3

Sammanfattning

I promemorian lämnas förslag till en ny lag om ekologisk produktion. Syftet med förslaget är att anpassa den nationella lagstiftningen om ekologisk produktion dels till nya EG-förordningar på området, dels till lagar och förordningar på likartade områden, särskilt livsmedelslagen (2006:804).

Bestämmelserna i den nuvarande lagen (1995:551) om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter har i sak överförts till förslaget till ny lag.

Den föreslagna lagen har kompletterats med ett antal bestämmelser, främst i syfte att underlätta för kontrollmyndigheterna att utöva sin kontroll. Det föreslås bl.a. nya bestämmelser om kommunal samverkan i kontrollen, om omhändertagande av vara, om hjälp av polismyndighet och om administrativa sanktionsavgifter.

I promemorian föreslås att beslut som fattas av kontrollorgan med säte i Sverige ska kunna överklagas. Det föreslås vidare att vid myndighetsutövning ska kontrollorgan med säte i Sverige tillämpa vissa av förvaltningslagens bestämmelser. Vidare föreslås att bestämmelserna om rätten att ta del av allmänna handlingar och bestämmelserna om sekretess ska göras tillämpliga på sådana kontrollorgan vad gäller den verksamhet som avser kontroll av ekologisk produktion.

EG-förordningarnas tillämpningsområde har utvidgats till att gälla även ekologisk vattenbruksproduktion. I promemorian föreslås att Fiskeriverket ska vara behörig myndighet och kontrollmyndighet i fråga om den verksamheten.

Den föreslagna lagen föreslås träda i kraft den 1 april 2010.

11

1. Lagförslag

1.1. Förslag till lag om ekologisk produktion

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag kompletterar

1. rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av förordning (EEG) nr 2092/911,

2. kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 av den 5 september 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 834/2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter med avseende på ekologisk produktion, märkning och kontroll2, och

3. kommissionens förordning (EG) nr 1235/2008 av den 8 december 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 834/2007 vad gäller ordningen för import av ekologiska produkter från tredjeländer3.

Denna lag kompletterar också Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig

1 EUT L 189, 20.7.2007, s. 1 (Celex 32007R0834). 2 EUT L 250, 18.9.2008, s. 1 (Celex 32008R0889). 3 EUT L 334, 12.12.2008, s. 25 (Celex 32008R1235).

Lagförslag Ds 2009:27

12

kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd4 i den utsträckning bestämmelserna är tillämpliga på de EG-bestämmelser som anges i första stycket.

Kontroll

2 § Kontroll av efterlevnaden av denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna utövas av statliga myndigheter och kommunerna i enlighet med de föreskrifter som regeringen meddelar.

En kommuns uppgifter ska fullgöras av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.

3 § Fiskeriverket, Livsmedelsverket och Statens jordbruksverk får inom sina respektive ansvarsområden till ett sådant kontrollorgan som avses i artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 överlämna uppgiften att utöva kontroll av efterlevnaden av denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna.

Ett överlämnande får inte avse rätten att vid bristande efterlevnad av regelverket besluta om andra åtgärder än att återkalla utfärdat certifikat.

Kontrollmyndigheternas övriga åligganden

4 § Den myndighet som utövar kontroll ska genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut

4 EUT L 165, 30.4.2004, s. 1 (Celex 32004R0882).

Ds 2009:27 Lagförslag

som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna.

5 § Den myndighet som utövar kontroll ska verka för att överträdelser av lagen, av de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, av de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen eller av de beslut som har meddelats med stöd av

EG-bestämmelserna beivras.

Förvaltningslagens tillämpning

6 § När enskilda kontrollorgan med säte i Sverige utför kontroll enligt denna lag, föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen tillämpas följande bestämmelser i förvaltningslagen (1986:223)

– 11 och 12 §§ om jäv, – 15 § om anteckning av uppgifter, – 16 och 17 §§ om en parts rätt att få del av uppgifter, – 20 § om motivering av beslut, – 21 § om underrättelse av beslut, – 22 § om rätten att överklaga, samt – 26 § om rättelse av skrivfel och liknande.

Kommunal samverkan i kontrollen

7 § En kommun får träffa avtal med en annan kommun om att kontrolluppgifter som kommunen har enligt denna lag ska skötas helt eller delvis av den andra kommunen. Kommunen får dock inte överlåta befogenheten att meddela beslut i ett ärende.

En kommun får också efter överenskommelse med en annan kommun uppdra åt anställda i den kommunen att besluta på kommunens vägnar i ett visst ärende eller en grupp av ärenden, dock inte i de fall som avses i 6 kap. 34 § kommunallagen

Lagförslag Ds 2009:27

14

(1991:900). Föreskrifterna i 6 kap.2427 och 35 §§kommunallagen om jäv och anmälan av beslut till nämnd ska tillämpas på den som fattar sådana beslut.

Förelägganden riktade till kommuner

8 § Om en kommun inte fullgör sin skyldighet att utöva kontroll och övriga åligganden, får den myndighet som regeringen bestämmer förelägga kommunen att göra detta. Ett sådant föreläggande ska innehålla uppgifter om de åtgärder som den myndighet som regeringen bestämmer anser nödvändiga för att skyldigheten ska uppfyllas.

Rätt till upplysningar och tillträde

9 § Ett kontrollorgan, EG:s institutioner och inspektörer och experter som har utsetts av institutionerna ska på begäran ha samma rätt till upplysningar, rätt att ta del av handlingar, rätt att få tillträde till lokaler och andra utrymmen och att där göra undersökningar och att ta prover som en kontrollmyndighet har enligt de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen.

Skyldighet att tillhandahålla hjälp

10 § Den som är föremål för kontroll ska tillhandahålla den hjälp som behövs för att kontrollen ska kunna genomföras.

Förelägganden och förbud

11 § Utöver vad som följer av de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen får en kontrollmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestäm-

Ds 2009:27 Lagförslag

melser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna ska följas.

Vite

12 § En kontrollmyndighet får förena förelägganden och förbud enligt 11 § eller enligt de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen med vite.

Om kontrollmyndigheten har anledning att misstänka att någon har begått en gärning som kan föranleda straff, sanktionsavgift eller marknadsstörningsavgift enligt marknadsföringslagen (2008:486) får dock myndigheten inte vid vite förelägga den misstänkte att medverka i utredningen.

Omhändertagande av varor

13 § Utöver vad som följer av de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen får en kontrollmyndighet ta hand om en vara som avses med ett föreläggande eller ett förbud enligt 11 § eller enligt de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen, om föreläggandet eller förbudet inte följs.

Om en vara har tagits om hand, får ägaren under överinseende av kontrollmyndigheten ändra benämningen på eller sammansättningen av varan eller göra någon annan ändring så att den överensstämmer med de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Annars ska kontrollmyndigheten låta förstöra varan på ägarens bekostnad.

Rättelse

14 § Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de

Lagförslag Ds 2009:27

16

EG-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna, får kontrollmyndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad.

Hjälp av en polismyndighet

15 § Polismyndigheten ska lämna den hjälp som behövs för utövande av kontroll eller verkställighet av beslut enligt denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna.

Hjälp enligt första stycket får begäras endast om

1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att polisens särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller

2. det annars finns synnerliga skäl.

Avgifter

16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för

1. kontroll enligt denna lag, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen,

2. prövning eller registrering enligt denna lag, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen.

Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för kommunerna att ta ut sådan avgift som avses i första stycket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräkningen av de avgifter som tas ut av statliga myndigheter och av kontrollorgan.

Ds 2009:27 Lagförslag

Sanktionsavgifter

17 § Regeringen får meddela föreskrifter om att den som i sin näringsverksamhet underlåter att anmäla sin verksamhet i strid med artikel 28.1 a i rådets förordning (EG) nr 834/2007 ska betala en sanktionsavgift.

Avgiftens storlek ska framgå av regeringens föreskrifter. Avgiften ska uppgå till minst 1 000 kronor och högst 30 000 kronor. När regeringen bestämmer avgiftens storlek ska hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått.

Sanktionsavgiften ska tillfalla staten.

18 § Sanktionsavgift ska tas ut även om överträdelsen inte har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet.

Sanktionsavgift ska dock inte tas ut om det är oskäligt. Vid prövningen av denna fråga ska det särskilt beaktas

1. om överträdelsen har berott på sjukdom som medfört att den avgiftsskyldige inte förmått att på egen hand göra det som ålegat honom eller henne och inte heller förmått att uppdra åt någon annan att göra det,

2. om överträdelsen annars berott på en omständighet som den avgiftsskyldige varken kunnat eller borde ha förutsett och inte heller kunnat påverka, eller

3. vad den avgiftsskyldige gjort för att undvika att en överträdelse skulle inträffa.

Om det annars skulle vara oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp ska avgiften endast tas ut med hälften eller med en fjärdedel.

19 § Om ett vitesföreläggande eller vitesförbud har överträtts, får sanktionsavgift inte beslutas för den gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

Lagförslag Ds 2009:27

18

20 § Den statliga myndighet som regeringen bestämmer beslutar om sanktionsavgift.

Innan sanktionsavgift åläggs någon ska han eller hon ges tillfälle att yttra sig.

21 § En sanktionsavgift får beslutas bara om den som anspråket riktas mot har getts tillfälle att yttra sig inom två år från det att förutsättningarna att besluta om avgift har uppfyllts.

22 § Ett beslut om sanktionsavgift får, när det har vunnit laga kraft, verkställas enligt utsökningsbalken.

23 § En beslutad sanktionsavgift faller bort, om beslutet om avgiften inte har verkställts inom fem år från det att beslutet vann laga kraft.

Bemyndiganden m.m.

24 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. undantag från de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen i den utsträckning EG-bestämmelserna medger det,

2. sådana ekologiska produktionsregler som avses i artikel 1.3, artikel 19.2 c och artikel 42 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 samt i artikel 23.5 och artikel 95.5 i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008, och

3. ekologiska produktionsregler som är förenliga med artikel 34.2 eller artikel 16.4 i rådets förordning (EG) nr 834/2007.

25 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. hur kontroll ska bedrivas, och

2. skyldighet för en kommunal kontrollmyndighet eller ett kontrollorgan att lämna uppgifter till en annan kontrollmyndighet.

Ds 2009:27 Lagförslag

26 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om verkställigheten av EG-bestämmelserna.

Överklagande m.m.

27 § Beslut av en kommunal nämnd eller ett kontrollorgan med säte i Sverige enligt denna lag, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen får överklagas hos länsstyrelsen.

Ett beslut av ett kontrollorgan överklagas hos den länsstyrelse i det län där kontrollorganet har sitt säte.

28 § Beslut som statlig myndighet har meddelat i enskilda fall enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EG-bestämmelser som kompletterar lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

29 § En myndighet får bestämma att dess beslut ska gälla omedelbart även om det överklagas. Det gäller dock inte beslut om att ta ut sanktionsavgift.

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2010. Genom lagen upphävs lagen (1995:551) om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter.

2. Förbud, förelägganden och andra beslut om skyldigheter för enskilda som har meddelats med stöd av äldre föreskrifter ska anses vara beslutade enligt denna lag.

3. För beslut som har meddelats av ett kontrollorgan före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser om överklagandet.

Lagförslag Ds 2009:27

20

1.2. Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:000)

Härigenom föreskrivs att bilagan till offentlighets- och sekretesslagen (2009:000) ska ha följande lydelse.

Bilaga

Lydelse enligt prop. 2008/09:150

I enlighet med vad som anges i 2 kap. 4 § ska vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos organet. Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.

Organ Verksamhet – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – Internationella Handelshögskolan all verksamhet i Jönköping aktiebolag

Kungliga Svenska Aeroklubben besiktning och tillsyn av luftfartyg samt utfärdande och förnyande av luftvärdighetsbevis (SFS 1957:297) – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Ds 2009:27 Lagförslag

21

Föreslagen lydelse

I enlighet med vad som anges i 2 kap. 4 § ska vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos organet. Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.

Organ Verksamhet – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – Internationella Handelshögskolan all verksamhet i Jönköping aktiebolag

Kontrollorgan med säte i Sverige kontroll av ekologisk till vilket kontrolluppgifter har produktion delegerats enligt 3 § lagen (2009:000) om ekologisk produktion

Kungliga Svenska Aeroklubben besiktning och tillsyn av luftfartyg samt utfärdande och förnyande av luftvärdighetsbevis (SFS 1957:297) – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Denna lag träder i kraft den 1 april 2010.

23

2. Bakgrund

I lagen (1995:551) om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter finns kompletterande bestämmelser till rådets förordning (EEG) nr 2092/91 av den 24 juni 1991 om ekologisk produktion av jordbruksprodukter och uppgifter därom på jordbruksprodukter och livsmedel5. EG-förordningen med dess tillämpningsförordningar har upphävts och ersatts av

1. rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om

ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av förordning (EEG) nr 2092/916 och dess tillämpningsförordning,

2. kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 av den 5 sep-

tember 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 834/2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter med avseende på ekologisk produktion, märkning och kontroll7 och

3. kommissionens förordning (EG) nr 1235/2008 av den

8 december 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 834/2007 vad gäller ordningen för import av ekologiska produkter från tredjeländer8. Lagen om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter måste därför ses över. De nya EG-förordningarna ska i allt väsentligt tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2009.

5 EGT L 198, 22.7.1991, s. 1 (Celex 31991R2092). 6 EUT L 189, 20.7.2007, s. 1 (Celex 32007R0834). 7 EUT L 250, 18.9.2008, s. 1 (Celex 32008R0889). 8 EUT L 334, 12.12.2008, s. 25 (Celex 32008R1235).

Bakgrund Ds 2009:27

24

Av rådets förordning (EG) nr 834/2007 följer vidare att Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd9 ska tillämpas i viss utsträckning. Lagen om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter måste ses över även med avseende på detta.

9 EUT L 165, 30.4.2004, s. 1 (Celex 32004R0882).

25

3. Nu gällande regler för ekologisk produktion

3.1. Rådets förordning (EEG) nr 2092/91 om ekologisk produktion av jordbruksprodukter och uppgifter därom på jordbruksprodukter och livsmedel

Allmänt om rådets förordning (EEG) nr 2092/91

Rådets förordning (EEG) nr 2092/91 innehåller bestämmelser om de krav som ska vara uppfyllda för att produkter ska få marknadsföras som ekologiska. Varorna måste bl.a. ha producerats i enlighet med EG-förordningens regler under sådan kontroll som föreskrivs i EG-förordningen (art. 5). Det finns flera EG-förordningar som innehåller tillämpningsbestämmelser till rådets förordning (EEG) nr 2092/91.

Artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 2092/91 anger vilka produkter och djur som omfattas av EG-förordningens tillämpningsområde.

Artikel 2 i samma förordning innehåller bestämmelser om när varor ska anses syfta på ekologisk produktion.

Artikel 3 anger att EG-förordningen gäller parallellt med andra krav i gemenskapslagstiftningen och i nationell rätt som är i överensstämmelse med gemenskapsrätten.

Artikel 4 innehåller definitioner.

Nu gällande regler för ekologisk produktion Ds 2009:27

26

Som nämnts ovan innehåller artikel 5 bestämmelser om när varor ska få marknadsföras som ekologiska.

De ekologiska produktionsreglerna finns i artiklarna 6 och 7. Endast vissa ämnen eller produkter får användas som växtskyddsmedel, gödningsmedel, markberedningsmedel, tvätt- och rengöringsmedel samt foder enligt artikel 6 och bilaga I. Ämnena får endast användas under de villkor som anges i bilagorna I och II. Motsvarande användning av ämnena eller fodret ska vara tillåten i konventionellt jordbruk i enlighet med gemenskapsbestämmelser eller nationella bestämmelser som överensstämmer med gemenskapslagstiftningen. Vidare finns krav på en omställning av marken, dvs. det krävs en övergångsperiod för att grödan från ett skifte som brukas enligt ekologisk metod ska anses vara ekologisk. Det finns bestämmelser om vilket utsäde och vilket förökningsmaterial som får användas i ekologisk produktion (art. 6.1 c, 6.2, 6.3 a i rådets förordning (EG) nr 2092/91 och förordning (EG) nr 1452/2003). Genetiskt modifierade organismer eller produkter som har härletts ur sådana organismer får inte användas (art. 6.1 d).

Enligt artikel 8 ska de aktörer som producerar, bereder, förvarar eller från tredje land importerar ekologiska produkter som omfattas av EG-förordningen i syfte att sedan saluföra dem eller som saluför sådana produkter anmäla sin verksamhet till kontroll och låta sin verksamhet omfattas av kontrollsystemet för ekologisk produktion. Medlemsstaterna kan undanta vissa återförsäljare från kravet på anmälan och kontroll enligt artikel 8.1.

Artikel 9 innehåller bestämmelser om hur kontrollen ska utföras, att kontrollorgan kan utföra kontroller och förutsättningar för detta samt vilka åtgärder som ska vidtas vid oegentligheter och överträdelser. Artikeln innehåller en hänvisning till bilaga III som innehåller detaljerade krav på hur kontrollerna ska utföras.

Artikel 10 innehåller bestämmelser om gemenskapens ekologiska logotyp.

Ds 2009:27 Nu gällande regler för ekologisk produktion

27

Artikel 10 a innehåller bl.a. en skyldighet för en medlemsstat att informera andra medlemsstater och kommissionen om medlemsstaten konstaterar att produkter från en annan medlemsstat som är märkta som ekologiska inte uppfyller kraven för ekologisk produktion.

Artikel 11 innehåller bestämmelser om när importerade produkter får marknadsföras som ekologiska.

Medlemsstaterna får inte enligt artikel 12 förbjuda eller inskränka marknadsföringen av produkter som uppfyller förordningens krav med hänvisning till produktionsmetod eller märkning. Artikeln anger också under vilka förutsättningar som en medlemsstat får ha strängare nationella ekologiska produktionsregler för produktionsdjur och animalieprodukter.

Artiklarna 13–16 innehåller administrativa föreskrifter, tidpunkt för ikraftträdande och övergångsbestämmelser.

Vilka verksamheter omfattas?

EG-förordningen är tillämplig på obearbetade vegetabiliska jordbruksprodukter, produktionsdjur, obearbetade animalieprodukter i den utsträckning som gemensamma regler finns för produktion och kontroll enligt artikel 1.1 a). EG-förordningen är också tillämplig på livsmedel som består av en eller flera ingredienser av vegetabiliskt eller animaliskt ursprung samt av foder, foderblandningar och foderråvaror (art. 1.1 b och c).

Odlade akvatiska djur omfattas förvisso av begreppet animalieproduktion (art. 4.11) men EG-förordningen ska, som nämnts ovan, inte tillämpas på produktionsdjur eller obearbetade animalieprodukter i den utsträckning regler för sådan produktion och kontroll av sådan produktion saknas i bilagorna I och II (art. 1.1 a). Sådana regler saknas för odling av akvatiska djur.

Produkter från jakt eller fiske omfattas inte av EGförordningen enligt artikel 4.11.

Nu gällande regler för ekologisk produktion Ds 2009:27

28

Vilka verksamhetsutövare omfattas?

Alla aktörer som producerar, bereder eller från tredje land importerar ekologiska produkter som omfattas av rådets förordning (EEG) nr 2092/91 i syfte att sedan marknadsföra produkterna eller som marknadsför dem omfattas av EG-förordningen (art. 4.5 och 8.1).

Medlemsstaterna kan undanta återförsäljare som säljer produkter direkt till konsument eller användare från kravet på anmälan och kontroll under förutsättning att de inte framställer, bereder eller förvarar annat än i samband med försäljningsstället eller importerar sådana produkter från ett tredje land (art. 8.1). Statens jordbruksverk och Livsmedelsverket har undantagit återförsäljare, se avsnitt 3.2 under rubriken ”Myndighetsföreskrifter om ekologisk produktion”.

Förutom begreppet aktör används begreppet leverantör i rådets förordning (EEG) nr 2092/91. Begreppet används ofta tillsammans med tillägget ”som är underkastad kontroll enligt EG-förordningen”. Enligt artikel 8.1 är det aktörer som är underkastade kontroll varför begreppet leverantör inte innebär att ytterligare verksamhetsutövare omfattas av EG-förordningen. Begreppet leverantör används bl.a. i artiklarna 9.9 b och 10.3 b samt i 7 § lagen (1995:551) om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter.

Begrepp

I rådets förordning (EEG) nr 2092/91 används begreppen kontroll och tillsyn. Definition saknas av begreppen. Begreppet tillsyn förekommer både beträffande kontrollorganen och aktörerna. Vidare används begreppen kontrollmyndighet och behörig myndighet.

Hur och hur ofta ska kontroll bedrivas?

Kontrollorganet eller kontrollmyndigheten ska göra en fullständig fysisk kontroll av alla aktörer minst en gång om året (art. 9.3 och punkten 5 i bilaga III till rådets förordning (EEG) nr 2092/91). Dessutom ska kontrollorganet eller kontrollmyndig-

Ds 2009:27 Nu gällande regler för ekologisk produktion

29

heten göra anmälda eller oanmälda stickprovskontroller som ska grundas på en riskbedömning när det gäller bristande efterlevnad av reglerna med beaktande av resultaten från tidigare kontroller, mängden berörda produkter och risken för att produkter byts ut mot andra produkter (art. 9.3 och punkten 5 i bilaga III till rådets förordning (EEG) nr 2092/91).

Kontroll av parallellproduktion

Om en aktör driver flera produktionsenheter i samma trakt ska även enheter där icke-ekologiska produkter framställs (s.k. parallellproduktion), tillsammans med lagerlokaler för insatsvaror, omfattas av kontrollen (art. 9.3 och bilaga III till rådets förordning (EEG) nr 2092/91).

Kontrollrapporter

En kontrollrapport ska upprättas efter varje besök och kontrasigneras av den som har kontrollerats (art. 9.3 och punkterna 3 och 5 i bilaga III till rådets förordning (EEG) nr 2092/91).

Tillträde, handlingar och upplysningar

Aktören ska ge kontrollorganet eller kontrollmyndigheten tillträde för inspektionsändamål till alla delar av enheten och alla lokaler samt låta kontrollorganet eller kontrollmyndigheten ta del av bokföring, dokumentation och relevanta bokföringsunderlagshandlingar (art. 9.3 och punkten 10 i bilaga III till rådets förordning (EEG) nr 2092/91). Aktören ska ge kontrollorganet eller kontrollmyndigheten alla upplysningar som anses vara nödvändiga för kontrollen. På kontrollorganets eller kontrollmyndighetens begäran ska aktören lämna resultaten av sin egna frivilliga kontroll och provtagning.

Rätt att ta prover

Kontrollorganet eller kontrollmyndigheten får ta prover för att undersöka produkter som inte är tillåtna enligt rådets förordning (EEG) nr 2092/91 och för att kontrollera produktionsmetoder som inte överensstämmer med reglerna i förordningen (art. 9.3

Nu gällande regler för ekologisk produktion Ds 2009:27

30

och punkten 5 i bilaga III till rådets förordning (EEG) nr 2092/91).

Krav på de som utför kontroll

Det finns regler som ställer krav på kontrollorganen, bl.a. att de kontroller som organen utför är objektiva och effektiva samt vilka kontrollåtgärder som åtminstone ska vidtas (art. 9.6 c och 9.7). Motsvarande krav på kontrollmyndigheterna saknas i EGförordningen men måste anses följa av lojalitetsprincipen.

Delegering av uppgifter till kontrollorgan

Medlemsstaterna får delegera kontrolluppgifter till kontrollorgan som uppfyller vissa krav (art. 9). Kraven på vilken kontroll som ska ske av kontrollorgan finns i artikel 9.6.

Avlägsnande av märkning

Enligt artikel 9.9 a rådets förordning (EEG) nr 2092/91 ska kontrollmyndighet och kontrollorgan vid oegentligheter se till att de uppgifter som hänvisar till den ekologiska produktionsmetoden avlägsnas från det varuparti eller den odlade mängd som berörs av oegentligheten. Vid avvikelser ska kontrollmyndighet och kontrollorgan enligt artikel 10.3 a se till att ekologisk märkning avlägsnas från det varuparti eller den odlade mängd som berörs av avvikelsen. Kontrollmyndigheterna kan använda sig av möjligheten att förelägga den enskilde vid vite.

Saluföringsförbud

Enligt artikel 9.9 b i rådets förordning (EEG) nr 2092/91 ska kontrollmyndighet och kontrollorgan vid uppenbar överträdelse eller överträdelse med långvariga verkningar förbjuda leverantören i fråga att marknadsföra sina produkter med uppgifter som syftar på ekologisk produktion under en period som överenskoms med medlemsstatens behöriga myndighet.

Ett tillfälligt saluföringsförbud kan också beslutas av en kontrollmyndighet eller ett kontrollorgan om myndigheten eller organet har välgrundade skäl för att misstänka att en aktör

Ds 2009:27 Nu gällande regler för ekologisk produktion

31

planerar att släppa ut en produkt som är märkt som ekologisk på marknaden trots att produkten inte överensstämmer med reglerna för ekologisk produktion enligt punkten 9 i bilaga III till rådets förordning (EEG) nr 2092/91.

Återkallat tillstånd att saluföra produkter som ekologiska

Enligt artikel 10.3 b i rådets förordning (EEG) nr 2092/91 ska kontrollmyndighet och kontrollorgan vid uppenbar överträdelse eller överträdelse med långvariga verkningar återkalla tillståndet för leverantören i fråga att märka sina produkter som ekologiska.

Offentlighet och sekretess

Enligt artikel 9.7 b får kontrollmyndighet och kontrollorgan inte röja upplysningar och uppgifter som de erhåller i sin egenskap av kontrollant för andra än den som är ansvarig för den verksamhet som kontrolleras och för de behöriga offentliga myndigheterna.

3.2. Svenska kompletterande bestämmelser

För att rådets förordning (EEG) nr 2092/91 ska få genomslag i Sverige finns kompletterande bestämmelser i lagen (1995:551) om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter. Kompletterande bestämmelser fanns även i förordningen (1995:702) om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter. Förordningen har dock upphävts och ersatts av förordning (2009:27) om ekologisk produktion som i begränsad omfattning kompletterar lagen och rådets förordning (EG) nr 834/2007 med tillämpningsförordningar samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004. Kompletterande föreskrifter har även meddelats av Jordbruksverket och Livsmedelsverket.

Nu gällande regler för ekologisk produktion Ds 2009:27

32

Lagen ( 1995:551 ) om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter

Lagen innehåller inledningsvis ett bemyndigande att meddela föreskrifter som komplettering till EG-förordningen (2 §), en bestämmelse om att tillsyn över efterlevnaden av EG-förordningen och föreskrifter meddelade med stöd av lagen ska utövas av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer (3 §) och ett bemyndigande att överlämna sådan tillsyn till ett enskilt kontrollorgan (3 §).

För tillsynen har en kontrollmyndighet och ett kontrollorgan rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen samt att få de upplysningar och handlingar som behövs (4 § samma lag). Det bör noteras att EG-förordningen innehåller regler om rätt till tillträde, upplysningar och handlingar (se avsnitt 3.1 under rubriken ”Tillträde handlingar och upplysningar”).

Kontrollmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att EG-förordningen, lagen eller föreskrifter meddelade med stöd av lagen ska följas och besluten får förenas med vite (5 § samma lag). Lagen innehåller en hänvisning till att enligt EG-förordningen får ett enskilt kontrollorgan förbjuda att vissa produkter marknadsförs som ekologiska (5 § samma lag).

Lagen innehåller ett bemyndigande om att avgifter får tas ut för tillsynen (6 §). Av proposition 1994/95:175 s. 21 framgår det att avgiftsskyldig blir den som odlar, bereder, importerar eller marknadsför ekologiska produkter.

Enligt 7 § samma lag straffbeläggs överträdelser av saluföringsförbud som meddelats med stöd av artikel 9.9 b i rådets förordning (EEG) nr 2092/91 och användning av påskrift om att en produkt omfattas av EG:s kontrollsystem för ekologisk produktion trots att leverantörens tillstånd att använda sådan påskrift har återkallats enligt artikel 10.3 b i rådets förordning (EEG) nr 2092/91. I ringa fall döms inte till ansvar (7 §). Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller ett vitesförbud döms inte till ansvar för den gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet (8 §).

Ds 2009:27 Nu gällande regler för ekologisk produktion

33

Slutligen innehåller lagen bestämmelser om överklagande (9 §). Enligt bestämmelsen får en statlig myndighets beslut i ett särskilt fall enligt EG-förordningen, lagen eller föreskrifter meddelade med stöd av lagen överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. En kommunal nämnds beslut fick överklagas hos länsstyrelsen enligt 7 § i den upphävda förordningen (1995:702) om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter.

Förordningen ( 2009:27 ) om ekologisk produktion

Som en följd av att rådets förordning (EG) nr 834/2007 med tillämpningsförordningar blev tillämpliga den 1 januari 2009 meddelades förordningen (2009:27) om ekologisk produktion. Förordningen är en temporär lösning i avvaktan på att en ny lag om ekologisk produktion kan antas.

I förordningen anges vilka myndigheter som är ansvariga för kontroll och vilka som är behöriga myndigheter. Förordningen har dock inte ändrat inte den ansvarsuppdelning som gällde sedan tidigare. Begränsningen av vilka beslut ett kontrollorgan får fatta med anledning av avvikelser och överträdelser har inte heller ändrats (5 §). Genom förordningen upphävdes förordningen (1995:702) om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter.

Förordningen ( 1995:702 ) om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter

Även om förordningen har upphävts genom förordning (2009:27) är det relevant att utgå ifrån vad som gällde enligt förordningen eftersom den nya förordningen endast är en temporär lösning.

De uppgifter som ankommer på en behörig myndighet eller en medlemsstat enligt rådets förordning (EEG) nr 2092/91 skulle fullgöras av Livsmedelsverket i fråga om livsmedel som omfattas av EG-förordningen, Jordbruksverket i fråga om produktion och hantering i övrigt av jordbruksprodukter samt Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) vad gäller beslut om godkännande av kontrollorgan genom ackre-

Nu gällande regler för ekologisk produktion Ds 2009:27

34

ditering och tillsynen av de godkända kontrollorganen (2 § och 5 § förordningen om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter).

Enligt 5 § förordningen (1995:702) om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter skulle kontroll utföras av enskilda kontrollorgan som godkänns genom ackreditering av Swedac. Om godkända kontrollorgan saknades, helt eller för visst slag av produktion, skulle den kontrollen i stället utföras av Livsmedelsverket eller Jordbruksverket. Kontrollorganen var alltså de som primärt skulle utöva tillsyn över efterlevnaden av EG-förordningen. Vid avvikelser och överträdelser fick kontrollorganen dock endast återkalla utfärdade certifikat.

I förordningen fördelades tillsynsansvaret mellan myndigheterna (2 a, 4 och 5 §§). Tillsyn över efterlevnaden av EGförordningen och föreskrifter meddelade med stöd av lagen utövades i fråga om livsmedel av Livsmedelsverket, den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet, Konsumentverket i fråga om marknadsföring samt Jordbruksverket över produktion och hantering av jordbruksprodukter i övrigt. Tullverket skulle utföra dokumentkontroll av kontrollintyg för import från tredje land.

Livsmedelsverket och Jordbruksverket hade rätt att inom sina ansvarsområden meddela föreskrifter som komplettering till rådets förordning (EEG) nr 2092/91 enligt 3 § samma förordning. De hade också rätt att föreskriva att särskilda avgifter skulle tas ut för tillsynen enligt 6 §. Som angetts ovan under rubriken ”Lagen (1995:551) om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter” avses den ekologiske aktören bli avgiftsskyldig.

Beslut av en kommunal nämnd fick överklagas hos länsstyrelsen enligt 7 § samma förordning. Beslut fattade av kontrollorgan kunde inte överklagas. Som nämnts ovan kunde kontrollorganen endast fatta beslut i begränsad omfattning. Kontrollorganens beslut kan även överprövas av en besvärskommitté som förvisso är knuten till respektive kontrollorgan men som ändå är oberoende i förhållande till sitt kontrollorgan.

Ds 2009:27 Nu gällande regler för ekologisk produktion

35

Möjligheten till överprövning hos besvärskommitté anses följa av standarden EN 45011.

Myndighetsföreskrifter om ekologisk produktion

Livsmedelsverket och Jordbruksverket har meddelat föreskrifter10 om att anmälan om kontroll enligt artikel 8.1 a i rådets förordning (EEG) nr 2092/91 ska lämnas till kontrollorgan, om undantag från anmälningsplikten och från skyldigheten att omfattas av kontrollsystemet och om att viss information ska lämnas till kontrollorgan vid import senast vid en viss tidpunkt. Jordbruksverket har också föreskrivit vid vilken tidpunkt som anmälan till kontroll senast ska ske samt meddelat föreskrifter om djurhållning11 som bl.a. innehåller undantag från EG-förordningens regler.

Bestämmelser om offentlighet och sekretess

Vid sidan av artikel 9.7 b i rådets förordning (EEG) nr 2092/91 kan sekretess gälla i statlig verksamhet som består i utredning och tillsyn för uppgifter om enskilds affärs- eller driftsförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat samt andra ekonomiska eller personliga förhållanden för den som trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för myndighetens verksamhet (2 § och punkten 118 i bilagan till sekretessförordningen [1980:657]).

Sekretess enligt 4 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) kan bli aktuell för uppgift angående planläggning eller annan förberedelse för inspektion, revision eller annan granskning, som myndighet har att företa, om det kan antas att syftet med granskningsverksamheten motverkas om uppgiften röjs. Sekretess kan också gälla med hänsyn till intresset att förebygga eller beivra brott enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen. Uppgifter om enskilds

10 Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 1998:4) om ekologiskt framställda livsmedel respektive Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1996:147) om ekologiskt framställda produkter. 11 Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2000:128) om djurhållning i ekologiskt lantbruk.

Nu gällande regler för ekologisk produktion Ds 2009:27

36

bostadsadress, hemtelefonnummer, personnummer och andra jämförbara uppgifter avseende personalen hos Livsmedelsverket kan omfattas av sekretess enligt 1 a § sekretessförordningen.

Möjligheten enligt 1 kap. 8 § andra stycket sekretesslagen (1980:100) att dels göra tryckfrihetsförordningens bestämmelser om rätt att ta del av allmänna handlingar hos myndighet tillämpliga också beträffande handlingar hos organ, dels göra sekretessbestämmelserna tillämpliga hos organet har inte utnyttjats.

3.3. KRAV-reglerna och kontrollorganen

Som framgår av avsnitt 3.2 är det kontrollorganen som primärt ska utöva tillsyn över efterlevnaden av rådets förordning (EEG) nr 2092/91.

Rådets förordning (EEG) nr 2092/91 innehåller minimibestämmelser. KRAV-reglerna är ett nationellt system i Sverige som utformas av KRAV ekonomisk förening. Rådets förordning (EEG) nr 2092/91 ligger dock till grund för KRAV:s regler. Föreningen grundades 1985 och har 28 rikstäckande medlemsorganisationer. KRAV-reglerna innehåller regler som syftar till bra miljö, god djuromsorg, god hälsa (inkl. arbetsmiljö) och socialt ansvar. KRAV-reglerna sträcker sig längre än EG-förordningen i och med att de även gäller fiske, butiker och restauranger. KRAV-reglerna är dessutom strängare än EG-förordningen när det gäller bl.a. djurhållning och djurskydd. KRAV har öppnat sitt regelsystem för ackreditering enligt SS EN 45011.

I Sverige finns i dagsläget fyra godkända enskilda kontrollorgan, även kallade för certifieringsorgan, som utför granskning av producenter och industri inom ekologisk produktion. Dessa kontrollorgan är Aranea certifiering AB, HS certifiering AB, SMAK AB och Valiguard AB. Några av dem utför också kontroll av jordbruksproduktion enligt andra regelverk än sådana som är ekologiska. Det rör sig om kvalitetssystemen IP GAP, GLOBALGAP (EUREPGAP) och IP Sigill. Kvalitetssystemen

Ds 2009:27 Nu gällande regler för ekologisk produktion

37

innehåller regler om miljöhänsyn samt rutiner för ökad produktions- och livsmedelssäkerhet och en god arbetsmiljö.

Aranea certifiering AB kontrollerar och certifierar ekologisk produktion enligt rådets förordning (EEG) nr 2092/91 med undantag för vildväxande produktion och enligt reglerna för KRAV:s regelverk. Bolaget certifierar även i viss utsträckning enligt IP Sigill.

HS certifiering AB kontrollerar och certifierar ekologisk produktion enligt rådets förordning (EEG) nr 2092/91 med undantag för slakt, import och vildväxande produktion. HS certifiering AB får även certifiera enligt KRAV:s regelverk för växtodling, djurhållning, biodling, livsmedelsförädling (exkl. import), butik samt restaurang och storhushåll.

SMAK AB kontrollerar och certifierar ekologisk produktion enligt rådets förordning (EEG) 2092/91 med undantag för vildväxande produktion. SMAK AB får också certifiera enligt KRAV:s regelverk för växtodling, djurhållning, fodertillverkning, livsmedelsförädling, slakt och import och utförsel samt enligt IP GAP och i viss mån enligt GLOBALGAP (EUREPGAP) och IP Sigill.

Valiguard AB kontrollerar och certifierar livsmedelsförädling inklusive import enligt rådets förordning (EEG) nr 2092/19. Bolaget får även certifiera enligt KRAV:s regelverk för livsmedelsförädling inklusive import.

Godkända kontrollorgan saknas alltså inte i dagsläget för något slag av produktion varför Livsmedelsverket och Jordbruksverket inte utövar någon tillsyn över efterlevnaden av rådets förordningen (EEG) nr 2092/91.

39

4. Nya gemensamma regler för ekologisk produktion

4.1. De nya EG-förordningarna

I huvudsak innehåller rådets förordning (EG) nr 834/2007 och kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 samma materiella regler som de gamla EG-förordningarna. Den centrala bestämmelsen innebär fortfarande att för att en produkt ska få märkas eller marknadsföras som ekologisk måste produkten uppfylla kraven i EG-förordningarna (art. 23.1 i rådets förordning (EG) nr 834/2007). Genom de nya EG-förordningarna har regelverkets struktur förtydligats och det framgår tydligare vilka principer som reglerna grundar sig på. Det är även i fortsättningen möjligt att tillämpa strängare privata normer, t.ex. KRAV:s regelverk. Däremot har märkningsreglerna ändrats i vissa avseenden.

4.1.1. Rådets förordning (EG) nr 834/2007

Förordningens syfte, tillämpningsområde och definitioner anges i artikel 1–2. Syftet med regelverket är att utgöra grunden för en hållbar ekologisk produktion, sörja för en väl fungerande inre marknad, garantera sund konkurrens, inge förtroende hos konsumenterna och att skydda deras intressen. Förordningen ska tillämpas på vissa produkter från jordbruk, inkl. vattenbruk,

Nya gemensamma regler för ekologisk produktion Ds 2009:27

40

om produkterna släpps ut på marknaden eller är avsedda att släppas ut på marknaden. De produkter som omfattas är levande eller obearbetade jordbruksprodukter, bearbetade jordbruksprodukter för livsmedelsändamål, foder, vegetativt förökningsmaterial och utsäde. Jäst som används som livsmedel eller foder omfattas också. Produkter från jakt på vilda djur eller fiske efter viltlevande arter ska däremot inte anses vara ekologisk produktion. Förordningen ska tillämpas på alla aktörer som ägnar sig åt verksamhet inom något led av produktionen, beredningen och distributionen med anknytning till produkter som omfattas av förordningen.

Artikel 3 innehåller målen för ekologisk produktion. Målen ligger till grund för de principer som ekologisk produktion ska följa enligt artiklarna 4–7. Vid ekologisk produktion ska produktionsreglerna i artiklarna 8–22 följas. Produktionsreglerna är att betrakta som en konkretisering av principerna. Målen och principerna ska beaktas när detaljerade produktionsregler tas fram i tillämpningsförordningar. Sådana regler kan avse vilka produkter och ämnen som får användas i ekologiskt jordbruk (art. 16) och förutsättningarna att ge undantag (art. 22). Bestämmelser om detta har antagits genom kommissionens förordning (EG) nr 889/2008.

Artiklarna 23–26 innehåller bestämmelser om märkning. En produkt får i samband med märkning och marknadsföring endast kallas för ekologisk om produkten uppfyller förordningens krav. Bestämmelsen innehåller även krav på hur stor andel av ingredienserna som ska vara ekologiska i sammansatta varor för att de ska få märkas eller marknadsföras som ekologiska. Om endast vissa ingredienser i en sammansatt vara är ekologiska är det möjligt att i innehållsförteckningen ange vilka ingredienser som är ekologiska.

Artikel 27.1–3 anger att kontroll enligt förordningen ska ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004, att utöver villkoren i den förordningen ska kontrollsystemet åtminstone omfatta de försiktighets- och kontrollåtgärder som fastställs i tillämpningsförordningar samt hur kon-

Ds 2009:27 Nya gemensamma regler för ekologisk produktion

41

trollernas utformning och frekvens ska fastställas. Kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 innehåller detaljerade bestämmelser om kontroll. Kontrollmyndigheter ska utses enligt artikel 27.1. Kontroll får överlämnas till kontrollorgan om vissa förutsättningar är uppfyllda enligt artikel 27.4–7. I övrigt innehåller artikeln bl.a. bestämmelser om vilken granskning som ska ske av kontrollorganen och att ekologiska produkter ska kunna spåras.

I artikel 28 finns bestämmelser om skyldighet för ekologiska aktörer att anmäla sin verksamhet och att låta sitt företag omfattas av kontroll. Medlemsstaterna kan undanta vissa aktörer från anmälningsplikten. De aktörer som följer förordningens bestämmelser och betalar en rimlig avgift för kontrollkostnaderna har rätt att omfattas av kontrollsystemet.

Bestämmelser om styrkande av dokumentation finns i artikel 29. I artikel 30 anges vilka åtgärder som ska vidtas vid överträdelser och oegentligheter (saluföringsförbud och att hänvisningar till ekologisk produktionsmetod avlägsnas). Bestämmelserna har förtydligats i förhållande till motsvarande artiklar 9.9 b och 10.3 b i rådets förordning (EEG) nr 2092/91. Artikel 31 innehåller bestämmelser om informationsutbytet mellan myndigheter och kontrollorgan med andra myndigheter och kontrollorgan om resultatet av sina kontroller.

Artiklarna 32–33 anger när en importerad produkt får saluföras som ekologisk. Kommissionen har fått uppgifter som medlemsstaterna tidigare var ansvariga för. Tillämpningsbestämmelser har antagits genom kommissionens förordning (EG) nr 1235/2008.

I artikel 34 anges när en myndighet eller ett kontrollorgan får förbjuda eller inskränka saluföringen av en produkt som ekologisk i de fall som produkten har kontrollerats av en kontrollmyndighet eller av ett kontrollorgan i en annan medlemsstat. Bestämmelsen anger också när en medlemsstat får tillämpa strängare regler för ekologisk produktion.

Bestämmelser om överföring av information och statistik till kommissionen finns i artiklarna 35 och 36.

Nya gemensamma regler för ekologisk produktion Ds 2009:27

42

Enligt artikel 38 ska tillämpningsbestämmelser antas i enlighet med förordningens mål och principer särskilt vad gäller produktionsreglerna, märkningsreglerna, närmare bestämmelser om kontroll, kriterier och förfaranden för erkännande av tredjeländer och kontrollorgan, produkternas fria rörlighet samt överföring av information till kommissionen. Artikel 37 anger hur tillämpningsföreskrifterna ska antas. Tillämpningsbestämmelser har antagits genom kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 och vad gäller import genom kommissionens förordning (EG) nr 1235/2008.

Enligt artikel 39 upphävdes rådets förordning (EEG) nr 2092/91 den 1 januari 2009 och hänvisningar till den förordningen ska därefter anses vara hänvisningar till rådets förordning (EG) nr 834/2007. Enligt artikel 40 kan övergångsbestämmelser antas i tillämpningsbestämmelser. Det har skett genom kommissionens förordning (EG) nr 889/2008. Om tillämpningsbestämmelser saknas för vissa djurarter, vissa vattenlevande växter och mikroalger gäller endast bestämmelserna om märkning i artikel 23 och kontroller i artiklarna 27–31 för dem enligt artikel 42. I avvaktan på tillämpningsbestämmelser ska nationella regler, eller i avsaknad av sådana, privata standarder som godtas eller erkänns av medlemsstaterna gälla.

Förordningen trädde i kraft den 27 juli 2007 och ska tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2009 enligt artikel 42.

Enligt artikel 41 ska kommissionen senast vid utgången av 2011 lämna en rapport till rådet om vilka erfarenheter som har vunnits vid tillämpningen av förordningen.

4.1.2. Kommissionens förordning (EG) nr 889/2008

I förordningen fastställs, enligt artikel 1, särskilda regler för produktion, märkning och kontroll av de produkter som omfattas av rådets förordning (EG) nr 834/2007. För produkter från vattenbruk, alger och andra djurarter än nötkreatur inkl. Bubalus- och bisonarter, hästdjur, svin, får, getter, fjäderfä och

Ds 2009:27 Nya gemensamma regler för ekologisk produktion

43

bin gäller förordningen endast under en övergångsperiod fram till dess att särskilda bestämmelser har antagits för dem.

Artikel 2 innehåller definitioner. Regler för produktion, bearbetning, förpackning, transport och lagring av produkter finns i artiklarna 3–38. Bestämmelser om undantag från produktionsreglerna finns i artiklarna 39–56.

Bestämmelser om märkning finns i artiklarna 57–62. Artiklarna 63–92 innehåller bestämmelser om kontroll, bl.a. vad som ska kontrolleras, hur kontrollerna ska utföras, vilken dokumentation som den ekologiske aktören ska ha, rätt för kontrollmyndigheter och kontrollorgan till tillträde, upplysningar och handlingar samt tillfälliga saluföringsförbud vid misstanke om att en produkt som är märkt som ekologisk kommer att saluföras trots att den inte uppfyller kraven för ekologisk produktion. Artiklarna 93–94 anger vilken information som ska lämnas till kommissionen.

Övergångsbestämmelser för rådets förordning (EG) nr 834/2007 och kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 finns i artikel 95. Genom artikel 96 upphävs några tillämpningsförordningar till rådets förordning (EEG) 2092/91. Bestämmelsen anger också att hänvisningar till de upphävda förordningarna och till rådets förordning (EEG) nr 2092/91 ska anses som hänvisningar till kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 och ska läsas enligt en bilaga XIV. Förordningen trädde i kraft den 25 september 2008 och ska med några undantag tillämpas från den 1 januari 2009.

4.1.3. Kommissionens förordning (EG) nr 1235/2008

Tillämpningsbestämmelser för import av ekologiska produkter finns i kommissionens förordning (EG) nr 1235/2008.

Artikel 1 anger syfte och artikel 2 innehåller definitioner. Artiklarna 3–5 och 10–12 innehåller bestämmelser om erkännande och översyn av kontrollorgan och kontrollmyndigheter i tredjeländer. Medlemsstaterna ska inte utföra några uppgifter.

Nya gemensamma regler för ekologisk produktion Ds 2009:27

44

Artikel 6 anger vilken styrkande dokumentation som erkända kontrollorgan och kontrollmyndigheter i tredjeländer ska upprätta.

Artiklarna 7–9 innehåller bestämmelser om erkännande och översyn av tredjeländer.

Artiklarna 13–15 anger förutsättningarna för övergång till fri omsättning av importerade produkter. Enligt artikel 14 ska medlemsstatens ansvariga myndighet utföra dokumentkontroll av sändningens kontrollintyg. Myndigheten ska verifiera sändningen och godkänna kontrollintyget.

Artikel 16 innehåller bestämmelser om kommissionens granskning av ansökningar om erkännande av kontrollmyndigheter, kontrollorgan och tredjeländer och om offentliggörande av sådana erkännanden. Två medlemsstater ska vara medföredragande för varje ansökan. Ansökningarna ska fördelas i förhållande till respektive medlemsstats röstantal i kommittén för ekologisk produktion.

Artikel 17 innehåller bestämmelser om elektronisk överföring av dokument.

Övergångsbestämmelser finns i artiklarna 18 och 19. Genom artikel 20 upphävs några tillämpningsförordningar till rådets förordning (EEG) 2092/91. Förordningen trädde i kraft den 19 december 2008 och ska tillämpas från den 1 januari 2009.

4.1.4. Vilka verksamheter omfattas?

Rådets förordning (EG) nr 834/2007 utvidgar tillämpningsområdet för EG:s regelverk för ekologisk produktion genom att gemensamma regler införs för bl.a. vattenbruksproduktion, t.ex. odlad fisk, musslor och kräftor, samt jäst som används som foder eller livsmedel. Produkter från fiske efter viltlevande arter ska dock inte anses vara ekologisk produktion. Liksom tidigare omfattas inte produkter från jakt på vilda djur.

Tillämpningsförordningen (EG) nr 889/2008 omfattar inte all ekologisk produktion. För produkter som härrör från vatten-

Ds 2009:27 Nya gemensamma regler för ekologisk produktion

45

bruk, alger och för andra djurarter än de som avses i förordningens artikel 7 gäller förordningen endast till dess att särskilda bestämmelser har antagits för dem i en särskild tillämpningsförordning (art. 1.2).

4.1.5. Vilka verksamhetsutövare omfattas?

Enligt artikel 1.3 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 ska den nya EG-förordningen tillämpas på alla aktörer som ägnar sig åt verksamhet inom något av de led av produktionen, beredningen och distributionen av de varor som omfattas av EG-förordningen. Storköksverksamhet undantas dock från tillämpningsområdet. Genom att även de som ägnar sig åt distribution omfattas av EG-förordningens tillämpningsområde vidgas kretsen av dem som omfattas av det gemensamma regelverket.

Medlemsstaterna får tillämpa nationella regler eller, om sådana saknas, privata standarder för märkning och kontroll av produkter som härrör från storköksverksamhet under förutsättning att dessa regler är förenliga med gemenskapsrätten. Med storköksverksamhet avses beredning av ekologiska produkter på restauranger, på sjukhus, i matsalar och andra liknande livsmedelsföretag på platsen för försäljning eller leverans till slutkonsument (art. 2 aa).

Möjligheten för medlemsstaterna att undanta vissa återförsäljare som säljer produkter direkt till konsument eller användare från kontroll och anmälan finns kvar (art. 28.2). Jordbruksverket och Livsmedelsverket hade bemyndigande att meddela sådana föreskrifter enligt 3 § förordningen (1995:702) om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter.

4.1.6. Ändrade märkningsregler

Om en produkt märks eller marknadsförs som ekologisk finns särskilda krav på märkningen enligt artikel 24. Genom rådets

Nya gemensamma regler för ekologisk produktion Ds 2009:27

46

förordning (EG) nr 834/2007 införs ett krav på obligatorisk användning av EG:s logotyp för ekologisk produktion på färdigförpackade livsmedel med ursprung i EU. Användning av logotypen är frivillig vad gäller importerade produkter. Om logotypen används ska ursprung anges. EG:s logotyp kan kombineras med nationell eller privat märkning. Enligt rådets förordning 967/2008 av den 29 september 2008 om ändring av förordning (EG) nr 834/2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter12 kommer tidpunkten för ikraftträdandet av den obligatoriska användningen av EG:s logotyp att skjutas upp till den 1 juli 2010.

Tillverkare av bearbetade livsmedel som innehåller endast delvis ekologiska ingredienser kommer att få märka produkterna med uppgift om detta i innehållsförteckningen (art. 23.4). Tidigare har motsvarande uppgift inte fått anges.

4.2. Reglerna om kontroll av ekologisk produktion

4.2.1. Hänvisning till kontrollförordningen

Medlemsstaterna ska, enligt artikel 27.1 i rådets förordning (EG) nr 834/2007, införa ett system för kontroller och utse en eller flera behöriga myndigheter som ska ansvara för kontrollen avseende de skyldigheter som fastställs i EG-förordningen i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 (kontrollförordningen). Det innebär att de materiella bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 834/2007 ska kontrolleras i enlighet med kontrollförordningen. Enligt artikel 1.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 är den förordningen dock subsidiär i förhållande till särskilda gemenskapsbestämmelser om offentlig kontroll. Kontroll av de materiella bestämmelserna ska alltså ske enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 endast i den utsträckning som rådets förordning (EG) nr 834/2007 eller dess

12 EUT L 264, 3.10.2008, s. 1 (Celex 32008R0967).

Ds 2009:27 Nya gemensamma regler för ekologisk produktion

47

tillämpningsförordningar inte innehåller särskilda bestämmelser om kontroll.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 innehåller bestämmelser om offentlig kontroll för verifiering av efterlevnaden av bestämmelser som har vissa syften (art. 1.1). Det syfte som främst är av intresse för ekologisk produktion är att säkerställa god sed inom handeln med foder och livsmedel och att skydda konsumenternas intressen, inbegripet märkning av foder och livsmedel samt andra typer av konsumentinformation. Förordningen slår fast bestämmelser för hur den offentliga kontrollen i medlemsstaterna ska organiseras och genomföras och riktar sig således till medlemsstaterna och deras behöriga myndigheter.

Rådets förordning (EG) nr 834/2007 innehåller särskilda bestämmelser om kontroll, bl.a. delegering av kontrolluppgifter till kontrollorgan (art. 27.5–7), kontroll av kontrollorgan (art. 27.8–9), att kontrollsystemet ska göra det möjligt att spåra produkterna (art. 27.13), anmälan till kontroll (art. 28), åtgärder vid överträdelser och oegentligheter (art. 30.1), informationsutbyte om resultat av kontroller (art. 30.2 och 31), register över aktörer (art. 28.5) och årlig rapportering av de aktörer som har kontrollerats (art. 27.14).

Kommissionen har antagit förordning (EG) nr 889/2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 834/2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter med avseende på ekologisk produktion, märkning och kontroll. Förordningen innehåller bl.a. bestämmelser om minimikrav för kontroll samt rätt till tillträde, handlingar och upplysningar. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 kommer således endast att vara tillämplig i begränsad omfattning vad gäller kontroll av ekologisk produktion. I kontrollförordningen är främst artiklarna 4.2, 6, 8.1, 8.4, 45.5 c, 65.2 och 67 av intresse för ekologisk produktion. Det framgår av underavsnitten till 4.2 nedan.

Nya gemensamma regler för ekologisk produktion Ds 2009:27

48

4.2.2. Begreppen tillsyn och kontroll

I rådets gamla förordning (EEG) nr 2092/91 användes begreppen tillsyn och kontroll medan endast begreppet kontroll används i rådets nya förordning (EG) nr 834/2007 och dess tillämpningsförordning (EG) nr 889/2008. Kontrollförordningen (EG) nr 882/2004 är dessutom tillämplig på ekologisk produktion i den utsträckning som rådets förordning (EG) nr 834/2007 eller dess tillämpningsförordning (EG) nr 889/2008 inte har särskilda bestämmelser, se avsnitt 4.2.1. I kontrollförordningen används begreppet offentlig kontroll.

Begreppet kontroll definieras i artikel 2.2 i kontrollförordningen som ”kontroll av om specificerade krav har uppfyllts, genom undersökning och bedömning av sakligt underlag”.13Begreppet tillsyn förekommer i 3, 4 och 6 §§ lagen (1995:551) om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter. Begreppet kontroll omfattar inte annan verksamhet än operativ granskning, t.ex. rådgivning, stöd och allmän information.

4.2.3. Tillsynsmyndighet, kontrollmyndighet eller behörig myndighet?

I lagen om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter används begreppet ”tillsynsmyndighet”. Begreppet används dock inte i rådets förordning (EG) nr 834/2007 eller kommissionens förordning (EG) nr 889/2008. I stället används begreppen ”kontrollmyndighet” och ”behörig myndighet”. I kontrollförordningen används begreppet ”behörig myndighet”.

13 Begreppet offentlig kontroll definieras som ”varje form av kontroll som utförs av den behöriga myndigheten eller av gemenskapen i syfte att kontrollera efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd” enligt artikel 2.1 i förordning (EG) nr 882/2004.

Ds 2009:27 Nya gemensamma regler för ekologisk produktion

49

4.2.4. Vilka omfattas av kontroll?

Den som producerar, bereder, distribuerar, importerar eller marknadsför ekologiska produkter omfattas av kontroll (art. 28, 2 d och 1.1 i rådets förordning (EG) nr 834/2007). En förutsättning är att de ekologiska produkterna omfattas av rådets förordning (EG) nr 834/2007. Även den som exporterar ekologiska produkter som framställs i överensstämmelse med de gemensamma produktionsreglerna omfattas av kontroll.

Om ett livsmedel endast innehåller vissa ekologiska ingredienser blir det genom den nya förordningen möjligt att ange det i innehållsförteckningen (se avsnitt 4.1.6). Det är dock oklart om den som producerar, bereder, distribuerar, importerar eller marknadsför sådana produkter omfattas av kontroll enligt förordningen.

4.2.5. Anmälan av verksamhet till kontroll

Enligt artikel 28 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 ska aktören anmäla sin ekologiska produktion. Anmälans innehåll framgår av artikel 63.3 i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008. Aktören ska vidare upprätta och därefter upprätthålla ett dokument som beskriver enheten, lokalerna eller verksamheten, vilka åtgärder som vidtas för att säkerställa att reglerna för ekologisk produktion följs, åtgärder som vidtas för att minska risker för kontamination av otillåtna ämnen eller substanser samt ett åtagande att aktören bl.a. följer reglerna för ekologisk produktion (art. 63.1 i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008). Ytterligare regler om vilken information dokumentet ska innehålla och om särskild anmälningsplikt finns för olika typer av ekologisk produktion. Aktören ska anmäla ändringar av verksamheten m.m. enligt artikel 64 i sistnämnda förordning. Reglerna motsvaras av artiklarna 8.1 och 9.3 och bilaga IV till rådets förordning (EEG) nr 2092/91.

Nya gemensamma regler för ekologisk produktion Ds 2009:27

50

4.2.6. Hur och hur ofta ska kontroll bedrivas?

Kontrollernas utformning och frekvens ska fastställas på grundval av en riskbedömning vad gäller oegentligheter och överträdelser enligt artikel 27.3 i rådets förordning (EG) nr 834/2007. Minst en gång om året ska dock samtliga aktörer kontrolleras med undantag för grossister som endast saluför färdigförpackade produkter och aktörer som säljer till slutkonsumenten och slutanvändaren. Minst en fysisk kontroll ska göras av alla aktörer enligt artikel 65.1 i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008. Därutöver ska kontrollmyndigheterna eller kontrollorganen enligt artikel 65.4 i samma förordning genomföra stickprovsbesök som ska grundas på en riskbedömning när det gäller bristande efterlevnad av reglerna, med beaktande av resultaten från tidigare kontroller, mängden berörda produkter och risken för att produkterna byts ut mot andra produkter. Stickprovsbesöken ska i första hand vara oanmälda. Reglerna motsvaras i allt väsentligt av artikel 9.3 och punkten 5 i bilaga III till rådets förordning (EEG) nr 2092/91. Reglerna måste anses vara särskilda bestämmelser i förhållande till artikel 3.1–3.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 varför de ska tillämpas i stället för de sistnämnda reglerna.

4.2.7. Förfaranden för kontroll

Enligt artikel 8.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 ska de behöriga myndigheterna utföra offentliga kontroller i enlighet med dokumenterade förfaranden. Förfarandena ska innehålla information och instruktioner till den personal som genomför offentlig kontroll om bl.a. personalens uppgifter, ansvar och skyldigheter, provtagningsförfaranden, kontrollmetoder och kontrollteknik, tolkning av resultat och därav följande beslut, kartläggnings- och övervakningsprogram, åtgärder som ska vidtas till följd av offentlig kontroll,

Ds 2009:27 Nya gemensamma regler för ekologisk produktion

51

kontroll av att provtagnings- och analysmetoderna samt andra mätningar är ändamålsenliga samt annan verksamhet eller information som krävs för att den offentliga kontrollen ska fungera effektivt (kapitel II, bilaga II).

Kraven på förfarande för kontroll som utförs av kontrollorgan måste anses framgå av artikel 27.5 a och 27.6 i rådets förordning (EG) nr 834/2007. De reglerna motsvarar i allt väsentligt artikel 9.5 a och b i rådets förordning (EEG) nr 2092/91.

Enligt artikel 8.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 ska de behöriga myndigheterna bl.a. ha inrättat förfaranden för att kontrollera att den offentliga kontroll som de utför är effektiv. Motsvarande krav för kontrollorgan framgår av artikel 27.9 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 som i sin tur motsvarar artikel 9.9 i rådets förordning (EEG) nr 2092/91.

Kommissionen får utarbeta vägledningar för den offentliga kontrollen enligt artikel 8.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004. Sådana vägledningar kan vara av intresse för kontrollen av ekologisk produktion.

4.2.8 Kontrollmetoder, teknik osv.

I artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 finns bestämmelser om vad som ska kontrolleras, men även på vilket sätt som kontrollerna ska genomföras, bl.a. att lämpliga kontrollmetoder och kontrolltekniker ska användas. När det gäller vad som ska kontrolleras måste kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 anses innehålla särskilda bestämmelser som går före Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004. Kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 har sin motsvarighet i artikel 9.3 och bilaga III till rådets förordning (EEG) nr 2092/91.

Nya gemensamma regler för ekologisk produktion Ds 2009:27

52

4.2.9. Kontroll av parallellproduktion

Om en aktör driver flera produktionsenheter i samma trakt ska även de enheter som framställer icke-ekologiska produkter (s.k. parallellproduktion), tillsammans med lagerlokaler för insatsvaror, omfattas av förordningens minimikrav för kontroll enligt artikel 66.3 i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008. Regeln motsvaras av artikel 9.3 och bilaga III till rådets förordning (EEG) nr 2092/91.

4.2.10. Spårbarhet

Kontrollsystemet ska se till att det är möjligt att spåra varje produkt på alla stadier i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan i enlighet med artikel 18 i förordning (EG) nr 178/2002. Kravet gäller redan för foder och livsmedel och alla livsmedelsproducerande djur eller ämnen som avses eller kan antas ingå i livsmedel eller foder.

4.2.11. Kontrollrapporter

I artikel 9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 finns krav på hur kontrollrapporter ska upprättas och vad de ska innehålla. Artiklarna 63.2 och 65.3 i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 innehåller dock särskilda krav som går längre, bl.a. ska rapporterna kontrasigneras. Reglerna i den sistnämnda EG-förordningen motsvarar artikel 9.3 och bilaga III till rådets förordning (EEG) nr 2092/91.

4.2.12. Tillträde, handlingar och upplysningar

Enligt artikel 67 i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 ska aktören för inspektionsändamål ge kontrollmyndigheten eller kontrollorganet tillträde till alla delar av enheten och alla

Ds 2009:27 Nya gemensamma regler för ekologisk produktion

53

lokaler och låta myndigheten eller organet ta del av bokföringen och relevanta styrkande dokument. Aktören är även skyldig att till kontrollmyndigheten eller kontrollorganet lämna de upplysningar som skäligen anses vara nödvändiga för kontrollen. Regeln motsvaras av artikel 9.3 och punkten 10 i bilaga III till rådets förordning (EEG) nr 2092/91. I dag finns även en rätt till tillträde, handlingar och upplysningar enligt 4 § lagen (1995:551) om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter. Om direkt gällande bestämmelser om rätt till tillträde och dokumentation skulle saknas i EG-förordningarna om ekologisk produktion finns en skyldighet för Sverige att ha sådana bestämmelser enligt artikel 8.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004. Om direkt gällande bestämmelser om rätt till uppgifter skulle saknas i EG-förordningarna om ekologisk produktion följer det av artikel 4.2 g i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 att Sverige måste ha sådana bestämmelser. Medlemsstaterna ska se till att foder- och livsmedelsföretagarna är skyldiga att undergå de inspektioner som genomförs i enlighet med förordningen och att bistå myndighetens personal när den genomför sina uppgifter, vilket innefattar ett krav på att se till att de upplysningar lämnas som behövs för att kontrollen ska kunna genomföras.

Enligt artikel 45.5 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 ska medlemsstaterna se till att kommissionens experter får tillträde till alla lokaler eller delar av lokaler och tillgång till uppgifter och databehandlingssystem som är av betydelse för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter. Motsvarande bestämmelse saknas i det gemensamma regelverket för ekologisk produktion och i nu gällande lagstiftning.

4.2.13. Rätt att ta prover

Enligt artikel 65.2 i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 får kontrollmyndigheten eller kontrollorganet ta prover för att undersöka produkter som inte är tillåtna för ekologisk

Nya gemensamma regler för ekologisk produktion Ds 2009:27

54

produktion och för att kontrollera produktionsmetoder som inte överensstämmer med reglerna för ekologisk produktion. Prover får tas och analyseras så att eventuell förorening med produkter som inte är godkända för ekologisk produktion kan upptäckas. Reglerna motsvaras av artikel 9.3 och punkten 5 i bilaga III till rådets förordning (EEG) nr 2092/91.

Om direkt gällande bestämmelser om rätt att ta prover skulle saknas i EG-förordningarna om ekologisk produktion följer det av artikel 4.2 g i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 att Sverige måste ha sådana bestämmelser. Medlemsstaternas skyldighet att se till att foder- och livsmedelsföretagarna är skyldiga att undergå de inspektioner som genomförs i enlighet med förordningen och att bistå myndighetens personal när den genomför sina uppgifter får anses innefatta ett krav på att undergå inspektioner som kan inkludera provtagning och att dessutom lämna prov om det behövs för att kontrollen ska kunna genomföras. Provtagning ingår dessutom som ett moment i fysisk och offentlig kontroll, se t.ex. artiklarna 2.19 och 10. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 innehåller inte något krav på att kommissionens experter ska ha en rättighet att ta prov.

