliga organisationer till hearing för att diskutera behovet av kunska-

en

och färdigheter hos socionomutbildad personal inom olika yrkesmråden. per Den kommunala verksamheten representerad av Svenska kommunförbun-

var det, Skolkuratorernas förening, Familjerådgivarnas förening, Fältarbetarnas förening och Cesam i Örebro, representerade sarnhällsarbetarnas förening.

som På plats fanns också representanter för Statens institutionsstyrelse SiS, Arbetsmarknadsverket AMV, Riksförsäkringsverket RFV, Kriminalvårdsstyrelsen KV, Statens invandrarverk SIV och Svensk kuratorsförening, som i detta sammanhang representerade hälso- och sjukvården. De frivilliga organisationerna representerade branschorganisationen Forum för frivilligt

var av socialt arbete, har 17 medlemsorganisationer samt Stadsmissionen och

som Frälsningsarmén.

En de frågor skickades ut med inbjudan hade formulerats på följande

av som sätt:

Socionomutbildningen 81

Vilken policy för kompetensutveckling skulle Du föredra att man tillämpade inom Ditt yrkesområde a Att högskolan examinerar färdig personal som relativt självständigt kan utföra de arbetsuppgifter som åvilar de anställda på Din arbetsplats. b Att högskolan examinerar grundutbildad personal som successivt inskolas på Din arbetsplats parallellt med fortsatta högskolestudier alternativt intern utbildning. I stort sett samtliga deltagare förordade alternativ Många var också eniga om att socionomutbildningen som tidigare bör omfatta två handledda praktikperioder.

Svenska kommunförbundets representant presenterade en idéskiss om en radikalt annorlunda studiegång en bred 2-årig grundutbildning med ökad betoning

på utredning, utvärdering och dokumentation. De teoretiska studierna skulle enligt Kommunförbundets idéskiss följas av ett par års avlönad allmäntjänstgöring eller annorlunda uttryckt handledd klinisk praktisk tjänstgöring

- närmast motsvarande AT-tjänstgöringen inom läkarutbildningen. En sådan breddutbildning skulle kompletteras med möjligheter till specialisering i form av vidareutbildning. Som exempel på lämpliga inriktningar på vidareutbildning nämndes

psykosocialt förändringsarbete rehabilitering för anställningar inom försäkringskasseväsendet forskningsförberedande kurs social administration kvalificerat utrednings- och utvärderingsarbete

Svenska kommunförbundets representant framhöll också betydelsen av en ny policy för introduktion och handledning av såväl socionomer under utbildning som nyutexaminerade socionomer. Han underströk bl.a. betydelsen av att arbetsgivarna avsätter särskilda resurser för introduktion som gör det möjligt att arbetsuppgifterna efter individens förutsättningar. Vad som i övrigt

anpassa kom fram redovisas närmare i bilaga

7.5¶Vissa internationella

jämförelser

Det är av naturliga skäl inte möjligt att fullt ut jämföra socialt arbete i Sverige med socialt arbete i andra länder. Travail Social i Frankrike har t.ex. en betydligt mer omfångsrik, delvis lik den svenska, betydelse än Social Work i Storbritannien. Den franska termen omfattar ett flertal olika yrken medan Sozialarbeiter och Sozialpedagog i Tyskland är likvärdiga och utbytbara utbildningar och kompetenser. Skillnader i lagstiftning gör det också mycket

82 Socionomutbildningen

svårt att göra jämförelser mellan olika länder.

På samma sätt är det naturligtvis svårt att jämföra utbildningar mellan länderna. Det går inte att exakt fastställa vilka skolor och utbildningar som skall räknas in vid en jämförelse med den svenska socionomutbildningen.

Som framgår av den schematiska bilden på nästa sida finns det trots allt ganska stora likheter mellan t.ex. europeiska utbildningar vad avser utbildningens längd, innehåll och krav på praktik. Det visar också kommenterarna

på följande sidor.

7.5.1¶Storbritannien

Den brittiska högre utbildningen av socialarbetare, motsvarande svensk socionomexamen, har under senare år genomgått stora förändringar. Tidigare farms utbildningen både inom universiteten och de s.k. polytechnics-högskolorna som för några år sedan inlemmades i universitetssfáren. Trots denna förändring finns det olika vägar att gå för den som vill utbilda sig till kvalificerad socialarbetare i Storbritannien.

Om man uppfyller vissa krav för högskolestudier jämförbara med kraven för

högskoleprovet i Sverige kan man söka till någon av de fyraåriga kurserna i socialt arbete degree course. Denna utbildning kan betraktas som den egentliga motsvarigheten till den svenska socionomutbildningen och ges av samtliga 33 universitet. Platsantalet är dock mycket begränsat. De flesta universitet tar endast in 25-30 studenter varje termin.

Om den som vill utbilda sig till socialarbetare redan har en högskoleexamen Bachelorfil.kand. i ett samhällsvetenskapligt ämne kan denna utbildning kompletteras med en ettårig post-graduate-kurs i socialt arbete.

Den som har en grundexamen-utbildning i ämnen som inte ryms inom samhällsvetenskaperna måste komplettera sin examen med en tvåårig post-graduate-utbildning för att godkännas som socialarbetare.

Det fjärde alternativet innebär att man under vissa förutsättningar, om man har fyllt 25 år och har viss mognad etc., går en tvåårig utbildning utan föregående högskolestudier non-graduate. Denna utbildning kan kombineras med deltidsarbete.

Avgörande i utbildningssystemet av socialarbetare är en central godkännandeordning för utbildning i kvalificerat socialt arbete kallad Diploma in Social Work DipSW som nyligen ersatt den gamla CQSW Certificate of Qualification in Social Work, och som administreras av Central Council for Education and Training Social Work. Detta diplom är en förutsättning för anställning

de allra flesta tjänster för kvalificerade socialarbetare i Storbritannien.

Studiepraktik är obligatorisk i alla utbildningar med inriktning mot DipSW.

Praktiken upptar ungefär halva studietiden i de tvååriga kurserna och drygt ett år i den fyraåriga utbildningen. Vid något enstaka universitet finns det också

Socionomutbildningen 83

2 2 2 s 2 m o o m o v u 2 8 å .R m 3

v

u. 2 4 3

v

v

N n v m o

84 Socionomutbildningen

möjlighet att erhålla en fil.kand.-examen i socialt arbete Bachelor of Social Work som inte omfattar någon praktik.

7.5.2¶Tyskland

Utbildningen for socialarbetare i Tyskland är en fyraårig högskoleutbildning vid s.k. Fachhochschulen, som ligger utanför universiteten. Studierna kan bedrivas på två sätt.

Dels finns det möjlighet att studera tre år vid högskolan och därefter själv ordna en praktikplats för godkänd praktik under ett år. Dessa praktikanter har en avtalsreglerad anställning med en lön som motsvarar ungefär 60 % av lönen för en färdig socionom. Det andra alternativet är utbildningar inkluderar

som det fjärde praktikåret då den studerande försörjer sig på vanlig studielön. Förutom det avslutande praktikåret ingår också annan praktik i utbildningen. Fjärde terminen inleds med en sex veckor lång praktik. Därefter varvas studi-

med praktik två dagar i veckan under år. Även lokala variationer erna ett om kan förekomma mellan de sexton förbundsländerna är de former här

som beskrivs i princip gemensamma for socialarbetarutbildningen i Förbundsrepubliken Tyskland.

Studierna avslutas med examen som Diplom-Sozialarbeiter eller Diplom- Sozialpädagoge. Efter avslutad praktik ett år med praktiklön, såvida praktiken inte ingått i studierna före examen, ges de examinerade ett statligt erkännande på uppnådd kompetens som kvalificerad socialarbetare i form av ett slags certifikat, Staatliche Anerkennung, som är ett krav för offentlig anställning och en skyddad titel.

7.5.3¶Frankrike

I Frankrike kan socialt orienterade yrken delas in i två huvudgrupper. Den ena gruppen har huvudsakligen pedagogiska uppgifter och ger stöd barn och ungdomar som inte får tillräckligt stöd inom familjen. I denna grupp ingår daghemspedagoger, personal vid lekskolor, speciallärare och liknande yrkesgrupper men också Délégué å liberté surveillée som ungefär motsvarar

svenska frivårdsinspektörer.

Den andra gruppen är inriktad på yrken som ger stöd till enskilda eller grupper av individer. Bland dessa finns Assistante de service social socialassistenter, Counseiller e en économie sociale et familiale familjerådgivare och s.k. Animateur social ungefär sociala påverkare.

Assistant social är den grupp som ligger närmast svenska socialsekreterare. Det finns 52 socialhögskolor för utbildning av franska socialassistenter. De allra flesta är privata men beroende av statligt eller annat offentligt ekonomiskt

Socionomutbildningen 85

stöd. Varje skola har i allmänhet plats för mellan 100 och 200 elever. För att komma in på utbildningen måste man ha gymnasiekompetens eller ha fyllt 25 år och ha 5 års yrkeserfarenhet. Det ställs också krav särskilda inträdesprov. Inträdesprovet genomförs av ca 11 000 sökande varje år, av vilka ungefär 2 000 får tillträde till utbildningen.

Utbildningens längd för socialassistenter, familjerådgivare och animateur är tre år. En studieplan för utbildningarna fastställs av en statlig

gemensam myndighet. Studiepraktiken omfattar 14 månader. Den kan delas upp på olika sätt men omfattar normalt tre perioder. Vid examinationen erhåller studenten ett särskilt diplom Diplom dEtat de Assistannte de Service Social.

7.5.4¶Holland

Den holländska utbildningen är svår att överblicka och jämföra med svenska förhållanden. Holländska studenter kan välja att utbilda sig antingen i socialt arbete, kultur ellt socialt arbete, ungdoms- och samhällsarbete eller socialt arbete i arbetslivet. Det finns 36 högskolor som erbjuder sådana studier. Alla är privata och 21 är sociala akademier. Till dessa utbildningar räknas också utbildningar för fritidsledare och ungdomsfrågor.

Utbildningen år fyraårig. Studiepraktiken omfattar ett år av hela utbildning-

Efter avslutad utbildning och avslutande examination erhåller studenten en. en

ett diplom.

7.5.5¶Norden

Island är det enda nordiska land har statlig legitimation för sociono-

som en mersocialrådgivare.

Socionomutbildningen i Finland är knuten till åtta universitet där utbildningstiden normalt är 4,5 år. Utbildningen ger en magistergrad med yrkestiteln socialarbetare. Vid Den svenska kommunal- och Socialhögskolan i Helsingfors är utbildningen efter svensk modell 3,5 år och ger socionomexamen. Socialt arbete utgör drygt fjärdedel studierna. Vetenskaplighet i utbild-

en av ningen är ett viktigt mål och prioriteras när det gäller lärarnas kompetens. Utbildningen ger en bred, generell kompetens, med vissa möjligheter till specialisering i t.ex. nätverksarbete och rehabilitering. Fältförlagda studier prövas för att nå en högre grad av integration mellan teori och praktik.

Utbildningen i Danmark är knuten till fem självständiga högskolor. Utbildningstiden är 3 år utom vid Ålborgs universitetscenter där den är 3,5 år. Utbildningen leder fram till en examen som socialrådgiver. Innehåll och uppläggning liksom krav på lärargruppens sammansättning är centralt fastställt i en kungörelse från 1978. Utbildningen innehåller i stort sett tre lika stora huvud-

86 Socionomutbildningen

delar: samhällsvetenskap, juridik samt beteendevetenskap med teorier och metoder i socialt arbete. Integration av teori och praktik är centralt i utbildningen. Under den första terminen arbetar studenterna med olika projekt utifrån sociala och samhällsmässiga förhållanden. Studiepraktiken omfattar en termin.

Grundutbildningen för sosionomer i Norge ges vid elva högskolor. Utbildningen är treårig och omfattar utifrån en av Rådet for högskoleutdanning innen helse- och sosialfag for alla högskolor fastställd gemensam ramplan: samhällsvetenskap 20 veckor; juridik och socialpolitik 20 veckor; beteendevetenskap drygt 16 veckor samt socialt arbete 64 veckor inklusive praktik 28 veckor, varav 20 veckor skall vara klientarbete.

7.6¶Sammanfattande

bedömning

Allmänna utgångspunkter

Socionomutbildningen har en unik profil inom högskolan. Utbildningen är tvärvetenskaplig och innehåller många akademiska discipliner. Teori och praktik skall integreras liksom forskning och ämnesteori. Socionomernas breda yrkesfält komplicerar saken ytterligare. Det finns så mycket som studenterna behöver läsa och träna sig i och som gör utbildningsuppdraget till ett av de mer komplexa inom högskolan. Det är naturligtvis svårt att skapa en fungerande utbildningsstruktur som någorlunda tillgodoser alla dessa krav.

Vår genomgång visar att samtliga skolor har lagt ner ett stort arbete på att anpassa utbildningen till den verklighet som möter studenterna. Utbildningen har t.ex. organiserats så att studenterna tidigt får kontakt med yrkesverksamma på fältet och många kurser har ett innehåll som knyter direkt an till socialtjänstens uppgifter. I dag ställs det också krav på att studenterna skall tillägna sig kunskaper i vetenskaplig teori och metod. Sådana kunskaper kan tyckas onödiga för den som inte tänker bli forskare men behövs enligt vår bedömning både i det individuellt inriktade utredningsarbetet och i arbetet med att följa upp och utvärdera socialtjänstens insatser.

Det finns enligt vår bedömning ingen anledning att i grunden förändra socionomutbildningens profil. De synpunkter som förts fram från lärare och studenter, kommuner och andra intressenter vittnar dock om att vissa moment i utbildningen behöver förstärkas.

Den syn på utbildningssystemet som har vuxit fram under senare år innebär att tyngdpunkten i grundutbildningarna har förskjutits från färdigutbildning till generalistutbildning. En sådan inriktning skapar möjligheter for varje människa att få en arbetsplatsanpassad kompetens samtidigt som möjligheten att relativt snabbt komma in i arbetet på en annan arbetsplats bibehålls. Enligt vår uppfattning bör utbildningssystemet stödja en sådan utveckling. Det medför dock

Socionomutbildningen 87

att gränsen mellan utbildningsinstitutionernas och arbetsgivarnas ansvar för färdigutbildning måste klargöras. Vi anser att socionomutbildningen även i framtiden bör utformas som en generalistutbildning och i dag vara både yrkesförberedande och forsksom ningsförberedande. I denna fråga har vi också stöd både av kommunala och statliga arbetsgivare som sagt sig föredra att högskolan examinerar grundutbildad i stället för fardigutbildad personal. Socionomernas yrkesfalt spänner över ett stort område och omfattar både uppgifter på samhällsnivå, och individnivå. Det gör det nödvändigt att gruppändå säga något vilka arbetsuppgifter som i första hand bör förberedas om

under utbildningen.

Socionomutbildningen skall enligt vår uppfattning ha tyngdpunkten lagd vid arbete med enskilda individer och grupper i samhället. Det betyder att utbildningen bör fokusera på rollen handläggare i vid bemärkelse, rollen som som kuratorbehandlare och rollen som fåltarbetare med ansvar att bedriva gruppoch områdesinriktat socialt arbete.

Vårt förslag till socialtjänstlag innebär att socialtjänstens uppgifter på sam-

ny hällsnivå preciseras till att i huvudsak gälla årlig social rapport, fortsatt en medverkan i kommunens planering och ett ansvar för att sociala konsekvensanalyser kommer till stånd i samband med beslut om större förändringar av fysisk miljö eller kommunal verksamhet. Dessa uppgifter är enligt vår bedömning inga nybörjaruppgifter för socionom. Det finns många andra utbilden ningar lika god eller ännu bättre grund för sådana arbetsuppgifter. som ger en De bör därför kunna tonas ner under grundutbildningen och i stället uppmärkinom för fortbildning och påbyggnadsutbildning. sammas ramen I det följande redovisar vi vår syn i några principiellt viktiga frågor.

Särskild behörighet

I dag är det möjligt att komma in på socionomutbildningen direkt efter gymnasiet. Det finns många tycker att detta är olämpligt. Kritikerna har olika som uppfattningar vad som bör gälla i stället. En del vill införa krav på tidigare om yrkeserfarenhet. Andra tycker att det räcker med livserfarenhet och förespråkar minimiålder för tillträde till utbildningen. Studenterna på seminariet i Rönen ninge 76 såg gärna att ansökningshandlingarna kompletterades med per-

se s.

sonliga brev och anställningsintervjuer som ger lärare och studenter en möjlighet att tillsammans reflektera Över studentens framtida yrkesval. Varje skola är fri att själv bestämma vad skall gälla i fråga om särskild som behörighet. Ändå tillämpas urvalskriterier överallt med undantag för samma Sköndalsinstitutet. Sköndal kräver tidigare yrkeserfarenhet motsvarande minst fem månaders sammanhängande heltidsarbete och ställer dessutom krav studenten att skriftligt redovisa sina motiv för att söka till utbildningen. Såvitt

88 Socionomutbildningen

känt fungerar detta system till belåtenhet för alla parter.

Att införa anställningsintervjuer skulle vara att gå ett steg längre. Här finns det erfarenheter att hämta från t.ex. polisutbildningen och prästutbildningen men också från läkarutbildningarna på Karolinska institutet i Stockholm och Hälsouniversitetet i Linköping. De båda universiteten har i några år haft en lokal antagning genom särskilt urval, där en del av studenterna på läkarlinjen tas in efter kompletterande skriftligt prov och intervjuer. Syftet är att studenternas personliga förutsättningar för yrket och förväntningar på utbildningen skall vägas in. De sökande får genomgå ett skriftligt prov som omfattar en uppsats, en levnadsbeskrivning och en motivering till varför man vill bli läkare. Därefter går ungefär hälften vidare till intervju. Studenter som antagits till utbildningen på detta sätt har lägre snittbetyg än övriga. De lägre betygen har dock inte påverkat studieresultatet. De klarar sina tentamen minst lika bra

som andra studenter, studieuppehållen är färre och några avhopp existerar knappast alls. Det nya intagningsförfarandet har också lett till att personer som saknar empati och intresse för människor och utbildningen enbart

som ser som en karriärväg, har gallrats bort. Man funderar på att ta steget fullt ut så att alla

nu medicinstudenter in på detta sätt. Även läkarutbildningen i Umeå och Göte-

tas borg planerar att ta in studenter på liknande sätt.

Vi anser att yrkeserfarenhet bör betraktas som en merit men är inte beredda att ställa formella krav på tidigare yrkeserfarenhet för tillträde till socionomutbildningen. Även andra erfarenheter, längre utlandsvistelser kan enligt

t.ex. vår bedömning vara värdefulla i det sociala arbetet. Samtidigt är det viktigt att diskutera hur man från skolans sida kan undvika att för socialt arbete olämpliga personer söker sig till och fullföljer utbildningen. Vi skulle önska att man på försök prövar ett system for intagning av studenter till socionomutbildningen liknande det system som tillämpas för intagning av medicinstudenter i Stockholm och Linköping. Möjligheten att genomföra ett sådant försök är till stor del en resursfråga men det kan också finnas andra problem. Det kan t.ex. vara svårt att finna bra urvalskriterier och att organisera intervjuer i stor skala

men detta bör inte hindra att prövar sig fram. Även sådant försök

man om ett kort sikt skulle kräva en resursförstärkning kan det på lång sikt bli en besparing om det leder till ett minskat antal studieavbrott.

I dag har skolorna inga formella möjligheter att avstänga olämpliga studenter från undervisningen. Studenter som kan följa med i undervisningen men som av personliga skäl inte är lämpade för arbete med människor kan inte hindras från att fullfölja sina teoretiska studier och kan inte heller vägras praktik. Detta förhållande upplevs som ett problem bland både lärare och studenter och diskuteras också inom andra utbildningar. Problemet är inte stort numerärt sett men kan ytterst leda till allvarliga konsekvenser i arbetet med enskilda klienter. Enligt vår bedömning kan det finnas skäl att överväga en ny ordning som innebär en formell möjlighet för skolans ledning att på vissa villkor avstänga

Socionomutbildningen 89

uppenbart olämpliga studenter från fortsatta studier. Ett sådant beslut kan naturligtvis få mycket långtgående konsekvenser för studenten i fråga och kräver därför klara riktlinjer inte utrymme för godtyckliga bedöm-

som ger ningar. Beslut om avstängning bör också kunna överklagas i särskild ordning.

Innehållet i utbildningen

Socionomutbildningen måste ligga steget fore praktiken för att kunna tillgodose behovet av generella kunskaper med anknytning till nationell och internationell forskning. Verkligheten förändras emellertid snabbt och ställer krav

på nya

kunskaper. Man kan knappast förvänta sig att socionomutbildningen också kan

hålla jämna steg med behovet av praktiska kunskaper inom olika verksamhetsområden. Behovet av sådana kunskaper måste i första hand tillgodoses

genom den fortbildning som arbetsgivarna erbjuder sina anställda.

Att i detalj diskutera vad socionomutbildningen skall innehålla är inte

meningsfullt. Ändå väljer vi lyfta fram vissa i utbildningen

att moment som vi bedömer är av grundläggande betydelse för möjligheterna att utöva socionom-

yrket. Vi vill också understryka betydelsen av att det skapas forum

som ger avnämarna möjligheter att diskutera behovet av förändringar både grundut-

av

bildningen, fortbildningen och vidareutbildningen.

Välfärdspolitisk grundkurs

En sådan komponent är studier i samhällskunskap och välfárdspolitik. Oavsett vilket yrkesområde man väljer som socionom krävs det att samverkar med

man andra yrkesgrupper för lösa sina uppgifter och för att effektivt utnyttja

samhällets resurser. I ett sådant perspektiv är det viktigt att känna till hur välfärden är organiserad, vilka uppgifter som åvilar stat, landsting och kommuner och vilka villkor som gäller för olika yrkesroller. Vi skulle gärna att studi-

se erna i samhällskunskap och välfárdspolitik koncentrerades till det första läsåret och som i dag integrerades med fältförlagda studier. Sådana studier skulle syfta till att ge studenterna en överblick över de verksamheter bedrivs olika

som av huvudmän; vilka mål som gäller för verksamheten, vilka lagar styr, vilka

som grupper som kommer i kontakt med verksamheten, i vilka yrkesroller socionomer rekryteras till verksamheten osv. Denna välfirdspolitiska grundkurs skulle i så fall närmast omfatta statens ansvar för arbetsmarknadspolitik, invandrar- och flyktingpolitik samt kriminalvårdspolitik men också försäkringskassornas verksamhet, landstingets ansvar för hälso- och sjukvård, kommunens ansvar för olika grupper i samhället och sist, men inte minst, det frivilliga sociala arbetets ställning och omfattning. Enligt vår bedömning skulle kurs

en med en sådant innehåll vara värdefull både för val av praktikplats och för

90 socionomutbildningen

inriktningen på de fortsatta studierna. Den skulle också ge studenterna goda möjligheter att fundera en extra gång över sitt framtida yrkesval.

Handläggning och dokumentation

De flesta socionomer arbetar inom den offentliga sektorn. Det betyder att socionomer också måste känna till vad som gäller för en myndighet i fråga om offentlighet och sekretess, handläggning och dokumentation, serviceskyldighet

Enligt vår bedömning behöver utbildningen förstärkas i denna del. Det osv. gäller inte minst handläggning och dokumentation av enskilda ärenden. Socialsekreterarna har enligt vår bedömning generellt sett otillräckliga kunskaper på detta område. Det visar bl.a. tillsynsmyndigheternas genomgångar av personakter inom socialtjänsten. Att socialtjänstens insatser dokumenteras är

stor betydelse för den enskildes rättsäkerhet. Men dokumentationen behövs av också andra skäl. Den behövs både i arbetet med att följa upp och utvärde-

av

verksamheten och som en grund för statens tillsynsarbete. Det gäller också ra

andra verksamheter med inslag av myndighetsutövning.

Ökad självkännedom professionellt förhållningssätt

och ett

Faktakunskap eller påståendekunskap är nödvändiga i alla yrken. Men det

behövs inte bara faktakunskap utan också empatisk förmåga och personlig mognad hos dem som väljer socionomyrket. Det gör det nödvändigt att diskutera hur man inom ramen för socionomutbildningen kan tränas i ett professionellt förhållningssätt som bygger på självkännedom och empatisk förmåga.

Denna frågeställning har bl.a. behandlats av Lisbeth Johnsson vid Institutionen för socialt arbete i Göteborg Att utbilda socialarbetare. En diskussion om förhållandet mellan utbildningsmodell och professionsmodell, Rapport 1990:3. Enligt Johnsson måste det finnas ett samband mellan sättet att undervisa och det man undervisar på. Hon refererar bl.a. till Charlotte Towle, en av caseworkmetodikens företrädare, som redan på 1950-talet betonade att pedagogiken

i utbildning till en profession måste utformas med hänsyn till vad professio-

en nen kräver. I en yrkesutbildning kan man inte undervisa på samma sätt som

gör i en allmän eller generell utbildning. Inlärningsteorier eller pedagogisman ka teorier baserade på kunskap och erfarenhet från allmän skolundervisning kan inte utan särskild prövning föras över till yrkesutbildningen. Varje yrkesutbildning är dessutom speciell. Det innebär i sin tur att en utbildningsmodell kan bra för en profession men inte för en annan. I det sociala arbetet är

passa relationen mellan socialarbetare och klient central. Därför är också relationen lärare-elev central, Towle. Det sociala arbetet syftar till att befrämja

menar klientens växt och utveckling. Undervisningen i socialt arbete måste därför också befrämja elevens växt och utveckling. Vad Towle beskriver är, att hur

Socionomutbildningen 91

man lär ut i hög grad påverkar hur den studerande i utövandet sin

senare av profession kommer att bete sig. Genom den pedagogik väljer lär ut

man man mönster att förhålla sig. De kvaliteter som är viktiga i utövandet av en profession måste utvecklas i undervisningen. Detta gör bäst att under-

man genom visningen utformas på ett till professionsutövningen likartat sätt. Så långt T0wle.

En av de slutsatser som Johnsson drar är följande: Kanske är det så att varje kurs måste analyseras noga, dess syfte och innehåll, innan de pedagogiska metoderna bestäms. Den slutsats själva drar är att studenternas kunskaper och erfarenheter måste tas tillvara i utbildningen, att vissa delar undervis-

av ningen bör bedrivas processinriktat i små grupper och att studenternas behov

av handledning måste tillgodoses i rimlig omfattning.

De synpunkter som förts fram av lärare och studenter visar att utbildningen behöver fördjupas i denna del. Det behövs mer av samtalsövningar och laborativa moment men också ökat utrymme för diskussioner i moraliska, etiska,

tros- och livsåskådningsfrågor. Undervisningen på Sköndalsinstitutet

anses allmänt vara ett föredöme i detta avseende.

Att utbildningen skall innehålla moment som syftar till ökad självkännedom

och ett professionellt förhållningssätt grundat på empatisk förmåga bör enligt vår bedömning även komma till uttryck i högskoleförordningen. Det betyder

att kraven för en socionomexamen i vissa avseenden bör kompletteras med krav som redan i dag gäller för en examen på sociala omsorgslinjen och

som lyder:

För att erhålla social omsorgsexamen skall studenten ha förvärvat de

kunskaper och färdigheter, den personliga utveckling och den empatiska förmåga samt det kritiska tänkande som krävs för det sociala omsorgsarbetet.

Ett sådant tillägg skulle enligt vår bedömning kunna motivera en förstärkt resurstilldelning.

Vägen är viktigare än målet

Att veta hur man skaffar sig kunskaper är viktigare än att tillägna sig detaljerade kunskaper som snabbt blir inaktuella. Samtidigt måste också behovet

av grundläggande faktakunskap tillgodoses. Det betyder att rena föreläsningar måste varvas med handledda självstudier. Det ligger i sakens natur att vissa moment i undervisningen kräver medverkan av lärare som har ett nära förhållande till den sociala praktiken och att andra moment kräver medverkan

av

lärare från helt andra kunskapsområden. Det viktiga är att undervisningen

som helhet betraktad bygger på ständig växelverkan mellan teori och praktik och att forskningen i socialt arbete återförs till grundutbildningen.

92 socionomutbildningen

Handledd studiepraktik ocheller betald AT-Uänstgöring

Den handledda studiepraktiken är enligt vår uppfattning ett av de viktigaste inslagen i socionomutbildningen. Vår genomgång visar att skolorna prövar sig fram till olika modeller för att tillgodose behovet av praktik. Enligt vår bedömning är det emellertid för tidigt att dra några bestämda slutsatser om de modeller prövas i dag. Det går inte att säga det systemet med

som om nya fältförlagda studier i kombination med en enda termins handledd praktik är bättre eller sämre än det gamla systemet med två handledda praktikterminer.

Vår genomgång visar att frågan betald AT-tjänstgöring i stället för eller

om

ett komplement till handledd oavlönad studiepraktik har väckts av både som Svenska kommunförbundet, enskilda kommunforeträdare och studenter under arbetets gång. Även vi tilltalas tanken på motsvarighet till AT-tjänst-

av en göringen inom läkarutbildningen inser att en sådan praktik kan vara svår

men

både organisera och finansiera. Samtidigt skulle sådan modell kunna att en bidra till att skapa karriärväg handledare för AT-studenter. Det

en ny som faktum att skickliga socialarbetare lämnar socialtjänsten eller försvinner in i en administrativ karriär vi ett stort hinder för kompetens- och kunskaps-

ser som utveckling inom socialtjänsten. Olika vägar måste därför prövas för att hindra

en sådan utveckling.

Vi har uppfattat att kravet på betald AT-tjänstgöring har ett nära samband med möjligheten arbetsuppgifterna efter individens förutsättningar.

att anpassa För är det självklart att en nyutexaminerad socionom varken kan eller bör

oss ha för komplicerade ärenden som en mera erfaren kollega. Olika

samma ansvar omständigheter bidrar emellertid till att man i praktiken gör många undantag

från denna princip.

Det anledning att vända blicken mot arbetsgivaren och att ställa krav

ger oss på introduktion, handledning och fortbildning av nyutexaminerade socionomer. Här kommer arbetsgivarens för färdigutbildning in. l ett sådant perspek-

ansvar

tiv kan frågan AT-tjänstgöring likaväl ses som en arbetsorganisatorisk fråga

om

utbildningsfrâga. Oavsett vilken ståndpunkt man intar i frågan ser som en det angeläget, att formerna för de fältförlagda studierna och den handledda

som studiepraktiken utvärderas och övervägs närmare i ett annat sammanhang.

Behovet av fördjupade kunskaper

Den kritik riktats mot socionomutbildningen har i stor utsträckning hand-

som lat att utbildningen inte tillräckligt väl tillgodoser behovet av specialist-

om kunskaper inom olika verksamhetsområden. Det krävs både kunskaper om behoven hos olika i samhället och kunskaper om teorier och metoder

grupper i socialt arbete. Arbetet med barn far illa kräver t.ex. goda kunskaper om

som barns behov och utveckling och ett förhållningssätt sätter barnets bästa i

som främsta rummet. Behandling missbrukare kräver behandlarkompetens,

av

socionomutbildningen 93

dvs. kunskaper om vilka preparat används missbrukarna, vilka effekter

som av de ger, vilka behandlingsideologier som styr vården och vilka behandlingsmetoder som leder till goda resultat. Arbetet med funktionshindrade personer kräver kunskaper om fysiska och psykiska funktionshinder

osv.

Det är naturligtvis inte möjligt att tillgodose alla dessa behov inom ramen för en grundutbildning. För att bli specialist krävs det både fortsatta studier och gedigen praktisk erfarenhet. Vi föredrar ökade satsningar på fortbildning i stället för en förlängd grundutbildning. Det måste finnas möjlighet att återvända till högskolan efter några år for att specialisera sig inom olika verksarnhetsområden, för att forska eller för att satsa på en karriär som handledare i psykosocialt arbete.

Men vi ser också behovet av fördjupade studier under grundutbildningen. Det räcker inte med bara allmänna kunskaper hos nyutexaminerade socionomer. Att man behärskar åtminstone något eller några kunskapsområden är av stor betydelse för självkänslan. Vi anser att studenterna precis som i dag bör ha stor frihet att välja inriktning på de fördjupade studierna. Även valmöjligheter

nya bör prövas. Det kan gälla metoder för utredning och handläggning av enskilda ärenden, metoder för rollen som kuratorbehandlare eller fáltarbetare, metoder för uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkringsarbete eller fördjupade studier om livsvillkoren för utsatta grupper i samhället.

Utbildningens längd och resurstilldelning

Vi har funnit att den svenska socionomutbildningen hävdar sig väl vid jämförelser med förhållandena i andra länder. Den har ungefär samma längd och struktur som motsvarande utbildningar i Norden och Västeuropa och

omfattar till skillnad mot flera andra länder också forskning i socialt arbete. Under arbetets gång har två alternativ till den 3,5-åriga utbildningen förts fram.

Majoriteten av skolorna vill förlänga utbildningen. I Umeå skulle man

t.ex. gärna se att utbildningen förlängdes till 5 år. I Lund har man

en

annan uppfattning. Där menar man att 3,5 år räcker med hänsyn till att

studenterna redan i dag kan profilera sig genom att välja olika kurser.

Vid hearingen i december 1994 förordade Svenska kommunförbundets representant en kortare teoretisk grundutbildning i kombination med förlängd praktik. Den kombination som skisserades var en 2-årig teoretisk grundutbildning med efterföljande betald AT-tjänstgöring på ca 2 år.

Vi har svårt att bedöma om utbildningen måste förlängas för att tillgodose de önskemål och synpunkter som vi har fört fram. Enligt vår uppfattning bör man först pröva hur dessa önskemål kan tillgodoses inom för tillgängliga

ramen resurser innan man tar ställning till frågan om en förlängd grundutbildning.

94 Socionomutbildningen

Det finns dock starka skäl talar för att socionomutbildningen bör omklassi-

som ficeras i det centrala resursfördelningssystemet. Vi ser större likheter än skillnader mellan socionomutbildningen och andra utbildningar tillhörande vårdblocket, vilket gör det motiverat att mer än i dag utjämna de stora skillnader

finns i fråga om resurstilldelningen. som

8 och

Fortbildning

vidareutbildning

Vår bedömning: Behovet av systematiskt genomförd introduktion och inskolning av nyutexaminerade socionomer måste tas på större allvar i kommunerna. lnskolningsperiodens innehåll och längd får anpassas efter omständigheterna i det enskilda fallet.

Ansvaret för kompetensutveckling vilar ytterst på den som är ansvarig för verksamheten, dvs. arbetsgivaren. Hur de anställdas behov av kompetensutveckling pâ kort och lång sikt skall tillgodoses får planeras med utgångspunkt från de krav som ställs på verksamhetens resultat. Nu är tiden mogen för att diskutera vilka krav på särskild kompetens i form av fortbildning och vidareutbildning som bör kunna ställas för att få utföra vissa uppgifter inom socialtjänsten. Särskilda kompetenskrav bidrar dessutom till att skapa nya karriärvägar inom socialtjänsten.

Utbildningsinstitutionerna bör dels kunna erbjuda stående kurser som formas efter praktikens villkor, dels kurser som kvalificerar för nya arbetsuppgifter. Utbudet bör breddas till att även omfatta

kurser med anknytning till socialtjänstens nya uppgifter på samhälls-

-

nivå

kurser i grupp- och områdesinriktat socialt arbete -

kurser om uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkringsarbete samt -

kurser i ledarskap. - På barnområdet efterlyses en motsvarighet till det utbildningsprogram som Institutet för kunskapsutveckling inom Missbrukarvården IKM har utvecklat.

96 Fortbildning och vidareutbildning

8.1 utgångspunkter Några

Som framgår de principiella synpunkter som redovisats i föregående kapitel

av

kommittén att socionomutbildningens profil av generalistutbildning bör anser behållas i framtiden. Den verklighet som möter socialsekreterarna ställer emellertid höga krav på fördjupade kunskaper och specialisering. Detta behov kan enligt kommittén i princip tillgodoses på två olika sätt; förlängd grundutbildning eller 2. grundutbildning samma längd med möjligheter till fortbildning

av och vidareutbildning. I valet mellan dessa två alternativ har kommittén förordat alternativ 2. Det förda resonemanget innebär att nyutexaminerade socionomer bör betraktas ofärdiga för många de arbetsuppgifter som ligger i den

som av traditionella socialsekreterarrollen. Tabellen i kapitel 7 visar dessutom att ungefär fjärdedel de socionomer utexaminerades VT 94 var 24 år

en av som eller Av deras ålder kan utläsas att icke obetydlig andel av studenter-

yngre. en

går direkt från gymnasiet rakt igenom socionomutbildningen. De saknar na alltså både arbetslivserfarenhet och kunskaper i viktiga avseenden.

För att kompensera dessa brister krävs det insatser av arbetsgivaren i form

introduktion, handledning och fortbildning. Det kräver i sin tur att behovet av

fortbildning kan tillgodoses genom utbildning som anordnas av olika huvudav män. Vidare gäller att den anställde måste vara införstådd med att socionomutbildningen inte är fárdigutbildning och vara beredd att själv söka kunskap

en inom sitt fack.

I detta kapitel behandlas frågor fortbildning och vidareutbildning för

om personal arbetar med klientinriktat arbete inom inom individ- och familje-

som

Kapitlet bygger bl.a. på uppgifter lämnats av institutionerna omsorgen. som för socialt arbetemotsvarande, uppgifter inhämtats från Socialstyrelsen och

som

rör socionomernas möjligheter att vidareutbilda sig till legitimerade psykosom terapeuter samt underlag lämnats av Institutet för Kunskapsutveckling inom

som Missbrukarvården IKM. Kapitlet avslutas med några reflektioner kring önskvärda förändringar i framtiden.

8.2 inriktning och omfattning Fortbildningens

Den fortbildning erbjuds betald arbetstid kan mycket förenklat sägas

som omfatta internutbildning, handledning under medverkan av externa konsulter, kurs- och konferensverksamhet anordnas centralt av Svenska Kommun-

som förbundet och på länsnivå eller privata arrangörer samt utbildning som

av anordnas inom för högskolans verksamhet. Internutbildningen styrs av

ramen aktuella frågeställningar och problem och fokuserar bl.a. ekonomi- och personalfrågor, juridiska, administrativa och datatekniska frågor. Handledningen är i allmänhet s.k. processhandledning, som ges återkommande med bestämda

Fortbildning och vidareutbildning 97

tidsintervall. Svenska kommunförbundets kurs- och konferensverksamhet är i huvudsak inriktad på idé- och erfarenhetsutbyte med aktiviteter som i allmänhet omfattar en, två eller högst tre dagar. Kommunförbunden på länsnivå

är viktiga

informatörer i allt reformarbete arbetar också med men att utveckla socialtjänsten inom länet. Som exempel kan nämnas länsförbunden i Malmöhus län,

Gävleborgs län och Örebro län under

som senare år medverkat till att lyfta individ- och familjeomsorgen bl.a. genom att skapa nätverk mellan olika befattningshavare i kommunerna. I dessa frågor samarbetar länsförbunden ofta

med länstyrelsernas sociala enheter.

8.3 till

Möjligheter fortbildning och vidareutbildning vid institutionerna för

socialt arbetemotsvarande

8.3.1¶Fristående kurser

En genomgång av inkomna enkätsvar från institutionerna i socialt arbetelmotsvarande visar att de bedriver omfattande verksamhet. Vid sidan en av socionomprogrammet erbjuder utbildningsinstitutionerna utbud fristående ett stort av kurser, bl.a. kurser med inriktning fiLkand-examen. mot Institutionen för socialt arbete vid Umeå universitet har t.ex. ett fristående kursprogram i socialt arbete som består A, C och D-kurser. Detta fil.av kand.-program går på sitt femte år. Fristående C-kurser kommer enligt planerna

att ges första gången HT 95. D-kursen har funnits

länge.

HT 93 gav Socialhögskolan i Lund för första gången en A-kurs i socialt arbete med inriktning mot fiLkand-examen. Kursen vände till olika

sig yrkesgrupper

som behöver tillägna sig kunskaper i socialt arbete. Kursen går helfart på och mycket populär. En variant på halvfart planeras inför HT 95 Även . Göteborg erbjuder sedan HT 93 ämneskurser i socialt arbete på A-nivå. Den första kursen har inriktats på familjemönster och barns levnadsvillkor. Kursdeltagarna är i stor utsträckning studenter unga som inte har kommit in på socionomprogrammet. Fr.o.m. VT 94 också allmänt inriktad kurs ges en i socialt arbete. Av enkätsvaret framgår inom att man en relativt snar framtid sannolikt kommer att utveckla kurser på B-nivå. Man är däremot tveksam inför möjligheten att ge C-kurser samtidigt skulle till som ge behörighet forskarut-

bildningen. Institutionsledningen vill att studenterna på

forskarutbildningen skall

ha erfarenhet av eget socialt arbete.

Utbudet av fristående kurser omfattar framförallt kurser i Socialt arbete

men också forskningsförberedande kurser, handledarutbildning

och temakurser av varierande längd. Temakurserna har för det mesta anknytning till individ-

4 15-0467

98 Fortbildning och vidareutbildning

familjeomsorgens verksamhet. Lund är t.ex. om kurser inriktade och ensam handikappomsorgen HT 94. Under HT 94 genomfördes i hela mot äldre- och med sammanlagt 600 deltagare. Ungefär hälften av landet ett 30-tal kurser ca kurserna omfattade minst 20 poäng.

8.3.2¶Uppdragsutbildning

omfattar två slag kurser, dels kurser ingår i

Uppdragsutbildningen av som

verksamhet, dels kurser efter beställarnas önskemål. ordinarie som anpassas sådan utbildning växlar med konjunkturerna samtidigt som Efterfrågan på tillgodose efterfrågan är beroende tillgången på lärare. möjligheterna att av Örebro Umeå minskad volym jämfört med Lund, och rapporterar t.ex. en Under HT 94 deltog minst 250 tidigare trots att utbudet av kurser är stort.

i olika uppdragsutbildningar uppgifter antalet deltagare saknas

personer om Örebro och Umeå. För detaljerad information om uppdragsutbildfrån mer ningen hänvisas till bilaga

8.3.3¶Påbyggnads-magisterutbildning

UHÄ:s socionomutbildningen avsnitt 7.2 resulterade bl.a. i att översyn av se Fortbildning i socialt behandlingsarbete på 30

den tidigare påbyggnadslinjen

fanns i Stockholm och Lund, ersattes av en ny allmän påbyggpoäng, som Den påbyggnadslinjen ersatte också lokala påbyggnadslinje på 40 poäng. nya i Göteborg och Örebro. nadslinjer på 60 poäng, vid denna tid fanns som Nu pågår utveckling innebär att den allmänna påbyggnadslinjen en som successivt omarbetas till magisterprogram. De nya magisterprogram- 40 poäng val olika kurser och kommer på sikt att ersätta den ger utrymme för av men tills vidare parallellt. Stockholms

gamla påbyggnadsutbildningen som ges

60 poäng med möjlighet till etappavgång vid 40 magisterprogram omfattar ligger på 40 poäng. Inträdeskraven ser lite poäng. Övriga magisterprogram olika utbildningsorter och kan också variera för olika magisterkurolika ut på till det magisterprogrammet i Stockholm är den som ser. Behörig att antas nya för allmän behörighet, dels har socionomexamen eller dels uppfyller villkoren efter sin I övriga motsvarande utbildning samt två års yrkesverksamhet examen. motsvarande krav tidigare yrkesverksamhet. Det landet ställs det inte något fullt gå vidare till 160 poäng direkt efter grundutbildningen. är alltså möjligt att bedrev sammanlagt 350 studier inom ramen för påbyggnadsl- HT 94 personer information innehållet i utbild-

magisterutbildningen. För mer detaljerad om

ningarna hänvisas till bilaga

Fortbildning och vidareutbildning 99

8.4¶Att utbilda till

sig legitimerad psykoterapeut

Att vilja hjälpa andra människor är troligen det starkaste motivet för söka att till socionomutbildningen även det också finns andra motiv både medvetom na och omedvetna. De flesta söker till utbildningen har sannolikt föresom en ställning om att de skall ägna sig kvalificerat behandlingsarbete i någon form. Många blir besvikna på den verklighet möter. Att arbeta socialsekretesom som rare under ständig press är ingenting drömmer på sikt även man om om man inte vill vara utan sådan praktik. Ändå blir många socionomer kvar i yrket. En del finner arbetstillfredsställelse

med de villkor gäller medan andra har siktet inställt på dag få som att en ägna sig kvalificerat behandlingsarbete i miljö. I denna är en annan senare grupp det många som skaffar sig psykoterapeutisk utbildning i någon form efter sin examen. Det är t.ex. ganska vanligt att socionomer arbetar inom den som institutionella vården och inom avgränsade delar socialbyråarbetet, med av t.ex. vårdnads- och umgängesfrågor, har psykoterapeutisk påbyggnad. Sådan utbildning krävs också av dem som arbetar inom familjerådgivningen. Det kan därför finnas anledning att översiktligt redovisa vilka vägar står till buds för som socionomer som vill vidareutbilda sig till legitimerad psykoterapeut. För att få kalla sig psykoterapeut måste legitimerad psykoterapeut. man vara

Legitimation for psykoterapeuter infördes den 1januari 1985 i Lag behörig-

om het att utöva yrke inom hälso- och sjukvården SFS 1984:542. Legitimam m tionen är ett kompetensbevis och skall inför allmänheten utgöra garanti för en

att yrkesutövaren uppfyller de krav som samhället fastställt för yrkesutövning-

en. För att undvika missförstånd anges i lagen att den legitimerade psykoterapeuten i sin yrkesverksamhet skall uppge sin grundläggande yrkesutbildning. Kompetensbeviset erhålls genom ansökan hos Socialstyrelsen. Av beviset framgår emellertid inte vilken inriktning studierna haft. Som exempel olika på inriktningar kan förutom analytiskt orienterad individualterapi nämnas beteendeterapi, gruppsykoterapi, familjeterapi och kognitiv psykoterapi. Den kompetens som från början och alltjämt ligger till grund för legitimatio-

nen är statlig psykoterapeutexamen. Övriga legitimationsgrundande påbyggnadsutbildningar i psykoterapi har vid sakkunnigbedömning jäm-

ansetts vara

ställda med den statliga utbildningen.

