Farlighetsklassificering av narkotika

'''Bakgrund om praxisreformen avseende narkotikabrott 2011'''

Även om det i lagrummen för narkotikastraff förekommer olika bedömningsgrunder var gränsdragningen mellan olika grader av narkotikabrott före praxisreformen 2011 helt baserad på mängdresonemang. Två personer kunde genom att dela på 200 g narkotika, komma att inneha 100 g narkotika var med samma egenskaper. Om nu den ene spädde ut sina 100 g med 4 900 g druvsocker sekunden innan polisen stormade in i huset togs det inte i beaktelse när straffvärdebedömningen gjordes. Domstolar dömde båda gärningsmännen endast utifrån den mängd substans med narkotiska egenskaper de innehade, oavsett renhetsgraden. Den ene kunde på grund av detta dömas för innehav av 100 gram narkotika, den andre för innehav av 5 kg narkotika.

Idag utgör mängden narkotika fortfarande en stor del av bedömningen, men i och med NJA 2011 s. 357 utgör mängden inte längre den enda bedömningsgrunden p. 11. I målet uttalar HD att bruket av tabeller och schabloner upprättade med stöd av praxis där narkotikaart och mängd anges, är värdefulla hjälpmedel särskilt vid mindre mängder men inte när det avser grov brottslighet, se NJA 2011 s. 357 p. 22 samt NJA 2008 s. 653. Utan även andra faktorer än sort och mängd ska beaktas vid bedömningen av ett narkotikabrotts svårhet, och att sådana faktorer ska tillmätas väsentlig betydelse, se HD:s dom den 11 juli 2012 i mål B 965-12 p. 11.

Mängdresonemang kan särskilt komma att ske då gärningsmannen tagit befattning med narkotika i stor omfattning eller då gärningen varit ägnad att leda till omfattande spridning av missbruk enligt bedömningsgrunderna i 3 § 2 st. 1 mom. Narkotikastrafflag (1968:64) (NSL), se NJA 2011 s. 357 p. 28. Mängdresonemang ska däremot ske genom att ökad betydelse tillmäts den hänsynslöshet som det inneburit att inneha sådan stor mängd, se Högsta domstolens dom från den 21 oktober 2011 i mål B 2613-11. Det sagda innebär att enbart mängden i allmänhet inte bör föranleda att bedömningen att straffvärdet motsvarar ett fängelsestraff som sträcker sig mer än några år över minimistraffet för grovt brott (HD:s dom från den 26 mars 2012 i mål B 4343-11 p. 18). Bedömningsgrunder som vid sidan av mängdresonemang har använts är, i stora drag - graden av delaktighet i narkotikahanteringen, den ställning som den tilltalade har intagit i organisationen, hur omfattande och varaktig delaktigheten har varit, den tilltalades insikt rörande narkotikahandelns organisation, storlek och inriktning, den tilltalades syfte med hanteringen och fördelningen av brottslighetens ekonomiska utbyte.

HD har dock framhållit att den betydelse som tillmäts den del av bedömningsgrunden som avser mängdresonemanget, måste tillåtas variera något med preparatets farlighet. HD bör rimligen i detta avseende mena att det krävs en mindre mängd heroin för att uppnå samma farlighet som en mycket större mängd cannabis då det ena preparatet sig är mera farligt. Men det innebär även att bara innehavet av en stor mängd heroin inte är lika hänsynslös i alla situationer, de straffbara verben, som återfinns i narkotikastrafflagen. Exempelvis så har försäljning av narkotika enligt 1 § 5 p. NSL ett högre straffvärde än innehav av narkotika för eget bruk enligt 1 § 6 p. NSL (RH 2006:44). Förutom dessa två verb så innehåller 1 § NSL sjutton olika verb vid i fråga om narkotikahantering. Ifall alla dessa ska bedömas olika har inte förtydligats i domstol men implicit är HD:s uttalande rimligt att uppfatta på det sättet att samma mängd i olika situationer bör ligga till grund för olika straff.

Paragrafens olika ageranden är som följer;: 1 överlåter narkotika,; 2 framställer narkotika som är avsedd för missbruk,; 3 förvärvar narkotika i överlåtelsesyfte,; 4 anskaffar narkotika som inte är avsedd för eget bruk,; 5 bearbetar narkotika som inte är avsedd för eget bruk,; 6 förpackar narkotika som inte är avsedd för eget bruk,; 7 transporterar narkotika som inte är avsedd för eget bruk,; 8 förvarar narkotika som inte är avsedd för eget bruk,; 9 tar annan sådan befattning som inte är avsedd för eget bruk,; 10 bjuder ut narkotika till försäljning,; 11 förvarar narkotika,; 12 befordrar vederlag för narkotika,; 13 förmedlar kontakter mellan säljare och köpare ägnat att främja narkotikahandel,; 14 företar någon annan sådan åtgärd mellan säljare och köpare ägnat att främja narkotikahandel,; 15 innehar narkotika,; 16 brukar narkotika,; 17 tar annan befattning med narkotika.

Hur tillämpa bedömningsgrunder vid narkotikabrott

Hur bedömning av narkotikabrott går till

Beteckningen grovt narkotikabrott är som HD redogör för i Högsta domstolens dom från den 11 juli 2012 i mål B 965-12 p. 12 avsedd för de allvarligaste gärningarna Som sådana gärningar avses sådana som ingår i;

1 en yrkesmässig narkotikahandel med inriktning på att i vinningssyfte sprida missbruk och utnyttja missbrukarnas beroende eller,

2 organiserad narkotikahandel med inriktning på att i vinningssyfte sprida missbruk och utnyttja missbrukarnas beroende.

I övrigt ska bedömningen ske med beaktande av;

3 den roll som den tilltalade har haft när det gäller narkotikahanteringen i vidare mening,

4 graden av delaktighet i hanteringen och,

5 vid mer organiserad verksamhet,

6 den ställning som den tilltalade har haft i organisationen.

7 Av betydelse är vidare vilken insikt som den tilltalade har haft rörande narkotikahandelns organisation och

8 hans eller hennes eget syfte med hanteringen.

9 Även fördelningen av brottslighetens ekonomiska utbyte har betydelse.

10 Mängdresonemang i missbrukardoser där argument om renhetsgrad spelar roll.

Som har framgått av det föregående ska alltså bedömningen av narkotikabrott, både när det gäller gradindelningen och beträffande straffvärdet, ske på ett nyanserat sätt med beaktande av samtliga de omständigheter som är av betydelse. Särskilt ska observeras att mängden narkotika endast är en av flera faktorer som ska inverka på bedömningen. Mängdfaktorns relativa betydelse kan således vara ganska liten vid brottslighet där de övriga punkterna 3-9 är stora men betydligt större vid brottslighet där de övriga är små och endast mängden är av betydelse.

Redan vid brottslighet som straffvärdemässigt befinner sig strax under eller vid gränsen för grovt brott spelar sort och mängd en förhållandevis mindre roll, medan sådana omständigheter som yrkesmässighet, organisationsgrad, vinningssyfte och hänsynslöshet vid spridningen av narkotikan träder i förgrunden, se Högsta domstolens dom från den 11 juli 2012 i mål B 965-12 p. 13.

Vad HD egentligen säger är att argumentationen vid narkotikabrott har två utgångspunkter.

1. Om det kan visas att punkt 1 eller 2 är uppfyllda så är utgångspunkten att det är ett grovt narkotikabrott. Därefter kan endast förmildrande omständigheter tala för att betrakta brottet som ringa eller normalt.