4.2.14. Bistå med hjälp för att kontrollen ska kunna genomföras

Enligt artikel 4.2 g i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 ska den behöriga myndighet som medlemsstaten utser se till att foder- och livsmedelsföretagarna är skyldiga att undergå de inspektioner som genomförs i enlighet med förordningen och att bistå myndighetens personal när den genomför sina uppgifter.

Ds 2009:27 Nya gemensamma regler för ekologisk produktion

55

4.2.15. Krav på de som utför kontroll

Enligt artikel 4.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 ska de behöriga myndigheterna bl.a. se till att den offentliga kontrollen är effektiv och ändamålsenlig, att det inte finns någon intressekonflikt för den personal som utför den offentliga kontrollen, att de har tillgång till lämplig laboratoriekapacitet för provning och tillräckligt stor, för ändamålet väl kvalificerad och erfaren personal, så att offentliga kontroller och därmed förbundna uppgifter kan utföras ändamålsenligt och effektivt, att de har lämpliga och väl underhållna utrymmen och utrustning så att personalen kan utföra den offentliga kontrollen ändamålsenligt och effektivt. Enligt artikel 6 i samma förordning ska vidare den behöriga myndigheten bl.a. se till att samtlig personal som utför offentlig kontroll får utbildning som är lämplig för deras kompetensförmåga och som gör att de med erforderlig kompetens kan utföra sina uppgifter och utföra offentlig kontroll på ett enhetligt sätt. Vad gäller kontrollorganen finns motsvarande krav även i artikel 27.5 och 27.9 i rådets förordning (EG) nr 834/2007, vilka i sin tur har sin motsvarighet i artikel 9.5 och 9.6 i rådets förordning (EEG) nr 2092/91.

4.2.16. Delegering av uppgifter till kontrollorgan

Den behöriga myndigheten får delegera kontrolluppgifter till kontrollorgan (art. 27.4 b och 27.5 i rådets förordning (EG) nr 834/2007). I så fall ska medlemsstaterna utse myndigheter med ansvar för godkännande och tillsyn av sådana organ. Med kontrollorgan avses enligt artikel 2 n en oberoende privat tredje part som utför inspektion och certifiering av ekologisk produktion i överensstämmelse med bestämmelserna i förordningen.

För att kunna godkänna ett kontrollorgan ska villkoren i artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets förordning 882/2004 och särskilt vissa villkor i artikel 27.5 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 vara uppfyllda (art. 27.5 i rådets förordning (EG) nr

Nya gemensamma regler för ekologisk produktion Ds 2009:27

56

834/2007). Till stor del är villkoren i artikel 27.5 identiska med dem i kontrollförordningen. Skillnaden är att särskilda villkor om laboratorier saknas i artikel 27.5 och att ISO-guide 65 särskilt nämns i artikel 27.5 c. När myndigheten tar ställning till om organet ska godkännas ska även vissa kriterier beaktas enligt artikel 27.6 i samma EG-förordning.

En av förutsättningarna för att ett organ ska godkännas är att organet är ackrediterat enligt EN 45011 eller ISO-guide 65 (art. 27.5 i rådets förordning (EG) nr 834/2007).

För att ett enskilt organ ska kunna fullgöra uppgifter som kontrollorgan krävs alltså att ett beslut fattas om att ackreditera organet med avseende på EN 45011 eller ISO-guide 65, därefter att ett beslut fattas om att godkänna det med avseende på de villkor som följer av artikel 27.5 och 27.6 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 och att slutligen ett beslut fattas om att delegera kontrolluppgifter till kontrollorganet.

Av 5 § andra stycket förordning (1995:702) om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter följde i stället att det var tillräckligt att Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) ackrediterat organet för att organet skulle få utföra kontrolluppgifter. I dagsläget anges i förordning (2009:27) att Swedac ansvarar för att godkänna kontrollorgan enligt artikel 27.4 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 samt att Livsmedelsverket och Jordbruksverket är behöriga myndigheter enligt bl.a. ovan nämnda EG-förordning.

Det bör noteras att i artikel 27.5 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 saknas en hänvisning till artikel 5.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 varvid det inte finns ett förbud mot att delegera åtgärder som avses i artikel 54 i den sistnämnda förordningen. Rådets förordning (EG) nr 834/2007 innehåller i stället särskilda bestämmelser om vilka uppgifter som inte får delegeras (art. 27.7).

Skillnaderna mellan kraven i rådets förordning (EG) nr 834/2007 och rådets förordning (EEG) nr 2092/91 är små. Skillnader som kan nämnas, förutom att den nya EG-förordningen innehåller en hänvisning till Europaparlamentets och

Ds 2009:27 Nya gemensamma regler för ekologisk produktion

57

rådets förordning (EG) nr 882/2004, är att den nya EG-förordningen tydliggör att ackreditering enligt ISO-guide 65 är tillåten vid sidan av ackreditering enligt EN 45011 samt att den nya EGförordningen innehåller en uppräkning av vilka uppgifter som inte får delegeras (art. 27.7). Standarden ISO-guide 65 är identisk med EN 45011.

4.2.17. Delegering av uppgifter till kontrollorgan etablerade i andra medlemsstater

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden14 (i fortsättningen tjänstedirektivet) syftar bl.a. till att underlätta utövandet av etableringsfriheten för tjänsteleverantörer och den fria rörligheten för tjänster. Direktivet ska vara genomfört senast den 28 december 2009 (art. 44).

Vissa verksamheter undantas uttryckligen från direktivets tillämpningsområde (art. 2.2–3 i tjänstedirektivet). Direktivet ska bl.a. inte tillämpas på verksamhet som har samband med utövande av offentlig makt enligt artikel 45 i EG-fördraget. Undantaget ska dock tolkas snävt, se bl.a. målen C-405/05, Europeiska kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland, och C-393/05, Europeiska kommissionen mot Republiken Österrike.

I artikel 3.1–3 i tjänstedirektivet regleras vidare hur bestämmelserna i direktivet förhåller sig till andra bestämmelser i gemenskapsrätten. Grundtanken är att tjänstedirektivet i vissa fall ska tillämpas som komplement till annan gemenskapslagstiftning. Om någon bestämmelse i tjänstedirektivet strider mot en bestämmelse i en annan gemenskapsrättsakt som reglerar specifika frågor rörande tillträde till och utövande av en tjänsteverksamhet inom särskilda områden eller för särskilda yrken, ska bestämmelsen i den andra gemenskapsrättsakten ges företräde

14 EUT L 376, 27.12.2006, s. 36 (Celex 32006L0123).

Nya gemensamma regler för ekologisk produktion Ds 2009:27

58

och tillämpas på dessa särskilda områden eller yrken. Det sagda gäller endast den specifika bestämmelse som ger upphov till konflikten, inte tjänstedirektivets övriga bestämmelser, som fortfarande ska tillämpas. Sådana regler om tjänster i andra EGrättsakter som inte kommer i konflikt med tjänstedirektivet omfattas således av tjänstedirektivets tillämpningsområde. I den mån EG-lagstiftningen lämnar utrymme för nationell kompletterande lagstiftning måste denna vara förenlig med tjänstedirektivets krav.

För att ett organ skulle få utföra kontrolluppgifter krävdes enligt den nu upphävda 5 § andra stycket förordning (1995:702) om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter att Swedac ackrediterat organet. Ett särskilt beslut om att överlämna kontrolluppgifter fattades inte. Om ett kontrollorgan som var etablerat i en annan medlemsstat ville utsträcka sin verksamhet till Sverige måste det kontrollorganet ackrediteras i Sverige, trots att det redan var ackrediterat i en annan medlemsstat. I artikel 10.3 i tjänstedirektivet föreskrivs att villkoren för beviljande av tillstånd inte får överlappa andra krav och kontroller som är likvärdiga och som tjänsteleverantören redan omfattas av i en annan medlemsstat.

4.2.18. Kontroll av kontrollorgan som bedriver verksamhet i annan medlemsstat än där de är etablerade

Kraven på vilken kontroll som ska ske av kontrollorganen finns i artikel 27.8–9 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 och artikel 5.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004, varvid artikel 27.8 motsvarar artikel 5.3.

I tjänstedirektivet finns regler om tillsyn och samverkan mellan myndigheter i den stat där tjänsteleverantören är etablerad och i den stat där tjänsteleverantören tillfälligt förflyttar sig (art. 28–31 och 33). Om kontrollorganet är etablerat i en annan medlemsstat men bedriver verksamhet tillfälligt i Sverige ska myndigheten i den andra medlemsstaten kontrollera att kontroll-

Ds 2009:27 Nya gemensamma regler för ekologisk produktion

59

organet lever upp till de krav som ställs på ett kontrollorgan (art. 30.1). Den utländska myndigheten kan begära att svensk myndighet utför faktiska undersökningar och kontroller av kontrollorganet i Sverige (art. 31.3). Svensk myndighet kan utföra kontroller av kontrollorganet i Sverige om de inte är diskriminerande, inte är motiverade av att tjänsteleverantören är etablerad i annan medlemsstat och de står i proportion till det syfte som eftersträvas (art. 31.4). Svensk myndighet kan begära att myndigheten i den andra medlemsstaten utför kontroller, inspektioner och utredningar i den medlemsstaten för att därefter upplysa den svenska myndigheten om resultaten och de åtgärder som eventuellt har vidtagits (art. 29.2). Det motsatta gäller om ett kontrollorgan som är etablerat i Sverige bedriver verksamhet i en annan medlemsstat. Direktivet ska vara genomfört senast den 27 december 2009 (art. 44.).

4.3. Avgifter

Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2007 får medlemsstaterna ta ut avgifter eller pålagor för att täcka kostnaderna för kontroll (art. 27.1). Avgifterna för kontroll får enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 inte överstiga ansvarig myndighets kostnader för löner, utrymmen, verktyg, utrustning, utbildning, resor och andra tillhörande kostnader samt kostnader för provtagning och laboratorieanalyser (art. 27, 29 och bilaga VI). Avgifterna ska fastställas som schablonbelopp på grundval av de kostnader som behörig myndighet har haft under en bestämd tid. Vid fastställandet av avgifterna ska man beakta typ av företag och relevanta riskfaktorer. Särskilda omständigheter för företag med liten produktion, traditionella metoder och geografiska begränsningar ska även beaktas.

Även för kontroller som föranleds av att ett företag har brutit mot regelverket finns gemenskapsregler i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 (art. 28). Reglerna

Nya gemensamma regler för ekologisk produktion Ds 2009:27

60

innebär att kontrollmyndigheten ska debitera företaget för all den tid som merarbetet orsakar. Av bestämmelserna följer att kostnader för sådan kontroll som är resultatet av obefogade klagomål inte ska debiteras företaget. Däremot bör kostnader för sådana kontroller som genomförs på bekostnad av företaget, om det skulle förekomma, bekostas helt av företaget.

Avgiften kan sättas ned för verksamheter lokaliserade i regioner med särskilda geografiska begränsningar, verksamheter som bedrivs med traditionella metoder samt, under första verksamhetsåret, nystartade verksamheter (art. 27.4).

Enligt artikel 53 i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 kan varje registrering i databasen över tillängligt ekologiskt utsäde eller utsädespotatis beläggas med en avgift som ska motsvara kostnaden för att registrera uppgiften och upprätthålla databasen. Rådets förordning (EG) nr 834/2007 innehåller endast en bestämmelse om att medlemsstaterna ska se till att de aktörer som följer bestämmelserna i EG-förordningen och betalar en rimlig avgift som ett bidrag till kontrollutgifterna får rätt att omfattas av kontrollsystemet (art. 28.4).

4.4. Offentlighet och sekretess

Enligt artikel 7.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 ska den behöriga myndigheten när den bedriver sin verksamhet säkerställa en hög grad av insyn. Enligt artikel 7.2 i samma förordning ska den behöriga myndigheten säkerställa att dess personal inte lämnar ut information som ska omfattas av sekretess enligt artikel 7.3. Särskilda bestämmelser om sekretess saknas i de nya EG-förordningarna om ekologisk produktion till skillnad från rådets förordning (EEG) nr 2092/91. Reglerna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 motsvarar nu gällande svenska bestämmelser.

Ds 2009:27 Nya gemensamma regler för ekologisk produktion

61

4.5. Förvaltningsrättsliga principer

Enligt 1 § förvaltningslagen (1986:223) gäller lagen för förvaltningsmyndigheternas handläggning av ärenden och domstolarnas handläggning av förvaltningsärenden. Enskilda kontrollorgan omfattas således inte av lagens tillämpningsområde.

De allmänna grundläggande rättsprinciperna, såsom de har uttolkats av EG-domstolen, är en del av den direkt tillämpliga EG-rätten och ska därför följas vid tillämpningen av EG-rätten. Kravet på att de grundläggande rättigheterna i gemenskapens rättsordning ska tillämpas ställs på medlemsstaterna, men även på sådana organ till vilka myndighetsliknande uppgifter har delegerats (se bl.a. målen C-5/88, Wachauf p. 19, och C-20/00, Booker Aguacultur Ltd p. 88, respektive C-188/89, Foster m.fl. mot British Gas p. 20). Bland de grundläggande principerna återfinns principen om rätt till försvar, principen om aktinsyn, principen om myndighetens utredningsskyldighet, principen om motiveringsskyldighet samt principen om god förvaltning. Principerna motsvarar bestämmelserna i förvaltningslagen om anteckningsskyldighet (15 §), partsinsyn (16 §), kommunikationsplikt (17 §), motivering av beslut (20 §) och underrättelse om beslut (21 §). Bestämmelserna i förvaltningslagen är dock, till skillnad från de EG-rättsliga principerna, uttryckligen begränsade till myndighetsutövning.

63

5. Överväganden och förslag

5.1. En ny lag om ekologisk produktion som kompletterar EG-bestämmelser

Promemorians förslag: Den nuvarande lagen om EG:s för-

ordning om ekologiskt framställda produkter ersätts av en ny lag om ekologisk produktion. Lagen ska innehålla bemyndiganden samt komplettera EG-förordningarna om ekologisk produktion.

Promemorians bedömning: De nationella bestämmelserna

om ekologisk produktion bör i så stor utsträckning som möjligt utformas på samma sätt som övriga lagar som sammanfaller med tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör meddela de föreskrifter som behövs som komplettering av EG-bestämmelserna.

Skälen för promemorians förslag och bedömning: Den nuva-

rande lagen om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter tillkom 1995 och kompletterar rådets förordning (EEG) nr 2092/91. EG-förordningen upphävdes den 1 januari 2009 och ersattes av rådets förordning (EG) nr 834/2007 och kommissionens förordning (EG) nr 889/2008. De förändringar som krävs med anledning av de nya EG-förordningarna är

Överväganden och förslag Ds 2009:27

64

relativt omfattande. Samtidigt finns ett behov av att modernisera lagen.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004, som gäller för kontroll av EG:s allmänna bestämmelser om foder och livsmedel, är i vissa delar tillämplig på ekologisk produktion (se avsnitt 4.2.1). En noggrann genomgång av förordningen gjordes i regeringens proposition 2005/06:128 Anpassningar till nya EG-bestämmelser om livsmedel, foder, djurhälsa, djurskydd och växtskydd m.m. I syfte att underlätta för de som ska tillämpa såväl EG-bestämmelser som de nationella bestämmelserna bör de nationella bestämmelserna om ekologisk produktion i så stor utsträckning som möjligt utformas på samma sätt som övriga lagar som sammanfaller med tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004. Sammantaget är de ändringar som måste göras i lagen så omfattande att lagen bör ersättas med en ny lag.

Den nu gällande lagen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter som får finnas som komplettering till rådets förordning (EEG) nr 2092/91 (2 §).

De aktuella EG-förordningarna förutsätter att det meddelas nationella bestämmelser antingen för att precisera bestämmelser eller för att verkställa dem. Det förekommer också att medlemsstaterna åläggs en skyldighet att reglera vissa frågor nationellt. De förhållanden som ska regleras är av sådan karaktär att de normalt regleras i förordning eller andra föreskrifter. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför utfärda sådana föreskrifter som behövs som komplettering till EG-bestämmelserna. Detta kan ske genom antagande av bestämmelser i form av verkställighetsföreskrifter eller med stöd av regeringens restkompetens. Något bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter i den delen behövs därför inte. En bestämmelse bör däremot införas som upplyser om att föreskrifter om verkställigheten av EG-bestämmelserna kan antas.

Ds 2009:27 Överväganden och förslag

65

För att meddela föreskrifter i de fall då Sverige har ett skönsmässigt utrymme att bedöma om särskilda bestämmelser ska finnas behövs dock bemyndigande. Som exempel kan nämnas regler i EG-förordningar som uttryckligen ger medlemsstaterna befogenhet att meddela nationella undantagsbestämmelser eller särskilda regler för ett visst område som inte omfattas av EGregleringen. I de fallen förutsätter inte EG-reglerna att det utfärdas några nationella bestämmelser utan det är upp till medlemsstaten att bestämma om sådana regler ska finnas. Denna fråga berörs i avsnitten 5.2 och 5.3.8.

5.2. Föreskrifter om undantag och ekologiska produktionsregler

Promemorians förslag: Regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer ska ha rätt att meddela föreskrifter om undantag från de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen i den utsträckning som EG-bestämmelserna medger det. Bemyndigandet ska också innefatta en rätt att meddela föreskrifter om produktionsregler i den utsträckning som EGbestämmelserna medger det.

Skälen för promemorians förslag: Som tidigare har nämnts i

avsnitt 5.1 behövs bemyndigande för att kunna meddela föreskrifter i sådana fall då Sverige har ett skönsmässigt utrymme att bedöma om särskilda bestämmelser ska finnas. Som exempel kan nämnas regler i EG-förordningar som uttryckligen ger medlemsstaterna befogenhet att meddela nationella undantagsbestämmelser eller särskilda regler för ett visst område som inte omfattas av EG-regleringen. Kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 innehåller visst skönsmässigt utrymme för medlemsstaterna att meddela nationella undantagsbestämmelser. Det är viktigt att Sverige kan använda sig av de möjligheter till undantag från de gemensamma produktionsreglerna som finns. Det kan

Överväganden och förslag Ds 2009:27

66

t.ex. vara nödvändigt p.g.a. att odlingsförhållandena skiljer sig från andra delar av Europa.

Storköksverksamhet är undantagen från rådets förordning (EG) nr 834/2007. Medlemsstaterna får dock tillämpa nationella regler eller, om sådana saknas, privata standarder för märkning och kontroll av produkter som härrör från storköksverksamhet, i den omfattning som dessa regler är förenliga med gemenskapsrätten (art. 1.3 i rådets förordning (EG) nr 834/2007). Med storköksverksamhet avses även beredning av ekologiska produkter på restauranger.

Ingredienser från icke-ekologiskt jordbruk får användas i bearbetade ekologiska livsmedel om de preliminärt har godkänts av en medlemsstat (art. 19.2 c i rådets förordning (EG) nr 834/2007). Ett sådant godkännande kan lämnas genom föreskrifter.

Vidare följer det av artikel 42 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 att det är möjligt att ha nationella produktionsregler i den utsträckning produktionsregler saknas för vissa djurarter, vissa vattenlevande växter och vissa mikroalger.

Medlemsstaterna får fastställa hur länge som rastgårdar för fjäderfä ska vara tomma innan nya fjäderfän får använda rastgården (art. 23.5 i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008).

Det är också möjligt för medlemsstaterna att i avvaktan på införandet av närmare bearbetningsregler för foder till sällskapsdjur införa nationella regler (art. 95.5 i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008).

I övrigt får medlemsstaterna endast meddela strängare nationella bestämmelser för ekologisk produktion om bestämmelserna också är tillämpliga på icke-ekologisk produktion och förutsatt att de är förenliga med gemenskapsrätten och att saluföringen av ekologiska produkter som framställts utanför den berörda medlemsstaten inte förbjuds eller inskränks (art. 34.2 i rådets förordning (EG) nr 834/2007).

Rådets förordning (EG) nr 834/2007 och kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 innehåller bestämmelser om vilka

Ds 2009:27 Överväganden och förslag

67

växtskyddsmedel, gödselmedel, jordförbättringsmedel, foderråvaror och -tillsatser samt rengörings- och desinfektionsmedel som får användas i ekologiskt jordbruk. Medlemsstaterna får under vissa förutsättningar fastställa regler för användning i ekologiskt jordbruk av produkter och ämnen för andra ändamål (art. 16.4 i rådets förordning (EG) nr 834/2007).

Det bör ankomma på Jordbruksverket, Livsmedelsverket respektive Fiskeriverket att i egenskap av expertmyndigheter ta ställning till i vilken utsträckning det finns behov av nationella särregler inom de områden som nu nämnts. För att kunna utnyttja möjligheterna till nationella särregler bör ett bemyndigande föras in i lagen som ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att meddela föreskrifter om undantag från EG-bestämmelserna och om produktionsregler för ekologisk produktion under förutsättning att EG-bestämmelserna medger sådana föreskrifter.

5.3. Bestämmelser om kontroll

5.3.1. Begreppen tillsyn och kontroll

Promemorians förslag: Begreppet tillsyn ska ersättas med

begreppet kontroll i den nya lagen om ekologisk produktion.

Kontrollmyndigheterna ska genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen om ekologisk produktion, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna.

Skälen för promemorians förslag: I rådets förordning (EEG) nr

2092/91 används begreppen tillsyn och kontroll medan endast begreppet kontroll används i rådets nya förordning (EG) nr 834/2007 och dess tillämpningsförordning (EG) nr 889/2008.

Överväganden och förslag Ds 2009:27

68

Kontrollförordningen (EG) nr 882/2004 är dessutom tillämplig på ekologisk produktion i den utsträckning som rådets förordning (EG) nr 834/2007 eller dess tillämpningsförordning (EG) nr 889/2008 inte har särskilda bestämmelser, se avsnitt 4.2.1. I kontrollförordningen används begreppet offentlig kontroll.

Begreppet kontroll definieras inte i de nya EG-förordningarna om ekologisk produktion. Begreppet bör därför tolkas med ledning i definitionen i artikel 2.2 i kontrollförordningen. Kontroll definieras enligt den bestämmelsen som ”kontroll av om specificerade krav har uppfyllts, genom undersökning och förslag av sakligt underlag”.15 Begreppet tillsyn förekommer i lagen om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter. I svensk rätt finns ingen bestämd definition av begreppet tillsyn. Begreppet har haft olika innebörder beroende på i vilket sammanhang som tillsynen har reglerats. När det gäller ekologisk produktion har det använts bl.a. för de oberoende och självständiga granskningar av tillsynsobjekt som genomförs i syfte att kontrollera efterlevnaden av regelverket, inkl. myndighetens eller kontrollorganets åtgärder för att komma till rätta med påträffade brister. Tillsynsbegreppet har också innefattat annan verksamhet än den granskning som har beskrivits ovan, såsom rådgivning och allmän information m.m. Dessa verksamheter täcks dock inte av begreppet kontroll såsom begreppet definierats i den direkt gällande EG-rätten.

Bestämmelserna i EG-förordningarna, inklusive definitionen av begreppet kontroll, gäller direkt i Sverige som svensk lag. Det innebär att Sverige inte kan ha en egen definition som avviker från EG-rättens eller i svensk författning tolka eller genomföra EG-bestämmelserna. Det är därför nödvändigt att begreppet tillsyn ersätts med det gemenskapsrättsliga begreppet kontroll i de nationella författningar som träffas av tillämpningsområdet för de EG-förordningarna som gäller för ekologisk produktion.

15 Begreppet offentlig kontroll definieras som ”varje form av kontroll som utförs av den behöriga myndigheten eller av gemenskapen i syfte att kontrollera efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd” enligt artikel 2.1 i rådets förordning (EG) nr 882/2004.

Ds 2009:27 Överväganden och förslag

69

Begreppet kontroll bör således användas i stället för begreppet tillsyn i den nya lagen om ekologisk produktion.

Begreppet kontroll omfattar inte någon annan verksamhet än operativ granskning, t.ex. rådgivning, stöd och allmän information till enskilda. Det står medlemsstaten fritt att nationellt reglera sådana frågor som inte träffas av gemenskapsrättens regelverk under förutsättning att bestämmelserna inte i övrigt strider mot EG-rätten. Rådgivning, stöd och information till enskilda är väsentliga medel för att se till att lagstiftningens syfte uppnås. Det finns krav på kontrollorganen att de ska vara oberoende och att de inte ska ge råd eller erbjuda konsulttjänster till dem som är föremål för kontroll (punkterna art. 4.2 a och 4.2 o i EN 45011). Det innebär att kontrollorganen har begränsade möjligheter att ge rådgivning i det enskilda fallet. Det torde således finnas ett behov av att de myndigheter som ansvarar för kontrollen ger enskilda rådgivning, information och på annat sätt underlättar för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna. En bestämmelse om detta bör tas in i lagen.

5.3.2. Vem ska kontrollera ekologisk produktion?

Promemorians förslag: Kontroll av efterlevnaden av den nya

lagen om ekologisk produktion, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna ska utövas av statliga myndigheter och av kommunerna i enlighet med de föreskrifter som regeringen meddelar. En kommuns uppgift ska fullgöras av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.

Överväganden och förslag Ds 2009:27

70

Fiskeriverket, Livsmedelsverket och Jordbruksverket får inom sina respektive ansvarsområden överlämna kontrolluppgifter till ett kontrollorgan.

Ett kontrollorgan ska i likhet med i dag endast kunna återkalla utfärdat certifikat vid avvikelser och överträdelser. Bestämmelsen ska dock i stället utformas som en begränsning av vilka uppgifter som får överlämnas till ett kontrollorgan.

Promemorians bedömning: Den ansvarsuppdelning som

tidigare gällt mellan myndigheterna vad avser kontroll av ekologisk produktion bör i stort behållas.

Fiskeriverket bör ansvara för kontrollen av efterlevnaden av de nya reglerna om vattenbruk.

Jordbruksverket bör vara kontrollmyndighet för de nya reglerna om framställning av ekologisk jäst som är avsedd för foder. Livsmedelsverket bör vara kontrollmyndighet för framställning av ekologisk jäst som är avsedd för livsmedel.

För att ett kontrollorgan ska kunna kontrollera ekologisk produktion som omfattas av EG-bestämmelserna krävs att behörig myndighet beslutar att kontrolluppgifter ska delegeras till ett godkänt kontrollorgan som är ackrediterat enligt EN 45011 eller ISO-guide 65. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) bör förutom beslut om ackreditering fatta beslut om att godkänna kontrollorgan. Swedac bör också utöva tillsyn över såväl ackreditering som tillsyn enligt artikel 27.4 b, 27.8 och 27.9 a, b och d i rådets förordning (EG) nr 834/2007.

Livsmedelsverket, Jordbruksverket och Fiskeriverket bör vara behöriga myndigheter med avseende på artikel 27.9 c i rådets förordning (EG) nr 834/2007.

Liksom i dag bör kontrollorganen i princip ansvara för kontroll av de producenter som har anmält sin verksamhet till kontroll hos respektive kontrollorgan medan statliga myndigheter och kommuner ansvarar för kontroll av övriga producenter och för att fatta beslut med anledning av kontroll avseende anmälda ekologiska producenter som

Ds 2009:27 Överväganden och förslag

71

kontrollorganen inte får meddela. Myndigheter bör kunna kontrollera även anmälda producenter om det t.ex. är till fördel för producenten i form av lägre kostnader för kontroll eller administrativ börda.

Skälen för promemorians förslag och bedömning:

Kontrollmyndigheter

Enligt 3 § lagen om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter utövas tillsyn över efterlevnaden av rådets förordning (EEG) nr 2092/91 och av föreskrifter meddelade med stöd av lagen av den myndighet eller de myndigheter som regeringen bestämmer. Enligt 4 § förordning (2009:27) om ekologisk produktion utövar Livsmedelsverket kontroll över efterlevnaden av det ekologiska regelverket i fråga om livsmedel. Konsumentverket utövar kontroll i fråga om marknadsföring och Jordbruksverket över produktion och hantering i övrigt av jordbruksprodukter som är ekologiskt framställda enligt samma bestämmelse. Tullverket ska utföra dokumentkontroll enligt 3 § samma förordning. I den nu upphävda förordningen (1995:702) om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter föreskrevs även att kommunerna skulle utöva tillsyn av det ekologiska regelverket i fråga om livsmedel.

Det saknas anledning att ändra den tillsynsordning som tidigare gällt. Den närmare ansvarsfördelningen mellan myndigheterna bör göras genom föreskrifter på regeringsnivå. Ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om detta bör därför tas in i den nya lagen. Till skillnad från vad som gällde tidigare bör det dock av tydlighetsskäl redan av lagen framgå att även kommunerna kan vara kontrollmyndighet. I likhet med vad som föreskrivs i bl.a. livsmedelslagen bör det dessutom i lagen föreskrivas att en kommuns uppgifter ska fullgöras av den eller de kommunala nämnder som regeringen bestämmer.

Överväganden och förslag Ds 2009:27

72

Överlämnande av kontrolluppgifter till kontrollorgan

Av artikel 27 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 framgår att kontroller ska utföras av behöriga myndigheter eller kontrollmyndigheter. Den eller de behöriga myndigheterna får överlämna kontrolluppgifter till kontrollorgan (art. 27.4 b i rådets förordning (EG) nr 834/2007). I så fall ska medlemsstaterna utse myndigheter med ansvar för godkännande och tillsyn av sådana organ. Med kontrollorgan avses enligt artikel 2 n en oberoende privat tredje part som utför inspektion och certifiering av ekologisk produktion i överensstämmelse med bestämmelserna i förordningen.

Enligt 3 § lagen om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter ska tillsyn över efterlevnaden av rådets förordning (EEG) nr 2092/91 och av föreskrifter meddelade med stöd av lagen utövas av den myndighet eller de myndigheter som regeringen bestämmer. Bestämmelsen innehåller också ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att överlämna sådan tillsyn till ett kontrollorgan som är juridisk person.

De uppgifter som ett kontrollorgan har enligt rådets förordning (EG) nr 834/2007 och kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 innefattar myndighetsutövning. Av 11 kap. 6 § tredje stycket regeringsformen framgår att förvaltningsuppgifter kan överlämnas till enskilda organ och att detta ska ske med stöd i lag om uppgiften innefattar myndighetsutövning. Den nya lagen bör i likhet med den nuvarande lagen innehålla en bestämmelse om att uppgifter får överlämnas till ett kontrollorgan. Bemyndigandet bör dock få en annan utformning, bl.a. mot bakgrund av att begreppet kontroll bör användas i stället för tillsyn. Bestämmelsen bör ange att Fiskeriverket, Livsmedelsverket och Jordbruksverket inom sina respektive ansvarsområden får överlämna kontrolluppgifter till ett kontrollorgan. Eftersom det i detta sammanhang kan bli aktuellt att överlåta förvaltningsuppgift till utländskt organ, aktualiseras en tillämpning av 10 kap. 5 § fjärde stycket regeringsformen. Detta innebär att

Ds 2009:27 Överväganden och förslag

73

riksdagens beslut ska tas med kvalificerad majoritet eller i grundlagsordning.

Enligt artikel 30.1 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 och artikel 91.2 i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 får kontrollorgan vid sidan av kontrollmyndigheter fatta beslut om förbud mot att saluföra produkter som ekologiska. Sådana beslut kan ha mycket långtgående konsekvenser för den enskilde. Sedan 2006 gäller dock enligt 5 § förordningen (1995:702) om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter samt därefter enligt 5 § förordningen (2009:27) om ekologisk produktion att kontrollorgan vid avvikelser och överträdelser endast får fatta beslut om återkallande av utfärdat certifikat. Den ordningen bör behållas. En myndighets överlämnande av kontrolluppgifter bör därför inte få avse rätten att vid bristande efterlevnad av regelverket besluta om andra åtgärder än att återkalla utfärdat certifikat. Kontrollorganen kan liksom i dag vända sig till kontrollmyndigheterna för att de ska fatta övriga beslut vid avvikelser och överträdelser. Bestämmelsen hindrar inte kontrollorganen från att påtala mindre avvikelser för ekologiska aktörer som de noterar vid kontroll.

För att en behörig myndighet, t.ex. Jordbruksverket eller Livsmedelsverket, ska kunna delegera kontrolluppgifter till ett kontrollorgan krävs enligt artikel 27 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 att kontrollorganet är godkänt av den myndighet som har till ansvar att godkänna kontrollorgan. Ett kontrollorgan kan godkännas endast om vissa villkor är uppfyllda, bl.a. att organet är ackrediterat enligt EN 45011 eller ISO-guide 65 (art. 27.5 och 27.6 i rådets förordning (EG) nr 834/2007).

Enligt den nu upphävda 5 § förordningen (1995:702) om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter som kompletterar rådets förordning (EEG) nr 2092/91 skulle beslut om godkännande av enskilda kontrollorgan fattas genom ackreditering av Swedac. Enligt artikel 27.4 b och 27.5 c i rådets förordning (EG) nr 834/2007 ska dock ett särskilt beslut om att godkänna ett kontrollorgan fattas vid sidan av beslutet om ackreditering (se avsnitt 4.2.16). Ackrediteringen är en förutsättning

Överväganden och förslag Ds 2009:27

74

för att ett kontrollorgan ska kunna godkännas och för att kontrolluppgifter ska kunna delegeras. Den konstruktion som gällde enligt förordningen om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter kan alltså inte behållas.

Förutom att ackreditera kontrollorganen hade Swedac enligt 5 § samma förordning till uppgift att övervaka dem enligt lagen (1992:1119) om teknisk kontroll och artikel 9.5, 9.6 a, b och d samt artikel 9.11 i rådets förordning (EEG) nr 2092/91. Tillsyn av organ som är ackrediterade sker enligt 17 och 18 §§ lagen om teknisk kontroll. Enligt artikel 27.8 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 ska de behöriga myndigheter som delegerar kontrolluppgifter till ett kontrollorgan genomföra revisioner och inspektioner av kontrollorganet. Å andra sidan framgår det av artikel 27.4 b att medlemsstaterna ska utse myndigheter som ska ansvara för godkännande och tillsyn av sådana organ.

Det är till stor del samma krav som ställs på ett organ för att det ska kunna godkännas enligt artikel 27.5 och 27.6 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 som för att ett organ ska kunna ackrediteras enligt standarderna EN 45011 eller ISO-guide 65. Det talar för att Swedac bör fatta såväl beslutet om att godkänna ett ackrediterat organ som beslutet om att ackreditera organet. I stor utsträckning bör samma underlag kunna användas till de två besluten. Dessutom kan tillsynen enligt EG-förordningen med fördel samordnas med tillsynen över ackrediteringen enligt lagen (1992:1119) om teknisk kontroll. Den administrativa bördan för kontrollorgan kan därigenom hållas på en så låg nivå som möjligt. Det har i sin tur betydelse för de avgifter som producenterna får betala till kontrollorganen för kontrollen. Det bör således vara den myndighet som fattar godkännandebeslutet som också utövar tillsyn över organet enligt artikel 27.4 b, 27.8 och 27.9 a, b och d i rådets förordning (EG) nr 834/2007.

Enligt artikel 27.9 c i rådets förordning (EG) nr 834/2007 ska behörig myndighet vidare notera eventuella oegentligheter eller överträdelser samt vidtagna åtgärder. Av sammanhanget framgår det att det rör sig om oegentligheter eller överträdelser som kontrollorganen har uppmärksammat hos producenter i samband

Ds 2009:27 Överväganden och förslag

75

med sina kontroller och vilka åtgärder som har vidtagits med anledning av kontrollen. För att bedöma om oegentligheter eller överträdelser har skett och om korrekta åtgärder har vidtagits behövs kunskaper om de ekologiska produktionsreglerna. I stället för Swedac bör därför Livsmedelsverket, Jordbruksverket och Fiskeriverket vara behöriga myndigheter med avseende på artikel 27.9 c.

Uppdelningen av kontroll mellan myndigheter och kontrollorgan

Kontroll av producenter som har anmält sin verksamhet till kontroll utförs i dag av kontrollorgan. Det innebär att myndigheternas kontrollansvar endast omfattar producenter som inte har anmält sin verksamhet till kontroll. Därutöver beslutar myndigheterna om förelägganden och förbud i kontrollorganens kontrollärenden.

Den nuvarande ordningen vad avser uppdelningen av kontrolluppgifter mellan kontrollorgan och myndigheter beträffande anmälda respektive icke-anmälda producenter bör i princip behållas. Avsteg från uppdelningen mellan kontrollmyndigheter och kontrollorgan beträffande anmälda producenter kan dock vara motiverat under vissa omständigheter. Det skulle t.ex. kunna vara att kontroll av att producenten följer det ekologiska regelverket kan utföras i samband med annan myndighetskontroll om det är till fördel för producenten i form av lägre kostnader för kontroll eller administrativ börda.

Kontrollmyndigheter för nya frågor

Genom rådets förordning (EG) nr 834/2007 utvidgas tillämpningsområdet för EG:s regelverk för ekologisk produktion genom att gemensamma regler införs för bl.a. produkter från vattenbruk och jäst som används som foder eller livsmedel, se avsnitt 4.1.4.

Överväganden och förslag Ds 2009:27

76

Vattenbruk definieras som uppfödning eller odling av vattenorganismer med metoder som är avsedda att öka produktionen av organismen i fråga utöver miljöns naturliga kapacitet (art. 2 g i rådets förordning (EG) nr 834/2007 och art. 3 d i rådets förordning (EG) nr 1198/2006 av den 27 juli 2006 om Europeiska fiskerifonden16). Vattenbruk omfattar odling av bl.a. fisk, vattenlevande blötdjur (mollusker; t.ex. musslor och ostron), vattenlevande kräftdjur (t.ex. räkor) och vattenlevande alger (inkl. tång).

I dagsläget bedrivs ingen ekologisk vattenbruksproduktion i Sverige. I konventionell vattenbruksproduktion finns det knappt 100 matfiskodlingar, lika många sättfiskodlingar, ca 50 matkräftodlingar (sötvattenskräftor) samt ett trettiotal andra odlingar (sättkräftor, musslor och ostron). Odling av matfisk är huvudsakligen odling av regnbåge i kassodlingar. Största delen av matfiskproduktionen sker i sötvatten. Produktion av matfisk varierar mellan 5 000–6 000 ton per år. Vattenbruk i Sverige sysselsätter ca 200 årsarbetskrafter.

I ekologisk vattenbruksproduktion kommer bl.a. följande aspekter att kontrolleras: att de arter som används i vattenbruksproduktionen inte kan orsaka skador på biologisk mångfald, att produktionen sker på ett miljömässigt hållbart sätt (t.ex. vilka näringsämnen som odlingen bidrar med eller att produktion inte sker på platser där biologisk mångfald ska skyddas), att endast tillåtna åtgärder vidtas för att begränsa djursjukdomar, att endast tillåtet foder eller näringsämnen används, att endast tillåtna åtgärder och ämnen används för att avlägsna icke-önskade organismer och att djurskyddskrav följs.

Ett flertal myndigheter har i dag ansvar för frågor som rör ekologisk vattenbruksproduktion.

Fiskeriverket ska verka för ekologiskt hållbart och miljöanpassat vattenbruk (2 § 1 förordningen (2007:1045) med instruktion för Fiskeriverket). I Fiskeriverkets föreskrifter finns bestämmelser som ska tillämpas vid prövning av ärenden gäl-

16 EUT L 223, 15.8.2006, s. 5 (Celex 32006R1198).

Ds 2009:27 Överväganden och förslag

77

lande tillstånd för odling av fisk, vattenlevande blötdjur och vattenlevande kräftdjur. Bland annat får inte tillstånd lämnas till odling av främmande arter eller stammar och till odlingar i områden som är av intresse för naturvården.

Fiskeriverket utövar tillsyn över efterlevnaden av EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken, som vattenbruksproduktion är en del av, föreskrifter som meddelas med stöd av lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken och nationella bestämmelser om fiske (5 kap. 4 § förordningen om fisket, vattenbruket och fiskenäringen). Tillsynen inkluderar kontroll av efterlevnaden av kvalitetskontroll av fisk och fiskeprodukter. Bestämmelserna om kvalitetskontroll av fisk innehåller saluföringsnormer för fisk, blötdjur och kräftdjur (rådets förordning (EG) nr 104/2000 av den 17 december 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter17).

Jordbruksverket och länsstyrelserna har ett ansvar för frågor om djursjukdomar samt för djurskyddsbestämmelserna.

Jordbruksverket är behörig myndighet avseende bestämmelserna om foder och animaliska biprodukter och utövar sådan kontroll. Länsstyrelserna utövar kontroll över foderföretag i primärproduktionen av foder sedan den 1 januari 2009. För närvarande används dock vattenbruksprodukter endast i begränsad omfattning som foder och bestämmelserna om animaliska biprodukter innehåller begränsningar i vad som får användas som foder.

Enligt 2 § förordningen (2009:251) om bearbetningsanläggningar för vattenbruksdjur ansvarar Jordbruksverket för att pröva och godkänna bearbetningsanläggningar för vattenbruksdjur. Livsmedelsverket ska registrera uppgifter om godkända bearbetningsanläggningar enligt 3 § samma förordning.

Tillstånd enligt miljöbalken krävs av länsstyrelsen för fiskodling där mer än 40 ton foder förbrukas per kalenderår. Vidare krävs anmälan till kommun för fiskodling som inte är tillstånds-

17 EGT L 17, 21.1.2000, s. 22 (Celex 32000R0104).

Överväganden och förslag Ds 2009:27

78

pliktig och där mer än 1,5 ton foder förbrukas per kalenderår (9 kap. 6 § miljöbalken, 5 och 21 §§ och punkterna 5.10 och 5.20 i bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd m.m.). I prövningen av ärendena är det främst odlingens påverkan på omgivningen som beaktas. Tillsyn enligt miljöbalken över den tillståndspliktiga verksamheten utövas av länsstyrelsen eller av kommunal nämnd om länsstyrelsen har delegerat tillsynsuppgiften dit (4 och 10 §§ samt punkten B1 i bilagan till förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken). Den kommunala nämnd som kommunfullmäktige bestämmer är tillsynsmyndighet för sådan miljöfarlig verksamhet som inte är tillståndspliktig (26 kap. 3 § miljöbalken).

Sammanfattningsvis utövas i dag kontroll av vattenbruksproduktion avseende smittsamma djursjukdomar, livsmedelssäkerhet, miljöaspekter (bl.a. skydd av biologisk mångfald mot införande av främmande arter), djurskydd och fodersäkerhet.

En utgångspunkt när det gäller att bestämma vilken myndighet som ska ha kontrollansvaret är att den enskilde inte i onödan ska belastas med kontrollbesök från flera olika myndigheter. Det är alltså en fördel om en och samma kontrollmyndighet kan kontrollera efterlevnaden av flera regelverk. Vidare måste myndigheten ha tillgång till personal med erforderlig kompetens. Det är dessutom en fördel om samma myndighet ansvarar för kontrollen av vattenbruksproduktion oavsett om produkterna är avsedda för foder eller livsmedel.

De nya reglerna om vattenbruk ligger nära de uppgifter som Fiskeriverket utför och Fiskeriverket har redan ett ansvar för vattenbruk. Övervägande skäl talar därför för att Fiskeriverket bör vara kontrollmyndighet för ekologisk vattenbruksproduktion. Kontrollen av ekologiska vattenbruksprodukter i senare led i livsmedels- eller foderkedjan bör följa samma principer som övrig livsmedels- och foderkontroll.

För närvarande anses inte jäst vara en jordbruksprodukt (art. 32 i EG-fördraget). Framställning av jäst faller därmed inte automatiskt in under Jordbruksverkets ansvarsområde för ekologisk produktion. Enligt den nuvarande ansvarsfördelningen ansvarar

Ds 2009:27 Överväganden och förslag

79

Jordbruksverket för övrigt ekologiskt foder (med undantag för vattenbruksprodukter).

Ekologisk jästproduktion bedrivs inte i Sverige. Konventionell jäst som är avsedd för foder framställs av rester från bryggeriproduktion. Jordbruksverket är, som nämnts ovan, behörig myndighet avseende bestämmelserna om foder och animaliska biprodukter och utövar sådan kontroll (10 och 11 §§ förordningen om foder och animaliska biprodukter). Länsstyrelserna utövar dock kontroll över foderföretag i primärproduktionen av foder sedan den 1 januari 2009 (12 a § förordningen om foder och animaliska biprodukter).

Konventionell jäst som är avsedd för livsmedel produceras av Jästbolaget AB och står under Livsmedelsverkets livsmedelskontroll.

De nya reglerna om framställning av ekologisk jäst ligger nära de uppgifter som Jordbruksverket och Livsmedelsverket redan utför. Jordbruksverket bör därför vara kontrollmyndighet för framställning av ekologisk jäst som är avsedd för foder och Livsmedelsverket för ekologisk jäst som är avsedd för livsmedel.

5.3.3. Tillsynsmyndighet, kontrollmyndighet eller behörig myndighet?

Promemorians förslag: Begreppet tillsynsmyndighet ska er-

sättas av begreppet kontrollmyndighet i den nya lagen om ekologisk produktion.

Promemorians bedömning: Det bör tydligt framgå att myn-

digheterna även ska utföra de uppgifter som ankommer på en behörig myndighet eller på en medlemsstat. Det behöver dock inte anges i lag.

Fiskeriverket bör vara behörig myndighet för de nya reglerna om vattenbruksproduktion. Jordbruksverket bör ha sådant ansvar för de nya reglerna om framställning av

Överväganden och förslag Ds 2009:27

80

ekologisk jäst som är avsedd för foder och Livsmedelsverket för ekologisk jäst som är avsedd för livsmedel.

Skälen för promemorians förslag och bedömning: I lagen om

EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter används begreppet ”tillsynsmyndighet”. Begreppet används dock inte i rådets förordning (EG) nr 834/2007 eller kommissionens förordning (EG) nr 889/2008. I stället används begreppen ”kontrollmyndighet” och ”behörig myndighet”. I kontrollförordningen (EG) nr 882/2004 används begreppet ”behörig myndighet” medan begreppen ”kontrollmyndighet” eller ”behörig myndighet att utföra offentlig kontroll” används i de författningar som innehåller tillämpningsbestämmelser till kontrollförordningen. Av föregående avsnitt framgår att begreppet tillsyn bör ersättas med begreppet kontroll i lagstiftningen om ekologisk produktion. Ett annat begrepp än tillsynsmyndighet bör med hänsyn till ovanstående användas i lagstiftningen om ekologisk produktion.

De begrepp som tydligast beskriver myndighetens huvuduppgift, att ha ansvar för kontroll av att EG-förordningens produktionsregler följs, är begreppen ”kontrollmyndighet” och ”behörig myndighet att utföra kontroll” alternativt ”behörig myndighet att utföra offentlig kontroll”. I de bestämmelser i lagen om ekologisk produktion där det finns ett behov av att använda sig av något av de begreppen går det att använda begreppet ”kontrollmyndighet”. Begreppet ”kontrollmyndighet” är föredömligt kort och informerar tillfredsställande om myndighetens huvudsakliga ansvarsuppgifter i kontrollen av efterlevnaden av regelverket. Begreppet ”kontrollmyndighet” bör därför användas i stället för begreppet ”tillsynsmyndighet” i den nya lagen om ekologisk produktion.

Enligt rådets förordning (EG) nr 834/2007 och kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 åligger det behöriga myndigheter och i några fall medlemsstaterna att ansvara för andra uppgifter än kontrolluppgifter. Bland annat ska ställning tas till

Ds 2009:27 Överväganden och förslag

81

om undantag ska lämnas från produktionsreglerna enligt kommissionens förordning (EG) nr 889/2008. Det bör tydligt framgå i vilka fall som myndigheterna även ska utföra de uppgifter som ankommer på en behörig myndighet eller på en medlemsstat. Det behöver dock inte anges i lag.

Som nämnts i avsnittet 5.3.2 under rubriken ”Kontrollmyndighet för nya frågor” utvidgas tillämpningsområdet för EG-förordningarna till att även omfatta ekologisk vattenbruksproduktion och produktion av ekologisk jäst som används som foder eller livsmedel. Fiskeriverket samt Jordbruksverket och Livsmedelsverket bör på samma skäl som angivits i det avsnittet vara behöriga myndigheter för ekologisk vattenbruksproduktion respektive produktion av ekologisk jäst.

5.3.4. Kontrollmyndigheternas skyldighet att verka för att överträdelser beivras

Promemorians förslag: Den myndighet som utövar kontroll

ska verka för att överträdelser av lagen, av de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, av de EGbestämmelser som kompletteras av lagen eller av de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna beivras.

Skälen för promemorians förslag: Det är angeläget att det finns

en bestämmelse om kontrollmyndigheternas skyldighet att verka för att överträdelser beivras för att inskärpa vikten av att myndigheterna i ökad utsträckning beivrar de överträdelser som de uppmärksammar i sin verksamhet. Det är viktigt att myndigheterna vid misstanke om brott utan dröjsmål åtalsanmäler saken samt att myndigheterna aktivt använder vitesinstrumentet. Bestämmelsen är utformad efter förebild av motsvarande bestämmelse i livsmedelslagen m.fl. lagar.

Överväganden och förslag Ds 2009:27

82

5.3.5. Kommunal samverkan i kontrollen

Promemorians förslag: Kommuner ska kunna träffa avtal om

att uppgifter i kontrollen som en kommun har ska fullgöras av en annan kommun och att en person som är anställd av en kommun ska få fatta beslut på en annan kommuns vägnar.

Skälen för promemorians förslag: Det finns möjligheter för

kommuner att inom djurskyddsområdet och livsmedelsområdet anlita en annan kommun för att utföra vissa kontrolluppgifter. Denna möjlighet finns också enligt lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter och beträffande tillsyn i miljöbalken. Kommunen ges rätt att träffa avtal med en annan kommun om att kontrolluppgifter som kommunen har ska fullgöras av den andra kommunen. Kommunen får dock inte överlåta befogenheten att meddela beslut i ett ärende. Kommunen får vidare, efter överenskommelse med en annan kommun, uppdra åt anställda i den kommunen att besluta på kommunens vägnar i ett visst ärende eller en grupp av ärenden. Uppdraget kan inte avse ärenden som avses i 6 kap. 34 § kommunallagen (1991:900), dvs. ärenden som exempelvis avser verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet.

En möjlighet till samverkan genom avtal kan vara av betydelse framför allt för mindre och resurssvaga kommuner. Ett utökat samarbete kan minska sårbarheten i den enskilda kommunen och samtidigt ge inspektörerna samma möjlighet att specialisera sig som inspektörer i större kommuner. Det kan många gånger, framför allt i kommuner med mindre antal ärenden, framstå som mer praktiskt att anlita en annan kommun för att utföra vissa uppgifter än att använda sig av de möjligheter som kommunallagen ger i fråga om samarbetsformer (3 kap. 3 a § kommunallagen). Kommunerna bör få samma möjligheter att anlita andra kommuner för att utföra uppgifter inom kontrollen av ekologisk produktion som de har inom djurskydds-, foder- och livsmedelsområdena.

Ds 2009:27 Överväganden och förslag

83

En utgångspunkt för förslaget är att varje kommun ska behålla ansvaret för sin verksamhet även om kommunen anlitar personal som är anställd i en annan kommun. Den föreslagna möjligheten att delegera själva beslutanderätten till andra kommuners personal innebär att den anställde ges rätt att handlägga vissa ärenden eller ärendetyper och att fatta beslut i ärendena i den delegerande kommunens namn. Delegeringen medför inte att arbetsgivarförhållandena ändras utan delegaten är fortfarande formellt sett anställd i den andra kommunen. I sekretesshänseende kommer den anställde dock att betraktas som en del av den delegerande kommunen, jämför 1 kap. 6 § och 15 kap.sekretesslagen (1980:100). Delegeringen skiljer sig till sin natur i princip inte från den delegering av beslutsrätten som en kommunal nämnd enligt kommunallagens bestämmelser har rätt att lämna till anställda i den egna kommunen. Därutöver innebär förslaget att kommunerna ges möjlighet att genom avtal lämna över vissa uppgifter till en kommun utan att beslutanderätten lämnas över. Det kan t.ex. röra sig om inspektioner, provtagningar eller andra utredningar av betydelse för kontrollen.

5.3.6. Föreläggande riktat mot en kommun

Promemorians förslag: Den myndighet som regeringen be-

stämmer ska ha rätt att förelägga en kommun som inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen att vidta rättelse.

Skälen för promemorians förslag: Inom livsmedelsområdet ut-

övar Livsmedelsverket något som kan betecknas som tillsyn över den kommunala tillsynen. Den 1 juli 2005 fick Livsmedelsverket möjlighet att rikta ett föreläggande med krav på åtgärder mot en kommun som brister i tillsynen för att åstadkomma en bättre och mer likvärdig tillsyn över landet (se prop. 2004/05:72). Denna befogenhet överfördes till den nu gällande livsmedels-

Överväganden och förslag Ds 2009:27

84

lagen (2006:804). En motsvarande bestämmelse bör införas i den nya lagen om ekologisk produktion.

5.3.7. Krav på samordning

Promemorians bedömning: Kravet på en effektiv och ända-

målsenlig samordning i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 kan tillgodoses genom samverkan mellan myndigheterna och genom en tydlig uppdelning av ansvarsuppgifterna mellan myndigheterna.

Skälen för promemorians bedömning: När en medlemsstat ger

en annan myndighet eller andra myndigheter än den centrala behöriga myndigheten behörighet att utföra offentlig kontroll, i synnerhet myndigheter på regional eller lokal nivå, ska en effektiv och ändamålsenlig samordning mellan alla berörda behöriga myndigheter säkerställas enligt artikel 4.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004.

Kravet på en effektiv och ändamålsenlig samordning kan tillgodoses genom samverkan mellan myndigheterna, bl.a. genom frivilligt samarbete i olika former och genom en tydlig uppdelning av ansvarsuppgifterna mellan myndigheterna, bl.a. av uppgiften att rapportera till kommissionen. Det är även möjligt att samordna kontrollen genom föreskrifter om kontroll, se avsnitt 5.3.8.

5.3.8. Föreskrifter om kontroll och lämnande av uppgifter

Promemorians förslag: Regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur kontroll ska bedrivas och om skyldighet för en kommunal kontrollmyndighet eller ett kontrollorgan att lämna uppgifter till en annan kontrollmyndighet.

Ds 2009:27 Överväganden och förslag

85

Skälen för promemorians förslag: Det behövs ett bemyndi-

gande att meddela föreskrifter som avser de situationer där det finns ett skönsmässigt utrymme för medlemsstaten att bedöma om särskilda bestämmelser om kontroll eller uppgiftslämnande behövs. Som konstaterats tidigare innehåller Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 bestämmelser om hur kontrollen ska bedrivas. Bestämmelserna är dock av generell natur och kan behöva kompletteras av mer preciserade bestämmelser. Ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur offentlig kontroll ska bedrivas finns i livsmedelslagen, lagen om foder och animaliska biprodukter och de andra lagar som kompletter Europarlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004. Ett motsvarande bemyndigande bör även tas in i den nu föreslagna lagen.

I EG-förordningarna finns krav på rapportering till kommissionen. För att rapporteringen ska kunna fullgöras kan det finnas ett behov av en möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att kunna meddela föreskrifter om skyldighet för en kommunal kontrollmyndighet eller ett kontrollorgan att lämna uppgifter till en annan kontrollmyndighet för att myndigheten ska kunna fullgöra dessa uppgifter. Uppgifter kan behöva lämnas från en kontrollmyndighet eller ett kontrollorgan till en annan kontrollmyndighet för att kontroller ska kunna utföras effektivt och utan att orsaka att den som är föremål för kontrollen ska behöva lämna samma uppgifter till både kontrollmyndigheten och kontrollorganet. Bemyndigandet kan ge förutsättningar till förbättrad samordning (se avsnitt 5.3.7). Det kan också finnas ett behov av att kontrollmyndigheter och kontrollorgan lämnar uppgifter till en annan kontrollmyndighet för statistikändamål. Bemyndigandet innefattar även en rätt att meddela föreskrifter inom vilken tid och på vilket sätt som uppgifterna ska lämnas.

Överväganden och förslag Ds 2009:27

86

5.4. Kontrollmedel

5.4.1. Rätt till tillträde, handlingar och upplysningar

Promemorians förslag: Ett kontrollorgan, EG:s institutioner

och de inspektörer och experter som har utsetts av institutionerna ska ha motsvarande rätt till tillträde, upplysningar och handlingar som en kontrollmyndighet har.

Skälen för promemorians förslag: Enligt artikel 67 i kommi-

ssionens förordning (EG) nr 889/2008 ska aktören för inspektionsändamål ge kontrollmyndigheten eller kontrollorganet tillträde till alla delar av enheten och alla lokaler och låta myndigheten eller organet ta del av bokföringen och relevanta styrkande dokument. Aktören är även skyldig att till kontrollmyndigheten eller kontrollorganet lämna de upplysningar som skäligen anses vara nödvändiga för kontrollen.

Enligt 4 § lagen om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter har en tillsynsmyndighet och ett enskilt kontrollorgan rätt att få dels tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen där jordbruksprodukter och livsmedel framställs eller där sådana varor hanteras, dels de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Rätten till tillträde gäller dock inte bostäder.

Artikel 67 i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 är utformad så att den i nationell författning utpekade kontrollmyndigheten ska kunna tillämpa bestämmelsen direkt. Det finns därför inget behov av en bestämmelse i lag som ger kontrollmyndighet rätt till tillträde, handlingar eller upplysningar.

En rätt för ett kontrollorgan att få tillträde till lokaler och utrymmen samt rätt att ta del av handlingar och upplysningar är att anse som förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning. Av 11 kap. 6 § tredje stycket regeringsformen framgår

Ds 2009:27 Överväganden och förslag

87

att förvaltningsuppgifter kan överlämnas till enskilda organ och att detta ska ske med stöd i lag om uppgiften innefattar myndighetsutövning. Den nuvarande bestämmelsen i lagen som ger kontrollorgan en sådan rätt bör därför i sak föras över till den nya lagen. Bestämmelsen bör dock få en annan utformning eftersom ett kontrollorganen bör ges samma rätt till tillträde, handlingar och upplysningar som en kontrollmyndighet har enligt förordning (EG) nr 889/2008. Utformningen behöver också ändras mot bakgrund av att EG-förordningen även omfattar andra produkter än jordbruksprodukter och livsmedel (se avsnitt 5.3.2). Eftersom det kan bli aktuellt att överlåta förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning till utländskt organ, aktualiseras en tillämpning av 10 kap. 5 § fjärde stycket regeringsformen. Detta innebär att riksdagens beslut ska tas med kvalificerad majoritet eller i grundlagsordning.

Enligt artikel 45.5 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 ska medlemsstaterna se till att kommissionens experter får tillträde till alla lokaler eller delar av lokaler och tillgång till uppgifter och databehandlingssystem som är av betydelse för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter. Motsvarande bestämmelse saknas i det gemensamma regelverket för ekologisk produktion och i den gamla lagen om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter. Den nya lagen om ekologisk produktion bör innehålla en bestämmelse som ger EG:s institutioner och de inspektörer och experter som har utsetts av institutionerna motsvarande rätt som en kontrollmyndighet har till tillträde, upplysningar och handlingar. Motsvarande bestämmelse finns i bl.a. 20 § livsmedelslagen (2006:804).

5.4.2. Rätt att ta prov

Promemorians förslag: Ett kontrollorgan, EG:s institutioner

och de inspektörer och experter som har utsetts av institu-

Överväganden och förslag Ds 2009:27

88

tionerna ska ha motsvarande rätt som en kontrollmyndighet har att ta prov.

Skälen för promemorians förslag: Enligt artikel 65.2 i kommis-

sionens förordning (EG) nr 889/2008 får kontrollmyndigheten eller kontrollorganet ta prover för att undersöka produkter som inte är tillåtna för ekologisk produktion och för att kontrollera produktionsmetoder som inte överensstämmer med reglerna för ekologisk produktion. Prover får tas och analyseras så att eventuell förorening med produkter som inte är godkända för ekologisk produktion kan upptäckas. Bestämmelsen är utformad så att den i nationell författning utpekade kontrollmyndigheten ska kunna tillämpa bestämmelsen direkt. Den förutsätter alltså inte i sig någon nationell bestämmelse för att kunna verkställas vad gäller kontrollmyndighetens rätt att ta prov.

En rätt för ett kontrollorgan att ta prov är att anse som en förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning. Av 11 kap. 6 § tredje stycket regeringsformen framgår att förvaltningsuppgifter kan överlämnas till enskilda organ och att detta ska ske med stöd i lag om uppgiften innefattar myndighetsutövning. Ett kontrollorganen bör ges samma rätt att ta prov som en kontrollmyndighet har enligt förordning (EG) nr 889/2008. Eftersom det kan bli aktuellt att överlåta förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning till utländskt organ, aktualiseras en tillämpning av 10 kap. 5 § fjärde stycket regeringsformen. Detta innebär att riksdagens beslut ska tas med kvalificerad majoritet eller i grundlagsordning.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 innehåller inte något krav på att kommissionens experter ska ha rätt att ta prov. I den lagstiftning som kompletterar EG-förordningen, bl.a. foder- och livsmedelslagstiftningen, har EG:s institutioner och de inspektörer och experter som har utsetts av institutionerna dock en sådan rätt (se 20 § livsmedelslagen). En motsvarande bestämmelse bör finnas i lagen om ekologisk produktion.

Ds 2009:27 Överväganden och förslag

89

5.4.3. Bistå med hjälp för att kontrollen ska kunna genomföras

Promemorians förslag: En skyldighet införs för den som är

föremål för kontroll att tillhandahålla den hjälp som behövs för att kontrollen ska kunna genomföras.

Skälen för promemorians förslag: Enligt artikel 4.2 g i Europa-

parlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 ska den behöriga myndighet som medlemsstaten utser se till att foder- och livsmedelsföretagarna bl.a. är skyldiga att bistå myndighetens personal när den genomför sina uppgifter. I livsmedels- och foderlagstiftningen har därför en skyldighet för den som är föremål för kontroll att tillhandahålla den hjälp som behövs för att kontrollen ska kunna genomföras införts (se 21 § livsmedelslagen). En motsvarande bestämmelse bör införas i lagen om ekologisk produktion.

5.4.4. Hjälp av polismyndighet

Promemorians förslag: Polismyndigheten ska lämna den

hjälp som behövs för utövandet av kontroll eller verkställighet av beslut enligt denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna.

Biträde av polismyndigheten får begäras endast när det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att kontrollen inte kommer att kunna utföras utan att polisens särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas eller det annars finns synnerliga skäl för begäran.

Skälen för promemorians förslag: I syfte att underlätta för

kontrollmyndigheterna att utföra kontroll av ekologisk produktion i samband med den kontroll som utförs enligt bl.a. livs-

Överväganden och förslag Ds 2009:27

90

medels- och foderlagstiftningen är det av vikt att lagen om ekologisk produktion innehåller kontrollbestämmelser som såväl till sitt innehåll som till sin utformning i huvudsak överensstämmer med redan gällande bestämmelser inom livsmedels- och foderlagstiftningen.

Såväl Livsmedelsverket som Jordbruksverket kan i utövandet av sin kontrollverksamhet i närliggande områden begära hjälp av polismyndighet. Detta framgår av bl.a. 27 § livsmedelslagen (2006:804) och 27 § lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter. Polismyndigheten bör därför lämna den hjälp som behövs för utövandet av kontroll och verkställighet enligt denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EGbestämmelserna. Biträde av polismyndigheten får begäras endast när det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att kontrollen inte kommer att kunna utföras utan att polisens särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas eller det annars finns synnerliga skäl för begäran.

5.5. Kontrollorgan etablerade i andra medlemsstater

Promemorians bedömning: De svenska bestämmelserna om

överlämnande av kontrolluppgifter till kontrollorgan måste vara i linje med tjänstedirektivet.

För att uppfylla kraven i tjänstedirektivet bör överlämnande av kontrolluppgifter till kontrollorgan ske genom att ett särskilt beslut om delegering av kontrolluppgifter till kontrollorganet fattas av svensk behörig myndighet vid sidan av besluten om godkännande och ackreditering oavsett om kontrollorganet är etablerat i Sverige eller i en annan medlemsstat.

Ds 2009:27 Överväganden och förslag

91

Skälen för promemorians bedömning: Enligt den nu upphävda

5 § förordningen (1995:702) om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter som kompletterade rådets förordning (EEG) nr 2092/91 skulle beslut om godkännande av enskilda kontrollorgan fattas genom ackreditering av Swedac. Om ett kontrollorgan som var etablerat i en annan medlemsstat ville utsträcka sin verksamhet till Sverige måste det kontrollorganet alltså ackrediteras i Sverige, trots att det redan var ackrediterat i en annan medlemsstat. I artikel 10.3 i tjänstedirektivet 2006/123/EG föreskrivs att villkoren för beviljande av tillstånd inte får överlappa andra krav och kontroller som är likvärdiga och som tjänsteleverantören redan omfattas av i en annan medlemsstat (för närmare genomgång av tjänstedirektivet se avsnitten 4.2.17 och 4.2.18). De svenska bestämmelserna om överlämnande av kontrolluppgifter till kontrollorgan måste vara i linje med tjänstedirektivet.

För att ett kontrollorgan ska få utföra kontrolluppgifter krävs att tre beslut fattas enligt artikel 27 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 (se avsnittet 4.2.16). Först måste kontrollorganet ackrediteras, därefter ska kontrollorganet godkännas och slutligen ska ett beslut fattas om att kontrolluppgifter ska delegeras till det godkända kontrollorganet.