För tillträde till utbildning i psykoterapi legitimationsgrundan-

som avses vara de gäller att vissa förkunskaper skall kunna dokumenteras den sökande. av Universitets- och Högskoleämbetet har i föreskrifter 1989-12-19 Regnr 300- 4716-89 fastställt villkoren för behörighet att antas till påbyggnadsutbildningen Utbildning i psykoterapi. Utbildningen, som är förlagd till Lund, Stockholm och Umeå, omfattar 3 år och genomförs parallellt med yrkesarbete. För komma in på

att utbildningen

100 Fortbildning och vidareutbildning

måste den sökande ha kunskaper motsvarande den gamla Steg l-utbildningen. Den sökande skall också, antingen inom för sin grundutbildning eller ramen på sätt, ha genomgått psykoterapi 50 timmar individualterapi eller annat egen 120 timmar gruppsykoterapi och handledning 60 timmar individuell handledning eller 120 timmar handledning i högst fyra deltagare. Vidare grupp om ställs det krav på den sökande efter erhållen Steg l-kompetens har varit att yrkesverksam under minst tre år och därvid har haft möjlighet att tillämpa arbetssätt i större delen arbetsuppgifterna. Detta krav skall

psykoterapeutiskt av

dock uppfyllt den har genomgått specialistutbildning i allmän anses vara av som psykiatri eller barn- och ungdomspsykiatri enligt 1985 års studieordning. För behörighet krävs slutligen att den sökande kan uppvisa intyg från att antas arbetsgivare visar den sökande under utbildningstiden kommer att ha som att med inslag psykoterapi kan utgöra grund för handled-

arbetsuppgifter av som

ning. Statistik redovisats Socialstyrelsen den 1 januari 1994 visar att som av per det vid denna tidpunkt fanns 2 599 legitimerade psykoterapeuter. Drygt 60 % samtliga legitimerade psykologer. Andelen med socionomexamen som av var grundutbildning endast 17 % 432 personer. De flesta socionomer har var inriktat sina studier mot familjeterapi. Siffrorna bekräftar vägen från socionom till legitimerad psykoterapeut i att allmänhet är både svår och lång. Den är också ofta förenad med stora kostnader. svårigheterna sammanhänger till stor del med socionomernas möjligheter skaffa sig kunskaper motsvarande den gamla Steg 1-utbildningen men också att med hård konkurrens ett mycket begränsat antal platser på den statliga om Socionomerna år i dag hänvisade till de utbildnings-

psykoterapiutbildningen.

erbjuds inom för landstingens verksamhet eller verk-

möjligheter som ramen

samhet bedrivs studieförbunden, i privat regi eller i stiftelseregi, t.ex. som av St Lucas-stiftelsen och Erica-stiftelsen. Samtidigt har socialhögskolorna i bl.a. Lund och Stockholm fört långa förhandlingar om de mycket långtgående krav ställs på socionomer för att komma på den statliga utbildningen. För som närvarande emellertid inte de kurser erbjuds inom ramen för socialanses som

påbyggnads-magisterutbildning ha ett sådant innehåll, att de kan

högskolornas jämställas med den gamla Steg l-utbildningen.

8.5¶Institutet för inom

Kunskapsutveckling

Missbrukarvården IKM

avsnitt redovisas den verksamhet bedrivs Institutet för Kunskaps- I detta som av utveckling inom Missbrukarvården IKM och utformats med utgångspunkt som de krav på kompetens ställs på personal inom ungdoms- och missfrån som brukarvård. Framställningen syftar till att illustrera ett exempel en annorlun-

Fortbildning och vidareutbildning 101

da studiegång.

IKM består dels av ett centralt kansli med fyra anställda och med Statens

institutionsstyrelse SiS värdmyndighet IKM-Stockholm, dels

som en centrumbildning för högskoleutbildning och pedagogiskt utvecklingsarbete med 4,5 tjänster vid Vårdhögskolan i Växjö IKM-Växjö. IKM-Stockholm finansieras staten, IKM-Växjö finansieras Kronobergs av av läns landsting. Därutöver kommer intäkter från uppdragsutbildningar, m.m. Syftet är att verka för att personal inom ungdoms- och missbrukarvården öppenvård och institutionsvård, frivillig vård och tvångsvård erbjuds möjligheter till god fortbildning, handledning och stöd i arbetet med utvärdera att de egna insatserna. Arbetet sker inom fyra huvudomräden:

kompetensutveckling genom utbildning kompetensutveckling genom självutvärdering forskning om och för kompetensutveckling

kunskapsförmedling och forskningsinformation

Den grundläggande tanken är att utveckla erfarenhetsbaserad kunskap som socialarbetare och behandlare erhåller sitt praktiska arbete. Denna genom typ av kunskap är vad man ofta kallar förtrogenhetskunskap tyst eller

ibland

dold kunskap och är viktig bas för socialt arbete och behandling. Den en måste dock medvetandegöras och utsättas för kritisk reflektion. Annars finns det en risk för att personalen fastnar i förtrogenhetsfallan, dvs. arbetet att baseras på icke ifrågasatta traditioner, trender och ideologier. Kompetensutveckling blir med detta synsätt fråga att låta erfarenhetsen om baserad kunskap och teoretisk generell kunskap prövas och speglas varandmot ra. En av de större insatserna i fråga utbildning har gällt utveckla 80om att en poängs distansutbildning i missbrukarvård med vårdhögskolor bas. Denna som utbildning är upplagd som fristående 20-poängskurser bygger på varandra: som o Kurs A 1-20 poäng Att utveckla behandlarrollen i missbrukarvården; o Kurs B 21-40 poäng Att utveckla behandlingsmetoder i missbrukar-

vården;

o Kurs C 4160 poäng Att utvärdera behandlingsresultat i missbrukarvården.

Det finns även en variant med rubriken Att handleda i missbrukarvården.

o Kurs D 61-80 poäng Att bedriva forsknings- och utvecklingsarbete i missbrukarvården.

Kurserna har nyligen sammanförts till utbildningsprogram leder fram ett som till en Högskoleexamen i missbrukarvård.

102 Fortbildning och vidareutbildning

Den pedagogiska metoden bygger arbete parallellt med studier, studiehandlokala studiegrupper och centrala samlingar. Studierna bedrivs ledningar, med vilket möjliggör direkta kopplingar mellan teori och

parallellt yrkesarbete

praktik. Studiehandledningarna anvisar såväl litteratur som problemområden fördjupas. Individuella studier kompletteras med regelbundna träffar som skall i lokala studiegrupper. På de centrala samlingarna, slutligen, träffas alla studerande för diskussioner, föreläsningar och examination. Hittills har nästan 700 utbildats med gott resultat. Den modell som personer valts för fortbildning prövas också för grundutbildning. I det försök som nu inletts år 1994 använder tidigare IKM-utbildade som mentorer. Eleverna man till praktikplats under sin utbildning, vilket också ger möjligheter att

knyts en

tidigt elever olika skål inte passar för arbete inom

uppmärksamma som av

missbrukarvården.

8.6¶Sammanfattande bedömning

har varit fokusera individ- och familjeomsorgens uppgifter och Vårt uppdrag att ansvarsområden. Det har emellertid inte varit möjligt att gå in på alla de frågor har för kompetens- och kunskapsutveckling inom denna verksam-

som betydelse

framförallt ledningsfrågor handlar både om arbetsledarnas het. Det gäller som och ansvarsfördelningen mellan arbetsledare och kompetens och uppgifter om handledare. Enligt vår mening är dessa frågor central betydelse för externa av socialsekreterarnas möjligheter att erbjuda insatser god kvalitet. Behovet av av arbetsledning påtalades också vid de seminarier kommittén anordhandfast som nade hösten 1993 avsnitt 7.4.3. Det fanns oro för att socialsekreterarna

se en

tillräckligt professionellt och personligt stöd sina arbetsledare sedan inte får av ansvarsområde utvidgats med administrativa och ekonomiska arbetsderas nya l anslutning därtill uttalades också önskemål om en särskild utbild-

uppgifter.

för arbetsledare. Mot denna bakgrund gör vi den bedömningen att

ningslinje

frågor arbetsledning och handledning behöver analyseras närmare i ett annat om sammanhang. Vårt arbete har koncentrerats till att belysa socialsekreterarnas möjligheter fortbildning och vidareutbildning. Men innan vi går in dessa frågor vill till helt kort beröra arbetsgivarens för introduktion nya socialsekretevi ansvar av

rare. det finns starka motiv talar för att kommunerna generellt Vi menar att som utveckla policy i denna fråga grundar sig på ett erkännande sett måste en som nyutexaminerade socionomer är ofárdiga för många av de uppgifter av att inom för individ- och familjeomsorgens arbetsområde. Som som ligger ramen vi tidigare framhållit i kapitel 7 betraktar vi det som självklart att en nyutexaminerad socionom varken kan eller bör ha för komplicerade ärensamma ansvar

Fortbildning och vidareutbildning 103

den som en mera erfaren kollega. Det innebär att oerfaren socialsekreterare

en självständigt bör kunna ta ansvar för vissa arbetsuppgifter inte för andra

men

under en inskolningsperiod.

Vilka arbetsuppgifter som kan bli aktuella under inskolningsperiod och hur

en lång denna period bör vara måste efter förhållandena i det enskilda

anpassas fallet. Att introducera en medelålders socionom med familj och kanske tidigare yrkeserfarenhet från det sociala arbetsområdet är t.ex. inte sak att

samma som introducera en socionom har gått rakt igenom utbildningen efter gymnasiet.

som Det viktiga är att behovet av systematiskt genomförd introduktion nyanställd

av personal uppmärksammas.

Ansvaret för kompetensutveckling vilar ytterst på den är ansvarig för

som verksamheten, dvs. på arbetgivaren. Enligt vår uppfattning bör

det ske en ständig bedömning av verksamhetens och de anställdas behov kompetens på

av kort och lång sikt. Det bör leda till en planering kompetensutvecklingen på

av varje arbetsplats utfrån de krav som ställs på verksamhetens resultat.

Många av de uppgifter som utförs inom individ- och familjeomsorgen kräver mer än bara grundutbildning och praktisk erfarenhet. Det gäller inte minst uppgiften att handskas med anmälningar om barn far illa och tidigare

som som redovisats i avsnitt 6.9. Men det gäller också arbetet med LVM-utredningar, med vårdnadsutredningar och umgängestvister, hemutredningar i internationella adoptionsärenden kort sagt alla de uppgifter där socialtjänsten kan initiera

tvångsåtgärder eller på annat sätt har ett påtagligt inflytande över enskildas livssituation.

Vi menar att tiden nu mogen för att diskutera vilka krav på särskild kompetens i form av fortbildning och vidareutbildning bör kunna ställas för att

som få utföra vissa uppgifter inom socialtjänsten. Ett införande särskilda kompe-

av tenskrav för vissa befattningar skulle samtidigt skapa karriärvägar inom

nya socialtjänsten. Detta kan vara nödvändigt vill behålla duktiga socialar-

om man betare som inte är intresserade administrativt inriktade chefsbefattningar.

av

Det skulle emellertid föra för långt att här diskutera vilka särskilda krav på kompetens som bör gälla för arbete inom olika delar av individ- och familjeomsorgens verksamhet. Detta skulle kräva fördjupad analys olika moment

en av i arbetet som knappast inom för vårt uppdrag. Denna fråga bör

ryms ramen därför uppmärksammas i ett annat sammanhang.

Vad gäller utbudet av fristående kurser, uppdragsutbildning och påbyggnadsutbildning inom ramen för högskolans verksamhet kan först konstateras att det rör sig om en ansenlig volym. HT 94 deltog ungefär 1 200 i sådan

personer utbildning 600 fristående kurser, 250 uppdragsutbildning och 350 påbyggnadslmagisterutbildning. Studierna bedrivs i allmänhet på deltid och ofta på distans vilket betyder att kurserna är tillgängliga också utanför studieorten. Eftersom vi inte har gjort några jämförelser tillbaka i tiden kan inte uttala oss om hur antalet platser har förändrats över tid.

104 Fortbildning och vidareutbildning

Varje högskola bestämmer själv över innehållet i de kurser som ges inom för programmen för fristående kurser, påbyggnads-magisterutbildning ramen och uppdragsutbildning även uppdragsutbildningen styrs mera direkt av efter-

frågan. Vår redovisning visar att innehållet i de kurser som erbjuds har en nära anknytning till individ- och familjeomsorgens verksamhet. Kurser med ett annat innehåll förekommer i mycket begränsad omfattning. Under senare år har Lund satsat på ett visst utbud kurser för personal inom äldre- och handikappomav I detta avseende skiljer sig Lund från övriga utbildningsorter. sorgen. Vi mycket positivt på de magisterprogram som vuxit fram under de ser nya allra senaste åren och har erfarit att intresset för sådan utbildning är mycket Enligt vår mening bör behovet kurser med ett innehåll som ger bestort. av hörighet att söka till den statliga psykoterapiutbildningen i framtiden kunna tillgodoses inom för magisterutbildningen. Att socionomer i dag är ramen uteslutna från möjligheten att till rimliga kostnader uppnå behörighet att söka till den statliga utbildningen måste otillfredsställande. Många socionomer anses önskar dessutom förvärva de kunskaper den tidigare Steg l-utbildningen som ha siktet inställt på att bli legitimerade psykoterapeuter. För vissa gav utan att befattningar inom vården, t.ex. kurator inom den barnpsykiatriska och vuxenpsykiatriska verksamheten, krävs idag Steg l-utbildning eller motsvarande kunskaper för behörighet att söka sådan tjänst. Även magisterutbildningen framstår attraktiv för många har långt om som ifrån alla tid och möjligheter att satsa på så gedigen utbildning. För alla en andra är det viktigt högskolan har kapacitet att erbjuda kurser som knyter att direkt till problem möter i den praktiska verksamheten. Ur den an som man synpunkten är det viktigt att högskolan är lyhörd for avnämarnas önskemål. Det måste möjligt för personalen att både fördjupa sina kunskaper inom det vara arbetsområdet och att fortbilda sig för uppgifter som ligger utom egna nya räckhåll på kort sikt. Kurser för socialsekreterare som arbetar med barn- och familjefrågor, med missbrukare, med invandrare eller med ekonomiskt bistånd och vill fortsätta med sådant arbete måste bygga de villkor som - som för deras praktik det skall möjligt att omsätta nya kunskaper i

gäller om vara

det praktiska arbetet. Samtidigt finns det också ett stort behov av kurser för personal som vill kvalificera sig för nya arbetsuppgifter. Att komponera för fortbildning och vidareutbildning är ingen lätt ett program uppgift alla önskemål skall tillgodoses. Enligt vår mening skulle det vara om värde institutionerna för socialt arbetemotsvarande kunde erbjuda av stort om stående kurser inom områden traditionellt hör till individ- och familjesom verksamhet också kurser med anknytning till arbete med flykomsorgens men tingar och invandrare respektive äldre och funktionshindrade personer. Innehållet i kurserna måste naturligtvis efter tidens krav och förändras i takt anpassas med kunskap växer fram. Distansundervisning och möjligheter till sänkt att ny

Fortbildning och vidareutbildning 105

studietakt underlättar dessutom för många delta i sådan utbildning. att Utöver kurser med en sådan inriktning bedömer vi det finns att ett stort behov av kurser med inriktning mot ledarskap också kurser med inriktning men mot grupp- och områdesinriktat socialt arbete. Det följer bl.a. vårt till

av förslag

ny socialtjänstlag som innebär att arbete med sådan inriktning tillmäts ökad

betydelse. Av vårt förslag till ny socialtjänstlag följer också behov

ett stort av kurser med inriktning mot uppföljning, utvärdering och

kvalitetssäkringsarbete.

I avsnitt 7.6 har vi också ansett att behovet för handskas

av kunskaper att med socialtjänstens uppgifter samhällsnivå bör tillgodoses inom för fort-

ramen

bildning och vidareutbildning.

I vilka former kunskaperna skall förmedlas påverkas naturligtvis av kursens innehåll. Fakta kan förmedlas utbildningsinstitutionerna men yrkesrollen kan bara utvecklas i nära kontakt med fältet. IKM:s utbildning för personal inom

missbrukarvården har visat sig effektiv och uppskattad modell. Modelvara en len sådan kan naturligtvis också tillämpas inom

som ramen för Socialhögsko-

lans verksamhet. l förslaget till socialtjänstlag stärks barnens ny ställning i flera viktiga avseenden. För att socialtjänsten skall kunna leva upp till den nya

lagens krav krävs det enligt vår bedömning betydande utvecklingsinsatser med

inslag av omfattande utbildningsinsatser. Vi skulle därför gärna se en motsvarighet till IKM på barnområdet.

9 Forskning och utvecklingsarbete

Vår bedömning: Idag är förutsättningarna för nära samspel mellan

ett forskning och praktik mycket Ett 50-tal har dokto-

gynnsamma. personer rerat i ämnet Socialt arbete, än 200 är inskrivna

mer personer som doktorander vid forskarutbildningen och arbetsmarknad for forsk-

en ny are håller på att växa fram i form regionala och lokala FoU-organi-

av sationer. Samtidigt ökar intresset för uppföljning, utvärdering och kvali-

tetssäkringsarbete i kommunerna till följd ekonomiska åtstranmingar

av inom hela den offentliga sektorn.

Det finns också betydande ekonomiska för FoU-arbete på

resurser nationell nivå. Ändå finns det skäl den

att ompröva policy som hittills gällt för stöd till lokalt utvecklingsarbete. Ekonomiskt stöd till färre

ett antal stora, longitudinella projekt skulle sannolikt leda till effektiv

en mer kompetens-och kunskapsutveckling nationellt än stöd till många små

sett projekt.

Det behövs både tvärsektoriell fältanknuten beställningsforskning och nationellt initierade vetenskapliga metodstudier, s.k. klinisk forskning för

att stimulera kompetens- och kunskapsutveckling inom socialtj ämsten. Vi

skulle därför gärna att de medel finns tillgängliga för FoU-arbete

se som

inom Socialstyrelsen och andra centrala myndigheter i ökad utsträckning

används för att skapa och vidmakthålla FoU-struktur på regional och

en lokal nivå samtidigt med ökade satsningar på s.k. klinisk forskning inom socialtjänstens område.

108 Forskning och utvecklingsarbete

9. 1 Inledning

direktiven för kommitténs arbete berörs inte frågan forskning och utveck- I om inom socialtjänsten. Med hänsyn till att forskning och utvecklings-

lingsarbete

arbete har nära samband med kompetensfrågor inom individ- och familjeomett har kommittén ändå valt att kartlägga den forskning som bedrivs i ämnet sorgen socialt arbete vid landets socialhögskolormotsvarande. I övrigt har arbetet till inhämta underlag från ytterligare två Förre socialbegränsats att personer. chefen i Sundsvall Birger Stark, tillika ordförande i Sveriges Socialförbund och

stark anhängare FoU-arbete på lokal nivå, har fått i uppdrag att kartlägga av sin på olika modeller för samverkan mellan forskning och praktik. och ge syn Professor Karin Tengvald, chef for Centrum för utvärdering av metoder i soarbete CUS, har fått i uppdrag att sin på behovet av och forskcialt ge syn för resultatorienterad kunskapsutveckling i socialt arbete.

ningens betydelse en

Detta kapitel har tonvikten lagd vid forskning och utvecklingsarbete inom

individ- och familjeomsorgen tangerar hela socialtjänstens verksamhet. men Framställningen syftar till att underlag för en diskussion om forskningens ge för kompetens- och kunskapsutveckling inom socialtjänsten och om

betydelse

hur samspelet mellan forskning och praktik kan utvecklas och stärkas i framti-

den.

9.2¶En tillbakablick

framgått i kapitel 4 innehåller kommitténs huvudbetänkande SOU

Som tidigare 1994: 139 lagförslag förtydligar socialtjänstens arbete med planering,

som och utvärdering verksamheten. En de nya bestämmelserna

uppföljning av av

ställer krav på socialtjänstens insatser skall vara av god kval itet. l en annan, att utformad bestämmelse att socialtjänstens verksamhet skall

generellt anges

bedrivas målinriktat och planmässigt. Vidare föreslås en skyldighet för social-

tjänsten följa och utvärdera verksamheten. I detta arbete ingår även att att upp bedriva fortlöpande och systematiskt kvalitetssäkringsarbete. uppföljning, utvärdering och ständig uppmärksamhet på kvaliteten Kraven på i arbetet är principiellt sett inga krav. De formulerades redan av Socialutnya redningen inför genomförandet den socialtjänstlag som gäller i dag. I syfte av kunna visa vilka resultat har uppnåtts borde forskningen och utveckatt som bedrivas bakgrund kontinuerlig uppföljning och utvärde-

lingsarbetet mot av en

socialvårdens verksamhet, ansåg utredningen och gjorde bl.a. följande ring av

uttalande uppföljningsverksamhetens roll:

om

har ett viktigt inslag systematisering och

Uppfölj som

bearbetning socialarbetarnas erfarenheter från fältarbetet. Genom att av

Forskning och utvecklingsarbete 109

vunna erfarenheter tas tillvara och nödvändiga justeringar görs kan socialvårdsarbetet förbättras och graden måluppfyllelse successivt av höjas. SOU 1974:39 363. s.

I principbetänkandet redovisade Socialutredningen också sin på forskningssyn och utvecklingsarbete. Utredningen ansåg det viktigt att ett väl förankrat och utvecklat forsknings-och utvecklingsarbete kunde etableras inom den blivande socialtjänsten och att kommunerna också skulle starkt i sådant engageras ett FoU-arbete. I betänkandet pekade utredningen bl.a. på svårigheterna kunna att förverkliga en ny inriktning på socialvårdens verksamhet med ökad

betoning

på samhällspåverkande och förebyggande insatser kunskapsmässigt utan ett stöd. Samtidigt frarnhölls betydelsen att det individuellt inriktade av sociala arbetet baseras på successivt förbättrade kunskaper hur individuella förom hållanden påverkas faktorer i den sociala miljön. av Socialutredningen pekade att forsknings- och utvecklingsarbetet måste bedrivas inom en rad områden och följande exempel. gav

Kontinuerlig kartläggning av den sociala situationen. Analys av orsakssambanden bakom problemen.

Successiv metodutveckling. Uppföljning och utvärdering.

Socialutredningen fäste stora förhoppningar vid de ökade forskningsinsatser inom social forskning vid denna tid kunde överblickas och vid den roll som

Socialstyrelsen kunde spela i kunskapsbildningsprocessen SOU:I974:39

360- 367. Även s. om kunskapsbildningen i socialt arbete sågs som en gemensam uppgift för forskningen och praktiken tonades praktikens roll vilket ner,

bl.a. framgår följande citat:

av

Genom fortlöpande analys insatser och erfarenheter kan en av egna socialarbetarna bli betydelse impulsgivare till

av som utvecklingsprojekt

och försöksverksamhet även medverkande vid den praktiska men som utformningen av projekten. Genom att låta socialarbetarna delta i forsknings- och utvecklingsprojekt vidgas också möjligheterna kunskaatt nya per snabbt kan komma det praktiska socialvårdsarbetet tillgodo. Det kan emellertid knappast räknas till socialarbetarnas arbetsuppgifter att bedriva självständigt utvecklingsarbete. Å andra sidan kan det vara lämpligt att socialarbetare med intresse och läggning för sådana frågor utnyttjas i a det utvecklingsarbete den primärkommunala socialsom vårdsorganisationen förutsätts bedriva deltagare i referensgrupper - som men också för mer självständiga uppgifter. SOU 1974:39 364. s.

I betänkandet förs också diskussion Socialdepartementets,

en om Socialstyrel-

sens, Socialforskningsinstitutets och kommunernas roll i FoU-arbetet. Det är väsentligt, skrev utredningen, att socialvårdsorganisationen successivt tillförs

110 Forskning och utvecklingsarbete

kunskaper och erfarenheter beträffande bl.a. socialvårdsmetoderna. De nya olika metoderna borde prövas dels från vetenskapliga synpunkter, dels med utgångspunkt i de principiella riktlinjer för verksamheten som angivits i målkapitlen s. 366. Sammanfattningsvis ansåg alltså Socialutredningen att ett aktivt FoU-arbete nödvändigt for utvecklingen socialtjänsten och arbetsmetoder inom var av verksamheten.

9.3¶Forskning i socialt arbete

början 1970-talet fördes intensiv diskussion behovet av forskning I av en om inom den samlade välfärdssektorn. Denna diskussion ledde fram till inrättandet Institutet för social forskning SOFI som kom att förläggas till Stockav holms Universitet.

9.3.1 for social forskning DSF Delegationen

Vid tid inom Socialdepartementet ekonomiska resurser för samma avsattes social forskning och ett sektorsorgan under departementets ansvarsområde för social forskning DSF inrättades. Delegationens verksam-

Delegationen -

het syftade till stödja social forskning över ett brett fält och med en tydlig att samhällsrelevans Detta innebar att såväl politiker, socialarbetare och forskare . ingick i styrelse och prioriteringsorgan. Genom den tydliga inriktning mot en forskning kring frågor hade klar faltanknytning kom DSF att bli ett som en organ där forskning och fält kunde mötas.

9.3.2 forskningsrådet SFR Socialvetenskapliga

Den 1 juli 1990 upphörde DSF ett sektorsorgan och ersattes av det nya som

Socialvetenskapliga forskningsrådet SFR. Det rådet kom att ersätta

nya både delegationen for social forskning och delegationen för invandrarforskning. Rådet tillfördes 58 mkr for budgetåret 199091. Enligt regeringens forskningsproposition prop. 198990:90 skulle anslaget under en period successivt öka och anslagsnivå 70 mkr vid ingången av budgetåret 199394. motsvara en av Vad gäller inriktningen på rådets verksamhet underströks betydelsen av att det forskningsrådets insatsområde avgränsas i förhållande till

socialvetenskapliga

de humanistisk-samhällsvetenskapliga och medicinska forskningsråden. Det socialvetenskapliga forskningsrådet borde enligt propositionen i första hand inrikta sin verksamhet grundforskning och tillämpad forskning inom de

Forskning och utvecklingsarbete 111

social- och invandrarpolitiska områdena.

I samma proposition föreslogs också kraftigt ökade för forskning

resurser om äldre. Tre nya professurer i psykologi, sociologi och socialt arbete, samtliga tre med inriktning mot äldreområdet, skulle utlysas och tillsättas under den kommande treårsperioden.

9.3.3 i ämnet Socialt Arbete

Forskning

Som en konsekvens de krav på social forskning formulerades under

av som 1970-talet kom också de tidigare Socialhögskolorna att få forskningsresur-

egna

Ämnet Socialt Arbete blev ser. en vetenskaplig disciplin och professurer kom att inrättas. Först i Göteborg och därefter i Stockholm, Umeå och Lund.

Inför tillsättningen av den första professuren i socialt arbete år 1979 formulerades en ämnesbeskrivning för professuren och forskningen i socialt arbete. I denna beskrevs ämnet studiet sociala problem och åtgärder för

som av av att lösa dessa. Verksamheten skulle också omfatta utveckling praktiskt använd-

av bara kunskaper inom områdena samhällsplanering, grarmskapsarbete, social

service och behandlingsarbete.

Nedanstående tabell ger en bild forskningen i socialt arbete vid landets

av socialhögskolormotsvarande. Tabellen bygger på uppgifter lämnats

som av

forskningsinstitutionerna.

Antal inskrivna doktorander HT 94 39 80 44 42 205 Antal personer som doktorerat vid institutionen 10 19 17 12 58

Inriktningen på den verksamhet som bedrivs på de fyra orter har fasta

som

professurer varierar handlar företrädesvis forskning i socialt arbete

men om

-

112 Forskning och utvecklingsarbete

samhällsarbete. Forskning med anknytning till äldre- och handikappomsorgen har hittills förekommit i mycket begränsad omfattning. För mer detaljerad information hänvisas till bilaga också innehåller en förteckning över de

som doktorsavhandlingar har lagts fram vid respektive institutioner.

som

9.4¶FoU-verksamhet på lokal och regional

mvå

Utöver den forskning bedrivs inom institutionerna för socialt arbetemot-

som svarande bedrivs forsknings- och utvecklingsarbete även i andra former.

Som inledningsvis nämnts har kommittén uppdragit åt förre socialchefen i Sundsvall, Birger Stark, att kartlägga FoU-organisationer på regional och lokal nivå. I sin till kommittén påpekar Stark inledningsvis att Sverige sedan

rapport slutet 1940-talet har haft forskningsorganisation med klar koppling till

av en en praktisk social verksamhet. Som exempel på forskare med ett sådant engage-

nämns Gunnar Inghe, Gustav Jonsson och John Takman i Stockholm mang

Carl Gustav Berglin i Göteborg. Stark att deras engagemang för samt menar människor levt under svåra sociala förhållanden har betytt mycket inte

som bara för kunskapsutveckling och metodutveckling utan också för att förändra levnadsvillkoren för märmiskor pressats ogynnsamma levnadsvillkor.

som av

Starks kartläggning regionala och lokala FoU-organisationer är inte hel-

av täckande syftar närmast till att exempliñera den utveckling som har skett

utan efter socialtjänstreformen.

SOFU i Sundsvall, Mimer i Norrköping och FoU-byrån i Stockholm är tre exempel på lokala utvecklingsenheter. SOFU och FoU-byrån har egna forskare anställda. Mimer har valt lösning och har i stället tecknat avtal om

en annan samarbete kring FoU-frågor med Linköpings universitet, Hälsouniversitet i Linköping och Institutet för Gerontologi i Jönköping. Det finns också skillnader i fråga mål och inriktning, styrformer och finansiering. Dessa skillnader

om beskrivs utförligare i bilaga

Som exempel på regionala FoU-organisationer har Stark valt Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum, Dalarnas forskningsråd och Blekinge FoU-enhet. Också här finns det skillnader i fråga verksamhetens inriktning, organisa-

om tion och finansiering.

Stiftelsen Äldrecentrum skall enligt stadgarna ta tillvara och praktiskt omsätta erfarenheter och forskningsresultat inom områden av särskild betydelse för de äldres situation i samhället. I uppgifterna ingår också att själv initiera och genomföra forskning och utveckling avseende äldres förhållanden.

Dalarnas forskningsråd har ett bredare mandat. Här är huvuduppgiften att initiera, stimulera och stödja forskningsprojekt kring problemområden som är väsentliga för Dalarna samt att själv bedriva sådan forskning. Teknik, Re-

Forskning och utvecklingsarbete 113

gional utveckling, Kultur respektive Vård och omsorg är några exempel på områden som har engagerat forskningsrådet.

Blekinge FoU-enhet med underrubriken för socialtjänst och primärvård har en annan huvuduppgift. Denna verksamhet syftar till att dels främja samverkan mellan vård- och serviceorganisationerna, dels bidra till metod-, organisationsoch personalutveckling inom socialtjänst och primärvård. Enheten skall också främja samarbete med lokala organisationer, som samverkar inom socialtjänstens och primärvårdens område och därigenom främja befolkningens hälsa och välbefinnande.

För mer detaljerad information om de regionala FoU-organisationerna hänvisas likaså till bilaga 5.

Utöver de lokala och regionala FoU-organ som mer utförligt redovisas i bilaga 5 finns liknande verksamheter också i andra kommuner, t.ex. Umeå, Borås, Göteborg, Eskilstuna, Halmstad, Karlstad och Lund.

Vid socialförvaltningen i Umeå inrättades 1994 en särskild enhet för utvecklings- och faltforskning UFFE efter ungefär samma mönster som SOFU i Sundsvall. Enheten skall under de två första åren betraktas som ett projekt och skall utvärderas innan man tar ställning till fortsatt verksamhet.

Den verksamhet som bedrivs i övriga kommuner är i viss utsträckning specialiserad på vissa frågor och har också olika organisatoriska lösningar med olika huvudmän. Så finns t.ex. i Lund och Göteborg regional forskning kring ekonomi och verksamhet, i Karlstad ett nationellt och internationellt centrum för forskning kring hälsofrågor och i Eskilstuna ett regionalt Centrum för Välfárdsforskning med ett brett internationellt kontaktnät. I Göteborg har man lokalt arbetat med forskarcirklar för att stimulera fáltpersonal till ett djupare och

bredare engagemang i forskning om verksamhetsfrågor.

9.5 reflektioner drivkrafterna

Några kring

bakom lokala och regionala

FoU-organisationer

I sin rapport till kommittén urskiljer Stark flera faktorer bakom etableringen av lokalaregionala FoU-verksamheter och anger fem tänkbara huvudsakliga motiv.

Senare års debatt om den offentliga sektorns roll och uppgifter har gjort det angeläget att vetenskapligt pröva verksamheters innehåll, organisationens effektivitet, politiska lösningar och samspelet mellan förtroendevalda och anställda. Sådana frågor har i allmänhet inte engagerat det traditionella forskarsamhället. För många politiker och tjänstemän med ansvar för verksamheter som har

114 Forskning och utvecklingsarbete

ifrågasatts har det i stället varit naturligt att initiera ett samarbete med andra forskare.

Den ekonomiska utvecklingen har ställt ökade krav på produktivitet och effektivitet inom den offentliga sektorns verksamheter. För att belysa sådana faktorer har man i många fall valt att engagera forskare i stället för att genom-

lysa verksamheten med de utredningsresurser som finns tillgängliga internt.

Forskningen måste vara aktuell för att uppfattas som intressant och möjlig att ta tillvara i utvecklingsarbetet. Kravet på snabb kunskapsspridning är också mycket högt ställt. Erfarenheten har visat att den kunskap som skapas i det traditionella forskarsamhället har svårt att nå ut på fältet. Det kan bero på att processen är långsam men också på att de frågeställningar som uppmärksammas inte är relevanta för kommunernas utvecklingsarbete. 4. Det finns ett regionalt intresse för att utveckla FoU-verksamhet på den egna orten. Av flera betraktas detta som en viktig regionalpolitisk motor i den egna regionen.

Den forskning som bedrivs vid lokalaregionala FoU-enheter har en bredd och innefattar forskningsstöd som kan betraktas som sektorsövergripande inom socialtjänsten. Det ligger i sakens natur att forskning med en sådan ansats kan befrämja samarbete mellan olika intressenter och också stimulera till samlade lösningar både i fråga om organisation, arbetssätt och arbetsformer. Den ämnesuppdelning som finns inom det traditionella forskarsamhället försvårar denna form av ämnesöverskridande forskning. Stark menar att det finns en påtaglig önskan från praktiskt verksamma att få del av kunskap om den egna verksamheten som är väl underbyggd, som har en förankring i vetenskaplig forskning och som också utsätts för kritisk granskning från vetenskapssamhället. De praktiskt verksamma behöver ett sådant stöd för metod- och arbetsutveckling. Men det är också viktigt att få kunskap som möjliggör egna reflektioner om arbetet, om situationer man möter i sitt dagliga arbete och som gör det möjligt att ställa viktiga frågor om den verksamhet man är engagerad

Enligt Starks uppfattning har den universitets- och högskoleanknutna forskningen i ärrmet Socialt arbete egentligen inte medfört någon påtaglig förnyelse av forskning och kunskapsutveckling jämfört med tidigare. Han menar att den

forskning som tidigare bedrevs kring sociala frågor i ämnena psykologi och

pedagogik och i andra ämnen också var kunskapsutvecklande för socialarbetaren.

Att förväntningarna på ett närmande mellan forskning och praktik bara delvis har infriats har enligt Stark också att göra med attityder till forskning och kunskap hos politiker och tjänstemän i kommunerna. Betydelsen av att det finns en förståelse för och respekt för forskningens särart både hos den politiska

Forskning och utvecklingsarbete 115

ledningen, förvaltningsledningen och övrig personal betonas särskilt. Det måste finnas både lust och vilja att stimulera forskningen om det egna området,

en en att respektera forskarens rätt att använda vetenskapliga metoder och arbetssätt utan bindningar av ekonomisk eller annan natur, att ta aktiv del i arbetet med att identifiera angelägna forskningsområden och att få forskarens stöd i arbetet med att formulera forskningsbara frågeställningar. För forskare som bedriver fältanknuten forskning finns risken att hamna utanför det egentliga forskarsamhället, att få den vetenskapliga integriteten ifrågasatt och därigenom riskera att presentera forskningsrön som ifrågasätts, inte på grund av sitt innehåll, utan på grund den organisation i vilken den kommit till. Stark menar att det därför

av krävs ett stort mått mod hos forskare för att ägna sig forskning som

av en har denna närhet till fältet.

9.6 för

Forskningens betydelse

resultatorienterad

kunskapsutveckling i socialt arbete

Som tidigare framgått har kommittén uppdragit åt professor Karin Tengvald, chef för Centrum för Utvärdering av Socialt arbete CUS, att belysa forskningens betydelse för resultatorienterad kunskapsutveckling inom socialtjänst-

I detta avsnitt återges kortfattat huvuddragen i Tengvalds rapport till komen. mittén i sin helhet återfinns i bilaga Men först några ord om mål och

som inriktning på CUS verksamhet.

9.6.1¶Mål och CUS verksamhet

inriktning

CUS är ett fristående centrum med egen styrelse inom Socialstyrelsen. Verksamheten startade under våren 1993 med Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik SBU förebild. CUS tillkom för att möta behovet av

som sakligt underbyggd kunskap effekterna olika metoder och arbetssätt inom

om av socialtjänsten för klienterna och i ett bredare samhällsperspektiv. CUS uppdrag har hittills varit

att på saklig och så långt möjligt vetenskaplig grund sammanställa och be- -

döma värdet olika metoder och arbetssätt inom individ- och familjeom-

av

och andra delar socialtjänstens verksamhet,

sorgen av

att sprida kunskap värdet och effekterna av olika metoder och arbetssätt - om

inom socialtjänsten och informera om utvärderingsmetoder samt

116 Forskning och utvecklingsarbete

att utveckla olika former av nationellt och internationellt samarbete om ut- -

värdering i socialt arbete.

Arbetet sker i samarbete med expertgrupper, forskare och sakkunniga och skall

resultera i en löpande utgivning publikationer i form kunskapsöversikter,

av av sammanfattande utvärderingar samt skrifter utvärderings- och dokumenta-

om tionsmetoder.

CUS arbetar främst med breda och långsiktiga program. Vården av missbrukare är ett högt prioriterat område som behandlas i CUS första publikation. Denna första publikation Mats Berglund m.fl. Liber Förlag 1994 innehåller en översikt över aktuella kunskaper om behandlingsresultat inom olika former av alkoholvård. Rapporten bygger på svenska och internationella erfarenheter och har publicerats i samarbete med CUS expertgrupp för missbrukarvård. Under 1995 väntas ytterligare två rapporter med anknytning till missbrukarvården, bl.a. en handbok för lokal uppföljning och utvärdering inom missbrukarvården.

Andra pågående studier berör bl.a. metoder och arbetssätt i arbetet med barn som far illa, olika modeller för handläggning socialbidragsärenden, erfa-

av renheter av kooperativt organiserad personlig assistans, dokumentation,

uppföljning och kvalitetssäkring inom både äldreomsorgen och individ- och familjeomsorgen.

CUS huvuduppdrag att sammanställa erfarenheter av vilka resultat man uppnår med olika metoder och arbetssätt inom socialtjänsten har hittills starkt begränsats av bristen på sakligt underbyggda studier av det inre arbetet. Tengvalds rapport koncentreras kring möjligheterna att minska dessa kunskapsbrister.

9.6.2¶Tengvalds rapport till Socialtjänstkommittén

Under det senaste decenniet har resultat- och effektivitetstänkandet i ökad utsträckning börjat vinna insteg även i s.k mjuka verksamheter som socialtjänsten. I debatten om den offentliga sektorn söker man svar på frågor om bl.a. socialtjänstens kostnadseffektivitet: Vad blir det för resultat för pengarna som medborgarna satsar på socialtjänsten

Tengvald menar att intresset för resultat med denna fokusering är ett relativt nytt fenomen. Under lång tid rådde det stor enighet att resultaten social-

om av tjänstens verksamhet varken kunde mätas eller dokumenteras. Volymökningar och ökade ekonomiska resurser uppfattades då i stort sett som liktydigt med resultatförbättringar. I dag är det den offentliga sektorns begränsade ekonomiska resurser, förändringar i synen på den statliga styrningen av kommunal verksamhet och ökade marknadsinslag i den kommunala verksamheten som främst motiverar ökade krav på uppföljning, kvalitetssäkring och utvärdering.

Forskning och utvecklingsarbete 117

Tengvalds rapport till kommittén återfinns som bilaga Den är koncentrerad på det begränsade problemet med bristen kunskap om vilka effekter

mer socialtjänstens insatser får för klienterna. Under den svårbesvarade frågan om socialtjänstens kostnadseffektivitet ligger den typ av frågeställningar som personalen inom socialtjänsten alltid bör ställa sig: Blir min klient bättrefår han det bättre genom de åtgärder som vidtas Kan jag uppnå bättre resultat genom andra åtgärder for honomhenne

I detta avseende är kraven på uppföljning, utvärdering och ständig uppmärksamhet på kvaliteten i arbetet ingenting nytt. De uttalades t.ex. redan av Socialutredningen för mer än 20 år sedan se avsnitt 9.2.

De två frågorna hänger intimt samman. Studier av en verksamhets kostnadseffektivitet är visserligen möjliga att genomföra utan kännedom om hur resultaten uppnåtts men de blir verkligt intressanta först när de kombineras med

kunskaper om arbetsprocessen. Om dessa kunskaper är alltför begränsade

saknar personalen möjligheter att säkerställa att likvärdiga resultat kan uppre-

och framförallt möjlighet att lokalisera och åtgärda eventuella brister i pas verksamheten.

I praktiken saknas i dag någorlunda tillförlitliga svar på frågan om det sociala arbetets resultat klientsynpunkt i alldeles för stor utsträckning, hävdar Teng-

ur vald och fortsätter. Det är inte bara så att vi saknar svar i en form som kan tillfredsställa och övertyga uppdragsgivarna, medborgarna och deras företrädare, politikerna, om vad som åstadkoms i socialt arbete. Dessvärre saknas också i stor utsträckning svar i en form som skulle utgöra en gemensam kunskaps-

giltig eller i varje fall väl känd for hela gruppen yrkesverksamma somassa, cialarbetare, och på vars bas en fortsatt inomprofessionell dialog kring utvecklingen arbetssätten i socialt arbete skulle kunna föras.

av

Tengvalds analys och förslag fokuseras kring detta. Hon utpekar tre viktiga arenor för utvecklingen av en resultatorienterad professionell kulturkompetensstruktur

praktiken

-

forskningen -

utbildningen

-

Tengvald anser att den professionella strukturen, dvs. praktiken, utbildningen

och forskningen bör ta ett gemensamt ansvar för uppgiften att utveckla och långsiktigt underhålla kunskapsbas för olika delar av det sociala

en gemensam arbetet och att kontinuerligt söka förbättra verksamheten genom vetenskapligt arbete och lokalt utvecklingsarbete. Tengvald berör inte utbildningen i sin rapport med hänsyn till att denna uppmärksammats av kommittén på annat sätt.

Denna uppgift innebär

att utveckla och pröva teorier och begrepp för behandlingsarbete och andra -

åtgärder inom socialtjänsten

118 Forskning och utvecklingsarbete

att genom forskning och utvärdering av deras praktiska tillämpning erbjuda -

systematiska kunskaper om insatsernas värde for klienterna och att använda dessa kunskaper som underlag för utbildningsinsatser samt för

-

val av behandlingsmetoder och arbetssätt i det praktiska arbetet. Ett sådant tillvägagångssätt skulle enligt Tengvald främja en mer systematisk process av prövning och utvärdering av metoder och arbetssätt än den som i dag ofta tillämpas i det lokala arbetet där oprövade och subjektiva uppfattningar, snarare än sakliga och jämförande undersökningar av gamla och nya metoders resultat, avgör vilka arbetssätt som tillämpas och sprids. En noggrann utprövning av arbetsmetoderna, särskilt nya arbetsmetoder, har enligt Tengvalds bedömning betydelse på mer än ett sätt.

Dels ligger här det instrumentella värdet av att man inte utan fog, i form av belagt förbättrade resultat, byter arbetssätt med de kostnader i form av omorganisation, personalutbildning m.m sådant kan innebära. Dels finns också det behandlingsetiska värdet av att endast en mindre del av klienterna utsätts för experiment med nya arbetssätt och då under rigorös kontroll i stället för att alla klienter utsätts för vad Tengvald kallar stora naturliga experiment med utvärderade nya arbetssätt.

En utveckling av teorier och begrepp på nationell nivå bedöms också underlätta utvecklingen av lokalt kvalitetssäkringsarbete samt förbättra kvaliteten i den nationella verksamhetsstatistiken socialtjänstens område.

Tengvald menar att bristerna i den resultatorienterade kunskapsutvecklingen

inom socialtjänsten i huvudsak kan knytas till problem på dessa tre tunga

arenor samt till det bristande samspelet mellan dem.

Frågan om forskningens och praktikens roll i skapandet av systematiska kunskaper kan knytas samman med en förändrad syn på verksamhetsutveckling som skett inom den moderna organisationsforskningen. Under 1980-talet började en omvärdering av hur verksamhetsutveckling kan och bör bedrivas. I dag framträder två till synes konkurrerande grundidéer eller modeller för verksam-

hetsutveckling.

Det traditionella synsättet innebär att förnyelsearbetet sker uppifrån och ner och inleds genom inititativ och planeringsarbete utfört av organisationens

ledning.

På senare tid har man alltmer betonat en praktikstyrd utvecklingsmodell, ner-

ifrån och upp, där utvecklingsarbetet inte längre är förbehållet organisationens

ledande skikt utan kontinuerligt involverar hela personalen. Enligt denna organisationsmodell betonas den interna kunskapsbildningsprocessens betydelse. Det är ur dessa tankegångar som särskilt värdet av s.k. egenutvärdering emanerar, men även den mer allmänna betoningen av lokal Verksamhetsuppföljning och kvalitetssäkringsarbete som grund för verksamhetsutveckling.

Dessa två modeller för verksamhetsutveckling och kunskapsbildning bör enligt Tengvald ses som två samexisterande och potentiellt kompletterande och be-

Forskning och utvecklingsarbete 119

fruktande snarare än alternativa och konkurrerande utvecklingsmodeller. Hon

att systematiska empiriska studier vilka resultat som uppnås ur klientmenar av synpunkt med olika metoder och arbetssätt inom socialtjänsten är ett nödvändigt komplement till de lika nödvändiga ansträngningarna att förstärka resultatorienteringen i den lokala verksamheten.

Genomförandet av sådana studier kräver enligt Tengvald både vetenskaplig kompetens, vad gäller deras uppläggning och metodologiska systematik och sakkompetens, vad gäller relevansen i undersökningens problemställning. Att denna typ av utvärderingar nästan undantagslöst är att betrakta som forskning på grund de speciella, experimentliknande villkor under vilka den studerade

av verksamheten lever medan studien pågår och på grund av de krav på vetenskapligt arbetssätt ställs, poängteras också i rapporten.

som

Den ovan beskrivna forskningstraditionen är främst representerad genom s.k klinisk forskning eller behandlingsforskning som med delvis varierande designer tillämpas inom flera discipliner, t ex psykologi, medicin, omvårdnadsforskning och i någon mån inom utbildningsområdet. Generellt sett gäller att denna typ av tillämpad forskning utvecklats inom vetenskapliga discipliner som har en praktik knuten till sig.

Trots att även forskning i socialt arbete har praktik knuten till sig och att

en

forskningsinstitutionerna nyligen förstärkts, visar Tengvald att studier av det

sociala arbetets resultat med tillämpning av denna forskningstradition i stort

sett inte har fått genomslag inom disciplinen. Organisationsforskning, allmänsamhällsvetenskapliga frågeställningar inklusive samhällskritisk och kun-

na skapsteoretisk forskning är istället framträdande. Ett viktigt empiriskt forskningsområde med viss bredd utgör studiet av sociala problem. Sådan forskning motsvarar andra viktiga kunskapsbehov men bidrar inte direkt till en utveckling av sociala arbetsmetoder.