2. Om däremot punkt 1 eller 2 inte är aktuella så blir utgångspunkten att brottet antingen är ett ringa brott eller brott av normalgraden av narkotikabrott och endast försvårande omständigheter kan göra att det övergår till att bli ett grovt narkotikabrott.

En slutsats av detta borde rimligen vara att det förvisso inte är uteslutet att även andra gärningar än sådana som inte är 1. yrkesmässiga eller avser 2. organiserad narkotikahandel kan falla in under beteckningen grovt brott. Men för att punkterna 3-9 eller icke redovisade punkter ska leda till beteckningen grovt brott så bör det krävas lite utöver det vanliga eller att åtminstone flera punkter talar för grovt brott för att en gärning ska anses utgöra just grovt brott.

Visuellt skulle det kunna förklaras med följande diagram.

Diagram 1. I följande mål har den tilltalade begått brottet inom ramen för den organiserade brottsligheten. Bedömningen börjar i steg 1. Det föreligger en presumtion för grovt brott om någon av faktorerna i p.1-2 är uppfyllda och vi börjar vår bedömning på p. 1, till höger om gränsen för grovt brott. Några förmildrande omständigheter som bryter presumtionen för grovt brott genom att ”förflytta” bedömningsgrunden finns inte. Brottet är således inte att se som ett normal eller ringa narkotikabrott utan det stannar på grovt narkotikabrott.

Diagram 2. I följande diagram föreligger inga omständigheter som talar för att brottet skett inom ramen för yrkesmässig narkotikahandel med inriktning på att i vinningssyfte sprida missbruk och utnyttja missbrukarnas beroende eller organiserad narkotikahandel med inriktning på att i vinningssyfte sprida missbruk och utnyttja missbrukarnas beroende. Någon presumtion för att det i så fall avser ett grovt narkotikabrott föreligger inte utan det presumeras ett narkotikabrott av ringa- eller normalgrad. Däremot har syftet inte varit uteslutande för eget missbruk utan huvudsakligen att tjäna pengar och även om det förekommit samköp så har huvudsakligen av vinsten gått till personen, de övriga kanske fått narkotika som finansierat deras missbruk. Brottets omständigheter talar för att det ska bryta presumtionen om normalgraden av brott och övergå till att bedömas som grovt brott.

Diagram 3. Det är inte heller uteslutet att det i en situation där ingen faktor ensam gör att brottet blir att bedöma som grovt narkotikabrott ändå sammantaget gör att gärningen blir att bedöma som grovt narkotikabrott.

'''Bedömningsgrunder vid narkotikabrott'''

Bedömning av gärningsmannens roll i en kriminell organisation

(Solna tingsrätts dom från den 1 mars 2012 i mål B 4345-11)

Person med ledande ställning inom organisation som hanterat 46 kg 100% ren kokain i syfte att överlåta i missbrukarled dömdes till maxstraffet 10 år, med ytterligare +4 år med stöd av 26:2 st.2 p. 3 BrB för mängdbrott till sammanlagda 14 år.

Person som varit mer än bara kurir och befattat sig med 4 kg 100%-ig kokain. Han ansågs inte ha någon insyn i hanteringen i Sverige men hade dock viss kontakt med personer i ursprungslandet. Annat än att han tagit order uppifrån i denna organisation var inte styrkt men visade på åtminstone en viss insikt om den organisation inom vilken narkotikahandeln bedrivits, dömdes till 8 års fängelse.

En tredje person som likt tvåan bara agerat kurir, hanterat 4 kg rent kokain, fått order från distributionslandet och haft viss insyn i organisationen dömdes till 8 års fängelse men gavs ytterligare +2 år med stöd av 26:2 st.2 p. 3 BrB för mängdbrott då han hanterat ytterligare 760 g rent kokain med ett straffvärde om 5 år vid ett annat tillfälle.

Person som endast agerat kurir och endast transporterat de 46 kg rent kokain vid ett tillfälle. Inte haft någon nämnvärd ytterligare befattning med narkotikan, inte haft någon egentlig insyn i organisationen inom vilken narkotikahandeln bedrivits men som måste ha insett att befattningen med narkotikan utgjorde led i en internationell organiserad brottslighet dömdes till 7 års fängelse.

Person som vid sammanlagt sju tillfällen förvärvat 1x3.45 g, 5x0,7 g och 1x0,91 g kokain dömdes till 4 månaders fängelse, omvandlat till ST + 100 samhällstjänst.

Person som endast vid ett tillfälle förvärvat 0,7 g kokain dömdes till VD + dagsböter (jmf NJA 2008 s 653).

Varken försvårande eller förmildrande omständigheter

Kategoriseringen i olika grader av farlighet görs beroende på hur farlig viss narkotika är för samhället i termer av beroende och giftighet i förhållande till arten (prop. 1980/81: 76 s. 212
- En bedömning om narkotikas farlighet ska även grundas på omständigheterna i det särskilda fallet, se NJA 2011 s. 357 p.25-27 där följande omständigheter tillmäts betydelse;
- antalet missbrukardoser,
- narkotikans monetära värde,
- att de tilltalade haft ekonomisk vinning av brotten och att brotten inte haft något samband med eget missbruk.

Följande bedömningsgrunder ligger till grund vid en jämförelse av olika narkotiska preparats farlighet; (Högsta domstolens dom från den 21 oktober 2011 i mål nr B 2613-11);
- uppvisa betydande likheter i fråga om kemisk struktur,
- uppvisa betydande likheter i fråga om egenskaper,
- uppvisa betydande likheter i fråga om effekter,
- uppvisa betydande likheter i fråga om missbruk,
- uppvisa betydande likheter i fråga om beroende.

Mängden narkotika ska inte utgöra den enda bedömningsgrunden vid bedömning av narkotikabrott (NJA 2011 s. 357 p. 11). Bruket av tabeller och schabloner som upprättats med stöd av praxis i vilken narkotikaart och mängd anges är förvisso värdefulla hjälpmedel, särskilt vid mindre mängder, men inte när det avser grov brottslighet, (NJA 2011 s. 357 p. 22 samt NJA 2008 s. 653). Omständigheter vid sidan av sort och mängd narkotika bör ha en förhållandevis dominerande betydelse även vid brott av normalgraden (NJA 2012 s. 70 p. 5, NJA 2011 s. 675 I och II);

Hit räknas bland annat gärningsmannens roll när det gäller hanteringen i vidare mening (NJA 2004 s. 354).

Mängdresonemang kan särskilt komma att ske då gärningsmannen;

tagit befattning med narkotika i stor omfattning (NJA 2011 s. 357 p. 28) eller,
då gärningen varit ägnad att leda till omfattande spridning av missbruk (NJA 2011 s. 357 p. 15).

Mängdresonemang ska däremot ske genom att ökad betydelse tillmäts den hänsynslöshet som det inneburit att inneha sådan stor mängd, se Högsta domstolens dom från den 21 oktober 2011 i mål B 2613-11.

När det är fråga om syntetiska katinoner (amfetaminvarianter/-derivat) så har de generellt samma verkningar (Högsta domstolens dom från den 21 oktober 2011 i mål nr B 2613-11).
Som jämförelseenhet mellan olika preparat har HD angett att det med hänsyn till att preparatens renhetsgrad ofta varierar förhållandevis kraftigt, är aktuellt att använda sig av termen missbrukardoser, se NJA 2011 s. 357 p. 24.