Genom att ett särskilt beslut om delegering av kontrolluppgifter ska fattas vid sidan av besluten om godkännande och ackreditering säkerställs att de svenska behöriga myndigheterna har kännedom om vilka kontrollorgan som bedriver verksamhet i Sverige. Ett sådant krav är i linje med tjänstedirektivet. Prövningen av kontrollorgan som redan är godkända i andra medlemsstater ska dock vara begränsad till att organet verkligen är godkänt i en annan medlemsstat och har den infrastruktur och den personal som krävs i den medlemsstat där det är etablerat för att tillhandahålla de tjänster som kontrollorganet avser att tillhandahålla i Sverige. Ett särskilt beslut om att godkänna kontrollorgan bör därför fattas vid sidan av beslutet om ackreditering oavsett om kontrollorganet är etablerat i Sverige eller i en annan medlemsstat.

Överväganden och förslag Ds 2009:27

92

5.6. Avgifter

Promemorians förslag: Den nuvarande lagens bemyndigande

för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva att avgift ska tas ut för tillsynen ska i sak föras över till den nya lagen. Bemyndigandet ska därutöver omfatta föreskrifter om skyldighet att betala avgift för prövning och registrering.

Bestämmelsen ska kompletteras med ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om skyldighet för kommuner att ta ut avgift.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska vidare ges rätt att meddela föreskrifter om beräkningen av de avgifter som tas ut av statliga kontrollmyndigheter och av kontrollorgan.

Promemorians bedömning: Kontrollen av ekologisk pro-

duktion enligt det gemensamma regelverket bör även fortsättningsvis bekostas genom avgifter. Därutöver bör kostnader för prövning och registrering bekostas genom avgifter.

Ingen särskild avgift bör betalas för kontroll av ekologiska livsmedel som utförs av myndigheter i samband med den ordinarie offentliga livsmedels- eller foderkontrollen.

Skälen för promemorians förslag och bedömning:

Allmänt om avgifter för kontroll

Enligt 6 § lagen om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att särskilda avgifter tas ut för tillsynen. Tillsynen bedrivs i allt väsentligt av kontrollorganen (se avsnittet 5.3.2 under rubriken ”Uppdelningen av kontroll mellan myndigheter och kontrollorgan”). Kontrollorganen tar ut avgifter för sin tillsyn.

Ds 2009:27 Överväganden och förslag

93

Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 får medlemsstaterna ta ut avgifter eller pålagor för att täcka kostnaderna för kontroll (art. 27.1). EG-förordningen innehåller bestämmelser om för vilka kostnader som avgift får tas ut, hur avgifterna ska fastställas, avgiftssättning m.m., se avsnitt 4.3.

Kontrollen av att den ekologiska produktionen överensstämmer med det gemensamma EG-regelverket bör även fortsättningsvis finansieras genom avgifter.

Som tidigare redovisats utförs tillsynen i dag i allt väsentligt av enskilda kontrollorgan. Det är endast i de fall då det saknas godkända kontrollorgan för en viss typ av produktion som det egentliga tillsynsansvaret ligger på Livsmedelsverket eller Jordbruksverket. Denna ordning bör i huvudsak fortsätta att gälla även om den rättsliga regleringen kommer att vara utformad på ett annorlunda sätt. I praktiken kommer kontrollen att utövas antingen av en kontrollmyndighet eller av ett kontrollorgan. Ett och samma företag kommer därmed även i fortsättningen att betala en enda avgift för den kontroll som utförs i produktionen eller i senare försäljningsled.

I de fall som kontrollen utförs av en myndighet ska kontrollen normalt sett utföras som ett led i myndighetens ordinarie kontrollverksamhet. Kontrollen ska därvid finansieras på samma sätt som myndighetens övriga kontroll. Detta innebär när det gäller kontrollen av livsmedel och foder att finansieringen ska ske inom ramen för det befintliga avgiftssystemet för offentlig kontroll (se prop. 2005/06:128). Det kan i sammanhanget nämnas att det av Europaparlaments och rådets förordning (EG) nr 882/2004 följer att en enda avgift ska tas ut i de fall som kontrollmyndigheten vid samma besök kontrollerar olika lagstiftningsområden på en och samma anläggning.

Den nya lagens avgiftsbemyndigande bör mot den beskrivna bakgrunden i princip utformas på samma sätt som bemyndigandet att ta ut avgifter för offentlig kontroll i livsmedelslagen m.fl. lagar, med den skillnaden att begreppet kontroll bör användas i stället för offentlig kontroll. Detta innebär att

Överväganden och förslag Ds 2009:27

94

bemyndigandet bör innefatta en rätt att meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för kontroll enligt den nya lagen, de föreskrifter som meddelas med stöd av lagen eller de EGbestämmelser som kompletteras av lagen.

Särskilt om avgift för kontroll av ekologiska livsmedel

När det gäller den offentliga kontrollen enligt livsmedelslagen (2006:804) av livsmedel i livsmedelsanläggningar finansieras den i dag genom en årlig avgift. I livsmedelslagen bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter dels om skyldighet att betala avgift för bl.a. offentlig kontroll, dels om skyldighet för kommunerna att ta ut sådan avgift. I 3 § förordningen (2006:1166) om avgifter för offentlig kontroll av livsmedel föreskrivs att en kontrollmyndighets kostnader för annan offentlig kontroll än sådan extra offentlig kontroll som avses i artikel 28 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 ska täckas av en årlig avgift (angående extra kontroll, se rubrik nedan i samma avsnitt). Denna bestämmelse innefattar skyldighet för en kommun att ta ut en årlig avgift för att täcka kommunens kostnader för offentlig kontroll. Av 6 § samma förordning framgår att om kontrollmyndigheten är en kommun ska avgiften fastställas av den kommunala nämnd som utför kontrollen på grundval av en taxa som kommunfullmäktige bestämmer.

Den kontroll som ska göras av att bestämmelserna om ekologisk produktion följs bör utföras samordnat med den offentliga kontrollen av livsmedel i livsmedelsanläggningar. Detta bör inte medföra något merarbete av betydelse. Mot denna bakgrund bör den årliga avgift som redan utgår för offentlig kontroll av livsmedel enligt livsmedelslagen även omfatta kontrollen av att regelverket om ekologiska produkter följs när det gäller livsmedel i livsmedelsanläggningar.

Inom ramen för den kommunala självstyrelsen har kommunerna en självständig och inom vissa gränser fri bestämmande-

Ds 2009:27 Överväganden och förslag

95

rätt. Om inte något annat anges i lag har kommunerna rätt att själva vårda sina angelägenheter. När det gäller kostnaden för att utöva kontroll av att regelverket om ekologisk produktion följs när det gäller livsmedel i livsmedelsanläggningar skulle kommunerna således i princip ha rätt att själva bestämma om de vill bekosta kontrollen med skattemedel eller genom att ta ut en avgift. Det får dock anses vara angeläget att kontrollen av att regelverket om ekologisk produktion följs kan samordnas med den offentliga kontrollen av livsmedel och omfattas av samma avgift. Detta borde underlätta hanteringen av avgifterna och främja förutsägbarheten. Som angetts ovan följer det dessutom av artikel 27.7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 att om kontrollmyndigheten genomför flera typer av offentlig kontroll av livsmedel samtidigt på en enda anläggning ska myndigheten betrakta dessa kontroller som en enda aktivitet och ta ut en enda avgift. Regeringen bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter om skyldighet för kommunerna att ta ut sådan avgift.

Avgifter för prövning och register

Enligt EG-förordningarna om ekologisk produktion prövar myndigheterna och kontrollorganen ansökningar om undantag från gemensamma regler, i huvudsak från produktionsregler. Rådets förordning (EG) nr 834/2007 innehåller också ett krav på att kontrollmyndigheterna och kontrollorganen ska föra ett register över de aktörer som är underställda deras kontroll. Vidare ska det finnas ett register i form av en databas över tillgången av ekologiskt utsäde. Enligt kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 får databasen finansieras genom avgifter, se avsnitt 4.3.

Det generella registreringsförfarandet och förfarandet att registrera databasen över ekologiskt utsäde är viktiga led i den kontroll som bedrivs av myndigheter och kontrollorgan. Kostnaderna för registreringen, som kan innefatta administrativa

Överväganden och förslag Ds 2009:27

96

kostnader och kostnader för rådgivning, bör därför finansieras med en avgift. Det är även rimligt att den som ansöker om att få ett undantag från skyldigheten att följa regelverket i vissa avseenden ska betala de kostnader som prövningen av ett sådant ärende kan föranleda. Lagen bör därför innehålla ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet att betala en sådan avgift.

Beräkning av avgifter

Kontrollorganen bestämmer i dag helt och hållet sina egna avgifter. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av de kriterier för avgiftssättningen som slås fast i kontrollförordningen är det rimligt att den myndighet som delegerar kontrollansvaret till ett kontrollorgan har ett inflytande över hur kontrollorganens avgifter bestäms. Grunderna för hur avgiften ska beräknas bör slås fast i bindande föreskrifter. Ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur kontrollorganens avgifter ska beräknas bör därför tas in i lagen. Det bör även finnas en möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur den avgift som tas ut av en statlig myndighet ska beräknas.

Avgifter för extra kontroll

Sådan extra kontroll som blir aktuell när företagaren har brutit mot regelverket ska, enligt artikel 28 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 889/2008, bekostas med en avgift som betalas av det företag som föranleder kontrollen. Detta innebär att kostnader för uppföljning av eventuella anmärkningar som har konstaterats vid ett kontrollbesök ska debiteras den som kontrolleras i stället för av hela avgiftskollektivet.

Ds 2009:27 Överväganden och förslag

97

5.7. Åtgärder vid bristande efterlevnad av regelverket

5.7.1. Förelägganden och förbud, vite

Promemorians förslag: En kontrollmyndighet ska även fort-

sättningsvis kunna meddela förelägganden och förbud för att bestämmelserna om ekologisk produktion och de beslut som har meddelats med stöd av sådana bestämmelser ska följas samt i sådana beslut sätta ut vite.

Skälen för promemorians förslag: Enligt den nu gällande be-

stämmelsen har tillsynsmyndigheten rätt att meddela förelägganden eller förbud samt i sådana beslut sätta ut vite. Samma befogenhet bör ges kontrollmyndigheterna i den nya lagen. I viss mån kan kontrollmyndigheterna meddela förelägganden och förbud med stöd av EG-bestämmelserna.

Kontrollmyndigheter och kontrollorgan kan förbjuda saluföring enligt artikel 30.1 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 och artikel 91.2 i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008. Bestämmelserna motsvaras av artikel 9 och punkten 9 i bilaga 3 till rådets förordning (EEG) 2092/91. Behöriga myndigheter får också fatta beslut om förelägganden eller förbud med stöd av artikel 54 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004.

Som nämnts i avsnitt 5.3.2 bör dagens begränsning av vilka uppgifter som ett kontrollorgan får fatta vid avvikelser och överträdelser behållas. Bestämmelsen bör dock i stället utformas som en begränsning av vilka uppgifter som får överlämnas till ett kontrollorgan.

Överväganden och förslag Ds 2009:27

98

5.7.2. Omhändertagande av varor

Promemorians förslag: Kontrollmyndigheten ska kunna ta

hand om en vara som avses med ett föreläggande eller förbud, om föreläggandet eller förbudet inte följs.

Om en vara har tagits om hand ska ägaren ges möjlighet att under överinseende av kontrollmyndigheten ändra benämningen på eller sammansättningen av en jordbruksprodukt, ett livsmedel eller ett foder eller göra någon annan ändring så att produkten överensstämmer med de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen. Annars ska kontrollmyndigheten låta förstöra varan på ägarens bekostnad.

Skälen för promemorians förslag:

Bestämmelser i liknande lagar

Såväl i livsmedelslagen (2006:804) som i lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter finns bestämmelser om särskilda ingripanden. Bestämmelserna innebär bl.a. att en kontrollmyndighet får ta hand om en vara som har släppts ut på marknaden, eller som uppenbart är avsedd att släppas ut på marknaden, i strid med de villkor eller förbud som uppställs i lagarna eller i de EG-bestämmelser som kompletteras av lagarna. En kontrollmyndighet kan enligt dessa bestämmelser även ta hand om en vara som avses med ett föreläggande eller förbud om föreläggandet eller förbudet inte följs. Om en vara har tagits om hand får ägaren under överinseende av kontrollmyndigheten göra varan duglig till livsmedel eller foder eller använda den för något annat ändamål. Annars kan kontrollmyndigheten låta förstöra varan på ägarens bekostnad.

Livsmedelslagen och lagen om foder och animaliska biprodukter har till syfte att säkerställa en hög skyddsnivå för människors och djurs hälsa och, när det gäller livsmedel, för konsumenternas intressen. I dessa lagar och i de EG-

Ds 2009:27 Överväganden och förslag

99

bestämmelser som kompletteras av lagarna uppställs vissa villkor och krav som måste vara uppfyllda för att livsmedlen och fodret ska anses vara säkra. Om livsmedel och foder som inte uppfyller dessa krav släpps ut på marknaden är det av stor vikt att kontrollmyndigheterna kan agera och få bort produkterna från marknaden för att skydda människors och djurs hälsa.

Omhändertagande av ekologiska varor

Ett grundläggande syfte med reglerna om ekologisk produktion är att garantera redlighet, dvs. att säkra att konsumenterna när de köper en ekologisk vara faktiskt köper en vara som har framställts enligt vissa principer. Regelverket främjar också sund konkurrens genom att samma regler gäller för producenterna, vilket i sin tur främjar en väl fungerande inre marknad. Syftet med ekologisk produktion är inte att förhindra att produkter som inte är säkra släpps ut på marknaden. Ekologisk produktion innebär att vissa villkor eller krav är uppfyllda utöver dem som uppställs inom den lagstiftning som gäller livsmedelssäkerhet eller säkerhet när det gäller andra produkter.

När det gäller ekologiska produkter finns det inte samma behov som på området för livsmedels- och fodersäkerhet av att snabbt få bort produkterna från marknaden, för att inte människors hälsa ska sättas på spel. Det kan därför inte anses finnas något behov av att ge en kontrollmyndighet befogenhet att omedelbart ta hand om en vara som har släppts ut på marknaden, eller som uppenbart är avsedd att släppas ut på marknaden, i strid med relevant lagstiftning. Om varorna inte är säkra träder i stället lagstiftningen om livsmedels- och fodersäkerhet in.

En vara får endast märkas som ekologisk om varan har framställts i enlighet med det ekologiska regelverket (art. 23 i rådets förordning (EG) nr 834/2007). Om regelverket inte har följts får inte varan saluföras som ekologisk. I syfte att kunna uppfylla de krav som uppställs i EG-förordningarna bör kontrollmyndigheten ha möjlighet att ta hand om en vara som, trots ett före-

Överväganden och förslag Ds 2009:27

100

läggande eller förbud, saluförs i strid med bestämmelserna. En möjlighet att ta hand om sådana varor kan särskilt få betydelse om det relevanta föreläggandet eller förbudet inte har förenats med vite.

Enligt artikel 18 i Europaparlamentets- och rådets förordning (EG) nr 882/2004 finns vissa möjligheter att omhänderta produkter vid misstanke om bristande efterlevnad eller om det finns tveksamhet om sändningens identitet eller faktiska destination, eller i fråga om överensstämmelsen mellan sändningen och garantier som har intygats, till dess att myndigheten har kontrollerat detta.

Ändring eller förstöring av vara

Om en vara har tagits om hand ska varans ägare ges möjlighet att under överinseende av kontrollmyndigheten ändra benämningen på (t.ex. märkningen eller innehållsförteckningen) eller sammansättningen av en jordbruksprodukt eller ett livsmedel eller göra någon annan ändring så att produkten stämmer överens med de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen. Den möjligheten bör finnas även för foder som inte är en jordbruksprodukt. För närvarande anses inte jäst vara en jordbruksprodukt (art. 32 i EG-fördraget). Varan kan därefter lagligen säljas på marknaden. Om detta inte sker kan det bli nödvändigt att låta förstöra varan på ägarens bekostnad.

5.7.3. Rättelse

Promemorians förslag: Kontrollmyndigheten ska kunna be-

sluta om rättelse på den enskildes bekostnad om denne inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestäm-

Ds 2009:27 Överväganden och förslag

101

melser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna.

Skälen för promemorians förslag: En grundläggande förutsätt-

ning för att kontrollmyndigheterna ska kunna säkerställa efterlevnaden av livsmedelslagstiftningen är att myndigheterna har tillräckliga möjligheter att vidta åtgärder vid bristande efterlevnad av regelverket.

I avsnitten 5.7.1 och 5.7.2 har föreslagits att kontrollmyndigheten ska ha möjlighet att meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagstiftningen ska följas, att förena förelägganden och förbud med vite och att ta hand om varor som, trots att ett föreläggande eller förbud har meddelats, ändå inte överensstämmer med de krav som uppställs i lagstiftningen.

Som en ytterligare åtgärd och för att fullt ut säkerställa en effektiv kontroll ska kontrollmyndigheten, i likhet med vad som gäller enligt livsmedelslagen (2006:804) och lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter, även ha möjlighet att vidta rättelse på den enskildes bekostnad.

Kontrollmyndigheten ska kunna besluta om rättelse om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EGbestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna.

5.7.4. Sanktionsbestämmelser

Promemorians förslag: Regeringen ska ges rätt att meddela

föreskrifter om att en administrativ sanktionsavgift ska tas ut av den som i sin näringsverksamhet underlåter att anmäla sin verksamhet i strid med artikel 28.1 a i rådets förordning (EG) nr 834/2007.

Avgiften ska tas ut även om överträdelsen inte har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet.

Överväganden och förslag Ds 2009:27

102

De myndigheter som regeringen bestämmer ska ges rätt att, såsom första instans, besluta om sådana sanktionsavgifter.

Avgiften ska tillfalla staten.

Promemorians bedömning: Storleken på den administrativa

sanktionsavgiften bör vara differentierad.

Ringa överträdelser bör inte undantas från det avgiftsbelagda området.

Det behövs inte några sanktionsbestämmelser i övrigt.

Skälen för promemorians förslag och bedömning:

Nuvarande reglering

Enligt artikel 9.9 b i rådets förordning (EEG) nr 2092/91 ska kontrollmyndighet och kontrollorgan vid uppenbar överträdelse eller överträdelse med långvariga verkningar förbjuda leverantören i fråga att marknadsföra sina produkter med uppgifter som syftar på ekologisk produktion under en period som överenskoms med medlemsstatens behöriga myndighet. Bestämmelsen har sin motsvarighet i artikel 30.1 i rådets förordning (EG) nr 834/2004 (se avsnitt 4.1.1). Genom 7 § första stycket lagen om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter straffbeläggs överträdelser av sådana av myndigheten beslutade förbud med böter.

Genom 7 § andra stycket lagen om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter är det vidare straffbart för leverantör att använda påskrift om att en produkt omfattas av EG:s kontrollsystem för ekologisk odling trots att leverantörens tillstånd att använda sådan påskrift har återkallats. Av prop. 1994/95:175 s. 12 framgår att straffbestämmelsen straffbelägger beslut enligt artikel 10.3 b i rådets förordning (EEG) nr 2092/91. Enligt artikel 10.3 b ska tillståndet för leverantören att använda påskrift om att produkten är ekologisk återkallas vid uppenbar överträdelse av EG-förordningen eller överträdelse av EGförordningen med långvariga verkningar. Motsvarande bestämmelse finns inte i rådets förordning (EG) nr 834/2007 (se avsnitt

Ds 2009:27 Överväganden och förslag

103

4.1.1). En förutsättning för att en produkt ska få märkas som ekologisk är dock, enligt artikel 23 i rådets förordning (EG) nr 834/2007, att produkten har framställts i enlighet med de krav som ställs i EG-förordningen. Enligt artikel 30.1 ska vidare kontrollmyndigheten eller kontrollorganet se till att inga hänvisningar till den ekologiska produktionsmetoden används i märkningen eller marknadsföringen av en produkt som omfattas av en oegentlighet när det gäller uppfyllandet av krav enligt EGförordningen.

I ringa fall döms inte till ansvar (7 § tredje stycket samma lag). Den som har överträtt ett vitesförbud döms inte till ansvar för den gärning som omfattas av förbudet (8 § samma lag).

En förutsättning för brott är i båda fallen att ett beslut som en tillsynsmyndighet eller ett kontrollorgan har fattat överträds. I prop. 1994/95:175 s. 13 uttalades att förbud eller föreläggande vid vite i sig skulle vara en tillräcklig sanktion mot en enligt EGförordningen otillåten marknadsföring. Då kontrollorgan skulle kunna komma att fatta sådana beslut och det inte ansågs vara lämpligt att kontrollorgan skulle kunna förbjuda eller förelägga vid vite ansågs straff dock också behövas som sanktion. Kontrollorganen har sedan 2006 inte möjlighet att fatta sådana beslut som avses i straffbestämmelsen enligt 5 § förordningen om ekologiskt framställda produkter samt därefter enligt 5 § förordningen (2009:27) om ekologisk produktion. Det ursprungliga syftet med straffbestämmelsen gör sig alltså inte längre gällande.

Huvuddelen av de ekologiska bestämmelserna är i dag inte straffbelagda. Bestämmelserna är inte heller förenade med sanktionsavgifter. Exempel på överträdelser som saknar sanktion är kravet på anmälan av ekologisk produktion till kontroll och att den som förvisso har anmält sin produktion till kontroll inte följer de ekologiska produktionsreglerna. Föreläggande eller förbud, eventuellt kombinerat med vite, kan dock användas som påtryckningsmedel för att aktören ska följa EG-förordningarna. Andra incitament för en aktör som har anmält sig till kontroll till att följa reglerna om ekologisk produktion är risken för att inte

Överväganden och förslag Ds 2009:27

104

bli certifierad som ekologisk producent, eller om han eller hon redan har blivit certifierad, att förlora sin certifiering eller att certifikatet för ett visst parti eller en produktionsomgång återkallas. De ekonomiska konsekvenserna av att inte bli certifierad, att förlora sin certifiering eller certifikat avseende ett visst parti eller en produktionsomgång kan vara betydande.

Utgångspunkter

Regeringens principiella ståndpunkt är att kriminalisering för att förhindra överträdelser av olika normer ska användas med en viss försiktighet (jfr prop. 1994/95:23 s. 53 ff). En kriminalisering kan trots det vara befogad om alternativa sanktioner inte står till buds eller inte skulle vara rationella eller skulle kräva oproportionerligt höga kostnader. Det kan också vara befogat med hänsyn till gärningens allvar. En kriminalisering förutsätter vidare att straffsanktionen är ett effektivt medel för att motverka det icke önskvärda beteendet och att rättsväsendet har resurser att klara av den eventuellt ytterligare belastning som kriminaliseringen innebär.

När det gäller att avgöra om sanktionsavgifter kan vara ett alternativ till straff angav regeringen i propositionen om ändring i brottsbalken (ekonomiska sanktioner vid brott i näringsverksamhet, prop. 1981/82:142) några vägledande principer för användningen av sanktionsavgifter, bl.a. att en sanktionsavgift bör knyta an till ett enkelt objektivt och lätt konstaterbart faktum.

Ett system med sanktionsavgifter används ofta för att åstadkomma ett enklare och snabbare beivrande av regelbrotten. Många gånger ges därför en tillsynsmyndighet rätt att, som första instans, besluta om sanktioner. Sanktionsavgifter bör i sådana fall utlösas endast av lätt konstaterbara överträdelser för vilka utredningsinslaget är begränsat. Ansvaret är således vanligtvis strikt i dessa fall. Ett stort utredningsmaterial eller ett behov av mer omfattande bevisvärdering, särskilt i fråga om muntliga

Ds 2009:27 Överväganden och förslag

105

utsagor, talar i stället för domstolsprövning. Sanktionsavgifter ska vidare drabba alla lika som överträder reglerna och avgiften ska vara anpassad till överträdelsen enligt schabloner.

Skyldigheten att anmäla verksamhet till kontroll

Medlemsstaterna är skyldiga att ha en kontrollorganisation för att säkerställa att förordningarna följs. Medlemsstaterna är även enligt artikel 55 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 skyldiga att fastställa bestämmelser om sanktioner. Dessa sanktioner ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

En förutsättning för att åtgärder ska kunna vidtas mot den aktör som inte följer det ekologiska regelverket är att den kontrollmyndighet eller det kontrollorgan som ska kontrollera aktören känner till att han eller hon bör kontrolleras. Det är alltså av största vikt att de ekologiska aktörerna anmäler sin verksamhet till kontroll.

Av artikel 28.1 a i rådets förordning (EG) nr 834/2007 följer att en aktör som framställer, bereder, förvarar eller från ett tredjeland importerar produkter som omfattas av EG-förordningen ska anmäla sin verksamhet till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där verksamheten bedrivs. Anmälan ska göras före det att aktören släpper ut produkter på marknaden som ekologiska produkter eller produkter under omställning till ekologisk produktion.

Enligt artikel 23.4 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 finns det en möjlighet för aktören att märka bearbetade livsmedel med uppgift om att de är delvis ekologiska eller med uppgift i innehållsförteckningen om att produkten innehåller ekologiska ingredienser. Konsumenterna ska kunna känna förtroende för att uppgifter om ekologisk produktion är korrekta. EG-förordningen bör därför rimligen tolkas på så sätt att anmälningsskyldigheten och kontrollsystemet också omfattar aktörer som släpper ut sådana produkter på marknaden. Det finns dock olika

Överväganden och förslag Ds 2009:27

106

uppfattningar inom unionen om detta och för närvarande pågår det diskussioner om hur EG-förordningen bör tolkas på den punkten.

Anmälningsskyldigheten gäller också för en aktör som exporterar ekologiska produkter som omfattas av EG-förordningen enligt artikel 28.1 a i rådets förordning (EG) nr 834/2007. Anmälningsskyldigheten upphör inte på grund av att aktören överlåter sin anmälningspliktiga verksamhet till en tredje man. Medlemsstaterna kan undanta vissa aktörer från anmälningsskyldigheten enligt artikel 28.2 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 (se avsnitt 4.1.5). Medlemsstaterna ska enligt artikel 28.3 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 utse en myndighet eller godkänna ett organ för mottagande av sådana anmälningar. Av artikel 2 d i rådets förordning (EG) nr 834/2007 framgår det att en aktör kan vara fysisk eller juridisk person. I artikel 63.3 i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 anges vilka uppgifter som anmälan ska innehålla.

Anmälningsskyldigheten är av administrativ art. Skyldigheten syftar till att möjliggöra en kontroll av reglerna om ekologisk produktion. Underlåtenhet att anmäla sin verksamhet till kontroll bör straffbeläggas med böter eller vara förenat med sanktionsavgift eftersom det är en förutsättning för ett effektivt kontrollsystem. Endast underlåten anmälan bör vara sanktionerad. Om anmälan inte är fullständig kan i stället producenten föreläggas, eventuellt vid vite, att komplettera sin anmälan med de uppgifter som krävs.

Att konstatera om en ekologisk producent har underlåtit att anmäla sin verksamhet till kontroll går lätt att konstatera utan en komplicerad utredning. Det framgår klart av bestämmelserna vad som krävs av den enskilde. Anmälningsskyldigheten bör därför vara förenad med sanktionsavgift. Därigenom uppnås ett enklare och snabbare beivrande jämfört med om skyldigheten skulle vara straffbelagd. Utredningsinsatser behöver inte heller tas i anspråk hos polis- och åklagarmyndighet.

Med hänsyn till att det klart framgår av bestämmelserna under vilka förutsättningar som en anmälan ska lämnas finns det

Ds 2009:27 Överväganden och förslag

107

en stark presumtion för att underlåtenhet att följa anmälningsskyldigheten inte kan ske på annat sätt än som en följd av uppsåt eller oaktsamhet. Avgiftsskyldigheten riktar sig vidare mot personer och företag som måste antas ha en ingående kännedom om föreskrifternas innehåll och särskild anledning att vaka över att de inte överträds. Sanktionsavgift bör därför tas ut även om överträdelsen inte har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet. Ansvaret kommer således att vara strikt. Därigenom åstadkoms också ett enklare och snabbare beivrande av överträdelser samt att den prövning som myndigheten behöver göra blir mindre omfattande. Uppgiften att besluta om sanktionsavgift bör ligga på myndighet i stället för hos domstol mot bakgrund av den begränsade utredning och bedömning som behövs. De statliga myndigheter som regeringen bestämmer bör således ges rätt att, som första instans, besluta om sådana sanktioner.

Anmälningsskyldigheten omfattar såväl stora aktörer som aktörer som endast bedriver näringsverksamhet i ringa omfattning, exempelvis torghandel. Som nämnts ovan omfattas både fysiska och juridiska personer av skyldigheten.

För att upprätthålla förtroendet för ekologisk produktion bör även ringa överträdelser beivras. Sådana överträdelser bör därför inte undantas från det avgiftsbelagda området.

Avgiftsskyldigheten bör begränsas till att avse de aktörer som i sin näringsverksamhet underlåter att anmäla sin ekologiska verksamhet till kontroll. Avgiftsskyldigheten omfattar dock även med den begränsningen en heterogen grupp aktörer. Det finns därför skäl till att anpassa sanktionsavgiftens storlek för olika typer av aktörer. Sanktionsavgiftens storlek bör bestämmas så att den motsvarar överträdelsens allvar. Det måste ses som allvarligare att en mer omfattande verksamhet undgår kontroll än att en verksamhet som endast bedrivs i liten omfattning gör det. Se vidare under rubriken ”Sanktionsavgiftens storlek” i avsnitt 5.7.5.

Som påpekats ovan ska medlemsstaterna utse en myndighet eller godkänna ett organ för mottagande av anmälningar till kontroll. Medlemsstaterna kan dessutom undanta vissa aktörer

Överväganden och förslag Ds 2009:27

108

från skyldigheten att anmäla sin verksamhet till kontroll. Mot bakgrund av att sådana bestämmelser inte bör ges i lag bör regeringen ges rätt att meddela föreskrifter om att en administrativ sanktionsavgift ska tas ut av den aktör som i sin näringsverksamhet underlåter att anmäla sin verksamhet till kontroll. Det kan också finnas behov av att förtydliga i vilken utsträckning som anmälnings- och avgiftsskyldigheten ska omfatta aktörer som släpper ut bearbetade livsmedel på marknaden med uppgift om att de är delvis ekologiska eller med uppgift i innehållsförteckningen om att de innehåller ekologiska ingredienser.

Avgiften bör tillfalla staten. Frågan om hur ett system för sanktionsavgifter närmare ska utformas för att balansera kraven på effektivitet och rättssäkerhet behandlas i avsnitt 5.7.5.

Behövs sanktioner för överträdelser av bestämmelser om märkning?

Medlemsstaterna ska enligt artikel 91.3 i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 vidta de åtgärder och påföljder som behövs för att förhindra bedräglig användning av de uppgifter som avses i avdelning IV (dvs. art. 23–26) i rådets förordning (EG) nr 834/2007 och avdelning III (dvs. art. 57–62) och/eller bilaga XI i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008.

I artikel 23 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 och i artiklarna 59–62 i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 anges under vilka förutsättningar som en produkt får saluföras med uppgift i märkning, marknadsföring eller handelsdokument om att den är ekologisk, delvis ekologisk, innehåller ekologiska ingredienser eller är producerad under omställning till ekologiskt jordbruk. I artikel 25 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 anges under vilka förutsättningar som den ekologiska gemenskapslogon får användas. Användning av logon visar att produkten är ekologisk.

Om en produkt saluförs i strid med dessa bestämmelser med uppgift i märkning, marknadsföring eller handelsdokument om att den är ekologisk, delvis ekologisk, innehåller ekologiska

Ds 2009:27 Överväganden och förslag

109

ingredienser eller är producerad under omställning till ekologiskt jordbruk måste detta anses som en sådan bedräglig användning som avses i artikel 91.3 i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008.

I artikel 24 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 finns bestämmelser om vilka uppgifter som måste framgå av märkningen, bl.a. kodnummer för kontrollmyndighet eller kontrollorgan, i vissa fall gemenskapslogotypen och uppgift om produktens ursprung. En felaktig uppgift om produktens ursprung måste anses som bedräglig användning i den mening som avses i artikel 91.3 i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008. I övrigt bör inte överträdelser av artikel 24 anses som bedräglig användning i den mening som avses i artikel 91.3.

Artikel 26 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 innehåller endast ett bemyndigande för kommissionen. Artiklarna 57 och 58 samt bilagan XI till kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 innehåller bestämmelser om utformning och placering av den ekologiska gemenskapslogon, uppgifter om kontrollmyndighet eller kontrollorgan och ursprungsort. Överträdelser av de bestämmelserna kan inte anses vara bedräglig användning av uppgifter.

Till den del som det rör sig om livsmedel är livsmedelslagstiftningens bestämmelser tillämpliga. Ekologiska livsmedel måste t.ex. även uppfylla livsmedelsregelverkets krav på hygien, säkerhet och märkning.

Livsmedelsverket är till följd av bemyndiganden i livsmedelslagen (6 §) och livsmedelsförordningen (7 §) behörigt att meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet besluta om bl.a. märkning och presentation av livsmedel, om det behövs för att tillgodose konsumentintresset.

Livsmedelsverket har beslutat om föreskrifter om märkning och presentation av livsmedel (LIVSFS 2004:27) som bl.a. genomför Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG av den 20 mars 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om

Överväganden och förslag Ds 2009:27

110

reklam för livsmedel18. Föreskrifterna omfattar märkning och presentation av livsmedel som är avsedda att som livsmedel saluhållas till enskilda konsumenter och storhushåll (restauranger, personalrestauranger och liknande). I 4 § 1 anges att med märkning avses varje ord, närmare upplysning, varumärke, märkesnamn, illustration eller symbol som avser ett livsmedel och som finns på emballage, etikett, dokument, skylt, meddelande, halsring eller krage som är fäst på, medföljer eller hänvisar till livsmedlet. I bestämmelsen om redlighet i 5 § föreskrivs att märkningen och dess närmare utformning bl.a. inte får vara sådan att den på ett avgörande sätt skulle kunna vilseleda köparen, särskilt om vad som är utmärkande för livsmedlet och i synnerhet dess egenskaper, sammansättning, ursprung eller härkomst samt tillverknings- eller produktionsmetod, eller genom att tillskriva livsmedlet verkningar eller egenskaper som det inte har.

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bl.a. bryter mot Livsmedelsverkets föreskrifter om märkning och presentation av livsmedel döms enligt 29 § 1 livsmedelslagen till böter.

Även i marknadsföringslagen (2008:486) finns bestämmelser som tillvaratar konsumenternas intressen vid vilseledande information. Denna lag har enligt sin 1 § till syfte att främja konsumenternas och näringslivets intressen i samband med marknadsföring av produkter och att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter och näringsidkare. Med marknadsföring avses reklam och andra åtgärder i näringsverksamhet som är ägnade att främja avsättningen av och tillgången till produkter (3 §). Marknadsföring är vilseledande om näringsidkaren använder sig av felaktiga påståenden om bl.a. produktens kvalitet, egenskaper, ursprung och näringsidkarens åtagande att följa uppförandekoder (10 §). Vilseledande marknadsföring är att anse som otillbörlig om den påverkar eller sannolikt påverkar mottagarens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut (8 §).

En näringsidkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot bestämmelsen om vilseledande marknadsföring i 10 §

18 EGT L 109, 6.5.2000, s. 29 (Celex 32000L0013).

Ds 2009:27 Överväganden och förslag

111

kan åläggas marknadsstörningsavgift (29 §) om vilseledandet har varit otillbörligt.

Sanktionsbestämmelserna i livsmedelslagen och marknadsföringslagen omfattar således sådan bedräglig användning av uppgifter som ska sanktioneras enligt förordning (EG) nr 889/2008. Det finns därför inte något egentligt behov av särskilda sanktionsbestämmelser i den nya lagen.

En fråga som aktualiseras är dock om artikel 91.3 i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 kan anses innehålla ett krav på att det ska finnas sanktionsbestämmelser avseende sådan bedräglig användning av uppgifter i märkning som kan vilseleda andra näringsidkare än storhushåll (restauranger, personalrestauranger och liknande). Det bör påpekas att om otillbörligt vilseledande samtidigt sker i reklam eller genom andra åtgärder i näringsverksamhet som är ägnade att främja avsättningen av och tillgången till produkter kan de åtgärderna omfattas av marknadsföringslagens bestämmelse om marknadsstörningsavgift.

Om den felaktiga uppgiften om ekologisk produktion förekommer i ett intyg kan det vara fråga om urkundsbrott (14 kap.14 §§brottsbalken).

Mot bakgrund av att syftet med artikel 91.3 i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 i första hand torde vara att skydda konsumenterna mot bedräglig användning av uppgifter saknas det skäl till att straffbelägga sådan felaktig märkning som riktar sig mot andra näringsidkare än storhushåll.

Skyldigheten att tillhandahålla upplysningar och handlingar

Medlemsstaterna är skyldiga att ha en kontrollorganisation för att säkerställa att förordningarna följs enligt rådets förordning (EG) nr 834/2007. Medlemsstaterna är även enligt artikel 55 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 skyldiga att fastställa bestämmelser om sanktioner. Dessa sanktioner ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

Överväganden och förslag Ds 2009:27

112

En effektiv kontroll behövs för att se till att reglerna följs. Därigenom säkerställs dels att konsumenter ska kunna känna förtroende för att uppgifter om ekologisk produktion är korrekta, dels en sund konkurrens.

Kontrollmyndigheterna och kontrollorganen måste därför ges möjlighet att utföra sin kontroll på ett effektivt sätt och utan att det uppställs några hinder. För att kunna utföra en effektiv kontroll måste kontrollmyndigheterna och kontrollorganen få tillgång till relevanta upplysningar och handlingar som behövs i kontrollen. Kontrollmyndigheterna och kontrollorganen har en sådan rätt enligt artikel 67 i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008.

Ett beteende som innebär att en kontroll hindras, genom att upplysningar och handlingar undanhålls kontrollmyndigheten eller kontrollorganet, bör beivras. Den som inte uppfyller sin skyldighet att tillhandahålla upplysningar och handlingar i kontrollen bör därför bli föremål för en sanktion. De sanktionsformer som kan uppfylla kraven på en effektiv kontroll är vite, straff eller sanktionsavgift.

I avsnitt 5.7.1 föreslås att kontrollmyndigheten även fortsättningsvis ska kunna meddela förelägganden samt att i sådana beslut sätta ut vite. Kontrollmyndigheten har således möjlighet att förelägga en näringsidkare att tillhandahålla upplysningar eller lämna ut handlingar och att förena ett sådant föreläggande med vite. Som påtryckningsmedel är vitet effektivt i och med att det kan anpassas efter den enskilde näringsidkarens betalningsförmåga. Av 3 § viteslagen (1985:206) framgår det att när vite föreläggs, ska det fastställas till ett belopp som med hänsyn till vad som är känt om adressatens ekonomiska förhållanden och till omständigheterna i övrigt kan antas förmå honom att följa det föreläggande som är förenat med vitet. Detta får anses vara en lämplig och tillräcklig effektiv sanktion för att övertyga näringsidkaren om att medverka till kontrollen och därmed för att kontrollmyndigheten eller kontrollorganet ska kunna genomföra kontrollen. Att införa straff eller sanktionsavgift för samma gärning framstår som obehövligt.

Ds 2009:27 Överväganden och förslag

113

5.7.5. Utformningen av ett system för administrativa sanktionsavgifter för underlåten anmälan till kontroll

Promemorians förslag: Avgiftens storlek ska framgå av de

föreskrifter som regeringen meddelar. Avgiften ska uppgå till minst 1 000 kronor och högst 30 000 kronor. När avgiften bestäms ska hänsyn tas till överträdelsens allvar och hur länge den har pågått.

Avgiften ska inte tas ut om det är oskäligt. Vid prövningen av denna fråga ska det särskilt beaktas – om överträdelsen har berott på sjukdom som medfört att den avgiftsskyldige inte förmått att på egen hand göra det som ålegat honom eller henne och inte heller förmått att uppdra åt någon annan att göra det, – om överträdelsen annars berott på en omständighet som den avgiftsskyldige varken kunnat eller borde ha förutsett och inte heller kunnat påverka, eller – vad den avgiftsskyldige gjort för att undvika att en överträdelse skulle inträffa.

Om det annars skulle vara oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp ska avgiften endast tas ut med hälften eller med en fjärdedel.

Om ett vitesföreläggande eller vitesförbud har överträtts får sanktionsavgift inte beslutas för den gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

Innan myndighet beslutar om sanktionsavgift ska den som anspråket riktas mot ges tillfälle att yttra sig.

En sanktionsavgift ska kunna beslutas endast om den som anspråket riktas mot har getts tillfälle att yttra sig inom två år från det att förutsättningarna för att besluta om avgift har uppfyllts.

Ett beslut om sanktionsavgift får, när det har vunnit laga kraft, verkställas enligt utsökningsbalken.

Överväganden och förslag Ds 2009:27

114

En beslutad sanktionsavgift ska falla bort om beslutet om avgift inte har verkställts inom fem år från det att beslutet har vunnit laga kraft.

Promemorians bedömning: Beslut om att ta ut sanktions-

avgift bör delges den avgiftsskyldige. En sanktionsavgift bör förfalla till betalning när beslutet har vunnit laga kraft.

Uppgiften att bevaka och driva in sanktionsavgifter beslutade enligt den nya lagen om ekologisk produktion bör utföras av Kammarkollegiet.

Beslut om sanktionsavgift får överklagas till allmän förvaltningsdomstol i enlighet med de föreslagna bestämmelserna om överklagande i lagen om ekologisk produktion.

Europakonventionen

Enligt artikel 6 i Europeiska konventionen av den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) åtnjuter en person som står anklagad för brott de rättssäkerhetsgarantier som räknas upp där, bl.a. rätten till en rättvis offentlig förhandling inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag.

Begreppet brott i den mening som avses i Europakonventionen är ett autonomt begrepp, vilket innebär att det ska ges en självständig och allmängiltig tolkning. Vad som är ett brott i konventionens mening bestäms av tre kriterier, nämligen klassificeringen i den nationella rätten, gärningens natur samt påföljdens natur och stränghet. Det är tillräckligt att ett av dessa kriterier är uppfyllt för att artikel 6 ska vara tillämplig.

Om en överträdelse klassificeras som brott i den nationella lagstiftningen betraktas den även som brott i konventionens mening. Att en överträdelse inte klassificeras som brott i nationell rätt innebär emellertid inte nödvändigtvis att den faller utanför begreppet brott i konventionens mening. Om ett av de

Ds 2009:27 Överväganden och förslag

115

övriga kriterierna är uppfyllda blir artikel 6 tillämplig. Av betydelse för kriteriet gärningens natur är bestämmelsens räckvidd och syfte. Är bestämmelsen generell och riktar sig mot alla medborgare och inte endast till en särskild grupp talar det för att det är fråga om brottslig gärning i konventionens mening. Om syftet med bestämmelsen är avskräckande och bestraffande snarare än att kompensera för skada, är handlingen till sin natur straffrättslig. Bedömningen av kriteriet påföljdens natur och stränghet görs i förhållande till den påföljd som riskeras till följd av viss gärning och inte i förhållande till den faktiskt utdömda eller ålagda sanktionen.

Den sanktionsavgift som föreslås har till syfte att avskräcka. Det kan därför antas att bestämmelsens syfte är sådant att artikel 6 i Europakonventionen är tillämplig. Reglerna bör därför ges en sådan utformning att de rättssäkerhetsgarantier som följer av denna artikel uppfylls. Det innebär bl.a. att den enskilde ska underrättas om vilken gärning som läggs honom till last och ges tillfälle att yttra sig över anklagelsen. Den enskilde ska även ha möjlighet att inom rimlig tid få sin sak prövad av domstol.

Europarådets rekommendation om administrativa sanktioner

Europarådet antog den 13 februari 1991 rekommendation nr R(91)1 om administrativa sanktioner. Rekommendationen riktar sig främst till Europarådets medlemmar, däribland Sverige, men är inte rättsligt bindande.

Rekommendationens principer innebär att sanktionernas innehåll och villkoren för att ålägga sanktioner ska framgå av lag, förbud mot retroaktiv tillämpning, förbud mot dubbla administrativa sanktioner grundade på samma gärning och till skydd för samma intressen och krav på snabb handläggning. Varje åtgärd som kan leda till en administrativ sanktion riktad mot en viss person ska leda till ett slutligt avgörande. En person som riskerar en administrativ sanktion ska informeras om anklagelserna och de bevis som åberopas till stöd för dessa samt beredas möjlighet

Överväganden och förslag Ds 2009:27

116

och tillräckligt med tid för att besvara dessa. Bevisbördan ska ligga på den administrativa myndigheten. Det ska slutligen vara möjligt att överklaga myndighetens beslut till domstol.

Sanktionsavgiftens storlek

När avgiftens storlek bestäms bör hänsyn tas till överträdelsens allvar och hur länge den har pågått. Betydelsen av bestämmelsen om att ekologisk verksamhet ska anmälas till kontroll är att effektiv kontroll ska kunna utföras av den ekologiska produktionen så att konsumenterna ska kunna känna förtroende för att uppgifter om ekologisk produktion är korrekta men också för att en sund konkurrens ska kunna upprätthållas. Betydelsen av bestämmelsen bör avspeglas i det spann för avgiften som bestäms i den nya lagen.

Som sagts i avsnitt 5.7.4 bör sanktionsavgiftens storlek differentieras för olika typer av aktörer. Det måste ses som allvarligare att en mer omfattande verksamhet undgår kontroll än att en verksamhet som endast bedrivs i liten omfattning gör det.

Regelverket om sanktionsavgifter bör vara enkelt att tillämpa för att vara effektivt. Detta innebär att sanktionsavgift ska kunna påföras frekvent och kort tid efter det att överträdelsen har ägt rum. För att uppfylla grundläggande rättssäkerhetskrav krävs också att systemet är förutsebart. Ett sådant system kan åstadkommas endast om det är enkelt att avgöra med vilket belopp som avgiften ska påföras vid varje enskilt tillfälle. Detta innebär att avgiftsbeloppen måste fastställas med en viss grad av schablonmässighet. Avgift bör därför utgå enligt en på förhand fastställd taxa, som anges i en regeringsförordning.

Det bör beaktas att ekologiska produkter kan betinga ett högt värde och att verksamhet som inte anmäls till kontroll kan vara av stor omfattning. Mot bakgrund av det och med hänsyn till betydelsen av bestämmelsen om anmälan till kontroll bör avgiften uppgå till minst 1 000 kronor och som högst till 30 000 kronor.

Ds 2009:27 Överväganden och förslag

117

Befrielse från avgift

Med hänsyn till det strikta ansvaret bör det finnas en möjlighet till befrielse från avgift när ett påförande skulle framstå som orättfärdigt. Av praxis från Europadomstolen framgår att presumtioner av straffrättslig karaktär ska hållas inom rimliga gränser och att det ska göras en nyanserad och inte alltför restriktiv prövning av befrielsegrunderna i varje enskilt fall. Detta för att presumtionen ska anses leva upp till det krav på rättssäkerhet som den s.k. oskuldspresumtionen ger uttryck för. Regler om befrielse från avgift kan utformas antingen så att undantagen klart preciseras, med vägledande exempel eller genom allmänt hållna regler. Klart preciserade regler är lätta att tillämpa, men mycket svåra att utforma, eftersom det är svårt att förutse alla situationer där befrielse bör kunna komma i fråga. Bestämmelser om eftergift av administrativa sanktionsavgifter finns bl.a. i miljöbalken och i taxeringslagen (1990:324). I fiskelagen (1993:787) finns en konstruktion som liknar den i miljöbalken.

Bestämmelsen i miljöbalken är utformad på så sätt att miljösanktionsavgift inte behöver tas ut om det skulle vara oskäligt med hänsyn till vissa uppräknade omständigheter. De situationer som ska medföra befrielse är således preciserade i bestämmelsen. Bestämmelsen i taxeringslagen är något annorlunda utformad. I den bestämmelsen anges att den skattskyldige helt eller delvis ska befrias från särskild avgift om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig eller om det annars skulle vara oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp. Därefter anges vissa uppräknade omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig eller det annars skulle vara oskäligt att ta ut avgiften. Det rör sig således om en allmänt hållen regel som innehåller en exemplifiering av vilka situationer som avses.

En regel om befrielse från avgift, där det direkt i regeln anges vilka situationer som avses, riskerar att leda till ett stelt och orättvist resultat, eftersom en uppräkning av situationer aldrig

Överväganden och förslag Ds 2009:27

118

kan bli uttömmande. Jämkningsregeln bör därför vara allmänt hållen. För att underlätta för de myndigheter som enligt förslaget ska företa bedömningen av om befrielse från avgift ska medges är det dock lämpligt att, på motsvarande sätt som i bestämmelsen i taxeringslagen, direkt i lagtexten ge exempel på vissa situationer som avses. Av det förhållandet att det rör sig om en exemplifiering av situationer följer att befrielse även kan medges om det i andra fall anses vara oskäligt att påföra avgift. De övriga situationer i vilka befrielse kan medges bör klarläggas i praxis.

Vid bedömningen av om det är oskäligt att ta ut avgiften ska enligt regeringens mening särskilt beaktas om överträdelsen har berott på sjukdom som medfört att den avgiftsskyldige inte förmått att på egen hand göra det som ålegat honom eller henne och inte heller förmått att uppdra åt någon annan att göra det. Det ska vidare särskilt beaktas om överträdelsen annars berott på en omständighet som den avgiftsskyldige varken kunnat eller borde ha förutsett och inte heller kunnat påverka. Slutligen ska särskilt beaktas vad den avgiftsskyldige har gjort för att undvika att en överträdelse skulle kunna inträffa.

Det ska röra sig om undantagssituationer och utrymmet för att inte påföra avgift ska vara begränsat. Ett sjukdomshinder ska normalt styrkas med sjukintyg. För att den avgiftsskyldige inte ska anses ha haft möjlighet att ens uppdra åt någon annan att fullgöra en skyldighet, ska det i praktiken handla om ett sjukdomshinder av allvarligt slag. Utrymmet att beakta sådana omständigheter annat än för privatpersoner eller för mycket små företag där det inte finns möjlighet att överföra ansvaret på någon annan är mycket litet. Med en omständighet som den avgiftsskyldige varken kunnat eller borde ha förutsett och inte heller kunnat påverka avses sådana omständigheter som normalt brukar hänföras till ”laga förfall”. Vid beaktande av om den avgiftsskyldige gjort vad han har kunnat för att undvika att en överträdelse skulle kunna inträffa kan hänsyn tas till det förhållandet att den avgiftsskyldige faktiskt ansträngt sig för att en överträdelse inte skulle komma att inträffa, men där över-

Ds 2009:27 Överväganden och förslag

119

trädelsen ändå inträffat på grund av ett i sammanhanget ursäktligt misstag. Det kan t.ex. röra sig om att en handling har sänts till fel myndighet eller inte kommer fram i rätt tid på grund av ett skrivfel i adressuppgiften på det kuvert som handlingen skickades i.

Det är inte oskäligt att ta ut avgift när underlåtenheten att anmäla verksamheten till kontroll exempelvis har berott på att den enskilde inte känt till de regler som gäller. Att en verksamhet är nystartad, dålig ekonomi, tidsbrist, glömska eller dåliga rutiner kan inte heller medföra befrielse från avgift.

Underlåtenhet att anmäla sin ekologiska verksamhet till kontroll föreslås inte straffbeläggas genom den nya lagen om ekologisk produktion och sådan underlåtenhet är inte heller straffbelagd genom annan författning. I bestämmelsen behöver därför inte särskilt anges om överträdelsen har föranlett straff.

I likhet med taxeringslagen bör det finnas en möjlighet att även delvis befria den avgiftsskyldige från avgift om det kan anses vara oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp. I första hand avses enskilda näringsidkare eller ideella föreningar som endast i mycket begränsad omfattning bedriver näringsverksamhet. Nedsättningsmöjligheten bör begränsas till hälften eller en fjärdedel av det avsedda beloppet för att avgiftssystemet inte ska bli alltför svårhanterligt.

Dubbla sanktioner

Om ett vitesföreläggande eller vitesförbud har överträtts bör p.g.a. förbudet mot dubbelbestraffning (art. 4 i sjunde tilläggsprotokollet till Europakonventionen) en sanktionsavgift inte få tas ut för den gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet. Som konstaterats i avsnittet ovan under rubriken ”Befrielse från avgift” är underlåtenhet att anmäla ekologisk verksamhet till kontroll inte straffbelagd.

Överväganden och förslag Ds 2009:27

120

Tillfälle att yttra sig

Förvaltningslagen (1986:223) kommer att bli tillämplig på myndighetens handläggning av ärenden om sanktionsavgifter, om inte bestämmelser som avviker från lagen antas (3 § förvaltningslagen). Enligt förvaltningslagen har en part rätt att ta del av uppgifter som tillförts ärendet (16 §). Ett ärende får normalt inte avgöras utan att parten har underrättats om en uppgift som har tillförts ärendet av annan än parten själv och han eller hon har fått tillfälle att yttra sig över den (17 §). Från den sistnämnda regeln finns det dock ett antal undantag.

Ett beslut om sanktionsavgift är en åtgärd som kan upplevas som ingripande för den som påförs avgiften. Den som riskerar sanktionsavgift bör därför utan undantag ges tillfälle att yttra sig över myndighetens utredning. En bestämmelse om detta bör därför föras in i lagen om ekologisk produktion. Aktören ska ges tillfälle att påtala eventuella felaktigheter och omständigheter som kan utgöra skäl för befrielse från avgift. Detta är en grundläggande förutsättning för materiellt riktiga avgöranden och systemets legitimitet.

Myndigheten bör skicka den utredningsrapport eller liknande som myndigheten har sammanställt till den som anspråket riktas mot. Av materialet bör framgå vad myndigheten gör gällande har inträffat, de omständigheter som åberopas till stöd för detta och vilken bevisning som finns i ärendet. Vidare bör det i skrivelsen anges att myndigheten avser att påföra sanktionsavgift.

Delgivning

En sökande, klagande eller annan part i ett ärende som avser myndighetsutövning ska enligt 17 § förvaltningslagen under ärendets gång underrättas om uppgifter som har tillförts ärendet och ges tillfälle att yttra sig över dem samt enligt 21 § förvaltningslagen underrättas om innehållet i det beslut varigenom myndigheten avgör ärendet. Myndigheten bestämmer om dessa

Ds 2009:27 Överväganden och förslag

121

underrättelser ska ske muntligt, genom vanligt brev, genom delgivning eller på något annat sätt.

Ett beslut om sanktionsavgift ska, enligt förslaget med avseende på verkställighet (se avsnittet under rubriken ”Verkställighet” nedan) kunna verkställas när det vunnit laga kraft. Tidpunkten för när beslutet vinner laga kraft är knuten till den tidpunkt då den avgiftsskyldige fick del av beslutet. Beslutet bör därför delges den avgiftsskyldige. Att beslutet bör delges följer av det förhållandet att ett beslut om sanktionsavgift får verkställas först när det har vunnit laga kraft. Det finns därför inte något behov av en uttrycklig bestämmelse om att beslutet ska delges den avgiftsskyldige.

Utöver delgivning av beslutet kan delgivning ske även av den underrättelse i vilken den enskilde ges tillfälle att yttra sig. Att den enskilde getts tillfälle att yttra sig är enligt förslaget (se avsnittet under rubriken ”Tillfälle att yttra sig” ovan) en förutsättning för att beslutet om sanktionsavgift ska anses ha tillkommit i laga ordning. Som utvecklas i avsnittet under rubriken ”Preskription” nedan kommer åtgärden dessutom att få betydelse för frågan om preskription har inträtt. Detta talar för att även denna underrättelse bör delges. Mot delgivning talar dock kostnads- och tidsaspekten. Sammantaget anser regeringen att det bör överlåtas till myndigheten att i varje enskilt fall avgöra om även underrättelsen i vilken den enskilde ges tillfälle att yttra sig ska delges. Detta följer redan av förvaltningslagen, vilket innebär att det inte finns något behov av ytterligare författningsreglering i denna del.

Betalning av sanktionsavgift

Det finns inte tillräckliga förutsättningar för att föreskriva att ett beslut om sanktionsavgift ska gälla omedelbart. Bestämmelser om betalningsfrist och återbetalning behövs därför inte. Detta hindrar i och för sig inte att det ändå kan anses finnas skäl att föreskriva en särskild betalningsfrist. En fördel med ett system

Överväganden och förslag Ds 2009:27

122

med administrativa sanktionsavgifter är att systemet är snabbt och effektivt. En ytterligare betalningsfrist efter det att beslutet har vunnit laga kraft motverkar detta. En bestämmelse om betalningsfrist bör därför inte införas. Detta förhindrar inte myndigheten från att i sina beslut meddela en frist inom vilken betalning ska ske.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 13 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om den ordning i vilken sanktionsavgifter ska betalas. Något bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om detta behövs därför inte i lagen.

Verkställighet

Frågan om när en förvaltningsmyndighets beslut blir verkställbart regleras inte i förvaltningslagen. För att undvika osäkerhet regleras detta därför ofta i specialförfattningarna. Huvudregeln är att beslut om sanktionsavgifter varken gäller omedelbart eller är verkställbara innan de vunnit laga kraft. Det krävs goda skäl för att frångå dessa huvudprinciper. Den enskildes rättssäkerhet medför krav på att en skyldighet att betala en sanktionsavgift har slagits fast genom ett beslut eller en dom som vunnit laga kraft. Det finns inte tillräckliga förutsättningar för att frångå huvudregeln om att beslut ska gälla först sedan det vunnit laga kraft.

Det finns emellertid skäl för att ett beslut om sanktionsavgift ska kunna verkställas enligt utsökningsbalken. Om sanktionsavgiften ska kunna vara en snabb och effektiv reaktion från samhällets sida förutsätter detta att en snabb verkställighet kan ske. De överträdelser som avses leda till sanktionsavgift är okomplicerade och kräver inte någon omfattande utredning. I syfte att åstadkomma ett effektivt kontrollsystem för ekologisk produktion är det av vikt att överträdelser av anmälningsskyldigheten beivras med effektiva sanktioner. En ordning där det krävs att den beslutande myndigheten, efter det att ett beslut har vunnit laga kraft, måste ansöka om betalningsföreläggande hos Kronofogdemyndigheten för att kunna driva in betalning av

Ds 2009:27 Överväganden och förslag

123

avgiften riskerar att minska sanktionsavgifternas effektivitet som styrmedel. Det är viktigt att en avgift kan påföras snabbt och effektivt. Ett beslut om sanktionsavgift bör därför kunna verkställas enligt utsökningsbalken. Beslutet om sanktionsavgift ska alltså ses som en exekutionstitel på grundval av vilken verkställighet enligt utsökningsbalken får äga rum.

Kammarkollegiet bevakar och driver in andra administrativa sanktionsavgifter. Uppgiften att bevaka och driva in sanktionsavgifter beslutade enligt den nya lagen om ekologisk produktion bör utföras av Kammarkollegiet.

Preskription

I straffrätten finns bestämmelser om åtals- respektive påföljdspreskription (35 kap. brottsbalken). Dels är det inte lika angeläget att beivra överträdelser när en längre tid förflutit, dels är det rimligt att den som har begått en överträdelse vid någon tidpunkt ska kunna inrätta sig efter att det inte blir någon reaktion från samhällets sida i anledning av brottet.

Sanktionsavgifterna uppvisar stora likheter med ett bötesstraff. Det bör därför anses att det även för sanktionsavgifter bör finnas bestämmelser om under hur lång tid som ansvar kan utkrävas och beslutad avgift kan inkrävas. Sådana bestämmelser finns beträffande andra sanktionsavgifter.

Motsvarande tid för åtalspreskription för ett brott med endast böter i straffskalan är två år och tiden för påföljdspreskription är fem år. Samma preskriptionstider bör gälla för sanktionsavgifterna.

Överklagande

I avsnitt 5.8 föreslås att beslut av statlig myndighet får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Denna ordning bör även gälla för beslut om sanktionsavgift. Vid överklagande till allmän

Överväganden och förslag Ds 2009:27

124

förvaltningsdomstol blir förvaltningsprocesslagen tillämplig. Det förutsätts att domstolarna vid tillämpning av bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen beaktar de krav som ställs i artikel 6 i Europakonventionen, bl.a. såvitt avser rätten till muntlig förhandling.

5.8. Överklagande

Promemorians förslag: Beslut av statlig myndighet enligt

denna lag, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Beslut av en kommunal nämnd eller av ett kontrollorgan med säte i Sverige enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen får överklagas hos länsstyrelsen.

Ett beslut av ett kontrollorgan ska överklagas till den länsstyrelse i det län där kontrollorganet har sitt säte.

En myndighet får bestämma att dess beslut ska gälla omedelbart även om det överklagas. En myndighet ska dock inte kunna besluta att dess beslut om att sanktionsavgift ska tas ut ska gälla omedelbart även om det överklagas.

Skälen för promemorians förslag: Enligt 9 § lagen om EG:s

förordning om ekologiskt framställda produkter får en statlig myndighets beslut enligt lagen, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och rådets förordning (EEG) nr 2092/91 överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Beslut av en kommunal nämnd kunde överklagas hos länsstyrelsen enligt 7 § förordningen om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter. Kontrollorgan har sedan en förordningsändring 2006 begränsade möjligheter att fatta beslut vid avvikelser och överträdelser och kontrollorganens beslut kan inte heller överklagas.

Ds 2009:27 Överväganden och förslag

125

Kontrollorganens beslut, bl.a. om att återkalla utfärdade certifikat kan överprövas av en beslutskommitté, se avsnitt 3.2 under rubriken ”Förordningen (1995:702) om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter”.

Bland de beslut som en kontrollmyndighet kommer att kunna fatta kan nämnas förbud eller förelägganden, eventuellt förenade vid vite, som beslutas med stöd av den nya lagen om ekologisk produktion, förbud mot att saluföra produkter som ekologiska enligt artikel 30.1 i rådets förordning (EG) nr 834/2007, tillfälliga förbud mot att saluföra produkter som ekologiska enligt artikel 91.2 i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 och avslag på begäran om dispens från produktionsregler enligt den sistnämnda EG-förordningen. Befogenheter för kontrollmyndigheter finns också i viss utsträckning i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004. De statliga myndigheter som regeringen bestämmer föreslås vidare i avsnitt 5.7.4 få besluta om sanktionsavgifter för underlåtenhet av aktör att anmäla ekologisk verksamhet till kontroll.

Möjligheten att överklaga statliga myndigheters beslut bör finnas även i den nya lagen. Det bör till skillnad från i dag följa direkt av lagen att beslut meddelade av kommunala nämnder får överklagas hos länsstyrelsen.

Enligt 1 § förordningen (2007:825) med länsstyrelseinstruktion svarar länsstyrelsen för den statliga förvaltningen i länet i den utsträckning inte någon annan myndighet har ansvaret för särskilda förvaltningsuppgifter. Av det följer att beslut meddelade av en kommunal nämnd ska överprövas av länsstyrelsen i det län där den kommunala nämnden är belägen.

Den nuvarande begränsningen av vilka beslut ett kontrollorgan får fatta vid avvikelser och överträdelser föreslås behållas (se avsnitt 5.3.2). Kontrollorganen kommer med den begränsningen liksom i dag att kunna fatta beslut om att återkalla utfärdade certifikat. Därutöver kommer de även att kunna fatta beslut om att inte medge undantag enligt kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 från produktionsregler eller att förena sådana undantag med villkor. De sistnämnda besluten kan

Överväganden och förslag Ds 2009:27

126

ha långtgående konsekvenser för den enskilde och det är viktigt för den enskilde att kunna överklaga sådana beslut.

Den möjlighet till överprövning av en besvärskommitté som finns kan inte anses tillräcklig. I sista hand bör den enskilde kunna få sin sak prövad vid allmän förvaltningsdomstol.

Rätten att överklaga beslut bör därför även gälla kontrollorganens beslut. I likhet med vad som gällt för beslut som meddelas av en kommunal nämnd enligt förordningen om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter bör kontrollorganens beslut i första hand kunna överklagas hos länsstyrelsen. I lagen (1986:1142) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter finns bl.a. bestämmelser om hur sådana beslut överklagas.

Det kan bli aktuellt att delegera kontrolluppgifter till kontrollorgan som är etablerade i en annan medlemsstat och har sitt säte där (se avsnitt 5.5). För svenskt vidkommande är det dock inte möjligt att reglera andra kontrollorgan än de som har säte i landet.

Ett svenskt kontrollorgan kan bedriva kontrollverksamhet utanför det län där kontrollorganet har sitt säte. Kontrollorganet kan alltså komma att fatta beslut utanför det län där kontroll har skett och där den berörda ekonomiska aktören finns. Det innebär att 1 § förordningen med länsstyrelseinstruktion inte ger besked om vilken länsstyrelse som är behörig att överpröva ett beslut som ett svenskt kontrollorgan har fattat. Ett beslut av ett kontrollorgan bör överklagas till den länsstyrelse i det län där kontrollorganet har sitt säte.

Enligt 9 § andra stycket lagen om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter ska ett till myndighet överklagat ärende som rör rådets förordning (EEG) nr 2092/91 överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Stadgandet är att se som ett förtydligande av bestämmelsens första stycke om att en statlig myndighets beslut enligt EG-förordningen, lagen eller föreskrifter med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Lagen om ekologisk produktion behöver inte innehålla motsvarande förtydligande. Möjligheten att överklaga

Ds 2009:27 Överväganden och förslag

127

ett beslut som överprövande myndighet har fattat i ett överklagat ärende följer redan av den generella bestämmelsen i lagen om möjligheten att överklaga en statlig myndighets beslut.