Kunskapssarmnanställningar inom CUS pekar också mot att svensk forskning

arbetsmetodernas klienteffekter antingen bedrivs inom andra discipliner om eller är begränsade och svårjämförbara till sin uppläggning. En genomgång av Socialvetenskapliga forskningsrådets SFR kataloger över projekt som beviljats anslag 1991-94 inom områdena socialtjänst, barn och familj, missbruk, äldre samt handikapp pekar mot att utvärderingsforskning av direkt relevans för socialtjänstens klienter och brukare utgör en mindre del av de ca 300 projekten. Totalt förekommer någon form utvärderingar av tekniker och arbets-

av sätt i 15 procent projekten. Hänsyn får då tas till att vissa prioriterings-

ca av områden är mycket vida. De projekt erhållit stöd inom missbruksforsk-

som ningen bestod till dryga 40 % av forskning kring olika behandlingsmetoder. Inom det tydligt verksamhetsinriktade området socialtjänst utgjorde å andra sidan andelen klientutvärderingsprojekt endast 11 %.

Det finns enligt Tengvald flera tänkbara förklaringar till att forskarna i socialt arbete har valt en annan forskningsinriktning förklaringar som sammanhäng-

-

120 Forskning och utvecklingsarbete

er med problem på kunskapsbildningens tre arenor och utvecklas närmare

som i bilaga

Ett viktigt skäl till att omfattningen på sådan forskning begränsats och som enligt Tengvalds bedömning inte har uppmärksammats tillräckligt gäller praktikens tillgänglighet för systematiska utvärderingar av metodernas effekter för klienter och brukare. En förutsättning för att det sociala arbetet skall kunna beforskas utifrån och att forskningsinsatserna skall kunna vetenskapligt

ge hållbara resultat, är att det i den praktiska verksamheten råder en någorlunda enhetlig uppfattning om såväl olika metoders och arbetssätts innehåll och om vilka målresultat man eftersträvar att uppnå i klientarbetet. Sådan är inte situationen i dag.

Från den vetenskapliga sidan skulle därför betydande ansträngningar behöva läggas ner i förberedelsearbete och kontinuerlig utbildning de involverade

av praktikerna, i samband med varje forskningsprojekt, för att under forskningsperioden säkerställa en så att säga tillfällig enighet om hur olika insatser och resultat skall definieras. Sådana insatser går vida utöver de arbetsinsatser som är förenade med annan typ av empirisk forskning och skulle bl.a av detta skäl kräva betydligt större ekonomiska än t.ex. motsvarande forskning

resurser på det medicinska området.

Ett annat problem sammanhänger med brister i uppföljning och utvärdering av socialtjänstens verksamhet på lokal nivå. Detta behov påtalades redan av

Socialutredningen för mer än 20 år sedan. Enligt Tengvald har de praktiskt

verksamma i alltför liten utsträckning bidragit med sin del i skapandet av en professionell kultur ett synliggörande av de tysta kunskaperna genom syste-

matisk bearbetning av egna erfarenheter, egenutvärdering och lokalt kvalitetssäkringsarbete. Denna brist får rimligen konsekvenser för utvecklingen det

av praktiska arbetet och bidrar även till att försvåra forskningen det sociala

om arbetet.

I rapporten påpekas också att karriärtjänsterna inom socialtjänsten i huvudsak har en administrativ profil och att professionell hierarki i allmänhet sak-

en nas. Det betyder att ansvaret för utvecklingsarbete och för utveckling av professionell sakkompetens i realiteten läggs på den personal som befinner sig i eller mycket nära det dagliga klientarbetet. Denna omständighet kan också antas bidra till att försvåra kommunikationen med forskarsamhället.

Dessa brister i både vetenskapligt styrd kunskapsbildning och i lokal kunskapsutveckling inom det sociala området är enligt Tengvald långtifrån unika för Sverige. I en nyligen utgiven antologi om internationellt socialt arbete sammanfattar några tongivande forskare inom området situationen på följande sätt:

.the profession lacks systematic empirical Validation of its practice strategi-

. . . es. Ongoing evaluation of social work interventions seems to be a desperate need all over the world. Hokenstad, Kinduka, Midgley 1993:187

Forskning och utvecklingsarbete 121

9.6.3¶Fortsatt behov stöd till resultatorienterad

av en

kunskapsutveckling inom socialtjänsten

Tengvalds problemanalys pekar mot ett behov av fortsatt stöd i olika former till utvecklingen av mer systematiska kunskaper det sociala arbetets värde

om för klienter och brukare. De svagheter i fråga kunskapsbildning och resul-

om tatorienterad verksamhetsutveckling som Tengvald påvisar gäller både den lokala verksamheten och forskningens och forskarutbildningens inriktning. Tengvald talar här om en gemensam kraftlöshet inför kraven konstruktivt utvecklingsarbete.

Enligt hennes bedömning krävs det relativt omfattande insatser för att på lång sikt vända denna utveckling. Erfarenheten har visat att det dynamiska samspelet mellan forskning, utbildning och praktik är viktig drivkraft i denna typ

en av utvecklingsprocesser. Det betyder att insatser bör riktas mot samtliga dessa verksamheter.

Enligt Tengvald finns det anledning att särskilt betona behovet insatser

av inom två med varandra sammanhängande områden grundläggande betydelse

av för ett mer resultatorienterat socialt arbete.

Gemensam begreppsapparat Utvecklingen av gemensamma begrepp för insatser och resultat är enligt Tengvald absolut nödvändig.

För närvarande saknas i långa stycken en enhetlig, bland de yrkesverksamma någorlunda gemensamt accepterad, och någorlunda varierad terminologi för att beskriva innehållsliga variationer i dessa begrepp. I detta avseende hänvisar Tengvald till att den officiella verksamhetsstatistiken och handläggarnas dokumentation av insatser inom individ- och familjeomsorgen i allmänhet uttrycks som beslut enligt socialtjänstlagen. Hon hänvisar också till att studier

som gjorts av Lex. Minnesotamodellen inom missbrukarvården eller Uppsalamodellen inom ekonomiskt bistånd, antyder stora innehållsliga variationer inom ett och samma arbetssätt. Detta språkbruk minskar naturligtvis möjligheterna att dra slutsatser om metodernas egentliga resultat.

2. Systematiska vetenskapliga utvärderingar av det sociala arbetets resultat

ur

klientsynpunkt

Det andra och mer komplicerade området som Tengvald lyfter fram gäller försök att genomföra systematiska empiriska studier av vilka resultat klient-

ur synpunkt som uppnås med olika metoder och arbetssätt inom socialtjänsten. Det handlar alltså om vetenskapliga utvärderingar av det sociala arbetets resultat som i princip tillåter svar på frågor som: Närför vilka grupper är insatser att föredra framför icke-insatser Närför vilka grupper är vissa typer

av

122 Forskning och utvecklingsarbete

insatser att föredra framför andra

Huvudsyftet är att utveckla generell kunskap som är användbar i utbildningssammanhang och i det praktiska arbetet och som därmed är av nationellt intres-

Det är inte givet att forskning med denna inriktning kan knytas till särskilda se. lokala intressen eller önskemål om utvärderingsinsatser även om studierna måste bedrivas lokalt. Detta påverkar både forskningens organisation och finansiering.

Eftersom det inte är fråga om beställningsforskning från enskilda kommu-

kan man knappast förvänta sig att kommunerna skall svara för de kostnader ner

följer sådana projekt. Det kan tvärtom bli aktuellt att kompensera som av kommunerna för deras medverkan.

Enligt Tengvald kan knappast heller tänka sig att institutionerna i socialt

man arbete skall ta på sig dessa kostnader via sina programanslag. Det är också tveksamt berörda forskningsråd kan motiveras att göra så kraftfulla insat-

om

för forskning i socialt arbete, där en betydande del av resurserna behövs ser som kompensation till den praktiska verksamheten.

Vad slutligen gäller ansvaret för initiering och genomförande av forskningsinsatserna förordar Tengvald en strategi som på sikt leder till att institutionerna i socialt arbete tar på sig ett stort ansvar. Hon menar att denna ordning är

förutsättning för kontinuerlig utveckling av en professionell kultur och en en ett fungerande samspel mellan forskning, praktik och inte minst utbildningen. Hon utesluter emellertid inte möjligheten att verksamheten förläggs till särskilda forskningsinstitut med betoning på utvärderingsforskning eller på annat sätt organiserad specialdestination av medel och hänvisar till att detta är en vanlig utvecklingstendens internationellt i länder som USA, England, Tyskland och Norge. Även finska Socialstyrelsens omvandling till STAKES kan ett

ses som

exempel härvidlag.

9.7¶Sammanfattande bedömning

Enligt vår bedömning är förutsättningarna för ett nära samspel mellan forskning och praktik helt annorlunda i dag än för bara några år sedan. Som framgår i avsnitt 9.3.3 är än 200 personer inskrivna som doktorander vid forska-

mer rutbildningen i socialt arbete. Det finns ett stort intresse för forskningsförberedande kurser och sådana kurser ingår numera också i grundutbildningen på nästan alla utbildningsorter. Ett 50-tal personer har redan doktorerat i ämnet Socialt arbete och representerar tillsammans ett värdefullt tillskott av meriterade forskare på omrâdet. En arbetsmarknad för forskare håller också på att

ny växa fram i form av regionala och lokala FoU-organisationer. Samtidigt ökar intresset för uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkringsarbete i kommunerna till följd ekonomiska åtstrarnningar inom hela den offentliga sektorn. När

av

n

Forskning och utvecklingsarbete 123

pengarna inte räcker till allt ställs det ökade krav på behovsstyrd resursfördelning, produktivitet och effektiv resursanvändning. Man måste kort sagt försäkra sig om att tillgängliga resurser används optimalt.

Stark och Tengvald har från skilda utgångspunkter lyft fram betydelsen

av forskning och utvecklingsarbete för kunskaps-och kompetensutveckling inom socialtjänsten. Stark har haft uppdraget att kartlägga och sin olika

ge syn modeller för samverkan mellan forskning och praktik ett verksamhetsper-

ur spektiv. Fengvalds uppdrag har begränsats till att belysa forskningens betydelse för en resultatorienterad kunskapsutveckling i socialt arbete. Hennes infallsvinkel har sålunda varit en annan än Starks och har ett samband med CUS

uppdrag att utvärdera metoder i socialt arbete.

I det följande knyter vi an till olika moment i den utmärker kom-

process som petens- och kunskapsutveckling: att skapa kunskap, att sprida kunskap och att använda kunskap.

Att skapa kunskap

Stark förespråkar en modell med lokala och regionala FoU-enheter utanför högskolans ram för tvärsektoriell, faltanknuten beställningsforskning. Tengvald anser att det finns goda skäl att stödja sådan forskning, att den måste

men kompletteras med annan forskning för att det skall bli möjligt att skapa generell kunskap om resultatet av olika metoder och arbetssätt. Denna kompletterande forskningsmodell innebär att den universitets- och högskoleanknutna forskningen i ämnet Socialt arbete ökar i betydelse. Hennes vision om s.k klinisk forskning eller behandlingsforskning inom socialtjänstens område bottnar i en övertygelse om att sådan forskning är nödvändig för att socialtjänstens insatser i

en framtid skall kunna bygga vetenskap och beprövad erfarenhet. Hon är kritisk till stora naturliga experiment som kännetecknas att oprövade och

av subjektiva uppfattningar, snarare än sakliga och jämförande undersökningar

av gamla och nya metoders resultat, avgör vilka arbetssätt som tillämpas och sprids. Hon ser emellertid flera svårigheter på vägen och nämner både hinder inom vetenskapssamhället, särskilt forskning i socialt arbete ung disciplin, forskare med begränsade erfarenheter av både praktiskt socialt arbete och vetenskapliga metoder för klinisk forskning m.m., och hinder i den praktiska verksamheten, särskilt individ- och familjeomsorgen avsaknaden pro-

av en fessionell hierarki, svagt utvecklad begreppsapparat, bristfällig dokumentation m.m..

Stark å sin sida framhåller nyttan av forskningsprojekt med tvärsektoriell

en ansats och förordar en regional och lokal FoU-struktur. Han menar att valet av forskningsbara frågor och problem påverkas av närheten till praktisk

en verksamhet och att ett mera genomtänkt samspel mellan forskare och verksamhetsansvariga sannolikt skulle bidra till många spännande forskningsprojekt.

124 Forskning och utvecklingsarbete

Enligt hans uppfattning skulle ett sådant samspel vara till fördel for teori- och metodutveckling skulle troligen också leda till en stimulans och ett stöd för

men den praktik varit föremål for forskning. Detta stöd behöver inte enbart

som

ett stöd till utveckling det praktiska arbetet, menar Stark. Det stöd till vara av

reflektion och olika överväganden som forskningen ger är samtidigt stimuegen lerande för den personal finns inom olika verksamhetsområden. Erfaren-

som heten har också visat att resultat från den lokalaregionala forskarmiljön snabbare tränger ut till verksamhetsansvariga.

Enligt vår bedömning behövs båda modellerna. Den ena modellen utesluter inte den andra utan här är det fråga om både ock. Hur forskningen bör bedrivas och måste från tid till annan avgöras med utgångspunkt från de fråge-

av vem ställningar som skall belysas.

Behovet kliniskt forsknings- och utvecklingsarbete har för övrigt också

av uppmärksammats i tilläggsdirektiven dir. 1994: 152 till HSU 2000 Kommittén hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation. En av de frågor

om

tas i direktiven är primärkommunernas ansvar för kliniskt forskningssom upp och utvecklingsarbete. I direktiven konstateras bl.a. att det inte finns några studier belyser hur kommunerna på sitt för vårdforskning efter

som ser ansvar Ädelreformen. Detsamma gäller i fråga psykiskt långtidssjuka kommu-

om som

har ett lagstadgat för from. den 1 januari 1995. Mot denna nerna ansvar bakgrund kommittén bl.a. i uppdrag belysa Ädelreformens och den

ges att senaste psykiatrireformens konsekvenser för utvecklingen inom vårdforskning-

och den kliniska medicinska forskningen och därvid särskilt uppmärksamma en primärkommunernas på området. Kommittén skall också övervä-

engagemang

ansvarsfördelningen mellan staten och sjukvårdshuvudmännen i fråga om

ga finansieringen vårdforskning och i vilka former stöd kan ges till vårdforsk-

av ningens utveckling. I det sammanhanget bör bl.a. behovet av att forskning och utveckling inom området få starkare förankring i vård och vårdutbildning

en beaktas. Behovet regional och nationell samordning bör också övervägas.

av

De medel finns tillgängliga på nationell nivå för forskning och utveck-

som lingsarbete inom socialtjänstens område är betydande. Socialstyrelsen förfogar innevarande år över 58 mkr för utvecklingsarbete inom barnomsorgen, individoch familjeomsorgen respektive äldre- och handikappomsorgen. Till detta kom-

ytterligare 50 mkr som fördelas av länsstyrelserna för utvecklingsarbete mer inom den öppna missbrukarvården och ungdomsvården. Även Folkhälsoinstitu-

tet, har till uppgift att främja hälsa och förebygga ohälsa, förfogar över

som särskilda medel för utvecklingsinsatser. Under 199394 fördelades sammanlagt

45 mkr till sådana ändamål. Ungefär hälften dessa medel fördelades till ca av

drogförebyggande projekt. Tidigare har också Arbetsmiljöfonden lämnat be-

tydande bidrag till utvecklingsarbete på lokal nivå och under senare år har stora

avsatts för utvecklingsinsatser i anslutning till olika reformer summor pengar Ädel-reformen, LSS-reformen och senast Psykiatrireformen. SFR:s forsk-

Forskning och utvecklingsarbete 125

ningsanslag, slutligen, uppgår till 86 mkr 199495.

Även det finns ekonomiska nationell

om betydande resurser på nivå kan det enligt vår bedömning finnas anledning att ompröva den policy hittills gällt

som för stöd till lokalt utvecklingarbete. Det är möjligt att stöd till ett färre antal stora, longitudinella projekt skulle leda till effektiv kompetens- och

en mer

kunskapsutveckling nationellt sett än stöd till många små utvecklingsprojekt.

Enligt vår bedömning bör denna fråga övervägas närmare i

ett annat sammanhang.

Vi skulle dock gärna se att de medel finns tillgängliga för forskning och

som utvecklingsarbete inom Socialstyrelsen och andra centrala myndigheter i Ökad utsträckning används till att skapa och vidmakthålla FoU-struktur på regio-

en nal och lokal nivå samtidigt med ökade satsningar på s.k. klinisk forskning

inom socialtjänstens område.

Att sprida kunskap

Uppgiften att sprida den kunskap skapas i FoU-arbetet är förenad med

som problem som sammanhänger både med svårigheten att överblicka FoU-arbetet och att tillgodose kravet på snabb information. Även det saknas kunskap

om inom vissa områden finns det betydande kunskaper inom andra områden

som aldrig når fram till dem det berör. Det betyder att redan existerande kunskap blir tyst även den finns tillgänglig i olika dokument. Här krävs det enligt

om vår bedömning betydande insatser för att åstadkomma bättre ordning. Ett

en

stort ansvar vilar naturligtvis på kunskapsproducenterna måste söka olika

som vägar för att nå ut med sin information. Rapporter skrivs måste kunna

som läsas av en bred publik innehållet skall påverka den praktiska verksam-

om heten. Det behövs också tidskrifter och sammanställningar gör det enkelt

som för användarna att söka kunskap. Här kan Socialstyrelsen med sitt lagfästa ansvar att följa och vidareutveckla socialtjänsten spela viktig roll

en som samordnare på nationell nivå. Det gäller både den kunskap skapas inom

som ramen för projekt som Socialstyrelsen helt eller delvis finansierar och den kunskap som skapas inom ramen för regionala och lokala FoU-organisationer men som inte erhåller ekonomiskt stöd från Socialstyrelsen. Genom att systematisera och sammanställa sådan kunskap på nationell nivå kan Socialstyrelsen effektivt bidra till att användarna tillgodogör sig den kunskap redan finns.

som Till användarna räknar inte bara förtroendevalda och tjänstemän i kommunerna utan också personer som är verksamma inom lokalaregionala FoU-enheter, forskarna vid den universitets- och högskoleanknutna forskarutbildningen i socialt arbete, lärarna på grundutbildning och fortbildning vid och

samma andra liknande utbildningsinstitutioner samt massmedia, har till uppgift att

som bevaka socialtjänstens utveckling ur ett medborgarperspektiv.

126 Forskning och utvecklingsarbete

Att använda kunskap

Även kunskap från FoU-arbete görs tillgänglig för användarna är det långt

om ifrån säkert att den används. Det finns många naturliga förklaringar till att det förhåller sig på det sättet. Erfarenheten har visat att individ- och familjeomsor-

är mycket trendkänslig verksamhet. Ovetenskapliga arbetsmetoder som gen en lanserats externa konsulter har tid efter annan svept som en våg över landet

av och har utifrån betraktat anammats okritiskt av många socialarbetare men

- också ledningspersonal och ansvariga politiker. Den kritik som riktats mot

av verksamheten har bl.a. handlat om just detta.

Ny kunskap kan användas på olika sätt. Den kan stå modell för nya arbetsmodeller kan också bekräfta att gamla och beprövade modeller fortfaran-

men de duger. Ny kunskap skall enligt vår uppfattning stilbildande bara när

vara

kan visa att den bygger noggrant utprövade arbetsmetoder och kan man belägga att de leder fram till förbättrade resultat. Annars kan de kostnader i form omorganisation, personalutbildning m.m. som följer av ett ändrat

av arbetssätt knappast motiveras. På denna punkt är vi överens med Tengvald som särskilt påpekat detta i sin rapport till kommittén.

Ändå kan naturligtvis inte avstå från att i brist på vetenskapligt utvär-

man derade arbetsmetoder vidta åtgärder inom olika delar av socialtjänstens verk-

samhet. Där sådan kunskap saknas får man lita till beprövad erfarenhet som vilar både på intuition och saklig grund.

Vad däremot kan förvänta sig av professionella yrkesutövare är en öp-

man penhet för kunskap produceras i andra sammanhang än där man själv

som befinner sig. På denna punkt kan det enligt vår bedömning finnas anledning till viss självkritik inom den praktiska verksamheten. Det gäller närmast attityderna till den teoretiska kunskap produceras inom forskarsamhället.

som

Av professionella yrkesutövare måste enligt vår uppfattning kunna för-

man vänta att de befattar sig med den kunskap produceras av forskarna om den

som är aktuell och berör det yrkesområdet. Någon skyldighet att beakta forsk-

egna

ningsresultat uppfattas irrelevanta föreligger naturligtvis inte. Det

som som ligger i sakens natur att forskningsresultat all kunskap skall

- som annan utsättas för kritisk granskning i den praktiska verksamheten.

Vårt torde visa att behovet vetenskapliga studier inom social-

resonemang av tjänstens område särskilt individ- och familjeomsorgen är stort. Hur sådana

- studier skall organiseras och finansieras får övervägas närmare i ett annat

sammanhang.

10¶Handläggare och

administratörer inom äldre-

och

handikappområdet

Vår bedömning: De krav som i dag ställs på handläggare inom äldreoch handikappomrádet innebär behov av en kvalificerad och bred

ge-

neralistutbildning med motsvarande utbildningsnivå gäller för hand-

som läggare inom individ- och familjeomsorgen.

En väl utvecklad samverkan mellan hemtjänstassistenter, sjuksköterskor, sjukgymnaster och arbetsterapeuter ger en bred och djup kompetens. Detta är en mycket viktig förutsättning för god kvalitet inom

en

äldre- och handikappomsorgen och ett förverkligande Ädel-reformens

av intentioner.

Det föreligger ett stort behov att öka kvaliteten i utbildningen och höja dess status. Vi gör därför, i likhet med Huvudmarmaskapsutredningen, bedömningen att sociala omsorgsprogrammet bör överföras till de universitet och högskolor som i dag har utbildningsprogram i socialt arbete

och integreras med denna utbildning.

128 Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappområdet

10.1¶Från till

fattighusföreståndare

framväxten av en

hemtjänstassistent yrkesutbildning

Den kommunala handläggaren äldre- och handikappfrågor förekommer med

av många benämningar som hemtj änstassistent, hemtj änstinspektör, områdesansvarig, biståndsbedömare Ursprunget till dagens hemtj änstassistent finner man

osv.

början seklet kommandoran på fattighuset. År 1908 startade i Stocki av

holm den första utbildningen foreståndareföreståndarinnor för fattigvårds-

av och barnavårdsanstalter. Kursen anordnades av Svenska Fattigvårdsförbundet

-

Socialvårdsförbundet och omfattade sex månader inkluderande både senare teoretisk och praktisk utbildning. Efterhand förlängdes utbildningen med nya

och krav på infördes. År 1922 tillkom ämnen ämnen förpraktik t.ex. som själavården på ålderdomshem och barnhem och trädgårdsskötsel. På 1930talet omfattande utbildningen två terminer och det krävdes en omfattande förpraktik på bl.a. ålderdomshem, lasarett och sinnesjukhus.

Så småningom ändrade fattigvårdsanstalterna karaktär och fick med en ny benämning ålderdomshem funktionen som inackorderingshem for medellösa

- och skröpliga äldre behövde bostad, tillsyn och vård. Utbildningen av före-

som ståndarrinnor for ålderdomshem och barnhem byggdes ut till en treårig utbildning förändrades först på 1950-talet. De boende på ålderdomshemmen

som hade blivit alltmer vårdkrävande och från mitten 1950-talet blev utbildningen

av

uttalat sjukvårdsinriktad och omfattande praktik inom sjukvården ingick. mer en Sjukvårdsinslaget utgjorde 23 den teoretiska undervisningen och 34 av den

av

treåriga utbildningen utgjordes praktik. Också sjuksköterskor kunde vidare-

av utbilda sig till ålderdomshemsföreståndare vidareutbildningslinje i

genom en åldringsvård som omfattande en termin.

Med början från 1950-talet utvecklades möjligheterna att få hjälp i hemmet och särskild hemhjälpsverksamhet växte fram. Handläggare med olika

en benämningar formedlingstjänstemän, socialvårdssystrar och kontorister

som hade till uppgift att bedöma hjälpbehov, rekrytera hemsamariter och administrera denna form äldreomsorg. I samband med nedläggningen av Sven-

nya av ska Socialvårdsförbundet överfördes utbildningen år 1965 till Skolöverstyrelsens ansvarsområde och bedrevs vid kommunala och landstingskommunala yrkesskolor. Utbildningen släpade dock efter och först år 1970 utfärdare Skolöverstyrelsen läroplan för Utbildning föreståndare för ålderdomshem och

en ny av Öppen åldringsvård med omfattning fem terminer. De praktiska inslagen

en av dominerande fortfarande liksom de medicinska innehållet i utbildningen.

Mot slutet 1970-talet byggdes primärvården ut och distriktssköterskan och

av hennes medarbetare övertog ålderdomshemsforeståndarens sjukvårdande uppgif-

Handläggare och administratörer inom äldre- och 129

handikappområdet

ter. Oppen och sluten äldreomsorg integrerades och de båda yrkesprofilerna smälte samman.

10.2 änstassistentens

Hemtj arbetsuppgifter och yrkesroll

I flertalet statliga betänkanden och propositioner behandlas personalen inom äldre- och handikappomsorgen tämligen översiktligt och de beskrivningar och uttalanden som förekommer handlar företrädesvis vårdpersonalen om och i mycket begränsad omfattning den arbetsledande och administrativa om personalen. En del rapporter och utredningar med specifik

inriktning på hemtjänst-

assistentens yrkesroll och arbetsfält har initierats och producerats i ett samarbete mellan yrkesföreningen Föreningen Föreståndare inom Social Service

FSS, Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund SKTF och Vårdhögskolan i

Örebro I del lokala en studier belyses yrkesrollen och ibland skymtar också

hemtjänstassistenten fram inom äldreforskningen. Under de två åren

senaste har ett antal avhandlingar lagts fram vilka tar upp aspekter på hemtjänstassistentens yrkesroll och praktik.

10.2.1 och

Arbetsuppgifter funktioner

En beskrivning av hemtjänstassistentens arbetsuppgifter, mångsidiga yrkesroll

och problem sammanfattas i det följande med underlag från projektet Met0dut-

veckling för resursdimensionering och arbetsorganisation inom hemtjänsten

som initierats av FSS och SKTF och finansierats Socialstyrelsens av medel för utvecklings- och förnyelsearbete inom den sociala hemtjänsten. Arbetet har utförts inom Institutionen för social Vårdhögskolan i Örebro. omsorg, I projektet har bl.a. publicerats förstudie med titeln En en mångsidig styrka. Om hemtjänstassistenters och föreståndares yrkesroll i den sociala

omsorgen

Vårdhögskolans i Örebro skriftserie 1990: 1 och slutrapporten Det går inte på rutin... en studie yrkesrollen hemtjänstassistent - av som och föreståndare inom äldre- och handikappomsorg 1991.

I en modell över yrkesrollen beskrivs fyra områden eller funktioner: Det sociala arbetet och kontakten med allmänheten utgör grunden med ut-

redning, behovsbedömning, beslut och uppföljning bistånd enligt Socialt-

av jänstlagen. Hit hör också uppgiften att informera, bedriva uppsökande verksam-

het, delta i områdes- och samhällsplanering. Till den personalledande funktio-

nen hör rekrytering, anställning, introdukton, utbildning, och arbetsutveckling

rättsliga frågor. Hit hör också handledning och stöd till vårdpersonalen, att medverka i problem- och konfliktbearbetning och för att ansvara en god fysisk

5 15-0467

130 och administratörer inom äldre- och handikappomrâdet

Handläggare

arbetsmiljö. Verksamhetsansvaret innebär att ansvara för att

och psykosocial

målen uppfylls och att verkställa beslut enligt gällande

de övergripande politiska

mål och riktlinjer inom ett givet budgetansvar. Den långsiktiga planeringen, att leda och utveckla verksamheten blir allt viktigare del av arbetsuppgifterna. en Samverkan med andra vårdgivare i vårdplaneringgrupper, med andra yrkes-

inom socialtjänsten, med bostadsförmedling, forsäkringskassa, pensio-

grupper entreprenörer m.fl. är viktig och växande

närs- och handikapporganisationer, en

uppgift.

skriften Det går inte på rutin beskrivning av hemtjänstassistentens I ges en jämförelse från kommuner. Undersökningen visade att arbetsinnehåll med tre variation inom de kommunerna och att verksamhetsandet förekommer stor tre mellan 8 och 30 % arbetstiden, det sociala arbetet mellan svaret kunde uppta av mellan 25 och 60 % och samverkan mellan 10

22 och 42 %, personalledning

%. Man kunde dock finna något enhetligt mönster när man jämoch 31 ett mer förde medelvärdet för respektive funktion mellan de tre kommunerna.

10.2.2¶Okänd eller osynlig upplevelser av en mångsidig

-

yrkesroll

refererade studierna dominerade personalledning och det sociala I de tidigare behovsbedömning och kontakt med vårdtagarna och står för samarbetet - arbetsinnehållet. Det är också inom dessa två manlagt ca två tredjedelar av och gör att de positiva sidorna av funktioner som glädjeämnen rapporteras som Verksamhetsansvar utgör mindre del arbetet och det är yrket dominerar. en av område flest problematiska situationer återfinns. Det gäller också på detta som upplevs otillräckliga i förhållande till dels de ekonomiska resurserna som vara också relationerna till förvaltningen och deras syn på arbetsbörbehoven men korstryckssituation att inte räcka till och att dan. Många upplever också en för många saker är på gång samtidigt. och stark i sin yrkesidentitet nämns också som en svårig- Att inte vara tydlig sakna förtroende från förvaltningsledningen. Två citat får het liksom känslan att assistenters tveksamhet inför den sammansatta yrkesrollen: illustrera några

roll, förklara vad verkligen gör, vad Det är svårt att hitta sin att man

yrket går ut på...

arbetsuppgifter gör att inte kan vara bra på nå-

Mångfalden av man

got.

inom hemtjänsten SoS-rapport 1990:28 beskrivs I rapporten Ledarutveckling mellan åtta kommuner syftade till att utveckla hem-

ett samarbetsprojekt som yrkesroll. I det följande beskrivs hemtjänstassistenternas

tjänstassistenternas

den framstod vid årsskiftet 198889. De flesta arbetsledarna arbetssituation som

Handläggare och administratörer inom äldre- och 131

handikappområdet

trivdes med sitt arbete, visste inte hur de skulle klara arbetsbelastningen. men Många kände sig övergivna, åsidosatta och personligt misslyckade och frågorna var många; Behövs vi i framtiden Är arbetsledare, administratörer eller vad är vi Är det vi, gruppledarna eller distriktssköterskorna som i framtiden skall leda hemtjänsten Vi kanske inte behövs Chefer och administratörer uppfattade hemtjänstassistenterna som en tyst yrkesgrupp. Ofta uttrycktes missnöje över att arbetsledarna inte tog sitt arbetsgivaransvar, att de förväntade sig färdiga lösningar eller andra skulle tala att om hur kontroversiella frågor skulle lösas. Man önskade skulle bli att gruppen mer drivande och utvecklingsinriktad. Vårdbiträdena efterlyste lagom ledarett skap som skulle ge dem stöd och handledning i det dagliga arbetet också men uppmuntran att använda den kunskap finns i vårdbiträdesgruppen. Vårdtasom garna önskade att arbetsledningen inte bara beslutade hjälpinsatser om utan också att de kunde gå in och reda ut relationer mellan personal, hjälptagare och

anhöriga. I lokala studier, utbildningsuppsatser och inom äldreforskningen framtonar

en liknande bild tämligen problemfylld yrkeskår. Mer sällan positiva av en ges bilder som belyser hur arbetet ut när det fungerar väl. Hemtjänstassistentser yrket framstår som mångfacetterat också diffust och har genomgått mycket men påtagliga förändringar med avseende på arbetsinnehåll och arbetsbelastning. Gårdagens ålderdomshemsföreståndare arbetade i sluten vårdform med en huvudsakligen arbetsledande, omhändertagande och sjukvårdande uppgifter. Yrkesrollen var väldefinierad, tydlig och välkänd. Dagens yrkesgrupp framstår i olika beskrivningar tämligen okänd och osynlig och med låg och som status

professionsgrad. En mycket skiftande utbildningsbakgrund och mellanställning

i organisationen tycks göra det svårt att finna yrkeskod och en gemensam att

uppleva yrkesstolthet.

10.2.3¶Om brister

kring behovsbedömning och

dokumentation

I föregående avsnitt beskrivs hur hemtjänstassistenterna upplever sin yrkesroll

och arbetssituation också hur chefer, vårdpersonal och vårdtagare uppfattar men

brister i kompetens och förmåga att t.ex. hantera arbetsledning, handledning,

behovsbedömning och dokumentation. I det följande redovisas några rapporter och projekt som något mer utförligt beskriver brister och problem när det gäller behovsbedömning och dokumentation.

I Socialstyrelsens årsbok 1993 Socialtjänsten och i Sverige 1993

omsorgerna redovisas bl.a. uppgifter brister i handläggningen. År 1991 genomförde om Socialstyrelsen inom ramen för projektet Aktiv uppföljning undersökning en av rättstillämpningen inom äldre- och handikappomsorgen Skåne, Västerbotten

132 Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappomrâdet

och Norrbotten. Bl.a. undersöktes hemtjänstassistenternas rutiner i samband

med avslag varvid framkom att andelen formella avslag var mycket liten av

-- 4 000 beslut i Skåne förekom endast 21 avslag. I motsvarande undersökning

en bland hemtjänstassistenter i Stockholm uppgav drygt hälften att de någon gång

gett formellt avslag på en ansökan.

för Socialstyrelsens Ädel-utvärdering genomförde Länsstyrelserna

Inom ramen

undersökning rättssäkerheten för äldre som flyttar till sjukhem en om personer Ädel-utvärderingen 94: 10. Brister kring handläggning och dokumentation bekräftas också i denna studie. Av rapportens sammanfattning framgår följande. Undersökningens resultat klar fingervisning att de rättsregler som före-

ger en ligger inte alltid följs. På många håll tycks bristen på klargörande rutiner inom

den handläggande förvaltningen påtaglig. Socialstyrelsen konstaterar att

vara bristande kunskaper i bl.a. förvaltningslagstiftning måste betraktas som ett hot

rättssäkerheten. Kommunerna måste verka för klargörande rutiner, informot mation lagregler till all personal och utbildning av handläggande personal.

om

Ett exempel på lokalt utvecklingsprojekt Projekt Agnes genomfördes

- - 1993-94 i antal kommuner Vänersborg, Uddevalla, Lerum, Alingsås och

ett Falköping med syfte att göra jämförelser och det går att hitta kommu-

se om nala jämforelsetal och att utveckla behovsbedömningen inom hemtjänsten. Två hemtjänstassistenter från varje kommun bedömde tillsammans ett antal ärenden och gjorde därefter jämförelse för att undersöka eventuella nivå- eller kvali-

en tetsskillnader mellan kommunerna. En slutsats kan dras av rapporten juni

som 1994 är det finns variation mellan kommunerna med avseende på be-

att stor hovsbedömningen inom hemtjänsten och att behovsbedömningen har stor bety-

delse för kommuns hemtjänstkostnader. Skillnaden i kostnad för 10 bedömda

en ärenden vid givet tillfälle uppgick till än 100 % och uttryckt i kronor

ett mer varierade kostnaden mellan 1,3 och 2,9 mkr.

Stockholms stads revisionskontor genomförde under hösten 1994 en granskning biståndsbedömningen inom äldreomsorgen. Syftet var att bedöma om

av dessa görs på likvärdigt sätt och det föreligger samband mellan vårdbedöm-

om ningar och resurstilldelning. Resultatet granskningen visade bl.a att det

av

skillnader vid bedömningen några typfall och den be-

uppstod betydande av

dömda hjälpinsatsen kunde variera mellan 2 och 40 timmar per vecka. Det är dock svårt dra några långt gående slutsatser, då underlaget för bistånds-

att

l bedömarna inte fullständigt och den personliga kontakten saknades. Det är

var

dock inte acceptabelt rättssäkerhetssynpunkt om så stora skillnader också

ur skulle förekomma vid de verkliga biståndsbedömningarna. De granskade dis-

trikten skiljde sig också väsentligt vad gäller den formella biståndshandlägg-

ningen. T.ex. varierar andelen avslag stort och revisionskontoret bedömer att

det finns behov att bättre klargöra vad myndighetsutövningen inom äldreom-

innebär bl.a. vad gäller dokumentation och kommunikation av utredning sorgen och beslut. Vidare framkom att grunden för fastställande av avgiften oftast inte

Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappområdet 133

framgick av personakten.

Hur behovsbedömningen bör gå till i praktiken och hur den faktiskt utförs är

nästan en vit fläck i litteraturen konstateras år 1991 i rapport från Institutet en för gerontologi i Jönköping Sundström och Cronholm; Hemtjänsten i tiden,

rapport nr 73. Som följd ökade krav på kvalitet, rättssäkerhet, effektiv en av resursanvändning och underlag för uppföljning har frågan behovsbedömning om och dokumentation biståndsbeslut fått allt större aktualitet i kommunerna av under 1990-talet. I många kommuner pågår intensivt arbete kring utveckling ett av metoder för en mer målmedveten behovsbedömning och insatser för att förbättra kraven på rättssäkerhet.

Också på central nivå har frågan uppmärksammats och bl.a. har Socialstyrel-

sen gett ut en litteraturöversikt kring behovsbedömning Från råd till granskning Socialstyrelsen 1994. Av 28 beskrivna titlar publicerades 20 från år - 1991 och senare. Litteratur direkt rör handläggning och metoder för besom hovsbedömning har i huvudsak publicerats under de åren. Den kritik senaste tre som framkommer i de redovisade skrifterna handlar till stor del den forom mella handläggningen och dokumentationen. Det brister i kunskaper hos handläggarna om bl.a. rättighetslagstiftning och dess tillämpning. Av litteraturöversikten framgår att Socialstyrelsen år 1994 utgav en ny utgåva av Allmänna råd om handläggning och dokumentation och att Svenska Kommunförbundet under lång följd år producerat och underlagsmaen av rapporter terial för utveckling behovsbedömningen. Som exempel på lokalt arbete av ett med metodutveckling skall här nämnas Blekinge FoU-enhet i antal som ett rapporter har utvecklat kunskapen om och metoder för behovsbedömningar. Bl.a.

har man infört begreppet Omsorgstrappan ett sätt mäta vårdbehov och som att arbetsbelastning och därmed utgöra underlag bl.a. för bedömning av omsorgstid. Tillsammans med hemtjänstassistenter och utredare från Karlen grupp skrona kommun har också utarbetat metodbok för

man nu en behovsbedömning

Att bedöma behov Blekinge FoU-enhet rapport 1994:8. - I detta sammanhang bör också nämnas utveckling handläggning och att av

behovsbedömning i ett internationellt perspektiv bedöms den viktigaste

som uppgiften inom äldreområdet.

10.2.4¶Synpunkter och på kompetens utbildningsbehov

Hemtjänstpersonalens behov kompetens och utbildning har berörts eller av mer mindre utförligt i de förarbeten föregått års reformer på äldre- och som senare handikappområdet. I det följande redovisas vad uttalats i dessa frågor. som

134 Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappområdet

Äldreberedningen Ädelreformen

-

Ãldreberedningen tillkallades. i december 1980 för att behandla frågor om och samordning samhällets insatser för de äldre.

övergripande prioritering av

Beredningen länmade sitt slutbetänkande Äldreomsorg i utveckling SOU 1987 i vilket beskrivs mål och riktlinjer för den framtida 1987:21 sommaren äldreomsorgen. I betänkandet diskuteras behovet av rekrytering, personalutveckling och utbildning i huvudsak utifrån vårdpersonalens perspektiv och i ett redovisas också den sociala omsorgslinjen inom högskolan. När det kort avsnitt utbildning hemtjänstassistenter och föreståndare inom social service

gäller av

beredningen det behövdes kvalitativt god högskoleutbildning inom ansåg att en den sociala skulle bygga samhälls- och beteendevetenskaplig omsorgen som i utbildningen borde läggas administration inklusi-

grund. Tyngdpunkterna

särskilt arbetsledning och personalutveckling,

ve personaladministration,

handikappkunskap samt socialt arbete. Orienterande

ekonomi, gerontologi,

hälso- och sjukvård ansågs också behövas. Det ansågs också vikkunskaper om lhade nära koppling till forsknings- och utveck-

tigt att högskoleutbildningen en

Av betänkandet framgår vidare att det fanns behov att organisalingsarbete. barnomsorg, individ- och familjeomsorg samt äldre- och toriskt integrera skilda synsätt bland personalen kunde försvåra en ändahandikappomsorg och praktisk samverkan. Beredningen ansåg det angelä-

målsenlig organisation

sociala omsorgslinxjens inriktning sågs över och att dess innehåll utget att den vecklades kvalitativt. Universitets- och högskoleämbetet föreslogs få i uppdrag över den sociala omsorgslinjens inriktning, innehåll och sektorstillhörigatt se samordna omsorgslinjen med den sociala linjen eller

het. Möjligheterna att

AES-sektorn borde särskilt undersökas. Våren 1989 andra utbildningar inom beslöt regeringen Universitets- och högskoleämbetet i uppdrag att se över att ge UHÄ: omsorgslinjen UHÄ sociala omsorgslinjen. s rapport Översyn av sociala

-rapport 1991:5 redovisas närmare på s. 144. tillsattes hösten 1988 med uppgift att utarbeta ett förslag till

Äldredelegationen

utformning förändrad ansvarsfördelning mellan huvudmännen samt att av en organisatoriska, rättsliga och ekonomiska konsekvenser av en sådan

analysera

förändring. De uttalanden kring utbildnings- och kompetensfrågor som framgår

Ansvaret för äldreomsorgen 1989:27 i huvudsak avse i rapporten Ds synes Delegationen framhåller behovet gemensam utbildning så

vårdpersonalen. av

både har social och medicinsk kompetens. Det anses också

att vårdpersonalen

viktigt sociala och medicinska moment integreras i fortbildning av personal att äldre- och handikappomsorg. Samarbetet mellan huvudmännen behövs inom for bibehålla och uttveckla personalens kompetens och då nämns särockså att demensvården, med psykiska problem och missskilt omsorgen om personer

brukare. Riksdagen beslutade våren 1991 i samband med den ekonomiska regleringen Ädel-reformen 500 miljoner kronor till informations- och utbildav att avsätta

Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappområdet 135

ningsinsatser inför reformens genomförande. Personal, utbildnings- och kompetensfrågor i övrigt berördes inte i propositionen.

Omsorger om personer med funktionshinder

I Handikapputredningens slutbetänkande Ett samhälle för alla SOU 1992:52

redovisas kommitténs överväganden kring behovet personalutveckling. av Inledningsvis konstateras att det finns genomgående brister i grundutbildningar

på högskolenivå med avseende på kunskaper funktionshinder. När det gäller om sociala omsorgslinjen ser man risker med den pågående sammanslagningen mellan linjens olika specialinriktningar. Särskilda åtgärder krävs för behålla att

och utveckla kunskaperna med psykisk utvecklingsstörning och

om personer flerhandikapp. I utbildningen måste också hänsyn tas till att barn, ungdomar

och vuxna med funktionshinder har rätt att få sina servicebehov tillgodosedda på ett sätt som passar deras ålder. För att höja kompetensen bör vårdhögskolornas sociala omsorgsutbildning knytas närmare forskning genom en egen forskarutbildning. Mot denna bakgrund uttalas: Vi vill understryka att det är

mycket önskvärt att den nu arbetande utredningen inom den landstingskommu-

nala högskolan bevakar dessa frågor och snabbt finner lösningar undansom

röjer brister i högskolesystemet och i förutsättningarna erbjuda kompetens

att

inom vårt utredningsomrâde.

Vidare konstateras att det saknas systematisk uppföljning hur väl en av personalens kompetens tillgodoser behoven när det gäller verksamheter till männi-

skor med funktionshinder. Därmed saknas också i utsträckning effektiva stor redskap för styrning av insatserna för utbildning och övrig personalutveckling. Varken hos huvudmännen eller hos utbildningsinstitutionerna förekommer detaljerad och fortlöpande uppföljning personalens kompetens. av

Handikapputredningens förslag understryker nu kommunernas för olika

ansvar slag av insatser till personer med omfattande funktionshinder. T.ex. kräver en individuellt anpassad boendeservice goda kunskaper hos den personal utför som vårdarbetet liksom hos de skall besluta hur tillgängliga skall som om resurser fördelas. Vårdbiträden, verksamhetsansvariga och arbetsledare inom

hemtjän-

sten behöver komplettera sina kunskaper. Även individ-

socialtjänstens och familjeomsorg kan i högre grad förväntas tas i anspråk funktionshindrade,

av vilket ställer ökade krav på socialsekreteraren. Särskilt betonas behovet fortav bildningsinsatser och handledning till hemtjänstpersonalen. En tidigare lång erfarenhet av hemtjänst erbjuder enligt utredningen inte alltid självklart en lämplig kunskapsbakgrund för arbete med funktionshindrade. Expansionen av äldreomsorgen och genomförandet Ädel-reformen kan riskera få alltav att en för dominerande roll på bekostnad utvecklingen på handikappområdet. En av lösning kunde vara att samla stöd och service för med funktionshinder personer i en särskild organisation. Detta kan innebära fördelar för kompetensen i den

136 Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappomrádet

också nackdelar för andra verksamhetsområden inom socialegna gruppen men tjänsten. Sammanfattningsvis uttalar kommittén att genomförandet av handikapputredningens förslag kräver förstärkt baskunskap funktionshinder och handien om kapp i olika utbildningar både på grundutbildningsnivå och på fortbildnings- nivå. tillgodose det behov finns fördjupad handikappkunskap hos För att som av vissa bl.a. arbetsterapeuter, logopeder, läkare, lärare, sociono-

yrkesgrupper hemtjänstassistenter, psykologer, tekniker föreslås ny regionalt orga-

mer, en niserad specialist- och vidareutbildning på högskolenivå. Kommittén föreslår att utbildningen planeras och organiseras vid några särskilt lämpade centra för

handikappforskning eller motsvarande högskoleenheter. Förbättrad verksamhetsuppföljning och successiv justering kraven på personalens kompetens blir

av nödvändig och sådan uppföljning behövs både på lokal och nationell nivå.