Missbrukardoser ska beräknas i relation till en person utan tolerans, se NJA 1997 s. 193. Mindre variationer i renhetsgraden ska inte påverka bedömningen av brottets allvarlighet, se NJA 1998 s. 512. Däremot ska särskilt låg eller särskilt hög renhetsgrad påverka bedömningen, (Hovrätten för nedre norrland i mål B 525-11 och B 850-11 från den 29 september 2011).

I NJA 2012 s. 70 p. 10 specificerar HD ett insiktsuppsåt över vad gärningsmannen bort ha insett avseende en mängd narkotika som annan ägde men som med hans tillåtelse förvarades i utrymme tillhörigt honom. Gärningsmannen borde ha insett att den skulle överlåtas på den grunden att han haft vetskap om narkotikans koppling till leverantören och han ansågs därför måste ha förstått att det kunde gälla sådan narkotika. Han kunde således inte påstå att ha inte visste vad den skulle användas till, utan han borde ha insett att det var fråga var om narkotika avsedd att säljas och även den mängden kom att omfattas av hans uppsåt.
Ekonomiskt trångmål och försörjningsbörda mot anhöriga i Mali påverkade inte straffvärdet (Svea Hovrätts dom från den 24 juni 2010 i mål B4008-10).
När det gäller hemodlad cannabis kan vikten av de cannabisplantor som producerats inte utan vidare jämställas med vikten av importerad eller saluförd hasch. Medan den senare vanligen torde vara i sådant skick att hela mängden kan användas för missbruk, kan antas att det vid skörd av nyodlad cannabis finns växtdelar som av olika skäl kasseras av odlaren och aldrig når konsumenterna. (Hudiksvalls tingsrätt från 2011-12-22 i mål B 2329-11)
Tilltalad som klätt en garderob med aluminiumfolie och införskaffat utrustning såsom armaturer, lampor, krukor och gödningsmedel för att odla cannabisplantor i garderoben ansågs inte ha gjort så betydande åtgärder att dessa skulle påverka bedömningen nämnvärt.

Försvårande omständigheter

• Försäljning av narkotika enligt 1 § 5 p. NSL har högre straffvärdet än innehav av narkotika för eget bruk enligt 1 § 6 p. NSL, (RH 2006:44 och NJA 2012 s. 70). 87 gram kokain som understiger undre gränsen för grovt brott har ändå ansetts utgöra grovt brott då det helt överskuggande syftet med gärningen, har varit att sälja narkotikan i syfte att berika sig själv (HD:s dom från den 13 juli 2012 i mål B 1158-12 p. 11). • Vid mängder nära men under minsta mängd för grovt brott ska ett utpräglat försäljnings- och vinstsyftet leda till att straffvärdet ska överstiga minimistraffet för grovt narkotikabrott (HD:s dom från den 13 juli 2012 i mål B 1158-12 p. 11). • Olovlig framställning av narkotika som varit avsedd för missbruk är en allvarlig form av narkotikabrott. (Eskilstuna tingsrätt dom från 2012-01-31 i mål B 1046-11) • Befattning med narkotika som inte är avsedd för eget bruk, t.ex. förvaring, har generellt sett ett högre straffvärde än innehav av narkotika för eget bruk. (NJA 2012 s. 70 p. 6). • Vid bedömningen av om brottet ska anses grovt ska graden av hänsynslöshet tillmätas förhållandevis stor vikt (NJA 2012 s. 70). • HD ansåg att särskilda bedömningsgrunder för om det förelåg grovt narkotikabrott utgjordes av, om verksamheten utgjorde led i en verksamhet som bedrivits, se NJA 2011 s. 357 p.27-28; o i större omfattning yrkesmässigt (NJA 2011 s. 357 p.27-28 och 34-38) alltså om organisationen varit välorganiserad eller inte (Solna tingsrätts dom från den 1 mars 2012 i mål B 4345-11), o avsett särskilt stor mängd narkotika (NJA 2011 s. 357 p.27-28), Att någon har hanterat en stor mängd narkotika behöver emellertid inte betyda att han eller hon har haft del i en verksamhet av nu angivet slag eller har känt till att en sådan har förekommit. Att den hanterade mängden narkotika har varit mycket stor är dock ett bevisfaktum som talar i denna riktning (se NJA 2011 s. 357, p. 28 och Högsta domstolens dom från den 11 juli 2012 i mål B 965-12 p. 12). o varit av särskilt farlig art hänsynslös art (NJA 2011 s. 357 p.27-28). Som särskilt hänsynslöst räknas ett handlade där preparatet är särskilt farligt eller att fråga har varit om systematiskt bedriven överlåtelse till skolelever eller annan ungdom eller till intagna på anstalter (HD:s dom från den 26 mars 2012 i mål B 4343-11 p. 11). Även om narkotika gjorts lättåtkomlig till ungdomar (HD:s dom från den 26 mars 2012 i mål B 4343-11), o organiserad narkotikahandel med inriktning på att i vinningssyfte som inte är obetydlig (NJA 2011 s. 357 p. 35) sprida missbruk och utnyttja missbrukarnas beroende (NJA 2011 s. 357 p.27-34), o de tilltalade har inte hade stått främmande för en fortsatt och utvidgad handel med narkotikan (NJA 2011 s. 357 p.27-34), o om det vid ett samköp inte funnits någon uppdelning av narkotikan mellan köparna utan narkotikan har inhandlats med syfte att gemensamt säljas vidare vid olika fester eller liknande där personerna kanske avsett att dela på förtjänsten, finns det skäl att se allvarligare på situationen (NJA 2011 s. 357 p.27-28), o systematiskt bedriven överlåtelse till ungdomar (NJA 2012 s. 70 p. 4, Prop. 1980/81:76 s. 203 ff. och NJA 2011 s. 357, p. 8 och 15), o den roll gärningsmannen har haft när det gäller hanteringen i vidare mening (NJA 2004 s. 354 och NJA 2012 s. 70 p 11). Kan tolkas som gärningsmannens ställning i organisationen. Detta kan som Solna tingsrätt skriver i en dom från 1 mars 2012 i mål B4345-11 på s. 64, att om någons befattning varit mer begränsad så ska det förhållandet att det rört sig om mycket stora mängder inte hindra att ett lägre straff utmäts för denne, o Sofistikerad narkotikahantering (NJA 2012 s. 70 p. 13) HD motiverar inte vad de menar med sofistikerad men de anger det i samma mening som de anger att den inte varit särskilt hänsynslös vilket talar för att det har att göra med bedömningen om brottet ska ses som grovt (se punkt 3 ovan i denna del, om "Försvårande omständigheter"), o hur omfattande och välorganiserad verksamheten hade varit (HD:s dom från den 26 mars 2012 i mål B 4343-11 och NJA 2010 s. 592), o hur narkotikan hade marknadsförts (HD:s dom från den 26 mars 2012 i mål B 4343-11 och NJA 2010 s. 592), o hur länge verksamheten har fortgått (HD:s dom från den 26 mars 2012 i mål B 4343-11 och NJA 2010 s. 592). • Den stränga straffskala som gäller för narkotikabrott ska förbehållas de allvarligaste gärningarna om det avsett; o internationella brottssyndikat, o i kalkylen för att begå brottet har det närmast haft karaktären av en företagsekonomisk riskfaktor (prop. 1980/81 :76 s. 207 och HD:s dom från den 26 mars 2012 i mål B 4343-11). • icke betydelselös inblandning i leverantörens narkotikaverksamhet (NJA 2012 s. 70 p. 14). • synnerligen stor mängd cannabis (97 kg) har tillsammans med att hanteringen innefattat transport, förvaring och innehav (3 av 17 verben i 1 § NSL) av narkotikan lett till att brottet var att bedöma som grovt. • Cannabisodling som upptagit stora delar av den tilltalades bostad har ansetts utgöra en förhållandevis avancerad verksamhet och (Svea HovR från 2010-05-03 i mål B 9381-09) • Cannabisodling av stor omfattning som bedrevs i stora utrymmen på ett systematiskt sätt och med avancerad utrustning. Verksamheten var yrkesmässigt väl utrustad med reglerbara värmelampor, fläktar, bord för krukor, gödningsmedel, automatisk bevattning med mera. (Hudiksvalls tingsrätt från 2011-12-22 i mål B 2329-11). • Ett stort antal redlinepåsar som var paketerade med narkotika ansågs vara symptomatiskt för den som bedriver handel med narkotika och talade med betydande styrka för att han bedrivit försäljning av cannabis och att odlingen, narkotikainnehavet, således haft ett kommersiellt syfte. Den förklaring som han lämnat till varför han paketerat delar av sitt innehav av cannabis i redlinepåsar, för att lättare kunna smussla med den i relation till sin flickvän som inte gillade att han missbrukade, framstår som så orimlig att den inte förtjänade avseende. (Hudiksvalls tingsrätt från 2011-12-22 i mål B 2329-11). • Tilltalad som inte har någon fast anställning och hade relativt begränsade förvärvsinkomster under en tid av två år och vad som i övrigt framkommit angående hans försörjningsbörda, tre barn och en stor växtodling med avancerad utrustning, i förening med vad han uppgett angående sin egen konsumtion av cannabis, påstod använde 1 g om dagen men påträffades med ca 3 500 g talar också med styrka för att odlingen, narkotikainnehavet, haft ett kommersiellt syfte. (Hudiksvalls tingsrätt från 2011-12-22 i mål B 2329-11). • Redan att brottet utgjort ett led i en verksamhet som bedrivits i större omfattning (ca 30 redlinepåsar med ca 10 g cannabis i varje) och att brottet haft en yrkesmässig prägel (växtodling med avancerad utrustning) samt att han framställt en betydande mängd cannabis (ca 3000 g cannabis) gjorde att brottet bedömdes vara grovt narkotikabrott.