Förbud och förelägganden kan avse produkter som inte uppfyller EG-förordningarnas bestämmelser om ekologisk produktion och som därför inte bör säljas eller marknadsföras som ekologiska. En bestämmelse om att en kontrollmyndighet får bestämma att dess beslut ska gälla även om det överklagas bör föras in i lagen eftersom det finns en risk för att de produkter som omfattas av ett överklagat beslut kan säljas till konsumenter innan det överklagade beslutet har prövats. En myndighet bör dock inte kunna besluta att dess beslut om att sanktionsavgift ska tas ut ska gälla omedelbart även om det överklagas.

5.9. Förvaltningsrättsliga principer

Promemorians förslag:Förvaltningslagens bestämmelser om

skyldighet att föra anteckningar, parters rätt att få del av vissa uppgifter i ett ärende samt skyldighet att motivera och underrätta part om beslut ska tillämpas även för enskilda kontrollorgan med säte i Sverige vid myndighetsutövning enligt lagen, de föreskrifter som meddelas med stöd av lagen eller de EGbestämmelser som kompletteras av lagen.

Dessutom ska förvaltningslagens bestämmelser om jäv samt rättelse vid skrivfel och liknande tillämpas av enskilda kontrollorgan med säte i Sverige. Det samma gäller bestämmelsen om att ett beslut får överklagas av den som beslutet angår om det har gått honom emot och beslutet kan överklagas.

Skälen för promemorians förslag: Enligt 1 § förvaltningslagen

(1986:223) gäller lagen för förvaltningsmyndigheternas handläggning av ärenden och domstolarnas handläggning av förvaltningsärenden. Enskilda kontrollorgan omfattas således inte av lagens tillämpningsområde.

Överväganden och förslag Ds 2009:27

128

De allmänna grundläggande rättsprinciperna, såsom de har uttolkats av EG-domstolen, är en del av den direkt tillämpliga EG-rätten och ska därför följas vid tillämpningen av EG-rätten, däribland de gemensamma reglerna för ekologisk produktion. Kravet på att de grundläggande rättigheterna i gemenskapens rättsordning ska tillämpas ställs på medlemsstaterna, men även på sådana organ som har fått delegerat myndighetsliknande uppgifter (se avsnitt 4.5). Principerna motsvarar bestämmelserna i förvaltningslagen om anteckningsskyldighet (15 §), partsinsyn (16 §), kommunikationsplikt (17 §), motivering av beslut (20 §) och underrättelse om beslut (21 §). Bestämmelserna i förvaltningslagen är dock, till skillnad från de EG-rättsliga principerna, uttryckligen begränsade till myndighetsutövning. Även om de EG-rättsliga principerna är direkt gällande finns det ett behov av att förtydliga att de ska följas mot bakgrund av att de inte har kodifierats. De bestämmelser i förvaltningslagen som motsvarar principerna bör därför göras tillämpliga på de kontrollorgan som kontrollerar ekologisk produktion.

Kontrollorgan kan enligt EG-förordningarna om ekologisk produktion fatta beslut som innebär myndighetsutövning. Om en behörig myndighet väljer att lämna över uppgifter till ett kontrollorgan som innebär myndighetsutövning bör ovan nämnda bestämmelser i förvaltningslagen vara tillämpliga på kontrollorganet. Det bör påpekas att för det fall att de uppgifter som har lämnats över till ett kontrollorgan inte utgör myndighetsutövning blir inte bestämmelserna tillämpliga eftersom skyldigheten att tillämpa dem endast gäller vid myndighetsutövning.

För den enskilde är det betydelsefullt att det beslut som han eller hon berörs av är fattat på objektiva grunder. Det gäller oavsett om beslutet har meddelats av en myndighet eller av ett enskilt kontrollorgan. Bestämmelserna om jäv i 11 och 12 §§förvaltningslagen bör därför gälla även för enskilda kontrollorgan.

I 26 § förvaltningslagen finns en bestämmelse om myndighetens befogenhet att rätta sina beslut i vissa fall. Enligt

Ds 2009:27 Överväganden och förslag

129

bestämmelsen får ett beslut som innehåller en uppenbar oriktighet till följd av myndighetens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende rättas av den myndighet som har meddelat beslutet. Det är lämpligt att detta också gäller för enskilda kontrollorgan.

Införandet av en överklagandebestämmelse avseende beslut som har meddelats av enskilda kontrollorgan har kommenterats i avsnitt 5.8. Enligt 22 § förvaltningslagen får ett beslut överklagas av den som beslutet angår om det har gått honom emot och beslutet kan överklagas. Detta bör gälla även för beslut som har fattats av enskilda kontrollorgan.

Lagen (1986:1142) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter är tillämplig vid överklaganden av beslut som har fattats av enskilda organ om inte någonting annat har föreskrivits. I lagen finns bestämmelser som motsvarar 23-25 §§förvaltningslagen.

Det kan bli aktuellt att delegera kontrolluppgifter till kontrollorgan som är etablerade i en annan medlemsstat och har sitt säte där (se avsnitt 5.5). För svenskt vidkommande är det dock inte möjligt att reglera andra kontrollorgan än de som har säte i landet.

5.10. Offentlighet och sekretess

Promemorians förslag: Bestämmelserna om rätten att ta del

av allmänna handlingar och bestämmelserna om sekretess ska göras tillämpliga på kontrollorganen med säte i Sverige till vilka kontrolluppgifter har delegerats.

Skälen för promemorians förslag: Enligt artikel 7.1 i Europa-

parlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 ska den behöriga myndigheten när den bedriver sin verksamhet säkerställa en hög grad av insyn. Enligt artikel 7.2 i samma förordning ska den behöriga myndigheten säkerställa att dess personal inte

Överväganden och förslag Ds 2009:27

130

lämnar ut information som ska omfattas av sekretess enligt artikel 7.3. Särskilda bestämmelser om sekretess saknas i de nya EG-förordningarna om ekologisk produktion till skillnad från rådets förordning (EEG) nr 2092/91. Reglerna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 motsvarar nu gällande svenska bestämmelser.

I 2 kap. tryckfrihetsförordningen regleras rätten att ta del av allmänna handlingar. Ett av kriterierna för att en handling ska vara allmän är att den förvaras hos en myndighet. Enligt 1 kap. 8 § andra stycket sekretesslagen (1980:100) ska vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos en myndighet gälla också hos organ som anges i bilagan till sekretesslagen i den mån handlingarna hör till den verksamhet som anges där. Vid införandet av bestämmelsen anfördes att en utvidgning av offentlighetsprincipens tillämpningsområde utanför myndighetsområdet bör inriktas på de organ som det framstår som mest angeläget att reglera från offentlighetssynpunkt, nämligen sådana som handhar myndighetsutövning mot enskilda. De flesta organ som anges i bilagan har också fått sig anförtrodda åtminstone några uppgifter som innefattar myndighetsutövning mot enskild (se bl.a. prop. 1996/97:142 och prop. 2001/02:38).

Kontrollorganen omfattas för närvarande inte av bestämmelserna om offentlighet och sekretess enligt svensk nationell rätt. Allmänheten har således inte någon insyn i den kontroll som bedrivs av kontrollorganen och sekretessbestämmelserna är inte tillämpliga på kontrollorganen.

Kontrollorganen kommer att utföra uppgifter som innefattar myndighetsutövning mot enskilda. Det kan inte förutses att det finns några tungt vägande skäl som talar emot att göra offentlighetsprincipen tillämplig på sådan verksamhet. Bestämmelserna om rätten att ta del av allmänna handlingar och sekretess bör därför göras tillämpliga på kontrollorganen. Rätten att ta del av allmänna handlingar kommer att vara begränsad till handlingar som hör till den verksamhet som nämns i bilagan. Genom ändringen torde även förutsättningarna för partsinsyn förbättras.

Ds 2009:27 Överväganden och förslag

131

Det kan bli aktuellt att delegera kontrolluppgifter till kontrollorgan som är etablerade i en annan medlemsstat och har sitt säte där (se avsnitt 5.5). För svenskt vidkommande är det dock inte möjligt att reglera andra kontrollorgan än de som har säte i landet.

Regeringen har i en proposition föreslagit att sekretesslagen ska ersättas av en offentlighets- och sekretesslag samt att den nya lagen ska träda i kraft den 30 juni 2009 (prop. 2008/09:150). Bestämmelsen i 1 kap. 8 § andra stycket sekretesslagen respektive bilagan till sekretesslagen motsvaras av 2 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen respektive bilagan till den nya lagen. Den nu aktuella ändringen bör genomföras genom ett tillägg i bilagan till offentlighets- och sekretesslagen.

Följden av ett sådant förslag är inte bara att tryckfrihetsförordningens regler om rätt att ta del av handlingar hos en myndighet blir tillämpliga i den angivna verksamheten hos kontrollorganen. Kontrollorganen jämställs också med myndighet vid tillämpningen av offentlighets- och sekretesslagen (2 kap. 4 § andra meningen, jfr 1 kap. 8 § andra stycket andra meningen sekretesslagen). Detta innebär bl.a. att bestämmelserna om registrering av handlingar m.m. i 4–6 kap. offentlighets- och sekretesslagen (jfr 15 kap. sekretesslagen) blir tillämpliga i verksamheten. Vidare blir bestämmelsen i 30 kap. 23 § offentlighets- och sekretesslagen jämfört med 2 § sekretessförordningen (1980:657) och punkten 118 i bilagan till samma förordning (jfr 8 kap. 6 § sekretesslagen) tillämplig. Enligt den gäller viss sekretess för uppgifter om enskilds ekonomiska förhållanden i statlig myndighets verksamhet, som består i tillsyn eller tillståndsgivning med avseende på näringslivet. En ytterligare konsekvens av förslaget är att bestämmelserna i arkivlagen (1990:782) blir tillämpliga i den angivna verksamheten.

Överväganden och förslag Ds 2009:27

132

5.11. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Promemorians förslag: Den nya lagen om ekologisk produk-

tion ska träda i kraft den 1 april 2010. Vid samma tidpunkt ska lagen (1995:551) om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter upphävas.

Förbud, förelägganden och andra beslut om skyldigheter för enskilda som har meddelats med stöd av äldre föreskrifter ska anses vara beslutade enligt den nya lagen.

Beslut som ett kontrollorgan har fattat före ikraftträdandet av den nya lagen ska inte kunna överklagas.

Skälen för promemorians förslag:

Ikraftträdande

Den nya lagen bygger huvudsakligen på gemenskapslagstiftning.

Rådets förordning (EG) nr 834/2007 och kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 har trätt i kraft och ska tillämpas från den 1 januari 2009 med vissa undantag för bestämmelser som ska börja tillämpas vid ett senare tillfälle (se avsnitten 4.1.1 och 4.1.2). Rådets förordning (EEG) nr 2092/91 upphörde att gälla den 1 januari 2009 (art. 39 i rådets förordning (EG) nr 834/2007).

De nya EG-förordningarna har således redan börjat tillämpas. Den nya svenska lagstiftningen på området bör därför träda i kraft så snart som möjligt. Lagstiftningsarbetet bör kunna slutföras så att den nya lagen kan träda i kraft den 1 april 2010. Vid samma tidpunkt bör lagen (1995:551) om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter upphävas.

Övergångsbestämmelser

Ingripanden i form av förbud och förelägganden samt andra beslut som innebär en skyldighet för den enskilde kan innan den

Ds 2009:27 Överväganden och förslag

133

nya lagen har trätt i kraft ha meddelats med stöd av den nu gällande lagen om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter. Dessa beslut, förelägganden eller andra beslut bör fortsätta att gälla även efter det att den nya lagen har trätt i kraft. Det bör därför i en övergångsbestämmelse anges att förbud, förelägganden och andra beslut om skyldigheter för enskilda som har meddelats med stöd av lagen om EG:s förordningar om ekologiskt framställda produkter ska anses beslutade enligt den nya lagen om ekologisk produktion.

Genom den nya lagen införs en möjlighet att överklaga beslut som kontrollorgan fattar. Beslut som ett kontrollorgan har fattat före ikraftträdandet av den nya lagen bör inte kunna överklagas.

135

6. Konsekvenser

6.1. Konsekvenser för ekologiska producenter

Promemorians bedömning: Förslaget om avgift för kontroll

bedöms inte leda till ökade kostnader för de ekologiska producenterna. EG-bestämmelsen om att en särskild avgift ska tas ut för extra kontroll innebär dock att de producenter som inte följer regelverket i vissa fall kommer att betala en högre avgift jämfört med i dag.

Förslaget om avgifter för prövning innebär att de ekologiska producenter som ansöker om undantag från regler om ekologisk produktion kommer att betala avgifter för prövning. Avgifterna kommer att vara begränsade och kommer att motsvara en schablonkostnad för myndigheten att handlägga ett sådant ärende. Företagen har möjlighet att, innan de lämnar in en ansökan, väga kostnaden mot den förväntade nyttan av ett undantag och fatta ett affärsmässigt beslut. Förslaget om avgifter för prövning kan således inte anses medföra betydande konsekvenser för företagen.

Avgifterna för registrering kommer att vara begränsade. Förslaget kan inte anses innebära betydande konsekvenser för företagen.

Förslagen bedöms i övrigt inte få några betydande ekonomiska konsekvenser för företagen.

Konsekvenser Ds 2009:27

136

Skälen för promemorians bedömning:

Lagens utformning

Bestämmelserna i den nya lagen har utformats i enlighet med livsmedelslagens bestämmelser i så stor utsträckning som möjligt. Det bör underlätta för de ekologiska producenterna eftersom de i många fall också följer livsmedelslagstiftningen och andra lagstiftningar som har utformats med livsmedelslagen som förebild, t.ex. foderlagstiftningen. Lagens utformning innebär också ökade möjligheter till samordnad kontroll till nytta för producenterna.

Vilka omfattas av bestämmelserna?

De som omfattas av rådets förordning (EG) nr 834/2007 och därigenom av den föreslagna lagen är fysiska och juridiska personer som producerar, bereder eller distribuerar ekologiska varor som omfattas av EG-förordningen. Företagen finns huvudsakligen inom jordbruks- och livsmedelsbranschen. All verksamhet i leden fr.o.m. primärproduktion av en ekologisk vara t.o.m. dess lagring, bearbetning, transport, försäljning eller tillhandahållande till slutkonsument omfattas av bestämmelserna. Detta innefattar även märkning, marknadsföring, import, export och underleverantörsverksamhet. Storköksverksamhet undantas från EG-förordningarnas tillämpningsområde. På nationell nivå är det möjligt att undanta vissa återförsäljare som säljer produkter direkt till konsument eller användare från kontroll. Ett bemyndigande som gör det möjligt att föreskriva om sådana undantag finns i den föreslagna lagen.

Genom EG-förordningarna kommer nya grupper av ekologiska producenter att omfattas av EG-förordningarna om ekologisk produktion och därmed även av de svenska tillämpningsbestämmelserna. De nya grupper som omfattas av reglerna om ekologisk produktion är distributörer av ekologiska produk-

Ds 2009:27 Konsekvenser

137

ter som inte producerar, förvarar, importerar eller marknadsför produkterna samt företag som bedriver konventionell vattenbruksproduktion eller som framställer konventionell jäst och som väljer att följa de ekologiska produktionsreglerna. Det kan finnas behov av information riktad till dessa grupper under ett inledande skede.

Huvuddelen av de företag som omfattas av bestämmelserna är små företag.

Rådgivning och information (4 §)

Bestämmelsen avser att underlätta för aktörerna att fullgöra sina skyldigheter genom att myndigheter bl.a. lämnar rådgivning och information. Motsvarande uppgifter ingår i dag i myndigheternas verksamhet som benämns tillsyn.

Förvaltningslagens tillämpning (6 §)

Genom lagen tydliggörs att kontrollorgan med säte i Sverige ska följa vissa förvaltningsrättsliga principer. Paragrafen innebär att företagen får ökad kunskap om vilka rättigheter de har. Motiverade beslut innebär t.ex. att företagen kan bedöma kontrollorganens regeltillämpning, vilka möjligheter företaget har att få ett beslut ändrat vid överklagande och att företagen får större förståelse för vad de kan behöva göra för att följa det ekologiska regelverket.

Rätt till upplysningar och tillträde (9 §)

Tillsynsmyndigheter och kontrollorgan har redan i dagsläget på begäran rätt till tillträde, handlingar och upplysningar. Den rätt som föreslås ges EG:s institutioner och inspektörer torde inte i realiteten innebära några ökade kostnader för företagen. EG-

Konsekvenser Ds 2009:27

138

rätten ställer krav på att sådana bestämmelser införs i nationell rätt.

Rätt att göra undersökningar och ta prov (9 §)

Bestämmelser om rätt för kontrollmyndigheter och kontrollorgan att ta prov finns i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008. Ytterligare bestämmelse i nationell rätt behövs inte beträffande kontrollmyndigheterna. I normalfallet torde rätten för kontrollmyndigheter eller kontrollorgan att ta prov inte förorsaka företaget stora utgifter. Undantagsvis kan provtagningsrätten orsaka större utgifter om det som provtas har ett högt värde. Den rätt som ges EG:s institutioner och inspektörer torde inte i realiteten innebära några utgifter för företagen.

Skyldighet att tillhandahålla hjälp (10 §)

En skyldighet införs för den som är föremål för kontroll att tillhandahålla den hjälp som behövs för att kontrollen ska kunna genomföras. Medlemsstaterna är skyldiga att se till att en sådan möjlighet finns enligt Europaparlamentets och rådets förordningen (EG) nr 882/2004. Företagen tillhandahåller dock i praktiken redan sådan hjälp på frivillig basis. Skyldigheten måste anses innebära en ökad kostnad för företag. Det torde främst vara fråga om att företaget, när det behövs, måste avsätta viss arbetstid i samband med kontrollerna. Kostnaderna kommer dock inte att vara stora för det enskilda företaget. Vid en sammantagen bedömning kan inte förslaget anses innebära betydande konsekvenser för företagen. Samtidigt bör påpekas att alternativ till förslaget saknas.

Ds 2009:27 Konsekvenser

139

Förelägganden, förbud och vite (11 och 12 §§)

Motsvarande bestämmelser finns i nu gällande lag. Förslaget medför inte några nya kostnader för företagen.

Omhändertagande av varor (13 §)

Bestämmelsen innebär att en kontrollmyndighet får ta hand om en vara som avses med ett föreläggande eller förbud om föreläggandet eller förbudet inte följs. Det kan innebära kostnader för de producenter som inte följer en kontrollmyndighets föreläggande eller förbud. Bestämmelsen kommer sannolikt att tillämpas endast i begränsad omfattning.

Ägaren ska dock ges tillfälle att åtgärda de brister som medför att varan inte överensstämmer med regelverket. Det kan t.ex. vara att ändra benämningen på (t.ex. märkningen eller innehållsförteckningen) eller sammansättningen av en jordbruksprodukt eller ett livsmedel. Om ägaren underlåter att göra detta ska kontrollmyndigheten låta förstöra varan på ägarens bekostnad. Det är alltså möjligt för aktören att begränsa sin förlust p.g.a. omhändertagandet. I de fall som varan betingar ett högt pris kan t.ex. ändrad märkning bli aktuell. Om åtgärderna är för kostsamma i förhållande till varans värde kan en aktör komma att välja att varorna förstörs på hans eller hennes bekostnad. Det samma gäller om det rör sig om färskvaror och det inte är möjligt att vidta åtgärder innan varorna blir förstörda.

Rättelse (14 §)

Bestämmelsen kommer sannolikt att tillämpas undantagsvis och innebär att aktören t.ex. kan få betala för kostnaden att märka om varor som felaktigt har märkts som ekologiska. Kostnader kommer endast att uppstå för företag som inte följer de ekologiska reglerna.

Konsekvenser Ds 2009:27

140

Avgifter (16 §)

Bemyndigandet för avgifter för kontroll motsvaras av det nuvarande bemyndigandet för avgifter för tillsyn. Som tidigare redovisats utförs tillsynen idag i allt väsentligt av enskilda kontrollorgan. Det är endast i de fall då det saknas godkända kontrollorgan för en viss typ av produktion som det egentliga tillsynsansvaret ligger på Livsmedelsverket eller Jordbruksverket. Någon ändring i denna ordning är inte avsedd även om den rättsliga regleringen kommer att vara utformad på ett annorlunda sätt. I praktiken kommer kontrollen att utövas antingen av en kontrollmyndighet eller av ett kontrollorgan. Ett och samma företag kommer därmed även i fortsättningen att betala en enda avgift för den kontroll som utförs i produktionen eller i senare försäljningsled.

I de fall som kontrollen utförs av en myndighet ska kontrollen normalt sett utföras som ett led i myndighetens ordinarie kontrollverksamhet. Kontrollen ska därvid finansieras på samma sätt som myndighetens övriga kontroll. Detta innebär, när det gäller kontrollen av livsmedel och foder, att finansieringen ska ske inom ramen för det befintliga avgiftssystemet för offentlig kontroll. Av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 följer att en enda avgift ska tas ut i de fall som kontrollmyndigheten vid samma besök kontrollerar olika lagstiftningsområden på en och samma anläggning.

Ekologiska producenter som föranleder extra kontroll p.g.a. att producenten har brutit mot regelverket ska, enligt artikel 28 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 889/2008, betala en särskild avgift. Tidigare har sådana kostnader betalats av hela avgiftskollektivet.

Förslaget om avgift för kontroll kommer alltså inte att leda till ökade kostnader för de ekologiska producenterna. Bestämmelsen om att en särskild avgift ska tas ut för extra kontroll innebär dock att de producenter som inte följer regelverket i vissa fall kommer att betala en högre avgift jämfört med i dag.

Ds 2009:27 Konsekvenser

141

Genom lagen införs ett bemyndigande att ta ut avgifter för prövning och registrering.

Endast de ekologiska producenter som ansöker om undantag från regler om ekologisk produktion kommer att betala avgifter för prövning. Avgiften kommer att motsvara en schablonkostnad för myndigheten att handlägga ett sådant ärende. Kostnaderna kommer att vara begränsade. Företagen har möjlighet att, innan de lämnar in en ansökan, väga kostnaden mot den förväntade nyttan av ett undantag och fatta ett affärsmässigt beslut. Förslaget om avgifter för prövning kan således inte anses medföra betydande konsekvenser för företagen.

Avgifterna för registrering kommer att avse register över aktörer som är föremål för kontroll och en databas över tillgången av ekologiskt utsäde. Avgifterna kommer att vara begränsade. Förslaget om avgifter för registrering kan mot bakgrund av det inte anses innebära betydande konsekvenser för företagen.

Kontrollorganen bestämmer i dag helt och hållet sina egna avgifter. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ges rätt att meddela föreskrifter om beräkningen av de avgifterna. Det kommer inte att innebära att de olika kontrollorganen måste ha samma avgiftsnivåer eller att avgifterna totalt sett kommer att bli högre. Eventuellt kan det innebära att det blir enklare för producenterna att jämföra kontrollorganens avgifter.

Föreskrifter om undantag och ekologiska produktionsregler (24 §)

Genom lagen införs bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om undantag från vissa av EG-förordningarnas regler. Undantag som införs kan ha ekonomiskt positiva konsekvenser för företag. Till exempel kan vissa företag undantas från anmälningsskyldighet och från kontroller.

Möjligheterna att införa strängare produktionsbestämmelser är begränsade. Enligt artikel 34.2 i rådets förordning (EG) nr

Konsekvenser Ds 2009:27

142

834/2007 kan strängare bestämmelser införas endast om bestämmelserna också är tillämpliga på icke-ekologisk produktion. Sådana bestämmelser innebär att det inte blir möjligt att sälja produkter som ekologiska om inte generella miljökrav eller djurskyddskrav har följts. Det kan leda till inkomstbortfall för de företag som inte kan sälja sina produkter som ekologiska. Det måste dock anses vara rimligt att produkter ska ha framställts i enlighet med sådana generella krav för att kunna säljas som ekologiska.

I övrigt innehåller förslaget bemyndiganden som gör det möjligt att producera vissa produkter som ekologiska enligt nationella bestämmelser och därefter sälja dem som ekologiska till dess att harmoniserade bestämmelser har börjat gälla.

Föreskrifter om kontroll (25 §)

Föreskrifter om hur kontroll ska bedrivas kan ha negativa konsekvenser för enskilda. Innan sådana föreskrifter meddelas ska dock konsekvenserna för företagen vägas mot behovet och alternativ till föreskrifter. EG-bestämmelserna innehåller många regler om kontroll. Utrymmet att införa ytterligare föreskrifter om kontroll i nationell rätt är begränsat. Alternativ till ett sådant bemyndigande saknas dock.

Möjlighet att överklaga kontrollorganens beslut (27 §)

Bestämmelsen innebär att enskilda får möjlighet att överklaga beslut som kontrollorganen med säte i Sverige har meddelat. En möjlighet att överklaga beslut kan innebära att en osäkerhet om gällande rätt klargörs. Företagen kan därigenom på sikt undvika onödiga kostnader.

Ds 2009:27 Konsekvenser

143

Sammanfattande bedömning

Förslagen har både positiva och negativa konsekvenser för de ekologiska producenterna. De negativa konsekvenserna kommer främst att beröra företag som inte följer det ekologiska regelverket. Sammantaget bedöms förslagen inte medföra några betydande ekonomiska konsekvenser för företagen.

6.2. Konsekvenser för kontrollorganen

Promemorians bedömning: Förslaget medför inte några be-

tydande ekonomiska konsekvenser för kontrollorganen.

Skälen för promemorians bedömning: Kontrollorganen be-

stämmer i dag helt och hållet sina egna avgifter. Europaparlamentets och rådets förordningen (EG) nr 882/2004 innehåller bestämmelser om hur avgifter ska beräknas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ges rätt att meddela föreskrifter om beräkningen av de avgifterna (16 §). Det kommer inte att innebära att de olika kontrollorganen måste ha samma avgiftsnivåer eller att avgifterna totalt sett kommer att bli högre. Alternativ som är mindre ingripande för kontrollorganen finns inte. I ett inledande skede kan kontrollorganen komma att få vissa kostnader för att anpassa sin avgiftssättning till sådana föreskrifter. Konsekvenserna för kontrollorganen kan inte anses vara omfattande.

Genom lagen införs en möjlighet att överklaga beslut som kontrollorgan med säte i Sverige fattar (27 §). Det kommer att innebära en begränsad kostnadsökning för kontrollorganen. En övergångsbestämmelse föreslås som innebär att beslut som har meddelats av ett kontrollorgan före ikraftträdandet inte ska omfattas av möjligheten att överklaga beslut. Konsekvenserna kan inte anses vara omfattande för kontrollorganet. Konsekvenserna för kontrollorganet bör dessutom vägas mot producen-

Konsekvenser Ds 2009:27

144

ternas berättigade intresse av att beslut ska kunna prövas. Bestämmelsen kan innebära en konkurrensnackdel för kontrollorgan med säte i Sverige genom att kontrollorgan som har sitt säte i en annan medlemsstat kan erbjuda en lägre avgift. Det förutsätter dock att beslut som det utländska kontrollorganet fattar inte kan överklagas enligt rättsordningen i den medlemsstaten. Skillnaden i avgift bör dock bli marginell och kan uppvägas av att de ekologiska aktörerna åsätter möjligheten att överklaga beslut ett värde.

Kontrollorganen är i dagsläget skyldiga att tillämpa förvaltningsrättsliga principer enligt EG-rätten. Genom lagen förtydligas att principerna gäller för kontrollorgan med säte i Sverige (6 §). Lagändringen medför således inte ökade kostnader. Den bestämmelse om jäv som införs torde inte heller innebära ökade kostnader för kontrollorganen eftersom kontrollorganen ska följa motsvarande principer enligt EN 45011 och ISO-guide 65. Bestämmelsen om förvaltningsrättsliga principer och jäv innebär ingen konkurrensnackdel för kontrollorgan med säte i Sverige eftersom bestämmelsen är att se som ett förtydligande av vad som redan gäller för kontrollorgan.

Bestämmelserna om rätten att ta del av allmänna handlingar hos kontrollorgan med säte i Sverige kommer att innebära ökade kostnader för kontrollorganen. Det samma gäller bestämmelserna om att sådana kontrollorgan ska tillämpa sekretesslagstiftningen och arkivlagen (1990:782). Kostnaderna kan dock inte anses vara betydande. Europaparlamentets och rådets förordningen (EG) nr 882/2004 innehåller dock krav på insyn. Alternativ till förslaget om att införa en rätt att ta del av handlingar hos kontrollorganen saknas. Förslaget innebär en begränsad konkurrensfördel för kontrollorgan med säte utanför Sverige som innebär att de kan erbjuda en lägre avgift. Skillnaden i avgift bedöms dock bli marginell. För att enskilda producenter inte ska utsättas för ekonomiska konsekvenser p.g.a. att affärshemligheter röjs bör sekretessbestämmelser tillämpas.

Ds 2009:27 Konsekvenser

145

6.3. Konsekvenser för det allmänna

6.3.1. Konsekvenser för statliga kontrollmyndigheter och behöriga myndigheter

Promemorians bedömning: Förslaget medför endast konse-

kvenser i marginell omfattning för de statliga kontrollmyndigheterna och behöriga myndigheterna. De kostnadsökningar som uppstår kan rymmas inom ramen för befintliga anslag.

Skälen för promemorians bedömning:

Lagens utformning

Bestämmelserna har utformats i enlighet med livsmedelslagens bestämmelser i så stor utsträckning som möjligt. Det bör underlätta för Livsmedelsverket och för de kontrollmyndigheter som ingår i verkets kontrollorganisation när de genomför kontroller enligt lagen. Det underlättar också för Jordbruksverket vid kontroller av foder eftersom foderlagstiftningen till stora delar är identisk med livsmedelslagen. Möjligheterna till samordnad kontroll ökar, vilket kan innebära att kostnader för kontroll hålls på en låg nivå.

Utvidgat tillämpningsområde

EG-bestämmelserna utvidgar tillämpningsområdet för ekologisk produktion till att även omfatta produkter från ekologiskt vattenbruk som är avsedda som foder eller livsmedel. Fiskeriverket har bedömts vara den myndighet som bör vara behörig myndighet och kontrollmyndighet för ekologiskt vattenbruk. För närvarande bedrivs inget ekologiskt vattenbruk. Ett eller flera kontrollorgan kan förväntas komma att bli kontrollorgan för ekologiskt vattenbruk. Utgångspunkten är att Fiskeriverkets

Konsekvenser Ds 2009:27

146

kostnader för kontroll, prövningsförfarande och registreringsförfarande ska kunna täckas med avgifter.

Rådgivning och information (4 §)

Myndigheterna föreslås få till uppgift att genom rådgivning, information eller på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen om ekologisk produktion, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras med stöd av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna. Bestämmelserna innebär inte att myndigheterna ges några nya uppgifter utan de rådgivande uppgifterna ingår i dag i den verksamhet som benämns tillsyn.

Beivra överträdelser (5 §)

Kontrollmyndigheterna föreslås få till uppgift att verka för att överträdelser av det ekologiska regelverket och beslut meddelade med stöd av regelverket beivras. Uppgiften måste redan anses ligga på myndigheterna och är närmast att se som ett förtydligande. Bestämmelsen kan antas leda till endast marginella kostnader för kontrollmyndigheterna.

Omhändertagande av varor och rättelse (13 och 14 §§)

Rätten att omhänderta varor och besluta om rättelse kan antas komma att användas i begränsad omfattning. Om kontrollmyndigheterna utnyttjar möjligheterna att omhänderta eller förstöra varor kan en kostnad komma att uppstå för myndigheten. Det samma gäller vid rättelse av varor. Kostnaderna kan avse hyra av lokal, arbetstid hos myndigheten eller kostnad för att låta någon annan vidta rättelse eller förstöra varorna.

Ds 2009:27 Konsekvenser

147

Myndigheten kan kräva igen kostnader för att förstöra varor eller kostnaderna för att vidta rättelse. Förslaget kan inte anses medföra några omfattande konsekvenser för myndigheterna.

Administrativa sanktionsavgifter 17–23 §§

Rätten att besluta om administrativa sanktionsavgifter är en ny uppgift för myndigheterna. Den utredning och bedömning som myndigheten behöver göra för att konstatera om en överträdelse har skett kommer inte att vara omfattande eller komplicerad.

Möjligheten till befrielse, helt eller delvis, innebär att en bedömning måste göras av myndigheten om sådana skäl finns. Möjligheten till befrielse är avsedd att tillämpas i undantagsfall. Nedsättningsmöjligheten föreslås begränsas till hälften eller en fjärdedel av det avsedda beloppet för att avgiftssystemet inte ska bli alltför svårhanterligt.

Bestämmelserna om sanktionsavgifter kan antas leda till vissa begränsade ökade kostnader för de statliga myndigheter som kommer att besluta om sådana avgifter.

Sammanfattande bedömning

Förslagen medför sammantaget konsekvenser endast i marginell omfattning för de statliga kontrollmyndigheterna och de behöriga myndigheterna. De kostnadsökningar som uppstår kan rymmas inom ramen för befintliga anslag.

6.3.2. Konsekvenser för kommunerna

Promemorians bedömning: Den nya lagen medför samman-

taget endast marginella ekonomiska konsekvenser för kommunerna.

Konsekvenser Ds 2009:27

148

Skälen för promemorians bedömning: Kommunerna berörs i

sin egenskap av kontrollmyndighet enligt 2 § i den nya lagen om ekologisk produktion. Uppgiften motsvaras av den uppgift som kommunerna har som tillsynsmyndighet enligt det nuvarande regelverket för ekologisk produktion. Kontrollen som kommunerna bedriver med avseende på ekologisk produktion ska bedrivas samordnat med den ordinarie livsmedelskontrollen.

De konsekvenser som har beskrivits i avsnitt 6.3.1 om lagens utformning, rådgivning och information, beivra överträdelser, omhändertagande av varor, rättelse och hjälp av polismyndighet gäller också för de kommunala nämnder som ska utföra kontroll enligt 2 § i den nya lagen om ekologisk produktion.

Kommunal samverkan i kontrollen (7 §)

Kommuner ges genom lagen rätt att träffa avtal om att uppgifter i kontrollen som en kommun har ska fullgöras av en annan kommun och att en person som är anställd av en kommun ska kunna fatta beslut på en annan kommuns vägnar. Det innebär en möjlighet för kommunerna att bedriva en effektivare tillsyn, vilket kan medföra lägre kostnader för kontrollen och därigenom lägre avgift för den som är föremål för kontrollen.

Förelägganden riktade till kommunerna (8 §)

Bestämmelsen kommer endast att användas om kommunerna inte fullgör sina skyldigheter. Motsvarande möjlighet finns enligt livsmedelslagen. Den kontroll som kommunerna kommer att bedriva med avseende på ekologisk produktion kommer att bedrivas samordnat med livsmedelskontrollen.

Ds 2009:27 Konsekvenser

149

Avgifter (16 §)

Avgiftsbemyndigandet utvidgas till att också avse avgifter för prövning och registrering. Bemyndigandet innefattar en rätt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva om skyldighet för kommunerna att ta ut avgift. Varje kommun ska dock ha rätt att själv fastställa de avgifter som tas ut.

Den kontroll som kommunerna utför beträffande ekologisk produktion sker normalt sett i samband med den ordinarie livsmedelskontrollen. Den ordningen bör behållas. Av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 följer att en enda avgift ska tas ut i de fall som kontrollmyndigheten vid samma besök kontrollerar olika lagstiftningsområden på en och samma anläggning. Kontrollen ska därvid finansieras på samma sätt som myndighetens övriga kontroll. Detta innebär när det gäller kontrollen av livsmedel och foder att finansieringen ska ske inom ramen för det befintliga avgiftssystemet för offentlig kontroll. Avgiftsbemyndigandet bör därför vara utformat på samma sätt som i livsmedelslagen.

Sammanfattande bedömning

Sammantaget bedöms förslagen medföra ekonomiska konsekvenser endast i marginell omfattning för kommunerna.

6.3.3. Konsekvenser för polisen och domstolarna

Promemorians bedömning: Förslaget medför endast margi-

nella ekonomiska konsekvenser för Polisen och domstolarna. De kostnadsökningar som uppstår kan rymmas inom ramen för befintliga anslag.

Konsekvenser Ds 2009:27

150

Skälen för promemorians bedömning: Genom den nya lagen

införs fler möjligheter att besluta om ingripande åtgärder och sanktionsavgifter. Det kan därför komma att fattas fler beslut som kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Den ökade arbetsbörda som detta skulle kunna föranleda förväntas dock bli så marginell att kostnaden för den ryms inom redan befintliga anslag.

De fall då kontrollmyndigheterna eller kontrollorganen upptäcker någon brist som leder till att en åtgärd måste vidtas, t.ex. i form av ett föreläggande, bedöms bli mycket få. Den ökade arbetsbörda som detta skulle kunna föranleda för Polisen samt allmän förvaltningsdomstol förväntas därför bli så ytterst marginell att kostnaden för den ryms inom redan befintliga anslag.

Genom lagen införs en möjlighet att begära hjälp av en polismyndighet (15 §). Förutsättningarna för att begära hjälp är begränsade och myndigheterna bedöms endast begära sådan hjälp i undantagsfall. Konsekvenserna för Polisen bedöms bli så begränsade att kostnaden för detta ryms inom ramen för befintliga anslag.

Kontrollorganens beslut kommer att bli möjliga att överklaga hos länsstyrelsen (27 §). Efter överprövning hos länsstyrelsen kan länsstyrelsens beslut i sin tur överklagas hos allmän förvaltningsdomstol (28 §). Begränsningen av vilka beslut som kontrollorgan får fatta vid avvikelser och överträdelser behålls. Ändringen bedöms endast leda till en marginellt ökad arbetsbörda för länsrätt. Kostnaden för detta kan därför rymmas inom ramen för befintligt anslag.

6.3.4. Konsekvenser för andra statliga myndigheter

Promemorians bedömning: De kostnadsökningar som uppstår för att bevaka och driva in beslutade administrativa sanktionsavgifter kan rymmas inom ramen för befintliga anslag.

Ds 2009:27 Konsekvenser

151

Den ökade arbetsbörda som föranleds av att kontrollorganens beslut blir möjliga att överklaga är så begränsad att kostnaden för detta ryms inom ramen redan befintliga anslag.

Skälen för promemorians bedömning: Uppgiften att bevaka

och driva in beslutade administrativa sanktionsavgifter enligt lagen om ekologisk produktion är en ny uppgift. Kammarkollegiet bevakar och driver in andra sådana avgifter. Bedömningen görs att uppgiften bör utföras av Kammarkollegiet. Den ökade arbetsbörda som detta skulle kunna föranleda förväntas bli så ytterst marginell att kostnaden för den ryms inom redan befintliga anslag.

Genom lagen införs en möjlighet att överklaga beslut som kontrollorgan med säte i Sverige fattar (27 §). Förslaget kommer att innebära vissa ökade kostnader för länsstyrelser i de län där kontrollorgan har sitt säte. Begränsningen av vilka beslut som kontrollorgan får fatta vid avvikelser och överträdelser behålls. Den ökade arbetsbörda som detta kan antas medföra för länsstyrelsen är så begränsad att kostnaden för den ryms inom ramen för befintligt anslag.

6.4. Konsekvenser för miljön

Promemorians bedömning: Förslaget har inte negativa

miljökonsekvenser.

Skälen för promemorians bedömning: Lagen kompletterar EG-

bestämmelser om ekologisk produktion. De bestämmelser som kan ha påverkan på miljön, t.ex. krav på minskad användning av fossila bränslen och förbud mot användning av konstgödsel, finns i EG-bestämmelserna. Den föreslagna lagen innehåller bestämmelser som säkerställer att de materiella EG-bestämmelserna följs. Lagen kan alltså ha en indirekt miljöpåverkan. Förslagets miljöpåverkan är dock svår att uppskatta. Bedöm-

Konsekvenser Ds 2009:27

152

ningen är dock att förslaget i vart fall inte har negativa miljökonsekvenser.

153

7. Författningskommentarer

7.1. Förslag till lag om ekologisk produktion

EG-bestämmelser som kompletteras av lagen

1 §

Paragrafen motsvarar 1 § i den nuvarande lagen om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter.

I 1 § första stycket anges de EG-rättsakter som i sin helhet kompletteras av lagen och paragrafens andra stycke den EGrättsakt som delvis kompletteras av lagen.

Kontroll

2 §

Paragrafen, som har kommenterats i avsnitten 5.3.1–5.3.3, motsvarar i stort 3 § första–tredje stycket i den nuvarande lagen.

Begreppet tillsyn och tillsynsmyndigheter ersätts med begreppen kontroll och kontrollmyndigheter. Med kontroll avses i princip det som tidigare har benämnts tillsyn. Begreppet kontroll är dock snävare än begreppet tillsyn.

I paragrafens första stycke anges att regeringen ska föreskriva vilka myndigheter som ska bedriva kontroll.

Författningskommentarer Ds 2009:27

154

I paragrafens andra stycke föreskrivs att en kommuns uppgift ska fullgöras av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.

3 §

Paragrafen har kommenterats i avsnitt 5.3.2.

I paragrafens första stycke anges att Fiskeriverket, Livsmedelsverket och Statens jordbruksverk inom sina respektive ansvarsområden får överlämna kontrolluppgifter till ett sådant kontrollorgan som avses i artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 834/2007. Bestämmelsen motsvarar 3 § fjärde stycket i den nuvarande lagen men bör dock få en annan utformning, bl.a. mot bakgrund av att begreppet kontroll bör användas i stället för tillsyn.

Eftersom det kan bli aktuellt att överlåta förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning till utländskt organ, aktualiseras en tillämpning av 10 kap. 5 § fjärde stycket regeringsformen. Detta innebär att riksdagens beslut ska tas med kvalificerad majoritet eller i grundlagsordning.

I paragrafens andra stycke anges att ett överlämnande av kontrolluppgifter inte får avse beslut om andra åtgärder vid avvikelser och överträdelser än att återkalla utfärdat certifikat. Bestämmelsen motsvarar i princip 5 § första stycket förordningen (1995:702) om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter och 5 § förordningen (2009:27) om ekologisk produktion.

Kontrollorganen kan liksom i dag vända sig till kontrollmyndigheterna för att de ska fatta övriga beslut vid avvikelser och överträdelser. Bestämmelsen hindrar inte kontrollorganen från att påtala mindre avvikelser för ekologiska aktörer som de noterar vid kontroll.

Kontrollmyndigheternas övriga åligganden

4 §

Paragrafen är ny och har kommenterats i avsnitt 5.3.1.

Ds 2009:27 Författningskommentarer

155

I paragrafen anges att kontrollmyndigheterna utöver den faktiska kontrollverksamheten även ska underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter genom att bl.a. lämna rådgivning och information. Uppgifterna ingår i dag i den verksamhet som benämns tillsyn. Eftersom det nya kontrollbegreppet är snävare än begreppet tillsyn bedöms det dock vara nödvändigt att införa ett särskilt författningsstöd för de aktuella uppgifterna.

5 §

I bestämmelsen, som är ny, föreskrivs en skyldighet för kontrollmyndigheten att verka för att överträdelser av lagen, av de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, av de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen eller av de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna beivras.

Bestämmelsen har kommenterats i avsnitt 5.3.4.

Förvaltningslagens tillämpning

6 §

Paragrafen, som har kommenterats i avsnitt 5.9, är ny.

Enligt paragrafen ska vissa bestämmelser i förvaltningslagen (1986:223) gälla för enskilda kontrollorgan med säte i Sverige. Detta gäller förvaltningslagens bestämmelser om jäv, anteckning av uppgift, parts rätt att få del av uppgifter, motivering och underrättelse av beslut samt om att ett beslut får överklagas av den som beslutet angår om det har gått honom emot och beslutet kan överklagas. Även förvaltningslagens bestämmelse om rättelse av skrivfel och liknande ska tillämpas av enskilda kontrollorgan med säte i Sverige. Vid överklaganden av beslut fattade av kontrollorgan med säte i Sverige blir lagen (1986:1142) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter tillämplig.

Författningskommentarer Ds 2009:27

156

Kommunal samverkan i kontrollen

7 §

Paragrafen, som har kommenterats i avsnitt 5.3.5, är ny. Den innebär att kommunerna får möjlighet att anlita en annan kommun för uppdrag inom kontrollverksamheten eller att uppdra åt en anställd i en annan kommun att fatta beslut i ett ärende eller en grupp av ärenden.

Förelägganden riktade till kommuner

8 §

Paragrafen, som har behandlats i avsnitt 5.3.6, är ny.

Bestämmelsen innebär att den myndighet som regeringen bestämmer ges rätt att förelägga en kommun som inte fullgör de skyldigheter som följer av dess kontrolluppdrag att avhjälpa bristen. Med begreppet ”sin skyldighet att utöva kontroll och övriga åligganden” avses såväl skyldigheter som följer direkt av den operativa kontrollverksamheten som övriga åligganden, dvs. tillsyn i vid bemärkelse. I begreppet innefattas således alla moment som ingår i en kommuns tillsyn, alltså inte bara operativ kontrollverksamhet utan även t.ex. administrativa åtgärder kring kontrollen, såsom upprättande av kontrollplaner. Även andra skyldigheter som inte ingår i själva kontrollen men som har ett direkt samband med denna uppgift, t.ex. rapportering till myndigheter, omfattas av begreppet.

Av 11 kap. 7 § regeringsformen följer att ett föreläggande inte kan avse åtgärder som rör kommunens myndighetsutövning mot enskild.

Ds 2009:27 Författningskommentarer

157

Rätt till upplysningar och tillträde

9 §

Bestämmelsen motsvaras delvis av 4 § i den nuvarande lagen och har kommenterats i avsnitten 5.4.1 och 5.4.2.

Paragrafen ger ett kontrollorgan, EG:s institutioner och de inspektörer och experter som har utsetts av institutionerna motsvarande rätt som en kontrollmyndighet har enligt de EGbestämmelser som kompletteras av lagen.

Paragrafen verkställer dels artiklarna 65.2 och 67 i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 vad avser ett kontrollorgan, dels artikel 45.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 vad avser EG:s institutioner och de inspektörer och experter som har utsetts av institutionerna.

Eftersom det kan bli aktuellt att överlåta förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning till utländskt kontrollorgan, aktualiseras en tillämpning av 10 kap. 5 § fjärde stycket regeringsformen. Detta innebär att riksdagens beslut ska tas med kvalificerad majoritet eller i grundlagsordning.

Skyldighet att tillhandahålla hjälp

10 §

Paragrafen, som har kommenterats i avsnitt 5.4.3, har inte någon motsvarighet i den nuvarande lagen. Bestämmelsen ger stöd för att kontrollmyndigheten ska kunna verkställa artikel 4.2 g i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004.

Författningskommentarer Ds 2009:27

158

Förelägganden och förbud

11 §

Bestämmelsen, som har kommenterats i avsnitt 5.7.1, motsvarar i sak 5 § första stycket i den nuvarande lagen. I bestämmelsen ges kontrollmyndigheterna rätt att meddela förelägganden och förbud. En nyhet i förhållande till i dag är att det klargörs att det i de EG-förordningar som kompletteras av lagen finns bestämmelser om vilka åtgärder som kontrollmyndigheterna får vidta vid enskildas underlåtelse att följa lagstiftningen. Kontrollmyndigheterna ges i paragrafen befogenhet att besluta om förelägganden och förbud utöver vad som följer av de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen.

Befogenheten att meddela förelägganden och förbud tillkommer endast kontrollmyndigheterna. Om ett enskilt kontrollorgan i sin kontrollverksamhet anser det vara motiverat att ingripa med ett föreläggande eller förbud, ska kontrollorganet underrätta den myndighet som har befogenhet att fatta beslut om föreläggande eller förbud.

Vite

12 §

I bestämmelsen, som i princip motsvaras av 5 § andra stycket i den nuvarande lagen, föreskrivs att föreläggande och beslut som meddelas med stöd av 11 § eller enligt de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen får förenas med vite. Med stöd av bestämmelsen är det således möjligt att koppla vite till de saluföringsförbud som kontrollmyndigheten får fatta med stöd av bl.a. artikel 30.1 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 och artikel 91.2 i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008.

I andra stycket klargörs att om kontrollmyndigheten har anledning att misstänka att någon har begått en gärning som kan

Ds 2009:27 Författningskommentarer

159

föranleda straff, sanktionsavgift eller marknadsstörningsavgift enligt marknadsföringslagen (2008:486) får myndigheten inte förelägga den misstänkte vid vite att medverka i utredningen.

För vitesföreläggande gäller bestämmelserna i lagen (1985:206) om viten.

Paragrafen har kommenterats i avsnitt 5.7.1.

Omhändertagande av varor

13 §

Av bestämmelsen, som är ny, framgår i första stycket att en kontrollmyndighet, även i de fall det inte direkt följer av en EGförordning, får ta hand om en vara som avses med ett föreläggande eller förbud om föreläggandet eller förbudet inte följs.

I andra stycket anges att ägaren till varan ska ges tillfälle att åtgärda de brister som medför att varan inte överensstämmer med regelverket. Det kan t.ex. vara att ändra benämningen på (t.ex. märkningen eller innehållsförteckningen) eller sammansättningen av en jordbruksprodukt eller ett livsmedel. Om ägaren underlåter att göra detta ska kontrollmyndigheten låta förstöra varan på ägarens bekostnad.

Paragrafen har kommenterats i avsnitt 5.7.2.

Rättelse

14 §

Paragrafen är ny och har kommenterats i avsnitt 5.7.3.

Genom bestämmelsen ges en kontrollmyndighet befogenhet att vidta rättelse på den enskildes bekostnad.

Befogenheten att besluta om rättelse tillkommer endast kontrollmyndigheterna, inte kontrollorganen.

Författningskommentarer Ds 2009:27

160

Hjälp av polismyndighet

15 §

Bestämmelsen, som är ny, har kommenterats i avsnitt 5.4.4.

I första stycket anges att polismyndigheten ska lämna den hjälp som behövs för utövande av kontroll eller verkställighet av beslut som har meddelats med stöd av denna lag, föreskrift eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna.

I bestämmelsens andra stycke klargörs att biträde av polismyndighet får begäras endast i sådana situationer där det finns ett verkligt behov av polisens särskilda befogenhet att använda våld. Det är den begärande myndigheten som har att pröva om förutsättningar föreligger att begära biträde av polismyndigheten. Biträde av polismyndigheten får begäras endast om det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att polisens särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas. Av 10 § polislagen följer bl.a. att en polisman får, i den mån andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt, använda våld för att genomföra en tjänsteåtgärd, om han möts med våld eller hot om våld (punkten 1), det är fråga om att avvärja en straffbelagd handling eller en fara för liv, hälsa eller värdefull egendom eller för omfattande skada i miljön (punkten 3) eller polismannen annars med laga stöd har att bereda sig tillträde till, avspärra, tillstänga eller utrymma byggnad, rum eller område eller biträda någon i myndighetsutövning med en sådan eller någon liknande åtgärd eller vid exekutiv förrättning enligt vad som är föreskrivet därom (punkten 6). Kontrollmyndigheten kan t.ex. begära biträde av polismyndigheten när den verksamhetsansvarige tidigare har satt sig till motvärn eller förklarat sig vägra tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som används för verksamheten. Biträde av polismyndigheten ska vidare kunna begäras i andra fall där det finns synnerliga skäl. Det kan exempelvis röra sig om situationer där det finns en överhängande risk för att exempelvis

Ds 2009:27 Författningskommentarer

161

handlingar eller annat material kommer att förstöras och man inte kan avvakta med att verkställigheten löses på annat sätt.

Avgifter

16 §

Paragrafen, som innehåller avgiftsbemyndiganden, har kommenterats i avsnitt 5.6. Vad avser första stycket 1 motsvarar bestämmelsen i sak 6 § i den nuvarande lagen.

I första stycket 1 ges ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgifter för kontroll enligt lagen, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och de EGbestämmelser som kompletteras av lagen. Avgiftsskyldig är den som är föremål för kontroll, dvs. den som producerar, bereder, distribuerar, importerar eller marknadsför ekologiska produkter. Även den som exporterar ekologiska produkter som framställs i överensstämmelse med de gemensamma produktionsreglerna omfattas av kontroll.

Första stycket 2 innefattar en rätt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för prövning och registrering enligt lagen, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen.

I bestämmelsens andra stycke bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter om skyldighet för kommunerna att ta ut sådana avgifter som avses i första stycket. I tredje stycket ges regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att meddela föreskrifter om hur statliga myndigheters och kontrollorgans avgifter ska beräknas. Bemyndigandet omfattar inte kommunernas avgifter, utan varje kommun ska ha rätt att själv fastställa de avgifter som tas ut.

Författningskommentarer Ds 2009:27

162

Sanktionsavgifter

17 §

Genom paragrafen, som är ny, införs en ny sanktion i form av sanktionsavgift. Bestämmelserna om sanktionsavgifter har utformats med motsvarande bestämmelser i fiskelagen (1993:787) och miljöbalken som förebilder. Bestämmelsen har behandlats i avsnitten 5.7.4 och 5.7.5.

I paragrafens första stycke bemyndigas regeringen att föreskriva att den som i sin näringsverksamhet underlåter att anmäla sin verksamhet i strid med artikel 28.1 a i rådets förordning (EG) nr 834/2007 ska betala en sanktionsavgift. Skyldigheten i artikel 28.1 a innebär att anmälan ska göras innan aktören släpper ut produkter på marknaden som ekologiska produkter eller produkter under omställning till ekologisk produktion. Av artikel 2 d i rådets förordning (EG) nr 834/2007 framgår att en aktör kan vara fysisk eller juridisk person. Vilka överträdelser som kan leda till sanktionsavgift kommer att preciseras på förordningsnivå. Det kan t.ex. finnas behov av att förtydliga i vilken utsträckning som anmälnings- och avgiftsskyldigheten ska omfatta aktörer som släpper ut bearbetade livsmedel på marknaden med uppgift om att de är delvis ekologiska eller med uppgift i innehållsförteckningen om att de innehåller ekologiska ingredienser. Medlemsstaterna har också möjlighet att undanta vissa aktörer från skyldigheten att anmäla sin verksamhet till kontroll.

I artikel 63.3 i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 anges vilka uppgifter som anmälan ska innehålla. Endast underlåten anmälan ska dock vara belagd med sanktionsavgift. Om anmälan inte är fullständig kan i stället producenten föreläggas, eventuellt vid vite, att komplettera sin anmälan med de uppgifter som krävs.

Av andra stycket framgår att avgiftens storlek ska fastställas av regeringen i enlighet med vissa fastslagna kriterier. Avgiften ska uppgå till minst 1 000 kronor. För en enskild överträdelse ska avgiften kunna bestämmas till högst 30 000 kronor.

I tredje stycket anges att sanktionsavgiften ska tillfalla staten.

Ds 2009:27 Författningskommentarer

163

18 §

Paragrafen är ny. Bestämmelsens andra och tredje stycken har utformats med motsvarande bestämmelser i fiskelagen (1993:787) och taxeringslagen (1990:324) som förebilder.

I första stycket anges att sanktionsavgiften ska påföras oavsett om uppsåt eller oaktsamhet föreligger, dvs. med strikt ansvar.

Av andra stycket framgår att avgift inte ska påföras om det är oskäligt att ta ut avgiften. Både objektiva och subjektiva omständigheter ska beaktas vid denna prövning. Vid bedömningen av om det är oskäligt att ta ut avgiften ska vissa omständigheter särskilt beaktas. Det ska särskilt beaktas om överträdelsen har berott på sjukdom som medfört att den avgiftsskyldige inte förmått att på egen hand göra det som ålegat honom eller henne och inte heller förmått att uppdra åt någon annan att göra det. Det ska vidare särskilt beaktas om överträdelsen annars berott på en omständighet som den avgiftsskyldige varken kunnat eller borde ha förutsett och inte heller kunnat påverka. Slutligen ska särskilt beaktas vad den avgiftsskyldige gjort för att undvika att en överträdelse skulle inträffa.

I tredje stycket finns en möjlighet till jämkning av sanktionsavgift om det annars kan anses vara oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp. I första hand avses enskilda näringsidkare eller ideella föreningar som endast i mycket begränsad omfattning bedriver näringsverksamhet. Nedsättningsmöjligheten bör begränsas till hälften eller en fjärdedel av det avsedda beloppet för att avgiftssystemet inte ska bli alltför svårhanterligt.

Bristande betalningsförmåga, att en verksamhet är nystartad, okunskap om gällande regler, glömska, tidsbrist eller dåliga rutiner bör inte medföra befrielse från avgift.

Bestämmelsen har behandlats i avsnitten 5.7.4 och 5.7.5.

19 §

I paragrafen, som är ny, föreskrivs ett undantag från möjligheten att ålägga sanktionsavgift. Undantaget avser den situationen att överträdelsen omfattas av ett meddelat vitesförbud eller vites-

Författningskommentarer Ds 2009:27

164

föreläggande. Bestämmelsen är motiverad av att dubbla sanktioner, vite och sanktionsavgift, inte bör förekomma för samma gärning.

Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.7.5.

20 §

Paragrafen är ny.

I första stycket anges att den myndighet som regeringen bestämmer ska besluta om sanktionsavgift.

Av andra stycket framgår att den som anspråket riktas mot ska ges tillfälle att yttra sig över myndighetens iakttagelser före beslutet. Om rättelse vidtas i detta skede innebär inte det att möjligheten att påföra sanktionsavgift bortfaller. Så snart förutsättningarna har uppkommit kan sanktionsavgift påföras även om omständigheterna ändras innan beslut meddelas. Det är inte fråga om någon skuldbedömning eftersom ansvaret är strikt.

Bestämmelsen har behandlats i avsnitten 5.7.4 och 5.7.5.

21 §

Bestämmelsen, som är ny, innebär att möjligheten att påföra avgift faller bort om den som anspråket riktas mot inte har getts tillfälle att yttra sig inom två år från det att överträdelsen skedde.

Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.7.5.

22 §

Av bestämmelsen, som är ny, framgår att ett beslut om sanktionsavgift får verkställas enligt utsökningsbalken. Detta innebär att beslutet, eller en påföljande dom för det fall beslutet överklagas, gäller som en exekutionstitel så snart det vunnit laga kraft.

Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.7.5.

23 §

Bestämmelsen, som är ny, innebär att betalning av beslutad avgift inte kan krävas efter det att fem år har gått sedan beslutet vunnit

Ds 2009:27 Författningskommentarer

165

laga kraft. Detta gäller även när endast en del av avgiften återstår att betala.

Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.7.5.

Bemyndiganden m.m.

24 §

Paragrafen, som har kommenterats i avsnitt 5.2, är ny.

I paragrafen ges regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att meddela föreskrifter.

Den första punkten avser föreskrifter om undantag från de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen i den utsträckning som EG-bestämmelserna medger det.

Bemyndigandet innefattar också en rätt att meddela föreskrifter om produktionsregler. Bemyndigandet har i den delen begränsats till att i andra punkten omfatta sådana produktionsregler som avses i vissa särskilt uppräknade artiklar i rådets förordning (EG) nr 834/2007 och kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 samt i tredje punkten sådana produktionsregler som är förenliga med två artiklar i rådets förordning (EG) nr 834/2007.

25 §

Paragrafen, som har kommenterats i avsnitt 5.3.8, är ny.

Bemyndigandet ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att meddela föreskrifter om hur kontroll ska bedrivas och om skyldighet för kommunal kontrollmyndighet eller ett kontrollorgan att lämna uppgifter till en annan kontrollmyndighet.

Bemyndigandet om uppgiftslämnande innefattar också en rätt att meddela föreskrifter inom vilken tid och på vilket sätt som uppgifterna ska lämnas.

Författningskommentarer Ds 2009:27

166

26 §

Paragrafen, som är ny och har kommenterats i avsnitt 5.1, innehåller en upplysning om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kommer att meddela föreskrifter om verkställigheten av EG-bestämmelserna. Det rör sig om sådana kompletteringar som måste göras för att förordningarna ska kunna verkställas i Sverige.

Överklagande m.m.

27 §

Bestämmelsen har vad avser beslut av en kommunal nämnd i sak överförts från 7 § förordningen (1995:702) om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter. Bestämmelsen är ny vad avser andra stycket och har kommenterats i avsnitt 5.8.

Första stycket innebär att beslut av en kommunal nämnd eller ett kontrollorgan med säte i Sverige som har meddelats med stöd av nationell rätt eller med stöd av en EG-bestämmelse får överklagas hos länsstyrelsen.

I andra stycket anges att ett beslut av ett kontrollorgan överklagas hos den länsstyrelse i det län där kontrollorganet har sitt säte.

28 §

Bestämmelsen motsvarar i sak 9 § i nuvarande lagen. Den har kommenterats i avsnitt 5.8.

Bestämmelsen innebär att såväl beslut som har meddelats med stöd av nationell rätt som beslut som har meddelats med stöd av en EG-bestämmelse. Besluten får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Beslut som har överklagats hos länsstyrelsen enligt 27 § kan med stöd av bestämmelsen överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Ds 2009:27 Författningskommentarer

167

29 §

Av bestämmelsen, som är ny, framgår att en myndighet får bestämma att dess beslut ska gälla omedelbart även om det överklagas. Det gäller dock inte beslut om att ta ut sanktionsavgift. Bestämmelsen har kommenterats i avsnitt 5.8.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Bestämmelserna har behandlats i avsnitt 5.11.

7.2. Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:000)

Bilagan

Förslaget har behandlats i avsnitt 5.10. Ändringen i bilagan innebär att ett kontrollorgan med säte i Sverige till vilket kontrolluppgifter har delegerats enligt 3 § lagen om ekologisk produktion ska tillämpa offentlighetsprincipen i den del av verksamheten som avser kontroll av ekologisk produktion. Kontrollorganet ska vidare, såvitt gäller handlingar i sådan verksamhet, jämställas med en myndighet vid tillämpning av offentlighets- och sekretesslagen (2009:000), se bl.a. 4–6 kap. samt 30 kap. 23 § nämnda lag, 2 § sekretessförordningen (1980:657) och punkten 118 i bilagan till samma förordning samt arkivlagen (1990:782).