Kompetens och utbildning på psykiatriområdet

Våren 1989 tillkallades särskild utredare med uppgift att överväga och en föreslå olika åtgärder i syfte att uppnå förbättrad och effektivare service och en vård till psykiskt sjuka. Uppdraget övergick sedermera till en parlamentarisk kommitté namnet Psykiatriutredningen. I utredningens slutbesom antog tänkande SOU 1992:73 konstateras att den analys och problembeskrivning

Handikapputredningen gjort vad gäller personalutveckling, också är giltig

som för de insatser bör riktas till personal inom det psykiatriska vårdområdet som och ställer sig därmed bakom denna utrednings förslag om bl.a. en ny man specialistutbildning på högskolenivå och med inriktning på handikappkunskap. I propositionen psykiskt stördas villkor 1993942218 föreslås ett omom fattande statligt stöd till psykiatriområdet. Bl.a. föreslås treårig försöksverken samhet med personligt ombud för psykiskt sjuka och 24 mkr avses utgå för att stimulera metodutveckling, utbildning samt för att precisera innehållet i arbetet ombud. 1 övrigt föreslås statligt stöd utgå bl.a. genom bidrag

som personligt med syfte att underlätta omstrukturering och vidareutveckling av socialtjänstens

och psykiatrins arbetsformer, medel för anhörig- och karnratstöd.

10.3¶Yrkesrollen och organisatoriska

nya

förutsättningar

Ett antal organisatoriska förändringar inom kommunen har under det senaste

decenniet påverkat hemtjänstassistentens yrkesroll och arbetsuppgifter. Den

första påtagliga förändringen skedde i början 1980-talet då hemtjänstens mer

arbetsorganisation förändrades att grupporganisationen en ny besluts-

genom -

Handläggare och administratörer inom äldre- och

handikappområdet 137

nivå infördes. Gruppledaren kunde avlasta mängd administrativa - en arbetsuppgifter och ansvara för tillfälliga omfördelningar hjälpinsatserna. av Grupperganisationen kunde samtidigt innebära konflikter mellan gruppledaren och hemtjänstassistenten med bl.a. svårigheter att avgränsa arbetsuppgifterna. I det följande beskrivs helt nya organisatoriska förutsättningar vilka påverkar hemtjänstassistenternas yrkesroll.

10.3.1¶Ädel-reformen

Syftet med reformen var bl.a. att öka förutsättningarna för samarbete i det

dagliga vårdarbetet att sammanföra social och medicinsk genom kompetens i en gemensam organisation. I Ädeldelegationens Ansvaret för äldreomrapport sorgen Ds 1989:27 utvecklas tankar olika personalgruppers i den om ansvar nya organisationen. Hemtjänstassistenterna borde liksom tidigare svara för behovsbedömning och beslut tilldelning insatser i hemmet kommuom av men nen kunde också välja att överlåta beslutanderätten till sjuksköterska. en Vidare uttalar delegationen att de kommunen utsedda arbetsledarna av inom hemvården bör ha ansvaret för den övergripande

prioriteringen av hur arbetslagets

resurser disponeras. En väsentlig uppgift för arbetsledarna kommer att vara att resursmässigt samordna sociala och medicinska insatser inom hemvården. I arbetsledarnas uppgifter ingår därför också ha för det, att ansvar att mot bakgrund av de medicinska bedömningarna den enskildes behov, av görs en väl anpassad avvägning mellan medicinska och sociala insatser. Kommunernas Övertagande för medicinska uppgifter i av ansvar ordinärt boende innebär for många landets kommuner av en påtaglig förändring av hemtjänstassistenternas arbetsfält och yrkesroll. Inför reformen sammanställde SHSTF och SKTF en skrift med titeln med titeln Vård och omsorg i förändring som handlar om arbetsfördelning, samarbetet i den organisationen nya och

om oron inför förändringen. Hemtjänstassistenterna funderade mycket över arbetsfördelningen mellan dem

och distriktssköterskan skulle för

- vem som ansvara biståndsbedömningar,

arbetsledning och handledning personal och oroade sig

av man också över den medicinskt ansvariga sjuksköterskans funktion. Det farms också en rädsla för medikalisering av hemtjänstenhemvården hur skulle den sociala servicekultu- ren hävda sig mot sjukvårdskulturen. Sjuksköterskor och distriktssköterskor kände viss för socialnämndens oro att politiker och tjänstemän inte skulle ha förståelse eller visa respekt för hälso-

och sjukvårdskunskapen. Infor chefs- och ledningsfrågan

var oron mycket

markant -skulle tillräckliga befogenheter så den

man att medicinska och omvårdnadsmässiga kvaliteten kunde garanteras och skulle leda vårdplanevem

ringsgrupperna

En avhandling med titeln Det ojämlika mötet försvarades i juni 1994 vid

och administratörer inom äldre- och handikappområdet

138 Handläggare

Arbetsvetenskap, Högskolan i Luleå och får illustrera frågan Institutionen för

Avhandlingens huvudsyfte att beskriva och analysera om kulturkonflikter. var

mellan personalgrupperna inom socialtjänsten respektive sjukvården.

mötet

och kompetens det naturvetenskapliga och det Teoretiskt borde skilda synsätt -

kunna komplettera varandra men har i många

samhällsbeteendevetenskapliga

perspektiv skall det dominerande. fall lett till stridigheter om vems som vara

i hög handla delvis olika på bedömningen Konfliktområdena tycks grad om syn

vilken boendeform den enskilde behöver, vad som är sjukvård reav rätt insats,

och den enskildes behov hemsjukvård. Sammanspektive socialtjänst om av

samarbete och samordning av insatserna

fattningsvis anses personalgruppernas

olika personalgrupper möts inom vården har

inte helt oproblematisk. De som

och det möte mellan skilda perspektiv. Det råder en skilda kompetenser är ett

de bägge organisationerna där den medicinska proojämlik maktbalans mellan

definierar de medicinska problemen och därmed ytterst vilka insatser fessionen

som skall utföras.

faktiska eller påstådda konflikter mellan de två Vilka konsekvenser som

till är ännu inte särskilt analyserat eller utforskat. kulturerna gett upphov

torde handla de regelverk och olika lag-

Påtagliga och vardagliga problemen om

Sjuksköterskan arbetar under eget

stiftning som styr respektive yrkesgrupp.

hälso- och sjukvårdslagen ett ansvar för att vården

yrkesansvar och har enligt

kvalitetskriterier. Hemtjänstassistenten skall enligt Socialtbedrivs enligt vissa

enskildes rätt till bistånd och fatta beslut om biståndets jänstlagen pröva den

och utförande behandlingar torde omfattning. Bedömning av sjukvårdsbehov av

liksom inte heller socialtjänstens bedömning av inte orsaka tvister

inköp, matlagning Däremot skulle distriktssköserviceinsatser; städning, osv.

arbetar under yrkesansvar med krav att vården terskan kunna hävda att hon ett

kvalitet. Vad är god kvalitet i det enskilda fallet skall bedrivas med god som

till diskussioner omfattningen hemtjänstinsatser för perkan därmed leda om av

Hemtjänstassistenten har också för en korrekt besonlig omvårdnad. ansvar

omvårdnadsinsatser har samtidigt ansvaret för dömning av behovet av men

skall utföra insatserna. I ett läge budgeten och arbetsledning av personalen som

biståndets omfattning alltmer måste relateras till krymper och när resurserna

budgetram finns alltså möjlighet för nya

den enskilda hemtjänstassistentens

tvister yrkesansvar och kvalitet. om

10.3.2 styr- och driftsformer inom Alternativa äldreomsorgen

förändringar med bl.a. driftsformer torde också i hög grad

Organisatoriska nya I Socialstyrelsens kartläggning från

påverka hemtjänstassistenteras yrkesroll.

och driftsformer i äldreomsorgen SoS-rapport

år 1993 Alternativa styr-

Handläggare och administratörer inom äldre- och

handikappområdet 139

1994:24 framgår bl.a. att 37 kommuner tillämpade beställar-utförarmodell och att i flertalet dessa 21 omfattar uppdelningen såväl den av politiska som förvaltningsorganisationen. 151 kommuner hade infört resultatenheter definerade som avgränsade organisatoriska enheter inom

förvaltningen med eget

ansvar för personal, ekonomi och resultat. Ytterligare 40 kommuner hade beslutat att införa resultatenheter. Inom ramen för Aktiv uppföljning i Stockholms län redovisade

Socialstyrelsen

hösten 1994 Konsekvenser beställar-utförarmodellen BUM inom av äldreoch handikappomsorgen med erfarenheter från

fyra socialförvaltningar soci-

aldistrikt 4 och 10 i Stockholm Järfälla samt och Botkyrka. I det följande redovisas några av de erfarenheter har beröring med hemtjänstassistentens som yrkesroll och arbetsfält. De fyra studerade förvaltningarna genomförde med början från årsskiftet 199192 en omorganisation innebar hemtjänstassistentens

som att befattning

tudelades i två funktioner.

Vårdbedömarnasbiståndshandläggarnas beställare

uppgift blev att utföra behovsbedömning och fatta beslut bistånd om inom ramen för tilldelade medel och med ett budgetansvar. Kostnaden eget för hjälpinsatsen enligt beslutet bistånd omvandlades till intäkter om som resultatenheterna skulle finansiera sin verksamhet med. Hemvårdscheferresultatenhetschefer utförare blev arbetsledare för vårdbiträdespersonalen och den tidigare mellannivån med gruppledare1:e vårdbiträde avskaffades. Hemvårdscheferna har en renodlad arbetsledarroll och träffar inte vårdtagarna. Vid omprövning av beslut eller justering av ett felaktigt biståndsbeslut måste vårdtagarna aktualisera detta hos hemvårdschefen i sin tur kontaktar biståndsbedömaren. som För många äldre och anhöriga tycktes det inte helt enkelt förstå vara att när de skulle kontakta hemvårdschefen respektive

biståndshandläggaren och här fick vårdbi-

trädet ofta hjälpa till. I rapporten ger Socialstyrelsen sammanfattande bild den en av nya organisationen och konstaterar att det finns för- och nackdelar med

en sådan. Övergång-

en till beställar-utförar modell med

en samtidig utveckling av ekonomistyrning-

en har medfört vissa möjligheter till ökad kostnadskontroll.

Funktionsuppdel-

ning och specialisering av arbetsuppgifterna i viss mån ha medfört ökade anses möjligheter till professionalisering. Nackdelen är dock

att helhetssynen gått

förlorad, att samarbets-, och samverkanssvårigheter uppstått samt också omständli ga interna kommunikationsprocesser med informationsförluster

som följd. Tillförlitligheten i bedömningarna och uppföljningen äventyras.

140 och administratörer inom äldre- och handikappområdet

Handläggare

10.4 arbetsfält

Hemtjänstassistentens - nya

verksamheter och lagstiftning

ny

socialtjänstens ansvarsområde riktar sig till äldre och personer Den del av som

funktionshitder har genomgått omfattande förändringar under det senaste med

årsom gått sedan Socialtjänstlagen trädde i kraft. Nya målgrupdecenniet de tillkommit och lagstiftning har lagt större ansvar på kommunerna. per har ny

utvecklingen har inneburit att äldregruppen ökat dramatiskt

Den demografiska

därmed inneburit också kvantitativ utmaning till skillnad från t.ex. och en

och barn i huvudsak är ett ansvarsområde med omsorgen om familjer som

utveckling. Handläggare enskilda ärenden, arbetsledare behov av kvalitativ av

äldre- och handikappområdet har fått mängd nya och administratörer inom en

samarbeta med Ãdel-reformen, Lagen om stöd och

yrkesgrupper att genom

Förslaget till Ny Socialtjänstlag innebär en

service och psyriatrireformen.

lagstiftningen på vissa områden men också en komplettering av

skärpning av

med uppgifter. I det följande redovisas utvecklingen socialtjänstens ansvar nya

på äldre- och hamdikappområdet.

10.4.1 på äldreområdet

Förändringar

Utveckling av verksamheten

för äldreomsorgens organisation och innehåll har förändrats Förutsättningarna

under det decenniet. I socialtj förarbeten på ett dramatiskt sätt senaste

i förbigående och kommunerna svarade i prin-

nämns t.ex. demenssjukdomarna

sociala insatser under kontorstid. Primärvården var i sitt uppbyggcip bara for

möjligheten tillgodose omfattande behov medicinsk omnadsskede och att av

vårdnad och vård i det hemmet var mycket begränsade. egna

utvecklingen har inneburit att intresset under senare år

Den demografiska

kommit fokuseras på de s.k. äldre-äldre över 80 år. Mellan åren alltmer att 80-åringar med 217 000 och fram till 1970 och 1994 Ökade antalet ca personer

åldersgrupp öka med 72 000 personer. Volymmäsår 2020 beräknas denna ca

alltså ökning de allra äldsta i huvudsak har den mest påsigt återstår en av men

skett och inneburit förutsättningar och krav organisatagliga ökningen nya

innehåll och fördelning inom äldreomsorgen. tion, av resurserna

med hemtjänst i ordinärt boende och i servicehus uppskattas Antalet personer

med 22 % mellan åren 1983 och 1993. En omfördelning av ha minskat ca

de allra äldsta och mot dem med omfattande

hjälpinsatserna har skett mot

ooh hemtjänstens roll och uppgift har därmed genomgått en påtaglig

hjälpbehov

har andelen hjälptagare med än 50 timmars insats per förändring. T.ex. mer

1988 till över 20 % år 1993. I början på 1980-talet månad ökat från 14 % år

Handläggare och administratörer inom äldre- och

handikappområdet 141

var det mycket ovanligt med omfattande hjälpinsatser i det hemmet och egna hemtjänsten var inte heller organiserad för att kunna erbjuda hjälpinsatser

dygnet-runt. Andelen hjälptagare som fick hjälp varje kväll ocheller ökade natt från 12 % år 1988 till 21 % år 1993. Idag kan allså femtedel en av vårdtagarna erbjudas mycket omfattande insatser dygnet-runt i det hemmet. egna

Ädel-reformen

1980-talets demografiska utveckling och successiv ökning en av omfattande omvårdnads- och sjukvårdsinsatser i det hemmet utgjorde bakgrunden till egna

Ädel-reformen. Frågan

om ansvars- och uppgiftsfördelningen mellan kommuner och landsting hade debatterats under flera decennier och i propositionen Äldre-

omsorgen inför 90-talet 198788: 176 uttalades samlat politiskt att ett mer och ekonomiskt ansvar för äldreomsorgen borde åstadkommas.

Riksdagen beslutade

i december 1990 prop. 199091:14 Ansvaret för service och vård till äldre och handikappade m.m. att kommunerna samlat för ge ett ansvar långvarig vård och service till äldre och handikappade. Ädel-reformen genomfördes den l januari 1992 och kommunerna blev då ansvariga för samtliga särskilda boendeformer för service och omvårdnad servicehus, ålderdomshem, gruppboende och sjukhem och samtidigt överfördes ca 31 000 sjukhemsplatser från landstingen. Ett särskilt betalningssansvar infördes för medicinskt färdigbehandlade inom somatisk

akutsjukvård och

geriatrisk vård. Ädel-reformen innebar vidare att kommunerna fick ansvaret för medicinska insatser i särskilda boendeformer och i dagverksamheter. I ca hälften av landets kommuner överfördes för hemsjukvårdsinsatser i ansvaret några fall enbart till undersköterskenivå. Från vårdcentralerna upp överfördes 738 distriktssköterskor till kommunerna 14,5 % samtliga, 132 sjuksköav terskor med annan utbildning 9 % samtliga och 1 878 undersköterskor 31 av % av samtliga. Totalt överfördes 60 00065 000 anställda från

ca landstingen

till kommunerna. En ny funktion med ett särskilt medicinskt tillkom -den ansvar medicinskt ansvariga sjuksköterskan MAS enligt 25 §HSL - som svarar för rutiner kring läkarkontakter, att beslut att delegera för vårduppgifter om ansvar är förenliga med patientsäkerheten och att anmälan görs till socialnämnden patient om en i samband med vård och behandling drabbats eller for risk drabbas av utsatts att av allvarlig skada eller sjukdom.

10.4.2¶Förändringar på handikappområdet

Utveckling av verksamheten

Den svenska handikappolitiken i dess moderna utformning har utvecklats suc-

142 Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappomrädel

cessivt från 1960-talet och framåt. l likhet med övrig socialtjänstverksamhet

domineras även handikappomsorgen individinriktade insatser. De insatser av erbjuds framför allt hemtjänst, färdtjänst och bostäder med särskild som är service. Antalet fick hemtjänst har stadigt minskat i omfattning personer som År 1993 fick 31 600 under 65 år hemtjänst och sedan 1970-talet. personer hemtjänstmottagare i denna åldersgrupp har mellan åren 1975 och 1992 antalet minskat med 28 %. Samtidigt antalet hemtjänstmottagare minskar som yngre får personlig assistans. Denna insats har vuxit fram ökar antalet personer som under år för motverka bristerna inom hemtjänsten och syftar till att senare att öka möjligheterna till inflytande över den egna situationen. I bostäder med särskild service skall omfattande service och vård kunna ges Till denna kategori hör servicelägenheter, särskilt anpassade lägendygnet-runt. med tillgång till boendeserivce och gruppboendeenheter. De heter, bostäder bostäder. År 1993 bodde med funktionshinder bor dock i vanliga flesta personer endast omkring 4 700 under 65 år i särskilda boendeformer. personer har medverka till att med funktionshinder Socialtjänsten ett ansvar att personer

eller sysselsättning. Handikapputredningens SOU 1991:46 studier

får arbete detta område visar arbets och sysselsättningsfrågor inte upplevs som på att självklara uppgifter för socialtjänsten. Endast fjärdedel av genuina eller en samtliga kommuner hade ordnat någon form sysselsättning för handikappade av ungdomar med förtidspension. Drygt tredjedel kommunerna hade ordnat en av motsvarande uppgift för vuxna.

Handikappreformen

tillsattes hösten 1988 S 1988:03 och hade till huvudsa-

Handikapputredningen

utreda frågor socialtjänstens och habiliteringensrehabiliteklig uppgift att om insatser för människor med omfattande funktionshinder. Med utgångsringens situationen för barn, ungdomar och med omfattande funktionspunkt frän vuxna de små och mindre kända handikappgrupperna redovisades i uthinder samt kartläggningsbetänkande SOU 1990:19 de insatser som görs för redningens funktionshindrade inom socialtjänsten, habiliteringen och rehabiliteringen. l

betänkandet avslöjas betydande klyftor i fördelningen välfärd och levnadsav villkor mellan funktionshindrade och andra medborgare. Ihuvudbetänkandet Handikapp, välfärd och rättvisa SOU 1991:46 behandlas individinriktade insatser och detta betänkande ligger till grund för i huvudsak 199293: 159 stöd och service till vissa funktionsregeringens proposition om slutbetänkandet Ett samhälle för alla SOU 1992:52, läggs tonhindrade. I vikten på generella åtgärder berör flera samhällssektorer. som proposition följde på Handikapputredningens arbete prop. Den som 1992932159 innehåller förslag till lagstiftning på det handikappolitiska ny stöd och service till vissa funktionshindrade 1993:387 området. Lagen om

Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappområdet 143

trädde i kraft den l januari 1994 och ersatte då bl.a. lagen särskilda om omsorger om psykiskt utvecklingssstörda 1985:568. LSS är till sin karaktär en rättighetslag och går utöver de insatser kan som ges med stöd av bl.a. socialtjänstlagen. Lagens personkrets beräknas omfatta ca 100 000 personer och är begränsad till märmiskor med:

utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd yttre våld eller kroppslig sjukdom av Andra varaktiga fysiska och psykiska funktionshinder uppenbart inte som beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov stöd av och service.

Personer som omfattas av LSS har rätt till särskilt i lagen angivna insatser om de behöver sådan hjälp i sin livsföring och deras behov inte kan tillgodoses om på annat sätt. Kommunen är med ett undantag rådgivning och personligt stöd huvudman för samtliga stödformer. Senast den 1 januari 1996 kommer huvudmarmaskapet för landstingens verksamheter enligt den tidigare omsorgslagen att ha överförts till kommunerna. Rätten till assistensersättning regleras i lagen 1993:389 assistansersättom ning och är en ny statlig ersättning skall lämnas till har som personer som behov av personlig assistans minst 20 timmar vecka. Vårdbehov underper som stiger 20 timmar finansieras kommunerna. Rätten till biträde personlig av av assistans avser inte tid efter att den beviljats insatsen fyllt 65 år. som

10.4.3¶Förändringar inom psykiatrin

Utvecklingen när det gäller psykiskt sjuka

Våren 1989 tillkallades särskild utredare med uppgift överväga och en att föreslå olika åtgärder i syfte att uppnå förbättrad och effektivare service och en vård till psykiskt sjuka. Uppdraget övergick sedermera till parlamentarisk en kommitté som antog namnet Psykiatriutredningen. I ett flertal och berapporter tänkanden beskrivs och analyseras utvecklingen och situationen inom den

psykiatriska vården.

Under de senaste decennierna har markant förändring den psykiatriska en av vården ägt rum. Stora institutioner har lagts och platsantalet inom den ner slutna psykiatriska vården har halverats under l980-talet. Den slutna vården pågår i dag under kortare tidsperioder jämfört med tidigare. Utbyggnaden av alternativa vårdformer har påverkat tvångsvårdens omfattning. Mellan åren 1979 och 1983 minskade antalet personer som en viss given dag vårdades med tvång från 9 600 till 1 700 personer personer.

144 Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappområdet

Olika undersökningar tyder att ca 13 % av befolkningen upplever psykisk ohälsa och psykotiska tillstånd förekommer hos ca 2 % av befolkningen. Förekomsten psykisk ohälsa i befolkningen är relativt konstant över tiden. Dock av finns tendenser att insjuknande i schizofreni minskar något och att neurotiska störningar tilltar. Kvinnor i Sverige drabbas i större utsträckning ohälsa jämfört med män av och skillnaden är stört när det gäller psykiska besvär. Generellt sett ökar antalet

psykiska sjukdomstillstånd med stigande ålder. Mellan åren 1981 och 1991

förbättrades det psykiska hälsotillståndet påtagligt bland personer i åldrarna 61-75 år. En viss ökning kunde skönjas för personer i åldrarna 18-29 år yngre liksom för dem i åldrarna 46-60 år.

Psykiatrireformen

I december 1992 överlämnade Psykiatriutredningen sitt slutbetänkande Välfärd och valfrihet service, stöd och vård för psykiskt störda SOU 1992:73 vilket legat till grund för regeringens proposition om psykiskt stördas villkor prop. 1993942218. Riksdagen beslutade i mars 1994 att kommunerna skulle få huvudansvaret att initiera, planera och samordna de sociala insatser som de långvarigt psykiskt störda behöver. Kommunerna skall bl.a. ansvara för boendet och förutsätts även samverka med landsting, försäkringskassor och arbetsförmedlingar för att utveckla en framgångsrik rehabilitering. Psykiatrireformen trädde i kraft den 1 januari 1995. Socialtjänstlagen förtydligas då genom ett tilllägg i § 21 där det föreskrivs att kommunens uppgift avser människor med a såväl fysiska psykiska funktionshinder. Kommunerna får då också ett som lagreglerat obligatoriskt betalningsansvar för långvarigt psykiskt störda perso- En treårig försöksverksamhet med s.k. personligt ombud skall genomföras ner. liksom försöksverksamhet som gäller samverkan mellan den psykiatriska en vården och socialtjänsten kring vården av svårt psykiskt störda missbrukare.

10.5¶Utbildning till social

omsorgsexamen

- en nulägesbeskrivning

Utbildning till handläggarearbetsledare inom äldre- och handikappomsorgen sker vid 20 landstingens 27 vårdhögskolor Boden, Eskilstuna, Falun, Gävle, av Göteborg, Jönköping, Kalmar, Karlskrona, Karlstad, Kristianstad, Linköping, Sundsvall, Umeå, Vänersborg, Växjö, Örebro och Malmö, Skövde, Stockholm, Östersund. Den reguljära grundutbildningen inom vårdhögskolorna bedrevs budgetåret 199293 inom sju allmänna linjer samt påbyggnadslinjer till t.o.m. dessa: Hälso- och sjukvårdslinjen, hörselvårdslinjen, laboratorieassistentlinjen,

Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappområdet 145

ortopedtekniska linjen, rehabiliteringslinjen, sociala omsorgslinjen och tandhygienistlinjen. Utbudet utbildningar varierar mellan de olika vårdhög-

av skolorna. På vårdhögskolan i Göteborg förekommer samtliga utbildningar utom ortopedteknik och på flera enheter finns enbart hälso- och sjukvårdslinjens inriktning mot allmän hälso- och sjukvård.

Sociala omsorgslinjen inrättades den 1juli 1983 allmän utbildningslin-

som en

inom sektorn för vårdyrken. Linjen var delvis en utveckling av sociala servicelinjen tillkom i samband med högskolereformen och Vård 77 utred-

som ningen. Den sociala omsorgslinjen hade ursprungligen tre skilda inriktningar som ledde till olika yrken; en mot äldre- och handikappomsorg, en mot omsorg

psykiskt utvecklingsstörda och en mot socialpedagogiskt behandlingsarbete. om De två förstnämnda linjerna omfattade från början 80 poäng och den tredje linjen 100 poäng. Fr.o.m. läsåret 198788 sammanslogs linje I och på försök vid några vårdhögskolor och omfattade då 100 poäng.

Av högskoleförordningen SFS 1994:1101 framgår att social omsorgsexamen omfattar 100 poäng 120 poäng fr.o.m. 199495 och kan utfärdas för inriktning mot äldre, funktionshindrade och utvecklingsstörda eller mot socialpedagogiskt behandlingsarbete. I förordningen framgår följande bestämmelser om mål för utbildningen:

Social omsorgsexamen

Mål utöver de allmänna målen i 1 kap. 9 § högskolelagen För att erhålla social omsorgsexamen skall studenten ha

förvärvat de kunskaper och färdigheter, den personliga utveckling och den -

empatiska förmåga samt det kritiska tänkande som krävs för det sociala

omsorgsarbetet,

tillägnat sig kunskaper och färdigheter för att kunna bedriva, leda och -

utveckla social omsorgsverksamhet, grundad på en förståelse av samspelet

mellan individers och sociala situation, fysiska och psykiska hälsa

gruppers

i förhållande till samhälleliga och andra bakomliggande faktorer.

Härutöver gäller de mål respektive högskola bestämmer.

Fristående kurser

Utöver den grundläggande högskoleutbildningen erbjuder högskolorna också viss påbyggnadsutbildning, fristående kurser och uppdragsutbildning inom vårdoch omsorgsområdet.

Föreningen Föreståndare inom Social service FSS genomförde våren 1992

inventering de fristående kurser erbjöds under läsåren 199091 och en av som 199192. På de 16 vårdhögskolor lämnade förekom sammanlagt 71

som svar

146 Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappomrâdet

fristående kurser i form av grundkurser, fortsättnings- eller påbyggnads-

som kurser dvs. 20-, 40- eller 60 poängs ämnesdjup. Kurserna bedrevs genomgående på halvfart och på många skolor förekom distansstudier, dvs. att en stor del av utbildningen bedrivs på hemmaorten som självstudier. På många skolor förekommer också uppdragsutbildningar arbetsgivaren beställer och köper ett

särskilt kurspaket för sin personal.

De flesta kurserna gällde hemtjänstens olika arbets- och kunskapsområden 32 st och särskilt vanligt var kurser handlade de möter

som om nya grupper man inom hemtjänsten; personer med funktionshinder, missbrukare, psykiskt sjuka, invandrare, HIV-AIDS sjuka. 24 kurser utbildade i arbetsmetoder och ledningsfrågor och 15 kurser var forskningsforberedande. Merparten av kurserna låg på grundkursnivå dvs. 20 poäng. I Göteborg och Umeå fortsättningskurser på

gavs 40-poängsnivån och fordjupningskurser på 60-poängsnivån som påbyggnadsoch forskningsforberedande kurser i lokala linjer. I Örebro fanns paket

ett av fristående kurser som kan kombineras for att ge motsvarande forskningsförberedande utbildning.

10.6¶Sociala av

omsorgslinjen - Översyn

och innehåll

organisation

Under de gångna tjugo åren har utbildningen arbetsledare och administratör-

av er inom äldre- och handikappområdet utretts och belysts i ett antal statliga utredningar. Med dessa som underlag dels beskrivning utbildningens

ges en av utveckling från 1970-talet och framåt och samtidigt bild den ständigt åter-

en av kommande diskussionen om utbildningens organisation och innehåll. Redovisningen avslutas med nu aktuella översyner och aktiviteter våren 1995.

Vård 77

En kommitté med uppgift att se över vissa vårdutbildningar inom högskolan Vård 77 föreslog år 1978 i betänkandet Ny vårdutbildning SOU 1978:50 bl.a. en reformerad social servicelinje omfattande 80 poäng. Den nya sociala servicelinjen skulle utbilda för ett större och bredare arbetsfält handlade

som både om äldreomsorg, verksamheter för personer med sociala avvikelser och bland psykiskt utvecklingsstörda. Direktiven tvingade dock kommittén att lägga förslag om en utbildningslinje omfattande 60 poäng. Denna utbildning avsågs tillgodose utbildningsbehov för personal på mellannivån inom det sociala arbetsfaltet.

I fråga om sektorstillhörighet uttalas i betänkandet: Den sociala servicelinjen

kommer att ha mycket gemensamt med övriga utbildningar inom socialvårdsom-

och administratörer inom äldre- och handikappomrádet 147

Handläggare

samtliga tillhör sektorn för utbildning för administrativa, ekonomiska rådet som och sociala yrken AES-sektorn. Enligt kommitténs uppfattning är i själva verket sambandet med dessa utbildningar starkare än motsvarande samband med hälso- och siukvårdsutbildningarna. Utbildningens anknytning till vetenskaplig verksamhet underlättas sådan anknytning kan till i första hand forskom ges ningsområdet socialt arbete. Kommittén föreslår att sociala servicelinjen överförs til AES-sektorn tar därmed inte ställning i huvudmannaskapsmen frågan. den korta utbildningstiden och UHÄ Remissinstanserna var tveksamma till fick i uppdrag att ytterligare utreda frågan reformerad social servicelinje. om en I rapporten Utredning av Sociala servicelinjen, socialpedagog-linjen m.m. UHÄrappcrt 1981:6 föreslogs allmän utbildningslinje sociala omatt en sorgslinjen skulle inrättas. Linjen skulle ha tre inriktningar; en linje inriktad äldre- ach handikappomsorg, mot om psykiskt utvecklingsmot en omsorger störda och linje mot socialpedagogiskt behandlingsarbete. De två förstnämnen da omfattade 80 poäng och den tredje 100 poäng. Utredningen pekade också på ett särsk innehållsligt samband förelåg med den statliga högskolans sociala att linje. UHÄ kunde fördelar med närmare anknytning och samordning se en mellan den sociala omsorgslinjen och sociala linjen inom den statliga högskoutvecklingsarbetet borde beakta detta. UHÄ lan och menade att det fortsatta förordade vidare att linjen skulle föras till AES-sektorn där utvecklingsmöjligheterna bäst skulle tillgodoses och vidare att det landstingskommunala huvudmarmaskapet skulle bibehållas. I budgetpropositionen 198182: 100 föreslogs att den sociala omsorgslinjen skulle inrättas den 1 juli 1983. På grund av statsñnansiella skäl fanns inga förutsättningar att föra över sociala servicelinjen till ett statligt huvudmannaskap eller till AES-sektorn.

Huvudmannaskapskommittén 1978-1980

1968 års högskoleutredning U 68 föreslog inte någon förändring av huvudmannaskapet för den kommunala delen högskolan. Av utredningen framgår av

dock att de: fanns principiellt positiv syn ett enhetligt huvudmannaskap

en och då framförallt ett statligt sådant. En särskild kommitté med uppgift att lägga fram förslag till hur huvudmannaskapsfrågan borde lösas arbetade åren 1978- 1980. Kommitténs uppfattning att de vårdutbildningar som omfattades av var uppdraget skulle så långt det möjligt, en innehållsmässig och organisages, var torisk samordning. Kommittén fann att de utbildningar som genom högskolereformen förts till högskolan, saknade viktiga förutsättningar för forskningsan-

knytning bl.a. avsaknad forskningstradition. Flertalet utbildningar

genom av saknade också fasta för forskning och utvecklingsarbete. Kommittén resurser visade också lärarna i grundutbildningen inte forskarutbildade och att var utbildningen heller inte behörighet till forskarutbildning. Kommittén pekade gav

148 Handläggare och administratörer inom äldre- och

handikappomrâdet

samtidigt på att ett statligt huvudmarmaskap inte automatiskt skulle leda till en god forskningsanknytning och att frågan huvudmannaskapet för utbildningom arna i sig inte spelar någon avgörande roll för möjligheterna att vidareutveckla och förbättra högskoleutbildningen. Mot bakgrund det statsfmansiella läget av ansåg regeringen inte att det möjligt att förändra det kommunala huvudmanvar

naskapet.

Högskoleutredningen 1989

Regeringen tillsatte år 1989 utredning med uppdrag analysera situationen en att inom grundutbildningen iden svenska högskolan och internationell bakmot en grund. Högskoleutredningen redovisade uppdraget i betänkandet Frihet Ansvar Kompetens SOU 1992: 1 i vilket vårdhögskolornas situation uppmärksammades. Våren 1990 avlämnades en delrapport Vårdhögskolornas situation till - utredningen. I det följande redovisas på vilket sätt vårdhögskoloma skiljer sig från övriga högskolor i landet ref. Vårdhögskolor Kvalitet Utveckling Hu- vudmannaskap SOU 1993: 12. Framträdande är bristen forskartradition och resurser för forskning. Att vårdhögskoloma har varierande förutsättningar att bedriva forsknings- och utvecklingsarbete beror till stor del det finns att skillnader i kunskapssyn och kompetens mellan såväl olika huvudmän olika som högskolor. I det refererade betänkandet framgår vidare: Karakteristiskt för högskolestudier är att de utgår från den ansvarstagande och kreative studenten som i en intellektuell miljö stimuleras till såväl kunskapsinhämtande som personlig utveckling, Trots detta redovisas alltför ofta från studenthåll det inom att vårdhögskoloma råder ett gymnasialt synsätt på den studerande vilket kan leda till passivisering av kreativiteten. Enligt uppgift i rapporten disputerade 89 en personer med grundutbildning från vårdhögskolor under åren 1977-1990 dock

ingen från sociala omsorgslinjen. Till skillnad från den statliga högskoleutbild-

ningen styrs vårdhögskoloma i hög grad politiskt tillsatt nämnd och av en studerandeinflytandet är lågt. Ytterligare ett framträdande drag är att lärarkåren vid vårdhögskoloma i stor utsträckning saknar erfarenhet högskolestuav egna dier vilket medför svårigheter att identifiera sig med högskolekulturen. Den övervägande majoriteten av lärarna inom vårdhögskolan innehar tjänster som motsvarar adjunkttjänster inom den statliga högskolan. Behörig att inneha en sådan tjänst är den som genomgått vårdlärarutbildning 60 poäng vilket om innebär att lärarna har hög pedagogisk kompetens jämfört med motsvarande en

lärarkategori inom den statliga högskolan. När det gäller ämnesfördjupning och

kompetens råder motsatt förhållande. Vårdlärarna har inte automatiskt djupare ämnesutbildning än den som motsvarar vad deras studenter skall ha.

Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappområdet

UHÄ:s översyn sociala omsorgslinjen 1989

av

Äldreberedningen uttalade i sitt slutbetänkande Äldreomsorg i utveckling SOU 1987:21 följande: Den organisatoriska utvecklingen inom socialtjänsten innebär allt högre grad integration mellan funktionerna barnomsorg, en av individ- och familjeomsorg samt äldre- och handikappomsorg. Skilda synsätt bland personalen försvårar ibland en ändamålsenlig organisation och praktisk samverkan. Orsaken till dessa skillnader hänför sig inte sällan till olika utbildningar. Enligt beredningens mening är det angeläget att den sociala omsorgslinjens inriktning över och att dess innehåll utvecklas kvalitativt. Möjligheterna ses att samordna utbildningslinjen med den sociala linjen eller andra utbildningar inom den statliga högskolans AES-sektor bör särskilt övervägas. universitets- och högskoleämbetet UHÄ Våren 1989 uppdrog regeringen sociala omsorgslinjen och i uppdraget till UHÄ konstaterar att se över den regeringen att det pågår stark utveckling innehåll och organisation inom de en av arbetsfält för vilka linjen utbildar personal. Diskussioner ansvaret för äldom pågick i den nyligen tillsatta Äldredelegationen och inom socialreomsorgen tjänstens individ- och familjeomsorg samt på missbruksområdet pågick också ett Vid skulle UHÄ beakta utbildningens omfattande utvecklingsarbete. översynen innehåll och organisation, rekryteringen till linjen, möjligheter till samordning och integration med sociala linjen samt behovet av fördjupad utbildning. I februari 1991 överlämnades UHÃ:s redovisning till regeringen; Översyn av sociala omsorgslinjen UHÄ-rapport 1991:5. I rapporten konstateras att utbildningen på sociala omsorgslinjen är samhälls- och beteendevetenskapligt inriktad och väl tillgodoser syftet att ge en god grundläggande högskoleutbildning bas för framtida yrkesverksamhet inom social omsorg. Inte heller de som strukturförändringar inom äldreomsorgen som förestod ledde till någon annan slutsats. Endast partiella reformer utbildningen ansågs erforderliga. I en del av remissyttranden Kommunförbundet, TCO, SSR, SKTF, universitet

Svenska

och statliga högskolor framfördes kritiska synpunkter i fråga om uppdragets begränsningar och förutsättningslös översyn efterfrågades. En sådan

en mer skulle syfta till vidare samordning statliga och kommunala högskoleuten av bildningar. UHÄ delade dock utredarens bedömning att det inte fanns någon anledning att ompröva sociala omsorgslinjens huvudsakliga inriktning, innehåll och målen i stort för utbildningen. Mot bakgrund den försöksverksamhet med sammanläggning av linjerna I av och pågått sedan några år föreslog UHÄ att dessa båda den som grenar av sociala omsorgslinjen skulle ersättas av en ny inriktning mot omsorger om

äldre, handikappade och psykiskt utvecklingsstörda och skulle omfatta 100

som poäng. Ett flertal remissinstanser ansåg dock att utbildningen borde omfatta 120 några fall 140 poäng för att kunna tillgodose behovet av större bredd och

i

fördjupning av utbildningen. Enligt UHÃ:s uppfattning fanns ett stort behov av en påbyggnadsutbildning i

150 Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappomrâdet

karaktärsämnet social omsorg och föreslog därför att sådan linje 40 en om poäng inrättades.

UHÄ:s rapport de medellånga vårdutbildningarna 1990

om Samtidigt som översynen av sociala omsorgslinjen pågick, utreddes hälso- och

sjukvårdslinjen inom regeringskansliet och rehabiliteringslinjen inom UHÄ.

Föredragande statsråd uttalade prop. 199091:100 att han utgick ifrån att UHÄ också skulle över övriga medellånga vårdutbildningar vad gällde längd se och internationell gångbarhet. UHÄ uppdrog vintern 1990 vårdhögskoletre rektorer att göra en probleminventering avseende de medellånga vårdutbildningarna. I rapporten Behov av förändring de medellånga vårdutbildningarna av en probleminventering UHÄ-rapport 1991:9 redovisas fem olika utbildnings- -

linjer. I fråga om sociala omsorgslinjen föreslås att utbildningen bör omfatta

120 poäng, leda till kandidatexamen och kunna följas upp av

påbyggnadslinjefördjupningskursertill magister, forskarutbildning med möjlig-

het till licenciatexamen respektive doktorsexamen.

Huvudmannaskapsutredningen, HVU -92

Våren 1992 tillkallade Utbildningsdepartementet en särskild utredare med uppdrag att undersöka möjligheterna att överföra vårdhögskolorna till statligt huvudmannaskap. Utredningen antog namnet Huvudmannaskapsutredningen, HVU-92 och hade också till uppgift att se över vårdhögskolornas styrning, forskningsanknytning samt kvalitet i utbildningsfrågorna. I februari 1993 överlämnade den särskilde utredaren sitt betänkande Vårdhögskolor kvalitet, -

utveckling och huvudmarmaskap SOU 1993:12.

Av utredningens sammanfattning framgår bl.a. följande. Utredaren drar slutsatsen att den stora spridningen av vårdhögskolornas utbildning utan tvekan har gett upphov till svårigheter vad gäller möjligheterna att uppnå kraven på en god akademisk högskolemiljö vid samtliga enheter. svårigheterna har förstärkts av att vårdhögskolorna har utvecklats ur de icke-akademiska fackskolorna. Det viktigaste målet är att åstadkomma en större samordning mellan olika högskolor och en ökad nationell koncentration och att höja vårdutbildningarnas kvalitet och akademiska anknytning. Forskning och utvecklingsarbete inom vårdutbildningarnas karaktärsämnen är viktiga medel för att ge dessa ämnen en klarare profil. För att åstadkomma detta föreslår utredaren att vårdhögskolornas kontaktvägar till den statliga forskningsorganisationen på olika sätt stärks. Huvud-

mannaskapsfrågan anses med denna utgångspunkt vara av underordnad betydel-

se. Utredaren redovisar tre alternativ till förändring av huvudmannaskapet; vissa utbildningar överförs till statligt huvudmarmaskap enbart vårdhögskolorna , på universitetsorterna överförs till statligt huvudmannaskap och slutligen ett

Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappomrâdet 151

enhetligt statligt huvudmannaskap för samtliga vårdhögskolor. Alternativen har både för- och nackdelar och svårigheterna störst när det gäller överföringanses nuvarande finansiering vårdhögskolorna till staten. en av av När det gäller sociala omsorgslinjen föreslår utredaren att uppdraget att genomföra utbildning i social överförs till de universitet och högskolor omsorg i dag har utbildningsprogram i socialt arbete Lund, Stockholm, Göteborg, som Umeå, Östersund, Linköping och Örebro. En sammanslagning med utbildningen i socialt arbete skulle medföra rationaliseringsvinster och större möjlighet för studenterna variera och profilera sin utbildning. Sådana rationaliseatt ringseffekter skulle kunna motsvara 22 mkr enligt utredaren också uttalar som följande: Karaktärsämnet social med sin helhetssyn på den vård-och omsorg omsorgsmottagande, kan verka stimulerande och befruktande på övriga socialvetenskaper och ämnet i sig kan under inflytande av näraliggande ämnen finns inom Socialhögskolan, kanske profileras och karaktäriseras på ett som bättre sätt än den något oklara profil det uppvisar i dag. Den av kommunerna efterfrågade förstärkningen med ökad utbildning i juridik, administration och ekonomi kan också lättare erhållas i samhällsvetenskaplig än i en vårdhögen skolemiljö. Utbildningen föreslogs förlängd till 120 poäng och förlängningen avsågs finansierad halvering antalet utbildningsplatser. genom en av

Utbildning och forskning. Kvalitet och konkurrenskraft proposition

199394:177

I regeringens proposition redovisas under rubriken Åtgärder för ökad kvalitet i vårdutbildningen bl.a. frågan om huvudmarmaskapet för vårdhögskolorna vilket bygger förslagen i nämnda betänkande samt remissbehandlingen nyss detta. Enligt propositionen förordar de flesta remissinstanserna ett enhetligt av eller ett blandat huvudmannaskap för vårdutbildningarna. Endast ett fåtal landsting förordar ett kommunalt huvudmannaskap. Regeringens förslag innebär att utrymme skapas för alternativa samarbets- och huvudmannaskapsreformer och att staten bör anordna vårdutbildning på de orter där så avtalas med den nuvarande huvudmannen. Samtliga alternativa lösningar möjliga förutsätter dock kostnadsneutralitet för staten och landssom kan vara tingen. Propositionen berör inte närmare utredarens förslag om överföring av sociala omsorgslinjen till den statliga högskolan.

Kanslersämbetets utvärdering de medellånga vårdutbildningarna

av 1994-95

Regeringen uppdrog i december 1994 Kanslersämbetet att utvärdera de medellånga vårdutbildningarna med syfte bl.a underlag för regeringens att ge bedömning lärosätenas rätt att utfärda examina. I utvärderingen skall bl.a. av

152 Handläggare och administratörer inom äldre- och

handikappområdet

belysas utbildningarnas forskningsanknytning, lärarkompetens, pågående kvali-

tets- och utvecklingsarbete, utbildningens anknytning till relevant utbildning

inom och utanför högskolan. Studenternas möjlighet till fördjupade ämnesstudier och forskarutbildning skall också studeras. Uppdraget skall redovisas senast den 1 april 1996.

En särskild utredare med uppgift att förhandla om

huvudmannaskapet för vårdhögskolorna 1994-95

I juli 1994 tillkallade regeringen särskild utredare dir. 1994:76 med uppgift en att förhandla med de landsting och kommuner önskar överföra huvudsom marmaskapet för vårdutbildningen till staten. Ibudgetpropositionen 199495: 100 bil. 9 framgår att överläggningar skett med berörda och regeringens parter att inriktning är att endast förhandla med de landsting önskar förändring. som en

Av regeringens kompletteringsproposition 199495: 150 framgår att regeringen

godkänt de ramavtal om vårdhögskoleutbildning Vårdutbildningsförhandsom laren på statens vägnar har träffat med landstingen i Hallands län, Örebro län, Västmanlands och Södermanlands län samt Västernorrlands och Jämtlands län. Enligt ramavtalen åtar sig respektive landsting att lämna utbildningsuppdrag till berörd statlig högskola.

10.7¶Sammanfattande

bedömning

10.7.1¶Inledning

Under det senaste decenniet har äldre- och handikappverksamheten genomgått en betydande verksamhetsmässig och organisatorisk förändring tillsammans som med förslagen till Ny socialtjänstlag ställer ökade krav på kompetens och utbildning. Socialtjänstkommitten har gjort bedömningen att också hemtjänstpersonalens yrkesroll, arbetsfält och utbildning bör redovisas i föreliggande betänkande. Den kunskapsöversikt vi redovisar bygger på befintligt material i form av statliga utredningar, betänkanden och propositioner samt de lokala studier, forskningsrapporter och annat material lyckats fram. Det har inte funnits som möjligheter och har inte heller varit ambitionen i detalj kartlägga de lokala att

vårdhögskolornas utbildnings- och fortbildningsprogram eller i detalj diskutera

kvalitet och innehåll på sätt vi gör när det gäller socionomutbildsamma som ningen. Denna uppgift ligger for övrigt på Kanslersämbetet har regeringens som uppdrag att utvärdera de medellånga várdutbildningarna under åren 1995-1996. Allmänt kan sägas att personal i äldre- och handikappomsorgen under senare år varit föremål för ett stort intresse från forskare och särskilt vårdbiträdenas

Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappområdet 153

yrkesroll, arbetsförhållanden och kompetensbehov har en framskjuten plats i den litteratur vi tagit del av. Beskrivning av handläggare och administratörer

av äldre- och handikappomsorg förekommer tämligen sparsamt i litteraturen en

-

okänd eller osynlig yrkeskår

Under utredningsarbetet har kontakter förekommit med den särskilde utredaren som har till uppgift att förhandla om huvudmannaskapet för vårdhögskolorna samt med Kanslersämbetet och Behörighetskommittén. Vi har noterat att 1993 års högskolereform innebär att varje lokal högskola fritt bestämmer om innehåll och form för utbildningen med utgångspunkt från målen i högskoleförordningen. Kommitténs principiella synpunkter riktar sig därför till berörda departement och myndigheter, till de lokala högskolorna och till verksamhetsansvariga kommuner.