Omständigheter som talar mot grovt brott men inte är förmildrande

• narkotikabrott som står i ett direkt samband med ett eget narkotikamissbruk som regel inte är avsett att betecknas som grovt, och det får också allmänt sett anses ha ett lägre straffvärde (prop. 1980/81:76 s. 208 och NJA 2011 s. 357, p. 8 och 15). Typsituationen är att någon köper narkotika för att själv använda den och att det kan röra sig om beaktansvärda mängder - t.ex. vid samköp - hindrar inte att det i regel ska anses vara fråga om narkotikabrott av normalgraden (NJA 2012 s. 70 p. 6). • de tilltalade hade haft en oklar uppfattning om farligheten hos olika narkotikapreparat, (NJA 2011 s. 357 p. 13). • framför allt, det inflytande som brottslighetens huvudman hade utövat på dem. HD är oklar på denna punkt. Det vore rimligast att uppfatta det så att HD avser huvudmans inflytande på de tilltalade, då det inte går att utöva något inflytande på narkotika (NJA 2011 s. 357 p. 13). • om flera personer gemensamt inhandlat narkotika enbart för att få ett bättre pris och narkotikan redan från början varit avsedd att delas upp mellan de inblandade på ett visst sätt, finns det anledning att i icke försvårande riktning vid straffvärdebedömningen ta hänsyn till att varje köpare i realiteten inte disponerat mer än den egna andelen (RH 2006:44). • Samköp som är utpräglat missbruksrelaterad för eget bruk utan vinningssyfte och där det är fråga om begränsad överlåtelse med starka tidssamband (NJA 2011 s. 675 I och II). • Den tilltalades inblandning har varit tillfällig och kortvarig (NJA 2012 s. 70 p. 14). • Den tilltalade har inte utlovats någon ersättning även om han räknade med att dra fördelar av, i detta fall, förvaring av narkotika (NJA 2012 s. 70 p. 14). • Den tilltalade hade av ett parti cannabisharts till ett uppskattat värde av 5 829 300 kr för hela partiet (97 155 g * 60 kr/g) fått ersättning till ett värde av 12 000 kr och tagit narkotika till ett värde av 6 000 vilket avsågs vara förhållandevis begränsad i relation till hela partiets uppskattade vinst och innebar att det inte resulterade i någon straffskärpning (HD:s dom från den 26 mars 2012 i mål B 4343-11 p. 22). • delaktigheten varit passiv och okvalificerad, i detta fall avsett förvaring av narkotika i utrymme som den tilltalade endast bistod med. Den tilltalade hade inte haft någon fysisk eller administrativ befattning med narkotikan (NJA 2012 s. 70 p. 14). • Verksamheten låg förhållandevis långt ifrån delaktighet i den organiserade och ofta internationella narkotikahandel för vilken de övre delarna av straffskalan främst är avsedda.(HD:s dom från den 26 mars 2012 i mål B 4343-11 p. 14). • Det förhållandet att narkotikan har haft en renhetsgrad av låg halt talar även för att de tilltalades roll är närmare brukarnas än högre upp i en organisation.(Svea Hovrätts dom från den 30 maj 2012 i mål B 3306-12).

Förmildrande omständigheter

• Den tilltalade uppfattade sitt uppdrag i narkotikahanteringen som att det skulle avse en mycket mindre mängd, än det i slutet blev (HD:s dom från den 26 mars 2012 i mål B 4343-11). Den tilltalade hade enligt utsago tidigare i målet sagt att den trodde den som en väntjänst i syfte att få betala lågt pris vid köp av narkotika för eget bruk trott att det var ett mindre paket eller liknande och blev överrumplad av att det handlade om 97 kg. När den tilltalade väl förstod hur mycket det handlade om hade han blivit överrumplad och inte vågat backa ur. • tilltalad som inte tagit egna initiativ i narkotikahanteringen utan endast följt anvisningar (HD:s dom från den 26 mars 2012 i mål B 4343-11 p. 24). • transporten av narkotikan var begränsad till att endast avse transport inom Sverige och en mycket kort tids innehav och förvaring (HD:s dom från den 26 mars 2012 i mål B 4343-11 p. 24). • vetskap om att det handlat om narkotikahantering är inte försvårande utan det krävs i så fall att den tilltalade vet något om hur den är upplagd och vilken omfattning den har (HD:s dom från den 26 mars 2012 i mål B 4343-11 p.24). • I situationer där det rör sig om en begränsad mängd narkotika och det rört sig om ett enstaka mindre förvärv utgör brottets art inte något hinder mot att välja villkorlig dom som påföljd (NJA 2008 s 653). • Att heroinet aldrig kommit ut på marknaden, då den tilltalade greps, var förvisso inte den tilltalades förtjänst men ansågs som en omständighet vilken rimligen måste vägas in. (Södertörn tingsrätts dom från den 9 mars 2012 i mål B 12880-11).