Ds 2009:27

Bilaga 1

169

Bilaga 1 Ds 2009:27

170

Ds 2009:27

Bilaga 1

171

Bilaga 1 Ds 2009:27

172

Ds 2009:27

Bilaga 1

173

Bilaga 1 Ds 2009:27

174

Ds 2009:27

Bilaga 1

175

Bilaga 1 Ds 2009:27

176

Ds 2009:27

Bilaga 1

177

Bilaga 1 Ds 2009:27

178

Ds 2009:27

Bilaga 1

179

Bilaga 1 Ds 2009:27

180

Ds 2009:27

Bilaga 1

181

Bilaga 1 Ds 2009:27

182

Ds 2009:27

Bilaga 1

183

Bilaga 1 Ds 2009:27

184

Ds 2009:27

Bilaga 1

185

Bilaga 1 Ds 2009:27

186

Ds 2009:27

Bilaga 1

187

Bilaga 1 Ds 2009:27

188

Ds 2009:27

Bilaga 1

189

Bilaga 1 Ds 2009:27

190

Ds 2009:27

Bilaga 1

191

Ds 2009:27

Bilaga 2

193

Bilaga 2 Ds 2009:27

194

Ds 2009:27

Bilaga 3

195

Bilaga 3 Ds 2009:27

196

Ds 2009:27

Bilaga 3

197

Bilaga 3 Ds 2009:27

198

Ds 2009:27

Bilaga 3

199

Bilaga 3 Ds 2009:27

200

Ds 2009:27

Bilaga 3

201

Bilaga 3 Ds 2009:27

202

Ds 2009:27

Bilaga 3

203

Bilaga 3 Ds 2009:27

204

Ds 2009:27

Bilaga 3

205

Bilaga 3 Ds 2009:27

206

Ds 2009:27

Bilaga 3

207

Bilaga 3 Ds 2009:27

208

Ds 2009:27

Bilaga 3

209

Bilaga 3 Ds 2009:27

210

Ds 2009:27

Bilaga 3

211

Bilaga 3 Ds 2009:27

212

Ds 2009:27

Bilaga 3

213

Bilaga 3 Ds 2009:27

214

Ds 2009:27

Bilaga 3

215

Bilaga 3 Ds 2009:27

216

Ds 2009:27

Bilaga 3

217

Bilaga 3 Ds 2009:27

218

Ds 2009:27

Bilaga 3

219

Bilaga 3 Ds 2009:27

220

Ds 2009:27

Bilaga 3

221

Bilaga 3 Ds 2009:27

222

Ds 2009:27

Bilaga 3

223

Bilaga 3 Ds 2009:27

224

Ds 2009:27

Bilaga 3

225

Bilaga 3 Ds 2009:27

226

Ds 2009:27

Bilaga 3

227

Bilaga 3 Ds 2009:27

228

Ds 2009:27

Bilaga 3

229

Bilaga 3 Ds 2009:27

230

Ds 2009:27

Bilaga 3

231

Bilaga 3 Ds 2009:27

232

Ds 2009:27

Bilaga 3

233

Bilaga 3 Ds 2009:27

234

Ds 2009:27

Bilaga 3

235

Bilaga 3 Ds 2009:27

236

Ds 2009:27

Bilaga 3

237

Bilaga 3 Ds 2009:27

238

Ds 2009:27

Bilaga 3

239

Bilaga 3 Ds 2009:27

240

Ds 2009:27

Bilaga 3

241

Bilaga 3 Ds 2009:27

242

Ds 2009:27

Bilaga 3

243

Bilaga 3 Ds 2009:27

244

Ds 2009:27

Bilaga 3

245

Bilaga 3 Ds 2009:27

246

Ds 2009:27

Bilaga 3

247

Bilaga 3 Ds 2009:27

248

Ds 2009:27

Bilaga 3

249

Bilaga 3 Ds 2009:27

250

Ds 2009:27

Bilaga 3

251

Bilaga 3 Ds 2009:27

252

Ds 2009:27

Bilaga 3

253

Bilaga 3 Ds 2009:27

254

Ds 2009:27

Bilaga 3

255

Bilaga 3 Ds 2009:27

256

Ds 2009:27

Bilaga 3

257

Bilaga 3 Ds 2009:27

258

Ds 2009:27

Bilaga 3

259

Bilaga 3 Ds 2009:27

260

Ds 2009:27

Bilaga 3

261

Bilaga 3 Ds 2009:27

262

Ds 2009:27

Bilaga 3

263

Bilaga 3 Ds 2009:27

264

Ds 2009:27

Bilaga 3

265

Bilaga 3 Ds 2009:27

266

Ds 2009:27

Bilaga 3

267

Bilaga 3 Ds 2009:27

268

Ds 2009:27

Bilaga 3

269

Bilaga 3 Ds 2009:27

270

Ds 2009:27

Bilaga 3

271

Bilaga 3 Ds 2009:27

272

Ds 2009:27

Bilaga 3

273

Bilaga 3 Ds 2009:27

274

Ds 2009:27

Bilaga 3

275

Bilaga 3 Ds 2009:27

276

Ds 2009:27

Bilaga 3

277

Bilaga 3 Ds 2009:27

278

Ds 2009:27

Bilaga 4

279

Bilaga 4 Ds 2009:27

280

Ds 2009:27

Bilaga 4

281

Ds 2009:27

Bilaga 5

283

Bilaga 5 Ds 2009:27

284

Ds 2009:27

Bilaga 5

285

Bilaga 5 Ds 2009:27

286

Ds 2009:27

Bilaga 5

287

Bilaga 5 Ds 2009:27

288

Ds 2009:27

Bilaga 5

289

Bilaga 5 Ds 2009:27

290

Ds 2009:27

Bilaga 5

291

Bilaga 5 Ds 2009:27

292

Ds 2009:27

Bilaga 5

293

Bilaga 5 Ds 2009:27

294

Ds 2009:27

Bilaga 5

295

Bilaga 5 Ds 2009:27

296

Ds 2009:27

Bilaga 5

297

Bilaga 5 Ds 2009:27

298

Ds 2009:27

Bilaga 5

299

Bilaga 5 Ds 2009:27

300

Ds 2009:27

Bilaga 5

301

Bilaga 5 Ds 2009:27

302

Ds 2009:27

Bilaga 5

303

Bilaga 5 Ds 2009:27

304

Ds 2009:27

Bilaga 5

305

Bilaga 5 Ds 2009:27

306

Ds 2009:27

Bilaga 5

307

Bilaga 5 Ds 2009:27

308

Ds 2009:27

Bilaga 5

309

Bilaga 5 Ds 2009:27

310

Ds 2009:27

Bilaga 6

311

Bilaga 6 Ds 2009:27

312

Ds 2009:27

Bilaga 6

313

Bilaga 6 Ds 2009:27

314

Ds 2009:27

Bilaga 6

315

Bilaga 6 Ds 2009:27

316

Ds 2009:27

Bilaga 6

317

Bilaga 6 Ds 2009:27

318

Ds 2009:27

Bilaga 6

319

Bilaga 6 Ds 2009:27

320

Ds 2009:27

Bilaga 6

321

Bilaga 6 Ds 2009:27

322

Ds 2009:27

Bilaga 6

323

Bilaga 6 Ds 2009:27

324

Ds 2009:27

Bilaga 6

325

Bilaga 6 Ds 2009:27

326

Ds 2009:27

Bilaga 6

327

Bilaga 6 Ds 2009:27

328

Ds 2009:27

Bilaga 6

329

Bilaga 6 Ds 2009:27

330

Ds 2009:27

Bilaga 6

331

Bilaga 6 Ds 2009:27

332

Ds 2009:27

Bilaga 6

333

Bilaga 6 Ds 2009:27

334

Ds 2009:27

Bilaga 6

335

Bilaga 6 Ds 2009:27

336

Ds 2009:27

Bilaga 6

337

Bilaga 6 Ds 2009:27

338

Ds 2009:27

Bilaga 6

339

Bilaga 6 Ds 2009:27

340

Ds 2009:27

Bilaga 6

341

Bilaga 6 Ds 2009:27

342

Ds 2009:27

Bilaga 6

343

Bilaga 6 Ds 2009:27

344

Ds 2009:27

Bilaga 6

345

Bilaga 6 Ds 2009:27

346

Ds 2009:27

Bilaga 6

347

Bilaga 6 Ds 2009:27

348

Ds 2009:27

Bilaga 6

349

Bilaga 6 Ds 2009:27

350

Ds 2009:27

Bilaga 6

351

Bilaga 6 Ds 2009:27

352

Ds 2009:27

Bilaga 6

353

Bilaga 6 Ds 2009:27

354

Ds 2009:27

Bilaga 6

355

Bilaga 6 Ds 2009:27

356

Ds 2009:27

Bilaga 6

357

Bilaga 6 Ds 2009:27

358

Ds 2009:27

Bilaga 6

359

Bilaga 6 Ds 2009:27

360

Ds 2009:27

Bilaga 6

361

Bilaga 6 Ds 2009:27

362

I

(Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som skall offentliggöras)

FÖRORDNINGAR

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 834/2007

av den 28 juni 2007

om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av förordning

(EEG) nr 2092/91

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska

gemenskaperna, särskilt artikel 37,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1), och

av följande skäl:

(1)

Ekologisk produktion är ett övergripande system för

jordbruksverksamhet och livsmedelsproduktion där man

kombinerar bästa miljöpraxis, stor biologisk mångfald,

bevarande av naturresurser, tillämpning av stränga djur-

skyddskrav och en produktionsmetod som motsvarar

förväntningarna från de konsumenter som föredrar pro-

dukter som har framställts med användning av naturliga

ämnen och processer. Den ekologiska produktionsmetoden

spelar därigenom en dubbel roll i samhället; den försörjer

en särskild marknad där konsumenterna efterfrågar eko-

logiska produkter och den levererar kollektiva nyttigheter

som bidrar till miljö- och djurskyddet, liksom till lands-

bygdsutveckling.

(2)

Den ekologiska jordbrukssektorns betydelse ökar i de flesta

medlemsstater. Särskilt har efterfrågan från konsumenterna

ökat avsevärt de senaste åren. De senaste reformerna av den

gemensamma jordbrukspolitiken, med betoningen på

marknadsorientering och behovet av att erbjuda kvalitets-

produkter för att möta konsumenternas efterfrågan,

kommer sannolikt att stimulera marknaden för ekologiska

produkter ytterligare. Mot den bakgrunden spelar lagstift-

ningen om ekologisk produktion en allt viktigare roll i

jordbrukspolitiken, och är nära knuten till utvecklingen

inom jordbruksmarknaden.

(3)

Gemenskapens rättsliga ram för den ekologiska produk-

tionssektorn bör ha som mål att skapa sund konkurrens

och en väl fungerande inre marknad för ekologiska

produkter, samtidigt som man bibehåller och lever upp till

konsumenternas förtroende för produkter med en märk-

ning som anger att de är ekologiska. Den bör också syfta till

att skapa förutsättningar för sektorn att utvecklas i takt med

produktions- och marknadsutvecklingen.

(4)

I kommissionens meddelande till rådet och Europaparla-

mentet om en europeisk handlingsplan för ekologiska

livsmedel och ekologiskt jordbruk föreslås det att man skall

förbättra och skärpa gemenskapens normer för ekologisk

odling samt import- och inspektionskrav. I sina slutsatser av

den 18 oktober 2004 uppmanade rådet kommissionen att

se över gemenskapens rättsliga ram på det här området för

att säkerställa förenkling och övergripande samstämmighet,

och särskilt att fastställa principer som uppmuntrar till

harmonisering av normerna, och när så är möjligt minska

detaljregleringen.

(5)

Därför bör de mål, principer och bestämmelser som är

tillämpliga på ekologisk produktion definieras mer uttryck-

ligt för att bidra till öppenhet, stärka konsumenternas

förtroende och skapa en harmoniserad syn på begreppet

ekologisk produktion.

(6)

Rådets förordning (EEG) nr 2092/91 av den 24 juni 1991

om ekologisk produktion av jordbruksprodukter och

uppgifter därom på jordbruksprodukter och livsmedel (2)

bör därför upphävas och ersättas med en ny förordning.

(7)

En allmän gemenskapsram med bestämmelser för ekologisk

produktion bör upprättas för växt-, animalie- och vatten-

bruksproduktion, inklusive regler för insamling av vilda

växter och alger samt regler för omställning och för

produktion av bearbetade livsmedel, inklusive vin, foder

20.7.2007

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 189/1

(1) Yttrande av den 22 maj 2007 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(2) EGT L 198, 22.7.1991, s. 1. Förordningen senast ändrad genom

kommissionens förordning (EG) nr 394/2007 (EUT L 98,

13.4.2007, s. 3).

och ekologisk jäst. Kommissionen bör godkänna använd-

ningen av produkterna och ämnena och besluta om vilka

metoder som skall användas i ekologiskt jordbruk och vid

bearbetningen av ekologiska livsmedel.

(8)

Utvecklingen av den ekologiska produktionen bör under-

lättas ytterligare, i synnerhet genom att man uppmuntrar

till användning av ny teknik och nya ämnen som är bättre

lämpade för ekologisk produktion.

(9)

Genetiskt modifierade organismer (GMO) och produkter

som har framställts av eller med GMO är inte förenliga med

begreppet ekologisk produktion och konsumenternas upp-

fattning om vad som utgör en ekologisk produkt. GMO bör

därför inte användas i det ekologiska jordbruket eller vid

bearbetning av ekologiska produkter.

(10)

Syftet är att GMO skall förekomma i minsta möjliga

utsträckning i ekologiska produkter. De nuvarande trös-

kelvärdena för märkning utgör tak uteslutande för oavsikt-

lig och tekniskt oundviklig förekomst av GMO.

(11)

Ekologiskt jordbruk bör i första hand förlita sig på

förnybara resurser inom lokalt organiserade jordbruks-

system. För att minimera användningen av icke förnybara

resurser bör avfall och biprodukter från växter och djur

återvinnas för att återföra näring till marken.

(12)

Ekologisk växtproduktion bör bidra till att bibehålla och

öka jordens bördighet och förhindra erosion. Växterna bör

helst få näring genom markens ekosystem, inte genom att

man tillför lösliga gödselmedel.

(13)

De viktigaste faktorerna vid förvaltning av ett ekologiskt

system för växtproduktion är skötseln av markens bördig-

het, valet av arter och sorter, fleråriga växtföljder, kretslopp

av organiskt material samt odlingsteknik. Gödselmedel,

jordförbättringsmedel och växtskyddsmedel bör bara

användas om de är förenliga med den ekologiska

produktionens mål och principer.

(14)

Animalieproduktion är grundläggande för hur ekologiska

jordbruksföretag organiserar sin produktion, eftersom den

bidrar med behövligt organiskt material och näringsämnen

för odlad mark som kan bidra till att förbättra jordmånen

och utveckla ett hållbart jordbruk.

(15)

För att undvika miljöföroreningar, i synnerhet av naturre-

surser som mark och vatten, bör ekologisk animalie-

produktion i princip bygga på nära samband mellan

produktionen och marken, lämpliga fleråriga växtföljder

och utfodring av djur med ekologiskt odlat foder från det

jordbruksföretag där de befinner sig eller från närliggande

ekologiska jordbruksföretag.

(16)

Eftersom ekologisk djurhållning är en markrelaterad

verksamhet bör djuren när så är möjligt ha tillgång till

utevistelse eller bete.

(17)

Ekologisk djurhållning bör respektera höga djurskyddskrav

och uppfylla djurens artspecifika beteendebehov, medan

djurhälsoarbetet bör grunda sig på förebyggande av sjuk-

domar. I det avseendet bör särskild uppmärksamhet ägnas

åt inhysnings/stallförhållanden, djurhållningspraxis och

djurtäthet. Vid valet av arter bör man dessutom ta hänsyn

till djurens förutsättningar att anpassa sig till lokala

förhållanden. Tillämpningsbestämmelserna för animalie-

produktion och vattenbruksproduktion bör åtminstone

garantera att de bestämmelser följs som föreskrivs i

Europeiska konventionen om skydd av animalieproduktio-

nens djur och de rekommendationer som har gjorts senare

av dess stående kommitté.

(18)

Det ekologiska systemet för animalieproduktion bör syfta

till att komplettera produktionscyklerna för de olika

husdjursarterna med ekologiskt uppfödda djur. Det bör

därför stimulera till en ökning av de ekologiskt uppfödda

djurens genpool och en högre grad av självförsörjning så att

sektorns utveckling tryggas.

(19)

Ekologiska bearbetade produkter bör framställas med hjälp

av bearbetningsmetoder som garanterar att produktens

ekologiska integritet och centrala egenskaper bibehålls

genom alla steg i produktionskedjan.

(20)

Bearbetade livsmedel bör märkas som ekologiska endast

om samtliga eller nästan samtliga ingredienser av jord-

bruksursprung är ekologiska. Särskilda märkningsbestäm-

melser bör dock införas för bearbetade livsmedel som

innehåller ingredienser av jordbruksursprung som inte kan

framställas med ekologiska metoder, vilket är fallet med

produkter från jakt och fiske. För att informera konsumen-

terna, ge insyn i marknaden och stimulera användningen av

ekologiska ingredienser bör det dessutom göras möjligt att i

ingrediensförteckningen på vissa villkor hänvisa till eko-

logisk produktion.

(21)

Det bör föreskrivas flexibilitet vid tillämpningen av

produktionsreglerna, så att ekologiska normer och krav

kan anpassas till lokala geografiska villkor, lokala klimat-

förhållanden, särskild djurhållningspraxis och olika utveck-

lingsstadier. Detta bör göra det möjligt att tillämpa

undantagsbestämmelser, men bara inom de ramar för

särskilda villkor som fastställs i gemenskapens lagstiftning.

(22)

Det är viktigt att bibehålla konsumenternas förtroende för

ekologiska produkter. Undantag från de krav som tillämpas

på ekologisk produktion bör därför vara strängt begränsade

till fall där det bedöms vara motiverat att tillämpa

undantagsbestämmelser.

L 189/2

SV

Europeiska unionens officiella tidning

20.7.2007

(23)

Av hänsyn till konsumentskyddet och rättvisa konkur-

rensvillkor bör de termer som används för att beteckna

ekologiska produkter vara skyddade i hela gemenskapen,

oavsett vilket språk som används, så att de inte används för

icke-ekologiska produkter. Skyddet bör också vara till-

ämpligt på alla vanliga härledningar eller diminutiver,

antingen de används enskilt eller i kombinationer.

(24)

För att skapa klarhet för konsumenterna i hela gemen-

skapsmarknaden bör EU-logotypen göras obligatorisk på

alla ekologiska färdigförpackade livsmedel som har produ-

cerats i gemenskapen. Det bör annars vara möjligt att

frivilligt använda EU-logotypen på icke färdigförpackade

ekologiska produkter som har framställts i gemenskapen

eller ekologiska produkter som importerats från ett tredje-

land.

(25)

Det anses emellertid lämpligt att begränsa användningen av

EU-logotypen till produkter som uteslutande eller nästan

uteslutande innehåller ekologiska ingredienser så att

konsumenterna inte vilseleds i fråga om hela produktens

ekologiska karaktär. Det bör därför inte vara tillåtet att

använda den för produkter under omställning eller

bearbetade livsmedel där mindre än 95 % av ingredienserna

av jordbruksursprung är ekologiska.

(26)

EU-logotypen bör inte på något sätt hindra att nationella

eller privata logotyper används samtidigt.

(27)

För att, när EU-logotypen används, undvika vilseledande

förfaranden och all eventuell förvirring bland konsumen-

terna beträffande huruvida produkten har ursprung i

gemenskapen eller ej, bör konsumenterna informeras om

var jordbruksråvaror produkten består av har framställts.

(28)

Gemenskapsreglerna bör främja en harmoniserad syn på

begreppet ekologisk produktion. De behöriga myndighe-

terna, kontrollmyndigheterna och kontrollorganen bör

avstå från alla åtgärder som kan komma att hindra den

fria rörligheten för godkända produkter som har certifierats

av en myndighet eller ett organ i en annan medlemsstat. I

synnerhet bör de inte införa ytterligare kontroller eller

pålagor.

(29)

För överensstämmelse med gemenskapens lagstiftning på

andra områden bör medlemsstaterna i samband med

växtproduktion och animalieproduktion inom det egna

territoriet kunna tillämpa nationella produktionsregler som

är strängare än gemenskapens regler för ekologisk

produktion, förutsatt att dessa nationella bestämmelser

också tillämpas på icke-ekologisk produktion och även i

övrigt överensstämmer med gemenskapsrätten.

(30)

Användning av GMO i ekologisk produktion är förbjuden.

För att skapa klarhet och konsekvens bör det inte vara

möjligt att märka en produkt som ekologisk om den märkts

såsom innehållande, bestående av eller framställd av GMO.

(31)

För att se till att ekologiska produkter framställs enligt de

krav som anges i gemenskapens lagstiftning om ekologisk

produktion bör aktörernas verksamhet i alla led i produk-

tions-, berednings- och distributionskedjan för ekologiska

produkter omfattas av ett kontrollsystem som införs och

förvaltas enligt reglerna i Europaparlamentets och rådets

förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om

offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlev-

naden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestäm-

melserna om djurhälsa och djurskydd (1).

(32)

I vissa fall kan det verka oproportionerligt att tillämpa krav

på anmälan och kontroll för vissa typer av detaljhandlare,

till exempel för dem som säljer produkter direkt till

slutkonsumenten eller slutanvändaren. Det är därför

lämpligt att ge medlemsstaterna möjlighet att undanta

sådana aktörer från dessa krav. För att undvika bedrägerier

är det dock nödvändigt att från sådana undantag utesluta de

aktörer i detaljhandelsledet som producerar, bereder eller

lagrar varor på annan plats än i förbindelse med försälj-

ningsplatsen, eller som importerar ekologiska produkter

eller har lagt ut dessa aktiviteter på tredje part.

(33)

Ekologiska produkter som importeras till Europeiska

gemenskapen bör få släppas ut på gemenskapens marknad

som ekologiska produkter om de har framställts i enlighet

med produktionsregler och varit föremål för kontroller som

överensstämmer med eller är likvärdiga med dem som

fastställs i gemenskapens lagstiftning. Dessutom bör de

produkter som importeras inom ramen för ett likvärdigt

system omfattas av ett certifikat som utfärdas av den

behöriga myndigheten, den erkända kontrollmyndigheten

eller det erkända kontrollorganet i det berörda tredjelandet.

(34)

Vid bedömningen av importerade produkterna överens-

stämmelse bör de internationella standarder som fastställs i

Codex Alimentarius beaktas.

(35)

Det anses lämpligt att bibehålla kommissionens förteckning

över tredjeländer som har erkänts ha produktionsnormer

och kontrollsystem som är likvärdiga med dem som

föreskrivs i gemenskapens lagstiftning. När det gäller

tredjeländer som inte finns med i den förteckningen bör

kommissionen göra en förteckning över kontrollmyndig-

heter och kontrollorgan som erkänns vara behöriga att

genomföra arbetet med kontroller och certifiering i berörda

tredjeländer.

(36)

Relevanta statistiska uppgifter bör samlas in för att man

skall få den tillförlitliga information som behövs för

genomförande och uppföljning av denna förordning och

som redskap för producenter, marknadsaktörer och besluts-

fattare. Vilka statistiska uppgifter som behövs bör fastställas

inom ramen för gemenskapens statistiska program.

20.7.2007

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 189/3

(1) EUT L 165, 30.4.2004, s. 1. Rättad i EUT L 191, 28.5.2004, s. 1.

(37)

Denna förordning bör börja tillämpas från ett datum som

ger kommissionen tillräckligt med tid att anta de åtgärder

som krävs för dess genomförande.

(38)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna

förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/

468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall

tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförande-

befogenheter (1).

(39)

Den dynamiska utvecklingen av den ekologiska sektorn,

vissa synnerligen känsliga frågor i samband med den

ekologiska produktionsmetoden och behovet av att säker-

ställa att den inre marknaden och kontrollsystemet fungerar

på ett smidigt sätt gör det lämpligt att fastställa en

kommande översyn av gemenskapsreglerna för ekologiskt

jordbruk där den erfarenhet som vunnits vid tillämpningen

av reglerna beaktas.

(40)

I avvaktan på att närmare produktionsregler i fråga om

vissa djurarter, vattenlevande växter och mikroalger antas

inom gemenskapen bör medlemsstaterna ha möjlighet att

föreskriva en tillämpning av nationella standarder, eller om

sådana inte finns, privata standarder som har godkänts eller

erkänts av medlemsstaterna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1. Denna förordning utgör grunden för en hållbar utveckling

av ekologisk produktion samtidigt som den sörjer för en väl

fungerande inre marknad, garanterar sund konkurrens, inger

förtroende hos konsumenterna och skyddar deras intressen.

I förordningen fastställs gemensamma mål och principer som

skall ligga till grund för de regler som fastställs i enlighet med

denna när det gäller

a)

alla led av produktion, beredning och distribution av

ekologiska produkter samt kontroll av dessa,

b)

användning av uppgifter om ekologisk produktion vid

märkning och marknadsföring.

2. Denna förordning skall tillämpas på följande produkter från

jordbruk, inklusive vattenbruk, om produkterna släpps ut på

marknaden eller är avsedda att släppas ut på marknaden:

a)

Levande eller obearbetade jordbruksprodukter.

b)

Bearbetade jordbruksprodukter för livsmedelsändamål.

c)

Foder.

d)

Vegetativt förökningsmaterial och utsäde.

Produkter från jakt på vilda djur eller fiske efter viltlevande arter

skall inte anses vara ekologisk produktion.

Denna förordning skall även tillämpas på jäster som används

som livsmedel eller foder.

3. Denna förordning skall tillämpas på alla aktörer som ägnar

sig åt verksamhet inom något led av produktionen, beredningen

och distributionen med anknytning till produkter som anges i

punkt 2.

Storköksverksamhet skall emellertid inte omfattas av denna

förordning. Medlemsstaterna får tillämpa nationella regler, eller,

om sådana saknas, privata standarder för märkning och kontroll

av produkter som härrör från storköksverksamhet, i den mån

som dessa regler är förenliga med gemenskapsrätten.

4. Denna förordning skall tillämpas, utan att tillämpningen av

andra gemenskapsbestämmelser eller nationella bestämmelser

påverkas, i överensstämmelse med gemenskapsrätten på området

för de produkter som avses i denna artikel, till exempel

bestämmelser som reglerar produktion, beredning, saluföring,

märkning och kontroll, inklusive lagstiftning om livsmedel och

djurfoder.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

a)

ekologisk produktion: användning av produktionsmetoder

som överensstämmer med de regler som fastställs i denna

förordning i samtliga produktions-, berednings- och

distributionsled.

b)

produktions-, berednings- och distributionsled: alla led från och

med primärproduktion av en ekologisk produkt till och

med dess lagring, bearbetning, transport, försäljning eller

tillhandahållande till slutkonsumenten, och i förekom-

mande fall märkning, marknadsföring, import, export och

underleverantörsverksamhet.

c)

ekologisk: härstammande från eller med anknytning till

ekologisk produktion.

d)

aktör: fysiska eller juridiska personer som ansvarar för att

kraven i denna förordning uppfylls inom de ekologiska

företag som de driver.

e)

växtproduktion: produktion av jordbruksgrödor, inklusive

skörd av vilda växtprodukter i kommersiellt syfte.

L 189/4

SV

Europeiska unionens officiella tidning

20.7.2007

(1) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut 2006/

512/EG (EUT L 200, 22.7.2002, s. 11).

f)

animalieproduktion: produktion av tama eller tämjda landle-

vande djur (inklusive insekter).

g)

vattenbruk: den definition som anges i rådets förordning

(EG) nr 1198/2006 av den 27 juli 2006 om Europeiska

fiskerifonden (1).

h)

omställning: övergång från icke-ekologiskt till ekologiskt

jordbruk inom en viss tidsperiod under vilken bestämmel-

serna om ekologisk produktion har tillämpats.

i)

beredning: arbetet med konservering och/eller bearbetning

av ekologiska produkter inklusive slakt och styckning när

det gäller animalieprodukter samt paketering, märkning

och/eller ändringar av märkning som gäller den ekologiska

produktionsmetoden.

j)

livsmedel, foder och utsläppande på marknaden: samma

definitioner som anges i Europaparlamentets och rådets

förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om

allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om

inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäker-

het och om förfaranden i frågor som gäller livsmedels-

säkerhet (2).

k)

märkning: varje term, ord, närmare upplysning, varumärke,

märkesnamn, illustration eller symbol som avser och finns

på förpackning, dokument, skylt, etikett, tavla, ring eller

krage som åtföljer eller hänvisar till en produkt.

l)

färdigförpackat livsmedel: samma definition som i arti-

kel 1.3 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/

13/EG av den 20 mars 2000 om tillnärmning av

medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presenta-

tion av livsmedel samt om reklam för livsmedel (3).

m)

marknadsföring: all framställning till allmänheten, på annat

sätt än genom en etikett, med avsikten eller möjligheten att

påverka och forma attityder, föreställningar och beteenden

för att direkt eller indirekt främja försäljningen av

ekologiska produkter.

n)

behörig myndighet: den centrala myndighet i en medlemsstat

som är behörig att anordna officiella kontroller av

ekologisk produktion i överensstämmelse med bestämmel-

serna i denna förordning, eller en annan myndighet som

har tilldelats denna behörighet; den skall även, om så är

lämpligt, innefatta motsvarande myndighet i ett tredjeland.

o)

kontrollmyndighet: en medlemsstats offentliga administrativa

organisation som den behöriga myndigheten helt eller

delvis har tilldelat behörighet för inspektion och certifiering

av ekologisk produktion i överensstämmelse med bestäm-

melserna i denna förordning; den skall även, om så är

lämpligt, innefatta motsvarande myndighet i ett tredjeland

eller motsvarande myndighet som bedriver verksamhet i ett

tredjeland.

p)

kontrollorgan: en oberoende privat tredje part som utför

inspektion och certifiering av ekologisk produktion i

överensstämmelse med bestämmelserna i denna förord-

ning; den skall även, om så är lämpligt, innefatta

motsvarande organ i ett tredjeland eller motsvarande organ

som bedriver verksamhet i ett tredjeland.

q)

överensstämmelsemärkning: en bekräftelse av överensstäm-

melse med en särskild uppsättning standarder eller andra

normativa dokument i form av ett märke.

r)

ingredienser: samma definition som i artikel 6.4 i direktiv

2000/13/EG.

s)

växtskyddsmedel: medel enligt definitionen i rådets direktiv

91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av

växtskyddsmedel på marknaden (4).

t)

genetiskt modifierad organism (GMO): samma definition som i

Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG av den

12 mars 2001 om avsiktlig utsättning av genetiskt

modifierade organismer i miljön och om ändring av rådets

direktiv 90/220/EEG (5) och som inte erhålls genom de

metoder för genetisk modifiering som är förtecknade i

bilaga I B till det direktivet.

u)

framställd av GMO: helt eller delvis framställd av GMO, men

som inte innehåller eller består av GMO.

v)

framställd med GMO: som är framställd genom användning

av en GMO som sista levande organism i produktions-

processen, men som inte innehåller eller består av GMO

eller är framställd av GMO.

w)

fodertillsatser: samma definition som i Europaparlamentets

och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 av den

22 september 2003 om fodertillsatser (6).

20.7.2007

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 189/5

(1) EUT L 223, 15.8.2006, s. 1.

(2) EGT L 31, 1.2.2002, s. 1. Förordningen senast ändrad genom

kommissionens förordning (EG) nr 575/2006 (EUT L 100,

8.4.2006, s. 3).

(3) EGT L 109, 6.5.2000, s. 29. Direktivet senast ändrat genom

kommissionens direktiv 2006/142/EG (EUT L 368, 23.12.2006,

s. 110).

(4) EGT L 230, 19.8.1991, s. 1. Direktivet senast ändrat genom

kommissionens direktiv 2007/31/EG (EUT L 140, 1.6.2007, s. 44).

(5) EGT L 106, 17.4.2001, s. 1. Förordningen senast ändrad genom

förordning (EG) nr 1830/2003 (EUT L 268, 18.10.2003, s. 24).

(6) EGT L 268, 18.10.2003, s. 29. Förordningen ändrad genom

kommissionens förordning (EG) nr 378/2005 (EUT L 59,

5.3.2005, s. 8).

x)

likvärdig: vid beskrivning av olika system eller åtgärder

betyder termen att de uppfyller samma mål och principer

genom tillämpning av regler som säkerställer samma nivå

på försäkran om överensstämmelse.

y)

processhjälpmedel: varje ämne som inte i sig konsumeras som

en ingrediens i livsmedel, men som avsiktligt används vid

bearbetning av råvaror, livsmedel eller ingredienser i dessa

för att uppnå ett visst tekniskt mål under behandlingen eller

bearbetningen och som kan resultera i en oavsiktlig men

tekniskt sett oundviklig förekomst av rester av ämnet eller

dess derivat i slutprodukten, förutsatt att sådana rester inte

utgör någon hälsorisk och inte har någon teknisk inverkan

på slutprodukten.

z)

joniserande strålning: samma definition som i rådets direktiv

96/29/Euratom av den 13 maj 1996 om fastställande av

grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagar-

nas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till

följd av joniserande strålning (1) och med de begränsningar

som anges i artikel 1.2 i direktiv 1999/2/EG av den

22 februari 1999 om tillnärmning av medlemsstaternas

lagar om livsmedel och livsmedelsingredienser som

behandlats med joniserande strålning (2).

aa) storköksverksamhet: beredning av ekologiska produkter på

restauranger, på sjukhus, i matsalar och andra liknade

livsmedelsföretag på platsen för försäljning eller leverans till

slutkonsumenten.

AVDELNING II

MÅL OCH PRINCIPER FÖR EKOLOGISK PRODUKTION

Artikel 3

Mål

Ekologisk produktion skall ha följande allmänna mål:

a)

Att införa ett hållbart förvaltningssystem för jordbruk som

i)

respekterar naturens system och cykler samt upp-

rätthåller och förbättrar kvaliteten på jord och vatten,

växternas sundhet och djurens hälsa samt balansen

dem emellan,

ii)

bidrar till hög grad av biologisk mångfald,

iii)

använder energi och naturresurser som vatten, jord,

organiskt material och luft på ett ansvarsfullt sätt,

iv)

uppfyller stränga djurskyddskrav och i synnerhet

respekterar djurens artspecifika beteendebehov.

b)

Att sträva efter att framställa produkter av hög kvalitet.

c)

Att sträva efter att producera många olika slags livsmedel

och andra jordbruksprodukter som ett svar på konsumen-

ternas efterfrågan på varor som framställs med hjälp av

processer som inte skadar miljö, människors hälsa, växters

sundhet eller djurs hälsa och välbefinnande.

Artikel 4

Generella principer

Ekologisk produktion skall grunda sig på följande principer:

a)

Lämplig utformning och hantering av biologiska processer

på grundval av ekologiska system med användning av

systeminterna naturresurser genom metoder

i)

som utnyttjar levande organismer och mekaniska

produktionsmetoder,

ii)

för markrelaterad odling av grödor och animalie-

produktion eller för vattenbruk som överensstämmer

med principen om hållbart utnyttjande av fiskeresur-

serna,

iii)

som inte använder GMO och produkter som

framställs av eller med GMO med undantag av

veterinärmedicinska läkemedel,

iv)

som grundar sig på riskbedömning och i före-

kommande fall på användning av försiktighetsåtgärder

och förebyggande åtgärder.

b)

Begränsad användning av externa insatsvaror. När externa

insatsvaror är nödvändiga eller det inte finns några sådana

lämpliga hanteringsmetoder som avses i led a, skall de

begränsas till

i)

insatsvaror från ekologisk produktion,

ii)

naturliga eller naturligt härledda ämnen,

iii)

mineralgödsel med låg löslighet.

c)

Strikt begränsning av användningen av kemiskt syntetise-

rade insatsvaror till undantagsfall då

i)

det inte finns några lämpliga hanteringsmetoder, och

ii)

de externa insatsvaror som avses i led b inte finns

tillgängliga på marknaden, eller

iii)

användningen av de externa insatsvaror som avses led

b bidrar till oacceptabel miljöpåverkan.

L 189/6

SV

Europeiska unionens officiella tidning

20.7.2007

(1) EGT L 159, 29.6.1996, s. 1.

(2) EGT L 66, 13.3.1999, s. 16. Direktivet ändrat genom förordning

(EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

d)

Om så behövs, anpassning inom ramen för denna förord-

ning av reglerna för den ekologiska produktionen med

hänsyn till sanitär status, regionala klimatskillnader, lokala

förhållanden, utvecklingsstadier och särskild djurhållnings-

praxis.

Artikel 5

Specifika principer för jordbruk

Utöver de allmänna principer som fastställs i artikel 4 skall

ekologiskt jordbruk grunda sig på följande specifika principer:

a)

Marklivet och jordens naturliga bördighet, jordens stabilitet

och biologiska mångfald skall bibehållas och förstärkas,

jordkompaktering och jorderosion skall förebyggas och

bekämpas och växter skall huvudsakligen ges näring genom

markekosystemet.

b)

Användningen av icke-förnybara energikällor och insatsva-

ror som inte kommer från jordbruksföretaget skall

minimeras.

c)

Avfall och biprodukter av vegetabiliskt och animaliskt

ursprung skall återanvändas som insatsvara i växt- och

animalieproduktion.

d)

Den lokala eller regionala ekologiska balansen skall beaktas

vid produktionsbeslut.

e)

Djurs hälsa skall bevaras genom stimulans av djurens

naturliga immunförsvar samt val av lämpliga raser och

djurhållningsmetoder.

f)

Växtskydd skall säkerställas genom förebyggande åtgärder,

till exempel val av lämpliga arter och sorter som är

resistenta mot skadegörare och sjukdomar, lämpligt växel-

bruk, mekaniska och fysiska metoder samt skydd av

skadegörares naturliga fiender.

g)

Platsanpassad och markrelaterad animalieproduktion skall

bedrivas.

h)

En hög djurskyddsnivå som tar hänsyn till artspecifika

behov skall iakttas.

i)

Produkter från ekologisk animalieproduktion skall komma

från djur som sedan födseln eller kläckningen och under

hela sitt liv har fötts upp på ekologiska anläggningar.

j)

Raser skall väljas med beaktande av djurens möjlighet att

anpassa sig till lokala förhållanden, deras livskraft och

motståndskraft mot sjukdomar eller hälsoproblem.

k)

Djurbesättningar skall ges ekologiskt foder som består av

ingredienser av jordbruksursprung från ekologiskt jordbruk

och av naturliga ämnen som inte kommer från jordbruket.

l)

Djurhållningsmetoderna skall vara sådana att de stärker

djurens immunförsvar och deras naturliga försvar mot

sjukdomar och skall särskilt innefatta regelbunden motion

och vid behov tillgång till utevistelse och bete.

m)

Uppfödning av djur med polyploidi som framkallats på

konstgjord väg får inte förekomma.

n)

Naturliga akvatiska ekosystems biologiska mångfald skall

bevaras när det gäller vattenbruksproduktion, liksom den

akvatiska miljöns sundhet samt omgivande akvatiska och

landbaserade ekosystems kvalitet.

o)

Akvatiska organismer skall ges foder som härrör från

hållbart utnyttjande av fiskeresurser enligt definitionen i

artikel 3 i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den

20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande

av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma

fiskeripolitiken (1) eller ekologiskt foder som består av

ingredienser från ekologiskt jordbruk och av naturliga

ämnen som inte kommer från jordbruket.

Artikel 6

Specifika principer för bearbetning av ekologiskt foder

Utöver de generella principer som fastställs i artikel 4 skall

produktion av bearbetade ekologiska livsmedel grunda sig på

följande specifika principer:

a)

Ekologiska livsmedel skall framställas av ingredienser från

ekologiskt jordbruk, utom när en ingrediens inte finns

tillgänglig på marknaden i ekologisk form.

b)

Livsmedelstillsatser,

icke-ekologiska

ingredienser

med

huvudsakligen tekniska och sensoriska funktioner samt

mikronäringsämnen och processtekniska hjälpmedel skall

begränsas så att de används i minimal utsträckning och

endast om det rör sig om ett grundläggande tekniskt behov

eller för särskilda näringsändamål.

c)

Ämnen och bearbetningsmetoder som skulle kunna vara

vilseledande beträffande produktens verkliga beskaffenhet

får inte användas.

d)

Livsmedel skall bearbetas med omsorg, företrädesvis genom

användning av biologiska, mekaniska och fysikaliska

metoder.

20.7.2007

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 189/7

(1) EGT L 358, 31.12.2002, s. 59.

Artikel 7

Specifika principer för bearbetning av ekologiskt foder

Utöver de generella principer som fastställs i artikel 4 skall

produktion av bearbetat ekologiskt foder grunda sig på följande

specifika principer:

a)

Ekologiskt foder skall framställas av ekologiska foder-

råvaror, utom när en foderråvara inte finns tillgänglig på

marknaden i ekologisk form.

b)

Fodertillsatser och processtekniska hjälpmedel skall använ-

das i ytterst begränsad utsträckning och endast om det rör

sig om ett grundläggande tekniskt eller avelstekniskt behov

eller för särskilda näringsändamål.

c)

Ämnen och bearbetningsmetoder som skulle kunna vara

vilseledande beträffande produktens verkliga beskaffenhet

får inte användas.

d)

Foder skall bearbetas med omsorg, företrädesvis genom

användning av biologiska, mekaniska och fysikaliska

metoder.

AVDELNING III

PRODUKTIONSREGLER

KAPITEL 1

Allmänna produktionsregler

Artikel 8

Allmänna bestämmelser

Aktörerna skall följa de produktionsregler som fastställs i denna

avdelning och de tillämpningsbestämmelser som föreskrivs i

artikel 38a.

Artikel 9

Förbud mot användning av GMO

1. GMO och produkter som framställts av eller med GMO får

inte användas som livsmedel, foder, processtekniska hjälpmedel,

växtskyddsmedel, gödselmedel, jordförbättringsmedel, frön,

vegetativt förökningsmaterial, mikroorganismer och djur i

ekologisk produktion.

2. När det gäller det förbud som avses i punkt 1 avseende GMO

eller produkter som framställts av GMO för användning som

livsmedel och foder får aktörerna förlita sig på den märkning

som åtföljer produkten eller varje annat följedokument som fästs

eller tillhandahållits i enlighet med direktiv 2001/18/EG,

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003

av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel

och foder (1) eller förordning (EG) nr 1830/2003 om spårbarhet

och märkning av genetiskt modifierade organismer och

spårbarhet av livsmedel och foderprodukter som är framställda

av genetiskt modifierade organismer.

Aktörerna kan förutsätta att inga GMO eller produkter som

framställts av GMO har använts vid tillverkningen av inköpta

livsmedels- eller foderprodukter om dessa inte är märkta eller

åtföljda av ett dokument i enlighet med de förordningarna, såvida

de inte har erhållit annan information som anger att märkningen

av produkterna i fråga inte överensstämmer med de förord-

ningarna.

3. När det gäller det förbud som avses i punkt 1 avseende

produkter som inte är livsmedel eller foder eller produkter som

framställts med GMO skall aktörer som använder sådana icke-

ekologiska produkter som köpts från tredje parter kräva att

säljaren bekräftar att de produkter som tillhandahålls inte har

framställts av eller med GMO.

4. Kommissionen skall besluta om åtgärder genom vilka ett

förbud genomförs mot användning av GMO och produkter som

framställts av eller med GMO i enlighet med det förfarande som

avses i artikel 31.2.

Artikel 10

Förbud mot användning av joniserande strålning

Användning av joniserande strålning för behandling av eko-

logiska livsmedel eller ekologiskt foder, eller av råvaror som

används i ekologiska livsmedel eller ekologiskt foder är

förbjuden.

KAPITEL 2

Jordbruksproduktion

Artikel 11

Allmänna regler för jordbruksproduktion

Hela jordbruksföretaget skall drivas i enlighet med de krav som

är tillämpliga för ekologisk produktion.

I enlighet med särskilda villkor som skall fastställas enligt

förfarandet i artikel 37.2 får jordbruksföretaget emellertid delas

upp i klart åtskilda enheter eller vattenbruksanläggningar om

inte alla drivs enligt reglerna för ekologisk produktion. När det

gäller djur skall det röra sig om olika arter. När det gäller

vattenbruk får det röra sig om samma arter, förutsatt att

produktionsanläggningarna är åtskilda på tillfredsställande sätt.

När det gäller växter skall det röra sig om olika sorter som lätt

kan särskiljas.

Om inte alla enheter inom ett jordbrukföretag utnyttjas för

ekologisk produktion i enlighet med andra stycket, skall aktören

hålla mark, djur och produkter som används för, eller produceras

av, de ekologiska enheterna åtskilda från dem som används för,

eller produceras av, de enheter som inte är ekologiska och föra

lämpliga register som visar hur detta åtskiljande upprätthålls.

L 189/8

SV

Europeiska unionens officiella tidning

20.7.2007

(1) EUT L 268, 18.10.2003, s. 1. Förordningen ändrad genom

kommissionens förordning (EG) nr 1981/2006 (EUT L 368,

23.12.2006, s. 99).

Artikel 12

Regler för växtproduktion

1. Utöver de allmänna regler för jordbruksproduktion som

fastställs i artikel 11 skall följande regler tillämpas på ekologisk

växtproduktion:

a)

Vid ekologisk växtproduktion skall det användas jord-

bearbetning och odlingsmetoder som bibehåller eller ökar

mängden organiskt material i jorden, ökar jordens stabilitet

och biologiska mångfald samt förebygger jordkompakte-

ring och jorderosion.

b)

Jordens bördighet och biologiska aktivitet skall bibehållas

och ökas med hjälp av fleråriga växtföljder, inklusive

ärtväxter och andra gröngödselgrödor och genom tillförsel

av stallgödsel eller organiskt material, båda företrädesvis

komposterade, från ekologisk produktion.

c)

Användning av biodynamiska preparat är tillåten.

d)

Gödselmedel och jordförbättringsmedel får dessutom

endast användas om de har godkänts för användning i

ekologisk produktion enligt artikel 16.

e)

Mineraliska kvävegödselmedel får inte användas.

f)

Alla växtproduktionsmetoder som används skall förebygga

eller minimera påverkan på miljön.

g)

Förebyggande åtgärder mot skador förorsakade av skade-

görare, sjukdomar och ogräs skall huvudsakligen baseras på

skydd genom naturliga fiender, valet av arter och sorter,

växelbruk, odlingsmetoder och termiska processer.

h)

Om det fastställs att en gröda är hotad, får växtskyddsmedel

användas endast om de har godkänts för användning i

ekologisk produktion enligt artikel 16.

i)

För framställning av andra produkter än utsäde och

vegetativt förökningsmaterial får endast ekologiskt produ-

cerat utsäde och förökningsmaterial användas. Därför skall

moderplantan, när det gäller frön, och föräldrageneratio-

nens planta när det gäller vegetativt förökningsmaterial ha

producerats i enlighet med de regler som fastställs i denna

förordning i minst en generation eller, när det gäller

fleråriga grödor, under minst två växtsäsonger.

j)

Produkter för rengöring och desinfektion i växtproduktion

skall användas endast om de har godkänts för användning i

ekologisk produktion enligt artikel 16.

2. Insamling av vilda växter och delar av sådana som växer vilt i

naturområden, skogar och jordbruksområden betraktas som en

ekologisk produktionsmetod under förutsättning att

a)

områdena under minst en treårsperiod före insamlingen

inte har behandlats med andra produkter än de som har

godkänts för användning i ekologisk produktion enligt

artikel 16, och

b)

insamlingen inte påverkar det naturliga habitatets stabilitet

eller artens fortlevnad i det område där den samlas in.

3. De åtgärder som krävs för tillämpningen av produktions-

reglerna i denna artikel skall antas i enlighet med det förfarande

som avses i artikel 37.2.

Artikel 13

Regler för algproduktion

1. Insamling av vilda alger och delar av sådana som växer vilt i

havet betraktas som en ekologisk produktionsmetod under

förutsättning att

a)

växtområdena är av hög ekologisk status såsom den

definieras i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/

60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram

för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (1)

och, i avvaktan på att det direktivet genomförs, av en

kvalitet som motsvarar den i angivna vatten i Europa-

parlamentets och rådets direktiv 2006/113/EG av den

12 december 2006 om kvalitetskrav för skaldjursvatten (2)

och inte är olämpliga ur hälsosynpunkt; i väntan på att mer

detaljerade regler införs i genomförandelagstiftningen får

vilda ätliga alger inte insamlas inom områden som inte

skulle uppfylla kriterierna för kategori A- eller B-områden

enligt definitionen i bilaga II till Europaparlamentets och

rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004

om fastställande av särskilda bestämmelser för genom-

förandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt

ursprung avsedda att användas som livsmedel (3),

b)

insamlingen inte påverkar det naturliga habitatets lång-

siktiga stabilitet eller artens fortlevnad i det område där den

samlas in.

2. Odling av alger skall äga rum i kustområden med miljö- och

hälsomässiga kännetecken som minst motsvarar dem som anges

i punkt 1 för att anses som ekologisk. Vidare gäller att

a)

hållbara metoder skall användas i alla skeden av produk-

tionen alltifrån insamling av unga alger till skörd,

b)

för att upprätthålla en omfattande genpool bör insamling

av unga alger där de växer vilt äga rum regelbundet för att

komplettera lagren av inomhusodlingar,

20.7.2007

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 189/9

(1) EGT L 327, 22.12.2000, s. 1. Direktivet ändrat genom beslut

nr 2455/2001/EG (EGT L 331, 15.12.2001, s. 1).

(2) EGT L 376, 27.12.2006, s. 14.

(3) EUT L 139, 30.4.2004, s. 206. Rättad i EUT L 226, 25.6.2004, s. 83.

c)

gödselmedel får inte användas, utom i inomhusanlägg-

ningar och endast om de har godkänts för användning i

ekologisk produktion i detta syfte enligt artikel 16.

3. De åtgärder som krävs för tillämpningen av produktions-

regler i denna artikel skall antas i enlighet med det förfarande

som avses i artikel 37.2.

Artikel 14

Regler för animalieproduktion

1. Utöver de allmänna regler för jordbruksproduktion som

fastställs i artikel 11 skall följande regler tillämpas på animalie-

produktion:

a)

När det gäller djurens ursprung:

i)

Djur som används i ekologisk animalieproduktion

skall vara födda och uppvuxna i ekologiska anlägg-

ningar.

ii)

Djur som inte är uppfödda ekologiskt får i avelssyfte

komma till en anläggning på särskilda villkor. Sådana

djur och produkter från dem får anses vara ekologiska

efter det att den omställningsperiod som avses i

artikel 17.1 c har iakttagits.

iii)

Djur som hålls vid anläggningen i början av omställ-

ningsperioden och produkter från dem får anses vara

ekologiska efter det att den omställningsperiod som

avses i artikel 17.1 c har iakttagits.

b)

När det gäller djurhållningspraxis och utrymmen för förvar

av djur:

i)

Personer som håller djur skall ha nödvändiga bas- och

yrkeskunskaper när det gäller djurhälsa och djurskydd.

ii)

Djurhållningspraxis, inklusive djurtäthet, och utrym-

mena för förvar av djur skall garantera att djurens

utvecklingsmässiga, fysiologiska och etologiska behov

tillfredsställs.

iii)

Djuren skall ha permanent tillgång till utevistelse,

företrädesvis bete, närhelst väder och markbeskaffen-

het

möjliggör

detta,

såvida

inte

gemen-

skapslagstiftningen

medför

inskränkningar

och

förpliktelser som rör skyddet av människors och djurs

hälsa.

iv)

Antalet djur skall begränsas för att minska överbet-

ning, markförstöring, erosion eller föroreningar som

orsakas av djuren eller spridning av deras gödsel.

v)

Djur som hålls för ekologisk animalieproduktion skall

hållas åtskilda från andra djur. Ekologiskt uppfödda

djurs bete på vanlig mark och icke-ekologiskt

uppfödda djurs bete på ekologisk mark är emellertid

tillåtet på vissa begränsande villkor.

vi)

Det är förbjudet att tjudra eller isolera djuren, utom

när det gäller enskilda djur under en begränsad tid och

i den utsträckning det är motiverat av hänsyn till

säkerhet, djurskydd eller veterinära skäl.

vii) Tiden för djurtransporter skall minimeras.

viii) Allt lidande, inklusive stympning, skall minimeras

under djurens hela liv, inklusive vid tidpunkten för

slakt.

ix)

Bikupor skall placeras i områden där nektar- och

pollenkällor huvudsakligen är ekologiskt odlade

grödor eller, i förekommande fall, vilda växter eller

icke-ekologiskt förvaltade skogar eller grödor som

endast är behandlade med metoder med liten miljö-

påverkan. Bikupor skall hållas på tillräckligt avstånd

från källor som kan medföra förorening av biodlings-

produkter eller sämre hälsa för bina.

x)

Bikupor och material som används inom biodling

skall huvudsakligen bestå av naturmaterial.

xi)

Det är förbjudet att döda bin på vaxkakorna vid skörd

av biodlingsprodukter.

c)

När det gäller avel:

i)

Vid fortplantning skall naturliga metoder användas.

Artificiell insemination är emellertid tillåten.

ii)

Fortplantningen får inte sättas igång genom behand-

ling med hormoner eller liknande ämnen, såvida det

inte är fråga om en form av veterinärmedicinsk

behandling av ett enskilt djur.

iii)

Andra former av artificiell fortplantning, till exempel

kloning eller överföring av embryon, får inte

användas.

iv)

Lämpliga djurraser skall väljas. Valet av djurras skall

även bidra till att förebygga lidande och förhindra att

djur behöver stympas.

d)

När det gäller foder:

i)

I första hand skall foder till djuren anskaffas från den

anläggning där djuren hålls eller från andra ekologiska

anläggningar i samma område.

ii)

Djuren skall ges ekologiskt foder som uppfyller

djurens näringsbehov under deras olika utvecklings-

stadier. En del av tilldelningen får innehålla foder från

jordbruk som håller på att ställas om till ekologisk

odling.

L 189/10

SV

Europeiska unionens officiella tidning

20.7.2007

iii)

Med undantag av bin skall djuren alltid ha tillgång till

bete eller grovfoder.

iv)

Icke-ekologiska foderråvaror av vegetabiliskt, anima-

liskt och mineraliskt ursprung, fodertillsatser, vissa

produkter avsedda för djurfoder och processtekniska

hjälpmedel får användas bara om de har godkänts för

användning i ekologisk produktion enligt artikel 16.

v)

Det är förbjudet att använda tillväxtfrämjande medel

och syntetiska aminosyror.

vi)

Diande däggdjur skall utfodras med naturlig mjölk,

företrädesvis modersmjölk.

e)

När det gäller förebyggande av sjukdomar och veterinärbe-

handling:

i)

Sjukdomsförebyggande åtgärder skall baseras på

urvalet av raser och stammar, djurhållningspraxis,

foder av hög kvalitet och motion, lämplig djurtäthet

samt goda och lämpliga utrymmen för djuren under

förhållanden med god hygien.

ii)

Sjukdomar skall behandlas omedelbart för att för-

hindra att djuren lider, och kemiskt framställda

allopatiska veterinärmedicinska läkemedel, inklusive

antibiotika, får användas vid behov och på stränga

villkor, när fytoterapeutiska, homeopatiska och andra

produkter är olämpliga. I synnerhet skall begräns-

ningar med avseende på behandlingsomgångar och

karenstid fastställas.

iii)

Immunologiska veterinärmedicinska läkemedel får

användas.

iv)

Behandlingar för att skydda människors och djurs

hälsa som krävs enligt gemenskapslagstiftningen skall

vara tillåtna.

f)

När det gäller rengöring och desinfektion får endast

rengörings- och desinfektionsmedel för byggnader och

anläggningar avsedda för djur användas om de har

godkänts för användning i ekologisk produktion enligt

artikel 16.

2. De åtgärder och villkor som krävs för tillämpningen av

produktionsreglerna i denna artikel skall antas i enlighet med det

förfarande som avses i artikel 37.2.

Artikel 15

Regler för produktion av vattenbruksdjur

1. Utöver de allmänna regler för jordbruksproduktion som

fastställs i artikel 11 skall följande regler tillämpas på produktion

av vattenbruksdjur:

a)

När det gäller vattenbruksdjurens ursprung:

i)

Ekologiskt vattenbruk skall grunda sig på uppfödning

av unga bestånd som härstammar från ekologiska

avelsbestånd och ekologiska anläggningar.

ii)

Om unga bestånd från ekologiska avelsbestånd eller

anläggningar inte finns tillgängliga, får icke-ekologiskt

producerade djur komma till en anläggning på

särskilda villkor.

b)

När det gäller djurhållningspraxis:

i)

Personer som håller djur skall ha nödvändiga bas- och

yrkeskunskaper när det gäller djurhälsa och djurskydd.

ii)

Djurhållningspraxis, inklusive utfodring, utformning

av anläggningar, djurtäthet och vattenkvalitet skall

garantera att djurens utvecklingsmässiga, fysiologiska

och beteendemässiga behov tillfredsställs.

iii)

Djurhållningspraxis skall minimera negativ miljöpå-

verkan från anläggningarna, bl.a. genom att odlade

bestånd tar sig ut.

iv)

Ekologiskt uppfödda djur skall hållas åtskilda från

andra vattenbruksdjur.

v)

Vid transport skall det garanteras att djurens välbe-

finnande bibehålls.

vi)

Allt lidande hos djuren, inklusive vid tidpunkten för

slakt, skall minimeras.

c)

När det gäller avel:

i)

Polyploidi som framkallats på konstgjord väg, artifi-

ciell hybridisering, kloning och produktion av enkön-

ade stammar, med undantag av sortering som görs för

hand, får inte användas.

ii)

Lämpliga stammar skall väljas.

iii)

Artspecifika villkor för hanteringen av avelsbestånd,

avel och yngelproduktion skall fastställas.

20.7.2007

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 189/11

d)

När det gäller foder för fisk och skaldjur:

i)

Djuren skall ges foder som uppfyller djurens närings-

behov under deras olika utvecklingsstadier.

ii)

Den vegetabiliska delen av fodret skall komma från

ekologisk produktion och den del av fodret som

härletts från vattendjur skall härröra från hållbart

utnyttjande av fiskeresurserna.

iii)

Icke-ekologiska

foderråvaror

av

vegetabiliskt

ursprung, foderråvaror av animaliskt och mineraliskt

ursprung, fodertillsatser, vissa produkter avsedda för

djurfoder och processtekniska hjälpmedel får använ-

das endast om de har godkänts för användning i

ekologisk produktion enligt artikel 16.

iv)

Det är förbjudet att använda tillväxtfrämjande medel

och syntetiska aminosyror.

e)

När det gäller musslor och andra arter som inte utfodras av

människan utan livnär sig på naturligt plankton:

i)

Sådana djur som livnär sig genom filtrering skall få

alla sina näringsbehov tillgodosedda från naturen,

utom när det gäller yngel som föds upp i kläcknings-

och odlingsanläggningar.

ii)

De skall födas upp i vatten som uppfyller kriterierna

för kategori A- eller B-områden enligt definitionen i

bilaga II till förordning (EG) nr 854/2004.

iii)

Växtområdena skall vara av hög ekologisk status

såsom den definieras i direktiv 2000/60/EG och, i

avvaktan på att det direktivet genomförs, av en

kvalitet som motsvarar angivna vatten i direktiv

2006/113/EG.

f)

När det gäller förebyggande av sjukdomar och veterinärbe-

handling:

i)

Sjukdomsförebyggande åtgärder skall baseras på att

djuren hålls under optimala förhållanden genom

lämplig placering, optimal utformning av anlägg-

ningarna, god djurhållnings- och förvaltningspraxis,

däribland regelbunden rengöring och desinfektion av

lokalerna, foder av hög kvalitet, lämplig djurtäthet

samt urvalet av raser och stammar.

ii)

Sjukdomar skall behandlas omedelbart för att för-

hindra att djuren lider. Kemiskt framställda allopatiska

veterinärmedicinska läkemedel, inklusive antibiotika,

får användas vid behov och på stränga villkor, när

fytoterapeutiska, homeopatiska och andra produkter

är olämpliga. I synnerhet skall begränsningar med

avseende på behandlingsomgångar och karenstid

fastställas.

iii)

Immunologiska veterinärmedicinska läkemedel får

användas.

iv)

Behandlingar för att skydda människors och djurs

hälsa som krävs enligt gemenskapslagstiftningen skall

vara tillåtna.

g)

När det gäller rengöring och desinfektion får endast

rengörings- och desinfektionsmedel användas i dammar,

burar, byggnader och anläggningar om de har godkänts för

användning i ekologisk produktion enligt artikel 16.

2. De åtgärder och villkor som krävs för tillämpningen av

produktionsreglerna i denna artikel skall antas i enlighet med det

förfarande som avses i artikel 37.2.

Artikel 16

Produkter och ämnen som används i jordbruket samt

kriterier för deras godkännande

1. Kommissionen skall i enlighet med det förfarande som avses

i artikel 37.2 för användning i ekologisk produktion godkänna

och i en begränsad förteckning införa de produkter och ämnen

som får användas i ekologiskt jordbruk för följande ändamål:

a)

Som växtskyddsmedel.

b)

Som gödselmedel och jordförbättringsmedel.

c)

Som icke-ekologiska foderråvaror av vegetabiliskt ursprung,

foderråvaror av animaliskt och mineraliskt ursprung samt

vissa ämnen som används för djurfoder.

d)

Som fodertillsatser och processtekniska hjälpmedel.

e)

Som rengörings- och desinfektionsmedel för dammar,

burar, byggnader och anläggningar för djurproduktion.

f)

Som rengörings- och desinfektionsmedel för byggnader och

anläggningar för växtproduktion, däribland lagerutrymmen

i ett jordbruksföretag.

Produkter och ämnen som återfinns i den begränsade förteck-

ningen får användas endast i den mån som motsvarande

användning är godkänd i de berörda medlemsstaternas allmänna

jordbruk i enlighet med de tillämpliga gemenskapsbestämmel-

serna eller nationella bestämmelser i överensstämmelse med

gemenskapsrätten.

2. Godkännandet av de produkter och ämnen som avses i

punkt 1 omfattas av de mål och principer som fastställs i

avdelning II och följande allmänna och särskilda kriterier som

skall bedömas som en helhet:

a)

De skall vara nödvändiga för en hållbar produktion och

väsentliga för den användning som avses.

L 189/12

SV

Europeiska unionens officiella tidning

20.7.2007

b)

Alla produkter och ämnen skall vara av vegetabiliskt,

animaliskt, mikrobiellt eller mineraliskt ursprung, utom om

produkter eller ämnen från sådana källor inte finns

tillgängliga i tillräcklig mängd eller kvalitet eller om

alternativ saknas.

c)

I fråga om produkter som avses i punkt 1 a gäller följande:

i)

Användningen skall vara väsentlig för att bekämpa en

skadlig organism eller en viss sjukdom, då inget annat

alternativ eller effektivt förfarande står till buds i form

av biologiska medel, fysikalisk behandling, förädling

eller olika odlingsmetoder.

ii)

Om produkterna inte är av vegetabiliskt, animaliskt,

mikrobiellt eller mineraliskt ursprung och inte är

identiska med sin naturliga form, får de godkännas

endast om all direktkontakt med de ätliga delarna av

grödan utesluts i användningsvillkoren.

d)

I fråga om produkter som avses i punkt 1 b skall deras

användning vara väsentlig för att erhålla eller bevara

markens bördighet eller för att tillgodose grödornas

särskilda näringsbehov eller särskilda behov av markbered-

ning.

e)

I fråga om produkter som avses i punkt 1 c och d gäller

följande:

i)

De skall vara nödvändiga för att bevara djurens hälsa,

välbefinnande och livskraft och bidra till en lämplig

diet som tillgodoser den berörda artens fysiologiska

och beteendemässiga behov eller skall det vara

omöjligt att producera eller bevara sådant foder utan

att använda sådana ämnen.

ii)

Foder av mineraliskt ursprung, spårelement, vitaminer

eller provitaminer skall vara av naturligt ursprung.

Om dessa ämnen inte finns tillgängliga, får kemiskt

väldefinierade motsvarande ämnen godkännas för

användning i ekologisk produktion.

3.

a)

Kommissionen får i enlighet med det förfarande som

avses i artikel 37.2 fastställa villkor och begränsningar

för de jordbruksprodukter på vilka de produkter och

ämnen som avses i punkt 1 kan användas, applice-

ringsmetod, dosering, tidsfrister för användningen och

kontakten med jordbruksprodukter samt, vid behov,

besluta om återkallande av dessa produkter och

ämnen.

b)

Om en medlemsstat anser att en produkt eller ett

ämne bör läggas till eller tas bort från den förteckning

som avses i punkt 1, eller att de specifikationer för

användning som anges i led a bör ändras, skall denna

medlemsstat se till att en sammanställning av skälen

till införandet, borttagandet eller ändringarna officiellt

skickas till kommissionen och medlemsstaterna.

Begäran om ändringar eller borttagande liksom beslut

om detta skall offentliggöras.

c)

Produkter och ämnen som användes före antagandet

av denna förordning för ändamål som motsvarar dem

som avses i punkt 1 i denna artikel får fortsätta att

användas efter nämnda antagande. Kommissionen får

dock återkalla sådana produkter eller ämnen i enlighet

med artikel 37.2.

4. Medlemsstaterna får inom sitt territorium fastställa regler för

användning i ekologiskt jordbruk av produkter och ämnen för

andra ändamål än de som nämns i punkt 1, förutsatt att de mål

och principer som anges i avdelning II och de allmänna och

särskilda kriterierna i punkt 2 gäller för användningen och i den

mån som gemenskapslagstiftningen följs. De berörda medlem-

staterna skall underrätta övriga medlemsstater och kommissio-

nen om sådana nationella regler.

5. Användning av produkter och ämnen som inte omfattas av

punkterna 1 och 4 skall vara tillåten i ekologiskt jordbruk, med

förbehåll för de mål och principer som anges i avdelning II och

de allmänna kriterierna i denna artikel.

Artikel 17

Omställning

1. Följande regler skall tillämpas på jordbruksföretag där

ekologisk produktion påbörjas:

a)

Omställningsperioden skall tidigast inledas när aktören har

anmält sin verksamhet till de behöriga myndigheterna och

låtit sitt företag omfattas av kontrollsystemet i enlighet med

artikel 28.1.

b)

Under omställningsperioden skall alla bestämmelser som

fastställs genom denna förordning vara tillämpliga.

c)

Omställningsperioder som avser en viss typ av gröda eller

animalieproduktion skall fastställas.

d)

I en anläggning eller en enhet som delvis bedriver ekologisk

produktion och delvis håller på att ställas om till ekologisk

produktion skall aktören hålla ekologiskt framställda

produkter och produkter under omställning åtskilda samt

djuren åtskilda eller med möjlighet till snabb åtskiljning och

föra lämpliga register som visar hur detta åtskiljande

upprätthålls.

e)

För att fastställa den omställningsperiod som avses ovan får

en tidsperiod som omedelbart föregår tidpunkten för

omställningsperiodens början beaktas, under förutsättning

att vissa villkor är uppfyllda.

f)

Djur och animalieprodukter som producerats under den

omställningsperiod som avses i led c får inte saluföras med

användning av de uppgifter som avses i artiklarna 23 och

24 i samband med märkning och marknadsföring av

produkter.

20.7.2007

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 189/13

2. De åtgärder och villkor som krävs för tillämpningen av

reglerna i denna artikel och i synnerhet de perioder som avses i

punkt 1 c–f skall fastställas i enlighet med det förfarande som

avses i artikel 37.2.

KAPITEL 3

Produktion av bearbetat foder

Artikel 18

Allmänna regler för produktion av bearbetat foder

1. Produktion av bearbetat ekologiskt foder skall hållas åtskild i

tid eller rum från produktion av bearbetat icke-ekologiskt foder.

2. Ekologiska foderråvaror eller foderråvaror från produktion

under omställning ingår inte i den ekologiska foderprodukten

tillsammans med likadana foderråvaror som har framställts med

icke-ekologiska metoder.

3. Foderråvaror som används eller bearbetas i ekologisk

produktion får inte ha bearbetats med hjälp av kemiskt

syntetiserade lösningsmedel.

4. Ämnen och metoder som återställer egenskaper som går

förlorade vid bearbetning och lagring av ekologiskt foder eller

rättar till resultatet av försummelse vid bearbetningen eller på

något annat sätt kan vara vilseledande när det gäller dessa

produkters verkliga beskaffenhet får inte användas.

5. De åtgärder och villkor som krävs för tillämpningen av

produktionsreglerna i denna artikel skall antas i enlighet med det

förfarande som avses i artikel 37.2.

KAPITEL 4

Produktion av bearbetade livsmedel

Artikel 19

Allmänna regler för produktion av bearbetade livsmedel

1. Beredning av bearbetade ekologiska livsmedel skall hållas

åtskild i tid eller rum från icke-ekologiska livsmedel.

