Till statsrådet Leif Blomberg

Genom beslut den 23 november 1995 bemyndigade regeringen dåvarande chefen för Civildepartementet statsrådet Marita Ulvskog att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över konsumentskyddet på elmarkna- den.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 8 januari 1996 lagmannen Brita Swan.

Att som experter biträda utredaren förordnades den 22 januari 1996 avdelningsdirektören Marianne Andersson, Konsumentverket, överingen- jören Per Cleverdal, Svenska Elverksföreningen, Åsa Håkanson, Sveriges Konsumentråd, chefsjuristen Ronald Liljegren, Riksförbundet energileve- rantörema, departementssekreteraren Tomas Lindman, Civildepartementet och depanementssekreteraren Ulrika Sundström, Näringsdepartementet.

Den 8 januari 1996 förordnades hovrättsassessom Ulf Ljungdahl att vara sekreterare i utredningen.

Härmed överlämnas betänkandet (SOU 1996: 104) Konsumentskydd på elmarknaden. Utredningen har därmed slutfört sitt arbete.

Mjölby ijuni 1996.

Brita Swan

/Ulf Ljungdahl

• Sida 4
•  Original

• Sida 5
•  Original

Sammanfattning

Med konsument avses i detta betänkande den som använder el huvud- sakligen för enskilt bruk. I dagens moderna samhälle är konsumenternas tillgång till el för värme, ljus, matlagning och god hygien ett primärt be- hov och en förutsättning för en skälig levnadsnivå. Det är i praktiken omöjligt för enskilda konsumenter att själva förse sig med el. Konsumen- terna måste därför ha tillgång till el på villkor som ger uttryck för en rimlig balans mellan dem och företagen på elmarknaden. Elen måste dessutom vara tillgänglig för konsumenterna i princip dygnet runt, året om. Även om det inte är möjligt att skapa ett system som är så leverans— och driftsäkert att det aldrig uppstår störningar, måste säkerheten ställas i relation till att elen är en nödvändighet för konsumenterna.

Elmarknaden har under senare år varit föremål för genomgripande reformering. För konsumenten har förändringarna bl.a. medfört att denne numera har två motparter, nämligen dels det företag som tillhandahåller den anläggning varigenom elen överförs (nätägaren), dels det företag som konsumenten köper elen av (elsäljaren). En av huvudprinciperna bakom reformeringen av elmarknaden är att stärka elanvändamas ställning. Den befintli ga skyddsregleringen i den reformerade lagstiftningen tar emellertid sikte på elanvändare i stort.

Förhållandena mellan konsumenterna och nätägarna/elsäljama har hit- tills reglerats i huvudsak genom standardavtal som utarbetats av el- branschen efter förhandlingar med Konsumentverket. Vid de senaste för- handlingarna om nya standardvillkor på elområdet var det dock inte möj- ligt för parterna att enas i flera avgörande frågor.

För att konsumenterna på elmarknaden som kollektiv skall få ett fullgott skydd är det inte lämpligt att villkoren för elköpet bestäms huvudsakligen genom avtal. I detta betänkande föreslås därför att konsu-

• Sida 8
•  Original

mentskyddet i vissa delar läggs fast i lag, och att bestämmelserna får flyta in i den av Ellagstiftningsutredningen nyligen föreslagna nya ellagen (SOU 1995:108) som är tänkt att träda i kraft den 1 juli 1997. Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i lagen är till nackdel för konsumenten föreslås vara utan verkan mot denne.

Utgångspunkten för utredningens arbete har enli gt utredningsdirektiven varit att det lagfästa konsumentskyddet skall vara detsamma oavsett vilken vara eller tjänst det är som säljs. Elkonsumentema måste alltså ges skydd motsvarande det skydd som konsumenter av andra varor och tjänster ges i t.ex. konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen.

Med hänsyn till den korta tid som stått till utredningens förfogande har arbetet koncentrerats på i princip de frågor som har samband med problem som kan uppstå vid elavbrott. Elöverföringen kan avbrytas om konsu- menten inte betalat i tid eller i annat avseende brutit mot sina förpliktelser enligt avtalet, och om det uppstår störningar i driften. Om elöverföringen avbryts med anledning av t.ex. tekniska orsaker eller på grund av ett kabelbrott brukar man tala om kvantitativa driftstörningar. Om en störning avser spänningen, dvs. kvaliteten på elen, brukar man tala om kvalitativa driftstörningar. Den senare formen av driftstörningar ligger utanför utred-

ningens uppdrag. Konsumentskyddet vid avstängning av el

Om elkonsumenten inte betalar sin räkning i tid eller om konsumenten i annat avseende bryter mot sina förpliktelser i avtalet med nätägaren eller elsäljaren, riskerar konsumenten att få elen avstängd. Det saknas lagregler som närmare styr förutsättningama får avstängning i dessa situationer. Den enskilde konsumenten är därför beroende av nätägarens/elsäljarens bedöm— ning av vad som är ett rimligt förhållningssätt till konsumenterna. Detta är mindre lämpligt ur konsumentkollektivets synvinkel. I betänkandet före- slås därför att förutsättningarna för när nätägaren får stänga av elen res- pektive när elsälj aren hos nätägaren får begära avstängning, regleras i lag. Förutsättningarna kan komma att prövas av kronofogdemyndighet (och i

• Sida 9
•  Original

andra instans av tingsrätt) om handräckning behövs för att få stänga av elen. Förutsättningarna kan även komma att prövas vid en skadestånds- process.

Elen får enligt den föreslagna huvudregeln stängas av om konsumen— tens försummelse är väsentlig och om den enskilde fått tillfälle att vidta rättelse samt om det inte föreligger risk för liv och hälsa eller omfattande egendomsskada. Härigenom utesluts att avstängning sker t.ex. vid betal- ningsförsummelse avseende mindre belopp. Det vore dock orimligt om elen aldrig kunde stängas av vid uppenbart missbruk av elabonnemanget. Om det t.ex. föreligger risk för omfattande egendomsskada och konsu- menten ständigt underlåter att betala sin elräkning av annat skäl än ekonomisk oförmåga, är det inte rimligt att konsumenten skall kunna undgå avstängning. Det samma gäller vid ständigt återkommande be— talningsförseelser av förhållandevis små belopp. Det föreslås därför att av- stängning alltid får ske om konsumenten förfarit otillbörligt.

Det är i allmänhet personer med stora ekonomiska eller sociala problem i ett eller flera hänseenden som drabbas av betalningssvårigheter. Inte sällan är det fråga om människor som av olika skäl inte kommer sig för att själva begära stöd från samhällets sida. Vid betalningsförsummelse föreslås därför — efter förebild i hyreslagen — att socialnämnden under- rättas om den obetalda skulden. Härigenom säkerställs att kommunen får en möjlighet att ingripa om kommunens bedömning av de sociala för— hållandena ger till resultat att bidrag bör utgå. Med förebild i hyreslagen föreslås att avstängning av el inte får ske om betalning sker inom tre veckor från det att konsumenten har delgetts underrättelse om att han genom den uteblivna betalningen riskerar att få elen avstängd. Socialnämn- den föreslås inom samma tid ha möjlighet att betala eller att äta sig att betala skulden. Elen får enligt förslaget inte stängas av förrän det efter ut— gången av treveckorsfristen har gått ytterligare två vardagar.

För att avstängningen inte skall få användas som ett påtryckningsmedel vid en tvistig fordran gäller enligt de nuvarande Standardvillkoren ett för-* bud mot avstängning i dessa situationer. Det föreslås att denna regel läggs fast i lag.

• Sida 10
•  Original

Konsumentskyddet vid kvantitativa driftstörningar

Nätägaren skall enligt de nuvarande Standardvillkoren, om varaktigt av— brott i överföringen kan förutses, underätta konsumenten härom i så god tid som möjligt och på lämpligt sätt. Detta innebär i praktiken att nät— ägaren avgör vilket sätt som är lämpligt. Underrättelse sker ofta genom att meddelande lämnas till den enskilde konsumenten i bostaden eller genom anslag i t.ex. trappuppgång, men ibland även genom annonsering i dags- press. Den senare formen av underrättelse är inte acceptabel med hänsyn till den enskildes behov av elen. Det föreslås därför att skyldigheten för nätägaren att underrätta konsumenten om förutsebara elavbrott regleras. Nätägare som kan förutse annat än kortvarigt avbrott skall vara skyldig att underrätta konsumenten om avbrottet i så god tid som möjligt, genom per— sonligt meddelande eller om så är lämpligt genom anslag. Däremot skall det således inte vara tillåtet att underätta konsumenten enbart genom an— nonsering i press, TV eller liknande media. _ Enligt dagens standardvillkor är konsumenternas ersättningsrätt vid kvantitativa driftstörningar begränsad i flera avseenden. Bl.a. är rätten till ersättning för den typ av skador som normalt uppstår vid ett elavbrott — s.k. indirekta skador — begränsad till 25 procent av basbeloppet (för närvarande 9 050 kr). Begränsningar av detta slag förekommer inte i kon- sumentköplagen eller konsumenttjänstlagen. En annan begränsning i ersätt- ningsrätten är att nätägaren/elsäljaren kan undgå skadeståndsansvar genom att visa att företaget inte vållat skadan genom vårdslöshet. Ett sådant skadeståndsansvar, dvs. begränsat till fall då företaget varit oaktsamt, är lindrigare än det ansvar som ligger på andra näringsidkare som säljer varor eller tillhandahåller tjänster enligt annan konsumenträttslig lagstift- ning. Enligt både konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen har när— ingsidkaren ett s.k. kontrollansvar. Ett sådant ansvar innebär att näringsid- karen är ersättningsskyldig om inte denne visar att orsaken till skadan beror på ett hinder utanför företagets kontroll som företaget inte skäligen kunde förväntas ha räknat med och vars följder företaget inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit. Kontrollansvaret omfattar

• Sida 11
•  Original

även den som näringsidkaren har anlitat för att utföra något för näringsid— karens räkning. Beror orsaken till skadan på denne utomstående är näringsidkaren fri från ansvar endast om också den som näringsidkaren an- litat skulle vara fri från ansvar enligt vad som nyss sagts.

Elkonsumenternas skydd i fråga om ersättningsrätten vid kvantitativa driftstörningar är således i flera avseenden sämre än det skydd som konsumenterna ges på andra marknader. Nätägaren/elsälj aren föreslås där- för åläggas ett kontrollansvar, omfattande såväl direkta som indirekta skador utan beloppsbegränsningar. Skadeståndsskyldigheten föreslås kunna jämkas om den är oskäligt betungande med hänsyn till den skadeståndsan- svariges ekonomiska förhållanden, varvid även den skadelidandes behov av skadeståndet och övriga omständigheter skall beaktas.

Eftersom ett elavbrott i sällsynta fall kan orsaka oerhört omfattande skador är det angeläget att klarhet i skadeståndsfrågan nås inom en inte alltför avlägsen framtid. Det föreslås därför att det införs en regel om specialpreskription som föreskriver att den som begår skadestånd med stöd av kontrollansvaret, skall väcka talan härom senast två år från det att skadan uppkom. Talan om skadestånd förs vid allmän domstol eller genom ansökan om betalningsföreläggande vid kronofogdemyndighet.

Nätägaren kan ibland vara föranledd att avbryta överföringen av el på grund av elsäkerhetsskäl eller för att normalt underhålls— och reparations— arbete behöver utföras. I dessa situationer är det inte rimligt att nätägaren kan drabbas av skadeståndsansvar. Den föreslagna skadeståndsregeln är därför försedd med ett undantag som tar sikte på nämnda situationer. Från nätägarens/elsäl j arens skadeståndsskyldighet undantas även skador som för— anletts av att nätägaren/elsäljaren lagenligt utnyttjat rätten till avstängning.

Kostnadskonsekvenser

De kostnader som föranleds av försummelser från konsumenternas sida med anledning av avstängningsregeln föreslås få påföras den enskilde kon- sumenten. Förslaget i denna del föranleder således inga kostnader för nåt- ägarna/elsäljarna.

• Sida 12
•  Original

När det gäller frågan om det uppstår kostnader för staten är detta inte möjligt att bedöma på detta stadium. Staten har genom socialtjänstlagen åtagit sig att bistå den enskilde i dennes försörjning och livsföring i övrigt, om den enskildes behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Genom den föreslagna regleringen är en viss ökning möjlig av antalet ingripanden från socialnämndens sida. Samtidigt kan det i vissa fall undvikas att den en- skildes ekonomiska och sociala situation förvärras. Det är således inte möj- ligt att avgöra om förslaget medför några samhälleliga kostnader.

De förslag som läggs fram i fråga om ersättningsrätten vid kvantitativa driftstörningar föranleder i sig inga kostnader. De kostnader som kan upp- stå genom att ett skadeståndsansvar regleras i lag — oavsett om det rör sig om ett strikt ansvar, ett vårdslöshets- eller ett kontrollansvar — är svåra att förutse. Beräkningen av eventuella kostnader är beroende av förhållandena i det enskilda företaget, dess riskbenägenhet, om ansvarsförsäkring teck— nats etc. En lagreglering av ersättningsrätten ökar förutsebarheten i fråga om arten av skador som kan uppstå, varigenom nätägarna/elsäljarna kan skydda sig ekonomiskt t.ex. via ansvarsförsäkringar.

• Sida 13
•  Original

Författningsförslag

1. Förslag till Lag (1996:000) om ändring i ellagen (1996:XXX)

Härigenom föreskrivs i fråga om ellagen (1996:XXX) dels att 11 kap. och 12 kap. i stället skall utgöra 12 kap. respektive 13 kap., samt att hänvisningarna i 12 kap. 2 5 och 6 & ändras i enlighet härmed,

dels att det skall införas ett nytt 11 kap. av följande lydelse.

11 kap. Särskilt om överföring och leverans av el till hushållskonsu- menter

Allmänt

lå

Detta kapitel gäller överföring och leverans av el till en konsument huvudsakligen för enskilt ändamål.

25

Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i detta kapitel är till nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne.

• Sida 14
•  Original

Avbrytande av överföring eller leverans av el

35

Försummar en konsument att iaktta vad som åligger honom får över- föringen av el avbrytas eller begäran härom framställas om försummelsen är väsentlig, om inte den som konsumenten varit försumlig mot genom anmaning har kunnat åstadkomma rättelse och om avstängning kan ske utan risk för liv och hälsa eller omfattande egendomsskador. Avstängning får dock alltid ske om konsumenten förfarit otillbörligt.

Avser försummelsen underlåtelse att betala avgift för överföring eller leverans av el gäller dessutom att överföringen inte får avbrytas eller begäran härom framställas om betalning sker inom tre veckor från det att

1. konsumenten delgetts underrättelse om att han genom den uteblivna betalningen riskerar att få överföringen avbruten och

2. meddelande om den uteblivna betalningen lämnats till socialnämn— den i den kommun där konsumenten får el överförd.

Överföring får inte heller avbrytas eller begäran härom framställas om socialnämnden inom den tid som anges i andra stycket skriftligen har meddelat innehavaren av nätkoncessionen respektive elsäljaren att nämnden åtar sig betalningsansvaret för skulden.

Överföringen får inte avbrytas eller begäran härom framställas förrän det efter utgången av den tid som anges i andra stycket har gått ytterligare två vardagar.

Kostnad för avstängningsåtgärd får påföras konsumenten. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer formulär till underrättelse och meddelande som avses i andra stycket.

4å

Överföring eller leverans av el får inte avbrytas med anledning av fordran som helt eller delvis är föremål för tvist.

Meddelande om förutsebara avbrott

5å

Kan innehavaren av nätkoncession förutse annat än kortvarigt avbrott i överföringen skall konsumenten underrättas härom i så god tid som möjligt. Konsumenten skall underrättas personligen eller. om det är lämpligt, genom anslag.

• Sida 15
•  Original

Skadestånd vid avbruten överföring eller leverans av el 6 %

Konsumenten har rätt till ersättning för den skada han lider genom att överföringen eller leveransen av el avbrutits, om inte innehavaren av nät- koncession eller elsäljaren visar att avbrottet beror på ett hinder utanför hans kontroll som han inte skäligen kunde förväntas ha räknat med och vars följder han inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit.

Beror avbrottet på någon som koncessionshavaren eller elsäljaren har anlitat för att utföra underhålls—, reparations- eller liknande arbete, är kon- cessionshavaren eller elsäljaren fri från skadeståndsskyldighet endast om också den som han har anlitat skulle vara fri enligt första stycket.

Ersättning enligt första eller andra stycket utgår inte för skador som föranletts av avstängning enligt 3 5, eller av åtgärder som vidtagits av el— säkerhetsskäl eller för att upprätthålla en god drift- och leveranssäkerhet.

75

Skadestånd på grund av avbruten överföring eller leverans av el om- fattar ersättning för utgifter, inkomstförlust samt annan förlust på grund av avbrottet.

Är skyldigheten att utge skadestånd enligt 6 & oskäligt betungande med hänsyn till den skadeståndsskyldiges ekonomiska förhållanden, kan skade— ståndet jämkas efter vad som är skäligt, varvid även den skadelidandes be- hov av skadeståndet och övriga omständigheter skall beaktas.

85

Talan om skadestånd enligt 6 5 skall väckas inom två år från det att skadan inträffade. Den som inte väcker talan i tid har inte rätt till sådan ersättning.

• Sida 16
•  Original

2. Förslag till Förordning (1996zYYY) om meddelande och under— rättelse enligt 11 kap. 3 & ellagen (1996:XXX)

lå

Underrättelse till konsument enligt 11 kap. 3 å andra stycket ellagen skall avfattas enligt formulär 1.

25

Meddelande till socialnämnden enligt 11 kap. 3 5 andra stycket ellagen skall avfattas enligt formulär 2

Formulär I

Underrättelse till konsument om möjlighet att förhindra avstängning av el fastän elräkningen inte betalats i tid

En konsument som inte betalar sin elräkning i tid riskerar att få elen avstängd. Enligt bestärmnelser i ellagen kan konsumenten dock förhindra avstängning om betalning sker inom viss kortare tid. Nätägaren/elsäljaren måste lämna meddelande om den uteblivna be— talningen till socialnämnden i den kommun där bostaden är belägen. Ni underrättas härmed om att Ni har möjlighet att förhindra att elen stängs av, om Ni betalar elräkningen inom tre veckor från det att Ni har fått del av denna underrättelse.

Formulär 2

Meddelande till socialnämnd om konsument som riskerar att få sin el avstängd

1. Nätägarens/elsäljarens namn och adress (t.ex. postadress och tele— fonnummer) 2. Konsumentens namn och postadress 3. Belopp som konsumenten skall betala för att förhindra avstängning

4. Nätägarens/elsäljarens postgiro- eller bankgirokonto eller annan an— visning om sättet för betalning

• Sida 17
•  Original

2. Skyddsintresset

De förändringar som konsumentmarknadema genomgått under senare decennier har i växande grad riktat uppmärksamheten på behovet av sär- skilda åtgärder från samhällets sida till skydd för konsumenterna. Utveck- lingen har lett till ökade svårigheter för konsumenterna att hävda sina intressen i förhållande till säljare och tillverkare. Den underlägsna ställning som konsumenten ofta intar i förhållande till näringsidkaren vid förvärv av varor eller tjänster har blivit alltmer markerad i det moderna samhället. Det är denna utveckling som föranlett att det i Sverige under senare decen- nier tagits en rad initiativ i syfte att stärka konsumenternas rättsskydd i olika avseenden. Konsumentens svårigheter att göra gällande sina intressen i förhållande till näringsidkaren konuner till uttryck på olika sätt. Ett exempel är att säljaren vid försäljning av exempelvis kapitalvaror tillämpar standardiserade köpevillkor upptagna i formulär till kontrakt eller liknande. Dessa villkor har oftast bestämts ensidigt av säljaren eller annan för säl- jarens räkning. I den mån dessa villkor träffas av den tvingande konsu- menträttsliga lagstiftningen, har konsumenten numera ett gott skydd i t.ex. konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen.3

Konsumenten har mycket små möjligheter att påverka innehållet i den s.k. formulärrätten (på elmarknaden representerad av NÄT 95 K och EL 95 K). Vanligen ställs konsumenten inför valet att antingen godta de standardvillkor som föreläggs konsumenten eller avstå från att ingå avtalet. Sedan början av 1970—talet har Konsumentombudsmannen/Konsumentver— ket förhandlat för konsumentkollektivets räkning (enligt lagstiftningen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden).

] Se t.ex. SOU 1972228.

• Sida 28
•  Original

För elkonsumenten är det i praktiken omöjligt att försörja sig själv med egen el. Detta medför att elkonsumenten inte kan avstå från att ingå avtal om överföring/leverans av el. Även om elkonsumenten i och med refor— meringen av elmarknaden i princip kan köpa el från vilken leverantör som helst, är konsumenten i praktiken hänvisad till en nätägare och till en eller ett fåtal leverantörer vilka tillämpar snarlika standardvillkor. Vidare är konsumentköplagen inte tillämplig på köp av el. Den allmänna köplagen kan med hänsyn till elens natur svårligen tillämpas på nät- respektive leveransavtalet.

Det skyddsbehov som motiverar införandet av tvingande regler om elkonsumentens minimirättigheter mot nätägaren/elsäljaren, gör sig gällan- de framförallt i fall då fysisk person ingår avtal om överföring/leverans av el huvudsakligen för enskilt ändamål. Tillämpningsområdet för den före— slagna regleringen bör därför begränsas till fall av detta slag. För en sådan gränsdragning talar även vikten av att regleringen knyter an till de författ- ningar som kommit till i liknande syfte.

Liksom övrig konsumenträttslig reglering måste konsumentskyddet på elmarknaden begränsas till inomobligatoriska förhållanden. Denna begräns- ning har betydelse främst såvitt gäller skadestånd vid kvantitativa driftstör— ningar. Om någon som konsumenten inte står i avtalsförhållande till orsak- ar t.ex. elavbrott gäller skadeståndslagens regler.

Ett väsentligt motiv för införandet av en tvingande reglering i fråga om överföring/leverans av el är förekomsten av sådana formulärrättsliga klau- suler som inskränker konsumentens rättigheter och medför oklarhet be— träffande konsumentens juridiska ställning. De i betänkandet lämnade lag- förslagen bör skapa ett minimiskydd för elkonsumenten. Lagen skall såle- des begränsa avtalsfriheten. Längre än vad ellagen medger får nätäga- ren/elsäljaren inte gå i syfte att ta till vara sina intressen. Det bör med hänsyn till det anförda införas uttrycklig reglering om att konsumenten vid överföring/leverans av el alltid skall åtnjuta de befogenheter som tiller- känns konsumenten i lag.

Innehåller ett nät- respektive leveransavtal villkor som ger konsumenten längre gående befogenheter än den tvingande lagen, bör denna inte lägga

• Sida 29
•  Original

hinder i vägen för tillämpning av avtalsvillkoren. Denna princip över- ensstämmer med vad som i allmänhet gäller vid tvingande lagstiftning på det civilrättsliga området. [ tydlighetens namn bör principen emellertid komma till direkt uttryck i lag.

• Sida 30
•  Original

• Sida 31
•  Original

I |

3. Konsumentskyddet vid avstängning av el

3.1. Gällande rätt

Ellagstiftningen

I ellagstiftningen — i detta sammanhang 1902 års ellag och 1994 års lag om handel med el, m.m. — saknas helt regler avseende förutsättningama för att få stänga av elen för en konsument. Vissa bestämmelser av indirekt in— tresse skall här dock redovisas.

Avgifter och övriga villkor för överföring av el och för anslutning till en ledning eller ett ledningsnät benämns i lagen med uttrycket nättariffer.4 Enligt ellagen skall nättariffer vara skäliga och utformas på sakliga grun- der. Vid bedömningen av en nättariffs skälighet skall bl.a. konsumentin- tresset särskilt beaktas.5

Skäligheten av villkor för överföring av el respektive av pris för leve— rans av el kan prövas av Nätmyndigheten vid NUTEK (se vidare härom i avsnitt 5.1.2). Om nätmyndigheten vid prövning av ett villkor kommer fram till bedömningen att nätägaren/elsäljaren tillämpar ett oskäligt villkor,

”* Betydelsen av uttrycket nättarijf är inte helt klar. Både enligt 1902 års lag och det nya ellagsförslaget definieras nättariffer i princip som avgifter och övriga villkor för överföring av ström och anslutning till ledning. I praktiken tycks med uttrycket dock närmast avses priset för nättjänsten och grunden för prissätmingen. Enligt Ellagstifmingsutredningensdelbe- tänkande Elkonkurrens med nätrnonopol (SOU 1993:68) definieras nättariff (s. 17) som pris för att ansluta till eller överföra elektrisk energi på elektriska nät. Denna definition tycks bättre än ellagens motsvara den faktiska innebörden.

5 Se prop. 1993/94:162 s. 268. Lydelsen av bestämmelsen har kritiserats i ett särskilt yttrande i Ellagstiftningsutredningens slutbetänkande (se SOU 1995 : 108 s. 245my).

• Sida 32
•  Original

tas kontakt med det berörda företaget.6 Om nätmyndigheten vid sin slutliga bedömning finner att villkoret inte är skäligt skall detta redovisas i form av ett beslut med föreläggande för företaget att ändra villkoret. Detta be- slut kan sedan överklagas till förvaltningsdomstol, dvs. i praktiken Läns- rätten i Stockholm eftersom aktuella beslut överklagas till den länsrätt inom vars län ärendet först prövats.

Standardvillkoren

Avtalsförhållandet mellan eldistributörer (dvs. numera nätägare respektive elsäljare) och elanvändare har sedan år 1933 i stor utsträckning reglerats genom standardvillkor. De villkor som föregick de nuvarande, AB-L-72 och AB-L-86, var framförhandlade mellan företrädare för elbranschen och Konsumentverket. Standardvillkoren utgör rekommendationer, varför det är den enskilde nätägaren/elsäljaren som själv har att formulera de avtals- villkor som denne anser sig behöva. Enligt en studie är 1992 används dock i praktiken AB-L-86 — och i några fall AB—L-72 — eller avtal baserade på dessa standardvillkor, av mer eller mindre samtliga eldistributörer (undan- taget i princip endast Banverket).7

Bestämmelserna i NÄT 95 K och EL 95 K är i stora drag identiska, med endast vissa skillnader som hänför sig till olikheter mellan nättjänsten och elleveransen.

Följande rekommendationer i NÄT 95 K är av intresse såvitt gäller frågan om förutsättningama för frånkoppling av el.

2. Anslutning av elanläggning Avbrott eller begränsning i överföringen 2.4 Part är inte skyldig att fullgöra avtalet om fullgörandet väsentligt försvåras till följd av hinder som denne inte råder över. Som hinder räknas krig, myndighetsbeslut, omfattande driftstörningar, störningar

" Jfr prop. 1993/942162 s. 111.

" Se Stridbeck s. 181n.

• Sida 33
•  Original

i allmänna transportväsendet eller annat av part ej vållat förhållande som väsentligt inverkar på avtalets fullgörande och som part inte kunnat förutse och vars menliga inverkan part inte rimligen kunna undanröja. (Anm: Bestämmelsen motsvarar punkt 2.3 i EL 95 K.)

Bestämmelsen möjliggör för part att i vissa situationer underlåta att pre— stera sin del av avtalet. De situationer som avses är force majeure—situatio- ner och andra hinder som nätägaren/elsäljaren inte råder över. Som ex- empel på sådana hinder anges omfattande driftstörningar som parten inte vållat och som väsentligt inverkar på avtalets fullgörande och som parten inte kunnat förutse samt vars menliga inverkan parten rimligen inte kan undanröja. Om exempelvis sabotage orsakar ett långvarigt strömavbrott bortfaller nätägarens/elsäljarens skyldighet att tillhandahålla el så länge hindret föreligger. NÄT 95 K innehåller vidare följande bestämmelser.

5. Betalning och säkerhet 5.1 Kunden skall betala för att vara ansluten till nätet och för över- föring av el. Betalningsskyldigheten omfattar även överföring av el som kunden inte kunnat tillgodogöra sig på grund av fel inom sin anläggning, eller av annan orsak som inte beror på nätägaren. (Anm: Jfr vad som sägs nedan om punkt 2.5 EL 95 K.) 5.3 Sker inte betalning i rätt tid har nätägaren rätt att av kunden, förutom räkningsbeloppet, fordra ränta enligt räntelagen från den i räkningen angivna förfallodagen och ersättning för de kostnader som är förenade med dröjsmålet. Hit räknas även kostnader för skriftlig betalningspåminnelse samt kostnader för verkställighet av betalnings- eller annan förpliktelse. (Anm: Bestämmelsen motsvarar punkt 4.2 i EL 95 K.)

Konsumenten skall enligt punkt 2.5 i EL 95 K betala för all el som över- förs till denne även om konsumenten inte kunnat tillgodogöra sig elen på grund av fel inom den egna anläggningen. ] både NÄT 95 K och EL 95 K finns bestämmelser om rätt för nätägaren/elsäljaren att begära godtagbar säkerhet eller förskottsbetalning om det finns skälig anledning befara att konsumenten inte kommer att fullgöra sina betalningsförpliktelser. Denna

• Sida 34
•  Original

diskrepans i förhållande till vad som gäller enligt sedvanliga konsument- köprättsliga principer, är föranledd av de avgörande skillnader i karaktären som föreligger mellan elleverans och leverans av lös sak.

I NÄT 95 K punkterna 6.1-6.4 (vilka i princip motsvarar 5.1-5.3 i EL 95 K) finns de centrala bestämmelserna om förutsättningama för från- koppling av el och återinkoppling (i EL 95 K benämns det avbrytande och återupptagande av leverans av el). I dessa frågor kunde Konsumentverket och elbranschen inte enas vid omförhandlingarna av AB-L-86.

6. Frånkoppling och återinkoppling 6.1 Försummar kunden att betala förfallna avgifter, underrätta nätägaren enligt punkt 1.3, ställa säkerhet eller lämna förskottsbe- talning och är försummelsen inte av ringa betydelse, får nätägaren frånkoppla kundens anläggning från nätet. Frånkoppling får även ske om kunden i annat hänseende väsentligt försummar vad som åligger honom enligt dessa villkor och vad som i övrigt avtalats. (Anm: Bestämmelsen motsvarar i princip punkt 5.1 i EL 95 K med det undantaget att denna punkt endast omfattar köp av el från den som innehar leveranskoncession för området) 6.2 Innan nätägaren vidtar åtgärder med stöd av bestämmelserna i punkt 6.1 skall kunden beredas tillfälle att vidta rättelse. Avser försummelsen betalning skall kunden ges skälig tid, minst 30 dagar räknat från anmaning, att betala innan frånkoppling får ske. Frånkoppling får inte ske på grund av betalningsförsummelse om denna avser en obetald nätavgift understigande 500 kr. Oberoende av den obetalda nätavgiftens storlek kan dock frånkopp- ling ske om kunden försummat att betala två på varandra följande räkningar eller inte har betalt en räkning inom sex månader från den första förfallodagen. Frånkoppling får inte heller ske för fordran till den del den är före- mål för tvist. (Anm: Bestämmelsen motsvarar punkt 5.2 i EL 95 K.) 6.3 Återinkoppling sker först när anledning till frånkoppling inte längre föreligger samt kostnaderna för frånkoppling och återinkoppling ersatts. (Anm: Bestämmelsen motsvarar punkt 5.3 första stycket i EL 95 K. Punkt 5.3 andra stycket innehåller en regel som anger att åter- tagande av leverans förutsätter att konsumenten inte är frånkopplad på grund av bristande betalning eller annat avtalsbrott gentemot nätägaren) 6.4 Frånkoppling får även ske när kunden åsidosätter villkor i avtal beträffande den el som nätägaren överför till kunden och åsidosättandet

• Sida 35
•  Original

medför rätt för den systemansvariga myndigheten eller för den balans- ansvarige eller för innehavaren av leveranskoncessionen att begära frånkoppling.

Har kunden efter frånkoppling som skett enligt första stycket bytt balansansvarig får nätägaren inte vägra kunden återinkoppling.

Enligt uppgift är avsikten inte att de i punkt 6.1 inledande upptagna åsido— sättandena skall betraktas som väsentliga. Som exempel på försummelser anges (i) dröjsmål med betalning av avgifter, (ii) underlåtelse att underrätta nätägaren om, då el köps från annan än innehavaren av leveranskon- cession, vem som är balansansvarig för kundens uttagspunkt, (iii) underlåtelse att ställa säkerhet eller (iv) underlåtelse att lämna förskottsbe- talning. Vad som skall anses utgöra ringa försummelse anges inte. Man kan möjligen av punkt 6.2 tredje stycket dra slutsatsen att obetald avgift som understiger 500 kr skall anses utgöra en ringa försummelse.

Huvudregeln om avstängning är inte absolut. Nätägaren/elsäljaren får koppla från elen oberoende av den obetalda avgiftens storlek, om konsu- menten försummat att betala två på varandra följande räkningar eller om konsumenten inte har betalat en räkning inom sex månader från den första förfallodagen.

Elen får aldrig stängas av med anledning av fordran som är tvistig. Innan nätägare stänger av strömmen skall konsumenten beredas tillfälle att vidta rättelse. Vad som närmare avses med detta — t.ex. i fråga om inom vilken tid rättelse skall ske — framgår inte av rekommendationema. Avser försummelsen betalning skall konsumenten ges minst 30 dagar räknat från anmaning att betala innan avstängning får ske.