10.7¶Behovet av kompetens och utbildning

Samhällets insatser och ansvar for äldre och personer med funktionshinder har genomgått en betydande utveckling under 1900-talet. Från fattighus och institutionsvård, som utgjorde den huvudsakliga formen för äldreomsorg vid seklets början till dagens omfattande utbud av hemtjänst, färdtjänst, dagverksamheter och särskilda boendeformer.

Det senaste decenniet har inneburit omfattande förändringar på äldre- och handikappområdet. Den ökande gruppen äldre och ett krympande sarnhällsekonomiskt utrymme ställer allt större krav på organisationen och på förmågan att utnyttja resurserna ett effektivt sätt. Arbetsfåltet har vidgats genom tillkomsten av nya verksamheter och ny lagstiftning samt ett ökat ansvar för nya målgrupper. Förslaget till ny socialtjänstlag innebär nya bestämmelser som betonar socialtjänstens ansvar på samhälls-, grupp- och ornrådesnivå. Betydelsen av förebyggande insatser och tidiga åtgärder markeras och bör få stor betydelse för inriktningen av äldre- och handikappomsorgen. Verksamheten skall bedrivas målinriktat och planmässigt och med krav på god kvalitet. En viktigt och delvis försummat område anhörigomsorgen lyfts fram och i en ny

- bestämmelse får kommunerna ett särskilt ansvar att stödja och avlasta anhöriga.

Sammantaget ställer dessa förändringar äldre- och handikappområdet nya krav på utbildning och kompetens. Vi har i det föregående redovisat vissa synpunkter på kompetenskrav och utbildningsbehov från de betänkanden och förarbeten föregick Ädel-reformen och reformerna på handikappområdet.

som I Handikapputredningens slutbetänkande konstateras att det finns genomgående brister i grundutbildningar på högskolenivå med avseende på kunskaper om funktionshinder. Vidare framgår av utredningen att det varken hos huvudmännen eller hos utbildningsinstitutionerna förekommer detaljerad och fortlöpande uppföljning av personalens kompetens och hur den motsvarar de krav som verksamheten ställer. Av det underlagsmaterial vi tagit del av finner vi en fram-

154 Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappområdet

trädande kritik mot brister i utbildningen när det gäller handläggning av enskilda ärenden dels vad avser formella krav laglighet, dokumentation men också i fråga metoder för behovsbedömning, utredningsteknik och systematisk

om utvärdering. I Socialstyrelsens rapport om kompetenskrav och utbildningsbehov SoS-rapport 1990: 15 dras slutsatsen att utbildningen för socialtjänstens olika verksamhetsområden är otillräcklig och dåligt anpassad till de behov som finns. Mycket talar för att den snabba samhällsutvecklingen och de problem som socialtjänsten ställs inför under 1990-talet kommer att kräva en väsentligt höjd

beredskap hos utbildningsansvariga. Socialstyrelsen anger att det ankommer på utbildningsansvariga, verksamhetsansvariga, personalansvarigaoch påfackorga-

nisationerna att till att förändringarna i utbildningen kan ske snabbt och få

se genomslag på alla relevanta utbildningsnivåer så att nuvarande och kommande personal får bättre förutsättningar att medverka i socialtjänstens utveckling.

Ökat för äldreomsorgen har inneburit organisationsförändringar

ansvar som

resultatenheter och beställar-utförar modeller. Inte minst har Ädel-refort.ex.

LSS och psykiatrireformen inneburit påtagliga förändringar för hemtjänstmen, personalens arbetssätt och yrkesroll. Utan att närmare gå in på den mångfald av organisationsformer förekommer, väljer vi att göra en mycket gene-

som rellkravspecifikation för handläggare på äldre- och handikappområdet. Beskrivningen av kunskapsområden utgår från de verksamheter som kommunerna i dag svarar för samt den nya socialtjänstlagstiftning som kommittén föreslår.

Hemtjänstassistentens yrkesroll kan indelas i två stora ansvarsområden; myn-

dighetsutövning och arbetsledning. För myndighetsutövningen behövs en grund-

läggande socialpolitisk, hälso- och sjukvårdspolitisk, arbetsrättslig, juridisk, ekonomisk och administrativ utbildning. Kunskaper om behovsbedömning, dokumentation, metoder för kvalitetssäkring, uppföljning och utvärdering måste utgöra ett stort inslag i utbildningen. Kompetens på detta område måste säkerställa att äldre- och handikappomsorgens 60 mdkr fördelas och kommer dem

behöver det till del. För det andra stora ansvarsområdet arbetsledning som -

krävs god kompetens i bl.a. handledning och personaladministration liksom

förmågan att stödja anhöriga och i övrigt ha god förmåga att samarbeta med läkare, sjukvårdspersonal, försäkringskassa, arbetsförmedling och frivilliga organisationer. Specifika kunskaper om målgrupperna bör ha bredd och djup och omfatta bl.a. åldrandets speciella villkor, olika slags funktionshinder, äldres och funktionshindrades behov stöd och hjälp ihemmet, särskilda boendefor-

av mer, färdtjänst, dagverksamheter, tekniska hjälpmedel, bostadsanpassning m.m. Äldre invandrare kräver speciell kulturkunskap, övergrepp i familjen måste hanteras med kompetens i farniljebehandling. Slutligen bör hemtj änstassistenten ha förmåga att sammanställa, systematisera och analysera sina samlade kunskaper situationen för äldre- och handikappade att utgöra underlag för sam-

om

hällsplaneringen.

Handläggare och administratörer inom äldre- och hanriikappområde 155

Ovanstående kravspecifikation torde i väsentliga delar inte avvika från motsvarande beskrivning av kunskapsbehov för handläggare inom individ- och familjeivmsiargcn. Grundläggande områden som socialpolitik, hälso- och sjukvårdspolitik, administration, förvaltningsjuridik, ekonomi, handläggning och behovsbedömning är gemensamma för socialtjänstens olika handläggargrupper. Kunskaper på det personal- och arbetsledande området torde krävas i stor omfattning på äldre- och handikappområdet och inom individ- och familjeomsorgen är behovet av metoder för socialt behandlingsarbete mer framträdande. Fördjupade kunskaper om olika målgruppers specifika behov och livssituation och om socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens resurser hör till de områden där olika grad av specialisering kan vara nödvändig. Allmänt och samhällsinriktat arbete liksom uppföljning och utvärdering torde kräva samma metoder och förmåga att analysera och sammanställa kunskaper oavsett om målgruppen utgörs av ungdomsgrupper med behov av stöd, utveckling av verksamhet för isolerade pensionärer eller anordnande av daglig verksamhet för personer med funktionshinder.

Vi avser med denna mycket generella beskrivning en önskelista på kun-

skapsområden skissera behovet av en kvalificerad och bred generalistutbild-

ning. Efter en grundläggande del kan fördjupning ske av de kunskapsområden som utgör kärnverksamheten inom äldre- och handikappområdet. Vi gör bedömningen att de krav som idag ställs handläggare inom dessa verksamhetsområden innebär behov av motsvarande utbildningsnivå som för ivriga handläggargrupper inom socialtjänsten.

Vi har också redogjort för brister i utbildningen som mer tycks handla om förhållningssätt än om bristande kunskapsnivå. Sådan kritik har i första hand framförts från olika handikapporganisationer. Ett förhållningssätt som innebär djup respekt och öppenhet för andra människors livssituation och livsval utgör grundkompetensen i allt socialt arbete. En god utbildning måste t.ex. kunna bibringa eleverna insikt om hur det är att vara helt beroende av andra människor i sitt dagliga liv och kanske under ett helt liv. Med hemtjänst, bostad och ekonomisk försörjning kan livets mest elementära behov tillfredsställas. Socialtjänstlagen uttrycker dock högre ambitioner som innebär att handläggare måste ha kompetens och fantasi att med olika medel också erbjuda äldre och personer med funktionshinder liksom övriga personer som omfattas av socialtjänstlagen möjligheter till ett aktivt deltagande i samhållslivet.

10.7.3¶Behov medicinska kunskaper i utbildningen

av Syftet med Ädel-reformen bl.a. förbättra vården för den enskilde

var att genom att samordna sociala och medicinska insatser i en enda organisation. Ett medicinskt synsätt som tydligt kom till uttryck i utformningen av långtidssjukvårdens institutioner skulle ersättas av en mer social syn äldre och deras

156 Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappomrádet

behov av omsorg och vård i mer normaliserade och hemlika former. Som en kvalitetsgaranti för den kommunala hälso- och sjukvården infördes en bestämmelse i HSL om att det skall finnas en särskilt medicinskt ansvarig sjuksköterska anställd i kommunen.

Ädel-reformen föregicks viss hos de yrkesgrupper förväntades

av oro som samarbeta i den kommunala organisationen. En anledning till funderingar gällde frågan om arbetsledningen men det förekom också rädsla bland hemtjänstens personal att äldreomsorgen skulle medikaliseras och hos sjukvårdspersonalen farms vissa farhågor att deras medicinska kompetens inte skulle mötas av respekt. Vi redovisar i det föregående X en avhandling om det ojämlika mötet som tycks stödja uppfattningen att samarbetet inte är helt oproblematiskt. Inom ramen för Ädel-utvärderingen pågår ett projekt som syftar till att följa upp reformen också i dessa delar och det föreligger därför ännu inte någon sammanställning av erfarenheter och eventuella problem inom detta område. Vi har dock noterat att frågan om arbetsledarskapet aktualiserats i en del kommuner och av den fackliga organisation som företräder sjuksköterskorna.

Vårdtyngden inom alla delar av äldrevården har ökat under det senaste decenniet och de äldre som flyttar till en särskild boendeform lider inte sällan av en

demenssjukdom och har ofta en sammansatt sjukdomsbild. Sjukhemmen får allt-

mer en viktig funktion att erbjuda kvalificerade vårdinsatser i livets slutskede. Socialstyrelsen konstaterar i utvärderingen Ädel-reformen allt oftare

av att man finner personer i livets slutskede, med uttalad demens eller omfattande funktionshinder på Sjukhemmen och överlag krävs medicinska insatser och omvårdnadsinsatser. Rent numerärt utgör dessa dock inte en majoritet av de boende och de torde också finnas i hög utsträckning i övriga särskilda boendeformer.

Behovet av medicinska insatser inom äldrevården ställer krav på tillgång till personal med kvalificerad medicinsk kompetens. Enligt den lagstiftning som gäller är kommunerna ansvariga för hälso- och sjukvård i särskilda boendeformer och i dagverksamheter t.0.m. sjuksköterskenivå. Den kommunala sjukvårdspersonalen och den särskilt ansvariga sjuksköterskan svarar för att vården bedrivs med god kvalitet. Ansvaret för läkarinsatser åvilar alltjämt landstinget och innebär ingen förändring jämfört med tidigare.

Verksarnhetsansvarig personal på äldre- och handikappområdet arbetsledare

för vårdbiträden, administratörer och handläggare måste i grunden besitta en

kvalificerad och bred social kompetens vilket utvecklats i tidigare avsnitt. I särskilda boendeformer förekommer inte sällan arbetsledare med en medicinsk utbildningsbakgrund. I det dagliga samarbetet kring vårdplanering, behovsbedömning och i rehabiliteringsfrågor bidrar hemtjänstassistenter, sjuksköterskor, sjukgymnaster och arbetsterapeuter med sin specifika sakkunskap. En väl utvecklad samverkan mellan flera olika yrkesgrupper ger en bred och djup kompetens och är mycket viktig förutsättning för en god kvalitet inom äldre- och

en

handikappomsorgen förverkligande Ädel-reformens intentioner.

och ett av

Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappomrádet 157

För att underlätta samarbetet mellan verksamhetsansvarig personal och sjuksköterskorna vore det önskvärt med en gemensam bas i grundutbildningen så att båda yrkesgrupperna får insikter i respektive lagstiftningsområde, i socialpolitik och i hälso- och sjukvårdspolitik och att verksamhetens mål och organisato-

riska förutsättningar är klargjorda från början. Ett gemensamt för god

ansvar kvalitet i äldrevården förutsätter också överblick över vissa

gemensamma kunskapsområden som t.ex. gerontologi och geriatrik. En för den enskilde

mer

avgörande kvalitetsegenskap hos personalen är dock ett förhållningssätt

som präglas av respekt för självbestämmande och integritet oavsett inne-

- om man har en social eller medicinsk grundutbildning.

l0.7.4 Allmänt kvalitet och

om utbildningens organisatoriska tillhörighet

När det gäller hemtjänstassistenten och den sociala omsorgsutbildningen det

var ursprungliga syftet att göra en översiktlig beskrivning yrkets och utbildning-

av ens framväxt och av de krav på kompetens och utbildning förändrad

nya som

verksamhet och lagstiftning kunde ställa denna yrkesgrupp. Tillgängligt

material indikerade dock ganska omgående bilder av en problematisk yrkeskår och brister i yrkesutövning med avseende bl.a. på handläggning ärenden,

av dokumentation, behovsbedömning, arbetsledning Detta anledning till

osv. gav reflektioner kring utbildningens kvalitet och till dess framtida organisatoriska tillhörighet.

Sedan slutet på 1970-talet har utbildningen diskuterats i mängd återkom-

en mande statliga utredningar och översyner som vi redovisat i betänkandet. Redan i den första utredningen VÅRD 77 ansågs höra hemma inom

utbildningen

- sektorn for administrativa, ekonomiska och sociala yrken AES-sektorn och inte inom vårdsektorn. Genomgående finner vi att flertalet utredningar har pekat det starka sambandet mellan den sociala omsorgslinjen och den statliga högskolans sociala linje som leder till socionomexamen och att det landstings-

kommunala huvudmannaskapet har ifrågasatts.

Det förefaller ha funnits samstämmighet den sociala linjens sektorstill-

om hörighet, behovet att öka utbildningens omfattning och principiellt positiv

en syn på ett mer enhetligt och statligt huvudmannaskap för i första hand den

sociala omsorgsutbildningen. Regionalpolitiska skäl och den samhällsekonomiska situationen tycks dock ha försvårat möjligheterna till förändring.

en

Översynernahar lett till en successiv förlängning utbildningen. Trots detta

av kan vi konstatera att utbildningen nästan aldrig tycks ha varit helt i fas med verksamhetens kontinuerliga förändring och därmed krav på kompetensutveckling. Först år 1970 utfärdades den första läroplanen för handläggare med

en ansvar både för den slutna och den öppna äldreomsorgen och hemtjänsten

158 Handläggare och administratörer inom äldre- och handikappområdet

hade då existerat i nästan tjugo år. Ända fram till början 1990-talet

av var utbildningen två-årig 80 poäng. 198788 inleddes försök med sammanläggning av linje I och en integrerad äldre- och handikapplinje och utbildningens omfattning ökade till 100 poäng. Fr.o.m. intagningen 199495 har utbildningens längd uppnått 120 poäng 3 år.

Som jämförelse bör i detta sammanhang nämnas att socionomutbildningen

en inom den statliga högskolan haft utbildningslängd motsvarande 140 poäng

en sedan början på 1960-talet.

Som ett starkt genomgående drag framgår att vårdhögskolorna saknar eller har

tämligen bristfällig anknytning till forskarvärlden. Det finns ingen forskaren tradition och lärarna saknar i stor utsträckning erfarenheter av egna högskolestudier. I huvudmarmaskapsutredningen dras slutsatsen att den stora spridningen vårdhögskolornas utbildning utan tvekan har gett upphov till svårig-

av heter vad gäller möjligheterna att uppnå kraven på god akademisk högsko-

en lemiljö vid samtliga enheter. Höstterminen 1991 fanns utbildningen vid 20 olika vårdhögskolor som i genomsnitt utbildade 28 elever.

Hemtjänstassistentens yrkesroll beskrivs i termer som otydlig, oprofessionell,

okänd, och med dåligt självförtroende. Detta är bilder förmedlas dels från

som arbetsledning men också från yrkeskåren; Det är svårt att hitta sin roll, att förklara vad verkligen gör, vad yrket går ut på. Behövs vi i framtiden

man Samtidigt förmedlas bilden av en ytterst mångsidig och splittrad yrkesroll

-

befinner sig ständigt i ett korstryck och mångfalden av arbetsuppgifter man gör att inte känner sig bra på något och tycks ha hamnat i en omöjlig

man yrkesroll.

Med det underlag kommittén tagit del av, framtonar bilden av en utbild-

som ning präglas både kvantitativa och kvalitativa brister och en problem-

som av

fylld yrkeskår har låg grad av professionalitet och självförtroende.

som

Vi gör bedömningen att det föreligger ett stort behov att öka kvaliteten i utbildningen och självförtroendet hos en yrkeskår som ansvarar för en årlig fördelning motsvarande 60 milliarder kronor. Utbildningens status bör

av resurser

höjas och närmare forskaranknytning synes mycket angelägen. Mot denna

en bakgrund gör vi bedömning som den nyligen framlagda Huvudmanna-

samma skapsutredningen HVU-92, att sociala omsorgsprogrammet bör överföras till de universitet och högskolor i dag har utbildningsprogram i socialt arbete

som och integreras med denna utbildning. Vi ställer också stora förhoppningar till den kvalitetsutvärdering bl.a. sociala omsorgsprogrammet, som pågår inom

av

för regeringens uppdrag till Kanslersämbetet. ramen

Särskilt

yttrande

Av Anders Andersson Göte Jonsson

KdS,

m

och Ingrid Ronne-Björkqvist fp

Behovet av medicinsk kompetens inom den kommunala äldreomsorgen har uppmärksammats vid olika tillfällen. I den allmänna debatten framförs då och då kritik mot brister med avseende på det medicinska omhändertagandet av äldre. Kommunernas betalningsansvar för medicinskt färdigbehandlade anses leda till alltför snabba utskrivningar från akutsjukhusen och ofta framförs behovet av fler läkare på sjukhemmen. I Socialstyrelsens Ädel-utvärdering bekräftas kritiken mot bristande kvalitet i sjukhemsvården. I vissa fall erbjuds otillräckliga sjukvårdsresurser och det finns fortfarande alltför många med trycksår, kvarliggande katetrar och omfattande läkemedelskonsumtion. Socialstyrelsen konstaterar dock att de huvudsakliga problemen i dag handlar om oklarheter om ansvaret för rehabiliteringsinsatser men påpekar också brister i vårdplaneringen och i handläggning av enskilda ärenden.

Av den ovan relaterade bakgrunden som har funnits med i det underlagsma-

terial som Socialtjånstkommittén haft i sitt arbete finner vi det angeläget att

lyfta fram behoven av sjukvårdspolitiska kunskaper hos de för äldreomsorgen ansvariga arbetsledarna. Principiellt tror vi också att det finns förutsättningar för att hemtjänstassistenterna kan göra en bättre helhetsbedömning av vård och omsorgsbehoven för äldre och handikappade om man förutom en bred och kvalificerad social kompetens också har kunskaper och erfarenheter från hälsooch sjukvården.

Bilaga 1

Schematiska beskrivningar med kommentarer

till innehåll olika

socionomutbildningens på utbildningsorter

LUND

Socionomutbildningen i Lund inleds med obligatoriska kurser på 80 poäng. Därefter följer handledd studiepraktik på 20 poäng. Under

en utbildningens två

sista terminer väljer de studerande två fördjupningskurser i socialt arbete - var och en på 20 poäng.

Denna inriktning gäller sedan VT 1990 då utbildningsplanen ändrades radikalt. Förändringen innebar bl.a. längre sammanhållna kurser, i

förändringar

kursernas innehåll, införande del kurser i stället för av en nya samt en två

obligatoriska praktikperioder.

Den kritik som riktats mot socionomutbildningen utbildningsledningen ses av som ett tecken på att undervisningen tidigare felorganiserad. Den gamla var utbildningen innehöll i stor utsträckning korta S-poängskurser .inte som gav några fördjupade kunskaper. Den huvudregel tillämpas idag är kurs som att en skall omfatta 20 poäng och att en lärare eller ett team har det samlade ansvaret för kursen. Man anser också att nyutexaminerad socionom skall behärska en åtminstone något eller några av socionomernas arbetsfält. Av den anledningen erbjuds studenterna stor valfrihet.

Termin 1 omfattar en 20-poängskurs i socialt arbete. Studiernas uppläggning syftar till att medvetandegöra studenterna sitt framtida De får

om yrkesval.

därför tidigt komma i kontakt med yrkesverksamma på fältet; först genom en dags studiebesök och sedan som veck0praktikanter knutna till viss bestämd en arbetsplats. Arbetsplatsen kan ligga i närheten högskolan eller i studentens av hemkommun. Den tidiga kontakten med yrkeslivet syftar också till skapa att studiemotivation för de kurser ligger längre fram i utbildningen. Veckosom praktiken syftar till att bild det sociala arbetets vardag. Arbetsfaltet ge en av är brett och spänner över traditionellt socialbyråarbete, kuratorspraktik, frivård

etc. Studenter som placeras inom verksamhetsområde får samma gemensamt uppgiften att beskriva och presentera sitt arbetsområde för sina studiekamrater

vid ett seminarium. Till dessa seminarier bjuds även fálthandledarna in.

Kursen Samhällsstruktur och socialpolitik termin 2 syftar dels till att ge studenterna grundläggande kunskaper samhällsvetenskapliga teorier, dels om

6 l5-O467

162 Bilaga I

till beskrivning för socialpolitiken och sociala problem väsentliga att ge en av drag i den svenska samhällsstrukturen. Den skall också studenterna träning ge i utforma, genomföra och presentera ett skriftligt projektarbete med fáltankatt

nytning. Projektarbetet bedrivs efter samma riktlinjer som gäller för uppsats-

skrivning. Studierna på termin 3 omfattar två 5-poängskurser politik och förvaltning respektive datalära 10-poängskurs i rättskunskap. Kursen i datalära samt en innehåller bl.a. presentation socialtjänstens ADB-register. en av Termin 4 omfattar 10-poängskurs i socialrätt och 10-poängskurs i socialt en en arbete. Båda kurserna knyter direkt till praktisk yrkesverksamhet och bygger an på medverkan många gästföreläsare från fältet. Studenterna hämtar bl.a. av aktuella fall från socialtjänsten och försöker efter bästa förmåga tolka lagar och

föreslå åtgärder i enskilda ärenden. Kursen i socialrätt omfattar dels socialtjänstlagstiftningen SoL, LVU och

LVM, vissa delar socialförsäkringslagen, förvaltnings- och sekretesslagstift-

av

ningen, hälso- och sjukvårdslagen, omsorgslagstiftningen, lagen om psykiatrisk

tvångsvård samt invandrarlagstiftningen.

Kursen i socialt arbete syftar till att utvidga och fördjupa kunskaperna om det sociala arbetets teorier och metoder. Studierna skall också utgöra en förbere-

delse för den kommande praktikperioden. Den handledda praktiken kommer in på femte terminen. Socialhögskolan företrädesvis med socionomarbetsplatser i Malmöhus-, Kristiansamarbetar stads-, Blekinge-, Kronobergs- och Kalmar län. hösten 1993 sammanlagt 86 studerande ute i praktik. Drygt 30 % Under var studenterna placerade i Malmö-Lund-regionen. Ungefär hälften av av var studenterna praktiserade socialkontor. Skolan har idag svårigheter att få fram bra praktikplatser. Senast gav stora enkät till 500-600 arbetsplatser bara ett 25-tal platser i stället för de 90 som en man behöver. samband med praktiktermin slopades VT 1990 diskuterades också I att en möjligheter få göra denna enda praktik utomlands. Enligt den studenternas att studieordningen hade 3-5 studenter praktiserat utomlands varje termin. gamla viktigt studenterna skulle få möjlighet att omsätta sina främst på Det ansågs att och svenska förhållanden grundade teoretiska studier i svensk

svensk lagstiftning

därför fram till den enda praktikperioden företrädesvis praktik. Man kom att borde i Sverige. Samtidigt ville studenterna möjlighet till någon göras man ge utlandsstudier under socionomutbildningen. Man fann att termin 6 var form av termin för sådana studier med hänsyn till att studenterna då har både en lämplig teoretisk och praktisk erfarenhet socialt arbete i Sverige. Under termin 6 kan av i Lund mellan inriktningar: Socialt arbete med barn och studenterna välja tre

Socialt arbete med drogmissbrukare och Komparativ socialpoliungdom,

tik. Alla alternativen innehåller 10 poäng teoristudier och 10 poäng uppsatstre

Bilaga 1 163

arbete. Kursen Komparativ socialpolitik belyser den svenska socialpolitiken i ett internationellt perspektiv och är därför mest lämpad for utlandsstudier. Även i övriga sjätteterminskurser dock möjlighet till

ges att skriva uppsatsen utomlands.

Valfriheten på den sista terminen omfattar tre 20-poängskurser i socialt arbete

med inriktning mot

socialt förändringsarbete

behandlingarbete med individer och familjer grupper, institutioner och organisationer.

GÖTEBORG

Socionomprogrammet i Göteborg omfattar ett basblock på 60 poäng, ett fortsättningsblock på 40 poäng och ett fördjupningsblock på 40 poäng. Denna studieordning gäller sedan HT 1991 då utbildningsplan infördes.

en ny

Den förändringsprocess som ledde fram till den nya utbildningsplanen startade i slutet av 1980-talet och påverkades bl.a. den då aktuella översynen

av av socionomutbildningen. Innehållet i en del kurser har förändrats att vissa

genom områden har kommit till eller utökats. Vidare har vissa moment från valfria kurser förts över till obligatoriska kurser.

En praktiktermin har tagits bort och ersatts av fåltförlagda studier under de tre

första terminerna. En annan nyhet är klasslärarsystemet syftar till att skapa

som kontinuitet och sammanhang både ifråga om kursinnehåll, relationer i klassen och kopplingen till fältet.

Basblocket terminerna 2 och 3 är indelat i olika delkurser varierande

av längd. Under de två första terminerna skall studenterna få samhällsvetenska-

en plig grund att stå på både för fortsatta studier och för kommande yrkesverksamhet. Fr.o.m. termin 3 står ämnet socialt arbete i centrum för studierna.

Klasslärarsystemet innebär att två lärare följer varje klass under de tre första terminerna. Varje klass omfattar 35 studenter och varje termin utgör

ca en kurs. Klasslärarna håller också i de fáltförlagda studierna omfattar 2 + 2 +6

som veckor av undervisningen på basblocket.

De fáltförlagda projektstudierna under de två första terminerna gör att studenterna tidigt kommer i kontakt med praktiskt yrkesverksamma inom hela den sociala sektorn. Fältet bidrar med idéer och uppslag i projektarbetet ut-

som mynnar i en skriftlig grupprapport.

Varje klass knyts till en stadsdel i Göteborg eller till närbelägen kommun.

en Under denna tid får studenterna handledning både från skolan och från handledare på fältet.

Under termin 3 har alla elever en praktikarbetsplats dit de går varje dag under 6 veckor. Individuella handledare utses. De får ingen ekonomisk ersättning för sin insats. Institutionen bjuder i stället föreläsningar ute på arbetsplatserna

164 Bilaga 1

då tar aktuella studier och information som kan vara till nytta man upp annan för utvecklingen av det sociala arbetet. Erfarenheterna de fáltförlagda studierna är inte entydigt positiva. Det är av svårt att hitta både praktikplatser och lämpliga arbetsuppgifter under så kort tid. Det betyder att studenterna i stor utsträckning får gå vid sidan om sina handledare. För närvarande prövas olika modeller för de fáltforlagda studierna. Ambitionen är bl.a. att försöka knyta praktiken bättre samman över de tre terminerna. Även det är for tidigt att dra några säkra slutsatser vilket system som om om är bäst det gamla systemet med två obligatoriska praktikterminer eller det med faltforlagda studier och enda praktik tror man att de nya systemet en falttörlagda studierna och klasslärarmodellen har betytt att vissa studenter funderar gång över sitt utbildningsval. Studieuppehållen under de första en extra tre terminerna är t.ex. ganska många. Fortsättningsblocket terminerna 4 och 5 omfattar temastudier och handledd praktik. De teoretiska studierna lyfter fram fyra olika aspekter i det sociala arbetet:

problemaspekt handlar den i vilken sociala förhållanden en som om process och relationer blir uppfattade som sociala problem handlingsaspekt sätter det sociala arbetets metoder i centrum en som -

organisationsaspekt ser det sociala arbetet i sitt organisatoriska sam-

- en som manhang och lyfter fram moral och värderingar i det sociala arbetet. - en etisk aspekt som

Termin 4 innehåller bl.a. temastudier kring de problem och målgrupper man möter yrkesverksam i socialt arbete. Kursinnehållet är en komprimerad som variant på åtta tidigare 5-poängskurser låg på termin Tidigare kunde som studenterna fritt välja två. Nu följer alla studenter samma undervisning. Den handledda praktiken ligger på termin 5. Göteborg har inte någon brist på praktikplatser. Det finns tvärtom ett överskott som bl.a. beror på att kullen hel termins handledd praktik minskat till hälften. Det betyder som skall ha en

skolan kan ställa högre krav praktikplatser och pratikhandledare än

att tidigare. Skolan kräver att praktikanterna skall arbeta med egna klient.ex. Ett villkor är att praktikhandledarna deltar i den utbildning som skolan ter. annat erbjuder. Praktiklärarna genomför också mitterminsutvärdering med alla en praktikanter och handledare. De uppgifter lämnats från skolan beträffande studenter i handledd praktik som under HT 93 visar att majoriteten de sammanlagt 122 studenterna praktiseraav de på arbetsplatser i Göteborgsområdet. Ungefär en tredjedel av studenterna praktiserade socialkontor. Tio studenter praktiserade utomlands. Fördjupningsblocket 6 och 7 har tidigare omfattat fyra valfria

terminerna

20-poängskurser med inriktning mot psykosocialt arbete, samhällsarbete och

Bilaga 1 165

socialpolitik, socialrätt respektive psykosociala arbetsmiljöer. Kursplanerna för terminerna 6 och 7 och har nyligen arbetats och innehåller om idag fler obligatoriska än valfria kursmoment. Studierna på termin 6 syftar till fördjupade kunskaper att ge om teorier och metoder i socialt arbete på samhälls-, och individnivå medan studierna grupppå termin 7 har fått benämningen Socialt arbete och

kunskapsproduktion.

Första hälften av termin 6 bygger vidare på de erfarenheter studenterna fått under sin handledda praktik och innehåller bl.a. falldiskussioner

i smågrupper.

I slutet av terminen vidgas perspektivet till omfatta jämförande att studier av

den socialpolitiska utvecklingen i olika länder.

Studierna på termin 7 syftar till att ge fördjupad kunskap om vetenskapsteori och forskningsmetoder i socialt arbete, träna förmågan att att läsa, tolka och kritiskt analysera forskningsresultat vidareutveckla förmågan samt att till meto-

dologisk skicklighet, kritiskt tänkande och kunskapsproduktion.

ÖREBRO

Socionomutbildningen i Örebro omfattar

60 poängs studier i ämnet socialt arbete, 10 poäng faltförlagda studier och 20 poäng handledd

studiepraktik. Det

ställs också krav på att studenterna skriver 10-poängsuppsats på C-nivå, en som

gör dem behöriga att söka till forskarutbildning.

Studierna på termin I är teoretiskt inriktade det sociala arbetets mot historiska och vetenskapliga grund samt professionens utveckling. Kursen betraktas som en grundkurs i socialt arbete och omfattar två 10-poängskurser. Under denna termin genomförs också arbetsplatsbesök redovisas som skriftligt och diskuteras gruppvis. Under de två första terminema får studenterna dessutom kvalificerad handledning i mindre vidareutbildade

grupper av psykoterapeuter.

Handledningen syftar till att förbereda studenterna för yrkeslivet och omfattar ca 2 timmar var tredje vecka. Studierna på termin 2 syftar till att allmänbilda studenterna svensk om samhällsstruktur och välfárdspolitik och omfattar studier i

statskunskap, samhälls-

ekonomi, sociologi och rättskunskap. På denna kurs undervisar lärare som hyrs in från andra moderinstitutioner. Kursen för närvarande ses över med hänsyn till att innehållet kritiserats studenterna. De har bl.a. av ansett att studierna på makronivå tar för mycket plats i undervisningen, kursen är för splittrad att och att den också innehåller del upprepningar från gymnasietiden. en Termin 3 inleds med kurs i socialrätt med undervisning SoL, en om LVU och LVM, beslutsprocessen i enskilda ärenden, reglerna offentlighet om och sekretess samt reglerna om tjänstefel, mutbrott och brott mot tystnadsplikt. Efter denna kurs följer faltförlagda studier på 12 veckor med individuell handledning. För dessa studier utnyttjas i stort sett praktikplatser för den samma som handledda praktiken. Några arbetsplatser har tillkommit

nya t.ex. frivilliga

166 Bilaga 1

organisationer. Under de faltförlagda studierna är studenterna mer observatörer

handläggare. Meningen är att de skall reflektera över rollen som socialarbetaän därför viss processhandledning. Av tiden skall 20 % re. Studierna omfattar arbete med individuella seminarieuppgifter. I detta arbete får studenavsättas för från skolan. En utveckling detta moment är gång och terna handledning av tillsatt. Förutom aktiviteter på fältet ingår två-tre en utvärderingsgrupp är

temadagar på högskolan.

Studierna på termin 4 är i den utbildningsplanen profilerade mot psykolo-

nya första gången VT 94 och omfattar två delar. Den ena delen är gi. Kursen gavs barn- och ungdomspsykologi och den andra syftar till att ge grundvinklad mot generella och specifika samband mellan samhällsstruktuläggande kunskaper om

rer och individer. kursplanen for termin 5 omfattar 20-poängskurs i socialt arbete. Den nya en fördjupade kunskaper teorier och metoder för Kursen syftar till att ge om strukturinriktat och administrativt socialt arbete. Ett av de mo-

psykosocialt,

behandlas i kursen är utredningsmetodik. ment som ligger på termin 6 i den studieplanen. Skolan Den handledda praktiken nya

hittills inte haft några större svårigheter att hitta praktikplatser i upptaghar Örebro län med många ningsområdet Skaraborg, Värmland, Östergötland,

kommuner. Det förekommer också utomlandspraktik i medelstora och mindre

bl.a. Kansas, Nya Zeeland och Australien.

får individuell handledning. De krav ställs på handledarna Praktikanterna som de skall socionomer och ha minst 2-3 års yrkeserfarenhet. är att vara visar 124 studenter ute i praktik HT 93. Av dessa var Enkätsvaret att var

på praktikplatser inom skolans upptagningsområde. 15 drygt 70 % placerade

utomlands, därav nio i Indien. De övriga 20 personer praktiserade personer

spridda över hela landet. var Innehållet i växlade. Ungefär hälften praktiserade på socialkontor.

praktiken

den kursplanen har studierna på termin 7 två olika profiler. Den Enligt gamla arbete och den andra mot samhällsarkursen är inriktad mot psykosocialt ena social planering. Studierna kommer att bedrivas enligt den gamla bete och

kursplanen t.o.m. VT 95. avslutas studierna med fördjupningskurs i I den nya utbildningsplanen en gäller såväl teorier och metoder i socialt arbete socialt arbete. Fördjupningen

forskningsmetod. Under kursen får studenterna genomföra ett examensarsom

Examensarbetet omfattar vetenskapsteori och forskningsmetod

bete på 10 poäng. väl kvalificerat arbete kring ett ämne eller

och syftar till ett självständigt,

problemområde.

Bilaga 1 167

STOCKHOLM

I april 1991 fastställdes en ny utbildningsplan för socionomutbildningen i Stockholm. Den gamla grundkursen har renodlats till ett humanistiskt-samhällsvetenskapligt basår och ett större kursblock på 60 poäng benämnt teorier och metoder i socialt arbete har utvecklats. Praktik och teori har integrerats och socialt arbete

som änmesdisciplin har lyfts fram som navet i socionomutbildningen. Alla

som går nya utbildningen kommer dessutom att behöriga att söka till forskarut-

vara

bildningen.

Studierna på termin 1 är makroinriktade omfattar även studiebesök på

men fältet. Studierna inleds med introduktion i socialt arbete. Introduktionskursen

en innehåller även lite vetenskapsteori syftar till att träna studenterna i

som att tänka metodiskt och att strukturera sitt material. Därefter behandlas välfärdsstatens förutsättningar och förändring samt politiska system och förvaltning i

stat och kommun.

Termin 2 omfattar två 10-poängskurser. Den kursen handlar kultur,

ena om samhälle och individ och den andra behandlar rättssystemets grundläggande

värderingar och lagar.

Efter det humanistiskt-samhällsvetenskapliga basåret följer 60 poängs studier

i socialt arbete på terminerna 4 och Under denna tid följs

varje klass av en och samma lärare.

Termin 3 omfattar fältförlagda studier 15 poäng och teoretiska studier motsvarande 5 poäng. Handledning ges individuellt på praktikplatsen. Ambitionen är att praktiken skall forskningsförankras. Det ställs bl.a. krav på att studenterna svarar för skriftliga uppgifter och att de kritiskt granskar den sociala praktiken.

Termin 3 innehåller hel del samtalsövningar videoinspelas. Mötet med

en som skolan handlar ganska mycket om detta. Studenterna tränas också i att bedöma enskilda ärenden med utgångspunkt från fallbeskrivningar. Sådana inslag återkommer också under terminerna 4 och

Socialhögskolan i Stockholm har nästan 10 års erfarenheter fáltförlagda

av studier. Studierna har bedrivits i samarbete med två socialdistrikt i Stockholm dit en stor del undervisningen har varit förlagd. Särskilt utsedda kontakt-

av personer har lett samtalsgrupper med studenterna och har också i övrigt funnits till hands för råd och stöd. För ungefär ett år startade liknande studier i Södertälje kommun. De lokaler kommunen ställt till förfogande innebär

som att en hel klass skall kunna fullfölja sin utbildning där. Vissa moment i undervisningen kommer att vara förlagda till Stockholms universitet studiepraktiken kom-

men

mer att fullgöras i Södertälje med omnejd.

Den fjärde terminen inleds med studier teori och metod i socialt arbete

om följd av en kortare juridikkurs. Under resten terminen behandlas två

av separata ämnen: Socialt arbete med barn, ungdom och familj respektive Forskningsmetod del

168 Bilaga 1

Termin 5 är upplagd efter ungefär mönster som termin Två av samsamma manlagt fyra 5-poängskurser är obligatoriska: Socialt arbete och missbruk respektive Forskningsmetod Il. De två andra är valfria kurser i socialt arbete. Den handledda praktiken på termin 6 omfattar 17 veckor på praktikplatsen veckor universitetet. Denna praktikperiod är inte bara längre än de och tre fáltförlagda studierna; kraven på fördjupning och individuell handledning är också uttalade. Det är svårt att hitta både praktikplatser och handledare. mera Omsättningen Mellan 50 och 70 handledare introduceras varje termin. är stor. studenter befann sig i praktik HT 93 ganska jämnt fördelade De som ute var arbetsplatser tillhörande landsting eller kommun. Tio praktiserade på personer inom privat verksamhet. Som exempel på sådana praktikplatser kan nämnas behandlingshem för barn och ungdom, privata mellanvårdsprojekt och ideella BRIS och RFHL. Tre praktiserade uton1lands.

organisationer av typ personer

Grundutbildningen avslutas termin 7 med påbyggnadskurs i socialt arbete. en Kursen har fyra alternativa inriktningar:

Family structure and family policies an international perspective

-

Samhällsplanering och samhällsarbete

Juridik 4. Socialt behandlingsarbete

Under den sista terminen skall studenterna skriva examensuppsats på 10 en poäng.

ÖSTERSUND

socionomutbildningen i Östersund. Utbild- I början av 1980-talet förändrades ningen blev problemorienterad och projektorganiserad än tidigare och fick mer också starkare fáltanknytning genom två obligatoriska praktikterminer. en Allteftersom åren gått har undervisningen blivit alltmer snuttitierad och uppsplittrad. Denna utveckling har föranlett skolan att utarbeta mer sammanhållna kurser och terminer. Man arbetar också på att utveckla själva ämnet socialt arbete i stället för att integrera olika ämnen. Den nya utbildningsplanen tillämpas sedan HT 92. utbildningen är uppdelad i ett basblock omfattar 60 poäng A- Den nya som i socialt och ett fortsättningsblock på 40 poäng B-

nivå, grundstudier arbete nivå, fortsättningsstudier. Utbildningen avslutas med ett fördjupningsblock C-

nivå, fördjupningsinriktade studier omfattar 40 poäng.

som Studierna på termin 1 syftar till studenterna allmänna kunskaper om att ge samhälle och samhällsorganisation. Under kursen behandlas bl.a. socialt arbete, arbetets framväxt, villkor och förutsättningar. Tidigare deltog

det professionella

från fältet i undervisningen besöker studenterna i stället

gästföreläsare men nu

olika arbetsplatser. Studenterna får också orientering socialt arbete som en om

Bilaga 1 169

vetenskaplig disciplin och kunskapsområde. I övrigt är kursen samhällsinriktad och tar bl.a. upp frågor om det demokratiska systemets funktion, välfárdsstaten och den svenska socialpolitiken i stort. Termin 2 innehåller bl.a. kurs i socialrätt och familjerätt. En en annan av kurserna är renodlad mot psykologi. Här ligger också kursen Vetenskaplig teori och metod del I som bl.a. fokuserar problemanalys, problemformulering och grundläggande statistiska begrepp. Den handledda praktiken ligger på termin 3 och omfattar 15 poäng. Praktiken kompletteras med en problem- och projektorienterad teorikurs på 5 poäng. Ett skäl till att den handledda praktiken kommer in så tidigt i utbildningen är att man vill ge studenterna möjligheter att praktisera utomlands under senare utbildningen. Östersund studenter från hela tar emot Sverige. Praktikplatser söks framförallt i Jämtland, Härjedalen och Södermanland. Endast 30-35 studenter kan räkna med att få praktisera i Östersund. Den teoretiska S-poängskursen sträcker sig över hela terminen. Det betyder att studenterna är kvar på sina praktikplatser att de emellanåt samlas i men grupper för teoretiska genomgångar. Handledarna kallas till uppföljningsträffar som skolan anordnar regionalt på fyra orter i landet; Östersund, Eskilstuna, Gävle och Falun. Praktiken är förenad med stora kostnader för både för resor praktiklärare, handledare och studenter. Fortsättningsstudierna på terminerna 4 och 5 bygger vidare på de kunskaper om människan, samhället och socialt arbete som förmedlats under grundstudierna. Två av kurserna på termin 4 är nyligen omarbetade och direkt inriktade mot

arbete inom socialtjänsten. Den kursen handlar problem i familjen och

ena om den andra handlar om missbruk och missbrukare. På denna termin ligger också en IO-poängskurs i interkulturellt socialt arbete är obligatorisk för alla och som Östersund är som ensam om. Under termin 5 ligger tonvikten vid studier i samhällsplanering och samhällsarbete. Samverkan sker bl.a. med kooperativ utveckling på landsbygden och enheten för fältarbete i Östersunds kommun. En 5-poängskurserna av fungerar som en introduktion till ett valfritt fördjupningsarbete. Studenterna kan rikta in sig på samhällsarbete, socialtjänst eller behandlingsarbete. Under kursen får studenterna också planera ett projektarbete, skall leda fram till 10som en poängs C-uppsats på termin

Fortsättningsstudierna avslutas med en gemensam vetenskaplig teori- och

metodkurs. Termin 6 omfattar dels 15-poängskurs kallad arbets- och processhandledda en studier, dels en teorikurs på 5 poäng. 15-poängskursen är motsvarighet till en de fältförlagda studierna på andra utbildningsorter och har i stort sett samma innehåll som den handledda praktiken på termin Teoriavsnitten skiljer sig

170 Bilaga I

dock mellan den handledda praktiken och de fältförlagda studierna. Under termin 6 studenterna också möjligheter att praktisera utomlands. ges Under HT 93 sammanlagt 134 studenter ute i praktik. Av samtliga praktivar kanter 21 placerade utomlands i t.ex. Norge, Damnark, USA, Nya Zeeland var eller Indien. Tanken är fördjupningsstudierna under termin 7 skall bli en naturlig fortatt sättning på termin 6. Erfarenheten har visat att utlandspraktikanterna ofta välj er samhällsarbete. Att i Östersund har förlängt de fältförlagatt fördjupa sig i man da studierna till 15 poäng beror bl.a. på svårigheterna att ordna med bostad på två håll under en och samma termin. Sist i utbildningen ligger 20-poängskurs med beteckningen Socialt arbete en

och kunskapsproduktion. Här väljer studenterna 10-poängskurs med inrikt-

en samhällsarbete, socialtjänst eller behandlingsarbete. Det ställs också ning mot krav att studenterna skall genomföra ett projektarbete lO poäng.

UMEÅ

Socionomutbildningen i Umeå har nyligen lagts om. De förändringar som genomförts innebär utbildningen har blivit forskningsförberedande och i att övrigt fullt ut anpassad till de akademiska kraven. Studierna på termin 1 syftar till att introducera studenterna inom kunskapsområdet sociologi, psykologi, Samhällsekonomi och socialpolitik. En av de fyra delkurserna behandlar datateknik och kommunikation. introduktionen i socialt arbete ligger på termin 2 också omfattar studier som i ämnena Statskunskap och rättsvetenskap. Termin 3 omfattar dels 10-poängskurs i forskningsmetodik, dels fáltförlagen studier på genomförs främst i samverkan med närbelägna da 10 poäng som kommuner. Under de filtförlagda studierna skall förhållandena på olika arbetsplatser studeras och beskrivas i uppsats. Studenterna väljer själva vad en de vill skriva Här gäller vanliga uppsatskrav. Resultatet brukar bli en om. på 20-25 sidor. Studenterna får individuell handledning både på prakuppsats och från skolan. Arbetet redovisas individuellt. Studenterna följs

tikplatsen

i små och får handledning och lärare. Ca 10 studenter grupper av en samma gör fáltförlagda studier utomlands varje termin. Terminerna 4 och 5 innehåller AB-kurser i socialt arbete som ger fördjupade kunskaper kring fyra olika teman. Varje kurs är obligatorisk och utgör en Barn och ungdom i familj innehåller t.ex. teoriintegrerad helhet. Kursen om bildning kring människans identitetsutveckling utifrån många olika och inte enda teori. Olika problem i familjen t.ex. missbruk, misshandel, sexuelbara en behandlas tillsammans med aktuell lagstiftning på området. Studila övergrepp bygger på fallbeskrivningar ett sociologiskt, psykologiskt och ett rättsveerna ur och uppfattas i allmänhet krävande del av utbildtenskapligt perspektiv som en

Bilaga 1 171

ningen. 10-poängskursen Att bistå människor i svåra livssituationer är avpassad för de krav och utmaningar som ligger i det sociala arbetet. Här kommer studier

i rättsvetenskap på ett naturligt sätt fördjupade studier i lagstiftningen

genom om offentlighet och sekretess, socialtjänstlagen Studenterna tränas också

m.m. i att skriva barnavårdsutredningar. De praktikanter läst AB-kurserna och

som som har varit ute i praktik har också fått mycket goda vitsord på sina praktikplatser, vilket ses som en bekräftelse på att har satsat rätt från skolans sida.

man

Den handledda praktiken ligger på termin Praktikplatserna är utspridda från Kiruna i norr till Uppsala i söder. Inriktningen på praktiken varierar. Av de ca 50 studenter som var ute i praktik VT 94 praktiserade ungefär ett 20-tal på socialkontor. Tio studenter praktiserade utomlands.