2. Följande villkor skall gälla för sammansättningen av

ekologiska bearbetade livsmedel:

a)

Produkten skall huvudsakligen framställas av ingredienser

av jordbruksursprung; för att avgöra huruvida en produkt

huvudsakligen har framställts av ingredienser av jordbruks-

ursprung skall tillsats av vatten och koksalt inte beaktas.

b)

Tillsatser, processtekniska hjälpmedel, smakämnen, vatten,

salt, preparat av mikroorganismer och enzymer, mineraler,

spårelement, vitaminer samt aminosyror och andra spår-

ämnen i specialdestinerade livsmedel får användas endast

under förutsättning att de har godkänts för användning i

ekologisk produktion enligt artikel 21.

c)

Ingredienser från icke-ekologiskt jordbruk får användas

endast om de har godkänts för användning i ekologisk

produktion enligt artikel 21 eller preliminärt har godkänts

av en medlemsstat.

d)

En ekologisk ingrediens får inte förekomma tillsammans

med samma ingrediens i icke-ekologisk form eller en

ingrediens som härrör från omställning.

e)

Livsmedel som producerats från grödor under omställning

får innehålla endast en gröda av jordbruksursprung som

ingrediens.

3. Ämnen och metoder som återställer egenskaper som går

förlorade vid bearbetning och lagring av ekologiska livsmedel

eller rättar till resultatet av försummelse vid bearbetningen av

dessa produkter eller på något annat sätt kan vara vilseledande

när det gäller dessa produkters verkliga beskaffenhet får inte

användas.

De åtgärder som krävs för tillämpningen av produktionsreglerna

i denna artikel, och särskilt vad gäller beredningsmetoder och

villkoren för medlemsstaternas preliminära godkännande enligt

punkt 2 c, skall antas i enlighet med det förfarande som avses i

artikel 37.2.

Artikel 20

Allmänna regler för produktion av ekologisk jäst

1. För produktion av ekologisk jäst får endast ekologiskt

producerade substrat användas. Andra produkter och ämnen får

användas endast i den mån som de har godkänts för användning

i ekologisk produktion i enlighet med artikel 21.

2. Ekologisk jäst får inte förekomma i ekologiska livsmedel

eller ekologiskt foder tillsammans med icke-ekologisk jäst.

3. Närmare produktionsregler får fastställas i enlighet med det

förfarande som avses i artikel 37.2.

Artikel 21

Kriterier för vissa produkter och ämnen vid bearbetningen

1. Godkännande av produkter och ämnen för användning i

ekologisk produktion och införande av dem i en begränsad

förteckning över produkter och ämnen enligt artikel 19.2 b och c

skall omfattas av de mål och principer som fastställs i avdelning II

och följande kriterier, som skall bedömas som en helhet:

i)

Alternativ som har godkänts i enlighet med detta kapitel

finns inte tillgängliga.

L 189/14

SV

Europeiska unionens officiella tidning

20.7.2007

ii)

Utan att använda dessa produkter eller ämnen skulle det

vara omöjligt att producera eller bevara livsmedlen eller

tillgodose det näringsbehov som fastställts på grundval av

gemenskapslagstiftningen.

Dessutom skall de produkter och ämnen som avses i arti-

kel 19.2 b återfinnas i naturen och får ha genomgått enbart

mekaniska, fysikaliska, biologiska, enzymatiska eller mikrobiella

processer, dock inte om sådana produkter och ämnen från

sådana källor inte finns tillgängliga på marknaden i tillräcklig

mängd eller kvalitet.

2. Kommissionen skall i enlighet med det förfarande som avses

i artikel 37.2 besluta om godkännande av produkter och ämnen

och om införandet av dem i den begränsade förteckning som

avses i punkt 1 i denna artikel och fastställa specifika villkor för

och inskränkningar i deras användning och, vid behov, besluta

om återkallande av produkterna.

Om en medlemsstat anser att en produkt eller ett ämne bör

läggas till eller tas bort från den förteckning som avses i punkt 1,

eller att de specifikationer för användning som anges i denna

punkt bör ändras, skall denna medlemsstat se till att en

sammanställning av skälen till införandet, borttagandet eller

ändringarna officiellt skickas till kommissionen och medlems-

staterna.

Begäran om ändringar eller borttagande liksom beslut om detta

skall offentliggöras.

Produkter och ämnen som användes före antagandet av denna

förordning och som omfattas av artikel 19.2 b och c får fortsätta

att användas efter nämnda antagande. Kommissionen får dock

återkalla sådana produkter och ämnen i enlighet med artikel 37.2.

KAPITEL 5

Flexibilitet

Artikel 22

Undantag från produktionsreglerna

1. Kommissionen får, i enlighet med det förfarande som avses i

artikel 37.2 och på de villkor som fastställs i punkt 2 i denna

artikel samt i enlighet med de mål och principer som fastställs i

avdelning II, föreskriva om undantag från de produktionsregler

som fastställs i kapitlen 1–4.

2. Sådana undantag som avses i punkt 1 skall begränsas till ett

minimum och, om så är lämpligt, begränsas i tiden samt får

endast beviljas i följande fall:

a)

Om de är nödvändiga för att se till att den ekologiska

produktionen kan påbörjas eller bibehållas vid anläggningar

med klimatologiska, geografiska eller strukturella begräns-

ningar.

b)

Om det är nödvändigt för att säkra tillgången på foder,

utsäde och vegetativt förökningsmaterial, levande djur och

andra insatsvaror från jordbruket, om sådana insatsvaror

inte är tillgängliga på marknaden i ekologisk form.

c)

Om det är nödvändigt för att säkra tillgången på

ingredienser av jordbruksursprung, om dessa inte är

tillgängliga på marknaden i ekologisk form.

d)

Om de är nödvändiga för att lösa särskilda problem som

hänger samman med ekologisk djurhållning.

e)

Om de är nödvändiga med hänsyn till användningen av

specifika produkter och ämnen i bearbetningen i enlighet

med artikel 19.2 b för att säkra produktion av väletablerade

livsmedelsprodukter i ekologisk form.

f)

Om tillfälliga åtgärder är nödvändiga för att göra det

möjligt att fortsätta eller återuppta den ekologiska

produktionen i en katastrofsituation.

g)

Om det är nödvändigt att använda livsmedelstillsatser och

andra ämnen i enlighet med artikel 19.2 b eller fodertill-

satser och andra ämnen enligt artikel 16.1 d och då sådana

ämnen inte finns tillgängliga på marknaden utom sådana

som har framställts med GMO.

h)

Om användning av livsmedelstillsatser och andra ämnen

enligt artikel 19.2 b eller fodertillsatser enligt artikel 16.1 d

krävs på grundval av gemenskapslagstiftningen eller den

nationella lagstiftningen.

3. Kommissionen får i enlighet med det förfarande som avses i

artikel 37.2 fastställa särskilda villkor för tillämpningen av

sådana undantag som föreskrivs i punkt 1.

AVDELNING IV

MÄRKNING

Artikel 23

Användning av termer som avser ekologisk produktion

1. I denna förordning skall en produkt anses vara försedd med

termer som hänvisar till ekologisk produktionsmetod om det i

märkningen, reklamen eller handelsdokumenten finns en

beskrivning av produkten, dess ingredienser eller foderråvaror

som ger köparen uppfattningen att produkten, dess ingredienser

eller foderråvaror har framställts i enlighet med de regler som

fastställs i denna förordning. I synnerhet får de termer som

förtecknas i bilagan, härledningar eller diminutiver av dessa, till

exempel ”bio” och ”eko”, enskilt eller i kombination, användas i

hela gemenskapen och på vilket gemenskapsspråk som helst för

märkning och marknadsföring av produkter som uppfyller

kraven i eller som följer av denna förordning.

Vid märkning och marknadsföring av levande eller obearbetade

jordbruksprodukter får termer som hänvisar till ekologisk

produktionsmetod användas endast om dessutom alla ingredien-

ser i produkten har framställts i enlighet med de krav som

fastställs i denna förordning.

20.7.2007

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 189/15

2. De termer som avses i punkt 1 får inte användas någonstans

i gemenskapen på något gemenskapsspråk för märkning,

marknadsföring och handelsdokument rörande produkter som

inte uppfyller kraven i denna förordning, om de inte tillämpas på

jordbruksprodukter i livsmedel eller foder eller uppenbart saknar

anknytning till ekologisk produktion.

Vidare är det inte tillåtet att använda termer, inbegripet termer

som används i varumärken, eller metoder för märkning eller

marknadsföring som kan vilseleda konsumenten eller använda-

ren genom att förespegla att en produkt eller dess ingredienser

uppfyller kraven i denna förordning.

3. De termer som avses i punkt 1 får inte användas för

produkter där det i märkningen eller marknadsföringen skall

anges att de innehåller GMO, består av GMO eller har framställts

av GMO i enlighet med gemenskapens bestämmelser.

4. Beträffande bearbetade livsmedel får de termer som avses i

punkt 1 användas i följande fall:

a)

I varubeteckningen förutsatt att

i)

det bearbetade livsmedlet är förenligt med artikel 19,

ii)

minst 95 viktprocent av dess ingredienser av jord-

bruksursprung är ekologiska.

b)

Endast i förteckningen över ingredienser, förutsatt att

livsmedlet är förenligt med artikel 19.1, 19.2 a, 19.2 b

och 19.2 d.

c)

I förteckningen över ingredienser och i samma synfält som

varubeteckningen förutsatt att

i)

huvudingrediensen är en produkt från jakt eller fiske,

ii)

livsmedlet innehåller andra ingredienser av jordbruks-

ursprung som samtliga är ekologiska,

iii)

livsmedlet är förenligt med artikel 19.1, 19.2 a, 19.2 b

och 19.2 d.

Förteckningen över ingredienser skall ange vilka ingredienser

som är ekologiska.

Om led b och c i denna punkt är tillämpliga, får hänvisningarna

till den ekologiska produktionsmetoden förekomma enbart i

samband med de ekologiska ingredienserna, och förteckningen

över ingredienser skall innehålla en uppgift om den totala

procentandelen ekologiska ingredienser i förhållande till den

totala mängden ingredienser av jordbruksursprung.

De termer och den uppgift om procentandel som avses i

föregående stycke skall anges i samma färg, identisk bok-

stavsstorlek och bokstavstyp som övriga uppgifter i förteck-

ningen över ingredienser.

5. Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga

för att se till att bestämmelserna i denna artikel följs.

6. Kommissionen får i enlighet med det förfarande som avses i

artikel 37.2 anpassa den förteckning över termer som fastställs i

bilagan.

Artikel 24

Obligatoriska uppgifter

1. Om termer enligt artikel 23.1 används,

a)

skall det kodnummer som avses i artikel 27.10 för den

kontrollmyndighet eller det kontrollorgan som den aktör

som har genomfört den senaste produktions- eller bered-

ningsåtgärden omfattas av också finnas på etiketten,

b)

skall också den gemenskapslogotyp som avses i artikel 25.1

finnas på förpackningen när det gäller färdigförpackade

livsmedel,

c)

skall, om gemenskapslogotypen används, en uppgift om

produktionsplatsen för de jordbruksråvaror som produkten

består av anges i samma synfält som logotypen, och denna

skall, beroende på vad som är lämpligt, ha någon av

följande utformningar:

”EU-jordbruk”, om jordbruksråvaran har producerats i

EU.

”Icke-EU-jordbruk”, om jordbruksråvaran har produ-

cerats i tredjeländer.

”EU/icke-EU-jordbruk”, om en del av jordbruksråva-

rorna har producerats i gemenskapen och en del har

producerats i ett tredjeland.

Ovan nämnda uppgifter, ”EU” eller ”Icke-EU”, får ersättas eller

kompletteras med ett land i det fall då alla de jordbruksråvaror av

vilka produkten består har producerats i det landet.

Ovan nämnda uppgifter, ”EU” eller ”Icke-EU”, behöver inte

omfatta små mängder i vikt av ingredienser, förutsatt att den

totala mängden icke angivna ingredienser inte överstiger 2 % av

den totala mängden i vikt av råvaror av jordbruksursprung.

Ovan nämnda uppgifter, ”EU” eller ”Icke-EU”, skall i fråga om

färg, bokstavsstorlek och bokstavstyp inte förekomma i en mer

framträdande form än produktens varubeteckning.

Användningen av gemenskapslogotypen enligt artikel 25.1 och

uppgiften enligt första stycket skall vara frivillig för produkter

som importeras från tredjeländer. Om gemenskapslogotypen

enligt artikel 25.1 används i märkningen, skall emellertid

uppgiften enligt första stycket också användas i märkningen.

2. De uppgifter som avses i punkt 1 skall placeras på ett

framträdande ställe så att de är väl synliga, lätta att läsa och inte

kan avlägsnas.

L 189/16

SV

Europeiska unionens officiella tidning

20.7.2007

3. Kommissionen skall i enlighet med det förfarande som avses

i artikel 37.2 fastställa särskilda kriterier för presentation,

sammansättning och storlek beträffande de uppgifter som avses

i punkt 1 a och c.

Artikel 25

Logotyper för ekologisk produktion

1. Gemenskapslogotypen för ekologisk produktion får använ-

das vid märkning, presentation och marknadsföring av produkter

som uppfyller kraven i denna förordning.

Gemenskapslogotypen får inte användas i fråga om produkter

under omställning och livsmedel enligt artikel 23.4 b och c.

2. Nationella och privata logotyper får användas vid märkning,

presentation och marknadsföring av produkter som uppfyller

kraven i denna förordning.

3. Kommissionen skall i enlighet med det förfarande som avses

i artikel 37.2 fastställa specifika kriterier när det gäller

gemenskapslogotypens presentation, sammansättning, storlek

och utformning.

Artikel 26

Särskilda märkningskrav

Kommissionen skall i enlighet med det förfarande som avses i

artikel 37.2 fastställa särskilda märknings- och sammansätt-

ningskrav som skall tillämpas på

a)

ekologiskt foder,

b)

produkter under omställning, av vegetabiliskt ursprung,

c)

vegetativt förökningsmaterial och utsäde.

AVDELNING V

KONTROLLER

Artikel 27

Kontrollsystem

1. Medlemsstaterna skall införa ett system för kontroller och

utse en eller flera behöriga myndigheter som skall ansvara för

kontroller avseende de skyldigheter som fastställs i den här

förordningen i enlighet med förordning (EG) nr 882/2004.

2. Utöver de villkor som anges i förordning (EG) nr 882/2004

skall det kontrollsystem som inrättas enligt den här förordningen

åtminstone omfatta tillämpningen av försiktighets- och kon-

trollåtgärder som skall antas av kommissionen i enlighet med

förfarandet i artikel 37.2.

3. Inom ramen för denna förordning skall kontrollernas

utformning och frekvens fastställas på grundval av en

bedömning av risken för att det förekommer oegentligheter

och överträdelser när det gäller efterlevnaden av kraven i

förordningen. Minst en gång om året skall det under alla

omständigheter kontrolleras om samtliga aktörer följer bestäm-

melserna, med undantag för grossister som endast saluför

färdigförpackade produkter och aktörer som säljer till slutkon-

sumenten eller slutanvändaren enligt artikel 28.2.

4. Den behöriga myndigheten får

a)

överlåta sina kontrollbefogenheter till en eller flera andra

kontrollmyndigheter; kontrollmyndigheterna skall lämna

tillfredsställande garantier för objektivitet och opartiskhet

samt förfoga över den kvalificerade personal och de resurser

som behövs för att utföra sina uppgifter,

b)

delegera kontrolluppgifter till ett eller flera kontrollorgan; i

så fall skall medlemsstaterna utse myndigheter med ansvar

för godkännande och tillsyn av sådana organ.

5. Den behöriga myndigheten får delegera kontrolluppgifter till

ett särskilt kontrollorgan endast om villkoren i artikel 5.2 i

förordning (EG) nr 882/2004 är uppfyllda och särskilt om

a)

det finns en exakt beskrivning av de uppgifter som

kontrollorganet får utföra och av de villkor under vilka

uppgifterna får utföras,

b)

det kan visas att kontrollorganet

i)

har den sakkunskap, utrustning och infrastruktur som

krävs för att utföra de uppgifter som har delegerats,

ii)

har tillräckligt stort antal av för ändamålet väl

kvalificerad och erfaren personal, och

iii)

är opartiskt och fritt från intressekonflikter när det

gäller utövandet av de uppgifter som har delegerats.

c)

kontrollorganet är ackrediterat enligt den senaste version

som meddelats genom offentliggörande i C-serien av

Europeiska unionens officiella tidning av Europastandard EN

45011 eller ISO-guide 65 (Certifieringsorgan – Allmänna

krav vid certifiering av produkter) och är godkänt av de

behöriga myndigheterna,

d)

kontrollorganet meddelar resultaten av de kontroller som

har utförts till den behöriga myndigheten, regelbundet och

närhelst den behöriga myndigheten begär det; om

resultaten av kontrollerna indikerar eller visar att det är

sannolikt att bestämmelserna inte efterlevs, skall kontrol-

lorganet omedelbart underrätta den behöriga myndigheten

om detta,

e)

det finns effektiv samordning mellan den delegerande

behöriga myndigheten och kontrollorganet.

20.7.2007

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 189/17

6. Utöver bestämmelserna i punkt 5 skall den behöriga

myndigheten beakta följande kriterier när den godkänner ett

kontrollorgan:

a)

Det normala kontrollförfarande som skall följas, med en

detaljerad beskrivning av de kontroll- och försiktighets-

åtgärder som organet åtar sig att ålägga de aktörer som

omfattas av dess kontroll.

b)

De åtgärder som organet avser att vidta om oegentligheter

och/eller överträdelser upptäcks.

7. De behöriga myndigheterna får inte delegera följande

uppgifter till kontrollorganen:

a)

Tillsyn och granskning av andra kontrollorgan.

b)

Behörighet att bevilja sådana undantag som avses i

artikel 22, om det inte föreskrivs i de särskilda villkor

som fastställs av kommissionen i enlighet med artikel 22.3.

8. I enlighet med artikel 5.3 i förordning (EG) nr 882/2004

skall de behöriga myndigheter som delegerar kontrolluppgifter

till kontrollorgan vid behov genomföra revisioner eller inspek-

tioner av kontrollorganen. Om det vid revisionen eller

inspektionen framgår att sådana organ inte utför de uppgifter

som har delegerats till dem på korrekt sätt, får den delegerande

behöriga myndigheten återkalla delegeringen. Den skall återkalla

delegeringen utan dröjsmål, om kontrollorganet inte i tid vidtar

lämpliga korrigerande åtgärder.

9. Utöver bestämmelserna i punkt 8 skall den behöriga

myndigheten

a)

säkerställa att de kontroller som genomförs av kontrollor-

ganet är objektiva och oberoende,

b)

kontrollera att kontrollerna är effektiva,

c)

notera eventuella oegentligheter eller överträdelser samt

vidtagna korrigerande åtgärder,

d)

återkalla godkännandet för organet om det inte uppfyller

kraven i leden a och b eller inte längre uppfyller kriterierna i

punkterna 5 och 6 eller inte uppfyller kraven i punkterna

11, 12 och 14.

10. Medlemsstaterna skall ge ett kodnummer till varje

kontrollmyndighet eller kontrollorgan som utför de kontroll-

uppgifter som avses i punkt 4.

11. Kontrollmyndigheterna och kontrollorganen skall ge de

behöriga myndigheterna tillträde till sina kontor och anlägg-

ningar och lämna all information och allt stöd som de behöriga

myndigheterna anser nödvändigt för att uppfylla förpliktelserna

enligt denna artikel.

12. Kontrollmyndigheterna och kontrollorganen skall se till att

åtminstone de försiktighets- och kontrollåtgärder som avses i

punkt 2 tillämpas på aktörer som omfattas av deras kontroll.

13. Medlemsstaterna skall se till att det inrättade kontroll-

systemet gör det möjligt att spåra varje produkt på alla stadier i

produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan i enlighet

med artikel 18 i förordning (EG) nr 178/2002, särskilt för att

garantera konsumenterna att de ekologiska produkterna har

producerats i överensstämmelse med kraven i den här förord-

ningen.

14. Kontrollmyndigheterna och kontrollorganen skall senast

den 31 januari varje år till de behöriga myndigheterna överlämna

en förteckning över de aktörer som hade kontrollerats den 31

december föregående år. En sammanfattande rapport om den

kontrollverksamhet som bedrivits under det föregående året skall

lämnas senast den 31 mars varje år.

Artikel 28

Anslutning till kontrollsystemet

1. Aktörer som framställer, bereder, förvarar eller från ett

tredjeland importerar produkter i enlighet med artikel 1.2, eller

som släpper ut sådana produkter på marknaden, skall innan de

släpper ut produkter på marknaden som ekologiska produkter

eller produkter under omställning till ekologisk produktion

a)

anmäla denna verksamhet till de behöriga myndigheterna i

den medlemsstat där verksamheten bedrivs, och

b)

låta sitt företag omfattas av det kontrollsystem som avses i

artikel 27.

Det första stycket skall även tillämpas på exportörer som

exporterar produkter som framställs i överensstämmelse med de

produktionsregler som fastställs i denna förordning.

Om en aktör överlåter ett kontrakt gällande någon av verksam-

heterna till tredje man, skall aktören ändå vara skyldig att följa

kraven i leden a och b, och den överlåtna verksamheten skall

omfattas av kontrollsystemet.

2. Medlemsstaterna får från tillämpningen av denna artikel

undanta aktörer som säljer produkter direkt till slutkonsumenter

eller slutanvändare under förutsättning att de inte producerar,

bereder och förvarar annat än i anslutning till försäljningsplatsen

eller importerar sådana produkter från ett tredjeland eller har lagt

ut sådan verksamhet på kontrakt till tredje man.

3. Medlemsstaterna skall utse en myndighet eller godkänna ett

organ för mottagande av sådana anmälningar.

4. Medlemsstaterna skall se till att aktörer som följer

bestämmelserna i denna förordning och som betalar en rimlig

avgift som ett bidrag till kontrollutgifterna får rätt att omfattas av

kontrollsystemet.

5. Kontrollmyndigheterna och kontrollorganen skall föra ett

uppdaterat register med namn och adresser på de aktörer som är

underställda deras kontroll. Detta register skall göras tillgängligt

för berörda parter.

L 189/18

SV

Europeiska unionens officiella tidning

20.7.2007

6. Kommissionen skall i enlighet med det förfarande som avses

i artikel 37.2 anta tillämpningsbestämmelser med närmare

föreskrifter för förfarandet med att anmäla verksamheten och

låta företaget omfattas av kontrollsystemet enligt punkt 1 i denna

artikel, särskilt när det gäller uppgifterna i den anmälan som

avses i punkt 1 a i denna artikel.

Artikel 29

Styrkande dokumentation

1. De kontrollmyndigheter och kontrollorgan som avses i

artikel 27.4 skall lämna styrkande dokumentation till varje aktör

som är underställd deras kontroll och som inom ramen för sin

verksamhet uppfyller de krav som fastställs i denna förordning.

Den styrkande dokumentationen skall åtminstone möjliggöra

identifiering av aktören och typen eller sortimentet av produkter

liksom giltighetsperioden.

2. Aktören skall kontrollera sina leverantörers styrkande

dokumentation.

3. Den form av styrkande dokumentation som avses i punkt 1

skall utarbetas i enlighet med förfarandet i artikel 37.2 med

hänsyn till fördelarna med elektronisk certifiering.

Artikel 30

Åtgärder vid överträdelser och oegentligheter

1. Om det konstateras en oegentlighet när det gäller upp-

fyllandet av de krav som fastställs i denna förordning, skall

kontrollmyndigheten eller kontrollorganet se till att inga hänvis-

ningar till den ekologiska produktionsmetoden används i

märkningen och marknadsföringen av hela det parti eller hela

den produktionsomgång som påverkas av denna oegentlighet,

om detta skulle stå i proportion till betydelsen av det krav som

inte har iakttagits samt till oegentlighetens art och de särskilda

omständigheterna kring denna.

Om en allvarlig överträdelse eller en överträdelse med långvarig

verkan upptäcks, skall kontrollmyndigheten eller kontrollorganet

förbjuda den berörda aktören att saluföra produkter som

åberopar den ekologiska produktionsmetoden i märkningen

och marknadsföringen under en period som skall överens-

kommas med medlemsstatens behöriga myndighet.

2. Information om oegentligheter eller överträdelser som

påverkar en produkts ekologiska status skall omedelbart

meddelas kontrollorganen, kontrollmyndigheterna, de behöriga

myndigheterna och de berörda medlemsstaterna samt, i till-

ämpliga fall, kommissionen.

Nivån på kommunikationen skall bero på hur allvarlig och hur

omfattande den konstaterade oegentligheten eller överträdelsen

är.

Kommissionen får i enlighet med det förfarande som avses i

artikel 37.2 fastställa närmare bestämmelser om formen och

reglerna för sådana meddelanden.

Artikel 31

Informationsutbyte

På begäran, vederbörligen motiverad av behovet av att garantera

att en produkt har framställts i enlighet med denna förordning,

skall de behöriga myndigheterna, kontrollmyndigheterna och

kontrollorganen utbyta relevant information med andra behöriga

myndigheter, kontrollmyndigheter och kontrollorgan om resul-

tatet av sina kontroller. De får också utbyta sådan information på

eget initiativ.

AVDELNING VI

HANDEL MED TREDJELÄNDER

Artikel 32

Import av överensstämmande produkter

1. En produkt som importeras från ett tredjeland får saluföras

som ekologisk produkt på gemenskapens marknad förutsatt att

a)

produkten följer bestämmelserna i avdelningarna II, III och

IV samt de tillämpningsbestämmelser som påverkar

produktionen som antagits enligt denna förordning,

b)

alla aktörer, inklusive exportörerna, har kontrollerats av en

kontrollmyndighet eller ett kontrollorgan som erkänts i

enlighet med punkt 2,

c)

de berörda aktörerna när som helst kan tillhandahålla

importörerna eller de nationella myndigheterna den av en

kontrollmyndighet eller ett kontrollorgan enligt led b

utfärdade styrkande dokumentation som avses i artikel 29

och som gör det möjligt att identifiera den aktör som

genomförde den senaste åtgärden och att kontrollera att

den aktören uppfyller kraven i led a och b.

2. Kommissionen skall i enlighet med det förfarande som avses

i artikel 37.2 erkänna de kontrollmyndigheter och kontrollorgan

som avses i punkt 1 b i denna artikel, inklusive kontrollmyndig-

heter och kontrollorgan som avses i artikel 27 och som är

behöriga att utföra kontroller och utfärda den styrkande

dokumentationen enligt punkt 1 c i denna artikel i tredjeländer

och upprätta en förteckning över dessa kontrollmyndigheter och

kontrollorgan.

Kontrollorganen skall vara godkända enligt den senaste version

som meddelats genom offentliggörande i C-serien av Europeiska

unionens officiella tidning av Europastandard EN 45011 eller ISO-

guide 65 (Certifieringsorgan – Allmänna krav vid certifiering av

produkter) i. Kontrollorganen skall genomgå regelbunden

utvärdering, övervakning och flerårig omvärdering på plats av

sin verksamhet genom ackrediteringsorganet.

Vid granskningen av ansökningar om erkännande skall kom-

missionen uppmana kontrollmyndigheten eller kontrollorganet

att lämna all nödvändig information. Kommissionen får även ge

20.7.2007

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 189/19

experter i uppdrag att på platsen granska produktionsreglerna

och den kontrollverksamhet som den berörda kontrollmyndig-

heten eller det berörda kontrollorganet bedriver i tredjelandet.

De erkända kontrollorganen eller kontrollmyndigheterna skall

tillhandahålla de bedömningsrapporter som utfärdats av ackredi-

teringsorganet eller, i förekommande fall, den behöriga myndig-

heten, om den regelbundna utvärderingen, övervakningen och

fleråriga omvärderingen på plats av sin verksamhet.

Kommissionen skall på grundval av bedömningsrapporterna

med bistånd av medlemsstaterna säkerställa en lämplig tillsyn av

de erkända kontrollmyndigheterna och kontrollorganen genom

att regelbundet ompröva erkännandet. Tillsynens art skall

fastställas på grundval av en bedömning av risken för förekomst

av oegentligheter eller överträdelser av bestämmelserna i denna

förordning.

Artikel 33

Import av produkter som ger motsvarande garantier

1. En produkt som importerats från ett tredjeland får också

saluföras som ekologisk produkt på gemenskapens marknad

förutsatt att

a)

produkten har framställts i enlighet med produktionsregler

som är likvärdiga med dem som avses i avdelningarna III

och IV,

b)

aktörerna omfattas av kontrollåtgärder vars effektivitet är

likvärdig med effektiviteten hos de kontrollåtgärder som

avses i avdelning V, och kontrollåtgärderna har tillämpats

permanent och verkningsfullt.

c)

aktörerna i tredjeländer i samtliga produktions-, bered-

nings- och distributionsled har öppnat sin verksamhet för

ett kontrollsystem enligt punkt 2 eller en kontrollmyndig-

het eller ett kontrollorgan som godkänts i enlighet med

punkt 3,

d)

produkten omfattas av ett inspektionscertifikat som

utfärdats av de behöriga myndigheterna, kontrollmyndig-

heterna eller kontrollorganen i ett tredjeland som erkänts i

enlighet med punkt 2 eller en kontrollmyndighet eller ett

kontrollorgan som erkänts i enlighet med punkt 3, och som

bekräftar att produkten uppfyller de villkor som fastställs i

denna punkt.

Det certifikat som avses i denna punkt skall i original åtfölja

varorna till den första mottagarens lokaler; därefter skall

importören hålla certifikatet tillgängligt för kontrollmyndigheten

eller kontrollorganet i minst två år.

2. Kommissionen får i enlighet med det förfarande som avses i

artikel 37.2 erkänna de tredjeländer vilkas produktionssystem är

förenliga med principer och produktionsregler som är likvärdiga

med dem som föreskrivs i avdelningarna II, III och IV och vilkas

kontrollåtgärder har en effektivitet likvärdig med de kontrollåt-

gärder som föreskrivs i avdelning V, samt upprätta en förteckning

över dessa länder. Vid bedömningen av likvärdigheten skall

hänsyn tas till riktlinjerna i Codex Alimentarius, CAC/GL 32.

När kommissionen granskar ansökningar om erkännande skall

den uppmana tredjelandet att lämna all nödvändig information.

Kommissionen får ge experter i uppdrag att på platsen granska

produktionsreglerna och kontrollåtgärderna i det berörda

tredjelandet.

Senast den 31 mars varje år skall de erkända tredjeländerna

skicka en kortfattad årsrapport till kommissionen om tillämp-

ningen och upprätthållandet av de kontrollåtgärder som fastställs

i tredjelandet.

På grundval av uppgifterna i dessa årsrapporter skall kommis-

sionen, biträdd av medlemsstaterna, sörja för lämplig tillsyn av

de erkända tredjeländerna genom att regelbundet ompröva

erkännandet. Tillsynens art skall fastställas på grundval av en

bedömning av risken för förekomst av oegentligheter eller

överträdelser av bestämmelserna i denna förordning.

3. När det gäller produkter som inte importerats enligt

artikel 32 och inte importerats från ett tredjeland som erkänts

enligt punkt 2 i denna artikel får kommissionen i enlighet med

det förfarande som avses i artikel 37.2 erkänna de kontrollmyn-

digheter och kontrollorgan, inklusive kontrollmyndigheter och

kontrollorgan som avses i artikel 27, som är behöriga att

genomföra kontroller och utfärda certifikat i tredjeländer enligt

punkt 1 och upprätta en förteckning över kontrollmyndigheterna

och kontrollorganen. Vid bedömningen av likvärdigheten skall

hänsyn tas till riktlinjerna i Codex Alimentarius, CAC/GL 32.

Kommissionen skall granska alla ansökningar om erkännande

från kontrollmyndigheter eller kontrollorgan i ett tredjeland.

Vid granskningen av ansökningar om erkännande skall kom-

missionen uppmana kontrollmyndigheten eller kontrollorganet

att lämna all nödvändig information. Kontrollorganet eller

kontrollmyndigheten skall genomgå regelbunden utvärdering,

övervakning och flerårig omvärdering på plats av sin verksamhet

genom ett ackrediteringsorgan eller, i förekommande fall, genom

en behörig myndighet. Kommissionen får också ge experter i

uppdrag att på platsen granska produktionsreglerna och de

kontrollåtgärder som den berörda kontrollmyndigheten eller det

berörda kontrollorganet bedriver i tredjelandet.

De erkända kontrollorganen eller kontrollmyndigheterna skall

tillhandahålla de bedömningsrapporter som utfärdats av ackredi-

teringsorganet eller, i förekommande fall, den behöriga myndig-

heten, om den regelbundna utvärderingen, övervakningen och

fleråriga omvärderingen på plats av sin verksamhet.

På grundval av uppgifterna i dessa bedömningsrapporter skall

kommissionen, biträdd av medlemsstaterna, sörja för lämplig

tillsyn av erkända kontrollmyndigheter och kontrollorgan genom

att regelbundet ompröva erkännandet. Tillsynens art skall

fastställas på grundval av en bedömning av risken för förekomst

av oegentligheter eller överträdelser av bestämmelserna i denna

förordning.

L 189/20

SV

Europeiska unionens officiella tidning

20.7.2007

AVDELNING VII

SLUTBESTÄMMELSER OCH ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

Artikel 34

Fri rörlighet för ekologiska produkter

1. Behöriga myndigheter, kontrollmyndigheter och kontrollor-

gan får inte, med hänvisning till produktionsmetoden, märk-

ningen eller presentationen av produktionsmetoden, förbjuda

eller inskränka saluföringen av ekologiska produkter som har

kontrollerats av en annan kontrollmyndighet eller ett annat

kontrollorgan i en annan medlemsstat, så länge sådana produkter

uppfyller kraven i denna förordning. Framför allt får inga

ytterligare kontroller eller ekonomiska bördor påläggas utöver

dem som föreskrivs i avdelning V i denna förordning.

2. Medlemsstaterna får inom sitt territorium tillämpa strängare

regler för ekologisk växt- och animalieproduktion, om dessa

regler även är tillämpliga på icke-ekologisk produktion och

förutsatt att de är förenliga med gemenskapsrätten och att

saluföringen av ekologiska produkter som framställts utanför den

berörda medlemsstatens territorium inte förbjuds eller inskränks.

Artikel 35

Överföring av information till kommissionen

Medlemsstaterna skall regelbundet lämna följande information

till kommissionen:

a)

De behöriga myndigheternas namn och adress och, i

tillämpliga fall, deras kodnummer och överensstämmelse-

märkningar.

b)

Förteckningar över kontrollmyndigheter och kontrollorgan

och deras kodnummer och, i tillämpliga fall, deras

överensstämmelsemärkningar. Kommissionen skall regel-

bundet offentliggöra förteckningen över kontrollmyndig-

heter och kontrollorgan.

Artikel 36

Statistiska uppgifter

Medlemsstaterna skall till kommissionen översända de statistiska

uppgifter som krävs för att tillämpa och följa upp denna

förordning. Dessa statistiska uppgifter skall definieras inom

ramen för gemenskapens statistiska program.

Artikel 37

Kommitté för ekologisk produktion

1. Kommissionen skall biträdas av en föreskrivande kommitté

för ekologisk produktion.

2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i

beslut 1999/468/EG tillämpas.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara

tre månader.

Artikel 38

Tillämpningsbestämmelser

Kommissionen skall i enlighet med det förfarande som avses i

artikel 37.2 och i enlighet med de mål och principer som

fastställs i avdelning II anta närmare bestämmelser för tillämp-

ningen av denna förordning. Dessa skall särskilt inbegripa

följande:

a)

Närmare bestämmelser om de produktionsregler som

fastställs i avdelning III, särskilt när det gäller de särskilda

krav och villkor som aktörerna skall uppfylla.

b)

Närmare bestämmelser om de märkningsregler som fast-

ställs i avdelning IV.

c)

Närmare bestämmelser om det kontrollsystem som inrättas

genom avdelning V, särskilt när det gäller minimikraven för

kontroll, tillsyn och granskning, de särskilda villkoren för

delegering av arbetsuppgifter till privata kontrollorgan,

kriterierna för godkännande av sådana organ och åter-

kallandet av detta samt den styrkande dokumentation som

avses i artikel 29.

d)

Närmare bestämmelser om de regler för import från

tredjeländer som fastställs i avdelning VI, särskilt när det

gäller de kriterier och förfaranden som skall följas för

erkännande enligt artiklarna 32 och 33 av tredjeländer och

kontrollorgan, inklusive offentliggörande av förteckningar

över erkända tredjeländer och kontrollorgan, och när det

gäller det certifikat som avses i artikel 33.1 d, med hänsyn

till fördelarna med elektronisk certifiering.

e)

Närmare bestämmelser om ekologiska produkters fria

rörlighet enligt artikel 34 och överföring av information

till kommissionen enligt artikel 35.

Artikel 39

Upphävande av förordning (EEG) nr 2092/91

1. Förordning (EEG) nr 2092/91 skall upphöra att gälla från

och med den 1 januari 2009.

2. Hänvisningar till den upphävda förordning (EEG) nr 2092/

91 skall anses som hänvisningar till den här förordningen.

Artikel 40

Övergångsåtgärder

Åtgärder för att underlätta övergången från bestämmelserna i

förordning (EEG) nr 2092/91 till den här förordningen skall vid

behov antas i enlighet med det förfarande som avses i

artikel 37.2.

20.7.2007

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 189/21

Artikel 41

Rapport till rådet

1. Kommissionen skall senast den 31 december 2011 över-

lämna en rapport till rådet.

2. Rapporten skall i synnerhet vara en genomgång av de

erfarenheter som gjorts vid tillämpningen av denna förordning

och särskilt beakta följande frågor:

a)

Tillämpningsområdet för denna förordning, särskilt beträf-

fande ekologiska livsmedel som beretts av storkök.

b)

Förbudet mot användning av GMO, inklusive tillgången på

produkter som inte framställts genom GMO, säljardeklara-

tionen, möjligheten att använda specifika toleranströsklar

och deras effekt på den ekologiska sektorn.

c)

Den inre marknadens och kontrollsystemets sätt att

fungera, i synnerhet en bedömning av att fastställd praxis

inte medför illojal konkurrens eller hinder för produktionen

och saluföringen av ekologiska produkter.

3. Kommissionen skall vid behov låta rapporten åtföljas av

tillämpliga förslag.

Artikel 42

Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att

den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

När det gäller vissa djurarter, vissa vattenlevande växter och vissa

mikroalger skall, om närmare produktionsregler inte fastställts,

bestämmelserna om märkning i artikel 23 och om kontroller i

avdelning V tillämpas. I avvaktan på införande av närmare

produktionsregler skall nationella regler eller, i avsaknad av

sådana, privata standarder som godtas eller erkänns av

medlemsstaterna gälla.

Den skall tillämpas från och med den 1 januari 2009.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Luxemburg den 28 juni 2007.

På rådets vägnar

S. GABRIEL

Ordförande

L 189/22

SV

Europeiska unionens officiella tidning

20.7.2007

BILAGA

TERMER I ARTIKEL 23.1

BG:

биологичен.

ES:

ecológico, biológico.

CS:

ekologické, biologické.

DA:

økologisk.

DE:

ökologisch, biologisch.

ET:

mahe, ökoloogiline.

EL:

βιολογικό.

EN:

organic.

FR:

biologique.

GA:

orgánach.

IT:

biologico.

LV:

bioloģisks, ekoloģisks.

LT:

ekologiškas.

LU:

biologesch.

HU:

ökológiai.

MT:

organiku.

NL:

biologisch.

PL:

ekologiczne.

PT:

biológico.

RO:

ecologic.

SK:

ekologické, biologické.

SL:

ekološki.

FI:

luonnonmukainen.

SV:

ekologisk.

20.7.2007

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 189/23

i

(Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras)

fÖrordningar

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 967/2008

av den 29 september 2008

om ändring av förordning (EG) nr 834/2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska

produkter

europeiska

unionens

rÅd

har

antagit

denna

fÖrordning

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska

gemenskapen, särskilt artikel 37.2,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande, och

av följande skäl:

HQI

Genom rådets förordning (EG) nr 834/2007 (1) infördes

regler om obligatoriska uppgifter i märkningen på eko­

logiska produkter och i dessa ingår, från och med den

1 januari 2009, gemenskapens logotyp på färdigförpack­

ade livsmedel i enlighet med artikel 24.1 b i den förord­

ningen.

HRI

Det har visat sig att gemenskapens nuvarande logotyp i

enlighet med bilaga V till rådets förordning (EEG) nr

2092/91 av den 24 juni 1991 om ekologisk produktion

av jordbruksprodukter och uppgifter därom på jord­

bruksprodukter och livsmedel (2), kan förväxlas med

andra nuvarande logotyper för skyddade geografiska be­

teckningar och skyddade ursprungsbeteckningar i enlig­

het med kommissionens förordning (EG) nr 1898/2006

av den 14 december 2006 om fastställande av närmare

tillämpningsbestämmelser för rådets förordning (EG) nr

510/2006 om skydd av geografiska beteckningar och

ursprungsbeteckningar

för

jordbruksprodukter

och

livsmedel (3) och med logotypen för garanterade traditio­

nella specialiteter som definieras i kommissionens förord­

ning (EG) nr 1216/2007 av den 18 oktober 2007 om

tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr

509/2006 om garanterade traditionella specialiteter av

jordbruksprodukter och livsmedel (4).

HSI

Att märkningen av en produkt är informativ med en

särskiljande och tilltalande gemenskapslogotyp som sym­

boliserar ekologisk produktion och tydligt identifierar

produkten är av vikt för att konsumenterna ska kunna

uppfatta vad det är för slags produkt. Det tar tid att

utveckla en sådan gemenskapslogotyp och att även

göra den känd bland allmänheten.

HTI

För att undvika onödiga ekonomiska och organisatoriska

bördor för operatörerna, bör den obligatoriska använd­

ningen av gemenskapslogotypen skjutas upp under den

tid det tar att skapa den nya gemenskapslogotypen. Detta

beslut hindrar inte operatörerna från att, på frivillig

grund, använda den nuvarande logotyp som definieras i

bilaga V till förordning (EEG) nr 2092/91.

HUI

Förordning (EG) nr 834/2007 bör därför ändras i enlig­

het med detta.

hÄrigenom fÖreskrivs fÖljandeZ

Artikel 1

I artikel 42 i förordning (EG) nr 834/2007 ska följande stycke

läggas till:

”Artikel 24.1 b och c ska dock tillämpas från och med den

1 juli 2010.

sv

3.10.2008

Europeiska unionens officiella tidning

L 264/1

H1I eut l QXYL RPNWNRPPWL ³N QN

H2I egt l QYXL RRNWNQYYQL ³N QN

H3I eut l SVYL RSNQRNRPPVL ³N QN

H4I eut l RWUL QYNQPNRPPWL ³N SN

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens

officiella tidning

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 29 september 2008.

På rådets vägnar

mN barnier

Ordförande

sv

L 264/2

Europeiska unionens officiella tidning

3.10.2008

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1254/2008

av den 15 december 2008

om ändring av förordning (EG) nr 889/2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG)

nr 834/2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter med avseende på

ekologisk produktion, märkning och kontroll

brolmbfph^=dbjbkph^mbok^p=hljjfppflk=e^o=^kq^dfq

abkk^=cÖoloakfkd

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska

gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den

28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av eko­

logiska produkter och om upphävande av förordning (EEG) nr

2092/91 (1), särskilt artiklarna 20.3, 21.2, 22.2 och 38 a, och

av följande skäl:

ENF

I förordning (EG) nr 834/2007, framförallt i artikel 20,

fastställs grundkrav för produktion av ekologisk jäst.

Tillämpningsföreskrifter för de kraven bör fastställas i

kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 (2).

EOF

Eftersom bestämmelser för produktion av ekologisk jäst

bör införas, bör förordning (EG) nr 889/2008 nu också

omfatta jäst som används som livsmedel och foder.

EPF

För att hjälpa jordbrukare som bedriver ekologiskt jord­

bruk att få tag på tillräckliga mängder foder till sina djur

och för att underlätta omställningen av områden för

ekologisk odling för att möta den ökade efterfrågan på

ekologiska produkter, är det lämpligt att tillåta att foder­

ransonen till 100 % utgörs av omställningsfoder, som är

producerat på jordbrukarens eget jordbruksföretag.

EQF

Enligt bilaga 6B till rådets förordning (EEG) 2092/91 (3)

är bara enzymer som normalt sett används som bearbet-

ningshjälpmedel tillåtna i ekologisk bearbetning; enzymer

som används som livsmedelstillsatser måste finnas upp­

tagna i förteckningen över godkända livsmedelstillsatser i

bilaga 6A.A.1 till den förordningen. Det är nödvändigt

att återinföra den bestämmelsen i de nya tillämpnings­

föreskrifterna.

ERF

Eftersom jäst inte anses vara en jordbruksprodukt enligt

artikel 32.3 i fördraget och för att ekologisk jäst ska

kunna märkas som ekologisk, måste bestämmelserna

om beräkning av ingredienser ändras. Beräkning av jäst

och jästprodukter som jordbruksingredienser kommer att

vara obligatorisk från och med den 31 december 2013.

Branschen behöver den tiden för att kunna anpassa sig.

ESF

Dekorationsmålning av kokta ägg är tradition i vissa

delar av Europeiska unionen en viss period på året, och

eftersom ekologiska ägg också kan målas och släppas ut

på marknaden och några medlemsstater har lämnat in en

begäran om att tillåta färg för det ändamålet, har en

panel oberoende experter undersökt vissa färger och

andra ämnen avsedda för desinficering och konserve­

rande av kokta ägg (4) och dragit slutsatsen att flera na­

turliga färger, samt konstgjorda former av järnoxider och

järnhydroxider, temporärt kan godkännas. Med tanke på

produktionens lokala karaktär och att den är säsongsbun­

den, är det dock lämpligt att behöriga myndigheter får

utfärda relevanta godkännanden.

ETF

I enlighet med en rekommendation från en panel för

ekologisk jäst (5) bör flera produkter och ämnen som är

nödvändiga vid produktionen av ekologisk jäst, jästbered­

ningar och jästsammansättningar godkännas i enlighet

med artikel 21 i förordning (EG) nr 834/2007. I arti­

kel 20 i den förordningen fastställs att endast ekologiskt

producerade substrat får användas för produktion av eko­

logisk jäst och ekologisk jäst får inte förekomma i eko­

logiska livsmedel eller ekologiskt foder tillsammans med

icke-ekologisk jäst. Expertpanelen rekommenderade dock

i sina slutsatser av den 10 juli 2008 att man temporärt

skulle tillåta 5 % icke-ekologiskt jästextrakt, till dess att

ekologiskt jästextrakt finns att tillgå, som ytterligare sub­

strat för produktion av ekologisk jäst som källa till kväve,

fosfor, vitaminer och mineraler. I enlighet med flexibili­

tetsreglerna enligt artikel 22.2 e i den förordningen bör

5 % icke-ekologiskt jästextrakt godkännas för produktion

av ekologisk jäst.

EUF

Förordning (EG) nr 889/2008 bör därför ändras i enlig­

het med detta.

ps

L 337/80

Europeiska unionens officiella tidning

16.12.2008

E1F=brq=i=NUVI=OMKTKOMMTI=íK=NK

E2F=brq=i=ORMI=NUKVKOMMUI=íK=NK

E3F=bdq=i=NVUI=OOKTKNVVNI=íK=NK=cöìéìÞèãèá=EbbdF=èì=OMVOLVN=ïêêâäðí

éÝâ=ßìíäîîí=áßèéç=àöìéìÞèãèá=EbdF=èì=UPQLOMMT=çßÞ=ðßìåÛè=àìåè

éÝâ=çßÞ=Þßè=N=äÛèïÛìã=OMMVK

E4F=oßåéççßèÞÛîãéèßì=àìåè=áìïêêßè=Ûð=éÜßìéßèÞß=ßòêßìîßì=éç

”ßè

ÛèíöåÛè=éç=àäìáäçèßè=àöì=çåæèãèá=Ûð=íåÛæßè=êå=ßåéæéáãíåÛ=êåíå­

äáá

”K=ñññKéìáÛèãÝJàÛìçãèáKßïìéêÛKßï

E5F=oßåéççßèÞÛîãéèßì=àìåè=áìïêêßè=Ûð=éÜßìéßèÞß=ßòêßìîßì=éç

”_ß­

íîäççßæíßì=éç=ßåéæéáãíå=ääíî

”K=ñññKéìáÛèãÝJàÛìçãèáKßïìéêÛKßï

EVF

Ändringarna bör tillämpas från och med den dag som

förordning (EG) nr 889/2008 börjar tillämpas.

ENMF

De åtgärder som föreskrivs i den här förordningen är

förenliga med yttrandet från den föreskrivande kommit­

tén för ekologisk produktion.

eÄofdbklj=cÖobphofsp=cÖig^kabK

Artikel 1

Förordning (EG) nr 889/2008 ska ändras på följande sätt:

1. I artikel 1.2 ska led d utgå.

2. Artikel 21.1 ska ersättas med följande:

”1.

Foderblandningen i foderransonerna får i genomsnitt

innehålla högst 30 % omställningsfoder. När omställnings­

fodret kommer från en enhet som ingår i det aktuella jord­

bruksföretaget får procentandelen ökas till 100 %.

3. Artikel 27 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 b ska följande mening läggas till:

”Enzymer som ska användas som livsmedelstillsatser

måste dock förtecknas i bilaga VIII, avsnitt A.

b) I punkt 2 ska följande led läggas till:

”c) Från och med den 31 december 2013 ska jäst och

jästprodukter beräknas som ingredienser av jord­

bruksursprung.

c) Följande punkt ska läggas till som punkt 4:

”4.

I fråga om den traditionella dekorationsmålningen

av skalen på kokta ägg som producerats för att släppas ut

på marknaden vid en viss tidpunkt på året, får den be­

höriga myndigheten för den period som avses ovan god­

känna användning av naturliga färger och naturliga be­

läggningar. Godkännandet får till och med den 31 decem­

ber 2013 omfatta konstgjorda former av järnoxider och

järnhydroxider. Godkännanden ska meddelas kommissio­

nen och medlemsstaterna.

4. Följande artikel 27a ska läggas till:

”Artikel 27a

I fråga om tillämpningen av artikel 20.1 i förordning (EG) nr

834/2007 får följande ämnen användas vid produktion, be­

redning och sammansättning av jäst:

a) Ämnen som förtecknas i bilaga VIII, avsnitt C till den här

förordningen.

b) Produkter och ämnen som avses i artikel 27.1 b och e i

den här förordningen.

5. I avdelning II kapitel 6 ska följande avsnitt 3a läggas till:

” A v s n i t t 3 a

U n d a n t a g

f r å n

p r o d u k t i o n s r e g l e r n a

i

f r å g a o m a n v ä n d n i n g a v s p e c i f i k a p r o ­

d u k t e r o c h ä m n e n v i d b e a r b e t n i n g e n i

e n l i g h e t m e d a r t i k e l 2 2 . 2 e i f ö r o r d n i n g

( E G ) n r 8 3 4 / 2 0 0 7

Artikel 46a

Tillsats av icke-ekologiskt jästextrakt

I de fall villkoren i artikel 22.2 e i förordning (EG) nr

834/2007 ska tillämpas är det tillåtet att vid produktion

av ekologisk jäst tillsätta upp till 5 % icke-ekologiskt jästext­

rakt eller autolysat till substratet (beräknad som torrsub­

stans), om tillverkaren inte kan få tag på ekologiskt tillverkat

jästextrakt eller autolysat.

Tillgängligheten på ekologiskt jästextrakt eller autolysat ska

undersökas på nytt före den 31 december 2013 i syfte att

dra tillbaka den här bestämmelsen.

6. Bilaga VIII ska ändras i enlighet med bilagan till den här

förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att

den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2009.

ps

16.12.2008

Europeiska unionens officiella tidning

L 337/81

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 15 december 2008.

På kommissionens vägnar

jÛìãÛèè=cfp`ebo=_lbi

Ledamot av kommissionen

BILAGA

_ãæÛáÛ=sfff=îãææ=àöìéìÞèãèá=EbdF=èì=UUVLOMMU=íåÛ=äèÞìÛí=êå=àöæäÛèÞß=íäîîW

NK=f=ÜãæÛáÛ=sfff=íåÛ=ìïÜìãåßè=ßìíäîîÛí=çßÞ=àöæäÛèÞßW

”Vissa produkter och ämnen som används vid produktion av bearbetade ekologiska livsmedel, jäst och

jästprodukter som avses i artikel 27.1 a och 27a a

OK=cöæäÛèÞß=íåÛ=æäááÛí=îãææ=íéç=Ûðíèãîî=`W

”^spkfqq=`=–=_b^o_bqkfkdpegÄimjbabi=cÖo=molarhqflk=^s=gÄpq=l`e=gÄpqmolarhqbo

Namn

Primärjäst

Jästberedningar och

-sammansättningar

Särskilda villkor

hÛæÝãïçåæéìãÞ

u

héæÞãéòãÞ

u

u

`ãîìéèíóìÛ

u

cöì=êeJìßáæßìãèá=ðãÞ=ääíîîãææðßìåèãèá

jäöæåíóìÛ

u

cöì=êeJìßáæßìãèá=ðãÞ=ääíîîãææðßìåèãèá

hðäðß

u

u

póìß

u

u

méîÛîãííîäìåßæíß

u

u

cöì=àãæîìßìãèá

kÛîìãïçåÛìÜéèÛî

u

u

cöì=êeJìßáæßìãèá

sßáßîÛÜãæãíåÛ=éæäéì

u

u

pçöìäJI=íæäêêJ=ßææßì=íåïçÞäçêèãèáíçßÞßæ

ps

L 337/82

Europeiska unionens officiella tidning

16.12.2008

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1235/2008

av den 8 december 2008

om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 834/2007 vad gäller ordningen för import

av ekologiska produkter från tredjeländer

brolmbfph^=dbjbkph^mbok^p=hljjfppflk=e^o=^kq^dfq

abkk^=cÖoloakfkd

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska

gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den

28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av eko­

logiska produkter och om upphävande av förordning (EEG) nr

2092/91 (1), särskilt artiklarna 32.2, 33.2, 38 d och 40, och

av följande skäl:

ENF

I artiklarna 32 och 33 i förordning (EG) nr 834/2007

fastställs allmänna bestämmelser för import av ekologiska

produkter. För att garantera att dessa bestämmelser til-

lämpas korrekt och enhetligt bör det fastställas tillämp­

ningsföreskrifter och förfaranden för deras tillämpning.

EOF

Eftersom det sedan 1992 har byggts upp en omfattande

erfarenhet av import av produkter som ger likvärdiga

garantier bör kontrollorgan och kontrollmyndigheter få

en relativt kort tid på sig för att ansöka om att föras upp

på förteckningen över likvärdighet i enlighet med arti­

kel 33 i förordning (EG) nr 834/2007. Eftersom det

saknas erfarenhet av den direkta tillämpningen av ge­

menskapsreglerna för produktion och märkning av eko­

logiska produkter utanför gemenskapens territorium bör

de kontrollorgan och kontrollmyndigheter som vill an­

söka om att föras in i förteckningen över överensstäm­

melse i enlighet med artikel 32 i förordning (EG) nr

834/2007 emellertid få längre tid på sig. Därför bör

det införas en längre period för inlämning och gransk­

ning av dessa ansökningar.

EPF

För produkter som importeras i enlighet med artikel 32 i

förordning (EG) nr 834/2007 måste de berörda aktörerna

kunna lägga fram styrkande dokumentation. Det behöver

upprättas en förlaga för denna styrkande dokumentation.

Produkter som importeras i enlighet med artikel 33 i

förordning (EG) nr 834/2007 måste omfattas av ett

kontrollintyg. Det behöver fastställas närmare bestämmel­

ser för utfärdandet av detta certifikat. Dessutom bör det

införas ett förfarande för att på gemenskapsnivå sam­

ordna vissa kontroller av produkter som importerats

från tredjeländer och som ska marknadsföras som eko­

logiska i gemenskapen.

EQF

Argentina, Australien, Costa Rica, Indien, Israel, Nya Zee­

land och Schweiz har tidigare tagits upp som tredjeländer

från vilka importerade produkter kan marknadsföras som

ekologiska i gemenskapen i enlighet med kommissionens

förordning (EG) nr 345/2008 av den 17 april 2008 om

genomförande av den ordning för import från tredjeland

som föreskrivs i rådets förordning (EEG) nr 2092/91 om

ekologisk produktion av jordbruksprodukter och uppgif­

ter därom på jordbruksprodukter och livsmedel (2). Kom­

missionen har åter undersökt läget i dessa länder i enlig­

het med kriterierna i förordning (EG) nr 834/2007, med

hänsyn till de produktionsregler som tillämpas och erfa­

renheterna av importen av ekologiska produkter från

dessa tredjeländer, som tidigare ingick i den förteckning

som avses i artikel 11.1 i rådets förordning (EEG) nr

2092/91. Med utgångspunkt i den undersökningen kon­

stateras att villkoren för att ta med Argentina, Australien,

Costa Rica, Indien, Israel och Nya Zeeland i förteck­

ningen över likvärdiga tredjeländer enligt artikel 33.1 i

förordning (EG) nr 834/2007 uppfylls.

ERF

Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet

har ingått ett avtal om handel med jordbruksprodukter (3)

som godkändes genom rådets och kommissionens beslut

2002/309/EG (4). Bilaga 9 till det avtalet gäller ekologiskt

framställda jordbruksprodukter och livsmedel och där

anges att parterna ska vidta de åtgärder som krävs för

att ekologiska produkter som uppfyller den andra partens

lagar och föreskrifter ska kunna importeras och föras ut

på marknaden. För tydlighetens skull bör Schweiz också

föras upp på förteckningen över likvärdiga tredjeländer i

enlighet med artikel 33.1 i förordning (EG) nr 834/2007.

ESF

Medlemsstaternas myndigheter har stor erfarenhet och

sakkunskap i fråga om att bevilja tillgång till ekologiska

importerade varor i gemenskapens territorium. När för­

teckningarna över tredjeländer och kontrollorgan och

kontrollmyndigheter upprättas bör denna erfarenhet tas

till vara och kommissionen bör kunna ta hänsyn till

medlemsstaternas och andra sakkunnigas rapporter. Det

arbete som krävs för att göra detta bör fördelas rättvist

och proportionellt.

ps

12.12.2008

Europeiska unionens officiella tidning

L 334/25

E1F=brq=i=NUVI=OMKTKOMMTI=íK=NK

E2F=brq=i=NMUI=NUKQKOMMUI=íK=UK

E3F=bdq=i=NNQI=PMKQKOMMOI=íK=NPOK

E4F=bdq=i=NNQI=PMKQKOMMOI=íK=NK

ETF

Det bör också införas övergångsbestämmelser för de an­

sökningar från tredjeländer som kommer in till kommis­

sionen före den 1 januari 2009, då förordning (EG) nr

834/2007 ska börja tillämpas.

EUF

För att inte störa den internationella handeln och för att

underlätta övergången från bestämmelserna i förordning

(EEG) nr 2092/91 till dem som införs genom förordning

(EG) nr 834/2007 är det nödvändigt att förlänga med­

lemsstaternas möjlighet att fortsätta att från fall till fall

bevilja tillstånd till importörer för att släppa ut produkter

på gemenskapsmarknaden tills de åtgärder som krävs för

att tillämpa de nya importreglerna har införts, särskilt när

det gäller erkännandet av de kontrollorgan och kontroll­

myndigheter som avses i artikel 33.3 i förordning (EG) nr

834/2007. Denna möjlighet bör gradvis fasas ut i takt

med att den förteckning över kontrollorgan som avses i

den artikeln upprättas.

EVF

För att förbättra öppenheten och garantera att denna

förordning tillämpas bör det upprättas ett elektroniskt

system för informationsutbyte mellan kommissionen,

medlemsstaterna, tredjeländerna samt kontrollorganen

och kontrollmyndigheterna.

ENMF

Tillämpningsföreskrifterna i den här förordningen ersätter

dem som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr

345/2008 och i kommissionens förordning (EG) nr

605/2008 av den 20 juni 2008 om tillämpningsföre­

skrifter för kontrollintyg för import från tredjeland enligt

artikel 11 i rådets förordning (EEG) nr 2092/91 om

ekologisk produktion av jordbruksprodukter och uppgif­

ter därom på jordbruksprodukter och livsmedel (1). De

förordningarna bör därför upphävas och ersättas av en

ny förordning.

ENNF

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är fören­

liga med yttrandet från den föreskrivande kommittén för

ekologisk produktion.

eÄofdbklj=cÖobphofsp=cÖig^kabK

^sabikfkd=f

INLEDANDE BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs tillämpningsföreskrifter för import

av överensstämmande produkter och produkter som ger likvär­

diga garantier i enlighet med artiklarna 32 och 33 i förordning

(EG) nr 834/2007.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1. kontrollintyg: det kontrollintyg som avses i artikel 33.1 d i

förordning (EG) nr 834/2007 för en sändning.

2. styrkande dokumentation: den dokumentation som anges i ar­

tikel 68 i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 (2)

och i artikel 6 i den här förordningen och för vilken förlagan

återfinns i bilaga II till den här förordningen.

3. sändning: ett antal produkter som sorterar under ett eller flera

KN-nummer, omfattas av ett enda kontrollintyg, transporte­

ras med samma transportmedel och kommer från samma

tredjeland.

4. förste mottagare: fysisk eller juridisk person enligt definitionen

i artikel 2 d i förordning (EG) nr 889/2008.

5. verifiering av sändning: den verifiering av kontrollintyget som

utförs av medlemsstatens ansvariga myndigheter i enlighet

med artikel 13 i den här förordningen samt, om dessa myn­

digheter finner det lämpligt, av att själva produkterna mot­

svarar kraven i förordning (EG) nr 834/2007, förordning

(EG) nr 889/2008 och i den här förordningen.

6. medlemsstatens ansvariga myndigheter: tullmyndigheterna eller

andra myndigheter som har utsetts av medlemsstaten.

7. bedömningsrapport: de bedömningsrapporter som avses i ar­

tiklarna 32.2 och 33.3 i förordning (EG) nr 834/2007 och

som har upprättats av en oberoende tredjepart som uppfyller

kraven i ISO-standard 17011 eller av en ansvarig behörig

myndighet och som omfattar uppgifter om dokumentöver­

syner, inklusive de beskrivningar som anges i artiklarna 4.3 b

och 11.3 b i den här förordningen, om förvaltningsrevision

inklusive kritiska områden och om riskorienterade vittnes­

granskningar i representativa tredjeländer.

ps

L 334/26

Europeiska unionens officiella tidning

12.12.2008

E1F=brq=i=NSSI=OTKSKOMMUI=íK=PK

E2F=brq=i=ORMI=NUKVKOMMUI=íK=NK

^sabikfkd=ff

IMPORT AV ÖVERENSSTÄMMANDE PRODUKTER

KAPITEL 1

Förteckning över erkända kontrollorgan och

kontrollmyndigheter när det gäller överensstämmelse

Artikel 3

Sammanställning av och innehåll i förteckningen över

erkända kontrollorgan och kontrollmyndigheter när det

gäller överensstämmelse

1.

Kommissionen ska upprätta en förteckning över erkända

kontrollorgan och kontrollmyndigheter när det gäller överens­

stämmelse i enlighet med artikel 32.2 i förordning (EG) nr

834/2007. Förteckningen återfinns i bilaga I till den här förord­

ningen. Förfarandena för att upprätta och ändra förteckningen

fastställs i artiklarna 4, 16 och 17 i den här förordningen.

Förteckningen ska göras tillgänglig för allmänheten på Internet

i enlighet med artiklarna 16.4 och 17 i den här förordningen.

2.

Förteckningen ska innehålla alla uppgifter om varje kont-

rollorgan eller kontrollmyndighet som krävs för att kontrollera

att produkter som släpps ut på gemenskapsmarknaden har kon­

trollerats av ett kontrollorgan eller en kontrollmyndighet som

har erkänts i enlighet med artikel 32.2 i förordning (EG) nr

834/2007, och särskilt uppgifter om

a) kontrollorganets eller kontrollmyndighetens namn och

adress, inklusive e-postadress och webbadress samt deras

kodnummer,

b) de tredjeländer som berörs och där produkterna har sitt ur­

sprung,

c) de berörda produktkategorierna för varje tredjeland,

d) hur länge kontrollorganet eller kontrollmyndigheten ska fin­

nas med i förteckningen,

e) den Internetadress där förteckningen över de aktörer som

omfattas av kontrollsystemet återfinns, inklusive deras certi­

fieringsstatus och berörda produktkategorier och även över

aktörer och produkter vars certifiering tillfälligt eller slutligt

har dragits in.

Artikel 4

Förfarande för att ansöka om att föras upp på

förteckningen över erkända kontrollorgan och

kontrollmyndigheter när det gäller överensstämmelse

1.

På begäran av företrädaren för det berörda kontrollorganet

eller den berörda kontrollmyndigheten ska kommissionen pröva

huruvida kontrollorganet eller kontrollmyndigheten ska erkän­

nas och föras in i den förteckning som föreskrivs i artikel 3.

Endast fullständiga ansökningar som har tagits emot före den

31 oktober 2011 ska beaktas. Ansökningarna ska följa den

förlaga som kommissionen har utfärdat i enlighet med arti­

kel 17.2 inför upprättandet av den första förteckningen. För

de påföljande kalenderåren ska endast fullständiga ansökningar

som har tagits emot före den 31 oktober varje år beaktas.