AB—L—86 innehöll följande bestämmelse (punkt 18 första stycket vilket i princip motsvarar punkterna 6.1 och 6.2 första stycket i NÄT 95 K).

Uppfyller inte abonnenten sina skyldigheter enligt punkterna 15—17 eller brister han i övrigt i fullgörandet av något som på grund abonnemanget åligger honom och är ej försummelsen av ringa betydelse får leveran- tören avstänga abonnenten från leverans om denne efter anmaning och skäligt rådrum ej vidtagit rättelse.

• Sida 36
•  Original

1 en överenskommelse3 mellan Elverksföreningen och Konsumentom- budsmannen — träffad i samband med att AB-L—86 förhandlades fram — uttalades följande rörande avstängningsbestämmelsen i punkt 18.9

Det förutsättes att leverantören alltid använder rätten till avstängning med varsamhet och med hänsynstagande till abonnentens intressen. Av- stängning får ej ske för fordran till den del den är föremål för tvist eller om den gäller andra mellanhavanden mellan leverantören och abonnenten än sådana som har samband med elleveransen.

Enligt skriftliga krav- och avstängningsrutiner utarbetade på initiativ av El- verksföreningen”) skall inkassoverksamhet bedrivas enligt god inkassosed vilket bl.a. innebär att gäldenären inte får vållas onödig skada?l Under rubriken Social prövning anförs i samma skrift följande.

Datainspektionen har i en skrivelse till Elverksföreningen förklarat: "Vid en avstängning under den kalla årstiden av eltillförsel till fastighet på grund av att fastighetsägaren eller annan betalningsansvarig inte er- lagt avtalad och debiterad elavgift, föreligger risk får sådan skada som sägs i 4 &" (Anm. inkassolagen avses). 1 en senare skrivelse till ett kraftbolag har Datainspektionen förtydligat detta enligt följande: "Enligt Datainspektionens uppfattning måste risken för skada på en fastighet som vid avstängningstillfället är bebodd av gäldenären och/eller hans familj, något som rimligen utan större svårigheter kan konstateras av den person som bryter eltillförseln, anses vara ytterst ringa".

Det som nu sagts innebär att vid avstängning vintertid av elleverans som berör byggnads uppvärmning och där det bedöms finnas risk för

” Vanligen benämnd protakollsanteckningarna.

" Se Krav- och avstängningsrutiner(s. 11 f.), en rapport utarbetad av en arbetsgrupp tillsatt av Svenska Elverksföreningen, reviderad i september 1995.

'" Se föregående not.

” Inkassolagen är tillämplig på den som genom krav eller annan inkassoåtgärd driver in egen eller annans fordran. Med inkassoåtgärd avses en åtgärd som innebär en påtryckning för gäldenären att betala fordringen.

• Sida 37
•  Original

skador bör man förvissa sig om att byggnaden inte står tom utan att där finns någon som kan avvärja skador.

Vid handläggning av avstängningsfrågor förekommer ibland samar- bete med sociala myndigheter. Leverantören bör dock inte utan kun- dens medgivande ta sådana kontakter.

I protokollsanteckningarna rekommenderas eldistributörema att alltid an- vända rätten till avstängning med varsamhet och med hänsynstagande till abonnentens intressen:

Härmed åsyftas främst att det är angeläget att söka kontakt med kunden för att om möjligt få klarhet i orsakerna till den uteblivna betalningen, för att överenskomma om en avbetalningsplan samt — i vissa fall - för att anvisa möjligheter till hjälp etc.12

Frånkoppling får enligt punkt 6.4 även ske när konsumenten åsidosätter villkor i avtal beträffande den el som nätägaren överför till kunden och åsidosättandet medför rätt för den systemansvariga myndigheten eller för den balansansvari ge eller för innehavaren av leveranskoncession att begära frånkoppling.

Enligt punkt 7.1 i EL 95 K gäller särskilda villkor för en konsument som köper sin el från annan än innehavaren av leveranskoncession (huvud— leverantören). Följande särskilda villkor är av intresse i sådana fall.

7.4 Denna punkt ersätter punkt 5.1 (Anm: Se punkt 6.1 i NÄT 95 K.) Försummar kunden att betala förfallna avgifter, ställa säkerhet eller lämna förskottsbetalning och är försummelsen inte av ringa betydelse, har elsäljaren rätt att avbryta leveransen till kunden samt underrätta den balansansvarige om detta. Samma gäller om kunden i annat avseende väsentligt försummar vad som åligger honom enligt dessa villkor och vad som i övrigt avtalats. Den balansansvarige bestämmer om från- koppling skall ske.

” Enligt en studie gör 63 % av distributörerna regelmässigt avstängningsbesök, se Stridbeck s. 230 not 38.

• Sida 38
•  Original

7.5 Denna punkt ersätter punkt 5.2, första stycket (Anm: Se punkt 6.21 NÄT 95 K.) Innan elsäljaren vidtar åtgärder med stöd av bestämmelserna i punkt 7.4 skall kunden beredas tillfälle att vidta rättelse.

En jämförelse med andra rättsområden

I detta avsnitt görs inledningsvis en jämförelse med vatten- och värme- leverans samt telefoni, varefter följer en redogörelse av hyreslagens be- stämmelser om återvinning av hyresrätt vid utebliven betalning.

Lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar (va-lagen) före— skriver (30 å):

Försurrnnar fastighetsägaren att betala avgift som avses i denna lag eller att i annat hänseende iakttaga vad som åligger honom och är för- summelsen väsentlig får huvudmannen stänga av vattentillförseln till fastigheten, om han ej genom anmaning har kunnat åstadkomma rättelse och avstängning kan ske utan att sanitär olägenhet uppkommer. Kostnad för avstängningsåtgärd får påföras fastighetsägaren.

Om fastighetsägare försummar att betala avgift som avses i va-lagen (s.k. va-avgift) och denne trots anmaning inte fullgjort sin skyldighet, får huvudmannen således stänga av vattentillförseln till fastigheten om försum- melsen är väsentlig. Vattentillförseln får dock inte stängas av om det finns risk för sanitär olägenhet. Den åsikten har framförts att vattentillförseln till en bostad är så viktig att en avstängning i regel alltid innebär en sanitär olägenhet.” Sanitär olägenhet definieras i hälsoskyddslagen som en sådan störning som kan vara skadlig för människors hälsa och som inte är ringa eller helt tillfällig.N Om huvudmannen vidtar avstängning utan att konsu-

” Se bl.a. TemaNord s. 160xm.

” Enligt Datainspektionen kan risk för sanitär olägenhet föreligga t.ex. om leverans av el till eluppvämida bostäder stängs av, se DI 2908-86.

• Sida 39
•  Original

mentens försummelse är väsentlig kan huvudmannen bli skadeståndsskyl- dig.

En regel motsvarande va-lagens finns även i lagen om allmänna värmesystem, som dock i viss mån är obsolet eftersom det i praktiken inte förekommit någon allmänförklaring av värmeanläggning. Motiven till lagen liksom dess föregångare, är däremot av intresse. I förarbetena till föregångaren till den nuvarande lagen om allmänna värmesystem uttalade föredragande departementschefen följande.15

En huvudman som inte får betalt för sina värmeleveranser kan utverka betalningsföreläggande för sin fordran och kan — om inte ägarbyte ha skett — som yttersta utväg framtvinga exekutiv försäljning av fastig- heten. I det stora flertalet fall torde huvudmannen genom sådana åt- gärder kunna på ett tillfredsställande sätt ta till vara sina intressen. Det tar dock ofta viss tid att genom exekutiva åtgärder skaffa sig betalning. Mot den bakgrunden måste man räkna med att det kan finnas fall där det skulle verka stötande om huvudmannen under alla omständigheter var skyldig att fortsätta sina leveranser utan att få betalning. Även i andra situationer kan det vara befogat att avstänga värmetillförseln. Som exempel kan nämnas att brukaren, i strid med allmänna be— stämmelser, vidtar åtgärd med fastighetens värmeväxlare som medför skada på ledningsnätet. Jag anser därför att lagen bör ge huvudmannen möjlighet att avstänga värmetillförsel.

Denna bör dock utformas mera restriktivt än 30 & va-lagenlé Den bör kunna tillämpas bara i undantagsfall.

Till en början bör sålunda gälla att avstängning inte får ske på grund av betalningsförsummelse annat än om försummelsen är väsent- lig. I fråga om småbelopp får huvudmannen lita till indrivning.

Avstängning bör inte få ske om sanitär olägenhet uppkommer. Detta innebär att huvudman inte kan stänga av värmetillförseln till flerfa- miljshus där hyresgästerna är beroende av fjärrvärmen för uppvärm- ning av sina lägenheter. Om avgifter inte betalas för ett flerfamiljshus

'5 Se prop. 1975/76:149 s. 79 ff.

'6 Här avses 30 å i dess dåvarande lydelse. I samband med att lagen om allmänna värmesystem infördes, ändrades 30 & va—lagen så att bestämmelsemai de båda lagarna kom att överensstämma.

• Sida 40
•  Original

är det f. ö. sannolikt att förvaltningen av huset i övrigt är sådan att kommunen bör överväga om förutsättningar föreligger för tvångsför— valtning av fastigheten. Därigenom kan det undvikas att huvudmannen tvingas att under längre tid leverera fjärrvärme till ett flerfamiljshus utan betalning. När det gäller egnahem kan det vid betalningsför- summelse finnas anledning för huvudmannen att ta kontakt med socialnämnden. Jag vill slutligen framhålla att huvudmannen har möj- lighet att samråda med hälsovårdsnämnden i fråga om sanitär olägenhet kan antas uppkomma genom en avstängning.

Telefonsignaler anses inte utgöra lös egendom och faller således utanför tillämpningsområdena för bl .a. köplagen, konsumentköplagen och produkt- ansvarslagen. Enligt Telias allmänna villkor för teleabonnemang (standard- villkor) får Telia stänga anslutningen bl.a. om det saknas skriftlig be- kräftelse på avtalet, om det saknas begärd säkerhet, om störande utrustning används, om abonnenten inte betalar teleräkningen inom angiven tid eller på begäran betalar det belopp som överstiger kreditbeloppet.

Jordabalkens 12 kapitel (allmänt benämnt hyreslagen) innehåller regler om hyra av lägenhet. Hyreslagen innehåller bl.a. bestämmelser om förut- sättningama för att hyresgäst skall bli av med sitt besittningsskydd. Dessa bestämmelser är intressanta ur den synvinkeln att förfarandet enligt hyres- lagen i stor utsträckning är styrt av skäl som kan anföras för hänsyn till enskildas behov av el för värme, matlagning, hygien m.m.

Det är allmänt accepterat att man under vissa förhållanden — t.ex. misskötsel — kan förlora rätten till hyresbostaden. Vissa formella krav måste emellertid vara uppfyllda. Den bestämmelse i hyreslagen som när-

mast är av intresse (44 %) lyder:

Är hyresrätten enligt 42 & första stycket 1 eller 2 förverkad på grund av dröjsmål med betalning av hyra och har hyresvärden med anledning därav sagt upp avtalet, får hyresgästen inte på grund av dröjsmålet skiljas från lägenheten, om hyran betalas på det sätt som anges i 20 å andra eller tredje stycket eller deponeras hos länsstyrelsen enligt 21 &

1. inom tre veckor från det att en hyresgäst, när det är fråga om en bostadslägenhet, har delgetts underrättelse om att han genom att betala hyran på angivet sätt får tillbaka hyresrätten samt meddelande

• Sida 41
•  Original

om uppsägningen och anledningen till denna lämnats till socialnämnden i den kommun där lägenheten är belägen, eller

2. inom två veckor från det att en hyresgäst, när det är fråga om lokal, har delgetts underrättelse om att han genom att betala hyran på angivet sätt får tillbaka hyresrätten.

I avvaktan på att hyresgästen visar sig ha gjort vad som fordras enligt första stycket för att få hyresrätten tillbaka får beslut om avhysning inte meddelas förrän det efter utgången av den tid som anges i det stycket har gått ytterligare två vardagar.

En hyresgäst får inte, när det är fråga om bostadslägenhet, skiljas från lägenheten, om dröjsmålet endast har avsett sådan höjning av hyran som blivit gällande enligt 54 a & och hyran kan prövas med tillämpning av 55 c & tredje stycket. Vad som sagts nu skall gälla till dess att en månad förflutit från det att hyresnämndens eller Svea hovrätts beslut har vunnit laga kraft.

En hyresgäst får inte heller, när det är fråga om bostadslägenhet, skiljas från lägenheten om

1. socialnämnden inom den tid som anges i första stycket 1 skriftligen har meddelat hyresvärden att nämnden åtar sig betalningsan- svaret för hyran, eller

2. hyresgästen har varit förhindrad att betala hyran inom den tid som anges i första stycket 1 på grund av sjukdom eller liknande oförutsedd omständighet och hyran har betalats så snart det var möjligt, dock senast när tvisten om avhysning avgörs i första instans.

Första—tredje styckena gäller inte, om hyresgästen ändå är skyldig att flytta inom kortare tid än en månad efter det att hyresrätten förverkats.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer formulär till underrättelse och meddelande som avses i första stycket.

Hyresrätten är förverkad och hyresvärden berättigad att säga upp avtalet att upphöra i förtid bl.a. om bostadshyresgästen dröjer med att betala hyran mer än en vecka efter förfallodagen. För att hyresrätten skall förverkas krävs att hyresvärden iakttar vissa tidsfrister vid uppsägningen av avtalet. Hyresgästen är i dessa situationer emellertid bibehållen sin hyresrätt om hyresgästen vidtar rättelse innan hyresvärden sagt upp hyresavtalet.

• Sida 42
•  Original

Är hyresrätten förverkad på grund av betalningsdröjsmål och har hyres- värden med anledning därav sagt upp avtalet, får hyresgästen inte på grund av dröjsmålet skiljas från lägenheten, om hyran betalas inom tre veckor. Treveckorsfristen räknas från det att bostadshyresgästen har delgetts underrättelse om att denne genom att betala hyran på visst sätt får tillbaka hyresrätten!7 samt meddelande om uppsägningen och anledningen till denna lämnats till socialnämnden i den kommun där lägenheten är belägen.”

Om socialnämnden inom tid som nyss sagts skriftligen meddelat hyres- värden att nämnden åtar sig betalningsansvaret för hyran får bostadshyres- gästen enligt tredje stycket punkt 1 inte skiljas från lägenheten. Detsamma gäller om hyresgästen varit förhindrad att betala hyran inom angiven tid på grund av sjukdom eller liknande oförutsedd omständighet och hyran har betalats så snart det var möjligt, dock senast när tvisten om avhysning avgörs i första instans (vanligen kronofogdemyndighet).

Enligt bestämmelsen i punkt 1 kan socialnämnden skriftligen åta sig betalningsansvaret för hyran. Vad det är frågan om är att socialnämnden gentemot hyresvärden utfäster sig att betala hyran. Utfästelsen som sådan medför naturligtvis ingen förändring i fråga om hyresgästens skyldighet att betala hyran till hyresvärden.

Det är tillräckligt att socialnämnden åtar sig betalningsansvaret för själva hyran. Således är punkt 1 tillämplig även om socialnämnden inte åtar sig ansvar för den redan upplupna räntan på hyresfordran. En annan sak är att socialnämnden genom åtagandet försätter sig i en gäldenärsposi-

'7 Underrättelsen enligt bestämmelsen skall delges hyresgästen i den ordning som anges i delgivningslagen, se NJA 1988 s. 420.

"' För vissa meddelanden enligt hyreslagen gäller att avsändaren anses ha fullgjort vad som ankommer på honom om meddelandet avsänts i rekommenderat brev till mottagarens vanliga adress (se 63 å). Detta gäller t.ex. för hyresvärdens meddelande till socialnämnden enligt 44 5 första stycket om uppsägningen och anledningen till denna. Samma regel kommer att gälla för socialnämndens meddelande till hyresvärden om betalningsåtagandet. Bestämmelsen i 63 & gäller nämligen meddelanden som avses i 44 å och kommer alltså att omfatta socialnämndens meddelande enligt 44 & tredje stycket 1 om att nämnden åtar sig betalningsan- svaret för hyran. Det nu sagda betyder att det räcker att socialnämnden inom återvinnings- fristen avsänder ett rekommenderat brev med meddelandet om betalningsåtagandet.

• Sida 43
•  Original

tion gentemot hyresvärden beträffande en fordran som är förfallen till betalning i enlighet med en i hyreskontraktet och alltså i förväg bestämt förfallodag. Det sagda torde medföra att socialnämnden är skyldig att betala dröjsmålsränta från den dag åtagandet görs till dess att hyran betalas.19

Socialnämnden har en tidsfrist att beakta, nämligen återvinningsfristen på tre veckor. Bestämmelsen i punkt 1 är tillämplig även i det fallet att socialnämnden innan återvinningsfristen börjar löpa har meddelat hyresvär- den om betalningsåtagandet.

Meddelandet till bostadshyresgästen skall enligt en särskild förordning innehålla följande.20

En hyresgäst som inte betalar hyran i tid förlorar sin hyresrätt och kan därför bli uppsagd från lägenheten. Som uppsägning räknas också stämningsansökan eller ansökan om avhysning. Enligt bestämmelser i hyreslagen kan hyresgästen dock få tillbaka hyresrätten fastän han eller hon har blivit uppsagd. Hyresgästen måste då betala hyran inom viss kortare tid.

Hyresvärden måste lämna meddelande om uppsägningen till social- nämnden i den kommun där lägenheten är belägen.

Ni underrättas härmed om att Ni har möjlighet att få tillbaka Er hyresrätt, om Ni betalar hyran inom tre veckor från det att Ni har fått del av denna underrättelse.

Samma förordning föreskriver att meddelandet till socialnämnden skall innehålla följ ande.

5. Hyresvärdens postgiro- eller bankgirokonto eller annan anvisning om sättet för hyrans betalning

Bestämmelsen om att socialnämnden skall beredas möjlighet att ingripa till— kom på förslag av Boende- och bostadsfinansieringsutredningamai deras slutbetänkande Bostadsförsörjning och bostadsbidrag (SOU 1975z51). Om utredningarnas förslag anfördes följande i proposition 1977/78: 175

(s. 174 f.).

Utredningarna konstaterar att vräkning alltid" är en drastisk åtgärd, som medför allvarliga konsekvenser för hyresgästen och hans familj. Även om de vräkta kan beredas en ny bostad, medför vräkningen 1 allmänhet att de tvingas byta bostadsområde med allt vad detta innebär i fråga om avbrutna kontakter med grannar, ny miljö för barnen och i övrigt änd— ring av invanda förhållanden.

Vräkning bör därför enligt utredningarna anlitas som en sista utväg. I och för sig kan vräkning vara en rationell åtgärd från fastighetsäga— rens utgångspunkt. Han har då gett upp hoppet om att få in hyran och vill få lägenheten disponibel för uthyrning till annan så snart som möjligt. Någon lösning på den utsatta familjens situation är däremot inte en vräkning. I ett större perspektiv kan förhållandena tvärtom riskera att försämras. Kommunen bör därför ges möjlighet att ingripa och se till att familjen får bo kvar, om kommunens bedömning av de social förhållandena ger till resultat att vräkning inte bör ske.

Utredningarna framhåller att vräkning till följd av betalningsför- summelse ofta torde kunna undvikas, t.ex. genom att social myndighet träder emellan och betalar förfallen hyra. En nackdel f.n. är emellertid att myndigheterna ofta får vetskap om förhållandet på ett alltför sent stadium, nämligen när hyresrätten redan har förverkats och åter- vinningsmöjligheten gått förlorad. Om hyresgästen inte sj älv tar kontakt med myndigheten och berättar om sin situation, får myndigheten i regel vetskap om den hotande vräkningen först genom meddelande från kronofogdemyndigheten, som regelmässigt underrättar de sociala myn— digheterna i kommunen om inkomna ansökningar om vräkning.

För att ge kommunen möjlighet att förhindra vräkning och bevara hyresrätten åt hyresgästen i fall av betalningsförsummelse föreslår ut-

• Sida 45
•  Original

redningarna att kommunens socialnämnd alltid skall delges under- rättelse när hyresrätten är förverkad av denna anledning.

Så gott som alla remissinstanser som yttrade sig i frågan tillstyrkte ut- redningarnas förslag eller lämnade det utan erinran. Föredragande stats— rådet yttrade:

Trots att bostadshyresgästernas ställning gentemot hyresvärden i förverkandefallen har förbättrats (se prop. 197323 5. 168-170), har det visat sig att vräkning i många fall inte har kunnat undvikas. Det är i allmänhet personer med sociala problem i ett eller flera hänseenden som drabbas av att bli vräkta från sin bostadslägenhet. Inte sällan är det fråga om människor som av olika skäl inte kommer sig för med att själva begära stöd från samhällets sida.

Förslaget har vunnit anslutning bland så gott som samtliga remissin- stanser. Även jag finner den anvisade lösningen vara ändamålsenlig. Det måste ligga i samhällets intresse att i här åsyftade situationer så långt möjligt söka förhindra att ytterligare sociala problem uppstår. Att kommunen kopplas in på detta tidiga stadium har betydelse även i de fall då kommunen inte avser att betala förfallen hyra men kommunens medverkan ändå behövs för att lösa hyresgästens akuta bostadsproblem. Enligt min mening behöver man inte befara att en underrättelse från hyresvärden till socialnämnden vid fall av uppsägning på grund av betalningsförsummelse skall uppfattas som ett otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Jag vill erinra om att underrättelsen måste be- traktas som handling i ärende rörande socialhjälp. Den blir därför underkastad de sekretessbestämmelser som gäller för sådan handling.

Bestämmelsen i tredje stycket punkt 2 är en undantagsregel som behandlar det mycket ovanliga fallet att bostadshyresgästen har varit förhindrad att betala hyran inom återvinningsfristen. Hyresgästen skall ha varit för— hindrad att själv betala hyran och dessutom ha saknat möjlighet att ge någon annan i uppdrag att göra det. Förevarande punkt kan vara tillämplig även om den oförutsedda omständigheten inträffar först mot slutet av återvinningsfristen. Däremot är punkten i princip inte tillämplig om det

• Sida 46
•  Original

som hindrar hyresgästen från att ombesörja hyresbetzlningen bortfaller innan återvinningsfristen löper ut.

3.2. Överväganden och förslag

FÖRSLAG: Förutsättningarna för när nätägaren få: stänga av elen respektive när elsäljaren hos nätägaren får begära avstängning, regleras i lag. Avstängning/begäran får ske endast om försumrrelsen är väsentlig och om konsumenten fått tillfälle att vidta rättelse samt om det inte föreligger risk för liv och hälsa eller omfattande skada på egendom. Om konsumenten förfarit otillbörligt får dock avstängning zlltid ske. Om för- summelsen avser betalningsdröjsmål skall konsumenten delges en på- minnelse och ges en betalningsfrist om tre veckor. Socialnämnden skall underrättas om betalningsförsummelsen och ges mijlighet att inom samma tid betala eller äta sig att betala. Överföring eller leverans av el får inte avbrytas med anledning av fordran som helt eller delvis är föremål för tvist.

Det saknas regler som närmare styr förutsättningama tär inskränkning av elöverföring/elleverans vid utebliven betalning eller vid annat brott mot nät- respektive leveransavtalet. [ praktiken är det endtst nätägaren (eller kronofogdemyndighet) som kan verkställa en avstängning. För enkelhetens skull talas i fortsättningen endast om rätten att stänga as elen, men härmed avses alltså även elsäljarens rätt att hos nätägaren begära att elen stängs av.

Konsumenten är beroende av nätägarens/elsäljarens bedömning av vad som är ett rimligt förhållningssätt till konsumenterna. Detta är mindre lämpligt av flera anledningar. Ur nätägarens/elsäljaren; synvinkel innebär det ett problem att i varje enskilt fall behöva avgöra länpligt förfaringssätt gentemot konsumenten. Sett ur konsumentens synvinkel får det anses utgöra en nackdel att inte på förhand veta hur nätägaren/elsäljaren kommer att agera. Samtliga inblandade skulle således gynnas åt att förfaringssättet vid utebliven betalning formaliserades. Av förra avsnittet framgick att

• Sida 47
•  Original

konsumenten på jämförbara områden — närmast vid vattenleverans och i hyresförhållanden — har ett bättre skydd genom att förutsättningama för förlust av nyttigheten är reglerade i lag. Redan härigenom får elkonsumen- ten anses ha ett påtagligt sämre skydd än vad konsumenter har på andra jämförbara konsumentmarknader.

Rätten att i vissa situationer kunna stänga av elen är inte avsedd att fungera som ett påtryckningsmedel. Det går emellertid inte att bortse från att risken för avstängning — liksom risken för att bli av med bostaden — verkar för att elkonsumenten vidtar rättelse. Det är vidare inte ovanligt att ena parten i ett avtalsförhållande vid motpartens avtalsbrott upphör med sin prestation eller återtar den. Detta är snarare regel än undantag i fall då ena partens prestation är fortgående eller inte avslutad. En konsument som missköter betalningen av en vara som köpts på avbetalning riskerar således som regel att varan återtas utan att hänsyn tas till konsumentens sociala och ekonomiska situation. Vad som skiljer elförhållandet från flertalet andra avtalsförhållanden är elens betydelse för några av hushållens grund- läggande behov. Det är därför rätten att stänga av elen måste användas med stor försiktighet och med beaktande av förhållandena i det enskilda fallet.

Jag har övervägt om avstängning helt och hållet bör förbjudas. Sådana tankar har framförts i doktrinen.21 Enligt min uppfattning skulle det dock föra för långt att förbjuda avstängning. Det har i praxis accepterats att av— stängning får ske. Det är dessutom allmänt accepterat att man vid bl.a. betalningsdröjsmål kan förlora bostaden. Det är därför uteslutet att skyddet för elkonsumenten skulle gå längre än vad skyddet gör enligt både hyres- lagen och va-lagen. Vidare är det enligt uppgift inte tekniskt möjligt att med det svenska elsystemet gå ned till en strömstyrka på t.ex. 4 ampere. För att hushållsutrustning skall kunna fungera krävs rent tekniskt minst 10 ampere, och vid denna spänning är det möjligt att utnyttja elen för det normala hushållsbehovet. Nätägaren/elsäljaren skulle med en absolut skyl— dighet att överföra/leverera el fönas möjligheten att kunna begränsa sina

3' Bl.a. av Stridbeck.

• Sida 48
•  Original

kreditförluster. Av bl.a. dessa anledningar har jag inte närmare utrett t.ex. möjligheten att övergå till lägre strömstyrka (se särskilt yttrande av exper- ten Åsa Håkanson).

Strömlöshet medför, liksom förlusten av bostad eller vatten— och värmeleverans, en allvarlig försämring av den enskildes sociala situation. Det är därför uppenbart att om hushållskonsumenterna som kollektiv skall få fullgott skydd i detta avseende, måste förutsättningama för när avstäng— ning får ske regleras i lag. Jag övergår nu till att behandla den närmare utformningen av en sådan reglering.

I dagens teknologiska samhälle är den enskilde i det närmaste helt beroende av tillgång till el. Arbetsfördelningen i samhället har, som en följd av teknikutveckling och specialisering, lett till att det i praktiken är omöjligt för enskilda hushåll att själva förse sig med rent vatten och el.!2 Tillgång till el är ett primärbehov som är nödvändigt för matlagning, god hygien, ljus och uppvärmning av bostaden. Möjligheten till avstängning har i princip accepterats i rättspraxis. Frågan är då hur långt nätägaren/el- säljaren skall kunna gå i sin rätt innan det blir otillbörligt mot konsumen- ten.

Möjligheten att stänga av strömmen bör kunna användas endast om försummelsen är väsentlig (jfr va-lagen). Ett sådant krav finns redan idag enligt Standardvillkoren (se punkt 6.1 NÄT 95 K). Påföljden avstängning bör således inte kunna användas t.ex. om betalningsförsummelsen avser ett mindre belopp eller om det rör sig om enstaka betalningsförsummelser av icke alltför betydande belopp. Erfarenheten har visat att preliminära debi- teringar i vissa fall leder till onormalt höga sluträkningar och att konsu- menten får svårt att betala med risk för avstängning som följd. Det är min uppfattning att försummelser i detta avseende inte bör betraktas som väsentliga och att avstängning därför inte bör få ske. Avstängning bör inte heller kunna ske i andra fall där försummelsen inte är väsentlig. Av— stängning bör dessutom inte få ske om inte konsumenten fått möjlighet att vidta rättelse.

___—___—

• Sida 49
•  Original

Om elen till t.ex. en villa stängs av kan det bl.a. under vintertid finnas risk för att människor far illa och blir sjuka. 1 fall där det föreligger risk för människors liv och hälsa föreslås därför avstängning inte få ske. Jag är medveten om att uppgiften att bedöma risken för människors liv och hälsa är förenad med vissa svårigheter och att detta förmodligen är en av orsakerna till att det när avstängning övervägs, generellt inte tas någon hänsyn till nämnd risk. Det måste dock betonas att det är synnerligen viktigt att nätägarna/elsäljarna tar ett samhällsansvar och verkligen kon- trollerar att människor inte riskerar att fara illa av en avstängning.

Det kan vidare finnas risk för att vattenledningar och liknande fryser sönder. Datainspektionen har uttalat att eldistributörer bör avstå från av— stängning då risk för skada på fastighet kan uppkomma.23 ] sådana och liknande situationer där det vid en avstängning finns risk för omfattande egendomsskador, bör nätägaren/elsäljaren inte få stänga av elen.

Det är förekommit att nätägare/elsäljare använt avstängningen som ett otillbörligt påtryckningsmedel (se bl.a. Konkurrensverkets beslut dnr. 562/93). Den här föreslagna regleringen jämte den nedan föreslagna skadeståndsregeln torde minska risken för sådant missbruk av rätten till av- stängning.

Det går emellertid inte att bortse från — även om det torde vara sällsynt förekommande — att den föreslagna regeln kan komma att missbrukas av enskilda konsumenter. Jag avser härvid fall där t.ex. det föreligger risk för omfattande egendomsskador i form av sönderfrysta vattenledningar och konsumenten underlåter att, trots ekonomisk förmåga, betala sina elräk— ningar. Ett annat exempel är att det i hemmet finns värdefull egendom som riskerar att förstöras om elvärmen stängs av. En ytterligare situation är om det finns en sjuk person i familjen som är beroende av elektricitet, men man likväl av andra skäl än ekonomiska underlåter att betala. I fall som dessa skulle det vara möjligt för elabonnent att missbruka sina rättigheter enligt avtalet med nätägaren/elsäljaren om elen aldrig gick att stänga av enligt den föreslagna huvudregeln. Jag föreslår därför att det även införs

” Dl 44-86. Se vidare Stridbeck s. 243 ff.

• Sida 50
•  Original

en föreskrift om att elen alltid skall få stängas av om konsumenten förfarit otillbörligt mot nätägaren/elsäljaren. Det förutsätts att regeln används av nätägaren/elsäljaren med stor försiktighet och gott omdöme.

I va—lagen finns ett krav på att vattnet får stängas endast om det inte uppkommer sanitär olägenhet. Jag har övervägt om det bör införas mot— svarande krav även i fråga om el.24 En regel med ett sådant krav skulle emellertid, enligt min mening, vara svår att tillämpa i dessa sammanhang. Vid t.ex. leverans av vatten är det någorlunda enkelt att avgöra om sanitär olägenhet uppstår. Om elen stängs av är konsekvenserna däremot mer svåra att förutse och det är mer komplexa överväganden som måste göras. Jag har därför inte funnit skäl — utöver hänsynen för människors liv och hälsa — att låta avstängning villkoras även med risken för sanitär olägen- het.

Den föreslagna avstängningsreglen är emellertid inte tillräcklig för att ett fullgott konsumentskydd skall uppnås vid betalningsförsummelser. Kon— sumentskyddet i hyreslagens 44 & har sin utgångspunkt i sociala hänsyn. Sådana hänsyn gör sig gällande även i elsammanhang. I socialtjänstlagen (6 &) regleras den enskildes rätt till stöd och hjälp i olika situationer:

Den enskilde har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och sin livsföring i övrigt, om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsni— vå. Biståndet skall utformas så att det stärker hans resurser att leva ett självständigt liv.

Socialbidrag skall vara ett komplement till socialförsäkringssystemet och övriga ekonomiska förmåner i samhället och utgår endast när andra för- måner är otillräckliga eller inte kan utgå. Socialbidrag kan också utgå till någon som ett komplement till inkomst som är otillräcklig på grund av stor försörjningsbörda eller höga levnadskostnader. Rätt till socialbidrag inträ—

3" Jfr not 14.

• Sida 51
•  Original

der således om den enskilde behöver hjälp till sin försörjning och livsföring i övrigt och behovet inte kan tillgodoses på annat sätt.

Rätten till socialbidrag skall alltid prövas individuellt. De allra flesta av landets kommuner tillämpar emellertid numera en s.k. bruttonorm vid beräkning av socialbidragets storlek. I bruttonormen ingår alla kostnader för livsuppehållet undantaget bostadskostnaden. Bruttonormen skall tillför- säkra den enskilde en viss levnadsstandard genom att lägga så många poster som möjligt inom socialbidragsnormen utan att dessa prövas sär— skilt. Den enskilde kan därigenom lättare bilda sig en uppfattning om han i en viss situation kan få detta grundläggande bistånd eller inte. Han får också en viss frihet att inom den ram för hushållsbudgeten som normen sätter disponera socialbidraget på det sätt som passar honom bäst.