Tillgången till praktikplatser varierar med de enskilda handledarnas personliga och arbetsmässiga möjligheter att ta emot praktikanter och växlar från år till år. Några stora problem att hitta praktikplatser rapporteras inte från Umeå.

Socionomutbildningen i Umeå avslutas med tre valfria C-kurser på termin Varje sådan kurs innehåller ett teoriavsnitt på 10 poäng och IO-poängsupp-

en sats. Studenternas val omfattar tre olika inriktningar: behandlingsarbete, förebyggande arbete samt rättsvetenskap.

SKÖNDALSINSTITUTET

Sköndalsinstitutet är fri högskola och skiljer sig i viktiga avseenden från den

en statliga socionomutbildningen. Utbildningen är längre och omfattar åtta i stället för sju terminer. För tillträde till utbildningen ställs dessutom ett generellt krav på yrkeserfarenhet motsvarande minst fem månaders sammanhängande heltidsarbete.

Stiftelsen Stora Sköndal är huvudman för institutet. Den ideell stiftelse

är en inom Svenska kyrkans Tillsynen Sköndalsinstitutets socionomutbild-

ram. av ning handhas av Kanslersämbetet. De studerande betalar en terminsavgift som uppgår till 7,5 % av basbeloppet för närvarande 2 640 kronor.

De studenter som väljer att utbilda sig till socionomer på Sköndalsinstitutet gör det ofta på rekommendation av tidigare studenter eller föräldrar. Många har yrkesarbetat under flera år, vilket betyder att gruppen är heterogent

sammansatt både ifråga om ålder och erfarenhetsbakgrund. Intagning sker en gång varje år. Utbildningen är dimensionerad för 45

ca studenter.

Utbildningen skiljer sig från den universitets- och högskoleanknutna socionomutbildningen i ett särskilt avseende. Sköndalsutbildningen omfattar kurser i etik, tros- och livsåskådningsfrågor, diakoni är integrerade med den

etc. som sociala utbildning som ges under de åtta terminerna. Undervisningen syftar till att få studenterna att reflektera kring sin och till att medvetande-

egen person göra värderingar och förhållningssätt i socialt arbete.

172 Bilaga I

Utbildningen är organiserad med A-kurs 40 poäng, en B-kurs på 60 en poäng, C-kurs 40 poäng och en D-kurs 20 poäng. Undervisningen en Sköndalsinstitutet splittrad än den statliga socionomutbildningen. Varje är mera termin omfattar i regel många korta utbildningsmoment. Kurser som omfattar minst 10 poäng är ovanliga. De förändringar som är för handen gäller just uppdelningen i många små moment. Ambitionen är att sammanföra dessa till

större block på 5-15 poäng. Den första terminens studier är inriktade både mot socialt arbete som profession och samhällsstrukturen. Det sociala arbetsfältet presenteras både mot studiebesök och gästföreläsare hämtas direkt från den praktiska genom av som verksamheten. Det sociala arbetet belyses utfrån socialpolitiska, socialrättsliga,

psykologiska, metodologiska, diakonala och historiska perspektiv. Tentamen

sker varje student för sammanfattande och reflekterande genom att svarar en promemoria på temat Vad är socialt arbete En ytterligare examination sker i ämnet psykologi och innebär övning i att via hemskrivning koppla psykoen logisk-sociologisk teori till fallbeskrivning utifrån erfarenhet eller från en egen massmedia. I övrigt förmedlas kunskaper samhällsekonomi och socialpoliom tik. I denna del ingår även undervisning i ekonomisk rådgivning som metod i socialt arbete. Studierna på termin 2 är till stor del temainriktade och syftar till träna studenterna i rapportskrivning. Studenterna väljer fritt ett tema för att sina studier genomförs inom vissa givna Varje tema behandlas med som ramar. från litteraturstudier och intervjuer med sakkunniga inom området.

utgångspunkt

Undervisningen på termin 2 omfattar också studier i civilrätt. Den tredje terminens studier innehåller två tunga ämnen psykologi och -

socialrätt. Psykologikursen på 5 poäng innehåller utvecklingspsykologi och

berör människans hela livscykel. Betoningen ligger på barn- och ungdomsåren, kursen tar även åldrandets psykologi. Såväl utvecklingskriser som men upp traumatiska kriser lyfts fram och diskuteras. Här går igenom basen i den man sociala lagstiftningen med SoL, LVU och LVM. Även förvaltningslagen och sekretesslagen kommer in i undervisningen. Den undervisning som ges syftar till kunskaper innehållet i lagstiftningen. Kunskaper i att närmast att ge om tolka och tillämpa lag förmedlas längre fram i utbildningen. Termin 4 innehåller fältförlagda studier 8 poäng. Meningen är att studenterskall tillämpa de kunskaper de tillägnat sig tidigare i utbildningen och na som att de skall omsätta kunskaperna i den verksamhet som bedrivs på praktikplat- Det handlar inte handläggning enskilda ärenden utan om observasen. om av tioner praktikplatsen ett sociologiskt och etiskt perspektiv. Terminen inneav ur håller vidare kurser i metodik, sociologi och etik. Studierna i socialrätt på termin 5 är i huvudsak inriktade mot kriminalvårds-

sekretesslagstiftningen och utlärmingslagstiftningen. Undervislagstiftningen,

ningen bedrivs i samverkan med föreläsare och innefattar bl.a. studieexterna besök på Österåkersanstalten.

Bilaga I 173

Projektstudierna under termin 5 läggs tillsammans med studenterna. De

upp mest populära valen är familjebehandling och annat individuellt inriktat arbete.

I skarven mellan termin 5 och 6 ligger kurs i psykiatri med fokus på tidiga

en och djupa störningar. Kursen inom ämnet psykologi och har i huvud-

ryms ett sak psykodynamiskt perspektiv. Den syftar också till att orientera studenterna om psykiatrins organisation och arbetssätt.

Den handledda praktiken ligger på termin Under HT 93 31 studenter

var ute i praktik. Tre praktikanter befann sig utomlands. Övriga

var med några undantag placerade på praktikplatser i Stockholm eller i Stockholms omedelbara närhet. Sju personer praktiserade på socialkontor. Övriga fanns inom kyrklig verksamhet, på behandlingshem eller hos privata huvudmän.

Arvodet till praktikhandledarna är 35 kronor dag. De erbjuds också stöd

per i form av ett 3-dagarsinternat och handledning på handledning vid två tillfällen på skolan. Skolan har övervägt att bekosta 10-poängskurs för handledare

en i stället för att utbetala den individuella ersättningen.

Den sista terminen omfattar i huvudsak en D-lcurs i socialt arbete 8 poäng med valfri inriktning mot socialt arbete, psykologi eller socialrätt

och ett uppsatsarbete om 10 poäng.

174 Bilaga 1

a

+ U + n + w a+ e

+ d d m a + n

a

n

I kO w .-4

Bilaga I 175

m. L a

: Q

: E v: a

176 Bilaga I

E

E m E

E E E

Bilaga 1 177

E

E E s 9 a

3 E 8

2 Z 3 .

E

E

E 3 m.

E 9

s E s

m N

H a m 9 .. M

178 Bilaga 1

E a mv

E U E E a c G

E a

E s a

E ä a E f

E E a s E

E E

Am E E 9 3 e

E a

Bilaga I 179

d

+

+ m + +

m n ++ Na + NV

NV

U

A

LO r J

d

180 Bilaga 1

E E NV E E c e E C

E E s E a. c E E Q e

E E B 3 2 c 8 E s

C S E c c

E E ü n

E e E E 3 a E i u a NV E ü

NV A E E 3 E E n c V E NV E NV

a .Q a S 8

Bilaga 2

framförda vid

Synpunkter Socialtjänst-

kommitténs den 7 december 1994 i

hearing Riksdagshuset

Bakgrund

Socionomutbildad personal efterfrågas inom många olika verksamhetsområden. Utbildningen skall enligt den senaste centrala studieplanen vara både yrkesförberedande och forskningsförberedande. Den skall också innehålla handledd studiepraktik och fältförlagda studier. Som visas i kapitel 7 ser utbildningen olika ut på olika utbildningsorter. I december 1994 inbjöds företrädare for kommuner, statliga verk och frivilliorganisationer till hearing för att diskutera behovet av kunskaper och ga en färdigheter inom olika yrkesområden för socionomutbildad personal. En av de frågor skickades ut med inbjudan hade formulerats på följande sätt: som Vilken policy för kompetensutveckling skulle Du föredra att man tillämpade inom Ditt yrkesområde Att högskolan examinerar färdig personal som relativt självständigt kan

a

utföra de arbetsuppgifter som åvilar de anställda på Din arbetsplats. Att högskolan examinerar grundutbildad personal som successivt insko-

b

las på Din arbetsplats parallellt med fortsatta högskolestudier alternativt intern utbildning. I stort sett samtliga deltagare förordade alternativ Diskussionen fördes knöt an till behovet av kunskaper inom följande som områden:

1¶Samhällskunskap och välfärdspolitik

Undervisning samhällets institutioner och den politik som förs inom om om olika områden, t.ex. arbetsmarknadspolitik, bostadspolitik, invandrar- och

flyktingpolitik, kriminalvårdspolitik, hälso- och sjukvårdspolitik, socialpolitik

m.m.

182 Bilaga 2

2¶Målgruppskunskap

Undervisning om människans utveckling generellt sett och om olika grupper i samhället, t.ex. barns behov och utveckling, äldre människor, människor med funktionshinder, drogmissbrukare i olika karriärer, invandrare och flyktingar etc.

3 Teorier och metoder i socialt arbete Undervisning om t.ex. case-work, nätverksarbete, relationsbearbetning, Minnesota-behandling, gruppinriktat socialt arbete, samhällsarbete etc.

4¶Utredningsmetodik och kunskapsproduktion

Undervisning i att samla och strukturera fakta, värdera och analysera olika situationer och att dra slutsatser vad lämpligen bör göras i det enskilda

om som fallet eller på en mera övergripande nivå. Hit hör också undervisning i vetenskaplig teori och metod, språkbehandling etc.

5 Juridik Undervisning om civilrätt, familj erätt, kriminalrätt, förvaltningsrätt och speciallagstiftning av typ SoL, LVU, LVM och LSS.

6 Ekonomi Undervisning i samhällsekonomi, kommunal ekonomi, hälso- och sjukvárdsekonomi och hushållsekonomi.

7¶Färdighetsträning

Samtal kring etik och moral, övningar i att möta och relatera till människor i olika situationer, egna reflektioner kring hur själv påverkar den möter

man man etc. Som hjälpmedel i undervisningen används bl.a. videoinspelningar i olika samtalssituationer.

8¶Fältförlagda studier och handledd praktik

Vad som kom fram i diskussionen redovisas kortfattat i det följande.

Bilaga 2 183

Kommunerna Den kommunala verksamheten representerades dels genom Svenska kommunförbundet, dels genom olika yrkesföreningar.

Svenska kommunförbundet

Socionomutbildningens bredd är dess styrka och svagheten bristen på integration. Denna uppfattning deklarerades Svenska kommunförbundets represenav i sitt inledningsanförande framhöll betydelsen integrerad kunskap tant som av och ett flexibelt arbetssätt inom socialtjänsten. I framtiden kommer många av socialtjänstens uppgifter att utföras i lag med olika yrkesgrupper. Man måste också räkna med att arbetsuppgifterna ändras över tid vilket talar emot statiska, snävt avgränsade yrkesroller. Men det räcker inte med bara breda kunskaper inom socialtjänsten. Det behövs också gedigen yrkeskunskap. Individ- och familjeomsorgens dominans över utbildningen måste brytas, teori och praktik måste byggas ihop och utbildningen bör få en starkare koppling till fältet. Svenska kommunförbundet förordade bred Z-årig grundutbildning med ökad en betoning på utredning, utvärdering och dokumentation. De lärare som undervisar på grundutbildningen bör ha stark anknytning till fältet. De teoretiska en studierna skulle följas ett års avlönad allmäntjänstgöring eller annorlunav par da uttryckt handledd klinisk praktisk utbildning närmast motsvarande AT- tjänstgöringen inom läkarutbildningen. Efter en sådan breddutbildning bör det finnas möjligheter till specialisering i form vidareutbildning. Som exempel av på lämpliga inriktningar på vidareutbildning nämndes

psykosocialt förändringsarbete rehabilitering för anställningar inom försäkringskasseväsendet

forskningsförberedande kurs

social administration

kvalificerat utrednings- och utvärderingsarbete

Svenska kommunförbundet framhöll också betydelsen av en ny policy för introduktion och handledning socionomer under utbildning och nyutexamineav rade socionomer. Arbetsgivarna måste avsätta särskilda resurser för introduktion gör det möjligt arbetsuppgifterna efter studenternas förutsom att anpassa sättningar och att tillgodose deras behov av handledning.

Skolkuratorernas förening

Det finns ungefär 1 500 skolkuratorer inom grundskolan, gymnasieskolan och

vuxenutbildningen. Skolkuratorn är i allmänhet ensam i sin profession arbetsplatsen och måste ha stark yrkesidentitet för att kunna hävda de sociala en aspekterna i arbetet. Arbetssättet är idag konsultinriktat än tidigare vilket mer

184 Bilaga 2

ställer ökade krav på kunskaper i handledningsmetodik. Kunskaper barns

om behov och utveckling är centrala i arbetet. De barnkunskaper socionomerna

som får i sin utbildning borde gälla barn i alla åldrar och inte bara småbarnsåren. Två handledda praktikperioder betraktades som ett måste i utbildningen.

Familjerådgivamas förening

Allmänt konstaterades att socionomkompetensen är nödvändig inte till-

men

räcklig inom familjerådgivningen. Utöver socionomutbildningen tillkommer

krav på vidareutbildning i psykosocialt behandlingsarbete alternativt kompetens motsvarande psykoterapiutbildning steg själverfarenhetegenterapi och erfarenhet av behandlingsarbete. Huvuddelen av de som rekryteras till familjerådgivningen har ett tidssparm på 10-20 år mellan Socialhögskolan och anställningen som familjerådgivare.

De krav på vidareutbildning som ställs på familjerådgivare vid rekrytering visar att bristerna i utbildningen närmast gäller punkterna 3 och möjligen också Teorier och metoder i psykosocialt behandlignsarbete skulle behöva fördjupas och integreras. Föreningen åberopade bl.a. en undersökning i Lund som visar att socialarbetare ofta har naiva teorier i fråga förändringsarbe-

om

te. När det gäller själverfarenhetegenterapisjälvkännedom önskade att

man utexaminerade socionomer i alla fall förstår vikten av sådana erfarenheter när man arbetar med behandlingsarbete.

Föreningens representant identifierade tre olika utbildningsbehov:

En grundläggande behandlingskompetens på mastersnivå, vilken tillhandahålls på en del socialhögskolor eller andra som utbildar till steg l-nivå.

En introduktionsutbildning för nyanställda familjerådgivare

med en omfattning på ca 4-5 kursveckor över en period på ca 2 år. En sådan utbildning

skulle kunna ses som en identitetsutbildning för familjerådgivare och borde

tillhandahållas inom högskolan.

En utbildning motsvarande steg 2-nivå med inriktning på parterapi för familjerådgivare som arbetat ett antal år inom verksamheten. För närvarande pågår en sådan utbildning inom Stockholms läns landsting. Föreningen önskade att någon liknande permanentas och görs tillgänglig genom ett statligt ansvarstagande.

Fältarbetarnas förening

I landet finns ungefär 400 fältarbetare. Av dessa är 75 % socionomer, resten fritidsledare eller socialpedagoger. Nästan alla är med i yrkesföreningen. Socionomutbildningen ger en hyfsad grund för jobbet som fältarbetare även om utbildningen ansågs vara för mycket inriktad på socialsekreterarnas arbete. Uppsökande arbete är en speciell metod som kräver sina särskilda kunskaper.

Bilaga 2 185

Från föreningens sida såg man mycket positivt de markeringar som görs i betänkandet kring det förebyggande och uppsökande arbetet. Liksom många andra förordade föreningen två handledda prakikperioder.

Cesam

Cesam framhöll betydelsen att granskar förutsättningarna för välfärd i

av man områden från miljonprogrammets dagar lever under stark Även

som stress. om det pågår projektarbete i många sådana områden är socionomer sällsynta i ledningen för sådana projekt. För att nå framgång i förändringsarbetet krävs bl.a. att behärskar teorier och metoder om hur man involverar företrädare

man for olika grupper, det man i andra länder kallar participation. Det krävs också samverkan mellan den offentliga, frivilliga och privata sektorn, vad man i andra länder kallar partnership. Att skapa och stödja nätverk, det man i andra länder kallar enpowerment, att hjälp till Självhjälp på grupp- och områdesnivå

ge i bostadsområden sågs som en viktig uppgift i framtiden. Genom

resurssvaga sådana insatser kan man undvika att människor som bor i dessa områden fastnar

i ett beroende av professionella. Participation, partnership och enpowerment

, vad i Sverige kallar samhällsarbete måste tas på större allvar i framtiden,

man hävdade Cesam. Inom detta område finns det inspiration att hämta från många andra länder i Europa, inte minst Danmark med sina kaospiloter.

Statens instititutionsstyrelse SIS

Statens institutionsstyrelse behöver behandlarkompetent personal. För att

betraktas behandlarkompetent inom misshrukarvården måste man känna

som till vilka preparat används av missbrukarna, vilka effekter de ger, vilka

som

behandlingsideologier som styr vården och vilka behandlingsmetoder som leder

till goda resultat. Men det räcker inte. Det krävs också empatisk förmåga och självkännedom. Styrelsens representant framhöll betydelsen av att studenterna tillägnar sig ett professionellt förhållningssätt i socialt arbete under utbildningen och att det i framtiden läggs större vikt vid sådana moment i undervisningen.

[övrigt betraktades socionomutbildningen med sin bredd och inbyggda praktik som adekvat med hänsyn till socionomernas breda yrkesfált. Samtidigt som utbildningen är bred är den också grund men bedömdes knappast kunna fördjupas utan att utbildningen förlängs. Enligt styrelsen borde det dock vara möjligt att under de två sista terminerna satsa specialisering genom varvad

teori och praktik. Behovet av specialistkunskaper bör kunna tillgodoses inom

ramen för en reformerad vidareutbildning.

Styrelsen har funnit att vårdhögskolornas socialpedagogiska utbildning är den

utbildning bäst tillgodoser de behov finns inom verksamheten. Mot

som som

186 Bilaga 2

denna bakgrund väcktes också den gamla frågan om en sammanslagning av

socionomutbildningen och utbildningen vid vårdhögskolorna.

Arbetsmarknadsverket AMV

Arbetsmarknadsverket omfattar Arbetsmarknadsstyrelsen med ca 400 anställda, 24 länsarbetsnänmder med ca l 500 anställda, 100 Arbetsmarknadsinstitut Ami med ca 2 300 anställda och 380 arbetsförmedlingar Af med ca 6 600 anställda. Inom verket finns ca 550-600 socionomer i befattningar som t.ex. socialkonsulenter på Ami, platsförmedlare och vägledare på Af, personalkonsulenter och chefer med administrativa uppgifter på olika nivåer i organisationen.

Socialkonsulenterna är Ami-organisationens sociala experter. De kompetenskrav som gäller för befattningen som socialkonsulent är socionomexamen eller motsvarande kunskaper förvärvade på annat sätt. Men socionomen med sin breda sarnhällsutbildning och sina kunskaper om sociallagstiftning, om utrednings- och behandlingsarbete, om individer och grupper i samhället och sin förmåga att analysera och värdera information sågs också som lämpad för många andra uppgifter inom verket.

En socionom inom Arbetsmarknadsverket bör ha översiktliga kunskaper om samhälle och välfardspolitik som gör det möjligt att relatera olika områden till varandra och att förstå arbetsmarknadspolitikens roll i samhället. Socionomutbildningen ansågs varken ge tillräckliga kunskaper om arbetsmarknadspolitiken, om parterna på arbetsmarknaden eller om de lagar som styr arbetslivet.

Kunskap om märmiskor med funktionshinder, invandrare och flyktingar, betraktades som nödvändig liksom kunskap om individers rättigheter och skyldigheter och märmiskors reaktioner i förändringssituationer. Praktiken sågs som

ett nödvändigt inslag i utbildningen. Arbetsmarknadsinstituten har tidigare inte

varit attraktiva som praktikplatser för socionomer under utbildning. Enligt verket krävs det särskilda insatser för att öka studenternas intresse för arbetsmarknadsområdet. Vidare ansågs kunskaper om teorier och metoder i socialt arbete vara av grundläggande betydelse för att skapa en gemensam referensram och förutsättningar för samverkan med andra professioner.

Till skillnad mot arbetet på en socialbyrå där man ingår i en krets av kollegor med samma utbildning och i stort sett samma arbetsuppgifter är verkets socialkonsulenter ofta ensamma i sin profession på arbetsplatsen. Det ställer krav på gedigna yrkeskunskaper och god förmåga att hålla sig å jour med utvecklingen inom socionomernas yrkesfålt och att på egen hand upprätthålla en hög kompetens. Liknande synpunkter framfördes också från de kuratorer som var representerade vid hearingen.

I övrigt förordade verket inga stora principiella förändringar utbildningen

av men betonade vikten av att de yrkesverksamma kan återvända till högskolan för att fylla på.

Bilaga 2 187

Riksförsäkringsverket RFV

Riksförsäkringsverket har totalt 16 000 anställda. En stor andel är kvinnor ca formell kompetens än grundskola, vilket ställt krav på internututan annan bildning i stor skala. Utbildningsansvaret är decentraliserat inom organisatio- Hög medelålder hos personalen gör det nödvändigt att nyrekrytera stora nen. några år. I ett sådant läge väntas kassorna i ökad utsträckning grupper om efterfråga socionomutbildad personal Försäkringskassornas verksamhet är i hög grad inriktat på samverkan med andra professioner. Det ställs krav på att man kan jobba flexibelt, att man är ute på arbetsplatser och träffar både arbetsgivare och fackliga företrädare, att har kontakt med personal vårdcentraler osv. Verkets ansvarsområde man för många olika yrkesroller. Som exempel nämndes rehabiliteger utrymme ringen med möjligheter till tjänsteköp andra huvudmän, handläggningen av av pensionsärenden med lagstiftning i sikte som väntas ställa ökade krav på ett ny utåtriktat arbetssätt samt handläggningen av bidrags som innebär möten med föräldrar i konflikt. I sistnämnda fall ansågs kassornas personal ha goda möjligheter att arbeta förebyggande genom att bl.a. samarbeta med familjerådgivningen. Det också exempel på försäkringskassor som själva arbetade gavs med i syfte att förebygga separationer i barnfamiljer. pappagrupper Punkterna 1 och 2 Samhällskunskap och välfârdspolitik respektive Mål- gruppskunskap betraktades som två tunga kunskapsområden. Detsamma gällde -

punkten 4 där kunskaper i utredningsmetodik ansågs vara av central betydelse

för de anställda på försäkringskassorna. Vidare framhölls betydelsen av att färdighetsträning och i synnerhet träning i ett professionellt förhållningssätt lär sig att skilja och klientens behov, att man inte går och tar att man egna över uppgifter någon har ansvar för etc. ges ökat utrymme i utsom annan -

bildningen. Under Annan kunskap nämndes livserfarenhet, dvs. att man helst

har arbetat någon annanstans innan blir socionom. I arbetslivet ställs det man också krav på kunskaper EES-avtalet :och EU kunskaper som i numera om viss omfattning borde förmedlas under utbildningen Den utbildning man egentligen önskar att personalen skulle ha är utbildning som ligger någonstans en mellan förvaltningskunskap och kunskaper socialt arbete. ren om Försäkringskassorna har hittills inte betraktats som attraktiva praktikplatser för blivande socionomer. Riksförsäkringsverkets representant såg gärna att fler praktikanter söker sig till Försäkringskassorna i framtiden. Liksom de flesta andra ville också RFV ha grundutbildad personal och själva ta ansvar för

introduktion och fortbildning.

Kriminalvårdsstyrelsen

Kriminalvårdens verksamhet är indelad i sju regioner och sysselsätter ungefär 7 200 anställda. Ungefär 10 procent personalen ansågs behöva ha en socioav

188 Bilaga 2

nomexamen eller annan liknande utbildningsbakgrund för klara sina arbetsuppgifter. Det gäller framförallt de anställda inom frivården 450 frivårdsinspektörer, viss anstaltspersonal 130 behandlingsassistenter och viss personal på

häktena 30 häktesinspektörer.

Utbildningsansvaret är decentraliserat inom organisationen. Kriminalvårdsstyrelsen svarar endast för strategisk utbildningsplanering för redan anställd och nyrekryterad personal. Introduktionen av nyrekryterad personal skräddarsys efter varje individ och omfattar flera moduler. Verket har låg personalomsättning vilket innebär en viss tröghet i förändringsarbetet. Den personal har

som en akademisk grundutbildning är ofta socionomer, jurister eller beteendevetare.

Frivårdsinspektörerna svarar för personutredningar och övervakningsuppdrag. Av inspektörerna krävs bl.a. att de kan samverka med häktespersonal och personal inom socialtjänsten, att de är bra administratörer, att de står för

upp vissa nödvändiga kontrollmoment och att de är kunniga i motivations- och

behandlingsarbete. Men frivårdsinspektörerna har också vissa speciella uppgif-

ter. De skall vägleda inte handleda lekmannaövervakare och fungerar även

- som konsulter. Inom verket är man noga med att lekmännen skall behålla sin vardagskompetens. Man vill inte att de utbildas för att få kunskaper motsvarande de professionella.

Ökade krav på en decentraliserad verksamhet har lett till att mellancheferna minskat i antal på anstalterna. Nu håller man också på att förändra vårdarnas yrkesroll. Den nya yrkesrollen innebär att de blir kontaktmän med uppgift att försöka påverka de intagna. Denna decentralisering har i sin tur förändrat behandlingsassistenternas roll. De har blivit klient- och behandlingsansvariga

för ett team, leder behandlingskollegium och har vissa beslutsbefogenheter.

Man kan säga att de har tagit steget från behandlare till arbetsledare, vilket bl.a. ställer krav på god handledningsförmåga.

På alla nivåer i verksamheten krävs ett mål- och resultatinriktat arbetssätt. Man måste kunna visa vilka effekter olika åtgärder leder till och hur kostnaderna ser ut for att man skall kunna använda sina resurser på bästa sätt. Smidighet i samarbete värderas högt. Det är viktigt att de anställda inom kriminalvården ser sig själva som en del i hela rättsväsendet att inte lierar sig

- man med socialtjänsten utan ser att brottet är utgångspunkten för kriminalvårdens verksamhet.

Om socionomutbildningen sas att pedagogiken är viktigare att granska än själva innehållet i utbildningen. Hälsouniversitetet sågs förebild. Där

som en måste alla studenter ta ett stort eget ansvar för inlärning. De tränas också i att arbeta i grupp. Om man redan under studietiden lär sig att arbeta på det sättet klarar man också att arbeta i ett socialt yrke.

Bilaga 2 189

Statens Invandrarverk SIV

Den verksamhet som lyder under Statens Invandrarverk förändras ständigt. För några år ansvarade verket för 90 000 förläggningsplatser. Det senaste året har platsantalet minskat till ca 25 000 och väntas nästa budgetår minska ytterligare till ca 10 000 platser. Under samma tid har personalen skurits ner från ca 5 500 till ca 3 000 anställda. Att flyktingarna idag kan bosätta sig hos släkt och värmer i stället för att vistas på förläggningar är en av förklaringarna till de drastiska

nedskärningarna.

Personalomsättningen är hög. l ledningen vet man inte säkert hur många av de anställda som är socionomer tror att det är ganska många. Den högsko-

men leutbildade personalen finns framförallt i befattningar som prövar frågor om uppehållstillstånd och medborgarskap. Denna verksamhet sysselsätter totalt mellan 300 och 400 handläggare. Annan personal med högskoleutbildning är chefer och handläggare på förläggningarna. Handläggarna för asylstödet

svarar men har också kontakt med grupper av flyktingar som behöver särskilt stöd ensamma barn, funktionshindrade etc. Högskoleutbildad personal finns också bland kommunhandläggarna på regionalkontoren och i administration och stabsfunktioner på invandrarverket.

Sedan visumtvång införts för andra än personer som har konventions- eller asylskäl har flyktingströmmen stabiliserats kring 1000 personer i månaden. Nu handlar det om 15 000-17 000 personer under ett mot tidigare 90 000.

ca Hälften av alla som fr.o.m. den 1juli 1994 får bosätta sig direkt i en kommun gör det också. I framtiden kommer verket sannolikt att upphandla förläggningsplatser i konkurrens i stället för att driva verksamheten i egen regi.

Det är svårt för Statens Invandrarverk att ha en välgrundad uppfattning om utbildningen på socialhögskolorna, menade verkets representant vid hearingen. För vissa uppgifter betraktas socionomer varken som bättre eller sämre lämpade än andra yrkeskategorier. Den personal som rekryteras till befattningar

som kräver högskolekompetens behöver framförallt goda kunskaper om samhälle

och välfárdspolitik och goda kunskaper olika grupper av flyktingar och

om invandrare. Bland andra viktiga kunskaper nämndes utredningsmetodik och

kunskapsproduktion.

Hälso- och sjukvården

Med hänsyn till att majoriteten de socionomer arbetar inom hälso- och

av som sjukvården är kuratorer inbjöds Svensk kuratorsförening att ge sin syn på yrkesrollen och behovet av kunskaper i framtiden. Totalt rör det sig om 2 500 kuratorer, därav ca 120-150 inom primärvården. Kuratorerna finns både inom psykiatrin och inom den somatiska vården. Även patienterna är olika och

om ställer krav på olika kunskaper och arbetssätt betraktas kuratorerna som hälsooch sjukvårdens sociala experter.

190 Bilaga 2

Som kurator måste ha goda kunskaper om levnadsvillkoren för olika

man

i samhället, socialförsäkring och familjepolitik och om samhällets grupper om institutioner för att kunna ge människor rätt stöd. Det är också viktigt att kunna

individen i sitt sammanhang och att förstå hur olika faktorer bidrar till se uppkomst ohälsa och sociala problem. Man måste känna till teorier och

av metoder i socialt arbete både på individ-, grupp- och samhällsnivå för att kunna förstå hur sjukdom och andra kriser totalt förändrar individer och familjer.

Kuratorsyrket ställer också krav på vissa hantverkskunskaper. Förutom att kunna analysera och bedöma den sociala situationen för en individ eller familj

kunna dokumentera sina kunskaper i stringenta utredningar. I arbetmåste man suppgifterna ingår också att arbeta med krisbearbetning och rehabilitering vilket ställer krav på samarbete och god sarnordningsförmåga. Behovet av nya kunskaper gäller framförallt arbetet med uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring av verksamheten.

Juridiken är också viktig i verksamheten. Man måste känna till hälso- och sjukvårdslagen HSL lagen psykiatrisk tvångsvård LPT, åliggandelagen

om och disciplinlagen, patientjournallagen och arbetsmiljölagen. Hälsoekonomi nämndes ett annat viktigt kunskapsområde och sist men viktigast av allt

som -

samtalsmetodik. För att kunna påverka en annan människa, vilket är grunden för all förändring, måste kunna möta och samtala med andra människor.

man

Fältförlagda studier ansågs inte kunna ersätta praktik. Två handledda praktikperioder absolut nödvändiga inslag i utbildningen. Erfarenheten har

ansågs vara också visat att studenter praktiserat inom hälso- och sjukvården gärna vill

som ha handledning från yrkesverksamma på fältet under sina fortsatta studier. Det ansågs tala för förstärkt integration mellan teori och praktik. Det måste

en också finnas möjligheter för socionomer att fördjupa sig efter grundutbildningen. Föreningens ordförande förespråkade ett system med handledning av en erfaren kollega under tre år och därefter legitimation.

Den kritik riktats mot socionomutbildningen från kuratorerna inom hälso-

som och sjukvården gäller framför allt utbildningens slagsida mot de förhållanden

råder inom socialtjänsten. Inom hälso- och sjukvården är socionomen ofta som

i sin yrkesroll vilket ställer höga krav på en stark yrkesidentitet. I en ensam sådan situation räcker det inte med faktakunskaper. Som kurator i minoritet på

arbetsplats måste man också kunna hävda sig mot andra professioner. en

Frivilliga organisationer

De frivilliga organisationerna representerade av branschorganisationen

var Forum för frivilligt socialt arbete med 17 medlemsorganisationer, Stadsmis-

sionen och Frälsningsarmén.

Bilaga 2 191

Forum för frivilligt socialt arbete

Forum för frivilligt socialt arbete påtalade den okunskap som finns om frivilligt arbete inom den offentliga sektorn. Man ansåg att frivilligt socialt arbete bör komma i undervisningen redan på grundutbildningen. Socialhögskolorna har tidigare inte visat något större intresse for de frivilliga organisationernas verksamhet men nu märks vissa tecken på att attityderna håller på att förändras. Intresset för praktik hos frivilliga organisationer har också ökat.

De frivilliga organisationerna har också socionomutbildad arbetskraft. Socionomer inom frivilliga organisationer är ofta ensamma i sin profession men arbetar ofta i lag med lekmän och professionella med annan utbildningsbakgrund. Socionomutbildningen med sin inbyggda praktik ansågs vara en bra grund för vissa de uppgifter som utförs av frivilliga organisationer. Prakti-

av ken värderades högt. Två handledda praktikperioder förordades. Man ansåg också att påbyggnads- och vidareutbildning av socionomer mer än idag borde bygga på växelverkan mellan teori och praktik.

Några kunskapsområden lyftes fram särskilt. Ett sådant område var teorier och metoder for ledarskap och ett annat opionionsbildning, dvs. att kunna tala och skriva, att kunna vässa pennan och delta i debatten om utsatta människors villkor i samhället.

Stadsmissionen

Stadsmissionen har tidigare tagit emot en del praktikanter från Sköndalsinstitu-

vill också andra skolor placera praktikanter inom Stadsmissionens tet men nu verksamhet. Som frivillig organisation måste man kunna avgränsa sin verksamhet mot den offentliga sektorns verksamhet och vara tydlig med vilka problem

faktiskt kan handskas med inom en icke-professionell organisation. Lång man livserfarenhet betyder ofta mer än faktiska kunskaper i mötet med utsatta grupper i samhället. Stadsmissionens representant tog också upp socialarbetarnas utsatta arbetssituation. Samtidigt måste slå vakt om visioner och ideal

som behöver också diskutera vad som är realistiskt att åstadkomma med de resurser som är tillgängliga. När man som socialarbetare inte har en chans att uppfylla lagens intentioner trots att kravlar ärmarna så mycket man kan

man upp måste någonting vara fel, menade han.

Frälsningsarmén

Frälsningsarmén har inte råd att anställa socionomer. Men organisationen behöver välutbildad personal för i första hand förståndartjänster på HVB-institutioner, daghem och andra liknande verksamheter. De moment i utbildningen som värderades högt av Frälsningsarmén var samhällskunskap, välfárdspolitik,

målgruppskunskap och juridik ett invandrarperspektiv. Men for att bli en

ur

192 Bilaga 2

bra socialarbetare krävs det också personlig mognad och livserfarenhet. Att man

inte kommer till Socialhögskolan direkt från skolbänken sågs som en klar fördel.

För praktiken förordades en AT-modell.

Bilaga 3

Uppdragsutbildning och påbyggnadsmag.

Uppdragsutbildning

Utbudet i Lund omfattade 27 olika kurser HT 93. Den längsta kursen

- Arbetsledning och handledning i socialt arbete omfattar 30 poäng. Flera av

kurserna har ett innehåll likartat det som förmedlas under grundutbildningen. Andra kurser är mer direkt inriktade på att ge handfasta kunskaper hos olika yrkesutövare. Som exempel på mer ovanliga kurser kan nämnas två 5-poängskurser för handläggare inom äldre- och handikappomsorgen med titlarna Arbetsledning och ärendehandläggning inom kommunal äldreomsorg och Arbetsledning och utredningsmetodik inom kommunal äldreomsorg. Flera av kurserna behandlar specifika problem eller målgrupper barn, människor i sorg och kris, invandrare, narkotikamissbrukare, aids etc.

Under en period fram till 199192 var uppdragsutbildningen relativt omfattande i Örebro. De kurser då behandlade bl.a. lokalt utvecklings- och

som gavs förändringsarbete, drogmissbrukbehandling och psykosocialt arbete vid kriser och katastrofer. Även första delen påbyggnadslinjen 10 poäng erbjöds

av inom ramen för uppdragsuthildningen. På grund av personalsituationen har man under senare år endast genomfört två IO-poängskurser; en kurs i lokalt utvecklings- och förändringsarbete med plats för 20 deltagare och en kurs i psykosocialt arbete vid kriser och katastrofer med plats för 25 deltagare. Ambitionen är att uppdragsutbildningen skall svara för 10 procent av utbildningsvolymen.

Umeå anordnar uppdragsutbildningar för statliga verk och enskilda kommuner. Som exempel på uppdragsgivare under senare år utöver enskilda kom-

muner kan nämnas Arbetsmarknadsstyrelsen, Konsumentverket och Dalarnas

forskningsråd. Det ekonomiska läget har dock inneburit en kraftigt minskad efterfrågan under de senaste två, tre åren. Nu märks en ljusning och förhandlingar pågår med flera intressenter. Det största intresset rör den forskningsförberedande D-kursen.

Uppdragsutbildningen i Göteborg har expanderat kraftigt sedan verksamheten startade i mitten av l980-talet. Göteborgs intressenter är i de flesta fall socialförvaltningar eller motsvarande i väst- och Sydsverige det märks en

även om ökad efterfrågan på kurser inom ett bredare fält av vård- och omsorgsverksamhet.

7 l5-04ñ7

194 Bilaga 3

I Stockholm har inriktningen på uppdragsutbildningen successivt förändrats. Fram till 1988 rörde det sig mestadels om korta specialinriktade fortbildningsoch handledningsinsatser. Därefter har anställda både inom kommuner och landsting kunnat erbjudas mera omfattande utbildningsprogram. Efterfrågan har i stor utsträckning gällt den behandlingsinriktade s.k. Steg l-utbildningen med handledning som ett viktigt inslag i utbildningen. På uppdrag av Arbetsmark-

nadsstyrelsen har institutionen också anordnat en kompletteringsutbildning med

inriktning mot socialt arbete for invandrare och flyktingar med godtagbar utländsk högskoleexamen minst 120 poäng. Utbildningen har syftat till att ge deltagarna kompetens att arbeta i svensk socialvård och har omfattat sammanlagt 60 poängs studier i bl.a. Statskunskap och socialpolitik, juridik i socialt arbete och social metodik. Kursen har även omfattat studiepraktik motsvarande 20 poäng. Den första kursen startade hösten 1990 och den andra hösten 1992. Antalet deltagare har varit ca 25. Av den första kullen har 80 % av deltagarna erhållit anställning inom det sociala arbetsområdet. Som framgått av kapitel 7 planeras nu liknande kurser i samverkan med bl.a. Södertälje kommun. Östersunds uppdragsutbildning har under det sista året omfattat enda kurs

en

en 20-poängskurs i kvinnligt ledarskap som genomförts i samarbete med -

länsstyrelsen.

Sköndalsinstitutet, slutligen, har ett mera omfattande utbud med bl.a. en 20poängskurs i analytisk psykologi, tvâ IO-poängskurser Motivation, behandling och helhetssyn respektive Skapande processer i behandlingsarbetet och en 5poängskurs i lösningsfokuserad behandling. Uppdragsutbildningen kommer framöver att vara inriktad mot institutets kompetensprofil, dvs. mot sociala och diakonala verksamhetsområden.

Påbyggnads-magisterutbildning

Lund erbjuder en påbyggnadsutbildning som omfattar 40 poängs studier på deltid efter socionomexamen på social linje. Den riktar sig till yrkesverksamma och syftar till att ge fördjupade kunskaper och färdigheter i att bedriva självständigt socialt behandlingsarbete samt förbereda för forskarutbildning i socialt arbete. Antalet inskrivna studerande var HT 94 sammanlagt 53.

Göteborg

Den forsta påbyggnadsutbildningen gavs VT 85 och omfattade 60 poängs studier på halvfart. Utbildningen hade tre olika profiler

psykosocialt arbete

-

allmänt och strukturellt arbete -

social administration, planering och ledning -

Bilaga 3 195

60-poängskurserna genomfördes i två omgångar bantades sedan till

men ner 40 poäng och två profiler psykosocialt arbete respektive strukturinriktat arbete. Fr.o.m. HT 93 har påbyggnadsutbildningen omarbetats till ett magisterprogram. Den nya utbildningen är dimiensionerad för 20 platser varje läsår.

nya

För tillträde till utbildningsprogrammet krävs, förutom allmän behörighet för högskolestudier, som särskild behörighet avlagd socionomexamen social linje eller motsvarande teoretisk kompetens. En förutsättning för att få delta i den handledning som ingår i utbildningen är att den studerande parallellt med utbildningen arbetar med psykosocialt respektive strukturinriktat arbete.

Utbildningen syftar till att ge fördjupade och specialinriktade kunskaper i för det sociala arbetet centrala områden samt utveckla kompetens meriterar

som för kvalificerat socialt arbete inom dessa områden. Den syftar också till

att ge fördjupade kunskaper om forskning och forskningsmetoder i socialt arbete.

Antalet inskrivna studerande HT 94 sammanlagt 42.

var

Örebro

År 1986 startade Högskolan i Örebro lokal

en påbyggnadslinje på 60 poäng 3

år på halvfart. En kull in 1988. Fr.o.m. 1990 fick Örebro allmän

ny togs en påbyggnadslinje på 40 poäng. Intag görs varje höst med 25 studerande 5 i överintag.

Påbyggnadsutbildningen omformas nu till en magisterutbildning. Magisterut-

bildningen kommer att omfatta 40 poäng och utrymme för val olika

ger av kurser. Önskemålet är bygga magisterutbildningen till 60 Utbild-

att ut poäng. ningen är dimensionerad för 40 platser. HT 94 antalet inskrivna studerande

var sammanlagt 45.

Stockholm

Programmet för påbyggnads-magisterutbildning omfattar dels tre påbyggnads-

linjer på 40 poäng med inriktning mot socialt behandlingsarbete, socialt förändringsarbete eller strukturinriktat socialt arbete, dels ett nytt magisterprogram som omfattar 60 poäng med möjlighet till etappavgång vid 40 poäng. Det

nya

magisterprogrammet infördes VT 94. Då samlades de gamla påbyggnadslinjer-

na, de fristående kurserna och ett antal nya kurser till ett vidareutbildningspaket för socionomer. Nu görs inga nya intag på de gamla påbyggnadslinjerna utan dessa avslutas och studenterna överförs i praktiken till magisterprogrammet. Behörig att antas till det nya magisterprogrammet är den dels uppfyller

som villkoren för allmän behörighet, dels har socionomexamen eller motsvarande utbildning samt två års yrkesverksamhet efter sin examen. För vissa magisterkurser krävs ytterligare behörighet.

196 Bilaga 3

Institutionen har för avsikt att efter internationell förebild betona valfrihet både ifråga inriktning mot behandlingsarbete, socialt förändringsarbete,

om strukturinriktat socialt arbete, socialt arbete med grupper, barn och familjer, skolsocialt arbete etc, studietakt och i viss mån arbetsformer. Tillsammans med IGS International Graduate School har institutionen utvecklat kursplaner för internationell mastersutbildning med start hösten 1994.

en

Antalet inskrivna studerande var HT 94 sammanlagt 100, varav 68 pä det nya magisterprogrammet.

Östersund

Påbyggnadslinjen i Östersund kommer på sikt att ersättas magisterutbild-

av ningen löper tills vidare parallellt. Magisterprogrammet i Östersund starta-

men de VT 94 och omfattar 40 poäng. Utbildningen är problem-, resurs- och handlingsorienterad och skall kompetens for avancerat socialt arbete och ledar-

ge skap samt förbereda för forskarutbildning. För tillträde till utbildningen ställs inget krav på tidigare yrkesverksamhet. Det är alltså fullt möjligt att gå vidare till 160 poäng direkt efter grundutbildningen. Studierna skall bedrivas på helfart

det kommer också att ges möjligheter till sänkt studietakt genom att kursermen

hela tiden återkommer. Magisterutbildningen kommer att ha ungefär samma na omfattning påbyggnadsutbildningen och dimensioneras för intag av 20 per-

som

varje läsår. Antalet inskrivna studerande på magisterutbildningen var HT soner 94 sammanlagt 18.

Umeå

Päbyggnadsutbildningen i psykosocialt behandlingsarbete har sedan läsåret

9394 omvandlats till masterutbildning på 40 poäng. Den nya utbildningen

en omfattar 20 platser. För masterexamen krävs en D-kurs, 20 poäng samt två valfria 10-p0ängskurser. Mastersprogrammet för läsåret 9495 omfattar fem 10-

poängskurser med följande beteckningar:

Teoretiska referensramar -

Villkor för socialt förändringsarbete -

Socialt arbete med utsatta barn -

D-kurs Teori del 1 -

Uppsats D del 2 -

utbildningen omfattar 20 utbildningsplatser. Antalet inskrivna stude- Den nya

rande vid påbyggnads-masterutbildningen var HT 94 sammanlagt 88.

Bilaga 3 197

Sköndalsinstitutet Utbudet påbyggnadsutbildning omfattar idag tvâ återkommande kurser i

av

handledningsmetodik i psykosocialt arbete 30 poäng samt en påbyggnadsut-

bildning i socialt arbete på systemteoretisk grund 30 poäng. Uppgift saknas beträffande antalet inskrivna studerande HT 94.

Bilaga

Kommentarer till den forskning som bedrivs

vid institutionerna för socialt arbete

-

motsvarande

LUND

Lunds första professur i socialt arbete inrättades 1983. Professuren innehas av Sune Sunesson. Ansökningstiden för den första gruppen av forskarstuderande gick ut i april 1985. Därefter har ytterligare doktorander tagits in i fyra omgångar, senast HT 93. Sedan 1990 har fakulteten ett av riksdagen beslutat anslag för forskning utöver professuren. Detta anslag har sedan 1992 finansierat en andra professur i socialt arbete med Rosmari Eliasson som ordinarie innehavare sedan våren 1993. Under HT 94 39 inskrivna som forskarstuderande. Av dessa var var personer 18 heltidsstuderande. Doktorandstudierna spänner över ett stort fält. personer

Ungefär två tredjedelar av pågående avhandlingsarbeten knyter an till kommu-

nernas individ- och familjeomsorg eller äldre- och handikappomsorg.