2.

Ansökningarna får lämnas in av kontrollorgan eller kon­

trollmyndigheter i gemenskapen eller i ett tredjeland.

3.

Ansökan ska bestå av teknisk dokumentation som ska

innehålla alla uppgifter som kommissionen behöver för att se

till att villkoren i artikel 32.1 och 32.2 i förordning (EG) nr

834/2007 uppfylls för alla ekologiska produkter avsedda för

export till gemenskapen, dvs.

a) en översikt över kontrollorganets eller kontrollmyndighetens

verksamhet i det berörda tredjelandet eller de berörda tred­

jeländerna, inklusive en uppskattning av antalet involverade

aktörer och en angivelse av förväntade egenskaper och

mängder av jordbruksprodukter och livsmedel med ursprung

från det eller de berörda tredjeländerna som är avsedda för

export till gemenskapen enligt bestämmelserna i artikel 32.1

och 32.2 i förordning (EG) nr 834/2007,

b) en detaljerad beskrivning av hur avdelningarna II, III och IV i

förordning (EG) nr 834/2007 samt bestämmelserna i förord­

ning (EG) nr 889/2008 har genomförts i det berörda tred­

jelandet eller i vart och ett av de berörda tredjeländerna,

c) en kopia av bedömningsrapporten i enlighet med artikel 32.2

fjärde stycket i förordning (EG) nr 834/2007 som

i) visar att kontrollorganet eller kontrollmyndigheten på ett

tillfredsställande sätt har bedömts kunna uppfylla villko­

ren i artikel 32.1 och 32.2 i förordning (EG) nr

834/2007,

ii) utfärdar garantier för de delar som avses i artikel 27.2,

27.3, 27.5, 27.6 och 27.12 i förordning (EG) nr

834/2007,

iii) intygar att kontrollorganet eller kontrollmyndigheten

uppfyller de kontrollkrav och försiktighetsbestämmelser

som anges i avdelning IV i förordning (EG) nr 889/2008,

och

ps

12.12.2008

Europeiska unionens officiella tidning

L 334/27

iv) bekräftar att kontrollorganet eller kontrollmyndigheten

effektivt har utfört sin kontrollverksamhet enligt dessa

villkor och krav,

d) bevis på att kontrollorganet eller kontrollmyndigheten har

anmält sin verksamhet till myndigheterna i det berörda tred­

jelandet och har åtagit sig att följa de juridiska krav som

myndigheterna i det berörda tredjelandet ställer,

e) den webbadress där förteckningen över aktörer som omfattas

av kontrollsystemet går att återfinna, samt en kontaktpunkt

med lättillgänglig information om deras certifieringsstatus,

berörda produktkategorier samt om aktörer och produkter

för vilka certifieringen tillfälligt eller slutgiltigt har dragits in,

f) ett åtagande om att följa bestämmelserna i artikel 5 i denna

förordning,

g) all annan information som kontrollorganet, kontrollmyndig­

heten eller kommissionen anser är relevant.

4.

När kommissionen prövar en ansökan om att föras in i

förteckningen över kontrollorgan och kontrollmyndigheter, eller

när som helst efter ett sådant införande, får kommissionen be­

gära kompletterande information, däribland rapporter från be­

sök på plats av oberoende experter. Dessutom får kommissio­

nen på grundval av riskbedömningar eller vid misstänkta

oegentligheter anordna granskningar på plats av experter som

den utser.

5.

Kommissionen ska pröva om den tekniska dokumentation

som anges i punkt 3 och de uppgifter som anges i punkt 4 är

tillfredsställande och kan därefter besluta att erkänna och föra in

ett kontrollorgan eller en kontrollmyndighet i förteckningen.

Detta beslut ska fattas enligt det förfarande som anges i arti­

kel 37.2 i förordning (EG) nr 834/2007.

Artikel 5

Förvaltning och översyn av förteckningen över erkända

kontrollorgan och kontrollmyndigheter när det gäller

överensstämmelse

1.

Kontrollorgan eller kontrollmyndigheter får endast föras in

i den förteckning som anges i artikel 3 om de uppfyller följande

skyldigheter:

a) Om det, efter det att ett kontrollorgan eller en kontrollmyn­

dighet har införts i förteckningen görs några ändringar i de

bestämmelser som kontrollorganet eller kontrollmyndigheten

tillämpar, ska det berörda organet eller den berörda myndig­

heten anmäla detta till kommissionen. Begäran om ändringar

i de uppgifter om ett kontrollorgan eller en kontrollmyndig­

het som avses i artikel 3.2 ska också anmälas till kommis­

sionen.

b) Ett kontrollorgan eller en kontrollmyndighet som finns upp­

tagen i förteckningen ska hålla all information om sin kont-

rollverksamhet i det berörda tredjelandet tillgänglig och

lämna över den efter första anmodan. Organet eller myndig­

heten ska ge de experter som utses av kommissionen tillgång

till sina kontor och anläggningar.

c) Senast den 31 mars varje år ska kontrollorganet eller kont­

rollmyndigheten översända en kortfattad årsrapport till kom­

missionen med uppdateringar av informationen i den tek­

niska dokumentation som avses i artikel 4.3. Rapporten ska

innehålla en beskrivning av kontrollorganets eller kont­

rollmyndighetens kontrollverksamhet i de berörda tredjelän­

derna under det föregående året, uppnådda resultat, konsta­

terade oegentligheter och överträdelser samt vidtagna korri­

gerande åtgärder. Dessutom ska rapporten innehålla den se­

naste bedömningsrapporten eller uppdateringen av den, med

resultatet av den regelbundna utvärderingen, övervakningen

och fleråriga omvärderingen på plats som anges i artikel 32.2

i förordning (EG) nr 834/2007. Kommissionen får begära all

annan ytterligare information som den anser är nödvändig.

d) Mot bakgrund av mottagen information får kommissionen

när som helst ändra specifikationerna avseende kontrollorga­

net eller kontrollmyndigheten och får ta bort det organet

eller den myndigheten från den förteckning som avses i

artikel 3. Ett sådant beslut får även fattas om kontrollorganet

eller kontrollmyndigheten inte har lämnat in begärd infor­

mation eller inte har gått med på en granskning på plats.

e) Kontrollorganet eller kontrollmyndigheten ska på en webb­

plats ge alla berörda parter tillgång till en kontinuerligt upp­

daterad förteckning över aktörer och produkter som är cer­

tifierade som ekologiska.

2.

Om ett kontrollorgan eller en kontrollmyndighet inte läm­

nar in den årsrapport som avses i punkt 1 c, inte håller till­

gänglig eller inte förmedlar all information i samband med den

tekniska dokumentationen, kontrollsystemet eller den uppdate­

rade förteckningen över aktörer och produkter som är certifie­

rade som ekologiska, eller inte tillåter en granskning på plats på

kommissionens begäran inom en period som kommissionen ska

fastställa beroende på hur allvarligt problemet är och som i

allmänhet inte får vara kortare än 30 dagar, får det kontrollor­

ganet eller den kontrollmyndigheten tas bort från förteckningen

över kontrollorgan och kontrollmyndigheter i enlighet med för­

farandet i artikel 37.2 i förordning (EG) nr 834/2007.

Om ett kontrollorgan eller en kontrollmyndighet inte vidtar

lämpliga och korrigerande åtgärder i rätt tid ska kommissionen

utan dröjsmål ta bort det organet eller den myndigheten från

förteckningen.

ps

L 334/28

Europeiska unionens officiella tidning

12.12.2008

KAPITEL 2

Styrkande

dokumentation

som

krävs

för

import

av

överensstämmande produkter

Artikel 6

Styrkande dokumentation

1.

Den styrkande dokumentation som krävs för import av

överensstämmande produkter i enlighet med artikel 32.1 c i

förordning (EG) nr 834/2007 ska i enlighet med artikel 17.2

i den här förordningen upprättas på grundval av den förlaga

som återges i bilaga II till den här förordningen och minst

innehålla alla element som ingår i förlagan.

2.

Den styrkande dokumentationen i original ska upprättas

av en kontrollmyndighet eller av det kontrollorgan som har

erkänts som utfärdare av sådan dokumentation genom ett beslut

i enlighet med artikel 4.

3.

Den myndighet eller det organ som utfärdar den styrkande

dokumentationen ska följa de bestämmelser som införts i en­

lighet med artikel 17.2 och i den mall, de anmärkningar och de

riktlinjer som kommissionen har utfärdat via det datoriserade

system för elektroniskt dokumentationsutbyte som avses i arti­

kel 17.1.

^sabikfkd=fff

IMPORT AV PRODUKTER SOM GER LIKVÄRDIGA

GARANTIER

KAPITEL 1

Förteckning över erkända tredjeländer

Artikel 7

Sammanställning av och innehåll i förteckningen över

tredjeländer

1.

Kommissionen ska upprätta en förteckning över erkända

tredjeländer i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EG) nr

834/2007. Förteckningen över erkända länder återges i bilaga

III till den här förordningen. Förfarandena för att upprätta och

ändra förteckningen fastställs i artiklarna 8 och 16 i den här

förordningen. Ändringar i förteckningen ska göras tillgängliga

för allmänheten på Internet i enlighet med artiklarna 16.4 och

17 i den här förordningen.

2.

Förteckningen ska innehålla alla uppgifter om varje tredje­

land som krävs för att kontrollera att produkter som släpps ut

på gemenskapsmarknaden har omfattats av kontrollsystemet i

det erkända tredjelandet i enlighet med artikel 33 i förordning

(EG) nr 834/2007, och särskilt

a) berörda produktkategorier,

b) produkternas ursprung,

c) en hänvisning till de produktionsregler som tillämpas i det

tredjelandet,

d) den behöriga myndighet i tredjelandet som har ansvar för

kontrollsystemet, samt den myndighetens adress, e-post-

adress och webbadress,

e) kontrollmyndigheten eller kontrollmyndigheterna i tredjelan­

det och/eller det eller de kontrollorgan som godkänts av den

behöriga myndigheten för att utföra kontroller, samt deras

adresser inklusive e-post- och webbadresser när så är lämp­

ligt,

f) den eller de myndigheter eller det eller de kontrollorgan som

i tredjelandet har ansvar för att utfärda certifikat inför import

till gemenskapen, deras adresser och kodnummer samt, där

så är lämpligt, deras e-post- och webbadresser,

g) hur länge tredjelandet ska finnas med i förteckningen.

Artikel 8

Förfarande för att ansöka om att föras in i förteckningen

över tredjeländer

1.

Kommissionen ska pröva huruvida ett tredjeland ska föras

in i den förteckning som föreskrivs i artikel 7 efter det att den

har mottagit en ansökan om att föras upp på förteckningen från

företrädaren för det berörda tredjelandet.

2.

Kommissionen behöver endast pröva ansökningar om att

föras in i förteckningen som uppfyller följande krav.

Ansökan ska kompletteras med teknisk dokumentation som ska

innehålla alla uppgifter som kommissionen behöver för att se

till att villkoren i artikel 33.1 i förordning (EG) nr 834/2007

uppfylls för produkter avsedda för export till gemenskapen, dvs.

a) allmän information om utvecklingen av den ekologiska pro­

duktionen i tredjelandet, de berörda produkterna, odlingsom­

rådet, produktionsregionerna, antalet producenter, livsme­

delsberedning som utförs,

b) angivelse av förväntade egenskaper hos och mängder av

ekologiska jordbruksprodukter och livsmedel som är avsedda

för export till gemenskapen,

c) de produktionsregler som tillämpas i tredjelandet samt en

bedömning av deras likvärdighet med de regler som tilläm­

pas i gemenskapen,

d) det kontrollsystem som tillämpas i tredjelandet inklusive den

övervaknings- och tillsynsverksamhet som bedrivs av de be­

höriga myndigheterna i tredjelandet samt en bedömning av

huruvida dess effektivitet är likvärdig med det kontrollsystem

som tillämpas i gemenskapen,

ps

12.12.2008

Europeiska unionens officiella tidning

L 334/29

e) den Internetadress eller andra adresser där förteckningen

över de aktörer som omfattas av kontrollsystemet går att

återfinna samt en kontaktpunkt där det finns lättillgänglig

information om deras certifieringsstatus och vilka produkter

som omfattas,

f) information som tredjelandet föreslår ska ingå i förteck­

ningen i enlighet med artikel 7,

h) ett åtagande om att följa bestämmelserna i artikel 9,

i) alla annan information som tredjelandet eller kommissionen

anser vara relevant.

3.

När kommissionen prövar en ansökan om att föras in i

förteckningen över erkända tredjeländer, eller när som helst

efter ett sådant införande, får den begära kompletterande infor­

mation, däribland rapporter från besök på plats av oberoende

experter. Dessutom får kommissionen på grundval av riskbe­

dömningar eller vid misstänkta oegentligheter anordna gransk­

ningar på plats av experter som den utser.

4.

Kommissionen ska pröva om den tekniska dokumentation

som anges i punkt 2 och de uppgifter som anges i punkt 3 är

tillfredsställande och kan därefter besluta att erkänna och föra in

ett tredjeland i förteckningen. Detta beslut ska fattas enligt det

förfarande som anges i artikel 37.2 i förordning (EG) nr

834/2007.

Artikel 9

Förvaltning och översyn av förteckningen över

tredjeländer

1.

Kommissionen behöver endast pröva en ansökan om att

föras in i förteckningen när tredjelandet åtar sig att uppfylla

följande villkor:

a) Om det efter det att ett tredjeland har förts in i förteck­

ningen görs några ändringar i de gällande bestämmelserna

i tredjelandet eller av deras genomförande, eller framför allt i

kontrollsystemet, ska tredjelandet underrätta kommissionen

om detta. Begäran om ändringar i den information om ett

tredjeland som avses i artikel 7.2 ska också anmälas till

kommissionen.

b) Den årsrapport som anges i artikel 33.2 i förordning (EG) nr

834/2007 ska uppdatera informationen i den tekniska do­

kumentation som avses i artikel 8.2 i den här förordningen

och framför allt innehålla en beskrivning av den övervak­

nings- och tillsynsverksamhet som tredjelandets behöriga

myndighet har utfört, uppnådda resultat och vidtagna korri­

gerande åtgärder.

c) Mot bakgrund av mottagen information får kommissionen

när som helst ändra specifikationerna avseende tredjelandet

och får avlägsna det landet från den förteckning som avses i

artikel 7. Ett sådant beslut får även fattas om tredjelandet

inte har lämnat in begärd information eller inte har gått med

på en granskning på plats.

2.

Om ett tredjeland inte lämnar in den årsrapport som

anges i artikel 33.2 i förordning (EG) nr 834/2007, inte håller

tillgänglig eller inte förmedlar all information i samband med

den tekniska dokumentationen eller kontrollsystemet, eller inte

tillåter en granskning på plats på kommissionens begäran inom

en period som kommissionen ska fastställa beroende på hur

allvarligt problemet är och som i allmänhet inte får vara kortare

än 30 dagar, får det tredjelandet tas bort från förteckningen i

enlighet med förfarandet i artikel 37.2 i förordning (EG) nr

834/2007.

KAPITEL 2

Förteckning över erkända kontrollorgan och

kontrollmyndigheter när det gäller likvärdighet

Artikel 10

Sammanställning av och innehåll i förteckningen över

erkända kontrollorgan och kontrollmyndigheter när det

gäller likvärdighet

1.

Kommissionen ska upprätta en förteckning över erkända

kontrollorgan och kontrollmyndigheter när det gäller likvärdig­

het i enlighet med artikel 33.3 i förordning (EG) nr 834/2007.

Förteckningen återfinns i bilaga IV till den här förordningen.

Förfarandena för att upprätta och ändra förteckningen fastställs

i artiklarna 11, 16 och 17 i den här förordningen. Förteck­

ningen ska göras tillgänglig för allmänheten på Internet i enlig­

het med artiklarna 16.4 och 17 i den här förordningen.

2.

Förteckningen ska innehålla alla uppgifter om varje kont-

rollorgan eller kontrollmyndighet som krävs för att kontrollera

att produkter som släpps ut på gemenskapsmarknaden har

kontrollerats av ett kontrollorgan eller en kontrollmyndighet

som har erkänts i enlighet med artikel 33.3 i förordning (EG)

nr 834/2007, och särskilt

a) kontrollorganets eller kontrollmyndighetens namn, adress

och kodnummer samt, där så är lämpligt, dess e-post- och

Internetadress,

b) de tredjeländer som inte finns med i den förteckning som

anges i artikel 7 där produkterna har sitt ursprung,

c) de berörda produktkategorierna för varje tredjeland,

d) hur länge kontrollorganet eller kontrollmyndigheten ska fin­

nas med i förteckningen,

ps

L 334/30

Europeiska unionens officiella tidning

12.12.2008

e) den webbadress där förteckningen över aktörer som omfattas

av kontrollsystemet går att återfinna, samt en kontaktpunkt

med lättillgänglig information om deras certifieringsstatus,

berörda produktkategorier samt om aktörer och produkter

för vilka certifieringen tillfälligt eller slutgiltigt har dragits in.

3.

Genom undantag från punkt 2 b får produkter som har

sitt ursprung i tredjeländer som inte finns med i förteckningen

över erkända tredjeländer i enlighet med artikel 7 och som

tillhör en kategori som inte anges i den förteckningen föras

in i den förteckning som föreskrivs i den här artikeln.

Artikel 11

Förfarande för att ansöka om att föras upp på

förteckningen över erkända kontrollorgan och

kontrollmyndigheter när det gäller likvärdighet

1.

Kommissionen ska pröva huruvida ett kontrollorgan eller

en kontrollmyndighet ska föras in i den förteckning som före­

skrivs i artikel 10 efter det att den har mottagit en ansökan om

att föras upp på förteckningen från företrädaren för det berörda

kontrollorganet eller den berörda kontrollmyndigheten på

grundval av den förlaga för ansökningar som kommissionen

tillhandahållit i enlighet med artikel 17.2. Endast fullständiga

ansökningar som har tagits emot senast den 31 oktober 2009

ska beaktas vid upprättandet av den första förteckningen. För de

efterföljande kalenderåren ska kommissionen regelbundet upp­

datera förteckningen efter behov på grundval av fullständiga

ansökningar som har tagits emot före den 31 oktober varje år.

2.

Ansökningarna får lämnas in av kontrollorgan eller kont­

rollmyndigheter i gemenskapen eller i ett tredjeland.

3.

Ansökan ska bestå av teknisk dokumentation som ska

innehålla alla uppgifter som kommissionen behöver för att se

till att villkoren i artikel 33.3 i förordning (EG) nr 834/2007

uppfylls för produkter avsedda för export till gemenskapen, dvs.

a) en översikt över kontrollorganets eller kontrollmyndighetens

verksamhet i det berörda tredjelandet eller de tredjeländerna,

inklusive en uppskattning av antalet involverade aktörer och

förväntade egenskaper hos och mängder av jordbrukspro­

dukter och livsmedel som är avsedda för export till gemen­

skapen enligt bestämmelserna i artikel 33.1 och 33.3 i för­

ordning (EG) nr 834/2007,

b) en beskrivning av de produktionsregler och kontrollåtgärder

som tillämpas i tredjeländerna, inklusive en bedömning av

deras reglers och åtgärders likvärdighet med avdelningarna

III, IV och V i förordning (EG) nr 834/2007 och även med

tillhörande tillämpningsföreskrifter i förordning (EG) nr

889/2008,

c) en kopia av bedömningsrapporten i enlighet med artikel 33.3

fjärde stycket i förordning (EG) nr 834/2007 som

i) visar att kontrollorganet eller kontrollmyndigheten på ett

tillfredsställande sätt har bedömts kunna uppfylla villko­

ren i artikel 33.1 och 32.3 i förordning (EG) nr

834/2007,

ii) bekräftar att kontrollorganet eller kontrollmyndigheten

effektivt har utfört sin kontrollverksamhet enligt dessa

villkor,

iii) visar och bekräftar att de produktionsregler och kontroll-

åtgärder som avses i led b i denna punkt är likvärdiga,

d) bevis på att kontrollorganet eller kontrollmyndigheten har

anmält sin verksamhet till myndigheterna i vart och ett av

de berörda tredjeländerna och har åtagit sig att följa de

juridiska krav som myndigheterna i vart och ett av de be­

rörda tredjeländerna ställer,

e) den webbadress där förteckningen över aktörer som omfattas

av kontrollsystemet går att återfinna, samt en kontaktpunkt

med lättillgänglig information om deras certifieringsstatus,

berörda produktkategorier samt om aktörer och produkter

för vilka certifieringen tillfälligt eller slutgiltigt har dragits in,

f) ett åtagande om att följa bestämmelserna i artikel 12,

g) all annan information som kontrollorganet, kontrollmyndig­

heten eller kommissionen anser är relevant.

4.

När kommissionen prövar en ansökan om att föras in i

förteckningen över kontrollorgan och kontrollmyndigheter, eller

när som helst efter ett sådant införande, får kommissionen be­

gära kompletterande information, däribland rapporter från be­

sök på plats av oberoende experter. Dessutom får kommissio­

nen på grundval av riskbedömningar eller vid misstänkta

oegentligheter anordna granskningar på plats av experter som

den utser.

5.

Kommissionen ska pröva om den tekniska dokumentation

som anges i punkt 2 och de uppgifter som anges i punkt 3 är

tillfredsställande och kan därefter besluta att erkänna och föra in

ett kontrollorgan eller en kontrollmyndighet i förteckningen.

Detta beslut ska fattas enligt det förfarande som anges i arti­

kel 37.2 i förordning (EG) nr 834/2007.

ps

12.12.2008

Europeiska unionens officiella tidning

L 334/31

Artikel 12

Förvaltning

och

översyn

av

förteckningen

över

kontrollorgan och kontrollmyndigheter när det gäller

likvärdighet

1.

Kontrollorgan eller kontrollmyndigheter får endast föras in

i den förteckning som anges i artikel 10 om de uppfyller föl­

jande skyldigheter:

a) Om det, efter det att ett kontrollorgan eller en kontrollmyn­

dighet har införts i förteckningen görs några ändringar i de

bestämmelser som kontrollorganet eller kontrollmyndigheten

tillämpar, ska det berörda organet eller den berörda myndig­

heten anmäla detta till kommissionen. Begäran om ändringar

i de uppgifter om ett kontrollorgan eller en kontrollmyndig­

het som avses i artikel 10.2 ska också anmälas till kommis­

sionen.

b) Senast den 31 mars varje år ska kontrollorganet eller kont-

rollmyndigheten överlämna en koncis årsrapport till kom­

missionen. Rapporten ska uppdatera informationen i den

tekniska dokumentation som avses i artikel 11.3 och ska

innehålla en beskrivning av kontrollorganets eller kontroll­

myndighetens kontrollverksamhet i tredjeländerna under det

föregående året, uppnådda resultat, konstaterade oegentlig­

heter och överträdelser samt vidtagna korrigerande åtgärder.

Dessutom ska den innehålla den senaste bedömningsrappor­

ten eller uppdateringen av den, med resultatet av den regel­

bundna utvärderingen, övervakningen och fleråriga omvär­

deringen på plats som anges i artikel 33.3 i förordning (EG)

nr 834/2007. Kommissionen får begära all annan ytterligare

information som den anser är nödvändig.

c) Mot bakgrund av mottagen information får kommissionen

när som helst ändra specifikationerna avseende kontrollorga­

net eller kontrollmyndigheten och får avlägsna det organet

eller den myndigheten från den förteckning som avses i

artikel 10. Ett sådant beslut får även fattas om kontrollorga­

net eller kontrollmyndigheten inte har lämnat in begärd in­

formation eller inte har gått med på en granskning på plats.

d) Kontrollorganet eller kontrollmyndigheten ska på elektronisk

väg ge berörda parter tillgång till en kontinuerligt uppdaterad

förteckning över aktörer och produkter som är certifierade

som ekologiska.

2.

Om ett kontrollorgan eller en kontrollmyndighet inte läm­

nar in den årsrapport som avses i punkt 1 b, inte håller till­

gänglig eller inte förmedlar all information i samband med den

tekniska dokumentationen, kontrollsystemet eller den uppdate­

rade förteckningen över aktörer och produkter som är certifie­

rade som ekologiska, eller inte tillåter en granskning på plats på

kommissionens begäran inom en period som kommissionen ska

fastställa beroende på hur allvarligt problemet är och som i

allmänhet inte får vara kortare än 30 dagar, får det kontrollor­

ganet eller den kontrollmyndigheten tas bort från förteckningen

över kontrollorgan och kontrollmyndigheter i enlighet med för­

farandet i artikel 37.2 i förordning (EG) nr 834/2007.

Om ett kontrollorgan eller en kontrollmyndighet inte vidtar

lämpliga och ändamålsenliga korrigerande åtgärder ska kommis­

sionen utan dröjsmål ta bort det organet eller den myndigheten

från förteckningen.

KAPITEL 3

Övergång till fri omsättning av produkter som importeras i

enlighet med artikel 33 i förordning (EG) nr 834/2007

Artikel 13

Kontrollintyg

1.

Övergången till fri omsättning inom gemenskapen för en

sådan sändning med produkter som avses i artikel 1.2 i förord­

ning (EG) nr 834/2007 och som har importerats i enlighet med

artikel 33 i den förordningen ska ske på följande villkor:

a) Ett kontrollintyg i original ska lämnas in till medlemsstatens

ansvariga myndighet.

b) Sändningen ska verifieras av medlemsstatens ansvariga myn­

dighet och kontrollintyget ska påtecknas enligt punkt 8 i

denna artikel.

2.

Det ursprungliga kontrollintyget ska vara utformat i enlig­

het med artikel 17.2 och punkterna 3

–7, och den förlaga och

de uppgifter som återfinns i bilaga V. Kommissionen ska göra

uppgifterna om förlagan och de riktlinjer som anges i arti­

kel 17.2 tillgängliga via det datasystem för elektroniskt doku­

mentationsutbyte som anges i artikel 17.

3.

För att godkännas ska kontrollintyget vara utfärdat av

a) den kontrollmyndighet eller det kontrollorgan som har god­

känts för att utfärda kontrollintyget i enlighet med artikel 7.2

och som kommer från ett tredjeland som har erkänts i en­

lighet med artikel 8.4, eller

b) kontrollmyndigheten eller kontrollorganet i det tredjeland

som har angivits för det berörda tredjeland som har erkänts

enligt artikel 11.5.

4.

Den myndighet eller det organ som utfärdar kontrollinty­

get ska endast utfärda intyget och påteckna intygandet i fält 15

efter

ps

L 334/32

Europeiska unionens officiella tidning

12.12.2008

a) en kontroll av alla relevanta inspektionsdokument, inbegripet

särskilt produktionsplanen för de berörda produkterna,

transportdokument och kommersiella dokument, och

b) sedan myndigheten eller organet antingen har genomfört en

fysisk kontroll av sändningen, eller har fått en uttrycklig

försäkran från exportörens sida om att de varor som sänd­

ningen omfattar har tillverkats och/eller bearbetats i enlighet

med artikel 33 i förordning (EG) nr 834/2007. Myndigheten

eller organet ska göra en riskorienterad kontroll av denna

försäkran.

Myndigheten eller organet ska dessutom förse varje certifikat

som utfärdas med ett serienummer samt registrera alla utfärdade

certifikat.

5.

Kontrollintyget ska utfärdas på ett av gemenskapens offi­

ciella språk och fyllas i, utom när det gäller stämplar och under­

skrifter, antingen helt och hållet med versaler eller helt och

hållet med maskinskrift.

Kontrollintyget ska skrivas på ett av de officiella språken i be­

stämmelsemedlemsstaten. Om det är nödvändigt kan de ansva­

riga myndigheterna i medlemsstaten begära att kontrollintyget

översätts till ett av de officiella språken i den medlemsstaten.

Obestyrkta ändringar eller raderingar gör att certifikatet blir

ogiltigt.

6.

Kontrollintyget ska utgöras av ett enda originaldokument.

Den förste mottagaren eller, i förekommande fall, importören

får dock ta en kopia av certifikatet för att kunna informera

kontrollmyndigheten eller kontrollorganet enligt bestämmel­

serna i artikel 83 i förordning (EG) nr 889/2008. Varje sådan

kopia ska vara märkt med

”KOPIA” i form av tryckt text eller

stämpelavtryck.

7.

För produkter som importeras enligt de övergångsbestäm­

melser som föreskrivs i artikel 19 i den här förordningen ska

följande gälla:

a) I det kontrollintyg som avses i punkt 3 b ska i fält 16

införas ett intygande från den behöriga myndigheten i den

medlemsstat som beviljat tillståndet enligt artikel 19 i sam­

band med att certifikatet lämnas in enligt punkt 1.

b) Den behöriga myndighet i en medlemsstat som beviljat ett

tillstånd får delegera befogenheten att intyga i fält 16 till den

kontrollmyndighet eller det kontrollorgan som genomför

kontroller hos importören enligt avdelning V i förordning

(EG) nr 834/2007, eller till de myndigheter som fastställts

vara medlemsstatens ansvariga myndigheter.

c) Deklarationen i fält 16 behöver inte göras

i) när importören visar ett originaldokument som garante­

rar att sändningen omfattas av ett tillstånd som utfärdats

av den behöriga myndigheten i medlemsstaten enligt ar­

tikel 19 i den här förordningen, eller

ii) när den medlemsstats myndighet som har utfärdat till­

ståndet enligt artikel 19 har belagt på ett tillfredsställande

sätt, direkt till den myndighet som ansvarar för kontrol­

len av sändningen, att denna omfattas av ett sådant till­

stånd. Detta förfarande, där bevis lämnas in direkt, är

frivilligt för den medlemsstat som utfärdar tillståndet.

d) Dokumentet med de bevis som krävs enligt punkterna c i

och ii ska omfatta:

i) Importtillståndets referensnummer och datum då tillstån­

det upphör att gälla.

ii) Importörens namn och adress.

iii) Namn på det tredjeland som är ursprungsland.

iv) Uppgifter om det kontrollorgan eller den myndighet som

utfärdat certifikatet samt, om inspektionen inte utförs av

samma kontrollorgan eller myndighet, uppgifter om

kontrollorganet eller myndigheten i det tredjelandet.

v) Namnen på de berörda produkterna.

8.

Vid verifiering av en sändning ska medlemsstatens ansva­

riga myndigheter skriva på originalet till kontrollintyget i fält 17

och skicka tillbaka certifikatet till den person som har överläm­

nat det.

9.

Den första mottagaren ska vid mottagandet av sändningen

fylla i fält 18 i originalet till kontrollintyget för att intyga att

sändningen har tagits emot enligt artikel 34 i förordning (EG)

nr 889/2008.

ps

12.12.2008

Europeiska unionens officiella tidning

L 334/33

Den första mottagaren ska därefter skicka originalet till certifi­

katet till den importör som anges i fält 11, enligt artikel 33.1

andra stycket i förordning (EG) nr 834/2007, utom då intyget

ska medfölja sändningen för den beredning som avses i punkt 1

i den här artikeln.

10.

Kontrollintyget får upprättas elektroniskt med hjälp av

den metod som den berörda medlemsstaten tillhandahåller för

kontrollmyndigheterna eller kontrollorganen. Medlemsstaternas

behöriga myndigheter får kräva att ett elektroniskt kontrollintyg

är försett med en sådan avancerad elektronisk signatur som

avses i artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv

1999/93/EG (1). I alla övriga fall ska de behöriga myndigheterna

kräva en elektronisk signatur som ger likvärdiga garantier med

avseende på de funktioner som tillskrivs en signatur vid tillämp­

ning av de regler och villkor som anges i kommissionens be­

stämmelser om elektroniska och digitala handlingar enligt kom­

missionens beslut 2004/563/EG, Euratom (2).

Artikel 14

Särskilda tullförfaranden

1.

Då en sändning som kommer från ett tredjeland är avsedd

för lagring i tullager eller aktiv förädling enligt ett suspensions­

system som anges i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 (3), och

för att genomgå en eller flera beredningar som de definieras i

artikel 2 i) i förordning (EG) nr 834/2007, ska sändningen

innan den första beredningen utförs bli föremål för de åtgärder

som anges i artikel 13.1 i den här förordningen.

Beredningen kan omfatta exempelvis

a) förpackning eller ompackning, eller

b) märkning med uppgift om ekologisk produktionsmetod.

Det påtecknade originalet av kontrollintyget ska medfölja sänd­

ningen efter det att den har genomgått nämnda beredning och

ska visas upp för medlemsstatens behöriga myndighet som ska

verifiera sändningen innan denna övergår till fri omsättning.

Därefter ska originalet till kontrollintyget i förekommande fall

skickas tillbaka till den importör som anges i fält 11 i certifi­

katet för att uppfylla kraven enligt artikel 33.1 andra stycket i

förordning (EG) nr 834/2007.

2.

Om en sändning från tredjeland som ännu inte övergått

till fri omsättning inom gemenskapen är avsedd att i en med­

lemsstat delas upp i flera delpartier i enlighet med ett suspensivt

tullförfarande enligt förordning (EEG) nr 2913/92, ska sänd­

ningen innan denna uppdelning äger rum bli föremål för de

åtgärder som avses i artikel 13.1 i den här förordningen.

För vart och ett av de delpartier som blir resultatet av uppdel­

ningen ska ett utdrag ur kontrollintyget överlämnas till med­

lemsstatens ansvariga myndigheter i enlighet med förlagan med

dithörande information i bilaga VI. Medlemsstatens ansvariga

myndighet ska påteckna utdraget ur kontrollintyget i fält 14.

En kopia av det påtecknade utdraget ur kontrollintyget ska för­

varas tillsammans med originalkontrollintyget av den person

som i fält 11 i certifikatet anges som förste importör av sänd­

ningen. Kopian ska förses med märkningen

”KOPIA” i form av

tryckt text eller stämpelavtryck.

Efter uppdelningen ska det påtecknade originalet av varje utdrag

ur kontrollintyget medfölja det berörda partiet och ska visas

upp för medlemsstatens behöriga myndighet som ska verifiera

det berörda partiet innan det övergår till fri omsättning.

Mottagaren av ett parti ska vid mottagandet fylla i fält 15 i

originalet till utdraget ur kontrollintyget för att intyga att partiet

tagits emot enligt artikel 34 i förordning (EG) nr 889/2008.

Mottagaren av ett parti ska förvara utdraget ur kontrollintyget i

minst två år så att kontrollorganet och/eller kontrollmyndighe­

ten kan ta del av det.

3.

Den beredning och uppdelning som avses i punkterna 1

och 2 ska utföras enligt de tillämpliga bestämmelserna i avdel­

ning V i förordning (EG) nr 834/2007 och i avdelning IV i

förordning (EG) nr 889/2008.

Artikel 15

Produkter med bristande överensstämmelse

Utan att det påverkar några åtgärder eller verksamheter enligt

artikel 30 i förordning (EG) nr 834/2007 och/eller artikel 85 i

förordning (EG) nr 889/2008 får produkter som inte uppfyller

kraven i den förordningen bara övergå till fri omsättning inom

gemenskapen om alla uppgifter om ekologiska produktionsme­

toder avlägsnas från märkning, reklam och annonsering samt

medföljande dokument.

ps

L 334/34

Europeiska unionens officiella tidning

12.12.2008

E1F=bdq=i=NPI=NVKNKOMMMI=íK=NOK

E2F=brq=i=ORNI=OTKTKOMMQI=íK=VK

E3F=bdq=i=PMOI=NVKNMKNVVOI=íK=NK

^sabikfkd=fs

GEMENSAMMA REGLER

Artikel 16

Bedömning av ansökningar och offentliggörande av

förteckningarna

1.

Kommissionen ska granska de mottagna ansökningarna i

enlighet med artiklarna 4, 8 och 11 med bistånd av den kom­

mitté för ekologisk produktion som anges i artikel 37.1 i för­

ordning (EG) nr 834/2007 (nedan kallad kommittén). Kommittén

ska anta egna interna stadgar för detta ändamål.

För att bistå kommissionen i granskningen av ansökningarna

och i förvaltningen och översynen av förteckningarna ska kom­

missionen inrätta en expertgrupp som består av regeringsexper­

ter och privata experter.

2.

För varje mottagen ansökan ska kommissionen efter lämp­

liga samråd med medlemsstaterna i enlighet med gällande in­

terna förfaranderegler utse två medlemsstater som ska fungera

som medföredragande. Kommissionen ska fördela ansökning­

arna mellan medlemsstaterna i förhållande till varje medlems­

stats röstantal i kommittén för ekologisk produktion. De med­

föredragande medlemsstaterna ska granska dokumentationen

och informationen i enlighet med artiklarna 4, 8 och 11 avse­

ende ansökan och ska utarbeta en rapport. För förvaltningen

och översynen av förteckningarna ska de också granska årsrap­

porterna och all annan information som avses i artiklarna 5, 9

och 12 i samband med uppgifterna i förteckningen.

3.

Kommissionen ska med hänsyn till resultatet av de med­

föredragande medlemsstaterna i enlighet med förfarandet i arti­

kel 37.2 i förordning (EG) nr 834/2007 fatta beslut om att

erkänna tredjeländer, kontrollorgan eller kontrollmyndigheter,

deras införande i förteckningarna och eventuella ändringar i

förteckningar, inbegripet tilldelning av kodnummer till sådana

organ eller myndigheter. Besluten ska offentliggöras i Europeiska

unionens officiella tidning.

4.

Kommissionen ska göra förteckningarna tillgängliga för

allmänheten med alla lämpliga tekniska medel, inklusive publi­

cering på Internet.

Artikel 17

Kommunikation

1.

Vid överföringen av dokument eller annan information

enligt artiklarna 32 och 33 i förordning (EG) nr 834/2007

och i den här förordningen till kommissionen eller medlems­

staterna ska de behöriga myndigheterna i tredjeländer, kontroll­

myndigheterna eller kontrollorganen använda sig av elektronisk

överföring. När kommissionen eller medlemsstaterna tillhanda­

håller särskilda system för elektronisk överföring ska dessa sys-

tem användas. Även kommissionen och medlemsstaterna ska

använda dessa system för att överföra de aktuella dokumenten

till varandra.

2.

När det gäller utformningen av och innehållet i de doku­

ment och uppgifter som avses i artiklarna 32 och 33 i förord­

ning (EG) nr 834/2007 och i den här förordningen ska kom­

missionen utfärda riktlinjer, förlagor och frågeformulär när så är

lämpligt och göra dessa tillgängliga i det datasystem som avses i

punkt 1 i den här artikeln. Dessa riktlinjer, förlagor och fråge­

formulär ska anpassas och uppdateras av kommissionen efter

att ha informerat medlemsstaterna och de behöriga myndighe­

terna i tredjeländer samt de kontrollmyndigheter och kontroll-

organ som har erkänts enligt denna förordning.

3.

Det datasystem som anges i punkt 1 ska göra det möjligt

att vid behov sammanställa de ansökningar, dokument och upp­

gifter som anges i den här förordningen, inklusive de tillstånd

som utfärdas enligt artikel 19.

4.

De behöriga myndigheterna i tredjeländer, kontrollmyn­

digheterna eller kontrollorganen ska hålla den styrkande doku­

mentation som avses i artiklarna 32 och 33 i förordning (EG)

nr 834/2007 och i den här förordningen, särskilt i artiklarna 4,

8 och 11, tillgänglig för kommissionen och medlemsstaterna

under minst tre år efter det år då kontrollerna ägde rum eller

kontrollintygen och den styrkande dokumentationen utfärdades.

5.

Om ett dokument eller ett förfarande som föreskrivs i

artiklarna 32 och 33 i förordning (EG) nr 834/2007 eller til-

lämpningsföreskrifterna för den förordningen kräver en under­

skrift av en bemyndigad person eller godkännande av en person

för ett eller flera steg av förfarandet i fråga, måste de datasystem

som används för överföringen av dessa dokument göra det

möjligt att identifiera varje person på ett otvetydigt sätt och

erbjuda rimliga garantier för att innehållet i dokumenten inte

kan ändras, även när det gäller de olika etapperna i förfarandet i

enlighet med gemenskapslagstiftningen, särskilt kommissionens

beslut 2004/563/EG, Euratom.

^sabikfkd=s

SLUTBESTÄMMELSER OCH ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

Artikel 18

Övergångsbestämmelser för förteckningen över

tredjeländer

Ansökningar från tredjeländer om att föras in i förteckningen

som har lämnats in enligt artikel 2 i förordning (EG) nr

345/2008 före den 1 januari 2009 ska behandlas som ansök­

ningar enligt artikel 8 i den här förordningen.

Den första förteckningen över erkända länder ska omfatta Ar­

gentina, Australien, Costa Rica, Indien, Israel, Nya Zeeland och

Schweiz. Den ska inte innehålla de kodnummer som anges i

artikel 7.2 f i den här förordningen. Dessa kodnummer ska

läggas till före den 1 juli 2010 genom en uppdatering av för­

teckningen enligt artikel 17.2.

ps

12.12.2008

Europeiska unionens officiella tidning

L 334/35

Artikel 19

Övergångsbestämmelser för likvärdig import av produkter

som inte har sitt ursprung i registrerade tredjeländer

1.

I enlighet med artikel 40 i förordning (EG) nr 834/2007

får den behöriga myndigheten i en medlemsstat ge importörer i

den medlemsstaten som har anmält sin verksamhet i enlighet

med artikel 28 i den förordningen tillstånd att släppa ut pro­

dukter som har importerats från tredjeländer som inte finns på

den förteckning som anges i artikel 33.2 i den förordningen på

marknaden, under förutsättning att importören lägger fram till­

räckliga bevis på att de villkor som anges i artikel 33.1 a och

33.1 b uppfylls.

Om medlemsstaten efter att ha låtit importören eller någon

annan berörd person lämna synpunkter anser att dessa villkor

inte längre är uppfyllda ska den återkalla tillståndet.

Tillstånden ska löpa ut senast 24 månader efter offentliggöran­

det

av

den

första

förteckningen

över

kont-

rollorgan och kontrollmyndigheter som har erkänts enligt arti­

kel 10 i den här förordningen.

Den importerade produkten ska omfattas av ett kontrollintyg

enligt artikel 13 som har utfärdats av den kontrollmyndighet

eller det kontrollorgan som har godkänts för att utfärda kon­

trollintyget av den behöriga myndigheten i den medlemsstat

som beviljar tillståndet. Originalet av kontrollintyget ska åtfölja

varorna till den första mottagarens lokaler. Därefter ska impor­

tören hålla certifikatet tillgängligt för kontrollorganet och, i

förekommande fall, kontrollmyndigheten i minst två år.

2.

Varje medlemsstat ska informera de andra medlemssta­

terna och kommissionen om varje sådant tillstånd som beviljats

enligt denna artikel, och lämna information om de aktuella

produktionsreglerna och kontrollsystemen.

3.

På begäran av en medlemsstat eller på kommissionens

initiativ ska ett tillstånd som har beviljats enligt denna artikel

granskas av kommittén för ekologisk produktion. Om det av

denna granskning framgår att de villkor som avses i artikel 33.1

a och b i förordning (EG) nr 834/2007 inte är uppfyllda, ska

kommissionen begära att den medlemsstat som beviljade till­

ståndet drar tillbaka det.

4.

Medlemsstaterna får inte längre utfärda de tillstånd som

avses i punkt 1 i denna artikel från och med den dag då det har

gått 12 månader sedan den första förteckningen över de kont-

rollorgan och kontrollmyndigheter som avses i artikel 11.5 of­

fentliggjordes, utom då de importerade produkterna i fråga är

varor vars produktion i tredjelandet kontrollerades av ett kon­

trollorgan eller en kontrollmyndighet som inte fanns med i den

förteckning som upprättats i enlighet med artikel 10.

5.

Från och med den 1 januari 2013 ska medlemsstaterna

inte längre utfärda något sådant tillstånd som avses i punkt 1.

6.

Alla tillstånd om att saluföra produkter som har importe­

rats från ett tredjeland som har utfärdats före den 31 december

2008 till en importör av den behöriga myndigheten i en med­

lemsstat i enlighet med artikel 11.6 i förordning (EEG) nr

2092/91 ska upphöra att gälla senast den 31 december 2009.

Artikel 20

Upphävande

Förordningarna (EG) nr 345/2008 och (EG) nr 605/2008 ska

upphöra att gälla.

Hänvisningar till de förordningar som upphör att gälla ska anses

som hänvisningar till den här förordningen och ska läsas enligt

jämförelsetabellen i bilaga VII.

Artikel 21

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att

den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2009.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 8 december 2008.

På kommissionens vägnar

jÛìãÛèè=cfp`ebo=_lbi

Ledamot av kommissionen

ps

L 334/36

Europeiska unionens officiella tidning

12.12.2008

BILAGA I

FÖRTECKNING

ÖVER

KONTROLLORGAN

OCH

KONTROLLMYNDIGHETER

NÄR

DET

GÄLLER

ÖVERENSSTÄMMELSE OCH RELEVANTA SPECIFIKATIONER ENLIGT ARTIKEL 3

ps

12.12.2008

Europeiska unionens officiella tidning

L 334/37

BILAGA II

ps

L 334/38

Europeiska unionens officiella tidning

12.12.2008

BILAGA III

FÖRTECKNING ÖVER TREDJELÄNDER OCH RELEVANTA SPECIFIKATIONER ENLIGT ARTIKEL 7

^odbkqfk^

NK=mìéÞïåîåÛîßáéìãßìW

ÛF=ißðÛèÞß=ßææßì=éÜßÛìÜßîÛÞß=äéìÞÜìïåíêìéÞïåîßì=íÛçî=ðßáßîÛîãðî=àöìöåèãèáíçÛîßìãÛæ=éÝâ=ïîíäÞßI=çßÞ=ïèÞÛèîÛá=àöì

—=Þäïì=éÝâ=ÛèãçÛæãßêìéÞïåîßì=íéç=äì=àöìíßÞÞÛ=ßææßì=íåÛ=àöìíßí=çßÞ=ïêêáãàîßì=ÛðíßßèÞß=éçíîäææèãèáK

ÜF=_ßÛìÜßîÛÞß=äéìÞÜìïåíêìéÞïåîßì=íéç=äì=ÛðíßÞÞÛ=Ûîî=ÛèðäèÞÛí=íéç=æãðíçßÞßæI=çßÞ=ïèÞÛèîÛá=àöì

—=ÛèãçÛæãßêìéÞïåîßì=íéç=äì=àöìíßÞÞÛ=ßææßì=íåÛ=àöìíßí=çßÞ=ïêêáãàîßì=ÛðíßßèÞß=éçíîäææèãèáK

OK=rìíêìïèáW=mìéÞïåîßì=Ûð=åÛîßáéìã=N=Û=éÝâ=ßåéæéáãíåî=êìéÞïÝßìÛÞß=ãèáìßÞãßèíßì=ã=êìéÞïåîßì=Ûð=åÛîßáéìã=N=Ü=íéç=âÛì

êìéÞïÝßìÛîí=ã=^ìáßèîãèÛK

PK=mìéÞïåîãéèíìßáæßìW=ißó=OR=NOT=íéÜìß

”mìéÞïÝÝãóè=ßÝéæóáãÝÛI=ÜãéæóáãÝÛ=ó=éìááèãÝÛ”

QK=_ßâöìãá=çóèÞãáâßîW=pßìðãÝãé=kÛÝãéèÛæ=Þß=pÛèãÞÛÞ=ó=`ÛæãÞÛÞ=^áìéÛæãçßèîÛìãÛ=pbk^p^I=ñññKíßèÛíÛKáéðKÛì

RK=héèîìéææéìáÛèW

—=cééÞ=pÛàßîó=p^I=ñññKàééÞíÛàßîóKÝéçKÛì

—=fèíîãîïîé=^ìáßèîãèé=êÛìÛ=æÛ=`ßìîãàãÝÛÝãóè=ó=mìéçéÝãóè=Þß=mìéÞïÝîéí=^áìéêßÝïÛìãéí=lìááèãÝéí=poi=E^ìáßèÝßìîFI

ñññKÛìáßèÝßìîKÝéç

—=ißîãí=p^I=ñññKæßîãíKÝéçKÛì

—=lìáÛèãôÛÝãóè=fèîßìèÛÝãéèÛæ=^áìéêßÝïÛìãÛ=Elf^FI=ñññKéãÛKÝéçKÛì

SK=lìáÛè=íéç=ïîàäìÞÛì=ÝßìîãàãåÛîßîW=íß=êïèåî=RK

TK=iÛèÞßî=íåÛ=àãèèÛí=çßÞ=ã=àöìîßÝåèãèáßè=îãææ=éÝâ=çßÞ=ÞßèW=PM=äïèã=OMNPK

^rpqo^ifbk

NK=mìéÞïåîåÛîßáéìãßìW

ÛF=lÜßÛìÜßîÛÞß=ðßáßîÛÜãæãíåÛ=êìéÞïåîßì=íÛçî=ðßáßîÛîãðî=àöìöåèãèáíçÛîßìãÛæ=éÝâ=ïîíäÞßK

ÜF=_ßÛìÜßîÛÞß=äéìÞÜìïåíêìéÞïåîßì=íéç=äì=ÛðíßÞÞÛ=Ûîî=ÛèðäèÞÛí=ã=æãðíçßÞßæ=íéç=ã=âïðïÞíÛå=Üßíîåì=Ûð=ßè=ßææßì=àæßìÛ

ãèáìßÞãßèíßì=Ûð=ðßáßîÛÜãæãíåî=ïìíêìïèáK

OK=rìíêìïèáW=mìéÞïåîßì=Ûð=åÛîßáéìã=N=Û=éÝâ=ßåéæéáãíåî=éÞæÛÞß=ãèáìßÞãßèíßì=ã=êìéÞïåîßì=Ûð=åÛîßáéìã=N=Ü=íéç=âÛì=éÞæÛîí=ã

^ïíîìÛæãßèK

PK=mìéÞïåîãéèíìßáæßìW=kÛîãéèÛæ=íîÛèÞÛìÞ=àéì=éìáÛèãÝ=ÛèÞ=ÜãéJÞóèÛçãÝ=êìéÞïÝß

QK=_ßâöìãá=çóèÞãáâßîW=^ïíîìÛæãÛè=nïÛìÛèîãèß=ÛèÞ=fèíêßÝîãéè=pßìðãÝß=^nfpI=ñññKÛëãíKáéðKÛï

RK=héèîìéææéìáÛè=éÝâ=åéèîìéææçóèÞãáâßîßìW

—=^ïíîìÛæãÛè=`ßìîãàãßÞ=lìáÛèãÝ=mîóK=iîÞI=ñññKÛïíîìÛæãÛèéìáÛèãÝKÝéçKÛï

—=^ïíîìÛæãÛè=nïÛìÛèîãèß=ÛèÞ=fèíêßÝîãéè=pßìðãÝß=^nfpI=ñññKÛëãíKáéðKÛï

—=_ãéJÞóèÛçãÝ=oßíßÛìÝâ=fèíîãîïîß=E_aofFI=ñññKÞßçßîßìKéìáKÛï

—=kÛîãéèÛæ=^ííéÝãÛîãéè=éà=pïíîÛãèÛÜæß=^áìãÝïæîïìßI=^ïíîìÛæãÛ=Ek^p^^FI=ñññKèÛíÛÛKÝéçKÛï

—=lìáÛèãÝ=cééÞ=`âÛãè=mîó=iîÞ=Elc`FI=ñññKéìáÛèãÝàééÞÝâÛãèKÝéçKÛï

ps

12.12.2008

Europeiska unionens officiella tidning

L 334/39

SK=lìáÛè=éÝâ=çóèÞãáâßîßì=íéç=ïîàäìÞÛì=ÝßìîãàãåÛîßîW=íß=êïèåî=RK

TK=iÛèÞßî=íåÛ=àãèèÛí=çßÞ=ã=àöìîßÝåèãèáßè=îãææ=éÝâ=çßÞ=Þßè=PM=äïèã=OMNPK

`lpq^=of`^

NK=mìéÞïåîåÛîßáéìãßìW

ÛF=lÜßÛìÜßîÛÞß=ðßáßîÛÜãæãíåÛ=êìéÞïåîßì=íÛçî=ðßáßîÛîãðî=àöìöåèãèáíçÛîßìãÛæ=éÝâ=ïîíäÞßK

ÜF=_ßÛìÜßîÛÞß=ðßáßîÛÜãæãíåÛ=êìéÞïåîßì=ÛðíßÞÞÛ=Ûîî=ÛèðäèÞÛí=íéç=æãðíçßÞßæK

OK=rìíêìïèáW=mìéÞïåîßì=Ûð=åÛîßáéìã=N=Û=éÝâ=ßåéæéáãíåî=êìéÞïÝßìÛÞß=ãèáìßÞãßèíßì=ã=êìéÞïåîßì=Ûð=åÛîßáéìã=N=Ü=íéç=âÛì

êìéÞïÝßìÛîí=ã=`éíîÛ=oãÝÛK

PK=mìéÞïåîãéèíìßáæßìW=oßáæÛçßèîé=íéÜìß=æÛ=ÛáìãÝïæîïìÛ=éìááèãÝÛ

QK=_ßâöìãá=çóèÞãáâßîW=pßìðãÝãé=cãîéíÛèãîÛìãé=Þßæ=bíîÛÞéI=jãèãíîßìãé=Þß=^áìãÝïæîïìÛ=ó=dÛèÛÞßìíÛI

ñññKêìéîßÝèßîKáéKÝìLpcbLlìáÛèãÝÛKâîç

RK=héèîìéææéìáÛèW

—=_`p=låéJdÛìÛèîãßI=ñññKÜÝíJéßåéKÝéç

—=bÝéJildf`^I=ñññKßÝéJæéáãÝÛKÝéç

SK=jóèÞãáâßî=íéç=ïîàäìÞÛì=ÝßìîãàãåÛîßîW=jãèãíîßìãé=Þß=^áìãÝïæîïìÛ=ó=dÛèÛÞßìíÛK

TK=iÛèÞßî=íåÛ=àãèèÛí=çßÞ=ã=àöìîßÝåèãèáßè=îãææ=éÝâ=çßÞ=ÞßèW=PM=äïèã=OMNNK

fkafbk

NK=mìéÞïåîåÛîßáéìãßìW

ÛF=lÜßÛìÜßîÛÞß=ðßáßîÛÜãæãíåÛ=êìéÞïåîßì=íÛçî=ðßáßîÛîãðî=àöìöåèãèáíçÛîßìãÛæ=éÝâ=ïîíäÞßK

ÜF=_ßÛìÜßîÛÞß=äéìÞÜìïåíêìéÞïåîßì=íéç=äì=ÛðíßÞÞÛ=Ûîî=ÛèðäèÞÛí=ã=æãðíçßÞßæ=íéç=ã=âïðïÞíÛå=Üßíîåì=Ûð=ßè=ßææßì=àæßìÛ

ãèáìßÞãßèíßì=Ûð=ðßáßîÛÜãæãíåî=ïìíêìïèáK

OK=rìíêìïèáW=mìéÞïåîßì=Ûð=åÛîßáéìã=N=Û=éÝâ=ßåéæéáãíåî=éÞæÛÞß=ãèáìßÞãßèíßì=ã=êìéÞïåîßì=Ûð=åÛîßáéìã=N=Ü=íéç=âÛì=éÞæÛîí=ã

fèÞãßèK

PK=mìéÞïåîãéèíìßáæßìW=kÛîãéèÛæ=mìéáìÛççß=àéì=lìáÛèãÝ=mìéÞïÝîãéè

QK=_ßâöìãá=çóèÞãáâßîW=^áìãÝïæîïìÛæ=ÛèÞ=mìéÝßííßÞ=cééÞ=bòêéìî=aßðßæéêçßèî=^ïîâéìãîó=^mba^I

ñññKÛêßÞÛKÝéçLéìáÛèãÝ

RK=héèîìéææéìáÛè=éÝâ=åéèîìéææçóèÞãáâßîßìW

—=^mlc=lìáÛèãÝ=`ßìîãàãÝÛîãéè=^áßèÝó=E^l`^FI=ñññKÛéÝÛKãè

—=_ïìßÛï=sßìãîÛí=`ßìîãàãÝÛîãéè=fèÞãÛ=mðîK=iîÞI=ñññKÜïìßÛïðßìãîÛíKÝéKãè

—=`éèîìéæ=rèãéè=`ßìîãàãÝÛîãéèíI=ñññKÝéèîìéæïèãéèKÝéç

—=bÝéÝßìî=p^=EfèÞãÛ=_ìÛèÝâ=lààãÝßFI=ñññKßÝéÝßìîKãè

—=fjl=`éèîìéæ=mìãðÛîß=iãçãîßÞI=ñññKãçéKÝâ

—=fèÞãÛè=lìáÛèãÝ=`ßìîãàãÝÛîãéè=^áßèÝó=EfèÞéÝßìîFI=ñññKãèÞéÝßìîKéìá

—=iÛÝéè=nïÛæãîó=`ßìîãàãÝÛîãéè=mðîK=iîÞI=ñññKæÛÝéèãèÞãÛKÝéç

—=kÛîïìÛæ=lìáÛèãÝ=`ßìîãàãÝÛîãéè=^ííéÝãÛîãéèI=ñññKèéÝÛãèÞãÛKÝéç

—=lèß`ßìî=^íãÛ=^áìã=`ßìîãàãÝÛîãéè=êìãðÛîß=iãçãîßÞI=ñññKéèßÝßìîÛíãÛKãè

ps

L 334/40

Europeiska unionens officiella tidning

12.12.2008

—=pdp=fèÞãÛ=mðîK=iîÞI=ñññKãèKíáíKÝéç

—=rîîÛìÛèÝâÛæ=pîÛîß=lìáÛèãÝ=`ßìîãàãÝÛîãéè=^áßèÝó=Erpl`^FI=ñññKéìáÛèãÝïîîÛìÛåâÛèÞKéìáLêìéÞïÝîí|ÝßìîãàãÝÛîãéèKâîç

—=oÛäÛíîâÛè=lìáÛèãÝ=`ßìîãàãÝÛîãéè=^áßèÝó=Eol`^FI

âîîêWLLñññKìÛäÛíîâÛèåìãíâãKáéðKãèLaßêÛìîçßèîíLpßßÞ`ßìîLãèÞßò|ßèáKÛíê

SK=lìáÛè=éÝâ=çóèÞãáâßîßì=íéç=ïîàäìÞÛì=ÝßìîãàãåÛîßîW=íß=êïèåî=RK

TK=iÛèÞßî=íåÛ=àãèèÛí=çßÞ=ã=àöìîßÝåèãèáßè=îãææ=éÝâ=çßÞ=Þßè=PM=äïèã=OMMVK

fpo^bi

NK=mìéÞïåîåÛîßáéìãßìW

ÛF=lÜßÛìÜßîÛÞß=ðßáßîÛÜãæãíåÛ=êìéÞïåîßì=íÛçî=ðßáßîÛîãðî=àöìöåèãèáíçÛîßìãÛæ=éÝâ=ïîíäÞßK

ÜF=_ßÛìÜßîÛÞß=äéìÞÜìïåíêìéÞïåîßì=íéç=äì=ÛðíßÞÞÛ=Ûîî=ÛèðäèÞÛí=ã=æãðíçßÞßæ=íéç=ã=âïðïÞíÛå=Üßíîåì=Ûð=ßè=ßææßì=àæßìÛ

ãèáìßÞãßèíßì=Ûð=ðßáßîÛÜãæãíåî=ïìíêìïèáK

OK=rìíêìïèáW=mìéÞïåîßì=Ûð=åÛîßáéìã=N=Û=éÝâ=ßåéæéáãíåî=êìéÞïÝßìÛÞß=ãèáìßÞãßèíßì=ã=êìéÞïåîßì=Ûð=åÛîßáéìã=N=Ü=íéç=âÛì

êìéÞïÝßìÛîí=ã=fíìÛßæ=ßææßì=íéç=âÛì=ãçêéìîßìÛîí=îãææ=fíìÛßæ=àìåè

—=áßçßèíåÛêßèI=ßææßì

—=ßîî=îìßÞäßæÛèÞ=íéç=éçàÛîîÛí=Ûð=ßîî=íóíîßç=íéç=ßìåäèèí=íéç=æãåðäìÞãáî=ã=ßèæãáâßî=çßÞ=Ûìîãåßæ=PPKO=ã=àöìéìÞèãèá=EbdF

èì=UPQLOMMTK

PK=mìéÞïåîãéèíìßáæßìW=kÛîãéèÛæ=pîÛèÞÛìÞ=àéì=éìáÛèãÝÛææó=áìéñè=êæÛèîí=ÛèÞ=îâßãì=êìéÞïÝîí

QK=_ßâöìãá=çóèÞãáâßîW=mæÛèî=mìéîßÝîãéè=ÛèÞ=fèíêßÝîãéè=pßìðãÝßí=EmmfpFI=ñññKêêãíKçéÛáKáéðKãæ

RK=héèîìéææéìáÛè=éÝâ=åéèîìéææçóèÞãáâßîßìW

—=^doflo=iîÞJlìáÛèãÝ=fèíêßÝîãéè=C=`ßìîãàãÝÛîãéèI=ñññKÛáìãéìKÝéKãæ

—=fn`=fèíîãîïîß=éà=nïÛæãîó=C=`éèîìéæI=ñññKãëÝKÝéKãæ

—=mæÛèî=mìéîßÝîãéè=ÛèÞ=fèíêßÝîãéè=pßìðãÝßí=EmmfpFI=ñññKêêãíKçéÛáKáéðKãæ

—=påÛæ=fíìÛßæ=fèíêßÝîãéè=C=`ßìîãàãÝÛîãéèI=ñññKíåÛæKÝéKãæ

SK=lìáÛè=éÝâ=çóèÞãáâßîßì=íéç=ïîàäìÞÛì=ÝßìîãàãåÛîßîW=íß=êïèåî=RK

TK=iÛèÞßî=íåÛ=àãèèÛí=çßÞ=ã=àöìîßÝåèãèáßè=îãææ=éÝâ=çßÞ=ÞßèW=PM=äïèã=OMNPK

p`etbfw

NK=mìéÞïåîåÛîßáéìãßìW=ißðÛèÞß=ßææßì=éÜßÛìÜßîÛÞß=äéìÞÜìïåíêìéÞïåîßì=íÛçî=ðßáßîÛîãðî=àöìöåèãèáíçÛîßìãÛæ=éÝâ=ïîíäÞßI

ÜßÛìÜßîÛÞß=äéìÞÜìïåíêìéÞïåîßì=ÛðíßÞÞÛ=íéç=æãðíçßÞßæI=àéÞßì=éÝâ=ïîíäÞß=çßÞ=ïèÞÛèîÛá=àöì

—=êìéÞïåîßì=íéç=âÛì=àìÛçíîäææîí=ïèÞßì=éçíîäææèãèáíêßìãéÞßè=éÝâ=êìéÞïåîßì=íéç=ãèèßâåææßì=ßè=ãèáìßÞãßèí=çßÞ

äéìÞÜìïåíïìíêìïèá=íéç=âÛì=àìÛçíîäææîí=ïèÞßì=éçíîäææèãèáíêßìãéÞßèK

OK=rìíêìïèáW=mìéÞïåîßì=éÝâ=ßåéæéáãíåî=êìéÞïÝßìÛÞß=ãèáìßÞãßèíßì=ã=êìéÞïåîßì=íéç=âÛì=êìéÞïÝßìÛîí=ã=pÝâñßãô=ßææßì=íéç

âÛì=ãçêéìîßìÛîí=îãææ=pÝâñßãô=àìåè

—=áßçßèíåÛêßèI=ßææßì

—=ßîî=îìßÞäßæÛèÞ=àöì=ðãæåßî=pÝâñßãô=âÛì=ßìåäèî=Ûîî=Þßè=ÜßìöìÞÛ=êìéÞïåîßè=âÛì=êìéÞïÝßìÛîí=éÝâ=åéèîìéææßìÛîí=ã=Þßî

æÛèÞßî=ßèæãáî=Üßíîäççßæíßì=íéç=äì=æãåðäìÞãáÛ=çßÞ=Þßç=íéç=àÛíîíîäææí=ã=Þßè=íÝâñßãôãíåÛ=æÛáíîãàîèãèáßèK

PK=mìéÞïåîãéèíìßáæßìW=lìÞãèÛèÝß=éè=éìáÛèãÝ=àÛìçãèá=ÛèÞ=îâß=æÛÜßææãèá=éà=éìáÛèãÝÛææó=êìéÞïÝßÞ=êæÛèî=êìéÞïÝîí=ÛèÞ

àééÞíîïààí

QK=_ßâöìãá=çóèÞãáâßîW=cßÞßìÛæ=lààãÝß=àéì=^áìãÝïæîïìß=cl^dI

âîîêWLLñññKÜæñKÛÞçãèKÝâLîâßçßèLMMMNPLMMMURLMMMVOLãèÞßòKâîçæ\æÛèáZßè

ps

12.12.2008

Europeiska unionens officiella tidning

L 334/41

RK=héèîìéææéìáÛèW

—=_ãé=qßíî=^áìé=E_q^FI=ñññKÜãéJîßíîJÛáìéKÝâ

—=ÜãéKãèíêßÝîÛ=^dI=ñññKÜãéJãèíêßÝîÛKÝâ

—=fèíîãîïî=àüì=jÛìåîöåéæéáãß=EfjlFX=ñññKãçéKÝâ

—=mìé`ßìî=pÛàßîó=^dI=ñññKêìéÝßìîKÝâ

SK=lìáÛè=íéç=ïîàäìÞÛì=ÝßìîãàãåÛîßîW=íß=êïèåî=RK

TK=iÛèÞßî=íåÛ=àãèèÛí=çßÞ=ã=àöìîßÝåèãèáßè=îãææ=éÝâ=çßÞ=Þßè=PM=äïèã=OMNPK

kv^=wbbi^ka

NK=mìéÞïåîåÛîßáéìãßìW

ÛF=ißðÛèÞß=ßææßì=éÜßÛìÜßîÛÞß=äéìÞÜìïåíêìéÞïåîßì=íÛçî=ðßáßîÛîãðî=àöìöåèãèáíçÛîßìãÛæ=éÝâ=ïîíäÞßI=çßÞ=ïèÞÛèîÛá=àöì