Enligt Socialstyrelsens allmänna råd är hushållsel en av budgetposterna som täcks av bruttonormen. Den del av bruttonormen som belöper på denna post utgör 155 kr per månad. Beräkningen grundar sig på genom- snittsförbrukningen för olika stora lägenheter (beroende på antalet hus— hållsmedlemmar) i hyreshus. Enligt uppgift från Socialstyrelsen ger många kommuner bidrag för hushållsel utöver bruttonormen. Bidraget kan variera från kommun till kommun med hänsyn till faktorer som t.ex. vad elen kostar och om det rör som om boende i villa eller i hyresrätt, eller om elen även innefattar kostnad för uppvärmning.

Enligt en undersökning utförd av Stridbeck i slutet av 1980-talet25 stängde flertalet eldistributörer (89 %) årligen av elen hos färre än 2 % av respektive företags abonnenter. Mer än hälften av företagen (61,3 %) stängde årligen av strömmen hos färre än 1 % av abonnenterna. Av samma undersökning framgick att antalet avstängningar ökat de senaste åren. Enligt Stridbeck avvärjes många avstängningar med hjälp av social- nämnden.26 Enligt uppgifter från Socialstyrelsen har antalet ingripanden av socialnämnden minskat under senare år. Av Stridbecks undersökning fram-

” Se bl.a. Stridbeck s. 232 ff. och bilaga 2 (enkät angående eldistributionsvillkor för hus— hållsabonnenter).

”' Se Stridbeck s. 234.

• Sida 52
•  Original

går att endast 9 % av företagen regelmässigt tog kontakt med social- nämnden. Svenska Elverksföreningen rekommenderar med stöd av bl.a. uttalanden från Datainspektionen sina medlemmar att inte ta kontakt med socialnämnden.”

Om socialnämnden underrättas inför en eventuell frånkoppling innebär det att personuppgifter måste lämnas ut till nämnden. Enligt 7 kap. 4 & sekretesslagen gäller sekretess inom socialtjänsten för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men.

Personregister rörande elabonnenter förs som regel med hjälp av ADB, varför datalagen är tillämplig. Lagens bestämmelser om personregister ändrades år 1982, vilket medförde att man måste skilja på gamla respek- tive nya register. För både gamla och nya register gäller emellertid att personuppgift får lämnas ut om det finns författningsstöd härför. Om fömtsättningama för avstängning av el regleras i lag kan således ett utlänmande av personuppgifter inte strida mot datalagen.28

En kort nordisk jämförelse kan här vara på sin plats. I varken Danmark, Norge eller Finland finns något absolut förbud mot avstängning. I Danmark bör elföretaget skjuta på avstängning om det föreligger särskilda skäl, t.ex. om egendom är obebodd eller saknar tillsyn eller om det finns husdjur som kan komma till skada (se vidare bilaga 2, avsnitt 3.2). I Norge rekommenderas elföretagen att skjuta på avstängningen i vissa fall, t.ex. om det finns sociala moment med i bilden (se vidare bilaga 2, avsnitt 4.4.1). I Finland är frågan om avstängning reglerad i lag. Enligt 27 & elmarknadslagen får strömmen avbrytas om abonnenten i något väsentligt hänseende bryter mot avtalet. Om det är fråga om betalningsför— summelse och om elen levereras till en permanentbostad som värms upp med el, får leveransen dock inte avbrytas under tiden från ingången av

27 Se Elverksföreningens uttalande på s. 38.

" Datalagen kommer — enligt uppgift från sekretariatet i den pågående Datalagskommittén — sannolikt att ersättas av en ny EU-anpassad reglering. Den nya persondatalagen kommer att vara teknikoberoende.

• Sida 53
•  Original

oktober till utgången av april, innan fyra månader har förflutit från förfallodagen för den obetalda avgiften. Den senare vintertidsregeln gäller således endast om fråga är om försummelse i form av betalningsdröjsmål (se vidare bilaga 2, avsnitt 5.1.3).

Här skall kort också beröras förhållandena i några andra europeiska länder.29 En konsument som i Belgien inte betalar sin elräkning har möjlighet att få elleveransen begränsad till 4 ampere. Om sociala myn- digheter garanterar betalning kan konsumenten återfå full kapacitet. Om så inte sker har konsumenten två år på sig att betala av skulden samtidigt som löpande skulder måste betalas. Om skulden inte är reglerad efter två år avbryts leveransen. ] Frankrike har elleverantören rätt att avbryta leve— ransen vid utebliven betalning. Konsumenten har dock under en månads ytterligare kredittid möjlighet att få använda el men då begränsat till 1 kW (drygt 4 ampere) eller, om bostaden är eluppvärmd, till 3 kW. Om betalning inte skett efter den gångna månaden stängs strömmen av. Avstängning sker alltid så att konsumenten skall ha möjlighet att betala under dagen. Avstängning sker dock inte på fredagar eller dag före helg- dag. I Irland är elleverantören skyldig att, med beaktande av konsumen- tens ekonomiska situation, försöka åstadkomma en avbetalningsplan. Kon- sumenten är skyldig att bl.a. under ledning av de sociala myndigheterna delta i hushållsbudgetplanering. Om ingen avbetalningsplan görs upp skall leverantören uppmana konsumenten att ta kontakt med hälsovårds- myndigheten, som gör en bedömning av om ingripande skall ske. Om dessa ansträngningar inte resulterar i något får elleveransen avbrytas. El— konsumenten i Italien skall erhålla en anmaning att betala den förfallna skulden och information om att elleveransen avbryts om så ej sker. Efter en viss tid sänds en ny påminnelse. Konsumenten får sammanlagt cirka 50 dagar på sig att betala. Har konsumenten inte betalat inom den tiden stängs elen av. Leverantören har ingen skyldighet att kontakta sociala myndig- heter. Även i Österrike skall konsumenten påminnas om den förfallna skul-

" Uppgifterna har inhämtats av elverksföreningen från dess systerorganisationeri de aktuella länderna.

• Sida 54
•  Original

den. Ungefär en vecka efter betalningsfristens utgång (cirka 30 dagar efter förfallodagen) görs ett personligt besök då anstånd om ytterligare en vecka kan ges.

En viss ledning när det gäller utformningen av konsumentskyddet vid utebliven betalning, kan som tidigare nämnts hämtas i hyreslagen. Behovet av el för värme, matlagning etc. är jämförbart med behovet av bostad. Är hyresgästen sen med betalningen kan han inte skiljas från bostaden innan dels hyresgästen delgetts en påminnelse, dels socialnämnden fått tillfälle att betala eller äta sig att betala hyresskulden. I båda fallen är tidsfristen tre veckor från det att hyresgästen/socialnämnden fick del av påminnel- sen/underrättelsen. Hyresgästen får inte heller skiljas från bostaden om orsaken till betalningsdröjsmålet är sjukdom eller liknande oförutsedd omständighet, och betalning sker så snart det är möjligt, dock senast när tvisten om avhysning avgörs i första instans.

Avstängning av el är liksom vräkning alltid en drastisk åtgärd, som medför allvarliga konsekvenser för elabonnenten och dennes familj. Av- stängning bör därför anlitas som en sista utväg. I och för sig kan avstängning vara en rationell åtgärd från nätägarens/elsäljarens utgångs- punkt. Denne har då gett upp hoppet om att få betalt för levererad el. Avstängning är emellertid inte någon lösning på den utsatta familjens situa- tion. I ett större perspektiv kan förhållandena tvärtom riskera att försäm— ras. Det är i allmänhet personer med stora ekonomiska eller sociala problemi ett eller flera hänseenden som drabbas av betalningssvårigheter. Inte sällan är det fråga om människor som av olika skäl inte kommer sig för att själva begära stöd från samhällets sida. Kommunen bör därför ges möjlighet att ingripa och se till att hushållet får behålla tillgången till el, om kommunens bedömning av de sociala förhållandena ger till resultat att bidrag bör utgå.

Avstängning av el torde således i vissa fall kunna undvikas genom att social myndighet träder mellan och betalar förfallen skuld. En nackdel för närvarande är emellertid att myndigheterna ofta får vetskap om för— hållandet på ett alltför sent stadium. Om den enskilde inte själv ta kontakt med myndigheten och berättar om sin situation, får myndigheten i regel

• Sida 55
•  Original

aldrig vetskap om förhållandena. För att ge kommunen möjlighet att förhindra avstängning av el i fall av betalningsförsummelse föreslås därför att kommunens socialnämnd (eller den eller de nänmder som utsetts att utföra socialnämnds uppgifter) alltid skall underrättas när nätägaren/elsälja— ren överväger att stänga av elen. En sådan lösning torde vara ändamåls- enlig. Det måste ligga i samhällets intresse att i här åsyftade situationer så långt möjligt försöka förhindra att ytterligare sociala problem uppstår. Man behöver inte befara att en underrättelse från nätägaren/elsäljaren till social- nämnden vid fall av avstängning på grund av betalningsförsummelse skall uppfattas som ett otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Det kan erinras om att underrättelsen måste betraktas som handling i ärende röran- de socialhjälp. Den blir därför underkastad de sekretessbestämmelser som gäller för sådan handling (se 7 kap. 4 & sekretesslagen). Tanken bakom en reglering av förutsättningama för avstängning av el är inte att föreslå en ökning av statens insatser, utan det förutsätts att socialnämndema liksom tidigare gör en behovsprövning i det enskilda fallet. Syftet är snarare att genom en formalisering av förutsättningama för avstängning, skapa klarhet och förutsebarhet för både nätägare/elsäljare och konsumenter. Härigenom uppnås ett rimligt skydd för konsumenterna som kollektiv när det gäller socialt hänsynstagande.

Förutsättningarna för frånkoppling bör vidare formaliseras genom att det i lag regleras vilka tidsfrister som bör gälla. Med förebild i hyreslagen föreslås därför att avstängning av el inte får ske om betalning sker inom tre veckor från det att konsumenten har delgetts underrättelse om att han genom den uteblivna betalningen riskerar att få överföringen eller leveran— sen avbruten. Socialnämnden bör inom samma tid ha möjlighet att betala eller att äta sig att betala skulden.

Underrättelsen till konsumenten om treveckors-fristen bör enligt före— bild i hyreslagen delges konsumenten i den ordning som anges i delgiv- ningslagen, eftersom det är av stor betydelse att konsumenten verkligen får del av underrättelsen. Denna ålägger nämligen konsumenten en aktivitet

• Sida 56
•  Original

som är av närmast avgörande betydelse för elöverföringens/elleveransens bestånd.30

I avvaktan på att konsumenten visar sig ha erlagt betalning enligt vad som nu sagts föreslås vidare att överföringen eller leveranser till konsu- menten inte får avbrytas förrän det efter utgången av treveckors-perioden har gått ytterligare två vardagar.

Förbudet enligt de allmänna villkoren för nätägare/elsäljare att avbryta överföring eller leverans av el med anledning av fordran som helt eller delvis är föremål för tvist, bör lagregleras. Har elkonsumenten invänd- ningar mot krav har denne att vända sig mot det eller de företag vars fordran konsumenten vägrar betala.

Med begreppet elsäljare avses normalt ena halvan av vad som tidigare utgjorde eldistributören. Efter tudelningen av nåtverksamhet och försälj- ning (liksom produktion) av el, kom dessa respektive verksamheter att bedrivas i två separata företag; ett nätföretag och ett säljföretag (här bort- ses för tillfället från renodlade produeentföretag). Det är dessa företags verksamhet som avses att regleras genom ellagstiftningen. Emellertid är det inte ovanligt att exempelvis större bostadsrättsföreningar och kommu— nala bostadsföretag för sina medlemmars/hyresgästers räkning köper el från elproducent/elsåljare. Även dessa associationer torde i praktiken kunna betraktas som elsäljare. Från konsumentskyddssynpunkt synes det inte finnas skäl att skilja mellan förevarande situationer, och fall där konsumenten köper sin el direkt från ett företag som renodlat bedriver elförsäljning. Fråga är således om de elsäljare vars verksamhet primärt inte syftar till handel med el, träffas av den i detta betänkande föreslagna regleringen.

Den av Ellagstiftningsutredningen föreslagna nya ellagen gäller vid handel med el. Motsvarande bestämmelse i 1994 års lag om handel med el, m.m., anger att en juridisk person som driver handel med el inte får bedriva nåtverksamhet enligt 1902 års ellag. Enligt båda lydelsema

3" Jfr med vad som uttalades i samband med en ändring är 1993 av 12 kap. 44 & JB, se NJA II 1993 s. 223n.

• Sida 57
•  Original

kommer således det bostadsföretag som köper el för att sälja den vidare till sina hyresgäster, i princip att omfattas av lagstiftningens bestämmelser. En följd härav är att bostadsföretaget träffas av ellagens bestämmelserna om balansansvar och uppsägningsfristen på sex månader. På motsvarande sätt gäller regleringen även andra föreningar, bolag, samfälligheter etc., som inte endast utgör en osjälvständig förmedlingslänk. Som en jämförelse kan nämnas att Utredningen om regler för handel med el, m.m. nyligen i betänkandet Regler för handel med el (SOU 1996:49) föreslagit en legaldefinition av begreppet handel med el; yrkesmässigt bedriven verksam— het som helt eller delvis består i förvärv eller överlåtelser av elektrisk kraft eller av elkontrakt, där syftet inte endast är att tillgodose behovet av elektrisk kraft för egen konsumtion eller att åstadkomma prissäkn'ng för sådan elleverans (2 & i förslaget till lag om elhandel). Alla som yrkes- mässigt bedriver eller avser att bedriva handel med el föreslås vara skyldiga att anmäla detta för registrering hos tillsynsmyndigheten. Något generellt krav på tillstånd för elhandel föreslås dock inte. I betänkandets allmänna motivering uttalas (s. 159) att den föreslagna bestämmelsen avser alla former av yrkesmässig elhandel och att det inte finns någon anledning att begränsa tillämpningen till vissa typer av företag eller aktörer. Det an- ges vidare (samma sida) att vid handel som sker mellan elhandelsföretag och enskilda konsumenter bör vid bestämmelsens tillämpning utgångs- punkten vara att konsumenterna skall erhålla ett skydd motsvarande det som erbjuds på andra områden. I betänkandet hänvisas i denna del till förevarande utrednings arbete. I författningskommentaren till den aktuella bestämmelsen anges (s. 182) att kravet på yrkesmässighet medför att det skall vara fråga om återkommande köp och försäljningar inom ramen för näringsverksamhet. Det förutsätts således inte att elhandeln utgör den primära verksamhetsdelen.

En slutsats av det sagda är att de förslag som läggs fram i förevarande betänkande kommer att omfatta även de elhandlare som köper och säljer el som en sekundär del av verksamheten. Detta innebär t.ex. att ett bostadsföretag som inte sköter betalningarna av sina elinköp och som därigenom riskerar att få elen avstängd, kan komma att bli skadestånds-

• Sida 58
•  Original

skyldigt gentemot de konsumenter som köper sin el av bostadsföretaget. Det anförda torde exempelvis även innebära att ett bostadsföretag som inte får betalning för el som sålts till konsument kan bli skyldigt att iaktta de här föreslagna förutsättningama för att få stänga av elen. För att det inte skall råda några tveksamheter i nu nänmt avseende bör det i det fortsatta arbetet med att reformera ellagstiftningen övervägas om inte den nya ellagens tillämpningsområde bör tydliggöras.

Tvister om rätt till avstängning förelegat bör inte kunna prövas av Nätmyndigheten vid NUTEK. En tvist som rör sådan rätt kan komma att prövas av kronofogdemyndighet (och i senare instans av allmän domstol) bl.a. i mål om handräckning. Fråga om rätten till avstängning missbrukats kan även komma att prövas i skadeståndsmål (hos kronofogdemyndighet eller allmän domstol). För att det inte skall föreligga någon tveksamhet om vilken/vilka instanser konsumenten har att vända sig till bör hithörande frågor ligga utanför nätmyndighetens kompetens. Någon uttrycklig före— skrift härom är dock inte nödvändig eftersom det i de fall nätmyndigheten har prövningsrätt, detta följer av lag.

3.3. Kostnadskonsekvenser

De kostnader för nätägaren/elsäljaren som följer av förslaget till avstäng- ningsregel föreslås få påföras den enskilda elabonnenten. Det är en mängd olika kostnader som kan föranledas av en elkonsuments försummelse. » Vissa kostnader kan nätägaren/elsäljaren få ersättning för enligt särskilda föreskrifter. Andra kostnader kan i vissa fall ersättas som rättegångskost- nader inom ramen för en handräckningsprocess. En regel varigenom vissa konstnader får påföras den enskilde konsumenten och andra inte, skulle vara svår att tillämpa i praktiken. Det är därför rimligt att de kostnader som föranleds av den enskildes försummelser också får påföras den en— skilde.

När det gäller statens kostnader har staten genom socialtjänstlagen åtagit sig att bistå den enskilde i dennes försörjning och livsföring i övrigt,

• Sida 59
•  Original

.SOU 1996:104 Konsumentskyddet vid avstängning av el 59 i om den enskildes behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Rätten till bistånd omfattar hushållsel. Den föreslagna regeln kan emellertid antas medföra en viss ökning av antalet ingripanden från socialnämndens sida. Anledningen härtill att socialnämnden i större utsträckning kan antas få kännedom om sociala problem som nämnden annars inte fått vetskap om. Samtidigt kan det undvikas att den enskildes ekonomiska och sociala situation förvärras. Det är således inte möjligt för utredningen att bedöma om förslaget medför några samhälleliga kostnader.

• Sida 60
•  Original

• Sida 61
•  Original

4.1. Meddelande om förutsebara elavbrott

4.1.1. Gällande rätt

Nätägaren har enligt Standardvillkoren rätt att avbryta överföringen av el vid risk för personskada eller väsentlig egendomsskada. Nätägaren har sådan rätt även vid underhålls- och reparationsarbeten. Om nätägaren kan förutse varaktigt avbrott i överföringen av el skall avbrottet — enligt punkt 2.7 i NÄT 95 K — i så god tid som möjligt tillkännages på lämpligt sätt. Det är upp till varje nätägare att bedöma vilket sätt som är lämpligt. I praktiken sker aviseringen ofta genom att underrättelse lämnas till den enskilde konsumenten i dess bostad, eller genom anslag i t.ex. trappupp- gång, men det förekommer även att konsumenten underrättas om avbrottet genom annonsering i t.ex. dagspress.

4.1.2. Överväganden och förslag

FÖRSLAG: Skyldigheten för nätägaren att underrätta konsumenten om förutsebara elavbrott regleras i lag. Nätägare som kan förutse annat än kortvarigt avbrott skall underrätta konsumenten om avbrottet i så god tid som möjligt, genom personligt meddelande eller om så är lämpligt genom anslag.

En viktig förutsättning för att elkonsumenten skall kunna undvika eller be- gränsa omfattningen av skador med anledning av förutsebara driftstöming-

• Sida 62
•  Original

ar, år att konsumenten underrättas om tidpunkten för och eventuell varak- tighet av sådana avbrott. Nätägaren bör underrätta konsumenterna om alla förutsebara avbrott i så god tid som möjligt. Även korta avbrott kan föranleda skador, exempelvis förlust av mjukvara i hemdatorer eller för- störd hemelektronik. Konsumentskyddet gör sig dock gällande främst vid längre avbrott som kan föranleda störningar i de primära användnings— områdena för elen, dvs. värme, matlagning, ljus och god hygien. Reg- leringsbehovet är därför enligt min mening starkt endast när det gäller andra avbrott än kortvariga.

Eftersom många hushåll saknar daglig tidning är avisering i sådan ord— ning inte tillräcklig. Underrättelsen måste nå de enskilda hushållen. Med hänsyn till den enskildes behov av el för uppvärmning, matlagning m.m., är det inte acceptabelt att konsumenten underrättas endast via press eller andra media som konsumenten inte nödvändigtvis kan förväntas få del av. För att uppnå ett rimligt konsumentskydd i detta avseende bör därför skyl- digheten att underrätta den enskilde konsumenten regleras i lag.

Det kan i vissa fall vara nödvändigt att konsumenten underrättas genom ett hemskickat meddelande (konsumenten måste kunna antas läsa vad som läggs i brevlådan) eller att konsumenten på annat sätt personligen under— rättas om avbrottet, t.ex. via telefon. I flerfamiljshus torde det normalt vara tillräckligt att underrättelse anslås på härför avsedd plats, t.ex. an- slagstavla eller hissdörr. Det är dock inte acceptabelt att underrättelse sker enbart genom annonsering i press, radio— eller TV eller dylika media. Underrättelse på detta sätt kan inte med tillräcklig grad av säkerhet för- väntas nå konsumenten. Då det är av stor betydelse att konsumenten verkligen får vetskap om det kommande elavbrottet föreslås därför att avi- seringsskyldigheten skall uppfyllas genom underrättelse till den enskilde konsumenten eller — om det i det särskilda fallet är lämpligt — genom an— slag. Underrättelse i denna ordning ger konsumenten möjlighet att undvika och begränsa skadeverkningama av ett kvantitativt driftavbrott.

Underlåtelse att på angivet sätt underrätta elkonsumenten kan leda till att nätägaren ådrar sig skadeståndsansvar för sådana skador som konsu— menten hade kunnat undvika om denne underrättats om avbrottet. »

• Sida 63
•  Original

Det föreslås alltså att det införs en regel varigenom föreskrivs att in— nehavare av nätkoncession som kan förutse annat än kortvarigt avbrott i överföringen — i så god tid som möjligt — skall meddela konsumenten per- sonligen om avbrottet eller, om det är lämpligt, anslå meddelande om av- brottet t.ex. i trappuppgång.

4. l .3 Kostnadskonsekvenser

Det föreligger enligt nuvarande standardvillkor en skyldighet för nätägare att tillkännage förutsebara avbrott. De kostnader som dessa tillkännagivan- den medför har nätägaren att stå för. Det får anses ligga i främst nät— ägarens intresse att konsumenten underrättas om förutsebara avbrott, för att nätägaren på så sätt skall kunna reducera risken för skador vid driftstörningar och som nätägaren — enligt de regler som föreslås nedan — kan bli skadeståndsskyldig för. Även konsumenten har intresse av att kunna begränsa verkningarna av ett strömavbrott. Genom en underrättelse kan dessutom många skador sannolikt helt undvikas. De kostnader som föranleds av att den enskilde vidtar åtgärder för att förhindra skador vid ett förutsebart avbrott, får den enskilde i princip själv stå för. Genom att underrätta i tid och på rätt sätt kan nätägaren således i stor utsträckning undvika dels att den enskilde överhuvudtaget drabbas av skador, dels att nätägaren själv blir ersättningsskyldig för onödiga utgifter.

De kostnader som föranleds av den föreslagna underrättelsesky[digheten bör med hänsyn till vad som sagts bestridas av respektive nätägare och ingå i underlaget för nättariffema.

• Sida 64
•  Original

4.2. Skadestånd med anledning av elavbrott

4.2.1. Gällande rätt

Med begreppet skada avses i allmänhet en viss ofördelaktig effekt på en sak, person eller ett intresse. Skadan kan vara ekonomisk,” dvs. möjlig att uppskatta i pengar, eller ideell (icke-ekonomisk, immateriell), dvs. en skada som inte låter sig mätas i pengar på samma sätt som en ekonomisk skada.32

Den ekonomiska skadan brukar i sin tur delas in i två kategorier. Ekonomisk skada kan vara en integritetskränkning,33 dvs. skada på person eller sak, eller en allmän förmögenhetsskada, dvs. skada på en persons förmögenhetsställning eller förvärvsverksamhet i allmänhet. Allmän för- mögenhetsskada som någon lider utan att vare sig han själv eller någon annan har tillfogats en person- eller sakskada kallas med en i skadestånds- lagen använd term ren förmögenhetsskada.34 Allmän förmögenhetsskada som inte är ren förmögenhetsskada benämns i det följande annan allmän

förmögenhetsskada.

” Se t.ex. Rodhe, Obligationsrätt, 1956, s. 477. ” För att ideell skada skall ersättas krävs därför i princip stöd i lag, se t.ex. SOU 1992184.

” Termen integritetskränkning har blivit mer och mer ovanlig, dels därför att den inte används i skadeståndslagen, dels därför att termen för de flesta torde föra tankarna till personlighetsskyddet(dvs. ideella skador) snarare än till person- och sakskador, se Hellner, Skadeståndsrätt, 3 uppl., s. 51my.

” Se bl.a. Hellner, Skadeståndsrätt, och vidare NJA 1972 s. 598. Jfr Hellner i SvJT 1969 s. 355 ff. Ren förmögenhetsskada kan uppkomma t.ex. om nätägaren/elsäljaren missbrukar sin rätt att koppla från strömmen. Se även NJA 1966 s. 210. Möjligheten att enligt skadeståndslagen få ersättning för dylik skada är begränsad till vissa situationer i samband med brott.

• Sida 65
•  Original

Skada som sker t.ex. i ett kabelbrottsögonblick kallas omedelbar (direkt) skada medan skada som uppkommer först senare]5 som en följd av kabelbrottet, kallas följdskada (indirekt36). De tidigare angivna formerna av ekonomisk skada — dvs. sakskada, personskada, ren förmögenhetsskada eller annan allmän förmögenhetsskada — kan uppstå såväl direkt som indirekt.

l utomobligatoriska förhållanden gäller huvudregeln att allmän för- mögenhetsskada är ersättningsgill endast om den är en följd av en sak- eller personskada, som drabbar samma rättssubjekt. Denna allmänna skadeståndsrättsliga princip begränsar således ersättningsmöjlighetema för elabonnenten om ett elavbrott orsakas av utomstående, dvs. någon som varken konsumenten eller nätägaren/elsäljaren står i avtalsförhållande till.

Utredningens uppdrag går i denna del ut på att föreslå reglering av— seende inomobligatoriska förhållanden. För en närmare inblick i den nämnda utomobligatoriska regeln hänvisas främst till rättsfallen NJA 1966 s. 210, NJA 1972 s. 598 och NJA 1988 s. 62.

I diskussionen om kvantitativa driftstörningar är det särskilt konsekven- serna av brott på elledningar och liknande (t.ex. vatten-, gas— och oljeled- ningar) som ägnats uppmärksamhet. Anledningen härtill är att avbrott av detta slag kan skapa en mångfald olika skadesituationer. Det rör sig här om en skala av skiftande skadeeffekter, från det ena ytterlighetsfallet — där ett brott på en huvudkabel eller en skada i en fördelningsstation kan slå ut hela samhällen med bostäder, industrier, kommunikationsanläggningar m.m. — till den andra ytterligheten — där brottet sker på en ledning med en enda ansluten abonnent. I förstnänmda och liknande fall kan skadekon- sekvenserna bli oöverskådli ga, kanske som en följd av en tämligen harmlös vårdslöshet. Att ett strömavbrott, som drabbar stora områden, allmänt sett

” När det gäller indirekta skador är det viktigt att man inte lägger för stor vikt vid tids- perspektivet; den tid som förflyter mellan den omedelbara skadan och en medelbar skada kan i praktiken vara mer eller mindre obefintlig.

”' Även den primärt drabbade (i vårt fall nätägaren) kan drabbas av indirekta skador - dvs. skador orsakade av den primära sakskadan — men denna situation saknar intresse i förevaran- de sammanhang.

• Sida 66
•  Original

kan medföra ekonomiska förluster av olika slag — förutom besvär och

olägenheter som inte är av ekonomisk art — är ett förhållande som synes väl förutsebart. Däremot uppstår svårigheter när det gäller att närmare konkretisera vilka förluster som borde ha varit beräkneliga.

Standard vi l lkoren

I ellagstiftningen saknas bestämmelser om kvantitativa driftstörningar och som nyss nämnts saknar elkonsumenten enligt allmänna skadestånds- rättsliga principer, rätt till ersättning för skador som orsakas av sådana elavbrott. Så är emellertid inte fallet när det föreligger ett avtalsförhållande mellan konsumenten och nätägaren/elsäljaren. Enligt Standardvillkoren på j elområdet har elkonsumenten rätt till ersättning för såväl direkta som indirekta skador. Rätten till ersättning regleras således uteslutande genom

avtal baserade på Standardvillkoren. Standardvillkoren innehåller följande bestämmelser.

2. Anslutning av elanläggning Avbrott eller begränsning i överföringen 2.4 Part är inte skyldig att fullgöra avtalet om fullgörandet väsentligt t försvåras till följd av hinder som denne inte råder över. Som hinder räknas krig, myndighetsbeslut, omfattande driftstörningar, störningar i allmänna transportväsendet eller annat av part ej vållat förhållande som väsentligt inverkar på avtalets fullgörande och som part inte kunnat förutse och vars menliga inverkan part inte rimligen kunna undanröja. (Anm: Bestämmelsen motsvarar punkt 2.3 i EL 95 K.) 2.5 Om den systemansvariga myndigheten begär att det samlade uttaget av el i området reduceras har nätägaren rätt att avbryta eller begränsa överföring av el till kunden. Sådan begäran får endast ske då sådana åtgärder är oundgängligen nödvändiga med hänsyn till upp— rätthållandet av balansen mellan produktion och förbrukning i hela eller delar av landet. 2.6 Nätägaren har rätt att avbryta överföringen av el vid risk för personskada eller väsentlig egendomsskada. Samma rätt gäller vid arbeten som är nödvändiga för att fullgöra överföring av el för kunden

eller annan.

• Sida 67
•  Original

2.7 Kan nätägaren förutse varaktigt avbrott i överföringen skall detta i så god tid som möjligt tillkännages på lämpligt sätt. 2.8 När det är nödvändigt att avbryta eller begränsa kunders uttag av el enligt 2.4—2-6 skall nätägaren fördela tillgänglig överföringskapa- citet mellan sina kunder på ett för dessa så rättvist och likvärdigt sätt som möjligt.

Punkt 2.4 reglerar i princip rena force majeure-situationer. Punkt 2.5 av- ser den situationen att Svenska Kraftnät beordrar att det saudade uttaget av el i området reduceras på grund av ett ransoneringsbehov. Denna situation kan således ses som ett specialfall av force majeure (myndighets- beslut) med det tillägget att begäran om reducering får ske endast då sådana åtgärder är oundgängligen nödvändiga med hänsyn till upprätt— hållandet av balansen mellan produktion och förbrukning i hela eller delar av landet.

Punkt 2.6 ger nätägaren rätt att avbryta överföringen av el vid risk för personskada eller väsentlig sakskada. Det anges inte närmare vad som kvalificerar väsentlig sakskada. Sådan rätt föreligger även vid arbeten som behövs för underhåll och liknande, för att fullgöra överföring av el för kunden eller annan.

Om överföringen av el har brutits på grund av förhållanden som nu redovisats, kan således nätägaren/elsäljaren aldrig drabbas av skadestånds- skyldighet enligt Standardvillkoren.

Om nätägaren kan förutse varaktigt avbrott i överföringen skall avbrottet i så god tid som möjligt tillkännages på lämpligt sätt.

Om rätt till ersättning med anledning av kvantitativa driftstörningar anges följande i punkt 2.9 i NÄT 95 K (som i princip motsvarar 2.6 i EL 95 K).

Ersättning för skada

2.9 Kunden har rätt till ersättning av nätägaren för skada på egendom till följd av annan inskränkning eller störning än som avses i punkterna 2.4-2.8 och som går utöver vad som är rimligt med hänsyn till överföringens karaktär.

• Sida 68
•  Original

Kunden har vidare rätt till ersättning för de nödvändiga och styrkta utgifter, som skäligen påkallats till följd av inskränkningen eller stömingen, dock högst med ett belopp motsvarande 25 procent av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.

Nätägarens skadeståndsansvar enligt första stycket omfattar även skada som uppkommer på egendom som tillhör någon medlem av kundens hushåll och är avsedd huvudsakligen för enskilt ändamål.

Ersättning enligt ovan som sammantaget inte överstiger 500 kr utges ej.

Skadestånd utgår inte för förlust i näringsverksamhet. Kunden har inte rätt till ersättning enligt ovan om nätägaren visar att skadan inte vållats av honom genom vårdslöshet.

Punkt 2.6 i EL 95 K medför rätt till ersättning av elsäljaren för skada på egendom till följd av annan inskränkning eller störning än som avses i punkt 2.3, dvs. force majeure-situationer. Exempel på sakskador är skador på livsmedel i kyl och frys, skador på hushållsmaskiner och hemelektronik (t.ex. frys eller satellitmottagare som går sönder, eller video vars programmeringsfunktion skadas). Det kan även förekomma skador på installationer, t.ex. cirkulationspump eller jordvärmeanläggning. I några fall har det även förekommit att husdjur frusit ihjäl.

Motsvarande bestämmelse i AB-L-86 (punkt 19) medgav enligt dess lydelse ersättning endast för direkta skador.37 I de nya Standardvillkoren synes ersättningsrätten enligt lydelsen omfatta såväl direkta som indirekta skador. Ersättningsrätten enligt punkt 2.9 är likväl begränsad i vissa av- seenden. För det första skall driftstörningen enligt första stycket gå utöver vad som är rimligt med hänsyn till överföringens karaktär. Enligt el— branschens egen kommentar till de nya Standardvillkoren avses med

” Bestämmelsen lyder: "Abonnenten har rätt till ersättning av leverantören för direkt skada på egendom till följd av sådan inskränkning eller störning i leveransen som går utöver vad som är rimligt med hänsyn till leveransens karaktär. Ersättning lämnas dock ej om leverantören visar att han icke vållat skadan genom vårdslöshet."