'''Renhetsgradens betydelse'''

Med renhetsgrad avses koncentrationen av den rusgivande substansen. Mindre variationer i renhetsgraden ska inte påverka bedömningen av brottets allvarlighet, se NJA 1998 s. 512 där en viss narkotika hade en renhetsgrad på i snitt 4 % i förhållande till den normala renhetsgraden på gatan som låg vid 5 %. Däremot ska särskilt låg eller särskilt hög renhetsgrad påverka bedömningen (Hovrätten för nedre norrland i mål B 525-11 och B 850-11 från den 29 september 2011). En anledning till en sådan betraktelse kan fås av den argumentation Hovrätten över Skåne och Blekinge gjorde i domen från den 23 feb 2011 i mål B 1486-10;

"Mefedron har hitintills på marknaden förekommit i mycket ren form medan förhållandet i dagsläget snarast är det motsatta för heroin som i missbrukarled i allmänhet är starkt utspätt. Vad som i praktiken vägs och ligger till grund för en straffvärdebedömning när det gäller ett heroinbeslag är med andra ord i många fall en stor mängd inaktiva ämnen medan detta alltså så här långt inte varit fallet med mefedron. Flera för att inte säga den övervägande delen av narkotiska preparat som förekommer på marknaden beskriver en utveckling där substansen i samband med introduktion har en förhållandevis hög renhet för att därefter över tid allt mer spädas eller blandas ut. I målet har inte förekommit något som motsäger att hanteringen av mefedron kommer att följa samma utveckling. När ett i praktiken nytt narkotiskt preparat straffrättsligt ska bedömas kan det enligt hovrättens mening inte bortses från detta förhållande."

Narkotika blir utspädd och som Solna tingsrätts dom från den 29 feb 2012 i mål B 8830-11 anger, den håller en låg kvalité och detta kan inte bortses från. Det går inte av domarna att utläsa om domstolen med differens avser den absoluta differensen på en procentenhet eller den relativa differensen mellan olika renheter. I målet skulle den absoluta differensen bli 5-4=1 % och den relativa differensen skulle bli (5-4)/5=20%. För narkotika där normal renhetsgrad är 20 %, istället för de redovisade 4%, är det därför möjligt att argumentera att domstolen avsåg liten variation innebära en avvikelse på antingen;

• 19%-21% (20+/-1% absolut differens på en procentenhet) eller, • 17%-23% (20+/-3% relativ differens.

Rimligt vore att resonemang om renhet föregår alla resonemang om missbrukardoser. I Solna tingsrätts dom från den 29 feb 2012 i mål B 8830-11 angav tingsrätten att en halt av 10 respektive 11 % kokainhydroklorid (normala 50 %) har inte ansetts vara av bra kvalitet och den relativt låga halten kokainhydroklorid borde tillmätas viss betydelse när det gällde att fastställa gärningarnas straffvärde. Liknande resonemang skulle resultera i att 100 gram amfetamin med en renhet på exempelvis 4 %, i relation till den normala renheten i missbrukarled på 20-40 % kommer vara från (20% delat med 4 %)=5 ggr svagare upp till och med (40 % delat med 4%)= 10 ggr svagare. Av samma anledning kommer 100 g amfetamin med 4 % renhet resultera i mellan (100/5 ggr svagare) = 20 g upp till och med (100/10 ggr svagare)= 10 g, alltså mellan 10-20 g amfetamin i missbrukarled. Antalet missbrukardoser blir då mellan (10 g amfetamin/100 mg missbrukardos)=100 missbrukardoser upp till och med (20 g amfetamin/100 mg missbrukardos)= 200 missbrukardoser.

Som exempel kan vi ta Göta Hovrätts dom i mål nr B 2586-11 från den 21 nov 2011 där den tilltalade stod åtalad för att olovligen innehaft sammanlagt 448,7 gram amfetamin med en renhetsgrad på mellan 6-9%. Domstolen anger också att gränsen till grovt brott går vid 250 g amfetamin och fastställer därefter tingsrättens dom i vilken den tilltalade dömdes för grovt narkotikabrott till 2 års fängelse. Innan vi tillämpar våra nyvunna kunskaper i narkotikamatematik kan vi till en början konstatera att rättsfallet inte anger hur mycket av varje sort narkotika det finns. Så låt oss göra våra beräkningar utifrån den högsta renhetsgraden på 9 %. 1. Normala renheten i missbrukarled på 20-40 %. 2. Aktuell renhetsgrad 9 % 3. Variation: a. Undre 20 % : (20/9)=2.2222 b. Övre 40 % : (40/9)=4.4444

4. Mängd narkotika med renhetsgrad i beaktelse: a. Undre värde : 448.7/2.2222= 201.9 g. b. Övre värde : 448.7/4.4444= 100.96 g.

5. Den tilltalades mängd amfetamin motsvarar således mellan 100.96 – 201.9 g amfetamin med normal renhetsgrad. Ett värde långt under det som krävs för att brott ska betecknas som grovt och för vilken det krävs 250 g amfetamin.

Det går även att omvandla narkotikan till missbrukardoser, men i just detta specifika fall spelar det ingen roll om vi gör det eller inte då vi rör oss inom samma slags narkotikaart. Användningen av missbrukardoser kommer främst till användning då vi har att göra med flera olika sorters narkotika samtidigt då vi måste ställa de olika arterna mot varandra. Exakt hur detta däremot ska göras har ännu inte varit uppe till behandling hos HD.

Att domstolar inte är främmande för en sådan här hantering kan fås av Eskilstuna tingsrätts dom från den 6 mars 2009 i mål B 2879-08 där de implicit argumenterar för renhetsgradens betydelse avseende kvaliténs betydelse även i andra sammanhang än just Tramadol. Särskilt med tanke på att straffrättens analogiförbud inte gäller så länge omständigheter talar för den tilltalades fördel borde följande motivering kunna användas då där konstateras att väldigt utspädd Tramadol, inte är narkotikaklassad. I sammanhanget kan poängteras att normal renhetsgrad i en missbrukardos närmast borde motsvaras av den medicinska tablettformen som har en halt av 100%.

"Narkotikaklassningen av Tramadol har emellertid undantag. Från narkotikaklassningen av Tramadol har undantag gjorts för beredningar för medicinskt eller vetenskapligt bruk som innehåller högst 400 mg Tramadol per avdelad dos i blandning med en eller flera ingredienser eller som innehåller högst 10 % Tramadol om beredningarna inte är avdelade i doser"

Med deras resonemang skulle således 100 g amfetamin med 4 % renhet alltså utgöra 100-200 missbrukardoser.

Vissa avgöranden verkar peka på att rättsutvecklingen kan vara på väg åt just detta håll även om graderingen inte sker med matematisk precision utan i mindre hopp. Exempelvis Ångermanlands tingsrätts dom från den 20 jan 2012 i mål B 2006-11 där en tilltalad stod åtalad för innehav av 2 % cannabis, vilket är 1/2 av normala 4-5% halten och för vilken straffvärdet för gärningen reducerades till ungefär hälften i förhållande till det värde som skulle ha gällt om mängden cannabis hade haft den normala renheten. Det samma skedde i Attunda tingsrätts dom från den 8 juni 2011 i mål B 3215-11 där straffvärdet ansågs vara lägre än vad en ren bestämning utifrån mängden skulle innebära, då renhetsgraden av heroinet var så mycket lägre än vad som kan anses ”normalt”. Slutligen användes i Hudiksvalls tingsrätt från 2012-04-12 i mål B 2196-11 där de tilltalade innehaft cannabis på 472 g och en THC-halt av 6 procent att mängden hasch skulle räknas som 472 g men att en andra mängd på 403 g och en THC-halt av 3 procent skulle räknas som 1/3 av en normal renhetsgrad på 20% för vilken mängden, ur straffvärdesynpunkt, skulle räknas som ca 130 g och inte 403 g.