—=Þäïì=éÝâ=ÛèãçÛæãßêìéÞïåîßì=íéç=äì=àöìíßÞÞÛ=ßææßì=íåÛ=àöìíßí=çßÞ=ïêêáãàîßì=ÛðíßßèÞß=éçíîäææèãèáI

—=ðÛîîßèÜìïåíêìéÞïåîßìK

ÜF=_ßÛìÜßîÛÞß=äéìÞÜìïåíêìéÞïåîßì=íéç=äì=ÛðíßÞÞÛ=Ûîî=ÛèðäèÞÛí=íéç=æãðíçßÞßæI=çßÞ=ïèÞÛèîÛá=àöì

—=ÛèãçÛæãßêìéÞïåîßì=íéç=äì=àöìíßÞÞÛ=ßææßì=íåÛ=àöìíßí=çßÞ=ïêêáãàîßì=ÛðíßßèÞß=éçíîäææèãèáI

—=êìéÞïåîßì=íéç=ãèèßâåææßì=ðÛîîßèÜìïåíêìéÞïåîßìK

OK=rìíêìïèáW=mìéÞïåîßì=Ûð=åÛîßáéìã=N=Û=éÝâ=ßåéæéáãíåî=êìéÞïÝßìÛÞß=ãèáìßÞãßèíßì=ã=êìéÞïåîßì=Ûð=åÛîßáéìã=N=Ü=íéç=âÛì

êìéÞïÝßìÛîí=ã=kóÛ=wßßæÛèÞ=ßææßì=íéç=âÛì=ãçêéìîßìÛîí=îãææ=kóÛ=wßßæÛèÞ=àìåè

—=áßçßèíåÛêßèI=ßææßì

—=ßîî=îìßÞäßæÛèÞ=íéç=éçàÛîîÛí=Ûð=ßîî=íóíîßç=íéç=ßìåäèèí=íéç=æãåðäìÞãáî=ã=ßèæãáâßî=çßÞ=Ûìîãåßæ=PPKO=ã=àöìéìÞèãèá=EbdF

èì=UPQLOMMTI=ßææßì

—=àìåè=ßîî=îìßÞäßæÛèÞ=ðÛìí=êìéÞïåîãéèíJ=éÝâ=ãèíêßåîãéèíìßáæßì=âÛì=ßìåäèîí=ðÛìÛ=æãåðäìÞãáÛ=çßÞ=j^cJêìéáìÛççßî=cééÞ

lààãÝãÛæ=lìáÛèãÝ=^ííïìÛèÝß=mìéáìÛççßI=êå=áìïèÞðÛæ=Ûð=áÛìÛèîãßì=éÝâ=ãèàéìçÛîãéè=íéç=æäçèÛîí=Ûð=Þßî=æÛèÞßîí

ÜßâöìãáÛ=çóèÞãáâßî=ã=ßèæãáâßî=çßÞ=j^cWí=ÜßíîäççßæíßìI=éÝâ=ïèÞßì=àöìïîíäîîèãèá=Ûîî=ßèÞÛíî=ßåéæéáãíåî=êìéÞïÝß­

ìÛÞß=ãèáìßÞãßèíßì=ãçêéìîßìÛí=íéç=äì=ÛðíßÞÞÛ=Ûîî=ãèáå=ã=êìéÞïåîßì=Ûð=åÛîßáéìã=N=Ü=íéç=Üßìßîîí=ã=kóÛ=wßßæÛèÞX

ãèáìßÞãßèíßìèÛ=àåì=ÞéÝå=ïîáöìÛ=âöáíî=R=B=Ûð=äéìÞÜìïåíêìéÞïåîßìèÛK

PK=mìéÞïåîãéèíìßáæßìW=kwcp^=qßÝâèãÝÛæ=oïæßí=àéì=lìáÛèãÝ=mìéÞïÝîãéè

QK=_ßâöìãá=çóèÞãáâßîW=kßñ=wßÛæÛèÞ=cééÞ=pÛàßîó=^ïîâéìãîó=kwcp^I=âîîêWLLñññKèôàíÛKáéðîKèôLéìáÛèãÝíL

RK=héèîìéææéìáÛèW

—=^íïìßnïÛæãîóI=ñññKéìáÛèãÝÝßìîãàãÝÛîãéèKÝéKèô

—=_flJdol=kßñ=wßÛæÛèÞI=ñññKÜãéJáìéKÝéKèô

SK=jóèÞãáâßî=íéç=ïîàäìÞÛì=ÝßìîãàãåÛîßîW=jãèãíîìó=éà=^áìãÝïæîïìß=ÛèÞ=céìßíîìó=Ej^cF

–=kßñ=wßÛæÛèÞ=cééÞ=pÛàßîó

^ïîâéìãîó=Ekwcp^FK

TK=iÛèÞßî=íåÛ=àãèèÛí=çßÞ=ã=àöìîßÝåèãèáßè=îãææ=éÝâ=çßÞ=Þßè=PM=äïèã=OMNNK

ps

L 334/42

Europeiska unionens officiella tidning

12.12.2008

BILAGA IV

FÖRTECKNING ÖVER KONTROLLORGAN OCH KONTROLLMYNDIGHETER NÄR DET GÄLLER

LIKVÄRDIGHET OCH RELEVANTA SPECIFIKATIONER ENLIGT ARTIKEL 10

ps

12.12.2008

Europeiska unionens officiella tidning

L 334/43

BILAGA V

FÖRLAGA FÖR KONTROLLINTYGET

för import av produkter från ekologisk produktion till Europeiska gemenskapen som avses i artikel 13

cöìæÛáÛè=îãææ=ãèîóáßî=âÛì=àÛíîíîäææîí=èäì=Þßî=áäææßì

—=îßòîI

—=àéìçI=ßîî=ßèÞÛ=êÛêêßìI

—=æÛóéïî=éÝâ=Þß=ßèíåãæÞÛ=àäæîßèí=íîéìæßåK

ps

L 334/44

Europeiska unionens officiella tidning

12.12.2008

ps

12.12.2008

Europeiska unionens officiella tidning

L 334/45

ps

L 334/46

Europeiska unionens officiella tidning

12.12.2008

ps

12.12.2008

Europeiska unionens officiella tidning

L 334/47

BILAGA VI

FÖRLAGA TILL UTDRAGET UR KONTROLLINTYGET

som avses i artikel 14

cöìæÛáÛè=îãææ=ïîÞìÛáßî=âÛì=àÛíîíîäææîí=èäì=Þßî=áäææßì

—=îßòîI

—=àéìçI

—=æÛóéïî=éÝâ=Þß=ßèíåãæÞÛ=àäæîßèí=íîéìæßåK

ps

L 334/48

Europeiska unionens officiella tidning

12.12.2008

ps

12.12.2008

Europeiska unionens officiella tidning

L 334/49

ps

L 334/50

Europeiska unionens officiella tidning

12.12.2008

BILAGA VII

Jämförelsetabell i enlighet med artikel 20

Förordning (EG) nr 345/2008

Förordning (EG) nr 605/2008

Den här förordningen

^ìîãåßæ=NKN

^ìîãåßæ=N

^ìîãåßæ=NKO

^ìîãåßæ=OI=ãèæßÞèãèá=íÛçî=êïèåî=N

^ìîãåßæ=OI=ãèæßÞèãèá=íÛçî=êïèåî=N

^ìîãåßæ=OKO

^ìîãåßæ=OKO

^ìîãåßæ=OKP

^ìîãåßæ=OKP

^ìîãåßæ=OKQ

^ìîãåßæ=OKQ

^ìîãåßæ=OKR

^ìîãåßæ=OKR

^ìîãåßæ=P

^ìîãåßæ=Q

^ìîãåßæ=R

^ìîãåßæ=S

^ìîãåßæ=N

^ìîãåßæ=T

^ìîãåßæ=OKN

^ìîãåßæ=UKN

^ìîãåßæ=OKO

^ìîãåßæ=UKO

^ìîãåßæ=OKP

^ìîãåßæ=UKP

^ìîãåßæ=OKQ

^ìîãåßæ=UKP=éÝâ=VKO

^ìîãåßæ=UKQ

^ìîãåßæ=OKR

^ìîãåßæ=VKN

^ìîãåßæ=OKS

^ìîãåßæ=VKP=éÝâ=VKQ

^ìîãåßæ=NM

^ìîãåßæ=NN

^ìîãåßæ=NO

^ìîãåæÛìèÛ=P=éÝâ=Q

^ìîãåßæ=NP

^ìîãåßæ=R

^ìîãåßæ=NQ

^ìîãåßæ=S

^ìîãåßæ=NR

^ìîãåßæ=NS

^ìîãåßæ=NT

^ìîãåßæ=TKN

^ìîãåßæ=TKO

^ìîãåßæ=NU

^ìîãåßæ=NV

^ìîãåßæ=P

^ìîãåßæ=U

^ìîãåßæ=OM

ps

12.12.2008

Europeiska unionens officiella tidning

L 334/51

Förordning (EG) nr 345/2008

Förordning (EG) nr 605/2008

Den här förordningen

^ìîãåßæ=Q

^ìîãåßæ=V

^ìîãåßæ=ON

_ãæÛáÛ=ff

_ãæÛáÛ=f

_ãæÛáÛ=ff

_ãæÛáÛ=f

_ãæÛáÛ=fff

_ãæÛáÛ=fs

_ãæÛáÛ=f

_ãæÛáÛ=s

_ãæÛáÛ=ff

_ãæÛáÛ=sf

_ãæÛáÛ=fff

_ãæÛáÛ=fs

_ãæÛáÛ=sff

ps

L 334/52

Europeiska unionens officiella tidning

12.12.2008

RÄTTELSER

Rättelse till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om

offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och

livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd

(Europeiska unionens officiella tidning L 165 av den 30 april 2004)

Förordning (EG) nr 882/2004 skall vara som följer:

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) NR 882/2004

av den 29 april 2004

om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och

livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska

gemenskapen, särskilt artiklarna 37 och 95 samt artikel 152.4 b i

detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit-

téns yttrande (1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (3), och

av följande skäl:

(1)

Foder och livsmedel bör vara säkra och hälsosamma.

Gemenskapslagstiftningen innehåller en uppsättning

bestämmelser som skall garantera att detta mål uppnås.

Dessa bestämmelser omfattar även produktion och utsläp-

pande på marknaden av både foder och livsmedel.

(2)

De grundläggande bestämmelserna om foder och livs-

medel finns i Europaparlamentets och rådets förordning

(EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna

principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrät-

tande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet

och

om

förfaranden

i

frågor

som

gäller

livsmedelssäkerhet (4).

(3)

Utöver dessa grundläggande bestämmelser finns det mer

specifika foder- och livsmedelsbestämmelser på olika

områden såsom fodermedel, inklusive foder innehållande

läkemedel, foder- och livsmedelshygien, zoonoser, anima-

liska biprodukter, restsubstanser och främmande ämnen,

kontroll och utrotning av djursjukdomar som inverkar på

folkhälsan, märkning av foder och livsmedel, bekämp-

ningsmedel, foder- och livsmedelstillsatser, vitaminer,

mineralsalter, spårämnen och andra tillsatser, material som

kommer i kontakt med livsmedel, krav på kvalitet och

sammansättning, dricksvatten, joniserande strålning, nya

livsmedel och genetiskt modifierade organismer.

(4)

Gemenskapens foder- och livsmedelslagstiftning bygger på

principen att foder- och livsmedelsföretagare på alla stadier

i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan i de

företag som de kontrollerar har ansvar för att se till att

foder och livsmedel uppfyller de krav i foder- och livs-

medelslagstiftningen som är tillämpliga för deras

verksamhet.

(5)

Djurhälsa och djurskydd är viktiga faktorer som bidrar till

livsmedelskvalitet och livsmedelssäkerhet och till en

human behandling av djur och som förhindrar att djur-

sjukdomar sprids. Bestämmelser om dessa förhållanden

har fastställts i flera rättsakter. I dessa rättsakter anges det

vilka skyldigheter fysiska eller juridiska personer har när

det gäller djurhälsa och djurskydd samt de behöriga myn-

digheternas uppgifter.

(6)

Medlemsstaterna bör se till att foder- och livsmedelslag-

stiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djur-

skydd efterlevs samt övervaka och kontrollera att företa-

garna uppfyller de relevanta kraven i dessa på alla stadier i

produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan.

Offentliga kontroller bör företas i samband med detta.

(1) EUT C 234, 30.9.2003, s. 25.

(2) EUT C 23, 27.1.2004, s. 14.

(3) Europaparlamentets yttrande av den 9 mars 2004 (ännu ej offentlig-

gjort i EUT) och rådets beslut av den 26 april 2004.

(4) EGT L 31, 1.2.2002, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förord-

ning (EG) nr 1642/2003 (EUT L 245, 29.9.2003, s. 4).

28.5.2004

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 191/1

(7)

Det är därför lämpligt att på gemenskapsnivå utarbeta ett

harmoniserat ramverk av allmänna bestämmelser om orga-

nisationen av dessa kontroller. Det är lämpligt att mot bak-

grund av vunna erfarenheter bedöma om ett sådant gene-

rellt ramverk fungerar väl, särskilt på djurhälso- och

djurskyddsområdet. Kommissionen bör därför lägga fram

en rapport med eventuella nödvändiga förslag.

(8)

Generellt sett bör detta gemenskapsramverk inte omfatta

offentliga kontroller av skadegörare på växter eller växt-

produkter eftersom dessa kontroller redan omfattas av

rådets direktiv 2000/29/EG av den 8 maj 2000 om skydds-

åtgärder mot att skadegörare på växter eller växtprodukter

förs in till gemenskapen och mot att de sprids inom gemen-

skapen (1). Vissa aspekter av denna förordning bör dock

även gälla på växtskyddsområdet och särskilt de aspekter

som gäller upprättandet av fleråriga nationella kontrollpla-

ner och gemenskapens inspektioner i medlemsstaterna och

i tredjeländer. Direktiv 2000/29/EG bör därför ändras i

enlighet därmed.

(9)

Rådets förordningar (EEG) nr 2092/91 av den 24 juni

1991 om ekologisk produktion av jordbruksprodukter

och uppgifter därom på jordbruksprodukter och livs-

medel (2), (EEG) nr 2081/92 av den 14 juli 1992 om skydd

för geografiska och ursprungsbeteckningar för jordbruks-

produkter och livsmedel (3) och (EEG) nr 2082/92 av

den 14 juli 1992 om särartsskydd för jordbruksprodukter

och livsmedel (4) innehåller särskilda bestämmelser för

kontroll av efterlevnaden av de krav som omfattas av för-

ordningarna. Bestämmelserna i den här förordningen bör

vara så flexibla att de tar hänsyn till de specifika dragen på

dessa områden.

(10)

Det finns redan ett väletablerat och särskilt kontrollsystem

för kontroll av efterlevnaden av bestämmelserna om den

gemensamma organisationen av marknaderna för jord-

bruksprodukter (jordbruksgrödor, vin, olivolja, frukt och

grönsaker, humle, mjölk och mjölkprodukter, nöt- och

kalvkött, får- och getkött och honung). Denna förordning

bör därför inte gälla dessa områden, i synnerhet som för-

ordningens mål skiljer sig från målen för de kontroller som

gäller för den gemensamma organisationen av markna-

derna för jordbruksprodukter.

(11)

De myndigheter som är behöriga att utföra offentlig kon-

troll bör uppfylla ett antal verksamhetskriterier som garan-

terar deras opartiskhet och effektivitet. De bör ha tillgång

till tillräckligt stor, för ändamålet väl kvalificerad och erfa-

ren personal, och lämpliga utrymmen och lämplig utrust-

ning för att kunna utföra sina uppgifter ordentligt.

(12)

Offentlig kontroll bör genomföras med lämpliga metoder

som är utvecklade för detta ändamål, bl.a. rutinövervak-

ning och mer ingående kontroller såsom inspektioner,

verifieringar, revisioner, provtagning och analys av prover.

För att metoderna skall kunna användas på ett riktigt sätt

måste den personal som utför offentliga kontroller få

lämplig utbildning. Utbildning behövs även för att garan-

tera att de behöriga myndigheterna fattar enhetliga beslut,

särskilt vad gäller tillämpningen av HACCP-principerna

(faroanalys och kritiska styrpunkter).

(13)

De offentliga kontrollerna bör utföras regelbundet, och

kontrollfrekvensen bör stå i proportion till risken, med

hänsyn till resultaten av foder- och livsmedelsföretagens

egenkontroller enligt kontrollprogram som baseras på

HACCP eller kvalitetssäkringsprogram, när sådana pro-

gram är utformade för att uppfylla de krav som foder- och

livsmedelslagstiftningen samt föreskrifterna om djurhälsa

och djurskydd ställer. Särskilda kontroller bör utföras vid

misstanke om bristande efterlevnad. Särskilda kontroller

kan också utföras när som helst utan någon misstanke om

bristande efterlevnad.

(14)

Offentlig kontroll bör utföras enligt dokumenterade förfa-

randen för att säkerställa enhetlighet och hög kvalitet på

utförandet.

(15)

När olika kontrollenheter är inblandade i den offentliga

kontrollen bör de behöriga myndigheterna i medlemssta-

terna se till att lämpliga samordningsrutiner upprättas och

tillämpas på ett effektivt sätt.

(1) EGT L 169, 10.7.2000, s. 1. Direktivet senast ändrat genom kom-

missionens direktiv 2004/31/EG (EUT L 85, 23.3.2004, s. 18).

(2) EGT L 198, 22.7.1991, s. 1. Förordningen senast ändrad genom för-

ordning (EG) nr 392/2004 (EUT L 65, 3.3.2004, s. 1).

(3) EGT L 208, 24.7.1992, s. 1. Förordningen senast ändrad genom för-

ordning (EG) nr 806/2003 (EUT L 122, 16.5.2003, s. 1).

(4) EGT L 208, 24.7.1992, s. 9. Förordningen senast ändrad genom för-

ordning (EG) nr 806/2003.

L 191/2

SV

Europeiska unionens officiella tidning

28.5.2004

(16)

Om befogenheten att utföra offentlig kontroll har delege-

rats från central nivå till regional eller lokal nivå, bör den

behöriga myndigheten även se till att det finns en effektiv

och ändamålsenlig samordning mellan den centrala nivån

och den regionala eller lokala nivån.

(17)

De laboratorier som deltar i analysen av offentliga prover

bör arbeta enligt internationellt godkända förfaranden eller

kriteriebaserade resultatstandarder och använda analysme-

toder som så långt som möjligt är validerade. Sådana labo-

ratorier bör särskilt ha utrustning som gör det möjligt att

fastställa normer på ett riktigt sätt, t.ex. de gränsvärden för

högsta tillåtna restmängder som fastställts genom

gemenskapslagstiftningen.

(18)

Utnämningen av referenslaboratorier på gemenskapsnivå

och nationell nivå bör leda till analysresultat som präglas

av hög kvalitet och enhetlighet. Målet kan uppnås genom

att använda validerade analysmetoder, skapa tillgång till

referensmaterial, genomföra jämförande tester och utbilda

laboratoriepersonal.

(19)

Referenslaboratoriernas verksamhet bör omfatta alla områ-

den av foder- och livsmedelslagstiftningen och djurhälsa,

särskilt de områden där det finns behov av exakta analys-

och diagnosresultat.

(20)

För ett antal verksamheter i samband med offentlig kon-

troll har Europeiska standardiseringskommittén (CEN)

utvecklat europeiska standarder (EN) som är lämpliga för

syftena i denna förordning. Dessa EN-standarder gäller

främst provningslaboratoriers verksamhet och bedöm-

ningen av dem samt ackreditering av kontrollorgan och

verksamheten vid dessa. Även Internationella standardise-

ringsorganisationen (ISO) och Internationella kemiunionen

(IUPAC) har utarbetat internationella standarder. Dessa

standarder kan i vissa, närmare definierade fall vara rele-

vanta för den här förordningen, eftersom resultatkriterier

fastställs i foder- och livsmedelslagstiftningen för att säker-

ställa flexibilitet och kostnadseffektivitet.

(21)

Det bör finnas bestämmelser om den behöriga myndighe-

tens villkor för och befogenhet att delegera särskilda kon-

trolluppgifter till ett kontrollorgan.

(22)

Lämpliga rutiner bör finnas för de behöriga myndigheter-

nas samarbete inom och mellan medlemsstaterna, särskilt

om det vid den offentliga kontrollen framgår att foder- och

livsmedelsproblemen inte begränsas enbart till en enda

medlemsstat. För att underlätta samarbetet bör medlems-

staterna utse ett eller flera förbindelseorgan med uppdrag

att samordna översändandet och mottagandet av begäran

om stöd.

(23)

I enlighet med artikel 50 i förordning (EG) nr 178/2002

skall medlemsstaterna underrätta kommissionen om det

finns uppgifter om att ett livsmedel eller ett foder innebär

en allvarlig direkt eller indirekt risk för människors hälsa.

(24)

Det är viktigt att skapa enhetliga rutiner för kontroll av

foder och livsmedel från tredjeländer som förs in till

gemenskapens territorium med beaktande av att harmoni-

serade importförfaranden redan har fastställts för livsmedel

av animaliskt ursprung genom rådets direktiv 97/78/EG (1)

och för levande djur genom rådets direktiv 91/496/EEG (2).

Dessa existerande förfaranden fungerar väl och bör

bibehållas.

(25)

Den kontroll av foder och livsmedel från tredjeländer som

avses i direktiv 97/78/EG berör endast veterinära aspekter.

Det är nödvändigt att komplettera denna kontroll med

offentlig kontroll av aspekter som inte omfattas av veteri-

närkontrollen, såsom tillsatser, märkning, spårbarhet och,

bestrålning av livsmedel och material som kommer i kon-

takt med livsmedel.

(26)

Gemenskapslagstiftningen innehåller även förfaranden för

kontrollen

av

importerat

foder

enligt

rådets

direktiv 95/53/EG av den 25 oktober 1995 om faststäl-

lande av principerna för organisationen av officiell kontroll

på djurfoderområdet (3). Detta direktiv innehåller principer

och förfaranden som medlemsstaterna skall tillämpa när

importerat foder övergår till fri omsättning.

(1) Rådets direktiv 97/78/EG av den 18 december 1997 om principerna

för organisering av veterinärkontroller av produkter från tredje land

som förs in i gemenskapen (EGT L 24, 30.1.1998, s. 9).

(2) Rådets direktiv 91/496/EEG av den 15 juli 1991 om fastställande av

regler för hur veterinärkontroller skall organiseras för djur som

importeras till gemenskapen från tredje land (EGT L 268, 24.9.1991,

s. 56). Direktivet senast ändrat genom direktiv 96/43/EG (EGT L 162,

1.7.1996, s. 1).

(3) EGT L 265, 8.11.1995, s. 17. Direktivet senast ändrat genom Euro-

paparlamentets och rådets direktiv 2001/46/EG (EGT L 234,

1.9.2001, s. 55).

28.5.2004

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 191/3

(27)

Det bör införas gemenskapsbestämmelser för att säker-

ställa att foder och livsmedel från tredjeländer genomgår

offentlig kontroll innan de övergår till fri omsättning i

gemenskapen. Särskild uppmärksamhet bör fästas vid

importkontroll av foder och livsmedel där det kan finnas

en högre risk för kontaminering.

(28)

Det bör även vidtas åtgärder för anordnandet av offentlig

kontroll av foder och livsmedel som förs in i gemenska-

pens territorium under andra tullförfaranden än fri omsätt-

ning, särskilt varor som införs enligt de tullförfaranden

som anges i artikel 4.16 b-4.16 f i rådets förordning (EEG)

nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en

tullkodex för gemenskapen (1), samt varornas införsel i fri-

zoner och frilager. Detta innefattar införsel av foder och

livsmedel från tredjeländer genom passagerare på trans-

portmedel

i

internationell

trafik

och

genom

postförsändelser.

(29)

I samband med offentlig foder- och livsmedelskontroll är

det nödvändigt att definiera det gemenskapsterritorium där

bestämmelserna gäller, för att säkerställa att foder och livs-

medel som förs in i detta territorium genomgår den kon-

troll som fastställs i den här förordningen. Detta territo-

rium är inte nödvändigtvis detsamma som i artikel 299 i

fördraget, eller detsamma som definieras i artikel 3 i för-

ordning (EEG) nr 2913/92.

(30)

För att säkerställa en effektivare organisation av de offent-

liga kontrollerna av foder och livsmedel från tredjeländer

och för att underlätta handelsflödena kan det vara nödvän-

digt att utse särskilda platser där foder och livsmedel från

tredjeländer förs in i gemenskapens territorium. Det kan

likaså bli nödvändigt att kräva att varors ankomst till

gemenskapens territorium anmäls i förväg. Det bör säker-

ställas att varje införselställe har tillgång till lämpliga anord-

ningar för att utföra kontroller inom rimliga tidsgränser.

(31)

När det beslutas om bestämmelser för den offentliga kon-

trollen av foder och livsmedel från tredjeländer bör det

säkerställas att de behöriga myndigheterna och tullen sam-

arbetar, med hänsyn till att det redan finns bestämmelser

om detta i rådets förordning (EEG) nr 339/93 av

den 8 februari 1993 om kontroll av att produkter som

importeras från tredje land är i överensstämmelse med reg-

lerna för produktsäkerhet (2).

(32)

Det bör finnas tillräckliga finansiella medel för att organi-

sera den offentliga kontrollen. Medlemsstaternas behöriga

myndigheter bör därför få ta ut avgifter eller pålagor för att

täcka kostnaderna för de offentliga kontrollerna. I detta

sammanhang kommer medlemsstaternas behöriga myn-

digheter att ha rätt att fastställa schablonbelopp för avgif-

ter och pålagor på grundval av de verkliga kostnaderna och

med beaktande av anläggningarnas särskilda situation. Om

företagarna åläggs avgifter, bör gemensamma principer

gälla. Det bör därför fastställas kriterier för att bestämma

avgiftsnivån. Vad gäller importkontrollavgifterna bör

beloppen för de varor som huvudsakligen importeras fast-

ställas direkt för att garantera en enhetlig tillämpning och

undvika snedvridning av handeln.

(33)

I gemenskapens foder- och livsmedelslagstiftning före-

skrivs att vissa foder- och livsmedelsföretag skall registre-

ras eller godkännas av den behöriga myndigheten. Detta

gäller framför allt i Europaparlamentets och rådets förord-

ning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livs-

medelshygien (3), Europaparlamentets och rådets förord-

ning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om

fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av ani-

maliskt ursprung (3) och rådets direktiv 95/69/EG av

den 22 december 1995 om villkor och föreskrifter för god-

kännande och registrering av vissa anläggningar och mel-

lanhänder inom fodersektorn (4) och den kommande för-

ordningen om livsmedelshygien.

Det bör införas förfaranden för att se till att registreringen

och godkännandet av foder- och livsmedelsföretagen sker

på ett effektivt och öppet sätt.

(34)

För att uppnå en samlad och enhetlig strategi för den

offentliga kontrollen bör medlemsstaterna utarbeta och till-

lämpa fleråriga nationella kontrollplaner i enlighet med de

allmänna anvisningar som har utarbetats på gemenskaps-

nivå. En sådan vägledning bör främja enhetliga och natio-

nella strategier samt klarlägga riskbaserade prioriteringar

och de effektivaste kontrollförfarandena. En gemenskaps-

strategi bör anlägga ett övergripande, integrerat perspektiv

på kontrollverksamheten. Med tanke på att vissa av de tek-

niska riktlinjerna inte är tvingande är det lämpligt att väg-

ledningen fastställs genom förfarandet med rådgivande

kommitté.

(35)

De fleråriga nationella kontrollplanerna bör omfatta foder-

och livsmedelslagstiftningen och lagstiftningen avseende

djurhälsa och djurskydd.

(1) EGT L 302, 19.10.1992, s. 1. Förordningen senast ändrad genom

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2700/2000 (EGT

L 311, 12.12.2000, s. 17).

(2) EGT L 40, 17.2.1993, s. 1. Förordningen senast ändrad genom

förordning (EG) nr 806/2003.

(3) EUT L 139, 30.4.2004, s. 55.

(4) EGT L 332, 30.12.1995, s. 15. Direktivet senast ändrat genom för-

ordning (EG) nr 806/2003.

L 191/4

SV

Europeiska unionens officiella tidning

28.5.2004

(36)

De fleråriga nationella kontrollplanerna bör utgöra en fast

grund för den kontroll som kommissionens inspektörer

utför i medlemsstaterna. Genom dessa kontrollplaner bör

kommissionens inspektörer kunna kontrollera huruvida

medlemsstaternas offentliga kontroll har genomförts i

enlighet med kriterierna i denna förordning. Alltefter

behov bör utförliga inspektioner och revisioner utföras,

särskilt om revisionen av medlemsstaternas fleråriga natio-

nella kontrollplaner visar på svagheter eller felaktigheter.

(37)

Medlemsstaterna bör lämna årliga rapporter till kommis-

sionen med uppgifter om hur de fleråriga nationella kon-

trollplanerna har genomförts. Rapporten bör innehålla

resultaten av de offentliga kontroller och revisioner som

har utförts under föregående år och vid behov en aktuali-

sering av den ursprungliga kontrollplanen med hänsyn till

dessa resultat.

(38)

Gemenskapskontrollerna i medlemsstaterna bör ge kom-

missionens kontrollenheter möjlighet att kontrollera om

foder- och livsmedelslagstiftningen, samt djurhälso- och

djurskyddslagstiftningen, tillämpas enhetligt och korrekt i

hela gemenskapen.

(39)

Gemenskapskontroller i tredjeländer krävs för att kontrol-

lera efterlevnaden av gemenskapens foder- och livsmedels-

lagstiftning samt lagstiftningen om djurhälsa och, i före-

kommande fall, djurskydd. Tredjeländer får även avkrävas

information om sina kontrollsystem. Utifrån denna infor-

mation, som bör upprättas på grundval av gemenskaps-

riktlinjer, bör kommissionen senare utföra sektorsövergri-

pande kontroller inom de viktigaste av de sektorer som

exporterar till gemenskapen. Denna utveckling bör möjlig-

göra en förenkling av den nuvarande ordningen, stärka ett

effektivt kontrollsamarbete och därmed underlätta

handelsflödena.

(40)

För att kunna säkerställa att importerade varor överens-

stämmer eller är likvärdiga med kraven i gemenskapens

foder- och livsmedelslagstiftning är det nödvändigt att

införa förfaranden för att kunna besluta om importvillkor

och certifieringskrav, när så är lämpligt.

(41)

Överträdelser av foder- och livsmedelslagstiftningen och av

föreskrifterna om djurhälsa och djurskydd kan utgöra ett

hot mot människors hälsa och mot djurhälsa och djur-

skydd. Sådana överträdelser bör därför beläggas med effek-

tiva, avskräckande och proportionella åtgärder på nationell

nivå i hela gemenskapen.

(42)

Sådana åtgärder bör omfatta administrativa åtgärder som

företas av den behöriga myndigheten i medlemsstaten,

som bör förfoga över förfaranden för detta. Fördelen med

sådana förfaranden är att snabba åtgärder kan vidtas för att

återställa ordningen.

(43)

Företagare bör ha rätt att överklaga de beslut som de behö-

riga myndigheterna fattar som en följd av den offentliga

kontrollen, och de bör upplysas om denna rättighet.

(44)

Hänsyn bör tas till utvecklingsländernas särskilda behov,

särskilt till de minst utvecklade ländernas, och det bör

beslutas om åtgärder för detta. Kommissionen bör åta sig

att stödja utvecklingsländer när det gäller foder- och livs-

medelssäkerhet, som är ett viktigt inslag i utvecklingen av

folkhälsa och handel. Detta stöd bör organiseras inom

ramen för gemenskapens politik för utvecklingssamarbete.

(45)

Bestämmelserna i denna förordning förstärker den samlade

och övergripande strategi som är nödvändig för att till-

lämpa en sammanhängande kontrollpolitik i fråga om

foder- och livsmedelssäkerhet samt djurhälsa och djur-

skydd. Det bör dock finnas utrymme för att vid behov

utarbeta särskilda kontrollbestämmelser, till exempel när

det gäller att fastställa högsta tillåtna halt för vissa främ-

mande ämnen på gemenskapsnivå. Likaså bör befintliga,

mer specifika bestämmelser behållas i fråga om foder- och

livsmedelskontroll samt djurhälso- och djurskyddskontroll.

Dessa

omfattar

i

synnerhet

följande

rättsakter:

direktiv 96/22/EG (1), direktiv 96/23/EG (2), förordning

(1) Rådets direktiv 96/22/EG av den 29 april 1996 om förbud mot

användning av vissa ämnen med hormonell och tyreostatisk verkan

samt av ß-agonister vid animalieproduktion (EGT L 125, 23.5.1996,

s. 3). Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets

direktiv 2003/74/EG (EUT L 262, 14.10.2003, s. 17).

(2) Rådets direktiv 96/23/EG av den 29 april 1996 om införande av kon-

trollåtgärder för vissa ämnen och restsubstanser av dessa i levande

djur och i produkter framställda därav (EGT L 125, 23.5.1996, s. 10).

Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 806/2003.

28.5.2004

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 191/5

(EG) nr 854/2004 (1), förordning (EG) nr 999/2001 (2),

förordning

(EG)

nr

2160/2003 (3),

direktiv 86/362/EEG (4), direktiv 90/642/EEG (5) och till-

lämpningsföreskrifterna till detta, direktiv 92/1/EEG (6),

direktiv 92/2/EEG (7) samt rättsakter om bekämpning av

djursjukdomar som mul- och klövsjuka, svinpest osv. och

krav på offentlig kontroll av djurskydd.

(46)

Denna förordning omfattar områden som redan täcks av

vissa rättsakter som för närvarande är i kraft. Det är därför

befogat att upphäva särskilt följande rättsakter om foder-

och livsmedelskontroll och att ersätta dem med bestäm-

melserna i denna förordning: direktiv 70/373/EEG (8),

direktiv

85/591/EEG (9),

direktiv

89/397/EEG (10),

direktiv

93/99/EEG (11),

beslut

93/383/EEG (12),

direktiv

95/53/EG,

direktiv

96/43/EG (13),

beslut 98/728/EG (14) samt beslut 1999/313/EG (15).

(47)

Med anledning av denna förordning bör direktiv 96/23/EG,

direktiv 97/78/EG och direktiv 2000/29/EG ändras.

(48)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att säker-

ställa en harmoniserad strategi för offentlig kontroll, inte i

tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna

och det därför, på grund av sin komplexitet, sin gränsöver-

skridande karaktär och, vad gäller foder- och livsmedels-

importer, sin internationella karaktär, bättre kan uppnås på

gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlig-

het med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget.

I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel

går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt

för att uppnå detta mål.

(49)

De bestämmelser som krävs för att genomföra denna för-

ordning

bör

antas

i

enlighet

med

rådets

beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaran-

den som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens

genomförandebefogenheter (16).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

SYFTE, RÄCKVIDD OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte och räckvidd

1.

I denna förordning fastställs allmänna bestämmelser för

offentlig kontroll för verifiering av efterlevnaden av sådana

bestämmelser:

a)

förhindra, undanröja eller till godtagbara nivåer minska ris-

kerna för människor och djur direkt eller via miljön,

och

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 om

fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offent-

lig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att använ-

das som livsmedel (EUT L 139, 30.4.2004, s. 206).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 av

den 22 maj 2001 om fastställande av bestämmelser för förebyg-

gande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spon-

giform encefalopati (EGT L 147, 31.5.2001, s. 1). Förordningen

senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 2245/2003

(EUT L 333, 20.12.2003, s. 28).

(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2160/2003 av

den 17 november 2003 om bekämpning av salmonella och andra

livsmedelsburna zoonotiska smittämnen (EUT L 325, 12.12.2003,

s. 1).

(4) Rådets direktiv 86/362/EEG av den 24 juli 1986 om fastställande av

gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i och på spannmål (EGT

L 221, 7.8.1986, s. 37). Direktivet senast ändrat genom kommissio-

nens direktiv 2004/2/EG (EUT L 14, 21.1.2004, s. 10).

(5) Rådets direktiv 90/642/EEG av den 27 november 1990 om faststäl-

lande av gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i och på produk-

ter av vegetabiliskt ursprung inklusive frukt och grönsaker (EGT

L 350, 14.12.1990, s. 71). Direktivet senast ändrat genom kommis-

sionens direktiv 2004/2/EG.

(6) Kommissionens direktiv 92/1/EEG av den 13 januari 1992 om tem-

peraturkontroll i utrymmen i transportfordon, fryshus och frysrum

innehållande djupfrysta livsmedel (EGT L 34, 11.2.1992, s. 28).

(7) Kommissionens direktiv 92/2/EEG av den 13 januari 1992 om fast-

ställande av stickprovsförfarande och gemenskapens analysmetod för

den offentliga kontrollen av djupfrysta livsmedels temperatur (EGT

L 34, 11.2.1992, s. 30).

(8) Rådets direktiv 70/373/EEG av den 20 juli 1970 om införande av

gemenskapsmetoder för provtagning och analys vid den officiella

foderkontrollen (EGT L 170, 3.8.1970, s. 2). Direktivet senast ändrat

genom förordning (EG) nr 807/2003 (EUT L 122, 16.5.2003, s. 36).

(9) Rådets direktiv 85/591/EEG av den 20 december 1985 om införande

av provtagnings- och analysmetoder vid kontroll av livsmedel inom

gemenskapen (EGT L 372, 31.12.1985, s. 50). Direktivet senast änd-

rat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG)

nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

(10) Rådets direktiv 89/397/EEG av den 14 juni 1989 om offentlig kon-

troll av livsmedel (EGT L 186, 30.6.1989, s. 23).

(11) Rådets direktiv 93/99/EEG av den 29 oktober 1993 om ytterligare

åtgärder för offentlig kontroll av livsmedel (EGT L 290, 24.11.1993,

s. 14). Direktivet ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003.

(12) Rådets beslut 93/383/EEG av den 14 juni 1993 om referenslabora-

torier för kontroll av marina biotoxiner (EGT L 166, 8.7.1993, s. 31).

Beslutet ändrat genom beslut 1999/312/EG (EGT L 120, 8.5.1999,

s. 37).

(13) Rådets direktiv 96/43/EG av den 26 juni 1996 om ändring och kodi-

fiering av direktiv 85/73/EEG om finansieringen av veterinära besikt-

ningar och kontroller av levande djur och vissa animaliska produkter

(EGT L 162, 1.7.1996, s. 1).

(14) Rådets beslut 98/728/EG av den 14 december 1998 om ett gemen-

skapssystem för avgifter inom fodersektorn (EGT L 346, 22.12.1998,

s. 51).

(15) Rådets beslut 1999/313/EG av den 29 april 1999 om referenslabo-

ratorier för kontroll av bakteriell och viral kontamination av tvåska-

liga blötdjur (EGT L 120, 8.5.1999, s. 40).

(16) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

L 191/6

SV

Europeiska unionens officiella tidning

28.5.2004

b) säkerställa god sed inom handeln med foder och livsmedel

och skydda konsumenternas intressen, inbegripet märkning

av

foder

och

livsmedel

samt

andra

typer

av

konsumentinformation.

2.

Denna förordning skall inte tillämpas på offentlig kontroll

av efterlevnaden av bestämmelserna om gemensamma organisa-

tioner av marknaden för jordbruksprodukter.

3.

Denna förordning skall inte påverka tillämpningen av sär-

skilda gemenskapsbestämmelser om offentlig kontroll.

4.

Genomförandet av offentlig kontroll enligt denna förord-

ning skall inte påverka foder- och livsmedelsföretagares primära

juridiska ansvar för att garantera foder- och livsmedelssäkerhet

enligt förordning (EG) nr 178/2002, och det civilrättsliga och

straffrättsliga ansvar som kan bli följden om de underlåter att

uppfylla sina skyldigheter påverkas inte heller.

Artikel 2

Definitioner

I den här förordningen skall de definitioner gälla som fastställs i

artiklarna 2 och 3 i förordning (EG) nr 178/2002.

Därutöver skall följande definitioner gälla:

1.

offentlig kontroll: varje form av kontroll som utförs av den

behöriga myndigheten eller av gemenskapen i syfte att kon-

trollera efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen

samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd.

2.

kontroll: kontroll av om specificerade krav har uppfyllts,

genom undersökning och bedömning av sakligt underlag.

3.

foderlagstiftning: lagar och andra författningar om foder i all-

mänhet och fodersäkerhet i synnerhet, både på gemenskaps-

nivå och på nationell nivå. Definitionen omfattar alla led i

produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan av foder

samt användningen av foder.

4.

behörig myndighet: den centrala myndighet i en medlemsstat

som har behörighet att genomföra offentlig kontroll eller

varje annan myndighet som tilldelats sådan behörighet. Hit

skall även i tillämpliga fall räknas motsvarande myndighet i

ett tredjeland.

5.

kontrollorgan: en oberoende tredje part till vilken den behö-

riga myndigheten har delegerat vissa kontrolluppgifter.

6.

revision: en systematisk och oberoende undersökning för att

avgöra om verksamheter och resultat från dessa överens-

stämmer med planerade åtgärder och om åtgärderna har

genomförts på ett effektivt sätt och är lämpliga för att nå

målen.

7.

inspektion: undersökning av varje aspekt av foder, livsmedel,

djurhälsa och djurskydd för att kontrollera efterlevnaden av

de rättsliga kraven i foder- och livsmedelslagstiftningen samt

bestämmelserna avseende djurhälsa och djurskydd.

8.

kartläggning: planerad undersökning som görs för att få en

överblick av hur foder- och livsmedelslagstiftningen samt

bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd efterlevs.

9.

övervakning: noggrann granskning av ett eller flera foder- eller

livsmedelsföretag, foder- eller livsmedelsföretagare och deras

verksamhet.

10. bristande efterlevnad: bristande efterlevnad av foder- eller livs-

medelslagstiftningen och av bestämmelserna om djurhälsa

och djurskydd.

11. provtagning för analys: insamling av prov från foder eller livs-

medel eller något annat ämne (inbegripet från miljön) som är

relevant för produktion, bearbetning och distribution av

foder eller livsmedel eller djurhälsa för att genom analys kon-

trollera efterlevnaden av foder- eller livsmedelslagstiftningen

och bestämmelserna om djurhälsa.

28.5.2004

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 191/7

12. officiell certifiering: det förfarande enligt vilket den behöriga

myndigheten eller de kontrollorgan som godkänts för denna

uppgift ger en skriftlig, elektronisk eller likvärdig försäkran

om överensstämmelse.

13. omhändertagande: det förfarande enligt vilket den behöriga

myndigheten säkerställer att foder eller livsmedel inte flyttas

eller manipuleras i avvaktan på beslut om dess destination

och som innefattar foder- och livsmedelsföretagares lagring i

enlighet med instruktioner från den behöriga myndigheten.

14. likvärdighet: olika systems eller åtgärders förmåga att uppnå

samma mål; likvärdig: olika system eller åtgärder som kan

uppnå samma mål.

15. import: övergång till fri omsättning av foder eller livsmedel

eller avsikten att låta foder eller livsmedel övergå till fri

omsättning i den mening som avses i artikel 79 i förordning

(EEG) nr 2913/92 i ett av de territorier som förtecknas i

bilaga I.

16. införsel: import enligt definitionen i punkt 15 och hänförande

av varor till de tullförfaranden som anges i artikel 4.16 b-

4.16 f i förordning (EEG) nr 2913/92, samt även införsel i fri-

zoner och frilager.

17. dokumentkontroll: undersökning av handelsdokument och i till-

lämpliga fall de med sändningen åtföljande dokument som

krävs enligt foder- eller livsmedelslagstiftningen.

18. identitetskontroll: okulärbesiktning för att kontrollera att de

intyg eller andra dokument som åtföljer sändningen överens-

stämmer med sändningens märkning och innehåll.

19. fysisk kontroll: undersökning av foder eller livsmedel, eventu-

ellt även kontroll av transportmedlet, förpackningen, märk-

ningen och temperaturen samt provtagning för analys och

laboratorietest och varje annan kontroll som krävs för att

kontrollera att foder- eller livsmedelslagstiftningen efterlevs.

20. kontrollplan: en av den behöriga myndigheten upprättad

beskrivning med allmän information om hur dess offentliga

kontrollsystem är uppbyggt och organiserat.

AVDELNING II

OFFENTLIG KONTROLL SOM GENOMFÖRS AV

MEDLEMSSTATERNA

KAPITEL I

ALLMÄNNA SKYLDIGHETER

Artikel 3

Allmänna skyldigheter för genomförandet av offentliga

kontroller

1.

Medlemsstaterna skall se till att riskbaserad offentlig kon-

troll genomförs regelbundet och så ofta som är lämpligt för att

uppnå målen i denna förordning med hänsyn till följande:

a)

Klarlagda risker i samband med djur, foder eller livsmedel,

foder- eller livsmedelsföretag, användningen av foder, livs-

medel eller processer, material, substanser, aktiviteter eller

verksamheter som kan påverka foder- eller livsmedelssäker-

heten, djurhälsa eller djurskydd.

b) Foder- eller livsmedelsföretagarens tidigare resultat i fråga om

efterlevnad av foder- eller livsmedelslagstiftningen eller av

bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd.

c)

Tillförlitligheten hos eventuella egna kontroller som redan

blivit genomförda.

d)

Information som kan tyda på bristande efterlevnad.

L 191/8

SV

Europeiska unionens officiella tidning

28.5.2004

2.

Offentlig kontroll skall genomföras utan förvarning, utom i

samband med revision och liknande fall då det krävs att foder-

eller livsmedelsföretagaren underrättas i förväg. Offentlig kontroll

får också genomföras på ad hoc-basis.

3.

Offentlig kontroll skall genomföras i alla led i produktionen,

bearbetningen och distributionen av foder eller livsmedel samt av

djur och animaliska produkter. Den skall även inbegripa sådana

kontroller av foder- och livsmedelsföretag, användningen av foder

och livsmedel, lagringen av foder och livsmedel, processer, mate-

rial, ämnen och verksamheter, inklusive transporter, som rör

foder eller livsmedel och levande djur som krävs för att målen i

denna förordning skall uppnås.

4.

Den offentliga kontrollen skall, med samma noggrannhet,

tillämpas på export från gemenskapen, utsläppande på gemen-

skapsmarknaden samt införsel från tredjeländer på de territorier

som avses i bilaga I.

5.

Medlemsstaterna skall vidta alla åtgärder som behövs för att

säkerställa att produkter avsedda för leverans till andra medlems-

stater kontrolleras med samma noggrannhet som produkter

avsedda att släppas ut på marknaden på deras eget territorium.

6.

Den behöriga myndigheten i destinationsmedlemsstaten får

kontrollera efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen

genom icke-diskriminerande kontroller. I den utsträckning som är

absolut nödvändig för genomförandet av den offentliga kontrol-

len får medlemsstaterna begära att de företagare som har levere-

rat varor till dem från en annan medlemsstat rapporterar om att

sådana varor har tagits emot.

7.

Om en medlemsstat vid en kontroll på destinationsorten,

under lagringen eller under transporten konstaterar bristande

efterlevnad skall den vidta lämpliga åtgärder, vilka kan inbegripa

återsändning till ursprungsmedlemsstaten.

KAPITEL II

BEHÖRIGA MYNDIGHETER

Artikel 4

Utseende av behöriga myndigheter och

verksamhetskriterier

1.

Medlemsstaterna skall utse de behöriga myndigheter som

ansvarar för de mål och den offentliga kontroll som anges i denna

förordning.

2.

De behöriga myndigheterna skall se till:

a)

att den offentliga kontrollen av levande djur, foder och livs-

medel i alla led av produktions-, bearbetnings- och distribu-

tionskedjan och av användningen av foder är effektiv och

ändamålsenlig,

b) att det inte föreligger någon intressekonflikt för den personal

som utför den offentliga kontrollen,

c)

att de har, eller har tillgång till, lämplig laboratoriekapacitet

för provning och tillräckligt stor, för ändamålet väl kvalifice-

rad och erfaren personal, så att offentliga kontroller och där-

med förbundna uppgifter kan utföras ändamålsenligt och

effektivt,

d)

att de har lämpliga och väl underhållna utrymmen och

utrustning, så att personalen kan utföra den offentliga kon-

trollen ändamålsenligt och effektivt,

e)

att de har de juridiska befogenheter som krävs för att utföra

offentliga kontroller och vidta åtgärder som föreskrivs enligt

denna förordning,

f)

att de har beredskapsplaner och är beredda att genomföra

sådana planer i nödsituationer,

g)

att foder- och livsmedelsföretagarna är skyldiga att undergå

de inspektioner som genomförs i enlighet med denna förord-

ning och att bistå den behöriga myndighetens personal när

den genomför sina uppgifter.

3.

När en medlemsstat ger en annan myndighet eller andra

myndigheter än den centrala behöriga myndigheten behörighet

att utföra offentlig kontroll, i synnerhet myndigheter på regional

eller lokal nivå, skall en effektiv och ändamålsenlig samordning

mellan alla berörda behöriga myndigheter säkerställas, inbegripet,

i förekommande fall, på miljö- och hälsoskyddsområdet.

28.5.2004

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 191/9

4.

De behöriga myndigheterna skall säkerställa den offentliga

kontrollens opartiskhet, kvalitet och enhetlighet på alla nivåer. De

kriterier som är förtecknade i punkt 2 måste fullt ut respekteras

av varje myndighet som tilldelats befogenhet att genomföra

offentliga kontroller.

5.

När det inom en behörig myndighet finns mer än en enhet

med behörighet att utföra offentlig kontroll, skall en effektiv och

ändamålsenlig samordning och ett effektivt och ändamålsenligt

samarbete mellan dessa olika enheter säkerställas.

6.

De behöriga myndigheterna skall utföra interna revisioner

eller låta utföra externa revisioner och skall med beaktande av

resultaten vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att de uppfyl-

ler målen i denna förordning. Dessa revisioner skall bli föremål

för oberoende granskning och genomföras på ett sätt som tillåter

insyn.

7.

Detaljerade föreskrifter för tillämpningen av denna artikel

får fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 62.3.

Artikel 5

Delegering av särskilda uppgifter i den offentliga

kontrollen

1.

Den behöriga myndigheten får delegera särskilda uppgifter

i den offentliga kontrollen till ett eller flera kontrollorgan i enlig-

het med punkterna 2, 3 och 4.

En förteckning över de uppgifter som får eller inte får delegeras

får fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 62.3.

De åtgärder som avses i artikel 54 får emellertid inte delegeras.

2.

Den behöriga myndigheten får delegera vissa uppgifter till

ett särskilt kontrollorgan, endast om:

a)

det finns en exakt beskrivning av de uppgifter som kontroll-

organet får utföra och av de villkor under vilka uppgifterna

får utföras,

b) det kan visas att kontrollorganet

i)

har den sakkunskap, utrustning och uppbyggnad som

krävs för att utföra de uppgifter som har delegerats,

ii)

har tillräckligt stort antal av för ändamålet väl kvalifice-

rad och erfaren personal,

och

iii) är opartiskt och fritt från intressekonflikter när det gäl-

ler utövandet av de uppgifter som har delegerats.

c)

kontrollorganet verkar och är ackrediterat i enlighet med

europeisk standard EN 45004 ”Allmänna kriterier på verk-

samhet av olika typer av organ som utför kontroll” och/eller

en annan standard, om den är mer tillämplig för de delege-

rade uppgifterna,

d)

laboratorierna verkar i enlighet med standarderna i

artikel 12.2,

e)

kontrollorganet meddelar resultaten av de kontroller som har

utförts till den behöriga myndigheten, regelbundet och när-

helst den behöriga myndigheten begär det; om resultaten av

kontrollerna indikerar eller visar att det är sannolikt att

bestämmelserna inte efterlevs, skall kontrollorganet omedel-

bart underrätta den behöriga myndigheten om detta,

f)

det finns en effektiv och ändamålsenlig samordning mellan

den delegerande behöriga myndigheten och kontrollorganet.

3.

De behöriga myndigheter som delegerar särskilda uppgifter

till kontrollorgan skall vid behov genomföra revisioner eller

inspektioner av kontrollorganen. Om det vid revisionen eller

inspektionen framgår att sådana organ inte utför de uppgifter som

har delegerats till dem på korrekt sätt, får den delegerande behö-

riga myndigheten återkalla delegeringen. Den skall återkalla dele-

geringen utan dröjsmål, om kontrollorganet inte snabbt vidtar

lämpliga korrigerande åtgärder.

L 191/10

SV

Europeiska unionens officiella tidning

28.5.2004

4.

Medlemsstater som önskar delegera särskilda kontrollupp-

gifter till ett kontrollorgan skall meddela kommissionen. Medde-

landet skall innehålla utförliga uppgifter om:

a)

delegerande behörig myndighet,

b) delegerade uppgifter,

och

c)

kontrollorgan till vilket uppgiften skall delegeras.

Artikel 6

Personal som utför offentlig kontroll

Den behöriga myndigheten skall se till att samtlig personal som

utför offentlig kontroll:

a)

får utbildning som är lämplig för deras kompetensområde

och som gör att de med erforderlig kompetens kan utföra

sina uppgifter och utföra offentlig kontroll på ett enhetligt

sätt. Denna utbildning skall allt efter omständigheterna

omfatta de områden som anges i bilaga II kapitel I,

b) håller sig uppdaterade på sina respektive kompetensområden

och vid behov får regelbunden vidareutbildning,

och

c)

kan samarbeta över kompetensområden.

Artikel 7

Insyn och sekretess

1.

Den behöriga myndigheten skall säkerställa en hög grad av

insyn när den bedriver sin verksamhet. För detta ändamål skall

relevant information som innehas av myndigheten göras tillgäng-

lig för allmänheten snarast möjligt.

Allmänheten skall i regel ha tillgång till:

a)

information om den behöriga myndighetens kontrollverk-

samhet och dess effektivitet,

b) information i enlighet med artikel 10 i förordning (EG)

nr 178/2002.

2.

Den behöriga myndigheten skall på lämpligt sätt säkerställa

att dess personal inte lämnar ut information som den fått del av i

samband med utövandet av arbetet med offentliga kontroller och

som är av den arten att den i vederbörligen motiverade fall omfat-

tas av sekretess. Sekretesskyddet får inte hindra spridning via

behöriga myndigheter av den information som avses i punkt 1 b.

Bestämmelserna

i

Europaparlamentets

och

rådets

direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda

personer med avseende på behandling av personuppgifter och om

det fria flödet av sådana uppgifter (1) skall inte påverkas.

3.

Den information som omfattas av sekretesskydd inbegriper

följande:

— Sekretess i samband med förundersökning eller pågående

rättegång.

— Personppgifter.

— De dokument som omfattas av ett undantag enligt Europa-

parlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av

den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparla-

mentets, rådets och kommissionens handlingar (2).

— Den information som skyddas av nationell lagstiftning och

gemenskapslagstiftning, särskilt när det gäller tystnadsplikt,

sekretess vid överläggningar, internationella förbindelser och

nationellt försvar.

Artikel 8

Förfaranden för kontroll

1.

De behöriga myndigheterna skall utföra offentliga kontrol-

ler i enlighet med dokumenterade förfaranden. Dessa förfaranden

skall inbegripa information och instruktioner till den personal

som genomför offentlig kontroll på bl.a. de områden som avses i

bilaga II kapitel II.

(1) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. Direktivet ändrat genom förordning

(EG) nr 1882/2003.

(2) EGT L 145, 31.5.2001, s. 43.

28.5.2004

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 191/11

2.

Medlemsstaterna skall se till att det finns rättsliga förfaran-

den för att säkerställa att personalen vid de behöriga myndighe-

terna har tillträde till foder- och livsmedelsföretagarnas lokaler

och tillgång till deras dokumentation, så att de kan utföra sina

uppgifter på ett korrekt sätt.

3.

De behöriga myndigheterna skall ha inrättat förfaranden för

att:

a)

kontrollera att den offentliga kontroll som de utför är effektiv,

och

b) se till att korrigerande åtgärder vidtas vid behov och att den

dokumentation som avses i punkt 1 hålls uppdaterad på

lämpligt sätt.

4.

Kommissionen får utarbeta vägledningar för den offentliga

kontrollen i enlighet med förfarandet i artikel 62.2.

Dessa vägledningar får i synnerhet innehålla rekommendationer

om offentlig kontroll av:

a)

genomförandet av HACCP-principerna,

b) ledningssystem som foder- eller livsmedelsföretagare tilläm-

par

för

att

uppfylla

kraven

i

foder-

eller

livsmedelslagstiftningen,

c)

den mikrobiologiska, fysiska och kemiska foder- och

livsmedelssäkerheten.

Artikel 9

Rapporter

1.

Den behöriga myndigheten skall upprätta rapporter om den

offentliga kontrollen som den har utfört.

2.

Rapporterna skall innehålla en beskrivning av syftet med

den offentliga kontrollen, den kontrollmetod som tillämpats,

resultaten av den offentliga kontrollen och i förekommande fall

de åtgärder som skall vidtas av den berörda företagaren.

3.

Åtminstone vid bristande efterlevnad skall den behöriga

myndigheten lämna en kopia av den rapport som avses i punkt 2

till den berörda företagaren.

Artikel 10

Kontrollverksamhet, kontrollmetoder och kontrollteknik

1.

Uppgifter i samband med offentlig kontroll skall i allmän-

het utföras med användning av lämpliga kontrollmetoder och

kontrolltekniker såsom kartläggning, övervakning, verifiering,

revision, inspektion, provtagning och analys.

2.

Offentlig kontroll av foder och livsmedel skall bl.a. inbe-

gripa följande verksamhet:

a)

Granskning av alla kontrollsystem som inrättats av foder-

och livsmedelsföretagarna och de resultat som erhållits

genom dessa.

b) Inspektion av:

i)

primärproduktionsanläggningar, foder- och livsmedels-

företag, inklusive deras omgivning, lokaler, kontor,

utrustning, anläggningar och maskiner, transporter samt

foder och livsmedel,

ii)

råvaror, ingredienser, processhjälpmedel och andra pro-

dukter som används för beredning och framställning av

foder och livsmedel,

iii) halvfabrikat,

iv) material och föremål avsedda att komma i kontakt med

livsmedel,

v)

produkter och metoder för rengöring och underhåll

samt bekämpningsmedel,

vi) märkning, presentation och reklam.

c)

Kontroll

av

hygienförhållandena

i

foder-

och

livsmedelsföretag.

d)

Bedömning av rutinerna för god tillverkningssed (GMP), god

hygienpraxis, god lantbrukssed och HACCP, varvid hänsyn

skall tas till användningen av de vägledningar som fastställs i

enlighet med gemenskapslagstiftningen.

L 191/12

SV

Europeiska unionens officiella tidning

28.5.2004

e)

Granskning av skriftlig eller annan dokumentation som kan

vara relevant för bedömningen av foder- och livsmedelslag-

stiftningens efterlevnad.

f)

Utfrågning av foder- och livsmedelsföretagare och deras

personal.

g)

Avläsning av mätinstrument installerade av foder- eller

livsmedelsföretaget.

h) Mätning som utförs med den behöriga myndighetens egna

instrument för att kontrollera de mätningar som foder- eller

livsmedelsföretaget har gjort.

i)

Annan verksamhet som krävs för att se till att förordningens

mål uppfylls.

KAPITEL III

PROVTAGNING OCH ANALYS

Artikel 11

Provtagnings- och analysmetoder

1.

De provtagnings- och analysmetoder som används i den

offentliga kontrollen skall överensstämma med relevanta gemen-

skapsföreskrifter eller:

a)

om sådana inte finns, med internationellt erkända bestäm-

melser eller protokoll, t.ex. sådana som har godkänts av

Europeiska standardiseringskommittén (CEN) eller sådana

om vilka överenskommits i nationell lagstiftning,

eller

b) i avsaknad av ovanstående, med andra metoder som lämpar

sig för det avsedda ändamålet eller som tagits fram i enlighet

med vetenskapliga protokoll.

2.

Om punkt 1 inte är tillämplig, får analysmetoderna valide-

ras vid ett enda laboratorium enligt ett internationellt erkänt

protokoll.

3.

Analysmetoderna skall om möjligt kännetecknas av de rele-

vanta kriterierna i bilaga III.

4.

Tillämpningsåtgärder får vidtas i enlighet med förfarandet i

artikel 62.3 för:

a)

provtagnings- och analysmetoder, inklusive de verifierings-

eller referensmetoder som skall användas vid tvister,

b) prestationskriterier, analysparametrar, mätosäkerhet och för-

faranden för validering av de metoder som avses i a,

och

c)

bestämmelser för tolkning av resultat.

5.

De behöriga myndigheterna skall inrätta lämpliga förfaran-

den för att säkerställa rätten för de foder- och livsmedelsföreta-

gare vars produkter är föremål för provtagning och analys att

begära ett kompletterande expertutlåtande, utan att det påverkar

de behöriga myndigheternas skyldighet att i nödsituationer ome-

delbart vidta åtgärder.

6.

De skall särskilt se till att foder- och livsmedelsföretagarna i

detta syfte kan få tillräckligt antal prov för ett kompletterande

expertutlåtande, utom när detta är omöjligt när det rör sig om

mycket lättfördärvliga produkter eller endast en mycket liten

mängd substrat finns att tillgå.

7.

Proverna skall hanteras och märkas så att både deras rätts-

liga och deras analytiska giltighet säkerställs.

Artikel 12

Officiella laboratorier

1.

Den behöriga myndigheten skall utse laboratorier som får

analysera prover som tagits vid offentlig kontroll.

28.5.2004

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 191/13

2.

Den behöriga myndigheten får dock endast utse laborato-

rier som bedriver verksamhet, och är bedömda och ackrediterade

i enlighet med följande europeiska standarder:

a)

EN ISO/IEC 17025 ”Allmänna kompetenskrav för provnings-

och kalibreringslaboratorier”.

b) EN 45002 ”Provningslaboratorier – Allmänna krav för

bedömning”.

c)

EN 45003 ”Ackrediteringssystem för kalibrerings- och prov-

ningslaboratorier – Allmänna krav på verksamhet och för

godkännande”.

Hänsyn skall därvid tas till de kriterier för olika analysmetoder

som fastställs i gemenskapens foder- och livsmedelslagstiftning.

3.

Ackrediteringen och bedömningen av de provningslabora-

torier som avses i punkt 2 får avse enskilda metoder eller grupper

av metoder.

4.

Den behöriga myndigheten får återkalla den utnämning

som avses i punkt 1 när villkoren i punkt 2 inte längre är

uppfyllda.

KAPITEL IV

KRISHANTERING

Artikel 13

Beredskapsplaner för foder och livsmedel

1.

För tillämpningen av den allmänna plan för krishantering

som avses i artikel 55 i förordning (EG) nr 178/2002 skall med-

lemsstaterna upprätta beredskapsplaner för åtgärder som omedel-

bart skall vidtas om foder eller livsmedel visar sig utgöra en all-

varlig risk för människor eller djur, antingen direkt eller via

miljön.

2.

I beredskapsplanerna skall det anges:

a)

vilka administrativa myndigheter som skall medverka,

b) deras befogenheter och ansvarsområden,

och

c)

kanaler och förfaranden för informationsutbyte mellan de

berörda parterna.

3.

Medlemsstaterna skall alltefter behov se över dessa bered-

skapsplaner, särskilt i samband med organisationsändringar inom

den behöriga myndigheten och/eller som en följd av praktiska

erfarenheter, bl.a. från simuleringsövningar.

4.

Vid behov kan genomförandeåtgärder antas i enlighet med

förfarandet i artikel 62.3. Sådana åtgärder skall fastställa harmo-

niserade bestämmelser avseende beredskapsplaner i den omfatt-

ning som är nödvändig för att säkerställa att beredskapsplanerna

är förenliga med den allmänna plan för krishantering som avses i

artikel 55 i förordning (EG) nr 178/2002. Av åtgärderna skall det

vidare framgå hur berörda parter skall medverka i utarbetandet

och verkställandet av beredskapsplanerna.

KAPITEL V

OFFENTLIGA KONTROLLER AV INFÖRSELN AV FODER OCH

LIVSMEDEL FRÅN TREDJELÄNDER

Artikel 14

Offentlig kontroll av foder och livsmedel av animaliskt

ursprung

1.

Denna förordning skall inte påverka de krav på veterinär-

kontroller av foder och livsmedel av animaliskt ursprung som

föreskrivs i direktiv 97/78/EG. Den behöriga myndighet som

utsetts i enlighet med direktiv 97/78/EG skall dessutom utföra

offentliga kontroller för att i förekommande fall kontrollera efter-

levnaden av de aspekter av foder- och livsmedelslagstiftningen

som inte omfattas av direktivet, inklusive de aspekter som avses i

avdelning VI kapitel II i denna förordning.

2.

De allmänna bestämmelserna i artiklarna 18–25 i denna

förordning skall även gälla för offentliga kontroller av allt foder

och alla livsmedel, även foder och livsmedel av animaliskt

ursprung.

3.

Tillfredsställande resultat vid kontroller av varor som:

a)

omfattas av ett av de tullförfaranden som avses i arti-

kel 4.16 b-4.16 f i för