• Sida 69
•  Original

uttrycket att det kan vara skäligt att inte ställa lika villkor på överföring på ren lands— och skogsbygd som på överföring inom tätort.38

Konsumenten har vidare rätt till ersättning för nödvändiga och styrkta utgifter. Det går inte av lydelsen att sluta sig till vad som närmare avses med uttrycket utgifter, men enligt uppgift avses vissa typer av allmän förmögenhetsskada, som t.ex. resor, inköp av stearinljus, batterier, gasol och restaurangbesök. Ersättning för denna typ av skador utgår endast om utgiften skäligen påkallats till följd av inskränkningen eller störningen. Det framgår inte närmare vad som avses med uttrycket. Ersättningsrätten enligt punkt 2.6 andra stycket är begränsad till 25 procent av basbeloppet, dvs. för närvarande (är 1996) 9 050 kr.

Regeln om 500 kronors-begränsningen torde vara att uppfatta så att ersättning för skador som inte uppgår till 500 kr ej utgår, medan skador som uppgår till minst 501 kr ersätts fullt ut.

Konsumenten saknar rätt till ersättning om nätägaren/elsäljaren visar att skadan inte vållats av denne genom vårdslöshet, dvs. nätägaren/el- säljaren kan exculpera sig.

En jämförelse med andra rättsamråden

I detta avsnitt skall ges en översikt av de köprättsliga och konsumenträttsli- ga principer vilka kan tjäna som jämförelse med de nyss redovisade Standardvillkoren.

Köplagen saknar regler som tar sikte särskilt på konsumentförhållan- den. Dessutom uppstår, trots att köplagen i och för sig är tillämplig vid köp av el, stora svårigheter om man försöker tillämpa lagens regler på avtalet om nättjänst/leverans. Elen är av en helt annan karaktär än annan lös egendom. Eftersom konsumentköplagen (se nedan) inte är tillämplig på köp av el är köplagen dock intressant såtillvida att det går att göra vissa jämförelser i analogi med lagens bestämmelser.

3" Allmänna avtalsvillkor med kommentarer, utarbetade av Energileverantörerna REL och Svenska Elverksföreningen. 1996, s. 5.

• Sida 70
•  Original

Köplagen gäller inte i fall då den internationella köplagen är tillämplig. Den senare lagen är dock varken direkt eller indirekt tillämplig på köp av el.

Köplagen gäller köp (och i tillämpliga delar byte) av lös egendom. Lagens bestämmelser tillämpas inte i den mån annat följer av avtalet, av praxis som har utbildats mellan parterna eller av handelsbruk eller annan sedvänja som måste anses bindande för parterna.

Lagen innehåller bl.a. regler som tar sikte på varans avlämnande och risken för varan. Eftersom överföring och användning av el i princip är momentan föreligger det i egentlig mening ingen leverans. Det föreligger därför i köplagens mening inte heller någon risk för att varan inte skall komma fram i rätt tid eller avtalat skick.

Av intresse i köplagen är närmast bestämmelserna om påföljder vid säljarens dröjsmål med varans avlämnande och vid fel i varan. Föreligger dröjsmål på säljarens sida, får köparen kräva fullgörelse eller häva köpet samt dessutom kräva skadestånd. Han får även hålla inne betalningen. Det är med hänsyn till elöverföringens karaktär inte möjligt att kräva full— görelse. En utebliven leverans av el och de eventuella skador som därigenom drabbar konsumenten, kan inte repareras genom en senare leverans. För elkonsumenten är det inte heller alltid praktiskt möjligt att häva nät- respektive leveransavtalet.

Av intresse är därför närmast köplagens bestämmelse om skadestånd

vid dröjsmål på säljarens sida (27 å):

Köparen har rätt till ersättning för den skada han lider genom säljarens dröjsmål, om inte säljaren visar att dröjsmålet beror på ett hinder utanför hans kontroll som han inte skäligen kunde förväntas ha räknat ; med vid köpet och vars följder han inte heller skäligen kunde ha ; undvikit eller övervunnit.

Beror dröjsmålet på någon som säljaren har anlitat för att helt eller delvis fullgöra köpet, är säljaren fri från skadeståndsskyldighet endast om också den han har anlitat skulle vara fri enligt första stycket. Detsamma gäller om dröjsmålet beror på en leverantör som säljaren har anlitat eller någon i tidigare säljled.

• Sida 71
•  Original

Enligt första och andra styckena ersätts inte sådan indirekt förlust som avses i 67 å andra stycket.

Köparen har alltid rätt till ersättning, om dröjsmålet eller förlusten beror på försummelse på säljarens sida.

Första stycket Första stycket i 27 & gäller rätten till ersättning för direkta skador (jfr 67 5 nedan). Huvudregeln är att köparen har rätt till ersättning för den skada han lider genom säljarens dröjsmål. För att säljaren skall undgå skade- ståndsansvar krävs enligt första stycket att fyra förutsättningar föreligger. För det första skall det föreligga ett hinder för avtalsenlig uppfyllelse. För det andra skall hindret ligga utanför säljarens kontroll. För det tredje skall hindret vara sådant att säljaren inte skäligen kunde förväntas ha räknat med det vid köpet. För det fjärde skall säljaren inte skäligen ha kunna undvika eller övervinna hindret. För att säljaren skall undgå skadeståndsskyldighet måste samtliga fyra förutsättningar vara uppfyllda. Säljaren har bevis- bördan för att så är fallet.

Andra stycket Andra stycket gäller säljarens ansvar för dröjsmål som beror på tredje man. Bestämmelsen tar sikte på dels tredje man som säljaren har anlitat för att helt eller delvis fullgöra köpet, dels leverantör som säljaren har anlitat eller någon annan i tidigare sälj led. Beror dröjsmålet på sådan tredje man undgår säljaren skadeståndsskyldighet endast om både han och tredje mannen skulle vara fria från skadeståndsskyldighet enligt principerna i första stycket. Detta förutsätter med andra ord att det för tredje mannens del föreligger ett hinder som avses i första stycket och att detta i sin tur enligt första stycket utgör ett ansvarsbefriande hinder för säljaren.

Tredje stycket

Enligt 67 å andra stycket anses som indirekt förlust (i) förlust till följd av minskning eller bortfall av produktion eller omsättning, (ii) annan förlust till följd av att varan inte kan utnyttjas på avsett sätt, (iii) utebliven vinst till följd av att ett avtal med tredje man har fallit bort eller inte har blivit

• Sida 72
•  Original

riktigt uppfyllt, och (iv) annan liknande förlust, som den varit svår att förutse. Som indirekt förlust enligt nämnt stycke anses dock inte en sådan förlust som den skadelidande har haft för att begränsa en förlust av annat slag än som anges i det stycket.

Fjärde stycket Säljaren är i regel ansvarig enligt första och andra styckena om förlusten kan tillskrivas någon på säljarens sida. Som nyss framgick omfattar emel— lertid kontrollansvaret inte ersättning för indirekt förlust som avses i 67 å andra stycket. Bestämmelsen i fjärde stycket får därför betydelse i första hand som den regel på vilken skadeståndsansvar för indirekt förlust kan grundas. * Bevisbördan för att förutsättningama för befrielse från skadeståndsskyl- , dighet enligt första och andra styckena är uppfyllda åvilar säljaren. När det * däremot gäller köparens rätt till ersättning enligt fjärde stycket finns ingen j motsvarande regel. ] stället gäller den allmänna principen vid culpaansvar, dvs. den som påstår att motparten har varit försumlig har bevisbördan härför. Är varan felaktig och beror det inte på köparen eller något förhållande på köparens sida, får köparen kräva avhjälpande, omleverans eller pris— avdrag eller häva köpet samt dessutom kräva skadestånd. Han får även hålla inne betalningen. Det är, som tidigare nämts, med hänsyn till elens karaktär inte möjligt att tillämpa reglerna om avhjälpande, omleverans, hävning eller rätten att hålla inne betalningen. När det gäller påföljden | prisavdrag utgår sådant oberoende av vållande från säljarens sida. I el- förhållanden får elkonsumenten automatiskt prisavdrag eftersom han normalt betalar endast för den el han faktiskt kunnat använda. Bestämmel- sen om prisavdrag skulle möjligen kunna tillämpas analogt på den fasta avgiften, vilket skulle innebära en nedsättning av den fasta avgiften i proportion till avbrottets längd. Det prisavdrag som skulle kunna göras

• Sida 73
•  Original

torde i flertalet fall vara så litet i förhållande till kostnaderna för admini-

strationen att påföljden inte är adekvat.39 Av intresse är vidare köplagens bestämmelser om skadestånd vid fel i varan (40 å).

Köparen har rätt till ersättning för den skada han lider genom att varan är felaktig, om inte säljaren visar att det har förelegat ett sådant hinder som avses i 27 & första eller andra stycket för att avlämna felfri vara. Vad som sägs i 28 5 om säljarens skyldigheter att lämna köparen meddelande om sådant hinder för att fullgöra köpet i tid gäller på motsvarande sätt, om det föreligger hinder för att avlämna felfri vara.

Enligt första stycket ersätts inte sådan indirekt förlust som avses i 67 5 andra stycket.

Köparen har alltid rätt till ersättning, om felet eller förlusten beror på försummelse på säljarens sida eller om varan vid köpet avvek från vad säljaren särskilt har utfäst.

Såvitt gäller första stycket hänvisas till vad som sagts om 27 5 första och andra styckena och 28 &. Bestämmelserna i 67 5 andra och tredje stycket kommenteras ovan.

Tredje stycket I motsats till vad som gäller vid dröjsmål gäller enligt förevarande stycke ett garantiansvar. En sådan särskild utfästelse som avses grundar sig i allmänhet på vad säljaren uttryckligen har meddelat. För att en ansvars- grundande utfästelse skall föreligga krävs att köparen med beaktande av det sätt på vilket utfästelsen lämnats har haft särskild anledning att för- utsätta att varan inte avviker från vad som har uppgetts.

Av intresse i köplagen återstår bestämmelserna om skadeståndets

omfattning (67 å):

Skadestånd på grund av avtalsbrott omfattar ersättning för utgifter, prisskillnad, utebliven vinst och annan direkt eller indirekt förlust med

” Se TemaNord s. 46yn.

• Sida 74
•  Original

anledning av avtalsbrottet. Skadestånd enligt denna lag omfattar dock inte ersättning för förlust som köparen tillfogas genom skada på annat än den sålda varan.

Som indirekt förlust anses

1. förlust till följd av minskning eller bortfall av produktion eller

omsättning, 2. annan förlust till följd av att varan inte kan utnyttjas på avsett

sätt, 3. utebliven vinst till följd av att ett avtal med tredje man har fallit bort eller inte har blivit riktigt uppfyllt, och

4. annan liknande förlust, om den varit svår att förutse. Som indirekt förlust enligt andra stycket anses dock inte en sådan förlust som den skadelidande har haft för att begränsa en förlust av annat slag än som anges i andra stycket.

Utgångspunkten för regleringen av skadeståndets omfattning är principen l om fullt skadestånd. I samband med avtalsbrott i allmänhet anses principen * innebära att den skadelidande parten ekonomiskt skall sättas i samma läge som om motparten skulle ha fullgjort avtalet på rätt sätt (det positiva kontraktsintresset). Principen om full ersättning gäller emellertid inte alltid fullt ut utan begränsas av såväl generella principer som uttryckliga bestämmelser. Vid bestämmandet av skadeståndet begränsas omfattningen i första hand enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer av den s.k. adekvansregeln. Ersättningsskyldigheten omfattar inte förluster som saknar ett adekvat kausalsamband med avtalsbrottet. Vidare begränsas skadestån— dets omfattning av att den skadelidande parten har en allmän skyldighet att begränsa sin skada och att han, om han försummar det, själv får bära motsvarande del av förlusten. Skadeståndet kan även begränsas av den

skadelidandes medvållande.

Med utgifter avses sådana direkta kostnader som avtalsbrottet har medfört för den skadelidande. Som exempel kan nämnas post-, telefon— och transportkostnader som har uppstått i samband med avtalsbrottet eller kostnader som har varit nödvändiga för att tillfälligt kompensera säljarens uteblivna eller felaktiga prestation. Utgifter för att tillfälligt kompensera en utebliven eller felaktig prestation kan uppkomma t.ex. genom att köpa-

• Sida 75
•  Original

ren måste hyra ett substitut eller anlita utomstående tjänster under den tid som han saknar varan.

Kategorierna prisskillnad och utebliven vinst saknar intresse i detta sammanhang.

Ersättning kan utgå även för annan förlust på grund av motpartens avtalsbrott. Åtgärder som måste vidtas på grund av avtalsbrottet, t.ex. för att minska förlusten kan förorsaka några köpare direkta utgifter, medan motsvarande åtgärder för andra köpare kan innebära ökade interna kostnader. Även andra kostnader är ersättningsgilla enligt de principer som i övrigt gäller vid skadeberäkningen.

Av första meningen i förevarande stycke framgår att de förluster som kan uppstå till följd av ett avtalsbrott delas in i två kategorier, nämligen direkta förluster och indirekta förluster. Vad som i köplagen avses med indirekta förluster anges i andra stycket. Härav kan man motsatsvis få fram vad som anses utgöra direkta förluster.

Indelningen i direkta och indirekta förluster får betydelse på två olika sätt. Det ena är att reglerna om det s.k. kontrollansvaret inte omfattar indirekta förluster. För att en part skall kunna få ersättning för indirekta förluster krävs att avtalsbrottet eller förlusten beror på försummelse på säljarens sida eller — vid fel i varan — att varan vid köpet avvek från vad säljaren särskilt har utfäst.

Indelningen kan emellertid få betydelse också på det sättet att parter i köpeavtal ofta tar in avtalsvillkor vari olika regler ges för direkta och indirekta förluster utan att förlusttypema definieras. I sådana fall får lagens indelning användas för att klargöra den närmare innebörden av av— talsvillkoren, om inte avtalet självt, handelsbruk eller andra omständigheter ger anledning till annat.

Bestämmelsen i första stycket andra meningen har avgörande betydelse för frågan om köplagen direkta eller indirekta tillämpning på elköpsavtalet. Skadestånd enligt köplagen omfattar enligt bestämmelsen i andra meningen

• Sida 76
•  Original

inte ersättning för förlust som köparen tillfogas genom skada på annat än den försålda varan. I motiven till bestämmelsen40 uttalades:

I andra meningen av förevarande stycke anges att skadestånd på grund av avtalsbrott inte omfattar ersättning för förlust som köparen tillfogas genom skada på annat än den sålda varan. Det innebär att förluster som hänför sig till skador på person eller annan egendom än den sålda varan inte skall ersättas enligt de köprättsliga reglerna utan enligt de regler som gäller för produktskador. Enligt gällande rätt innebär det att det i första hand är skadeståndslagens s.k. culparegel (se 2 kap. 1 ä skadeståndslagen) som blir tillämplig. Som har berörts i den allmänna motiveringen kan rättsläget emellertid delvis komma att ändras på denna punkt, om det genom ny lagstiftning införs strikt ansvar för i vart fall vissa produktskador.

Uttalandet ger stöd för att allmänna köprättsliga principer svårligen kan tillämpas på elförhållanden. Den vanligaste typen av ekonomisk skada som en elkonsument drabbas av är just indirekt skada på egendom. Ersättning för denna typ av skada kan således aldrig utgå enligt köplagens bestämmel- ser.

Slutsatsen av redovisningen av köplagens bestämmelser är att en analog tillämpning av lagens skadeståndsregler inte är en rimlig eller realistisk väg att förbättra elkonsumentens ställning.41

Konsumentköplagen är inte tillämplig på köp och försäljning av el. Lagen är dock intressant ur en komparativ synvinkel eftersom en av ut- gångspunkterna för utredningens arbete är att det lagfästa konsument- skyddet på elområdet skall vara detsamma oavsett vilken vara eller tjänst det är som säljs.

Konsumentköplagen gäller köp (och i tillämpliga delar byte) av lösa saker som en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet säljer till en konsument huvudsakligen för enskilt ändamål. Med uttrycket lös sak avses

'" NJA II 1990 s. 354x.

" Se även TemaNord, s. 47ö.

• Sida 77
•  Original

varje slag av rörligt fysiskt föremål, t.ex. livsmedel, kläder, möbler, bilar, båtar och kemisk-tekniska produkter. Som lös sak räknas också exempelvis gaser och vätskor men inte elektrisk kraft. Med uttrycket konsument åsyftas en enskild fysisk person. Lagen är således inte tillämplig på associationer och inte heller på dödsbon.

För att lagen skall vara tillämplig förutsätts också att det är fråga om en vara som säljs av en näringsidkare. Termen näringsidkare skall fattas i vidsträckt mening. Den omfattar varje fysisk eller juridisk person som driver verksamhet av ekonomisk natur och av sådan karaktär att den kan betecknas som affärsmässig. Det krävs inte att verksamheten drivs i vinstsyfte. Detta innebär bl.a. att bestämmelserna i lagen är tillämpliga på statliga och kommunala organ som driver verksamhet av ekonomisk natur. Ett ytterligare villkor för lagens tillämpning är att försäljningen ligger inom ramen för näringsidkarens yrkesmässiga verksamhet.

Lagen gäller även i fall då säljaren inte är en näringsidkare som avses i första stycket, om köpet förmedlas för säljaren av en näringsidkare i dennes yrkesmässiga verksamhet. I sådana fall svarar både näringsidkaren och säljaren för säljarens skyldigheter enligt lagen.

Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i lagen är till nackdel för köparen är utan verkan mot denne, om inte annat anges i lagen (3 & första stycket). Denna regeln gäller dock inte vid köp av gas, som levereras i ledning, om de allmänna avtalsvillkor som tillämpas vid sådana leveranser har godkänts av Konsumentverket (3 & tredje stycket). Se vidare om denna regel i avsnitt 5.2.

Liksom när det gäller köplagen är skadestånd den enda adekvata på- följden vid dröjsmål enligt konsumentköplagen. I lagen föreskrivs (14 å):

Köparen har rätt till ersättning för den skada han lider genom säljarens dröjsmål, om inte säljaren visar att dröjsmålet beror på ett hinder utanför hans kontroll som han inte skäligen kunde förväntas ha räknat med vid köpet och vars följder han inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit.

Beror dröjsmålet på någon som säljaren har anlitat för att helt eller delvis fullgöra köpet, är säljaren fri från skadeståndsskyldigheten

• Sida 78
•  Original

endast om också den som har anlitat skulle vara fri enligt första stycket. Detsamma gäller om dröjsmålet beror på en leverantör som säljaren har anlitat eller någon annan i tidigare säljled.

Till skillnad från vad som gäller enligt köplagen omfattar kontrollansvaret i konsumentköplagen alla slags skador (se 32 å), alltså inte endast direkta skador. Bestämmelsen i 14 & är identisk med första och andra styckena i 27 & köplagen. Den senare bestämmelsen kommenteras ovan. Skadestånds- regeln om ersättning vid fel i varan (30 &) korresponderar i stort med be- stämmelsen om ersättning på grund av säljarens dröjsmål. Säljarens skadeståndsskyldighet vid fel i varan omfattar även skada som på grund av fel på den sålda varan uppkommer på annan egendom som tillhör köparen eller någon medlem i hans hushåll och är avsedd huvudsakligen för enskilt ) ändamål. Skadestånd enligt konsumentköplagen omfattar inte i några andra 1 fall ersättning för förlust som köpare tillfogas genom skada på annat än i den sålda varan.

Skadestånd på grund av säljarens dröjsmål eller fel på varan omfattar ersättning för utgifter, inkomstförlust, prisskillnad (vid täckningsköp efter hävning) samt annan förlust på grund av dröjsmålet eller felet (32 & första stycket). Säljaren och köparen kan träffa avtal om att ersättning inte skall omfatta förlust i näringsverksamhet (32 & tredje stycket). Regeln korre- sponderar i stora delar med bestämmelsen i 67 & köplagen. Den senare bestämmelsen kommenteras ovan.

I motsats till motsvarande bestämmelse i köplagen medges således rätt till ersättning för inkomstförlust. Ett bortfall av arbetsförtjänst kan uppstå exempelvis om köparen med anledning av ett fel måste stanna borta från arbetet för att omedelbart vidta åtgärder för att begränsa följderna av ett fel på varan. Konsumenten kan också få vidkännas ett löneavdrag när han på grund av ett fel eller ett dröjsmål måste stanna hemtna från arbetet för att ta emot eller besöka säljaren eller någon representant för denne.

Konsumenten har rätt till ersättning även för andra förluster på grund av ett fel eller ett dröjsmål än sådana som nämns särskilt i paragrafen. Det är då oftast fråga om kostnader som närmast har karaktären av följdför—

• Sida 79
•  Original

luster. En sådan typ av skada som skall ersättas enligt förevarande bestämmelse är kostnader som blivit onyttiga på grund av fel eller dröjsmål. Som exempel kan nämnas att ett frysskåp är felaktigt och därför inte kan användas för förvaring av beställda matvaror, vilka måste kasseras. Ett annat exempel är en utebliven leverans av beställda möbler som medför att köparen går miste om en möjlighet att på förmånliga villkor avyttra det gamla möblemanget. Som exemplen visar är det vid konsumentköp bara i ganska speciella situationer som sådana skador som har karaktären av följdförlust uppkommer.

Skador av rent ideell natur som obehag, olust och irritation över det besvär som ett kontraktsbrott kan vålla medför normalt inte rätt till ersätt— ning. Den närmare gränsdragningen mellan fall som kan anses ha ekono- misk betydelse och andra fall har emellertid överlämnats åt rättstillämp— ningen.

Konsumentkreditlagen innehåller bestämmelser motsvarande konsu- mentköplagens regler om dröjsmål och fel samt om ersättning för skador.

Skadeståndslagens regler är subsidiära och av dispositiv karaktär, dvs. de tillämpas endast om inte annat är särskilt föreskrivet eller föranleds av avtal eller i övrigt följer av regler om skadestånd i avtalsförhållanden. Detta innebär t.ex. att köplagens och konsumentköplagens bestämmelser har företräde i fall respektive lag är tillämplig. Det innebär även att de skadeståndsbestämmelser som en elkonsument träffat avtal om (med stöd i exempelvis AB-L—86) gäller i stället för skadeståndslagens regler.

Var och en som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar person— eller sakskada skall som regel ersätta skadan. Skadeståndslagen innehåller vissa bestämmelser om jämkning av skadeståndsskyldigheten om vållanden inte fyllt 18 år eller om skada vållats under påverkan av en allvarlig psykisk störning. Lagen innehåller vidare vissa regler om ersättning för ren förmögenhetsskada.

Skadeståndslagens regler om skadeståndsansvar för arbetsgivare och det allmänna respektive arbetstagares skadeståndsansvar saknar intresse i detta sammanhang. Av intresse är närmast lagens bestämmelser om skadestån- dets bestämmde i fråga om sakskada (5 kap. 7 5). Femte kapitlets övriga

• Sida 80
•  Original

bestämmelser avser personskada och sådana skador torde endast i undantagsfall bli aktuella vid kvantitativa driftstörningar.

Skadestånd med anledning av sakskada omfattar ersättning för (i) sakens värde eller reparationskostnad och värdeminskning, (ii) annan kostnad till följd av skadan, och (iii) inkomstförlust eller intrång i näringsverksamhet.

Skadestånd för sakskada omfattar således även ersättning utöver värdet, dvs. indirekt förlust (följdskada). Man skiljer mellan annan kostnad till följd av skadan och inkomstförlust eller intrång i näringsverksamhet. Som exempel på kostnader som kan uppstå till följd av skadan kan nämnas att ägaren till en skadad bil kan få ersättning för hotellkostnader, om han behöver övernatta på den plats där skadan inträffade, och för resan hem. Tidsspillan för anskaffning av egendom i stället för skadad torde också kunna räknas hit. Motiven till skadeståndslagen nämner utgifter för ) transport av det skadade föremålet, kostnad för besiktning och värdering av detta samt utgifter som varit nödvändiga för att begränsa skadeverk- ningarna.42

En förutsättning för att ersättning skall kunna utgå för kostnader på grund av följdskada är att den skadelidande inte skulle ha haft kostnaderna om skadan inte inträffat, eller att kostnader som han under alla förhållan- den skulle ha haft blir onyttiga genom skadan. En skadelidande anses en- ligt skadeståndsrättsliga principer ha en allmän skyldighet att söka begränsa sin förlust.

Den ersättning för inkomstförlust som utgår vid sakskada är praktiskt taget alltid ersättning för förlorad arbetsförtjänst under förfluten tid, oftast den korta tid som går innan skadad egendom har hunnit repareras eller återanskaffas. Ersättning för intrång i näringsverksamhet blir aktuell när den skadade egendomen användes i rörelse.

Är skyldighet att utge skadestånd oskäligt betungande med hänsyn till den skadeståndsskyldiges ekonomiska förhållanden, kan skadeståndet järn-

” Se prop. 197215.

• Sida 81
•  Original

kas efter vad som är skäligt, varvid även den skadelidandes behov av skadeståndet och övriga omständigheter skall beaktas.

Skall två eller flera ersätta samma skada, svarar de solidariskt för skadeståndet, i den män inte annat följer av att begränsning gäller i den skadeståndsskyldighet som åvilar någon av dem.

En kort jämförelse med vad som gäller vid leverans av vatten kan slutligen vara på sin plats: Va-lagen föreskriver strikt ansvar om huvud- mannen (dvs. kommun) eller fastighetsägare överskridit sin rätt eller åsido- satt sin skyldighet i förhållande till den andre, skall huvudmannen/ fastighetsägaren återställa vad som rubbats eller fullgöra vad som eftersatts samt ersätta skadan (29 å). Skadeståndsskyldigheten är således oberoende av vållande från endera partens sida. Skadeståndsskyldighet kan inträda exempelvis om huvudmannen stänger av vattentillförseln vid försummelse från fastighetsägares sida, men då försummelsen inte varit väsentlig.

4.2.2. Överväganden och förslag

FÖRSLAG: Ersättningsrätten vid kvantitativa driftstörningar regleras i lag. Nätägaren/elsäljaren åläggs ett kontrollansvar, dvs. han kan undgå ersättningsansvar om han visar att avbrottet beror på ett hinder utanför hans kontroll som han inte skäligen kunde förväntas ha räknat med och vars följder han inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit. Skadeståndsskyldigheten kan jämkas om den är oskäligt betungande med hänsyn till den skadeståndsskyldiges ekonomiska förhållanden. Kontroll- ansvaret omfattar inte åtgärder som vidtagits av elsäkerhetsskäl eller för att upprätthålla en god drift— och leveranssäkerhet, och ej heller om nätägare eller elsäljare lagenligt stängt av respektive begärt avstängning av elen på grund av försummelse hos konsumenten. Talan om skadestånd enligt den föreslagna regeln skall väckas inom två år från det att skadan uppkom.

Det är mot den bakgrund som hittills lämnats i avsnitt 4.2 det särskilda behovet av konsumentskyddsregler på elområdet måste ställas. Visserligen ger de allmänna branschvillkoren konsumenten ett visst skydd. Samtidigt gäller inte identiskt samma villkor för alla konsumenter såtillvida att det

• Sida 82
•  Original

förekommer vissa variationer i de enskilda avtalen. Ersättningsrätten är dessutom begränsad i flera avseenden. Skyddet för elkonsumenten i fråga om skadeersättning är således sämre än på andra konsumentmarknader. Av redovisningen framgår samtidigt att förhållandena på elmarknaden är speci- ella bl.a. såtillvida att elektricitet svårligen kan jämföras med annan lös egendom. Elavbrott kan dessutom i sällsynta fall leda till oerhört om- fattande skador, t.ex. om elförsörjningen till en hel ort slås ut. I sådana situationer måste ersättningsrätten kunna begränsas. En skadeståndsregel med sikte på kvantitativa driftstörningar förutsätter således en noggrann avvägning mellan konsumenternas intresse av ett fullgott skydd och elbranschens intresse av rimliga verksamhetsförutsättningar.

Vid korta elavbrott är konsekvenserna för hushållen i allmänhet begränsade. Vid längre avbrott ökar obehagen, exempelvis kan problem uppstå med matlagning och avkylning av bostaden. Konsekvenserna påverkas bland annat av tidpunkten för avbrottet och temperaturen ute.43

Jag har övervägt om elkonsumenten kan få tillräckligt skydd genom en försäkringslösning. Ibland diskuteras den rättsekonomiska frågan om det är lämpligt att skador täcks på den skadelidandes sida, genom sakför- säkring, eller på skadevållarens sida, genom ansvarsförsäkring. Detta leder inte sällan till att skadevållaren bör bli ersättningsskyldig. En anledning till detta kan vara att ingen standardförsäkring som täcker all egendom och alla skador står till buds på, den skadelidandes sida, medan ansvarsför- säkringar med vidsträckt täckning är vanliga.44 Standardvillkoren för hem—

” Enligt en undersökning av Svenska Elverksföreningen under december 1992 till januari 1993, omfattande 800 hushåll, upplever den genomsnittlige hushållskunden det största obehaget av ett avbrott under vintertid, en fredag eller lördag någon gång mellan kl 16.00 och 20.00. Med en sjugradig skala erhölls ett genomsnittligt obehag om 3,6 för ett elavbrott mellan kl 15.00 och 21 .00 en vardag ijanuari månad. För att slippa drabbas av ett elavbrott en eftermiddag ijanuari var hushållen enligt undersökningen villiga att i genomsnitt betala 5,10 kr för ett entimmes, 19,20 kr för fyra timmars och 53,70 kr för ett åttatimmars avbrott. Det bör observeras att en mycket stor andel av kunderna - 84 %, 67 % respektive 56 % beroende på avbrottets längd — inte var villiga att betala något för att slippa ett avbrott. Se vidare Avbrottskostnader för elkunder, Svenska Elverksföreningen 1994.

" Se bl.a. Bengtsson, Försäkringsrätt - Några huvudlinjer, 3 uppl.. 1980.

• Sida 83
•  Original

försäkring omfattar vid driftstörningar endast ersättning för skada på livsmedel i frys. Elkonsumenten har således ingen standardförsäkring som täcker all egendom och alla skador som kan uppkomma vid ett driftavbrott att tillgå. 1 konsumentförhållanden förekommer dessutom normalt inte att man låter försäkringsmöjligheten inverka på bedömningen av var ansvaret för ett skadestånd bör ligga. Ansvarsförsäkringen tecknas av den som kan bli skadeståndsskyldig, och primärt fungerar den till dennes skydd, sam- tidigt som ansvarsförsäkringen förbättrar den skadelidandes utsikter att utfå skadestånd. Ansvarsförsäkringen är därför också viktig för att tillgodose skadeståndets reparativa funktion. Ersättningsansvaret fungerar normalt som ett incitament för att förmå potentiella skadevållare att teckna en för- säkring som i realiteten kommer de skadelidande till godo.45 En för- säkringslösning är emellertid ingen framkomlig väg att ge elkonsumenten samma skydd som konsumenter på andra marknader har.

Ett skadeståndsansvar föranlett av t.ex. ett kabelbrott, torde normalt en- dast drabba nätägare. Elsäljarens verksamhet utgörs av produktion av eller handel med el. Det måste således i praktiken ses som uteslutet att elsäljare — i denna egenskap — kan orsaka skador på nåt eller anläggning. Om el— konsumenten lider skada med anledning av kvantitativ driftstörning skall konsumenten därför i första hand vända sig till nätägaren. Även en el- säljare torde emellertid i vissa situationer kunna drabbas av skadeståndsan- svar, t.ex. om leverantören missbrukar rätten att hos nätägaren begära att elen stängs av. De eventuella rättsförhållanden som kan uppstå mellan nätägare och elsäljare med anledning av att endera av dem upphör att prestera till konsumenten får lösas avtalsvägen.

En kvantitativ driftstörning kan närmast jämföras med det köpråttsliga begreppet dröjsmål på säljarens sida. Som framgått tidigare är skadeståndet den enda påföljd som är adekvat i elsammanhang. Elkonsumenten kan inte kompenseras genom fullgörelse i efterhand. Rätten att hålla inne betal- ningen saknar intresse eftersom elkonsumenten normalt betalar endast för förbrukad el och genom att hålla inne med otvistig betalning skulle kon-

” Se Hellner, Skadeståndsrätt, 5 uppl., s. 183 f.

• Sida 84
•  Original

sumenten riskera att få elen avstängd. För elkonsumenten torde det inte heller alltid vara möjligt att häva avtalet med nätägaren respektive el- säljaren. Slutsatsen av det sagda är att ett konsumentskydd i fråga om kvantitativa driftstörningar därför måste bygga på skadeståndspåföljden.

Frågan om skadestånd med anledning av kvantitativa driftstörningar har hittills reglerats genom avtal mellan parterna (nätavtal och leveransavtal), vilka i sin tur bygger på allmänna bestämmelser antagna för hela el- branschen (standardvillkor). Gällande lagstiftning rörande varor och tjänst- er är i praktiken inte tillämplig på avtalen. Sammantaget med elkonsu- mentens ringa möjligheter att faktiskt påverka innehållet i avtalen, innebär bristen på lagreglering en nackdel från konsumenträttslig synpunkt och även att ersättningsrättens omfattning är oklar. Ersättningsrätten bör därför lagregleras.