Renhetsgraden har även betydelse för undre gränsen av vad som är att se som narkotika. I följande författningar undantas vissa substanser från att betecknas som narkotika fast de innehåller narkotiska preparat.

Avslutande synpunkter om bevisbördan avseende renhetsgrad

Det är åklagaren som har bevisbördan för att preparaten inte haft en särskilt låg renhetsgrad, vilket är något som kan påverka den straffrättsliga bedömningen såvitt avser rubricering och straffmätning (NJA 1998 s 512). Högsta domstolen har i det angivna rättsfallet uttalat att det vid tillverkning och försäljning av narkotika ofta finns anledning att utan närmare utredning utgå från att narkotikan i fråga haft en relativt normal renhetsgrad, och att mindre variationer i fråga om renhetsgraden inte heller är sådana att de bör påverka den straffrättsliga bedömningen. För att en reduktion ska ske måste det finnas någon omständighet, som ger en antydan om att narkotikan har varit avsevärt svagare än vad som är normalt. Kravet på sådan utredning bör ställas förhållandevis lågt (RH 2008:20). Om t.ex. den tilltalade själv uppger att han har god kännedom om att koncentrationen var sällsynt låg och det inte finns skäl att lämna påståendet utan avseende, bör detta vara tillräckligt (NJA 1996 s. 478 och RH 2008:20). En slutsats av det sagda är att det av analysbesked är oklart i vilken koncentration en viss narkotika har så är det inte någon indikation om hur stor halt som oanalyserad narkotika har då det saknas grund för de oanalyserade partierna.

Intressant i sammanhanget är att det är vanligt att något sådant beviskrav fulkomligt saknas utan renhetsgraden helt enkelt presumeras vara av en viss halt. Som exempel kan anges Södertörns tingsrätts dom från den 24 maj 2012 i mål B 1998-11 där den som analyserat dopningsmedlet Stanozolol gjort sin mängdberäkning;

[u]tifrån en antagen renhet om 99 procent.

Sådan bevisföring borde rimligen enkelt kunna angripas med vad som anförts och med stöd i att man är oskyldig tills motsatsen är bevisad, inte tills motsatsen är antagen.

'''Socialstyrelsens narkotikaförteckningar (1974:712)'''

2 § Till narkotika hänföres icke a) beredningar av opium eller morfin, som innehåller högst 0,2 procent morfin, beräknat som vattenfri morfinbas, i blandning med ett eller flera andra terapevtiskt verksamma, icke narkotiska ämnen; b) beredningar, som innehåller högst 0,1 procent kokain, beräknat som kokainbas, i blandning med ett eller flera andra terapevtiskt verksamma, icke narkotiska ämnen; c) beredningar, som i varje enkeldos innehåller högst 100 milligram av ett i förteckning III upptaget ämne i blandning med en eller flera andra ingredienser och högst 2,5 procent i ej doserade beredningar; d) beredningar av difenoxin, som i varje enkeldos ej innehåller mer än 0,5 milligram difenoxin och en mängd atropinsulfat, som motsvarar minst fem procent av difenoxindosen; e) beredningar av difenoxylat, som i varje enkeldos ej innehåller mer än 2,5 milligram difenoxylat, beräknat som bas, och en mängd atropinsulfat, som motsvarar minst en procent av difenoxylatdosen. f) beredningar av propiram, som i varje enkeldos ej innehåller mer än 100 mg propiram i blandning med minst samma mängd metylcellulosa.

Narkotikaförteckningar och renhetsgradens betydelse för lovligt innehav

I Förordning (1992:1554) om kontroll av narkotika anges situationer för vilken innehav av vissa former av narkotika inte är att se som olovlig enligt 1 § 1 st. p 6 NSL. Förordningen måste läsas parallellt med Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 2011:10) om förteckningar över narkotika. Sammanfattningsvis anges i förteckningen LVFS 2011:10 följande; Alla narkotikaklassade ämnen i Sverige indelas i fem olika förteckningar, vilka regleras genom Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 2011:10) om förteckningar över narkotika. Indelningen följer i huvudsak internationella förteckningar och i Sverige har de följande innebörd:

• Förteckning I, narkotika som normalt inte har medicinsk användning. • Förteckning II–IV, narkotika som vid medicinsk användning och som vid varje införsel eller utförsel kräver ett import/exportcertifikat. • Förteckning V, narkotika enligt svensk lag men som inte omfattas av internationella konventioner.

Indelningen berör i huvudsak bara den legala hanteringen av narkotiska ämnen och reglerar förutom import/export även distribution och förvaring inom landet. Även läkares förskrivning av narkotikaklassade läkemedel påverkas. Här följer en redogörelse av några praktiska konsekvenser av indelningen tillsammans med exempel på substanser, som upptas i de olika förteckningarna.

Förteckning I

Här klassas heroin, cannabis, psilo¬cybin, kat, LSD, ecstasy och ett flertal ecstasyliknande ämnen. Dessa preparat får inte föras in i landet utom för viss medicinsk eller vetenskaplig forskning efter medgivande av Läkemedelsverket.

Förteckning II

Amfetamin och liknande syntetiska ämnen med medicinsk användning finns i denna förteckning liksom kokain, morfin, metadon, GHB m.fl. substanser. Även flunitrazepam (Rohypnol) finns i förteckning II sedan maj 2001. Medel i förteckning II får vid varje enskild inresa i landet medföras i en mängd som motsvarar högst fem dagars förbrukning avsett för eget bruk, vilket skall styrkas. Vid förvaring hos distributörer, på sjukhus och apotek skall preparaten alltid hållas inlåsta. För läkare innebär det att förskrivning av läkemedel i förteckning II måste ske på särskild receptblankett. Dessa blanketter är svårare att förfalska och får t.ex. bara användas för ett uttag. Till kategori II räknas även ämnet Levometorfan (II) . Ett ämne som av SKL inte särskiljs från heroin i samband med beräkningen av heroinhydroklorids renhetshalt.

Förteckning III

Upptar bl.a. substanserna kodein och dextropropoxifen. Dessa ämnen omvandlas till morfin i kroppen och ingår i en mängd smärtstillande tabletter som ofta missbrukas. Tabletter som Citodon, Treo Comp, Dexofen och Doleron med flera är dock inte klassade som narkotika, trots att de innehåller kodein respektive dextropropoxifen. För att komma in på narkotikalistan krävs att varje tablett (dos) innehåller minst 100 mg kodein eller minst 135 mg dextropropoxifen, vilket dessa tabletter inte gör. För substanserna i förteckning III gäller i övrigt samma restriktioner som för förteckning II.

Förteckning IV

Här återfinner vi bensodiazepiner, utom flunitrazepam, och barbiturater, dvs. lugnande medel och sömnmedel. Dessa medel får medföras vid inresa från utlandet i en mängd, som motsvarar högst tre veckors förbrukning för personer bosatta i Sverige, och för högst tre månaders förbrukning för personer bosatta utomlands och på tillfälligt besök i Sverige. Förvaring på apotek och sjukhus är inte lika rigorös men läkare måste använda den särskilda receptblanketten även för dessa preparat.