GÖTEBORG

Den första professuren i socialt arbete inrättades i Göteborg i samband med 1977 års högskolereform. Idag har Göteborg två professurer som innehas av Sven-Axel Månsson och Margareta Bäck-Wiklund. Doktoranderna har stora svårigheter att få sina studier finansierade och att kombinera sin forskning med undervisning. Institutionen har därför satsat 650 000 kronor av egna medel för att underlätta deras situation. Särskilda satsningar har också gjorts på bättre handledning. I slutfasen av arbetet tillämpas ett läsgruppssystem som innebär att ytterligare två docentkompetenta lärare utöver ordinarie handledare aktivt - går i handledningsarbetet. Antalet inskrivna forskarstuderande var HT 94 ca 80 vilka 55 var aktiva. Under HT 93 tog man in en ovanligt stor personer av doktorander, 10 stycken, som läser en gemensam introduktionskurs. grupp F orskningsverksamheten vid institutionen omfattar en rad olika inriktningar. Som exempel på några centrala ämnesområden kan nämnas följande:

200 Bilaga 4

könsperspektivsexualitet -

familjeforskning

-

frivilligt socialt arbete -

teorier och metoder i socialt arbete -

socialbidragsforskning -

STOCKHOLM

Institutionen for socialt arbete vid Stockholms universitet har idag tre professurer. Samtliga tjänster är tillsatta med ordinarie innehavare Sten Rönnlund,

- Mats Thorslund och Sven Hessle.

Antalet inskrivna forskarstuderande HT 94 44. Deras studier kan

var grupperas på följande huvudområden:

Missbruk Socialtjänstens organisation och arbetsformer Klientforskning

Avinstitutionalisering

Barnavård Samhällsarbete Arbetslöshet

Äldre- och handikappomsorg

Små grupper av forskare gör att det är svårt att anordna kurser. Viss samordning kommer av den anledningen att ske med magisterprogrammet. Ambitionerna för framtiden gäller bl.a. ett urval av fasta kurser som doktoranderna kan välja mellan och planera in i sin utbildningsplan i stället för ad hoc-planerade kurser. Vidare planeras ett nytt antagningssystem till doktorandutbildningen, ett utvecklat samarbete med den sociala praktiken, fler tvärvetenskapliga forskningsprojekt, ökad internationalisering och en effektivare informations-

spridning.

Framöver kommer en förändrad policy att tillämpas för antagningen till forskarutbildningen. Målet är en genomströmning 4 år. Av den sökande kommer att krävas att han eller hon har etablerad kontakt med någon är villig

som att ställa upp med handledning. Den som antas till utbildningen måste dessutom ha en utvecklad idé för sin avhandling.

Även det är önskvärt med lärare kombinerar undervisning med

om som egen forskning har erfarenheten visat att detta är svårt. Pengar från Arbetslivsfonden har kortsiktigt underlättat deras situation.

Bilaga 4 201

UMEÅ

Forskningen i socialt arbete i Umeå omfattar enda professur innehas

en som av Lennart Nygren. Institutionsledningen anser att för forskning är

resurserna oproportionerligt små med hänsyn till den omfattning grundutbildningen

som har. Man vill bygga upp institutionen efter modell gäller for andra

samma som högskoleinstitutioner och innebär att lärarna är forskar och

som personer som undervisar omväxlande.

HT 94 var sammanlagt 42 personer inskrivna doktorander vid forskarut-

som bildningen i Umeå. Tio av dem studerar på heltid. Studierna bedrivs inom fem olika huvudområden:

Arbete, rehabilitering, arbetslöshet Socialtjänst, socialt arbete, socialbidrag Missbruk Barn

Övrigt

De förändringar som eftersträvas i ett framtidsperspektiv är bl.a förstärk-

en ning av handledarresurserna genom ev. adjungering och argumentation för ytterligare en professur vid institutionen, en ny rapportserie för att ökade

ge möjligheter att publicera den forskning bedrivs, profilering mot ett eller

som

två centrala forskningsprogram, hårdare satsning på externñnansiering

av doktorandernas forskning starkare koppling till verksamheten på fältet

samt en Umeå och Sundsvalls FoU-enheter.

ÖREBRO

Ett professorsprogram startade HT 94 i syfte att fortsätta uppbyggnaden

av forskarutbildningen. Detta sker i samarbete med Göteborgs universitet. Av de 20 professorstjänster som högskolan fått har gått till socialt arbete. Pro-

en fessorn förutsätts arbeta 80 % i Örebro och 20 % i Göteborg. Övriga tjänster är knutna till Uppsala universitet.

Antal et inskrivna doktorander HT 94 Samtliga doktorander har hunnit

var sex. en god bit på väg i sitt arbete. Högskolans ledning räknar med att fyra doktorander har disputerat till 1995. Flera arbeten har direkt anknytning till socialtjänstens verksamhet. Som exempel kan nämnas följande arbetstitlar:

Omhändertagen ungdom. Missbrukskarriär och mötet med socialtjänsten. -

Kommunikativa dilemman i socialt arbete. Socialsekreterarens föreställ- -

ningar om de bidragssökande klienterna. En tvärstudie av socialtjänstkulturerna i England och Sverige.

-

Samhällsarbete strategier för bevarande eller förnyelse. - -

202 Bilaga 4

I övrigt planeras fortsatta lokalt förlagda forskarutbildningskurser, fortsatt utveckling skilda forskningsprogram i socialt arbete och i samarbete med av andra ärrmen.

ÖSTERSUND

i Östersund gäller kvantitativ teori och

De forskarutbildningskurser som ges

metod. Under HT 93 dessutom forskarutbildningskurs i sarnhällsarbegavs en Kurserna i kvantitativ teori och metod har varit öppna för doktorander inom te. medan den i samhällsarbete uteslutande har vänt sig till personer

högskolan

inskrivna doktorander i Stockholm eller Umeå. Eftersom det inte som är som finns några för sådana kurser har de getts utanför programresurser avsatta met.

STIFTELSEN STORA SKÖNDAL

finns för närvarande inte några planer på forskarutbildning. Det Det egen hindrar inte forskning bedrivs inom för stiftelsens institutets verksamatt ramen het. I stadgarna för Stiftelsen Stora Sköndal anges som ett av stiftelsens syften att främja forskning inom områden betydelse för stiftelsens

vetenskaplig av

verksamhet. l februari 1992 styrelsen för Sköndalsinstitutet och direkantog tionen för Stiftelsen Stora Sköndal ett forskningsprogram. Programmet är inriktat mot tre huvudområden:

1 Frivilligt socialt arbete 2 Värderingar i socialt arbete, och omvårdnad omsorg 3 Diakoni

Genom finansiellt grundstöd motsvarande en forskartjänst från Svenska ett - röda korset har långsiktigt arbete kunnat påbörjas med inriktning mot ett mer frivilligt socialt arbete.

huvudsakliga uppgift är att initiera, planera och söka Forskningssamordnarens

finansiering för olika projekt. Utöver tjänsten samordnare tillkommer som finansierade hel- och halvtidstjänster för ytterligare fem forskare samt externt några med kortare respektive mindre omfattande forsk-

ytterligare personer

ningsuppdrag. Forskargruppen vid Sköndalsinstitutet har varit verksam sedan hösten 1992 for närvarande engagerade i rad inhemska och internationella forskoch är en

ningsprojekt. Som exempel kan nämnas den s.k. John Hopkins-studien som

till kartlägga omfattning, struktur och finansiell bas för nonprobl.a. syftar att fit-sektorn i antal länder, Eurovol-projektet syftar till att undersöka ett som frivilligheten i Europa utifrån tre infallsvinkar: ett befolkningsperspektiv, ett

Bilaga 4 203

organisationsperspektiv och ett samhällspolitiskt perspektiv, och projektet Frivilligheten i Norden. De svenska projekten har anknytning till frivilligorganisationernas insatser för hemlösa, frivilligcentral norsk modell på en av Södermalm i Stockholm utvärderingsuppdrag den nystartade centerbildsamt

ningen Forum för frivilligt socialt arbete utvärderingsuppdrag.

Förteckning över publicerade doktorsavhandlingar i ämnet Socialt arbete LUND Författare Titel med årtal Olsson, Eric Förändring och konflikt 1988 Lenke, Leif Alcohol and criminal violence 1989 Thorsen, Torkel Hundrede ars alkoholmisbrug 1990 Jacobson, Tord Välviljans förtryck En fallstudie allmännyttig - av

bostadspolitik 1991

Nyberg, Per Handling och levnadsvillkor. Om handikappade och deras organisationer 1991 Mosesson, Matts I okunnig välmening. Ambitioner och förutsättningar för strukturellt socialt arbete 1991 Nilsson, Kjell Policy, interest and Studies in strategies of power. research utilization 1992 Swärd, Hans Mångenstädes svårt vanartad ... Om problemen med det uppväxande släktet 1993 Salonen, Tapio Margins of welfare. A study of modern functions of social assistance 1993 Denvall, Verner För samhällets bästa. Socialtjänstens medverkan

i samhällsplaneringen 1994

GÖTEBORG

Krantz, Gunnar Om barnavárdslagstiftningens roll i särskilt barns

rätt 1980

Bjerkman, Anders Rörelsen är allt målet bara början 1984 - Sandell, Göran Psykosocialt förändringsarbete 1985 Bernler, Gunnar och Handledning i psykosocialt arbete 1986 Johnsson, Lisbeth

204 Bilaga 4

Blomdahl-Frej, Gunborg Mot existentiell relationistiskt helhetssyn 1988 en Hermansson, Hans-Erik Fristadens barn 1988 Eriksson, Bengt och Utvärderingens roll i socialt arbete 1990 Karlsson, Per-Åke Kihlström, Anita Den enskilde individen och vårdapparaten 1990 Wiig, Pål Socialt arbete vardag och yrke 1991 som Lindén, Karna Kvinnor hälsa handling 1991 Bergsten, Birgitta Om barns anpassningsstrategier och utveckling 1992 Lindahl, Elisabeth Ett produktivt förhållningssätt 1992 Jüliüsdottir, Sigrun Den kapabla familjen i det isländska samhället 1993 Lingås, Lars-Gunnar Etikk i socialt arbeid 1993 Swedner, Gunnel Traditioner fängslar 1993 som Hedin, Ulla-Carin Socialt stöd på arbetsplatsen vid sjukdom 1994 Sterner Carlberg, Mirjam Gemenskap och överlevnad 1994

STOCKHOLM Sundström, Gert Caring for the Aged in Welfare Society 1983 Jeppsson Grassman, Eva After the Fall of Darkness. Three studies on Visual Impairment and Work 1987 Bergmark, Anders och Drug Abuse and Treatment 1988 Oscarsson, Lars Thoraeus Olsson, Gudrun Efter 80. En undersökning äldre människors om

sociala omsorgsbehov och deras omsorgssituation

1990 Jonsson, Britt En gång Skå-pojke En studie av 20 f.d. Skå-

pojkars erfarenheter av Barnbyn Skå 1990

Mossberg, Roland Distans och närhet. Förutsättningar och möjligheter för det sociala arbetets organisering och disciplinering 1991

Bilaga 4 205

Meiss, Kathleen Work, Welfare Social Work Practice. A Study of Theoretical and Practice Relationships with Applications from Occupational Social Work 1991 Bergmark, Åke Socialbidrag och försörjning. En studie bidrag-

av stagande bland ensamstående utan barn 1991 Hydén, Margareta Woman battering as a Marital Act The

- Construction of a Violent Marriage 1992 Skoglund, Anna-Maria Fattigvården i Sverige år 1829. 1992 Söderholm Carpelan, Unga missbrukare i en vårdkedja en studie av

- Kerstin 208 ungdomar vid Maria ungdomsenhet i Stockholm 1992 Lundström, Tommy Tvángsomhändertagande av barn. En studie av lagarna, professionerna och praktiken under 1900talet 1993 Malmström, Ulf Missbruk och samhällsâtgärder i ett flergenera-

tionsperspektiv 1993

Gunnarson, Evy I välfärdens utmarker. Om socialbidrag och försörjning bland ensamstående kvinnor utan barn 1993 Svedberg, Lars En bok om marginalitet 1994 Sandén, Birgitta Ett år med diabetes. Beskrivning av ett förlopp samt analys av faktorer som stött eller hindrat ett framgångsrikt behandlingsresultat 1994

UMEÅ

Nygren, Lennart Nedläggningen av Ncb i Köpmanholmen. En studie

av de hushállsekonomiska konsekvenserna 1986 Wetter, Ilse Barnet och rätten. En undersökning om barns processrättsliga ställning i omhändertagandemål, vårdnadsmál och verkställandemål 1986 Lindqvist, Anna-Lena Motsättningar i vårdarbete. En fallstudie av ett försök till samarbete mellan psykisk barn- och ungdomsvård och vuxenpsykiatri 1985

206 Bilaga 4

Claezon, Ingrid Bättre beslut. En studie av socialsekreterarnas

handläggning av omhändertagande av barn 1987

Larsson, Hakan och Organisationens mänskliga insida. Om det sociala Morén, Stefan arbetets utvecklingsmöjligheter 1988 Drugge, Gunnel Som en liten vit ros och så där

52 patienters upplevelse av sin dom och vården

omkring den 1988 Karlsson, Urban Den obefintliga framtiden. En studie om en nedl-

äggningshotad gruvby i fjällen 1990 Kristinsdottir, Gudrun Child Welfare and Professionalization 1991 Hyvönen, Ulf Om barns fadersbild 1993 Dufáker, Mona Discharge procedures for mentally ill people. The

perspective of former psychiatric patients on their

social network, quality of life and future life

expectations 1993 Lagnebro, Lillemor Finska krigsbarn 1994

Bilaga 5

Exempel på lokala och regionala FoU-organisationer

Stiftelsen SOCIAL FORSKNING OCH UTVECKLING

SOFU, i Sundsvall

Mål och inriktning

Stiftelsen SOFU Sundsvall bildades 1985. I stiftelsen ingår Sundsvalls socialnämnd, Landstinget i Västernorrlands Kultur och LltbildningsdelegationVårdhögskolan, Mitthögskolan och Institutionen för socialt arbete vid Umeå Universitet. För kommunens del har stiftelsebildningen godkänts kommunfullmäkti-

av ge och stadgarna fastställts av kommunfullmäktige.

Enligt stadgarna skall SOFU verka för forskning inom socialtjänstens verksamhetsområde. Det innefattar allt från strukturinriktade insatser till individuel-

insatser. Det innebär att forskningen kan omfatta inte bara kommunal verksamhet utan även landstingskommunal och privat Verksamhet på välfárdsområdet. Inom forskningsfaltet finns också förutsättningar för ämnesöversk-

en ridande forskning. SOFU:s forskningsintresse innefattar därigenom ekonomi, Organisationsteori, samverkansfrágor mellan olika organisationer

m.m.

SOFU:s verksamhet omfattar enligt stadgarna följande primäruppgifter:

svara för forskarutbildning av anställda -

anordna seminarier, kurser för stöd till verksamhetsutveckling -

svara för forskningsuppdrag och stödja utvecklingsarbete. -

Organisation

Stiftelsen leds av en styrelse bestående sju ledamöter och lika manga

av suppleanter. Ledamöterna väljs huvudmännen. Tre ledamöter väljs socialnämn-

av av den, två av landstinget och en vardera Mitthögskolan och Institutionen för

av

208 Bilaga 5

socialt arbete, Umeå Universitet. SOFU:s verksamhet är relativt obyråkratiskt organiserad. Socialförvaltningen har det administrativa för SOFU:s verksamhet. Bitr. professorn i ansvaret vid i Östersund är knuten till SOFU på halvtid

socialt arbete Mitthögskolan

för den vetenskapliga kompetensen. och svarar Forskningsledaren har huvudansvaret för stiftelsens arbete och svarar bl.a. för handledning personal medverkar i olika forskningsprojekt inom av som förvaltningen. Forskaren har också haft forskningsuppdrag. Sådana uppegna drag har ofta genomförts i nära samarbete med personal och brukare. Vunnen kunskap skall snabbt föras ut till förtroendevalda och anställda inom förvalt-

ningen. Också här har forskningsledaren ett stort ansvar.

Finansiering

Basen för SOFU:s verksamhet finansieras med årliga bidrag från socialnämnden och landstinget. Dessa bidrag skall täcka kostnaderna för forskningsledare, seminarieverksamhet och administration. Varje huvudman lämnar ett bidrag i storleksordningen 110 000-120 000 kronor varje år. FoU-projekten har under årens lopp finansierats externt med medel från Socialdepartementet, Socialstyrelsen, Delegationen för Social Forskning, Socialförvaltningen och Socialvetenskapliga Forskningsrådet. Det har rört sig betydande belopp. Betydande om belopp har också socialnämnden direkt över verksamhetsbudgeten satsats av olika Under de senaste åren har t.ex. över l Mkr

inom de programområdena.

avdelats för FoU inom budgeten för den verksamhet bedrivs inom individsom och familjeomsorgen.

Mimer Centrum för Verksamhetsutveckling och

-

Kompetensutveckling i Norrköping

Mål och inriktning

Genom beslut Norrköpings kommunfullmäktige inrättades 1992 ett centrum av för verksamhets- och kompetensutveckling. Enligt kommunfullmäktiges beslut skall Mimer strategisk, generell och långsiktig utveckling av verksam-

främja

och kompetens. För att åstadkomma detta skall Mimer

het personalens

utveckla långsiktiga och fördjupade kontakter med universitet och högskola -

driva eller stödja avgränsade FoU-projekt

-

på uppdrag driva kompetensutveckling

-

Bilaga 5 209

sprida kunskaper och driva opinionsbildning i frågor där kommunen - finner det angeläget.

Organisation

Den personal är knuten till Mimer ungefär som motsvarar 14 årsarbetare. I gruppen finns både fast anställd och projektanställd personal som tillsammans representerar skilda erfarenheter kommunal verksamhet. Som stöd till av centret finns ett FoU-råd med för representanter kommunledlning, två kommunala förvaltningar, Linköpings Universitet och Högskolan i Örebro.

UniversitetsHögskolerepresentanterna är aktiva forskare.

Finansiering

Mimer hade 1994 omslutning på 13,6 mkr innefattande en ca ett anslag från kommunfullmäktige på 4,4 mkr. Resterande medel kom från olika kommunala förvaltningar för beställda och utförda utbildningar eller beviljade projektmedel från olika myndigheter och fonder. Beviljade

forskningsmedel som enskilda

forskare sökt förvaltas inte Mimer den

av utan av universitets-högskoleinstitu-

tion som forskaren tillhör.

Arbetsformer

Mimer har inga forskare anställda utan har i stället tecknat avtal om samarbete kring FoU-frågor med Linköpings Universitet, Institutionen för

pedagogik och

psykologi, Tema Hälsa och samhälle och Tema Institutionen

kommunikation,

för barn- och ungdomspedagogisk utbildning, Hälsouniversitetet och Institutet för Gerontologi i Jönköping. Genom dessa avtal är 122 personer på olika sätt knutna till Mimer och dess verksamhet. Kommunen avsätter ekonomiska resurser som möjliggör för dessa samarbetspartners anställa forskare att som svarar för samarbetet i den omfattning regleras i avtalen. som Mimer vill genom sitt sätt att fungera stödja en utveckling av en forskarmi-

ljö inom kommunens förvaltningar. Viktigt blir

då att genom rekrytering och utbildning av personal tillförsäkra Mimer viss forskarlkompetens. För att åstadkomma detta anordnas olika forskarförberedande kurser, där de engagerade forskarna får stor betydelse. Mimer vill också skapa samtalsmiljö där det reflekterande en samtalet bidrar till att stimulera personalen till aktivt ett förändringsarbete. Genom seminarier, kurser och diskussioner utvecklas denna del av Mimers verksamhet. Ett annat sätt att arbeta är att skapa forskarcirklar, där verksamhetsansvariga träffas regelbundet under handledning forskare. Detta blir av en samtidigt ett möte mellan fält och forskning, också Mimer vill stimulera. som

8 l 5-0467

210 Bilaga 5

Programområden

Mimers fyra huvuduppgifter genomförs inom kommunens två olika programomden humanistiska sektorn och den samhällstekniska sektorn. Flera av de råden; projekt pågår inom den humanistiska sektorn har anknytning till arbetet som med funktionshindrade. Bland övriga projekt märks ett som handlar om den öppna förskolans verksamhet och ett annat som handlar om myndighetsutövning

i äldreomsorgen. Mimer har till viss del också engagerat sig för internationellt arbete inom den verksamheten. Så pågår projekt syftar till att stödja social sociala t.ex. tre som utveckling i Estland inom barn- och äldreområdet. Kontakter finns också med i de övriga nordiska länderna, i Frankrike och i Tyskland.

organisationer

För stimulera anställda sig i FoU-arbete anordnas forskarföratt att engagera

beredande forskningsöverbryggande kurser. Ett stipendium på 25 000 kronor

har inrättats och kan sökas enskild anställd i Norrköpings kommun. Inrättanav särskilda doktorandstipendier för anställda i kommunen kommer också att de av provas.

Stockholms FoU-byrå

Socialnämnden i Stockholm har särskild FoU-enhet, den s.k. FoU-byrån, en forsknings- och utvecklingsverksamhet inom social-

som svarar för övergripande

i Stockholm. Den fungerar också konsult- och handledningsorgan

tjänsten som

den centrala och distriktsförlagda verksamheten. FoU-byrån har egen gentemot administration och kompetenta forskare anställda med ansvar för fem olika egna huvudomráden:

Barn Ungdom 2. Missbruk Socialt arbete 4. Äldre Handikapp.

också socialförvaltningens bibliotek med anställd Till FoU-byrån hör en egen bibliotekarie.

Organisation

planerings- och budgetdelegerade är politiskt ansvarig och Socialnämndens beslutar fördelning och fastställer godkänner projektplaner, om av resurser Ett FoU-råd har inrättats med socialdirektören som

långsiktigt ramprogram.

ordförande. FoU-verksamheten följs facklig referensgrupp med represenav en

tanter för de fackliga huvudorganisationerna.

Bilaga 5 211

Finansiering

Budgeten har för år 1994 medel för 8 anställningar. Ungefär 1,5 Mkr hade detta år anslagits för projektverksmahet. För pågående forskning söks pengar från olika forskningsråd och myndigheter. Forskningsanslag har bl.a. erhållits från Socialvetenskapliga Forskningsrådet, Socialstyrelsen, Arbetsmiljöfonden, Svenska kommunförbundet och Centrum för utvärdering socialt arbete av CUS. Dessutom har socialnänmden och olika socialdistrikt bidragit med medel

för vissa undersökningar. I externa forskningsanslag erhölls 1994 drygt 5,7

Mkr. Intäkterna för försäljning olika forskningsrapporter motsvarade av samma år ca 300 000 kronor.

Verksamhetens inriktning

Forskningsprojekten härleds forskarnas inom respektive forskur engagemang ningsområden och initieras i samspel med företrädare för förvaltningspersonal. Under 1995 beräknas ett 40-tal forskningsprojekt pågå. Forskningsledarna har egna projekt och fungerar också handledare för forskningsassistenter. Som som exempel på tema for aktuella projekt inom olika programområden kan nämnas följande:

Barn och unga

Barnomsorgen som resultatenheter - Sexårsverksamheter vad är det - - Vad är god kvalitet i barnomsorgen -

Missbruk

Årliga kartläggningar av narkotikamissbruket i Stockholm - Unga missbrukare - Vägen ut ur missbruk. -

Socialt arbete

Uppföljning av familjer där sexuella övergrepp mot barn förekommit - Samverkan mellan individ- och familjeomsorg och barnomsorg -

Att hjälpa sin nästa studier kontaktfamiljsverksamheten

- - av Ung och kriminell studier av s.k. mellanvårdsformer. - - Äldre

ÄDEL-reformen

- Utvärdering av

Aldre invandrare -

Frivilligorganisationernas verksamhet inom äldreomsorgen.

-

212 Bilaga 5

Under 1994 publicerade FoU-byrån ett 30-tal rapporter. Dessa distribueras kostandsfritt inom Stockholms socialtjänst och används både i den övergripande planeringen och i personalutbildningen. Utomstående intressenter får köpa

Under 1994 distribuerades och således sammanlagt 16 000 exemrapporterna. plar.

Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum

Mål och inriktning

Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum bildades 1986 Stockholms läns

av landsting och Stockholms stad. Länets övriga kommuner kan ansluta sig till stiftelsen. Stiftelsens ändamål enligt stadgarna är ...att ta till vara och praktiskt omsätta erfarenheter och forskningsresultat inom områden av särskild betydelse for de äldres situation i samhället samt att själv initiera och genomföra forskning och utveckling avseende äldres förhållanden.

Organisation

Äldrecentrum är lokalmässigt inrymd i anslutning till Sabbatsbergs sjukhus. En

tillsatt styrelse har det övergripande ansvaret för verksamheten. Till

politiskt

är knutet FoU-råd med representanter för Äldrecentrum, stiftelsens centret ett medlemmar och de två största pensionärsorganisationerna. Syftet är att få till stånd dialog forskningens inriktning samt att öka kunskaperna om forsk-

en om nings- och utvecklingsverksamheten. Till verksamheten hör också ett bibliotek med inriktning mot äldreomsorgs- och geriatrisk litteratur.

Stiftelsen har sedan 1992 samverkat med åtta kommuner i Stockholms län. Samverkanskommunerna för närvarande Sigtuna och Södertälje kommuner

-

har erbjudits adjungerade platser i stiftelsens styrelse.

-

Finansiering

Stockholms läns landsting och Stockholms stad bidrar årligen var för sig med 4 mkr till Äldrecentrum. Övriga kommuner bidrar med 320 000 kronor årligen.

litteratur, seminarieavgifter gör att intäkterna för 1995 beräknas till Intäkter av 9,8 mkr. Ungefär hälften detta belopp tillkommer i forskningsanslag från

av

förvaltas både Äldrecent-

olika organ och myndigheter. Forskningsanslagen av

olika institutioner där forskningsprojekt drivs. rum och av

Bilaga 5 213

Verksamhetens inriktning

Äldrecentrum verkar framförallt genom forskningsverksamhet bedrivs som av egna, väl kvalificerade forskare. Sammanlagt 35 är personer verksamma som forskare och utredare vid Äldrecentrum. Forskningsverksamheten är indelad i fyra olika sektorer.

Sektorn för socialt arbete

I denna forskning ligger tonvikten äldreomsorgens vardag och villkor och på utvärderingsstudier inom äldreomsorgsomrádet.

Sektorn för psykologi

Denna forskning är inriktad kognitiva funktioner mot i det normala åldrandet och berör bl.a. hälsa, livsstil och minne hos mycket gamla Alzheimers personer, sjukdom och träning vardagsaktiviteter

av med demenspatienter.

Sektorn för geriatrisk medicin

Inom denna sektor forskar kring frågor normalt åldrande man om och förekomst av olika sjukdomar bland äldre. Tonvikten inom den kliniska

forskningen ligger

på medicinsk och social problematik vid demenssjukdomar.

Sektorn for socialgerontologi

Socialgerontologi är ett forskningsområde där studerar hur individuella man egenskaper och social miljö tillsammans påverkar den

förändringsprocess som

åldrandet utgör.

Övrig verksamhet

Utöver de projekt bedrivs inom Ãldrecentrums som ramen för forskningspro-

gram medverkar forskarna även i projekt, externa utvärderingar och utvecklingsinsatser kan förlagda till sjukvårdens som vara och socialtjänstens verksamhetsomráden. Forskarna fungerar även som handledare vid forskarutbildningen och har ett omfattande samarbete med olika institutioner både i Sverige och internationellt. Årligen bedrivs ett tiotal seminarier riktade till politiker, verksamhetsföreträ-

dare, forskar- och utbildningsvärlden

och olika media. Sedan några år tillbaka anordnar Äldrecentrum i samarbete med studieförbund

en och pensionärsorgani-

sationerna föreläsningsserie under samhället en temat och de äldre. Föreläsningarna vänder sig till allmänheten, främst pensionärer,

patientgrupper och

214 Bilaga 5

Tidskriften Äldrecentrum utkommer fyra anhöriga. Stiftelsen utger som år i upplaga på 5 000 I denna redovisas pågående eller avslugånger per en ex. tade forskningsprojekt.

Dalarnas forskningsråd

Mål och inriktning

forskningsråd DRF bildades år 1981 och är regionalt verksam Dalarnas en främsta motivet till bilda rådet att stärka FoU-arbetet i stiftelse. Det att var huvuduppgift är initiera, stimulera och stödja forskningsregionen. DRF:s att kring problemområden är väsentliga för Dalarna samt att själv projekt som bedriva sådan forskning. Rådet skall också länk mellan forskarvärlden vara en och samhället i övrigt och hävda forskningens intressen i Dalarna. DFR fullgör sina uppgifter direkta insatser av rådets personal, genom genom stöd till utanför rådet, handledning, administrativ ekonomiskt personer genom hjälp, seminarieverksamhet, konferenser, utbildning etc. Många forskare som

har uppdrag inom stiftelsen har kopplingar till olika universitet och högskolor doktorander forskar inom DRF:s område disputerar vid det i Sverige. De som universitet eller den högskola är deras kontaktpunkt i forskarvärlden. som spänner över brett fält. Teknik, Regional utveckling, DFR:s engagemang ett Kultur respektive Vård och är exempel på områden som har engagerat omsorg forskningsrådet. För skapa långsiktig kunskapsutveckling inom vissa att en rådet med vissa Ett sådant tema är Gamlas levnadsvillområden arbetar teman. kor under 1990-talet. slutit treårsavtal med några kommuner i länet för att driva olika DFR har och bygga kompetens inom områden omsorg om barn och projekt upp en som lednings- och strukturfrågor i den kommunala organisationen samt den gamla, kommunalägda infrastrukturen. Forskningsuppdragen riktar sig över ett brett fält. För närvarande har ett projekt ekonomiskt eller stöd DFR. Kvalificerade forhundratal annat genom och doktorander för forskningsuppgifterna. Forskarna har också skare svarar uppgiften handledare i olika FoU-projekt stöds av rådet. Utförda att vara som forskningsuppdrag redovisas i särskild rapportserie. Som exempel på studier en publicerats under 1990-talet kan nämnas följande: som

ungdomshem mål, inriktning och förväntningar Oldberg 1991 Landstingens historia i Dalarna några glimtar Ternhag 1992 Studies on Social Vårdens impact of AIDS Herlitz 1992.

Bilaga 5 215

Organisation

Stiftelsen leds styrelse med 13 ledamöter och lika många suppleanter

av en som representerar landstinget, näringslivet, statliga myndigheter, fackliga organisationer och högskolan. Adjungerande ledamöter i styrelsen finns från Kommunförbundet i Kopparberg och den lokala vårdhögskolan. Verksamheten omfattar utöver administrativ chef och kanslipersonal fast anställd personal motsvarande ungefär sex årsarbetare. Dessutom finns projektanställda forskare knutna till rådet.

Finansiering

Huvudmannen Kopparbergs läns landsting årligen anslag till DFR

- - ger ett på mellan 2,5 och 3 mkr. Genom anslag från länsstyrelse, myndigheter, forskningsråd, förvaltningar och kommuner ökar DFR:s kassaomslutning till 15

ca mkr varje år.

Blekinge FoU-enhet

Mål och inriktning

Blekinge FoU-enhet med undermbriken för socialtjänst och primärvård skapades år 1988. Underrubriken antyder att enheten bl.a. visar intresse

ett och engagemang för samarbets-samverkansfrågor finns på verksamhetsom-

som rådena mellan primärkommuner och landsting. Utöver landstingens medverkan är också Karlskrona kommun, Ronneby kommun, Karlshamns kommun, Sölvesborgs kommun och Olofströms kommun engagerade i FoU-enheten.

Enhetens mål är dels att främja samverkan mellan vård- och serviceorganisationerna, dels att bidra till metod-, organisations, och personalutveckling inom socialtjänst och primärvård. Enheten skall också främja samarbete med de lokala organisationer, som samverkar inom socialtjänstens och primärvårdens område och därigenom främja befolkningens hälsa och välbefinnande.

Organisation

FoU-enhetens styrelse utgörs politiska företrädare för landstinget och de i

av enheten ingående kommunerna. Av de sju ledamöterna fyra lands-

representerar tinget. År 1993 träffades samarbetsavtal

ett med Kalmar kommun kring utbildningsfrågor och FoU-frågor. Detta samarbete är på väg att utvecklas så

att Blekinge FoU-enhet inrättar FoU-filial i Kalmar. Denna filial vänder sig till

en kommunerna i Kalmar län frånsett Västervik och kommer arbeta på ungefär

att

216 Bilaga 5

den ursprungliga enheten.

samma sätt som Blekinge FoU-enhet är lokaliserad till Karlshamn och har nio anställda i olika professioner. Dessutom finns ett antal externt finansierade proj Ett särskilt FoU-råd med verksamhetsforeträdare för socialtjänst och primärvård bistår enheten och bidrar bl.a. till att förankra FoU-verksamheten på fältet.

Finansiering

FoU-enheten samñnansieras enligt avtal landstinget i Blekinge och de genom fem kommuner i länet ingår i enheten. Landstingets och kommunernas som bidrag till enheten är år 1995 3 mkr. Till dessa intäkter kommer medel från forskningsråd, olika myndigheter och kommuner som är engagerade i projekt eller köper någon form utbildning enheten. Den årliga omsättsom av genom ningen är 7 mkr.

Verksamhet

Inom huvudområdena för FoU-enhetens verksamhet har fyra ansvarsområdet

utkristalliserats. Det är

Äldre och handikappomsorg - Social arbete - Primärvård Omvårdnad

För stimulera kunskapsspridning enheten öppna föreläsningar, att arrangerar kurser och seminarier. Vid dessa speglas såväl vetenskaplig verksamhet och

vetenskapliga metoder verksamhetsanpassade program. Denna verk-

som mer samhetsdel har klar inriktning mot fortbildning. Sådan anordnas för såväl en inom primärvården inom kommunernas socialtjänst. För social-

personal som

tjänstens del har strävan samverkan mellan fält och forskning förekomen mot mit, och dessa strävanden har också erhållit stöd från bl.a. Socialstyrelsen. Dessa insatser fångades under begreppet Mötesplats Socialbyrå. Handledning och konsultinsatser är exempel på andra inslag i verksamheten. Sådana insatser har också efterfrågats utanför det geografiska verksamhetsegna området. Genom sina erfarenheter har enheten också medverkat i hearings kring FoU-verksamheter i kommuner och landsting. FoU-projekten vilar på både intern och extern finansiering. Härigenom kan tiden från idé till handling förkortas och arbetet bedrivas rationellt. Detta leder också till huvudmännens möjligheter till initiering projekt underlättas. att av En strävan finns projekt skall ett stöd för verksamhetsutveckling utan att vara den kvaliteten säkerställs. För enhetens del har några kriterier

att vetenskapliga

ställts för FoU-projekt. De skall upp

Bilaga 5 217

ha praktisk relevans -

bedrivas med allmänt kända metoder -

underställas vetenskaplig granskning

l

bedrivas oberoende partsintressen. - av

FoU-projekt redovisas i särskild rapportserie. Följande utdrag över

en rapporter som publicerats under 1990-talet får illustrera verksamhetens bredd.

1990:1 Kvinnor i omsorgomsorg kvinnan.

om 1990:4 Om trollen inte finns Dokumentation och utvärdering

- som av

projekt Offensiv narkomanvárd 1991:1 Det kunde ha varit värre En studie kvinnor, och

om omsorg

personalpolitik. 1991:5 674 ärenden. Med barn och ungdomar klienter.

som

1991:6 En svala gör ingen Hemtlyttning familjehemsplacerade

sommar. av

barn. 1991:1 Återfallet. En Fallstudie.

1992:6 När inte räcker.

pengarna

1992:2 Kvalitetsutveckling i hemtjänst och hemsjukvård. 1992:9 Socialbidragstagarnas skulder.

1993:1 Omvårdnad om äldre tankar kring forskning och reformarbete.

- 1993:2 Omsorgstrappan En databas för äldreomsorgerna.

- 1993:6 Att åldras i främmande land. Om äldre finländare i Olofström.

1994:1 Handbok i allergisanering bostäder.

av 1994:8 Att bedöma behov. Metodbok Hemtjänst och särskilt boende.

1994:10 Förtroendenämndsprojektet. Patienters upplevelse vård.

av

Bilaga

Behov av resultatorienterad

kunskapsutveckling i socialt arbete

Av Karin Tengvald

Centrum för utvärdering av socialt arbete

Bakgrund

Under 1980-talet har resultat- och effektivitetstänkandet i Ökande utsträckning börjat vinna insteg även i s k mjuka verksamheter, dit socialtjänsten onekligen hör, både i Sverige och internationellt. Tankegångarna har börjat spridas på olika sätt, både genom nya idéer om intern organisationsutveckling in search

of exce1lence, kvalitetsstyrning och externa krav från finansiärer och

- genom beställare på utvärdering och kvalitetssäkring den reguljära verksamheten,

av inte endast av enskilda utvecklingsarbeten eller reforrnprogram. Numera eftersträvas, såväl internt som externt, tydlighet, genomlysning, ökade kunskaper om vad som uppnås med hjälp verksamheten inom den stora svenska väl-

av fårdstjänstesektorn. Med förslaget om krav god kvalitet i socialtjänsten och på uppföljning, utvärdering och kontinuerligt kvalitetssäkringsarbete social-

av tjänstens verksamhet stödjer socialtjänstkommittén dessa tankegångar SOU 1994:139:69.

Idag motiveras kraven uppföljning, kvalitetssäkring och utvärdering i stor utsträckning med aktuella omvärldsforändringar, främst den offentliga sektorns begränsade ekonomiska resurser, även förändringar i på den statliga

men synen styrningen av kommunal verksamhet och ökade marknadsinslag i den kommunala verksamheten SOU l994zl39z249f. Därmed blir de frågor ställs i

som debatten den offentliga sektorns värde i hög grad relaterade till verksam-

om hetens kostnadseffektivitet: Vad blir det för resultat för med-

pengarna som borgarna satsar på socialtjänsten

Med denna fokusering är resultatorienteringen relativt fenomen. Men

ett nytt frågan om välfårdstjänsternas värde för klienter och brukare är klassiska

professionella problem, yrkesgrupperna inom välfärdstjänstesektorn ständigt

som har och har haft anledning att söka besvara. Det är frågor som: Blir min klient bättrefår han det bättre genom de åtgärder vidtas Kan jag uppnå bättre

som

220 Bilaga 6

resultat andra åtgärder för honomhenne I detta avseende är alltså genom kraven pä uppföljning, utvärdering och ständig uppmärksamhet pá kvaliteten i arbetet inget principiellt De formulerades t för 20 år sedan av socialutnytt. ex redningen inför genomförandet av den nuvarande socialtjänstlagen:

Forskningen och utvecklingsarbetet bör bedrivas mot bakgrund av en kontinuerlig uppföljning och utvärdering socialvårdens verksamhet. av .. Vilka resultat har uppnåtts

.Uppföljningsverksamhetenhat som ett viktigt inslag systematisering

. .. och bearbetning socialarbetarnas erfarenheter från fältarbetet. Genom av erfarenheter tas tillvara och nödvändiga justeringar görs kan att vunna socialvårdsarbetet förbättras och graden måluppfyllelse successivt av höjas. SOU 1974:39:363

Innebörderna i socialutredningens 20-åriga formulering och socialtj änstkommittens till likartade idag är emellertid inte identiska. Nu har synes resonemang värdet socialtjänstens verksamhet fått två betydelser dels den till den av konkreta arbetsprocessen knutna frågan produktens resultatets kvalité ur om

brukarsynpunkt och dels den till övergripande resursfordelningsproblematik

en knutna frågan relationen mellan de finansiella ställs till verkom resurser som samhetens förfogande och det uppnådda resultatet. Med ekonomisk terminologi

de två innebörderna frågor verksamhetens inre effektivitet eller motsvarar om arbetseffektivitet och effektivitet eller kostnadseffektivitet. De två yttre riktar sig mot olika delar verksamheten och medför därför

frågeställningarna av

behov olika typer kunskaper dess funktionssätt. av av om Problematiken kan illustreras följande ofta använda bild av verksamgenom hetens totalitet ESO 1989, SPRI, 1987:

Kostnadseffektivitet

finansiärernas kunskapsintresse

Resurser Arbetsprocess Resultat

Arbetseffektivitet det professionella kunskapsintresset

De två frågorna hänger intimt Under förutsättning att resultaten på samman. något sätt kan dokumenteras, är studier verksamhets kostnadseffektivitet av en visserligen möjliga genomföra utan kännedom hur resultaten uppnåtts, att om de blir verkligt intressanta först när de kombineras med kunskaper om men arbetsprocessen. Om dessa kunskaper är alltför begränsade saknar personalen

Bilaga 6 221

möjligheter att säkerställa att likvärdiga resultat kan och framförallt

upprepas möjlighet att lokalisera och åtgärda eventuella brister i verksamheten, bedriva

kvalitetssäkringsarbete.

Om socialtjänstkommitténs förslag följs blir det i huvudsak förvaltningsledningens ansvar att, genom systematisk uppföljning riktad mot hela verksamheten, skapa ett relevant kunskapsunderlag för sammanföra de och inre

att yttre kraven på verksamheten. Det blir ett omfattande arbete. Utöver viss information om verksamhetens kostnader är detta underlag idag ytterst begränsat inom socialtjänsten. Någorlunda tillförlitliga frågan det sociala arbetets

svar om resultat ur klient- och brukarsynpunkt saknas i alldeles för utsträckning.

stor

Det finns många och naturliga skäl till att verksamheten, särskilt när den betraktas utifrån, verkligen ut svart låda. Det viktigaste är måhän-

ser som en da det sociala arbetets amorfa och svårfångade karaktär set ex Segraeus 1994, England 1986. Kunskaperna arbetets innehåll har kallats kunskap

om tyst

. Under lång tid har det också rått stor enighet att resultaten exempelvis

om av socialtjänstens verksamhet egentligen inte kunde mätas och därför inte heller kunde dokumenteras. Volymökningar och ökade ekonomiska uppfatta-

resurser

des i stort sett som liktydigt med resultatförbâttringar. För den organisationsut-

vecklingsfilosofi, ur vilken kval är emellertid

emanerar

just resultatkvalitetsmätning en grundpelare Kelly and Warr 1992, Oakland

1989, SOU 1993:74, Ternow 1994.

Man kan också peka att offentligt bedriven socialtjänst i den omfattning

som förekommer i Sverige är mycket Det gäller förstås framförallt barn-

ung. omsorg och äldre- och handikappomsorg. Stora delar verksamheten bedrivs

av också med hjälp av relativt sett lägre utbildad personal. Men även inom individoch familjeomsorgen, som har en längre historia och där personalen under relativt lång tid haft stöd i högskoleutbildning och även forskning, är

numer

kunskapsbasen svag.

Det är inte bara så att vi saknar svar i en form kan tillfredsställa och

som övertyga uppdragsgivarna, medborgarna och deras företrädare, politikerna,

om vad som åstadkoms i socialt arbete. Dessvärre saknas också i stor utsträckning svar i en form som skulle utgöra kommunicerbar kunskapsmas-

en gemensam, sa, giltig eller i varje fall väl känd för hela yrkesverksamma socialar-

gruppen betare, och på vars bas fortsatt inomprofessionell dialog kring utvecklingen

en av arbetssätten i socialt arbete skulle kunna föras.

När de yttre effektivitetskraven starkt betonas och dokumenterad information om verksamhetens resultat saknas finns risker att effektiviseringskraven huvudsakligen leder till besparingsverksamhet utan möjligheter till konsekvensana-

en lys. Det blir därför viktigare än någonsin att söka kunskaper vilka metoder

om och arbetssätt som ger goda resultat för klienter och brukare och att kontinuerligt genomlysa de inre arbetsprocesserna i socialtjänsten med värdet för klien-

terna i blickpunkten.

222 Bilaga 6

Denna ägnas därför problemen med kunskapsutvecklingen om det rapport inre arbetet och dess resultat klientsynpunkt eller om man så vill bristerna ur

i den professionella kunskapsutvecklingen inom socialt arbete. Som framgått

bakgrundsbeskrivningen utgör själva klientarbetet endast en del av socialtav jänsten än det utgör själva i verksamheten. Kunsom system, om essensen och behov kompetensutveckling är viktiga även inom andra

skapsbehov av

områden, alltså inte står i fokus här. som Utgångspunkten för analysen är frågan kunskaper om det sociala arbetet var och dess resultat kan skapas. De centrala kunskapsbildningsarenorna är forsk-

ningen och praktiken och de viktiga aktörerna blir forskarsanmället och prakti-

kerna. Tillsammans med utbildningen utgör forskning och praktik idealt en

professionell kultur, där utbildningen huvudsakligen har en kunskapsförmed-

lande roll medan nyskapandet sker på det två andra arenorna. Diskussionen

nedan koncentreras därför till forskningen och praktiken som kunskapsbildnings-

Liksom i andra sammanhang där expertkunskap Nowotny 1990 skaarenor. och används är dock fiinktionssättet hos alla de tre viktiga arenorna forpas utbildning och praktisk verksamhet och särskilt samspelet mellan dem skning, central betydelse för den professionella kulturens utveckling. av i socialt arbete uppgift forskning och

Kunskapsbildningen en gemensam

-

praktik.

20 år sedan fäste socialutredningen stora förhoppningar vid de ökade För inom social forskning kunde överblicka och vid den roll

forskningsinsatser man

nationell aktör, Socialstyrelsen, kunde spela i kunskapsbildningsprocessen en SOU: 1974239360867. Praktikens roll ikunskapsbildningssammanhang, tonades utredningens betoning kontinuerlig uppföljning: snarast ner, trots av

Genom fortlöpande analys insatser och erfarenheter kan en av egna

socialarbetarna bli betydelse som impulsgivare till utvecklingsprojekt

av och försöksverksamhet även medverkande vid den praktiska men som utformningen projekten. Genom att låta socialarbetarna delta i forav

sknings- och utvecklingsprojekt vidgas också möjligheterna att nya

kunskaper snabbt kan komma det praktiska socialvårdsarbetet tillgodo.