Elkonsumentens skydd vid kvantitativa driftstörningar har lösts på olika sätt i våra nordiska grannländer. I Danmark saknar elkonsumenten i princip rätt till ersättning om han drabbas av skador med anledning av en kvantitativ driftstörning (se bilaga 2, avsnitt 3.2.2). 1 Norge ansvarar el— företag för de skador som kan uppstå med anledning av sådana avbrott, , med undantag dock för orsaker utanför hans kontroll. Detta kontrollansvar omfattar emellertid ersättning för indirekta skador endast om skadan har orsakats av oaktsamhet på elföretagets sida (se bilaga 2, avsnitt 4.4.3). Detta kontrollansvar liknar således i stort det skadeståndsansvar vid dröjs— mål som återfinns i den svenska köplagen. Liknande ersättningsrätt, med kontrollansvar för elföretaget och med begränsning i ersättningsrätten i fråga om indirekta skador, har elkonsumenten i Finland (se bilaga 2, avsnitt 5.1.4). Det är min uppfattning att skyddet för elkonsumenten vid kvantitativa driftstörningar i Norge och Finland inte når upp till det skydd som följer av den svenska konsumentköplagen främst när det gäller ersättningsrätten i fråga om indirekta skador.

En reglering av skadeståndsfrågan vid kvantitativa driftstörningar måste innebära en lämplig avvägning mellan parternas intressen. Så långt torde vara klart att elkonsumenten måste tåla vissa inskränkningar i elleveransen, t.ex. kortare avbrott vid underhåll och reparationer.

• Sida 85
•  Original

Enligt min mening finns det anledning att i flera avseenden sätta i fråga den gällande avtalsregleringen, dvs. culpa—ansvaret. Den tekniska ut- veckling, som hela tiden sker, gör att det ofta framstår som mindre ändamålsenligt att prövningen utgår från om ett avtalsbrott kan läggas en part till last som vållande. Att det t.ex. uppstår fel och tekniska störningar i elnätet behöver inte bero på någon försummelse av nätägaren. Men det kan ändå ligga närmare till hands att företaget skall bära konsekvenserna av detta än att konsumenterna skall göra det. Liknande skäl ligger bakom kontrollansvaret i konsumentköplagen.46 Vid reformeringen av köprätten var kritiken mot 1905 års köplag särskilt riktad mot omöjlighetsläran och det mindre ändamålsenliga i att i vissa fall tillämpa culpabedömningar. Man har vid valet av skadeståndsansvar i princip tre olika lösningar att välja mellan; nämligen (i) ett strikt ansvar med undantag för force majeure, (ii) ett kontrollansvar, och (iii) ett culpa-ansvar. Vid valet av alternativ brukar man i köpråttsliga sammanhang primärt utgå från frågan om säljaren genom köpeavtalet skall anses ha garanterat att leverans kommer att äga rum på avtalad tid eller om säljaren endast får anses ha lovat att med omsorg sträva efter att leverera på utsatt tid, såvida han inte gjort någon särskild utfästelse.47 I det första fallet anses det naturligt att utgå från ett strikt ansvar och i det senare fallet kan endast ett slags culpa— ansvar komma i fråga. Problemet kan dock svårligen lösas i denna renodlade form. Det är i praktiken fråga om att hitta en reglering av skadeståndsfrågan som innebär en avvägning mellan nätägare/elsäljare och konsument vad avser risken för att nätägarens/elsäljarens ansträngningar slår fel och som är rättstekniskt enkel att tillämpa.

Överföring och leverans av el är i princip en tjänst som skall vara konsumenten tillgänglig dygnet runt, året om. Samtidigt som det är omöjligt att få ett system som är så säkert att det aldrig uppstår drift- eller leveransstömingar, måste tillgängligheten ställas i relation till att el är en

4" Se NJA II 1990 s. 185 f.

" Jfr remissuttalandet av Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala Universitet, prop. 1988/89:76, bilaga 3, s. 122 ff.

• Sida 86
•  Original

livsnödvändighet som konsumenterna behöver för värme, ljus, matlagning och god hygien. Konsumenten är alltså i högsta grad beroende av att nätägaren/elsäljaren i princip garanterat avtalsenlig överföring/leverans. Det ligger därför närmare till hands att lägga på nätägaren/elsäljaren ett strikt ansvar med undantag för force majeure-situationer, än att lägga på denne ett culpa-ansvar. Med beaktande emellertid av att skälen för ett strikt ansvar inte väger lika tungt som när det gäller elsäkerhet och skador som uppkommit genom inverkan av el, och av att konsumentens behov av elen varierar mellan olika tidpunkter på dygnet, är det min uppfattning att det inte är nödvändigt att lägga ett strikt ansvar på nätägaren/elsäljaren. Med denna utgångspunkt är det rimligt att nätägaren/elsäljaren bär risken inte bara för egen vårdslöshet utan även för hinder som är att hänföra till företagets egen kontrollsfär. Det är min mening att ett lindrigare ansvar skulle ge elkonsumenten ett sämre skydd än vad konsumentköplagen ger konsumenter vid köp av annan lös egendom. Det är dessutom min upp— fattning att ett lagfäst exculpationsansvar inte skulle stärka konsumenternas ställning. Enligt utredningsdirektiven är förstärkningen av konsumentskyd- det en av utgångspunkterna för utredningens arbete.

Jag föreslår alltså att det införs en föreskrift om ett kontrollansvar för nätägaren/elsäljaren med innebörd att elkonsumenten får rätt till ersättning för den skada han lider genom att överföringen eller leveransen av el av— brutits, om inte nätägaren/elsäljaren visar att avbrottet beror på ett hinder utanför hans kontroll som han inte skäligen kunde förväntas ha räknat med och vars följder han inte heller skäligen kunde ha undvikit eller över— vunnit.

Om det ur nationell synvinkel föreligger behov av att ransonera eltillgången föreslår Ellagstiftningsutredningen att Svenska Kraftnät får rätt att beordra nätägare att avbryta eller begränsa leverans av el till elan- vändare (jfr 8 kap. 2 5 andra stycket förslaget till ny ellag). I en be- gränsningssituation överlåter Svenska Kraftnät åt de enskilda nätägarna att avgöra vilka elanvändares elleverans som skall avbrytas eller begränsas. Oaktat det således i praktiken är nätägaren som avgör vilka enskilda kon- sumenter som kommer att drabbas, beror situationen på förhållanden som

• Sida 87
•  Original

nätägaren inte kan kontrollera. Det är därför min uppfattning att nätägaren i dessa situationer inte kan bli skadeståndsskyldig inom ramen för det föreslagna kontrollansvaret.

Beror aVbrottet på någon som nätägaren/elsäljaren har anlitat för att utföra underhålls-, reparations- eller liknande arbete är nätägaren/elsäljaren fri från skadeståndsskyldighet i enlighet med vad som sagts ovan endast om också den som han anlitat skulle var fri enligt ovan.

Jag har övervägt om skadeståndsskyldigheten bör vara begränsad i fråga om helt kortvariga avbrott. Det har emellertid i praktiken före- kommit att flera efterföljande kortvariga strömavbrott orsakat skador på t.ex. hemelektronik. Det torde dessutom normalt vara så att helt kortvariga avbrott sällan orsakar någon skada. Det torde därför inte finns skäl att generellt begränsa ersättningsskyldigheten i detta avseende.

Skadestånd på grund av avbrott som nu sagts föreslås omfatta ersätt- ning för utgifter, inkomstförlust samt annan förlust på grund av avbrottet, dvs. såväl direkta som indirekta skador. Se vidare härom i författ- ningskommentaren.

Om skyldigheten att utge skadestånd skulle vara oskäligt betungande med hänsyn till den skadeståndsskyldiges ekonomiska förhållanden, kan skadeståndet jämkas enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer (6 kap. 2 & skadeståndslagen) efter vad som är skäligt, varvid även den skadeli- dandes behcv av skadeståndet och övriga omständigheter skall beaktas. Eftersom skadeståndslagens regel är dispositiv, dvs. den går att avtala bort, föreslås att det införs en uttrycklig föreskrift om möjligheten till jämkning, så att i fall av jämkning säkerställs att konsumentens behov av skadeståndet beaktas. Eftersom skadestånd i dessa fall rör brott mot huvudförbinzlelsen i avtalet mellan konsumenten och nätägaren respektive elsäljaren måste möjligheten till jämkning tillämpas restriktivt (jfr prop. 1975: 12 s. 178). Jämkningsregeln är närmast föranledd av att avbrottsska— dor kan vara oerhört omfattande. Se närmare om jämkningsregeln i författningskommentaren.

Kontrollansvaret måste vara försett med ganska omfattande undantag. Det är inte rimligt att ersättningsrätten även skall omfatta skador som

• Sida 88
•  Original

föranletts av elsäkerhetsåtgärder eller åtgärder för att upprätthålla en god drift- och leveranssäkerhet, dvs. normalt underhålls— och reparationsarbete. Nätägaren/elsäljaren bör inte heller kunna bli ersättningsskyldig för skador som konsumenten drabbats av då nätägaren/elsäljaren lagenligt använt sig av rätten att stänga av respektive begära avstängning, på grund av försummelse hos konsumenten. Se närmare om undantagsregeln i för- fattningskommentaren.

Det har från representanter för näringslivet framförts att en lagregle- ring av skadeståndsrätten bör innehålla en regel om självrisk (se särskilt yttrande av experterna Ronald Liljegren och Per Cleverdal). Jag har inte funnit skäl för en sådan regel men skall här likväl kort beröra frågan. Tanken med en självrisk är att ersättningssystemet inte skall belastas med små krav där kostnaderna för att behandla kravet kan bli oproportionerligt stora i förhållande till ersättningsbeloppet. Principiella invändningar kan emellertid riktas mot ett undantag inom skadeståndsrätten för små skador. Att en skada inte skulle ersättas därför att den är liten är ett synsätt som är främmande för svensk skadeståndsrätt. Produktansvarslagen innehåller en bestämmelse om att en självrisk på 3 500 kr skall dras av när ersättning för sakskada bestäms.48 Begränsningen tillkom i syfte att undvika tvister i ett alltför stort antal fall. Frågan om självrisk diskuterades vid lagens tillkomst. Som skäl för en regel om självrisk åberopade vissa remissinstan- ser att ersättningssystemet inte skall belastas med små krav där kost- naderna för att behandla kravet kan bli oproportionerligt stora i förhållande till ersättningsbeloppet. Av motiven till lagen framgår emellertid att be- stämmelsen om självrisk tillkom endast med anledning av att det från EGs sida gjorts klart att en svensk produktansvarslag utan en sådan regel inte var förenlig med EG—direktivet.49

" Eftersom produktansvarslagen inte är tillämplig på el finns i ellagen en specialreglering av produktansvaret vid elskador, som bygger på samma EU-direktiv som ligger till grund för produktansvarslagen.

"" Prop. 1990/9l:l97 5.41.

• Sida 89
•  Original

En särskild fråga som berörs i utredningens direktiv är vad som skall krävas av nätinnehavaren vad gäller röjning och besiktning av ledningar och ledningsgator. Elektrisk ström har inneboende egenskaper som kan förorsaka skada på såväl person som egendom. För att så långt som möjligt avvärja dessa faror är utförandet och handhavandet av elektriska anläggningar och elektrisk materiel kringgärdat av speciella bestämmelser. Dessa bestämmelser kommer till uttryck framförallt i Elsäkerhetsverkets starkströmsföreskrifter. De från den 1 maj 1996 gällande starkströmsföre- skrifterna återfinns i ELSÄK-FS 1994:7. Syftet med föreskrifterna är primärt att avvärja skada på egendom eller person, men föreskrifterna leder indirekt till hög drift- och leveranssäkerhet. Det är således Elsäker- hetsverkets ansvar att det är väl sörjt för att nödvändiga riktlinjer ges till nätägare om vad som gäller i fråga om röjning och besiktning. Frågan om vad som i detta avseende krävs av nätägaren saknar dock enligt min mening självständig betydelse för skadeståndsansvaret.

Tvister i fråga om skadestånd med anledning av kvantitativa driftstör— ningar bör inte kunna prövas av Nätmyndigheten vid NUTEK. En skadeståndsrättslig process innehåller ställningstaganden till bl.a. diverse civilrättsliga frågeställningar, vilka det inte bör ankomma på förvaltnings- myndighet att pröva. Talan om skadestånd i aktuella fall bör således föras vid allmän domstol eller vid kronofogdemyndighet då det numera är möjligt att föra skadeståndstalan även genom ansökan om betalningsföre- läggande.

Ett elavbrott kan skapa en mångfald skadesituationer, där det ena ytterlighetsfallet innebär skador hos ett helt samhälle. Det säger sig självt att en ersättningsskyldighet i sådana situationer kan bli oerhört omfattande. Det är därför angeläget, inte minst från nätägarens och elsäljarens synpunkt, att klarhet i skadeståndsfrågan nås inom en inte alltför avlägsen framtid. Det föreslås därför när det gäller kvantitativa driftstörningar — liksom gäller enligt huvudregeln om kvalitativa driftstörningar —- att det in- förs ett undantag från den allmänna preskriptionsregeln. Talan om skade- stånd med anledning av kvantitativa driftstörningar bör därför väckas

• Sida 90
•  Original

senast två år från det att skadan uppkom. Se närmare om preskriptions—

regeln i författningskommentaren.

Kostnadskonsekvenser

4.2.3

De förslag som utredningen lägger fram i denna del föranleder i sig inga kostnader. De kostnader som kan uppstå genom att ett skadeståndsansvar regleras i lag — oavsett om det rör sig om ett strikt ansvar, ett vårds- löshets- eller ett kontrollansvar — är svåra att förutse. Beräkningen av eventuella kostnader är beroende av förhållandena i det enskilda företaget, dess riskbenägenhet, om ansvarsförsäkring tecknats etc.

Förslagen innebär att nätägaren/elsäljaren påförs ett skadeståndsansvar vilket får anses motsvara det skadeståndsansvar som näringsidkare gene- rellt har på andra konsumentmarknader enligt bestämmelserna i bl.a. kon— sumentköplagen och konsumenttjänstlagen.

En lagreglering av förutsättningama för nätägares/elsäljares skade- ståndsskyldighet ökar förutsebarheten i fråga om arten av skador som kan uppstå med anledning av kvantitativa driftstörningar. Härigenom kan nät— ägama/elsäljarna skydda sig ekonomiskt genom t.ex. ansvarsförsäkringar.

• Sida 91
•  Original

5.1. Några processuella frågor

5.1.1. Verkställighet

Med verkställighet (exigibilitet) avses exekutiv myndighets, dvs. kronofog— demyndighets, tvångsvis genomförande av vad som har prövats och fast- slagits av domstol eller i annan liknande ordning.50 För att t.ex. en fordran skall kunna infrias genom verkställelse krävs enligt utsökningsbalken en s.k. exekutionstitel, dvs. vanligen beslut, dom eller annat utslag av dom- stol. Som exekutionstitel räknas även bl.a. förvaltningsmyndighets beslut som enligt särskild föreskrift får verkställas.

Ellagstiftningen saknar regler om verkställighet. Av denna anledning bör följande anmärkas. Enligt 32 & första stycket ellagen skall beslut enligt lagen eller med stöd av föreskrifter som meddelats med stöd i lagen gälla omedelbart, om inte annat bestäms. Detta innebär att den som träffas av beslutet har att rätta sig efter det genast. Enligt paragrafens andra stycke gäller för verkställighet i övrigt vad som föreskrivs i utsökningsbalken om allmänna mål. Denna regel är åtminstone ur juridisk synvinkel för- bryllande. 32 & löd ursprungligen:

Beslut som meddelats enligt denna lag eller med stöd av föreskrifter som meddelats med stöd av lagen skall gälla omedelbart, om inte annat bestäms.

Beslut om avgift enligt 18 & får verkställas genast, om inte annat förordnas eller säkerhet ställs för avgiftsskyldighetens fullgörande. För

5" Se t.ex. Gregow, Utsökningsrätt, 2 uppl., 1989.

• Sida 92
•  Original

verkställighet i övrigt gäller vad som föreskrivs i utsökningsbalken om allmänna mål.

I samband med en anpassning till EUs lågspänningsdirektiv, slopades kravet på statligt förhandsgodkännande för och registreringen av vissa produkter, liksom därmed sammanhängande avgiftsskyldighet. Därigenom upphävdes bl.a. 18 5. Eftersom 32 å andra stycket andra meningen hade betydelse endast i förhållande till den numera upphävda första meningen i samma stycke borde rätteligen även bestämmelsen i andra meningen ha upphävts. Det tycks således vara fråga om ett lagtekniskt förbiseende.5l

Jag övergår härefter till frågan om verkställighet av beslut enligt ellagen och lagen om handel med el, m.m. Det kan sättas i fråga varför den enskilde skall behöva vända sig till och uppta resurser hos domstol för att få ett verkställbart avgörande.

Förvaltningsmyndigheters beslut meddelas inte alltid under sådana för— hållanden som kan anses tillräckligt garantera en objektiv och allsidig prövning. Det kan ibland vara fråga om beslut av en myndighet som bevakar statens anspråk i visst hänseende, varvid beslutet får ses som framställande av ett krav. Med hänsyn bl.a. härtill är förvaltningsmyndig— hets beslut överlag inte verkställbara. Före utsökningsbalkens ikraftträdan- de (den 1 januari 1982) gällde inte som en nödvändig förutsättning för att förvaltningsmyndighets beslut skulle få verkställas att det fanns en särskild föreskrift härom; i det särskilda fallet fick prövas om avsikten varit att beslutet skulle få ligga till grund för verkställighet eller om skäl därtill likväl förelåg.52 Nätmyndigheten vid NUTEK är bl.a. tillsynsmyndighet. Med utgångspunkt härifrån borde nätmyndighetens prövning kunna anses tillräckligt objektiv och allsidig. Emellertid är nätmyndigheten part när dess beslut prövas i domstol. Detta innebär en rätt för nätmyndigheten att överklaga domstols avgörande som har inneburit att myndighetens av-

5' Jfr prop. 1992/93:100 Bil. 13, s. 113xm och s. 126, samt 1992/931NU28 s. 47xm. Den aktuella bestämmelsen bör lämpligen korrigeras i den kommande nya ellagen.

• Sida 93
•  Original

görande har ändrats i sak. Samtidigt är denna tvåparts-konstellation numera regel genom en ändring av förvaltningsprocesslagen (den 1 maj 1996), varav följer att om en enskild överklagar en förvaltningsmyndighets beslut skall den myndighet som först beslutade i saken vara den enskildes motpart sedan handlingarna i ärendet överlämnats till domstolen.53 Denna föreskrift har generell giltighet och gäller därmed även Nätmyndigheten vid NUTEK när dess beslut överklagas till förvaltningsdomstol.

Många av frågeställningar i ellagstiftningen är inte renodlat konsument- rättsliga. Med hänsyn härtill har det inte varit möjligt att inom ramen för denna utredning närmare se över frågan om verkställighet. 5.1.2 Nätmyndighetens prövningsrätt

Enligt förslaget till ny ellag avses med begreppet nättariffer avgifter och övriga villkor för överföring av el (1 kap. 5 5), vad som kan kallas nät- villkor. Samtliga nätvillkor skall (enligt samma förslags 4 kap. l 5 första stycket) vara skäliga och utformas på sakliga grunder. Vid bedömningen av Skäligheten skall bl.a. konsumentintresset särskilt beaktas (4 kap. 1 5 andra stycket). Enligt förslaget till ellag kan frågor om nätvillkor prövas av Nätmyndigheten vid NUTEK (4 kap. 12 å). Rent formellt tyder lydelsen av dessa bestämmelser på att den enskilde kan begära nätmyndig- hetens prövning av i princip vilket villkor som helst i nätavtalet. Till- sammans med prövningsrätten ifråga om villkor i leveransavtalet enligt lydelsen i 5 kap. 13 5 skulle detta då innebära bl.a. att nätmyndigheten har att ta ställning till olika civilrättsliga frågeställningar, som exempelvis åter- betalning av erlagd avgift med hänvisning till att kravet är preskriberat eller till att det är förfallet enligt allmänna rättsgrundsatser.54 Sådana fråge-

ställningar torde inte kunna prövas av annan än allmän domstol.

” Se prop. 1995/96:22 och även prop. 1995/96:151.

*" Jfr NJA 1994 s. 447n.

• Sida 94
•  Original

Med hänsyn till det sagda — och i ljuset av två rättsfall från senare år (NJA 1990 s. 602 och 1994 s. 442) — finns det anledning att närmare se över gränserna för och omfattningen av nätmyndighetens prövningsrätt. Denna översyn har dock inte kunnat ske inom ramen för förevarande utredning.

5.1.3. Möjlighet till grupptalan

I dagens samhälle med dess inriktning på massproduktion, massdistribution och masskonsumtion av varor och tjänster, är det vanligare än förr att ett stort antal personer drabbas av en felaktig produkt eller i övrigt påverkas negativt av händelser eller åtgärder. I sådana sammanhang kan det upp— komma anspråk eller tvister som är likartade för ett stort antal personer. Det nuvarande rättegångsförfarandet, vars principer i stort lades fast för mer än ett halvsekel sedan, är inte uppbyggt med tanke på denna typ av tvister.55

Grupptalanutredningen, som slutförde sitt arbete är 1994, hade i upp- drag att undersöka om det föreligger ett påtagligt behov av att förbättra det processuella rättsskyddet för gruppanspråk och om det kan ske genom införande av regler om grupptalan vid domstol. Med grupptalan avses att någon utan särskilt uppdrag för talan för medlemmarna i en grupp. Gruppmedlemmama är inte parter i rättegången och behöver inte medverka aktivt. Ändå gäller en dom i processen för och mot alla som ingår i gruppen.56

I sitt slutbetänkande föreslog Grupptalanutredningen att det som ett komplement till det vanliga rättegångsförfarandet skall införas en lag om grupprättegång vid allmän domstol och särskilda regler om grupprättegång vid fastighetsdomstol och i Arbetsdomstolen. Förslagets huvudsakliga inne- börd är bl.a. att grupptalan skall föras av en gruppföretrådare som kan

” Se Grupptalanutredningens betänkande Grupptalan (SOU 1994: 151) s. 17.

” Ibid.

• Sida 95
•  Original

vara en enskild medborgare, en organisation (i konsument- och miljömål) eller en representant för staten eller en kommun.

Grupptalanutredningens betänkande och dess förslag är fortfarande föremål för beredning inom J ustitiedepartementet. Det har i flera samman- hang framförts att möjligheterna att föra grupptalan borde finnas för elkon- sumenterna.57 Det skulle dock föra för långt att i detta sammanhang utreda möjligheterna till specialreglering i fråga om möjligheten att föra gruppta- lan i elsammanhang, så länge det inte avgjorts om sådan möjlighet till grupptalan skall införas generellt.

5 .2 Standardvillkoren

NÄT 95 K innehåller följande bestämmelse.

8.2 Nätägaren får efter samråd med berörda myndigheter ändra dessa allmänna avtalsvillkor och har därvid skyldighet att underrätta kunden om ändringar. Sådan underrättelse skall ske minst tre månader före ikraftträdandet.

Motsvarande punkt i EL 95 K lyder:

6.2 Om inte annat avtalats får elsäljaren efter samråd med berörda myndigheter ändra dessa allmänna avtalsvillkor och har därvid skyldighet att underrätta kunden om ändringar. Sådan underrättelse skall ske minst tre månader före ikraftträdandet. Om inte annat avtalats får säljaren ändra gällande priser och har därvid skyldighet att underrätta kunden om ändringarna. Sådan under- rättelse skall ske minst 15 dagar före ikraftträdandet.

Både NÄT 95 K och EL 95 K innehåller således bestämmelser varigenom nätägaren/elsäljaren i princip utan saklig bakgrund kan ändra avtalsvillkor.

" Se t.ex. Stridbeck i SvJT 1993 s. 770 och även den i utredningens direktiv (s. 3) omnämnda skrivelsen från Sveriges Konsumentråd.

• Sida 96
•  Original

Mot bakgrund av att ellagen nyligen varit föremål för en total översyn och med beaktande av tidsramen för förevarande utrednings arbete har det inte varit möjligt att göra en översyn av ellagen i syfte att utröna om nätvillkor överhuvudtaget skall få ändras utan att det i avtalet anges vilka (sakliga) skäl som kan ligga till grund för villkorsändring.

Generellt kan dock sägas att villkor som tillåter näringsidkaren att ensidigt ändra ett avtal utan något giltigt skäl som anges i avtalet, torde strida mot EUs direktiv om oskäliga avtalsvillkor och även mot EUs tredje konsumentpolitiska program (se bilaga 2 s. 36 f. och s. 47). Villkor som motsvarar det ovan redovisade har varit föremål för prövning av Mark- nadsdomstolen som ansett att villkoret är oskäligt utom såvitt avser rätten att ändra taxan.58 Marknadsdomstolen uttalade att det måste anses prin- cipiellt felaktigt att den starkare parten i ett avtalsförhållande förbehåller sig en omfattande rätt att ensidigt ändra avtalets innehåll.

En annan fråga rörande standardvillkoren är att det konsumenträttsliga skyddet inte är detsamma vid köp av gas som levereras i ledning, som vid köp av el. Enligt 3 & tredje stycket konsumentköplagen kan lagens indis- positiva regler såvitt gäller köp av gas, avtalas bort under förutsättning att Konsumentverket godkänner avtalet. Motiven bakom denna undantagsbe- stämmelse är av visst intresse. Lagutskottet uttalade följande.59

Enligt utskottets mening torde det med hänsyn till konsumentskyddsin- tresset knappast finnas anledning att för leverans av hushållsgas från en näringsidkare uppställa strängare regler än vad som gäller då energi i andra former tillhandahålls konsumenterna. Snarast bör det vara en fördel för konsumenterna om någorlunda enhetliga villkor kan tillämpas vid leverans av hushållsgas och annan energi och detta särskilt som det ofta är samma energiföretag — i allmänhet det kommunala energiverket — som svarar för de olika energileveransema. Utskottet ställer sig därför positivt till att reglerna i konsumentköplagen inte skall behöva tillämpas när gas levereras i ledning till hushållen. Utskottet är dock

” MDD 1985:16.

” Se NJA II 1990 s. 403 f.

• Sida 97
•  Original

inte berett att förorda att gasleveranserna helt skall undantas från kon- sumentköplagens tillämpningsområde. I stället bör det skapas en möj- lighet för gasleverantörerna att träffa avtal med konsumenterna om andra villkor än dem som följer av den tvingande regleringen i konsumentköplagen. Lagtekniskt kan det ske genom att bestämmelsen i 3 % konsumentköplagen om att lagen i princip är tvingande till konsumentens förmån kompletteras med ytterligare en undantagsregel enligt vilken lagen inte är tvingande vid köp av ledningsburen gas. En förutsättning för att undantagsregeln skall få utnyttjas bör vara att avtalsvillkoren vid gasleveranserna godkänts av konsumentverket. Ut- skottet förordar att en regel med nämnda innehåll införs i 3 & förslaget till konsumentköplag.

Utskottets uppfattning är intressant såvitt gäller uttalandet om att det med hänsyn till konsumentskyddsintresset knappast torde finnas anledning att för leverans av hushållsgas uppställa strängare regler än vad som gäller då energi i andra former tillhandahålls konsumenterna. Utskottet tycks ha förbisett det förhållandet att konsumenter av andra former av energi än gas, diskrimineras genom kravet på godkännande av Konsumentverket.

Konsumentlzöplagens 3 & tredje stycke föreskriver således att lagens minimiskydd kan avtalas bort vid köp av gas i ledning under förutsättning att Konsumentverket godkänt de allmänna avtalsvillkor som tillämpas vid sådana köp. Det skulle för att alla energikonsumenter skall ha samma skydd, krävas att Konsumentverket ges en generell möjlighet att stoppa standardvillkor som verket anser oskäliga. Ett ställningstagande i denna fråga förutsätter emellertid en fullständig översyn av den energirättsliga regleringen och av samtliga standardvillkor på området. Frågan har därför inte närmare kunnat ses över inom ramen för denna utredning.

5.3. Fri konkurrens på elmarknaden

En fråga som ofta debatterats, både före och efter omregleringen av elmarknaden, rör mätningen av elförbrukningen. Det har höjts röster för att det i detta avseende i praktiken inte föreligger någon egentlig konkur-

• Sida 98
•  Original

renssituation för de små konsumenterna, dvs. hushållen. Anledningen här- till har uppgetts vara att konsumenten så länge han håller sig till den elsäljare som innehar leveranskoncession för området, kan behålla en mätare av konventionellt utförande (vilken inte kan mäta förbrukningen på timbasis). Om konsumenten vill byta leverantör till annan än den som innehar leveranskoncession krävs att konsumenten byter till en mätare som kan registrera förbrukning varje timme. Eftersom mätarbytet är förenat med förhållandevis höga kostnader (i genomsnitt 8 000 kr) har det från vissa håll ansetts att den fria konkurrensen i detta avseende satts ur spel i och att huvudleverantören (leveranskoncessionshavaren) gynnas på bekost— nad av övriga elsäljare. Det måste i tydlighetens namn nämnas att byte till timmätare endast krävs vid ett tillfälle. Sedan man väl bytt till timmätare — eller om man redan har sådan — är det möjligt att byta leverantör hur ofta man vill (under förutsättning att man iakttar lagstadgad uppsägnings- tid, se vidare härom nedan).

Motivet för kravet på timmätning är att det skall vara möjligt att jämföra en leverantörs inmatning till nätet med den mängd el som hans kunder tar ut från nätet. Leverantörens inmatning skcr regelmässigt på en helt annan geografisk plats och på en annan spänningsnivå än konsu- menternas uttag. Mätvärdena används för avräkning av konsumenternas köp och även för kontroll av de balansansvari ga leverantörernas åtaganden. Tidsperioden en timme har använts under lång tid för Uppmätning av leveranser till större kunder. Samma tidsperiod används i Norge medan en period om t.ex. 30 minuter gäller i England.

Ansvaret för avräkningen på nationell nivå ligger på Svenska Kraftnät. För att avräkningen skall fungera när det finns mer än en balansansvarig ; i ett nätområde anses krävas att området definieras och etableras. Med ett . nätområde avses ett område där nätägaren har timregistrerande mätning mot angränsande nätområden och där förlusterna kan hänföras till en ; balansansvarig. Denna process tar för närvarande mellan en och två

• Sida 99
•  Original

månader.”) Samtliga mätområden i landet beräknas vara etablerade senast den 30 juni 1996.

Oavsett vilka systemskäl som kan anföras för timmätning innebär kravet på mätarbyte att det för konsumenten i praktiken inte är ekonomiskt försvarbart att byta leverantör. Med hänsyn till kostnaden för den faktiskt använda elen skulle det ta åtskilliga år innan mätarkostnaden tjänats in och bytet lönar sig. Visserligen får konsumenter som köper sin el från leveranskoncessionshavaren, indirekt del av den fria konkurrensen genom att huvudleverantörens eltaxa är reglerad. Det är emellertid svårt att uttala sig om vilket pris som skulle kunna uppnås på en fullständigt konkurrens- utsatt marknad.

Frågan om mätarbyte innehåller många intrikata problemställningar som det inte varit möjligt att närmare belysa inom ramen för denna utredning. Vid månadsskiftet april/maj 1996 redovisade dessutom NUTEK och Svenska Kraftnät på särskilt uppdrag av Näringsdepartementet ett för— slag som i princip går ut på att det skall införas ett system utan krav på timmätning hos hushållskonsumenterna. Förslaget går i korthet ut på följande. Ett system med timvis mätning är att föredra på lång sikt. Kostnaden för sådan mätning är dock för närvarande alltför hög för att elanvändare med låg elförbrukning, t.ex. hushållskonsumenter, fritt skall kunna köpa el på elmarknaden. Det föreslås därför att det under en övergångsperiod — tills mätarkostnaden minskat — införs ett schablonavräk- ningssystem som inte kräver att befintliga elmätare byts ut mot tim- registrerande mätare hos elanvändare med låg elförbrukning, men att dessa likväl kommer att kunna debiteras för den faktiskt uppmätta elförbruk- ningen. Schablonmetoden föreslås börja gälla från den 1 april 1997. Enligt förslaget kan mätarkostnaden på några års sikt förväntas sjunka på grund av den tekniska utvecklingen, men att förutsäga hur snabbt detta kommer att ske är inte möjligt.

En annan fråga av närmast konkurrensrättslig natur är den om upp- sägningstiden för byte av elsäljare. Den som köper el av huvudleveran-

6" ERA nr 41996, 5. 27.

• Sida 100
•  Original

tören men som vill byta leverantör, har sex månaders uppsägningstid. Denna tid har ansetts rimlig eftersom huvudleverantören behöver tid att ställa om sina förhållandenfl bl.a. med tanke på långsiktiga avtal med elproducenter. Ett av skälen bakom systemet med leveranskoncession är att skydda konsumenterna. Systemet får dock även konsekvenser som är mindre konsumentvänliga. Samtidigt som en sex månaders uppsägningsfrist gäller hos huvudleverantören skall den som köper el från annan än huvud- leverantören kunna byta till denne med en månads varsel (se 5 kap. 8 % förslaget till ny ellag). Alla aktörer på elmarknaden har således inte identiska möjligheter att binda elkonsumenter till sig, trots att det på dagens öppna elmarknad inte torde vara svårare att sälja ett elöverskott än att täcka ett elunderskott. Oaktat vad som nu sagts synes en uppsägningstid på sex månader vara en lång tid från konsumentsynpunkt. Frågan om upp- sägningstid är emellertid inte renodlat konsumenträttslig, varför den inte 1 närmare kunnat ses över inom ramen för denna utredning.