Förteckning V

Denna förteckning omfattar bl.a. sömnmedlen Imovane och Stilnoct. Här gäller i övrigt samma regler som för förteckning IV med undantag för att import/exportcertifikat inte krävs. Till kategori V räknas även ämnet Dextrometorfan. Ett ämne som av SKL inte särskiljs från heroin i samband med beräkningen av heroinhydroklorids renhetshalt.

Påföljdsfrågor

Inledningsvis konstaterar Högsta domstolens dom från den 11 juli 2012 i mål B 965-12 p. 6 att det är endast i mycket speciella situationer som det finns skäl att för en lägre grad av ett brott döma till ett straff som ligger inom straffskalan för den högre graden (se NJA 2011 s. 675 p. 18-20). Utgångspunkten är därför att den del av straffskalan för en viss grad av ett gradindelat brott som är gemensam med straffskalan för den närmast högre graden av brottet inte ska användas när straffet för den lägre graden av brottet ska bestämmas. (Se Martin Borgeke, Att bestämma påföljd för brott, 2 uppl. 2012, s. 140 ff.)

Hovrätten för Nedre Norrland har den 8 november 2011 i mål B 539-11, till följd av Högsta domstolen domar den 21 oktober 2011 om narkotikabrottslighet (B 2613-11 och B 2944-11), ansett att straffmätningen även för cannabis bör sänkas något i jämförelse med tidigare praxis.

Enligt praxis är narkotikabrott som inte är ringa brott av sådan art att påföljden normalt ska bestämmas till fängelse. Presumtionen för fängelse gör sig dock främst gällande beträffande gärningar som ingår som led i försäljning av narkotika.

'''Amfetamin'''

Hit kategoriseras amfetamin, metamfetamin, preludin, ritalin (Högsta domstolens dom från den 6 juni 2011 i mål B 5412/10). Hit hör även narkotikaklassade syntetiska katinoner som MDPV, mefedron, butylon och metedron (Högsta domstolen B 2944-11 från den 21 oktober 2011), metylon, flefedron, nefyron och N-etylkatinon (Högsta domstolens dom från den 21 oktober 2011 i mål nr B 2613-11). Ecstasy är lika farligt som amfetamin (HD:s dom från den 13 juli 2012 i mål B 1158-12 p. 9). De senare grupperna faller även in under benämningen designerdrog.

Normal missbrukardos (Amfetamin)

lägst 100 mg (NJA 2011 s. 357 på s. 19).

Normal missbrukardos (Mefedron)

50 mg mefedron ger ruseffekt för en icke tillvand "naiv" person (Hovrätten över Skåne och Blekinges dom från den 23 feb 2011 i mål B 1486-10). Stockholms tingsrätt har angett 75 mg då missbruksdos vid oralt intag uppgår från 75 mg och vid nasalt intag från 40 mg. (Stockholms tingsrätts dom från den 12 maj 2010 i mål B 1941-10).

Normal renhetsgrad i missbrukardos

20 % -40 % (NJA 2011 s. 357 på s. 19). I tidigare led kan dock koncentrationen vara avsevärt högre, 88-100 %. (Borgeke Påföljdspraxis s. 642). Av påstående kan slutsatsen dras att ju högre renhetsgrad så kan det presumeras vara ett förfarande i ett tidigare skede av hanteringen. Ju tidigare skede desto större sannolikhet at det rör sig om distributionsled och inte missbrukarled.

Undre gräns för grovt brott i mängd

500 g amfetamin (ca 5000 missbrukardoser utan hänsyn renhetsgrad) (HD:s dom från den 13 juli 2012 i mål B 1158-12 p. 9).

Undre gräns för grovt brott i mängd (mefedron)

15 g.

'''Cannabis'''

Av regeringens förteckning över substanser som ska anses som narkotika enligt narkotikastrafflagen - bilaga 1 till förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika - framgår att med cannabis ska förstås de ovanjordiska delarna av varje växt av släktet Cannabis (med undantag av frön), från vilka hartset inte har blivit extraherat och oavsett under vilka benämningar de förekommer. Cannabis är att bedömas som en mindre farlig narkotikasort än amfetamin och som en avsevärt mindre farlig drog än kokain och heroin, Högsta domstolens dom den 26 mars 2012 i mål B 4343-11 p. 21. Cannabis förekommer i olika former.

Normal missbrukardos

5-7 mg THC per ”joint” eller pipstopp (RH 2006:61) Denna dos erhålls om man av material, som innehåller ca 1 % THC, använder ca 0,5-1 gr.

Normal renhetsgrad i missbrukardos

4-6% Hudiksvalls tingsrätt från 2012-04-12 i mål B 2196-114, 5% (Ångermanlands tingsrätt från den 20 jan 2012 i mål B 2006-11).

Låg renhetsgrad

2 % renhet ledde till att straffvärdet för gärningen reducerades till ungefär hälften i förhållande till det värde som skulle ha gällt om mängden cannabis hade haft den normala renheten på 4-5 %. (Ångermanlands tingsrätt från den 20 jan 2012 i mål B 2006-11). Låg halt 3 % ansågs vara 1/3 av en normal missbrukardos Hudiksvalls tingsrätt från 2012-04-12 i mål B 2196-114.

Cannabisplantors renhetsgrad

Småplantor/sticklingar mindre än 1 % THC Stjälkar, kvistar mindre än 1 % THC Blad ca 1-3 % THC Blomställningar ca 1-20% THC

Cannabisolja/extrakt

Cannabisolja kan tillverkas genom att extrahera hela eller delar av cannabisplantan med lösningsmedel som sedan får avdunsta. Genom detta förfarande kan även material med låga THC-halter anrikas.

'''Ecstacy'''

Ecstacy eller MDMA som det också kallas bedöms vara lika farligt som amfetamin (HD:s dom från den 13 juli 2012 i mål B 1158-12 p. HD:s dom den 11 juli 2012 i mål B 965-12 p. 10) Men inte lika farligt som kokain (HD:s dom från den 13 juli 2012 i mål B 1158-12 p. 10)

Normal missbrukardos

En tablett (HD:s dom från den 13 juli 2012 i mål B 1158-12 p. 9) motsvarande 50-150 mg (NJA 2011 s. 357 på s. 19) 0.4 g (Hovrätten över Skåne och Blekinge i dom från den 23 feb 2011 i mål B 1486-10).

Normal renhetsgrad i missbrukardos

OKÄNT.

Undre gräns för grovt brott i mängd

5000 tabletter, se HD:s dom från den 13 juli 2012 i mål B 1158-12 p. 9.

'''Fentanyl/Leptanal'''

Om fentanyl/leptanal

Farligare än heroin (RH 2004:26).

Normal missbrukardos

OKÄNT.

Normal renhetsgrad i missbrukardos

OKÄNT.

Undre gräns för grovt brott i mängd

OKÄNT.

'''GHB'''

Om GHB

Ligger på samma farlighetsnivå som ecstasy men inte lika farligt som heroin (NJA 2002 s. 365).

Normal missbrukardos

1 cl drickfärdig lösning (NJA 2011 s. 357 på s. 19).

Normal renhetsgrad i missbrukardos

30-50% (Göta Hovrätts dom från den 11 jan 2011 i mål B 3311-10).