Det kan emellertid knappast räknas till socialarbetarnas arbetsuppgifter utvecklingsarbete. Å andra sidan kan det att bedriva självständigt vara lämpligt socialarbetare med intresse och läggning för sådana frågor att i bl det utvecklingsarbete den primärkommunala social-

utnyttjas a som

vårdsorganisationen förutsätts bedriva som deltagare i referensgrupper -

också för självständiga uppgifter. SOU 1974:39:364.

men mer

har i sitt huvudbetänkande ställt höga krav på det lokala

Socialtjänstkommittén

och kvalitetssäkringsarbetet stöd för verksamhetsutvecklingen

uppföljnings- som

SOU 1994: 139 kap 9. Den förändrade betoningen vilken roll de två kunav spelar, speglar utvecklingen inom den moderna organi-

skapsbildningsarenorna

Bilaga 6 223

sationsforskningen. Under 1980-talet började omvärdering ske i på

en synen hur verksamhetsutveckling kan och bör bedrivas. Idag framträder två till

synes konkurrerande grundidéer eller modeller för verksamhetsutveckling, till vilka olika föreställningar knyts hur kunskaper arbetsprocessen och dess

om om resultat skapas och utvecklas.

Det traditionella synsättet, som länge haft helt dominerande position,

en innebär att förnyelsearbetet sker uppifrån och ner och inleds inititativ

genom och planeringsarbete utfört av organisationens ledning. I organisationer, där arbetet innebär yrkesutövning professionell karaktär, har inom organi-

av man sations- och professionsforskningen också starkt betonat och visat expertkunskapens betydelsefulla roll i utvecklingsarbetet, dvs den kunskap tillförs

som personalen utifrån främst via forskning och högskoleutbildning Hellberg,

- 1991.

På senare tid har man emellertid inom organisationsforskningen alltmer betonat en praktikstyrd utvecklingsmodell, nerifrån och upp, där utvecklingsarbetet inte längre är förbehållet organisationens ledande skikt utan kontinuerligt involverar hela personalen. De positiva erfarenheterna från organisationer, där alla nivåer genomsyras kvalitets eller resultattänkande, härstammar

av ursprungligen från varuproducerande verksamheter, har alltså fått stort

men genomslag på utvecklingsarbetet även inom välfärdstj änsteområdet. Enligt denna

organisationsmodellbetonasföljdriktigtdeninternakunskapsbildningsprocessens

betydelse och det är ur dessa tankegångar särskilt värdet k egenutvär-

som av s dering emanerar, även den allmänna betoningen lokal uppföljning

men mer av och kvalitetssäkringsarbete som grund för verksamhetsutveckling för dis-

en kussion av dessa tankegångar med särskild relevans för socialtjänsten,

se t ex Kelly and Warr 1992.

På basis av dagens organisationsforskning finns det alltså fog för att fästa större förhoppningar än tidigare vid den lokala organisationens förmåga att skapa relevanta kunskaper och utvecklas via kvalitetssäkringsarbete och

mm goda skäl att stödja sådant arbete. Men de mycket stora förhoppningar i

som ett första skede riktades mot det lokala utvecklingsarbetet kraftfull kun-

som en

skapsbildningsprocess har i viss mån börjat modifieras.

Vid en internationell utblick över välfardstjänstesektorns kunskapsproduktion gäller snarast att insikterna åter ha ökat behovet och värdet

synes om av mer allmängiltig kunskap om arbetsprocesser och dess resultat, inklusive k expert-

s kunskap. Det är särskilt tydligt inom de områden där arbetet drivs högut-

av bildad personal och där betydande fortsatt satsas på samlande, syste-

resurser matiskt utförda och metodologiskt väldesignade, jämförande utvärderingar

av verksamhetens resultat och på att organisera sådan kunskapsproduktion

Science

1993, Christiansen och Foss Hansen 1993, Phillips 1994.

m

Sammanfattningsvis tyder denna pendling inom forskningen kring organisa-

tionsutveckling på att det för närvarande är mest fruktbart dessa två

att se

224 Bilaga 6

modeller för verksamhetsutveckling och kunskapsbildning som två samexisterande och potentiellt kompletterande och befruktande snarare än alternativa och konkurrerande utvecklingsmodeller.

Med denna utgångspunkt och mot bakgrund av de tidigare nämnda kunskapsbristerna det sociala arbetets innehåll och resultat finns anledning att dis-

om kutera och analysera existerande problem i den professionella kulturen. Socialtjänstkommitténs uppdrag till mig har inte kunnat resultera i en på detaljinfor-

mation baserad djuplodande analys av problemen. Breda kartläggningar av

resurser och kompetens inom vissa delar av utbildningen och av olika delar av forskarsamhället redovisas också i annat underlagsmaterial. Med tanke på den nu allt starkare betoningen av praktikens roll i kunskapsbildningssammanhang hade det även varit värdefullt med en motsvarande inventering av resurser och kompetens för verksamhetsutveckling inom den praktiska verksamheten.

Problem på kunskapsbildningens arenor -forskningen

Forskning relevans för utvecklingen av socialt arbete inom socialtjänsten

av bedrivs inom flera olika delar av forskarsarnhället. Utifrån ett kvalitetsstyrnings-

perspektiv finns t ex anledning att uppmärksamma behov av socialtjänstekono-

misk forskning jämför den hälsoekonomiska forskningens insatser för det förbättrade kunskapsunderlaget rörande medicinsk teknologi. De relativt nya institutionerna för socialt arbete utgör således bara del av den vetenskapliga

en resurspotentialen. Utifrån behovet att skapa en professionell kultur för socialt arbete med klienter och brukare utgör emellertid institutioner som kombinerar forskning med utbildning viktiga resurser. Då blir institutionerna i socialt arbete ett tydligt exempel på strategisk resurs, även man inte har hand om all

en om

högskoleutbildning inom socialtjänsten. I det följ ande diskuteras problem röran-

de forskning i socialt arbete.

Huvudproblemet är enligt min uppfattning att systematiska jämförande studier med syfte att pröva värdet olika metoder och arbetssätt ur klient- och

av brukarsynpunkt i stort sett inte gått genomslag inom disciplinen trots att själva kärnan i verksamheten är att i bestämda avseenden förbättra brukarnas situation, jämfört med ett läge när de inte får tillgång till dessa insatser.

-

Inom välfärdstjänsteområdet är denna forskningstradition främst representerad

k klinisk forskning eller behandlingsforskning som med delvis variegenom s rande designer tillämpas inom flera discipliner, t ex psykologi, medicin, om-

vårdnadsforskning och i någon mån inom utbildningsområdet. Generellt sett

gäller att denna tillämpad forskning utvecklats inom vetenskapliga dis-

typ av cipliner som har en praktik knuten till sig. Man måste vara uppmärksam nödvändigheten att designen till olika verksamheters karaktär för en

anpassa belysning problematiken inom omvårdnadsforskningen se Bonair 1994.

av Som kunskapsunderlag, kanske framförallt i utbildningssammanhang, blir det

Bilaga 6 225

ett viktigt inslag i yrkesutövarnas expertkunskap och därmed en viktig del i praktikens kunskapsrepertoar.

En sådan forskningsinriktning är alltså ovanlig inom svensk forskning i socialt arbete idag. Kunskapssammanställningar inom CUS pekar mot att svensk forskning om arbetsmetodernas klienteffekter antingen mest bedrivs inom andra discipliner eller ofta är begränsade och disparata till sin uppläggning Berglund m 1994, Vinnerljung 1995. En ytlig genomgång av Socialvetenskapliga forskningsrådets kataloger över projekt som beviljats anslag 1991-94 inom områdena socialtjänst, barn och familj, missbruk, äldre samt handikapp SFR 1994 pekar mot att utvärderingsforskning av direkt relevans för socialtjänstens klienter och brukare utgör en mindre del av det totalt knappa 300 projekten. Totalt förekommer någon form av utvärderingar av tekniker och arbetssätt i ca 15% av projekten. Hänsyn får då tas till att vissa prioriteringsområden är mycket vida. De stödda projekten inom missbruksforskningen bestod emellertid till dryga 40% av forskning kring olika behandlingsmetoder. Inom det tydligt verksarnhetsinriktade området socialtjänst utgjorde å andra sidan andelen

klientutvärderingsprojekt endast ca 10%. Istället är andra inriktningar som organisationsforskning, allmänna samhälls-

vetenskapliga frågeställningar inklusive samhällskritisk och kunskapsteoretisk forskning framträdande. Ett viktigt empiriskt forskningsområde med viss bredd utgör studiet av sociala problem. Forskningsinsatser inom dessa områden är också viktiga, men de har fått dominera helt över den väl så viktiga verksamhetsutvecklande och resultatorienterade forskningen till praktikens och klienternas stöd. Särskilt beträffande det vetenskapliga studiet av det yrkesmässiga arbetet ser jag det som ett problem att det akademiska samhället än så länge undandragit sig sådan konstruktiv roll och i huvudsak valt en kritisk forsk-

en ningsansats i sitt studium av det sociala arbetet.

Ökade krav på verksamhetens resultatorientering kan förhoppningsvis

externa påverka forskarsamhällets intresse för dessa frågeställningar positivt. Men utgångsläget för en snabb utveckling är inte lovande. De genom vetenskaplig produktion belagda forskningsintressena bland den ökande gruppen forskare i socialt arbete med lång vetenskaplig erfarenhet och forskarutbildningsansvar visar tydligt att huvuddelen inte ägnar sig denna typ av vetenskapligt arbete se t ex Bäck-Wiklund 1993.

Det faktum att forskningen bedrivs avskild från den praktiska verksamheten och att huvuddelen av de seniora forskarna aldrig fungerat som praktiker kan sannolikt också medföra viss bristande sakkompetens beträffande frågor som gäller det sociala arbetets innehåll och resultat. Någon direkt överföring av erfarenheter rörande det sociala arbetets resultat, av det slag som med viss kontinuitet gäller inom medicinen, förekommer därför knappast mellan vetenskap och praktik i socialt arbete.

Mot bakgrund de seniora forskarnas kunskapsintressen får man också räkna

av

226 Bilaga 6

med att forskarutbildningen i socialt arbete, i varje fall på medellång sikt, har begränsade möjligheter att förstärka den totala forskningskompetensen i landet med denna typ av välbehövlig vetenskaplig kompetens. Den betydande och otvetydigt värdefulla kvantitativa förstärkningen av vetenskapligt skolade personer, innebär därför inte automatiskt en ökning av kvalificerade studier om det professionella arbetets resultat. En noggrannare genomgång av inriktningen på den forskning om socialt arbete som bedrivs utanför universitetsinstitutionerna, t

ex vid lokala och regionala FoUcentra, skulle kunna belysa huruvida den större närheten till praktiken faktiskt medför en större mängd studier av det inre arbetet och dess resultat för klienterna.

Orsakerna till detta begränsade engagemang från forskarvärlden är flera. Några har berörts ovan, som att disciplinen är ung, även internationellt och att inriktningen påverkats starkt av den initiala rekryteringen av forskare med begränsad erfarenhet från fältet och med begränsad erfarenhet av den vetenskapliga metodrepertoar som utvecklats inom klinisk forskningbehandlingsforskning.

Det finns emellertid också anledning att tydligt lyfta fram två ytterligare skäl till svårigheterna. För det första föreligger grundläggande rent vetenskapliga problem, som sammanhänger med samhällsvetenskapernas generella svaghet när det gäller utvecklingen av accepterade vetenskapliga metoderdesigner för

konstruktiv forskning designer motsvarande naturvetenskapernas experiment.

, Bl a detta medför vissa risker för legitim inomvetenskaplig kritik för teorilöshet av de samhälls- och beteendevetenskapliga forskare och discipliner, där externa sektoriella kunskapsintressen tydligt styr forskningsinriktningen. Margareta Bäck-Wiklund, professor i socialt arbete i Göteborg, lyfter särskilt fram dessa risker i sin analys av framväxten av forskningsämnet socialt arbete i Sverige, med varnande exempel från andra samhälls- och beteendevetenskapliga discipliner, a sådana som är knutna till institutionaliserade praktikerfält

Bäck-Wiklund 1993:8.

Bäck-Wiklund utgår, liksom de utvärderingar av det vetenskapliga arbetets kvalitet hon baserar sig på, från ett rent inomvetenskapligt perspektiv. För socialt arbete är det dels en fråga om i vilken man ämnet betingas av praktiken, dels en fråga om i vilken man det finns en frikoppling från praktiken som möjliggör en teoretisk inomvetenskaplig utveckling a a:l4. Hon ser en risk i att

forskningen inriktas på professionens egna problem och utvecklas till en perspektivlös redskapsforskning a a:28.

Av dessa citat bör framgå att Bäck-Wiklund inte ser den uppfattning som gjorts till utgångspunkt för denna rapport som självklar, nämligen att forskare i socialt arbete bör ses som en del av professionen i socialt arbete och därför delar ansvaret med praktikerna för att den sociala praktiken utvecklas på ett för framförallt klienter och brukare gynnsamt sätt. Företrädarna för yrkeskåren ses istället som en extern påtryckningsgrupp, jämförbar med andra externa intressenter.

Bilaga 6 227

Ledande företrädare för det internationella forskarsamhället erkänner dock

idag behovet systematiskt, sakligt underbyggt kunskapsunderlag för

av ett mer praktiskt socialt arbete t Hokenstad m 1992 och argumenterar för

se ex

forskarsamhällets för utvärderingarnas kvalitet och relevans Cheetham ansvar 1994. Nystartade internationella tidskrifter Research Social Work som on Practice är ytterligare exempel på utveckling mot ökat ansvarstagande för en denna forskningsinriktning, liksom naturligtvis den ökande mängden handböcki utvärdering socialt arbete Eriksson och Karlsson 1990, Phillips m er av 1994. Ökad internationell acceptans denna forskningsinriktning kan påav verka det svenska forskarsamhället och leda till en bättre balans mellan olika forskningsinriktningar inom socialt arbete. De grundläggande inomvetenskapli-

ga problemen kan då prövas. Ett annat slags skäl till de begränsade insatserna från forskarsamhällets sida, till stöd för utveckling metoder och arbetssätt inom socialtjänsten, gäller en av

praktikens otillgänglighet för systematiska utvärderingar av metodernas effekter

for klienter och brukare. En förutsättning för att det sociala arbetet skall kunna beforskas och att forskningsinsatserna skall vetenskapligt hållbara resultat, är att det i den ge praktiska verksamheten råder någorlunda enhetlig uppfattning om såväl olika en metoders och arbetssätts innehåll som vilka målresultat man eftersträvar att uppnå i klientarbetet. Denna förutsättning utmärker knappast socialtjänstens verksamhet idag, begreppsförvirringen och oklarheten kring arbetets även om syften varierar mellan olika verksamhetsområden.

Dessa praktiska genomförandeproblem är otillräckligt belysta. Men man kan

räkna med sådan forskning kommer att kräva betydande ansträngningar, bl att i förberedelsearbete, utöver vad normalt förknippas den empiriska forska som ning som bedrivs inom samhällsvetenskaplig fakultet.

Situationen inom socialtjänstens praktik, särskilt individ- och

familjeomsorgen

Sedan socialutredningen för drygt 20 år sedan formulerade sin syn på de stora behoven forsknings- och utvecklingsarbete inom socialtjänsten har en kraftig av ökning forskningsresurserna inom socialt arbete skett, även om inriktningen av mot den resultatorienterade kunskapsutvecklingen varit alltför begränsad. Men socialutredningen uttryckte också önskemål om att man inom den praktiska verksamheten skulle ägna sig en kontinuerlig uppföljning och utvärdering socialvårdens verksamhet. .Vilka resultat har uppnåtts Och man specificeav . . rade: Uppfoljningsverksamheten har ett viktigt inslag systematisering och som bearbetning socialarbetarnas erfarenheter på fältet. ...Det kan då blir av möjligt bl att peka på områden där omfattande prövning av verksama en mer hetens utformning och inriktning bör göras eller där omfattande utvecklings-

228 Bilaga 6

insatser bör sättas in. I detta avseende har situationen hittills varit klart otillfredsställande. SOU 1974:39:363.

Det socialutredningen med denna formulering önskar praktiken är detsam-

av ma som socialtjänstkommittén nu föreslår skall krävas den primärkommuna-

av la verksamheten, nämligen uppföljning, utvärdering och kval itetssäkringsarbete. Socialutredningen konstaterade och det är bara att fortsatt hålla med att i

- detta avseende är situationen klart otillfredsställande.

Praktikerna inom socialtjänsten förefaller sammanfattningsvis i alltför ringa utsträckning ha bidragit med sin del i skapandet professionell kultur

av en genom en systematisk bearbetning egna erfarenheter, dvs synliggörande av arbetsprocessen, den svarta lådan egenutvärdering och lokalt kvali-

genom

, tetssäkringsarbete. Som ovan nämnts bidrar detta i hög grad till att göra det

sociala arbetet svårforskningsbart.

Kvalitets- och resultattänkandet har börjat genomslag inom den stora

nu svenska välfardstjänstesektorn. Mottagligheten varierar mellan olika verksamhetsområden. Längst förefaller man ha nått inom den medicinska sektorn Möjligheterna och värdet av kvalitetssäkringsarbete stärks självfallet att

av man inom dessa sektorer har ett visst grepp om det inre arbetets resultat.

Inom socialtjänsten ökar också medvetenheten behovet bättre kunskap

om av om arbetsprocessen och dess resultat. De som nu lokalt börjar intressera sig för utvärdering och kvalitetssäkring startar emellertid ofta från ett oroväckande svagt utgångsläge. Situationen varierar säkerligen både lokalt och mellan socialtjänstens olika delar. Internationellt förefaller äldreomsorgen det mest

vara välutvecklade området Davis 1990. I Sverige finns belysningar

se t ex m av kvaliteten inom barnomsorgen Kärrby 1992. Trots att verksaamheten inom individ- och familjeomsorgen har längre historia och under relativt lång tid

en haft tillgång till högskoleutbildad personal tyder inget på där har kommit

att man längre i detta arbete.

Aktivitetsnivån har också ökat inom socialtjänsten, såväl lokalt nationellt.

som Nationella aktörer som Socialstyrelsen och Kommunförbundet arbetar

gemensamt och var för sig med att kvalitetstänkande och lokal uppföljning. Lokalt pågår försök att utveckla dokumentationssystem för belysning det inre arbetet

av och dess resultat J ess 1995, Kommunförbundet 1994 och många konferenser

ägnas kvalitetsfrågor.

I kvalitetssäkringssammanhang är det centralt att utveckla dokumenterbara

standards eller indikatorer, som är gemensamma för verksamheter med likartade syften, eftersom jämförelser mellan verksamheterna är centralt t

se

ex utvecklingen av kommunala jämförelsetal Kommunförbundet, SCB och Socialstyrelsen 1994. Nationella aktörers samordnande funktion blir därmed viktig. När det gäller kvalitetsindikatorer rör arbetsprocessen och dess

som resultat visar dock en snabb jämförelse med det kvalitetssäkringsarbete

som sker inom sjukvårdssektorn, att ledande representanter för yrkeskårerna,

t ex

Bilaga 6 229

specialistföreningar inom läkarkåren, centrral roll i utvecklingsarbetet. där har en Trots dessa förebilder har motsvarande nationella engzagemang från yrkeskårerna inom socialtjänsten hittills knappast utvecklats. Dokumenterad översiktlig information om hur mam inom socialtjänstens olika verksamhetsområden och inom de enskilda kommumerna organiserat ansvaret för den kontinuerliga, professionella kunskapsutve ckklingen saknas i huvudsak idag. Detta område bör enligt min bedömning utsäittas för närmare studium. Sannolikt finns här avgörande svagheter. Det kan inlledningsvis konstateras att beslut insatser enligt Socialtjänstlagen, även i enskilda ärenden formellt om fortfarande är politiska beslut, även handlingsuitrymmet för personalen i om praktiken är stort. Socialtjänstkommitténs förslag attt kräva kompetent personal inom verksamheten innebär om det fullföljjs en positiv förändring - -

beträffande möjligheterna att ställa professionella krrav på organisationen och på yrkesgrupperna.

Det finns också skäl att nämna det faktum att karrriärtjänsterna inom socialtjänsten huvudsakligen är administrativa och att en professionell hierarki i allmänhet saknas. Karriärtjänster inom socialtjänstem för vetenskapligt skolade personer är också ytterst sällsynta. Det är mitt intryvck att ansvaret för utveck-

lingsarbete och för utveckling av professionell sakkkompetens inom praktiken

alltför sällan finns företrätt på ett kvalificerat sätt hos förvaltningsledningen inom socialtjänsten, vilket får till följd att detta answar i realiteten läggs på den befinner sig i eller mycket nära det dagliga klientarbetet. Åter

personal som

finns anledning att upprepa socialberedningens ZO-åáriga bedömning: Det kan emellertid knappast räknas till socialarbetarnas airbetsuppgifter att bedriva självständigt utvecklingsarbete. Å andra sidan kan det lämpligt sociavara att larbetare utnyttjas i bl det utvecklingsarbete stom den primärkommunala a socialvárdsorganisationen förutsätts bedriva... SOU l974:39:364 min kursivering. En organisation den yrkesmässiga Sakkolmpetensen inom praktiken svag av försvårar naturligtvis kommunikationen med andra myndigheter och inte minst med forskarsamhället i dessa frågor. Problemen med lokal kunskapsutveckling; förstärks av ett sannolikt en svag

suboptimalt utnyttjande statliga och kommunala medel för utvecklingsarbete.

av Erfarenhetsmässigt är det långt ifrån givet att de kunsskaper, som vunnits genom olika utvecklingsprojekt och de proj ektansvarriga ansetts ha givit positiva som av resultat, kommer att utnyttjas i och därmeed förstärka den reguljära senare verksamheten, sig lokalt eller erfaresnhetsöverföring till andra vare genom kommuner. Det finns många skäl till detta. En i detta sammanhang viktig anledning har varit bristen utvärdering utveecklingsprojektens resultat. av Numera ställs i ökande utsträckning krav upppföljning och utvärdering, särskilt när det lokala utvecklingsarbetet stöds medtl statliga medel. Bristande lokal erfarenhet utvärderingsarbete medför naturrligen att dessa krav sällan av

230 Bilaga 6

kan uppfyllas i praktiken.

Men även en väl utförd utvärdering av själva utvecklingsprojektets resultat får betydelse för den reguljära lokala verksamhetens utveckling först när det finns jämförbar kunskap om vilka resultat som redan uppnås inom reguljär verksamhet. Det är till yttermera visso så, att olika typer av försöksverksamhet endast bör leda till förändring av reguljär verksamhet om man kunnat visa att de nya arbetsmetoderna är bättre än de traditionella. I brist på sådan information riskerar det att enbart bli graden av entusiasm, karisma och entreprenörskap snarare än direkta resultatjämforelser blir avgörande för vilka metoder

som nya som slår igenom.

Dessa allvarliga brister både i vetenskapligt styrd kunskapsbildning och i lokal kunskapsutveckling inom det sociala området är långtifrån unika för Sverige. I en nyligen utgiven antologi om internationellt socialt arbete sammanfattar några tongivande forskare inom området situationen på följande sätt:

strategies. Ongoing evaluation of social work interventions seems to be

a desperate need all over the world. Hokenstad, Khinduka, Midgley 1993:187

Fortsatt behov av stöd till en resultatorienterad kunskapsutveckling inom

socialtjänsten

Denna problemanalys pekar mot ett behov av fortsatt stöd i olika former till kunskapsutveckling om det sociala arbetets värde för klienter och brukare. Svagheterna i kunskapsbildning och och resultatorienterad verksamhetsutveckling, är betydande inom den svenska socialtjänsten, även inom stora delar av individ- och familjeomsorgen, där den mest välutbildade personalen finns. Dessa svagheter utmärker dessutom olika sätt samtliga de viktiga arenor där sådana utvecklingsprocesser bör ske den lokala verksamheten, forskningens

-

och forskarutbildningens inriktning samt grundutbildningen av kommande

yrkesutävare och de förefaller resultera i en gemensam kraftlöshet inför kraven på konstruktivt utvecklingsarbete.

Det innebär att relativt omfattande insatser krävs för att vända denna utveckling och att insatserna måste ses och planeras med ett långsiktigt förändringsarbete i åtanke. Erfarenhetsmässigt utgör det dynamiska samspelet mellan de tre arenorna forskning, utbildning och praktik den viktiga drivkraften i denna typ av utvecklingsprocesser. Det gör det önskvärt att insatser riktas mot samtliga dessa verksamheter och särskilt att stöd ges till ett bättre samspel mellan forskning och praktik i socialt arbete. Insatser med sådan bredd berör flera aktörer, såväl på lokal som på nationell nivå.

Det finns anledning att särskilt betona behovet av utvecklingsinsatser inom några med varandra sammanhängande områden av grundläggande betydelse för

Bilaga 6 231

ett mer resultatorienterat socialt arbete. Ett sådant område, som jag tidigare berört och där förslag till insatser diskuteras i andra underlagsrapporter, gäller behovet av kompetensstöd inom den sociala verksamhetens ledningsorganisation rörande uppföljning och kvalitetssäkring av det professionella arbetet, bl a i syfte att underlätta kommunikation och spridning av sakligt underbyggda erfarenheter olika arbetssätt och metoder Törnvall 1993. Därutöver bör följande

av två områden nämnas:

Utveckling av en till arbetet anpassad gemensam begreppsapparat

Det första och mest basala området gäller utvecklingen av en till ett resultatorienterat arbetssätt anpassad begreppsapparat och terminologi samt tillhörande empiriska mätinstrument och dokumentationssystem, dvs operationalise-

ev ringar begreppsapparaten. För närvarande saknas i långa stycken en enhet-

av lig, bland de yrkesverksamma någorlunda gemensamt accepterad, och någorlunda varierad terminologi för att beskriva innehållsliga variationer i så basala begrepp insatser eller olika innebörder av det viktiga begreppet resul-

som tat. Så är t hel del av den lokala dokumentationen av insatserna inom

ex en individ- och familjeomsorgen och huvuddelen av den officiella verksarnhetsstatistiken uttryckt beslut enligt Socialtjänstlagen. Studier av verksamhet som

som kan beskrivas med något mer substantiell terminologi, t ex Minnesotamodellen inom missbrukarvården eller Uppsalamodellen inom ekonomisktbistånd, antyder stora inomvariationer i konkret innehåll inom ett och samma arbetssätt, vilket kraftigt minskar möjligheterna att dra slutsatser om metodernas egentliga resultat. Likaså saknas i det närmaste dokumenterad enighet om vad som avses med resultat i termer k klienteffekter och även i huvudsak av den s k servicekva-

av s liteten.

En sådan utveckling kommer att underlätta forsknings- och utbildningsinsatser och är nödvändig både för deet lokala kvalitetssäkringsarbete och för utvecklingen nationell verksamhetsstatistik av god kvalitet rörande socialtjänstens

av insatser och resultat.

Insatser från nationella aktörer, t ex Socialstyrelsen, är betydelsefulla. Efter förebilder från andra verksamhetsområden bör strävan dock vara att i så stor utsträckning möjligt involvera ledande företrädare för de olika yrkesgrup-

som

från forskning, utbildning och praktik, i detta arbete och därmed stödja perna, ett bättre samspel mellan forskning och praktik.

Systematiska vetenskapliga utvärderingar av det sociala arbetets resultat ur klientsynpunlct Idealsituationen inom alla delar av välfärdstjänstesektorn är att den professionella strukturen, tunga delar består av praktiken, utbildningen och for-

vars

232 Bilaga 6

skningen tar gemensamt ansvar för uppgiften att utveckla och långsiktigt underhalla en gemensam kunskapsbas för olika delar det sociala arbetet och

av kontinuerligt söka förbättra verksamheten vetenskapligt arbete och lokalt

genom utvecklingsarbete.

Den vetenskapliga utvärderingsuppgiften är viktig i detta sammanhang. Den handlar om att utveckla och pröva teorier och begrepp för behandlingsarbete och andra åtgärder och forskning och utvärdering deras praktiska

genom av tillämpning erbjuda systematiska kunskaper insatsernas värde för klienter-

om na, som underlag för val av behandlingsmetoder och arbetsätt. Därmed främjas en mer systematisk process av prövning och utvärdering av metoder och arbetssätt än den som idag ofta tillämpas i det lokala arbetet, där oprövade och subjektiva uppfattningar, snarare än sakliga och jämförande undersökningar

av gamla och nya metoders resultat, avgör vilka arbetssätt tillämpas och

som sprids.

En noggrann utprövning av arbetsmetoderna, särskilt arbetsmetoder, har

nya betydelse på flera sätt. Dels ligger här det instrumentella värdet att inte

av man utan fog, i form av belagt förbättrade resultat, byter arbetssätt med de kostnader i form av omorganisation, personalutbildning mm sådant kan innebära. Dels finns också det behandlingsetiska värdet av att endast en mindre del klienter-

av na utsätts för experiment med nya arbetssätt och då under rigorös kontroll. I det senare avseendet finns tydliga fördelar jämfört med stora naturliga

experiment utan systematisk kontroll av konsekvenserna for klienterna. Ett aktuellt exempel berör många av landets socialbidragstagare, i och med att

nya,

utvärderade modeller för ekonomiskt bistånd i snabb takt vinner inträde.

Syftet med vetenskapliga utvärderingar det sociala arbetets resultat alltså

av

att skapa ett någorlunda tillförlitligt kunskapsunderlag expertkunskapstyp

av som generellt stöd i det praktiska arbetet och bas for vidare lokalt utvecklingsarbete och lokala uppföljningar samt för utbildning i socialt arbete. Vid lokala uppföljningar av försöksverksamheter mm finns sällan möjligheter att bearbeta

problemställningen om effekterna av olika metoder och arbetssätt tillräckligt grundligt. svårigheterna gäller flera områden, alltifrån möjligheterna att få tillräcklig variation i insatserna, tillräckligt omfattande material, möjligheterna att jämföra med personer som inte blir föremål för insatser, och att följa klienter och brukare under tillräckligt

lång tid mm.

Sådana studier bör kunna utföras med hjälp de väl kända forskningsmedel-

av ler av tillämpad karaktär som ofta kallas klinisk forskning eller behandlingsforskning och varav det förekommer många beprövade varianter. De tillämpas dock i ytterst liten utsträckning inom den svenska forskningen i socialt arbete och är även ovanliga inom internationell forskning i socialt arbete. Denna forskningsinriktning har varit utsatt för kritik inom allmän samhällsvetenskap, baserad på att dess tillämpning inom andra praktikområden, främst inom medicinen, ofta skett i studier av mycket begränsade praktikermetoder och med

Bilaga 6 233

mycket snäva och hårda resultatkriterier. En sådan begränsad tillämpning ligger dock inte i den vetenskapliga grundstrukturen, även om mer systematisk tillämpning av denna forskningsdesign inom socialt arbete kräver internt disciplinärt utvecklingsarbete vad gäller den metodologiska repertoaren.

Sammanfattningsvis bör enligt min uppfattning särskilda ansträngningar göras

för att stödja vetenskapliga utvärderingar av olika metoder och arbetssätt inom socialtjänsten. Formerna för detta stöd bör bli föremål för mer noggranna överväganden än vad som varit möjligt här. Två aspekter skall dock nämnas:

Organisatoriska aspekter

Dessa studier kan inte utföras med gott resultat utan att vetenskapligt skolad personal är starkt involverad. Kraven på vetenskaplig skolning och erfarenhet motiverar att denna typ av empiriska studier betraktas som en form av tilläm-

pad forskning. Generellt gäller att den organisatoriska förläggningen av tillämpade forskni-

ngsinsatser varierar mellan olika samhällssektorer. Exempelvis förläggs betydande delar av tillämpad teknisk forskning utanför traditionella forskningsinstitutioner. Men tillämpad forskning i syfte att förstärka expertkunskaperna inom välfärdstjänstesektorn bedrivs å andra sidan i relativt stor utsträckning inom forskarsamhället, även om främst medicinsk forskning, tack vare den organisatoriska samordningen mellan klinisk verksamhet och forskning på vissa institutioner, kan sägas ligga såväl inom som utom forskarsamhället. Bristen på vetenskapligt tänkande i den praktiska verksamheten gör det sannolikt ytterst svårt att i dagsläget utveckla en motsvarande mer stabil samordning av denna karaktär inom socialtjänsten. Den hittillsvarande bristen på engagemang för

denna forskningsinriktning från forskningsinstitutionerna i socialt arbete gör det

svårt att rekommendera utökat stöd till dessa.

Särskilda forskningsinstitut centra på nationell nivånationellt stöd är en internationellt relativt vanlig organisationsform. Det börjar nu finnas vissa utländska erfarenheter av sådant sätt att organisera vetenskapliga utvärderingar av det sociala arbetets resultat, bl a i Storbritannien, USA och även Norge och Tyskland. Den finska Socialstyrelsens omorganisation till ett nationellt FoUinstitut är ytterligare exempel. Även erfarenheterna hittills är begränsade bör

ett om de kunna användas som underlag för svenska överväganden se t ex Cheetham 1994. Särskilt bör nämnas den norska FOUinstitutsstrukturen på det sociala barnavårdsområdet med ett nationellt institut Barnevernets utviklingssenter

och tre regionala kompetenscentra. En särskild organisation, specialinriktad mot vetenskapliga utvärderingar av

det sociala arbetets resultat, som komplement till existerande forskningsinriktningar inom socialt arbete, har på kort sikt fördelen att den påskyndar den nu

alltför långsamma kunskapsutvecklingen. På lång sikt löper en permanentning

234 Bilaga 6

av en sådan organisation av den vetenskapliga kunskapsutvecklingen emellertid risken att snarast försvåra ett dynamiskt och kumulativt samspel mellan forskning, forskarutbildning, praktik och grundutbildning i socialt arbete.

Finansiella aspekter

Oberoende av de organisatoriska formerna för stödet till en sådan kunskapsutveckling finns anledning att betona vissa särskilda svårigheter att utveckla denna forskningsinriktning. De sammanhänger både med det sociala arbetets svårfångade karaktär och de närmast vattentäta skotten mellan forskning och praktik och påverkar både svensk och internationell forskning i socialt arbete.

Vetenskapliga utvärderingar ställer i dagsläget stora krav på intensivt och omfattande förberedelse- och utbildningsarbete. Det kan både handla om att höja forskarnas sakkompetens och att förbereda och motivera involverade praktiker för de ingrepp i den reguljära verksamheten som studierna medför och de krav på dokumentation som studierna ställer. En jämförelse kan göras med klinisk medicinsk forskning. Där kan projekten ofta bedrivas av personer som kombinerar vetenskaplig och klinisk erfarenhet, inom forskningsinstitutioner som har direkt tillgång till patienter och till personal, även från andra yrkeskategorier, som på grund av den kliniska forskningens omfattning, har stor erfarenhet av att delta i olika delar av försöksverksamhet och informationsinsamling.

Huvudsyftet att utveckla mer generell expertkunskap inom socialt arbete medför vidare att forskningen inte genomgående kan betraktas som utvärdering av lokalt utvecklingsarbete, eftersom det inte är givet att utvärderingen kan knytas till särskilda lokala intressen eller önskemål om utvärderingsinsatser. Enskilda kommuner har därför inget tydligt egenintresse av att bli beforskade

. Det är också tveksamt om berörda forskningsråd eller institutioner, givet deras breda ansvarsområden och begränsade resurser, kan motiveras att göra så kraftfulla insatser for forskning i socialt arbete, särskilt som en betydande del av resurserna behövs som kompensation till den praktiska verksamheten.

Bilaga 6 235

REFERENSER Berglund Mats m 1994: Behandling av alkoholproblem en kunskapsover-

sikt. Stockholm: Liber utbildning. Bonair Ann, 1994: Hur skall sjuksköterskans arbetsmetoder utvärderas i Statens Beredning för Utvärdering medicinsk metodik: Behov av utvärdering

av inom sjuksköterskans arbetsområde. SBU-rapport 123. Stockholm: Statens Beredning for Utvärdering av medicinsk metodik Bäck-Wiklund Margareta, 1993. Vetenskap och politik i socialt arbete. Göteborg: Kompendiet. Cheetham Juliet, 1994. The Social Work Research Centre at the University of Stirling: A Profile. In Research on Social Work Practice. 1994:4:1 :89-101. Christiansen John K, Foss Hansen Hanne, 1993: Forskningsevaluering i teori og praksis Organisering, netvaerk og publicering Illustreret ved casestudier

- af to universitetsinstitutter. Århus: Samfundslitteratur.

Davis Bleddyn, Bebbington Andrew, Charnley Helen, 1990: Resources, Needs and Outcomes in Community Based Care. Aldershot: Avebury.

- England Hugh, 1986: Social Work as Art Making Sense for Good Practice.

- London: Allen Unwin Ltd. Eriksson Bengt, Karlsson Per Åke, 1990: Utvärderingens roll i socialt arbete. Göteborg: Vasastadens Bokbinderi. ESO Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi 1989: Hur man mäter

sjukvård. Expempel på kvalitets- och ejektivitetsmatningar. DsFi 1989:4 Stock-

holm.

Hellberg Inga, 1991: Professionalisering och modernisering. En studie av

nordiska akademiker i ofentlig tjänst. Stockholm: Arbetslivscentrum. Hokenstad MC, Khinduka SK, Midgley James, 1992: Profiles in International Social Work. Washington: NASW Press. Jess Kari, 1995. Dokumentationssystem inom individ- och familjeomsorgen. Stockholm: Centrum för utvärdering socialt arbete, Socialstyrelsen manus.

av Kelly Des, Warr Bridget, 1992: Quality Counts, Achieving Quality in Social Care Services. London: Whiting Birch Ltd. Kommunförbundet, Socialstyrelsen, Statistiska centralbyrån 1994: Kommunala

jämförelsetal. Stockholm

236 Bilaga 6

Kärrby Gunni, 1992: Kvalitet i pedagogiskt arbete med barn. Stockholm:

Socialstyrelsen.

Nowotny Helga, 1990: In Search Usable knowledge. Utilization Contexts and the Application of Knowledge. Vienna: European Center for Social Welfare Policy and Research.

Oakland John S 1989: Total Quality Management. Oxford: Heinemann

Phillips Ceri, Palfrey Colin, Thomas Paul, 1994: Evaluating Health and Social Care. Hongkong: Macmillan Segraeus Vera, 1994: Var står vi Ackumulerad kunskap och erfarenhet inom institutionell missbrukarvárd, utifrån en dialog forskare -praktiken Stockholm:

Statens institutionsstyrelse.

Smith Gilbert, Cantley Caroline, 1985: Assessing Health Care, a Study in

Organisational Evaluation. Milton Keynes: Open University Press.

Socialstyrelsen, 1993: Statistik för uppföljning och utvärdering av socialtjänsten, slutrapport från utredningen Informationsstrulctur för socialtjänsten Ifs. Stockholm

Socialvetenskapliga forskningsrådet, 1994: Projektkataloger rörande beviljade forskningsanslag 1991-94 rörande; Barn och familj, Handikapp, Missbruk, Socialtjänst, Aldre. Stockholm: SFR

SOU, 1994: 139 Ny socialtjänstlag Huvudbetänkande av socialtjänstkommit-

ten. Stockholm.

SOU, 1993: 74 Kvalitetsmätning i kommunal verksamhet Rapport till Lokal-

demokratikommittén. Stockholm.

SOU, 1974:39 Socialvárden, mál och medel Principbetänkande av socialut-

redningen. Stockholm. Ternow Sven, 1994: Kvalitetsutveckling i sjukvården kvalitetsmätning, ISO

- 9000 och föreskrifter. Lund: Studentlitteratur

Törnvall Marie Louise, 1993: Forskningsinformation för Socialtjänsten. Pro-

fessionell utveckling inom socialtjänsten med hjälp av forskningsinformtion

en symposierapport. Linköping: Universitetet i Linköping, Institutionen för

pedagogik och psykologi.

Vinnerljung Bo, 1995: Svensk forskning om fosterbarnsvárd en översikt.

- Stockholm: Centrum for utvärdering av socialt arbete, Socialstyrelsen manus

Statens 1995

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Ett renodlatnäringsförbud.N. 40.Älvsäkerhet.K.

.

Arbetsföretag Enny möjlighet för arbetslösa.A. 41. Allmän behörighetför högskolestudier.U.

. -

Grön diesel miljö- och hälsorisker.Fi.- 42. FramtidsanpassadGotlandstrafik.K.

.

Lángtidsutredningen1995.Fi. 43. SambandetRedovisning Beskattning.Ju.

. -

Vârdenssvåraval. 44. Aktiebolagetsorganisation.Ju.

.

slutbetänkande Prioriteringsutredningen.S.av 45. Grundvattenskydd.M.

Muskövarvetsframtid. Fö. 46. Effektivare styrningoch rättssäkerhet

.

Obligatoriskaarbetsplatskontakterför arbetslösa.A. i asylprocessen.A.

.

Pensionsrättigheteroch bodelning.Ju. 47.Tvângsmedelenligt 27 och 28 kap. RB

.

Fullt ekonomisktarbetsgivaransvar.Fi. samtpolislagen.Ju.

..Översyn skattebrottslagen.Fi.av 48. EEG-anpassadekörkortsregler. K.

Nya konsumentregler.Ju. 49. Prognoseröver statensinkomsteroch utgifter. Fi.

.

Mervärdesskatt Nya tidpunkterför- 50. Kunskapsläget kämavfallsområdet1995.M.

.

redovisningoch betalning.Fi. 51.Elförsörjning i ofred. N.

13 AnalysavFörsvarsmaktensekonomi.Fö. 52. Godtrosförvärvavstöldgods Ju.

. l4. Ny Elmarknad+ Bilagedel.N. 53. Samverkanför fred. Den rättsligaregleringen.Fö.

15.Könshandeln.S. 54. Fastighetsbildning en gemensamuppgift för stat

- 16.Socialtarbetemotprostitutioneni Sverige.S. och kommun. M.

l7 Homosexuellprostitution. S. 55. Ett samlatverksamhetsansvarför asylärenden.A.

. 18.Konsti offentlig miljö. Ku. 56. Förmåneroch sanktioner

19.Ett säkraresamhälle.Fö. utgifter för administration.Fi.

- 20. Utan stannarSverige.Fö. 57. Förslagomett internationelltflygsäkerhets-

2l Staden vattenutan vatten.Fö. universiteti Norrköping-Linköping.U.

. 22. Radioaktivaämnenslår utjordbruk i Skåne.Fö. 58. Kompetensoch kunskapsutveckling yrkes

- om 23. Brist elektronikkomponenter.Fö. roller och arbetsfältinom socialtjänsten.S.

24.GasmolnlamslárUppsala.Fö.

25. Samordnadoch integreradtågtrafik

Arlandabananoch i Mälardalsregionen.K.

26.Underhállsbidragoch bidragsförskott,

Del A och Del B. S.

27. Regionalframtid + bilagor. C.

28 Lagenomvissainternationellasanktioner

.

- enöversyn.UD.

29. Civilt bruk avförsvarets

resurser-

regelverken,erfarenheter,helikoptrar. Fö.

30. Alkylat och Miljöklassningavbensin.M.

31. Ett vidareutvecklarmiljöklassystemi EU. M.

32.IT och verksamhetsförnyelseinom rättsväsendet.

Förslagtill nyasamverkansformer.Ju.

33. Ersättningför ideell skadavid personskada.Ju.

34.Kompetensför strukturomvandling.A.

35. Avgifter inom handikappomrâdet.S.

36. Förmåneroch sanktioner en samladredovisning.

-

Fi.

37. Vårt dagligablad stödtill svenskdagspress.Ku.

- 38. Yrkeshögskolan Kvalificerad eftergymnasial

-

yrkesutbildning.U.

39. Somereflectionson SwedishLabourMarket

Policy. A.

Någrautländskaforskaressyn svensk

arbetsmarknadspolitik.A.

Statens 1995

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Finansdepartementet

Pensionsrättigheterochbodelning.[8] Grön diesel miljö- och hälsorisker.[3]

- Nyakonsumentregler. Lângtidsutredningen1995. [4] lT ochverksamhetsförnyelseinom rättsväsendet. Fullt ekonomisktarbetsgivaransvar.[9] Förslagtill samverkansformer.[32] Översynav skattebrottslagen.[10]

nya Ersättningför ideell skadavid personskada.[33] Mervärdesskatt Nya tidpunkterför

- SambandetRedovisning Beskattning.[43] redovisningoch betalning.[12]

- Aktiebolagetsorganisation.[44] Förmåneroch sanktioner en samladredovisning.[36]

- Tvángsmedelenligt 27 och 28 kap. RB Prognoseröver statensinkomsterochutgifter. [49] samtpolislagen.[47] Förmåneroch sanktioner Godtrosförvärvav stöldgods [52] utgifter för administration.[56]

-

Utrikesdepartementet Utbildningsdepartementet

Lagenomvissainternationellasanktioner Yrkeshögskolan Kvalificeradeftergymnasial

-

enöversyn.[28] yrkesutbildning.[38] -

Allmän behörighetför högskolestudier.[41] Försvarsdepartementet Förslag internationelltflygsäkerhets-

om ett Muskövarvetsframtid. [6] universiteti Norrköpinglinköping. [57]

Analysav Försvarsmaktensekonomi. [13]

Arbetsmarknadsdepartementet Ettsäkraresamhälle.[19] Utan stannarSverige.[20] Arbetsföretag En nymöjlighetför arbetslösa.[2]

- Staden vattenutanvatten.[21] Obligatoriskaarbetsplatskontakterför arbetslösa.[7] Radioaktivaämnenslårutjordbruk i Skåne.[22] Kompetensför strukturomvandling.[34] Brist elektronikkomponenter.[23] Somereflectionson SwedishLabourMarket GasmolnlamslárUppsala.[24] Policy. [39] Civilt bruk avförsvaretsresurser Någrautländskaforskaressynpå svensk

regelverken,erfarenheter helikoptrar. [29] arbetsmarknadspolitik.[39]

, Samverkanför fred. Denrättsligaregleringen.[53] Effektivare styrning ochrättssäkerhet

i asylprocessen.[46] Socialdepartementet Ett samlatverksamhetsansvarför asylärenden.[55]

Várdenssväraval.

Kulturdepartementet slutbetänkandeav Prioriteringsutredningen.[5] Könshandeln.[15] Konsti offentlig miljö. [18] Socialtarbetemotprostitutioneni Sverige. [16] Várt dagligablad Pstödtill svenskdagspress.[37]

- Homosexuellprostitution. [17]

och bidragsförskott, Näringsdepartementet Underhállsbidrag Del A och Del B. [26] Ett renodlatnäringsförbud.[l] Avgifter inomhandikappomrádet.[35] Ny Elmarknad+ Bilagedel.[14] Kompetensochkunskapsutveckling om yrkes- Elförsörjningi ofred. [51]

roller ocharbetsfältinomsocialtjänsten.[58]

Civildepartementet Kommunikationsdepartementet

Regionalframtid + bilagor. [27] Samordnadoch integreradtågtrafik Arlandabananoch i Mälardalsregionen.[25] Miljödepartementet Älvsäkerhet.[40] Alkylat och Miljöklassningavbensin. [30] FramtidsanpassadGotlandstrafik.[42] Ett vidareutvecklatmiljöklassystemi EU. [31] ISO-anpassadekörkortsregler. [48] Grundvattenskydd.[45]

Kunskapsläget kärnavfallsomrádet1995.[50]

Fastighetsbildning engemensamuppgift för stat

-

och kommun.[54]