5 .4 Elavbrott av elsäkerhetsskäl

1 Här skall avslutningsvis endast kort beröras en fråga som gäller av- i stängning av en elanläggning till följd av brister i anläggningen i elsäker— ; hetshänseende. Om det vid t.ex. en inspektion av Elsäkerhetsverket kon— stateras att en elanläggning är i sådant skick att det föreligger omedelbar

fara för person, djur eller egendom, föreläggs innehavaren av anlägg- ' ningen att snarast åtgärda bristerna. I de fall innehavaren av ekonomiska orsaker inte kan åtgärda bristerna bör anläggningen stängas av. Det har hävdats att humanitära skäl ibland kan göra sig gällande och att det därför kan vara mindre lämpligt att stänga av elen. Fråga har även uppkommit om samhället skall träda in för att bekosta nödvändiga åtgärder, för att därigenom undvika att den enskilde drabbas. Det är min mening att, i situationer då det föreligger sådan omedelbar fara för skador genom

”' Se prop. 1993/94:162 s. 174 f.

• Sida 101
•  Original

inverkan av el, det omedelbara skyddet för framförallt människors och djurs liv och hälsa, måste prioriteras framför risken för mer avlägsna följder av ett elavbrott. Är en anläggning i så bristfälligt skick som nu sagts får innehavaren stå för konsekvenserna. Det måste vara i samtliga inblandades intresse att anläggningen så snabbt som möjligt tas ur drift. Den aktuella frågeställningen torde dessutom få sin lösning genom förslaget till ny ellag. Enligt 11 kap. 3 &" andra stycket i förslaget, kan Elsäkerhetsverket besluta om rättelse på den försumliges bekostnad vid underlåtelse att iaktta vad som åligger honom i elsäkerhetshänseende.

• Sida 102
•  Original

• Sida 103
•  Original

6. Författningskommentar

6.1. Förslaget till lag om ändring i ellagen

11 kap. Särskilt om överföring och leverans av el till hushållskonsumenter

Förslaget till ny ellag som lades fram av Ellagstiftningsutredningeni SOU 1995:108, kommer preliminärt att leda till lagstiftning som träder i kraft den 1 juli 1997. Den nya ellagen innebär en modernisering av huvudreg- leringen på elområdet. De här föreslagna särskilda konsumentskyddsreg- lema har arbetats in i förslaget till ny ellag eftersom reglerna passar väl in i lagens systematik och då det inte framkommit något skäl till varför konsumentskyddet skulle behöva regleras i en särskild konsumentlag.

Konsumentskyddsbestämmelserna har placerats i ett nytt 11 kap. i förslaget till ny ellag; efter förslagets 10 kap. som innehåller regler om bl.a. skadestånd med anledning av kvalitativa driftstörningar, men före förslagets generella bestämmelser om tillsyn m.m.

Med anledning av förevarande förslag kommer konsumentbegreppet att användas i mer än en betydelse i ellagen (jfr t.ex. 3 kap. 11 5 och 4 kap. 1 & förslaget till ny ellag). ] den nya ellagen bör därför göras en åtskillnad redan i det inledande kapitlet. Begreppet konsument bör liksom skett i övrig konsumenträttslig lagstiftning reserveras för egentliga konsumenter, dvs. de som avses i det föreslagna nya elfte kapitlet, medan övriga an- vändare av el kan benämnas t.ex. elanvändare.

• Sida 104
•  Original

Allmänt

11 kap. Särskilt om överföring och leverans av el till hushållskonsumenter

I bestämmelsen anges att de särskilda konsumentskyddsreglerna gäller ko- nsumtion av el huvudsakligen för enskilt ändamål.62 Med begreppet kon- sument avses en fysisk person, dvs. ej associationer och inte heller döds— bon. Denna avgränsning överensstämmer med begreppets betydelse i den konsumenträttsliga lagstiftningen. Bestämmelserna i detta kapitel är vidare inte tillämpliga på all överföring/leverans av el till konsumenter. Elen skall vara avsedd att användas huvudsakligen för enskilt ändamål. Med enskilt ändamål avses i princip hushållskonsumtion. Används elen både för enskilt ändamål och i näringsverksamhet blir det avgörande vilken användning som i det enskilda fallet är den huvudsakliga.

2 & Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i detta kapitel är till nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne.

Föreskriften slår fast att bestämmelserna i förevarande kapitel är tvingande till elkonsumentens förmån på det sättet att denne inte är bunden av av- talsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna är till nackdel för konsu- menten. Den jämförelse som nämns i paragrafen skall i princip göras mellan det enskilda avtalsvillkoret och den enskilda lagbestämmelsen som reglerar en viss fråga. Det är alltså inte fråga om att göra en helhetsbe— dömning av ett avtal som i vissa avseenden ger elkonsumenten en sämre men i andra avseenden en förmånligare ställning än som följer av lagen. En motsvarande bestämmelse finns i t.ex. 3 & första stycket konsument- köplagen.

(”2 För enkelhetens skull används begreppet konsumtion även i elsammanhang även om energi enligt fysikens lagar inte kan förbrukas utan endast omvandlas.

• Sida 105
•  Original

Elkonsumenten får däremot alltid åberopa ett avtalsvillkor som för honom är förmånligare än som följer av lagens regler. Lagen ger således elkonsu- menten ett minimiskydd i förhållande till nätägaren/elsäljaren.

Det bör påpekas att paragrafen avser avtalsvillkor varigenom elkonsu- menten på förhand godtar inskränkningar i sina rättigheter eller utvidgning- ar av sina skyldigheter enligt lagen. Däremot hindrar paragrafen inte att elkonsumenten, när en befogenhet eller förmån eller skyldighet enligt lagen väl har aktualiserats, i det konkreta fallet avstår från befogenheten eller förmånen med giltig verkan eller binder sig vid en längre gående skyldighet. Frågan huruvida ett sådant avstående eller åtagande från kon- sumentens sida kan anses ha skett och i vad mån det är bindande för konsumenten får bedömas enligt allmänna avtalsrättsliga regler, varvid konsumenten skyddas bl.a. av den allmänna förmögenhetsrättsliga general- klausulen i 36 & avtalslagen. Avbrytande av överföring eller leverans av el

3 & Försummar en konsument att iaktta vad som åligger honom får över— föringen av el avbrytas eller begäran härom framställas om försummelsen är väsentlig, om inte den som konsumenten varit försumlig mot genom anmaning har kunnat åstadkomma rättelse och om avstängning kan ske utan risk för liv och hälsa eller omfattande egendomsskador. Avstängning får dock alltid ske om konsumenten förfarit otillbörligt.

Avser försummelsen underlåtelse att betala avgift för överföring eller leverans av el gäller dessutom att överföringen inte får avbrytas eller begäran härom framställas om betalning sker inom tre veckor från det att

2. meddelande om den uteblivna betalningen lämnats till socialnämnden i den kommun där konsumenten får el överförd.

Överföring får inte heller avbrytas eller begäran härom framställas om socialnämnden inom den tid som anges i andra stycket skriftligen har meddelat innehavaren av nätkoncessionen respektive elsälj aren att nämnden åtar sig betalningsansvaret för skulden.

Överföringen får inte avbrytas eller begäran härom framställas förrän det efter utgången av den tid som anges i andra stycket har gått ytterligare två vardagar.

• Sida 106
•  Original

Kostnad för avstängningsåtgärd får påföras konsumenten. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer formulär till underrättelse och meddelande som avses i andra stycket.

Om en nätägare/elsäljare överväger att stänga av elen för en konsument, medför bestämmelsen att hänsyn måste tas till bl.a. graden av försumlig- het, risken för hälsa och liv eller omfattande egendomsskador och elkonsu- mentens sociala förhållanden. Det är nätägaren/elsäljaren som har att be- döma om försummelsen är väsentlig och om det föreligger risk i nämnda avseenden samt om konsumenten förfarit otillbörligt, medan det åligger socialnämnden att beakta elkonsumentens sociala situatiot.

Paragrafen riktar sig inte enbart till nätägaren, även om det i praktiken endast är denne som kan verkställa en avstängning. En regel som riktade sig enbart till nätägaren skulle innebära en skyldighet för denna att kon— trollera om en begäran om avstängning från elsäljare har fog för sig. En sådan regel skulle lägga ett alltför stort ansvar på nätägaen. Det åligger således det nätägare/elsäljare som initierar avstängningen att efterleva be- stämmelsema i förevarande paragraf.

För att kunna verkställa en avstängning behöver nätägaren i vissa fall ha tillträde till konsumentens bostad. Att nätägaren har rätt till tillträde följer av nätavtalet. Om konsumenten i denna situation nte frivilligt går med på avstängning eller om försummelsen avser ett betilningskrav som är tvistigt, torde frågan om strömmen får stängas av kinna komma att 4 prövas av kronofogdemyndighet (och allmän domstol) e'ter ansökan om ( handräckning (enligt lagen /1990:746/ om betalningsföreläggande och ', handräckning). Särskild föreskrift härom behövs dock in'e (se 3 5 2 eller 4 5 första stycket 1 jämförd med 4 & första stycket 2 nimnda lag). Om konsumenten frivilligt går med på att strömmen stängs tV torde det inte finnas anledning att betunga den enskilde konsumenten ned de kostnader som är förenade med en handräckningsprocess. Motsvarznde gäller enligt hyreslagen. Det finns därför inget generellt krav på att nitägaren skall gå via kronofogdemyndigheten (dvs. ha en exekutionstitel) för att få stänga

av elen.

• Sida 107
•  Original

Om nätägaren kan stänga av strömmen utan tillträde hos konsumenten, kan avstängning i vissa fall förhindras genom bestämmelsen i 4 5, dvs. om fordran helt eller delvis är tvistig. Om fordran inte är tvistig kommer avstängning att kunna ske om övriga kriterier i första - fjärde styckena är uppfyllda. Skulle nätägare/elsäljare stänga av elen i strid med dessa be— stämmelser, blir han skadeståndsskyldig enligt 6 5. Det är inte möjligt att i de fall tillträde inte behövs, ha ett krav på att företaget skall begära handräckning hos kronofogdemyndighet för att få stänga av strömmen.

Det kommer således att föreligga en skillnad i möjligheten till prövning mellan fall där nätägaren behöver tillträde hos konsumenten och fall där nätägaren kan stänga av elen utan sådant tillträde. Det bör emellertid an- märkas att frågan om rätt till avstängning förelegat, alltid kan komma att prövas i en skadeståndsprocess där det åligger nätägaren/elsäljaren att visa att avstängningen inte skett i strid med bestämmelserna i 3 5.

Det bör anmärkas att bestämmelserna i 3 & uteslutande reglerar den situationen att en avstängning är förestående. Har avstängning väl skett får förutsättningama för att strömmen skall kopplas på igen, lösas avtalsvägen.

Första stycket

Elkonsumenten torde i mer än ett avseende kunna bryta mot de för- pliktelser som följer av avtalet med nätägaren respektive elsäljaren. Den utan jämförelse vanligaste försummelsen torde dock vara dröjsmål med be— talningen för nät- respektive leveranstjänsten. En nätägare/elsäljare som inte får betalt kan utverka betalningsföreläggande för sin fordran och via ett utslag på fordran framtvinga utmätning och exekutiv försäljning av fas— tighet eller annan egendom. I det stora flertalet fall torde företaget genom sådana åtgärder kunna på ett tillfredsställande sätt ta till vara sina intres- sen. Det tar dock ofta viss tid att genom exekutiva åtgärder skaffa sig be- talning. Mot den bakgrunden måste man räkna med att det kan finnas fall där det skulle verka stötande om nätägaren/elsäljaren under alla omständig- heter var skyldig att fortsätta sin överföring/leverans utan att få betalning. Även i andra situationer kan det vara befogat att stänga av eltillförseln. Förevarande bestämmelse ger företaget möjlighet att stänga av elen.

• Sida 108
•  Original

Rätten till avstängning kan dock tillämpas endast i undantagsfall. Till en början gäller att avstängning inte får ske annat än om försummelsen är väsentlig. Väsentlighetsbedömningen tar sikte på att utesluta ringa fall av försummelse som inte är av stor betydelse för nätägaren/elsäljaren (jfr det köpråttsliga väsentlighetskravet i t.ex. 54 & första stycket köplagen och i 40 & konsumentköplagen). I fråga om småbelopp får således nätägaren/el- säljaren lita till indrivning. Detsamma torde gälla om det rör sig om en- staka betalningsförsummelser av icke alltför betydande belopp.

Avstängning får inte heller ske om det föreligger risk för liv och hälsa eller omfattande skador på egendom, dvs. värdemässigt betydande skador. Risk för liv och hälsa kan uppkomma t.ex. vintertid om det är mycket kallt ute och bostaden värms upp via el. Exempel på egendomsskador är om vattenledningarna i en byggnad riskerar att frysa sönder om elen stängs av.

Innan avstängning tillgrips bör nätägaren/elsäljaren genom anmaning försöka åstadkomma rättelse. Anmaningen bör innehålla en uppgift om att socialnämnden i ett senare skede kan komma att kontaktas. Härigenom får konsumenten en möjlighet att själv kontakta socialnämnden eller förhindra att sådan kontakt tas. I fråga om väsentliga försummelser skall företaget först genom anmaning till konsumenten försöka åstadkomma rättelse. I samband med anmaningen bör konsumenten ges skälig tid för rättelse. När det gäller avgifter som inte betalats bör tiden inte vara kortare än två veckor. Konsumenten kan alltså genom betalning klara sig undan från hotet om avstängning.

Om konsumenten uppenbart missbrukar rätten till överföring/leverans har nätägaren/elleverantören möjligen att få elen avstängd om det fratngår att konsumenten förfar otillbörligt. Exempel på sådana situationer är om en elabonnent med ekonomisk förmåga ständigt underlåter att betala sina elräkningar i tid. Ett annat exempel är om en konsument innehar värdefull egendom som riskerar att förstöras vid en avstängning. Om konsumenten i detta fall trots ekonomisk förmåga underlåter att betala sina elräkningar och även underlåter att vidta åtgärder för att skydda egendomen kan konsumentens handlande komma att betraktas som otillbörligt. Ett

• Sida 109
•  Original

ytterligare exempel är om en konsument manipulerat med elutrustningen i bostaden. Om nätägaren/elsäljaren stänger av elen utan att ha rätt till det, blir

företaget skadeståndsskyldigt enligt 6 5.

Andra stycket Regeln i andra stycket är utformad så att elkonsumenten ges möjligheter att själv göra rätt för sig. Det kan inte sällan ske om betalningsfristen är så lång att en månadslön eller motsvarande kan komma att betalas ut inom tiden. Betalningsfristen är bestämd med hänsyn till att socialnämnden skall ha tillräcklig tid för att hinna nå kontakt med konsumenten och fatta beslut inom tidsfristen. Med en betalningsfrist på tre veckor har konsumenten tid på sig att hinna ordna med betalning liksom socialnämnden har tid att agera, utan att därmed nätägarens/elsäljarens berättigade intresse att motta betalning träds för när.

Fristen för möjligheten att förhindra avstängning av el är alltså tre veckor. Enligt lagen (1930: 173) om beräkning av lagstadgad tid blir sista dagen att betala (eller enligt fjärde stycket för socialnämnden att äta sig att betala) den dag som genom sitt namn i veckan motsvarar den från vilken tidsfristen börjar löpa. Om tidsfristen börjar löpa torsdagen den 5 sep- tember 1996, är således den sista betalningsdagen torsdagen den 26 sep- tember 1996. Om den sista dagen för betalning infaller på en söndag, annan allmän helgdag, lördag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton,

flyttas den till nästföljande vardag.

Enligt andra stycket skall ett meddelande om förestående avstängning och anledningen till denna lämnas till socialnämnden i den kommun där hushållet är beläget. Om särskild socialnämnd saknas gäller i stället att meddelandet skall sändas till endera av den eller de nämnder som kom- munfullmäktige bestämt skall fullgöra uppgifter inom socialtjänsten. För undvikande av missförstånd bör anmärkas att det — oavsett vilken nämnd- organisation som finns i en kommun — är tillräckligt att det anges social- nämnden som mottagare av ett meddelande enligt första stycket.

• Sida 110
•  Original

Underrättelsen till konsumenten skall delges denne enligt delgivnings- lagen, eftersom det är av stor betydelse att konsumenten verkligen får del av underrättelsen. Denna ålägger nämligen konsumenten en aktivitet som är av närmast avgörande betydelse för den fortsatta överföringen/leve- ransen av el.

Socialnämnden har vid sin prövning att beakta hushållets sociala situa- tion, t.ex. om det föreligger missbruksproblem, eller om den ekonomiska situationen är sådan att ingripande bör ske.

Tredje stycket

Bestämmelsen ger socialnämnden en möjlighet att förhindra att elen stängs av. Enligt bestämmelsen kan socialnämnden åta sig betalningsansvaret för skulden till nätägaren/elsäljaren. Vad det är fråga om är att socialnämnden gentemot nätägaren/elsäljaren utfäster sig att betala skulden. Utfästelsen som sådan medför naturligtvis ingen förändring i fråga om elkonsumentens skyldighet att betala skulden till nätägaren/elsäljaren.

Det räcker att socialnämnden åtar sig betalningsansvaret för själva skul- den. Således är fjärde stycket tillämpligt även om socialnämnden inte åtar sig ansvar för den redan upplupna räntan på skulden. En annan sak är att socialnämnden genom åtagandet försätter sig i en gäldenärsposition gente- mot nätägaren/elsäljaren i fråga om en fordran som är förfallen till be- talning. Det sagda torde medföra att socialnämnden är skyldig att betala dröjsmålsränta från den dag åtagandet görs till dess att skulden betalas.

Socialnämnden har en tidsfrist att beakta, nämligen betalningsfristen på tre veckor enligt andra stycket. Frågan om när tidsfristen löper ut har be- handlats tidigare.

Betalningsåtagandet skall ha kommit företaget till handa inom tids- fristen. Det är således — i motsats till exempelvis åtagande enligt 12 kap. 44 5 jordabalken — inte tillräckligt att socialnämnden inom fristen avsänder ett rekommenderat brev med meddelandet om betalningsåtagandet.63

” Jfr not 18.

] l

• Sida 111
•  Original

Det bör slutligen beröras att det kan gå en tid från det att social- nämndens meddelande skickas till dess att skulden verkligen betalas. Detta dröjsmål med betalningen kan inte läggas elkonsumenten till last.

Fjärde stycket

Dagens betalningssystem — t.ex. bank- och postgirot — är som regel upp- byggda så att betalningsmottagaren underrättas om betalningen först en eller annan dag efter det att han faktiskt kunnat förfoga över tillgodohavan- det. Den ytterligare fristen på två dagar är således föranledd av att man vill undvika att strömmen stängs av trots att betalning skett i tid men nära slutet av betalningsfristen.

Femte stycket

De kostnader som är förenade med en avstängning, t.ex. underrättelse och meddelande enligt andra stycket samt resa till avstängningsplatsen, får nätägaren/elsäljaren debitera konsumenten.

Sjätte stycket

I bestämmelsen bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter om formu— lär till underrättelse och till meddelande som avses i andra stycket. Rege— ringen ges även rätt att delegera föreskriftsrätten till förvaltningsmyndig- het. I avsnitt 4.2 kommenteras förslaget till sådana föreskrifter närmare.

Bestämmelsen utgör som framgår av den allmänna motiveringen endast en kodifiering av en regel som redan i dag normalt utgör ett standardvillkor i nät- respektive leveransavtalet. Att förhindra att näringsidkare använder möjligheten till avstängning som ett påtryckningsmedel i en tvist, är av så väsentlig betydelse för konsumenten att regeln uttryckligen bör framgå av lag.

• Sida 112
•  Original

Bestämmelsen hindrar avstängning enbart ifråga om fordran som helt eller delvis är föremål för tvist. Bestämmelsen är således inte tillämplig om konsumenten underlåter att betala en fordran eller del därav som inte är tvistig.

Meddelande om förutsebara avbrott

5 5 Kan innehavaren av nätkoncession förutse annat än kortvarigt avbrott i överföringen skall konsumenten underrättas härom i så god tid som möjligt. Konsumenten skall underrättas personligen eller, om det är lämpligt, genom anslag.

Enligt bestämmelsen har nätägaren en skyldighet att underrätta elkonsu- menten om förutsebara driftstörningar. Bestämmelsen tar sikte på kvanti- tativa driftstörningar. Avbrottet skall aviseras i så god tid som möjligt, dvs. i princip så snart företaget får kännedom om det framtida avbrottet.

Med uttrycket annat än kortvarigt avses att utesluta helt korta avbrott. Tidslängden kan variera i det enskilda fallet. Är det fråga om ett enda avbrott torde konsumenten utan större olägenhet normalt kunna tåla strömlöshet i mer än en timme, utan att konsumenten i förväg underrättas om det. Avbrott längre än två timmar torde dock aldrig kunna ses som kortvariga.

Underrättelse skall ske genom skriftligt eller muntligt meddelande di- rekt till konsumenten. Om det — i t.ex. flerfamiljshus — är lämpligt kan i underrättelse ske genom anslag i trappuppgång eller liknande. I en tvist i fråga om nätägaren aviserat konsumenten på rätt sätt, har nätägaren att visa varför han valt anslag i stället för att meddela konsumenten personli- gen.

För att underrättelseskyldigheten skall anses uppfylld är det således inte tillräckligt att nätägaren sätter upp anslag på allmän plats, t.ex. på an- slagstavla som inte är särskilt avsedd för den aktuella gruppen av bostäder, eller att nätägaren enbart annonserar i press eller TV eller andra media.

Underrättelseskyldigheten i sig påverkar inte den ersättningsskyldighet som kan uppstå enligt 6 5. Nätägaren kan således bli skadeståndsskyldig

• Sida 113
•  Original

även om underrättelseskyldigheten enligt förevarande paragraf uppfyllts, t.ex. om avbrottet blir väsentligt mer omfattande än planerat och kon- sumenten därigenom drabbas av skador som inte kunnat förebyggas. Se dock bl.a. undantaget i 6 5 tredje stycket.

Skadestånd vid avbruten överföring eller leverans av el

6 5 Konsumenten har rätt till ersättning för den skada han lider genom att överföringen eller leveransen av el avbrutits, om inte innehavaren av nätkoncession eller elsäljaren visar att avbrottet beror på ett hinder utanför hans kontroll som han inte skäligen kunde förväntas ha räknat med och vars följder han inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit. Beror avbrottet på någon som koncessionshavaren eller elsäljaren har anlitat för att utföra underhålls-, reparations- eller liknande arbete, är koncessionshavaren eller elsäljaren fri från skadeståndsskyldighet endast om också den som han har anlitat skulle vara fri enligt första stycket. Ersättning enligt första eller andra stycket utgår inte för skador som föranletts av avstängning enligt 3 5, eller av åtgärder som vidtagits av elsäkerhetsskäl eller för att upprätthålla en god drift- och leveranssäkerhet.

Första stycket Huvudregeln är att konsumenten har rätt till ersättning för den skada han lider genom ett strömavbrott. För att nätägaren/elsäljaren skall undgå skadeståndsskyldighet krävs enligt första stycket att fyra förutsättningar föreligger. För det första skall det föreligga ett hinder för avtalsenlig upp- fyllelse. För det andra skall hindret ligga utanför företagets kontroll. För det tredje skall hindret vara sådant att företaget inte skäligen kunde för- väntas ha räknat med det. Och för det fjärde skall företaget inte skäligen ha kunnat undvika eller övervinna hindret.

För att nätägaren/elsäljaren skall undgå skadeståndsskyldighet måste samtliga fyra förutsättningar vara uppfyllda. Företaget har bevisbördan för att så är fallet.

Den första förutsättningen innebär alltså att strömavbrottet skall bero på omständigheter som utgör hinder för fullgörelse av elöverföringen/elle- veransen. Det är inte tillräckligt att fullgörelsen försvåras eller blir mer

• Sida 114
•  Original

kostsam än näringsidkaren räknat med. Det är emellertid inte en nödvändig förutsättning att fullgörelsen är absolut omöjlig för företaget. Det kan före— ligga sådana extraordinärt betungande omständigheter att de enligt en objektiv bedömning rent faktiskt måste anses utgöra hinder. De övriga för— utsättningar för befrielse från skadeståndsskyldighet vilka behandlas nedan innebär å andra sidan att endast vissa typer av hinder med framgång kan

strof eller en olyckshändelse, såsom en eldsvåda eller explosion, eller en

strejk kan hindra företagets verksamhet. Enligt i Sverige brukliga stan- dardavtal torde arbetskonflikter som regel utgöra befrielsegrund. Även en åtgärd av en myndighet kan utgöra hinder för överföring/leverans, t.ex.

Händelser av nu nämnt slag utgör dock inte i och för sig befriel- segrunder. De kan befria nätägaren/elsäljaren från skadeståndsskyldighet endast under förutsättning att de faktiskt hindrar företaget från att fullgöra överföringen/leveransen. Ett kabelbrott t.ex. berör normal: endast en del av företagets verksamhet och drabbar således bara de konsumenter som får sin el överförd/levererad via den aktuella kabeln. l

Nätägaren/elsäljaren kan som regel inte med framgång åberopa om— ständigheter av ekonomisk natur. För att kunna åberopa sådana omständig— heter måste kostnaderna för att övervinna den inträffade händelsen eller dess inverkan, klart överstiga gränsen för vad som objektivt sett kan anses skäligt i förhållande till konsumentens behov av elen. *

Den andra förutsättningen för befrielsc från skadeståndsskyldigheten är att strömavbrottet beror på ett hinder som ligger utanför nätägarens/el- % säljarens kontroll (jfr andra stycket). Detta innebär att omständigheter som kan hänföras till företagets egen kontrollsfär alltid medför skadeståndsan- svar för företaget, även om sådana omständigheter kan utgöra ett hinder mot att avtalet med konsumenten fullgörs. Den bedömning som krävs för att avgöra huruvida ett prestationshinder ligger utanför nätägarens/elsäljarens kontroll skiljer sig från en culpabe-

• Sida 115
•  Original

dömning bl.a. genom att skadeståndsskyldighet alltid inträder när orsaken till hindret direkt eller indirekt kan hänföras till företagets kontrollsfär. Det är tillräckligt att hindret beror på omständigheter som i princip är kontrol— lerbara för företaget. Däremot är det utan betydelse huruvida företagets handlande i något avseende är att betrakta som klandervärt.

Som en befrielsegrund kan elsäljare som är kraftproducent inte åberopa ett prestationshinder som beror på att företagets beräkningar av pro- duktionskapaciteten slår fel eller att det förekommer tekniska störningar av produktionen. Produktionsstömingar som beror på utifrån kommande or- saker — t.ex. beslut av myndighet — kan däremot utgöra en befrielsegrund eftersom det är fråga om ett förhållande som ligger utanför nätägarens/el— säljarens kontrollsfär.

Den tredje förutsättningen för befrielse från skadeståndsskyldigheten är att hindret är sådant att nätägaren/elsäljaren inte skäligen kunde för— väntas ha räknat med det. Det sistnämnda kravet är med hänsyn till elens natur inte i motsats till vad som gäller inom köprätten kopplat till vad nät- ägaren/elsäljaren kunde förväntas ha räknat med vid köpetillfället.

Vilka händelser som bör tas i beräkning är givetvis i hög grad bero- ende av de föreliggande omständigheterna. Det kan finnas risker som är ofta förekommande och typiska för den aktuella verksamheten så att säljaren regelmässigt bör räkna med dem, medan mera ovanliga och avlägsna händelser bör beaktas endast om det kan anses föreligga en aktuell risk för att en sådan händelse kommer att inträffa och medföra prestationshinder.

Den fjärde förutsättningen är att nätägaren/elsäljaren inte skäligen kunde undvikit eller övervunnit hindrets följder. Efter det att ett hinder har uppkommit kan följderna av det övervinnas genom att företaget utnyttjar sådana alternativa möjligheter som kan finnas för att uppfylla överförings- eller leveransåtagandet.

Som tidigare har framhållits åligger det företaget att försöka avhjälpa prestationshinder trots att avhjälpandet ofta medför ökade kostnader. Som

• Sida 116
•  Original

också påpekats tidigare kan ett hinder emellertid ibland anses föreligga även om avtalets fullgörelse inte har blivit direkt omöjlig men dock så ex- traordinärt betungande att det objektivt sett är orimligt att kräva en sådan insats som skulle vara nödvändig för att fullgöra avtalet. På motsvarande sätt förutsätts det inte heller att det måste vara direkt omöjligt att undvika eller övervinna hindrets inverkan på avtalets fullgörelse. Vad som krävs är att företaget inte skäligen kan undvika eller övervinna hindrets följder.

Andra stycket Bestämmelsen i andra stycket gäller nätägarens/elsäljarens ansvar för

dröjsmål som beror på tredje man. Bestämmelsen tar sikte på en tredje man som företag anlitat för underhålls- eller reparationsarbete (eller liknande). Beror avbrottet på en sådan tredje man undgår företaget skade- ståndsskyldighet endast om både företaget och tredje mannen skulle vara fria från skadeståndsskyldighet enligt principerna i första stycket. Detta förutsätter med andra ord att det för tredje mannens del föreligger ett hinder som avses i första stycket och att detta i sin tur enligt första stycket utgör ett ansvarsbefriande hinder för nätägaren/elsäljaren. Se dock nästa

stycke.

Tredje stycket 1 ellagen finns generella föreskrifter som har till syfte att förhindra skador

(på person eller sak eller anläggning) genom inverkan av el. Vid risk för sådana skador skall anläggningens innehavare vidta nödvändiga åtgärder (skyddsåtgärder) för att förhindra att skador uppkommer (se t.ex. 9 kap. 1-2 55 förslaget till ny ellag). Det framgår dock inte närmare av ellagen' i vilka situationer åtgärder skall vidtas eller vilka åtgärder som bör vidtas. ! Föreskrifter med avseende på vissa situationer meddelas av Elsäkerhets- j verket. Av ellagen följer vidare en underförstådd skyldighet att hålla an- * läggningen i sådant skick att en god drift- och leveranssäkerhet främjas (se ' t.ex. 2 kap. 19 & förslaget till ny ellag). Vilka åtgärder som skall vidtas framgår inte närmare av ellagen. Om nätägaren vidtar åtgärder av el- säkerhetsskäl eller för att upprätthålla en god drift- och leveranssäkerhet,

• Sida 117
•  Original

bör nätägaren inte drabbas av skadeståndsansvar med anledning av elav- brott som föranletts av sådana åtgärder. En uttrycklig föreskrift härom finns därför intagen i förevarande stycke.

Alla underhållsarbeten torde emellertid inte omfattas av denna undan- tagsregel. Det torde inte vara uteslutet att nätägaren kan bli ersättnings- skyldig med anledning av t.ex. eftersatt underhåll på en allmänt sett dålig anläggning.

Skadeståndsansvar kan inte heller komma i fråga om nätägare/elsäljare i enlighet med bestämmelserna i 3 & utnyttjat sin rätt till avstängning på grund av konsumentens försummelse.

7 & Skadestånd på grund av avbruten överföring eller leverans av el omfattar ersättning för utgifter, inkomstförlust samt annan förlust på grund av avbrottet.

Är skyldigheten att utge skadestånd enligt 6 & oskäligt betungande med hänsyn till den skadeståndsskyldiges ekonomiska förhållanden, kan skade- ståndet jämkas efter vad som är skäligt, varvid även den skadelidandes behov av skadeståndet och övriga omständigheter skall beaktas.

Första stycket Den allmänna utgångspunkten för regleringen av skadeståndets omfattning är principen om fullt skadestånd. Denna princip anses innebära att den skadelidande parten ekonomiskt skall sättas i samma läge som om mot- parten skulle ha fullgjort avtalet på rätt sätt (det positiva kontraktsin— tresset).

För det första gäller vid bestämmandet av skadeståndets omfattning en- ligt allmänna skadeståndsrättsliga principer den s.k. adekvansregeln. Enligt denna regel omfattar ersättningsskyldigheten inte förluster som saknar ett adekvat orsakssammanhang med avtalsbrottet. Det innebär att mycket av- lägsna, onormala och opåräkneliga följder av avtalsbrottet faller utanför skadeståndsskyldigheten. Det är inte möjligt att ange några generella rikt- linjer för hur gränsen mellan adekvata och icke adekvata förluster på

• Sida 118
•  Original

grund av ett avtalsbrott skall dras. Det får i stället överlämnas åt rättstill- lämpningen att avgöra denna fråga med hänsyn till de särskilda omständig- heterna i varje enskilt fall.

Principen om full ersättning modifieras vidare av en annan skadestånds— rättslig princip som anger att den skadelidande parten skall vidta skäliga åtgärder för att begränsa sin skada och att försummelse härvidlag kan in- verka på den skadelidandes rätt till ersättning. Härvid spelar underrättelser om förutsebara avbrott en viktig roll.

I förevarande stycke anges särskilt några av de förlustposter som kan omfattas av ett skadestånd. Ett elavbrott leder ofta till att konsumenten åsamkas utgifter av olika slag. Det kan vara fråga om utgifter som föran— leds av olika åtgärder för att kompensera den uteblivna elen, t.ex. utgifter * för telefonsamtal, resor, inköp av stearinljus, batterier och gasol, eller 1 restaurangbesök. [

Konsumentens rätt till ersättning för utgifter är givetvis begränsad till i vad som med hänsyn till omständigheterna framstår som skäligt. Detta följer också av skyldigheten att vidta skäliga åtgärder för att begränsa sin skada. Konsumenten får t.ex. inte välja ett onödigt kostsamt transportsätt vid inköp av batterier eller gasol, om konsumenten med hänsyn till om- ständigheterna lika gärna hade kunnat åka med allmänna kommunikations- medel.