Undre gräns för grovt brott i mängd

3 liter GHB motsvarar 300 missbrukardoser utan hänsyn till renhetsgrad, se NJA 2011 s. 357 på s. 19.

'''Industrihampa'''

Om hampa

Om det är industrihampa bedöms det inte som narkotika (NJA 2007 s. 219). För att hampa ska vara industrihampa gäller att förutsättningarna i bilaga 1 till förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika är uppfyllda. Där anges att med cannabis inte ska förstås hampa som dels är avsedd för fiberproduktion och har en THC-halt understigande 0,2 % (art. 39 Rådets förordning (EG) nr 73/2009), dels att det sökts om EU-stöd.

är av sort som kan berättiga till stöd enligt rådets förordning (EG) nr 1782/2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare (och om ändring av vissa angivna förordningar) och rådets förordning (EG) nr 1673/2000 om den gemensamma organisationen av marknaderna för lin och hampa som odlas för fiberproduktion och
odlas efter det att ansökan om direktstöd för sådan odling enligt rådets förordning (EG) nr 1782/2003 givits in till behörig myndighet.

Industrihampa, som inte är narkotikaklassad, förutsätter tillstånd för odling och frömaterialet skall ha THC-halter understigande 0,2 %, se uttalande av forensiker vid SKL i Hovrätten för Övre norrland från den 2011- 01-28 i mål B 1060-10.

'''Heroin'''

Heroin är farligare än morfin och metadon se NJA 1985 s. 726 och NJA 1996 s. 478. Oxycontin/Oxikodon är något mindre farligt än Buprenorfin eller som det också kallas Subutex (RH 2010:11). Subutex/Buprenorfin jämställs med Heroin (RH 2007:45).

Undre gräns för grovt brott i mängd

Har i praxis ansetts vara 25 g vilket motsvarar ca 300 missbrukardoser utan att någon hänsyn getts till renhetsgraden, NJA 2011 s. 357 på s. 19.

Normal missbrukardos Buprenorfin/Subutex

2 mg (RH 2007:85).

Normal missbrukardos Subutex

50-100 mg, se NJA 2011 s. 357 på s. 19.

Normal missbrukardos Heroin

50 mg NJA 1997 s. 193. Dödlig dos för en icke tolerant person ligger mellan 30 och 50 mg och med beaktande av att missbrukardoser ska beräknas i relation till en person utan tolerans, se NJA 1997 s. 193 är det mer rimligt att en normaldos heroin är att se som ligga på 30 mg. procent (se RH 2008:20, jfr NJA 1997 s. 193).

Normal renhetsgrad i missbrukardos heroin

20-50 % NJA 1997 s. 193. Vissa domstolar vill gärna sänka denna renhetsgrad och Attunda tingsrätts dom från den 8 juni 2011 i mål B 3215-11 angavs normal renhetsgrad ligga mellan 15-50 %. Jag ställer mig tvivlande till detta låga värde och vill hellre gå på HD:s renhetsgrad på 20 %

Undre gräns för grovt brott i mängd

OKÄNT.

Strax under 100 mg (NJA 2011 s. 357 på s. 19 och HD:s dom från den 13 juli 2012 i mål B 1158-12 p. 7).

Normal renhetsgrad i missbrukardos

Torde vara ca 50 % (Borgeke/Sterzel, Studier rörande påföljdspraxis med mera, 2009, s. 645);

Kokainhydrokloridhalt lägre än 3,5 % är speciellt låg,
Kokainhydrokloridhalt lägre än 7 % särskilt låg (Hovrätten över Skåne och Blekinges dom den 30 januari 2012 i mål B 2271-11 och RH 2008:69),
Kokainhydrokloridhalt högre än 45 % hög och,
en högre Kokainhydrokloridhalt än 65 % speciellt hög.

Undre gräns för grovt brott i mängd

100 g (ca 1000 missbrukardoser utan hänsyn renhetsgrad) (HD:s dom från den 13 juli 2012 i mål B 1158-12 p. 10)

'''LSD'''

LSD:s farlighet ligger mellan amfetamin och kokain (NJA 1992 s. 235). Hit kategoriseras Bromo-Dragonfly (RH 2008:82), PMMA och 2 C-B. Normal missbrukardos Bromo-Dragonfly 200 mikrogram (RH 2008:82).

Normal renhetsgrad i missbrukardos

Jämställs i farlighet med GHB och ecstasy (NJA 2003 s. 339).

Normal missbrukardos

5 tabletter å l mg.

Normal renhetsgrad i missbrukardos

OKÄNT.

Undre gräns för grovt brott i mängd

1000 tabletter (200 missbrukardoser utan hänsyn renhetsgrad) (NJA 2003 s. 339 och NJA 2011 s. 357 på s. 19).

'''Spice'''

) Om spice

Med uttrycket spice avses växtmaterial preparerat med syntetiska cannabinoider som exempelvis den syntetiska cannabinoidenJWH-073, se HovR för västra Sveriges dom från 2012-12-11 i mål B 2265-12.

Vid bedömningen av spice, som preparerats med JWH-073, farlighet och betydelsen av halten av rusgivande substans bör den åtminstone jämställas med cannabis, se HovRätten för västra Sveriges dom från 2012-12-11 i mål B 2265-12.

Se vidare under JWH-073.

'''Stanozolol'''

Om Stanozolol en av många sorters anabola steroider

Normal missbrukardos

100 mg/dag (Södertörns tingsrätts dom från den 24 maj 2012 i mål B 1998-11). Normal tidsperiod för en kur 16 veckor vilket motsvarar 2 240 enheter á 5 mg. (Södertörns tingsrätts dom från den 24 maj 2012 i mål B 1998-11) .

Normal renhetsgrad i missbrukardos

99 % (Södertörns tingsrätts dom från den 24 maj 2012 i mål B 1998-11) .

Undre gräns för grovt brott i mängd

OKÄNT.

'''Tramadol'''

Om Tramadol

Normal missbrukardos

400 mg (Eskilstuna tingsrätts dom från den 6 mars 2009 i mål B 2879-08) .

Normal renhetsgrad i missbrukardos

100 %.

Undre gräns för grovt brott i mängd

20 000 tabletter eller 1 kg Tramadol i ren form (Svea hovrätt dom från den 17 juni 2009 i mål B 2525-09). I sammanhanget kan anges hur domstolen resonerade för att finna undre gränsen för grovt brott i Eskilstuna tingsrätts dom från den 6 mars 2009 i mål B 2879-08.

"[e]n missbruksdos antas ligga i närheten av maxdosen, dvs. 400 mg. För substanser som Ecstasy och Rohypnol har Högsta domstolen uttalat att gränsen för grovt brott bör gå vid 150-200 normala missbruksdoser. Med detta resonemang skulle gränsen för grovt brott ligga redan vid 60 till 80 gram, eller 1 200 till 1 600 tabletter Tramadol. Med hänsyn till att Tramadol har en i jämförelse med andra opiater låg beroendeskapande effekt och att farligheten, jämfört med Rohypnol och Ecstasy, är betydligt lägre bör dock gränsen för grovt brott sättas väsentligen högre än för dessa substanser. Utifrån ett rent mängdresonemang bör därmed gränsen för grovt brott gå vid 20 000 tabletter (gränsen för grovt brott för Rohypnol går vid 1 000 tabletter - egen redigering) eller ett kilo Tramadol i ren form."