Vid bedömningen av ersättningskrav tas inom köprätten generellt hänsyn till såväl varans värde som avtalsbrottets betydelse för köparen. Om det är fråga om en vara som köparen har dagligt behov av bedöms köparens krav normalt mer generöst än om det är fråga om en vara som , används mer sällan. Inom köprätten gäller generellt även att om köparen av särskild anledning har behov av varan utan dröjsmål, skall detta beaktas vid bedömningen av ersättningskravet. Applicerat på elförhållanden medför dessa principer att vid bedömningen av ersättningskrav med anledning av elavbrott, elkonsumentens krav bör bedömas generöst och att särskild vikt bör läggas på konsumentens behov av el för värme, matlagning, god

hygien m.m.

• Sida 119
•  Original

I förevarande stycke nämns också ersättning för inkomstförlust. Ett bortfall ai arbetsförtjänst kan uppstå exempelvis om konsumenten på grund av ett elavbrott kommer för sent till sitt arbete eller måste stanna borta från arbetet för att omedelbart vidta åtgärder för att begränsa följ- derna av avbrottet. Detta kan vara situationen om strömmen till en villa bryts och vattenrör riskerar att frysa sönder. Uttrycket inkomstförlust tar sikte på såväl inkomst av anställning som av annat förvärvsarbete. Även i detta härseende gäller givetvis att konsumenten är skyldig att begränsa sin förlust Vid tvist är det konsumenten som har att styrka sin förlust, exempelvis genom intyg från arbetsgivaren.

Ersättnzngsrätten enligt paragrafen avser således ersättning för olika former av ekonomisk skada, dvs. skador på sak (t.ex. skador på livsmedel i frys, eller skador på hushållsmaskiner och hemelektronik) eller på person (t.ex. förfrysningsskador), eller allmänna förmögenhetsskador. Den eko- nomiska skadan är ofta indirekt (följdskada) men det förekommer även direkta skador orsakade av strömavbrott (då avbrottet inte beror på någon skada hos nätägaren).

Det torde inte vara ovanligt att ett elavbrott orsakar konsumenten besvär och olägenheter som inte direkt kan mätas i pengar. Som exempel kan nämnas att konsumenten måste sätta till fritid eftersom matlagningen blivit mer betungande sedan strömmen försvann, och konsumenten därför inte får avsett utbyte av ledigheten. Dagens långtgående elektrifiering har i stor utsträckning kommit att underlätta hushållsarbete av olika slag men även att tillgodose olika fritidsintressen. lntrång i sådana intressen har där- för i ökad grad kommit att uppfattas så att de har en direkt ekonomisk betydelse. Som konstaterats vid ett flertal tidigare tillfällen (se bl.a. SOU 1976:66 s. 172 f., SOU 1984:25 s. 174 och prop. l989/90:89 s. 42) bör således även en skada av denna typ kunna bedömas som en ekonomisk skada, närmast då som ett intrång i konsumentens intresse av att få valuta för kostnader och arbete som konsumenten har lagt ned för att få ökad fritid, ett bekvämare vardagsliv eller en för konsumenten värdefull rekrea-

• Sida 120
•  Original

tion. Konsumenten bör därför enligt förevarande bestämmelse kunna erhålla ersättning även för detta slags skador, om de inte kan anses bli till fullo ersatta genom stilleståndsersättning eller dylikt. Ersättningen får i hit hörande fall i regel bestämmas på grundval av en skönsmässig upp- skattning. En förutsättning för rätten till ersättning för sådana skador är att de inte består av enbart ej alltför betydande olägenheter som man alltid måste räkna med vid ett elavbrott. Skador av rent ideell natur som obehag, olust och irritation över det besvär som ett elavbrott kan vålla bör sålunda inte ge rätt till ersättning. Den närmare gränsdragningen mellan fall som kan anses ha ekonomisk betydelse och andra fall får emellertid överlämnas åt rättstillämpningen. Elavbrott med konsekvenser på elförbrukning för väldigt särpräglade ändamål som faller utanför den normala hushållsan— vändningen kan i och för sig föranleda ersättningsrätt, I flertalet fall torde emellertid sådana skador kunna uteslutas på grund av kravet på adekvans och vad elsäljaren skäligen kunde förväntas ha räknat med.

Andra stycket Förevarande stycke innehåller en allmän jämkningsregel (jfr 6 kap. 2 & skadeståndslagen) som är tillämplig vid alla slag av skador. Vid jämk- ningsregelns tillämpning bör man utgå från den ersättning som den an- svarige kan anses skyldig att utge enligt 6 &.

Avgörande för frågan om nedsättning av skadeståndet alls skall bli aktuell, är alltså enbart förhållandena på den skadeståndsskyldiges sida. Den första fråga som en domstol får ställa vid jämkningsbedömningen är om det skadestånd som den ansvarige är skyldig att utge skulle i sådan grad belasta hans ekonomi, att det i varje fall från denna synpunkt ter sig oskäligt att döma ut beloppet. Besvaras denna fråga nekande, är det redan klart att jämkningsbestämmelsen inte kan åberopas. Annars blir nästa fråga, om det trots följderna för den skadeståndsskyldiges ekonomi ändå föreligger sådana omständigheter i övrigt att ojämkad ersättning bör utgå.

Ett skadestånd kan aldrig anses oskäligt betungande för den skade- ståndsskyldige, om skadeståndet täcks av en ansvarsförsäkring eller när den ansvarige är att bedöma som självförsäkrare. I princip bör jämkning

• Sida 121
•  Original

inte heller komma i fråga när den ansvarige har underlåtit att teckna ansvarsförsäkring, trots att han objektivt sett borde ha försäkrat sig. Om han av misstag eller förbiseende har underlåtit att förnya en försäkring som han tidigare haft, kan det dock ibland te sig oskäligt att döma ut fullt skadestånd. Så kan även vara fallet om företagaren verkligen har en ansvarsförsäkring som emellertid inte täcker den inträffade skadan och företagaren genom ett ursäktligt misstag inte varit medveten om detta. Det bör emellertid understrykas att man måste ställa upp mycket stränga krav på en företagares omsorg och förtänksamhet i dessa avseenden.

Om den skadeståndsskyldiges försäkringar eller försäkringsmöjligheter inte utgör skäl mot jämkning uppkommer frågan om skadeståndet är oskäligt betungande till hans ekonomiska förhållanden i övrigt. Kan han väntas klara av skadeståndsbetalningarna utan alltför stora uppoffringar, bör jämkning inte komma i fråga.

Även den skadelidandes ekonomiska förhållanden är av betydelse för frågan om jämkning skall ske. Om skadeståndet är av väsentlig betydelse för den skadelidandes försörjning eller om han annars är i särskilt behov av att få ut skadeståndet, kan detta utgöra skäl mot jämkning. Inte ens en långtgående jämkning kan dock anses obillig mot den skadelidande när dennes försäkring täcker skadan, vare sig ersättningskravet framställs av den skadelidande själv eller regressvis av försäkringsbolaget.

I fall då den skadelidande inte har Skadeförsäkring får prövningen bero på skadans storlek och karaktär. En enskild person torde vanligen ha lättare att bära en egendomsskada än en personskada. Också graden av den ansvariges skuld bör i viss mån — åtminstone i gränsfall — kunna få betydelse vid bedömningen om skadeståndet skall jämkas. Självfallet kan jämkning inte komma i fråga om en företagare vållar skada genom att inte hålla anläggningarna i sin verksamhet i ett skick som motsvarar normal standard. Vad som särskilt får betydelse vid skälighetsbedömningen är om den ansvarige på detta sätt medvetet har tagit en risk. Jämkningsregeln är i allmänhet inte avsedd för sådana fall.

I undantagsfall torde det även kunna förekomma skäl att beakta även andra omständigheter än ekonomiska.

• Sida 122
•  Original

8 & Talan om skadestånd enligt 6 & skall väckas inom två år från det att skadan inträffade. Den som inte väcker talan i tid har inte rätt till sådan ersättning.

Talan om skadestånd enligt 6 & förs i allmän domstol (eller hos kronofog- demyndighet i mål om betalningsföreläggande). Skadeståndskrav enligt skadeståndslagen följer den allmänna fordringspreskriptionen i preskrip- tionslagen. I fråga om skadeståndskrav med anledning av kvalitativa driftstörningar enligt ellagen, gäller enligt huvudregeln (strikt ansvar) en särskild preskriptionsregel; talan mot en elektrisk anläggnings ägare eller innehavare om skadestånd skall väckas inom två år från det skadan in- träffade. När det gäller ersättningskrav enligt 6 & kan skador som orsakats av kvantitativa driftstörningar i vissa situationer vara oerhört omfattande. Ersättningsskyldigheten kan i dessa fall vara synnerligen betungande för den enskilda nätägaren/elsäljaren. Det är därför, ur företagets synvinkel, viktigt att klarhet i skadeståndsfrågan nås inom en inte alltför avlägsen framtid. Av detta skäl bör även skadeståndskrav med anledning av kvantitativa driftstörningar var undantagna från den allmänna fordringspre- skriptionen. En särskild föreskrift härom finns intagen i denna bestämmel- se. Talan om skadestånd enligt 6 & skall således väckas inom två år från det skadan inträffade.

Om konsumenten inte väcker talan inom tid som nu sagts kan han inte längre stödja sig på det för konsumenten förmånliga kontrollansvaret. Det torde emellertid inte finnas några hinder mot att konsumenten väcker talan med åberopande av allmänna skadeståndsrättsliga grunder (dvs. åberopar en annan rättslig grund”). En talan av det senare slaget innebär att konsumenten åberopar vårdslöshet hos nätägaren/elsäljaren som rättslig grund för skadeståndskravet. I dessa situationer gäller den sedvanliga tio- åriga fordringspreskriptionen. Konsumenten kan dock alltså inte åberopa kontrollansvaret, utan har bevisbördan för att nätägaren/elsäljaren förfarit

vårdslöst.

• Sida 123
•  Original

6.2. Förslaget till förordning om meddelande och underrättelse enligt 11 kap. 3 & ellagen

1 & Underrättelse till konsument enligt 11 kap. 3 5 andra stycket ellagen skall avfattas enligt formulär l.

2 & Meddelande till socialnänmden enligt 11 kap. 3 9” andra stycket ellagen skall avfattas enligt formulär 2

Formulär I

Underrättelse till konsument om möjlighet att förhindra avstängning av el fastän elräkningen inte betalats i tid

En konsument som inte betalar sin elräkning i tid riskerar att få elen avstängd. Enligt bestämmelser i ellagen kan konsumenten dock förhindra avstängning om betalning sker inom viss kortare tid.

Ni underrättas härmed om att Ni har möjlighet att förhindra att elen stängs av, om Ni betalar elräkningen inom tre veckor från det att Ni har fått del av denna underrättelse.

Formulär 2

Meddelande till socialnämnd om konsument som riskerar att få sin el avstängd

Särskilda yttranden

Särskilt yttrande av experten Åsa Håkanson

Sveriges Konsumentråd anser att när el-handeln omreglerats och släppts in på en konkurrensutsatt marknad skall den enskilda elkonsumenten tillerkännas samma rättigheter och skyldigheter som konsumenter har på andra konkurrensutsatta marknader.

Eftersom tillgången på el i vårt moderna samhälle är en förutsättning för att få också de mest elementära behov tillgodosedda måste de sociala konsekvenserna av avstängning från elleveranser beaktas noggrant.

I många avtalsförhållanden har konsumenten en svagare ställning än motparten = näringsidkaren. En väsentlig uppgift för modern konsumentlag- stiftning har varit att bringa bättre balans i sådana avtal. Det tekniska monopol som nätägare/elsäljare har innebär i sig att de skador en nät- ägare/elsäljare kan tillfoga en konsument, om denne inte uppfyller sina åtaganden, inte står i någon rimlig proportion till de skador en konsument kan tillfoga en nätägare/elsäljare, som inte uppfyller sina åtaganden. Kon- sumentrådet anser därför att konsumentlagstiftning på el-området måste ge konsumenter möjlighet att i verkligheten kunna påverka nätägare/elsäljare att ta hänsyn till konsumentintresset.

Eftersom denna lag skall kunna tillämpas av alla hushåll är det viktigt att lagen är enkel, tydlig i sina konsekvenser, fungerar lika för alla hushåll, samt i så stor utsträckning som möjligt liknar annan konsument- lagstiftning. Inte minst det sistnämnda är ur informationssynpunkt viktigt.

• Sida 126
•  Original

Avstängning från vidare leveranser

Sveriges Konsumentråd anser inte att ett enskilt företag någonsin skall ha rätten att besluta om att stänga av ett hushåll från vidare el-leveranser. Detta är ett alltför starkt påtryckningsmedel för att få betalt för en räkning. Inga andra företag har sådana möjligheter.

För andra skulder hänvisas borgenärer till kronofogdemyndigheten för att driva in skulder från konsumenter. Vi anser att även nätägare/elsäljare skall hänvisas till detta etablerade sätt att driva in skulder. El-företag konkurrerar som andra företag om konsumenternas pengar och bör inte ha företräde framför andra borgenärer när det gäller förfallna skulder.

Redan nu skall kronofogde vid löneutmätning låta en gäldenär behålla ett förbehållsbelopp, stort nog att också täcka kostnader för löpande el- konsumtion. Samhället medger härigenom att kostnader för löpande el- konsumtion går före andra, äldre skulder.

Vi föreslår att när kronofogden verkställer löneutmätning för gamla el- skulder skall inte kostnader för löpande elkonsumtion ingå i konsumentens förbehållsbelopp utan i stället vidarebefordras till nätägare/elsäljare. Kost- naderna för detta förfarande tas ut av konsumenten.

Vi föreslår också att kronofogden, om han finner detta lämpligt, skall kunna ge nätägare rätt att strypa el-tillgången till 10 amp eller vad som kan anses behövligt utan risk för omfattande egendomsskador.

Vi vill här särskilt framhålla att en inte ringa andel av befolkningen får sitt vatten från egen brunn. Oftast med hjälp av en elektrisk pump. Av— stängning av vatten anses vara sanitär olägenhet — tillgång till dryck för matlagning och personlig hygien är en förutsättning för att hindra att sanitär olägenhet uppstår. Många hushåll får sin värme antingen via eluppvärmning eller via en elektrisk pump som pumpar runt varmvatten. I hälsoskyddsförordningen & 3 punkterna 1-3 framgår att tillfredsställande värme är en förutsättning för att hindra uppkomsten av sanitär olägenhet.

• Sida 127
•  Original

Ingenstans i den här föreslagna lagstiftningen eller i el-lagen i övrigt regleras hyresgästers skydd när ägare till flerfamiljsfastigheter inte betalar sin elräkning. Även om de enskilda hyresgästerna har betalt sina privata räkningar får det stora konsekvenser för dem när fastigheten avstängs från el på grund av fastighetsägarens försumligheter. Varken trappljus, hiss, ventilationssystem, varmvatten m.m. fungerar i fastigheten. Ofta är det tekniskt omöjligt att få fram strömmen till de enskilda lägenheterna om fastigheten i övrigt skall vara avstängd. Detta förhållande måste regleras i den nya el-lagen. Lagen måste också reglera bostadsrättsinnehavares skydd om samfällighetema inte betalar sina el-räkningar.

****

De flesta el-räkningar utgår för närvarande från en preliminär debitering. Vid senare tillfälle, oftast endast en gång per är, gör elleverantören en av- läsning av den faktiska förbrukningen. Även om skillnaden mellan preli- minär debitering och faktisk förbrukning är mycket stor får konsumenten som regel endast någon månad på sig att betala sin räkning. Denna kan då uppgå till flera 1000-ta1s kronor mer än de tidigare utsända räkningarna. Konsumentrådet anser att vid sådana tillfällen bör konsumenten få göra en avbetalningsplan för att reglera sin skuld under ett helt år istället för på endast någon månad.

Skadestånd vid driftavbrott

Det måste vara möjligt för en konsument att rikta eventuella klagomål vad gäller fel utan att behöva utreda vems felet är I konsumentköplagen har man löst detta genom att konsumenten alltid i första hand skall rikta sin klagan till säljaren. Denne får i sin tur föra klagan vidare bakåt i handels- leden.

När det gäller att få ut skadestånd är det särskilt viktigt att konsumen— ten kan vända sig till en enda part. Vi föreslår därför att de föreslagna åå 6-7 skall gälla innehavaren av nätkoncessionen och elsäljaren solida-

• Sida 128
•  Original

riskt. Då kan konsumenten klaga hos endera av dessa, som i sin tur kan

föra regresstalan.

Om prövningsrätt och grupptalan

Konsumentverket och Konsumentombudsmannen är de myndigheter som i dag har lång tids erfarenhet och stor kunskap om konsumenters för- hållanden. Där finns också rutiner för att samla in kunskaper om kon- sumentförhållanden på konkurrensutsatta marknader och inom andra kon- sumentskyddsområden.

Därför bör dessa båda myndigheter också vara konsumenternas företrädare på el-området.

Detta är för oss en logisk följd av vår grundsyn att villkoren för konsumenter bör vara ungefär desamma och bedömningen likartad oavsett vilken bransch det är som vänder sig direkt till konsumenter.

Vid olika tillfällen har frågan om KO:s rätt att föra grupptalan varit på tal, senast i grupptalansutredningen. Orsaken är att många konsument- klagomål, var för sig, rör sig om så små belopp att konsumenter drar sig för att föra talan. Ur samhällets synpunkt och ur konkurrenssynpunkt är det dock viktigt att konkurrens företagen emellan sker på lika villkor och att alla företag tvingas följa de uppsatta spelreglerna. I det perspektivet blir KO:s möjlighet att föra grupptalan utomordentligt betydelsefull — och att denna KO:s rätt också skall omfatta el-branschen är självklart för

Konsumentrådet. Också konsumentsammanslutningar bör, av samma skäl, ges möjlighet att på konsumentområdet föra grupptalan. För att konsumenterna skall bli medvetna om sina rättigheter bör i el- branschen, som i många andra branscher, på de utsända räkningarna anges vilka rättigheter konsumenterna har samt vart man kan vända sig med eventuella klagomål.

• Sida 129
•  Original

En särskild konsument-ellag

Vi är medvetna om att det finns skilda synsätt på hur stort antal lagar det bör finnas. På konsumentområdet har man hittills valt att gör speciella konsumentlagar framför att baka in särskilda konsumentparagrafer i all— männa lagar.

Det är av pedagogiska och informationsskäl bättre att fullfölja den in- slagna vägen med särskilda konsumentlagar också på detta område, varför vi föreslår en särskild lag vad gäller leverans av el till enskilt hushåll istället för ett kapitel i el-lagen.

• Sida 130
•  Original

Särskilt yttrande av experterna Ronald Liljegren och Per Cleverdal

Inledning.

Vi ställer oss självfallet bakom förslaget att konsumenterna även inom elområdet skall ha ett skydd som motsvarar konsumentskyddet på andra områden. Enligt vårt förmenande måste dock detta anpassas till de speci- ella omständigheter som gäller inom elområdet, vilket enligt vår uppfatt- ning inte skett i tillräcklig utsträckning i utredningsförslaget. Till skillnad från andra varor måste el produceras i samma stund som den konsumeras. Därtill kommer att el så långt möjligt skall hållas tillgänglig för var och en under dygnets alla timmar år ut och år in. Sistnämnda förhållande ställer speciella krav framförallt på företagen som driver nåtverksamhet. Därtill kommer att nätägaren har en skyldighet att ansluta alla kunder som så önskar och att leveranskoncessionshavaren har en skyldighet att leverera till alla inom leveransområdet. Sistnämnda förhållande är något som inte

gäller för andra näringsidkare. Rätten till frånkoppling. Som framgår av den föreslagna regleringen om rätten till frånkoppling så skiljer sig redan denna reglering från vad som normalt gäller inom kon— sumentområdet. Konsumentköplag och konsumenttjänstlag innehåller näm- ligen ingen skyldighet för säljaren att fortsätta leverera om köparen är i dröjsmål med betalning. Mot bakgrund av de speciella förhållanden som gäller inom elområdet och med beaktande av den betydelse elen har för konsumenterna i dagens moderna samhälle så ställer vi oss bakom

huvuddelen av den föreslagna regleringen om frånkoppling. Vi kan dock inte ställa oss bakom förslaget i den del som avser risk för liv och hälsa. Det kan naturligtvis vid en första anblick te sig förvånande att vi inte kan ställa oss bakom en sådan reglering. Anledningen härtill år

dock följ ande.

• Sida 131
•  Original

Enligt lagförslaget får en elsäljare framställa en begäran till nätägaren om att överföringen av el avbryts endast om avstängning kan ske utan risk för liv och hälsa eller omfattande egendomsskador. Enligt vår åsikt kan en elsäljare när en begäran om avstängning görs inte bedöma om en sådan risk föreligger. Elsäljaren kan ju befinna sig i en helt annan del av landet eller t.o.m. i ett annat land än där konsumenten befinner sig. En sådan risk kan möjligen bedömas av den som verkställer avstängningen. Mot bakgrund av vad nu anförts anser vi att en sådan regel inte bör införas gentemot elsäljare.

När det gäller nätägaren så är det alltid denne som verkställer avstäng- ningen. Enligt vad som angivits i föregående stycke så skulle således denne möjligen kunna bedöma en sådan risk. När det gäller att bedöma om risk för liv och hälsa föreligger så anser vi dock att detta är ytterst svår- bedömbart även för nätägaren. Nätföretagens personal är inte utbildade och kan inte heller utbildas för att med tillräcklig grad av säkerhet göra en sådan bedömning. Vi utgår ifrån att utredaren i första hand har avsett risken för människors liv och hälsa. Vi anser att denna riskbedömning istället skall hanteras av socialnämnden och att denna går in och tar sitt ansvar i samband med att nämnden underrättas.

Vi vill även peka på att vad som utgör risk för liv och hälsa väldigt knapphändigt har berörts i utredningen. Det enda som nämns är att sådan risk kan uppkomma om det är mycket kallt och bostaden värms upp med el. Utredaren har exempelvis inte närmare berört om begreppet tar sikte på såväl psykisk som fysisk hälsa eller vilka skyldigheter den enskilde konsumenten har för att begränsa att ohälsa uppstår. Inte heller har det i utredningen omnämts vem som har bevisbördan för att sådan risk förelegat vid avstängningstidpunkten. Den sanktion som föreslås om avstängning sker i strid mot bestämmelsen är att företaget blir skadeståndsskyldigt för uppkommen skada. Man kan i detta sammanhang ställa sig frågan om skadeståndsskyldigheten i ett sådant fall även skall omfatta sakskador och annan förmögenhetsskada?

När det så gäller risk för omfattande egendomsskador kan vi ställa oss bakom en sådan reglering om den enbart riktar sig mot nätägaren i sam-

• Sida 132
•  Original

band med verkställigheten av avstängningen. Vi anser dock att det i lagtexten bör stå "särskild risk för omfattande egendomsskador." Detta eftersom det alltid kan sägas föreligga en viss risk för att omfattande skador kan uppstå. Det fordras således enligt vår uppfattning såväl en kvalificering av själva risken som att det skall vara fråga om omfattande skador. Tänkbara alternativ till särskild risk skulle kunna vara påtaglig eller uppenbar risk.

Vi anser på de skäl som ovan anförts att lagstiftningsförslaget i den del det avser risk för liv och hälsa och omfattande egendomsskador är så bristfälligt att det bör omarbetas innan det kan antas som lag. Om så inte sker kommer enligt vår uppfattning framförallt elsäljarna i praktiken inte att kunna begära att elen avstängs, vilket väl ändå inte har varit avsikten

med förslaget. Skadeståndsskyldighet.

När det gäller den föreslagna regleringen om rätten till skadestånd vid driftavbrott så anser vi inte att den är lämplig att införa på elområdet av bl.a. följande skäl.

Den föreslagna regleringen bygger på att innehavaren av nätkoncession eller elsäljaren svarar för alla skador innanför deras kontrollsfär. Som vi berört inledningsvis så skiljer sig leverans av el från leverans av andra varor i ett flertal viktiga avseenden. Härvid är det fråga om en prestation som skall uppfyllas alla dygnets timmar är ut och år in, varvid det före- ligger en lagstadgad skyldighet för nätägaren att ansluta och överföra el samt för leveranskoncessionären att leverera densamma. Redan härigenom föreligger väsentligt skilda förutsättningar jämfört med andra säljare som riskerar att hamna i dröjsmål och för vilka sanktionema regleras i t.ex. konsumentköplagen. Därtill kommer att elsystemet är ett komplext sam- manhängande system där ett stort antal aktörer är involverade för att systemet skall fungera. Det finns därför situationer där orsaken till att konsumenter måste kopplas bort från systemet beror på en aktör medan valet av vilka som skall kopplas bort ligger hos en annan aktör.

• Sida 133
•  Original

Att kontrollansvaret egentligen inte passar in i förevarande samman- hang tycker vi stöds av det faktum att utredaren nödgats föreslå omfattande undantag vid driftavbrott som föranleds av elsäkerhetsskäl eller vidtas för upprätthållande av en god drift- och leveranssäkerhet.

Trots dessa relativt omfattande undantag föreligger ändå ett antal situationer där kontrollansvaret enligt vårt förmenande inte passar in på förhållandena inom elområdet. Nedan kommer vi att beröra ett antal sådana situationer.

I betänkandet (s. 89) anges att en särskild fråga som berörs i direktiven är vad som skall krävas av nätägaren vad gäller röjning och besiktning av ledningsgator. Utredaren konstaterar därvid att det är Elsäkerhetsverkets ansvar att det är väl sörjt för att nödvändiga riktlinjer ges till nätägare om vad som gäller i fråga om röjning och besiktning. Ett faktum som redan torde vara väl känt för landets nätägare. I betänkandet berörs emellertid inte vad nätägaren skall göra i detta hänseende för att undgå skadestånds- skyldighet. Tvärtom så anförs att ett uppfyllande av vad som stadgats i El- säkerhetsverkets föreskrifter saknar självständig betydelse för skadestånds- ansvaret. Detta måste enligt vår uppfattning innebära att även om man vidtagit alla åtgärder som Elsäkerhetsverkets föreskrifter stadgar så kan man råka utför skadeståndsansvar i åtskilliga fall. Genom detta uttalande har enligt vår uppfattning såväl nätägaren som de instanser som skall bedöma gränsen för skadeståndsansvaret i denna fråga inte erhållit någon vägledning, något som enligt vår uppfattning inte stämmer överens med vad som anges i kommittédirektiven.

Lagtexten anger att det skall vara ett hinder utanför säljarens kontroll. Som framgår av betänkandet sid 114 så är företaget alltid ansvarigt så snart det är ett hinder som direkt eller indirekt kan hänföras till företagets kontrollsfär. Det är tillräckligt att hindret beror på omständigheter som i princip är kontrollerbara för företaget.

För att undgå skadeståndsansvar enligt utredningens förslag kan det komma att krävas att man kontrollerar att det inte i någon ledningsgatas Sidoområde finns några träd som är torra eller ruttna och som skulle kunna falla ned på någon ledning. Detta är naturligtvis möjligt att utföra men

• Sida 134
•  Original

skulle medföra betydligt ökade kostnader för kundkollektivet. Det är inte heller realistiskt eller nationalekonomiskt försvarbart att ha helt trädsäkra ledningsgator. Förslaget kan få till följd att det i praktiken blir omöjligt för en nätägare att undgå skadeståndsansvar i förevarande sammanhang. Enligt vårt förmenande är det oklart hur kontrollansvaret kommer att fungera i nu aktuellt avseende.

Av naturliga skäl skiljer det sig betydligt åt om man bedriver nätverk— samhet i ren tätort eller i ren glesbygd. l sistnämnda fall har man åtskilliga mil ledning att bevaka och kontrollera, ofta i svårtillgänglig terräng. I vissa delar av landet kan även tjälskador leda till skador på anläggningar som medför driftavbrott. Sistnämnda förhållande kan enligt vår uppfattning mycket väl bli skadeståndsgrundande eftersom man även om det inte ligger inom ens kontrollsfär inte undgår skadeståndsskyldighet om hindret utanför nätägarens kontroll är sådant att denne skäligen kunnat räknat med det, vilket mycket väl kan vara fallet med tjälskador, åtminstone i vissa delar av landet. Vad kommer kontrollansvaret att medföra för dessa för- hållanden? Om inte möjligheter ges att i tillräcklig utsträckning beakta ovan angivna förhållanden kommer företag med glesbygdsnät att drabbas av skadeståndsanspråk oftare än de som enbart har tätortsnät. Detta kommer i sin tur att leda till avsevärda fördyringar för kundkollektivet inom glesbygdsområden. En av grundpelarna vid genomförandet av el- marknadsreformen var att denna inte fick medföra ökade kostnader för glesbygden. Detta kom särskilt till uttryck i regeringens proposition 1994/95:222, Ny ellagstiftning. Den nu föreslagna regleringen går stick i stäv med denna ståndpunkt.

Vid driftstörningar på andras anläggningar kan den lokale nätägaren tvingas att reducera elen inom nätområdet. Det lokala nätföretaget har där— vid möjligheten att välja ut vissa områden vars kunder då drabbas men det ligger utanför detta företags kontroll att vissa måste bli drabbade. Utredaren har därvid anfört att den åtgärd som nätägaren utför faller utanför kontrollansvaret eftersom begränsningssituationen beror på för- hållanden som nätägaren inte kan kontrollera. Vi ställer oss frågande till

• Sida 135
•  Original

om detta håller vid en rättsprövning eftersom nätägaren faktiskt har kon- trollen över vem som drabbas.

Vi vill ytterligare beröra ett sådant här problemområde, även om detta kan sägas befinna sig i utkanten av nu aktuellt skadeståndsansvar. Vad gäller om man har köpt ett nätområde som har ett relativt nedgånget nät? Faller eventuella underhållsarbeten på ett sådant nät in under undantaget i 6 5? Om så inte är fallet och det istället faller in under det övertagande företagets kontrollansvar så kommer det inte att underlätta överlåtandet av dylika nätområden. I dessa fall kommer ju det nya företaget inte att kunna undgå skadeståndsskyldighet genom att ombesörja att nätet uppnår till- fredsställande leveranssäkerhet.

Listan på exempel skulle kunna göras längre men vi tycker att dessa exempel tillräckligt tydligt visar att ett kontrollansvar passar dåligt in på elområdet. Såvitt vi kunnat utröna finns inte motsvarande reglering på något annat område där det handlar om ledningsbunden verksamhet t.ex. tele, fjärrvärme eller leverans av vatten. Den enda ledningsbundna verk- samhet som omfattas av sådan reglering är leverans av gas. Detta torde ha sin förklaring i att gas ofta säljs på flaska och att gas därför är att anse som lös sak och därmed omfattas av konsumentköplagen. Som redogjorts för under avsnittet 5.2 i betänkandet så kan konsumentköplagens indis- positva regler avtalas bort vid köp av gas som levereras i ledning under förutsättning att Konsumentverket godkänner avtalet. Sådana avtal om leverans av ledningsbunden gas har godkänts av Konsumentverket. I dessa avtal föreligger inget kontrollansvar för gasleverantören. Således torde även Konsumentverket, i vart fall när det gäller gasleveranser, ha funnit det skäligt att frångå kontrollansvaret. Risken för kvantitativa driftstöming- ar på grund av skador m.m. på gasledningar torde vara mindre än motsvarande risk för elledningar, särskilt luftledningar. Det är därför en- ligt vårt förmenande svårare att uppfylla kontrollansvaret när det gäller el- ledningar än för gasledningar. ] direktiven anges att konsumenterna skall ha samma skydd som på andra konsumentmarknader. Vi anser inte att så är fallet i nu aktuellt sammanhang, eftersom inga andra marknader med ledningsbunden verksamhet har ålagts något kontrollansvar.

• Sida 136
•  Original

Av utredningsbetänkandet framgår att ett motsvarande strängt ansvar för alla typer av skador (direkta såväl som indirekta) inte föreligger i något av de andra nordiska länderna. Såvitt vi kunnat utröna finns det inte heller i övriga Europa ett så långtgående skadeståndsansvar.

Under avsnittet 4.2.3 Kostnadskonsekvenser anför utredaren att lag— regleringen ökar förutsebarheten i fråga om arten av skador som kan uppstå med anledning av kvantitativa driftstörningar. Vi _lelar inte denna uppfattning. Tvärtemot så anser vi att införande av ett konaollansvar kom- mer att skapa stora tolkningssvårigheter i ett antal konkreta skadestånds- situationer.

Vi anser inte att utredaren tillräckligt berört kostnadsfonsekvensema. Att antalet skadeståndsfall för nätägare torde öka står enligt värt för- i menande utom allt rimligt tvivel. Även kostnaderna för atti görligaste mån undgå skadeståndsansvar torde öka inte minst i glesbygdsområden, något i som kundkollektivet kommer att drabbas av. ['

Skadeståndets omfattning.

Enligt betänkandet skall skadeståndet omfatta såväl direka som indirekta skador. På sid 118 i betänkandet anförs att elkonsumentefnas ersättnings- krav bör bedömas generöst och särskild vikt bör läggas på konsumenternas behov av el för värme, matlagning, hygien m.m. Som motiv härtill anförs att enligt köprätten gäller generellt att om köparen av särskild anledning har behov av varan utan dröjsmål skall detta beaktas vid Jedömningen av 1 ersättningskravet. Detta är säkerligen helt riktigt och även rimligt. När det gäller el måste i sammanhanget även vägas in att elen skall finnas till- gänglig under dygnets alla timmar år efter år och att såväl nätägare som leveranskoncessionär är skyldiga enligt lag att ansluta respektive leverera el till konsumenterna. Med det föreslagna kontrollansvaret kommer detta, om inte orimliga kostnader skall drabba kundkollektivet (se ovan under skadeståndsskyldighet), att innebära att i vart fall nätföretigen kommer att drabbas av ett ökat antal skadeståndsfall. Detta måste enligt vårt förmenan- de vägas in i bilden vid bedömningen av ersättningskravet.

• Sida 137
•  Original

Som exempel på utgifter som bör kunna ersättas omnämns i be- tänkandet inköp av stearinljus, batterier m.m. samt ersättning för att åka och köpa sådana varor. Enligt vårt förmenande är dylika varor något som konsumenten bör ha till hands hemma, speciellt mot bakgrund av att leverans inte kan garanteras i varje givet tidsögonblick och då det finns ett relativt omfattande undantag då driftavbrott får ske utan att skadeståndskyl- dighet inträder. Vi anser således att här nämnda detaljer utgör sådana åt- gärder som kunden har att iaktta för att begränsa skadan, varför ersättning för sådana utgifter inte skall utgå.

Mot bakgrund av att det när driftavbrott sker kan bli fråga om att ett stort antal konsumenter kan komma att framställa skadestånd borde det enligt vårt förmenande ytterligare övervägas om inte någon form av själv- risk borde finnas. Produktansvarets självrisk har ju just till syfte att und- vika tvister i ett alltför stort antal fall. Det är enligt vårt förmenande viktigt att de administrativa hanteringskostnaderna kan hållas nere. Detta skulle underlättas om en viss självrisk infördes, förslagsvis i storleksord- ningen 500 kr.

Alternativt förslag.

Vi anser att konsumenterna skulle erhålla ett tillräckligt skydd om det lag- fästes att nätägaren/elsäljaren är skadeståndsskyldig vid driftavbrott om denne inte kan visa att skadan inte vållats av honom genom vårdslöshet. Detta skulle också motsvara vad som idag gäller inom annan lednings- bunden verksamhet.

I betänkandet har detta berörts på sid 85 f. Utredaren har därvid kritiserat culpaansvaret med utgångspunkt i att den tekniska utveckling som sker gör att det ofta framstår som mindre ändamålsenligt att prövningen utgår från om ett avtalsbrott kan läggas part till last som vållande. Som exempel nämns att om det uppstår fel eller tekniska störningar i elnätet behöver det inte bero på någon försummelse av nätägaren.

Vad i den tekniska utvecklingen inom nätverksamheten som skulle göra culpaansvaret mindre ändamålsenligt har utredaren inte berört. Kan det

• Sida 138
•  Original

vara kabel i marken som avses eller kablar som kan stå emot nedfallande träd? Detta skulle måhända vara tekniskt möjligt men skulle innebära stora kostnadsfördyringar för kundkollektivet.

Vidare anser utredaren (s. 86) att ett lagfäst exculpationsansvar inte skulle stärka konsumenternas ställning. Vi delar inte alls denna bedöm- ning. Idag fmns inte någon lagstiftning som reglerar kvantitativa driftav- brott. Dessa regleras endast i för branschen framtagna standardvillkor. Som utredaren själv framfört (s. 81 f.) så är skyddet inte identiskt för alla konsumenter eftersom det förekommer vissa variationer i de enskilda avtalen, samt att ersättningsrätten är begränsad i flera avseenden. Genom en tvingande lagregel om exculpationsansvar så kan inget företag införa begränsningar i individuella avtal. Vidare så har genom lagförslaget skade- ståndsskyldighetens omfattning utvidgats i jämförelse med standardvillkor- en. Mot bakgrund av vad vi nu anfört så anser vi inte att utredarens bedömning härvidlag är korrekt.

Vi anser istället — mot bakgrund av de skäl vi anfört i avsnittet om skadeståndsskyldighet — att ett exculpationsansvar är välmotiverat och rätts- tekniskt enkelt att tillämpa, vilket vi till skillnad från utredaren inte anser

att kontrollansvaret är.

• Sida 139
•  Original

Källförteckning

Departementsserien

1989:79 Produktskadelag

1994:2 Utredningar om elmarknadsreformen 1995 :8 Vissa tekniska frågor i den nya ellagstiftningen 1995152 Förslag till förordning om redovisning av nätverk- samhet

SOU-serien

1972z28 Konsumentköplag 1984z25 Ny konsumentköplag l990:74 Skuldsaneringslag

1991228. Konkurrensen i Sverige 199159 Konkurrens för ökad välfärd

l991:86 Ny hyreslag

1992198 Kommunernas socialbidrag — en kartläggning av nor- mer, kostnader m.m.

1992:113 Lag om företagsrekonstruktion 1993:68 Elkonkurrens med nätmonopol 1993:105 Monopolkontroll på en avreglerad elmarknad 1994:14 Konsumentpolitik i en ny tid 1994: 151 Grupptalan 1995: 14 Ny elmarknad 1995z20 Utan el stannar Sverige

• Sida 140
•  Original

1995251 1995:108 1996:49

Propositioner

1972:5 1975112

1975/76:l49

1977/781175 1981/82:64 1981/82:189 1981/82:219 1987/88z82 1988/89:76 1989/90189 1990/91 : 197 l991/92: 133 1992/931100 1992/931115 1993/941162 1994/95:16 1994/95:17

1994/95: 19 1994/95 : 84 1994/95:140 1994/952222 1995/96:151

Elförsörjning i ofred

Ny ellag

Regler för handel med el

med förslag till skadeståndslag m.m. med förslag till lag om ändring i skadeståndslagen (1972z207), m.m. med förslag till lag om allmänna fjärrvärmeanlägg— ningar, m.m. med förslag till hyresförhandlingslag, m.m.

om styrmedel för introduktion av naturgas om ändring i datalagen (19732289) m.m. med förslag till hälsoskyddslag, m.m. om en ny kontrollordning för elektrisk materiel, m.m. Ny köplag om ny konsumentköplag

Produktskadelag

om en elmarknad med konkurrens

bilaga 13 - Näringsdepartementet

om ändringar i jordabalkens hyresregler

Handel med el i konkurrens

Den framtida konsumentpolitiken

Oskäliga avtalsvillkor m.m. Införlivande med svensk rätt av EG:s direktiv om oskäliga avtalsvillkor i kon- sumentförhållanden

Sveriges medlemskap i Europeiska unionen Vissa ändringar i ellagen, m.m. Aktiv konsumentpolitik

Ny ellagstiftning

Vissa kompletteringar till elreformen

• Sida 141
•  Original

Annat riksdagstryck

l991/92:NU30 Vissa elmarknadsfrågor 1993/94:NU17 Energipolitik

1993/94zNU22 Handel med el i konkurrens 1994/95zLU32 Konsumentpolitikens mål och inriktning, m.m. 1994/95zNU10 Vissa ändringar i ellagen, m.m. 1995/96:NU20 Vissa kompletteringar till elreformen

Litteratur

Bengtsson, Bertil, Om ansvarsförsäkringens betydelse i skadeståndsmål, SvJT 1961 s. 627

Bengtsson, Bertil, Skadestånd utom kontraktsförhållanden 1972-1975, SvJT 1978 s. 515

Bengtsson, Bertil, Försäkringsrätt - Några huvudlinjer, 3 uppl., 1980 Bengtsson, Bertil, Om jämkning av skadestånd, 1982 Bramstång, Gunnar, Sociallagstiftningen - En kommentar, 1985 Börjesson, Mats, Rättskipningens organisation, SvJT 1985 s. 521 Gregow, Torkel, Utsökningsrätt, 2 uppl., 1989 Hellner, Jan, Ersättning till tredje man vid sak- och personskada, SvJT 1969 s. 332

Hellner, Jan, Skadeståndsrätt, 3 uppl., 1976, och 5 uppl., 1995 Hellner, Jan, Speciell avtalsrätt I Köprätt, ] uppl, 1982 Hellner, Jan/Ramberg, Jan, Speciell avtalsrätt I Köprätt, 1991 Häggman, Bertil/Boström, John/Linders, Jan, Betalningsföreläggande och handräckning, 4 uppl., 1992 Kleineman, Jan, Begreppsbildningen och den skadeståndsrättsliga analysen en renässans för begreppsjurisprudensen?, JT 1993-94 5. 718 Lavin, Rune, Kompetensfördelningen i mål om elavgifter, JT 1990-91 5. 485

Lavin, Rune, Nytt fall om elavgifter, JT 1994-95 s. 1034

• Sida 142
•  Original

Lindblom, Per Henrik, Grupptryck mot grupptalan, SvJT 1996 s. 85 Lindskog, Stefan, Preskription - Om civilrättsliga förpliktelsers upphöran- de efter viss tid, 1990 Rodhe, Knut, Obligationsrätt, 1956 Sandgren, Claes, En social avtalsrätt?, JT 1992-93 5. 456 (del I) och s. 643 (del II) Stridbeck, Ulf, Från kontrakt till social rättighet. En analys av förhållan- det mellan distributör och abonnent, 1992 (cit. Stridbeck) Stridbeck, Ulf, Vem behöver prisregleringsnämnden?, SvJT 1993 s. 754 Stridbeck, Ulf, Från status till kontrakt och tillbaka igen?, JT 1993-94

5. 149 Stridbeck, Ulf, Att lägga förhållandena till rätta, Nordiska Ministerrådet,

l l

TemaNord 19942633 (cit. TemaNord) ? Wilhelmsson, Thomas, anmälan av Stridbeck (se ovan), SvJT 1992 s. 508 i

Rättsfall

Högsta domstolen: 1937 s. 69, 1946 s. 103, 1966 s. 210, 1972 s. 598, 1981 s. 704, 1983 s. 209, 1985 s. 586, 1988 s. 62, 1988 s. 420, 1989 s. 745, 1991 s. 720, 1992 s. 286. Hovrätterna: RH 1985150. Marknadsdom-

stolen: 1985: 16

Övrigt

Elsäkerhetsverket, Starkströmsföreskrifterna, 1994:4 och 1994:7, före- skrifter och allmänna råd

ERA (Elektricitetens Rationella Användning), branschtidskrift, utgiven av Svenska Elverksföreningen, diverse nummer 1994-- Försäkringsvillkor för hem- och villaförsäkring från försäkringsbolagen

Folksam, Trygg-Hansa, Skandia, Länsförsäkringar Jönkö- ping och Ansvar

• Sida 143
•  Original

Konkurrensverket, Konkurrenslagstiftningen och elmarknaden, februari 1993

Konsumentverket, Rapport från Konsumentverkets intervjuundersökning om olägenheter i samband med elavbrott i Bodens och Luleå kommuner vintern 93/94, dnr 94/K322 Socialstyrelsen, Socialbidrag, allmänna råd, 1992:4 Svenska Elverksföreningen, Avbrottskostnader för elkunder, 1994 Svenska Elverksföreningen, Kvalitetsindikatorer. Mätetal för nätkvalitet, 1995

Svenska Elverksföreningen, Krav- och avstängningsrutiner, rapport utar- betad av arbetsgrupp tillsatt av föreningen, reviderad i sep- tember 1995

Svenska Elverksföreningen och Energileverantörerna REL, Allmänna av-

talsvillkor med kommentarer, 1996

• Sida 144
•  Original

• Sida 145
•  Original

Bilaga ] Kommittédirektiv

Konsumentskydd vid leverans av el

Beslut vid regeringssammanträde den 23 november 1995

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas med uppdrag att lämna förslag till åtgärder för att stärka konsumentskyddet vid leverans av el. Utredaren skall särskilt beakta frågor om rätt till elleverans vid utebliven betalning. underrättelseskyldighet före beslut om eventuell inskränkning av elleverans, andra möjliga sanktioner vid utebliven betalning samt andra frågor som rör åtgärder vid utebliven betalning från konsumenten. Utredaren skall bedöma om konsumentskyddet är tillräckligt vid driftsstörningar och leveransavbrott. Utredaren skall även bedöma frågor om skadestånd vid längre strömavbrott eller avbrott som inte är av force-majeure-karaktär.

Utgångspunkter för uppdraget Ny ellagstiftning

Riksdagen beslutade den 25 oktober 1995 om ett nytt regelverk för elmarknaden i enlighet med regeringens förslag (prop. 1994/95:222, bet. l995/96:NU1, rskr. 1995/962). Den nya lagstiftningen kommer att träda i kraft den 1 januari 1996. Ett viktigt mål för elreformen är att stärka elkonsumentemas ställning. Huvudprincipen i den nya ellagstiftningen är att åstadkomma en klar uppdelning mellan å ena sidan produktion av och handel med el, vilket skall bedrivas i konkurrens, och å andra sidan överföring av el (nätverksamhet) som i princip är

Dir. 1995:148

• Sida 146
•  Original

ett naturligt monopol och därlör även fortsättningsvis skall regleras och övervakas på särskilt sätt. På den avreglerade elmarknaden kommer således hushållen att ha två motparter, nätägaren och säljaren av el.

Det nya regelverket innebär genomgripande förändringar såväl för elmarknadens funktionssätt som för producenter, leverantörer och konsumenter. I propositionen har särskilt betonats skyddet för de små kunderna och dessas möjligheter att utnyttja de förändringar som reformen innebär. Av betydelse är härvid bl.a. priser och andra villkor för elleveranser.

Inrättandet av en myndighetsfunktion för tillsyn av nätverk- samhet, där NUTEK är nätmyndighet enligt lagen (l902:7l s.l), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anlägg- ningar (ellagen) , innebär att NUTEK prövar frågor om bl.a. prissättning av överföringstjänster och andra villkor för nättjänster samt frågor om prissättning av el som tillhandahålls av innehavare av nätkoncession. Den tidigare Prisreglerings- nämnden för elektrisk ström upphör därmed.

Den som innehar leveranskoncession har skyldighet att leverera el för normala förbrukningsändamål till alla kunder inom området som inte önskar byta leverantör. Konsumenten är garanterad leverans av el till priser som kan prövas av nät- myndigheten. Denna prövning, som sker på begäran av den elkund som är missnöjd med villkoren för leverans kan gälla delar av eller hela elpriset. Nätmyndighetens beslut angående nätkoncessionärens eller leveranskoncessionärens skyldigheter kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

När det gäller inskränkning av elleverans vid utebliven betal- ning finns det f.n. inga lagregler utan konsumenten är beroende av elleverantörens bedömning av vad som är ett rimligt förhållningssätt till kunderna vilket bl.a. kommer till uttryck i allmänna bestämmelser för kraftleverans vid lågspänning (AB-L-86).

[ propositionen Ny ellagstiftning konstateras att det finns skäl att noga följa och övervaka elmarknadens utveckling, särskilt under en första tid efter det att den nya lagstiftningen har trätt i kraft. Genom beslut den 26 oktober 1995 har

• Sida 147
•  Original

regeringen uppdragit åt NUTEK att i samråd med Konkurrensverket och Affärsverket svenska kraftnät årligen redovisa en uppföljning av reformen. Samråd skall även ske med Elsäkerhetsverket och Konsumentverket.

NUTEK skall bl.a. bedöma elpriser, nättariffer och övriga leveransvillkor på den nya elmarknaden. Redovisningen skall också omfatta en bedömning av effektivitets- och prisutveck- lingen i nätverksamheten och hur konkurrensen utvecklas på den nya marknaden. Ett annat viktigt inslag i uppdraget är att följa hur kostnaderna för mätning utvecklas liksom övriga faktorer som kan ha betydelse för de små konsumenternas möjligheter att dra nytta av de nya förhållanden som kommer att gälla.

Behov av ökat konsumentskydd

Sveriges konsumentråd har i en skrivelse till Civildepartementet den 6 oktober 1995 framfört krav på en särskild konsument- lagstiftning på elområdet som syftar till en bättre balans mellan säljare och köpare. Enligt Sveriges konsumentråd har den enskilde konsumenten i dag en betydligt svagare ställning på elmarknaden än på andra privata konsumentmarknader.

Sveriges konsumentråd anser att samma höga grad av konsumentskydd bör gälla för livsnödvändiga tjänster såsom ex- empelvis elektricitet som för produkter på andra privata konsumentmarknader. l skrivelsen anförs vidare att den som har ansvar för framställning, försäljning och distribution av en vara eller tjänst som är av så stor betydelse för de enskilda hushållen som el bör åläggas ett socialt ansvar.

Sveriges konsumentråd pekar särskilt på den finska elmarknadslagen där det finns ett särskilt kapitel med konsumentskyddande regler. Där föreskrivs under vilka förutsättningar leverans av el får avbrytas. Det finns också regler om skyldighet för leverantören att på visst sätt underrätta elanvändaren innan elleveransen får avbrytas.

Konsumentverket har i en skrivelse till Civildepartementet den 10 oktober 1995 påtalat behovet av en lagreglering för att

• Sida 148
•  Original

stärka det legala skyddet för konsumenterna på elområdet. Enligt verket är bl.a. frågan om avstängning av el av så stor praktisk och social betydelse att den bör lagregleras. Det finns enligt verket också skäl att överväga en lagreglering av andra frågor som rör förhållandet mellan abonnenten och dennes motpart, bl.a. andra påföljder vid betalningsdröjsmål än avstängning, och rätt till skadestånd vid driftstörningar. Enligt verket tillkommer problemet att hushållet på en avreglerad marknad kommer att ha två motparter, nätägaren och säljaren

av el. Förhandlingar om allmänna bestämmelser för kraftleverans

Omregleringen av elmarknaden, som bl.a. innebär att konsu- menterna i princip skall kunna välja sin elleverantör, innebär att leverans av el skall ske på villkor som ger uttryck för en rimlig balans mellan abonnentens och leverantörens respektive nätföretagens intressen.

Så är emellertid inte förhållandet när det gäller det direkt konsumenträttsliga avtalsförhållandet mellan eldistributör och elabonnent. Detta har hittills reglerats genom normalbestämmel- ser som utgivits av Svenska Elverksföreningen. De två senaste avtalen från 1972 och 1986 är framförhandlade med Konsu- mentverket.

Enligt det nu gällande branschavtalet, allmänna bestämmelser för kraftleverans vid lågspänning (AB-L-86), har eldistributörema ett begränsat ersättningsansvar, rätt att ändra och göra tillägg till de allmänna bestämmelserna och rätt att koppla ur elektriciteten vid betalningsdröjsmål från abonnentens sida. Kraftleverantören har rätt att stänga av kraftleveransen till abonnenten om denne underlåter att fullgöra sina skyldigheter gentemot eldistributören eller i övrigt brister i fullgörandet av något som han är skyldig att göra på grund av abonnemanget. Förutom möjligheten till avstängning har distributören rätt till dröjsmålsränta.

Sedan något år tillbaka förhandlar Konsumentverket och Elverksföreningen om en revidering av AB-L-86. Ett skäl till

• Sida 149
•  Original

omförhandlingarna är omregleringen av elmarknaden. För- handlingarna sker med stöd av lagen (1994: 1512) om avtalsvill- kor i konsumentförhållanden.

Enligt Konsumentverket har det under den senaste förhand— lingsomgången visat sig allt tydligare att avtalsvillkorslagen inte är ett tillräckligt instrument för att säkra en rimlig balans mellan parterna. Konsumentverket pekar bl.a. på svårigheten att komma överens om villkoren för frånkoppling. Enligt Konsumentverkets erfarenheter sker frånkoppling av el allt oftare på ett sätt som är otillbörligt mot konsumenten. Det förekommer att frånkoppling sker redan vid korta betal- ningsdröjsmål och dröjsmål med små belopp.

Behovet av lagstiftning

Möjligheten till frånkoppling för att tvinga fram betalning har i princip accepterats i rättspraxis. Frågan om hur långt dis- tributören kan gå i sin rätt innan det blir otillbörligt mot abonnenten står dock fortfarande öppen. ] flera länder är det förbjudet att helt frånkoppla hushållen från el. Företagen måste åtminstone leverera el i en sådan omfattning att det är möjligt att klara det allra nödvändigaste. På detta område finns ett behov av ett förbättrat konsumentskydd genom lagstiftning.

Ellagstiftningsutredningen har nyligen överlämnat sitt slut- betänkande Ny ellag (SOU 1995:108). [ betänkandet behandlas bl.a. frågan om skadestånd vid driftstörningar som är av kvalitativ art. En kvalitativ driftstörning kan vara att elektricite- ten har för hög eller låg spänning vilket kan leda till såväl direkta som indirekta skador.

Utredningen har inte närmare behandlat frågor som rör kvantitativa driftstörningar. Med det menas att elektriciteten inte kommer fram över huvud taget. Speciellt under snörika vintrar förekommer strömavbrott bl.a. beroende på att kraftledningar har skadats på grund av tung blötsnö. [ andra fall har avbrotten orsakats av att träd har fallit över ledningarna. Detta aktualise- rar frågan om vad som skall krävas av nätinnehavaren vad gäller röjning och besiktning av ledningar och ledningsgator.

• Sida 150
•  Original

Det finns riktlinjer utfärdade av Elsäkerhetsverket om vad som skall iakttas när det gäller röjning av ledningsgator.

En fråga är möjligheterna att kompensera konsumentema för sådana kvantitativa driftstörningar. Det gäller inte bara förstörda livsmedel på grund av att kyl och frys inte klarar att hålla kylan. Det gäller även värmen i bostäderna, där längre strömav— brott kan leda till stora skador på grund av att vattenledningar fryser sönder. Strömavbrott kan således orsaka långtgående besvär för konsumenter.

Hittills har frågor som gäller kvantitativa driftstörningar lösts genom rättspraxis i enskilda fall. Ett problem i sammanhanget är att gällande lagstiftning rörande varor och tjänster inte är tillämplig vid leverans av elström. Medan köplagen (l990:931) gäller all lös egendom är konsumentköplagens (l990:932) och produktansvarslagens (1992:18) tillämpningsområden be- gränsade till lösa saker. Produktansvarsregler finns intagna i 4 a 5 lagen (l902:7ls.l) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

Den konsumentskyddande lagstiftningen får ändå en analog tillämpning genom att Konsumentverket/Konsument-ombuds- mannen vid avtalsförhandlingarna med elbranschen och vid eventuella ansökningar till Marknadsdomstolen stödjer sig på denna lagstiftning.

Mot denna bakgrund anser regeringen att en särskild utredare bör tillkallas för att lämna förslag till lagstiftning om konsumentskydd på elområdet. Utgångspunkten för utredarens arbete bör vara att det lagfästa konsumentskyddet skall vara detsamma oavsett vilken vara eller tjänst det är som säljs.

Utredarens uppdrag

Utredaren skall analysera i vilken utsträckning konsumenten har ett svagare skydd på elmarknaden än på andra konsument- marknader. Utredaren skall föreslå sådana åtgärder som kan behövas för att stärka konsumentskyddet. Utgångspunkten för utredarens arbete bör vara att samma konsumentskydd skall gälla som på andra konsumentmarknader. Utredaren bör även

• Sida 151
•  Original

beakta de allmänna avatalsvillkor som gäller inom branschen.

Utredaren skall lämna förslag till en lagstiftning som tillgodoser intresset av en rimlig balans i förhållandet mellan å ena sidan elkonsumenterna och å andra sidan nätägare respektive elleverantörer.

Utredaren skall därvid särskilt beakta frågor om rätt till elleverans vid utebliven betalning, underrättelseskyldighet före beslut om eventuell inskränkning av elleverans, andra möjliga sanktioner än frånkoppling vid utebliven betalning samt andra frågor som rör åtgärder vid utebliven betalning från konsumen- ten.

Om utredaren föreslår en begränsning av rätten för nätägaren eller elleverantören att stänga av leveransen av el på grund av utebliven betalning skall förslag lämnas om kostnadsansvaret för detta.

Utredaren skall även bedöma om konsumentskyddet är till- räckligt vid driftsstörningar och leveransavbrott. Utredaren skall bedöma frågor om skadestånd vid längre strömavbrott eller avbrott som inte är av force-majeure-karaktär.

Det står utredaren fritt att lägga fram andra förslag till åtgärder som stärker konsumentskyddet på elområdet.

Redovisning av uppdraget

Utredaren bör ta del av hur frågan om frånkoppling av el behandlas i de övriga nordiska länderna och inom EU. Ut- redaren bör särskilt studera den finska elmarknadslagen som trädde i kraft ijuni 1995.

Under utredningsarbetet bör utredaren inhämta synpunkter från och samråda med berörda myndigheter och organisationer.

För utredarens arbete gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23), att redovisa jämställdhetspolitiska aspekter (dir. 1994:124) och att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. l992:50).

Utredaren skall redovisa sitt förslag till regeringen senast den 1 juli 1996.

• Sida 152
•  Original

• Sida 153
•  Original

J ustitiedepartementet

Kriminalunderrättelseregister DNA—register. [35]

Elektronisk dokumenthantering. [40] Presumtionsregeln iexpropriationslagen.[45] Förbud mot vapen på allmän plats m.m. [50] Utvärderai personval. [66] Ekobrottsforskning. [84] Tredimensionell fastighetsindelning. [87] Kameraövervakning. [88]

Utrikesdepartementet

Vem bestämmer vad? EU:s interna spelregler inför regeringskonferensen 1996. [4] Politikområden under lupp. Frågor om EU:s första pelare inför regeringskonferensen 1996. [5] Ett år med EU. Svenska statstjänstemäns erfarenheter av arbetet i EU. [6] Av vitalt intresse. EU:s utrikes- och säkerhetspolitik inför regeringskonferensen. [7] Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga och ekonomiska aspekter av EU:s sjätte utvidgning. [15] Förankring och rättigheter. Om folkomröstningar, utträdesrätt, medborgarskap och mänskliga rättigheter i EU. [16] Sverige, EU och framtiden. EU 96-kommitténs bedömningar inför regeringskonferensen 1996. [19] Från Maastricht till Turin. Bakgnind och övriga EU-länders förslag och debatt inför regeringskonferensen 1996. [24] Demokrati och öppenhet. Om folkvalda parlament och offentlighet i EU. [42] Jämställdheten i EU. Spelregler och verklighetsbilder. [43]

Europapolitikens kunskapsgrund.

En principdiskussion utifrån EU 96-kommitténs erfarenheter. [59] Miljö och jordbruk. Om EU:s miljöregler och utvidgningens effekter på den gemensamma jordbrukspolitiken. [60] Olika länder - olika takt. Om flexibel integration och förhållandet mellan stora och små stater i EU. 1611 EU:s regeringskonferens - procedurer, aktörer, formalia. Sammanfattning av ett seminarium i

Statens offentliga utredningar 1996

Systematisk förteckning

Försvarsdepartementet

Totalförsvarspliktiga m95. Förslag om jobb/studier efter muck, bostadsbidrag, dagpenning. försäkringar. [18] Statens maritima verksamhet. [4l] Finansieringen av det civila försvaret. [58] Utvecklad samordning inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten. Kartläggning. överväganden och förslag. [86] Strukturförändring och besparing. En uppföljning av genomförda förändringar inom försvarsmaktens ledningscrganisation. [96] Effektivare försvarsfastigheterl Utvärdering av en reform. [97] Vem styr försvaret? Utvärdering av effekterna av LEMO—reformen. [98] Avveckling med inlärning. Erfarenheter från LEMO-reformens avveckling av personal. [99]

Socialdepartementet

Sveriges medverkan i FN:s familjeår. [37] Kooperativa möjligheter i storstadsområden. [54] Försäkringskassan Sverige - Översyn av socialförsäkringens administration. [64] Rättspsykiatriskt forskningsregister. [72] Allmänt pensionssparande. [83]

Egon Jönsson — en kartläggning av lokala samverkansprojekt inom rehabiliteringsområdet. [85] Den privata värdens omfattning och framtida ersättningsformer — En översyn av de nationella taxoma för läkare och sjukgymnaster. [91]

Kommunikationsdepartementet Om järnvägens trafikledning m.m. [9] EU-mopeden. Älders- och behörighetskrav för två- och trehjuliga motorfordon. [ll]

Bättre trafik med väginformatik. [17] Ny kurs i trafikpolitiken + Bilagor. [26] Banverkets myndighetsroll mm. [33] Enskilda vägar. [46] En översyn av luft- sjö— och spårtrafikens tillsynsmyndigheter. [82] Ny yrkestrafiklagstiftning. [93] Nationell teleadrcsskatalog. [94] Botniabanan. [95]

Finansdepartementet

Kommuner och landsting med betalnings- svårigheter. [12] Budgetlag — regeringens befogenheter pä

• Sida 230
•  Original

Statens offentliga utredningar 1996

Systematisk förteckning

Borgenärsbrotten - en översyn av 11 kap. brottsbalken. [30]

Översyn av skatteflyktslagen. Reformerut förhandsbesked. [44] Pensionssamordning för svenskar i EU—tjänst. [57] Medborgerlig insyn i kommunala entreprenader. [67] Några folkbokföringsfrågor. [68]

Utländska försäkringsgivare med verksamhet 1 Sverige. [77]

Översyn av tevisionsreglerna. [79] Skydd för sparande i sparkassevcrksamhet. [81] Ett nytt svstetn för skattebetalningar. Del A.

Ett nytt system for skattebetalningar. Del B. Författningsförslag, författningskomntentarer

och bilagor. [100]

l.ltbildningsdepartementet

Den nya gymnasieskolan — hur går det? [1] Samverkansmönster i svensk forskningsftnansiering. IZI Samordnad rollfördelning inorn teknisk forskning. [20] fåt-. "m. och förändring. Organisation och verksamhet lll .ersitet och högskolor efter 1993 års

'. " ' :"utets- oclt ltögskolereform. [2l]

Intljtande på riktigt — Om elevers rätt till inflytande. delaktighet och ansvar. [22] Ett strategi för kunskapslyft och livslångt lärande. [27] Det forskningspolitiska landskapet i Norden på "WU-talet. [28] Forskning och Pengar. [29] Högskola i Malmö. [36] (*irkelsatnhället. Studiecirklars betydelser för individ och lokalsamhälle. [47] Värden i folkhögskolevärlden. [75] Satnntanhållet studiestöd. [90] TUFF — Teckenspråksutbildning för föräldrar. [102]

Jordbruksdepartementet Offentlig djurskyddstillsyn. [13]

EU, konsumentema och maten — Förväntningar och verklighet. [62] Administrationen av EU:s jordbrukspolitik i Sverige. [65]

Arbetsmarknadsdepartementet

Aktiv arbetsmarknadspolitik + expertbilaga. [34] Grundläggande drag i en ny arbetslöshetsförsäkring — alternativ och förslag.[51] Sverige, framtiden och mångfalden. [55] På väg mot egenföretagande. [55]

Vägar in i Sverige. [55]

Hälften vore nog — om kvinnor och män på 90-talets arbetsmarknad. [56] '! Medicinska undersöknmgar i arbetslivet. [63] -.

Kulturdepartementet

Från massmedia till multimedia — att digitalisera svensk television. [25] Viktigt meddelande.

Radio och TV i Kris och Krig. [80]

m;

Näringsdepartementet

Kartläggning och analys av den offentliga sektorns upphandling av varor (ch tjänster med miljöpåverkan. [23] Shaping Sustainable Homes in an Urbanizing World. Swedish Natioral Report for Habitat 11. [48] Regler för handel medel. [49] Kompetens och kapital + bilaga. [69] Samverkan mellan högikolan och näringslivet. [70] Elberedskapen. Organisation, ansvarsfördelning och finansiering. [78] Samverkan mellan högskolan och de små och medelstora företagen. [89]

Civildepartementet

Fritid i förändring. Om kön och fördelning av fritidsresurser. [3] Forskning för vår vardig. [10] Attityder och lagstiftning i samverkan + bilagedel. [31] Konsumentskydd på elnarknaden. [104] ,

_q. gym.—£

zu ”

Inrikesdepartementet

Lokal demokrati och delaktighet i Sveriges städer och f

landsbygd. [71] ii r. '] i l ! i" l;

• Sida 231
•  Original

Statens offentliga utredningar 1996

Systematisk förteckning

Miljödepartementet

Batterierna — en laddad fråga. [8] Nationalstadsparker. [38]

Rapport från klimatdelegationen l995. Klimatrelaterad forskning. [39] Precisering av handelsändamälet i detaljplan. [52] Kalkrting av sjöar och vattendrag [53] Swedish Nuclear Regulatory Activities. Volume 1 - An Assessment. [73] Swedish Nuclear Regulatory Activities. Volume 2 — Descriptions. [74] lT i miljöarbetet. [92]

Kärnavfall — teknik och platsval. KASAMs yttrande över SKBs FUB-Program 95. [101] Miljöbalken. En skärpt och samordnad lagstiftning för en hållbar utveckling. Del 1 och Del 2. [103]

• Sida 232
•  Original

• Sida 233
•  Original

• Sida 234
•  Original

POSTADRESS: 106 47 STOCKHOLM FAX: 08—20 50 21, TELEFON: 08—690 91 90

ISBN 91 -38-2031 1-1 ISSN 0375-250X